Stöld i butik

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

STÖLD

l BUTIK

Betänkande stöld ngen av SG] 68=Z86l

Statens offentliga utredningar §35] 1982:39 % Justitiedepartementet

Stöld i butik

Betänkande av _stöldutredningen Stockholm 1982

Omslag Johan Ogden Jemström Offsettryck AB ISBN 91-38-(77081-2 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1982

Till statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Regeringen bemyndigade den 31 januari 1980 chefen för justitiedepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att undersöka frågan om åtgärder mot butikstillgrepp m.m. Med stöd av bemyndigandet tillkallade departementschefen den 28 februari 1980 undertecknad Carl G Persson.

Som sakkunnig i utredningen förordnades den 10 mars 1980 polismästaren Åke Magnusson och som sekreterare den 25 april 1980 kammaråklagaren Gunnar Adell.

Utredningen, som antagit namnet stöldutredningen, får härmed överlämna betänkandet Stöld i butik. Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i juni 1982

Carl G Persson

/Gunnar Adell

INNEHÅLL

FÖRKORTNINGAR 13 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG 15 SAMMANFATTNING 21

bUJIQ-i

Utredningens direktiv 34

oo Utredningens arbete. Betänkandets

disposition 35

GÄLLANDE RÄTT. UTREDNINGAR MED ANKNYT- NING TILL STRAFF- OCH PROCESSRÄTTSLIGA FRÅGOR 37 2.1 Gällande rätt 37 2.1u1 Straffbestämmelser. Fullbordanspunkt vid butikstillgrepp. Gränsdragning mellan snatteri och stöld 37 Förundersökning och tvångsmedel 40 1 Rapporteftergift 42 Åtalsunderlåtelse jml. 20 kap. 7 § 1 st 1 p rättegångsbalken 45 Andra åtalsregler. Lagen om unga lagöverträdare 46 2.1.6 strafföreläggande 48 2.1.7 Registrering av domar, strafföreläggande och beslut Förmögenhetsbrottsutredningen

Innehåll Fängelsestraffkommittén 54

Rättegångsutredningen

STATISTISKA OCH KRIMINOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR 65 Offentlig kriminalstatistik 65 Malmö-undersökningen (Malmö polisdistrikt) 67 Åklagarmaterialet (Åklagarmyndigheten i Malmö) 69 Uppgifter från företag 70 Prefera AB 70 Annan företagsstatistik 71 Uppgifter från rikspolisstyrelsen om och åtalsunderlåtelse 72 rapporteftergift SCB:s attitydundersökning avseende allmänheten 75 Straffbarheten vid mindre tillgrepp 75 Benägenhet att ingripa vid butiks- 76 tillgrepp Orsaker till 77 butikstillgrepp till 78 Attityder åtgärder SCB:s attitydundersökning avseende 80 butikspersonal Frekvensen 80 tillgrepp. Upptäcktsrisk Ålders- och 81 könsfördelning Benägenhet att ingripa vid butiks- 81 tillgrepp vid 82 Åtgärder upptäckta tillgrepp Orsaker till 83 butikstillgrepp

Innehåll

Benägenhet att ingripa vid butikstillgrepp 86 Orsaker till snatteri 86 Attityder till åtgärder 87 4.9= Stockholmsundersökningen 1976-77 88 4.10 Dold brottslighet m.m. 90

UNDERSÖKNINGAR AV HANDELNS UTREDNINGS-

000 Syfte avgränsningar 99

mmmmmmwmmmmm

UTbDJBJ-l

c Definitioner 100 Metodik 103

wwNNNw-a-n--na-

. Genomförande 104 Tidigare undersökningar 105 . . Elektronisk varuövervakning 105 Sortimentsstudier 106 Allmänna svinnstudier 109 Enkäter 110 ... Större detaljhandelsföretag 110 Svinnredovisning i stora företag 111 Det totala svinnets storlek 112 Andelen stöldsvinn 113 Särskilt utsatta varuslag 113 Upptäckta stölder och snatterier 1980 114 5.3.2 Mindre detaljhandelsföretag 115 5.3.3 Filialföretag 116 5.3.4 Undersökning av svinnsituationen i byggvaruhus

Innehåll SOU 1982!39

Allmänt om branschen 118 Metodfrågor 120 Redovisningsprinciper 123 Huvudresultaten i sammandrag 124 Bensinstationer 128 Urval och bortfall 129 Resultat 130 Företagarenkät 133 Allmänt 133 Metodik 133 Frågeformulär 136 Undersökningsresultaten i sammandrag 136 Personalenkät 142 Metodik 142 Frågeformulär 145 Undersökningsresultaten i sammandrag 146 Butiksundersökningen och interna företagsrapporter 151 5.4.1 Syfte 151 5.4.2 Uppläggning och genomförande 152 5.4.3 Analys av svinnkomponenter i butiker 154 Varuhus 154 Servicebutik 156 Medelstor allivsbutik 157 Storlivsbutik 157 Herrekipering 159

Innehåll 9

Benägenheten att polisanmäla 184 545.2 Stöldsvinnet i detaljhandeln 185

ÅTGÄRDER MOT BUTI KSTI LLGREPP 189 6.1 Inledning 189 6.2 Åtgärder från handeln 191 612.1 Allmänna rekommendationer 192 652.2 Varuexponering 193 652.3 Tekniska hjälpmedel och bevakning 194 6.2.4 Information till allmänhet och personal 196 602.5 Åtgärder vid upptäckta tillgrepp 198 6.3 Åtgärder från samhället 199

10 Innehåll

6.3.4 Rapporteftergift 221 Bakgrund till gällande rätt 221 20-kronorsgränsen. Rapporteftergiften i praxis 222 Bibehållande av eftergiftsinstitut vid snatteri 224 Införande av böteseftergift. Förutsättningar 225 Sammanfattning 228 6.3.5 Åtalsunderlåtelse jml. 20 kap 7 § . 1 st 1 p rättegångsbalken 228 till rätt v 228 Bakgrund gällande Utveckling av praxis 229 överväganden och riktlinjer för ändrad tillämpning - 231 6.3.6 Registrering 235 Behovet av registeruppgifter vid butikstillgrepp 236 Registrering av ordningsföreläggande, böteseftergift och åtalsunderlåtelse 238

7 BEFOGENHETER FÖR BUTIKS- OCH BEVAKNINGS- PERSONAL M.M. 241 7.1 Översikt över gällande rätt 241 Gripande och återtagande av gods 241 Befogenheter för bevakningspersonal 244 7.2 Ingripande vid butikstillgrepp 246 7.2.1 Brottmålsutredningens bedömningar 246 7.2.2 Justitiekanslerns bedömningar 247 7.3 Stöldutredningens överväganden 253

8 SPECIALMOTIVERING 259 8.1 Förslag till ändring i rättegångsbalken 259 8.2 Förslag till ändring i polisinstruktionen 261 8.3 Förslag till ändring i polis- registerkungörelsen. 263

. Innehåll 11

BI LAGOR Bilaga A RÅ:s cirkulär C 67 267 Bilaga B RÅ:s cirkulär C 70 273 Bilaga C Offentlig kriminalstatistik 275 Bilaga D Undersökning av anmälda butikstillgrepp i Malmö polisdistrikt 1980-81 279 Bilaga E Undersökning av vissa butikstillgrepp handlagda vid åklagarmyndigheten i Malmö 1979 285 Bilaga F Uppgifter från bevakningsföretag m.m. 289 Bilaga G RPS:s statistik betr. rapporteftergift och åtalsunderlåtelse 291 Bilaga H SCB:s attitydundersökning avseende allmänheten 299 Bilaga J SCB:s attitydundersökning avseende butikspersonal 311 Bilaga K Svinnanalys på varugruppsnivå 337 L Stora och små - 339 Bilaga företag frågeformulär - Bilaga M Byggvaruhus frågeformulär 341 N - tabeller 345 Bilaga Byggvaruhus Bensinstationer - 359 Bilaga O frågeformulär P - 363 Bilaga Företagarenkät frågeformulär - tabeller 369 Bilaga Q Företagarenkät Personalenkät - 381 Bilaga R frågeformulär S Personalenkät - tabeller 385 Bilaga Bilaga T 7 Butiksstudier - varuhus 397 U Butiksstudier - 399 Bilaga prisinventering Y Butiksstudier - Bilaga inventeringsdifferenser 405

FÖRKORTNINGAR

BrB brottsbalken BRÅ brottsförebyggande rådet EVS elektroniska varuövervakningssystem HD högsta domstolen HUI Handelns utredningsinstitut AB JK justitiekanslern LOB lag (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. LTO lag (1973:558) om tillfälligt omhändertagande LUL lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare NJA Nytt juridiskt arkiv avd. I PBR person- och belastningsregistret RB rättegångsbalken Re rapporteftergift RPS rikspolisstyrelsen RÅ riksåklagaren SCB statistiska centralbyrån SF strafföreläggande SFS Svensk författningssamling SOU statens offentliga utredningar Äu åtalsunderlåtelse

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken

förordnas att 23 kap. 22 § och 48 kap. 13 § Härigenom erhåller ändrad lydelse på sätt nedan rättegångsbalken angives.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 kap. 22 §

Förundersökning enligt Förundersökning enligt detta är, om detta kapitel är, om kapitel skäl för tillräckliga skäl för tillräckliga åtal ändock föreligga, åtal ändock föreligga, beträffan- ej erforderlig beträffanej erforderlig de för vilket icke de brott, för vilket icke brott, svårare än böter svårare påföljd än böter påföljd är eller beträf- är stadgad, eller beträfstadgad, fande som avses i fande brott som avses i brott, 45 kap. 2 § första eller 45 kap. 2 § första eller andra heller andra stycket eller bestycket. Ej är erfor- träffande sådant brott förundersökning i mål om brott, mot 8 kap. 2 § brottsderlig balken som avses i 48 som avses i 3 kap. 3 § och 4 § andra 13 Ej heller är 7 kap. kag. §. med mindre anled- förundersökning erforstycket, förekommer till ådö- derlig i mål om brott, ning mande av annan än som avses i 3 kap. 3 § påföljd böter. och 7 kap. 4 § andra

16 Författningsförslag

Nuvarande lxdelse Föreslagen lydelse

stycket, med mindre anv ledning förekommer till ådömande av annan påföljd än böter.

Vill åklagaren utvidga väckt åtal, må det ske, utan att förundersökning enligt detta kapitel ägt rum.

48 kap. 13 §

Föreläggande av ordnings- Föreläggande av ordningsbot får utfärdas beträffande bot får utfärdas beträfbrott,för vilket ej stad- fande brott gas annat straff än böter l; för vilket ej stadgas omedelbart i penningar annat straff än böter och ej heller normerade omedelbart i penningar böter och för vilket och ej heller normerade ordningsbot bestämts på böter sätt föreskrives i 14 §. 2. som avses i 8 kap. 2 § brottsbalken och för vilket

påföljd

bestämts på sätt föreskrives i 14 §.

Bestämmelserna om föreläggande av ordningsbot äro icke tillämpliga, om särskilt villkor är stadgat för allmänt åtal.

Denna lag träder i kraft den

Författningsförslag 17

Förslag till Förordning om ändring i polisinstruktionen (1972:511)

Härigenom förordnas att 12 § tredje stycket polisinstruktionen erhåller ändrad lydelse på sätt (1972:511) nedan angives.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

När får kännedom om ett brott som hör polismannen under allmänt åtal, skall han lämna en rapport om detta till vederbörande förman så snart det kan ske. Polismannen får lämna eller låta bli rapporteftergift att lämna vidare till åklagaren och nöja sig rapport med ett eller erinran till den felande om påpekande det inte är föreskrivet svårare straff än böter för brottet och brottet med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydligt. Detsamma gäller i om överträdelser som omfattas av förordnande fråga enligt lagen (1972:206) om felparkeringsavgift.

Den som leder Föreligger vid brott som polisman förundersökningen i fråga avses i 8 kap. 2 § om snatteri får låta bli brottsbalken, för vilket att lämna vidare polismannen har rätt att rapport till och i utfärda föreläggande om åklagaren stället låta saken bero ordningsbot, sådana särvid en erinran, om brot- skilda omständigheter tet med hänsyn till värdet att lagföring uppenbardet och öv- ligen är opåkallad, får på tillgripna är polismannen besluta att riga omständigheter låta saken bero vid en obetydligt. skriftlig erinran.

Denna förordning träder i kraft den Därvid upphör Cirk (1972:25) till polismyndigheterna om rapporteftergift för vissa snatteribrott att gälla.

18 Författningsförslag sou 1932:39

Förslag till Förordning om ändring i polisregisterkungörelsen (1969:38)

Härigenom föreskrivs att 2 § och 14 § polisregisterkungörelsen (1969:38) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

I polisregister får rikspolisstyrelsen, i den

omfatt-

ning det behövs för ändamål som anges i 2 § första stycket lagen om polisregister m.m., anteckna uppgifter om den som 1. ådömts påföljd eller 1. âdömts påföljd eller genom godkänt strafföre- genom godkänt strafföreläggande bötfällts för läggande eller godkänt brott mot föreläggande om ordningsbot bötfällts för brott mot a) brottsbalken, b) valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264), narkotikaförordningen den 14 december 1962 (nr 704) och narkotikastrafflagen den 8 mars 1968 (nr 64), c) 1 § andra stycket eller 3-5 § lagen den 28 september 1951 (nr 649) om straff för vissa trafikbrott eller d) 1 § första stycket eller 2 § sistnämnda lag eller bestämmelse i annan lag eller författning, om påföljden är dagsböter, lägst tjugofem, eller normerade böter, lägst ettusen kronor, eller om annan påföljd än böter ådömts, 2. blivit med tillämpning av 33 kap. 2 § brottsbalken förklarad fri från påföljd eller dömd till lägre bötesstraff än sådant som får antecknas enligt 1 d, 3. ålagts förvandlingsstraff för böter, 4. på grund av åklagares beslut enligt 20 kap. 7 § första 4 rättegångsbalken, 1 eller 6 § stycket

Författningsförslag 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare eller 31 § lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fal] ej åtalats för brott, som enligt åklagarens bedömande skulle ha lett till påföljd som nämns i 2 § lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister, varvid sistnämnda inskränkning dock inte skall gälla brott som avses i 8 kap. 2 § brottsbalken, 5. på grund av åklagares beslut enligt 20 kap. 7 § första stycket 1 rättegångsbalken erhållit åtalsunderlåtelse för brott som avses i 8 kap. 2 § brottsbalken eller genom beslut av polisman enligt 12 § tredje stycket polisinstruktionen (1972:511) erhållit böteseftergift för sådant brott, §4 enligt dom_eller beslut §4 enligt dom eller beskall utvisas ur riket el- slut skall utvisas ur riler ket eller gå blivit för brott utläm- 1; blivit för brott utnad till annan stat. lämnad till annan stat.

14 §

Uppgift som intagits i polisregister skall utgå ur registret, om det kan ske med hänsyn till registrets tekniska beskaffenhet och om 1. misstanke som antecknats ej längre föreligger

20 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7. uppgiften i annat fall ej behövs för registret.

Uppgift om brott som avses i 8 kap. 2 § brottsbalken och som intagits i polisregister med stöd av bestämmelserna i 2 § 4 eller 2 § 5 skall utgå ur registret när fem år förflutit från den dag då beslutet om åtalsunderlåtelse eller böteseftergift meddelades.

Denna förordning träder i kraft den

SAMMANFATTNING

Inledning

Stöldutredningens första uppgift har varit att kartsvinnet i detaljhandeln på grund av butikstilllägga Detta har skett genom undersökningar som utgrepp. förts av stöldutredningen och statistiska centralbyrån. Vidare har, sedan tillstånd meddelats och medel av en omfattande ekobeviljats justitiedepartementet, nomisk undersökning genomförts av Handelns utredningsinstitut AB (HUI). Utredningen har funnit det lämpligt att i direkt anslutning till redovisningen av underföreslå åtgärder från handelns och samsökningarna hällets sida för att komma tillrätta med butikstill-

greppen.

Undersökningarna

Brottsutvecklingen uppvisar under perioden 1970-1980 en vad gäller tillgreppsbrotten. Bukraftig ökning har ökat med mer än 50 %, vilket är tikstillgreppen ca 20 % mer än ökningen av den totala tillgreppsbrottsligheten. Antalet anmälda butikstillgrepp uppgick 1980 till 35 142.

Vad de kända gärningsmännen är det påfallande gäller att förövas av personer i alla åldrar. butikstillgrepp Vidare är kvinnor väl vid denna brottsrepresenterade och de antagandena om en fördeltyp tidigare gjorda mellan män och kvinnor i förhållandet 60-40 % ning tycks fortfarande vara riktiga.

22 .

Sammanfattning

sou 1932:39

Vad gäller tillgreppsobjekt visar undersökningarna att flertalet tillgrepp avser mer än en vara och upp till 20 % mer än fem varor. De varutyper som tycks vara mest utsatta för tillgrepp är bijouteri- och parfymvaror, mat, konfektyrer och kläder. Värdemässigt kapitalvaror och kläder de stora posterna, som utgör svarar för avsevärt mer än hälften av det totala till- Vid en jämförelse med de resultat som greppsvärdet. redovisades av brottmålsutredningen 1971 har en klar skett från matvaror till kläder och övförskjutning riga varutyper. Modebetonade varor, såväl kläder som kapitalvaror, intar en framskjuten plats.

I den riksomfattande undersökningen av svinnet som företagits av Handelns utredningsinstitut AB har en svårighet varit att man inom handeln i anväsentlig märkningsvärd utsträckning saknat underlag för en nogbedömning av svinnet. Undersökningens metod har grann varit att från det totala redovisade svinnet avgränsa samtliga kända icke brottsbetingade svinnfaktorer och bestämma dessas storlek. Det brottsorsakade svinnet har därefter med ledning av delundersökningar kunnat hänföras till bl.a. butikstillgrepp.

Enligt HUI:s undersökning kan vid en försiktig bedömning av stöldsvinnet detta uppskattas till 0,8 % av omsättningen, drygt 900 miljoner kronor. Härav kan 0,3 % beräknas utgöra oregistrerade företagaruttag och personalstölder samt 0,5 % eller ca 565 miljoner kronor, kundstölder och stölder av leverantörsrepresentanter, bevaknings- och städpersonal samt andra som inte utgör ordinarie personal eller kunder. De erhållna resultaten utgör ett medeltal för hela detaljhandeln. Det är av vikt att beakta att man i utsatta butikstyper har ett svinn på grund av brott som ligger över 5 % av omsättningen. Vidare framgår, liksom av den offentliga statistiken, att tillgreppsproblemen är särskilt framträdande i storstadsregionerna. Det kan också konstateras att förhållandena

Sammanfattning 23

växlar starkt mellan olika butiker beroende på typ och geografisk belägenhet.

En försiktig uppskattning av genomsnittsvärdet per tillgrepp kan på grundval av tillgängliga undersökningsresultat vara 2-300 kronor. Detta skulle innebära att antalet butikstillgrepp uppgår till mellan två och tre miljoner årligen, dvs. mellan 6 500 och 10 000 butikstillgrepp varje vardag.

Anmälningsfrekvensen från företagen har visat sig låg. Endast få av de upptäckta tillgreppen anmäls. De ertappade som anmäls erhåller i stor omfattning ingen påföljd. Endast omkring hälften av de anmälda butikstillgreppen leder till strafföreläggande eller åtal. Återstoden bortfaller på grund av rapporteftergift, olika slag av åtalsunderlâtelse, preskription m.m. I nära 30 % av fallen meddelas rapporteftergift eller åtalsunderlåtelse jml. RB 20 kap. 7 § 1 st 1 p. Uppskattningsvis 9-10 % av meddelade rapporteftergifter avser belopp som överstiger det i rikspolisstyrelsens anvisningar högsta tillåtna, dvs. omkring 20 kronor. Vad gäller åtalsunderlåtelserna avser ungefär hälften av besluten personer i åldern 19-59 år. Tillgreppsvärdena ligger i flertalet fall under 50 kronor. Dock meddelades 1980 28 åtalsunderlåtelser i 17 av landets polisdistrikt för brott som avsåg mer än 100 kronor. Åtalsunderlåtelse jml. 20 kap. 7 § 1 st 1 p rättegångsbalken tycks således lämnas även i andra fall än

sådana som angivits i riksåklagarens cirkuläranvis-

ningar.

En undersökning av handläggningstiderna för butikstillgrepp visar att dessa minskat sedan 1969. Ca 95 % av de ärenden som avgörs genom strafföreläggande handläggs vid åklagarmyndighet inom sex månader från brottet. Av de ärenden som går till domstol handläggs nu ca 70 % inom sex månader från brottet. Dock kräver fortfarande ca 20 % av ärendena en handläggningstid av sex månader till ett år.

24 Sammanfattning sou 1982:39

De genomförda attitydundersökningarna visar som mest anmärkningsvärt resultat att en majoritet av allmänheten tror att tillgrepp avseende mindre än 20 kronor är straffritt eller inte vet om det är straffbart eller ej, medan endast fyra av tio tillfrågade känner till att sådant tillgrepp är straffbart. Vidare har attitydundersökningarna givit vid handen att den genomsnittlige kunden har relativt liten benägenhet att ingripa då han ser ett tillgrepp.

Undersökningarna har slutligen också berört frågan om orsakerna till butikstillgrepp. Allmänhetens uppfattning är att varornas lättåtkomlighet och spänningsmomentet vid tillgrepp är de främsta orsakerna, medan butikspersonalen anser att uteblivna samhällsreaktioner vid upptäckta tillgrepp är den viktigaste orsaken. I undersökningarna har också framkommit att man anser att brister i attitydbildning och grundläggande moraluppfattning väsentligt bidrar till butikstillgreppens omfattning.

Förslag till åtgärder

Vad först avser handeln anser stöldutredningen att betydande åtgärder bör kunna vidtas av företagen för att förbättra kontrollen över det totala svinnet och därmed också över det svinn som orsakas av tillgrepp. En grundförutsättning för verksamma åtgärder mot stöldsvinnet är att företagen själva har en god bild av hela svinnkomplexet. Stöldutredningen är därför av den uppfattningen att det finns skäl för detaljhandeln att väsentligt förbättra redovisningssystem och svinnkontroll. Vidare bör de orsaker till tillgrepp som kan sökas inom handeln själv till stor del kunna åtgärdas. Förbättrade rutiner bör avsevärt kunna försvåra tillgrepp. Handeln får också anses ha ett väsentligt ansvar för saklig information om tillgreppens verkningar.

Sammanfattning 25

Till butikstillgreppens omfattning bidrar naturligen varornas lättillgänglighet och exponering. Utredningen anser det angeläget att man försöker begränsa varuexponeringen. Vidare bör enligt utredningens uppfattning dyra och stöldbegärliga artiklar i större utsträckning förvaras mindre åtkomliga för kunderna, varvid begränsad manuell betjäning bör övervägas. Som komplement till sådana åtgärder anser utredningen att de elektroniska stöldskyddssystemen även i fortsättningen måste utnyttjas. Även sådana system kräver dock personal både för att förhindra kringgående av systemen och för att kunna ingripa då larm utlöses.

Utredningen efterlyser också en mera konsekvent atti-

tyd från företagens sida då butikstillgrepp upptäckts.

De nu rådande kraftiga skillnaderna i anmälningspraxis torde bidra till föreställningen att butikstillgrepp inte är allvarligt och att följder oftast uteblir vid upptäckt. Utredningen bedömer det viktigt att företagen utarbetar bestämda handlingsrutiner för upptäckta butikstillgrepp. I de fall polisanmälan inte görs anser utredningen väsentligt att företagen i stället

vidtar annan åtgärd t.ex. underättar föräldrar.

Vad härefter gäller åtgärder från samhällets sida har utredningen diskuterat principiella förändringar vad gäller det straffbara området vid butikstillgrepp och sanktionssystemets utformning. Utredningen finner att en avkriminalisering av butikssnatteri inte kan komma ifråga. Vidare anser utredningen att ett straffbeläggande av oaktsamma tillgrepp av principiella skäl inte heller bör införas. Den praxis som råder vad gäller fullbordanspunkten för snatteri i butik gör att behovet av straff för försök till ringa tillgreppsbrott är litet. Utredningen föreslår därför inte någon ändring i detta avseende. Inte heller finner utredningen skäl att föreslå ändring av straffskalan för snatteri.

V 26 Sammanfattning sou 1982:39

Utredningen konstaterar att en förkortning av handläggningstiderna för butikstillgrepp skett. Utredanser det emellertid mycket angeläget att ningen finna vägar att ytterligare förkorta tiden mellan gärning och rättslig åtgärd. En snabb handläggning ligger främst i den misstänktes intresse. Stöldutredär därutöver av den uppfattningen att snabb ningen och konsekvent lagföring är det kanske mest verksamma sättet att positivt påverka normbildningen och att hålla tillbaka brottsökningen.

Stöldutredningen finner inte att inrättande av någon form av jourdomstol är motiverat. Inte heller anser utredningen att strafföreläggande kan utnyttjas på sådant sätt att handläggningstiderna förkortas. Därvid förkastar utredningen också tanken på att införa möjlighet att utdöma skadestånd genom strafföreläggande.

Utredningen anser emellertid att de goda erfarenheterna av ordningsbotssystemet medför att detta nu bör komma till användning vid okomplicerade snatterier avseende begränsade värden. Utredningen bedömer att användande av ordningsföreläggande i de nämnda fallen skulle innebära ett bättre utnyttjande av de tillgängliga resurserna genom att polisen självständigt får utföra lagföringen. Utredningens förslag innebär att dagsböter skall kunna åläggas genom ordningsföreläggande. Detta föreslås kunna ske i okomplicerade fall av butikstillgrepp där tillgreppsvärdet understiger 200 kronor. I föreläggande skall enligt utredförslag 20, 25 eller 30 dagsböter kunna ålägningens gas i enlighet med en mall grundad på tillgreppsvärdet. De av riksåklagaren utfärdade reglerna för ut-

räkning av dagsbotens storlek skall därvid gälla.

Den praktiska skillnaden från nuvarande tillämpning av ordningsbot blir enligt utredningens mening obetydlig. För att förenkla handläggningen genom ord-

Sammanfattning 27

ningsföreläggande föreslår utredningen också ändring 23 rättegångsbalken. Härigenom skall förunder-

i kap.

sökning inte bli erforderlig vid enkla fall av snatteri. De tillgrepp som avser högre värden eller inte är av enkel art skall som hittills föranleda förundersökning och redovisas till åklagaren för fortsatt handläggning. Den föreslagna handläggningsformen minskar åklagarnas och förenklar polisens arbete med de mindre butikstillgreppen.

Stöldutredningens undersökning av praxis vid meddelande av rapporteftergift visar att bestämmelserna tillämpas extensivt och delvis överträds. Detta finner utredningen allvarligt. En ändring av rådande förhållanden framstår som påkallad. Vid övervägande om polisen överhuvud skall äga rätt att besluta om utebliven lagföring för snatteri anser utredningen att flera skäl talar för bibehållandet av sådana befogenheter. Utredningen finner det naturligt och rationellt att den polisman som äger rätt att utfärda ordningsföreläggande för brottet också skall ha befogenhet att underlåta lagföringsåtgärder. Rätt för polisen att meddela eftergift av bötesstraff medverkar också till den omedelbarhet och snabbhet i förfarandet vid butikssnatterier som utredningen eftersträvar. När det gäller grunden för eftergift ser stöldutredningen den fasta beloppsgränsen som en mycket stor svaghet i det nuvarande systemet med rapporteftergift. Utredningen anser att utgångspunkten för att underlåta lagföring i stället bör vara en helhetsbedömning, varvid det tillgripnas värde inte skall vara avgörande. Förutsättningarna för att underlåta lagföring skall enligt utredningens förslag vara att erkännande föreligger och att den misstänkte inte förut, i vart fall inte under den senaste tiden, gjort sig skyldig till förmögenhetsbrott. Lågt värde hos det tillgripna skall, lika litet som låg eller hög ålder hos den misstänkte, ensamt utgöra tillräcklig grund att underlåta lagföring. Förhållandena

28 Sammanfattning sou 1982:39

skall sammantagna vara sådana att det framstår som att lagföring är opåkallad och att erinran uppenbart är en tillräcklig åtgärd för att förhindra återfall. Erinran skall alltid ske skriftligen. Stöldutredföreslår att institutet benämnes bötesefterningen Med den föreslagna utformningen av bestämmelgift. serna avser utredningen att böteseftergift skall få mindre omfattning än den nuvarande rapportväsentligt eftergiften.

finner att åtalsunderlåtelse jml. 20 kap. Utredningen 7 § 1 st 1 p rättegångsbalken kommit att lämnas schabett sådant sätt att snatteri för mindre lonmässigt på än 50 kronor numera kan bedömas vara en gärning som inte leder till påföljd. Stöldutredregelmässigt anser att en sådan tillämpning av åtalsunderningen låtelse är oacceptabel med hänsyn till normbildning och brottsutveckling och att den på processrättslig

väg föregriper en avkriminalisering. Stöldutredningen

föreslår därför att butikssnatterier inte skall inta någon särställning vid tillämpning av RB 20 kap. 7.§ 1 st 1 p. Presumtionen för lagföring skall således vara stark. av åtalsunderlåtelse bör Tillämpningen mening bli mera restriktiv och enligt utredningens bör lika litet som den föreslagna böteseftergiften enbart tillgreppsvärdet. Med hänsyn till grundas på omfattning och ökning anser utredningen brottstypens att man inte längre kan bibehålla det värdemässiga schablontänkandet.

Införandet av ett centralt polisregister och möjligheten för att därifrån snabbt få upppolisdistrikten har medfört att tidigare lokala anteckningar gifter av beslut och uppgifter kraftigt inskränkts. Betr. sker f.n. centralt registrering av butikstillgrepp dom och strafföreläggande, men inte av beslut godkänt om åtalsunderlåtelse jml. RB 20 kap. 7 § 1 st 1 p eller rapporteftergift. Andra beslut om åtalsunderlåtelse registreras endast i få undantagsfall. Det

r Sammanfattning 29

förutsattes vid införandet av instituten rapportefoch åtalsunderlåtelse jml. RB 20 kap. 7 § 1 st tergift 1 p för snatteri att lagföring inte skulle underlåtas om liknande beslut tidigare meddelats. Detta kan f.n. i praktiken inte kontrolleras, vilket medför att rapoch åtalsunderlåtelse kan komma att medporteftergift delas upprepade gånger för samma person.

Stöldutredningen anser de rådande förhållandena klart otillfredsställande. Såväl nuvarande praxis som föreslagna riktlinjer betr. underlåtenhet att lagföra mindre förutsätter att beslutsfattaren har tillgrepp ett tillräckligt underlag för sitt beslut. Ett minskat antal sådana beslut medför inte mindre starka skäl att ändra det nuvarande systemet. Central registrering av beslut om böteseftergift och åtalsunderlåtelse för \ snatteri är stöldutredningen en nödvändig förenligt utsättning för en likformig och rättssäker tillämpning av underlåtelseinstituten. Utredningen finner motiverat att samtliga beslut jml. 20 kap. 7 § 1 st 1 p och 4 p rättegångsbalken, liksom jml. lagen om unga lagöverträdare och lagen om vård av missbrukare registreras. föreslår också att godkänt ord- Stöldutredningen för snatteri registreras centralt ningsföreläggande på sätt som nu sker betr. godkänt strafföreläggande.

Formerna för ingripande av butiks- och bevakningspersonal då vid butikstillgrepp har varit någon ertappats föremål för diskussion och ibland föranlett kritik. har tagit upp frågorna härom. Stöldutredningen

Den som f.n. råder innebär att den ertappade praxis att med till någon avskild del av uppmanas följa

affären, att lämna ifrån sig tillgripna varor samt

och sin identitet. När så skett får den uppge styrka misstänkte lämna affären. Stöldutredningen kan inte finna att detta innebär något otillåtet förfarande och inte heller något frihetsberövande eller gripande

30 Sammanfattning sou 1982:39

i rättegångsbalkens mening. Utredningen anser att den praxis som utbildats vid ingripanden vid butikstillgrepp väl svarar mot vad som är försvarbart och rimligt i förhållandet mellan butikerna och dem som där ertappas med tillgrepp. Betr. behovet av lagstiftning på området anser utredningen att praxis ter sig så

naturlig att särskild reglering i lag är opåkallad.

Inte heller ser utredningen skäl att föreslå någon typ av kontrollverksamhet betr. ingripanden i affärer. Med hänsyn till det stora ansvar som i hithörande frågor åvilar butiks- och bevakningspersonal anser utredningen emellertid naturligt att samhället med uppmärksamhet följer den fortsatta utvecklingen betr. ingripanden i affärer.

Vad angår befogenheterna för bevakningspersonal anser utredningen att polisiära befogenheter endast i undantagsfall skall tilläggas annan än polisman. Utredningen finner inte några skäl att utöka de befogenheter som f.n. tillkommer bevakningspersonalen.

1 UTREDNINGENS UPPDRAG OCH ARBETE

1.1 Krav på åtgärder mot butikstillgrepp

Inom straff- och processrätten har under 1970-talets framförts en delvis ny syn på lagstiftningsarbeten Bl.a. har betonats vikten många förmögenhetsbrott. av att jämföra de traditionella förmögenhetsbrotten med s.k. modern brottslighet som narkotikabrott, miljöbrott och organiserad och ekonomisk brottslighet. Man har härvid ibland framfört uppfattningen att synen de sedvanliga förmögenhetsbrotten är oproportionerpå Emellertid har kritik mot sådana förligt sträng. i synen på de olika brottstyperna också skjutningar framförts. Härvid har butikstillgreppen och samhällets reaktion på sådana blivit aktuella.

Sveriges livsmedelshandlareförbund har den 20 december 1978 och den 2 juli 1979 tillskrivit justitieministern, varvid man föreslagit borttagande av 20kronorsgränsen vid rapporteftergift, påföljdsskärpning samt förstärkning av polisens och åklagarnas resurser att beivra tillgreppen. I det senare brevet protesterade förbundet också mot riksåklagarens uttalande om en övre gräns för åtalsunderlåtelse vid ett tillav 50 kronor och en gräns mellan snatteri greppsvärde och stöld vid 400 kronor. I båda breven hemställdes om närmare utredning av problemen. Konsumentföreningen Stockholm med har den 22 november 1979 vänt sig omnejd till med förslag att registrering rikspolisstyrelsen av vid butikstillgrepp införes för rapporteftergift att undvika att flergångssnattare erhåller rapport-

32 Utredningens uppdrag och arbete V sou 1982:39

Föreningen-har den 22 februari 1980 vänt eftergift. sig till justitieministern med hemställan om ändring av författningar, så att rapporteftergift vid gällande skall registreras. Den 24 januari 1980 butikstillgrepp har Stockholms handelskammare tillskrivit justitieministern och handelskammaren uttalade därvid att svinnet nu blivit så stort att kraftiga åtgärder är påkallade från såväl handelns som samhällets sida. Den ökade oron inför brottsutvecklingen betr. butikstillgrepp också i att frågan tagits upp i riksdagen. avspeglas

1.2 Frågans behandling i riksdagen

I två motioner (mot. 1978/79:1191 och 1754) av och Rolf Clarkson (m) resp. Alf Ingrid Sundberg (m) Wennerfors (m) hemställde motionärerna om en utredning med att fram förslag om åtgärder i syfte uppgift lägga att minska stöldsvinnet i handeln. I ytterligare en motion (mot. 1979/80:612) av Blenda Littmarck (m) och Gard (m) har uttryckts oro för utvecklingen. Margareta Motionärerna framhöll att företagen tvingas kompensera för genom prishöjningar eller nedläggsig tillgreppen av alltför olönsamma affärer, vilket drabbar de ning konsumenterna resp. de anställda. Motionälaglydiga rerna såg orsaken till samhällets svaga ingripande i reglerna om rapporteftergift och åtalsunderlåligga telse samt domstolarnas milda syn på de mindre förmöoch hemställde om ett riksdagens utgenhetsbrotten, talande om att möjligheterna att meddela rapportefteroch åtalsunderlåtelse avsevärt skulle inskränkas. gift

Sedan remissyttranden över motionerna 1978/79:1191 och 1754 inhämtats den 4 deavgav justitieutskottet cember 1979 betänkandet JuU 1979/80:15. I betänkandet utskottet för motionerna, gav en översikt redogjorde över straff- och processrättsliga bestämmelgällande ser rörande samt redogjorde för rebutikstillgrepp

Härefter uttalade utskottet bl.a.

missyttrandena. följande.

- Utredningens uppdrag och arbete 33

Vid ställningstagande till motionsyrkandena får enligt utskottets mening först slås fast att problemet rörande stöldsvinnet inom handeln i sig rymmer ett flertal frågor, något som bl.a. hänger samman med att stöldsvinnet bara är en del av det totala svinnet. vid sidan av tillgrepp av kunder förekommer nämligen på annat sätt uppkomna förluster, kallade t.ex. fysiskt svinn och administrativt svinn. Härav följer att många av de åtgärder som kan vara påkallade för att minska svinnets omfattning måste ankomma hanpå deln själv. Samtidigt är det emellertid också klart att det stöldsvinn inom detaljhandeln som beror på tillgrepp av kunder har en oroväckande omfattning. Stor osäkerhet råder dock om hur stor del av de totala svinnförlusterna som orsakas av genom tillgrepp kunder.

Förekomsten av butiksstölder får enligt utskottets mening anses ha samband med självbetjäningssystemet och andra rationaliseringsåtgärder inom handeln. Bl.a. mot denna bakgrund bör också när det gäller tillgrepp av kunder åtgärder för att komma till rätta med problemet i första hand övervägas inom handelns och de handelsanställdas egna organisationer.

Emellertid måste åtgärder för att stävja butiksstölderna naturligtvis också ses som en uppgift för samhället. Härvid bör särskilt beaktas att det med hänsyn till den allmänna laglydnaden är viktigt att inte den uppfattningen sprids att tillgrepp av detta slag lämnas utan ingripanden från samhällets sida; det måste stå klart att alla former av i varutillgrepp princip är straffbara. Samtidigt måste beaktas att det också kan finnas starka skäl att i det enskilda fallet underlåta lagföring; exempelvis har gärningsmännen ofta svåra personliga förhållanden och stort behov av p hjälpinsatser från det allmänna. Även andra skäl kan tala för begränsningar i lagföringen.

Enligt utskottets mening kan erforderligt underlag för att bedöma vilka åtgärder från samhällets sida som bör sättas in knappast anses förrän det föreligga har skapats en klarare bild rörande av omfattningen stöldsvinnet. Statistiken över polisanmälda stölder ger nämligen inte någon sådan bild; långt ifrån alla stölder polisanmäls och många förblir oupptäckta. Utskottet finner därför att en närmare undersökning är påkallad.

Riksdagen överlämnade den 12 december 1979 justitieutskottets betänkande efter att ha bifallit utskottets

hemställan om begäran om en utredning.

34 Utredningens uppdrag och arbete

1.3 Utredningens direktiv

Utredningens direktiv lämnades genom ett anförande av statsrådet Winberg vid regeringssammanträde den 31 januari 1980. Sedan han redogjort för den straffrättsliga utvecklingen, 1968 års brottmålsutredning och bestämmelserna om rapporteftergift och åtalsunderlåtelse vid butikssnatteri och brottsutvecklingen berörde statsrådet de uppgifter om svinnet i handeln som framförts från olika håll. Det framhölls som betänkligt om det i vissa kretsar och åldersgrupper skulle sprida sig en föreställning att butikstillgrepp inte beivras av samhället och därför utgör en mer eller mindre lovlig verksamhet. Man fick inte bortse från att detta kunde leda till en uppluckring av rättsmoralen. Slutligen redogjordes också för justitieutskottets betänkande JuU 1979/80:15. Härefter anförde statsrådet bl.a. följande.

Den undersökningsom riksdagen har begärt bör nu komma till stånd. Det är enligt min mening av vikt att arbetet bedrivs i en sådan form att det redan från början kan inriktas inte bara på en kartläggning på området utan också på förslag till konkreta åtgärder. Jag förordar att en särskild utredare tillkallas för ändamålet.

Utredarens första uppgift bör vara att i enlighet med riksdagens önskemål undersöka omfattningen av svinnet på grund av butikstillgrepp. Därvid bör också de företags- och samhällsekonomiska konsekvenserna av svinnet belysas.

Utredarens uppdrag bör emellertid som jag nyss har antytt inte begränsas till en sådan undersökning. I den mån undersökningen skulle bekräfta att svinnet numera har en sådan omfattning att särskilda insatser behövs, bör utredaren också lämna förslag till åtgärder som kan vara ändamålsenliga för att man skall komma tillrätta med problemet. En väsentlig del av uppdraget blir givetvis därvid att belysa vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas av handeln själv. Eftersom frågor som rör samordning och inriktning av näringslivets brottsförebyggande insatser fortlöpande bevakas av BRÅ, bör utredaren i denna del bedriva sitt arbete i samverkan med rådet.

Utredningens uppdrag och arbete 35

Lika viktigt är emellertid att utredaren undersöker vad som kan göras från statsmakternas sida. Jag vill i denna del till en början erinra om att regeringen nyligen i en proposition till riksdagen (prop.1979/ 80:66) har föreslagit skärpt lagstiftning mot häleribrottsligheten. Genomförs förslagen i denna proposition, torde det vara ägnat att dämpa sådan tillgreppsbrottslighet där gärningsmannen inte stjäl för egen konsumtion. Som jag framhållit i propositionen (s. 7) torde det nämligen vara uppenbart att häleriverksamheten utgör en grundval för en betydande del av den professionella förmögenhetsbrottsligheten, och då särskilt stöldbrottsligheten.

Åtskilliga förslag till andra typer av åtgärder mot butikstillgrepp har emellertid lagts fram från olika håll. I den förut nämnda skrivelsen från Sveriges livsmedelshandlareförbund har t.ex. föreslagits att 1972 års cirkulär till polismyndigheterna upphävs, att straffen för stölder och snatterier skärps samt att polis- och åklagarmyndigheterna får förstärkta personalresurser med särskild inriktning på butikssnatterier och butiksstölder. Kooperativa förbundet har föreslagit att rapporteftergift för snatteri skall registreras (jfr JuU 1979/80:15 s. 11). Bland förslag som har lagts fram i andra sammanhang och som delvis diskuteras i det förut nämnda utskottsbetänkandet kan nämnas införandet av en straffavgift för butikssnatteri, som man från handelns sida själv skulle få ta ut, eller av en ny straffbestämmelse som täcker även sådana olovliga tillgrepp som har begåtts av oaktsamhet. En annan fråga som kan behöva belysas närmare är befogenheterna för butikskontrollanter och annan bevakningspersonal.

1.4 Utredningens arbete. Betänkandets disposition

Utredningens första uppgift har varit att söka få klarhet i stöldsvinnets omfattning. Förutom kontakter med handelns organisationer och inhämtande av material från flera olika företag har utredningen funnit nödvändigt att mera ingående belysa svinnets storlek och orsaker. Detta har skett genom att utredningen låtit Handelns utredningsinstitut verkställa en omfattande undersökning av svinnet i detaljhandeln. Den oro för en attitydförändring betr. mindre butikstillgrepp som uttalats i direktiven har kommit till uttryck också vid utredningens kontakter med olika rep-

resentanter för näringslivet. För att erhålla en grund

36 Utredningens uppdrag och arbete

för förslag till verkningsfulla åtgärder har utredningen därför låtit statistiska centralbyrån utföra attitydundersökningar ang. butikstillgrepp. På grundval av de gjorda undersökningarna och efter samråd med det aktuella området närliggande utredningar har stöldutredningen föreslagit för att komma

åtgärder

tillrätta med kundtillgreppen i detaljhandeln. I enlighet med vad som uttalats i direktiven har utredningen särskilt behandlat problemen kring rapporteftergift och åtalsunderlåtelse liksom de processuella problemen kring ingripande vid butikstillgrepp.

Betänkandet har disponerats på följande sätt. I det första kapitlet behandlas utredningens uppdrag och arbete, varvid bl.a. motioner och utredningsdirektiv redovisas. Andra kapitlet upptar en kort översikt över gällande straff- och processrättsliga bestämmelser betr. butikstillgrepp samt redogörelser för andra närliggande utredningars direktiv och arbete. Tredje kapitlet upptar översiktligt vissa förhållanden i utländsk rätt, medan fjärde kapitlet behandlar det statistiska material som utredningen inhämtat och innehåller redogörelser för de gjorda attitydundersökningarna. I detta sammanhang har utredningen också kort tagit upp frågorna om sambandet mellan butikstillgrepp och missbruk av alkohol och narkotika och något belyst frågorna kring den dolda brottsligheten. Det femte kapitlet innehåller slutrapporten från Handelns utredningsinstitut avseende de gjorda undersökningarna om svinnets storlek. I sjätte kapitlet avger utredningen förslag till åtgärder från handeln och samhället samt lagändringar i följd därav. Det sjunde kapitlet upptar de processrättsliga problemen vid ingripande vid butikstillgrepp samt frågorna kring bevakningspersonalens befogenheter. Slutligen har i det åttonde kapitlet intagits specialmotivering till de föreslagna lagändringarna. Sist har till betänkandet hörande bilagor redovisats.

_ | 37

2 GÄLLANDE RÄTT. UTREDNINGAR MED ANKNYTNING TILL STRAFF- OCH PROCESSRÄTTSLIGA FRÅGOR

2.1 Gällande rätt

2.1.1 Fullbordanspunkt vid

Straffbestämmelser.

butikstillgrepp. Gränsdragning mellan snatteri och stöld.

De straffrättsliga bestämmelserna som är tillämpliga vid butikstillgrepp återfinns i brottsbalkens 8 kap. 1 §, 2 § och 4 §.

8 kap. 1 § Den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, dömes, om tillgreppet innebär skada, för stöld till fängelse i högst två år.

2 § Är brott som i 1 § sägs med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för snatteri dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

4 § Är brott som i 1 § eller 3 § sägs att anse som grovt, skall för grov stöld dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det avsett sak som någon bar på sig, om gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

38 Gällande rätt m.m.

Försök till stöld och grov stöld är straffbart enligt bestämmelserna i 8 kap. 12_§ och 23 kap. 1 § brottsbalken. Däremot är försök till snatteri inte straffbart. Detta medför att frågan om när tillgreppet är

fullbordat kan bli avgörande för om brottslig gärning

överhuvud föreligger. Den s.k. fullbordanspunkten för snatteri, och då särskilt butikssnatteri, har därför intresse. Först bör påminnas om att, som även berörts i SOU 1971:10, rättspraxis stannat för bedömningen att tillgreppsbrott och inte bedrägeribrott föreligger när någon tar en vara i en självbetjäningsbutik och därefter lämnar butiken utan att betala. Frågan om tidpunkten för tillgreppets fullbordan har kommit att knytas till lämnandet av den plats där betalning rätteligen skulle ha skett. I affärer med kassalinje, där inköpsområdet således är avgränsat, har i praxis tillgrepp ansetts fullbordat först när kassan passerats utan att betalning skett. I butiker med s.k. punktkassor är inköpsområdet oftast inte avgränsat. I dessa fall anses tillgrepp fullbordat när gärningsmannen lämnat avdelningen på ett mera påtagligt sätt, t.ex. genom att förflytta sig till en annan, avlägsen del av butiken. Det uppstår i dessa senare fall ibland svårighet att bedöma när avlägsnandet är tillräckligt för att brott skall föreligga. En tämligen konsekvent praxis har därför utvecklats hos butikskontrollanter och butikspersonal. Denna praxis innebär att man väntar med att ingripa tills gärningsmannen passerat utgången och lämnat butiken. Praxis grundar sig bl.a. på rättsfallet NJA 1972:253 och senast HD:s dom 1981-09-07 DB 33, där fullbordat brott ansågs föreligga först när gärningsmannen lämnade butiken. I motsatt fall föreligger vid ringa värde inte straffbart handlande. I de fal] där tillägnelseuppsåtet är klarlagt på ett tidigare stadium och den misstänkte konsumerat godset i affären anses brottet fullbordat trots att gärningsmannen ännu inte passerat någon spärr eller lämnat kassaområdet. Så som frågan om fullbordanspunkten vid snatteri kommit

Gällande rätt m.m. 39

att bedömas i domstolspraxis blir gränsdragningssällan aktuella för den personal som ingriper problem i butikerna.

En annan som har stor betydelse är den mellan gräns snatteri och stöld. Enligt lagtexten i 8 kap. 2 § brottsbalken har man att bedöma värdet av det

dels

övriga omständigheter vid brottet.

tillgripna, dels

Före 1942 endast en fixerad värdegräns. I de gällde flesta fall läggs fortfarande värdet ensamt till grund för eftersom övriga omständigheter vid rubriceringen, brottet ofta är ordinära och inte påverkar bedömningen. mellan snatteri och stöld bedömdes i Värdegränsen vid 100 - 125 kronor och i SOU 1971:10 ligga justitieutskottets betänkande 1979/80:15 mellan 200 och 300 kronor. en enkät hos landets åklagare före- Enligt av riksåklagaren och redovisad i RÅ-nytt 1979 tagen nr 7 svarade hälften av åklagardistrikten att drygt låg vid 300 kronor. Ett fåtal distrikt värdegränsen vid 400 kronor. uttalade angav en gräns Riksåklagaren att tillämpade värdegränser väl borde anpassas efter förändringar, men samtidigt inte alltpenningvärdets för ofta ändras. Riksåklagaren ansåg att det som allmän riktlinje för okomplicerade fall kunde tillämpas vid 400 kronor. Man kan konstatera att värdeen gräns eller i vart fall påverkats av penninggränsen följt värdets fall. Det skall dock konstateras att i vissa fall omständigheterna vid brottet kan sätta värdeur spel, varigenom gärningen istället bedöms gränsen som stöld. Typiska sådana fall är då gärningsmannen använt särskilt hjälpmedel vid brottet, såsom speciallådor eller väskor i vilka gods kan gömmas preparerade eller kläder med fickor avsedda för att specialsydda gömma tillgripet gods.

Slutligen uppkommer också en gränsdragningsfråga mellan snatteri och stöld i de fall då flera brott förövats och enskilt brott avser snatterivärde. varje kan brotten utgöra grund för påstående Sammantagna

40 Gällande rätt m.m. sou 1932:39

att omständigheterna vid dessa inte skall leda till bedömningen att ringa brott föreligger. Rättspraxis tycks i denna fråga vara delad. En uppfattning är att varje gärning skall bedömas för sig och rubriceringen då bli snatteri för varje brottstillfälle. En annan uppfattning är att ett flertal likartade gärningar sammantagna utgör grund för slutsatsen att brottsligheten inte kan bedömas som ringa, varvid gärningarna bedömes somstöld eller stölder. Hovrätten över Skåne och Blekinge har i dom den 21 april 1975, DB 2091 anslutit sig till den senare ståndpunkten.

2.1.2 Förundersökning och tvångsmedel

Butikstillgrepp faller oavsett rubriceringen under allmänt åtal. Reglerna om förundersökning i 23 kap. rättegångsbalken och i förundersökningskungörelsen (1947:948) är därvid tillämpliga. Förundersökning skall inledas så snart på grund av angivelse eller eljest anledning förekommer att brott förövats. Förundersökning inleds av polismyndighet eller åklagare. När det gäller enklare fall av butikstillgrepp är polisen i regel förundersökningsledare. vid förundersökning skall föras protokoll. I mindre mål får istället för protokoll föras anteckningar. Detta förfarande tillämpas i mål där brottet inte kan antas

får

föranleda annat än böter och förundersökningen är av mindre omfattning. Vid de mindre butikstillgreppen är

skillnaden mellan protokoll och anteckningar oftast

mera formell än reell. Då ärendet från början kan bedömas som ett bötesfall och förutsättningar för strafföreläggande föreligger blir resultatet av förundersökningen kopia av anmälan, kort förhör med den misstänkte samt personblad med uppgifter om personliga och ekonomiska förhållanden. Enligt 23 kap. 18 § rättegångsbalken föreligger skyldighet att underrätta den misstänkte om innehållet i förundersökningsprotokoll eller anteckningar innan åtal väcks. Det är vanligt vid erkända brott av enkel art att den miss-

Gällande rätt m.m. 41

tänkte redan från början får sådan kännedom om förundersökningen att han inte önskar ta del av det färdigställda protokollet.

De personella tvångsmedel som kan bli aktuella vid butikstillgrepp kommer att behandlas nedan under avsnittet rörande gripande m.m. Vid butikstillgrepp sker

inte sällan beslag, vanligtvis av gods som misstänks

vara tillgripet, men vars ägare omedelbart inte kan

fastställas. Det mest frekvent använda tvångsmedlet vid tillgrepp i butik torde vara husrannsakan, vilket kan ske dels i form av genomsökning av den misstänktes bagage, dels i form av husrannsakan i bostad vanligen för eftersökande av ytterligare stöldgods. Även kroppsvisitation kan i vissa fall bli aktuell för att eftersöka tillgripna varor som den misstänkte dolt på sig. För husrannsakan och kroppsvisitation krävs förutom brottsmisstanken att brottet skall kunna följas av fängelse. Även misstanke om snatteri medför därför rätt att tillgripa dessa tvångsmedel. Beslut om husrannsakan kan i vissa fall, bl.a. då fara i dröjsmål föreligger, beslutas av polisman, men i de flesta fall torde åklagare besluta om åtgärden liksom betr.

kroppsvisitation. Över husrannsakan och kroppsvisita-

tion §kall föras protokoll oavsett om något beslag gjorts eller inte. Som en form av tvångsmedel kan också betraktas den under brottsbalkens promulgationslag intagna bestämmelsen att varje besittningsförhållande som någon utan rätt rubbat å färsk gärning må återställas av den vars besittning rubbats eller den som är i hans ställe. Detta innebär vid butiks-

tillgrepp att butikspersonal äger rätt att återta gods

från tjuven om denne tas på bar gärning. Dessa regler och gränsdragningen mellan återtagande av gods och gripande skall närmare belysas under kapitel 7.

42 Gällande rätt m.m.

2.1.3 Rapporteftergift

)

Rapporteftergift regleras genom bestämmelser i 12 §1

polisinstruktionen (1972:511) (Senast omtryckt SFS 1981:735).

När polismannen får kännedom om ett brott som hör

under allmänt åtal, skall han lämna en rapport om detta till vederbörande förman så snart det kan ske. Polismannen får lämna rapporteftergift eller låta bli att lämna rapport vidare till åklagaren och nöja sig med ett påpekande eller erinran till den felande om det inte är föreskrivet svårare straff än böter för brottet och brottet med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydligt. Detsamma gäller i fråga om överträdelser som omfattas av förordnande enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift. Den polisman som leder förundersökningen i fråga om snatteri får låta bli att lämna rapport vidare till åklagaren och i stället låta saken bero vid en erinran, om brottet med hänsyn till värdet på det tillgripna och övriga omständigheter är obetydligt.

Som framgår av författningstexten meddelas två typer av rapporteftergift, dels på platsen, dels i efterhand. Den första typen utgör vad benämningen utsäger, nämligen ett underlåtande av rapport. Den andra typen innebär att rapport visserligen inte går till åklagaren, men att ärendet blir lokalt dokumenterat hos polisen. Vid rapporteftergift i efterhand är beslutsfattaren förundersökningsledaren, dvs. en polisman i befälsställning. I samband med att bestämmelserna om rapporteftergift infördes den 1 april 1972 utfärdades Kungl. Majzts cirkulär (1972:25) till polismyndigheterna om rapporteftergift för vissa snatteribrott:

Kungl. Maj:t har denna dag utfärdat kungörelse (1972: 24) om ändring i polisinstruktionen-(1965:686). Ändringen innebär att i ett nytt tredje stycke i 14 § införs en föreskrift att polisman som är förundersökningsledare kan under vissa förutsättningar underlåta att vidarebefordra rapport till åklagare beträffande brott som avses i 8 kap. 2 § brottsbalken. Samtidigt har Kungl. Maj:t genom kungörelse (1972:23) om

1)Tidigare 14 §

Gällande rätt m.m. 43

ändring i åklagarinstruktionen (1964:739) utvidgat behörigheten för åklagare att besluta om åtalsunderlâtelse och att utfärda strafföreläggande för bl.a. sådant brott. Ändringarna, som skall träda i kraft den 1 april 1972, syftar främst till att begränsa det straffrättsliga ingripandet vid s.k. butikssnatterier av obetydlig art och att skapa förutsättningar för en snabbare handläggning av mål om sådana brott.

Kungl. Maj:t ger följande anvisningar för tillämpningen av 14 § tredje stycket polisinstruktionen.

1. Gärningen skall gälla tillgrepp i affärslokal av vara som hålls till salu under sådana former att den är lätt tillgänglig för kunden. Främst avses tillgrepp i snabbköpsbutiker och i varuhus med självbetjäning. Även tillgrepp i andra affärslokaler med liknande försäljningssystem, t.ex. inom bokhandeln, bör bedömas på samma sätt.

Erkännande behöver inte föreligga. Rapporteftergift får således lämnas även om den misstänkte t.ex. förnekar tillägnelseuppsåt. Det måste dock stå klart för polismannen att den misstänkte har begått gärningen och att denna är att bedöma som snatteri, dvs. att han bl.a. haft uppsåt att olovligen tillägna sig varan. .

Brottet skall framstå som obetydligt. Värdet av det tillgripna skall vara lågt. I regel bör det åsatta försäljningspriset inte vara högre än omkring 20 kronor. Framgår det av utredningen att det finns försvårande omständigheter får rapporteftergift inte lämnas, även om värdet av det tillgripna är lågt. Rapport skall avges när tillgängliga uppgifter visar att tillvägagångssättet har varit särskilt förslaget, t.ex. om den misstänkte använt hjälpmedel eller samarbetat med andra personer. Även när andra försvårande omständigheter framkommer kan dessa utgöra skäl att avge rapport.

En mera ingripande åtgärd får inte framstå som påkallad. Rapporteftergift skall inte lämnas, när om-_ ständigheterna i det särskilda fallet tyder på att beslut om rapporteftergift och den erinran som lämnas i samband därmed inte har en avhållande tillräckligt verkan. Vid bedömningen härav bör den misstänktes personliga förhållanden beaktas. Ger tillgängliga uppgifter eller omständigheterna i övrigt vid handen att den misstänkte förut har gjort sig skyldig till förmögenhetsbrott av liknande eller allvarligare slag, bör rapport avges. Hänsyn skall dock inte tas till förhållanden som ligger långt tillbaka i tiden.

44 Gällande rätt m.m. sou 1982:39

Det skall vara utrett att den som lidit skada av tillhar fått ersättning eller avstår från att greppet rikta ersättningsanspråk mot den misstänkte.

2. Hinder föreligger inte att lämna rapporteftergift enligt 14 § tredje stycket polisinstruktionen även för annat snatteribrott än butikssnatteri. De under 1 givna anvisningarna gäller i tillämpliga delar även i sådant fall. Brottet skall vara bagatellartat och ett straffrättsligt ingripande bedömas som uppenbart överflödigt med hänsyn till omständigheterna.

3. Framstår det redan vid brottsanmälan som sannolikt att rapporteftergift kan komma att meddelas, bör i stället för protokoll föras kortfattade anteckningar enligt 23 kap. 21 § tredje stycket rättegångsbalken.

I fråga om handläggningen av ärende om rapporteftergift för snatteri iakttages vad rikspolisstyrelsen föreskriver i fråga om s.k. rapporteftergift i efterhand.

I rikspolisstyrelsens anvisningar regleras vissa tekniska frågor. Skriftlig underrättelse om rapporteftergiften skall lämnas till den misstänkte. Beslut om rapporteftergift redovisas till rikspolisstyrelsen genom användande av kopia av anmälan på vilken an-

teckning om beslutet gjorts.

Tillämpningen av ovan upptagna regler för rapporteftergift vid butikssnatteri har föranlett rikspolisstyrelsen att i Allmänna meddelanden från rikspolisstyrelsen 1977:22, 184 göra påpekande betr. de aktuella bestämmelserna.

Rapporteftergift för vissa snatteribrott

I AM 6/1972 har intagits regler och anvisningar för tillämpning och handläggning av ärenden om rapporteftergift för snatteribrott.

Enligt Kungl. Majzts anvisningar kan rapporteftergift

. meddelas om brottet framstår som obetydligt och värdet av det tillgripna är lågt. Som värdegräns har Kungl. Maj:t angivit, att det åsatta försäljningspriset i regel inte bör vara högre än omkring 20 kronor.

Rikspolisstyrelsen får på förekommen anledning erinra om att - 20 kronor - fortangivna värdegräns omkring farande gäller. Polisman, som är förundersökningsledare, äger sålunda inte rätt att med åberopande av

sou 1982:39 Gällande rätt m.m. _ 45

inträffad inflation eller av andra skäl generellt frångå (höja) angivna värdegräns.

2.1.4 Åtalsunderlåtelse jml_2O kap. 7 § 1 st 1 p rättegångsbalken

Åklagaren har i egenskap av förundersökningsledare befogenhet att underlåta lagföring. Åtalsunderlåtelse kan meddelas på flera olika grunder, av vilka betr. butikstillgrepp tillämpning främst sker av möjligheten att underlåta åtal vid s.k. bagatellbrott. Bestämmelsen härom finns i 20 kap. 7 § 1 st 1 p rättegångsbalken:

Åklagare får besluta att underlåta åtal för brott (åtalsunderlåtelse): 1. om det kan antas att i händelse av lagföring någon annan påföljd än böter icke skulle komma att ådömas och den misstänktes lagföring ej krävs ur allmän synpunkt;

En ändring av lagrummet skedde den 1 juli 1971. Därvid vidgades ramen för åtalsunderlåtelse något genom att åklagaren fick rätt att underlåta åtal även då

påföljden vid lagföring skulle ha blivit högg böter.

Grunden för lagändringen var att man ansåg det nödvändigt att utnyttja tillgängliga resurser för brottsbekämpning på bästa möjliga sätt. En ytterligare grund var den kriminalpolitiska synpunkten att man såg det önskvärt att undvika att personer genom åtal och dom stämplades som tillhörande en viss brottskategori. I anledning av lagändringen utfärdade riksåklagaren den 15 juni 1971 cirkulär C 67. (Cirkuläret infört i A) Riksåklagaren framhöll i cirkuläret

bilaga

att det dock måste föreligga särskilda omständigheter i det enskilda fallet för att åtal skulle underlåtas. Åtalsunderlåtelse fick inte bli så vanligt för vissa kategorier av gärningar att allmänheten kunde räkna med att undgå påföljd första gången man upptäcktes.Än mindre fick stadgandet tillämpas på sådant sätt att

46 Gällande rätt m.m. sou 1982:39

en hel brottstyp inte beivrades. Om lagföring för visst slags gärning regelmässigt framstod som opåkallad fick enligt riksåklagaren lagändring övervägas. Det var inte åklagarens sak att föregripa en sådan utveckling. Riksåklagaren uttalade slutligen att en huvudregel vid tillämpningen av 20 kap. 7 § första stycket 1 RB som inte fick tappas ur sikte var att brott föranleder lagföring och att presumtionen således är för åtal.

Brottmålsutredningens betänkande SOU 1971:10 ledde även till ändringar i åklagarinstruktionen. För åklagarnas del medförde ändringarna behörighetsmässigt att distriktsåklagare fick rätt att besluta enligt RB 20:7 1 st 1 p. vid snatteri och vissa andra mindre brott. I cirkulär C 70 den 21 februari 1972 uttalade sig riksåklagaren angående tillämpningen av lagrummet, varvid delvis innehållet i Kungl. Majzts cirkulär 1972:25 upprepades. Betr. den fortsatta tillämpningen av åtalsunderlåtelse vid snatteri uttalade riksåklagaren bl.a. att syftet med de nya bestämmelserna var att begränsa de straffrättsliga ingripandena vid mindre förmögenhetsbrott. Främst avsågs därvid butikssnatterier. Meningen var att underlåtelse för snatteri skulle förekomma i större utsträckning än dittills varit fallet. Åtal borde enligt riksåklagaren i mångav fall kunna underlåtas även då värdet av det tillgripna låg över gränsen för att rapporteftergift skulle kunna meddelas (dvs. omkring 20 kronor). Sammanfattningsvis borde åtal underlåtas om brottet vid en samlad bedömning kunde anses ha ringa straffvärde.(Se bilaga B)

2.1.5 Andra åtalsregler. Lagen om unga lagöverträdare

Förutomdet ovan behandlade 1 st 1 p. i 20 kap. 7 § rättegångsbalken upptar samma paragraf också andra möjligheter till åtalsunderlåtelse. Punkten 2 avser åtalsunderlåtelse i de fall den misstänkte förövat

Gällande rätt m.m. 47

brottet innan han dömts för annat brott eller innan han undergått påföljd för sådant brott och det är uppenbart att det nya brottet är utan nämndvärd bemed hänsyn till påföljden. Punkten 3 får tilltydelse lämpas endast av riksåklagaren och avser fall där det av särskilda skäl är uppenbart att påföljd inte erfordras för att avhålla den misstänkte från vidare brottslighet och det med hänsyn till omständigheterna inte heller eljest är påkallat att väcka åtal. Punkten 4 avser slutligen åtalsunderlåtelse betr. den som begått brott under inflytande av själslig abnormitet och som erhåller vård härför.

Förlagöverträdaresom vid brottet är mellan 15 och 18 år finns särskilda åtalsregler i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL). Utöver reglerna i 20 kap. 7 § rättegångsbalken föreligger enligt lagen om unga lagöverträdare möjlighet att meddela åtalsunderlåtelse dels om den underårige utan lagföring blir föremål för åtgärder som kan antas lämpligast för hans tillrättaförande, exempelvis övervakning, omhändertagande eller annan hjälp- eller stödåtgärd, dels om brottet uppenbarligen skett av okynne eller förhastande. Någon begränsning i fråga om typen av brott vid vilka åtalsunderlåtelse kan ske föreligger formellt inte. Beslut enligt lagen om unga lagöverträdare fattas fr.o.m. 1.9.1980 av distriktsåklagare. Även betr. lagen om unga lagöverträdare uttalade sig riksåklagaren i cirkulär C 67 i anledning av lagändring år 1971. Han anförde däri att det måste sägas vara lagstiftarens mening att åtal normalt skall anställas mot den som vid brottets

inte

begående inte fyllt 18 år. Riksåklagaren ansåg detta kunna förenas med de alltmerökande resurserna och de större möjligheterna till nyanserade åtgärder inom barnavårdens område. 1971 års lagändring innebar att hjälp- och stödåtgärder, som inte tidigare kunnat utgöra grund för underlåtenhet att åtala nu skulle jämställas med övriga åtgärder från barnavårdsmyndig-

48 Gällande rätt m.m.

heternas sida. Lagändringen påverkade inte möjligheten att underlåta åtal vid okynnesbrott.

De vidsträckta möjligheter till åtalsunderlåtelse som lämnas genom lagen om unga lagöverträdare begränsas av regeln att åtal skall väckas om det ur allmän synpunkt är påkallat med lagföring. Exempel på brott där åtal sker av denna anledning är misshandel och ratt- Det är att märka att vid onykterhet/rattfylleri.

bötesbrott de unga inte intar någon särställning. Vid

sådana brott sker regelmässigt lagföring, främst genom ordningsbot och strafföreläggande. Enligt KK (1964: 740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål för att sär-

föreligger skyldighet åklagare upprätta

skilt protokoll vid åtalsprövning jml lagen om unga lagöverträdare om svårare straff än böter är stadgat för brottet.

2.1.6 Strafföreläggande

Strafföreläggandeinstitutet regleras i 48 kap. rättegångsbalken och i strafföreläggandekungörelsen (1970:

60). Föreläggande innebär att den misstänkte skrift-

föreläggs ett bötesstraff, vilket kan förenas ligen med förverkande eller annan sådan rättsverkan av brott. Godkänt föreläggande gäller som dom vilken vunnit laga kraft. Godkänt strafföreläggande kan enligt reglerna i 59 kap. 5 § rättegångsbalken efter besvär undanröjas om godkännandet inte kan anses som en giltig viljeförklaring, om vid ärendets behandling förekommit sådant fel att föreläggandet bör anses ogiltigt eller om föreläggandet eljest inte överensstämmer med lag. Besvärsrätten är tidsbegränsad till ett år sedan åtgärd för verkställighet vidtogs hos den bötfällde.

Enligt bestämmelserna i 48 kap. 4 § rättegångsbalken får strafföreläggande utfärdas betr. brott för vilket är stadgat enbart böter och betr. brott för vilket

Gällande rätt m.m. 49

är böter eller fängelse i högst sex månader. stadgat strafföreläggande får utfärdas endast om brottet ensamt eller med andra brott finnes förskylla högst 60 För att föreläggande skall få utfärdas dagsböter. krävs 5 § att förutsättningar för allmänt åtal enligt föreligger, att alla brott av den misstänkte som har kännedom om tas upp i föreläggandet och åklagaren att målsäganden förklarat att han inte har ersättoch heller inte begär att åtal skall ningsanspråk väckas. strafföreläggande godkänns av den misstänkte skriftligen eller genom att förelagt belopp helt betalas.

strafföreläggande utfärdas enligt riksåklagarens särskilda regler därom. Härvid användes dels en särskild blankett för strafföreläggande, dels en av riksåklagaren utarbetad katalog innehållande gärningsbeskrivningar för ett stort antal brott och förseelser. Meddelande om godkännande, bestridande eller bristande delgivning sker således i allmänhet automatiskt genom databehandlingen. En utförlig beskrivning av systemets principer finns intagen i SOU 1974:27 s. 52 ff.

2.1.7 Registrering av domar, strafföreläggande och beslut

Bestämmelserna om registrering av domar m.m. utgör ett omfattande rättsområde. Beskrivningen av gällande rätt begränsas till de områden som kan bedömas ha intresse för stöldutredningen och är av betydelse för utredningens överväganden om lagändringar.

Registrering i polisregister regleras av lagen (1965: 94) om polisregister, polisregisterkungörelsen (1969: 38) och rapporteringsrutiner m.m. av kungörelsen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem. För av har rikspolis-

tillämpning polisregisterkungörelsen

styrelsen utfärdat omfattande anvisningar. Kriminal-

50 Gällande rätt m.m. sou 1982 39

av lag (1963:197) om allmänt registret regleras kriminalregister och kriminalregisterkungörelsen

(1973:58).

Vid tillkomsten av polisregisterlagen skedde regiav beslut m.m. såväl centralt som strering domar, lokalt. De lokala varierade i omfattning. registren de lokala förutom domar ett stort I registren upptogs antal olika uppgifter bl.a. om misstänkta brott, negativa åtalsunderlåtelser och vissa typer åtalsbeslut, av Efter tillkomsten av rättsväsendets ingripanden. (RI) och sedan utvecklingen av informationssystem successivt har de lokala re- ADB-system genomförts från synpunkt i det närmaste spelat gistren praktisk ut sin roll. På lokal nivå finns f.n. samordningsför intern samordning av utredningar inom register Registret får också användas resp. polisdistrikt. för i särskilda fall då starka krav registerslagning aktualitet finns. i registret borttas på Uppgifterna så snart den aktuella utredningen har färdigställts. Vidare finns lokalt av personblad samt vissa samling minnesanteckningar och personuppprimärrapporter, allt kallat personbladssamling. Betr. persongifter, och dess funktion skall nedan lämnas en kort blad härför. Personbladssamlingen är främst redogörelse avsedd att underlätta sökningen efter utrednings- Det har också bedömts värdefullt att upphandlingar. i personblad etc. kan gifter tidigare upprättade sökas fram ett enkelt sätt. Slutligen får lokalt på föras i särskilt föreskriven ordning spaningsregister för verksamhet vid spaningsrotel.

Den centrala registreringen är uppbyggd på uppgiftslämnande till person- och belastningsregister (PBR)

från skilda håll, främst domstolar, åklagarmyndigoch Betr. de avgöranden av heter polismyndigheter. olika slag som är av intresse för stöldutredningen lämnas om dom från domstol, om strafföreuppgift från och betr. olika typer läggande åklagarmyndighet

sou 1982:39 Gällande rätt m.m. 51

av beslut från åklagar- eller polismyndighet. Uppgifterna från åklagare och polis lämnas förutom betr. strafföreläggande genom den s.k. personbladsrutinen. Av polis och i vissa fall åklagare upprättas i ärende som rör brott där annat än böter kan följa personblad enligt rutiner som utfärdats genom från anvisningar rikspolisstyrelsen. F.n. skall betr. butikstillgrepp, även upprättas personblad hos så snatterier, polisen snart någon skäligen misstänks för brottet. Personblad upprättas genom utskrift av ett blankettset, vilket innehåller personblad numrerade 1 - 5. Omedelbart efter utskrift skall personblad 1 översändas till rikspolisstyrelsen för registrering. Personblad 2 sänds till RPS sedan hos åklagare/undersökningsledare polisen fattat beslut i ärendet. Personblad 3 är arkivexemplar och följer med förundersökningsprotokollet, personblad 4 förvaras i den lokala personbladssamlingen sedan åklagaren/undersökningsledaren fattat beslut i ärendet och personblad 5 överlämnas till åklagaren då sådan inträder som undersökningsledare eller då utredning överlämnas till åklagaren.

Förutom ovan nämnda register och rapporteringsrutiner finns betr. ordningsbot lokalt register över ordningsföreläggande. Registrering sker genom att originalföreläggandet sätts in i ett namnregister för att användas vid uppföljning av Detta ordningsbotsärenden. register skall uteslutande användas för kamerala ändamål och är därför inte att beteckna som polisregister. Registret är således inte avsett för registerslagning. Betr. de övriga delarna av lämordningsföreläggandet nas ett exemplar (ex. 2) och inbetalningsblanketten (ex. 4) till den misstänkte. Ex. 3 kallas bevakningskort och sänds efter kontroll till RPS.

Registrering i person- och vid belastningsregistret butikstillgrepp sker enligt gällande rätt bl.a. i följande fall: Vid dom av domstol, vid

fällande god-

känt strafföreläggande, beslut av att underåklagare

52 Gällande rätt m.m.

låta åtal jml 20 kap. 7 § 1 st 4 p. rättegångsbalken (själslig abnormitet) och 1 § lagen om unga lagöverträdare. För registrering av de nämnda åtalsunderlåtelsebesluten erfordras dock att brotten enligt åklagaren vid åtal skulle ha lett till sådan påföljd som skulle intagits i kriminalregister, dvs. annan påföljd än böter. Flertalet åtalsunderlåtelser för butikssnatteri enligt ovanstående lagrum redovisas emellertid till RPS utan att registrering sker. På samma sätt redovisas andra typer av åtalsunderlåtelser, exempelvis jml 20 kap. 7 § 1 st 1 p. (bagatellbrott) till RPS, varvid registering inte får ske. Betr. rapporteftergift redovisas sådan antingen genom att anmälan med uppgift om beslutet insändes till RPS eller genom att personblad, om sådant upprättats, redovisas. Registrering får inte heller i dessa fall ske.

Då undersökning av eventuella registeruppgifter sker kan flera olika typer av utdrag erhållas. Detta är en följd av att PBR innehåller en stor mängd uppgifter vilka lämnas ut i olika omfattning beroende på rekvirentens behörighet och önskemål. PBR innehåller således det allmänna kriminalregistret och polisregister av olika omfattning. De utdrag som vanligen är aktuella vid butikstillgrepp är kriminalregisterutdrag och polisregisterutdrag. Kriminalregisterutdraget är begränsat och innehåller endast domstols dom betr. allvarligare påföljd samt vissa verkställighets- och personutredningsuppgifter. Polisregisterutdrag kan i motsats till kriminalregisterutdrag inte rekvireras av domstol, men väl av förundersökningsledaren. Detta utdrag innehåller även ev. lagföringar, domar eller godkända strafföreläggnden som resulterat i böter samt de ovan nämnda registreringsbara typerna av åtalsunderlåtelse. Utöver de två behandlade typerna

av utdrag kan polismyndighet för brottsutredning och

spaning erhålla registerbesked från polisregistret. Sådant utdrag omfattar bl.a. utöver uppgifterna i

SOU 1982:35 Gällande rätt m.m. 53

polisregisterutdrag domar under polisregisternivå, utredningsuppgifter (tvångsmedel) och utförliga personuppgifter (farlighet, missbruk m.m.). Registerbesked är inte aktuellt att inhämta vid normalfall av butikstillgrepp.

2.2 Förmögenhetsbrottsutredningen

Utredningen (Ju 1976:04) för översyn av lagstiftningen om förmögenhetsbrott erhöll sina direktiv 1976-03-25 och därefter tilläggsdirektiv 1977-01-27. I de första direktiven anfördes bl.a. att förmögenhetsbrotten till stor del tillkommit genom straffrättskommitténs arbete under 1930-talet och att den följande utvecksocialt och ekonomiskt medfört ändrade levlingen för de flesta människor och därmed nadsbetingelser också förändringar beträffande arten och omfattningen av skilda förmögenhetsbrott. Som exempel härpå nämndes tillgrepp i snabbköpsbutiker, brottslighet genom spridning av checkkonton och kreditkort samt brottslighet i samband med automat- och datamissbruk. Vidare , anfördes att utvecklingen medfört förändringar i den allmänna synen på förmögenhetsbrotten. Vid en samlad översyn av lagstiftningen om förmögenhetsbrott betraktades det som betydelsefullt att sätta in de straffrättsliga åtgärderna mot dessa brott i ett vidare kriminalpolitiskt sammanhang och jämföra straffvärdet hos dessa brott med det som gäller andra brottskategorier, särskilt de s.k. moderna brotten. Utredningen borde inrikta sig på att anpassa förmögenhetsbrottslagstiftningen till det moderna samhällets värderingar. Härvid angavs såväl möjligheten till en allmän sänkning av straffnivån som en höjning av en nedre gräns för straffbarhet. Tillämpningsområdet för medelsvåra och ringa brott borde vidgas, varvid straffskalan för ringa brott borde vara böter. I tillläggsdirektivenuttaladesatt behov förelåg av en samlad översyn av förmögenhetsbrotten. Emellertid framhölls att det rådde delade meningar om lämpligheten

V 54 Gällande rätt m.m. sou 1982:39

av en reform i enlighet med de närmare riktlinjer som angivits i de första direktiven. Mot bakgrund därav och med hänsyn till den vikt som skyddet för den enskildes integritet och egendom måste tillmätas uttalades nu att kommittén inte borde vara bunden av de metoder och lösningar som angivits i de ursprungliga direktiven. Kommittén borde sålunda mera allsidigt och förutsättningslöst kunna pröva de straffbarhetsgrunder och straffvärdegränser som bör gälla för förmögenhetsbrotten.

Utredningens arbete torde leda fram till ett stöldbrott med delvis annat innehåll än för närvarande. Besittningstagandet synes inte bli av avgörande betydelse, utan tyngdpunkten torde komma att läggas vid den olovliga tillägnelsen, dvs. införlivandet av godsetmed den egna egendomen genom att det behålles. Hxändringen av rekvisiten kan komma att medföra attfullbordanspunkten för t.ex. butikssnatteri uppnås tidigare än enligt nuvarande praxis. Genom ett färre antal brottsbestämmelser kan gränsdragningsproblemen komma att minska. Däremot synes det straffbara området i huvudsak behållas oförändrat då några avkriminaliseringar inte torde vara aktuella. I enlighet med direktiven kan utredningen förväntas föreslå en justering uppåt av gränserna mellan ringa brott och normalbrott, resp. normalbrott och grovt brott.

2.3 Fängelsestraffkommittén

Kommittén erhöll sina direktiv den 15 mars 1979. Först redogjordes däri för de reformer på straffrättens och kriminalvårdens område som genomförts efter brottsbalkens ikraftträdande samt för de förslag till förändringar av påföljdssystemet och kriminalvårdsorganisationen som presenterats under senare år. Enligt direktiven har kommittén fem huvudsakliga frågor att överväga. Dessa är minimitiden för fängelsestraff, reglerna för villkorlig frigivning, en

Gällande rätt m.m. - 55

allmän översyn av straffskalorna, frågan om införande av allmänna regler för påföljdsval och straffmätning samt frågan om medborgarnas insyn och inflytande i kriminalvården. Utredningen erhöll i februari 1981 tilläggsdirektiv ang. avskaffande av övervakningsnämnderna.

Kommittén har i november 1979 avgivit betänkandet 14 dagars fängelse (SOU 1980:1). I betänkandet framlades förslag om sänkning av minimitiden för fängelsestraff till 14.dagar. Särskilda bestämmelser om verkställigheten av fängelsestraff understigande en månad föreslogs inte. Vidare påpekades att den föreslagna förändringen inte var avsedd att leda till ökad användning av fängelsepåföljd. Avsikten var istället att i vissa av de fall där nu ådömes fängelse en månad i framtiden domstolarna skulle utdöma fängelse 14 eller 21 dagar. Lagstiftning i enlighet med kommitténs förslag skedde genom ändring i brottsbalken 26 kap. 1 § och 28 kap. 3 §, vilken ändring trätt i kraft den 1 juli 1981.

Kommittén har därefter i oktober 1981 avgivit delbetänkandet Villkorlig frigivning samt nämnder och lekmannamedverkan inom kriminalvården (SOU 1981:92) ang. bl.a. villkorlig frigivning och övervakningsnämnderna.

Utredningen har därefter påbörjat arbetet med översyn av straffskalorna m.m. Kommittén kan beräknas framlägga betänkande i denna del tidigast år 1983.

2.4 Rättegångsutredningen

Rättegångsutredningen erhöll sina direktiv den 3 februari 1977 och tilläggsdirektiv den 30 juni 1977. I direktiven framhölls att rättegången enligt rättegångsbalken visat sig vara förenad med vissa olägenheter i form av höga rättegångskostnader och långa

56 Gällande rätt m.m. sou 1982:39

tidsutdräkter. Utredningens uppgift var att ta sikte avsnitt där en revision av reglerna kunde bidra på till att göra förfarandet mera flexibelt samt såvitt snabbare och billigare utan att befogade möjligt rättssäkerhetskrav sattes åt sidan. Betr. brottmålen utsades i direktiven att utrymmet för förenkling av handläggningen vid domstol inte längre var så stort med hänsyn till att lagföring av mindre brott i stor utsträckning överflyttats till åklagare och polis. Förenklingar skulle dock vara tänkbara i vissa fall och borde därvid i första hand inriktas övervägandena mål där annan påföljd än böter inte kommer ifråga. på I tilläggsdirektiven erhöll utredningen i upgift att pröva frågan om inrättande av jourdomstolar, med syfte att åstadkomma ett snabbare, enklare och mera flexibelt brottmålsförfarande.

Den del av rättegångsutredningens arbete som närmast kan bli av betydelse för stöldutredningen rör överav reglerna betr. huvudförhandling i mindre synen brottmål och avgörande av sådana mål i den tilltalades frånvaro. Det kan förväntas att utredningen kommer att föreslå vissa ändringar vad gäller huvudförhandling vid mindre brott. Därvid torde möjligheter att vid erkända brott avgöra målet utan muntlig förhandling komma att föreslås. Vidare lär utredningen, som redan har behandlat denna fråga särskilt, föreslå ökade möjligheter att avgöra mål utan hinder av den tilltalades frånvaro. Båda de angivna inriktningarna hos rättegångsutredningens förslag kan, om de leder till lagstiftning, medföra att de butikstillgrepp som inte kan lagföras genom förenklat förfarande istället snabbare än f.n. kan avgöras vid domstol. Det måste dock påpekas att vid förnekade brott och i fall där muntlig bevisning erfordras utrymmet för förenklad och snabbare handläggning vid domstol av rättssäkerhetsskäl torde vara begränsat.

3 UTLÄNDSK RÄTT

Utländsk rätt betr. mindre förmögenhetsbrott har tidigare behandlats i brottmålsutredningens betänkande SOU 1971:10, s. 137 ff. I stora delar gäller fortfarande vad som där beskrivits. Här skall därför endast belysas vissa grundläggande förhållanden, samt nämnas något om åtalsregler och tvångsmedel i samband med butikstillgrepp.

i Norden \ Strafflagstiftning

De nordiska ländernas straffbestämmelser betr. butikstillgrepp är i flera avseenden lika de svenska. Dansk rätt skiljer mellan stöld (tyveri) och mindre straffvärd stöld (tyveriforhold). Det senare brottet skall anses föreligga om det är af mindre strafvaerdighet på grund af de omstaendigheter, hvorunder handlingen er begået, de tillvendte genstandes eller det lidte formuetabs ringe betydning eller af andre grunde. Värdegränsen, vilken vart tredje år regleras av Rigsadvokaten, är f.n. 2.000 DKr. De minsta butikstillgreppen kan beivras på särskilt sätt. Dessa brott benämnes rapseri, varvid värdet f.n. är högst 150 DKr. Vanlig stöld kan medföra fängelse i högst ett år och sex månader, vid förmildrande omständigheter (dvs. tyveriforhold) böter eller haefte. Rapseri bestraffas med böter. Då butikstillgrepp följes av böter brukar det utdömda beloppet motsvara det dubbla värdet av det tillgripna, minst 200 DKr.

58 Utländsk rätt

Norsk rätt skiljer mellan stöld (tyveri) och snatteri (naskeri), vilka brott skiljs åt genom en helhetsbedömning av gärningen ungefärligen som i svensk rätt. Straffet för stöld är fängelse i högst tre år och för snatteri böter eller fängelse i högst sex månader. I den mån det tillgripnas värde avgör rubriceringen av brottet tillämpas f.n. en värdegräns strax under 1.000 NKr. Böterna svarar vanligen till minst värdet av det tillgripna.

Finsk rätt skiljer mellan stöld och snatteri genom som är i det närmaste identisk med brottslagtext balkens. Påföljden för stöld är böter eller fängelse i högst två år och för snatteri böter. Flertalet i Finland avser låga värden, oftast butikstillgrepp under 50 mark. Genom att betala till målsäganden ett inofficiellt skadeståndsavtal undgår en stor genom del av de upptäckta butikstjuvarna polisanmälan och lagföring. Målsägandena motiverar den extra försom uttas med att butikstjuven är likningsavgiften skyldig att delta i betalning av övervakningskostnaderna.

Strafflagstiftning utom Norden

Tysk rätt skiljer mellan stöld och stöld rörande ringa värde. Stöld kan följas av böter eller fängelse i högst fem år. Vid stöld av ringa värde blir påföljden vanligtvis böter. Gränsen för vad som bedömes som vid 30 - 40 DM. ringa värde ligger f.n.

Strafflagstiftningen i Frankrike, Nederländerna, Storbritannien, Schweiz och Österrike innehåller inte något särskilt strafflagrum för stöld av mindre allvarlig art motsvarande det svenska snatteribrottet. På normalfallet av stöld kan i Frankrike följa böter eller fängelse i högst fem år, i Nederländerna böter eller fängelse i högst fyra år, i Storbritannien böter eller fängelse i högst tio år, i Schweiz tukt-

Utländsk rätt 59

hus i högst fem år eller fängelse och i Österrike böter eller fängelse i högst sex månader (om beloppet inte överstiger 5.000 ÖS). Praxis sätter gränsen för vad som är normalbrott. Någon uppgift om vad som är normalstraff vid butikstillgrepp av okomplicerad art har inte kunnat erhållas från de nämnda staterna.

Schweiz och Österrike har liksom Frankrike, Nederländerna och Storbritannien endast strafflagrum för normal stöld, inte för ringa brott, men har särskilda bestämmelser om möjlighet till strafflindring i särskilda fall. De omständigheter som då skall beaktas är såväl av subjektiv som objektiv art. Brottet skall ha skett av nöd, lättsinne eller för att tillfredsställa en åtrå, och brottet skall avse sak av ringa värde. Gränsen för ringa värde bedömdes 1970 ligga ungefär vid 50 Fr. I Österrike bedömes f.n. gränsen ligga vid omkring 500 ÖS. I Schweiz torde mängden av mindre tillgrepp i storstadsdistrikten ha lett till en presumtion att det föreligger förmildrande omständigheter, varvid tendensen är att man bortser från de subjektiva förhållandena och lägger vikten nästan

helt vid tillgreppsvärdet. En sådan schablonmässigå

bedömning gör att ett avsevärt antal tillgrepp avseende värden under 50 Fr inte beivras i storstäderna, medan man i landsortsdistrikten alltjämt ser de förmildrande omständigheterna som en undantagssituation. Vid lagföring utdöms böter motsvarande 3 - 4 ggr det tillgripnas värde. Det kan här anmärkas att en inte obetydlig privatjustis förekommer inom den schweiziska handeln och att affärerna också upprättar kartotek över de ertappade butikstjuvarna. Även i Österrike förekommer att man i detaljhandeln själv tar itu med butikstjuvarna, vilket leder till att många mindre butikstillgrepp aldrig blir föremål för rättsligt förfarande. Tillgrepp är nämligen inte straffbart om skadan gottgöres innan brottet kommer till myndigheternas kännedom eller om gärningsmannen själv anmäler brottet till polisen och ersätter skadan.

60 Utländsk rätt

Butiker i Österrike tillämpar ofta denna regel då upptäcks. Förutom återlämnande av butikstillgrepp måste vanligtvis tjuven också ersätta en del godset av butikens kostnader för brottspreventiva åtgärder. De beskrivna förfarandena är dock omtvistade och det har ifrågasätts om de överensstämmer med österrikisk rätt.

Straffbarhet vid försök och regler vid återfall

I de stater där särskild straffbestämmelse för ringa fall av stöld inte förekommer är försök till stöld och därigenom också försök till stöld i ringa fall straffbart. Ett undantag utgör Schweiz där i straffgjorts ett särskilt undantag för brott där förlagen mildrande omständigheter föreligger. Försök till sådant brott är uttryckligen inte straffbart.

Norsk rätt ingen straffbestämmelse för försök äger till snatteri. Oaktat att särskild brottstyp vid ringa fall föreligger enligt dansk rätt är försök straffbart i Danmark, liksom i Finland och Tyskland.

I flera länder bedöms återfall i likartat brott från allmänna grunder och konstituerar normalt en skärpning av Återfall bedöms vanligen på detta sätt påföljden. i Danmark, Frankrike, Schweiz och Storbritannien. I Finland, Nederländerna, Tyskland och Österrike Norge, finns särskilda regler om höjning av straffmaximum och i vissa fall av straffminimum vid återfall. Enligt norsk och österrikisk rätt höjs således straffmaximum vid återfall med hälften.

Regler om åtal och åtalsunderlåtelse

Frankrike, Nederländerna och Storbritannien har relativ åtalsplikt och något krav på angivelse från målsäganden vid butikstillgrepp krävs formellt inte. I övriga nämnda stater, där åtalsplikten är absolut,

i sou 1982:39 Utländsk rätt 61

utgör i Norge och Tyskland angivelse från målsäganden förutsättning för åtal vid ringa fall av butikstillgrepp. I tysk rätt krävs också att åtal är påkallat ur allmän synpunkt. I övriga stater med absolut åtalsplikt krävs inte angivelse för åtal. Det är dock uppenbart att anmälan till polisen normalt utgör utgångspunkt och förutsättning för samhällets ingripande. torde - butikerna i Härigenom målsägandena - i stor detaljhandeln mycket utsträckning disponera över åtal och lagföring. Förhållandet understryks av att detaljhandeln i flera av de aktuella staterna ofta själv reglerar sina mellanhavanden med de ertappade butikstjuvarna. Detta medför en lägre belastning på de rättsvårdande myndigheterna, men utgör samtidigt en privatjustis som knappast kan kontrolleras. Som ovan nämnts är dessa förhållanden inte allmänt godtagna utan föremål för diskussion och kritik.

Möjligheterna för polis/åklagare att underlåta rapport eller åtal är synnerligen skiftande i den europeiska processrätten. Bestämmelserna är nära knutna till straffbestämmelserna, varför det är svårt att göra en rättvisande jämförelse med svensk rätt.

Det kan konstateras att finsk och tysk rätt har vidsträckta möjligheter för åklagare att underlåta åtal vid bagatellartade förseelser. Som ovan nämnts ingår en åklagarprövning redan i förutsättningarna i strafflagrummet enligt tysk rätt vid stöld av mindre värden.

Såväl Danmark som Norge har bestämmelser som medger åtalsunderlåtelse för lagöverträdare under 18 år. I Danmark finns särskild möjlighet för polisman och polismyndighet att i efterhand resp. på platsen (belopp under 150 resp. 50 DKr) lämna advarsel (varning) under förutsättning att den misstänkte inte gjort sig skyldig till förmögenhetsbrott inom en 5-årsperiod. I Norge underlåtes åtal i få fall. Med hänsyn till

62 Utländsk rätt SOU 1932:39

att i Danmark ofta uppges förövas av butikstillgrepp alkohol- eller narkotikamissbrukare är advarsel mindre vanligt.

schweizisk rätt finns endast möjligheter till Enligt vid domstols dom och österrikisk påföljdseftergift rätt lämnar inte något utrymme för åtalsunderlåtelse. Det måste därvid dock anmärkas att butikernas egen verksamhet som organ sannolikt medför att lagförande behovet av åtalsunderlåtelse blir litet. I de flesta fall sköter själv de ringa fallen. detaljhandeln

kan betr. Frankrike, Nederländerna och Stor- Slutligen britannien, i vilka länder relativ åtalsplikt råder, anmärkas att det i Storbritannien är tämligen vanligt med formal caution vid ringa fall av butikstillgrepp, medan man i Frankrike tillämpar en låg gräns för tillgrepp som lämnas utan åtal. I Nederländerna åtalas på grund av polisens arbetsbutikstillgrepp börda endast sällan och då efter klagomål från målsäganden eller i de fall målsäganden genom egen perhelt förberett ärendet.

.sonal

Envarsgripande och tvångsmedel

och gripande genom butikspersonal och Envarsgripande butikskontrollanter regleras i de aktuella staterna sätt som är mycket likartat svensk rätt. Mindre på skillnader kan noteras betr. sättet för överlämnande av den misstänkte till polis. I Storbritannien saknas det skyndsamhetsrekvisit som i övrigt finns och endast en 24-timmarsfrist, inom vilken den gripne skall ställas inför domare tillämpas. Det måste dock framhållas att den gripnes ställning är samtidigt väl genom hans möjlighet att tämligen garanterad stämma för olaga frihetsberövande m.m. Även i Storbritannien torde det därför ligga i målsägandens intresse att snarast överlämna den gripne till polisen.

Utländsk rätt 63

Inte i av de aktuella staterna tilläggs butiksnågon eller butikskontrollanter i princip annan personal rätt till än som tillkommer envar som tvångsmedel en bar gärning. Således saknas rätt griper tjuv på till rätt att företa husrannsakan i medfört förhör, och rätt att kroppsvisitera den misstänkte. bagage Dansk norsk rätt gör därvid undantag för de fall

och

där den misstänkte samtycker till åtgärden. Enligt nederländsk rätt har den som griper gärningsmannen på bar rätt att göra husrannsakan i bagage, men gärning måste övelämna gods till polis, som skall beslagtaget tillkallas. I de länder där man i butiker själv sluter skadeståndsavtal eller på liknande sätt internt kan det misstänkas att den erreglerar tillgreppet frivilligt låter sig underkastas visst tappade tjuven tvång för att undgå polisanmälan och lagföring.

Förenklad form för lagföring

Förenklad handläggning vid domstol och bötesföresamt mellanformer av dessa institut föreläggande kommer i flertalet nu aktuella stater. I Danmark och_ utfärdas bötesföreläggande av polisen vid mindre Norge i Finland används det något mera butikstillgrepp, strafforderförfarandet och ett liknande komplicerade med Strafbefehl finns i Schweiz och Tyskland. system bötesförelägganden saknas i Frankrike och Skriftliga Storbritannien. rätt har dock möjligheter till Engelsk summarisk vid Magistrates Courts. I Österrike process saknas till strafföreläggande, men man har möjligheter en domstolsprocess, som liknar det svenska skriftlig förfarandet vid tredskodom i civilmål.

Vid har att normal tidsåtgång för förfrågan uppgivits för det förfarandet från brott till påföljd rättsliga i de nämnda staterna brukar uppgå till 2 - 6 månader, dvs. vad som är normalt i Sverige. Ett undanungefär är där man vid bötesföreläggande i vissa tag Norge

64 Utländsk rätt

fall kan åstadkomma lagföring inom några timmar från brottet.

Summariska processformer m.m. i utländsk rätt har vidare behandlats i professor P-O Boldings redogörelse i SOU 1974:27, s. 57 ff.

4 STATISTISKA OCH KRIMINOLOGISKA UNDERSÖK- NINGAR

I redovisas översiktligt uppgifter från kapitlet den officiella kriminalstatistiken avseende bl.a. Vid Malmö polisdistrikt och vid brottsutvecklingen. i Malmö har företagits undersökåklagarmyndigheten av butikstillgrepp vad gäller bl.a. gärningsningar männens ålder och kön, tillgreppsobjekt, tillgreppsvärden och handläggningstider. Vissa statistiska har inhämtats från olika företag. Riksuppgifter har lämnat omfattande uppgifter om polisstyrelsen i landet meddelade rapporteftergifter och åtalsunderlåtelser. Sedan medel beviljats av justitiedepartementet har stöldutredningen låtit statistiska företa två attitydundersökningar avcentralbyrån seende allmänheten och butikspersonal. Två tidigare undersökningar ang. butikssnatteri från Göteborg 1979 och Stockholm 1976-77 berörs också. Slutligen behandlar utredningen något frågorna kring dold

brottslighet och sambandet mellan butikstillgrepp

och missbruk av alkohol och narkotika.

4.1 Offentlig kriminalstatistik

Antalet anmälda brott som kan följas av fängelse har under tiden 1950-1980 ökat från 195.261 till 928.277. Brotten mot 8 kap. brottsbalken (tillgreppsbrotten) har under denna tid ökat i ungefär samma takt. Tillhar under hela perioden utgjort drygt greppsbrotten 60 % av totalbrottsligheten. (Se bilaga C:1). Antalet anmälda butikstillgrepp, vari inbegripes både stölder och snatterier, har under perioden 1970-

66 Statistiska och kriminologiska undersökningar

1980 ökat från 23.174 till 35.142. De anmälda butikstillgreppen har ökat betydligt snabbareän både totalbrottsligheten och tillgreppsbrottsligheten. (Bilaga C:2)

Under perioden 1975-1980 har Stor-Stockholm och Stor- Göteborg ökat betydligt mer än övriga riket vad gäller både brott mot brottsbalken och tillgreppsbrott. Stor-Malmö har betr. de anmälda brottsbalksbrotten varken ökat eller minskat och uppvisar en minskning vad gäller tillgreppsbrotten. (Bilaga C:3-5) De anmälda butikstillgreppen uppvisar en mera samlad bild genom att dessa brott generellt ökat. Ökningen är för hela landet under perioden ca 30 %. Stockholm har ungefär samma ökning, Göteborg en något lägre och Malmö en betydligt större ökning. De tre storstadsregionerna har tillsammans ungefär hälften av de anmälda butikstillgreppen i landet.

I den offentliga statistiken redovisas påföljderna sammantaget för alla typer av snatteri. Butikssnatterier torde dock utgöra en majoritet av de aktuella brotten. Domar avseende flera brott av vilka något varit svårare än snatteri ingår inte i denna redovisning. Påföljderna för snatteri har under åren 1974-1979 fördelat sig på följande sätt.

1974 1975 1976 1977 1978 1979 1

Statistiska och kriminologiska undersökningar 67

Andelen för annan påföljd än böter har sjunkit under den redovisade perioden och är för 1979 endast 0,58 % Ett ensamt snatteri leder således mycket sällan till annan påföljd än böter.

4.2 Malmö-undersökningen (Malmö polisdistrikt)

Stöldutredningens undersökning avser anmälda butikstillgrepp i Malmö polisdistrikt under tiden från den 1 oktober 1980 t.0.m. den 30 september 1981. Materialet kan inte omedelbart jämföras med den offentliga statistiken, där Stor-Malmö omfattar flera ytterligare polisdistrikt. Undersökningen omfattar samtliga anmälningar om butikstillgrepp som inkommit till stöldroteln i Malmö polisdistrikt under den aktuella tiden. Anmälningarna upptar 2.093 misstänkta personer och 2.648 brott. Vid undersökningen har, förutom att uppgifter om gärningsmännens ålder och kön framtagits, en detaljerad uppdelning gjorts vad gäller typ av tillgripet gods. (Se bilaga D)

I Malmö-undersökningen är åldersgruppen 15-19 år endast en tredjedel av samma åldersgrupp vid samtliga tillgreppsbrott enligt den offentliga statistiken. (Bilaga D:1) I undersökningen är över 16 % av de misstänkta 60 år eller däröver, vilket är nästan tre gånger mer än motsvarande andel i den offentliga statistiken. (Bilaga C:6)

Fördelningen män-kvinnor bland de misstänkta för butikstillgrepp kan inte utläsas av den offentliga statistiken, men är betr. samtliga tillgreppsbrott 80-20 %.(Bilaga C:7) I Malmö-undersökningen är fördelningen 60 % män och 40 % kvinnor. Vad gäller åldersfördelningen kan i undersökningen konstateras att denna i de lägre åldrarna är likartad betr. män och kvinnor. Från 50 år och däröver föreligger dock en överrepresentation av kvinnor. Gruppen miss-

68 Statistiska och kriminologiska undersökningar sou 1982:39

tänkta över 60 år omfattar ca 20 % av kvinnorna och ca 14 % av männen. (Bilaga D:1)

I Malmö-undersökningen gäller ca 40 % av tillgreppen en vara. Över 20 % av tillgreppen avser fem eller flera varor. En värdemässig fördelning visar att mer än hälften av tillgreppen gäller varor värda mindre än 100 kronor och omkring 15 % varor värda över 400 kronor. Männen står för större delen av de låga tillgreppsvärdena, medan kvinnorna har en större andel av värdena över 400 kronor. (Bilaga D24) Med en schablonmässig rubricering efter tillgreppsvärdet utgör i Malmöundersökningen 2/3 av tillgreppen snatterier och 1/3 stölder. Snatterierna har ett genomsnittligt tillgreppsvärde av omkring 96 kronor och stölderna omkring 1.350 kronor.

I undersökningen har tillgreppsobjeketen indelats i ett flertal olika varugrupper. (Bilaga D:5) Härigenom kan göras en bedömning av vilka typer av varor som oftast tillgrips och vilka som representerar de högsta tillgreppsvärdena. Vissa varutyper med hög tillgreppsfrekvens eller med höga tillgreppsvärden har också redovisats med hänsyn till gärningsmännens kön. (Bilaga D:6)

För såväl män som kvinnor är antalet tillgrepp störst betr. varugruppen fisk/kött. vad gäller kvinnorna är även kläder en stor grupp. Vid en översikt över de värdemässigt mest utsatta grupperna är bilden en annan. För männen utgörs dessa grupper av guld/silver, kläder och kapitalvaror och för kvinnorna är olika klädesgrupper de dominerande.

En samlad uppställning över samtliga varugrupper (Bilaga D:5, D28) visar att bijouterier, vissa matvaror och böcker är antalsmässigt mest utsatta för tillgrepp. När det gäller värdet dominerar kapital-

statistiska och kriminologiska undersökningar 69

varor och olika typer av kläder. Ca 27 % av tillgreppen avser mat, ca 21 % kläder och ca 52 % andra varor. (Bilaga D:7) Betr. de minderårigas tillgrepp avser dessa nästan enbart kläder.

4.3 Åklagarmaterialet (Åklagarmyndigheten i Malmö)

Undersökningen omfattar samtliga ärenden vid åklagarmyndigheten i Malmö avseende butikstillgrepp vilka år 1979 resulterat i dom, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse jml. 20 kap. 7 § 1 st 1 p rättegångsbalken. Ärenden i vilka fattats andra typer av beslut har inte medtagits. (Bilaga E) Materialet omfattar totalt 868 tillgrepp. Förutom uppgifter om gärningsmännens ålder och kön har handläggningstider hos polis, åklagare och domstol kunnat redovisas. Betr. tillgreppsobjekt har endast en schematisk uppdelning kunnat ske.

Materialet uppvisar betr. butikssnatterier en åldersfördelning som nära följer den offentliga statistiken. Liksom i Malmö-undersökningen är dock åldersgruppen 15-19 år förhållandevis liten och antalet misstänkta över 60 år stort. (Bilaga E:1) Fördelningen mellan män och kvinnor är 60-40 %. Liksom i Malmö-undersökningen är skillnaden betr. män och kvinnor i åldersgruppen över 60 år markant. I åklagarmaterialet tillhör 20,3 % av kvinnorna denna grupp jämfört med10,3 % av männen. (Bilaga E:2)

Vad gäller tillgreppsobjekt har en allmän bedömning av det värdemässigt mest betydelsefulla godset gjorts. Betr. snatterierna avser ca 35 % mat, ca 30 % kläder, ca 26 % andra varor och 10 % okänd varutyp.(Bilaga E:3)

I åklagarmaterialet kan utläsas handläggningstiden

vid polis- och åklagarmyndighet och domstol. Vad

70 Statistiska och kriminologiska undersökningar

först angår polisen hade 1979 ca 90 % av ärendena slutligt handlagts inom tre månader från brottet. (Bilaga E:4) Vid åklagarmyndigheten hade ca 70 % av ärendena handlagts inom tre och ca 95 % inom sex månader från brottet. De ärenden (Bilaga E:5) som föranledde åtal handlades av underrätten i ca 70 % av fallen inom sex månader från brottet. Ca 40 % krävde längre handläggningstid än ett år. En sammanställning av handläggningstiderna från samtliga myndigheter visar att ca 85 % av de undersökta ärendena slutligt handlagts inom sex månader genom dom, strafföreläggande eller beslut om åtalsunderlåtelse.

4.4 Uppgifter från företag

Prefera AB

Prefera AB är ett bevakningsföretag som specialiserat sig på butiksövervakning. Företaget betjänar ett stort antal företag i hela landet. Personal från företaget ingriper årligen vid ca 12.000 misstänkta butikstillgrepp.

Prefera redovisar i sin statstik över åren 1976-79 nära 30 % av de misstänkta i minderåldersgruppen åriga och upp till 19 år. Gruppen över 60 år utgör över 20 %. Liksom (Bilaga F:2) i Malmö-undersökningen och i åklagarmaterialet är män-kvinnor fördelningen 60-40 %. Prefera redovisar i tre genomsnitt omkring varor per tillgreppstillfälle och medelvärdet av det tillgripna uppgår till 50 kronor. 1979 drygt Enligt Preferas uppgifter har polisanmälan skett i följande utsträckning.

Statistiska och kriminologiska undersökningar 71

1976 44 % 1977 52 % 1978 59 % 1979 62 % 1980 68 % 1981 71 9

Anmälan till barnavårdsnämnd eller skola har gjorts endast i några få fall. Föräldrar till unga har kontaktats i ca 10 % av fallen, medan i ca 17 % inga åtgärder vidtagits. I ytterligare 17 % saknas uppgift om åtgärd.

Annan företagsstatstik

En större varuhuskedja har lämnat statistik betr. sina varuhus och butiker i Stockholmsområdet. Statistiken avser dels detaljuppgifter rörande första kvartalet 1980, dels översiktliga uppgifter rörande åren 1973-79. Materialet från 1980 avser totalt 640 personer (tillgrepp), varav 561 misstänkta är över 15 år. Åldersgruppen 15-19 år utgör omkring 20 % och gruppen över 60 år nästan lika mycket. Kvinnorna är klart överrepresenterade i den höga åldersgruppen. (Bilaga F:1)

Det genomsnittliga tillgreppsvärdet vid de upptäckta brotten i företaget har under tiden 1973-1980 stigit från ca 60 kronor till ca 120 kronor.

År 1980 har polisanmälan skett i 76 % av fallen. I övriga ärenden har ingen åtgärd vidtagits. Under tidsperioden 1973-1979 har företaget i Stockholmsregionen polisanmält tillgreppen i följande omfattning.

72 Statistiska och kriminologiska undersökningar

1973 56 % 1974 66 % 1975 60 % 1976 66 % 1977 87 % 1978 81 % 1979 80 %

4.5 Uppgifter från rikspolisstyrelsen om rapporteftergift och åtalsunderlåtelse

Stöldutredningen har från RPS inhämtat uppgifter om meddelade rapporteftergifter och åtalsunderlåtelser jml. 20 kap. 7 § 1 st 1 p rättegångsbalken i hela landet under tiden 1975-1980. Materialet innehåller också uppgifter om antalet strafförelägganden och åtal samt s.k. övriga beslut.

brottsuppklarande

Dessa utgörs bl.a. av åtalsunderlåtelse på andra grunder än den nyssnämnda, preskription och avskrivning på grund av att den misstänkte varit minderårig eller avlidit. De inbördes förhållandena mellan de olika typerna av brottsuppklarande beslut framgår inte. Betr. rapporteftergifterna har tillgreppsvärdet angivits. Vad gäller åtalsunderlåtelserna innehåller materialet dessutom uppgift om gärningsmännens ålder och kön. Materialet, som årsvis redovisats för varje polisdistrikt, avser samtliga butikstillgrepp, dvs. både stölder och snatterier.

Av besluten år 1980 avser drygt 28 % rapporteftergift eller åtalsunderlåtelse jml. RB 20 kap. 7 § 1 st 1 p. (Bilaga G:1) Materialet innehåller alla typer av butikstillgrepp, även sådana som rubricerats som stöld eller grov stöld och som inte kan bli föremål för rapporteftergift eller åtalsunderlåtelse som nämnts. Om man ser till besluten betr. endast butikssnatterier kan man därför anta att åtminstone en tredjedel av dessa leder till rapporteftergift eller åtalsunderlåtelse. Det kan vidare antas att ca

Statistiska och kriminologiska undersökningar

hälften av besluten betr. samtliga butikstillgrepp och en något större del av butikssnatföljaktligen terierna innebär att lagföring inte sker.

En sammanställning har också gjorts betr. Stockholms,

och Malmö polisdistrikt. Vid en jämförelse Göteborgs med hela riket har Stockholm och Malmö procentuellt färre och Göteborg något fler beslut om rapnågot och åtalsunderlåtelse. (Bilaga G:3) porteftergift

Redan från storstäderna visar att tilluppgifterna av rapporteftergift och åtalsunderlåtelse

lämgningen

mellan olika polisdistrikt. Vad först skiljer sig kan konstateras att en majo-

gäller raggorteftergift

ritet av landets polisdistrikt har få sådana beslut. För att belysa tillämpningen har i un- (Bilaga G:4) det tillgripnas värde förlagts över dersökningen under 20 kronor. Okänt belopp har resp. gränsen tills vidare betraktats som belopp under 20 kronor.

En översikt (Bilaga G25) visar för hela landet 1980 att % av ligger över 20 12,8 tillgreppsbeloppen kronor. 12,4 % avser okänt belopp. En jämförelse mellan de tre storstäderna (Bilaga G:7) visar att Stockholm och Göteborg ligger över genomsnittet vad rapporteftergift för tillgrepp avseengäller de över 20 kronor med vardera en procentuell andel av 20 %. Malmö har här en låg siffra med omkring 3,5-4,7 %.

För att en bättre bild av hur mycket 20-kronorsge överskrids har också satts ett beloppsintergränsen vid 30 kronor. Sammanställningen av detta mavall terial avseende 1979 och 1980 (Bilaga G:6) visar att % av besluten gäller tillgrepp avseende 3-4,5 mer än 30 kronor. Härtill bör kunna läggas en del av med okänt tillgreppsbelopp. Sammaneftergifterna bör kunna antas att 1980 9-10 % av de meddelataget de avser belopp som överstiger rapporteftergifterna

Statistiska och kriminologiska undersökningar

det i rikspolisstyrelsens

anvisningar högsta tilllåtna, omkring 20 kronor.

Vad därefter gäller åtalsunderlåtelse RB 20 jml. kap. 7 § 1 st 1 p är det i än än betr. högre grad rapporteftergift ett fåtal distrikt som har ett stort antal beslut. (Bilaga G:8) Ang. åtalsunderlåtelserna föreligger uppgift om gärningsmännens ålder och kön. Av sammanställningen av dessa uppgifter (Bilaga G:9) framgår att män och kvinnor erhåller åtalsunderlåtelse i ungefär samma procentuella förhållande som de enligt tillgängliga uppgifter förövar tillgrepp, dvs. 60 % män och 40 % kvinnor.

Annorlunda förhåller det sig med åldersfördelningen. Med hänsyn till de som anvisningar lämnats av riksåklagaren (se ovan avsnitt 2.1.4) kunde man ha förväntat sig att åtalsunderlåtelserna kraftigt skulle domineras av de lägsta och högsta åldrarna. En jämförelse med 1979 och åklagarmaterialet Malmöundersökningen 1980-81 (Bilaga G:11) visar som väntat en kraftig representation av misstänkta över 60 år, motsvarande hälften av ungefär antalet beslut. Åldersgruppen 15-18 år är emellertid obetydlig, medan 48,2 % av besluten avser grupperna mellan 19 och 59 år.

För åtalsunderlåtelse finns som ovan beskrivits inte någon värdegräns föreskriven. Riksåklagarens anvisningar i cirkulär C 70 gör dock klart att tillgreppsvärdet väl kan överstiga 20 kronor. Vidare har riksåklagaren i RÅ-nytt 7/79 uttalat att en värdegräns vid 50 kronor kan godtagas. Värdefördelningen vid åtalsunderlåtelse redovisas i bilaga G210. 1980 rör något över 70 % av underlåtelsebesluten tillgrepp av värde 50 understigande kronor. Säkert över 50 kronor är 9,4 % av besluten.

Statistiska och kriminologiska undersökningar 75

Vidare kan enligt büagaG:10 noteras att könsfördelningen varierar i de olika värdeområdena. I området 0-20 kronor har männen stark övervikt och i området 21-50 kronor en något mindre. I gruppen över 100 kronor är skillnaden mellan män och kvinnor i det närmaste utjämnad.

4.6 SCB:s attitydundersökning avseende allmänheten

Attitydundersökningen riktad till allmänheten omfattade 810 slumpvis utvalda personer, vilka skulle besvara sju frågor. Dessa var främst inriktade på kännedomen om straffbarheten hos mindre tillgrepp, benägenheten att ingripa, orsakerna till snatteri och attityderna till åtgärder mot snatteri. Undersökningen genomfördes med ett bortfall av endast 156 tillfrågade. (Betr. frågeformulär, undersökningsmetoder m.m. se bilaga H.) Svaren har indelats betr. ålder och kön och bearbetning av svarsresultaten har också gjorts med hänsyn till boenderegion. Endast då några anmärkningsvärda resultat framkommit har materialet i dessa delar medtagits.

straffbarheten vid mindre tillgrepp

Den inledande frågan i undersökningen av allmänhetens gällde kännedomen om straffbar-

attityder

heten vid mindre tillgrepp. Utredningen har ansett det viktigt att undersöka denna fråga, sedan det vid kontakterna med företrädare för detaljhandeln uppgivits att allmänheten ansåg det straffritt att ta varor för mindre belopp. Denna uppfattning skulle vara knuten till de värdegränser som satts upp vid rapporteftergift och åtalsunderlåtelse, dvs. 20 resp. 50 kronor. Utredningen har gjort bedömningen att 20-kronors-gränsen är den som under längst tid varit i kraft och att frågan i undersökningen därför borde avse kännedom om innebörden av denna gräns.

Statistiska och kriminologiska undersökningar Frågan: Tror Du det är straffbart att snatta en vara som kostar mindre än 20 kr? Med straffbart

tatet följande:

Män Kvinnor Ja 43,9 % 37,7 % Nej 39,7 % 37,4 % Vet ej 16,4 % 24,9 %

59 % av de tillfrågade antingen tror sig veta att snatteri under 20 kronor är straffritt eller vet inte hur det förhåller sig, medan endast 41 % vet att gärningen är straffbar. Även vid gynnsammaste beräkning inom felmarginalerna är det med säkerhet mer än hälften av allmänheten som tror att snatteri under 20 kronor är straffritt eller är okunniga om vad som gäller. Siffrorna betr. mäns och kvinnors svar tyder på att kvinnor är mer osäkra. För både män och kvinnor är förhållandet sådant att ungefär lika många svarar Ja som Nej på den ställda frågan. Materialet visar en mycket jämn fördelning inom resp. svarsalternativ jämfört med åldersgrupperna hos de tillfrågade.

Benägenhet att ingripa vid butikstillgrepp

Frågan om kunders benägenhet att ingripa ställdes genom frågan: Skulle Du ingripa om Du ser någon snatta i en butik och ingen annan har sett det? Med ingripa menar vi till exempel att Du säger till butikspersonalen eller snattaren.

och undersökningar 77 Statistiska kriminologiska

Allmänheten svarade på följande sätt: Ja 33,3 % Ja, kanske 41,1 % det tror jag inte 17,9 % Nej, 7,7 % Nej

Betr. män och kvinnor föreligger ingen skillnad i sättet att svara. Vad gäller åldersgrupperna kan endast stora tendenser betraktas som säkra. mycket Det kan emellertid med säkerhet sägas att ålders- 16-24 år i lägre utsträckning än åldersgruppen 25-54 och 55-74 svarar rent Ja på grupperna Sammanlagt har nära 75 % av de tillfrågade frågan. att de skulle eller sannolikt skulle inuppgivit gripa vid butikstillgrepp.

Orsaker till butikstillgrepp

De tillfrågade har fått välja mellan olika förklatill butikstillgrepp. Därutöver har de fått ringar förut inte nämnd tillfälle att själva ange om någon orsak bör framhållas.

Alternativen upptog: 1. Folk snattar för att de har dåligt med pengar 2. Folk snattar för att de inte räknar med någon påföljd om de blir upptäckta 3. Folk snattar för att varorna är lätta att ta 4. Folk snattar för att de tycker det är spännande 5. Vet inte/inget uppräknat skäl viktigast

Finns det viktigt skäl till att folk snattar något som vi glömt att räkna upp? 1. Nej

78 Statistiska och

kriminologiska undersökningar

Frågan besvarades på följande sätt. 1. 12,0 % 2. 12,6 3.

dPdPoWdF

47,8 4. 17,0 5. 10,5

Det är tydligt att varornas är lättåtkomlighet den orsak till butikstillgrepp som anses av viktigast allmänheten. Några säkra skillnader kan inte påvisas i mäns och kvinnors sätt att alternavälja tiv. Betr. de olika svar kan konåldersgruppernas stateras att gruppen 55-74 år i större omfattning än gruppen 25-34 år anser att den huvudsakliga snatteriorsaken är att varorna är lätta att ta. Mellan de övriga kan grupperna några skillnader inte säkerställas. Betr. alternativ 4 (snatteriet orsakas av spänningssökande) är åldersgruppen 55-74 år med sannolikhet mindre än de övriga och med säkerhet mindre än 16-24 år. åldersgruppen Följdfrågan besvarades så att 67 % inte ansett att något skäl bort räknas ytterligare upp, medan 33 % haft ytterligare orsaker till butikstillgrepp att påtala. 150 svar på frågan har indelats i huvudgrupper, nämligen 1. Sjukdom 19 svar 2. Moral, uppfostran 82 svar 3. Sociala orsaker 23 svar 4. Affärernas 9 svar försäljningssystem 5. Samhällets reaktioner och 12 svar regler Därtill har vissa svar inte kunnat klassificeras 5 svar

150asvar

Attityder till åtgärder

Allmänhetens syn på åtgärder mot snatteri efterfrågades dels i fråga om vad man om samansåg hällets åtgärder, dels i om vilken fråga åtgärd

Statistiska och kriminologiska undersökningar 79

man ansåg väsentligast om insatserna mot tillgrepp skulle ökas. Frågorna ställdes på följande sätt. Anser Du att samhället bör göra mer eller mindre än man gör nu för att hindra snatteri? 1. Samhället borde öka insatserna mot butikstillgrepp 2. Det är bra som det är nu 3. Samhället borde minska insatserna mot butikstill- 9rePP 4. Vet ej/kan inte ta ställning

Som följdfråga fanns: Vilken åtgärd tycker Du borde vidtas i första hand?

Den första frågan fick följande svar:

1. 52,9 % 2. 10,2 om 3. 0,8 o\° 4. 36,0 %

En majoritet anser således att samhället bör öka insatserna mot snatteri. En tredjedel av de tillfrågade kan inte ta ställning i frågan. Betr. de tillfrågades synpunkter på de åtgärder som borde vidtas avgavs 348 svar (av 654 medverkande). Svaren kan indelas på följande sätt. 1. Samhällsåtgärder 2. Åtgärder av handeln 3. Förändring av sociala faktorer 4. Övrigt 5. Vet inte, indekvata svar

Svaren fördelade sig på följande sätt. 1. 147 svar 2. 164 svar 3. 8 svar 4. 10 svar 5. 19 svar 348 svar

Statistiska och kriminologiska undersökningar

Betr. svaren under alternativ 1, samhällsåtgärder, anger 33 åtgärder betr. moral och attityder och 28 information och upplysning. I 86 svar anses ökad lagföring och strängare straff viktigast. Vad gäller åtgärder från handeln avser 105 svar ökad kontroll, stöldmärkning och fler vakter. 35 svar innebär att varuexponeringen bör minskas. 11 resp. 13 svar avser förslag till mera butikspersonal resp. manuell betjäning.

4.7 SCB:s attitydundersökning avseende butikspersonal

Vid denna attitydundersökning ställdes 13 frågor till något mer än 250 butiksanställda och lika många i arbetsledande ställning vid ca 300 arbetsställen. Bortfallet uppgick endast till 41 tillfrågade. (Betr. omfattning, urval m.m. se inledning till bilaga J.) Frågorna omfattade de tillfrågades erfarenhet av butikstillgrepp, ålders- och könsfördelning hos snattare, kundernas och personalens benägenhet att ingripa vid tillgrepp och vilka åtgärder som vanligen vidtas då någon ertappas. Liksom till allmänheten ställdes frågor om orsakerna till snatteri och attityderna till åtgärder. (Se bilagaJ).

Frekvensen tillgrepp. Upptäcktsrisk

Över 60 % av de tillfrågade svarar att de ibland eller ofta iakttagit kundtillgrepp på sitt arbetsställe. Vad gäller risken för upptäckt visar branscherna stor likformighet vid de olika svarsalternativen. En majoritet av arbetsledningen och en stor del av de anställda anser att 10 % eller färre av snattarna upptäcks. Antalet anställda som är osäkra är dock tämligen stort.

Statistiska och kriminologiska undersökningar 81

Ålders- och könsfördelning

Vad gäller åldersfördelningen hos snattarna har osäkerheten varit relativt stor hos de tillfrågade. 131 svar har lämnats på frågan om någon särskild åldersgrupp är vanlig bland snattarna. Hälften av

svaren anger minderåriga eller ungdomar. Ålders-

grupperna 18-40 år och gamla har fått vardera ca en fjärdedel av svaren. Fråga 4 i undersökningen avsåg de tillfrågades uppfattning om fördelningen mellan män och kvinnor bland snattarna. Ungefär hälften av svaren innebär att män och kvinnor är lika vanliga som snattare. Undantag tycks utgöra butikskategorin Övrig bransch där män anses vanligare och Konfektion där kvinnor anses vanligare som snattare. I storstadsdistrikt tror man enligt undersökningen att det är vanligare med manliga än kvinnliga snattare. (Bilaga J)

Benägenhet att ingripa vid butikstillgrepp

Butikspersonalen har tillfrågats om både kundernas och den egna benägenheten att ingripa vid tillgrepp. För butikspersonalen löd den första frågan: Ingriper kunder när de ser någon snatta?

Svaren fördelade sig på följande sätt:

endast sällan ser kunder ingripa vid tillgrepp.

82 Statistiska och kriminologiska undersökningar

Till butikspersonalen ställdes också frågan om den egna viljan att ingripa: Ingriper butikspersonalen när de ser någon snatta?

Arb.ledn. Anst. Aldrig eller nästan aldrig 6,2 % 2,3 % Ibland 25,9 % 19,2 % Ofta 16,3 % 14,1 % Alltid eller nästan alltid 38,9 % 56,9 % Vet inte 12,8 % 7,5 %

Det föreligger en viss skillnad i valet av alternativ mellan arbetsledning och anställda. Arbetsledningen är något mindre företrädd vid svarsalternativen för hög ingripandebenägenhet. De två första svarsalternativen (Aldrig och Ibland) har erhållit ca 20 % av de anställdas och ca 30 % av arbetsledningens svar. Man hade möjligen kunnat vänta sig att dessa alternativ endast undantagsvis skulle väljas.

Åtgärder vid upptäckta tillgrepp

Frågan ang. åtgärder ställdes på följande sätt. Vad gör man oftast i Din affär med en snattare som upptäcks?

1. Snattaren får endast en tillsägelse 2. Snattaren antecknas 3. Snattaren polisanmäls 4. Vet inte Vill Du tillägga något till Ditt svar på fråga 8?

Svarsresultat:

Statistiska och kriminologiska undersökningar 83

Arbetsledningen har en låg siffra för anteckning och

hög för tillsägelse, medan de anställda har ungefär

samma svarsandel för de båda åtgärderna. Skillnaden kan möjligen bero på att arbetsledningen tvekat betr. det tillåtna i anteckning och därför hellre uppger tillsägelse. Anteckning och tillsägelse har uppgivits i 50-60 % av svaren, medan drygt 15 % avser polisanmälan. Antalet osäkra är högt, särskilt bland de anställda. Den övervägande delen av de tillfrågade har således uppgivit andra åtgärder än polisanmälan som vanligast, vilket torde innebära att ett avsevärt antal upptäckta brott inte kommer till polisens kännedom. Den öppna delen av frågan har inte givit några ytterligare uppgifter av intresse.

Orsaker till butikstillgrepp

De butiksanställda har erhållit samma fråga som allmänheten vad avser orsakerna till butikstillgrepp. Frågealternativen upptog 1. Folk snattar för att de har dåligt med pengar 2. Folk snattar för att de inte räknar med någon påföljd om de blir upptäckta 3. Folk snattar för att varorna är lätta att ta 4. Folk snattar för att de tycker det är spännande 5. Vet inte/inget uppräknat skäl viktigast

Finns det något viktigt skäl till att folk snattar

som vi glömt att räkna upp? 1. Nej

Svarsresultat:

84 Statistiska och kriminologiska undersökningar

Liten risk för påföljd är enligt butikspersonalen den viktigaste orsaken till Varorbutikstillgrepp. nas lättillgänglighet och spänningsmomentet har också ansetts som tämligen viktiga orsaker, medan penningbrist fått en låg svarsandel. Antalet osäkra bland de tillfrågade är dock stort. Ca 20 % (126 st) av de svarande har pekat på ytterligare orsaker till tillgrepp. Svaren fördelar sig ungefär på samma sätt som betr. allmänheten. Orsaken moral, uppfostran o.dyl. har angivits i de flesta fallen. Därtill har också framhållits sociala orsaker, främst alkohol- och narkotikamissbruk.

Attityder till åtgärder

Butikspersonalen har fått samma frågor som allmänheten ang. synpunkter på åtgärder mot butikstillgrepp. Butikspersonalens svar är i det närmaste identiska med allmänhetens. Betr. de tillfrågades synpunkter på de åtgärder som borde vidtas har erhållits 342 svar (av 524 medverkande). Svaren har fördelat sig på följande sätt: T. Samhällsåtgärder 2. Åtgärder av handeln 3. Förändring av sociala förhållanden 4. Övrigt 5. Vet inte eller inadekvata svar

Fördelning: 1. 268 svar 2. 58 svar 3. 7 svar 4. 9 svar 5. 0 svar 342 svar

Betr. svaren under alternativ 1 anger 100 åtgärder betr. moral och attityder, 72 mera regelmässig lagföring och 96 strängare påföljd. Av dem som angivit regelmässig har 49 särskilt lagföring

Statistiska och kriminologiska undersökningar 85

påtalat att beloppsgränserna (för rapporteftergift och åtalsunderlåtelse) borde avskaffas. Flera av de butiksanställda har inte kunnat skilja beloppsgränserna från avkriminalisering. Vad gäller åtgärder från handeln avser 42 svar ökad kontroll o. likn. och 11 minskad varuexponering.

4.8 Göteborgsundersökningen 1979

I en psykologexamensuppsats från Göteborgs universitet ht 1979 har Hans Ryberg redovisat svenska konsumenters attityder till snatteri. Undersökningen skedde under maj 1979 i tre butiker av olika typ i Göteborg, Angered och Tvååker. Kunder fick besvara ett större antal frågor anonymt. Sammanlagt besvarade 180 personer formuläret. Bortfallet var 30 %.

Omfattning av snatteri och sociala värderingar

På direkt fråga uppger en majoritet av de tillfrågade att de ökade snatterierna beror på att man i allmänhet inte längre betraktar det som ett brott. Vidare tror en klar majoritet att alla människor snattat någon gång i sitt liv. starkast markeras detta av dem som själva har snattat och av dem som på annat sätt haft personlig erfarenhet av snatte-j ri. Vidare anser en klar majoritet att få av det totala antalet snatterier i en butik upptäcks. När det gäller de sociala värderingarna har de tillfrågade haft tre frågor att ta ställning till, i vilka

det påståtts att folk som snattar är parasiter på

samhället, att folk som snattar i andra sammanhang

är lika ärliga som vanliga människor samt att det är svårare att umgås med någon om man vet att denne snattat. Majoriteten har besvarat frågorna så att man anser snattarna vara lika ärliga som vanliga människor i andra sammanhang och att det inte är svårare att umgås med någon som snattat. Det råder

R

. ,ii

86 Statistiska och kriminologiska undersökningar SOU 1982:59

delade meningar om snattare är parasiter på sam-

hället. Ju äldre de svarande är, desto oftare tycker

man att de som snattar är parasiter på samhället och att det är svårare att umgås med snattare.

Benägenhet att ingripa vid butikstillgrepp

En majoritet av de tillfrågade tror inte att folk i allmänhet skulle avslöja en annan kund som de sett snatta en vara av mindre värde. Man anser således att folk i allmänhet har en låt-gå-mentalitet till snatteri. Särskilt påtaglig är denna uppfattning hos dem som själva snattat, hos dem som känner sig frestade och hos ungdomar. Vid fråga om den egna benägenheten att ingripa visade det sig att majoriteten anser att man som kund har ett mycket litet intresse av att sätta fast en annan kund som snattar. Det är därvid dock inte av rädsla för hämnd som man underlåter att ingripa.

Orsaker till snatteri

I fråga om orsakerna till snatteri har svarsalternativen varit låg moral, dålig ekonomi, psykisk obalans, frestelsetrycket och spänningsmomentet. Majoriteten anser att folk snattar därför att 1. De har låg moral 2. Det är spännande 3. Varorna ligger framme och frestar

I Göteborgsundersökningen anser majoriteten att folk inte snattar på grund av dålig ekonomi eller psykisk obalans. Den enda grupp som anser att folk snattar på grund av dålig ekonomi är de som själva snattat. Denna grupp poängterar ännu mer än majoriteten att psykisk obalans inte är en orsak till snatteri. De enda som inte anser att varufrestelse är en orsak till snatteri är den grupp som anser att straffet för snatteri borde höjas. Äldre människor

Statistiska och kriminologiska undersökningar 87

anser oftare än yngre att frestelsen av varor är orsak till snatteri.

Attityder till åtgärder

Av de tillfrågade anser en majoritet att nuvarande

lagstiftning om snatteri gynnar snatteribrott. Vad

emellertid majoriteten att gäller påföljden tycker man bör försöka tala engångssnattaren tillrätta i större utsträckning istället för att döma till straff. De flesta tror också att det vore bättre att införa en straffavgift istället för straff. till att höja eller sänka straffet för Attityden snatteri liksom inställningen till rapportefterär dock jämnt fördelad. Speciellt unga männigift skor anser att det är bättre att tala snattare tillrätta och att straffavgift är att föredra.

Undersökningen gav sammanfattningsvis resultatet att snatteri tycks vara ett folkbrott, men att man ändå inte accepterar det. Hela 42 % av de 180 intervjuade konsumenterna uppger sig ha personlig erfarenhet av snatteri, dvs. att de själva, deras anhöriga eller vänner snattat. En klart uttalad uppfattning är att inställningen till snatteri bör förändras. Den bästa metoden att stoppa barnsnatteriet anses vara massiv upplysning och information, företrädesvis i skolor och massmedia. Beträffande vuxna snattare anses de effektivaste metoderna vara mera bevakning och strängare påföljder. Undersökningsresultaten ger enligt Ryberg stöd åt antagandet att snatteri sällan inträffar av en slump även om det kan utlösas av en impuls i köpsituationen. snatteri är en kompromiss mellan egna behov och affärens möjligheter att locka och bevaka.

88 Statistiska och kriminologiska undersökningar

4.9 Stockholmsundersökningen 1976-77

Per-Anders Lindén och Matti Similä, som är forskare vid sociologiska institutionen vid Stockholms universitet, har i attitydundersökningar sökt klarlägga vilken inverkan påföljd kan tänkas ha, vilka brott som anses allvarliga resp. lindriga och vilken påföljd man anser lämpligen skall följa på resp. brottstyp. Författarna har också ställt frågan om varför man följer lagen. Undersökningen ägde rum hösten 1976-våren 1977, varvid 2.865 personer intervjuades. Bortfallet varierade mellan 22 och 42 %.

Vad först angår inverkan av påföljd ställdes i undersökningen frågan om vad man skulle anse som mest obehagligt om man blev gripen för en brottslig gärning. Förstahandsvalet blev:

Bli ställd inför domstol och dömd för brottet 36,7 % Bli tagen av polisen 24,2 % Att vänner och bekanta får kännedom om brottet 20,1 % Att avtjäna straffet 18,6 %

Det är tydligt att själva lagföringen och gripandet är det som inger det starkaste obehaget hos de tillfrågade.

Vid en bedömning av olika brotts gravhet fanns 20 gärningar, varav flertalet brott, vilka skulle graderas. snatteri (25 kr) anses näst hembränning vara det minst allvarliga brottet. Svartbygge, hastighetsöverträdelse och strejkbryteri bedöms exempelvis allvarligare än snatteri. Spridningen i uppfattningen om snatteri är dock tämligen stor. Betr. lämplig påföljd för snatteri anser ca 20 % att

inget straff bör utgå (snatteri 25 kr), ca 75 %

att böter är adekvat påföljd, medan ca 5 % anser

Statistiska och kriminologiska undersökningar 89

fängelse adekvat. Vid fråga om några brott borde avkriminaliseras nämner 18 % värnpliktsvägran och 17 % hembränning. I övrigt nämns inget brott av mer än någon procent. Vid frågan: Varför följer man lagen erhöll de tillfrågade sex alternativ.

Man är rädd för vad vänner och bekanta skulle tycka 3,3 %

Vanligast är således att framhålla de mera direkta konsekvenserna - bli och bestraffad -

att gripen

än de mera indirekta konsekvenserna. Det finns en svag tendens att de yngre i större utsträckning väljer yttre skäl som att åka fast, medan de äldre väljer inre skäl som att ha dåligt samvete.

Slutligen har de tillfrågade ställts inför fyra typbrott och tillfrågats om de kan tänka sig att begå dessa.

Brotten utgjorde snatteri i en butik av ett par strumpor, att köra bil onykter, hastighetsöverträdelse och avtal om svart utfört arbete. Svarsalternativen Ja och Ja, troligen erhöll 0,9, 4,0, 16,6 resp. 54,2 %. Av detta svar kunde synas att genomsnittspersonen praktiskt taget aldrig skulle kunna tänka sig att begå snatteri. Detta resultat, som inte närmare kommenteras av författarna, strider dock mot såväl stöldutredningens som Rybergs attitydundersökningar.

90 Statistiska och kriminologiska undersökningar

4.10 Dold brottslighet m.m.

Dold brottslighet

Redan i stöldutredningens direktiv framhålls att eftersom långt ifrån alla butikstillgrepp anmäls och många förblir oupptäckta måste den officiella statistiken över anmälda brott bedömas med stor försiktighet. I Göteborgsundersökningen (Se avsnitt 4.8) ansåg en majoritet av de tillfrågade att de flesta snattare förblir oupptäckta. De som hade personlig erfarenhet av snatteri trodde i större utsträckning än andra att de flesta snatterier inte upptäcks. I stöldutredningens attitydundersökningar ansåg över hälften av allmänheten att butikssnatteri var mycket vanligt och ytterligare nära 40 % att det var ganska vanligt. En majoritet av arbetsledningen och omkring 40 % av de anställda som tillfrågats trodde att 10 % eller mindre upptäcks. Antalet osäkra var tämligen stort. Övriga alternativ, Kring 20 % resp. 30, 40, 50, mer än 50 %, har fått mycket låga svarsandelar. Uppfattningen hos de tillfrågade var synbarligen att den dolda brottsligheten är mycket stor. Att brott i många fall inte kommer till myndigheternas kännedom beror också på att upptäckta brott endast i begränsad omfattning anmäls till polisen. vid attitydundersökningen avseende butikspersonalen framgick att man i stor utsträckning underlåter att polisanmäla upptäckta snattare.

De företag som i bevakningshänseende anlitar Prefera AB låter enligt företagets statistik 71 % av de upptäckta tillgreppen gå till polisanmälan. De ovan under kapitel 5 redovisade företagsundersökningarna utvisar att benägenheten att anmäla upptäckta butikstillgrepp varierar kraftigt. Frånsett varuhus och stora butikskedjor får anmälningsbenägenheten bedömas som tämligen liten.

Statistiska och kriminologiska undersökningar 91

Butikstillgrepp och missbruk av alkohol och narkotika

Att bestämma vilka misstänkta för butikstillgrepp som skall anses vara missbrukare av alkohol eller narkotika är utomordentligt svårt. Att försöka bedöma vilken del missbrukarna har i denna typ av tillgreppsbrott är därför också vanskligt och får stanna vid en uppskattning. Stöldutredningen har i sina attitydundersökningar inte tagit upp någon fråga om missbrukares andel i tillgreppen, främst eftersom det för butikspersonal och allmänhet måste vara i det närmaste omöjligt att få ett begrepp om vilka personer som faller in under kategorin.

I den ovan nämnda Göteborgsundersökningen tillfrågades konsumenterna om de instämde i påståendet att det är vanligare med snatteri bland narkotikapåverkade personer än bland övriga kunder. Svaret utföll så att de tillfrågade visade sig tro att narkotikapåverkade personer är den grupp i samhället som snattar mest. Däremot ansåg man inte att alkoholpåverkade personer snattar mer än övriga kunder. Undersökningen ger endast en mycket trubbig avspegling av den vanliga konsumentens uppfattning. Tydligt är dock att man uppfattar narkotikapåverkade personer möjligen likställda med narkotikamissbrukare överhuvud - som en brottsaktiv När det grupp. gäller att göra åtskillnad mellan alkohol- och narkotikamissbrukare kan detta dock lätt bli missledande, eftersom blandmissbruk och täta växlingar mellan olika berusningsmedel är vanligt. Även om sambandet drogmissbruk och brottslighet inte i alla avseenden är klarlagt måste det hållas för visst att missbruk leder till ett stort antal förmögenhetsbrott. Enligt en beräkning skulle enbart i Stockholm missbrukspopulationen 1980 kunna tänkas svara för en stöldkriminalitet av ca 45 miljoner kronor (Enroth och Lenke, Sthlm 1980). Det kan vidare hållas för sannolikt att

92 Statistiska och kriminologiska undersökningar

narkomanernas kriminalitet, förutom narkotikabrott och varusmuggling, främst avser egendomsbrott. Enligt den nämnda undersökningen skulle 10-15 % av butikstillgreppen i Stockholm vara förövade av narkotikamissbrukare. Då storstadsregionerna står för den stora andelen narkotikamissbrukare medför detta att missbrukarna också kan förmodas ha en stor del i det totala antalet butikstillgrepp i landet, med hänsyn till att de tre storstadsregionerna svarar för ca hälften av samtliga anmälda butikstillgrepp. Det kan vidare inte uteslutas att den icke anmälda brottsligheten i många fall kan avse brott av missbrukare, som antingen genom sin eller på grund av att de inte kan idenskicklighet tifieras att sätta spår i den offentliga kriundgår minalstatistiken. Betr. missbrukarna bör också beaktas att risken-för någon form av mera ingripande åtgärd vid upptäckt möjligen kan vara avhållande, men att denna risk för missbrukaren måste vara mycket påtaglig för att påverka hans handlande.

4.11 Sammanfattning

Brottsutvecklingen enligt den offentliga statistiken utvisar en av butikstillgreppen som är betydökning ligt större än den för tillgreppsbrott i allmänhet. Under perioden 1975-1980 ökade butikstillgreppen i landet med över 30 % och antalet anmälda tillgrepp uppgick år 1980 till 35.142. I attitydundersökningarna har uttalats uppfattningen att endast en liten del av tillgreppen upptäcks. Det är uppenbart att den dolda brottsligheten är mycket stor.

I de olika undersökningarna som utredningen företaframkommer att antalet anmälda misstänkta i git åldern 15-19 år är betydligt lägre vid butikstillgrepp än vid tillgreppsbrott i allmänhet. Andelen misstänkta över 60 år är däremot procentuellt sett mycket stor. Denna grupp utgör i undersökningarna

Statistiska och kriminologiska uppgifter 93

15-20 % av de misstänkta. Butikstillgrepp är synbarligen en brottstyp med stor spridning i åldersgrupperna. Det förhållandevis låga antalet unga lagöverträdare kan förmodas bero främst på en restriktiv anmälningspraxis från företagen. Detta bekräftas av uppgifterna i attitydundersökningen avseende butikspersonal.

Fördelningen mellan män och kvinnor bland de misstänkta är enligt samtliga undersökningar omkring 60-40 %. Kvinnorna är således procentuellt betydligt fler än vid tillgreppsbrott i allmänhet. Betr. åldersfördelningen är det påtagligt att kvinnorna är överrepresenterade i åldersgruppen över 60 år.

Vad gäller tillqreppsobjekten kan först konstateras att tillgreppen oftast avser mer än en vara. De antalsmässigt mest utsatta varorna i Malmö-undersökningen är bijouterier och vissa typer av matvaror. Värdemässigt utgör kapitalvaror och kläder de mest utsatta grupperna. 1968 års brottmålsutredning gjorde betr. snatterier en uppdelning av det tillgripna i mat, kläder och övrigt. (SOU 1971:10, s. 86) Motsvarande uppdelningen i Malmö-undersökningen och åklagarmaterialet visar en tydlig förskjutning från mat till kläder och övriga varor. Butikstillgreppens art har förändrats och tillgreppen tycks numera inte sällan ha karaktären av lyxtillgrepp. Tillgrepp för livets nödtorft återfinns endast i liten utsträckning, medan dyra kläder och kapitaloch lyxvaror utgör ett väsentligt inslag. Drygt 15 % av tillgreppen i Malmö-undersökningen avser värden över 400 kronor, medan ca 60 % avser värden under 100 kronor.

De företag som anlitar bevakningsföretaget Prefera AB och vissa storföretag polisanmäler 70-80 % av de upptäckta butikstillgreppen. Attitydundersökningen avseende butikspersonalen ger emellertid

E?? 7

94 Statistiska och kriminologiska undersökningar

starkt stöd för antagandet att anmälan i allmänhet

sker tämligen sällan. Endast i ca 15 % av svaren har polisanmälan angivits som vid vanligaste åtgärd butikstillgrepp.

Undersökningen betr. rapporteftergift och åtalsunderlåtlese visar att ungefär hälften av butikstillgreppen inte leder till åtal eller strafföreläggande. För enbart butikssnatteri är andelen ännu högre. 1980 utgör rapporteftergifterna nära en fjärdedel av besluten. I betydande iakttas inte omfattning värdegränsen vid rapporteftergift. För år 1980 kan med ledning av det materialet beräknas tillgängliga att 9-10 % av avser rapporteftergifterna tillgrepp rörande värden som överstiger 20 kronor. omkring

Åtalsunderlåtelse jml. 20 kap. 7 § 1 st 1 p rättegångsbalken har 1980 meddelats i ca 6 % av ärendena. Ungefär hälften av besluten avser misstänkta i åldern 19-59 år. Ca 20 % av alla beslut rör tillgrepp avseende värden under 20 kronor, 50 % drygt värden mellan 21 och 50 kronor och ca 10 % värden över 50 kronor. Antalet beslut avseende okända belopp är dock så stort som 17,5 %. Det förefaller av undersökningen som om åtalsunderlåtelse meddelas även i andra fall än i de typsituationer som riksåklagaren angivit i sina anvisningar.

sou 1982:39 95

5 UNDERSÖKNINGAR AV HANDELNS UTREDNINGS- INSTITUT

På uppdrag av stöldutredningen har Handelns utredningsinstitut (HUI) genomfört undersökningen Svinnet i detaljhandeln. En studie för den statliga stöldutredningen. Rapporten över undersökningen har överlämnats till stöldutredningen i februari 1982. Undersökningens syfte har varit att undersöka svinnets storlek och omfattning i detaljhandeln. För att nå åsyftat resultat har HUI genomfört egna enkäter och studier samt även utnyttjat andra undersökningar inom handeln. Undersökningarna har genomförts av Barbro Johansson, Per Nellevad, Anders Schlyter och Jan Sundström.

Detta kapitel innehåller HUI:s slutrapport. Bilagorna till rapporten är intagna som bilaga K - Y i betänkandet.

SAMMANFATTNING

Inledning

Medvetenheten om ökningen av antalet butiksstölder utgör bakgrunden till tillsättandet av den s.k. stöldutredningen. Denna uppdrog åt Handelns Utredningsinstitut (HUI) att genomföra en svinnundersökning.

Huvudsyftet med studien har varit att kartlägga stöldsvinnets karaktär och omfattning. Undersökningen har begränsats till detaljistledet. En enkät

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

på byggvaruhusen berör dock i viss mån partihandeln.

För att lösa våra uppgifter har vi använt oss av uteslutningsmetoden, innebärande att vi minskat totalt redovisat svinn med svinn av icke brottslig karaktär.

Tidigare undersökningar

Ett par noggranna sortimentsstudier visar att variationen i svinntalen för olika varugrupper är stor; för enskilda artiklar är den mycket stor.

Det totala svinnet varierar mellan 1,9 och 2,7 % i ett par större allmänna svinnstudier.

Enkäter

gtgrâöretag: En dryg tredjedel av de företag som svarat på enkäten tillämpar bruttokontroll. Svinnets storlek varierar i synnerligen hög Begrad. nägenheten att polisanmäla upptäckta stölder uppgår till ca 60 % av fallen.

gmåförgtagi Svarsprocenten är låg. De svarande vet

ytterst litet om svinnets storlek. Benägenheten att polisanmäla upptäckta stölder är så låg som 9 %.

Eilialåöretagz Materialet tyder på att svinnet och

stölderna ökar i takt med storleken på handelscentrum.

âegsinstationer: svinnet på livsmedel och kioskvaror

avviker inte från dagligvaruhandeln i övrigt. För drivmedel är svinnet lägre. Smitningar dominerar drivmedelssvinnet. 19 % av antalet upptäckta stölder anmäls.

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 97

âyggvaruhugz Det totala svinnet är mindre än väntat.

Eöretagarei Det sanna värdet vad gäller Oregistrerade företagaruttag bör ligga i intervallet 75-360 milj. kronor. Utredningen har försiktigtvis stannat närmare den undre gränsen.

Enkäten har en gersgnali tyvärr låg svarsprocent 18,4 %. Detta förhållande bl.a. gör att vi lägger oss i den nedre delen i intervallet 200-700 milj. kronor vad gäller personalstölderna.

gptiksundersökningar

Undersökningarna resulterade i följande oförklarade förlustposter eller stöldsvinn varuhus 2,4 % servicebutik 5,4 % allivsbutik 1,8 % storlivsbutik 1,6 % herrekipering 3,0 % damekipering 2,9 %

De relativt höga talen beror på läget i eller nära storstad. Särskilt servicebutiken har ett utsatt läge i centrala Stockholm.

grisgngersökgingari Eftersom man inte följer upp

prishöjningar bl.a., uppstår ett svinn på mellan 0,2 och 0,8 %.

äagsafgl utgör en negligerad svinnkälla som enligt olika studier varierar mellan 0,1 % och 0,7 %.

Fel förekommer ofta. Felen

lnventgringsgiâfgrgnâer:

tar ofta ut varandra, då de verkar i såväl positiv som negativ riktning.

98 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

gysiskt sving: Delvis kan denna svinntyp aldrig undvikas. Variationen mellan olika varugrupper är stor.

stöldsvinnets omfattning

Det totala stöldsvinnet i detaljhandeln skulle enligt HUI:s beräkningar idag uppgå till 0,8-1,3 % av totalomsättningen eller 900-1400 milj. kronor per år. Mycket stora variationer förekommer dock mellan olika regioner och mellan olika branscher.

5.1 Inledning

5.1.1 Bakgrund

Under senare år har det från många håll rapporterats om tilltagande snatterier eller stölder. Så t.ex. ökade antalet snatterier till 32 997 eller med 11 % 1980 jämfört med 1979. Nu avser dessa siffror antalet anmälda brott, och säger ingenting om det reella antalet. Det s.k. mörkertalet är mycket stort vid den här typen av brottslighet.

Medvetenheten om det ökade antalet butiksstölder samt den bristande kunskapen om stöldsvinnets verkliga omfattning utgör bakgrunden till den s.k. stöldutredningen, som regeringen tillsatte 1980 på begäran av riksdagen. Utredningens huvuduppgift är att kartlägga butikstillgreppen inom detaljhandeln, belysa de ekonomiska följderna för företagen och samhället samt föreslå åtgärder som kan behöva vidtas från samhällets och handelns sida.

Efter framställan av utredningen ställde justitiedepartementet medel till förfogande för en detaljerad undersökning av svinnets omfattning. stöldutredningen uppdrog därför åt Handelns Utredningsinstitut (HUI) att genomföra denna undersökning.

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 99

5.1.2 Syfte och avgränsningar

Huvudsyftet är att kartlägga stöldsvinnets nuvarande karaktär och storlek, för att därigenom skapa en bas för framtida bedömningar och åtgärder.

I nedanstående figur redovisas de väsentligaste svinnkällorna (-typerna). Det är svinnkomponenter under rubriken stölder/- oärlighet som är huvudmålet för denna utredning. Det bör även observeras att fältens storlek ej är proportionclla till svinnkällornas betydelse. stölder/oärlighet

Omedvetna kassafel Kunder Omedvetna prisfel Butik Lager Intern Adm. personal Varumottagningsdiff Ledn.

Inventeringsdifferenser Leveran- Utomståtörsrepr. ende per- Hantver- sonal Adm. fel, t.ex. ej bokkare förda noterade returer, nedsättningar

Företagare Fysiskt svinn

Figur . Svinnets komponenter.

Några kanske vill invända mot att företagare står uppsatta under stölder/oärlighet (man kan ju inte stjäla från sig själv). Dock kan oregistrerade uttag åtminstone ur företagets synpunkt (särskilt aktiebolag) ses som stölder. Dessutom är det stöld från samhällets synpunkt (skattesmitning).

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

En annan avgränsning görs genom att vi enbart håller oss till detaljistledet. Från kaj till entrédörr skulle kunna vara ett lämpligt arbetsnamn på denna utredning. Av figuren på nästa sida framgår denna

avgränsning klart (området mellan de streckade lin-

, jerna). Av figuren framgår också den mängd olika svinnkällor som finns på varans väg från producent till konsument.

Utredningen omfattar alltså detaljistledet och inom detta den egentliga detaljhandeln med undantag av torg-, tillfällig och ambulerande handel samt hemförsäljning. Ej heller ingår offentlig detaljhandel

(apotek och systembutiker). Utanför den egentliga

detaljhandeln har byggvaruhus och bensinstationer också undersökts. Att byggvaruhusen till närmare 90 % ligger utanför beror på att en så stor del av deras försäljning är av partihandelskaraktär.

Till sist ska påpekas, att där inte annat utsägs, så avser uppgifterna 1980.

5.1.3 Definitioner

Vad är svinn? Till att börja med ska slås fast att svinn icke är lika med kriminalitet men att svinnet delvis orsakas av brottsliga handlingar. Svinnet är alltså såväl ett företagsekonomiskt som samhälls-

ekonomiskt problem

Efter av litteratur och diskussioner med genomgång fackfolk m.m. tycker vi oss kunna urskilja tre huvudmoment i svinnbegreppet: 1. Administrativt svinn 2. Fysiskt svinn 3. Stölder

\OU 1982:39 Undersökningar av Handelns utredningsins titut 101

JR 2 SVINNKÄLLOR I DISTRIBUTIONSKEDJAN

/x

”RW” AV FURL” ^V LEVERANTOR VAROR PENGAR

Transport

Fö1jesed1ar Varumott. Fakturor

1 GROSSIST

øø____.Inventeringar

H Inkop/Adm- LAGERCENTRAL Andra

Utlev. Ut1everans

Transpor å Kassationer Varumot . Fö1jesed1ar + 1ev. reture notor Fakturor/Kred.

Inventering å_

Pers0na1 BlyTIK

a? B. Chef Prissäkerhet _ \ Andra Kompis Van1.snatt Kassa/redovisning Proffs snatt. Returer

KUND

102 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut SOU 1982:59

Administrativt svinn framkommer genom felaktigheter i bokföringen, faktura- och följesedelskontrollen, vidare prismärkningsfel, kassafel, felaktiga beställningar samt inventeringsfel.

Fysiskt svinn uppstår genom mer eller mindre oundvikliga viktförluster på framförallt frukt och grönsaker samt kött- och charkuteriprodukter.

stölder är avsiktliga till skillnad från de Övriga två kategorierna och kan indelas efter i huvudsak tre kategorier: kunder, personal och övriga.

Nu är det inte så enkelt att kvantifiera svinn genom att räkna samman de nyss nämnda kategorierna. En del företag definierar svinn som stöld; andra går längre. Vissa företag inkluderar kassationer, andra gör det inte; andra åter tar hänsyn till prissänkningar och vissa gör det ej.

Vi anser att det principiellt riktiga sättet att definiera svinnbegreppet är att närma sig problemet utifrån dimensionerna kontrollerbarhet och/eller planer.

Planer. Utgångspunkten är inköpt mängd varor. Hur mycket hade jag tänkt (planerat) sälja för? Dvs. vilken bruttovinst har jag räknat med? Hur mycket fick jag in i realiteten? Svinnet enligt detta synsätt blir följaktligen skillnaden mellan teoretisk (planerad, budgeterad) och faktisk bruttovinst.

Kontrollerbarhet. Genom en noggrann kontroll kan man påverka svinnet. Det finns dock vissa moment som ej är påverkbara eller nästan opåverkbara, t.ex. vissa viktförluster genom avdunstning och dylikt. Den här typen av svinn känner man ganska väl, dvs. har man kontroll över. Samma sak kan gälla vissa rabatter och prisjusteringar. Man kan bli mer eller mindre

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 103

tvingad att göra vissa saker. Det är vår åsikt att dylika mer eller mindre opåverkbara faktorer inte bör klassificeras som svinn.

Svinn kan alltså definieras på olika sätt. I dess allra vidaste bemärkelse ingår både påverkbara och opåverkbara faktorer; i dess snävaste kanske enbart stölder.

Eftersom vårt huvudsyfte är att komma åt stöldsvinnet räcker det med att detta är entydigt definierat. I regel torde det heller inte råda något tvivel om vad detta är, varför några speciella definitioner inte behövs. Dessutom torde det innebära nära nog oöverstigliga svårigheter att få alla företag att enas om en definition. Stöldsvinnet torde i denna utredning bäst kunna beskrivas som ett underskott eller brist som inte kan på något annat

förklaras

sätt.

5.1.4 Metodik

Först ska slås fast att det är nära nog omöjligt att få fram en exakt siffra om stöldsvinnets storlek i den svenska detaljhandeln. Det kan sägas ligga i sakens natur, eftersom det här är fråga om en brottslig verksamhet. Vad man däremot kan komma fram till är mer eller mindre väl underbyggda hypoteser och rimliga uppskattningar om stöldsvinnets storlek. Åtminstone bör man stå på en fastare mark än hittills när man uttalar som om stöldernas omfattning i den svenska detaljhandeln.

Det angreppssätt vi fastnat för bygger på uteslutningsmetoden. Utgångspunkten har varit svinnets komponenter som de visats i figur 1. Utifrån totalt redovisat svinn har vi dragit ifrån komponenter av icke brottslig karaktär och får på detta sätt fram

104 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

ett svinn som är att hänföra till stölder och Dvs. vi kan förklara det på annat

oärlighet. inte

sätt.

För att få fram informationen måste vi också gå fram efter olika vägar.

1. För det första (och naturligen) har vi uttidigare undersökningar i ämnet. nyttjat 2. Enkäter av olika slag och till skilda katehar De har varit helt nödgorier genomförts. bl.a. för att kunna spåra upp tidivändiga gare undersökningar. 3. butiksundersökningar har också befunnits Egna nödvändiga för att djupare belysa vissa svinnkällor.

5.1.5 Genomförande

Under av stöldutredningen har Handelns Utledning under 1981 genomfört en serie unredningsinstitut dersökningar för denna utredning. Vid projekteringen beslöts även att bilda en s.k. referensgrupp (benämnda tekniska gruppen). Orsaken härtill var att vissa aktualiserat många tidigare ej studefrågor rade faktorer och att det därför bedömdes värdefullt att på ett tidigt stadium diskutera uppdykande problem. Förutom utredare från HUI har följande personer ingått i denna grupp

- Sundewall, Sveriges Köpmannaförbund Bengt (SKBF) - Jan Handelsanställdas Förbund (HAF) Jerlén, - Lars Nerenius, Handelstjänstemannaförbundet (HTF) - Gunnar Andersson, ICA - Helmer J S SABA Falk, - Arne Eriksson, KF

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 105

Undersökningen har genomförts enligt de riktlinjer som redovisats i föregående avsnitt. Ett stort basmaterial har samlats in både i form av egna och andras undersökningar. Det är detta som är grunden för denna rapport.

Den slutliga utvärderingen av HUI:s undersökning åvilar stöldutredningen.

5.2 Tidigare undersökningar

Under denna rubrik kommer i korthet att refereras några undersökningar som varit väsentliga för denna utredning eller som eljest bedöms som varande av stort allmänt intresse.

5.2.1 Elektronisk varuövervakning

En hel del av företagen som deltagit i HUI:s enkäter har lämnat synpunkter på de moderna elektroniska varuövervakningssystemen. Dessa uppgifter refereras i korthet nedan.

Under senare år har många butiker installerat olika former av elektroniska varuövervakningssystem (EVS). De innebär att vissa eller alla varor märks med skyddsetikett som avlägsnas eller nollställs vid kassan. Om detta ej har skett utlöses ett larm när man passerar utgången. Dessa system har framför allt installerats i textil-, bok-, livsmedels- och verktygsaffärer.

Vissa av systemen har utsatts för bedrägerier genom

att man avlägsnat skyddsetiketten eller täckt varan så att larmet ej utlösts.

Den statistik som kommit HUI tillhanda pekar på en snabb av svinnet det året efter in-

nedgång första

stallation av EVS. Därefter sker en utplaning och

106 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

ännu senare föreligger en tendens till en svag uppgång av stölderna.

En allmän erfarenhet är att installationen av EVS har en preventiv effekt så till vida att personal och kunder blir uppmärksamma på att i detta företag följer man upp stöldförsök noggrannare. Systemen sätts ofta in i särskilt stöldutsatta butiker vilket gör att dessa ej torde vara representativa. I dessa särskilt utsatta butiker har stöldsvinnet legat över 2 % av omsättningen.

Enligt den statistik som framtagits har sänkningar av svinnet med mellan 0,3 % och 1,0 % inträffat efter installation av EVS, men erfarenheterna är ännu ej tillräckligt omfattande för att man skall kunna säga något om långtidseffekterna.

Till sist ska blott pekas på en omdebatterad fråga. Är det - förstagångssnattaren tillfällighetstjuven eller proffsen som hindras?

5.2.2 Sortimentsstudier

Nedan refereras två större studier som genomförts i ICA-Hallen, Bäckby Centrum, Västerås 1979 och

19801). Denna butik var en av de första i landet

som satsade på en butiksdator, vilket förhållande är det som möjliggjort den här typen (framför allt omfattningen) av studier.

Eftersom butiksdatorer och datakassor kommer att få en allt större och så småningom en dominerande betydelse kan det vara lämpligt att peka på vad man får ut av en dataanläggning. Den förbättrade svinnkontrollen är en av de väsentligaste konsekvenserna.

1) Svinnet i butik, ICA-Hakon Aktiebolag, Detaljhandelsekonomi, 721 84 VÄSTERÅS.

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut .107“

1. Fasta rutiner vid varumottagning och prismärkning vilket är en förutsättning för att systemet, skall fungera.

Bättre lagerkontroll. Man kan snabbt avläsa vilka varor, som säljs och därmed snabbare kunna angripa s.k. hyllvärmare.

Med kontrollen enligt punkt 2 så kan man öka omsättningshastigheten.

Rätt pris på alla varor genom den automatiska registreringen.

Snabba och lättarbetade prisändringar upp och ner på aktivitetsvaror.

Svinnkontroll - man får en klar indikation på vilka varor som försvunnit utan att bli betalda.

Totalt har butiken ett sortiment på omkring 5 000 artiklar. Av dessa har man undersökt 3 200 artiklar som är inlagda i datorn. Övriga 1 800 artiklar består av: Tidningar och tidskrifter Kött och chark Frukt och grönt Ost, kg-vara Bröd Specialvaror (70 %)

Utfallet för de analyserade artiklarna framgår av nedanstående tabell (st).

108 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

Tabell 1 Analyserade artiklar fördelade på svinnklasser

Svinn 1979 1980 mer än 3 % 361 374 0 - 3 % 1 295 1 307 inget svinn 1 526 1 480 SUMMA 3 182 3 161

Den totala svinnprocent som mätts upp respektive år framgår av nedanstående tabell

Tabell 2 Omsättning (tkr) och svinnprocent för olika svinnklasser och år

OMSÄTTNING SVINN SVINNPROCENT 1979 1980 1979 1980 1979 1980 0-3 % svinn 8 826 12 564 24 32 0,27 0,25 Mer än 3 % 489 292 20 17 4,14 5,56

Analysen totalt 9 314 12 829 44 49 0,48 0,38 Utanför analysen 9 596 9 099 210 222 2,10 2,39

TOTALT 18 911 21 928 246 271 1,30 1,22

Det mest värdefulla med dessa undersökningar är att man får en uppfattning av svinnet på artikel- eller varugruppsnivå. Resultatet redovisas i bilaga K. Variationerna på artikelnivå är ännu mycket större.

Till sist ges exempel på några åtgärder som vidtagits för att minska svinnet. Dessa har alltså initierats av dessa studier. 1. Omplacering av särskilt stöldbegärliga varor till manuella delikatessavdelningen 2. Kosmetika har tagits bort ur sortimentet.

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 109

5.2.3 Allmänna svinnstudier

ska redovisas i korthet - en från KF och Två studier en från ICA.

Rent allmänt kan konstateras att Kooperationen har den bästa kännedomen om det totala svinnet, eftersom man sedan gammalt och av tradition har en bruttoredovisning. Man har följaktligen ett tämligen omfattande material. Sedan början av 50-talet til] slutet av 70-talet har det totala svinnet ökat från ca 1 % till knappt 2 %. Det bör noteras att alla prishöjningar inte är utrensade.

1979 redovisar man följande svinnsiffror fördelade på några större poster - administration (t.ex. fakturafel och prismärkningsfel) 0,2 % - ankomstkontroll (t.ex. felaktiga returer) 0,2 % - kassasvinn 0,4 % (t.ex. felregistreringar) - förstörelse 0,4 % fysisk - stölder 0,7 % snatterier, TOTALT 1 , 9 %

Inom ICA Essve har man gjort en förnuftsmässig

sammanställning på basis av ett stort antal delstudier och konstruerat en typbutik. Vad gäller svinnsituationen ser denna ut på följande sätt i tabell 3 nedan

I studierna har man tagit hänsyn till marginaler bonuspåverkan - kvantitetsrabatter aktivitetspåverkan konjunkturvinster (prisökningar)

5.3 ENKÄTER

5.3.1 Större detaljhandelsföretag

I syfte att fastställa främst det totala svinnets storlek samt omfattningen av stölder och snatterier genomfördes under våren och försommaren 1981 undersökningar inom olika detaljhandelsbranscher avseende dels de cirka 120 största företagen dels ett urval av mindre företag (under 10 års-anställda). Båda undersökningarna utfördes i form av postala enkäter med identiska frågor (beträffande frågeblankett, se bilaga L).

Hur de största företagen som tillskrivits fördelar sig branschvis framgår nedan

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 111

Beklädnad exkl. skor 39 Skor 10 7

Cykel och sport Ur, optik och guld

QKOLAJIQ

Foto Musik och leksaker

Svinnredovisning i stora företag

Av enkäten till de största detaljhandelsföretagen framgår att endast genomsnittligt drygt en tredje- I del av företagen som deltar i undersökningen har en redovisning som möjliggör en beräkning av det totala svinnets storlek. Nedan redovisas antalet svarande företag inom respektive bransch samt hur stor andel av dessa som kan redovisa svinnets omfattning.

Bransch Antal företag som svarat varav med svinnredovisning Varuhus Livsmedel Färg, tapet och

Beklädnad exkl. skor 32 20 Skor Möbler Radio/TV 7 1 Hushållsapparater, belysning Cykel och sport

.zs-n-w 0000

Ur, optik och guld Foto

112 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

Musik och leksaker 5 O

SAMTLIGA 86 31

Till och med i de största detaljhandelsföretagen är hittills relativt ovanlig. Vid sisvinnredovisning dan av som sedan lång tid tillbaka kooperationen, tillämpar s.k. bruttokontroll med svinnredovisning, är det endast större företag inom branscherna varulivsmedel, textil beklädnad och skor som har rehus, där svinnets storlek kan faststäldovisningssystem, las. Inom blomsterhandeln finns ett enda stort företag, vilket också kan redovisa svinnets omfattning.

Det totala svinnets storlek

Svinnet i procent av omsättningen 1980 anuttryckt nedan per företag och bransch (för textilhandeln ges värde, mittvärde samt högsta redovisade anges lägsta värde för de 20 företagen).

Lägsta, mitt- och högsta värde Beklädnad exkl. skor (20 företag) 0,1 1,9 4,0

På av de uppgifter som kommit fram i engrundval käten till de största företagen om svinnets totala storlek, kan endast de för varuhus- och textilhandeln exkl. skor) anses spegla svinnets (beklädnad omfattning inom branschen.

Det redovisade svinnprocenttalet för varuhusen avser de tre privata kedjorna NK, & samt Åhléns-Tempo

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 113

sammantaget. Uppgifterna för 1980 omfattar en längre tidsperiod än 12 månader varför 1979 års uppgifter redovisats som mer jämförbara med övrigt material. Beträffande beklädnad exkl. skor dvs. i huvudsak konfektion och ekipering uppvisar företagen inom branschen ytterst varierande svinnprocenttal (mellan 0,1 och 4,0 procent). Mittvärdet eller medianen ligger på 1,9 procent medan det vägda genomsnittet (med hänsyn tagen till omsättningens storlek) utgör 2,1 procent. En fjärdedel av företagen redovisar en svinnprocent lägre än 1,1 och en fjärdedel högre än 2,5 procent.

Svinnet inom livsmedelshandeln har tidigare undersökts av Kooperativa Förbundet avseende samtliga livsmedelbutiker och hallar tillhörande konsumentföreningar 1979. KF:s material ger vid handen att det totala svinnet i de kooperativa livsmedelsbutikerna uppgick till 1,9 procent 1979.

Andelen stöldsvinn

Av de företag som kunnat redovisa svinnets storlek är det endast ett fåtal inom konfektions- och ekiperingsbranschen som uppskattat andelen svinn som förorsakats av stöld och snatterier. För dessa sex företag ligger stöld- och snatteriandelen mellan

30 och 100 procent av det totala svinnet. Genom-

snittligt uppgår andelen till 40 procent.

Särskilt utsatta varuslag

Knappt hälften av de större företagen som besvarat enkäten har noterat ett eller flera varuslag som de anser vara särskilt stöldbegärliga. Svaren redovisas i det följande branschvis med angivande inom parentes efter varje varuslag hur många företag som nämnt detta. Varuslag som angivits av endast ett företag

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

har ej medtagits, vilket inneburit att några branscher utgått ur denna redovisning.

Bransch Stöldbegärliga varuslag

Livsmedel - 3 svar K0nfektyrer(3), kött/chark (3), drycker/öl(2), tobaksvaror(2) Bok och - elektronräknare papper Böcker(6), 6 svar (2), pennor(2), presentartiklar(2)

Beklädnad exkl. Päls- och skinnvaror(8), skor - 13 svar ekiperingsartiklar typ jackor, kjolar, byxor, jumpers, skjortor, blusar (9) Möbler - 3 svar Presentartiklar(2) - 6 svar band- Radio/TV Radio(3), vide0(4), spelare(2), skivor och band (5)

Hushållsapparater, Mindre elapparater och verk- - 2 svar belysning ty9(2)

gpptäckta stölder och snatterier 1980

Uppgifter om upptäckta stölder och snatterier 1980 kan redovisas för företag i de sex nedanstående branscherna. Beträffande övriga branscher finns uppgifter endast för enstaka företag. Enligt uppgift har företagen i allmänhet inte fört någon statstik över antalet tillgrepp och dess storlek.

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

Tabell 4 Upptäckta stölder 1980 fördelade olika på branscher

Bransch Antal stölder och snatterier före- Antal Varav Antal Värde Värde tag till- polis- polis- toper fäl- anmäl- anmäl- talt, stöldlen da da i tkr tillf” % av krotot nor

Varuhus1) 2 7 766 5 187 67 1 012 130 Bok och papper 4 167 91 54 45 269 Beklädnad exkl. skor 6 142 41 29 47 332 Skor 3 20 7 35 14 675 Radio/TV 5 54 35 65 62 1 146 Foto 3 30 28 93 96 3 200

5.3.2 Mindre detaljhandelsföretag

För att komplettera bilden av svinndetaljhandelns information genomfördes under våren en undersökning även bland mindre 10 årsfackhandelsföretag (under anställda). Från Centrala Företagsregistret (CFR) på Statistiska Centralbyrån gjordes ett slumpmässigt urval på 330 mindre vilka erhöll en likadan företag, blankett som de större företagen (se bilaga L). svarsprocenten på denna enkät blev så låg som 22 procent. Förklaringen torde vara att man i mindre företag dels saknar uppgifter om svinnets omfattning inte något enda av de svarande kan redoföretagen visa svinnets storlek - dels i allmänhet har mindre problem vad gäller stölder och snatterier än stora företag.

De bearbetningsbara svaren i enkäten till mindre företag hänför sig endast till frågan om upptäckta

1) NK, Åhléns-Tempo avser 1979.

116 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

stölder och snatterier. I redovisningen nedan har samtliga mindre företag lagts samman, eftersom svaren per bransch är så få.

Antal företag Stölder och snatterier Utan Med Antal Varav Värde Värde upp- upp- till- polis- totalt, per täckta täckta fäl- anmäl- (kr) stöldstölder stölder len da tillf. (kr) 22 17 86 8 36 800 428

39 företag har besvarat frågan om upptäckta stölder._ Av dessa företag är det 22 st (56 %) som meddelat att man ej upptäckt några stölder i företaget, medan 17 st (44 %) upptäckt stölder vid sammanlagt 86 tillfällen. Detta innnebär 5 tillfällen per företag i genomsnitt. Endast 9 % av antalet stölder har polisanmälts.

Det sammanlagda värdet av de stulna varorna i 17 företag uppgick till 36 800 kronor. Stöldvärdet utgjorde i genomsnitt 2 165 kronor per företag och 428 kronor per stöldtillfälle.

5.3.3 Filialföretag

I enkäten till de största företagen ingick två frågor som endast berörde företag med filialer. Den ena frågan gällde om svinnredovisning fanns per butik och den andra frågan var de butiker var belägna som ansågs mest utsatta för stöld och snatterier. Av svaren på den sista frågan framkom att de mest utsatta lägena var köpmannavaruhus, fackhandelshus och inomhuscentra, men även lägen såsom öppna köpcentra, torg och affärsgator medför i allmänhet ökade stölder och snatterier jämfört med bostadsområden.

av Handelns N 717 Undersökningar utredningsinstitut

De större filialföretag som angivit att de hade uppgift om svinnets storlek per butik, ombads därför att redovisa dessa uppgifter och dessutom för varje enhet meddela belägenhetstyp enligt följande

a. köpmannevaruhus/fackhandelshus/inomhuscentrum b. öppet köpcentrum (affärsgata, torg o.dyl.) c. annat läge (bostadsområde, externläge o.dyl.)

Av de allra största filialföretagen med minst 30 butiker och jämförbara svinnuppgifter per butik har tre stycken lämnat material för lägesjämförelser.

I sammanställningen nedan redovisas per företag me-

delvärde (mittvärde = median och aritmetiskt medelvärde) för svinnprocenten i dels täckta köpcentra (köpmannavaruhus/fackhandelshus/inomhuscentrum) dels öppna köpcentra (affärsgator, torg o.dyl.). I övriga lägen är antalet redovisade enheter alltför få för en statistisk mätning.

svinnprocent mitt- aritm. värde medium

Företag A: köpcentrum 1,7 2,2

Täckt

31 butiker Oppet 0,9 1,3 Företag B: Täckt köpcentrum 2,8 2,6 33 butiker Öppet 2,4 2,6 Företag C: köpcentrum 4,4 5,7

Qäckt

64 butiker Oppet 4,0 4,6

Företag A och B representerar beklädnadsbranschen medan företag C tillhör en dagligvarubransch. Skillnaden mellan svinnprocent i täckta och öppna affärslägen är relativt stor i företag A - närmare 1 procentenhet beträffande båda medelvärdena. I företag C är differensen lika stor avseende det aritmetiska medelvärdet men endast hälften beträffande mittvärdet. Företag B slutligen uppvisar ungefär samma aritmetiska medelvärde i båda lägestyperna men

118 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

ett något lägre mittvärde för öppna köpcentrum jämfört med täckta. Det redovisade materialet

tyder på att svinnprocenten ligger högre i lägen

av typ köpmannavaruhus och inomhuscentrum jämfört med andra lägen. En statistiskt tillförlitlig mätning är dock ej möjlig, eftersom de stora filialföretagen i vissa fall ej kan redovisa svinnets storlek per butik och i andra fall har en butiksredovisning som är missvisande på grund av t.ex. internleveranser.

5.3.4 Undersökning av svinnsituationen i byggvaruhus

Allmänt om branschen

Någon officiell operationell definition av begreppet byggvaruhus finns inte. I nominella termer kan man .säga att det är fråga om ett försäljningsställe för järn- och byggvaror, ofta men långt ifrån alltid externt lokaliserat och som vänder sig till såväl privathushåll som yrkesfolk inom byggbranschen. Sortimentet i ett byggvaruhus är ofta mycket sammansatt. Alltifrån avancerade elektriska handverktyg till gipsskivor, spånplattor och golvfoder erbjuds kunderna.

Avgränsningen mellan byggvaruhus och järnfackhandel (som i Svenska näringsgrensindelningen har SNI-kod 623220) är ofta svår att göra. Dcfinitionsmässigt skall ett byggvaruhus som till mer än 50 % säljer till privathushåll klassas som järnfackhandel och därmed tillhöra I annat fall - om detaljhandeln. mer än 50 % av försäljningen går till andra än - klassificeras som privathushåll byggvaruhuset ett partihandelsföretag. Många av dagens byggvaruhus har sitt ursprung i trävarufirmor som fungerat som underleverantörer till byggmästare. Som underleverantör var de partihandlare. Som försäljnings-

SOU Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 119

1982:39/

ställe till framför allt hushållssektorn betraktas dessa som detaljhandelsföretag.

Järnfackhandeln omsätter idag (1981) ca 3 miljarder

kronor vad gäller detaljhandelsvaror. Till detta

skall läggas mellan 1,5 och 2,5 miljarder i parti-

handelsförsäljning. Järnfackhandelns totalförsäljning uppgår m.a.0. till ca 5 miljarder kronor. Enligt det s.k. Centrala Företagsregistret utgörs järnfackhandeln av 765 företag med 5 293 anställda vid 825 arbetsställen.

Byggvaruhusen är organiserade i Sveriges Bygg- och Trävaruhandelsförbund (SBT). Förbundet har totalt 760 medlemmar, vilka 1980 omsatte 6,7 miljarder av

såväl detalj- som partihandelsvaror. Enligt den ut-

redning som här är genomförd har ca 13 % av byggvaruhusen en detaljhandelsomsättning som överstiger

50 % av totalomsättningen. Dessa ca 100 byggvaruhus,

som för övrigt också är organiserade i Sveriges Järnhandlareförbund, är i den officiella statistiken klassificerade som detaljhandelsföretag.

Att byggvaruhusen har tillägnats en speciell undersökning beror på att det sätt på vilket varor säljs i denna - stora svårbevakade försäljningsform ytor - branschen stöldutsatt. Till detta gör speciellt skall läggas att sortimentet till stora delar består av dyra men inte alltid speciellt skrymmande varor, vilka är speciellt stöldbegärliga.

Byggvarumarknaden har till skillnad mot järnfackhan-

delsmarknaden haft ett inte oväsentligt uppsving

under 70-talet. Denna framgång kan förklaras av den gör-det-själv--våg som svept genom marknaden under de senaste tio åren. Om man ser till bostadsbyggnadsstatistiken under 70-talet förstår man att kundkretsen sannolikt till stor del kan härledas till det äldre bostadsbeståndet. Att den låga eko-

1 210 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut SOU 1982:33

nomiska tillväxten under 70-talet har bidragit till lägenhetsinnehavare hellre köper

att och villaägare

material och själva försöker reparera än anlitar yrkesfolk är klart.

1970 1980 Antal färdigställda lägenheter 109 843 51 438 Antal rumsenheter i färdigställda lägenheter 423 600 262 827

Metodfrågor

Som urvalsram för den byggvaruhusundersökning som genomfördes inom ramen för 1981 års svinnutredning har använts medlemmarna i Sveriges Bygg- och Trävaruhandelsförbund (SBT). Som tidigare framhållits uppgår dessa till ca 760 st.

Urvalets storlek har satts till 112. Urvalet har dragits som ett s.k. systematiskt urval med slumpmässig start, en teknik som ofta är tillämpad inom samplingsmetodiken.

För att få med såväl ägare som anställda i de utvalda byggvaruhusen bestämdes att man förutom ägaren i var och en av de 112 utvalda undersökningsobjekten även skulle tillställa tre anställda per utvalt byggvaruhus frågeformuläret (bilaga M). Vilka av de anställda som skulle ombedjas att fylla i formuläret uppdrogs åt ägaren att bestämma. Kriteriet för detta val var att dessa skulle ha en relativt god inblick i företaget och dess skötsel.

Populationens och urvalets storlek kan åskådliggöras på följande sätt:

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 121

N = Population n = Urval (antal företag) _ (antal företag) 760 112

N = n = Urval Population (antal ägare (antal ägare och anställda) _ och anställda) 3 040 448

I ett fall har det visat sig att ett byggvaruhus varit under avveckling, varför denna enhet utgått från det s.k. bruttourvalet. Med hänsyn tagen till detta ser en tablå över svarsfrekvensen ut på följande sätt:

Nettourval Antal sva- Svarsprorande cent %

eller annan anledning valt att ej deltaga i undersökningen uppgår till 53,1 %.

Trots att såväl det första formulärutskicket (senvintern 1981) som de tvâ har admi-

påminnelserna

nistrerats och skickats ut av SBT:s kansli belastas byggvaruenkäten av ett totalt bortfall (ägare + anställda) uppgående till 43,7 %. Den redovisning som ges avseende huvudresultaten i sammandrag ovan emanerar dels från den sammanslagning som gjorts av de tvâ personalkategorierna dels från ägarenkäten.

âostâallâaaalyâ

En fråga som man alltid ställer sig när det gäller bortfallet är i vilken utsträckning som detta kan anses menligt ha påverkat resultaten. I föreliggande undersökning kan en geografisk bortfallsanalys göras.

122 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

I tabellen nedan anges dels hur bruttourvalets 112 företag fördelar sig över de sex belägenhetstyper som använts (fråga 3), dels de svarandes fördelning. Tabell 5 Urvalets fördelning Företagets Brutto- Svarande

3. Malmö/Lund/ Trelleborgsregionen 5,3 4,0

4. Kommun med fler än

75 000 invånare (Ej Sthlm, Gbg, Malmö) 24,1 23,6 5. Kommun med mellan 25 000 och 75 000 invånare 30,4 44,4 6. Övriga kommuner 21,4 16,4

TOTALT 100,0 100,0

Som framgår av sammanställningen är överenstämmelsen mycket god för Göteborgsregionen, Malmö/Lund/Trelleborgsregionen och för kommuner med fler än 75 000 invånare. En viss underrepresentation framkommer för framför allt Stockholmsregionen, men även för s.k. Övriga kommuner. Kommuner med mellan 25 000 och 75 000 invånare har uppenbart blivit överrepresenterade i undersökningen.

Vilken effekt får då detta för slutresultaten? Om vi utan att alltför mycket föregå avsnittet om huvudresultaten ser på hur det totala svinnet i procent fördelar sig efter företagets belägenhet kan följande omräkning göras.

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

Tabell 6 Sammanvägd svinnprocent

Totala Brutto- svarande

svinnet urvalet (ägare)1)

i %

Belägenhet Vikt Svinn- Vikt Svinnprocent procent

1. Stockholmsregionen 12,5 2,00 7,4 2,00

2. Göteborgsregionen 6,3 1,00 6,4 1,00

3. Malmö/Lund/ Trelleborgsregionen 5,3 1,00 3,2 1,00

4. Kommun med fler än 75 000 invånare 24,1 1,44 18,1 1,44

5. Kommun med mellan 25 000 och 75 000

Den slutsats vi kan dra av detta är att bortfallet (i detta fall bland ägarna) sannolikt inte påverkar resultaten vid beräkning av en sammanvägd svinnprocent. Att detta blir effekten beror naturligtvis på att skillnaderna i svinnprocent mellan regionerna är förhållandevis små.

Redovisningsprinciper

Som framgår av formuläret i bilaga M består frågorna 5, 6, 7 och 8 av s.k. rangordningsfrågor. Respon-

1) Endast ägarna svarade på fråga 9 - svinnets storlek.

124 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

denterna har här haft till uppgift attt rangordna - vilka varor som de anser är mest utsatta för snatterier - vilka svinnkällor tror är de vanligast - vilka som kategorier (kunder, personal etc.) stölder

förorsakar flest

- vilka som används tillvägagångssätt vanligen vid stölder

Frågorna 1, 2, 3 och 4 är av karaktären bakgrundsfrågor (typ av företag, företagets försäljningsform, företagets belägenhet, företagets storlek). I

fråga

9 har respondenterna uppmanats att uppskatta svinnets storlek under 1980 dels i procent av omsättningen, dels i antal stölder/snatterier.

Fråga 9 kan med fog anses vara den viktigaste frågan eftersom vi via svaret på denna får en bedömning av det totala svinnet bland byggvaruhusen.

Respondenternas svar har stansats och bearbetats med automatisk databehandling. Vid bearbetning har ägare och anställd skilts åt. En total har dessutom beräknats för samtliga svarande.

Frågorna 1-4 är var och en korstabulerade med frågorna 5-8. Resultaten vad gäller rangordningsfrågorna ges i form av genomsnittsranger för varje svarsalternativ.

Huvudresultaten i sammandrag

äommsngarer silktabellerna l-ê i .Eilagaw

- och an- Samtliga tillfrågade personer (ägare ställda) anser att framför allt verktyg men även fästdon, beslag och elverktyg är speciellt utsatta för snatterier

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 125

- Bland de minst utsatta varorna finns snickerier och isoleringsmaterial, vilket naturligtvis beror på att dessa varor är mycket skrymmande

- anses vara mer stöldutsatta i renodlade Verktyg byggvaruhus/shopar och i byggvaruhus som även har brädgård och hämtlager än i övriga typer av företag.

- markanta skillnader i Några geografiska respondenternas rangordning av de mest snatteriutsatta varorna föreligger inte. Följande framgår dock:

1. Järnvaror anses vara mer stöldutsatta i Stockholmsregionen än i övriga landet

2. Fästdon och beslag snattas mer frekvent i Göteborgsregionen än i andra delar av landet

3. I mindre och medelstora kommuner anses verktyg vara speciellt föremål för stölder

4. Benägenheten att stjäla färg och målningstillbehör i Stockholmsregionen synes avsevärt mindre än i resten av landet.

- Kundstölderna anses den i särklass viktiutgöra gaste svinnkällan. På andra och tredje plats anses förstörda varor och omedveten felmätning/ felräkning/felregistrering komma.

- Interna stölder och felaktiga kassaregistreringar anses tillhöra gruppen mindre vanliga svinnkällor.

- Privatkunder anses av de orsaka flest tillfrågade stölder. Några större skillnader beroende av typ av företag föreligger ej.

126 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

- Även s.k. fasta storkunder svarar för en stor del av byggvaruhusens snatterier

- den Proffsligor, missbrukare, egna personalen och leverantörer anses orsaka ungefär lika många stölder

-

vid en geografisk differentiering av snattarna

finns det en antydan dels till att privatkunder skulle orsaka fler stölder, dels till att de fasta storkunderna i Göteborgsregionen resp. Malmö/Lund/Trelleborgsregionen skulle orsaka fler stölder än sina kollegor på andra platser i landet

- Bland vid snatterier anses tillvägagångsssätten det vanligast att man stoppar på sig varor. Att gömma varor i sin bil samt att undanhålla varor vid passerandet av kassan anses också mycket vanliga. Tillvägagångssätt av typen intern medhjälp, ändringar i följesedel och att omedvetet skada varor för att få rabatt anses vara ovanliga sätt att tillgripa varor.

äommsnsasez Eilhtâbellegnâ 2-1133331292 E

Som tidigare framhållits har 94 av 111 ägare till byggvaruhus besvarat byggenkäten. Av tabellerna 9511 framgår svinnets omfattning i relation till totalomsättningen, antalet stölder och värdet av stölder/snatterier. Vid tolkningen av dessa tabeller är det viktigt att komma ihåg att de angivna siffrorna utgör genomsnittstal för de respondenter (ägare) som besvarat just dessa frågor.

- Av tabell 9 framgår att det genomsnittliga svinnet (68 av 94 respondenter har besvarat den frågan) uppgår till ca 1,4 % av omsättningen. Om vi utgår ifrån att de 16 tillfrågade som av en

A Undersökningar av Handelns 127 utredningsinstitut

eller annan anledning valt att inte besvara frågan, har samma genomsnittliga svinnprocent som de 68 som svarat, är talet 1,4 en god approximau tion för svinnsituationen bland de 760 företag som är organiserade i Sveriges och Trä- Byggvaruhandelsförbund.

Som ytterligare kommentar kan nämnas att 1,4 % anses vara en låg siffra mot av allmänt bakgrund tal om svinnet i denna bransch. Det bör dock i detta sammanhang framhållas att fysiskt svinn av typen spillvirke och sågspån inte ingår. Om även denna svinnkälla skulle medräknas torde det totala svinnet ligga upp emot 2 %.

- - - Variationsbredden i svinnprocenten mellan olika typer av företag är förhållandevis liten, 1,1 % till 1,7 %.

- framstår som Belägenhet den faktor som har det största förklaringsvärdet vad svinnet beträffar.

- Byggvaruhus vars försäljning till större del går till privatkunder har en högre än svinnprocent andra byggvaruhus. Även här är förklaringsvärdet stort.

- svinnet i procent av omsättningen är relativt stabilt oavsett företagets storlek.

- Antalet stölder under 1980 uppgick till i genomsnitt 217 stycken bland de 75 som besvarat denna fråga. De största resp. minsta företagen redovisar flest antal snatterier (445 resp. 216).

- Av tabell 11 framgår det uppskattade värdet av stölder/snatterier i de 58 företag som besvarat frågan. En enkel beräkning visar att detta tal

128 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

129 181 kr. inte kan anses representera det genomsnittliga värdet av snattade Varor inom byggvaruhussektorn.

Antal medlemmar i SBT = 760

760 X 129 181 kr. = 98,2 milj. kronor i stöldsvinn

Beräknad svinnprocent = 1,4 %

SBT:s medlemsföretag omsatte 1980 6,7 miljarder

x 6,7 = 0,014 miljarder 93, 8 milj. kr. i totalt svinn

Stöldsvinnet skulle m.a.0. överstiga det totala svinnet.

Ett alternativ vore att antaga att de 26 företag som ej besvarat frågan har noll i stöldsvinn. Med detta antagande skulle det uppräknade stöld-

svinnet bli 60,6 milj. kronor. En hypotes är

att det sanna stöldsvinnet bland SBT:s 760 byggvaruhus ligger någonstans i intervallet 60-95 milj. kronor.

Till sist kan också konstateras att om svinnsiffrorna i byggvaruhusen ingått i redovisningen för den egentliga detaljhandeln, så hade detta inte påverkat totalresultatet.

5.3.5 Bensinstationer

Bensinstationer som försäljningskanal har under det senaste decenniet fått allt större betydelse även för dagligvaruförsörjningen. Totalt uppgick omsätt-

av Handelns 129 Undersökningar utredningsinstitut

ningen 1980 till ca 14,5 miljarder varav driv- och smörjmedel uppgick till ca 11 miljarder kr. Vidare omsattes dagligvaror för ca 800 milj. kr. och tillbehör för ca 1,3 miljarder. Det finns ca 4 000 bensinstationer.

I takt med de kraftigt stigande bensinpriserna under 70-talet har bensinstölder (s.k. smitningar) blivit ett allt större problem. Eftersom ökningen av smitningar och butiksstölder inom bensinstationshandeln under senare år är dåligt klarlagd i sitt totala sammanhang fann man det angeläget att få frågan bättre belyst så att lämpliga motåtgärder kan sättas in.

I september 1981 beslöt därför Petroleumbranschens Riksförbund (PRF) och oljebolagen att under året undersöka svinnnproblematiken vid bensinstationerna. Parterna tog därför kontakt med denna utredning för att dra nytta och erfarenheter härav.

Urval och bortfall

I samarbete med oljebolagen har en enkätundersökning bland bensinstationerna genomförts. Frågeformulären redovisas i bilaga O. Utgångspunkten var ett slumpmässigt urval utifrån deras register. För att få ett så informativt urval som möjligt ansågs följande faktorer böra beaktas. Dvs. urvalet borde grupperas så att hänsyn togs till

a) Organisationsform. Både bolagsdrivna och återförsäljardrivna stationer borde komma med.

b) Storlek. Väsentliga skillnader föreligger mellan stora och små stationer.

130 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

Som en restriktion bestämdes, att stationer med en drivmedelsförsäljning som understeg

1000 m3 per år inte skulle ingå i urvalet.

c) Verkstad. Antalet anställda, bruttovinst m.fl. faktorer påverkas i hög grad om anläggningen har verkstad eller ej.

d) Lokalisering. Den geografiska belägenheten torde inverka på svinnet, varför spridning i detta hänseende är önskvärt.

Följande svarsfördelning har erhållits

»Tabell 7 Svarsfördelning

gesultat

Svinnstudien kan med avseende på svinnets relativa betydelse sammanfattas i nedanstående tabell (%).

1) Vissa urvalsenheter bortfaller alltid på grund av t.ex. avflyttning, nedläggning eller obefintlighet.

1 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 131 Tabell 8 Svinnets relativa betydelse

la.

I drivmedelssvinnet ingår förutom smitningar även - felleveranser avdunstning (viktlättnad) - kan slå åt felmätningar (som olika håll)

Det är ur denna utrednings synpunkt särskilt intressant att fånga upp smitningarnas andel av drivmedelssvinnet.

Från enkätsvaren kan nedanstående sammanställning göras. smitningar per vecka: 372,4 st smitningar per station: 2,12 st genomsnittsbelopp per smitning: 127,57

1) Häri ingår samtliga 212 svarande 2) Häri ingår endast de företag som lämnat uppgifter om svinnet, dvs. antalet är mindre än 212

132 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

Härav följer att ,

- år: 19 st1)

smitningar per 364,8 - 2 470 tkr2) smitningssvinnet:

Totalt uppgick drivmcdelssvinnet i de svarande företagen till 3 634 tkr. Det betyder att smitningsan-

delen uppgick till 68 %3.

Med hjälp av enkätsvaren kan man även rangordna tillvägagångssättet vid snatterier.

Poäng Rang Gömma i kläder 1,12 1 Övrigt: fel rabatt, felpris-

Intern medhjälp (k0mpiskörning) 2,90 5

Till sist kan följande förhållanden vara värda att noteras

Upptäckta stölder per år 1 771 - och station 11,88

Polisanmälda stölder per år 335 - och station 2,75

Upptäckta och polisanmälda smitningar per år 716 - och station 4,94

Av 1771 upptäckta stölder per år polisanmäls alltså 335 eller 19 %.

1) 372,4 X 52 2) 19 364,8 X 127,57 3) 2 470 3 634

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 133

5.3.6 Företagarenkät

Allmänt

Som framhållits i inledningskapitlet kan det totala svinnet delas upp i en mängd komponenter, varav en del har en naturlig förklaring. Exempel på naturligt svinn är sådant som beror på - kassafel - fel i samband med varumottagningen inventeringsfel - administrativa rutiner felaktiga - svinn fysiskt (viktsvinn)

De resterande svinnkomponenterna utgörs av stölder/ snatterier begångna av kunder, leverantörsrepresentanter, personal m.m. Utredningsledningen och den tekniska gruppen (bestående av representanter för de större varuhandelsföretagen, Handels, Handelsj tjänstemannaförbundet och HUI) har tillsammans utarbetat de undersökningar vars resultat redovisas i detta och nästa kapitel. Att företagare och personal tillägnats speciella studier beror på ett önskemål att försöka dela in och kvantifiera den del av svinnboxen som utgörs av stölder/snatterier begångna av kunder, företagare, personal och andra grupper som vistas i butik, exempelvis leverantörsrepresentanter, städpersonal och bevakningspersonal.

Metodik

Urvalet till företagarenkäten är draget från HUI:s s.k. storföretagarregister. Detta register, som funnits sedan början av 70-talet, innehåller f.n. 1 030 detaljhandelsföretag (ej bil- och drivmedelshandel samt apoteks- och systemvaruhandel).

134 av Handelns SOU 1982:3) Undersökningar utredningsinstitut

Uppgifter om totalförsäljning och butiksantal har hämtats från flera källor, bl.a. HUI:s årliga rapporter Varuhusen 1980/81 och Omsättning och butiksantal inom olika distributionsformer 1980/81. Vad gäller registreringen av de största detaljhandelsföretagen har det ibland förelegat svårigheter, dels att identifiera alla dessa företag, dels att avgöra vad som är detaljhandelsomsättning. Den undre gränsen för redovisningen har satts vid en årsomsättning av 12 miljoner i livsmedelshandeln och 6 miljoner i fackhandelsbranscherna.

Genom ett s.k. systematiskt urval (urvalsfraktion 1:5) med slumpmässig start har 207 storföretag valts ut för att ingå i företagarenkäten. Då det inom den tekniska gruppen framkom ett förslag om att göra en komplettering av urvalet för att även få med mindre företag, har till de 207 utlottade storföretagen lagts 42 mindre företag. 7 av de 207 storföretagen visade sig endera ha lagts ned eller fusionerats med andra företag, varför antalet undersökta företag har uppgått till 242.

155 företag besvarade den enkät som ställdes till företagaren (= ägaren). I bilaga P återges formuläret i sin helhet. I de fall som de utlottade företagen bestod av fler än en butik har frågorna gällt huvudbutiken.

Svarsdeltagandet bland de stora företagen har varit avsevärt bättre än bland de små företagen. Av de 200 (207 minus 7 nedlagda eller fusionerade

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 135

företag) utlottade företagen har 143 eller 71,5 % inkommit med svar.

Samtliga branscher, med undantag för varuhushandeln, omfattas av företagarenkäten. En specificering av branscherna görs i sammanställningen nedan.

Livsmedelsdetaljhandel (exkl. KF) Färg/tapethandel Parfym/sjukvårdshandel Tobak/tidningshandel Bok/pappershandel Blomsterhandel Konfektion/ekiperingshandel Skohandel Övrig beklädnadshandel Möbelhandel Järnhandel Radio/TV-handel Detaljh. med belysningsartiklar och hushållsapparater Detaljh. med övrig hemutrustning Ur/optik/guldsmedsvaruhandel Fotohandel Cykel/sporthandel Musik leksakshandel

Av redovisningstekniska skäl har en sammanslagning till fem branschgrupper gjorts:

- Livsmedelshandel - Beklädnadshandel - Radio/Tv-handel - Järnvaruhandel - branscher Övriga

136 av Handelns

Undersökningar utredningsinstitut

Frågeformulär

Som framgår av P är formuläret uppbyggt i bilaga tre avsnitt - Allmänna frågor - om personalköp Frågor - om s.k. uttag Frågor egna

Med uttag avses ägarens uttag av varor ur egna rörelsen. Inom livsmedelshandeln sköntaxeras ägaren och hans familj med en summa uppgående till 6 500 kronor vuxen person 1981 och ett mindre per per barn vare sig uttag görs eller ej. Nåbelopp motsvarande sköntaxering förekommer inte i gon andra branscher.

14, 15 och 16 kan sägas utgöra de väsent- Frågorna i formuläret. Med ledning av svaren på ligaste dessa skall en kvantifiering göras av det totala oregistrerade uttaget av varor i detaljhandeln gjorda av företagare.

Undersökningsresultaten i sammandrag

1-3 bakgrundsvariabler, vilka var och Frågorna utgör en har tabulerats mot frågorna 4-16, förklaringsvariablerna. I detta avsnitt kommenteras de viktiresultaten, som i tabellarisk form återfinns gaste i bilaga Q.

åtsuätgréaåa

- Av 155 svarande tillhör 49 % livsmedelsföretag handeln, 16,1 % beklädnadshandeln, 4,5 % radio/ TV-handeln och 3,2 % järnvaruhandeln. Resterande 27,1 % eller 42 företag tillhör dels andra hemutrustningsbranscher än radio/TV-handeln, dels fritidssektorn i vid bemärkelse. - 9 av är som aktiebolag. 10 företag organiserade

av Handelns 137 Undersökningar utredningsinstitut

- 84 % har en mellan 5 och 50 miljoomsättning på ner kronor - i av de tre 3 av 10 företag är belägna någon storstadsregionerna. 2 av 10 ligger i kommuner med färre än 25 000 invånare.

§vin2käll°5n2s_r_e_1ety2 äesyáelss

Butikssvinnet kan indelas i ett flertal olika slag. I fråga 5 ombads företagarna att rangördna de olika

svinnkällorna efter deras storlek. I tabellerna 3-6

redovisas resultaten i form av procentfördelningar som summerar till hundra för varje enskild svinnkälla. Ett högt procenttal för en rangsiffra indi- - relativt sätt - har kerar att många företagare ansett svinnkällan i fråga ha denna rangordning. Med rangsiffran 1 menas att svinnkällan anses vara störst, 2 näst störst osv.

För att få en totalsammanställning av svinnkällornas - så som det - har i storlek företagarna uppfattar tablån nedan var och en av de tio svinnkällorna åsatts den rangsiffra som erhålles om en genomsnittlig rangsiffra räknas fram för varje svinnkälla.

Rangordning av svinnkällorna efter deras storlek (1 = störst betydelse osv.)

1 Kundstölder 2 Dålig varumottagningskontroll 3 Fysiskt svinn 4 Prissättningssvinn 5-6 Personalstölder och kassasvinn 7 stölder begångna av andra än personal och företagare (leverantörer, städpersonal m.m.) 8 Oregistrerade företagaruttag Dåliga fakturakontrollrutiner 10 Inventeringssvinn

138 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

§eglgr_f§r_bghandling av_skagade_var9r

8 av 10 företagare uppger att det finns fastslagna regler för hur skadade varor skall behandlas.

Av de som har regler visar det sig att i 7 fall av 10 förs de skadade varorna in i en svinujournal innan de går i retur, säljs eller kastas. Allra vanligast är det att varorna utan inskränkning går i retur till leverantören. I relativt många företag är det uppenbart att man från gång till gång bestämmer huruvida varorna skall gå i retur, prisnedsättas och säljas till kunder eller kastas.

åersenâläöe : saáastâatssrl 2e5s9n2l5ö2s2s_.°af2ts-

2129; inåormâtioe entiakâpârsgles.:_tillvägagånesâäst

âaütjéråkemâaax sranâkaizmar :teystiaadeaaz in: äöesuöiligäesea

Praktiskt taget samtliga företagare uppger att deras personal har möjlighet att inköpa varor inom företagets sortiment. På frågan om enhetliga rabattsatser tillämpas svarar 74 % att så är fallet. Medelvärdet för de rabattsatser som tillämpas ligger i dessa företag på 13 %. Spridningen runt detta värde är emellertid ganska stort. 24 % av företagen tillämpade inte enhetliga rabattsatser. Även här var spridningen mycket stor.

På frågan hur stor omfattning som personalinköpen har i företagen uppger 63 % av de tillfrågade att samtliga anställda utnyttjar möjligheten att köpa varor billigare genom personalinköp. Ytterligare 27 % av företagarna anger att åtminstone 75 % utnyttjar denna möjlighet. Sammantaget uppger 94 % av företagarna att minst hälften av de anställda gör personalinköp.

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 139

3 av 4 företag tillämpar en enhetlig personalrabatt bland såväl tillsvidareanställd som visstidsanställd personal. I de företag som tillämpar en differentierad personalrabatt är det vanligt att de tillsvidareanställda erhåller en högre rabatt. som exemepol kan nämnas att de tillsvidareanställda i 26 % av företagen med en differentierad rabattskala får en rabatt på mer än 20 %. Endast 3 % av företagen ger de visstidsanställda en sådan rabatt.

Tillfrågade på vilket sätt personalinköpen sker, uppger 70 % att betalning sker i kassan endera med omedelbart rabattavdrag eller med avdrag senare. 17 % uppger att särskilt kontokort används och att avdraget görs på lönen med köpet specificerat. Personalinköp vid särskild tidpunkt förekommer hos 14 % av företagen. Granskning av huruvida personalen utnyttjar sina möjligheter till rabatterade inköp görs av _hälften av företagen. i

Eöseäagaseasygtâøgls den sgnajârelâea : Etåais:

aästi emâastningi regiâtresaáeakenrra ersgissrâraâs gtsag

61 % av de företagare som inkommit med svar uppger att ägarens uttag av varor sker enligt samma regler som gäller för personalinköp.

För de företagare som uppgivit varuuttag under 1980 (101 stycken) uppgår värdet av detta uttag till ca 16 000 kronor per företagare. Variationsbredden, dvs. differensen mellan det största resp. minsta varuuttaget, är mycket stor. - Max-värdet 55 000 kronor - Min-värdet 2 000

32 av de 155 uppgiftslämnande företagarna redovisade helt eller delvis oregistrerade varuuttagen till

140 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

ett genomsnittsvärde av ca 9 00g_kron0r. Även här är variationsbredden mycket stor. - Max-värde 27 500 kronor - Min-värde 100

De oregistrerade varuuttagen varierar kraftigt

mellan olika branscher och olika organisationsformer. I livsmedelshandeln registreras de största uttagen (14 000 kronor) och i radio/TV-handeln de minsta uttagen (500 kronor).

Oregistrerade företagaruttag är enligt denna utredning i genomsnitt tre gånger större i kommanditoch handelsbolag än i aktiebolag (24 000 resp. 8 000 kronor).

Av de företagare som uppgivit att de gjort helt

eller delvis oregistrerade varuuttag, svarar 80 %

att samtliga dessa varor är avsedda för eget bruk. Endast 11 % av företagarna tror att det är vanligt eller mycket vanligt förekommande att företagare byter varor med varandra för eget bruk.

Som framhållits uppgår de oregistrerade företagaruttagen till ca 9 000 kronor (9 025 kronor) i genomsnitt för de 32 företag som uppger sådana uttag.

En uppräkning till den egentliga detaljhandelns totala oregistrerade företagaruttag exkl. varuhus och KF kan göras på åtminstone två sätt:

Alt 1 Företagare som enligt uppgift ej gjort några oregistrerade uttag, vägs vid en genomsnittsberäkning in med värdet noll. De genomsnittliga företagaruttagen för undersökningens 155 respondenter uppgår då till

z 9 025 x 32 = 1 863 kronor 155

Undersökningar av Handelns 141 utredningsinstitut

Enligt Centrala Företagsregistret finns i egentlig detaljhandel cirka 40 000 företag. Med ett genomsnittligt av uttag oregistrerade varor på 1 863 kronor per företag, skulle totaluttaget enligt detta alternativ bli ca 75 miljoner kronor.

Alt 2 I detta alternativ tillåts de 32 företagare som uppgivit att oregistrerade föreuttag kommer, att även representera de företagare som inte gjort någon notering för denna typ av uttag.

Med ett genomsnittligt av uttag oregistrerade varor på 9 025 kronor per skulle företag, totaluttaget per företag enligt detta alternativ bli

9 025 x 40 000 företag = 361,0 miljoner kronor.

Det sanna värdet vad gäller oregistrerade företagaruttag bör enligt denna ansats i intervallet ligga

75 - 360 miljoner kronor

Man kan även tänka ett alternativ varvid sig 3, man förutsätter att de icke uppgiftslämnande företagen har högre oregistrerade uttag än de svarande. I det sistnämnda fallet skulle man hamna som på belopp överstiger 360 miljoner kronor.

Till sist ska konstateras att här redovisade resultat får anses gälla för större företag. Visserligen har frågorna även riktat till små men sig företag, för denna grupp är bortfallet väsentligt mycket större. Om de oregistrerade uttagen är större eller

142 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

mindre i småföretag i förhållande till de större är att uttala sig om. företagen omöjligt

5.3.7 Personalenkät

Metodik

Den Omnämnda tekniska gruppen har diskutetidigare rat alternativa tillvägagångssätt för att mäta och utvärdera De metoder som varit personalstölder. föremål för diskussion är personalenkäter - seminarier - delfistudier - informationsmetoden

Delfistugigr

som förväntas ha stora kunskaper En grupp personer om interna stölder (säkerhetschefer, personalchefer, bevakningspersonal m.m.) skulle enligt denna metod få svara en rad frågor som har till syfte att på in och kvantifiera personalstölderna. Genom ringa att låta (med utjämnade svar) gå ett frågorna antal varv bland den utvalda respondentgruppen når man fram till svar som alla kan slutligen Denna sista uppsättning svar antas då acceptera. värdet - i utgöra en approximation av det sanna detta fall en kvantifiering av personalstölderna.

lnâosmatioasmesoâeg

Ett alternativt sätt att mäta personalstölderna vore att det totala svinnet under två jämföra likartade Under den första perioden perioder. - tillåts butiksarbetet fortjämförelseperioden sedvanligt sätt. Under den andra perioden löpa på - - information till personaförsöksperioden ges len om att kontroll kommer att ske av inrigorös

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 143

terna varu- och penningtillgrepp. Denna information förväntas reducera personalstölderna till noll. Skillnaden i det totala svinnet under jämförelseperioden resp. försöksperioden antas ge en approximation av personalstölderna, förutsatt att alla andra svinnpåverkande faktorer är konstanta.

geminarigr

Meningen med seminarierna skulle vara att låta resultatet av personalenkäten ligga till grund för diskussioner bland framförallt säkerhetschefer i detaljhandeln för att få en utvärdering av det insamlade materialet.

Bessgnâlsnâäge:

Metoden innebär att man helt öppet vänder sig till olika personalgrupper i detaljhandeln och ställer frågor rörande tillgrepp av varor och pengar i den butik den tillfrågade arbetar. Tekniska gruppens medlemmar har varit överens om att lägga upp personalundersökningen efter dessa linjer. Enligt HAF:s och HTF:s representanter skulle denna metod innebära en framkomlig väg att bedöma omfattningen av personalstölderna.

Vid tekniska gruppens diskussioner av personalenkäten har framförts hypotesen att de ertappade bland personalen sannolikt är mindre representativa än de ertappade bland kunderna. Man har menat att när någon bland personalen ertappas är det ofta effekten av en serie händelser som fått övrig butikspersonal att reagera.

Samma företag (med tillägg för varuhus och kooperativa företag) som uttogs i företagarenkäten har också tagits ut i personalenkäten.

x 144 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut,

Av (distributionstekniska) skäl har endast praktiska de av de 207 utlottade som har fackliga omföretag bud, ingått i personalundersökningen. Av tablån nedan framgår hur många företag som ingått i undersökningen.

Antal utlottade företag, brutto 207 ./. nedlagda, fusionerade 7 Nettourval 200 företag

gaia!

med fackligt ombud 123

Till dessa 123 storföretag har lagts 4 varuhus (2 KF, 2 J S SABA) samt 2 konsumhallar.

Via de lokala fackliga ombuden (nästan utan undantag HAF-ombud) har formulär distribuerats till samtliga anställda i de utvalda företagens huvudbutiker (om företagen var s.k. mångfilialföretag). Totalt har 3 410 formulär distribuerats. Det sätt på vilket formulären har delats ut har lämnats till fackombuden att avgöra.

På ett tidigt stadium underströks i den tekniska vikten av en adekvat utformning av såväl gruppen formulär som aviseringsbrev. Vidare framhölls att både svarskuvert och formulär måste vara helt ano- För att en personalenkät med syfte att ge en nyma. uppfattning om de interna stöldernas omfattning skulle leda till acceptabelt resultat, var det självklart att undersökningsresultaten skulle vara konfidentiella ned på individnivå.

För att undersökningen skulle upplevas som neutral och för att misstankar inte skulle uppkomma att de avlämnade svaren skulle komma att användas mot uppw giftslämnaren, har de ifyllda formulären insänts

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 145

till Notarius Publicus, vilken haft till uppgift att omedelbart makulera kuverten. Efter sammanställning av resultaten har även formulären makulerats.

Då varken namn eller kontrollnummer har funnits på blanketterna har det inte varit möjligt att påminna enskilda personer. Samtliga utvalda butiksanställda har vid två tillfällen av de fackliga ombupåmints den.

Trots att Handelsanställdas Förbund helhjärtat har ställt upp och hjälpt Handelns Utredningsinstitut i samband med informationsgivning till de fackliga har bortfallet blivit mycket stort. som ombuden, för resultaten, varav delar redovisas neunderlag dan, svar från 582 butiksanställda. Räknat ligger i relativa tal har svar inkommit från 17,0 % av de tillfrågade.

Efter att de 582 svaren bearbetats och kommenterats kom till HUI:s kännedom att ytterligare 47 svar inkommit till Notarius Publicus. Härmed skulle svarsprocenten uppgå till 18,4 %.

Frågeformulär

som R är formuläret uppbyggt i

framgår av bilaga

tre avsnitt:

- typ av anställ- Bakgrundsfrågor (arbetsuppgift, ning, antal arbetstimmar, butikstyp, butiksläge, kön och ålder).

- Allmänna om butikssvinnet och då speciellt frågor personalstölderna.

- av tillgrepp gjorda av arbetskam- Kvantifiering rater i den butik uppgiftslämnaren arbetar.

145 av Handelns utredningsinstitut Undersökningar

11 Hur omfattande tror Du att tillgrepp Fråga pass av kamrater Din arbetsplats är under ett gjorda på år (1980)? kan sägas utgöra den viktigaste frågan i formuläret. Med ledning av de sammanvägda svaren denna skall en kvantifiering av de totala på fråga personalstölderna göras.

i sammandrag

Undcrsäkningsresultaten

(frågorna 1-6) har tabulerats Bakgrundsvariablerna mot 7-12. I detta avsnitt ges ett kortfattat samav de viktigaste resultaten. De resultat mandrag som kommenteras återfinns i tabellarisk form i bilaga S.

Strukturdata

- Av 582 svarande butiksanställda har

25 % kassaarbete 17 % arbete som innebär att sälja över disk 10 % arbetsledande uppgifter 9 % arbete som innebär ordersammanställning och beställning

- 8 av 10 butiksanställda är tillsvidare- Drygt anställda.

- Andelen anställda som arbetar s.k. kort deltid, 20-34 till 48,5 %. Andvs. tim./vecka, uppgår delen heltidsanställda är 45,2 %.

- hälften av de som besvarat enkäten arbe- Knappt tar i en livsmedelsbutik, en tredjedel i ett ca 8 % av de svarande arbetar i någon varuhus, fackhandelsbransch.

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 147

- 23 % av de arbetar i butiker som tillfrågade ligger i någon av de tre storstadsregionerna. 8 av 10 återfinns i kommuner med högst 75 000 invånare.

- 7 av 10 svarande är kvinnor.

- 6 av 10 är i åldern 21-50 år.

Rån/likes âäEtJJEPEäEKE ras1i9:vis_rsr§°2als2öldsrz

- % - av de som besvarat En överväldigande del 46,2 formuläret, anser att personalstölder vanligtvis av arbetskamrater. Ca 20 % menar att sådana upptäcks stölder oftast upptäcks av någon i butiksledningen.

Lika vanligt anses det vara att stölder upptäcks av hevakningspersonal eller i samband med hemgångskontroll.

Den av oss använda metoden (innebärande att man frågar arbetskamraterna om de totala personalstölderna i deras butik) tycks mot bakgrund av ovanstående fråga vara en framkomlig väg att mäta personalstöldernas omfattning.

åVlnâkäll°ånâ$JâlâtiVâ Resa/sekä

Svinnkällorna kan indelas i ett flertal olika slag.

I fråga 8 ombads de anställda att rangordna-dessa

efter deras storlek. I tabellerna 4-6 i bilaga S redovisas resultaten i form av procentfördelning som summerar till hundra för varje enskild svinnkälla. Ett högt procenttal för en rangsiffra indikerar att - relativt sett - anställda har många ansett svinnkällan i fråga ha denna rangordning. Med rangsiffran 1 menas att svinkällan anses vara störst, 2 näst störst osv,

143 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

För att få en totalsammanställning av svinnkällorna - så som de anställda dessa - har i tablån uppfattar nedan var och en av de tio svinnkällorna åsatts den

rangsiffra som erhålles om en genomsnittlig rang-

siffra räknas fram för varje svinnkälla.

Rangordning av svinnkällorna efter deras storlek = störst (1 betydelse osv.)

1. Kundstölder 2. Dålig varumottagningskontroll 3. Prisnedsättningssvinn 4. stölder begångna av andra än personal och före-“ tagare (leverantörer, städpersonal, bevakningspersonal) 5. Kassasvinn =. Inventeringssvinn (viktsvinn, kassationer m.m.) 7. Dåliga fakturakontrollrutiner 8. Personalstölder 9. Företagarstölder

Såväl personal som företagare planerar kundstölder och dålig varumottagningskontroll i toppen på listan över svinnkällor. Även prisnedsättningssvinn intar en framträdande plats. Svinn som beror på dåliga fakturakontrollrutiner anser personalen har en relativt liten betydelse för svinnets totala storlek. Detsamma gäller svinn förorsakat av personal- företagarstölder (oregistrerade uttag resp. av varor).

Exsmgel gåâggârées som eessenâlsrçvill âöseâlå âös

âtå 9iES5a_Pår§°EalsEöÅdårEa

Över hälften av de tillfrågade har endera ingen åtgärd att föreslå eller menar att inga åtgärder bör vidtagas. Var femte svarande anger hemgångskontrollen som en åtgärd för att minska personalstölderna. Som vi kunde utläsa av tabell 13 i S är det bilaga

av Handelns utredningsinstitut 149 Undersökningar

åsikt - endast 13 % av enligt personalens personalstölderna som idag avslöjas i samband med hemgångskontrollen, vilket skulle kunna tolkas som att metoden antingen är relativt verkningslös eller används för sällan.

Exemeel Rågsitgasigneudêrjsbetâkamsaieg 582 ingripa

fö: at: avvärja _zzessgnâlâtâlsâer_

7 av 10 anställda har inte kunnat ge exempel på en sådan situation. 15 % av de anställda menar att man som kamrat bör ingripa om man blir vittne till en intern stöld.

âxgmpel på_åtg§rder gu_kan_vidta_f§r_att_hlälpa en

Eamreasgngiate 58261615 ärligt:

45 % av de tillfrågade uppger att man bör söka tala sin arbetskamrat tillrätta. Endast några få procent menar att man i första hand bör kontakt butiksledningen.

Qmâastniagergaz sillgrepe ajeréapaz inserruperâoaal

I 11 har de tillfrågade ombetts att uppge omfråga fattningen /antal tillgrepp resp. tillgreppcns genomsnittliga storlek) av personalstölder i de butiker de arbetar. I tabellerna 8 och 9 i bilaga S återsvaren. Genom en sammanvägning av antalet tillges och genomsnittliga värden har en grepp tillgreppens beräkning av totalvärdet av personalstölderna i :törre företag kunnat göras. For att kunna bestämma personalstölderna i hela den egentliga detaljhandeln, har en omräkning gjorts som tar hänsyn till det faktum att de undersökta butikerna har betydligt fler anställda jämfört med den genomsnittliga detaljhandelsbutiken.

15° av Handelns Undersökningar utredningsinstitut

Alt 1 Butiksanställda som ej uppgivit några interna

tillgrepp i den butik de arbetar, vägs vid en genomsnittsberäkning in med värdet noll.

De totala personalstölderna (upptäckta såväl som oupptäckta) uppgår enligt detta alternativ till ca 250 miljoner kronor.

Alt 2 I detta alternativ tillåts de anställda som lämnat uppgifter om personaltillgrepp, att även representera den del av de svarande som inte noterat att de känner till att tillgrepp gjorts av arbetskamrater.

De totala personalstölderna (upptäckta såväl som oupptäckta) uppgår enligt detta alternativ till ca 900 miljoner kronor.

Om vi antar att 20 % av personalstölderna upptäcks och följaktligen inte ger upphov till något svinn, är det rimligt att antaga att de oupptäckta personalstölderna i egentlig detaljhandel (varuhushandel,

dagligvaruhandel och fackhandel) ligger i interval-

let

200-700 miljoner kronor

Detta antagande om ett så lågt mörkertal som 80 % (100 % - 20 %), ger ett uttryck för en stor försiktighet vid dessa bedömningar.

Vid en utvärdering av resultatet bör man också hålla i minnet att endast 17 % av de ca 3 400 tillfrågade inkommit med svar. Även om man tar hänsyn till de 47 i efterhand inkomna svaren så förändras bilden på intet vis; åtminstone inte i riktning mot lägre svinnsiffror. Den analys som gjorts hit-

av Handelns utredningsinstitut 151 Undersökningar

tills för de 582 svarande får därför representera även de 629.

231111562 2431:2558: inseznâ Eillgrspe §V_Vâr9r_.°9.h/

ållef_ 93529215

I 12 räknas alternativa tillvägagångssätt att fråga tillgripa varor och/eller pengar upp. De tillfrågades har varit att rangordna dessa sätt efter uppgift hur förekommande de tror att de är. pass vanligt

En etta att tillvägagångssättet anses som betyder det vanligast förekommande, en tvåa näst vanligast OSV .

I tabellerna 10 och 11 i bilaga S redovisas hur de svarande har fördelat sin rangsiffror för vart och ett av I tablån nedan har en tillvägagångssätten. för att möjliggöra en direkt jämomräkning gjorts förelse av de sex specificerade tillvägagångssättens inbördes rangordning.

Rangordning av tillvägagångssätt

1. Utan hjälp 2. Tillsammans med arbetskamrat 3. Tillsammans med kund 4. Tillsammans med någon leverantörsrepresentant (extern försäljare o.dyl.) 5. Tillsammans med annan person som utför arbete i butiken (t.ex. städare) 6. Tillsammans med någon i butiksledningen

5.4 Butiksundersökningen och interna företagsrapporter

5.4.1 Syfte

För att få fram uppgifter om svinnets togenerella tala storlek är enkäter av olika slag huvudinstru-

152 av Undersökningar Handelns utredningsinstitut

ment. Att utifrån ett fåtal butiksundersökningar dra generella slutsatser om svinnets omfattning i detaljhandeln är självfallet omöjligt. Syftet med butiksundersökningarna har i stället varit

att beskriva och kartlägga förekommande svinnfaktorer

att djupare belysa olika svinnkällor, särskilt sådana som normalt inte undersöks

att anvisa mätmetoder för hur man kan ange omfattningen av denna typ av svinn

att utgöra en kontroll på resultaten från enkäterna

att för de undersökta butikerna ange svinnets totala storlek samt förklara så stor del som möjligt härav,dvs. att ange vad svinnet består av.

5.4.2 Uppläggning och genomförande

Arbetet har genomförts efter tre huvudlinjer

1. Butikens egna mätningar Först ska slås fast att den här typen av undersökningar är nära nog omöjliga att utföra utan en positiv medverkan från det berörda och personalens

företaget

sida. Av praktiska och ekonomiska skäl är det

dessutom nära nog omöjligt att utföra mätningar med annan personal än butikens egen.

Specialstudier av HUI-personal. Mätningar som inte är gängse och av delvis nytt slag har utförts och lagts upp av HUI-personal. Personliga

intervjuer har också kommit till användning.

av Handelns utredningsinstitut 153 Undersökningar

3. Tidigare butiksstudier bör självfallet också utnyttjas för att komma verkligheten så nära som möjligt. Dessutom bör man undvika dubbelarbete.

För specialstudierna har alltså mätningarna tillgått så att under undersökningsperioden har den egna butikspersonalen efter anvisningar från HUI gjort extra noggranna kontroller. Härvidlag har hänsyn måst tagas till butikens egna rutiner.

I samarbete med de stora varuhandelsföretagen har ett antal typföretag valts ut varvid följande faktorer beaktats:

- sortiment fackhandel) (dagligvaror,

- storlek och små (stora företag)

blocktillhörighet (ICA, KF osv.)

- förort osv.) läge (city,

Undersökningsperioden har begränsats till i regel en tvåveckorsperiod. Följande företag ingår i undersökningen ett varuhus (V1) i en förort till Stockholm med en omsättning om ca 60 milj. kr,

- ett varuhus i Storstockholmsområdet i en (V2) kranskommun till Stockholm som omsätter ca 40 milj. kr.

- en stor allivsbutik i en större mellan- (A1) svensk stad. Omsättning ca 30 milj. kr.

- en medelstor allivsbutik med en (A2) omsättning på ca 8 milj. kr.

154 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

- en s.k. servicebutik i centrala Stockholm (A3) med en omsättning på ca 3 milj. kr.

- en bekonfektions-/ekiperingsbutik (herr, T1) lägen i en större landsortsstad. Butiken ingår i ett mindre kedjeföretag

- en centralt i Stockholm damekiperingsbutik (T2)

5.4.3 Analys av svinnkomponenter i butiker

Nedan ges en sammanfattande redogörelse för hur HUI:s butiksstudier bidragit till att föklara det totala svinnet.

Varuhus

Rent allmänt kan konstateras att det undersökta varuhuset (beteckning V2 i föregående avsnitt), har ett tämligen högt svinntal. Det höga talet, 2,43 % (se bilaga T) består förmodligen till största delen av stölder. Ett skäl för denna slutsats är den tämligen goda kontroll och ordning som rådde. Observera att kassationerna (2,S4 %) inte ingår i vad företaget kallar svinn. En orsak härtill är att man anser sig ha kontroll över denna post.

I övrigt kunde följande reflektioner rent allmänt göras.

1. Inleveransavvikelser under 90 kronor får ej krediteras. Ej heller får nya varor rekvireras. Varuhuset för statistik över dessa avvikelser, vilket medför att man kan förklara en viss del av svinnet.

2. Samtliga kassationer noteras som avskrivning. I de fal] kassationerna ej bokförs kommer detta att ingå i totala svinnet, vilket är vanligt.

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 155

Troligtvis är kassationerna större än vad som redovisas beroende på att det är svårt att sätta rätt pris och få med alla varor. Detta gäller särskilt vid grönsaker.

Hanteringen av prisändringarna är problematisk. Vid vår kontroll såg vi dels prisändringsbesked som ej var åtgärdade vid rätt datum, dels prisändringsbesked som åtgärdades i februari men insändes tillsammans med övrigt bokföringsunderlag i samband med redovisningen av april månad.

Tomglashanteringen är bra enligt vår bedömning. Differenserna är marginella.

Personalförsäljningen är hög.

Personalen får inte köpa några defekta varor. Någon positiv i detta hänseende

svinnnpåverkan

får man alltså ej.

I samband med större helger och skollov tenderar svinnet att öka, enligt företagsledningen.

Vad gäller varumottagningen har följande reflektioner gjorts

Följesedlarna förvaras vid porten, vilket gör det för enkelt att ändra dessa efter leverans.

Generellt är inleveranskontrollen bra.

Samma varor med olika priser lägges i lagret,

och det framgår ej vilka priser som ska gälla vid en inventering.

156 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

Servicebutik

Denna butik (beteckning A3 i avsnitt 5.4.2) saknar bruttokontroll till skillnad från övriga undersökningsobjekt. Det har medfört att vi fått genomföra fullständiga inventeringar både före och efter studieperioden.

Vi har mätt svinnet på följande sätt

varuförbrukning -

rabatter från leverantörer - 87 0,09

- för ersättning vacsläpp 12 0,01

- för viktminskersättning - 118 ning 0,12

- returer (egna reklamationer vid - 1.146

prisfel (enligt spec.studie) 0,19 Återstår oförklarat 5,35

Som en kommentar till ovanstående mycket höga oförklarade siffra ska blott nämnas att butiken ligger i ett synnerligen stöldutsatt läge, varför

av Handelns utredningsinstitut 157 Undersökningar

det oförklarade svinnet till största delen troligen är kundstölder.

Medelstor allivsbutik

I denna enhet (A2 enligt avsnitt 5.4.2) har svinnet uppmätts vid två tillfällen genom inventeringar 30/7 och 30/9. Det totala svinnet uppgick härvidlag till 5,30 % resp. 5,51 %. Ett försök till förklaring av detta totala svinn skulle se ut enligt nedan.

% av moms. Totalt svinn 5,50 - kassationer (fysisk förstörelse) 2,0 - ankomstkontroll (returer och reklamationer) 0,8 - (enligt gjord inventeringsfel - 0,20 (kontroll) - prisfel (enligt specialstudie) 0,70

Återstår oförklarat 1,800

Denna oförklarade siffra är lägre än för V2 och A3. med - dvs. Detta torde vara i överensstämmelse läget A2 har med all sannolikhet ett mindre stöldutsatt läge.

Storlivsbutik

Denna butik (A1) redovisar ett s.k. positivt svinn. Detta är orsakat av framför allt följande faktorer, vilka torde vara generella i dylika fall

1. Prisökningar på inneliggande lager 2. Icke redovisade aktivitetsrabatter av olika slag 3. i någon form där avräkning inte Egen produktion för det härav förorsakade högre förädgjorts lingsvärdet.

158 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

Följande poster har använts för att få fram svinnet

Tkr

ingående bruttolager inkl. kundfordringar 2.127 + inköp under perioden brutto +13.816 + utgående leverantörsskulder vid bokslut brutto + 447 - leverantörsskulder vid ingående bokslut brutto - 563 utgående leverantörsfordringar vid bokslut brutto - 15 - under brutto omsättning perioden u-13.849 = 1.963 lagersaldo i inventerat lager vid bokslut brutto inkl. - 2.087 kundfordringar svinn under inkl. moms. = 124 perioden

I procent av omsättningen uppgick alltså svinnet till 0,8 %. För att få fram en mera rättvisande siffra görs följande justeringar

Ej redovisade aktivitetsrabatter under - % mätperioden 3,1

- % Egen produktion (marginaljustering) 0,6

Svinnpåverkan på grund av prisökca - % ningen 1,0

Justerat svinn - % 3,9

Härav kan förklaras genom

personalköp, kundrabatter 0,6 % kassationer{specie1lt uppmätta) 0,9 % prisfel (specialundersökning) 0,84%

Återstår att förklara 1,56 %

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 159

Drygt 1,5 % skulle alltså kunna bestå av stölder av olika slag.

Sammanfattningsvis gäller hittills, att ju längre bort man kommer från Stockholms Centrum, desto lägre har det oförklarade svinnet blivit.

Herrekipering

Den undersökta butiken ligger i ett köpcentrum i ett ytterområde till en landsortsstorstad. Butiken ingår i ett kedjeföretag med eget centrallager. Lagerredovisningen sker centralt.

Utredningen har genomförts i följande etapper:

1) Teoretisk genomgång och sammanställning av olika typer av svinnkällor.

2) Kartläggning av arbetsrutiner med avseende på sannolik svinnrisk i de teoretiska svinnnkällorna.

3) Uppföljning och analys av rapporter mellan butik och huvudkontor.

Svinnets storlek redovisas i företaget som skillnaden mellan teoretiskt lager och inventerat lager och uttrycks både i antal artiklar och penningvärde. Inventering görs 1 gång per år.

Svinnriskbedömning

Yasumoitâgai29_-_a2k9m§t502t50ll

Ankomsfkontrollsrutinerna var noggranna. Leveransbrister torde därför inte utgöra någon stor del av svinnet.

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

!asum0:t292i29_-_rstgrâeáelssusiges

Svinnrisken i denna rutin ligger i att retursedeln försvinner - i butiken, på väg till eller i huvudkontoret.

lnmaåning _i_ 93505

Stora stansfel bör kunna upptäckas och då justeras de antingen påverkar varugruppens antal eller påverkar genomsnittsvärdet per vara på ett orimligt sätt.

Bris: 20h zagugrypgsmäskaisg

Felaktigt pris eller varugruppsnummer utgjorde en mycket liten andel av svinnet i den undersökta butiken.

äaâsârâqissrârinq

På grund av det tinga antalet poster vid varje köp och kundens kunskap om varans pris, torde antalet oavsiktliga felslag i kassan vara lågt.

âaepersez-:inLtlll EUXUQKETREOEGE 2v__P5i§n-2d§ä:t2i292r

20h :när: âvinn-_Ogkabsugtgvinâtzzâzeskânéafâk:Ores

Hit hörde följande faktorer: internleveranser prisnedsättningar varupriser över 999 kr. kassationer varugruppsbyten personalköp kreditförsäljning kundreturer

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 161

Interna rapporter vid sidan av ordinarie redovisningssystem (kassarutiner) är alltid en källa till fel.

Av de interna rapporterna anser vi att internleveransrapporterna, prisnedsättningsrapporterna och retursedelsrutinerna vara de som innehåller de största svinnriskerna.

lnzegtsrina/lasesredgvisgiag

V de inventerade 49 varugrupperna hade 32 negativt och 17 positivt kronsvinn. Tre varugrupper hade positivt antal och negativt krontal medan två hade negativt antal och positivt krontal”

Efter genomgång av inventeringsrapporten kan vi konstatera att den innehåller ett flertal fel, några delvis oförklarliga. Detta gör svinnsiffran tämligen osäker.

Resultat

Antal Kronor %wav oms Totalt redovisat svinn 2.734 212w712 3,83

Svinnkällor Grad av förekomst Varumottagning Fel förekommer i liten utv sträckning Inmatning i datorn Förekommer; osäker förekomst Pris- och varugrupps- Mycket liten märkning Kassaregistrering Liten Rapportering till HK Förekommer; osäker förekomst Inventering och lager- Större än 0,80 redovisning Återstår att förklara än 3,03

[Mindre

(troligen till stor del stölder)

162 av Handelns utredningsinstitut Undersökningar

Damekipering

Den undersökta butiken ligger i Stockholms centrum och ingår i ett kedjeföretag i dammodebranschen. Man har ett centrallager som endast distribuerar en liten del av varuleveranserna. Det mesta går direkt från leverantörerna till butiken. Metodik och uppläggning är samma som i föregående avsnitt.

Svinnriskbedömning

Yaåul Sch â5°EsEk9“Er91Ã

Ankomstkontrollrutinerna var noggranna och följs alltid. Leveransbrister utgör därför en mycket liten del av svinnet.

Inmatning i datorn

De indatarutiner som företaget har ger inte anledning att anta att här finns någon större svinnrisk.

âris: 20k: zasugrspgsmäskgiag

Pris- och varugruppsnummerfel utgör i denna butik ingen eller mycket liten svinnrisk.

äaâsârsøissrsrina

I likhet med vad fallet var vid herrekiperingen i föregående avsnitt är det fråga om ett ringa antal poster vid varje köp. Svinnrisken vad gäller oavsiktliga fel är därför ganska liten.

Undersökningar av Handelnsutredningsinstitut 163

Baepgrsesiagjsll auzuâkgnsosen âV_P§_i§“âd§äEt2i29âr

202 snára åvina-_osh_bsustgvinâtgåxegkânáafsksoses

Genomgången av de interna rapporterna och den återrapportering som sker från HK till butiken gör att svinnrisken under detta avsnitt är mycket liten.

;nxeatsring/lagegrsdevisaiag

Inventeringen genomförs med stor noggrannhet och utgör en mycket liten felkälla. Den svinnsiffra som framkommer i lagerredovisningen måste anses vara tämligen säker, till skillnad från vad fallet var för herrekiperingen.

Resultat

Antal Kronor % av oms Totalt redovisat svinn 1 226 175 000 2,91

Svinnkällor Grad av förekomst Varumottagning Mycket liten Inmatning i datan Förekommer; osäker förekomst Prismärkning Mycket liten Kassaregistrering Liten Rapportering Mycket liten - Inventering

Återstår att förklara Mindre än 2,91 % (troligen till stor del stölder)

5.4.4 Prisundersökningar

svinn i samband med felaktiga priser kan uppstå på grund av fel vid pris- och/eller omprismärkningar

otydlig prismärkning - saknas prisetiketter

164 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

- dvs- försenad av gamla priser, uppföljning nya priser - fastsatta etiketter dåligt felaktiga prismeddelanden vägningsfel

Dessa fel uppstår oftast vid

kampanjer/aktiviteter prisförändringar - av framtagande nya prislistor

Den här av fel - dvs. att typen butikspriset (det pris som konsumenten möter) inte överensstämmer med det planerade och kalkylerade priset- har såvitt oss bekant inte närmare utretts tidigare. Vi har alltså genomfört specialstudier på detta område.

Prisfel i samband med kassaarbetet behandlas separat.

Metodik

För att komma åt denna svinnfaktor har vi genomfört prisinventeringar i V2, A1, A2 och A3. Vi har alltsså jämfört de faktiska priserna på varorna direkt och i kassaregisterminnen med de korrekta eller planerade i lathundar, liggare och prislistor.

Populationen är i det här fallet alla enskilda artiklar som säljs i en butik under en viss tidsperiod. De säljs emellertid i väldigt olika omfattning och representerar väldigt olika värden. Vid urvalet måste man därför ta hänsyn till produkternas relativa ekonomiska betydelse. Härvidlag har vi gått tillväga på 2 olika sätt.

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 165

1. Ett stratifierat slumpurval (gruppurval) där urvalsstorleken bestämts med hänsyn till respektive produktgrupps andel av butikens omsättning.

2. Ett rent slumpurval där Vi helt enkelt valde ut var tionde artikel i hyllorna. Därefter har en vägning skett med hänsyn till den ungefärliga omsättningshastigheten. Denna metod använde vi för butik A3.

Resultat Nedanstående tabell sammanfattar resultatet (% av omsättningen)

âLLsfsl

V2 0,423 A1 0,837 A2 0,645 A3 0,191

Förhållandet att man alltså inte omprismärker torde kosta ca 0,5 % av omsättningen. Det är en siffra att ta fasta på när man medvetet planerar att inte genomföra en planerad prisförändring även för det inneliggande lagret.

En mera detaljerad redovisning återfinns i bilaga U.

5.4.5 Kassasvinn

Detta svinnslag uppstår när registrerat pris inte stämmer överens med det angivna priset. Det här svinnet kan vara av både medvetet och omedvetet slag och således både positivt och negativt.

Vid vår inventering av tidigare undersökningar har vi stött på fyra undersökningar som behandlade denna typ av svinn. De genomgås i korthet nedan.

166 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut SOU 1982:49

Dagab: Svinnjakten KF: Kan kassafunktionen minimera svinnrisken? , Seminarieuppsats vid Uppsala universitet: Omedvetet kassasvinn i dagligvaruhandeln NK-Åhléns AB: Redovisning av kassasvinnutredning 1979

Dagab-skriften utgör handledning för en kursverksamhet med avsikten att verka för minskat svinn. Den gäller grossiströrelsen men ett avsnitt om snabbgrossen kommer in på samma problematik som gäller för detaljhandeln. Inga resultat redovisas. Däremot ges goda råd och synpunkter på möjligheterna att nå ett lägre svinn.

Huvudpunkterna i Dagabs program gällande snabbgross är följande: dubbelbemanning i kassorna väskor och bags utanför kassorna stöldbegärliga varor övervaka: prismärkning/märkning enligt prisbok skall ske omgående prisetiketter placeras rätt först in - först ut tobaksvaror under lås organisera penningtransporterna

utfört en undersökning av svinnet i kasgg har san och hur man skall kunna minimera detta. Mätningarna har skett i form av provköp i 65 varuhus samt större och mindre butiker. Antalet uppgick till 196. Dessa har skett i provköp något provocerande syfte varför resultatet justerats med hänsyn till köpvanorna, speciellt efter antal kollin på nedre delen av kundvagnen.

sou 1982:39 av Handelns 167

Undersökningar utredningsinstitut

I begreppet kassasvinn ingick i första hand följande moment: - utebliven kassaregistrering - av felaktigt pris på grund otydlig prismärkning - av utebliven felaktigt pris på grund prismärkning felaktig växelåtergivning - stöld ur kassan av kassapersonalen - medveten till vänner prisnedsättning - av obehörigt utnyttjande rabattkuponger - av utbyte prislappar o.dyl.

I samband med provköpen var det speciellt de fem första svinnalternativen som noterades. Även kassörens arbete kontrollerades enligt givna instruktioner. Härvid förekom ett stort antal negativa avvikelser, dvs. kassören följde inte givna föreskrifter beträffande varu- och priskontroll.

Seminarieuppsats om omedvetet kassasvinn. Denna undersökning har genomförts i form av kvittokontroll av en grupp deltagare spridda över Svealand, med en viss koncentration till Uppsala. Antalet kontrollerade inköp uppgick till 253 med 3 165 poster och ett sammanlagt värde av 16.898,20. Undersökningen utfördes i början av 1979. Köparen jämförde kvittots noteringar med prismärkningen. På den använda blanketten varor. angavs också priset på ej prismärkta

Fem växlingsfel konstaterades varav två drabbade butiken. Samtliga uppgick till småbelopp.

Kassasvinnet (exklusive växlingsfel) fördelades på följande poster:

Undersökningar av Handelns

tiga och 18 % av samtliga kvitton uppvisade fel-

aktigheter.

4. NK-Åhléns undersökning, Även denna har utförts genom provköp enligt ett fast mönster i 14 varuhus. Resultatet har särredovisats på ej prismärkta varor.

Totalt pris- Ej märkta Antal poster 5 054 st 3 046 st Antal poster

Registrerat köpbelopp 18 036,67 kr 8 545,89 kr Kassadifferens - - 120,09 kr 33,11 kr Kassasvinn - % - (%) 0,66 0,39 %

Andelen felaktiga poster är således högre för de ej prismärkta varorna medan det motsatta gäller värdet.

Särskilda framförda kommentarer: va- Utsmugglade ror på kundvagnarnas underreden i det reingår ej dovisade resultatet. Det anförs även att det är mycket lätt för en oärlig kund att obehörigt föra ut varor, en slutsats som även kan dras av KF:s resultat.

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut _ 169

De högsta avvikelserna ligger på fredag/lördag, speciellt efter kl. 12.

Resultatet för NK-Åhléns visar ett högre kassasvinn än för KF och i Uppsalaundersökningen.

5.4.6 Inventeringsdifferenser

Eftersom man i regel måste företa en fysisk inventering för att fastställa svinnets storlek är det av stor vikt att den utförs korrekt. Inventeringar utgör alltså en betydande felkälla. I syfte att få en uppfattning härom har genomförts ett antal stickprovskontroller vid inventeringen i ett stort varuhus (V1).

Inventeringen tillgick så att man förskrev inneliggande varor i lager och butik dagarna före vad gällde varuslag och priser. Dessa två variabler hölls därför oförändrade perioden före märktillfället. Vid detta gjorde sedan HUI-personal slumpvisa efterkontroller.

Totalt kontrollerades 875 produktgrupper. Av dessa uppvisade 76 felaktigheter i någon form. Det betyder att fel begåtts för knappt var tionde produkt (8,69 %). Då är emellertid att märka att drygt hälften av felaktigheterna (4,8 %) skulle ha minskat svinnet (dvs. haft en positiv inverkan) om felen inte begåtts. Knappt hälften av felaktigheterna (3,9 %) skulle däremot ha verkat i motsatt riktning, alltså ökat svinnet om inga felaktigheter inträffat.

Den ekonomiska påverkan på bruttovinst och svinn är i detta fall relativt liten på grund av att felaktigheterna tar ut varandra. Om inga fel begåtts skulle enligt denna undersökning svinnet varit 0,22 % lägre och bruttovinsten i motsvarande grad högre. Vilken typ av inventeringsfel som är vanli-,

I Undersökningar av Handelns

_170 utredningsinstitut

gast är omöjligt att uttala sig om. Däremot förefaller det rimligt att som hypotes peka på dessa fel som positiva ur svinnsynpunkt som resultatet från denna studie visar. Om man t.ex. antar att positiva och negativa fel i det långa loppet tar ut varandra, är detta neutralt ur svinnsynpunkt. Fall av glömska däremot påverkar alltid svinnet positivt. Om dessa fel inte begåtts skulle det utgående lagervärdet varit högre och följaktligen svinnet mindre.

En slutsats man kan dra av denna studie är att man alltid vid onormala svinnsiffror bör fråga sig om inventeringsfel kan ligga bakom. Så t.ex. upp* täcktes ett fel vad gäller lagret av öl på inte mindre än 71 % av värdet. Inventeringsvärdet uppgavs till 16 203 kr. men borde ha varit 55 161 kr. Det sista felet ingick inte i den slumpmässiga undersökningen, varför beloppet inte ingår i denna_ redovisning. storleksordningen på felet antyder emellertid att svinnsiffrorna kan påverkas i synnerligen hög grad.

Sammanfattningsvis visar resultaten av kontrollinventeringen:

1. Differenserna tar delvis ut varandra.

2. Det förekommer ganska mycket felaktigheter.

En mer detaljerad analys ges i bilaga Y.

5.4.7 Fysiskt svinn

Med fysiskt svinn avses här en faktisk förstörelse som kan vara av många olika slag. Fysiskt svinn får alltid en negativ inverkan även rent bokföringsmässigt, såvida det inte registrerats fel. I det sistnämnda fallet är man inne på adminsitrativt

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 171

svinn, som just beror på felaktigheter av olika slag.

Det fysiska svinnet gäller Varan i sig och är till viss del ofrånkomligt. Härvid kan t.ex. pekas på sådana fenomen som avdunstning och uttorkning eller egen tillverkning. Delvis ofrånkomligt är även sådana kassationer som beror på puts av olika slag. Särskilt vid exempelvis frukt och grönsaker föreligger ett fysiskt svinn som kan variera på grund av butikens policy vad gäller utseende och/eller kvalitet.

Fysiskt svinn förekommer också på grund av felaktig hantering (även av kunderna) av varorna, oförsiktiga transporter och för demonstrationsvaror. Varor blir även inkuranta genom att de får ligga för länge och/eller får utgångna datum. För låg lageromsättningshastighet, som kan bero på affärsmässiga brister, indikerar alltså ett för högt fysiskt svinn.

De väsentligaste metoderna för att minska det fysiska svinnet har att göra med åtgärder i samband med varumottagning och hanteringen både i lager och butik. En planmässig och genomtänkt ankomstkontroll och bestämda regler och rutiner avseeende varuvården är ägnat att minska svinnet.

Ungefär hur stort är det fysiska svinnet? Följande utredningar torde ge en uppfattning om den ungefärliga omfattningen.

1. Den mest grundliga utredningen överhuvud §5: taget har utförts inom Kooperationen. Utifrån ett slumpmässigt urval av kooperativa enheter (även varuhusen) har man kommit fram till att den fysiska förstörelsen uppgick till 0,4 % av omsättningen av livsmedel 1979.

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

Man gick tillväga på det sättet att man i de utvalda

butikerna mätte upp det som hade kasserats (kastatsL Avsikten var inte, att sådana som prisnedsättningar berodde på att varan riskerade att bli för gammal, skulle med. Det kan dock ha skett i vissa fall. S.k. naturligt svinn, t.ex. och blödvacuumsläpp ning ingick inte heller i dessa siffror.

Den fysiska förstörelsen fördelade sig på följande produktgrupper:

charkuterier 21,7 % kött och fläsk 28,3 frukt och grönt 18,3 bröd 16,7 övrigt 15,0 100,0

Alla de fyra uppgivna har en svinnproduktgrupperna andel som är större än andelen av ett omsättningen, förhållande som är naturligt med hänsyn till produkternas färskvarukaraktär

2. DAGAB: I samband med en lönsamhetsstudie utförd av företagets utredningsavdelning, har tämligen noggranna studier av svinnet genomförts. Det är en storstads- resp. landsortsbutik med packatresp. lösviktsförsäljning av frukt och grönt som undersökts. Nedanstående tabeller redovisar vissa fakta om butikerna.

Tabell 9. Teoretisk försäljning, baserad inpå köpsregistrering, dvs. före svinn (tkr. exkl. moms.)

Lösvikt/lands- Packat/stor-

Sza frukt och grönsaker 1 338 100 2 364 100 % av butiks-

Summa frukt och grönsaker 382 28,5 613 25,9

Av de olika typer av svinn som kan förekomma har noga kartlagts en, nämligen putsnings- och kassationssvinnet (fysiskt svinn). Övrigt svinn har inte mätts exakt, utan antaganden har gjorts med utgångspunkt

från insamlat material resp. från tidigare under?

sökningar. Generellt kan sägas att LL-butiken har ett högre vinn än PS-butiken. Detta gäller särskilt putsningssvinnet.

Tabell 11. Putsnings- och kassationssvinnets andel av resp. produktsgruppers omsättning

är mer ömtåliga än t.ex. potatis och rotfrukter.

större andel av svinnet än vad dess för- Betydligt säljningsandel motiverar har emellertid grönsakerna i båda butikerna, vilket framgår av diagrammen på nästa sida.

En analys av de olika varugrupperna visar att grönsaker svarar för den största delen av putsningssvinnet - 57 % i LL-butiken 51 % i PS-butiken resp. - - 36 medan frukt kommer på andra plats % resp. 41 %. Putsningen av rotfrukter i PS-butiken kommer inte ens upp till 1 % medan denna varugrupp svarar för 3 % av putsningssvinnet i LL-butiken.

Att grönsaker och rotfrukter svarar för en större del av det totala svinnet i LL är helt rimligt med hänsyn till den förra butikens lösviktsförsäljning av dessa varugrupper.

omfattning sammanhänger med bu- Putsningssvinnets tikens ambitioner. Har man som mål att kassera så litet som möjligt kan i stället avdelningens utseende och fräschör försämras.

LL:s putsningssvinn är alltså 3,4 % av frukt- och gröntomsättningen, medan övrigt svinn är 10 %. Det sistnämnda kan vara av alla slag, t.ex. hanteringssvinn, lättnings-, vägnings- och stöldsvinn.

U 1982:39 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 175

Respezrwe UARueQuPPs ANDEL Av FÖRSÄL§NING1 om SwNN

FRUKT (JRÖNSAKER

L S”

g- me; su, gg

9/0/ Liv/D 7D 34%

360A

R Eb

20 m

m 10

o o LL PS LL PS

PoTATtg 37°, %J

50 Eb

Ho 40 - u - - S - SM lNN S u S SÅ S u, N,

få» »då hnlåa MÅ; »m 23.32.

30 30

20 20 3.2 “Z \°/o UV» 3% - G7, 10 *o

O WH mm o __.

% LL PS LL PS

Exonsm FRUKT

åmöNT/Burucem

?Roma-se T0?

nya 7)/

“-SuM- -suu- Sü-su-

mä Tü äá am

E ä 87. 417. 9% 21% Ao Ho

30 30

2D V75 14% 1% 7%

(o (o

o I l _ l O

LL PS LL pg

775 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

som har mest packade produkter, har ett puts- PS, på 1,1 %. Övrigt svinn är i motsvarande .ningssvinn mån mindre eller 3,5 %.

Ovanstående studier sammanfattas i tabell 12 nedan.

Tabell 12. Beräkning av det totala svinnet, tkr.

LL-butiken

från inköp _ 1 339 tkr. Försäljning uppräknat (3,4 % av förs.) ./. 46 ./. putsningssvinn

exkl. 1 293 tkr. Försäljning putsningssvinn enligt kassaregister ./.1 160 ./. försäljning

svinn (10 % av förs.) 133 tkr. Övrigt varav antaget stölder (10 % av övr. svinn) 13 varav lättning (45 % av övrigt svinn) 60 varav vägning (45 % av övrigt 60 svinn)

Totalt svinn % av förs.) 179 tkr. (13,4

PS-butiken från inköp 2 364 tkr. Försäljning uppräknat (1,1 % av förs.) ./. 25 ./. putsningssvinn

exkl. 2 339 tkr. Försäljning putsningssvinn ./. försäljning enl. kassareg. (1,1 % av ./. 25 förs.)

svinn (3,5 % av förs. antaget) 83 tkr. Övrigt varav antaget stöld (20 % av övr. svinn) 17 _ varav lättning (40 % av övrigt svinn) 33 varav vägning (40 % av övrigt svinn) 33

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 177

Totalt svinn eller putsning och övrigt svinn (4,6 % av förs.) 108 tkr.

3. âågg. Hur mycket får köttet blöda?1) Det är en

intressant fråga av ekonomisk betydelse för butiken. Köttsaften som sådan kan ju inte säljas. När butiken själv konsumentstyckar och packar, kan den genom ändamålsenligt rutiner, reducera svinnet till en del. Men åt köttsaften i leverantörernas vackförpackningar kan man - utom att inget göra möjligen reagera mot mängden. Det har också många butiker gjort, därför att man tycker att den är för stor, men också att kvantiteten varierar avsevärt mellan olika leveranser o

Förhållandet har uppmärksammats av SSLF:s kött- och charkkommitté, som låtit genomföra en undersökning i ett femtiotal butiker över hela landet. Organisationens kretskonsulenter har i samband med ankomst-

kontrollen genomfört en stickprovsundersökning.

Undersökningen visar att köttsaftavrinningen varierar betydeligt mellan olika detaljer, men också att den för samma detalj skiftar avsevärt mellan olika leveranser och leverantörer.

För förpackningar med ryggbiff, innanlår och rost-

biff uppmättes en köttsaftvolym som motsvarade 4

procent av den angivna vikten. Minsta mängden saft påträffades i påsar med högrev. I tabell 13 nedan redovisas resultaten.

1) LIVS 6-7/1980 sid. 6Å

inte vara. Är den det, skall butiken reklamera.

I det här fallet får butikerna lida ekonomisk skada av felaktig hantering i bakomliggande led. Det är brister i styckning, temperaturhållning, lagring och distribution, som leder till en oacceptabel stor köttsaftavrinning. Att den med bättre rutiner kan sänkas till tillfredsställande nivåer ger den här refererade undersökningen belägg för.

5.5 Slutsatser

De slutsatser som redovisas bygger på tidigare undersökningar, enkäter för denna studie och egna

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 179

butiksundersökningar. De olika undersökningarna kommenteras i korthet nedan.

5.5.1 Delstudier

1. Tidigare studier 1a. Elektronisk varuövervakning (avsnitt 5.2.1) Installation av elektroniska varuövervakningssystem för med sig en snabb nedgång av svinnet. Därefter sker en utplaning och ännu senare en svag uppgång. 1b. Sortimentsstudier (avsnitt 5.2.2) Butiksdatorerna medför en förbättrad svinnkontroll och ger dessutom en klar indikation på vilka varor som är svinnutsatta (ofta stöldbegärliga). Variationerna för olika varor är mycket stora. 1c. Allmänna svinnstudier (KF se avsnitt 5.2.3) 1979 redovisar KF ett totalt svinn på 1,9 %. Här ingår stölder med 0,7 %. 1d. Allmänna svinnstudier (avsnitt 5.2.3). I denna ICA-studie kommer man högre för det totala svinnet - %. 2,67

2. Enkäter 2a. Större detaljhandelsföretag (avsnitt 5.3.[L

Totalt tillämpar en dryg tredjedel av de tillfrågade

företagen bruttokontroll, vilket är en förhållandevis låg siffra. Av delbranscherna är det förutom varuhusen (100 %) beklädnadsvaruhandeln som har bruttokontrollen mest utbyggd (63 %). I det sistnämnda fallet torde detta kunna förklaras av att styckredovisning är förhållandevis enkel och naturlig.

Vad gäller svinnets totala storlek, kan en mycket stor variationsbredd Tänkbara förkla-

konstateras.

ringar är härvidlag branschtillhörighet och/eller

180 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

geografisk belägenhet. Olika definitioner av svinn torde också kunna förklara differenserna.

2b. Mindre detaljhandelsföretag (avsnitt 5.3.2)

Här är det mest frapperande hur litet man vet om svinnet.

2c. Filialföretag (avsnitt 5.3.3)

Materialet tyder på att följande hypotes förefaller rimlig: Ju större handelscentrum (mängd butiker), desto högre svinn (mer stölder). Det är i och för sig naturligt att där antalet frestelser (möjligheter) är högst, där begås de flesta stölderna.

I sammanhanget kan man även peka på sådana viktiga faktorer som försäljningsform, exponeringsform och sortiment.

2d. âyggvaruhus (avsnitt 5.3.4)

Svarsprocenten är relativt tillfredsställande. Utifrån de föreställningar utredarna haft och de svinntal som figurerat i debatten rörande denna bransch, framstår svinnet som relativt litet - 1,4 %. Fysiskt svinn ingår dock ej. Belägenhet och andelen privatkunder är starka svinnpåverkande faktorer.

2e. Bensinstationer (avsnitt 5.3.5)

svinnet på dagligvarusortimentet förefaller vara av normal omfattning. För drivmedel däremot är det i med andra ett tal - % jämförelse produkter lågt 0,24 av omsättningen. Smitningarna dominerar drivmedelssvinnet (två tredjedelar).

av Handelns utredningsinstitut 181 Undersökningar

2f. Företagare (avsnitt 5.3.6)

är relativt tillfredsställande åt- Svarsdeltagandet bland de större - %. minstone företagen 71,5

Man rangordnar sig själva som svinnkälla relativt ned i skalan - åtta. långt

De oregistrerade uttagen varierar synnerligen kraftigt.

Den avgörande frågan är hur man tolkar de icke uppgiftslämnande företagen vad gäller oredovisade uttag (80 % av de svarande).

Alt 1 Denna grupp tar inget alls som ej registreras.

Alt 2 De beter sig som de svarande (dvs. de 20 procenten).

Alt 3 Deras oregistrerade uttag är större än de svarandes.

Om alternativ 1 är sant, hamnar man på knappt 100 milj. kr. i oregistrerade uttag, Om alternativ 2

är riktigt, hamnar man på en siffra närmare 400 milj.

kr och för alternativ 3-kommer man självklart ännu högre.

2g. Personal (avsnitt 5.3.7)

Här måste man innan man diskuterar några siffror hålla i minnet den mycket låga svarsprocenten drygt 18 %. Tyvärr har det visat sig omöjligt att komma högre på grund av ämnets känsliga karaktär och utredningens tidsplan.

182 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

Det är frapperande hur likartat företagare och personal bedömer svinnkällornas relativa betydelse. En

skillnad i förhållande till företagarenkäten kan

dock påpekas. I personalenkäten avser uppgifterna om stölder andra än den svarande. Så är ej fallet i företagarenkäten. Betydelsen av denna skillnad i uppläggning för resultaten är dock omöjligt att uttala sig bestämt om.

Efter ett antagande om ett mörkertal på 80 % och därefter bedömt på samma sätt som för företagarna hamnar man på följande alternativa svinntal:

alt 1 200 milj. kr. alt 2 700 milj. kr. alt 3 mer än 700 milj. kr.

3. Butiksundersökningar och interna företagsrapporter (avsnitt 5.4.3)

Först skall påpekas att det naturligtvis ej går att dra generella slutsatser av så få undersökningar.

3a. Varuhus

Ett relativt högt stöldsvinntal konstaterades, vilket kan ha sin förklaring i bl.a. det geografiska . läget i en Stockholmsförort.

3b. Servicebutik

Även försiktigt bedömt kommer kundstölderna upp i över 5 %. Det utsatta läget i Stockholms innerstad torde utgöra förklaringen.

av Handelns utredningsinstitut 183 Undersökningar

3c. Medelstor allivsbutik

Här ligger stöldsvinnet på ca 1,8 %. Det är ganska men man bör komma ihåg att det är fråga om högt, ett storstadsläge.

3d. Storlivsbutik

Denna enhet ligger inte i Stockholmsområdet. Oförklarat svinn eller stöldsvinn uppgår till 1,56 %.

3e. Herrekipering

Inventeringen har konstaterats vara en betydande felkälla. Oförklarat eller stöldsvinn ligger någonstans strax under 3 %.

3f. Damekipering

Stöldsvinnet är här lägre, vilket eventuellt beror på en mer noggrann inventeringsrutin.

39. Sammanfattning av butiksstudier

oförklarat eller stöldsvinn redovisas i nedanstående tabell.

varuhus 2,43 % servicebutik 5,35 % allivsbutik 1,80 % storlivsbutik 1,56 % herrekipering 3,03 % damekipering 2,91 %

3h. Prisundersökningar (avsnitt 5.4.4)

medvetet eller inte På grund av att man, omedbetet, följer upp prishöjningar, uppstår ett svinn (eller påverkas bruttovinsten negativt) på mellan 0,2 och

184 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut

0,8 %. Detta borde handeln ta fasta på och överväga en förändring av nuvarande metoder. Observeras bör dock att det är fråga om dagligvaruhandel. För fackhandeln är denna typ av svinn väsentligt mycket mindre eller förekommer överhuvud taget inte.

31. Kassafel (avsnitt 5.4.5)

Även här finns en ofta negligerad svinnkälla, som enligt olika studier varierar mellan 0,11 och 0,66 %.

31, Inventeringsdifferenser (avsnitt 5.4.6)

Det väsentligaste som kan konstateras är att det ofta förekommer fel, vilket kan förrycka resultaten. Emellertid tar felen ofta ut varandra.

3k. Fysiskt svinn (avsnitt 5.4.7)

Kassationerna kan bero på antingen slarv eller en medveten kvalitetsinriktning av företagets sortimentsprofil. Till viss del kan denna typ av svinn aldrig undvikas. Variationen mellan olika varugrupper är självfallet stor.

Benägenheten att polisanmäla

Frekvensen att polisanmäla upptäckta snattare varierar kraftigt mellan olika företag och branscher. I nedanstående tabell sammanfattas enkätsvaren i denna fråga.

av Handelns utredningsinstitut 185 Undersökningar Tabell 14. Anmälningsbenägenheten Bransch Antalet polisanmälda stölder i % av antalet upptäckta stölder

§t§r5e_dgtallhangels§ö5etag:

gindre_dgtalihan§els§ö5eEag

1 9

âeasinâtâtione:

5.5.2 stöldsvinnet i detaljhandeln

föl-

Det totala svinnet enligt HUI:s beräkning har

jande sammansättning:

administrativ och fysiskt svinn 1,2-1,4 % av omsättningen stöldsvinn 0,8-1,3 % -

totalt svinn 2,0-2,7 % -

Vi har valt att ett intervall för att betona ange i att en_statistiskt säker bedömsvårigheten göra Inom detta intervall ligger med stor sannoning. likhet svinnet. Åtminstone understiger stöldsvinnet inte 0,8 % av omsättningen i detaljhandeln.

Tabell 15 (nästa sida) sammanfattar vår försiktiga av resultaten, vilka avser den egentliga bedömning Byggvaruhus och bensinstationer ingår detaljhandeln. alltså inte.

härav utgör: * oregistrerade företagaruttag 0,1 113 * 226 personalstölder 0,2 * kundstölder och

övriga stölder1) 0,5 565

TOTALT 2,0 2 260

1) Med övriga stölder avses stölder begångna av leverantörsrepresentanter, bevakningspersonal, städpersonal eller andra personer i butiken som inte tillhör den ordinarie personalen eller kunderna.

Undersökningar av Handelns utredningsinstitut 187

Det bör framhållas att ovanstående tabell ger uttryck för en försiktig bedömning av svinnet. För exempelvis personalen har vi hållit siffran så lågt ned som materialet tillåter, detta beroende på att vi har så låg svarsfrekvens. Detta gäller även för de Oregistrerade företagsuttagen.

Det bokföringsmässigt redovisade totala svinnet ligger på ca 2 %. Här får man hålla i minnet att svinn definieras olika. Det kan även konstateras att vissa butiksformer och orter verkar vara särskilt utsatta för högt svinn. Som exempel härpå kan nämnas:

Stockholm, Göteborg och Malmö centrum Vissa förortscentrum

Jâwüåd

Centrumanläggningar av inomhuskaraktär Butiker med dåliga varumottagningsförhållanden

Resultaten är inte och kan omöjligen bli fullständiga, men torde ändock bidra till att ge ökad kunskap om svinnets omfattning och beståndsdelar.

Här redovisade svinnsiffror är lägre än de som vanligen förekommer i debatten. Orsaken härtill är att denna undersökning avser hela landet. Det är möjligt att storstädernas problembutiker bidragit till en överdrift om svinnets omfattning. Det ska även påpekas att här redovisade svinntal endast avser svinnet i ett led detaljhandelsledet.

I de totala siffrorna ingår inte bensinstationer eller byggnadsvaruhus eftersom de normalt inte räknas in i den egentliga detaljhandeln. Om dessa kategorier skulle inkluderas skulle detta inte påverka resultaten i nämnvärd grad, åtminstone inte i en ökning av svinntalen.

6 ÅTGÄRDER MOT BUTIKSTILLGREPP

6.1 Inledning

De av HUI företagna svinnundersökningarna utgör en

för utredningens förslag till åtgär-

väsentlig grund der. har om svinnets storlek och Tidigare uopgifter fördelning inom detaljhandeln grundats på bedömningar med varierande underlag och säkerhet. De mycket nu undersökningarna ger enligt stöldutredgjorda en för en bedömning av svinnet inom ningen god grund HUI:s undersöknings- och analysmetodetaljhandeln. der har enligt utredningens uppfattning varit ändamålsenliga och givit bästa möjliga resultat inom de ramar utredningen haft att arbeta. En väsentlig svåvid kartläggningen av svinnet har legat däri righet att endast få av de undersökta företagen tillämpat där svinnets storlek och fördelredovisningssystem ning har kunnat fastställas. Denna brist har utgjort ett av de största hindren när det gällt att få en bild av svinnet i detaljhandeln och fullständigare utgör sannolikt en av förklaringarna till de varierande om svinnets storlek som framförts i uppgifter den allmänna debatten.

Det redovisade totala svinnet i bokföringsmässigt detaljhandeln uppgår enligt de gjorda undersökningarna till ca 2 % av omsättningen. Vid en försiktig bedömning kan stöldsvinnet upgskattas till 0,8 % av 900 miljoner kronor. Härav kan omsättningen, drygt 0,3 % beräknas utgöra oregistrerade företagaruttag och samt 0,5 %, eller ca 565 miljopersonalstölder

190 Åtgärder mot butikstillgrepp

ner kronor, kundstölder och stölder av leverantörsrepresentanter, bevaknings- och städpersonal samt andra som inte utgör ordinarie personal eller kunder. Det är av vikt att betona att de angivna talen utgör ett genomsnitt för hela landet. Skillnaderna mellan olika butiker är stora beroende på typ, varusortiment och geografiskt läge. Särskilt utsatta är storstäderna med förorter, där köpcentra och centrumanläggningar drabbas hårt av högt svinn. Stöldsvinnet kan i dessa fall vara upp till sex gånger högre än genomsnittet. En försiktig uppskattning av genomsnittsvärdet per tillgreppp kan med ledning av bl.a. Malmö-undersökningen och uppgifter från olika företag vara 2-300 kronor. Med en sådan beräkning blir det årliga antalet butikstillgrepp i landet mellan två och tre miljoner, varav mindre än 40.000 kommer till polisens kännedom.

Redan resultaten av HUI:s undersökningar motiverar åtgärder från handelns och samhällets sida. Undersökningsresultaten skall emellertid också ses tillsammans med de andra förhållanden som kartlagts under stöldutredningens arbete. Utredningen är av den uppfattningen att samhällets nuvarande sätt att reagera vid butikstillgrepp av allmänheten kommit att ses som föga allvarliga och av handeln som otillräckliga. Bl.a. detta kan förmodas ha medfört en viss passivitet vad gäller handelns egna åtgärder mot butikstillgrepp. Hos allmänheten har uppenbarligen också skett en attitydförändring, så att man numera i stor utsträckning anser butikstillgrepp obetydligt eller inte ens brottsligt. Det kan inte uteslutas att sådana attityder också negativt påverkar dem som arbetar inom handeln. Stöldutredningen har vidare kunnat konstatera att tillgreppen till sin art värdemässigt tycks ha övergått till att alltmera utgöra lyxtillgrepp av framför allt dyrare klädesplagg, mode- och kapitalvaror. Det är också påtagligt att butikstillgrepp i jämförelse med andra brott har en

Åtgärder mot butikstillgrepp 191

hög andel kvinnor bland de ertappade och att brottstypen är utbredd i alla åldrar. Dessa förhållanden får i kombination med attitydförändringarna ses som allvarliga. Stöldutredningen har därför funnit det påkallat att föreslå åtgärder för att bryta de nämnda tendenserna och nedbringa tillgreppssvinnet. Stöldutredningen hyser därvid den uppfattningen att åtgärderna från handeln och samhället i många avseenden är beroende av varandra för att få önskade effekter. En kombination av åtgärder bör således vara ägnad att medföra en begränsning av butikstillgreppens nuvarande omfattning.

6.2 Åtgärder från handeln

Främst genom HUI:s undersökningar och attitydundersökningarna har stöldutredningen erhållit ett brett underlag för förslag till åtgärder från handelns sida. Utredningen har vidare från flera av handelns organisationer fått förslag och synpunkter på olika lösningar från handelns sida av problemen kring butikstillgreppen. Det är enligt utredningens uppfattning inte påkallat eller ändamålsenligt att genom lagstiftning förelägga handeln vissa åtgärder för att nedbringa svinnet. Utredningen har istället valt att framhålla sådana åtgärder som genom de företagna undersökningarna framstår som mest påkallade för att begränsa tillgreppens omfattning. Åtgärderna kan, utöver dem som avser förbättringar vad gäller den totala svinnkontrollen i företagen, huvudsakligen hänföras till.fyra syften. Dessa är att minska butikstillgrepp av tillfällighetsnatur, att i största möjliga mån förhindra och försvåra tillgrepp av dem som mera systematiskt utnyttjar möjligheterna att stjäla i butiker, att informera och utbilda personalen och bidra till upplysning av allmänheten betr. tillgreppsproblemen, samt slutligen att sträva efter så enhetliga handlingsnormer som möjligt då butikstillgrepp upptäckts. En viss åt-

192 Åtgärder mot butikstillgrepp

gärd kan självfallet ge effekt i flera av de nämnda avseendena.

6.2.1 Allmänna rekommendationer

Genom HUI:s undersökningar har framkommit att endast en dryg tredjedel av de stora företagen, vilka är mest utsatta för butikstillgrepp, har redovisningssystem där svinnets storlek och fördelning kan fastställas. Flertalet av företagen har däremot begränsade möjligheter att få tillräcklig om svinkunskap nets storlek. Av de undersökta mindre företagen kunde inte något redovisa svinnets storlek. HUI:s prisundersökningar har visat att ett svinn på mellan 0,2 och 0,8 % kan uppstå enbart genom att man i dagligvaruhandeln inte tillräckligt bevakar prishöjningar. Sammantaget får svinnkontrollen i detaljhandeln bedömas som klart otillräcklig. Stöldutredningen ser förbättringar härvidlag som en avsolut förutsättning för att detaljhandeln skall kunna få kontroll över det totala svinnet. Först härefter kan stöldsvinnet tillfredsställande bedömas och olika åtgärder vidtas i företagen med hänsyn till svinnets storlek och karaktär.

Härutöver kan allmänt sägas att utredningens undersökningar ger intrycket att lättheten att oupptäckt eller i vart fall ostraffat tillgripa varor i butiker är en av de väsentliga orsakerna till kundstölderna. En viktig uppgift för handeln måste därför vara att minska tillfällena och öka upptäcktsriskerna för Unikstjuvarna. Så sker redan på håll, många men ytterligare åtgärder framstår som motiverade. En väl genomtänkt planering av försäljningsytorna ger en bättre överblick, varigenom försvåras. tillgrepp Pâ flera håll inom handeln finns redan instruktioner och råd för utformning av butikslokaler med hänsyn till tillgreppsriskerna. Utredningen i framlägger detta avseende inte annat än generella synpunkter.

Åtgärder mot 193 butikstillgrepp

Betr. vissa affärstyper eller delar av större butiker kan ökad personaltäthet självfallet bidra till en minskning av tillgreppen. Ett särskilt problem utgör de enmansbetjänade butikerna som kommit att bli relativt vanliga och som ofta har längre öppethållande än annan detaljhandel. Det är uppenbart att enmansbetjäning i många fall kan innebära väsentligt ökade risker för tillgrepp eller andra brott.

6.2.2 Varuexponering

Som utvecklats ovan (avsnitt 4.6) anser allmänheten att den främsta orsaken till butikstillgrepp utgörs av varornas lättåtkomlighet. Enligt utredningens mening kan man förmoda att detta avser såväl dem som lockas av exponeringen som dem som med ursprunglig avsikt att stjäla utnyttjar att varorna är lätt tillgängliga för tillgrepp. Vidare har konstaterats en tendens till stor tillgreppsfrekvens av små, lättgömda, attraktiva och dyra artiklar. Detta har redan lett till att t.ex. tobaksvaror och film ofta förvaras i låsta eller på annat sätt för kunderna otillgängliga utrymmen. Utredningen anser att man inom handeln bör öka skyddet av de lättgömda och stöldbegärliga varorna. Exempel på sådana är förutom de nämnda dyr kosmetika, skivor och kassettband. Det ligger också i sakens natur att massiv, lockande

skyltning kombinerad med självbetjäning av sådana

artiklar starkt ökar riskerna för tillgrepp. Det kan inte uteslutas att man ibland inom handeln väger tillgreppsriskerna mot chansen till ökad försäljning. Stöldsvinnet kan självfallet delvis reduceras genom inlåsning och manuell betjäning betr. de varutyper som visat sig särskilt utsatta för tillgrepp. Av dessa är flera av mode- eller lyxkaraktär. Utred-

ningen anser att frestande exponering av sådana

varor, bristfälligt skydd och den modebetonade inriktningen av produkterna utgör väsentliga orsaker till tillgreppens omfattning. En minskad exponering

194 Åtgärder mot butikstillgrepp

och en ökad kontroll över sådana varor anser utredningen därför angelägen. En total till återgång manuell betjäning är dock av flera orsaker utesluten, bl.a. av kostnadsskäl. Detta bör dock inte hindra ett allvarligt inom övervägande detaljhandeln av en övergång till manuell begränsad betjäning betr. de särskilt stöldbegärliga varorna.

6.2.3 Tekniska hjälpmedel och bevakning

Den tekniska har medfört och utvecklingen nya ökade möjligheter att i detaljhandeln skydda utsatta varu-. grupper. Vissa av dessa tekniska är varstöldskydd ken kostsamma eller Ett komplicerade. exempel på detta är prismärkning med etiketter som endast med stor svårighet kan Eftersom av avlägsnas. byte prisetiketter är en vanlig metod att tillskansa sig varor på oärligt sätt är detta ett tekniskt skydd som bör kunna användas i stor utsträckning. Tillgrepp genom att gömma varor i större förpackningar är också vanliga. Förutom en bättre kontroll av förpackningarna kan särskild försegling av större sådana innebära ett väsentligt försvårande av tillgrepp. Mer dyrbara är i form av särskillarmsystem da brickor eller i prisetiketter inlagda magnetslingor som avger larm om de förs ut ur butiken förbi en kontroll utan att dessförinnan ha avmagnetiserats. Sådana system benämnes EVS, elektroniska varuövervakningssystem. De har hittills främst kom-

mit att användas i textil-, livsmedels- och

bok-, verktygsaffärer. I vissa fall har man inriktat EVSsystemen att endast omfatta vissa dyra och attraktiva varutyper.

Larmsystem av EVS-typ är emellertid inte helt invändningsfria. Larm kan utlösas av misstag på grund av tekniska fel, vilket kan vara att inverka ägnat negativt på normalkunderna. systemen kan sättas ur spel såväl genom att tjuven larmsjälv avlägsnar

Åtgärder mot butikstillgrepp 195

anordningen som genom att denna med olika tekniska manipulationer sätts ur funktion. Larmsystem måste också kompletteras med tillräcklig och utbildad personal som kan ingripa vid larm. Enligt de uppgifter som HUI kunnat inhämta har installation av EVS vanmedfört en nedgång av svinnet, vilken dock ligen inte tycks vara varaktig. Det förefaller således sannolikt att systemen kan motverka de mera tillfälliga tillgreppen, medan de förslagna tjuvarna tämligen fort lär sig att undgå larmen. Utredningen bedömer dock EVS lämpat för skydd av särskilt dyra och attraktiva varor.

En förutsättning för effektivitet är emellertid att personal finns tillgänglig, som kan hindra manipulationer med larmsystemets komponenter. Vad gäller t.ex. användning av EVS vid försäljning av kläder tycks systemet inte vara tillräckligt för att hindra planerade tillgrepp, varför kontroll vid provutrymmen o.dyl. måste ske för att ge god effekt åt larmsystemet. vad gäller andra typer av dyrbara varor som radio, TV, dyrare verktyg, ur, guldvaror och optik finns på många håll förutom manuell betjäning även stöldlarm för de varor som exponeras. Denna kombination synes vara ett lämpligt sätt att nedbringa kundtillgreppen.

som redan nämnts medför enligt utredningens uppfatt-

ning flertalet tekniska varuskyddssystem inte att personal automatiskt kan ersättas. På sina håll har TV-övervakning ansetts vara av begränsat värde, eftersom personal saknats såväl för monitorövervakning som för snabbt ingripande vid tillgrepp. Enligt utredningens uppfattningen måste butiksövervakning med hjälp av butikskontrollanter fortfarande utgöra en

väsentlig del av stöldskyddsverksamheten såväl vad

gäller förebyggande som upptäckande av brott. Som påpekats från flera inom detaljhandeln måste

håll

vid denna typ av bevakning övervägas dels om buti-

196 Åtgärder mot butikstillgrepp

kens storlek och sortiment motiverar sådan bevakning, dels om denna skall ha stickprovskaraktär eller vara mera varaktig. Betr. de större butiksenheterna i storstadsregionerna bör förutsättningar för positiva bevakningsresultat vara goda. Resultatet torde i sista hand vara beroende på den enskilde butikskontrollantens utbildning, skicklighet och motivation. För de större försäljningsanläggningarna i storstadsområden, s.k. köpcentra, är förhållandena ofta sådana att bevakning genom uniformerade väktare är värdefull. Särskilt från brottsförebyggande synpunkt anses sådan bevakning vara av betydelse.

6.2.4 Information till allmänhet och personal

Stöldutredningens attitydundersökningar visar att såväl allmänheten som de butiksanställda i många fall har otillräcklig kunskap om svinnproblemen och att attityderna inte sällan innebär en viss likgiltighet inför butikstillgreppen. Flera kampanjer för att öka kunskaperna om butikstillgreppen har skett från handelns sida. Utredningen ser dessa kampanjer som ett komplement till de åtgärder som bör vidtas från samhällets sida. Det bör emellertid påpekas att även omfattande kampanjer erfarenhetsmässigt endast har en relativt kortvarig effekt. Mest positiv anser utredningen upplysningsverksamhet av den typ som använts i det s.k. Täby-projektet vara. I projektet har handelns organisationer, enskilda företag, polisen och skolan gemensamt arbetat med att sprida kunskap om butikstillgrepp till skolungdom, som aktivt fått arbeta med svinnfrågorna. I informationen har ingått film och grupparbeten för skoleleverna. Samarbetet mellan handeln, polisens brottsförebyggande enheter och skolorna anser utredningen skapa goda förutsättningar för förmedling av kunskaper och utgöra grund för attitydbildning hos barn och ungdom. I den information som handeln bidrar att sprida ser utredningen som särskilt

Åtgärder mot butikstillgrepp 197

viktigt att problemen kring och verkningarna av butikstillgreppen konkretiseras.

Utöver de nämnda möjligheterna till information till allmänheten får handeln anses ha ett stort ansvar för att sprida kunskap och utbildning till den egna personalen. De stora detaljhandelsorganisationerna har redan program för sådan informationsverksamhet. Med hänsyn till de upplysningar som erhållits från detaljhandeln och som framkommit genom attitydundersökningen avseende butikspersonal anser utredningen att det föreligger ett stort behov av information och utbildning. Fortlöpande information och ökad kunskap om det egna företagets svinnproblem bör därför vara av vikt för detaljhandeln. Lika väsentligt finner utredningen vara att personalen får konkreta uppgifter om och exempel på tillgreppssvinnet och de rutiner som företaget önskar genomföra, särskilt vad gäller ingripande vid tillgrepp. I sistnämnda _avseende gäller frågan såväl vilka effekter som kan uppnås för att förebygga brott som att säkerställa lagliga och enhetliga rutiner vid ingripande. stöldutredningen anser att även vad avser butikspersonalen känslan av likgiltighet och anonymitet utgör en

fara. Det bör därför vara av största intresse för.

företagen att för sin personal förklara svinnproblemen, diskutera på vilka sätt den enskilda kan medverka till en förbättring och söka finna nya vägar till en minskning av svinnet. Härigenom kan de butiksanställda få klarhet i vad tillgreppen betyder för det egna företaget och därmed ytterst för personalens anställningstrygghet. Stöldutredningen har Avid utvärdering av HUI:s undersökningar och kontakter med olika företrädare för näringslivet i detta avseende funnit att företag med god kunskap om hela svinnkomplexet också brukar ha kontroll över butikstillgreppen och en medveten och motiverad personal.

198 Åtgärder mot butikstillgrepp

6.2.5 Åtgärder vid upptäckta tillgrepp

Som visats ovan (avsnitt 4.11) har företagen mycket varierande anmälningsrutiner vid upptäckta butikstillgrepp. De företag som anlitar bevakningsföretaget Prefera AB redovisar ett genomsnitt på 60-70 % polisanmälningar. Vid attitydundersökningen avseende butikspersonal uppgav emellertid endast ca 15 % av de svarande polisanmälan som vanligaste åtgärd vid upptäckta tillgrepp. Detta talar för att man i affärer utanför de största butikskedjorna är restriktiv med polisanmälan. Av HUI:s undersökningar framgår att anmälningsfrekvensen varierar mycket kraftigt mellan olika branscher. Så har beklädnadsoch skobranscherna siffror under 40 % och bensinstationerna anmäler enligt de framtagna uppgifterna under 20 % av de upptäckta tillgreppen, medan de mindre företag som redovisats i HUI:s undersökningar endast U9P9iVit Ca 9 % polisanmälningar vid upptäckta tillgrepp. HUI:s undersökningar bekräftar utredningens uppfattning att endast vissa större butiker och butiker med särskilt dyra varor mera regelmässigt anmäler de tillgrepp som upptäcks. I en stor del av detaljhandeln underlåter man emellertid av olika skäl att göra polisanmälan. Orsakerna kan vara många, t.ex. hänsyn till den enskilde kunden eller till butikens rykte, men sannolikt också uppfattningen att anmälan ändå inte medför några åtgärder från samhällets sida.

Stöldutredningen har funnit det olämpligt att genom lagstiftning begränsa målsägandens disposition över anmälan. Däremot föreslår utredningen i flera avseenden en viss utvidgning av samhällets reaktioner vid butikstillgrepp. Vidare föreslås sådana lagändringar att lagföring av tillgrepp skall kunna ske enklare och snabbare än f.n. Stöldutredningen anser att det därigenom bör framstå som mera meningsfullt att polisanmäla tillgrepp än vad som nu kan tyckas vara

Åtgärder mot butikstillgrepp

fallet. Handeln kan väl hävda önskemål om att samrimligt sätt och inom rimlig tid ingriper hället på mot butikstjuvar. En förutsättning härför ertappade är att man i större utsträckning polisanmäler tilloch låter samhället vidta de rättsliga åtgreppen som bör Självfallet kan handeln som gärder följa. hittills i en del fall lösa de problem som själv vid upptäckta tillgrepp utan att samhällets uppstår resurser behöver tas i anspråk. Särskilt kan detta vara fallet vid tillgrepp som förövats av barn och I sådana fall framstår det som angeläget ungdomar. att kontakt tas med föräldrarna.

6.3 Åtgärder från samhället

sina direktiv har stöldutredningen att bl.a. Enligt behandla om införande av straffavgift för frågorna snatteri att uttas av handel själv, om straffbeav oaktsamma tillgrepp samt om skärpta läggande påföljder för butikstillgrepp. Betr. strafflagutformning skall också diskuteras om stiftningens försök till snatteri bör straffbeläggas. Vad gäller för butikstillgrepp anser utredningen att påföljd av straffskalorna kan övervägas, liksom ändring om större likformighet vid påföljd för mindre tillkan De övergripande frågorna om tillgrepp uppnås. ställning sinsemellan och gentemot greppsbrottens annan m.m. ingår i brottslighet, påföljdsvärdering förmögenhetsbrottsutredningens och fängelsestraffkommitténs utredningsuppdrag. Stöldutredningen går därför inte in på dessa frågor. Straffprocessuella som kan beröra butikstillgreppen torde delproblem vis behandlas av Betr. butiksrättegångsutredningen. tillgreppen skall stöldutredningen diskutera möjligheterna till en mera rationell och mindre kostsam handläggningsform för mindre tillgrepp. Utredningen också till att på olika vägar försöka förändsyftar ra attityderna till butikstillgrepp. Stöldutredningen har därvid funnit att det inom områdena rörande

” 200. Åtgärder mot butikstillgrepp

rapporteftergift, åtalsunderlåtelse och registrering av sådana beslut finns vidsträckta möjligheter att avhjälpa de brister som finns i gällande regler och praxis.

6.3.1 Principfrågor om sanktionssystemet

Bakgrund till gällande rätt

Butikstillgrepp bestraffas efter sin art jämlikt bestämmelserna i 8 kapitlet brottsbalken som grov stöld, stöld eller snatteri. Lagrummen har efter brottsbalkens tillkomst inte förändrats i något avseende som påverkar bedömningen vid tillgrepp i butik. Däremot har praxis påverkats av penningvärdets fall och gränsen mellan snatteri och stöld resp. mellan stöld och grov stöld har höjts betydligt. 1968 års brottmålsutredning framlade 1971 förslag till ändring av påföljden för snatteri till enbart böter, men någon sådan ändring kom inte till stånd. Åtalsrättskommittén föreslog i betänkande 1976 en minskning av antalet åtal för mindre brott, däribland snatteri. Utredning och lagföring skulle enligt förslaget underlâtas om det inte var påkallat med hänsyn till viktigt allmänt eller enskilt intresse. Inte heller detta förslag ledde till lagstiftning.

Civilrättslig eller straffrättslig påföljd

I utredningens direktiv omnämns bl.a. frågan om införandet av en straffavgift för butikssnatteri, som man från handelns sida själv skulle få ta ut. Vad gäller omfattningen av ett sådant system anser utredningen först uppenbart att en total avkriminalisering inte kan komma ifråga. Ett avgifts- =system skulle dock kunna omfatta mindre tillgrepp. Fördelarna med ett sådant skulle vara att sanktionen mot den ertappade kom omedelbart. Det kan också

Åtgärder mot butikstillgrepp 201

förmodas att en uppgörelse med affären vanligen upplevs som mindre pressande av den ertappade än om och kopplas in. Vidare skulle man polis åklagare från handelns sida kunna se fördelar i att ta ut en som delvis kunde täcka utgifter för t.ex. beavgift Slutligen skulle också polis och åklagare vakning. arbete med ett stort antal mindre butikstillslippa Ett avgiftssystem skulle å grepp. privaträttsligt andra sidan kunna medföra risk för otillbörligt utav den beroende ställning och nyttjande ertappades tillämpningen av ett avgiftssystem skulle knappast kunna lämnas helt utan kontroll från samhällets sida. Att upphäva straffsanktionen för ett tillgreppsäven om detta är ringa, skulle enligt utredbrott, sannolikt leda till uppfattningen att samningen hället ser detta som mindre allvarligt.

1968 års brottmålsutredning behandlade ingående om ett avgiftssystem, men avfrågan privaträttsligt visade tanken och anförde att i den mån ekonomiska sanktioner skulle sättas in mot dem som olovligen varor i butiker detta borde vara en uppgift tillgrep för de rättsvårdande myndigheterna genom att böter utdömdes.

stöldutredningen finner att nackdelarna med ett avär större än de fördelar som kan vinnas. giftssystem Liksom brottmålsutredningen anser stöldutredningen att sanktioner vid butikstillgrepp skall vidtas av samhället och inte av privatpersoner eller företag. stöldutredningen avvisar därför avkriminalisering och avgiftssystem vid mindre butikstillgrepp.

Straff för oaktsamt brott

Oaktsamt brott vid butikstillgrepp skulle innebära att den straffas som i butiken tar en vara och därefter, utan att ha uppsåt att stjäla, passerar kaseller lämnar butiken utan att betala. Bortsalinje

\ 202 mot butikstillgrepp Åtgärder

sett från fall av rena misstag innebär denna form av oaktsamhet närmast detsamma som ett strikt ansvar för kunden, dvs. den som inte betalat på vanligt sätt anses ha förfarit oaktsamt.

Det antal fall där oaktsamt brott skulle kunna påstås blir enligt utredningens mening begränsat. Utser det vidare svårt att motivera en helt redningen om oaktsamma tillgrepp i situationer av ny princip det som är aktuella. Ett straffbeläggande av slag sådana förfaranden torde också i hög grad strida mot det allmänna rättsmedvetandet, då straff i realiteten skulle inträda vid vanliga fall av slarv, glömska eller förbiseende. Den enda praktiska fördelen med oaktsamt brott skulle vara att uppsåtsfrågan i en del fall skulle kräva mindre utredning, eftersom ett oaktsamt brott kunde tillgripas subsidiärt.

Brottmålsutredningen har i sitt betänkande SOU 1971:10 också övervägt frågan om införande av oaktsamt butikstillgrepp. Denna utredning övervägde möjligheterna att införa ett oaktsamt tillgreppsbrott enligt förebild av bestämmelserna om bedrägligt beteende i 9 kap. 2 § andra stycket brottsbalken. fann emellertid också att Brottmålsutredningen starka skäl talade mot att bredda kriprincipiella att omfatta beteenden och

minaliseringen oaktsamma

man avvisade tanken på straffbeläggning av oaktsamma tillgrepp.

Stöldutredningen finner med hänsyn till vad ovan sagts skälen mot införande av oaktsamma tillgreppsbrott så starka att utredningen inte finner anledning att ytterligare gå in på frågan. Utredningen avvisar tanken på en sådan lagstiftning.

Åtgärder mot butikstillgrepp 203

Straff för försök till snatteri

Svensk rätt saknar straffbarhet vid försök till de förmögenhetsbrotten. I Danmark och Finland är ringa däremot försök till snatteri straffbart. Stöldutredningen har funnit att den lösning som framkommit i praxis betr. fullbordanspunkten för snatteri i självbetjäningsbutik till stor del förtar intresset av en bestraffning av försök. Antalet fall där upp-

såt kan visas redan innan fullbordat brott föreligger

är begränsat. I en del av dessa föreligger sådana försvårande omständigheter att det fullbordade brottet oavsett det tillgripnas värde skall bedömas som stöld. I dessa fall föreligger straffbarhet redan vid försök. I övriga fall kan butikspersonalen självfallet ingripa med påpekande trots att straffbar handling inte föreligger. Vid en allmän bedömning av åtgärder från samhällets sida mot butikstillgrepp har stöldutredningen inte funnit någon utvidgning av det straffbara området påkallad.

Påföljd för snatteri

Stöldutredningen har diskuterat möjligheten att införa penningböter som påföljd vid mindre butikstillgrepp. En delning av brottet snatteri i en svårare och en lindrigare form kan emellertid knappast komma ifråga. Vidare kan ifrågasättas om penningböter bör införas för ett visserligen mindre allvarligt men dock centralt brottsbalksbrott. Därtill kommer att såväl frågor om gripande som om andra tvångsmedel måste särregleras om ett rent bötesbrott tillskapas. Oaktat att penningböter som påföljd vid vissa snatteribrott kunde underlätta förenklad lagföring har stöldutredningen valt att avstå från att utveckla ett sådant förslag. Ett viktigt skäl har härvid också varit att utredningen velat undvika schablongränser mellan olika typer av påföljd för snatteri, då detta lätt kan uppfattas som uttryck för ett påtag-

204 Ätgärder mot butikstillgrepp

ligt större eller mindre ogillande från samhället. De vinster som kan uppnås genom att göra snatteri helt eller delvis till ett bötesbrott anser utredningen kunna uppnås på annat sätt genom förändrade former för enklare handläggning. Stöldutredningen har därför inte funnit anledning att föreslå ändring i straffskalan för snatteri.

6.3.2 Förenklad handläggning av mindre brott

Bakgrund till gällande rätt

Redan vid införandet av nya rättegångsbalken förelåg behov att kunna handlägga enklare brottmål på annat sätt än genom en förhandling inför allmän domstol. För detta ändamål skapades institutet straffföreläggande.

Detta var från början tämligen snävt begränsat att omfatta endast de minsta och enklaste brottmålen. Brottsutvecklingen och behovet av mera rationell handläggning har därefter lett till en rad ändringar i bestämmelserna om strafföreläggande. Genom den senaste ändringen 1976 kan strafföreläggande utfärdas för brott varå kan följa böter eller fängelse i högst sex månader, varvid högst sextio dagsböter får föreläggas.

Lagen om ordningsbot tillkom 1966 efter förslag av

trafikmålskommittén i betänkande SOU 1963:27. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1967 och intogs därefter 1968 i 48 kap. rättegångsbalken. Förutom vid trafikförseelser har ordningsbot kommit att tilllämpas också vid lagföring av vissa brott av enkel beskaffenhet som lämpar sig för en schablonmässig

_bedömning. Enligt anvisningar från rikspolisstyrel-

sen utfärdar polisman föreläggande omedelbart på

platsen eller i vissa fall i efterhand (s.k. kontorsföreläggande). Skriftligt sker van-

godkännande

Åtgärder mot butikstillgrepp 205

Det godkända föreläggandet redoviligtvis genast. sas till RPS och registrering sker betr. vissa uppi körkortsregistret. För kamerala ändamål dogifter kumenteras de godkända föreläggandena lokalt vid polisen. Ordningsföreläggande används i stor omfattoch f.n. utfärdas ca 180.000 förelägganden årning ligen. Högsta enskilda penningbot har fram till den 1 januari 1982 varit 300 kronor, därefter 600 kronor. Vid flera brott tillämpas särskilda sammanräkningsvarigenom bötesbeloppet numera kan bli högst regler, 700 kronor.

Utöver de nämnda instituten har vid flera tillfällen föreslagits andra metoder för att förenkla handläggningen vid mindre brottmål. Brottmålsutredningen föreslog i betänkandetMindre brott(SOU 1974:27) att skadestånd skulle få utdömas genom strafföreläggande, ytterligare mål skulle kunna undantas den varigenom dyrbara och långsammare behandlingen vid domstol. I samma betänkande föreslogs också förenklad process vid domstol i de fall där åtal väckts med anledning av att strafföreläggande inte godkänts. Dessa förslag till i flera avseenden mycket långtgående rationaliseringar ledde inte till lagstiftning. Frågan om s.k. jour-domstolar som ett annat sätt att uppnå snabb och enkel handläggning har under senare år ett flertal gånger aktualiserats, men avvisats. F.n. behandlas frågan av rättegångsutredningen. Utgångspunkten för gällande rätt är sålunda att förenklad lagföring kan ske endast genom strafföreläggande eller ordningsbot i vissa fall.

Handläggningsformer och tidsåtgång

Utvecklingen har lett till att en allt större del av de mindre brotten kan handläggas genom förenklat förfarande utanför domstol. År 1980 utfärdades i landet ca 3.300 strafförelägganden för butikssnatteri, medan för alla typer av butikstillgrepp åtal väcktes i ca

206 Åtgärder mot butikstillgrepp

5.300 fall. Det är angeläget att utvecklingen mot ökad användning av förenklade handläggningsformer fortsätter. En sådan utveckling är nödvändig såväl med hänsyn till brottsutvecklingen som behovet av att minska polisens, åklagarnas ajidomstolarnas arbete med mindre brott.

Brottmålsutredningen redovisade i sitt betänkande 1971 tidsåtgång vid handläggning av butikssnatterier. Ovan under avsnitt 4.3 har stöldutredningen gjort en liknande undersökning. Jämförelsen visar att handläggningstiderna hos polisen minskat. 1979 hade omkring 90 % av ärendena slutligt handlagts inom tre månader jämfört med ca 60 % år 1968. Undersökningarna är av begränsad omfattning, men torde visa att handläggningstiderna förkortats avsevärt. Detta kan ha samband med att utformning av förundersökningsprotokoll blivit enklare och också att kraven på protokollens innehåll, särskilt vid ärenden som avgöres genom strafföreläggande, blivit mindre. Det måste dock hållas i minnet att de redovisade undersökningarna inte utesluter att handläggningstiderna kan variera kraftigt mellan olika polisdistrikt. Även handläggningstiderna vid åklagarmyndigheterna betr. butikstillgrepp har minskat väsentligt. 1979 hade i Malmö ca 95 % av ärendena handlagts inom sex månader, medan motsvarande andel 1966 var ca 75 %. Även här måste dock påpekas att de olika åklagarmyndigheternas rutiner kan variera och därmed påverka handläggningstiderna. Den utveckling som beskrivits betr. polis och åklagare har medfört att även handläggningen vid domstolarna blivit snabbare. Mer än tvâ tredjedelar av de åtalade brotten avgörs inom sex månader och 90 % inom ett år.

Åtgärder mot butikstillgrepp 207

Behovet av straffprocessuella förändringar

Med de positiva resultat som redovisats ovan betr. handläggningstider kan det förefalla som om det endast föreligger ett begränsat behov av ingrepp i straffprocesslagstiftningen. Utredningen anser emellertid att varje möjlighet att ytterligare förkorta tiden mellan gärning och påföljd måste tillvaratas. En snabb och konsekvent lagföring är ett verksamt sätt att påverka attityderna till butikstillgrepp. Samtidigt måste det ligga i den enskildes intresse med en snabb handläggning av ärendet. Det bör därvid anmärkas att en stor del av de misstänkta vid butikstillgrepp inte utgörs av kriminellt eller socialt belastade personer, utan har en mera genomsnittlig sammansättning vad gäller ålder, kön och sociala förhållanden. Stöldutredningen är av den uppfattningen att det faktum att någon påtaglig åtgärd snabbt vidtages vid butikstillgrepp är det väsentliga; sedan spelar det mindre roll om den utgår från domstol, åklagare eller polis. Det viktigaste med åtgärden är att den genom sin snabbhet blir Verksam såväl individual- som allmänpreventivt. Ett krav är dock vid varje form av förenklad lagföring att den enskildes rättssäkerhet garanteras. Vidare anser utredningen att brottsutvecklingen påkallar ett ökat antal lagföringar för butikstillgrepp. Det måste emellertid därvid bli en balans mellan de kostnader samhället ådrager sig genom den ökade lagföringen och de skador tillgreppen vållar. Butikstillgrepp torde mera än många andra brott lämpa sig för snabb handläggning. Det är utredningens uppfattning att sådana förändringar vid lagföring skall kunna ske att man i större utsträckning än tidigare utnyttjar den polispersonal som handlägger ärendena och i mindre omfattning åklagare och domstolar. Härigenom bör resurser kunna frigöras för användning vid allvarligare och mera komplicerade brott. Mot denna bakgrund har stöldutredningen i det följande behandlat

208 Åtgärder mot butikstillgrepp

frågan om ytterligare möjligheter till förenklad lagföring vid butikstillgrepp.

Handläggning vid domstol

Förslag till inrättande av s.k. jourdomstolar har, som inledningsvis nämnts, framställts vid flera tillfällen. Med jourdomstol menas vanligen en domstol som kort tid efter lagöverträdelsen kan träda in och hålla huvudförhandling och döma i målet. Ibland avses också en domstol verksam även kvälls- och nattetid för att lagföring skall kunna ske i omedelbar anslutning till brottet. Den senare typen av domstol lär inte kunna få något större ärendeunderlag i Sverige. Möjligen skulle man på detta sätt kunna skapa en väg att åstadkomma en snabb handläggning av enstaka brott, men förfarandet torde bli kostsamt. Det är inte troligt att en sådan domstol ens i de största städerna skulle få en målbeläggning som innebar ett effektivt utnyttjande av resurserna. Då det i första hand skulle bli enkla brott och förseelser som skulle kunna lagföras på detta sätt blir en stor kostnadsökning svår att försvara. Den först nämnda typen av domstolsverksamhet skulle kunna genomföras av en ordinarie brottmålsrotel vid underrätt där viss tid avsattes för snabbinstämda jourbrott. Även här ter det sig emellertid osäkert vilket ärendeunderlag som skulle kunna förväntas. Olikheterna mellan storstad och landsbygd skulle säkerligen bli mycket stora. I båda de skisserade fallen finns två huvudinvändningar att göra. För det första krävs för en förenklad domstolsprocess att den misstänkte/tilltalade inställer sig till förhandlingen. Det är numera ganska vanligt att den misstänkte uteblir och hans närvaro kan i många fall säkerställas endast genom någon form av förvarstagande i avvaktan på rättegång. Vid mindre brott ter sig detta inte realistiskt. Särskilt påfallande blir de praktiska problemen i distrikt med låg

Åtgärder mot butikstillgrepp 209

brottsfrekvens och långa avstånd. För det andra måste ett jourdomstolsförfarande ses i relation till de möjligheter till förenklad lagföring som redan finns enligt rättegångsbalken. Ärenden som inte kan avgöras genom strafföreläggande eller ordningsföreläggande torde endast i mycket få fall kunna avgöras genom domstolsförhandling i snabbare ordning än som nu sker. De som nu avgöres vid domstol är sådana där strafföreläggande inte kunnat delges, sådana där föreläggande bestritts och sådana där påföljdssskäl eller andra omständigheter lett till att åklagaren inte kan eller vill utnyttja strafföreläggande. I samtliga fall torde endast sällan föreligga möjligheter att snabbare än f.n. ta fram underlag för en omedelbar rättegång. Bevisning och uppgifter om personliga förhållanden måste klarläggas, vilket i många fall inte kan ske omedelbart. Stöldutredningen anser därför att frågan om enklare handläggning inte bör knytas till någon ny form av domstolsförfarande utan i stället bör inriktas på de redan befintliga instituten. Möjligheterna att ytterligare öka effektiviteten och snabbheten vid strafföreläggande och ordningsbot bör därför undersökas.

strafföreläggande

strafföreläggande kan enligt gällande regler utfärdas i ett stort antal ärenden rörande butikstillgrepp. De vanligaste grunderna till att butikssnatteri inte slutligt kan handläggas genom strafföreläggande är, förutom att delgivning inte kunnat ske, att annan påföljd än högst sextio dagsböter bör utdömas och att målsäganden har ersättningsanspråk. Antalet bestridda butikstillgrepp är tämligen litet och de bestridanden som sker är ofta uppenbart ogrundade. Ett sätt att vidga ramen för strafföreläggandets tillämpningsområde är att tillåta att föreläggandet även upptar målsägandeanspråk. Då de före-

210 Åtgärder mot butikstillgrepp sou 1982:39

kommer är inte sällan de enskilda anspråken dock

sådana att de kräver komplettering innan de kan

föreläggas den misstänkte för godkännande. En alltför tidsödande kontrollfunktion läggs därvid enligt utredningens uppfattning på åklagaren. Det kan också med fog påstås att den misstänkte kommer i en beroende ställning. Han kan känna sig tvingad att välja mellan ett godkännande av strafföreläggande med skadestånd som han egentligen inte vill godta och ett bestridande följt av påfrestningen av en rättegång med risk för ökade kostnader och kanske samma slutresultat vad gäller påföljd och skadestånd.

1968 års brottmålsutredning föreslog i sitt betänkande 1974 att enskilt anspråk skulle få upptas i strafföreläggande om det understeg visst tämligen högt satt belopp, men förslaget ledde inte till lagstiftning. Stöldutredningen har övervägt värdet av en sådan förändring av förutsättningarna för utfärdande av strafföreläggande. Skadestånd lämpar sig emellertid enligt utredningen inte heller att handläggas summariskt. Någon nämnvärd vinst i form av snabbare handläggning skulle knappast uppkomma.

Vissa butikstillgrepp går till åtal av den anledningen att åklagaren anser att påföljden bör bestämmas till över sextio dagsböter. Ett sätt att avlasta domstolarna ytterligare butikssnatterier är följaktligen att höja gränsen för den påföljd som kan åläggas genom strafföreläggande. Även denna fråga behandlades av brottmålsutredningen, som föreslog en höjning av högsta dagsbotsantal vid strafföreläggande från femtio till sextio dagsböter. Denna höjning har skett. Tre av utredningens experter ansåg dock att gränsen kunde sättas vid åttio dagsböter. De fall som är aktuella för denna del av straffskalan är ibland av den arten att de väl skulle kunna avgöras genom strafföreläggande. En höjning av den övre gränsen för antalet dagsböter vid strafföre-

Åtgärder mot butikstillgrepp 211

läggande skulle medföra att domstolarna inte behövde belastas med de snatterier där enbart det tillgripnas värde och inga andra omständigheter medför att ett högt antal dagsböter skall utdömas. De butikstillgrepp som leder till höga dagsböter av annan orsak än det tillgripnas värde är vanligen brott som antingen innebär återfall eller är försvårande på annat sätt eller är förövat av någon med sådana personliga förhållanden att domstolsförhandling bör ske. Dessa mål blir oavsett en höjning av dagsbotsgränsen föremål för åtal.

En höjning av straffmaximum vid strafföreläggande torde således medföra att snabbare handläggning uppnås betr. ett mindre antal av de butikssnatterier som nu handläggs vid domstol. Stöldutredningen anser dock inte detta utgöra tillräckligt skäl att föreslå en höjning av den övre påföljdsgränsen vid utfärdande av strafföreläggande.

Vad gäller handläggningstid för strafföreläggande har utredningen inte funnit några vägar att ytterligare påskynda handläggningen vid åklagarmyndigherterna. Det kan med hänsyn till åklagarmyndigheternas arbetsbörda inte undvikas att balanser ibland uppstår och utredningen anser inte att strafföreläggande betr. butikssnatteri kan anses så betydel-

sefulla jämfört med föreläggande betr. andra brott

att de bör behandlas med förtur. Däremot har utredningen ansett att frågan om arbetsfördelningen mellan H polis och åklagare bör undersökas. Utredningen har funnit att en förbättring härvid i första hand borde kunna ske genom ett ökat utnyttjande av ordningsbotsinstitutet.

212 Åtgärder mot butikstillgrepp

Ordningsföreläggande

Ordningsföreläggandet innebar en överflyttning av en del av strafföreläggandeområdet från åklagarna till polisen. Grunden till lagstiftningen var att polisen, åklagarna och domstolarna fått en starkt ökad arbetsbelastning varigenom behovet av ett nytt enkelt sätt för lagföring uppstått. Avsikten var att ordningsföreläggande skulle användas vid trafikförseelser.

Departementschefen anförde vid lagens införande att det blivit en alltmer angelägen uppgift att tillse att tillgänglig personal inom rättsvården utnyttjades effektivt. Särskilt viktigt var att man för handläggningsuppgifter av olika slag inte tog i anspråk mer kvalificerad personal än uppgiftens art krävde. Vidare framhölls som angeläget att tillvarata alla möjligheter att uppnå större snabbhet i handläggningen, så att påföljden blev fastställd snarast möjligt efter brottet. Om rättssäkerhetskravet uttalades att det redan vid rättegångsbalkens tillkomst framhållits att det ordinära domstolsförfarandet var anpassat för betydelsefulla och invecklade mål. Det skulle vara alltför betungande för den misstänkte och medföra onödiga kostnader för det allmänna om man skulle tillämpa samma förfarande för obetydliga erkända förseelser. Ett viktigt skäl för förenklingar i lagföringen var också önskemålet att bespara den enskilde kostnader och besvär som inte stod i proportion till sakens beskaffenhet. Vidare uttalade departementschefen följande.

Enligt min mening är värdet av snabbhet i rättskipningen så stort att man måste ta tillvara alla möjligheter att förenkla handläggningsformerna så länge detta kan ske med bibehållande av tillräckliga garantier för att materiellt riktiga avgöranden blir meddelade. När det gäller brott av mindre allvarlig karaktär kan det inte anses rimligt att samhället anordnar ingående och dyrbara utrednings- och prövningsförfaranden, om den misstänkte själv inte gör

Åtgärder mot butikstillgrepp 213

anspråk härpå utan är villig att i summarisk ordning erkänna vad som läggs honom till last och godtar det straff som kommer i fråga.

I sin kommentar till den föreslagna lagtexten anförde

departementschefen vidare att det inte torde kunna

anföras betänkligheter mot summarisk process vid lindrigare brott. Det kunde enligt departementschefen inte anses oförenligt med polisens ställning och uppgifter att utöva vad som företer vissa likheter med dömande verksamhet. Fog för principiella betänkligheter mot ett polisbötessystem på ett vidare område fanns därför inte.

Lagföringssystemet kom snabbt att accepteras och har fungerat väl. För såväl allmänheten som polisen har det blivit naturligt att erkända och okomplicerade brott kan bli föremål för bötesföreläggande omedelbart på platsen. Tillämpningen av ordningsföreläggande är vidare sådan att rättssäkerheten är väl tillgodosedd. Endast i sällsynta fall sker framställning om undanröjande av föreläggande. När så sker rör det sig mestadels om felräkningar och tekniska misstag vid utfärdandet. Begäran om undanröjande från den misstänktes sida är mycket ovanligt. Ordningsföreläggande har således övertagit en stor del av området för strafföreläggande, varigenom både erhållits en snabb lagföring och en betydande minskning av åklagarens arbetsbörda med mindre brott.

6.3.3 Införande av ordningsföreläggande vid butikssnatteri

De ovan refererade uttalandena vid ordningsbotslagens tillkomst gäller fortfarande. De goda erfarenheterna av ordningsboten har medfört att stöldutredningen anser att möjlighet att tillämpa ordningsbot vid vissa fall av okomplicerade snatterier nu bör övervägas. Skälet för detta är liksom vid tillkomsten av lagen om ordningsbot att behovet av snabb och billig hand-

214 Åtgärder mot butikstillgrepp

läggning av enkla brott ökat. Vad avser mindre snatterier är samtliga de skäl som åberopats vid införandet av ordningsbot gällande. De okomplicerade, erkända snatteribrotten är också av sådan art att de lämpar sig för förenklad lagföring och ett regelbestämt påföljdsval. Lagföring genom föreläggande av ordningsbot skulle i väsentlig omfattning avlasta åklagarna arbete med strafförelägganden. Det skall också framhållas att ordningsföreläggande medför möjligheter till en väsentlig vinst betr. delgivningsförfarandet. I många fall bör föreläggandet kunna utfärdas och godkännas i omedelbar anslutning till brottet. Genom att svårigheterna vid normalt delgivningsförfarande härigenom i stor omfattning kan undvikas bör såväl åklagare som domstolar kunna besparas arbete med de mindre butikstillgreppen. Vid övervägande om ordningsföreläggande skall kunna komma till användning vid snatteri uppkommer främst frågor avseende påföljdens typ och uträkning, om begränsning av tillämpningsområdet för ordningsbot, om förundersökningen och om tekniska följder rörande bl.a. rapportering och registrering, samt om institutets fortsatta benämning.

Dagsböter vid ordningsföreläggande

Som ovan nämnts har stöldutredningen diskuterat möjligheten att föreslå införande av penningböter vid butikssnatterier av låga värden. Utredningen har inte funnit denna väg framkomlig. Om ordningsföreläggande skall kunna avse snatteri måste således begränsningen till penningböter vid ordningsbot frångås och möjlighet att ålägga dagsböter införas. Det kan tyckas att en sådan utvidgning av ordningsbotssystemet strider mot dess grundprinciper, nämligen att polismannen inte skall göra någon annan prövning än huruvida brottet föreligger och därefter påföra straff i enlighet med fastställd bötestaxa. Vid en närmare granskning kan emellertid

Åtgärder mot butikstillgrepp 215

konstateras att det rör sig om en teoretisk och knappast någon praktisk fråga. Åsättande av dagsböter vid strafföreläggande sker f.n. i stor utsträckning genom tillämpning av strafftabeller, där i normalfallen t.ex. det tillgripnas värde vid snatteri svarar mot ett bestämt antal dagsböter. I ett flertal åklagardistrikt tillämpas tämligen strikt en sådan ordning. Det sagda gäller det stora antalet butikstillgrepp där saken är av enkel beskaffenhet och inga andra förhållanden än tillgreppsvärdet blir avgörande för påföljden. Bestämningen av dagsbotens storlek är redan centralt reglerad genom riksåklagarens cirkulär RÅC 1:97. Åsättandet av dagsböter är enligt stöldutredningens kännedom således redan idag vid åklagarmyndigheter och ofta även i domstolarna schablonartat i en majoritet av ärendena.

Dggränsningar för användning av ordningsföreläggande

För att begränsa området för tillämpningen av ordningsbot vid snatteri anser utredningen att hänsyn måste tas till det tillgripnas värde. Det är betr. brott avseende lågt värde som ökningen av antalet lagföringar kommer att bli mest påtaglig och det är alltså här som behovet av enkel och snabb lagföring blir särskilt stort. Dessa brott är vanligen okomplicerade och erkännande föreligger i flertalet fall. Utredningen anser därför att vid tillämpningen av ordningsföreläggande vid snatteri det tillgripnas värde inte bör överstiga en viss relativt låg värdegräns. Som tidigare uttalats ligger gränsen mellan snatteri och stöld vid omkring 400 kronor. En lämplig värdegräns för ordningsföreläggande anser utredningen vara hälften av detta belopp eller omkring 200 kronor. Denna gräns bör kunna ändras om förändring av penningvärdet eller andra förhållanden föranleder detta. Därutöver bör framhållas att varje förhållande som kan medföra att brottet skiljer sig

från normalfallet skall utgöra hinder för handlägg-

216 Åtgärder mot butikstillgrepp

ning genom ordningsföreläggande. Det är endast de erkända och okomplicerade brotten rörande mindre värden som skall kunna lagföras på detta sätt. De brott som inte uppfyller dessa krav skall överlämnas till åklagaren för strafföreläggande eller åtal.

Förundersökningen

Enkla butikssnatterier föranleder som ovan nämnts (avsnitt 2.1.2) oftast korta förundersökningsanteckningar. Formellt gäller reglerna i 23 kap. 18 § rättegångsbalken, vari bl.a. föreskrivs att den misstänkte efter förundersökningens slut skall få ta del av vad som framkommit och lämnas skäligt rådrum. Innan detta har skett får åtal inte väckas. I praktiken önskar den misstänkte ofta inte ta del av förundersökningen. Då de uppgifter som skall föreläggas den misstänkte i de enkla fallen endast är anmälan, erkännandet av brottet och personuppgifter blir dock behovet av rådrum normalt litet. Utredningen finner emellertid att även den begränsade förundersökningen vid de enkla snatterierna kan bidra till att minska effektiviteten i en omedelbar handläggning. Redan enligt reglerna om utfärdande av ordningsföreläggande i 48 kap. 16 § RB anges att den misstänkte om så erfordras skall lämnas rådrum. Därigenom anser utredningen att den misstänktes rätt tillräckligt tas tillvara i ärenden av den typ som nu är aktuell. Den formella och något mera omfattande regleringen för dokumentation av förundersökning m.fl. regler som nu gäller även vid de enkla fallen av snatteri anser utredningen därför kan avvaras. Härigenom minskas arbetet för den handläggande polismannen till ett minimum, samtidigt som den misstänktes rätt inte åsidosätts. Ett undantag från bestämmelserna om krav på förundersökning bör därför enligt utredningens mening göras. Inskränkningen bör intas i 23 kap. 22 § RB och skall gälla endast de fall där polisman äger

SÖU 1982:39, Åtgärder mot butikstillgrepp 217

rätt att utfärda ordningsföreläggande enligt de regler som utredningen föreslår.

Straffskala vid ordningsföreläggande

Betr. de brott som således faller in under det tänkta tillämpningsområdet för ordningsföreläggande föreslår utredningen att dagsböter skall kunna åsättas. Den exklusiva användningen av penningböter vid ordningsföreläggande skulle alltså brytas. Liksom betr. nu gällande bestämmelser om ordningsbot anser utredningen att riksåklagaren skall fastställa det antal dagsböter som skall utgå vid de aktuella brotten. Utredningen har funnit att påföljden bör bestämmas till ungefär dubbla tillgreppsvärdet. Straffbestämmelserna skulle då vid en normal dagsbot om 10 kronor omfatta 20 dagsböter för tillgreppsvärde upp till 100 kronor, 25 dagsböter vid tillgreppsvärde mellan 101 och 150 kronor och 30 dagsböter mellan 151 och 200 kronor. Antalet dagsböter blir då liksom tillgreppsvärdet vid ordningsföreläggande begränsat till hälften av vad motsvarande regler för strafföreläggande föreskriver. De av riksåklagaren fastställda dagsbotsgränserna skulle således gälla på samma sätt som nuvarande ordningsbotstaxa vid trafikbrott som t.ex. hastighetsöverträdelse. Även här är värdet, hastigheten, avgörande för påföljden. Om brottet emellertid inte är okomplicerat kan det bli aktuellt med misstanke om vårdslöshet i trafik, varvid ärendet följaktligen överlämnas till åklagaren.

Stöldutredningens förslag skiljer sig således mycket litet i praktiken från de metoder som redan utvecklats och fungerar väl inom ordningsbotssystemet. Vad gäller storleken av varje dagsbot är detta redan reglerat av riksåklagaren. Dessa bestämmelser bör inte vara svårare att tillämpa än de nu gällande reglerna för sammanräkning av ordningsbot vid flera brott. Polismannen får från rikspolisstyrelsens person-

218 mot butikstillgrepp Åtgärder

och belastningsregister inhämta uppgifter om ev. tidigare brottslighet som kan medföra att ordningsföreläggande inte kan utfärdas. Vid återfall i brott, flera brott vid samma tillfälle eller andra försvårande omständigheter skall det, som ovan uttalats, inte kunna bli aktuellt med lagföring genom ordnings- H föreläggande. Ärendet får i dessa fall istället överlämnas till åklagaren.

Ordningsföreläggande betr. unga lagöverträdare

Vid beslut om åtal och om utfärdande av strafföreläggande skall om svårare straff än böter är stadgat för brottet föras särskilt protokoll då prövning sker enligt lagen (1964:167) om unga lagöverträdare, dvs. då gärningsmannen är mellan 15 och 18 år vid brottets begående. Kravet på upprättande av protokoll föreskrivs för åklagaren i KK 1964:740 med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål. Närmare reg-

ler för upprättande av protokoll har utfärdats av

Bestämmelserna om protokollföring av riksåklagaren. åtalsprövning jml. LUL är knutna till det straff som är stadgat för brottet. Detta innebär att ett stort antal klara bötesbrott, där fängelse i och för sig ingår i straffskalan kräver protokoll vid åtal eller utfärdande av strafföreläggande. Exempel sådana brott är, förutom snatteri, bedrägligt bepå teende, skadegörelse, ofredande, olovligt brukande samt inom specialstraffrätten varusmuggling och Vid flera av dessa brott, därgrov olovlig körning. ibland praxis sedan lång tid så väl utsnatteri,är vecklad att det omedelbart brukar stå klart dels att böter skall på brottet, dels att anledning att följa höra sociala myndigheter saknas. Proumollföringen av åtalsprövningen enligt LUL har i dessa fall blivit en formalitet.

Vid en av tillämpningsområdet för ordutvidgning frågan om och hur den ningsföreläggande uppkommer

Åtgärder mot 219 butikstillgrepp,

prövning enligt LUL som nu göres av åklagare skall göras av polisman. Utredningen konstaterar att det med den föreslagna omfattningen av rätten för polisman att utfärda ordningsföreläggande för snatteri blir en principiell skillnad mellan de brott som kan handläggas av polisman och de som handlägges av åklagaren. De brott som kan bli föremål för ordningsföreläggande är genom den föreslagna lagstiftningen inskränkta till de värdemässigt lägsta och i övrigt okomplicerade fallen. Även om flertalet snatterier som bedöms av åklagare trots högre tillgreppsvärde oftast i praktiken är bötesbrott föreligger i dessa fall dock alltid möjligheten av försvårande omständigheter. Utredningen anser att den prövning som skall ske enligt LUL i dessa senare fall även i fortsättningen bör redovisas enligt nuvarande regler. Däremot kan utredningen inte finna att något motsvarande intresse eller behov kan finnas betr. de brott som skall kunna handläggas genom ordningsföreläggande. Någon motsvarighet till åklagarens skyldighet att föra protokoll över åtalsprövning enligt LUL m.m. bör därför enligt stöldutredningen inte åläggas polisman. Utredningen finner inte att någon särskild lagstiftning om undantag härvid är erforderlig.

Vissa tekniska frågor

stöldutredningen har övervägt om åläggande av dagsböter genom ordningsföreläggande bör bedömas så principiellt annorlunda än det nuvarande ordningsbotssystemet att institutets benämning bör ändras. Beteckningen ordningsföreläggande skapades av trafikmålskommittén och kom snabbt att beteckna både den utfärdade handlingen och själva institutet. Benämningen ansågs då den infördes klargöra att det vid

denna handläggningsform var fråga om förseelser av

ordningskaraktär. Allmänheten torde numera vara införstådd med att vissa böter åläggs av polisen. Det

220 Åtgärder mot butikstillgrepp

är osäkert om de bötfällda har kännedom om eller intresse av föreläggandets benämning. I flertalet fall ser den bötfällde säkerligen bötesbeloppets storlek som det väsentliga. Det bör dock inte förbises att benämningen ordningsbot vid snatteri kan leda till uppfattningen att samhället ser mindre allvarligt på sådant brott. Utredningen är av den uppfattningen att samtliga föreläggande av böter som sker av polisen lämpligen borde benämnas bötesföreläggande. En sådan förändring torde dock få övervägas i ett större sammanhang än det förevarande. Stöldutredningen föreáär därför inte någon ändring av benämningen ordningsbot i föreläggande av dagsböter för snatteri.

För utfärdande av dagsböter genom ordningsföreläggande krävs att nuvarande blankett ändras. Därvid får hänsyn tas till att registrering av sådana förelägganden skall ske i centralt polisregister såsom vid strafföreläggande. Utredningen har funnit att det föreslagna systemet med dagsböter vid ordningsbot inte i något väsentligt avseende skiljer sig från nu gällande regler för ordningsföreläggande. Utredningen har därför inte funnit anledning att föreslå ändrade behörighetsregler för utfärdande av sådant föreläggande.

Sammanfattning

Stöldutredningen anser att tillämpningen av ordningsbotsinstitutet givit så goda erfarenheter att detta nu bör kunna utnyttjas för beivrande av mindre butikssnatterier. Utredningen föreslår därför att dagsböter skall få åläggas genom ordningsföreläggande. Såväl antalet dagsböter som dessas storlek skall regleras genom särskilda bestämmelser. Den praktiska skillnaden från den nuvarande tillämpningen av ordningsbot blir därför obetydlig.

Åtgärder mot butikstillgrepp 221

Förslaget innebär vidare att varje ärende som inte är av enkel natur, erkänt och faller inom den beloppsmässiga begränsningen för tillämpning av ordningsbot på vanligt sätt skall överlämnas till åklagare för fortsatt handläggning. Utredningen kan inte finna att de föreslagna ändringarna och utvidgningen av användningsområdet för ordningsbot innebär någon minskad rättssäkerhet eller är ägnade att påtagligt förändra uppgifterna för och kraven på den enskilde polismannen. Det finns anledning att tro att allmänheten kommer att acceptera ordningsföreläggande vid mindre snatterier som en snabb och för den enskilde förhållandevis skonsam form av lagföring. Lagföring av mindre butikstillgrepp genom ordningsföreläggande medför en väsentlig minskning av åklagarnas befattning med mindre tillgrepp. Förfarandet innebär också en förenkling av polisens arbete. Handläggningsformen bör totalt sett innebära en minskning av samhällets kostnader för lagföring av butikstill- 9rePP-

6.3.4 Rapporteftergift

Bakgrund till gällande rätt

1968 års brottmålsutredningen uttalade i betänkandet SOU 1971:10 snatteri att de straffrättsliga ingripandena borde begränsas vid mindre brott. Ett sätt att åstadkomma detta var att utvidga tilllämpningsområdet för rapporteftergift, så att även snatteri skulle falla inom detta område. Förutsättningarna för rapporteftergift skulle enligt utredningen vara att brottsobjektets värde var lågt eller den lidna skadan obetydlig och att brottet kunde anses vara en tillfällig lagöverträdelse. I samband med sistnämnda rekvisit uttalade utredningen att den förutsatte att registrering skulle ske av såväl rapporteftergift som åtalsunderlåtelse. Brottmålsutredningen konstaterade vidare att någon nedre

222 Åtgärder mot butikstillgrepp

gräns för straffbarhet inte fanns vid mindre förmögenhetsbrott. Utredningen ansåg emellertid att samhällets reaktion vid olovligt tillgrepp av saker med mycket ringa värde borde vara så utformad, att den dels uttryckte ett ogillande, dels förmådde lagöverträdaren att avhålla sig från brott i fortsättningen. Utredningen var av den uppfattningen att man kunde underlåta lagföring i dessa fall och att rapporteftergiften fyllde de uppställda kraven på en adekvat reaktion från samhället vid åtskilliga mera bagatellartade förmögenhetsbrott.

Brottmålsutredningens förslag ledde till lagstiftning om utvidgning av rapporteftergiftens tillämpningsområde. Registrering av rapporteftergift skedde i lokala polisregister.

20-kronorsgränsen. Rapporteftergiften i praxis

Butikstillgreppen har som tidigare berörts ökat kraftigt. En av orsakerna härtill anser stöldutredningen vara att söka i de regler om rapporteftergift som infördes efter brottmålsutredningens förslag. Samtidigt med dessa regler utfärdades anvisningar, Cirk 1972:25, som stödde sig på de uttalanden som gjorts i brottmålsutredningens betänkande. Anvisningarna var en naturlig följd av lagstiftningen, då polisman som var förundersökningsledare behövde regler för tillämpningen av rapporteftergift inom det nya område som tillkommit. Därvid kom en värdegräns att te sig som den enklaste vägen att begränsa området. Denna gräns sattes till omkring 20 kronor, som alltså blev den_§yr§_gränsen för tillämpning av rapporteftergift. Fem år senare framfördes genom allmänt meddelande från rikspolisstyrelsen att denna värdegräns fortfarande var i kraft, varvid påpekades att lokala höjningar av gränsen med hänsyn till penningvärdets fall eller av annan orsak inte var tillåtna. Detta förnyade

Åtgärder mot butikstillgrepp 223

påpekande om de gällande reglerna var orsakat av den utveckling av rapporteftergiften som skett sedan 1972.

År 1980 meddelades i landet rapporteftergift betr. över 20 % av alla då handlagda och

butikstillgrepp

eftergifterna avsåg i uppskattningsvis 9-10 % av fallen tillgrepp rörande belopp som klart översteg omkring 20 kronor. Den tämligen måttliga användningen av rapporteftergift som brottmålsutredningen förespråkat kom således att bli vidsträckt. Mycket snart hade gränsen utvecklats inte till en övre gräns för rapporteftergift utan i de flesta fall en lägre gräns för anmälan till åklagare. Tillgrepp avseende mindre än 20 kronor har således med få undantag i praktiken blivit straffria. Det kan således konstateras att tillämpningen av rapporteftergift vid snatteri blivit extensiv.

Utvecklingen av rapporteftergiftens tillämpning ger anledning till övervägande av åtgärder för att åstadkomma en ändring av de rådande förhållandena. SCB:s attitydundersökning avseende allmänheten (se avsnitt 4.6) har visat att en majoritet av allmän-

heten saknar kunskap om att det är straffbart att

stjäla för mindre än 20 kronor. Resultatet får anses bekräfta den oro för uppluckring av rättsmoralen som uttryckts i utredningens direktiv. Utredningen är av den uppfattningen att värdegränsen vid 20 kronor, dess tillämpning samt den delvis ovederhäftiga publicitet som värdegränsen erhållit påverkat allmänhetens kunskap om straffbarheten av mindre snatterier. Det kan vidare antas att man på sina håll inom handeln kommit att betrakta det som utan mening

att polisanmäla tillgrepp rörande mindre värden.

224 Åtgärder mot butikstillgrepp

Bibehållande av eftergiftsinstitut vid snatteri

Utredningen har övervägt frågan huruvida rapporteftergift överhuvud bör behållas som institut. Stöldutredningen har utgått från att restriktivare och mindre schablonmässiga regler måste komma att tillämpas vid en bedömning om lagföring skall ske av de mindre tillgreppsbrotten. Utredningen har även betr. åtalsunderlåtelse jml. 20 kap. 7 § 1 st 1 p rättegångsbalken, som redovisas nedan, förutsatt en ändring till en avsevärt mindre vidsträckt tilllämpning. Oaktat antalet ärenden som inte skall lagföras bör bli begränsat, anser utredningen dock att flera skäl talar för ett bibehållande av polisens möjligheter att besluta att inte lagföra mindre tillgrepp.

Polisman tilläggs genom utredningens förslag befogenhet att genom ordningsbot förelägga dagsböter för snatteri upp till visst värde. Det ter sig naturligt att samma handläggare också skall ha möjlighet att betr. dessa ärenden fatta beslut att inte lagföra. De anvisningar som utfärdas för tillämpningen av den nya formen av eftergift bör utformas så, att de lätt kan tillämpas utan att gränsdragningsproblem uppstår. Utredningen anser det vara av vikt, att ingripandet mot den ertappade butikstjuven, oavsett om därefter följer åtal, strafföreläggande, ordningsbot eller beslut om att inte lagföra, sker så omedelbart och samtidigt så skonsamt som möjligt. Genom vad utredningen erfarit från flera håll betraktas ovissheten och det utdragna beslutsförfarandet som en av de allvarligaste svagheterna i det nuvaå rande systemet, då ärendena går till åklagare för j 1 beslut.

Ett överförande till åklagarna av samtliga beslut att inte lagföra kunde möjligen ha fördelar då det gäller att åstadkomma en enhetlig praxis, men skulle

Åtgärder mot butikstillgrepp 225

med säkerhet medföra relativt långa beslutstider. Det framstår också som mera rationellt att samma myndighet som utfärdar föreläggande (om ordningsbot) också kan meddela beslut om motsatsen, dvs. att ingen bötespåföljd skall åläggas. Rätt för polismyndighet att meddela eftergift av bötesstraff medverkar också till den omdelbarhet och snabbhet i förfarandet som utredningen eftersträvar och anser av stort värde.

Införande av böteseftergift. Förutsättningar

Enligt stöldutredningens uppfattning är en av de största svagheterna hos de hittills gällande reglerna för rapporteftergift den fasta beloppsgränsen. Utredningen anser det klart att en sådan gräns lätt leder till missförstånd rörande själva straffbarheten. Stöldutredningen anser det oacceptabelt att frågan om lagföring av ett mindre tillgrepp bedöms i det närmaste helt schablonmässigt efter det tillgripnas värde och att därmed i realiteten skapas en nedre straffbarhetsgräns. Systemet blir direkt stötande om allmänheten dessutom får en sådan uppfattning om praxis att man ibland t.o.m. anpassar tillgreppen efter de schablongränser som uppsatts. Stöldutredningen föreslår därför att bestämmelserna i 12 § 3 st polisinstruktionen ändras, varigenom förutsättningarna för underlåtenhet att lagföra bestämmes annorlunda än som skett genom 1972 års lagändring. Härvid har ett första mål varit att undvika en fast värdegräns som huvudsaklig grund för bedömningen huruvida lagföring skall ske eller inte. Utredningens uppfattning av tillämpningen av rapporteftergift och åtalsunderlåtelse är att då vid butikstillgrepp lagföring framstår som opåkallad värdet endast bör vara en av flera omständigheter vid bedömningen. Utredningen har därför låtit utgångspunkten för beslut vara en helhetsbedömning, varvid det tillgripnas värde inte tillmätes större betydelse än andra fakta. Utredningen har därmed

226 Åtgärder mot butikstillgrepp sou 1982:39 r

särskilt velat påpeka att någon generell nedre gräns för straffbarhet inte kan eller bör sättas. Området inom vilket polisen har rätt att underlåta lagföringsåtgärd bör enligt utredningen vidgas till att omfatta alla de brott för vilka polisen skall äga rätt att utfärda ordningsbot, dvs. tillgrepp där inga försvårande omständigheter föreligger och värdet av det tillgripna är högst 200 kronor. Fall av butikstillgrepp som normalt skulle överlämnas till åklagare för strafföreläggande eller åtal skall, även om särskilda omständigheter anses föreligga, inte bli föremål för eftergiftsbeslut av polisen utan lämnas till åklagaren för eventuellt beslut om åtalsunderlåtelse.

En förutsättning för att polisen skall få underlåta lagföring måste vara att erkännande föreligger. Utredningen vill härmed skärpa de nuvarande reglerna enligt vilka det måste (dock) stå klart för polismannen att den misstänkte har begått gärningen och att denna är att bedöma som snatteri. (Cirk 1972:25) Stöldutredningen anser att eftergift inte får ske om brottet förnekas. Detta innebär att kraven på polismannen att göra en ibland tämligen svår bedömning bortfaller. I de fall där oklarhet om rättsläget föreligger eller gärningen eljest inte är lättbedömd skall polisen inte belastas med tillämpningsproblemen, utan ärendet överlämnas till åklagaren.

Inom ramen för polisens befogenheter att lagföra mindre butikstillgrepp bör sålunda trots den skärpning av praxis som utredningen föreslår finnas ett område för underlåtenhet att lagföra. Omständigheterna vid brottet skall då vara sådana att de påtagligt skiljer sig från normalfallen av butikstillgrepp, antingen betr. själva gärningen eller betr. den misstänktes person. Som nämnts är således lågt värde hos det tillgripna normalt inte tillräckligt att motivera en underlåtelse. Inte heller bör sär-

Åtgärder mot butikstillgrepp 227

skilt låg eller hög ålder hos den misstänkte ensamt utgöra grunden för sådant beslut. Förhållandena måste sammantagna vara sådana att lagföring uppenbarligen är opåkallad och att erinran är en tillräcklig åtgärd för att förhindra återfall. Liksom 1968 års brottmålsutredning anser stöldutredningen att vissa förhållanden utesluter möjlighet att underlåta lagföring. Förutom vad ovan sagts om erkännande skall lagföring ske om den misstänkte förut erhållit eftergift eller åtalsunderlåtelse eller lagförts för förmögenhetsbrott. En period av fem år före det aktuella brottet kan därvid lämpligen beaktas. Lagföring skall inte heller underlåtas om vid brottet använts hjälpmedel eller omständigheterna på annat sätt är försvårande och inte heller om målsäganden har skadeståndsanspråk. Sammanfattningsvis avses de nya reglerna innebära en betydande inskränkning i förhållande till det område som i nuvarande praxis omfattas av rapporteftergift.

Redan tidigare kunde med fog diskuterats huruvida rapporteftergift var en adekvat benämning, eftersom endast rapport till åklagaren underläts. Eftersom polisen enligt utredningens förslag självständigt kommer att handlägga flertalet av de ärenden där underlåtelse av lagföring blir aktuell blir beteckningen rapporteftergift missvisande. Beslutet kommer att innebära en lagföringsunderlåtelse eller närmare bestämt en ordningsbotsunderlåtelse. Även om dessa beteckningar ger klarhet i beslutens innebörd lämpar de sig av praktiska skäl inte som arbetsbenämningar på beslutsformen. Utredningen har stannat för benämningen böteseftergift för polisens beslut om att underlåta att förelägga ordningsbot.

228 Åtgärder mot butikstillgrepp

Sammanfattning

Stöldutredningens förslag till ersättande av rapporteftergift med böteseftergift innebär, i vart fall inledningsvis, ett ökat antal lagföringar av mindre tillgreppsbrott. Utredningen anser denna åtgärd påkallad från flera synpunkter. Främst anser utredningen att en restriktiv tillämpning av bötesefter- - och åtalsunderlåtelse - är ett gift nödvändigt sätt att genom lagstiftning försöka hejda den allvarliga brottsutvecklingen. Därvid ser stöldutredningen allvarligt på det förhållandet att synen på tillgreppsbrott rörande mindre värden bland allmänheten förändrats därhän att halva befolkningen inte synes veta att brottet är straffbart. Tillämpningen av rapporteftergift och en viss passivitet från handelns sida torde ha bidragit till denna utveckanser att samhället - såsom t.ex. ling. Utredningen vid narkotikaförseelser - har ett stort ansvar för att förhindra utbredning av mindre brott som lätt kan övergå till ökad och grövre kriminalitet hos framför allt unga lagöverträdare. En begränsning och förändring av reglerna för rapporteftergift vid snatteri är därför enligt stöldutredningen nödvändig.

6.3.5 Åtalsunderlåtelse jml.20 kap. 7 § 1 st 1 p rättegångsbalken

Bakgrund till gällande rätt

Genom lagändringar 1971 och 1972 förändrades förutsättningarna för tillämpning av åtalsunderlåtelse jml 20 kap. 7 §1 st 1 p rättegångsbalken avsevärt. Först vidgades området till att omfatta även fall där påföljden vid åtal skulle bli höga böter. Fortfarande skulle dock särskilda omständigheter föreligga i det enskilda fallet för att åtal skulle få underlåtas. Därefter tillkom nya regler gällande

Åtgärder mot butikstillgrepp 229

mindre förmögenhetsbrott. Syftet var att minska antalet åtal bl.a. för snatteri. Ringa straffvärde blev utgångspunkten för åtalsunderlåtelse och straffvärdet kom att knytas till det tillgripnas värde.

Utveckling av praxis

Den tillämpning av 20 kap. 7 § 1 st 1 p rättegångsbalken som föreskrevs av riksåklagaren kom att vålla svårigheter för åklagarna. Värdet kunde i många fall av åtalsunderlåtelse ligga över 20-kronorsgränsen enligt RÅ:s anvisningar, men därutöver utsades endast att brottet vid en samlad bedömning skulle ha ringa straffvärde. Förutsättningarna för åtalsunderlåtelse kom att variera starkt mellan olika åklagardistrikt. Dessa förhållanden föranledde riksåklagaren att företa en enkät bland landets åklagare för att skapa en bild av hur tillämpningen av åtalsunderlåtelse vid snatteri utvecklats. I RÅ-nytt den 15 juni 1979 redovisade riksåklagaren resultaten av undersökningen. Något mer än hälften av åklagardistrikten tillämpade en 20-kronorsgräns. Av de distrikt som tillämpade en högre gräns angav flertalet 50 kronor och ett fåtal mer än 50 kronor. Det högsta angivna värdet var 150 kronor. De flesta distrikten uppgav att man var restriktiv med åtalsunderlåtelser. Sådana meddelades endast då särskilda omständigheter som hög ålder, sjukdom eller liknande förelåg. Riksåklagaren hänvisade härefter till innehållet i cirkulär C 70 och anförde: Med hänsyn till den penningvärdeförsämring som ägt rum efter cirkulärets tillkomst torde numera värdegränsen för åtalsunderlåtelse vid bagatellartade snatterier av engångsnatur kunna sättas inte obetydligt högre än gränsen för rapporteftergift (20 kronor). Från vissa distrikt har upplysts att värdegränsen för åtalsunderlåtelse satts till 50 kronor. Jag anser att en sådan praxis kan godtagas. Riksåklagarens uttalande innebär enligt utredningens uppfattning i prak-

230 mot butikstillgrepp Åtgärder

tiken upprättande av en schablongräns även för åtalsunderlåtelse. Några krav på att det skall föreligga några särskilda omständigheter i det enskilda fallet uttalas inte, varför beloppsgränsen torde gälla sådana fall av snatteri som är av engångskaraktär och där försvårande omständigheter inte föreligger. Syftet med riksåklagarens uttalande var främst att söka åstadkomma större likformighet vid tillämpningen av åtalsunderlåtelse.

Stöldutredningen har under sitt arbete tagit kontakt med ett 15-tal åklagarmyndigheter bl.a. för att efterhöra praxis vid och synpunkter på åtalsunderlåtelse vid snatteri. Myndigheterna är spridda geografiskt och omfattar såväl stora som små åklagardistrikt. Det föreligger en betydande variation mellan de ärenden som överhuvud redovisas till resp. åklagarmyndighet. I vissa distrikt förekommer aldrig att polisen redovisar protokoll avseende snatteri av lägre värde än 20 kronor, medan i andra distrikt polisen vidarebefordrar alla ärenden oavsett tillgreppsvärdet. Dessa båda ytterligheter återfinns hos hälften av de tillfrågade distrikten, medan man från den återstående hälften uppgivit att man endast sällan och då vid särskilda omständigheter, t.ex. återfall, får ärenden rörande tillgrepp under 20 kronor. Den värdegräns som tillämpas för åtalsunderlåtelse jml 20 kap. 7 § 1 st 1 p rättegångsbalken ligger mellan 20 och 50 kronor, med övervikt för den övre delen av skalan. Något distrikt går över 50 kronor, medan ett par håller sin praxis omkring 20 kronor. Endast i ett distrikt uppges värdet vara ensamt avgörande. Vid många av de tillfrågade myndigheterna fordras dock tämligen starka skäl innan lagföring sker för belopp under 50 kronor. Från flera myndigheter sades att beloppen lätt tenderar att tillämpas slentrianmässigt. Vidare uttalades från många myndigheter missnöje med den höjda värdegränsen för åtalsunderlåtelse. Från

SOU 1982;39 Åtgärder mot butikstillgrepp 231

flera håll ifrågasattes direkt lämpligheten av nuvarande system med rapporteftergift och åtalsunderlåtelse. Av från rikspolisstyrelsen inhämtade upp-

gifter om lämnade åtalsunderlåtelser jml RB 20:7 p 1

framgår att rikssiffrorna 1980 för det tillgripnas värde i över 50 % av fallen ligger mellan 21 och 50 kronor. Ca 10 % ligger över 50 kronor och nära 20 % under 20 kronor. Antalet beslut avseende okänt värde är dock så högt som 17,5 %. Under tiden 1975-1980 har antalet distrikt som tillämpat 50-kronorsgränsen ökat. Anmärkningsvärt är att ungefär hälften av åtalsunderlåtelserna avser personer mellan 19 och 59 år. särskilda skäl att underlåta åtal betr. personer i dessa åldersgrupper borde vara tämligen ovanliga. Siffrorna måste tolkas så att en slentrianmässig bedömning endast efter det tillgripnas värde är betydligt vanligare än vad som uppgivits från åklagarmyndigheterna till RÅ.

överväganden och riktlinjer för ändrad tillämpning

Stöldutredningen finner att den av RÅ 1979 publicerade värdegränsen påverkat åklagarnas tillämpning av åtalsunderlåtelse jml RB 20 kap. 7 § 1 st 1 p så att i realiteten en nedre gräns för åtal tillskapats. 50-kronorsgränsen uppges vara tillkommen för att utjämna skillnaderna i praxis mellan olika

åklagarmyndigheter. RÅ:s rekommendationer om åtals-

underlåtelse torde ha medfört att endast särskilda omständigheter föranleder åklagarna att frångå anvisningarna och väcka åtal. Härigenom kommer den verkliga motiveringen bakom det enskilda beslutet om åtalsunderlåtelse att grundas enbart på tillgreppsbeloppet, vilket om detta understiger 50 kronor innebär att åtalsunderlåtelse meddelas om inte särskilda skäl talar detta. Är tillgreppsbe-

mot

loppet över 50 kronor får åklagaren emellertid motivera sitt beslut med att särskilda omständigheter talar för åtalsunderlåtelse. Två typer av motive-

,232 Åtgärder mot butikstillgrepp

ringar får således komma till användning beroende på om tillgreppet ligger eller under den ut-

över

satta värdegränsen.

Bagatellbrott av engångskaraktär får tolkas som brott avseende mindre än 50 kronor. Bagatellkaraktären torde förutom av beloppet endast bestämmas av frånvaron av försvårande omständigheter. Bedömningen av engångskaraktären kan göras endast om kontroll av tidigare brott verkligen är möjlig att göra. Eftersom endast tidigare lagföringar och i huvudsak inga åtalsunderlåtelser och aldrig rapporteftergifter är föremål för registrering blir värdegränsen i flertalet fall ensam avgörande. Resultatet av den rekommenderade tillämpningen av 20 kap. 7 § 1 st 1 p rättegångsbalken vid snatteri blir därför enligt stöldutredningen just det som riksåklagaren i cirkulär C 67 särskilt uttalat måste undvikas. Utredningen kan nämligen inte finna annat än att åtalsunderlåtelse blivit så vanlig för en viss kategori gärningar (snatteri under 50 kronor) att allmänheten kan räkna med att undgå påföljd om man upptäcks. Åtalsunderlåtelse har blivit en direkt fortsättning på rapporteftergiften och praxis föregår därigenom på ett olyckligt sätt en avkriminalisering, som med hänsyn till svinn- och brottsutveckling enligt stöldutredningen inte är acceptabel. Även om riksåklagarens uttalande inte fått samma publicitet som 20-kronors-gränsen vid rapporteftergift har det dock bland allmänheten uppfattats som om det tillkommit en ännu högre gräns vid snatteri. Detta kan enligt utredningens mening inte ha undgått att få negativa verkningar såväl vad gäller allmänhetens attityder till och uppfattning om snatteribrottet som vad avser inställningen inom handeln till det meningsfulla i ingripande och polisanmälan vid butikstillgrepp.

Åtgärder mot butikstillgrepp 233

Den föreslagna förenklade handläggningen av snatterier och det därtill knutna behörighetsområdet för polisen att besluta om underlåten lagföring genom meddelande av böteseftergift medför att området för åtalsunderlåtelse jml 20 kap. 7 § 1 st 1 p rättegångsbalken vid snatteri blir litet. Redan genom dessa ändringar bortfaller den nuvarande 50kronorsgränsen. Som redan utvecklats rörande rapporteftergiften och dess effekter anser utredningen det vara olyckligt med fasta värdegränser som grund att underlåta lagföring. En ny motsvarighet till den nuvarande 50-kronorsgränsen anser utredningen därför inte böra komma ifråga.

Utredningen noterar att betr. narkotikaförseelser försöken med värdegränser (mängdgränser) som grund för åtalsunderlåtelse lett till mycket dåliga resultat och att de liberala gränserna borttagits och ersatts med en avsevärt skärpt praxis. Stöldutreddngen är av den uppfattningen att förhållandena vid snatteribrott är likartade. Det tillgripnas värde är enligt utredningens syn endast en av flera faktorer som skall sammanställas vid bedömningen huruvida åtalsunderlåtelse bör ske.

Det kan antas att handeln själv oftast reglerar anmälningarna på ett sådant sätt att de minsta och de ömmande fallen vid butikstillgrepp endast sällan kommer till polisens kännedom. För tillämpning av 20 kap. 7 § 1 st 1 p rättegångsbalken vid snatteri bör enligt utredningen inte gälla generella särregler. Brottstypen och dess omfattning ger anledning till en restriktiv tillämpning av åtalsunderlåtelse. Det kan därvid inte bortses från att tillgreppsbrott utgör en gärningstyp som är central för brottsbekämpningen och att en eftergiven attityd vid av sådana brott kan få inte avsedda » lagföring konsekvenser. Som uttalats i förslaget till bestämmelserna ang. böteseftergift bör även betr. åtals-

mot butikstillgrepp Åtgärder

underlåtelse jml 20 kap. 7 § 1 st 1 p rättegångsbalken gälla att presumptionen är starkt för lagföring och att endast fall som väsentligt skiljer sig från de sedvanliga skall undantas. schablonmässiga bedömningar betr. värde, hög eller låg ålder bör undvikas och endast de särskilda förhållandena i det enskilda fallet påverka åtalsfrågan. En ökad möjlighet att erhålla uppgift om tidigare brottslighet bör även medverka till en sakligt riktig tillämpning.

Utredningen anser sammanfattningsvis att generell och slentrianmässigt tillämpad åtalsunderlåtelse vid snatteri måste undvikas. Därför anser utredningen att inte bara det värdemässiga schablontänkandet utan också uttalanden om en allmän restriktivitet betr. åtal för snatteri genom utvecklingen blivit inaktuella. Den av utredningen förordade tillämpningen av âtalsreglerna står däremot inte i något motsatsförhållande till den utvidgning av åtalsunderlåtelsens ram som skedde genom lagstiftningen 1971 och som behandlats i riksåklagarens cirkulär C 67. Tvärtom anser utredningen att det är av stort värde att denna form av dömande verksamhet kvarligger hos men förutsätter därvid att sådana omåklagaren, ständigheter verkligen föreligger att det finns grund att underlåta åtal i varje enskilt fall.

En minskning av antalet rapporteftergifter och åtalsunderlåtelser leder till att antalet lagföringar åtminstone inledningsvis tmxb öka ganska avsevärt. Man kan anta att ökningen främst kommer att avse tillgrepp rörande värden under 100 kronor. Det kan erinras om att stöldutredningens undersökning betr. butikstillgrepp i Malmö utvisar att tillgreppsvärdena i flertalet fall avser måttliga värden, med ca 60 % av de anmälda tillgreppen avseende värden under 100 kronor. Utredningen gör den bedömningen att antalet lagföringar efter en tid kommer att minska till

Åtgärder mot butikstillgrepp 235

följd av bl.a. en allmän kännedom om konsekvent och snabb lagföring av butikssnatterierna.

6.3.6 Registrering

Övergången till ett centralt polisregistersystem medförde väsentliga fördelar genom att ett mera fullständigt och tillförlitligt uppgiftsunderlag kunde erhållas. Tidigare hade de lokalt förda registren varierat mycket i detta avseende. I de stora polisdistrikten fanns vanligen ett omfattande material med uppgifter även från andra distrikt, medan mindre distrikt kunde ha tämligen ofullständiga register. Många väsentliga uppgifter saknades samtidigt i det allmänna kriminalregistret. Vid införande av polisregisterlagen 1965 förutsättes att den lokala registreringen skulle fortsätta och i lagens förarbeten uttalade departementschefen bl.a. att han inte ansåg att innehållet i de lokala registren borde regleras i lag. En centralisering av uppgiftsförandet följde emellertid och systemet med ett centralt polisregister medförde avsevärda förändringar. De lokala registren kom att betraktas som mindre angelägna och år 1977 hade utvecklingen gått så långt att rikspolisstyrelsen utfärdade nya anvisningar om förandet av lokala polisregister. I anvisningarna (RPS FS 1977:131) uttalades inledningsvis: Samtliga polisdistrikt har numera direktförbindelse med person- och belastningsregistret (PBR) samt med vissa andra centrala register. Därför finns inte längre behov av att i distrikten registrera uppgifter i samma omfattning som tidigare.

Genom de nya bestämmelserna kom en rad uppgifter att utgå ur registreringen, exempelvis anteckningar om rapporteftergift, skälig misstanke om brott, ogillade åtal, olika typer av ingripanden samt åtalsunderlâtelser. Den vida ram för registrering av olika typer av åtgärder och beslut som departe-

236 Åtgärder mot butikstillgrepp

mentschefen i förarbetena till polisregisterlagen 1965 förutsatte vara nödvändig för bekämpning av brott inskränktes därför kraftigt. som utvecklats ovan betr. gällande rätt kvarstår registrering av åtalsunderlåtelse endast i vissa undantagsfall. Åtalsunderlâtelse jml. 20 kap. 7 § 1 st 1 p rättegångsbalken står liksom rapporteftergift helt utanför den centrala registreringen. Möjligheten att utnyttja de lokala registeruppgifterna i mindre brottmål är avsevärt begränsad på grund av dessa registers utformning som samordningsregister och personbladssamling.

Behovet av registeruppgifter vid

butikstillgrepp

Kungl. Maj:ts cirkulär (1972:25) om rapporteftergift för vissa snatteribrott nämner betr. kontroll av tidigare brottslighet: Ger tillgängliga uppgifter eller omständigheterna i övrigt vid handen att den misstänkte förut har gjort sig skyldig till förmögenhetsbrott av liknande eller allvarligare slag, bör rapport avges. Det anges inte närmare hur kontroll av tidigare beslut skall ske. Det förefaller inte troligt att man vid tillkomsten av cirkuläret tänkt sig endast en begränsad kontroll och att i övrigt överlåta åt slumpen om omständigheterna i övrigt, dvs. den enskilde polismannens eller åklagarens personkännedom skulle hindra oriktigt beslut om rapporteftergift. Brottmålsutredningen förutsatte vid förslaget till införande av rapporteftergift att sådan skulle registreras i det centrala polisregistret. Det kan således på goda grunder antas att brottmålsutredningen tog för givet att kontroll av tidigare uppgifter både skulle vara möjligt och skulle ske.

Tillämpningsområdet för 20 kap. 7 § 1 st 1 p rättegångsbalken är betydligt vidare än det för rapporteftergift. Som ovan angivits har riksåklagaren i

Åtgärder mot butikstillgrepp 237

cirkulär C 70 dragit upp riktlinjerna för tillämpning av åtalsunderlåtelse vid mindre förmögenhetsbrott. Även betr. sådan åtalsunderlåtelse görs inskränkning vad gäller återfall: Åtalsunderlåtelse bör inte heller förekomma när omständigheterna tyder på att gärningen ingår i en serie av liknande brott eller att annan kriminalitet kan föreligga. Visar tillgängliga uppgifter, att den misstänkte förut har gjort sig skyldig till förmögenhetsbrott, bör åtal inte underlåtas. Även i riksåklagarens cirkulär används termen tillgängliga uppgifter utan närmare precisering. Det lämnas inte några riktlinjer för varifrån dessa uppgifter bör hämtas. Det måste antas att riksåklagaren vid utfärdandet av cirkuläret 1972, liksom brottmålsutredningen, förutsatte att tidigare beslut om utebliven lagföring skulle finnas tillgängliga för åklagaren.

Då registrering av rapporteftergift och åtalsunderlåtelse bl.a. jml. 20 kap. 7 § 1 st 1 p rättegångsbalken för snatteri saknas har den beslutsfattande tjänstemannen vid polis- eller âklagarmyndighet vanligen endast begränsade uppgifter tillgängliga som underlag för beslutet. Tidigare beslut av liknande art kan endast eftersökas lokalt genom tidskrävande genomgång av personbladssamling eller brottsmålsdiarium. Sådana kontroller är inte rationella och är oftast alltför tidsödande. Stöldutredningen har vid kontakter med ett flertal åklagarmyndigheter i landet kunnat konstatera att utdrag ur person- och belastningsregistret är den enda kontroll som bedöms rationell vid ärenden om eventuell åtalsunderlåtelse. I vissa distrikt underlåtes t.o.m. helt kontroll av tidigare kriminalitet. I andra kommer tidigare beslut om rapporteftergift och åtalsunderlåtelse slumpvis att hindra nya liknande beslut endastj.de fall då den ingripande polismannen, utredningsmannen eller åklagaren råkar ha personlig kännedom om den misstänkte.

238 Åtgärder mot butikstillgrepp

Från näringslivet har till stöldutredningen vid ett flertal tillfällen påtalats det otillfredsställande i att eftergiftsbeslut meddelas utan hänsyn till att den misstänkte flera gånger tidigare undgått lagföring. Därvid har framhållits att inte bara underlåtelseinstitutens existens utan också vetskapen om att registrering saknas medfört en attitydförändring. som ett extremt exempel kan nämnas att ett företag till utredningen ingivit uppgifter om snatterier vid företaget förövade av en person vid över 40 tillfällen under en femårsperiod. Likväl, anför företaget, har det 42:a tillgreppet resulterat i åtalsunderlåtelse jml. 20 kap. 7 § 1 st 1 p rättegångsbalken. Fallet utvisar svårigheterna för polis och åklagare att erhålla de behövliga uppgifterna för ett riktigt beslut. Vid stöldutredningens kontakter med olika företrädare för detaljhandeln har uppgivits att det i vissa ungdoms- och missbrukarkretsar i Stor-Stockholm förekommer regelrätta turnéer genom de olika distrikten, varvid gärningsmännen är klara över att de vid upptäckt löper liten risk att lagföras, eftersom kontakten mellan de olika polis- och åklagardistrikten är bristfällig och möjligheterna till registerslagning begränsade.

Registrering av ordningsföreläggande, böteseftergift och åtalsunderlåtelse

stöldutredningen föreslår ovan att lagföring av mindre butikstillgrepp i vissa fall skall kunna ske genom föreläggande av ordningsbot. Utredningen anser att registrering av sådana förelägganden rimligen måste bli en direkt följd av förslaget. Vad härefter gäller beslut om underlåten lagföring har i stöldutredningens attitydundersökningar framförts önskemål om ökad lagföring, särskilt vid upprepade tillgrepp. Registrering av beslut om underlåten lagföring har därvid nämnts som ett sätt att förbättra beslutsunderlaget för polis och åklagare. Stöldut-

Åtgärder mot butikstillgrepp 239

redningen har i sina överväganden förutsatt att de ytterligare uppgifter som föreslås registrerade skall ingå i rikspolisstyrelsens person- och belastningsregister.

stöldutredningen anser nuvarande förhållanden betr. registrering av olika beslut vid butikstillgrepp/ snatterier otillfredsställande. En skärpt praxis betr. underlåtenhet att lagföra mindre tillgrepp förutsätter att beslutsfattande tjänsteman kan få kunskap om den misstänkte förut erhållit böteseftergift eller åtalsunderlåtelse. De regler för meddelande av átalsunderlåtelse och det nya institutet böteseftergift som stöldutredningen föreslår leder till färre fall av underlåten lagföring. Det minskade antalet sådana beslut är emellertid enligt stöldutredningens mening inte något skäl för att bibehålla ett bristfälligt registreringssystem, där slumpen kan avgöra vilka uppgifter som blir tillgängliga för den beslutande. Liksom vid förslaget till införande av rapporteftergift är registrering av besluten också f.n. en nödvändig förutsättning för en rättssäker och likformig tillämpning av böteseftergift och åtalsunderlåtelse. I fall av lagföring är dessa uppgifter dessutom av vikt vid bedömning av påföljden. Detta synsätt är inte begränsat till snatteribrott. Utredningen har emellertid inte ansett det ligga inom ramen för sitt uppdrag att fram-

ställa förslag om registrering av åtalsunderlåtelse

för andra brott än butikstillgrepp.

De redovisade synpunkterna betr. böteseftergift och åtalsunderlåtelse medför att även beslut enligt andra lagrum än de förut nämnda påverkas. Detta gäller beslut om underlåten lagföring för snatteri jml. 20 kap. 7 § 1 st 4 p rättegångsbalken, 1 § och 6 § lagen om unga lagöverträdare och 31 § lagen om vård av missbrukare i vissa fall. Sådana beslut redovisas till rikspolisstyrelsen genom personalblads-

240 Åtgärder mot butikstillgrepp

rutinen, men endast brott vilka skulle följts av påföljd än böter införs i personallvarligare och stöldutredningen anser belastningsregistret. att sådana beslut rörande snatteri inte bör fortsätta att undantas från registerredovisning. Särskilt anser utredningen viktigt att de beslut om åtalsunderlåtelse som meddelas jml. lagen om unga bör finnas tillgängliga som beslutslagöverträdare underlag för förundersökningsledaren. Utredningen finner detta motiverat av att snatteribrottsligheten är utbredd bland barn och ungdom och kan utasocialitet och fortsatt kriminaligöra början på tet. Det är otillfredsställande om registreringsbetr. lagöverträdare skulle fortsätta reglerna unga att medföra att underlåtelsebeslut fattades utan att brott var kända vid beslutstillfället. tidigare

föreslår stöldutredningen att Sammanfattningsvis av ordningsbot betr. butikssnatteri föreläggande samma sätt som hittills skett med registreras på strafförelägganden. Vidare bör enligt utredningen och åtalsunderlåtelse jml. 20 kap. böteseftergift 7 § 1 st 1 p och 4 p rättegångsbalken, 1 § och 6 § samt 31 § lagen om lagen om unga lagöverträdare vård av missbrukare föranleda anteckning i personoch belastningsregistret. Registrering av åtalsunderunderlåtelse bör inte längre hindras av att påföljden vid skulle ha stannat vid böter. lagföring

Vad de beslut om underlåten lagföring som gäller föreslås registrerade saknas skäl att låta uppgifterna kvarstå under mera än en relativt kort tid. föreslår därför att uppgifterna om Utredningen böteseftergift och åtalsunderlåtelse skall utgå ur efter fem år räknat från beslutet. registreringen

7 BEFOGENHETER FÖR BUTIKS- OCH BEVAKNINGS- PERSONAL M.M.

7.1 Översikt över gällande rätt

Gripande och återtagande av gods

Rättegångsbalkens 24 kapitel reglerar förutom häktning och anhållande också det personella tvångsmedlet gripande som vanligen föregår de förutnämnda tvångsmedlen. Lagstiftaren torde ha förutsatt att gripande skall göras av polisman. Bestämmelserna om polismans rätt att genomföra gripande skall här inte närmare behandlas. Det förutsågs emellertid vid lagstiftningen att även annanän polisman i vissa undantagsfall måste viss rätt att gripa en person. Reglerna om tilläggas det s.k. envarsgripandet är intagna i 24 kap. 7 § 2 st rättegångsbalken:

Träffas den som begått brott, varå fängelse kan följa, å bar gärning eller flyende fot, må han gripas av envar. Envar må ock gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman.

Det är tre väsentliga regler som fastslås. Fängelse skall kunna följa på brottet, vilket innebär att envar inte kan gripa personer som tas på bar gärning vid bötesbrott. Något krav på anhållningsskäl enligt 24 kap. rättegångsbalken kan knappast uppställas, eftersom envar, dvs. allmänheten, inte kan förutsättas ha djupare insikter om dessa regler. Däremot har envar inte några ytterligare medel att tillgripa till skillnad frånpolisman, som under vissa förutsättningar kan medtaga en person till förhör.

242 Befogenheter för butikspersonal m.m.

Vidare kan envarsgripande ske endast om man påträffar

Il någon å bar gärning eller flyende fot. Å bar gärning torde innebära en rumsmässig begränsning, dvs. att gärningsmannen skall påträffas på brottsplatsen medan brottet utföres eller då det just fullbordats. En enskild person som i andra hand får kännedom om att någon ertappats på bar gärning skulle således enligt bestämmelserna inte kunna ingripa med stöd av RB 24:7 2 st och företa ett envarsgripande. Ett ingripande i efterhand kan dock ske enligt lagrummets bestämmelser om den som är på flyende fot. Därmed torde avses en direkt flykt från brottsplatsen och inte någon flyktsituation senare, t.ex. sedan man kunnat utröna gärningsmannens identitet och denne flyr från sin bostad för att undgå ett ingripande. Slutligen skall den som gripits av en civilperson skyndsamt överlämnas till närmaste polisman. Gripande är såtillvida knutet till anhållande och häktning att ett brott för vilket vederbörande kan dömas till påföljd måste ha skett. En minderårig kan alltså inte lagligen gripas. (Se NJA 1978:67.)

Till bestämmelserna om gripande är knutna en viss rättatt bruka våld enligt 24 kap. 2 § 2 st 2 p. brottsbalken:

Rymmer fånge eller den som är häktad, anhållen eller eljest berövad friheten eller sätter han sig med våld eller hot om våld till motvärn eller gör han på annat sätt motstånd mot någon under vars uppsikt han står, då denne skall hålla honom till ordningen, må ock till rymningens hindrande eller ordningens upprätthållande brukas det våld som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Om någon som skall häktas, anhållas eller eljest berövas friheten söker undkomma eller hindra den som äger verkställa åtgärden, må jämväl brukas våld enligt vad nu är sagt. Detsamma skall gälla därest, i fall som avses i detta stycke,

motstånd övas av annan än förut nämnts.

Användandet av våld är begränsat till de fall där motvärn eller motstånd sker från den som är gripen eller skall gripas. Våldet måste dessutom alltid vara föroch praxis torde härvidlag av hävd ha en svarligt

Befogenheter för butikspersonal m.m. 243

mycket restriktiv inställning. Det bör märkas att BrB 24:2 sista st. ger den som kommer till den våldsberättigades hjälp samma skydd som denne.

En mera vittgående rätt för enskild att ingripa vid brott föreligger jml 14 § brottsbalkens promulgationslag, p 3 övergångsbestämmelserna till Lag 1942:378:

Istället för vad 16 § punkt 6 förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall innehåller om rätt att återtaga stulet gods å färsk gärning skall gälla, att varje besittningsförhållande som någon utan rätt rubbat må å färsk gärning återställas av den vars besittning rubbats eller som är i hans ställe.

Denna bestämmelse ger målsäganden och hans ställföreträdare rätt att återta sitt gods. Vid butikstillgrepp ger detta således butiksägare och de anställda, som är i hans ställe, rätt att återta gods som tillgripits. I motsats till reglerna om gripande enligt. RB 24:7 2 st. finnsingenbegränsning till tillgrepp varå påföljd kan följa, utan besittningsrubbning utan rätt är tillräcklig för att grunda det laga återtagandet av godset. Således kan detta återtagande rikta sig även mot en minderårig.

Även rätten att återta gods å färsk gärning är förenat med viss rätt_att använda våld. Reglerna härom finns intagna i 24 kap. 1 § brottsbalken om nödvärn:

Gärning som någon begår i nödvärn skall icke medföra ansvar. I nödvärn handlar den som söker_... betvinga den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtages på bar gärning ... allt såvitt ej handlingen med hänsyn till angreppets beskaffenhet och det angripnas betydelse är uppenbart « oförsvarligt.

Även vid utövande av nödvärn vid återtagande av gods är således rätten till.våldsanvändning begränsad. Det kan vidare konstateras att nödvärnssituationen endast rör återtagande av gods på bar gärning. De förutnämnda

244 Befogenheter för butikspersonal m.m.

bestämmelserna om laga självtäkt i BrP avser å färsk gärning, vilket får tolkas som ett inte oväsentligt vidare begrepp, tidsmässigt snarare än rumsmässigt till sin innebörd. Inte heller avser nödvärn våld vid återtagande av gods från den som är på flyende fot. Det skall slutligen tilläggas att den som ertappas på bar gärning och med våld å person sätter sig till motvärn då målsäganden söker återta sitt gods gör sig skyldig till rån, det s.k. motvärnsfallet. Även denna straffbestämmelse får i viss utsträckning anses utgöra ett skydd för den som med laga rätt söker återta sin egendom.

Befogenheter för bevakningspersonal

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att butikspersonal i vanlig mening inte har några befogenheter som går utöver dem som tillkommer målsäganden, den som är i hans ställe eller envar. Det förekommer emellertid ofta att man i detaljhandeln anlitar särskild bevakningspersonal som i affärerna skall upptäcka butikstjuvar och ingripa mot dessa. I större affärscentra används ibland särskild personal för ordningshållning. Beroende på huvuduppgiften kan bevakningspersonal förekomma i civila kläder eller i uniform. Behovet av bevakningspersonal har medfört att flera företag specialiserat sig på olika typer av bevakning, bl.a. i detaljhandeln genom s.k. butikskontrollanter. Bevakningsföretagens verksamhet regleras genom lag (1974:191) om bevakningsföretag. Ordningshållande verksamhet utanför bevakningsföretagens uppgifter regleras genom lag (1980:578) om ordningsvakter.

Lagen om bevakningsföretag innehåller krav på auktorisation för alla som yrkesmässigt åtar sig att för andras räkning utföra bevakningsuppgifter. Vidare regleras godkännande av personal i bevakningsföretag, tillsyn över företagens verksamhet samt utbildning

Befogenheter för butikspersonal-m.m. 245

och utrustning för bevakningspersonal. Den som är godkänd för anställning i ett auktoriserat bevakningsföretag och som har till uppgift att utföra bevakningstjänst, t.ex. att övervaka affärsverksamhet i avsikt att skydda mot tillgrepp, benämnes väktare. Väktare har skydd som avses i 17 kap. 5 § brottsbalken, vilket innebär att våld eller hot mot en väktare i hans tjänsteutövning bestraffas enligt de strängare straffbestämmelserna som gäller för förgripelser mot tjänstemän. Vad avser väktares befogenheter är dessa inte i något avseende andra än de som tillkommer vilken medborgare som helst när det gäller att ingripa eller använda våld vid gripande för brott. En väktare/butikskontrollant ingriper således med stöd av reglerna om envarsgripande i RB eller reglerna i BrP om laga självtäkt och han har samma rätt som andra medborgare vad gäller utövande av nödvärn.

Lagen om ordningsvakter begränsar det område inom vilket sådana vakter har att tjänstgöra samt ger regler om förordnande, kvalifikationskrav och allmänna åligganden. Den som, utan att vara anställd som polisman, av polisstyrelse förordnas att medverka till att allmän ordning upprätthålls vid i lagen bestämda tillfällen benämnes ordningsvakt. På grund av de ökade kraven på polisens resurser har ordningsvakter kommit att tjänstgöra inte bara vid offentliga tillställ-

ningar o;likn. utan också kommit att tas i anspråk

för att upprätthålla ordning på b1.a. s.kQ kvasiallmänna platser som affärscentra, innetorg och centrumanläggningar. Ordningsvakt har liksom väktare skydd som tjänsteman enligt 17 kap. 5 § brottsbalken. Ordningsvakt har särskild befogenhet att omhänderta personer enligt 3 § LTO och enligt LOB. I vissa fall får ordningsvakt också bruka våld enligt reglerna för laga befogenhet i 24 kap. 2 § brottsbalken. Ordningsvakter har lika litet som väktare andra befogenheter än vanliga medborgare vad gäller ingripanden r vid butikstillgrepp. Det kan förekomma att en väktare

246 Befogenheter för butikspersonal m.m.

samtidigt innehar förordnande som ordningsvakt, varigenom vederbörande har både bevakningsuppdrag och uppdrag att upprätthålla den allmänna ordningen på viss plats. Utöver de beskrivna befogenheterna har väktare och ordningsvakter inte rätt att vidta några tvångsåtgärder som t.ex. husrannsakan (visitation av väskor 0.likn.) eller kroppsvisitationer. Rätt att utöva sådana tvångsmedel tillkommer endast polisman.

som ovan redovisats under kapitel 3 är reglerna för envarsgripande och bevakningspersonalens befogenheter i utländsk rätt mycket likartade de svenska. Skillnad föreligger betr. rätten att företa husrannsakan i bagage och kroppsvisitation, vilket enligt dansk och norsk rätt kan ske efter den misstänktes sammtycke. Enligt nederländsk rätt får envar vid gripande av misstänkt på bar gärning företa husrannsakan i bagage. I samtliga fall finns krav på ett skyndsamt överlämnande av den misstänkte till polisman. Det har vid förfrågan om utländska förhållanden framkommit att butiks- och bevakningspersonal i viss omfattning vidtar tvångsåtgärder utan lagstöd, varefter enligt vissa rättsordningar den misstänkte genom ett avtal med målsäganden kan skydda sig mot ett rättsligt ingripande.

7.2 Ingripande vid butikstillgrepp

7.2.1 Brottmålsutredningens bedömningar

1968 års brottmålsutredning har i sitt betänkande SOU 1971:10 (avsnitt 9.5.4, s. 111) behandlat såväl envarsgripande som andra former av ingripande vid butikstillgrepp. Utredningen anförde bl.a.:

Det ingripande som sker mot en misstänkt, då kontrollanten ber denne följa med till företagets kontor för närmare utredning, torde formellt inte betraktas som ett i ---gripande rättegångsbalkens mening. Kontrollantens ingripande och uppmaning till den misstänkte att underkasta sig de åtgärder som påkallas betraktas från affärens sida närmast som en informell

Befogenheter för butikspersonal m.m. 247

rutin. Det torde också allmänt ligga i den misstänktes eget intresse att en sådan ordning upprätthålls. Väg-

rar denne att följa kontrollantens begäran eller sak-

nas i övrigt förutsättningar för en informell handläggning av ärendet inom butiken, kan emellertid ett gripande i lagens mening aktualiseras. I dylikt fall måste den misstänkte överlämnas till polisen. Någon särskild prövning av anmälningsfrågan kommer då inte i ---- den fråga. Enligt utredningens mening synes praktiserade ordningen att utan omedelbart polisingripande försöka klarlägga saken i affären böra förordas. Därmed kan ingripandet göras så skonsamt som möjligt för den misstänkte, man kan undvika att händelsen väcker onödig uppmärksamhet och - vilket är av särskild - får betydelse affärsledningen möjlighet att överväga om polisanmälan är påkallad i det särskilda fallet. Härtill kommer att det inte kan vara av allmänt intresse att polisen tas i anspråk i alla dessa fall, då ett butikssnatteri uppdagats. ---- I den mån affären att en kund förövat upptäcker ett butikstillgrepp bör som allmän rekommendation gälla att affären inte kopplar in polisen förrän man övervägt om ett rättsingripande verkligen är nödvändigt i det särskilda fallet.

Brottmålsutredningens bedömning av ingripandets natur

är anpassat till praktiska synpunkter. Uttalandena

kan inte förstås annorlunda än att grundförutsättning för ingripande är ett tagande på bar gärning. Det följande ingripandet, som brottmålsutredningen inte anser omedelbart skall innebära ett envarsgripande, medför möjligheter att tillgodose affärens intresse av att reda ut händelsen, men samtidigt behålla beslutanderätten över om saken skall stanna vid ingripandet eller gå vidare till rättssak och eventuell lagföring. Genom den syn på ingripandets natur som brottmålsutredningen företräder blir också ett omedelbart utnyttjande av polisens resurser begränsat till de fall, där ett snabbt samhällsingripande av olika skäl anses påkallat.

7.2.2 Justitiekanslerns bedömningar

Justitiekanslern har i skrivelse 1980-02-19 uttalat sig ang. ingripande mot misstänkta butikssnattare. Skrivelsen har av regeringen överlämnats till stöldutredningen. JK:s skrivelse föranleddes av klagomål

248 Befogenheter för butikspersonal m.m.

av en privatperson mot polismästaren i Göteborg med anledning av de rutiner ingripande mot butiks-

vid

snattare som tillämpades av bevakningsföretag. Klaganden lade polismästaren till last att han inte hade in-

gripit mot de, enligt klagandens uppfattning, olagliga rutinerna. JK sammanfattade klagomålen på följande

sätt:

Dagligen grips ett stort antal personer i självbetjäningsbutiker och varuhus på grund av misstanke om varutillgrepp med stöd av RB:s bestämmelser om envarsgripande. Under 1978 uppgick antalet sådana gripanden till över 25 000 enligt gjorda uppskattningar. Enbetydande del av dessa gällde barn under 15 år. Gripandena görs antingen av anställda i särskilt anlitade bevakningsföretag eller av personer som är anställda i affärsföretagen.

I normalfallet är proceduren denna. Den misstänkte ombeds att följa med till kontoret eller annat avskilt utrymme i affärslokalen. Där anmanas han att återlämna det tillgripna, att uppge och styrka sin identitet samt att lämna uppgift på sin bostadsadress och på arbetsplats. Han brukar också tillfrågas om han erkänner eller förnekar brottet. Sedan uppgifterna dokumenterats är den gripne fri att lämna lokalen. Polis tillkallas ej. Något överlämnande av den gripne på det sätt som föreskrivs i RB 24 kap 7 § andra stycket tredje punkten förekommer således inte. I det stora flertalet fall skickar affärsföretaget eller bevakningsföretaget en anmälan om tillgreppet till polismyndigheten inom loppet av någon eller några dagar.

om det normala förfarandet av någon anledning inte kan - den att med till följas gripne vägrar följa kontoret eller vägrar att uppge sitt namn t.ex.tillkallas polis som övertar gripandet.

Av redogörelsen för det tillämpade förfaringssättet har framgått att de rutiner som i normalfallen används vid gripande av dem som misstänks för butiks- eller varuhustillgrepp inte står i överensstämmelse med bestämmelserna om envarsgripande i RB. Enligt dessa skall den som verkställer envarsgripande skyndsamt överlämna den gripne till närmaste polisman, vilket innebär att polis skyndsamt skall tillkallas, men så sker ej. Man tillämpar ett slags extensiv lagtolkningsmetod som man anser befriar från överlämnandeskyldigheten. Detta förhållande är i hög grad otillfredsställande eftersom det medför att enskildas rättssäkerhet äventyras.

Befogenheter för butikspersonal m-m. 249

Vid utredningen hos JK inhämtades yttranden från rikspolisstyrelsen samt genom dess försorg från polisstyrelsen i Göteborgs polisdistrikt och läns-

styrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Polisstyrelsen anförde.

Då bestämmelserna om tvångsmedel i 24 kap rättegångsbalken (RB) tillkom på 1940-talet hade stölderna inom detaljhandeln inte nuvarande frekvens eller struktur. Sedan dess har den då förhärskande handeln över disk i stort omvandlats till olika former av snabbköp, där varorna expedieras på ett s k kundvänligt men tyvärr även brottsvänligt sätt. I vart fall torde en bidragande orsak till det nuvarande butikssnatteriets uppkomst och utveckling vara just detta detaljhandelns förändrade distributionssätt i sista ledet gentemot konsumenten.

Under motsvarande tid har emellertid bl a bestämmelserna om gripande i 24 kap 7 § RB kvarstått i stort sett i oförändrat skick. Den däri omnämnda rätten för envar att i vissa fall gripa den som begått brott torde otvivelaktigt ha avsetts som en sekundär undantagsrätt gentemot polismans rätt att gripa för brott misstänkta personer. För denna uppfattning talar även skyldigheten för annan än polisman att skyndsamt överlämna den gripne till närmaste polisman.

I normalfallet, då en privatperson t ex gripit någon på gatan för stöld, fungerar den omnämnda lagtexten fortfarande fullt tillfredsställande. Polis kallas regelmässigt till platsen och den gripne överlämnas till polisen, som ansvarar för det fortsatta straffprocessuella förfarandet.

Lagstiftaren torde emellertid knappast ha förutsatt den ogynnsamma utveckling av tillgreppsbrotten inom - de s k butikssnatterierna - eller detaljhandeln tillkomsten av de nuvarande större auktoriserade bevakningsföretagen med butikskontroll som en av sina verksamhetsformer. På grund härav är förevarande lagtext helt naturligt inte direkt anpassad till nuvarande förhållanden avseende det s k butikssnatteriet.

Man bör då ställa sig frågan om den gällande lagstiftningen ändå kan tillämpas på nuvarande förhållanden eller måste ändras och anpassas till den förändrade brottsstrukturen. Enligt polisstyrelsens behöver lagstiftningen i sådant fall inte uppfattning ändras om den utan rättsförluster kan tillämpas på de förändrade förhållandena i samhället. Såsom polisstyrelsen här nedan närmare kommer att utveckla synes

250 Befogenheter för butikspersonal m.m. _

*den lagstiftningen ur ovannämnda synpunkter tillfredsställande kunna tillämpas även under de ändrade förhållandena.

Envars gripande får ses som ett provisoriskt frihetsberövande i avvaktan på polisens beslut liksom polismans gripande är ett provisoriskt frihetsberövande i avvaktan på beslut om anhållande. På samma sätt förhåller sig anhållandet till häktningen.

I det stora flertalet fall av snatteri får gärningsmannen lämna butiken efter samtal med väktaren och viss identitetskontroll. Något frihetsberövande i rättegångsbalkens mening sker då inte.

Själva den administrativa redovisningen av frihetsberövade snattare har i sina detaljer från tid till annan växlat något. Praktiska synpunkter har därvidlag ansetts få spela den avgörande rollen. Sedan en tid tillbaka redovisas emellertid frihetsberövade till polishuset införda snattare i ett av polisstyrelsen centralt fört gripnadiarium. Som regel friges den misstänkte efter förhör och ev husrannsakan samt identitetskontroll. Eftersom anhållningsskälen då i regel bortfallit, kan gripandet hävas. Av gripnadiariet kan sålunda utläsas bl a hur många snattare som gripits av polisen i Göteborg under viss tidsperiod samt frihetsberövandenas längd m m. Det övervägande antalet snattare, som ej berövas friheten av polisen och i rättegångsbalkens mening ej heller av väktarna, förs givetvis ej heller in i det omnämnda gripnadiariet. Detta förfarande synes ej kunna leda till rättsförlust för någon. Beträffande rutinerna vid förande av gripnadiariet hänvisas till bifogad kopia av tjänsteföreskrift 441 med utgivningsnummer 7/72. Polisstyrelsen överväger att i klargörande syfte revidera tjänsteföreskriften något avseende den administrativa redovisningen av gripna snattare m.fl.

Ovannämnda rutiner, som tillämpas i Göteborgs polisdistrikt,synes vara helt i överensstämmelse med på området gällande lagstiftning och ej leda till rättsförlust för någon person. Några klagomål i sådan riktning har ej heller tidigare kommit till polisstyrelsens kännedom.

Vad därefter angår de auktoriserade bevakningsföretagens och de där anställda väktarnas befattning med ifrågavarande ärenden kan följande anföras.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har den 29 augusti 1979 (41.054-413-79) anfört vissa synpunkter på det auktoriserade bevakningsföretagets Preferas verksamhetsområde butikskontroll. I detta länsstyrelsebeslut, som bifogas, är rikspolisstyrelsens uppfattning i frågan refererad på bl a följande sätt:

Befogenheter för butikspersonal m.m. 251

En anmodan från väktare till en snattare att följa med till kontor torde inte anses som ett företagets även om den som blir utsatt härför kanhända gripande känner ett visstpSykiSkt tVånq(Jfr SOU 1971:10 s 111). Följer inte snattaren denna anmodan torde i de flesta fall ett gripande göras och polis tillkallas.

Polisstyrelsen delar rikspolisstyrelsens uppfattning i frågan och finner ej anledning till ytterligare kommentarer.

överväger att med auktoriserade be- Polisstyrelsen vakningsföretaget Prefera ta upp frågan om ev- översyn av företagets rutiner vid polisanmälan m m.

Länsstyrelsen anförde.

Länsstyrelsen utövar tillsyn över auktoriserade bevakningsföretaget Prefera AB. Med anledning av denna tillsynsskyldighet har länsstyrelsen undersökt vilka rutiner företaget tillämpar vid ingripande mot butikssnattare. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör ingripande mot snattare av personal i bevakningsföretag ske i enlighet med vad som framgår av länsstyrelsens skrivelse till Prefera, daterad den 29 augusti 1979.

har inte funnit skäl föreligga till Länsstyrelsen vidare rättsutredning än vad som påkallas av tillsynsskyldigheten enligt lagen (1974:191) om bevakningsföretag.

RPS anförde.

Anmodad avge yttrande får rikspolisstyrelsen beträffande karaktären av butikskontrollants agerande mot som kan misstänkas för tillgreppsbrott i person, butik (snatteri), anföra följande. Arne Augustsson har hävdat att ett ingripande av en butikskontrollant alltid är ett gripande enligt 24 kap 7 § 2 st rättegångsbalken. Det äger sin riktighet att en butikskontrollant kan gripa en person som begått snatteri, förutsatt att det sker å bar gärning eller flyende fot. Att utifrån detta påstå att alla inqripanden av en målsägande eller dennes ställföreträdare (exempelvis en butikskontrollant) för att tillvarata sin rätt i samband med tillgreppsbrott i butik är att anse som gripanden enligt rättegångsbalken, kan enligt styrelsens mening inte vara en riktig tolkning av lagen. I flertalet fall får den kontakt, som är ofrånkomlig mellan en butikskontrollant och en person som misstänks för snatteri, anses vara en normal umgängesform, som är nödvändig för att återställa tillgripet gods och möjliggöra ett rättsligt förfarande. Det kan alltså inte anses vara otillåtet,varken att butikskontrollanten ber den misstänkte att följa med till viss plats för diskussion om vad som inträffat eller att butikskontrollanten ber vederbörande om namn och

252 Befogenheter för butikspersonal m.m. sou 1932:39

adress. Skulle däremot den misstänkte vägra medfölja butikskontollanten eller inte frivilligt vilja åter-

lämna kan butikskontrollanten bli tillgripet gods, att företa ett s k envarsgripande. Detta förtvungen att butikskontrollanten i normalfallet inhållande, mot en för tillgreppsbrott misstänkt person griper utan att för den skull företa ett frihetsberövande,

är i och för inget enastående för butikssnatterien sig I samhället förekommer hart när dagligen fall, där

enskild har rätt att gripa annan person för person stannar vid att - förbrott, men underlåter detta och åter - diskutera utom att begära det tillgripna godset det inträffade med gärningsmannen. I dessa vedertagna finns naturligtvis inget hinder mot att umgängesformer anteckna vad som därvid framkommer, exempelvis namn

och andra persondata. Någon ovillkorlig skyldighet att kalla i sådana fall eller att anmäla det på polis inträffade till polisen föreligger inte.

Med härtill finner styrelsen att Augustsson hänsyn saknar stöd för sin uppfattning i denna fråga. 1968

års brottmålsutredning har i betänkandet snatteri

1971:10) också anfört, att en anmodan till en (SOU som olovligen tillgripit varor att följa med person till eller liknande utrymme inte företagets kontor kan anses vara ett gripande i rättegångsbalkens mening.

JK uttalade som sin bedömning bl.a. följande.

Butikskontrollanternas verksamhet bedrivs på ett re-

sätt. Man mot dem som misstänks för pressivt ingriper stöldbrott först när brottet är fullbordat, vilket

som anses vara fallet när den misstänkte pasregel serat utan att betala för varan. Vid inkassalinjen mot brottsmisstänkta tillämpar butikskontrolgripande lanterna ett som utbildats och fasttillvägagångssätt med tiden och som,åtminstone i huvuddrag, torde lagts vara enhetligt över hela landet. Om den mot vilken

godvilligt återlämnar det tillgripna ingripandet görs, samt tillhandahåller begärda uppgifter och kan styrka

sin tillkallas inte polis utan den missidentitet, - tänkte får lämna butiken eller varuhuset så snart

Detlär frågan huruvida dessa proceduren genomförts. - normalfallet - är att ingripanden ingripandena i RB 24:7 andra enanse som gripanden enligt stycket, eller som är den centrala frågan i varsgripande, ej detta ärende.

Från strikt kan jag inte finna att juridisk synpunkt RPS är hållbart. Vad som faktiskt inträffar resonemang - - är att oavsett hur ingripandet genomförs personer berövas friheten, låt vara helt kortvarigt, på grund av och med stöd av brottsmisstanke. Förutom att återta

det är syftet maj ingripandena att säkertillgripna ställa ett förfarande mot den efterföljande rättsligt misstänkte. Ingripandena får därmed ofrånkomligen karaktären av tvångsmedel. Huruvida straffprocessuellt den misstänkte frivilligt underkastar sig ingripandet

Befogenheter för butikspersonal m.m. 253

eller ej kan vid sådant förhållande inte tillmätas någon avgörande betydelse. För övrigt är nog frivilligheten tämligen illusorisk. Om den misstänkte inte gör som han blir tillsagd, kan han vara ganska säker på att bli utsatt för fysiskt tvång.

Med det förda resonemanget ligger det nära till hands att påstå att ingripanden av butikskontrollanter alltid bör betraktas som gripanden i RB:s mening, vilket innebär att polis i alla fall skall tillkallas. En sådan slutsats skulle emellertid leda till oönskade konsekvenser i olika avseenden, bl a följande. Polisen har generellt sett intesådana resurser att man snabbt kan komma till platsen vid varje ingripande mot misstänkta snattare, och det skulle vara utomordentligt olyckligt om snatterimisstänkta kvarhölls längre än vad syftet med själva ingripandet kräver. Strävandena att göra ingripandena så skonsamma och kortvariga som möjligt är självfallet högst angelägna. Barn under 15 år får inte gripas. Med betraktelsesättet att butikskontrollanters ingripande alltid är att anse som gripande skulle därför följa att inskridandena mot sådana barn fick begränsas till att avse endast återtagande av det tillgripna, något som bl a med hänsyn till brottspreventionen svårligen kan godtas.

Av det anförda följer att starka praktiska skäl talar för RPS betraktelsesätt. Men från rättsäkerhetssynpunkt måste det anses otillfredsställande att förfarandet, som dock har prägeln av ett straffprocessuellt tvångsmedel, inte är rättsligt reglerat och tillämpas utan någon slags kontroll från det allmännas sida.

Det är tydligt att man kommer i ett dilemma vilken ståndpunkt man än intar i den aktuella frågan. Orsaken är enligt min mening ganska uppenbar. När bestämmelserna i 24 kap RB tillkom för länge sedan hade detaljhandeln en helt annan struktur än vad den numera har och butikstillgreppen var fåtaliga. Det var inte heller möjligt för lagstiftaren att förutse den utveckling som skulle ske. Jag kan inte tillhandahålla lösningar på de frågor som inställer sig.

7.3 Stöldutredningens överväganden

Vid en bedömning av de motstridiga intressen och synpunkter som redovisas i brottmålsutredningens och JK:s

uttalanden måste först en principiell ståndpunkt intas i om någon av utöver envarsfrågan typ ingripande eller - vilket inte i större utsträckgripande någon ovan berörts - överhuvud ning laga självtäkt lagligen

254 Befogenheter för butikspersonal m.m.

får ske. Om sådana övriga ingripanden inte accepteras uppstår frågan om behov av lagändring för att vid envarsgripande bättre anpassa rättegångsbalkens krav till vad som är möjligt och rimligt att genomföra från företagens och bevakningspersonalens sida. Om andra typer av ingripanden än de accepteras

angivna

som lagliga uppstår likaledes frågan om behov av lagför att dels klarlägga förhållandena, dels stiftning förhindra att för samhället och den enskilde oacceptabla förfaranden utvecklas.

Inledningsvis får konstateras att ett primärt syfte med ingripande av butiks- eller bevakningspersonal vid butikstillgrepp torde vara att återta det tillgripna godset. Som ovan sagts krävs för ett sådant - - inte att ett brott föråtertagande laga självtäkt övats, utan endast att besittningen till godset rub- .bats utan rätt. Detta innebär bl.a. att återtagandet kan ske även från den som inte är straffmyndig. Den självtäkten får som nämnts också förenas med laga användning av visst försvarligt våld enligt bestämmelserna i 24 kap. 1 § brottsbalken. Det är att märka att den misstänkte vid laga självtäkt står under hotet att till rånbrott för det fall han göra sig skyldig med våld motsätter sig återtagandet. Återtagandet av gods innebär inte automatiskt ett gripande och åtgärden kan inte sägas vara straffprocessuellt tvångsmedel, oaktat frivilligheten vid återlämnandet kan påverkas av straffhotet vid motvärn. Rätten att utöva laga självtäkt medför således inte något tvång för rättsinnehavaren att samtidigt företa ett envarsgripande, vilket för övrigt inte lagligen kan ske betr. de straffomyndiga. Som bl.a. angivits i JK:s skrivelse sker i normalfallen inte återtagande av gods direkt på den plats i affären där besittningsrubbningen skett. Av hänsyn till den misstänkte och i någon mån också till affären söker man undvika onödig varför den misstänkte ombedes följa med uppmärksamhet till ett kontor eller annan avskild plats i affären

Befogenheter för butikspersonal m.m. 255

där återtagandet av godset bättre kan ske: En sådan uppmaning till den misstänkte att kan medfölja enligt stöldutredningens uppfattning inte innebära att ett envarsgripande föreligger. Fortfarande är fråga om utövandet av en laga rätt att återta och det godset förhållandet att denna rätt främst av till den hänsyn ertappade inte sker inför allmänhetens ögon kan inte rimligen innebära att den laga självtäkten övergår till ett gripande i rättegångsbalkens Utredmening. ningen kan således inte se någon grund för påstående att den ertappade frihetsberövats. Om ett gripande skulle anses föreligga i denna situation leder detta till att den laga självtäkten endast skulle kunna utövas under former som för såväl allmänheten som målsägande och misstänkt måste uppfattas som stötande. Det måste i det övervägande antalet fall, framför allt för den ertappade, vara att föredra att avslöjandet av förfarandet och begäran om återfående av godset sker under så litet uppseendeväckande former som möjligt. Att den ertappade vid vägran att medfölja bl.a. riskerar att formellt gripas, eventuellt med våld, kan inte heller förändra den åtursprungliga gärdens karaktär av laga självtäkt.

Om den ertappade vägrar att lämna ifrån tillsig gripet gods föreligger, förutom möjligheten att avstå från det laga återtagandet, två alternativ. Godset kan återtas med användande av det våld som tillåtes enligt 24 kap. 1 § brottsbalken eller den misstänkte kan, oavsett om återtagande av godset sker, gripas enligt bestämmelserna i 24 kap. 7 § 2 st rättegångsbalken. Sedan tillgripet gods återlämnats eller återtagits har den laga självtäkten verkställts. Enligt den praxis som vanligen tillämpas sker härefter förfrågan om den ertappades identitet, och ofta också om brott erkännes eller förnekas. Inte heller att den misstänkte på anmaning lämnar sådana uppgifter att hans identitet kan fastställas kan enligt utredningens mening innebära att ett gripande nu ägt rum, än mindre

256 Befogenheter för butikspersonal m.m: .

kan själva framställandet av frågan föranleda en sådan bedömning. Det beskrivna förfarandet, anser utredningen, måste utgöra en naturlig följd av det lagstadgade förfarandet varigenom godset återtagits. Att uppge sin identitet torde i dagens samhälle i de flesta sammanhang anses som en vardaglig och naturlig företeelse. Sedan gods återtagits från en person som tagits på bar gärning vid tillgrepp skulle det te sig stötande om målsäganden eller hans företrädare inte skulle ha möjlighet att tillfråga gärningsmannen om dennes identitet utan att de i förhållande till brottet ofta oproportionellt kraftiga effekterna av ett formellt gripande måste inträda. Om målsägandens möjligheter att vidta åtgärder utan inträde av envarsskulle bedömas så snävt blir hans rätt att gripande disponera över följderna av händelsen i det närmaste skenbar. Valet skulle då stå mellan att antingen en-

dast återta godset eller gripa den ertappade och till-

kalla polis. Förutom att detta skulle beröva målsäganden möjlighet att anpassa sina åtgärder efter den misstänktes person och övriga omständigheter skulle minderåriga inte kunna identifieras. Ett sådant förhållande får anses oacceptabelt. Utredningen anser sig böra gå längre och hävda den uppfattningen att även en om identitetsuppgifter som sker vid begäran ett samtal där den ertappade får klart för sig att en vägran kan leda till ett annat mera påtagligt ininte kan anses innebära något otillåtet och gripande inte heller att ett gripande enligt rättegångsbalken skett. Utredningen kan inte heller se annat än att en om brott erkännes eller förnekas i detta fråga sammanhang måste te sig naturlig och vara ett led i målsägandens bedömning om det inträffade bör medföra ytterligare åtgärder utöver âtertagande av godset. Något förhör med den ertappade får däremot självfallet inte hållas och ett sådant kan inte ses som något normalt led i förhållandet mellan affären och den misstänkte. Sammanfattningsvis anser stöldutredningen att den praxis som nu under lång tid utvecklats betr. in-

Befogenheter för butikspersonal m.m. 257

gripande vid butikstillgrepp inte är lagstridig, och att denna väl svarar mot vad som kan anses försvarbart och rimligt i förhållandet mellan butikerna och dem som ertappas med butikstillgrepp. Stöldutredningen delar därvid den uppfattning som brottmålsutredningen och rikspolisstyrelsen uttalat och som refererats ovan. Utredningen förväntar slutligen inte att en fortsatt tillämpning av nuvarande ingripandepraxis kommer att leda till ett minskat antal åtgärder som innebär gripande av den misstänkte. Tendenserna i gjorda undersökningar talar snarare för att antalet polisanmälningar ökar och utredningen förutsätter att de föreslagna möjligheterna till omedelbar lagföring av butikstillgrepp genom ordningsföreläggande kommer att leda till att envarsgripande i enlighet med rättegångsbalkens regler kommer att ske i ökad omfattning.

Vad härefter gäller behovet av på det lagstiftning aktuella området måste självfallet rättssäkerhetskraven ställas högt betr. åtgärder som rör den enskildes person. Med den ståndpunkt som utredningen intagit betr. vilka åtgärder som kan anses tillåtna vid ingripande vid butikstillgrepp blir frågan närmast om de regler och begränsningar vid ingripande som berörts bör lagfästas. Därutöver kan också ifrågasättas om ingripande vid butikstillgrepp kräver lagstiftning för att skydda_den enskilde mot otillbörliga förfaranden. Rätten att be en ertappad butikstjuv att följa med till en mindre offentlig del av affären, liksom rätten att efterfråga identitet och principiell inställning till det inträffade kan, oaktat utredningen inte kan finna åtgärderna innebära något fri-

hetsberövande, i och för sig lagfästas t.ex. genom

ett tillägg till bestämmelserna om laga självtäkt. En sådan lagstiftning skulle dock få vittgående konsekvenser utanför det nu aktuella området. Stöldutred-

ningen hyser den uppfattningen att den praxis som

tillämpas till sitt innehåll är så naturlig att särskild reglering i lag är opåkallad. Inte heller finner

258 Befogenheter för butikspersonal m.m.

utredningen att någon kontrollverksamhet betr. ingripanden vid butikstillgrepp är påkallad från samhällets sida. Det är utredningens uppfattning att en sådan kontroll svårligen skulle kunna genomföras på ett effektivt sätt. Därtill kommer att en sådan kontrollverksamhet skulle bli kostsam för såväl samhället som handeln. Med hänsyn till rättsområdets karaktär anser utredningen självklart att samhället fortlöpande bör följa utvecklingen. Genom de bestämmelser i brottsbalken som reglerar bl.a. olaga frihetsberövande, ofredande och egenmäktigt förfarande anser utredningen att den enskilde f.n. har ett gott skydd mot otillbörliga åtgärder. Den praxis som tilllämpas synes för övrigt inte under lång tid, såvitt utredningen kunnat utröna, ha föranlett annat än ett fåtal fall av otillbörliga förfaranden. stöldutredningen anser därför inte att det finns behov av ny lagstiftning.

Vad till sist angår befogenheterna för butiks- och bevakningspersonal har utredningen funnit det uppenbart att butikspersonal inte bör tilläggas andra befogenheter än sådana som redan nu tillkommer målsäganden och den som är i hans ställe. Betr. bevakningspersonalen anser utredningen att det principiellt är av stor vikt att man i största möjliga utsträckning undviker att ge polisiära befogenheter åt annan än polisman. Det är endast betr. tvångsmedel i form av husrannsakan (visitation av bagage) som en sådan överhuvudtaget ter sig tänkbar. Utredningen

ordning

har dock inte kunnat finna några vägande skäl som talar för att ge sådana befogenheter åt

bevaknings-

personal. Utredningen anser således inte att de befogenheter som enligt gällande rätt tillkommer bevakningspersonal bör förändras. Inte heller i detta avseende ser stöldutredningen således anledning att föreslå lagstiftning.

. 259

8 SPECIALMOTIVV JG

8.1 Förslag till ändring i rättegångsbalken

23 kapitlet 22 §

Paragrafen reglerar i vilka fall förundersökning skall ske. Undantag görs för bötesbrott samt vissa särskilda brott, bl.a. rättegångsförseelse. Snatteri skall, även om böter i praktiskt taget alla fall utdömes för brottet föranleda förundersökning. Denna blir dock vanligen enkel och kortfattad. Förundersökningen innebär att en rad bestämmelser i 23 kap. RB blir tillämpliga betr. även de enkla snatteribrotten. Genom den föreslagna ändringen vill utredningen från förundersökning undanta okomplicerade snatterier rörande mindre värden, där de omfattande reglerna om förundersökning inte fyller någon funktion. Även enkla brott kan dock föranleda att den misstänkte påfordrar en förundersökning för att få utrett att misstanken

är ogrundad eller felaktig. Det är därför viktigt att

en begränsning av förundersökningsbestämmelserna inte inskränker den misstänktes rätt. En lämplig väg att göra avgränsningen är att knyta an till de fall av snatteri som enligt utredningens förslag skall kunna handläggas genom ordningsföreläggande enligt de nya bestämmelserna i 48 kap. 13 § RB. Härigenom kommer endast de enkla, erkända snatterierna avseende ett begränsat värde att undantas från kravet på förundersökning. Detta innebär att omedelbar lagföring genom ordningsföreläggande kan ske med ett minimum av arbete för handläggande polisman, samtidigt som den miss-

Specialmotivering _

tänkte liksom vid vanliga bötesbrott har rätt till rådrum bestämmelserna om utfärdande av ordenligt I de fall föreläggande eller bötesningsföreläggande. inte blir aktuellt föreligger krav på föreftergift undersökning, om än kortfattad sådan, vilken skall till underlag för beslut av åklagaren i åtalstjäna frågan.

48 kapitlet 13 §

Den bestämmelsen i paragrafen reglerar det område nya där dagsböter skall kunna åläggas genom föreläggande av ordningsbot. Dagsböter skall kunna åläggas endast i de fall som regleras särskilt enligt bestämmelserna i 48 14 § rättegångsbalken, dvs. de fall där kap. riksåklagaren bestämt påföljdens storlek. Utredningen har en gräns vid ett tillgreppsvärde av föreslagit 200 kronor. Andra fall av snatteri än butikshögst snatteri skall falla utanför tillämpningsområdet. Med butikssnatteri avser utredningen olovligt kundtillunder eller i omedelbar anslutning till öppetgrepp hållande för allmänheten i försäljningslokal av vara som saluhålles där. Vidare skall dagsböter genom av ordningsbot endast förekomma vid enföreläggande samt brott. Detta innebär att flera butikssnatterier eller ett butikssnatteri och ett eller flera brott varå skall följa inte får upptas i förepenningböter av Sådana fall skall som nu läggande ordningsbot. resultera i rapport till åklagaren.

Genom att området för ordningsbot vid butikstillgrepp detta sätt blir skillnaden mot nuvaranbegränsats på de med penningböter liten. Såväl antalet dagssystem böter som uträkningen av dessas storlek regleras. Bestämmelserna torde inte vara svårare att tillämpa

än dem som nu gäller för utfärdandet av ordningsbot.

till lagföring genom ordningsbot innebär Möjligheten att ett stort antal mindre butikstillgrepp kan hand-

Specialmotivering

läggas utan att annan än ingripande polisman tas i anspråk. Utredningen anser det väsentligt att man om möjligt utnyttjar den tjänsteman som har den första kontakten med den misstänkte vid lagföring för mindre brott. Förutom att åklagare och domstol kan befrias från ett betydande antal mindre butikstillgrepp är det också av stor vikt att lagföringen sker så snabbt och effektivt som möjligt. Att utnyttja polisman för detta ändamål har tidigare genom ordningsbotsinstitutet visat sig mycket framgångsrikt. En enhetlig lagföring som dessutom sker omedelbart anser utredningen vara värdefull. Det föreslagna systemet innebär att lagföring i enkla fall kan ske direkt i samband med tillgreppet. Detta är ägnat dels att understryka att

samhället reagerar snabbt, dels att minska de psykis-

ka påfrestningarna för den misstänkte, som slipper att vänta på besked i åtals- eller påföljdsfrågan. Även i de fall där utfärdande av ordningsföreläggande av olika skäl inte kan ske i direkt anslutning till brottet bör lagföring genom föreläggande av ordningsbot kunna ske betydligt snabbare än genom strafföreläggande. Genom omedelbarheten i förfarandet undvikes också det merarbete som annars kan uppstå vid delgivning av strafföreläggande och stämningsansökan. Utredningen bedömer det sannolikt att ett avsevärt antal mindre butikssnatterier genom snabbheten och omedelbarheten vid ordningsföreläggande kan lagföras utan att ärendena fördröjs genom delgivningshinder. Därigenom bör en inte obetydlig vinst uppnås genom att arbetet för åklagare och domstol minskas.

8.2 Förslag till ändring i polisinstruktionen (1972:511)

12 § 3 st

Genom den föreslagna lydelsen av tredje stycket förändras förutsättningarna för polisens beslut att inte låta ärende om butikssnatteri gå vidare till lagfö-

a sou 1982:39 2762 Specialmotivering .

Bestämmelsen avser det som hittills benämnts ring. och som enligt utredningen framdeles rapporteftergift bör benämnas böteseftergift.

Den som rätt att fatta beslut är enligt paragraäger fen inte längre polisman som är förundersökningsledare utan den polisman som har rätt att utfärda föreläggande om ordningsbot för brottet. Härigenom åstadkommes två effekter. För det första blir det möjligt att meddela skriftlig erinran omedelbart vid tillgreppet, eftersom krav att annan polisman än den ingripande på skall fatta detta beslut inte föreligger. Inte heller om beslutet om skriftlig erinran fattas senare krävs att annan än den ingripande polismannen eller någon vid polisen fattar beslutet. För det utredningsman andra begränsas det område över vilket polismannen beslutsmässigt disponerar till de fall där han har rätt att utfärda ordningsföreläggande enligt reglerna i 48 13 § rättegångsbalken. Härigenom blir områkap. det för ordningsföreläggande och beslut om bötesefdetsamma, vilket utredningen bedömt som vätergift sentligt.

Genom den understryks de förändrade kranya lydelsen ven för att skall kunna underlåtas. Sedan lagföring utredningen fått klarlagt allmänhetens bristande kännedom om straffbarheten vid mindre butikstillgrepp är ett av de främsta målen för den föreslagna lagstiftningen att avskaffa beloppsgränser som utgångsför beslut om underlåten lagföring. Främst vill punkt utredningen därvid klargöra att 20-kronorsgränsen bortfaller och att lagföring i regel skall ske även om värdet av det tillgripna understiger 20 kronor. Utredningen uttalar att särskilda omständigheter skall och att dessa därtill skall vara såföreligga dana att lagföring uppenbarligen är opåkallad. Därmed vill utredningen betona att de fall där ordningsföreskall underlåtas genom beslut om bötesefterläggande gift påtagligt måste skilja sig från normalfallet.

Specialmotivering 263

Det är således inte avsett att några generella undantag från lagföring skall ske betr. vissa ålderskategorier, betr. vissa typer av varor, tillgreppsställen eller liknande. Bestämmelsen om böteseftergift bör tillsammans med en på motsvarande sätt förändrad tilllämpning av reglerna i 20 kap. 7 § 1 st 1 p rättegångsbalken medverka till att klargöra att lagföring i regel följer på butikstillgrepp. Till skillnad från gällande rätt föreslås att det direkt i författningstexten utsägs att erinran vid böteseftergift skall vara skriftlig. Däremot anser utredningen inte att benämningen böteseftergift här behöver intas i författningstexten. Genom införandet av de nya bestämmelserna i 12 § tredje stycket förlorar Cirk 1972:25 om rapporteftergift vid vissa snatteribrott sin giltighet. Cirkuläret upphävs vid ikraftträdandet av den nya lydelsen av 12 § tredje stycket. Närmare anvisningar för tillämpningen av böteseftergift bör utfärdas av rikspolisstyrelsen.

8.3 Förslag till ändring i polisregisterkungörelsen (1969:38)

2 § 1 P

Sedan möjlighet införts att ålägga böter för vissa snatteribrott genom föreläggande av ordningsbot skall i 2 § 1 p intagas även denna form av lagföring, för att böter ådömda i denna ordning inte skall falla utanför registrering. Området omfattar påföljdsmässigt det område där strafföreläggande nu medför re- E gistrering.

2 § 4 p och 5 p

Stöldutredningen anser att beslut om underlåten lagföring för butikstillgrepp utgör presumtion för att sådant beslut inte skall ske betr. nytt sådant brott. Grunden till att underlåtelsebeslut enligt gällande

V 254 Specialmotivering sou 1982:39

rätt inte får registreras annat än i undantagsfall 2 § 4 p vid kriminalregisterpåföljd) synes (nuvarande i första hand vara att man förutsatt att åklagare skulle ha tillgång till erforderliga uppgifter genom Sedan dessa nu i inte

lokala polisregister. praktiken

roll har någon ändring av bestämlängre spelar någon melserna för central registrering likväl inte skett. Beslut att inte åtala enligt 20 kap. 7 § 1 st 1 p rättegångsbalken och beslut om rapporteftergift (enligt utredningens förslag böteseftergift) registreras överhuvud inte. Utredningen anser att dessa förhållanden motverkar syfte att genom sina polisregistrets uppgifter medverka till en riktig rättstillämpning vid återfall i brott och ge effektivitet vid brottsom central registrering av beslut bekämpandet. Frågan om underlåten behandlades senast av åtalslagföring rättskommittén i betänkandet SOU 1976:47, men kommitténs i denna del ledde inte till någon åtgärd. förslag anser att frågan nu bör lösas. Utred- Stöldutredningen ningen kan inte se annat än att uppgift om tidigare för vilka lagföring inte skett, måste vara brott, för och åklagare om reglerna för tillgänglig polis åtalsunderlåtelse och böteseftergift skall kunna tillett rättvist och tillfredsställande sätt. lämpas på Det ter att dessa uppgifter inte skall sig uppenbart intas i det allmänna kriminalregistret, utan uteslutande till beslutsunderlag för polis och åklatjäna att intas i person- och begare genom uppgifterna Vid åtal kan åklagaren självfallastningsregistret. let inte att meddela rätten förebetagas möjligheten komsten av tidigare underlåtelsebeslut.

Betr. beslut jml. 20 kap. 7 § 1 st 4 p rättegångsbalken, 1 § eller 6 § lagen om unga lagöverträdare och 31 om vård av missbrukare i vissa fall § lagen anser utredningen att den nu gällande påföljdsspärren för registrering bör tagas bort betr. snatteribrott. Detta är motiverat av att det vid sådant brott ofta är särskilt betydelsefullt att uppgift om tidigare

Specialmotivering 265

beslut kan erhållas för bedömningen av vilka åtgärder som skall vidtas med den misstänkte. Upprepad snatteribrottslighet av psykiskt abnorma, unga lagöverträdare eller missbrukare ger anledning till noggrant övervägande av vilka rättsliga åtgärder som är lämpligast för ett tillrättaförande. Särskilt framträdande är kravet på fullständiga uppgifter betr. de unga lagöverträdarna, vilka genom en förhållandevis måttlig åtgärd som ordnings- eller strafföreläggande bör kunna avhållas från fortsatt brottslig verksamhet. En förutsättning härför är dock att det finns möjlighet att åstadkomma en sådan lagföring så tidigt att den underåriges brottslighet inte hunnit bli omfattande eller övergått i grövre kriminalitet. Utredningen anser att i 2 § 4 p kan begränsas undantagsbestämmelsen att omfatta brott som avses i 8 kap. 2 § brottsbalken, då återfallssituationerna vid andra brott som normalt föranleder böter mera sällan är av intresse. Det bör påpekas att den varningseffekt som åtalsundeblåtelse och böteseftergift innebär kan bedömas bli förstärkt om gärningsmannen har kännedom om att beslutet registreras centralt.

Även om antalet beslut om åtalsunderlåtelse och böteseftergift vid snatteri och butikstillgrepp kan förmodas bli mindre är det väsentligt att reglerna tillämpas med likformighet och att besluten fattas på ett fullständigt underlag. Såväl åtalsunderlåtelse som böteseftergift bygger för övrigt på förutsättningen att tidigare likartade beslut skall finnas tillgängliga för den beslutsfattande. Genom att registrering av sådana beslut införs i 2 § 5 P kan 189 stiftningens förutsättningar verkligen uppfyllas.

14 § sista stycket

Den registrering som tidigare förutsattes ske i lokala och som nu föreslås ske centralt bör få register omfattning, så att registreringen inte blir begränsad

266 Specialmotivering

mer omfattande än vad polisens och åklagarens behov av uppgifter kräver. Utredningen anser därför att registreringen av underlåtelsebesluten bör underkastas en tidsbegränsning. Utredningen är därvid med

ledning av Uppgifter om den praxis som tillämpas av

den meningen att anteckning om underlåten lagföring enligt de föreslagna bestämmelserna skall utgå efter fem år från beslutsdagen. Bestämmelserna om denna tidsbegränsning bör intas sist i 14 §.

A s* Bilaga 267

Riksåklagaren WW

@

ClRKULÅR C 67 Reviderat den 4 januari 1980

Åtalsunderlåtelser Chefen för justitiedepartementet har efter Kungl Majzts bemyndigande 27.11.1970 tillkallat sakkunniga för utredning av frågan om underlåtande av åtal m m (åtalsrättskommittén). Delvis på förslag av mig och Svenska kommunförbundet har vissa delfrågor redan nu lett till lagstiftning. Riksdagen har antagit proposition 1971:100, innefattande ändring av 20 kap 7§ första stycket 1 rättegångsbalken och 1 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Lagändringarna är avsedda att träda i kraft 1271971. Vad som förekommit i lagstiftningsärendet samt mina iakttagelser om tillämpningen av nu gällande bestämmelser ger mig anledning till följande uttalanden.

20 kap 7 § första stycket 1 RB

innebär inte något frångående av principen att en straffbelagd gärning Ändringen regelmässigt _skaIl följas av en påföljd. Den yttre ramen för åtalsunderlåtelse vidgas emellertid något genom att åklagaren får rätt att underlåta åtal, även om straffet vid lagföring skulle bli höga böter. Finns det någon tvekan om att annat straff än böter skulle ådömas, finns däremot inte utrymme för åtalsunderlåtelse.

En grund för lagändringen är nödvändigheten att utnyttja tillgängliga resurser för brottsbekämpning på bästa möjliga sätt. Åtalsunderlåtelse medför i det enskilda fallet lättnad i åklagarnas och domstolarnas arbete. För att även polisens arbetsbelastning skall minskas i någon mån, måste åklagarna i vissa fall nöja sig med kortfattade utredningar, som främst tar sikte på den misstänktes inställning till brottet och övriga förhållanden som kan vara av betydelse vid åklagarens ställningstagande till frågan om âtalsunderlâtelse. Den fullständigare som måste utredning vara en förutsättning för åtals väckande och utförande kan undvaras, när beslutet blir åtalsunderlätelse. Det torde få förutsättas, att sådana kortfattade utredningar inte förekommer i andra fall än där polisen med viss grad av sannolikhet kan bedöma att åtalsunderlåtelse kommer att meddelas.

En annan grund för lagändringen har varit den kriminalpolitiska synpunkten, att det är önskvärt att undvika att personer genom åtal och dom blir stämplade som tillhörande en viss brottslingskategori. En sådan identifiering har i många fall ansetts kunna till exempel motverka rehabiliteringen av narkotikamissbrukare.

268 Bilaga A

C67:2

l cirkulär C431 och C561 har bl a berörts åtalsunderlåtelser i narkotikamål. Som

där anförts är det angeläget att inte genom ingripande med åtal spoliera möjligheten att ge narkotikamissbrukare nödvändig vård. Å andra sidan måste. som i det nu aktuella lagstiftningsärendet, beaktas att departementsehefen framhållit överlåtelse av narkotika är att bedöma som en mycket allvarlig och samhällsfarlig till brottslighet. Åtal bör underlåtas endast vid mindre allvarliga narkotikabrott, eller överexempel innehav av en mindre mängd narkotika för egen förbrukning låtelse av en mindre mängd i samband med konsumtion. Det missbruk. rklientel som systematiskt finansierar sitt eget missbruk genom att sälja narkotika i små portioner bör normalt inte komma i åtnjutande av åtalsunderlâtelse. Samhällets ingripanden bör anpassas så att de inte motverkar utan understöder ansträngningarna vård. Om en åtalsunderlåtelse bedöms att ge narkotikamissbrukare erforderlig kunna bidra härtill, bör utrymmet för sådan underlåtelse vara något mindre begränsat än hittills. Detsamma gäller i viss utsträckning när lagföring av någon, som redan underkastat sig vård för sitt missbruk, kan antas få negativa effekter på hans inställning till vården. Tillämpningen måste dock alltid ske med beaktande av de kan allvarliga och inte sällan förödande verkningar som narkotikabrottsligheten medföra. Riksdagens justitleutskott, som understrukit sist anförda synpunkt, har särskilt framhållit att den vidgade möjligheten till åtalsunderlåtelse avser endast brott som kan antas föranleda bötesstraff. Enligt 1964 års lag föreligger dock ytterligare möjligheter när det gäller ungdomar.

En förutsättning för åtalsunderlåtclse är att lagföring ej finnes påkallad ur allmän synpunkt. Detta rekvisit tolkas på sina hâll på ett sätt som leder till en alltför restriktiv tillämpning av åtalsunderlåtelse. Under förarbetena till brottsbalken (prop 1962:10 del C s 153) angavs att bedömningen får ske med hänsyn såväl till brottets art och straffets syfte som till omständigheterna vid brottets begående; det borde även tas sociala hänsyn exempelvis till målsäganden. Begreppet innesluter hänsynstagande till allmän laglydnad. Tillämpningen måste ske under beaktande av principen om allas likhet inför lagen. Avstegen får inte kännas oriktiga eller orättvisa. Samtidigt måste man hålla i minnet att det inte finns två fall som är helt identiska.

Hänsyn skall alltid tas till brottslingens person. Om en 40-åring och en 80-åring ti.ll att begår objektivt sett alldeles likadana brott, kan detta hänsynstagande leda 40-åringen åtalas medan âtalsunderlåtelse meddelas för 80-åringen. Det kan vara ytterst besvärande för en person att bli avslöjad, också när det är fråga om en bagatellartad förseelse. Åtal och rättegång kan i sådana fall framstå som ett oproportionerligt strängt ingripande, även om domstolen sedan tillämpar 33 kap 4§ tredje stycket brottsbalken. Det förtjänar påpekas, att för sådana och många övriga fall strafföreläggande är den smidigaste handläggningsfonnen och inte kan uppfattas som något avsteg från principen om allas likhet inför lagen, vilket däremot kan bli fallet när åtal underlåts av hänsyn till den brottsliges person.

1Cirku1§r C 1:94 ersätter eirkulären C 43 och C 56

Bilaga A 269

C67:3

En bedömning av de enskilda fallet kan leda till att åtalsunderlåtelse meddelas exempelvis för ringa fall av misshandel som provocerats av annan eller för ringa fall av förmögenhetsbrott. Det måste dock föreligga särskilda omständigheter i det enskilda fallet för att åtal skall underlåtas. Åtalsunderlåtelse får inte bli så vanlig för vissa kategorier av gärningar, att allmänheten kan räkna med att undgå påföljd första gången man upptäcks. Än mindre får stadgandet tillämpas på sådant sätt, alt en hel brottstyp inte beivras. Om lagföring för visst slags gärning regelmässigt framstår som opåkallad, får lagändring övervägas. Det är inte åklagarens sak att föregripa en sådan utveckling.

Allmänt kan sägas, att förutsättningar för åtalsunderlåtelse ofta föreligger vid brott som gör intryck av att vara cngângsförseelser. Det kan inte gärna komma i fråga att beträffande alla förseelser särskilt utreda om den brottslige tidigare begått liknande förseelse. Hänsynen till allmän laglydnad leder emellertid till att även engângsförseelser inte sällan måste beivras, i förekommande fall genom strafföreläggande.

Den huvudregel som inte får tappas ur sikte vid tillämpningen av 20 kap 7§ första stycket l RB är att brott föranleder lagföring. Detta gäller i motsats till de särskilda åtalsregler som finns på flera håll i brottsbalken och specialstraffrätten, där det föreskrivs att åtal inte får ske med mindre detta är påkallat ur allmän synpunkt. I sådana fall är meningen att åtal normalt inte skall ske. Vid prövningen enligt RB råder däremot presumtion för åtal. Detta kan också uttryckas så, att åklagare har laglig möjlighet att underlåta åtal vid alla brott, som inte skulle föranleda annat än böter, men att denna möjlighet bör utnyttjas med återhållsamhet och att möjligheten inte får utnyttjas när åtal är pâkallat ur allmän synpunkt. Under erinran om denna princip, som ligger fast, vill jag framhålla vikten från processekonomiska och kriminalpolitiska synpunkter av att åtalsunderlåtelse efter lagändringens ikraftträdande meddelas i vidgad omfattning.

1 § 1964 års lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

Uttryckssätten i 20 kap 7 § RB och 1 § 1964 års lag är desamma, nämligen att åklagare under vissa omständigheter må besluta att icke tala å brott. Trots detta måste i vart fall numera lagstiftarens mening sägas vara att åtal normalt inte skall anställas mot den som vid brottets begående inte fyllt l8 år. Med de alltmer ökande resurserna och de större möjligheterna till nyanserade åtgärder inom barnavårdens område kan den angivna principen i allt högre grad komma till uttryck i åklagamas praxis.

Den nu vidtagna ändringen i 1 § 1964 års lag innebär att hjälp- och stödåtgärd kan jämte övriga förutsättningar vara tillräcklig grund för ett beslut att ej tala å brott. Hcl kongruens med 26§ barnavårdslagen har inte avsetts. Varning kan i och för

270 Bilaga A

C 67:4

sig inte betecknas som en sådan hjälp- eller stödåtgärd som bör berättiga till åtalsunderlåtelse. I barnavårdsnämndernas praxis är det emellertid vanligt, att varning förbinds med hjälpande eller stödjande åtgärd av något slag. Om så sker finns förutsättning för åtalsunderlåtelse. Av denna anledning är det angeläget. att barnavårdsnämnderna noga redovisar för åklagaren vilka åtgärder som har vidtagits eller kommer-att vidtas.

Utgångspunkten är att åtalsunderlåtelse skall äga rum så snart barnavårdsnämnden vidtar den åtgärd som är lämpligast för den unge lagöverträdaren. Åtal kan efter lagändringen underlåtas även om något formellt beslut om ingripande enligt barnavârdslagen inte meddelas, förutsatt att den unge rent faktiskt har blivit föremål för hjälp- och stödåtgärd från barnavårdsnämndens sida. Även samtal med den unge och frivillig kontakt från hans sida med nämnden kan vara sådan åtgärd som möjliggör åtalsunderlåtelse, naturligtvis under förutsättning att kontakten innebär råd och stöd. Även åtgärd, som vidtagits av annan än barnavårdsnämnden, skall beaktas vid åtalsprövningen.

Om brottet uppenbarligen har skett av okynne eller förhastande, kan liksom hittills åtal underlåtas även utan att särskild åtgärd vidtagits. Det måste emellertid noggrant övervägas om ett brott verkligen kan sägas ha skett uppenbarligen av okynne eller förhastande; så kan det i allmänhet inte anses när det är fråga om ett stort antal brott eller brottslighet som varat under en längre tidrymd. För åtalsunder- Iåtelse i sådana fall erfordras att någon hjälp- och stödåtgärd vidtas.

Tvekan råder på vissa håll i fråga om i vilken utsträckning åklagare skall remittera ärenden till barnavårdsnämnd. I 3 § 1964 års lag förutsätts nämndens yttrande innan åklagaren fattar beslut. med undantag för ringa brott. Uttrycket ringa har inte samma innebörd som i brottsbalken. Undantagsvis kan åklagare utan nämndens hörande besluta att ej tala å brott som är något allvarligare än exempelvis bedrägligt beteende eller undandräkt. Någon fomr för inhämtande av yttrande från barnavårdsnämnd finns inte föreskriven. I enkla fall kan det vara tillräckligt att per telcfon fråga en företrädare för nämnden, om den unge är känd. Svaret på denna fråga kan belysa åtminstone gmnden okynne och förhastande.

När det gäller bcivrande av bötesbrott, såsom trafikbrott och överträdelse av ordningsföreskrifter, bör de unga som regel ej inta någon särställning utan åläggas böter, lämpligen i form av strafföreläggande. Hänsynen till allmän laglydnad påkallar lagföring även vid flera slags engångsförseelser, tex smuggling. Om åtalsunderlâtelse anses böra förekomma i sådant fall, skall 20 kap 7 § första stycket l RB tillämpas.

Rattfylleri och rattonykterhet är en typ av brott där hänsynen till allmän laglydnad väger särskilt tungt. När sådant brott förövats av någon som inte fyllt 18 år, bör

Bilaga A 271

C 67:5

åtal i regel väckas. Även i dessa fall kan dock åtal underlåtas. om barnavårdsnämnden vidtagit åtgärder som måste anses tillräckliga för den unges tillrättaförandc.

Skadegörelse är ofta ett uttryck för okynne, när gärningen begås av unga. Åtal för åverkan kan i regel inte anses påkallat ur allmän synpunkt. Om sådan brottslighet på någon ort får stor omfattning och ger intryck av att vara satt i system. kan det dock finnas anledning att väcka åtal. På bedömandet kan inverka den ungcs beredvillighet att ersätta den skada han åstadkommit. Även när gärningcn är att bedöma som skadegörelse, kan åtal underlåtas ehuru i mer begränsad omfattning. Vad som sagts om åverkan gäller också de bagatellartade förmögenhetsbrotten såsom plankning vid nöjestillställning eller tjuvåkning på tunnelbana.

Hinder mot upprepad åtalsunderlåtelse föreligger inte enligt lagen. l detta hän-

seende har tidigare (se tex RÅs cirkulär nr l4l)2framhållits, att åklagaren måste

se till att det blir en skärpning av samhällsåtgärderna och att. om inte barnavårdsnämnden ingripcr med strängare åtgärd än förut, åtal som regel skall ske. En generell tillämpning av detta uttalande skulle leda till att åtal väcks i alltför stor omfattning. Frågan har tagits upp till behandling i det nu aktuella lagstiftningsärendet. Därvid har framhållits, att åtal i allmänhet bör kunna underlåtas. när åtal inte skulle leda till andra åtgärder än sådana som kan anordnas i samband med åtalsunderlåtelse. Detta innebär att de barna- och ungdomsvårdande organen i viss utsträckning får svara för unga lagöverträdares tillrättaförande även i återfallssituationer. Utgångspunkten för bedömningen av frågan om en förnyad åtalsunderlåtclse bör komma till stånd bör vara att den åtgärd som har vidtagits alltjämt är lämpligast för den ungcs tillrättaförandc. Självfallet kommer även i fortsättningen att finnas fall där åklagaren har skäl att kräva att barnavårdsnämnden prövar en annan och mer ingripande åtgärd mot den unge för att åtalsunderlåtelse skall komma i fråga.

Stockholm den 15 juni 1971.

HOLGER ROMANDER

/ Sture Holmberg/z

zcirkulär nr 141 har inte tryckts om

Bilaga B 273

Riksåklagaren

CIRKULÅR C 70 Reviderat den 1 september 1979

Åtalsunderlåtelse för mindre förmögenhetsbrott

Kungl Majzt har den 18 februari 1972 förordnat om ändringar i âklagarinstruktionen och polisinstruktionen samt utfärdat cirkulär till polismyndighetema om rapporteftergift för vissa snatteribrott (SFS l972:23-25). De nya bestämmelserna, som träder i kraft den 1 april 1972, innebär ett genomförande av nâgra av huvudprincipema i det av 1968 års brottmålsutredning avgivna betänkandet Snatteri (SOU 1971:10). I betänkandet framhålls bl a att rättsvårdens resurser måste fördelas mera rationellt och att straffrättsingripanden därför bör begränsas vid mindre brott. Det påpekas också att ett straffrättsligt förfarande med polisförhör, åtal och eventuell domstolshandläggning ibland kan föra med sig personligt lidande och obehag som inte står i rimlig proportion till överträdelsens art.

Den beslutade ändringen i åklagarinstruktionen medför att distriktsåklagare och kammaråklagare fâr generell behörighet att enligt lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare samt 20 kap. 7§ första stycket 1 och 4 rättegångsbalken besluta att inte tala å brott som avses i 8 kap. 2§, 9 kap. 2§ och 10 kap. 2§ brottsbalken samt att åklagare. som fullgjort minst två års tjänstgöring som åklagare efter det att han förvärvat behörighet till åklagartjänst, blir behörig att utfärda strafföreläggande för samma slags brott. Ändringen i polisinstruktionen innebär att polisman som är förundersökningsledare äger underlåta att vidarebefordra rapport till åklagare och i stället låta saken bero vid erinran, om snatteri med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter är obetydligt. Närmare anvisningar härom ges i cirkuläret till polismyndighetema om rapporteftergift för vissa snatteribrott.

Syftet med de nya bestämmelserna är som förut framhållits att begränsa de straffrättsliga ingripandena vid mindre förmögenhetsbrott. Främst avses butikssnatterier, dvs tillgrepp i affärslokal av varor som hålls till salu under sådana former att de är lätt tillgängliga för kunden. Som exempel kan nämnas tillgrepp i snabbköpsbutiker och varuhus med Självbetjäning eller i andra affärslokaler med liknande försäljningssystem. som fallet är bl a inom bokhandeln.

1 Behörighetareglerna numera ändrade (SFS 1974:910)

i 274 Bilaga B sou 1982:39

C 70:2

Erkännande utgör inte någon nödvändig förutsättning för att åtal skall kunna under- V_ lâtas. Beslut att underlåta åtal för snatteri fâr exempelvis meddelas även om den misstänkte förnekar tillägnelseuppsât. Det måste dock stå klan för åklagaren att den misstänkte begått gärningen och att denna är att bedöma som snatteri.

Meningen är att underlåtelse av åtal för i synnerhet snatteri skall förekomma i större utsträckning än hittills. Åtal bör i många fall underlåtas även då värdet av det tillgripna ligger över gränsen för att rapporteftergift skall kunna meddelas (enligt cirkuläret till polismyndigheterna om rapporteftergift för vissa snatteribrott ligger denna gräns vid omkring 20 kronor). Som exempel på sådana fall kan nämnas att lagöverträdaren är gammal eller sjuk. att brottet begåtts i en psykiskt pressad situation eller att gärningen förövats under andra speciella förhållanden. Sammanfattningsvis kan sägas att åtal bör underlåtas om brottet vid en samlad bedömning kan anses ha ringa straffvärde. Så är i regel inte fallet om den misstänkte använt hjälpmedel eller samarbetat med andra personer. Åtalsunderlâtelse bör inte heller förekomma när omständigheterna tyder på att gärningen ingår i en serie av liknande brott eller att annan kriminalitet kan föreligga. Visar tillgängliga uppgifter, att den misstänkte förut har gjort sig skyldig till förrnögenhetsbrott, bör åtal inte underlåtas. Hänsyn skall dock inte tas till förhållanden som ligger långt tillbaka i tiden.

Om åtalsunderlâtclse inte anses kunna meddelas. skall strafföreläggande alltid utfärdas när förutsättningar härför är för handen.

Stockholm den 21 februari 1972.

HOLGER ROMANDER

/ Thorsten Cars

BILAGA C

I denna bilaga redovisas tabeller, vilka utgör ett urval ur den offentliga kriminalstatistiken. Källor

är Statens offentliga statistik och Rättsstatistisk

årsbok.

Tabell C:1. Antalet anmälda brott mot brottsbalken samt andra brott med fängelse i straffskalan jämfört med anmälda tillgreppsbrott (8 kap BrB).

År Anm brott Ökn/minskn 8 kap.BrB 8 kap.BrB % av totala antalet brott

1950 195.261 V 110.660 56,6 1951 232.252 + 36.991 = + 18,9 % 134.324 57,8 1952 225.169 - 7.083 = - % 131.530 3,0 58,4 1953 208.632 - 16.537 = - 138.365 7,3 % 66,3 1954 218.391 + 9.759 = + 4,6 % 142.909 65,4

1955 243.786 + 25.395 = + 11,6 % 163.723 67,1 1956 255.106 + 11.320 = + 4,6 % 172.849 67,7 1957 277.945 + 22.839 = + 8,9 % 194.060 69,8 1958 301.135 + 23.190 = + 8,3 % 213.385 70,8 1959 300.291 - 844 = - 0,2 % 207.998 69,2

1960 297.874 - 2.417 = - 0,8 % 204.144 68,5 1961 308.952 + 11.078 = + 3,7 % 209.426 67,7 1962 322.316 + 13.364 = + 4,3 % 219.802 68,1 1963 338.626 + 16.310 = + 5,0 % 233.135 68,8 1964 367.649 + 29.023 = + 8,5 % 255.674 69,5

1965 448.619 + 80.970 = + 22,0 % 285.691 63,6 1966 473.397 + 24.778 = + 5,5 % 291.698 61,6 1967 505.237 + 31.840 = + 6,7 % 309.945 61,3 1968 567.063 4 61.826 = + 12,2 % 335.469 59,1 1969 611.265 + 44.202 = + 7,7 % 330.059 53,9

1970 656.042 + 44.777 = + 7,3 % 392.034 59,7 1971 713.822 + 57.780 = + 8,8 % 454.733 63,7 1972 691.129 - 22.693 = - % 449.567 65,0 3,1 1973 655.383 - 35.746 = - % 396.849 60,5 5,1 1974 675.276 + 19.893 = + 3,0 % 405.435 60,0

1975 755.405 + 80.129 = % 467.732 61,9 + 11,8 1976 799.228 + 43.823-= + 5,8 % 504.164 63,0 1977 844.360 + 45.132 =›+ 5,6 % 523.957 62,0 1978 803.275 - 41.085 = - % 496.828 61,8 4,8 1979 816.108 + 12.833 = + 1,6 % 490.108 60,0

1980 928.277 + 112.169 = + 13,7 % 517.577 55,7

276 Bilaga C sou 1982:39 Tabell C:2. Anmälda butikstillgrepp 1970-1980

1980 Tabell C:3. Brott mot brottsbalken. Anmälningar - i Procentuell andel

25,6 % 10,2 % 7,3 % 56,9 %

Män 12.229 87,2 7.919 72,0 30.996 89,0 51.144 85,4 KV 1.798 12,8 3.085 28,0 3.828 11,0 8.711 14,6 Tbt 14.027 100,0 11.004 :100,0 34.824 100,0 59.855 100,0

8 kap BrB Män 8.494 86,9 4.941, 64,0 12.149 87,6 25.584 81,6 KV 1.284 13,1 2.783 36,0 1.720 12,4 5.787 18,4 Tbt 9.778 100,0 7.724 100,0 13.869 100,0 31.371 100,0

sou 1982:39 279

BI LAGA D

I denna bilaga redovisas resultat från en undersökning omfattande alla till Malmö polisdistrikt anmälda tillgrepp i butik under tiden 1980-10-01--1981-09-30. Anmälningarna avser 1.041 identifierade och 22 oidentifierade män samt 92 identifierade minderåriga pojkar, totalt 1.155 män, vidare 664 identifierade och 13 oidentifierade kvinnor samt 48 identifierade minderåriga flickor, totalt 725 kvinnor. 213 anmälningar avser okända gärningsmän och 32 anmälningar avser flera brott, totalt 574 st. Sammantaget innehåller materialet 2.093 misstänkta personer och anmälningar om 2.648 brott. Materialet har sammanställts av assistenten Gun-Britt Malmros, Malmö polisdistrikt.

Tabell D:1. snatteri och stöld 1980-10-01--1981-09-30. Malmö polisdistrikt. Ålders- och könsfördelning, totalt och i %.

280 Bilaga D

totalt och i %.

Bilaga D 281 Tabell D:4. Värde/tillgrepp. Män, kvinnor, totalt och i %.

grepp samt värde. Antal Tillgrepp Värde 896 423 15.758 Fisk/kött

gaffe/te

Eälsokost

övr. 138 92 1.009

88 36 7.681 Verktyg 127 58 12.956 ,Sport

Strumpor Herrunderkl. 78 25 2.322

282 206 38.539 Skjortor 111 67 47.370 Kostym, byxor silver 360 57 150.826 Guld,

282 D Bilaga

Papper/böcker 913 329 22.077 Bijouteri/parfym

gadio/bandspelare

varor samt värde. Män och kvinnor.

MÄN KVINNOR

antal värde tillgrepp antal värde Varugrupp tillgrepp art. art.

278 595 11.971 138 284 3.929 Fisk/kött 35 84 6.672 9 9 1.071 Sport 4 7 1.250 138 180 27.230 Damblus/junper

8 16 3.724 189 236 49.815 Klänn,kjol,byx 99 154 21.426 93 111 13.258 Herrskjortor 59 96 42.516 2 2 1.324 Kostym,byx

37 240 69.331 2 2 6.033 Guld,silver

Möbl,trä.prydn. 12 12 24.815 2 2 446 Radio/bandsp. varor 137 476 45.358 112 267 11.688 Övriga

827 1.909 308.073 983 1.669 191.169

I ovanstående tabell har inte medtagits ett par omfattande till-

vilka har bedömts göra statistiken missvisande. greppsserier,

Bilaga D 283 Tabell D:7. Mat, kläder och övrigt. Antal tillgripna

minderåriga.

av 100.000 kronor.

284 Bilaga D

Ej upptagna grupper 1.369 3.826 177.818 12,6 34:00 129:90

3.986 9.629 1.410.736 - - 100,0

BILAGA E

I denna redovisas statistiska uppgifter från bilaga vid åklagarmyndigheten i Malmö avseende undersökning år 1979 vid myndigheten handlagda ärenden rörande butikstillgrepp. Undersökningen har avsett samtliga domar, strafförelägganden samt åtalsunderlåtelser 20 7 § 1 st 1 p. rättegångsbalken. I underjml. kap. ingår inte tillgrepp för vilka meddelats sökningen åtalsunderlåtelse jml. lagen om unga lagöverträdare, jml. övriga punkter i 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller andra lagrum.

Det undersökta materialet omfattar domar rörande 422 butikstillgrepp, varav betr. 13 åtalet ogillats. Dessa 13 tillgrepp ingår betr. handläggningstider, men inte i i materialet. Brottsrubricering i övrigt domarna har varit snatteri, försök till stöld, stöld och stöld. Från denna del av materialet har bortgrov tre fall av omfattande, systematiska butikstagits tillgrepp, vilka bedömts medföra missvisning i upp- Dessa tre ärenden har avsett minst 60 tillgifterna. och ett godsvärde av 219.170 kronor. greppstillfällen Dessa har förövats av två män och en kvinna. tillgrepp

378 har beivrats utfärdande av strafftillgrepp genom föreläggande, vilka godkänts. Ätalsunderlåtelse jml. RB 20:7 p. 1 har meddelats betr. 68 tillgrepp.

286 Bilaga E sou 1982:39

Materialet från 1969 i tabellerna E:1-3 avser 308 hos i - oktober 1969 polisen Göteborg augusti misstänkta butikssnattare. Av detta material har här inte redovisats 14 misstänkta som varit under 15 âr. Materialet 1979 avser 698 snatterier och 154 stölder. (Betr. 1969 se vidare SOU 1971:10 s. 176.)

Tabell E:2. Fördelning på ålder och kön. Snatteri och stöld. 1979 och 1969.

1979 och 1969.

sou 1982:39 Bilaga E 287

Jämförelsematerialet för 1968 i tabell E:4 avser 160 ärenden från brottmålsutredningens undersökningar i under 2 månader 1967 - 1968 (SOU 1971:10, Malmö 6). Materialet från 1966 i tabell E:5 avser bilaga 417 ärenden vid åklagarmyndigheten i Stockholm (SOU 1971:10, s. 182).

Tabell E:4. Tid mellan brottet och överlämnande av ärendet från polisen till åklagarmyndigheten.

Tabell E:5. Tid från brott till slutlig handläggning vid åklagarmyndigheten.

»Ährâk

BILAGA F

Här tabeller härrör från ett storföretag med intagna flera butiker och varuhus i ett storstadsområde (1:a kvartalet 1980) (tabell F:1)och från bevakningsföretaget Prefera AB (tabell F:2).

Tabell F:1. Ålder och kön hos ertappade, totalt och i %.

11 okända män 9 okända kvinnor Totalt 385 män (60,2 %) och 255 kvinnor (39,8 %)

Tabell F:2. Åldersfördelning hos ertappade 1976-1979.

v-A›.› »wa-än --

BILAGA G

I denna bilaga redovisas statistik grundad på uppgifter från rikspolisstyrelsen angående meddelade beslut om bl.a. rapporteftergift och åtalsunderlåtelse för under tiden 1975 - 1980. butikstillgrepp

Tabell G:1. Rapporteftergift, åtalsunderlâtelse, beslut övriga brottsuppklarande strafföreläggande och åtal 1975 - 1980. Hela riket. Absoluta tal och i %

År Re Åu Övr S:a SF Åtal S:a Totalt 1975 2.924 703 4.115 7.742 2.776 5.127 7.903 15.645 1976 2.959 794 3.986 7.739 2.861 6.024 8.885 16.624 1977 3.302 698 3.506 7.506 2.723 5.844 8.567 16.073 1978 3.588 761 4.019 8.368 3.958 6.005 9.963 18.331 1979 3.901 955 3.760 8.616 3.660 5.158 8.818 17.434

1980 3.806 1.077 3.725 8.608 3.334 5.365 8.699 17.307

1975 18,7 4,5 26,3 49,5 17,7 32,8 50,5 100,0 1976 17,8 4,8 24.0 46,6 17,2 36,2 53,4 100,0 1977 20,6 4,3 21,8 46,7 16,9 36,4 53,3 100,0 H 1978 19,6 4,1 21,9 45,6 21,6 32,8 54,4 100,0 1979 22,4 5,5 21,5 49,4 21,0 29,6 50,6 100,0 1980 22,0 6,2 21,5 49,7 19,3 31,0 50,3 100,0

Tabell åtalsunderlåtelse - G:2. Rapporteftergift, och åtal 1975 - 1980. Hela riket. strafföreläggande Absoluta tal och i %.

År Re Åu S:a SF Åtal S:a Totalt 1975 2.924 703 3.627 2.776 5.127 7.903 11.530

1976 2.959 794 3.753 2.861« 6.024 8.885 12;638

1977 3230; 698 4.000 2.723 15.844 8.567 .J2.567

1978» 3.588 761 4.349 6.005» 9.963 14u312 3.958

1979 3.901 955 4.856 3,660 5.158 58.818 13.674

1980 3.806 1.077 4.883 3.334 5.365 8.699 13.582

292 Bilaga G sou 1982:39

År Re Åu S:a SF Åtal S:a Totalt 1975 25,3 6,1 31,4 24,1 44,5 68,6 100,0

1976 23,4 6,3 29,7 22,6 47,7 70,3 100,0

1977 26,3 5,5 31,8 21,7 46,5 68,2 100,0 1978 25,1 5,3 30,5 27,6 42,0 69,6 100,0 1979 28,5 7,0 35,5 26,8 37,7 64,5 100,0 1980 28,0 7,9 35,9 24,6 .39,5 64,1 100,0

Tabell G23. Rapporteftergift, åtalsunderlåtelse, beslut övriga brottsuppklarande strafföreläggande, 1975 - 1980. åtal. Stockholm, Göteborg och Malmö Absoluta tal och i %.

Stockholm År Re Åu Övr S:a SF Åtal S:a Totalt

1975 510 173 746 1.429 567 1.600 2.167 3.596

1976 522 215 760 1.497 591 2.022 2.613 4.110 1977 627 176 739 1.542 583 1.933 2.521 4.063 1978 655 173 832 1.660 858 2.000 2.858 2.518 1979 666 225 607 1.498 689 1.678 2.367 3.865 1980 485 280 640 1.405 529 2.119 3.524 1.590

Göteborg

Malmö

Bilaga G 293

% Stockholm År Re Åu S:a SF Åtal S:a Totalt 1975 14,2 4,8 20,7 39,7 15,8 44,5 60,3 100,0 1976 12,7 5,2 18,5 36,4 14,4 49,2 63,6 100,0

1977 15,4 4,3 18,2 37,9 14,4 47,7 62,1 100,0

1978 14,5 3,8 18,4 36,7 19,0 44,3 63,3 100,0 1979 17,2 5,8 15,7 38,8 17,8 43,4 61,2 100,0 1980 13,8 7,9 18,2 39,9 15,0 45,1 60,1 100,0

% Götdmxg

1975 28,8 3,5 23,6 55,1 16,3 28,6 44,9 100,0

1976 33,7 2,4 20,2 56,3 15,4 28,3 43,7 100,0 1977 36,6 1,6 18,0 55,6 16,7 27,7 44,4 100,0

1978 30,7 1,4 20,5 52,6 21,6 25,8 47,4 100,0

1979 29,8 1,5 20,9 52,2 21,7 26,1 47,8 100,0 1980 33,6 2,6 19,8 56,0 19,2 24,8 44,0 100,0

% Malmö 1975 15,2 2,8 25,5 43,5 28,4 28,1 56,5 100,0 1976 10,7 3,4 21,1 35,2 24,8 40,0 64,8 100,0 1977 15,6 1,9 36,1 21,1 42,8 63,9 100,0

18,6

1978 16,0 3,4 19,4 38,8 30,4 30,8 61,2 100,0, 1979 20,9 3,7 18,4 43,0 26,1 30,9 57,0 100,0 1980 20,8 -r 3 1 17,5 41,4 20,7 37,9 58,6 100,0

Tabell G:4. Antal rapporteftergifter/distrikt. Hela riket 1975 - 1980. Antal 0 1-5 6-10 11-20 21-50 50- 1975 20 37 14 20 17 10 1976 25 33 19 15 17 9 1977 26 39 16 21 14 12 1978 13 39 7 23 25 11 1979 18 31 15 14 25 15 1980 15 23 18 26 19 17

G Bilaga

hela riket 1975 - 1980. Tabell G:5. Rapporteftergift, Tillgreppsvärde.

År 0-10 kr 11-20 kr Okänt S:a 21-50 kr 51- kr S:a Tbt

%

hela riket 1979 - 1980. Tabell G:6. Rapporteftergift, Tillgreppsvärde.

År 0-10 kr 11-20 kr okänt S:a 21-30 kr 31- kr S:a Tot

Rapporteftergift, Tillgreppsvärde. År 0-10 kr 11-20 kr Okänt S:a 21-30 kr 31- kr S:a Tot Stockholm 1979 235 277 51 563 100 38 138 701 1980 162 184 42 388 81 16 97 485 Göteborg 1979 277 252 45 574 137 42 179 753 1980 349 263 87 699 124 15 139 838 Malmö 1979 170 133 3 306 8 15 321 1 1980 168 108 2 278 8 2 10 288

Bilaga G 295

% Stockholm 0-10 kr 11-20 kr Okänt Sza 21-30 kr 31- kr Sza Tot Ar

31,4 Malmö

riket 1975 - 1980 (118 distrikt). Antal 0 1-5 6-10 11-20 21-50 50-

riket 1975 - 1980.

1975. Män 452 = % Kvinnor 251 = 35,7 % S:a 703 64,3 1976 522 = 65,7 % 272 = 34,3 % 794 449 = % 249 = 35,7 % 698 1977 64,3 1978 456 = % 305 = 40,1 % 761 59,9 1979 566 = % 389 = 40,7 % 955 59,3 627 = % 450 = 41,8 % 1.077 1980_ 58,2

296 Bilaga G sou 1982:39

Tabell G:10. Värdefördelning och kön vid åtalsunderlåtelse. Hela riket 1975 - 1980.

I

Kr År Mäh_ Kvinnor Totalf %

under bilaga D.

Bilaga H 299

BILAGA H

I denna bilaga redovisas det huvudsakliga resultatet av den attitydundersökning statistiska centralbyrån företagit avseende allmänheten. Frágeformuläret och SCB:s tekniska rapport rörande undersökningen följs av en redovisning av de viktigaste svarsresultaten för de enskilda frågorna.

Frågeformuläret

FRÅGOR OM SNATTERI

Nu kommer några frågor kring butikstillgrepp som en statlig utredning vill ställa. Utredningen ska bland annat försöka ta reda på hur vanligt butikssnatteri är. Man vill också få reda på litet om vad människor i allmänhet känner till om gällande lag på området, om vad man har för åsikter om butikstillgrepp, om hur man tror att det är med sådana tillgrepp och om vanligt . man tycker det behövs några åtgärder eller förändringar.

FRÅGA 3 Tror Du det är straffbart att snatta en vara som kostar mindre än 20 kronor?

Z 1 E:] Ja Med straffbart menar 2 E] Nej vi att snattaren kan åtalas Vet 3 [:] ej/osäker

300 Bilaga H

FRÅGA 4 Olika skäl har framförts till att folk snattar och nagra nämns här nedanför. Sätt ett kryss för det skäl Du tror är viktigast! 26 1 D Folk snattar för de har dåligt med pengar 2 [j Folk snattar för att de inte räknar med någon påföljd om de blir upptäckta 3 D Folk snattar för varorna är lätta att ta 4 Folk snattar för de tycker det är spännande [j

5 D Vet ej/inget uppräknat skäl viktigast

FRÅGA 5 Finns det något viktigt skäl till att folk snattar som vi att räkna upp?

glömt

27 6 Lj Nej

7 |:l Ja. Vilket? __

FRÅGA 6 Hur vanligt tror Du att butikssnatteri är i Sverige? 28 1

D Mycket vanligt

2 Ganska

:l vanligt

3 E] Ganska ovanligt 4 D Mycket ovanligt 5 E] Vet ej

FRÅGA 7 Skulle Du ingripa om Du ser någon snatta i en butik och ingen annan har sett det? 29 1 Ja

D Med ingripa menar vi till

2 Ja, kanske exempel att Du säger till E] . . . b_ tk l en e 11 et 3 tror

El NEJ, det Jag inte säaêtågzâsona

4 D Nej

FRÅGA 8 Anser Du att samhället bör göra mer eller mindre än man gör nu för att hindra snatteri? 30 1 Samhället borde öka insatserna mot

D

butikstillgrepp 5 H . FRÅGA 9 2 Det är bra som det är nu [j 3 E] Samhället borde minska insatserna ____9FRÅGA 10 mot butikstillgrepp 4 _l Vet ej/kan inte ta ställning

FRÅGA 9 Vilken åtgärd tycker Du borde vidtas i första hand?

H 301 Bilaga

1 INLEDNING

I SCBs Omnibussundersökningar delar flera kunder på frageutrymmet, vilket ger lägre kostnader än vid en engángsundersökning. Undersökningarna genomförs reguljärt en gång per kvartal (ibland förekommer extrabussar) och kunder är normalt olika kommittéer, utredningar och myndigheter. Den reguljära urvalsstorleken är ca 800 personer dragna slumpmässigt ur riket. Data insamlas med hjälp av först postenkäter och sedan telefonintervjuer med ett urval av personer som ej besvarat 7 enkäten. -

Buss 804 är den andra Omnibussundersökningen som SCB genomför med postenkäten som huvudsaklig datainsamlingsmetod. Frágeutrymmet delas av SIDA med bland annat frågor om U-hjälp och av stöldutredningen med frågor kring butikstillgrepp.

2 URVAL

Urvalet drogs frán registret över totalbefolkningen (RTB) bland personer 16-74 år gamla och kyrkobokförda i riket, med lika urvalssannolikhet för alla. Urvalet drogs systematiskt för att garantera att fördelningen på ålder och kön skulle överensstämma med populationens (med urval menas här nettourval, dvs en över-

täckningl på 4 personer är frånräknad). Urvalet till telefon-

intervjuerna omfattade 116 personer och drogs slumpmässigt bland de som ej besvarat postenkäten (hälften av enkätbortfallet slumpades till att ingå i telefonurvalet).

3 FÄLTARBETE

Fältarbetet genomfördes under vecka 45 - vecka 49 med först postenkät + påminnelser till hela urvalet och sedan en intervjufas där man försökte telefonintervjua en slumpmässig hälft av enkätbortfallet. I storstäderna genomfördes även besöksintervjuer om så erfordrades. Resultatet av fältarbetet framgår av tabell 1.

TABELL 1 Resultat av i Omnibuss 804

fältarbetet

Kategori Antal % av urvalet

personer.

302 Bilaga H

Av tabeii 1 framgår att 588 personer besvarat frågorna per ;ast och att ytteriigare 66 personer medverkat vid en intervju. ha utvaides endast häiften av enkätbortfaiiet ti11 intervju och bortfaiisnivån är aiitså ur representativitetssynpunkt iägre varje intervjusvarande motsvarar två personer. Den vägda svarsprocenten uppgår då tili 89 2 och den vägda bortfaiisprocenten a11tså ti11 11 %.

4 SVARANDE OCH BORTFALL

För att i någon mån beiysa hur väi de svarande i undersökningen kan anses representera hela urvaiet jämförs i tabeii 2 de svarande med urvaiet i några registervariabier där vi a11tsá känner värdena för he1a urvaiet.

Vid procentberäkningarna för de svarande har dessa vägts på samma sätt som vid resuitatredovisningen i övrigt (dvs de som medverkat vid intervju får en större vikt, se vidare avsnit: 5).

TABELL 2 Procentueii fördeining på värden i nâgra registervariabier för de svarande och för urvaiet

Variabei Svarande % Urvaiet g

E52

Åider

A

Boenderegion

Av tabeii 2 framgår att endast små avvikeiser föreiigger för de studerade registervariabierna meiian procentskattningarna baserade på de svarande och motsvarande procentta1 för heia urvalet.

Det partieiia bortfaiiet (= antaiet som inte svarar på en

viss fråga, men som medverkar i undersökningen) redovisas i

tabe11 3.

Bilaga H 303

TABELL 3 Fraga Part b°rtf Eventueii kommentar nummer i procent

1.1-1.7 1 2 1 3 1 En dei människor tyckte frågan var svar 4 11 5 att svara på

5 12 --- Se ovan samt att de som inte kom pá nåéö

ska] hoppade ibiand över 6 0 7 1 8 2 10.1-10.12 1-6 ---9 Högst för 10.11, 10.12 och 10.15 12 1 13 2 14 _ 1

5 ESTIMATION Vid estimationen vägs intervjusvaren upp ti11 att svara mot hela enkätbortfaiiet och estimationen av procenttai görs eniigt

mnm1(H

100 b

-“ (X * -T- X ) (1) n s bs

nbs

där n är nettourva1ets stor1ek

xs är summan av enkätsvaren

nb är antalet som ej besvarat enkäten är antaiet svarande i subsampiet

nås

är summan av svaren i subsampiet.

xgs

Uppräknade absoiuta tai för riket erhåiis genom att muitipiicera

en procentskattning med popuiationsstorieken 6,06 miijoner.

Vad är nu ski11naden me11an formei (1) och den enkiaste metoden där aiia svar räknas lika oavsett datainsamiingsmetod? Om vi antar att medeivärdet för de enkätsvarande i undersöknings-

304 Bilaga H SGU.1982:39

variabeln ungefär lika mycket liknar medelvärdet för enkätbortfallet som medelvärdet för de intervjusvarande gör sa far man en något mindre varians med den enklare metoden. Denna är da att föredra. A andra sidan är detta antagande ofta inte realistiskt - man har i en hel del fall skäl att tro att de som svarar först efter en intensiv bearbetning eller inte svarar alls kan ha avvikande medelvärden i undersökningsvariabeln.

Anta att medelvärdet för de som medverkar först vid en intervju ligger mitt emellan medelvärdet för de som medverkar i enkäten och medelvärdet för det slutliga bortfallet. I så fall är formel (1) klart överlägsen den enkla metoden eftersom formel (1) ger ett lägre systematiskt bortfallsfell.

Vi har gjort den sammanfattande bedömningen att en nágot högre

varians för procentskattningarna är ett pris väl värt att betala för att få skattningar som fungerar någorlunda även i en hel del situationer då bortfallet avviker från de svarande.

6 GUIDE I ATT LÄSA TABELLERNA

I tabellerna presenteras procentskattningar. Skattningarna är framtagna på det i avsnitt 5 beskrivna sättetz. Urvalet är inte stort och man måste vara medveten om att procenttal och absoluta tal kan variera beroende på slumpen - inte särskilt mycket när hela urvalet är till exempel bastalet (= nämnaren) i en procentskattning, men ganska mycket om bastalet är lagt (till exempel män i storstäder).

Som en hjälp för att bedöma osäkerheten i resultaten som beror pâ att de bygger på ett urval ges i tabell 4 approximativa standardavvikelser för olika procentskattningar och bastal. Observera att man vid beräkningen av dessa standardavvikelser inte kan ta hänsyn till systematiska mätfel (till exempel att man frågar fel) eller till eventuella systematiska bortfallsfel.

Se vidare Bergman L.R:

Postenkäten som datainsamlingsmetod. SCB, I/UI,

Metodproblem i individ- och hushållsstatistik, Nr 4.

Det bortfallet (dvs bortfallet för en viss partiella fråga bland de svarande i undersökningen)_har i skattningarna

antagits ha samma medelvärde som de som besvarat frågorna.

Bilaga H 305 TABELL 4 Approximativa standardavv1ke1ser 1 procent för nägra 01ika procentskattningar i basta1- Basta1 i % av hela urva1et procentskattnjng

1 Inget b0rtfa11sbias antas föreligga.

Hur man läser ut tabe11 3 förk1aras enk1ast med ett exempe1:

Antag att vi har en procentskattndng på 30% för en variabe1

som baserar sig på halva urva1et (t ex män). Vi går da in pá raden 25 (75), eftersom 30 1igger närmast 25 och söker uop k01umnen 50. Vi av1äser då standardavvikelsen 2,8 %. Eftersom det skattade pr0centta1en är approximativt n0rma1förde1at kan vi då vi känner dess standardavvike1se uttrycka osäkerhetsmarg1na1en i sanno1ikhetstermer. Ti11 exempe1 så kan vi med 95 % säkerhet mot s1umpfe1 säga att interva11et 30 + 2 - 2,8 Z dvs 24,4 - % innehå11er 35,6 procenttalen föF_p0pu1ationen.

306 Bilaga H

Svarsfördelning

åsåaLâ

Tror Du det är straffbart att snatta en vara som kostar mindre än 20 kr? Med straffbart menar vi att snattaren kan åtalas. Hela - % a) undersökningsmaterialet

Fråga

Olika skäl har framförts till att folk snattar och några nämns här nedanför. Sätt ett kryss för det skäl Du tror är viktigast! 1. Folk snattar för att de har dåligt med pengar 2. Folk snattar för att de inte räknar med någon påföljd om de blir upptäckta 3. Folk snattar för att varorna är lätta att ta 4. Folk snattar för att de tycker det är spännande 5. Vet ej/inget uppräknat skäl viktigast

Bilaga H 307 - %

Fråga

Finns det något viktigt skäl till att folk snattar som vi glömt att räkna upp? - % a) Hela undersökningsmaterialet Nej 67 Ja. Vilket? 33 b) Den öppna delen av frågan: Vi1ket? (skäl) Denna del av frågan har bearbetats av utredningens sekreterare. De 150 svaren har först lagts upp över en vidsträckt skala av angivna orsaker till tämligen snatteri. Dessa har sedan sammanförts till fem grupper, nämligen: 1. Sjukdom o.dyl. (19 12,7 %) 2. (82 1I 54,7 %) Moral, uppfostran o.dyl. orsaker Il 3. Sociala (23 15,3 %) 4. Affärernas4försäljningssystem ( 9 6,0 %) 5. Samhällets reaktioner och ll 8,0 %) regler (12 Övrigt ej klassificerbart ( 5 3,3 %) 150 100,0 %

308 Bilaga H äsâag

Hur vanligt tror Du att butikssnatteri är i Sverige?

a) - % Totalpopulationen

Frâ a 7

Skulle Du ingripa om Du ser någon snatta i en butik och ingen annan har sett det? Med ingripa menar vi till exempel att Du säger till butikspersonalen eller snattaren.

Fråga 8

Anser Du att samhället bör göra mer eller mindre än man gör nu för att hindra snatteri? 1. Samhället borde öka insatserna mot butikstillgrepp 2. Det är bra som det är nu 3. Samhället borde minska insatserna mot butikstillgrepp 4. Vet ej/kan inte ta ställning

Bilaga H 309 - % a) Hela undersökningsmaterialet

Frå a 9

För dem som besvarat 8 med Samhället borde öka fråga insatserna mot butikstillgrepp har tillkommit ytterligare en fråga: Vilka Du borde vidtas i första hand? åtgärder tycker - 57,5 %)› dvs unge- 52,9 % (standardavvikelse 48,3 fär hälften av de tillfrågade har som ovan redovisats ansett att samhället borde göra mera. Någon statistisk av hos svaren på fråga beräkning representativiteten inte Med ovägda tal kan sägas att av de 9 har gjorts. 654 som medverkat i undersökningen har 348 personer lämnat svar på fråga 9.

Svaren är över ett stort fält av åtgärder och spridda svar har varit dubbla, dvs. innesynpunkter. Några hållit flera En bedömning har i dessa åtgärdsförslag. fall av vilket svar som får förmodas ha varit gjorts avsett i första hand. Antalet dubbla svar har varit De olika har sammanförts till ett litet. svarstyperna för att ge en allmän uppfattning om par huvudgrupper de huvudsakliga åtgärdsförslagen.

Huvudgrupperna är följande:

1. Samhällsåtgärder Moral- och 33 SVBI a) attitydbildning Information och upplysning 28 svar b) c) strängare straff, konsekventare 86 svar lagföring 147 svar

310 Bilaga H

Åtgärder av handeln Ökad kontroll, märkning, vakter 105 svar a) Mera 11 svar b) butikspersonal c) Mindre lättillgängliga varor, minskad 35 SVBI exponering d) Manuell betjäning 13 svar 164 svar

Förändring av sociala faktorer ökad sysselsättning, bättre resursfördelning svar

10 svar Övrigt

Vet ej, eller inadekvata svar 19 svar

BILAGA J

I denna bilaga redovisas det huvudsakliga resultatet av den av statistiska centralbyrån genomförda attitydundersökningen avseende butikspersonal.

Bilagan innehåller först frågeformuläret och SCB:s tekniska beskrivning över undersökningen. Härefter redovisas de viktigaste för de olika

svarsresultaten

frågorna. De resultattabeller som uppställts avser för varje fråga dels arbetsledning, dels anställda. Svarsprocenten för de senare redovisas inom klammer / / -

i

312 Bilaga J 2 BOU1982:39

A F

SIMISHSfiÅ EEEHRHLBYBEN

FRÅGOR OM BUTIKSTILLGREPP

21 FRÅGA 1 Ti1T vilken av fö1jánde 1] Föreståndare/arbetsledning grupper hör Du?

Zf |Bevakningspers0na1

(ej chef) med

3 --]Butiksanstä11d

kundkontakter 4 Annan grupp. Vilken? . . . . . . . . . ..,:...

ZZ_ FRÅGA 2 Har Du sett kunder snatta eller 1L__jNej, aldrig nästan aldrig i Din affär/på Din avde1ning? 2 ]Ja, ibland

3] [Ja, ofta

23 FRÅGA 3 Ti11hör de som snattat i lika med alla 1[ Ungefär vanligt åldrar Din affär/på Din av- ___ de1ning ofta någon viss 2 Ja, Vilken åldersgrupp? . . . . . . . . . . . H å1dersgrupp? 3] Vet inte

20 FRÅGA 4 Är det Iika med 1 van1igt Lika vanligt med bägge könen Snattare av bägge könen? 2 lvanligast med män

3] Vanligast med kvinnor

4 [:| Vet inte

25 FRÅGA 5 Hun stor ande] av snattarna 10 Z eller mindre tror Du b1ir upptäckta vid ti11greppet? 2 Kring 20 Z

3 Kring 30 Z

4 Kring 50 Z * 5 Mer än 50 z

6 E Vet inte

. 26 FRÅGA 6 Ingriper kunder när de ser 1! eller nästan ;Aldrig aldrig någon snatta? 2 Ibland Med ingriper menar vi r-1 t ex att de säger till 3 L-*ofta b““1k5Per5°“a1°“ eller snattaren 4; j !A11tid eller nästan alltid - v . 5 _ Vet 1nte

S

0325398 L ., r W . _ B11a a J 3 3 1

m

n e; ELfJHiiiLIEåFJ.

_, _._.,..--_._.i.- .,-. __.,,.--____., , . . _ o. FRÅGA 7 lngriper butiksoersonaien 1 1 Aldrig vllcz nbñzg; ;».5; när de ser någon snatta? 2 Ibland

t

31 -Ofta

4 :Alltid eller nästan alltid

5 Vet inte

28 FRÅGA 8 i Din 5 ssnaccaren får endast en tillsägelse Vadugör man oftast affar med en Snattare som upptäckts? 6 .Snattaren antecknas

7 lsnattaren polisanmäls

81 Vet inte

Vi11 Du ti11ägga något tiil Ditt svar på fråga 8?

29 FRÅGA 9 Finns det någon grupp 1 :Nej Snattare som inte brukar polisanmäias när de er- 2. jJa. vilken eller vilka grupper? tappas i Din affär/pâ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Din aVde1ning? 3 |Vet inte

30 . .. .- Folk snattar för de har dåli 8 t med FRÅGA 10 011ka ska| har framforts 1 _ “e d Pmga tm att f01k snattar och ., . _. .. .. Folk snattar for att de inte raknar med nägra namns har 2 . . U . . N .. .. .nagon pafoljd om de blir upptackta ett

Sait kryså for det Folk snattar för varorna är lätta att

skä1 Du tror ar viktigast! 3

!ta

-- Folk snattar för de tycker det är 4 Lspännande 5 Vet ej/inget uppräknat skäl viktigast

“ 31 FRAGA 11 Finns det något viktigt skä1 1] |Nej ti11 att fo1k snattar som vi g1ömt att räkna upp? 2 |Ja. Vilket? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

.. . §3- Samhället borde öka insatserna mot FRÅGA 12 Anser Du att samhaiiet bör 1 |b t.k “ 1 S 1 grepp “*F :.11 RÅ GA 13 göra mer e11er mindre än man gör nu för att hindra 2 Det är bra som det är nu Snatter1 7 borde minska insatserna 3 --|Samhä11et L-Jmot butikstillgrepp

Ai Vet ej/kan inte ta ställning

FRÅGA 13 Vi1ken åtgärd tycker Du borde vidtas i första hand?

Nu är Du klar. Tack för hjäipenå Ge intervjuaren frágebianketten. Du ska inte Skriva Ditt namn på den.

3l4 Bilaga J sou 1982:39

1 INLEDNING

SCB fick i november 1980 i uppdrag av stöldutredningen att

undersöka butikspersonalens attityder till butikstillgrepp

och vad man gjorde med ertappade snattare. Undersökningen bestod av två delar. Dels fick en representant för arbets-

utvalt arbetsställe fylla i en kort fråledningen på varje och dels fick en anställd på varje utvalt arbetsgeblankett ställe i en likadan frågeblankett. Blanketten bifogas fylla som bilaga 1.

var det tänkt att dra urvalet av arbetsställen Ursprungligen från centrala (CFR). Ca 50 arbetsställen och företagsregistret 12 anställda från varje arbetsställe skulle då inga i ungefär urvalet. Vid diskussioner mellan SCB och stöldutredningen framkom det att en central frågeställning var ledningarna vid

arbetsställenas till snatteri och bedömningar av vad attityder med ertappade snattare. Ett urval på 50 arbetsstälman gjorde är otillfredsställande för denna problemställning och

len lågt

vi kom då överens om att utnyttja urvalet för konsumentpris-

index När intervjuarna ändå besöker arbetsställena i (KPI). KPI-urvalet för så får de även samla in uppgifter prisinsamling till undersökning. På så vis ryms ett betydligt föreliggande större urval av arbetsställen inom de ekonomiska ramarna (292

mot annars ca 50). En anställd per arbetsställe med anställda

av ekonomiska och datainsamlingstekniska skäl. Vissa utvaldes KPI-urvalet utestimationstekniska problem uppkom genom att men dessa lätt mot den vinst i precision som nyttjades, vägde urvalet av kunde sexdubblas.

gjordes genom att arbetsställen

2 FÃLTARBETE

i samband med insamlingen av KPI- .Fältarbetet genomfördes i februari 1981 (9-13 februari). För varje utvalt uppgifter så fick för arbetsledningen och arbetsställe en representant utvald anställd fylla i var sin kort frågeblanen slumpmässigt Blanketterna var identiska för kett (bifogas som bilaga 1). Intervjuaren fyllde själv i en bägge personalkategorierna. som bilaga 2. Instruktionerna till styrblankett. Denna bifogas hade ledningen vid intervjuarna bifogas som bilaga 3. Tidigare arbetsställe fått ett introduktionsbrev där undervarje utvalt beskrevs och vi bad om deras medverkan (bifogas som sökningen

bilaga 4).

sammanfattande av fältarbetet var att undersök- Det intrycket och att de allra flesta medverkande ningen mottogs positivt försökte i blanketten noggrannt. Många anställda tyckte fylla en del var svåra, vilket än naturligt då vissa fragor frågor främst riktade till arbetsledningen (t ex frågorna 8 och 9) sig att det skulle varit naturligt med olika Man kan kanske tycka

till de olika personalkategorierna. Vi valde

frågeblanketter samma blankett därför att arbetsledningen då direkt att använda visste vad den anställde skulle svara pa - vi tror att detta

verkade bortfallssänkande.

Bilaga J 315 V

3 SVARANDE OCH BORTFALL

I registervariabler och bakgrundsdata förekom praktiskt taget inget bortfall. Antal svarande och bortfall beträffande frågeformulärsdata framgår av tabell 2.

TABELL.2 Svarande och bortfall bland arbetsledning och anställda

Svarande Bortfall Bortfall %

Arbetsledning 268 24 8,2 Anställda 256 17 6,2

Not. Alla tal är ovägda tal räknade direkt på urvalet.

Av tabell 2 framgår att bortfallet för arbetsledningen låg kring 8 % och för de anställda kring 6 %. Dessa låga bortfallsnivåer får betraktas som mycket tillfredsställande. Det partiella bortfallet (= bortfallet på en enstaka fråga för en person som i övrigt besvarat frâgeformuläret) framgår av tabell 3. Man ser att det varierar mellan frågor och är högre för arbetsledningen än för de anställda.

TABELL.3 Partiellt bortfall för de olika frågorna

Partiellt bortfall i % av urvalet Fråga nummer Arbetsledning Anställda

f0-I@LoO)\lO\U|-bool\1-5 cøübOlü-bb-b-h-b-“é éUT-“JäUTUOOOIVNUJÖC

...se

Det framgår av tabell 3 att det partiella bortfallet genomgående är lågt. De något högre bortfallsfrekvenserna för frågorna 9 och 11 verkar bero på att några uppgiftslämnare tycker att frågorna redan blivit besvarade i och med deras svar på föregående fråga. Även fråga 8 tycks en del haft svårt att svara pá. Eventuellt saknar man en ytterligare svarskategori.

316 Bilaga J sou 1982:39

4 URVAL.

4.1 Urvalsram

nämnts, av ett delurval från Urvalet utgjordes, som tidigare det urval som används för fastställande av konsumentprisindex

(KPI). Detta är i sin tur draget ur Centrala.Företagsregistret förfarande kunde ett betydligt större (CFR) vid SCB. Genom detta skulle varit möjligt, eftersom daurval dras än vad som annars kunde ske samtidigt med KPI-undersökningens tainsamlingen datainsamling.

4.2 Urvalsstorlekar

urval som omfattar ca 1200 butiker i olika KPI använder ett ett delurval för branscher. Från detta drogs på 301 butiker Urvalsstorleken varierade i olika snatteriundersökningen. branscher enligt nedan beroende på om dessa planerades att särredovisas eller ej.

Urvalsstorlek Bransch {antal butiker]

63 Varuhus 63 Livsmedel 63 Konfektion Färger, tapeter m m Parfymvaror m m

Tobaksvaror

oooooooooooooooooooooooooooo

Blommor Skodon Päls- och skinnkläder Möbler Handverktyg, järn- och metallmanufaktur

Radio- och TV Elektriska hushållsmaskiner Glas, porslin och husgeråd .Fotografiska artiklar Cyklar och sportartiklar

Musikinstrument, grammofonskivor

wS - Bruttourval

som upphört) KD

övertäckning (affärer

Bortgar

292 Nettourval

4,3 Urvalsförfarande

är inom varje med urvalssannolikhete

KPI-urvalet bransch_draget

årsheltidsanställda (dvs antalet proportionella mot antalet i företaget under ett är dividerat arbetade timmar sammanlagt ett år) i före-

med antalet timmar en heltidsanställd arbetar

urval de 301 butikerna taget. Från detta drogs med systematiskt varvid även dessa fick urvalssannolik i snatteriundersökningen, årsheltidsanställda. Detta urval heter proportionella mot antal direkt vid undersökandet av butiksledningens uppanvändes dels .L- h. som första i eLL ..=av snatteriförekomst, dels steg fattning

Bilaga J 317

det andra innebar att man i varje butik

stegsurval där steget

valde en anstalld som made dagliga kundkontak-

:lumpmassigt er.

5 ESTIMATION

I undersökningen skattas procenttal i population och redovis- Tabellframställningen gjordes med Utredningsningsgrupper. institutets standardprogram KOTAB 22.

5.1 Definitioner av totaler och procenttal

till snatteri..

A. Undersökning av företagsledningens attityder

(enstegsurvalet).

Totala antalet (företagsledare) som har en viss egenskap

objekt kan skrivas

H

Nh (1)

X = 2 Z

xhi

h=1 i=1

där xhi är en variabel med egenskapen

1 om objekt i i stratum h har egenskapen x . = hl 0 annars

och

H = antalet strata

ll antal objekt i stratum h.

Nh

Totala antalet objekt, N, i populationen kan skrivas (Xh1=1

för alla objekt i formel (1))

H () 2 N=XN

h=1

som har em speciell egenskap kan

Andelen, i procent, objekt skrivas

H . W

Nh (3)

= 100 - X/N = 100 - X E E

PA xhi/ Nh

h=1 i=1 h=1

1 att den första Urvalet var informellt slumpmässigt på så vis i alfabetisk enligt efternamnet utvaldes. ordning

2 av Göran Råbäck. Resultattabellerna har framtagits

318 Bilaga J sou 1982:39

B. Undersökning av anställdas attityder till snatteri (tvåstegsurvalet).

Totala antalet objekt (anställda) med en viss egenskap skrivs

(4)

där

är en variabel med egenskapen

yhij

1 om objekt j i butik i i stratum h har egenskapen =

yh.. 1J

0 annars

och = antalet anställda med dagliga kundkontakter i butik i

Ahi

i stratum h.

Totala antalet anställda, A, skrivs

N N

A = zh A. (5)

IIMI

“l h 1 1=1

som har en speciell kan Andelen, i procent, objekt egenskap skrivas

H N A - H N h hi h = 100 - Y/A = 100 - Z 2 2 _y ../ 2 2 A . (6)

PB h” h

h=1 i=1 j=1 h=1 i=1

5.2 Skattningsformler för procenttal

attityder till snatteri

A. Undersökning av företagsledningens

(enstegsurvalet).

Procentandelen, som har en speciell egenskap skattas PA, objekt med

_ H N M n X . JE

zhnhl

z

-2

(7)

PA=100

h=1 N h i=1 m

där = antalet årsheltidsanställda i butik i, stratum h

Mhi

_ N

zh

Mh0 = antalet årsheltidsanställda i stratum h

Mhi

i=1 antal objekt i urvalet i stratum h.

. Bilaga J . 319

ti11 snatteri B. Undersökning av butiksanstä11das attityder

(tvåstegsurva1et).

som har em specie11 egenskap skattas Procentandeien, PB, objekt med

” H N n A . n A . * h h hi m hi - 2 . 2 P 2

1=1

=100- y./ (8) B N h*

h=1 *T i=11

beteckningar definierade ovan. Samtiiga

5.3 Skattning av pr0centta1 i en wedovisningsgrupp

.För i redovisningsgrupper (t ex storstadslän/icke skattning storstadslän e11er 01ika varubranschar) definieras variabe1n

1 om objekt i i stratum KW ti11hör redovisnings-

= gruppen d

0 annars

av företagsledares attityder ti11 snatteri. A. Undersökning

Procentandelen, PAR, som har en viss egenskap i redovisnings-

gruppen R skattas med

âh_ñ__*hidhw'åhü

MH 9) d

^R “

h=1 i=1 hi 1:1 Mhi

Beteckningar en1igt ovan.

av butiksanstä11das attityder til] snatteri. B. Undersökning

Procentandeien, en viss egenskap i redovisnings- PBR, som har grupp R, skattas med

H N n A. n IA. ° h h h1 h vhi

i=1Mhi m)

= 2 - 2 -- . / 2 d . (10) P y .d BR h h*

h=1 i=1 “m”

Beteckningar enligt ovan.

6» SKATTNINGARNAS OSÃKERHEW

är det svårt

På grund av det k0mp1icerade urvalsförfarandet

att beräkna standardavvñkeiser för skattningarna. och dyrbart Vi har approximativa beräkningar av standardavvik-

genomfört

320 Bilaga J sou 1982:39

elser för 8 och 101. Standardavvikelserna framgår av frågorna tabeT1 4 och 5 för skattningarna för arbetsledningen och för de anstä11da. En uppde1ning har där gjorts efter kTumpad KPI-bransch för att ge en mer detaljerad information.

TABELL 4 A standardavvikelser i procent för fråga 8 efter Approximativa KP1-bransch. Procentskattningarna för arbetsTedningen klumpad

Svarskod på fråga 8

TABELL.4 B

Approximativa standardavvike1ser 1 procent för fråga 8 efter

KPI-bransch. Procentskattningarna för de anställda kTumpad Svarskod på fråga 8 5 6 7 8

- 5,2 6,4 4,4 Varuhus

övriga TOTALT 3.2 5.2 6,5 5.1

1 Beräkningarna har gjorts av Göran Råbäck med hjä1p av programmet VTAB - VP 3.

Bilaga J 321

TABELL 5 A standardavvikelser i procent för fråga 10 efter Approximativa KPI-bransch. Procentskattningarna för arbetsledningen klumpad Svarskod på fråga 10

övriga TOTALT 1,7 3,2 2,7 2,0 2,9

TABELL.5 B standardavvikelser i procent för fråga 10 efter Approximativa KPI-bransch. Procentskattningarna för de anställda klumpad Svarskod på fråga 10

Uvriga

TOTALT 11,3 6,3 2,7 1,0 5,1

bilda ett konfidensintervall för en skattning för När man vill 8 eller 10 så söker man upp motsvarande standardavvikelse fråga gånger star

i tabell 4 eller 5. Den erhållna skattningen :_1,96

dardavvikelsen ger ett approximativt 95 % konfidensintervall

för Två exempelklargör:.För fråga 10, anställda,

skattningen. från resultattabellerna att 9,8 % skattas finner vi de vanliga

till snattar för att de har dåligt med pengar).

kod 1 (= folk

Ett approximativt 95 % konfidensintervall ges då av

- 7,3 z

9,8 ss i 1,96 1,3 2;, dvs -.12,3

(1,3 7, från tabell 5 s).

togs

finner vi att 67,4 % får kod 7 .För fråga 8, arbetsledning, 4.

(= snattaren polisanmäls) bland varuhus. Vi går in i tabell

standardavvikelsen 5,2, dvs konfidensintervallet och avläser ”

blir

% - 5,2 %

67,4 :,1,96

eller mellan 57,2 - 77,6.

322 Bilaga J sou 1982:39

andra kan man anta att standardavvike1serna är av .För frågor samma storleksordning och man kan få en ungefär1ig uppfattning om dessa titta 1 tabe11erna 4 och 5. genom att

Utöver den osäkerhet i skattningarna som uppkommer genom att är en urva1sundersökning och som före1iggande undersökning diskuterats ovan så finns också en osäkerhet som uppkommer det mätfe1..Frågorna är få och 1 allmängenom att före1igger het enkla och man kan förmoda att de i a11mänhet fungerat

ganska bra.

kan det finnas en risk för att en Beträffande arbets1edningen de] medvetet e11er omedvetet styrt något e11er uppgifts1ämnare svar mot vad de bedömt som önksvärt för att driva på några är dock att denna risk är ganska utredningen. Min bedömning och att inte nämnvärt påverkats av Iiten skattningarna sådana faktorer.

Bilaga J 323

Svarsfördelning

Fråga

Har Du sett kunder snatta i Din affär/på Din avdelning? 1. Nej, aldrig el. nästan aldrig 2. Ja, ibland 3. Ja, ofta och - % a) Bransch arbetskategori Varuhus Livs Konfektion Övrigt Sza 1. 6,4 32,6 46,7 38,1 37,0 /27,9/ /26,1/ /37,5/ /53,6/ /34,4/ 2. 62,9 54,0 50,9 57,5 56,0 /56›0/ /62,6/ /62,5/ /44,6/ /56,5/ 3. 30,7 13,4 2,4 4,4 6,9 /16,1/ /11,3/ / 0 / / 1,8/ / 9,1/ - - % b) Länstyp arbetskategori Storstad Övrigt 1. 19,4 53,5 /30,6/ /37,0/ 2. 70,5 42,5 /5O:1/ /60:9/ 3. 10,1 3,9 /19›3/ / 2,1/

Fråga 3

Tillhör de som snattat i Din affär/på Din avdelning ofta någon viss åldersgrupp? 1. Ungefär lika vanligt med alla åldrar

3. Vet inte

324 Bilaga J

a) Bransch och - % arbetskategori

Varuhus Livs Konfektion Övrigt S:a

1. 76,4 55,7 42,2 17,5 29,6 /70,0/ /61,9/ /47,0/ /23,0/ /53,2/ 2. 18,7 38,9 13,8 54,3 46,1 /17,9/ /17.3/ / 8,6/ /28,4/ /19,2/ 3. 5,0 5,4 44,0 28,2 24,4 /12,1/ /20,8/ /44,5/ /48,7/ /27,5/ b) - - Länstyp arbetskategori % Storstad Övrigt 1. 21,9 36,7 /58,2/ /50,1/ 2. 64,7 28,6 /12:3/ /23:7/ 3. 13,4 34,7 /29,5/ /26:2/ c) Vilken åldersgrupp? Totalt är det arbetsledningen som dominerar svaren på frågan. Enligt tabellen under a) S:a har arbetsledningen 46,1 % mot anställdas 19,2 %. Skillnaden är statistiskt säkerställd. 131 varav svar, 7 dubbla, har givits på frågan. Detta 25 % av de 524 utgör svarande i hela undersökningen. Svaren har genomgåtts och kunnat fördelas på följande sätt. 1) Barn i olika åldrar och intervaller upp till 15 år 24 svar åldrar upp till 18 år 18 svar samlingsbegrepp: Yngre, tonåringar, skolungdom, ungdom 23 svar S:a 65 svar 2) Åldrar i olika intervaller ca 18 till 40 år 35 svar under 40 år . 3 svar S:a 38 svar 3) Åldrar 40 - 60 över år, 40 S:a 5 svar

Bilaga J 325

4) Åldrar över 70, medelålders, övre medelåldern 7 svar äldre pensionärer 14 svar Sza 21 svar 5) Övrigt ej klassificerbart 2 svar

Fråga 4

Är det lika vanligt med snattare av bägge könen? 1. Lika vanligt med bägge könen 2. Vanligast med män Vanligast med kvinnor . Vet inte Bransch och a) arbetskategori Varuhus Livs Konfektion Övrigt 1. 79,0 69,8 27,6 37,8 44,3 /73,9/ /68,3/ /32,2/ /34,8/ /57.9/ 2. 5,7 1,1 0,9 33,6 22,7 / 5,0/ / 5:5/ / 9:6/ /16,5/ / 8,5/ 3. 13,7 16,1 33,2 5,5 10,8 /10:7/ / 6,8/ /25,5/ / 7,7/ / 9.9/ 4. 1,7 13,0 38,2 23,1 22,2 /10,4/ /19,4/ /32,7/ /40,9/ /23,7/ - - % b) Länstyp arbetskategori Storstad Övrigt 1. 34,9 53,0 /57,2/ /58:3/ 2. 41,5 5,4 /12,7/ / 5:8/ 3. 7,7 13,7 / 6:6/ /12,0/ 4. 15,9 28,0 /23,4/ /23,9/

326 J \s0u 1982:39 Bilaga

Fråga 5

stor andel av snattarna tror Du blir upptäckta Hur vid tillgreppet? 10 % eller mindre Kring 50 % 1. 20 % . Mer än 50 % Kring 3. 30 % . Vet inte Kring - % a) Bransch och arbetskategori

Varuhus Livs Konfektion Övrigt Sza

55,5 49,8 65,7 62,0 79,2 /42,6/ /36,0/ /33,1/ /43,0/ /39,1/ 6,6 19,8 6,3 3,3 7,3 / 6,4/ / 8,6/ / 3,6/ / 9,5/ /20,3/ 5,2 7,8 10,7 4,9 6,1

/ 9,0 14,2 32,8 23,7 22,3 /25,8/ /33,2/ /49,7/ /4s,4/ /36,7/ - - % Länstyp arbetskategori

Storstad Övrigt

67,3 57,0 /35,2/ /41,7/ 7,5 7,1 /10,9/ / 8,6/ 7,9 4,5 /11,9/ / 8,5/ 0 1,8 / 6,9/ / 1,0/ 2,0 0,7 / 1,0/ / 1,8/ 15,2 28,9 /33,9/ /38,4/

Bilaga J 327

Fråga 6

Ingriper kunder när de ser någon snatta? 1. Aldrig eller nästan aldrig 2. Ibland 3. Ofta 4. Alltid eller nästan alltid 5. Vet inte - - % a) Branschtyp arbetskategori Varuhus Livs Konfektion Övrigt Sza 1. 30,7 57,9 37,2 39,0 42,8 /32,0/ /21,9/ /54,0/ /46,1/ /33,6/ 2. 68,8 33,2 37,2 42,5 40,3 /60,2/ /60,7/ /24,s/ /20,3/ /47,1/ 3. 0,5 0 0 0,5 0,3 / 2,4/ / 1,6/ / 1,0/ / 0 / / 1,4/ 0 4,5 0 4,0 3,6 / 0 / / 4,6/ / 0 / / 0,9/ / 2,1/ 0 4,5 25,6 14,0 12,9 / 5,3/ /11,2/ /20,2/ /32,6/ /15,8/ - - % Länstyp arbetskategori Storstad Övrigt 38,0 47,3 /30,2/ /35,9/ 50,7 30,6 /51,4/ /44,3/ ,2 / /

ONOO ,O

/ 2,1/ 15,9 /17,7

328 Bilaga J

Fråga

butikspersonalen när de ser någon snatta? Ingriper 1 . Aldrig eller nästan aldrig 2 . Ibland 3. Ofta 4 Alltid eller nästan alltid 5 Vet inte - - % a) Branschtyp arbetskategori Varuhus Livs Konfektion Övrigt 1. 2,4 9,7 10,5 4,3 6,1 / 2,4/ / 1.0/ / 0,2/ l / 2.3/ 2. 22,9 22,9 4,0 30,5 25,9 /28,6/ /18,9/ / 9,1/ /13,4/ /19.2/ 3. 25,5 8,9 20,1 18,0 16,3 /17,0/ /19,1/ / 2.4/ / 7:2/ /14,1/ 4. 49,2 50,8 42,6 34,0 38,9 /52,0/ /58,0/ /61.5/ /58,5/ /56.9/ 5. 0 7,7 22,9 13,3 12,8 / 0 / / 3.0/ /26,8/ /15,3/ / 7.5/ - - % b) Länstyp arbetskategori Storstad Övrigt 3,5 8,5 / 0.8/ / 3:4/ 34,6 17,8 /10,7/ /24,8/ 25,2 8,0 /16,0/ /12,8/ 23,6 53,2 /62,5/ /53:1/ 13,1 12,5 /10,0/ / 5:8/

Bilaga J 329

Fråga 8

Vad gör man oftast i Din affär med en snattare som upptäcks? 1. Snattaren får endast en tillsägelse Snattaren antecknas 3. Snattaren polisanmäls 4. Vet inte Vill du tillägga något till Ditt svar på fråga 8? - - % a) Branschtyp arbetskategori Varuhus Livs Konfektion Övrigt S:a 1. 0 38,5 48,9 60,3 53,3 / 7:2/ /33:4/ /24:3/ /39,8/ /27:1/ 2. 30,5 24,6 5,4 4,8 9,8 /33›5/ /31:6/ /20:4/ / 2:5/ /23:8/ 3. 67,4 13,0 18,3 15,3 15,9 /23,4/ /13,7/ /17,7/ /13,7/ /16,7/ 4. 2,1 23,8 27,3 19,6 21,0 /35,9/ /21,3/ /37,6/ /43,9/ /32,5/ - - % b) Länstyp arbetskategori Storstad Övrigt 1. 65,2 41,7 /26:5/ /27:5/ 2. 5,1 14,4 /31,3/ /18,7/ 3. 9,5 22,2 /12:3/ /19:7/ 4. 20,2 21,8 /29:9/ /34:2/

c) Den öppna delen av fråga 8 Denna fråga har besvarats i 98 fall. Under den öppna frågan har i huvudsak följande svarsgrupper kunnat konstateras: 1. Tillägg till viss åtgärd (19 svar) 2. Grunder för polisanmälan (37 svar) 3. Beskrivning av handläggningsrutiner (25 svar) 4. Andra synpunkter (17 svar)

330 Bilaga J sou 1982 39

Under tillägg har angivits kontakt med föräldrar och skola när snatteri förövats av barn och ungdom. Som grund för polisanmälan har angivits främst brottets grovhet, andra särskilda omständigheter vid brottet samt gärningsmannens ålder. Beskrivningar av handläggningsrutiner torde sakna intresse i den aktuella

undersökningen. Bland övriga synpunkter kan nämnas

att 10 svar innehållit att man aldrig anträffat någon snattare och att två svar innehållit att polisanmälan är meningslös och därför aldrig sker.

Frå a 9

Finns det någon grupp snattare som inte brukar polisanmälas när de ertappas i Din affär/på Din avdelning? 1. Nej 2. Ja, vilken eller vilka grupper? i 3. Vet inte - - % a) Branschtyp arbetskategori Varuhus Livs Konfektion Övrigt Sza 1. 5,9 24,7 33,7 31,0 29,3 /15,5/ /24,2/ /18,6/ /22,2/ /20,8/ 2. 88,9 58,7 24,9 33,4 39,7 /38,1/ /37,1/ /29,9/ /16,7/ /31,8/ 3. 5,2 16,6 41,4 35,6 31,0 /46›4/ /38:7/ /51:5/ /51:0/ /47:4/ - - % b) Länstyp arbetskategori Storstad Övrigt 1. 25,0 32,9 /16,7/ /23,6/

2. 57,7 24,7

/42;9/ /24:2/ 3. 17,3_ 42,4 /40,4/ /52,2/

« J 331 Bilaga

c) Den öppna delen av svarsalternativ 2. 175 svar har

lämnats på den öppna delen av fråga 2, vilket utgör ca 33 % av de totalt lämnade svaren i undersökningen. De grupper vilka således inte brukar polisanmälas , kan efter svaren indelas efter de angivna grunderna, som är ålder, omständigheter vid brottet, omständigheter kring snattarens person samt andra principiella grunder. Svaren har efter indelning efter detta system fördelat sig på följande sätt. Barn (under 15 år) (103) 112 svar (64 % av Ungdomar (9) lämnade svar) Barn och åldringar (3) Under 10, över 75 (1) Under 15, över 67 (6) Över 70 (1) 20 svar (11 % av Åldringar (3) lämnade svar) Pensionärer (5) Äldre H) Under 50 kr (2) Engångssnattare (4) Mindre förseelser (4) 14 svar Erkända med leg. (2) Då varan återlämnas (2) Berusade, knarkare (3) Berusade, drogade, barn (1) 7 svar Kända missbrukare (1) zigenare (2) Ingen brukar polisanmälas 20 svar (11 % av lämnade svar) Övrigt 2 svar

332 Bilaga J

10 Fråga

Olika skäl har framförts till att folk snattar och nämns här. Sätt ett kryss för det skäl Du tror några är viktigast! 1. Folk snattar för att de har dåligt med pengar 2. Folk snattar för att de inte räknar med någon påföljd om de blir upptäckta Folk snattar för att varorna är lätta att ta Folk snattar för de tycker det är spännande Vet inte/inget uppräknat skäl viktigast - - % Branschtyp arbetskategori Varuhus Livs Konfektion Övrigt S:a 4,0 15,2 5,0 5,3 7,7 /13,6/ / 4,1/ / 8,4/ /16,3/ / 9,8/ 50,8 30,2 55,8 27,3 31,1 /18,9/ /15,3/ /12,8/ /16,6/

/25,3/

15,0 25,4 3,8 16,9 17,8 /25,1/ /23,0/ /28,1/ /12,7/ /21,7/ 5,2 3,4 2,4 36,8 24,6 / 6,6/ /15,3/ / 9,6/ / 8,0/ /10,8/ 24,9 25,8 33,1 13,8 18,8 /35,9/ /42,3/ /28,5/ /50,2/ /41,1/ - - % Länstyp arbetskategbri Storstad Övrigt 0,9 14,0 / 9,4/ /10,0/ 19,2 41,8 /10,9/ /20,6/ 19,7 16,0 /23,5/ /20,4/ 43,3 7,7 / 7,9/ /12,8/ 16,9 20,6 /48,3/ /36,1/

sou 1982:39 Bilaga J 333

Fråga 11

Finns det något viktigt skäl till att folk snattar som vi glömt att räkna upp? 1. Nej 2. Ja. Vilket?

Svaren skiljer sig inte åt betr. arbetsledning och anställda i någon omfattning varken betr. bransch eller länstyp. Det saknas därför till anledning detaljredovisning. Totalsiffror: Alt 1 77,4 % /82,2/ % Alt 2 22,6 % /17,8/ %

Liksom betr. allmänheten har butikspersonalens svar kunnat indelas i några klart urskiljbara huvudgrupper. Allmänheten Butikspersonal 1. Sjukdom o.dyl. 19 (12,7 17 %) (13,5 %) 2. Moral, uppfostran o.dyl. 82 (54,7 %) 44 (35,0 %) 3. Sociala orsaker 23 (15,3 %) 39 (31,0 %) 4. Affärernas * försäljningssystem 9 ( 6,0 %) 7 ( 5,5 %) 5. Samhällets reaktioner och regler 12 ( 8,0 %) 4 ( 3,15 %)

6. Övrigt 5 ( 3,3 %› 15 (11,85 %)

150 100,0 126 100,0

Fråga 12

Anser Du att samhället bör göra mer eller mindre än man gör nu för att hindra snatteri? 1. Samhället borde öka insatserna mot butikstillgrepp 2. Det är bra som det är nu

3. Samhället borde minska insatserna mot butikstillgrepp 4. Vet ej/kan inte ta ställning - - % a) Branschtyp arbetskategori Varuhus Livs Konfektion Övrigt S:a 1. 91,3 66,6 66,8 46,1 54,2

”/ 4. 8,0 20,3 29,2 45,9 37,0 /30:4/ /32›3/ /58,1/ /56,7/ /40:1/

- - % b) Länstyp arbetskategori

Storstad Övrigt

1. 51,9 56,3 /65›8/ /49:9/ 2. 0 15,3 / 3,3/ / 3:1/ 3. 0 1,6 / 0:8/ / 0 / 4. 48,0 26,8 /30:1/ /47:0/

Fråga

För dem som valt alternativ 1 på fråga 12 följer här

en fortsättningsfrågaz Du borde vidtas i första hand? Vilken åtgärd tycket

allmänheten är svaren spridda över ett Liksom betr. stort fält. En del svar har varit dubbla tämligen och innehållit två förslag. Såsom vid föregående har svaren sammanförts till ett par undersökning 343 svar har givits, varav 24 dubbla. huvudgrupper. Detta motsvarar ca 65 % av alla avgivna svar.

sou 1982:39 Bilaga J 335

Huvudgrupper: 1. Samhällsåtgärder a) Moral- och attitydbildning,information i hem, skola, TV 100 SVBI b) Konsekventare lagföring, minskade åtalsunderlåtelser 72 svar (Avskaffande av beloppsgränserz 49 svar) c) Strängare påföljd 96 svar 268 svar

2. Åtgärder av handeln a) Ökad kontroll, vakter, märkning m.m. 42 svar b) Mera personal 4 SVBI c) Minskad varuexponering 11 svar d) Manuell betjäning 1 svar 58 svar

3. Förändring av sociala faktorer 7 svar

4. Övrigt 9 svar

Bilaga K 337

Svinnanalys på varugruppsnivå

I VARUGRUPP I SVINNPROCENT I I 1979 I 1980 I

Lppmätt

I TIDNINGAR, TIDSKRIFTER : ej

I l FISK. SKALDJUR : 0,44 : 0,77 I I KÖTTKONSERVER : 0,45 : 0,73 I I BARNVÄLLING, BARNMAT : 0,23 : 0,22 I I SÅSER, MATOLJA : 0,82 : 0,68 I I GRÖNSAKER, SVAMP : 0,33 : 0,33 I I soppon, STUVNINGAR : 0,65 : 0,58 _ I I EFTERRÄTTER, TORKAD FRUKT : 0,40 : 0,35 I I FRUKT, BÄRPRODUKTER : 0,50 : 0,31 I I KAFFETILLBEHÖR : 0,14 : 0,14 I

Lppmätt

I KÖTT, CHARK : ej I

l

I osr, MESVAROR : 0,78 0,97 I I SKÅNEDELIKATESSER : 1,18 : » 1,86 I A I RÖKT rxsx : 2,22 : - I I SILLINLÄGGNINGAR : - : 0,10 I

Lppmätt

l FRUKT, GRÖNT : ej I I POTATIS, : 0,02 : - I I MJÖLK, GRÃDDE : 0,003 : 0,04 I I YOUGHURT : 0,007 : 0,56 I I JUICE : 0,01 : 0,37 I I MATFETT : 0,001 : 0,29 I

l

I ÄGG : 0,06 0,16 I

1 I FÅGEL, DJUPFRYST 0,84 : 0,50 I I FISK, SKALDJUR, : 0,42 : 0,31 DJUPFRYST I I KÖTTRÄTTER, DJUPFRYST : 0,54 : 0,27 I I GRÖNSAKER, DJUPFRYST

E E

0,19 0,29 I I JUICE, DJUPFRYST I 0,96 I 0,02 I I I

338 Bilaga K

I SVINNPROCENT VARUGRUPP l 1979 I 1980 GLASS : 0,19 : 0,05 BAKVERK, DJUPFRYST : 1,73 : 0,56

l

- DIVERSE BRÖD : 0,55 ÖL, LÄSK : 0,005 : 0,04 NON FOOD : 1,24 : 0,66

TE, CACAO I 0,29 : 0,27

KONFEKTYRER : 2,72 : 2,13

KEX, FLINGOR 1 0,41 : 0,36

GRYNER, MIXER : 0,30 : 0,40 MJÖL, SOCKER, SALT : 0,24 : 0,21 KRYDDOR, TORRMJÖLK : 1,13 : 1,29 BAK, HÄLSOKOST : 2,70 : 1,55

DJURARTIKLAR : 0,68 l 0,52 FINTEKNISKT, KOSMETIKA : 1,43 l 1,65

TVÄTTMEDEL : 0,46 : 0,31 BLOMJORD, VÄXTNÄRING : 2,35 : 1,06 TOBAK : 0,07 : 0,05

JULVAROR g 0,31 1 0.20

i I

I I | I

J Bilaga L 339

/AB HANDELNS UTREDNINGSINSTlTUT

h

(HUl) \Postadress Box 1720,111 87 Stockholm Gatuadress Eriksbergsgatan 108 Telelon Växel 08/ 24 1270

Handelns Utredningsinstitut har fått i uppdrag av Stöldutredningen att kartlägga svinnets omfattning inom detaljhandeln. U3 utredningens tidsschema är STORA OCH SMÅ mycket pressat, skulle Vi på HUI vara FURETAG _ FRÅGEFORMULÄR tacksamma att få Ert svar snarast och senast den 9 mars 1981. För ytterligare upplysningar svarar Anders Schlyter och Per Nellevad telefon 08-24 12 70.

S V I N N U T R E D N I N G E N

1. .Är Er redovisning uppbyggd enligt bruttokontrollmetoden (med framräkning av bruttovinst och svinn) ?

[Z] Ja [:] Nej

Om ia

a) Hur stort var Ert redovisade svinn 1979 . . . . . . . . . . . .. kr . . . . . ..% av förs.inkl moms 1980 . . . . . . . . . . . .. kr . . . . . ..%

b) Därav uppskattat svinn på grund av stöld och snatteri 1980 . . . . . . . . . . . .. kr . . . . . ..%

cl Har Ni uppgift om svinnets storlek per butik [:] Ja [:] Nej

. Ja per varuslag [:] [:] Nej

2. Vilka av-Era butiker samt varuslag är särskilt utsatta för stölder/snatterier (ej inbrott) ?

Butiker (ange belägenhet) Varuslag

. . . . . - . . . . . . . . . . . o . . . . . . - - . - . - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - . . . . . . . - . . . . . o . . . . . . . . . a . o. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . o:

3. Hur många stölder och snatterier upptäcktes i Ert företag 1980 (alt. 1979) ?

. . . . . . . . . . . . .. antal tillfällen totalt . . . . . . . . . . . . .. därav polisanmälde . . . . . . . . . . . . .. belopp (kr) totalt

OBS! PUNKTERNA 4 OCH 5 PÅ BAKSIDAN AV BLANKETTEN

Bilaga M 341

h .

Bvqqvaruhus - fråqef0rmu1är HANDELNS UTHEDNINGSINSTITUT Detta frågef0rmu1är insändes FRÅGOR TILL FÖRETAG OCH PERSONAL I ti11 HUI - i bifogat 1ösen- BYGG- OCH TRÅVARUHANDELN kuvert senast 18 september 1981. NAMN BEHÖVER EJ UPPGIVAS Eventue11a frågor besvaras av

A Sch1yter e11er P Ne11evad (Besvara

[:]Ägare

samtliga Te1: 08/24 12 70. SVARANDE: frågor)

Hande1ns (Besvara

[:]Anstä11d

Utredningsinstitut (HUI) samt1iga Box 1720 frågor utom nr 9) 111 87 STOCKHOLM

FRÅGA 1. TYP AV FÖRETAG BRÄDGÅRD

(Markera med ett e11er

f1era kryss vad som

GGG

HÅMTLAGER närmast representerar verksamheten) BYGGVARUHUS/SHOP

FRÅGA 2. FÖRSÄLJNINGSFORM I HUVUDSAK UTLEVERANS

(Markera med ett e11er

f1era kryss vad som FRAMPLOCKNING OCH närmast representerar AVHÄMTNING verksamheten)

GGGG

KUND PLOCKAR VAROR OCH GÅR GENOM KASSA

KUND KAN TA MED EGEN BIL IN PA OMRÅDET OCH LASTA

FRÅGA 3. FÖRETAGET BELÃGET I STOCKHOLMSREGIONEN

GOTEBORGSREGIONEN

GGGG

MALMO/LUND/TRELLEBORGS- REGIONEN

KOMMUN MED FLER ÄN 75 000 INVÅNARE (ej Sth1m,Gbg,Ma1mö)

KOMMUN MELLAN 25 000-75 000 INVÅNARE

GG

UVRIGA KOMMUNER

- sid 1 -

Bilaga M .

FRÅGA 4. FURETAGETS STORLEK M M 1980: l

A. FURETAGETS TOTALOMSÄTTNING; CA . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. kr

å å B. HUR STOR ANDEL AV TDTALOMSÃTTNINGEN GÅR TILL PRIVATKUNDER; CA . . . . . . . . . . . .. Z C. GENOMSNITTLIGT ANTAL ANSTÃLLDA, HEL- OCH DELTID, I FURETAGET; . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ... . . . . . . .. personer

FRÅGA 5. VILKA VAROR ÄR MEST UTSATTA FUR SNATTERI/STULD/BEDRÄGERI

9 IV u (a) u OV) sz

TRÄVAROR SNICKERIER JÄRNVAROR CEMENT ISOLERINGSMATERIAL ANNAT BYGGMAT§§IAL

DDDDDDDDDDDDD§

FÄSTDON, BESLAG ELVERKTYG VERKTYG FÄRG, MÅLNINGSUTRUSTNING V.V.S. ELMATERIAL ANNAT: . . - o - . u. . . - . - . o . . . - . . . o . o. o . - . o o. . . . o . › . . . . . . . . . . - . . . . . . u ou o - . . . - . - . o . . . . . . . - . o . o . › . . . 0 o . . o . o . o o › . . . - . - o. . . . . .

-sid2-

Bilaga M 343

FRÅGA 6. VILKA SVINNKALLOR TROR DU ÄR VANLIGAST HOS ER:

(Sätt 1 för vanligaste, Z, 3, osv) BRIST I MOTTAGNINGSKONTROLL FÖRSTURDA VAROR -

REDOVISNING FAKTURERINGSSYSTEM

OMEDVETEN FELMÄTNING/RÄKNING/REGISTRERING

UDUDDDDDD

KASSAREGISTRERING INTERNA STULDER_ KOMPIS- RABATTER KUNDSTÖLDER ANDRA:

FRÅGA 7. VILKA KATEGORIER ?XR nu SETT som ORSAKAR FLEST STÖLDER: (Sätt 1 osv) PRIVATKUNDER FASTA STORKUNDER

PROFFSLIGOR

MISSBRUKARE

EGEN PERSONAL LEVERANTÖRER UTTRANSPORT PERSONAL/AKARE ANDRA: . . - . . . o . . . - . - . . . . . o . - . a . o . - a o o › . . . - . - o o . o . - . o . › o o o o . .o o . . . . . - . . . o . o o o . - . . . . . . o s . o . . . . . o o o . o . - q - . . . o o . . . . . . 00

- sid 3 -

344 Bilaga M

FRÅGA 8. VILKA TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ANVÄNDS VANLIGEN VID STULDER: (Sätt 1 för van1igaste 2, 3, osv) MEDVETEN FELRÄKNING

BYTA PRISLAPPAR/ANDRA PRIS

STOPPAT VARA PA SIG GUMT VARA I ANNAN FURPACKNING

FLYTTAT UT VARA GENOM OBEVAKAD UTGANG

DDUDDDDDDDD

GÖMT VARA I ELLER PÅ BIL MEDVETET SKADAT VARA FUR EXTRA RABATT INTERN MEDHJÄLP UNDANHÅLLIT VARA VID PASSERANDE AV KASSA ÄNDRAT PA FULJESEDEL ELLER NOTA ANDRA TILLVÄGAGÅNGSSÄTT:

. o o - . o . ø o - a - . c . o . o . - o o o - . o . - . . . o o - . . . - . o . - o - o o o o u o uo |I

FRÅGA 9. HUR STORT VAR ELLER UPPSKATTAR DU SVINNET SAMT SNATTERI/STULDER TILL I DITT FÖRETAG UNDER 1980: A. TOTALA SVINNET I % AV OMSÄTTNINGEN . . . . . . . . . ... . . . . . ..% (Ink1 stölder) B.T UPPSKATTAT ANTAL STULDER/SNATTERIER . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

FRÅGA TU. ANDRA SYNPUNKTER PA STULDER/SNATTERIER:

. . o . . o. . - . o . . . o . › - . u - . - . o . - o o . u . a . . . - . - . . . o . o . - . - . o o c o ou o . » .- . - . . . o. - . o . - - o . o . . . o o o . - . . . . . - . o . - . o . - . . . - . . . . . - o - u o o - o- c - c oo o - . o . - . . . c . - . u . - . o . - . - . - . - . ø . . . o . - . o o - . › . - . o o o . - o . . o u-

- sid 4 -

Bilaga N 345 BYGGVARUHUS - TABELLER

F

Fauna»

m=:=g›oo›a.amu<.›=xx+oxuooxmm

a›m

am

u u 0 m

A.: N.› 0.: «.o o.o N.: e.N m.m o.N o.m o.« N.: a.m

4»c»

u»muxm

m

oenam+:ou›m

o.N o.o m.N c.o c.m o.H o.o o.m m.N c.o o.o Vo.o 0..

a

Jwzazooanum.awog»=a:.oaxccman

e

a›» m.« a.: n.m 0.0 Na» o.m ».N c.m o.H m.m m.e m.: m.o

n . m

ao:m\m::=a«uo›m

N.: m.m c.o H.› .r m.m m.m «.m H.” m.m c.m u.« e.«

..»:x:.:øe›e

uno»

zzzgcu

N

c.o c.« m.w c.n m.c m.c 0.0 ›.u o.» c.. 4. c.m m.m

»nu

zwezHzcw«F:zzHm

a

nom cor mac

H N m m.

o.« m.m r.e 0.4 o.« a.n .w 4.: ...w

c4m»m\Huuh»«:m

0292.5.

.z4mnz«e:aavu»

man

4Hmu»<reo›m

n4mmm

mtummx..äzw_.

«»»4m»:

4H«m»4rmc:Haw.nu

w:4

:ua n

«wHuwyuH:u mnm«›7uw. o›»x«w4w 44Hmm»r4w

»

»4»r» unaza» k7m=uu .zçcpmxm w›»xxm

uou›m h4:: .oxå w..> »§5

:cm :5

346 B u a % N S O U 9 8 2 :39

N

›zH

__mamh

›zH

ooompaooomu awzazzoz

coon»

za

zuaw: ehar

a.4u

. . . e m 0

H n.« m.r 0.: q.o 0.0 ›.« w.N m.n c.m o.m 0:. N.: H.u

4›c»

o

hwoz.um

M.: 0.» o.m c.m m.o m.: m.u H.n 0.” m.c orm «.m ..m

m

0.4 :.» o.« n.c M.c 0.: m.” n.m c.a o.m a... m.m N.m

›wo»maxm

zwzoHom«mez:mw4.um»\cz:.\:r.:

« .

m.e m.› m.m ›.c ø.e 4.: o.N m.m m.m m.: ...m o.m u.m

m

zmzoHemmmz4o:xuc»m zmzouowamoacmwpmo

. m

h.: m.m m.› m.c 5.0 c.m m.m m.u r.: e... m.«

u.aa

›.›

axon

zz:4ou

u

n.n H.u ?OG H.r 4.0 c.m m.” c.r m.” 4.n e.: c.m c.m

. .

zwczHzamø»:z:Hm

u H n

rON

M N

4.: H.r n.c r.r H.@ m.» m.« m.« e.m ...r o.« c.:

.c4n»m\Hmu»k:m .z4woz,_:mxm»

weu

çznzhurmpsmczwrgøz

appamwz

4HmmFrmc›m

o4mwa

4«Hmm»«rum.Hww4_mH

u:4

.o. w

wmH«mxuH:n mn«:a«a o›»xymJw

.

»4»c» ønmua» kruewu .rncpmwu m›»xaw acura

|cc›c :ag zw: ›4::4 .. »::4

Bilaga N 347

m

_pmgmh

mn:=aoø›m›awø<4»:x:.eaqøcxum

a›m

am

. .

« m

o.« «.N 0.: o.m m.e w.m o.m o.« 0.4

4»o»

o›m«ru

m

øøxum+:eo›m

c.o 0.0 0.0 coo 0.0 m.a o.o m.H 0.0

4›=x:+eoxxm.awo4»zx:.oauecnmm

e

a›» o.« o.m «.m uom «.o ».m m.m c.N o.m

H

u m

ac:m\m:z:aoc›ø

con «.« m.« c.m c.› o.« m.m ».u m.w

..»xxr+:=oo›ø

»con

zzzaou

u

rue ›.r m.: c.m c.u rum r.r m.u 0.:

.

:wezM2omc›:zzHm

u . v4 friar-iso :acc-c ri? :m l 000 v-.ro-r

:ac44mx::un

.m»mHøua\:zzm\z

44rm»zcxnozMrc»»cr

.z4wnz_ru<wn»

.»m›mne:umuy:»z«muruHcawm

m»mmH4:«

ana4

umagepm

mzHmmmpmHowa«mmg

rzauu

mmkpameyanumrrx

me44

ua c M

muc4r»ua::x

oar»muxu

»

k4kCk ymmcm arwwkzw

uue›m :ra :m+ :sure ucr<

m m u W N S 0 U 9 O 2 :39

v

:mp3

z“

zH

ooomsaaoomm

amzazznx

ooonp

zu

za.w: oHax

.maa

. . . 4 0 0

H o.« e.N o.« m.« m.o N.m e.m o.a o.«

..»ch

o

pwøxaum

o.« m.m o.m o.N ›.m m.m o.m o.H c.«

m

o.n m.N 0.: m.N ›.o m.m «.m H.N m.«

»mu»wu»u

zmzoHow«mouocm4.ua»\cz:4.x:.:

e

c.: o.m 0.4 ø.N m.c N.m 0.: N.m c.m

n

zmzoHoumm=4c:xuc»m zwzoaoummeacampxc

. m

m.: u.m 4.0 H.« m.e “Jm «.m m.” o.e

ana»

zzaacp

N

›.« ›.m m.ø o.m e.m c.w m.m c.a c.n

. , .

zmoz»zowm»:z:Hm

H N n

m.N

M

.u r.: ,.p o.ø u.« o.m u.” n.c

zmo44xxz:Hm

.z4moz«T:uxyF

44ox»zexnmeH:oe»»ns

.m»mMouu\exxm\e»vr4mu

.pm›mmo:Hmwm:»xu-:mHcama

.

w»moH4r<

o:Hmwu»mHuwu

mama:

mma4r»m

mm»»«eyxmHaxcx

.amaurnu

zu.

u:4

4 H

acampmaxu

u

»4»mw »Mmmm 4zym»:H

uac›m :rm zm= :mura mmg :ry mar«

Bilaga N 349

m

._onøH

m=z=xoø›m.auo<4»:x:.om<ooxum

a›m

au

» . 4 m

m.H m.m 0.4 u.: o.e o.« 0.: a.a

4boh

uqkmzpu

m

eax«m+:øø›m

o.a m.a m.H c.o o.o o.o 0.0 o.o

4»=x:+ooxam.awo4›=u:.c«neo«am

«

a›» m.H m.m a.: «o4 H.« som 00: «.w

u . m

ao:m\m=:=aou›m

«.H «.m a.m e.m man m.: cum m.H

.4»zx:+:om›m

»mom

zzsacu

u

Hon -am mon man «.« n.: e.: c.a

» . .

zwczHzcum»=zzHm

M

cow

n

man mon naw

H N

H.: N.« H.: c.m

muaampm

%

muzu\4<zammwm

.z4wozv:u4xu»

bmmqu .

muczsxmnpm

mx<mxø

w:. 44rcmamm

:um

mmmz:x»H«m magwmammHx xwmn»zmmw4

r

ynoH4muusma »aaamz«m»n:

.

ooo›m »4»c» »m«m ac7<

:rm :mr :mom

350 Bilaga N SOU 1952 :39

m

__mamF

zH

›zu

ooon›-ooonN umzaxzox

coon»

za

awau zaauz o»az

. . .

4 m o

H n.a M.” 0.: H.: o.« 0.4 0.4 o.H

.›o»

»mukaan

H.a m.m n.u m.« a.« e.m c.« o.”

m

N.a m.m 4.: w.m o.m 0.: o.m ø.a

»mo›muxu

zwzaHuuanoaopwdawxpxozaaxxz.2

«

m.a «.N c.: 0.4 N.: «.m o.n m.N

zuzonouumzdaxxuakm

m

zmzauuwxweacømhnc

, m u.

m.” 0.” ›.« m.: «.« m.« o.c

neon

z::4cu

u

0.» c.a m.« o.« c.n r.m m.m c.o

, . . H

:we:Hzcmm»:z:um

N m

o.N

M

m.H m.m u.m u., n.« .u o.n

mwoampm

ua4x«\4znmxmm

.z4wara:m<am»

»mugg

mwnzaxmapm

mx<mmc

.

4:on«wa

run

mmazaxFHaa

w:4

max:«mmmHr mwxn»zmww4

w

«noH4muucaa »«namza»»a

.

aoø›m »4»c» zmx »u<m :wow xc2<

:ca

Bilaga N 351

m

C32.

m:::«›uu›m+amo<apzxzoauxooxoa

am

om

n u

4 m

o.m o.m e.H o.« o.m m.u e.c N.› o.N o.› a.m

.»o»

m»wanu

m

ooxam+:›oo›m

o.o o.o 0.» o.o 0.0 0.” o.o o.o 0.” o.o 0.0

4»zxx+øoxxm.amoa»:a:sau«wcumø

a›b H.« m.m H.m o.: m.m «.N c.› n.› a.m ›.» ›.«

a

u M

ao:m\m::=zcu›ø

«.m ›.« w.a o.m H.m «.m N.r H.› r.u e.r ..u

.4»za:+:oo›a

Hmow

z=:4cu

N

o.e c.m m.m r.n o.m .M c.m 0.» m.w «.m m.H

2ucrHzcwm»:z:Hm

OI 0000 H a N m

n.m c.m m.” u.: e.m c.M c.m o.c c.« c.: o.H

carkm

aH

»»m<x

oh:

“Hag

4Hm

»»xmmuzgo

»nz

qmkxm

ormzzudømxm

oz4wmn

:4wm«x

«z4ma:r:m<n«»

a

cum ›

ozuzxxmgwm

am44w

morw\a<ae44m“ma

nu

cH

»»xmnoz«oow44H».<xaz<

..maumma4ng

sam

p«o4xm

ow44H»

agxaenms

m<

rzr4

F:

u.m4

:un

w:4

m

»H44r=<az=

H .

»4»r» rw»mam: »aae»m »»p›4u »w»womr zmuwzu »«ag:u

uuc›m som :wr «»›m krya Fzxu

% B i M % N

m

›zH

__ønø»

›z.

ooomhlooonu amzazxax

coon»

zx

awau zaam: oHa›w

u . u

4 m 0

w com o.m a.a cec o.m m.N 0.0 Now o.u 0.» H.m

aqpok

pwongmm

m.« m.« ›.A 0.: e.m a.u 0.0 0.0 Non mao o.H

m

Nam mot x.” N.: «.m m.m 04m 0.» wow o.› o.m

»uø»u«nu

zwzcuomamøaoow44ua»søz=.\z=4z

«

Nam cam mom 0.4 o.m N.m 0.0 m.› m.u ›.o o.H

zwzcaomamsaczxuowm

m

zwzcuuwxmwacmmkmu

. m

w.« o.m «.a o.m m.« «wN a.n mot com cow c.c

Hmon

zzagcu

N

r.m m.« o.” m.: c.N cam mer mor com x.r o.o

. n .

a

zwezH=ewa»:z:um

men mun can cow ooc

N

m.:

a

H.: r.ø m.w. m.m n.«

agxhm

aH

oh: »»m<x

mama

4Hm

»oz

m»xm

ezHzxuaanm

nx<maw

:mm<x

Ma

.z4moz:=m<ax»

»»xmmozmoox44H»

oHm 1

xo:x\«<aa<4mHma

ozHzxxx4mm

mm44m

mm

»»xmmor«ooø44H»å<mo:<

cH

.4uawmma4nu

:zu

›m«zm

g4xarcwr

m

«m«

74:24

kr

w:4

:on

a4

m

»H44nxzo2:

u

rukmawr

u

»4wr» pa.n»m »»»›4u km»wcwz zamwzu pqxozx

|ou›m zcx zmx »›m »sym »gro

SOU 1982 :39 Bilaga N 353

m

__mamH

usa

aa

hmogazc

ozHz›zx:›.

»m<4.<mm.x

na

»m<a+<mm<x

x.ozuzxpcaoz<mu+m2<mw>w4»:

mzauma»:

:go

w».2aw»4

»zwucaa ›zmucma

.»w4+<ww<g

a._x aan: a.H; aan:

zc2wo+x.4az<au

H a

uzH2xuc4azmu

xmo:::

sc=wo+m4»:

am xm

od»

cH4pz<m

zuoumozuzaaxmanu

»wzzH›m :ozwo 4»c› »mzzH›m om:a.oa cmaH.om aa.on 4»o›

øzHz»»xmzo4hc»

H nu sm

ca od

m:4 u:4

nu.H c›.H nosa oc.H

ca.

4<»o›

He.H

4<»c»

om.

oo.c m».a om.a m«.H om.« aM.n mo.” om.

w4m» w«on zwz m4m» wuox zwz

m 0 « 0

Amon

zwc2H2cma»:z:Hm

ecrmø+:co›m

zH

.»=r:+eonmm.mmo4»:nr.om<oomym m::=w«oo›m+xmo4»zn:+ax<onyam zwzcmummmoacmw44mm»\oz:4\mz4:

zH

coomnaooonu

»zmuoum »zwuoxm

xmzazxax

ooomn

u

armm\m:::mmn›a zmzcHommm:4o:xun»m zuzaaummmøxmmmkmo

H u

..»sa:+moø›m

kmonamm

zx

mm

»uzzHn »mzzum

.z4moz_am<xm«

:44m: oHmn

o»maru

nu 4»n» zman 4»rp

ma na

w:4 w:4

»mc›uamu

«

4<»n»

om.

«4›c»

mn.” m«.u »m.n ao.” an.o am.” on.u o..a on.a «e.a em.M om.ø

a›p

m4e» maacm

:on

z«wr m4m» m««ou :ams

a 4a m 0

uuo›m

354 Bilaga N SOU 1982 :39

m.,_wnm»

mpxow

“mon

zwu:Hzowa»:zzHm

»zmocua

psmucma »zmocxn »zmunaa »zmucma

«wo::x»Hum

m

nu:

m4n

»mzrHm om:H.aN mmsn.ne

ä...

«z4mnz«r:a4wm»

innom

»a

am p

»H

44H»

w:4

i.

maon

mm.

4«»o»

a..q .a.u «o.«

.

unc

a.

w4m» mxømx

:ur

ae c :mx

:oo›m

SOU 1982 :39 Bilaga N 355

O_

__mnmh

uzo

pmouazc

nu

ozuz»=x:›

»m<4.<mm<x

nu

›m<4+<mm<x

.

mz.aww4»=

x.ozazxuo4az<au+mz<xm>w4›:

:U0

_»zaw»4<

.

aaaz a.Hz

»m<.+<mm<x.zozmo

nam: a.H:

awHmw»»zm\amo.p»m awHuw»»zm\ama.n»m

ozHzxuo4azmu :ozwø+g.4a:<xm

xmc:::

zozwm+›u4›:

am xm

od:

øa4»:<m onlnooa omuu.oN

zucumoznzaaxmazu

4›o› Inocm 4»c»

uzazhwxmzoaabcp

n am am

ca HN

ma.› e.o 0.0 u=.

mommm

o.c

».oo

4»z< o.ooa «.mom o.noa ..›am 4pz< Macau o.hNH m.HcH e.m«e o.omH ..›HN

w4m› uaoa zqmz w.e» waoa zu=

N mo 4 mo

Mao”

.

rme:Hzcwa›::zHm

eoxam+:ou›m

z»

.»zx:+uax«m.auo4»sx:.cx<ucnxm m:::x«oo›m+muoa»:x:+cx<ønwxm zwzcwcmzmemcmm44mz»\oz:4\mx4:

zH

ooomnaooomm

xuzarzcx

zmzcuouumzgnrxunpn zmzcwowamoacmupno

H

coon»

mwHxu»»zm\ama4r»w xmHxm»»zm\ama4m»m

mc:m\m:::mou›m .4»:x:+:oo›m

kwøxgwm

2?

mm

.z4moz«=:xx«»

z444mx eH«r

o»mamm

ma au. 4»o» om amg» 4»n» w:44 m:4

.

»mo«»waxu

c.n n.e ..e 5.0

m.om

:ur a›» 4k:< .mmm ».omN «.»«N 4»:< o.ooa “.an« ..nm» r.u»a «.›am

w.m» wyor uxox

a mo rmr m4m» m mo zm:

uoc›m

356 Bilaga N SOU 1982 :39

F_

__wgmh

øcxam+:co›m

›zh

.pzx:+oo›aa.ame4pzw:.c«uooxum max:muc›z+oue<4»za:+o««ocxum zmzowowamoaommaawapxoz:4\nz4:

2H

eoemwuccomm

au»au»»zm\mmc.z»m aumawpwqzmxawagnpm

awzsszcx

zwzcuowamzgczxuopm zwzouowmmoacmupmm

ooomn

w

ao:u\m:x=moc›c .4›zx:+:oo›ø

kwexawm

zx

«m

z.4w: oHam

o»uanu

am 4»np zman 4kck

nu mm

w:4 w:4

»we»maxu

c.o

wemr uomx

m.mHmmm

H.«««Ncm m.cm«ooH o.nwHoNw o.oocmNm m.bNr«mH

›.ooca« a.occam

c.om›m«« o.coocom ..eoHm«ñ o.wmHou»

a›»

w4m» maqux zwr w4m» wadex zqu:

H uo m ua

Hmoa

arm

ua

uwcøaxr

czMz»zx:

»w«4+<nm<x

2uc:Hrch«»:::um

na

»u<4+<mm<x

r4.ozu:xur4o:xu+m:4xm>mJF:

mzawu4»:

:ua

H»:mw»4<

wzmunmm

uwwxu»›zn\mun4»»m

Hruufmc

»n<4+<mm<z

tag?? »zwucum

mmmz:x»Haa

mmHam»»7n\auc4ø»u

ozNzxon4memu :czuo+x.4ar«mm

zmo::.

:c7uo+m4›:

am

...ul

m«:m

.:4nmrg__m4rw»

o«uu.au nmcn.mc 1H.ør Jøhrk r.rmo oH4»r«u gapa»

:moumorHra4rwywu

am M nu Nm eu §4

44m»

n

u:4 W744?

,.n ..n

mcmv

u.nc

4»r< n.ca+ m.mmm n.nu» 4.«Mm

e.uMmcm

n.a..onM

Jm..

^..mm.«

n.rnocom ».nmMaxø m.nømuma e.acr.«r

ax» ro»

m4m» mraoy rmr u4m› ma4ow

m« wc N oc

ucc›m

,

s m. m 8 2 M B .1 _I_ a q a N 357

F_

Femnmh

mpgow

cuwawbkczwxmwoarwm

»zuucaa »zwucua pzuocga pzwucaa

mucz:x»axm

om: «m

c«|H.cm om|H.c«

n.cm nu 4»ch

rm 44N› mn. o.N

mcmx

oaummcc

n.cHcn4H o.HmHomH

aus

maow u.mNcm«m c.cccocm

m4m» mo zus »ram pc

mon

:mcrH:cuw»rzrHm

auwauppqsuxawcqrpm

n4Hr a4H. »Jur nan:

um .ns

.:4mn:ø__u:u»

cuua.c4 an:H.,n sn..u 4,+e»

crHe»»wnrp4,h_»

nu en 4

m:44›

mnmwa

p.nn::Hn

..ecam« c.aecøm

o.c:»cra ^...N»ca n.uaucmn

_u_

m4,«» wgur ram:

4 uc

|ou›m

o - 359 sou 1982:39 Bilaga - FRÅGEFORMULÄR BENSINSTATIONER

f; ,

ll

HANDELNS UTREDNINGSINSTITUT

SVINN/SNATTERIUNDERSUKNING BENSINSTATIONER

Te1ef0n: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Kontaktperson . . . . . . . . . . . . . . . .. . . - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . a . . . . co

1. STATIONSTYP? (mer än ett kryss (x) kan förekomma) Drivmede1

E] Betjäning

U Sjäwbetjäning

[:] Sede1automat

D Kontoautomat

E] Butik

[:] Kiosk

D Verkstad

[:]De1tid . . . . . . . . . . ..personer

D Extra. . . . . . . . . . . . .personer

3. OMSÃTTNING? Notera vi1ket år uppgiften gä11er . . . . . . . . . . . ..

Drivmede1, bensin 1iter/år . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. kr/år . . . . . . . . . . . . . ..(exk1 moms: diese1 1iter/år . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. kr/år . . . . . . . . . . . . . ..(exk1 moms Verkstad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..kr/år

Kioskvaror . . . . . . . . . . . . . . . . . .;..kr/år

Livsmede1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..kr/år Ti11behör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..kr/år övrigt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..kr/år

360 Bilaga O

4. REDOVISNING, KONTROLL? Anta] kassaredovisningen . . . . . . . . . . ..; . . . . ..

varugrupper_i

Brutt0värdekontro11 [3 Ja

(fråga din bokföringsbyrå/ D Nea

revisor om oklart)

Brutt0värdek0ntro11 = inköp och 1ager framräknade ti11 inköps- och försä1jningsvärde, stä11t mot faktisk för- $ä1jning

5. PERSONALRABATT? i % Kioskvaror . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Livsmede1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Ti11behör . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. övriga varor . . . . . . . . . . . . . . . .. Hur beta1as/redovisas persona1köp? . . . . . - . - - . . . . . . . a . - . . o . . . . a . u o - o o a . o o - o . . - . o . . . o a . o . . o . . . . o . . a - . . . . . . a . ac

. . . . . . . . . . . o . . . - . . . . . . . . . . . . . . . c - . . . . o . u o o o o . . . . . - . . . . . . . . . - . . . . . . . . . . . 00 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . o . . . . . . . . o . . . . o o . n . . - . . . o . ø. . - . . . . . . . . . - . . . o . . . . . . . - .a

6. HUR KONTROLLERAS DRIVMEDELSMOTTAGNING/DEPÅLEVERANS? Nonna1t (oftast) sker 1ever och k0ntro11 en1igt -

E] Fackmetoden med krönt fac

tankbi1en före och efter på fyllning och bestämd v01ym. E) .Phmberad-tankbfl [J Leverans enligt mätarmêtod [:] Du 1ägger ut egen nota [:] Tankbi1ens nota används

Bilaga O 361

Hur sker k0ntro11 före páfyi1ning?

Hur sker k0ntr011 efter påfy11nihg?

7. HUR OFTA PEJLAR DU CISTERNERNA? Anta1 gånger/månad . . . . . . . . . . . . . . ..

Hur/när utföres drivmedelsavstämning?

8. HUR STORT VAR DITT DRIVMEDELSSVINN FÖREGÅENDE AR? Diese1 . . . . . . . . . . . . . . . ..Liter (a1t. . . . . . . . . . . . ..kr/år) Bensin . . . . . . . . . . . . . . . ..Liter (a1t . . . . . . . . . . . . ..kr/år) 9. ANTAL DRIVMEDELSKUNDER SOM SMITER FRÅN BETALNING: Anta] gånger/vecka, . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Gen0msnittbe10pp: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..kr Vi1ken dag/period/tidpunkt är det van1igast med smitningar? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . o o . . . . . . . . . . o - . - › . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . a . . - . . . . . . . . . . . .

362 Bilaga O

10. HUR STORT VAR DITT TOTALT REDOVISADE SVINN 1980? . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..kr Varav uppskattad ande1 (kr)snatterier/stö1der [:] Kioskvaror . . . . . . . . . . . . ..kr [:] Livsmede1 . . . . . . . . . . . . . ..kr - [:] övrigt . . . . . . - - - - - - - - - - --kr

11. VILKA TILLVÃGAGÅNGSSÄTT ANVÄNDES VANLIGEN VID SNATTERIER? (sätt 1 för det Du tror är van1igast, 2 näst van1igast osv) I [:] Byta pris1app

E] Byta förpackning

[Z] Gömma i k1äderna

[:] Intern medhjä1p

12. UPPTÃCKTA STULDER ANTAL POLISANMALDA Anta1/år . . . . . . . . .. Anta1/år . . . . . . . . . .. UPPTÃCK7Å0CHPOLI$ANMÃLDÅ SMITNINGAR ”

Anta1/år . . . . . . . . . . . . . ..

13. SYNPUNKTER RURANDE SVINN/SNATTERIPROBLEHET (vi1ka tidpunkter är snatteri van1igast, vi1ka kategorier, vi1ka varu-

- - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . o o o . o . . . . . . . . . . . . . . o o . o . . . › . . o . - . . . - . . . a . . . . . . . . . o . . u. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - . o › o . . o . . . . . . . . . . . . . o o . . . . . . . . . . . . . . a . . . - - . . . . . . . . o . . .. . . . . - o - . . - o - . . . . . . . . . . . . . . - n . . . . . . . . . . . . . . . - . . . . . . . . . . . . . . . . . o . . - . . . . . . . . . . . . .u

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . a . . . . . . . . - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - o . . . . o . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . o . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Det 1fyE1da f0rmu1äret insädes senast 29 / 9 - 1981 i bifogade 1ösenkuvert tiT Hande1ns Utredningsinstitut.

DU 1982:39 Bilaga P 363

FÖRETAGARENKÄT - FRÅGEFORMULÄR FURETAGAREKÄT - SVINNUTREDNINGEN

Detta frâgef0rmu1är insänds ti11 Om företaget består av f1er än Hande1ns Utredningsinstitut en butik huvudgä11er frågorna Box 1720 butiken 111 87 STOCKHOLM i det förfrankerade svarskuvertet utom Samt1iga frågor 2B, 5, 10,

senast den 24 september 1981 14 och 15 besvaras genom att Ditt

svarsa1ternativ markeras med kryss (x).

ALLMÄNNA FRÅGOR

Fråga 1A

I vi1ken av bransch är Du

typ [:]Varuhushande1

verksam? E] Livsmede1shande1

E] Bek1ädnadshande1

E] Radio/TVhande1

0501-35

[:] Järnvaruhande1

E] Annan bransch

Vi1ken? . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Fråga 1B

Är företaget organiserat som 1:1 Enski1d firma

[:] Kommandit- e11er hande1sbo1ag

I] Aktie-/fåmansbo1ag

E] Övriga aktiebo1ag

[:] Annan organisationsfonn Vi1ken? . . . . . . . . . . . . . . . . ..

364 Bilaga P

ZA

Fråga

Hur mycket omsatte Ditt företag E] Högst 5 miljoner kronor

(samtliga filialer) 1980? 5 - l5 miljoner kronor

UWbLON)*

[:] 15 - 30 miljoner kronor

[:] 30 - 50 miljoner kronor..

[:] Mer än 50 miljoner kronor

Fråga 2B Ungefär hur många personer syssel- Tillsvidareanställda . . . . . . . . . .. sätter Du (inkl filialer) i Visstidsantällda . . . . . . . . . . . . . .. genomsnitt under l980?

Fråga 3 1 vilken av följande sex kommun-

E] Stockholm/Södertäljeregioner

typer/regioner ligger Ditt före- Göteborgsregionen

tag/företagets huvudbutik? E]

Malmö-/Lund-/Trelleborgsregionen

E] Kommun med mer än 75.000inv

(ej Stockholm, Gtbg eller Ma enligt ovan) E] Kommun med mellan 25.000 ocl 75.000 invånare [:] Annan kommun

Fråga 4 På vilket av följande sätt upptäcks Personal blir upptäckt vanligtvis personalstölder? (endast ett alternativ

kryssas) E] Av bevakningspersonal

DAV någon i butiksledningen

LT1JUJhJ-

Av någon arbetskamrat

[:]Genom hemgångskontroll

[3 På annat sätt

Vilket? . . . . . . . . . . . . . . . . ..

U 1982:39 Bilaga P 365

Fråga_§_

Butikssvinnet kan indelas i ett flertal olika slag. Vill du försöka rangordna de olika svinnkällorna efter deras storlek? (sätt l för den svinnkälla Du tror är störst, 2 näst störst osv) Dålig varumottagningskontroll Kundstölder Kassasvinn 3)

DDDDBDD

Dåliga fakturakontrollrutiner Personalstölder Oregistrerade företagaruttag Stölder begångna av andra än personal och företagare(leverantörer, städpersonal mm)

Prissättningssvinnb›

DEC]

Inventeringssvinn Fyiskt svinn (viktsvinn,kassationer mn)

Fråga 6 Finns det fastslagna regler för hur skadade varor skall behandlas? l [:] Ja

2 Cl Nej

OM JA 1

Vilka är reglerna? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - . . . . . . . . . o - . . o . . . - . . . . o . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . oo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - . . . . . . . . . . . . - . - . . . . . . . . . . . - . . . . . . . . ø . o . . . . . . . . . a . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - . . . . . . . . . . . . . a . o o . . - . . . . - o . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - . . . . . . . - . . . . . . . . . . . . . . . . . o . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . u.

a)Med kassasvinn avses omedveten registrering av fel pris och/eller felvägning

samt bortglömd registrering, registrering flera gånger mm.

b)Med prissättningssvinn avses svinn förorsakat av att felaktigt pris är an-

Givêt nå varan. i nrislistan eller i kassan: nricminnp

Bilaga P 366

PERSONALKUP

Fråga

Har pers0na1en möj1ighet att inköpa

varor inom företagets sortiment? [:]Ja

D Nej

OM JA! Tiiiämpas enhetliga rabattsatser dvs samma procentue11a rabatt över heia

sortimentet? [:lJa

EI Nej

OM JA! Vi1ken rabattsats? . . . . . . . . . . . . . . ..%

OM NEJ! Vilken rabattsats är van1igast

förekomande? DMindre än 5%

Ds-ioz

trl-bbåfv-

Elio- 15% D15-20%

-

D Mer än 20%

Fråga

Hur stor omfattning har P8FS0na1-

inköpen på Ditt företag? Dsamtiig persona] utnyttjar

denna möjlighet

[:]Åtminstone 75% utnyttjar

denna möjlighet

üÅtminstone 50% utnyttjar

denna möjlighet

[:]Åtminstone 25% utnyttjar

denna möjiighet

[:]Mindre än 25% utnyttjar

denna möjlighet

Bilaga P 367 Fråga 9 Tiiiämpas en enhetiig personairabatt bland såväi ti11svidareanstä11d-som visstidsanstälid

persona1? 1 E] Ja

2 Elnej

OM NEJ! Vilka 01ika persona1rabatter förekommer? _ Mindre än 5-10% 10-15% 15-20% Mer än 5% 20%

Tiissvidareanstälida D E] ü D D VisstidsanstäHda D D E] D D

Fråga 10 Hur informeras persona1en om inköpsregierna vid persona1inköp?

Informationssätt? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Fråga 11 Hur sker personaiinköpen? 1 E] Vid särski1d tidpunkt (F1er än ett a1ternativ 2 I särskiid de1 av 1oka1en. [:] kan markeras) Särskiid disk. 3 [:] Betaining sker i kassa med omede1bart rabattavdrag

4 [3 Fu11 betaining i kassa med

rabattavdrag senare 5 [:]

Personaiinköpen görs på särskiit

kontokort. Avdrag görs på lönen. Köpet/köpen redovisas på iönespecifikationen 6 [:] Annat sätt! Viiket? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Fråga 12 Sker någon av personaiens granskning utnyttjande av inköpsmöjiigheterna? 1 E] Ja

_5_ ZDNej

368 Bilaga P

EGNA UTTAG

Fråga 13 Sker ägerns/ägarnas varuuttag eniigt samma reg1er som vid

personalinköp? 1 [:] Ja

2 Dnej

Fråga 14 Hur stor omfattning hade ägarens/ ägarnas varuuttag 1980? Ägarens/äg- Varav heit elier de1vis arnas varu- oregistrerade varuuttag uttag a . o o o . - nu kronor/är

Fråga 15 Hur stor ande1 av de he1t e11er delvis oregistrerade varuutagen var avsedda för eget bruk resp som bytesobjekt?

Avsedda för Avsedda som Summa m eget bruk bytesobjekt e11er d (74) (%) vis oreg streram varuutu He1t e11er deivis oregistrerade (74) varuuttag gjorda av ägaren/ägarna . . . . . . . . . . .a

Fråga 16 Hur pass vaniigt förekommande är det Mycket vaniigt förekommande en1igt Din mening att företagare byter Van1igt förekommande

DDDDD

varor med varandraför eget bruk? Förekommer (Även vara mot tjänst) Förekonmer sä11an Förekommer mycket sä11an Tack för Ditt samarbete! Bengt Sundewa11, SKFB Per Ne11evad och Anders Sch1yter, HUI - 6 _

SOU 1982 :39 Bilaga Q 369

FURETAGARENKÃT - TABELLER

F

__onmh

zcH»›wo

o..cxm.woz4:.-»Hgzzzcx

zcH»mHz<ouo

o.omwHpx<

mamma xaau

«.m

e.cmmz<:.u.uwH»z4

hm

som m=.

»W pm »m pm am

m:. m=4

«c.4x»mzmm<oHm44H» .c4.n»mzwa<aHm4.H›

øgaxmzm oaoz<›m aaoz<»m

mms

eHxm zzz< 4»o» omnom muaam ooaco› unoa .ozH .»a» zuz zHow= .»c»

mm44mmh

N e .e zu: x=

h«umHz<eac

u 0.

N.m m.m o.H

o.oH N.mN

ø.m o.m m.: o.o

onoca

m.m

m.oH

H«a

e.H› m.mm «.om e.øe

o.oca o.coo w.m» w4m› m.ø»

m o H o 0 s

ma om mm mm om mm

mma maa

*H

»gzmm<o<hmmpm

Nää

Amon

mg

zwozHzowz»:zzHm

..ux

a.Hz

ax mg ax

um aaaz

:umzmm

4uøz:m4mausmH4 4moz:ma<:om4ymm 4mgz:».cHø<y

=4Hz »Aux

4woz::x<r«wa

a4H=

om

.uoz:m::rm<

m pm km km am

onoa

hm

zx

m›m

n44x»mz<maH»umH

oauo

omama omuom

“Hun

mazda

ml

:77<

I

4›o» Fmom: au: am 4«»o» :ca .ø:n 445m»

a m m V

ozw:»k2msn

0.0 m.e m.n n.o man ».n non con

..nM

m4:

ø.eM

um:xo

C004

..c»H

H.«N 0.0* ›.cm m.«a n.u»

ø.ooa o.ooa

»nxzmmmo<»maxu

m4m› w4m› u4m›

0 N m N M 0

4” 0% nu ne u mc om mm mn mm mm

mmm maa

Na

mma

n.

“HH

3 7 0 B .1 l .d 9 a O_ S O U 9 oo 2 :39

N

__mnøp

2H ooom»

:cc

oocmr

zuzoaømamoacmw44»»\oz:4\nz4z

çcomm

zk

zmzo»ouama.w›amcnm\z4:»m zwzcwewamoaommwmo

au:

244mz

zzzzcx

a

owz

mwoou.

a4m

zazzcx zazzoz zzz< 4»c»

c sm

»mo»mamu

man man

Mota a.NH down ›.om ».mH

o.ooH

w4m»

m m

om am cc om

maa

m NN

acc

zwczHzcm4mxH»:m

»a:<zm»mmm<

.4cm»znzmezo:m=

znHhHwc

zwozHzaumh:zzHm

ama4mhm.zammma

4rcmmmamozHzz<wm

mamma »Pam

H

wp4

u:. w:4

:mage zoonr »=z< aw

oxor<km caor4»m

o.4x»mz<moH»mnH

eawz 7Haux q«bGk :pzwo Jaha»

t

:Hr X4:

mxumpaea

N G xp am

-sÖÖFfS

TO a. u O 0 n

nu.. . r- Cllñrip*

»zx:wumo<»uarm

:lv-i v|

M3:

w4m» w4m»

i.

nw e ...r ut. ...r mc Nu dr mn »LW

SOU 1982 :39 Bilaga Q 371

m

__mpmH

44om»zoxmuz_zo»»oz=m<

mm

zum xum k»< 4»oH

»Hu k map «›» :am oHz ca» om

N.m 5.5 _.m 9.5 m.v m.F

m.NN

O_

m.o_ m.m_ o...

M..

o.oc,

øH4n m mm

vw

m4m»

N_ mp FF F_ mm

m mm_

372 Bilaga Q SOU 1982 :39

q

__mnm»

am mm

»hu wa» x›u :mm xwm :am hb< :Hk 4»c» »hm uu» x›u zum xmm sam »p« oHz map 4›o»

GH: am am

auo4n»m4zomawm

» «»

Na $H

zzmmmm<x

Non mom o.” 0.” o.m o.m

o.aH

m.:

m.aN

0.0 5.0

o.Hm

›.0 w.m o.m

N.nN m.mH m.cH

w.›

m.«H

A.›

o.«a

o.oca o.ooa

w4m» mama»

m a 0 0 m e s c 0

ma mm wa ma om om aa mm

maa

Ja

mmu

m m :N H »H HH

”maa

_

ruozH:cma»:::Hm

umzH»:a.ak:cxar»x4m

mån mm

4»mw 4«ko»

I

.Ch m» m›u rum xmm Dam dwhn nur »km x» ma» a›u :um xwm nun akpø na: ou»

S: C» 3 am

am nu

muagekmczsx

mf v 0 ø-n.-43^.^:m FN V5f-la“›@v-O!Wr|P'C\PJl-'1 0 000100000 u O c o 0 0 0 o c o c o u 0 o D554 »Å u-Othxftnf-x?? f 000m _, OG-rnmva

4oH4«a

?S a m 5.7

»mxvmmmo<»wz:m

0 r-l v--C

w4m› w4m«»

c|r.N»4r4r›0f lin 0Jf C H«ñuInhtU\N L\ u L

mca

m ll m rlNrirlo-Y zI PC

SOU 1982 :39 Bilaga Q 373

m

__unmH

caczq

am mm

qzczxowm

zzHnmozHmu»zm>zH

»hm wa» a›u :mm xwm :am DH: ou» am 4»c» ppm u» mm» m›u :uu xmm :am kk« owz om» 4»c»

«» »»« am

os wa

awcaxpm

o.« 0.0 ›.o ›.c m.« ›.h

c.Hw

N.m N.m

s.oN

0.0 N.m o.m N.m m.w m...

o.aH

«.m

«.mH N.«m

›.› ›.»

o.ooa o.oca

m.c» w4m»

m N m m g m 0 w m r

m :H ma Na nu ma wa ce mm u mm ma om ma mm

maa

“goa

zuozH:aum»:zzHm

u»p:a4e«»umru

am mm

z:Hnmc:n:k»wmnM

ucmwa

|

m›u xum »»u g,»r» ppm a›u xmm apku cup 4»o»

»pm u» ma» ru» :nu rm: su» U m› mm» :am rH7 am

mn ha

A.

a.r ..H m.n n.n m.u m.u e.m c.c c.u for: «.m ..m n.m ..n

u.mN m.«H

n.ceA

m.mq ,.44 ..a«

“Mama

..am

o.coa

..H« w

nx:mwmo:»uaru

mg Jm ma

m4 “VT-IC *59-?9 C 4 :Grann-cunt

sp av #0

maa

F-IF. ._. m C\.0r'r|r-'r-'

_

374 Bilaga Q SOU 1982 :39

m

__mnøh

mw

»pm w “mh z›m zum xmm som hh< o.z o_p am 4»oF

zz_m

o.m m.m m.m N.m m.m m. m.. N.m

m.m. m.c. o._m

c.oo_

HxmHmm

m4mH

m v_ _N

mm.

w U % 2 3 9 B .l l a 9 a Q 375

m

:mp3

acz

uco<xm

a4m

am: 4»o»

a am

om mmm

0.

m.He

amaumu

,.mm

o.cca

w.m»

H

cm

man

c

omg

“maa

a:»ua.mw.xw.m»w<x

aapwa

.

u=»wu.ma4mm.w»u<x

mzpum

H

m»m<x mq4xm hoHmn

zmozHzøux»=zzHm

mao

H

u»n«x uagxm mao hoH«›n

u a 1 x u

u a u u -

a=zHm »z:Hm az:Hm nzzHu »:zHm mu q:aHm a:eHm w:rHm az:Hu ar:Hm 4hn»

a

augcum

am au um nu nu am nu

m. 0. m.

a.p «.u a.a a.m 5.:

r.mm m.›m n.Ma

o.oo»

»ngrmuam<›ua:u

g4H= m4m›

M A o m n F m a

c M4 mm 4»

apa

W

3 7 6 B .1 l a d.. a O. S O u 9 8 2 :39

m

:§8

, .

mom

mm

nmz om 4»o»

q.

.

mngzH.4<zommmm.

e.m. M..

o.ooF

NN

_.øm

m.mH

N Q N

.m_ mm.

SOU 1982 :39 Bilaga Q 377

m

__mnø»

pzmucaa

2cH»Hmo

»zmucaa

acaam

u

pzuucaa

2wm».m»»m<u

›zuuoaa ›zuucxa

za om

wn4

uhm»»«m<x

u:. w:4

mm mw

m»w»»<m<m

:K

ouoz<»m oaøz<»m zHomz waozHz

oanm

zmz 4»c» muuoa omuma 4›c» 4»c»

zHz xz am: am a au: am

:N om mm

w»mwH4z<›

o.

com o.C con

oH.»m:zw

momr

a.m

m.Nm

m.«

c.mH

H.o

o.0H c.c« o.ma m.Nm H.om

o.coH

o.cm

zwx4H

o.oca

u.m» w4m» w4c»

0 0 m w N h

N ma om Hm

mma

N c

»ma

axon

»:uucaa urmocma kfmuoma

rrmotma

zmo:H:owm»:zzHn

nr Om mn

mw

mnx:H4:pwama

»zuu.aa »zmuoxm »zmumma »zwuoma pzmunmg

aun»mhh<m<z

oH4»m:zm

2?

uzcknruruu uZChm7Hr.ü wfrkwfufwu

mm mm mm

e 0

sauna oH4»:«m wmñrwr

anno” 44»n» Jawa»

I

44kr»

In Im

4% ñuz am nam au am

mn mn »N

nH

.m»n»»<m<m

. 5

ornrhpøusc

M e. .. 0

c.u n.n m.: o.a

m.n» m.«N m.n« ..m« m.aa ».:u

a.ccM

W

SÄNG

a..cn

.å

Jumrrw

høxrmume<»ua:u

f v s..

m4m» m4m› m4m›

m o» 0 .N m 0 r . 4 4 m h..

nu Ja mw