Betänkande med förslag angående åtgärder för ett bättre utnyttjande av landets skogstillgångar

_0N0<,

sööfc National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATEJVS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G AK 1 9 3 3 : 2 JORDBRUKSDKPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE

ÅTGÄRDER FÖR ETT BÄTTRE UTNYTTJANDE AV LANDETS SKOGSTILLGÅNGAR AVGIVET DEN 4 JANUARI 1933 AV

1031 ÅRS SKOGSSAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 19 3 3

Statens offentliga utredningar 1933 Kronologisk 1. Lagberedningens furslag angående vissa internationella ] rättsförhållanden. 4. Förslag till konvention mellan I Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge angåemlr konkurs m. m. Norstedt. 88 s. J u .

förteckning 2. Betänkande med förslag angående åtgärder för ett b; bättre utnyttjande av landets skogstillgångar. Beckma,n. 2 245 s. Jo.

.« A n l l , l „ P ] " särskild tryckort oj angivos. it tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnielsesebokstaverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. B. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbrbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utatrrivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 3 3 : 2 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE

ÅTGÄRDER FÖR ETT BÄTTRE UTNYTTJANDE AV LANDETS SKOGSTILLGÅNGAR AVGIVET DEN 4 JANUARI 1933 AV

1931 ÅRS S K O G S S A K K U N N I G A

STOCKHOLM 1933 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [23G7 32]

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

S k r i v e l s e t i l l s t a t s r å d e t och chefen för j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . . .

5 I. De sakkunnigas uppdrag 9 II. Allmänna synpunkter 13 III. Grundläggande utredningar 17 Virkesförbrukningens storlek yj Förbrukningen av virke till husbehov 19 Förbrukningen av virke för industri och export 23 Avverkningsberäkning för landets samtliga skogar 29 Förekomsten av vissa marker med otillfredsställande skogstillstånd ... 39 Mark i behov av skogsodling eller därmed jämförbar åtgärd 39 Mark i behov av dikning 42 Arbetskraftåtgång inom skogsbruket 45 Arbetskraftåtgång för avverkningar 45 Arbetskraftåtgång för vissa inom ett skogsbruk förekommande skogsvårdsåtgärder, vilka icke utgöras av avverkningsarbeten eller åtgärder av grundförbättrande natur 51 Arbetskraftåtgång för skogsvårdsåtgärder av grundförbättrande natur 52 Sammanställning av resultaten av de grundläggande utredningarna... 53 Den hittillsvarande virkesförbfukningen och storleken av den beräknade avverkningen 53 Grundförbättrande skogsvårdsåtgärder 56 Arbetskraftbehov inom skogbruket under olika förutsättningar 57 IV. Reflexioner med anledning av vissa resultat av de grundläggande utredningarna gO Behovet av ökade avverkningar gO De senaste årens virkeskonsumtion för olika ändamål i jämförelse med virkesuttaget enligt upprättad avverkningsberäkning 63 Synpunkter på den framtida utvecklingen av världshandeln med virkesprodukter gg Den sannolika virkeskonsumtionen under den närmaste framtiden i jämförelse med virkesuttaget enligt upprättad avverkningsberäkning 71 V. Områden, som kunna erbjuda möjligheter till ökat utnyttjande av trä 75 Förbrukningen av utländska, fasta kolbränslen 75 Importsiffror m. m 75 Kolbränsleförbrukningens fördelning på olika konsumentgrupper ... 77 Frågan om möjligheterna a t t ersätta för uppvärmningsändamål använda utländska, fasta kolbränslen och råolja med inhemskt träbränsle Of) Allmän orientering gO Lågtryckspannor gO Högtryckspannor g3 Mindre hushållseldstäder g3 Ekonomiska möjligheter g4 Sammanfattning QQ

4 Sid. Förbrukningen av utländska, flytande bränslen 92 Importsiffror m. m 92 Frågan om möjligheterna att ersätta utländskt, flytande motorbränsle med inhemskt bränsle 93 Användning av trä- eller träkolsgas som motordrivmedel 94 Användning av sulfitsprit som motordrivmedel 95 Nya uppslag beträffande utvinning av kemiska produkter ur trä 97 Framställning av socker och sprit ur t r ä 98 J ä s n i n g av trä och kolhydrater ur t r ä till ättiksyra m. m 99 Behandling av trä med alkalier 99 Framställning av flytande bränslen ur t r ä 100 Framställning av vedbeck och tillgodogörande av töre och barkavfall 100 Sammanfattning 101 VI. Åtgärder för åvägabringande av ökat utnyttjande av trä inom landet 102 Användning av inhemskt träbränsle i stället för importerat kolbränsle 102 Tekniska möjligheter för eldning med träbränsle i koks- och stenkolspannor 102 Vissa förbrukningsområden för kolbränsle, där direkta åtgärder för användning av inhemskt träbränsle ej lämpligen kunna ifrågakomma •. 103 Fördelningen av kolbränslekonsumtionen inom återstående förbrukningsområden på olika zoner av landet 104 Statens stationära anläggningar 106 Vissa statens järnvägar i Norrland 111 Landstingens och kommunala anläggningar 112 Enskilda anläggningar 113 Träkolning 121 Brikettering av träkol 124 Användning av inhemskt träbränsle i stället för importerat, flytande bränsle 127 Användning av trä eller träkolsgas för motordrift 127 Användning av cellulosasockersprit för motordrift 131 Importen av virke 137 Anordnande av vidgad statlig forskningsverksamhet för ett bättre tillgodogörande av skogsprodukterna 138 VII. Statliga åtgärder för förbättrad skogsvård 144 VIII. Några synpunkter på gällande jordlagstiftning med hänsyn till skogsbrukets produktionsförhållanden 152 IX. Sammanfattning av de sakkunnigas förslag 159 X. Förslagens betydelse för arbetslöshetens bekämpande 162 Bilagor I64

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet. Den 16 oktober 1931 hemställde dåvarande chefen för Kungl. Jordbruks departementet bos Kungl. Maj:t om bemyndigande att tillkalla högst sex utredningsmän att inom departementet verkställa utredning samt avgiva förslag rörande åtgärder för vinnande av ökad avsättning av inhemska skogsprodukter, förbättrat ekonomiskt utbyte av skogsbruket samt intensivare skogsvård. Jämlikt det på grund härav erhållna bemyndigandet anmodade departementschefen den 28 oktober 1931 verkställande direktören i svenska trävaruexportföreningen J. L. Ekman, Stockholm, f. d. riksdagsmannen K. R. Karlsson, Gasabäck, Söråker, förtroendemannen hos svenska sågverksindustriarbetareförbundet A. Lindberg, Gävle, sekreteraren hos centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund docenten E. A. F. Lundli, Stockholm, samt skogschefen vid Kramfors aktiebolag jägmästaren E. W. Ronge, Backe, att verkställa sagda utredning. Till utredningsmännens ordförande förordnades samma dag direktören Ekman. Den 6 november 1931 förordnades docenten Lundh att vara sekreterare samt civiljägmästaren F. L. H. Johansson, Stockholm, att vara biträdande sekreterare vid utredningen. Utredningsmännen, som under fullgörandet av sitt uppdrag antagit benämningen 1931 års skogssakkunniga, började sina sammanträden den 30 november 1931. Under utredningsarbetets gång hava de sakkunniga, i enlighet med av departementschefen lämnat direktiv att särskilda förslag måtte upprättas och skyndsammast möjligt framläggas i skilda delar av ämnet allt efter utredningsarbetets fortgång, avlåtit följande särskilda framställningar till Kungl. Maj:t: den 1 december 1931 angående statsbidrag till understödjande av vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskilda skogar (bil. A); den 18 december samma år angående reglering av virkesimporten till Sverige (bil. B), samt den 20 februari 1932 angående inrättande av en statlig lånefond för inköp av träkolsgasgeneratorer med reningsapparater och gaskylare (bil. C). Vad beträffar det i skrivelsen den 1 december 1931 framlagda förslaget rörande statsbidrag till understödjande av vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskilda skogar, upptog Kungl. Maj:t detsamma i proposition (nr 29) till

Ii

1932 års riksdag, som godkände denna och för budgetåret 1932/1933 anvisade ett anslag av 2 milj. kronor för nämnda ändamål. Jämväl de sakkunnigas ovan angivna skrivelse den 20 februari 1932 föranledde proposition (nr 212) till samma riksdag, som med anledning därav beslöt att inrätta en statlig lånefond för inköp av gasgeneratorer för motordrift. Som kapital för lånefonden anvisades för budgetåret 1932/1933 ett belopp av 200 000 kronor, De sakkunniga hava vidare avlåtit följande framställningar till Kungl. Maj:t, avseende utförande av vissa undersökningar eller anlitande av biträde av experter för klarläggande av vissa utredningsarbetet berörande tekniska eller andra frågor: den 16 januari 1932 angående verkställande av en avverkningsberäkning för landets samtliga skogar; den 21 januari 1932 angående utförande av laboratorieförsök med träkolsbrikettering; den 10 mars 1932 angående anordnande av en försöksanläggning för brikettering av träkol; den 7 maj 1932 angående medgivande för sekreteraren att vid Tornesch i Tyskland studera det s. k. Schollerförfarandet vid framställning av sprit och lignin ur vedavfall; den 6 juli 1932 angående anordnande av försök med kolning i transportabel ugn, samt den 27 september 1932 angående verkställande av A7issa specialutredningar av teknisk natur. I anledning härav har Kungl. Maj:t beslutat: den 22 januari 1932 att till de sakkunnigas förfogande anvisa ett belopp av intill 4 500 kronor för verkställande av en avverkningsberäkning för landets samtliga skogar; samma dag att för verkställande vid ingenjörsvetenskapsakademiens elektrovärmeinstitut av en laboratorieundersökning rörande brikettering av träkol till de sakkunnigas förfogande anvisa ett belopp av intill 3 500 kronor; den 24 mars 1932 att dels bemyndiga de sakkunniga att med Morgårdshammars mekaniska verkstads aktiebolag avsluta kontrakt rörande uppförande av och bedrivande av försöksdrift vid en anläggning för brikettering av träkol, dels för bestridande av med briketteringsförsöken förenade utgifter till de sakkunnigas förfogande anvisa ett belopp av intill 2 500 kronor, dels ock bemyndiga domänstyrelsen att till de sakkunnigas förfogande för samma ändamål ställa ett belopp av högst 15 000 kronor av de till driftskostnader för statens domäner anvisade medel; den 20 maj 1932 att till de sakkunnigas förfogande anvisa ett belopp av 500 kronor för beredande av tillfälle för sekreteraren att i Tornesch i Tyskland studera det s. k. Schollerförfarandet vid framställning av sprit och lignin ur vedavfall; den 22 juli 1932 att för utförande av experimentella kolningsförsök med en av civilingenjören D. Ullgren konstruerad transportabel kolugn till de sakkunnigas förfogande ställa ett belopp av högst 800 kronor, samt

7 den 14 oktober 1932 att för verkställande av vissa specialundersökningar av teknisk natur, berörande huvudsakligen träkolningen, dess förutsättningar och utvecklingsmöjligheter, metoder för utvinning av kemiska produkter ur trä samt frågor i samband med möjligheten att ersätta importerade bränslen med inhemskt träbränsle, till de sakkunnigas förfogande anvisa ett belopp av 3,500 kronor. Till följd av remisser hava de sakkunniga avgivit följande yttranden: till Kungl. Maj:t: den 20 februari 1932 i anledning av en framställning från Norrbottens läns moderata valmansförbund angående införande av vedeldning vid statens järnvägar; samma dag i anledning av en framställning från B. Lundin och Sv. Ritzén, för befolkningen i Ådalsliden, angående införande av vedeldning vid statens järnvägar; samma dag i anledning av en framställning från Norrbottens läns hushållningssällskap angående införande av vedeldning vid statens verk och inrättningar; till chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet: den 20 februari 1932 i anledning av en framställning från jordbruksfolkets riksförbund angående beredande av arbetstillfällen åt Norrlands skogs- och jordbruksbefolkning, samt till riksdagens jordbruksutskott: den 22 mars 1932 i anledning av inom riksdagen väckta, likalydande motionerna 1:264 och I I : 375 angående åtgärder för att möjliggöra minskad import av utländska bränslen m. m.; samma dag i anledning av inom riksdagen väckt motion I I : 301 angående åtgärder i syfte att vid märkning av träd för avverkning färgstämpling må användas, samt samma dag i anledning av inom riksdagen väckta, likalydande motionerna 1:117 och I I : 203 angående skogsbygdens arbetslöshets- och försörjningsproblem. Till de sakkunniga hava under utredningsarbetets gång överlämnats handlingar i ett stort antal ärendena-söm-*ga samband med den anbefallda utredningen, och hava de sakkunniga tagit dessa i övervägande vid fullgörandet av sitt uppdrag. P å därom av de sakkunniga gjorda framställningar hava utlåtanden rörande vissa utredningen berörande spörsmål avgivits ävensom upplysningar i övrigt lämnats av, bland andra, arméförvaltningen, domänstyrelsen, generaltullstyrelsen, järnvägsstyrelsen, kommerskollegium, marinförvaltningen, socialstyrelsen, statens arbetslöshetskommission, ingenjörsvetenskapsakademien, jernkontoret, riksskogstaxeringsnämnden, svenska cellutosaföreningen, svenska landstingsförbundet och svenska trävaruexportföreningen. Specialutredningar i vissa frågor hava för de sakkunnigas räkning utförts av: docenten C. Malmström angående förekomsten av torvmarker i landet;

8 ingenjörsvetenskapsakademiens elektrovärmeinstitut, civilingenjören O. Stålhane, angående träkolsbrikettering; professorn T. Jonson och jägmästaren A. Modin angående avverkningsberäkning för landets samtliga skogar; professorn G. Lundberg angående träkolning i flyttbar ugn; professorn E. Hägglund angående träförsockring; byråingenjören C. Kinnander angående förbrukningen av kol-, koks- och oljebränsle i landet; professorn A. Johansson angående järnindustriens bränsleförbrukning; civilingenjören H. Bergström angående träkolning, tjärbränning ävensom utvinning av kemiska produkter ur trä, samt civilingenjören A. Härlin rörande vissa frågor i samband med möjligheterna att ersätta importerade bränslen för uppvärmningsändamål med inhemskt träbränsle. Som resultat av utredningsarbetet få de sakkunniga härmed överlämna betänkande med förslag angående åtgärder för ett bättre utnyttjande av landets skogstillgångar. Härigenom torde de remisser få anses besvarade, vilka icke föranlett särskilda yttranden av de sakkunniga. Vad beträffar den utredningsuppdraget närstående frågan angående virkesmätningens bedrivande, få de sakkunniga anmäla, att de, i anledning av 1932 års riksdags beslut att hos Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam och allsidig utredning rörande virkesmätningsföreningarnas verksamhet, icke ansett sig böra verkställa utredning i ämnet. Stockholm den 4 januari 1933. J. L. EKMAN. ROB. KARLSSON. E R I K LUNDH.

AUG. LINDBERG. E.

RONGE.

9 I. De sakkunnigas uppdrag. I skrivelse den 31 maj 1930 (nr 328) har riksdagen, i anledning av motionen 1:209 av herr Lindhagen om totalavverkning, uthållighetsbruk och sockenallmänningar och med bifall i huvudsak till motionen I I : 38 av herr Lindberg angående intensivare skogsvård i Norrland samt under åberopande av jordbruksutskottets, av riksdagen godkända utlåtande nr 78, anhållit om utredning rörande frågan om åvägabringande av en intensivare skogsvård å kronans och enskildas skogar i Norrland, åsyftande såväl ökad avkastning som ock beredandet av större arbetsmöjligheter för befolkningen därstädes. Vad särskilt angår motionen I I : 38 hemställdes däri, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning av frågan om intensivare skogsvård å kronans och enskildas skogar i Norrland såsom ett medel att planmässigt fylla befolkningens behov av ökade arbetsmöjligheter och att Kungl. Maj:t därefter måtte för riksdagen framlägga plan för skogsvårdens bedrivande i angivna syfte jämte för dess genomförande erforderliga anslagskrav. I motiveringen till motionen framhölls, bland annat, att den norrländska lantbefolkningens levnadsvillkor och försörjningsmöjligheter i åtskilliga hänseenden vore otillfredsställande, att överskott på arbetskraft funnes i Norrland, att ett viktigt medel för förbättring av detta tillstånd vore intensivare skogsbruk samt att de norrländska skogarna borde kunna vid ett målmedvetet tillvaratagande av deras naturliga produktionsmöjligheter bereda de erforderliga ökade arbetstillfällena. Sagda motion remitterades till jordbruksutskottet, som i vederbörlig ordning införskaffade yttranden över densamma från domänstyrelsen, socialstyrelsen, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund efter hörande av skogsvårdsstyrelserna i Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, ävensom från länsstyrelserna i sagda län. I vissa av yttrandena, särskilt från skogsvårdsstyrelserna och centralrådet, gjordes uttalanden i avseende å de åtgärder, som kunde övervägas för intensifiering av : skogshushållningen i Norrland. Därvid framfördes, bland annat, följande synpunkter. Mycket stode att vinna genom en ökad skogsvårdsstyrelseverksamhet, framförallt genom rikligare och vidgad bidragsverksamhet för skogsutdikningar och skogsodlingar. Vid lösningen av förevarande spörsmål syntes strävandena böra inriktas på att finna en utväg att, utan uppgivande av l jordäganderätten, till mera stadigvarande sammanslutningar hopföra mindre - skogsfastigheter. Uppmärksammas borde jämväl sådana frågor som förbättrade avsättningsmöjligheter för klenare virkessortiment, ökad förbrukning av vedbränsle, förbättrade vägar och transportleder m. m. Jordbruksutskottet anförde för egen del, bland annat, följande. Norrlands viktigaste näringsgren vore skogsbruket. Nära 60 % av landets produktiva

10 skogsmarksareal funnes därstädes. Betydelsen av att detta skogsbruk bedreves enligt rationella linjer låge i öppen dag. Staten hade också redan vidtagit anordningar och iklätt sig betydande utgifter för främjande av skogsbruket, icke minst i Norrland. Med hänsyn till den i motionen II: 38 och däröver avgivna yttranden uttalade uppfattningen, att i stora delar av Norrland åtskilligt ännu bruste beträffande skogens skötsel och att befolkningens försörjningsmöjligheter vore sämre, än som i betraktande av de förefintliga naturliga förutsättningarna skulle behöva vara fallet, syntes det påkallat, att staten ägnade detta spörsmål ytterligare uppmärksamhet. I fråga om utredningens räckvidd och riktlinjerna för densamma hänvisades till innehållet i motionen och yttrandena. En prövning borde äga rum av de olika framförda uppslagen, varjämte även andra utvägar kunde tänkas komma under övervägande. Då jämväl motionen I: 209 syftade till en förbättrad skogsvård och dess tryggande genom vissa åtgärder, borde även vad däri anförts komma i betraktande vid en blivande utredning. I detta sammanhang må jämväl erinras om en av jordbruksutredningen den 4 oktober 1930 gjord framställning om utredning angående åtgärder för ökat ekonomiskt utbyte av det med jordbruket förenade skogsbruket. I sagda framställning uttalade jordbruksutredningen, bland annat, hurusom skogsbruket i stora delar av vårt land vore av den betydelse såsom stöd åt jordbruket, att vederbörande jordbrukare endast tack vare skogens avkastning ägde möjlighet att upprätthålla jordbruksdriften, ävensom att möjlighet funnes att på olika vägar befordra ökad ekonomisk avkastning av skogsbruket. I en vid framställningen fogad promemoria hade sammanfattningsvis angivits de frågor, som syntes kräva utredning. Över jordbruksutredningens nu ifrågavarande framställning har infordrat yttrande avgivits av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, som därvid förklarat sig icke kunna tillstyrka ett så vidlyftigt utredningsarbete, som jordbruksutredningen tänkt sig. Allenast i avseende å frågan om förbättrade avsättningsförhållanden för mindervärdigt virke och träkol har centralrådet förordat jordbruksutredningens framställning. Sedermera hava från jordbrukaresammanslutningar och möten, särskilt i Norrland, till jordbruksdepartementet inkommit ett antal skrivelser, vari uttalats anslutning till jordbruksutredningens förevarande framställning. Chefen för jordbruksdepartementet anmälde ovanberörda riksdagsskrivelse för Kungl. Maj:t den 16 oktober 1931 och anförde därvid till statsrådsprotokollet följande, som innefattar direktiven för de sakkunnigas uppdrag. I detta sammanhang må framhållas, att genom statsmakternas och enskildas försorg åtskilliga anstalter redan vidtagits för befordrande av en intensivare skogsvård. Sålunda må erinras exempelvis om den bidrags- och upplysningsverksamhet, som med tillhjälp av allmänna medel bedrives av skogsvårdsstyrelserna, vilken dock ej berör Lappmarken, ävensom om de anslag i övrigt, som staten anvisar för skogsvårdande åtgärder i Norrland. Även må framhållas, att omfattande utredningar redan företagits avseende vissa spörsmål, som sammanhänga med frågan om den norrländska skogshushållningen. Sålunda har i kolonisationskommitténs år 1922 avgivna betänkande en avdelning ägnats frågan om intensivare skogsvård å kronans

11 skogar i Norrland. Även föreligger nu ett av 1927 års skogssakkunniga för Lappmarken avgivet betänkande med förslag om ny lagstiftning rörande lappmarksskogarna m. m. J a g vill vidare framhålla, att jämväl den i jordbruksutredningens framställning berörda frågan om bättre tillgodogörande av träbränsle redan varit föremål för uppmärksamhet från det allmännas sida. Till en början må därvid erinras om det under tionde huvudtiteln sedan en följd av år utgående extra reservationsanslaget till teknisk-vetenskaplig forskningsverksamhet inom kraft- och bränsleområdet. Hithörande arbeten, som omhänderhavas av ingenjörsvetenskapsakademien, hava avsett, bland annat, möjligheterna att på ett mera rationellt sätt utnyttja vårt lands bränsletillgångar. Vad träbränslet angår hava undersökningar och utredningar i olika hänseenden verkställts. Bland annat hava vissa experimentarbeten bedrivits rörande koksens ersättande med inhemskt bränsle vid eldning av värmeledningspannor. Detta spörsmål har även beaktats av riksdagen, som i skrivelse den 27 maj 1930 (nr 251) riktade Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på önskvärdheten av att en god vedeldad värmepanna om möjligt bleve utexperimenterad och av att ved i större utsträckning måtte användas som bränsle i statens verk, där så lämpligen kunde ske u t a n att sunda ekonomiska principer för verkens skötsel eftersattes. Riksdagsskrivelsen anmäldes på socialdepartementets föredragning den 3 juli 1930 för Kungl. Maj:t, därvid socialstyrelsen anbefalldes avgiva yttrande i anledning av vad riksdagen anfört. Av socialstyrelsen till följd härav avgivet yttrande har därefter överlämnats till ingenjörsvetenskapsakademien för kännedom vid av akademien föranstaltade undersökningar rörande förbättrad vedeldningspanna m. m. Enligt vad jag inhämtat hava av ingenjörsvetenskapsakademien bedrivna undersökningar givit vid handen, att vid för kokseldning avsedda pannor ved kan under vissa förutsättningar med gott resultat användas. Åtgärder för ökad användning av vedbränsle inom statens verk hava jämväl vidtagits, såsom vid vissa garnisoner. Av ingenjörsvetenskapsakademien har vidare nyligen igångsatts undersökning om möjligheterna att använda träkol såsom bränsle i pannor av nyss nämnt slag. Anvisningar rörande användande av redan befintliga pannor på bästa sätt för eldning med ved och träkol äro under utarbetande. Efter särskilt av Kungl. Maj:t i handelsdepartementet meddelat uppdrag bedriver akademien vidare undersökningar rörande användbarheten av träkolsgasdrivna automobiler. Undersökningen har, enligt vad jag försport, givit gott resultat. Provning av generatorgasdrivna motorer pågår även genom arméförvaltningens försorg. Slutligen pågå inom akademien, med bidrag ur förut omnämnda anslag till teknisk-vetenskaplig forskningsverksamhet samt med anlitande av ett under tionde huvudtiteln uppfört extra reservationsanslag till anläggning för oljeutvinning av trä, vissa undersökningar rörande dylik oljeutvinning. För egen del anser jag, a t t i anslutning till riksdagens förstberörda framställning titredning nu bör igångsättas rörande ytterligare åtgärder för åvägabringande av intensivare skogsvård. Icke minst under rådande tidsförhållanden är det av stort allmänt intresse att få undersökt, om icke genom intensivare skogsvård ökade arbetstillfällen kunna beredas landsbefolkningen. Vid utredningen böra de synpunkter och uppslag, som framförts under frågans riksdagsbehandling, komma under övervägande, varjämte uppmärksamhet bör ägnas det utredningsmaterial, som enligt vad jag nyss antytt redan föreligger beträffande frågan om ett rationellt tillvaratagande av Norrlands skogsmarker och skogstillgångar. Riksdagens framställning avser närmast förhållandena i Norrland. Enär likartade problem föreligga beträffande andra delar av landet, bör utredningen, i den mån så under arbetets gång finnes påkallat och lämpligt, utvidgas att avse landet i dess helhet. Utredningen bör inriktas på ernående snarast av praktiska resultat med undvikande så vitt möjligt av omfattande statistiska och teoretiska undersökningar. De förslag, som framställas, torde bland annat böra taga sikte på angelägenheten, att skogsägarnas

12 eget initiativ och medverkan så långt möjligt är tagas i anspråk. I den mån utredningen avser kronans skogar, torde utredningsarbetet böra ske under samråd med domänstyrelsen. Åvägabringandet av intensivare skogsvård liksom beredandet av ökade arbetstillfällen inom skogsbruket är i hög grad beroende av möjligheterna att vinna avsättning för skogsprodukterna. Icke minst under tider, då massavedsindustriens drift är inskränkt och propsförsäljningen är hämmad, är det av stor betydelse, att avkastningen av småvirke vid gallringar kan jämväl på annat sätt tillgodogöras. Att befordra ökad användning inom landet av inhemska skogsprodukter framstår därför såsom en angelägenhet av stor vikt ur det allmännas synpunkt, därvid frågans betydelse med hänsyn till handelsbalansen icke bör förglömmas. J a g anser följaktligen, att den av mig nyss förordade utredningen bör särskilt inriktas på vissa av de i jordbruksutredningens framställning berörda spörsmål rörande åtgärder för ökat ekonomiskt utbyte av skogsbruket, framför allt frågan om ökad avsättning inom landet av vedbränsle och träkol. Vid verkställandet av denna del av utredningen böra de av mig nyss omnämnda, av ingenjörsvetenskapsakademien utförda undersökningarna på området noga uppmärksammas. I den mån resultat från sistberörda undersökningar framkomma eller eljest material erhålles för bedömande av möjligheterna att i ökad omfattning använda inhemskt vedbränsle samt träkol, bör vid den nu ifrågasatta utredningen övervägas, på vad sätt — genom upplysningsverksamhet eller andra åtgärder från det allmännas sida — de vunna resultaten må kunna snabbt omsättas i praktiken. Härvid hänsyftas på icke blott statlig och kommunal utan även enskild drift samt ifrågavarande produkters användning för såväl industriella som andra ändamål, såsom uppvärmning, automobiloch traktordrift m. m. Beträffande utredningens bedrivande i övrigt synes lämpligt, a t t särskilda förslag upprättas och skyndsammast möjligt framläggas i skilda delar av ämnet, allt efter arbetets fortgång. För utförande av nu tillstyrkta utredningar torde särskilda utredningsmän, till ett antal av högst sex, böra tillkallas. M e d bifall till d e p a r t e m e n t s c h e f e n s h e m s t ä l l a n b e m y n d i g a d e s h a n av K u n g l . Maj:t a t t tillkalla h ö g s t sex u t r e d n i n g s m ä n a t t i n o m j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t verkställa u t r e d n i n g s a m t avgiva förslag r ö r a n d e å t g ä r d e r för v i n n a n d e av ö k a d a v s ä t t n i n g av i n h e m s k a s k o g s p r o d u k t e r , förbättrat ekonom i s k t u t b y t e av s k o g s b r u k e t s a m t i n t e n s i v a r e s k o g s v å r d .

13 II. Allmänna synpunkter. Den lämnade redogörelsen för de sakkunnigas uppdrag och för de ärenden, som under utredningsarbetets gång blivit underställda de sakkunnigas bedömande, torde ge en god föreställning om vidden av det ämne, de sakkunniga haft att behandla. I stort sett beröras flertalet av de frågor, som sammanhänga med skogshushållningens utövande i vårt land. Det har därför blivit ofrånkomligt att på lämpligt sätt begränsa utredningen. Kravet på snabba resultat liksom departementschefens direktiv om undvikande så vitt möjligt av omfattande statistiska och teoretiska undersökningar har även gjort en dylik begränsning påkallad. Den koncentrering av arbetsuppgiften, som ur såväl saklig som utredningsteknisk synpunkt framstått som nödvändig, hava de sakkunniga velat ernå genom att lägga utredningens tyngdpunkt på frågan om skogsbrukets avsättningsförhållanden. Detta spörsmål torde nämligen vara av avgörande betydelse för den omfattning, vari ifrågavarande näring kan bidraga till vår folkförsörjning. Utredningen har alltså endast gått på djupet beträffande sådana till uppdraget hörande frågor, som i detta hänseende äro av väsentlig betydelse; andra förhållanden, som därmed sammanhöra men som kunna anses vara av mindre vikt i aDgivet avseende, hava endast blivit mera allmänt behandlade, ehuruväl de sakkunniga i regel funnit sig böra uttala sin åsikt om vilka åtgiirder, som i dylika frågor ur näringspolitisk synpunkt kunna vara erforderliga. Som en inledning till ämnets specialbehandling må först lämnas en koncentrerad bild över utvecklingen inom vårt skogsbruk under senaste tid, i vad denna kan anses vara av betydelse eller karakteristisk för det läge, skogsbruket nyligen intagit och för närvarande intar med avseende på landets materiella försörjning. För helt få år sedan hade man för visso berättigad anledning att hysa den största tillförsikt beträffande vårt skogsbruks och vår träförädlingsindustris ekonomiska stabilitet och förmåga att i mycket väsentlig grad bidraga till vår folkförsörjning. Den nyligen avslutade riksskogstaxeringen hade givit till resultat, att landets virkesförråd tidigare underskattats. De ; samtidigt erhållna uppgifterna om föreliggande brister i fråga om skogsvården voro i mindre mån ägnade att verka nedstämmande än att stimulera intresset för en förbättrad skogsvård. De priser, våra gagnvirkessortiment i regel betingade, lågo nämligen i allmänhet på sådan nivå, att skogsägarna s hade möjligheter och intresse av att förbruka en del av inkomsterna från skogsbruket till detsammas förkovran i produktionshänseende. Detta intresse, av statsmakterna kraftigt understött bland annat genom frikostiga anslag till skogsvårdsåtgärder, ledde till ett omfattande arbete för virkesproduktionens höjande.

14 Den träförädlande industrien hade moderniserats och uppnått i flera fall en allt högre fulländning i tekniskt avseende. Genom utbyggnader inom cellulosaindustrien hade dennas produktionskapacitet väsentligt ökats. Sistsagda industris i förhållande till sågverksindustrien högre räntabilitet och ökande virkesbehov möjliggjorde ett ekonomiskt tillvaratagande i stor utsträckning även av klenare virkesdimensioner. De båda industriernas olika dimensionskrav kompletterade varandra på ett för skogsbruket gynnsamt sätt, samtidigt som exportindustriens absolut taget mycket betydande virkesförbrukning medförde en för skogsägarna fördelaktig konkurrens om virket. Virkespriserna föranledde omfattande avverkningar och möjliggjorde, som redan antytts, ett i avverkningarnas spår följande, jämförelsevis tillfredsställande skogsvårdsarbete. Icke nog med att skogsbruket väl redde sig själv. Det förmådde även att i stor utsträckning stödja det sedan avsevärd tid med svårigheter kämpande jordbruket. Rådande beskattningsnormer och den lagstiftning, som i olika avseenden reglerade skogsbrukets utövande, voro under dåvarande förhållanden, om än från skogsbrukets synpunkt behäftade med vissa'brister, ej av den beskaffenhet, att de i allvarligare grad hämmade en rationell skogshushållning. Den skogliga administrationen var i stort sett effektiv och organiserad på ett sätt, som stod i ungefärlig överensstämmelse med skogsbrukets intensitet och dess förmåga att bära förvaltningsomkostnader. Den statsunderstödda skogsvetenskapliga forskningen och den skogliga undervisningen bedrevos under organisationsformer, som för det dåvarande ej kunde ge anledning till mera vägande erinringar. Under ovan skildrade, för skogsbruket gynnsamma förhållanden, som kanske, om man ej går längre tillbaka i tiden, mest utpräglat voro rådande under femårsperioden 1925—1929, tillfördes landet årligen mycket stora inkomster genom exporten av skogsprodukter. Vår export av andra näringsgrenars alster var jämväl betydande och vårt näringsliv, med undantag möjligen för jordbruket, arbetade då över huvud taget under goda förhållanden. Landet var samtidigt i belägenhet att kunna kosta på sig en betydande import av sådana varor, som ej kunde framställas inom landet eller som voro billigare att köpa utomlands. Denna införsel kunde då ej väcka större betänkligheter. Även mot importen av sådana artiklar som stenkol och koks, bensin och fotogen m. m. dylikt, för vilka substitut åtminstone i viss utsträckning kunde framställas ur våra skogar, hade man knappast anledning inskrida. Våra skogs- och industriarbetare voro nämligen då sysselsatta med ur nationalekonomisk synpunkt mera lönande uppgifter. Någon arbetslöshet av större omfattning, utöver den inom skogsbruket säsongmässigt förekommande, existerade då ej inom ifrågavarande näringar. Man torde vara berättigad säga, att det är skogsbruket och de därpå grundade industrierna, som till mycket väsentlig del möjliggjort bibehållandet under efterkrigstiden av vår befolknings jämförelsevis höga levnadsstandard. På den korta tid, som förflutit sedan skogsbrukets sista högkonjunkturår, 1929, har emellertid läget i grunden förändrats.

15 Beroende av en mångfald olika omständigheter, för vilka här ej är platsen att redogöra, har sedan nämnda år en hela världens näringsliv omfattande depression gjort sig gällande. Av denna depression, som bland annat tagit sig uttryck i näringslivets stagnation, minskad konsumtion och fallande priser, hava våra skogsindustrier blivit i hög grad lidande. De stater, som sedan lång tid utgjort våra förnämsta avsättningsområden, hava icke längre I i samma grad som tillförne haft behov av vårt trä och även i stor ut: sträckning av handelspolitiska skäl funnit sig nödsakade att genom tullar eller andra åtgärder restriktivt reglera importen. Detta jämte en stegrad i konkurrens från vissa exportländers sida har i hög grad inverkat hämmande | på vår export av skogsprodukter. De nu skisserade förhållandena hava, då en smidig anpassning av träindustriens produktionskostnader till det förändrade läget å världsmarknaden ej kunnat genomföras, lett till att ifrågavarande industri numera i stor utsträckning ej längre är räntabel och att skogsvärdena sjunkit i betydande grad. Om man bortser från sådana avsättningslägen, som av lokala orsaker äro mera gynnsamt ställda, torde i närvarande stund endast de bäst betalda gagnvirkessortimenten giva skogsägarna nämnvärd behållning vid tillvaratagande för avsalu. Avverkningarna hava följaktligen måst inskränkas. Lätt inses även att det frivilliga skogsvårdsarbetet under angivna förhållanden blir begränsat till det nödvändiga. Skogsbruket och den träförädlande industrien kunna med anledning härav numera ej giva sysselsättning åt samma antal arbetare som tidigare. En omfattande arbetslöshet är därför rådande inom nämnda näringar. Ej heller kan skogsbruket som förr stödja det hårt pressade jordbruket. Skogsbrukets nödläge gör därför i stor utsträckning även jordbrukets ställning än bekymmersammare. E n omgestaltning av dessa förhållanden kan näppeligen ske endast genom sänkning av skogsbrukets och träindustriens produktions- och tillverkningskostnader, även om detta i sin mån kraftigt skulle bidraga till att höja vår konkurrensförmåga på världsmarknaden. Det svenska penningvärdets fall har ej stärkt denna i den utsträckning, man tidigare skulle kunna haft. anledning förmoda. E t t första villkor för att vårt skogsbruk i dess nuvarande gestaltning och med grundbetingelserna för dess utövande oförändrade åter skall kunna, på sätt som skedde under de goda åren, väl fylla sin viktiga funktion inom landets näringsliv synes därför vara, att den världskris, som nu lamslår all i ekonomisk verksamhet, övervinnes och att konsumtionen åter kommer i gång. Detta torde emellertid endast kunna ske om de barriärer, varmed de olika j länderna omgärdat sig till hinder för den fria världshandeln i allmänhet, raseras eller åtminstone i stor utsträckning till sin verkan göras mindre prohibitiva, än vad de för närvarande äro. Med en dylik utveckling under en nära framtid torde man emellertid knappast hava anledning räkna. Även om en viss återhämtning i världens näringsliv snart skulle inträda, torde tullar, kontingenteringar, valutarestrik-

16 tioner o. dyl. till skydd för det inhemska näringslivet eller såsom vapen i den handelspolitiska kampen komma att kvarstå. Att avlägsna ifrågavarande hinder för det fria varuutbytet, sedan väl det därigenom skyddade näringslivet hunnit inrätta sig efter de nya förhållandena, torde nämligen alltid erbjuda svårigheter. När därför lågkonjunkturen, som nu skett, i stor omfattning utlöst dylika skyddsåtgärder, torde man nödgas räkna med, att förhållandena inom världshushållningen skola för kortare eller längre tid bliva otillfredsställande. E n viktig förutsättning för vårt folks skäliga försörjning förblir dock alltid, att våra skogars avkastningsförmåga kan utnyttjas. Ett bärkraftigt skogsbruk och en lönande träförädlingsindustri är för vårt land ett livsvillkor. Det nuvarande, i nämnda avseenden ogynnsamma läget torde därför kräva, att sådana åtgärder tagas under övervägande, vilka syfta till att återgiva skogsbruket dess möjligheter att fylla sin uppgift inom vårt näringsliv och därmed även att giva sysselsättning åt den del av landets befolkning, som direkt och indirekt måste finna sitt uppehälle inom denna näring. Den i föreliggande betänkande verkställda utredningen har, som inledningsvis framhållits, tagit sikte på att pröva och undersöka, vad från det allmännas sida i sådant syfte må kunna göras. De sakkunniga hava därvid funnit sig böra i första hand verkställa vissa grundläggande utredningar. Sålunda hava beräkningar utförts rörande virkesförbrukningens storlek under senare år samt den virkeskvantitet, som ur skogsvårdssynpunkt borde under närmaste tid årligen kunna uttagas inom landets samtliga skogar. Vidare har utrönts behovet av vissa skogsvårdsåtgärder av grundförbättrande natur, varjämte omfattande beräkningar gjorts angående skogsbrukets arbetskraftsbehov. Nu nämnda undersökningar kunna sägas bilda utredningens grundval. Sedan med stöd härav påvisats önskvärdheten av en ökning av de beståndsvårdande avverkningarna följer en redogörelse för de olika områden, vara möjligheter kunna erbjuda sig för ett ökat tillgodogörande av vårt virke. Därefter framläggas förslag angående åtgärder från det allmännas sida för åvägabringande av en ökad virkesförbrukning. I ett därpå följande kapitel behandlas frågan om förbättrad skogsvård, varvid omfattningen av det allmännas insatser i sådant syfte ställes i direkt samband med möjligheterna att förbättra skogsbrukets avsättningsförhållanden. Med anslutning härtill anföras vissa synpunkter på gällande jordlagstiftning, i vad denna övar inflytande på skogsbrukets produktionsförhållanden. Slutligen redogöres i sammanfattning för de framlagda förslagen och deras betydelse för arbetslöshetens motverkande.

17 III. Grundläggande utredningar. Som i närmast föregående kapitel anförts hava vissa grundläggande utredningar blivit verkställda. Avsikten med dessa är att giva den inblick i för skogsbruket viktiga förhållanden, varöver man måste förfoga, innan bedömande kan ske angående de åtgärder, som för vinnande av nu ifrågavarande syfte kunna vara erforderliga och lämpliga. För ändamålet utförda undersökningar äro samtliga av den beskaffenhet, att de ej medgivit uppnåendet av exakta resultat. Dessa äro sålunda approximativa. Det är därför angeläget betona, att de beträffande detaljer ej må tillmätas för högt värde. De sakkunniga vilja emellertid tro, att utredningsresultaten i stort skola giva en tillförlitlig bild av förhållandena.

Virkesförbrukningens storlek. Vad närmast varit av intresse att lära känna är den omfattning, i vilken våra skogar under senare tid varit föremål för utnyttjande. Variationerna i virkesförbrukningens storlek torde nämligen lämna gott besked om, hur skogsbrukets ekonomiska förhållanden gestaltat sig. En minskande virkesförbrukning torde väl som regel medföra försämrade ekonomiska betingelser för skogsbruket och vice versa. Skogsbrukets betydelse för landet ur försörjningssynpunkt är även direkt beroende av den utsträckning, vari skogarnas avkastning kan tillgodogöras.

Alltsedan riksskogstaxeringen blev beslutad och igångsatt har man haft Avverkningsögonen riktade på möjligheten att upprätta en fullständig och kontinuerlig »tatåm. statistik över inom landet verkställda avverkningar. Man har nämligen ansett, att kännedomen om virkesförråd och tillväxt borde, för att bliva till största nytta, jämväl åtföljas av uppgifter rörande storleken av de årliga uttagen ur våra skogar. Detta önskemål har dock ännu ej blivit realiserat. Efter hos Kungl. Maj:t gjord framställning i ämnet från Sveriges skogsägareförbund har emellertid Kungl. Maj:t uppdragit åt centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund att verkställa en förberedande undersökning rörande lämpligaste tillvägagångssätt för en dylik statistiks upprättande. Denna utredning lärer inom kort komma att överlämnas till Kungl. Maj:t. D å någon fullständig statistik rörande avverkningarnas omfattning eller virkesförbrukningens storlek sålunda ej föreligger, hava de sakkunniga blivit nödsakade att genom egna beräkningar söka närmelsevis utröna denna. Undersökningen ifråga har ansetts böra omfatta de år, som kunna vara av särskilt intresse därigenom, att de dels illustrera virkesförbrukningens storlek under mera normala förhållanden, dels under nu rådande krisläge.

F ö r att så långt möjligt bliva i tillfälle analysera för skogsbruket indelning av rådande förutsättningar och förhållanden i skilda delar av landet, hava de landet * zoner2367

18 Reproduktion och rttenryrt förbjudn

Slral» 1:»YH1T1

0«KT»1«. Lit. Anitili Srockbolm

Pig. 1. Landets indelning i zoner.

sakkunniga indelat landet i tolv olika zoner på sätt närmare framgår av ovanstående karta. Därvid har hänförts till zon 1 Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker; » 2 Västerbottens och Norrbottens läns kustland; » 3 Jämtlands län samt nordvästra delen av Kopparbergs län (Särna-Idreoch Norra Siljans-områdena); » 4 Västernorrlands län; » 5 Gävleborgs län samt sydöstra delen av Kopparbergs län (Södra Siljansoch Falu-Säter-områdena); » 6 Värmlands län;

19 zon 7 Västmanlands och Örebro län; » 8 Uppsala, Stockholms och Södermanlands län; » 9 Älvsborgs och Göteborgs och Bohus län; » 10 Östergötlands och Skaraborgs län; » 11 Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län; » 12 Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. Vid zonindelningen har eftersträvats att med bibehållande, så långt möjligt, av landets administrativa indelning skapa områden eller zoner med i avseende på skogsmarksbonitet, skogstyp, vägnät och bebyggelse någorlunda likartade förhållanden. Zonindelningen har nämligen i första hand legat till grund för den avverkningsberäkning för landets samtliga skogar, vilken på de sakkunnigas föranstaltande blivit utförd och för vilken närmare redogörelse kommer att lämnas i det följande. En indelning av landet i områden av nu ifrågavarande slag har över huvud taget varit nödvändig, för att en dylik avverkningsberäkning skulle kunna verkställas. I detta sammanhang må emellertid framhållas, att de zonvis redovisade utredningsresultaten i allmänhet äga svagare grund än de, som avse hela landet. En zonvis redovisning har dock ur skilda synpunkter ansetts vara av värde och så vitt möjligt blivit genomförd. Särskilt har det synts önskvärt att i utredningshänseende särskilja Norrland och Dalarne från övriga delen av landet. Skogsbrukets plats inom näringslivet är nämligen i förstnämnda områden så dominerande, att på denna grund området ifråga intar en karakteristisk och från övriga delar av landet tydligt markerad särställning. Den beräkning rörande virkesförbrukningens storlek, varom närmast är fråga, har med nöjaktig säkerhet ej till alla delar kunnat ske för de skilda zonerna. Därtill skulle hava erfordrats alltför tidskrävande och dyrbara undersökningar. En uppdelning av virkesförbrukningen har dock trots vissa svårigheter kunnat ske på å ena sidan Norrland och Dalarne och å den andra landet i övrigt. Vid undersökning av virkesförbrukningens omfattning och det därvid an- olika berukvända virkets beskaffenhet torde man lämpligen böra särskilja dels det virke, ningsmetodtr som använts för tillgodoseende av husbehovsändamål, dels ock sådant virke, ningen. som utnyttjats för export, för tillgodoseende av järnverkens träkolsbehov, för användning inom den träförädlande industrien eller för annat industriellt bruk. Beräkningsmetoderna bliva nämligen för dessa båda kategorier väsentligt olika. Förbrukningen av virke till husbehov.

För erhållande av en i möjligaste mån nöjaktig kännedom om förbruk- Vissa tidigare ningen inom landet av virke till husbehovsändamål vore förvisso önskvärt, w'"Zcrso/c'

mngar ro-

att en hela riket omfattande undersökning däröver bleve verkställd. De metoder, som kommo till användning vid den åren 1920—23 utförda under-

°

,

rande fbr°n'kmn9<-n

.

,

, .

. .

. °

av virke till

sökningen av virkesförbrukningen för nyssnämnt ändamål å Värmlands läns husbehov. landsbygd, eller med dem likartade skulle därvid kunna tillämpas. De sak-

30 kunniga hava ej ansett sig kunna utföra en dylik undersökning, då den torde ligga utom ramen för deras huvudsakliga utredningsuppgift. Undersökningen i fråga skulle vidare draga betydande kostnader och kräva så lång tid, att lämpligheten av dess genomförande under nuvarande förhållanden måste starkt ifrågasättas. Då det emellertid varit nödvändigt verkställa en ungefärlig uppskattning rörande husbehovsförbrukningen av virke, har denna på angivna skäl till väsentlig del måst stödja på de lokala rön i ämnet, som vid Värmlandsundersökningen blivit gjorda, samt på den bearbetning för hela landet av dessa, som utförts av professor Tor Jonson. I en vid första nordiska skogskongressen i Göteborg år 1923 framlagd utredning 1 rörande Sveriges ställning som skogsproducerande land beräknade professor Jonson den årliga husbehovsförbrukningen till följande kvantiteter rått stam virke inkl. bark: bränsle å landsbygden i städerna

10'OG milj. fm 2i3 » » 12-19 milj. fm3

gagnvirke å landsbygden » i städerna

3'12 milj. fm3 0'20 » » 15'5l milj. fm3

avgår sågverkspersonalens förbrukning av sågavfall 0'7 0 milj. fm3 återstår 14'81 milj. fm3 Nettoförbrukningen av husbehovsvirke uppskattades sålunda vid angivna tidpunkt till 14'8i milj. fm3 inkl. bark. Det bör framhållas, att professor Jonson härvid antagit, att det för landsbygden behövliga byggnadsvirket härstammar direkt ur skogen eller från vid smärre sågar förädlat virke, vilket icke ingår i den officiella tillverkningsstatistiken, ävensom att de i sagda statistik redovisade sågverken leverera allt byggnadsvirke till städerna. För de senare har därför icke upptagits någon särskild post sågat husbehovsvirke, då detta i det följande redovisas inom gruppen industri- och exportvirke. För pålar, spiror o. dyl. virke, som före användningen ej förädlats i sistsagda sågverk, har anslagits en mindre kvantitet — 0'2 0 milj. fm3 inkl. bark — för konsumtion i städerna. Den av professor Jonson beräknade husbehovsförbrukningen är att betrakta som det dåvarande normala virkesbehovet för bränsle samt för underhåll av byggnadsbeståndet å landsbygden. Behovet av virke till nybildning av bostads- och industrifastigheter såväl i städerna som å landsbygden samt till städernas byggnadsunderhåll har däremot antagits bliva täckt av virke, redovisat inom gruppen industri- och exportvirke. Nu tillämpat Vid den kalkyl över virkesåtgången till husbehov, som i det följande kommer att iZ^mdirtökframläggas, har samma förfaringssätt använts. Det ligger i sakens ninqen.

1 Tidskriften Skogen, 1923.

21 natur, att beräkningar av nu ifrågavarande slag äro förenade med många vanskligheter. Landet är stort och förhållandena inom detsamma starkt varierande. Anspråken på bekvämlighet, trevnad etc, vilka i viss mån bestämma virkesförbrukningens storlek, växla avsevärt för olika samhällsklasser, benägenheten att spara eller slösa med virket beror mycket å skogstillgång, vanor m. m. Husbehovsförbrukningen utgör därför utan tvivel den mest svårberäkneliga posten i vår virkesstatistik. Det är angeläget understryka, att beräkningarnas resultat måste ses mot bakgrund härav.

Under den tid, som förflutit sedan professor Jonson år 1923 framlade Förbrukresultaten av sin utredning, torde förbrukningen av virke till husbehov hava .n!'v,e.',\ ?" undergått icke obetydliga förändringar. Med all sannolikhet har sedan denna behov ar stadd tid virkeskonsumtionen för sagda ändamål befunnit sig i ständig minskning. * minskningUtvecklingen på detta område har nämligen länkats in på banor, som fört till väsentligt ökad användning särskilt av importerade bränslen och överhuvud till större sparsamhet såväl med det inhemska vedbränslet som med det för övriga husbehovsändamål avsedda virket. De koks- och oljeeldade uppvärmningssystemen hava utnyttjats i allt större utsträckning även på landsbygden, gas- och elektricitetskonsumtionen har betydligt ökats, och framstegen på byggnadskonstruktionernas och isoleringsteknikens områden hava möjliggjort större ekonomi i värmehänseende samt beträffande användandet av byggnadsvirke. I samma riktning hava jämväl verkat konstruktiva förbättringar av spisar, pannor och andra uppvärmningsanordningar. Såsom ägnat att i viss mån belysa denna utveckling, särskilt beträffande den minskade konsumtionen av inhemska bränslen, kan anföras, hurusom under de sista åtta ä tio åren den årliga koksimporten ökat med c:a 900 000 ton, kokstillverkningen inom landet med c:a 100 000 ton, den årligen distribuerade kolgasmängden med c:a 75 000 000 m 3 och den alstrade elektriska energikvantiteten med c:a 2 400 000 000 kWh. Den potentiella värmemängd, som representeras av nu anförda tal, är betydande. I viss utsträckning måste den förutsättas ersätta vedbränsle. Ett inkräktande på dettas tidigare användningsområde har alltså ägt rum. Den av professor Jonson för landsbygden uppskattade åtgången per individ av rått stamvirke inkl. bark för bränslebehovets täckande — i förevarande sammanhang bortses sålunda från konsumtionen av torrskog för dylikt ändamål, vilken i vissa delar av landet är betydande — utgjorde i genomsnitt för hela riket c:a 2"4 fm3. I det följande har räknats med vissa åtgångstal per individ och år för de olika zonerna, vilka variera på i stort samma sätt som de av professor Jonson använda, och vid vars tillämpning i medeltal för hela landet framkommer en förbrukning av endast c:a 2'i fm3 inkl. bark per individ och år. Vad städerna beträffar, har efter verkställda kalkyler för de olika zonerna räknats med en årlig medelförbrukning per stadsinnevånare av c:a 0'64 fm3 inkl. bark mot av professor Jonson beräknade 1'2 5 fm3. Motivet för denna

Förbrukningen av virke för bränsleändamål.

22 avsevärda sänkning är, att den nya uppvärmningstekniken i första hand utnyttjats i stadssamhällena, varför å dessa belöper huvudparten av den ökade förbrukningen av utländska bränslen. Den avgående post, som sågverkspersonalens förbrukning av sågavfall för bränsleändamål utgör — detta avfall redovisas i det följande inom gruppen industri- och exportvirke — har antagits böra minskas från av professor Jonson beräknade 0'7 0 milj. fm3 inkl. bark till c:a 0"6 0 milj. fm3. Enligt de antaganden, som gjorts i det föregående, ävensom på grundval av befolkningsstatistiska uppgifter för årsskiftet 1930—1931 har årskonsumtionen av brännved — sedan avdrag gjorts för sågverkspersonalens förbrukning av sågavfall — beräknats såväl för hela landet som för de skilda zonerna. Resultatet av denna beräkning framgår av efterföljande tabell. Av denna kan, bland annat, utläsas, att totala årsförbrukningen av brännved till husbehov numera skulle utgöra c:a 9'5 milj. fm3 rått stamvirke inkl. bark mot av professor Jonson på sin tid beräknade c:a I l s milj. fm3. Minskningen utgör 2 milj. fm3 eller c:a 17 % av den större kvantiteten. FörbrukFörutom brännved omfattar husbehovsvirket jämväl byggnads- och slöjdningen av yij.^e g a m t hägnads-, hässje- och täckdikningsvirke m. m. Professor Jonson andra ända- anslår i sin meromnämnda utredning årliga förbrukningen av dybkt virke å måh landsbygden — exkl. virkesåtgången därstädes till nybyggnader, vilken antages bliva tillgodosedd från i den officiella produktionsstatistiken redovisade sågar — till i genomsnitt 0'7 5 fm3 rått stamvirke inkl. bark per person för hela riket samt upptar därjämte en post — O20 milj. fm3 — för städernas husbehovskonsumtion av pålar, spiror o. dyl. I ovan för landsbygden angivna förbrukning av 0'7 5 fm3 per person ingår för byggnadsunderhållet erforderligt sågat virke, till vilket ändamål anslås produktionen vid sådana smärre husbehovs- eller andra sågar, som icke redovisas i den officiella statistiken. Då de sakkunniga ej äga möjlighet att bedöma, i vad mån den i sistsagda förbrukningstal redovisade konsumtionen av virke på senaste tid undergått förändringar, hava de icke funnit anledning att ändra professor Jonsons ifrågavarande åtgångstal, 0'7 6 fm3 per person, vilket således kommit till användning i det följande. Vid uppskattning av bränsleåtgången har med stöd av Värmlandsundersökningens resultat räknats med, att förbrukningen per person sjunker från norr till söder, innebärande anpassning efter vanor och behov i skilda landsdelar. Beräkningen av husbehovskonsumtionen av virke för nu ifrågavarande ändamål ävensom för städernas förbrukning av pålar, spiror etc. har skett under förutsättning, att de olika zonernas åtgångstal med avseende på detta virke variera på samma sätt som motsvarande tal för bränslet. Resultatet av sagda beräkning återfinnes i efterföljande tabell, enligt vilken förevarande konsumtion för hela landet skulle inalles utgöra c:a 3'3 0 milj. fm3 inkl. bark. Totala förVid en jämförelse med professor Jonsons tidigare anförda siffror frambrukningen. g å r ) biand annat, att den nuvarande årliga husbehovsförbrukningen av virke,

23 enligt den här utförda kalkylen, är 2 milj. fm3 mindre ävensom att minskningen helt kommer å bränslets del. Kvantiteten ifråga svarar, efter värmevärde räknat, ungefär mot den ökning av koks- och brännoljeförbrukningen per år, exkl. industrikonsumtionen, som, med hänsyn tagen till befolkningstillväxten, ägt rum under det senaste decenniet. De sakkunniga hålla före, att den ovan härledda minskningen i virkesförbrukningen till husbehov ej är överskattad. Skäl synas snarare tala för, att minskningen är större än vad den verkställda beräkningen givit vid handen. Husbehovsförbrukning av virke. Total förbrukning av rå stamved till husbehoY exkl. sågat virke till nybyggnader och städernas byggnadsunderhåll samt exkl. sågverkspersonalens förbrukning av sågavfall till bränsle 1 000 fm»

Zon

Nr

Annat virke

Bränsle

Summa

Inkl. bark Kxkl.bark inkl. bark Exkl.bark Inkl. bark|Exkl.bark 1 2

Norr- o. Västerb. 1. lappm. ... »

»

»

» kustl

567 932 817

5 630

4 559

4 5 1—5

Gävleb. 1., S. Dalarne Norrland, Dalarne

Örebro, Västml. 1

8 Sthlms, Uppsala, Söderml. 1.

9 G-öteborgs o. Bohus, Älvsb. 1.

1 050

848 962

10 11

Skarab., Östergötl. 1 Jönk., Kalmar, Kronob. 1. ...

690 790

12 Gotl., Blek., Kristianst.rn.fi. 1.

6—12

Landet söder om Dalarne

4 328

5 802

1-12

Hela landet

9 510

2 753

12 810

10 361

Då i det följande, om icke annat särskilt angives, kubikmasseuppgifterna alltid avse virkesmassan i fast mått utan bark, hava i tabellen även införts uppgifter rörande virkesförbrukningens storlek exkl. bark. Vid denna beräkning har liksom i det följande nedanstående barkprocenter kommit till användning: timmer och liknande sortiment 16 % av massan med bark massaved » » » 18 % » » » » brännved » » » 20 % » » » » Förbrukningen av virke för industri ock export. Den inom gruppen industri- och exportvirke fallande huvudkvantiteten förbrukat virke torde man med för ifrågavarande syfte nöjaktig noggrannhet

24 kunna lära känna genom att utgå från industri- och handelsstatistikens siffror. Dessa lämna nämligen uppgifter för olika skogsprodukter rörande tillverkningens resp. utrikeshandelns storlek under skilda år. Efter beräkning av de kvantiteter virke, som per enhet kunna antagas åtgå för dessa produkters framställning, är det möjligt att åtminstone närmelsevis härleda förbrukningens storlek av nämnda virkesslag. Nu angivna metod har tidigare tillämpats av professor Tor Jonson i hans merberörda utredning år 1923 rörande virkesförbrukningen i Sverige samt av disponent P. Bellander i en år 1929 framlagd virkesbalans för de nordiska länderna. 1 SammansättMed ledning av den officiella tillverknings- och handelsstatistiken har ningen av alltså, på sätt ovan antytts, den årliga virkesförbrukningen för industri- och virkesförbrukningen för exportändamål utrönts. Denna sammansättes av virke för sågade varor, träindustri- och exportända- massa och träkol för järn- och stålverk, av oarbetat virke (utförsel utöver mål. Primär- införsel), sliprar och stolpar, virke för plywood-, snickeri-, wallboard- m. fl. materialets industrier samt industri-, fartygs- och järnvägsbränsle. ursprung-

Beträffande virkesförbrukningen i sågverken har räknats med dessas produktion av ohyvlade trävaror, småvirke och splittved, allt av tall eller gran, såsom denna tillverkning framgår av industristatistiken. Som tidigare framhållits är att märka, att de i nämnda statistik oredovisade, smärre sågarnas produktion inräknats i landsbygdens husbehovskonsumtion, varför den sålunda ej skall medtagas här. Hyvleriernas och lådfabrikernas tillverkning har icke heller medräknats, då större delen av densamma torde ingå i de uti statistiken redovisade kvantiteterna ohyvlade varor. Tillverkningen av sågade varor av lövträdsvirke har hänförts till snickeriindustrien. För tillverkningen av pappersmassa äro produktionsuppgifterna hämtade ur samma källa. Vid beräkning av de kvantiteter virke, som förbrukats i form av träkol, har, då de produktionsstatistiska uppgifterna på detta område äro ofullständiga, tagits till ledning järn- och stålverkens konsumtion av träkol, som framställts av rundved.

Vid beräkningen använda åtgångstal.

Rörande de åtgångstal, som använts för att beräkna virkesåtgången, må följande anföras. Sagda tal representera de kvantiteter virke, som kunna beräknas åtgå för framställning av en enhet av ifrågavarande varuslag, d. v. s. 1 standard sågad vara, 1 ton sulfitmassa etc. Därest exempelvis den tillverkade kvantiteten sågvara, i standards räknat, multipliceras med det för denna vara gällande åtgångstalet, erhålles alltså sågverkens virkesförbrukning. Av beräkningstekniska skäl har ansetts erforderligt att nu förevarande virkesåtgång uppskattas på sådant sätt, att den blir fullt jämförbar med vissa uppgifter i den avverkningsberäkning för landets samtliga skogar, som i det efterföljande skall framläggas. Virkesåtgången kommer sålunda att uttryckas i den kvantitet apterat stamvirke, som för användning i förädlingsverk eller på annat sätt transporteras ut ur skogen eller framsläpas till kolbotten. 1

Tidskriften Skogen, 1929.

26 Under hänsynstagande härtill hava följande åtgångstal använts, avseende den genomsnittliga virkesåtgången för ifrågavarande ändamål under de senaste sex a sju åren: per standard sågad vara inkl. småvirke och splittved 9'15 fm3 exkl. bark » ton (torr) mekanisk massa 2'9 » » » » » » snlrltmassa 6'0 » » » » » » sulfatmassa 4'6 » » » » vagnskuberad läst (om 20 hl) träkol 2'4 » » » Vid bestämmande av åtgångstalet för sulfitmassa hava de sakkunniga utgått från, att produktionen av dylik massa under åren 1926—1931 i genomsnitt till 73 % utgjorts av stark sulfit, till 13 % av blekbar sulfit och till 14 % av blekt sulfit ävensom därifrån, att åtgångstalen för sagda massakvaliteter kunna anses vara resp. 5'85, 6'3ö och 6'70 fm3 per ton. Vad angår åtgångstalet för sulfatmassan, har räknats med en totalåtgång per ton massa av 5' 6 5 fm3, därav 20 % antagits skola utgöras av sågverksavfall, som icke skall medtagas i sagda åtgångstal, enär detta avfall inrymmes i sågverkens förbrukning. Ovan meddelade åtgångstal kunna måhända, särskilt vad beträffar sulfitmassan, synas höga. Att märka är emellertid att desamma avse förhållandena under förflutna år. Mot bakgrund av den ständigt fortgående utveckling i tekniskt hänseende, som kännetecknar träförädlingsindustrien under de senaste åren, är det påtagligt, att virkesförbrukningen per producerad enhet på förhållandevis kort tid icke oväsentligt minskats. Jämfört med den nuvarande förbrukningen per dylik enhet måste därför den genomsnittliga förbrukningen under perioden 1926—1931 te sig relativt hög. Av försiktighetsskäl har emellertid ansetts lämpligt räkna med åtgångstal, som icke kunna sägas medföra en underskattning av virkesförbrnknmgen. I efterföljande siffror för virkesförbrukningen medtages även en post Diverse »utförsel av oarbetat virke utöver införsel». Denna grundar sig° direkt på f<irbrukmn9s/ . ° c poster, vara de i den officiella handelsstatistiken meddelade uppgifterna härom. Uppgifterna rörande förbrukningen av järnvägssliprar och kraftledningsm. fl. stolpar samt av industrivedbränsle utöver sågverksavfall ävensom av vedbränsle vid fartygs- och järnvägsdrift hava tagits ur professor Jonsons omförmälda utredning. Erforderliga upplysningar rörande virkeskonsumtionen inom plywood-, wallboard-, snickeri- m. fl. industrier hava erhållits ur disponent Bellanders nyss anförda utredning av år 1929. Då dessa poster äro jämförelsevis små och sålunda av mindre betydelse i nu förevarande sammanhang, har nämligen icke ansetts erforderligt vidtaga justeringar av desamma med hänsyn till eventuella konsumtionsförändringar under senare år.

uppgifter *TmLer"

Med tillämpning av nu angivna grunder har en hela landet gällande Förbrukapproximativ beräkning verkställts rörande genomsnittliga årsförbrukningen .J2J2S °" av industri- och exportvirke. Denna omfattar perioderna 1926—1930 och exportvirke l lder 1929—1930 samt åren 1931 och 1932. Det må framhållas, att de statistiska , 1" olika ar.

26 primäruppgifterna för år 1931 till viss del äro preliminära och för år 1932 uppskattade, i den utsträckning de icke kunnat baseras på faktiska uppgifter. I överensstämmelse med vad tidigare anförts rörande önskvärdheten av att i nu ifrågavarande hänseende särskilja å ena sidan Norrland och Dalarne och å den andra landet i övrigt, har en särskild förbrukningsstatistik för förstsagda område upprättats. Förutom på den officiella statistiken rörande sågverkens produktion länsvis, grundar sig denna på särskilda uppgifter från svenska cellulosaföreningen samt på det antagandet, att utförseln av oarbetat virke är lika stor som införseln av dylikt virke till landsdelen ifråga, att tillverkningen därstädes av vid järnbruken konsumerade träkol av nyss angivet slag, av sliprar, stolpar, plywood, snickerier etc. motsvarar hälften av landets totala samt att förbrukningen i Norrland och Dalarne av industri-, järnvägs- och fartygsvedbränsle utgör två tredjedelar av den i hela landet förekommande. Genom att saidera den sålunda beräknade virkesförbrukningen i Norrland och Dalarne mot den för hela landet uträknade erhålles virkesförbrukningen i landet i övrigt. Virkesförbrukningens fördelning på olika trädslag.

Yb-kesförorukningens pågagnTirke och övrigt virke.

Då det torde få anses vara av intresse att kunna bilda sig en ungefärlig uppfattning om, hur virkesförbrukningen sammansättes av olika trädslag, har jämväl en dylik, hela landet avseende fördelning verkställts i enlighet med de trädslagsprocenter, som använts i disponent Bellanders förberörda utredning av år 1929. Pappersmasseindustriens virkesförbrukning har fördelats efter produktionen av olika slag av massa under antagande, att för framställning av sulfit- och slipmassa uteslutande använts granvirke, för sulfatmassa endast tallvirke. Resultaten av de på nu angivna grunder verkställda beräkningarna återfinnas i efterföljande tabeller, vari jämväl medtagits den förut beräknade åtgången av virke till husbehov. Det är, som förut framhållits, att märka, att posten »sågverksindustrien» allenast avser de sågverk, vars produktion redovisas i industristatistiken. Övriga sågverk hava beträffande sin virkesförbrukning medräknats i posten »husbehov». I föreliggande sammanhang må understrykas, att den virkesförbrukning, som redovisas i efterföljande tre tabeller, uteslutande utgöres av sådant virke, som för resp. ändamål utforskats ur skogen. Uppgifterna avse sålunda ej den totala stamvirkesmassa, som avverkats för erhållande av de som förbrukade angivna virkeskvantiteterna. I regel bliva efter avverkning större eller mindre kvantiteter virke, huvudsakligen i form av toppar, lump, vrak och annat avfall, kvarliggande outnyttjat i skogen. Sistnämnda virkeskvantiteter hava här icke medtagits. För jämförelse med resultaten av efterföljande avverkningsberäkning för i a n d e t s samtliga skogar hava de sakkunniga sökt bedöma, hur den i det föregående beräknade virkesförbrukningen ungefärligen sammansättes av olika Med hänsyn till användningen har därvid skiljts på gagns i a „ a v yjrke. °

27 Årsförbrukningen av virke. Medeltal Medeltal per år per år under perioden under perioden

1926—30

År 1931

År 1932

1929-30 Milj. fm5 exkl. bark

Zon 1—5, Norrland,

Dalarne.: 4-80

4-70

4'56

4'56

7'87

7-90

4-8 s

6-95

7'94

6'61

6-oi

J ä r n v e r k e n s förbrukning av träkol...

0-88

0-90

0-51

Plywood-, tändsticks- m. fl. industrier; utförsel av oarbetat virke utöver införsel; sliprar och stolpar; industri-, fartygs- och järnvägsbränsle..

1-18

1-18

1-18

1-18

21-68

22 62

18-6B

6-oo

5-80

5'80

4'38

4-41

3-04

2-08

4-12

4oo

3-58

J ä r n v e r k e n s förbrukning av träkol...

0-88

0-90

0-7 3

0-51

Plywood-, tändsticks- m. fl. industrier; utförsel av oarbetat virke utöver införsel; sliprar och stolpar; industri-, fartygs- och järnvägsbränsle..

1-43

1-C7

0'97

0-98

1&90

14tii

13-BB

10-80

10-50

10-36

10-36

12-25

12-31

8-51

7-50

10-60

12-06

10-61

9-59

Järnverkens förbrukning av träkol...

1"76

1'80

1-48

102 Plywood-, tändsticks- m. fl. industrier; utförsel av oarbetat virke utöver införsel; sliprar och stolpar; industri-, fartygs- och j ä r n v ä g s b r ä n s l c .

2-ci

2-35

2-15

2-10

38-02

3 9 52

3068 Summa förbrukning, zon 1—5 Zon 6—12, landet söder om

Dalarne:

Summa förbrukning, zon 6—12 Zon 1—12, hela

landet:

Summa förbrukning, zon 1—12

virke och övrigt virke. Till gagnvirke har hänförts sådant virke, som är dugligt till timmer eller liknande sortiment, massaved samt prima björkved. Kategorien övrigt virke omfattar allt annat virke. Vid användande i det följande av benämningarna »gagnvirke» och »övrigt virke» avses städse nu ifrågavarande indelning. De sakkunniga hålla före, att en grov överslagsberäkning av det förbrukade virkets fördelning på grupperna gagnvirke och övrigt virke kan ske sålunda, att till den sistnämnda gruppen hänföres dels all å landsbygden använd bränsleved, dels för Norrland och Dalarne 10 %, för riket i övrigt

28 Årsförbrukningen av virke fördelad på trädslag.

Zon 1—12, hela landet

Medeltal per år under perioden 1926—1930

Medeltal per år under perioden 1929—1930

Tall

Tall

Gran

Löv

Gran

M i lj-

År 1931

Löv fm

Tall

s

Löv

Tall

Gran

Löv

4-9S

e x k 1. b i r k

Husbehov

2-si

2-81

5-18

2-73

2-73

504 Sågverksindustrien .

7-84

4-41

—

7-88

4 - 43

Pappersmasseindustrien

2-31

8-29

—

2-88

Järnverkens förbrukning av träkol

0-70

0-70

0-36

Plywood-, tändsticksm. fl. industrier; utförsel av oarbetat virke utöver införsel; sliprar och stolpar; industri-, fartygs- och j ä r n v ä g s bränsle

1-41

0-55

0-65

Summa förbrukning, zon 1—12 1507 1ÖJ6

Gran

År 1932

2-69

2-69

4"98

2'69

2-69

—

5-45

—

4'so

2-70

9-is

—

2-76

7-85

—

2-7 9 6-80

0-72

0-72

0-36

0-58

0-58

0-30

0'41

0-41

0-20

1-60

0-G0

0-65

1-04

0-46

0-65

1-05

0-46

0-6J

5'93 1 1 7 4 1306

619 15-81 17-66

605 1262 1464

Virkesförbrukningens fördelning på grupperna gagnvirke och övrigt virke. Medeltal Medeltal per år per år under perioden under perioden 1926-1930 1929—1930

År 1931

År 1932

Milj. fm8 exkl. bark Zon 1—5, Norrland,

Dalarne:

Gagnvirke

16'60

17 53

13-74

Övrigt virke

5 10

4-81

21-68

22 62

18-C B

Gagn virke

11-16

Övrigt virke

5'18

11 90 5 00

4-88

16-34

14 54

Gagn virke

27-7 6 10-2 6

28 4 3 10-10 8» 12

23-4 5

Övrigt virke

Summa, zon 1—5 Zon 6—12, landet söder om

Dalarne:

Summa, zon 6—12 Zon 1—12, hela

13 iy 4 18 t? 08

9-71

8 94 4 61 13 BB

landet:

Summa, zon 1—12

9-64 3309

SI 43 9 i fl 30 01

21)

20 % av därstädes konsumerat virke till andra husbehovsändamål än bränsle, dels virke till kolning, dels ock virke till bränsle vid industrien samt för fartygs- och järnvägsdrift. Återstoden av virkesförbrukningen anses vara gagnvirke. Ifrågavarande uppdelning är visserligen summarisk men synes dock i stort kunna nöjaktigt tillgodose det syfte, varom nu är fråga. Resultatet av de sålunda verkställda beräkningarna återfinnes i tabellen nederst å föregående sida. Förbrukningen av barrträdsgagnvirke har för hela landet i medeltal per år under perioden 1929—1930 och för åren 1931 och 1932 uppskattats till 28"ii resp. 2 2 i c och 2 0 i 4 milj. fm3. Då totala förbrukningen av gagnvirke för angivna år enligt tabellen utgjorde 29*42 resp. 23'45 och 21'43 milj. fm3, skulle alltså förbrukningen av lövträdsgagnvirke hava belöpt å 1*81 resp. 1*29 och 1*29 milj. fm3.

Avverkniiigsberäkniiig för landets samtliga skogar. I det föregående har redogjorts för resultaten av vissa utredningar om virkesförbrukningens storlek under senare år. Till jämförelse härmed kommer nu att framläggas en beräkning rörande storleken av de avverkningar, som under vissa förutsättningar kunna uttagas ur våra skogar. Enligt de sakkunnigas förmenande är det av största vikt att söka bilda sig en uppfattning härom, då man först därigenom och efter jämförelse med virkesförbrukningens omfattning och beskaffenhet kan bedöma, i vilken utsträckning och på vad sätt åtgärder lämpligen böra vidtagas för att åvägabringa förbättrade avsättningsförhållanden för skogsbruket. Nu ifrågavarande avverkningsberäkning har, efter av Kungl. Maj:t den 22 För awerkjanuari 1932 därtill lämnat bemyndigande, på de sakkunnigas uppdrag ut- nmgtbträkförts av professor Tor Jonson och jägmästare Arvid Modin, här kallade ut- gällande fbrredningsmännen. Som direktiv för utredningen har gällt, att beräkning skulle utsättningar. verkställas rörande den totala virkeskvantitet, som under närmaste 10 (ä 20) år med iakttagande av god skogsvård men eljest utan någon större omläggning av hittills genomförd avverkningspolitik borde årligen kunna uttagas. Denna kvantitet, i det följande kallad den beräknade avverkningen, skulle ungefärligen uppdelas på olika grovleksklasser efter toppdiametern, varvid ett visst avdrag för röta, krökar m. fl. felaktigheter borde göras. För övrigt skulle beräkningen utföras med uppdelning av skogarna på vissa redovisningsområden — de i det föregående omförmälda zonerna — samt på grundval av riksskogstaxeringens resultat. Till de nuvarande möjligheterna att för virke av olika slag finna lönande avsättning skulle hänsyn icke tagas. Efter av de sakkunniga hos riksskogstaxeringsnämnden gjord framställ- Från waning hava till förenämnda utredningsmäns förfogande ställts vissa primär- taxen/no»uppgifter, särskilt redovisade för de olika zonerna, rörande areal, virkesför- nämnden råd, tillväxt, markens fördelning på bonitetsklasser, slutenhetsgrader, ålders- erhållet ?#"*klasser, grovleksklasser vid brösthöjd m. m., varjämte uppgift lämnats för

30 de olika grovleksklasserna om medeldiameter, medelbarktjocklek, medelhöjd och medelformklass. Vidare har domänstyrelsen tillhandagått med vissa uppgifter rörande avverkningarna å kronans skogar i Norrland. De vidlyftiga sammanställningar, som upprättats på grundval av sagda primäruppgifter, hava av utrymmesskäl ej kunnat medtagas i detta betänkande. Såsom ovan nämnts, har det för utredningsmännen gällt att beräkna den virkeskvantitet, som under närmaste 10 (ä 20) år vid god skogsvård borde årligen uttagas utan hänsyn till nuvarande avsättningsmöjligheter. Den av utredningsmännen för de olika zonerna beräknade årsavverkningen avser sålunda det belopp, som vid genomförande av rationella gallringar i alla åldrar och vid tillvaratagande även av de klenaste virkesdimensionerna av samtliga trädslag (exkl. stubbar och grenved) skulle komma att stå till förfogande. För den skogsproduktiva marlcen hava de sålunda beräknade avverkningskvantiteterna införts å bil. D 1—12 till detta betänkande. Beträffande dessa sammandragstabeller, vilka härförutom innehålla uppgifter om areal, virkesförråd m. m. i de olika åldersklasserna, hava utredningsmännen framhållit följande. De olika åldersklassernas areal har redovisats på grundval av vid riksskogstaxeringen förd exteriör eller okulärt utförd bedömning av inom varje åldersklass taxerad linjelängd. Virkesförrådet har däremot vid fältarbetet endast uppdelats på vissa grovleksklasser vid brösthöjd, varunder alla åldrar sammanprickats. Förrådets fördelning å olika åldersklasser har sedermera beräknats på grundval av de undersökta provträdens konstaterade ålder, oberoende av om denna individuella ålder överensstämt med den åldersklass, under vilken marken, där trädet vuxit, blivit i exteriören redovisad. Härigenom hava t. ex. fröträd och restskog å hyggen blivit redovisade under den mot åldern svarande åldersklassen, oaktat marken redovisats såsom kal. Även eljest, särskilt i fråga om obkåldriga bestånd och sådana, som legat på gränsen mellan tvenne åldersklasser, har ibland kunnat inträffa, att marken och den därå växande skogen blivit förda till olika åldersklasser, vilket allt lett till en viss osäkerhet i de beräknade medelkubikmassorna per har. Vidare har vid virkesförrådets uppdelning på åldersklasser all skog medräknats, sålunda även den, som vuxit på inägor och impediment, medan åldersfördelningen för marken endast gäller den »skogsproduktiva» arealen (egentlig skogsmark -*- hagmark). För att vid beräkningen av de olika åldersklassernas kubikmassa per har eliminera på grund av denna olikhet i redovisningen uppkommande fel, hava utredningsmännen förutsatt, att åldersfördelningen å impediment och inägor är densamma som å den skogsproduktiva marken och i anslutning därtill för varje trädslag reducerat kubikmassan inom de olika åldersklasserna med förhållandet mellan trädslagets hela kubikmassa å skogsproduktiv mark och totalförrådet. På grund av ovan påpekade skiljaktigheter mellan arealens och virkesförrådets uppdelning på åldersklasser har riksskogstaxeringsnämnden i sina bearbetningar och publikationer icke ansett sig böra sammanställa de olika

31 klassernas genomsnittliga kubikmassa och tillväxt per har. Då utredningsmännen nu gjort en dylik sammanställning, har detta skett emedan därigenom, trots siffrornas bristfällighet, en bättre översikt över förhållandena inom olika redovisningsområden erhållits och även eljest vissa fördelar vunnits. Då de äldsta åldersklasserna varit mycket litet företrädda, hava flera sådana klasser sammanslagits till en grupp. F ö r att återgå till avverkningsberäkningarna, hava dessa utförts med sär- Grunderna hållande av olika trädslag och olika åldersklasser. För varje åldersklass (Xigtberäkhar, utom absoluta avverkningskvantiteten, jämväl angivits den procent, som ningen. årliga avverkningen beräknats utgöra av klassens virkesförråd. F ö r äldre åldersklasser har vid avverkningsberäkningen hänsyn tagits till den tidrymd, varunder dessa ansetts böra på ett eller annat sätt föryngringshuggas. För de yngre åldersklasserna har däremot avverkningskvantiteten uteslutande beräknats med hänsyn till behovet av beståndsvårdande huggningar. Som regel hava utredningsmännen förutsatt, att granen med dess högre värde å smådimensionerna kommer att föryngringshuggas något tidigare än tallen, och lövträden, med undantag för ek och bok, något tidigare än granen. F ö r impediment och inägor hava de beräknade avverkningskvantiteterna utan uppdelning på åldersklasser införts å den till detta betänkande fogade bil~~E 1—12, vara för såväl skogsproduktiv mark som impediment och inägor jämväl årsavverkningens fördelning å olika grovleksklasser efter toppdiametern blivit utförd. För de båda sistnämnda ägoslagen har årsavverkningen för varje trädslag beräknats utgöra samma procent av förrådet som å den skogsproduktiva marken. F ö r de mellansvenska och sydligare områdena med deras i regel någorlunda normalt sammansatta virkesförråd och goda klimatiska betingelser hava beräkningarna i huvudsak kunnat utföras efter rent skogliga principer, men för de nordligaste områdena hava även andra synpunkter fått beaktas. Huvudproblemen i Nordsverige sammanhänga dels med virkesförrådets abnorma sammansättning till följd av överskott av gammal skog, som det gäller att på kortare eller längre tid realisera, dels ock med de där flerstädes rådande mycket ogynnsamma klimatiska förhållandena. Vid beräkningarna hava utredningsmännen därför haft att beakta ej blott den för den äldsta skogen erforderliga realisationstiden utan även det förhållandet, att vissa områden äro av skyddsskogsnatur, framtvingande en starkt konservativ hushållning. Även utanför dylika trakter tillkommer ofta svårigheten att erhålla föryngring, särskilt framträdande då den äldsta skogen, såsom fallet är i många höjdlägen, ligger samlad i stora komplex, varest en alltför forcerad avverkning skulle medföra påtagliga risker. Ytterligare möta inom samtliga områden vid föreliggande beräkningar en del speciella svårigheter, som man vid vanliga avverkningskalkyler icke alls eller åtminstone icke i samma mån har att räkna med. Dels tillhöra nämligen de skogar, för vilka avverkningen nu skall beräknas, olika slag av

32 ägare, som kunna antagas i sitt skogsbruk representera olika skogsekonomiska hushållningsprinciper, dels inrymma de olika zonerna även eljest mycket stora skiljaktigheter. Efter ägarna kunna skogarna uppdelas på fyra särskilda kategorier, nämligen allmänna skogar, bolagsskogar, gods- samt övriga skogar, vilka senare till övervägande del tillhöra jordbrukare. Uppgift om, hur dessa olika slag av skogar inom de olika zonerna äro representerade, har hämtats ur »Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden vid 1928 års allmänna fastighetstaxering» (statens offentliga utredningar 1931: 35). Ä bil. D har antecknats de olika kategoriernas relativa storlek, uttryckt i procent av områdets totala areal skogsproduktiv mark. Vid jämförelse mellan å ena sidan de allmänna skogarna, å andra sidan böndernas skogar finner man, att å de förstnämnda i regel finnes ett väsentligt större samt äldre och värdefullare virkeskapital. Utredningsmännen hava räknat med, att detta förhållande, åtminstone i viss mån, alltjämt kommer att fortfara och hava sålunda förutsatt, att bestånden å de allmänna skogarna i regel komma att överhållas till något högre ålder med virkesskördens baserande på grövre och dyrbarare dimensioner; medan den kapitalsvagare bondeklassen som regel kommer att tidigare uttaga sin skörd med förhållandevis större kvantitet smådimensioner. För bolagsskogar och gods hava utredningsmännen räknat med en mellantyp mellan bonde- och statsskogsbruket. Olikheterna dessa skogsbruk emellan inverka ej endast på beräkningen av avverkningskvantiteten inom de åldrar, varunder den huvudsakliga virkesskörden kan tänkas bliva uttagen, utan även på beräkningen av det dessförinnan utfallande gallringsutbytet. Behandlingssättet röner sålunda redan i t. ex. 60-årsåldern inflytande därav, huruvida föryngringen skall tänkas påbörjad redan vid 70 ä 80 år eller först vid 90 ä 100 år eller eventuellt ännu senare. Den avverkningskvantitet, som kan beräknas bliva uttagen inom en viss åldersklass, blir sålunda i mycket hög grad beroende av, hur virkesförrådet inom klassen fördelar sig å de olika skogsägaregrupperna. För beräkningen härav har emellertid ingen annan grund funnits att bygga på än fördelningen av den totala skogsarealen å nyss nämnda grupper, varför kalkylerna i icke ringa grad fått baseras på mer eller mindre subjektiva överväganden. Beträffande de väsentliga skiljaktigheter, som zonerna även i övrigt inrymma, hava utredningsmännen framhållit de starka växlingarna i bonitet och beståndsutveckling på grund av det geografiska läget, olikheter på grund av den hittillsvarande skogsskötselns varierande intensitet samt skillnader till följd av skogsmarkens användning jämväl för andra ändamål än rent skogsbruk. Som exempel på av det geografiska läget framkallade olikheter inom samma redovisningsområde har sålunda särskilt erinrats om förhållandena inom zon 3 (Jämtlands län jämte norra delen av Dalarne), zon 6 (Värmlands län) och zon 12 (Hallands, Kristianstads m. fl. län). Inom zon 3 återfinnas skyddsskogarna längs fjällkedjorna i väster, de magra tallskogarna å norra Dalarnes och Härjedalens ytterligt fattiga berggrund och de mycket växtliga

S3 skogarna å östra Jämtlands kalkrika marker. Medan å sistnämnda marker gallringarna redan vid en beståndsålder av 30 ä 50 år kunna ge ett avsevärt utbyte och den huvudsakliga virkesskörden kan uttagas redan vid 80 h 100 år, får man för Härjedalen räkna med en förskjutning härvidlag av minst 30 ä 40 år. Den virkeskvantitet, som kan utvinnas inom en viss åldersklass, blir sålunda helt och hållet beroende av dess spridning inom områdets olika delar. Inom Värmlands län uppvisa de nordligaste delarna en rent norrländsk karaktär, vitt skild från de södra delarnas mycket bördiga marker. Inom zon 12 möta, bland annat, de högproducerande gran-och bokskogarna å Skånes mullrika marker, de degenererade ljungmarkerna i gränstrakterna mellan Halland, Småland och Skåne, tämligen nykultiverade fäladsmarker, flygsandsfält och ljunghedar, vartill komma Gotlands grunda hällmarker. Olikheter av hithörande slag, ehuru kanske ej så utpräglade, återfinnas även inom övriga områden. Olikheterna på grund av den hittills bedrivna skogsskötselns varierande intensitet vålla svårigheter framför allt vid gallringsutbytets beräknande. Ä ena sidan har man att räkna med av ålder välvårdade skogsområden, varest väl sörjts för återväxten och där normalt gallringsutbyte sålunda kan påräknas, å andra sidan med vanskötta skogar med olikåldriga, glesa och trasiga bestånd, där egentliga ungskogsgallringar knappast kunna ifrågakomma. Vidare förekomma dels skogsområden, varest rationella gallringar sedan längre tid upprepade gånger utförts, men också skogar, inom vilka dylika huggningar ännu knappast utförts och där sålunda en hopsparad gallringskvantitet nu finnes disponibel. Med avseende på olikheter, framkallade av skogsmarkens användning för andra ändamål än skogsbruk, fästa utredningsmännen uppmärksamheten på den skarpa skillnaden mellan å ena sidan den egentliga skogsmarken, å andra sidan de i mellersta och södra Sverige allmänt förekommande s. k. hagarna, vilka båda kategorier vid uppdelningen på åldersklasser icke kunnat åtskiljas. Uppenbarligen måste från de i regel virkesfattiga hagarna beräknas en väsentligt lägre avkastning än från skogsmarken. Avkastningen från de förstnämnda blir beroende av, i vilken mån de komma att överföras till skogsmark eller bibehållas i sitt hittillsvarande skick. Till ledning för beräkningarna hava utredningsmännen på grundval av tillgängligt material upprättat avkastningstabeller för ett flertal skogsområden av varierande typ, varjämte utnyttjats en del publicerade dylika tabeller. På grund av de skiftande förhållanden, som här ovan skisserats, hava emellertid tabellernas siffror aldrig kunnat schablonmässigt tillämpas. För varje område har därför åldersklassvis bedömts vilka faktorer, som kunna komma att påverka avkastningen, och de framlagda siffrorna utgöra resultatet av ett övervägande av dessa faktorers olika inverkan. De på så sätt för de olika trädslagen och åldersklasserna funna avverkningsprocenterna utgöra sålunda genomsnittssiffror utan giltighet för speciella skogsdomäner. För de äldsta åldersklasserna av »övriga trädslag», d. v. s. alla trädslag utom tall, gran och björk, har i vissa sydligare distrikt beräknats en rela23117

32 Ii

tivt mycket låg avverkning. Detta sammanhänger därmed, att kubikmassan inom dessa åldersklasser till stor del utgöres av gammal, grov ek, ofta användbar endast till ved men värdefull ur natursynpunkt. varför antagits att den till huvudsaklig del fortfarande kommer att sparas. Beräknad årsavverkning.

Beräkningarna i detalj av årsavverkningen inom de olika zonerna framgå av bil. D och E. Enligt dessa uppgår årsavverkningen till följande kvantiteter: Skogsprod. mark + inägor och impediment Nr

Zon Tall

Gran

Därav å skogsprod. mark

Arsavverkning

Öv- ISamt Övriga Summa Inalles per Tall Gran riga liga liar

fm3

1000 fm» exkl. hark 1 2

Norr- o. Västerb. 1. lappm. >i

»

»

» kustl.

2 441

2 604

119*

2 396

1 359 5 584' 5 357 1-s

2 090

6 326

6 084 1-G

2 068

3 906

3 822 2-o

2 783

5 968 2-6

3 Jämtl. 1., N. Dalarne

4 Västernorrl. 1

5 Gävleb. 1., S. Dalarne

2 352

Norrland, Dalarne

10206 12456

1-5

6 243 6 000 1-8

5505 28167 27231

3i

3-7

3-0

3-8 3-4

3-7 4i

3-3

.^-7

3-i

4-o

2*7 2-9

3M

4-5 4-7

3-9

583 3 186

3s

4e

3-9

3 053 3-0 2 093 2 012 2-4 2 960 2 864 3 i

4-8

4-8

4-4

3-9

4-i

3 5 4i

3 668 3 612 2-9

2 737

8 Sthlms, Uppsala, Söderml. 1. ...

956 Jönlc, Kalmar, Kronob. 1

3-9

8*«

2 029

2-s 3 4

3-e 4-i

1074 Örebro. Västml. 1

Skarab , Östergötl. 1

2-9

37 Vftrml. 1.

Göteb. o. Bohus, Älvsb. 1

3-s

2 683 3-o

2-7

3o 1-7 2-s 3-s

i % av förrådet

6-12

Landet söder om Dalarne

5-o 4-2 2-2 1670 1311 1158 4139 3 937 3-7 3 9 4-8 4-o 621 914 2 095 2 039 2 4 3-9 4-9 4-6 4 s 560 7953 8223 4 702 20878 20 200 27 3-8 4o 47 4i

1—12

Hela landet

18 159 20 679 10 207 49 045 47 431 2 1

12 Gotl., Blek., Kristianst. m. fl. län

36 Den för skogsproduktiva marken beräknade årsavverkningen utgör, som framgår av tabellen, för samtliga zoner sammantagna 47 431 000 fm3. Som jämförelse må nämnas, att riksskogstaxeringsnämnden uppskattat den årliga tillväxten för hela landet till 46 063 000 fm3. H u r den för skogsproduktiva marken beräknade årsavverkningen inom de olika zonerna förhåller sig till den vid sagda taxering beräknade årliga tillväxten framgår av bil. D. De nu verkställda avverkningsberäkningarna inrymma ej vid riksskogstaxeringen redovisad torrskog och vindfällen. Förekomsten av dylikt till vedbränsle användbart virke av tall och gran från 10 cm och grövre vid brösthöjd uppgick vid taxeringstillfällena till:

35 Nr

1 2

Zon

Norr- o. Västerb. 1. lappm. »

»

»

u kustl.

1 000 fm» oxkl. bark

14 534 4 354

3 J ä m t l . 1., N. Dalarne

9 274

4 Västernorrl. 1

2 486

5 Gävleb. 1., S. Dalarne

2 365

Norrland, Dalarne

33 013

1-5 6

Värml. 1

7 Örebro, Västml. 1

8 Sthlms, Uppsala, Söderml. 1

9 Göteb. o. Bohus, Älvsb. 1.

10 Skarab., Östergötl. 1

11 Jöulc, Kalmar. Kronob. 1

12 Gotl., Blek., Kristianst. m. fl. län

440 304 324 287 302 537 147

6-12

Landet söder om Dalarne

1-12

Hela landet

35 354

För att utröna möjligheterna i fråga om avverkning av olika virkessorti- Ärsavverkment hava, på framställning av de sakkunniga, utredningsmännen jämväl, ningens fördelning å beträffande tall, gran och björk, gjort en uppdelning av den beräknade års- olika grovleksklasser avverkningen på följande grovleksklasser efter toppdiametern: tall gran björk

minst 6 eng. tum i topp 4—5*9 » under 4 » minst 8 » 4—7-9 » under 4 » » » » minst 4 » under 4 »

Vid uppdelningen på dessa grovleksklasser skulle för 4 tums virke av tall och gran, beträffande såväl rot- som toppstockar, fordras en minimilängd av 3 m, för 6 resp. 8 tums virke en minimilängd av 4 m. För björken skulle för 4 tums virke fordras en minimilängd av 1 m. Eljest skulle uppdelningen ske utan hänsyn till de längder, i vilka träden vid aptering till gängse indu8trisortiment kunde beräknas bliva kapade. Vid verkställandet av årsavverkningens uppdelning på grovleksklasser hava utredningsmännen byggt på det antagandet, att avverkningen inom en viss åldersklass trädslagsvis kommer att visa samma grovleksfördelning som förrådet inom klassen. I anslutning härtill har i första hand undersökts, hur förrådet, med särskiljande av tall, gran och björk, inom varje åldersklass fördelar sig å de olika klasserna. Denna undersökning har skett genom aptering av medelstammen för varje särskild brösthöjdsklass, omfat-

efter toppdiametern.

36 rf

K

bO

- s 1

i o

nd

i:2 :3

o

eft

A

o

-

—i

CO

cc

-r CO ,_, CM

I—1

ee »C 4c

.c

•a

cfc

CD

£

| 1 .2

£

|

«—i

~ .-

•"•*•

OG

^

•*

irt

CM O*

o -r

in CM

CO

CN)

r-<

1 -*

O

S

o

B

«8

w

|

to

C". CO

CM

-* ^

to

to

OJ 0)

Tfi

\Ci

ICS

CO

s %

•J:

o

. ' . - •

cX

tH

CM

i—i

CO

C~

:u

|Q CM

O CO

-r

O O

i-

T-l

-c

TJI

cn

lO

\a CO

•—i

I>-

O

<H

to to CM

1-1

ur

<fl fa H

*

CO »M

•

CM O

<M

CM

—

CD d

r-

~

i-H

-;: •" -f• tri

i-H

••"

—

CD

i—

| -*

H

TJ

tc

en

^

:

•Jj 0* t>

Oi

t-»

9J

TH

C5

<-V

• *

CM rH CM ^H

•*f CM

05 CO CN

-^1 I— CO

> e?

t~ CC

T~*

to

rt

" 1

t»

CO

v

c «c to

cc tc

eo cd CO

CO CM

r o

—i

i-H

rH

T-H

CM

05 -T

on o 05

C

ac TP

05 CM

— "* t o to

tc

on

i-

ic.

I-•

o

^^

T-H

n

i ^

•* **

in CM

1-

•efl

_-

«*

<M

in

to

CO

Oi

K

rcj;

-F

c>

1-

n

CM

i -

"*

lÄ

«

o

(S.

O

H

"5

•**

T-1

CM

<7?

CT5

O

CO

1-

• *

-x

tc CC

C:

CT-

t—

tSl

_

itO

• *

i " CC.'

X

CO

O CM

l "

.?.

CM

»« éi C

C O)

•

CD

«5 >C5 T-H

-

y-t

T—

3! (N

tr-

C

o;

TH

CO

cc

^Ti CO CM

<^

c»

*{

0*i

~ •*

g

3 CM

-t

a;

C

o

CM

T-l

--?

<* o; «

nr.

-•o

CM

V.

i-H CO

•^ uT

|

^^ as

"* » *-»^ < -r

cc

•—i

en

1-

OB

O

to

at •M

("M

Si

© SB

o

CM

O}

,_, 36 en CM .CN t f l o Cft (N IN •y* O^ •H ^ ,_, •5 ^ r Qi »Q ,9

B S

a

CO 33

TH -Ul

CD O

ftft # »

I O

60 £

r—

i -

3 * J

CO

CO

CO

O

cD

tin •

©

au

CM

-n

'O

cs

M

|

l-H

to

CO

T-1

1—

M

-a

r^

"^f CM CM CO CT)-n (^ c~ CM CM M

1 ,

r 1^ *C

PQ

ft

OC(

00 to to

J!

-*| o

Vi t-l

©1

o

co

i

CO

CO CD

*

53 S

©

(N

id »o

1^

o

—

is

/:' "^ -*-. T~I

1 § TH

O eo

© >•

a

1—1

,-;

©

a a .a. ©

g p

p

c

> ** C

£ c

Vh

W

d

P a:

c

a

i I

n> tffl

f a C

E>

to

1 u C

£

c/

C

Pi

p I

a

ö

a

U O

a

c c

-•-

-a

S

t-

ö P

©

a

r-

X a

ft

c

rJ

c; 1 ia

o

©

CC

c c?

t:c

-n

er

P

;

c

:

i É 1?

- o 0) -p

c

n

z

::a

4S

M cö

O T—1

I

-cc

o

M cc c W P> C- d t£

w "5

c

1»

C

sE

•g H

r- 1

O

CM

— 5

M

c 3 -— eg '©

_

W

Q- 1 T- 1

CM H

«

TH

;

37 tände 5 cm, enligt de uppgifter om medeldiameter, medolbarktjocklek, medelhöjd och medelformkvot under bark, som av riksskogstaxeringsnämnden ställts till utredningsmännens förfogande. E n uppdelning av den totala årsavverkningen återfinnes i vidstående sammanställning samt å bil. E, vara även förrådets sammanlagda kvantiteter inom de olika klasserna antecknats. Från sagda bilaga hava slutsiffrorna för förrådets och avverkningens procentuella fördelning å grovleksklasser överförts till bil. D. Om klasserna minst 4, 0 och 8 tum i topp sammanföras till en gemensam grupp, erhålles för den totala årsavverkningen följande fördelning å grovleksklasser: Över 4 " i topp Nr

Zon

Tall

Gran

Björk

Summa

Övriga Under 4" trädt + g + bj slag

TotalBiimma

1000 fm3 exkl. bark 1 2 3

Norr- o. Västerb. 1. lappm. ... »

II

»

» kustl

J ä m t l . 1., N. Dalarne

4 "3 1-5

2 017

2 012

4 572

6 243

3 695

5 584

2 237

4 356

6 326

2 607

3 906

Gävleb. 1., S. Dalarne...

4 326

6108 Norrland, Dalarne

19 556

3 668

266 183

2 409

2 737

2 396

3186 2 093

6 7

Örebro, Vastml. 1.

3 Sthlms, Uppsala, Söderml. 1...

9 Göteb. o. Bohus, Älvsb. 1.

1U

iSkai-ab., Östergötl. 1

2 250

2 960

11 12

Jönk., Kalmar, Kronob. 1

2 919

4 139

G o ti., Blek., Kristianst. in. fl. 1.

2 095

L a n d e t söder om Dalarne

491 439 6 390 6147

6-12

2 009 14 546

4 629

1 703 20 878

i—12

Hela landet

14 4S9 14 994

4 01!) 34 102

12 313

2 030 40045

Under rubriken övriga trädslag ingår bok för zon 12 (Gotlands, Blekinge, Kristianstads m. il. län) med 315 800 fm3.

Den avgång från de olika grovleksklasserna, som röta, krökar ni. fl. felÅrsaktigheter vid aptering till gängse sortiment kunna föranleda, har hittills avverkningens icke varit föremål för större, planmässiga undersökningar. Ett par försök efter avdrag att utreda denna fråga har visserligen ställts till utredningsmännens för- f°r rötor< fogande, varjämte de tagit del av skadefrekvensen å de vid riksskogstaxe- s ringen undersökta provträden. De anse sig dock därigenom icke hava erhållit det underlag för noggrannare beräkningar, som varit önskvärt, utan hava varit hänvisade att på huvudsakligen subjektiva grunder beräkna vissa avdragsprocenter, som varierats för de olika zonerna med ledning av riks-

38 skogstaxeringens provträ.dsmaterial. De på så sätt beräknade avdragsprocenterna, avsedda att tillämpas på hela förrådet inom grovleksklasserna 4 tum och däröver, framläggas i följande tablå: Avdragsprocont Nr

Z on Tall

Gran

Norr- o. Västerb. 1. lappm

3 Jamtl. 1., N. Dalarne

6 7

4 Väste rnorrl. 1.

5 Gävleb. 1., S. Dalarne

11 14

1 2

6 Björk

7 Örebro, Västml. 1

8 Sthlms, Uppsala, Söderml. 1

9 Göteb. o. Bohus, Älvsb. 1

10 Ii

12 Gotl., Blek, Kristianst. m. fl. 1

Med ovanstående procenter hava kvantiteter na inom grovleksklasserna 4 tum och däröver minskats, varefter det avdragna beloppet sammanräknats " Avfall o. småÖvriga •Total. dimen- trädsumma aion. slag Summa t + g + bj

Beräknat friskt virke minst 4" i topp Nr

Zon

Tall

Gran

Björk

1 000 fm3 exkl. bark 1

Norr- o. Västerb. 1. lappm. ...

3 898

2 242

ii 243

2 320

191 156

5 584

8 816 3 850

2 077

1112 1 969

" » » 'i kustl Järn ti. 1., N. Dalarne

4 Västernorrl. 1

2 346

1 319

3 906

5 Gävleb. 1., S. Dalarne

4 008

fl 108

Norrland, Dalarne

7 555

1 960 17418

9 822

as ut,

2 273

1 825

;i 668 i 737

2 232

;; 186

•i 093

2 082

2 713

1 079

211 347

5 715 1768

13 552

544 3 095 461 5 623 1 703 20878

1-5 6 7

Örebro, Västml. 1

8 Sthlms, Uppsala, Söderml. 1 ...

9 10

Skarab.. Östergötl. 1

11 12

Gotl., Blek., Kristianst. m. fl. 1.

6-12

Landet söder om Dalarne

6 069

1-12

Hela landet

13 624 13G18

3 728 30970

15 445

ti 326

3 960

2 630 49 045

39 med dimensionerna under 4 tum. Resultatet återfinnes i förestående sammanställning, som sålunda anger, hur den totala avverkningen, exkl. vid taxeringen befintliga torra och vindfällda träd, fördelar sig på dels friskt virke minst 4 eng. tum i topp av tall, gran och björk, dels avfall och dimensioner under 4 tum för samma trädslag samt dels den sammanlagda avverkningen för övriga trädslag. E m o t den här framlagda, av utredningsmännen verkställda avverkningsberäkningen hava de sakkunniga ej haft något att erinra. De komma därför att utan jämkning bygga på denna i den fortsatta diskussionen. Till förekommande av allt missförstånd må emellertid redan i detta sammanhang framhållas, att den sålunda beräknade avverkningen under inga förhållanden kan i sin helhet tillgodogöras. Avfallsvirke och smådimensioner måste, bland annat på grund av rådande transport- och avsättningsförhållanden, alltid i viss utsträckning kvarlämnas i skogen.

Förekomsten av vissa marker med otillfredsställande skogstillstånd. Genom riksskogstaxeringen har ådagalagts, att landets skogar i stor utsträckning befinna sig i ett otillfredsställande skick. Från betydande arealer kan en nöjaktig skogsproduktion ej förväntas med mindre genomgripande förbättringsåtgärder vidtagas. De åtgärder, som i sådant syfte närmast kunna, ifrågakomma, äro skogsodlingsåtgärder, till vilka i detta sammanhang jämväl må räknas vissa rensnings- och röjningshuggningar, samt dikningar. Åtgärder av nu nämnt slag, vilka icke äro att betrakta som led i en normal skogsskötsel och vilkas verkställande icke kan åläggas markägare med stöd av skogsvårdslagens bestämmelser, benämnas i detta betänkande grundförbättrande åtgärder. Mark i behov av skogsodling eller därmed jämförbar åtgärd.

Med hänsyn till skogstillståndet kan för den skogsproduktiva marken, i Beräkning av huvudsaklig anslutning till vid riksskogstaxeringen tillämpade grunder, sär- arealfn av * skiljas fyra grupper, nämligen 1) kal skogsmark, 2) skogsmark bevuxen med av ålder ligga bestånd av slutenhetsgrad 0*8—0*4, 3) skogsmark, vara skogstillståndet över- kal? fler v et y et

SKOGS"

huvud anses otillfredsställande, samt 4) skogsmark med i stort sett tillfreds tillståndet el st ställande skogstillstånd. ^ _ är Till kal skogsmark bör härvid i överensstämmelse med nämnda grunder ställande. hänföras ej endast skogsmark, som är helt utan trädvegetation, utan jämväl dylik mark, bevuxen med bestånd med en slutenhetsgrad lägre än O'-*. Beträffande grupp 3) är att märka, att i densamma innefattas till väsentlig del marker, som tillika äro att hänföra under grupperna 1) och 2). Förstnämnda grupp ävensom grupp 4), eller skogsmarker med i stort sett tillfredsställande skogstillstånd, lämnas i föreliggande sammanhang å sido. Enligt riksskogstaxeringsnämndens uppgifter belöper totala arealen kal skogsmark å 1*8 milj. har samt arealen skogsmark med bestånd av slutenhets-

grad Os—0'4 å 3'i milj. har. I nu redovisade siffror torde i någon utsträckning ingå försumpade skogsmarker, dock knappast i större omfattning. Vidkommande angivna areal skogsmark med bestånd av slutenhetsgrad 0*8—0'4 må erinras, att denna ej uteslutande avser marker med otillfredsställande skogstillstånd. I vissa fall kan nämligen ett bestånd med dylik låg slutenhet anses såsom tillfredsställande (fröträdsställningar etc). Det är att märka, att arealen kal skogsmark inrymmer icke endast sådana skogsmarker, som av ålder legat kala, utan även med gängse avverkningsmetoder normalt sammanhörande, för föryngring kallagda arealer. Denna »normala» kalyta måste alltså fråndragas den totala kalmarksarealen för att man skall erhålla arealen av ålder kal mark. Av de sakkunniga zonvis verkställda beräkningar hava givit till resultat, att den på angivet sätt uppskattade arealen av ålder kal mark skulle utgöra 567 500 har.

Omfattningen Trots den betydande verksamhet för främjande av skogsvård å kala skogsiv de marker, m a r k e r s a m t andra marker med otillfredsställande skogstillstånd, som sedan vara grund-

y

förbättrande lång tid bedrivits, finnas dock alltjämt synnerligen omfattande arealer dylika skogsodlings- m arker. Det torde emellertid böra understrykas, att ej alla marker, som av borde vara ålder ligga kala eller vara skogstillståndet eljest är otillfredsställande, äro befogade. a v den beskaffenhet eller hava det läge, att vidtagande av åtgärder för deras försättande i ändamålsenligt skogsproduktivt skick är ekonomiskt berättigat. I vårt land, särskilt i dess norra delar, finnas betydande skogsarealer med ingen eller ringa produktion, vilka äro av så låg bonitet eller hava så ogynnsam belägenhet, att de av ekonomiska skäl ej böra bliva föremål för åtgärder i nyssnämnt syfte. Vidare må erinras, att vissa delar av den kala skogsmarken ävensom av den mark, som är bevuxen med bestånd av otillfredsställande slutenhet, med all säkerhet komma att finna användning såsom betesmark för ordnat betesbruk eller eljest för annat ändamål än skogsproduktion. 1928 års skogsvårdskommitté beräknade, att den markareal inom skogar under skogsvårdslagen, med avseende vara statsbidrag enligt kommitténs förslag skulle utgå, belöpte på 350 000 har av ålder kal skogsmark, 650 000 har skogsmark med bestånd av slutenhetsgrad 0*3—0-4 samt 200 000 har s. k. stavaskogar. I detta sammanhang skall icke blott räknas med de arealer av ifrågavarande marktyper, som finnas inom skogar under skogsvårdslagen, utan med samtliga marker av dylikt slag. Om dessa arealer med hänsyn till ogynnsam belägenhet, dålig bonitet m. m. reduceras på det sätt, som använts av 1928 års skogsvårdskommitté, samt den till äventyrs i Norrland och Dalarne förefintliga, av ålder kala skogsmarken helt uteslutes, erhållas följande uppgifter å omfattningen av den del av ifrågavarande marker, vara gruiidförbättrande skogsodlingsåtgärder borde vara befogade:

41 Av aider kal skogsmark

Nr

km2

Skogsmark med bestånd av slutenhetsgrad Os—0'1 km2 4 354

1 2

Norr- o. Västerb. 1. lappm.

3 J ä m t l . 1., N. Dalarno

4 338

4 Västernorrl. 1.

5 Gävleb. 1., S. Dalarno

1 255

Norrland, Dalarne

13 038

»

1-5

II

II

1 902

II k u s t l .

6 Värml. t

7 Örebro. Västml. 1.

8 Sthlms, Uppsala, Söderml. 1

9 Göteli. o. Bolins, Alvsb. 1

10 11

324 630

Skarab., Östergötl. I

347 468 295

Jönk., Kalmar, Krouob. 1

1 240

257 359 359

12 Gott, Blek., Kristianst. m, fl. län.

6-12

Landet söder om Dalarne

905 3 509

:; 750

1-12

Hela landet

3 609

16 78S

Härtill torde böra läggas förefintlig areal stavaskog, vari verkställandet av röjningar på visst sätt kan betraktas som en grundförbättrande åtgärd, då träden i annat fall icke inom rimlig tid utvecklas till gagnvirkesdugliga dimensioner. Sagda areal uppskattades, som nämnts, av 1928 års skogsvårdskommitté för skogar under skogsvårdslagen exkl. aktiebolagens skogar till 200 000 har. Denna siffra förefaller väl hög. Då emellertid i föreliggande betänkande hänsyn skall tagas till landets samtliga skogar och sålunda jämväl skall beaktas stavaskogarna i Lappmarken, där väsentliga arealer av dylik skog förefinnas, hava de sakkunniga ansett sig böra räkna med en från 200 000 till endast 300 000 har höjd stavaskogsareal. De på ovan angivet sätt beräknade arealerna uppgå sålunda till: av å l d e r k a l s k o g s m a r k s k o g s m a r k b e v u x e n med stavaskog

b e s t å m av s l u t e n h e t s g r a d

350 900 liar 0-:s—0-4 1 0 7 8 800 » 300 000 S u m m a 2 329 700 h a r .

1928 års skogsvårdskommitté föreslog beträffande de av kommittén beräknade, ovan omförmälda arealerna, att åtgärder borde vidtagas för ett försättande av dessa marker i ändamålsenligt produktivt skick inom en tidrymd av c:a 15 år. I det följande har räknats med att erforderliga åtgärder å nu ifrågavarande arealer skola kunna utföras på 30 år. Under angiven förutsättning skulle årligen följande, från år till år lika stora arealer behöva behandlas:

42 Zon

Nr

Av aider kal skogsmark bar

bar

.i

..

i.

6 340

.. kustl

14 460

Jämtl. 1., N. Dalarne

3 963

1—5

b ai-

14 513

1 2

Mark bevuxen med skog av Mark bevuxen otillfredsmed stavaskog ställande slutenhet

10 000

10 000

1937 Värml. 1

4 980

3 017

6-12

1—12 Hela landet

55 !M>0

Gotl., Blek.. Kristianst. m. fl. län

10 000

Till jämförelse må nämnas, att en av de sakkunniga verkställd undersökning visat, att under perioden 1926—1931 i årligt genomsnitt skogsodlats en areal av ålder kal skogsmark om drygt 3 000 har. I vilken utsträckning övriga i tabellen upptagna marktyper under senare år blivit behandlade har icke med sådan säkerhet kunnat utrönas, att siffror därå kunna framläggas. Mark i behov av dikning. Nydikning av mark för skogsproduktivt ändamål är en för skogsbruket direkt grundförbättrande åtgärd. Även bäckrensningar kunna i stor utsträckning jämställas härmed. Däremot torde underhållet av tidigare upptagna diken samt sådan ytlig vattenavledning, som efter starkare avverkning kan vara erforderlig till bibehållande av markens avkastningsförmåga och för erhållande av återväxt, mera vara att anse som normala skogsvårdsåtgärder. Beräkning av För en beräkning av befintlig areal ur skogsproduktiv synpunkt dikningsarealm av de v a r ( j m a r k i vårt land har man ett gott underlag i riksskogstaxeringsnämnur skogs- dens publicerade redogörelser. Vid riksskogstaxeringen hava nämligen de produktiv försumpade markerna särskilt redovisats, varvid desamma uppdelats å tvenne dikning»- huvudgrupper: 1) skogsproduktiv mark i behov av dikning samt 2) myr, d. v. s. värda. j naturligt tillstånd ej skogsproduktiv torvmark. Myren har vidare klassificerats efter vegetationstyp i kärr, starrmossar och rismossar samt efter

43 lämplighet ur skogsdikningssynpunkt i dikningsbar, möjligen dikningsbar och ej dikningsbar myr. Det ligger i öppen dag att de arealsiffror, riksskogstaxeringsnämnden i ovan nämnda hänseenden framlagt rörande torvmarkerna, måste hava olika grad av tillförlitlighet. Uppgifterna om mark- och vegetationstyp kunna ; enär bedömningen härvidlag gjorts på ett i det närmaste fullt objektivt sätt, tillmätas stor säkerhet. Däremot äro uppgifterna om de försumpade markernas dikningsbarhet av helt naturliga skäl behäftade med en viss osäkerhet, detta emedan bedömningen av en torvmarks lämplighet för skogsdikning alltid måste inrymma åtskilliga subjektiva moment. Över huvud taget måste det i samband med linjetaxering ställa sig svårt att på den korta tid, som därför står till buds, bilda sig en riktig uppfattning om dylika förhållanden. I syfte att få utrönt i vad mån de ifrågavarande arealsiffrorna kunna vara i behov av korrigering med hänsyn till inom landets olika delar allmänt rådande skogsbiologiska förhållanden hava de sakkunniga inhämtat docenten Carl Malmströms utlåtande i ämnet. Docenten Malmström anför i sin till de sakkunniga avgivna utredning, bland annat, följande: Om riksskogstaxeringens siffror på skogsproduktiv mark i behov av dikning vore icke annat att anföra, än att de i sitt nuvarande skick kunde användas som maximiuttryck för arealen skogsdikningsbar försumpad skogsmark. Beträffande gruppen dikningsbar myr, ansågs en bearbetning av arealsiffrorna nödvändig med hänsyn till de klimatologiska förhållandena. Särskilt inom de västra och norra delarna av Norrland, om man undantog vissa delar av Jämtland, torde en högst avsevärd överskattning av myrarnas lämplighet för skogsproduktion efter dikning hava förekommit. Inom dessa vårt lands i klimatiskt hänseende mest missgynnade delar torde utsikterna vara mycket små att genom dikning av trädlösa eller trädfattiga torvmarker kunna skapa nya produktiva skogsarealer. Endast de allra »ädlaste» myrtyperna, såsom lövkärr, borde där bli föremål för skogsdikning. Däremot torde en underskattning av myrmarkernas dikningsbarhet hava ägt rum i de östra delarna av Svea- och Götaland. Man kunde nämligen därstädes finna, af! skog i allmänhet med stor eller tämligen stor lätthet inkommit på nästan all slags avdikad myr, om rena torvströmossar undantoges. Med stöd av detta utlåtande hava de av riksskogstaxeringsnämnden redovisade arealerna försumpad dikningsbar mark i viss utsträckning reducerats. Beträffande arealen försumpad skogsproduktiv mark, har denna reducerats med 20 % i Norrland och Dalarne och med 10 % i övriga delen av landet. Måhända kan det synas obehövligt att överhuvud göra någon dylik reduktion för södra Sverige. De sakkunniga hava emellertid utgått ifrån, att de dikningstekniska förhållandena även i landet söder om Dalarne i viss utsträckning kunna lägga hinder i vägen för den försumpade skogsproduktiva markens torrläggning. För den clikningsbara myren hava använts reduktionsprocenter för de olika zonerna, varierande mellan 5 och 75.

Efter verkställandet av ovannämnda reduktioner har följande tabell upp- Omfattningen

.... , rattats:

•

av arealen dikningsvärd mark

-Ii

Nr

1 Z o n

Norr- o. Västerb. 1. lappm.

2 Summa Reducerad Reducerad areal förreducerad aroal dikningssumpad skogsareal dikningsbar myr prod. mark niark 8 2 km km k TU2 3 236

4 213

3 874

2 383

6 257 4122

3 Jämtl. 1., N. Dalarne

2 730

4 Västernorrl. 1.

1 258

5 Gävleb. 1., S. Dalarne

1 506

2 646

(i 915

«B

1 108

1-5 6

Värml. 1

7 8

Sthlms, Uppsala, Södermanl. 1

9 Göteb. o. Bohus, Älvsb. 1

10 Skarab., Österg. 1

1 765

6—12 Landet söder om Dalarne

.3 633

3 501

1-12

15S71

26 287

Gotl., Blek., Kristianst. m. fl. län

Hela landet

Enligt de förutsättningar, som ligga till grund för nu verkställda beräkningar, skulle sålunda inom landet finnas en sammanlagd areal dikningsmark av 2 628 700 har, fördelande sig på de olika zonerna såsom framgår av tabellens sista kolumn. Måhända kan man, trots de gjorda reduktionerna, även anse denna uppskattning för hög bland annat av den anledningen, att sedan riksskogstaxeriiigen utfördes, å vars resultat nu ifrågavarande arealberäkning baserats, icke oväsentliga torvmarksområden blivit utdikade. De sakkunniga hava emellertid icke ansett sig behöva taga hänsyn härtill, då man bör kunna räkna med, att jämväl inom den av riksskogstaxeringsnämnden redovisade kategorien »möjligen dikningsbara myrar», som inalles utgör c:a 1*8 milj. har, vissa försumpningsområden finnas, som ur skogsbiologisk synpunkt förtjäna att utdikas. Om man alltså räknar med, att hela nyssnämnda areal skall bliva föremål för dikningsåtgärder och att detta skall kunna ske inom en tidrymd av 30 år med lika stora ytor från år till år, skulle årligen behöva inom de olika zonerna torrläggas de arealer, som finnas införda i efterföljande tabells första sifferkolumn. Sammanställda primäruppgifter rörande arealen av de marker, som genom dikningar under senare år blivit i skogsproduktivt hänseende förbättrade, finnas icke. I syfte att åtminstone närmelsevis erhålla en uppfattning rörande de under senare år utdikade arealernas omfattning, har en undersökning härutinnan gjorts med avseende på 5-årsperioden 1926—30 samt år 1931. Denna rätt omfattande utredning grundar sig i första hand på förefintlig dikningsstatistik i skogsvårdsstyrelsernas och domänverkets förvaltningsberättelser. Resultaten återfinnas i efterföljande tabell.

45 .i Ärligen toi rlagd areal Nr

Z o n

1 Årligt dikningsbehov liar

1926-30 har

1931 har

14 043

7 290

20 857

9 870

10 520

13 740

5 740

4 870

6 383

3 860

2 010

5 S820

4 760

8 290

i 1—5

63 843

31 880

3 693

3 680

3 930

3 920

2 620 1400

2 3

•i

II

i>

II kustl

J a m t l . 1.. N. Dalarne

V ä r m t 1.

7 8

Sthlms, Uppsala, Södermani. 1

2 253

9 GrSteb. o. Bohus, Alvsb. 1.

2 703

10 Skarab., Österg. 1.

2 060

2 240

5 883

1,940

3 060

3 267 23 779

9 em

87 622

47 050

11 12 0-12 1-12

Landet söder om Dalarno

Arbetskraftåtgång inom skogsbruket. Inledningsvis har framhållits, att vissa beräkningar verkställts rörande arbetskraftåtgången inom skogsbruket. De sakkunniga hava nämligen funnit angeläget utröna, i vilken omfattning, under olika förutsättningar, arbete kan beredas inom skogsbruket. Beräkningarna gälla endast grovarbetet och hava icke avseende på de göromål, som handläggas av den förvaltande och bevakande personalen. Vid utredningens genomförande hava särskilda beräkningar gjorts, dels för avverknings- och därmed samhörande arbeten, dels för vissa normala skogsvårdsåtgärder, vilka icke äro att hänföra till avverkningar eller till åtgärder av grundförbättrande natur, dels ock för åtgärder av sistnämnt slag. Arbetskraftåtgång för avverkningar. Till grund för undersökningen rörande arbetskraftåtgången för avverk- Material ningar hava de uppgifter legat, som av 1928 års skogsvårdskommitté på sin nhuien' tid infordrats från ett flertal större skogsbruk i mellersta och norra delarna av landet. Dessa avse verklig arbetskraftåtgång i maiisdagsverken räknat för huggning och körning av olika virkessortiment, för kolning, flottning, skilda slag av skogsvårdsåtgärder m. m. Uppgifterna föreligga i mycket detaljerat skick och gälla åren 1925—1929. Viss komplettering av desamma har dock visat sig vara av behovet påkallad. Denna, som ombesörjts av de sakkunniga, har i första hand avsett att utröna de arbetsresultat eller den arbetseffekt, som ernåtts med den i grundmaterialet redovisade dagsverks-

46 å t g å n g e n . D y l i k a k o m p l e t t e r a n d e uppgifter, omfattande i regel tre ä fyra år, h a v a i n h ä m t a t s från sju s t ö r r e skogsbolag. Av dessa b e d r i v e r flertalet s k o g s b r u k i n o m m e r än en av de zoner, vari l a n d e t i n d e l a t s . D e t antal företag, varifrån inom varje z o n k o m p l e t t e r a n d e uppgifter erhållits, u t g ö r Nr

Zon

Antal företag

1 2 3 4 5 6

Norr- o. Västerb. 1. lappm » » J » kustl J ä m t l . 1., N. Dalarne Västernorrl. 1 Gävleb. 1., S. Dalarne Värml. 1

3 2 2 3 1 1

D å arbetskraftåtgången för h u g g n i n g , k ö r n i n g etc. av viss k u b i k e n h e t virke, u n d e r i övrigt lika f ö r u t s ä t t n i n g a r , är o b e r o e n d e av, om skogen äges av s t a t e n , aktiebolag eller e n s k i l d , h a r d e t a n s e t t s vara tillfyllest att i ämn e t rådfråga omförmälcla b o l a g . F r å n s a m t l i g a dessa hava så fullständiga och e n s a r t a d e uppgifter e r h å l l i t s , a t t en, enligt d e s a k k u n n i g a s f ö r m e n a n d e , n ö j a k t i g b e r ä k n i n g k u n n a t ske a n g å e n d e a r b e t s k r a f t å t g å n g e n för avverkning, fiottning m. m. D e t k o m p l e t t e r a n d e m a t e r i a l e t s o m f a t t n i n g och fördelning på. olika år framgår av följande s a m m a n s t ä l l n i n g : År » » » » »

1924 1925 192G 1927 1928 1929

17400 har 71850 » 172 650 » 172650 » 193 150 » 54450 » Summa 682 150 har.

F u l l s t ä n d i g a uppgifter r ö r a n d e s a m t l i g a i s k o g s b r u k e t utgjorda dagsverken s a m t m e d dessa e r n å d d a a r b e t s r e s u l t a t kan s å l u n d a s ä g a s hava d i s p o n e r a t s för t i l l h o p a 682150 h a r p r o d u k t i v s k o g s m a r k i n o m z o n e r n a 1 — 6, omfattande N o r r l a n d , D a l a r n e och V ä r m l a n d . D e delar av landet, vilka omsluta de v i k t i g a s t e s k o g s b y g d e r n a , äro a l l t s å r e p r e s e n t e r a d e i u t r e d n i n g e n . Komplett e r a n d e uppgifter av omförmält slag s a k n a s emellertid för s ö d r a Sverige. N ä r d e t gällt b e r ä k n i n g a r r ö r a n d e a r b e t s k r a f t å t g å n g e n i d e n n a del av landet, h a v a därför de h ä r l e d d a r e l a t i o n s t a l e n icke u t a n vidare k u n n a t a n v ä n d a s . D e r a s k o r r i g e r i n g h a r s k e t t u n d e r h ä n s y n s t a g a n d e till r å d a n d e olikheter i n o m nord- och s y d s v e n s k t s k o g s b r u k . Materialets bearbetning.

Beträffande b e r ä k n i n g a r n a s u t f ö r a n d e i övrigt må följande framhållas. j ) e U p p g i f t e r , som s t å t t till förfogande, hava, förutom annat, omfattat: d a g s v e r k s å t g å n g för h u g g n i n g och t r a n s p o r t m. m. av gagnvirke, för fiottn i n g , för k o l v e d h u g g n i n g m e d k o l n i n g och k o l n t k ö r n i n g , för h u g g n i n g och t r a n s p o r t av kastved, för s k o g s v å r d s a r b e t e n av skilda slag, för h u s b y g g n a d e r m. m.; arbetseffekt vid o v a n n ä m n d a olika a r b e t e n , exempelvis redovisad som h u g g e n k u b i k m a s s a av visst s o r t i m e n t , m e d viss s k o g s v å r d s å t g ä r d övergången markareal etc;

47 gagnvirkets barkningsgrad, samt den utsträckning, vari det avverkade virket varit föremål för flottning. Med stöd härav har zonvis upprättats en sammanställning för resp. skogsbruksföretag, innehållande följande uppgifter: dagsverksförbrukning per 100 produktiva har skogsmark för olika slag av utdrivningsarbeten, skogsvårdsåtgärder m. m.; avverkning i fm3 per 100 produktiva har skogsmark av gagnvirke, kastved resp. kolved; barkningsgrad, samt flottningsgrad. Efter bearbetning av dessa uppgifter har därefter kunnat utrönas dagsverksåtgången : per fm3 gagnvirke för stämpling, huggning, körning m. fl. direkta avverkningsarbeten; per fm3 gagnvirke för flottning; per lm 3 kastved för huggning och körning; per lm 3 kolved för huggning, kolning och kolutkörning, samt per 100 produktiva har skogsmark för skogsvårdsåtgärder, allt för resp. företag och zoner. Arbetskraftåtgången för huggning och körning av gagnvirke är i hög grad Arbetskraftåtgång för hetingad av den omfattning, i vilken barkning av virket sker. Barkningen avverkning av ingår nämligen som ett mycket arbetskrävande moment vid avverkningen. barrträdsDe framdeducerade uppgifterna rörande dagsverksåtgången per fm3 gagn- gagnvirke. Virkets virke för stämpling, huggning och körning vid olika barkningsgrad äro grafiskt barkningupplagda å fig. 2. /»? /„

y

_

Os

Ort

Ov éO

20 Fig. Grafisk

framställning

av dagsverksåtgången ning och körning vid

SO

/OO Ji, af /cu6. - majjan ho,lbarka.01

per fm3 gagnvirke för stämpling, olika barkningsgrad.

hugg-

I anslutning till denna må följande framhållas. Skogsarbetarnas prestationsförmåga, för vilken diagrammet i viss mån ger ett uttryck, växlar i betydande grad för olika landsdelar. Sålunda är denna väsentligt lägre inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, zon 1,

48 än inom Norrland i övrigt. Detta torde särskilt gälla barkningen, som inom nämnda zon hittills endast förekommit i jämförelsevis ringa omfattning. Därvarande skogsarbetare sakna följaktligen ännu större vana vid detta arbete. Nämnda förhållande illustreras också av diagrammet. Dettas vänstra del avser sålunda trakter med låg barkningsgrad å virket och dess högra södra Norrland, Dalarne och Värmland, där virket i betydande utsträckning är föremål för barkning. De sakkunniga hava velat anföra detta för att samtidigt klargöra, att diagrammet ingalunda är ett uttryck för, hur arbetssvårigheten vid samma prestationsförmåga stiger med stigande barkningsgrad. Kurvan å diagrammet visar endast, hur arbetskraf tå tgången för ifrågavarande år i verkligheten gestaltat sig inom övre Norrland (barkningsgrad 10—30 %) ned till Dalarne och Värmland (barkningsgrad 85—100 %). Särskild utredning har verkställts rörande den omfattning, i vilken barkning av i flottled nedlagt virke skett under åren 1929, 1930 och 1931 inom samtliga huvudälvar från Torne älv ned till Klarälven. Kesultatet av denna utredning framgår av nedanstående tabell. De i denna anförda procentsiffrorna angiva, huru stor del av den totalt tillsläppta virkesmassan, som utgjorts av helbarkat virke. I den mån randbarkat virke förekommit, har dess kubikmassa inräknats i den helbarkade massan efter reduktion med a / s . Arbetet vid randbarkning kan nämligen i stort sett anses motsvara '/ 3 av det vid helbarkning nedlagda. År 1929

År 1930

År 1931

Medeltal aren 1929-1931

Helbarka virke i % av totala kubikniassan Torne

älv (svenskt "virke)

Pite

II (approx.)

Skellefte

»

Öre

»

Samtliga h ä r upptagna älvar

49 Denna tabell över barkningens omfattning inom de större flottlederna visar, att virkets barkningsgrad sjunker mot norr men även att virket inom de ådalar, som ligga i Norr- och Västerbotten, under de senaste åren varit föremål för barkning i successivt stegrad omfattning. Sålunda har för sistnämnda ådalar virkets barkningsgrad stigit från 28 % år 1929 till 35 och 40 % resp. år 1930 och år 1931. I de övriga huvudälvarna och i synnerhet i Dalarne och Värmland synes däremot i detta avseende ett jämviktsläge hava inträtt; det flottade virkets barkningsgrad utgjorde därstädes år 1929 73 %, år 1930 81 % och år 1931 78 %. De sakkunniga hava ej ansett sig kunna förutspå den framtida utvecklingen med avseende på virkets barkning. Anledning har därför ej förelegat att vid beräkningarna rörande arbetskraftåtgången inom skogsbruket använda andra barkningstal än de, som härletts för omförmälda år. Man kan visserligen hava skäl förmoda, att utvecklingen inom övre Norrlands skogsbruk successivt kan leda till ökad barkning av virket, i första hand för att öka flytbarheten hos frodvuxet virke, men å andra sidan kan teknikens utveckling ifråga om maskinbarkningen vid verken medföra en minskad barkning av virket i skogen. De på angivet sätt bestämda barkningstalen hava vederbörligen reducerats med hänsyn till att viss del av avverkningen konsumeras som husbehovsvirke, vilket i regel torde uttagas obarkat. Genom avläsning å diagrammet å fig. 2 har därefter för viss barkningsgrad arbetskraftåtgången för stämpling, huggning och körning kunnat bestämmas per kubikenhet gagnvirke. Vid utrönande av den omfattning, vari gagnvirket varit föremål för flottning, har så långt möjligt för de olika zonerna hänsyn tagits till industriverkens belägenhet. Möjligheterna att i större eller mindre utsträckning framtransportera virket till dessa på annat sätt än genom flottning måste nämligen härvid tagas i beaktande. Den verkställda utredningen angående arbetsåtgången per flottad kubikenhet visar, att denna vida mindre än vad förefaller naturligt varierar för flottning från övre resp. nedre delarna av de olika flottledssystemen. De längre flottningarna från inre delarna av landet borde, synes det, kräva väsentligt högre arbetskraftåtgång per kubikenhet än i de kortare, inom de närmare kusten belägna flottledsområdena. Att detta ej är fallet torde, bland annat, bero på den ofta rikliga förekomsten av relativt arbetskrävande bi- och småflottleder inom kustlandet. Det har därför varit möjligt att trots det relativt begränsade primärmaterialet erhålla nöjaktiga tal för de olika zonerna ifråga om dagsverksåtgången vid flottning. I nämnda tal ingår jämväl arbetsåtgången för virkets utsortering. Talen tillämpas självfallet endast på sådant gagnvirke, som beräknas komma till användning för industriändamål. Husbehovsvirket förutsattes ej skola flottas.

Virkets flottning.

Beträffande avverkning av kastved, kolved o. dyl. virke har, såsom tidigare framhållits, dagsverksåtgången per lm 3 för huggning och körning av kastved samt per lm 3 kolved för huggning, kolning och kolutkörning erhållits med

Arbetskraftåtgång vid avverkning av annat virke än barrträdsgagnvirke-

3 3 6 7 32

50 ledning av föreliggande primär material. Dagsverksåtgången för huggning och körning av 1 lm 3 långved har uppskattats. Beräkningarna hava verkställts under den teoretiska förutsättningen, att all björk av gagnvirkesdimension upphugges till kastved och att allt avfall och smådimensioner av tall, gran och björk samt hela avverkningen av övriga trädslag, d. v. s. sådant virke, som i det föregående benämnts »övrigt virke», tillredes på sådant sätt, att 25 % kolas, 50 % upphugges till kastved och 25 % till långved. Att märka är, således, att hänsyn ej tagits till att viss del av denna avverkning upparbetas till andra sortiment (såsom lövtimmer för tändsticks- och snickeriindustrien m. m.) än de nu nämnda. Då sagda lövvirkessortiment förekomma i jämförelsevis små kvantiteter, torde dock detta öva mycket ringa inflytande på resultatet av beräkningarna rörande den totala arbetskraftåtgången inom skogsbruket. Dagsverksåtgången för transport av ved eller kol från väg eller lastageplats till konsumtionsorten har på grund av svårigheterna att uppskatta arbetet härför ej medtagits i beräkningarna.

ArbetskraftPå nu angivet sätt och med nu nämnda förutsättningar hava kalkyler verkuttågem&each f ä l l t s rörande arbetskraftåtgången vid uttagande av förut omtalade, beräk fullständigt nade avverkning. Någon uppdelning på de olika zonerna för landet söder tillvara- o m j ) a i a r n e h a r därvid icke kunnat ske, då det material, som stått till förtagande av

•

-i

i

-i -i i

beräknad fogande, icke tillåtit en mera detaljerad beräkning för denna landsdel. avverkning. j nedanstående tabell äro ifrågavarande uppgifter införda. Det bör särskilt understrykas att dessa grunda sig på det antagandet, att hela avverkningen kan på angivet sätt tillgodogöras. Arbetskraftåtgången, som uppdelats å gagnvirke och övrigt virke, avser samtliga huggningar med undantag av sådana rensnings- eller röjningshuggningar, vilka kunna komma ifråga vid utförandet av grundförbättrande åtgärder inom skogsbruket. Dessa torde nämligen med visst fog kunna anses ej vara medtagna i den för landets samtliga skogar upprättade avverkningsberäkningen. Åtgången av mansdagsverken per år för uttagande av beräknad avverkning utgör sålunda: Zon

Nr

1 2

Norr- o. Västerb. 1. lappm. »

n

II

ii kustl..

Antal mansdagsverken per år i milj. st. vid avverkning av Gagnvirke

Övrigt virke

Allt rirko

2-7

2-G

5-3

3 J ä m t l . 1., N. Dalarne

2-8

6-6

4 Västernorrl. 1.

1-s

5 Gävleb. 1., S. Dalarne

2-4

6i

1— 5 Norrland, Dalarne 6—12 Landet söder om Dalarne.

lo-

28-i

ll

8-4

1—12

20 7

48-2

Hela landet

51 Arbetskraftåtgång för vissa inom ett skogsbruk förekommande skogsvårdsåtgärder, vilka icke utgöras av avverkningsarbeten eller åtgärder av grundförbättrande n a t u r . Förutom huggningar m. fl. direkta utdrivningsarbeten förekomma inom ett skogsbruk i viss utsträckning även andra åtgärder, som äro att anse som led i en normal skogsskötsels utövande. De bestå av, bland annat, sådana föryngringsåtgärder — skogsodling, markberedning, byggesrensning eller risröjning, hägnadsarbeten och efter avverkning erforderlig ytlig vattenavledning — som gällande skogslagstiftning kan sägas påbjuda, ävensom dikesunderhåll, byggnads- och vägarbeten m. m. Det material, som införskaffats för beräknande av arbetskraftåtgången inom skogsbruket, har efter prövning och bearbetning givit anledning räkna med, att utförandet av dessa åtgärder genomsnittligen per år kräver följande antal mansdagsverken per 100 har produktiv skogsmark i olika delar av landet:

Nr

Z o n

1 2

Antal niansdagsverken per 100 har produktiv skogsmark

3 ||

»

II

ii kustl

3 Jämtl. 1.. N. Dalarne

4 Västernorrl. 1.

8 G-ävleb. 1., S. Dalarne

12 Landet söder om Dalarne

5 6-12

Med tillämpning av dessa tal å skogsmarksförekomsten inom olika zoner blir arbetskraftbehovet för ifrågavarande åtgärder följande: Nr

Z o n

1 Antal mansdagsverken per år i milj. st.

0'14

0-18

3 Jämtl. 1., N. Dalarne

0-23

4 Västernorrl. 1

0-15

5 Gävleborgs 1., S. Dalarne

0-28

1-5

Norrland, Dalarne

0-98

6-12

Landet söder om Dalarne

1—12

Hela landet

2S7

Uppenbarligen erbjuder det mycket stora svårigheter att någorlunda rätt uppskatta arbetskraftåtgången för nu förevarande åtgärder. Variationerna härutinnan äro nämligen mycket stora mellan olika skogsbruk och för olika år inom samma skogsbruk. Då det emellertid i första hand är av vikt, att

52 arbetskraftåtgången för angivet ändamål ej förblir obeaktad, men för utredningen i sin helhet av mindre betydelse, om den blir fullt riktigt uppskattad, hava de sakkunniga ej ansett sig böra göra vidlyftigare utredningar i ämnet. Arbetskraftåtgång för skogsvårdsåtgärder av grundförbättiande natur. På i det föregående anförda skäl hava de skogsvårdsåtgärder, som angivits vara av grundförbättrande natur, behandlats som en särskild grupp. Åtgärderna, som omfatta dikningar samt iståndsättandet av de marker, som av 1928 års skogsvårdskommitté betecknats med typerna l:o—3:o \ kunna ej framtvingas med stöd av gällande skogslagstiftning. Skogsodlings- Å sistnämnda marktyper kunna ifrågakomma skogsodling, markberednmg, åtgärderm.m, r e n s n i n g s . o c l l röjningshuggningar o. dyl. Dagsverksåtgången för dessa arbeten har beräknats med ledning av de uppgifter, skogsvårdsstyrelserna lämnat i sina redogörelser för verksamheten med anledning av statens skogsodlingsanslag. Följande relationstal hava blivit härledda: för typ 1:0 10 mansdagsverken per har, » » 2:o 4 » » » (norra Sverige), » » »10 » » » (södra Sverige), » » 3:o 6 » » » • Av de båda talen för typ 2:o avser det lägre hyggesrensningar o. dyl. i norra Sverige; det högre gäller närmast glesa hagmarkers iståndsättande i södra Sverige. Tillämpas dessa tal å de arealer, som årligen skulle komma under behandling, därest ett 30-årigt program för utförande av grundförbättrande åtgärder bleve genomfört, erhålles följande dagsverksåtgång* ^ ^ ^ ^ Antal mansdagsverken per år i milj. st. vid behandling av Nr typ l:o

II

»

II

0-os

II kustl.

3 Jämtl. 1., N. Dalarne

0-06

4 Västernorrl. 1

0'02

5 Gävleb. 1., S. Dalarne

1-5

Norrland, Dalarne

0-20

6—12

Landet söder om D a l a r n e .

O-VJ

012 Hela landet

0l2

1—12

Summa 1

typ o:o

005 Norr- o. Västerb. 1. lappm.

typ 2:o

0-06

0-OS

OOJ

0öO

Typ l:o = skogsmark, som helt saknar trädvegetation eller är bevuxen med bloct enstaka träd. ,. ,.,,„ .... Typ 2:o = cvanhävdad skogsmark, där skogsbeståndet är av synnerligen otilifrecsstallande slutenhet" och tillika i väsentlig män saknar utvecklingsmöjligheter. Typ 3-.o = skogsmark med s. k. stavaskogsbestånd.

63 F ö r dikningsarbetena har med ledning av skogsvårdsstyrelsernas uppgifter Dikningar. i redogörelserna för verksamheten med anledning av statens skogsutdikningsanslag beräknats, att i genomsnitt följande antal dagsverken erfordras för utdikning' av 1 har försumpad mark: Nr

Zon

2 3

14 Jämtl. 1., N. Dalarne

4 5

Antal mansdagsverken för utdikning av 1 har försumpad mark

18-6 17-3

Gävleb. 1., N. Dalarne

6-12

12 21i

Tillämpas dessa tal å de arealer, som vid genomförande av ett 30-årigt dikningsprogram årligen skulle torrläggas, blir arbetskraftbehovet följande: Nr

1 Zon

Norr- o. Västerb. 1. lappm

2 8

0-22 0-29

Jämtl. 1., N. Dalarne

4 5

Antal mansdagsverken per år i milj. st.

0-26 Oil

Gävleb. 1.. S. Dalarne

Oil

1—5

Norrland, Dalarne

0-99

6-12

Landet söder om Dalarne

ÖBO

1-12

149 Den totala arbetskraftåtgången inom skogsbruket för åtgärder av grund- skogsodling förbättrande natur skulle alltså årligen under angivna förutsättningar bliva: och dikning. för skogsodlingsåtgärder m. m. 0*6o milj. mansdagsverken » dikningsarbeten 1*49 » » Summa 1*9 9 milj. mansdagsverken.

Sammanställning av resultaten av de grundläggande utredningarna. Den hittillsvarande virkesförbrukningen och storleken av den beräknade avverkningen. Nedanstående sammanställningar visa virkesförbrukningens storlek i jämförelse med den beräknade avverkningen. Beträffande virkesförbrukningen har härvid endast medtagits perioden 1929—1930 samt år 1931 och år 1932. Under förstsagda period uppnåddes den högsta årliga virkesförbrukningen

54 under senast förflutna decennium. Den virkesförbrukning, som ägt rum under åren 1931 och 1932, illustrerar läget under rådande kris. Vidkommande de jämförelser, som i det följande, med särskiljande av å ena sidan gagnvirke och å den andra övrigt virke, skola verkställas mellan förbrukat virke och den beräknade avverkningskvantiteten, må följande framhållas. I vad angår förbrukningen av virke, hava begreppen gagnvirke och övrigt virke definierats i samband med beräkningarna rörande virkeskonsumtionen för industri- och exportändamål (sid. 26), varjämte i anslutning därtill verkställts en ungefärlig fördelning av den totala förbrukningen å dessa olika slag av virke. Vad beträffar den beräknade årsavverkningen, har denna, i syfte att utröna möjligheterna i fråga om avverkning av olika virkessortiment, tidigare uppdelats å vissa grovleksklasser (se sid. 35 o. f.). Gränserna för dessa hava valts på sådant sätt, att de närmast skulle motsvara vad i praktiken i regel gäller vid aptering av ifrågavarande sortiment. Det är dock givet, att dessa klassgränser i det enskilda fallet icke alltid bliva normerande för virkets tillredning för olika ändamål. De vid avverkningsberäkningen särskilda grupperna gagnvirke och övrigt virke torde av denna anledning endast närmelsevis sammanfalla med motsvarande grupper för virkesförbrukningen. Avvikelserna torde dock icke vara större än att en jämförelse kan ske mellan grupperna gagnvirke och övrigt virke för virkesförbrukningen och den beräknade avverkningskvantiteten. De teoretiska grunderna för virkets uppdelning å olika grovleksklasser vid avverkningsberäkningen och dettas fördelning å gagnvirke och övrigt virke framgår av nedanstående schema: I. Friskt, rakt etc. virke av barrskog och björk. 'tallvirke minst 6 eng. t u m i topp o c h | v i r k e lämpligt med en minimilängd av 4 m (till s&gtimmer granvirke minst 8 eng. t u m i topp och(°""b l°- 1 ment barrskogsmed en minimilängd av 4 m gagnvirke a) tall- o. granvirke chj tallvirke 4—5'99 eng. t u m i topp ochjyirke lämpligt med en minimilängd av 3 m (till massaved gagngranvirke 4—7'99 eng. tum i topp oichl c h | ° - likn. sortivirke ment med en minimilängd av 3 m . . , . , . , (minst 4 eng. t u m i topp och med en\^ (björkgagnb, björkvirke ^ minimilängd av , m ) \ virke övrigt II. Allt virke, som icke hänföres till I här ovan virke

I

Härav framgår, bland annat, att i gruppen »övrigt virke» kommer att inräknas jämväl sortiment av gagnvirkestyp av sådana trädslag som asp, bok, ek m. fl., vilket dock i förevarande sammanhang torde vara av underordnad betydelse. I huvudsak kommer gruppen att omfatta smådimensioner och avfallsvirke. Gagnvirke.

Vad först angår förbrukningen av gagnvirke i jämförelse med den beräknade avverkningen av dylikt virke, lämnas i nedanstående sammanställning vissa uppgifter:

55 Nr

Z o n

Ärlig virkesförbrnkning av gagnvirke i milj. fm3 exkl. bark

1929—30 j 1931

1932 Beräknad avverkning av gagnvirke i milj. fm3 exkl. bark

1-5

17-52

13 74

12-49

17-42

6-12

11-90

9-71

8-94

13-55

1-12

2.(42

3097 Gagnvirkesförbrukningen har alltså för sagda år understigit den beräknade avverkningen av ifrågavarande sortiment med c:a 1*56, 7'52 och 9'54 milj. fm3 r e s p . F ö r Norrland och Dalarne överskred gagnvirkesförbrukningen under åren 1929—1930 den beräknade gagnvirkesavverkningen med c:a 0Éio milj. fm3 per år. För år 1931 och år 1932 underskred den däremot denna med c:a 3'6 8 resp. c:a 49 3 milj. fm3. För landet söder om Dalarne har under senaste decennium gagnvirkesförbrukningen alltid understigit den avverkning av detta virkesslag, som beräknats kunna äga rum. I fråga om övrigt virke har följande sammanställning upprättats:

Nr

Z o n

Övrigt virke.

Ärlig förbrukning av övrigt virke Beräknad avverkning av i milj. fm3 exkl. bark övrigt virke i milj. fm3 exkl. bark 1929-30 1931 1932

1-5

Norrland, Dalarne

5*io

4'81

6-12

Landet* söder om Dalarne

5oo

4'83

4-oi

7-33

10 10

ögo

1-12

10-75

I den beräknade avverkningen av övrigt virke inrymmes, som tidigare angivits, avfall och smådimensioner av tall, gran och björk samt all avverkning av andra trädslag. Det må ännu en gång understrykas, att denna sistnämnda avverkning alltså även omfattar sådana sortiment, exempelvis asp-, ek- och boktimmer, som komina till användning i form av gagnvirkesdimensioner. Ävenså må i detta sammanhang erinras om, att den redovisade förbrukningen av övrigt virke understiger den verkliga avverkningen. En hel del avverkat klenare virke, avfall o. dyl. kvarlämnas nämligen i skogen. Det är givet, att man även beträffande den beräknade avverkningen måste räkna med, att denna i viss utsträckning är av sådan beskaffenhet eller så belägen, att den icke kan utnyttjas. Den upprättade sammanställningen visar, att den för hela landet totala förbrukningen av övrigt virke för sagda år uppskattats utgöra c:a 10*1 o, 9*64 resp. 9'2 0 milj. fm3, under det att den beräknade, lämpliga avverkningen av dylikt virke uppgår till c:a 1808 milj. fm3. Den ifrågavarande virkesförbrukningen har således under angivna år understigit den beräknade avverknings-

56 kvantiteten med c:a 798, 8*44 resp. 8*88 milj. fm3, varav icke mindre än resp. c:a 5'65, 5*94 och 6*16 milj. fm3 komma på Norrland och Dalarne. Allt virke.

Beträffande, slutligen, den totala virkesförbrukningen inom landet i jämförelse med hela den beräknade avverkningens storlek, lämna siffrorna i nedanstående sammanställning besked:

Nr

Z o n

Årlig virkeaförbrukning i milj. fm3 exkl. bark 1929—30

1932 Beräknad avverkning i milj. fm3 exkl. bark

1-5

Norrland, Dalarne

22-62

18-55

28-17

6—12

Landet söder om Dalarne

16-90

13-55

20-8 8

49-06

1-12

I förhållande till den beräknade avverkningens storlek har alltså, för sagda år, c:a 9*58, 15*96 resp. 18*42 milj. fm3 icke tillgodogjorts. För zonerna 1—5, Norrland och Dalarne, äro motsvarande siffror c:a 5-5 6 resp. 9'6 2 och 11*09 milj. fm3 och för zonerna 6—12, landet söder om Dalarne, c:a 3*98 resp. 6*34 och 7*33 milj. fm3. Grundforbättrande skogsvårdsåtgärder. Skogsodlings- Av vad i det föregående anförts har framgått, att skogsodlingen å av £arm'r ålder kala marker (typ l.o) i årligt medeltal för de senaste åren omfattat drygt 3 000 har. Storleken av de arealer, som äro bevuxna med skog av otillfredsställande slutenhet (typ 2:o) eller med stavaskog (typ 3:o), vilka under senare år blivit behandlade, har ej med nöjaktig säkerhet kunnat utrönas. Om man räknar med, att inom en tidrymd av 30 år erforderliga åtgärder skola komma till utförande å samtliga de arealer av nu förevarande slag, där sådana åtgärder, efter vad i det föregående visats, kunna vara berättigade, skulle årligen behöva skogsodlas c:a 11 700 har av ålder kal skogsmark, erforderliga åtgärder årligen behöva vidtagas å c:a 56 000 har mark bevuxen med skog av otillfredsställande slutenhet samt årligen behöva röjas c:a 10 000 har stavaskog. Utförandet av ett dylikt skogsvårdsprogram förutsätter en avsevärt vidgad verksamhet på området. Resultatet skulle i sinom tid bliva produktivgörandet av eller förlänandet av väsentligt förbättrad produktionsförmåga åt c:a 2*3 milj. har skogsmark. Dikningar.

Enligt i det föregående anförda uppgifter har beräknats, att årligen under perioden 1926—1930 blivit torrlagd en areal av c:a 41 000 har och under år 1931 en areal av c:a 47 000 har. Vid utdikning av samtliga inom landet förekommande dikningsvärda marker inom en tidrymd av 30 år, skulle årligen behöva torrläggas en areal av c:a 87 000 har. Genomförandet av ett dylikt dikningsprogram skulle alltså medföra en fördubbling av den hittills-

57 varande verksamheten på området. Resultatet skulle i sinom tid bliva produktivgörandet av eller förlänandet av väsentligt förbättrad produktionsförmåga åt c:a 2*6 milj. har. E t t fullständigt genomförande av erforderliga skogsvårdsåtgärder av grundförbättrande natur skulle alltså betyda ett förbättrande av markens virkesproducerande förmåga å c:a 4*9 milj. har. Arbetskraftbehov inom skogsbruket under olika förutsättningar. För det tillvägagångssätt, som kommit till användning vid beräknandet av arbetskraftåtgången inom skogsbruket, har tidigare i stora drag redogjorts. I samband därmed hava även uppgifter lämnats rörande arbetskraftåtgången för uttagande av beräknad avverkning och fullständigt tillgodogörande av allt därvid utfallande virke, för bedrivandet av »normal skogsvård» samt för utförandet av erforderliga skogsvårdsåtgärder av grundförbättrande natur inom en tidrymd av 30 år. Det torde vara av stort intresse att härmed jämföra det antal dagsverken, som sannolikt i verkligheten förbrukats inom skogsbruket under senare år. För ett ungefärligt beräknande av detta hava de sakkunniga utgått från den upprättade virkesförbrukningsstatistiken samt tillgängliga uppgifter rörande den omfattning, vari skogsvårdsåtgärder av skilda slag kommit till utförande. Härvid är emellertid att märka, att det under ett år förbrukade virket till

Zon

Nr

Antal förbrukade resp. under vissa förutsättningar beräknat behov av mansdagsverken per år i milj. st. för Normala Awerkskogsvårds' ningsarbeten åtgärder 1929

—

Summa

Grundförbättrande åtgärder

1930 23i

1- 5

Norrland, Dalarne

21c

l-o

0-5

6-12

L a n d e t söder om Dalarne.

15-7

1-9

0-2

17-8

1-18

Hela landet

1- 5 6-12 1-12

Norrland, Dalarne

17-s

l-o

Of,

19a

L a n d e t söder om Dalarne. Hela landet

13c

1-9

0-4

15-9

2-9

0-9

19 31

19 3 2 1- 5 6-12 1-12

Norrland, Dalarne

16-4

lo

0-5

17-9

Landet söder om Dalarne.

12-7

1-9

0-4

15-o

Hela landet

29-1

2»

1- 5

Norrland, Dalarne

28-i

l-o

1-2

30-s

6-12

L a n d e t söder om Dalarne

20-i

1-9

0-8

22-8

1-12

Hela landet

48-2

29 Under vissa förutsättningar

beräknat

arbetskraftbehov

58 övervägande del avverkats under ett eller flera föregående år. Det arbete, som erfordrats för avverkning av det förbrukade virket, har alltså ej utförts under förbrukningsåret, ehuru det i det följande kommer att så redovisas. Jämförelsen kommer därför sannolikt att visa för gynnsamma siffror för lågkonjunkturåren 1931 och 1932, d. v. s. för hög arbetskraftåtgång för dessa år, då virkesförbrukningen förvisso då varit större än avverkningen. De utförda beräkningarna överensstämma i övrigt till sina principer helt med dem, för vilka i det föregående redogjorts, och avse årsmedeltal för perioden 1929—1930 samt åren 1931 och 1932. Resultaten äro sammanställda i tabellen å föregående sida. Tabellen visar, bland annat, att arbetskraftåtgången inom skogsbruket, i mansdagsverken räknat och med avseende på de arbeten, varom nu är fråga, uppskattats för jierioden 1929—1930 i medeltal per år till c:a 40'9 milj., för år 1931 till c:a 35'2 milj. samt för år 1932 till c:a 32*9 milj., under det att det under vissa förutsättningar beräknade arbetskraftbehovet utgör drygt 53 milj. mansdagsverken. Dessa förutsättningar innebära, som nyss framhållits, att allt utfallande virke blir tillvarataget. Det torde även böra påpekas, att dagsverksåtgången för normala skogsvårdsåtgärder icke varierats efter avverkningsbeloppeus storlek. Om detta skett, hade det »beräknade» arbetskraftbehovet blivit större, enär med ökade avverkningar även följer ett ökat behov av dylika åtgärder. Jämväl bör beaktas, att dagsverksåtgången för utförande av grundförbättrande åtgärder å typ l:o—3:o för Arbetskraftåtgångens procentuella fördelning å Zon

Nr

Avverknings- Normala akogs- Grundförbättvårdsåtgärder rande åtgärder arbeten

%

% 1929 —

% 193 0

1- 5

Norrland, Dalarne

93-c

4-2

6-12

Landet söder om Dalarne

88-i

10-c

1-3

1-12

Hela landet

91»

70 Is

1— 5

92-5

5-0

2-5

85-9

11-9

2-2

1-12

Norrland, Dalarne Landet söder om Dalarne Hela landet

8-s

1— 5

Norrland, Dalarne

91-9

193 2 5-4

6—12

Landet söder om Dalarne

85-o

12-c

2-4

1-12

Hela landet

88-7

8-7

1- 5

Norrland, Dalarne

92-7

6—12

Landet söder om Dalarne

88-4

8-3

3s

1-12

Hela landet

90s

0 4

8-8

2-s

1931 6-12

Under vissa

förutsäl tnini ar 4-i

3-2

59 perioden 1929—1930, år 1931 och år 1932 med säkerhet blivit underskattad, då den uteslutande beräknats med ledning av skogsvårdsstyrelsernas uppgifter härom. Relativt sett betyder emellertid sistangivna förhållande föga. Som av förestående tabell framgår, där arbetskraftåtgångens procentuella fördelning å olika arbeten angivits, äro avverkningsarbetena i nu ifrågavarande avseende absolut dominerande. Siffrorna visa, att icke mindre än c:a 90 % av arbetskraftåtgången hänför sig till avverkningsarbeten, under det att övriga åtgärder endast motsvara c a 10 % härav. I kompletterande syfte återgives nedan den relativa fördelning av arbetskraftåtgången, som framgått av 1928 års skogsvårdskommittés utredning för åren 1922—1926; då grundmaterialet icke tillåtit utförandet av ifrågavarande beräkningar för zon 1, eller Norr- och Västerbottens läns lappmarker, har sagda zon uteslutits ur efterföljande sammanställning: Arbetskraftåtgångens procentuella fördolning å Övriga arbeten

% 2- 5

Norrland o. Dalaine utom Norr- o. Västerb. 1. lappm.

91-5

8-5

6-12

Landet söder om Dalarne

88-3

2-12

Hela landet utom Norr- o. Västerb. 1. lappm

90 2

98 Den årliga virkesförbrukningen under perioden 1929—1930, under år 1931 och år 1932 samt den beräknade avverkningen har angivits till c:a 3962. 33-09, 30-63 resp. 4905 milj. fm3. Den häremot svarande arbetskraftåtgången har uppskattats till c:a 40*9, 35'2, 32'9 resp. 53*i milj. mansdagsverken per år. Det vill alltså synas, som om arbetskraftåtgången, i mansdagsverken räknat, är obetydligt större än avverkningen i fm3. I stort genomsnitt torde man måhända kunna räkna med, att arbetskraftåtgång i mansdagsverken och avverkning i fm3 äro lika. Avvikelsen från denna regel är självfallet störst för de »beräknade» förhållandena, 49 milj. fm3 avverkning och 53 milj. dagsverken, beroende på den ökade omfattning, vari skogsvårdsåtgärder av grundförbättrande natur då förutsatts komma till utförande.

60 IV. Reflexioner med anledning a v vissa r e s u l t a t a v de grundläggande u t r e d n i n g a r n a . Behovet av ökade avverkningar. Vissa resultat Av de grundläggande utredningar, för vilka i det föregående redogjorts, Utaaande'u.i' n a v a s o m viktigaste resultat framgått följande : redningarna. 1) att virkesförbrukningen från att under perioden 1929—1930 hava utgjort c:a 39'52 milj. fm3 per år för år 1931 nedgått till c:a 33*09 milj. fm3 och år 1932 sannolikt endast kommer att belöpa på c:a 30*6 3 milj. fm3; 2) att en för landets samtliga skogar upprättad avverkningsberäkning visar, att det årliga virkesuttaget med iakttagande av god skogsvård borde kunna uppgå till c:a 49os milj. fm3; 3) att arbetskraftåtgången inom skogsbruket, som under vissa givna förutsättningar för perioden 1929—1930 årligen beräknats utgöra c:a 40'9 milj. dagsverken samt för åren 1931 och 1932 c:a 35*2 resp. c:a 32*9 milj., vid avverkning enligt nyssnämnd beräkning och fullständigt tillvaratagande av allt därvid utfallande virke samt vid genomförande av ett 30-årsprogram med avseende på utförandet av skogsvårdsåtgärder av grundförbättrande natur, skulle utgöra c:a 53'i milj. dagsverken, motsvarande en ökning i jämförelse med år 1931 av 17*9 milj. och med år 1932 av c:a 20-2 milj. dagsverken, samt 4) att avverkningsarbetenas omfattning är av avgörande betydelse för arbetskraftåtgången inom skogsbruket, enär i genomsnitt c:a 90 % av denna beräknats belöpa på dylika arbeten. Skogsbrukets De under de senaste åren starkt minskade virkesuttagen och det som en lägeTter- ^ l j d därav reducerade arbetskraftbehovet inom skogsbruket äro en följd av verkar starkt minskad efterfrågan på virke och fallande priser å denna vara. För landets Pa ekoZomi'1' s ^ ° g s a g a r e n a v a förhållandena härigenom blivit synnerligen bekymmersamma, och även för de träförädlande industrierna hava vinstmöjligheterna i ytterlig grad beskurits. Detta skogsbrukets och den därmed förenade industriens ogynnsamma läge återverkar starkt på samhället i sin helhet och dess ekonomi. Samtidigt som stat och kommuner få vidkännas minskning i skatteintäkterna, tvingas de nämligen att utbetala stora summor i arbetslöshetsbidrag. De sakkunniga hava inledningsvis framhållit, att ett bärkraftigt skogsbruk och en lönande träförädlingsindustri måste anses vara en grundförutsättning för att drägliga försörjningsvillkor skola råda inom vårt land. Efter jordbruket torde väl skogsbruket och den därpå grundade industrien få anses vara landets viktigaste näring. Det innebär näppeligen någon överdrift att säga, att för stora delar av vårt land möjligheterna att bedriva skogsbruk utgöra de enda förutsättningarna för landets bebyggelse. Det måste därför ur försörjningssynpunkt sägas vara av synnerlig vikt, att skogsbruket och

(il

träförädlingsindustrien upprätthålles i den omfattning, ett rationellt utnyttjande av virkestillgångarna medger.

I d e t föregående har visats, att ett sådant utnyttjande förutsätter en be- Ökade awerk tydligt ökad avverkning i jämförelse med virkesuttagen under senare år. ""ST "änsk~ Att en dylik avverkning är önskvärd för motverkande av arbetslösheten är ur skogsutan vidare uppenbart. Det torde emellertid vara lämpligt att här något vårdssynnärmare angiva skälen, varför en dylik stegrad avverkning även ur ren skogsvårdssynpunkt måste anses eftersträvansvärd. Det vore sålunda ej ägnat att förvåna, om den meningen framfördes att det ej är att beklaga, att virkesuttagen för närvarande äro små. Med nuvarande låga virkespriser giva ju avverkningarna endast ringa behållning. Det kunde då synas vara till allmän fördel att spara på skogen, tills virket bleve bättre betalt. En dylik uppfattning är såtillvida befogad, som det är ofrånkomligt, att avverkningarna i sin mån måste rätta sig efter konjunkturerna. Ser man förhållandena i stort måste man emellertid göra gällande, att skogsvården blir lidande, om avverkningarna för längre tid sjunka i alltför hög grad. Man får nämligen ej tro, att man kan vinna högsta möjliga avkastning av skogen genom att sparsamt hugga i denna; i allmänhet realiseras detta önskemål lättare genom stora virkesuttag, under förutsättning, naturligtvis, att avverkningarna ske på lämpligt sätt. Det kapital, våra skogar representera, måste nämligen, om det skall giva skälig värdeavkastning, även underkastas vederbörlig vård och skötsel. Sker ej detta, kommer dess värde att nedgå och dess avkastningsförmåga att förringas. Vid god skogsskötsel måste yxan hållas i gång. De ojämförligt viktigaste åtgärderna för skogens vårdande bestå nämligen av sådana huggningar — röjningar och gallringar — därvid de sämsta trädindividerna avlägsnas, på det att tillväxten må bli förlagd till de bästa stammarna, som alstra värdefullt gagnvirke. Dylik skogsskötsel eller skogsvård, som normalt måste bedrivas inom varje skogsbruk, får ej eftersättas. I annat fall kommer förr eller senare skogsbrukets produktionsförmåga att minskas. Betydelsen av ifrågavarande huggningar framstår särskilt klart i tider som de nuvarande, då den skärpta konkurrensen medfört starkt stegrade krav å gagnvirkets kvalité. En inskränkning av avverkningarna som en följd av dåliga konjunkturer innebär framförallt en minskning av de beståndsvårdande huggningarna. Under sådana tider lämna nämligen dessa intet eller ringa rotnetto, under det att huggningarna i den mogna skogen alltid giva bättre behållning. De senaste årens nedgång i virkesuttagen måste därför icke minst ur skogsvårdssynpunkt anses betänklig. De beståndsvårdande huggningar, varom i det föregående talats, kan sta- Åtgärder för ten ej framtvinga med tillhjälp av gällande skogslagstiftning. Det torde utan kom^nd'e av vidare vara givet, att i nuvarande läge en skärpning av skogslagstiftningen okade awerkej kan ifrågakomma. Likaså synes det vara uppenbart, att direkta statsanlingar. slag ej böra ställas till skogsägarnas förfogande för genomförande av den

62 normala skogsvård eller skogsskötsel, varom nu är fråga. För stärkande av vårt skogsbruks produktionskraft och för övervinnande av den arbetslöshet, de minskade virkesuttagen medfört, måste följaktligen andra utvägar sökas, som skapa ekonomiska förutsättningar för ett ökat utnyttjande av våra skogstillgångar, d. v. s. leda till förbättrade avsättningsförhållanden för skogens produkter. Ökade virkes- Av den officiella statistiken kan man utläsa, att exporten av skogsproduktion /"av ex- t e r f ö r p e r i o c i e n 1929—1930 resp. år 1931 motsvarat en årlig virkesförbrukportandamal.

r

.

r

_

°

ning av, i runt tal, 22 resp. 17 milj. fm3. Jämföras dessa siffror med den för samma år beräknade totala virkesförbrukningen framgår därav, att det för exportändamål konsumerade virket utgjort för perioden 1929—1930 i genomsnitt c:a 56 % och för år 1931 c:a 51 % av den totala virkeskonsumtionen. Härav följer, som allmänt är känt, att exportmarknaden är av synnerlig vikt, när det gäller vårt skogsbruks och den därmed förbundna industriens avsättningsförhållanden. Måhända kan det med hänsyn till vår starkt passiva handelsbalans få anses ligga inom möjligheternas gräns att genom handelspolitiska åtgärder ernå en viss ökning i exporten av virkesprodukter. Enligt de sakkunnigas åsikt torde emellertid en än så skicklig handelspolitik ej kunna tillgodoföra oss de priser å produkterna, som med hänsyn till våra nuvarande tillverkningskostnader kunna befinnas skäliga. Innan dessa blivit anpassade till en nivå, som kan anses rimlig i jämförelse med de förhållanden, som å ifrågavarande områden äro rådande i de länder, vilka skarpast konkurrera med oss på världsmarknaden, torde man därför nödgas förutsätta, att genom angivna åtgärder eventuellt öppnade möjligheter till ökad export ej skola öva sådant inflytande på skogsbrukets bedrivande, att detta därigenom skall i tillfredsställande grad kunna bidraga till landets försörjning. De priser, skogsägarna komma att erhålla för sitt gagn virke, torde ej, som fallet var exempelvis under åren 1928—1929, sätta dem i stånd att i önskvärd omfattning utföra de beståndsvårdande huggningar, som ur skogsvårdssynpunkt äro av största vikt och samtidigt av särskilt stor betydelse för arbetslöshetens motverkande. De sakkunniga hysa den uppfattningen, att det för ett land som Sverige, med det kanske högsta exportvärdet per kapita i hela världen, måste vara i hög grad angeläget att intet underlåtes, som kan vara ägnat att upprätthålla och befrämja exporten. Det ligger dem därför fjärran att söka förringa de resultat, som för skogsbrukets del kan vara att förvänta av utav statsmakterna vidtagna åtgärder till ett förbättrande av den träförädlande industriens avsättningsförhållanden på världsmarknaden. I nuvarande läge anse de emellertid, att man ej har rätt lita till, att inom den närmaste framtiden sådan förbättring av exportmarknaden för träförädlingsindustriens produkter skall inträda, att skogsbruket därigenom inom kort åter skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin viktiga funktion i samhället.

63 Enligt de sakkunnigas förmenande kan man för närvarande endast räkna ökade virkesmed förbättrade förhållanden i detta avseende, om man jämsides med en i . utty pr •

-IT

IB i . » i i

i

• i

un

momlanasför-

viss mån ökad export lyckas inrikta utvecklingen darhan, att vara virkestill- brukning. gångar kunna göras till föremål för en väsentligt vidgad inomlandsförbrukning. Härvid torde man ej böra förutsätta, att genom direkta åtgärder från det allmännas sida skall kunna ernås en nämnvärd ökning av förbrukningen av sågat virke, då en huvudförutsättning härför är, att, bland annat, byggnadsverksamheten ökas. F ö r att detta skall ske, måste emellertid — förutom ett nedbringande av byggnadskostnaderna — de ekonomiska förhållandena i alla avseenden förbättras och ett näringslivets allmänna uppsving äga rum, vilket är beroende av en mångfald samverkande omständigheter, som icke här kunna göras till föremål för bedömande. Däremot torde för nu ifrågavarande syfte sådana statsåtgärder bliva mera effektiva, som direkt taga sikte på att skapa betingelser för en ökad användning av virke för bränsleändamål o. dyl. Aro sådana åtgärder med större räckvidd genomförbara, blir skogsbrukets samtidigt ökade förmåga att erbjuda försörjningsmöjligheter av stor betydelse.

De senaste årens virkeskonstimtion för olika ändamål i jämförelse med virkesuttaget enligt upprättad avverkningsberäkning. Innan de möjligheter skärskådas, som stå till buds för att ernå ett ökat utnyttjande av virkestillgångarna på inhemska förbrukningsområden, har ansetts lämpligt verkställa en mera ingående jämförelse mellan de senaste årens virkeskonsumtion för olika ändamål samt virkesuttagets omfattning och beskaffenhet enligt upprättad avverkningsberäkning.

Vad först beträffar gagnvirket, vilja de sakkunniga erinra om samman- Virke för ställningen å sid. 55, som visar, bland annat, att förbrukningen av dylikt virke s'"^^'ss"fh för hela landet uppskattats utgöra under perioden 1929—1930 i medeltal c:a industrierna. 29*42 milj. fm3 per år, under år 1931 c:a 23*45 milj. fm3 och under år 1932 c:a 21*4 3 milj. fm3, samtidigt som avverkningen av gagnvirke beräknats kunna uppgå till c:a 30*9 7 milj. fm3. I ovanstående förbrukningssiffror ingår virke för sågverks- och pappersmasseindustrierna enligt följande: Perioden 1929 —1930 per år

l r 1931

År 1932

Milj. fm8 Sågverksindustriens förbrukning Pappersmasseindustriens förbrukning Summa

12-81

8-51

7-50

12-06

10-61

9-59

24 SJ

1709 Den beräknade gagn virkesavverkningen, varmed såsom tidigare nämnts avses friskt, rakt etc. barr- och björkvirke från och med 4 eng. tum i topp och däröver av viss minimilängd, sammansättes av barrträdsvirke enligt följande:

64 Milj. fm» 13*62 13*62 Summa 27*2 4 Om man utgår ifrån, att detta gagnvirke under ifrågavarande förhållanden lämpligen skulle hava förbrukats inom sågverks- och pappersmasseindustrierna, skulle alltså vid beräknad avverkning till sagda industriers förfogande hava stått ett sammanlagt virkesbelopp av c:a 27*24 milj. fm3. Hela detta belopp torde dock icke hava kunnat komma dessa till godo. För tillverkning av sliprar, stolpar, plywood och snickerivaror m. m. samt för olika husbehovsändamål och för export i obearbetat skick åtgå nämligen vissa kvantiteter gagnvirke av barrträ, vilka de sakkunniga approximativt uppskattat till i medeltal per år under perioden 1929—1930 3*74 milj. fm3, år 1931 3*04 och år 1932 3o5 milj. fm3. Av den normala kvantiteten 2724 milj. fm3 skulle sålunda sagda år till sågverkens och pappersmassefabrikernas disposition kunnat ställas resp. c:a 23*60, 24*20 och 24i9 milj. fm3. Tall Gran

Vad beträffar fördelningen på olika grovleksklasser av det gagnvirke av barrträ, som beräknats skola avverkas, torde följande böra framhållas. Antar man att av tall gagnvirke om minst 6 eng. tum i topp samt av gran dylikt virke om minst 8 eng. tum utgör råvara för sågverksindustrien ävensom att övrigt gagnvirke av nu nämnda trädslag lämpligen konsumeras inom pappersmasseindustrien, framgår av tabellen å sid. 36 de bruttomängder av sagda sortiment, vilka beräknats kunna uttagas. För ernående av full jämförbarhet med övriga i detta sammanhang meddelade siffror måste emellertid ifrågavarande bruttomängder reduceras för krökar, röta o. dyl. De å sid. 38 angivna avdragsprocenterna äro för sådant ändamål icke direkt användbara, enär de avse allt virke från 4 eng. tum i topp och däröver sammantaget. De kunna icke utan vidare anses gälla beträffande de särskilda sågtimmereller massavedklasserna, då sannolikheten talar för att avgången till följd av omförmälda defekter är större från sågtimmer- än från massavedklassen, till vilken senare en viss del av det kasserade sågtimret kommer att föras. Användbart material för en någorlunda exakt beräkning av ifrågavarande virkesavgång inom de olika grovleksklasserna förefinnes icke. Av denna anledning hava de sakkunniga sett sig nödsakade att tillämpa ovan omnämnda avdragsprocenter jämväl på de skilda grovleksklassernas bruttobelopp, varvid erhållits följande kvantiteter avverkningsbart friskt virke: Av sågtimiucr- Av massaveddiniension dimeiiBion Milj. fm3 Tall

... . Summa

9-7(!

3-86

3-59

1389 Av nyss anförda skäl synes man kunna utgå från, att sågtimmervirket är något för högt beräknat, massavedsvirket däremot något för lågt. Härför

05 t a l a r även d e t förhållandet, a t t hela k v a n t i t e t e n v i r k e m e d m i n s t 6 r e s p . 8 t u m s d i a m e t e r icke kan i p r a k t i k e n bliva till s å g t i m m e r u t n y t t j a d , i d e t f o r d r i n g a r n a p å e n viss m i n i m i l ä n g d å t i m r e t g ö r a t t i viss u t s t r ä c k n i n g k o r t l ä n g d e r k o m m a a t t ingå i m a s s a v e d e n . F ö r e r h å l l a n d e av en ungefärlig u p p f a t t n i n g o m n u förevarande s p ö r s m å l t o r d e siffrorna ifråga dock k u n n a a n t a g a s b e s i t t a nöjaktig g r a d av tillförlitlighet. E f t e r avdrag, m e d lika b e l o p p å virke av s å g t i m m e r - och av m a s s a v e d d i m e n s i o n , för s å d a n t b a r r t r ä d s g a g n virke, som f ö r b r u k a s till sliprar, s t o l p a r e t c , skulle m e d v i r k e s u t t a g enligt u p p r ä t t a d a v v e r k n i n g s b e r ä k n i n g till s å g v e r k e n s och m a s s a f a b r i k e r n a s disposition hava k u n n a t s t ä l l a s följande virkeskvantiteter: I medeltal pr år under perioden 1929—1930

Sågverken Massafabrikerna . Summa

11-48 12'02 2350

Ar 1931

Ar 1932

Milj. fm3 11-83 12-87

12-86

11-83

Jämföras dessa siffror med förbrukningen inom industrierna ifråga under perioden 1929—1930, år 1931 och år 1932 framgår därvid, att under förstsagda period av dessa konsumerats ett virkesbelopp av 24*3 7 milj. fm3, eller något mer än vad beräknats borde stått till förfogande, under år 1931 19*12 milj. fm3 samt under år 1932 1709 milj. fm3 eller belopp, som med c:a 5*08 resp. c:a 7*io milj. fm3 understiga de virkeskvantiteter, som beräknats för ändamålet vara disponibla. I detta sammanhang torde även böra erinras därom, att pappersmasseindustrien, där förhållandena äro särskilt gynnsamma ur transportsynpunkt, även i viss utsträckning utnyttjar virke, som är klenare än 4 eng. tum i topp. Förutom barrträdsgagnvirke har, som tidigare visats (jmfr tabellen å sid. 38), beräknats kunna uttagas: Milj. fm3 av björkgagnvirke ' 378 » övrigt virke 18*08 Summa 21*81 Häremot svarar en uppskattad förbrukning enligt följande sammanställning: I medeltal pr år under perioden 1929-1930

i r 1931

År 1932

Milj. fm3 Lövträdsgagnvirke Annat virke Summa 2307 32

1-31

1-29

10-io

9-G4

9-20

11-41

1-29

Virke för andra ändamål.

66 Vid uttagande av beräknad avverkning skulle alltså under angiven tid följande virkeskvantiteter hava saknat avsättning: i medeltal per år under perioden 1929—1930 c:a lOio milj. fm3, år 1931 c:a 10*88 och år 1932 c:a 11*32 milj. fm3. Allt virke.

De virkeskvantiteter, som vid uttagande av beräknad avverkning icke skulle kunnat tillgodogöras, utgöra sålunda: I medeltal per år under perioden 1929-1930

År 1931

År 1932

Milj. fm 3 '

Summa

7-io

10-88

15-96

11-82 18-42

Synpunkter på den framtida utvecklingen av världshandeln ined virkesprodukter. I vad mån förhållandena under senaste år, som de avspeglas i ovan anförda siffror, kunna läggas till grund för bedömande av, hur framtiden i nu ifrågavarande avseende sannolikt kan komma att gestalta sig, måste givetvis ur olika synpunkter bliva föremål för noggrann prövning. Det har i sådant syfte synts de sakkunniga lämpligt, att här lämna vissa uppgifter rörande världens förråd av barrträdsvirke samt att beröra frågan om den sannolika utvecklingen av världshandeln med virkesprodukter. Av världens till c:a 3 000 milj. har uppskattade produktiva skogsmarksareal intages endast omkring en tredjedel av barrskog. Denna är likväl både för världens förbrukning av skogsprodukter och för den internationella handeln med dessa av dominerande betydelse. Världens stora lövskogsområden äro till övervägande del belägna i tropikerna. De tropiska skogarna äro både genom sin heterogena beskaffenhet — en mångfald arter äro intimt blandade i bestånden — och genom de ogynnsamma transportförhållandena svåra att exploatera. Till barrskogarnas ekonomiska betydelse har emellertid i än högre grad bidragit, att barrträdens virke lämpar sig bättre än lövträdens som byggnadsvirke och för framställning av papper, tvenne användningsformer, som taga huvudparten av allt gagnvirke i anspråk. Huvudmassan av barrskogarna återfinnes i ett brett bälte runt den norra tempererade zonen nedom tundrornas region. Övriga barrskogsförekomster hava väsentligen lokal betydelse. Världens förbrukning av barrträdsvirke har, såsom naturligt är, fyllts från de delar av det stora barrskogsbältet, som legat bäst till i förhållande till förbrukningscentra. Tvenne sådana centra hava efter hand utbildat sig i de delar av världen, där den vita rasen särskilt genom industrialiseringen nått en större folktäthet, i Nordamerika och Europa. Förbrukningen i dessa

har under de senare decennierna vuxit i ett tempo, som gjort det nödvändigt att utsträcka avverkningarna till allt mera avlägsna delar av barrskogsbältet. Omkring hälften av detta är emellertid ännu orört av kommersiell exploatering. Detta är fallet med huvudparten av Sibiriens skogsvidder samt en betydande del av Canadas och Nordrysslands. E n allmän föreställning om världens virkeshushållning under »normala» efterkrigsår ge nedanstående uppgifter, avseende ett medeltal för åren 1925— 1927.1 Världens skogsareal, avverkning och förbrukning av barrträdsgagnvirke. (Kubikmasseuppgifter exkl. bark.)

Världsdel

Produktiv skogsareal

Avverkning av barrträdsgagnvirke

Barr- och lövskog milj. har

Total milj. fms

Barrskog milj. har

Per har barrskog fm3

Förbrukning av barrträdsgagnvirke Total milj. fm3

Per inv. fm3 0-85

Europa

1-0

165 Nordamerika.

. 557

0-6

1-65

Sydamerika .

0 05

0-08

Asien

0l

004 Afrika

1 Os

0-03

Australien

0-8

0-63

3 007

468 s

024 Världen

Ovanstående förbrukning av barrträdsgagnvirke fördelar sig på olika användningsformer ungefärligen som nedan visas: 62 406

Procent av total 13*2 86-8

296 110

63*3 23-5

Milj. fm 3

Pappersmassa (papper) Trävaror Av trävarorna: Sågade varor Byggnadstimmer, props etc

Vill man söka att bedöma framtiden med avseende på tillgång och efterfrågan på barrskogsprodukter, måste man söka bilda sig en uppfattning om de tendenser, som äro verksamma i världens virkeshushållning. Vad först beträffar efterfrågan, kan man få en viss ledning i fråga om hur utvecklingen gestaltat sig genom att taga del av uppgifterna angående den internationella handeln med barrskogsprodukter. I efterföljande sammanställning hava sågade trävaror, massa och papper omräknats till motsvarande kvantiteter av runt virke exkl. bark. Därjämte ingå runt och bilat virke utan omräkning (brännved medräknas ej). 1 Dessa och följande sifferuppgifter från T. Streyffert, Världens barrskogstillgängar Stockholm 1931. 2 Att totalsiffrorna för avverkning och förbrukning ej helt överensstämma är beroende av primärmaterialets beskaffenhet.

68 Världshandeln med barrskogsprodukter, omräknad till rundvirke.' 1880

Trävaror

alla

slag

Massaved, massa, papper och papp Summa

1927 M i l j .

f

1928 ni

9 66

26 100

43 121

47 125

49 139

52 139

57 144

55 130

48 106

För nu ifrågavarande syfte torde man böra bortse från förhållandena under rådande kris. Man kan sålunda säga, att handelsomsättningen med avseende på barrskogsprodukter visar en ständig stigning. Att därmed även följer en ökande förbrukning är uppenbart. För bedömande av framtiden är det emellertid av vikt att även få ett mått på de förändringar, som själva förbrukningen undergår. Detta är möjligt beträffande två så viktiga länder som England och Förenta staterna. Utvecklingen i dessa är samstämmig däruti, att förbrukningen av trävaror, per invånare räknat, visat nedgång sedan sekelskiftet, medan papperskonsumtionen fortsatt att stegras i ett snabbt tempo. Nedgången i trävaruförbrukningen per invånare har varit tillräckligt stark att trots en fortsatt folkökning leda till en minskning av den totala förbrukningen av trävaror. I England har denna minskning varit rätt obetydlig, i Förenta staterna har den varit avsevärd. Det må emellertid tillläggas, att trävaruförbrukningen i Förenta staterna fortfarande, per invånare räknat, är två ä tre gånger större än i England. Att denna nedgång i trävaruförbrukningen sedan sekelskiftet ej återspeglas i ovanstående översikt rörande den internationella handeln är beroende på att importen till de flesta andra länder ökats. Därtill kommer, att förbrukningsminskningen i Förenta staterna föga återverkat på handelsomsättningen. Av vad nu anförts ligger det nära till hands draga den slutsatsen, att trävaruförbrukningen per invånare genom den industriella utvecklingen bringas att mer eller mindre hastigt stiga, men också att den förr eller senare nålen kulmen, varifrån nedgången kan vara mer eller mindre utpräglad. Förklaringen till detta utvecklingsförlopp torde vara att finna dels i att behovet av bostadsutrymme vid en stigande levnadsstandard efter hand blir tillfredsställt, varefter köpkraften riktas mot andra mindre nödvändiga ting, dels att trä i stigande omfattning har ersatts av andra material. Dessa andra material hämtas dock även i viss omfattning från skogen (kryssfanér, wallboard o. dyl.). Vill man härav söka draga en slutsats beträffande den framtida förbrukningen av trävaror för världen i dess helhet, kommer man till den rätt natur1 Siffrorna endast approximativa. uppskattas.

För år 1931 hava uppgifterna för en del länder måst

69 liga uppfattningen, att en kulmen förr eller senare nås även oberoende av virkestillgångarnas storlek. I själva verket förefaller det som om den kraftiga förbrukningsminskningen i Förenta staterna under efterkrigsåren mer än uppvägt ökningen i andra länder. Om man bortser från de nuvarande krisförhållandena borde emellertid det stora återuppbyggnadsarbetet i Eyssland åter hava bragt kurvan att stiga. Från världshandelssynpunkt synes den viktigaste konsekvensen av Förenta staternas sjunkande trävaruförbrukning ligga däruti, att Förenta staterna härigenom få ökade förutsättningar att själva samt med tillskott från Canada draga försorg om sin framtida trävaruförsörjning, vilket annars knappast torde hava kunnat ske utan import från andra världsdelar. För de trävaruexporterande länderna i Europa komma därför avsättningsförhållandena i framtiden liksom hittills väsentligen att bestämmas av efterfrågan från det övriga Europa samt i andra hand från utomeuropeiska världsdelar med undantag av Nordamerika. Det förefaller då sannolikt, att den nedgång i förbrukningen, som på lång sikt eventuellt kommer att äga rum i vissa länder, kan uppvägas av den förbrukningsökning, som väl alltjämt torde kunna väntas i andra länder, som genom industrialisering eller annorledes förvärva en högre levnads- och bostadsstandard. Däremot måste man beteckna det som mera ovisst, att någon väsentlig ökning av trävaruförbrukningen i de europeiska exportländernas avsättningsområden skall komma till stånd på lång sikt sett. E n sådan ökning kan man däremot med största sannolikhet förespå för världen i dess helhet beträffande pappersmassa, som jämte papper kommer till användning för flera andra i betydelse växande ändamål. Orsakerna äro, bland annat, att finna i den ökade läskunnighet och ökade fritid, som merendels följa den ekonomiska utvecklingen. Den omfattande reklamverksamheten bidrar i hög grad till förbilligandet av tidningar och tidskrifter, som spridas till varje hem medelst ett allt mera fulländat kommunikationssystem. Den moderna varudistributionens förbrukning av pappersemballage är betydande. Att döma av den kraftiga stegringen av pappersförbrukningen i alla viktigare länder före den innevarande krisen är det ännu långt till en blivande kulmen för världens pappersförbrukning. Den sannolika utvecklingen med avseende på världens framtida förbrukning av barrskogsvirke måste emellertid även ses i samband med den utveckling, som synes sannolik med avseende på den blivande tillgången härå. Vad beträffar Nordamerika, vilken världsdel ensam svarar för c:a hälften av världens avverkning och förbrukning av barrträdsgagnvirke, så angiva officiella, ehuru synnerligen löst grundade uppgifter om tillväxten, att denna flerfaldigt understiger avverkningen. Tillväxten anses emellertid efter hand som urskogarna avverkas och ersättas av nya bestånd komma att undergå en betydande ökning, särskilt om vissa elementära åtgärder för erhållande av återväxt vidtagas. Enär beräkningen av tillväxten uppenbarligen är mycket försiktigt gjord, och då det synes sannolikt, att förbrukningen av trävaror kommer att ytterligare nedgå från sin alltjämt höga nivå, finnas, som redan nämnts, vissa förutsättningar för att Nordamerika, trots den hittillsvarande

70 skogsskövlingen, skall kunna sörja för sitt behov av trävaror utan avsevärt tillskott från andra världsdelar. Dess nuvarande rätt betydande export torde emellertid komma att undergå en minskning. Beträffande Nordanerikas pappersförbrukning finnas inom denna världsdel tillräckliga råvarutillgångar för att medgiva en betydande ökning av densamma, men enär er sådan ökning förutsätter ett ytterligare utsträckande av avverkningsrayontn förefaller det sannolikt, att Europa även i framtiden kommer att få länna sitt bidrag till Nordamerikas (Förenta staternas) pappersförsörjning. En självförsörjning vore emellertid tänkbar under förutsättning av tullskycd eller sådana tekniska framsteg, som möjliggöra att utan avsevärd kostnadsökning använda vissa trädslag för framställning av tidningspapper, vilka hittills blott kommit till användning för framställning av oblekt papper (omslagspapper etc). Vad därefter angår förhållandena i vår egen världsdel, kan det vara lämpligt att hänvisa till en jämförelse mellan tillväxt och avverkning av barrskogsgagnvirke, som utförts för den utom Eyssland belägna delen av Europa. Beräkningen, som avser »normala» efterkrigsår (åren 1925—1927), tjder på sannolikheten av att avverkningen avsevärt översteg tillväxten vid nämnda tidpunkt. l Under sådana förhållanden borde man hava rätt förvänta, att denna del av Europa, för att upprätthålla förbrukningen och exporten till andra världsdelar vid dess hittillsvarande nivå, skulle bliva beroende av ytterligare tillförsel från de nordryska skogarna utöver den, som då ägde rum. Detta framstår som så mycket mera sannolikt, då, enligt vad ovan antytts, pappersförbrukningen för såväl Europa som den övriga världen kan väntas undergå en avsevärd stegring. Detta ökade behov av tillförsel från de nordryska skogarna synes emellertid i viss grad motvägas av den tillväxtökning, som äger eller i varje fall sannolikt kommer att äga rum i Skandinavien och Finland. För västra och centrala Europa, där skogsvård redan länge utövats, synes en ytterligare ökning av tillväxten ej bliva så betydande. Vad slutligen beträffar Eysslands egen förbrukning, så har ju denna genom den nya planen för landets industrialisering undergått en synnerligen kraftig ökning. Även om Bysslands förbrukning ej alltid kommer att hålla sig på den nuvarande höga nivån är det dock sannolikt, att den kommer att ligga tillräckligt högt för att denna förbrukning jämte den avverkning, som behoves för det övriga Europa och den övriga världen, skall fullt ut taga i anspråk avkastningen från de nordryska skogarna. Virkesbehovet för den planerade och eventuellt också förverkligade storindustriella expansionen i västra Sibirien kan fyllas från angränsande delar av det sibiriska skogsbältet. Sibiriens östligaste, från Stilla havet tillgängliga skogar torde i ökad omfattning komma att behövas för den expansion, som även planeras för ifrågavarande landsdel, men därutöver komma de även att vara tillgängliga för en eventuell ökning av efterfrågan från Stillahavsländerna. En sammanfattning av vad i det föregående anförts kan formuleras sålunda. Så vitt det i vissa avseenden osäkra materialet beträffande den hittillsvarande 1 Världens barrskogstillgångar, sid. 83. Avverkningen beräknades till 143 milj. fm3, den u t t a g b a r a tillväxten till 124 milj. fm 3 (barrträdsgagnvirke exkl. bark).

71 utvecklingen gör det möjligt att med någon sannolikhet yttra sig om framtiden, synes denna innebära, att förbrukningen av barrskogsvirke för vissa delar av världen kommer att undergå en minskning, för andra delar en ökning. Utvecklingen kan antagas komma att visa avvikande tendenser för olika huvudgrupper av skogsprodukter. Det sannolika behovet att utsträcka avverkningarna till nya urskogsområden torde emellertid genom förutvarande urskogars ersättande med växande skogar samt det tilltagande skogsvårdsarbetet inom de mera välbelägna barrskogsområdena av ekonomiska skäl komma att hållas inom så pass rimliga gränser, att inga verkligt svårtillgängliga urskogsområden behöva anlitas för att fylla världsmarknadens behov. Härav kan man i sin tur draga den slutsatsen, att barrskogsprodukterna visserligen torde komma att väl försvara sitt prisläge gent emot andra varor, men att någon verkligt betydande prisstegring i förhållande till dessa ej är att emotse. Detta får en viss bekräftelse av den gångna utvecklingen, i det att världsmarknaden kunnat tillgodose sitt behov av barrträ från allt mera avlägsna urskogsområden under de gångna seklerna utan avsevärd prisökning på barrskogsprodukter i förhållande till andra varor. Detta har möjliggjorts genom teknikens framsteg på såväl transportens som förädlingens områden. Inom ramen av denna utveckling har emellertid även en avsevärd ökning av rotvärdet inom välbelägna skogsområden kunnat inrymmas. Härtill kan fogas ytterligare ett par anmärkningar av mera allmän innebörd. Det må då först påpekas, hurusom en eventuell ökning av efterfrågan på barrskogsprodukter, som mycket avsevärt komme att överstiga vad här ifrågasatts, enligt all sannolikhet ej heller skulle för längre tid resultera i någon epokgörande ökning av priset på barrskogsprodukter i förhållande till allmänna prisläget, enär det är möjligt att utan allt för stora svårigheter finna ersättningsmaterial för dessa. Sådana ersättningsmaterial hava beträffande trävaror sedan lång tid tillbaka erbjudit en konkurrens, som bidragit att reglera förbrukning och prisnivå, vilka annars skulle under senaste decenniernas snabba expansion på näringslivets områden hava stigit högst väsentligt. A andra sidan är det föga troligt, att efterfrågan på barrskogsprodukter så länge världen befinner sig i framåtskridande skall komma att väsentligt minskas. Därtill erbjuder tekniken redan nu och än mer i framtiden allt för många möjligheter att på såväl mekanisk som kemisk väg framställa nya, helt artskilda produkter ur barrträ.

Den sannolika virkeskonsumtionen under den närmaste framtiden i jämförelse med virkesuttaget enligt upprättad avverkningsberäkning. Med utgångspunkt, i första hand, från de synpunkter, som ovan anförts beträffande världsmarknadens för virkesprodukter sannolika utveckling i framtiden, skola de sakkunniga nu söka att för vårt land bedöma, hur virkesförbrukningen under de närmaste åren kan komma att gestalta sig. Denna virkesförbrukning skall därefter ställas i förhållande till storleken och beskaffenheten av de virkesuttag, varöver enligt upprättad avverkningsplan skulle kunna förfogas.

72 Virke for såg- Vad beträffar det virke, barrträdsgagnvirke, som är av den beskaffenhet, verks- och a ^ ^ lämpligen kan förädlas inom sågverks- eller trämasseindustrierna, har tramasse-

i

o

.

T,

o

inm

i

ino-> • i

-j. •

industrierna, tidigare visats, att nämnda industrier under aren 1931 och 1932 icke varit i stånd att förbruka dylikt virke i önskvärd omfattning. Vidkommande utsikterna för sågverksindustrien att inom en ej alltför avlägsen framtid vinna en mera betydande utökning av sina avsättningsmöjligheter, torde det vara synnerligen svårt att därom uttala sig. Någon nämnvärd expansion inom ifrågavarande industri såsom en följd av ökad världsförbrukning av trävaror torde dock ej vara att förvänta. De sakkunniga hava därför av försiktighetsskäl ej ansett sig böra för den närmaste framtiden räkna med större årlig virkesförbrukning inom sågverksindustrien än under 1931, eller c:a 8*51 milj. fm3, enligt här använda beräkningsgrunder motsvarande en tillverkning av c:a 930 000 standards. Denna kvantitet avser uteslutande den i industristatistiken redovisade sågverksindustriens produktion. Däremot synes, av allt att döma, massaindustrien äga större förutsättningar att, när den nuvarande depressionen givit vika, ånyo vidga sitt avsättningsområde. Om sistsagda industri blir i stånd att i nöjaktig utsträckning anpassa sina tillverkningskostnader efter å världsmarknaden rådande prisläge å trämassa, samt om statsmakterna i erforderlig mån tillvaratager industriens intressen i handelspolitiskt avseende, vilja de sakkunniga tro, att det ej skall dröja mera avsevärd tid, innan ifrågavarande industri åter skall bliva i tillfälle förädla en virkeskvantitet av samma storlek, som vad genomsnittligt skedde under åren 1929—1930. Härför talar även det förhållandet, att cellulosans användningsområde i världshushållningen med säkerhet ännu ej tillnärmelsevis nått sin slutliga utdaning. Utgår man sålunda ifrån, att sågverksindustrien inom den närmaste framtiden ej skall överskrida 1931 års tillverkning, samt att massaindustrien snart åter skall nå upp i samma produktion som under åren 1929 — 1930, motsvarar detta en förbrukning av barrträdsgagnvirke inom nämnda industrier om sammanlagt c:a 20*67 milj. fm3. Då, som tidigare visats, den beräknade avverkningen av sådana virkessortiment, vilka äro ägnade för förädling inom ifrågavarande industrier, efter vissa avdrag uppgår till c:a 24*2 0 milj. fm3, skulle alltså av barrträdsgagnvirke uppstå ett överskott av c:a 36 3 milj. fm3. Det är i detta sammanhang att märka, att alltid en mindre del av det friska virke, som ur dimensionssynpunkt lämpar sig för sågverks- och massaindustrierna, icke skall kunna tillgodogöras av dessa. Man måste nämligen antaga, att förädlingsverken ej äro så belägna, att de med hänsyn till rådande transportförhållanden kunna nyttiggöra all den virkesavkastning från landets skogsmark, som ägnar sig och kan ställas till förfogande för industriell förädling. Härjämte måste jämväl förutsättas, att vid vissa huggningar utfallet av barrträdsgagnvirke blir så ringa, att det ej med ekonomisk fördel kan särskiljas från annat virke. Även på nu angivna grunder måste man därför räkna med, att det ej är möjligt att förädla allt ifrågavarande virke vid sågverks- eller massaindustrien. Man torde kunna förutsätta, att

73 det barrträdsgagnvirke, som ej användes för specialändamål eller för nämnda industriers behov, genomsnittligt är av låg kvalité. De sakkunniga hava även tidigare visat, att vid beräknad avverkning till- Virke för gången på annat virke än barrträdsgagnvirke uppgår till c:a 21*81 milj. fm3. "'"''"" <™tfaFörbrukningen av dylikt virke under år 1932 har uppskattats till c:a 10*4 9 milj. fm3. Man torde ej hava anledning förutsätta, att en opåverkad utveckling under den närmaste framtiden skall leda till nämnvärd ökning av ifrågavarande förbrukning. Överskottet av nämnda virkesslag kan alltså beräknas utgöra c:a H'32 milj. fm3. Under angivna förutsättningar skulle alltså vid uttagande av beräknad Allt virke. avverkning ett virkesbelopp om c:a (3*6 3 + 11-3 2 = ) 14'95 milj. fm3 icke kunna nyttiggöras. Denna virkeskvantitet består huvudsakbgen av klenare barrträdsvirke, avfall vid apteringen av barrträdsgagnvirke samt lövvirke. Kvist eller grenved ingår givetvis ej.

Med hänsyn till de förhållanden, som råda inom vårt skogsbruk med av- Hur stort seende på möjligheterna att tillvarataga allt vid avverkningarna utfallande ^wkeeUlopp virke, är det uppenbart, att det under alla förhållanden skall visa sig prak- för ken närtiskt ogenomförbart att tillvarataga hela den ovan angivna virkeskvantiteten. masie frmnr Detta gäller sålunda även om avsättningsbetingelserna för de virkesslag, skattad^örvarom fråga är, skulle bliva väsentligt förbättrade. Omöjligheten av ett brukning, årdylikt fullständigt utnyttjande framstår särskilt tydligt, om man betänker, rimiigJTöltatt i omförmälda virkesbelopp till icke ringa del ingår virke, som beräknats noder uttagas komma att avverkas inom zonerna 1 och 3, omfattande Norr- och Väster'"',.!f'a s Kogai •

bottens läns lappmärker resp. Jämtlands län och norra Dalarne, där å vidsträckta områden den glesa bebyggelsen ej skänker förutsättningar för användning av avfallsvirke. När man skall bedöma, hur stort virkesbelopp, som för den närmare framtiden, utöver nu uppskattad förbrukning, årligen skall kunna uthålligt uttagas och nyttiggöras ur våra skogar, måste man förvisso taga hänsyn härtill. Å andra sidan må emellertid även beaktas, att det arbete, som under senare tid nedlagts å grundförbättrande åtgärder inom skogsbruket liksom för genomförandet, överhuvud taget, av en intensivare skogsvård, förr eller senare kommer att medföra ökad virkesproduktion. Särskilt om man ser frågan på något längre sikt torde detta icke böra förbises. Det för den närmaste framtiden vid normal avverkning kalkylerade virkesöverskottet uppgår, som förut nämnts, till c:a 15 milj. fm3. Med hänsyn till rådande utdrivningsförhållanden, gles bebyggelse etc. i vissa delar av vårt land samt virkets delvis undermåliga kvalité finna sig de sakkunniga böra reducera detta med l[t, eller 5 milj. fm3. Denna virkeskvantitet skulle sålunda, beroende på alltför stora kostnader för tillvaratagandet m. m., under inga förhållanden kunna tänkas komma till utnyttjande. Återstoden, c:a 10 milj. fm3, som även den till huvudsaklig del torde böra förutsättas bestå av

74 klenare dimensioner och avfall av barrvirke samt lövvirke, synes emellertid böra kunna utan orimliga kostnader uttagas, om användning kan skapas för virket. Därest avsättningsmöjligheter kunna beredas, synes alltså, utöver för den närmaste framtiden uppskattad virkesförbrukning, årligen ur våra skogar kunna ställas till förfogande en virkeskvantitet av c:a 10 milj. fm3. Detta uttag skulle bliva till största gagn för skogsvården. Genom virkets utnyttjande mjtillskapade arbetstillfällen kunna, i dagsverken räknat, ungefärligen anses motsvara virkesuttagets storlek i fm3. Det måste följaktligen vara i hög grad önskvärt, att sådana åtgärder vidtagas, som planmässigt åvägabringa ökade möjligheter till förbrukning av det virke, varom nu är fråga. Med utgångspunkt från vad ovan anförts blir det nu de sakkunnigas närmaste uppgift att undersöka, på vilka näringslivets olika områden ett utökat tillgodogörande av virke kan ske. Förutom det virkesbelopp, för vilket, enligt vad ovan sagts, så långt möjligt användning bör beredas inom landet, skall därvid i viss omfattning jämväl tagas hänsyn till de icke oväsentliga kvantiteter virkesavfall av olika slag från den träförädlande industrien (sågspån, ribb, sulfitavfallslut m. m.), vilka för närvarande ej i sin helhet kunna användas. Detta avfall torde nämligen representera stora outnyttjade bränslevärden. Skulle dessa kunna med ekonomisk fördel komma till ett bättre utnyttjande, lärer detta stärka ifrågavarande industri och därmed även skogsbruket.

75 V. Områden, som kunna erbjuda möjligheter till ökat utnyttjande av trä. I det föregående har gjorts gällande, att utöver den virkeskonsumtion, som för närvarande äger rum till husbehovsändamål och som för den närmaste framtiden kan räknas med inom träförädlingsindustrien för export, avsevärda virkeskvantiteter, i huvudsak bestående av klenare dimensioner och avfall av barrvirke samt lövvirke, om möjligt böra beredas användning inom landet, därest skogsbruket skall i tillfredsställande grad kunna bidraga till landets försörjning. Härjämte har framhållits betydelsen av att även nyttig användning beredes för de avfallsprodukter från träförädlingsindustrien, vilka för närvarande ej kunna tillgodogöras.

Förbrukningen av utländska, fasta kolbränslen. När det gäller att undersöka möjligheterna för nyttiggörande av omförmälda virkeskvantiteter är det naturligt, att blicken i första hand riktas mot sådana användningsområden, som genom sin storleksordning kunna tänkas bli av väsentlig betydelse för virkesavsättningen. Den fråga, som därvid främst tilldrager sig uppmärksamhet, är otvivelaktigt spörsmålet rörande landets försörjning med bränslen för uppvärmnings- och kraftändamål. Ehuru vi i våra skogar, vattenfall, torvmossar, kol- och skifferfyndigheter äga stora bränsle- och krafttillgångar, måste, som bekant, vårt behov av bränsle för dylika ändamål i mycket betydande utsträckning tillgodoses genom import. De utländska bränsleslag, som därvid komma i fråga, kunna efter sin beskaffenhet indelas i fasta och flytande bränslen. De förstnämnda användas i huvudsak för uppvärmnings- och ångbildningsändamål, de senare mestadels för motordrift. De sakkunniga, som i annat sammanhang skola beröra frågan, i vad mån ifrågavarande utländska bränslen kunna ersättas med inhemska träbränslen, vilja till en början framlägga vissa uppgifter rörande importen och förbrukningen för olika ändamål av utländskt fast kolbränsle. Importsiffror m. m. F ö r att belysa omfattningen av importen av fasta kolbränslen har med den officiella statistiken till grund upprättats efterföljande sammanställningöver införseln till landet av stenkol, koks och kolbriketter under år 1913 samt åren 1922—1931 ävensom de tre första kvartalen av år 1932. I anslutning till denna må följande framhållas. Då exporten från Sverige av de bränsleslag, varom nu är fråga, är obetydlig, torde uppgifterna i sammanställningen kunna anses i stort visa, hur vårt lands behov av utländska fasta kolbränslen gestaltat sig, bortsett från de kvantiteter dylikt bränsle, som i utländska hamnar intagits å svenska fartyg och därför icke statistiskt redovisats. Vad särskilt den till landet importerade stenkolskvantiteten be-

7<; Koks

S t o n k o 1

ir

1913 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 (tre kvartall..

Kvantitet i milj. ton

Därav antracit

4-9

0l51

2-6

0'087

33 Värde i milj. kronor

Därav antracit

Kolbriketter

Kvantilot i milj. ton

Värde i milj. kronor

Kvantitet i milj. ton

Värde i milj. kronor

4 - 22

0-50

13-9

0-025

0-40

4-87

0-52

18o

0'0005

0-02

0-084

89o 71 i 96i

3-85

21-6

0'002

4o

0'091

98-8

4'22

0-76

25-3

0-014

0-13

3-7

0'089

76-9

3-77

0-58

15'0

0'015

0-46

3i

0-085

4-25

0-86

22-4

0'095

3-3

4-9

0'077

97-7

3-21

23-s

0'019

0-55

4-1

0'07d

G8-7

2-02

1-1

26-6

0-024

0-G9

0-016

0-47

0-007

0-20

0-ou

5o

0-073

92-7

2-79

1-3

32-2

4-8

0-076

84-8

2-60

1-2

4-5

0-075

G9-5

2-68

1-4

28-c 31o

3o

0-8

0-004

träffar är att märka, att den i sin helhet icke är direkt avsedd för uppvärmnings- eller kraftändamål; en mindre del av densamma användes nämligen av gasverken för framställning av gas och vissa andra kemiska produkter. E n granskning av sammanställningen visar, bland annat, att stenkolsimporten, som år 1913 utgjorde 4*9 milj. ton med ett värde av 89 milj. kronor, under efterkrigsåren belöpte å väsentligt lägre kvantiteter, för att åren 1927—1929 åter nå upp till ungefär samma myckenhet som år 1913. Efter år 1929 har den sakta sjunkit, med all sannolikhet till följd av den allmänna depressionen inom näringslivet. Den uppgick dock ännu år 1931 till 4*6 milj. ton med ett värde av 69*6 milj. kronor. I betraktande av de senaste årens starka industriella utveckling kan det synas anmärkningsvärt, att stenkolsimporten under efterkrigstidens högkonjunkturår icke nått högre kvantitet än år 1913. Förklaringen härtill torde böra sökas dels däri, att industrien, som konsumerar den helt övervägande delen av all importerad stenkol, successivt genomfört omläggningar av driften i bränslebesparande syfte, dels i den framåtskridande elektrifieringen. Av den kvantitet stenkol, som årligen importeras till landet, utgöres en mindre del av antracit, vilken så gott som uteslutande användes som hushållsbränsle. Från att år 1913 hava utgjort 151000 ton, värda 4'2 milj. kronor, har antracitinförseln år 1931 sjunkit till 75 000 ton med ett värde av 2*7 milj. kronor. Under åren 1927—1931 har sagda import hållit sig någorlunda konstant i c:a 75 000 ton. Koksimporten har under ifrågavarande redovisningsår visat en i det närmaste oavbruten stegring eller från 0'5o milj. ton med ett värde av 13*9 milj. kronor år 1913 till 1*4 milj. ton, värda 31*0 milj. kronor år 1931. Till kvantiteten har sålunda koksimporten sedan år 1913 nära tredubblats. Den

77 avsevärda importökningen torde framförallt vara beroende på en allt allmännare användning av kokseldade centraluppvärmningssystem. För att i någon mån belysa utvecklingen under senare år från lokal uppvärmning till centraluppvärmning må nämnas, att antalet centraluppvärmda lägenheter i vårt land, enligt hyresräkningarua åren 1924, 1926 och 1928, på fyra år drygt fördubblats, såväl absolut som procentuellt räknat. Importen av kolbriketter är obetydlig såväl till kvantitet som värde. Briketterna användas huvudsakligen som hushållsbränsle. Söker man, med bortseende från rådande krisläge, att ur nyss anförda siffror och övriga kända fakta avläsa den nuvarande tendensen i utvecklingen av vår import av fasta kolbränslen, torde man i korthet kunna angiva denna sålunda. Trots det industriella framåtskridandet synes stenkolsimporten numera hava nått ett jämviktsläge, framkallat dels därav, att industriens ökade kraftbehov i allt större utsträckning tillgodoses med elektrisk energi, dels av framstegen på bränsleekonomiens område. Koksimporten synes däremot ännu icke hava kulminerat, då uppvärmningsanordningar, eldade med koks, vinna allt större utbredning icke blott i städerna utan även på landsbygden. De i tabellen sammanförda uppgifterna visa, att vårt lands import av fasta kolbränslen är betydande. För år 1931 belöpte den å tillhopa nära 6 milj. ton med ett värde av drygt 100 milj. kronor. Efter bränslevärde räknat motsvarar sagda kvantitet, i runt tal, 25 milj. fm3 ved inkl. bark, cl. v. s. ett virkesbelopp, som för närvarande icke torde vara möjligt att uthålbgt uttaga ur våra skogar vid bibehållande av oförändrad virkesförbrukning för andra ändamål. I detta sammanhang måste dock understrykas, att de fasta kolbränslenas användning i stor utsträckning är sådan, att de ej utan betydande olägenheter kunna ersättas med vedbränsle. I viss omfattning kan emellertid detta ske utan tekniska svårigheter eller ekonomiska nackdelar. Härom mera i det följande. Koiforänsleförforukningens fördelning på olika konsumentgrupper. En första förutsättning för att man skall vara i stånd att bedöma vilka möjligheter, som föreligga beträffande det importerade fasta kolbränslets ersättande med inhemskt vedbränsle, är att man äger kännedom om, hur förbrukningen av ifrågavarande kolbränslen fördelar sig på olika konsumentgrupper. Vad beträffar stenkolet, hava de sakkunniga låtit verkställa en utredning rörande förbrukningen härav år 1930 vid: A. S:ationära anläggningar, tillhörande staten, vilka indelats i följande grupper a) civila anläggningar b) statens järnvägars anläggningar c) lartförsvarets » d) sjöförsvarets » B. Stationära anläggningar, tillhörande landsting och kommuner.

stenkol.

78 De för utredningen erforderliga primäruppgifterna hava beträffande statens civila anläggningar lämnats av socialstyrelsens värmetekniska avdelning, för statens järnvägars stationära anläggningar av statens järnvägars värmeoch sanitetstekniska avdelning samt för lantförsvarets och sjöförsvarets anläggningar av arméförvaltningen resp. marinförvaltningen. F ö r landstingsanläggningarna äro förbrukningssiffrorna hämtade från grundmaterialet till svenska landstingsförbundets utredning rörande möjligheten att vid landstingens sjukvårdsinrättningar i ökad utsträckning använda inhemskt bränsle. Därjämte hava uppgifter infordrats från Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping rörande kolförbrukningen vid dessa städers sjukvårdsinrättningar. Under denna rubrik inrymmes även kolförbrukningen vid större sjukvårdsinrättningar, tillhörande välgörande stiftelser, men däremot ej förbrukningen vid kommunala gas- och elektricitetsverk, som redovisas för sig. . Med stöd av uppgifter från svenska stenkolsimportörernas förening har vidare en uppskattning kunnat ske rörande importen av sådana stenkol, som förbrukas för hushållsändamål, s. k. hushållskol. Denna import har uppgått till 134 900 ton normalkol. Med normalkol avses kolbränsle med ett effektivt värmevärde av 6 700 kcal per kg. Enligt kommerskollegii statistik utgjorde totala förbrukningen av importerade stenkol år 1930: Ångkol 3476695 ton Gaskol m. m 716 472 » Summa 4 193 167 ton, motsvarande med användande av samma reduktionstal, som i övrigt använts i denna utredning, 4 320 000 ton normalkol. Förbrukningen under samma år av svenska kol har uppskattats till 313 000 normalton. Landets totala stenkolsförbrukning skulle alltså sagda år hava uppgått till 4 633 000 normalton, som med ledning av nyssberörda primäruppgifter samt andra inhämtade uppgifter kan, i avrundade siffror, specificeras på följande sätt: Anläggningar tillhörande Total förbrukning Staten. Normalton % Civila 45 000 1*0 Lantförsvaret 16 000 0*3 Sjöförsvaret, stationära 9 000 0'2 » .fartyg.. 30 000 0*6 S. J., tåg-, lok- och vagnsrörelse 404 000 8*7 » , stationära 27 000 531 000 ^ 6 ]T4 Enskilda och kommuner. Landsting och kommuner 73 000 1*6 Elektricitetsverk 130 000 2*8 Gasverk 505 000 10*9 Enskilda järnvägar 422 000 9i Industrier 2 433 000 52*6 2 9 Hushållsförbriikning (av importerade kol) 135 000 3 698 000 ' 79-9 Ej specificerad förbrukning, innefattande bland annat kol för handelsflottan (bunkerkol) 404 000 8*7 Summa 4 633 000 1C0* o

79 I den bär ovan redovisade stenkolsförbrukningen inrymmes ej antraciten. Av de meddelade importsiffrorna framgår, att sedan år 1922 den årliga införseln varierat inom jämförelsevis snäva gränser. För år 1931 uppgick importen till c:a 90000 normalton. Antraciten förbrukas i huvudsak för hushållsändamål, såsom kaminbränsle o. dyl. Uppgifter rörande stenkolsförbrukningen zonvis under år 1930 för vissa specificerade ändamål finnas sammanställda i tabellen å sid. 106 och 107. Med stöd av en av civilingenjören N. Telander utförd undersökning rörande 1930 års kokskonsumtion för vissa ändamål samt inhämtade primäruppgifter av samma slag som för stenkolsförbrukningen har utredning verkställts rörande 1930 års totala koksförbrukning. Denna har därvid fördelats på följande huvudgrupper: A. Statens anläggningar, indelade i: a) civila anläggningar b) statens järnvägars anläggningar c) lantförsvarets » d) sjöförsvarets » B. Landstingens anläggningar. C. Enskildas och kommuners anläggningar. Koksförbrukningen vid vissa av nu ifrågavarande anläggningar, fördelad på olika zoner, framgår av tabellen å sid. 106 och 107. Enligt kommerskollegii statistik utgjorde totala förbrukningen av importerad koks år 1930 1192 000 normalton. Förbrukningen under samma år av vid svenska gas- och koksverk tillverkad koks belöpte å 383 000 normalton. Landets totala koksförbrukning under sagda år skulle alltså hava uppgått till 1 575 000 normalton, som med ledning av inhämtade uppgifter kan, i avrundade siffror, specificeras sålunda: Anläggningar tillhörande State». Civila Lantförsvaret Sjöförsvaret S J * Enskilda och kommuner. Landsting Industrier Övri a S Ej specificerad förbrukning

Total

•

förbruknin

Normalton 36 000 20 000 3 000 L^2 66000

18 000 358 000 - 1122 000 1498000 11000 Summa 1 575 000

S % 23 1*3 02 ±1

4-2

11 228 7 l2 95*1 0'7 100*0

Koks.

80 Frågan om möjligheterna att ersätta för uppvärmningsändamål använda utländska, fasta kolbränslen och råolja med inhemskt träbränsle. P å u p p d r a g av d e s a k k u n n i g a h a r civilingenjören A. H ä r l i n vid i n g e n j ö r s v e t e n s k a p s a k a d e m i e n verkställt en u t r e d n i n g r ö r a n d e m ö j l i g h e t e r n a a t t ers ä t t a för u p p v ä r m n i n g s ä n d a m å l a n v ä n d a k o l b r ä n s l e n s a m t råolja m e d träb r ä n s l e . U t r e d n i n g e n återfinnes n e d a n . Allmän orientering. I de anläggningar för uppvärmningsändamål, som i nu ifrågavarande hänseende skola tagas i beaktande, utgöres det från pannan utgående värmebärande mediet av antingen högtrycksånga (tryck över 1 kg per cm 2 ), lågtrycksånga (tryck upp till c:a 1 kg per cm 2 ) eller varmvatten. Högtrycksångan användes i regel i större anläggningar, såsom sjukhus, kaserner, e t c , där ångan ofta utom för rumsuppvärmning utnyttjas jämväl för matlagning, tvätt, kraftalstring m. m. Högtryckspannorna, vilka äro fullkomligt lika industriens vanliga ångpannor, eldas antingen för hand med tämligen korta uppehåll mellan påeldningarna eller kontinuerligt medelst eldningsapparater. Bränslet utgöres vanligen av stenkol, och pannorna stå under ständig tillsyn. Det kan framhållas, att även varmvatten och lågtrycksånga någon gång framställes i pannor av denna typ. För bostadshus är varmvatten eller, ehuru mera sällan, lågtrycksånga det vanligen förekommande värmemediet. Samma slags »lågtryckspannor», i dagligt tal benämnda värmeledningspannor, användas i bägge fallen; skiljaktigheterna sträcka sig ej till eldstäderna. Dessa äro av magasinstyp, d. v. s. avsedda att påfyllas med längre mellantider (några få gånger per dygn), och pannorna arbeta mellan påeldningarna utan tillsjön. Som bränsle användes i regel koks. Den på grund av sin bekvämlighet i växande omfattning införda oljeeldningen kan förhållandevis lätt tillämpas å kokspannor. För stenkols- eller vedeldning föras numera särskilda panntyper med magasinseldstäder i marknaden. I det följande skola möjligheterna diskuteras att elda nu ifrågavarande pannor med inhemskt träbränsle i form av ved, träkol eller träkolsbriketter. Lågtrycksoeli högtryckspannor skola därvid behandlas var för sig. Lågtryckspannor. Eldning med Till en början må betonas, att de oljeeldade anläggningarna i regel utgöras av ved eller vanliga, för oljebränsle omändrade kokspannor, som äro inrättade på sådant sätt, träkol i för a t t man, då så önskas, kan övergå till kokseldning. Vad som i det följande kommer lc s el er °* - ! a t t sägas om kokspannor gäller följaktligen även dylika oljeeldade pannor. "aTsedda3 Vid eldning av kokspannor med ved eller träkol har man att räkna med svårigheter dels i rent förbränningstekniskt hänseende, dels på grund av träbränslenas pannor. stora volym gentemot koks. En viss volym koks innehåller omkring t r e gånger så stor nyttig värmemängd som samma volym ved eller träkol. Om en pannas bränslemagasin rymmer tillräckligt med koks för 8 timmars drift med viss belastning, måste alltså vid träkols- eller vedeldning ny bränslepåfyllning ske redan efter 21/2 å 3 timmars bränntid. För att nå tillfredsställande resultat vid ved- eller träkolseldning erfordras i vissa fall en reducering av eldstadsvolymen; i dylikt fall måste sålunda påfyllningarna verkställas med ännu kortare mellanrum. Å andra

81 sidan torde böra beaktas, att träkol håller sig glödande i mycket tunnare skikt än koks, så att ny påeldning med träkol kan ske utan fyrstickning, även sedan pannan varit nedkörd i åtskilliga timmar. F ö r vedeldade pannor kan förhållandet betraktas som enahanda, enär en vedfyr mot slutet innehåller enbart träkol. Det må understrykas, att nyssnämnda egenskap hos träkol även i ett annat hänseende kan vara värdefull. I ett mindre bostadshus, där blott en enda panna finnes, måste denna givetvis vara avpassad för värmebehovet vid strängaste kyla. Vår och höst är emellertid värmebehovet endast en mindre del av sagda maximala behov, varför man då får låta pannan arbeta med minsta möjliga drag för att ej få för varmt. Därvid händer det lätt, att koksfyren slocknar. Vid anläggningar, där gastan dare ej är installerad, måste man i sådant fall riva ut fyren, innan ny påeldning kan ske. En träkolsfyr däremot brinner ut fullständigt även vid minsta dragstyrka. Vill man även vid hög pannbelastning erhålla fullt jämn värme — och alltså exempelvis nattetid ej nöja sig med lägre temperatur — blir det av ovan nämnd anledning nödvändigt att antingen ordna med tätare påeldningar eller helt eller delvis bibehålla koksen. Måste natteldning med koks tillgripas, medför denna, om dageldning sker med ved, i så måtto en fördel, att man då varje kväll kan bränna bort de tjär- och sotavlagringar, som vid vedeldning gärna avsätta sig på pannväggarna och nedsätta verkningsgraden. Rörande de rent bränsletekniska egenskaperna må följande framhållas. Träbränslet är, utom vad redan berörts, koksen överlägset därutinnan, att obehaget med slagg och aska reduceras till ett minimum. Oläglig är å andra sidan träbränslets benägenhet att alstra brännbara gaser (koloxid och för ved jämväl metan och väte) i så stora mängder, att gaserna ej hinna förbrinna fullständigt inom pannan utan delvis avgå oförbrända till skorstenen och därigenom vålla värmeförluster. Magasinseldningen är i detta hänseende en försvårande omständighet, en annan är träkolets varierande styckestorlek. Ifrågavarande värmeförluster bliva större vid eldning med klenare ved än vid användning av grövre, i förra fallet ökas jämväl risken för tjäravsättning på eldytorna. Nu berörda förhållanden behandlas utförligt i ingenjörsvetenskapsakademiens meddelande nr 103, »Råd och anvisningar för eldning av gjutna sektionspannor med trakol eller ved». Arbetet ifråga, vilket framkommit som resultat av undersökningar, utförda genom en av akademien tillsatt kommitté, redogör i detalj för de åtgärder, som vid olika panntyper kunna ifrågakomma för bästa utnyttjande av träbränsle. Undersökningarna hava visat, bland annat, att en till och med ganska betydande fuktighetshalt hos ved kan vara att föredraga framför en hög torrhetsgrad. Man torde sammanfattningsvis kunna säga, att med förhållandevis enkla anordningar — i vissa fall endast genom ett ändrat eldningssätt — nöjaktigt resultat kan vinr.as vid eldning av vanliga kokspannor med ved eller träkol. För att träbränslet skall i större utsträckning kunna tillgodogöras för nu ifrågavarande ändamål forcras dock ett visst mått av god vilja att övervinna uppträdande svårigheter. Till f jrdel för en allmännare användning av inhemskt träbränsle vore förvisso, om desss svårigheter kunde helt elimineras. För att undanröja dem kunna två utvägar komma ifråga: att rationellt anpassa antingen bränslet efter pannorna eller pannorna efter bränslet. Möjligheter att beträda båda dessa vägar synas redan nu föreligga, enär dels man har grundad anledning knyta vissa förhoppningar till metoden att genom brikettering av träkol skapa ett för vanliga kokspannor i alla avseenden fullvärdigt bränsle, dels goda, för vedeldning specialbyggda pannor sedan någon tid finnas i marknaden. Såväl briketterna som vedeldningspannorm. skola nedan beröras. 2S67 S2

82 TräkolsRörande träkolsbriketterna kan sägas, att de torde närma sig idealet för ett briketternas bränsle i vanliga värmeledningspannor, försåvitt berättigade fordringar på hållegenskaper -fogthet, väderbeständighet och formbeständighet i fyren kunna uppfyllas och id använd ning i koks styckestorleken därjämte på lämpligt sätt avpassas efter olika panntyper. Även om värmeinnehållet per volymsenhet är något lägre för träkolsbriketterna pannor. än för koksen, torde man på grund av träkolets egenskap att fullständigt brinna ut kunna räkna med en minst lika lång bränntid för varje påfyllning som med koks. Nämnda egenskap innebär, i enlighet med vad tidigare framhållits, en fördel gentemot koks vid ringa värmebehov, såsom i början och slutet av bränslesäsongen. Även då det gäller i vanliga fall kokseldade pannor torde detta kunna innebära en viss avsättningsmöjlighet för briketterna. Dessa äro koksen överlägsna jämväl ifråga om slagg och aska. Då man ju har i sin hand att avpassa briketternas dimensioner efter behag, kan man, liksom genom koksens sortering i olika styckestorlekar, alltid ernå fullgod förbränning. Speciella Flera panntillverkare hava försökt sig på att konstruera vedpannor med ringa vedpannor, tjärbildning och över huvud förbättrade förbränningsförhållanden u t a n att eftersträva någon större ökning av magasinsvolymen. En sådan panna är den i Boden hantverksmässigt tillverkade Brandt-pannan, som fått en viss spridning i Norrbotten och där visat sig betydligt överlägsen kokspannor, som utan särskilda åtgärder eldats med ved. Brandt-pannan har undersökts genom ingenjörsvetenskapsakademiens försorg, och försöken hava visat, att pannan i ursprungligt skick och eldad med l : a barrved har en medelgod verkningsgrad, som emellertid på grund av obetydlig tjärbildning torde hålla sig relativt oförändrad. Genom viss ombyggnad kan vinnas dels en bättre verkningsgrad, dels möjlighet att utan större försämring elda med klenare ved. Pannan har fått sin mesta användning i skolhus och passar där mycket bra, då natteldning ej erfordras och nackdelen av det rätt oansenliga bränslemagasinet ej blir särskilt framträdande. Priset ligger ungefär i nivå med kokspannornas. Väsentligt högre fordringar har konstruktören av den i Linköping av A.-B. Svenska Järnvägsverkstäderna tillverkade Parca-vedpannan uppställt för sig. Bränslemagasinet är här fullt jämförligt med kokspannornas, d. v. s. tillräckligt för full belastning en hel natt. Verkningsgraden är hög även vid eldning med greneller gallringsved; fuktighetshalten hos bränslet har ingen större betydelse. Tjärbildningen är obetydlig och förbränningen nära nog fullständig. Genom ombyte av rost kan pannan för ringa kostnad omändras för kokseldning. Parca-pannan har endast funnits i marknaden ett par år men dock vid ultimo oktober 1!'32 sålts i bortåt 70 exemplar, därav endast ett 10-tal under år 1931. Totala eldytan å i drift varande Parca-pannor överstiger 500 m 2 , i enheter från 2 till 24 m2. Parca-pannans enda egentliga nackdel ligger i det förhållandevis höga priset, som är ungefär det dubbla mot för en kokspanna av motsvarande storlek. För närvarande pågå experiment med en panntyp, för vilken jämte rymligt bränslemagasin och goda förbränningsegenskaper även torde kunna påräknas en relativt låg framställningskostnad. »BränsleFör ett bränsle, som säljes efter volym, bestämmes dess värde som bränsle av värdet» hos volymvikten, värmevärdet per kg och verkningsgraden. Alla dessa faktorer kunna olika variera inom ofta nog ganska vida gränser, och en jämförelse mellan olika bränslen bränslen. blir därför vansklig. Vid jämförelser i ett enskilt fall torde man följaktligen hava föga glädje av genomsnittsvärden, vilka endast för grova överslagskalkyler utan vidare kunna tillämpas. De medelvärden, som upptagas i efterföljande tabell, äro tänkta som rimliga genomsnitt för hela landet; avvägningen mellan de olika värdena får betraktas som något säkrare än de absoluta talen. Vad särskilt koksen beträffar, liar verkningsgraden angivits till 75 %, medan ingenjörsvetenskapsaka-

83 Bränsle

Enhet

Koks 40/60 o. 60/80 mm

hl

Stenkol ...

ton

Volymvikt kg

45 Värmevärde kcal/kg

Kokspanna

220 Specialpanna

10 000

Andrad kokspanna

7 500

ton hl

7100 Träkolsbriietter ...

hl

35 Barrved

lm3

7 600 Mcal/lm3 1200

%

Nyttigt värme Mcal/enh.

6 500

Olja

))

Verkningsgrad

6 800

Träkol

i)

Panntyp

» »

»

»

Kokspanna

200 Andrad kokspanna

» Brandt-panna

900 Parca-panna

demien i dan i det föregående omnämnda broschyren »Råd och anvisningar» upptager siffran 70 %. Detta sistnämnda värde hade valts med tanke på vissa inre delar av landet, där koksen ofta tillhandahålles mindre väl sorterad. För ved variera värmevärde per kg och volymvikt starkt med fuktighetshalten, medan varmevärdet per lm 3 håller sig något mera stabilt. Vedens fastmasseprocent, som givetvis inverkar på volymvikten, påverkas av form- och travningsförhållanden. De for trakolsbriketter angivna värdena härröra från Morgårdshammarförsöken. Bjorkveoens värmevärde kan sättas till 1 400 Mcal/lm s . Verkningsgraden torde foga skilja sig från barrvedens; dock har nävern tendens att öka tjärbildningen, och sarskil-, för klenare björkved i kokspannor får man därför räkna med mindre utbyte. Högtryckspannor. Automatisk eldning i högtryckspannor förutsätter, där vedbränsle överhuvud taget kan envändas, finfördelning av bränslet. Vid handeldning kan man i en del tall, da eldstaden är tillräckligt rymlig, utan vidare övergå till vedeldning, i andra tall måste större eller mindre omändringar företagas. Risken för ofullständig förbränning är vid högtryckspannor ringa, eftersom vren miae-iialles kontinuerligt, Verkningsgraden vid vedeldning blir därför ungefar densamma som vid koleldning. Klen ved kan i regel med fördel användas, och skotseltragin torde vid dessa pannor, som under alla förhållanden kräva ständig tillsyn, bina lättare att komma till rätta med än för lågtryckspannorna. Mindre hushållseldstäder. I spisar och kaminer samt i insatser eller på rostgaller för kakelugnar förbrukas en hel del itländska bränslen, i huvudsak stenkol (hushållskol), antracit och koks samt brunblsbrikctter. Skälet till deras användning torde måhända oftast kunna sökas i stöirc bekvämlighet eller i möjligheten att hålla jämn temperatur men på vissa hall eckså i billigare pris. En övergång till ved, träko! eller träkolsbriketter torde praktiskt taget i samtliga dessa fall vara tekniskt möjlig. Vad särskilt kaminer och kakelugnsinsatser beträffar, borde, om ekonomiska förutsättningar därför kunna skapas, träkolsbriketterna bliva det naturliga ersättnmgsbransbt. Kaminer för ved användas föga i Sverige, men enligt uppgift hava en del god; konstruktioner funnit användning i Danmark. Några nämnvärda skiljaktigheter i verkningsgrad för olika bränslen i samma eldstad kuina knappast förväntas; värmevärdet torde därför utan vidare kunna laggas till jrund vid jämförelser. Vissa hithörande data sammanställas i följande tabell:

84 B r ä n s l e

Värmevärde

Volymvikt kg

Enhet

Kcal/kg

Mcal/enh.1

hl

6 300

hl

7 800

hl

6 600

530 Brunkolsbriketter

hl

4 800

305 Träkol

hl

hl

7 600

265 Koks 20/40 mm

;

Björkved

lm3

lin 3

1400 Ekonomiska möjligheter. Kokspannor. De senare årens allmänna utveckling av prisnivån för bränslen åskådliggöres i efterföljande diagram fig. 3 och 4. Kurvorna å fig. 3 grunda sig på kommerskollegii svenska partiprisindex från och med 1930; den fallande tendensen är särskilt utpräglad för träko!. De bägge övre kurvorna å fig. 4 visa för samma tid medelpriset per ton cif svensk hamn å gjuterikoks och oberschlesiska kol, enligt »svensk koly 150

Kommerskolleqii svensÅ-q_ partiprisinc/ej:. I'rnecJetpris 1913 * 100 ) —

--yC^S;

Brann o/Ja. \

\.

A

• • - . - . \ = / . 1

L

TräkoL

s*

too Ko/brånj/e

'

so

o

fQ?n

'

fOlf

'

'

'

1932 Fig. 3. notering» i Kommersiella Meddelanden. Kokspriset synes sjunka åtskilligt hastigare än kolpriset. TJndertill å samma fig. framställas enligt Sociala Meddelanden minutpriserna å 1 lm 3 barrved och därmed ekvivalent kokskvantitet (147 kg) som medeltal för bortåt 50 städer och orter. Priserna avse varorna fritt hemkörda, och vedpriset torde gälla för l : a kvalité. Ekvivalensfaktorn för koks har tagits ur den å sid. 83 återgivna tabellen över olika bränslen; veden tankes eldad i omändrade kokspannor. De bägge kurvorna äro endast i stort sett jämförbara, då den ena eller andra av de två prisuppgifterna ibland saknas för en del orter. Å fig. 5 hava samma uppgifter för september 1932 uttagits för samtliga samhällen, som lämnat båda uppgifterna, inalles 42 st. Ifrågavarande samhällen hava 1 Det är att märka att kaloritalet per enliet liar gäller värmevärdet. I talellen, å sid. 83 avses mängden nyttigt värme.

85 ordnats efter skillnaden mellan ekvivalenta koks- och vedpriser, så att de komma överst, där de ekonomiska förutsättningarna för vedeldning äro gynnsammast. Man finner a t t endast på ett mindre antal orter vedbränslet skulle ställa sig billigare, men också att en ringa ändring av prisskillnaden till vedens favör skulle avsevärt öka antalet. Sämst ställda äro de skånska städerna, västkuststäderna och Stockholm. E n liknande bild erhålles, om man går till partipriserna, vilket framgår av fig. 6. H ä r hava för de olika landstingsområdena sammanställts dels priset i städerna för större partier l : a barrved resp. 2:a biandved, vilka uppgifter lämnats av skogsvårdsstyrelserna våren 1932, dels medelpriset för år 1930 å ekvivalenta kvantiteter stenkol och koks, levererade till landstingens sjukvårdsinrättningar, enligt en av svenska landstingsförbundet verkställd utredning år 1932. Prisskillnaden mellan koks och l : a barrved ligger även här till grund för rangordningen, och grupperingen bekräftar i stort sett den från fig. 5 kända. Beträffande jämförbarheten mellan kurvorna å fig. 5 och 6 må till en början nämnas, att praktiskt taget hela materialet kan sägas avse stadsförhållanden, då endast en mindre del av landstingens anstalter äro belägna å landsbygden. Med

Medelpris ctf~ svenjjc hamn, enl Kornmersi Ila Meddelanden

193t

\ I

WM

Fig. 4.

hänsyn till prisseriernas olika ålder och till prisnivåns föränderlighet måste vissa korrektioner göras. Härvid avses endast sådana trakter, där vedbränslet kan anses någorlunda konkurrenskraftigt, och bortses därför, med ledning i första hand av diagrammet å fig. 5, från Stockholms stad samt västkust- och skånelänen. Ur de olika diagrammen och därmed analogt material erhållas då följande medelpriser: 1 lm 3 barrved, fritt hemkörd, medelpris i minut för 32 samhällen, enligt Sociala Meddelanden: mars 1932 7: 75 kr. } juni 1932 7:52 » / våren 1932 7:64 kr. sept. 1932 7: 10 » Differens 0: 54 kr.

86 1 lm 3 l : a barrved, större partier å förbrukningsorten, medelpris för städerna i 21 landstingsområden, enligt skogsvårdsstyrelserna: våren 1932 Antages samma prissänkning

5: 88 kr. 0: 54 »

minutpriserna, fås för sept. 1932

5: 34 kr.

som å

147 kg koks 40/60 eller 60/80 mm, fritt hemkörd, medelpris i minut för 32 samhällen, enligt Sociala Meddelanden: sept. 1932 6: 65 kr. 147 kg gjuterikoks, cif svensk hamn, enligt svensk kolnotering i Kommersiella Meddelanden: medelpris för 1930 3: 65 kr. sept. 1932 3: — » Differens 0: 65 kr. hl koks, fritt landstingens anstalter i 21 län, enligt landstingsförbundets

ut-

45 redning: medelpris för 1930 Antages samma prissänkning cifpriserna, fås för sept. 1932

5: 80 kr. 0: 65 » 5: 15 kr.

som å

Sammanställas nu priserna i september år 1932, så erhålles för: minut parti

1 lm3 barrved 7: 10 kr. 5: 34 » Differens 1: 76 kr.

147 kg koks 6: 65 kr. 5: 15 » 1: 50 kr.

Räknar man alltså, som sig bör, med parti- i stället för minutpriser, så skulle detta innebära en genomsnittlig prissänkning för ved i förhållande till koks om c:a 25 öre per lm 3 , d. v. s. nollinjen för differenskurvan å fig. 5 skulle förskjutas ett motsvarande stycke åt vänster för att, i grova drag, riktigt återgiva de verkliga förhållandena. Motsvarande förskjutning å fig. 6 går åt motsatt håll men är ännu obetydligare, endast c:a 10 öre per lm 3 , i det att kokspriset i medeltal sjunkit med 65 öre och vedpriset med 54 öre. De sålunda korrigerade nollinjerna hava inlagts i diagrammen; deras inbördes läge relativt differenskurvorna kunna i varje fall ej anses motsäga de antaganden, på vilka korrektionerna hava grundats. A t t man å andra sidan ej kan räkna med att resultaten skola vara riktiga på öret när, torde ligga i sakens natur. För städer och större orter i den här medtagna, för vedeldning någorlunda gynnsamma delen av landet skulle man alltså kunna räkna med, att själva bränslepriset vid övergång till eldning med l : a barrved i därtill anpassade kokspannor i genomsnitt skulle ökas med c:a 20 öre per lm 3 ved och 147 kg koks, motsvarande c:a 6 öre per hl. Härtill kommer en ökning i skötselkostnaden, för vars uppskattning dock alla objektiva hållpunkter saknas. Därest med ledning av det nu anförda dragés den slutsatsen, att man för städernas del endast i rätt begränsad omfattning kan anse vedeldningen konkurrenskraftig, så måste å andra sidan ihågkommas, att de förutsättningar, som lagts till grund för jämförelsen, äro så ogynnsamma som möjligt. Att möjligheter icke saknas a t t förbättra situationen, skall nedan påvisas. Vissa kokspannor kunna sålunda med ungefär samma fördel eldas med klenare som grövre ved. Prisskillnaden mellan l : a barrved och den i diagrammet å fig. 6

87 upptagna 2:a biandveden utgör i medeltal 1: 41 kronor. Siffran får måhända reduceras något med hänsyn till fastmasseprocent och verkningsgrad, men tydligen kan åtskilligt vinnas på denna väg. De av skogsvårdsstyrelserna uppgivna priserna å ved å landsbygden hava av tydlighetsskäl ej återgivits i diagrammet, fig. C. De understiga emellertid stadspriserna med i medeltal 1:28 kronor för l : a barrved och 1:07 kronor för 2:a /Skillnad

mellan Åokj - och -s

vedpris. g

Skr

10 IS

Fig. 5. Minutpris i kronor per lm* barrved eller 147 kg koks 40/60 och 60/80 mm, fritt hemkört; sept. 1932, enl. Sociala Meddelanden. — Den streckade nolllinjen angiver korrektion med hänsyn till partipriser.

biandved. Det förefaller ej uteslutet, att denna betydande prisskillnad skall kunna avsevärt minskas genom ändamålsenliga organisatoriska åtgärder. Man kan sålunda tänka sig att skogsägarna i närheten av en stad sammansluta sig i leverantörsringar med ett antal pannägare i staden som kunder. Man kan då i skogen aptera veden i för resp. pannor passande längder och successivt verkställa transporterna samt kanske även ombesörja eldningen, åtminstone på nätterna. Behovet av ökat

H8 lagringsutrymme på förbrukningsplatsen betydelse. Speciella vedpannor.

skulle härigenom även bli av mindre

Användandet av speciella vedpannor medför, som redan tidigare nämnts, dels högre verkningsgrad, även med klen ved, dels att bränntiden blir lika lång som med koks. Skötselkostnaden behöver alltså ej ökas av denna anledning. Med ledning av förut anförda siffror finner man, att 1 hl koks i medeltal kostar 1: 58 kronor, och att motsvarande kvantitet barrved vid eldning i Parca-panna kostar 1: 31 kronor. För samma kvantitet 2:a biandved blir priset endast 96 öre.

en

Prisskillnad mellan koks och barrved -2 O + Zkr

[/asterboffens /a'n jSmt/onds * Norrbottens « tKo/mor j a rfrono bergs * Göi/febcras * Varm/ands rXa/mar n a Wds/ernorr/ands » Upp'JO/a * Väs fm an/ands * Örebro •> S/ac/rho/ms * Kopparbergs i, /f/~/j//ansfads * Ösfergof/ands * Sa der man/ands * 3/raroborgs » Gaf/ands • * *JÖn/ro~p/'nijs /ia//onds * rf/vsborgs * B/e/rtnge Gå/eb. o Banas Ma/möhi/s *

Korrig träd

o

s

to

kronor per m3 ved. eller dör med ekvivalent iranjlemänfd

Fig. 6. Partipriser: för ved i städer våren 1932 enl. skogsvårdsstyrelterna; och koks medelpris 1930 vid landstingens sjukvårdsinrättningar. streckade nollinjen angiver korrektion med hänsyn till prisnivåns

för kol — Den ändring.

Till kostnaden för vedbränslet torde rätteligen böra läggas ränta och amortering å kostnaden för utbytet. Man synes i genomsnitt kunna räkna med en koksförbrukning om c:a 70 hl per år och m 2 panneldyta, en siffra, som självfallet kan variera avsevärt med temperatur- och andra förhållanden. Priset för Parci-pannor inkl. själva utbytet kan för små enheter sättas omkring 300 kronor per m 2 . Räknas 10 % härav som årskostnad, kommer man till c:a 43 öre som tillägg till den mot 1 hl koks svarande bränslekostnaden, och vedeldningen blir följaktligen i varje fall med det billigare vedsortimentet fullt konkurrenskraftig även utan häasyn till kokspannans realisationsvärde. Resultatet blir väsentligt gynnsammare för större pannor och likaså givetvis vid helt nya anläggningar, där endast prisskillnaden mellan ved- och kokspannor bör komma på vedeldningens konto.

89 Vid en sammanfattning av de här ovan erhållna siffrorna för ved och koks i Sammanlågtryekspannor, kan man lämpligen, för att behålla anknytningen till diagrammet fattning för å fig. 6, taga den där använda kokskvantiteten, eller 147 kg, som utgångspunkt. lågtryckspannor. Man erhåller då följande siffror, avseende genomsnittsförhållanden hösten 1932 i städer och orter exkl. Stockholms stad samt västkust- och skånelänen. Vid kokseldning blir bränslekostnaden 5: 15 kronor. Vid eldning med l : a barrved blir den 5: 34 kronor, med 2:a biandved 3 : 93 kronor eller något däröver, vartill i bägge fallen kommer eventuell ökning i skötselkostnaden. I vedpriserna ingår ett merpris utöver landsbygdspriserna om 1: 28 resp. 1: 07 kronor. Om pannan utbytes mot en god specialpanna, sjunker bränslekostnaden till 4: 27 resp. 3: 14 kronor; någon ökning av skötselkostnaden ifrågakommer ej i detta fall, men däremot tillkommer kapitalkostnad för utbytet, för ett tämligen ogynnsamt fall beräknad till 1: 40 kronor. F ö r olika orter inom det ifrågavarande området kan skillnaden mellan koks- och vedpris variera i enlighet med differenskurvan i diagrammet å fig. 5, d. v. s. man har a t t jämföra de här ovan angivna kostnaderna för vedeldning med en kokskostnad inom de ungefärliga gränserna 5:15 + 2 : — kronor. H ä r t i l l komma individuella förhållanden, som i sin mån kunna påverka resultatet i ena eller andra riktningen. Utan att alltså i det enskilda fallet kunna giva mer än en fingervisning, torde de anförda medelsiffrorna dock få anses påvisa beaktansvärda ekonomiska möjligheter för vedeldning även i städer. Att de statistiskt sett ogynnsammaste områdena avskilts vid den ovan genomförda schematiska kalkylen utesluter emellertid icke, att en individuell utredning för en viss anläggning även i dessa områden skulle kunna komma att tala till förmån för vedeldning. P å landsbygden äro helt naturligt vedeldningens möjligheter betydligt större än i städerna. Man kan här räkna med icke blott lägre vedpriser — prisskillnaden överstiger, som ovan visats, i medeltal 1 krona per lm 3 — utan säkerligen i regel även såväl högre kokspriser som större lätthet att komma till rätta med skötseloch utrymmesproblem. För träkol eller träkolsbriketter har icke disponerats tillräckligt prismaterial att bygga en analys på. Det kan endast sägas, att det ovan beräknade medelpartipriset för koks i städerna, 5: 15 kronor per 147 kg eller 1: 58 kronor per hl, skulle motsvara ett hektoliterpris om 54 öre för träkol och 1: 44 kronor för briketter. Enligt fig. 5 varierar kokspriset inom det för vedeldning gynnsamma området mellan de ungefärliga gränserna 8: 50 och 6: — kronor i minut, vilket skulle göra 7: — resp. 4: 50 kronor i parti, om den förut erhållna differensen mellan minut- och partipriserna tillämpas. Mot dessa senare värden svara träkolspris om 73 resp. 47 öre och brikettpris om 1: 95 resp. 1: 25 kronor, allt partipriser per hl. Möjligen kunna briketterna på grund av tidigare berörda fördelar betalas något högre än vad som betingas av enbart bränslevärdet. F ö r högtryckspannornas vidkommande torde man lämpligen kunna jämföra priset på 2:a biandved och motsvarande kvantitet stenkol, vid oförändrad verkningsgrad 176 kg (varvid värmevärdet för veden sättes lika med det förut använda värdet för barrved). De bägge prisserierna ingå i diagrammet å fig. 6 och äro, vad ursprunget beträffar, analoga med var sin av de bägge övriga serierna i samma diagram. Kolpriset (se kurvan för oberschlesiska kol å fig. 4) var i medeltal för 1930 14: 95 kronor och i september 1932 16: 15 kronor per ton. Kolkurvan å fig. 6 skulle alltså i genomsnitt höjas med 21 öre, medan vedkurvan skulle få sänkas med 54 öre, därest man kan antaga, att partipriset å den sämre veden varierar på samma sätt som minutpriset för den bättre. Då de bägge okorrigerade kurvorna i diagrammet L fig. 6 i stort ligga på samma nivå, är det tydligt, att veden för när-

Högtryckspannor.

90 v a r a n d e g o t t k a n k o n k u r r e r a m e d kol vid h ö g t r y c k s p a n n o r p å de flesta h å l l även i städerna; på landsbygden givetvis ännu bättre. Mindre hushållseldstäder.

F ö r m i n d r e h u s h å l l s e l d s t ä d e r belysas p r i s f ö r h å l l a n d e n a av n e d a n s t å e n d e s a m m a n s t ä l l n i n g , a v s e e n d e m i n u t p r i s e r n a för e k v i v a l e n t a k v a n t i t e t e r i e t t a n t a l s a m h ä l l e n , s o m u t v a l t s med n å g o r l u n d a j ä m n a m e l l a n r u m å f i g . 5. D e s s u t o m i n g å m e d e l p r i s e r n a för s a m m a 32 s a m h ä l l e n i de för v e d e l d n i n g g y n n s a m m a d e l a r n a av l a n d e t , som f ö r u t b e h a n d l a t s :

Minutpris i september 1932 enligt Sociala Meddelanden

1 lm3 barrved

0-8 5 lm3 björkved

3-8 hl koks 20/40 mm

1-9 hl antracit

2-3 hl 3-9 hl hushälls- brunkolskol briketter

k r o n o r Östersund

..

Sundsvall Arvika Falun Västervik Söderhamn ... Jönköping ... Halmstad Stockholm .. Göteborg Malmö 32 samhällen

6 30 6 — 7 — 7 85 6 50 7 50 8 25 8 40 8 80 11 45 15 45 7 10

7 55 6 50 8 95 8 65 7 25 7 — 8 50 9 30 9 60 11 90 15 — 9 57

11 95 8 55 9 50 10 45 8 10 8 95 8 60 7 40 8 50 7 20 6 40 8 98

14 70 13 30 12 35 12 — 12 35 11 40 10 45 12 35 12 35 10 20 10 — 12 24

8 60 8 05 — — 8 05 8 05 — 5 75 — 6 90 — 7 50 — 5 20 — 6 20 •14 5 05 — 4 40 7 24 — —

•

M a n f i n n e r t i l l en b ö r j a n , a t t a n t r a c i t och b r u n k o l s b r i k e t t e r ä r o a t t b e t r a k t a som r e n a l y x b r ä n s l e n . P r i s s k i l l n a d e n m e l l a n h u s h å l l s k o l och b a r r v e d följer i s t o r t s e t t d e n å f i g . 5 a n g i v n a d i f f e r e n s k u r v a n ; koksen ä r å t s k i l l i g t d y r a r e ä n h u s h å l l s kolet. S e t t u r ren b r ä n s l e p r i s s y n p u n k t ligga följaktligen förhållandena u n g e f ä r lika t i l l p å d e t t a o m r å d e som f ö r l å g t r y c k s p a n n o r n a : s t ä d e r n a u t g ö r a e t t g r ä n s o m r å d e , m e d a n v e d e l d n i n g e n på l a n d s b y g d e n ä r m e r a o d i s p u t a b e l t ö v e r l ä g s e n . E n j ä m f ö r e l s e m e l l a n koks, t r ä k o l och t r ä k o l s b r i k e t t e r u t f a l l e r h ä r g y n n s a m m a r e för de s i s t n ä m n d a b r ä n s l e n a ä n i f r å g a om v ä r m e p a n n o r . E m o t m e d e l p r i s e t för 32 s a m h ä l l e n , e n l i g t t a b e l l e n 8 : 98 k r o n o r f ö r 3-8 h l k o k s eller 2 : 36 k r o n o r p e r h l , s v a r a r s å l u n d a e t t h e k t o l i t e r p r i s om 86 ö r e för t r ä k o l och 1 : 9 8 k r o n o r för b r i k e t t e r . G r ä n s v ä r d e n a f ö r k o k s i n o m i f r å g a v a r a n d e o m r å d e ä r o c : a 12 och 8 k r o n o r ; m o t s v a r a n d e m i n u t p r i s e r för t r ä k o l bli 1: 15 k r o n o r r e s p . 77 ö r e p e r hl och för b r i k e t t e r 2 : 66 r e s p . 1 : 77 k r o n o r p e r h l . Sammanfattning. Av ovanstående u t r e d n i n g kan i h u v u d s a k u t l ä s a s följande beträffande möjligheterna i tekniskt h ä n s e e n d e att ersätta för u p p v ä r m n i n g s ä n d a m å l använda fasta kolbränslen och råolja med träbränsle. V i d e l d n i n g a v vanliga kokspannor (lågtryckspannor) m e d ved eller träkol k a n n ö j a k t i g t r e s u l t a t v i n n a s s e d a n f ö r h å l l a n d e v i s e n k l a a n o r d n i n g a r vid1

Enligt uppgift fråu kolfirmor i Stockholm.

ill tagits. För att träbränslet skall i större utsträckning kunna utnyttjas i dylika pannor fordras dock ett visst mått av god vilja att övervinna uppträdande svårigheter, som till väsentlig del utgöras av försvårad skötsel till följd av träbränslets stora volym gentemot koks. Vid användning av träbränsle måste av denna orsak, bland annat, pannan påfyllas oftare än vid kokseldning. Såväl veden som träkolet äro emellertid, vad de rent bränsletekniska egenskaperna angår, i en del hänseenden överlägsna koksen. Träkolet håller sig sålunda glödande i tunnare skikt än koks. Den praktiska konsekvensen härav är, att en träkolsfyr brinner ut fullständigt även vid minsta dragstyrka, under det koksfyren därvid lätt slocknar. Träbränslet reducerar därjämte obehaget med slagg och aska till det minsta möjliga. Eldning med ved eller träkol kan, å andra sidan, visa sig oläglig därigenom, att genom alltför häftig gasutveckling värmeförluster lätt uppstå. Tjäravsättningar i pannan kunna jämväl nedsätta effekten. För de åtgärder, som vid olika panntyper erfordras för bästa utnyttjande av träbränslet, redogöres i den av ingenjörsvetenskapsakademien utgivna broschyren »Eåd och anvisningar för eldning av gjutna sektionspannor med träkol eller ved». Beträffande speciella vedpannor gäller, att de moderna typerna även vid eldning med klen ved ifråga om såväl bränntid som verkningsgrad giva resultat, som äro fullt jämförliga med de, som uppnås vid kokseldning i vanliga lågtryckspannor. Därest eldstaden är tillräckligt rymlig, kan man vid handeldade högtryckspannor i regel utan vidare övergå till vedeldning, vilket underlättas av att dessa under alla förhållanden kräva ständig tillsyn. Verkningsgraden blir ungefär densamma som vid koleldning, och klen ved kan med fördel tillgodogöras. Användande av ved, träkol eller träkolsbriketter torde, praktiskt taget, vara möjligt i samtliga de fall, då s. k. hushållskol, antracit, koks och brunkolsbriketter nyttjas vid eldning i mindre hushållseldstäder, såsom spisar, kaminer, kakelugnsinsatser o. dyl. Vad angår de ekonomiska möjligheterna att övergå till eldning med träbränsle må följande anföras. Därest man bortser från eventuell ökning av skötselkostnaderna kan vedeldning i kokspannor i icke ringa omfattning med gott resultat äga rum i städer och andra samhällen. Användning av 2:a ved förbättrar avsevärt det ekonomiska resultatet vid sådan eldning. Utredningen ger vid handen, bland annat, att bränslekostnaden i dylika orter, exkl. Stockholms stad samt västkust- och skånelänen, genomsnittligt för ekvivalenta mängder koks och ved (147 kg resp. 1 lm3) skulle bliva för koks 5:15 kronor, för l:a barrved 5:34 kronor samt för 2:a biandved 3:93 kronor; priserna äro ungefärliga samt avse hösten 1932 och gälla större partier bränsle. P å landsbygden, där man kan påräkna lägre vedpris och högre kokspris än i städerna samt större lätthet att komma till rätta med skötsel- och utrymmesproblem, ställer sig vedeldningen väsentligt gynnsammare. Detsamma blir fallet vid användning av specialkonstruerade vedeldningspannor.

92 I högtryckspannor kan 2:a ved för närvarande framgångsrikt konkurrera med stenkolet i de flesta städer; på landsbygden givetvis ännu bättre. Som ovan nämnts underlättas övergång till vedeldning därigenom, att dessa pannor kräva ständig tillsyn, varför skötselfrågan lättare löses än vid lågtryckspannor. Antracit och brunkolsbriketter kunna betraktas som rena lyxbränslen. Prisrelationen mellan å ena sidan ved och å den andra kol och koks, vid användning i smärre hushållseldstäder, är i stort sett överensstämmande med förhållandet vid lågtryckspannorna. Vid utredningen har berörts vissa organisatoriska åtgärder för ett förbilligande av vedbränslet. Till denna fråga skola de sakkunniga återkomma i det följande. Förbrukningen av utländska, flytande bränslen. Förutom utländska, fasta kolbränslen förbrukas inom vårt land betydande mängder utländskt, flytande bränsle. Då möjligheter föreligga att i icke ringa utsträckning ersätta även detta med inhemska skogsprodukter, skall nedan framläggas en del uppgifter rörande importen till och förbrukningen i vårt land av utländska, flytande bränslen. Importsiffror m. m. Till en början må erinras därom, att vårt land städse varit nödsakat att genom import tillgodose praktiskt taget hela sitt behov av flytande bränslen. Beträffande storleken och värdet av denna import hänvisas till efterföljande sammanställning över införseln till landet av bensin, råolja och fotogen under år 1913 samt åren 1922—1931 ävensom de tre första kvartalen av år 1932: Nativa eller oraff. mineraloljor

Bensin

lr

Kvantitet Värde i i milj. milj. kr kg

Fotogen

Kvantitet Värde i Kvantitet Värde i i milj. milj. kr i milj. milj. kr kg kg

15-4

4-9

16-9

16-9

56-8

20-6

42-6

1-7 32

120-5

7i

86-2

24-7

45-7

3o

57-4

6i

94-6

23-5

59-5

4-5

68-1

8-o

138-s

36-4

63-2

5-2

63-4

7*1

153-5

36-2

72-o

6-5

65-7

9i

169-1

29-8

89-3

7'5

64*7

7'8

227-4

36o

96-9

76-2

8-2

248-8

41-s

7-4

68-9

g-2

300o

46-6

9-4

79-1

S-7

314i

29-7

9o

76-2

5-7

1932 (tre kvartal)

248-8

1929 1930

118-0 155-4 200-4 189-6

48-4

93 Av denna framgår, förutom annat, följande. Under nu ifrågavarande år har den importerade bensinmängden, som till sin helt övervägande del användes som drivmedel för motorer och i mindre utsträckning för diverse industriella och kemisk-tekniska ändamål, oavbrutet stigit. År 1913 belöpte den å 15*4 milj. kg och har därefter successivt ökats, så att den år 1931 utgjorde 314*i milj. kg eller mer än tjugudubbla kvantiteten jämfört med år 1913. Bensinimportens värde har samtidigt stegrats från 4*9 milj. kronor år 1913 till 29? milj. kronor år 1931; sitt största absoluta värde, eller 46'6 milj. kronor, nådde sagda import år 1930. Orsaken till denna mycket stora ökning av importen är att söka i den starkt stegrade användningen av motorfordon samt den intensiva motoriseringen i övrigt på näringslivets olika områden. För att ytterligare belysa nu ifrågavarande utveckling kan nämnas, att landets totala motorfordonbestånd år 1916 utgjorde 5 837 motorfordon under det att antalet år 1931 uppgick till 205 346 st. Vad beträffar importen av nativa eller oraffinerade oljor under de redovisningsår, som här avses, har denna till sin kvantitet oavbrutet stigit från 16*9 milj. kg, värda 1*7 milj. kronor, år 1913 till 200*4 milj. kg med ett värde av 9*o milj. kronor år 1931. Till en mindre del användas nämnda oljor för uppvärmningsändamål; i vilken utsträckning detta sker beröres i annat sammanhang. De förbrukas dock huvudsakligen som motordrivmedel inom fiske och lantbruk. Jämväl den betydande importökningen för råolja sedan år 1913 torde därför bero på motorismens landvinningar. Ifråga om fotogen, som användes såväl för belysning som för motordrift, uppvärmning m. m., är importökningen under senare år mindre markerad, även om sedan år 1922 en dylik ökning förefunnits. År 1913 var emellertid fotogenimporten betydligt större än för närvarande; nämnda år importerades 120'5 milj. kg fotogen mot endast 76*2 milj. kg år 1931. Att fotogenimporten nedgått i så anmärkningsvärd grad torde väsentligen betingas av lantbrukets och belysningens elektrifiering. Den totala importen av nu omförmälda flytande bränslen utgjorde år 1931 c:a 591 milj. kg med ett värde av drygt 44 milj. kronor. Importsiffrorna torde i stort återgiva förbrukningen inom landet av dylika bränsleslag. Av dessa tillverkas nämligen inom landet blott en förhållandevis ringa kvantitet bensin- och bensolprodukter, som i förevarande sammanhang torde vara utan betydelse. Exporten från vårt land av bensin, råolja eller fotogen är även oväsentlig. Frågan om möjligheterna att ersätta utländskt, flytande motorbränsle med inhemskt bränsle. På teknikens nuvarande ståndpunkt äro de möjligheter, som stå till buds att ersätta ifrågavarande utländska bränslen med inhemskt träbränsle, rätt begränsade. De höra i huvudsak samman med användandet av trä- eller träkolsgas samt högkoncentrerad alkohol för motordrift, rörande vilka spörsmål i det följande skall lämnas en kortfattad allmän orientering.

94 Användning av trä- eller träkolsgas som motordrivmedel. De tekniska Vad först beträffar de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för utk fsnlt n y^tjande som motordrivmedel av generatorgas, alstrad ur träbränsle, hava sättningarna de sakkunniga härutinnan framlagt vissa synpunkter i sin skrivelse till for nener"' chefen för jordbruksdepartementet den 20 februari 1932 med förslag till inrättande av en statlig lånefond för inköp av gasgeneratorer Jse bil. C). Någon anledning att i förevarande sammanhang mera ingående redogöra härför kan därför icke anses föreligga. D e t torde vara tillräckligt erinra därom, att generatorgasdriften numera med gott resultat kan användas såväl vid mobil som stationär motordrift. Särskilt för lastbilar i trafik å landsbygden, för vägmaskiner, jordbrukstraktorer m. m. torde generatorgasdriften med stor fördel kunna utnyttjas. Vid all generatorgasdrift nedgår, till följd av generatorgasens lägre värmevärde, motorns effekt i förhällande till den vid bensindrift erhållna, vilket dock i ett stort antal fall synes vara utan större betydelse. Genom höjning av motorns kompression kan nämligen effektminskningen motverkas. Flera i marknaden förekommande lastbilstyper äga så överstarka motorer, att en drift med generatorgas, trots effektminskningen, ej medför sådana olägenheter, att den praktiska användbarheten därigenom äventyras. Möjligheterna att genom höjning av motorns kompressionsförhållande kompensera för generatorgasens lägre värmevärde äro avsevärt större för traktormotorer, som i regel drivas med fotogen, än för bensinmotorer. Traktorernas arbetsförmåga vid generatorgasdrift torde därför icke nämnvärt reduceras. Vidkommande den bränslebesparing, som ernås vid generatorgasdrift jämfört med bensindrift, torde densamma vid nuvarande priser å bensin och träkol utgöra omkring 70 %. Den hösten 1932 vidtagna ökningen i bensinpriset har i icke ringa utsträckning bidragit till att förbättra bränsleekonomien vid generatorgasdrift gentemot bensindrift. Gasgenerator- För närvarande finnas inom landet tre tillverkare av gasgeneratorer för tillverk- försäljning. Av dessa hava två inriktat sig på träkol som bränsle och en ningens nu-

J

O

O r

varande om- på okolat trä. De två förstnämnda hava under 1932 avsatt ett förhållandefattning mom v j g S^0T^ a n t a l gasgeneratorer. Enligt uppgift skulle en av dem, A.-B. Gasgenerator i Örebro, vid ingången av november månad 1932 hava levererat eller emottagit beställningar å 307 generatorer, varav 253 st. under tiden efter den 30 juni 1932. Av sistnämnda antal äro 225 avsedda för montering å lastautomobiler och bussar, 25 för traktorer och vägmaskiner samt 3 för stationära motoranläggningar. Endast några få av dessa generatorer torde vara avsedda för användning utom landet. Den andre av ifrågavarande tillverkare, Stedt & Co. A.-B. i Stockholm, har först i början av novemter månad 1932 fått fram sina första aggregat, men sedermera lär, till följd av hastigt ökad försäljningsverksamhet, fabrikation i rätt stor skala ha upptagits. Av den generatortyp, för vilken okolat trä, eventuellt även torv, skulle utgöri bränsle, finnes ännu endast ett fåtal i drift. Försäljning inom landet av utländska gasgeneratorer synes icke förekomma, åtminstone icke i nämnvärd omfattning.

96 Man torde utan tvekan kunna göra gällande, att intresset för användning ökat intresse av gasgeneratorer för motordrift under den senaste tiden starkt ökat. De för oenf>;a...

...

,

tornasdri t.

uppgifter, som ovan anförts, utgöra en bekräftelse härå. Särskilt vad angår generatorernas användning för lastbilar kan detta intresse sägas hava överträffat förväntningarna, vilket även framgår därav, att leveranssvårigheter uppstått. Som sig bör har största intresset framkommit från dem, som själva köra sina motorfordon och gärna underkasta sig de mindre olägenheter — nedsotning vid träkolens påfyllnad etc. — som äro förenade med generatorgasdriften, i gengäld mot de betydande bränslebesparingar, som vinnas jämfört med bensin- och fotogendrift. Orsakerna till generatorgasdriftens ökade användning torde i väsentlig mån vara att tillskriva de stödåtgärder, som från statens sida vidtagits. Härtill skola de sakkunniga återkomma i det följande. En bidragande orsak har förvisso även varit de stigande bensinpriserna. Användning av sulfitsprit som motordrivmedel. Spörsmålet rörande ökad användning av sulfitsprit som drivmedel i för- ökad användbränningsmotorer kan måhända icke sägas direkt falla inom ramen för en nin? av *"W*" diskussion angående möjligheterna att i vidgad utsträckning tillvarataga våra Sp'fgr liJgl9-" skogars avkastning. Sulfitspriten utgör ju en biprodukt vid sulfitcellulosabruket. framställningen. De sakkunniga hava emellertid ansett sig böra upptaga denna fråga till behandling i föreliggande sammanhang av den anledningen, att förbättrade avsättningsmöjligheter för sulfitsprit för motordrift i viss mån torde bidraga till att stärka sulfitcellulosaindustriens konkurrenskraft, vilket, i och för sig väl behövligt, även kan förväntas bliva till gagn för skogsbruket. Till en början må en del tekniska och statistiska uppgifter anföras, som äga samband med sulfitspritens tillverkning och utnyttjande som motorbränsle. Sulfitsprit består av etylalkohol, tillverkad genom bearbetning av avfalls- Sulfilspritens lut från sulfitcellulosafabrikationen. Under de senaste åren vunneh erfaren- tekniska användbarhet het har till fullo ådagalagt, att sullitsprit är ett tekniskt fullgott motor- som motorbränsle och att den, vid tillsats i riktiga proportioner, utgör ett förbätt- drivmedel. ringsmedel för bensin. Vad beträffar användningen för motordrift av ren sulfitsprit, utan tillsats av annat motorbränsle, må här erinras, att principerna för konstruktion och tillverkning av speciella spritmotorer numera äro fullt kända ävensom att dylika motorer kunna tillverkas inom landet. De förändringar, vanliga bensinmotorer behöva undergå, för att spritbränsle med fördel skall kunna användas för deras drift, äro förhållandevis obetydliga. Vad åter angår det motorbränsle, som framställes genom blandning av sulfitsprit och bensin i vissa proportioner, kan detta utan vidare med gott resultat användas i vanliga bensinmotorer. Den numera gängse blandningen av 25 % sulfitsprit — med en alkoholhalt av c:a 99V2 % — och 75 % bensin ger, förutom vissa andra fördelar, till och med större effekt än

96 oblandad bensin. ningen lättbentyl.

Ifrågavarande blandning går i handeln under

benäm-

SulfitspritVidkommande sulfitspritindustriens kvantitativa utveckling i vårt land må ^'oinfattnin"3 nämnas, hurusom den första spritfabriken igångsattes för mer än tjugu år och använd- sedan. Under årens lopp hava sedermera ett flertal sådana anläggningar mng for olika kommit till uppförande. Särskilt handelsspärren under världskriget och svårigheterna att därvid erhålla bensin ävensom de då rådande höga prisen å denna vara stimulerade sulfitindustrien att i forcerat tempo bygga spritfabriker. Antalet sulfitspritfabriker i landet uppgår för närvarande till 22 med en sammanlagd årlig tillverkningskapacitet, under förutsättning av oavbruten produktion i normal omfattning av sulfitmassa, av i runt tal 20 milj. liter 95-procentig sprit. Under år 1931 bedrevs tillverkning av sulfitsprit endast vid 18 fabriker; övriga 4 voro delvis demonterade. Det är att märka, att blott 10 sulfitspritfabriker äro utbyggda för tillverkning av den som motorbränsle användbara högprocentiga (c:a 99 1 / 2 % alkoholhalt) sulfitspriten, som i det följande benämnes motorsprit. Kapaciteten vid sistnämnda 10 fabriker belöper sammanlagt å c:a 12 milj. liter motorsprit per år. Förutom som motorbränsle kan sulfitspriten användas för hushålls- och tekniska ändamål, till förtäring och för export. I nedanstående tabell har i avrundade tal uppgifter sammanställts rörande tillverkningen och försäljningen till olika ändamål av sulfitsprit, beräknad till c:a 95 % alkoholhalt, under åren 1918-1931: F ö r s ä l j n i n g Tillverk-

Till hushållB- o. tekniska ändamål

Till reningsverken

Motorsprit

Export

S:a försäljning

Milj. liter 95-% sulfitsprit 1918

3-5

5-7

1-4 2-0

0-3

3i

1-7 0-5

0-4

3-2 10-1

8-1

0-6

5-0

7-3

0-06

6-4

6-9

6-2

0-5 0-6

— —

4-5

0-4

0-03

3-4

4-4

1-8

0-7

0-5

2-7

3-4

2-i

0-09 02

1-4

1-2

4-4

6-9

2-2

0-9

l-o

1-1

5-2

7-3

2-s

0-7

2-5

l-o

7-o

8-8

2-5

0-6

3-7

1-5

8-3

7-7

3-i

0-8

2-7

0-9

7-5

11-9

3-6

1-4

5-i

1-3

11-4

16-6

4-6

1-2

8-o

0-5

14-s

15-o

4-6

1-9

9o

o-i

15-6

97 Av de lämnade uppgifterna framgår, bland annat, att försäljningen av sprit för motordrift sedan år 1925, då ifrågavarande försäljning av skäl, som i det efterföljande skola beröras, nådde mera nämnvärd omfattning, ökat från år till år och under år 1931 uppnått ett belopp av c:a 9 milj. liter, räknat i 95 % vara. Enda undantaget i den stigande serien bildar år 1928, då driften vid sulfitfabrikerna till följd av arbetskonflikt var nedlagd under viss del av året, varav jämväl sulfitspritavsättningen påverkades. Den växande försäljningen under perioden 1925—1931 torde vara föranledd av, att lättbentylens förtjänster som motorbränsle i allt högre grad vunnit uppskattning från allmänhetens sida. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, har efterfrågan å motorsprit för inblandning i bensin icke kunnat fullt tillgodoses. Praktiskt taget hela den försålda kvantiteten motorsprit, i form av lättbentyl, distribueras genom bensinimportörernas försäljningsorgan.

För att erhålla en uppfattning om, vilken kvantitet sulfitsprit för motor- SuifitmasseindustHens drift, som, teoretiskt sett, vid sulfitmasseindustriens nuvarande produktionskapacitet skulle kunna maximalt framställas inom landet, därest kapaci- Vro°duktionsteten fullt utnyttjades och all därvid uppkommande avfallslut bearbetades kaP™iM av till sprit, hava de sakkunniga verkställt följande överslagsberäkning. I stort °rSJ?n ' genomsnitt synes man kunna utgå ifrån, att utbytet av sulfitsprit uppgår till c:a 40 liter 95 % vara per framställd ton sulfitmassa. Sulfitmasseindustriens produktionskapacitet torde för närvarande utgöra omkring 1*8 milj. ton per år. Maximalt skulle alltså kunna framställas c:a 52 milj. liter 95 % sulfitsprit. Bäknar man med en avsättning till hushålls- och tekniskt bruk, till reningsverken och till export av c:a 7 milj. liter, eller obetydligt mera än till sådant ändamål försåldes år 1931, skulle sålunda som motorbränsle kunna påräknas en myckenhet av c:a 45 milj. liter 95 % sulfitsprit, vilken sistnämnda kvantitet svarar mot ungefär 43 milj. liter motorsprit av 99V2 % alkoholhalt. Den mängd lättbentyl med blandningsförhållandet 25 % motorsprit och 75 % bensin, som skulle kunna framställas av den teoretiskt disponibla kvantiteten sulfitsprit, utgör c:a 172 milj. liter.

Nya uppslag beträffande utvinning av kemiska produkter ur trä. I vårt land erhålles för närvarande kemiska produkter ur trä enbart vid cellulosa- och träkolstillverkningarna. Med undantag för sulfitspriten synes dock ej föreligga anledning att i detta betänkande närmare redogöra för dessa. Särskilt under senaste tid hava emellertid en mångfald uppslag framkommit för att på andra vägar utvinna kemiska produkter ur trä. E n närmare granskning av dessa torde dock giva vid handen, att endast ett fåtal av dem äro av den art, att de kunna tänkas bliva av större betydelse för utnyttjande av vårt avfallsvirke. För de metoder, som i sådant avseende äro av större intresse, skall här lämnas en koncentrerad redogörelse. 2367 32

98 Framställning av socker och sprit ur trä. Den fråga, som då närmast tilldrager sig intresset, är framställningen av socker ur trä. Genom en dylik tillverkning skulle landet kunna förses med fodermedel, som nu måste importeras, ja, i viss utsträckning även med födoämnen. Genom jäsning av träsockret skulle vidare sprit för motordrift kunna erhållas. Särskilt under en kristid måste tillverkning av socker och sprit ur trä bliva av mycket stor betydelse. E t t ingående arbete har även från skilda håll nedlagts på detta område för att ernå en ekonomisk lösning av hithörande spörsmål. Olika metoder hava föreslagits, och en del av dessa hava omsatts i fabriksdrift. En närmare redogörelse för de försök, som utförts på området, återfinnes i den av ingenjörsvetenskapsakademien utgivna publikationen »Produkter ur trä». FörsockHng Av särskilt intresse för vårt land äro de metoder, varvid svavelsyra konia " trä-ddd m e r t u l användning vid träets försockring. Svavelsyran kan nämligen ersvafelsyra. hållas inom landet i snart sagt obegränsade kvantiteter och till billigt pris. De tillvägagångssätt, vid vilka svavelsyra användes för försockringen, giva emellertid så svaga sockerlösningar, att framställning av fodermedel ur dessa ej ställer sig ekonomisk. Framställning av sprit enligt ifrågavarande metoder genom sockerlösningarnas jäsning torde ställa sig dyrbarare än framställning av sprit ur sulfitlut. Då, som tidigare visats, alltjämt endast en mindre del av sulfitluten i vårt land kommer till utnyttjande för spritframställning, förefaller uppenbart att denna råvara först bör tillgodogöras för spritframställning. Det är dock tänkbart, att en anläggning, där utspädd svavelsyra kommer till användning för försockringen, skulle kunna drivas med någon vinst. Detta förutsätter emellertid, att fabriken uppföres å plats, där träavfall i tillräcklig mängd kan erhållas till mycket billigt pris, att densamma kombineras med en för ändamålet lämplig, redan existerande sulfitspritfabrik samt att uppgivet utbyte av 200 kg sprit per ton torr ved verkligen också erhålles. Metodens ovissa och förvisso ej lysande ekonomiska förutsättningar torde göra, att frågan om uppförandet här i landet av en anläggning för träets försockring med svavelsyra för närvarande ej kan anses aktuell. Det måste dock framhållas, att det är av betydelse att få metoden så klarlagd, att en anläggning snabbt kan uppföras t. ex. vid ett kristidstillfälle eller då bensinpriset blir abnormt högt. Det är även möjligt att genom vedens behandling med utspädd svavelsyra utvinna sockerlösningar av högre koncentration (t. ex. 10-procentiga). P å kolningslaboratoriet utförda försök och även tidigare gjorda undersökningar hava givit anvisning på tillvägagångssättet härför. För att närmare utreda denna fråga erfordras emellertid försök, utförda i halvstor skala. Anläggningskostnaden för en dylik försöksanläggning har beräknats ej behöva överstiga 30 000 kronor.

99 Den tekniska utformningen av den sedan gammalt kända metoden att Försockring av trä med försockra trä med koncentrerad saltsyra har under senare år fullkomnats av koncentrerad Hägglund och Bergius. Det vill synas, som om metoden skulle kunna saltsyra. hava att påräkna ett visst intresse för vårt land. Med detta förfarande erhålles nämligen högprocentiga sockerlösningar. Genom ett speciellt destillationsförfarande kan saltsyran regenereras. För metoden angives ett utbyte av 60 kg träsocker per 100 kg ved samt dessutom 4—6 kg ättiksyra. E t t reellt underlag för metodens bedömande kommer inom kort att erhållas från en nu under uppförande varande fabrik i Mannheim, Tyskland. En närmare redogörelse för metoden lämnas i en av professor E. Hägglund författad promemoria, fogad som bilaga till detta betänkande (bil. F). Jäsning av t r ä och kolhydrater nr t r ä till ättiksyra m. m. I utlandet verkställda försök hava visat, att möjligheter föreligga att jäsa träets kolhydrater till, bland annat, ättiksyra, som har mycket stor användning inom den kemiska industrien. Stärkelsehaltigt material, t. ex. majs eller potatis, kan jäsas till aceton och butanol, vilka hava mycket stor marknad som lösningsmedel. Försök hava även utförts att jäsa sockret i sulfitluten på sistnämnda produkter. Härvid hava dock ännu ej vunnits gynnsamma resultat. Vissa iakttagelser synas antyda, att det även är möjligt att jäsa träet direkt till ättiksyra m. m. Av intresse i detta sammanhang är vidare ett i Indien utexperimenterat förfarande att ur växtavfall genom jäsning framställa gas för kraftändamål. Behandling av trä med alkalier. Sedan lång tid tillbaka har oxalsyra (användes, bland annat, inom textil- Smältning industrien) framställts genom sågspåns smältning med alkali. Vid denna av *ua™ea process bildas dessutom flyktiga syror till en mängd av 17—20 % av träets torrvikt, räknat som ättiksyra. Dessa syror skulle sålunda kunna tillvaratagas eller omvandlas till ketoner, ättiksyran exempelvis till aceton. Endast en mycket ringa del av världsproduktionen av oxalsyra framställes ur trä. I Sverige finnes ingen oxalsyrefabrik. Genom upplösning av trä i alkalier vid c:a 180° C, torkning och torrdestillation av det upplösta materialet har Binman enligt uppgift ur björkved utvunnit c:a 19 % av träets torrvikt som alkoholer och ketoner samt dessutom 4 % oljor och 3 % vätgas. Den ur utbytessynpunkt intressanta metoden torde ännu kunna sägas befinna sig på försöksstadiet. En första anläggning i stor skala skulle därför i väsentlig grad bli en experimentfabrik. Andra förslag att utvinna kemiska produkter ur trä genom uppslutning med alkali gå ut på en tryckupphettning av den alkaliska uppslutningen och en efterföljande torrdestillation av återstoden efter indunstning. Så har exempelvis H. Wallin vid upphettning av produkterna från alkaliuppslut-

Upplösning av trä i alkalilut.

100 ningen till 300—350° C och efterföljande torrdestillation erhållit 8—9 % vattenlösliga produkter, metylalkohol och ketoner, samt 17—18 % oljor, räknat på vedens torrvikt. Vid en upphettning till 350—378° C erhölls 9 _ 1 0 % och 25—26 % av resp. vattenlösliga produkter och oljor. Metoden har endast tillämpats i laboratorieskala. Framställning av flytande bränslen ur trä. Det enda flytande bränsle, som i vårt land för närvarande i någon större mängd framställes ur trä, är sulfitsprit. Inom ingenjörsvetenskapsakademien hava ingående undersökningar verkställts rörande möjligheterna att genom de från utlandet hämtade hydreringsmetoderna framställa oljor ur trä. Dessa undersökningar hava givit vid handen, att metoderna i fråga, som dessa nu föreligga, äro olämpliga, dels emedan anläggningarna äro för dyrbara och komplicerade, dels på grund av de mycket höga framställningskostnaderna. Arbetet har därför inriktats på att utfinna en enklare metod för framställning av flytande bränsle ur trä. Detta arbete har resulterat i ett förfaringssätt, som inom kort kommer att avprovas i halvstor skala. (Se närmare »Produkter ur trä».) Vid laboratorieförsöken hava erhållits utbyten av c:a 30 % vattenlösliga produkter + oljor, räknat på torrt trä. Framställning av vedbeck och tillgodogörande av töre och barkavfall. Vedbeck.

Vid upphettning av trä i vissa oljor och tjäror till omkring 300° C upplöses veden fullständigt, och ett homogent beck bildas. Av träets torrvikt har på detta sätt erhållits: Beck Vatten Okond. gas

65 % 18 % 14 % (varav c:a 84 % C02).

Följande tabell visar en jämförelse mellan utbytena vid framställning av träkol, slutkolade vid 350 resp. 400° C, samt vid 300° C upphettning erhållet vedbeck ävensom sammansättningen av de olika produkterna:

Träkol, 350° C » ,400° C Vedheck, 300° C

Utbyte l procent av veden

C

H

O

41 35 65

74 79 77

5i 4*8 6o

20*9 16*2 17*0

Halt

j procent av

Det ur träet erhållna vedbecket är till sammansättningen ungefär likvärdigt med träkol, slutkolade vid 400° C, men utbytet av vedbeck är c:a 1*8 X utbytet av träkol. Det stora utbytet av vedbeck, och dess höga halt av kol och väte, förlänar åt metoden stort intresse. (Se även härom »Produkter u r trä».) Framställningskostnaden för vedbeck torde nämligen ej komma att överstiga träkolets. För närvarande pågå undersökningar för att utreda vedbeckets användningsmöjligheter.

101 En fråga, som förtjänar att närmare klarläggas, är rationellaste sättet för törets tillgodogörande. En sådan hantering skulle visserligen ej öka avsättningen för avfallsvirke i vanlig bemärkelse, men väl kunna få viss betydelse som medel för arbetslöshetens bekämpande. Den höga kådhalten i töret gör, att det kan användas för speciella ändamål, såsom för framställning av terpentinolja och harts.

Tore.

E n annan råprodukt, som ej heller berör avfallsvirket i egentlig mening år barken från barktrummorna vid cellulosafabrikerna. I mindre skala utförda försök synas ge vid handen, att ett tillgodogörande av denna bark är möjligt. Sammanfattning. Som redan framhållits, erhålles i vårt land ännu så länge kemiska produkter ur trä endast vid cellulosa- och träkolstillverkningarna. För försockring av trä och alkoholframställning av sockret finnas i utlandet anläggningar i drift, ehuru ännu endast i obetydlig omfattning. De sakkunniga vilja erinra om, att resultat inom kort torde vara att förvänta från den i Tyskland under byggnad varande Bergius-Hägglundska fabriken för försockring av trä med saltsyra, vilka resultat emotses med stort intresse. De ovan anförda, träförsockringen ej berörande uppslagen för framställning av kemiska produkter ur trä äro även de av stort intresse. De äro dock samtliga ännu ej så utredda, att de omedelbart kunna omsättas i praktisk drift. De sakkunniga skola i annat sammanhang till behandling upptaga den för vårt land högst betydelsefulla frågan angående vilka åtgärder, som kunna vidtagas för att befrämja avfallsvirkets tillvaratagande för nu omförmälda ändamål.

Bark-

102 VI. Åtgärder för åvägabringande av ökat utnyttjande av t r ä inom landet. I det föregående har en redogörelse lämnats för de olika områden, vilka i en närmare eller fjärmare framtid kunna erbjuda möjligheter för ett ökat utnyttjande av inhemskt virke. I det följande skola nu till prövning upptagas de åtgärder, som kunna vidtagas till befrämjande av detta syfte. De sakkunniga komma därvid att först behandla de åtgärder, som jämförelsevis snabbt kunna åvägabringa möjligheter för ett ökat utnyttjande av våra virkestillgångar. Beträffande dessa må i största allmänhet anföras, att de närmast torde böra inriktas på att åstadkomma ett mera fullständigt tillgodogörande av de avsättningsmöjligheter för trä, som redan förefinnas. Samtidigt är av vikt, att de få sådan räckvidd, att de resultat, som ernås, bliva av verklig betydelse. Ävenså är att beakta, att genom åtgärdernas vidtagande icke andra berättigade intressen trädas för nära. Ett ingripande bör sålunda ske på det sätt, att de ändrade förhållanden, som därigenom tillskapas, successivt komma att göra sig gällande. De svårigheter, som möjligen kunna inställa sig vid genomförandet av åtgärder av nu avsett slag, torde därigenom också lättare kunna undanröjas.

Användning av inhemskt träbränsle i stället för importerat kolbränsle. Tekniska möjligheter för eldning med träbränsle i koks- och stenkolspannor. Utan tvivel föreligga betydande möjligheter att ersätta nu förbrukat, importerat kolbränsle med inhemskt träbränsle. Av de härom redan lämnade uppgifterna torde hava framgått, att, tekniskt sett, eldning med ved eller träkol med nöjaktigt resultat kan verkställas i lågtryckspannor, som eljest drivas med koks eller olja även om därvid uppstå vissa olägenheter till följd av träbränslets större volym. Dessa kunna emellertid, som även påvisats, till väsentlig del övervinnas genom vidtagande av lämpliga anordningar. Det må understrykas, att träbränslet, ur ren bränsleteknisk synpunkt, i flera avseenden är överlägset koksen. Vad angår högtryckspannorna, kan man i de fall, då automatisk eldning icke förekommer och eldstaden är tillräckligt rymlig, utan vidare övergå till vedeldning, därvid samma verkningsgrad uppnås som vid koleldning. Vid användandet av automatiska matningsapparater måste veden, där den över huvud taget kan användas, finfördelas. Det träbränsle, som för nu ifrågavarande ändamål kan komma till användning, utgöres av ved, träkol eller träkolsbriketter. Vad de sistnämnda beträffar, torde de i förevarande sammanhang böra lämnas ur räkningen, då de ännu icke förekomma i marknaden. Frågan om brikettering av träkol

103 skall upptagas till närmare behandling i det följande. I vad mån ved eller träkol kan komma till utnyttjande vid en allmännare övergång från kokseller koleldning till eldning med träbränsle är ett spörsmål, som i viss utsträckning endast kan bedömas från fall till fall. Prisförhållandena bliva därvid avgörande. Att i allmänhet vedens konkurrenskraft gentemot stenkol och koks skall visa sig vara överlägsen träkolets är dock under nuvarande förhållanden tämligen givet. Vedens kolning innebär nämligen, att c:a 3/5 av dess värmevärde förstöres. Denna förlust jämte utgifterna för själva kolningen måste alltså återvinnas — i form av minskade transportkostnader — innan framställning av träkol för uppvärmningsändamål kan löna sig. Mot träkolet talar jämväl dess benägenhet för stybbning och sotning, vilket medför obehag vid dess hantering under påeldningar o. dyl.; en förbättring härutinnan kan i någon mån ernås genom att träkolen överstänkas med vatten. Själva eldnings tekniken vid de värmeanläggningar, varom nu är fråga, är i väsentliga delar densamma vare sig ved eller träkol användas. På nu angivna skäl är det emellertid de sakkunnigas bestämda uppfattning, att i främsta rummet veden skall komma i fråga, när det gäller att ersätta utländskt kolbränsle med inhemskt träbränsle. Vissa förbrukningsområden för kolbränslen, där direkta åtgärder för användning av inhemskt träbränsle ej lämpligen kunna ifrågakomma. I den tidigare lämnade redogörelsen för förbrukningen inom landet av stenkol och koks har denna uppdelats på olika konsumentgrupper. Beträffande dessa äro möjligheterna att ersätta utländskt kolbränsle med inhemskt träbränsle väsentligt olika. Det har därför synts lämpligt att i första hand särskilja de förbrukningsområden, för vilka direkta åtgärder i sådant syfte av en eller annan anledning för närvarande icke ansetts böra ifrågakomma. Detta gäller industri, elektricitetsverk, gasverk, statens järnvägars tåg-, lokoch vagnsrörelse i allmänhet, enskilda järnvägar, sjöförsvarets fartyg samt den ej specificerade förbrukning, som, bland annat, innefattar kolbränsle för handelsflottan (bunkerkol). Industrien är vår största förbrukare av stenkol. A densamma belöper icke mindre än 2 433 000 normalton, motsvarande 52*6 % av landets totala årliga stenkolskonsumtion. Jämväl ifråga om koksförbrukning intager den en framstående plats med en konsumtion av 358 000 normalton, som utgör 22*8 % av hela årsförbrukningen. I betraktande av industriens betydande kolbränsleförbrukning hade det förvisso varit förmånligt för strävandena att främja avsättningen av svenskt träbränsle, om direkta åtgärder kunnat föreslås, åsyftande ökad vedförbrukning inom denna. De sakkunniga hålla emellertid före, att dylika åtgärder för närvarande icke lämpligen böra ifrågasättas från statens sida. Industrien synes nämligen böra äga fria händer att för varje särskilt ändamål och i varje särskilt fall välja det bränsleslag, som är lämpligast och billigast.

104 Elektricitetsverkens kolförbrukning omfattar 130 000 normalton stenkol eller 2*8 % av totalförbrukningen per år. Av i stort sett samma skäl, som nyss anförts beträffande industrien, torde åtgärder av nu avsett slag ej heller böra ifrågasättas för elektricitetsverkens vidkommande. Vid de kommunala gasverken konsumeras årligen 505 000 normalton stenkol eller 10*9 % av den för landet totala årsförbrukningen. Direkta åtgärder för reglering av ifrågavarande kolförbrukning torde ej heller kunna ifrågakomma. Förslag, avsedda att minska koksförbrukningen till förmån för det inhemska träbränslet, komma i det följande att framläggas. Det torde ej vara att förvänta, att dessa få den räckvidd, att de komma att öva inflytande på gasverkens kolförbrukning eller koksproduktion. Den årliga förbrukningen av kolbränsle för statens järnvägars tåg-, lok- och vagnsrörelse, enskilda järnvägar, sjöförsvarets fartyg, handelsflottan m. m. utgör 1260000 normalton stenkol samt ej specificerad förbrukning av koks 11 000 normalton eller 27*i resp. 07 % av totalförbrukningen av resp. bränsleslag. För dessa konsumtionsområden torde gälla, att en allmän övergång till vedeldning icke låter sig verkställa utan betydande olägenheter. Vidkommande järnvägarna må erinras, att en dylik övergång mestadels synes komma att innebära en ökad bränslekostnad, som är så mycket betänkligare som järnvägarna redan nu i stor utsträckning torde arbeta under ekonomiskt ogynnsamma förhållanden. Det är av vikt för näringslivet i sin helhet att intet åtgöres, som kan tänkas medföra stegrade fraktkostnader. Vad sjöförsvarets fartyg och handelsflottan beträffar, är självfallet ett ersättande i mera nämnvärd omfattning av kolbränslet med ved icke möjligt. Detta har även antagits vara fallet med den icke specificerade förbrukning av stenkol och koks, vars beskaffenhet icke är närmare känd. Av orsaker, som nu anförts, hava de sakkunniga på ett undantag när icke ansett sig böra för nämnda konsumtionsområden ifrågasätta statliga åtgärder för åvägabringande av ökad vedförbrukning. Undantaget gäller vissa av statens järnvägars banor i Norrland. Nackdelarna av vedeldning vid lokdrift torde nämligen vara minst utpräglade å sådana järnvägslinjer i denna del av landet, där trafikintensiteten är förhållandevis låg samtidigt som stenkolspriset är högt och vedpriset lågt. Tillika torde det med hänsyn till försörjningsförhållandena i denna landsdel vara särskilt önskvärt, att därstädes vedeldning kan anordnas. För att klarlägga möjligheterna att införa vedeldning vid statens järnvägars tågdrift å vissa bandelar av dylikt slag hava de sakkunniga hos järnvägsstyrelsen begärt viss utredning i frågan. Denna kommer att behandlas i det följande. Fördelningen av kolbränslekonsumtionen inom återstående förbrukningsområden på olika zoner av landet. I efterföljande tabell hava sammanförts uppgifter för de olika zonerna (se sid. 106—107) rörande förbrukningen för uppvärmningsändamål under år 1930

105 av stenkol och koks inom de konsumentgrupper, som återstå sedan nyss behandlade förbrukningsområden uteslutits. I sammanställningen har jämväl medtagits förbrukningen av brännolja för dylikt ändamål. Däremot redovisas icke förbrukningen av antracit och brunkolsbriketter. Den för hushållsändamål angivna förbrukningen av stenkol svarar mot importen av dylika hushållskol; inom landet producerade hushållskol äro sålunda icke medtagna. Av sammanställningen framgår, förutom annat, att den ifrågavarande förbrukningen totalt uppgår till 304 660 normalton stenkol och 1 204 510 normalton koks; nämnda kvantiteter svara mot resp. c:a 7 och 76 % av landets hela förbrukning av dessa bränslen. Vad beträffar stenkolsförbrukningens fördelning å olika zoner, användas icke mindre än 131710 normalton eller 433 % av sammanställningens totalkvantitet inom zon 12, 65 700 normalton eller 21*5 % inom zon 8 och 33160 normalton eller 10*9 % inom zon 9. Dessa tre zoner konsumera alltså tillsammans 230 570 normalton, motsvarande 75*7 % av totalkvantiteten. Samma zoner dominera jämväl ifråga om koksförbrukningen. Inom zon 8 förbrukas 500180 normalton eller 41*5 % av hela nämnda förbrukning. För zonerna 12 och 9 äro motsvarande tal 258 520 normalton eller 21*4 % resp. 185 440 normalton eller 15'5 %. Tillsammans belöper ifrågavarande zoners koksförbrukning å 944140 normalton eller 78*4 % av totalsumman. Orsaken till att dessa zoner intaga en sådan framträdande ställning i förbrukningshänseende torde vara att söka däri, att inom desamma äro belägna så betydande bränslekonsumenter som Stockholm, Göteborg och Malmö. Börande den ifrågavarande stenkolsförbrukningens fördelning på olika konsumentgrupper visar sammanställningen, att den största posten, 134 900 normalton, motsvarande 44*3 % av det hela, belöper å enskilda hushåll och den näst största, 72 740 normalton eller 23*8 %, å landstings-och kommunala anläggningar. I övrigt fördelar sig konsumtionen sålunda: statens civila anläggningar 44 700 normalton eller 147 %, statens järnvägars stationära anläggningar 26 980 normalton eller 8*9 %, lantförsvarets anläggningar 16 390 normalton eller 5*4 % och sjöförsvarets stationära anläggningar 8 950 normalton eller 2*9 %. Huvudparten av koksförbrukningen faller på enskilda och kommunala anläggningar, 1121330 normalton eller 93* i % av totalbeloppet. I ordning följa sedan: statens civila anläggningar 35 890 normalton eller 2*9 %, lantförsvarets anläggningar 19 360 normalton eller 1*6 %, landstingens anläggningar 17 540 normalton eller 1*6 %, statens järnvägars stationära anläggningar 7 130 normalton eller 0*6 95 samt sjöförsvarets stationära anläggningar 3 260 normal ton eller 0*3 %. Oljeförbrukningens fördelning på olika zoner framgår av sammanställningens sista kolumn. Av totalt konsumerade 25 500 normalton olja belöpa 17 950 normalton eller 70*0 % på zon 8, 3 050 normalton eller 12*0 % på zon 9 samt 1290 normalton eller 5 i % å zon 10.

106 Förbrukning, i iiorinaltoii, av stenkol, koks

Nr

1 2

Statens civila anläggningar

Statens Sjöför- LandsjärnI.ant- svarets tingons Hushålls vägars försva- statiooch förbrukstatiorets ning nära kommunära anlägg- anlägg- nernas (import) anlägg- ningar ningar anläggningar ningar

3 210

3 150

620 Norr- o. Västerb. 1. lappm »

»

»

» kustl

3 Jämtl. 1., N. Dalarne

4 Västernorrl. 1

5 Gävleb. 1., S. Dalarne

2 910

6 Värmt. 1

7 Örebro, Västml. 1

4 310

8 Sthlms, Uppsala, Sodermu.nl. 1. ... 17 690

6 010

3 540

9 Göteb. o. Bohus, Alvsb. 1

5 200

2 030

10 Skarab., Östergötl. 1.

2 410

11 Jönk., Kalmar, Kronob. 1

12 Gotl., Blek., Kristianst. m. fl. län..

6 770

5 340

2 240

1—13

Hela landet

44 700 26980 16 390 14-7

8-9

5-4

— -— — — —

2 760

3 020

4 680

2 500

2 380 3 590

3 700 18 960

15 800

8 720

15 300

5 890

4 330

4 630 18130

94 600

620 — —

8 950 72 740 134900 2-H

23-8

44-3

Den i sammanställningen redovisade bränsleförbrukningen utgör allt som allt c:a 1535 000 normalton. Om den erhållna kvantiteten nyttigt värme lägges som grund, torde sagda kol- och oljebränslebelopp kunna beräknas motsvara c:a 6*5 milj. fm3 ved inkl. bark. I det följande skola nu till undersökning upptagas de möjligheter, som föreligga att ersätta ifrågavarande kol- och oljebränslekvantitet med vedbränsle. Statens stationära anläggningar. KolbränsleBörjan skall därvid göras med statens stationära värmeanläggningar. förbrukning. j ) e s s a o m f a t t a statens civila anläggningar, statens järnvägar samt länt- och sjöförsvarets anläggningar, representerande en årlig bränsleförbrukning av 97 020 normalton stenkol och 65 640 normalton koks. Tekniska betingelser för vedeldning.

Beträffande de ifrågavarande stenkolseldade anläggningarnas beskaffenhet må följande framhållas. Stenkolskonsumtionen vid statens civila anläggningar belöper till huvudsaklig del å sinnessjukhusen. Härjämte förekommer ett fåtal större allmänna inrättningar för andra ändamål. Samtliga äro utrustade med högtrycksångcentraler. Av industrityp förekommer en anläggning, telegrafverkets verkstäder i Nynäshamn. Nu ifrågavarande anläggningar stå under kontroll av socialstyrelsens värmetekniska avdelning.

107 och brännolja för uppvärmningsitndamål år 1930. k

K

o 1

Statens SjöförEnskilda järnLantStatens vägars försva- svarets Lands- och komtingens statiocivila munala statiorets anläggnära anlägganläggnära anlägg- anlägg- ningar ningar anläggningar ningar ningar ningar

Summa

%

620 11500 4 500 7 030 13 450 5 200 9 410 65 700 33160 11950 11430 131 710

170 3-s 1290 1-5 590 2-3 1050 4-i 1810 1-7 890 3i 1510 21-5 14 390 10-9 3 310 3-9 1990 37 2 410 43-3 6 480

570 670 470 330 250 250 870 1230 170 830 400 1090

304 660

100 o 35S90

7130 19360

0-2

—

o k s

2-9

O-o

3 460 930 740 760 440 720 4 880 1490 2 280 1630 2 030

le

Olja Summa

%

7 290 25 970 12 100 26 840 32 730 30 320 49180 500180 185 440 52 900 33 040 258 520

0-6

20 — 2-2 150 2-7 460 760 1-7 910 4-i 17 950 41-5 3 050 15-5 1290 4-4 150 2-7 760 21-i

3 260 17 540 1121330 1204 510

lOOo 25 500

— — 10

— — — 1440 110 — — 1700

0-a

110 290 670 160 1710 920 1390 3 370 1880 2190 1820 3 030

1-5

6 440 20 260 9 440 24 550 2S200 17 820 44 690 474 870 178 480 45 610 26 780 244 190

93i

100-0

—

2-2

l-o

—

-

Statens järnvägars stationära anläggningar för stenkolseldning kunna uppdelas i tvenne huvudgrupper, dels uppvärmningscentraler för lok och vagnar, dels ångcentraler för verkstäder. Sistnämnda anläggningar äro sålunda av industrityp. Lantförsvarets anläggningar torde huvudsakligen utgöras av högtrycksångpannor, avsedda för kök, tvätt och varmvattenberedning vid kasernetablissementer. Av sjöförsvarets stationära, stenkolseldade anläggningar äro tvenne, örlogsvarvens verkstäder, av industrityp. I övrigt användas anläggningarna för kök, tvätt och uppvärmningsändamål. Vad angår de kokseldade anläggningarna, äro dessa i regel utrustade med lågtryckspannor av magasinstyp. Det ovan sagda ävensom vad tidigare i ämnet framhållits rörande de tekniska betingelserna för vedeldning giver vid handen, att sådan eldning i betydande utsträckning kan genomföras vid nu ifrågavarande anläggningar. Vid bedömande av i vilken omfattning detta kan ske, d. v. s. hur stor vilka veddel av nyssnämnda stenkols- och kokskvantiteter, som kan ersättas med ved, *"t^fe6^ torde man, på skäl som tidigare berörts, böra utgå ifrån, att sådant utbyte räknas ej kan verkställas vid anläggningar av industrityp. Ävenså bör beaktas, att JJj,°"^ n £"

108 i viss utsträckning svenska stenkol förbrukas, vilkas ersättande med vedbränsle icke ur nationalekonomisk synpunkt kan anses önskvärt. Slutligen måste man givetvis även taga med i beräkningen, att ett utbyte endast bör få ske, där detta icke förorsakar en orimlig höjning av bränslekostnaderna. För att bedöma, till vilka belopp merkostnaderna vid vedeldning skäligen må tillåtas uppgå, hava de sakkunniga tagit del av vedeldningssakkunnigas erfarenheter på området. Med stöd härav och övriga föreliggande omständigheter hava de kommit till den uppfattningen, att vedeldning bör kunna genomföras i stor utsträckning även om vedeldningskostnaderna ej tillåtas överstiga bränslekostnaderna vid stenkols-, koks- eller oljeeldning med mera än 20 %. Vid beräkning av de stenkols- och kokskvantiteter, som under ovan angivna förutsättningar böra kunna ersättas med vedbränsle, har alltså först avskilts de bränslemängder, som förbrukas vid anläggningar av industrityp. Vidare har undan tagits kolkonsumtionen i Skåne, vilken antagits uteslutande omfatta svenska stenkol. Med hänsyn till merkostnadernas inaximering har slutligen räknats med att endast hälften av de för zonerna 8, 9 och 12 redovisade stenkols- och kokskvantiteterna, exkl. förbrukningen vid industrianläggningar och stenkolskonsumtionen i Skåne, skola kunna ersättas med vedbränsle. Det är uppenbart, att nu använda beräkningsgrunder äro mycket summariska. I stort sett böra de dock vara av nöjaktig tillförlitlighet. En mera i detalj gående utredning skulle hava nödvändiggjort besök vid resp. anläggningar och i övrigt blivit så dyrbar och tidskrävande, att de sakkunniga icke ansett sig böra verkställa en sådan. De under angivna förutsättningar utförda beräkningarna hava givit till resultat, att vid statens stationära värmeanläggningar årligen c:a 50 000 normalton stenkol och c:a 46 000 normalton koks skulle kunna ersättas med ved. Av dessa kvantiteter komma c:a 26 000 ton stenkol och c:a 24 000 ton koks på de civila anläggningarna. Kostnaden för ifrågavarande 96 000 normalton kolbränsle torde för närvarande uppgå till c:a 2'5 milj. kronor. Efter bränslevärde räknat motsvarar sagda kolbränslekvantitet c:a 400 000 fm3 ved inkl. bark. Förslag till Vad nu anförts torde visa, att betydande kvantiteter ved skulle kunna åtgärder for utnyttjas vid förevarande anläggningar i stället för utländskt kolbränsle. gande av För att detta utan längre dröjsmål skall låta sig genomföras, kräves emellerökad ved- få a ^ särskilda åtgärder vidtagas. De sakkunniga vilja föreslå, att, i likhet med vad föreskrivits beträffande lantbruksprodukter (Kungl. Maj:ts cirkulär den 12 december 1930, nr 426), cirkulär utfärdas till de myndigheter, vilka verkställa upphandling för statens behov, angående företräde för svenska skogsprodukter. Som tidigare framhållits har man anledning förmoda, att införandet av vedeldning skall komma att för vissa statens verk och inrättningar medföra ökade bränslekostnader. De sakkunniga hava gjort gällande, att merkostnaden för vedeldning i varje enskilt fall icke borde få uppgå till mera än

109 20 % av bränslekostnaden vid kol- eller kokseldning. Skäl synes tala för att ifrågavarande merutgifter icke böra belasta utgiftsstaterna för resp. verk. Införandet i ökad utsträckning av vedeldning måste ytterst anses vara en åtgärd, avsedd att skapa ökade arbetstillfällen. Den utgift, detta medför, exkl. eventuella kostnader för nyanskaffningar eller utbyten av värmepannor, synes därför rätteligen böra täckas av särskilda, till arbetslöshetens bekämpande anvisade statsmedel. Värdet av de kol- och kokskvantiteter, som på angivet sätt beräknats skulle kunna utbytas mot vedbränsle, uppgår, som tidigare visats, till c:a 2*5 milj. kronor. Med stöd härav och från vedeldningssakkunniga under hand inhämtade uppgifter torde det årliga medelsbehovet för nu ifrågavarande ändamål kunna uppskattas till 300 000 kronor, motsvarande 12 % av 2*5 milj. kronor. Anslaget torde böra hava karaktär av reservationsanslag. Då det är omöjligt att exakt beräkna bränslekostnaderna för en kommande eldningssäsong, skulle kunna inträffa, att anslaget ej täcker behovet. Fördelningen å resp. verk torde därför böra ske efter budgetårets utgång och proportionellt mot merkostnadernas storlek. För ett snabbt och smidigt genomförande av de åtgärder för åvägabringande av ökad vedeldning vid vissa statens verk och inrättningar, som nu föreslagits, synes nödvändigt, att ett särskilt organ finnes att anlita för kontrollerande och rådgivande verksamhet på området. På denna institution skulle därvid ankomma, att, bland annat, tillse, att övergång till vedeldning snarast möjligt kommer till stånd vid de anläggningar, där dylik eldning icke skulle medföra en orimlig ökning av bränslekostnaden, ävensom att vid de olika anläggningarna sådana anstalter vidtagas, som äro ägnade att befrämja ett gott resultat av vedeldningen. Det kan tänkas, att man för ändamålet antingen tillskapar en ny och fristående institution eller ock använder en redan existerande, vars verksamhetsfält är sådant, att en dylik uppgift låter sig inordnas inom ramen därför. Finnas förutsättningar för val av det senare alternativet, är detta givetvis att förorda. Enligt de sakkunnigas uppfattning föreligga sådana, i det att socialstyrelsens värmetekniska avdelning väl torde lämpa sig för de uppgifter, varom här är fråga. Det må sålunda erinras om, att denna avdelning redan nu utövar kontroll över bränsleförbrukningen inom de av riksdagen och dess verk samt av staten disponerade byggnader och lokaler, i vilka centraluppvärmning finnes anordnad, med undantag för dem, som disponeras av arméförvaltningen, marinförvaltningen samt järnvägsstyrelsen. Kontrollen omfattar såväl tekniska som ekonomiska frågor i samband med bränsleanskaffning och bränsleförbrukning. Avdelningen synes därför väl skickad att, sedan den efter behov utbyggts, handhava den kontrollerande och rådgivande verksamhet i samband med ökad vedeldning, varom nyss nämnts. Vidkommande de uppgifter, som i sådant avseende skulle åligga den värmetekniska avdelningen, har i det ovanstående gjorts en antydan därom. Ytterligare må anföras, att avdelningen givetvis borde beredas tillfälle att noggrant följa vedupphandlingen vid de olika verken samt att granska inkomna bränsleanbud.

110 På avdelningen borde i tveksamma fall ankomma att avgöra, huruvida merkostnadernas storlek kunde anses tillåta användning av inhemskt vedbränsle. För den händelse särskilda medel anvisas för täckande av dessa kostnader, torde kontrollen häröver böra åligga avdelningen, till vars uppgifter även borde höra att upprätta förslag till fördelning av ifrågavarande medel mellan resp. verk. Kan överenskommelse om upphandling av ved icke träffas mellan den värmetekniska avdelningen och ett visst verk, torde ärendets avgörande böra hänskjutas till Kungl. Maj:t. För handhavandet av nu berörda uppgifter måste självfallet avdelningen kunna påräkna särskilt anslag. Till vilken storlek detta bör beräknas skola de sakkunniga återkomma i det följande, sedan vissa ifrågasatta, avdelningen ytterligare tillkommande arbetsuppgifter blivit behandlade. Vedeldnings- I samband härmed vilja de sakkunniga erinra om, att vissa åtgärder sakkunnigas r e ( j a n vidtagits för främjandet av vedeldningen vid statens värmeanläggningar. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 maj 1932 har chefen för handelsdepartementet tillkallat tvenne utredningsmän att inom departementet verkställa utredning rörande förutsättningarna för genomförande av en övergång till vedeldning vid statliga verk och inrättningar. Utredningsmännen, som här tidigare åberopats och som under fullgörandet av sitt uppdrag antagit benämningen vedeldningssakkunniga, hava inriktat sitt arbete på att genom besök å resp. platser undersöka möjligheterna för införande av vedeldning och åstadkomma uppgörelse om sådan mellan vedbränsleproducenter och de institutioner, där eldningen skall ske. Vedeldningssakkunniga, vars uppdrag sedermera utvidgats att omfatta även andra allmänna inrättningar än dem, som tillhöra staten, hava enligt uppgift vid slutet av oktober månad 1932 lyckats vinna avsättning för en vedmängd av nära 90 000 lm3. Därvid hava samtliga kontrakt för leverans av ved i huvudsak grundats på det s. k. Bodensystemets huvudprincip, varigenom säljaren åtager sig att leverera den vedmängd, som erfordras för täckande av förefintligt värmebehov för en ersättning, svarande mot den bränslekostnad, som uppstått om stenkol eller koks skulle hava använts för samma ändamål. Av nyssnämnda vedmängd, 90 000 lm3, har en tredjedel kunnat ersättas med samma belopp, som motsvarande mängd importbränsle skulle hava kostat, under det att placeringen av återstoden, eller c:a 60 000 lm3, endast kunnat ske genom tillskott av särskilda statsmedel, sammanlagt belöpande på c:a 26 000 kronor. Denna summa motsvarar alltså i detta fall merkostnaden för vedeldningen. Vedeldningssakkunnigas verksamhet måste anses hava varit till stort gagn. Det är därför av vikt, att deras verksamhet upprätthålles, intill dess motsvarande uppgifter direkt kunna övertagas av socialstyrelsens värmetekniska avdelning, vilket borde bliva följden av ett genomförande av de sakkunnigas förslag.

Ill Vissa statens j ä r n v ä g a r i Norrland. Enligt vad tidigare visats uppgår den årliga stenkolsförbrukningen vid statens järnvägars tågdrift genomsnittligt till, i runt tal, 400 000 normalton. Det ligger i öppen dag, att det för nu ifrågavarande ändamål skulle vara av synnerlig betydelse, om det i mera avsevärd utsträckning läte sig göra att vid den statliga järnvägsdriften använda träbränsle i stället för importerat kolbränsle. För att få detta spörsmål på lämpligt sätt belyst hava de sakkunniga, som tidigare omnämnts, hänvänt sig till järnvägsstyrelsen med begäran om viss utredning i ämnet. Med föranledande härav har järnvägsstyrelsen verkställt en ingående undersökning rörande möjligheterna att införa vedeldning å lokomotiv vid statsbanelinjerna Östersund—Arvidsjaur, Jokkmokk—Gällivare, Arvidsjaur—Jörn, Storuman—Hällnäs—Vännäs och Hoting—Forsmo—Långsele. Av utredningen, som är fogad vid detta betänkande som bilaga (bil. G 1 —6), har i huvudsak framgått följande. Den årliga kolförbrukningen vid ifrågavarande järnvägslinjer uppgår till 12 400 ton. Inkl. fraktkostnader och ränta beräknas denna kvantitet på basis av kolpriset hösten 1932 draga en kostnad av 260 000 kronor eller 20*94 kronor per ton. Vid en åtgång av 5*2 lm 3 björkved för ersättande av 1 ton stenkol, vilken för veden jämförelsevis förmånliga relation endast ansetts kunna ernås, om veden före förbrukningen legat i lager 1'/, år, skulle vedförbrukningen belöpa på 65 000 lm3. Härutöver beräknas emellertid ytterligare 2 000 lm 3 ved åtgå av den anledningen, att vid vedeldning i några fall flera lokomotiv måste hållas under ånga än vid koldrift. Vedkonsumtionen skulle alltså totalt uppgå till 67 000 lm 3 . Vid ett pris fritt bränslestationerna av 5 kronor per lm 3 blir den direkta bränslekostnaden 335 000 kronor. Med tillägg för räntekostnaden beräknas beloppet stiga till 358 000 kronor. De för införande av vedeldning erforderliga engångskostnaderna hava av järnvägsstyrelsen uppskattats till 150 000 kronor. De årliga kostnaderna för vedeldning å nämnda järnvägslinjer skulle vid omförmälda vedpris och en amorteringstid för engångskostnaderna av 5 år enligt järnvägsstyrelsens beräkningar ställa sig sålunda: 67 000 lm3 ved å 5 kronor jämte l1/» års ränta efter 4'fi % 358 000 kr. Markhyra 600 » Amortering och ränta (räntefot 4*5 %) å engångskostnaderna vid amortering på 5 år, 21*8 % av 150 000 kronor 32 700 » Avlöning till personal, som anställes 41400 » Ackordsbetalning för vedutlämning 14 200 » Ökat underhåll för lokomotiv 1000 » Underhåll av nytillkomna anläggningar .. 4 000 » Ström för belysning och kranmotordrift, vedeldningshandskar m. m. 4 000 » Leveransbesiktning av ved 12 000 » Diverse och oförutsett 8 100 Summa 476 000 kr. Då de genom vedeldningens införande bortfallande årliga kostnaderna endast uppgå till 260 000 kronor, skulle alltså under angivna förutsättningar

112 vedeldning i jämförelse med koleldning draga en merkostnad av 216 000 kronor. Kalkylen visar alltså, att vedeldningen vid omförmälda järnvägslinjer, där dock denna borde äga särskilt gynnsamma förutsättningar, skulle giva ett ekonomiskt sett högst otillfredsställande resultat. 67 000 lm 3 ved motsvara ungefär 44 000 fm3. TJtdrivningen av denna kvantitet kräver, i runt tal, 40 000 dagsverken. Statens kostnader för ett genom vedavverkningen tillskapat dagsverke skulle alltså uppgå till 5:40 kronor. Måhända skulle det låta sig göra att minska på en del poster i utgiftskalkylen, vilka synas väl högt tilltagna. De sakkunniga äro dock icke i stånd att bedöma, i vilken omfattning detta är möjligt. Ävenså skulle kunna göras gällande, att det i kalkylen använda, av de sakkunniga föreslagna vedpriset, 5 kronor per lm 3 l:a björkved, levererad i halvmeterslängder fritt bränslestationerna, skulle kunna något sänkas. Även om detta läte sig göra och därjämte vissa andra poster i utgiftskalkylen kunde beskäras, torde detta dock icke komma att i väsentlig mån rubba kalkylens för vedeldningen ogynnsamma utslag. De sakkunniga anse sig på grund härav icke kunna för närvarande föreslå åtgärders vidtagande i och för införande av vedeldning vid statens järnvägar. Erforderliga tidtabelländringar synas däremot icke hava behövt utgöra hinder härför. De sakkunniga skola vid behandling av frågan om träkolsgasens användning som motordrivmedel återkomma till möjligheterna att för järnvägsdriften utnyttja inhemskt träbränsle. Landstingens och kommunala anläggningar. Kolbränsle- Enligt vad tidigare visats belöper årliga stenkolsförbrukningen vid värmeförbruknmg. a n i ä g g n m g a r , tillhörande landsting och kommuner, å 72 740 normalton. Koksförbrukningen utgör vid landstingens anläggningar 17 540 normalton per år. Då erforderligt primärmaterial härför saknas, har koksförbrukningen vid kommunala anläggningar icke kunnat särskiljas från den enskilda konsumtionen av koks.

Tekniska Flertalet av nu ifrågavarande koleldade anläggningar avse sjukvårds^vedeldning', inrättningar av olika typer. Dessa äro samtliga utrustade med högtrycksångpannor, varför tekniska svårigheter att övergå till vedeldning ej torde föreligga. Anläggningar av industrityp förekomma ej. Vilka vedVad förut anförts rörande förbrukningen av svenska stenkol och att ett kuZna^blräk- u * D y t e a v utländskt kolbränsle icke bör förutsättas komma till stånd vid nas komma till alltför stor ökning av bränslekostnaden bör även vid landstingsanläggningarna användning. T i n n a beaktande. Om på grund härav ovannämnda bruttokvantiteter reduceras enligt samma principer, som tillämpats i fråga om statsanläggningarna, blir resultatet, att i de anläggningar, varom nu är fråga, en kvantitet av c:a 44 000 normalton stenkol och c:a 13 000 normalton koks skulle kunna ersättas med ved. Detta betyder en vedåtgång av c:a 240 000 fm3 inkl. bark.

113 Jämväl å detta förbrukningsområde torde sålunda avsevärda mängder Farting till importbränsle kunna utbytas mot inhemskt vedbränsle. I betraktande av åtgffer fSr att det ligger i såväl landstingens som kommunernas eget intresse att ved- bringande av eldning kommer till stånd i största möjliga utsträckning, synes man hava ökad ved~ rätt utgå ifrån, att lämpliga åtgärder i sådant syfte skola vidtagas på deras 'Mnm'' eget initiativ. Detta har också redan skett i viss omfattning. Det må även observeras, att den utvidgning av de vedeldningssakkunnigas uppdrag, som ovan berörts, innebär, att dessa jämväl äga befogenhet att verkställa utredning rörande möjligheterna för övergång till vedeldning vid landstingens värmeanläggningar. Enligt de sakkunnigas åsikt äro direkta stödåtgärder från statens sida för ett snabbt åvägabringande av utsträckt vedeldning vid landstingens och kommunernas anläggningar ej påkallade. Däremot torde staten, vad beträffar landstingens anläggningar, lämpligen böra indirekt medverka till ett främjande av vedeldningen vid dessa på sätt nedan närmare skall utvecklas. Sedan en del år tillbaka hava landstingen ägt möjlighet att överlåta bränslekontrollen vid landstingsanläggningarna till socialstyrelsens värmetekniska avdelning. För att bestrida kostnaderna för bränslekontrollverksamheten hava de landsting, som för ändamålet tagit avdelningens tjänster i anspråk, haft att erlägga vissa belopp, varierande mellan, för år räknat, 950 och 2 300 kronor per landsting. Huvudsakligen till följd av de jämförelsevis stora avgifter, som sålunda måst erläggas, hava samtliga landsting ej anslutit sig till avdelningens kontrollverksamhet. För närvarande omfattar denna 14 landsting. Särskilt under nuvarande förhållanden, då det gäller att i största möjliga utsträckning vinna användning för vedbränslet, torde det vara av allmänt intresse att landstingen så mangrant som möjligt underkasta sig den ifrågavarande kontrollverksamheten. Man torde äga grundad anledning förvänta, att detta skall bliva fallet, därest en anslutning kan ske utan kostnad för landstingen. De sakkunniga vilja därför föreslå sådana åtgärders vidtagande, att landstingen kostnadsfritt må kunna ansluta sig till socialstyrelsens värmetekniska avdelnings bränslekontrollverksamhet. Avdelningens därigenom ökade anslagsbehov skall beröras i det följande. Som en ytterligare åtgärd från statens sida för att främja vedeldningen vid kommunala och därmed jämförbara inrättningar vilja de sakkunniga föreslå, att i cirkulärskrivelse till samtliga länsstyrelser föreskrives, att dessa skola, en var inom sitt förvaltningsområde, genom hänvändelser till kommunala myndigheter, landstings förvaltningsutskott och enskilda inrättningar av allmännare betydelse fästa uppmärksamheten å vikten av att dessa vid upphandling av bränsle lämna företräde åt svensk vara. Enskilda anläggningar. Förbrukningen av fasta kolbränslen vid enskilda anläggningar utgör per Kolbräntieår, som visats i det föregående, 134 900 normaltoii hushållskol samt 1121 330 förbrukning. normalton koks. Härvid är att märka, att denna kolförbrukning endast av2367 32

114 ser importerade kol och att kokskonsumtionen även innefattar den vid smärre kommunala anläggningar, vilken icke kunnat särskiljas från den enskilda förbrukningen. I detta sammanhang bör hänsyn jämväl tagas till förbrukningen för uppvärmningsändamål av antracit, kolbriketter och brännolja, vilken till sin helt övervägande del lärer avse enskilda anläggningar. Nämnda förbrukning belöper å tillhopa c:a 122 000 normalton per år. Sammanlagt uppgår alltså den enskilda årliga konsumtionen av angivna bränslen till 1 378 000 normalton.

Tekniska Man synes vara berättigad utgå ifrån, att en övergång till vedeldning i betingelser för <je e n s k i l d a värmeanläggningarna i stor omfattning icke skulle möta avvedeldning. .. , . , , . , görande tekniska hinder. Vilka vedI vilken utsträckning omnämnda kvantitet utländskt bränsle må kunna klmnofuHik- ersättas med inhemskt träbränsle blir alltså i främsta rummet beroende av naskommatill prisförhållandena. Härvid måste emellertid även beaktas, att inon landet användning. a r i i g e n tillverkas c:a 380 000 normalton koks, vilka måste placeras, cch vilket väl hittills i övervägande grad torde hava skett hos enskilda förbrukare. Den redovisade förbrukningen av antracit, brunkolsbriketter och olja skulle, därest träkolsbriketter funnos i marknaden, med fördel kunna ersättas av dylika. Då möjligheterna att ersätta omnämnda importbränsle med ved äro mera ovissa, vilja de sakkunniga räkna med att så för närvarande ej kan ske. Ur prissynpunkt måste man härjämte utgå ifrån, att kolbrän si ^förbrukningen särskilt inom zonerna 8, 9 och 12 endast till en del sksll kunna utbytas mot ved. I likhet med vad skett för de statliga och kommunala anläggningarna torde man kunna räkna med, att endast hälften av konsumtionen i nämnda zoner skall kunna utbytas. Innan förbnikningssiffrorna för dessa zoner balveras, torde dock först avdrag böra j-öras för inom zonerna tillverkade kokskvantiteter. Om bruttokvantiteten, 1378 000 normalton, reduceras under hänsynstagande till vad ovan anförts skulle återstå ett belopp av 536 000 normalton kolbränsle, varav 72 000 normalton stenkol och 464 000 normaltm koks. Denna kolbränslekvantitet motsvarar i värmevärde 225 milj. fm3 ved inkl. bark.

Förslag till Den omfattning, vari vedeldning må kunna införas vid ifrågava?ande enåtgärder för g^i^a, anläggningar, blir beroende av vilka åtgärder, som härför vidtagas. bringande av De prisjämförelser, som framlagts i det föregående, visa, att de ekonomiska ökad ved- betingelserna för eldning med vedbränsle i icke ringa utsträckmng ställa n g " sig jämförelsevis förmånliga. Förutsättningar för ett allmännare utnyttjande av vedbränsle äro sålunda i icke ringa utsträckning redan för handen. Det är emellertid uppenbart, att vedens konkurrenskraft gentemot kol- och oljebränsle å många platser alltjämt är svag. De statliga åtgärder, san kunna övervägas för att stimulera allmänhetens intresse för vedeldning, tirde därför antingen böra taga sikte på att fördyra importbränslet eller att förbilliga

115 det inhemska vedbränslet. Oberoende härav måste de därjämte inriktas på att undanröja de hinder för vedeldningens utveckling, som ligga i allmänhetens vana vid importbränslet samt fördomar i bekvämlighetshänseende mot veden. Som en åtgärd att fördyra importbränslet kan tänkas en på lämpligt sätt Importbränaavvägd beskattning av detta, i vad det användes för nu ifrågavarande upp- !ets ^V*** ..

-i

n„

..

,,

,

,

„..

°

l r

varmningsandamal. Såsom agnat att belysa forevarande spörsmål må följande anföras. För ett bedömande av frågan angående det importerade kolbränslets beskattning kan det vara av värde att undersöka, i vad mån den tidigare påvisade, starkt varierande relationen mellan ved- och kokspris i olika delar av landet påverkar förekomsten av kokseldade centralvärmeanläggningar. Ävenså är det av intresse att lära känna, i vilken grad en allmän höjning av kokspriset skulle inverka på uppvärmnings- och hyreskostnaderna. För sådant ändamål har, med utgångspunkt från diagrammet å fig. 5 (sid. 87), där ett flertal samhällen ordnats efter stigande differens mellan vedpris och ekvivalens kokspris, å fig. 7 antalet uthyrda, centraluppvärmda lägenheter enligt hjresräkningen år 1928 åskådliggjorts. Staplarnas höjd motsvarar totalantalet uthyrda lägenheter, och deras bredd är ett mått på procenttalet centraluppvärmda lägenheter. Man finner visserligen, att centraluppvärmningen, relativt sett, förekommer i något större utsträckning i landsdelar med förhållandevis lågt kokspris, men skillnaden är dock ej så stor, som man måhända kunnat vänta. Ett par andra omständigheter, som i det följande skola beröras, verka ytterligare utjämnande. Av fig. 5 framgår, att koksens överlägsenhet i prishänseende gentemot veden framför allt gör sig gällande dels i de stora städerna, dels i orter med relativt sydligt läge. Värmebehovet är emellertid i regel mindre i en storstad än i ett mindre samhälle. Storstadslägenheten är nämligen oftast mindre, varjämte byggnadssättet i storstaden är mera slutet. Vidare betinga ju .emperaturförhållandena ett mindre värmebehov söderut än norrut i landet. Om följaktligen de mörka staplarna å fig. 7 skulle representera bränsleförbrukningen i de centraluppvärmda lägenheterna i stället för som lin dgras antal, så skulle de många småsamhällena i figurens övre del få en relativt större betydelse än vad nu är förhållandet. Detta påstående kan ock i viss mån statistiskt ledas i bevis. Linje A. å diagrammet i fig. 7 åskådliggör sålunda det relativa värmebehovet föi de olika orterna. Tendensen är omisskännlig. Detsamma gäller för de puikter (C), som inlagts för de flesta orterna. Dessa orter hava ingått i levnadskostnadsundersökningen år 1923, och punkternas avstånd från nollinjen motsvarar den redovisade (och omräknade) medelförbrukningen av bränslen, med vissa avdrag för matlagning och korrigerad med hänsyn till ortens temperotur förhållanden. Punktskaran bör alltså i stort sett representera den samlade effekten av bostädernas storlek och byggnadssättets öppenhet och bekräftar också härutinnan det nyssnämnda påståendet. Man lan i fig. 5 iakttaga ett knä i differenskurvan ungefär mitt för

genom beskatt-

ning.

116 namnet Norrköping. För orter »söder» härom ökas differensen mellan vedoch kokspris hastigt men är förhållandevis obetydlig, högst c:a 1: 75 kronor per lm 3 barrved, för de närmast »nordligare» orterna. Om differensen intill denna gräns försvunne, skulle veden bliva konkurrenskraftig i ungefär dubbelt så många av de här medtagna samhällena som nu, och den ekonomiskt yp c.v30 20

lagenheter 70 O ' Östersund • Mor ost rond A/gkop/ng i/nned Svndsva// l/axJÖ \Särr>0mo Avesta Ärvt ko r"///pStad T* da ho/m /Ca/mor fa/un Lidköping Kar/jkrono L udvika Västervik L in köping Säv/e Uppso/a l/ijby La/ed Söderhamn Séderto/je Ejkt/j/vno Vänersborg Kar/sfad donköping Örebro

Väs teros

/S/orrkop/ng /ia/ms/od ötocrho/m Boros Knst/änstad Lund LgseA,/

Göteborg rstad

r/å/smgborg Londs/crono Mo/mo

% c.D.'lagtnh, Fig. 7. Ärlig ökning av kokskostnaden per eldstad och år vid 50 öres höjning av hl-priset (sluten bebyggelse). Kurvan åskådliggör även temperaturförhållandenas relativa inverkan. B. Av kostnadsökningen enligt A föranledd procentuell höjning av grundhyran. C. Relativ inverkan av bostädernas storlek och slutenhets grad. D. Inom detta område är den rena bränslekostnaden för ved lägre än för koks vid nuvarande priser. E. Vedeldning blir konkurrenskraftig även inom detta område, om kokspriset stiger med 50 öre per hl. A.

117 möjliga vedförbrukningen skulle flerdubblas (se de i fig. 7 markerade områdena D och E, motsvarande resp. c:a 2 300 och 5 300 centraluppvärmda lägenheter). Utgår man ifrån, att differensen tages bort genom en allmän höjning av kokspriset exempelvis till följd av beskattning, så kan man fråga sig, hur detta skulle inverka på hyreskostnaderna framför allt i sådana samhällen, där veden trots det ökade kokspriset finge svårt att göra sig gällande. Det nyssnämnda gränsvärdet, 1: 75 kronor per lm 3 barrved (eller per 147 kg koks), motsvarar 53 öre per hl koks. Skalan för linjen A i fig. 7 har valts så, att för varje ort framställes den ökning i årlig kokskostnad per eldstad (rum eller kök), som skulle förorsakas av ett med jämnt 50 öre per hl ökat kokspris. Utgångspunkten har härvid varit ett för Stockholm vid sluten bebyggelse erhållet medelvärde å koksförbrukningen, 12*4 hl per eldstad och år. För storstäderna och de därmed jämställda samhällena skulle merkostnaden som synes inskränka sig till 5 ä 6 kronor per eldstad och år. Norrut blir den givetvis större. E n relativt sett starkare differentiering kan väntas, om den nyss berörda merkostnaden sättes i relation till hyreskostnaden, som ju är störst i storstäderna. Linjen B i fig. 7 visar den procentuella ökningen av grundhyran (exkl. värme) i medeltal per rum i bostäder med centraluppvärmning enligt hyresräkningen 1928. För Stockholm, Göteborg och Malmö blir ökningen resp. 1*1, 1-8 och 1*6 %. Man hade tydligen fått än lägre värden, om totalhyran i stället för grundhyran lagts som bas för kalkylen. Det bör anmärkas, att värmeersättningen utom bränslekostnader även innefattar skötsel m. m. För övriga med storstäderna jämförliga samhällen motsvarar ökningen enligt linje B omkring 2 % men överstiger 4 % för en del småsamhällen norrut. Linjerna A och B gälla båda för bostäder av samma storlek och bebyggelse av samma slutenhetsgrad som i Stockholm. Det torde än en gång böra framhållas, att linjerna giva en fullt riktig bild endast försåvitt de korrigeras i dessa hänseenden och i en utsträckning, varom punktskaran C ger en anvisning. Ehuru, som av det ovanstående framgår, en beskattning av koksen med exempelvis 50 öre per hl eller c:a 11 kronor per ton säkerligen skulle kraftigt bidraga till ökad användning av ved för nu ifrågavarande ändamål, talar enligt de sakkunnigas uppfattning åtskilligt emot att en sådan anordning nu vidtages. Förutom betänkligheter av principiell eller handelspolitisk natur, som kunna anföras häremot, bör framhållas att en dylik beskattning skulle komma att drabba samtliga enskilda kolbränslekonsumenter och icke endast de, vilka äga möjligheter att utan ekonomiska förluster övergå till vedeldning. Även om den icke skulle behöva bli särskilt betungande, skulle den dock därigenom verka orättvist. Som ett viktigt skäl emot beskattning kan emellertid vidare anföras, att ännu på långt när ej de möjligheter till utsträckt vedeldning äro tillvaratagna, som kunna vinnas med mindre radikala medel. Ytterligare kan som argument emot en nu genomförd skatteläggning av ifrågavarande förbrukning anföras,

118 att vissa tekniska problem, som äga avseende på en rationalisering av metoderna för träbränslets användning, först böra bringas till ändamålsenlig lösning. De sakkunniga åsyfta härmed pågående experiment rörande konstruktionen av en billig vedeldningspanna samt försöken att framställa kvalitativt goda träkolsbriketter. Åtgärder i Vad därefter angår åtgärder i sj-fte att förbilliga träbränslet för att därMUinft*" i g e n o m stärka dess konkurrenskraft vis ä vis kolbränslet må följande frambränslot.

hållas.

E t t radikalmedel för att på denna väg åstadkomma utsträckt vedeldning vore givetvis en direkt statlig subventionering av vedeldningen eller träbränslekonsumtionen. Om en sådan åtgärd skulle befinnas lämplig, kunde den även utsträckas till andra förbrukningsområden än det nu ifrågavarande, såsom till industrien m. fl. Frågan om en dylik subventionering har ingående dryftats av de sakkunniga. De hava därvid kommit till den uppfattningen, att subventioneringens genomförande skulle möta stora praktiska svårigheter och kräva en dyrbar administration. Även om ett sådant förfarande, rätt genomfört, förvisso skulle bliva av stor betydelse för att stimulera allmänhetens intresse för övergång till vedeldning, vilja de sakkunniga för närvarande ej föreslå detsamma. Detta framförallt därför, att ännu mycket torde stå att vinna med enklare medel, vilka först böra prövas. Vad det framförallt och i första hand nu gäller, det är att genom en målmedveten, brett lagd propaganda komma till rätta med de uppenbara missförhållanden, som på området äro rådande. De sakkunniga avse härmed sådana företeelser som att koks- och koleldning i stor utsträckning förekommer, där vedeldningen skulle ställa sig avsevärt gynnsammare ur ekonomisk synpunkt. För att få allmänheten att inse, att i många fall ekonomiska fördelar stå att vinna genom en övergång till vedeldning samt ats de ölägenheter i bekvämlighetshänseende, som därmed kunna vara förbundna, i stor utsträckning genom förståndiga anordningar kunna elimineras, kräves emellertid en intensiv upplysningsverksamhet. I stort sett torde denna lämpligen böra bedrivas efter tvenne linjer. Det måste sålunda finras dels ett organ, representerande den tekniska sakkunskapen, som i påkommande fall kan utöva rådgivande och instruerande verksamhet, dels en organisation, som handhar den omedelbara propagandan ute i bj-gderna. Vad då beträffar lämpligt organ för ett utövande av förstnämnda uppgifter, hava de sakkunniga antydningsvis redan låtit förstå, att de anse socialstyrelsens värmetekniska avdelning väl skickad härför. Pä denna avdelning skulle alltså förutom tidigare berörda uppgifter ytterligaie ankomma att på därom gjorda framställningar i ämnet tillhandagå även enskilda med råd och anvisningar. För ett effektivt arbete på detta område bör avdelningen helst kostnadsfritt kunna ställa till förfogande sakkunniga personer, vilka genom personliga besök vid värmeanläggningarna lämna råd angående lämpligaste förfarande vid övergång till vedeldning, huruvida och på vad sätt värmepannan därvid bör ändras, om utbyte av panna bör ske samt vid behov jämväl instruera rörande lämpligaste tillvägagångssätt vid vedeldning.

119 Vidare bör avdelningens personal hava till åliggande att tjänstgöra som föreläsare vid möten, anordnade för att driva propaganda för vedeldning, ävensom biträda vid anordnade kurser för utbildning av instruktionseldare. Det är givet, att de mycket vidgade uppgifter, de sakkunniga nu föreslagit skulle tillkomma socialstyrelsens värmetekniska avdelning, även nödvändiggöra, att till avdelningens förfogande ställas härför erforderliga medel. Då personal med såväl högre som lägre utbildning förvisso måste nyanställas, kommer avdelningens lönekonto att stiga. Härutöver måste man även räkna med en väsentlig höjning av kostnaderna för personalens resor samt för expenser. Vid beräkning av avdelningens medelsbehov måste även beaktas de sakkunnigas förslag om att landstingen ej skulle behöva erlägga särskilda avgifter för bränslekontrollen. Med hänsynstagande härtill och under förutsättning, att avdelningens uppgifter i huvudsak vidgas på sätt, de sakkunniga föreslagit, torde avdelningens behov av särskilda medel kunna för budgetåret 1933/1934 beräknas till 80 000 kronor. De sakkunniga vilja erinra om, att deras förslag innebär, att vedeldningssakkunnigas verksamhet skall upphöra med utgången av innevarande budgetår, varigenom av denna verksamhet föranledda utgifter inbesparas. Vad därefter angår den andra arbetslinjen, avseende propagandan ute i bygderna, är denna förvisso icke mindre viktig. Härvid torde man kunna räkna med, att i främsta rummet skogsvårdsstyrelserna inom sina resp. områden skola medverka i det upplysningsarbete, som kräves. Genom sin i det närmaste hela landet omfattande organisation hava de goda möjligheter härtill. För att ett gott resultat med avseende på vedeldningens införande hos enskilda bränslekonsumenter skall kunna vinnas, är emellertid ej tillfyllest att endast bedriva sådan propaganda genom föredrag, kurser, litteraturspridning o. dyl., vari skogsvårdsstyrelserna lämpligen kunna taga del. Det gäller även att genom ett systematiskt arbete komma i kontakt med de bränslekonsumenter vilka, på grund av rådande prisförhållanden med avseende på kol- och vedbränsle, kunna intresseras för användning av sistnämnda bränsleslag. Den organisation, som lämpligen bör handhava denna del av propagandan, måste direkt representera skogsägarna. Den bör nämligen även besitta möjligheter att träffa avtal om erforderliga vedleveranser. Härvid gäller det emellertid icke endast att kunna sälja vissa vedkvantiteter. Dessa måste även kunna levereras så billigt, att konkurrensen med kolbränslet kan upptagas på bred front samt på sätt, som för konsumenterna ställer sig förmånligast. Med all säkerhet torde man kunna göra gällande, att möjligheterna att vid nu ifrågavarande anläggningar ersätta importbränslet med inhemskt vedbränsle i stor utsträckning bliva beroende av skogsägarnas förmåga att kunna organisera vedförsäljningarna. För att veden så långt möjligt skall bliva konkurrenskraftig kräves i första hand ett undvikande av onödiga mellanhänder. Skogsägarna, enskilt eller kollektivt, måste alltså knyta direkta förbindelser med konsumenterna och leverera veden direkt till dessa. Då de konsumenter, som tidigare använt kolbränsle, i många fall torde sakna erforderliga utrymmen för vedens lagring, måste

120 skogsägarna eller sammanslutningarna av skogsägare kunna åtaga sig att successivt leverera veden. Vidare måste veden kunna tillhandahållas i sådana längder, att den för varje fall passar de olika pannor, som ifrågakomma. För att skogsägarna skola kunna vinna största möjliga avsättning för sin ved böra de även vara beredda, att, i de fall då så påfordras och detta lämpligen låter sig genomföra, själva övertaga eldningen. Det är alltså, som visats, ett omfattande organisationsarbete det här gäller. De sakkunniga äro emellertid övertygade om, att därest detta kan genomföras, så kommer också det område, där veden nu kan konkurrera med kolbränslet, att^ väsentligt utvidgas. Det ankommer alltså i stor utsträckning på skogsägarna själva att ombesörja, att detta blir fallet. Då det ligger i skogsägarnas eget intresse, att så sker, kan det måhända förefalla mindre lämpligt att ifrågasätta direkt statsunderstöd till denna verksamhet. Med hänsyn till att det allmänna måste sägas hava det största intresse av att ifrågavarande propaganda- och organisationsarbete snarast och på effektivaste sätt bringas till utförande, kunna emellertid de sakkunniga icke finna annat än att mycket starka skäl tala för att staten bidrager härtill. Man må betänka, att det här i främsta rummet gäller att för försörjiiingsändamål skapa arbetstillfällen inom skogsbruket. Under senare tid har i ett flertal län bildats s. k. skogsägareföreningar, vilka tagit sig den uppgiften före, att direkt arbeta för ett åvägabringande av förbättrade avsättningsförhållanden för skogsprodukterna. Dessa föreningar hava nyligen sammanslutat sig i en centralorganisation, benämnd skogsägareföreningarnas riksförbund. Denna organisation synes hava stora förutsättningar för att med gott resultat deltaga i det arbete, varom nu är fråga. De sakkunniga hava därför också haft under övervägande förslag om att statsmedel för ändamålet direkt borde ställas till detta förbunds förfogande. Det förhåller sig emellertid så, att denna organisation ej omfattar hela landet. Ävenså äro vissa till förbundet anslutna länsföreningar till medlemsantalet av den ringa omfattning, att de ej kunna sägas allsidigt representera skogsägarna i länet. E t t till förbundet anvisat anslag kan därför ej förutsättas komma ifrågavarande arbete i landet i sin helhet till godo. De sakkunniga hava tänkt sig, att de bästa garantierna för ett gynnsamt resultat skulle vinnas, om ett för ändamålet anvisat anslag ställdes till skogsvårdsstyrelsernas förbunds centralråds förfogande. Det skuLe då ankomma på centralrådet att övervaka ifrågavarande organisationsarbete och att fördela tillgängliga medel på det sätt, att därigenom största möjliga effekt bleve uppnådd. De sakkunniga förutsätta, att centralrådet dirvid samråder med, förutom skogsvårdsstyrelserna, skogsägareföreningarnas riksförbund och de övriga skogsägareorganisationer, exempelvis skogssällskapet, vilka kunna befinnas lämpade att i arbetet medverka. Genom ledandet och övervakandet av nu berörda arbete torde öeatralrådet komma att förlänas goda möjligheter att i olika avseenden bedöma vedeldningens~"praktiska förutsättningar. Centralrådet blir härigenom även i tillfälle att avgöra, vilka ytterligare åtgärder, som kunna vara av belovet påkallade, för att effektiva resultat skola kunna vinnas.

121 Beträffande storleken av det anslag, som för ändamålet kan erfordras, är det förvisso svårt att med bestämdhet uttala sig. Givet är emellertid, att beloppet, som förutsattes vara ett engångsanslag, måste tilltagas så, att därigenom ett verkligt effektivt arbete på området kan möjliggöras. För att detta skall bliva fallet torde det ej böra understiga 50 000 kronor. De sakkunniga vilja alltså föreslå, att för budgetåret 1933/1934 ett belopp av denna storlek ställes till centralrådets förfogande, att av rådet för angivna ändamål användas på sätt det finner lämpligt. De sakkunniga förutsätta, att ett intimt samarbete skall åvägabringas mellan socialstyrelsens värmetekniska avdelning och centralrådet samt med detta samverkande skogsägareorganisationer. De hålla icke för osannolikt, att detta i sinom tid skall giva till resultat, att den tidigare omnämnda kolbränslekvantiteten om 536 000 normalton skall kunna ersättas med vedbränsle. F ö r den händelse de föreslagna åtgärderna komma att leda till en mera avsevärt ökad efterfrågan på ved, kan det, för ett undvikande av dennas fördyring vid långa transporter, bliva av betydelse att få till stånd en sänkning av järnvägstaxorna.

Träkolning. Sedan gammalt har träkolningen utgjort en av förutsättningarna för vår Träkoljärnhantering. Den har jämväl berett utkomstmöjligheter för en stor del " t ^*"*J^£ av skogsbygdens befolkning. Då genom kolningsförfärandet nyttig använd- betydelse och ning kunnat erhållas för virke av mindervärdig kvalité eller smärre dimen- omfattning. sioner, liar träkolningen därjämte varit medlet till en god skogsvård, varom skogskötselns höga ståndpunkt i de gamla kolningstrakterna, såsom Bergslagen och angränsande delar av landet, bär vittne. Förhållandet är emellertid, att träkolningen under senaste tid gått avsevärt tillbaka. Den framställda kvantiteten träkol torde numera, per år räknat, endast uppgå till hälften av motsvarande produktion före världskriget. För att närmare belysa detta kan nämnas, att järnbrukens årliga konsumtion av träkol under åren 1911—1914 utgjorde i medeltal drygt 4 milj. ha 8 . Härav voro 3 milj. lm 3 framställda av rundved och resten av sågverksribb. Åren 1927—1930 belöpte förbrukningen i genomsnitt per år å c:a 1*8 milj. lm3, varav 1*4 milj. lm 3 voro framställda av rundved. Enär järnbruken konsumera den helt övervägande delen av landets träkolsproduktion, torde angivna siffror jämväl återspegla träkolstillverkningens tillbakagång under nämnda tid. Utsikterna för att en vidgad träkolning skall komma till stånd som en följd av ökat träkolsbehov inom järnhanteringen äro för närvarande små. Förbrukningen av träkol inom järnindustrien avser huvudsakligen tackjärnsoch lancashiretillverkningen. Den senare har gått så tillbaka, att dess bränslekonsumtion blivit av jämförelsevis underordnad betydelse. Någon ökning av denna tillverkning torde icke vara att vänta. Beträffande tackjärnet må framhållas, att tillverkningen därav under senare år starkt redu-

122 cerats. År 1913 tillverkades sålunda inom landet c:a 730 000 ton .tackjärn, år 1930 blott c:a 460 000 ton. Minskningen lärer till huvudsaklig del vara betingad av exportens tillbakagång. År 1913 utfördes c:a 195 000 ton tackjärn, för år 1930 är siffran c:a 47 000 ton. Förutom av tackjärnsproduktionens kvantitativa tillbakagång torde den minskade träkolsförbrukningen jämväl, ehuru i mindre mån, bero därpå, att träkolsåtgången per ton tackjärn befinner sig i sjunkande, sedan man vid masugnarnas beskickning alltmera börjat övergå till en större procent sinter. Därest inga kvalitativa hinder resa sig, torde den procentuella ökningen av sinter komma att fortskrida. Man har grundad anledning antaga, att tillverkningen av träkolstackjärn icke kommer att öka annat än vid tillfälliga konjunkturförbättringar. Under nuvarande kristid för vårt exporttackjärn och exportstål, för vilka träkolstackjärnet tages i anspråk, synes en utvidgning av tillverkningen vara utesluten. Det anförda torde visa, att järnhanteringens behov av träkol knappast kan komma att i nämnvärd grad stiga. Träkolning för detta ändamål kan därför icke bliva av större betydelse för ett ökat utnyttjande av avfallsvirket. Som i detta betänkande redan framhållits, finnas emellertid vissa utsikter, att träkolen skola komma till användning på andra områden. De sakkunniga syfta härmed på den träkolsförbrukande generatorgasdriftens lovande utveckling och på de möjligheter, som föreligga att undvara vissa importerade kolbränslen, därest billiga och för ändamålet lämpliga träkolsbriketter kunna framställas. Det är framförallt med hänsyn härtill, som de sakkunniga funnit sig böra här något närmare behandla frågan om träkolningens utvecklingsmöjligheter särskilt i vad angår ett förbilligande av framställningsmetoderna. Olika metoder Ugnskolningen av mmlved, på sätt den hittills praktiserats, torde icke för framställ- 0 rbjuda större utvecklingsmöjligheter. Produktionskostnaderna äro niimligen och deras alltför höga i jämförelse med värdet av erhållna alster. utvecklings- J?öv att belysa det nuvarande läget för denna industri må följande ungemojigieei. f a] ,i-g a s iff ror anföras rörande tillverkningskostnaden per läst träkol: Ugnskolning.

Ved ä 5 kronor per lm3 Arbetskostnader, ränta och amortering samt övriga omkostnader

15: — kr. 8:-— » 23:— kr. '4:— »

Biprodukterna ge en nettovinst av Kolet kostar sålunda vid anläggningen efter avdrag av vinsten på biprodukterna 19: — kr.

En ökning av vinsten på biprodukterna torde under vissa förutsättningar kunna påräknas. Så långt man nu kan se kommer dock denna ökning med nu kända metoder ej att överstiga 2 kronor per läst. För en eventuell utveckling av ugnskolningen kräves fortsatt forskningsarbete, varvid helt nya vägar måste banas. 1

För tillfället är vinsten på biprodukterna väsentligt mindre.

123 Större förutsättningar för tillverkning av billiga träkol erbjuder ugnskolningen av sågverksavfall. Ingen tvekan torde råda därom, att träkol billigast kunna framställas vid de sågverk, som till sitt förfogande hava billigt träavfall i form av ribb och sågspån. För ett rationellt genomförande av en sådan kolning erfordras emellertid en ugn, som ställer sig billig i anläggning och drift. Ugnar enligt de system, som nu användas, äro alltför dyrbara. E n billig ugn för kolning av avfall från sågverk har konstruerats (se ingeiijörsvetenskapsakademiens meddelande nr 3/1931) men är ännu ej avprovad. Det vore för saken gagneligt, om detta snarast läte sig genomföras. Även för kolning av sågspån hava ugnar konstruerats. De ekonomiska möjligheterna för en sådan kolning äro dock ännu ej närmare undersökta. Det är tänkbart, att de därvid erhållna träkolen skulle kunna få användning för järntillverkningen. Som en följd av den tilltagande användningen av träkolsgas som motordrivmedel har intresset växt för kolning i flyttbara ugnar. Man har nämligen ansett, att den självförsörjning med träkol, som därigenom blivit ett önskemål, lättast skulle låta sig genomföras, om man hade tillgång till transportabla kolugnar, som alltefter behov kunde uppställas å avverkningstrakterna, och vilkas skötsel ej krävde särskild yrkesutbildning. Dessa synpunkter hava föranlett de sakkunniga att låta verkställa vissa prov med en av civilingenjör D. Ullgren konstruerad flyttbar, mindre kolugn, som av honom välvilligt ställts till sakkunnigas förfogande. De ifrågavarande proven hava varit förlagda till Bjurfors kronopark och omhänderhafts av professorn vid skogshögskolan Gustaf Lundberg. Resultaten utvisa, att skäl tala för fortsatta försök med en ugn av liknande modell men av omdimensionerad (större) typ. I övrigt hänvisas till den redogörelse för provningen, vilken utarbetats av professor Lundberg och som finnes fogad till detta betänkande som bilaga (bil. H). Beträffande frågan om fortsatta försök med dylika flyttbara kolugnar, synes det de sakkunniga ligga, närmast till hands, att sådana komma till utförande vid kolareskolorna. Två sådana finnas i landet, nämligen vid Gammelkroppa och Bispgården. Den förra understödes av jernkontoret, den senare av domänstyrelsen. Vad det vid dessa fortsatta försök närmast torde gälla att få utrönt är dels den lämpligaste ugnskonstruktionen, dels huruvida en framställning av träkol i dylika ugnar kan erbjuda sådana fördelar, att de uppväga de sannolikt fördyrade kolningskostnaderna i jämförelse med milkolning. En bidragande orsak till intresset för ugnskolning är, att konsten att Milkolning. kola i mila enligt gängse uppfattning skulle vara svårlärd. Faran för kolningsskicklighetens försvinnande genom den gamla kolarestammens utdöende har ofta framhållits, då milkolningen på grund av minskade avsättningsmöjligheter för träkolet avtagit i omfattning. Så ligger dock saken ej till. E n kurs på c:a 2 månader torde sålunda vara fullt tillräcklig för praktiskt utbildande av en fullgod milkolare. Det är att hoppas, att träkolen på de nya användningsområden, som

124 ovan berörts, skola vinna ökad efterfrågan. Då det med all sannolikhet kan antagas, att milkolningen härvid ej skall komma att utkonkurreras av ugnskolningen, blir ett upprätthållande och utökande av skogsarbetarnas färdighet att kola i mila alltjämt av stor betydelse. Ovannämnda kolareskolor bevistas nämligen ej av blivande kolningsarbetare utan av blivande elever vid skogsskolor och skogshögskolan. Ett utbredande av kolareskickligheten i landet skulle lämpligen kunna ske genom skogsvårdsstyrelsernas försorg på det sätt, att dessa sände lämpliga länsskogvaktare eller biträdande länsjägmästare till kurserna vid kolareskolorna. Denna personal skulle sedan genom instruktionskurser kunna utbilda milkolare inom de olika länen ävensom, naturligtvis, meddela kunskaper om kolning i transportabla ugnar, för den händelse undervisning därom kommer att upptagas vid kolareskolorna. Det är självfallet även möjligt för blivande kolningsarbetare att få sin utbildning direkt vid kolareskolorna. Detta har dock hittills ej kunnat ske på grund av att eleverna för arbetet vid skolorna ej kunnat påräkna normal arbetslön. Sammanfattning.

Av det nu anförda framgår, att de sakkunniga, med hänsyn till de möjligheter som skymta att vinna nya användningsområden för träkol, anse det vara av vikt, att arbete nedlägges på en rationalisering av träkolningsnietoderna. Härvid gäller det fortsatt forskningsverksamhet samt vissa praktiska försök på ugnskolningens område samt vidtagandet av lämpliga åtgärder med avseende på utbildningen av kolare. Vad förstnämnda angelägenhet beträffar, skall denna ytterligare beröras i det följande. Beträffande utbildningsfrågan hava de sakkunniga ej ansett sig hava anledning föreslå direkta åtgärders vidtagande från statens sida, då förhållandena härutinnaii borde kunna ordnas i önskvärd riktning sådana förutan. Brikettering av träkol.

Träkolsbriketternas lämplighet för olika ändamål.

Då en ur nationell synpunkt gynnsam utveckling av frågan om vår bränsleförsörjning skulle vinna avsevärt stöd, om träkolsbriketter kunde göras tillgängliga i marknaden, hava de sakkunniga ägnat spörsmålet om träkolens brikettering speciell uppmärksamhet. Förhållandet är nämligen, som tidigare flera gånger blivit framhållet, att briketter, framställda av träkol, under vissa förutsättningar torde närma sig idealet för ett bränsle att använda i varliga lågtryckspannor. Vid eldning med träkolsbriketter lärer man kunna räkna med minst lika lång bränntid för varje påfyllning som med koks. Briketterna äro vidare koksen överlägsna därutinnan, att de brinna ut fullständigt även vid minsta dragstyrka, samt att obehaget med slagg och aska minskas. Som ersättning för koks borde därför goda träkolsbriketter kunna, utan svårighet vinna betydande avsättning, därest ifrågavarande bränsle i tillräckliga kvantiteter och till konkurrenskraftigt pris kunde tillföras marknaden. Vidare må här nämnas, hurusom förefintligheten av för ändimålet lämpliga träkolsbriketter i väsentlig grad skulle bidraga till en snabt utveckling av generatorgasdriften. De träkolsgasdrivna motorfordonens aitions-

125 radie utan ny bränslepåfyllning torde nämligen genom användning av briketter stegras till 2*6 gånger den de äga vid gång på icke briketterade träkol. Med hänsyn härtill hava de sakkunniga alltså låtit verkställa ingående Verkställda undersökningar rörande möjligheterna att brikettera träkol. På de sak- «rikettenngs °

. .

..

in-

iii.

försök och

kunnigas uppdrag har sålunda vid ingenjörsvetenskapsakademiens elektro- resultaten värmeinstitut utredning verkställts för ett teoretiskt klarläggande av vissa av desaamed träkolsbriketteringen förbundna spörsmål. Redogörelse för utredningens resultat har lämnats i skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 mars 1932. Undersökningarna hava sedermera fullföljts vid en på de sakkunnigas initiativ uppförd briketteringsanläggning vid Morgårdshammar. Därvid vunna erfarenheter och resultat hava av institutet, som haft överinseendet över försöksdriften och verkställt i samband därmed erforderliga undersökningar och beräkningar, sammanfattats i en redogörelse, fogad som bilaga vid detta betänkande (bil. I). De sakkunniga få hänvisa till denna och anföra här endast utredningens huvudresultat, som de formulerats i institutets redogörelse. Med avseende härå har i denna framhållits: att man för närvarande med full trygghet för ett redan från början gott tekniskt resultat kan igångsätta tillverkning av träkolsbriketter i fabriksmässig skala, att anläggningar för sådan tillverkning tills vidare böra utföras stationära, att briketter av lämplig kvalitet för användning som hushållsbränsle resp. för värmepannor med visshet kan åstadkommas, att briketter avsedda för träkolsgasdrivna bilar utan svårighet kunna framställas men böra utföras med annat bindemedel än sulfitlut, att briketterna (sulfitlut) få en volymvikt av c:a 35 kg per hl, att dylika briketter få ett effektivt bränslevärde av c:a 7 600 kcal per kg, att briketterna vid användning av sulfitlut som bindemedel bli fullt dugliga som handelsvara, såväl beträffande fuktbeständighet som mekanisk hållfasthet, att framställniiigskostnaden för briketter med 60 mm diameter och höjd vid en produktion av 1 500 ton per år och under förutsättning, att träkolet kostar 12 kronor per läst och 40-procentig sulfitlut 20 kronor per ton framme vid verket, ej kommer att överstiga 60 kronor per ton, eller 2:10 kronor per hl, samt att anläggningskostnaden för en komplett briketteringsanläggning (exkl. kolhus) för en produktion av 1 500 toil (JO mm briketter per år ej överstiger 50 000 kronor. De ernådda resultaten motsvara ungefär de förväntningar, de sakkunniga vågat hysa i frågan. Av betydelse är, framförallt, att klarläggande skett rörande de tekniska möjligheterna att tillverka träkolsbriketter av för värmepannor lämplig kvalité. Med de uppgifter tillika, som från annat håll härom ställts till de sakkunnigas förfogande, äro de av den bestämda uppfattningen, att några svårigheter i dylikt avseende ej föreligga.

126 E n annan fråga, som däremot ställer saken i mörkare dager, är priset. De resultat, som i detta hänseende erhållits, visa, att briketterna u n d e r angivna förutsättningar skulle kosta c:a 60 kronor per ton fritt fabriken. Förut anförda prisjämförelser mellan olika bränslen torde tydligt ha ådagalagt, att briketterna med ett dylikt pris, som i nu ifrågavarande fall motsvarar 2:10 kronor per hl, endast i sällsynta undantagsfall kunna konkurrera med koksen. Gynnsammare ställer sig saken om det gäller att med träkolsbriketter ersätta antracit och brunkolsbriketter, som äro särskilt dyrbara importbränslen. En framställningskostnad av 60 kronor per ton för träkolsbriketterna synes i viss utsträckning tillåta fullt affärsmässig avsättning för dylikt iindamål. Gäller det åter att framställa briketter för motordrift, kan den i Morgårdshammar använda, särskilt billiga briketteringsmetoden — med snlfitlut som bindemedel — ej lämpligen komma till användning, framförallt på grund av att svavlet i luten kan befaras komma att skada motorn. Man torde då i stället nödgas som bindemedel använda stärkelse, melass, tjäror el. dyl., vilket kommer att stegra briketteringskostnaderna. Om denna ökning kan hållas inom rimliga gränser, understigande 10 kronor per ton, torde emellertid detta ej behöva hindra avsättningen för motordrift av dylika briketter, endast de äro för ändamålet fullt lämpliga. Eventuella åtÄven oni, som ovan antytts, prisförhållandena teoretiskt sett ej borde gärder fsr att lägg a hinder i vägen för avsättning av träkolsbriketter för vissa specialändafräkllsbritet- mål, måste härvid ytterligare beaktas följande. Varken förbrukningen av tering i träkol för gasgeneratorer eller av antracit och brunkolsbriketter är eller kan fah Tka?aä.33i9 tänkas bliva koncentrerad till ett fåtal platser i landet. Konsumtionen i varje ort måste därför bliva jämförelsevis ringa. Om tillverkningen av träkolsbriketter skall kunna ske på billigaste sätt, synes den emellertid böra utföras i större, fasta anläggningar. Detta betyder, att briketterna i stor utsträckning måste underkastas långa transporter, innan de nå avsättningsorten. Härigenom försvåras givetvis briketternas försäljning till omnämnda ändamål. Enligt de sakkunnigas åsikt är därför under rådande förhållanden knappast att förvänta, att genom enskilt initiativ en briketteringsanläggning skall komma till stånd. Då det emellertid måste anses vara av stort värde, att åtminstone någon eller några dylika anläggningar snarast bleve uppförda, varigenom man kunde vinna ytterligare erfarenbeter rörande briketternas lämpligaste framställningssätt, egenskaper o. dyl. för olika ändamål, hava de sakkunniga tagit under övervägande de åtgärder, som i sådant avseende från det allmännas sida kunna vidtagas. Som en åtgärd i sådant syfte har frågan om en direkt statlig subvention av brikettframställningen varit under diskussion. Bleve subventionen så avmätt, att briketterna erhölle nödig konkurrensförmåga gent emot koksen, skulle förvisso en dylik åtgärd lända till resultat, cl. v. s. föranleda till ippförandet av briketteringsanläggningar. Av rådande bränslepriser vill svnas som om ett statsunderstöd av 15 kronor per ton tillverkade och försålda träkolsbriketter borde för ändamålet vara tillfyllest. Vid en hektolitervikt å

127 briketterna av 35 kg motsvarar nämnda subventionsbelopp ett bidrag av, i runt tal, 50 öre per hl. E n dylik understödsform, som ur rent principiell synpunkt synes de sakkunniga mindre tilltalande, medför även i andra avseenden vissa påtagbara olägenheter. Sålunda måste en omständlig kontrollverksamhet utövas, så att endast sådana briketter subventioneras, vilka fylla vissa uppställda villkor. Detta kommer att kräva en dyrbar och invecklad apparat. Vidare är att befara, att personer eller företag, lockade av subventionsmöjligheterna, skola komma att befatta sig med uppgiften utan att därför äga nödiga kvalifikationer. Detta skulle tydligen icke kunna förhindras vid genomförande av nu skisserade subventionssystem. Då härtill slutligen kommer, att detta endast om understödet sattes till väsentligt högre belopp än vad ovan förutsatts, eller 15 kronor per ton, skulle bliva av nämnvärd betydelse för ett utökande av försörjningsmöjligheterna inom Norrlands skogsbruk, anse sig de sakkunniga ej kunna förorda en dylik allmän subvention av träkolsbriketteringen. Det mål, det nu närmast gäller att uppnå — att få till stånd en eller flera på särskilt lämpliga platser belägna, av sakkunniga personer omhänderhavda briketteringsanläggningar — borde, synes det, kunna vinnas på enklare sätt. Bäst vore givetvis, om ett statens eget verk, närmast då domänstyrelsen, ginge i författning om uppförandet av en dylik anläggning, där träkolsbriketter, lämpade för olika ändamål, kunde tillverkas. Då icke blott genom fabrikens uppförande utan sedermera genom dennas drift såväl direkt som indirekt arbetstillfällen skulle skapas, synes på goda grunder kunna antagas, att till fabrikens uppförande skulle kunna beviljas bidrag ur ett eventuellt av riksdagen anvisat anslag till beredskapsarbeten. Därest villkoren för ett dylikt anslag bliva sådana, att jämväl till enskilda, allmännyttiga företag bidrag må kunna utgå, synas skäl tala för att även i enskilt intresse uppförda anläggningar av dylikt slag skola kunna bliva föremål för understöd från anslaget ifråga. De sakkunniga förutsätta härvid, att sådant understöd endast beviljas, om sökanden kan anses väl skickad för uppgiften och om företedda kostnadskalkyler och med fabrikationen i övrigt samhörande beräkningar av vederbörlig myndighet varda godkända.

Användning av inhemskt träbränsle i stället för importerat, flytande bränsle. Användning av trä- eller träkolsgas för motordrift. I skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet den 20 februari 1932 Av staten r (bil. B) framlade de sakkunniga vissa synpunkter på frågan om användande edanvidav träkolsgas som motordrivmedel samt förslag om inrättande av en statlig der för lånefond för inköp av träkolsgasgeneratorer. Kungl. Maj:t upptog med vissa generatorgasändringar det ifrågavarande förslaget i proposition (nr 212) till 1932 års främjande. riksdag, som godkände denna. Därigenom har inrättats en statlig lånefond för inköp av gasgeneratorer för motordrift. Å de lån, som från denna utlämnas

128 under budgetåret 1932/1933, stadgas befrielse från erläggande av ränita u:nder två år från lyftningsdagen. Som kapital för fonden för nämnda budgetår anvisades 200,000 kronor och till täckande av för lånefonden uppkommen riäntebrist 9,000 kronor. Allmänna villkor och bestämmelser för låneverksamheten hava utfärdats genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 20 maj 1932 (nr 121). Samma dag har kungörelse (nr 122) utfärdats rörande den medgivna räntebefrielsen. Med anledning av i ämnet väckta motioner beslöt 1932 års riksdag jäanväl om sådan ändring av 5 § i kungl. förordningen den 2 juni 1922 (nr 260») om automobilskatt, att skatt för automobil, som är inrättad för och drives med träkolsgas, skall utgå med hälften av eljest stadgade skattesatser. Förordning härom har av Kungl. Maj:t utfärdats den 29 april 1932 (nr 85), vilken trädde i kraft den 1 januari 1933.

De vidtagna I annat sammanhang (sid. 94—95) har framlagts vissa uppgifter, som visa, stödåtgärder- ^ intresset för användning av gasgeneratorer för motordrift under den senaste tias Tesuttat •

*-»<_>

tiden starkt ökats. Det torde vara obestridligt, att nyssnämnda åtgärder från det allmännas sida i hög grad medverkat härtill. Enligt vad de sakkunniga inhämtat har lånefonden flitigt utnyttjats, och man synes kunna utgå ifrån, att efterfrågan på lån skall ytterligare stegras. Det kan med säkerhet antagas, att det för löpande budgetår anvisade lånebeloppet icke skall möjliggöra ett tillgodoseende i sin helhet av det lånebehov, som därunder kommer att göra sig gällande. Den medgivna skattelindringen för träkolsgasdrivna automobiler är förvisso även den av största betydelse i nu ifrågavarande avseende. Detta framgår därav, att det övervägande flertalet låneansökningar avser inköp av gasgeneratorer för montering å lastautomobiler.

Behovet av Omförmälda stödåtgärder hava alltså gjort god effekt. För att utvecklingen f0'1*"11 *iatff på gasgeneratorområdet skall hålla, vad den nu lovar, är det emellertid av generatorgas- vikt, att statsunderstödet bibehålles. Man måste nämligen ännu alltjämt driften. karakterisera användningen av gasgeneratorer som en försöksdrift, vars utövande i flertalet fall ännu endast i ringa utsträckning grundar sig på genom praktiska erfarenheter inhämtat vetande. I det följande skola de sakkunniga ange sin uppfattning angående behovet av stödåtgärder från statens sida under nästkommande budgetår. Med liänsjm till den korta tid, hittills i sådant syfte vidtagna åtgärder hunnit verka, hava de därvid ansett sig så långt möjligt böra undvika att föreslå ändringar i understödsverksamhetens utformning. KapitaUkDet torde vara i hög grad ägnat att befrämja generatorgasdriftens utmng för v e ckling om statslån för inköp av gasgeneratorer i erforderlig utsträckning inköp av gas- stå till förfogande. Som tidigare meddelats lärer man hava anledning förgeneratorer v änta, att anspråken på meromnämnda lånefond skola successivt stegras och att densamma ej skall förslå för mötande av lånebehovet under innevarande budgetår än mindre för tiden därefter. Det är därför av betydelse, att

129 låneverksamheten under nästkommande budgetår kan bedrivas i vidgad omfattning, då eljest är att befara, att allmänhetens växande intresse för generatorgasdriften i viss mån kan stäckas. Av nu nämnd anledning synes som kapitalökning för lånefonden för nästkommande budgetår böra anvisas ett belopp av minst 500 000 kronor. Då man, som nyss anförts, torde kunna utgå ifrån, att lånefondens kapital skall vara helt taget i anspråk före utgången av löpande budgetår, kommer under närmast följande budgetår att i amorteringar inflyta 40 000 kronor ('/ s av 200 000 kronor). Därest för sistsagda år för ändamålet ytterligare anvisas 500 000 kronor, skulle därunder ett sammanlagt belopp av 540 000 kronor komma att stå till disposition för lånebehovets mötande. De sakkunniga, som hysa den uppfattningen, att ifrågavarande belopp skall visa sig erforderligt för låneverksamhetens bedrivande i önskvärd utsträckning, vilja alltså föreslå, att som kapitalökning för lånefonden för budgetåret 1933/1934 anvisas ett belopp av 500 000 kronor. Den räntebefrielse under två år från lyftningsdagen, som stadgats för Bibehållen under innevarande budgetår utlämnade gasgeneratorlån, representerar i pen- rJinteoefnelse °

D

O

i

r

^

for gasgene-

ningar ett förhållandevis litet belopp. Efter 4V, % ränta belöper sig den- ratorlån, som samma för ett dylikt lån av maximistorlek till 81 kronor (45 + 36 kronor), oviljas under oziaffetar&t

Man torde likväl kunna säga, att räntebefrielsen i ej ringa mån bidrager 1933/1934. till att göra lånemöjligheterna mera tilltalande samt snabbare och allmännare utnyttjade. Särskilt torde den hava betydelse för dem, som söka lån för gasgeneratorer, avsedda för traktorer och stationära ändamål, vilka ej åtnjuta den ytterligare förmån, som för träkolsgasdrivna automobiler ligger i medgiven skattenedsättning. Den uppoffring av statsmedel, som genom räntebefrielsen äger rum, kan därför anses väl motiverad. De sakkunniga få sålunda föreslå, att jämväl beträffande gasgeneratorlån, som beviljas under nästkommande budgetår, medgives befrielse från erläggande av ränta under två år från lyftningsdagen, samt att till täckande av för lånefonden därigenom uppkommen räntebrist anvisas medel i erforderlig utsträckning. Den ifrågavarande låneverksamheten har ännu bedrivits helt kort tid. För låneDet är därför svårt att bedöma, huruvida ändringar eller kompletteringar av fonden de för lånefonden gällande allmänna bestämmelser och villkor äro av be- allmänna hovet påkallade. Enligt hittills vunna erfarenheter hava de i stort sett oestämmelser visat sig tillfredsställande. Nedan skola emellertid vissa synpunkter anföras, vilka vid beaktande torde böra föranleda viss komplettering av gällande föreskrifter. Förutsättningarna för tillverkning i större skala av gasgeneratorer hava med den under senare tid starkt stegrade efterfrågan väsentligt vidgats. I den mån verksamheten på detta område blir livligare och allt flera generatorfabrikat komma i marknaden framstår som en angelägenhet av stor vikt, att, till förekommande av att statslån utlämnas för inköp av uppenbarligen mindre väl konstruerade generatorer, viss kontroll i nämnda hänseende övas vid prövning av inkomna låneansökningar. Redan i sin tidigare omnämnda 2307 3S

130 skrivelse med förslag till inrättande av nu ifrågavarande lånefond gjorde de sakkunniga gällande, att så borde ske. Syftet med lånerörelsen skulle ju bliva mer eller mindre förfelat, om i marknaden spriddes gasgeneratorer, som ej fungerade på ett tillfredsställande sätt. Enligt nuvarande lånebestämmelser föreligger icke skyldighet för kommerskollegium, som handhar låneverksamheten, att närmare låta undersöka, huruvida de gasgeneratortyper, för vars inköp lån sökas, äro för sitt ändamål lämpade. I sin nyssberörda skrivelse föreslogo de sakkunniga, att denna undersökning skulle verkställas av tekniska högskolans förbränningsmotortekniska avdelning. De sakkunniga måste vidhålla sitt förslag om att dylik prövning skall ske. SkatteAv kommerskollegium har föreslagits skattenedsättning jämväl för andra nedsättning generatorgasdrivna automobiler än de, som nyttja träkol som förgasningsför generator. medel. Däremot är förvisso intet att erinra. Det må dock framhållas, att gasdrivna automobiler i skattelindringen givetvis endast bör avse sådana generatorgasdrivna autoallmänhet.

mobiler, som använda inhemska produkter som bränsle. Därest det skulle visa sig, att i marknaden saluföras gasgeneratorer av mindre tillfredsställande konstruktion, torde böra tagas under övervägande, huruvida för automobil, vara dylik generator är monterad, skattenedsättning skall åtnjutas. E n generator, som uppenbarligen ej kan fungera tillfredsställande, får måhända till uteslutande ändamål att möjliggöra skattenedsättning.

Användning I frågans nuvarande läge har det ej synts påkallat framlägga förslag om av gasgene- ytterligare direkta åtgärder från statens sida till generatorgasdriftens främratorer föistatens och jande. Man synes nämligen hava anledning räkna med, att statens egna vägstyrelverk och myndigheter, vägstyrelserna m. fl. skola, där så låter sig göra, i sernas motorfordon samt i eget intresse komma att utnyttja generatorgasdriftens fördelar. järnvägsdrift. I detta sammanhang vilja emellertid de sakkunniga betona önskvärdheten

av att frågan om användande av gasgeneratorer vid järnvägsdrift snarast möjligt göres till föremål för närmare undersökning. Vid drift av nu förekommande motorfordon hava gasgeneratorerna visat sig giva goda ekonomiska resultat. Man har anledning förmoda, att detta även skall bliva fallet, därest generatorerna monteras å de motordrivna, gummihjulsförsedda järnvägsvagnar, som på senaste tid väckt så stort intresse i järnvägstekniska kretsar och vilka väl förr eller senare torde introduceras i vårt land. Det synes lämpligt att vid de prov, som kunna komma att av järnvägsstyrelsen anställas med dylika eller andra motorvagnar, spörsmålet rörande användande av träbränsle som motordrivmedel jämväl ägnas beaktande. Fortsatt forskningsverksamhet

av

De av de sakkunniga i meromnämnda framställning angående inrättande e n lånefond för inköp av gasgeneratorer för motordrift berördt, av irgen.

.

.

.

önskvärd å jörsvetenskapsakademien och rikskommissionen för ekonomisk iörsvarsbegasgenerator- redskap våren 1931 igångsatta vetenskapliga och praktiska pioven med området.

131 generatorgasdrivna motorfordon hava numera slutförts. En av professor E. Hubendiok författad redogörelse för under proven vunna resultat torde inom kort komma att framläggas. De sakkunniga hava genom författarens benägna tillmötesgående beretts tillfälle taga del av denna i manuskript. De hava därvid styrkts i sin uppfattning, att generatorgasdriften under därför lämpliga förhållanden redan på teknikens nuvarande ståndpunkt lämnar goda resultat och är värd att understödjas av statsmakterna. Detta understöd torde emellertid, som redan tidigare framhållits, även böra inriktas på att åvägabringa möjligheter till ytterligare praktiskt-vetenskaplig forskning på området, så att den mångfald problem, vilka äro förbundna med denna motordrifts utveckling till större ändamålsenlighet, skola kunna tillfredsställande lösas. Genom undersökningarna ifråga hava de riktlinjer blivit anvisade, vilka böra följas vid en dylik fortsatt forskningsverksamhet. Användning av cellnlosasockersprit för motordrift. I syfte att ur lagstiftningssynpunkt belysa de förhållanden, varunder utvecklingen motorspritindustrien numera arbetar, skall nedan redogöras för statsmak- av ™°lo>'ternas behandling av vissa därmed sammanhängande spörsmål. Därvid beskattningstorde vara nödvändigt gå tillbaka till år 1924. Sagda år betecknar nämligen fråga. en vändpunkt för motorspritfrågan såtillvida, att det, genom riksdagens beslut den 14 maj 1924 och i enlighet därmed utfärdade förordningen den 23 maj 1924 (nr 123) om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit, blev möjligt för sulfitspritindustrien att fritt försälja dubbeldenaturerad motorsprit. Tidigare hade försäljningen varit underkastad stränga, av kontrollstyrelsen utfärdade försäljningsbestämmelser, vilka omöjliggjorde en affärsmässig avsättning av motorsprit. I syftes att åvägabringa en mera likformig fördelning å automobilägarna av den avsevärda kostnad för vägslitning, som uppkommit genom motoriseringens snabba framsteg, utfärdade Kungl. Maj:t, enligt beslut vid nyss omförmälda riksdag, förordningen den 25 maj 1924 (nr 126) om särskild skatt å bensin och motorsprit. Ifrågavarande förordning innebar, bland annat, att motorbränsle skulle beskattas samt att skattebeloppet skulle utgå med 6 ore per liter. Med hänsyn till att stöd borde givas åt sulfitspritindustrien under den tid, motorspriten inarbetades i marknaden, skulle förordningen, i vad den avsåg motorsprit, träda i kraft först fem år efter det bensinskatten införts. Motorspriten skulle sålunda beskattas först från och med den 1 juli 1929. Av finansiella skäl framlade Kungl. Maj:t i proposition (nr 173) vid 1927 års riksdag förslag om höjning av skattesatsen för motorbränsle. Höjning föreslogs med 1 öre till 6 öre per liter. Skattefriheten för motorsprit föreslogs bibehållen intill den 1 juli 1929, eller till ovannämnda tidpunkt. Förslaget ifråga godkändes av riksdagen, varefter förordning i ämnet utfärdades av Kungl. Maj:t den 3 juni 1927 (nr 190). Vid 1928 års riksdag upptogs den redan år 1924 motionsvis väckta frågan om ökad användning av svenskt motorbränsle inom statens verk. På hem-

132 ställan av statsutskottet anhöll riksdagen i skrivelse (nr 190, punkt 7), att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för åstadkommande av ökad användning vid statens verk och inrättningar av inhemskt motorbränsle. Skrivelsen anmäldes beträffande denna punkt i försvarsdepartementet, kommunikationsdepartementet och handelsdepartementet, varefter Kungl. Maj:t den 20 juni 1929 beslöt, att skrivelsen ej skulle föranleda vidare åtgärd. Vidkommande motorbränslets beskattning må vidare framhållas, att, i enlighet med beslut vid 1929 års riksdag, Kungl. Maj:t den 3 maj 1929 utfärdat förordning (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit, innebärande full skattefrihet för motorsprit intill den 1 juli 1933 och därefter halv skatt, eller 3 öre per liter, intill den 1 juli 1934, varefter skatten å motorsprit skulle utgå med fulla beloppet, eller 6 öre per liter. Ifrågavarande åtgärd förestavades av en önskan att bereda fortsatt tillfälligt skydd åt den inhemska motorbränsletillverkningen, som icke nått den omfattning, som vid 1924 och 1927 års riksdagar förväntats. Endast en mindre del av i landet förefintliga sulfitfabriker hade nämligen, med hänsyn till för rörelsen ovissa framtidsutsikter, ansett sig kunna upptaga fabrikation av motorsprit. Anledningen härtill torde få sökas huvudsakligen däri, att fallande bensinpris gjort försäljningen av motorsprit ekonomiskt ofördelaktig. Därest den av 1927 års riksdag beslutade skatten å motorsprit skulle utgått från och med den 1 juli 1929, hade det icke varit möjligt att upprätthålla och utvidga tillverkningen av motorsprit. Genom ytterligare ea tids skattefrihet hoppades man kunna bringa sulfitspritindustrien verksam: stöd för vidmakthållande och utveckling av den fabrikation, som vid dåvsrande tidpunkt kommit i gång. — Ävenså är att märka, att den med 6 öie per liter utgående skatten å bensin sedermera genom förordningar om tilläggsskatt, enligt beslut vid 1931 och 1932 års riksdagar, höjts först till 8 öre per liter och därefter till 10 öre per liter. Sistnämnda skattesats trädde i tillämpning den 1 maj 1932. 1932 års riksdag hade anledning att ur flera synpunkter taga befattning med sulfitspritfrågan. Sålunda må erinras om en proposition (nr 174) med förslag till förordning om ändring i vissa delar av 1922 års förordniig om automobilskatt m. m. Däri uttalades, hurusom frågan om bensirbeskattningen torde böra bli föremål för prövning jämväl vid 1933 års riksdag samt att det syntes lämpligt, att beskattningen av motorsprit i detta sanmanhang upptogs till behandling. I sitt utlåtande i ämnet, närmast föranlett av en väckt motion (II: 502) om skattefrihet för motorsprit även för tiden från och med den 1 juli 1933, fann vederbörande utskott ett understödande av förbrukningen av inhemska motorbränslen beaktansvärt men aasig sig icke böra taga ståndpunkt till frågan, då denna, enligt vad vederbörinle departementschef uttalat, skulle göras till föremål för utredning, och röislag i ämnet vore avsett att föreläggas 1933 års riksdag. Detta utskottat.' utlåtande godkändes av riksdagen. Vid samma riksdag framlades motionsvis förslag, dels (I: 244 och E: 342) om ändring av förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning ar rus-

133 drycker av innebörd, att av sulfitsprit icke skulle få beredas för förtäring avsett brännvin, dels (I: 255 och I I : 343) om åläggande för importör av för motordrift avsedd bensin att av den införda kvantiteten försälja eller förbruka minst 10 % i en blandning, bestående av 75 % bensin och 25 % motorsprit. I förstnämnda ärende, som i viss mån torde höra samman med motorspritproblemet, hemställde bevillningsutskottet, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning av frågan om rätt att tillverka för förtäring avsett brännvin och därmed sammanhängande spörsmål. Riksdagen beslöt i enlighet härmed och avlät skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t den 11 juni 1932 (nr 355). I sistnämnda ärende hemställde andra lagutskottet om allsidig utredning av spörsmålet, huruvida och på vad sätt tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit till motorbränsle måtte kunna främjas, samt om framläggande för riksdagen av de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda. Riksdagen godkände utskottets utlåtande och avlät skrivelse i ämnet till Kungl. Maj-* den 11 juni 1932 (nr 362). Enligt vad de sakkunniga inhämtat, lära sistsagda utredningar ännu icke vara igångsatta.

Betydelsen för landet att genom vidmakthållande och utveckling av motor- stagnation en spritindustrien erhålla tillgång till ett inhemskt, flytande motorbränsle har li^UgtÅens upprepade gånger av statsmakterna och statsmyndigheterna framhållits och utveckling och understrukits. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen för be"l^u"' handlingen vid 1932 års riksdag av vissa motorspritproblemet berörande ärenden, torde ock frågan, huruvida och på vad sätt tillverkningen och avsättningen av svensk sprit till motorbränsle må kunna främjas, genom Kungl. Maj:ts föranstaltande bliva föremål för särskild och allsidig utredning. De sakkunniga hava likväl ansett lämpligt att i detta betänkande framlägga vissa synpunkter å nu ifrågavarande spörsmål, då de förmena, att det, som i det följande skall visas, intimt anknyter till frågan om möjligheterna att vinna utsträckt användning för skogsbrukets produkter. Stora förhoppningar hava under de senaste åren knutits till sulfitspriten som motorbränsle. Varken tekniska svårigheter eller restriktiva bestämmelser inom spritlagstiftningen kunna numera sägas lägga avgörande hinder i vägen för sulfitspritens allt allmännare användning för motordrift. I konsumentkretsar har man allt mer lärt sig att uppskatta de fördelar, spritbensinblandningen lättbentyl erbjuder gentemot enbart bensin; efterfrågan på motorsprit för inblandning i bensin överstiger numera, som i det föregående antytts, avsevärt tillgången å dylik sprit. Därigenom att lättbentylen tillhandahålles allmänheten genom bensinimportörernas vittutgrenade försäljningsorgan, har jämväl distributionsfrågan ordnats på ett både för producenter och konsumenter till synes ändamålsenligt sätt. Trots detta kan man emellertid konstatera, hurusom den kvantitativa utvecklingen på området icke motsvarat förväntningarna. I antalet spritfabriker och deras produktionsförmåga har på tio år ingen förändring inträtt.

134 Man kan då spörja, var orsaken till denna stagnation i sulfitspritindustriens utveckling är att söka. Svaret på denna fråga tro sig de sakkunniga finna dels i prisförhållandena å bensinmarknaden, dels i den för motorspriten gällande skattelagstiftningen, för vilken redogjorts i det föregående. Vid fastställandet av motorspritens tidsfrist för skattefrihet utgick man uppenbarligen ifrån, att den alltjämt ökade förbrukningen av motorbränsle i förening med begränsningen i de då kända tillgångarna på råpetroleum skulle så småningom medföra en stegring av bensinpriset, vilket skulle komma jämväl motorspriten till godo genom att öka dess konkurrenskraft. Härvid tänkte man sig att motorspritindustrien efter någon tid skulle tåla beskattning. Sagda antagande har emellertid icke hållit streck i verkligheten. Prisrörelserna å bensinmarknaden hava, som torde vara känt, under senaste år gått i en riktning, som är rakt motsatt mot vad man tidigare räknat med. Från ett cif-värde i svensk hamn av i genomsnitt c:a 12*8 öre per liter under år 1927 har bensinen stegvis sjunkit till ett motsvarande värde år 1931 av c:a 6*9 öre per liter. Prissänkningarna å bensin, som föranletts av överproduktion inom oljeindustrien, hava verkat pristryckande jämväl å motorspriten och väsentligt minskat utsikterna att vinna nöjaktigt ekonomiskt resultat av sulfitsprittillverkning för motorändamål. Till följd av konkurrensen med bensin har nämligen priset å motorsprit icke kunnat sättas högre, än att detsamma täckt de direkta framställningskostnaderna. Att motorsprittillverkningen under sådana omständigheter kunnat upprätthållas i sin nuvarande omfattning, torde till icke ringa del böra tillskrivas det förhållandet, att en betydande del av sulfitspritproduktionen kunnat vinna avsättning till andra ändamål än motordrift, huvudsakligen såsom allmändenaturerad hushållssprit och teknisk sprit ävensom till reningsverken, till avsevärt högre priser än det motorspriten betingat. Till belysande härav må anföras, att, enligt uppgift i bevillningsutskottets betänkande nr 50 vid 1932 års riksdag, priset för sulfitbrännvin, som inköpes av partihandlare med rusdrycker från fabrikernas försäljningsbolag, utgör 22*7 öre per liter av s. k. normalstyrka (50 % alkoholhalt). Samma pris erhålles för den sulfitsprit, som levereras till reningsverken för annat ändamål än brännvinstillverkning. För den till tekniskt bruk avsedda skattefria spriten erlägges vid partileverans 16*6 öre och för motorsprit 12*5 öre per liter av normalstyrka. Vid sådant förhållande ävensom i betraktande av de ovissa utsikterna beträffande eventuell förlängning av tidsfristen för motorspritens undantagsställning i beskattningshänseende är det förståeligt, att benägenheten minskats hos sulfitspritindustrien att offra erforderligt kapital för utökinle av produktionsmöjligheterna ifråga om motorsprit. Den under allra senaste tid verkställda höjningen av bensinpriserna, vilken till viss del toide vara att tillskriva bensinskattens omförmälda ökning från 8 till 10 öre per liter, torde icke i mera nämnvärd grad hava inverkat på motorspritfrågars allmänna läge. Med detta torde i korta drag hava skisserats orsakerna för stilleståndet

135 i fråga om den inhemska motorspritindustriens utveckling. I det följande skola de sakkunniga något uppehålla sig vid frågan, hur ett befrämjande av motorsprittillverkningen må kunna ske. Handeln med motorsprit är för närvarande icke underkastad statlig regie- Åtgärder till ring i någon form utan bedrives efter fullt affärsmässiga principer. Gångna smiten--e år hava visat, att avsättningen av motorsprit därvid förhållandevis snabbt sprittillverknm en utvecklats till den nivå, som betingas av i drift varande fabrikers produk9 tionsmöjligheter. Mot bakgrund av rådande stora efterfrågan på lättbentyl talar detta för, att konsumtionen av motorsprit för nu ifrågavarande ändamål utan direkta statsingripanden skall ytterligare successivt ökas, därest dylik sprit i tillräckliga kvantiteter och till konkurrenskraftigt pris kan tillföras marknaden. Av orsaker, vilka i det föregående berörts, synes man hava grundad anledning tro, att ett bibehållande av rådande fria försäljningssystem i samband med ett avlägsnande av skattehotet för motorspriten skall utgöra tillräcklig stimulans för att ernå betydligt större tillverkning av motorsprit inom sulfitspritindustrien än den nuvarande. Genom vidmakthållande av den fria handeln synes viss garanti kunna vinnas för att motorspriten icke åsättes högre pris, än vad i förhållande till annat motorbränsle kan anses skäligt. Vad angår skattehotets avlägsnande, hålla de sakkunniga för troligt, att en sådan åtgärd är ägnad att, i den mån motorspritkonsumtionen på naturlig väg stegras, kraftigt befordra intresset för ökad tillverkning. Mycket talar dessutom för, att detta skall taga sig uttryck icke blott i större livaktighet inom sulfitspritindustrien utan jämväl däri, att andra vägar beträdas för kommersiell framställning av motorsprit. Vidkommande de nya metoder för fabrikation av dylik sprit, som på teknikens nuvarande ståndpunkt närmast kunna komma ifråga, få de sakkunniga hänvisa till de tidigare i detta betänkande lämnade redogörelserna för de s. k. saltsyre- och svavelsyreförfarandena vid framställning av förjäsbart socker ur träsubstans ävensom till den i samband därmed omnämnda promemorian angående träförsockring enligt Bergius-Hägglund (bil. F). Det må i förevarande sammanhang endast framhållas, att en förarbetning till motorsprit av träsocker, framställt enligt sistnämnda metod, torde ställa sig särskilt ekonomiskt gynnsam, därest densamma kombineras med sulfitsprittillverkning. Vid sådan kombinerad drift skulle, enligt vad uttalas i bemälda promemoria, nu befintliga sulfitspritfabrikers kapacitet kunna ökas till det femdubbla eller till, i runt tal, 100 milj. liter högkoncentrerad alkohol per år. Det är givet, att en ökad tillverkning av motorsprit, framställd ur sulfitavfallslut, icke kan öva större inverkan på möjligheterna att ernå vidgad användning för avfallsvirke o. dyl. I detta hänseende äro däremot sistberörda fabrikationsmetoder, som bygga på direkt försockring av trä, av betydligt större vikt, enär därvid som utgångsmaterial användes olika slags ved. Då man har anledning förmoda, att ett avlägsnande av skattehotet

136 med avseende på motorspriten skulle, så långt möjligt är, gynna uppkomsten i landet av en träförsockringsindustri, skulle alltså en dylik åtgärd samtidigt medverka till att skapa betingelser för ett väsentligt ökat utnyttjande av virke. En dylik åtgärd skulle i samma mån öka förutsättningarna för arbetslöshetens bekämpande. Den manuella arbetskraft, som direkt eller indirekt kan sysselsättas genom sulfitspritfabrikation, är förhållandevis obetydlig, enär det här gäller mekaniserad förädling av en industriell avfallsprodukt. Träförsockringsindustrien, särskilt i det fall att den som råvara tillgodogör uteslutande rundvirke, för vars tillredning och transport erfordras en betydande arbetskvantitet, kan uppenbarligen i långt större grad bereda arbetsmöjligheter. Vad nu anförts talar för, att skattehotet för motorspriten bör avlägsnas. Som motiv för att motorspriten ansetts så småningom böra beskattas har åberopats, att denna antagligen skulle bliva en farlig konkurrent till bensin. Härvid skulle vid skattefrihet för motorsprit stora summor undandragas vägväsendet, vilket nu tillgodoföres intäkterna genom bensinskatten. Enligt de sakkunnigas mening är detta förhållande ännu av mindre betydelse. Förbrukningen av sprit för motordrift är alltjämt förhållandevis ringa; år 1931 försåldes omkring 8'5 milj. liter dylik sprit, motsvarande i runt tal blott 2 % av landets totala bensinförbrukning, som för närvarande avsevärt överstiger 400 milj. liter per år. Motorspritförbrukningen torde knappast kunna på kort tid öka till den grad, att den når en med bensinkonsumtionen något så när jämförlig storleksordning. För framtiden befarade olägenheter för vägväsendet böra, synes det, ej få lägga hinder i vägen för ett rationellt utnyttjande av våra råvarutillgångar. Användningen av träkolsgas som motordrivmedel hava statsmakterna på goda grunder funnit vara av det värde för landet, att den gjorts till föremål för direkta understödsåtgärder. Generatorgasanvändningen gynnas emellertid i samma grad som motorspritförbrukningen av bensinskatten. I båda fallen gäller det inhemska produkter. Det måste då anses inkonsekvent att i ena fallet stödja och i andra förhindra tillgodogörandet. I nuvarande läge synes parallellen vara ur försörjningssynpunkt berättigad även därigenom, att ett avlägsnande av skattehotet för motorspriten väl icke främst torde komma att föranleda till byggandet av nya spritfabriker för sulfitavfallslutens tillgodogörande men troligen — om de nya metoderna hålla vad de lova — till uppförandet av kompletteringsanläggnirgar till redan bestående dylika för direkt försockring av avfallsvirke. För övrigt torde med fog kunna göras gällande, att sulfitindustrien, som för närvarande arbetar under synnerligen svåra ekonomiska förhåilaiden, bör kunna hava anspråk på att icke sådana åtgärder nu vidtagas av statsmakterna, vilka skulle ytterligare försämra dess läge. Med stöd av det ovan anförda vilja de sakkunniga föreslå, att den inhemska motorspriten medgives befrielse från skatt. Allenast temporal siattefrihet torde icke vara tillfyllest för åvägabringande av större livtktghet inom ifrågavarande industri.

137 Importen av virke.

I skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet den 18 december 1931 Virkesimpor(bil. B) framlade de sakkunniga utredning rörande införseln av virke till te,!s omfajl*

'

o

o

ning under

landet under åren 1929 och 1930 samt viss del av år 1931. För att erhålla kännedom om, hur ifrågavarande införsel sedermera utvecklat sig, hava uppgifter inhämtats från generaltullstyrelsen rörande virkesimporten under återstående del av år 1931 samt tiden januari—september år 1932. Fullständig importstatistik har givetvis ej kunnat erhållas för sistsagda år. Nämnda uppgifter hava för vissa viktigare slag av skogsprodukter sammanställts i nedanstående tabell, vari jämväl införts motsvarande import under åren 1929 och 1930. Införseln av vissa skogsprodukter. År

192 9

År

1930 År

År 1 9 3 2 tiden jan.—sept.

värde värde värde värde kvantitet kvantitet kvantitet kvantitet 3 1000 3 1000 3 1000 3 1000 1000 ni 1000 ra 1000 m 1000 ni kr kr kr kr Oarbetade

trävaror:

av furu eller gran » asp

332 8

4 880 439

333 45

5 698 2 585

343 12

5 048

i) andra inhemska träslag

2 028

1 069

313 Summa

350 C 391

2 079

2 105

611 Bilade eller sågade trävaror: av furu eller gran » andra inhemska träslag

2 367

2 895

2 420

882 Summa

4 585

4 525

232 Ved

1 000 hl Träkol

1 000 hl 148

1 000 hl

1 000 hl 125

• 1-2

25 Denna visar, bland annat, att införseln av oarbetade trävaror av inhemska träslag för vartdera av åren 1929, 1930 och 1931 belöpte å resp. 350 000, 407 000 samt 373 000 m3. Under tiden januari—september 1932 har sagda införsel utgjort 147 000 m3. Det må framhållas, att mer än hälften av den årligen införda kvantiteten oarbetade trävaror utgöres av sådant virke, som genom gränsvattendragen mellan Sverige och Norge inkommer till landet i form av flottgods. Av bilade eller sågade trävaror av inhemska träslag infördes under förstberörda tre år 56 000, 73 000 samt 91 000 m 3 resp. samt under nämnda tid år 1932 33 000 m3. Vad angår ved, importerades därav

de senaste åren -

138 år 1929 37 000 lm 3 , år 1930 26 000 lm3, år 1931 48 000 samt under tiden januari—september 1932 33 000 lm3. För träkolsimporten äro motsvarande siffror, i hl räknat, 145 000, 88 000, 86 000 resp. 1200. Värdet av nu ifrågavarande införsel uppgick år 1929 till 105 milj. kronor, år 1930 till 15*3 milj. kronor, år 1931 till I l s milj. kronor samt urder tiden januari—september 1932 till 3*8 milj. kronor. Frågan om åtgärder till förhindrande av virkesimporten.

Det är givet att, vid en undersökning av möjligheterna att åvigabringa ökat utnyttjande av inhemskt virke, jämväl importen av olika slags skogsprodukter måste skänkas vederbörligt beaktande. Vidtagandet av importrestriktioner skulle nämligen bliva av viss betydelse för förbättrande av det inhemska virkets avsättningsmöjligheter. I jämförelse med den iotala förbrukningen av de skogsprodukter, varom ovan förmälts, är emelertid importen av ringa omfattning, särskilt om man tager i betraktande, att nyssnämnda gränsflottning enligt gällande konvention mellan de bala rikena icke kan prohibitivt regleras. Att döma av de i tabellen anförda siffrorna synes därjämte virkesimporten vara på tillbakagång. Ett genomförande av de förslag till åtgärder, vilka i det föregående framlagts, torde kuina förutsättas uteslutande komma att befrämja avsättningen av inhemskt T irke. På angivna grunder och på skäl i övrigt, som av de sakkunriga framhållits i omförmälda skrivelse den 18 december 1931, finna de sig icke böra påyrka direkta åtgärder till virkesimportens förhindrande. De Jörutsätta emellertid, att utvecklingen å förevarande område kommer att följas med uppmärksamhet, så att, om denna därtill giver anledning, erforcerliga åtgärder snabbt kunna vidtagas.

Anordnande av vidgad statlig forsknings verksamhet for ett >ättre tillgodogörande av skogsprodukterna. Forskningsverksamhet på området av stor betydelse.

Ovan framlagda förslag till åtgärder för åvägabringande av ökit utnyttjande av trä inom landet äro helt präglade av det läge, som för nlrvarande råder. Motiveringen för desamma grundar sig också i främsta rimmet på behovet att under nuvarande förhållanden med stor arbetslösbe' utnyttja skogsbruket för försörjningsändamål. De sakkunniga äro emellertid, som även tidigare framhållits, övertygade om, att ett genomförande ar de föreslagna åtgärderna även på längre sikt skall komma att påverka utvecklingen i en för vårt näringsliv gynnsam riktning. Ett rationellt användanle av det klenare och sämre barrträdsvirket samt lövvirket kommer nämlgen, som hittills, alltid att bliva av största betydelse för vårt land. Nu tilgängliga kvantiteter av dylikt virke äro, som visats, av betydande omfattniig. Med en i framtiden stegrad virkesproduktion kommo de att bliva än stirre. H u r det mest förmånliga tillgodogörandet av detta virke framdeles konmer att gestalta sig, kan ej nu med säkerhet förutspås. Ur denna synpumt komma därför de framlagda förslagen till åtgärder alltid att förete v i s a brister. Den årliga avkastningen ur våra skogar med avseende på ifråjavarande

139 virkesslag är emellertid av sådan storlek, att deras genomförande endast skulle leda till utnyttjande av en mindre del av denna. Ett vidtagande av föreslagna åtgärder kan därför ej på minsta sätt förhindra en utveckling, som utmynnar i tillskapandet av nya och mera fullkomliga användningsområden. F ö r vårt land är emellertid av utomordentlig vikt, att ett målmedvetet och väl organiserat arbete nedlägges på sådan forskning, som åsyftar utfinnandet av nj-a och förbättrade metoder för användning av ifrågavarande virke. Förefintliga kvantiteter dylikt, nu ej användbart virke och den under senare år avsevärt minskade förbrukningen av detta torde vara tillräckligt motiv härför. Av den översikt, som lämnats rörande de områden, vilka kunna erbjuda Nuvarande möjligheter till ökat utnyttjande av trä, torde hava framgått, att förutsätt- forskningsningarna härutiiman måste betecknas som gynnsamma. De sakkunniga hava även under utredningsarbetets gång fått ett livligt intryck av att, särskilt på det kemiskt-tekniska området, en mångfald goda uppslag finnas, som äro värda undersökning och bearbetning. De hava emellertid samtidigt fått den uppfattningen, att de resurser, som för närvarande stå till buds härför, äro allt för ringa, vilket även medfört, att den på området bedrivna forskningsverksamheten icke kunnat bliva på bästa sätt organiserad. Den institution, som närmast tjänar ändamål av antydd art, är ingenjörsvetenskapsakademien. Alltsedan akademiens tillkomst år 1920 har nämligen årligen till akademien anvisats statsmedel för tekniskt-vetenskaplig forskningsverksamhet inom kraft- och bränsleområdet. För budgetåret 1932/1933 uppgår anslaget i fråga till 75 000 kronor. Särskilt under senare år har akademien i icke ringa utsträckning använt dessa medel till sådant forsk ningsarbete, som äger avseende på våra virkestillgångars utnyttjande. Sålunda må här erinras om de inom akademien pågående försöken rörande oljeutvinning ur trä, för vilka i det föregående lämnats vissa meddelanden. Allmänt känt är även akademiens arbete för ernående av bättre ekonomi vid träbränslets användning, som resulterat i, bland annat, den förut omnämnda populära broschyren ,>Råd och anvisningar för eldning av gjutna sektionspannor med träkol och ved» samt i en inom akademiens elektrovärmeinstitut nykonstruerad spis för vedeldning, den s. k. Ivaspisen. Under de två senaste åren hava inom akademien pågått omfattande vetenskapliga och praktiska prov med generatorgasdrivna motorfordon, varom tidigare nämnts i detta betänkande. Dessa undersökningar hava möjliggjorts genom av Kungl. Maj:t till akademiens förfogande ställda särskilda medel. Det av akademien i nu nämnda avseenden utförda forskningsarbetet måste tillmätas stort värde. I detta sammanhang bör även erinras om, att cellulosaforskningen genom den vid tekniska högskolan nyligen inrättade institutionen för cellulosa teknik och träkemi måste anses vara väl tillgodosedd. Ifrågavarande forskningsgren är också av synnerlig vikt för vårt land. Det förefaller sanno-

140 likt, att institutionens forskningskapacitet i huvudsak skall komma att bliva tagen i anspråk för lösandet av problem av cellulosateknisk art. Därutöver torde man alltså ej kunna räkna med, att den skall vara i stånd att fylla mera vittomfattande forskningsbehov. För fullständighetens skull må här även nämnas jernkontoret, som på grund av järnindustriens behov av goda och billiga träkol intresserat sig för forskning på träkolningens område. För närvarande pågå inom jernkontoret, med bidrag jämväl från ingenjörsvetenskapsakademien och Skogens kolaktiebolag, vissa undersökningar, inriktade dels på konstruerande av en ugn för kolning av sågavfall i form av flis och sågspån, dels på möjligheterna att förbilliga skogskolningen genom sådana anordningar vid milorna, att en kortare kolningstid ernås. Då emellertid träkolningen minskat i betydelse för järnindustrien, torde man för framtiden ej kunna räkna med, att jernkontoret skall i högre grad intressera sig för forskningsarbete på detta område. Om man utgår ifrån, att institutionen för cellulosateknik och träkemi vid tekniska högskolan i huvudsak endast kommer att taga befattning med problem av cellulosateknisk art, är det av de nu nämnda officiella institutionerna endast ingenjörsvetenskapsakademien, som kan tänkas komma att i större utsträckning syssla med praktiskt-ekonomiska forskningsuppgifter på ifrågavarande område. Genom akademiens verksamhet skola emellertid, som antytts, forskningsintressen på vitt skilda områden tillgodoses. Man kan knappast göra anspråk på att akademien, utan att särskilda anordningar därför vidtagas, skall i sådan omfattning kunna koncentrera sitt arbete på uppgifter, som äga avseende på avfallsvirkets rationella utnyttjande, att forskningsbehovet på detta område skall bliva i tillfredsställande ntsträckning tillgodosett. Det förefaller åtminstone som om detta knappast skulle låta sig göra utan åsidosättande av andra för akademien viktiga uppgifter. Aktuella Utan att ingå på detaljer skall här nämnas några viktigare områden, där ors ningsf o r tsatt målmedvetet forskningsarbete måste anses vara av största beQ^ iippgifter. _ _ ° tydelse för befrämjande av möjligheterna för avfallsvirkets tillgodogörande. I främsta rummet bör då erinras om de stora förutsättningar, son måste anses föreligga att ur trä framställa olika kemiska produkter av betydande värde. På detta i hög grad löftesrika och synnerligen vittomf åttan le forskningsområde har man i vårt land all anledning nedlägga ett intensivt och omfattande arbete. De sakkunniga vilja hänvisa till den exposé i ämnet, som lämnats i det föregående. Vidare må som en viktig forskningsuppgift nämnas frågan om vår skogsavkastnings utnyttjande för bränslelndamål. E t t tacksamt arbete torde sålunda kunna nedläggas på förbättring av fölvedeldning avsedda värmepannor. Ävenså torde ett verksamhetsfält erbjudas med avseende på förbättrandet av metoderna för brikettering av trikol, liksom ett grundligt studium av generatorgasdriften torde kunna g.va goda resultat för fullkomnande av denna. En utsträckt användning av träkolsbriketter och träkolsgasgeneratorer torde i viss utsträckning kräva nya träkolningsmetoder, vilka böra göras till föremål för studium.

141 Den antydan, som nu gjorts beträffande aktuella praktiskt-ekonomiska forskningsuppgifter på hithörande områden, torde för ändamålet vara tillfyllest. Det må endast tilläggas, att icke minst genom ingenjörsvetenskapsakademiens redan utförda arbete på dessa områden ådagalagts betydelsen av fortsatta undersökningar. Enligt de sakkunnigas förmenande är för vårt land en dylik forskning, Forskningsdirekt inriktad på utfinnandet av nya användningsområden för det virke, arbetets varom nu är fråga, av den vikt, att den bör komma i åtnjutande av vidgat understöd från det allmännas sida. Därmed är emellertid ej nog. Lika viktigt är, att denna forskning organiseras på sådant sätt, att resultat, svarande mot de ekonomiska uppoffringarna, kunna vinnas. Såvitt de sakkunniga äro i stånd att bedöma frågan kan detta endera ske på det sätt, att ingenjörsvetenskapsakademien härför blir med erforderliga resurser utrustad, eller ock att en särskild försöksanstalt inrättas, dit ifrågavarande forskningsarbete kan förläggas.

I samband med denna fråga vilja de sakkunniga även till behandling upp- Frågan om taga spörsmålet om beredande av vidgade möjligheter för skogsteknologisk utvidgad forskning. Med hänsyn till skogsbrukets i vårt land betydelsefulla ställning i0g°sk 'forsknin äx det ägnat att förvåna, att denna viktiga gren av detsamma ej blivit ur forsk9ningssynpunkt bättre tillgodosedd av det allmänna, än vad fallet är. De statliga forskningsmöjligheter, som föreligga, bestå främst i vad tvenne lärare i skogsteknologi vid skogshögskolan kunna vid sidan av undervisningen prestera, samt de hållfasthetsundersökningar, som komma till utförande vid statens provningsanstalt. I andra länder, såsom Förenta staterna, Canada, England m. fl., har skogsteknologien som praktiskt-ekonomisk forskningsuppgift beretts en synnerligen framskjuten och gynnad ställning. I nämnda länder finnas sålunda synnerligen väl utrustade »Forest Products Laboratories», där ett omfattande försöksarbete bedrives. Inom skogliga kretsar i vårt land har frågan om ett bättre tillgodoseende av den skogsteknologiska forskningen vid upprepade tillfällen stått under diskussion. Därvid framkomna förslag hava dock icke lett till resultat. Det synes vara i hög grad önskvärt, att denna fråga nu även upptages till prövning, då den intimt sammanhör med spörsmålet om ökad forskningsverksamhet på förutnämnda områden. Till motivering av att så bör ske må ytterligare anföras följande. Man torde kunna säga, att skogsteknologien är läran om skogsprodukterna och deras tillgodogörande. I vissa avseenden kan den begränsas till att omfatta de rent skogliga problemen om virkets tillredning och fraktning m. m., i andra fall griper den även in på området för skogsprodukternas ändamålsenliga förädling och användning till olika handelsvaror. Det skulle föra för långt att här uppräkna alla de frågor, som höra skogsteknologien till, då ämnet omspänner ett synnerligen vidsträckt arbetsfält. Endast som

142 exempel kan nämnas sådana spörsmål som vedens byggnad och egenskaper, virkets avverkning och utdrivning, flottning, träkolning och tjärtillverkmng, virkets olika användningsområden i övrigt, virkets konservering, provning av olika skogsredskap m. m. Det synes uppenbart, att i vårt nuvarande skogspolitiska läge ett främjande av den skogsteknologiska forskningen måste bliva av särskild vikt ävensom att denna i många avseenden direkt anknyter till sådana ingemjörsmässiga frågor, som enligt vad ovan gjorts gällande borde bliva föremål för vidgade studier. Det må sålunda framhållas, att det väsentligaste hindret för avfallsvirkets tillgodogörande i flertalet fall ligger på det avverknings- och transporttekniska området. Virkesmassorna måste med mindre kostnad eller med mindre arbetsåtgång kunna sammanföras eller överföras till konsumtionsorterna. Detta kan tänkas ske genom rationaliserade arbets- och transportmetoder, genom arbetsredskap och transportanordningar av förbättrad typ eller av helt nytt system ävensom genom diverse metoder för träets omföring i mera lätthanterliga eller koncentrerade format, allt frågor, som höra skogsteknologien men även ingenjörsvetenskapen till. Gränsen mellan skogsmännens och ingenjörernas uppgifter på ifrågavarande forskningsområde är alltså mycket vag. Endast ett intimt och omfattande samarbete dem emellan torde därför giva garantier för goda arbetsresultat. Ett förenande till en och samma institution av målsmän för de ifrågavarande olika forskningsområdena kan därför endast bliva till det helas gagn. Huru denna på antytt sätt utvidgade forskningsverksamhet, som alltså skulle omfatta såväl skogsteknologiska som ingenjörsvetenskapliga spörsmål, lämpligast borde organiseras är en fråga, som de sakkunniga ej kunna avgöra. Då det kan tänkas, att den bästa lösningen blir att finna i en ny, för ändamålet särskilt inrättad försöksanstalt, må anföras följande synpunkter på frågan om en dylik anstalts arbetsuppgifter och organisation. Den ifråga- Arbetet synes böra direkt taga sikte och koncentreras på ett bättre tillsarta anstal- g 0( jogörande av våra skogsprodukter. Det praktiskt-ekonomiska syftet bör uppgifter och i varje fall vara avgörande. Uppgifter av rent vetenskapligt intresse böra organisation. e j k o m n i a under behandling. Den vetenskapliga forskningen på området torde nämligen få anses vara tillgodosedd genom våra universitet cch högskolor, från vilka institutioner en blivande anstalt borde kunna räkna med bistånd i frågor av teoretisk art. I första hand skulle anstalten bedriva egna undersöknings- och forskningsarbeten. Uppdrag från annat håll torde dock även böra upptagas och bearbetas, varvid, i lämpliga fall, utomstående borde beredas tillfälle ait på anstalten utarbeta sina uppslag. För anstaltens arbete skulle, så långtmöjligt, fastslås ett årsprogram. Till de löpande uppgifterna borde höra a t genom litteratur och resor noga följa utveckningen på området ifråga, såväl inom som utom landet. Inom anstalten torde lämpligen kunna inrymmas fyra avdelningai: en trä-

143 kemisk avdelning, en träbränsleteknisk avdelning, en avdelning för träkännedom (träets egenskaper, konservering, torkning m. m.) och slutligen en avdelning för trausportfrågor, skogsredskap o. dyl. Dessa avdelningar med var sin föreståndare borde sortera under en styrelse av praktiskt erfarna män, representerande skogshushållning, träförädlingsindustri, transportväsen samt tekniska vetenskaper, som beröra trä, träprodukter, bränsleförbrukande industrier etc. Då de olika avdelningarna skulle få vitt skilda verksamhetsfält, som ej torde kunna behärskas av en för avdelningarna gemensam föreståndare, torde sådan ej böra utses. Det närmaste överinseendet över anstaltens arbete synes i stället lämpligen böra tillkomma en av styrelsens ledamöter. Samtliga anstaltens tjänstemän torde böra anställas med viss uppsägningstid. Anstaltens utgifter torde böra bestridas dels med statsanslag, dels med de inkomster, som kunna inflyta av uppdrag av enskilda. Det synes vara av stor betydelse, att dylika uppdrag få emottagas, då detta är en viktig betingelse för att anstalten skall kunna hålla sig ä jour med utvecklingen. Då den kemiska avdelningen erfordrar en dyrbar apparatutrustning, torde anstalten böra medgivas tillstånd att använda den apparatur, som redan nu på annat håll finnes tillgänglig. Det nu skisserade förslaget rörande vidgad forskningsverksamhet på ifrågavarande område förutsätter, att denna skulle organiseras som en fristående, lämpligen under jordbruksdepartementet hörande institution. Det lärer dock, som redan framhållits, även kunna anföras vägande skäl för att den ifrågasatta anstalten bör anknytas• till ingenjörsvetenskapsakademien. Måhända kan även göras gällande, att de för anstalten tillämnade forskningsuppgifterna böra uppdelas på akademien och statens skogsförsöksanstalt. De sakkunniga äro emellertid ej beredda att här framlägga den full- Förslag om ständiga utredning, som måste ligga till grund för förslag i ämnet till närmar» utriksdagen. Frågan om inrättandet av en forskningsanstalt av här angivna a^net.' beskaffenhet måste följaktligen göras till föremål för vidare utredning. De sakkunniga vilja föreslå, att sådana åtgärder vidtagas, att denna utredning snarast möjligt blir verkställd. I ett av organisationsnämnden den 25 oktober 1932 avgivet betänkande med plan för statens byggnadsverksamhet under närmast kommande tioårsperiod har för budgetåret 1937/1938 ifrågasatts anvisandet av 350 000 kronor för utvidgning av statens skogsförsöksanstalt. Denna utvidgning avser dock endast att förläna ökat utrymme åt den forskningsverksamhet, som där redan pågår. De sakkunniga hava endast velat erinra härom, då, om den föreslagna utredningen kommer till stånd, detta förhållande torde böra skänkas vederbörligt beaktande.

144 VII. Statliga åtgärder för förbättrad skogsvård. FörutsättMöjligheterna att åvägabringa förutsättningar för en förbättrad skogsvård •"?"''Jor ™ äro intimt förbundna med möjligheterna att skapa förbättrade avsättningsskogsvård. förhållanden för skogens produkter. Skogsvård och virkesproduktion äro inga självändamål. De måste hava till syfte att frambringa nyttigheter, som kunna finna användning i hushållningen. I det föregående har redogjorts för vissa av de sakkunniga verkställda undersökningar, vilka haft till uppgift att visa, bland annat, i vilken omfattning skogens avkastning för närvarande kan utnyttjas. Som resultat härav har framgått, att förhållandena i nämnda avseende äro mindre tillfredsställande. I anslutning härtill hava framlagts förslag till åtgärder från det allmännas sida, vilka ansetts vara ägnade att medföra ett ökat utnyttjande av trä inom landet. I ett föregående kapitel har jämväl lämnats vissa uppgifter angående nya användningsområden för trä. Dessa synas delvis vara löftesrika. Förslag hava även framlagts till sådana åtgärder, som i nu ifrågavarande avseende kunna tänkas på lång sikt befordra en utveckbng i önskad riktning. De sakkunniga anse för sin del, att de påvisade möjligheterna till förbättring av skogsbrukets avsättningsförhållanden skola låta sig utin större svårigheter utnyttjas. Därigenom skulle förutsättningar skapas fö: en icke obetydligt vidgad förbrukning av avfallsvirke, lövvirke o. dyl. 3e i det föregående anförda synpunkterna på den sannolika utvecklingen iv världshandeln med virkesprodukter torde få tolkas på det sätt, att för framtiden jämförelsevis goda utsikter måste anses föreligga för ett utnyttjande av den avkastning från våra skogar, som utgöres av barrträdsgagnvirke. Det torde därför saknas skäl för att med alltför stor pessimism se på vårt skogsbruks framtidsutsikter, i synnerhet om man betänker, att vårt land i förhållande till flertalet andra länder, som med oss konkurrera på världsma-knaden, i viss utsträckning besitter gynnsammare naturliga betingelser ur transportsynpunkt m. m. för skogarnas rationella utnyttjande. När det gäller att bedöma, i vilken omfattning staten bör unlerstödja skogsvården, får man därför icke i för hög grad taga sikte på skojsbrukets nuvarande ogynnsamma läge. En viktig förutsättning för att man skall hava rätt att för skogsbrukets del med förtröstan se framtiden an är enellertid, att de möjligheter till vidgad virkesförbrukning, som kunna erbjud: sig, även bliva omsorgsfullt tillvaratagna och befrämjade. E t t understödjande av skogsvården från det allmännas sida i nuvarande eller utsträckt onfattning kan därför endast vara välmotiverat, därest staten även vidtager erorderliga och lämpliga åtgärder till stimulerande av våra skogsprodukters utiyttjande. j De sakkunniga vilja i det följande utgå ifrån, att så kommer att ske.

145 Vad då först angår statens omsorger om skogsvården, i vad denna Understödtagit sig uttryck i skogsvårdslagstiftning, understödjande av skoglia; forsk- / anrfc . "* i

i

j

.

i

i

,

.

.

,

J

o e>

"•"•

skoqsvarden

ningsverksamhet och skogsundervisning, torde en närmare behandling av i allmänhet. dessa spörsmål falla utom ramen för de sakkunnigas uppdrag. Några synpunkter på dessa frågor må dock här framföras. Beträffande skogsvårdslagstiftningen kan sålunda uttalas, att den med hänsyn till rådande förhållanden synes vara i stort sett tillfredsställande. De inskränkningar i den enskildes förfoganderätt till sin skog, gällande lagstiftning medför, synas vara lämpligt avvägda såväl med avseende på det allmännas intresse, i olika fall, av skogsbrukets bedrivande som ursynpukten att ej onödigtvis binda skogsägarens rörelsefrihet eller stäcka hans intresse för skogens skötsel. Ur administrativ synpunkt torde det emellertid kunna sägas vara ett önskemål, att det arbete för en enhetligare skogsvårdslagstiftning, som särskilt under senare år givit viktiga resultat, alltjämt måtte fortsätta, då ännu i åtskilliga fall olika lagstiftning gäller för skogar av ensartad natur. I fråga om den skogliga forskningsverksamheten har redan givits uttryck för den uppfattningen, att det är av största vikt, att staten i större utsträckning än vad hittills skett understödjer studiet av vissa skogstekniska spörsmål i samband med att vidgat statsunderstöd lämnas till en målmedveten forskning, inriktad på de problem, som äga avseende på ett bättre användande av våra skogars avkastning. Detta bör emellertid ej få inkräkta på det allmännas understöd av den forskningsverksamhet, som bedrives vid statens skogsförsöksanstalt, och vars huvuduppgift väl torde få anses vara att tjäna skogsproduktiva ändamål. I detta sammanhang må emellertid även uttalas, att det ur skogsbrukets synpunkt synes angeläget, att skogsförsöksanstaltens arbete så långt möjligt direkt inriktas på lösandet av sådana problem, vilka inom det praktiska skogsbruket stå på dagordningen. Med de förhållanden, som för närvarande råda inom skogsbruket och som sannolikt i stort komma att bliva beståndaiide avsevärd tid framåt, är det av vikt, att ifrågavarande forskningsarbete tar sikte på att vinna sådana resultat, som kunna för skogsbruket bliva direkt fruktbärande. Vad slutligen angår den skogliga undervisningen synes böra framhållas, att skogsbrukets förändrade läge och minskade ekonomiska bärkraft samt på senaste tid vidtagna förändringar i skogligt administrativt hänseende uppenbarligen torde väl motivera den omprövning rörande skogsundervisningens lämpliga bedrivande, som nu pågår. E n närmare undersökning av detta spörsmål torde komma att besvara, bland annat, den frågan, om samtliga de utbildningsgrader, som för närvarande förekomma, äro av behovet påkallade. Statens understödjande av den allmänna verksamhet för skogsvårdens befrämjande å enskildas skogar, som bedrives av skogsvårdsstyrelserna, torde ej heller vara anledning att här mera utförligt behandla. Skogsvårdsstyrelsearbetet synes niimligen vara organiserat på ett sätt, som möjliggör 2367 32

1 n

146 smidig anpassning till växlande förhållanden och konjunkturer inom skogsbruket. Det måste dock anses vara av stor vikt, att statens ekonomiska stöd åt detta arbete ej förminskas. Framförallt torde det vara av betydelse, att skogsvårdsstyrelsernas upplysningsverksamhet kan upprätthållas o c h om möjligt än mera utvecklas. Ännu brister det nämligen i hög grad beträiffande särskilt de mindre skogsägarnas förmåga att på ett ur beståndsvårdssynipunkt ändamålsenligt sätt verkställa erforderliga virkesuttag. Man kan ävem med fog göra gällande, att kraven på god skogsvård stegras i tider av skärpt konkurrens på marknaden för träprodukter. Den ökade konkurrensien för nämligen med sig stegrade anspråk på virkets kvalité. En kvalitativtt högtstående produktion av våra skogar torde emellertid ej kunna utvinnas med mindre de samtidigt ägnas en rationell skötsel. Det arbete, som av skogsvårdsstyrelserna utföres, måste därför tillmätas största betydelse och får ej tillåtas avtaga i effektivitet. Det är följaktligen angeläget, att skogsvårdsstyrelserna, som under rådande depressionstid få starkt minskade inbomster av skogsvårdsavgifter, så långt möjligt kompenseras genom direkta, statsanslag. Däremot synes ej påkallat, att staten med avseende på den normala skogsvård, varom nu är fråga, söker att befrämja denna genom nya, direkta anslag till markägarna. De sakkunniga hålla före, att denna skogsvård bäst gynnas genom förbättrade avsättningsförhållanden för skogens produkter och genom den allmänna upplysande verksamhet, som bedrives av skogsvårdsstyrelserna och övriga på området arbetande organisationer.

Understödjan- I det föregående hava vissa beräkningar framlagts rörande behovet av de av grund- s w S v å r d s å t 2 ä r d e r av grundförbättrande natur. Ifrågavarande åtgärder hava åtgärder inom på vissa angivna skäl särskilts från övriga inom ett skogsbruk förekommande skogsbruket, skogsvårdsåtgärder. I första hand har det varit deras karaktär av engångsåtgärder, som utgjort motivet för denna särbehandling. I likhet med vad skett under senare år synes utförandet av dylika grundförbättrande åtgärder böra understödjas med till skogsägarna direkt utgående statsbidrag, för vilka återbetalningsskyldighet ej skall föreligga. De skäl av principiell innebörd, som tala härför och som föranlett statsmakterna att för ändamålet anvisa statsanslag, torde icke här behöva upprepas. Frågan kan emellertid i andra avseenden sägas hava kommit i nytt läge, sedan kännedom vunnits om resultaten av de sakkunnigas utredningar rörande avverkningsbehovet inom våra skogar och virkesförbrukningens storlek. Eedan föreliggande svårigheter att nyttiggöra våra skogars avkastning synes icke utan vidare kunna frånkännas betydelse vid bedömande av, huruvida staten genom direkta bidrag bör uppmuntra utförandet av sådana produktionsbefrämjande åtgärder, varom nu är fråga. Man får emellertid här såväl som när det gäller skogsvårdens understödjande i allmänhet icke taga för stor hänsyn till nu rådande förhållanden. Vad som bör vara avgörande vid ett ställningstagande i ämnet är vårt skogsbruks framtidsutsikter. Finnes grundad anledning tro, att förbruknings-

147 områdena för virke i en framtid skola så väsentligt vidgas, att icke blott en virkesavkastning, som är lika stor som den nuvarande, utan även den genom åtgärderna ifråga ökade virkesproduktionen skall i tillfredsställande omfattning finna nyttig användning, då torde det även vara klok politik från statsmakternas sida att understödja dessa åtgärder. Det bör i detta sammanhang ihågkommas, att skogsodlingar, dikningar o. dyl. äro åtgärder på lång sikt, vars resultat i form av producerat virke i allmänhet först i större omfattning kan tillgodogöras åtskilliga decennier efter det åtgärderna vidtagits. Som tidigare framhållits finnas skäl, som tala för att våra skogars avkastning framdeles skall bliva föremål för ett betydligt intensivare och mera mångsidigt utnyttjande, än vad nu är fallet. Om man därjämte kan räkna med, att statsmakterna målmedvetet och så långt möjligt är utan åsidosättande av andra ekonomiska intressen, som ur samhällelig synpunkt äro av större vikt, skall söka åvägabringa förutsättningar för ökat virkesutnyttjande, synes det vara väl motiverat, att staten alltjämt på sätt hittills skett med statsanslag understödjer ifrågavarande grundförbättrande åtgärder inom skogsbruket. I ett föregående kapitel hava vissa beräkningar framlagts rörande storleken av de arealer, vara skogstillståndet av olika anledningar är otillfredsställande. De marker, vara skogsodlingsåtgärder i en eller annan form ansetts vara av behovet påkallade, och vara dessa med nu tillämpade principer kunna understödjas med statsbidrag, inkl. statens egna marker av dylik beskaffenhet, hava därvid uppskattats till c:a 2 329 700 har. Denna areal fördelar sig på olika marktyper enligt följande: av ålder kal skogsmark 350 900 har skogsmark, bevuxen med bestånd av slutenhetsgrad 0'3—0'4 1678 800 » stavaskog 300 000 » Summa 2 329 700 har Under förutsättning att å denna areal erforderliga åtgärder vidtagas inom en tidrymd av 30 år skulle, om för varje år lika stora arealer bleve istånclsatta, årligen åtgärder behöva utföras å av ålder kal skogsmark \\ ggg n a r skogsmark, bevuxen med bestånd av slutenhetsgrad 0'3—0'4 55 960 » stavaskog 10 000 » Summa 77 650 har Vid beräknande av arbetskraftåtgången inom skogsbruket hava de sakkunniga kommit till det resultatet, att ifrågavarande åtgärders utförande skulle kräva c:a 500 000 mansdagsverken. Om man med ledning av statens arealinnehav i förhållande till enskildas utgår ifrån, att, i dagsverkstal räknat, genomsnittligt 10 % av dessa åtgärder hänföra sig till skogar, som ägas av staten, skulle alltså å enskilda skogar komma åtgärder, motsvarande en årlig dagsverksåtgång av 450 000 dagsverken. Vid 5 kronors dagsverkspris gör detta en kostnad av 2 250 000 kronor. Eäknar man med, som nu

148 är fallet, att staten skall lämna bidrag till halva kostnaden, skulle det för nu ifrågavarande åtgärders utförande erforderliga, till skogsägarna utgående statsbidraget kunna uppskattas till 1 125 000 kronor. Lägges härtill ett förvaltningsbidrag om 15 % av sagda belopp att utgå till de bidragsbeviljande myndigheterna stiger detta till 1 293 750 kronor, eller till, i runt tal, 1 300 000 kronor. I denna summa inrymmas ej kostnader för kulturmaterial eller för understödjande av åtgärder för vidmakthållande av skog, som uppdragits med hjälp av statsbidrag. I detta sammanhang, då det gäller starkt approximativa beräkningar, torde man kunna bortse från dessa kostnader. Genom beviljande av ett årligt statsanslag av 1 300 000 kronor att utgå som bidrag till understödjande av åtgärder av nu ifrågavarande slag å enskildas marker och under förutsättning, att staten för sina egna skogar för samma ändamål årligen använder en summa av 250 000 kronor, skulle alltså förefintliga arealer otillfredsställande marker av nämnda typer kunna under angivna förhållanden beräknas i huvudsak bliva iståndsatta inom en tidrymd av 30 år. Vad därefter angår de arealer försumpade marker, vilka ur skilda synpunkter kunna förmodas vara av beskaffenhet att förtjäna avdikning, har i det föregående ävenledes framlagts vissa beräkningar rörande omfattningen av dessa, Den totala arealen dylika marker har sålunda beräknats belöpa på c:a 2 628 700 har. Under förutsättning att hela denna areal bleve föremål för utdikning inom en tidrymd av 30 år och att därvid för varje år lika arealer bleve torrlagda, skulle årligen behöva utdikas en areal av 87 620 har. De utförda beräkningarna rörande arbetskraftåtgången inom skogsbruket hava givit till resultat, att ifrågavarande dikningsarbeten skulle kräva en dagsverksåtgång av c:a 1490 000 dagsverken. Om man med ledning av statens arealinnehav i förhållande till enskildas utgår ifrån, att, i dagsveikstal räknat, genomsnittligt 20 % av dessa åtgärder hänföra sig till skogar, som ägas av staten, skulle alltså å enskildas skogar komma åtgärder, motsvarande en årlig dagsverksåtgång av 1 192 000 dagsverken. Vid 5 kronors dagsverkspris gör detta en kostnad av 5 960 000 kronor. Käknar man med, son nu är fallet, att staten skall lämna bidrag till 40 % av denna kostnad, skulle det för nu ifrågavarande åtgärders utförande erforderliga, till skogsägarna utgående statsbidraget kunna uppskattas till 2 384 000 kronor. Lägges härtill ett förvaltningsbidrag om 15 % av sagda belopp att utgå till de bidragsbeviljande myndigheterna, stiger detta till 2 741 600 kronor, eller, i rait tal, till 2 700 000 kronor. Genom beviljande av ett årligt statsanslag av 2 700 000 kronor att utgå såsom bidrag till understödjande av dikningar å enskildas skogar och m d e r förutsättning att staten för samma ändamål å egna skogar årligen aivinder en summa av 1490 000 kronor, eller avrundat 1 500 000 kronor, skulle illtså förefintliga arealer dikningsbara försumpade marker under angivne firhållanden kunna beräknas i huvudsak bliva torrlagda inom en tidrynd av 30 år.

149 Av vad ovan anförts framgår, att inom landet förekommande marker, vilka äro i behov och sannolikt förtjänta av att bliva föremål för grundförbättrande åtgärder, omfatta en sammanlagd areal av, i runt tal, 4 9 milj. har. Denna areal har beräknats i huvudsak kunna inom en tidrymd av 30 år bliva försatt i ett ur skogsproduktiv synpunkt tillfredsställande skick under förutsättning att för ändamålet statsmedel årligen användes i följande utsträckning: För skogsodlingsåtgärder m. m.: å statens egna skogar ' en8kildaS * För dikning: å statens egna skogar * enskMas »

250 000 kr ' 1550 000 kr.

1500 000 kr 2 700 000 » _ 4 2 o o 0 o 0 fa.. 5 750 000 kr.

Statens för ändamålet erforderliga insatser hava alltså beräknats böra årligen uppgå till 5*7 5 milj. kronor, varav för bidrag till enskilda skogsägare 4*o milj. kronor. Det har härvid räknats med att även aktiebolag skola vara berättigade uppbära ifrågavarande bidrag. Som känt är föreligger dylik bidragsrätt för aktiebolag med avseende på det anslag till understödjande av vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar, vilket på de sakkunnigas initiativ anvisats av 1932 års riksdag. De sakkunniga anse sig böra såsom ett önskemål uttala, att staten för utförande av grundförbättrande åtgärder inom skogsbruket beviljar medel i den ungefärliga omfattning, som ovan angivits. Behovet av ifrågavarande åtgärder skulle därigenom kunna beräknas bliva i sin helhet tillgodosett inom en tidrymd av 30 år. Våra skogars produktionsförmåga skulle sedan åtgärderna blivit verkställda komma att öka i väsentlig grad. Lågt räknat torde man kunna förvänta en stegrad avkastning från nämnda 4*9 milj. har av c:a 10 milj. fm3 årligen, vars tillgodogörande i sinom tid kan beräknas kräva lika antal dagsverken och sålunda bereda skälig bärgning åt, låt oss säga, 50 000 personer. Det för utförande av ifrågavarande åtgärder å enskildas skogar erforderliga beloppet har beräknats böra årligen uppgå till 4*o milj. kronor. Till jämförelse må nämnas, att till enahanda ändamål för budgetåret 1932/1933 anvisats i trenne särskilda anslag (statens skogsutdikningsanslag, statens skogsodlingsanslag och anslaget till understödjande av vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar) sammanlagt 3 350 000 kronor. Den erforderliga ökningen skulle sålunda uppgå till 650 000 kronor. Även om det kan synas önskvärt, att för ändamålet årligen anvisas belopp av ovan förutsatta storleksordning, är det uppenbart, att så ej kan bliva fallet. Statsmakterna måste förvisso varje år med hänsyn till rådande förhållanden pröva, till vilket belopp medel för ändamålet må kunna anvisas. I tider, då statens finanser äro goda, bör man kunna räkna med att medelsbehovet skall bliva i sin helhet tillgodosett; jämförelsevis rikliga anslag för ändamålet torde även

150 böra anvisas, då arbetslöshet förefinnes, enär ifrågavarande anslag måste anses vara i hög grad ägnade att motverka dylik inom de befolkningslager, som hava att räkna sin utkomst inom jord- och skogsbruk. Medelsanvisningens storlek måste givetvis även bliva beroende av skogsägarnas förmåga att bestrida å dem belöpande kostnadsandelar. Ur det allmännas synpunkt torde det i viss utsträckning vara likgiltigt, huruvida anvisade medel användas för skogsodlingsåtgärder eller för dikningar, endast garantier finnas för att medlen komma till en ur skogsproduktiv synpunkt lämplig användning. Skäl synas därför knappast föreligga att för dessa olika ändamål anvisa särskilda anslag. En sammanslagning av de olika anslagen till ett torde komma att medföra en förenklad och i viss mån förbilligad administration av verksamheten ifråga för de bidragsbeviljande myndigheterna. För en dylik sammanslagning talar jämväl det förhållandet, att intresset för olika slag av grundförbättrande åtgärder i viss mån kan förskjutas från tid till annan; under ett år träder kanske skogsdikningen i förgrunden, under ett annat skogsodlingen. Det kan därigenom inträffa, att det till det förra ändamålet anvisade beloppet icke täcker behovet, under det att anslaget för det senare endast blir delvis utnyttjat. De sakkunniga vilja därför förorda, att åtgärder vidtagas för en sammanslagning av de ifrågavarande anslagen. Detta torde icke behöva medföra större ändringar i nu gällande bidragsvillkor. För ett anslag, ur vilket bidrag må kunna utgå till understödjande av samtliga de skogsvårdsåtgärder, varom nu är fråga, torde dock böra gälla, att bidragsrätt även skall tillkomma aktiebolag. I annat fall kommer givetvis syftet med ifrågavarande medelsanvisning endast att kunna delvis uppnås. Vid fördelningen av de medel, som av statsmakterna för ifrågavarande ändamål kunna bliva ställda till förfogande, torde hänsyn böra tagas till förekomsten inom olika zoner av marker av nu omförmält slag. I tider med mera omfattande arbetslöshet bör givetvis även denna, bliva föremål för beaktande vid anslagets fördelning. Skogsbrukets De sakkunniga hava icke ansett sig böra ingå på en närmare behandling r hållet a v skogsbrukets transportförhållanden, då detta är en fråga, vars lösning ' icke synts betinga direkta understödsåtgärder från statsmakternas sida. Vårt av naturen utmärkta och i största utsträckning redan väl utbyggda flottledssystem utgör en huvudorsak härtill. Man måste emellertid medge, att frågan genom den sista tidens starka prisfall på skogsprodukter kommit i ett förändrat läge. Likaså erbjuder motorismens starka utveckling och det under senare år starkt forcerade vägbyggandet med allmänna medel, vilket gjort den vägarna trankerande bilen till allvarlig konkurrent med såväl flottleder som järnvägar, nya utgångspunkter för frågans bedömning. E t t ytterligare moment act härvid beakta är, att vägbyggnader i stor utsträckning anordnas i direkt arbetslöshetsbekämpande syfte.

151 Virkesprisernas fall kan sägas hava medfört, att i viss utsträckning skogsmarkerna icke längre kunna utnyttjas. Detta gäller för de områden, där kostnaderna för virkets avverkning och uttransport m. m. icke täcka värdet av detsamma i konsumtionsorten. Ett sådant förhållande torde för närvarande, även om det gäller virke av god kvalité, icke vara sällsynt. Ur försörjningssynpunkt måste det sägas vara ett samhällsintresse att dessa skogsområden, vara avkastningen nu icke kan utnyttjas, åter göras tillgängliga för det produktiva arbetet. Detta torde framförallt kunna ske genom vägbyggnader, direkt planerade för att tillgodose skogsbrukets behov av transportleder. Om vägbyggandet kommer att fortsätta i samma takt som hittills eller, vilket på grund av arbetslöshetens alltjämt stegrade omfattning är mera sannolikt, ytterligare kommer att forceras, synes med fog kunna göras anspråk på, att därvid även skogsbrukets ovanberörda intressen skola beaktas. Det kan därför anses angeläget, att bestämmelserna rörande användningen av de medel, riksdagen kan komma att anvisa till arbetslöshetens bekämpande, avpassas så, att i lämplig utsträckning och på lämpligt sätt understöd därav kan utgå till byggandet av dylika vägar eller, där så i stället är av behovet påkallat, flottleder.

152 VIII. Några synpunkter på gällande j ordlagstiftning imed hänsyn till skogsbrukets produktionsförhållanden.. Allmänna synpunkter.

De sakkunniga torde få anses i annat sammanhang hava lett i be-vis, att ett vidgat tillvaratagande av skogarnas avkastning för sitt genomftörande kräver ett betydande mått av arbete. En rationellt ordnad skogsprodluktion kan därför även sägas leda till ökade arbetsförtjänstmöjligheter för landets befolkning. De sakkunniga hava emellertid även påvisat, att det ekonomiska underlaget för en ökad virkeskonsumtion för närvarande är svagt. Framlagda förslag till åtgärder för åvägabringande av ökad virkesförbruknimg hava, då de nödgats i huvudsak begränsas att endast avse klenare virkessortiment, avfall och lövvirke, icke kunnat givas sådan räckvidd, att de kunnai förutsättas förläna nämnvärt ökat rotvärde åt skogen. Vid utvinnandet av ifrågavarande virkesprodukter rör man sig sålunda hela tiden nära gränslinijen för det ekonomiskt genomförbara. Det bärande motivet för de föreslagna åtgärdernas vidtagande har också mera varit gagnet av de nyskapade arbetstillfällena och fördelarna för skogsvården i allmänhet, än det ökade metto av själva skogsbruket, som kan falla dettas utövare till del. Då sålunda hela den föreslagna investeringen av ökat arbete i skogsbruket ligger vid gränsen för det ekonomiskt realiserbara, så måste det anses vara en angelägenhet av största vikt, att alla möjligheter noga prövas, vilka, kunna förväntas stärka skogsbrukets allmänna ekonomiska position och därigenom förskjuta de skogsbrukets avsättningsförhållanden, som tidigare avhandlats, över på ekonomiskt fastare mark. Dessa synpunkter föranleda de sakkunniga att ingå på vissa spörsmål, vilka eljest måhända kunna synas mer perifert beröra deras uppdrag. Skogsbrukets allmänna bärkraft och därmed även dess förmåga att motstå det ekonomiska trycket i kristider påverkas i mycket väsentlig grad av de av lagstiftningen fastställda gränserna för dess tekniska rörelsefrihet ävensom av den beskattning, som åvilar skogsbruket i jämförelse med andra näringsgrenar. På de skogliga beskattningsproblemen torde emellertid här saknas anledning ingå, enär dessa torde komma under prövning i annan ordning. Däremot anse de sakkunniga det vara med deras uppdrag förenligt att påvisa, i vad mån lagstiftningen på det jord- och skogspolitiska området påverkar skogsbrukets förmåga av folkförsörjning.

Produktionens beroende av skogsbruksenh clernas storlek och form.

Det inre sammanhanget mellan nämnda lagstiftning och våra skogars produktion kan uttryckas i termen »skogsbrukets parcellering». Det har i den skogsekonomiska litteraturen påvisats samt icke från något håll besiritts, att ekonomiska och skogstekniska förhållanden konstituera en grundväsentlig skillnad mellan de skogsbruk, som utövas å de mycket små hushålls- eller besittningsenheterna, och de, vilka bedrivas å större. Dessa skiljaktigteter, som här nedan skola i största korthet rekapituleras, innebära, att produktionsförhållandena å småskogarna i allmänhet gestalta sig mindre tillfredsställinde.

153 Hela inställningen av skogsbruket är av särskild art å de s. k. husbehovsskogarna. Det skogsbruk, som där bedrives, betjänar i första hand konsumtionsändamål vid det jordbruk, varmed det i regeln är förenat. Därjämte påverkas det i allmänhet av ägarnas kapitalknapphet och kreditsvårigheter. Dessa nödga till användande av allt för korta omloppstider, varigenom virkesproduktionen direkt nedgår. Husbehovskonsumtionen medför ett oekonomiskt utnyttjande av virkesskörden, skördandet i skogen blir ej reglerat av ekonomiska och skogstekniska förhållanden, såsom skogens mognad, lämpliga försäljningskonjunkturer m. m. Bränsleförbrukningen är nämligen i de flesta fall större än skogens normala produktion av mindervärdiga sortiment. Övervakandet å dessa småskogar av skogsvårdslagens efterlevnad blir oftast för vederbörande myndigheter en dyrbar och vansklig sak. Den verkställda bearbetningen av resultaten av 1928 års allmänna fastighetstaxering ger en viss ledning för bedömande av, hur stor areal ifrågavarande husbehovsskogar omfatta. Antager man, att denna grupp i södra Sverige t. o. m. Gävleborgs län omfattar skogslotter under 10 har samt i mellersta och norra Norrland skogar upp till 25 har, erhållas följande ungefärliga siffror för arealen rena husbehovsskogar: Har

Norrland Svealand Götaland

352 000 148 000 202 000 Summa o. medeltal 702 000

Av områdets skogsareal

% 2*8 2*9 49 32

I ett föredrag vid svenska skogsvårdsföreningens årsmöte 1930 har professor Tor Jonson berört dessa förhållanden. Då hans uttalanden om husbehovsskogsbrukets lågproduktiva natur helt överensstämma med de sakkunnigas egen uppfattning, återgivas de här nedan: »Ser man saken från nationalekonomisk synpunkt betyder detta, att våra förädlingsindustrier ej någonsin torde kunna kalkylera med något virke från dessa skogar (husbehovsskogarna). Under annan brukningsform å denna areal borde däremot grovt räknat omkring % av virkesskörden, motsvarande l*i milj. kubikmeter (eller 1*5 kubikmeter per har), kunna produceras för industriellt ändamål, varför parcelleringen av marken skulle medföra, att detta belopp för all framtid måste avskrivas som årlig nationalförlust. Samtidigt hava de kringliggande större gårdarna förlorat möjligheten att till småbrukarnas husbehov avsätta för industriellt ändamål odugligt småvirke och avfall, varigenom skogsvården på dessa skogar genom parcelleringen försvåras. Inför dessa siffror kan jag ej underlåta att i förbigående framkasta frågan: Hava vi verkligen råd på sätt, som nu bedrives vid styckning av större gods och gårdar till småbruk, att ytterligare parcellera våra skogsmarker genom bildande av nya husbehovsskogar enligt härom gällande lagstiftning? Det synes nämligen uppenbart, att för varje sådan ägolott årligen i genomsnitt c:a 1*5 m 3 industriprodukter per hektar går till spillo för all

154 framtid. Är ej tvärtom tiden nu mogen för införande av en rationellare jordpolitik beträffande skogsmarken?» Eent skogsvårdstekniskt betungas skogshanteringen å de mindre driftsenheterna av åtskilliga ogynnsamma faktorer. Skogens trivsel och ostörda utveckling kan påverkas genom oförutsedda åtgärder å kringliggande fastigheter. Storm- och insektsskador kunna sålunda lätt vållas genom oförsiktiga huggningar å grannfastigheterna. Dikningsåtgärder bliva för sitt genomförande beroende av samarbete mellan rågrannar, vilket ej sällan är svårt att åvägabringa. Slutligen försvåras ett rationellt avyttrande av utfallande saluvirke särskilt ifråga om industrisortimenten genom virkesskördens ringa storlek; en olägenhet, som man dock numera söker motverka genom kooperativ försäljnings verksamhet. Samtliga de faktorer, som i det föregående berörts, samverka därhän, att skogsbruket å mycket små fastigheter och driftsenheter skänker lägre produktion och svagare driftsresultat, än som kan påräknas å de större hushållsenheterna. Härav följer, att det större skogsbruket åt ortens befolkning skänker avsevärt större mängd arbetstillfällen per arealenhet, än vad småskogsbruket är i stånd att göra. De sakkunniga skola nu i största korthet undersöka, i vad mån gällande lagstiftning kan anses befordra eller motverka en ur produktionssynpunkt önskvärd utformning av skogsbrukets driftsenheter. Det bör då först påpekas, att hithörande förhållanden regleras av två skilda lagstiftningskomplex, nämligen dels jorddelningslagstiftningen, vilken bestämt och bestämmer skogsbruksenheternas läge och form å de särskilda fastigheterna var för sig, samt dels den lagstiftning, som reglerar möjligheterna för skogsbrukets u t övare att genom förvärv av nya fastigheter eller delar av sådana bilda avrundade brukningskomplex. Vad då först beträffar jorddelningslagstiftningen, är det en känd sak, att vid skiftena i Norrlands, Dalarnes och Värmlands skogsbygder de särskilda hemmanen i allmänhet fingo sina skogslotter utlagda i form av långsträckta, band- eller stundom solfjädersformade ägofigurer, vilka sträcka sig från byns inägoområde nere vid vattendraget upp över skogsmarkerna mot angränsande byalags rågång. Oformligheten i denna skiftesförläggning, där de särskilda skogslotterna stundom kunna hava en längd av upp till en mil eller mera men en bredd av blott några tiotal meter, har ofta påtalats såväl i riksdagen som i kommittébetänkanden och i ekonomiska publikationer av olika art. Det torde därför ej vara erforderligt att här närmare ingå på, hur denna ofördelaktiga skiftesfördelning tillkommit eller dess nuvarande omfattning, men det bör ånyo framhållas, att densamma har ytterligt oförmånliga återverkningar på skogsbruket. Detta gäller såväl skogens uppdragande och vård som dess nyttiggörande. Återväxterna på dessa »trådformade» skogsskiften kunna ofta äventyras genom åtgärder å grannarnas mark. Dikning av en sankmark kräver kanske upptagande av utfall över ett flertal giannskiften. Nygallrade och därför känsliga ungskogsbestånd kunna genom ett oförutsett upptagande av stora föryngringsytor å närliggande fastigheter

155 plötsligt vindexponeras och ödeläggas m. m. Slutligen må erinras om, att nu ifrågavarande skiftesförläggning visat sig utgöra det svåraste hindret mot betesfrågans lösande efter rationella linjer. F ö r avverkningar och virkestransporter är berörda skiftesförläggning i samma mån hinderlig. Koncentration av huggningarna försvåras, och ett flertal basvägar över främmande ägor måste kanske anläggas för utdrivande av en relativt liten virkespost. Rotnettot vid avverkningen måste härigenom nedgå och samtidigt då även skogsbrukets räntabilitet. D e t anförda torde vara tillräckbgt för att visa, att den nuvarande skiftesförläggningen i rikets skogsbygder i icke ringa omfattning utgör ett hinder för ett intensivare skogsbruk. E n verkligt effektiv bot i berörda hänseende kan endast erhållas på två skilda vägar, vilka båda dessvärre torde vara oframkomliga, nämligen antingen helt nytt skifte eller ock kooperativt skogsbruk inom den nuvarande skiftesförläggningens ram. Genomförande av nytt laga skifte torde —• även om formella förutsättningar enligt jorddelningslagens I kap. 11 § skulle föreligga — av kostnadsskäl i allmänhet vara uteslutet. Om anordnandet av ett kooperativt skogsbruk inom sådana skifteslag, där skogslotterna till de särskilda fastigheterna äro ogynnsamt formade, har mycket skrivits och många förslag framlagts. I praktiken har emellertid, så vitt de sakkunniga hava sig bekant, i intet fall en dylik åtgärd försökts eller ens planerats. Man torde knappast böra räkna med, att de svenska jordägarna med sin starka självständighetskänsla skola kunna förmås att frivilligt avstå sin skog till en samfällighet, beträffande vars skötsel var och en endast kan få ett mycket begränsat inflytande. Den nu förefintliga ägofördelningen i rikets skogsbygder får sålunda i Behovet av viss utsträckning anses vara med hänsyn till skogsbrukets produktion oför- £"*'"'£"* " ^ manlig; något varåt dessvärre föga synes vara att göra på skiftéslagstiftningens delningslagen. område. Det är att beklaga, att vid nybildningen av fastigheter samma lagstiftning föranleder en ytterligare parcellering av skogsbrukets driftsenheter. Vid utformningen av de i jorddelningslagens 19 kap. 3 § meddelade bestämmelserna om villkoren för erhållande av avstyckning hava statsmakterna fasthållit vid samt ytterligare utvecklat den princip rörande skogstilldelning vid nybildning av jordbruksfastigheter, som första gången infördes genom lagen den 25 juni 1909 om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning. Innebörden av nämnda princip är, att vid nybildning av jordbruksfastigheter, större som mindre, skog till husbehov skall, därest stamfastigheten äger skog, tilldelas styckningslotterna. De fåtaliga undantagen, som medgivits från denna bestämmelse äro, bland andra, om styckningslotten skall sammanläggas med fastighet, som redan förut äger tillräcklig husbehovsskog, eller om, i orter med ringa skogstillgång, särskilda skäl föreligga att låta skogen förbliva odelad vid någon av de i förrättningen ingående fastigheterna. Statsmakterna hava sålunda i princip fastslagit, att vid den i mycket stor omfattning pågående jorddelningen i egnahemssyfte husbehovsskog så vitt

156 möjligt skall tilldelas de nybildade jordbrukslägenheterna. Till ledning vid den praktiska tillämpningen av dessa bestämmelser har lantmäteristyrelsen i ett cirkulär till samtliga tjänstemän, vilka hava att handlägga eller pröva avstyckningsförrättningar, meddelat föreskrifter om storleken av den skogsareal, som i skilda landsdelar och vid jordbruk av olika storleksgrupper skall anses såsom tillräcklig husbehovsskog. Enligt vad de sakkunniga hava sig bekant, tillämpas dessa föreskrifter mycket strikt, och avstyckning av jordbrukslägenheter föranleder sålunda utbrytande från stamfastigheten av skogslotter av från 10 härs areal i södra Sverige till upp emot 50 härs storlek i övre Norrland. Med den betydande omfattning, jorddelningsverksamheten numera erhållit, blir det avsevärda skogsarealer, som sålunda årligen splittras upp på småfastigheter. Samlad statistik rörande omfattningen av hittills verkställda ägostyckningar och avstyckningar i egnahemssyfte saknas visserligen, men det kan nämnas, att endast under den korta perioden 1 april 1923—31 dec. 1925, alltså ej fullt tre år, utbrötos enbart från bolag tillhöriga fastigketer 28 000 har skogsmark, vilka splittrades sönder på över 1 000 olika brukningsdelar. Sedermera hava försäljningarna från bolagsjord oavlåtligt ökats. Dessa beröra dock relativt små arealer vid sidau av den styckningsverksamhet, som pågår å fastigheter av gods- och herrgårdstyp. Uppstyckningen av godsskogarna äger rum i så stor omfattning, att dessa skogar i många orter äro på väg att förintas och ersättas av ett konglomerat av husbehovsskogar. Professor Jonson uppskattade i sitt här tidigare omtalade föredrag arealen rena husbehovsskogar i landet till 700 000 har. Hans beräkning grundar sig på statistik över 1928 års allmänna fastighetstaxering. Under de fen år, som förflutit sedan denna verkställdes, har jorddelningen fortgått i SDabbt tempo. I nuvarande stund torde arealen rena husbehovsskogar kunna uppskattas till minst 800 000 har med en ökning av c:a 20 000 har årligen. De sakkunniga anse sig böra framhålla den kontinuerliga produktionsminskning inom det svenska skogsbruket, som denna utveckling meiför. Nämnda produktionsminskning betingas såväl av den sänkning i årliga msdeltillväxten per har, vilken blir en följd av husbehovsskogsbrukets spedella inställning samt korta omloppstider, som ock av den nationalekononiskt felaktiga användningen av virkesskörden å husbehovsskogarna. Medan inom ett ekonomiskt rätt bedrivet skogsbruk 60 ä 70 % av virkesskörden utfaller i form av gagnvirke, användbart för industriell förädling, och sålunda, dött 30 a 40 % behöver användas till bränsle och andra lågvärdiga ändamål, så konsumeras i småskogsbruket allmänt 75 ä 85 % av virkesutfallet till bränsle. Här föreligger sålunda det förhållandet, att staten genom särskild lagstiftting befordrar en mindre ändamålsenlig disposition av avverkningarna å ei betydande del av landets skogar, nämligen de minsta, medan samtidigt .aidets medelstora och större skogsbruk ej kunna avsätta sitt lågvärdiga virie. På anförda skäl finna de sakkunniga, att stadgandet i jorddelningslagens 19 kap. 3 § om ovillkorlig skogstilldelning vid avstyckningar bör bliva förmiål för revidering. Vid denna omarbetning torde den tidigare uppfattnkg, som

157 legat till grund för hittillsvarande förordningar rörande skogsmarks tilldelning, böra få lämna plats för en efter skogsbruksförhållandenas utveckling mera anpassad åskådning. Inom ett ekonomiskt rätt konstruerat skogsbruk kan påräknas en så betydande produktionsstegring, att gagnet härav för landsbygdens befolkning måste komma att vida överväga de befarade olägenheterna av, att de små jordbrukslägenheterna ej förses med egen skog. Särskilt de senare årens erfarenheter torde hava givit vid handen, att det ur social synpunkt måste anses vara ett önskemål, att den befolkning, som har att söka sitt uppehälle inom jord- och skogsbruk, förlänas möjligheter att i största utsträckning komma i besittning av egna, mindre jordbruk. Då detta spörsmål för undersökning hänskjutits till den s. k. sociala jordutredningen, hava de sakkunniga ej ansett sig böra närmare ingå på detsamma. De vilja dock här uttala, att de finna uppenbart, att dessa möjligheter skulle avsevärt vidgas, därest dylika jordbruk, om förhållandena ur olika synpunkter det tillåta, kunna avstyckas utan skogstilldelning. Ägoöverlåtelserna skulle förvisso därigenom underlättas för såväl köpare som säljare. Med det föregående hava de delar av jordlagstiftningen berörts, vilka Uppmjukning reglera själva fastighetsbildningen. Utformningen av skogsbrukets drifts- av *s,en om enheter påverkas emellertid ej enbart av nämnda lagstiftning utan även av jordförvärv. de lagar, vilka fastställa gränserna för den enskildes rätt att förvärva fastigheter. När utövarna av det större skogsbruket i landet, d. v. s. förnämligast skogsbolagen, under senare delen av förra århundradet förvärvade sina fastigheter, voro kraven på en rationell vård och ett intensivt utnyttjande av fastigheterna ej desamma som nu. Man fäste därför vid nämnda köp ej större vikt vid driftsenheternas beskaffenhet. E n följd härav blev, att en mängd spridda fastigheter av den ogynnsamma form, som här tidigare omtalats, förvärvades för att förvaltas såsom ett skogsinnehav. Olägenheterna härav hava börjat med skärpa framträda, i samma mån som under de sista årtiondena de stora skogsägarna strävat efter att förbättra och intensifiera sin skogsvård. Man började då se sig om efter utvägar att avrunda eller eljest åvägabringa en för förvaltning och skötsel ändamålsenligare form på hushållsenheterna. Att genom nytt skifte ernå en bättre figur på de enskilda fastigheterna var, såsom här tidigare framhållits, otänkbart såväl med hänsyn till skifteslagstiftningens bestämmelser som av ekonomiska skäl. Den första utväg, som då låg till hands, var att genom förvärv av mellanliggande skiften förena spridda markinnehav till slutna figurer. De jordförvärv, som de skogsägande bolagen genomförde i början av detta århundrade, torde även i huvudsak ha dikterats av dylika arronderingssträvanden. De förhindrades emellertid i Norrland från och med år 1906 av den då tillkomna, för norra Sverige gällande lagen om förbud mot bolags jordförvärv, vilken lag sedermera i olika etapper utsträckts att gälla landet i dess helhet. Då alltså på detta sätt utövarna av det i bolagsform organiserade större skogsbruket avstängdes från möjligheten att genom markinköp giva sina

158 spridda skogsbruksenheter en gynnsammare form, försökte man sig på de få möjligheter, vilka ännu stodo öppna. Ägoutbyten såväl mellan grannföretag som mellan kronan och bolag hava särskilt i några landsdelar förekommit i viss utsträckning samt få sägas ha varit till något gagn. Mera omfattande resultat hava emellertid ej kunnat på denna väg ernås. Av större betydelse hava fusionerna mellan hela företag varit. I ett icke ringa antal fall hava nämligen bolag, vilkas skogsfastigheter legat spridda om varandra, sammansmälts till ett företag. Emellertid hava ej heller genom dessa fusioner olägenheterna av särskilt det nordsvenska skogsbrukets söndersplittrade fastighetsinnehav kunnat i nämnvärd grad undanröjas. Den norrländska skogsindustrien har fortfarande sitt ägovälde uppdelat på en stor mängd spridda fastigheter, vilka i allmänhet var för sig äro för små för genomförandet av ett rationellt, ekonomiskt skogsbruk. De möjligheter, som lagen den 18 juni 1925 om förbud mot bolags jordförvärv erbjuder att genom koncession å nyförvärv skapa lämpligare ägofigurer, äro till följd av lagens snäva utformning mycket små. De sakkunniga hysa den uppfattningen, att när nu med hänsyn till folkförsörjningen kraven på en även i Norrland genomförd rationalisering av skogsbruket drivas fram, då komma de här ovan berörda hindren mot en dylik att framträda än mer tydligt än förr. Det är ostridigt, att det erbjuder mycket stora svårigheter att skapa ett intensifierat men ändock ekonomiskt bärkraftigt skogsbruk på de söndersplittrade hushållskomplex, som de större skogsägarna i norra Sverige nu hava att arbeta med. Det är även ostridigt, att nuvarande jordlagstiftning avskär möjligheterna till avrundning av dessa. hushållskomplex. Det ligger utanför de sakkunnigas uppdrag att pröva, i vad mån de sociala motiv, vilka hava föranlett lagstiftningen angående förbud mot bolags jordförvärv, fortfarande äro av den betydelse, att de utesluta varje tanke på uppmjukning av nämnda lagstiftning. De sakkunniga tillåta sig dock erinra därom, att erfarenheterna under senare år torde givit vid handen, att man vid det för större drift organiserade skogsbruket i allmänhet kan förvänta den högsta intensiteten i rörelsen och det mest sorgfälliga tillvaratagandet av produktionens alla möjligheter, som förmå ur näringen framskapa de arbets- och förtjänstmöjligheter, för vilka denna optimalt bör kanna utgöra underlag. Man är därför böjd att tro, att en uppmjukning av gällande koncessionslagstiftning på det sätt, att skogsbrukets behov av mer gynnsamt formade hushållsenheter åtminstone i någon mån kan tillgodoses, bör kunna vara till samhälleligt gagn.

159 IX. Sammanfattning av de sakkunnigas förslag. Genom vissa grundläggande utredningar hava de sakkunniga visat, att en betydande del av våra skogars avkastning för närvarande icke kan utnyttjas. Detta överskottsvirke består huvudsakligen av klenare barrträdsdimensioner, avfalls- och lövvirke. De verkställda beräkningarna giva vid handen, att av sådant virke, utöver nuvarande konsumtion, kan uthålligt ställas till förfogande en kvantitet av c:a 10 milj. fm3. Vidare har ådagalagts, att ett tillgodogörande av detta virke skulle medföra en betydande arbetskraftåtgång. Man kan säga, att uttaget av 1 fm3 virke med därav som genomsnitt för ett skogsbruk föranledda skogsvårdsåtgärder kräver, i runt tal, 1 mansdagsverke. Med nämnda utredningar som grundval hava de sakkunniga påvisat önskvärdheten av vissa åtgärders vidtagande samt framlagt förslag till sådana. Dessa äro utan undantag inriktade på att mobilisera skogsbrukets resurser för försörjningsändamål. De möjligheter, som i detta avseende erbjuda sig, äro mycket stora men låta sig givetvis utnyttjas med större eller mindre fördel. De sakkunniga hava strävat efter att så avpassa sina förslag, att därigenom med enkla medel skall kunna vinnas, vad som nu synes uppnåeligt utan störande ingrepp i näringslivet. Giva förhållandenas utveckling därtill anledning, kunna mera radikala åtgärder tillgripas. De sakkunniga hava skisserat vissa riktlinjer, som därvid kunna följas. Det har framhållits, att det nuvarande behovet att skapa arbetstillfällen varit avgörande för förslagens utformning. Samtidigt har emellertid eftersträvats, att de föreslagna åtgärdernas genomförande skall bliva till största möjliga båtnad för skogsvården och sålunda även tjäna framtida försörjningsändamål till gagn. För de sakkunniga har även den synpunkten varit vägledande, att åtgärderna i fråga skola öva ett gynnsamt inflytande på landets handelsbalans. I överensstämmelse med nu nämnda synpunkter har föreslagits följande. För att skaffa användning för inhemskt träbränsle i stället för importerat kolbränsle har i första hand föreslagits, att vedeldning skall införas vid samtliga statens egna värmeanläggningar av stationär typ, under förutsättning dock att detta utan svårighet låter sig tekniskt genomföra, och att vedeldningen i varje enskilt fall ej drager en merkostnad större än 20 % av kostnaden vid användning av utländskt bränsle. Merkostnaderna hava beräknats för budgetåret 1933/1934 totalt komma att uppgå till c:a 300 000 kronor, vilket belopp ansetts böra anvisas som ett särskilt anslag för att till täckande av dessa kostnader fördelas mellan resp. verk. Beträffande landstingens anläggningar har i samma syfte föreslagits att den bränslekontroll, som för flertalet av dessa nu utövas genom socialstyrelsens värmetekniska avdelning, hädanefter skall lämnas utan avgift. Därigenom bör kunna vinnas anslutning av samtliga landstingens anläggningar till avdelningens

160 kontrollverksamhet. E t t stimulerande av enskilda förbrukare av kol eller koks att övergå till vedeldning hava de sakkunniga ansett ännu så länge uteslutande böra ske genom upplysnings- och rådgivande verksamhet samt organisationsarbete från skogsägarnas sida. Till understödjande av denna verksamhet har för nästa budgetår föreslagits ett anslag om 50 000 kronor att för ändamålet ställas till centralrådets för skogsvårdsstyrelsernas förbund förfogande. Vidare har väckts förslag om en avsevärd utökning av de uppgifter, som nu tillkomma socialstyrelsens värmetekniska avdelning. De sakkunniga hava nämligen tänkt sig, att denna avdelning dels skulle handhava bränslekontrollen vid samtliga statens stationära värmeanläggningar, dels, som ovan nämnts, avgiftsfritt utöva dylik kontroll beträffande landstingen, dels ock slutligen stå enskilda bränsleförbrukare till tjänst med råd och anvisningar, i vad gäller användning av vedbränsle. För att avdelningen skall bliva i stånd att fylla 'dessa viktiga uppgifter har föreslagits, att till dennas förfogande skall för budgetåret 1933/1934 ställas ett särskilt anslag av 80 000 kronor. För ett gynnande av samma ändamål, att vinna ökat utnyttjande av inhemskt träbränsle, hava de sakkunniga ansett önskvärt, att en eller flera fabriker för brikettering av träkol bliva uppförda. De hava som sin mening uttalat, att detta lättast skulle låta sig göra, om domänstyrelsen ville intressera sig för saken. Därest av riksdagen kommer att beviljas särskilda medel till beredskapsarbeten, synas under vissa villkor dylika böra kunna få tagas i anspråk för ändamålet. Förslag hava även framlagts för att åvägabringa ett ökat utnyttjande av inhemskt träbränsle som ersättning för importerat, flytande bränsle. I sådant syfte har förordats fortsatt statsunderstöd åt generatorgasdriften. För budgetåret 1933/1934 har som kapitalökning för lånefonden för inköp av gasgeneratorer för motordrift föreslagits anvisandet av ett belopp av 500000 kronor jämte erforderliga medel till täckande av den räntebrist, som uppkommer till följd av föreslagen räntefrihet. Vidare har föreslagits viss ändring av lånebestämmelserna av innebörd, att kommerskollegium, som handhar låneverksamheten, skall utöva kontroll över att de gasgeneratortyper, för vars inköp lån sökas, äro av för sitt ändamål tillfredsställande konstruktion. Ävenså har uttalats, att tiden nu borde vara inne för vidtagandet av en undersökning, lämpligen genom järnvägsstyrelsens försorg, rörande möjligheterna att i trafik insätta motorvagnar, drivna med inhemskt träbränsle, exempelvis träkolsgas. Då genom den väntade utvecklingen av generatorgasdriften en ökad efterfrågan på träkol kan komma att göra sig gällande även i de delar av landet, där kolning tidigare icke ägt rum, vilket även i någon mån kan bliva fallet genom uppförandet av fabriker för brikettering av träkol, hava de sakkunniga velat understryka vikten av att kurser anordnas för spridande av kunskaper i kolning. De hava ansett, att detta lämpligen bör ske på det sätt, att skogsvårdsstyrelserna sända vissa tjänstemän till kolareskolorna. Denna personal kan sedan genom instruktionskurser utbilda kolare inom de olika

161 länen. Slutligen har framhållits önskvärdheten av att vid kolareskolorna fortsatta försök komma till stånd med flyttbara träkolningsugnar. Som ytterligare en åtgärd av stor vikt för ett befrämjande av möjligheterna att i stället för importerat flytande bränsle använda inhemskt träbränsle har föreslagits undanröjandet av skattehotet för motorspriten. Som ett motiv härför har, bland andra, anförts, att detta skulle stärka utsikterna för upptagandet inom landet av motorsprittillverkning genom direkt försockring av trä. Frågan om ett bättre utnyttjande av våra skogsprodukter måste även på längre sikt anses vara av synnerlig betydelse för landet. Den praktisktvetenskapliga forskningen på området blir därför även av den största vikt. De sakkunniga hava funnit sig böra framhålla, att enligt deras uppfattning denna forskning hittills icke blivit av statsmakterna understödd i en omfattning och på ett sätt, som svarar mot dess betydelse. Då fullständig u t redning i ämnet icke kunnat förebringas, hava de sakkunniga inskränkt sig till att föreslå, att sådan utredning snarast måtte verkställas. I fråga om åtgärder till skogsvårdens befrämjande hava de sakkunniga framhållit vikten av att även under statsfinansiellt bekymmersamma tider skogsvårdsstyrelsernas verksamhet upprätthålles i erforderlig utsträckning. De hava vidare uttalat sig för att grundförbättrande åtgärder inom skogsbruket (skogsodlingsarbeten och dikningar av engångskaraktär) årligen böra komma till utförande i sådan omfattning, att behovet av dylika åtgärder teoretiskt kan beräknas bliva fyllt inom en tidrymd av 30 år. Detta innebär med nuvarande bidragsgrunder, att årligen för ändamålet bör anvisas statsmedel om 5 750 000 kronor, varav 1 750 000 kronor beräknas böra användas på statens egna skogar och 4 000 000 kronor såsom bidrag för utförande av dylika åtgärder å enskildas skogar. För den händelse, genom anlitande av medel till arbetslöshetens bekämpande, vägbyggandet skall komma att ytterligare forceras, har gjorts gällande, att därvid rättvisligen även skogsbrukets behov av transportleder bör skänkas beaktande. De sakkunniga hava slutligen även uppehållit sig vid jordlagstiftningens inflytande på skogsbrukets produktionsförhållanden. De hava därvid funnit sig böra framhålla, att stadgandet i jorddelningslagens 19 kap. 3 § om ovillkorlig skogstilldelning vid avstyckningar utgör ett hinder för våra skogars rationella utnyttjande, samt att detta, om än i mindre mån, även kan sägas gälla lagen om förbud mot bolags jordförvärv, vilken i praktiken visat sig förhindra en ändamålsenlig arrondering av skogsfastigheterna. E n revision av nämnda bestämmelser måste därför anses vara av behovet påkallad. Under åberopande av vad sålunda anförts få de sakkunniga hemställa, att Herr Statsrådet behagade tillstyrka Kungl. Maj:t att föranstalta om de åtgärders vidtagande, varom ovan förmälts.

23G7 32

X. Förslagens betydelse för arbetslöshetens bekämpande. De sakkunniga hava hos arbetslöshetskommissionen erhållit vissa uppgifter angående arbetslöshetens omfattning och utveckling under senare tid samt de belopp m. m., som för vissa perioder beräknats hava blivit tagna i anspråk för arbetslöshetens lindrande. Dessa uppgifter innebära i huvudsak följande. Den 31 december 1931 var antalet hos kommissionen rapporterade arbetslösa 88 761. E t t halvt år senare, den 30 juni 1932, hade antalet stigit till 97 370 och efter ytterligare fem månader, den 30 november 1932, till 146 981. Under år 1931 ha av statliga, arbetslöshetsmedel förbrukats inalles 15 409 314 kronor och under tiden 1 januari—30 september 1932 28 757 302 kronor. En av kommissionen verkställd summarisk undersökning rörande de kostnader, som åtgärderna för arbetslöshetens lindrande åsamkat kommunerna under niomånadersperioden 1 juli 1931—31 mars 1932 har givit till resultat, att dessa härunder i runt tal utbetalat 24 milj. kronor till arbetslöshetsändamål. Med utgångspunkt från denna siffra lära möjligen de kommunala årskostnaderna för arbetslöshetens bekämpande under en period av krisbetonad karaktär kunna approximativt beräknas till 32 milj. kronor. Med ledning av dessa uppgifter torde man kunna räkna med, att arbetslösheten under år 1932 skall ha visat sig förorsaka staten och kommunerna utgifter om, i runt tal, 70 milj. kronor. Arbetslöshetens alltmer elakartade karaktär talar för, att utgifterna för dess lindrande skola komma att ytterligare stiga under år 1933. Den totala kostnaden, fördelad per mansdagsverke vid i arbetslöshetskommissionens regi bedrivna arbeten, uppgick under budgetåret 1930/1931 genomsnittligt till brutto 7: 07 kronor och under tiden 1 januari—31 maj 1932 till 7:21 kronor. Ett genomförande av de sakkunnigas förslag till åtgärder för befrämjande av vedeldningen kan, under förutsättning att därav berörda parter visa förståelse för saken, beräknas i sinom tid giva till resultat, att av den årliga kolbränslekonsumtionen sammanlagt c:a 689 000 normalton, varav 166 000 ton stenkol och 523 000 ton koks, skall kunna ersättas med ved. Härför beräknas åtgå, i runt tal, 2*9 milj. fm3 ved inkl. bark, vars avverkning och uttransport till konsumenterna kan sägas kräva ungefär samma antal dagsverken. Statens härav direkt föranledda utgifter hava under nu rådande förhållanden beräknats årligen behöva uppgå till (300 000 + 50000 + 80 0 0 0 = ) 430 000 kronor. Om man räknar med, att under instundande budgetår hälften av ovannämnda kolbränslekvantitet skall bliva ersatt med ved, motsvarar statens direkta ututgifter härför c:a 30 öre för varje genom den ökade vedeldningen tillskapat mansdagsverke. Det är möjligt, exempelvis på grund av sänkta kol- och kokspriser, att de sakkunnigas kalkyler skola visa sig vara för optimistiska och att ett vidtagande av de föreslagna åtgärderna icke kommer att föranleda, att

163 vedeldningen vinner terräng i förutspådd omfattning. Omförmälda låga kostnadsbelopp per dagsverke torde emellertid visa, att ytterligare understöd från statens sida för ifrågavarande ändamål är väl motiverat. De föreslagna åtgärderna till generatorgasdriftens understödjande torde även bliva av betydelse för arbetslöshetens motverkande. Enligt vad från leverantörhåll inhämtats, kan man förvänta, att inom förhållandevis kort tid ett tusental generatorer skola finnas i drift. Utgår man från att milkolade träkol nyttjas vid förgasningen samt att för varje använd generator åstadkommes i genomsnitt 65 mansdagsverken per år i form av kolvedhuggning, kolning och kolutkörning, skulle sålunda med 1 000 generatorer i drift skapas 65 000 dagsverken. Vilken omfattning generatorgasdriften i framtiden kan komma att erhålla, är förvisso mycket svårt att uttala sig om. Vårt lands bestånd av lastautomobiler, bussar och traktorer utgör för närvarande omkring 50000 st. Man torde minst kunna räkna med, att 5 000 av dessa lämpa sig för generatorgasdrift och så småningom övergå till sådan. Med de förutsättningar, vilka tillämpats i föregående beräkning, skulle detta innebära, att 325 000 dagsverken skulle åstadkommas för tillverkning och utkörning av träkol för gasgenerering. Träkolstillverkningen torde därvid komma att röra sig omkring 100 000 läster, för vars producerande torde åtgå nära 300 000 fm3 virke inkl. bark. Statens direkta utgifter för de dagsverken, som skapas genom användningen av sådana gasgeneratorer, för vars inköp lån med under två år medgiven räntefrihet beviljats, äro mycket små. Uppoffringarna komma att i stället åvila vägväsendet, som går miste om vissa skatteintäkter. I vad mån ett bifall till förslaget om skattehotets avlägsnande med avseende på motorspriten kan bidraga till arbetslöshetens lindrande är svårare att bedöma. Då det emellertid får anses öka förutsättningarna för att inom landet skall komma att upptagas tillverkning av motorsprit genom direkt försockring av trä, kan förslaget i angivna hänseende bliva av mycket stor betydelse. Vad slutligen angår de skogsvårdsarbeten, som av de sakkunniga varit föremål för behandling, må nämnas, att ett verkställande av erforderliga grundförbättrande åtgärder inom en tidrymd av 30 år skulle i årligt genomsnitt kräva 1 990 000 dagsverken. Med nuvarande bidragsgrunder åtgår härför statsmedel om sammanlagt 5'75 milj. kronor per år. Per dagsverke gör detta 2: 88 kronor. Övriga av de sakkunniga föreslagna åtgärder äro, om än av betydelse nu eller framdeles för ett utökande av våra försörjningsmöjligheter, dock icke av sådan art, att denna låter sig med säkerhet beräknas eller siffermässigt angivas.

164 Bilaga

Till

Herr

Statsrådet

och Chefen

för

Kungl.

A.

Jordbruksdepartementet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 oktober 1931 har Herr S t a t s r å d e t den 28 i samma månad anmodat vissa utredningsmän att inom jordbruksdepartementet, i enlighet med i statsrådsprotokollet i ämnet angivna riktlinjer, verkställa utredning och avgiva förslag rörande åtgärder för vinnande av ökad avsättning av inhemska skogsprodukter, förbättrat ekonomiskt utbyte av skogsbruket samt intensivare skogsvård. Av omförmälda statsrådsprotokoll framgår, att det skall åligga utredningsmännen att, bland annat, undersöka möjligheterna för åvägabringandet av intensivare skogsvård liksom för beredandet av ökade arbetstillfällen inom skogsbruket, ävensom att, i vad angår utredningens bedrivande, det må anses lämpligt, att särskilda förslag upprättas och skyndsammast möjligt framläggas i skilda delar av ämnet, allt efter arbetets fortgång. Med anledning härav få utredningsmännen, som antagit benämningen 1931 års skogssakkunniga, anföra följande. För att tagas i övervägande vid det ifrågavarande uppdragets fullgörande har Kungl. Maj:t genom remiss den 2 november 1931 till de sakkunniga överlämnat en framställning den 16 oktober samma år från för ett större antal kommuner inom Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län utsedda ombud, vilka hemställt, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande vilka åtgärder, som måtte finnas erforderliga för arbetslöshetens snara bekämpande inom norrlandslänen, och, i den mån riksdagens medverkan härtill krävdes, till nästkommande riksdag göra de framställningar i ärendet, vartill omständigheterna kunde föranleda. För att härvid beaktas hava ombuden, förutom annat, i sin skrivelse anfört följande synpunkter. Efter att hava påvisat hurusom arbetslösheten på grund av depressionen inom träförädlingsindustrien med därav följande minskade arbetstillfällen inom skogsbruk och flottning numera h u n n i t att beröra samtliga kommuner och i många fall hotar att undergräva kommunernas ekonomi, hava ombuden, inför den oundgängliga nödvändigheten att finna en väg ut ur rådande förhållanden och utfinna möjligheter till arbete, kommit till deu uppfattningen, att, då skogen är den viktigaste utkomstkällan för Norrlands befolkning, en mera rationell skogsvård skulle åstadkomma betydande arbeten för lindrande av arbetslösheten och det med densamma uppkomna nödtillståndet. Ombuden anse skogsvårdsåtgärder såsom nödhjälpsarbete äga avgjorda företräden framför andra arbeten, som igångsättas för lindrande av arbetslösheten, samtidigt som dessa arbeten komma att öka skogens avkastningsförmåga och därmed hela nationens tillgångar. För att de ifrågasatta arbetena i erforderlig utsträckning skola kunna komma till utförande kräves dock, vilket ombuden framhålla, anslag från statens sida. Ombuden anse, att de hittills utgående anslagen för skogsdikning och skogsodling böra väsentligt höjas och eventuellt sammanslås för att möjligen efter nya grunder utbetalas. Under alla förhållanden finna ombuden det nödvändigt, att de till markägarna utgående statsbidragen till skogsutdikning höjas till samma relativa belopp i förhållande till kostnaden, som utgår för skogsodlingsändamål, samt att från det för dylika åtgärder anvisade anslaget, statens skogsodlingsanslag, jämväl må be-

165 viljas bidrag till beståndsvårdande huggningar i skog, som ännu icke nått sådan utveckling, att den lämnar avsättningsbart virke. Ombuden anföra vidare, att, då trävarubolagen äga omkring hälften av Norrlands skogsmark, de finna det nödvändigt, att även dessa bolag bliva delaktiga av ifrågavarande anslag, om arbetstillfällen i tillräcklig utsträckning skola kunna erhållas. E n l i g t vad för de sakkunniga är känt, h a r arbetslösheten inom Norrlands skogssocknar under sistliden höst nått en mycket betydande omfattning. Väl kommer denna arbetslöshet i och med vinteravverkningarnas igångsättande att temporärt reduceras, men då avverkningarna ifråga på grund av nödtvungna produktionsinskränkningar inom träförädlingsindustrien komma a t t bliva i väsentlig mån reducerade, är en förhållandevis mycket omfattande arbetslöshet tyvärr att förvänta även under vintern 1931—1932. Årets kronoskogsauktioner, som särskilt vad övre Norrland beträffar givit synnerligen dåliga resultat, kunna härvid åberopas såsom fullt oförtydbara bevis. Då vinterförtjänsterna alltjämt spela en mycket avgörande roll för den norrländska skogsbefolkningens existensvillkor, och då därjämte förtjänstmöjligheterna från skogsbruket under instundande sommar utan tvivel torde bliva ytterligt minimala, kan man redan n u med bestämdhet förutse, att försörjningsmöjligheterna under år 1932 komma a t t bliva i hög grad försvårade för den del av landets befolkning, som för sin utkomst är helt eller delvis beroende av arbetsförtjänster inom skogsbruket. Även om de sakkunniga förutsätta, att genom kommunernas ingripande och arbetslöshetskommissionens verksamhet nöden i de flesta fall skall kunna hållas borta, synes dock läget vara av den allvarliga karaktär, a t t en prövning bör verkställas angående huruvida icke nya grunder må vinna tillämpning i strävandena att motverka arbetslösheten inom skogsbruket. Med hänsyn härtill och till den kungl. remiss i ämnet, varom ovan förmälts, finna sig de sakkunniga, med stöd tillika av H e r r Statsrådets uttalande till statsrådsprotokollet i ärendet angående utredningens bedrivande, böra skyndsamt undersöka, huruvida i möjligaste mån snabbt verkande åtgärder kunna vidtagas till beredande av ökade arbetstillfällen inom skogsbruket. E n ytterligare anledning härtill är, att de sakkunniga ej våga förutsätta, att det dem anförtrodda uppdraget skall i sin helhet kunna slutföras inom sådan tid, att därvid eventuellt framlagda förslag må kunna bliva förelagda nästkommande års riksdag. Vad först beträffar möjligheterna att genom igångsättande i större omfattning av skogsvårdsarbeten på statens egna skogar skapa ökade arbetstillfällen, vilja de sakkunniga erinra om, att denna fråga varit föremål för innevarande års riksdags behandling. I två inom riksdagen väckta likalydande motioner ( 1 : 2 6 5 och 11:428) hemställdes på anförda skäl, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om igångsättande snarast möjligt av skogsvårdsarbeten å kronans skogar i olika delar av landet under för beredskapsarbeten föreslagna villkor i så stor utsträckning, som motsvaras av tillgången på därtill lämplig, ledig arbetskraft och av tillgångarna i domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader. Sedan riksdagen i skrivelse den 30 maj 1931, nr 319, i anledning av förberörda motioner samt under åberopande av jordbruksutskottets utlåtande nr 90, anhållit, att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder i nämnda syfte, har Kungl. Maj:t gjort viss anmodan i ämnet till domänstyrelsen. Enligt vad de sakkunniga från domänstyrelsen inhämtat, har styrelsen med anledning härav i cirkulärskrivelser anmodat den förvaltande personalen, att, under beaktande av tillgången på olika orter av ledig arbetskraft, i den mån arbetena kunde anses ekonomiskt försvarbara, i största möjliga utsträckning under innevarande år å domänfondens skogar bedriva sådana arbeten •— under utgiftstitlarna skogsodling, hägnad, skogsskydd och plantskogsvård samt dikning — för vilka kostnaderna gäldades ur förnyelsefonden. Enligt samma cirkulärskrivelser skulle

166 extra utgiftsförslag för ifrågavarande arbeten upprättas och insändas till styrelsen. De i denna ordning anvisade särskilda anslagen ur förnyelsefonden hava tillsammans utgjort 907 104 kronor. För år 1931 har till arbeten, för vilka kostnaderna bestridas ur förnyelsefonden, anvisats sammanlagt 3 174 075 kronor. I detta sammanhang torde jämväl böra beaktas, att för närvarande reservarbetea i statens arbetslöshetskommissions regi pågå å 35 av domänfondens och ecklesiastika skogar inom de sju södra distrikten. Arbetsstyrkan vid dessa arbetsplatser uppgick den 14 november 1931 till 1 746 man. Under året beräknas omkring 430 000 dagsverken nedläggas å dessa arbeten. Reservarbetama sysselsättas i huvudsak med vägarbeten och dikningar ävensom med diverse andra arbeten. Vad nu anförts beträffande bedrivandet av skogsvårdsarbeten på under domänverkets förvaltning stående skogar torde enligt de sakkunnigas uppfattning visa, att möjligheterna att där åvägabringa en ökning av arbetstillfällena även komma till utnyttjande. De sakkunniga hava anledning förvänta, att detta under trycket av den stegrade arbetslösheten även framdeles skall bliva fallet. För de sakkunniga återstår emellertid a t t pröva, vilka möjligbeter de enskilda skogarna i sådant avseende kunna bjuda. Redan av det förhållandet, att dessa skogar med avseende på ytvidden skogsproduktiv mark omfatta mer än tre fjärdedelar av landets samtliga, framgår, att dessa böra kunna erbjuda vidsträckta arbetsfält i sagda avseende. Genom riksskogstaxeringsnämndens utredningar har ådagalagts, att skogarnas tillstånd i landet överhuvud taget lämnar åtskilligt övrigt att önska. Icke minst kanske av denna anledning har staten under senaste tid vidgat och förstärkt sin understödsverksamhet till de enskilda skogarnas förbättrande. De sakkunniga syfta härvid i främsta rummet på de särskilda skogsvårdsanslag, statens skogsutdikningsoch skogsodlingsanslag, vilka av riksdagen beviljats. Nämnda anslagsbeviljande föregicks av särskilda utredningar genom sakkunniga. Dessa utredningar gåvo, på grundval i främsta rummet av riksskogstaxeringsnämndens undersökningar, vid handen, att mycket betydande arealer förefinnas, som av olika anledningar äro i skogsproduktivt avseende mindre tillfredsstälknde.^ De marker, vars skogsproduktiva förmåga man ansett möjligt genom olika slwgsvårdsåtgärder stegra eller mobilisera, äro så betydande, att man kan utgå kran, att enbart på enskildes skogar riklig tillgång på dylika arbetsobjekt skall finras under överskådlig framtid. Detta gäller även med den fordran, att åtgärderna vid normalt förhållande mellan virkespriser och arbetskostnader skola vara räntibla. Riksdagens beviljande utan meningsskiljaktighet av ifrågavarande anslag visar. icke blott att en intensivare skogsvård ansetts vara av behovet påkallad, utan även att den uppfattningen gjort sig gällande, att staten äger direkt intresse iv att en förbättrad skogsvård kommer till stånd. Så vitt man hittills kan döma hava nu berörda anslag, statens skogsutlikningsoch skogsodlingsanslag, fyllt ett viktigt behov och blivit till stor nytta tor frammanandet av en förbättrad skogsvård. Detta omdöme gäller särskilt det förstnämnda anslaget, vilket sedan år 1927 höjts från 200 000 till 800 000 kromr, vilket senare belopp anvisats för budgetåret 1931/1932. Dessa anslag hava utan tvivel även varit till stor nytta för skapandet tv arbetstillfällen inom skogsbruket, varigenom de bidragit till att lindra arbetelosheten inom denna näring. Helt naturligt hava även under rådande förhållanden dylika synpunkter varit vägledande för den myndighet, centralrådet för skogs-ardsstyrelsernas förbund, som äger att till Kungl. Maj:t ingiva framställningar .m medel till ifrågavarande ändamål. De skäl, som vid anslagsäskande for nastkimmande budgetår av centralrådet i ämnet anförts, synas de sakkunniga riktiga, <ch finna de centralrådets framställning om ökning av statens skogsutdikrungsamlag med 200 000 till 1 000 000 kronor vara väl motiverad. i De sakkunniga hava i det föregående erinrat om våra skogars i viss utstrack-

167 ning otillfredsställande tillstånd och det därav följande omfattande behovet av skogsvårdsåtgärder samt konstaterat, att statsmakterna med sällspord enighet funnit det vara väl förenligt med statens intresse att bevilja statsbidrag till dylika åtgärders utförande på enskildes marker. De sakkunniga hava vidare gjort gällande, att arbetslösheten för närvarande är av synnerligen allvarlig beskaffenhet, och att den icke minst drabbat den del av vår befolkning, som för sin försörjning är beroende av arbete inom skogsbruket. De sakkunniga måste därför utgå ifrån, att staten alltjämt blir nödsakad anslå betydande summor för arbetslöshetens bekämpande. Med nu nämnda förhållanden till utgångspunkt ligger enligt de sakkunnigas mening den tanken nära till hands, att det vore till allmän fördel, om behovet av skogsvårdsåtgärder kunde tillgodoses på samma gång som arbetslösheten lindrades. Som de sakkunniga framhållit, har centralrådet redan varit inne på denna tankegång. Det är givet, att de medel, staten efter hittills tillämpade grunder anvisat för skogsvårdsändamål, i icke ringa utsträckning tillgodoser båda nu ifrågavarande ändamål. Do sakkunniga förmena emellertid, att förhållandena i berörda avseenden nu ii ro sådana, att de motivera en undersökning beträffande huruvida icke även en direkt sammankoppling av nämnda syften kan genomföras. Härmed avse de sakkunniga ej en ändring av de normer, som gälla för nu redan utgående anslag, vilka göra god nytta och synas vara ändamålsenligt avvägda, utan en utvidgning •efter, med hänsyn till syftet, i viss mån ändrade grunder av den statliga bidragsverksamheten på ifrågavarande område. För att såväl behovet av skogsvårdsåtgärder som behovet av arbeten till arbetslöshetens lindrande må bliva på en gång tillgodosett skulle de sakkunniga vilja tänka sig en utvidgning av den ifrågavarande bidragsverksamheten anordnad på följande sätt. Av riksdagen beviljas ett särskilt anslag att utgå till skogsvårdsåtgärder å enskildes skogsmarker. Detta anslag ställes till skogsvårdsstyrelsernas förfogande för utdelning till markägare efter de grunder, som gälla för statens skogsutdiknings- och skogsodlingsanslag. I dessa grunder vidtagas med avseende på nu ifrågavarande nya anslag endast de ändringarna, att bolagen tillerkännas bidragsrätt, samt att som villkor för statsbidrags erhållande stipuleras, att bidragstagaren skall vara skyldig, dels att omedelbart igångsätta arbetet, sedan planen för företaget blivit av vederbörande skogsvårdsstyrelse godkänd och Kungl. Maj:t för ändamålet anvisat erforderliga medel, dels ock att för arbetets utförande företrädesvis använda sådan i hans tjänst eventuellt tidigare anställd personal, som av vederbörande kommuns arbetslöshetskommitté eller organ med motsvarande uppgift förklarats vara arbetslös och i behov av hjälp. Till ytterligare motivering av detta förslag få de sakkunniga anföra följande. Då det gäller att medelst statsbidrag understödja skogsvårdsåtgärder å enskildes marker, torde skogsvårdsstyrelserna vara de organ, som lämpligen böra handhava bidragsverksamheten. Skogsvårdsstyrelserna besitta nämligen riklig erfarenhet på området och förfoga redan över en organisation, som särskilt uppbyggts för utförandet av de uppgifter, varom nu är fråga. De äro sålunda väl förtrogna med tillämpningen av de bestämmelser, som gälla för statens skogsutdiknings- och skogsodlingsanslag. De enskildes skogar i lappmarkerna samt Särna och Idre socknar tillhöra emellertid ej skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområde. Sedan frågan om förändrad lagstiftning för angivna skogar varit föremål för särskild utredning genom inom jordbruksdepartementet tillkallade sakkunniga, har förslag framlagts om ett utvidgande av skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområde jämväl till ifrågavarande trakter. De sakkunniga anse sig emellertid ej ha skäl räkna med, att en i dylik riktning förändrad lagstiftning för dessa skogar skall kunna bliva verklighet inom

168 sådan tid, att- redan under nästkommande år uppsikten över ifrågavarande enskilda skogar kommer att anförtros skogsvårdsstyrelser. Å andra sidan torde behovet av bidrag för nu ifrågavarande ändamål vara synnerligen stort i lappmarkerna. Det har därför ej förelegat skäl för de sakkunnig» att från bidragsrätt undantaga sagda områden. Bidragsverksamheten kan emellertid, åtminstone tillsvidare, ej där handhavas av skogsvårdsstyrelser, utan måsteuppgiften ifråga anförtros annat organ. De sakkunniga vilja i sådant avseende föreslå, att domänstyrelsen utser särskilda skogsstatstjänstemän, vilka, stationerade å lämpliga platser, under vederbörande överjägmästares överinseende skola hava till uppgift att ombesörja den ifrågavarande bidragsverksamheten. De sakkunniga förutsätta härvid, att de på sådant sätt utsedda särskilda skogsstatstjänstemännen närmast skola handhava de uppgifter, som beträffande verksamheten ifråga tillkomma länsjägmästarna, under det att överjägmästarnas åliggande närmast skulle motsvara skogsvårdsstyrelsernas. Någon handläggning av bidragsärendena i domänstyrelsen skulle vid föreslagen anordning ej behöva ifrågakomma. Vad angår de skogsvårdsåtgärder, som enligt de sakkunnigas uppfattning bön» bliva föremål för statsunderstöd från det nu ifrågasatta nya anslaget, anse de sakkunniga, att dessa böra begränsas att endast omfatta sådana, vilka redan från nu utgående anslag kunna bliva föremål för bidrag. A arbetsobjekt av detta slag finnes, som de sakkunniga redan framhållit, riklig tillgång. De sakkunniga vilja därför ej tillstyrka, att statsbidrag generellt må kunna utgå till beståndsvårdande huggningar i skog, som ännu icke nått sådan utveckling, att den lämnar avsättningsbart virke. Röjningar i stavaskogsbestånd komma däremot, jämlikt gällande bestämmelser för statens skogsodlingsanslag, att bliva bidragsberättigade. 1928 års skogsvårdskommitté beräknade, med ledning av från skogsvårdsstyrelserna inkomna yttranden, att arealen av de marker, som i Norrland och Dalarne å skogar under skogsvårdslagen vore bevuxna med bestånd av nyss angivna beskaffenhet, skulle uppgå till c:a 350 000 hektar. I lappmarkerna torde även finnas betydande arealer dylik skog. Då de sakkunniga utgå ifrån, att för statens skogsodlingsanslag gällande bestämmelser lämna skogsvårdsstyrelserna möjlighet att med statsmedel understödja röjningar i sådana bestånd av stavaskogstyp, där en nöjaktig utveckling utan dylik åtgärd ej är att förvänta, synes, med den erfarenhet tillika de sakkunniga besitta rörande skogsförhållandena i Norrland, möjligheter föreligga, att utan ändring av grunderna för statens skogsodlingsanslag utföra med statsmedel understödda röjningar i betydande omfattning. De för det nu ifrågasatta anslaget föreslagna särskilda bestämmelserna åsyfta uteslutande att göra anslaget så effektivt som möjligt med avseende på arbetslöshetens lindrande. För detta ändamål hava de sakkunniga funnit nödvändigt, i första hand, att föreslå en utsträckning av bidragsrätten till aktiebolag. Enligt föreliggande statistik besitta aktiebolagen 27-5 % av landets totala produktiva skogsmaiksareal; inom skogsvårdslagens område i Norrland uppgår deras innehav av dylik nark till drygt 36 % av den totala samt till 43 % av den i enskild hand befintligi. Det är uppenbart, att ett utsträckande av nu ifrågavarande bidragsrätt till bolagen skulle medföra i väsentlig grad ökade möjligheter till igångsättande av sådana skogsvårdsarbeten, varom nu är fråga. Redan ovannämnda arealsiffror ge detta tydligt vid handen. Dessa äro dock ej i detta hänseende utslagsgivande. Man kan nämligen mycket väl göra gällande, att även, för åtskillig tid framåt, ce skogsvårdsåtgärder av ifrågavarande slag, som skulle behöva utföras å enskildes i icke bolagshand varande marker, äro mer än tillräckliga för att tillgodose det lehov av arbetstillfällen, som nu behöver fyllas. För ett riktigt bedömande av detta spörsmål måste man emellertid beakta, att det med det nu ifrågasatta nya anslaget gäller att snabbt skapa arbeten genom skogsvårdsåtgärder, som uppfyla vissa fordringar och kunna förläggas till orter, där även arbetslösheten är särsfilt om-

169 fattande. Redan denna sammankoppling av olika villkor, som samtidigt måste uppfyllas, gör en utsträckning av området för bidragsverksamheten önskvärd. Av avgörande betydelse för frågans bedömande blir emellertid, a t t för utförande av de statsunderstödda företag, varom nu är fråga, även krävas betydande insatser av markägarna. Beträffande skogsutdikningsföretag skola sålunda markägarna, förutom vissa planläggningskostnader, bestrida 60 % av de beräknade grävningskostnaderna; gäller det företag, som äro av beskaffenhet att kunna understödjas med bidrag från statens skogsodlingsanslag, uppgå markägarnas insatser, förutom visst bidrag till planläggningskostnaden, till 50 % av de för företagets utförande beräknade kostnaderna. Då de sakkunniga ej finna skäl föreslå någon ökning av de kostnadsandelar, som enligt hittills gällande grunder skola betalas av statsmedel, blir^ emellertid nödvändigt uppmärksamma, att omfattande skogsvårdsåtgärder av nu ifrågavarande beskaffenhet endast kunna komma till utförande under den förutsättning, att markägarna besitta intresse för åtgärdernas utförande samt äro villiga och i stånd att påtaga sig å dem belöpande utgifter för företagen. De sakkunniga äro av den uppfattningen, att en väsentlig ökning av de skogsvårdsåtgärder, varom nu är fråga, ej under nuvarande, ur ekonomisk synpunkt bekymmersamma tider kan ske, med mindre även bolagen tillerkännas r ä t t till bidrag. För en till bolagen utsträckt bidragsrätt talar även det förhållandet, att de sakkunniga med bidragsrätten jämväl velat förbinda det villkoret, att företrädesvis hjälpbehövande arbetslösa skola komma ifråga för arbetenas utförande. Det är då givet, att bolagen hava de största förutsättningarna att anlita dylika arbetslösa i de företag, som å deras marker kunna komma att planeras. Beträffande nu avhandlade villkor om de arbetslösas användning i på föreslaget sätt statsunderstödda företag vilja de sakkunniga framhålla, att det bör ankomma på vederbörande skogsvårdsstyrelse eller tjänsteman med i nu ifrågavarande avseende motsvarande uppgift att tillse, att företag endast planläggas i de kommuner, där verklig arbetslöshet råder. Markägaren skall, som redan framhållits, vid bidrags beviljande tillförbindas företrädesvis anlita sådana arbetare, som av vederbörande kommuns arbetslöshetsorgan förklarats sakna arbete och vara i behov av hjälp. Markägare skall dock under alla förhållanden äga rätt endast anställa sådana arbetare, som äga färdighet för uppgiften ifråga, varjämte han, vilket redan tidigare framhållits, må kunna lämna företräde åt sådana personer, tillhörande ovannämnda kategori, vilka varit anställda i hans tjänst eller i allmänhet varit beroende av de arbetsförtjänster för sitt uppehälle, som av honom kunnat erhållas. Som ett ytterligare villkor för bidrag hava de sakkunniga föreslagit, att bidragstagare skall förbinda sig att omedelbart efter planens godkännande av vederbörande skogsvårdsstyrelse eller överjägmästare och sedan av Kungl. Maj:t för ändamålet beviljats erforderliga medel igångsätta företaget. De sakkunniga hava föreslagit denna bestämmelse som en garanti för, att de ifrågavarande arbetena snabbast möjligt må kunna bereda lindring i arbetslösheten. Som de sakkunniga redan framhållit, är det att förvänta, att arbetslösheten inom skogsbruket kommer att bliva särskilt svår nästkommande vår. Redan vid denna tid bör emellertid den föreslagna bidragsverksamheten kunna gripa in. För den händelse riksdagen anvisar nödiga medel för ändamålet, böra skogsvårdsstyrelserna och de tjänstemän, som kunna få sig motsvarande uppgifter förelagda, omedelbart efter snösmältningen kunna på grundval av inkomna bidragsansökningar från markägarna igångsätta undersökningen av de ifrågasatta företagen. I omedelbar anslutning härtill böra sedan planer upprättas för företagen. Så snart ske kan insändas därefter vederbörliga uppgifter om företagen till Kungl. Maj:t, som, under förutsättning att framställningarna godkännas, successivt och i den utsträckning tillgängliga medel det medgiva, till skogsvårdsstyrelserna och vederbörande överjägmästare anvisa äskade belopp såväl för utdelning till markägarna som till förvaltningskostnadernas täckande. Det förhållandet, att för ändamålet

170 anvisade medel ej bliva tillgängliga förrän nästkommande budgetår eller tidigast alltså den 1 juli 1932, behöver enligt de sakkunnigas mening ej utgöra hinder för ett igångsättande av verksamheten skyndsammast möjligt under våren. En successiv bidragstilldelning allt efter inkomna framställningar från skogsvårdsstyrelser och över jägmästare torde emellertid bliva nödvändig, för att ej arbetenas igångsättande onödigtvis må fördröjas. Dessa kunna nämligen först påbörjas, sedan de bidragsbeviljande myndigheterna och markägarna äga visshet om, att planerna godkänts och statsbidrag för desammas utförande anvisats. E n uppsamling av samtliga ett visst års ansökningar till bestämd tidpunkt kan därför lämpligen ej ske, om ett fördröjande av arbetena må kunna undvikas. De sakkunniga hålla före, att en statlig bidragsverksamhet, anordnad på nu föreslaget sätt, skall visa sig väl fylla den uppgift, som med densamma avsetts. Förutom vad därom redan i det föregående blivit anfört är anledningen till att de sakkunniga ansett sig böra föreslå ett särskilt anslag för nu avsedda ändamål framförallt att söka däri, att de sakkunniga hålla före, att nu ifrågavarande bidragsverksamhet endast bör komma till temporärt utövande och sålunda nedbringas eller helt upphöra i samma mån som den av nu rådande kristid föranledda arbetslösheten minskas eller försvinner. Det har då ej synts de sakkunniga lämpligt, att på grund av, som de vilja tro, tillfälliga förhållanden förändra normerna för de normalt utgående statliga skogsvårdsanslagen, då den verksamhet, som med stöd av dessa bedrives, alltjämt bör fortgå och väl överleva den, som kan komma att med anledning av det nya anslaget igångsättas. De sakkunniga vilja slutligen ytterligare något beröra de fördelar, som synas vara att vinna av ett bekämpande av arbetslösheten jämväl efter nu föreslagen linje. Redan har antytts, hurusom det måste vara till samhällets gagn, att de arbeten, som åvägabringas för de arbetslösas räkning, komma att gynna produktiva ändamål. Därjämte är önskvärt, att deras beskaffenhet är sådan, att de under normala förhållanden kunna anses fullt räntabla. De sakkunniga vilja erinra om, att som villkor för de arbeten, varom nu är fråga, kommer att gälla, att den på grundval av dylika normala förhållanden kalkylerade skogsproduktiva båtnaden av företagen minst skall täcka kostnaderna. För nu föreslagna arbeten komma alltså nämnda fordringar att uppfyllas. Härutöver må nämnas, att dessa arbeten komma att bidraga till ett botande av påtagliga brister i vår produktionsapparat, brister, som av statsmakterna äro väl kända, och som av dem ansetts vara av den allvarliga karaktär, att särskilda statsåtgärder ansetts befogade. Ytterligare kan såsom en fördel med nu ifrågasatta arbeten framhållas, att genom deras utförande ej hela tungan av arbetslöshetens lindrande lägges på stat och kommun, utan bliva bördorna tämligen väl fördelade mellan stat och enskilda. Statsanslaget gives därigenom en betydligt kraftigare verkan, än om det ej hade enskilda insatser till samtidig påföljd. Vad till sist angår det ifrågasatta anslagets storlek, finna de sakkunniga det svårt att därom med bestämdhet yttra sig. Medelsbehovet torde nämligen på ett komplicerat sätt bliva beroende av rådande konjunkturer under nästkommande ar inom skogsbruk och träförädlingsindustri. Bliva dessa än mer försämrade, in vad nu är fallet, kommer detta att stegra arbetslösheten och därigenom öka det ifrågavarande medelsbehovet, samtidigt som markägarnas möjligheter att medveika till arbetenas utförande minskas. Om man endast tar hänsyn till de produktionsinskränkningar, som för 1932 sannolikt komma att gälla för sågverks- och sulfitmasseindustrien, vilka, lågt räknat, kunna beräknas uppgå till 20 % av 1930 års produktionssiffror, innebär d«tta en minskning av arbetstillfällena för skogs- och flottningsarbetarna om c:a 1 milj. dagsverken. Till detta mått på minskningen av arbetstillfällena för nämndi arbetare skall ytterligare läggas det antal dagsverken, som under normala förhålanden

171 pläga erbjudas dessa för olika skogsvårdsarbetens utförande, men som under rådande depressionstider ej kunna komma till utförande, då markägarna ej hava råd därtill. Förvisso är även detta antal dagsverken mycket betydande. Ovannämnda summariska beräkningar torde vara för nu ifrågavarande ändamål tillräckligt belysande. Samtidigt som de sakkunniga väl inse, att statsfinansiella skäl förhindra en så riklig medelsanvisning, att behovet av arbetstillfällen skulle kunna fyllas, måste de sakkunniga finna tungt vägande skäl tala för, att denna medelsanvisning ej göres så knapp, att den blir av oväsentlig betydelse för den ifrågavarande arbetslöshetens bemästrande. Med denna utgångspunkt anse de sakkunniga, att ett belopp om minst 2 000 000 kronor bör ställas till förfogande för ändamålet. Under den förutsättning, att detta belopp kommer att användas med lika delar till skogsutdikningsföretag och till företag, av beskaffenhet att kunna understödjas med bidrag från statens skogsodlingsanslag, samt att de bidragsbeviljande myndigheterna äga bekomma 15 % av beviljade statsbidrag till markägarna för förvaltningskostnadernas täckande, kommer denna summa om 2 000 000 kronor att skapa arbeten till ett värde av 3 864 733 kronor. Efter ett dagsverkspris av 5 kronor ger detta 772 946 dagsverken. Under åberopande av vad sålunda anförts få de sakkunniga, återställande remissakten, vördsamt hemställa, det behagade Herr Statsrådet föreslå Kungl. Maj:t att hos riksdagen göra framställning om ett extra reservationsanslag av minst 2 000 000 kronor, att ställas till förfogande för utförande av skogsvårdsåtgärder å enskildes marker i enlighet med de grunder, de sakkunniga ovan tillåtit sig föreslå. Stockholm den 1 december 1931. J. L. Bob. Karlsson. Erik

Lundh.

Ekman. Aug. E.

Lindberg. Ronge.

172 Bilaga

Till Herr

Statsrådet

och Chefen

för Kungl.

B.

Jordbruksdepartementet.

Enligt i statsrådsprotokollet den 16 oktober 1931 närmare angivna riktlinjer åligger det 1931 års skogssakkunniga att verkställa utredning rörande, bland annat, möjligheterna att åvägabringa ökad avsättning av inhemska skogsprodukter. För att tagas i övervägande vid uppdragets fullgörande har H e r r Statsrådet till de sakkunniga överlämnat en framställning från vissa representanter för riksförbundet landsbygdens folk den 13 oktober 1931, vilka hemställt, att åtgärder omedelbart måtte vidtagas för effektivt förhindrande tillsvidare av införsel till riket av, bland annat, sådana skogsprodukter, som kunde härstädes framställas. Enligt omförmälda representanters förmenande borde import av dylika produkter endast tillåtas i de fall, då verklig brist kunde komma att föreligga; i alldeles särskild grad borde därvid förhindras import av varor, varav överflöd redan funnes eller för vilka ökad produktion lätt kunde åstadkommas, såsom, förutom annat, brännved, träkol, massaved, virke och rundtimmer. Vidare hava de sakkunniga genom remiss den 14 december 1931 av Kungl. Maj:t anbefallts avgiva utlåtande över en framställning från skogsägareföreningarnas förbund den 10 i samma månad jämväl berörande virkesimporten. I denna framställning anföres angående virkesimporten i huvudsak följande. Med oro väntade landets skogsägare på åtgärder mot importen av virke och brännved. Massavedsimporten, som från flera håll förklarats ha upphört, fortginge alltjämt. De införda kvantiteterna vore visserligen ej överväldigande, men den psykologiska effekten av denna träinförsel till vårt skogrika land nu, då vår träexport samtidigt i väsentlig mån inskränkts, vore fruktansvärd. Kommerskollegii enligt förbundets mening rent negativa ståndpunkt till frågan om virkesimportens reglerande vore förvånande. Svenska Trävaruexportföreningens förslag at: pålägga utländskt barrträdsvirke prohibitiva importavgifter av ungefär samma typ som skogsaccisen vore genom sin enkelhet tilltalande; det borde endast kompletteras att omfatta även annan brännved. För importens reglerande kunde ett krotsystem komma ifråga, som skulle innebära, a t t av sågtimmer, massaved, slipers och andra oarbetade trävaror av furu eller gran samt all brännved högst så många m 3 av olika sortiment från resp. länder årligen skulle få importeras, som i meceltal importerats under åren 1926—1930. Dessutom skulle importförbud utfärdas för samtliga förädlade trävaror av furu eller gran. Förbundet hemställde om snara och effektiva åtgärder härutinnan. För egen del få de sakkunniga i ämnet vördsamt anföra följande. N ä r det gäller att bedöma den ifrågavarande importens betydelse, masts i första hand uppgifter inhämtas rörande densammas omfattning och beskaffenhet För att erhålla närmare kännedom härom hava de sakkunniga vänt sig till geieraltullstyrelsen, som ställt alla önskade uppgifter till de sakkunnigas förfogancb. E n del av dessa uppgifter äro sammanställda i en här närsluten bilagi (här ej tryckt). I denna återfinnas, med fördelning på olika exportländer, tppgifter rörande virkesimportens •— i vad denna berör viktigare varuslag — omfattning och värde för åren 1929, 1930 och tiden januari—november 1931. För år D31 hava

173 givetvis fullständiga uppgifter ej k u n n a t erhållas. Virkesimporten under december m å n a d t o r d e e m e l l e r t i d v a r a av r i n g a o m f a t t n i n g , v a r f ö r n ä m n d a o f u l l s t ä n d i g h e t ej b ö r v a r a av s t ö r r e betydelse. O m f ö r m ä l d a b i l a g a u p p t a r s o m f ö r s t a v a r u g r u p p o a r b e t a d e t r ä v a r o r av f u r u eller g r a n . I n o m d e n n a g r u p p r e d o v i s a s å t s k i l d a : t i m m e r , m a s t t r ä och s p i r o r , t e l e g r a f - och t e l e f o n s t o l p a r , pappersved samt »andra» sortiment. V a d d å f ö r s t b e t r ä f f a r timmer och därmed likvärdiga sortiment må f ö l j a n d e f r a m h å l l a s . S e d a n å r 1929 liar i m p o r t e n d ä r a v n å g o t s j u n k i t . F ö r t i d e n j a n u a r i — • n o v e m b e r 1931 n å r d e n u n g e f ä r s a m m a n i v å som u n d e r 1930. Å r 1929 i m p o r t e r a d e s 226 998 m 3 t i l l e t t v ä r d e av 3 457 476 k r o n o r , å r 1930 1 9 1 1 6 0 m 3 t i l l e t t v ä r d e a v 3 092 830 k r o n o r s a m t u n d e r t i d e n j a n u a r i — n o v e m b e r 1931 1 9 1 1 0 2 m 3 t i l l e t t v ä r d e a v 3 047 1 5 4 k r o n o r . U n d e r å r 1929 h ä r f l ö t d e n n a i m p o r t u t e s l u t a n d e f r å n N o r g e ( e : a 80 % av v ä r d e t ) och F i n l a n d ( c : a 20 % av v ä r d e t ) . U n d e r å r 1930 bibehöll N o r g e i s t o r t s e t t s i n d o m i n e r a n d e s t ä l l n i n g som e x p o r t ö r av i f r å g a v a r a n d e v a r u slag t i l l S v e r i g e . A v t o t a l a i m p o r t v ä r d e t u t g j o r d e n ä m l i g e n N o r g e s a n d e l c : a 74 %. F i n l a n d s a n d e l sjönk t i l l c.-a 11 % , u n d e r det a t t E u r o p e i s k a S o v j e t u n i o n e n n u u p p t r ä d d e som e x p o r t ö r och u n d e r i f r å g a v a r a n d e å r t i l l S v e r i g e l e v e r e r a d e t i m m e r t i l l e t t v ä r d e , m o t s v a r a n d e c : a 14 % av t o t a l a i m p o r t v ä r d e t . M e d a v s e e n d e p å d e n del av å r 1 9 3 1 , för v i l k e n i m p o r t r e d o v i s n i n g f ö r e l i g g e r , h a r E u r o p e i s k a S o v j e t u n i o n e n u p p t r ä t t s o m den s t ö r s t e e x p o r t ö r e n m e d c : a 50 % av i m p o r t v ä r d e t . P å N o r g e s a n d e l k o m m a c : a 41 % och på F i n l a n d s c : a 9 %. F ö r e t t a l l s i d i g t b e d ö m a n d e av n u i f r å g a v a r a n d e i m p o r t s b e t y d e l s e t o r d e e m e l l e r tid även v a r a erforderligt undersöka, till vilka platser i landet, virket blivit infört. I n e d a n s t å e n d e tabell lämnas därför uppgifter rörande t i m m e r i m p o r t e n s fördeln i n g på olika t u l l k a m m a r d i s t r i k t . Ar 1929

Ar 1930

Tullkammardistrikt kr.

Jan.—nov. 1931 kr.

kr.

I Haparanda

47 767

697 325

25 366

348 006

Luleå

4 400

Söderhamn

2 306

59 333

Stockholm

180 Nyköping

4 770

101050 Västervik

10 225

198 520

Trillleborg

938 Göteborg

2 967

78 000

Strömstad

80 Karlstad Charlottenberg Summa

159 937

4 432

75 950

13 510

229 450 850 413

48188 468 900 21750

178 028

2 735 420

144 913

2 297 131

2 393

3 457 470

3092 830

159 191102

3 047154

1 260 111

I b i l a g a n l ä m n a s h ä r e f t e r u p p g i f t e r r ö r a n d e i m p o r t e n a v telegraf- och telefonstolpar.^ Denna har under den ifrågavarande treårsperioden varit jämförelsevis o b e t y d l i g . F ö r d e l n i n g e n på t u l l k a m m a r d i s t r i k t f r a m g å r av n e d a n s t å e n d e t a b e l l .

174 IT

Jan.—nov. 1931

År 1930

1929 Tullkanimardistrikt kr.

m»

236 Tralleborg

Summa

m3

ni 3

kr.

7 712

12 970

24 400

kr.

18 795

58 936

20 995

32 584

46 388

19 506

22 430

35 000

58 000

2 312

58 925

135426 Förutom till Stockholm har import av telegraf- och telefonstolpar uteslutande ägt rum till sydsvenska hamnar. Av bilagan framgår vidare, att importen av pappersved under januari—november 1931 väsentligt minskats i jämförelse med åren 1929 och 1930. Med fördelning på tullkammardistrikt ter den sig som följer. Jan.—nov. 1931

l r 1930

I r 1929 Tullkammardistrikt m3

kr.

m3

kr.

m3

kr.

10 660

123 173

1500 Tralleborg

3 587

Göteborg

3 400

57 000

19 970

339 385

98 918

1 221 647

116 858

2 043 304

15 802

159 343

2 876

47 989

18 424

279 470

1287 463

139 725

2 430 854

563 972

Härnösand

Summa

Importen från Norge är den mest betydande med undantag för år 1930, då Europeiska Sovjetunionen var den störste exportören. Under år 1931 har emellertid sistnämnda land hittills ej u p p t r ä t t som exportör till Sverige av sagda sortiment, under det att Finland exporterat en avsevärt större kvantitet än under åren 1929 och 1930. Beträffande »andra» oarbetade trävaror av furu eller gran, oarbetadi trävaror av asp samt av andra inhemska träslag lämnas i bilagan jämväl uprgifter om importens omfattning och fördelning på exportländer. Likaså återfinnes i denna totalsiffror för importen av samtliga i det ovanstående berörda virkesslfg för den ifrågavarande treårsperioden. Nämnda siffror visa, att sagda import va: störst år 1930 med 407 206 m s till ett värde av 10 310 471 kronor samt att den för tiden januari—november 1931 ej nått högre belopp än 269 546 m 3 och 5 168 7T0 kronor, vilka understiga 1929 års importsiffror, 349 539 m 3 och 6 390 857 kronor I bilagan lämnas fortsättningsvis uppgifter rörande importen av blade eller sågade trävaror av furu eller gran med särskild redovisning för bjälkar, spärrar, syllar, plankor, battens, scantlings, bräder, planschetter, bräd- och planksmmp samt läkter och därmed jämställda sortiment. Den å bilagan utförda summa-ingen av

175 h e l a g r u p p e n s i m p o r t s i f f r o r v i s a r , a t t den i f r å g a v a r a n d e i m p o r t e n b e f u n n i t sig i j ä m n s t e g r i n g . U n d e r å r 1929 i m p o r t e r a d e s s å l u n d a 39 286 m 3 m e d e t t v ä r d e av 1 234 426 k r o n o r , å r 1930 51 817 m 3 m e d e t t v ä r d e av 1 689 591 k r o n o r s a m t u n d e r t i d e n j a n u a r i — n o v e m b e r 1931 67 036 m 3 m e d e t t v ä r d e av 1 975 090 k r o n o r . T i l l ö k n i n g e n u n d e r å r 1931 h a r i f r ä m s t a r u m m e t i m p o r t e n f r å n E u r o p e i s k a Sovjetu n i o n e n av s y l l a r , p l a n k o r , b a t t e n s och s c a n t l i n g s b i d r a g i t . P l a t s e n som f r ä m s t e e x p o r t ö r t i l l v å r t l a n d av s å g a d e eller b i l a d e t r ä v a r o r i n t a g e s dock även u n d e r 1 9 3 1 a l l t j ä m t av F i n l a n d . D e n n u i f r å g a v a r a n d e i m p o r t e n s f ö r d e l n i n g p å t u l l k a m m a r d i s t r i k t f r a m g å r av nedanstående tabell. Ar 1929

IT

Tullkammardi6trikt

1930 Jan.—nov. 1931

kr. Haparanda

6 081

Örnsköldsvik Sundsvall

...

Gävle

1412 Uppsala Stockholm Västerås

26 202

16 760

82 830

330 197

5 791

1 073 361

37 437

1167 833

34 947

2 773

14 600

16 556

954 683

\

Eskilstuna

5 650

Södertälje Nyköping

9 000

Norrköping

23 516

6 250

6 957

594 30

45 413

27 285

2 098

70 759

2 343

17 888

54 338

23 065

Oskarshamn 280

Visby Kalmar

7 050

Karlskrona

306 225 40 335

Bomieby Ystad Tralleborg Malmö Landskrona

2 222

74 415

22 480

Hälsingborg

980 Halmstad Göteborg

25 571

Marstrand

2 500

Lysekil

72 Strömstad

13 074

2 119

2 540

20 268

76 2

1 80

1689 591

67 036

Borås Örebro Karlstad

36 ...:.:...

Östersund Storlien Charlottenberg Summa

1234 426

176 Tabellen ger vid handen, att 1931 års importökning till huvudsaklig del kommer på Göteborgs tullkammardistrikt. Importsiffrorna för nämnda distrikt äro nämligen: för år 1929 102 m 3 med ett värde av 25 571 kronor, år 1930 1 038 m 3 med ett värde av 54 338 kronor och för tiden januari—november 1931 23 065 m3 med ett värde av 873 295 kronor. Den betydelsefullaste posten av 1931 års import av sågade varor till Göteborg utgöres av ett parti om 11 614 m 3 battens med ett värde av 450 925 kronor. Detta virkesparti torde till huvudsaklig del ha blivit föremål för vidare förädling inom landet för att därefter exporteras. Den viktigaste importplatsen för sågade trävaror är Stockholm. Huvudposterna av det till Stockholm införda virket utgöras av bräder och planschetter. I bilagan finnas även uppgifter intagna rörande importen av bilade elltr sågade trävaror av andra inhemska träslag än furu eller gran samt av sågade lådännen och stav. I detta samband torde dock dessa uppgifter vara av mindre intresse. Importen av ved torde däremot böra göras till föremål för närmare skärskådande. Av bilagan framgår, att importen av furu- eller granved år 1929 uppgick till 9 600 m 3 med ett värde av 56 894 kronor, år 1930 till 5 843 m 3 med ett värde av 37 007 kronor och under tiden januari—november 1931 till 5 370 m 3 med ett värde av 33112 kronor. Den ifrågavarande vedimportens fördelning på tullkammardistrikt visas av nedanstående tabell.

Ir 1930

År 1929 Tullkammardistrikt

Storlien Charlottenberg Summa

Jan.- mv. 1931

m8

kr.

m3

kr.

1317 1021 80 229 872 2 640 2 061 1 21 1358 9600

7 375 5100 550 2 016 6 649 18 038 9 228 15 100 7 823 56S94

4 245

60 1287 2 911 1146

304 8 397 18 800 7 366

959 70 727 1661 941

8 052 490 5121 11828 3276

59 112 5843

230 656 37 007

5 370

kr.

ni8

Importen av ved av andra träslag än furu eller gran (huvudsakligen björk) är av något större omfattning. År 1929 importerades sålunda 27 733 m 3 till ett värde av 264 564 krono-, år 1930 19 608 m 3 med ett värde av 187 595 kronor och under tiden januari—novenber 1931 38 204 m 3 med ett värde av 324 205 kronor. Importens fördelning på tulkammardistrikt framgår nedan. Den ifrågavarande vedimporten har stegrats under år 1931 beroende på, framförallt, den kraftigt ökade importen till Stockholm. I bilagan lämnas härefter uppgifter angående importen av träkol. Sedai år 1929 har denna import sjunkit avsevärt eller från 144 892 hl med ett värde a/ 147 662 kronor till för tiden januari—november 1931 85 639 hl med ett värde iv 7i) 141 kronor. Då den ifrågavarande, jämförelsevis betydelselösa importen omfatar kol av olika träslag, avsedda för vitt skilda ändamål, synes en närmare analy. av densamma i detta sammanhang vara av mindre intresse.

177 Ar 1929

År 1930

Tullkammardistrikt kr. Haparanda .

3 570

Gävle

23 956

—

Stockholm .

20 342

205 240

kr. 2 006

13 295

15 898

157 408

32 327

20 Norrköping. Visby

115 Karlskrona . Malmö

—

Hälsingborg

70 Göteborg

700 —

3 78 2

Varberg .... Lysekil Strömstad .

3 743

8 297

Jan.—nov. 1931

53 755

Örebro

2 864

230 187 595

5 540 581 447 14 785 9 950

Storlien Summa

650 47

27 733

264 564

19 608

26 445

— — 270 — 3 41 16 — 65 681 3 290 65

—

Karlstad

4 443

282 225 2 499 501 685 1131 862 7 715 173 1637 332 324 205

I m p o r t e n av fanér r e d o v i s a s ej u p p d e l a d på olika t r ä s l a g . D å den i s i n h e l h e t ej a r av s t ö r r e b e t y d e l s e , t o r d e den h ä r k u n n a f ö r b i g å s . S l u t l i g e n l ä m n a s i b i l a g a n u p p g i f t e r r ö r a n d e i m p o r t e n av bearbetade trävaror a-v furu eller gran, v i l k a visa. att denna i m p o r t hittills varit obetydlig.

I d e t f ö r e g å e n d e h a v a de s a k k u n n i g a sökt a t t på g r u n d v a l av f r å n g e n e r a l t u l l s t y r e l s e n i n k o m n a u p p g i f t e r belysa v i r k e s i m p o r t e n s o m f a t t n i n g och b e s k a f f e n h e t u n d e r t i d e n fr. o. m. å r 1929. D e s a k k u n n i g a vilja n u n å g o t n ä r m a r e d i s k u t e r a i m p o r t e n av de v i r k e s s o r t i m e n t , f ö r v i l k a s i n f ö r a n d e t i l l l a n d e t i f ö r s t a h a n d r e s t r i k t i o n e r i n å g o n f o r m k u n n a t ä n k a s bliva i f r å g a s a t t a . A v de y r k a n d e n i ä m n e t , v a r o m i n l e d n i n g s v i s f ö r m ä l t s , s y n e s f r a m g å , a t t behov av i m p o r t r e g l e r i n g i f ö r s t a h a n d s k u l l e f ö r e l i g g a b e t r ä f f a n d e o a r b e t a d e t r ä v a r o r av f u r u eller g r a n , o m f a t t a n d e t i m m e r , m a s t t r ä och s p i r o r , telegraf- och telefons t o l p a r , p a p p e r s v e d s a m t vissa » a n d r a » s o r t i m e n t . Av d e n n a v a r u g r u p p h a r t i l l l a n d e t i n f ö r t s å r 1929 331 610 m 3 m e d e t t v ä r d e av 4 880 365 k r o n o r , » 1930 333 245 » » » » » 5 697 604 » samt J a n . — n o v . 1931 241 222 » » » » » 3 688 396 » I d e n n a i m p o r t i n g å r t i l l icke r i n g a del s å d a n t v i r k e , som g e n o m g r ä n s v a t t e n d r a g e n m e l l a n N o r g e och S v e r i g e i n k o m m e r t i l l l a n d e t i f o r m av f l o t t g o d s . S å l u n d a t o r d e d e t v i r k e , som redovisas för K a r l s t a d s och C h a r l o t t e n b e r g s t u l l k a m m a r d i s t r i k t , i v a d d e t h ä r s t a m m a r f r å n N o r g e , t i l l h u v u d s a k l i g del bestå av d y l i k t virke. B e t r ä f f a n d e det flottledes från N o r g e till Sverige införda virket lära emellertid s ä r s k i l d a b e s t ä m m e l s e r g ä l l a . E n l i g t e n m e l l a n S v e r i g e och N o r g e d e n 11 m a j 1929 a v s l u t a d k o n v e n t i o n a n g å e n d e vissa f r å g o r r ö r a n d e v a t t e n r ä t t e n skola, j ä m l i k t 2367 32

,g

178 art. 26, med avseende å öppnande, bibehållande eller begagnande av farled eller flottled i vattendrag, som utgöra gräns mellan rikena eller som eljest sträcka sig genom båda rikenas områden eller som hava avlopp till sådana vattendrag, vartdera rikets inbyggare i det andra riket åtnjuta samma rättigheter och vara underkastade samma förpliktelser som detta rikes egna inbyggare. Efter vad de sakkunniga tro sig kunna utläsa av detta stadgande, torde det innebära, att importrestriktioner med avseende på ifrågavarande virke ej k u n n a vidtagas, enär dylika skulle komma att strida emot de rättigheter rörande flottledernas begagnande, varom ovan förmälts. Det från Norge importerade virket, tillhörande gruppen oarbetade trävaror avfuru eller gran, har uppgått till följande kvantiteter och värden: år 1929 268 009 m 3 med ett värde av 3 779 488 kronor, » 1930 206 887 » » » » » 3 219 190 » samt jan.—nov. 1931 129161 » » » » » 1716 708 » Om man utgår ifrån, att detta virke flottledes inkommer till Sverige och om därför avdrag med dessa kvantiteter och belopp göras från den ovan anförda totalimporten, återstår: år 1929 63 601 m 3 med ett värde av 1100 877 kronor, » 1930 126 358 » » » » » 2 478 414 » samt jan.—nov. 1931 112 061 » » » » » 1971688 » eller de virkesmängder och värden, vartill, enligt de sakkunnigas mening, hänsyn bör tagas, när det gäller att bedöma frågan om behovet av åtgärder till begränsningav importen av oarbetade trävaror av furu eller gran. Av nu anförda uppgifter att döma synes framgå, att under berörda treårsperiod den ifrågavarande virkesimporten från Norge successivt avtagit i betydelse, varemot importen från övriga länder något stegrats. Denna importstegring uppväger dock icke importminskningen från Norge varför, absolut taget, den ifrågavarande virkesimporten visar minskade siffror år 1931 i jämförelse med åren 1929 och 1930. Med bortseende från de specialsortiment av mindre betydelse, som ingå i nu avhandlade sortimentsgrupp, består denna av råvaror, timmer och pappersved, som göras till föremål för vidare förädling inom landet för att därefter exporteras. Under normala förhållanden bör enligt de sakkunnigas mening en dylik import av råvaror endast vara till landets fördel. Å andra sidan kan göras gällande, att denna import är fullständigt obehövlig, då virkestillgångarna inom landet mer än väl täcka träförädlingsindustriens nuvarande virkesbehov. Vad därefter angår importen av sågade eller bilade trävaror av furu eller gran, vilken, som tidigare framhållits, visat en jämn stegring under treårsperioden 1929— 1931, kan även om denna sägas gälla, att den på intet vis fyller någon brist i vårt lands egen produktion. Svårigheterna för vår sågverksindustri att avsätta sina produkter äro allmänt kända. Den för tiden januari—november 1931 redovisade importen av ifrågavarande virkesslag uppgår till 67 036 m 3 med ett värde av 1 975 090 kronor. Som tidigare blivit antytt, torde emellertid en mindre del av denna import vara avsedd att efter viss förädling åter exporteras. Importen av bearbetade trävaror av furu eller gran, d. v. s. vissa hyvlade varor, har under den ifrågavarande perioden varit synnerligen obetydlig, vilket väl i första hand torde vara beroende på den tull, som utgår å dessa. Någon anledning att ifrågasätta ytterligare åtgärder till förhindrande av sagda import synes ej föreligga. Vad slutligen beträffar brännveden kan måhända ej sägas, att importen därav under berörda treårsperiod uppgått till mera avsevärda belopp. Importen av björkved visar dock under år 1931 en icke oväsentlig ökning. F r å n år 1930 liar den sålunda nära nog fördubblats. Med hänsyn till de betydande svårigheter, som före-

179 ligga för tillgodogörande av våra skogars avkastning, särskilt i vad denna endast kan användas till bränsle, måste vedimporten, även med den begränsning den nu har, betecknas såsom olämplig. De sakkunniga, som finna en av sina huvuduppgifter i a t t undersöka möjligheterna till en förbättring av avsättningsförhållandena för dylikt inhemskt virke, förmena det vara av största vikt att varje möjlighet härtill omsorgsfullt tillvaratages. De sakkunniga anse därför även förhindrandet av ifrågavarande vedimport vara i högsta grad önskvärd, icke minst med hänsyn till, att det torde böra förbehållas vårt eget land att njuta fördelarna av de förslag rörande utsträckt användning av inhemska bränslen, de sakkunniga kunna komma att avgiva. Av det nu anförda torde framgå, att de sakkunniga endast ansett åtgärder i importreglerande syfte kunna ifrågasättas beträffande oarbetade trävaror av furu eller gran, exkl. importen från Norge genom gränsvattendragen, bilade eller sågade trävaror av samma träslag samt ved. För tiden januari—november 1931 uppgick denna import till: m3 112 061 67 036 43 574

kr. 1 971 688 1 975 090 357 317

Summa 222 671

4 304 095

oarbetade trävaror sågade eller bilade trävaror ved

med följande fördelning på exportländer:

Exportland

Danmark ... . Finland ....

Oarbotade trävaror

Sågade eller bilade trävaror

m3

m3

kr.

ms

kr.

m3

kr.

72 887

4 467

30 871

6 386

103 758

3 320

3 339

kr.

5 29 293

Europ. Sovjetunionen

...

415 899 39 054

82 318 1 530 008 25112

Tyskland

25 250

Summa

4 466 951 865 38 580 318 552 106 927 1686 316 904 552

Estland ... Lettland...

Ved

6 000

107 430 2 434 560

3 940

3 339

6 000

56 323

England

1800 Frankrike

7 533

7 533

Summa 112 061 1971688 67 036 1975 090 43 574 357 317 222 671 4 304095

Sedd mot bakgrunden av vår totala konsumtion av ifrågavarande virkesslag har den import därav, som enligt de sakkunnigas mening kan bliva föremål för reglering, uppenbarligen varit av ganska ringa betydelse för vårt skogsbruks avsättningsmöjligheter. Det är förvisso endast rent lokalt, som densamma kunnat öva sådant inflytande, att skogsägarna beretts märkbara svårigheter för avsättning av sitt virke. ^ Framförallt har från Småland gjorts gällande, att detta skulle varit förhållandet på grund av den timmerimport, som dit ägt rum under år 1931. Av den upprättade tabellen rörande timmerimportens fördelning på olika tullkammardistrikt framgår, att sagda år under månaderna januari—november till Västervik införts 48 188 m 3 timmer till ett värde av 850 413 kronor. Under 1930 uppgick timmerimporten till

180 detta distrikt endast till 10 225 m 3 ; år 1929 förekom ingen dylik import till distriktet ifråga. Om man utgår ifrån att de sågverk, för vilka nu nämnda, år 1931 importerade timmerkvantiteter äro avsedda, normalt skulle inköpt hela sitt virkesbehov från trakterna omkring Västervik eller, låt oss säga, från Kalmar läns norra landstingsområde, vore det helt säkert riktigt, att det på grund av importen minskade köpbehovet även förminskat därvarande skogsägares möjligheter att avyttra sitt timmer. Av riksskogstaxeringsnämndens meddelanden framgår, att barrskogens årliga tillväxt inom Kalmar läns norra landstingsområde kan uppskattas till 625 000 m 3 . Om man förutsätter, att av denna produktion 30 % utgöras av timmer, motsvarar detta 188 000 m 3 . Med dessa antaganden skulle alltså den ifrågavarande importen ha kunnat sägas medföra, att en fjärdedel av den normala timmerfångsten ej längre kunnat avyttras till sagda avnämare. Även om de av virkesimporten förorsakade svårigheterna för vårt inhemska virkes avsättning sålunda, som de sakkunniga visat, hava jämförelsevis ringa räckvidd, torde de i nuvarande svåra krisläge ej böra lämnas obeaktade. E t t förhindrande av nu ifrågavarande virkesimport måste nämligen för skogsägarna i vissa delar av vårt land medföra ett underlättande av möjligheterna till virkesförsäljningar, vars goda verkningar, framförallt ur psykologisk synpunkt, ej böra underskattas. E t t ersättande av det importerade virket med inom landet tillrett dylikt skulle även bereda ökade arbetstillfällen. Enbart huggningen av de hittills under år 1931 importerade virkeskvantiteter, varom nu iir fråga, skulle sålunda kräva c:a 75 000 dagsverken. Med understrykande av nu omförmälda fördelar för vårt skogsbruk av ett förhindrande av virkesimporten i den utsträckning, de sakkunniga velat ifrågasätta. finna sig dessa dock, med hänsyn till de ovissa verkningarna i handelspolitiskt hänseende, böra varken till- eller avstyrka åtgärder till densammas förhindrande. Om det däremot överhuvud taget befinnes nödvändigt, med hänsyn till vår starkt passiva handelsbalans, vår valutas depreciering och den betydande arbetslösheten, att vidtaga temporära åtgärder i importreglerande syfte, synas dessa emellertid även böra omfatta virkesimporten, i den utsträckning de sakkunniga ovan angivit. Ur näringspolitisk synpunkt torde ett importförbud å virke i ifrågasatt omfattning medföra jämförelsevis ringa olägenheter. De importkvantiteter, det här gäller, äro nämligen, som ovan visats, så obetydliga i förhållande till vår totala produktion och konsumtion av ifrågavarande varor, att ett förhindrande av importen näppeligen torde komma att öva något inflytande på det inom landet rådande prisläget för dessa varor. Beträffande, slutligen, det sätt, varpå en importreglering med avseende på virke lämpligen bör genomföras, vilja de sakkunniga ej uttala någon bestämd mening. De sakkunniga anse dock att, om åtgärder i dylik riktning komma att bliva vidtagna, dessa till sina verkningar böra göras fullt effektiva. Skogsägareföreningarnas förbunds förslag om importens kvotering kunna de sakkunniga därför ej föroida. Remissakterna återgå. Stockholm den 18 december 1931. J Rob. Karlsson. Erik Lundh.

L.

Ekman. Aug. E.

Lindberg. Ronge.

181 Bilaga C. Till

Herr

Statsrådet

och Chefen

för Kungl.

Jordbruksdepartementet.

Det uppdrag, 1931 års skogssakkunniga hava att utföra, omfattar, bland annat, en undersökning av möjligheterna att vinna en förbättrad avsättning av inhemska skogsprodukter. Denna undersökning torde få anses vara av synnerligen stor betydelse, enär resultaten därav torde bliva avgörande även för möjligheterna att på längre sikt, genom intensivare skogsvård, bereda ökade arbetstillfällen inom skogsbruket samt att förbättra de synnerligen tryckande ekonomiska förhållanden, varunder landets skogsbruk för närvarande bedrives. Med hänsyn till att vårt skogsbruks produkter i stor utsträckning måste avyttras i främmande land äro, om i detta sammanhang bortses från handelspolitiska avtal och överenskommelser, våra möjligheter att förbättra avsättningsförhållandena i stort sett begränsade till den del av produktionen, som kan avsättas inom landet, och vars prisläge i mindre grad röner inflytande av förhållandena på världsmarknaden. Det torde följaktligen bliva den icke exportdugliga delen av vår virkesproduktion, d. v. s. virke, som i huvudsak endast kan användas för bränsleändamål, skadat virke, klenare gallringsdimensioner, virkesavfall av olika slag o. dyl., vars avsättning inom landet man genom olika åtgärder kan påverka. De förslag i ämnet, de sakkunniga till äventyrs kunna komma att framlägga, bliva därför med all sannolikhet på angivet sätt begränsade. Emellertid är det uppenbart, att även om detta blir fallet, dessa förslag dock, om avsedd effekt skall uppnås, måste bliva av den karaktär, att deras genomförande kommer att för staten innebära beträdandet av helt nya vägar till påverkan av våra skogars tillgodogörande. Detta måste enligt de sakkunnigas mening mana till försiktighet och ställa sådana krav på utredningen, att konsekvenserna av framlagda förslag kunna fullständigt överblickas. Med denna fordran på utredningen blir det emellertid omöjligt för de sakkunniga att fullborda denna inom sådan tid, att densamma i sin helhet kan bliva föremål för statsmakternas prövning och beslut redan innevarande år. ^ De ^sakkunniga nödgas emellertid samtidigt konstatera, att behovet av åtgärder på ifrågavarande område befinner sig i snabb tillväxt. De sakkunniga hava därför funnit angeläget att utan dröjsmål framlägga vissa förslag till åtgärder i en specialfråga, varom beslut torde kunna fattas utan hinder av att utredningsarbetet i sin helhet ej är fullbordat. De sakkunniga syfta härvid på frågan om möjligheterna att vid drift av förbränningsmotorer i viss utsträckning ersätta hittills använda utländska bränslen med inhemskt dylikt i form av träkol. Möjligheten att använda träkol som drivmedel vid såväl stationära som mobila motorer har särskilt under de senaste åren varit föremål för växande intresse i vissa länder, som icke förfoga över egna oljefyndigheter men besitta skogar av mera betydande omfattning. Tanken har därvid varit, att man genom ersättande av oljebränslet med träkol skulle kunna nedbringa importen av motoroljor. Därtill skulle fördelar vinnas ur beredskapssynpunkt, i det att motortrafiken skulle kunna uppehållas genom kolgasdrift, om införseln av motoroljor av en eller annan anledning försvårades eller avstängdes. Slutligen torde även den synpunkten ha gjort sig gällande, att användandet av inhemskt motorbränsle av nu förevarande slag skulle skapa ökade arbetstillfällen inom landet.

182 Principen för framställning av generatorgas ur kol är av mycket gammalt datum, ehuru träkolsdriften först på senare tid tekniskt n å t t en sådan utveckling, a t t ifrågavarande driftsform kunnat bli till direkt nytta i det praktiska livet. Träkolsdriften har låtit sig lättare utnyttja för stationära än för mobila ändamål, på grund av de konstruktiva svårigheter som mött att giva generatoraggregatet den lätthanterlighet, ringa vikt e t c , som erfordras för att detsamma skall med fördel kunna anbringas å fordon av olika slag. Utvecklingen har dock numera nått därhän, att portabla aggregat av tillfredsställande konstruktion finnas tillgängliga. Särskilt franska ingenjörer ha i detta hänseende nedlagt ett betydande och tillika framgångsrikt arbete. Jämväl statsmakterna i Frankrike hava ådagalagt sitt intresse för träkolsdriften och genom tävlingar, utställningar o. dyl. sökt främja tillkomsten av ekonomiska och driftsäkra konstruktioner på området ävensom genom direkt subventionering jämte skattelättnader såväl ifråga om trafikskatt som beträffande motorskatt premierat inköp av träkolsdrivna lastautomobiler. Att berörda statliga strävanden lett till resultat, framgår därav, att i F r a n k r i k e för närvarande torde finnas ett par tusental träkolsdrivna motorfordon i enskild ägo, varjämte franska arméns automobilpark torde inrymma ett tusental dylika vagnar. Även annorstädes i utlandet, såsom t. ex. i Italien, ägnas nu förevarande spörsmål uppmärksamhet såväl från statens som från det enskildas sida. Vad vårt eget land beträffar, har träkolsdriften även h ä r i viss omfattning varit föremål för konstruktörernas intresse. Det synes de sakkunniga onödigt a t t i föreliggande framställning lämna en utförlig redogörelse för den tekniska utvecklingen av de svenska konstruktionerna. De sakkunniga vilja dock framhålla, att i vårt land numera tillverkas en generatortyp, vilken av fackmän betecknas som fullt i nivå med de bästa utländska träkolsgasgeneratorerna och sannolikt för våra förhållanden lämpligare. Redan på ett jämförelsevis tidigt stadium kommo även försök till stånd genom militär myndighets försorg. Sedermera har ock kunnat förmärkas ett stegrat intresse för träkolsdriften från särskilt jordbrukare- och skogsägarehåll, ett intresse, som tagit sig uttryck, bland annat, i framställningar i frågan till statsmyndigheterna. Vid 1930 års riksdag behandlades träkolsdriften i en motion ( I I : 291) av herr Nilsson i Antnäs m. fl., vilka hemställde, att riksdagen skulle i skrivelse påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet beträffande generatorgasdrivna vagnar, så att statens verk, där så befanns lämpligt, vid behov av lastbilar och omnibussar anskaffade ett antal generatorgasdrivna, driftsäkra och driftsekonomiska dylika fordon av bästa kända fabrikat. Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisades, fann emellertid ej skäl föreligga att vid dåvarande tidpunkt tillstyrka en riksdagens skrivelse i ärendet, vilket även blev riksdagens beslut. På grund av den ökade aktualitet frågan om träkolsdriften erhållit, sedan rådande lågkonjunktur alltmera skärpts och stegrat svårigheterna att vinna avsättning för avfalls- och klenare gallringsvirke, ställde Kungl. Maj:t våren 1931, i enlighet med av ingenjörsvetenskapsakademien avgivet förslag, ett belopp av 15 000 kronor till förfogande för anställande av vetenskapliga och praktiska prov med generatorgasdrivna motorfordon, varvid samtidigt medgavs, att av postmedel 20 000 kronor skulle få disponeras för inköp av försöksmaterial av fransk tillverkning. Handhavandet av ifrågavarande prov anförtroddes en kommitté, sammansatt av representanter för ingenjörsvetenskapsakademien och rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap. Den teoretiska och laboratoriemässiga delen av försöken slutfördes sistlidne höst. Vid ett sammanträde å Tekniska Högskolan i Stockholm den 19 november 1931 framlades vissa av de därvid vunna resultaten. Om dessa ävensom ifråga om övriga konstaterade fakta med avseende på driften av bilar, traktorer m. m. med generatorgas meddelade ingenjörsvetenskapsakademien i utlåtande den 7 december 1931 till Kungl. Kommerskollegium bland annat följande. Tekniska anordningar av tillfredsställande beskaffenhet för förgasning av trä-

183 kol för motordrift framställdes numera inom landet. Motsvarande anordningar för användning av trä kunde icke ännu anses fullt utexperimenterade. Jordbrukstraktorerna hade visat sig med avgjord fördel kunna drivas med träkolsgas. Effekten bleve därvid nära nog lika god som med oljebränsle (fotogen) i fall, såsom vid Fordsontraktorn, där kompressionsförhållandet kunde höjas tillräckligt. I driften uppstode en avsevärd besparing. Vägmaskiner (vägskrapor o. dyl.), vilka ginge med jämn och relativt låg hastighet, syntes jämväl kunna med fördel drivas med träkolsgas. För vanliga bilar innebure gasdriften under alla omständigheter en besparing gentemot bensindriften, men denna motvägdes av vissa praktiska olägenheter. Sålunda minskades motorns effekt med minst en tredjedel, vilket hade till följd minskad accelerations- och backtagningsförmåga och därmed nedsatt medelhastighet. För buss- och lastbilsdrift innebure detta en nedsättning av trafikkapaciteten gentemot normal drift. Denna olägenhet kunde dock undvikas genom användande av en övernormal motorstyrka. Vidare kunde det icke förbises, att träkolsbränslet i användningen vållade vissa obehag för bilföraren. Möjligen kunde härvid en brikettering visa sig vara tjänlig, men det återstode att utreda, huruvida en sådan utväg vore praktiskt och ekonomiskt a t t räkna med. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, pågå för närvarande de praktiska körprov, som ingå som del av förenämnda undersökning. Provningskommitterades slutredogörelse torde kunna förväntas under instundande vår. Med hänsyn härtill och till de skäl i övrigt, de sakkunniga inledningsvis anfört angående behovet av grundläggande undersökningar, innan förslag rörande utökat tillgodogörande av våra virkestillgångar framfördes, borde det förefalla naturligt att ännu dröja med att till prövning upptaga frågan om åtgärder till träkolsdriftens understödjande. De sakkunniga äro emellertid av den uppfattningen, att detta ändock nu bör ske. Till stöd för denna ståndpunkt må följande anföras. Med all sannolikhet kommer träkolsdriften, även med stöd från det allmännas sida, att blott sakta vinna utbredning. Redan nu vidtagna åtgärder till understödjande av denna torde därför ej komma att leda till sådan utveckling på området, att de sakkunnigas slutliga förslag i ämnet bliva på något sätt föregripna. På därom av de sakkunniga gjord framställning har Kungl. Maj:t genom brev den 22 januari 1932 till de sakkunniga anvisat särskilda medel för utförande av en undersökning rörande brikettering av träkol. Denna undersökning, som avsett att å laboratorium utröna möjligheterna för dylik brikettering, har nu, på de sakkunnigas uppdrag, blivit av ingenjörsvetenskapsakademiens elektrovärmeinstitut slutförd. F ö r resultaten av denna utredning komma de sakkunniga att lämna H e r r Statsrådet särskild redogörelse. De sakkunniga vilja här endast framhålla, att den verkställda undersökningen visat, att spörsmålet ifråga ej kan anses bliva i tillfyllestgörande grad klarlagt, förrän erfarenheter om briketteringen vunnits av vid försöksanläggning anordnad fabrikation av briketter. De sakkunniga förmena emellertid, att, även om möjligheter åvägabringas för en snabb lösning av de delar av detta problem, som ännu ej äro klarlagda, denna lösning ej för nu ifrågavarande ändamål behöver avvaktas, då träkolet redan i sin ursprungliga form efter krossning är ett fullt tjänligt generatorbränsle. Nu förefintliga generatortyper äro av sådan konstruktion, att de kunna förgasa såväl träkol som briketter av dylika. Utvecklas därför kolgasdriften till en början med träkol som grundmaterial, förefinnas inga hinder att, för den händelse goda träkolsbriketter längre fram komma att finnas tillgängliga, övergå till användande av dylika briketter i generatorerna. De sakkunniga hålla därjämte för troligt, att träkolsdriften i första hand kommer att utnyttjas för jordbruksändamål i sådana fall, där kolning å egen skog kan ske för tillgodoseende av husbehovsförbrukningen av träkol för motordrift, och där sålunda brikettering skulle medföra en onödig fördyring av motorbränslet. E n jordbrukare, som driver sin traktor medelst kolgas-

184 generator, torde fästa ringa avseende vid de olägenheter, som äro förbundna med användandet av vanliga träkol, och främst åstunda ett billigt bränsle. De sakkunniga äro alltså av den uppfattningen, att några utredningstekniska hinder ej möta för att nu till behandling upptaga ifrågavarande spörsmål. Vad därefter angår de tekniska förutsättningarna för träkolets utnyttjande som bränsle i förbränningsmotorer sådana dessa för närvarande te sig, vilja de sakkunniga anföra följande, som i huvudsak grundar sig på från ingenjörsvetenskapsakademien inhämtade uppgifter. Man torde kunna säga, att vid drift med generatorgas den utvunna effekten i jämförelse med den, som vinnes vid bensindrift, minskas med ett större belopp, än som motsvarar skillnaden i värmevärde hos de båda bränslena. Skillnaden i värmevärde betingar en minskning av c:a 30 %, men häremot svarar i verkligheten en effektminskning av mellan 40 och 60 %. Genom ändring av motorerna, i främsta rummet en höjning av kompressionsförhållandet, kan en förbättring ernås. Kompressionsförhållandet kan emellertid icke höjas över en viss gräns (c:a 8), varför en effektförlust av 10 å 30' % i förhållande till bensindrift i praktiken icke torde kunna undvikas. Minskningen i motoreffekt vid övergång till generatorgasdrift medför minskad accelerationsförmåga och sämre backtagningsförmåga. På grund härav nödgas man att oftare tillgripa växling, och maximihastigheten nedgår, särskilt i uppförsbackar. Dessa omständigheter tillsammantagna resultera i minskad medelhastighet och komma framförallt att göra sig gällande vid relativt svaga motorer i förhållande till bruttovikten hos fordonen samt vid dålig och backig vägbana. Det har emellertid visat sig, att flera i öppna marknaden förekommande lastbilstyper äga så överstarka motorer, att en drift med generatorgas trots den ofrånkomliga effektminskningen icke synes medföra så allvarliga olägenheter, att den praktiska användningen därigenom behöver äventyras. Vad beträffar träkolsdrift av traktorer synes den vid övergång från fotogentill träkolsdrift på grund av generatorgasens lägre värmevärde uppkommande minskningen i på bakhjulen utvinnbar effekt vid oförändrad motor till största delen (90—95 %) kunna kompenseras genom höjning av motorns kompressionsförhållande. Denna möjlighet, att genom höjning av motorns kompressionsförhållande kompensera för generatorgasens lägre värmevärde, torde vara avsevärt större beträffande motorer avsedda för fotogendrift, alltså traktormotorer, än motorer avsedda för bensindrift, beroende på fotogenens bränsletekniska egenskaper. Verkställda försök ge stöd för den förmodan, att för fotogendrift avsedda traktorer efter övergång till träkolsdrift i samband med omändring av motorn, så att kompressionsförhållandet höjes till omkring 8, skola visa sig i praktiken hava ungefär samma avverkningsförmåga vid plöjning o. dyl. som förut. Vid många motorer, exempelvis Fordsontraktorns, kan en dylik höjning företagas utan risk för olägenheter eller driftsstörningar. Huruvida en dylik höjning av kompressionsförhållandet låter sig göras är beroende av motorns konstruktion och måste därför bedömas i varje särskilt fall. Beträffande träkolsdriftens tekniska förutsättningar vilja de sakkunnigi slutligen framhålla, att de genom ingenjörsvetenskapsakademien verkställda färsöken anses klart hava ådagalagt, att i vårt land kan framställas gasgeneratorer, som icke i något avseende äro underlägsna de bästa utländska, och som, vilket hir tidigare framhållits, därtill äro mera lämpade för våra förhållanden. Med vad nu anförts vilja de sakkunniga givetvis ej göra gällande, att de tekniska spörsmål, som äga avseende på träkolets användande som motorbränsle, skulle vara slutligt lösta. Förvisso äro möjligheterna till utveckling på detta område stora. De sakkunniga anse dock, att frågans tekniska utredning befinnei sig i sådant läge, att gjorda rön med fördel kunna omsättas i praktiken, och att först när detta i större utsträckning skett, ett förbättrande av driftsmetoderna ifråga blir möjligt.

185 De sakkunniga anse således, att intet hinder möter att nu till prövning upptaga frågan om behovet av statsåtgärder för att, där så lämpligen kan ske, åvägabringa användning av träkol som motorbränsle. Innan de sakkunniga ingå på vilka åtgärder, som i sådant syfte lämpligen kunna vidtagas, vilja de sakkunniga i korthet lämna en allmän motivering för det önskvärda i en sådan utveckling. Då man måste förutsätta, att träkolet som motorbränsle endast så småningom kan vinna terräng, och att de kvantiteter avfallsvirke, som för ändamålet förbrukas, till en början bliva jämförelsevis obetydliga, vilja de sakkunniga förutskicka, att de fördelar, varom i det följande skall talas, först komma att göra sig i påtaglig grad gällande, då träkolsdriften vunnit större utbredning. Det viktigaste torde emellertid nu vara, att man leder utvecklingen i ur näringspolitisk synpunkt önskvärd riktning. Det torde vara allmänt känt, att träkolningen mångenstädes i vårt land — där avsättningsmöjligheter för brännved saknats — utgjort grunden för utövandet av en rationell beståndsvård. E t t utsträckande av kolningsmöjligheterna skulle därför giva i samma mån ökade förutsättningar för god skogsvård. Vidare är uppenbart, att producerandet av träkol kräver arbete, varför ersättandet av importerade motorbränslen med träkol kommer att medföra ökat arbetskraftsbehov. Som ett uttryck på storleken av detta ökade arbetskraftsbehov må anföras, att man beräknat, att för varje 1 000-tal liter bensin- eller oljebränsle, som vid övergång till kolgasdrift ersattes med träkol, åstadkommes i stort genomsnitt c:a 5 a 6 mansdagsverken i form av kolvedhuggning, inresning, kolning m. m. samt, under förutsättning av en medelväglängd för kolens utkörning om 5 km, c:a 1 å IV2 kördagsverke (häst och karl), varvid i sistnämnda siffra jämväl inräknats tidsåtgången för kolvedens inkörning till milbottnen. Som exempel på frågans storleksordning kan anföras, att ersättande med träkol av den kvantitet bensin och fotogen, som genomsnittligt under en dag av år 1931 importerades till vårt land — c:a 1-45 milj. liter — skulle innebära åstadkommandet av i runda tal 8 000 mansdagsverken och 2 000 kördagsverken. Användandet av träkol som motordrivmedel i stället för importerade dylika kommer följaktligen att motverka arbetslösheten. Än vidare måste det ur beredskapssynpunkt anses betänkligt, att de för samfärdseln numera så oumbärliga motorfordonen till sin övervägande del äro avsedda för drift med importerat bränsle. De ökade möjligheter, träkolsdriften skulle medföra att göra oss oberoende av detta, måste ur nu ifrågavarande synpunkt vara av största betydelse. Åvägabringandet av möjligheter att motverka den ständigt ökade importen av motorbränslen, vilken starkt tynger införselsidan av vår handelsbalans, måste enligt de sakkunnigas förmenande även bliva till gagn. Till följd av den hastiga utveckling, motorismen uppvisat under de senaste decennierna, har sagda import undergått en högst avsevärd ökning. Under de sista 10 åren har sålunda importen av bensin och fotogen, efter kvantiteten räknat, i det närmaste fyrdubblats. För år 1931 utgjorde berörda import i runt tal c:a 430 milj. liter bensin och c:a 76 milj. kg fotogen. Vad slutligen beträffar generatorgasdriftens ekonomi torde vara omöjligt att fälla något slutgiltigt omdöme härom, innan ingenjörsvetenskapsakademiens praktiska prov blivit genomförda. De sakkunniga anse sig dock redan nu, med stöd av vad akademien preliminärt meddelat de sakkunniga, vara berättigade uttala, att bränslekostnaden vid användning av träkol i och för sig ställer sig fördelaktig i jämförelse med bensin, även om bensinskatten frånräknas. En jämförelse mellan kostnaderna vid användning för traktordrift av träkol å ena sidan och fotogen ä den andra utfaller även till träkolets förmån. För att besparingen i bränslekostnad skall kunna uppväga utgifterna för ränta, amortering och underhåll av generatorgasaggregatet, erfordras emellertid en viss minsta utnyttjningsgrad per år

186 för fordonet, vilken blir beroende av priserna på träkol i förhållande till bensin eller fotogen, och som därför måste bliva rätt olika på olika platser och under olika förhållanden. I vad angår bildriften kan i vissa fall minskningen i lastförmåga komma att medföra olägenheter och ökade kostnader; den lägre medelkörhastigheten vid generatordrift torde under vissa omständigheter även kunna medföra ökade omkostnader för personal m. m. Särskilt ekonomiskt förmånlig torde träkolsdriften ställa sig för det med skogsbruk förenade jordbruket, där, om motorkraft användes, den för gårdens behov erforderliga kvantiteten träkol kan. framställas med utnyttjande av å gården befintlig arbetskraft och egen skog. I dylikt fall bör, om erforderlig arbetskraft för ändamålet tillgodogöres, då annan sysselsättning saknas, samt om mindervärdig skog kommer till användning, träkolet kunna erhållas för obetydlig kostnad. Vad de sakkunniga nu anfört angående de med träkolsdriften förenade fördelarna torde i detta sammanhang vara tillfyllest. Därmed förenade nackdelar torde komma att inskränka sig till minskade bensinskatter, varåt man dock ej torde behöva råda bot, förrän påtagliga olägenheter därav inträtt. För övrigt torde denna minskning bliva så obetydlig, a t t den med all sannolikhet alltjämt ökande motortrafiken mer än väl kommer att kompensera denna. Enligt de sakkunnigas åsikt bliva fördelarna av att träkolet kommer till användning som motorbränsle av sådan betydelse, att det ur samhällets synpunkt måste anses önskvärt, att detta snarast och i största möjliga utsträckning måtte bliva fallet. Hyser man denna uppfattning och dessutom beaktar, att det ekonomiskt hårt tryckta jordbruket såväl som skogsbruket på allt sätt behöver snabbt understöd, torde det anförda utgöra fullgoda motiv för frågans upptagande till prövning utan dröjsmål. I första hand torde då böra bedömas, huruvida överhuvud taget statsåtgärder äro nödvändiga för att träkolsdriften må komma till önskad utveckling. De sakkunniga hava gjort gällande, att under vissa förutsättningar motordrift med träkol bör ställa sig ekonomiskt fördelaktigare än med flytande bränslen. Det antagandet kan måhända då göras, att enbart detta förhållande borde utgöra tillräcklig anledning för motorfordonsägarna att allmänt övergå från olje- till träkolsdrift. Enligt de sakkunnigas åsikt kommer emellertid detta icke att bliva fallet. Man må sålunda betänka, att träkolsdriften hittills icke nått nämnvärd utbredning i vårt land, varför den för den stora allmänheten ännu är jämförelsevis okänd. Vidare gäller det här en driftsmetod, vars ekonomi endast är i ringa utsträckning prövad. Dess genombrott i det praktiska livet måste därför alltid förutsittas taga åtskillig tid. Det allvarligaste hindret reses dock förvisso av det nu rådande svåra ekonomiska läget, även om detta samtidigt kan sägas ha fött tanken på de möjligheter, träkolsdriften erbjuder. Som de sakkunniga redan framhållit, vilja de i första hand tänka sig, att träkolet skall komma till användning för jordbrukets behov av motordrivmedel. För jordbruket äro emellertid förtjänstmöjlgheterna under nuvarande tider så beskurna, att största återhållsamhet vid anskaffning av redskap, maskiner o. dyl. måste iakttagas. Sagda närings betryck har förorsakat, att jordbrukarna på grund av kapitalbrist näppeligen kunna anses ha mojligheter att med egna tillgångar bestrida sådana utgifter, som icke äro oundgängligen nödvändiga. De sakkunniga förmena alltså, att det blir nödvändigt att i någon form bevilja statsunderstöd, om träkolsdriften skall vinna önskad utveckling. För de sakkunniga uppstår då frågan, hur man på lämpligaste sätt böi anordna en statlig understödsverksamhet på detta område, för att syftemålet må vinnas. I det föregående har framhållits, hurusom användandet av träkol son motordrivmedel för lastbilar, jordbrukets motorer o. dyl. under vissa förhållanden torde ställa sig ekonomiskt fördelaktigare än användandet av annat, importent motorbränsle. Samtidigt hava de sakkunniga gjort gällande, att, framförallt, bristen på

187 kapital hos de motorägare, det här närmast är fråga om, hindrar dem från att genom inköp av kolgasgeneratorer utnyttja de ekonomiska fördelarna av träkolsdriften. För att detta må bliva fallet, måste, som de sakkunniga framhållit, vissa statsåtgärder vidtagas. Då det enligt de sakkunnigas åsikt i första hand är bristen på kapital, som utgör hindret för att träkolsdriften skall vinna önskad utveckling, synas de ifrågavarande statsåtgärderna direkt böra taga sikte på att avlägsna detta hinder. De sakkunniga hålla alltså före, att staten på vissa villkor bör ställa erforderliga penningmedel till förfogande för inköp av kolgasgeneratorer. Då inköpet av en dylik generator torde komma att skänka vederbörande köpare ekonomiska fördelar, synes, principiellt sett, anledning ej föreligga att för ändamålet anvisa statsmedel, för vilka återbetalningsskyldighet ej skulle föreligga. Ur denna synpunkt borde det vara tillfyllest, om tillfälle erbjödes ägare av för träkolsdrift lämplig motor, att för inköp av generator erhålla lån av statsmedel. Emellertid måste man förutsätta, att träkolsdriften för det övervägande flertalet låntagare kommer att innebära något nytt och oprövat, varemot de, det måste man förutsätta, komma att hysa vissa betänkligheter. Om lånemöjligheterna skola komma till allmännare utnyttjande, torde det därför vara nödvändigt att ställa lånen till förfogande utan ränteanspråk. Inköpen av kolgasgeneratorer bliva visserligen på sådant sätt till viss utsträckning statligt subventionerade, men detta torde ej kunna undvikas, om lånerörelsen ifråga skall vinna avsedd utveckling. I betraktande av de stora indirekta fördelar för landet, en allmännare användning av träkol som motorbränsle skulle medföra, synes dock ett dylikt understödjande kunna anses väl motiverat. De sakkunniga vilja alltså föreslå, att för ändamålet anvisas en statlig lånefond, benämnd statens lånefond för inköp av träkolsgasgeneratorer. Ur denna fond synes lån böra kunna beviljas varje myndig svensk medborgare med ordnad ekonomi, ävensom aktiebolag, som önskar inköpa träkolsgasgenerator för användning inom landet. Stipulerandet av sistsagda villkor har skett, för att de viktigaste syftena med träkolsdriften, att skapa förbättrade avsättningsförhållanden för inhemskt virke samt ökade arbetstillfällen för landets befolkning, må bliva tillgodosedda. I vad angår förslaget om lånerätt jämväl till aktiebolag, kan måhända däremot den invändningen göras, a t t bolagen i allmänhet ej kunna anses lida sådan brist på kapital, att de ej med egna medel kunna bestrida de utgifter, som äro förenade med inköp av gasgeneratorer. Härvid må emellertid beaktas, att en mångfald smärre bolag med skilda uppgifter finnas, vilka i sin rörelse utnyttja exempelvis lastbilar, och vilka långtifrån alla kunna sägas vara särskilt väl ekonomiskt situerade. Då det därjämte, ur de sakkunnigas synpunkt, måste anses vara för saken gagneligt, att lånemöjligheterna bliva snabbt utnyttjade, finna sig de sakkunniga ej böra föreslå sådana begränsningar i lånerätten, att utsikterna härtill förminskas. Beträffande lånemöjligheterna i nu ifrågavarande avseende för handelsbolag, synas dessa kunna komma till utnyttjande på sådant sätt, att en av delägarna ställer sig som låntagare. För att lånevillkoren må bliva sådana, att de locka till inköp av träkolsgasgeneratorer, utan att staten gör större uppoffringar, än vad därför kräves, torde de principiellt böra avvägas på det sätt, att låntagaren blir i tillfälle att på den genom inköpet av kolgasgeneratorn möjliggjorda träkolsdriften göra besparingar i motorbränslekostnader till ett belopp, årligen, av minst den storlek, som motsvarar den årliga amorteringslikviden å lånet med tillägg för den summa, som kan beräknas, i årligt genomsnitt, åtgå för reparation och underhåll av generatorn. Enligt av de sakkunniga inhämtade uppgifter torde kolgasgeneratorerna inkl. reningsapparater och gaskylare kunna försäljas till priser, varierande mellan 700 och 1100 kronor per styck. Härtill torde komina visst mindre belopp för generatorns montering å motorfordonet ävensom för eventuellt behövliga ändringar av

188 motorn, för vilka utgifters bestridande de sakkunniga dock ej vilja föreslå lånemedels beviljande. För generator, avsedd för montering å jordbrukstraktor eller stationiir, mindre motor, torde man kunna räkna med det lägre beloppet, under det att generator för tyngre lastautomobil torde komma att betinga ett pris, ungefärligen motsvarande det högre. Om man utgår ifrån, att generatorns pris är 1 000 kronor, och att detta belopp beviljas som räntefritt lån för inköpet av densamma, blir, om amorteringstiden sättes till fem år, annuiteten 200 kronor. Enligt vad erfarenheten visar, kan den årliga utgiften för reparationer och underhäll av generatorn uppskattas till 50 kronor. Förutsätter man vidare, som ett exempel, att generatorn kommer att användas å motortraktor, som tidigare drivits med fotogen, erfordras, om träkolspriset är 12 kronor per läst och fotogenpriset 14 öre per kg, en årlig körtid av c:a 500 timmar, för att besparingen i bränslekostnader må uppgå till ett belopp av 250 kronor. Då ifrågavarande motor, förutom till jordens brukande, kan användas på mångahanda sätt, exempelvis för tröskning, vedkapning, som kraftkälla i elektricitetsverk m. m., torde en körtid om sagda timantal i allmänhet kunna uppnås. Hava träkolen producerats å egen skog och med egen arbetskraft torde priset per läst kunna sättas avsevärt lägre, vilket kan sägas medföra, att den erforderliga besparingen i bränslekostnader vinnes på lägre antal körtimmar. Sättes sålunda träkolspriset per läst till 8 kronor, erfordras, under förutsättning att fotogenpriset är det förut angivna, endast en årlig körtid av 400 timmar, för att besparingen på samma tid skall uppgå till 250 kronor. För ägaren av en lastautomobil, där bensindriften ersattes med träkolsdrift, och där motorn är för dylik drift lämplig, torde möjligheterna att intjäna amorteringslikviderna jämte övriga med generatorköpet förenade utgifter vid normal årskörning även bliva fullt tillfredsställande. De sakkunniga finna alltså skäligt föreslå, att de ifrågavarande lånen skola amorteras på fem år med för varje år lika amorteringslikvider. Att gå in för längre amorteringstid finna de sakkunniga mindre lämpligt, då man ännu har ringa erfarenhet beträffande generatorernas hållbarhet och livslängd. Med hänsyn, emellertid, till vikten av, att träkolsdriften snarast kominer i gång, så att mera vidsträckta erfarenheter utan större tidsutdräkt kunna vinnas rörande dess användbarhet för olika ändamål och under olika förhållanden, hava de sakkunniga funnit nödvändigt föreslå, att Kungl. Maj:t må äga rätt medgiva, att första amorteringslikviden skall eftergivas, där skäl därtill föreligga. De skäl, som böra föranleda dylikt medgivande, hava de sakkunniga ej tänkt sig skulle framkomma efter individuell prövning av låneansökningarna. De sakkunniga hava i stället ansett, att för den händelse sådant medgivande lämna*, detta bör gälla generellt för samtliga under ett visst budgetår utlämnade lån. Förslaget innebär sålunda, att det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att, beträffance låneverksamheten under närmast följande budgetår, besluta, huruvida med hänsyn till den grad, varuti lånemöjligheterna tidigare kommit till utnyttjande, ävensom till vunna erfarenheter angående de fördelar, träkolsdriften erbjuder motorfordonägarna, den första amorteringslikviden skall eftergivas eller ej. De sakkunniga vilja tillika föreslå, att beträffande de lån, som bevilja; under närmaste budgetår, dylikt medgivande skall lämnas. Förutom redan anföida skäl härför må framhållas, att under låneverksamhetens första år visst hinder :ör dess utnyttjande torde vara att övervinna i de svårigheter, som kunna uppstå fö) u.otorfordonägarna att till rimliga priser överkomma erforderliga kvantiteter tiäkol. Vidare må erinras därom, att under lånerörelsens första år träkolsbrikettej sannolikt ej komma att finnas allmänt tillgängliga, vilket även måste antagas komma att minska intresset för träkolsdriften, i vad angår dess utnyttjande i autonobiler. De sakkunniga hysa alltså den uppfattningen, att det blir nödvändigt, åtninstone beträffande lånerörelsens första år, att, förutom genom tillhandahållande a' ran te-

189 fritt lån, jämväl uppmuntra till generatorinköp genom eftergivande av viss del av lånet, förslagsvis uppgående till belopp, motsvarande första amorteringslikviden eller 20 % av lånets storlek. Vidare finna sig de sakkunniga böra föreslå viss maximering av lånebeloppen, vilket i sin mån torde kunna förhindra, att oskäliga priser åsättas generatorerna. Då nian även bör förutsätta, att inköp kan ske av redan för träkolsdrift monterad motor, varvid särskilt pris ej angives för generatorn, torde det vara nödvändigt att stadgande finnes rörande det belopp, som högst må anses belöpa å generatorn. De sakkunniga vilja föreslå att ifrågavarande maximibelopp fixeras till 1 000 kronor. Om man räknar med, att staten skall kunna tillgodogöra sig 5 % ränta å utlånta medel, skulle på dylikt räntefritt lån om 1 000 kronor värdet av statens ränteförlust diskonterad till lånets utbetalningsdag uppgå till 134 kronor, vilket alltså utgör det belopp, varmed staten subventionerar generatorinköpet. I de fall, då Kungl. Maj:t medger, att första amorteringslikviden må efterskänkas, blir vid samma lånebelopp statssubventionen för generatorinköpet 305 kronor. Då man inom vårt land ännu torde besitta jämförelsevis ringa erfarenheter rörande tillverkningen i större skala av kolgasgeneratorer, hava de sakkunniga. till förekommande av att dylik tillverkning igångsattes av verk, som ej hava förutsättningar att på ett tillfredsställande sätt lösa uppgiften, ansett nödigt föreslå. att generator, för vars inköp lån sökes, skall vara av typ, som godkänts av Tekniska Högskolans förbränningsmotortekniska institution. Denna anstalt, torde vara den enda, som är skickad att handhava en dylik uppgift. Av nyssangivna anledning synes i låneansökningen jämväl böra angivas namnet på den firma, som tillverkat den till inköp ifrågasatta generatorn. Syftet med lånerörelsen skulle j u bli mer eller mindre förfelat, om i marknaden spriddes generatorer, som ej fungerade på ett tillfredsställande sätt. För att ytterligare tillvarataga köparnas intressen föreslå de sakkunniga därjämte, att dessa i låneansökningarna skola uppgiva, för vilket ändamål generatorerna äro avsedda. Förhållandet är nämligen, vilket de sakkunniga tidigare berört, att vissa motortyper lämpa sig väl för träkolsdrift, under det att andra äro konstruerade på sådant sätt, att träkolsgasen ej ger motorn nödig effekt. Då det torde vara ett, allmänt intresse, att träkolsdriften i första hand kommer till utnyttjande under förhållanden, där den har möjlighet att skänka de största fördelarna, synes i låneansökningen böra angivas för vilken motor, generatorn är avsedd. Befinnes det därvid, att denna motor uppenbarligen är olämplig för träkolsdrift, synes ansökningen ej böra bifallas. Vad därefter angår låneverksamhetens organiserande synes detta med anpassning till de förhållanden, varom nu är fråga, i stort böra ske i överensstämmelse med vad gäller för vissa andra statliga lånefonder av liknande typ. Enligt de sakkunnigas förmenande bör låneverksamheten lämpligen kunna handhavas av kommerskollegiuni, dit ansökningarna om lån alltså böra ställas. Vid beviljande av lån, varom ansökan skett, synes det böra åligga kollegium att med låntagaren upprätta skriftligt kontrakt samt att införskaffa vederbörlig säkerhetsförbindelse. Beviljat lånebelopp torde därefter, på låntagarens rekvisition, böra utlämnas av kommerskollegium mot kvitto. Beträffande lånefondens förvaltning synes denna böra ankomma på statskontoret, som skall hava att tillhandahålla kommerskollegium erforderliga medel ävensom av kollegium emottaga redovisning för inflytande amorteringar och räntor. Vad angår lånevillkoren i övrigt samt de bestämmelser, som enligt de sakkunnigas mening böra gälla, för den händelse låntagaren ej i vederbörlig ordning uppfyller sina åtaganden, vilja de sakkunniga hänvisa till här bifogat, av de sakkunniga upprättat preliminärt utkast till kungörelse i ämnet (här ej tryckt). De sakkunniga anse, att förevarande förslag till statsåtgärder för att stimulera användningen av träkol som motordrivmedel på visst sätt måste betraktas som en försöksverksamhet. Visar det sig, att lånemöjligheterna komma till allmänt ut-

190 nyttjande, är det avsedda ändamålet vunnet. Befinnes det däremot, att lånevillkoren ej kunna locka till inköp av kolgasgeneratorer, må orsakerna härtill undersökas och, om därtill finnes anledning, övervägande ske beträffande ändringar i desamma eller huruvida andra understödsformer äro mera ägnade att åvägabringa den önskade utvecklingen på området. P å frågans nuvarande stadium hava de sakkunniga funnit sig böra begränsa sina förslag i ämnet till vad nu anförts. Visar det sig emellertid, att förväntningarna på träkolsdriften komma att tillfullo infrias, böra enligt de sakkunnigas mening åtgärder utan dröjsmål vidtagas i sådan riktning, att träkolsdriften, där så lämpligen kan ske, kommer till utnyttjande för statens egna samt för vägstyrelsernas motorfordon. Måhända kunna redan de sakkunniga få anledning ingå på frågan om dylika eller andra åtgärder, vars prövning de sakkunniga dock ansett böra anstå, till ingenjörsvetenskapsakademien blivit i tillfälle avge sin slutrapport angående utförda och ännu alltjämt pågående prov. E n understödsform på ifrågavarande område, vilken kunde synas ligga nära till hands att föreslå, vore att införa befrielse från eller reduktion av automobilskatten för de motorfordon, som drivas med träkol. De sakkunniga, som haft frågan härom under övervägande, hava emellertid ej funnit sig böra i detta sammanhang framlägga förslag i sådan riktning. Vad därefter angår storleken av det belopp, som bör anvisas för att lånebehovet i nu förevarande hänseende skäligen må bliva tillgodosett, måste sägas, att en beräkning därav knappast låter sig göra, då några säkra hållpunkter i sådant avseende ej finnas. Med hänsyn till det ändamål, nu föreslagna statslån äro avsedda att tjäna, finna de sakkunniga att det bör vara ur statens synpunkt önskvärt, att intresset för de ifrågavarande lånen snarast växer sig starkt. Det torde därför böra undvikas att lånefonden tilltages så snävt, att uppkommande lånebeliov ej kunna tillgodoses. Emot en för stark begränsning av lånefonden kan även det skälet anföras, att anvisandet av denna jämväl bör hava till uppgift att stimulera till tillverkning i större skala av gasgeneratorer. Försäljningen av dylika torde nämligen till en början komma att nära ansluta sig till det belopp, som av lånefonden tages i anspråk för generatorinköp. Blir detta ringa, måste tillverkningen i sin tur bliva obetydlig, vilket sannolikt har till följd att generatorerna komma a t t betinga högre pris, än vad de vid tillverkning i större skala skulle behöva göra. Då emellertid, å andra sidan, låneverksamheten och dess organisation äro nya, synes det vara lämpligt att i avbidan å blivande erfarenheter på området iakttaga viss varsamhet vid anvisande av medel till verksamheten under det närmaste budgetåret. De sakkunniga hava därför stannat vid att föreslå, att anslaget till verksamheten under detta budgetår sättes till 250 000 kronor. De sakkunniga vilja slutligen icke underlåta att redan i detta sammanhang framhålla, att bland fackmän råder den åsikten, att träkolsdriftens teknik varken här eller i utlandet under senaste åren gjort nämnvärda framsteg. Anledningen härtill anses vara att tillskriva bristande kännedom om de lagar, som äro bestämmande för gasgenereringen. En ytterligare utveckling av gasgeneratorn torde därför fordra ett grundläggande tekniskt-vetenskapligt forskningsarbete gående ut på ett klarläggande av de faktorer, av vilka de processer, som försiggå i generatorn, äro beroende. Likaväl som det är av vikt ur nationalekonomisk oeh beredskapssynpunkt m. m. att så långt möjligt är övergå från bensin- och oljedrift till träkolsgasdrift med motorfordon, likaväl bör det vara av betydelse att vidtaga dia de åtgärder, som kunna befordra en sådan övergång. Måhända blir det därför i längden ej tillfyllest att genom bidrag från staten understödja anskaffningen av träkolsdrivna motorfordon. Även om i praktiken vunna erfarenheter förvisso komma att bliva av stort värde, när det gäller art söka förbättra generatorerna, torde det dock förr eller senare bliva i hög grad önskvärt, att staten anslår medel för tekniskt-vetenskaplig forskning på området. Något

191 direkt yrkande i sådan riktning hava de sakkunniga dock ej ansett sig böra framföra, då de hålla före, att resultaten av nu föreslagna åtgärder först böra avvaktas, innan frågan slutligt kan bedömas. Under åberopande av vad sålunda anförts hemställa de sakkunniga, att H e r r Statsrådet behagade tillstyrka Kungl. Maj:t att i proposition föreslå riksdagen a) att godkänna härvid fogade förslag till grunder för meddelande av lån för inköp av träkolsgasgeneratorer, samt b) att besluta, att en särskild statlig lånefond, benämnd statens lånefond för inköp av träkolsgasgeneratorer, skall inrättas, vilken fond skall förvaltas av statskontoret, och från vilken lån må av kommerskollegium beviljas köpare av generatorer enligt förenämnda grunder, samt att såsom kapitalökning för denna fond anvisa för budgetåret 1932/1933 ett extra reservationsanslag av 250 000 kronor. Stockholm den 20 februari 1932. J. L.

Ekman.

Rob.

Karlsson.

Aug.

Erik

Lundh.

E.

Lindberg. Ronge.

192 Bilaga D 1. L-

-Tj

(fl

Cl

CO

»

rH

fr.

Cl

1 H l b c O W ^ H Ö

'

|

S G c» o

to

fl

g H

:cfl

>

o

Cl

j i>ibcOtNNHrH

OI

rH*

O

'&

o

r-i

|

CM

'

"#

«

T»

C—

Cl

rH

O

CO

ws

Gi

41 O

Cl

fr-

n

| 6 Ö H H H H Ö

O

CO

o

oi

O

eo

1 -

O»

Hjt

C5

T *

H Ö O « 6 I J ) ^ W

i-i

1 CO

1 CO

O-

O

O

H-H

>

ei

a SI

m

o

|-a

os

o

o »n

m

ei

r H CM CO T J I r j i

Tji

os

o

ir;

|

J

o

•c c-

m c-

»Q

ca

'

O

O

H

CO CO CO

IM

lft

fr-

»o

»s o

>c

t *

'

OOHCMCOCO

01 O O

c*

1 1 1 1 1 I1 1

TH

X

e

»ft O CO T * LO O l O ^ C O O M C O CO CO CD r H C *

C5

r H CO

CS

be G

'

'

X

1-

1-

C

O

r-l

04 CM Cj-J CTi b - i—1 i—i CM CM r H r H r H

S3 o TH

»

» co

O

m

m

N

CO CM

"

(fl c

44 to

1 K"

O O O

t-

o

1 cb ö -b ö CM cb »b

BI -51

'

»

o

a

H

a

O r H T f l ^ i O H H C C M

«5>

00 CO CJ~J CM CT5 CM

TX m

•38

TU

O

oM

'

T"

l—

H 3 0 T « H C 7 1 C O

n=i

H Ol

r H CO CM r H

^ H

M r . « « ( C t S 5 * [ "

G

:rfl

OT

COCO

iC

o

1 O M

CM

o o

co

lO oo

TJI e9

rt

3? iSi -*

Ö C T J C D C O Q O I - C O O

« M « « O C O i-H i f t o t- ^ »o

r*j

<

•"•

o

o

. ^

rH

j

I

•*

r H CO T f l T H L O tCeÄ 1= »-.

cc

-M

N S ) O ( D i O 0 D ( C 9 .

s a

m

1 CM CO T J - CM CM - H ' rH Tf

-fl

<0

rHCMCO

Ä

Cl

H Ö

—•i en

M N cs 4=>

N

ci

TJI

1 Hib-^cbwHÖ 1

£H

?J

T*

| do i h -ro W H

O PH

83 CO

O

rH

M

1 T j i CO » O T f i CD T J I rH

N C M

rH

o

C M T *

1 CJ

WS

X

C-l

r H i C CM CD T ^ CO ' H H i H i i O i O C M r H O"» TJI CO

T *

i-H

1»

f<

1 ö ö ö s c M t ^ c b t - ^ c M ds pq

Cl

TO

T?

CC

TH

1 1

4^

H d n f f l t - t o M ' *

CS

ö - r j i ^ - ^ d s ö c h a o a s CO ^ | H O h - CO ( M ^ T W H W H

^ T

rji 1

co

'

co

t-

en

i-i

t n r H CM 0 0 0~> CM C M C O H H \0 CM r H r H Tji l O

iH

CM

«e as

H I-H -rji c o

t-

JH

PH 4-H

CO T j i CM 0 0 CO 0 0 H Tji O ' O l O

g

1 S 02

5 "O

| 1

*E

fr

O

44 M :©

M

U

a

"# 1>

« j < T j « T i * a i i « » H © « t » H r - ( O CO « <t" H fl) H W 0 5 H Cfi H 0 0 r - CO CO l O H « N H « ©

*ffl

1 1

o o o

l O * ^ i CO N O CM O J 1 H "XJ O ) CM O » CO CM 1 H O i t ^ C O C N C N

CO CJi CO f - O t* ' | T * CO CO CO r H CO CO I O i i-H O i r o -TJI 0 0 H

.H 1 1

O

Q

C7. O

Hi

H

s 11? I"

C M C O C O O i O C O t D C O CO CO 0 0 r H CO O CO i > O CO C h - CO T P • ^ O N ^ i f i C O rH H Tji

•

$

o

CD CO CO CO CO CO CO T j i r H i—| r H r - ( r H i—1 r H

1 '

-=-

:

ort

fr.

[ 1 "rji T J <

:

c

fi

; r-J

v

VI VII-VIII

O » CO CD C d CO CM CO CM -H

TJI

:

p n 1» «

, 0

jf S

a 9 a to

^

CO "H-l UOH)

: 0

1 |

|

6*Ä

^H I CM

i i L i i s t o• co• • *• • *. ->j< E

< ~: a2 ~: B2 -a: ° 3?t*

fc

5 & s a •a'»

o o

Ä O

QO CJi ! * • CM

ca l O i H j O 5 ! i H

c

3 & * rc K:C:

C!

— *-

[fl

S

fH

51 i90

o o

IS

1O1C

?s

M O

te «5

g

O C O CM CO T j i CM

:0 PH

fc

O O

G 44

^

33 Ki

£-(

CT I M l O

O

44 N C O l f l rHrHCO

O O

-d °E

rf

t*

O C O CMCM O

TH

t> <J

ö g

i

«>

T

^ C l or . L , ^

O.

to a

*

i

O H i

03 CJ

I 5°

j -

??

CO

O

Tt

oä

|

T

CO

o-^

CO

O

^

rH

Hi »1

<N CS

(M

O

• • C O N * iC rH

I b t CM

E bo

TS

G -g

Q O

bi: o

'co

o

=

bo 3

G

O IH

CD ,

1a fl ^fl****-!^ p \ £ * , . i =3 -

G

*bD

*

"g

a

-=1 :g Jä « "" -ö K 0

bc U G wa

1 I 1 fe

i g g SS -a co to =

rW (4

>

c^

o

• O C M c O c O i O c O C n O ' O H

CT

| l

w

CM

C O C O * ^ H i O H O N C D l O a ^ c o c r s - T r i r ^ a i T f l o

Kalm. I II 111 IV

s 44

^

t*H CJ

1—

§

1 CD

CO

äg

S

o

1 1 CO CO

-i-^

rM

O O

| 1

i—I Tji

T H

ei

^° co

CO

T j i OS I C O O I CM CM

— "

o ^' 1

ra iSä

o C0iCH>-^rt*rriCOCOC0t*rH rH H CM

•-,'

O rt

CM

§ CO

rH

CM

T -

"SR

fr

CO

o

f-j

O

+

r i i ^ »H ^

"HI 1 " O

CMCOCOCOCDCO-O-O CD O-l O ^ CO " H i C CT3 CO 0 5 i - t - - i » C r H CO CQ CO 0 0 CO -.O CO r H Tji

1 1

NorAreal 6kogsproduk- malyta tiv mark

SO -ti

M

ej

S SS

H r-

^ " Z Z > r >

«1

ed

«fl

t*— -TJI <—1 T j i TH

ca

(fl

CM a

rH rH

o

tD bD (fl G co — - 2 rr-J X b e O O > tr tfl 4 ^ bc:o

»^

«

^

n3

§

G C G ^ « o :cfl : o

™

t»

fl

G

^

2 - = %

4*

Bilaga D2. CO 00 O

O

O SO

X

I CO Ö CO -Ji CO CM 1 -M ^H 1

n |

to

a

Cl

00 CO

CO l O CO CM r H i-H r H

fr-

rH

C-l

t>

COrHtOCOCOCMrHrH CM i-H

91 O

OS O

|

-d

n

o

M

r H r H CM T j i T j i T j i

so

©

o

M

»

ffl

o

H (fl

CO

©

m

o

o

.

| H w ^ o in co co - r f te G "S

e ^ rH co

•«* fr- fr- C l

j

n O

O

CO l O CO CO CM r H r H O

t o CD H

en

',H co

o o o o o o

*•>

A

O

CM CO - T H I O u O

O

CO

te (M »O O kfl

J3 C"

[

1 O

l»

Tfi

•O

'

r H r H CM -Tji T j i T j i

C»

nr. «

Icb^cb-rjicbcMrH^H os

j

O

m

CS

'

H H I M W * ' *

1 1 ! I 1 11 i

rH

CM ~ H 00

CO O

CM fr- Itt CO

j Ö - r H C M C O r H r H - r - i

rH

O

-'/.'

O

I i

ca fr- r n M

öo "

ac

O Ö « « CO ^ ö) r »

1 N ^ C O N H O C n

to

CÄ

cooeot-Tf*OT*< 00 _ _

rH rH 91 t -

(S t -

•.c

CO T* T»

T)i CO 00

F^

c n CM c o T j i 0 0 i O CO US ( M C D M - N t rH rH

t v 1» CO

O

C- T* 00 - » O

•5

' r ^ u 0 CO CM

t*-

tv r-i

k»

CM

C»

H 1 CM CM CO CM © l O ' CM CO - r j i CM CM r H

t-v 00 rH

r»

I cb ö ö *cb t> ib cb ©

frCM

T* IN c

O iO »o

CO

iD

s

:

<S W t -

CC 3V f

6 6 CD Tji C O Ö T j i rn x - H o c o m CM iHCOCM

<5J

froc3

rH o 00

1 ö

cs

=3 C 44

ö c b c h i b i > ' c b c o ( M iio

B

c c a o » o o a o e a c i o

CO C?J O i O O Ö 5 rH r H CM CM CM r H CM r H -TH H

rH C l O

fr-

C l CO

O

cz>

h - Tji d o - H CM CO CO i O & CO i O CM CM CM CM ^ r H

91 rH rH

1 S3

CM CO H l

CO <N C l

rN

O

<M CD CM

v5 OO t v

CO O

' -TJI en Hr^-C co co co N T H f -

rH

-H

iTjiöcrsöwcbchcb © 1

co co co co co i o r- »5 rH iO CO CO -H CM CM

CO •O Tfl

OO

CT3 r H t ~ - 0 * i CTi 0 0 Q0 O i-H CO r H CO CM CM CM CD CO

lO kS 91

CO H

O '

(M

-rtl

9J_ t"

03*

9 1 v? i O

•fl g

M

CM 04

r-H CJ Q

CO CO T T CO » O 1 - CO O O 0 0 »JO CO - H 0 0

b •o PH

*H g,

i •

4d

00 rH tö ta

fl 3 fl 4oa^

CO l O CO l O CO 0 1 i O O N H C O H O O C O O O -Tji CO i O CO CM r H T j i t — CD CD O CD

"o TU

u :o

0 0 0 0 O t - O O CD CO H O CO * » CO t O CO r H CO C7*> O CO CO t * - t — r H CO CO O CO CO C7i • H r i .—l H eoeoeort-s-TacNco CD l Ö i b »b Ö ö H ö r-H -rH r H r H r - i r H

h.

1—1

Tji

©

Q

:

sa H s

© O

44 LO O 9 1

r H CO CO i O u 0 CM CM CO CM

O

U

S »-< s 3fc>• p M

2367 32

s

l O i O W O C O O i O C O H C j i CO CO O C71 O - u O C O O O S C O O T j i T j i c O C O TT> r j i

CM CO l O Tji

10 I !

ffT

.

I

— rt — CO T j i

O O rH

1 S

CTJ -rH T j i

o

CM —i c o

© i-^

r H CO 1 | H -H 1 I

| I

cS

!

|

'• fl -^ 5 =S : o f-<

Nö

CO "Tji

'

T: ÖCBCS

CO C l

«

•r- 5

CM CO T j i

bo _p

G 31 O U

(H

ncJ

. ^

CO CD CO i C

rH

fl !°

< CO CD r H CO X C T i CO CM CO

aS

O * CM HO

O O

C-

K } t i « ( S X O ) » I S ' #

•rfio'cbcbcor^ciorHO

sä

i

fl :fl-t S

fe ort

CO O)

s -°NH

4*1 * « O O rH

"^

CM CM CO

O» o

I '

CJ

i i

Förrå 43 48 9 100

O

i !

CO CO TJI TJI T j i . . . .

00 CO CM

$

&

Q1 C-

O

- • CO CD ClCOrH

O

O

o

^ .fl i §

HW M as

1 1

be

'o r-J O

'CD

nH 4)

1 oo

i t se a | CO

Cd

-

H

1 CO 1 T H

O C5

O - H

w

»

Skogsägaregrupp allm. skogar. bolaff

CO CO t - ' H K CM CM

91 GO

H TJ«

i i

CO

5 £ 3 lr0;F:o"

Eng tum i top

r H CO T j i T J I CO t * - C M

O

CM

c n c o . M i O ! H rHrH |

H Q uO CO K ^ r i

T j i i Q I - - u O CO CO -TM

K

M

rH

dc*^

en CO u0 o co O CM

T^ -H

S "

•** ©

£ 2 ^ >-

M

vverkn

CO t - CO m CD t - CO H C O t S H i S O O

ti

*

-

bi

O

Tji

ca

a " J, tii

ocS

o

fl '5

fl -rt •11 C D oo • ^ 4 ^ CO

1 1 20 O -rfi^p CD

T °ö CD

O CO

Anmärknin

rHCOt-rHCMfr-QOOO C t M U S C O O O H C O v i © « CD CS « * t - * *

1—1

O ' O

Summa ]

I I

rH o C D '-i r— co rH CM i-H rH rH CM

Övriga

CM

Avverku ... 6n.. 8-

N I - C O O Q - C i f l i r ,

: iaf- e si^ * ^ < •"' J^ "g

dast efter dia utan annan hans längden än att J stoeken fordrats e nimilängd av för m., för 6" och 8" Avdrag för röta, kar och andra fela heter har icke gjo

M I '

Ö

r-

Bilaga IJ 3.

- H - M C O C C C l - H ©

- i w n c t - i - i t c o co »O CO i b CO Ö l CM -H rH 9 1

©

Ö

—• r H Ö l CO T j i T j i

US ©

»o

©

»O »fl

©

CO O CO CM rH r H O

CO

-^HCM-Tjiibibibib

-rti

OOttCOt-CCCCS

r«

ir; © © © m © © © Ö l CO T * r j i i b i b

co CO

© CM .o © © © * H I ^ H CM ' r j i T j i T j i

rH CO

Cft

Td

fr-

i -

fr-

CM

Cl

.5 t

ibt^iöcbCMÖ-irHÖ CO iC

«

H

(C

L-

«

I »

r l

»O

CO CC i b CO CM CM i H T H

©I

r^cöibcocMCMiHrH

©i

n

T*i

M

S

r

t

M

X

N

X

iz

fr-

O

CM

C

CC

iC

CO

U

»O

Tjif-COTjiCOTHrH r H CM i H

fil t .

Hl

©

©

I v

rji

CO

CO

Ci

icno n c o i C i "O CO O CO "fr-

©

rH

©

O

fr-

C

W

©

IG

C3

K

H

(3

r H

r H

t i

c

cb i b cb ö cb h- cb co 00 -H no o o rHCMrHH fr-

t - »a TH co m c i - co TjiOTfr^cbcböbcr-»H rH00CD©-HCMf-~CD r-i CO l O Tt* CO CO 03 CO

lO

CO

rHOCM-rJiCOl^-COO

©

©

^ H CM CO *Tj« T H

lO

Ö i^H H C O CO O C S C O GO »O C4 CM Cft CO 0 4 CO T j i r H CM OO O CD H H

«

©

I I ! I II I H

Ö H H J J N H H Ö T-{ TU

CM

©

CO

CS

CO

-H

00 CM

I CM CO 1^- T H i b r H 1 r - h - o o o ^ i o *-H Tji CD CO C": O © O*: Cl © © I 00 CO Tt* CO CD | > CTi uO CM CO CM CO •—t CM CM O CD

Ci

TjiC^CMiOCMCTiCOiO H C i C O i C l C O i Ä Q C D H l O ^ l M H H H

1 H

rs .3

+ H = ä > «; ? 4 *

|

T * * * *

r H CO CO T * CO r H © »O O Q H i O t - i a c O i O CMTjicMOOCDOCMCM i f J H W « l - O c S CM CO CO O * CO TJ« *

-""H

© 91 ©

O O rH

«

© CS

•-Hcocoioocnoo CM co 00 t -

cc co o

10 0 3 H CO CC

eg

5? coco loor» I

co co i O i o i H CM CA

r*

.^

. 9 -H c J< I f CO X

CO GO -fll r i l r j i

1*1

: e _j B | |> t i -2 tu .O to

o r * - co c o ©

co

rn

t v

r H

T *

O S - H H C D i - H — < (>• Tji r H OCOCOCOCTiCMCTiCO r H r H C M r H C M O C O t CM t— T J I CO l O CM CO T-H r - i r ^ CM CM TjiOCOt-CO^HCTiCD COCDOCO-Tf-rHTjlfrv CO CO CO CM i—l r H W

I I

«j

l O co i

t v CM CM CO Tji C CO © l£i CO CO i

CM

I I -<Tl " ^

a cc: fl

I S

co 91 CO -H CO co irj TH

s

tC "fl

Q

U5

§

CMCTiOQi-HCOCOt-- ' T * . o K9 •0 t a »O • r; MS • ~ CD^TjlTjtTjiTjiTji-O

fc a *»

— 1 .

T—1

i-H

i—i

©

1s

CXI fl

CO ©

CO SM

n

•O

i

i i cg o v | co

i S5

O •*

rH

f CO

00 OT fr-o

fl — J , . - CO

: S *S P 6 • , TE ji *

COCOcTJiOiiO©C7iCO'Ttl

Iv S

o » C ( X i H C h - H H O co iC3N^COC505G)i>H © CO H CD C*- t -CTS-rji CM CO © C 0 r H C 0 i i 0 i O c 0 C 0 i O U " J GO

Is

r5-^

S *» "5 Ä .

fcc . to

:c4 e cä ^ • " ic C - i i S H tiOCD O O t» O iä T O t 0 : O

3 W

W

S£C,cb

o

*-*>

c O

i-» o to V-.

L>

M

C3

-; fl

o

fl

O

i* bJD'

^-^-^Sflflfl •"

r-H

o i * -S :cfl -e *^ B

Bilaga D 4. 195 "3 _,

|rHt^^00CMCMrHrH

" d et

!

o

fl

1 5*

tu

o o

o s o e i m x H i c c c c ;

-f so

H

[ '

l O o n - c o r a i c i c N © CO T j i CO CM T H r H r - H H Cl

CC KS CN

Ci

rH

|

Ö

CM O * CO IÖ1 i H r H H

CN

© i O C N » O C O » 0 - 3 i ©

fr*

^ " f - M Ö c O H I O H » C O O O O O N M U S N O C O I O O I O I H

rH © ©

•

1 1

fr-

"O

w

i» ^H

co

«

w

•;t

--i

©

«

T?

*C

# JH

r-7

—

|cbcbcbcbiO-^cDcb

©

"""*

X i O C O N i T . C O O 1 CO T * © © O CD O l r-i T—!

-H O

OJCOOSOOl— Q O O t 1 l O O C O O H N O b J t - f r - O ^ i O ^ C O C M

"H*, CA lO

^ CO C l CM - * CM CS* O» r H i-H r H W

i-H t H r H

O

«

»

CO 91

© © rH

» H i c j r c o x M i o m

^

rH CM rH

rH

©

>

O

rf -H

:rf

S

U

CJ

0 •r

KJ

O

(N

en

t-

rH

C5 O

-H

U H S *+

fl

C M © i - H © C O T H ©

.g rH

COCO " * r j i

;

H

: fl 15 .ä>

T i l i O l ©

fl fl S O3 0 0 C .2 a rt h ^- > ©

O

co

H

I

l'1 1

^COCOTJITH-HK

[fl

^

rf

^ fl H W G Q

-<

: fl : fl i5 .=P *cz;rt'~Drt:o*H ^ t o H5 t o 4= : 0

T H C O I ©

O> «

C O C O ©

I

rv-,^-1

(H

r j i i j r -

O

o n t »

O

>

O . 1 !B

-H»*a 5

<

^j»CT

PM 10

co CD c r CM CM Tt

ert

g

U O T - H C O © C O - r - i C O ©

P3?

«

O t-l

to IM

.5

S •*• I 1 4j

s

r-l CM

~4 s S cä : o H H2 t o -S fcO 4= :C O co

•Q

it

< M ! ! I

C O O I ©

PH

O

Summa

Kalm. I II III IV V VI VIE-V III 1X+

44 X

' t l l l l ' l

O

TH

00 © 0 rt* c o 00 00 © © Tti HCDCOO-HiONCOW rH H O T t * - M N C O I > H N © i-. CM - * CM i-H r H CM rH ©

lO kb TW ©

-crH

s

c J

O

I

lO

CO -H

(H

bo

'

-

«

,M.

-fl °

~H

co

r H r H i-H r H r H r H

-!1

| c b o b -^-i i b o b © c o 'CMCMCDTHOOTjlTtl H - I CM TJI CO TT* CO

•H 1

cbcbcbcbcbcbcMrH

r* » I lO> «0

5~ ™ 0 0

lococo^-rjicocoir: co I O • * O C» (N t - C O i f l r H IcOCOCMOrHt^rHCO O T P C C O H N X U D ©1 rH rH ~H JO C O - ' H r c i H H O t O -H I CO ( N CfJ i n CC O H Q rH 1 -H T * O i i C CO T H CM 00 O l T H CO T * CM T * O O

^

ri

H

CO I - H

S *"

L©

C N © r H © r H © m - l

co

©1

.M

CD rH -H T * t *

as Q

r H CM 0 0 l O l ^ ,-H ^ H r H

©

CO

Areal Norskogsproduk- maltiv mark yta

O

1 © CO T H T H i h Ö T H -O i—i uO © — i - " CM CD GO •—i-^-^&i CM 00

rH

o

4*

— 4*

N

1 CD

O

«

CO 0 > 0 1 CM

P5

l O C M C O i O C O O O i C i C O op I CM r j i i > 10 co r-- 00 CO CM 1 OOOCMrHCOCOO** © H H i O W H H 00

-

JJ

t-

I i > -^H cb cb To c b T H

rf fl

4*1

'rf öo

rH

B)

r*

ÖD

©

cCC

C

©i

»T.

'

co

o n o i i - C H H i n

CO O**) © T t i CO c D CT- CM [ C O T M T t < © © a O C O © 1 CM T * --H CO CO CO CO

bo

:C

t— l '

bo 3

rf

-il

O

i-H uO O

SJ

1 H > b H H M H 1*- (?) CO 1 CO -H CO t - CM rH SI H CM H 5©

O

3 t»

J4

O

4-3

i t-

CS

O

—< —t CQ TJI i r : I O

2-5

o

rf

O

UT (N

1 c b © öb c b c o CM i o r*

r-tOOCOCOr-i-HCMO O 1 rH CM -H rH -H rH O 1 rH

p

E U B ca o

4*

OJ

H t M W H

»

eo

O

>rt

rkning • förråd

ort

m

ift

o

Oicifr-oeofr-cs H« 1 CRCO© ^ « ^ « cj-l C O K S O Ö O M O ©1 CO CO l - CD I - CD C© 90

to

1 ic 00 CM © © i b OC rH C3 1 CD CD O CO O 00 * * CO 0 1 CC O - ^ CO H H rH »I

E

fl

o

1 1 1 I i : 1 1 <S

t*"- TJI r H

»o

US sj o

o-HfMT^ibibi-b

©

0 CO

© 0

2 *§ § * £

jo

© 13 tU

T3

"© CD

1 1 | GO * © T t * | X/1 co

1 TT

•

t(

t a 'C o ti

1 1 1 00 ©Tfl | CD

S 00

1 | 00 © Ttl "]CO

ni, för 6" och 8" 4 m. Avdrag för röta, krökar och andra felaktigheter har icke gjorts.

o

q

IT.

© O

tH

c

be

:cS r-

fH £

o c©

o

w s - n c o e t j f r - i ^ - n ©

• J ^ C f l r t Q - j l r ' H->

t01

O C if! o »o o o jiHCMcoibibcbcb

c: 01

1 i b • * T U © i b r - CO Tt» 1 ©

4*J rH ca -o

—

*H

PH

^

vvcrknii 31 5G 13

sä to 'C O

e

Anmärkning. Uppdelningen å grovleksklasser är gjord endast efter diametern utan annan hänsyn till längden än att för rotstocken fordrats en mi-

t»

m

-c

100 M

-H TM

i

<

cT;

g3

i.-.

| r n cb uo i b cb cb c b

Summa 100 »

4=

bC »rf

.£ C fl *o

Hagmark 1*3 % Skogsägaregrupper: allm. skogar. 8 % bolatr riO »

rH

i*

eo co

M "~ ! H I > * H ^ C O O J C M - - ^ I H

U

§

eo TH

l i O CO CM 'CM T H ^ H

dt

U

fr-OCNHtCCOo© - ^ t^

*H • « D H n C 4 ( 9 d > «o | i n t ^ T * CO CM — ( H Ö CO

Eng. tum i topp

fl

t - t» trj c. <r. H I « | © H CM cb Tt* i b i b

CO

Bilaga I) 5.

196 co |

©

t-

Ji t

a ; -T

H

CO T > CO CM r H - H

t o »» o s I Q eo c - <ta 1 © rn

©

|

©

0 0 T * CO CM - H

en i i

X

o"

|

ÉH

|

-1

M

•n

•n

rf

CS

co

a

•?

|

iC

O

©

i»

•51

©

CO t ö

o

Hji

i©

ST5 ©

O»

o

rH

r H i-H

A

»O

c:

©

—' i—

1 i n CM t ^ i n cb c b * H © CD CO r - t

"fl

O

rrj

fl

4*1

+ J

5*

'rf © ©

CO

O

J5

TJ

O

1 O

o

«

>.*:

? I

en

s ;

I C

c b c o c b ö> » H r H c b © © CM © r H CC CO l O CO © TM r H r H t-

i -

iji

M

Ä

Tt

L-:

I CM t"- © CM Ttl CO c b 1 co c o r H © cn i n 00 Tti c o i n co — I H r H

©

ö Ti Å 8

- H " *

r H ©

CM CM

CM

Tfi

r-i i H

£.3 rf rf 1

1 M

H i O C 4 l - M t C O l O C O CM CM m

* H r H

1 04 ^ * J * CD CQ 0 0 CD H i o fr* ^ a o gt) « H c c »# n H «

4^

ca co

:o

co ©

—! c o ©

"rf

©

Tti

1 X t

© © ©

*

O

M

© (H

Ä

B

JJ

fl

©

I

C

4*1

1-.

O

O

W

D

-*•

eo

O »K

o

H H C I K C J I O

CS

t.

O

l>

4c

•W

IO

OJ

r-

l-

©

J)

©4

( S « C O O i C O N • J i i a H O C D r r H t - r H l O O ) Tji

1-

g

rH

r H

Ttl

rH

O

r H CO

JX»

O

CM i n o - H © CM i n i n »n ©

© •-

a

c

M

CO t *

Ol CM

HJ

r H

J5

w il

Cl

|

«

co »

CM ©

3 1

Tti

-N

l >

r H

CO ©

CM

i n c o cc

©

i d

C^

Tti

©

rH

rH

Ol

Ci

©

CO

CO CM © -TH c © r n t n © 1 - - r H CO © CM © i n © 0

•© DOl Ol

H

3%

OS

o<3 -

!—• r H r H

r H

©

©

©

CT

fr-

ja

l > t*- N

N

r H

r H r H

O

r H i-H

O

H

r

-

i

1> tO

O

C

J

C

C

O

i

Hfl>>M+

/ j

"

IH.TH

.

>

M

4-

•rf

©

^ M

O

—

O

- ^

T S

r^ CH

O 'H

CO

:

4*1

SJ

©

f-> bo

CM 0 0 - « l iT3

:3

in > i

fl ©

PH

CM Hl

T5 :o PH

M

rH

F

O

fl

orf

©

*H

E- - ^ t * bc , © : C

1 1

S

C . 0 0 CO CO " ^

T -

IH

0 M P<

o u

orf

«

bo

: o

©

Tti 1 1 CM 1

1 1 CD CO

:

:

„•

M

cä E a

$ fe - *

:0 fH M O C C <M 1 2 T f

_rf ^ H

CO

1 CO CD

bo

bO 4 = : 0

HS

T H

CÄ

^ ^t

s

0^ iO ~ -

r H

( 3 i n cc u CN» i r ;

8 I 1

^J

Hj

to

rf

©

rW

rf

1130 N

rH

r.

e*

rf -P

-q bf

3 J:

T t i TJI Tt<

'

bo

rf .2

PH

Pl

::

o

t|H

^^ 1

© c o ©

o CO

©

O f f l l 1-.CM 80

TH

>

» 1 <.

H!

CNÖi

l-H

i *

ft

8 S

T—

o

O

s

C D W C O N C O H i O N r H — ' CM H —< C M © O f C D C O © © G O i n i n w c D c O T t i o o c o * * h . H O C O c O C M h r H CM T t i O CO CM r H r H

_

-

©

©

CO

.TM

>

r; CC

TH

ao

ge i i

co

H

©

o

**

© C© CM

mcoGO r-co

c**N

§

CM t - - O Tti r H © r H © CO © T « r H Tji CM CM X ' r H CM

CO H

©

11 oc

C CM

o

©

Tti T H

co o

©

|

r-H

T t * C O C7i ©

c9

ÖB 11

H -r-l

t*r H

r»

CM © CD T j i r H © 1CO CD ! • - CO CO CC S S

1 »

TH

=.s t o fc0 'J2 A

|

rf

CO

CD

-j

"rf

©

CO © CO CO - H -HH CD I l > - T * © © C© © © 1 © c o Th c o co cc ©

1 1

M rf

©

L

— 0 5 T t i i n CD

fr»

v.' CO

c o T t i iH

0 0 T f i CM O CD CO r H CO T t i CO CO © CM i n T t i CO i H r H

ÉH

3 O

I

if

bo

^ 1

fl

S-2

o

J

o » T t i i n o o —H © c !

a c o

'

© T

1 1 1M i l

1 O

44 O

O

4*!

t^

4J

c

C

I o

7!

"C

tH

H

I » c t ^ »r: »ci »n ©

o

rf bo

a

i 0

j*

rH T t i t - -*H C D T H © CO 1 C O i > i - H T f TT" T t * r-l r H r-l r H

o»

orf

«**

r-

1 öo T H c b r n i n TU c b 1 t ^ c o - ? O C*J H H O I H N

fl

© I -

bc rH

rH

JH O

Ci

|

ås

c o c b c b c b CM CM

1 Ö CO Ö0 H Ö t - CM 1 I - i d o < s o c o CO r H CM t - H * O CO CO

rf bo

M

^

*<

Cl

©

fr-

co

•9

©

1 O

fl :^

4*ä

C_H

rf a 4*1

H

l b CO T H CO CM r H r H

.O

be or: Cl

-H 1 -

H

o S

!?•"

rf

4=

T

il O

1 2-5

cg

TI

c f

verkning av förråc

rH

U

DH

C-

CO 0 0 T H CO CM CM

! M

o "©

El

H

&

i • *

-M • » ca H

C9

M

11 1~ 05 11 11

1 5 0 02

1 or |

i O - *

ä5f

rf

i O

CC

*£

—( « O

fr-

cb

©

TO

-/J

© r ©

© r ©

4*)'

a rf fl

fl

bf

bo o £ r*l

cc hl

B bo

fcJ3r~4 O rf 4*1

ca o

^

i?" ; rH

"5

i n TH i n •* •

©

©

•=

©

i £

o s> bo:o

s 0^

:

S ^i

1 O H

CC

fb

rf

i S£ Tfl l er

£ a ^

t-.:o

a

fl

C0 'H-H

'S--

:c4

•*Jt

rfl

U

c

fH

U

1-

V H

C

fl rf :fl c?.

f-l

S

fl

C bo eä C • t : '.rf

- t

w :o c o : g t*

" ^

stockc nimilä m., fö Avd

© © O

5*

©

- H

H

grovel dietern

O, "M MS

0 0 T h CO CM H

I

Q

Avverknii

fr

O

o

•O

c

O

100 C © ©

M

1 3 ( N CO »T! iC

Zi

I

Upp elmng lekskli ser är dast fter

© —•*©• rf © < r

Bilaga D 6. « ©

fl

^

©

H->

©

co

1 © 30 l b CO Ö l Ö l

T*

©

B p

i

na

i n ©

O

ifl

C

[v -H

O

l©

—i co

—

en eo -4:

rH

TI

T*

rH

•*>

I CM © i b CO CM 03 Ol

T«

fr-

SI

CC

er;

CO

-

I1 © I > T J I CO CM T H

0*5

'£> i t t

3*

o

a :o -a * 1

co

*3

*H

©

O

3i

©

~H

cb

CO »ft CO l

fr-

fr-

©

u s u s *t- TJI

Ä

T*

T I * CM

o

c

cb

cb

©

O

©

rH rH

rn

CO © 0 0 i H CO r H

*H Tti TH

H"

CO fr- CD rH

CTH

4*1 M :©

"rf

©

© © ©

rf G

r

n

T*

Ci

CQ

M

h - 0 0 CD CM I - H

CO

H

CO

tt

C-

CM

©

iS o

to

I H CM cb ib cb

£

ds

i i O

M

i i *' cg

H

H

CC

-H

l£

CM © i b © TJI co © i n T N N u O C M H

ds

TJI

iO

IQ

©

lO

CO

©

j5

-2 rf rO M ©

fl fl -rj orf

o

a

HH

«

-H ©

rH «

rH

-fl

rf

CD

fr-

fr»

CM

' • T j i T-Ji -HH r j i O * © CM CO CM r H

© ©

CM © C - t - - © 1 - H CM O l r H r H

© O

CO t " - © TH " O CM © t*>- r n i . n . n ~~i T-t ^-i

C:? t*-

COM H * M O O 1 CO W O i C i O O I ^ C O C O C M t M C O

co x ©

O >o> ^t* i n c o r H CM ( M r H r H

© 00

© r H r H CO CM T t i 1 CO l O T H CM T t i CD

Tti »O

1 1

© t * - © ©

bo '

©

U

:o

5*

•

"

'rf © © ©

©

fr-

CO t -

CD

© © >

0 0 t—

GO

r H --J1 0 0 © © © T f © T t i CO t - rH H

CO O

51 Ci T*H

co i n © © © © | OJ © t*- t - CO © 1 CM CM »n Tji © rH © t— t>- TJI i n

oc

1 © © co r- o* I

H

*&

fr-

fl 4*1

»p

TJH

lp co Ol

fr-CM—ijlCNS-JcC

O

ibcMCMCMCMlb© CM CM CM CM

© ©

fr-COCDlCJOCOrH

6?

CO

•b r-- ob i b bi

©

r j i i > H H CO T K CM C - © T j i

rH © Ol

T"

na

H

~

© © rH

^

C5J

©

r H CM CM

©

>

ift

;

8 If-2

<N t o l o r - i

CM co 5P co t - iså o i

coco

J

- * - a i -en

t o »

:rf

s

-a

J>

fe

60 I-H

HH fcc . o

:c

3§ I g

rH

T J I CM co © r r H CM CM r H

©

ob t -

O T t i CO © l~ ' X I CO ( M C CD CO CO N i O i n © C M r H © X ) r H CM ©

CM

©

lO

uo

«« O C i —'

o

ä •#HH

<M —I i ~ CO CO CO

O o

CM

CO

fl

9 o H

I i JO O T i T"

= 5 o S -5-

rH

S^

o

o O

I | CO C T". >

os åj

; 5

^ fl o c o •*

T

c o i r ; .H

n

co in

.

6cp

-*<"

^.Ö

. 60 . • — na : o o

j1 JJ

o

«

n i - i co

. i ,

a

(N rH

CC

i i £0 O T V

CO

O rH G0 •rH CP

- -di co co

C 5 2

•H3

niTti

MCM

r* Tfi O ©1 4*1 1 tq •

© PI r~ CÄ

i p CP Tfj

60 H

rf 5

Areal Korskogsproduk- maltiv mark yta

t*- © TJI c o i n Tti 1 H C O O C O O C O i r H CD © © © CM © CM r H

© ©

> © CM T t i O T t i Tji t O r H r o O rH rH

T* rH

1 TJ. 4 * © CM CD **H

3 CO

O4*1

|

rf s a

H h

rt

Hl

-T

O

.TI

94 ©

01 CD CO r H O O r H CD r H CO CO rH

0*1

1 CM »H co © c b cb

1 cbr-- i b 1

O

r H C M i b CD c b

GO CO

1 Tti © 1 t -

io

IS C

»o

C J O O i O H t D © co co r j i ca CO

bf

r©

— ©

c-:

| © © Tji CO Tfi cb

O

io

|

O

ul

CM CM T f i ©

CM

rf fl CC 4*1 g rf rf

:rf

r H CM T j i

cb cb i >

O

H

©

*D -H

O

O

tH rf 4=

CO

CM c b i b

O

H © -H

W

cc

1 "Tji D - l b CO CM H 1 rH

o

H

ib

©

"w

©

«

eg TU i -

© ©

:rf

«

«

| cb cb i b cb ö i H

fl

•+">

«*

fr-

CM ©

r»

o

co —» m

_^

i H=

1. >

60 : 0

ej

to

HH,

M

t— o

•c?3 ^ ©

r sJ

!

•

J

o! — -r->

«M * ? © bD « fn be rf _ ö c P c-i t - -r? ,-fl

3 :rf ^O - ^

g

' 4*1 © * r i t i © P r^

c?

u

i

•«

198 Bilaga D 7. C-

"S _

O

ICJ

«

©

o © CM CM Tfi © © 05

CO

1 © 00 Tji CO CM r H • H CM

IS H» C © © O

rH

1 T . n oo c io c 01 | OJ © Tji CO CM rH ©

O

C ^

-

O

CS

9)

X

CN

O

K l

O

A

O

in

«|

CM © © © t-- r -

U S

©

<3

H-»

u

© ©

-B1 B?

:rf

»O

fr-

©

rH

CD CO

1 THO0©cbcM

£

1 H

bo orf

•O

Jc {-

»O

iA

©

©

O

©

CM CM © © ©

r H

t^ T

4 * 1 ***-

CM - i iQ H •** ö -r 1 © OO Tfi CO CM r H - r 1

r H

!

CM t^- T j i CM CM » H CM

*-'

1 Ia H

tO

CO

CO

r H

T J I

CM

CD

N

O

ca

fr-

C-.

-r

CM

-M

ifl

| o »i m © o oo ' r H CM i b CO © 5 0 O O O ifit o I H . | CM CM Tfi l b CD * 5

«

Tji Tji CO

©

p> <

o

1 1 ! 1 1:

M

(H .S

os

a 6

fl rf rf bo

4*1 U

fr-

O Tfi 0 4

©

H

C

O

H

C i?

i

n

W

iA

CO

ca

1 CMCM C M c b c O r H 1 C O © rH

a

i

+->

4*1 U : 0

"rf

JH"

5*

H «

CQ

(O M A

O !>• © © C D CM CO r H r H

©

O

O

CC

ITS » O

O

1 r n »b t*-- cb cb r-> CO © r H © 00 © © © CM

1 CM

P

© © © o © ©

T ^

rf

c;

orf

b

© *

© © ©

fl rf

O

A 00 «l X CO U es O oo CM -O CM CM ( N CM CTJ UO r-t en C M UTI CO t © TJ4

r-

rn

fri

n

P

CO

CO O i CO CS CM O

rH

CC

M ©

r( M 0 0 ö

OS

—

-H Tji C l

1 TJI CM

r H

CD

ca

co

co

rn

I »

©

CD © Tfi CO Tfi Tfi CM l — CM r H

00 3B Ol

rf

p 4*1

»O

ge

©

ca

V

i-*

CD

r H r H

O

i-N

»c?

1 c b h - cb c b -Hi

©

CM

Tji CM CM

©

rH

CM l-H

ca »o T I t - © -si 1 CD Tti rH © - H CO © © i n CM © © rH CM © CM rH

"rf fl

© ©

l**

1 1

P

S r©

—

s

© ©

f ©

r H CO CD CO

0 0 CO t - CD OS l C O 0 4 OO C O t - O S C» O C 5 T f CO CO H « N » rH 0 4 rH

r

rf

fl

bo O

C

zr,

© 4*1

:o

s*

I 1

o o

©

rrf

i >

1 -

rf

4*: j -

©

SE

© © CM © CM rH CM rH

CM

CM t -

i>- Tji CD

^

c

O

* -

H > ^ +

s

JH-

en

CO

© TJI

C © ©

fr-

C ^

o

TJI oo TJI co T J I

s

£

in © r H

CM

CM

C M r H

T— © © (*-• © t-- T h CO i n Tfi T j i T-H © 44

r H

CM CM

—i © C-" © CM ©

Tfi CM T «

r H

-

i—• •-•

r n

= |

-J-

^

>

- .

c/5

iB

£

S coco

1 '

!

CO CO H f T •

.

•

'a

fe

TiO

1 T >.

OB, t

a "t: o o

^

.

I

o

CM t ~ 00 CO CM

1 1

• -. :

i

_•

HH

• B •& .£P

3 fe1 &§•& C0O

ö T H

ST

rf 6 p fa

S c o c n ICO t- co -cfi TH :o

-C?,

«E £ **.„

o o r

a

—

fl

t - ^c CNI

H^

coco co

3 CM CM -eti

O

i i 00 a O T i " Y 0Q

H

Hb.

CC O

O

o TH

CM CTS fM C75 HH cMiCO

-*

»i

fr-

CO

fl

IS

©

r-J ©

-"fl* ©

CM

O O

TH

^

»

H

=

M

,

•• in I~COCM ,-H-CO -I-

o S

a d g 60 60 O

ä

rf rf

S -*

m

I CO

bo orf -v ^, P H • •g ro M " ^ 42 e -

<

oicb

a

|- cö

©

Tfi

CO

© ©

©

I I

o •*

CO

& eo

T.

1 O r

6C

IB o

P

5 rf ~

S

,~

bo

Tjl

er oc

" G l i H^H

w

CO

*

o

en

4*J

FH

s

CD

bl g '5 09

.£ 4-5 :o

M

CD

5 P H 1 0 5 (55 CO ! 1 1 . 5 CM CM | 1 1

4*1

hH CM TJI

i-H

CN

P p.

H

© f ä

-N

N

73 4*1

-a «

tCC' ICO o o CM CO CO O O N l H f N l I | ^ H i CM H CM t 1 1 a

r-

X

X

p ©

©

C M C M C M t - - L-CM C M CM - H

»

°

°b crf ^i

©

Ol

0 I1 4a

p o

i n

*

p,

fn" CO

CM

H d

—•

(--

© © r H CM co r-1 © © © © i n co I Tti cc © © r-- T H © CO t*- TJI Tji

T"

©

O

-J1 CM t— CO - n 00 1 CM 1 ^ - t i TJI © CO 1 TH 00 Tji O» CD rH I . Tfi rH 00 CO © CT

=H

"rf o

Tji

L - CO CO O CO © © r H

© © ©

'rf

9 -

©

H

ä1

'rf

rf

H

I-H,

Cl

P

o r«J

M H

oil-"

i »

©

4*1 rH

„

•3 1

er: to

-

CO

rH orf

O

CM

.

©

•-ö

CO C M

©

rf fl

r?"

© ©

O

r» r»

a

O S o -H O •5 ° °

S »

i

märkning. elningen å gi ser är gjord fter diamol nan hänsyn än att för 1 ken fordrats tfn rd av föl föl 6" och 8 vdr. ig för röt andra fe

43 H H

r n

l—•

T—

r.

-T,

4? rt

—1 r H

CM

tal gra tall gra bjö

E

L~~ C O © © r H © C M i-H

t~

I e b e b CM r n © - h CO O CD CO

i O - H

kogsag allm. bolag gods övrig

C rH

H

©

i*** 3-1

£ n3 ^ CO H •H c c i ; a

P

_ o

a -- H H Sg -S a

iI1I 1 - H

^

—

i» a a

jS

199 Bilaga I) 8. •*> "-"•>

—

©

H-a

fl!

ia

O ©

© © O

S*

HB

O

CB

—

CM

H

O

N

| r-H. bb Tti cb CM

O

O M PH

ca

T"

1 CM t ^ T f i CM 'Öl r H 1 CM

JH

O

•*

M

H

"t*

•*

H

©

-rfi

t

1 © CO T*1 CM CM r^H 1 CM Ifl

a

«

TH o o vn o o O CM CM H l UTI O

00 ©

©

fr-

©

CM

T(i

o

1 © 0 0 T j i CO CM r H 1 CM

Tti

co iO CM ca © T j i i > r ) 1 CM C l CM

-r

T—

i -

-H

io

m

en rn

-*

©

T»

CO

-ej,

T H

^J1

r^H

t -

CO

rH

CD

rH

UTJ

rH

rH cn co i o

CM

oi

en T »

ca

I

<N rn

TJI OO TJI © 00 © ©

T *

© ia n*; »a © CM CM TJI i n ©

o ©

fr» <*

©

O

©

T H CM i b

ca ©

©

cb cb

| CM CM cb © ib ob

[ M I M * 00 © T" CO © Ti

-i

i

co t - oo un c i »O CM Hl i-, CD OO O

M 35

-H rH

©

Ol ©

CD

Tfi

0)

•*

cb « co i- cb cb cb CO CM

fr-

••

=Q

fl H :ca

CO

rH

'

CM

©

©

CM

a CC

'5

©

©

iO

| H cb -ri* co cb cb O l

rf

©

©

]

4=

r-1

O

•fl

O

03 © i n c o i n

© [

© © ©

S*

H

-T

CD

»

co m <a oo

1 ©©©©©©

"in" :3

rH

a O

CM O O T j i rH

TT ©

HI

ca

o

T*

SO

fr-

O

©

—

r-H c-

[ ^ H i b CM c b c b © * CM r H 3 0 r H CM r H r H CO CM CM r H r H

iO

—1 © O CO i n r H r H CM CM r H CM

p ©

OJ T» CD rH

—,

•rH i b © » b © t - 0 0 CD CO © rH © CM ©

oe O1! O"!

M

t CM -^H , b © © © To 1 o oo © o s © i>. © Ol © T j i CM CO

H

©

rH

I

CN oi so T" ca -H«TJ1 0 © ^ -

O ©

' 00 CO CO © © r n CM © TJI

r-

CO e>i

l-H

©

i-H

1 1

4CJ

rf

rH

c£

rf bo

C

O

H

4*1 H :0

cg

© •4*)

r H

rf 6

"a O O TH

i*

^ a?

© © t~- ©

rHCM

©

rH

-i oi;10

44 CO © I © © I CM CM i

I I

i COCO

i

.c

i J

T

^C a

i

T T

I I

: J M te c^ a

:o

•3

i

g

COCO T

lOicl I CO CO I

© ©

r~ o m

©

K O M

©

T

T

< *c^'•a ar^ :a a:: o•£'fn 5

-*

.2 fe HS fe -ffÄ C55

i ' i i ' i

HH

to

6o 'S1 JO

H

K

I©

CM T p t > ©

rH

i >n T T © co CM © 1 CM t - C M © T j i © T J I © t - Tji i n

©

©

©

T j i CO C * CD

©

H» CO

Ti

©

IC

CO

©

8 X

O

g — © © © © o «H c o ät) © cb TJI © r j - b r n ^ H CM CM r H

Tti

©

•51

CD

H © rH

+ ä

=

r-H

T T

a o v O

'ä M

(55 —I O H O CO

en

60°a „ o o ' 5 1 CM T ib

© ©

£ 5

( D r - N

[>

CO -^

•<

CM c b Tfi

é>

i i SP ©T f

•*

X> I ~-p

to

O

FH

co

cb

© CO © © T j i f r H r H C M CM r H

T f i CM ©

T *

t»

CM l r ^ T j i i-H

t - c c ; ta i o o o l O H H H H i > H CM CM CM CM

CD ©

c

T H

1-

- H

ia O +-"• n

r H

O © © © © © 1 r H t— T j i C - T f i t~-

-*

Ålilcrskhiss

•rf O

rH

s 3 S -=" ~

o o

1 63

l ©

i

3 4*)

rH

rH © CM © 00 CM 1 © © —' © C O ©

jrf

rH

M

© 1 .-•»

I H

o p

r H

T j i —H 0 0 CD © © 1 CM 0 0 CM © i — CM 1 © CM© O 1>

'?

r-J orf

© CM i—i © co TJI © Of © © rH rHCM

co rH r - co t - os 1 O) H N O CD Tt< 1 t - CO CM m O O H O) t - « t 0

i

4*i

o

O CO CM M I N T

!»««, O

C

:0

.

,M

-5 "C a"— °

00 g <2 '63

» H I

O O t-a bo:©

•ii:. la

a

200 Bilaga D 9. CO fr- 3$ i H

CC

c b i > TJI cb CM

T"

T*I

O

CM CO CO CO

T

(M CO CO fr] O

C»

T J I cb T *

cb CM

»b

o © © KS iO CM TJ, i n TJI T H

•rj.

r— ca co

CO

© C i,-. C m C M © © t - IT-

»O

©

oo

T r l i ^ - *

I

CO T I

-S t

kb

CO

1 ^ - 0 0 T f i CO CM

Tf*.

ift

rH

CMrH

a J5

o

O

it

O

©

T

1CM© © r ^

T*

I",

©

fri

o

»o

©

c

C

*c

©

vT- T j i CM H

Tji

r H CM ©

©

©

rH

©

TI

rH

ta

iO

•;

T*

C> 1-1

©

r H CO T j i TJI T j i

O*]

M I •'• l I *

eo fr- fr- CM fr« H l O H UO CO l " - • # I s * T j i r H t - t - CO I H

CO

©

rH

CD O C5 0 0 I s i Q Tjt CO CO N ta r - T J I

t-

o

CN CO CO

51 © 5» *o ©

Ol

CO C l

CJ ©

©

rH

fr-

OO CO O

©

CM © © r j i

o O

TT 1—l

co HT; IN

IN

H

CM

rH © CM r H

O

H

CO — H

I

O

O

oo

CC CM

r~

CM

ca co c« eo T I

to

CO CO ^ © CM X © ©

c b CD © l*CM

GO Tt* ©

o

fri

to

cs

eo

©

Tji c b c b TJI

©

T r - T T C O CC r^ O T C/D Cg

CM

ca

co CM CM rH i n CM CM r H

O K - i O

1(5

CMCOCM

CS

O. O

CP

cc ro cr. m

O

t»

1-1

-T

T

O

n Ö .H j ,

a

OH"

PH

S CO O 0 4 CO CO C© Tt* C * O * r H

Ol C©

CO O) O b

lO

O

CM

TJI

CM

CO

T f i CO ! © T J 1 ' rH H I M

c—

rC0

i 1

1 1

H © CO

g

fssrsi I I

oeS

© ©

E CO CO

r n c o c o r*CM © t— CM CO © -c* " *

CM ©

TJI TJI

TJI

rf

io

rH ©

. CO ©

T j i T-H

TJI

rH

i n co co O O - i co co

oi r*-

© © rH © CM CM r H

»O iO

© W © r H CO CO — i CO O l © © © © © © TJI r-. C D ©

lO © D-

=

rf

*

be S

:=*

I ill

'r

bo i o * t o

bil 4=

I 8

:o

Ol

© CD CM co c o

r»

CO © CD CD © Tti © - H O 0 0

Tji ©

© © TJI CM »o m

fr-

fr-

r-

te s ©

SH CO CO

6o a

c

fi H enl i :

HH

I

l fO i CO

a 02

•o o r - T H

©

&

rf

O

©

T

i I 5? O T |-

fri

a =

• . i co

a J«l

%t s

* - - © © r^ © © co rH t - o c o >n

CM

r H r H O? r H

CO

»o

T

O

e &J

2» - .

GO

rn in © co © © co

ja

1 .5 *-> M ~

00 O

O

CB

M

W

M

• 60 i — -a 60_^C O O o a HC: 6O : O H

^

£

.ra

•*f

;

T =--

S>1

«

o

©

5 : a £ -a: :o

—

201 Bilaga D 10. co ca © © oo I © t~- Tfi CO - H

© — rf

l-fl

-ci

M

-ti

© C M C M i b

rt

B

iO C

© »C O CM © ©

W

©

TJI

IQ © ©Tti

TH

© -M

Tillväxtprocent

**i

O ffi M « 1 1 i b ob i b c b rH 1 rH

:©

P © © O u PH

I-? O

CO O fr- O

m m ©

©

1 © 0 0 Th CO CM 1-^

H-

| TH CMCD

r-

HI T I eo co frH N H i C K J H CM

ICJ

"A *H

|

©

O CO fr- rH »O Cl r H © T j i -rji CO C5

JO © •-o*

rf rf V,

II M I *

fri co ca m »c

© co m oo m H C C O H H

.bo 03

"E O 4*S

CO r o Tf CO ©

"rf

rH to

© © ©

1 © < © © TJI T j i 1 r Hfr>-CO © r H r-H r^i

|rf

1 H 1

fe Ö H TÖ

1 T H f - - CD l C r H © CM CM

rH I l 1 O rH

TJI CO t - T j i Ö ^ H M I O • * W t - ira rH i-l t - t * H O» r H i-t

co © TJI CM ri TJI i n co Tti co 1 © Tti © frrH

fl rf bO i> O

i

H

»ti

*rt

M

Ö

rf E P

THCM TJI . n co i r*-» o i c o i - - r H 1 rHQO r H t -

O O

CM CM CM

—<

r H © © © © 1 CO © CO CO © 1 © © © O © © c o i n TJI

O

00 CM C© TJI CO 1 CO TJI T f i © TJI

1 i n i n co cc t— E-

T t i CO CO r H rH -H fr- fr- C- fri CS

3 -0

^

© *b cb cb cb cb

c^

© i b t"*-- <M T t i © T H - H CM CM r H

"g

- H CO T f i © © © C O H C i C U i > 0 o : TJI T I . o CM © r H CM CM r H

CM 0 ( 0 1 r H

yr1 5 - H

ge

© © o ©

© —i

co t*- -H © © i n -rji © rH TH

eo © TU

O) M M

IC

h- ©

00 Tt* H

OO

co © fr> o

O

© i > TJI cb ob

É

©

r - T H Tti r H T j i CO

"

- I -1

CM TH

i© CO

rn'

-a .5

© 1-

©

T-T © TH T

>

c-cocn

O

CM C O C O [ r H CD I CM H TH

©

T

CM

a g COCO T T oo • C • • • •

COCO

T

T

T

r O

=

a

=

a

.g •

HW-1

S

60 5

60 S

fH-f*1

rf 4*1

1 *= < bO.t O +J bl to

4*1

CC IC © t—

m

o

cc

os 1-

CO

CO © CM T

?! ©

o

.cc -T 8fS

iO

H

M rH

iO CM

-*'Q

-A ' «

© ©

O l r i »

C

CM T

i b

=

© fH

o

cs - ^ . n

§ I I CO

I

|PS 5-

©

T ~ T CO

o

CM CO

O T

-co CC

T^

) l O - O CO I T H — O

t— CJ

fl-

TH

t,

© © TH

g "2

B :C 61 « 2 « ! T T H< 5 •g ^ äc :c i Ti - "TCf.rH C m

fl

- O r - :e* HH " " t

1J

©

:

5 m •

r-

_, -a g, bX)_|o rf= rOO Cbi :c

CO

•å

,S

I-i

M

-"

(O O

fl

_ ©

© :ri j o '

©

CD

--<1 __ n r i

P

P

a

^>

tH tH 4 i *

©

^

T

r>0

a 00

fH HH

SP o £ 4*i

rf

H

dl

O £

60 I Sg

c»

§

S. t

"5 E. ***! H

CM

. in i c n

ro*

i»

-3

H

JH

O

Ii

CO C9 00

fr- r o r H © i n T j i © CO ©

rf e s

tH O ^O* P

M <i2 00 © 44

C» »

cb cb b i ©

CM © co i n © r H © CO O l r-i

o rH © ©

—

© ao CO - * frt fri T t " © © c b © TH »O © © CO l— CO O l © © © i-H W

orf

f-J e©

1 i > TJI i b © c b 1 CO t - © r H

rf

|

r£

ift

co

:rf

M

©

»t?, r- ca co © t M Tt" " O i H O CO r H CO CM 0 1 CD O O <H

g 4*1 H

©

Tji

CM CM © i b

CO i r . co co CO 1 oo T-H cb cb .-i T 1 O O t * t M i-H CM © C J "-O CO ©

«

P

»b

© r--

o

rH tH 4? "

K ! i f ) »C O

CM CM i b

rH CO rH ©

r1

H

O

O

1 Tji 00 Tt* CO CM 1 i-H

r-

202 Bilaga D11. 1*3 _

OO

CO I'M

J ©

*S3

00 C5

t * - TJI CM r H

O

K l CO i O CO

0 M9

>n vo m

01 H

Tf

CM CO TJI TJI TJI

-t-

»n -H —

0 Tt-

»c ©

Ki

T H r - T j i co CM

CM O J i O N

t >

N

O

1-

©

j CO b - T j i CM 0 1

T *

tH

J

NN-cJicjilH O

W

|

©

c b c b c b co

O

ra

©

Hl

P © © O t-.

O

t* :rf

(3"

CO » O

r H O»

1 CO t > TJI CO 1

_ ,

I

© CJ

©

p

TI

©

t0

rH

u

f

•?

3)

|

©

m

Cl

i-Hcbcb j>.

©

CD 01

•"

tH ©

tH rf

PH 4 = O

A o o CO fH CD

3 dä H *

*o

I

i

4* H

rf

co

rO

rf

h

•p°

© T".

4*! 7

tH

CH

|

© © ©

P

rf 6

bo rH

.

~

u

©

rH 4=

rf tH

J

© TH

p

'C O

11 T T

CO H

iO • » t -

»3

rH © ©

C O © CM r H CO CO rH

© © $ ]

O

9 1 9 , O)

T—

M -*

£

tH

S

M

CO

e — t*

CM CO - > O» f Tjl r H ^ ^ 1 |r~J r ^ 0 Tfi 0 © © © C M

0 CD O

? ! c - eo T>

^H Ä Ol

CO 0 0 © © r H © - H CO ©

OC 0O luO

—

CO TO

© C C CM r H

©

CM CM CO TM T H 1 cr. 0 CM o oi 1 © © TJI CO r H CM r H r H

© © in

cc

0 0 H

©

CM CM r H CO © © IOI it- I ] I CM rH rH 1

©

- H © CO i * - CO I I s - T H IO CM r H i r H CO © CM CM TJI O © r H

H

CD O

i J a a -H-

©

T

fl-*

^

lÄ

«=

:C

bc

4C?:c

r.

I I Tfi TT

I Tji

—

rf

ro

:o

rf

r"

5 6 3 Si*?:S

I 8

© H-.

I 00

©

T P

: : .. HH

TJI TJI

: :

T—

T CO

t-~

O

*Ä

I 8

=a

T H H

CO

©

E'WC-1 S

CC

^

eo «

T

O

s

s CJ

•*

T—

h

o

t - eo

H

r - c b ob TJI © c b r H - H CM CM r H

5 T

9 I I I =S O T ]"

CbC P C H P D O

SÄ

O * © T H a d CD t-- © © h - © CO r H T j i 0 0 r - i CM © THH ^ H I - H

a ~ ^i .X co

S

1 T

i

CO

©

00 S

c

J""3.

ICO;

•g

g

» :

;

a

h

,= ^

HS ©

•

:

P '

01 X TH a

rtM23> +

I I S © T

r— t» t> rH ©

cfl cb •

T

eo

C

co eo

TH

t" T

cc i b i b i b »b CM O l CM CM r H

ta

13 43

CD 0 C

£

I I

I

SS

ö S a C g , " HH

H

rH co

© © TJI O l © 1 ' H © CM CM CO 1 © © I-- t - Tji 1>CM © ©

CD

M

©

TJI r*- 0

00 OQ t— THH

Is 3-ä

|

*

(MHi*M

CM cc ; © r - - I i CM rH rH i

TH

l

3 M

K*

H C M

O

O

- O Ö H ^ X 1 CD CM CM O CS 1 0 0 CD t - T j i 1 » H t N e o n i « CO CM r H

tH

o

rn © m © C O l > © CM r H © T j i CO

CO

ob

r* ©

rf

S

»o

CO T t i © © r H TJI J > . T-H CD T-i r H

se

cS

«c. t - CJ> T"

o b r n J o © CD r H CM CD © CM © CM r H

~-

©

C3

<

O

I

rf • rf Jfa

CO

-r* co ©

c—

b

Ba

i

i b T j i ^ CM ÖS ua eo co ur» « # r H CM ©

PH

s

rQ

H-^

t»

i b Öl Ö CM I r H H * 0 0 0 0 CM CM CO T j i CO CO r H ,-H

r H CO © C M ©

(rf g

4*!

1 * CM CO OO >R CX

© CJ

o

*7H

rn

r-.

ö P

CS

in

Öl

1 © CM ö CM 0 0 H O O C O i > r H ^ n © CM r H

> >

*o ©

n

O

t* CD

:cS

CO < H

©

I bi 01 © ib ob

CO

©

'3

j>

Tf

CC

C

CO CO 00 © rH

"rf

:S

:rfM >

ffl

C9

1 CM t * - CO T j i c b r H r H t— TJI CM rH r H

0 P P

O

«M

rf

bo

O

§ a CC

C3

-O

boZZ

*-*

I "

C5

kJ

u-

M

H-1

r2

o

o

>

^ gd 4*1

i

i#J|

P

C

o

£ :rt :© <-J

P

tH

tH

Bilaga B 12. T j ©

j

rf". H-"

Tillväxtprocent

Bj. 1 Ii. 1 ö.

a

t -

co

»

"

ai

Cc

t -

cc

o

l -

»3

t1-

Tfi

CO

r H

T

©

CM TJI o

©

Tji

eo

CM

rH

CO

9)

.

"c ©

r

O

GG

CD

:•

-~

.o

rH

.'o

t-

r-

=1

| © o b i b c b CM

©

©

t-

91 T.

i-

—

»P

©

._,

.

«>1

<

O

O

X

CM

t *

A

CS

H

CO

T H

CO

CM

Öl Cl

H

»o co eo CM co

O CD CO CO r H CO

Tji © CO T j * t - CM

CO t rH

©

r-

<M

TM

-*

t -

CO

©

rH

©

CO

i

t-

rf bo

eo

©

t-

T *

©

©

r H

O l CD 0 0 TJI [ - » T j i

TJI Tji

©0

I

1 J

t-

t.o

©

T—

©

©

C

CO

CD

M

vn

-*

*-

<M

rH

CO

CO

Tji

^H

i O

r H

CD

C D

t >

1 CO

CC T T * T t * CM O *

t -

CO

«o

1 T f

H

Tji TJI

CM

O

CM CM 0 0

©

CM

-fr

rf :rf

T

M

rc-: 4 =

CM

04 T J I CO 0 0 O CM © rH CM

rf |

i 4*1 O

«HC

© -a

© o

1 1

irt t - CD O i Tt» T J * C O O l t - © TJI r H

CO O «

rH rH

CD CO rH

CA

CO CO CO C D

TJI

I

CO © CD r H

CM © ©

rH

i-H

T-H

t—|

T

CM © CO TJI 03 1 CMCD © © © 1 CO ^H 00 co CM H CM

l -

- H

h O H lC H I £-*• O» © -H © l Tji © © CO 03 03

•+H

t: 0

© © ©

E

- H

tH

©

CD ©

, 3 jrf

©

©

j

"rf

1 O l © CO r H

An-al sko^sprotluktiv mark •

CO

o*5 *-**

^

3)

«

ö°

•

tH ©

m bC S3

© i O CM

co

cb H

H H

CM

i)

ö

CM

»CC »CC C O

CM

lCC C O

CC l O

i O

P

t -

T

CM CO

M

T-H

T

CM

H

T ©

T © O

»O

1-i

© © r H

I

T j i TJI

Tji

TJI

o

-»-I

o

"

^ 00 © O-» ° £ CM © CM E

a

©

o

© ©

en © ©

i n co ©

©

CM C M T J I

CZ> T-H

i ©

4*1 © c o

^

^ «

fe< —' s

;• ©

4*

I

rf

1 S

H

i T T : ©

§ ^

T

a

' -M t o : o 'C

s

i

© CO 1

r ?1

PH

hr p 5 r H r H CO J4 C M © C M

< _

H*

i n

CMOHI

in

to«a c S

S i H

» => ? n o c o

a i2

i S?

rf

i

|

on

© T j i

Tji

a

•

0 0 ©

trf

u

tc

.

rf % &

—00 s

1—1

rf P

b o © CS rf 4*1

fe

rf

i*<$f O 43

O fcb 0 : O

«

rö

rf

= »

t-

H

C0T

1 1 J? © T l

|

©

i

P H

P ©

tH ©

^1 -1 g Csj

P

TJ

:rf

73 co i f

K S

H 3

H» O

P :rf

*~ -u

TJ

•-i M o

orf

.

T

?r

f3

>

^

©

t -

& .

s T-t

O

o O

t*-TJ1

I

tH

CO

P H

-P

. o r~ to c "P

t-H

bC rf H§ H2

T *

£

©

rf

*•**,,

© © rH

O O P H

© .n

©

: 0

—

tH

-*-

l

r H CM Tfi CM r H Tfi

CM

to

rf cz bC -3 bD 43 o

r H

P

| CJ

S jj

-5 U

+ a -^ ^ *-i E: 2 > ccs

ao

!-• ©

—« © C O CM T H

P?

•i? rf Orf

»O 1-H

|

CM

P

O

r-H.

r H

CO

FH

tH

ro

CM

©

©

4*1

T i-H

©

©

2 s

»O

O

fc

O

be

1-1

135 CC

:rf T".

© ©

O

CJC

©

CO

-O

cc

co M

'O

©

CO © OJ ©

IH

CO ©

r H

O

iTi

CO ©

t**- r - © r H

1 O

cb CO

C-l

BH

FH

CM

0 0 © C O CM

TJ

r-

§

CC

1 CM CM

r H

M I M I

J#

CO

1 ob © ©

•^

T H

Tfi r H

M O r t O i > © o © ©

C-.

CM

- *

© ©

ig

CD

©

'-<P35>

en

o<;

.-c

i CM © -«« r - © 1 CO © CO © CM

rf

O

rf

£ «

S

3 G

r>*

P

o

o

CM

s

—t

© CM

tv: JH"

—i

©

TJI CO

•O

©

Tji Tji

©

i -

© © © ©

j!

cTji

O»

t »

•1 m r H

Hi

1 cb © cc öo cb

i—i

» ^

u

C.

(M »O

Ol

T>

c;

CD CM C O

CS

S O

O Tji

•Ol

-5

0 1

t-

»

O t -

to

5 1

CJ

O CO

PM

©

01 MIM

T—

M

T *

j

1 tH

|

t-

C5

o

M

CM c b cb

«9

©

s,

Ci

|

tä

9 H

orf

O

in

"rf

»O

K3

U"S

©

<

©

TJI

CO

! -^

^ t-

orf

rf E

.

«M

^

irj

K)

•

P

tH

©

©

<-•

:C

| |

©

CS

1 cb ob © do i>1 co © o o

rf

©

1 CM c b © © ~ o o c: o ÖJcbcb t-t>-

el 4*1 r"

O l

© © ©

Tt* Tti

I

i—i CM ©

h ©

r «

T

M

T*

1 © < © © H rH 1 © t - © CM

tH © H

©

Ä

T

a

i

© -

tr

HP

CC

:rf

O

*H

1 O

©

W

* 0

4*1

J3

.-. J

CM

=3

rf

J

1 Öj

i

C

«

i © r » TJI é*

te

ta

IN

CJ>

C M l > - TJI C M r H

1 G.

O]

i?

T

1 TP i ^ -rji CO 03

O

1 K

©

I TJI o b i b c b rH

Medel si

i

g i i M _g

T T - - C 3 K ca

o do

-2 ä2 °S | g «

" rf •S & § Ä s "2 P

S

=2 1 i c b

wija -0

1 » rf T3 JO ^3 ( 2 ^ » P bo •I § rf a 1 å H-S s -a p «s

«

p

C

JA -P

204 Bilaga |

M

T

i1

:o

©

©

c

rH

©

CO CM

T H

H

T

U3

co P"

CM C-

©

kn r^

m

T

C!

T

CJ

no

CC

©

oc

l »

r~ ©

r H

1(9

- H

I

1 PH

1 C-H

CO

H-3

rf

P

*•

--

rf

g

*-*

p

« O

©

tH

i

i

i

I

1 co

CC

I 1

© ©

S

•O

0-1

CM i(9

Tfi

co

m

1 CO

Cl iO

T

BJ io

CM 1(9

—1

T CO

CO

m

T-H

SJ

1 SI

IS

•5

GO pH

er

**

1 TH

£N

r- " i © 1>

CD O

co

T T

N T

r H

'O

O

t"

© CM

CD

no

Cl

CM

CM

—1

O c:.'

r>i

r H

Cl

05 CM

t** pH

t H

i-.

— aa

O

.c.

—"

>0 CM

i—i

1 TH

o >o

119 CM

© T

El.

„

D-

i