Betänkande angående gottgörelse åt statsverket och de sportelberättigade i händelse av inteckningsförnyelsernas avskaffande m. m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1933:24

JUSTITIEDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE

GOTTGÖRELSE ÅT STATSVERKET OCH DE SPORTELBERÄTTIGADE I HÄNDELSE AV INTECKNINGSFÖRNYELSERNAS AVSKAFFANDE M. M. AVGIVET

AV

INOM JUSTITIEDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 1 9

3 3

Statens offentliga utredningar Kronologisk

1. Lagberedningens förslag angående vissa internationella rättsförhållanden. 4. Förslag till konvention m e l l a n Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge angående k o n k u r s , m. m. Norstedt. 88 s. J u . 2. Betänkande m e d förslag angående åtgärder för ett bättre utnyttjande av landets skogstillgångar. Beckman. 215 s. J o . 3. Skatteutjämningsberedningen 2. 1. De k o m m u n a l a förvaltningsuppgifternas finansiering. in. m. i vissa främmande länder. 2. Den n u v a r a n d e fördelningen m e l l a n staten och k o m m u n e r n a av utgifterna för de k o m m u n a l a förvaltningsbestyren i Sverige. 3. De svenska k o m m u n a l f ö r b u n d e n . Norstedt, vj, 88 s. F i . 4. Skatteutjämningsberedningen. 3. P r i n c i p b e t ä n k a n d e med förslag till s k a l t e u t j ä m n a n d e åtgärder genom överflyttning till staten eller till större k o m m u n a l a u t d e b i t e r i n g s o m r å d e n av kostnader för k o m m u n a l a förvaltningsuppgifter. Norstedt. (2), 344 s. F i . 5. Utredning och förslag rörande å t g ä r d e r för beredande av ökade möjligheter att indraga lärartjänster vid folkskoleväsendet. Norstedt. 19 s. E . 6. Brott m o t politiska rättigheter. Brott m o t allmän o r d n i n g och frid. F ö r b e r e d a n d e u t k a s t till strafflag. Speciella delen. 11. Av J. C. W. Thyrén. Lund, Berling. 297 s. J u . 7. Betänkande ined förslag angående v a r n i n g s m ä r k e n och säkerhetsanordningar vid korsningar i s a m m a plan mellan järnväg och väg m. m. Idun. 99 s. K. 8. Betänkande beträffande vattenfallsstyrelsens taxor för elektrisk kraft till a b o n n e n t e r på landsbygden. I d u n . 148 s. K. 9. Betänkande m e d förslag till lag o m rätt att m e d motorfordon befara enskild väg m. m. Idun. 24 s. K. 10. Förslag m e d b e t ä n k a n d e rörande det akademiska befordringsväsendet och prokanslersinstitutionen. Norstedt. 210 s. E . 11. Betänkande m e d förslag till organisation av det frivilliga skydds- och hjälparbetet beträffande frigivna fångar. Marcus. 168 s. J u .

förteckning

12. J o r d b r u k s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e n . 9. B e t ä n k a n d e angående p r o d u k t i o n s - och avsättningsförhållandena för s l a k t d j u r samt kött och fläsk. Beckman 251 s. J o . 13. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e statsinlösen av Ostkustbanan och Uppsala—Gävle j ä r n v ä g . Beckman, vj, 42 s. K . 14. U n d e r s ö k n i n g r ö r a n d e behovet av en u t v i d g n i n g av bostadsstatistiken j ä m t e vissa d ä r m e d förbundna bostadspolitiska frågor. Marcus. I l l s. F i . 15. U l r e d n i n g och förslag angående i m p o r t m o n o p o l på kaffe. Marcus. 50 s. F i . 16. A u t o m a t i s e r i n g av telefonnätet på Sveriges landsbygd. Göteborg, Eländer. 58 s. K. 17. Berättelse över Statens s p a n n m å l s n ä m n d s v e r k s a m het ni. m. u n d e r år 1932. Marcus. 126 s. J o . 18. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående ä n d r a d e b e s t ä m m e l s e r om mjölkavgifters u p p t a g a n d e och användning. Marcus. 62 s. J o . 19. U n d e r s ö k n i n g av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden enligt b e r e d n i n g s n ä m n d e r n a s förslag vid 1933 års a l l m ä n n a fastighetstaxering. Haeggström. 66 s. F i . 20. U t r e d n i n g r ö r a n d e k o s t n a d e r n a för vissa genom statens a r b e t s l ö s h e t s k o m m i s s i o n utförda a r b e t e n i jämförelse m e d k o s t n a d e r n a för m o t s v a r a n d e a n n a n o r d n i n g utförda a r b e t e n m. m. Norstedt. 50 s. S. 21. U t r e d n i n g och förslag r ö r a n d e g r u n d e r och förfaringssätt för d y r o r t s g r u p p e r i n g s a r b e t e t ävensom r ö r a n d e i s a m b a n d därmecl stående frågor. Hseggs t r ö m . 165 s. F i . 22. Förslag till lag o m sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller av a n n a n r u b b n i n g av själsverksamb e t e n l i d a n d e personer. Marcus. 97 s. J u . 23. Yttrande och förslag angående revision av gällande förordningar o m k o m m u n a l s t y r e l s e i Stockholm m. m. Beckman. 95 s. S. 24. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e gottgörelse åt statsverket och de s p o r t e l b e r ä t t i g a d e i händelse av inteckningsförnyelsernäs avskaffande m. m. Marcus. 32 s. J u .

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsehokstäverna till det d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet, J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e ano r d n i n g Cnr 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag med enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 3 3 : 2 4 JUSTITIEDEPARTEMENTET

BETANKANDE ANGÅENDE

GOTTGÖRELSE ÅT STATSVERKET OCH DE SPORTELBERÄTTIGADE I HÄNDELSE AV INTECKNINGSFÖRNYELSERNAS AVSKAFFANDE M. M. A V G I V E T AV

INOM JUSTITIEDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STOCKHOLM

1933 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Ä* B %

Till Herr

Statsrådet

och Chefen

för Kungl.

Justitiedepartementet.

Sedan riksdagen i skrivelse den 12 maj 1932 anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till bestämmelser om inteckningsförnyelsernas avskaffande, har H e r r Statsrådet, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande, den 28 april 1933 tillkallat undertecknade att såsom sakkunniga inom departementet utreda frågan om den reglering av lösen- och stämpelberäkningen, som må anses erforderlig i fall av inteckningsförnyelsernas avskaffande. Vid utredningen hava vi bit r ä t t s av hovrättsassessorn E i n a r Anderberg, som tjänstgör å departementets lagavdelning. Till fullgörande av v å r t uppdrag få vi härmed överlämna betänkande med förslag till gottgörelse åt de sportelberättigade jämte förslag till 1) förordning om ändrad lydelse av 8 och 17 §§ förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften och 2) kungörelse om ändrad lydelse av §§ 3 och 10 förordningen den 7 december 1883 (nr 64) angående expeditionslösen. Stockholm den 19 augusti 1933.

SVEN BELLINDER.

JAKOB PETTERSSON.

Avskaffandet av inteckningsförnyelserna är, såsom första lagutskottet inledning vid 1932 års riksdag framhållit (uti. nr 32), förenat med vissa svårigheter av ekonomisk natur, vilka måste övervinnas, därest denna reform skall kunna genomföras. De expeditionsavgifter, vilka i form av lösen och stämpel u t t a g a s i förnyelseärenden, uppgå nämligen till avsevärda belopp, och de intressen, som komma att beröras av dessa avgifters bortfallande, k u n n a givetvis icke lämnas obeaktade. Ifrågavarande reform får särskilt genomgripande betydelse för avlöningsförhållandena vid underdomstolarna. Det avlöningssystem, som för n ä r v a r a n d e tillämpas för befattningshavarna vid dessa domstolar, är i stor u t s t r ä c k n i n g g r u n d a t på sportler. J ä m t e den från stat eller kommun utgående, i flertalet fall till relativt lågt belopp bestämda fasta avlöningen å t n j u t a befattningshavarna inkomst genom den lösen, som den rättssökande allmänheten har att erlägga för rättens och domarens expeditioner. I omförmälda sportelsystem kan den för förnyelserna utgående lösen sägas utgöra en hörnsten. Denna lösen uppgår i regel till förhållandevis mycket betydande belopp, och exempel saknas ej på att en befattningshavare till väsentlig del avlönas genom inkomsten av förnyelserna. H ä r t i l l kommer, att nämnda inkomst, i motsats till övriga sportler, utmärkes av en jämförelsevis hög grad av stabilitet. Den ä r icke i samma utsträckning som övriga sportler underkastad förändringar på grund av tillfälliga konjunkturväxlingar och kan därför någorlunda tillförlitligt i förväg beräknas. Förnyelserna bereda sålunda domaren en t r y g g och fast inkomst. E n åtgärd, varigenom de med förnyelserna förenade sportlerna borttagas, innebär följaktligen ett kraftigt ingrepp i befattningshavarnas ekonomi. Någon meningsskiljaktighet torde ej heller r å d a därom, att en dylik åtgärd ej bör komma, till stånd u t a n att" samtidigt de sportelberättigade beredes en rättvis gottgörelse. H u r u v i d a grunden för en sådan gottgörelse bör sökas i billighet eller i en staten åvilande skyldighet, torde vid sådant förhållande kunna lämnas öppet. I vissa städer, däribland n å g r a av de största, råder numera efter genomförda löneregleringar den ordningen, att befattningshavarna uteslutande u p p b ä r a fast avlöning, under det a t t inflytande expeditionslösen i sin helhet redovisas till stadens kassa. Även i dessa fall synes det ofrånkomligt, a t t gottgörelse lämnas för de belopp, som i händelse av inteckningsförnyelsernas avskaffande skulle komma att frångå de sportelberättigade, d. v. s. städerna, och detta i samma utsträckning och enligt samma normer som i de fall, där sportelinkomsten uppbäres av befattningshavarna. E n tredje intressent i inkomsterna av förnyelserna är staten. Till statsverket inflyter sålunda den del av expeditionsavgiften, som u t g å r i form

6 av stämpel. Visserligen kan denna stämpelinkomst, som är avsevärt lägre än den sammanlagda löseninkomsten av förnyelserna, icke i och för sig anses hava någon större betydelse för statsverket, men med hänsyn till det nuvarande statsfinansiella läget torde dock staten böra tillförsäkras gottgörelse för ifrågavarande inkomstminskning. Likaiedes l ä r a medel böra anskaffas till bestridande av de utgifter, som statsverket kan komina att få vidkännas för beredande av ersättning till städer och befattningshavare vid domstolarna för mistad löseninkomst. För avgörande av frågan om den särskilda reglering av lösen- och stämpelberäkningen, som kan anses påkallad i fall av inteckningsförnyelsern a s avskaffande, erfordras approximativ beräkning av de belopp, vartill av reformen föranledd minskning i lösen- och stämpelinkomsten skulle uppgå. Vid denna uträkning måste h ä n s y n tagas till det olika expeditionssätt och den varierande lösen- och stämpelberäkning, som förekommer vid förnyelse av skilda slag av inteckningar. Lösen för expeditioner i inteckningsärenden — däribland även förnyelseärenden — utgår numera, med de ä n d r i n g a r som t r ä t t i kraft den 1 juli 1933, enligt följande grunder. Beträffande inteckningar i fast egendom (däri inbegripna inteckningar i j ä r n v ä g ) utgör lösen för det bevis, som tecknas å den till grund för ansökningen åberopade handlingen, vid häradsrätt 4 kronor och vid rådhusrätt 5 kronor. Sker i ett och samma ärende införing å flera upplägg i fastighetsboken, utgår en tilläggsavgift, beräknad för varje upplägg utöver det första, vid h ä r a d s r ä t t med 1 krona och vid r å d h u s r ä t t med 75 öre. I sådana fall, då inteckningshandling enligt 20, 26 eller 37 § inteckningsförordningen uppvisas hos en inskrivningsdomare för åtgärd av a n n a n inskrivningsdomare, erlägges lösen såväl vid uppvisandet som vid åtgärdens verkställande. I ärendet angående uppvisandet utgör lösenavgiften (för protokoll och bevis å handling) vid häradsrätt 2 kronor 50 öre och vid rådhusrätt 4 kronor. Omfattar protokollsutskriften mera ä n ett ark, påföres en särskild tilläggsavgift, vid häradsrätt 1 krona för varje överskjutande ark och vid rådhusrätt 1 krona 50 öre för a n d r a arket och 1 krona 25 öre för vart och ett av övriga ark. Vid åtgärdens verkställande debiteras åter vid häradsrätt 3 kronor 50 öre och vid rådhusrätt 4 kronor, vartill eventuellt kommer tilläggsavgift för införing å flera upplägg. Vid förlagsinteckning — som endast k a n förekomma vid rådhusrätt — u t g å r lösen dels för det protokollsutdrag, som utfärdas i ärendet, med 3 kronor för första arket, 1 krona 50 öre för a n d r a arket samt 1 krona 25 öre för v a r t och ett av övriga ark, dels ock för det bevis, som tecknas å den handling, varpå den intecknade fordringen är grundad, med 1 krona. Samma lösenberäkning tillämpas ock i ärende angående inteckningshandlings uppvisande vid a n n a n domstol. D ä r inteckningsåtgärden verkställes efter dylikt uppvisande vid a n n a n domstol, utgår vid inteckningsdomstolen allenast protokollslösen. I ärende angående inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt debiteras vid häradsrätt för 1) protokoll: första arket 2 kronor och varje följande a r k 1 krona; 2) utdrag av tomträtts- och vattenfallsrättsbok: första utdraget 1 krona och varje följande u t d r a g 50 öre; 3) bevis å handling: 50 öre; samt vid rådhusrätt för 1) protokoll: första arket 3 kronor, a n d r a arket 1 krona 50 öre och varje följande a r k 1 krona 25 öre; 2) ut-

7 dra* av tomträtts- och vattenfallsrättsbok: första utdraget 1 krona och varje följande u t d r a g 50 öre, 3) bevis å handling: 1 krona. I ärende angående inteckning i fartyg — som endast kan förekomma vid Stockholms r å d h u s r ä t t — utgår lösen dels för det protokollsutdrag, son utfärdas i ärendet, med 3 kronor för första arket, 1 krona 50 öre för andra arket samt 1 krona 25 öre för vart och ett av övriga ark, dels ock för det bevis, som tecknas å fordringshandlingen, med 1 krona. Vidare lär i p r a x i s det u t d r a g av inteckningsboken, som enligt lag skall utfärdas i dylikt ärende, beläggas med lösen enligt samma grunder, som gälla för u t d r a g av tomträtts- och vattenfallsrättsbok. Där fordringshandlingen iör inteckningsåtgärd vid Stockholms r å d h u s r ä t t uppvisas vid a n n a n domstol, debiteras lösen för protokoll och bevis å handlingen. Vid åtgärdens verkställande utgår ytterligare lösen för protokoll ävensom lösen för u t d r a g av inteckningsboken. I ärende rörande inteckning i jordbruksinventarier utgör lösen (för bevis å handling) vid häradsrätt 1 krona 50 öre och vid rådhusrätt 2 kronor 50 öre. Vad härefter angår stämpelberäkningen, så utgår numera, med de ändringar som t r ä t t i kraft den 1 juli 1933, stämpel å expeditioner i inteckningsärenden enligt följande grunder. Beträffande inteckningar i fast egendom (däri inbegripna inteckningar i järnväg) utgör stämpeln för det bevis, som tecknas å den till grund för ansökningen åberopade handlingen, vid häradsrätt 2 kronor 50 öre och vid rådhusrätt 1 krona 50 öre. Meddelas i ett och samma ärende bevis å flera handlingar, u t g å r stämpelavgift för allenast ett bevis. I sådana fall, då inteckningshandling uppvisas hos en inskrivningsdomare för åtgärd av annan inskrivningsdomare, debiteras stämpelavgift för bevis endast vid åtgärdens verkställande. I ärendet angående uppvisandet utgår stämpelavgift för protokoll vid häradsrätt med 2 kronor och vid rådhusrätt mecl 1 krona. Omfattar protokollsutskriften mera än ett ark, påföres en särskild tilläggsavgift, vid h ä r a d s r ä t t 1 krona 50 öre för varje överskjutande a r k och vid r å d h u s r ä t t 1 krona för a n d r a arket och 1 krona 25 öre för vart och ett av övriga ark. Vid förlagsinteckning utgår stämpelavgift för det protokollsutdrag, som utfärdas i ärendet, med 1 krona för första arket, 1 krona för a n d r a arket och 1 krona 25 öre för vart och ett av övriga ark, varemot beviset å handlingen är fritt från stämpel. Samma stämpelberäkning tillämpas ock i ärende angående inteckningshandlings uppvisande vid a n n a n domstol. I ärende angående inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt debiteras vid häradsrätt 2 kronor för första protokollsarket och 1 krona 50 öre för v a r t och ett av övriga ark samt vid rådhusrätt 1 krona för första arket, 1 krona för andra arket och 1 krona 25 öre för vart och ett av övriga ark. Övriga i dylikt ärende utfärdade expeditioner äro däremot fria från stämpel. I ärende angående inteckning i fartyg ä r stämpeldebiteringen lika med vad nyss angivits i fråga om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt. Vad slutligen a n g å r ärende rörande inteckning i jordbruksinventarier, utgör stämpelavgiften (för bevis å handling) vid häradsrätt 2 kronor och vid rådhusrätt 1 krona. Därjämte torde böra erinras, att i varje förnyelseärende u t g å r avgift för kontrollstämpel med 25 öre.

8 Vid fastställande av den årliga förlust i lösen och stämpel, som skulle bliva en följd av inteckningsförnyelsernas avskaffande, måste i första hand företagas en beräkning av förnyelseärendenas antal. För att en sådan beräkning skall kunna tjäna till ledning vid bedömandet av reformens verkningar för en var av de sportelberättigade, måste den uppgöras särskilt för varje domstol. Då antalet förnyelseärenden växlar från år till år och då dessa växlingar vid varje särskild domstol kunna vara betydande, böra till grund för beräkningen icke läggas siffrorna för allenast ett kalenderår, utan det årliga medeltalet under en viss tidrymd. Med hänsyn till den tidsperiod, inom vilken inteckningar skola förnyas, skulle det ligga n ä r a till hands att låta ovannämnda tidrymd omfatta de tio senaste kalenderåren. E t t sådant förfarande synes dock lämna fog för vägande erinringar. Förnyelsernas antal har under de senaste tio åren i stort sett undergått en ständig ökning, och det saknas anledning antaga, att denna ökning skulle komma att avstanna under de närmast följande åren, därest förnyelsetvånget bibehölles. E n medeltalsuträkning, grundad på de tio senaste årens siffror, skulle vid sådant förhållande leda till uppenbar obillighet mot de sportelberättigade. A t t dessa icke tillförsäkras gottgörelse av sådan omfattning, att därmed även täckes den ökning i sportelinkomsten, som kan antagas inträda i händelse av förnyelsernas bibehållande, må v a r a rimligt. Däremot skulle det knappast vara rättvist, om den blivande gottgörelsen komme att väsentligt understiga den löseninkomst, som för n ä r v a r a n d e inflyter av förnyelserna. Då detta otvivelaktigt skulle bliva fallet, därest beräkninga r n a avsåge en tioårsperiod, hava de sakkunniga ansett sig böra begränsa ifrågavarande tidrymd att omfatta de fem sistförflutna kalenderåren. A t t likväl ett avsteg härifrån i ett hänseende får anses påkallat, skall h ä r nedan n ä r m a r e beröras. Vid uträknandet av årsmedeltalen hava de sakkunniga, såvitt a n g å r åren 1928—1931, utgått från vissa i statistiska centralbyrån u p p r ä t t a d e arbetstabeller. Dessa tabeller, vilka ligga till grund för den officiella rättsstatistiken, utvisa antalet förnyade inteckningar av varje slag vid de särskilda domstolarna. De uppgifter, som härutöver varit erforderliga för uträkningen, hava, i den mån de icke kunnat omedelbart inh ä m t a s ur rättsstatistiken, på de sakkunnigas begäran genom justitiedepartementets försorg införskaffats från domha vand ena och r å d h u s r ä t terna. Sålunda hava av domhavandena uppgivits 1) antalet samtliga förnyade inteckningar i fast egendom för år 1932, 2) antalet inteckningar i fast egendom, förnyade efter inteckningshandlingens uppvisande vid ann a n domstol, för vart och ett av åren 1928—1932, 3) antalet ärenden, som avse inteckningshandlings uppvisande för vinnande av förnyelse vid ann a n domstol, för v a r t och ett av åren 1928—1932, 4) beträffande s å d a n a ärenden angående förnyelse av inteckning i fast egendom, i vilka inskrivning skett å mer än ett upplägg i fastighetsboken och där sålunda enligt det till och med 1932 tillämpade expeditionssättet flera än ett u t d r a g av fastighetsbok meddelats: sammanlagda antalet u t d r a g utöver ett i v a r j e ärende för vart och ett av åren 1928—1932 samt 5) antalet förnyade inteckningar i tomträtt och vattenfallsrätt för år 1932. Motsvarande uppgifter h a v a även inkommit från rådhusrätterna, vilka därvid tillika u p p g i v i t antalet förnyade förlagsinteckningar för år 1932 och, beträffande r å d h u s r ä t t e r n a i Stockholm, Jönköping och Kristianstad, antalet förnyade inteckningar i j ä r n v ä g för år 1932, ävensom, beträffande Stockholms r å d husrätt, antalet förnyade inteckningar i fartvg för år 1932.

9 Sidan de sålunda inkomna uppgifterna blivit föremål för granskning, har det befunnits erforderligt att i ett avseende komplettera desamma. Det har nämligen visat sig, att antalet av de under 4) här ovan omförm ä d a u t d r a g , vad vissa domsagor angår, varit synnerligen växlande under olika år. Detta beror huvudsakligen därpå, att vissa större fastighetskomplex, vanligen tillhöriga bolag, gemensamt besväras av inteckningar, vilka i stor utsträckning förnyas under samma kalenderår. Förekomsten av en dylik serie förnyelseärenden har visat sig kunna medföra en ansenlig ökning av antalet utdrag. Såsom exempel må nämnas, a t t i en domsaga antalet u t d r a g utöver ett i varje ärende under ett å r uppgått till ej mindre än 13 630, varemot antalet sådana utdrag i samma domsaga under ett a n n a t å r utgjort endast 83. Där sådana variationer förekomma, skulle uppenbarligen en medeltalsuträkning, grundad på allenast en femårsperiod, kunna leda till missvisande resultat. De sakkunniga h a v a därför ansett sig böra från domhavandena infordra särskilda uppgifter angående antalet ifrågavarande u t d r a g jämväl för femårsperioden 1923—1927. Det siffermaterial, som sålunda införskaffats, har sammanförts i tabeller för varje slag av förnyelseärenden. E n särskild tabell har även upprättats över antalet u t d r a g utöver ett i varje ärende. E n v a r av nu nämnda tabeller utvisar för varje domstol de särskilda årssiffrorna samt medeltalet av dem. Dessa tabeller 1 giva anledning till följande särskilda erinringar. Den första tabellen, som upptager antalet samtliga förnyade inteckningar i fast egendom (utom järnväg) under åren 1928—1932, giver en tydlig bild av den ökning i ärendenas antal, som ägt r u m under nämnda femårsperiod. I domsagorna utgjorde sammanlagda antalet av dessa förnyelser, under 1928 44 050, under 1929 49 512, under 1930 54 463, under 1931 61 653 och under 1932 64 260. Summan av de för varje h ä r a d s r ä t t uträknade medeltalen uppgår till 54 720, vilket sålunda i det närmaste motsvarar antalet ärenden för år 1930, men understiger 1932 års siffra med ej mindre ä n 9 540. Skillnaden mellan årssiffrän för 1932 samt det uträknade medeltalet är i några domsagor påfallande stor; i vissa fall utgör medeltalet allenast två tredjedelar av nämnda årssiffra. Endast i ett tiotal domsagor äro förhållandena omvända, så att medeltalet ligger något högre ä n årssiffran för 1932. Vad stadsdomstolarna angår, är den allmänna ökningen i ärendenas antal mindre konstant än i domsagorna. Årssiffrorna ä r o här respektive 41 552, 49 115, 47 316, 47 629 och 51512. Summan av de för varje r å d h u s r ä t t u t r ä k n a d e medeltalen utgör 47 387, vilket i det närmaste motsvarar antalet ärenden för år 1930, men understiger 1932 å r s siffra med 4125. Den anmärkningsvärda skillnad, som sålunda föreligger mellan antalet ärenden under 1932 samt de uträknade medeltalen, torde icke kunna lämnas ur räkningen vid bestämmandet av den kompensation, som bör tillkomma de sportelberättigade. Förnyelsernas borttagande skulle i annat fall väsentligt försämra det ekonomiska läge, i vilket de sportelberättigade befattningshavarna för n ä r v a r a n d e befinna sig. Den andra tabellen upptager antalet inteckningar i fast egendom, förn y a d e efter inteckningshandlingens uppvisande vid annan domstol, under å r e n 1928—1932. Dessa ärenden, vilka redan medräknats i den första tabellen, följa särskilda regler i fråga om lösenberäkningen och måste därför sammanräknas för sig. Deras antal utgjorde under respektive år, vid 1

Ej tryckta såsom bilagor till betänkandet.

10 lantdomstolarna 7 803, 8 502, 8188, 8 314 och 8111 samt vid stadsdomstolarna 1158, 922, 897, 731 och 703. S u m m a n av de för varje domstol uträknade medeltalen utgjorde vid lantdomstolarna 8143 och vid stadsdonstol a r n a 851. Den tredje tabellen angiver antalet ärenden, som avse inteckningshandlings uppvisande vid annan domstol än inteckningsdomstolen, under åren 1928—1932. Dylika ärenden förekomma endast i ringa utsträckning vid lantdomstolarna; deras antal under respektive år utgjorde där 148, 143, 339, 194 och 131. Vid stadsdomstolarna spela dessa ärenden däremot avsev ä r t större roll och äro särskilt talrika i sådana städer, där en hypoteksförening har sitt säte. Årssiffrorna för stadsdomstolarna voro respektive 9 009, 9 016, 9 573, 9 546 och 8 807. S u m m a n av de för varje domstol uträknade medeltalen utgjorde vid lantdomstolarna 166 och vid stadsdomstolarna 9 157. Den fjärde tabellen upptager antalet fastighetsboksutdrag, utöver ett i varje ärende, beträffande förnyelser av fastighetsinteckningar. Av skäl, som förut angivits, omfattar denna tabell, vad lantdomstolarna angår, tioårsperioden 1923—1932 och i fråga om stadsdomstolarna femårsperioden 1928—1932. Vid lantdomstolarna voro årssiffrorna respektive 29 886, 21748, 28 766, 44 126, 37 326, 31 416, 40 078, 48 371, 63 688 och 46 633. Vid stadsdomstolarna, där gemensamma inteckningar förekomma i vida mindre utsträckning än vid lantdomstolarna, voro årssiffrorna 4 246, 3 580, 3 629, 5 597 och 3 293. Summan av de för varje domstol uträknade medeltalen utgjorde vid lantdomstolarna 39153 och vid stadsdomstolarna 4 033. Den femte tabellen utvisar antalet förnyade förlagsinteckningar under åren 1928—1932. Årssiffrorna voro respektive 1656, 1740, 2 416, 2 457 och 3 226. Summan av de för varje domstol uträknade medeltalen utgjorde 2 269. Denna kategori av förnyelseärenden synes sålunda i likhet med den grupp, som avser fastighetsinteckningar, v a r a stadd i ständig tillväxt. Medeltalet motsvarar någorlunda årssiffran för 1930, men uppgår endast till omkring två tredjedelar av årssiffran för 1932. Rörande detta förhållande erinras om vad ovan anförts beträffande fastighetsinteckningarna. Den sjätte tabellen upptager antalet förnyade inteckningar i tomträtt och vattenfallsrätt under åren 1928—1932. Dylika ärenden förekomma endast vid ett ringa antal domstolar. Årssiffrorna voro vid lantdomstolarna respektive 18, 28, 125, 113 och 60 samt vid stadsdomstolarna 225, 556, 1106, 1 388 och 1 333. S u m m a n av de för varje domstol uträknade medeltalen utgjorde vid lantdomstolarna 66 och vid stadsdomstolarna 918. Den sjunde tabellen utvisar antalet förnyade inteckningar i j ä r n v ä g under åren 1928—1932. Årssiffrorna voro här respektive 181, 144, 230, 88 och 124. Summan av de u t r ä k n a d e medeltalen utgjorde 152. Den åttonde tabellen angiver antalet förnyade inteckningar i fartyg under åren 1928—1932. Dessa förnyelser utgjorde respektive 55, 92, 561, 264 och 209; summan av de u t r ä k n a d e medeltalen utgjorde 236. Beträffande inteckningar i jordbruksinventarier erinras, a t t lagstiftningen rörande dessa inteckningar genomförts först under 1932, varför förnyelseinstitutet för dessa inteckningars vidkommande ännu ej fått någon praktisk tillämpning. Med ledning av de uppgjorda tabellerna hava upprättats de h ä r v i d såsom bilagor fogade sammandragen I och I I rörande den beräknade lösenförlusten i fall av inteckningsförnyelsernas avskaffande. I dessa sammandrag redovisas i särskilda kolumner de medeltal, vilka u t r ä k n a t s för varje särskild domstol och framgå av nyssnämnda tabeller. I fråga om de ome-

11 delbart viel inteckningsdomstolen förnyade fastighetsinteckningarna h a v a dock de till grund för beräkningen liggande medeltalen erhållits genom att från medeltalen enligt första tabellen draga medeltalen enligt a n d r a tabellen. De i sammandragen återgivna medeltalen hava multiplicerats med de lösensatser, vilka sedan den 1 juli 1933 gälla för de särskilda slagen av ärenden, och de belopp, som sålunda erhållits, redovisas i särskilda kolumner. H ä n s y n har h ä r v i d icke tagits till de sällan förekommande fall, då protokollsutdrag i förnyelseärende omfattar mer än ett ark. I v a r t d e r a sammandragets näst sista kolumn återgives för varje domstol den uträknade lösenförlusten, som utgör summan av nyssnämnda belopp. Av sammandragen framgår, a t t lösenförlusten för domstolarna utgör, för häradsr ä t t e r n a 254 607 kronor 50 öre samt för r å d h u s r ä t t e r n a 291370 kronor 75 öre. Den sålunda beräknade lösenförlusten har, på sätt framgår av sammandragens sista kolumn, underkastats vissa jämkningar. Dessa utgöra i viss m å n en följd av den överföring av lösen till stämpel, som enligt förordningen den 26 juni 1933 genomförts från den 1 juli samma år. Sagda förä n d r i n g avsåg att tillgodoföra statsverket den besparing i arbetskostnad, som antagits hava uppkommit i följd av det från 1933 års början tillämpade förenklade sättet för handläggningen av lagfarts- och inteckningsärenden (inskrivningsreformen), samt innebär, att lösensatserna för dessa ärenden minskats med 50 öre, samtidigt som stämpelsatserna i motsvarande g r a d höjts. F r å n denna lösenreduktion undantogos dock ärenden, som avse inteckningshandlings uppvisande vid a n n a n domstol; expeditionssättet i dessa ärenden hade nämligen icke undergått någon förändring i samband m e d inskrivningsreformen. Då inskrivningsreformen endast haft avseende å ärenden rörande fast egendom, angick lösenreduktionen ej heller förlagsinteckningar, inteckningar i fartyg och inteckningar i tomträtt och vattenfallsrätt. Förnyelsernas avskaffande skulle emellertid i fråga om ärenden med bibehållet äldre expeditionssätt medföra — oberäknat den i allm ä n h e t uppkommande minskningen i arbetet — jämväl sådan arbetsbespar i n g , som beträffande övriga förnyelseärenden redan förut vunnits gen o m det förenklade expeditionssättet. Följdriktigheten har därför ansetts k r ä v a , att den för varje domstol u t r ä k n a d e lösenförlusten minskas med ett belopp, motsvarande 50 öre för varje förnyelseärende, där det äldre expeditionssättet tillämpas. Denna reduktion torde i själva verket n ä r a nojg motsvara hela den arbetsbesparing, som vinnes genom att dessa förnyelseärenden upphöra. Den uppskattning av arbetsbesparingen, som skedde i samband med 1933 års lösenreduktion, innebar nämligen icke, a t t på varje förnyelseärende ansågs belöpa en besparing av 50 öre. N ä m n d a siffra var grundad på en genomsnittsberäkning för samtliga inskrivningsärenden, och det är uppenbart, a t t arbetsbesparingen i följd av den förenklade handläggningen är vida mindre i ett förnyelseärende än exempelv i s i ett lagfartsärende, där protokollsutskriften är avsevärt drygare. D e t skulle likväl kunna ifrågasättas, h u r u v i d a icke ytterligare a v d r a g bön* göras för den arbetsbesparing, som vinnes genom att förnyelseärendena h e l t bortfalla. Handläggningen av ett förnyelseärende — sådan densamma t e r sig efter de genom inskrivningsreformen vidtagna förenklingarna — innefattar i huvudsak följande å t g ä r d e r : ärendets införing i dagbok, upps ä t t a n d e av protokoll, 1 inskrivning i fastighetsboken av datum och paragriafnummer samt slutligen handlingens förseende med bevis om förnyels e n (vanligen medelst stämpel) samt beläggnings- och kontrollstämpel. 11 Vid domstolar, där aktsystem tillämpas, förekommer icke någon protokollsuppsättning; dagjbokslöringen är dock här något utförligare än när protokoll finnes.

12 Dessa åtgärder äro av synnerligen enkel beskaffenhet; förnyelseärendena kräva i genomsnitt vida mindre besvär ä n a n d r a inteckningsärenden. A t t n ä r m a r e uppskatta den besparing, som skulle vinnas genom bortfallandet av arbetet med förnyelserna, torde vara r ä t t vanskligt. Därest — såsom redan antagits — ett förnyelseärende med äldre expeditionssätt kräver ett arbete, som kan uppskattas till 50 öre, skulle ett förnyelseärende med förenklat expeditionssätt endast representera en del, m å h ä n d a hälften, av n ä m n d a belopp, därvid dock bortsetts från frågan i vad m å n det verkligen ä r möjligt att ekonomiskt utnyttja arbetsbesparingen genom minskning av kanslikostnaden. De sakkunniga hava emellertid icke ansett sig böra verkställa någon avr ä k n i n g för nämnda arbetsbesparing. Skälet härtill är i främsta rummet, a t t den i sammandragen angivna lösenförlusten, såsom förut framhållits, icke till fullo motsvarar den verkliga inkomstminskning, som förnyelsernas avskaffande kan väntas medföra för de sportelberättigade. Det får ej heller förbises, att reformen även åstadkommer indirekta verkningar, vilka visserligen icke för närvarande k u n n a uttryckas i siffror, men dock i detta sammanhang böra tagas i betraktande. Det synes sålunda uppenbart, att förnyelsernas avskaffande måste medföra en väsentlig nedgång i antalet beviljade inteckningar. Under n u v a r a n d e förhållanden torde det v a r a r ä t t vanligt, att när en fastighetsägare inlöst en belånad inteckning, denna får förfalla på grund av underlåten förnyelse. Om sedan fastighetsägaren finner sig behöva ny kredit, måste han söka ny inteckning. Efter förnyelsernas avskaffande torde i dylika fall den inlösta inteckningen merendels komma att bevaras för a t t vid framtida behov på nytt användas i kreditsyfte. Den inkomstminskning för de sportelberättigade, som härigenom uppkommer, måste antagas avsevärt överstiga den ökning a v lösen, som kan uppstå därigenom, a t t antalet dödningsärenden efter reformens genomförande torde komma a t t undergå någon ökning. I betraktande av dessa förhållanden får det anses befogat a t t icke i vidare mån ä n som här ovan föreslagits göra avdrag för den arbetsbesparing, som vinnes genom förnyelsernas borttagande. De i sammandragens sista kolumn för varje domstol utsatta summorna hava dock undergått en lämplig avrundning nedåt. Enligt sammandrag I I I , vilket jämväl fogats såsom bilaga till detta betänkande, hava de sakkunniga beräknat den sammanlagda förlust i stämpelavgifter, som förnyelsernas borttagande är ägnat att medföra för statsverket, till vid häradsrätterna 148 966 kronor 25 öre och vid rådhusrätterna 98 705 kronor 50 öre eller således tillhopa 247 671 kronor 75 öre. Bör gottgörel- De sakkunniga hava undersökt möjligheten att bereda de sportelberätee beredas ge- tigade ävensom statsverket gottgörelse genom omreglering av lösen- och nom höjning gtämpelberäkningen för vissa av rättens och domarens expeditioner. ende^expedi Sålunda har bland annat övervägts, huruvida i detta sammanhang borde tionsavgifter? företagas en höjning av expeditionsavgiften för gravationsbevis. Frågan om sådan höjning har tidigare vid upprepade tillfällen varit föremål för behandling. Förslag om höjning av lösenavgiften för gravationsbevis framfördes sålunda av jordabalkskommissionen och sedermera av 1923 års sakkunniga för utredning av frågan om lönereglering för befattningshavare i domsagorna. Framställning i samma syfte har ock gjorts av föreningen Sveriges häradshövdingar i underdånig skrivelse den 23 maj 1927. Nuvarande lösen för gravationsbevis utgör för en fastighet 2 kronor 25 öre vid h ä r a d s r ä t t och 3 kronor 75 öre vid r å d h u s r ä t t samt ökas, där be-

viset avser flera fastigheter, enligt viss fallande skala efter antalet fastigheter, dock med begränsning uppåt till 15 kronor vid häradsrätt och 25 kronor vid rådhusrätt. Denna lösenavgift är onekligen, vad häradsrätterna angår, väl låg i förhållande till det arbete, som i allmänhet kräves för bevisets utfärdande, och det ansvar, som därmed är förenat. Särskilt i sådana fall, då ett gravationsbevis avser ett mycket stort antal fastigheter, lär den fastställda maximiavgiften framstå såsom otillräcklig. I och för sig synas alltså goda skäl tala för att lösenavgiften för gravationsbevis underginge en viss höjning. En annan fråga är emellertid, huruvida en sådan lösenförhöjning kan anses lämplig såsom medel att ersätta de sportelberättigade för inteckningsförnyelsernas avskaffande. Antalet gravationsbevis varierar avsevärt och torde icke stå i någon bestämd relation till antalet förnyelser. De växlande förhållanden, som framträda vid olika domstolar, skulle vid en dylik reglering leda till synnerligen ojämna resultat. Vidare torde den inkomst, som inflyter av gravationsbevisen, ej kunna med tillnärmelsevis samma säkerhet som inkomsten av förnyelserna till beloppet på förhand beräknas. Det ligger nära till hands att uttaga åtminstone någon del av gottgörelsen genom höjning av expeditionsavgifterna i inteckningsärenden. Då låntagarna genom förnyelsernas avskaffande bliva befriade från förnyelsekostnaden, kunde det förefalla rimligt, att de i stället finge erlägga högre expeditionsavgift vid inteckningarnas beviljande. Att på denna väg ersätta hela förnyelsekostnaden synes dock knappast försvarligt. Den höga expeditionsavgift, som i dylikt fall skulle komma att uttagas vid inteckningarnas beviljande, skulle nämligen otvivelaktigt verka betungande särskilt för de mindre fastighetsägarna, vilka ofta söka inteckning för små belopp. För att undvika alltför stark höjning av expeditionsavgifterna i inteckningsärenden hava de sakkunniga tagit i övervägande, huruvida ifrågavarande omreglering borde utsträckas att omfatta jämväl andra expeditions- än de förutnämnda. Sålunda har bland annat ifrågasatts att beträffande såväl intecknings- som lagfartsärenden överföra viss del av stämpelavgiften till lösen samt bereda staten ersättning för denna förlust genom höjning av stämpelavgiften för domboksexpeditioner. Emellertid synes en omreglering av lösen- och stämpelberäkningen beträffande nu nämnda expeditioner icke erbjuda en tillfredsställande lösning av den föreliggande frågan. Det lär icke vara möjligt att härigenom tillförsäkra de sportelberättigade en inkomst, som utgör en fullgod och säker ersättning för den av förnyelserna inflytande lösen. Härtill kommer svårigheten att fastställa de nya lösensatserna på ett sätt, som icke i mera avsevärd mån leder till förlust för den ene och vinst för den andre. Därest man för att undvika varje överkompensation håller sig i underkant vid bestämmandet av avgifternas storlek, torde det stora flertalet av de sportelberättigade komma att lida betydande förluster. För att gottgöra dessa lär ingen annan utväg stå öppen än att tillerkänna de sportelberättigade kontanta fyllnadsbidrag av statsmedel. Då dylika bidrag torde böra bestämmats med ledning av de för varje år inflytande sportelinkomsterna och sålunda komme att växla från år till år, skulle systemet bliva tämligen invecklat och opraktiskt. Bled hänsyn till vad sålunda anförts har det icke ansetts lämpligt att på nå;got av här ovan angivna sätt bereda de sportelberättigade ersättning för förnyelsernas avskaffande.

14 Lösen och I det av lagberedningen under åren 1908 och 1909 framlagda förslaget ttTflan^l **** n y ^ o r d a D a l k upptogs, såsom en följd av förnyelsepliktens avskafinnehav fande, ett stadgande om r ä t t för innehavare av inteckning a t t med uppvisande av inteckningshandlingen få antecknat i fastighetsboken, att han innehade handlingen. J ä m v ä l i det av särskilda sakkunniga under å r 1930 avgivna betänkandet med förslag till lag om handläggning av inskrivningsärenden föreslogs införandet av dylik a n m ä l n i n g s r ä t t såsom påkallat av förnyelsepliktens avskaffande. E n liknande uppfattning h a r även kommit till uttryck i en år 1933 inom justitiedepartementet u p p r ä t t a d promemoria, av vilken de sakkunniga tagit del. P å grund a v vad sålunda förekommit hava de sakkunniga ansett sig k u n n a antaga, att den blivande lagstiftningen i detta ämne kommer a t t innefatta stadgande om r ä t t för inteckningshavare att anmäla innehav av inteckningshandling. I anledning h ä r a v har tagits under övervägande, i vad mån detta n y a institut skulle kunna tjäna såsom underlag för den tillämnade gottgörelsen för förnyelsernas borttagande. Det kunde ur vissa synpunkter förefalla n a t u r l i g t och lämpligt, att anmälningsärendena belades med lösen och stämpel enligt samma grunder, som nu gälla för förnyelserna. Kostnaden för dessa anmälningar skulle i stort sett komma a t t drabba samma rättssökande, vilka under nuvarande förhållanden svara för förnyelsekostnaden. Emellertid är det synnerligen vanskligt att beräkna, i vilken utsträckning inteckningshavare skulle komma att anmäla innehav. U t g å r m a n från att banker och andra låneinrättningar i regel komme a t t begagna sig av anmälningsrätten, skulle visserligen flertalet inteckningar k u n n a a n t a g a s bliva föremål för anmälan. Såvitt de sakkunniga genom föret a g n a stickprov kunnat utröna, torde nämligen omkring 75 procent av inteckningarna innehavas av banker och låneinrättningar. 1 Beträffande p r i v a t a långivare är det däremot synnerligen ovisst, i vilken omfattning de skulle komma att använda det nya rättsinstitutet, även om det måhända bör antagas, att, sedan institutets anordning och syfte blivit m e r a kända, ett allt större antal inteckningshavare skulle finna det v a r a med sin fördel förenligt att göra dylik anmälan. Det lär även v a r a omöjligt a t t beräkna, i vilken utsträckning växling av innehav förekommer. I detta sammanhang bör j ä m v ä l hänsyn tagas till den anhopning av anmälningsärenden, som kan v ä n t a s uppstå under tiden n ä r m a s t efter anmälningsinstitutets införande. Det kan nämligen med ganska stor sannolikhet förutses, att flertalet banker och l å n e i n r ä t t n i n g a r redan under första året efter reformens genomförande skulle komma att a n m ä l a hela sitt inteckningsbestånd. Därest anmälningsärendena påfördes samma avgift, som nu u t g å r i förnyelseärenden, skulle de under n ä m n d a år inflytande avgifterna uppgå till belopp, flerdubbelt överstigande den nuvarande årliga inkomsten av förnyelserna. Den tillfälliga överkompensation, som denna anordning skulle medföra för de sportelberättigade, skulle m å h ä n d a kunna förebyggas genom stadgande om redovisningsskyldighet till statsverket för belopp, överstigande viss lösensumma, eller genom hela avgiftens uttagande i form av stämpel med r ä t t för de sportelberättigade att uppbära viss del av dessa stämpelmedel. I och för sig torde det dock v a r a mindre lämpligt a t t belägga anrnälningsärendena med enahanda avgift, som nu förekommer i förnyelse1 Procentsiffran medeltalet.

synes i städerna vara högre och på landsbygden lägre än det angivna

15 ärenden. Förfarandet skulLe i sådant fall för låntagarna medföra kostnader, som bleve väl betungande i fråga om de mindre lånen, särskilt de kortfristiga. Då det i kreditväsendets intresse är önskvärt, att anmälningsinstitutet kommer till så vidsträckt användning som möjligt, bör även med hänsyn härtill avgiften för anmälan om innehav bestämmas till ett jämförelsevis lågt belopp. Vid bestämmandet av lösenavgiften i anmälningsärenden måste emellertid tillses, att densamma i varje fall kommer att täcka kostnaden för det arbete, varmed handläggningen av dylika ärenden blir förenat. Detta arbete ä r givetvis i någon mån beroende av det sätt, varpå själva anmälningsförfarandet kommer att n ä r m a r e utformas. H ä r u t i n n a n äro olika möjligheter tänkbara, och frågan härom har ännu icke blivit föremål för slutligt ståndpunktstagande. De sakkunniga hava — n ä r m a s t i anslutning till förutnämnda, inom justitiedepartementet upprättade promemoria — ansett sig kunna utgå från att gången av behandlingen i stort sett blir densamma som förekommer i inteckningsärenden rörande fast egendom. Anmälan om innehav skulle sålunda antecknas i dagbok och protokoll x samt införas i fastighetsbok eller inteckningsbok, varjämte bevis om anmälningen skulle åtecknas inteckningshandlingen. Under denna förutsättning torele för ett anmälningsärende komma att krävas något mera arbete än för ett förnyelseärencle. Särskilt synes anmälningsärendets införing i fastighetsboken, där, förutom datum och paragrafnummer, måste antecknas inteckningshavarens n a m n och adress, bliva mera arbetskrävande än vad fallet är med ett förnyelseärende. Av samma skäl torde även beviset å handlingen bliva något vidlyftigare än motsvarande bevis i förnyelseärende. E t t annat förhållande, som ä r av beskaffenhet att påverka kostnaden för anmälningsärendenas behandling, bör jämväl beaktas. Såsom redan nämnts, torde det k u n n a förutses, att tillströmningen av dessa ärenden till en början kommer a t t bliva mycket stor. Det kan till och med väntas, att redan under första året större delen av då gällande inteckningar kommer att anmälas för anteckning om innehav. Det ökade arbete, som härigenom förorsakas, torde merendels icke kunna medhinnas av domstolarnas ordinarie skrivpersonal under vanlig tjänstgöringstid. Det behov av extra arbetskraft, som därvid i många fall uppstår, medför givetvis en fördyring av arbetet. Den stora tillströmningen av anmälningsärenden kan ock inverka störande på kansliarbetets j ä m n a gång och därigenom vålla olägenheter av skilda slag. Lösensatsen för anmälan om innehav synes böra bestämmas till ett fast belopp utan tilläggsavgift för införing å flera upplägg. En sådan tillläggsavgift skulle nämligen, vad dessa ärenden angår, i vissa fall ställa sig väl kostsam för de rättssökande. Det bör ock framhållas, a t t inför i n g å flera upplägg genom lämpligt hänvisningssystem i flertalet fall torde kunna undvikas. Besväret med a t t införa ett dylikt ärende å flera upplägg torde för övrigt k u n n a gottgöras därigenom, att lösensatsen bestämmes till ett' någotf högre belopp än den grundavgift, somi skulle n a v a fastställts, därest tilläggsberäkning efter antalet upplägg förekommit. Med hänsyn till de omständigheter, som nu anförts, torde lösensatsen för anmälningsärenden lämpligen böra bestämmas till 1 krona. H ä r v i d h a v a de sakkunniga jämväl haft i åtanke det i annat sammanhang (sid. 8 och 12) antydda förhållandet, att den förlust, de sportelberättigade skulle 1

Se dock noten å sid. 11.

16 lida genom förnyelsernas avskaffande, i själva verket kommer att bliva avsevärt större än vad som framgår av de å bifogade tabellsammandrag angivna beräkningarna. För den händelse vid anmälningsinstitutets införande skulle stadgas r ä t t för innehavare av inteckning a t t i anmälningsärende uppvisa inteckningshandlingen vid annan domstol än inteckningsdomstolen, erfordras omarbetning i visst hänseende av det u t a v de sakkunniga framlagda förslaget till ändrad lydelse av § 3 i förordningen angående expeditionslösen. I syfte a t t hålla expeditionsavgiften för anmälan om innehav så låg som möjligt föreslås, att stämpelavgift ej uttages i dylikt ärende. Dock torde själva skuldebrevet böra beläggas med kontrollstämpel. Därest så ej skedde, skulle nämligen skuldebrev, för vilket inteckning beviljats före utgången av år 1928 och som icke under tiden från och med den 1 j a n u a r i 1929 till dagen för den tillämnade lagstiftningens ikraftträdande v a r i t företett för förnyelse eller a n n a n inteckningsåtgärd, k u n n a komma a t t under obegränsad tid sakna kontrollstämpel. Gottgörelse åt P å grundval av de överväganden, för vilka ovan redogjorts, hava de de sportelbe- sakkunniga kommit till den slutsatsen, att gottgörelse för förnyelsern !wm\idra~ n a s a v s k a f f a n d e ej lämpligen kan i a n n a n form än genom kontant erax> statsmedel, sättning av statsmedel beredas de sportelberättigade. Härigenom erhålla å ena sidan dessa en på förhand bestämd inkomst, som u t g å r oberoende av konjunkturväxlingarna, och å andra sidan förekommes den överkompensation, som i en del fall svårligen skulle k u n n a undvikas, om ersättning bereddes genom omreglering av lösenberäkningen för vissa expeditioner. I fråga om de belopp, som böra utbetalas till en var av de sportelberättigade, hänvisas till bifogade, förut omnämnda sammandrag, där de årliga ersättningsbeloppen angivas i sista kolumnen. Ifrågavarande ersättningar synas lämpligen, såsom fallet ä r med avlöningsmedel till befattningshavare i domsagorna, kunna utgå månadsvis i efterskott. Utbetalningen torde böra verkställas av länsstyrelserna i följande ordning. Vad domsagorna angår, utbetalas ersättningen till häradshövdingen eller annan, som till följd av särskilt meddelade bestämmelser äger uppbära sportlerna i domsagan. Inträffar under en månad ombyte av tjänsteinnehavare, äger länsstyrelsen med ledning av erhållna uppgifter rörande tjänstetiden verkställa fördelning av ersättningen mellan de sportelberättigade. Beträffande städerna översändes den för varje domstol avsedda ersättningen till magistraten, som därefter utbetalar densamma till vederbörande befattningshavare eller, d ä r så skall ske, inlevererar ersättningen till stadens kassa. Gottgörelse åt Vad därefter a n g å r frågan, på vad sätt gottgörelse skall beredas stastatsverketge- ten dels för den genom inteckningsförnyelsernas avskaffande förlorade n m ° skuiT9 stämpelinkomsten och dels för de utgifter, som den föreslagna gottgöbrevss^äm- relsen åt de sportelberättigade skulle medföra för statsverket, h a r jieln. den lämpligaste utvägen ansetts v a r a en höjning av stämpelavgiften för skuldebrev. Enligt 8 § i förordningen angående stämpelavgiften skall skuldebrev, då det för vinnande av inteckning eller betalning hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket inteckning eller betalning sökes. Skuldebrev

17 är dock fritt från sådan stämpel, då på grund d ä r a v fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i j ä r n v ä g eller då skuldebrevet enligt särskilt stadgande skall v a r a försett med stämpel lika med obligation. En måttlig höjning av denna stämpelavgift, som k v a r s t å t t oförändrad alltsedan år 1867, lär icke i och för sig kunna anses obillig. Inteckningsförnyelsernas avskaffande erbjuder även särskilda skäl för en sådan höjning. Med hänsyn såväl till den besparing, vilken kommer låntagarna till godo genom förnyelsekostnadens bortfallande, som till de fördelar för kreditväsendet, vilka reformen i övrigt väntas medföra, torde det v a r a befogat, a t t de som söka inteckning få gälda en något högre avgift än vad nu ä r fallet. Att den ökade avgiften uttages i form av skuldebrevsstämpel och icke såsom expeditionsstämpel måste anses innebära en fördel. Under det att expeditionen påföres stämpel u t a n hänsyn till det intecknade beloppets storlek, belägges skuldebrevet med stämpel i proportion till det kapitalbelopp, för vilket inteckning sökes. E n höjning av expeditionsstämpeln skulle således drabba de mindre inteckningsbeloppen förhållandevis tyngre än de större, vilket däremot icke är fallet med en höjning av skuldebrevsstämpeln. Då det i förevarande fall ej gäller a t t uttaga viss ersättning för av myndigheterna utfört arbete, utan att bereda staten ökad inkomst, torde det även u r principiell synpunkt v a r a riktigt, att ifrågavarande gottgörelse uttages genom höjning av skuldebrevsstämpeln. Av bifogade sammandrag framgår, att statens utgifter för gottgörelsen till de sportelberättigade skulle årligen uppgå till 537 025 kronor samt a t t den av förnyelsernas avskaffande föranledda årliga minskningen i stämpelinkomsten beräknas utgöra 247 671 kronor 75 öre. Sammanlagt borde således genom höjning av skuldebrevsstämpeln täckas ett belopp av 784 696 kronor 75 öre. Beräknandet av vad en dylik stämpelförhöjning k a n komma att inb r i n g a torde lämpligen böra ske efter medeltalet under viss tidsperiod a v de årligen intecknade kapitalbeloppen. Dessa utgjorde för hela riket, under 1927 610 248 621 kronor, under 1928 743 340 366 kronor, under 1929 778 773 757 kronor, under 1930 815 009 353 och under 1931 898 096 882 kronor. 1 Medeltalet för nämnda fem å r utgör efter a v r u n d n i n g 769 miljoner kronor. U t g å r m a n från sistnämnda belopp, skulle en höjning av skuldebrevsstämpeln från 25 öre till 40 öre för varje fulla 100 kronor av kapitalbeloppet lämna en merinkomst av 1153 500 kronor förutom det jämförelsev i s obetydliga belopp, som genom höjningen kan inflyta vid stämpelbeläggning av skuldebrev, varför betalning sökes hos offentlig myndighet. Denna merinkomst överstiger väsentligt det belopp, vars täckande åsyftas. Uppenbarligen måste dock en ganska bred m a r g i n a l här v a r a påkallad. De ovan angivna kapitalbeloppen avse nämligen även vissa inteckningar, för vilka enligt särskilda stadganden i 17 § i stämpelförordningen stämpelbeläggning ej äger rum, såsom t. ex. då inteckning sök e s för kronans räkning eller då en inteckning förfallit eller dödats och n y inteckning på grund av samma handling sökes inom ett å r därefter. V i d a r e bör avseende fästas vid det redan i a n n a t s a m m a n h a n g (sid. 12) berörda förhållandet, a t t en nedgång i antalet beviljade inteckningar k a n emotses såsom en följd av förnyelsernas avskaffande. P å grund hära v och då i varje fall en höjning av stämpeln med allenast 10 öre icke 1

För år 1932 föreligger ännu icke någon avslutad statistisk beräkning.

2 — 331942.

18 synes bereda staten full täckning, torde en stämpelförhöjning mec 15 öre v a r a befogad. E n stämpelförhöjning av denna omfattning torde icke kunna anses över hövan betungande för kreditväsendet. I fråga om smärre inteckningslån påverkas d ä r a v låneomkostnaderna endast i ringa mån. Sålunda kommer ökningen i stämpelavgift för en inteckning å 1000 kronor att uppgå till allenast 1 krona 50 öre, för en inteckning å 2 000 kronor till 3 kronor och för en inteckning å 5 000 kronor till 7 kronor 50 öre. Då varje förnyelse av inteckning i fast egendom betingar en expeditionsavgift, som inberäknat kontrollstämpel u p p g å r till lägst 6 kronor 75 öre men vid inteckning i flera fastigheter k a n bliva avsevärt högre, inses lätt, att trots den föreslagna höjningen av skuldebrevsstämpeln, vad de små lånen angår, i allmänhet en kostnadsbesparing uppstår genom förnyelsekostnadernas bortfallande. Beträffande inteckningar å större belopp torde i varje fall någon mera k ä n n b a r ökning i omkostnader ej uppkomma. I detta s a m m a n h a n g bör också framhållas, a t t den föreslagna stämpelförhöjningen icke i någon mån drabbar de inteckningar, som nu äro gällande. Den avser allenast skuldebrev, för vilka inteckning sökes efter reformens genomförande. I fråga om de redan beviljade inteckning a r n a kommer däremot förnyelsekostnadernas bortfallande — oavsett den obetydliga utgift, som k a n föranledas av anmälan om innehav — a t t innebära en ren besparing. E n ä r stämpelbeläggning äger r u m ej blott i det fall att för skuldebrev sökes inteckning, utan även då skuldebrev företes hos offentlig myndighet för vinnande av betalning, skulle förhöjning i stämpelavgiften för skuldebrev i vissa fall komma a t t d r a b b a rättssökande, vilka icke kunna sägas hava något intresse av inteckningsförnyelsernas avskaffande. Med h ä n s y n till det samband, som äger r u m mellan reglerna för stämpelbeläggning av skuldebrev i omförmälda två slag av ärenden, torde det dock icke v a r a skäl att från förhöjningen u n d a n t a g a de skuldebrev, för vilka allenast betalning sökes, så mycket mindre som stämpelbeläggning av skuldebrev i dylika fall förekommer i relativt ringa utsträckning. I stämpelförordningen stadgas, a t t bodmeribrev och förpantningsbrev skola stämpelbeläggas lika med skuldebrev. Dessa handlingar skulle alltså u t a n vidare drabbas av den föreslagna förhöjningen av stämpelavgiften för skuldebrev, varmed de till sitt innehåll äro jämförliga. Den föreslagna förhöjningen av stämpeln å skuldebrev torde ock böra föranleda motsvarande höjning av stämpeln å avhandling om livränta och å godkänd räkning, som för vinnande a v inteckning eller betalning hos offentlig myndighet företes. Tillika kan ifrågasättas, h u r u v i d a icke enahanda höjning bör vidtagas i avseende å stämpelavgiften för vissa a n d r a fordringsbevis, vilka för vinnande a v betalning företes hos offentlig myndighet. F r å g a n härom har dock icke ansetts falla inom ramen för de sakkunnigas u p p d r a g . I händelse av inteckningsförnyelsernas avskaffande förefinnes ej längre något skäl att u p p r ä t t h å l l a den nuvarande skillnaden i lösenber ä k n i n g mellan gravationsbevis, omfattande de tio sista åren eller del av samma tidrymd, å ena, och övriga gravationsbevis, å a n d r a sidan. Då likväl sådant tillägg till gravationsbevis, som tecknas å detsamma inom viss kortare tid efter bevisets utfärdande, fortfarande svnes b ö r a

19 beläggas med lägre lösenavgift ä n a n n a t gravationsbevis, föreslås för det fall, att tillägget allenast omfattar ett är eller del därav, bibehållandet av den nu gällande lägre lösensatsen för gravationsbevis. Den ökning av löseninkomsten, som kan uppkomma i följd av den här föreslagna ändringen i lösenberäkningen, torde icke bliva av större betydelse. För utfärdande av gravationsbevis, som uteslutande grundas på intecknings- eller tomträttsprotokoll, erfordras efter inteckningsförnyelsernas avskaffande genomgående av dylikt protokoll för tiden från och med ingången av det tionde året före lagändringens ikraftträdande. E h u r u den skyldighet att i vissa fall u t f ä r d a gravationsbevis, som enligt n u gällande föreskrift åvilar vederbörande tjänsteman vid hovrätt, härigenom med tiden kommer att bliva allt mera betungande, torde stadgandet därom åtminstone tillsvidare icke kunna upphävas. Med hänsyn härtill föreslås bibehållandet av särskild lösentariff för gravationsbevis, utfärdat vid hovrätt.

«

20 Förslag till förordning om ändrad lydelse av 8 och 17 §§ förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften. Härigenom förordnas, att 8 och 17 §§ förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse: 8 §.

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas. Livränta: avhandling därom skall, då den för vinnande av inteckning företes, förses med stämpel av 40 öre för varje fulla 100 kronor av livr ä n t a n s kapitalvärde. Sökes på grund av avhandlingen hos offentlig myndighet betalning, skall avhandlingen förses med stämpel av 40 öre för varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes; dock ä r — i konkurs. Räkning, godkänd, skall, då den för vinnande av inteckning eller betalning hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel av 40 öre för varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket inteckning eller betalning sökes; dock är — i järnväg. Skuldebrev skall, då det för vinnande av inteckning eller betalning hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel av 40 öre för varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket inteckning eller betalning sökes; dock är — å skuldebrevet. Skuldebrev skall ock varje gång detsamma för inteckningsåtgärd eller anteckning om innehav av handlingen ingives till inteckningsdomstolen eller, där sådant enligt lag må ske, för ändamålet uppvisas vid annan underrätt, förses med inteckningskontrollstämpel, dock icke i fall, d ä r inteckning på grund av skuldebrevet ej längre skall gälla. Skuldebrev, som — med inteckningskontrollstämpel. Med avhandling

av förpliktelse.

17 §. Därest handling, vilken för vinnande av lagfart, inteckning, inskrivning eller betalning varit inför offentlig myndighet företedd och därvid blivit försedd med stämpel, ånyo i samma avseende som tillförene ingives, äge förnyad stämpelbeläggning ej rum, dock med undantag för de i 14 § omförmälda fall ävensom för det fall, då inteckning, som meddelats på grund av skuldebrev eller annat fordringsbevis, av domstol dö*

21 dats och ny inteckning därefter ej blivit sökt, på landet sist vid det ting, som infaller näst efter ett år, och i stad inom ett år. Där på fall förses. Denna förordning träder i kraft den 1 j a n u a r i 1935, dock att, där inteckning till följd av uraktlåten förnyelse förfallit före n ä m n d a dag samt ny inteckning därefter sökes, på landet sist vid det ting, som infaller näst efter ett år, och i stad inom ett år, den i 17 § enligt dess förutvarande lydelse stadgade frihet från förnyad stämpelbeläggning fortfarande skall äga rum.

22 Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av §§ 3 och 10 förordningen den 7 december 1883 (nr 64) angående expeditionslösen. Härigenom förordnas, att §§ 3 och 10 förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse: § 3.

Med de undantag, §§ 5, 13, 14 och 15 innehålla, beräknas lösen för expeditioner enligt denna tariff: 1

3 Avd.

Av 1.

Av d.

4 Av 1.

5 Avd.

Kr. ö. Kr. ö. Kr. ö. Kr. ö. Kr. c Bevis, som — — — — — — — — — — — — — » gravations-, rörande — — — — — — — — — — — — rörande inteckningar i fast egendom utom järnväg: a) utfärdat vid underdomstol: på landet: för varje hemman, hemmansdel eller lägenhet till och med 3 över 3 till och med 6 över 6 dock att lösen ej må överstiga i stad: angående gård eller obebijggd tomt jämte sådan jord, som ej får därifrån söndras eller särskilt intecknas, för varje 3 t o m t n u m m e r till och med 3 2 över 3 till och med 6 1 över 6 angående annan jord, om till och med 3 3 hektar 1 för varje hektar däröver Vad som överskjuter helt hektartal räknas för helt hektar. Lösen för gravationsbevis å fastighet i stad 25 må dock ej överstiga Då gravationsbevis, omfattande allenast ett år eller del därav, tecknas d annat sådant företett bevis, vare likväl lösen på landet: för varje hemman, hemmansdel eller lägenhet till och med 3 över 3 till och med 6 över 6 dock att lösen för beviset ej må överstiga och vare lägsta lösen

2 25 1 50 75

75 50

25 75 26

10 1

23 I

1 2 Avd. ' Avd.

1 Kr. i stad: angående gård eller obebyggd tomt jämte sådan jord, som ej får därifrån söndras eller särskilt intecknas, för varje töver o m t n3u m m eoch r tillmed och 6 med 3 till angående annan

ö. Kr.

3 Avd.

ö. Kr.

4 Avd.

5 Avd.

ö. Kr. ö. Kr. ö.

80 20 10

jord, om till och med 3 30

för varje hektar däröver, med iakttagande att vad som överskjuter helt hektartal räknas för helt hektar dock att lösen för beviset ej må överstiga 20 2 och vare lägsta lösen b) utfärdat vid hovrätt: på landet, för varje år beviset omfattar: för varje hemman, hemmansdel eller lågenhet till och med 3 över 3 till och med 6

10 G0 40 20

i stad, för varje år beviset omfattar: angående gård eller obebyggd tomt jämte sådan jord, som ej får därifrån söndras eller särskilt intecknas, för varje tomtn u m m e r till och med 3 över 3 till och med 6

GO 4 0 2 0

angående annan

jord, om till och med 3 —

för varje hektar däröver, med iakttagande att vad som överskjuter helt hektartal räknas för helt hektar Lösen för gravationsbevis, utfärdat vid hov-

vid annan domstol över avlagd borgenårsed

K ä r a n d e , klagande I övrigt utlöses:

40 4

—

och vare lägsta lösen Är gravationsbevis grundat på flere häradsrätters inteckningsprotokoll, beräknas lösen särskilt för den inom varje härad eller tingslag liggande del av egendomen. rörande inteckningar i järnväg: Bevis angående uppvisande av tecknat å handlingen,

inteckningshandling, 1 1

1 SO

— — — — — — —

§ 10. — eller förhör.

protokoll eller särskilt bevis angående uppvisande av inteckningshandling vid annan domstol än inteckningsdomstolen av den, som uppvisat handlingen; Där i

s a m m a n h a n g utskrivna.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 j a n u a r i 1935.

24 I.

I) o in s a g a

i N o r r a Roslags 2 Mellersta Roslags 3 Stockholms läns västra 4 S ö d r a Roslags 5 Sollentuna och Färentuna härads « Södertörns 7 Uppsala läns södra 8 Uppsala läns norra 9 Nyköpings 10 Oppunda och Villåttinge härads 11 Livgedingets 12 Gotlands n o r r a härads 13 Gotlands södra härads 14 Östersysslets 15 Mellansysslets 16 Södersysslets 17 Nordmarks härads 18 Jösse 19 Fryksdals härads 2 0 Älvdals och N y e d s 21 Östernärkes 2 2 Västernärkes 23 Nora 2 4 Lindes 2 5 Västmanlands västra 2 6 Västmanlands mellersta 27 Västmanlands östra 28 Falu 2 9 Hedemora 30 Västerbergslags 31 Nås o c h Malungs 3 2 Nedansiljans 33 Ovansiljans 34 Gästriklands östra 35 Gästriklands västra 36 Bollnäs 37 Sydöstra Hälsinglands 38 Norra Hälsinglands 3 9 Västra Hälsinglands 4 0 Medelpads västra 41 Medelpads östra 4 2 Ångermanlands södra 43 Ångermanlands mellersta 44 Ångermanlands västra 45 Ångermanlands norra 4 6 Jämtlands östra 47 Jämtlands norra 48 Jämtlands västra 4 9 Härjedalens 5 o Umeå 51 Västerbottens södra 52 Västerbottens västra 53 Västerbottens mellersta 54 Västerbottens norra 55 Piteå 56 Luleå 57 Kalix 58 Torneå 6 9 Gällivare 60 Kinda och Ydre härads

Sammandrag rörande minsk

4 | 5 Förnyade inteökningar i fast Förnyade inteckningar i egendom; me deltal enligt fast egendom efter uppvis ning vid annan domstol; tab. I reducerat med medeltal enligt tab. Il medeltal enligt tab. II Antal

Lösen: antal X 4-—

239 209 348

956 836 —

2 822 1316 1670

792 347 547 669 441 389 357 231 399 177 70 297 190 104 782 523 301 295 387 498 423 417 363 278 98 127 125 410 236 364 203 428 339 300 334 404 174 140 127 336 461 411 200 175 141 196 153 608 308 320 305 120 207 159

— — — — — — — — — — — 924 — 1596 — 708 — 280 — 1188 — 760 — 416 — 3 128 — 2 092 — 1204 — 1180 — 1548 — 1992 — 1692 — 1668 — 1452 — 1112 — 392 — 508 — 500 — 1640 — 944 — 1456 — 812 — 1712 — 1356 — 1200 — 1336 — 1616 — 696 — 560 — 508 — 1344 — 1844 — 1644 — 800 — 700 — 564 — 784 — 612 — 2 432 — 1232 — 1280 — 1220 — 480 — 828 — 636 —

1392 11288 5 264 6 680 3168 1388 2188 2 676 1764 1 556 1428

Antal

Lösen: antal x 3'50

17 20 2 37 6 71 50 7 24 52 34

59 70 7 129 21 248 175 24 84 182 119

114 28 102 28 28 7 12 14 116 64 90 47 16 4 37 65 64 24 26 39 15 8 18 37 10 43 115 121

7 399 98 357 98 98 24 42 49 406 224 315 164 56 14 129 227 224 84 91 136 52 28 63 129 35 150 402 423

115 66 131 37 46 55 66 46 19 63 53 19 173 241 123 46 40 80

402 231 458 129 161 192 231 161 66 220 185 66 605 843 430 161 140 280

— — 50

— 50

— 50

— — — — — — — — 50

— — — — — 50

— — 50 60

— — — 60 50

— — 50

— 50 50 50 50

— 50 50

— 50

— — 50 50 50 50 50 50 50

— — —

Uppvismedeltal Antal

25 ningen i lösen vid häradsrätterna. i

!

ningsärenden; enligt tab. III Lösen: antal x 2-50

— — — — o

— — — — — — — — — — — — — ._ — — — — — — — — — — — — — — — — 10 — — — — — — — — — — — — — — — 2 2

50 50

— —

— — — — — — 5 — — — — — — — — 85 — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — 10 — •

—

—

•

' f

|

Bilaga A. 10

|

11 I Förnyade inteckningar i Utdrag utöver ett i varje tomträtt och vattenfallsärende; medeltal enligt rätt; medeltal enligt tab. IV tab. VI Antal

Lösen: 1 antal X 1*— 1

473 148 79 370 76 296 445 1 710 269 105 500 104 96 419 270 109 35 175 47 794 301 93 1317 1435 805 343 127 774 2 009 247 717 1629 758 486 36 622 456 2 651 1621 547 280 264 204 662 75 608 400 255 1581 36 49 426 42 76 63 310 95 21 161 33

473 148 — 79 — 370 — 76 — 296 — 445 — 1710 — 269 — 105 — 500 — 104 — 96 — 419 — 270 — 109 — 35 — 175 — 47 — 794 — 301 — 93 — 1317 — 1 435 — 805 — 343 — 127 — 774 — 2 009 — 247 — 717 — 1629 — 758 — 486 — 36 — 622 — 456 — 2 651 — 1621 — 547 — 280 — 264 — 204 — 662 — 75 — 608 — 400 — 255 — 1581 — 36 — 49 — 426 — . 42 — 76 — 63 — 310 — 95 — 21 — 161 — 33 | —

».i Antal

Lösen: . , antal x 3-o0

— —

— — — — 210 — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — 1 — —

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

—

13 Lösenförlusten: summa av kol. 3, 5, 7, 9 och 11

Uträknat ersättningsbelopp

1488 1054 1478 12 000 5 361 7 224 3 788 3 122 2 541 2 963 2 383 1660 1531 1742 1964 1174 413 1461 831 1262 3 478 2 591 2 745 2 930 2 517 2 391 1833 2 571 3 691 1585 1193 2 228 1397 2178 1008 2141 1402 4 398 3127 2149 2 039 1965 1302 1453 1041 2 081 2 405 2 091 2 612 897 679 1430 839 2 574 1900 2 433 1745 662 1129 959

1475 1050 1475 11950 5 350 7 200 3 775 3 100 2 525 2 950 2 375 1650 1525 1725 1950 1 150 400 1450 825 1250 3 475 2 575 2 725 2 925 2 500 2 375 1825 2 550 3 675 1575 1175 2 225 1375 2175 1000 2 125 1400 4 375 3 125 2125 2 025 1925 1300 1450 1025 2 075 2 400 2 075 2 600 875 675 1425 825 2 550 1900 2 425 1725 650 1125 950

— — — — 50

— 50

— — — — — — — — — — 50

— — — — — 50

— — 50

— 60

— — — 50

— — 60

— 50 60 50

— 50

— 50 50

,— 50

— — 50 50 50 50 50 50 50

— — —

i

— 8-' —

—

4 G t; 7 8 9 10 11 12 18 14 15 16 17 18 19 20 21 22 28 24 25 26 27 28 29 30 81 82 33 34 35 86 87

— — — — — — — — — — — — — — — — 88 — 89 — 40 — 4J — 42 — 48 — 44 —45 — 46 — 47 — 4fe — 49 — 60 — 51 — 52 — 68 — 54 — 58 — 50 — 57 — 58 — 59 — 60

26 I (forts.).

Sammandrag rörande minsk-

Förnyade inteckningar i fast Förnyade inteckningar i egendom; medeltal enligt fast egendom efter uppvisning vid annan domstol; tab. I reducerat med medeltal enligt tab. II medeltal enligt tab. II

I) o m s a ar a

Antal

Lösen: antal x 4-

Antal

Lösen: antal X 3"5o

Mjölby Aska, Dals och Bobergs härads Bråbygdens och Finspånga läns Hammarkinds m. fl. härads Linköpings Tveta, Vista och Mo Norra och Södra Vedbo härads Östra härads i) Västra härads 10 Östbo och Västbo härads ii Östra Värends 12 Mellersta Värends 18 Västra Värends 14 Sunnerbo härads 15 Norra och Södra Tjusts härads 16 Sevede och Tunaläns härads ••• 17 Aspelands och Handbörds härads 18 Norra Möre och Stranda härads 19 Södra Möre härads 20 Ölands 21 Hallands läns södra 22 Hallands läns mellersta 23 Hallands läns norra 24 Askims m. fl. härads 25 Inlands 26 Orusts och Tjörn s härads 2 7 Sunnervikens 28 Norrvikens 2 9 Marks 30 Kinds och Redvägs härads 81 Borås 3 2 Vättle m. fl. härads 88 Flundre m. 41. härads 3 4 Nordals m. fl. härads 86 Tössbo och Vedbo härads 86 Vadsbo härads 3 7 Gudhems och Kåkinds h ä r a d s . . 3 8 Vartofta och Frökinds härads • • • 89 Skånings m. fl. härads ... 40 Ase, m. fl. härads 41 Kinnefjärdings m. fl. härads 4 2 Östra härads 4 3 Medelstads härads t 4 Bräkne härads 46 Listers härads 4 6 Ingelstads och Järrestads härads 47 Gärds och Albo härads 4 8 Villands 4 9 Östra Göinge 60 Västra Göinge 51 Norra Åsbo härads 62 Södra Åsbo och Bjäre härads 58 Oxie och Skytts härads 5 4 Torna och Bara härads 55 Vemmenhögs m. fl. härads 5 6 Färs härads 57 Frosta och Eslövs 5S Rönnebergs, Onsjö och Harjagers 59 Luggude härads

405 320 428 173 305 629 425 271 188 516 447 189 355 527 216 134 249 225 324 166 587 596 243 1054 183 124 274 202 283 282 260 355 460 254 119 314 204 170 149 201 200 340 245 184 216 678 544 295 365 873 611 606 861 750 527 343 716 897 730

1620 1280 1712 692 1220 2 516 1700 1084 752 2 064 1788 756 1420 2108 864 536 996 900 1296 664 2 348 2 384 972 4 216 732 496 1096 808 1132 1128 1040 1420 1840 1016 476 1256 816 680 596 804 800 1360 980 736 864 2 712 2 176 1180 1460 3 492 2 444 2 424 3 444 3 000 2108 1372 2 864 3 588 2 920

161 172 172 77 169 75 113 81 94 62 46 4 9 53 119 67 108 89 141 113 133 259 98 10 134 38 112 73 65 78 85 69 94 92 74 86 87 121 70 116 75 68 101 62 63 93 42 34 51 52 17 63 58 10 107 68 105 151 71

563 50 602 — 602 — 269 50 591 50 262 50 395 50 283 50 329 — 217 — 161 — 14 — 31 50 185 60 416 50 234 50 378 — 311 50 493 60 395 50 465 50 906 50 343 — 35 — 469 — 133 — 392 — 255 50 227 50 273 — 297 50 241 50 329 — 322 — 259 — 301 — 304 50 423 50 245 — 406 — 262 60 238 — 353 50 217 — 220 50 325 50 147 — 119 — 178 50 182 — 59 50 220 50 203 — 35 — 374 60 238 — 367 50 528 50 248 50

Summa

46 577

186 308

28 500 50

Uppvismedeltal Antal

27 ningen i lösen vid häradsrätterna. 7

II

13 Lösenförlusten: summa av kol. 3, 5, 7, 9 och 11

Uträknat ersättningsbelopp

11 I Förnyade inteckningar i niogsärenden; enligt tab. III Lösen: antal X 2-50 2

2 65 2 7

50 50

5 5 2

_

5 10 30 5

_ 5 10 5 12 415

50 Utdrag utöver ett i varje ärende; medeltal enligt tab. IV Antal 211 231 782 65 120 115 57 120 28 222 706 101 87 119 196 19 94 169 59 149 248 312 68 220 54 11 257 35 129 106 43 108 173 351 296 164 73 124 107 87 101 107 70 195 99 187 237 116 59 97 114 185 189 314 310 98 225 526 173 39153

tomträtt och vattenfallsrätt; medeltal enligt tab. VI

Lösen: antal X 1'—|

T"

Antal

Lösen: intal x 3-50

I

_

211 231 782 65 120 115 57 120 — 28 222 706 101 87 119 196 — 19 94 169 59 149 248 — 312 — 68 — 220 —. 54 11 257 35 129 — 106 43 108 173 351 296 164 73 124 — 107 — 87 101 107 70 195 99 187 237 116 — 59 97 114 — 185 189 314 310 98 — 225 526 173 — 39153

—

— — —

— — — — — —

— — — — — —

— — — — — — — —

—

—

•

— — — — — — — — —— — _ —— —— —— —— —— — _ ——

— —

—

5(

— _ —— —— — _— _ —— — _

— — —

-

— — — — — —

—— — — — — .— _ — — _ — — _ — _ — _ — — — — — — — — — — — _ — — — — -

.

__

2 397 2113 — 3 098 5 0 1026 5 0 1937 5 0 2 958 5 0 2 155 — 1495 — 1109 — 2 510 50 2 655 — 871 — 1543 50 2 417 50 1479 — 789 50 1468 — 1380 5 0 1848 5 0 1208 50 3 064 — 3 602 6 0 1383 — 4 563 50 1265 5 0 640 — 1 745 — 1098 50 1503 50 1507 — 1380 50 1769 5 0 2 349 — 1689 — 1031 — 1721 — 1193 6 0 1227 5 0 948 — 1297 — 1163 50 1705 — 1403 50 1148 — 1 183 5 0 3 229 50 2 570 — 1415 — 1697 5 0 3 801 — 2 622 5 0 2 829 50 3 836 — 3 354 — 2 792 50 1718 — 3 461 5 0 4 642 5 0 3 354 —

2 375 — i 2100 — 2 3 075 — 3 1025 — 4 1925 — 6 2 925 — 6 2150 — 7 1475 — 8 1100 — 9 2 500 — 1 0 2 650 — 11 850 — 12 1525 — 1 3 2 400 — 14 1475 — 1 5 775 — 16 1450 — 17 1375 — 18 1825 — 19 1200 _ 20 3 050 — 2 1 3 600 — 22 1375 _ 2 3 4 525 — 24 1250 — 2 5 625 — 2 6 1725 — 27 1075 — 2 8 1500 — 2!> 1500 — 30 1375 — 3 1 1750 — 3 2 2 325 _ 3 3 1675 — 3 4 1025 — 3 5 1700 — 8 6 1175 — 137 1225 — 3 8 925 — 3 9 1275 — 40 1150 — 4 1 1700 — 4 2 1400 — 4 3 1125 — 44 1 175 — 4 5 3 225 — 46 2 550 — 47 1400 — 48 1675 — 4 9 3 775 — 50 2 600 — 5 1 2 825 — 52 3 825 — 53 3 350 — 54 2 775 — 5 5 1700 — 56 3 450 — 57 4 625 — 58 3 350 - 59

-- 2 5 4 607 [so 252 975

_

28 II.

S t a d

Sammandrag rörande minsk-

Förnyade inteck- Förnyade inteck ningar i fast egen- ningar i fast egen Utdrag utöver ett Uppvisningsdom; medeltal en- dom efter uppvis i varje ärende; ärenden; medelligt tab. I redu- ning vid annan medeltal enligt tal enligt tab. III cerat med medel- domstol; medeltab. IV tal enligt tab. II tal enligt tab. II Lösen » , , ,Lösen Lösen . Antal Antal antal x 5: — Antal antal x 4:— antalx4:

Stockholm Södertälje Vaxholm Norrtälje Sigtuna Uppsala Enköping Nyköping 9 Eskilstuna 10 Torshälla 11 Strängnäs 12 Mariefred 13 Trosa 14 Linköping 15 Norrköping 16 Söderköping 17 Motala 1 8 Vadstena 19 Skänninge 2 0 Jönköping 21 Eksjö 22 Gränna 28 Växjö L'4 Kalmar 25 Oskarshamn 2 6 Västervik 2 Vimmerby Visby 29 Karlskrona 30 Ronneb}' 31 Karlshamn 3 2 Sölvesborg 3 3 Kristianstad 3 4 Simrishamn 3 5 Ängelholm 3 6 Malmö 37 L u n d 3 8 Landskrona , 3 9 Hälsingborg 4 0 Ystad 4 1 Trälleborg 42 Skanör och Falsterbo 43 Halmstad 44 Laholm 45 Falkenberg

18 232 91160 335 1675 8 40 118 590 40 200 792 3 960 103 515 326 1630 539 2 695 27 135 132 660 190 38 175 35 602 3 010 1282 6 410 40 200 130 650 280 56 170 34 592 2 960 105 525 22 110 192 960 403 2 015 132 660 292 1460 49 245 283 1415 574 2 870 139 695 185 925 101 505 412 2 060 63 315 129 645 2 996 14 980 684 3 420 401 2 005 1486 7 430 298 1490 233 1165 40 200 404 2 020 67 335 141 705

42 34 4 7 4 20 1 8 27

168 136 16 28 16 80 4 32 108

1 3 49 5 51 6 1 50 3 1 15

4 12 196 20 204 24 4 200 12 4 60

11 2

7 5 14 2 2 44

28 20 56 8 8 176

4 26 8 10 24 2 1 7 4 1

16 104 32 40 96 8 4 28 16 4

Antal antalxO:T6

6 392 192

306 71

34 12 41 40 19 30 18 11 16 16 31 41 8 25 3

48 11 92 23

3 12 986 3 944 15 60 27 108 5 20 25 100 1 4 52 208 2 8 1366 5 464 56 224 2 8 2 8 1 4 1 4 33 132 3 12 11 44 16 64 3 12 4 16 80 320 873 3 492 2 8 15 60 16 64 6 24 1

28'

165 9 6 2 22 8 89 19 8 24 38 15 11 45 2 7 245 51 74 170 41 27 14 133 98 47

29 Bilaga

B,

ningen i lösen vid rådhusrätterna. 10

i

|

||

|

17 Förnyade inteckFörnyade förlags- ningar i tomträtt Förnyade inteck- Förnyade inteckningar i järnväg; ningar i fartyg; inteckningar ; och vattenfallsmedeltal enligt medeltal enligt medeltal enligt rätt; medeltal tab. VII tab. VIII tab. V enligt tab. VI Lösen . . 1 Lösen Antal antalXö:— Antal . , . antalx4:~ 229 19

916 76

38 15

152 60

72 33

288 132

4 2

16 8

85 4

340 16

47 47 7 10 1 49 31 12 43 2 71 1 38 104 9 42 56 4 42

188 188 28 40 4 196 124 48 172 8 284 4 152 404 36 168 224 16 168

3 710

. . .

Lösen |antalx5:—

225 —

« * i j Lösen antalXö:— 236

—

19 Lösenförlusten: summa av kol. 3, 5, 7, 9, 11, 13, 15 och 17

Uträknat ersättningsbelopp

l 104 040 50 102 625 2 2 132 2 075 3 116 2 5 100 i 691 675 5 225 5 0 225 6 4 250 4 225 549 75 7 525 8 1828 2 5 1800 9 2 885 50 2 875 10 148 5 0 125 11 696 2 5 675 12 202 200 13 203 200 14 7 277 28 6 725 15 6 828 75 6 775 334 300 — 16 17 908 7 5 900 18 414 2 5 400 19 178 175 20 4 081 75 4 000 21 567 75 550 22 100 118 5 0 23 6 673 50 5 950 34 2 443 5 0 2 375 25 746 725 36 1582 7 5 1 575 27 250 267 2 5 28 1649 1600 S9 3164 3 125 30 839 5 0 825 31 1160 2 6 1125 32 529 2 5 525 2 842 75 33 2 775 34 332 5 0 325 35 964 2 5 925 36 15 991 7 5 15 875 37 7 018 2 5 6 575 2 496 5 0 38 2 450 7 937 5 0 39 7 900 1608 7 5 40 1575 1381 2 5 41 1350 238 50 42 225 2 463 7 S 2 400 48 412 50 400 44 2 5 784 775 45

30 II (forts.).

S t a d

Förnyade inteck- Förnyade inteck Utdrag utöver ett ningar i fast egen- ningar i fast egenUppvisningsdom ; medeltal en- dom efter uppvisärenden; medel- i varje ärende; ligt tab. I redu- ning vid annan tal enligt tab. III medeltal enligt cerat med medel- domstol; medeltab. IV tal enligt tab. II tal enligt tab. II Lösen Antal antal X 5:

Varberg Kungsbacka . Göteborg •••• Marstrand Lysekil ••• Uddevalla Strömstad Vänersborg • Alingsås Borås Ulricehamn . Ämål Mariestad Lidköping Skara Skövde Hjo Falköping Karlstad Kristinehamn Filipstad Örebro Askersund Nora Lindesberg Västerås Sala Köping Arboga Falun Säter Hedemora Gävle Söderhamn .. Hudiksvall Härnösand Sundsvall Örnsköldsvik Östersund Umeå Skellefteå Luleå Piteå

Sammandrag rörande minsk-

211 41 ,478 38 77 278 71 199 194 581 75 95 89 128 156 176 44 146 488 309 126 950 54 41 84 809 176 137 90 353 32 51 696 134 149 223 311 74 302 206 77 212 83

1035 205 22 390 190 385 1390 355 995 970 2 905 375 475 445 640 780 880 220 730 2 440 1 545 630 4 750 270 205 420 4 045 880 685 450 1765 160 255 3 480 670 745 1115 1 555 370 1510 1030 385 1060 415

Antal

Lösen antalX4:-

Antal

Lösen antal'x4:

16 74 1

296 4

2 1

8 4

7 57 6 8 6 7 10 7 7 4 1

28 228 24 32 24 28 40 28 28 16 4

12 2

1 2 9 1

4 8 36 4

12 1 9 8 20 40 2

48 4 36 32 80 160 8

4 876

78 36

312 144

3 29 3 35 28 118 2 85 281 24 10 247 1

12 116 12 140 112 472 8 340 1124 96 40 988 4 28 140 24 108 392

120 Summa 46 536 232680- 851

12 3404 —

480 20

940 3 760 364 91

321 1284

Antal

40 9 337 3 13 18 3 7 43 469 21 3 3 39 10 24 3 17 62 54 32 44 20 5 9 97 137 59 14 35 1 21 20 107 19 23 23 7 17 33 9 20 11

9157 36 6 2 8 — 4 033

3 024J5

31 ningen i lösen vid rådhusrätterna. 10

|

|

17 Förnyade inteck- Förnyade inteck- Förnyade inteckFörnyade förlagsningar i tomträtt ningar i järnväg; ningar i fartyg; inteckningar ; och vattenfallsmedeltal enligt medeltal enligt medeltal enligt rätt; medeltal tab. VII tab. VIII tab. V enligt tab. VI Lösen Antal antalx4:— Antal

293 3 o 14

1172 12 8 56

156 10 34 1 3 25 9

624 40 136 4 12 100 36

5 1 1 84 3 1 66 1

20 4 4 336 12 4— 264 4

1 51 1 1 4 61 . 1

4 204 4 4 16 244 4

60 28 2 77 1

240 112 8 308 4

12 18 1 16

48 72 4 64

2 269 9 076 —

76 Lösen . , , Lösen Lösen . . _ Antal antalxö:— Antal i! antal X 5:— antalx5:—

—

—

—

4 590

760 —

||

Lösenförlusten: summa av kol. 3, 5, 7, 9, 11, 13, 15 och 17

19 Uträknat ersättningsbelopp

1101 211 75 29 366 7 5 208 2 5 402 7 5 1475 50 361 2 5 1936 2 5 1214 2 5 3 620 7 5 430 7 5 637 25 583 2 5 873 2 5 939 50 1418 262 25 1102 75 3 970 50 1693 5 0 698 6 087 293 208 76 430 75 4 397 76 1134 75 757 2 5 588 5 0 2 450 2 5 200 7 5 274 76 4 215 985 2 5 771 2 5 5 236 2 5 1972 2 5 455 2 5 1738 75 1170 7 5 395 75 2 435 431 2 5

i 1100 2 200 28 550 3 200 4 400 5 1450 6 350 7 1800 3 H 1175 10 3 600 11 425 12 600 13 550 14 850 15 925 16 1350 1 7 250 18 1050 1 9 3 775 20 1675 21 675 2 2 5 925 23 275 24 200 25 425 4 350 — 2 0 27 1100 28 750 29 550 30 2 350 31 200 32 250 33 4125 34 950 35 750 30 4 725 37 1925 38 450 89 1725 40 1150 41 375 42 2 250 43 425

291370 7 5

284050 —

32 — I CU ^ •-o

•' B

rf

ev « y

Ä

o

o ,-T "•-

CO CO

«

:* 'fl — S —'

»

§ 00

*-~2

—

t-.

F

rf

»•*•

rf "fl

1 1

•o *" "aS 2

U. ' "

s

«tl

— c >**4) ca

s

• S M

E

t. :rf

fe

5^ i "rf

. o rt —»

U O

^J S

H | l*

.*»

fl CP

SD

—

—.

: 0

a

X

lO

CN

-rf B

> •

cu

^ ,

ÖÖ

"rf

>

CO CO

1 3 > 2 •>

4) IM

J

t-* . S

*3> t a

1 rf

^2

2 * rf

*e

|

Mg

3 ** a .,._;

-2

fl

o»

OJ CO

fi

S3 :0

•c*

' " ^

—

c/5

—

»o ft -°

-rf

CM

a rf •

—

(M

CO 0

^ ^J

rf 7 a

<

3fe2' •s J

:?3

-

— rf •<*

«P rf, •— rf^

=« "?, "** Z ? ft a 22 ••S *> 3g. fl S

fe « *. "3 i m

2 ?5 "fl M rf

•rf

—

a.

a>

<u

ft g

_

13 <D rf -fl <X> K

:o -5 ä . ** y-^ 3 fl «

Sr *

lO CM

o; 13

o»

"co co 0 0

22 00

CM

«M

co "oT SP oq

CO CM

CM

< o t*

CO

~ O i "

l ^ CO

• t

"t »^ »•i

-<* oc »»-

CO

1—1

Cr;

O :

CO

o

.

LO

t ^ CM

«VJ

o O!

te CM

co

e

• •-" - t i t i c e o> CD u

lO

X

^rf _

c

CN

*

eö~" ~T~~~" " 5

rf

, , H

t--

~2a < Ä '° :3 J CN ?- 'rf a DQ

_• S rf * a a . Q^ D- 5

c\]

J2 •c o m ir te $ — - >i a oc

co

X

^ o ft 0 ^-. oic" sr , o Ms B 2 éi rf 'rf a rf a .B ° 7 QQ rf a a ' S -3 .3 •

3 . _ •rf TCO >S

«c 5P

|Q CN

o "9

CM

i

_

O

a

~> t» -rf •-. "S 2 *~ , v

ea

S3

ft

— ej

X

+»

•o fi E E

u T3

ft i -3 5 a, •" a; & E

CO

"fl

CM

1 I CO CO CM

CM

•< •O

co

C35

• <

I

s

cc 2^

CO CM

•

i-H

:?3

a>

-rf

o

ft "rf of ft ^ a 0Q rf

y-,

CM

CM

1-i

-<

:rf ,£ -rf O

1 1

a

E

— .a iS —!

^

:rf .3

i—i

« ~3 ' <»

1 1 »O

rf rf ^

5• :rf — >• O i ~

o

« a

fti

." !*" «> >—' C i. : 0

,X

®

3 eo

ts

l O

:rf *» "

3S S

S « ^ '

o

_J_ 1 ' •o1

« X •o o. 5 "rf

•rf

«j ~T~(

as irs

O

<J

-<j'

»rf X

•a 00

o

00 CM • l ^ -

t" lO

O i

o> OO

1 00 CO

--t

'o

~ä evi »o O i

0 0

~CO CO kO

CO

CO

C3

c

i «*3 •H

T

~-

«3

eä"

rf

-

"q

s o P

fl

S fl

3 E

— 3 -fl * T3 —

C/3

co

orf

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1933 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Förberedande utkast till strafflag. Brott mot politiska Betänkande med förslag ang. åtgärder för ett bättre utnyttjande av landets skogstillgångar. [2] rättigheter. Brott mot allmän ordning och frid. [6] Betänkande med förslag till organisation av det frivilliga skydds- och hjälparbetet beträffande frigivna fångar. [11] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Utredning och förslag rörande grunder och förfaringssätt för dyrortsgrupperingsarbetet ävensom rörande i samband därmed stående frågor. [21] Betänkande ang. gottgörelse åt statsverket och de sportelberättigade i händelse av inteckningsförnyalsernas avskaffande m. m. [24]

Industri.

Handel och sjöfart.

Kommunalförvaltning. Yttrande och förslag ang. revision av gällande förordningar om kommunalstyrelse i Stockholm m. m. [23]

Kommunikationsväsen. Betänkande med förslag ang. varningsmärken och säkerhetsanordningar vid korsningar i samma plan mellan Statens och kommunernas finansväsen. järnväg och väg m. m. [7] Skatteutjämningsberedningen 2. [3] Betänkande med förslag till lag om rätt att med motorSkatteutjämningsberedningen 3. [4] fordon befara enskild väg m. m. [9] Utredning och förslag ang. importmonopol på kaffe. [15] Betänkande ang. statsinlösen av Ostkustbanan och UppUndersökning av taxeringsutfallet beträffande jordsala—Gävle järnväg. [13] bruksfastighet å landsbygden enligt beredningsnämn- Automatisering av telefonnätet på Sveriges landsbygd. dernas förslag vid 1933 års allmänna fastighetstaxering. [16] [19] Bank-, kredit- och penningväsen.

Polltl.

Socialpolitik. Undersökning rörande behovet av en utvidgning av bostadsstalistiken jämte vissa därmed förbundna bostadspolitiska frågor. [14] Utredning rörande kostnaderna för vissa genom stålens arbetslöshetskommission utförda arbeten i jämförelse med kostnaderna för motsvarande i annan ordning utförda arbeten m. m. [20]

Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen, Andlig odling i övrigt. Hälso- och sjukvård. Utredning och förslag rörande åtgärder för beredande av ökade möjligheter att indraga lärartjänster vid Förslag till lag om sterilisering av vissa sinnessjuka, folkskoleväsendet. [5] sinnesslöa eller av annan rubbning av själsverksam- Förslag med betänkande rörande det akademiska beheten lidande personer. [22] fordringsväsendet och prokanslersinstitutionen. [10] Allmänt näringsväsen. Betänkande beträffande vattenfallsstyrelsens taxor för elektrisk kraft till abonnenter på landsbygden. [8]

Försvarsväsen.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Jordbruksutredningens betänkanden. 9. Betänkande Utrikes ärenden. Internationell rätt. ang. produktions- och avsättningsförhållandena för slaktdjur samt kött och fläsk. [12] Lagberedningens förslag ang. vissa internationella rättsBerättelse över Statens spannmalsnämnds verksamhet förhållanden. 4. Förslag till konvention mellan Sverige, m. m. under år 1932. [17] Danmark, Finland, Island och Norge ang. konkurs, Betänkande med förslag ang. ändrade bestämmelser om m. m. [1] mjölkavgifters upptagande och användning. [18] Isaac Marcus Boktr.-A.-B., Stockholm 1933