SOU

Betänkande angående ordnandet av avsättningsförhållandena för inom riket tillverkad sprit m. m.

Beteckning: SOU 1933:25
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

Prop. 1992/93:131: om vissa företagsskattefrågor, m.m., avsnitt 2.1
Prop. 1955:24: med förslag till förord¬ ning om ändrad lydelse av 16 och 18 §§ förordningen den 26 februari 1954 (nr 73) angående tillverkning av bränn¬ vin, m. m., avsnitt 1934
SOU 2016:47: En klimat- och luftvårdsstrategi för Sverige, avsnitt 5.1
SOU 1947:14: Handeln med olja betänkande med förslag, avsnitt 11.2 och 17.86

National Library of Sweden

tnna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1933:25

FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE

ORDNANDET AV A V S Ä T T N I N G S FÖRHÅLLANDENA F Ö R I N O M R I K E T TILLVERKAD

SPRIT

M. M. A V G I V E T DEN 8 S E P T E M B E R

1 9 3 3 AV

INOM FINANSDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 1 9

3 3

Statens offentliga utredningar Kronologisk

1. Lagberedningens förslag angående vissa internationella rättsförhållanden. 4. Förslag till konvention m e l l a n Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge angående k o n k u r s , m. m. Norstedt. 88 s. J u . 2. Betänkande m e d förslag angående åtgärder för ett bättre utnyttjande av landets skogstillgångar. Beckman. 245 s. J o . 3. Skatteutjämningsberedningen 2. 1, De k o m m u n a l a förvaltningsuppgifternas finansiering m. m. i vissa främmande länder. 2. Den n u v a r a n d e fördelningen m e l l a n staten och k o m m u n e r n a av utgifterna för de k o m m u n a l a förvaltningsbestyren i Sverige. 3. De svenska k o m m u n a l f ö r b u n d e n . Norstedt, vj, 88 s. F i . i. Skatteutjämningsberedningen. 3. P r i n c i p b e t ä n k a n d e m e d förslag till s k a t t e u t j ä m n a n d e åtgärder genom överflyttning till staten eller till större k o m m u n a l a u t d e b i t e r i n g s o m r å d e n av kostnader för k o m m u n a l a förvaltningsuppgifter. Norstedt. (2), 344 s. F i . 5. Utredning och förslag rörande åtgärder för beredande av ökade möjligheter att indraga lärartjänster vid folkskoleväsendet. Norstedt. 19 s. E . 6. Brott m o t politiska rättigheter. Brott m o t allmän o r d n i n g och frid. F ö r b e r e d a n d e utkast till strafflag. Speciella delen. 11. Av J. C. W. Thyrén. Lund, Berling. 297 s. J u . 7. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående v a r n i n g s m ä r k e n och säkerhetsanordningar vid korsningar i s a m m a plan mellan järnväg och väg m. m. Idun. 99 s. K. 8. Betänkande beträffande vattenfallsstyrelsens taxor för elektrisk kraft till abonnenter pa landsbygden. Idun. 148 s. K. 9. Betänkande m e d förslag till lag om rätt att m e d motorfordon befara enskild väg m. m. Idun. 24 s. K. 10. Förslag m e d b e t ä n k a n d e rörande det a k a d e m i s k a bef ordrings väsendet och prokanslersinstitutionen. Norstedt. 210 s. E . 11. Betänkande m e d förslag till organisation av det frivilliga skydds- och hjälparbetet beträffande frigivna fångar. Marcus. 168 s. J u . 12. J o r d b r u k s u t r e d n i n g e n s betänkanden. 9. B e t ä n k a n d e angående p r o d u k t i o n s - och avsättningsförhållan-

förteckning

dena för s l a k t d j u r s a m t kött och fläsk. Beckmfl 251 s. J o . 13. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e statsinlösen av Ostkustbanj och Uppsala—Gävle järnväg. Beckman, vj, 42 s. fl 14. U n d e r s ö k n i n g r ö r a n d e behovet av en utvidgnit av bostadsstatistiken j ä m t e vissa därmed förbund) bostadspolitiska frågor. Marcus. Ill s. F l . 1 15. U t r e d n i n g och förslag angående i m p o r t m o n o p o l ] kaffe. Marcus. 50 s. F i . 16. A u t o m a t i s e r i n g av telefonnätet på Sveriges land bygd. Göteborg, E l ä n d e r . 58 s. K. 17. Berättelse över Statens s p a n n m å l s n ä m n d s verksam het m. m. u n d e r år 1932. Marcus. 126 s. J o . 18. Betänkande m e d förslag angående ändrade bestän melser o m m'jolkavgifters u p p t a g a n d e och a n v ä n l ning. Marcus. 62 s. J o . 19. Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jon bruksfastighet å landsbygden enligt b e r e d n i n g n ä m n d e r n a s förslag vid 1933 års allmänna fastighet! taxering. Hseggström. 66 s. F i . 20. Utredning r ö r a n d e kostnaderna för vissa genol statens a r b e l s l ö s h e t s k o m m i s s i o n utförda arbeten jämförelse ined k o s t n a d e r n a för motsvarande I annan o r d n i n g utförda arbeten m. ni. NorstedJ 50 s. S. J 21. Utredning och förslag r ö r a n d e g r u n d e r och föl faringssätt för d y r o r t s g r u p p e r i n g s a r b e t e t ävensoJ rörande i s a m b a n d d ä r m e d stående frågor. Ha>g{ ström. 165 s. F i . 1 22. Förslag till lag o m sterilisering av vissa sinnessjuk! sinnesslöa eller av a n n a n r u b b n i n g av själsverksanj heten l i d a n d e personer. Marcus. 97 s. J u . 23. Yttrande och förslag angående revision av gällanc förordningar o m k o m m u n a l s t y r e l s e i Stockholm m. m. Beckman. 95 s. S. 24. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e gottgörelse at statsverket oc de s p o r t e l b e r ä t t i g a d e i händelse av inteckningsföJ nyelsernas avskaffande m. m. Marcus. 32 s. J u . I 25. Betänkande a n g å e n d e o r d n a n d e t av avsättningsföi hållandena för i n o m r i k e t tillverkad sprit m. ri Marcus. 323 s. F i .

A n m . Om särskild tryckort ej angives, fir t r y c k o r t e n Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnels bokstäverna till det d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. E . == ecklesiastikdepartementet, J< = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e ai o r d n i n g (nr 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag m e d enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 933 : 25 FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE

ORDNANDET AV AVSÄTTNINGSFÖRHÅLLANDENA FÖR INOM RIKET TILLVERKAD SPRIT M. M. AVGIVET

DEN 8 SEPTEMBER

1 9 3 3 AV

INOM FINANSDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STOCKHOLM

1933 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

^QKKOV

Innehållsförteckning. Sid.

Skrivelse

till statsrådet

och chefen för Kungl.

Utredningsuppdragets

II.

Reglering

tillverkat

finansdepartementet

omfattning

brännvinstillverkningen

9 och

ordnandet

avsättningen

brännvin

1. Gällande lagstiftning angående tillverkning av brännvin ... 2. Brännerihanteringens utveckling och nuvarande omfattning; använda råämnen m. m 3. Bränneriernas nuvarande avsättningsförhållanden 4. Tidigare behandling av frågan om bränneriernas avsättningsförhållanden 5. Förslag angående ordnandet av bränneriernas avsättningsförhållanden 6. Tillverkning av brännvin i sammanhang med pressjästberedning 7. Tillverkning av melassbrännvin och betbrännvin 8. Gemensamt organ för partihandel med spritdrycker och skattefri sprit ... 9. Prissättningen å tillverkat brännvin 10. Förslag till vissa författningsändringar m. m III.

Frågan rierna;

om rationalisering avsättningen

och koncentration

av driften

vid

till motorbränsle

18 28 33 36 44 52 57 60 67

potatisbrånne-

av bränneripotatis

1. Vissa ekonomiska uppgifter r ö r a n d e potatisbrännerierna 2. Sammanfattning av vissa specialutredningar rörande potatisbrännerierna 3. De sakkunnigas y t t r a n d e rörande rationalisering av potatisbrännvinstillverkningen, m. m användning

70 73 83

IV.

Sulfitspritens

Frågan om en statlig reglering av brännoljeimporten till riket 106 1. De sakkunnigas uppdrag enligt lagen den 18 juni 1925 om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar 106 2. Nu rådande förhållanden med avseende å importen till riket av motorbränsle m. m 108 3. Bensinbeskattningens framtida ordnande m. m 123 4. Vissa synpunkter rörande gestaltningen av den inhemska marknaden vid fall av en statlig importreglering 132 5. Huvudresultaten av de sakkunnigas utredningar rörande de svenska oljebolagens ekonomiska förhållanden 135 6. Olika riktlinjer för anordnandet av en statlig reglering av importen till riket av motorbränsle 142 7. Vissa uppkommande spörsmål vid övervägandet av frågan om införandet av ett statligt importmonopol å motorbränsle. Författningsförslag 146 8. De sakkunnigas ståndpunkt till frågan o m en statlig reglering av importen till riket av motorbränsle 156

4 Sid.

Författningsförslag Förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin 158 Förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker 161 Förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit 162 Förslag till förordning om användande av motorsprit för inblandning i bensin 165 Förslag till förordning angående statsmonopol å partihandeln med brännoljor 168 Utkast till förordning om vad iakttagas skall i avseende å införande av slatsmonopol å partihandeln med brännoljor 171 Reservationer

176 Bilagor A. Utredning av ingenjören T. Obel-Jörgensen angående de svenska lantbruksbrännerierna 183 B. Aktiebolaget Vin- & spritcentralens utredning av frågan rörande koncentration av lantbruksbrännerirörelsen 191 C. Centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet husdjursavdelnings utredning rörande drankens fodervärde och användbarhet 237 D. Utredning av f. d. professorn Nils Hansson rörande verkningarna av en centralisering av brännvinsbränningen på drankens fodervärde och utnyttjande 245 E. Utredning av professorn K. D. R. Myrbäck och fil. dr E. H. Lundin rörande tillverkning av alkohol i samband med pressjästberedning 251 F. Uppgifter rörande tillverkningen av och handeln med sprit i vissa främmande länder, särskilt med avseende å användning av sprit såsom motorbränsle 271 G. P. M. av lektorn O. E. Ask angående resultaten av vissa undersökningar rörande en del svenska företag, som bedriva handel med brännoljor 279 H. Utredning av docenten E. Norlin rörande benämningar å och huvudsaklig användning av bergolja och därav framställda viktigare produkter 287 I. Sammanställning av redaktören Th. Odhe angående den internationella marknaden för mineraloljor och mineraloljeprodukter, m. m 290

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet.

Genom beslut den 17 februari 1933 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för Kungl. finansdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga med uppdrag att i enlighet med givna riktlinjer inom departementet biträda med utredning av frågan om tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit till motorbränsle, om kontroll över importen av motorbränsle samt om tillverkningen av till förtäring avsett brännvin ävensom andra härmed sammanhängande spörsmål. Med stöd av förenämnda bemyndigande tillkallade departementschefen för sagda ändamål såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens första kammare generaltulldirektören Nils Wohlin, tillika ordförande, t. f. byråchefen i kontrollstyrelsen Sven Almgren, kommerserådet Axel F . Enström, filosofie doktorn Erik Kempe och ledamoten av riksdagens första kammare grosshandlaren Sten Stendahl. I anslutning till den anbefallda utredningen uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 3 mars 1933 åt de sakkunniga att i egenskap av undersökningsmyndighet verkställa undersökning enligt lagen den 18 juni 1925 (nr 223) om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar rörande vissa angivna företag, som bedrevo import eller tillverkning a v motorbrännoljor i landet. Till sekreterare hos de sakkunniga — vilka antagit benämningen 1933 års motorbränslesakkunniga — förordnade departementschefen från och med den 11 mars 1933 t. f. revisionssekreteraren S. Nyström, vilken jämväl erhöll uppdrag att vara sekreterare hos de sakkunniga i egenskap av undersökningsmyndighet. Från dessa uppdrag entledigades Nyström på egen begäran från och med den 1 juli 1933, från vilken tidpunkt kammarskrivaren hos generaltullstyrelsen G. W. Dahlberg av departementschefen förordnades att biträda de sakkunniga. Under de tider av undersökningsmyndighetens verksamhet, då Nyström icke varit sekreterare hos myndigheten, har detta uppdrag enligt departementschefens förordnande fullgjorts av ledamoten av de sakkunniga t. f. byråchefen Almgren. Till undersökningsmyndighetens ombud vid upplysningars inhämtande förordnade Kungl. Maj:t lektorn vid tekniska läroverket i Malmö O. E. Ask.

6 Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 juli 1933 hava de sakkunniga i egenskap av undersökningsmyndighet överlämnat resultatet av den med stöd av ovannämnda lag den 18 juni 1925 anbefallda undersökningen. Kungl. Majtt har i enlighet med undersökningsmyndighetens förslag meddelat beslut rörande offentliggörande av viss del av undersökningsmaterialet, vilken finnes här intagen såsom bilaga G. För fullgörande av uppdraget hava de sakkunniga från kontrollstyrelsen införskaffat erforderliga upplysningar och uppgifter av statistisk, ekonomisk och teknisk art med avseende å lantbruksbrännerierna. Enligt de sakkunnigas hemställan innefattar detta material produktionskostnadskalkyler för tillverkat brännvin vid ett mindre antal lantbruksbrännerier samt vidare sakkunnigeutlåtanden rörande dessa bränneriers allmänna driftsekonomi och tillstånd i tekniskt avseende. För utförande av specialutredning härutinnan har kontrollstyrelsen såsom särskild expert anlitat ingenjören hos Aktieselskabet De Danske Spritfabrikker T. Obel-Jörgensen, vilkens utlåtande återfinnes såsom bilaga A till betänkandet. Bokföringsundersökning rörande det ekonomiska resultatet vid vissa lantbruksbrännerier har vidare på styrelsens föranstaltande utförts av revisorn S. R Wikland. Slutligen har kontrollstyrelsen för de sakkunnigas räkning införskaffat en av aktiebolaget Vin& spritcentralen verkställd utredning av frågan om en lämplig koncentration av tillverkningen vid potatisbrännerierna (bilaga B). P å de sakkunnigas anmodan har lantbruksstyrelsen meddelat vissa uppgifter angående betydelsen för jordbruket av lantbruksbränneriernas verksamhet. I samband därmed hava upplysningar och yttranden avgivits av vissa hushållningssällskap, inom vilkas områden lantbruksbrännerier äro belägna. Beträffande drankens betydelse och användbarhet såsom fodermedel har lantbruksstyrelsen för de sakkunnigas räkning införskaffat en av centralanstaltens för försöks väsendet på jordbruksområdet husdjursavdelning avgiven utredning (bilaga C). I anslutning till sistnämnda utredning hava de sakkunniga, vilka i detta ämne inhämtat upplysningar av f. d. professorn vid centralanstalten Nils Hansson, emottagit närslutna yttrande (bilaga D). P å framställning av de sakkunniga har departementschefen den 13 mars 1933 förordnat professorn i jäsningskemi vid Stockholms högskola K. D. R. Myrbäck och specialläraren i jäsningslära vid tekniska högskolan filosofie doktorn E. H. Lundin att såsom experter biträda de sakkunniga med avgivande av utlåtande i fråga om tillverkning av brännvin i samband med pressjästberedning. I anslutning till nämnda uppdrag erhöllo Myrbäck och Lundin den 19 maj 1933 Kungl. Maj:ts tillstånd att företaga en resa till Danmark i och för överläggning med föreståndaren vid Carlsberglaboratoriet i Köpenhamn, professorn S. P . L. Sörensen ävensom för inhämtande av vissa för deras utredning erforderliga upplysningar. Det av Myr bäck och Lundin avgivna utlåtandet bifogas (bilaga E). Genom utrikesdepartementets försorg hava för de sakkunnigas räkning

7 införskaffats vissa uppgifter angående produktionen av och handeln med sprit i Frankrike, Polen, Tjeckoslovakiet, Tyskland och Österrike, särskilt med avseende å åtgärder företagna i syfte att främja användningen av inhemsk alkohol såsom motorbränsle. Dessa uppgifter hava sammanförts i härvid fogade bilaga F . Efter därom av de sakkunniga gjord framställning har Kungl. Maj:t den 14 juni 1933 tillerkänt docenten E. Norlin ett belopp av 500 kronor såsom bidrag till kostnaderna för deltagande i World Petroleum Conference i London den 19—25 juli 1933. Norlin har till de sakkunniga avgivit ett utlåtande rörande benämningar å samt huvudsaklig användning av olika mineraloljeprodukter, vilket utlåtande närslutes betänkandet såsom bilaga H. P å uppdrag av de sakkunniga har redaktören Th. Odhe utarbetat en sammanställning rörande den internationella marknaden för mineraloljor och mineraloljeprodukter m. fl. förhållanden, vilken redogörelse bifogas såsom bilaga I. E n ä r i vissa till de närslutna utredningarna hörande bilagor förekomma uppgifter rörande enskilda näringsidkares affärs- eller fabrikationsförhållanden av beskaffenhet att icke böra offentliggöras, hava dylika bilagor h ä r icke medtagits. Under utredningsarbetets gång hava de sakkunniga haft överläggningar med, bland andra, representanter för Sveriges bränneriidkareförening, aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Svenska jästfabriksaktiebolaget, Svenska sockerfabriksaktiebolaget och aktiebolaget Svensk sprit. Då under innevarande år berättigade farhågor yppade sig för att avsättningen av fabrikspotatis av 1933 års skörd kunde bliva avsevärt försvårad till följd av den minskning i lantbruksbränneriernas tillverkning, som genom olika förhållanden vore att förutse för nästkommande brännerikampanj, hava de sakkunniga sett sig föranlåtna att särskilt upptaga denna fråga och undersöka olika utvägar för beredande av ökad avsättning av sagda skörd för bränneriändamål. Sedan förhandlingar förts mellan de sakkunniga och representanter för de svenska jästfabrikerna, utfäste sig de senare i skrivelser till chefen för finansdepartementet att minska tillverkningen av jästbrännvin under tillverkningsåret 1933/1934 till en kvantitet, motsvarande högst 35 liter brännvin av normalstyrka per 100 kilogram pressad jäst eller med nuvarande jästtillverkning till högst omkring 3'2 miljoner liter brännvin. Med utnyttjande av det i brännvinstillverkningsförordningen medgivna maximiutbytet av brännvin i jästfabrik, kunde tillverkningen för samma tid beräknas uppgå till omkring 5'5 miljoner liter. I enahanda syfte upptogo de sakkunniga en fråga, som tidigare varit föremål för behandling, nämligen spörsmålet angående nedläggande av tillverkningen vid de tre betbrännerierna i riket. Förhandlingar fördes med en representant för sagda brännerier i avsikt att ernå en inlösen av desamma, men dessa ledde till en början icke till resultat. I skrivelse till departementschefen den 20 maj 1933 hemställde de sakkunniga därför om utfärdande av tillfälligt förbud

8 mot tillverkning av brännvin av sockerbetor under tillverkningsåret 1933/ 1934. Den kvantitet brännvin, med vilken potatisbränningen därigenom under nämnda tillverkningsår skulle komma att ökas, beräknade de sakkunniga till omkring 600 000 liter. I proposition nr 270 hemställde Kungl. Maj:t om riksdagens bemyndigande att i mån av behov utfärda sådant förbud, som av de sakkunniga föreslagits, vilken proposition jämlikt riksdagens skrivelse nr 330 bifölls. Under tiden hade emellertid Sveriges bränneriidkareförening hänvänt sig till de sakkunniga i och för ett återupptagande av underhandlingarna om inlösen av betbrännerierna. Dessa underhandlingar ledde till att Sveriges bränneriidkareförening enligt en inför de sakkunniga den 30 maj 1933 träffad villkorlig uppgörelse med ägarna av de tre betbrännerierna förband sig att inlösa dessa brännerier, varvid föreningen tillförsäkrades rätten till den kvot råbrännvin, som tillkommit betbrännerierna att tillverka, medan de nuvarande ägarna av dessa fingo behålla äganderätten till fabriksanläggningarna samt, i förekommande fall, tomt, vara dessa voro uppförda. I den mån bolagsstämmas godkännande erfordrats för denna uppgörelses giltighet, har sådan numera lämnats. Till de sakkunniga hava överlämnats dels från jordbruksdepartementet den 12 april 1933 en av Ola Jeppsson m. fl., i egenskap av delegerade för till möte i Sölvesborg den 27 mars 1933 församlade lantmän m. fl., till Kungl. Maj:t gjord framställning om förbättrade avsättningsmöjligheter för potatis m. m., dels ock från finansdepartementet den 28 mars 1933 en av Kristianstads lantbruksklubb avgiven framställning till departementschefen angående undersökning om villkor för inblandning av potatissprit i bensin samt om rationalisering av marknaden för matpotatis och stärkelse. Därjämte hava till de sakkunniga inkommit framställningar från Nordöstra Skånes sparbanksförening samt från Skånska hypoteksföreningens styrelse angående uppkommande olägenheter av en koncentration av lantbruksbränneriernas verksamhet. Dessa handlingar hava de sakkunniga tagit i övervägande vid fullgörandet av sitt uppdrag. Sedan de sakkunniga sålunda slutfört den åt dem anbefallda utredningen, få de sakkunniga härmed vördsamt till Herr Statsrådet överlämna sitt betänkande i ämnet. Reservationer av undertecknade Kempe och Stendahl beträffande kapitel V av de sakkunnigas betänkande bifogas. Stockholm den 8 september 1933. NILS WOHLIN SVEN ALMGREN.

AXEL F. ENSTRÖM.

ERIK KEMPE.

STEN STENDAHL.

9 I. Utredningsuppdragets omfattning. I likalydande motioner till 1932 års riksdag (1:255 och I I : 343) hade hemställts, att riksdagen ville besluta om antagande av sådana bestämmelser, att det skulle åligga importör av för motordrift avsedd bensin att av den införda kvantiteten försälja eller förbruka minst 10 procent i en blandning, bestående av 75 procent bensin och 25 procent motoralkohol, framställd u r avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning. I motiveringen till denna hein; ställan erinrade motionärerna om den betydande bensinimport, som ägde rum [till Sverige och som tenderade att alltjämt stegras. Då inom landet förekomme produktion av för motordrift användbart bränsle, nämligen sulfitspriten, vilken i blandning med bensin i form av lättbentyl visat sig utgöra ett synnerligen värdefullt motorbränsle, talade starka skäl för vidtagande genom det allmännas försorg av särskilda åtgärder för ökad avsättning av motoralkohol, framställd av sulfitsprit. I sitt över motionerna avgivna utlåtande nr 42 anförde andra lagutskottet, bland annat, att verkställd undersökning givit vid handen, att avsättning för närvarande funnes för all den motorsprit, som tillverkades inom riket, under år 1931 uppgående till omkring 8y 2 miljoner liter å 99*6 procent. Att, såsom motionärerna föreslagit, genom föreskrift om tvångsinblandning av sulfitsprit J i bensin söka åstadkomma ökad avsättning av motorsprit vore därför, så länge ; omfattningen av sprittillverkningen vore oförändrad, icke påkallat av förhållandena. För genomförande av motionärernas förslag om inblandning av sulfitsprit i 10 procent av den inom landet försålda eller förbrukade bensinen skulle för övrigt krävas betydligt större myckenhet motorsprit än den, som för närvarande tillverkades. Det skulle emellertid för vårt land, såväl med hänsyn till önskvärd självförsörjning som till handelsbalansen gentemot utlandet, vara av allra största betydelse, om ett effektivt bränsle för motordrift kunde framställas u r inhemska råvaror och tillhandahållas som drivmedel för motorfordon till konkurrensdugligt pris samt i tillräcklig myckenhet. Med hänsyn härtill vore det enligt utskottets åsikt ett i hög grad behjärtansvärt önskemål, att landets behov av motorbränsle måtte i större utsträckning än för närvarande är fallet kunna tillgodoses medelst sprit, som framställes inom trävaruindustrien. Åt frågan om lämpliga åtgärder för att åstadkomma ökad tillverkning av motorsprit borde därför enligt utskottets mening ägnas synnerlig upp-

10 märksamhet från statsmakternas sida. Det vore av vikt, att en undersökning verkställdes för att utreda de tekniska och ekonomiska möjligheterna att på annat sätt än motionärerna föreslagit genom åtgärder på pris- och skattepolitikens område skapa förutsättningar för ökad produktion av motorsprit. Därvid borde övervägande ägnas även medlen att lösa de avsättningssvårigheter, som möjligen kunde uppstå på grund av de särskilda förhållandena på marknaden för motorbränsle. Utskottet erinrade, hurusom chefen för finansdepartementet i proposition n r 174 till 1932 års riksdag, innehållande bland annat förslag angående bensinbeskattningen, uttalat, att frågan om beskattningen av motorspriten, vilket drivmedel enligt gällande bestämmelser vore belagt med skatt från och med den 1 juli 1933, syntes honom böra upptagas till behandling. Enligt utskottets mening vore det lämpligt, att i detta sammanhang hela spörsmålet, huruvida och på vad sätt tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit till motorbränsle måtte kunna främjas, bleve föremål för allsidig prövning. E n sådan undersökning syntes utskottet jämväl motiverad därav, att bevillningsutskottet i betänkande n r 50 till samma års riksdag föreslagit en utredning, som skulle komma att beröra bland annat den med motorspritproblemet i viss mån sammanhängande frågan om sulfitspritens användande för förtäringsändamål. Utskottet hemställde, att riksdagen måtte, med avslag å yrkandena i motionerna, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en allsidig utredning av spörsmålet, huruvida och på vad sätt tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit till motorbränsle knnde främjas, samt för riksdagen framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda. I skrivelse nr 362 anhöll riksdagen, att Kungl. Majtt ville låta verkställa den av andra lagutskottet föreslagna utredningen. Vid 1932 års riksdag väcktes jämväl ett flertal motioner med yrkanden i andra hänseenden rörande brännvinstillverkningen i riket. Sålunda hemställdes i de likalydande motionerna nr 244 i första kammaren och n r 342 i andra kammaren, att i 13 § 3 mom. i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker måtte införas ett stadgande om förbud för aktiebolaget Vin- & spritcentralen att av sprit, som framställts u r avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, bereda för förtäring avsett brännvin. I motiveringen framhölls, att en dylik åtgärd hade till syfte vinnandet av en förbättrad ställning för jordbrukarna i de delar av vårt land, där brännvinstillverkning av lantbruksprodukter bedreves. Potatisodlingen vore inom jordbruket av stor betydelse med hänsyn till a t t de magra sandjordarna kunde utnyttjas, och särskilt framträdande bleve denna betydelse, då odlingen förenades med potatisens förädling till brännvin. Därvid bereddes odlarna säker avsättning för sin vara utan kostnader för sortering av densamma. Den förnämsta betydelsen låge dock i den värdefulla biprodukt, dranken, som erhölles vid brännvinstillverkningen och med

11 vars tillhjälp jordbrukarna kunde hålla kreatursbesättningar av storlek, som eljest ej vore möjlig, och varigenom även ifrågavarande sandjordar kunde hållas i hög kultur. P å de i södra Sverige, särskilt i Kristianstads län men även i Malmöhus, Blekinge och delvis i Skaraborgs län, befintliga sandjordarna utgjorde potatis den viktigaste kulturväxten. Ett nedläggande av potatisodlingen skulle betyda en väsentlig försämring av jordbrukets nettoavkastning i dessa trakter, medan en ökning komme att avsevärt förbättra det ekonomiska resultatet samt skapa nya arbetstillfällen. För åstadkommande av en ökad bränning av potatis borde genomföras en sådan ordning, att all den sprit, som avsåges för förtäringsändamål, komme att härröra från jordbruket, varemot sulfitspriten icke längre skulle få disponeras för sådan användning utan i stället reserveras för industriella och tekniska syften. En överflyttning av tillverkningen av förtäringsbrännvin från sulfitbrännerierna till, lantbruksbrännerierna betydde en ökning i de senares tillverkning av 9"5 procent och en minskning i sulfitbränneriernas tillverkning av omkring 6 procent. Denna minskning skulle dock kompenseras genom bifall till samtidigt väckta motioner (1:255 och II: 343) om ökad användning av motoralkohol. I en inom andra kammaren väckt motion n r 44 hemställdes, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om igångsättande snarast möjligt av en utredning rörande möjligheterna för en sådan omläggning av brännerirörelsen, att de ur nämnda rörelse härflytande fördelarna kunde komma den jordbrukande befolkningen i de av rörelsen berörda orterna mera allmänt till godo. I motiveringen till detta yrkande framhölls den stora betydelse, som avsättningen av potatis för brännvinstillverkning ägde för jordbruket, icke minst därigenom att det pris, som betingades för bränneripotatisen, vore högre än som kunde påräknas för annan s. k. fabrikspotatis. Genom den monopolställning, som brännerierna på grund av gällande lagstiftning kommit att intaga, hade emellertid de ekonomiska fördelarna av tillverkningsrättigheterna blivit förbehållna ett fåtal, medan den stora massan av jordbrukare icke kunde draga samma nytta av brännerihanteringen. Missnöjet med det nuvarande tillståndet hade blivit allt större bland jordbrukarna. Dess orsaker bestode i huvudsak däri, att man ansåge det orättvist, att icke jordbrukarna i allmänhet finge leverera potatis till bränneriet i orten utan att detta i stället skulle vara förbehållet det privilegierade fåtal, som bestode av delägarna i bränneriet och av dessa gynnade personer. Att obilligheten i nämnda förhållande syntes så stor, berodde därpå, att de fördelaktiga priserna på bränneripotatis vore orsakade av statsmonopolet på rusdryckshandeln och att man funne det upprörande, att en statsåtgärd på dylikt sätt skulle tillföra en liten grupp av de bättre ställda fördelar, som flertalet icke erhölle. Därjämte klagades över det pris, utomstående leverantörer erhölle för sin potatis vid försäljning till bränneri. Detta pris motsvarade icke, vad bränneriägarna kunde tillgodoräkna sig för sin egen i bränneriet avverkade potatis. Brännerirörelsen borde förläggas

12 så, att den bleve till fördel för jordbrukarna i de trakter, där odling av fabrikspotatis vore mest betydelsefull. Befunnes en koncentration av brännerirörelsen nödvändig, borde övervägas, huruvida icke en nedläggning av melass- och sockerbetsbrännerierna borde komma till stånd samt huruvida icke de brännerier, som vore förlagda till ort, där odling av fabrikspotatis varken vore lämplig eller förekomme i nämnvärd omfattning, kunde nedläggas. Utredningen borde även omfatta en förnyad prövning av jästbränneriernas och sulfitbränneriernas rätt att tillverka brännvin för konsumtionsändamål. Slutligen yrkades i en inom andra kammaren väckt motion nr 359, att riksdagen måtte besluta om sådan ändring av 13 § i gällande förordning angående tillverkning och beskattning av brännvin, att den kvantitet brännvin, som finge tillverkas i samband med pressjästberedning, begränsades till sammanlagt 3*5 miljoner liter av normalstyrka för år. Den nuvarande regleringen av sagda brännvinstillverkning, som innebure, att brännvin finge tillverkas i viss relation till framställningen av pressad jäst — högst 60 liter brännvin av normalstyrka å 100 kilogram jäst — hade medfört en stegring av den vid jästbrännerierna framställda myckenheten brännvin. 1925 års riksdag hade begränsat tillverkningen av jästbrännvin till 3-5 miljoner liter för år, men genom nuvarande bestämmelse hade tillverkningen för år 1931 uppgått till omkring 5 miljoner liter. E t t dylikt resultat kunde icke hava varit avsikten med den av 1926 års riksdag beslutade bestämmelsen i ämnet, och den ökade jästbrännvinstillverkningen försvårade i hög grad avsättningen av potatis. I sitt betänkande nr 50 i anledning av de väckta motionerna erinrade bevillningsutskottet till en början om de starka intressemotsättningar, som vore rådande mellan de olika slagen av brännvinstillverkare. I motionerna hade givits uttryck åt det missnöje, som förefunnes bland intressenterna i lantbruksbrännerierna över att potatisbrännvinet allt mera trängts tillbaka i tävlan med jästbrännvinet och sulfitspriten. E n jämförelse med tillverkningens storlek under förkrigsåren gåve vid handen, att tillverkningen i lantbruksbrännerierna sedan den närmast före kriget förflutna tioårsperioden nedgått med över 40 procent. Oaktat den begränsning i jästbrännvinstillverkningen, som statsmakterna år 1926 vidtagit genom fastställande av ett visst maximiutbyte av sprit per 100 kilogram tillverkad pressjäst, hade brännvinstillverkningen i jästfabrikerna dock undergått en stegring. Då 1926 års bevillningsutskott uttalat sig för att högst 60 liter brännvin finge utvinnas vid en tillverkning av 100 kilogram pressjäst, hade utskottet utgått från att med denna begränsning ungefärligen den kvantitet jästsprit eller 3'5 miljoner liter per år, som högst fått tillverkas åren 1924/1925 och 1925/1926, skulle komma att i fortsättningen årligen framställas. Utskottet vidhöll, att jästfabrikationen borde bedrivas så, att högre utbyte av brännvin icke erhölles än som med användande av rationella tillverkningsmetoder kunde anses nödvändigt. Emellertid syntes det utskottet, som om den väg,

13 varpå statsmakterna inslagit till vinnande av detta syfte, icke vore den lämpligaste. Frågan syntes i stället böra lösas genom en ändamålsenligare prissättning å jästbrännvin, varvid priset borde avvägas så, att tillverkaren icke hade intresse av att bedriva tillverkningen på sådant sätt, att större spritmängd utvunnes än som för jästproduktionens rationella utövande kunde anses oundgängligen nödvändigt. Beträffande sulfitspritens användning till förtäringsändamål fann utskottet skäl icke föreligga att, på sätt i motionerna n r 244 i första kammaren och nr 342 i andra kammaren föreslagits, förbjuda tillverkning av sulfitsprit för nyssnämnda ändamål. Därest framdeles sulfitspriten erhölle mera avsevärd användning för andra ändamål, försvagades fabrikanternas intresse, att densamma försåldes till förtäring. Utskottet erinrade i samband därmed om att utskottet i sitt tidigare avgivna och av riksdagen godkända betänkande nr 32 haft anledning framhålla vikten av att användningen av inhemska motorbränslen främjades. Vidare bleve det möjligt att bättre överblicka spörsmålet om sulfitspritens användning till förtäring, sedan frågan om motorspritens beskattning erhållit sin lösning. Beträffande den i motionerna framhållna betydelsen för potatisodlingen, framför allt å de magra sandjordarna, av att lantbruksbränneriernas verksamhet upprätthölles i oförminskad omfattning, funne utskottet det önskvärt, ej minst under nuvarande tryckta tider för jordbruksnäringen, att avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatis icke ytterligare försämrades. A t t av andra hänsyn ingripa till förmån för lantbruksbrännerierna i konkurrensen med jäst- och sulfitbrännerierna saknades däremot enligt utskottets mening skäl för statsmakterna. I fråga om bränneridriften uttalade utskottet, att gällande grunder för prissättningen å tillverkat brännvin icke syntes uppmuntra till vidtagande av sådan koncentration och rationalisering i övrigt av driften, att med lägsta möjliga kostnader bästa resultat ur ekonomisk synpunkt vunnes. Med avseende å den blivande utredningen funne utskottet det önskvärt, att det undersöktes, huruvida avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatis till brännerierna kunde komma potatisodlarna så vitt möjligt till godo, oavsett om dessa vore delägare i brännerierna eller icke. Därjämte borde tillses, att prissättningen å denna potatis skedde på sådant sätt, att icke högre priser betalades än som med hänsyn till marknadspriset i allmänhet å potatis kunde anses skäligt. Vid denna undersökning borde även tagas i övervägande, huruvida och i så fall i vilken utsträckning och under vilka former en koncentration och rationalisering av driften lämpligen borde komma till stånd, varvid dock vederbörlig hänsyn vore att taga till fördelarna för jordbruksnäringen av tillgången till den vid brännvinstillverkningen uppkommande dranken. Vidare borde frågan om förbud mot användande av sockerbetor och melass såsom råämnen vid tillverkningen i lantbruksbrännerierna övervägas. Jämväl borde undersökas, huruvida icke någon inskränkning borde göras i fråga om användning av spannmål såsom

14 dylikt råämne. Slutligen uttalade utskottet, att utredningen borde göras så förutsättningslös och allsidig som möjligt. Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställde utskottet, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning av frågan om rätt att tillverka för förtäring avsett brännvin och därmed sammanhängande spörsmål, närmast frågorna om vilka råämnen, som finge användas vid tillverkningen, samt grunderna för prissättning av råbrännvin ävensom rörande vilka åtgärder, som borde vidtagas för att avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatis till brännerierna skulle bliva jämnare fördelade mellan odlarna än för närvarande. Med bifall till utskottets hemställan anhöll riksdagen i skrivelse nr 355, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om den av utskottet föreslagna utredningen. De av riksdagen i ovannämnda skrivelser begärda utredningarna hava av Kungl. Maj:t igångsatts genom beslut den 17 februari 1933. Rörande innebörden av det åt de sakkunniga lämnade utredningsuppdraget anförde chefen för finansdepartementet enligt utdrag av statsrådsprotokollet för nämnda dag bland annat följande: »I skrivelse nr 362 har 1932 års riksdag, under åberopande av vad som anförts i andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 42, anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en allsidig utredning av spörsmålet, huruvida och på vad sätt tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit till motorbränsle kunde främjas, samt för riksdagen framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda. I nämnda utlåtande har andra lagutskottet framhållit, bland annat, att det för vårt land, såväl med hänsyn till önskvärd självförsörjning som till handelsbalansen gent emot utlandet, skulle vara av allra största betydelse, om ett effektivt bränsle för motordrift kunde framställas ur inhemska råvaror och tillhandahållas som drivmedel för motorfordon till konkurrensdugligt pris samt i tillräcklig myckenhet. Med hänsyn härtill vore det enligt utskottets åsikt ett i hög grad behjärtansvärt önskemål, att landets behov av motorbränsle måtte i större utsträckning än för närvarande vore fallet kunna tillgodoses medelst sprit, som framställdes inom trävaruindustrien. Tidigare i dag har Kungl. Maj:t på min hemställan beslutat förelägga riksdagen proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit. Enligt detta förslag skulle den befrielse från beskattning, som motorspriten enligt nu gällande bestämmelser åtnjuter för tiden till och med innevarande budgetårs utgång, utsträckas att gälla under ytterligare ett år till den 1 juli 1934. I samband med framläggande av förslag härom har jag lämnat en redogörelse för tillverkningen av motorsprit i vårt land samt för vissa inom finansdepartementet verkställda undersökningar rörande produktionskostnaderna vid nämnda tillverkning m. m. J a g har därvid framhållit, att frågan om de ekonomiska betingelserna för bedrivande inom landet av tillverkning av motorsprit naturligen ej kunde anses slutgiltigt utredd genom dessa undersökningar samt att detta spörsmål finge upptagas till behandling vid nyssnämnda av 1932 års riksdag begärda utredning. Den sålunda åsyftade utredningen bör nu igångsättas. Utredningsarbetet torde böra inriktas på att i vidare mån än som i nyssnämnda proposition kunnat ske klarlägga de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för

15 framställningen inom vårt land av motorsprit och särskilt på att utröna, under vilka betingelser och i vilken utsträckning en vidgad produktion är möjlig. Därjämte bör utredningen avse att vinna för de föreliggande spörsmålens bedömande erforderlig kunskap om de förhållanden, under vilka handeln med importerat motorbränsle i vårt land arbetar. Närmare kännedom härom torde nämligen krävas för en allsidig prövning av de olika vägar, som erbjuda sig, då det gäller att söka främja avsättningen av det inhemska motorbränslet. Bland de spörsmål, som vid utredningen böra komma under övervägande, j är frågan om den ställning i beskattningshänseende, som motorspriten i fortsättningen bör intaga. Utredningens huvudsyfte bör emellertid vara att taga under omprövning de olika möjligheter som kunna stå till buds att ; på andra vägar än genom eventuella, mer eller mindre långt gående skattelättnader ernå ökad avsättning av inhemskt motorbränsle. Därest en undersökning ger vid handen, att det eftersträvade resultatet ej kan vinnas utan att importen av utländskt motorbränsle underkastas kontroll eller reglering i lämplig form, bör även denna utväg bliva föremål för utredning. Särskild uppmärksamhet torde därvid böra ägnas åt de möjligheter, som en kontroll över importen av motorbränsle skulle erbjuda för att bereda skydd mot eventuella tendenser till kartellbildning i prisförhöjande syfte mellan producenter av importerat dylikt bränsle. I detta sammanhang ber jag få erinra, att 1932 års riksdag avlåtit ännu en framställning, som berör hithörande spörsmål. I skrivelse den 11 j u n i 1932, nr 355, har nämligen riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning av frågan om rätt att tillverka för förtäring avsett brännvin och därmed sammanhängande spörsmål, närmast frågorna om de råämnen, som må användas vid tillverkningen, samt grunderna för prissättning av råbrännvin ävensom rörande de åtgärder, som böra vidtagas för att avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatis till brännerierna skola bliva jämnare fördelade mellan odlarna än för närvarande. Vissa riktlinjer för en dylik utredning hava angivits i bevillningsutskottets av 1932 års riksdag godkända betänkande n r 50. Beträffande innebörden av dessa riktlinjer torde jag få hänvisa till utskottsbetänkandet. De frågor, som riksdagen sålunda i enlighet med bevillningsutskottets förslag ansett böra göras till föremål för utredning, sammanhänga nära med det av mig förut berörda spörsmålet om det inhemska motorbränslets ställning. Det synes mig därför lämpligt, att de sakkunniga, som enligt vad jag nu ämnar föreslå böra tillkallas för utredning av sistnämnda spörsmål, erhålla i uppdrag att utsträcka undersökningen jämväl till de av riksdagen i skrivelsen n r 355 åsyftade frågorna. Härigenom blir det möjligt att upptaga hela problemet om sprittillverkningens ordnande i vårt land till ett.allsidigt bedömande.ur skilda synpunkter och ett avvägande mellan de olika intressen, som på detta område göra sig gällande.» De sakkunniga övergå härmed att i nedan angiven ordning behandla de olika i uppdraget ingående spörsmålen: a) reglering av brännvinstillverkningen och ordnandet av avsättningen av tillverkat brännvin; b) frågan om rationalisering och koncentration av driften vid potatisbrännerierna; avsättningen av bränneripotatis; c) sulfitspritens användning till motorbränsle; samt d) frågan om en statlig reglering av brännoljeimporten till riket.

16 II. Reglering av brännvinstillverkningen och ordnandet av avsättningen av tillverkat brännvin. 1. Gällande lagstiftning angående tillverkning av brännvin. De bestämmelser, som reglera den svenska brännvinstillverkningen, återfinnas i huvudsak i förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin. Med avseende å rätten att tillverka brännvin är sedan år 1917 en betydande inskränkning så tillvida föreskriven, att upptagande av brännvinstillverkning i nyanlagt bränneri icke må äga rum, utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd (3 §). Enligt motiven till bestämmelsen härom, vilka återfinnas i förarbetena till 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning (1911 års nykterhetskommittés betänkande del V, sid. 342—343), borde tillstånd till inrättande av nytt bränneri i allmänhet förvägras och blott meddelas för att vid behov reglerande användas, därest den befintliga spritindustriens intressen på ett otillbörligt sätt skulle göra sig gällande. Ansökningar om tillstånd till inrättande av nytt lantbruksbränneri eller till upptagande av brännvinstillverkning i jästfabrik hava också av Kungl. Maj:t i allmänhet avslagits; det fåtal fall, där dylikt tillstånd medgivits, har avsett återupptagande av förut på platsen bedriven sprittillverkning eller ock förflyttning av bränneridrift. Nu berörda bestämmelse har otvivelaktigt varit ägnad att giva såväl lantbruksbrännerier som jästbrännerier en särskilt skyddad ställning. Däremot har koncession för inrättande av nytt sulfitbränneri medgivits, i de fall då ansökan härom gjorts. Härvid är emellertid att märka, att sulfitspriten, vid vars framställning tillvaratages den vid sulfitcellulosafabrikerna uppkommande, mer eller mindre värdelösa avfallsluten, enligt bestämmelserna är avsedd att i första hand komma till användning såsom skattefri sprit för tekniska och därmed jämförliga ändamål samt såsom motorsprit. Sulfitbrännerierna intaga därigenom en annan ställning än de övriga brännerierna, vilkas tillverkning med nuvarande anordning av brännerihanteringen levereras till aktiebolaget Vin- & spritcentralen för att i huvudsak komma till användning såsom förtäringssprit. I brännvinstillverkningsförordningen skiljes mellan jästbrännerier, sulfitbrännerier och övriga brännerier (10 §). De sistnämnda utgöras av lantbruksbrännerierna, i vilka jordbruksprodukter användas såsom inmäskningsmaterial vid tillverkningen. De brännerier, i vilka socker-

betor avverkas, benämnas betbrännerier. Till lantbruksbrännerierna räknas även melassbrännerierna. Brännvinstillverkningen i jästbrännerierna avser tillvaratagande av alkohol, som uppkommer i samband med pressjästberedningen. I sulfitbrännerierna framställes, som nämnts, brännvin ur avfallsluten vid sulfitcellulosatillverkningen. Till skillnad mot jästbrännerier och sulfitbrännerier, vilka äga bedriva sin tillverkning under hela året, är tillverkningen i lantbruksbrännerierna sedan gammalt medgiven allenast under 7 månader av året, nämligen från och med den 1 oktober till och med den 1 maj. Denna bestämmelse har ursprungligen tillkommit av sociala skäl i syfte att minska brännvinsproduktionen, i vilket avseende den med numera gällande rusdryckslagstiftning saknar betydelse. Eljest är någon inskränkning i brännvinstillverkningen icke i vidare mån föreskriven, än att beträffande jästbrännneri är stadgat, att brännvin där icke må framställas till större myckenhet för kvartal räknat än att mot 60 liter brännvin av normalstyrka svara 100 kilogram under samma tid tillverkad ren pressad jäst (13 §). Enligt brännvinstillverkningsförordningen få alla slags råämnen användas vid tillverkningen. Dock är tillverkare, som avser att under viss tid i bränneriet använda majs, utländsk potatis, maniokarot och andra väsentligen lika stärkelserika utländska ämnen, underkastad viss anmälningsplikt och har att erlägga en särskild avgift av 8 öre för varje liter brännvin av normalstyrka (d. v. s. av 50 procents alkoholstyrka vid + 15° Celsius) under den tid, för vilken sådan anmälan gjorts. Denna bestämmelse har tillkommit för att bereda den inhemska potatisodlingen erforderligt skydd i konkurrensen med utländska råämnen (15 och 27 §§). I övrigt har tillverkare i bränneri numera icke att för tillverkningen erlägga särskilda avgifter till staten i vidare mån än att såsom bidrag till kostnaden för statens kontroll vid bränneriet skall inbetalas ett belopp av 5 kronor för varje dygn, då tillverkningsrätt vid bränneriet varit gällande (28 §). Brännvinstillvorkningsskatten, 65 öre per liter av normalstyrka, skall numera gäldas av partihandlaren med rusdrycker (25 §). Tillverkare av brännvin får förfoga över av honom framställt brännvin allenast i den ordning, som stadgas i 21 § i förordningen. Han äger sålunda allenast försälja brännvin till partihandlare med rusdrycker, partihandlare med skattefri sprit, såsom motorsprit och för export. Därjämte kan tillverkaren efter tillstånd av kontrollstyrelsen få använda spriten i sin egen rörelse. Därest i fråga om sprit, som tillverkaren försäljer till partihandlare med rusdrycker, överenskommelse ej kan träffas om pris och leveransvillkor i övrigt, kan hänvändelse ske till en av Kungl. Maj:t förordnad prisnämnd (24 §). 2 — 331972.

18 2. Brännerihanteringens utveckling och nuvarande omfattning; använda råämnen m. m. Den reglering av brännerihanteringen i Sverige, som ägde r u m genom utfärdandet av 1855 års förordning angående tillverkning av brännvin, blev av genomgripande betydelse för sagda hantering. Antagandet av n ä m n d a förordning, varigenom rätten att tillverka b r ä n n v i n på visst sätt begränsades och beskattningen undergick en väsentlig höjning, innebar ett steg i riktning mot husbehovsbränningens avskaffande samt brännvinstillverkningens industrialisering och skiljande från jordbruket. I början av 1850-talet fanns enligt den officiella statistiken sammanlagt omkring 43 000 brännerier, fördelade på rikets alla län. Största antalet fanns i Älvsborgs, Kristianstads och Värmlands län med över 3 000 i varje län, därefter följde Östergötlands, Kalmar, Skaraborgs och Kopparbergs län med vartdera över 2 000 brännerier, Hallands, Malmöhus, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands med vartdera omkring 1 500 samt Jönköpings, Kronobergs, Örebro, Blekinge, Stockholms och Gävleborgs län v a r t d e r a med över 1000 brännerier; minst v a r tillverkningen inom Norrbottens län med inemot 10 brännerier. År 1855 voro till följd av den n y a lagstiftningen icke mer än 391 större och 3 090 mindre brännerier i verksamhet. De mindre brännerierna, i vilka tillverkningen alltjämt hade k a r a k t ä r e n av husbehovsbränning, upphörde emellertid helt och hållet under å r 1860, då all inom landet utövad brännvinstillverkning ställdes under omedelbar tillsyn och kontroll av staten. H ä r m e d kunde den stora reformen i denna lagstiftning betraktas såsom fullständigt genomförd. År 1861 utgjorde det sammanlagda antalet brännerier allenast 590. Största antalet brännerier förefanns i Kristianstads, Östergötlands, Blekinge, Skaraborgs och Malmöhus län. Därnäst kommo Kronobergs, Stockholms, Älvsborgs, Jönköpings, K a l m a r och Hallands län. Till belysande av den nedgång i antalet lantbruksbrännerier, som under tiden därefter ägt rum, tjäna följande uppgifter om antalet brännerier i nyssnämnda län under tiden från och med år 1861. Län

1871/72

1881/82

1891/92

1901/02

1911/12

1921/22

1931/32

Kristianstads

län

68 Östergötlands

2 Blekinge

8 Skaraborgs

6 Malmöhus

23 Kronobergs

1 Stockholms

—

— —

Älvsborgs

1 Jönköpings

—

— — —

Kalmar

— —

— — — 1

1 Övriga

—

S:a för hela riket

19 Den minskning i antalet brännerier, som sålunda efter bränner ir ef ormens genomförande ganska snart inträdde, berodde väsentligen på de förbättrade metoder med u r teknisk synpunkt ändamålsenligare redskap, som mer och mer började användas och som fordrade en större tillverkning. De ålderdomliga begränsningsreglerna samt skattebestämmelserna för hanteringen i fråga, vars utövning under husbehovsbränningens d a g a r var knuten till jorden, hade inverkat hämmande på denna industris n a t u r l i g a utveckling. Den nya ordningen bidrog sålunda snart till en ganska s t a r k koncentrering av tillverkningen till ett mindre antal enheter. I denna riktning verkade givetvis också, att åtskilliga gamla brännerier blevo mer och mer bristfälliga och fingo förfalla, med påföljd att de successivt nedlades. Så småningom uppstod även ett starkt intresse hos tillverkarna själva att genom införandet av produktionsbegränsning söka u p p r ä t t h å l l a priset å råbrännvin och reglera avsättningens storlek emellan de olika brännerierna. I sådant syfte tillkom år 1907 Sveriges bränneriidkareförening, och otvivelaktigt torde vara, att denna förening utgjort en mycket betydelsefull faktor för begränsningen av antalet lantbruksbrännerier i Sverige. De riktlinjer, som enligt vad ovan n ä m n t s sedan år 1917 gällt i fråga om koncession för anläggning av nytt bränneri, hava resulterat i att n å g r a n y a lantbruks- och jästbrännerier över huvud taget icke tillkommit. Av de 109 lantbruksbrännerier, som äro u p p t a g n a i den officiella statistiken, äro 103 potatisbrännerier, 3 melassbrännerier och likaledes 3 betbrännerier. Såsom inledningsvis nämnts, hava de sistnämnda under året inlösts av Sveriges bränneriidkareförening och komma att upphöra med sin verksamhet. Den med bränneridrift förbundna pressjästtillverkningen härleder sitt ursprung från 1850-talet. Sedan denna industri genom bildandet år 1919 av Svenska jästfabriksaktiebolaget centraliserats, är jästbränneriernas antal numera 6, därav 5 tillhörande nämnda bolag och 1 Upsala å n g q v a r n s aktiebolag. Sulfitbrännvin började i Sverige tillverkas år 1909, då Skutskärs sulfitbränneri anlades. Sedan ytterligare två dylika brännerier inrättats, uppstod på grund av svårigheter att vinna avsättning för v a r a n en stagnation inom sulfitspritindustrien. Under kristiden, då brist förefanns på sprit och motorbränslen, blomstrade denna industri hastigt upp; åren 1916 •—1920 igångsattes sålunda, delvis på statsmakternas tillskyndan, icke mindre än 18 fabriker. Sedermera tillkom ytterligare en fabrik, så a t t sammanlagda antalet för närvarande utgör 22. A v dessa hava 3 icke varit i gång på lång tid och äro delvis demonterade. Av omstående kartor framgår de olika bränneriernas belägenhet i landet. De nuvarande potatisbrännerierna kunna i stort sett anses v a r a förlagda till trakter, där jordmånen, i allmänhet bestående av mer eller mindre lätt sandjord, är särskilt lämplig till potatisodling. Denna n a t u r -

20 BRÄNNERIER I SVERIGE 1933 iärnösand

Potatis- och melassbrännerier (lantbruksbrännerier) ©

Sulfitbrännerier

Jästbränner/er

idiksvall

töderhamn

fy/e ^Falun,

a. Dagsnäs b. Stora Bjurum c. L//i//?tf// d. Ekhammar e. Åby-Västergård f. Orrnäs g. Gimmene h. Dimbo i. G rim siöv k. Kyrkeby I. Skarup m. Hobykulle n. Asa rum 0. Boa p. Gränum r. Hålabäck s. Ksa^e t. Gammalstorp ©

^ilppsJ/aJ y\Kar/staÅ

;/ Västerås^r f\ jg^jm, D ^ ^ ^ I I B

^ ^ ® ^ ^ ^ ( ; Örebroli

^\^^

I 7

520 J k l

^j%MarM^t^^'

/ # i<J^^^ Ska

/'.

r*"\

•N imw m våhéfsborg a j /

sfolpKo

r df

^köping

jTf

l /tköping^ >^lr

L.X

vassjö >

V/s£

1. Kramfors 2. Sva no 3. Stf/w/ 4. Vivstavarv 5. Svartvik 6. Ny hamn 7. Essvik 8. Ströms bruk 9. Iggesund 10. Bergvik

11. l/a/M/r 12. Kvarnsveden 13. Hammarby 14. Karskär 15. Skutskär 16. Edsval Ia 17. Slottsbron 18. Bilferud 19. Skoghall 20. Bengtsfors 21. Göte 22. Ab/7#a A

U--N

J/»*/ö Halmstc EL-c. SKÅNE: SE NÄRSTÅENDE SEPARATKARTA

'^-Ä^ f^^^^^/CaA/s/r/^a

A. Uppsala B. Tallbacken D. Jästängen E. Presenten F. Nässjö

1. Åby-Klippan 2. Hyllstofta 3. Brandsberga 4. Snälleröd 5. Hörlinge 6. Norden •7. • Vankiva • 8. Oskarsfarm 9. Ynglingarum 10. Kvista/ånga 11. Norra Sandby 12. Västra O/inge 13. Broby 14. Kviinge 15. Vinslöv 16. Önnestad 17. Öllestorp 18. Venestad

37, Rinkaby 73. l/åsfra 7Ve/ 19. Torseke 55. Huaröd 74. Harlösa 56. Degeberga 20. Råbelöv 38. Kiaby 75. Löberöd 57. Folkestorp 21. Söndraby 39. Fårabäck 7 6 . M?VZ>y 22. Hastad 58. Olseröd 40. Hovby 77. Espinge 23. Vånga 41. Köpinge nr 27 59. Magiehem 78. tty£y 24. Balsby 42. Köpinge nr 42 60. Ravlunda .79, Rosengård . . . . 25. Rödaled • • 43. Östra- Vram 61. Sankt Olof 80, Krufmö/lan 44. Ugerup 62. Gyilebo 26. Åras/öv 81. Wu/va 63. Virrestad 27. Sätaröd 45. Jälltofta 64. Smedstorp 82. Söofc? Sandby 28. Västra Vram 46. Hörna 83. Dössjöbro 47. Ripa 65. Lunnarp 29. Skettilljunga 84. Käl/storp 66. Esperöd 30. Tings Nöbbelö\ ' 48. Gringe/stad 49. Viitskövle 67. Tomelilla nr 178 85. Danhult 31. Mosslunda 32. Vä 86. Hälsingborg (melass) 50. Everöd 68. Kvarn by 33. Åsum 8 7 . /4/YöV 51. Lyngby nr 25 69. Fredriksberg 70. S/ctöo 88. Klagshamn 34. Fjälkinge 52. Axeltorp A 3 5 . /Vy/77ö 53. Lyngbygård 71. Alestatorp 36. Håslöv 54. Borrestad 72. DyöecAr C. Tomelilla jästbränner/'

22 liga lokalisering av brännerihanteringen hänför sig väsentligen till tiden före rörelsens monopolisering, då ett bränneris r ä t t a förläggning med hänsyn till god tillgång till fabrikspotatis var en avgörande förutsättning för dess ekonomiska bärighet. Såsom framgår av den h ä r ovan intagna sammanställningen över bränneriernas antal länsvis, återfinnas av de 103 potatisbrännerierna ej mindre än 68 i Kristianstads län. Av de övriga äro 17 belägna i Malmöhus, 8 i Blekinge, 6 i Skaraborgs, 2 i Östergötlands, 1 i Kronobergs och 1 i K a l m a r län. Av de 68 brännerierna i Kristianstads län återfinnes flertalet brännerier i länets nordöstra del (i Kristianstadstrakten). E n b a r t på Gärds och Villands härader belöpa respektive 26 och 16 brännerier, fördelade på respektive 13 och 11 kommuner. Av återstoden komma 9 (i 8 kommuner) på Västra Göinge härad, 5 på Ingelstads, 4 på Norra Åsbo, 3 på ö s t r a Göinge, 2 på J ä r r e s t a d s och 2 på Albo härad. I Malmöhus län med dess relativa fåtal brännerier äro 5 belägna i Frosta härad, således i trakten kring Ringsjön, 3 i Torna härad, d. v. s. i Lundatrakten, 2 i öster härom belägna F ä r s h ä r a d samt de 7 övriga spridda å 6 härader och Malmö stad (Rosengårds bränneri). Av de 8 brännerierna i Blekinge län äro 5 fördelade på 3 kommuner i Listers härad, d. v. s. i g r ä n s t r a k t e n mot Villands h ä r a d i Kristianstads län, 2 belägna i Bräkne h ä r a d och 1 i Medelstads härad. Av de 6 brännerierna i Skaraborgs län återfinnas 2 i ett v a r t av Vartofta, Gudhems och Kåkinds härader, således 4 i Falköpings- och 2 i Hjotrakten. De 2 brännerierna i Östergötlands län äro belägna i ödeshögs kommun i Lysings härad, d. v. s. söder om Omberg. Bränneriet i Kronobergs län finnes i Skatelövs kommun i Allbo h ä r a d (ej långt från Vislanda) och det i K a l m a r län slutligen i Vissef j ä r d a kommun i Södra Möre h ä r a d (ej långt från gränsen mot Medelstads härad i Blekinge). Av det anförda framgår, a t t tyngdpunkten av brännerihanteringen ä r förlagd till nordöstra Skåne och t r a k t e r n a närmast söder och öster därom. Centrum utgör staden Kristianstad. E n b a r t inom ett cirkelformigt område med nämnda stad som medelpunkt och med en radie av allenast 20 kilometer finnas ej mindre ä n 40 potatisbrännerier, d. v. s. n ä r a 7» av samtliga sådana brännerier i hela riket. Samtliga lantbruksbrännerier och jästfabriker äro sammanslutna i den ovan omförmälda Sveriges bränneriidkareförening, som bildades för a t t tillverkarna skulle kunna reglera brännvinstillverkningens storlek och förhindra en hotande överproduktion av r å b r ä n n v i n samt för att erhålla ett förhandlingsdugligt organ för samarbetet med reningsverken. Avsättningen av dessa bränneriers produktion regleras i sin helhet genom avtal mellan aktiebolaget Vin- & spritcentralen och sagda förening. N u v a r a n d e avtal h a r gällt från och med den 1 oktober 1930 med ett års uppsägningstid för båda parterna; avtalet är innevarande å r uppsagt. Sulfitspritfabrikerna hava sedan 1917 en gemensam försäljningsorganisation, aktiebolaget Svensk sprit. Detta bolag ä r sedan år 1923 moderbolag till aktiebolaget

23 Skattefri sprit — tidigare var sistnämnda bolag dotterbolag till spritcentralen — och fyller därjämte funktionen av sulfitsprittillverkarnas ombud för försäljning av motorsprit. Mellan aktiebolaget Svensk sprit och aktiebolaget Vin- & spritcentralen förefinnes icke särskilt, för viss tid gällande a v t a l angående spritleveranser; rörande de kvantiteter sulfitsprit, sistnämnda bolag behöver inköpa, träffas överenskommelse om pris och övriga villkor i annan ordning. Den årliga tillverkningen av brännvin av olika slag sedan 1870-talets början belyses av tabell 1 å sid. 24. Lantbruksbränneriernas nuvarande tillverkningskapacitet torde kunna uppskattas till cirka 50 miljoner liter per år och utnyttjas sålunda för n ä r v a r a n d e allenast till inemot hälften. Storleken av den årliga tillverkningen vid dessa brännerier är beroende av aktiebolaget Vin- & spritcentralens råbrännvinsinköp. Enligt det mellan bolaget och Sveriges bränneriidkareförening gällande avtalet träffas årligen överenskommelse om viss leveranskvantitet. Den kvantitet brännvin, som de till föreningen anslutna brännerierna få leverera, bestämmes återigen jämlikt särskilt avtal mellan föreningen och varje bränneri av föreningens styrelse, som verkställer fördelningen av tillverkningen mellan brännerierna. Till grund för sagda fördelning ligger varje bränneris medeltillverkning under de tre tillverkningsåren 1904/1905—1906/1907. Högsta grundkvot är fastställd till 600 000 liter och lägsta till 157 000; den genomsnittliga kvoten per bränneri utgör enligt nämnda medeltillverkning 372 000 liter. För tillverkningsåret 1931/1932, då aktiebolaget Vin- & spritcentralen hade kontrakter a t om leverans av 20 miljoner liter råbrännvin, fördelade sig tillverkningen vid lantbruksbrännerierna på följande sätt: 35 brännerier tillverkade mindre än 150 000 liter 150 000—200 000 » 34 200 000—250 000 » 26 250 000—300 000 » 12 300 000—500 000 » 2 Den genomsnittliga tillverkningen för lantbruksbränneri utgjorde n ä m n d a tillverkningsår 183 702 liter. J ä s t b r ä n n e r i e r n a s tillverkning är, som nämnts, i brännvinstillverkningsförordningen på visst sätt maximerad i förhållande till jästtillverkningen. Med nuvarande storlek av den sistnämnda k a n jästbrännvinstillverkningen beräknas utgöra högst omkring 5-5 miljoner liter. Sulfitspritindustriens tillverkningskapacitet uppgives för närvarande till omkring 40 miljoner liter av normalstyrka. Den viktigaste r å v a r a n vid brännvinstillverkningen i lantbruksbrännerierna är potatis, vartill kommer blandsäd, korn och melass samt i mindre utsträckning vete, råg, havre och gråstärkelse. Under tillverkningsåret

24 T a b e l l 1.

T i l l v e r k a t b r ä n n v i n a v o l i k a s l a g t i l l v e r k n i n g s å r e n 1870/1871—1931/1932. (Kvantiteterna äro angivna i 1 000-tal liter av normalstyrka.) Lantbruksbrännvin

Tillverkningsår

Potatis- Betbränn- Melassbrännvin vin brännvin

Summa

SulfitJästbrännvin brännvin

40 900

43 385

4 091

26 504

4 851

1 445

38 943

6 923

42 399

6 937

4 055

5 960

3 445

6 097

27 638

3 964

32 989

6 128

1905/1906

28 009

2 393

30 972

6 124

1906/1907

3 483

39 573

1907/1908

25 848

3 553

2 889

32 290

6 044

1908/1909

2 480

2 569

5 971

1909/1910

25 036

2 350

29 202

1910/1911

31 82'3

35 057

4 272

1911/1912

27 621

2 488

4 063

4 347

1912/1913

34 084

37 172

3 844

4 314

1913/1914

35 455

38 803

4 080

3 772

3 622

4 758

1870/1871

40 900

1880/1881

43 250

1890/1891

25 981

1900/1901

34 204

3 294

1901/1902

36 316

5 309

1902/1903

26 390

1903/1904

26 525

1904/1905

1914/1915

14 850

1915/1916

24 816

27 854

3 803

5 001

1916/1917

10 946

3 750

4 945

1917/1918 1918/1919

1919/1920

12 360

1920/1921

24 084

3 863

6 637

6 262

12 360

6 308

3 046

27 130

7 346

14 460

18 585

13 886

9 912

6 239

5 015

1921/1922

16 026

1922/1923

9 504

1923/1924

13 562

15 224

4 500

5 563

1924/1925

23 316

3 500

1925/1926

22 988

24 985

3 498

1926/1927

23 049

4 648

15 067 13 942

1927/1928

18 383

19 965

4 767

1928/1929

22 034

23 656

4 869

1929/1930

22 108

24 053

5 117

28 238

1930/1931

22 095

24 044

5 219

28 403

1931/1932

18 399

20 023

4 562

19 682

25 1930/1931 förbrukades i lantbruksbrännerierna följande mängder jordbruksprodukter, därvid j ä m v ä l i procent angivits dessa mängders förhållande till landets totala skörd:

Vete Råg Korn Havre Blandsäd Potatis

Kilogram

% av landets medelskörd 1930 och 1931

81945 389 912 1195 886 92 539 3 840 728 84 313 416

0«o2 0*u 0-so O-oi 0'70 5'20

F ö r b r u k n i n g e n sedan 1880-talets början av potatis och a n d r a r å ä m n e n vid tillverkningen i lantbruksbrännerierna framgår av tabell 2 å sid. 26. I potatisbrännerierna användes m ä l t a d s p a n n m å l för överförande av potatisens stärkelse till förjäsbart socker. I allmänhet förekommer härtill korn, men även blandsäd och r å g finna understundom a n v ä n d n i n g för samma ändamål. Tillverkningsåret 1931/1932 förbrukades i lantbruksbrännerierna 68 247 ton potatis samt 5170 ton spannmål, vilket motsvar a r 7*6 kilogram spannmål per 100 kilogram potatis. N ä r m a s t föregående tillverkningsår var motsvarande siffra 6*6 kilogram. Dessa kvantiteter torde v a r a något högre än som påkallas enbart för den erforderliga maltframställningen. Brännerierna förbruka nämligen ofta förråd av skadad spannmål, slösäd och dylikt för brännvinstillverkningen, varigenom spannmålsförbrukningen kommer att te sig högre ä n som betingats av den erforderliga maltåtgången. Det må h ä r framhållas, att åtskilliga å r med svag skörd av bränneripotatis förekommit, då b r ä n n e r i e r n a i betydande utsträckning tagit sin tillflykt till b r ä n n i n g av spannmål i stället för potatis. Under kampanjerna 1924/1925, 1927/1928 och 1928/1929 kommo sålunda betydande kvantiteter spannmål till a n v ä n d n i n g i brännerierna. Under det att den normala användningen av spannmål vid bränningen k a n anses v a r a cirka 5 procent, utgjordes tillverkningsåret 1927/ 1928 ej mindre ä n 29 procent av de förbrukade r å ä m n e n a av spannmål, och motsvarande siffror för tillverkningsåren 1924/1925 och 1928/1929 voro respektive 23 procent och 14 procent. Vissa år h a r potatistillgången för b r ä n n e r i ä n d a m å l varit så knapp, a t t utländsk s p a n n m å l (majs) måst tillgripas för att brännerierna skulle k u n n a fullgöra sina leveranser. Tillverkningsåren 1920/1921 och 1924/1925 förbrukades sålunda för brännvinstillverkning respektive cirka 8 000 ton och cirka 5 000 ton majs. E n viss ojämnhet i tillgången å råämnen för tillverkning av potatisbrännvin k a n alltså föreligga. I något enstaka fall har till följd a v export av potatis viss minskning i tillgången å detta r å ä m n e gjort sig gällande. Myckenheten av inom de olika b r ä n n e r i h ä r a d e r n a a n v ä n d potatis för

Brännvinstillverkning

26 u oo

\Zf

• *

cr>

co T?

P H

»C CO

•—i

1 CO

0 0 CD CO

a 1 1

> o

1 to

a •>»

'-i o

l ^

on C D pH

, "«* -2 m o

kQ •*} P H

-# 09

— .

»o

1 ^

OO t—I

o OO

CD CD D l

•*

r^ co

0 0 CO

«* •"" M

1—1

CO pH

CM CM

«* «* >c •*

l O

•*

CO CM D l

T * CO

D l

CD CD

•^T L~

CM O

CD CD

D l

1 1

os (O

CD 1 *

T# i—i

• * CO

00 O

CM O

l C

CM L-

0 0 O U0

[^ 00 TT

fr_, CD

•

ra •o u

o 'c 8

° r*

§1 a

ag s cd

KS •

ra ra g v •m u ii c d

•.ra

.3 ra ^ ja •*-

l D

CO D l

D l t ^

OS 1 kO •O«« 00

"* D l lO D l

D l CD

0 0 I D L^-

t» k ö co

1 *

D l

o: co

CO CD l ^

CD IM CD

fr*

fr»

CO kO CD

00 CO CD

1—i

i-<

t ~

O CM

•a

fl o

00 T? I—I I—1

,_, i D

CD 0 0

D l CD CO -TJI

i-l 1 ^ CM

t ^ kQ i—i

OO l O

_ CO

CM 00

co pH

CO OO

1—1

D l

T—|

CD C/J

CO CM C^

T *

-ef

T *

-ef

CM OS CM -t

fl o

>o »o

CM kO 0 0 D l

D l

kO CM

l O 00

D l CO 0 0

D l 1 ^ CO

•—i

I D

co ^r i—i

en r»

CD D l

,_! ">* ro

Tji

CD CD Tfi

(X:

i~< OO

t ^

t ^ kQ

cc »o D l

D l - T CO

0 0 CO

O CO

CD C-

»O

1 OO l D

OO t ^

-rf L-

O L-

o U0

CT> D l CO

D l

0 0 CO

T—i

00 xO

1 1 ^ D l

»c T« OO

00 CC

Of)

D l

1 1

1 r^ 1 00

«* t» »o >* CO CD

CD OS

O0 ira

-* cc Dl

O CO CD

co r—<

D l D l

D l

T *

on o kO Dl

00 D l

I D

OO 02

>c 1—1

-•er

i—I

1»

i D

1 ^ r-i

>D 1 ^ T—I

-5 on

CO M

CD CD

l O

1 D l

1 oo

D l

cr> Q O

-b' O 1--

D l CC CD

D l

P H

O0 CD CD

T *

l O

•—i

O Dl

»o CD CO

i—( l ~ i—i

00 lO

D l

i—i

\0 Dl

1 CM

D l

«* fr»

i—I

T *

1—1

pH >D CO

fr»

O CM

CD 1 -

_, OS hO

>o i D

>o en

CO L-

CD Oi

cr< >o

-t*

on on CO

os »o i D

CO 1 -

D l

"cX

1 l D CD

1—1

OO i-H

09 T *

l^1 ^

I—1

o t i

i—I

i—i

00 CM i—t

D l

OS 00 r r

co »o oo

"«*

>o CO

>D i—(

r^ co •O co

,_, os OJ

D l

1—1

P H

ro l ^

D l

>o 00

kft CO i—1

1 I

D l CO D l

O TJI

• * 'CO

1 ^

P H

" CO 1 ^ D l

Dl CJi ^H

r-(

D l

i—l

P H

i-4 T | CO

on pH

CO irt

os >n

CD 1 ^

t ^ I Q CD

O OO CD

»D l ~ l ^

CD CM

öp

i—i

1 ^

D l

•<*

cc o

l-H

»c CM CC

r H O CC

k(S

1 1

i ^ i—i

D l

CO -rf CO

- T

r^ o oo

OO 1 ^

1 D l O i—i

i—1

1 D l

a "CD

o D l

o H# CM

D l

i—1

m c o

•H -P D l

cr\ c~>

D l

OS 00

fr"

T *

1—1 CM

00 T3

»o

5 :ra

ra v

CO CO CM

»C

CO 1 ^

~H 00

CM 0>

00 D l

t»

D l OO

i D

00 CM OO

CO D l OO

1^-

er,

rC _ l DO 0l O

_, ,n

CD CM

t* cc

0 0

i—i l ~ i—t

CD OO

-f

1—1

H 1—1

D l »O i—i

r l

hkO

D l l O

CO \ 0 r f

D l C/)

_ co

D l CO

-ef

•—i

CO CO

> H

_ _O< o

D l

00 00

05 00

»C

D l

ÖS

B OoO ds

CO 1—1 OO

00 00

"-h ) 0 i—i

p D l OO

»* OS OS

,_l

D l

OS O D I OO

D l Dl OO

CO CM OO

„

D l D l O0

D l OO

•4 D l OS

CO D l OO

>D D l OO

CD D l OO

1 ^ D l OO

i D CM OS

CD CM O0

D l OC

D l CO

D l

CO OO

OO D l OO

CO •CO

27 T a b e l l 3.

P o t a t i s f ö r b r u k n i n g e n för b r ä n n v i n s t i l l v e r k n i n g i n o m d e o l i k a b r ä n n e r i h ä r a d e r n a t i l l v e r k n i n g s å r e t 1931/1932. FörBränneriPotatisÅkerareal Potatis- areal i % Potatis- brukad potatis i areal skörd bränneri% av har av åkerhar potatis potatiston areal skörd ton

H ä r a d

Kristianstads Järrestads

län. 11469

4-4

4 874

32-6

Ingelstads

35 285

4-9

17 455

4 537

26'0

Albo

12 346

8-2

154 Gärds

28 236

3 574

12-7

38 392

17 782

46-3

Villands

26 313

3 345

12-7

39 060

29-5

Östra Göinge

7-1

20 260

7-6

Västra Göinge

36 193

8-6

7 322

18-7

Norra Åsbo

28 777

6-2

2 812

13-2

Tillsammans 200 369

16 609

191 875

48 840

25-5

5*2 27-6

Malmöhus

län.

Luggude

48 941

2-2

14 813

Rönnebergs

16 067

1-6

3 419

Harjagers

16 767

3-9

768 945 418

Torna

32 292

3-9

12 801

12-7

8-7 9-5 7-4 18-3

5-1

Bara

22 232

2-2

4 992

Oxie

19 599

2-3

4 990

Vemmenhögs

28 808

2"2

5 845

432 474 434

Herrestads

12 789

3-9

5 637

1034 Färs

37 340

1 961

18 470

8-8

Frosta

37 820

4-9

20 038

3 828

19-1

Tillsammans 272 655

9 142

3-4

99 160

11-7

Blekinge

lån.

Medelstads

19 372

9-o

18 836

2-o

Bräkne

10-7

13 846

5-6

Listers

16 691

2 843

17-0

30 013

3 004

10-0

Tillsammans Skaraborgs län. Vartofta

47 788

5 830

12-2

62 695

6-6

.40.071

3-0

.10.392

.350

3-4

Gudhems

16 842

5 917

20-o

Kåkinds

24 845

3-1 5-2

3 907

7-6

Tillsammans Östergötlands lån. Lysings

2 257

2-8

20 216

9-o

2-4

28-5

20 667

6-7

1-7

35 713

5-2

22 205

2-6

Sammanlagd summa 670 811

37 359

5-6

420 606

68 247

16-2

Kronobergs Allbo Kalmar Södra Möre

län. lån.

18 399 212

brännvinstillverkning samt denna myckenhet i procent av den totala potatisskörden i respektive härader tillverkningsåret 1931/1932 framgår av tabell 3 å sid. 27. Till jämförelse har medtagits myckenheten tillverkat brännvin samt senaste tillgängliga uppgifter om åkerareal och potatisareal. Jästfabrikerna, som tidigare använde enbart spannmål för sin jäst- och sprittillverkning, begagna sig numera uteslutande av melass såsom råvara. Årsförbrukningen av melass inom jästindustrien utgör för närvarande omkring 17 000 ton. Vid fabrikation av sulfitsprit beräknas i allmänhet något över 40 liter 95 %-ig sprit erhållas per ton tillverkad sulfitmassa. Tillverkningsåret 1930/1931 uppgavs kvantiteten för brännvinstillverkning inmäskad sulfitlut till 1446 223 kubikmeter. Brännvinsutbytet per kubikmeter lut utgjorde 19-6 liter av normalstyrka. 3. Bränneriernas nuvarande avsättningsförhållanden. Enligt ovan omförmälda bestämmelse i 21 § i brännvinstillverkningsförordningen äro brännvinstillverkarna i fråga om rätten att vinna avsättning för det producerade brännvinet principiellt sett lika berättigade. De kunna sålunda förfoga över brännvinet för försäljning antingen till partihandlaren med rusdrycker eller till partihandlaren med skattefri sprit eller ock för användning till motordrift (motorsprit) eller för export. Det av partihandlaren med rusdrycker — aktiebolaget Vin- & spritcentralen — upphandlade brännvinet användes till beredning av spritdrycker för systembolagens detaljhandel enligt bestämmelserna i 1917 års förordning angående försäljning av rusdrycker samt vidare för bolagets direkta försäljning för vissa särskilda ändamål. Sistnämnda försäljning regleras i huvudsak genom kungörelsen den 18 december 1918 (nr 987) angående försäljning av sprit och andra alkoholhaltiga varor för vissa särskilda ändamål och avser tillgodoseende av behovet av dylika varor för vetenskapliga, medicinska, farmaceutiska, tekniska, industriella och likartade ändamål. Hit hör sålunda bland annat all sprit till apoteken samt sprit för sådan teknisk och industriell användning, för vilken till följd av denatureringen skattefri sprit icke kan begagnas, t. ex. för tillverkning av toalettpreparat, läkemedel och essenser. Den av bolaget för här ifrågavarande ändamål tillhandahållna spriten, vilken är rektificerad (exportsprit), plägar benämnas skattelagd sprit. Den för tillverkning av eau de cologne och hårvatten tillhandahållna spriten är försatt med visst svagare denatureringsmedel, vilket icke medför inverkan med avseende å spritens beskattning. Av partihandlaren med skattefri sprit — aktiebolaget Skattefri sprit — uppköpas erforderliga myckenheter brännvin för bolagets försäljning en-

ligt förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit. Denna försäljning sker dels till de av kontrollstyrelsen för ändamålet antagna detaljhandlarna, dels ock till de avnämare, vilka erhållit kontrollstyrelsens tillstånd till verkställande av inköp direkt hos partihandlaren. Villkoret för att spriten skall få tillhandahållas såsom skattefri är, att den bibragts denaturering enligt vissa i förordningen angivna stränga fordringar. De mera betydande användningsområdena för denaturerad skattefri sprit äro såsom brännsprit och rengöringsmedel, för färg- och fernissfabrikation, framställning av krut, eter och kollodium samt inom läderindustrien. Därest genom särskild kontroll eller genom andra åtgärder trygghet mot missbruk kan vinnas, äger kontrollstyrelsen medgiva, att jämväl odenaturerad eller svagare denaturerad sprit kan få utlämnas såsom skattefri sprit. I stort sett tillämpas sistnämnda bestämmelse allenast i fråga om sprit till vissa offentliga anstalter, såsom sjukhus, läroanstalter och vetenskapliga laboratorier. Den skattefria spriten tillhandahålles i allmänhet såsom råsprit, levererad av sulfitspritfabrikerna. Den vid aktiebolaget Vin- & spritcentralens reningsverk fallande sekunda spriten övertages jämväl av partihandlaren med skattefri sprit för återförsäljning såsom denaturerad sprit. Därest viss avnämare hos sistnämnda partihandlare efterfrågar annat slag av sprit — i allmänhet rektificerad sprit för sjukhus o. dyl. — uppköper partihandlaren för sådan försäljning erforderlig sprit av spritcentralen. För såväl denna sprit som nyssberörda sekunda sprit erhåller bolaget restitution av tillverkningsskatt (jfr kungörelsen den 20 juli 1933, nr 487). Bestämmelserna angående brännvinets avsättning såsom motoralkohol återfinnas i ovannämnda förordning angående handel med skattefri sprit. Försäljningen av motorspriten handhaves direkt av tillverkarna. Med tillverkare är likställd den, som av tillverkaren eller hans ombud antagits till återförsäljare. Framställning av motorsprit, vartill allenast sprit av cirka 99*5 procents alkoholhalt lämpligen kan användas, äger uteslutande rum i sulfitspritfabrikerna, vilkas gemensamma försäljningsorgan, aktiebolaget Svensk sprit, såsom ombud för tillverkarna handhar försäljningen av motoralkohol. Såsom antagna återförsäljare fungera i allmänhet bensinfirmorna, hos vilka spritens inblandning i bensin sker. För att sprit skall från bränneri få till återförsäljare utlämnas såsom motörsprit gäller enligt förordningen, att den skall vara dubbeldenaturerad, d. v. s. spriten skall vara bibragt sådan denaturering, att användning av densamma till förtäring kan betraktas såsom utesluten. Det av kontrollstyrelsen för sådant ändamål föreskrivna denatureringsmedlet, vilket framkom först efter långvariga försök, tillsättes vid brännerierna. Enligt av styrelsen meddelad föreskrift skall motorspriten dessutom vid tillhandahållandet till allmänheten vara av återförsäljaren försatt med minst 5 procent bensin eller bensol. Motorsprit får icke försäljas för annat ändamål än såsom motorbränsle.

30 I fråga om avsättningsmöjligheterna intager sulfitspriten i viss mån en särställning. Vid utarbetandet av 1918 års förordning angående handel med skattefri sprit ägnades särskild uppmärksamhet åt spörsmålet om främjande av sulfitspritens avsättning, och förbehöllos därvid de användningsområden för sprit, å vilka sagda förordning främst har avseende, nämligen för tekniska och industriella ändamål, i första hand åt sulfitspriten. I 5 § av nämnda förordning stadgas nämligen, att partihandlaren med skattefri sprit får till obegränsad myckenhet inköpa sulfitsprit för sin återförsäljning, medan sagda partihandlare allenast efter ansökan hos Kungl. Maj:t äger att i den utsträckning, som för varje år bestämmes, inköpa annat slag av brännvin. Ett syftemål med nyssnämnda stadgande om sulfitspritens företräde vid användning såsom skattefri sprit har även varit, att statsmakterna därigenom velat för tekniska och industriella ändamål sörja för tillgången till en så prisbillig sprit som möjligt, i vilket avseende sulfitspriten genom sin lägre tillverkningskostnad intager ett försteg vid jämförelse med särskilt potatisspriten. För att icke detta syfte skall äventyras, har i 13 § i rusdrycksförsäljningsförordningen intagits en föreskrift av innebörd, att aktiebolaget Vin- & spritcentralen för sin återförsäljning äger inköpa sulfitsprit allenast i den utsträckning, Kungl. Maj:t årligen bestämmer. Härigenom beredes tillfälle att övervaka, att tillräcklig tillgång till skattefri sulfitsprit för tekniska och industriella ändamål förefinnes, innan försäljning av sulfitsprit till reningsverk äger rum. I verkligheten utgöres den sprit, som partihandlaren med skattefri sprit enligt Kungl. Maj:ts tillstånd inköper annorledes än från sulfitbrännerierna, huvudsakligen av den vid spritcentralens reningsverk uppkommande sekunda spriten, utgörande en årlig myckenhet av cirka 3 miljoner liter å 50 procent, samt dessutom av smärre kvantiteter annan sprit för vissa här ovan nämnda speciella ändamål. Beträffande aktiebolaget Vin- & spritcentralens inköp av sulfitsprit för rening har någon inskränkning vid medgivande härom hittills icke behövt ifrågakomma, enär sulfitspritfabrikernas tillverkningskapacitet ansetts ännu icke vara helt utnyttjad. Av det vid brännerierna tillverkade brännvinet övertages för närvarande lantbruksbränneriernas och jästbränneriernas hela produktion — med bortseende från obetydliga kvantiteter, som enligt vederbörligt tillstånd användas i tillverkarens egen rörelse — av aktiebolaget Vin- & spritcentralen. Av sulfitspritfabrikernas tillverkning, varav största delen försäljes såsom skattefri sprit och motorsprit, inköper sagda bolag allenast en mindre del. Bolagets inköp av råbrännvin av olika slag tillverkningsåren 1926/1927—1931/1932 belyses av följande sammanställning (1 000-tal liter av normalstyrka):

31 Var

1926/ 1927

1927/ 1928

1928/ 1929

1929/ 1930

1980/ 1931

1931/ 1932

Potatisråbrännvin.

18 021

22 039

22 099

22 103

18 405

....

745 Melassråbrännvin .

879 Jästråbrännvin

4 467

4 825

4 860

5 113

5 146

4 619

Sulfitråbrännvin •

2 700

2 264

3 024

2 828

Betråbrännvin

Den vid sulfitspritfabrikerna tillverkade spriten utlämnades tillverkningsåren 1926/1927—1931/1932 för följande ändamål (1000-tal liter av normalstyrka): För Tillverkad myckenhet

försäljning

till

partihand- partihandlare lare mod med skattefri motorsprit j rusdrycker sprit

export

1926/1927.

15 067

4 474

7 182

1927/1928.

13 942

5 687

5 391

1928/1929.

2 745

6 730

8 991

2 106

1929/1930.

28 238

2 271

8 408

14 292

1930/1931.

28 403

3 109

9 008

16 841

1931/1932.

19 682

2 853

7 650

8 437

2 454

Det av aktiebolaget Vin- & spritcentralen inköpta råbrännvinet, avsett till framställning av förtäringsbrännvin och exportsprit (skattelagd) fördelar sig å dels lantbruks- och jästbrännvin och dels sulfitbrännvin på sätt framgår av följande sammanställning över bolagets försäljning av nämnda varor å r e n 1930—1932 (1000-tal liter, omfört till normalstyrka): 1930

Av lantbruks- och jästråbrännvin: förtäringsbrännvin exportsprit

19 675 334 Summa 20 009 (91-7 %)

19 600 297 19 897 (88-9 %)

751 1049 1 800

1373 1120 2 493 (ll-i %)

Av sulfitråbrännvin: förtäringsbrännvin exportsprit Summa

(8-3

18 443 281 18 724 (86-6

F ö r förskärning av eau de vie och för tillverkning av punsch använde bolaget åren 1930—1932 respektive 4 332 855 liter, 4 504 533 liter och 3 533 296

32 liter potatissprit, r ä k n a t för normalstyrka. A n d r a spritslag användas icke för n u angivna ändamål. A v det anförda framgår, att lantbruksbrännvin och jästbrännvin i huvudsak komma till användning för framställning av förtäringssprit och skattelagd exportsprit, under det att sulfitspritens väsentliga avsättningsområde ä r såsom skattefri sprit och motorsprit. Till beredning av skattelagd exportsprit (medicinalsprit, sprit för tekniska ändamål, exempelvis tillverkning av toalettmedel, essenser m. m.) h a r sulfitspriten på g r u n d av sin prisbillighet i väsentlig g r a d u n d a n t r ä n g t lantbruksbrännvinet. Det må sålunda nämnas, att i det n ä r m a s t e all för apoteken avsedd sprit n u m e r a framställes av sulfitsprit. Vad beträffar förtäringsbrännvinet h a v a försäljningssiffrorna för dylikt brännvin av sulfitsprit uppvisat en oavbruten stegring. Vid jämförelse med den år 1932 försålda myckenheten förtäringsbrännvin av lantbruksråsprit och jästråsprit utgör emellertid motsvarande försäljning av förtäringsbrännvin av sulfitråsprit allenast 9 procent. A t t m ä r k a är, att enligt avtal mellan aktiebolaget Vin- & spritcentralen och Sveriges bränneriidkareförening av sulfitråsprit framställt förtäringsbrännvin skall tillhandahållas allmänheten i k ä r l med etikett, som tydligt anger varans u r s p r u n g av sulfitsprit. Beträffande storleken av de inköp av a n n a t b r ä n n v i n än sulfitsprit, som p a r t i h a n d l a r e n med skattefri sprit enligt vederbörligt tillstånd verkställer i och för sin återförsäljning, erinras, att dessa såsom i det föregående nämnts i huvudsak avse övertagandet av den vid spritcentralens reningsverk fallande sekunda spriten samt dessutom gälla mindre poster av speciella slag av sprit. K v a n t i t e t e r n a från spritcentralen inköpt sprit h a v a under senare år utgjort (1000-tal liter av n o r m a l s t y r k a ) : År 1925 3 427 År 1929 3 088 1926 3 349 » 1930 3 329 1927 3 631 » 1931 3 037 1928 3 352 » 1932 3 392 Utvecklingen av handeln med skattefri sprit åren 1920—1932 framgår av följande tabell över myckenheten försåld dylik sprit — motorsprit ej i n r ä k n a d —, därvid kvantiteten sulfitsprit särskilt angivits (1000-tal liter av n o r m a l s t y r k a ) :

A r

1920 1921

Därav SFörsåld sulfitI sprit sprit

5 210 1171 1925 904 1926 3 763

5 102 1055 1927 5 892 1394 1928

7 833 3 991

1922 A r

Därav Försåld sulfitsprit sprit

A r

Därav Försåld sulfitsprit sprit

8 041 4167 1929

10 452 6 943

9 081 5 354 1930 8 881 4 844 1931

9 737 5 943 1932

13 617 7 658

8 768

12 810 8 736

4. Tidigare behandling av frågan om bränneriernas avsättningsförhållanden. Frågan om en reglering av brännvinstillverkningen med hänsyn till olika slag av vid tillverkningen använda råämnen är icke ny i vårt land. Särskilt blev detta spörsmål aktuellt, då tillverkningen av sulfitsprit tog sin början. Denna nya sprittillverkning möjliggjorde framställning av betydande kvantiteter sprit, som dock enligt de då gällande bestämmelserna icke kunde finna avsättning för annat ändamål än såsom denaturerad teknisk sprit samt för export. Då dessa båda avsättningsområden allenast lämnade rum för en begränsad tillverkning och ett tillgodogörande av sulfitindustriens avfallslut för sprittillverkning ansågs vara en fråga av icke ringa nationalekonomisk betydelse, sattes ganska snart krafter i rörelse för åstadkommande av ändrade bestämmelser angående brännvinstillverkningen i syfte att främja avsättningen av sulfitsprit. Sålunda väcktes vid 1914 års riksdag motioner i denna fråga, i huvudsak åsyftande utredning rörande ett möjliggörande av sulfitspritens användande för förtäringsändamål. Dessa motioner avslogos emellertid under hänvisning till att kommerskollegium tagit initiativ till en utredning rörande de åtgärder, som lämpligen kunde från statens sida vidtagas för främjande av sulfitspritindustrien. Den av kommerskollegium företagna utredningen, vilken ägde rum under medverkan av särskilt tillkallade sakkunniga och framlades i ett år 1915 avgivet utlåtande till Kungl. Maj :t, kom att bliva av grundläggande betydelse för spörsmålet om de olika brännvinsslagens ställning till varandra. I sin utredning ställde sig ämbetsverket avvisande till det i de nyss åsyftade motionerna framställda förslaget, att sulfitspritfabrikerna skulle beredas möjlighet att tillverka och försälja brännvin för förtäringsändamål. Vid övervägande av de åtgärder, som kunde vidtagas för att skänka nödig stadga åt sulfitspritindustriens utvecklingssträvanden, utgick kollegium nämligen från den principen, att tillverkningen och försäljningen av denaturerad sprit för tekniska ändamål och för motordrift skulle, så långt detta vore möjligt, reserveras åt sulfitspritfabrikerna, under det att förtäringssprittillverkningen borde förbehållas potatisbrännerierna. De åtgärder, som från statsmakternas sida borde vidtagas, skulle i huvudsak inriktas på att förekomma konkurrens mellan dessa båda grupper av tillverkare. Kollegiets förslag gick därför i princip ut på att inga andra brännerier än sulfitbrännerierna skulle få denaturera brännvin. Den sålunda förordade grundsatsen om sulfitspritens företräde vid avsättningen för tekniska ändamål och såsom motorsprit kom sedermera, såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen för gällande lagstiftning å detta område, till uttryck i 1918 års förordning angående handel med skattefri sprit. Emellertid inträffade särskilda förhållanden, 3 — 3319 72.

som snart aktualiserade frågan om sulfitspritens användning även för lörtäringsändamål. Den under kristiden inställda tillverkningen av brännvin i förening med svårigheterna att importera brännvin hade åstadkommit brist på denna vara. Under senare hälften av år 1918 voro i det närmaste alla lager tömda. Den starkt ökade efterfrågan å brännvin särskilt för tekniska ändamål och såsom motorsprit hade emellertid uppmuntrat till en betydande utveckling av sulfitspritindustrien. Den sammanlagda tillverkningskapaciteten hos dessa fabriker hade vid denna tidpunkt nått en storlek av nära 16 000 000 liter å 95 procent. Den vid ingången av år 1919 förefintliga bristen å brännvin för förtäringsändamål föranledde undersökningar, huruvida icke renad sulfitsprit i beskattad form skulle kunna användas inom vissa av de områden, som dittills varit förbehållna brännvin, framställt vid lantbruks- och jästbrännerierna. En av de medverkande orsakerna till intresset för en utvidgning av sulfitspritens användningsområde var, att ungefär samtidigt efterfrågan på sulfitsprit för motorändamål högst betydligt minskats genom den ånyo igångsatta importen av brännoljor. I anledning av i ämnet väckta förslag antog 1919 års riksdag en förordning angående försäljning för vissa ändamål av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, gällande för tiden till och med den 30 juni 1920, och anhöll samtidigt i sin skrivelse nr 175, att Kungl. Maj:t måtte, efter verkställd utredning av de med sulfitspritens användande till förtäringsändamål sammanhängande spörsmål, låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till sådana ändrade bestämmelser angående tillverkning av brännvin, som av utredningen kunde föranledas. Den av riksdagen begärda utredningen uppdrogs åt inom finansdepartementet särskilt tillkallade sakkunniga (1919 års sulfitspritsakkunniga), vilka enligt givna direktiv såsom huvuduppgift hade att undersöka, på vad sätt framställning av brännvin i fortsättningen skulle få bedrivas. Dittills hade användande av alla slags råämnen varit medgivet; största delen av allt inom landet tillverkat brännvin hade framställts ur potatis, spannmål, melass och betor. Vad som borde upptagas till undersökning vore, huruvida ur olika synpunkter användande för brännvinstillverkning av dessa och likartade råämnen alltjämt borde medgivas. Härvid skulle beaktas å ena sidan, huruvida avsättningsmöjligheter för sulfitsprit komme att förefinnas, därest brännvinstillverkning ur potatis m. fl. jordbruksprodukter bleve i större eller mindre utsträckning alltjämt tillåten, och å andra sidan, huruledes, efter ett förbud mot eller en kvantitetsbegränsning av tillverkningen ur dylika produkter, andra avsättningsmöjligheter kunde beredas för det i vissa landsdelar uppkommande överskott å potatis och andra tidigare som råvaror för brännvinstillverkning producerade jordbruksalster. Sulfitspritsakkunnigas den 6 februari 1920 avgivna utredning utmynnade i ett principuttalande, som innebar, att sulfitspriten skulle i kon-

35 kurrensavseende jämställas med sprit av jordbruksprodukter samt a t t tillverkningen av sistnämnda sprit skulle regleras och begränsas, så a t t en avveckling av lantbruksbrännerierna kunde komma till stånd. De för tillverkning av brännvin medgivna r å ä m n e n a skulle inskränkas till potatis samt avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, varjämte tillverkning av b r ä n n v i n i sammanhang med pressjästberedning alltjämt skulle vara medgiven. Spannmål — annorledes än för maltberedning —, betor och melass skulle alltså icke få användas för brännvinsframställning. I a v v a k t a n på riksdagens beslut om sin ställning till en dylik lösning i brännvinstillverkningsfrågan avgåvo de sakkunniga allenast förslag till provisorisk lagstiftning, avsedd att gälla tillverkningsåren 1920/1921 och 1921/1922, enligt vilken den myckenhet potatisbrännvin, som årligen finge tillverkas, begränsades till 10 miljoner liter av normalstyrka. Förslaget framfördes i princip oförändrat av Kungl. Maj:t i proposition nr 348 till 1920 å r s riksdag, vilken proposition i huvudsak tillstyrktes av bevillningsutskottet. Riksdagens kamrar stannade emellertid i olika beslut i frågau„ som alltså förföll. Riksdagen antog däremot framlagt förslag till förordning, som avsåg att möjliggöra användandet av sulfitsprit till förtäringsbrännvin, vilken förordning skulle gälla till och med den 30 september 1925. Beträffande det läge, vari frågan om brännerinäringens ordnande kommit, uttalade chefen för finansdepartementet, i samband med förslag rörande fortsatt utredning av vissa skattetekniska frågor rörande brännvinstillverkningen, enligt utdrag ur protokollet för finansärenden den 15 oktober 1920 bland a n n a t följande: »Resultatet av denna frågas behandling vid 1920 års riksdag blev sålunda, att den reglering av sprittillverkningen, som de sakkunniga och Kungl. Maj:t föreslagit, icke kan komma till stånd. Riksdagens beslut torde få anses innebära, att mellan brännvin, framställt av renad sulfitsprit, och brännvin, framställt av potatis, skall under de n ä r m a s t e fem aren r å d a fri konkurrens. Under sådana förhållanden torde de sakkunnigas arbete i vad det avser reglering av brännvinstillverkningen få anses v a r a avslutat.» Den utredning, som föregick utfärdandet av 1926 å r s brännvinstillverkningsförordning, omfattade icke spörsmålet om de olika bränneriernas inbördes ställning u t a n avsåg främst skattetekniska förhållanden och förordningens formella anordning med hänsyn till den genomförda omorganisationen av rusdrycksförsäljningen. Den ovan omförmälda provisoriska författningen angående sulfitspritens användande till förtäringsändamål intogs emellertid i detta sammanhang definitivt i lagstiftningen; likaså ersattes de dittillsvarande provisoriska bestämmelserna rörande begränsning av jästbrännvinstillverkningen med de för n ä r v a r a n d e härutinnan gällande.

5. Förslag angående ordnandet av bränneriernas avsättningsförhållanden. I de direktiv, som lämnats för de sakkunnigas utredningsuppdrag, innefattas frågan om ordnande på ett ändamålsenligt sätt av förhållandet mellan olika tillverkare av sprit. Om man betraktar denna fråga uteslutande ur ekonomiska synpunkter, synes onekligen den anordningen, för vilken ovannämnda förslag till 1920 års riksdag i huvudsak utgjorde ett uttryck, äga fog för sig, nämligen att den i landet erforderliga spriten bör framställas på den väg, som lämnar den billigaste varan. Av de olika slag av sprit, som tillverkas i Sverige, betingade potatissprit enligt den kalkyl, efter vilken prissättningen sker, under senaste kampanjen 29 öre per liter av normalstyrka (26'3 öre för en tilläggsleverans), under det att den av prissättningsnämnden för skattefri sprit under föregående år verkställda undersökningen av fabrikspriset å sulfitsprit gav till resultat, att sistnämnda pris utgjorde, för normalliter räknat, allenast 14-7 öre. Enligt den härvid såsom bilaga A fogade utredningen, innefattande bland annat undersökning rörande tillverkningspriset å potatisbrännvin, borde detta för ovannämnda kampanj hava utgjort 24-4 öre per liter och enligt en beräkning av tillverkningspriset å sulfitsprit, som verkställts inom de sakkunniga (jfr sid. 102), har befunnits, att detta skulle kunna angivas till, för normalliter räknat, allenast omkring 13 öre. Vad angår jästbrännvin och melassbrännvin betinga dessa brännvinsslag ett lägre pris än potatisbrännvin. Enligt kalkyler, av vilka de sakkunniga varit i tillfälle att taga del, torde tillverkningspriset å dessa båda slag av råbrännvin kunna vid större tillverkning och under förutsättning av vissa lägre melasspris gestalta sig synnerligen lågt och måhända kunna nedgå till den nivå, som priset å sulfitspriten enligt vad här sagts intager. I detta sammanhang torde också böra erinras, att den allra billigaste spriten sannolikt skulle, om man bortsåge från tullen, erhållas genom import, enär världsmarknadspriset å rektificerad sprit för närvarande är synnerligen lågt. Av det anförda framgår, att priset å potatisråbrännvin är avsevärt högre än å de övriga slagen av sprit, och detta är förhållandet, även om man tager hänsyn till att de senare sorterna, enligt vad som är känt, betinga större reningskostnad och därför äro av visst lägre värde. Ginge man ut från priset såsom den avgörande faktorn vid bestämmandet av inköpskälla för likvärdig vara, skulle alltså potatisspriten icke finna någon avsättning och tillverkningen därav vara dömd att upphöra. Denna åskådning kan emellertid icke hävdas gent emot de starka allmänna intressen, som på den förevarande frågans område göra sig gällande. De sakkunniga syfta här framför allt på den betydelse för jordbruksnäringen, som brännvinstillverkningen av potatis har för vissa delar av vårt land. Vid olika tillfällen, då frågor av vikt för brännerinäringen varit

37 före, h a v a jordbrukets målsmän med styrka gjort gällande, att inom de områden, där brännerirörelse idkas, denna n ä r i n g vore oumbärlig för jordbruket, icke allenast för vinnande av avsättning för odlad potatis u t a n även på grund av tillgången till den vid tillverkningen uppkommande värdefulla biprodukten dranken. Det torde också h a v a varit denna synpunkt, som motiverade den avvisande hållning, som 1920 å r s riksdag intog till den ifrågasatta avskrivningen av potatisbrännerihanteringen. De motioner inom riksdagen, som i huvudsak ligga till grund för igångsättandet av nu förevarande utredning, i vad denna avser potatisbrännvinstillverkningen, åsyfta ej heller någon inskränkning i sagda tillverkning u t a n i stallet åstadkommande av skydd för densamma. De sakkunniga, som för sin del till fullo inse betydelsen för jordbruket av brännerihanteringens upprätthållande i potatisodlingsdistrikten, h a v a ej funnit anledning föreligga för ett n ä r m a r e utvecklande av skälen för bibehållande av potatisbrännvinstillverkningen. F ö r belysande av frågan om brännerihanteringens ställning till jordbruket h a v a de sakkunniga emellertid från lantbruksstyrelsen i n h ä m t a t vissa uttalanden och uppgifter. Sagda styrelse h a r kraftigt understrukit den betydelse, brännvinstillverkningen äger för avsättningen av potatis. Styrelsen h a r bland annat framhållit, hurusom allenast vissa delar av v å r t land lämpade sig för potatisodling. Potatisen trivdes bäst i v a r m och lucker jord samt ägnade sig sålunda företrädesvis för odling p å sandjord av olika slag. Särskilt på torra, m a g r a jordar gåve den, om också ej hög skörd, dock vanligen bättre resultat än a n d r a grödor. Av speciell betydelse hade potatisodlingen under dessa förhållanden blivit i sådana t r a k t e r som Skaraborgs län (vissa sandjordsområden), Östergötland (västra delen) samt sydsvenska höglandet. Inom dessa landsdelar, omfattande Östergötlands, Kronobergs, södra delen av K a l m a r län samt Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Skaraborgs län, vilka län representerade 38 procent av hela rikets åkerareal, odlades i medeltal för åren 1930 och 1931 potatis på sammanlagt 59 975 hektar, utgörande 44*6 procent av totala potatisarealen. Enbart på Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, till vilka omkring 94 procent av lantbruksbrännvinstillverkningen vore koncentrerad, komme tillhopa 27*5 procent eller d r y g t en fjärdedel av Sveriges hela potatisareal samt 28-6 procent av all producerad inhemsk potatis. Speciellt inom Kristianstads och Malmöhus län men även inom Blekinge län spelade brännvinstillverkningen en synnerligen stor roll för avsättning av potatis. Lantbruksstyrelsen har införskaffat yttranden från hushållningssällskapen i de län, där brännerihantering bedrives, vilka samtliga vitsordat sagda hanterings betydelse. Av hushållningssällskapet i Kristianstads län — där 68 av landets 103 potatisbrännerier äro belägna och omkring 75 procent av all bränneripotatis avverkas — h a r gjorts följande uttalande, ägnat a t t n ä r m a r e belysa frågan:

38 »Potatisodlingen är en av de viktigaste av jordbrukets produktionsgren a r i Kristianstads län och såsom sådan av ofantligt stor betydelse för länet. För de t o r r a sand jordbruken, som i synnerhet förekomma i Gärds och Villands h ä r a d e r och delvis även i Albo härad, är denna odling rent av ett livsvillkor. Ingen annan k u l t u r v ä x t lämnar på dessa jordar så hog avkastning och troligt är, att om potatisodlingen med åtföljande anim a h s k produktion komme att nedläggas, skulle dessa jordbruk ej k u n n a l ä m n a a n n a n avkastning än mycket dåliga fårbeten. Troligen kommu jordbruken i dessa distrikt så småningom att upphöra och delvis ersättas av skogsodling. F ö r grusjordarna i länets skogstrakter kan potatisodlingen tillmätas liknande betydelse. Inom länet odlas potatis på omkring 18 000 hektar med en totalskörd av omkring 250 000 ton. Med ett värde av 30 kronor per ton lämnar potatisen ett skördevärde av 7 500 000 kronor. Denna odling kräver enligt lantbrukssällskapets driftsbyrå ett arbetsbehov motsvarande 810 000 mansdagsverken, vilket efter en daglön av 4 kronor 50 öre lämnar länet en arbetsinkomst av 3 645 000 kronor. Om potatisodlingen av en eller a n n a n orsak minskades exempelvis till hälften och ersattes med råg, vilken är det enda växtslag utom potatis, som på de extrema potatisjordarna kan lämna något så när nöjaktig avkastning, skulle detta medföra både minskat skördeutbyte och lägre arbetsförtjänst. P å de utpräglade sand- och grusjordarna lämnar rågen en skörd av omkring 1300 kilogram per hektar. H a l v a potatisarealen, 9 000 hektar, skulle med denna skörd lämna ett skördeutbyte av 11 700 ton med ett värde av 170 kronor per ton eller tillsammans 1989 000 kronor. Denna odling skulle enligt lantbrukssällskapets driftsbyrå k r ä v a ett arbetsbehov motsvarande 144 000 mansdagsverken med en arbetsinkomst av 648 000 kronor. Då halva länets potatisodling l ä m n a r ett skördevärde av 3 750 000 kronor och en arbetsinkomst av 1822 500 kronor, skulle n ä m n d a i n s k r ä n k n i n g av potatisodlingen inom länets fattigaste distrikt sålunda minska skördevärdet med 1761000 kronor och arbetsinkomsten med 1174 500 kronor. Med högre pris på potatis och lägre pris å råg, vilket ingalunda ä r otänkbart, skulle en inskränkning i potatisodlingen ställa sig än mera ofördelaktig. Utan potatisodling och drankutfodring är det ovisst, om rågskörden på dessa jordar ens kan hållas uppe i ovannämnda hektarskörd. A v det sagda framgår, att potatisodlingen för Kristianstads län h a r en oerhört stor ekonomisk betydelse. R ä k n a r m a n med de sänkta jord- och taxeringsvärdena, som otvivelaktigt skulle bli en följd av inskränkt potatisodling, och de låneuppsägningar och exekutiva åtgärder, som pläga följa prissänkningar å jordbruksfastigheter, blir potatisodlingens ekonomiska betydelse inom dessa distrikt än m e r a betydelsefull. Av det ovan framförda framgår, att potatisodlingen ej kan inskränkas u t a n att medföra en alltför kännbar ekonomisk rubbning. Skall produktion av potatis kunna uppehållas i sin n u v a r a n d e omfattning fordras emellertid, att avsättningsmöjligheterna ej försämras. För n ä r v a r a n d e ä r det mycket illa ställt på detta område och stora mängder potatis av 1932 års skörd ligga för n ä r v a r a n d e osålda. E n rik skörd kan ej finna tillräcklig användning u t a n kommer delvis att förstöras. Det är givet, a t t under sådana förhållanden måste alla avsättningsmöjligheter noga tillvaratagas. E t t av de allra viktigaste avsättningsområdena utgör brännvinstillverkningen. Visserligen å t g å r endast omkring 70 000 ton av fjolårets

skörd till brännvinstillverkning men, då brännerinäringen i huvudsak koncentrerats till de allra sämsta sandjordsdistrikten, som utan en relativt stor kreatursstock, vars vinterutfodring baseras huvudsakligen på drank, näppeligen skulle kunna drivas med ekonomisk fördel, så förstår man, att avsättningen till brännerierna i just dessa distrikt har en stor betydelse. Ett nedläggande av brännerinäringen inom dessa områden skulle medföra en ökad odling av matpotatis, som mycket hårt komme att trycka marknaden för odlarna i andra delar av vårt land. Odling för stärkelseindustrien kan ej utökas, då det redan nu tillverkas mera stärkelse, än som till rimligt pris kan vinna avsättning. På grund härav kan man med skäl påstå, att brännvinstillverkningen har en mycket stor betydelse icke minst för de orter, där den geografiskt och näringspolitiskt hör hemma, utan för hela vårt lands potatisavsättning.» Vad särskilt frågan om drankens betydelse beträffar vilja de sakkunniga, som härutinnan från lantbruksstyrelsen emottagit en inom centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet husdjursavdelning utförd utredning (bilaga C), återgiva följande av f. d. professorn Nils Hansson gjorda sammanfattande uttalande, hämtat ur den av honom för de sakkunnigas räkning verkställda undersökningen i drankfrågan (bilaga D): »Genom de företagna, här ovan refererade utredningarna kan det alltså .anses ådagalagt: att dranken, särskilt i de potatisodlande distrikten av landets sandjordar, där odling av foderrotfrukter, betes- och vallväxter ofta möter svårigheter, måste anses såsom ett synnerligen värdefullt saftfoder, vilket genom sin relativt höga äggvitehalt är ägnat att .avsevärt begränsa kraftfoderinköpen.» Beträffande drankens betydelse i övrigt få de sakkunniga hänvisa till cle båda nyssnämnda utredningarna. I bevillningsutskottets ovan omförmälda betänkande erinras, hurusom i vissa av de motioner, som ligga till grund för utredningsyrkandet, framhållits det missnöje, som vore rådande bland intressenterna i lantbruksbrännerierna över att potatisbrännvinet allt mera trängts tillbaka i tävlan med jästbrännvin och sulfitbrännvin. Utskottet konstaterade för egen del, att lantbruksbränneriernas årliga tillverkning i medeltal för den närmast före världskriget förflutna tioårsperioden vore mer än 40 procent större.än de senare årens, tillverkning, Av den här ovan å sid. 24 intagna tabell 1 över brännvinstillverkningens storlek finner man, att så ock varit förhållandet. Av följande tabell framgår närmare storleken av potatisbrännvinstillverkningen vid skilda tider i jämförelse med tillverkningen av sulfitsprit och övrig brännvinstillverkning (i 1000-tal liter av normalstyrka i medeltal per tillverkningsår):

40 Potatishrännvin Tillverkningsår

Sulfitbrännvin

Övrigt brännvin Sammanlagd tillv.

i Procent 1 Procent 1 000-tal Procent 1i ™,»i . , 1 000-tal H av hela 000-tal a *e?l a 1 000-tal av hela ... av,.„hela liter liter liter j *J liter tillv. tillv. tillv. tillv.

1900/1901—1909/1910 ...

29 723

72'63

0"12

27-35

40 982

1910/1911—1913/1914 ...

32 246

74-5 9

3 455

7-99

7 528

17-42

43 229

1926/1927—1931/1932 ...

20 702

42-7 5

43-5 7

6 627

13-68

48 430

100 Jämfört med det första årtiondet av 1900-talet h a r potatisbrännvinstillverkningen alltså nedgått från i r u n t tal 30 miljoner liter till i medeltal för de sex senaste åren 20 miljoner liter, d. v. s. med en tredjedel. Anställes jämförelse med de sista förkrigsåren, blir nedgången ännu större. Självfallet har detta inneburit en motsvarande minskning i avsättningen av fabrikspotatis. Med beräkning, grundad å potatisförbrukningen i brännerierna under senare år, att för tillverkning av en miljon liter brännvin åtgå 56 000 hektoliter potatis, skulle detta vid den gjorda jämförelsen betyda en minskning i avsättningen av bränneripotatis med drygt 500 000 hektoliter. Uppenbarligen måste detta förhållande hava v a r i t till icke oväsentlig nackdel för jordbruket i potatisodlingsdistrikten. Orsakerna till berörda nedgång i tillverkningen av potatisbrännvin ä r o a t t söka i framför allt två omständigheter. Den ena av dessa är tillkomsten av sulfitbrännvinet, vilket som n ä m n t s började tillverkas år 1909. Lantbruksbrännerierna och jästbrännerierna hade tidigare varit ensamma om leveranser av r å b r ä n n v i n för såväl förtärings- som teknisk sprit, men fingo efter n ä m n d a tidpunkt mer och mer lämna r u m för sulfitspriten, till en början endast för tekniska ändamål, men efter å r 1921 även för förtäringsbrännvin. Avsättning för dessa ändamål av sulfitsprit k a n för n ä r v a r a n d e beräknas uppgå till cirka 12 miljoner liter a v normalstyrka. Därvid är dock att märka, att den starka ökningen i förbrukningen a v skattefri sprit helt säkert icke kunnat vinnas, därest den vida d y r a r e potatisspriten skulle hava kommit till användning. Den a n d r a orsaken till nedgången i potatisbrännvinstillverkningen sammanhänger med den betydliga minskning i spritdryckskonsumtionen, som i n t r ä t t sedan början på 1900-talet. Å r 1900 utgjorde kvantiteten försålda spritdrycker (50 procent) 44-5 miljoner liter och år 1905 373 miljoner liter, motsvarande per invånare 87 liter respektive 7'i liter. Å r 1913 var den försålda kvantiteten 387 miljoner liter eller per invånare 69 liter. Sedan verkningarna av 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning börjat göra sig gällande, nedgick konsumtionen ytterligare och var — med bortseende från n å g r a av krigsåren — lägst å r 1922, då den utgjorde allenast 22-9 miljoner liter eller per invånare 3-8 liter. Därefter i n t r ä d d e visserligen en årligen fortgående mindre stegring, så att konsumtionen år 1931 v a r uppe i 30*3 miljoner liter eller 4-9 liter per invånare. Till följd av de-

pressionen samt den efter beslut vid de båda senaste riksdagarna inträddas skärpta beskattningen med flera därmed sammanhängande omständigheter har emellertid försäljningen numera åter minskat samt utgjorde å r 1932 28 miljoner liter eller 4'5 liter per invånare, och för år 1933 beräknasenligt från kontrollstyrelsen inhämtad upplysning konsumtionen icke komma att uppgå till mer än omkring 25 miljoner liter. Under sådana förhållanden lärer — även efter det betbrännerierna» tillverkningskvantitet numera övertagits av potatisbrännerierna — de sistnämnda bränneriernas tillverkning komma att undergå en icke obetydlig minskning. En nedgång till cirka 15 miljoner liter för potatisbrännvinet synes icke osannolik. Skulle därtill sulfitspriten komma att vinna ytterligare ökad efterfrågan för förtäringsändamål, bleve avsättningsmöjligheterna' för potatisbrännvinet än mer försämrade. I detta sammanhang må erinras om att riksdagen funnit påkallat att såsom en stödåtgärd för tryggande av avsättningen av 1933 års potatisskörd antaga en förordning om tillfällig begränsning av den i 5 § förordningen angående handel med skattefri sprit partihandlare medgivna rätten att inköpa brännvin, som framställes ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning. Med stöd av sagda författning kan Kungl. Maj:t förvägra partihandlaren att inköpa sulfitsprit, varigenom denne blir hänvisad att i stället inköpa annan sprit. Med tanke på jordbruksnäringen i potatisodlingsdistrikten tala enligt de sakkunnigas mening starka skäl för att sådana anordningar vidtagas, att avsättningen av potatisbrännvin i lämplig omfattning i fortsättningen säkerställes. För ernående av detta syfte kunna olika utvägar tänkas. Sålunda ligger det nära till hands att antaga, att detta lämpligen borde kunna ske genom uppdelande av den för landet erforderliga kvantiteten sprit på de olika kategorierna av brännvinstillverkare efter vissa antagna, relationstal. Ännu enklare ter sig att för varje år fastställa den kvantitet sprit, som komme på envar kategori att tillverka, och därvid särskilt sörja för att potatisbrännvinet bereddes avsättning i den omfattning,, potatisodlingen påkallade. I betraktande av de mycket olikartade intressen och förhållanden, som äro förknippade med de skilda slagen av brännvinstillverkning, och särskilt på grund av olikheterna i fråga om tillverkningskostnaderna samt inträdande variationer i fråga om tillgång till råämnen av olika slag för sprittillverkning, skulle det emellertid otvivelaktigt uppstå betydande svårigheter att på ett rättvist sätt och utan slitningar fastställa dylika kvoter. Ett annat sätt vore, att alla slag av sprittillverkning finge bedrivas i obegränsad omfattning och att staten förbunde sig att sörja för avsättningen av all tillverkad sprit. För den sprit, som icke disponerades för framställning av förtäringssprit och för tekniska ändamål, finge avsättning beredas genom inblandning i bensin för motorändamål. Såsom framgår av vid detta betänkande såsom bilaga F fogade redogörelse över

sprittillverkningen i vissa främmande länder, är sistnämnda tillvägagångssätt tillämpat i flera länder. För mera utpräglade jordbruksländer med avsevärt överskott av lantbruksprodukter kan sagda utväg äga berättigande. Enligt de sakkunnigas mening motivera de svenska förhållandena säkerligen icke en dylik obegränsad brännvinstillverkning av .jordbruksprodukter på samma sätt som i de åsyftade främmande länderna. På grund av lantbruksspritens höga framställningskostnad måste tvångsinblandning i bensin av dylik sprit medföra en så avsevärd fördyring av motorbränslet, att denna utväg måste anses utesluten. Då i Sverige tillgång finnes till betydande kvantiteter av den i tillverkning vida billigare sulfitspriten, synes det ur ekonomiska synpunkter otvivelaktigt vara riktigare att sörja för dess avsättning — förutom till tekniskt bruk — såsom motorbränsle samt att åtgärder på annat sätt vidtagas för beredande av en avsättning i skälig omfattning av potatisbrännvinet. I sistnämnda hänseende hava de sakkunniga funnit sig böra föreslå, att åt potatisspriten ensam förbehålles användningen såsom råmaterial för framställning av förtäringssprit. Bland de omständigheter, som tala till förmån för en sådan anordning, må till en början anföras, att förtäringsspriten bättre än sprit för tekniska ändamål och motorbränsle är .ägnad att bära den högre tillverkningskostnad, som är förbunden med potatisspriten. Vidare har förtäringsspriten sedan gammalt väsentligen härrört från potatissprit, vilken synnerligen väl och i vissa avseenden bättre än de övriga slagen av råsprit lämpar sig för beredning av konsumtionssprit. De sakkunniga hava också funnit, att den kvantitet potatisbrännvin, som härigenom finge avsättning, bleve på ett lämpligt sätt avvägd i förhållande till storleken av den tillverkning, varmed, på sätt i det föregående påvisats, potatisbrännerierna tidigare kunnat räkna. För tioårsperioden närmast före sulfitspritens tillkomst eller 1900/1901—1909/ 1910 utgjorde potatisbrännvinstillverkningen som nämnts i genomsnitt för tillverkningsår 29-7 miljoner liter; för den därpå följande tiden intill krigsutbrottet var samma årliga medeltal 32*2 miljoner liter. Därest potatisbrännerierna ensamma erhölle det föreslagna avsättningsområdet, torde deras tillverkning med hänsyn till nedgången i spritdryckskonsumtionen kunna beräknas röra sig om cirka 25 miljoner liter. Även med en återhämtning i konsumtionen och en därav föranledd ökning av potatisbrännvinstillverkningen skulle sagda tillverkning näppeligen komma a t t överstiga den nyssnämnda tidigare produktionen. Då de sakkunniga ansett sig böra förorda denna lösning av frågan om säkerställande av en i skälig omfattning bedriven potatisbrännvinstillverkning i landet — vilken lösning i princip sammanfaller med grundtanken i kommerskollegiets här ovan omförmälda förslag om sprittillverkningens ordnande — knyta de sakkunniga dock härvid vissa bestämda förutsättningar. I främsta rummet bör i sådant hänseende gälla, att åtgärder vidtagas i

syfte ätt bereda sulfitspriten en tryggad avsättning under förhållanden, som äro ägnade att icke allenast bibehålla sulfitspritindustrien i sin nuvarande omfattning utan även genom spritens utnyttjande såsom motorbränsle leda till en ökad produktion av dylik sprit. Till frågan härom vilja de sakkunniga återkomma i det följande. Vidare anse de sakkunniga, att till råvara för framställning av förtäringssprit icke under alla förhållanden bör ifrågakomma potatissprit. Skulle under något år potatisskörden i landet bliva knapp, så att tillgång till bränneripotatis till skäligt pris icke förefunnes, eller komme förhållandena å potatismarknaden av andra orsaker, exempelvis export, att medföra onormalt höga priser å dylik potatis, bör enligt de sakkunnigas mening tillverkningen av potatissprit vid sådana tillfällen kunna begränsas och förtäringssprit i stället i mån av behov framställas av andra slag av råbrännvin. Användning av utländska råämnen för framställning av råsprit för leverans till reningsverken bör icke komma i fråga. Såsom villkor i detta sammanhang bör även gälla, att användning av spannmål vid tillverkning i potatisbränneri i regel icke må avse större myckenhet än som erfordras för framställning av det behövliga maltet. Undantag härifrån må kunna medgivas för användande av skadad spannmål, slösäd och dylikt. Med den ställning, tillverkningen av potatisbrännvin enligt vad ovan föreslagits komme att intaga, skulle dess användande för andra ändamål, d. v. s. såsom teknisk sprit och såsom motorsprit, icke ifrågakomma. Ett förfogande över potatissprit för tekniska ändamål av den innebörd, som avses med ovannämnda, vid innevarande års riksdag fattade beslut angående rätt för Kungl. Maj:t att förvägra partihandlaren med skattefri sprit att inköpa sulfitsprit, anse de sakkunniga därför icke i fortsättningen böra äga rum. Dock bör såsom hittills potatissprit, skattefri eller skattelagd, kunna försäljas till den, som med hänsyn till det avsedda tekniska, vetenskapliga eller därmed jämförliga ändamålet med spriten är i behov av dylik sprit. Detta kan i verkligheten allenast gälla mindre kvantiteter och blir i fortsättningen liksom för närvarande reglerat genom försäljningspriset å varan, i det att exportsprit av sulfitråsprit betingar ett icke obetydligt lägre försäljningspris än dylik sprit av potatis. Vad de övriga slagen av sprit beträffar är redan nämnt, att såsom ett led i de sakkunnigas förslag ingår, att säkerhet skulle skapas för sulfitspritindustrien att erhålla avsättning för sin produktion såsom teknisk sprit och motorsprit. Sulfitspriten skulle icke längre försäljas till förtäringsändamål, och de särskilda spritdrycksmärken, som i detaljhandeln saluhållas under beteckningen »Framställt av sprit ur cellulosasocker» skulle alltså icke komma att finnas i marknaden. För såväl partihandelns som detaljhandelns utövare innebär detta ett underlättande. För allmänheten lärer tillgången till cellulosaförtäringsspriten äga sin betydelse därigenom, att dess försäljningspris hållits något lägre än pota-

tisspritens. Tidigare var skillnaden omkring 25 öre per liter. Vid den prisändring, som ägde rum i början av innevarande år, minskades denna skillnad. Det vanligaste märket av cellulosaförtäringsspriten, renat brännvin »Den blå etiketten», är numera allenast 10 öre billigare än motsvarande vara av potatisråbrännvin. För sulfitspritindustrien har förtäringsspriten jämte den tekniska spriten genom de högre pris, som kunnat uttagas å härtill levererad råvara, möjliggjort försäljning av motoralkoholen till ett pris, som varit tillräckligt lågt för att det saluförda spritmotorbränslet (lättbentyl) kunnat göra sig gällande i konkurrensen med bensinen. Sulfitspritindustrien bör därför enligt de sakkunnigas mening vara lika väl betjänad med ett system, enligt vilket den, oavsett användningsområdet, tillförsäkras avsättning och skäligt pris för den tillverkade varan. Beträffande andra slag av sprit än potatis- och sulfitsprit hava de sakkunniga ansett, att, i den mån sådana slag av sprit med hänsyn till framställningskostnaderna kunna i konkurrensen med sulfitsprit vinna avsättning för tekniska och motorändamål, något hinder häremot icke bör resas. De sakkunniga återkomma härtill i det följande i samband med behandlingen av frågan om vissa bränneriers ställning med avseende å rätten att tillverka brännvin. 6. Tillverkning av brännvin i sammanhang med pressjästberedning. Såsom i det föregående nämnts, gäller beträffande tillverkningen i jästbränneri viss kvantitetsbegränsning, i det att icke större myckenhet brännvin av normalstyrka får framställas per kvartal räknat än att mot 60 liter brännvin svara 100 kilogram tillverkad ren pressad jäst. Rörande tillkomsten av denna bestämmelse må i korthet erinras följande. I samband med införandet av modernare fabrikationsmetoder inträdde i början på 1900-talet en sänkning i spritutvinningen vid jästfabrikationen. Omkring år 1920 inträffade emellertid, såsom framgår av tabell 1 å sid. 24, en anmärkningsvärd omkastning i detta förhållande, så att jästfabrikerna på några år kunde uppvisa en fördubbling av sin brännvinstillverkning. Denna uppgick tillverkningsåret 1921/1922 till icke mindre än 8*2 miljoner liter av normalstyrka, vilket väsentligen berodde därpå, att de avtal, enligt vilka priserna då reglerades, voro för jästspritens del synnerligen förmånliga. Priset å jästbrännvin hade gjorts avhängigt av potatisbrännvinets pris, och den betydande stegringen i det sistnämnda priset föranledde samma ökning i jästbrännvinspriset. År 1907 hade sistnämnda pris varit 23 procent lägre än potatisbrännvinspriset. År 1921 utgjorde samma skillnad allenast 6 procent. Den förskjutning i brännvinstillverkningen, som sålunda ägde rum, framkallade oro hos tillverkarna av de andra slagen av råbrännvin, framför allt hos tillverkarna av lantbruksbrännvin. Åtgärder påkallades snart i syfte att ernå en begränsning av

45 jästbrännvinstillverkningen. I proposition till 1923 års riksdag föreslog K u n g l . Maj:t en maximering av jästbrännvinsframställningen för tillverkningsåret 1923/1924 till 4*5 miljoner liter, vilken proposition av riksdagen bifölls. Enligt beslut vid 1924 och 1925 års riksdagar begränsades y t t e r l i g a r e maximikvantiteten av det jästbrännvin, som finge tillv e r k a s u n d e r v a r t och ett av tillverkningsåren 1924/1925 och 1925/1926, till 3-5 miljoner liter. I syfte att åstadkomma en definitiv reglering av r ä t t e n a t t tillverka brännvin i sammanhang med pressjästberedning hade K u n g l . Maj:t anbefallt kommerskollegium och kontrollstyrelsen a t t verkställa utredning av frågan. P å grundval av denna utredning föreslog K u n g l . Maj:t i proposition n r 217 till 1926 års riksdag med förslag till ny brännvinstillverkningsförordning även bestämmelser i ovannämnda syfte. I fråga om den myckenhet jästbrännvin, som borde få tillverkas, hade professorn vid tekniska högskolan C. F . Kullgren på ämbetsverkens u p p d r a g verkställt en särskild undersökning. Denna utmynnade bland a n n a t i uttalandet, att jästens kvalitet i hög grad påverkades av den anv ä n d a fabrikationsmetoden, att risken för jästens kvalitet vore större vid j ä s t g i v a n d e metoder med mindre spritutvinning än vid annat förfaringssätt, att det därför icke vore från teknisk synpunkt önskvärt, att de jästgivande metoderna genom ändrade lagbestämmelser tvingades fram till a n v ä n d n i n g vid de svenska jästfabrikerna, att det tillåtna spritutbytet borde ställas i relation till kvantiteten ren jäst samt att utbytestalet borde fastställas till 80 eller 85 liter brännvin av normalstyrka på 100 kilog r a m ren jäst. Ämbetsverken föreslogo ett utbytestal av 80 liter, vilket även upptogs i nyssnämnda proposition. Bevillningsutskottet biträdde emellertid icke förslaget under motivering, bland annat, att de utredningar i ämnet, som verkställts, icke förm å t t övertyga utskottet om behovet av högre årligt utbyte än omkring 3-5 miljoner liter. Genom det i propositionen föreslagna utbytestalet komme, med den dåvarande fabrikationen av jäst, jästsprittillverkningen a t t stiga till över 5-i miljoner liter. Utskottet stannade emellertid vid a t t föreslå ett utbytestal av 60 liter brännvin per 100 kilogram pressjäst. Detta förslag grundades bland a n n a t på den omständigheten, a t t de und e r de n ä r m a s t föregående åren gällande temporära begränsningsreglern a ansågos hava inverkat menligt å jästindustrien till följd av den ovisshet, vari den därigenom försatts, ävensom vidare på svårigheter för jästindustrien att anpassa sig efter en absolut begränsningsmetod med en för industrien i sin helhet angiven maximikvantitet jästbrännvin. Bevillningsutskottets förslag bifölls av riksdagen. Trots den genomförda begränsningen, vilken började tillämpas den 1 oktober 1926, h a r jästbrännvinstillverkningen sedan dess icke oväsentligt ökats. Delvis förklaras detta av a t t en jästfabrik, som bedrev jästtillverkning u t a n samband med utvinning av brännvin, inlöstes av Svenska jästfabriksaktiebolaget, vilket därmed ökade sin jästtillverkning och så-

lunda även erhöll möjlighet att tillverka mera brännvin. Eljest har stegringen haft sin grund i den år från år skeende ökningen i jästfabrikationen. Dessa förhållanden belysas av nedanstående sammanställning över produktionen i jästfabrikerna, upptagande jämväl råämnesförbrukningen: Tillverkningsår

Använda råämnen Antal Spannmål Melass j fabriker ton ton

Tillverkad jäst ton 3 333

3-84

3 450

4-08

118-2

5 288

6-31

119-3

Tillverkat Utbyte brännvin liter bränn. milj. liter vin per å 5 0 % 100 kg jäst

1912/1913

1913/1914

9 422

— —

1919/1920

14 049

3 573

1920/1921

13 807

5 204

7*35

141-2

1921/1922

14 957

4 260

5 550

8-18

147-3

1922/1923

12 344

5 910

5 724

6-24

115-3

1923/1924

7 177

6 050

4'50

74-4

1924/1925

4 849

6 377

3-50

54-9 51-6

1925/1926

13 987

6 778

3-50

1926/1927

19 821

7 984

4*66

58-2

1927/1928

20 554

8 470

4-7 7

56-3

1928/1929

8 707

4-87

55-9

17 540

8 682

5-12

58-9

1930/1931

17 485

8 805

5-22

59-3

1931/1932

— — — —

19 463

1929/1930

17 683

9 070

4-56

50-3

I det till grund för de sakkunnigas utredningsuppdrag liggande betänkandet anför 1932 års bevillningsutskott i jästspritfrågan bland annat följande: »Då statsmakterna år 1923 föreskrevo särskild begränsning av den myckenhet brännvin, som finge framställas i sammanhang med pressjästberedning, anfördes såsom skäl härför, att detta brännvin kvalitativt icke vore fullt jämförbart med av potatis framställt brännvin samt att med de nya, mera fullkomnade metoder, som användas för tillverkning av jäst, ett betydligt lägre utbyte av brännvin erhölles än med den äldre metoden. Med begränsningen avsågs sålunda att förekomma, att jästfabrikationen bedrevs på sådant sätt, att högre utbyte av brännvin erhölles än som med användande av rationella tillverkningsmetoder kunde anses nödvändigt. Till stöd för den ytterligare begränsning, som föreskrevs år 1924, åberopade bevillningsutskottet (bet. nr 49) bland annat, att en mycket betydande del av den inom landet producerade jästmängden framställdes på sådana yägar, att någon sprit av beskaffenhet att med fördel kunna tillgodogöras praktiskt taget icke utvunnes, ett förhållande, som hade sin grund däri att nya fabriker igångsatts, vilka tillverkade jäst utan spritutvinning, varjämte den största av de äldre jästfabrikerna övergått till förändrad tillverkningsmetod med mycket lågt spritutbyte.

47 Då 1926 års bevillningsutskott uttalade sig för att högst 60 liter brännvin finge utvinnas vid en tillverkning av 100 kilogram pressjäst, utgick utskottet från att med denna begränsning ungefärligen den kvantitet jästsprit eller 3*5 miljoner liter per år, som högst fått tillverkas åren 1924/1925 och 1925/1926, skulle komma att årligen framställas samt uttalade att, därest i framtiden jäst komme att tillverkas för export, någom ökning av den kvantitet jästsprit, som finge försäljas till partihandlare med rusdrycker, icke borde av sådan anledning komma till stånd. Det av bevillningsutskottet med begränsningen avsedda syftet har emellertid, såsom av de senaste årens tillverkningssiffror framgår, ingalunda till fullo uppnåtts. Utskottet delar den av bevillningsutskottet tidigare uttalade uppfattningen, att jästfabrikationen bör bedrivas på sådant sätt, att högre utbyte av brännvin icke erhålles än som med användande av rationella tillverkningsmetoder kan anses nödvändigt. Emellertid vill det synas som om den väg, på vilken statsmakterna inslagit till vinnande av detta syfte,, icke skulle vara den lämpligaste. Göres nämligen begränsningen för snäv,, kunna ekonomiska eller drifttekniska svårigheter uppkomma för tillverkaren att framställa jäst av tillräckligt god kvalitet. Genom att jästfabrikerna praktiskt taget hava garanti för avsättning av hela sin tillverkning av jästbrännvin till partihandlare med rusdrycker, kunna å andraj sidan, särskilt under tider, då spritdryckskonsumtionen minskas, olägenheter uppstå genom att begränsningen icke avväges så snävt, som förhållandena medgiva. Faran för att sådana olägenheter skola uppstå har i hög grad skärpts genom att de för jästspriten erlagda prisen icke synas hava bestämts med hänsyn till att varan närmast bör betraktas såsom en avfalls- eller biprodukt vid fabrikationen av jäst. Vad nu anförts har givit utskottet skäl uttala, att vid den utredning,, om vilken utskottet i anledning av motionerna anser sig böra hemställa,, i fråga om jästsprittillverkningen främst spörsmålen rörande grunderna för denna varas prissättning samt avsättningsområden göras till föremål» för undersökning. Användandet av framställningsmetoder med spritutvinning har ansetts medföra den fördelen, att jästens kvalitet därigenom blir bättre. Denna omständighet synes tala för att i allmänhet priset å jästråbrännvin avväges så, att tillverkaren visserligen erhåller ett intresse av att tillgodogöra sig den sprit, som för vinnande av nyssnämnda ändamål framställes, men icke att bedriva fabrikationen på sådant sätt, att större spritmängd utvinnes än som för jästproduktionens rationella utövande kan anses oundgängligen nödvändigt.» I ett reservationsvis inom utskottet framkommet yrkande beträffande» motiveringen anföres, hurusom huvudskälet till att syftet med begränsningen i jästbrännvinstillverkningen icke ernåtts vore, att det höga pris, som jästfabrikerna erhållit för sin råsprit, gjort det lönande för dem att lägga sin jästfabrikation så, att högsta medgivna spritutbyte uttagits.. De hade därigenom också satts i stånd att sälja sin jäst billigare än fabriker, vilka till äventyrs varit hänvisade till jästproduktion med lägre relativt spritutbyte. Av olika anledningar vore en sådan ordning otillfredsställande. Det syntes till en början naturligt, att spritutvinningen vid jästfabrikationen reglerades framför allt med tanke på att erhålla bästa möjliga jäst, och då olika metoder för jästframställning kunde använ-

das, borde icke staten genom reglementariska bestämmelser eller konstlad prissättning på en biprodukt giva den ena metoden företräde framför den andra. Hänvisades jästfabrikerna att avyttra sin sprit för tekniskt ändamål, eventuellt för export till konkurrenspriser, bleve det icke något statsintresse, att deras spritproduktion begränsades. Det borde därför undersökas, huruvida man icke efter en lämplig avvägning av inköpspriset för jästråbrännvin kunde upphäva nu gällande föreskrifter om sådan begränsning. I betraktande av de stora framsteg, som tekniken gjort på jästfabrikationens område, hava de sakkunniga funnit för fullgörandet av den anbefallda utredningen erforderligt, att en förnyad undersökning rörande de tekniska förhållandena med avseende å jästfabrikernas spritproduktion verkställdes. Att såsom experter biträda de sakkunniga vid behandling .av frågan om tillverkning av sprit i samband med pressjästberedning har departementschefen på framställning av de sakkunniga förordnat professorn i jäsningskemi vid Stockholms högskola K. D. R. Myrbäck och specialläraren i jäsningslära vid Tekniska högskolan, fil. doktor E. H. Lundin. Efter företagna undersökningar samt efter överläggningar med representanter för den speciella sakkunskapen på detta område, däribland professorn vid Carlsberglaboratoriet i Köpenhamn S. P. L. Sörensen, vilken i en konfidentiell promemoria utförligt klarlagt de tekniska och ekonomiska synpunkterna i frågan, hava nämnda experter avgivit ett utlåtande, vilket såsom bilaga E är fogat vid detta betänkande. Av nämnda utlåtande framgår i sammanfattning följande. De moderna metoder för framställning av pressjäst, som för närvarande användas i Danmark, Finland och Sverige äro a) den ursprungliga s. k. spritfria Zulauf- eller Z-metoden, vid vilken bildas cirka 80 kilogram jäst per 100 kilogram melass och 5—10 liter 50procentig alkohol per 100 kilogram jäst; b) den modifierade, spritgivande Z-metoden, vilken för närvarande drives på sådant sätt, att 55—60 kilogram jäst bildas per 100 kilogram melass. Samtidigt erhållas 40—50 liter 50-procentig alkohol per 100 kilogram jäst. I Danmark tillämpas vid jästframställning båda dessa metoder, under det att i Sverige endast den spritgivande metoden användes. I Finland äger jästframställning rum enligt den spritfria metoden. Utredningen har givit vid handen, att det är möjligt att utan särskilda svårigheter med hjälp av den spritfria metoden tillverka jäst av samma höga kvalitet med avseende å renhet, jäskraft och hållbarhet, som med den spritgivande metoden. Den sistnämnda erbjuder emellertid vissa fördelar framför den spritfria. Sålunda vinnes vid den spritgivande metoden större driftsäkerhet med hänsyn till dels uppträdande infektioner under fabrikationsprocessen, dels även den roll, som variationer i den använda melassens kvalitet kunna spela. Denna metod medgiver jämväl bättre utnyttjande av råmaterialet, vilket medför en besparing av avsevärd ekonomisk betydelse. Även andra, dock ekonomiskt mindre viktiga besparingar, exempelvis av vissa hjälpmaterialier och kol m. m., äro

49 förenade med den spritgivande metoden. Denna metod måste därför anses tekniskt och även ekonomiskt fördelaktigare än den spritfria metoden. Med avseende å frågan om jästbrännvinstillverkningen framhålla utredningsmännen, att sprit, som utvinnes av melassen i sammanhang med pressjästberedningen, har avsevärt lägre framställningskostnad än sprit, som tillverkas genom vanlig jäsning av samma råmaterial, dock under förutsättning att den i förra fallet framställda jästen kan försäljas till sådant pris, som k a n anses skäligt för enligt den spritfria Z-metoden tillverkad jäst. Vid den spritgivande Z-metoden ä r förbrukningen av melass vid lika jästproduktion större än vid den ursprungliga Z-metoden. Denna merförbrukning av melass vid den förstnämnda metoden motsvaras emellertid av en produktion av ej mindre än cirka 85 liter brännvin per 100 kilogram merförbrukad melass, då däremot vid ett rent melassbränneri endast bildas 58 liter brännvin per 100 kilogram melass. Till belysande av nu angivna förhållanden anföras följande siffror, utvisande melasskostnaderna vid framställning av sprit vid olika melasspriser, dels i jästfabrik med tillämpning av den modifierade Z-metoden, dels i melassbränneri: Melasspris i öre per kg 4 Melasskostnad i öre för liter 50 %-ig alkohol: vid jästfabrik 4-7 i melassbränneri 6-9

7-1 10-3

8-2 12-1

9-4 13-8

10-ö 15-5

11-8 17-2

F ö r framställning av sprit ur melass talar enligt utredningsmännens mening i allmänhet den omständigheten, att melass är en åtminstone för n ä r v a r a n d e i stort överskott förekommande avfallsprodukt, vilken bör komma till användning för spritframställning framför värdefullare råmaterial. Med nuvarande pris på melass, industrialkohol och motorsprit vore det tänkbart, att jästsprit skulle kunna tillverkas med förtjänst för industriändamål eller för användning såsom motorsprit. I varje fall vore detta möjligt efter en mindre höjning av spritpriset eller en mindre sänkning av melasspriset eller ock vid eventuell framtida användning av billigare råmaterial än melass, t. ex. träsocker. Även härvidlag förutsattes givetvis, a t t den samtidigt med spritframställningen producerade jästen k a n avsättas till pris, som kan anses skäligt för jäst, framställd enligt den spritfria Z-metoden. Därest det vid nuvarande melass- och spritpris ej vore möjligt a t t med skälig förtjänst tillverka industrialkohol eller motorsprit i pressjästfabrik, kunde det ifrågasättas, huruvida ej lämpligen en särskild prisklass för jästsprit för industriändamål kunde inrättas, därvid för jästspriten sattes ett pris, obetydligt högre än det för industrialkohol för n ä r v a r a n d e gällande. Utredningsmännen erinra i detta sammanhang om de förändrade möjligheter for jästspriten till konkurrens med a n d r a spritslag, som skulle inträda, därest den nuvarande tullen å melass borttoges. Utredningsmännen uttala, att det måste anses olyckligt, om jästfabrikerna genom lagstiftningsåtgärder skulle helt förbjudas tillverka alkohol. En dylik åtgärd och jämväl genomförandet av en lagstadgad mera avsevärd begränsning av sprittillverkningen i fråga komme a t t medföra, a t t en del av i jästfabrikerna för närvarande befintliga behållare, maskiner och apparater — däribland destillationsanläggningarna — bleve helt -eller delvis överflödiga. E n koncentration av jästtillverkningen till de större fabrikerna och nedläggning av mindre fabriker torde j ä m v ä l bliva 4 — 331972.

följden. En viss kapitalförstöring och arbetslöshet skulle härigenom framkallas. På grund av vad sålunda anförts, uttala utredningsmännen såsom sin uppfattning, att jästfabrikerna böra givas full frihet att framställa så mycket alkohol för industriändamål eller för användning till motorsprit, som de kunna komma att anse tekniskt och ekonomiskt lämpligt, när prisbildningen på marknaden för sprit och kolhydrat (melass, träsocker) kommer att tillåta en sådan tillverkning, En dylik tillverkning kunde förmodas bliva av stor nationalekonomisk betydelse, då 1500 000—2 000 000 liter 95-procentig eller absolut alkohol årligen torde kunna framställas av de svenska jästfabrikerna för ifrågavarande ändamål. Av den sålunda verkställda expertutredningen framgår, att det vid jästspritfrågans tidigare behandling med styrka åberopade skälet för spritutvinningens bibehållande, nämligen att det för bevarande av jästens kvalitet och hållbarhet vore erforderligt, att jästfabrikationen ägde rum i förbindelse med sprittillverkning, numera icke kan anses äga giltighet. Det fastslås i utredningen, att det är möjligt att utan särskilda svårigheter med hjälp av den s. k. spritfria Z-metoden tillverka jiist av samma höga kvalitet med avseende å renhet, jäskraft och hållbarhet som med den spritgivande metoden. I Finland och delvis även i Danmark sker jästtillverkningen med spritfri metod. I viss mån kunna även de svenska förhållandena härför åberopas. I samband med förarbetena till 1926 års brännvinstillverkningsförordning hävdade jästfabrikanterna, att spritutbytestalet icke kunde utan äventyrande av jästens kvalitet sättas lägre än till 80 å 90 liter per 100 kilogram tillverkad jäst. Riksdagen fastställde utbytestalet till 60 liter. Sedermera minskade jästfabrikanterna frivilligt utbytestalet till 50 liter för tillverkningsåret 1931/1932 och hava för tillverkningsåret 1933/1934 förbundit sig att tillämpa ett utbytestal av allenast 35 liter. Den tidigare gängse uppfattningen, att jästspriten vore en nödvändig biprodukt inom jästindustrien, kan därför numera icke hävdas, på samma sätt. Med hänsyn härtill skulle väl hinder icke möta för statsmakterna att helt avskriva eller väsentligt begränsa jästbrännvinstillverkningen. Då emellertid huvudmotivet för de hittills genom lagstiftningsåtgärder vidtagna inskränkningarna i sagda tillverkning varit att av intresse för jordbruksnäringen skydda avsättningen av potatisbrännvin, skulle med den lösning av frågan om potatisbrännvinstillverkningens ställning, som de sakkunniga härovan förordat, något intresse ur denna synpunkt icke längre förefinnas att fortgå med restriktiva åtgärder mot jästbrännvinstillverkningen. Skäl härtill skulle så mycket mindre vara för handen, som det påvisats, att vissa fördelar i tekniskt och ekonomiskt hänseende äro att vinna genom den spritgivande metodens användning. Utredningsmännen hava nämligen framhållit, att vid användandet av spritgivande jästframställningsmetod ett avsevärt bättre utnyttjande av melassen kan ernås, vilket klart framgår av de av utredningsmännen anförda siffrorna. I samband därmed uttalas även, att det, måhända re-

dan vid nuvarande melasspris men i varje fall efter endast en relativt obetydlig sänkning av detsamma, syntes möjligt att framställa alkohol i jästfabrik så billigt, att den kunde tänkas få användning såsom industrialkohol eller motorsprit. De sakkunniga vilja för sin del härtill foga den anmärkningen, att av betydelse i sistnämnda hänseende skulle bliva borttagande av melasstullen — för närvarande 5 öre per kilogram — varom yrkande bland annat av lantbruksstyrelsen gjorts vid några tillfällen under senare år. Frågan om melasstullens bibehållande bör enligt de sakkunnigas mening göras till föremål för en ingående prövning. Vid nu anförda förhållanden anse de sakkunniga, att hittillsvarande begränsning i jästbrännvinstillverkningen icke bör bibehållas utan synes det principiellt riktiga vara, att jästfabrikerna givas full frihet med avseende å sagda tillverkning. Därest så befinnes med hänsyn till avsättningsförhållandena ekonomiskt möjligt, bör denna tillverkning sålunda kunna avse vilka kvantiteter som helst. De områden, som komme att stå öppna för avsättning av jästspriten, bleve i enlighet med de sakkunnigas förslag försäljning såsom teknisk sprit samt motorsprit och för export. De priser, som jästfabrikanterna kunna beräkna erhålla för sprit för nu angivna ändamål, komme emellertid otvivelaktigt att bliva väsentligt lägre än det pris, de hittills vid försäljning av spriten till förtäringsändamål kunnat betinga sig. Bland de skäl, som jästfabrikanterna tidigare åberopat i jästspritfrågan, har även varit, att den inkomst, de hade å brännvinstillverkningen, var ägnad att möjliggöra hållandet av ett tillräckligt lågt pris å den inhemska jästen, varigenom konkurrensen med utländsk jäst kunde utestängas. De sakkunniga finna det oriktigt att vid tillmätandet av priset å jästråbrännvin taga hänsyn till en sådan synpunkt, vilken — om den vid närmare undersökning befinnes förtjäna beaktande — i stället borde regleras genom jästtullens rätta avpassande. Den starka ställning, som jästindustrien kommit att intaga i vårt land, har till icke oväsentlig del tillskrivits det förhållandet, att tillstånd att tillverka brännvin icke medgivits för nyanlagd jästfabrik. En sådan skulle alltså bliva nödsakad att arbeta under sämre ekonomiska betingelser än de befintliga jästfabrikerna. Härigenom hava dessa utan särskilt berättigande erhållit en viss monopolställning. Då jästspriten icke längre skulle komma till användning, för tillverkning av förtäringssprit, synes vid tillämpning av 3 § i brännvinstillverkningsförordningen giltig anledning i allmänhet icke kunna föreligga att förvägra ny jästfabrikant rätt att tillverka brännvin.

7. Tillverkning av melassbrännvin och betbrännvin. Beträffande tillverkningen av melassbrännvin och betbrännvin har bevillningsutskottet ansett frågan om förbud mot dylik tillverkning böra tagas i övervägande. Som skäl härför har utskottet anfört, att brännvin, framställt av sagda råämnen, icke kunde i kvalitativt hänseende mäta sig med potatisbrännvin samt att de särskilda skäl, som åberopats för att stödja odlingen av fabrikspotatis, åtminstone icke med samma styrka gällde beträffande betodlingen. Såsom inledningsvis omförmälts, hava de hittillsvarande betbrännerierna på de sakkunnigas initiativ under året inlösts av Sveriges bränneriidkareförening samt nedlagt sin verksamhet. Enär det emellertid kan tänkas, att annat nuvarande bränneri eller ock för ändamålet nyinrättat bränneri avser att upptaga tillverkning av betbrännvin, äger spörsmålet om förbud mot tillverkning av dylikt brännvin alltjämt sin principiella betydelse, varför de sakkunniga ansett sig böra här behandla detsamma. Frågan om bet- och melassbränneriernas ställning har tidigare varit under omprövning. 1920 års här ovan omförmälda förslag angående reglering av brännvinstillverkningen innefattade sålunda direkt förbud mot tillverkning av melassbrännvin och betbrännvin. I motiveringen härtill framhölls, att, enär sockerbetsodlingen icke täckte det inhemska behovet av socker, medgivande till betornas användning vid brännvinstillverkning icke vore motiverat. Vad melassen anginge, hade den mycket stor användning såsom fodermedel. Som nämnts blev emellertid sagda förslag avvisat av riksdagen. Frågan om nyssnämnda förbud återupptogs emellertid av kontrollstyrelsen i den år 1922 till Kungl. Maj:t avgivna utredningen angående revision av brännvinstillverkningsförordningen. Härvid framhöll styrelsen bland annat följande: Beträffande användningen av betor såsom inmäskningsmaterial borde uppmärksammas, att lantbrukets normala upprätthållande i de trakter, där betor odlades för bränneriändamål, icke krävde, att särskilt sådan odling bedreves. Enligt vad som för styrelsen uppgivits, vore jordmånen i dessa trakter av allra bästa beskaffenhet och kunde räknas bland de bördigaste i hela landet. Något större hinder borde icke heller föreligga för att de betor, som odlades för bränneriändamål, framdeles erhölle avsättning i sockerindustrien. Det verkliga skälet för den alltjämt fortsatta odlingen av betor för bränneriändamål vore, att åtminstone med de brännvinspris, som hittills erhållits, det varit mera lönande att använda betorna för brännvinstillverkning än att sälja dem till sockerbolagen. Vad melassen anginge, erinrade styrelsen om detta ämnes betydelse som fodermedel samt framhöll vidare, att melassråbrännvinet vore av sämre kvalitet än potatisråbrännvin. Med hänsyn härtill och då tillverkning av brännvin med potatis såsom råmaterial under de senaste åren blivit väsentligt inskränkt på grund av minskad brännvinsförbrukning och då användning av potatis för brännvinstillverkning vore av särskild vikt för lantbruket inom vissa delar av vårt land, hade kontrollstyrelsen fun-

53 • n i t s t a r k a skäl föreligga för införande av förbud mot bränning av melass. Detta borde dock icke gälla jästfabrikernas brännvinstillverkning, enär melass vore ett nödvändigt material vid produktionen i dessa fabriker. Med åberopande av dessa skäl föreslog kontrollstyrelsen införande i brännvinstillverkningsförordningen av en bestämmelse om förbud mot tillverkning av brännvin med användande av sockerbetor eller melass såsom r å ä m n e . Beträffande frågan huruvida och i vad mån ersättning borde u t g å till de bet- och melassbrännerier, som komme att nedläggas som följd av det föreslagna förbudet, uttalade styrelsen, att, då den väsentliga fördelen av förbudet komme potatisbrännerierna till del, enär dessa finge tillverka mera brännvin, det syntes v a r a naturligt, att dessa brännerier löste den ersättningsfråga, som uppkomme genom det ifrågasatta förbudet. Det låge n ä r m a s t till hands, att Sveriges bränneriidkareförening övertoge de bet- och melassbrännerier, som finge nedläggas. P å g r u n d av uppkommande nya frågor å brännvinstillverkningens område uppdrog Kungl. Maj:t sedermera åt kontrollstyrelsen att t a g a nämnda förslag under förnyad omprövning. Beträffande det föreslagna förbudet mot tillverkning av bet- och melassbrännvin konstaterade styrelsen i sitt den 20 november 1925 på grund av nämnda uppdrag avgivna utlåtande, att överenskommelse om sagda bränneriers övertagande av Sveriges bränneriidkareförening icke kunnat ernås. Styrelsen fann sig därför icke föranlåten att i sitt nya förslag upptaga dylikt förbud. Då tanken på ett förbud mot tillverkning av betbrännvin och melassb r ä n n v i n närmast torde hava framkommit för att möjliggöra en ökad tillverkning av potatisbrännvin, lärer, med den ställning de sakkunniga nu förordat för potatisbrännvinet, ett dylikt förbud ur nämnda synpunkt icke v a r a av något intresse. Icke heller kan bet- och melassbrännvinets sämre kvalitet motivera tillverkningens förbjudande, därest, såsom de sakkunniga förorda, dessa slag av brännvin allenast skulle finna användning såsom teknisk sprit eller som motorsprit. Med hänsyn till den inträdda förändringen i förutsättningarna synes det därför icke föreligga skäl att genom lagstiftningsåtgärder förbjuda denna tillverkning. E n anledning härtill skulle måhända förefinnas beträffande betbrännvinstillverkningen, enär det kan göras gällande, att de vid tillverkningen förbrukade sockerbetorna komme till bättre användning för sockertillverkning. I verkligheten torde det förhålla sig så, att möjligheterna för en fortsatt betbrännvinstillverkning i landet med de sakkunnigas förslag bleve ganska ringa, enär det pris, som kan betalas för teknisk sprit och för motoralkohol, med all sannolikhet icke kan göra betbrännvinstillverkningen lönande. Annorlunda förhåller det sig med tillverkningen av melassbrännvin, enär denna tillverkning dels visat sig äga betydelse för avsättning av sockerindustriens överskott av den vid råsockerfabriker och raffinaderier uppkommande melassen, dels även i verkligheten torde v a r a att r ä k n a med på grund av detta brännvins lägre framställningskostnad. Tillverk-

54 ningen av melass samt dess avsättning för olika ändamål belyses av den nedan intagna tabellen. Tillverkningen och försäljningen av melass. Tillverkad År

melass

råsocker- raffinadmelass melass ton ton

summa ton

Försåld brännfodervinstilländamål verkning ton ton

melass jästfabrikation ton

1913/1914

•17 736

6 587

24 323

13 769

3 452

1920/1921

20 412

29 963

5 915

2 458

1921/1922

35 355

47 102

34 205

2 036

till

export

summa

ton

ton 19188 38 336

5 081

44 480

1922/1923

8 909

12 234

4 371

26 361

1923/1924

22 527

33 661

7 948

37 521

30 415

1924/1925

20 464

10 861

6 830

1925/1926

29 249

12 634

22 808

14 245

38 977

1926/1927

2 491

17 201

19 692

10 432

13 894

26 192

1927/1928

22 486

13 851

36 337

22 415

14 781

38 786

1928/1929

25 338

20 074

45 412

19 787

20 293

1929/1930

16 006

16 057

32 063

12 411

16 896

1930/1931

26 290

17 293 ! 43 583

17 522

37 637

1931/1932

20 903

1 * 77S 1

"I Q TQfl J.U I O C

J. u u y

x é 1D1

3A *401

JKJX

2 298

39 813

Melassens huvudsakliga avsättningsområde har, som framgår av tabellen, varit till foderändamål. Denna användning h a r emellertid på de senaste åren visat nedgång. Det viktigaste avsättningsområdet för melassen h a r numera blivit för jästfabrikationen. Förbrukningen av melass för direkt framställning av brännvin ä r däremot relativt liten. Melassutvinningen vid sockerfabrikerna har i stort sett u n d e r g å t t en stegring, vilken v a r i t påfallande för å r med goda skördar av sockerbetor — 1932 å r s skörd medförde sålunda en produktion av icke mindre än 39 770 ton råsockermelass. Tillverkningen av raffinadmelass, vilken håller sig m e r a konstant, uppgick tillverkningsåret 1932/1933 till 18 035 ton. Med h ä n s y n till den minskade efterfrågan å melass för foderändamål h a r det mött svårigheter för sockerindustrien att finna avsättning för varan. Vid oktober m å n a d s början åren 1930, 1931 och 1932 — alltså omedelbart före den n y a kampanjen — utgjorde de hos sockerfabrikerna befintliga melasslagren respektive 8 206 ton, 11521 ton och 11841 ton. I början av a u g u s t i 1933 lågo fabrikerna inne med melass till en kvantitet av 11961 ton. S a m t i d i g t utvisa melassprisen för de senare åren en avsevärd nedgång. Enligt av Svenska sockerfabriksaktiebolaget lämnade uppgifter h a r prisutvecklingen å melass för bolagets vidkommande gestaltat sig på följande sätt:

55 För melass erhållna medelpriser, kr. per ton. BrännvinsJästtillverkning fabrikation

A r

BrännvinsJästtillverkning fabrikation

1912/1913

63-05

45-30

1925/1926

99-58

1913/1914

65-oo

38-31

1926/1927

90-18

1919/1920

—

218-96

1927/1928

112-76

84-16

1920/1921

126-34

1928/1929

111-09

1921/1922

84-91

65-36

1929/1930

116-14

1922/1923

80-33

67-31

1930/1931

50-4 9

101-n 65-4 8

1923/1924

82-8 9

69-33

1931/1932

57-3 3

1924/1925

97-42

81-55

95-14

Beträffande dessa melasspriser är att märka, att de mer eller mindre inkludera melasstullen, vilken för ton räknat uppgår till 50 kronor. Världsmarknadspriset å melass är i hög grad skiftande, och melassen kan vid vissa tillfällen, exempelvis före en kampanjs början, vara åsätt ett helt obetydligt pris. Tillförlitliga noteringar torde därför vara svåra att erhålla. Följande världsmarknadspriser å melass hava lämnats av en engelsk melassfirma och av Svenska sockerfabriksaktiebolaget tillhandahållits de sakkunniga: Be t r å s o c k e r m e l a s s Kamp. år

£ per ton

Kur3

1928/1929, högst lägst

3-19/0 2-3/0

1816 1816

1929/1930, högst lägst

3-10/0 2-0/0

18-16 18-16

1930/1931, högst lägst

2-10/0 0-5/0

1931/1932, högst lägst

1-0/0 0-7/6

18-16 1816 18-70 18-70

1932/1933, högst lägst

2-7/6 1-5/0

18-88 18-88

Rörsockermelass Sv. kr. per ton

Kalenderår

Genomsnitt £ per ton

Kurs

Sv. kr. per ton

71-73 3904 63-56 36-3 2

1927..

2-12/6

48-5 9

1928.

18-16

54-43

18-14

58-95

45-40 4'54

1930-

3-0/0 3-5/0 3-7/6 1-5/0 1-5/0 17/6

44'84 23-60

18-70 7-ol

1929. 1931. 19321933.

18-n

61-12

17-97

22*46

19-oi

23-7 6

18-91

26 —

På grund äv avsättningssvårigheterna inom landet har sockerindustrien nödgats anlita utvägen att exportera melass, vilket allenast kunnat ske till priser, som motsvarat världsmarknadspriserna och som alltså avsevärt understigit de inhemska. Enligt vad som framgår av den officiella handelsstatistiken utgjorde exportmedelvärdet för melass år 1931 1-4 öre och år 1932 2-4 öre per kilogram. Med hänsyn till nu anförda förhållanden synes fog finnas för att möjligheter hållas öppna för avverkning av melass för bränneriändamål. Beträffande utsikterna att ernå avsättning för melassprit vilja de sak^

kunniga hänvisa till följande inom Svenska sockerfabriksaktiebolaget utförda preliminära beräkningar över framställningskostnaden, avseende tillverkning i ett större melassbränneri vid olika melassavverkning och vid vissa melasspriser: Melassavverkning ton

4 500

9 000

Sprittillverkning liter å 96 %

1 350 000

2 700 000

Melasspris öre per kg

Tillverkningspris öre per liter brännvin ä 50 %

1 2

7-07 8-81

10-54

12-28

15-75

17-48

1 2

667 8-4 0

3 4

13-61

11-88

15-35

17-08

Då det tillverkningspris å sulfitsprit, varmed de sakkunniga ansett sig kunna räkna (jfr sid. 102), utgör 25 öre per liter a 95 procent eller cirka 1» öre per liter å 50 procent, framgår av sammanställningen, att melassbrännvinet vid tillverkning i ovan angiven skala åtminstone vid ett melasspris. av högst 4 öre per kilogram torde vara konkurrenskraftigt med sulfitspriten. Då såsom ovan påvisats exportmedelpriset under senare år nedgått till allenast omkring 2 öre per kilogram, vilja de sakkunniga understryka, att, därest fråga är om brännvinstillverkning för förbrukning av överskottslager av melass, det som regel bör gälla, att sockerindustrien därvid icke bör äga tillgodogöra sig melasspriser, som äro väsentligt högre än, om överskottet skulle hava försålts å världsmarknaden. Enligt 6 § i det år 1933 mellan staten och sockerfabriksaktiebolagen träffade avtalet angående importmonopol å socker gälla bolagens åtaganden allenast under förutsättning, bland annat, att sådana åtgärder under avtalstiden icke vidtagas beträffande användningen av melass vid tillverkning av brännvin, varigenom bolagens möjligheter att vinna avsättning av melass väsentligen skulle minskas. De sakkunniga vilja fästa uppmärksamheten på att, därest fråga blir om förnyande av sagda avtal, nämnda bestämmelse bör bortfalla eller modifieras, så att statsmakterna erhålla fria händer för ett eventuellt genomförande av vad de sakkunniga ovan föreslagit.

57 8.

Gemensamt organ för partihandel med spritdrycker och skattefri sprit.

Såsom i det föregående nämnts, försäljes det i brännerierna tillverkade brännvinet dels till aktiebolaget Vin- & spritcentralen, dels till aktiebolaget Skattefri sprit, vilka bolag av Kungl. Maj:t antagits till p a r t i handlare med rusdrycker, respektive med skattefri sprit. Avsättningen i m a r k n a d e n av motoralkohol, liksom även av sprit för export ä g a tillverk a r n a enligt därom givna bestämmelser själva handhava (jfr sid. 28 o. f.). E n anordning av avsättningen av det i landet tillverkade brännvinet i enlighet med de sakkunnigas förslag fordrar för sitt rationella genomförande en centralisering av upphandlingen av det tillverkade b r ä n n v i net till ett enda organ. Innan de sakkunniga övergå a t t y t t r a sig i denna fråga, må h ä r i korthet erinras om de bestämmelser, som gälla beträffande de nuvarande partihandelsbolagen. Enligt 12 § i förordningen angående försäljning av rusdrycker ä g e r Kungl. Maj:t till partihandlare med rusdrycker a n t a g a ett eller flera aktiebolag för en tid av högst sex år. Vid fastställandet av de n u v a r a n de g r u n d e r n a för partihandelns organisation, vilka genom propositionen n r 196 underställdes 1930 års riksdag, förutsattes likväl, att partihandeln skulle utövas av ett odelat organ. Detta h a r även kommit till u t t r y c k i det avtal av den 15 oktober 1930, enligt vilket Kungl. Maj:t för åren 1931—1936 upplåtit rätten att idka partihandel med rusdrycker åt aktiebolaget Vin- & spritcentralen och därvid förbundit sig att icke u n d e r n ä m n d a tid a n t a g a annat bolag till partihandlare. Nu gällande organisation av bolaget ä r av den innebörd, att staten i realiteten äger all bes t ä m m a n d e r ä t t över detsamma och helt kontrollerar dess verksamhet, varigenom bolagets k a r a k t ä r av statligt monopolföretag numera fullständigats. I 4 § i förordningen angående handel med skattefri sprit stadgas, a t t partihandel med sådan sprit — med undantag för motorsprit — allenast må utövas av aktiebolag, som erhållit tillstånd därtill av Kungl. Maj:t. Sådant tillstånd meddelas för en tid av högst fem år. Nuvarande p a r t i handlare ä r aktiebolaget Skattefri sprit, som ensamt innehaft denna partihandelsrätt sedan 1919, under första femårsperioden såsom dotterbolag till aktiebolaget Vin- & spritcentralen och därefter till sulfitspritfabrikanternas försäljningsorgan, aktiebolaget Svensk sprit. Senast beviljade oktroj utlöper med utgången av år 1933. Även aktiebolaget Skattefri sprit ä r genom oktrojvillkoren till viss del kontrollerat av staten. E n ligt förordningen äger sålunda Kungl. Maj:t rätt att utse en ledamot a v bolagsstyrelsen, som tillika skall v a r a styrelsens ordförande, I de för bolaget gällande oktrojvillkoren, vilka återfinnas i Kungl. Maj:ts resolution den 14 december 1923 angående partihandelsrätt för bolaget, ä g e r Kungl. Maj:t vidare bestämma myndighet, korporation eller företag,

;som äger välja en styrelseledamot. Därjämte har Kungl. Maj:t rätt att utse en revisor hos bolaget. Bland de för tillståndet i övrigt gällande villkoren finnes en bestämmelse om att för reglering av priset å skattefri sprit skall inrättas en särskild prissättningsnämnd, bestående av fyra ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t utser ordföranden och en ledamot samt aktiebolaget Skattefri sprit och aktiebolaget Vin- & spritcentralen vartdera en ledamot. Denna nämnd har bland annat att bestämma bolagets partihandelstillägg per liter försåld sprit, varigenom bolagets vinstmöjligheter kunna kontrolleras. Vid den tidpunkt, då frågan om reglering av handeln med den skattefria spriten upptogs till behandling, var centraliseringen av handeln med spritdrycker ännu icke fullbordad, och aktiebolaget Vin- & spritcentralen ägde då icke tillnärmelsevis den ställning såsom statligt monopolföretag, som nu är fallet. Att överlåta partihandeln å nämnda bolag var vid denna tid heller icke ifrågasatt. Det i Kungl. Maj:ts proposition nr 323 till 1918 års riksdag framlagda förslaget till lagstiftning i ämnet innebar i stället, att för upphandling och partiförsäljning av sprit för andra ändamål än för förtäring skulle inrättas ett statsmonopol, benämnt Statens sprithandelskommission. Förslaget om ett dylikt monopol godkändes emellertid icke av riksdagen, som icke ansåg tillräckliga skäl vara för handen att tillgripa denna anordning för partihandeln med skattefri sprit utan i stället fann, att det avsedda syftet lika väl kunde ernås genom partihandelns överlåtande på ett eller flera av Kungl. Maj:t oktrojerade aktiebolag. Redan den omständigheten, att staten numera till sitt förfogande har ett under dess kontroll stående och i ekonomiska och tekniska avseenden kvalificerat monopolorgan på sprithandelns område, kan utgöra ett skäl för övervägande att till detta monopolföretag lägga även handeln med den skattefria spriten. Ett sådant sammanförande av all partihandel med sprit finna de sakkunniga utgöra en fullt rationell anordning, ägnad att säkerställa det allmännas intressen på detta område och innebärande en förenkling i det nuvarande systemet med två vid varandras •sida ställda partihandelsorgan. Det nuvarande systemet har otvivelaktigt medfört en dubbelorganisation samt i vissa fall en onödig omgång. Exempelvis må nämnas, att partihandlaren med skattefri sprit för närvarande har att hos spritcentralen inköpa vissa slag av sprit för sin försäljning. I varje fall låter det sig svårligen tänkas, att något visst spritindustriintresse, såsom nu är fallet, i fortsättningen skulle kunna anförtros utövandet aV rätten till partihandel med skattefri sprit, enär -enligt de sakkunnigas förslag produktionen från flera kategorier av brännvinstillverkare vore avsedd att kunna vinna avsättning såsom skattefri sprit. Härav följer, att ombyte av partihandlare i detta sammanhang under alla förhållanden sannolikt komme till stånd. Framför allt finna emellertid de sakkunniga en centralisering av upphandlingen av all till-

59 verkad sprit bliva erforderlig för att ernå enhetlig behandling av prissättnings- och upphandlingsfrågorna samt för att hos ett gemensamt organ kunna samla all sakkunskap på området. De sakkunniga syfta härvid särskilt på de viktiga spörsmål, som komma att föreligga, därest en utökad användning av sulfitsprit till motorbränsle genom tvångsinblandning av sprit i bensin skulle komma till genomförande. För sådant ändamål kräves ett väl kvalificerat organ, som å det allmännas vägnar kan träffa avgöranden angående priser och leveranser av dylik sprit samt taga befattning med tekniska spörsmål angående inblandningsförfarandet. För dessa uppgifter bör det statliga monopolorganet vara bäst skickat. Därest man framdeles avsåge att upptaga skatt å motorsprit, skulle detta givetvis skattetekniskt låta sig lätt genomföra, därest all motorsprit komme att passera genom det statliga monopolorganet. På grund av de nu anförda omständigheterna få de sakkunniga förorda vidtagande av sådana ändringar i förordningen angående handel med skattefri sprit, att det skall ankomma å aktiebolaget Vin- & spritcentralen att utöva partihandeln jämväl med skattefri sprit samt att den brännvinstillverkarna nu tillkommande rätten att själva eller genom ombud handhava försäljningen av motorspriten ävenledes överflyttas på nämnda bolag. Då de sakkunniga föreslå denna utvidgning av aktiebolaget Vin- & spritcentralens verksamhet, vilja de sakkunniga icke underlåta att framhålla, att bolaget därmed ställes inför en synnerligen maktpåliggande uppgift, vars riktiga handhavande är av stor ekonomisk betydelse icke allenast för bolaget självt utan även för de näringsgrenar, vilka såsom tillverkare eller förbrukare av sprit beröras av bolagets verksamhet. Främst gäller detta prispolitiken med avseende å inköp och försäljning av sprit. Därjämte vilja de sakkunniga understryka vikten av att uppmärksamhet även i fortsättningen ägnas åt att söka utfinna nya avsättningsområden för sprit för tekniska ändamål. På detta område har den nuvarande partihandlaren, aktiebolaget Skattefri sprit, nedlagt ett framgångsrikt arbete och vidtagit anordningar, som resulterat i en avsevärd stegring i avsättningen av sprit för olika ändamål. För utnyttjande av nämnda bolags erfarenheter och sakkunskap även å andra områden av partihandeln finna de sakkunniga lämpligt, att aktiebolaget Vin- & spritcentralen, i den utsträckning så kan ske, vid övergången övertager hos aktiebolaget Skattefri sprit anställd personal. Då sistnämnda bolags oktroj som nämnts upphör med innevarande års utgång, torde i avvaktan på resultatet av förevarande utredning förnyad oktroj böra av Kungl. Maj:t medgivas allenast för en kortare period.

9. Prissättningen å tillverkat brännvin. Prissättningen å tillverkat brännvin är i lagstiftningen icke reglerad i annan mån än att i 24 § i brännvinstillverkningsförordningen är stadgat, att, därest i fråga om brännvin, som tillverkare försäljer till partihandlare med rusdrycker, frivillig överenskommelse ej kan träffas om pris eller leveransvillkor i övrigt, skall, då tillverkare eller partihandlare med rusdrycker det påfordrar, avgörande träffas av en särskild prisnämnd, bestående av sju ledamöter, av vilka två utses av vardera parten. Återstående tre ledamöter, däribland ordföranden, jämte suppleanter för dem förordnas årligen av Kungl. Maj:t. Kostnaderna för prisnämndens verksamhet gäldas med hälften av vardera parten. I fråga om prisöverenskommelser vid leverans av brännvin gälla för närvarande olika regler. För de brännerier, som tillhöra Sveriges bränneriidkareförening, tillämpas sålunda det särskilda avtal, som enligt vad ovan nämnts förefinnes mellan föreningen och aktiebolaget Vin- & spritcentralen och som i sin helhet generellt reglerar prisförhållandena för lantbruksbrännvin och jästbrännvin. För nämnda bolags inköp av sulfitsprit träffas uppgörelse med aktiebolaget Svensk sprit för varje inköpt parti. Beträffande den skattefria spriten, i huvudsak bestående av sulfitsprit, som aktiebolaget Skattefri sprit övertager av sitt moderbolag, aktiebolaget Svensk sprit, förefinnes heller intet avtal, utan regleras priset tid efter annan med hänsyn till föreliggande omständigheter. I allmänhet inrikta sig sulfitspritfabrikanterna på att sätta priset så lågt som möjligt för att stimulera förbrukningen av teknisk sprit, varigenom fabrikernas tillverkning kunnat ökas. Aktiebolaget Skattefri sprits övertagande av den vid spritcentralens reningsverk fallande sekunda spriten regleras genom avtal mellan de båda bolagen, gällande för aktiebolaget Skattefri sprits oktrojperiod. Priset bestämmes av den i nämnda bolags oktrojvillkor föreskrivna prissättningsnämnden för skattefri sprit. Denna prisnämnd har att minst en gång årligen, bland annat, dels fastställa det pris, aktiebolaget Skattefri sprit skall erlägga för sekunda sprit, som inköpes från aktiebolaget Vin- & spritcentralen, varvid grundvalen för prisbestämningen skall vara de kostnader, däri inberäknat skälig fabrikationsvinst, vartill sulfitsprit skäligen må kunna framställas av en sulfitspritfabrik vid full drift med cirka en miljon liter årlig tillverkningskapacitet, dels ock till Kungl. Maj:t meddela resultaten av inom nämnden företagen undersökning rörande det pris, vartill sulfitsprit må kunna skäligen framställas. Tillverkningspriset å sulfitsprit har för de båda senaste åren angivits till 28 öre per liter å 95 procent, d. v. s. 14-7 öre per liter å 50 procent. Då nämnden ansett, att aktiebolaget Vin- & spritcentralen bör äga tillgodogöra sig en handelsvinst av 2 öre per liter, har det av nämnden fast-

61 ställda priset å sekunda sprit sålunda utgjort 30 öre per liter a 95 procent eller 15*7 öre per liter a 50 procent. De senast gällande priserna vid partihandlarnas inköp av råsprit av olika slag hava varit (per liter av normalstyrka): Aktiebolaget

Vin- & spritcentralens

inköp:

Potatisråbrännvin Betråbrännvin Melassråbrännvin Jästråbrännvin Sulfitråbrännvin: för förtäringsändamål för medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt m. fl. ändamål Aktiebolaget

Skattefri

Sulfitråsprit (i medeltal) Sekunda sprit från reningsverken

sprits

• 29*o öre 27*5 » 25*4 » 25*4 » 18*7 » 21*4 »

inköp: 17#o öre 15'7 »

Vid sin försäljning av motoralkohol till bensinfirmorna tillämpa tillv e r k a r n a för närvarande ett överenskommet pris av 24 öre per liter (99-5 procent, denaturerad). Detta pris torde i och för sig v a r a förlustbringande för tillverkarna, men dessa göra sig täckta härför genom det merpris, som de erhålla för sprit vid leverans till aktiebolaget Vin- & spritcentralen och aktiebolaget Skattefri sprit. Beträffande den n ä r m a r e innebörden av den prispolitik, som kommit till uttryck i ovannämnda avtal mellan Sveriges bränneriidkareförening och aktiebolaget Vin- & spritcentralen, h a r bolaget i sin vid detta betänkande fogade utredning angående koncentration av brännerirörelsen (bilaga B) lämnat en ingående redogörelse (P. M. angående spritcentralens inköp och tillverkning av råbrännvin), till vilken de sakkunniga hänvisa. De huvudsakliga* reglerna för prissättningen hava följande lydelse: N ä r fråga är om prissättning av potatisråbrännvin, skola till grund för prisbestämningen läggas de vid tiden för prisbestämningen gällande priser för arbetskraft samt för .de för bränningen nödiga r å v a r o r och förnödenheter ävensom konstaterade administrations- och tillverkningskostnader vid ett välskött potatisbränneri med en under kampanjen fullt u t n y t t j a d sammanhängande tillverkningstid av minst 80 d a g a r samt en daglig avverkning av 150 hektoliter potatis och 700 kilogram mältad säd. Vid kalkylens upprättande skall därjämte inräknas 5 procents årlig avskrivning på ett antaget värde för brännerifastigheten av 40 000 kronor och för bränneriets maskiner och inventarier av 20 000 kronor ävensom 8 procents avkastning å det sålunda för fastigheten och inventarierna 1

En tilläggskvantitet betingade i pris 26'3 öre.

tillsammans beräknade kapitalet av 60 000 kronor. I övrigt må i kalkylen icke beräknas särskild vinst av tillverkningen eller någon ersättning eller avgift till föreningen. Priset för jästråbrännvin skall med utgångspunkt från det sålunda beräknade priset på potatisråbrännvin kalkyleras på sådant sätt, att jästråbrännvinet i renad form kommer att betinga bolaget samma kostnad som potatisråbrännvin i renad form, varvid hänsyn jämväl skall tagas till den mera begränsade användning, det renade jästråbrännvinet må äga. Priset på betråbrännvin och melassråbrännvin skall beräknas enligt samma grunder, som för jästråbrännvinet stadgats. Vad potatisbrännvinet angår avses med dessa bestämmelser, att tillverkningskostnaderna skola utgöra grundvalen för prissättningen å brännvinet. Mot denna princip torde någon erinran icke kunna göras. Däremot har principen uppenbarligen icke erhållit sådan tillämpning i verkligheten, att prissättningen blivit rättvisande. Från många håll hava också anmärkningar framkommit, att priset å potatisbrännvinet skulle vara så tillmätt, att åt brännerinäringens utövare därigenom bereddes en utomordentligt gynnad ställning. I fråga om priset har i den av aktiebolaget Vin- & spritcentralen avgivna utredningen även kommit till synes den uppfattningen, att vissa betydelsefulla faktorer i kalkylen numera borde revideras och att den prissättning, som ägt rum, resulterat i ett för högt pris. Att så torde vara förhållandet, har också vunnit bekräftelse i den av den danske experten ingenjör Obel-Jörgensen för de sakkunnigas räkning verkställda utredningen. För att erhålla en överblick av bränneriernas genomsnittliga tillverkningskostnad för brännvinet har ingenjör Obel-Jörgensen utfört kalkyler för sex brännerier av genomsnittlig storlek, vilka arbeta med medelstora spritutbyten, avseende deras tillverkning kampanjen 1932/1933. Med det potatispris, som då tillämpades, skulle brännvinspriset hava utgjort, i stället för det fastställda av 29 öre per liter å 50 procent, allenast 24-4 öre. Ingenjör ObelJörgensen har ansett överenskommelsen mellan spritcentralen och bränneriidkareföreningen åsyfta att tillförsäkra potatisodlarna ett skäligt pris för potatisen, samtidigt med att brännerierna finge tillgodogöra sig en förräntning av 8 procent å det i bränneriet nedlagda kapitalet. Däremot vore det knappast meningen, att tillverkarna utöver denna förräntning skulle kunna tillgodogöra sig överskott. Detta överskott varierade i fråga om de undersökta brännerierna för nämnda tillverkningsår mellan cirka 17 500 kronor och 3000 kronor och utgjorde i genomsnitt drygt 10 000 kronor. En faktor av stor betydelse för prissättningen är givetvis det beräknade utbytet av brännvin ur de inmäskade råämnena. I detta avseende har i den kalkyl, som legat till grund för prissättningen, sedan år 1926 upptagits ett utbyte av 116 liter brännvin ur 100 kilogram stärkelse i inmäskad potatis och spannmål. Detta utbytestal, som spritcentralen utan

resultat påyrkat skola höjas till 120 liter, har vid den av ingenjör ObelJörgensen gjorda undersökningen, enligt det av överkontrollörerna vid brännvinstillverkningen tillhandahållna siffermaterialet över råämnesförbrukningen vid varje bränneri, visat sig i genomsnitt utgöra 122 liter, varmed han även räknat i sina kalkyler. Uppenbart är, att ett högre utbytestal än det tillämpade bort vara grundläggande för priset. Vidare kan anmärkas, att vid prissättningen hänsyn hittills icke tagits till den. levererade spritens alkoholhalt. Spritcentralen har sålunda, för liter av normalstyrka räknat, erlagt samma pris, vare sig spriten haft en alkoholstyrka av exempelvis allenast 70 procent och sålunda innehållit en stor mängd vatten eller om fråga varit om högprocentig sprit, som alltså dragit mindre fraktkostnader samt varit billigare för vederbörande reningsverk att destillera. Åt nu anmärkta förhållande torde uppmärksamhet böra ägnas vid prissättningen. Enligt de sakkunnigas mening är det av vikt, att en prissättning kommer till stånd, vilken så nära som möjligt ansluter sig till de verkliga kostnaderna för potatisbrännvinets tillverkning i ett välskött bränneri. Då en statlig reglering beträffande en viss näringsgren blivit genomförd, bör ett oeftergivligt villkor vara, att utövarna av denna näringsgren icke till följd av statsingripandet äga möjlighet att bereda sig oberättigade vinster. Enligt vad de sakkunniga erfarit, har aktiebolaget Vin- & spritcentralen, för att få en ingående prövning av pris- och leveransvillkoren beträffande potatisråbrännvinet till stånd och erhålla fria händer i dessa frågor, verkställt uppsägning från och med den 1 oktober 1934 av sitt avtal med Sveriges bränneriidkareförening. De sakkunniga vilja understryka, att fordran på en rationell prissättning å potatisråbrännvinet, vilken icke lämnar rum för uttagande av otillbörliga vinster, gör sig i än högre grad gällande, därest, såsom av de sakkunniga föreslagits, potatisbrännvinet skall beredas en med avseende å avsättningen särskilt skyddad ställning i jämförelse med vissa andra slag av sprit. Såsom de sakkunniga i fortsättningen skola uppvisa, är en sådan prissättning även av betydelse för främjande av den tekniska utvecklingen inom brännerihanteringen. Beträffande de övriga slag av sprit, vilkas prissättning är på visst sätt reglerad i de ovan återgivna avtalsbestämmelserna, må erinras, att dessa bestämmelser äro formulerade i nära anslutning till ett av kommerskollegium och kontrollstyrelsen i sin ovan omförmälda utredning angående jästsprittillverkningen gjort uttalande i frågan om prissättning å jästråbrännvin (se Kungl. Maj:ts proposition nr 217 till 1926 års riksdag, sid. 66). I detta uttalande, mot vilket erinringar icke gjorts från Kungl. Maj :ts eller riksdagens sida och som därför kommit att utgöra ett direktiv i prissättningsfrågan, förordade ämbetsverken, att prissättningen av jästspriten i huvudsak borde baseras därpå, att jästspriten i renad form komme att betinga samma kostnad som renad potatissprit, dock under ve-

<«4

derbörligt hänsynstagande till jästspritens begränsade användning. Efter att hava uttalat, att de funnit potatisbrännvinets pris anmärkningsvärt högt, framhöllo ämbetsverken angelägenheten av att tillverkare av •brännvin, som levererade sin vara till monopolföretaget, icke tillförsäkrades otillbörlig vinst å sin tillverkning. För uppnående av detta syfte måste enligt de sakkunnigas mening den av ämbetsverken förordade och i ovannämnda avtal tillämpade principen om potatisbrännvinspriset såsom norm för prissättning av vissa andra slag av brännvin icke anses lämplig. Lika väl som potatisbrännvinspriset ytterst är beroende på potatispriset, bör jästbrännvinets och melassbrännvinets pris vara avhängigt av melasspriset. Då priserna å potatis och å melass icke följa varandra, utan betydande skiljaktigheter härvidlag kunna påvisas, torde inses, att potatisbrännvinets pris icke kan vara något rationellt underlag för priset å jästbrännvin och melassbrännvin. Såsom framgår av den å sid. 55 intagna tabellen över melasspriserna, var priset å melass för brännvinstillverkning och jästfabrikation exempelvis kampanjen 1928/1929 cirka 13 öre, respektive 11 öre per kilogram, under det att sagda pris kampanjen 1931/1932 utgjorde för båda ändamålen allenast cirka 5 X> öre eller ungefär hälften. Potatispriset i brännvinskalkylen var den förra kampanjen 3 kronor 10 öre per hektoliter och den senare 3 kronor, alltså praktiskt taget lika. Nu anförda förhållande har särskilt för jästbrännvinets del av 1932 års bevillningsutskott i dess betänkande nr 50 (sid. 10) för ett antal år uppvisats medelst priskurvor för melass och potatis, till vilka här hänvisas. Enligt de sakkunnigas mening bör i allmänhet till grund för prissättningen läggas tillverkningskostnaden vid ett modernt bränneri med rationellt bedriven tillverkning, varigenom en skälig reglering av brännvinstillverkarnas vinstförhållanden kan ernås. Att så icke skett beträffande melassbrännerierna, vinner sin belysning av den påfallande höga räntabilitet, som i spritcentralens utredning uppvisas beträffande Hälsingborgs melassbränneri (bilaga B, sid. 231). Någon anledning att för fastställande av priset å jästbrännvin, melassbrännvin och betbrännvin taga potatisbrännvinspriset till utgångspunkt borde enligt de sakkunnigas förslag så mycket mindre vara för handen, som användningen av dessa slag av brännvin i fortsättningen komme att sammanfalla med sulfitspritens. I prishänseende borde de alltså närmast jämställas med sistnämnda spritsort. Beträffande prissättningen av sulfitsprit är, såsom i det föregående berörts, utmärkande för densamma, att priset är varierande allt efter de olika avsättningsområdena. För sprit, som levereras till aktiebolaget Vin- & spritcentralen samt aktiebolaget Skattefri sprit, uttaga fabrikerna vissa högre priser för att därmed kunna hålla ett lågt, med bensinen konkurrerande pris å motoralkohol. Ett dylikt prissystem, som det allenast under hägnet av gällande spritlagstiftning varit möjligt för fabri-

65 k a n t e r n a att genomföra, torde med hänsyn till förhållandena och det sätt, v a r p å det hittills handhafts, hava varit till gagn så tillvida, att en viss avsättning av motoralkohol därigenom k u n n a t komma till stånd. Något intresse hos de befintliga fabrikerna för att sulfitspritindustrien utvecklas torde emellertid näppeligen kunna förefinnas med denna anordning, enär den vinstgivande avsättningen, som i viss mån ä r begränsad, i så fall skulle fördelas å en större produktion, varigenom lönsamheten i genomsnitt per liter tillverkad sprit skulle minskas. Det principiellt riktiga torde vara, att en dylik prisavvägning inom ett område, d ä r avsättningsförhållandena äro reglerade genom särskild lagstiftning, anförtros å t ett organ, inom vilket det allmänna k a n göra sitt inflytande gällande, och sålunda icke lägges i händerna på det enskilda tillverkareintresset. I det nu anförda finna de sakkunniga ytterligare stöd för sin mening, a t t avr ä t t n i n g e n av den tillverkade spriten bör v a r a samlad hos det statliga spritmonopolorganet. Till frågan om prissättningen å sulfitsprit återkomma de sakkunniga vid behandlingen av spörsmålet om sulfitspritens användning till motorbränsle (sid. 88 o. fi). De sakkunniga förutsätta, a t t såsom hittills skett priset å sprit, som enligt förslaget kommer att levereras till aktiebolaget Vin- & spritcentralen, skall k u n n a bestämmas genom fri överenskommelse med vederbörande säljare. K a n så ej ske, bör prisfrågan hänskjutas till en nämnd, vartill motsvarighet nu finnes i den ovannämnda i 24 § i brännvinstillverkningsförordningen föreskrivna prisnämnden. Genom kungörelse den 29 juni 1926 (nr 318) h a r Kungl. Maj:t meddelat föreskrifter rörande nämndens sammankallande och verksamhet. Dessa bestämmelser innebära i huvudsak, att nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden, d å p a r t det påfordrar. Detta skall ske skriftligen till ordföranden med uppgift om den eller de frågor, i vilka avgörande äskas, ävensom å de personer, sökanden utsett till ledamöter i nämnden. Sedan motparten erhållit del härav, h a r den att utse ledamöter i nämnden. Ordföranden sammankallar därefter nämnden, vilken ä r beslutmässig, n ä r minst fem ledamöter, däribland de tre av Kungl. Maj:t utsedda, äro närvarande. Vid lika röstetal gäller den mening, ordföranden omfattar. Protokollet ingives snarast möjligt till chefen för finansdepartementet. Denna organisation, av prisnämnden och dess verksamhet finna de sakkunniga böra bibehållas, dock med jämkning i följande hänseende. Med den statliga k a r a k t ä r , aktiebolaget Vin- & spritcentralen n u m e r a erhållit, torde det icke vara behövligt eller lämpligt, att Kungl. Maj:t utöver ordföranden förordnar även två ledamöter av nämnden, enär det allmännas intressen torde få anses tillgodosedda genom bolagets representanter. Härigenom skulle antalet ledamöter i nämnden reduceras till fem. Nämnden skulle därmed erhålla enahanda sammansättning, som i 13 § i förordningen den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i 5 — 38197 2.

riket föreskrivits rörande den nämnd, som har att bestämma priset å inom riket odlad tobak, avsedd att levereras till aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet. Beredande av tillgång för nämnden till erforderlig speciell sakkunskap å området torde lämpligen böra ske genom tillkallande av experter. Kostnaderna för nämndens verksamhet böra, såsom fallet är beträffande den nuvarande prisnämnden, bestridas med hälften av vardera parten. Prisnämndens fastställande av ett visst spritpris bör enligt de sakkunnigas mening i och för sig icke innebära skyldighet för aktiebolaget Vinfe spritcentralen att till detta pris inköpa en tillverkares till leverans erbjudna spritproduktion. Med hänsyn till de ovan föreslagna reglerna för avsättningen av olika slag av tillverkad sprit skulle emellertid ifrågavarande pris i verkligheten bliva gällande för hela produktionen av sulfitsprit i form av motoralkohol, enär spritcentralen, enligt vad de sakkunniga i fortsättningen komma att förorda, skulle var skyldig att praktiskt taget övertaga så stor kvantitet sådan vara, som skulle kunna tillverkas. Beträffande tillverkarna av potatisbrännvin skulle sagda regler i allmänhet tillförsäkra dem att till det av nämnden satta priset erhålla en avsättning, som skulle svara mot spritcentralens inköpsbehov av råbrännvin till förädling för förtäringsändamål. En viss jämkning i kvantiteten får här tänkas kunna inträda därigenom, att bolaget lämpar storleken av brännvinskvantiteten efter prisets höjd, ett tillvägagångssätt som redan för närvarande i viss mån vunnit tillämpning. Om och i vad mån andra slag av sprit — vilka enligt vad ovan föreslagits komme att vinna avsättning allenast såsom teknisk sprit och motorsprit — skulle ifrågakomma till leverans till av nämnden åsätt pris, finge självfallet prövas av spritcentralen. Frågan härom bleve framför allt beroende på, huruvida inköpsbehovet och det angivna priset kunde motivera inköp av spriten till berörda ändamål. Beträffande spritcentralens beräkning av avsättningspriset å sprit anse de sakkunniga, att bolaget bör äga att i skälig utsträckning vidtaga sådana jämkningar, att å sprit, som disponeras för förtäringsändamål, uttages ett högre pris än å sprit för tekniska ändamål och såsom motoralkohol samt att en motsvarande inbördes gradering även skall kunna vidtagas beträffande sprit för de båda sistnämnda ändamålen. I likhet med vad nu är fallet vid aktiebolaget Svensk sprits försäljning av sulfitsprit, skulle detta hava till syfte att, där så befunnes lämpligt, åstadkomma ett förbilligande av i första hand motoralkoholen men även av sprit för tekniskt bruk. I detta sammanhang vilja de sakkunniga uttala, att enligt deras mening spritcentralen icke bör äga uttaga handelsvinst av sin rörelse med skattefri sprit och motoralkohol utan allenast göra sig täckt för havda kostnader för denna rörelse.

10. Förslag till vissa författningsändringar m. m. Ett genomförande av en reglering av bränneriernas tillverknings- och avsättningsförhållanden i enlighet med vad de sakkunniga i det föregående förordat, påkallar ändringar i brännvinstillverkningsförordningen, rusdrycksförsäljningsförordningen och förordningen angående handel med skattefri sprit. Förslag till dessa ändringar hava av de sakkunniga utarbetats och överlämnas härjämte. Såsom motivering till de vidtagna ändringarna få de sakkunniga anföra följande. F ö r s l a g t i l l f ö r o r d n i n g om v i s s a ä n d r i n g a r i f ö r o r d n i n g e n d e n 11 j u n i 1926 (nr 20 7) a n g å e n d e t i l l v e r k n i n g och b e s k a t t n i n g av b r ä n n v i n . I 13 § av brännvinstillverkningsförordningen äro bestämmelser för närvarande meddelade rörande vissa inskränkningar i brännvinstillverkningens utövande. Enligt 1 mom. äga sålunda allenast jästbrännerier och sulfitbrännerier bedriva tillverkningen under hela året, under det att däremot övriga bränneriers tillverkningsrätt är begränsad till tiden oktober—maj. Denna begränsning, som härleder sitt ursprung från 1855 års brännvinslagstiftning, infördes på sin tid såsom en anordning för att förhindra en alltför omfattande brännvinstillverkning med därav följande sociala vådor. På grund av de inskränkningar, som enligt nuvarande bestämmelser gälla rörande brännvinstillverkares rätt att förfoga över tillverkat brännvin, saknar sagda tidsbegränsning numera betydelse för sitt ursprungliga syfte, varför bestämmelsen numera icke torde hava något berättigande. I varje fall finna de sakkunniga, att densamma skulle verka omotiverat hinderlig för melassbränneriernas vidkommande. Därest eventuellt en tillverkning i jämförelsevis stor skala av melassprit för tekniskt bruk eller för motorändamål komme till stånd, skulle det vara förenat med olägenheter att icke kunna driva tillverkningen vid vilken tid av året som helst eller i förekommande fall året runt. De sakkunniga hava därför föreslagit, att 1 mom. i 13 § skall utgå. Då enligt de sakkunnigas förslag någon inskränkning icke vidare skall gälla i fråga om brännvinstillverkningen i jästbränneri, bör även 2 mom. utgå, varigenom 13 § i sin helhet bortfaller. Då alla brännerier beträffande själva tillverkningsrätten sålunda skulle bliva likställda, bör den i 10 § punkt d) stadgade skyldigheten att vid driftsanmälan lämna uppgift om det slag av bränneri, vari tillverkning skall äga rum, upphöra. I anslutning härtill bör bestämmelsen i 16 § 1 mom. ändras därhän, att kontrollstyrelsen tillerkännes befogenhet att bestämma, i vilka brännerier kontrollapparat för brännvinets uppmätning skall finnas. Tillverkare av brännvin skall enligt förslaget allenast få disponera över sin tillverkning för försäljning till aktiebolaget Vin- & spritcentralen

samt för export. 21 § 1 och 2 mom. hava underkastats därav påkallad ändring. Med hänsyn till nämnda förändring i fråga om dispositionsrätten över tillverkat brännvin har det synts de sakkunniga icke behövligt, att uppgifter av i nuvarande 10 § punkt c) angiven art i fortsättningen skola lämnas, varför sistnämnda bestämmelse uteslutits. Brännvinstillverkningsskatt utgår för närvarande för det i brännerierna tillverkade brännvinet, i den mån det levereras till aktiebolaget Vinfe spritcentralen. Skatten påföres vid brännvinets ankomst till bolagets brännvinsnederlag och erlägges av bolaget. Någon ändring i detta förhållande bör i förevarande sammanhang icke vidtagas. Enligt förslaget komme emellertid bolaget i egenskap av partihandlare med skattefri sprit att från brännerierna övertaga även brännvin, vara tillverkningsskatt icke skall utgå. Åtskillnad vid försändningen av brännvinet till bolaget bör alltså göras på sådant brännvin, som inköpts av bolaget för ändamål, som avses i förordningen angående försäljning av rusdrycker, samt på annat inköpt brännvin, enär allenast förstnämnda slag av brännvin skall beläggas med tillverkningsskatt. Nu anförda förhållande har påkallat vissa jämkningar i 22 § 3 mom. samt 23 och 25 §§. Av samma anledning har vidtagits även en ändring i 26 §. I anslutning till de sakkunnigas förslag angående prisnämnd för prissättning av brännvin hava erforderliga ändringar vidtagits i 24 §. F ö r s l a g t i l l f ö r o r d n i n g om v i s s a ä n d r i n g a r i f ö r o r d n i n g e n d e n 14 j u n i 1917 (nr 340) a n g å e n d e f ö r s ä l j n i n g av r u s d r y c k e r . Den av de sakkunniga förordade anordningen, att partihandeln såväl med rusdrycker som med skattefri sprit skall utövas av ett gemensamt monopolorgan, påkallar ändring av 3 § 2 mom. och 12 § 1, 2 och 6 mom. i nämnda förordning. I 13 § 3 mom. stadgas för närvarande förbud för partihandlaren att utan Kungl. Maj:ts tillstånd inköpa sulfitsprit. För tryggande av potatisbrännvinets avsättning hava de sakkunniga nu förordat, att detta slag av brännvin skall ensamt förbehållas användningen såsom råvara för framställning av förtäringssprit. På grund härav bör sagda bestämmelse innehålla förbud för partihandlaren att för sin försäljning av förtäringssprit inköpa andra slag av inom riket tillverkad sprit än som framställts av potatis och spannmål. Av skäl, som i det föregående framhållits, bör emellertid Kungl. Maj:t äga befogenhet att meddela undantag från sagda förbud. Enär dylikt undantag förutsattes skola ifrågakomma allenast i enstaka fall, böra tidsbestämmelserna för ansökningsförfarandet bortfalla. Däremot skall det stå partihandlaren fritt att inköpa annat brännvin än potatisbrännvin för försäljning av skattelagd sprit för vetenskapliga och tekniska m. fl. dylika ändamål.

69 F ö r s l a g t i l l f ö r o r d n i n g om v i s s a ä n d r i n g a r i f ö r o r d n i n g e n d e n 1 j u l i 1 9 1 8 ( n r 50 8) a n g å e n d e h a n d e l m e d skattefri sprit. Då enligt den föreslagna ändringen i 21 § 1 mom. i brännvinstillverkningsförordningen tillverkares r ä t t att själv eller genom ombud försälja motorsprit enligt förslaget bortfaller, erfordras ändring i 3 § 1 mom. De i 4 § vidtagna ä n d r i n g a r n a äro föranledda av den föreslagna anordningen, att partihandlaren med rusdrycker skall utöva jämväl partihandeln med skattefri sprit. N u v a r a n d e 5 § reglerar rätten för p a r t i h a n d l a r e n med skattefri sprit att inköpa olika slag av brännvin. Då enligt förslaget allenast potatisbrännvinet skall undantagas från användning såsom teknisk sprit, är en ändring av paragrafen påkallad. Emellertid förekommer, att skattefri sprit av potatissprit i vissa fall efterfrågas för vetenskapligt eller tekniskt ändamål. För tillgodoseende av dylikt behov bör Kungl. Maj:t äga medgiva partihandlaren a t t inköpa en för varje år bestämd kvantitet potatissprit för skattefritt ändamål. Beträffande den vid aktiebolaget Vin- & spritcentralens reningsverk uppstående s. k. sekunda spriten, vilken avfallsprodukt i huvudsak hänför sig till potatisråbrännvin och för närvarande inköpes av aktiebolaget Skattefri sprit enligt det av Kungl. Maj:t jämlikt förenämnda paragraf lämnade tillståndet, bör spritcentralen u t a n vidare äga disponera över denna v a r a för försäljning såsom skattefri sprit. E n bestämmelse härom har ansetts erforderlig i 5 §. Aktiebolaget Vin- & spritcentralens övertagande av partihandeln med skattefri sprit förutsätter även ändringar dels i bolagsordningen för bolaget, dels i gällande avtal med staten angående upplåtande åt bolaget av r ä t t att idka partihandel med rusdrycker, dels ock i den av Kungl. Maj:t utfärdade instruktionen för bolagets direktörsråd. Enligt vad de sakkunniga under hand inhämtat, skulle dessa ä n d r i n g a r allenast behöva inneb ä r a vissa smärre jämkningar i den nuvarande lydelsen av dessa bestämmelser. Vad beträffar genomförandet av de i detta betänkande föreslagna reglerande å t g ä r d e r n a angående tillverkningen och avsättningen av brännvin med därvid angivna villkor och synpunkter, torde, i den mån icke bestämmelser härom enligt de nyssberörda ändringsförslagen inflyta i brännvinstillverkningsförordningen, rusdrycksförsäljningsförordningen och förordningen angående handel med skattefri sprit eller innefattas i den i det följande föreslagna förordningen om användande av motorsprit för inblandning i bensin, särskilda föreskrifter i ämnet icke behöva utfärdas. Därest förslaget godkännes av statsmakterna, torde de synpunkter, åt vilka de sakkunniga i sitt betänkande givit uttryck, kunna få tjäna såsom direktiv för aktiebolaget Vin- & spritcentralen, i vad på detsamma ankommer.

70 III. Frågan om rationalisering och koncentration av driften vid potatisbrännerierna; avsättningen av bränneripotatis. 1.

Vissa ekonomiska uppgifter rörande potatisbrännerierna.

Den n ä r a samhörighet med jordbruket, som lantbruksbrännerierna haft sedan gammalt, har medfört, att bränneriernas äganderättsförhållanden erhållit en i viss m å n säregen prägel. Äganderätten till brännerierna är sålunda i stor utsträckning ställd på andelar, vilka i regel innehavas av jordbrukare i bränneriets närhet. Dessa bliva därmed i tillfälle a t t tillgodogöra sig brännerihanteringens fördelar genom a t t få leverera sin skörd av potatis till bränneriet och därifrån a v h ä m t a d r a n k till kraftfoder åt kreaturen. I många fall försäljer delägaren icke sin potatis till bränneriet, u t a n densamma avverkas därstädes för hans räkning, varefter han erhåller gottgörelse efter myckenheten utvunnet brännvin. För de sakkunnigas r ä k n i n g har kontrollstyrelsen från tillverkarna införskaffat uppgifter i olika hänseenden rörande potatisbrännerierna. Ur detta material inhämtas bland a n n a t följande. Av potatisbrännerierna innehavas för n ä r v a r a n d e 39 brännerier av enskilda, handelsbolag, 2 ekonomiska föreningar, samt 50 aktiebolag. 12 Av de av enskilda ägda brännerierna torde ett tjugofemtal v a r a att anse såsom gårdsbrännerier, som drivas i direkt anslutning till tillverkarens eget jordbruk och där sålunda den å egendomen odlade potatisen finner avsättning i bränneriet och dranken helt eller delvis överföres till ladugården. Omkring 6 brännerier drivas enligt uppgift u t a n samband med av ä g a r n a innehavda jordbruk. Antalet delägare i de 1031 potatisbrännerierna angavs år 1932 av Sveriges bränneriidkareförening till 1964 med följande fördelning: Brännerier med

1 ägare 2 - 1 0 delägare 11—25 » 26-50 » 51—100 » över 100 »

36 21 22 8 12 3

I nedan verkställda fördelningar hava tvenne brännerier med gemensam ägare räknats som 1 bränneri.

71 Vidare var sammanlagda antalet potatisleverantörer till brännerierna tillverkningsåret 1930/1931 6 034. Detta antal fördelade sig å de olika brännerierna på följande sätt: Brännerier med 1 leverantör 3 » » 2—25 leverantörer 27 » » 26-50 » 28 » 51—100 » 29 » » 101—200 » 11 » » över 200 » 4 Antalet bränneridelägare och potatisleverantörer fördelade sig å respektive län på följande sätt: . , . Antal , ...

Antal potatis. ... leverantörer 1930/1931

1138 801 8 6 2 1 8 1 964

4 011 968 357 289 180 212 17 6 034

delagare

Kristianstads län Malmöhus » Blekinge » Skaraborgs » Östergötlands » Kalmar » Kronobergs » Summa

Enligt tillverkarnas uppgifter har antalet utomstående potatisleverantörer — d. v. s. andra än ägare av eller delägare i bränneri — under de tre senaste kampanjerna utgjort: 1930/1931 4105 1931/1932 3 707 1932/1933 4 251 Sammanlagda nuvarande taxeringsvärde utgör enligt tillverkarnas uppgifter för 102 brännerier 4 205 700 kronor. Beloppet fördelar sig på följande sätt: Taxeringsvärde per bränneri

Antal brännerier

Under 40 000 kronor 40 000-80 000 kronor Över 80 000 kronor

48 49 _5 102

Summa

Taxeringsvärde Summa kronor Medeltal kronor

1112 900 2 504 000 588 800 4 205 7Q0

Bränneriernas sammanlagda brandförsäkringsvärde 7 348 650 kronor enligt följande fördelning: Brandförsäkringsvärde per bränneri

Antal brännerier

Under 60 000 kronor 60 000—100 000 kronor Över 100 000 kronor Summa

38 50 15 103

23185 51102 117 760 41232

har uppgivits till

Brandförsäkringsvärde Summa kronor Medeltal kronor

1469 650 3 724 500 2154 500 7 348 650

38 675 74 490 143 633 71346

72 Vad den tekniska utrustningen beträffar användas vid 78 brännerier fortfarande s. k. pistoriusapparater. Dessa apparater, vilka äro av äldre konstruktion, äro periodiska, d. v. s. ett visst parti mäsk intages för varje gång för avdestillering. Dylika apparater äro ur bränslesynpunkt oekonomiska samt lämna en alkoholhalt hos spriten av högst omkring 80 volymprocent; de installeras därför numera icke längre vid nyanläggning av brännerier. I stället användas s. k. kolonnapparater, i vilka mäsken tillföres kontinuerligt för oavbruten destination. Dessa apparater möjliggöra en mera ekonomisk drift samt lämna sprit av upp till 96 volymprocents styrka. 25 potatisbrännerier äro utrustade med kolonnapparater. Alkoholstyrkan hos det vid potatisbrännerierna tillverkade brännvinet, vilken alltså är beroende av bränneriapparaturens beskaffenhet, var under tillverkningsåret 1932/1933: vid 10 brännerier » 55 » » 20 » » 9 » » 9 »

70—75 volymprocent 75—80 » 80—85 » 85—90 » 90—95 »

Bränsleförbrukningen i potatisbrännerierna har under de tre senaste kampanjerna gestaltat sig på följande sätt: Stenkol Ved Torv Stubb Avfall Träull

ton kbm ton kbm kbm bal

1930/31

1931/32

1932/33

12 414 17 353 951 30 20 500

11126 15 615 768 20 20 500

12197 19 908 560 47 20 500

Antalet arbetare (inberäknat brännmästare) vid potatisbrännerierna har för tillverkningsåren 1931/1932 och 1932/1933 uppgivits till sammanlagt respektive 607 och 609 eller i genomsnitt per bränneri respektive 5-89 och 5'9i.

Antalet dagsverken utgjorde för sistnämnda tvenne tillverkningsår respektive 58 519 och 65164 eller per bränneri 579-4 respektive 645*2. — Uppgifter från 2 brännerier saknas. Sammanlagda antalet tillverkningsdygn utgjorde tillverkningsåret 1931/1932 vid potatisbrännerierna 9 368, motsvarande i genomsnitt per bränneri 91 dygn. Kostnaderna för arbetslöner vid potatisbrännerierna hava uppgivits utgöra: Antal brännerier

1931/1932 1932/1933 Kostnaderna för administration rier uppgått till:

103 103

Summa kronor

Medeltal per bränneri kronor

346 566 392 568

3 364*7 3811-3

hava för nedannämnda antal bränne-

73 Antal brännerier

1930/1931 1931/1932 1932/1933

Summa kronor

Medeltal per bränneri kronor

99 787 104 877 101780

1202*2 1219*5 1197*4

83 86 85

F ö r reparationer och underhåll hava för n e d a n n ä m n d a a n t a l potatisbrännerier upptagits följande kostnadsbelopp: Antal brännerier

1930/1931 1931/1932 1932/1933 ...

Summa kronor

Medeltal per bränneri kronor

277 342 271030 214 243

2 746o 26572 2 231*7

101 102 96

Beträffande försäljningspriset å dranken föreligga uppgifter för tillverkningsåren 1931/1932 och 1932/1933 från respektive 79 och 81 potatisbrännerier. Priset har under nämnda tid varierat mellan 10 öre och 55 öre per hektoliter. I olika prisgrupper var antalet brännerier följande: 19 3 1/19 3 2

1 9 3 2 / 1 9 3 3

10—20 21— 30J31—40 över 10—20 21—30 31 — 40 över öre öre öre 40 öre Summa öre öre öre 40 öre Summa Kristianstads län ••• Malmöhus » ... Övriga » ...

11 — 3

29 9 4

12 2 2

4 3

52 15 12

17 3 5

28 7 4

7 1 2

Summa

1 4 2 7

53 15 13 81

Antalet jordbrukare, som avhämtade d r a n k från potatisbrännerierna kampanjen 1932/1933, utgjorde 2 776. Vid 7 brännerier utfodrades all d r a n k till bränneriägarens egen kreatursbesättning. 2.

Sammanfattning av vissa specialutredningar rörande potatisbrännerierna.

I syfte att erhålla en så allsidig belysning som möjligt a v frågan om en rationalisering och koncentration av driften i potatisbrännerierna h a v a de sakkunniga låtit verkställa ett flertal specialutredningar. Sålunda h a r kontrollstyrelsen på de sakkunnigas hemställan föranstaltat om en expertundersökning rörande sagda bränneriers allmänna driftsekonomi och tillstånd i tekniskt hänseende, innefattande kalkyler över n u v a r a n d e produktionskostnader vid ett mindre antal b r ä n n e r i e r och utförd med tanke på en eventuell koncentration av bränneridriften, samt dessutom från aktiebolaget Vin- & spritcentralen införskaffat en utredning i frågan om en dylik koncentration. Den förstnämnda undersökningen, vilken berörts i det föregående, har utförts av en i modern spritfabrikation väl hemma-

stadd expert, ingenjören hos Aktieselskabet De Danske Spritfabrikker T. Obel-Jörgensen, och återfinnes såsom bilaga A vid detta betänkande. Till komplettering av denna utredning har efter anmodan revisorn hos aktiebolaget Vin- & spritcentralen S. Wikland på grundval av bränneriernas bokföring verkställt en undersökning rörande det ekonomiska resultatet för ett antal brännerier under senare år. Det förutnämnda, av lantbruksstyrelsen tillhandahållna materialet för bedömande av brännvinstillverkningens betydelse för jordbruket har jämväl haft avseende å frågan om bränneridriftens koncentrering och konsekvenserna härav beträffande potatisodlingen och användningen av drank. Härutinnan hava sålunda hushållningssällskapens förvaltningsutskott i de län, där brännvinstillverkning av potatis äger rum, avgivit yttranden. Centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet husdjursavdelning har därjämte på uppdrag av lantbruksstyrelsen verkställt en utredning (bilaga C) angående de faktorer, som påverka drankens fodervärde. På anmodan av de sakkunniga har slutligen f. d. professorn Nils Hansson avgivit utlåtande angående drankens betydelse som fodermedel och den inverkan på drankens användning, som skulle följa av en koncentration av bränneridriften (bilaga D). Av ingenjör Obel-Jörgensens utredning inhämtas i huvudsak följande: De svenska potatisbrännerierna kunde varken i fråga om utrustning eller drift anses uppfylla de anspråk, man hade rätt att uppställa. Sålunda förekomme allmänt användning av öppna jäskar av trä i stället för slutna järnkar, och de flesta brännerierna begagnade ännu såsom tillverkningsredskap de föråldrade s. k. pistoriusapparaterna i stället för kolonnapparater, som gåve bättre tillverkningsresultat. I än högre grad kunde anmärkningar framställas beträffande driftsförhållandena, vilka i det stora hela måste sägas vara otillfredsställande. Sålunda bruste det icke blott i fråga om bränneriernas vidmakthållande samt iakttagande av snygghet och renlighet utan även med avseende å driftskontrollen. De utomordentligt låga brännvinsutbyten, som en del brännerier hade att uppvisa, härrörde med säkerhet från infektioner, dålig försockring samt otillfredsställande jäsningsförlopp. Grunden till dessa missförhållanden vore väsentligen att söka i bristen på tekniskt utbildad personal. Det kunde anmärkas, att de svenska potatisbrännerierna i tekniskt hänseende stode under motsvarande brännerier i andra länder, såsom Tyskland, Tjeckoslovakiet, Österrike m. fl. Utbytet av brännvin per 100 kilogram inmäskad stärkelse (i potatisen eller säden), Ådiket vore kännetecknande för driftsförhållandena i ett bränneri, utgjorde för kampanjen 1932/1933 i genomsnitt 122 liter. Emellertid förelåge stora skiljaktigheter i utbytet vid de olika brännerierna. Utbytestalen varierade sålunda mellan 100 och 132 liter. Denna betydande skiljaktighet vore att se i samband med de dåliga driftsförhållandena i brännerierna. Orsaken till den i tekniskt hänseende låga ståndpunkt, brännerierna intoge, vore framför allt att tillskriva den prispolitik, som följts vid bestämmande av brännvinspriset. Det vore i kalkylen räknat med betydligt större driftkostnader än de verkliga samt med ett utbyte av allenast 116

75 liter b r ä n n v i n per 100 kilogram stärkelse, medan det verkliga utbytet i genomsnitt utgjorde 122 liter. Till följd h ä r a v hade priset för kampanjen 1932/1933 satts till 29 öre per liter, under det a t t den tillverkningskalkyl, som av ingenjör Obel-Jörgensen verkställts för sex medelstora brännerier, resulterat i en verklig tillverkningskostnad, inklusive r ä n t a och amortering, av allenast 24-4 öre. Detta förhållande bidroge enligt utredningsmannens mening kraftigt till att brännerierna hittills icke visat något intresse för att förbättra anläggningar och drift, emedan tillverkaren även med dåliga utbyten vore tillförsäkrad en god inkomst av bränneriet. Då det vidare icke rådde någon skillnad i brännvinspriset, vare sig spriten tillverkades i en gammalmodig b r ä n n a p p a r a t med en alkoholhalt av allenast 70 procent eller i en kolonnapparat med 92 procent, saknades också här en sporre för tillverkarna att verkställa moderniseringar i driften. Efter a t t hava n ä r m a r e redogjort för sin nyssnämnda priskalkyl för brännvinspriset, h a r ingenjör Obel-Jörgensen därefter behandlat frågan om en omläggning av brännerihanteringen samt i detta hänseende framlagt följande tre alternativ: 1) Bibehållande av samtliga brännerier samt modernisering av de sämst skötta. 2) Koncentration av produktionen till omkring en tredjedel — 35 brännerier — av det nuvarande antalet brännerier, modernisering av dessa samt inköp och nedläggning av de övriga. 3) F u l l s t ä n d i g koncentration av produktionen till 10—12 n y a brännerier samt inköp och nedläggning av alla n u v a r a n d e brännerier. I fråga om dessa olika alternativ h a r utredningsmannen anfört följande. Beträffande alternativ 1 skulle, därest inköpspriset för potatisspriten fastställdes enligt den av utredningsmannen utförda kalkylen å tillverkningspriset samt hänsyn i övrigt toges till de vid prisets fastställande rådande förhållandena, de sämre brännerierna tvingas a t t införa sådana förbättringar, att driften bleve räntabel. Gjordes därjämte priset variabelt efter spritens alkoholstyrka, skulle detta ganska snart åstadkomma, a t t brännerierna utbytte de gamla a p p a r a t e r n a mot kolonnapparater, vilket för spritcentralen skulle medföra, att bolaget icke längre skulle behöva bekosta frakten för de stora mängder vatten, som n u transporterades jämte större delen av den levererade råspriten. I övrigt skulle spritcentralen ernå en avsevärd vinst genom det lägre spritpriset. Även om tillverkarna beviljades en prisförhöjning av 1*3 öre, motsvarande kostnaden för moderniseringen av brännerierna å 20 000 kronor för vart och ett, varigenom priset bleve 25-7 öre per liter, skulle bolaget göra en besparing av 3-3 öre per liter, eller för 20 miljoner liter 660 000 kronor. Vid alternativ 1 skulle fördelarna av en bekväm fördelning av dranken bibehållas; dock vunnes därmed ej, att dranken kunde erhållas under en större t i d r y m d av året. Enligt alternativ 2 skulle omkring 35 brännerier efter lämplig modernisering och erforderlig omläggning av driften övertaga tillverkningen. Återstoden av brännerierna, som borde inlösas, antogos k u n n a inköpas till ett pris av i genomsnitt omkring 100 000 kronor per b r ä n n e r i . Med utgångspunkt från driftskalkylen för ett bränneri med en tillverknings-

kapacitet av 600 000 liter brännvin av normalstyrka under en tillverkningsperiod av 150 dagar, erhölles ett tillverkningspris av 21-3 öre per liter. Till förräntning av de medel, som erfordrades för inköp av nedlagda brännerier, kunde beräknas åtgå, per liter räknat, ungefär 1*7 öre, vadan spriten komme att betinga 23 öre per liter. Detta innebure en besparing av 6 öre per liter eller sammanlagt omkring 1250 000 kronor i förhållande till nuvarande driftsform och ungefär 590 000 kronor jämfört med alternativ 1. Dessutom vunnes, att dranken till följd av längre tillverkningstid skulle stå till jordbrukarnas förfogande under cirka hälften av året. Det tredje alternativet innebure en fullständig koncentration av brännerirörelsen till 10 a 12 nya stora brännerier, i samband varmed samtliga nuvarande brännerier skulle inlösas och nedläggas. Beträffande den ekonomiska gestaltningen av en sådan genomgripande förändring hänvisade utredningsmannen till den närmare undersökning härom, som han avlämnat till aktiebolaget Vin- & spritcentralen (jfr bolagets utredning, bilaga B, sid. 215). Beträffande sistnämnda alternativ framhöll utredningsmannen, att, även om ekonomiska fördelar vore att vinna genom detta alternativ, man dock måste räkna med att det skulle uppstå mycket stora svårigheter beträffande en tillfredsställande fördelning av dranken. För jordbruket skulle en ojämn drankfördelning innebära en allvarlig olägenhet. Alternativet i fråga innebure följaktligen icke en lycklig lösning av spörsmålet, i varje fall icke såsom en direkt ersättning av nuvarande anordning. Skulle emellertid potatisbränneriernas tillverkning komma att ökas genom övertagande av andra brännerigrenars produktion, syntes naturligt, att en dylik ökning övertoges av ett a två nya stora brännerier. En sådan anordning kunde utgöra inledningen till eventuella ytterligare koncentrationsåtgärder. Dessa nya stora brännerier erbjöde tillfällen att inhämta erfarenheter dels i fråga om tillverkningens bedrivande och dels med avseende å drankspörsmålet, samtidigt som man kunde inrikta sig på att få fram de för bränneriändamål bäst lämpade potatis- och kornsorterna, vilket även skulle bliva till gagn för lantbruket. Efter övervägande av de sålunda anförda alternativen uttalade sig ingenjör Obel-Jörgensen för en sådan omläggning av potatisspritproduktionen, som han föreslagit enligt alternativ 2, d. v. s. koncentration av tillverkningen till cirka 35 av de hittillsvarande brännerierna. Av revisor S. Wiklands undersökning rörande det ekonomiska resultatet av vissa bränneriers verksamhet inhämtas följande: För undersökningen hade uttagits 12 brännerier, vilkas bokföringsförhållanden kunde beräknas utgöra ett tillförlitligt underlag för ändamålet. Vid uppdragets fullgörande hade för varje bränneri detaljmaterialet rörande samtliga inkomst- och utgiftsposter granskats och enhetliga vinstoch förlusträkningar uppställts. Det bokföringsmässiga resultatet växlade starkt mellan de olika brännerierna, såsom närmare framgår av följande sammanställning av siffrorna för tillverkningsåret 1930/1931, där vinsten angivits dels i absoluta tal, dels ock per 100 liter tillverkat brännvin:

kronor

Vinst 1930/1931 per 100 liter tiliverkat brännvin, öre

11684*76 2845*45 1 1421-60 10740*85 7707*44 * 671-61 13 804*03 2790*— 160*51 5 945*49 4956*66 38 210*83

478 133 l 65 675 719 x 28 591 173 8 203 277 650

Vinst 1930/1931 B r ä n n e r i :

a b c d e f g h i j k 1

E n anledning till denna betydande ojämnhet vore att söka i bränneriernas olika tillverkningskontingent, i det a t t ett bränneri med större produktion oftast lämnade större vinst per tillverkad enhet än ett bränneri med mindre omslutning. E n a n n a n orsak till de växlande överskotten vore, a t t det pris, som i räkenskaperna upptagits såsom likvid för den viktigaste r å v a r a n , potatisen, låge mer eller mindre över eller under det belopp, som enligt det för året gällande prisavtalet mellan aktiebolaget Vin- & spritcentralen och Sveriges bränneriidkareförening skulle betalas för bränneripotatisen. Bränneriets delägare, vilka i regel samtidigt äro dess potatisleverantörer, hade, där överbetalning förekommit, tillgodogjort sig en viss del av brännerirörelsens överskott, innan detta framkommit i böckerna. Vid underbetalning av potatisen hade kompensation i stället erhållits genom högre vinstandel av bränneriet. Justerades vinstresultaten med hänsyn till dessa omständigheter och debiterades vinstoch förlustkontot med exakt det belopp, som motsvarade årets avtalsmässiga potatispris, vilket för här berörda kampanj utgjorde 2-75 kronor per hektoliter eller 3-93 kronor per 100 kilogram, erhölles följande överskott för brännerierna:

e,ll,gt

etter

räkenskaperna

justering

a b c

14 62876 2 95942 30*14

478 133 1 65

599 139 1

d .................:...:...:...:...:.. e f

9391*57 6636*27 9 546*94

675 719 *28

590 619 394

g h i j k

15132*51 4 085*19 7 763*18 15 725*97 4 816*19

591 173 8 203 277

648 253 375 536 269

40 371*60

687 B r ä n n e r i :

1 Förlust.

Vinst i öre per 100 liter brännvin ,. . ..

. , . , Justerad vinst 1930/1931 ' kronor T

78 I tre fall förekomme sålunda en minskning av vinsten efter justeringen, för alla övriga brännerier ledde omräkningen till en ökning. Även efter justeringen präglades emellertid vinstresultatet av stor ojämnhet. Visserligen vore spridningen mindre framträdande bland de sex brännerier — således hälften av samtliga — som hade ett överskott av över 5 kronor per 100 liter. Här låge gränserna mellan 687 och 536 kronor. Men under sistnämnda siffra bleve spridningen starkare, från 3-94 till 0-oi kronor. En belysning av anledningarna till denna ojämnhet tarvade en betydligt mera djupgående undersökning av förhållandena än den, vartill tillfälle nu erbjudits. Aktiebolaget Vin- & spritcentralen har i sin utredning angående koncentration av potatisbrännvinstillverkningen bland annat framhållit följande. Vid beräknandet av kapaciteten hos de koncentrerade brännerierna hade tagits till utgångspunkt, att denna skulle täcka behovet av hela den bränning, som för närvarande ankom me på ej endast potatisbrännerierna utan samtliga brännerier, vilka nu tillverkade den vid reningsverken destillerade råvaran. Den tillverkning, varmed i förevarande fall borde räknas, hade angivits till 30 miljoner liter eller, med utrymme för någon reserv, 31 miljoner liter. Den svenska brännvinsbränningens nära lokala sammanhang med jordbruket, dess i bokstavlig mening starka jordbundenhet, gjorde varje försök till planerande av en koncentration till en vansklig uppgift, särskilt med hänsyn till att en minskning av antalet fabriker alltid måste medföra försämrade möjligheter för jordbrukarna att erhålla drank. Teoretiskt borde det icke möta några hinder att koncentrera hela tillverkningen av råbrännvin till ett eller högst två brännerier, vilka i så fall skulle förläggas i omedelbar närhet till reningsverk. Åhus med sitt reningsverk och sitt läge i centrum av det viktigaste bränneridistriktet skulle exempelvis vara en lämplig plats för ett stort centralbränneri av den danska typen. En dylik anordning skulle emellertid bland annat medföra dels dryga transportkostnader för potatisen och dels att dranken till största delen ej kunde tillvaratagas. Båda dessa olägenheter talade till förmån för ett system med ett större antal fabriker och för förläggning av dem till trakter med särskilt god potatistillgång. I det uppgjorda programmet räknade bolaget med att brännvinstillverkningen i Kalmar och Kronobergs län, vartdera nu med ett bränneri, och i Östergötlands län med två brännerier utan större olägenhet kunde upphöra. Däremot vore tillverkningen i Skaraborgs län, på vars sex brännerier fölle enligt ovannämnda förutsatta tillverkningskapacitet en kvantitet av l*i miljon liter, av den storleksordning, att den icke lämpligen kunde lämnas utanför en koncentrationsplan. Med hänsyn till potatisodlingens lokalisering och bränneriernas nuvarande belägenhet borde ett centralbränneri förläggas till Gudhems härad, eventuellt till Valtorp. Kapaciteten å bränneriet borde ej överstiga 2 miljoner liter. Beträffande valet av förläggningsorter för potatisbrännvinsproduktionen i sydligaste delen av landet borde tillses, att de föreslagna platserna i möjligaste mån tillgodosåge rimliga anspråk i fråga om central belägenhet i förhållande till de brännerier, vilkas verksamhet de skulle övertaga och om vilka borde förutsättas, att de låge väl till för omnejdens potatis-

79 odlare och drankavnämare. Vidare måste järnvägs- och landsvägsförbindelserna vara goda samt vattentillgång och tomtförhållanden i övrigt gynnsamma. Efter med ledning av dessa synpunkter verkställda lokala undersökningar hade följande förslag till förläggningsorter för centralbrännerierna utarbetats. Kristianstads Gärds

län

härad

Villands » Ö. Göinge » V. Göinge » N. Äsbo » Albo » Ingelstads » Malmöhus län Frosta härad Blekinge län Listers härad Skaraborgs län Gudhems härad

Centralbränneri i

Kapacitet milj. liter

(Everöd 3 {Gärds Köpinge 3 [Tollarp 2 Fjälkinge 5 Vanas 2 Finja 2 Hyllstofta 2 S:t Olof 2 Tomelilla 3 Harlösa

3 Sandbäck

2 Valtorp

2 Med den föreslagna förläggningen av centralbrännerierna skulle beträffande Skåne och Blekinge allenast 16 av de nuvarande 94 brännerierna komma att ligga utanför en rayon av 15 kilometer kring de tilltänkta centralbrännerierna. Beträffande konsekvenserna för jordbrukarna av en på angivet sätt genomförd koncentration av potatisbränningen till storbrännerier ville bolaget endast påpeka, att inom de viktigaste potatistrakterna — Gärds och Villands härader — flertalet potatisodlare näppeligen komme att få avståndet till spritfabriken förlängt på något i jämförelse med nuvarande förhållanden avgörande sätt och sålunda icke bli avstängda från möjligheten att utan större olägenhet transportera sin potatis till fabriken eller där avhämta drank. En ej ringa förbättring i drankförsörjningen skulle uppstå därigenom, att dranken komme att tillhandahållas under en avsevärt längre tid av året än vad nu är fallet. Däremot skulle utan tvivel en försämring inträda för de jordbrukare, som hade sina gårdar på längre avstånd än 10—15 kilometer från centralbränneriet. Den svårighet, som här kunde uppstå, torde dock knappast gälla potatistransporterna, för vilka en ökad försändelseväg av ett halvt eller helt tiotal kilometer icke spelade någon avsevärd ekonomisk roll. Men för dranktillförseln vore transporter redan av över 5 kilometer och i varje fall längre än 10 kilometer en omständighet, .som i många fall tedde sig som ett betydande hinder. I vad mån denna nackdel för jordbruket vore av den vikt, att den borde föranleda ett avstående från varje tanke på en ur andra synpunkter ändamålsenlig åtgärd på detta produktionsområde, kunde ej närmare beröras i detta sammanhang, liksom ej heller frågan, huruvida en fabriksmässig torkning av dranken kunde med ekonomisk fördel genomföras och bli av praktiskt värde för jordbruket.

80 Bolaget anmärkte, att, därest en koncentration av råbrännerierna överhuvud skulle prövas, det förefölle angeläget att till en början stanna vid uppförandet av ett eller högst två storbrännerier för att av deras drift kunna inhämta erfarenheter i alla de hänseenden, som vore nödvändiga för bedömande icke blott av rörelsens ekonomiska och praktiska resultat i och för sig, u t a n ock av produktionens återverkan i olika avseenden på jordbruket i omnejden. Beträffande kostnaderna för uppförande och drift av de föreslagna centralbrännerierna hade bolaget, såsom ovan nämnts, anlitat ingenjören Obel-Jörgensen för uppgörande av beräkningar härutinnan. Denne hade kommit till en anläggningskostnad för fabriker för drift i två skift av sammanlagt 14 miljoner kronor samt till ett genomsnittspris per liter brännvin av 24-76 öre, inklusive r ä n t a med 8 procent å anläggningskapitalet och avskrivning i genomsnitt med 5 procent, r ä k n a t för dylik fabrik. Inom spritcentralen hade av dess sakkunniga verkställts kontrollberäkningar, som i vissa avseenden resulterade i väsentligt lägre anläggningsoch driftskostnader samt i överensstämmelse härmed ett omkring 3 öre per liter lägre brännvinspris. Detta föranledde bolaget till det uttalandet, att de av ingenjör Obel-Jörgensen gjorda beräkningarna låge avsevärt i överkant. Lantbruksstyrelsen har l ä m n a t följande sammanställning av uppgifter, som avgivits av hushållningssällskapen i de län, där brännvinstillverkning bedrives, rörande vanligen förekommande avstånd samt längsta avstånd för transport till bränneri av potatis: Östergötlands län Kronobergs > Kalmar » , södra Blekinge » Kristianstads » Malmöhus » Skaraborgs »

Vanligt avstånd

Längsta avstånd

50 km 5 » 10 » 10 » 3 » 5 » — »

75 km 5 » 60 » 26 » 30 » 8 » 40 »

Lantbruksstyrelsen har framhållit, a t t det vore inom ganska begränsade områden kring brännerierna, som potatisodlarna kunde tillgodogöra sig de möjligheter till avsättning av potatis, som brännvinstillverkningen erbjöde. Orsaken härtill vore åtminstone i viss m å n att tillskriva det förhållandet, att potatisen med n u v a r a n d e låga pris icke tålde med längre transporter förenade kostnader. Därmed sammanhängde även, att transporterna numera icke ägde r u m med j ä r n v ä g utan med dragare, på längre avstånd stundom även med automobil. Härigenom bereddes jämväl möjligheter för jordbrukarna, att b ä t t r e u t n y t t j a dragarna.

81 I fråga om drankens betydelse hänvisade lantbruksstyrelsen till ovannämnda av centralanstaltens husdjursavdelning verkställda utredning, varav framginge, bland annat, att dranken borde utfodras färsk och ljum, varför den för användning som foder icke kunde transporteras längre sträckor. Vad beträffar vidtagande av åtgärder för att avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatis till brännerierna skulle bliva jämnare fördelade mellan odlarna än för närvarande, ansåge lantbruksstyrelsen sig endast kunna konstatera, huru förhållandena för närvarande gestaltade sig i detta avseende, och hänvisade styrelsen till vad den härom anfört. De av lantbruksstyrelsen hörda hushållningssällskapen hava samtliga med skärpa uttalat sig mot en koncentration av brännvinstillverkningen till ett fåtal större brännerier. Sålunda har Blekinge läns hushållningssällskap framhållit, att en koncentration av nämnda tillverkning betydde ökade och alltför tyngande transportkostnader för potatisen. Dessutom kunde en koncentration bereda nuvarande leverantörer av bränneripotatis ytterligare svårigheter därigenom, att potatisodlingen starkt utvidgades omkring speciellt den plats, där det större bränneriet förlades. Hushållningssällskapet i Kristianstads län har närmare utvecklat sina synpunkter på spörsmålet om en rationaliserad bränneridrift på följande sätt: »En rationalisering av brännvinstillverkningen i sin helhet är synnerligen önskvärd. Ur transportsynpunkt innebär en rationalisering, att brännerierna förläggas med ett avstånd av 6—8 kilometer från varandra i själva potatisdistrikten, enär råmaterial och avfall ej ekonomiskt tåla längre transport än 3—4 kilometer. Självfallet kan potatisen transporteras från längre avstånd, om priset är tillräckligt högt. För de magra jordarna hjälper dock ej ett högre potatispris, om de ej genom tillgång på drank inom nära håll ha möjlighet att hålla tillräckligt antal djur. En sammanslagning till större enheter av brännerierna är därför ej önskvärd. Möjligen är det försvarbart att sammanslå brännerier, som ligga närmare varandra än c:a 4 kilometer, när anläggningarna genom förslitning eller vanvård blivit så gott som värdelösa. En rationalisering av själva brännvinstillverkningen är ur jordbrukets synpunkt att anse såsom önskvärd. Ur teknisk synpunkt bör sålunda som önskemål uppställas, att en förbättrad bränsleekonomi genomföres, att bränneriernas hygieniska förhållanden förbättras, och att i samband härmed ökad spritutvinning ur potatisen åstadkommes. Detta kan ske genom enkla mindre omändringar av nuvarande brännerier, så att de i ekonomisk tillverkning komma att jämställas med de nuvarande bästa. En dylik rationalisering bör genom minskade omkostnader kunna medföra ökat pris å potatisen. Härvid bör emellertid framhållas, att en rationalisering, på vilket sätt och i vilken grad denna än företages, ej i och för sig kan lösa den för potatisodlingen och för länets jordbruk viktigaste frågan, nämligen frågan om avsättningen av potatis. För bedömande av värdet av en rationalisering på detta område är följaktligen av vikt att veta, huruvida och i vilken utsträckning en säker avsättning kan erhållas för det potatisöver6 — 331972.

skott, som vid normal potatisodling årligen kan beräknas å Kristianstads läns sandjordar. Då den nuvarande beskattningen å förtäringssprit synes i hög grad tendera till att minska förbrukningen härav, torde en åtgärd, som åstadkommer ett sådant pris å potatissprit, att jämte avsättning till förtäringssprit andra och säkrare avsättningsområden kunna komma potatisspriten och följaktligen potatisodlingen till godo, vara önskvärd. En sålunda väsentligt ökad avsättning av potatis för bränneriändamål bör emellertid enligt sällskapets mening i främsta rummet komma de potatisodlare till godo, som ej äro delägare i brännerier genom att brännerierna skulle åläggas att köpa sitt behov av potatis för en ökad bränning direkt av dessa potatisodlare. Med avseende på bränneriernas råmaterial, fabrikspotatisen, bör odlingen härav även i möjligaste mån rationaliseras. Då växtförädlingsverksamheten i vårt land hittills ej kommit fabrikspotatisodlingen till godo i tillräcklig omfattning, synes i varje fall de av de skånska hushållningssällskapen anställda sortförsöken med potatis böra påräkna mera stöd från statens sida än hittills. Sortförsöken med fabrikspotatis böra väsentligt utvidgas och för de sydsvenska länen läggas under en enhetlig ledning, som kunde stå i livlig kontakt med stärkelse- och brännerirörelsen.» Hushållningssällskapet avslutar sitt yttrande med att med bestämdhet framhålla, att den ifrågasatta rationaliseringen av bränneridriften och vad därmed sammanhänger snarare borde åsyfta en ökning av antalet brännerier i den mån avsättning kunde beredas för sprit, än en inskränkning i nuvarande antal. Varje åtgärd, som avsåge centralisation av brännerinäringen till ett fåtal större brännerier, vore enligt hushållningssällskapets mening synnerligen irrationell och stridande mot jordbrukets intresse i denna fråga. I det av /, d. professorn Nils Hansson avgivna utlåtandet, som grundat sig på det av lantbruksstyrelsen tillhandahållna utredningsmaterialet samt ingenjör Obel-Jörgensens yttrande, framhållas till en början följande synpunkter med avseende å frågan om brännerinäringens centralisering: Av hushållningssällskapens yttranden framginge, att både potatis och drank på grund av sin skrymmande beskaffenhet icke med ekonomisk fördel kunde fraktas långa vägar från produktionsorten. För dranken mötte en ytterligare svårighet däri, att den för att lämna full effekt och icke medföra skadliga verkningar måste utfodras färsk och ljum. Även om dessa synpunkter vid motordriftens allmänna användning kunde något reduceras, måste de dock allt fortfarande vitsordas såsom riktiga, vilket innebure, att en centralisering måste genomföras med stor varsamhet. I annat fall torde det i första hand bliva småbrukets representanter, vilka oftast saknade tillgång till motordrivna fordon, som komme att bli lidande. Potatisen vore vår förnämsta sandjordsväxt, vilken å dylika jordar gåve högre och säkrare avkastning än övriga kulturväxter, vartill hänsyn borde tagas vid en inskränkning eller centralisering av potatisbränningen. En eventuell centralisering borde alltså, även om den genomfördes i sin lindrigaste form, föregås av en ingående undersökning inom vilka områden landets mest markerade »potatisjordar» vore belägna. Inom dessa borde fortsatt brännvinsbränning om möjligt bibehållas.

83 Efter a t t vidare hava framhållit drankens betydelse som fodermedel i d y l i k a bygder uttalar professor Hansson, att de anförda s y n p u n k t e r n a ådagalade, att stor varsamhet borde iakttagas, då man ville reformera de äldre metoder, under vilka brännvinsbränningen av potatis ägt r u m . Såsom sammanfattning av sitt utlåtande anför professor Hansson slutligen, att de verkställda utredningarna kunde anses h a v a å d a g a l a g t : a t t brännvinsbränningen i vårt land ännu flerstädes befunne sig på en något efterbliven ståndpunkt och därför vore i behov av omläggning; a t t en höjning av bränningseffekten — spritutbytet per 100 kilogram stärkelse i utgångsmaterialet — alltid medförde en sänkning i den producerade drankens allmänna fodervärde och vid hittills a n v ä n d a metoder även i densammas koncentrationsgrad; a t t en höjning av utbytestalet däremot icke medförde någon sänkning i drankens äggvitehalt, varför äggvitemängden per foderenhet h ä r v i d vore i stigande; a t t drankens koncentrationsgrad betydligt förbättrades, om man vid användande av moderna apparater kunde höja mäskens sockerhalt från 15 till 20 procent; a t t dranken, särskilt i de potatisodlande distrikten av landets sandjordar, d ä r odling av foderrotfrukter, betes- och vallväxter ofta mötte svårigheter, måste anses som ett synnerligen värdefullt saftfoder, vilket genom sin relativt höga äggvitehalt vore ägnat a t t avsevärt begränsa kraftfoderinköpen; a t t såväl potatis som drank på grund av sin höga vattenhalt och d ä r a v följande skrymmande beskaffenhet endast kunde komma till odling och a n v ä n d n i n g inom ett stark begränsat område i bränneriets omgivning, helst som dranken med största fördel utfodrades färsk, innan den h u n n i t helt avsvalna; samt a t t en behövlig omläggning av bränneridriften måste genomföras på så sätt, att avsättningen av potatisen och fördelningen av dranken icke alltför mycket försvårades. Detta förutsatte, att minst hälften av n u v a r a n d e potatisbrännerier och kanske upp mot två tredjedelar av dessa fortfarande holies i verksamhet, varutinnan dock som n ä m n t s en m e r a ingående utredning vore behövlig. 3.

De sakkunnigas yttrande rörande rationalisering av potatisbrännvinstillverkningen, m. m.

A v de ovannämnda undersökningarna har bestyrkts, att de svenska potatisbrännerierna i tekniska och vissa andra avseenden i stort sett icke kunna anses uppfylla de fordringar, som med n u t i d a utveckling böra ställas på en rationellt skött bränneridrift. I stor u t s t r ä c k n i n g äro brännerierna hållna i ett otillfredsställande skick, och tillverkningen bedrives i många fall under förhållanden, som utvisa efterblivenhet i tekniskt hänseende. Härigenom ernås icke det effektiva utnyttjande av de a n v ä n d a råämnena, som eljest kunde vara fallet, och förhållandet å t e r v e r k a r även på den framställda spritens beskaffenhet med avseende å alkoholstyrkan. Själva driften ställer sig därjämte ekonomiskt ofördelaktigare än med an-

vändande av rationella tillverkningsmetoder. Om behovet av en ändring i nu anmärkta hänseenden torde delade meningar icke råda. önskemål om en modernisering av brännerihanteringen hava även framhållits av jordbruksnäringens målsmän i bränneridistrikten, i vilket avseende de sakkunniga vilja åberopa det av hushållningssällskapet i Kristianstads län här ovan återgivna uttalandet. Orsakerna till denna otillfredsställande utveckling torde väsentligen böra ses mot bakgrunden av vissa förhållanden inom brännerihanteringen på senare tid. Såsom i det föregående framhållits (sid. 40), har potatisbrännvinstillverkningen sedan tiden före kriget undergått en betydande minskning. De försämrade avsättningsmöjligheterna hava för utövarna av brännerihanteringen medfört en viss osäkerhet, som i sin mån varit ägnad att avhålla dem från att nedlägga kostnader för bränneriernas iståndsättande samt modernisering av driften. Men därtill kommer, att tillverkarna genom höga brännvinspriser tillförsäkrats goda vinstmöjligheter av sina brännerier i det skick, de befunnit sig. De sakkunniga vilja här endast erinra om, att — under det att brännvinspriset kampanjen 1932/ 1933 utgjorde 29 öre — det av ingenjör Obel-Jörgensen beräknade fabrikspriset, inklusive ränta med 8 procent på anläggningskapitalet och 5 procents avskrivning, utgjorde allenast 24-4 öre. Den nuvarande lönsamheten av brännerihanteringen kommer — ehuru ofullständigt — även till synes i den av revisor Wikland gjorda, ovan återgivna undersökningen av vissa bränneriers ekonomiska resultat. Ehuru sagda resultat äro växlande, te sig dock de höga avkastningarha för några brännerier anmärkningsvärda. Tillverkarna i potatisbrännerierna hava alltså ingalunda varit av förhållandena pressade — såsom inom industri i allmänhet — att tillvarataga alla till buds stående tekniska möjligheter för att göra sin fabrikation vinstgivande, utan ett visst stillastående i brännerihanteringens tekniska utveckling har otvivelaktigt blivit följden. I samband med frågan om en rationalisering av potatisbrännvinstillverkningen har ifrågasatts, huruvida icke en koncentration av potatisbrännerierna till ett färre antal stora brännerier borde komma till stånd, för att därmed de fördelar i ekonomiskt hänseende, som industriell drift i stor skala erbjuder, skulle kunna utnyttjas. Av de utredningar, som härutinnan verkställts, framgår emellertid, att de kostnader, som äro förbundna med en dylik, i ett sammanhang genomförd koncentration, bliva högst betydande. Den av ingenjör Obel-Jörgensen förordade planen för en koncentration av bränneridriften till 35 av de nuvarande brännerierna skulle för modernisering av sagda antal brännerier och inlösen av de övriga påkalla ett kapital av omkring 7*5 miljoner kronor. Ett genomförande av den av aktiebolaget Vin- & spritcentralen undersökta planen för förläggande av potatisbrännvinstillverkningen till 12 stora brännerier skulle enbart i uppförande av anläggningarna enligt samme expert draga en kostnad av 14 miljoner kronor. Även om bolaget ansett dessa

anläggningskostnader vara väl högt beräknade, skulle beloppet likväl under alla förhållanden representera en högst avsevärd utgift, särskilt om därtill även läggas kostnaderna för inlösen av alla nuvarande brännerier. Utan att hava närmare prövat ifrågavarande kostnadskalkyler, än mindre tagit ståndpunkt till spörsmålet om inlösen av de nedlagda brännerierna hava de sakkunniga likväl funnit en på nu angivet sätt enhetligt företagen koncentration av potatisbrännerierna medföra så betydande ekonomiska konsekvenser, att de sakkunniga redan av denna anledning icke funnit det tillrådligt, att initiativ från statsmakternas sida tages till vidtagande på det ena eller andra sättet av en dylik åtgärd. Härtill komma de vägande betänkligheter, som uttalats av sakkunskapen inom jordbruksnäringen med hänsyn till det försvårande av avsättningen av potatis för bränneriändamål och de minskade möjligheter till drankens utnyttjande, som en centralisering av brännerihanteringen måste medföra. Vad dranken beträffar har vid flera tillfällen framkastats, att denna produkt vid en centraliserad bränneridrift skulle kunna tillhandahållas i torkat skick, varigenom transportsvårigheterna bleve borteliminerade. De sakkunniga hava emellertid inhämtat, att frågan om drankens utnyttjande i denna form hittills icke vunnit en tillfredsställande lösning. Även om en enhetlig koncentration av brännerierna sålunda icke kunnat av de sakkunniga förordas, torde möjligheter likväl förefinnas att successivt ernå en viss rationalisering av bränneridriften. I enlighet med vad de sakkunniga ovan förordat, skulle för potatisbrännvinstillverkningen skapas en tryggad avsättning genom att åt densamma varaktigt tillförsäkrades leveranserna av sprit för förtäringsändamål. Med denna anordning bör intresset hos tillverkaren att stadigvarande inrätta sig för så ekonomisk bränneridrift som möjligt i fortsättningen ökas. Av Sveriges bränneriidkareförening bör kunna förväntas, att den mera än hittills bland medlemmarna verkar för nämnda syfte. Ansträngningar att förbättra driften måste även komma att bli en följd av de mera rationella principer för prissättningen å råbrännvin, som av de sakkunniga förordats till genomförande. De sakkunniga, som utgå från att tillverkarna icke skola beredas pristillägg för moderniseringskostnaderna, syfta här i främsta rummet på prisets bestämmande i nära överensstämmelse med den verkliga tillverkningskostnaden men även därpå, att detsamma fastställes i viss relation till spritens alkoholstyrka, vilket vore ägnat att stimulera intresset för införande av modern apparatur. Nu angivna förhållanden borde även kunna föranleda Sveriges bränneriidkareförening att för uppnående av bättre ekonomiskt utbyte av bränningen taga initiativ till sammanslagning av brännerier, där dessa äro belägna på ringa avstånd från varandra och äro avnämare av potatis från samma närbelägna tillförselområde. Detta är uppenbarligen fallet med åtskilliga brännerier i Kristianstadstrakten, där, såsom ovan nämnts,

icke mindre än 40 brännerier äro belägna inom ett avstånd av 20 kilometer från nämnda stad. I sin utredning angående koncentration av potatisbrännvinstillverkningen har aktiebolaget Vin- & spritcentralen uttalat, att, därest en dylik koncentration i verkligheten skulle prövas, det förefölle angeläget att till en början stanna vid uppförandet av ett eller högst två storbrännerier för att av deras drift kunna inhämta erfarenheter i olika hänseenden. I samma riktning har ingenjör Obel-Jörgensen uttalat sig. De sakkunnigas förslag, att all förtäringssprit skall uttagas från potatisbrännerierna, innebär, såsom ovan närmare utvecklats, en icke obetydlig ökning av tillverkningen av potatisbrännvin i jämförelse med nuvarande produktion. Då de sakkunniga icke finna skäl föreligga, att hela denna ökning skall falla på de befintliga potatisbrännerierna, bör enligt de sakkunnigas mening tagas under övervägande, huruvida icke aktiebolaget Vin- & spritcentralen skall äga inrätta ett eller ett par stora brännerier, därvid marginalen utöver den nuvarande potatisbrännvinstillverkningen delvis skulle utnyttjas. Frågan om inrättande av dylikt bränneri, vilken ankommer på Kungl. Maj:t att pröva i samband med behandlingen av bolagets ansökan om koncession för bränneriet, bör emellertid föregås av en ingående utredning bland annat rörande den ort, till vilken bränneriet med hänsyn till potatisodlingens intressen lämpligen skall förläggas. Genom tillkomsten av dylikt bränneri skulle spritcentralen bliva i tillfälle att bättre än hittills utöva kontroll å priset för bränneripotatis och övriga å potatisbrännvinspriset inverkande faktorer samt att inhämta erfarenheter med avseende å lämpligheten av att eventuellt framdeles genomföra en utvidgad koncentration av brännvinstillverkningen. I samband därmed skulle uppmärksamhet även kunna ägnas åt frågan om de potatis- och kornsorter, som borde odlas såsom lämpligaste råämne för brännvinstillverkning. För detta ändamål erforderliga försöksodlingar borde igångsättas i samråd med sakkunnig institution. I de sakkunnigas uppdrag ingår enligt riktlinjerna i bevillningsutskottets ovan åberopade betänkande även att undersöka, huruvida avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatis till brännerierna kunde komma potatisodlarna såvitt möjligt i samma omfattning till godo, oavsett om dessa vore delägare i brännerier eller icke,- ävensom att tillse, att prissättningen å denna potatis skedde på skäligt sätt. Vad beträffar möjligheterna att sörja för lika rätt till avsättning av bränneripotatis för utomstående odlare som för bränneriägarna lärer, såvitt de sakkunniga kunnat finna, enda utvägen vara, att de enskilda brännerierna ersattes av koncentrerad stordrift. Tanken på ett enhetligt införande av en sådan hava de sakkunniga, enligt vad ovan anförts, funnit sig böra avvisa. De sakkunniga hysa emellertid den uppfattningen, att, därest potatisbrännvinet i fortsättningen bleve föremål för en på riktigt sätt avvägd prissättning, motsättningarna mellan utomstående potatisodlare och bränneriägar-

87 • na komme att minskas. Därjämte borde enligt de sakkunnigas mening den eventuella tillkomsten av ett eller ett par stora brännerier, tillhöriga spritcentralen, innebära möjligheter till en icke obetydlig avsättning av fabrikspotatis från andra odlare än sådana, som ä r o bränneriintressenter. Vad frågan om potatispriset beträffar, bör som n ä m n t s inrättandet av nyssberörda stora brännerier medföra ökad möjlighet för spritcentralen att utöva sådan kontroll å priset för bränneripotatis, som bevillningsutskottet synes hava åsyftat. De sakkunniga vilja slutligen erinra, att, därest de vid 1933 års riksdag beslutade åtgärderna rörande ordnandet av tillverknings- och avsättningsförhållandena inom potatismjölsindustrien leda till avsett resultat, härigenom även torde erhållas en viss utgångspunkt för bedömande av det skäliga potatispris, efter vilket brännvinspriset skall beräknas. Under giltighetstiden för sagda reglering, d. v. s. intill den 1 juli 1935, har statens potatismjölsnämnd enligt den för nämnden av Kungl. Maj:t den 15 augusti 1933 utfärdade instruktionen (nr 515) bland annat att med uppmärksamhet följa utvecklingen å marknaden för fabrikspotatis. De erfarenheter, som därvid närmast med avseende å potatismjölstillverkningen inhämtas rörande avsättningen av fabrikspotatis, torde kunna tillgodogöras även beträffande den för brännvinstillverkningen erforderliga potatisen.

88 IV. Sulfitspritens användning till motorbränsle. Den under kriget rådande knappheten å bensin i vårt land föranledde statsmakterna att vidtaga anstalter för utnyttjande av sulfitspriten till motorbränsle. Den tillverkade spriten lades sålunda enligt förordningen den 13 juli 1917 (nr 481) under beslag, och i samband därmed utfärdades en kungörelse, som reglerade handeln med motorsprit. De vidtagna anordningarna voro ägnade att stimulera sulfitcellulosaindustrien att utbygga sina fabriker för sprittillverkning och verkade därhän, att den ena sulfitspritfabriken efter den andra anlades, så att år 1918 10 fabriker voro i gång och 11 under uppförande. Under år 1918 användes omkring 1*6 miljoner liter sulfitsprit a 95 procent för motorändamål. Omedelbart efter krigets slut inträdde emellertid ett kraftigt bakslag i användningen av motorsprit, vilket i främsta rummet berodde på att bensin ånyo började finnas tillgänglig i marknaden till priser, med vilka motorspriten hade svårigheter att konkurrera. År 1919 utgjorde sålunda förbrukningen av motorsprit allenast omkring 0-5 miljoner liter, och de närmaste åren därefter var motorspriten praktiskt taget borta ur marknaden. Att märka är härvid även, att bestämmelserna i 1918 års förordning angående handel med skattefri sprit lade hinder i vägen för en affärsmässig avsättning av motorsprit i allmänna handeln, vilket till väsentlig del sammanhängde med att ett tillfredsställande denatureringsmedel för motorsprit ännu icke utfunnits. Ej heller voro de tekniska spörsmålen med avseende å motoralkoholen och det förhållande, i vilket den borde förekomma i blandning med bensin, slutgiltigt lösta. I anledning av en vid 1923 års riksdag väckt motion (1:73) beslöt emellertid riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning och förslag om sulfitspritens utnyttjande såsom motorbränsle. Under åberopande av nämnda riksdagsskrivelse framlade Kungl. Maj:t för 1924 års riksdag proposition, nr 193, med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit, m. m. Detta förslag innebar, att för motorändamål avsedd sprit, som vore att anse såsom dubbeldenaturerad i förordningens mening, skulle få försäljas under praktiskt taget helt fria former. Eätten att försälja sådan sprit skulle dock tillkomma allenast tillverkare och av denne eller hans ombud antagna återförsäljare. I propositionen upptogs även frågan, huruvida i lag borde föreskrivas blandning av sulfitsprit och bensin för användande såsom motorbränsle. Departementschefen ställde sig emellertid avvisande till denna anordning

89 och anförde som skäl härtill bland annat, att en dylik tvångsåtgärd vore förenad med betydande olägenheter. Den krävde ett reglerande ingripande i näringslivet från det allmännas sida av beskaffenhet att icke böra vidtagas utan mycket starka skäl. Dylika skäl kunde i vart fall icke sägas föreligga, förrän det efter genomförandet av de föreslagna ändringarna av försäljningsbestämmelserna för motorsprit visat sig omöjligt att finna avsättning för sulfitspriten såsom motorbränsle. En ytterligare avgörande synpunkt hade varit, att utredningen av de tekniska problem, som vore förknippade med lagstiftningen, icke syntes vara tillräckligt omfattande och djupgående. Funnes icke full visshet, att de tekniska svårigheterna vore lösta, kunde man icke bedöma de verkningar, den ifrågasatta lagstiftningen skulle medföra, därest den genomfördes i praktiken. Riksdagens antagande av sagda proposition innebar en vändpunkt i motorsprittillverkningens utveckling. Det dröjde visserligen fram till år 1925, innan de tekniska spörsmålen rörande bland annat blandningsförhållandet mellan spriten och bensinen voro lösta, men redan nämnda år nådde motorspriten en avsättning av inemot 1 miljon liter, och därefter har densamma kraftigt stegrats. Av de 19 sulfitspritfabriker, som för närvarande äro i drift, äro 12 utrustade med apparatur för framställning av motoralkohol. Dessa senare beräknas hava en tillverkningskapacitet vid full drift av omkring 15 miljoner liter alkohol. Nedanstående sammanställning är ägnad att närmare belysa utvecklingen av hela sulfitspritindustriens tillverkning samt av-

A r

Till hushållsFabriker- och tekniska Till reningsverken nas till. ändamål Motorsprit (Spritverkning (A.-B. Skattecentralen) fri sprit)

3 380

5 381

7 753

6 978

1922 Export

1664 Summa avsättning

2 973

8 086

4 786

4 294

9 666

6 091

6 601

5 945

3 216

2 613

. 3 230.

1 169

4 190

6 550

2 083

4 988

6 975

2 677

2 409

6 670

8 400

2 422

3 507

7 916

7 288

2 957

2 584

3 471

1 298

4 828

10 797

15 782

4 383

7 661

14 312

4 368

8 548

3 829

3 946

476 93 42

13 655

14 796 9 789

sättning av motoralkohol och sprit för övriga ändamål åren 1918—1932. Siffrorna i tabellen avse 1000-tal liter, beräknade till 100 procents alkoholhalt. Den avsevärda nedgången i tillverkningen och försäljningen under år 1932 hade sin grund i den arbetskonflikt, som pågick inom cellulosaindustrien under ett antal månader år 1932. Nämnda förhållande, varigenom motoralkoholen för en tid kom ur marknaden, föranledde även för tiden därefter ett visst avbräck i avsättningen. Denna har emellertid nu åter stigit och var första halvåret 1933 omkring 3*8 miljoner liter. De gjorda erfarenheterna beträffande motoralkoholen giva vid handen, att sulfitspriten är ett ur tekniska synpunkter fullgott motorbränsle, som i blandning med bensin i lämpliga proportioner med utmärkt resultat kan användas i vanliga bensinmotorer. För att blandningen av bensin och sprit skall bliva stabil och icke sönderfalla, är emellertid nödvändigt, att spriten göres vattenfri; den bör sålunda hava en alkoholstyrka av minst 99 procent. Det i Sverige tillämpade blandningsförhållandet är 25 procent sprit och 75 procent bensin, vilken blandning går i handeln under benämningen lättbentyl. Detta motorbränsle har visat sig innebära tekniska fördelar så tillvida, att tillsatsen av sprit medför ett bättre tillvaratagande av bränslets effekt samt motverkar sotbildning i motorn och uppkomsten av det s. k. knackningsfenomenet. Den stigande försäljningen av motorsprit får också anses föranledd av att lättbentylen, oaktat sitt högre pris, vunnit uppskattning från allmänhetens sida på grund av sina fördelaktiga egenskaper. De sakkunniga hava under hand från ingenjörsvetenskapsakademien inhämtat vissa uppgifter rörande motoralkoholens egenskaper och återgiva härur följande. Lättbentylens driftsegenskaper hade klarlagts genom provning i en för bensindrift inställd motor med olika spritblandningar. Med ökad inblandning av sprit stege till en början effekten i jämförelse med enbart bensin, under det att värmeförbrukningen sjönk. Vid cirka 20 procents alkoholhalt uppnåddes ett optimum, varefter förhållandena raskt försämrades. Lättbentylen ställde sig praktiskt taget likvärdig med bensin; då värme-; värdet per liter vore lägre än bensinens, innebure detta likväl en ökad bränsleförbrukning vid drift med lättbentyl. I praktisk drift ställde sig emellertid förhållandena vida gynnsammare. Flertalet bensinmotorer byggdes nämligen numera för högre kompression än bensinen egentligen medgåve, och följden vore det bekanta knackningsfenomenet. Vid drift med ren bensin finge man för att motverka detta reglera ned tandningen, vilket medförde lägre effekt och ökad bränsleförbrukning. Sprit vore ett utmärkt »antiknackningsmedel». I verkligheten vunne man oftast i såväl effekt som bränsleförbrukning vid drift med lättbentyl, varutinnan förhållandena dock vore växlande. Ytterligare fördelar vore ökad acceleration och segdragningsförmåga samt minskad sotbildning. Smörjoljeförbrukningen ökades ej, och korrosioner eller ökad slitning hade ej iakttagits. Växelvis drift med bensin och lättbentyl ginge utan vidare för sig; dock måste i så fall vissa av bensinen förorsakade avlagringar i bränsletankar och ledningar upplösas med ren sprit, innan lättbentyl påfylldes.

91 Den vid jämförelse med nuvarande bensinpriser höga tillverkningskostnaden å motoralkohol utgör emellertid ett allvarligt hinder för ett utökande av tillverkningen av detta inhemska motorbränsle. Priset å motoralkohol ä r för n ä r v a r a n d e vid försäljningen till bensinfirmorna 24 öre per liter, inklusive denaturering och fritt Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg, då däremot tillverkningskostnaderna — inberäknat r ä n t a och amortering å anläggningarna samt kostnader för denaturering och frakt — enligt tillverkarnas beräkning uppgå till 36-is öre. Såsom med n ä m n d a pris å motorsprit närmast jämförliga värde å bensin kan angivas d e n n a v a r a s cif-värde i svensk hamn, vilket n ä r m a r e framgår av tabell 8 i de sakkunnigas i det följande lämnade utredning i oljefrågan (sid. 119). E n l i g t denna tabell utgjorde cif-priset år 1925 i Stockholm omkring 19 öre per liter och höll sig vid ungefär denna nivå även år 1926, men undergick sedermera en kraftig sänkning. Åren 1931 och 1932 utgjorde motsvar a n d e p r i s allenast 7 a 8 öre per liter. Då bensinfirmorna vid försäljningen av bentyl tillämpa ett pris, som i allmänhet med endast ett öre överstiger bensinpriset — detta är i Stockholm för n ä r v a r a n d e 27 öre —, är uppenbart, att motorspritförsäljningen för n ä m n d a firmors del icke k a n v a r a särdeles lönande, utan i viss m å n innebär en uppoffring från firm o r n a s sida. V a d som emellertid möjliggjort, a t t motorspriten även med ovanberörda vida lägre bensinpris kunnat hållas i marknaden, ä r väsentligen den befrielse från bensinskatten — för n ä r v a r a n d e 10 öre per liter — som statsmakterna provisoriskt medgivit i fråga om motorsprit. I fråga om motorspritens beskattning få de sakkunniga erinra följande. I syfte a t t åstadkomma en ökad beskattning av motorfordonstrafiken samt därigenom bereda tillgång till medel för vägväsendets behov föreslog Kungl. Maj:t i proposition nr 206 till 1924 å r s riksdag bland a n n a t uttagande av skatt å bensin. Under erinran om de av samma å r s riksdag vidtagna å t g ä r d e r n a för främjande av motorspritens avsättning anförde departementschefen, att det icke syntes k u n n a ifrågakomma att med skatt belägga även sulfitspriten, och föreslog därför skattefrihet för densamma. Även om denna differentiering i beskattningshänseende knappast kunde förväntas medföra något verkligt uppsving för sulfitspritindustrien, så hade dock genom densamma statsmakternas intresse för sulfitspritfrågan ännu en gång betonats. Riksdagen intog emellertid den ståndpunkten, att den särskilda skatten å bensin borde omfatta j ä m v ä l motorsprit. För att stödja framställningen av inhemskt motorbränsle under den tid, som ansågs erforderlig för inarbetande av dylikt bränsle i marknaden, medgav riksdagen likväl, a t t under en tid av fem å r skatt å motorsprit icke skulle utgå. I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 23 maj 1924 förordning (nr 126) om särskild skatt å bensin och motorsprit. Enligt denna utgjorde skatten för bensin och motorsprit 5 öre för liter. Förordningen trädde i

92 kraft den 1 juni 1924, men skulle, i vad den avsåg motorsprit, vinna tilllämpning först från och med den 1 juli 1929. I proposition n r 173 till 1927 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t därefter riksdagen höjning av skatten å bensin och motorsprit från 5 till 6 öre per liter. Beträffande skatten å motorsprit anförde departementschefen, att den ifrågasatta höjningen borde omfatta j ä m v ä l motorspriten. Med hänsyn till de skäl, som legat till grund för statsmakternas ställning till frågan om motorspritens beskattning, och då det tillfälliga stöd, som ansetts böra lämnas sulfitspritindustrien, alltjämt syntes erforderligt, fann departementschefen höjningen av bensinskatten dock icke utgöra tillräcklig grund för en begränsning av skattefriheten för motorsprit. Det föreslogs således icke någon ä n d r i n g i den motorspriten å r 1924 för tiden till den 1 juli 1929 medgivna skattefriheten. Riksdagen antog Kungl. Maj:ts förslag och genom förordningen den 3 juni 1927 (nr 190) höjdes skatten å bensin och, från och med den 1 juli 1929, j ä m v ä l skatten å motorsprit till 6 öre för liter. I proposition n r 110 till 1929 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t emellertid, att den för motorspriten medgivna skattefriheten skulle utsträckas att gälla intill den 1 juli 1934. Riksdagen beslöt, att motorspriten skulle v a r a fri från skatt allenast till den 1 juli 1933 samt a t t under tiden från och med sistnämnda dag till den 1 juli 1934 skatten å motorsprit skulle utgå med 3 öre per liter. Vid 1931 och 1932 å r s riksdagar beslutade höjningar av bensinskatten, till följd v a r a v denna numera u p p g å r till 10 öre för liter, medförde icke ändrade bestämmelser i fråga om beskattningen av motorspriten. I proposition n r 172 till 1933 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, i avvaktan på resultatet av förevarande utredning, fortsatt skattefrihet för motorspriten till den 1 juli 1934. Riksdagen beslöt i enlighet h ä r m e d och förordning om ä n d r i n g i vissa delar av förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit utfärdades i överensstämmelse med detta riksdagens beslut den 9 juni 1933 (nr 307). F r å n sulfitspritindustriens sida h a r alltsedan tillkomsten av bestämmelserna om motorspritens beskattning med bestämdhet hävdats, a t t tillverkningen av motorsprit, därest beskattningen komme att t r ä d a i kraft, vore dömd att nedläggas samt att ett definitivt avskrivande av skatten, varigenom det hittills rådande osäkerhetstillståndet upphörde, oundgängligen vore erforderligt, om någon utveckling av sagda tillverkning skulle v a r a tänkbar. Sina synpunkter h ä r u t i n n a n har aktiebolaget Svensk sprit såsom representant för sulfitspritindustrien senast framfört i en till Kungl. Maj:t ställd, den 30 december 1932 dagtecknad skrift med hemställan om definitivt upphävande av skatten å motorsprit. E n l i g t nyssn ä m n d a proposition n r 172 till 1933 års riksdag anförde bolaget i sagda skrivelse i huvudsak följande:

93 När motorsprittillverkningen år 1925 återupptagits, efter det erforderliga lättnader genomförts beträffande handeln med skattefri sprit, hade bensinen betingat ett pris i detaljhandeln av 36—40 öre per liter, och i allmänhet hade räknats med ytterligare höjning av bensinpriset, enär geologiska undersökningar givit vid handen, att världens tillgångar å bergoljor ej vore outtömliga. Utvecklingen på oljemarknaden hade emellertid blivit den motsatta. Visserligen hade kraftig konsumtionsstegring ägt rum, men produktionen hade visat avsevärt större ökning. Att så skett vore en följd av dels upptäckter av ett flertal nya rika oljefält i olika delar av världen, dels återupptagande i avsevärt ökad omfattning av den ryska råoljeproduktionen. Förhållandena hade medfört en stark nedgång i bensinpriserna, så att under åren 1931 och 1932 noterats priser av endast 20—22 öre per liter vid tappstation, och detta oaktat bensinskatten vid olika tillfällen varit föremål för höjning. En viss återhämtning av priserna hade dock skett mot slutet av år 1932. Utvecklingen av bensinpriserna hade medfört, att sulfitspritindustrien erhållit ett mycket ogynnsamt pris för motoralkoholen. Bolaget försålde för närvarande 99-5-procentig motoralkohol till 30 öre per kilogram, motsvarande 24 öre per liter, vid leverans till bensinimportbolagen fritt levererat Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg. Samtidigt belöpte sig industriens tillverkningskostnader inklusive kostnader för denaturering, frakter, tomfat och allmänna omkostnader till 36*15 öre per liter. Sulfitspritindustrien skulle sålunda för motorspriten behöva ett pris av 36 öre per liter för att industrien skulle erhålla tillverkningskostnaderna täckta samt ränta och amortering å anläggningarna. Frånräknades sistnämnda kostnader, beräknade till 9 öre per liter, samt kostnaderna för lutens uttagning, beräknade till 3 öre per liter, erhölles ett pris av 24-15 öre per liter fritt förut nämnda städer. Det torde sålunda framgå, att motoralkoholframställningen vid nuvarande bensinpris ej lämnade överskott. Att fabrikerna det oaktat hölle fabrikationen i gång, förklarades bero dels därpå att högre pris erhölles för den relativt mindre kvantitet sprit, som levererades till tekniska och hushållsändamål samt till reningsverken, dels på att fabrikerna och deras dyrbara apparater skulle hotas att helt förstöras, därest fabrikerna skulle under längre tid stå oanvända. Endast i ett fåtal fall hade avskrivningar å anläggningarna kunnat verkställas. Utvidgningar vid de i gång varande fabrikerna hade ej kunnat vidtagas. Vid sulfitcellulosatillverkningen tillgodogjordes endast omkring hälften av sulfitvedens innehåll av organiska ämnen. Den andra hälften ginge till största delen förlorad med avfallsluten. För närvarande tappades från de svenska sulfitcellulosafabrikerna årligen cirka 1 miljon ton organiska ämnen ut i våra vattendrag till ingen nytta och i många fall även till direkt skada. Dessa organiska ämnen innehölle bland annat även cirka 140 000 ton druvsocker. Vid de i gång varande svenska cellulosafabrikerna skulle därav kunna tillverkas cirka 50 miljoner liter 100-procentig sprit. För närvarande funnes emellertid endast spritfabriker utbyggda för 20 miljoner liter 100-procentig sprit. Vid samtliga fabriker skulle säkerligen ett väsentligt bättre tillvaratagande av sulfitluten kunna ernås, om fabrikationen vore så lönande, att de relativt dyrbara åtgärder, som härför erfordrades, kunde bära sig. Detta vore emellertid icke fallet, och det hade icke ens lönat sig för flera av våra sulfitspritfabriker, som för närvarande endast bearbetade avfalls-

94 luten från en del av tillverkningen, att utbygga anordningarna för att kunna emottaga hela produktionen. Oaktat i vårt land funnes 65 sulfitfabriker, hade utöver de vid världskrigets slut befintliga 22 sulfitspritfabrikerna icke en enda ny sulfitspritfabrik blivit anlagd. Med nuvarande anordningar för lututvinningen skulle sulfitfabrikerna kunna tillverka ytterligare minst 30 miljoner liter 100-procentig sprit per år. Om anordningarna för lututvinningen kunde förbättras, skulle i hela landet ytterligare kunna framställas minst 10 å 15 miljoner liter 100-procentig sprit årligen. Under snart 10 år hade skattehotet hängt över sulfitspritindustrien samt förlamat och förhindrat varje initiativ för igångsättning av nya fabriker. De utbyggda fabrikerna hade under de senaste åren nödtorftigt kunnat hållas i gång. Då varje företagare måste räkna med att den beslutade motorspritskatten skulle träda i kraft, vilket skulle medföra, att driften åter måste nedläggas, hade företagarna ej vågat nedlägga nytt kapital till utvidgning av industrien. Såsom kommerskollegium framhållit i sitt utlåtande av den 12 mars 1932 till riksdagens andra lagutskott, skulle det för vårt land, såväl med hänsyn till önskemålet om oinskränkt självförsörjning som till handelsbalansen gentemot utlandet, vara av största betydelse, om ett effektivt bränsle för motordrift kunde framställas ur inhemska råvaror och till konkurrenskraftigt pris samt tillhandahållas i tillräcklig myckenhet. Vikten härav borde vara så mycket mera påtaglig, som man framför allt inom transportväsendet icke torde kunna iakttaga några tecken till avmattning i fråga om motoriseringens fortskridande. Så länge sagda bränslebehov huvudsakligen måste täckas genom import, syntes man därför hava anledning motse en ytterligare stegring av motorbränsleförbrukningen, åtföljd av ökad belastning å handelsbalansen. Efter att hava erinrat om de åtgärder, som vissa främmande länder i lagstiftningsväg vidtagit för främjande av användningen av sprit till motorändamål, anförde bolaget vidare: Det framginge sålunda, att motorspriten i förenämnda länder åtnjöte stöd genom lagstadgade föreskrifter om obligatorisk inblandning av motoralkohol i bensin. Den svenska sulfitspritindustriens önskemål sträckte sig ej så långt, utan industrien begärde endast, att skatten å motorsprit definitivt avlägsnades och att industrien liksom hittills i konkurrens med övriga sprittillverkare finge rättighet att försälja sin sprittillverkning till motor-, tekniska och reningsändamål. Någon subvention till industrien från motorägarnas sida genom inblandningstvång hade sulfitspritindustrien ej ifrågasatt. Såsom sammanfattning av det anförda framhöll bolaget slutligen, att sulfitspritindustrien ej kunde bära motorspritskatten samt att, om denna skatt komme att uttagas, industrien skulle tvingas att nedlägga de verk, som bedreve framställning av motoralkohol. I sitt den 4 januari 1933 avgivna betänkande med förslag angående åtgärder för ett bättre utnyttjande av landets skogstillgångar hava 1931 års skogssakkunniga jämförelsevis ingående skärskådat spörsmålet om sulfitspritens användande till motorbränsle. Efter en redogörelse för utvecklingen av motorspritens beskattningsfråga uttalade nämnda sak-

kunniga i fråga om stagnationen i sulfitspritindustriens utveckling och orsakerna härtill i huvudsak följande. Betydelsen för landet att genom vidmakthållande och utveckling av motorspritindustrien erhålla tillgång till ett inhemskt motorbränsle hade upprepade gånger av statsmakterna och statsmyndigheterna framhållits och understrukits. Oaktat frågan härom komme att bliva föremål för särskild utredning, hade de sakkunniga likväl ansett lämpligt att i sitt betänkande framlägga vissa synpunkter å nämnda spörsmål, enär enligt deras mening detsamma intimt anknöte sig till frågan om möjligheterna att vinna utsträckt användning för skogsbrukets produkter. Stora förhoppningar hade under senaste åren knutits till sulfitspriten såsom motorbränsle. Varken tekniska svårigheter eller restriktiva bestämmelser inom alkohollagstiftningen lade avgörande hinder i vägen för en allmännare användning av sulfitspriten för motordrift. I konsumentkretsar hade man allt mer lärt sig att uppskatta de fördelar, lättbentylen erbjöde gent emot enbart bensin, och efterfrågan på lättbentyl hade stigit. Därigenom att sagda motorbränsle tillhandahölles allmänheten genom bensinfirmornas vittutgrenade försäljningsorgan, hade jämväl distributionsfrågan ordnats på ett både för producenter och konsumenter till synes ändamålsenligt sätt. Trots detta kunde man konstatera, hurusom den kvantitativa utvecklingen på området icke motsvarade förväntningarna. I antalet spritfabriker och deras produktionsförmåga hade på tio år ingen förändring inträtt. Anledningen till stagnationen trodde sig de sakkunniga finna dels i prisförhållandena å bensinmarknaden, dels i den för motorspriten gällande skattelagstiftningen. Vid fastställandet av motorspritens tidsfrist för skattefrihet hade man uppenbarligen utgått ifrån, att den allmänt ökade förbrukningen av motorbränsle i förening med begränsningen i de då kända tillgångarna på råpetroleum skulle så småningom medföra en stegring av bensinpriset, vilket skulle komma jämväl motorspriten till godo genom att öka dess konkurrenskraft. Härvid tänkte man sig att motorspritindustrien efter någon tid skulle tåla beskattning. Sagda antagande hade emellertid icke hållit streck i verkligheten. Prisrörelserna å bensinmarknaden hade, som torde vara känt, under senaste år gått i en riktning, som vore rakt motsatt mot vad man tidigare räknat med. Prissänkningarna å bensin, som föranletts av överproduktion inom oljeindustrien, hade verkat pristryckande jämväl å motorspriten och väsentligt minskat utsikterna att vinna nöjaktigt ekonomiskt resultat av sulfitsprittillverkning för motorändamål. Till följd av konkurrensen med bensin hade nämligen priset å motorsprit icke kunnat sättas högre, än att detsamma täckt de direkta framställningskostnaderna. Att motorsprittillverkningen under sådana omständigheter kunnat upprätthållas i sin nuvarande omfattning, borde till icke ringa del böra tillskrivas det förhållandet, att en betydande del av sulfitspritproduktionen kunnat vinna avsättning till andra ändamål än motordrift, huvudsakligen såsom allmändenaturerad hushållssprit och teknisk sprit ävensom till reningsverken, till avsevärt högre priser än det motorspriten betingat. Vid sådant förhållande ävensom i betraktande av de ovissa utsikterna beträffande eventuell förlängning av tidsfristen för motorspritens undantagsställning i beskattningshänseende vore det förståeligt, att benägenheten minskats hos sulfitspritindustrien att offra erforderligt kapital för

96 utökande av produktionsmöjligheterna i fråga om motorsprit. Den senaste tidens höjningar i bensinpriset hade sannolikt ingen nämnvärd inverkan på motorspritfrågans allmänna läge. Skogssakkunniga övergingo därefter att behandla frågan, huru ett befrämjande av motorsprittillverkningen kunde ske, och anförde härom bland annat följande. Gångna år hade visat, att avsättningen av motorsprit förhållandevis snabbt utvecklats till den nivå, som betingades av i drift varande fabrikers produktionsmöjligheter. Mot bakgrunden av rådande efterfrågan på lättbentyl talade detta för att förbrukningen av motorsprit utan direkta statsingripanden skulle ytterligare successivt ökas, därest tillräckliga kvantiteter till konkurrenskraftigt pris kunde tillföras marknaden. Man syntes hava grundad anledning tro, att ett bibehållande av rådande fria försäljningssystem i samband med ett avlägsnande av skattehotet för motorspriten skulle utgöra tillräcklig stimulans för att ernå betydligt större tillverkning av motorsprit inom sulfitspritindustrien än den nuvarande. Genom vidmakthållande av den fria handeln syntes viss garanti kunna vinnas för att motorspriten icke åsättes högre pris, än vad i förhållande till annat motorbränsle kunde anses skäligt. Vad angår skattehotets avlägsnande, hölle de sakkunniga för troligt, att en sådan åtgärd vore ägnad att, i den mån motorspritkonsumtionen på naturlig väg stegrades, kraftigt befordra intresset för ökad tillverkning. Mycket talade dessutom för, att detta skulle taga sig uttryck icke blott i större livaktighet inom sulfitspritindustrien utan jämväl däri, att andra vägar beträddes för kommersiell framställning av motorsprit. Vidkommande de nya metoder för fabrikation av dylik sprit, som på teknikens nuvarande ståndpunkt kunde komma i fråga, erinrade de sakkunniga om de s. k. saltsyre- och svavelsyreförfarandena vid framställning av förjäsbart socker ur träsubstans ävensom om träförsockring enligt Bergius—Hägglund. De sakkunniga framhöllo, att en förarbetning till motorsprit av träsocker, framställt enligt sistnämnda metod, sannolikt ställde sig särskilt ekonomiskt gynnsam, därest den kombinerades med sulfitsprittillverkning. Vid sådan kombinerad drift skulle de befintliga sulfitspritfabrikernas kapacitet kunna ökas till det femdubbla eller till i runt tal 100 miljoner liter högkoncentrerad alkohol per år. Det vore givet, att en ökad tillverkning av motorsprit, framställd ur sulfitavfallslut, icke kunde öva större inverkan på möjligheterna att ernå vidgad användning för avfallsvirke o. dyl. I detta hänseende vore däremot sistberörda fabrikationsmetoder, som bygga på direkt försockring av trä, av betydligt större vikt, enär därvid som utgångsmaterial användes olika slags ved. Då man hade anledning förmoda, att ett avlägsnande av skattehotet med avseende på motorspriten skulle, så långt möjligt vore, gynna uppkomsten i landet av en träförsockringsindustri, skulle alltså en dylik åtgärd samtidigt medverka till att skapa betingelser för ett väsentligt ökat utnyttjande av virke. En dylik åtgärd skulle i samma mån öka förutsättningarna för arbetslöshetens bekämpande. Den manuella arbetskraft, som direkt eller indirekt kan sysselsättas genom sulfitspritfabrikation, vore förhållandevis obetydlig. Träförsockringsindustrien, särskilt i det fall att den som råvara tillgodogjorde uteslutande rundvirke, för vars tillredning och transport erfordrades en betydande arbetskvantitet, kunde uppenbarligen i långt större grad bereda arbetsmöjligheter.

97 Vad nu anförts talade för, att skattehotet för motorspriten borde avlägsnas. Som motiv för att motorspriten ansetts så småningom böra beskattas hade åberopats, att denna antagligen skulle bliva en farlig konkurrent till bensin. Härvid skulle vid skattefrihet för motorsprit stora summor undandragas vägväsendet, vilket nu tillgodofördes intäkterna genom bensinskatten. Detta förhållande vore ännu av mindre betydelse. Förbrukningen av sprit för motordrift vore alltjämt förhållandevis ringa. Motorspritförbrukningen kunde knappast på kort tid öka till den grad, att den når en med bensinkonsumtionen något så när jämförlig storleksordning. Efter att hava framhållit det inkonsekventa i att statsmakterna å ena sidan gynna generatorgasanvändningen genom direkta stödåtgärder men å andra sidan genom skattehotet förhindra spritfabrikationen av inhemska produkter för motorändamål, då båda vore ur försörjningssynpunkt likaberättigade, framhöllo de sakkunniga, att det med fog kunde göras gällande, att sulfitindustrien, som arbetade under synnerligen svåra ekonomiska förhållanden, borde kunna hava anspråk på att icke sådana åtgärder vidtogos av statsmakterna, vilka skulle ytterligare försämra dess läge. Skogssakkunniga slutade med att föreslå, att den inhemska motorspriten medgåves befrielse från skatt. Allenast temporär skattefrihet vore icke tillfyllest för åvägabringande av större livaktighet inom ifrågavarande industri. Statsmakterna hava under senare tid på åtskilliga sätt ådagalagt sitt intresse för frambringande av inhemska motorbränslen. Förutom de stödåtgärder, som, enligt vad här ovan nämnts, vidtagits beträffande motorspriten genom medgivanden om skattebefrielse, må här erinras om de anstalter, som träffats för främjande av användningen av träkolsgas som motordrivmedel. Genom beslut vid 1932 års riksdag inrättades sålunda en statlig lånefond för inköp av gasgeneratorer för motordrift. Vid samma riksdag vidtogs sådan ändring i 1922 års förordning om automobilskatt, att skatt för automobil, som är inrättad för och drives med träkolsgas, skall utgå med hälften av eljest stadgade skattesatser. Det kan även förtjäna erinras, att 1933 års bevillningsutskott i sitt betänkande nr 72 i samband med frågan om viss användning under tiden till och med den 30 juni 1934 av potatisbrännvin till tekniskt bruk och därav föranlett bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser om tvångsvis inblandning av motorsprit i bensin uttalade önskvärdheten av att, i den mån det befunnes erforderligt, Kungl. Maj:t med stöd av detta bemyndigande föranstaltade om avsättning av sulfitsprit till motorbränsle, även om därigenom en större kvantitet skulle komma att försäljas än den, som motsvarade vad som till följd av tillämpningen av berörda förslag till förordning icke komme till användning för tekniska ändamål. Landets försörjning i större eller mindre grad med inhemskt motorbränsle finna de sakkunniga vara ett spörsmål, som ur flera synpunkter 7 — 331972.

98 är av synnerlig vikt. Såsom närmare framgår av de sakkunnigas utredning av brännoljefrågan (kapitel V), har den ständigt växande motorismen medfört en oerhörd stegring av importen av brännoljor. Här må endast erinras, att bensinimporten år 1932 utgjorde ej mindre än 454 miljoner liter och att värdet av hela mineraloljeimporten samma år uppgick till 671A miljoner kronor. Det är uppenbart, att en import av denna storleksordning måste verka i hög grad tyngande på vår handelsbalans gent emot utlandet. Då några tecken till avmattning i motorismens fortsatta utveckling icke kunna iakttagas, är att förvänta, att sagda import undergår ytterligare stegring. De nationalekonomiska konsekvenserna av beroendet av den utländska brännoljeimporten komme att göra sig än kännbarare, därest förhållandena å oljemarknaden skulle medföra prishöjningar. I betraktande av nu rådande jämförelsevis låga oljepriser låter en sådan utveckling sig väl tänka; såsom ovan erinrats, utgjorde cif-priset å bensin år 1925 cirka 19 öre per liter mot ett beräknat motsvarande pris av 7 å 8 öre åren 1931 och 1932. Vidare förefinnas, så länge brännoljebehovet helt skall tillgodoses genom import, risker för att i händelse av en avspärrning av landet brist på brännoljor skulle uppstå, vilket vore ägnat att medföra allvarliga verkningar. Visserligen kan i sådant fall även tillgången på sulfitsprit antagas bliva begränsad på grund av minskad eller upphörd export av sulfitmassa och därav följande avsaknad av sulfitlut, men, därest förhoppningarna om en motorsprittillverkning genom direkt försockring av trä infrias, skulle inhemsk motorsprit likväl vara möjlig att frambringa. Därjämte innebär ersättande av en kvantitet utländskt motorbränsle med inhemsk vara, att svensk företagsamhet och arbetskraft tagas i anspråk, vilket är av icke ringa betydelse särskilt i nuvarande tider av arbetslöshet. Såsom av 1931 års skogssakkunniga framhållits, gäller detta i icke ringa grad, därest motorsprittillverkning av träsocker komme till stånd. Under de senaste åren hava statsmakterna i åtskilliga främmande länder genom lagstiftningsåtgärder sökt bereda en allmännare användning av sprit såsom motorbränsle. I allmänhet hava dessa åtgärder ingått såsom led i strävandena att ur nationella synpunkter göra sig mer eller mindre oberoende av utländska varor för att därigenom bland annat åstadkomma en förbättring i handelsbalansen. I de flesta fall har emellertid det närmaste syftet med nämnda lagstiftningsåtgärder varit att vinna ökad avsättning av vissa såsom råämnen för sprittillverkning användbara jordbruksprodukter, av vilka överskott förefunnits. De höga tillverkningskostnaderna för jordbruksspriten hava härvidlag icke ansetts utgöra något hinder. Bland länder, som infört lagstiftning i syfte att främja avsättning av sprit till motorbränsle, må nämnas Frankrike, Italien, Lettland, Tjeckoslovakiet, Tyskland, Ungern, Österrike, Australien, Brasilien och Sydafrika. Såvitt de sakkunniga kunnat inhämta, basera sig de för ändamålet vidtagna lagstiftningsåtgärderna på tvångsinbland-

99 ning av sprit i bensin. Närmare uppgifter härom rörande vissa av de angivna länderna återfinnas i bilaga F till detta betänkande. Den i vårt land tillämpade anordningen för främjande av motorspritens användning, nämligen medgivande av temporär befrielse från den särskilda skatten å motorsprit, anse de sakkunniga icke utgöra en rationell lösning av frågan om stödåtgärd i sagda syfte. Då skattesatsens storlek i första hand är avpassad med hänsyn till vägväsendets behov av medel, följer därav, att skatten samtidigt icke med fördel kan tjäna ett så olikartat ändamål som att utgöra ett lämpligt avpassat skydd för motorspri^ tens avsättning i konkurrensen med bensinen. Vid ett högt bensinpris låter det sig tänkas, att sistnämnda skydd endast bör motsvaras av en del av skattesatsens belopp eller rent av att varje skydd är obehövligt, enär eljest fabrikanterna skulle göra oförtjänta vinster. Vid ett lågt bensinpris kan fallet däremot bliva, att den fastställda skattesatsen är otillräcklig för ändamålet. Såsom förut nämnts, har sulfitspritindustrien för närvarande under skyddet av gällande alkohollagstiftning kunnat bereda sig den för sistnämnda fall erforderliga kompensationen genom att uttaga högre pris å sprit, som försäljes såsom teknisk sprit och för reningsändamål. De sakkunniga hava tidigare i annat sammanhang (sid. 64) framhållit det otillfredsställande i denna anordning, vilken icke kan medföra utveckling av motorspritindustrien. Å andra sidan måste det framstå såsom föga rationellt, att staten av hänsyn till produktionen av ett visst slag av motorbränsle icke skall kunna i avsedd utsträckning utnyttja den genomförda beskattningen å motorbränslen. De sakkunniga anse därför, att stödåtgärderna till förmån för motorspriten böra frigöras från nämnda beskattning och i stället givas formen av lagstadgad skyldighet för importör eller tillverkare av bensin att enligt särskilda bestämmelser inblanda sprit i bensin. Hela produktionen av motoralkohol skulle för ändamålet övertagas av bensinfirmorna i förhållande till storleken av deras import respektive tillverkning, och tillverkarna av motoralkoholen skulle tillförsäkras ett pris för varan, som svarade mot framställningskostnaden jämte skälig handelsvinst. Tryggandet i denna ordning av avsättningen av sulfitspriten har av de sakkunniga också förutsatts i det ovan förordade systemet för ordnandet av avsättningsförhållandena inom spritindustrien i landet, i vilket system motoralkoholen i lagstiftningshänseende, frånsett regleringen av tvångsinblandningen, är inordnad. Det organ, som skulle förmedla bensinfirmornas övertagande av all tillverkad motoralkohol, komme enligt de sakkunnigas förslag att bliva aktiebolaget Vin- & spritcentralen. Försäljningen av motoralkohol kan för närvarande uppskattas till ungefär 8 miljoner liter å 99-5 procent för år. Det har anmärkts, att denna kvantitet, som utgör allenast omkring 2 procent av landets bensinimport, skulle vara alltför ringa såsom underlag för införande av systemet med tvångsinblandning av sprit i bensin. Då emellertid bensinfirmorna redan

nu inköpa och för inblandning använda denna begränsade produktion, borde väl kvantitetens nuvarande litenhet icke behöva föranleda invändningar mot den förordade anordningen. Med denna åsyftas emellertid, att tillverkningen av motoralkohol skall undergå ökning. I första hand synes berättigat att räkna med att den nuvarande produktionskapaciteten för motoralkohol — cirka 15 miljoner liter för år — i sin helhet skulle komma att utnyttjas och att motoralkoholtillverkningen sålunda i varje fall skulle ökas till ungefär denna kvantitet. De vidgade möjligheterna för fabrikanterna att till skäligt pris vinna avsättning för tillverkad motoralkohol måste vidare anses vara ägnade att stimulera intresset för sprittillverkning även hos de sulfitmassafabrikanter, vilka hittills icke utbyggt sina anläggningar för sådan tillverkning. Detta kan väntas leda till en icke oväsentlig ökning i tillverkningen av sulfitsprit. I samma riktning skulle verka det fullständigare utnyttjandet av lutkvantiteterna, som kan äga rum vid vissa nuvarande sulfitspritfabriker genom utbyggande av apparaturen i dessa. Av intresse är därför att undersöka, huru stor produktion av motoralkohol vid en mera allmän utbyggnad för sprittillverkning inom cellulosaindustrien skulle kunna ernås. 1931 års skogssakkunniga hava i detta hänseende verkställt en beräkning och därom anfört i huvudsak följande: I stort sett kunde man utgå från att utbytet av sulfitsprit i genomsnitt uppginge till cirka 40 liter a 95 procent per ton tillverkad sulfitmassa. Sulfitmasseindustriens produktionskapacitet kunde för närvarande beräknas till omkring l i miljoner ton per år. Maximalt skulle alltså kunna framställas cirka 52 miljoner liter sulfitsprit. Härifrån borde frånräknas leveranserna av sprit för skattefritt ändamål och till reningsverken, uppskattade till 7 miljoner liter, varigenom skulle kunna till motorändamål påräknas en myckenhet av cirka 45 miljoner liter å 95 procent eller ungefär 43 miljoner liter motoralkohol å 99*5 procent. Verkställd granskning av denna beräkning har givit vid handen, att densamma i stort sett kan anses riktig. Emellertid lärer icke kunna förutsättas, att det skulle bliva lönande för alla sulfitfabriker — dessa äro 65 till antalet och hava en sammanlagd produktionskapacitet av cirka l i miljoner ton sulfitmassa per år — att driva spritfabrikation. Sålunda torde de minsta fabrikerna — d. v. s. ett 20-tal fabriker med mindre än 10 000 tons årlig kapacitet för tillverkning av sulfitmassa — härvid knappast kunna komma i betraktande. Samma torde förhållandet vara med vissa större fabriker, för vilka förutsättningarna för en sådan tillverknings upptagande av olika omständigheter kunna vara ogynnsamma. Med hänsyn härtill torde maximikvantiteten sprit böra beräknas å en kvantitet sulfitmassa av allenast l*i miljon ton, varigenom, en sprittillverkning av i runt tal 45 miljoner liter a 95 procent skulle ernås. Efter avdrag av sulfitspritleveranserna för tekniska ändamål och med omräkning av kvantiteten efter 99-5 procents alkoholstyrka torde maximikvantiteten motoralkohol, som den svenska sulfitindustrien för närvarande antages kunna

101 producera, böra angivas till omkring 40 miljoner liter, motsvarande en kvantitet lättbentyl av omkring 160 miljoner liter. Emellertid torde en utveckling av sulfitspritindustrien av beskaffenhet att åstadkomma en mera nämnvärd ökning i tillverkningen av motoralkohol icke vara med någon säkerhet att påräkna, därest icke särskilda åtgärder härför vidtagas. De sulfitcellulosafabrikanter, som nu icke tillverka sprit, torde näppeligen föranledas att bygga ut sina fabriker för framställning av motoralkohol, därest de icke erhålla garantier rörande det pris, som under någon längre tid skulle erhållas för motoralkoholen. För uppnående av nyss angivna syfte vilja de sakkunniga förorda, att aktiebolaget Vin- & spritcentralen — oberoende av den för bolaget nu gällande koncessionstiden — träffar för längre tid, förslagsvis 10 år, bindande avtal med sulfitspritfabrikanterna, varigenom bolaget ikläder sig skyldighet att övertaga all tillverkad, för motorändamål fullgod alkohol efter ett angivet pris, som fastställes på sådant sätt, att producenterna utöver de direkta tillverkningskostnaderna tillförsäkras ränta och amortering å sina anläggningar samt skälig handelsvinst. Bestämmandet av pris och övriga avtalsvillkor bör självfallet föregås av ingående undersökningar. Beträffande priset hava de sakkunniga tänkt sig den möjligheten, att detta göres rörligt efter växlingarna i kolpriset. Den invändningen kan framföras, att ett dylikt, för längre tid gällande avtal icke vore tillrådligt för någondera parten med hänsyn till de ändringar i priser å råämnen m. m., som därunder kunna inträda. De sakkunniga vilja emellertid framhålla, att tillverkningen av sulfitsprit sker med användande av ett utgångsmaterial, som saknar marknadsvärde, och att de i kalkylen för tillverkningskostnadernas beräkning ingående posterna till största delen avse dels de fasta kapitalkostnaderna och dels kostnaderna för kol. Därest priset, såsom nyss antytts, göres beroende av växlingarna i kolpriset, kan förutsättas, att eventuella fluktuationer i fråga om andra kostnadsposter icke komma att äga nämnvärd betydelse. Slutligen må här erinras, att, därest frivillig överenskommelse ej kan träffas mellan parterna, möjligheten står öppen att anlita den särskilda nämnden för prissättning av brännvin. Vad beträffar själva avtalsuppgörelsen kan denna tänkas försiggå i sådan ordning, att spritcentralen har att förhandla med ett av sulfitspritfabrikanterna bildat organ, som i avtalsfrågan företräder fabrikanternas intressen och med vilket ett gemensamt avtal träffas för medlemmarnas räkning. Detta organ skulle alltså komma att fylla enahanda uppgift, som Sveriges bränneriidkareförening för närvarande fullgör såsom representant för lantbruks- och jästbrännerierna. Det åsyftade organet torde, där så visar sig lämpligt, kunna utnyttjas för distributionen av den tillverkade motoralkoholen och sålunda i viss utsträckning på uppdrag av aktiebolaget Vin- & spritcentralen även förmedla bensinfirmornas övertagande av nämnda vara. Den nu antydda formen för

102 avtalsuppgörelsen bör emellertid enligt de sakkunnigas mening icke utgöra hinder för att spritcentralen skall kunna träffa avtal även med enskild sulfitspritfabrikant, som till äventyrs icke tillhör den eventuella organisationen inom sulfitspritindustrien. Beträffande leveranserna av sulfitsprit för tekniska ändamål synas dessa icke böra inbegripas i ovan åsyftade, för längre tid gällande avtal. Emellertid vilja de sakkunniga framhålla angelägenheten av att åt sistnämnda avtal gives sådan innebörd, att u t a n hinder av leveranserna av motoralkohol tillgång till erforderliga kvantiteter sulfitsprit för tekniska ändamål må förefinnas till skäligt pris. Maximiproduktionen av motoralkohol har av de sakkunniga i det föregående uppskattats till cirka 40 miljoner liter. Utan a t t för n ä r v a r a n d e k u n n a uttala sig om, h u r u v i d a denna produktion i verkligheten kommer att uppnås eller möjligen överskridas — vilket ytterst blir beroende av priset å motoralkohol — hava de sakkunniga, som funnit svårigheter möta att överblicka konsekvenserna av större motoralkoholproduktion än den nyssnämnda, ansett lämpligt, att upphandlingen av motoralkohol bör vid avtalsuppgörelsen så begränsas, a t t den tillsvidare icke skulle komma att omfatta mera än 40 miljoner liter för år. Med avseende å de ekonomiska konsekvenserna av den föreslagna anordningen ä r givet, att densamma under nuvarande förhållanden för med sig en icke obetydligt ökad kostnad för konsumenterna av motorbränsle genom det väsentligt högre pris, som motoralkoholen betingar i jämförelse med bensinen. Det n u v a r a n d e priset å motoralkohol, 24 öre per liter, vilket som nämnts k u n n a t stanna vid detta belopp på grund av, frånsett skattebefrielsen, de högre priser, som tillverkarna äro i tillfälle a t t u t t a g a å teknisk sprit och sprit för reningsändamål, skulle icke k u n n a bibehållas i fortsättningen, då produktionspriset i stället vore avsett a t t utgöra grunden för prissättningen. Vad tillverkningskostnaden beträffar, k a n till ledning vid dennas bedömande tjäna den kalkyl, som årligen uppgöres av prissättningsnämnden för skattefri sprit. Sagda kostnad har för fabrik med en årlig tillverkningskapacitet av en miljon liter å 95 procent under senare å r enligt kalkylen beräknats utgöra: år 1925 » 1926 » 1927 » 1928

30*5 öre 32*25 » 27*25 » 27*25 »

år 1929 » 1930 » 1931 » 1932

28-25 öre 27 » 28 » 27*75 »

Med utgångspunkt från den kalkyl, som låg till grund för prissättningsnämndens å r 1932 angivna tillverkningspris å sulfitsprit a 95 procent, hava två av de sakkunniga, h r r E n s t r ö m och Kempe, verkställt en granskning av b e r ä k n i n g a r n a av sagda pris. De hava d ä r v i d funnit, a t t mot kalkylens resultat i vad den avser förhållandena vid en genomsnittsfabrik av angiven storlek inga mera betydande a n m ä r k n i n g a r k u n -

103 na framställas men att vid en modern och välbelägen fabrik tillverkningskostnaden under gynnsamma förhållanden torde stanna vid 25 öre per liter. Till detta belopp skulle emellertid komma kostnaderna för koncentrering av spriten till motoralkohol samt för denaturering, vilka kostnader av sulfitspritindustrien angivits till respektive 3*6 öre och l*i öre. Den sammanlagda framställningskostnaden för motoralkohol skulle med denna beräkning utgöra 29-7 öre per liter vid fabrik. Om man med hänsynstagande till den handelsvinst, v a r a v sulfitsprittillverkare antages komma i åtnjutande, rent överslagsvis skulle angiva priset å motoralkoholen till 32 öre per liter och motsvarande pris å bensin antages v a r a 9 öre, skulle alltså föreligga en skillnad av 23 öre. F ö r den ovan beräknade maximiproduktionen av motoralkohol å 40 miljoner liter skulle alltså merkostnaden för motorsprit i jämförelse med bensin utgöra cirka 9 miljoner kronor. Denna merkostnad skulle bensinfirmorna dock icke kunna uttaga enbart vid försäljningen av lättbentyl, då denna v a r a därigenom skulle bliva för dyr, u t a n kostnaden finge sannolikt fördelas å försäljningen i sin helhet. Emellertid bör uppmärksammas, att ett visst högre pris under alla förhållanden är motiverat för spritmotorbränslet, enär såsom i det föregående framhållits tillsatsen av motoralkohol till bensinen medför, att blandningen erhåller vissa värdefulla egenskaper såsom motorbränsle och därför blir av högre kvalitet än enbart bensin. Vad beträffar frågan om motoralkoholens beskattning, bliva tillverk a r n a med den nu förordade anordningen icke beroende av den särskilda skatten å motorsprit. Jämlikt 4 § bensinskatteförordningen skall skatten å motorsprit erläggas av den, för vilkens räkning denaturering sker. Då all för förbrukning inom landet avsedd sprit och motoralkohol enligt de sakkunnigas förslag komme på grund av bestämmelserna i 21 § i brännvinstillverkningsförordningen med dess av de sakkunniga föreslagna lydelse att övertagas av aktiebolaget Vin- & spritcentralen, skulle denatureringsverksamheten därmed i sin helhet äga r u m for spritcentralens räkning. Därest statsmakterna skulle besluta, att nu gällande skattebefrielse skall upphöra, torde sålunda i enlighet härmed erläggandet av skatten ankomma icke på tillverkarna u t a n på spritcentralen. Bolaget har i sin t u r att i n r ä k n a skattesatsen i det pris, som bensinfirmorna enligt bolagets bestämmande skola erlägga för den motoralkohol, de bliva skyldiga att inköpa. Med den lösning av motorspritfrågan, som de sakkunniga förordat, skulle statsmakterna under alla förhållanden äga möjligheter att, u t a n att sulfitspritindustriens intressen komma att beröras, bedöma spörsmålet om motorbränslebeskattningen efter de allmänna synpunkter, som kunna anläggas å frågan. Vad a n g å r införandet av systemet med inblandning tvångsvis av sprit i bensin bör detta ske genom utfärdandet av en särskild förordning i äm-

104 net. Förslag till sådan förordning lämnas härjämte (sid. 165). Beträffande innehållet i vissa paragrafer i förordningen få de sakkunniga anföra följande. I 1 § första stycket stadgas skyldighet för envar, som till riket inför bensin eller inom riket tillverkar sådan vara, att av partihandlaren med skattefri sprit — spritcentralen — inköpa motorsprit i sådan omfattning, att den inköpta motorspriten utgör viss procent av den importerade eller tillverkade kvantiteten bensin (inköpsprocent). Inköpsprocenten torde böra fastställas av Kungl. Maj:t, varom föreskrift meddelas i 2 §. Vad angår inköpsprocentens storlek må nämnas, att mot ovannämnda beräknade maximiproduktion av motoralkohol, 40 miljoner liter, skulle svara en inköpsprocent av cirka 10. För tiden närmast efter bestämmelsernas ikraftträdande, innan ännu någon nämnvärdare utbyggnad för ökad motoralkoholtillverkning hunnit äga rum, torde böra räknas med en inköpsprocent av allenast cirka 4, svarande mot en tillverkning av motoralkohol av cirka 15 miljoner liter. I 3 och 4 §§ äro bestämmelser meddelade om vad importör eller tillverkare av bensin har att iakttaga beträffande styrkandet av verkställt inköp av motoralkohol. Då fråga är om till riket införd bensin, påkallas tullverkets medverkan för kontroll å fullgörandet av föreskriven inköpsskyldighet. Kontroll å fullgörandet av den tillverkare av bensin åliggande skyldigheten att inköpa motorsprit synes däremot lämpligen böra utövas av kontrollstyrelsen i samband med kontroll å beskattningen av inom riket tillverkad bensin. Därest importör eller tillverkare av bensin ålägges att genom företeende av skriftligen upprättat köpeavtal hos vederbörande myndighet styrka, att han fullgjort stadgad inköpsskyldighet, samt tillika föreskrives, att dylikt avtal skall av vederbörande myndighet förses med anteckning om uppvisandet, innan detsamma till importören eller tillverkaren återställes, torde detta i och för sig vara tillräckligt för att möjliggöra en effektiv kontroll å inköpsskyldighetens fullgörande. Emellertid torde det vara ändamålsenligt, om vederbörande myndigheter därutöver åläggas att föra sådana anteckningar, som avses i de föreslagna bestämmelserna i 3 § 2 mom. och 4 § 3 mom. Med hänsyn till de uppgifter, som på grund av bestämmelserna i 3 § 3 mom. i förordningen om särskild skatt å bensin och motorsprit komma kontrollstyrelsen till hända, hava berörda anteckningar, vad kontrollstyrelsen beträffar, icke ansetts behöva vara lika utförliga som de anteckningar, vederbörande tullmyndigheter ansetts böra i sådant hänseende föra. Avtal om inköp av motorsprit, som träffats innan den föreslagna förordningen trätt i kraft, bör självfallet ej få åberopas till fullgörande av föreskriven inköpsskyldighet. En erinran härom har ansetts lämpligen böra intagas såsom övergångsbestämmelse till den föreslagna förordningen. Då fråga är om till riket införd bensin, bör varan självfallet icke få från

105 tullverket utlämnas för förfogande inom riket, förrän importören visat sig h a v a fullgjort honom åliggande inköpsskyldighet. Den föreslagna bestämmelsen i 6 § torde v a r a av behovet påkallad bland a n n a t med hänsyn till möjligen uppkommande svårigheter för sulfitspritfabrikanterna a t t i särskilda fall — exempelvis då tillverkningen av sulfitmassa på grund av arbetsinställelse eller av a n n a n anledning är inställd eller minskad — leverera erforderliga kvantiteter motoralkohol. Första stycket av 7 § innehåller föreskrift om skyldighet för den, som på grund av bestämmelserna i den föreslagna förordningen verkställt inköp av motorsprit, att använda den inköpta motorspriten för inblandning i bensin enligt vissa grunder. Dessa böra fastställas av spritcentralen. Med hänsyn till blandningsförhållandets betydelse ur motortekniska synpunkter förutsattes, att bolaget därvid samråder med den tekniska sakkunskapen p å området. Det nuvarande blandningsförhållandet i lättbentyl utgör som nämnts 25 procent sprit och 75 procent bensin, vilket befunnits lämpligt. A n d r a blandningsförhållanden böra dock i särskilda fall kunna medgivas. Med hänsyn till vikten av a t t motorspriten tillhandahålles allmänheten i för motordrift lämpliga bensinblandningar, bör spritcentralen hava att utöva erforderlig kontroll över blandningsförfarandet, vilket förutsattes k u n n a ske genom stickprov å i handeln förekommande spritmotorbränsle. Bestämmelsen i sista stycket av 7 § åsyftar det fall, a t t en motorägare önskar hos bensinfirma inköpa enbart sprit för motordrift. Spritcentralen bör ä g a medgiva köpare av motorsprit a t t i sådant fall återförsälja motorsprit oblandad.

V. Frågan om en statlig reglering av brännoljeimporten till riket. 1.

De sakkunnigas uppdrag enligt lagen den 18 juni 1925 om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar.

Inledningsvis vilja de sakkunniga erinra om att frågan om en statlig kontroll över importen till riket av motorbränsle vid ett tidigare tillfälle varit föremål för uttalanden av vissa näringssammanslutningar inom riket ävensom av kommerskollegium. Genom remiss den 19 mars 1917 anbefallde nämligen Kungl. Maj:t kommerskollegium att avgiva yttrande över vissa utlåtanden, förslag och framställningar, som vid olika tillfällen inkommit från kommerskollegium, nykterhetskommittén och kontrollstyrelsen rörande bland a n n a t å t g ä r d e r för sulfitspritindustriens befrämjande, samt a t t därvid särskilt t a g a under övervägande, huruvida visst föreliggande förslag om statsmonopol å handeln med viss sprit lämpligen kunde genomföras u t a n införande i samband därmed av statsmonopol eller annan dylik anordning i fråga om importen av brännoljor. Sedan olika av frågan intresserade sammanslutningar inom handel och industri beretts tillfälle a t t avgiva yttranden i ärendet, uttalade sig kommerskollegium i frågan i avstyrkande riktning i ett den 27 augusti 1917 dagtecknat utlåtande. I det till grund för de sakkunnigas uppdrag liggande protokollet över finansärenden den 17 februari 1933 h a r departementschefen, såsom tidigare omnämnts, berört spörsmålet om en kontroll eller reglering i lämplig form av importen till riket av utländskt motorbränsle. Departementschefen har härvid, bland annat, uttalat, att särskild uppmärksamhet torde böra ägnas åt de möjligheter, som en sådan kontroll skulle erbjuda för a t t bereda skydd mot eventuella tendenser till kartellbildning i prisförhöjande syfte mellan producenter av importerat dylikt bränsle. 1 skrivelse den 1 m a r s 1933 till statsrådet och chefen för finansdepartementet hemställde de sakkunniga, att departementschefen ville i fråga om vissa angivna företag utverka Kungl. Maj:ts förordnande att undersökning, på sätt i lagen den 18 juni 1925 om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar sägs, finge äga r u m till utredning rörande företagens inverkan på pris- och omsättningsförhållandena h ä r i riket, ävensom att verkställandet av n ä m n d a undersökning måtte

107 uppdragas åt de sakkunniga i egenskap av undersökningsmyndighet. Tillika hemställde de sakkunniga om bemyndigande för dem att förordna lektorn vid tekniska läroverket i Malmö O. E. Ask, att, jämlikt 2 § nämnda lag, vara undersökningsmyndighetens ombud vid upplysningars inhämtande. De av de sakkunniga angivna företagen voro Krooks petroleum & olje aktiebolag och rederiaktiebolaget Höggarn i Stockholm, Vestkustens petroleum aktiebolag i Göteborg, Sydsvenska petroleum aktiebolaget i Malmö, Skånska petroleum aktiebolaget i Hälsingborg, Ostkustens petroleum aktiebolag i Kalmar, samt Svensk-engelska mineralolje aktiebolaget, Svenska bensin & petroleum aktiebolaget BP, The Texas Company aktiebolag, aktiebolaget Naftasyndikat och firman A. Johnson & C:o, samtliga i Stockholm. Med bifall till denna framställning uppdrog Kungl. Maj:t den 3 mars 1933 åt de sakkunniga att i egenskap av undersökningsmyndighet enligt nämnda lag verkställa undersökning rörande sagda företags inverkan på pris- och omsättningsförhållandena här i riket, och bemyndigade Kungl. Maj:t undersökningsmyndigheten att förordna lektorn O. E. Ask att tillsvidare, efter undersökningsmyndighetens närmare bestämmande, vara myndighetens ombud vid upplysningars inhämtande. Med stöd av det sålunda givna bemyndigandet hava de sakkunniga genom ombudet låtit verkställa ingående utredningar rörande förenämnda firmors ekonomiska förhållanden. Utredningarna — som i viss mån försvårats av att flertalet firmor icke föra sina böcker å svenska språket — innefatta sammanställningar för vart och ett av företagen rörande i detsamma investerat kapital — med fördelning å ocean-anläggningar, depåer m. m., varor, fordringar samt anläggningar m. m. för varornas distribution i minut — ävensom vart och ett av företagens enligt vissa grunder beräknade driftsresultat. Undersökningarna i fråga hava för flertalet av företagen avsett dels verksamhetsåret 1929, vilket valts med hänsyn till att detsamma var ett jämförelsevis gynnsamt år för företagen, dels verksamhetsåret 1931, som på grund av mellan företagen fört priskrig var mindre gynnsamt, och dels verksamhetsåret 1932, som — förutom att det varit det sista, för vilket avslutade räkenskaper förelegat — varit det år, varunder visst samarbete mellan företagen gjort sina verkningar gällande. Med avseende emellertid å aktiebolaget Naftasyndikat har utredningen omfattat verksamhetsåren 1930, 1931 och 1932. Enär Svenska bensin & petroleum aktiebolaget BP från och med den 1 januari 1932 övertagit ett oljebolags, aktiebolaget Bensin & oljekompaniet i Hälsingborg, rörelse, har undersökningen ansetts böra omfatta jämväl sistnämnda bolags verksamhet åren 1929 och 1931. De sakkunniga hava vidare från de undersökta företagen infordrat åtskilligt material till belysning av prisutvecklingen under senare tid å den inhemska bensinmarknaden m. m., och representanter för företagen hava även, järn-

108 likt 3 § i omförmälda lag, varit kallade att inställa sig för undersökningsmyndigheten för upplysningars avgivande rörande företagens försäljningspolitik samt förekommande samverkan dem emellan vid prissättningen och bestämmandet av rabatter m. fl. förhållanden. Med underdånig skrivelse av den 17 juli 1933 hava de sakkunniga i sin nämnda egenskap av undersökningsmyndighet till Kungl. Maj:t överlämnat resultaten av de sålunda verkställda undersökningarna, stenografiska referat över vad vid förhören med företagens representanter förekommit samt annat hithörande utredningsmaterial, och har Kungl. Maj:t, på de sakkunnigas hemställan, förordnat att en av undersökningsmyndighetens ombud utarbetad och den 15 juli 1933 dagtecknad promemoria finge offentliggöras. Denna promemoria, vilken såsom bilaga G är vidfogad föreliggande betänkande, innehåller en allmän sammanfattning av ombudets gjorda iakttagelser samt en ur siffermaterialet för de särskilda bolagen sammandragen tabellarisk översikt av bolagens sammanlagda kapitalinvesteringar och deras genomsnittliga driftsresultat under de år, undersökningen omfattat, m. m. 2. Nu rådande förhållanden med avseende å importen till riket av motorbränsle m. m. Innan de sakkunniga ingå på en närmare behandling av ämnet, torde uppmärksamheten böra fästas å nu rådande förhållanden med avseende å importen till riket av motorbränsle samt prisutvecklingen under senare tid på den inhemska marknaden för mineraloljor m. m. I fråga om läget på den internationella oljemarknaden, de stora världsoljebolagens verksamhet samt åtskilliga andra utländska förhållanden hava de sakkunniga låtit utarbeta en särskild redogörelse, vilken är intagen i den vid betänkandet fogade bilagan I. Med hänvisning till denna redogörelse kunna de sakkunniga här inskränka sig till att erinra om att ifrågavarande världsbolag — i likhet med vad fallet är på flertalet andra marknader inom och utom Europa — genom för försäljningsändamål bildade dotterföretag äro representerade här i landet. Sålunda ägas direkt eller indirekt Krooks petroleum & olje aktiebolag, Sydsvenska petroleum aktiebolaget, Skånska petroleum aktiebolaget, Vestkustens petroleum aktiebolag och Ostkustens petroleum aktiebolag av moderbolaget Standard Oil Company of New Jersey med säte i New York. Svenska bensin & petroleum aktiebolaget BP är dotterbolag till Anglo-Persian Oil Company Ltd med säte i London, The Texas Company aktiebolag till The Texas Corporation med säte i New York och Svenskengelska mineralolje aktiebolaget till den s. k. Shellgruppen med säte i London och Haag. Aktiebolaget Naftasyndikat representerar Sojusneftexport i Moskva. Svenska bensin & petroleum aktiebolaget BP är dotterbolag till Anglo-

109 P e r s i a n Oil Company Ltd, i vilket företag engelska staten är starkt intresserad. Sojusneftexport är en utbyggnad av den centrala sovjet-ryska statsmakten, vilken sålunda äger och leder dess genom aktiebolaget Naftasyndikat h ä r b e d r i v n a verksamhet. Sydsvenska petroleum aktiebolaget och Vestkustens petroleum aktiebolag h a v a enligt uppgift i publikationen »World Petroleum Directory», 1932—1933 edition, karaktären av dotterbolag till S t a n d a r d Oils i Danm a r k domicilierade dotterföretag Det Danske Petroleums Aktieselskab. Rederiaktiebolaget H ö g g a r n ä r ett mindre dotterföretag till Krooks petroleum & olje aktiebolag. Det enda självständiga svenska företaget bland de h ä r ovan uppräknade är firman A. Johnson & C:o, som sedan n å g r a år tillbaka i Nynäshamn driver industriell verksamhet med utvinning av bensin och a n d r a oljeprodukter u r importerad r å v a r a (crude oil) för samma produkters avs ä t t n i n g p å den inhemska marknaden ävensom för bunkringsändamål. E n firma Svenska aktiebolaget Alfred Oisen & C:o med rörelse i Stockholm och Göteborg, representerande i Sverige det danska bolaget Alfred Oisen & C:o A/S i Köpenhamn — ett dotterbolag till den amerik a n s k a Gulf Oil-koncernen — driver handel med brännoljor huvudsakligast för bunkringsändamål. Bensin importeras jämväl av ett nyligen bildat företag, Bilägarnas inköpscentral förening u. p. a., utgörande en sammanslutning mellan bilägare, som importerar och till medlemmarna a v y t t r a r bensin. F ö r u t o m nu n ä m n d a firmor finnes ytterligare ett mindre antal importörer, som importera bensin och andra brännoljor för försäljning inom riket. Slutligen må nämnas, att vissa industriella företag importera bensin för eget behov. Genom motorismens starka utveckling under senare tid h a r v å r t land i likhet med a n d r a kulturländer haft ett stadigt ökat behov av brännoljor, vilket — frånsett den mindre del därav, som i enlighet med vad ovan n ä m n t s under de sista åren fyllts genom firman A. Johnson & C:os produktion — tillgodosetts genom en mycket betydande och hastigt växande import. Till belysande av införseln till riket av mineraloljor meddelas i tabell 4, sid. 110—111, ur den officiella handelsstatistiken extraherade uppgifter rörande införseln dels under åren 1911—1913 och dels under åren 1924—1932 samt första halvåret 1933 av bensin samt a n d r a slag av mineraloljor, de sistnämnda specificerade i nativ olja (crude oil), motorbrännolja och pannbrännolja, fotogen, smöroljor ävensom a n d r a icke specificerade slag av mineraloljor än de nu nämnda. Tabellen upptager jämväl importen a v smörjoljor, utgörande blandning av fet olja och, såsom huvudbeståndsdel, mineralolja.

110 T a b e l l 4.

Införseln av mineraloljor M

a n d r a

b e n s i n

nativ olja (crude oil)

motorbrännolja och pannbrännolja, oraffinerade

fotogen

Stat. nr 440*

Stat. nr 4 4 1 1

Stat. nr 442 l

Å r Stat. nr 439 x

kr./kg 1 000 resp. kr. Ht.

ton

8 323

1831 0-22

9 504

2 566 0-27

15 414

4 932 0-32

1924. .

94 626 23 544 0-25

kvant.

1 000 kr./kg kr.

ton

1 000 kr./kg kr.

1014 0-10

118118 13 584 0 1 2

1108 0-io

104 044 14 566 0-14

15 346

1535 0-io

120 476 16 867 0-14

59 458

4 514 O-os

ton

1 000 kr./kg kr.

lon 1911

1000 Ut. 36 369 1925 189 921 36178 1926 210 791 29 808 1927 232 127 1928 , ... 312 159 35 953

7 971 0-12

0-19

63 050

7 069 O-il

72 004

5194 0-08 6 495 0-09

63 351

65 702

9122 0-14

0-18

89 315

7 487 0-08

64 718

7 786 0-12

76 241

8 220 0-n

0*12

96 887

6 948 0-07

1929...

0-12 341 589 41194

117 894

7 406 0-«6

68 864

8 214 0-12

0-11 39 342 411 903 46 581

2 026 0.0 5 116 040

7 422 0-06

79 060

8 725 o-u

0-07 30 506 431 218 29 719 ... 454 164 36 356 0-08 33 212

169 916 8106 0-06 871 0-03 223 731 10 643 0-05

76 242

5 717 0-07

78 047

6 892 0 0 9

130 310

36 272

3 031 0*08

844 0-08

1933 jan. — j u n i • • • 200 719 15 498 0'08

38 954

1296 0'08

6 032 0-05

1 Enligt 1911 års statistiska varuförteckning voro motsvarande stat. nr, betr. n r 439: betr. nr U2: 1099 C resp. 109972 C; betr. nr 443: 1099 D resp. 10997a D; betr. nr 4 4 4 : s Emballaget inräknas i vikten. s För åren 1911—1929 ingår importen av h i t h ö r a n d e varuslag i uppgifterna ang. motor* Häri ingår importen av petroleumavfall (massut), som utgjorde: år 1911 3 312 ton med med ett värde av 182 000 kr. Åren 1924 o. f. har införseln av denna vara varit obetydlig. 6 Upptages ej i handelsstatistiken för år 1911.

Den sammanlagda importen av mineraloljor av samtliga dessa slag hade, såsom av tabellen framgår, år 1911 ett värde av något mindre än 20 miljoner kronor, år 1912 ett värde av omkring 22 K miljoner kronor och år 1913 ett värde av något över 28 miljoner kronor. På grund av penningvärdets fall under krigsåren och de första efterkrigsåren äro värdesiffrorna för importen av artiklarna i fråga — liksom alla andra värdesiffror — för åren efter kriget icke jämförbara med förkrigstidens. Likväl är det av intresse att bemärka, hurusom den ifrågavarande importen till riket av olika slag av mineraloljor år 1925

Ill å r e n 1911—1913, 1924-1932 o c h j a n u a r i — j u n i 1933. j

andra

Smörjoljor, utgörande blandn. av fet olja ock, såsom huvudbeståndsdel, mineralolja

Stat. nr 4 4 5 1

Stat. n r 6 0 6 x

s l a g smörjoljor ljusa, ävensom t r a n s f o r m , olja Stat. n r 4 4 3 l

mörka Stat. nr 4 4 4 1 4

ton

1 000 kr./kg kr.

. ton

14 326

2 292 0-16

9 898

14 995

2 549 0-17

15 425

i 1 000 i . kr./kg kr.

ton

1000 kr./kg kr.

0-10

4 359

0-05

8 995

0-11

3 165

0-12

2 931 0-19

8 461

0-12

4 809

0-12

7 115 0 8 2

7 060

0-22

3 692

0-19

26 764

8 603 0-32

6 734

0-22

3 826

26 967

7 812 0-29

0-18

3 861

25 625

7 668 0-30

6 025

0-22

3 578

29 942

8 316 0-28

7 857

0-18

3 030

33 226

9 398 0 2 8

6 787

0'21

3 661

Sammanlagt importvärde

1 000 kr./kg kr.

1000 kr.

0-35

22 525

0-28

0-44

45 753

0-23

0-46

0-25

0-44

62 874

0-23

2 626

0-48

56 003

0-23

0-4 2

62 495

0-23

0-4 5

69 462

ton*

19 962

9 481 0-30

0'19

0-23

0-46

77 071

10 208 0-2 7

7 431

0-15

2 853

0-15

0-44

56 847

33 815 10 356 0-81

10 241

0-12

3 773

0-12

0-46

67 569

14 825

3 808

0-18

0-43

30 791

3 804 0*26

t. o. m. 3 % 1925 n r 1099 F och därefter nr 1099; betr. n r 440/441: n r 1099 B resp. 109972B; 1099 A och E resp. 10997» A och E; nr 445: 1099 G resp. 109972 F/G; samt nr 606: 1100 D. brännolja

etc

ett värde av 331 000 k r . ; år 1912 2 478 ton med ett värde av 248 000 kr.; år 1913 1 513 t o n

hade stigit till ett värde av över 60 miljoner kronor samt h u r u det totala importvärdet under de efterföljande åren — även om detsamma under ett p a r av dessa understeg 1925 å r s siffra — merendels legat högre. Å r 1932 — för a t t nämna det senaste år, som i sin helhet k a n överblickas — hade mineraloljeimporten till riket ett värde av 67 fA miljoner kronor. Då smörjoljor och härmed jämförliga produkter, såsom redan av de sakkunnigas uppdrag framgår, falla utom området för de sakkunnigas undersökningar, knyter sig det egentliga intresset till importsiffrorna

112 för i främsta r u m m e t bensin men även n a t i v olja (crude oil), motorbrännolja och pannbrännolja samt fotogen. Man finner av tabellen, att bensinimporten, som under de sista förkrigsåren uppgick till allenast 8—15 miljoner kilogram eller omkring 10—20 miljoner liter per år med ett värde, växlande från knappa 2 miljoner till 5 miljoner kronor, år 1924 hade stigit till omkring 95 miljoner kilogram motsvarande i r u n t tal 125 miljoner liter med ett värde av över 23 miljoner kronor. Under de därefter följande åren gick bensinimporten, k v a n t i t a t i v t sett, i oavbrutet och snabbt stigande. Den utgjorde sålunda å r 1928 omkring 312 miljoner liter, år 1930 omkring 412 miljoner liter och å r 1932 något mer än 454 miljoner liter. Som följd av bensinprisets växlingar företedde importvärdena under samma år starka variationer mellan lägst n ä r m a r e 30 miljoner kronor år 1927 och 1931 samt högst 46 K miljoner kronor år 1930. År 1932 hade bensinimporten ett värde av 36 356 000 kronor. Införseln av nativ olja (crude oil) torde, före det inhemsk raffinering av dylik olja under år 1928 påbörjades, h a v a v a r i t av r i n g a omfattning. Handelsstatistiken upptager ifrågavarande varuslag särskilt för sig först från och med år 1930. Under tidigare år h a r införseln redovisats under positionen för motorbrännolja etc. Åren 1930—1932 uppgick importen till mellan 30 000 och 40 000 ton per år med i tabellen u p p t a g n a värden. Importen av motorbrännolja och pannbrännolja (oraffinerade) företedde under åren 1924—1932, i likhet med bensinimporten, i stort sett en ökning och uppgick år 1932 till n ä r m a r e 224000 ton med ett värde av 10 643 000 kronor. Importen slutligen av fotogen h a r av n a t u r l i g a skäl v a r i t mera konstant. Under den nu berörda nioårsperioden 1924—1932 varierade densamma mellan 63 000 och 80 000 ton årligen. Värdet d ä r a v växlade från under 6 miljoner till över 9 miljoner kronor och uppgick å r 1932 till 6 892 000 kronor, Det sammanlagda importvärdet av bensin, nativ olja (crude oil), motorbrännolja och pannbrännolja (oraffinerade) samt fotogen uppgick åren 1929—1932 till respektive 56 814 000, 64 754 000, 44 386 000 och 54 762 000 kronor. Den vida övervägande delen av bensinimporten förmedlas genom förenämnda stora oljebolag, vilka även omhänderhava en betydande del av importen av brännoljor och fotogen. Importen av smörjoljor m. m., som av ovan n ä m n d anledning här icke kommer i betraktande, sker visserligen till icke r i n g a del genom de nu ifrågavarande bolagen, men därjämte finnes inom landet ett antal a n d r a firmor, som driva engroshandel med dessa slag av oljor. Den vid firman A. Johnson & C:os anläggning i Nynäshamn ur importerad råolja framställda bensinen uppgick enligt den officiella statistiken åren 1929—1932 till respektive 242 600, 3 866 600, 8 320 530 och 8 831 900 liter.

113 T a b e l l 5.

C i f - p r i s e r å b e n s i n u n d e r å r e n 1923—1932.

Priserna äro angivna i k r o n o r per 100 kg.

Importör

lägst

högst

19 2 7

19 2 6

19 2 5

19 2 4

19 2 3

i mei mei mei mei melägst ; högst lägst högst lägst högst lägst högst deltal deltal deltal deltal deltal

2 3 5 4 28-68 26-0 5 11-82 20-55 16-26 19-09 24-50 22-03 19-98 20-5 6 20-24 12-19 20-80 14-88 13-49 21-50 21-61 24-9 8 21-03 26-21 19-66 25-39 20 — 31-71

28-14 33-4 2

16-90 29-21

21-— 28-6 6

20-14 30-13

14-06 18-50

Med e l t a l 23-8 9 31-27

16-13| 25-05

20-3 7 26-46|

20-5 8 25-22

1 13-25 20-10

19 2 8

19 2 9

19 3 0

19 3 1

19 3 2

högst

i mei melägst lägst högst deltal deltal

högst

D E F G H I

Importör

lägst

11-84 17-47 14'9 2 14-12

i melägst deltal

16 — 15-24 10-37 12-11 11-42

2-61

högst

i melägst deltal

högst

i medeltal

6-48

3-46

8-50 11-99 10-50 9-64 11-62 11-15

13-46 17-43 15-59 16-10 17*49 16-26 10-52 16-72 14-81

7-50 10-53

8-94

12-40 18-53 15-85 16-19 18-63 16-91 11-25 19-43 15-38

6-25 10-09

7-7S 10-19 13-80 10-49

15-49

17'04

16-60

8-1 s-

10-62

14-54

16- V 7

16-47

7-S5

10-20

16-95

17-io

16-39

13-43 20-12 1 5 5 7

11-98 12-83 12-38 11-72 14-54 13-0 5

14-02 16-06 1 5 1 8

11-67 13-37 12-7 8 10-87 15-28 12-40

6-05

4-36 10-61

5-58

12-91

MeIdeltal 13-03 17-92 15-51 14-01 15-66 15-56 10-95 15-6 2 14-3 8

11-24

8-82 4'65 11-19

3-62

9-04

7-73 5-0 7

9-78

7-16

4-20

7-99 10-54

968 I tabellerna 5, 6 och 7. å sid. 113—115 angivas cif-priserna å bensin, brännolja och fotogen under åren 1923—1932 enligt av de olika importbolagen lämnade uppgifter. För varje år angives ett lägsta och ett högsta sådant pris, varjämte uträknats medelpriset under året, erhållet genom division mellan respektive bolags sammanlagda årsimport och det sammanlagda redovisade cif-värdet å samma importkvantitet. Man finner för flertalet importbolags vidkommande bekräftat, vad redan av det föregående framgått, att bensinpriset under åren efter 1925 var föremål för en stark nedgång, vilken nedgång i hög grad accentuera8 — 331972.

114 T a b e l l 6.

Cif-priser å b r ä n n o l j a u n d e r å r e n 1923—1932. Priserna äro angivna i kronor per 100 kg.

Importör

19 2 4

19 23

19 2 5

19 2 6

19 2 7

i mei mei mei mei melägst högst deltal lägst högst deltal lägst högst deltal lägst högst deltal lägst högst deltal 7-89

7-io 10-57

7-10

6-53

9-3 8

5-75

7'07

6-—

7-60

5-50

6-68

5*35

7-50

7'50

6-66

6-71

7-56

9-28

8-13

7-10

7*58

8-37

8-52

8-—

9-51

7-75

7'40

7-92

9-25

7*45 10-39

8-51

7-—

9-92

5-95

9-74

6-68

9-35

1 6-54

9-07

—

D E F G H I Medeltal

1 6-2 5

6-36

6-89

7-57

8-44

7-62

9-02|

19 30

19 2 9

19 2 8

1 9-27

193 1

Importör

1 .. . 1i mei mehögst lägst, i, | högst !i| d emelägst j högst lägst högst deltal ... l t a l lägst deltal

5-87

5-91

6-28

7-02

5*75

5*97

6-41

6-92

5-89 i 617 6-64

6-38

7-78

6-2 7

6-51

5-56

5-78

5-49

6*02

7-17 i 619 -

5 94

6-25

8-63

5-67

6-52

5-is

5-57

4" 7 5

7-2 5

7-44

jö-97 6-45

4-11

5-06

4-56

5'67

4-22

5-18

4*06

5-32

19 3 2

^ lägst 4-62 V 4-53 4-59

högst

i medeltal 4-18

3-63

4-83

4-7 4

6-89

4-46

5-94

4-71

6'3S

U-3 7 5-34

6-86

6-25

6-51

5-89

6-47

7-05

7-75

7-48

5-16

6*86

7-15

6-96

7-28

5-49

5-86

5-S6

8-38

8-46

8-41

3-46 7-84

8-34

7'97

6-12

7-58

4-21

Medeltal

6-43

6*69

6-75

6-31

7-oi

6-89

5-59

7-11

6-04 2-78

5-63

3-75

6-53 6-28

3-75

6-74

4-18

4-08

5-09

4-7i

5-46

4-0 6

5'93

5-56

des under år 1931. Den officiella handelsstatistikens cif-pris var detta sistnämnda år 7 öre per liter och det här uträknade medeltalet av de i tabellen upptagna bolagens genomsnittliga cif-priser samma år var 7-2 öre per kilogram, vilket kan beräknas motsvara omkring 5*4 öre per liter. Un1

Gasolja. — 2 Dieselolja.

115 Tabell 7. Cif-priser å fotogen under åren 1923—1932. Priserna äro angivna i kronor per 100 kg. 19 2 6

19 2 7

lägst högst

i mei melägst lägst högst deltal deltal

högst

i medeltal

9-74 12-38

11-80 12-47 14-64 13-76

8-81 14-60

9-20

11-— 11-74

11-— 14*19

9-74 14-2 6

192 5

19 2 3

Importör

i me. 1. _ , i melägst | högst | d e l t a l lägst högst deltal

8-79

B1 B2

9 * - 10-41 8-— 9-97

8-50 10-2 6

9-50 10-45

9-50 11-62

8-63 12-33

12-52 13-94

10-09 16-48

9-44 12-58

13-01 15-25

10-03 13-60

9-58J HMu|

9-27J 12-05|

9*92| 11-79

19 2 8

39 29

19 3 0

8-79

8-7 9

9-78

8 9 9 10-47 9-50

11 —

D E F G H I Medeltal

Importör

lägst

högst

7*57

8*88

i melägst deltal 8-49

8-40

9-55 11-38

9-61

9-59 10-36 10-91 12-45

9-57 10-92

högst

ll0-16

9-61 11-17

i melägst deltal 9-99

ill-71

5-65

högst

i medeltal

7-30

6-63

8-37 12-22

ll0-35

7-09 1 1 0 3 8*38 15-45

11-26

11-50] 13 - 93J

9-30 13-70|

19 3 1

19 3 2

lägst i högst

1-47

4*44

7-09

8-42

6-20

7-ll

5 - 51

7-63

i mei melägst högst deltal deltal 2-98

16-88 6-57

6-92

9*61

7-40

9-72

6-53

8-69

6-76

9-50

8-25

U-25 8-83

10-62 11-67 13-45

12-19

10-6 2

12*39

11-45

6-99

9-45

10-26

11-81

11-05

6-16

9-53

13-20

11-22

7-42

12-oi

F G

8-48 14-12

8-91

10-50 12-54

11-32

8-11 10-28

9-72

7-56

5-40

7-2 2

9-65

7-4 7

3-3 8

I Medeltal

9-oi 11-24

10-8 0 1 9-98 11-54

11-57

7-38 10-54

6-16

5-84

6-98

4-95

9-9 7 3-55

8-2 4

6-48

9-47 1 4-84 1 6-79

6-03 1 6-23|

5-66

8-33

8-64

8-62

der år 1932 var den officiella handelsstatistikens motsvarande siffra 8 öre per liter. Det i förevarande tabell uträknade medelpriset, nämligen 9-7 öre per kilogram, motsvarar ungefär 7-3 öre per liter. Ett par av de i tabellen upptagna företagen redovisa under de båda åren 1931 och 1932 eller ettdera av dem utomordentligt låga cif-priser, vartill förklaringen torde vara att söka i med deras inköp sammanhängande särskilda förhållanden. 1

WW-Iotogen. — 2 Motorfotogen.

116 in

•*- fl 10 5 o•o tM

CO CM

r~ CM

10 CN

•4CM

-O

K")

•t

11 1

< Z

cr>

CM)

»1

„- 1 -

— o *% o z

» I /

•03<]

id3S

iNnr

Z H :<

U . CO

J i i i i i

/ 1

// \

savwM

1 I

\ \

««^

ld3S

\ \ \

\ \

\ s. N

V t

1 1 v

—--

iNnr

— SbVW

S 2

\ \ \\

'itJ3S

""•

N 1

" •

1 \

•

2 Id3S

// \ \

/ \ •/

SbVW

1 f f

iNnr

1 1 1

iNnr

sa\m

AON 1M0 ld3S

\\ / /

on? nnr

]

iNnr

CVkN

iiadv savw

/ o' a

aIN

CC <N

K-

-O"

«-

^aa3j cn

117 t o r - ' ^ o ^ i ^ r m ^ i

—

ff;

! i i

»O

\ \ \

ld3S

\ / \ .

// 1

1 1

iNnr

\ \

^ 7

\ /

n 2 i

•

id3S

1 | 1

i iNnr

1 1

1 SdVW

1 i

! , /

/1/

(

J.d3S

/ \

/ iNnr

/ <* l-

\ \ \ \

savw

/ k.

/' i i

] ,f 1

\ \

/ \ / /' v. N

BRÄNNOLJA

1 FOTOGEN

/ \

BENSIN

• 1•

1 i 1 i

1 , ! T)

1 1

savw

1 CM

'AON •J.M0

ld3?

•9nv nnr

i \

rvw

I 1 1

iNnr

1 1

ld3?

/ /

•

! \\

| !

a93J CO

118 Med avseende å prisutvecklingen å brännoljor samt fotogen hänvisas till tabellerna. Prisutvecklingen i fråga om nu omhandlade tre slag av mineraloljeprodukter belyses ytterligare av vidfogade d i a g r a m A och B, vilka äro utarbetade på grundval av uppgifter, lämnade utav ett av de förenämnda oljebolagen om cif-priserna å importerad bensin, fotogen och brännolja, dels under åren 1923—1927 (diagram A) och dels under å r e n 1928—1932 (diagram B). Till belysning av prisutvecklingen å den inhemska bensinmarknaden meddelas i tabell 8 å sid. 119 minuthandelspriserna för bensin i Stockholm under tiden från och med ingången av år 1924. De ifrågavarande priserna hava för åren 1924—1931 införskaffats av socialstyrelsen genom en av de stora importfirmorna och för tiden därefter äro de av samma firma direkt ställda till de sakkunnigas förfogande. I en bredvidstående kolumn angives bensinskattens storlek under respektive perioder och i en tredje kolumn minuthandelspriset, med a v d r a g av bensinskatten. Man finner, att k u r v a n för minuthandelspriset företer åtskilligt oregelbundna växlingar, men att priset under åren efter 1925—1926 i stort sett gick i fallande riktning samt att nedgången i synnerhet under åren 1930 och 1931 samt första halvåret 1932 var a n m ä r k n i n g s v ä r t stor. Medan sålunda bruttominuthandelspriset — inklusive skatten — under de första åren i perioden utgjorde 30—40 öre per liter, j a under vissa m å n a d e r av det första året 1924 till och med översteg siffran 40 öre, sjönk detsamma under m å n a d e r n a mars—augusti 1928 med flera öre under 30 öre och h a r alltsedan ingången av år 1930 städse understigit denna sistnämnda siffra. Det lägsta minuthandelspriset, nämligen 20 öre per liter, var gällande under tiden 14 april—3 juni 1931. Under perioden 4 juni 1931—1 maj 1932 v a r minuthandelspriset — ehuru bensinskatten n u hade höjts från 6 till 8 öre per liter — 22 öre per liter och under tiden 1 maj—1 juli 1932 kunde detsamma — ehuru bensinskatten numera ytterligare hade höjts till 10 öre per liter — hållas så lågt som 22—24 öre per liter. Dessa sistnämnda tidsperioder omfattade tiden för det s. k. bensinkriget på den svenska m a r k n a den, vilket redan i det föregående omnämnts och vartill i det efterföljande n ä r m a r e återkommes. F r å n och med den 1 juli 1932 höjdes priset till 26 öre per liter, vilket pris gällde till den 27 augusti samma år, då det undergick en ytterligare förhöjning till 29 öre per liter. Vid denna sistnämnda siffra stod priset fram till den 18 juli 1933, då en sänkning ägde r u m med 2 öre till 27 öre per liter. Minuthandelspriset, exklusive bensinskatten, vilket — efter a t t t i d i g a r e i stort sett hava v a r i t väsentligt högre — under år 1929 v a r 24 öre per liter, utgjorde under tiden januari—september 1930 21 öre och under tiden oktober 1930—13 april 1931 16 öre per liter. Under den efterföljande tiden fram till den 1 j u n i 1932 var detsamma nere vid 14 öre per liter, för a t t

119 T a b e l l 8.

B r u t t o m i n u t h a n d e l s p r i s e t för b e n s i n i S t o c k h o l m från o c h m e d å r 1924.

Minuth.pris exkl. skatt

Minuthandels- i Bensinnr i a

T i d

S&ått

pris

i öre 1.924 januari—mars

••

april—maj juni—oktober november—december 1925 januari—mars april—maj juni—september oktober—december 1926 januari—mars april — maj juni juli—oktober november—december 1927 januari—mars april—maj juni—september 1 oktober—31 december

••

1928 1 januari—4 mars 5 mars—22 juli 23 juli—31 augusti 1 september—31 december 1929 1 januari—31 december 1930 1 januari—30 september •• 1 oktober—31 december •• 1931 1 januari—13 april 14 april—3 juni 4 juni—31 december 1932 1 januari—30 april 1 maj—31 maj 1 juni—30 juni 1 juli—26 augusti 27 augusti—31 december • 1933 1 januari—17 juli 18 juli— 1

Januari—juni 1933.

31 36 41 34 36 38 40 36 36 34 36 38 35 35 31 32 30 30 24 26 30 30 27 22 22 20 22 22 24 22 26 29 29 27

per

— — 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 6 8 8 10 10 10 10 10 10

liter

31 36 36 29 31 33 35 31 31 29 31 33 30 30 26 26 24 24 18 20 24 24 21 16 16 14 14 14 14 12 16 19 19 17

Juni månads genomsnittliga cif-pris utgjorde 7*2 öre.

120 under juni 1932 nå ett bottenrekord av 12 öre per liter. Efter att under perioden 1 juli—26 augusti 1932 h a v a varit 16 öre per liter steg detsamma den 27 augusti 1932 till 19 öre per liter, vilken siffra — i enlighet med vad ovan nämnts om minuthandelspriset inklusive bensinskatten — kunde beräknas fram till den 18 juli 1933, från vilken tidpunkt siffran i anslutning till vad ovan anförts är 17 öre per liter. Det möter stora svårigheter att verkställa en rättvisande jämförelse mellan å ena sidan de nu berörda minuthandelspriserna, exklusive bensinskatten, och å den andra den importerade bensinens priser cif svensk hamn under motsvarande tidsperioder. Ännu vanskligare ä r a t t d r a g a n å g r a m e r a vittgående slutsatser av en sådan jämförelse. F ö r vinnande av en allmän orientering rörande spännvidden mellan oljefirmornas inköpspriser samt minuthandelspriserna h a v a emellertid i en särskild kolumn i tabellen upptagits genomsnittliga cif-priser under respektive tidsperioder, lämnade av ett av de stora oljebolagen och avseende cif-priserna å det vid de olika tidpunkterna inneliggande lagret av bensin. E h u r u de i tabellen upptagna cif-priserna sålunda endast h ä r r ö r a från ett a v företagen, visar den förut omnämnda tabellen 5, a t t de olika oljefirmornas inköpspriser — även om i åtskilliga fall avsevärda avvikelser u p p å t eller nedåt förekommit — i stort sett följa v a r a n d r a . Tilläggas bör, a t t de här i tabellen 8 återgivna cif-priserna av uppgiftslämnaren angivits i kronor per 100 kilogram samt att vid omräkningen till öre per liter bensinens specifika vikt antagits utgöra i medeltal 0*750, ett antagande som ju även i någon m å n förminskar värdet av prismaterialet och påkallar varsamhet vid jämförelse med minuthandelspriserna. M a n finner — med nu gjorda reservationer — att skillnaderna mellan å ena sidan de angivna cif-priserna för den importerade bensinen och å den a n d r a bensinens minuthandelspriser, exklusive skatt, under tidsperioden före den 5 mars 1928 n ä s t a n genomgående översteg 10 öre per liter och i allmänhet uppgick till siffror, som med 3—5 öre överstego denna siffra. Under tiden mars—augusti 1928 v a r skillnaden mindre än 10 öre och under tiden efter den 1 j a n u a r i 1930 fram till den 27 augusti 1932 uppgick den tidvis till relativt små belopp. I juni 1932 nådde skillnaden sin lägsta siffra av 4*i öre per liter. Emellertid h a r densamma u n d e r tiden därefter ånyo ökats. Sålunda var densamma under veckorna 1 juli —26 augusti 1932 8-o öre, under m å n a d e r n a 27 augusti—31 december 1932 10-7 öre samt under månaderna 1 januari—17 juli 1933 11*4 öre. Med h ä n s y n till de av importbolagen beviljade rabatterna, vilka v a r i t a v växlande och i vissa fall betydande storlek, böra de nu gjorda j ä m förelserna — såsom redan understrukits — icke tagas till u t g å n g s p u n k t för n ä r m a r e slutsatser rörande importbolagens vinstmarginaler vid bensinförsäljningen. Ännu mindre böra de föranleda n å g r a slutsatser med avseende å företagens driftsresultat. U t r e d n i n g a r n a rörande dessa spörsmål h a r , på sätt ovan anförts, måst bedrivas efter helt a n d r a riktlinjer

och finnas intagna i de sakkunnigas förut omförmälda underdåniga skrivelse av den 17 juli 1933, varjämte hithörande frågor — i den mån tillstånd givits till utredningsmaterialets offentliggörande — beröras i den förut omförmälda bilagan G till betänkandet. Under åren 1930 och 1931 samt under första halvåret 1932 utvecklade sig konkurrensen här i landet mellan de olika importbolagen — som redan omnämnts — till ett hårt priskrig bolagen emellan. En av huvudorsakerna till priskriget torde hava varit den genom överproduktion å oljemarknaden samt den allmänna världsdepressionen föranledda skärpta konkurrensen på världsmarknaden för mineraloljor, vilken konkurrens naturligen framträtt i flertalet länder, där de stora oljegrupperna varit representerade. En särskild anledning till priskriget på den svenska marknaden var emellertid även uppträdandet på denna marknad — liksom för övrigt på vissa andra europeiska marknader — av det sovjetryska statliga oljemonopolet. De av moderbolaget i Moskva i olika länder bildade dotterföretagen — i Sverige aktiebolaget Naftasyndikat — kunde under detta tidsskede i hastigt växande kvantiteter utbjuda den ryska bensinen till lägre priser än de äldre importbolagen dittills i allmänhet hållit, och särskilt tog sig den nya konkurrentens prispolitik uttryck i beviljandet av avsevärt större rabatter än de, med vilka man förut i regel brukat räkna. I den vid betänkandet fogade bilagan I lämnas för vissa europeiska marknaders vidkommande åtskilliga upplysningar rörande ifrågavarande ämne. Vad vårt land beträffar, hava de sakkunniga i sin förenämnda egenskap av undersökningsmyndighet inhämtat detaljerade uppgifter om förhållandena under tiden för det ifrågavarande priskriget, vilka uppgifter emellertid, såsom hänförande sig till ett redan förgånget och i viss mån avslutat tidsskede, icke ansetts behöva återgivas. Av större intresse är i förevarande sammanhang det samarbete, som inletts mellan de här i landet verksamma oljebolagen. Såsom framgår av bilaga G upptogos redan under hösten 1930 försök till åvägabringande av ett visst sådant samarbete mellan de ledande oljebolagen på den svenska marknaden med undantag för aktiebolaget Naftasyndikat samt firman A. Johnson & C:o. Efter åtskilliga underhandlingar enades bolagen ifråga i april 1931 om vissa »levnadsregler», vilka i huvudsak skulle ligga till grund för samarbetet. Dessa »levnadsregler» omfatta dels ett huvudavtal och dels specialbestämmelser, de sistnämnda innefattade i två akter, en s. k. försäljningsakt och en s. k. gemensamhetsakt. Enligt huvudavtalet överenskomma parterna, bland annat, dels att noga iakttaga de priser och övriga försäljningsbestämmelser, som tid efter annan bleve av parterna fastställda för försäljning av bensin, fotogen och brännolja (petroleumprodukter) inom Sverige, dels att inbördes skapa en rättvis fördelning av avsättningen av dessa varuslag och dels att samarbeta i avsikt ej mindre att söka nedbringa försäljnings-, distributions- och organisa-

122 tionskostnaderna än även att åt sig själva söka förvärva och bevara kunderna på den svenska marknaden. Försäljningsakten omfattade närm a r e bestämmelser angående försäljnings- och leveransvillkor samt övriga försäljningsförhållanden. I gemensamhetsakten voro intagna närm a r e överenskommelser om fördelning, bevarande och utökande av avsättningen samt rationalisering. De nu omförmälda avtalshandlingarna hava enligt uppgift icke underskrivits av de svenska bolagens representanter. Emellertid lära bestämmelserna hava i stort sett upprätthållits, även om här och v a r ä n d r i n g a r i bestämmelserna h a v a ägt r u m genom särskilda beslut samt i vissa avseenden meningsskiljaktigheter gjort sig gällande. Den 3 maj 1932 undertecknades av representanter för Standard-gruppen, Shell-, Texas- och BP-bolagen en överenskommelse, enligt vilken i fortsättningen fullt samarbete skulle r å d a mellan bolagen i ändamål att åstadkomma bättre och sundare förhållanden på den svenska oljemarknaden. Genom denna överenskommelse fastställdes även vissa gemensamma rabattvillkor, varjämte visst samarbete skulle äga r u m i fråga om anläggning av n y a service-stationer. Sedermera hava vid åtskilliga sammanträden mellan representanter för de nämnda fyra bolagsgrupperna överenskommelser träffats i syfte att reglera försäljningsförhållandena. Medan sålunda ett visst samarbete hade inletts mellan förenämnda företag, pågick en s t a r k konkurrens mellan dem samt aktiebolaget Naftasyndikat, vilken konkurrens medförde för samtliga bolagen förlustbringande priser. För a t t söka råda bot på detta förhållande upptogos under hösten 1932 vissa underhandlingar med sistberörda bolag. Dessa förhandlingar lära h a v a medfört ett visst samarbete jämväl med aktiebolaget Naftasyndikat. Detta bolag h a r sålunda delgivits de överenskommelser, som de övriga ledande bolagen sinsemellan träffat, och har, u t a n att likväl formligt avtal därom förelegat, i viss mån tillämpat de av de övriga bolagen överenskomna försäljningsvillkoren. Det anordnade samarbetet h a r medfört, att vissa förhöjningar av bensinpriserna hava kunnat vidtagas. Detaljhandelspriserna h a v a även k u n n a t i viss mån stabiliseras, ehuruväl aktiebolaget Naftasyndikat fortfarande i åtminstone vissa fall lärer bevilja något högre r a b a t t e r ä n de mellan de övriga företagsgrupperna överenskomna. Mellan firman A. Johnson & C:o å ena sidan samt Krooks petroleum & olje aktiebolag och Svensk-engelska mineralolje aktiebolaget å a n d r a sidan h a r den 16 j a n u a r i 1931 träffats avtal rörande försäljningen av asfalt, bensin, fotogen och brännolja. I f r å g a v a r a n d e avtal gäller till och med den 31 december 1933 men förlänges u t a n vidare på ett å r i sänder, såvida icke någon av p a r t e r n a uppsäger detsamma.

123 3.

Bensinbeskattningens framtida ordnande m. m.

Efter dessa upplysningar om läget på den svenska bensinmarknaden övergå de sakkunniga till att beröra vissa spörsmål, som kunna anses ä g a s a m m a n h a n g med frågan om en eventuell statlig reglering a v importen till riket av motorbränsle. I direktiven för de sakkunnigas utredning h a r departementschefen uttalat, a t t olika möjligheter borde tagas i övervägande för a t t på a n d r a väg a r ä n eventuella mer eller mindre långt gående skattelättnader ernå ökad a v s ä t t n i n g av inhemskt motorbränsle. I detta avseende få de sakkunniga e r i n r a om det förslag till ordnande av sulfitspritens avsättning för motorändamål, som de sakkunniga i det föregående framlagt. Då detta förslag innebär, att tillverkningen av motoralkohol skall v a r a helt oberoende av en eventuell beskattning av det inhemska motorbränslet, sakna de sakkunniga anledning att i förevarande sammanhang ytterligare u p p t a g a denna av departementschefen väckta fråga till behandling. De sakkunniga vilja här endast framhålla, a t t den av de sakkunniga sålunda förordade vägen att främja tillverkningen och avsättningen av det inhemska motorbränslet icke lärer k u n n a utgöra något skäl för en statlig reglering av oljeimporten. Visserligen skulle inblandningsförfarandet efter en statlig monopolisering av importen k u n n a regler a s på ett affärsmässigt och smidigt sätt. E t t sådant importmonopol skulle ju göra varje lagstiftning om tvångsinblandning överflödig. Statsmonopolet — vilken form det än erhölle — komme att enligt av statsmakterna givna direktiv övertaga det inhemska motorbränslet och skulle u t a n någon särskild apparat för kontrollens utövande k u n n a hålla hand över motorspritens inblandning i det importerade motorbränslet. De ä n d r i n g a r av bestämmelserna rörande sammansättningen av blandningsprodukten, vilka på grund av den tekniska utvecklingen på området sannolikt tid efter annan bleve nödvändiga, behövde vid en sådan anordning ej heller erhålla formen av vare sig författningsändringar eller ändrade direktiv från någon annan statsmyndighet. Emellertid k a n den nu berörda frågan enligt de sakkunnigas mening icke tillmätas sådan betydelse och är ej heller av sådan natur, a t t den motiverar ett statsingripande med avseende å importhandeln, enär detta spörsmål, såsom nyss framhållits, k a n lösas genom den anordning, som ligger innesluten i tvångsinblandningsförfarandet. F a s t m e r a ä r det en annan fråga, nämligen frågan om bensinbeskattningens framtida ordnande, som i detta sammanhang förtjänar att närmare uppmärksammas. De sakkunniga finna icke anledning att h ä r lämna en mera utförlig historik rörande beskattningen i v å r t land av bensin och motorsprit, men vilja likväl i korthet erinra om vad h ä r u t i n n a n hittills förekommit:

124 Vid 1922 års riksdag beslöts särskild beskattning av automobiltrafiken genom uttagande av dels en skatt å fordonen, dels en skatt å automcbilgummiringar. I proposition n r 206 till 1924 års riksdag framhöll emellertid Kungl. Maj:t, att den sålunda anordnade beskattningen icke i önskvärd utsträckning lämnade medel till väghållningen och föreslog därför, förutom en höjning av fordonsskatten, uttagande av särskild skatt å bensin med 4 öre per liter. Dessutom föreslogs, a t t bensinen skille beläggas med en tull av 1 öre per liter. Motorspriten föreslogs skola v a r a skattefri. Riksdagen (bevillningsutskottets bet. n r 41) ansåg emellertid, att nå*on höjning av fordonsskatten icke borde ifrågakomma, men godkände förslaget om bensinskatt, därvid skattens belopp fastställdes till 5 öre per liter, i syfte att åtminstone större delen av det skattebelopp, som beräknats skola inflyta genom fordonsskattens höjning, skulle ersättas. P å det att bensinen skulle komma att behandlas såsom tullpliktig vara och följaktligen olovlig införsel d ä r a v bliva straffbar, åsattes bensinen en tull av 1 öre för 10 liter. Restitution av skatt medgavs för bensin eller motorsprit, som i oförä n d r a t skick till en myckenhet av minst 500 liter p å en gång utföres till utrikes ort eller svensk frihamn samt för bensin, som med eller u t a n tillsats av annat ämne användes för a n n a t tekniskt ändamål än motordrift. Riksdagen beslöt beträffande motorspriten, att den särskilda skatten skulle omfatta även denna vara. Bestämmelserna i denna del skulle dock träda i tillämpning först 5 år efter det bensinskatt införts. Förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit utfärdades i anslutning härtill den 23 maj 1924 (nr 126) a t t t r ä d a i kraft med avseende å bensin den 1 juni 1924 och i fråga om motorsprit den 1 juli 1929. I proposition n r 173 till 1927 års riksdag föreslog Kungl. Maj :t ytterligare höjning av beskattningen av automobiltrafiken genom, bland annat, en höjning av den särskilda skatten å bensin och motorsprit med 1 öre för liter, således från 5 till 6 öre för liter. Riksdagen (bevillningsutskottets bet. n r 55) biföll förslaget, i vad detsamma avsåg sistnämnda skattehöjning. Beträffande rätten till restitution av skatt å bensin och motorsprit beslöts vid ifrågavarande riksdag, efter Kungl. Maj:ts förslag, sådan utvidgning, att dylik r ä t t medgavs j ä m v ä l för bensin eller motorsprit, som med eller u t a n tillsats av a n n a t ämne användes för framdrivande av tåg eller fordon å för allmän trafik upplåten j ä r n v ä g eller av luftfartyg eller av motorbåt vid yrkesmässigt utövande av fiske; allt i den omfattning och på villkor, som Kungl. Maj:t ägde bestämma. Förordning härom utfärdades den 3 j u n i 1927 (nr 190) att t r ä d a i kraft i fråga om bensin den 4 juni 1927 samt vad beträffar motorspriten den 1 juli 1929. Efter förslag av Kungl. Maj:t i proposition n r 110 beslöt 1929 års riksdag sådan ändring av bestämmelserna om skatt ä bensin, a t t dessa, som förut omfattat endast importerad bensin, även komme a t t gälla inom landet framställd bensin. Genom beslut vid sistnämnda riksdag förlängdes skattefriheten för motorsprit i n t i l l den 1 juli 1933 varjämte bestämdes, att skatten d ä r å skulle under tiden från och med den 1 juli 1933 till den 1 juli 1934 u t g å med halvt belopp eller med 3 öre för liter.

125 I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades den 3 maj 1929 n y förordning (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit. Förordningen trädde i kraft, i vad den avsåg bensin, den 1 juli 1929 samt skulle beträffande motorsprit t r ä d a i kraft den 1 juli 1933. Vid 1931 å r s riksdag (bevillningsutskottets bet. n r 41) beslöts i anledn i n g a v de likalydande motionerna 1:119 och I I : 163 att, utöver den i förordningen den 3 maj 1929 om särskild skatt å bensin och motorsprit stadgade skatten å bensin av 6 öre för liter, å denna v a r a skulle under tiden från och med den 4 juni 1931 till och med den 30 juni 1933 erläggas en provisorisk tilläggsskatt av 2 öre för liter. F ö r o r d n i n g härom utfärdades den 2 juni 1931 (nr 137) och trädde i kraft den 4 juni 1931. Vid s a m m a riksdag beslöts, i anledning av hemställan av Kungl. Maj:t i proposition n r 215, ändring av de uti bensinskatteförordningen och tullt a x a n givna definitionerna å bensin, så att desamma kommo att avse mineraloljor och skifferoljor, vilka vid + 1 5 ° C hade en egentlig vikt a v högst 0-770. Tidigare hade nämnda viktgräns utgjort 0*760. F ö r o r d n i n g om ändring av bensinskatteförordningen i detta avseende utfärdades den 19 juni 1931 (nr 245). I proposition n r 174 till 1932 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t ytterligare höjning av bensinskatten med 2 öre för liter. Med bifall till detta förslag beslöt riksdagen (bevillningsutskottets bet. n r 32), a t t bensinskatten skulle från och med den 1 maj 1932 utgöra 10 öre för liter. Samtidigt beslöts, att förordningen den 2 j u n i 1931 om tilläggsskatt å bensin (nr 137) skulle upphöra att gälla. Beträffande r ä t t e n till restitution av skatt beslöts, att, i fråga om bensin och motorsprit, som användes för framdrivande av tåg eller fordon å j ä r n v ä g , restitution finge åtnjutas, oavsett h u r u v i d a j ä r n v ä g e n vore upplåten för allmän trafik eller ej. I anslutning till sagda beslut utfärdades förordning den 29 april 1932 (nr 86). Vid 1932 års riksdag beslöts vidare, i anledning a v Kungl. Maj:ts i proposition n r 249 gjorda hemställan, dels sådan ändring av bensinsskatteförordningen och tulltaxan, att däri givna definitioner å bensin uteslötos, dels även viss utvidgning av begreppet »tillverkning» av bensin, varigenom detsamma kom att omfatta jämväl av importör eller försälj a r e företagen blandning av bensin, bensol eller motorsprit med obeskatt a d petroleumprodukt, därest den genom blandningen erhållna v a r a n med hänsyn till sin användning vore a t t likställa med bensin. Förordning om ändrad lydelse av bensinskatteförordningen i sistnämnda avseenden utfärdades den 6 april 1932 (nr 64). I Kungl. Maj:ts proposition nr 172 till 1933 års riksdag föreslogs fortsatt skattefrihet för motorspriten intill den 1 juli 1934. I propositionen hemställdes även om sådan ändring i bensinskatteförordningens restitutionsbestämmelser, att restitution av skatt kunde medgivas j ä m v ä l för bensin och motorsprit, som vid tillverkning av motorer användes för avprovning av motorer å provbädd eller å annan dylik anordning u t a n a t t därvid transportmedel framföres. Riksdagen biföll förslaget (bevillningsutskottets bet. n r 38). Förordning om ändring av bensinskatteförordningen utfärdades den 9 j u n i 1933 (nr 307). I sistnämnda proposition n r 172 till 1933 års riksdag berördes, förutom

126 vad nyss anförts, jämväl vissa spörsmål rörande beskattning av andra motorbränslen än bensin och motorsprit. Sålunda anfördes härom följande: »Verkställda undersökningar utvisa, att andra motorbränslen än bensin och motorsprit i viss utsträckning komma till användning för drivande av motorfordon. Sålunda har problemet att använda råolja (motorbrännolja) för drift av automobilmotorer numera såväl tekniskt som på praktiskt tillförlitligt sätt vunnit sin lösning. I Sverige lära för närvarande ett tiotal automobiler försedda med Hesselmanmotorer för råoljedrift vara i bruk. Dessa vagnar lära emellertid endast vara att betrakta såsom experimentvagnar, men det torde kunna antagas, att en ökad användning av sådana fordon inom nära framtid kommer till stånd. Det förekommer vidare i viss utsträckning, att förbrukare av bensin, särskilt under den varma årstiden, i besparingssyfte blanda bensin med råolja eller fotogen. Dylika bränsleblandningar användas i vanliga automobilmotorer, i vissa fall efter förändring eller utbyte av förgasaren. Sedan föregående år vidtagits ändring av 3 § 4 mom. i förordningen om särskild skatt å bensin och motorsprit (Sv. ffs. nr 64), är sådan inblandning, företagen av importör eller försäljare, att anse såsom tillverkning av bensin, därest den genom blandningen erhållna varan till sin användning är att likställa med bensin, och skall i dylikt fall skatt utgå för den myckenhet obeskattad petroleumprodukt, som ingår i blandningen. Förordningens bestämmelser träffa däremot icke inblandning företagen av förbrukare. I vilken omfattning inblandning av detta slag förekommer, är vanskligt att bedöma. Vid verkställda förfrågningar har till finansdepartementet meddelats, att den kvantitet råolja eller fotogen, som under år 1932 hos förbrukare kommit till användning för berörda ändamål, icke torde överstiga 100 ton. Ytterligare må nämnas, att under den tid förlidet år, då arbetskonflikt rådde inom trämasseindustrien och tillgången till motorsprit till följd härav var begränsad, förbrukare av lättbentyl, vilka för sina motorer fordra ett mera kompressionsfast bränsle än enbart bensin, såsom ersättningsmedel för lättbentylen använde en blandning av bensin och bensol. Med stöd av inhämtade uppgifter har beräknats, att under nämnda år omkring 1 600 ton bensol förbrukats för framdrivande av motorfordon. I regel lägga emellertid prisförhållandena hinder i vägen för bensolens användande för nämnda ändamål. Inom motorfordonstrafiken förekommer vidare, att till bensin sättas vissa ämnen avsedda att göra densamma mera kompressionsfast samt att förhindra »knackning» i motorerna. Motorsprit och bensol hava dylika verkningar, men utom dessa förekomma andra ämnen, vilka fylla samma ändamål. Sålunda användes i utlandet och särskilt i Amerika och England såsom tillsats till bensin tetraetylbly (blyetyl, blytetraetyl). Detta ämne utgör emellertid gift av första klassen och faller såsom sådant under giftstadgans bestämmelser. Enligt dessa bestämmelser är dock motorbränsle, försatt med tetraetylbly till en mängd av högst 0'1 volymprocent eller högst 0-2 viktprocent, under villkor att varan genom sin färg tydligt avviker från annat motorbränsle, icke att anse såsom giftigt ämne (se Sv. ffs. nr 27 år 1932).» I anslutning härtill anförde departementschefen: »Man torde sannolikt hava att räkna med, att utvecklingen kommer att medföra ökad förbrukning inom automobiltrafiken av för närvarande icke skattepliktiga motorbränslen. Enär de skattefria motorbränslen, som i det föregående omnämnts, råolja, fotogen och bensol, för närvarande finna användning huvudsakligen för andra ändamål än för automobildrift, torde en skatt, lagd å all förekommande import och inhemsk produktion av dylika varuslag, främst komma att drabba förbrukningen av dessa bränslen för andra ändamål än för framförandet av motorfordon. Att, på sätt skett beträffande bensin, bevilja skatterestitution åt förbruk-

127 ning för annat ändamål än automobildrift torde, åtminstone vad råolja och fotogen beträffar, knappast låta sig göra med hänsyn till det stora antal förbrukare i mindre omfattning, som i dylikt fall skulle komma i åtnjutande av restitution. Vill man med särskild skatt träffa förbrukningen för automobildrift jämväl av nu ifrågavarande bränslen, lärer man i stället bliva hänvisad till att genom särskilda åtgärder uttaga skatt endast å den bränslekvantitet, som förbrukas i motorfordonstrafiken. För närvarande torde dock, med hänsyn till den nu rådande jämförelsevis ringa förbrukningen av dessa bränslen för nu angivna ändamål, vidtagande av dylika särskilda beskattningsåtgärder icke vara av behov påkallade.» Med avseende å den tekniska utvecklingen på oljeområdet må nu återgivas följande, på grundval av ingenjörsvetenskapsakademiens utredningar b y g g d a sammanfattning av motorbränslefrågans tekniska sida: P e t r o l e u m eller bergolja är en naturprodukt, som ur kemisk synpunkt karakteriseras såsom en blandning av ett stort antal kolväteföreningar av olika sammansättning och flyktighet. Genom destination k a n naturoljan — crude oil — uppdelas i fraktioner av olika specifik vikt och flyktighet. De lättaste oljorna betecknas såsom bensin och finna användning för drift av förgasaremotorer i automobiler, båtar och flygmaskiner. N ä r m a s t tyngre fraktioner benämnas fotogen — i renat tillstånd använd för belysn i n g s ä n d a m å l — motorbrännolja eller dieselolja. Dessa finna användning i förbränningsmotorer av andra slag än förgasaremotorer, såsom dieselmotorer m. fl. De tyngsta oljorna finna användning såsom bränsle i u g n a r och ångpannor. Vissa råoljor giva fasta destillationsrester, vilka i form av asfalt o. dyl. finna användning bl. a. såsom vägbeläggningsmaterial. E n del mellanprodukter med särskild konsistens finna användning såsom smörjoljor, tyngre och lättare. N å g r a definierbara gränser finnas icke mellan de olika varubeteckningarna. Sålunda hava småningom allt tyngre oljor kommit att inrymmas under beteckningen bensin. I och med bilismens starkt stegrade förbrukning av drivmedel av bensinkaraktär har destillationsbensinen blivit otillräcklig och en ökad tillgång på lättare oljor skapats genom kemisk spaltning av tyngre oljor (cracking). För n ä r v a r a n d e pågår en utveckling mot användande av fotogen och relativt t u n g a oljor jämväl i förgasaremotorer, vilka strävanden synas v a r a på väg att krönas med framgång, åtminstone i viss utsträckning. Denna tendens främjas dels och framför allt av en betydande prisskillnad mellan bensinoljor och tyngre oljor, dels ock därav att de tyngre oljorna tillåta användande av en högre kompression i motorn, varmed följer ett bättre tekniskt utnyttjande av oljan, d. v. s. mindre volumetrisk förbrukning av drivmedel för samma kraftutveckling. För att vinna motsvarande fördel med bensin har m a n sökt och även lyckats genom tillsatser av s. k. antiknackningsmedel höja kompressionsgraden. Såsom sådana medel k u n n a a n v ä n d a s dels vissa salter, t. ex. blytetraetyl, dels bensol, ett kolväte, som utvinnes vid destination av stenkol i gas- och koksverk, dels ock alkoholer, vanlig etylalkohol såväl som metylalkohol och andra närbesläktade ämnen. Bensol användes sålunda gärna som tillsats i flygmotorbensin. Alkoholerna k u n n a i och för sig användas såsom motorbränsle. De innehålla utom kol och väte jämväl syre och giva därför en mindre effekt än kolvätebränslena. Ren etylalkohol — motorsprit — användes under kriget i stor utsträckning oblandad, varvid motorn dock måste v a r a på särskilt sätt omändrad för ändamålet. E n blandning a v cirka 25 procent

128 alkohol och 75 procent bensin, förd i handeln under benämningen »lättbentyl», utgör ett mycket gott motorbränsle, som ä r överlägset bensinen på grunder, som i det föregående berörts. Alkoholen bör, för a t t blandningen skall bliva hållbar, v a r a i möjligaste mån vattenfri, sålunda av en styrkegrad icke under 99*5 procent. I Sverige äro n å g r a petroleumförekomster icke kända. Det anses icke uteslutet a t t oljeförande lager k u n n a finnas i landets sydligaste delar, i så fall på betydande djup. Möjligheter till inhemsk framställning av motorbränsle av kolvätetyp finnas med utgångspunkt dels från alunskiffer, dels från trä. Inom landet finnas betydande mängder alunskiffrar, men deras halt av bituminösa ämnen är låg, så att kostnaderna för en avdestillering av oljor blir relat i v t hög. Såsom biprodukt i processen framkommer en betydande mängd brännbar gas. U r trämaterial kunna brännoljor framställas på flera sätt. Luten från natroncellulosaprocessen och tjärorna från trädestillationen (träkolningen) k u n n a bearbetas till oljor. Direkt framställning av flytande bränsle ur trämaterial har undersökts p å ingenjörsvetenskapsakademiens kolningslaboratorium i en utsträckning, som tillåter ett bedömande a v olika metoders ekonomiska möjligheter. E n av dessa metoder synes komma att leda till praktiskt resultat. Enligt hittills gjorda försök erhålles ur en ton torr ved cirka 380 kilogram flytande bränsle, ungefär hälften i form av oljor (kolväten) och hälften i form av alkoholer (ketoner m. m.). Spritbränslen kunna framställas dels ur l u t a r n a från sulfitcellulosaprocessen — sulfitsprit — dels direkt ur t r ä genom försockring och jäsning. Ungefär en fjärdedel av den mängd sulfitsprit, som kan framställas inom landet, tillgodogöres för n ä r v a r a n d e . Försockring av trä har v a r i t föremål för praktiska försök utomlands. Vid den s. k. Scholler-metoden sker försockringen med användande av utspädd svavelsyra. Förfaringssättet h a r intresse ur svensk synpunkt, enär svavelsyra finnes tillgänglig inom landet till billigt pris i snart sagt obegränsade kvantiteter. Emellertid ger metoden relativt svaga sockerlösningar, så att jäsningsprocessen ställer sig dyrare ä n vid sulfitsprittillverkningen. E n tillverkning av sprit enligt denna metod synes f. n. knappast ekonomiskt möjlig a n n a t ä n i kombination med sulfitspritfabrik på en plats där träavfall till billigt pris finnes att tillgå. E n fabrik finnes i drift i närheten av H a m b u r g . Utbytet angives till 200 kilogram sprit per ton torr ved. Den Bergius—Hägglundska metoden är baserad på användning av koncentrerad saltsyra, varvid högprocentiga sockerlösningar uppnås. Salts y r a n återvinnes genom ett särskilt destillationsförfarande. S p r i t u t b y t e t uppges till 350 kilogram per ton torr ved. E n fabrik enligt detta system ä r uppförd i Mannheim och väntas inom kort komma i drift varefter säkr a hållpunkter rörande driftekonomien torde bliva tillgängliga. Vanliga bilmotorer k u n n a drivas med gas, framställd i gasgeneratorer u r t r ä eller träkol. Bränslekostnaden blir på så sätt billig, men motorns effekt blir s t a r k t reducerad, om icke särskilda åtgärder vidtagas i kompenserande riktning. Enligt det nu anförda saknas definierbara gränser mellan de olika varubeteckningar, varom här är fråga. Allt tyngre oljor hava så småningom kommit att inrymmas under beteckningen bensin. Destillationsbensinen

•

129 har i och med bilismens stegrade förbrukning av driftmedel av bensinkaraktär blivit otillräcklig, och en ökad tillgång på lättare oljor har skapats genom kemisk spaltning av tyngre oljor. Lägges härtill, på sätt anförts, att en utveckling för närvarande pågår i riktning mot användande av fotogen och relativt tunga oljor jämväl i förgasaremotorer — vilken tendens bland annat främjas av den betydande prisskillnaden mellan bensinoljor och tyngre oljor — förklaras lätt att i nutida tulltaxor eller andra författningar inskrivna definitioner å skattepliktig bensin svårligen kunna någon längre tid upprätthållas. Efter den tekniska utvecklingen på området mera smidigt anpassade anordningar för bensinbeskattningen äro följaktligen önskvärda, ja de kunna bliva snart nog nödvändiga. Detta problem har, vad den svenska lagstiftningen angår, redan så tillvida gjort sig påmint, att den i bensinskatteförordningen och tulltaxan förut intagna definitionen å bensin redan genom beslut av 1931 års riksdag måste ändras och genom beslut av den därefter följande 1932 års riksdag helt borttagas. Den egentliga vikt, som mineraloljor och skifferoljor vid + 15° C högst borde hava för att räknas såsom bensin, höjdes genom förordningen den 19 juni 1931 från tidigare 0*760 till 0*770. Genom förordningen den 6 april 1932 uteslöts denna sistnämnda definition ur de nämnda författningarna, varjämte stadgades, att jämväl av importör eller försäljare företagen blandning av bensin, bensol eller motorsprit med obeskattad petroleumprodukt skulle falla under begreppet »tillverkning av bensin», därest den genom blandningen erhållna varan med hänsyn till sin användning vore att likställa med bensin. Dessa olika författningsändringar föranleddes av att en importör till riket importerat för motorändamål uppenbarligen avsedd olja, som på grund av sin högre egentliga vikt icke föll under bensindefinitionerna och som följaktligen, därest ändringarna icke hade vidtagits, skulle hava undgått beskattning. De sakkunniga hava sig även bekant, att jämväl i åtskilliga främmande länder för längre tid framåt bestämda definitioner å skattepliktig bensin numera måst övergivas och saken regleras antingen på sådant sätt, att vederbörande statsdepartement eller annan behörig myndighet tid efter annan utfärdar nya föreskrifter på området eller ock så, att uppbördsmyndigheten — på sätt här i landet numera är fallet — erhållit befogenhet att avgöra, vad som skall förstås med skattepliktig bensin och vilka tyngre oljor, som alltså skola undantagas från beskattningen. Det torde emellertid bliva förenat med betydande svårigheter att — i den mån utvecklingen i nu angiven riktning fortsätter — låta avgörandet av vad som är skattepliktig olja handhavas av myndigheter utan tillgång till den ständigt, för att icke säga nästan dagligen erforderliga tekniska expertisen på området. Oljeimporten försiggår ju med fartyg av den mest växlande storlek — merendels försedda med tankar, men mången gång endast transporterande oljan i fat — anlöpande skilda hamnar utefter landets kuster och anländande på oregelbundna tider. Oljan måste till 9 — 331972.

130 undvikande av tidsspillan och extra kostnader för sjöfarten och importhandeln skyndsamt inpumpas i ocean-anläggningarna eller, därest den inkommer i fat, uppläggas å härtill anvisade lagringsområden eller i härför avsedda magasin. Distributionen av oljan från ocean-anläggningarna pågår så gott som oavbrutet och skattens uträknande grundas på ofta påkallade avläsningar av de mätanordningar, som registrera kvantiteten av i cisternerna inneliggande olja. Oljeimporten försiggår slutligen från skilda länder i världen och från olika världshandelsbolag samt ej sällan genom talrika mellanhänder. Att vid en handelsrörelse av sådan omfattning och natur snabba och sakkunniga avgöranden äro nödvändiga, rörande vad som är skattepliktig olja och vad som icke skall hänföras till sådan, torde vara uppenbart. Även om det hitintills låtit sig göra att förlägga dylika ärendens avgörande till en instans inom den centrala statsförvaltningen, kunna förhållandena framdeles utveckla sig därhän, att en sådan ordning icke längre står i överensstämmelse med vad importhandeln, sjöfarten och konsumentintressena skäligen kunna kräva i fråga om sakkunskap och skyndsamhet vid avgörandena. Måhända kunde man tänka sig, att den med skattens upptagande betrodda uppbördsmyndigheten utrustades med erforderliga tekniska experter och nödiga laboratorier på de olika platser, över vilka importen äger rum. Sådana anordningar torde även med all sannolikhet bliva nödvändiga, därest mera ingripande åtgärder med avseende å importen icke komma till genomförande. Emellertid hålla de sakkunniga före, att vad här anförts i viss mån talar till förmån för en statlig reglering av oljeimporten. En affärsmässigt och praktiskt väl sammansatt ledning för ett importmonopol borde självfallet inom sig rymma jämväl vetenskaplig-teknisk sakkunskap på området. Uppbörden av de skatter och andra avgifter, som hänföra sig till oljeprodukterna, borde härigenom kunna ordnas på det såväl tekniskt som fiskaliskt smidigaste sättet. Monopolledningen, som uppenbarligen måste vara representerad på de olika införselorterna, skulle sannolikt med mindre kostnader än ett statligt ämbetsverk kunna genom tekniska biträden träffa alla avgöranden, vilka påkallades för uppbördens rätta handhavande enligt av statsmakterna givna allmänna direktiv. Då man erinrar sig de mycket betydande belopp i skattemedel, som det här gäller, och de viktiga statsfinansiella intressen, som vid avgöranden av nu berörd natur stå på spel, starkes än ytterligare intrycket av en sådan anordnings fördelar. Den omständigheten, att den importerade bensinen här i landet hittills, förutom den därå lagda bensinskatten, är underkastad en obetydlig tullbeskattning och att en tull lämpligen bör uppbäras och redovisas av tullverket, behöver icke i någon mån komplicera frågan. Bensintullen har allenast tillkommit för att olovlig införsel må bliva straffbar enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel. Bensintullen kan emellertid bortfalla och saken ordnas på samma sätt, som i fråga om oljekakor och vissa *

131 slag av fodermjöl skett i 14 § av förordningen den 14 juni 1933 (nr 329) om skatt å dessa produkter. Det nu anförda har närmast haft avseende å frågan om skattepliktiga oljeprodukters särskiljande ur tekniska synpunkter från sådana oljor, som skulle vara undantagna från beskattning. Med avseende å bestämningsgrunderna för själva beskattningen må tilläggas följande. Bensinskatten har hittills utgått och utgår för närvarande i form av ett visst skattebelopp per volymenhet, och skattens storlek är sålunda oberoende av den skattepliktiga bensinens specifika vikt. De sakkunniga — som här icke finna anledning ingå på sådana förslag till beskattningsfrågans ordnande som exempelvis skattens uttagande efter tillryggalagd våglängd — anse sig icke kunna närmare ingå på spörsmålet, i vad mån förenämnda förhållande är eller för framtiden kan anses vara rationellt, men vilja likväl framhålla, att den tekniska utvecklingen på oljeområdet kan komma att giva en ökad aktualitet även åt denna fråga. Emellertid hålla de sakkunniga — oavsett detta speciella spörsmål — före som sannolikt, att den mera allmänna frågan om den mest ändamålsenliga konstruktionen av det importerade motorbränslets beskattning kan komma att upprulla problemet om volym- eller viktbeskattningens lämplighet överhuvud taget. Därest lämpligheten av volym- eller viktbeskattning skulle komma att sättas i fråga eller om rent av bestämda olägenheter skulle anses bliva förenade med en sådan beskattningsform, skulle ett statligt monopol å importen kunna skapa möjligheter för beskattningsfrågans lösning efter en annan och möjligen i åtskilliga avseenden mera tillfredsställande linje. Vad statsmakterna vilja uttaga i skatt av det importerade motorbränslet — liksom för övrigt, enligt vad ovan framhållits, möjligen även av det inhemska motorbränslet — skulle kunna uttagas och redovisas antingen i form av vinstmedel från det statliga importmonopolet eller i form av en till varornas engrosförsäljning knuten beskattning. Det torde med avseende härå — utan att jämförelsen säger alltför mycket — kunna erinras om den form, vari skatteintäkterna å importerade spritdrycker och vin samt å tobaksvaror för närvarande till icke ringa del inflyta. Ur importerade spritdrycker och viner samt ur importerade tobaksvaror uttagas ju högst ansenliga skattemedel genom vederbörande monopolorganisationer, vilka monopol även uppbära och redovisa samma skattemedel. Det torde icke kunna bestridas, att en liknande anordning för det importerade motorbränslets vidkommande skulle medföra åtskilliga fördelar. Vad nu på tal om beskattningsfrågan anförts giver sammanfattningsvis vissa motiv för en statlig reglering av importen till riket av motorbränsle, vilka enligt de sakkunnigas mening icke sakna betydelse.

132 4. Vissa synpunkter rörande gestaltningen av den inhemska marknaden vid fall av en statlig importreglering. De sakkunnigas i egenskap av undersökningsmyndighet förordnade ombud har i sin här offentliggjorda promemoria (bilaga G) bland annat anfört följande: Den verkställda undersökningen har, bland annat, givit vid handen, att de undersökta svenska företagen med undantag av firman A. Johnson & C:o organiserats av de utländska moderbolagen, vilka till dem leverera alla varor och vilka finansiera dem i mån av behov. Det är icke oväsentliga belopp, som sålunda i form av aktiekapital, krediter eller penningförsträckningar lämnats till dotterbolagen, även om en del av dotterbolagens aktiekapital har tillkommit genom tidigare gratisemissioner. Å aktiekapital och å skuld till moderbolagen synas dotterbolagen i de flesta fall till och med år 1929 hava kunnat lämna utdelning och ränta, medan de efter sagda tid så småningom blivit ur stånd att lämna utdelning och ränta, ja att fullgöra löpande likvider i någon större omfattning. Moderbolagens tillgodohavanden hava vuxit, dotterbolagens driftsresultat hava varit synnerligen dåliga, och som följd härav hava saneringar i en eller annan form måst företagas. I allmänhet har detta skett genom efterskänkande av skuldbelopp eller genom lämnande av rabatter eller genom utökning av aktiekapital eller understundom i någon kombination av dessa olika former för understöd. De belopp, som av moderbolagen till de undersökta företagen i en eller annan form gottskrivits dessa sistnämnda i syfte att förebygga att de — jämlikt bestämmelserna i den svenska aktiebolagslagen — skulle nödgas träda i likvidation, uppgingo under de tre åren 1930—1932 — såvitt kunnat utrönas — till en sammanlagd summa av 35 201260 kronor. Med avseende å de debiteringar, som moderbolagen företagit för varuleveranser till dotterbolagen, har visserligen av utredningen framgått, att de debiterade priserna understigit den lägsta s. k. golf-noteringen. Detta får emellertid ingalunda uppfattas så, att de ifrågavarande debiteringarna icke varit för höga. Det torde vara allmänt känt, att de priser, till vilka varor kunna förvärvas å den internationella marknaden, ofta väsentligt avvika från officiella noteringar, och i synnerhet kan detta vara fallet vid stark konkurrens. Vad de nämnda s. k. golfnoteringarna beträffar, har undersökningsmyndighetens ombud fått den uppfattningen, att dessa priser icke äro de, till vilka moderbolagen med hänsyn till sina självkostnader skulle hava kunnat sälja till dotterbolagen, utan att försäljningarna i stor utsträckning borde hava kunnat ske till lägre priser. Dotterbolagens verksamhet utgör ju för övrigt allenast en gren av moderbolagens verksamhet. En närmare granskning av moderbolagens redovisade vinstresultat har visserligen icke kunnat företagas, men det har dock konstaterats, att i varje fall vissa av de stora världsbolagen jämväl under de senast förflutna åren redovisat avsevärda vinster, under det att deras dotterbolag här i riket redovisat förluster. Den ekonomiska intressegemenskapen mellan moder- och dotterföretagen borde väl, åtminstone om frågan ses ur skattesynpunkt, hava lett till att den vinst, som blivit en följd av deras gemensamma verksamhet, kommit jämväl dotterföretagen till del. Därest allenast moderbolaget får redo-

133 visa vinst, bortfaller eller minskas uppenbarligen beskattningen i det land, där dotterföretag är verksamt. Nu återgivna synpunkter ävensom vad förut framgått om de här i landet verksamma bolagens numera inledda samverkan vid det inhemska marknadsprisets bestämmande giva anledning till vissa reflexioner rörande frågan, huruvida den svenska nationalhushållningens intressen kunna anses vara med nu rådande ordning på området på ett tillfredsställande sätt tillvaratagna. Man torde kunna göra gällande, att prissättningen på den svenska marknaden å bensin — liksom även å brännolja och fotogen — icke kan karakteriseras som en av fri konkurrens bestämd prisbildning. Detta uttalande äger sin giltighet, även om man bestrider förekomsten av varje samverkan mellan de stora världsbolagen på den internationella marknaden och varje strävan hos dessa eller vissa av dem att utnyttja sin obestridliga maktställning i prisstegrande syfte. Naturligtvis får uttalandet icke uppfattas så, som vore den svenska marknaden för motorbränsle avskuren från världsmarknaden och föremål för en från den internationella prissättningen mera oberoende prissättning. Självfallet kunna de svenska förbrukarna draga fördel av den internationella konkurrensen och av tidvis rådande formliga priskrig världsfirmorna emellan och det kan icke förnekas, att under ett antal år den svenska oljemarknaden kommit i åtnjutande av jämförelsevis fördelaktiga villkor på grund av sagda förhållanden. Emellertid måste det samarbete mellan de i Sverige domicilierade dotterföretagen, som enligt de vunna upplysningarna blivit allt fastare, verka återhållande på eventuellt uppkommande prisfall på den svenska marknaden — något som det ifrågavarande samarbetet ju i själva verket åsyftar — liksom även genom samarbetet i fråga möjligheterna för att jämväl på den svenska marknaden tillgodogöra sig internationella prisstegringar väsentligt ökats. Även om man för närvarande knappast kan förutsäga, huruvida utvecklingen kommer att gå i riktning mot ökad världstillgång å bensin och brännoljor i förhållande till världsbehovet eller mot ökad världsknapphet å dessa produkter och sålunda redan på grund härav ej kan uttala sig om de kommande årens sannolika internationella prisutveckling, torde man dock — om intet oförutsett skulle komma att inträffa — kunna göra gällande, att de svenska konsumenterna numera äro mera beroende än tidigare av världsbolagens och deras här verksamma dotterföretags försäljningspolitik och därmed av de utländska intressen, som här göra sig gällande. Man bör i detta sammanhang även erinra sig det svenska bensinprisets ovan påpekade våldsamma fluktuationer under de gångna åren med därav följande instabilitet på den inhemska bensinmarknaden; en instabilitet, som försvårat sunda prisberäkningar inom alla de näringsgrenar, där kostnaderna för motorbränslet spela en större roll. Även om dessa prisfluktuationer i betydande grad varit att hänföra till

134 motsvarande fluktuationer på den internationella marknaden, hava de utan tvivel ytterligare skärpts genom de här i landet verksamma importbolagens åtgöranden: underpris och osunda rabattsystem under perioder av inbördes strid samt prisstegringar under tider av samförstånd. Att nu anförda omständigheter inverka på bedömande av frågan om lämpligheten av en statlig reglering av oljeimporten till riket torde icke behöva närmare utvecklas. Även frånsett den svenska konsumtionens ökade beroende av de utländska bolagens och deras härvarande dotterföretags försäljningspolitik, synes den verkställda utredningen göra antagligt, att ett statligt oljemonopol skulle kunna ernå förmånligare inköp av bensin och avövriga här ifrågakommande mineraloljor, varigenom de inhemska förbrukarna skulle kunna beredas fördelar. I varje fall talar mycket till förmån för riktigheten av en sådan uppfattning, så länge den internationella oljemarknaden icke genom en fastare samverkan de stora världsföretagen emellan monopoliserats. Men icke ens i ett sådant läge skulle utvägar saknas att tillgodose ett statligt importmonopols behov av olja. Förhåller det sig nämligen så, att de utländska moderbolagen debiterat sina härvarande dotterföretag högre priser än vad som bort kunna ske, förefunnes med största sannolikhet möjligheter för ett sådant statligt importmonopol att köpa oljan billigare. Mycket kommer givetvis härvid an på huru världstillgången å mineraloljor framdeles kommer att utveckla sig i förhållande till behovet — en fråga, varom nyss erinrats — och sålunda på om det blir säljarna eller köparna på världsmarknaden, som komma i den starkare ställningen. Även ett relativt litet importlands marknad torde emellertid vara av stort intresse för de stora världsbolagen. Komme å andra sidan utvecklingen att gå i riktning mot en viss knapphet på den internationella oljemarknaden, så behövde detta icke innebära, att statliga inköp — verkställda uteslutande med hänsyn till de inhemska intressenas tillgodoseende — komme att förlora sina företräden framför den fria importhandeln, synnerligast som man i en sådan situation vid bibehållen fri handelsrörelse finge räkna med ökade ansträngningar från enskilda importörers sida att utnyttja den internationella prisstegringen till förmån för egna intressen. De sakkunniga skulle, i anslutning till sin under utredningen av hithörande förhållanden vunna uppfattning, kunna närmare behandla ifrågavarande ämne och exemplifiera bärkraften av de nu anförda synpunkterna, men anse det likväl böra bero vid vad nu i största allmänhet anförts. Allenast må tilläggas — vilket egentligen torde vara onödigt — att riktigheten av den nu utvecklade uppfattningen självfallet förutsätter en med den internationella oljemarknaden fullt förtrogen samt jämväl i alla andra avseenden skicklig ledning av det eventuella statliga importmonopolet. Skulle det komma att brista härutinnan, kunde den nuvarande fria handelsrörelsens ersättande med en statlig reglering up-

135 penbarligen medföra för de inhemska intressena mindre lyckliga verkningar. Med beaktande av den affärsskicklighet, som torde kunna förutsättas komma att stå även ett statligt importmonopol till förfogande, torde farhågor av nu berörd natur knappast behöva tillmätas större betydelse. En viss uppmärksamhet torde även böra ägnas det ovan antydda förhållandet, att de nu omhandlade stora importbolagen under de senaste åren redovisat avsevärda förluster och följaktligen icke givit vare sig statsverket eller de kommuner, där de hava sitt säte, några nämnvärda skatteintäkter. Ehuru svårigheter möta att vinna närmare kännedom om de utländska moderbolagens verkliga vinstresultat, synas åtminstone flera av dem samtidigt hava givit goda vinster. Detta förhållande skulle kunna giva anledning till mera allmänna anmärkningar rörande beskattningen av här i landet verksamma dotterföretag till utländska moderbolag, ett ämne som emellertid ligger vid sidan av de sakkunnigas uppdrag. Givet är emellertid, att vad som genom de sakkunnigas utredningar på det förevarande området framgått icke saknar betydelse vid bedömandet av skälen för och emot ett eventuellt statligt oljemonopol. 5. Huvudresultaten av de sakkunnigas utredningar rörande de svenska oljebolagens ekonomiska förhållanden. Av de verkställda utredningarna har bestyrkts — och de sakkunniga hänvisa härvid åter till bilagan G — att somliga av de inom riket verksamma oljebolagen äro äldre och delvis hava tillkommit genom sammanslagningar, medan andra åter äro helt nya företag, som tillkommit under de senaste fem åren. Liksom i andra länder har en synnerligen skarp konkurrens allt intill senaste tid gjort sig gällande mellan å ena sidan de äldre företagen, som strävat att utestänga de nyare, och å den andra sidan dessa senare, vilka sökt att till nästan varje pris skapa sig en marknad i landet. Denna konkurrens har ju i det föregående i olika sammanhang berörts, och det har även framhållits, att densamma som en starkt verkande faktor låg bakom det prisfall för särskilt bensin, som under vissa år ägde rum i landet. Konkurrensen i fråga resulterade ju slutligen i ett formligt priskrig med stora prisnedsättningar och extrarabatter, som varade en tid framåt. Vad de sakkunniga nu vilja framhålla som ägnat att väcka särskilt intresse är, att företagen i fråga under denna sin hårda inbördes konkurrens sökt att genom utvidgningar av sina organisationer och upprättandet av nya anläggningar för distributionen öka sin avsättning samt att följden härav blivit en högst betydande överorganisation av företagen. Denna överorganisation och därmed sammanhängande förhållanden påkalla synnerlig uppmärksamhet. Givet är nämligen, att det kapital, som under sådana omständigheter investerats i oljebolagen, blivit onaturligt högt samt att bolagens

136 därvid vunna driftsresultat på intet sätt kunna anses lämna en riktig bild av ifrågavarande handelsnärings ekonomiska framtidsmöjligheter inom landet. Uppenbart är vidare, att en dylik överorganisation av de bolag, som förmedla importen till riket av motorbränsle, måste verka stegrande på marginalen mellan inköpspriset och minuthandelspriset och sålunda, på sätt i det föregående redan antytts, måste väcka tvivel på den nuvarande oreglerade importhandelsrörelsens ändamålsenlighet. | Till närmare belysning av nu berörda förhållanden hava de sakkunniga i sin egenskap av undersökningsmyndighet med ledning av från de olika företagen lämnade uppgifter beräknat storleken av det i varje företag investerade kapitalet. För ett rätt bedömande av de härvid vunna slutsummorna för samtliga de undersökta företagen, sammanförda under ett, vilka slutsummor enligt Kungl. Maj:ts beslut offentliggjorts, må följande i bilagan G meddelade upplysningar här återgivas. I de gjorda sammanställningarna hava införts bokföringsvärdena för anläggningar och driftsinventarier av olika slag. Emellertid torde bokföringsvärdena icke giva ett rätt uttryck för dessa anläggningars nuvarande värden. De flesta företagen synas visserligen hava företagit avskrivningar med procentsatser, som kunna betecknas såsom fullt skäliga med hänsyn till värdeminskning genom slitning, men även andra omständigheter finnas, till vilka hänsyn bort tagas vid avskrivningarna. Såsom exempel härpå må anföras, att genom samarbete mellan olika företag gemensam import har kunnat ordnas, varigenom vissa oceananläggningar kunna hava förlorat sin tidigare betydelse. Av samma skäl torde kunna anses, att även vissa depåanläggningars värde nedgått. Genom den ökade användningen av motorbränslen och oljor hava transportmedlen avsevärt utvecklats. Tankvagnar och tankbilar av nyare konstruktion hava ersatt äldre, vilka därigenom blivit mer eller mindre värdelösa. Ändrade transportsätt hava minskat användningen av emballage och nedbragt dettas värde. På grund av omläggning av vägnät, tillkomsten av andra bättre belägna konkurrerande servicestationer, skapandet av nya centralpunkter i samhällen m. m. hava distributionsanläggningar av olika slag förlorat väsentligt i betydelse och säkerligen i en hel del fall blivit värdelösa. För att förebygga konkurrens samt möjliggöra eventuella nyanläggningar hava fastigheter och tomter inköpts, vilka sedermera icke kunnat användas på planerat sätt. Med avseende å de anförda beräkningarna av bokföringsvärdena må tilläggas, att dessa, där indirekt avskrivning genom avsättning till förnyelsefond tillämpats, uträknats netto, d. v. s. med avdrag för mot dem svarande andel av förnyelsefonden. Bokföringsvärdena hava — som nyss nämnts — på enahanda sätt lagts till grund för driftsinventariernas upptagande liksom även för anläggningar m. m. för varornas

137 distribution i minut. För varulager och varufordringar har upptagits bokföringsvärdet vid räkenskapsårets slut, varvid någon reduktion för beräknad risk å varufordringar icke skett. Förutom uppgifterna om bokföringsvärdena hava uppgifter lämnats om brandförsäkringsvärdena samt om taxeringsvärdena. Brandförsäkringsvärdena kunna emellertid i allmänhet icke tillmätas större betydelse, enär företagen i stor utsträckning stått självrisk eller endast försäkrat en del av anläggningarna, och taxeringsvärdena torde likaledes vara av mindre betydelse för bedömandet av anläggningarnas verkliga värde, bland annat därför att oklarhet synes råda rörande vad som hänförts till fast egendom. Jämte de sammanställningar, som företagits för att påvisa det investerade kapitalet, hava de sakkunniga för vart och ett av de olika företagen utarbetat sammanställningar rörande driftsresultaten. Jämväl ett genomsnitt av dessa beräkningar för samtliga företagen har enligt Kungl. Maj:ts beslut gjorts offentligt. Med avseende å ifrågavarande beräkningar av driftsresultaten må upplysas, att först uträknats bruttovinst å varor efter avdrag av emballagekostnader, varefter avdragits kostnader för varornas inköp och lagring, intill dess varorna distribueras ut till anläggningar för utminutering, ävensom försäljningskostnader i samband därmed. På detta sätt har erhållits nettovinsten å försäljning »i parti» utan hänsyn tagen till räntor. Å anläggningskapitalet för ocean-anläggningar och depåer med tillhörande driftsinventarier har därefter beräknats 5 procent, därvid framkommet räntebelopp fråndragits förenämnda nettovinst, varefter framkommit nettovinsten efter avdrag av räntor. Från denna nettovinst hava så dragits kostnaderna för varornas distribution i minut genom service-stationer etc, därvid nettoresultatet utan hänsyn tagen till ränta å för sistnämnda verksamhet erforderliga anläggningar framkommit. Efter avdrag av sådan ränta, likaledes beräknad efter 5 procent, har slutligen beräknats nettoresultatet av rörelsen med hänsyn tagen till räntor å samtliga anläggningar. Till sist har en sammanställning gjorts av nettoresultatet å rörelsen i sin helhet, utan hänsyn tagen till räntor å i rörelsen investerat kapital. Den i tabellen 9 intagna sammanställningen av det investerade kapitalet innefattar, på sätt nämnts, summorna av respektive siffror för de olika undersökta bolagen, och de i tabellen upptagna driftsresultaten äro, som nyss påpekats, medeltal av de olika företagens respektive siffror. Såsom av tabellen framgår, uppgick det enligt ovan angivna grunder beräknade sammanlagda värdet av de undersökta bolagens ocean-anläggningar, depåer, varulager, service-stationer etc. samt varufordringar vid utgången av åren 1929, 1931 och 1932 till respektive 83 098 584, 88 808 330 och 91736 432 kronor. De i dessa summor ingående varufordringarna kunna emellertid i förevarande sammanhang lämnas åsido. Med avdrag för varufordringarna, utgjorde de sammanlagda värdena vid utgången av de nämn-

138 T a b e l l 9.

Investerat kapital och driftsresultat vid de undersökta företagen åren 1929, 1931 o c h 1932. 1931

1929 Investerat

kapital.

Anläggningar m. m. för varornas lagring i samband med inköpet, innan desamma distribueras u t för försäljning (ocean-anläggningar)

10 573 665

12 582 086

11 512 982

Anläggningar m. m. för varornas distribution i första hand. Depåer (cisternanläggningar över och under jord, magasin för fatvaror och liknande)

13 428 511

14 420 530

21 688 476

26 010 597

25 933 512

27 022 460

24 224 423

25 149 138

Summa

48 710 936

50 235 020

51 082 650

Anläggningar m. m. för varornas distribution i minut (service-stationer, bensinpumpar, fatkiosker, bensinkärror och liknande)

11242 753

18 664 930

17 090 295

Summa Varulager

59 953 689

68 899 950

68 172 945

23 144 895

19 908 380

23 563 487

Summa

83 098 584

88 808 330

91 736 432

Bruttovinst å varor efter avdrag av emballagekostnader

37 408 002

44 698 971

45 365 516

Omkostnader för varornas inköp och lagring, intill dess desamma distribueras ut till anläggningarna för utminuteringen samt försäljningskostnader

27 463 071

36 254 115

44 801 664

Nettoresultat utan häpsyn tagen till räntor

9 944 931

8 444 856

563 852

Ränta efter 5 % å anläggningar m. m. för varornas lagring i samband med inköpet samt för deras distribution i första hand

1 149 100

1149 699

Nettoresultat efter avdrag av räntor

9 004 344

7 295 756

— 585 847

Omkostnader för varornas distribution i mi n u t genom service-stationer etc. •••

9 690 076

12 065 876

11996172 Nettoresultat utan hänsyn tagen till räntor

685 732

4 770 120

12 582 019

Ränta efter 5 % å anläggningar för service stationer etc.

562 138

933 446

854 515

Nettoresultat å rörelsen i sin helhet med hän syn tagen till räntor

1 247 870

5 703 566 —

13 436 534

Nettoresultat å rörelsen i sin helhet utan hänsyn tagen till räntor

254 854

3 621 020 — 11 432 319

Summa Varufordringar

Driftsresultat.

da åren respektive 59 953 689, 68 899 950 och 68172 945 kronor. Härav representerade ocean-anläggningarna ett värde av respektive 10 573 665,12 582 086 och 11512 982 kronor samt anläggningarna för varornas distribution i för1

Uppgifterna avse för ett av företagen år 1930.

Jfr sid. 107.

139 sta hand, d. v. s. depåerna m. m., respektive 11114 811,13 428 511 och 14 420 530 kronor. Det sammanlagda värdet av ocean-anläggningarna och depåerna utgjorde respektive 21 688 476, 26 010 597 och 25 933 512 kronor. De sakkunniga — som låtit upprätta en fullständig förteckning över samtliga ocean-anläggningar i riket, deras fördelning och läge på olika orter, utrymmen etc. — vilja icke här ingå på frågan, huruvida vad ovan anförts om överorganisationen inom den ifrågavarande handelsrörelsen äger någon tillämpning med avseende å dessa vid utgången av år 1932 till ett sammanlagt värde av närmare 26 miljoner kronor upptagna tillgångar. Möjligt är emellertid, att rikets försörjning med importerat motorbränsle för närvarande skulle kunna tillfredsställande ordnas med ett redan för engroshandelns vidkommande mindre fast kapital än under nu rådande förhållanden. Den i de anförda summorna ingående posten varulager giver icke i detta sammanhang anledning till annan anmärkning än att varulagrens storlek betydligt växlar vid olika tidpunkter. Vid utgången av de tre undersökta åren motsvarade varulagrens värde ungefärligen ocean-anläggningarnas och depåernas sammanlagda värde. Däremot knyter sig intresset så mycket mera till värdet av bolagens service-stationer, bensinpumpar, fatkiosker, bensinkärror etc, d. v. s. till deras anläggningar och utrustning i övrigt för varornas distribution i minut, Värdet av dessa anläggningar m. m. uppgick för samtliga de undersökta bolagens vidkommande vid slutet av de tre undersökningsåren till respektive 11242 753, 18 664 930 och 17 090 295 kronor. Den av bolagen under konkurrensen utvidgade organisationen har i första rummet gällt distributionsnätets utveckling, ett förhållande som för övrigt bestyrkes vid en jämförelse mellan å ena sidan 1929 års siffror och å den andra siffrorna för åren 1931 och 1932. Det är allmänt känt, att service-stationerna i egentlig mening samt de enklare bensinpumparna vuxit upp till ett antal, som vida överstiger trafikens verkliga behov. Ej endast i större men även i mindre samhällen finner man mångenstädes, huru konkurrensen mellan de olika bolagen drivit dem till att tätt intill varandra bygga två, tre, fyra och flere sådana stationer och pumpar, ja fall förekomma, som ännu starkare illustrera den mindre sunda utveckling, som här ägt rum. Detta distributionsnät, vilket vid utgången av år 1932 upptagits till ett värde av 17 miljoner kronor, skulle säkerligen utan några olägenheter för bensinförbrukarna kunna väsentligt förenklas. Tusentals utminuteringsställen skulle kunna nedläggas, det för distributionen i minut erforderliga kapitalet sålunda kunna avsevärt nedbringas och marginalen mellan utförsäljningspriset engros och minuthandelspriset som följd härav kunna förminskas. Av lämnade uppgifter har framgått, att de undersökta oljebolagens utminuteringsställen för bensin för närvarande uppgå till ett antal av mellan 13 000 och 14 000, varav endast ett mindre antal äro kompletta service-stationer medan den övervägande delen utgöres av

140 pumpstationer av allbekant slag utan reparationsverkstäder eller annan utrustning. Skulle man inpricka dessa utförsäljningsställen på kartor över olika delar av riket, vore det säkerligen för härmed förtrogna personer ingen olöslig uppgift att avgöra, i vilken ordning en successiv avveckling av de onödiga stationerna och försäljningsställena lämpligast borde äga rum. I detta sammanhang må ytterligare tilläggas, att vid en sådan koncentration inom importhandeln som den här antydda betydande besparingar skulle kunna göras i fråga om de i engrosrörelsen anställda befattningshavarnas antal. Det nuvarande antalet chefer i olika ställningar samt antalet kontorsanställda och arbetare uppgår sammanlagt för de undersökta bolagen till ett stort antal personer och de sammanlagda löneutgifterna för dessa skilda slag av funktionärer belöpa sig givetvis till ansenliga totalbelopp. De sakkunniga låta bero vid vad nu anmärkts och anse sig icke kunna närmare ingå på frågan om de besparingsmöjligheter, som — även med hänsyn tagen till genom kontrakt anställda befattningshavares berättigade ersättningsanspråk — även på detta område skulle föreligga. Det är uppenbarligen förenat med svårigheter att närmare angiva storleken av det företag, som, därest all handel med motorbränsle förenades på en hand, skulle kunna ersätta de nuvarande konkurrerande firmorna på området. Såsom framgår av bilagan G, har emellertid de sakkunnigas i och för utredningen anlitade ombud för sin del kommit till uppfattningen, att ett företag med, högt räknat, 60 procent av de nu befintliga företagens organisation och anläggningar skulle vara tillräckligt för den svenska marknadens förseende med bensin och brännoljor. De nu återgivna resultaten av de verkställda utredningarna lära vid bedömandet av frågan om lämpligheten av en statlig importreglering icke kunna lämnas obeaktade. Väl skulle möjligen kunna anföras, att den nuvarande överorganisationen så tillvida icke nämnvärt skadar vårt lands intressen, som det här till vida övervägande del rör sig om utländskt kapital. Frånsett den industriella verksamhet med förädling av nativ olja, som bedrives av ett svenskt företag och varom nu icke är tal, torde svenskt kapital endast i mindre grad hava bundits i de undersökta bolagens anläggningar och handelsrörelse i övrigt. I anslutning härtill kunde man måhända även vilja göra gällande, att det ur den svenska nationalhushållningens synpunkt är likgiltigt, om bolagen hava ett större eller mindre antal personer anställda i sin tjänst, ja en rationalisering på området skulle t. o. m. kunna mötas av invändningar med hänsyn till att många personer Jhärigenom komme att förlora sina anställningar. De sakkunniga kunna emellertid för sin del icke tillmäta sådana synpunkter nämnvärd betydelse. De måste fastmera för sin del beteckna den uppenbara överorganisationen inom den undersökta handelsnäringen som ur landets synpunkt över-

141 vägande oläglig och skadlig. Givet är nämligen, a t t förräntningen och amorteringen av det i rörelsen investerade onödigt stora kapitalet måste utgöra en t u n g belastning å densamma och att detta förhållande — såsom redan understrukits — måste stärka de utländska intressenas strävanden att, n ä r tillfälle därtill gives, uttaga ett i förhållande till de onödigt stora omkostnaderna kalkylerat högre detaljpris. Skulle den ifrågavarande handelsverksamheten i sin helhet övertagas av ett enda företag, vilket ägde full frihet att avveckla onödiga anläggningar av skilda slag och att begränsa den anställda personalen till det verkligt nödvändiga och vilket d ä r j ä m t e — och denna synpunkt förtjänar icke minst beaktande — skulle k u n n a u n d g å de nuvarande betydande utgifterna för representation och reklam — d. v. s. ett företag, som i allmänhet kunde rationalisera hela verksamheten p å ett affärsmässigt fullt tillfredsställande sätt — så borde minuthandelspriset å det importerade motorbränslet k u n n a gestaltas avsevärt förmånligare för konsumenterna, än vad nu ä r fallet. Varje sänkning av bensinpriset med ett öre per liter innebär en besparing för konsumenterna av denna artikel å omkring 4 1/n miljoner kronor, varje prissänkning å brännoljan med ett öre per kilogram en besparing av omkring 2 V* miljoner kronor samt varje nedsättning i priset på fotogen med ett öre per kilogram en besparing av närmare 800 000 kronor. Med dessa siffror för ögonen torde m a n icke böra underskatta de fördelar, som en till botten gående sanering av den här behandlade handelsrörelsen skulle kunna föra med sig. Med avseende å driftsresultaten för de undersökta firmorna framgår av sammanställningen, att nettoresultatet å rörelsen i sin helhet, med hänsyn tagen till räntor, åren 1929, 1931 och 1932 var en sammanlagd förlust av respektive 1 247 870, 5 703 566 och 13 436 534 kronor. Nettoresultatet å rörelsen i sin helhet, utan hänsyn tagen till räntor, var för år 1929 en vinst av 254 854 kronor, men för åren 1931 och 1932 förluster å respektive 3 621020 och 11 432 319 kronor. E r i n r a s m å härvid även, vad redan omnämnts, nämligen att moderbolagen i en eller a n n a n form gottskrivit dotterbolagen betydande belopp för a t t förebygga a t t dessa sistnämnda jämlikt aktiebolagslagen skulle nödgas t r ä d a i likvidation samt att totalsumman av dessa belopp — vilka icke avdragits före framkomsten av driftsresultaten — för de tre åren 1930—1932, enligt vad k u n n a t utrönas, utgjorde 35 201260 kronor. De ifrågavarande synnerligen ogynnsamma driftsresultaten för de senast förflutna åren k u n n a i förstone väcka tvivel på lämpligheten av en sådan rörelses som den ifrågavarande inlösen och övertagande av staten. Så tillvida lärer icke saknas fog för en sådan uppfattning, som varken i v å r t land eller i a n d r a länder statsmonopol ansetts ändamålsenliga annat än n ä r monopolen omfattat sådan industriell verksamhet eller handelsrörelse, som på grund av sin n a t u r kunn a t beräknas komma att giva staten avsevärda inkomster, under det att statsmonopol sällan ifrågasatts på områden, där den fria företagareverk-

142 samheten arbetat under svårigheter och med ansenliga förluster. Därest de anförda driftsresultaten verkligen avspeglade den förevarande importhandelns ekonomiska framtidsmöjligheter, borde också tanken på en statlig reglering av denna import enligt de sakkunnigas bestämda mening förfalla. Läget bör emellertid icke bedömas på det sätt som nu angivits. De ifrågavarande driftsresultaten kunna, såsom i det föregående understrukits, på intet sätt anses lämna en rättvisande bild av den ifrågavarande handelsnäringens framtidsmöjligheter i v å r t land. Skälen härtill h a v a redan angivits. De förenämnda otillfredsställande driftsresultaten äro till icke ringa del en följd av den överorganisation, varom nyss talats. De sakkunniga hava till vägledning för sitt bedömande av frågan inom sig verkställt vissa överslagsberäkningar rörande framtidsutsikterna för ett statligt importmonopol på området och h a v a på g r u n d h ä r a v ävensom av inhämtade upplysningar och synpunkter, som i övrigt k u n n a anläggas på ämnet, för sin del kommit till den allmänna uppfattningen, att utsikterna för ett tillfredsställande driftsresultat av ett statligt monopol på området under vissa förutsättningar icke te sig ogynnsamma. 6.

Olika riktlinjer för anordnandet av en statlig reglering av importen till riket av motorbränsle.

Därest vid frågans fortsatta beredning övervägande skäl skulle anses tala till förmån för en statlig reglering av importen till riket av sådana mineraloljeprodukter, varom nu är fråga — i det följande sammanfattade under beteckningen brännoljor — uppställer sig spörsmålet om den lämpligaste formen för en sådan reglering. Statliga regleringar av nu åsyftad n a t u r k u n n a i stort sett genomföras efter två skilda huvudlinjer, till vilka förebilder även finnas i redan träffade anordningar p å a n d r a områden av v å r t lands näringsliv. Den ena huvudformen för ett statsmonopol är den som valdes, då aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet bildades på grundval av en särskild förordning, som åt staten lämnade den sedermera till monopolbolaget överlåtna ensamrätten a t t importera tobak och tobaksvaror samt a t t tillverka tobaksvaror. Samma huvudlinje kan anses ligga till grund för skapandet av aktiebolaget Vin- & spritcentralen. Detta tillkom visserligen såsom ett enskilt företag, vilket efter frivilliga överenskommelser inköpte alla reningsverken för brännvin och alla vinhandelsaffärer i riket, men det h a r sedermera fått den förankring i lagstiftningen, som p r a k t i s k t taget gjort detsamma till ett statsmonopol i egentlig mening. Denna första huvudlinje för en statlig reglering av importen och tillverkningen på ett visst område förutsätter — och aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet torde härvid n ä r m a s t böra komma till jämförelse — en inlösen från statens sida av på området verksamma enskilda företags rörelse i dess hel-

143 het eller i viss omfattning, och den innebär, att staten — ehuru genom en monopolstyrelse som mellanhand — övertager den näringsrörelse, varom är fråga. Det blir alltså, jämväl vad importhandeln beträffar, svenska staten, som genom ett sitt verkställande organ verkställer uppköpen i utlandet, och det blir — i ett sådant fall som det nu föreliggande — med svenska staten, som de utländska världsfirmorna på oljeområdet vid en sådan lösning av frågan skulle komma att träda i affärsförbindelser. Den andra huvudlinjen för en statlig reglering av importen av brännoljor äger förebilder i det s. k. spannmålsmonopolet ävensom i det på sockerfabriksbolagen inom riket överlåtna monopolet å import av socker och innebär i korthet, att staten genom lag tillförsäkras ensamrätt till importen av den vara eller de varor, som det i varje fall gäller, men genom kontrakt överlåter denna sin rätt till en för ändamålet bildad förening av vederbörande enskilda intressenter, i vilken förenings styrelse statsintresset tillförsäkras utslagsgivande bestämmanderätt och vilken förenings stadgar fastställas av Kungl. Maj:t. I en av inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga den 15 mars 1933 avlämnad utredning med förslag angående importmonopol å kaffe framlades förslag till ett monopol, grundat på den nu angivna senare huvudlinjen för ett statsmonopols inrättande. De sakkunniga hava, med avseende å den nu föreliggande frågan, närmare övervägt de skäl, som kunna anföras såväl för som emot en reglering av brännoljeimporten, anordnad enligt den sistnämnda av de båda ovannämnda riktlinjerna och hava, i syfte att göra denna prövning så fullständig som möjligt, låtit utarbeta förslag till för en sådan lösning av frågan erforderliga författningar. Sålunda hava till de sakkunnigas bedömande förelegat ett förslag till förordning angående reglering av införseln av bensin jämte vissa andra slag av mineraloljor, ett förslag till kontrakt mellan svenska staten och en förening, förslagsvis benämnd Svenska mineraloljeimporten u. p. a., samt ett förslag till stadgar för sistnämnda förening, samtliga dessa förslag i sina huvudlinjer anslutande sig till motsvarande förordningar, kontrakt och stadgar i fråga om spannmåls- och sockermonopolen ävensom till det av nyssnämnda sakkunniga den 15 mars 1933 avgivna förslag med avseende å en statlig reglering av införseln av kaffe. Med hänsyn till de importvaror, det nu gäller, samt här särskilt uppstående frågor om inblandning av inhemsk sprit i motorbränsle m. m. hava förslagen i fråga givetvis blivit i åtskilliga punkter annorledes utformade. Då emellertid denna linje för frågans lösning, som av det efterföljande framgår, måste anses avsevärt underlägsen det ovan först nämnda alternativet, torde det icke vara erforderligt att här återgiva dessa förslag till förordning, kontrakt och stadgar, och detta så mycket mindre som vissa däri berörda specialfrågor upptagas i de förslag till författningar, som anknyta sig till den i det följande närmare omhandlade linjen för ett eventuellt statsmonopol på området.

144 I sin förenämnda utredning angående importmonopol på kaffe anförde de för detta ändamål tillkallade sakkunniga, bland annat, att ett statsföretag av den typ, som aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet representerar, möjligen vore den nödvändiga eller lämpligaste lösningen, när det gällde monopolisering av en näring, som hade sin t y n g d p u n k t helt eller huvudsakligen förlagd till en inhemsk industriell produktion. Koncentrationen till ett storföretag — fortsatte samma sakkunniga — ofta genomförbar endast genom statens medverkan, skapade i ett dylikt fall m å n g a förutsättningar för produktionens tekniska förbättrande och möjliggjorde i olika avseenden en ändamålsenligare och billigare drift. Efter att enligt enahanda tankegång hava berört spritmonopolet framhöllo emellertid samma sakkunniga på tal om kaffehanteringen, att denna framför allt vore en handelsverksamhet, där importhandeln vore den p r i m ä r a och utslagsgivande faktorn för rörelsens gestaltning och d ä r det industriella inslaget, nämligen röstningen, icke förändrade mycket av hanteringens uppbyggnad såsom främst en köpmannanäring. Visserligen vore det ingalunda otänkbart, att även åt ett monopol på detta område giva formen av ett storföretag, som efter övertagande av de privata utövarnas rörelse bedreve verksamheten som helhet i en sluten organisation för det allmännas räkning. Men skapandet av ett dylikt monopol torde, ansåge nämnda sakkunniga, för d ä r föreliggande fall kunna sägas utgöra användande av ett större våld än nöden krävde. De syften, som ur statens synpunkt där skulle tillgodoses, syntes k u n n a vinnas genom en enklare anordning med undvikande av de komplikationer och svårigheter av ekonomisk och annan art, som vore förenade med den enskilda näringens upphörande. Då den av bensinbolagen inom riket bedrivna verksamheten — frånsett den av firman A. Johnson & C:o utövade industriella rörelsen — i stort sett är en ren handels verksamhet, och då skyldigheten a t t inblanda sprit i det importerade motorbränslet icke h ä r u t i n n a n skulle medföra någon ändring av betydelse, kunde vad nyssnämnda sakkunniga p å tal om kaffehanteringen anfört möjligen synas tillämpligt j ä m v ä l på handeln med brännoljor. Uppenbart är, a t t en statlig reglering av brännoljeimporten utan statsinlösen av de enskilda företagen befriade statsm a k t e r n a från ett stort antal med en statsinlösen förenade problem ävensom från den av en dylik inlösen påkallade medelsanskaffningen. Givet är vidare, a t t mindre ansvar och sannolikt även mindre kompetensk r a v behövde ställas på statens representanter i styrelsen för en importförening, vars medlemmar, d. v. s. vederbörande importföretag, fortfarande komme att ombesörja det kommersiella arbetet, än på den statliga ledningen i ett statsmonopol efter tobaks- och spritmonopolens förebilder, ö v e r h u v u d taget skulle ju en sådan statlig importreglering inneb ä r a ett långt mindre ingripande i näringsfriheten ä n genomförandet av ett verkligt statsmonopol, och den kunde m å h ä n d a u r såväl princi-

piella som praktiska synpunkter i förstone förefalla som den mest tilltalande. Ä andra sidan äro de skäl, som kunna anföras gentemot den nu diskuterade lösningen, enligt de sakkunnigas uppfattning övervägande. Det må härvid först ånyo bringas i erinran, att alla de inom riket verksamma större importbolagen allenast äro dotterbolag till utländska världsföretag, vilka världsföretag därtill i ett par fall praktiskt taget ledas av statsmakterna i vederbörande länder. Att genom lagstiftning i en gemensam förening sammanföra sådana företag med bibehållande i viss grad av vart och etts kommersiella frihet, men med friheten så begränsad, att den statliga ledningen av föreningen skulle kunna nedskära inköpskvantiteten för än det ena och än det andra importbolaget, torde bliva förenat med så betydande olägenheter och skulle kunna medföra sådana komplikationer, att det redan på grund härav lärer vara uteslutet att införa en dylik anordning. Förhållandena på förevarande område äro i detta hänseende så olika mot dem, med vilka man har att räkna i fråga om kaffeimporten, att jämförelser knappast kunna göras. Ytterligare tillkommer, att den ekonomisering vid de transoceana inköpen, som enligt vad förut nämnts torde kunna beräknas vid en fullt genomförd monopolorganisation, och den härmed förenade möjligheten att tillhandahålla landet ett billigare motorbränsle ej synes kunna genomföras med bibehållen inköpsrätt för de nuvarande importfirmorna. En sådan ekonomisering förutsätter nämligen en oinskränkt möjlighet för importmonopolets ledning att kontrahera om inköp, varhelst sådana vid en given tidpunkt ställa sig fördelaktigast, samt att vid lagringen inom landet fritt disponera över de härstädes befintliga ocean-anläggningarna. Skall en statlig reglering av brännoljeimporten överhuvud taget kunna leda till ett av främmande intressentgrupper mera oberoende handhavande av engroshandeln, måste den statliga regleringen läggas efter en sådan linje, att staten disponerar över ocean-anläggningarna. Även vad av utredningen i övrigt framgått talar icke till förmån för den enklare formen av importreglering. Utredningen har ju givit vid handen, att en högst betydande överorganisation råder inom bensinhandeln. Det har påvisats, bland annat, att importbolagen i långt större utsträckning än som motsvarats av det verkliga behovet anlagt utminuteringsställen runt om i landet, att distributionsapparaten för bensinens försäljande i detalj härigenom blivit utomordentligt stor samt att en betydande del av det här nedlagda kapitalet är att betrakta som överkapitalisering, vilken får betalas av konsumenterna. Det har ävenledes framhållits, att det antal personer, som bolagen hålla i sin tjänst, är långt större än vad vid rörelsens koncentration i ett enhetligt monopolföretag skulle bliva nödvändigt. Även de, som ur principiella och andra synpunkter ställa sig tveksamma gentemot en monopolorganisation, torde icke kunna undgå att på grund av nu anförda förhållanden tillmäta monopollinjen företräde framför 10 — 331972.

den enklare importregleringsanordningen. Ty ingen av de besparings- och rationaliseringsåtgärder, varom nu är fråga, med åtföljande möjligheter till det inhemska marknadsprisets nedbringande skulle ju kunna vinnas, därest statsregleringen inskränkte sig till en sådan ensamrätt för staten till import samt ett sådant överlåtande av denna statens ensamrätt till de nuvarande firmorna, som denna lösning av frågan i huvudsak innebär. Slutligen bör erinras om de fiskaliska intressen, vilka äro knutna till de nuvarande importbolagens beskattning och vilka givetvis icke skulle bliva tillgodosedda genom en sådan form för den statliga regleringen, som innebure, att dotterbolagen finge fortbestå och — om ock jämlikt vissa statliga direktiv — fortsätta sin enskilda rörelse. Man torde mera allmänt kunna uttala, att statliga importorganisationer i enlighet med de nuvarande anordningarna i fråga om spannmål och socker mera hava karaktären av tillfälliga kristidsanordningar, under det att en statlig reglering av brännoljeimporten måste förutsättas få bestående natur. De sakkunniga vilja uttrycka sin uppfattning i frågan sålunda, att en statlig importreglering beträffande brännoljor med nyssnämnda importorganisationer som förebild ur de skilda synpunkter, som här kunna ifrågakomma, innebär så obetydliga fördelar eller sådana olägenheter, att, om valet stode mellan ett sådant ingripande å ena sidan och den bestående fria importhandeln å den andra, tillräckligt bärande skäl skulle saknas för ett statsingripande. De sakkunniga anse följaktligen ett statligt oljemonopol, grundat på inlösen av de nuvarande importbolagens rörelse, vara det alternativ, som bör komma under omprövning. 7. Vissa uppkommande spörsmål vid övervägandet av frågan om införandet av ett statligt importmonopol å motorbränsle. Författningsförslag. Vid övervägande av frågan om införandet av ett sådant statsmonopol, varom nyss nämnts, uppställa sig åtskilliga frågor till besvarande. De sakkunniga skola här beröra de viktigaste bland dessa. Jämte de här i landet verksamma dotterföretagen till utländska moderbolag, vilka förmedla den vida övervägande importen av brännoljor till riket, förefinnes — såsom i det föregående vid flera tillf alien nämnts — sedan några år tillbaka ett inom riket verksamt svenskt industriellt företag, nämligen det av firman A. Johnson & C:o ägda aktiebolaget Nynäspetroleum, som av importerad crude oil tillverkar bland annat bensin. Man har följaktligen att överväga, huruvida ett eventuellt statligt oljemonopol lämpligen borde utsträckas till att omfatta jämväl detta företags rörelse och samma företag i anslutning härtill borde bliva föremål för statsinlösen, eller om övervägande skäl tala för att företaget ifråga — liksom naturligtvis eventuella nya företag av samma natur — lämpligen bor-

147 de ställas utanför monopolet. Det sistnämnda skulle innebära, att företaget ifråga bibehölles vid rätten att fritt importera erforderliga råvaror och att utan statens ingripande bedriva sin industriella verksamhet. Det skulle allenast i så måtto inbegripas under regleringen, att det förpliktades försälja av detsamma tillverkade brännoljor till monopolbolaget eller för export eller — och härtill återkommes nedan — för bunkringsändamål. Den ifrågavarande industriella anläggningen torde, enligt vad de sakkunniga inhämtat, i tekniskt avseende stå på ett högt plan och dess inköpspölitik lärer på ett förtjänstfullt sätt anpassas efter från olika länder och världsfirmor avgivna offerter å råvaran. Ur den svenska nationalhushållningens synpunkt torde bolagets verksamhet även så tillvida kunna anses vara av betydelse, att den utgör det första försöket att inom riket i större skala framställa de färdiga brännoljeprodukterna. I den mån verksamheten utvecklas, kommer den sålunda att i vissa hänseenden minska vårt lands beroende av de utländska oljebolagen. De sakkunniga hava väl å ena sidan beaktat, att ett statligt förvärv jämväl av detta företag skulle göra det ifrågasatta oljemonopolet mera fullständigt och enhetligt, och det torde i detta sammanhang kunna erinras om, att det framför allt var den industriella driftens övertagande av staten, som var det väsentliga vid tobaks- och spritmonopolens genomförande. En viss tvekan med avseende å lämpligheten av den ifrågavarande industriella rörelsens fortvaro såsom enskild rörelse kan även så tillvida göra sig gällande, som fullt säkra garantier svårligen kunna på förhand av statsmakterna lämnas för att en dylik verksamhet, därest den nu lämnas utanför monopolet, jämväl i framtiden kommer att bibehållas i denna ställning. Å andra sidan vilja de sakkunniga framhålla, att de till förmån för ett statligt oljemonopol anförda motiven knappast hava någon giltighet med avseende å sagda företag. Dettas fortsatta verksamhet som fritt företag försvårar i ingen mån det statliga monopolets verksamhet. Vissa skäl tala sålunda för att låta denna industriella rörelse — vilken ju måste bedömas ur andra synpunkter än de övriga importbolagens handelsverksamhet — fortgå och utvecklas. De sakkunniga hava i varje fall för sin del i det här bifogade författningsutkastet utgått från att det ifrågavarande företaget icke bör bliva föremål för inlösen av staten. I enlighet härmed föreslås i det härvid fogade, av de sakkunniga utarbetade förslaget till förordning angående statsmonopol å partihandeln med brännoljor, att ensamrätten för staten att idka partihandel med brännoljor (monopolrättigheten) så tillvida begränsas, att (jfr författningsförslagets 4 §) den, som vill inom riket tillverka brännoljor allenast har att därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen och underkasta sig erforderlig kontroll över att tillverkade brännoljor icke användas för andra ändamål än försäljning till monopolets utövare, för export, för drift eller utrustning av fartyg (varom ytterligare nedan) samt, med viss begränsning, i egen rörelse. Den nämnda kontrollen föreslås anord-

nad på bekostnad av monopolets utövare och utövad av kontrollstyrelsen. Sådan tillverkare skall jämlikt 6 § andra stycket a) i författningsförslaget kunna utan hinder av importmonopolet till riket införa för tillverkningen erforderlig nativ olja (crude oil). En andra fråga gäller ordnandet av detaljhandeln med brännoljor, därest ett statligt oljemonopol skulle komma till genomförande. Man kommer härvid först in på spörsmålet, huruvida en statlig inlösen av oljebolagens rörelse lämpligen borde omfatta endast engrosrörelsen. Detta skulle innebära, att vederbörande firmor nödgades behålla servicestationer, bensinpumpar och övrig materiel för varornas distribution i minut. En sådan klyvning av varje importfirmas verksamhet i å ena sidan engrosrörelse samt å den andra detaljhandel läte sig visserligen genomföra. Den verkställda utredningen har givit vid handen, att inga oöverkomliga svårigheter skulle uppstå för en värdering endast av den förra grenen av firmornas verksamhet. Ett sådant förfarande vid monopolets inrättande skulle även för staten medföra avsevärda fördelar. Inlösningssummorna skulle härigenom väsentligt reduceras och det statliga oljemonopolet skulle redan från början vara befriat från den med detaljhandelns handhavande förenade betydande ekonomiska belastningen ävensom från alla de svårigheter, som knyta sig till detaljhandelns rationalisering. Då det statliga oljemonopolet, på sätt nedan skall framhållas, endast i mindre omfattning synes böra handhava detalj försäljningen —. en viktig och för oljemonopolets bedömande betydelsefull begränsning i monopolets verksamhet — kunde en sådan partiell inlösen onekligen förefalla som den ur såväl statsfinansiell som organisatorisk synpunkt lämpligaste utvägen. Emellertid hava de sakkunniga funnit allvarliga betänkligheter möta mot denna vägs beträdande. Då starka skäl av nationalekonomisk, fiskalisk eller annan natur påkalla inrättandet av ett statligt monopol, lärer enligt nutida rättsuppfattning hinder icke möta för enskilda företags inlösen enligt rättvisa värderingsgrunder, och detta gäller givetvis ej endast av svenska medborgare ägda men även inom riket domicilierade, av utlänningar ägda företag. Exempel på statsmonopols inrättande enligt sådana grunder finnas ju icke blott inom vårt land utan även i många andra länder med västerländsk lagstiftning och västerländska rättsuppfattningar. Däremot synas invändningar med fog kunna göras mot att staten genom lagstiftning ålade enskilda rättsinnehavare att till densamma avträda allenast en viss del eller en viss gren av sina innehavda företag eller sin ekonomiska verksamhet, och synnerligast bjuder det emot att tänka sig ett sådant förfarande tillämpat på så sätt, att ett företags under normala förhållanden mera vinstgivande del — i det förevarande fallet oljebolagens engrosrörelse — bleve föremål för inlösen, medan dess under nuvarande förhållanden mest förlustbringande del — d. v. s. här

149 detaljhandeln med tillhörande distributionsanläggningar — lämnades k v a r i bolagens ägo. Mot ett sådant förfaringssätt kunde med skäl invändas, a t t de till grund för engrosrörelsens inlösen bestämda värderingsg r u n d e r n a — även om de i och för sig vore rättvisa och skäliga — sedda i belysning av den övriga rörelsens kvarlämnande i firmornas besittning bleve obilliga. Det synes i ett fall som det föreliggande sannolikt, att oljebolagen ifråga, sedan deras engrosrörelse blivit övertagen av staten, bleve nödsakade att med stora förluster avyttra den detaljhandelsrörelse, som de fortfarande skulle äga r ä t t att bedriva. Den omständigheten, att bolagen i det förevarande fallet ägas av utländska intressenter, förändrar icke frågans ömtåliga karaktär. Man torde snarare k u n n a göra gällande, a t t detta förhållande skulle medföra ännu mera egendomliga konsekvenser än om firmorna vore svenska företag. Efter en dylik klyvning komme ju engrosrörelsen att drivas av ett svenskt statsmonopol, medan detaljhandelsrörelsen fortfarande komme att förbli i händerna på utländska intressenter, vilka troligen skulle sakna nämnvärt intresse av a t t på ett tillfredsställande sätt handhava denna återstående gren av sin förutvarande verksamhet. Friktioner mellan det statliga oljemonopolet och de kvarvarande utländska intressena förefalla icke uteslutna. Skulle m a n gentemot vad nu anförts invända, att oljebolagen — på sätt erinrats — på grund av den inbördes konkurrensen drivits till en långt större utbyggn a d av sina distributionsnät än vad som motsvarar behovet inom landet med åtföljande ökad ekonomisk belastning av sin detaljhandelsrörelse och att staten vid oljemonopolets genomförande icke skulle k u n n a anses förpliktad utgiva ersättning för dessa bolagens »krigskostnader», så måste å a n d r a sidan framhållas, att denna utveckling har sin n a t u r l i g a förklar i n g i hittills rådande förhållanden. Samma utveckling h a r ju för övrigt ägt r u m i de flesta andra länder. Det synes de sakkunniga sålunda v a r a skäligt och riktigt, att staten vid en eventuell inlösen av de nu omhandlade företagen inlöser dessas rörelse i sin helhet. Vid sådant förhållande blir det ett särskilt problem, som efter oljemonopolets i n r ä t t a n d e påkallar sin lösning, på vad sätt och efter vilka riktlinjer monopolet skall avhända sig den övervägande del av distributionsnätet, som j ä m v ä l i fortsättningen lämpligen bör innehavas av enskilda. I anslutning till sin nu utvecklade uppfattning förorda de sakkunniga i det härvid fogade utkastet till förordning om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å partihandeln med brännoljor, att statsinlösen skall äga rum jämväl av de nu omhandlade oljebolagens detaljhandelsrörelse. I förslaget till förordning angående statsmonopol å partihandeln med brännoljor (jfr författningsförslagets 2, 3 och 7 §§) föreslås vidare, att detaljhandeln med brännoljor skall v a r a fri, likväl under iakttagande därav, att monopolets utövare äger bestämma de pris, som olika slag av brännoljor i detaljhandeln högst må betinga.

150 Med avseende å grunderna för värderingen av de företag, vilka skulle bliva föremål för inlösen, må till en början anmärkas, a t t dessa grunder till följd av här föreliggande särskilda förhållanden och med hänsyn till en nyare tids erfarenheter synas böra utformas ganska olika mot dem, vilka på sin tid följdes vid tobaksmonopolets inrättande. Inlösen bör ske av vederbörande företags cisterner, bensinpumpar och a n d r a anläggningar för förvaring eller distribution av brännoljor, tankfartyg, tankvagnar, tankbilar och a n d r a lösa inventarier, uteslutande eller huvudsakligen använda för forsling eller förvaring av brännoljor, samt p a r t i h a n d l a r e tillhörigt inom riket befintligt lager av brännoljor m. m., därvid iakttages, att inlösningsskyldigheten omfattar endast fullgod vara. Det inlösningspris, som fastställes för egendom, som här avses, bör bestämmas efter vad egendomen prövas skäligen v a r a värd med hänsyn tagen till dess fortsatta användbarhet vid handel med brännoljor. De sakkunniga anse nämligen för sin del, att varken bokföringsvärdena eller anläggningsvärdena eller än mindre brandförsäkringsvärdena h ä r v i d böra tillmätas nämnvärd betydelse. Med avseende å fastigheter och inventarier, vilka såsom obehövliga för statsmonopolet icke bliva föremål för inlösen och vilka kunna anses komma att undergå värdeminskning till följd av att partihandlarens rörelse upphör, bör partihandlaren äga påfordra viss ersättning för värdeminskning. Är fastigheten icke eller blott i mindre grad speciellt inredd i syfte att göra den användbar för rörelsen, blir värdeminskningen ringa. I annat fall bör fastighetens värde bedömas med hänsyn till dess användbarhet i den allmänna marknaden efter rörelsens nedläggande. Detta sistnämnda torde enligt numera vedertagna värderingsgrunder innebära, att ersättningen för värdeminskning, vad fastigheter angår, kommer att befinnas v a r a väsentligt mindre än vad som beräknades vid det inlösningsförfarande, som på sin tid ägde rum, då tobaksmonopolet inrättades. Detsamma torde gälla om ersättningen för värdeminskning av inventarier, som ej bliva föremål för inlösning. I den mån partihandlare med brännoljor för sin rörelse förhyrt lokaler eller träffat avtal om annan nyttjanderätt, skall staten v a r a skyldig a t t övertaga hans skyldigheter på grund h ä r a v efter samma allmänna värderingsgrunder, som nu angivits för fastigheter och inventarier. Beträffande här berörda frågor hänvisas till 1, 2, 3, 4, 5 och 6 §§ i det vidfogade utkastet till förordning om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å partihandeln med brännoljor. Ifråga om ersättning för förlorad näringsverksamhet — som vid tobaksmonopolets tillkomst utgick med ansenliga belopp och som j ä m v ä l vid inlösen av ekonomiska företag av andra slag mången gång kan bliva betydande — ställa sig förhållandena i det föreliggande fallet p å ett för statsverket vida förmånligare sätt. Därest åt de nu omhandlade oljebolagen skulle ifrågasättas en sådan ersättning för sin »good-will», h a r den av de sakkunniga i egenskap av undersökningsmyndighet verkställ-

151 da och ovan sammanfattade utredningen tydligt givit vid handen, a t t resultatet av företagens verksamhet under de senaste åren varit sådant, att något »good-will»-värde hos företagen icke k a n anses föreligga. Nettoresultatet hos samtliga de undersökta företagens rörelse i sin helhet, u t a n h ä n s y n tagen till räntor, utgjorde — som förut nämnts — för år 1929 254 854 kronors vinst samt för åren 1931 och 1932 respektive 3 621020 och 11 432 319 kronors förlust. Med utgångspunkt från att inlösen skulle ske med ledning av 1932 års driftsresultat — och från något annat å r ä n d e t t a senast tilländalupna kunna de sakkunniga h ä r givetvis icke utgå —• falla de vid tobaksmonopolets inrättande fastställda reglerna för e r s ä t t n i n g för beräknad handelsvinst utanför diskussion. I det vidfogade utkastet till förordning om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å partihandeln med brännoljor hava de sakkunniga, i anslutning till denna sin uppfattning, uteslutit bestämmelser om ersättning för förlorad näringsverksamhet. P å sätt i det föregående anmärkts, skulle ett statligt oljemonopol kunn a bedriva den för rikets förseende med importerat motorbränsle erforderliga engrosrörelsen med en väsentligt mindre personal än den i de nuv a r a n d e importbolagens tjänst anställda personalstyrkan. Som följd hära v komme, i sammanhang med en statsinlösen av företagen, ett betydande a n t a l anställda personer att bliva överflödiga. Förpliktelse komme följaktligen att i n t r ä d a för staten att i viss omfattning och efter skäliga grunder utgiva personliga ersättningar till de avskedade. Med avseende å dessa spörsmål hänvisa de sakkunniga till innehållet i 7 och 8 §§ av det vidfogade utkastet till förordning om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å partihandeln med brännoljor. Det framgår därav, att såsom villkor för erhållande av personlig ersättning skola gälla vissa n ä r m a r e preciserade villkor. F ö r bestämmandet av ersättningen skall på visst sätt beräknas »medelårsinkomsten» under de två närmaste kalenderåren före monopolets ikraftträdande. Ersättningen skall utgå med belopp, motsvarande en halv medelårsinkomst för den verksamhetstid, som omfattar de fyra närmaste kalenderåren före monopolets ikraftträdande. F ö r varje tidigare helt verksamhetsår ökas ersättningen med en femtedels medelårsinkomst, dock endast i den mån varje sådant verksamhetsår motsvaras av t v å ersättningstagarens levnadsår utöver fyllda 25 år. Ersättningen må icke i något fall utgå med högre belopp än fyra gånger medelårsinkomsten och ej heller med högre belopp än 100 000 kronor. I vissa fall kan skäligt understöd utgå, antingen på en gång eller i form av livränta. P å grund av det jämförelsevis ringa antal företag, det här gäller, samt företagens likartade rörelse synes värderingen av dem k u n n a verkställas av en för ändamålet tillsatt nämnd utan underlydande organ. Nämnden kan förslagsvis bestå av sex ledamöter, v a r a v tre ständiga, som utses av Kungl. Maj:t, och tre, som utses för de särskilda ersättningsfrågor-

152 n a av den partihandlare, vars företag ä r i fråga. K u n g l . Maj:t förordn a r en av de ständiga ledamöterna till nämndens ordförande. Uppstå inom nämnden olika meningar och äro å ömse sidor lika m å n g a ledamöter, bör ordföranden äga utslagsröst. Genom en sådan anordning tillförsäkras varje företag behörigt inflytande på v ä r d e r i n g e n av sin rörelse. Mot nämndens beslut bör klagan icke kunna föras. E n l i g t denna tankegång hava bestämmelserna i 9 § av det nyssnämnda utkastet till förordning ucarbetats, och torde med avseende å ytterligare detaljer få hänvisas till samma paragraf ävensom till de efterföljande 10 och 11 §§ i samm a författningsutkast. Såsom ovan framhållits, utgå de sakkunniga från a t t det statliga monopolet i princip icke skall bibehålla det stora distributionsnät, som det övertager i och med företagens inlösen. Det ligger ju i öppen dag, att en central statlig administration av denna över hela riket utbredda detaljhandelsrörelse skulle stöta på synnerligen stora svårigheter. De sakkunniga föreställa sig emellertid, att monopolet undantagsvis k a n komma a t t d r i v a detaljhandel, medan den övervägande mängden av bensinstationer, så snart ske kan, bör av monopolet försäljas till enskilda eller ock av monopolet nedläggas. E n sådan successiv a v y t t r i n g av den huvudsakliga delen av det nuvarande distributionsnätet inom landet torde icke komma att möta oöverkomliga svårigheter. E t t stort antal av ifrågavarande pumpstationer äro uppställda hos handlande, vilkas bensinförsäljning endast utgör en gren av deras näringsverksamhet. Ofta omfattar denna sistnämnda dessutom hållande av reparationsverkstad och garage etc. samt handel med förnödenheter inom motorbranschen m. m. Då bensinförsäljningen i detalj alltjämt blir förenad med en viss vinst, l ä r a dylika personer icke underlåta att u p p t r ä d a som spekulanter å pumpanordn i n g a r n a . Emellertid bör — i anslutning till vad förut anförts — icke l ä m n a s obeaktat, att, vid denna avveckling av minuthandeln, sammanlagt ganska ansenliga förluster likväl icke torde k u n n a undvikas för monopolbolaget, förluster som icke kunna siffermässigt uppskattas och ä n mindre n ä r m a r e beräknas. Denna obestridliga olägenhet ä r med den av de sakkunniga förordade omfattningen av statens inlösningsplikt oundviklig. Då emellertid avvecklingen i fråga är ett engångsförfarande, k u n n a riskerna näppeligen bliva svåröverskådliga och förlusterna få täckas genom de vinster, som monopolbolaget kan antagas komma att göra å sin engroshandel. Det bör därjämte ånyo bringas i erinran, a t t ett icke r i n g a antal av de nuvarande pumpstationerna vid denna avveckling torde komma att nedläggas, vilket visserligen å ena sidan ökar monopolbolagets temporära förluster men å den a n d r a leder till den i det föregående som synnerligen önskvärd betecknade rationaliseringen av det nuvarande detaljhandelssystemet med åtföljande möjligheter till minskning i spännvidden mellan monopolbolagets utförsäljningspriser och detaljhandelspriserna. Vid nedläggning av ett flertal pumpstationer å samma

153 plats ökas för övrigt omsättningen vid den station, som bibehålles, varigenom stationens värde ökas, ett förhållande som m i n s k a r förlusten för monopolet på de nedlagda stationerna. Att enstaka belägna och för trafiken behövliga pumpstationer icke komma att nedläggas ligger i sakens natur. I syfte slutligen att t r y g g a konsumenterna mot obehörig prisuppskörtning hålla de sakkunniga för möjligt, att monopolbolaget k a n föranledas åsätta den vid pumpstationerna saluhållna brännoljan ett högsta pris, gällande tills vidare intill dess ny sådan prissättning av monopolet bestämmes, vilket högsta pris antingen kan v a r a lika inom hela riket eller ock, till följd av fraktkostnader m. m., bestämmas något olika inom skilda landsdelar. Såsom redan nämnts, har 7 § i förslaget till förordning angående statsmonopol å partihandeln med brännoljor formulerats med beaktande härav. Med avseende å övriga mera principiella frågor, som uppställa sig vid det nu diskuterade statliga oljemonopolets bedömande, vilja de sakkunniga — som finna en specialmotivering till de utarbetade författningsförslagen icke behöva ifrågakomma — inskränka sig till att a n m ä r k a följande. P å sätt av det föregående framgått, skulle det ifrågasatta statsmonopolet omfatta partihandeln med allenast sådana oljeprodukter, som kunna sammanfattas under beteckningen brännoljor. P å u p p d r a g av de sakkunniga h a r docenten E. Norlin verkställt en utredning rörande den innebörd, som i förevarande sammanhang torde böra givas åt sagda begrepp. Denna utredning har sammanfattats i bilaga H vid d e t t a betänkande. P å grundval h ä r a v hava de sakkunniga ansett sig böra i 1 § första stycket angiva förordningens tillämpningsområde till att omfatta bergolja och skifferolja samt av dem framställda, vid +20° C flytande ämnen, såsom bensin, fotogen och brännoljor, samt med dem likartade produkter, framställda u r andra utgångsmaterial. H ä r i inbegripas sålunda oljeprodukter, som utvinnas genom exempelvis torrdestillation, krackning och h y d r e r i n g . Med angivande av förordningens tillämpningsområde på ovan angivet sätt skulle handeln med transformatoroljor, vagnssmörjoljor, motorsmörjoljor och ångcylindersmörjoljor bliva inbegripen i monopolet. Då de sakkunniga ansett, att detta icke bör bliva fallet, hava n ä m n d a produkter undantagits genom en bestämmelse i 1 § andra stycket. Då det vidare torde finnas vissa oljeprodukter, som enligt 1 § första stycket skulle hemfalla under monopolet men som uppenbarligen böra v a r a fria, t. ex. paraffinoljor, hava de sakkunniga föreslagit, att Kungl. Maj:t skall äga r ä t t att föreskriva, att även dylika produkter skola v a r a u n d a n t a g n a från förordningens bestämmelser. En särskild ställning intager bensolen. Denna v a r a framkommer huvudsakligen såsom en biprodukt vid gas- och koksverk, sålunda genom torrdestillation av stenkol. Bensolen användes dels såsom motorbränsle, huvudsakligen i blandning med bensin — särskilt såsom flygmotorbränsle

— dels för en del olika industriella ändamål. Det sista användningsområdet är för närvarande det ojämförligt viktigaste. Med hänsyn till detta förhållande samt vid beaktande av, att en importreglering i fråga om denna vara skulle nödvändiggöra anordnande av särskild kontroll vid de gas- och koksverk, där bensol utvinnes, synes det ändamålsenligt, att bensolen tills vidare lämnas utanför brännoljemonopolets tillämpningsområde. De sakkunniga förutsätta därför, att Kungl. Maj:t skulle föreskriva, att bensolen för närvarande icke skulle inbegripas i den för motorbränslena anordnade regleringen. Om emellertid bensolens betydelse såsom motorbränsle skulle komma att i väsentlig mån ökas, torde regleringen böra omfatta jämväl denna vara. I enlighet med det föreslagna tillämpningsområdet för förordningen skulle allenast de firmor, som driva partihandel med brännoljor, bliva föremål för statsinlösen, vilket — såsom förhållandena för närvarande äro gestaltade här i landet — innebure, att endast de bolag, som omfattas av de sakkunnigas utredning — den av firman A. Johnson & C:o drivna rörelsen, på sätt förut utvecklats, undantagen — ävensom några andra jämförelsevis mindre företag komme att upphöra med sin hittills bedrivna rörelse och uppgå i det ifrågasatta statsmonopolet. Firmor, som uteslutande driva partihandel med smörjoljor, konsistensfett och dylika varor, komme att stå utanför monopolet, men monopolet — som övertoge bensinfirmornas hela rörelse — komme givetvis, i den mån så befunnes lämpligt, att fortsätta med handeln med dessa artiklar. I fråga om detaljförsäljningen av fotogen, vilken äger rum genom talrika detaljhandlare landet runt, skulle ingen annan förändring i nu rådande förhållanden inträda än att dessa detaljhandlare finge köpa varan av monopolet, i stället för som nu av de enskilda importfirmorna, samt att monopolet eventuellt komme att fastställa ett högsta pris vid minutförsäljningen jämväl av denna artikel. Det finnes emellertid ett visst näringsintresse, som — därest intet ytterligare undantag gjordes från de allmänna bestämmelserna rörande monopolets verksamhet — enligt de sakkunnigas uppfattning ej skulle bliva fullt skäligt tillgodosett. De sakkunniga åsyfta härmed sjöfartens och i främsta rummet den utrikes sjöfartens behov av brännoljor för bunkringsändamål ävensom för fartygens utrustning i övrigt. Visserligen bör det eventuella importmonopolet saluhålla brännoljor jämväl för detta ändamål. Anledning saknas också att antaga, att icke sjöfartsnäringen skulle finna med sin fördel förenligt att inköpa oljor av monopolet. Å andra sidan torde särskilt den utrikes sjöfarten härutinnan vara i behov av större rörelsefrihet. De sakkunniga hava fördenskull ansett, att tillverkare inom riket av brännoljor skall — i den ordning och under de villko»r, Kungl. Maj:t bestämmer — äga förfoga över av honom tillverkade bränmoljor för bunkring eller utrustning i övrigt av fartyg. Sjöfarten bör vidare enligt de sakkunnigas mening erhålla sådan lättnad i fråga om

155 inköp a v brännoljor, att i varje fall redare för i utrikes fart gående fartyg skola ä g a r ä t t att u t a n hinder av importens monopolisering för eget behov fritt importera och upplägga samt — om så skulle ifrågakomma — exportera brännoljor. Därest olika redare för i utrikes fart gående fartyg önska a t t gemensamt för sina respektive behov d r i v a sådan import- och exportrörelse bör detta ävenledes v a r a medgivet, oavsett den juridiska form vari denna verksamhet komme att bedrivas. De nu berörda u n d a n t a g e n äro upptagna i 4 § a n d r a stycket c) samt 6 § a n d r a stycket b) av det bifogade förslaget till förordning angående statsmonopol å partihandeln med brännoljor. De i samma författningsförslag under 6 § a n d r a stycket c) och d) upptagna u n d a n t a g e n torde icke påkalla n å g r a kommentarer. Beträffande de i författningsförslagets 9, 10, 11, 12 och 13 §§ intagna ansvarsbestämmelserna må allenast framhållas, att monopolet, u t a n att i författningen straffbestämmelse härom intagits, torde äga möjligheter a t t på lämpligt sätt — exempelvis genom leveransens avbrytande — övervaka att sådant högsta pris, varom i 7 § sägs, icke överskrides. Enligt den av de sakkunniga i sin egenskap av undersökningsmyndighet verkställda utredningen utgjorde sammanlagda bokföringsvärdet av samtliga de undersökta företagen (jfr ovan sid. 138) vid utgången av år 1932 följande: anläggningar m. m. för varornas lagring i samband med inköpet, innan desamma distribueras ut för försäljning (ocean-anläggningar), med ett värde av kronor 11512 982 anläggningar m. m. för varornas distribution i första hand, depåer (cisternanläggningar över och under jord, magasin för fatvaror och liknande), med ett värde av » 14 420 530 varulager med ett värde av » 25149138 anläggningar m. m. för varornas distribution i minut (service-stationer, bensinpumpar, fatkiosker, bensinkärror och liknande) med ett värde av » 17 090 295 eller alltså sammanlagt representerande ett värde av kronor 68 172 945. Tablåns siffror avse jämväl firman A. Johnson & C:os anläggning i Nynäshamn, vilken enligt de sakkunnigas förut utvecklade mening icke skulle bliva föremål för statlig inlösen i a n n a n m å n ä n vad angår firmans distributions- och service-anläggningar. Man finner — såsom redan i det föregående erinrats — av tablån, att ocean-anläggningarna vid utgången av år 1932 representerade ett värde av 11512 982 kronor, anläggningarna för varornas distribution i första hand och driftsinventarierna m. m. ett sammanlagt värde av 14 420 530 kronor samt v a r u l a g r e t ett värde av 25149138 kronor. Summan av dessa tre poster uppgick sålunda till

156 51082 650 kronor. Anläggningarna m. m. för varornas distribution i minut representerade ett värde av 17 090 295 kronor. Lägges denna siffra till den näst föregående erhålles en sammanlagd summa av 68 172 945 kronor. Därest en eventuell inlösen från statens sida av nu ifrågavarande företag enligt tidigare angivna riktlinjer skulle komma a t t omfatta anläggningar och varulager för samtliga undersökta firmor — med u n d a n t a g av vissa firman A. Johnson & C:o tillhöriga sådana a n l ä g g n i n g a r — samt sammanställningen av bokföringsvärdena för å r 1932 skulle läggas till grund för beräkningen, komme kostnaderna för inlösningen att omfatta ocean-anläggningar med ett värde av kronor 9 298 755 depåer med ett värde av » 14 420 530 varulager med ett värde av » 24 707 955 service-stationer med ett värde av » 17 090 295 alltså sammanlagt representerande ett värde av kronor 65 517 535. Härtill skulle komma kostnaderna för en inlösen av de mindre p a r t i handelsföretag, som i det föregående omnämnts och som icke blivit föremål för undersökning, ävensom ytterligare e r s ä t t n i n g a r n a till hos företagen anställda personer, som efter inlösningen icke komme att användas hos monopolet. Grunderna för dessa ersättningar hava ovan berörts och framgå n ä r m a r e av det bifogade författningsutkastet. Beträffande ersättningarnas totalbelopp hava n å g r a sannolikhetsberäkningar icke kunnat av de sakkunniga verkställas. I fråga om ovanstående summa må uttryckligen understrykas, a t t densamma givetvis icke ens tillnärmelsevis giver ett u t t r y c k för det belopp, som staten vid en eventuell inlösen faktiskt skulle behöva k o m m a att utgiva. Då emellertid n ä r m a r e hållpunkter saknas för bedömandet av de resultat, till vilka v ä r d e r i n g a r n a skulle k u n n a komma, saknas möjligheter för de sakkunniga att ytterligare ingå på sådana beräkningar.

De sakkunnigas ståndpunkt till frågan om en statlig reglering av importen till riket av motorbränsle.

De sakkunniga hava i det föregående behandlat ett a n t a l spörsmål och berört en del synpunkter, vilka enligt de sakkunnigas mening hava inflytande på och böra tagas i betraktande vid bedömandet av frågan onn en statlig reglering av importen till riket av motorbränsle. Vissa av de anförda omständigheterna tala till förmån för en statlig reglering av d e n n a rörelse, och avgörande skäl tala för valet av monopolformen gent emo>t en enklare form av importreglering. Emellertid hava de sakkunniga icke ansett sig böra ingå på de y t t e r ligare synpunkter av handelspolitisk och a n n a n allmän natur, som även-

157 ledes måste tillmätas stor betydelse vid frågans bedömande och som före ärendets slutliga avgörande måste bliva föremål för en djupgående och allsidig omprövning. Därest denna prövning av samtliga på frågan inverkande faktorer eller av ett förändrat tidsläge föranledda förhållanden skulle leda till ett statsingripande på området, anse de sakkunniga, att ett sådant ingripande lämpligast bör ske i enlighet med de grundlinjer, åt vilka bifogade författningsförslag giva uttryck.

158 Förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin. Härigenom förordnas, dels att 10 §, 16 § 1 mom., 21 § 1 och 2 mom., 22 § 3 mom., 23—25 §§, 26 § 1 mom., 28 § 5 mom., 32 § 2 mom. samt 37 § förordningen den 11 juni 1926 angående tillverkning och beskattcing av brännvin 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 13 och 35 §§ i förordningen skola upphöra att gälla. Driftsanmälan.

10 §. Då bränneri uppgift om a) bränneriets namn bränneriföreståndarens postadresser; b) den dag sin början; samt c) det ombud som i bränneriföreståndarens frånvaro skall företräda honom inför kontrolltjänsteman. Vid dylik är sagt. Finnes ej för tillverkaren. 16 i 1. För uppmätning av tillverkat brännvin skall, om kontrollstyrelsen så prövar erforderligt, finnas en kontrollapparat, vilken anskaffas, äges och underhålles av staten. Brännvinstillverkning må ej företagas, innan föreskriven kontrollapparat blivit i bränneriet anbragt. 21 §.

Tillverkares 1. Tillverkare äge försälja av honom tillverkat brännvin till partirätt att förhandelsbolag, varom förmäles i förordningen angående försäljning av rusfoga över tillverkat bränn- drycker och i förordningen angående handel med skattefri sprit, ävensom

för export. 2. önskar tillverkare i egen rörelse använda i bränneriet tillverkat brännvin, skall han därtill söka kontrollstyrelsens tillstånd. 22 §. 3. Försändning av brännvin, som försålts till partihandelsbolag för ändamål som avses i förordningen angående försäljning av rusdrycker, får 1

Senaste lydelse av 26 § 1 mom. se 1933: 400.

159 ske allenast till särskilt hos bolaget inrättat brännvinsnederlag medelst förpassning under statens kontroll. Tillverkare åligger åtfölja godset. 23 §.

1. Partihandelsbolag åligger att minst tio dagar innan försändning av Anmälan fri b r ä n n v i n från bränneri till bolaget tillhörigt brännvinsnederlag, som i v*0r£h™delt 22 § 3 mom. sägs, skall taga sin början till kontrollstyrelsen skriftligen ° °S ™' ™ anmäla a) brännvinsnederlagets namn — — — är beläget; b) den tidrymd uppmätas; samt c) det ombud som skall företräda bolaget inför kontrolltjänsteman. 2. Skall försändning av brännvin till brännvinsnederlag avslutas tidigare än enligt 1 mom. b) uppgivits, åligger det partihandelsbolaget att därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen, med angivande av den dag då u p p m ä t n i n g är avsedd att senast äga rum. 3. Vad i 18 § är stadgat beträffande tillverkare och bränneriföreståndare skall i tillämpliga delar gälla partihandelsbolag till vilket försändning av brännvin äger rum. 24 §. K a n i fråga om brännvin som tillverkare försäljer till partihandels- Prissättning bolag frivillig överenskommelse ej träffas om pris eller leveransvillkor i å brännvinövrigt, skall, då tillverkaren eller bolaget det påfordrar, avgörande träffas av särskild prisnämnd, bestående av en av Konungen utsedd ordförande och fyra ledamöter, av vilka två utses av vardera parten. Kostnaderna för vardera parten. Föreskrifter om av Konungen. 25 i

1. Brännvin, som jämlikt stadgandet i 22 § 3 mom. från bränneri för- Tillverknings skatt passas till brännvinsnederlag, tillhörigt partihandelsbolag, och därstädes ' efter godkännande mottages av bolaget, skall genom bolagets försorg uppmätas i närvaro av kontrolltjänsteman. För den sålunda uppmätta myckenheten brännvin skall bolaget till statsverket inbetala tillverkningsskatt med 65 öre för varje liter av normalstyrka. Med brännvin av normalstyrka förstås brännvin, som vid + 15° å Celsii termometer innehåller 50 volymprocent alkohol. 2. Tillverkningsskatten för månaden därefter. Tid f6r 3. Har partihandelsbolag för ändamål, som avses i förordningen an- skattens gående försäljning av rusdrycker, inköpt så stor myckenhet inhemskt Ä S t n brannvm att detsamma kan förväntas bliva lagrat under avsevärt lång s'å«d med tid äger kontrollstyrelsen på framställning av bolaget medgiva bolaget e^TaZe särskilt anstånd under viss tid med inbetalning av tillverkningsskatt in-

160 till ett belopp som svarar mot skatten å den för dylik lagring avsedda myckenheten brännvin. Så länge sådant anstånd varar skall brännvin till samma myckenhet som den för vilken anståndet beviljats hos bolaget förvaras under kronans lås.

Restitution av tillverkningsskatt.

26 i 1. Restitution av tillverkningsskatt, som partihandelsbolag erlagt enligt 25 §, må av bolaget, i den ordning Konungen föreskriver, åtnjutas med 65 öre för liter av normalstyrka för brännvin som utföres ur riket eller försäljes enligt bestämmelserna i förordningen angående handel med skattefri sprit. 28 i 5. Partihandelsbolag har att gälda kostnaden för den särskilda kontroll som kan bliva erforderlig för det i 25 § 3 mom. omförmälda fall. 32 §.

2. Den som i brännvinsnederlag, som avses i 22 § 3 mom., hos partihandelsbolag undansnillar brännvin, innan detsamma uppmätts för beskattning, eller bryter försegling eller öppnar eller borttager lås som kontrolltjänsteman åsätt straffes som i 1 mom. är stadgat. 37 §. Ansvar för andra överträdelser av denna förordning.

Uraktlåter tillverkare, bränneriföreståndare eller partihandelsbolag att ställa sig till efterrättelse i denna förordning eller i enlighet med densamma meddelad föreskrift, straffes, där ej särskilt ansvar är bestämt, med böter från och med tjugo till och med femhundra kronor.

Denna förordning träder i kraft den — — —.

161 Förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker. Härigenom förordnas, att 3 § 2 mom., 12 § och 13 § 3 mom. förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker skola, 12 § i nedan angivna delar, hava följande ändrade lydelse: 3 §. 2. Angående handel med skattefri sprit är särskilt stadgat. 12 §. 1. Partihandel inom riket med rusdrycker må, där fråga ej är om försäljning, som i 13 eller 14 § sägs, bedrivas allenast av ett för sådant ändamål och för utövande av partihandel med skattefri sprit bildat, i den ordning här nedan sägs antaget aktiebolag (partihandelsbolag). Försäljning för — — — i 13 §. 2. Partihandelsbolag antages av Konungen för viss tid, högst sex år. Ansökan om rätt att vara partihandelsbolag skall före ingången av året näst före det, då försäljningen är avsedd att taga sin början, skriftligen göras hos Konungen. Ansökningen skall vara åtföljd av den för bolaget antagna bolagsordningen. Missbrukar bolaget sin partihandelsrätt enligt denna förordning eller varder bolaget försatt i konkurs, må försäljningsrätten av Konungen återkallas att upphöra å tid, som av Konungen bestämmes. Konungen äger — — — vara partihandelsbolag. 3. Partihandelsbolag må — — — kontanta medel. 4. Av den — — — i riksbanken. 5. Ej må — — — prövar nödig. 6. Närmare bestämmelser bolagets antagande. 13 i 3. Annan inom riket tillverkad spritdryck än sådan, som framställts ur potatis och spannmål, må av partihandelsbolag inköpas för försäljning till förtäringsändamål allenast efter tillstånd av Konungen. Dylikt tillstånd, som skall avse bestämd myckenhet, må lämnas endast då särskilda förhållanden därtill föranleda. Denna förordning träder i kraft den — — —. 11 — 331972.

162 Förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit. Härigenom förordnas, att 3 § 1 mom., 4—6 §§, 7 § 1 mom., 8—10, 16 och 20 §§ förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 3 *.

1 mom. Angående tillverkares rätt att förfoga över skattefri sprit gäller vad därom är särskilt stadgat.

4 i Partihandel med skattefri sprit må med undantag, som avses i 3 §, utövas allenast av partihandelsbolag, varom förmäles i förordningen angående försäljning av rusdrycker. Missbrukar sådant bolag sin partihandelsrätt enligt denna förordning, skall vad i 12 § 2 mom. förordningen angående försäljning av rusdrycker är för där avsett fall stadgat äga motsvarande tillämpning. De föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller, kunna finnas erforderliga i avseende å partihandelsbolags verksamhet enligt denna förordning, skola intagas i avtal, varom förmäles i 12 § 6 mom. förordningen angående försäljning av rusdrycker.

5 i För försäljning enligt denna förordning må brännvin, som framställts ur potatis och spannmål, av partihandelsbolag inköpas allenast i den utsträckning, Konungen för varje år bestämmer, bolaget likväl obetaget att vid försäljningen förfoga över den s. k. sekunda sprit, som uppkommer vid bolagets rening av dylikt brännvin. Ansökan om tillstånd till inköp av brännvin av nämnda slag skall göras före september månads utgång året innan det, som tillståndet avser. 6 §.

Partihandelsbolag må, förutom till detaljhandlare eller återförsäljare, som avses i 10 §, inom riket försälja skattefri sprit allenast till avnämare,

163 vilken av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd att av partihandelsbolaget inköpa sådan sprit. Vid försäljning — till efterrättelse. 7 *.

1 mom. Parti handelsbolag må icke, utom i de fall, varom förmäles i 8 §, utlämna sprit, som icke blivit denaturerad enligt bestämmelserna i mom. 2 här nedan. 8 $. Därest genom särskild kontroll eller genom andra åtgärder trygghet mot missbruk kan vinnas, må partihandelsbolag till de avnämare och under de villkor, som bestämmas av kontrollstyrelsen, försälja sprit, som icke blivit denaturerad eller vid vars denaturering de i 7 § 2 mom. a) och b) angivna fordringar icke blivit uppfyllda (svagdenaturerad sprit). 9 §. Partihandelsbolag ävensom avnämare, som avses i 8 §, vare skyldiga att hålla av dem förda handelsböcker med tillhörande verifikationer tillgängliga för kontrollstyrelsen eller av kontrollstyrelsen särskilt förordnat ombud, avnämare, som avses i 8 §, dock endast i den mån bokföringen avser skattefri sprit. Det åligger partihandelsbolag att vid rörelsens utövande ställa sig till efterrättelse de närmare föreskrifter, som kontrollstyrelsen för tillsyn å rörelsen meddelar. 10 §. Detaljhandlare med skattefri sprit skola till erforderligt antal antagas av kontrollstyrelsen. Med undantag beträffande motorsprit, vars försäljning må äga rum genom återförsäljare, antagna av partihandelsbolaget, må detaljhandel med skattefri sprit utövas allenast av sålunda av kontrollstyrelsen antagen detaljhandlare. Till detaljhandlare — spriten förekommes. Om antagande — — — och nykterhetsnämnd. 16 §. Befinnes att detaljhandlare eller återförsäljare, som avses i 10 §, bedriver försäljning av skattefri sprit på sätt, som strider mot denna förordning eller mot bestämmelse, som eljest gäller för försäljningen, eller att sådan försäljning giver anledning till missbruk av spriten, äger kontrollstyrelsen föreskriva inskränkningar eller villkor i avseende å försäljningen eller förbjuda dess fortsättande. Av kontrollstyrelsen i nu berörda avseende meddelade beslut lända till efterrättelse utan hinder av anförda besvär.

164 20 §.

Därest återförsäljare av motorsprit obehörigen avhänder sig dylik sprit, straffes med böter från och med etthundra till och med tvåtusen kronor eller fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, domes till straffarbete i högst ett år. Denna förordning träder i kraft den — — —.

165 Förslag till förordning om användande av motorsprit för inblandning i bensin. Härigenom förordnas som följer: 1*. Envar, som till riket inför bensin eller inom riket tillverkar sådan vara, åligger att av partihandelsbolag, varom förmäles i förordningen angående försäljning av rusdrycker och i förordningen angående handel med skattefri sprit, inköpa motorsprit i sådan omfattning, att den inköpta motorspriten minst utgör viss procent av den importerade eller tillverkade kvantiteten bensin (inköpsprocent). I denna förordning förstås med motorsprit sådan sprit, som enligt förordningen angående handel med skattefri sprit är att anse såsom motorsprit. 2§. Inköpsprocent fastställes för viss period av Konungen och skall så bestämmas, att all inom riket tillverkad motorsprit, som beräknas under perioden vara tillgänglig för försäljning, kan antagas under perioden vinna avsättning. 3 §.

1 mom. Bensin, som till riket införes, må icke från tullverket utlämnas för förfogande inom riket, med mindre importören genom företeende av skriftligen upprättat köpeavtal hos tullmyndigheten styrker, att han av partihandelsbolag, som i l § sägs, inköpt motorsprit till sådan myckenhet, som svarar mot gällande inköpsprocent. Av importör företett avtal, som i första stycket sägs, skall, sedan detsamma av tullmyndigheten försetts med anteckning om uppvisandet och den myckenhet motorsprit, som tagits i anspråk, till importören återställas. 2 mom. Vederbörande tullmyndighet åligger att föra särskild bok över bensin, som utlämnats från tullverket för förfogande inom riket, ävensom över motorsprit, som importör av bensin visar sig hava inköpt. Så-

166 dan bok skall, å särskilt upplägg för varje importör, innehålla dels, beträffande varje sålunda utlämnat parti bensin, uppgift rörande partiets storlek och tiden för införseln eller, vid förtullning från tullager, dagen för anmälan till sådan förtullning, dels ock, beträffande varje parti motorsprit, som importören visat sig hava inköpt, uppgift angående partiets storlek och den myckenhet, som därav tagits i anspråk, samt tiden för inköpet. 4*. 1 mom. Kontroll å fullgörandet av den tillverkare av bensin åliggande skyldigheten att inköpa motorsprit utövas av kontrollstyrelsen i samband med kontroll å beskattningen av inom riket tillverkad bensin. 2 mom. Tillverkare av bensin vare pliktig att inom en månad efter utgången av varje kvartal genom företeende av skriftligen upprättat köpeavtal hos kontrollstyrelsen styrka, att han av partihandelsbolag, som i 1 § sägs, inköpt motorsprit till sådan myckenhet, som med hänsyn till gällande inköpsprocent belöper å den under kvartalet tillverkade myckenheten bensin. Av tillverkare av bensin företett avtal, som i första stycket sägs, skall, sedan detsamma av kontrollstyrelsen försetts med anteckning om uppvisandet, till tillverkaren återställas. 3 mom. Kontrollstyrelsen åligger att föra särskild bok över motorsprit, som tillverkare av bensin visar sig hava inköpt. Sådan bok skall, å särskilt upplägg för varje tillverkare, beträffande varje parti motorsprit, som tillverkaren visat sig hava inköpt, innehålla uppgift rörande partiets storlek och tiden för inköpet. 5 §. Vad i denna förordning stadgas om skyldighet för den, som till riket inför bensin eller inom riket tillverkar sådan vara, att verkställa inköp av motorsprit gälle ej i avseende å bensin, som införes till riket samt, utan att hava för förfogande inom riket från tullverket utlämnats, åter under tullkontroll utföres, eller som införes i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under s) upptagna eller enligt bestämmelserna i 6 eller 8 § samma förordning; och bensin, som tillverkas inom riket under sådana förhållanden, att skattefrihet för densamma åtnjutes på grund av stadgandet i 3 § 6 mom. förordningen om särskild skatt å bensin och motorsprit. 6$, Konungen äger medgiva sådana ytterligare undantag från i denna förordning stadgad skyldighet att verkställa inköp av motorsprit, som av förhållandena påkallas.

7$. Den, som på grund av bestämmelserna i denna förordning verkställt inköp av motorsprit, vare skyldig att använda densamma för inblandning i bensin enligt grunder, som fastställas av i 1 § omförmälda partihandelsbolag, ävensom att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter angående kontroll över inblandningen, som av bolaget meddelas. Partihandelsbolaget äge för särskilt fall, där förhållandena det påkalla, medgiva undantag från skyldighet att verkställa inblandning, som i första stycket sägs. 8§. Uraktlåter någon att fullgöra i denna förordning stadgad skyldighet att verkställa inköp av motorsprit eller inblandning av sådan sprit i bensin eller verkställer någon inblandning i strid mot föreskrift, som meddelats på grund av stadgandet i 7 § första stycket, eller underlåter någon att ställa sig till efterrättelse av partihandelsbolag meddelade föreskrifter angående kontroll över inblandningen, straffes med dagsböter. 9§. Där någon under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot denna förordning, fortsätter samma förseelse, skall han för varje gång åtal i laga ordning anhängiggjorts dömas till det straff, som för förseelsen är stadgat. 10 §. Förseelse mot denna förordning åtalas av allmän åklagare. Åtalet anhängiggöres vid allmän domstol. 11 §. Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag. Denna förordning träder i kraft den Avtal om inköp av motorsprit, som träffats innan denna förordning trätt i kraft, må ej åberopas till fullgörande av däri stadgad skyldighet att inköpa sådan sprit.

168 Förslag till förordning angående statsmonopol å partihandeln med brännoljor. Härigenom förordnas som följer: 1 i Med brännoljor förstås i denna förordning bergolja (crude oil), skifferolja (shale oil) och av dem framställda vid +20° C flytande produkter, såsom bensin, fotogen och tyngre brännoljor, samt med dem likartade produkter, framställda ur andra utgångsmaterial. Från förordningens tillämpning undantagas transformatoroljor och smörjoljor, så ock, därest Kungl. Maj:t prövar sådant medgivande böra lämnas, annan oljeprodukt. 2 §.

Handel med brännoljor delas i partihandel och detaljhandel. Med partihandel förstås sådan handel, som bedrives till återförsäljare i och för deras rörelse, ävensom försäljning för export. Med detaljhandel förstås all annan handel.

3 i Rättighet att idka partihandel med brännoljor tillkommer, med undantag varom förmäles i 4 §, uteslutande staten (monopolrättighet). Staten eller den, åt vilken staten upplåter utövandet av monopolrättigheten, benämnes i denna förordning monopolets utövare. 4 §.

Den som vill inom riket tillverka brännoljor skall minst femton dagar innan tillverkning må äga rum göra anmälan därom till kontrollstyrelsen. Tillverkare äger förfoga över av honom tillverkade brännoljor allenast för följande ändamål: a) för försäljning till monopolets utövare; b) för export; c) i den ordning och under de villkor, Kungl. Maj:t bestämmer, för drift (bunkring) eller utrustning i övrigt av fartyg;

169 d) i tillverkarens egen rörelse för vid tillverkningen begagnade maskiner eller eljest för den industriella driften. Erforderlig kontroll däröver, a t t tillverkade brännoljor icke användas för a n d r a ä n d a m å l ä n ovan sagts, anordnas på bekostnad av monopolets utövare av kontrollstyrelsen. 5*. Önskar tillverkare, som i 4 § avses, försälja brännoljor till monopolets utövare, men k a n frivillig överenskommelse om försäljning ej komma till stånd, skall monopolets utövare v a r a skyldig inköpa brännoljorna till det p r i s och på de villkor i övrigt, som en för ändamålet särskilt tillsatt prisnämnd bestämmer. P r i s n ä m n d e n skall bestå av sju ledamöter, av vilka två utses av vardera parten, medan återstående t r e ledamöter, däribland ordföranden, j ä m t e suppleanter för dem förordnas av Kungl. Maj:t. Kostnaderna för nämnden gäldas med hälften av vardera parten. 6 §.

Införsel till riket av brännoljor må äga r u m endast för monopolets utövares räkning. U t a n hinder av vad sålunda stadgats må a) tillverkare, som i 4 § avses, till riket införa för tillverkningen erforderlig n a t i v olja (crude oil); b) i den ordning och under de villkor, Kungl. Maj:t bestämmer, införsel ske av brännoljor, avsedda för drift (bunkring) eller utrustning i övrigt av fartyg; c) införsel ske av brännoljor, som medföras å transportmedel för dess drift eller utrustning i övrigt, beträffande fartyg dock endast till myckenhet som tullanstalt prövar icke överstiga behovet under resan; d) införsel av brännoljor ske i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för v a r a n åtnjutes enligt 5 § b) tulltaxeförordningen. 7 §. Detaljhandeln med brännoljor ä r fri, under iakttagande därav, att monopolets utövare äger bestämma de pris som olika slag av brännoljor i detaljhandeln högst må betinga, ävensom av vad i övrigt gäller angående handel med dylika oljor. Monopolets utövare låter på lämpligt sätt tillhandahålla brännoljor för detaljhandelns behov. 8 §.

Tillverkar någon brännoljor u t a n anmälan, som i 4 § sägs, eller uraktlåter den, som gjort sådan anmälan, att ställa sig till efter-

170 rättelse av kontrollstyrelsen i och för kontrollen å tillverkningen meddelade föreskrifter, straffes med dagsböter. 9§. Förfogar den, som inom riket tillverkat brännoljor, »över tillverkad vara för a n d r a ändamål än i 4 § andra stycket sägs, vare straffet dagsböter ej ler fängelse i högst sex månader. 10 §. Den som u t a n behörig tullangivning till riket inför eller söker införa i denna förordning avsedd vara, vilken icke ä r tullpliktig, straffes med dagsböter, och skall v a r a n jämte emballage och kärl, vari den förvaras, vara förverkad. I fråga om åtal för förseelse, som avses i första stycket, och beslag av gods, som anses förbrutet, ävensom angående förfarandet med i beslag taget gods samt påföljd vid förskingring av gods, som skolat dömas förverkat, skola de bestämmelser, som gälla rörande olovlig införsel av tullpliktig vara, äga motsvarande tillämpning. 11 *. Förseelse, som i 8 eller 9 § omförmäles, åtalas av allmän åklagare vid allmän domstol. 12 §. Böter, som utdömas enligt denna förordning, ävensom försäljningssumman för förverkat gods samt belopp, som utgivits i stället för sådant gods, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag. 13 $. Till riket inkommen vara, som enligt denna förordning ej får införas, må, därest den icke är att enligt 10 § i denna förordning eller lagen om straff för olovlig varuinförsel anse såsom olovligen införd, av varuägaren återutföras. Sker ej återutförsel, skall med v a r a n förfaras på sätt Kungl. Maj:t förordnar. 14 §. Kungl. Maj:t äger meddela för tillämpning av denna förordning erforderliga n ä r m a r e föreskrifter.

171 Utkast till förordning om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å partihandeln med brännoljor. Härigenom förordnas som följer: 1 §. Till följd av införandet av statsmonopol å partihandeln med brännoljor skall det åligga staten att utgiva ersättning och understöd samt övertaga förpliktelser enligt vad i denna förordning stadgas. 2 §.

Med partihandlare med brännoljor förstås i denna förordning envar, som vid tiden för monopolets ikraftträdande inom riket idkar dylik handel såsom näring utan samband med tillverkning av bensin eller andra brännoljor. 3 §.

Partihandlare med brännoljor skall äga påfordra att staten inlöser honom tillhöriga: 1) cisterner, bensinpumpar och andra anläggningar för förvaring eller distribution av brännoljor, oavsett om de äro hänförliga till lös eller till fast egendom, ävensom tankvagnar, tankautomobiler och andra lösa inventarier, uteslutande eller huvudsakligen användbara för forsling eller förvaring av brännoljor; allt dock endast för såvitt anläggningarna och inventarierna äro i partihandlarens ägo vid tiden för monopolets ikraftträdande och bevisligen varit sedan den regelbundet i bruk i hans rörelse; 2) inom riket befintliga (fritt disponerade eller å tullager liggande) lager av brännoljor ävensom av smörjoljor, konsistensfett och andra dylika varor, vilka regelmässigt pläga saluhållas i samband med handel med brännoljor, därvid iakttages att inlösningsskyldigheten omfattar endast fullgod vara. Inlösningspriset för egendom, som i denna paragraf avses, bestämmes efter vad egendomen prövas skäligen vara värd med hänsyn tagen till dess

172 fortsatta användbarhet vid handel med brännoljor. Vid v ä r d e r i n g av varulager användes inköpspriset såsom utgångspunkt u t a n h ä n s y n till mer eller mindre tillfälliga prisfluktuationer. Åtnöjes partihandlare icke med inlösningspris, som fastställts å utländsk förtullad vara, äger han att vid återutförsel av v a r a n under behörig tullkontroll erhålla restitution av erlagd tull. Hos p a r t i h a n d l a r e inneliggande lager av importerade varor, som det icke enligt vad ovan sagts åligger staten a t t inlösa och som ej heller genom frivillig överenskommelse övertages för monopolets räkning, må även exporteras med r ä t t för ägaren att erhålla restitution av erlagd tull. 4 $. Därest partihandlare tillhöriga inventarier, som icke jämlikt 3 § äro föremål för inlösen, kunna anses komma att undergå värdeminskning till följd av upphörandet av partihandlarens rörelse, skall denne äga påfordra ersättning för berörda värdeminskning. E r s ä t t n i n g för värdeminskning enligt denna paragraf utgår endast om inventarierna icke enligt lag äro hänförliga till fast egendom och om de äro i partihandlarens ägo vid tiden för monopolets ikraftträdande samt bevisligen v a r i t sedan den regelbundet i bruk i hans rörelse. E r s ä t t n i n g e n u t g å r med högst ett belopp, motsvarande skillnaden mellan vad egendomen prövas skäligen v a r a värd och det pris, som under norm a l a förhållanden kan antagas v a r a påräkneligt vid egendomens försäljning. Därest monopolets utövare genom frivillig överenskommelse med ägaren förvärvar inventarier, som i denna paragraf avses, förfaller ägarens r ä t t till ersättning. 5 *. Därest partihandlare tillhörig fastighet, v a r a anläggning, som i 3 § sägs, finnes uppförd, k a n anses komma att undergå värdeminskning till följd av upphörandet av partihandlarens rörelse, skall denne äga påfordra ers ä t t n i n g för berörda värdeminskning. E r s ä t t n i n g e n u t g å r med högst ett belopp, motsvarande skillnaden mellan vad fastigheten eller den del därav, v a r a anläggningen är uppförd, prövas skäligen v a r a v ä r d samt det saluvärde, som under förutsättning av rörelsens upphörande må anses belöpa å fastigheten eller nämnda del därav. Vid värdeuppskattningen tages jämväl hänsyn till inventarier, vilka enligt lag ä r o hänförliga till fast egendom, dock med u n d a n t a g av sådana som jämlikt 3 § blivit föremål för inlösen. Därest monopolets utövare genom frivillig överenskommelse med ägaren förvärvar fastighet, som i denna paragraf avses, förfaller ägarens r ä t t till ersättning.

173 6 *. H a r p a r t i h a n d l a r e med brännoljor för sin rörelse förhyrt lokaler eller träffat a v t a l om a n n a n nyttjanderätt, skall staten v a r a skyldig övertaga hans skyldigheter på grund härav, så framt avtalet upprättats eller förn y a t s före den och vid monopolets ikraftträdande fortfarande ä r gällande. 7 §.

Personlig ersättning skall tillkomma den, som vid tiden för monopolets i k r a f t t r ä d a n d e innehar stadigvarande anställning hos partihandlare med brännoljor. Såsom villkor för erhållande av dylik ersättning gäller: a) a t t personen vid monopolets ikraftträdande ä r svensk medborgare; b) a t t personen vid monopolets ikraftträdande uppnått minst 25 års ålder; c) a t t personens inkomst av arbete under de fyra närmaste kalenderåren före monopolets ikraftträdande uteslutande eller till väsentlig del härflutit av inom riket utövad sådan verksamhet, som i första stycket avses; samt d) a t t personen icke erhållit och icke k u n n a t erhålla någorlunda motsvarande anställning hos monopolets utövare; dock att den, som erhållit anställning hos monopolets utövare, skall äga utbekomma hela ersättningsbeloppet, bestämt enligt vad nedan sägs, därest han inom två år från tiden för monopolets ikraftträdande blivit u t a n eget förvållande skild från anställningen, samt tre fjärdedelar av samma belopp, därest han inom fem år från nämnda tid blivit u t a n eget förvållande från anställningen skild. F ö r bestämmande av ersättningen beräknas medeltalet av den vederbörligen styrkta årsinkomst, vilken för de två närmaste kalenderåren före monopolets ikraftträdande åtnjutits (medelårsinkomst), därvid hänsyn ej tages till sådan förbättring av avlöningsvillkoren, vilken i n t r ä t t efter år , för såvitt ej giltiga skäl för dylik förbättring prövas hava förelegat. Ersättningen skall utgå med belopp motsvarande en halv medelårsinkomst för den verksamhetstid, som omfattar de fyra närmaste kalenderåren före monopolets ikraftträdande. För varje tidigare helt verksamhetsår ökas ersättningen med en femtedels medelårsinkomst, dock endast i den mån varje sådant verksamhetsår motsvaras av två ersättningstagarens levnadsår utöver fyllda 25 år. E r s ä t t n i n g e n m å icke i något fall utgå med högre belopp än fyra gånger medelårsinkomsten, dock icke i något fall med högre belopp än 100 000 kronor. Där så finnes lämpligt, må ersättning varom i denna paragraf förmäles, ökad med tio procent, i stället för att till ersättningstagaren på en gångutbetalas, tillgodokomma honom i form av livränta.

174 8 $.

Har någon genom monopolets införande förlorat anställning hos partihandlare med brännoljor och är han ej enligt 7 § berättigad till ersättning, må han, där skälig anledning är att antaga att han till följd härav kommer att sakna utväg att sig försörja, tillerkännas skäligt understöd att utgå antingen på en gång eller i form av livränta. Den, som på grund av ålder, sjukdom, lyte eller annan omständighet anses äga särskild svårighet att förskaffa sig uppehälle, må ock, ändå att ersättning enligt 7 § till honom utgår, tillerkännas understöd varom i första stycket sägs. 9 *. Bestämmande av inlösningspris, ersättningsbelopp och understöd enligt denna förordning ävensom prövning av fråga om övertagande av förpliktelser enligt 6 § ankommer å en nämnd med den sammansättning och befogenhet, som nedan sägs. Nämnden skall bestå av sex ledamöter. Tre ständiga ledamöter jämte suppleanter för dem utses av Kungl. Maj:t. Övriga tre ledamöter utses för de särskilda ersättningsfrågorna av den partihandlare, vars företag är i fråga. Mot ledamot av nämnden gälla samma jäv, som i lagen om skiljemän äro stadgade beträffande jäv mot skiljeman. Kungl. Maj:t förordnar en av de ständiga ledamöterna till nämndens ordförande samt en annan av dem till ersättare för ordföranden. Uppstå inom nämnden olika meningar och äro å ömse sidor lika många ledamöter, gälle den mening, som ordföranden biträder. Mot nämndens beslut må klagan icke föras. 10 §. Kronans rätt skall inför nämnden bevakas av ombud, som av Kungl. Maj:t förordnas. Enskild sakägare vare obetaget att vid behandlingen av hans inlösnings- och ersättningsanspråk inför nämnden själv eller genom ombud bevaka sin rätt. Envar, som påfordrar inlösen av egendom eller gör anspråk på ersättning enligt denna förordning, vare, för åtnjutande av rätt till dylik inlösning eller ersättning, skyldig att efter anmaning tillhandahålla nämnden erforderliga handlingar och upplysningar ävensom att, där så finnes nödigt, på kallelse inställa sig inför nämnden för att meddela muntliga upplysningar. Hava flera självständig del i ledningen av affärsföretag, som i denna förordning avses, åligga nu nämnda skyldigheter envar av dem. Kostnaderna för nämndens arbete bestridas av statsverket.

175 11 *. E n v a r , som påfordrar inlösen av egendom eller gör anspråk på ersättning eller understöd enligt denna förordning eller övertagande av förpliktelser enligt 6 §, åligger att inom en månad efter monopolets ikraftt r ä d a n d e till nämndens ordförande härom ingiva skriftlig anmälan enligt av K u n g l . Maj:t fastställt formulär, vid äventyr a t t eljest icke ifrågakomma till dylik förmån. Vad i första stycket stadgas skall jämväl äga tillämpning på den, som vill bevara den i 7 § a n d r a stycket d) för visst fall stadgade r ä t t a t t framdeles å t n j u t a ersättning för förlorad anställning; och har nämnden, där dylik a n m ä l a n göres, att bestämma det belopp, med vilket full ersättning i sådant fall skall utgå. U t a n hinder av vad ovan stadgats äger den, som anmält anspråk på ersättning enligt 7 §, tid att ingiva ansökning om understöd enligt 8 §, intill dess en m å n a d förflutit från det nämndens beslut i ersättningsfrågan delgivits honom. Vid partihandlares ansökning om inlösen eller ersättning skall, vid ävent y r som ovan sägs, därest icke nämndens ordförande medgivit uppskov, fogas handelsböckerna för de verksamhetsår, som falla mellan den ocn den året innan monopolet träder i kraft, ävensom vederbörligen avslutat fullständigt bokslut för den tid, som därefter förflutit intill monopolets ikraftträdande, så specificerat att vid blivande inventering bokföringens riktighet kan bedömas. 12 §. Å inlösnings- och ersättningsbelopp, som av nämnden fastställts, erlägger staten fem procents ränta, räknat från och med dagen för monopolets ikraftträdande till utbetalningsdagen; dock att å ersättningsbelopp, varom i 7 § a n d r a stycket d) förmäles, r ä n t a beräknas från och med den dag, den ersättningsberättigade skildes från sin anställning hos monopolets utövare. 13 §. Kungl. Maj:t äger meddela för tillämpning av denna förordning erforderliga närmare föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft å dag, som Kungl. Maj:t bestämmer.

176 Reservationer. Reservation av herr Stendahl. Då de sakkunniga i det föreliggande betänkandet u n d e r alla förhållanden bestämt tagit avstånd från införande av statsmonopol å detaljhandeln med brännoljor, böra enligt min mening — i motsats till vad i betänkandet föreslagits — service-stationer och a n d r a distributionsanläggningar vid eventuellt genomförande av ett statsmonopol å p a r t i h a n d e l n med brännoljor icke ifrågakomma till inlösen från statens sida.

Reservation av herr Kempe. Till den ståndpunkt, som de sakkunnigas flertal intagit i föreliggande betänkandes kapitel V angående frågan om en statlig reglering av brännoljeimporten till riket, kan jag icke ansluta mig. De sakkunniga ha ansett sig icke böra ingå på synpunkter av handelspolitisk och mera allmän natur. J a g skall ålägga mig samma begränsning men finner mig dock oförhindrad att på följande sätt angiva min principiella inställning. Den moderna västerländska staten har funnit riktigt och lämpligt att i betydande omfattning ingripa ledande och reglerande på det enskilda näringslivets områden. Man hyser numera på de flesta håll ingen större tvekan att företaga även mycket långt gående inskränkningar i näringsfriheten, och under trycket av den ekonomiska kris, i vilken vi för närvarande leva, ha de svenska statsmakterna ansett ur allmänt intresse befogat att inom viktiga näringsgrenar skapa monopolförhållanden av temporär varaktighet. Frågan om ett statligt monopol å importen av och partihandeln med brännoljor är icke av sådan tillfällig natur. Den måste enligt de sakkunnigas mening, vartill jag ansluter mig, bedömas ur synpunkten att det gäller en definitiv anordning på lång sikt i likhet med sprit- och tobaksmonopolen. Den längst gående formen för statligt ingripande i det privata ekonomiska livet är det monopol, som innebär en expropriation av en hel näringsgren. För ett sådant ingrepp måste föreligga synnerligen tungt vägande skäl, som kunna antagas äga giltighet icke blott för närvarande utan även i framtiden. Det synes mig befogat att understryka detta måhända självklara förhållande och betona, att alla motiv för och emot måste bedömas från denna allmänna utgångspunkt.

177 J a g övergår nu till en granskning av de särskilda frågor, som de sakkunniga i detta sammanhang berört. Beträffande först frågan om tillverknings- och avsättningsmöjligheterna för inhemskt motorbränsle synes den av de sakkunniga i detta hänseende föreslagna anordningen på ett fullt tillfredsställande sätt reglera dessa förhållanden utan kombination med ett statsmonopol å brännoljehandeln. Den möjligen något ökade smidighet i tillämpningen, som skulle kunna vinnas i samband med ett monopol, kan över huvud taget icke komma i betraktande såsom ett så tungt vägande skäl, att därav skulle motiveras ett dylikt ingripande. J a g är fullt ense med de sakkunniga i denna punkt. De sakkunniga anse sig däremot kunna genom ett monopol undgå vissa vanskligheter, som vidlåda den gällande bensinbeskattningen. Härvidlag vill jag till en början påpeka, att även efter ett monopols införande den enskilde förbrukaren har samma möjlighet som nu att blanda dyr, skattelagd bensin med billiga, skattefria oljor. Näppeligen torde detta med någon framgång kunna förekommas eller beivras, därest den ekonomiska fördelen är tillräckligt lockande. Med risk att gripa utöver det för de sakkunnigas arbete utstakade området, vill jag vidare fästa uppmärksamheten vid följande förhållande. Enligt min mening är den nuvarande bensinskatten en onaturlig pålaga och kommer än mer framdeles att te sig som en sådan. Bensinen, i och för sig den dyraste brännoljan, belastas med en skatt, som f. n. uppgår till mer än 100 procent av engrospriset, medan de redan förut billigare oljeslagen äro skattefria. Prisskillnaden uppdrives till en höjd, som utgör en oerhört stark drivfjäder för uppfinningar i syfte att ersätta bensin med tyngre oljor. Motorteknikens senaste utveckling pekar också i denna riktning. Det kan därför endast vara en tidsfråga, när antingen även de tyngre oljorna måste skattläggas eller beskattningen av vägtrafiken helt lösgöras från sambandet med motorbrännoljorna. Under dessa förhållanden kan jag icke för min del tillerkänna någon nämnvärd bärkraft åt ett motiv för brännoljemonopol, som väsentligen hänför sig till den nu gällande bensinbeskattningen och vanskligheterna vid dess utformning och tillämpning. I avd. 4 och 5 övergå de sakkunniga till det centrala i framställningen nämligen de kommersiellt ekonomiska synpunkterna på monopolfrågan. Den hemliga karaktären av det utredningsmaterial, som vid sidan av de publicerade sammanfattande uppställningarna stått de sakkunniga till buds, medför självfallet, att de sakkunnigas motivering delvis icke kunnat bestyrkas med siffror och andra belägg utan måst inskränkas till mer eller mindre nakna påståenden. Och när jag i flera punkter kommer att anmäla avvikande mening, gäller detsamma även min argumentering. De företag, som här i landet representera de stora världsbolagen i olja, uppvisa för de senaste åren högst betydande förlustsiffror. Detta förhållande synes närmast ägnat att väcka betänkligheter mot ett förstatligande av deras 12 — 331972.

178 rörelse. H u r är det då möjligt att ett svenskt statsmonopol på detta handelsområde likväl kan te sig lockande ur statsfinansiell synpunkt? Trenne olika vägar kunna här öppna ljusa framtidsutsikter. För det första kan ett statsmonopol vända de många miljonernas förlust till vinst genom avsevärda prishöjningar på den konsumerande allmänhetens bekostnad. Detta är förvisso ej de sakkunnigas avsikt. J a g omnämner likväl möjligheten, ty jag anser det ligga i varje statsmonopols natur att utvecklingen kan leda in på denna minst av allt önskvärda väg. För det andra föreligger den möjligheten att siffrorna för de redovisade förlusterna äro missvisande. Moderbolagen kunna t. ex. ha debiterat sina svenska dotterföretag alltför höga priser å den levererade oljan. E t t svenskt monopol återigen kan göra billigare inköp bl. a. genom att skickligt utnyttja konkurrensen på världsmarknaden. De sakkunniga anse sig kunna räkna med ett sådant antagande. Det är möjligt att antagandet kan överensstämma med verkligheten under en depressionstid sådan som den vi nu genomleva; vid all fri handel har köpare under de sista åren suttit med trumf på hand gentemot säljare. Det har likväl blivit konstaterat att moderbolagens debiteringar understigit de ledande amerikanska exportnoteringarna för dessa varor. För egen del vågar jag icke hysa några mera bestämda förhoppningar beträffande framtiden och måste alltså ställa mig tveksam gentemot den optimism, som präglar de sakkunnigas uttalande i denna punkt. De sakkunniga ha ansett sig finna ett visst stöd för uppfattningen, att moderbolagens debiteringar varit för höga, i den omständigheten, att flera bland dessa även för de sista åren redovisat goda vinster. Härvid måste emellertid beaktas, att dessa moderbolag, även där de själva driva oljeutvinning, raffinering och försäljning, dock i främsta rummet äro holdingbolag i stora koncerner, uppbyggda på ett mycket komplicerat sätt. Det kan därför mycket väl tänkas, att de verkliga resultaten för dessa koncerner under senare år varit förlust, även om holdingbolagen i toppen kunnat visa vinster, kanske tidigare reserverade hos dotterföretag. Hänsyn till aktiemarknader, där dessa papper spela en betydande roll, och delägares krav på någon utdelning även under förlustår kunna mycket väl tänkas ha framkallat ett sådant förfarande. Om detta antagande är riktigt, torde den av de sakkunniga gjorda anmärkningen beträffande uteblivna skatteintäkter för stat och kommun här i landet förlora sin egentliga bärkraft. Det måste f. ö. förefalla osannolikt, att moderbolagen för att undgå beskattning i Sverige skulle låtit sina härvarande filialer redovisa miljonförluster. E t t resultat, som varken visat vinst eller förlust, skulle ur denna synpunkt vara mera ändamålsenligt. För det tredje är det tänkbart, att ett statsmonopol vid samma inköpspriser kunde sköta brännoljornas distribution och försäljning inom landet på ett billigare och rationellare sätt än nu är fallet. Otvivelaktigt ligger det mycken sanning i den av de sakkunniga hävdade

179 uppfattningen att detaljhandeln med brännoljor i Sverige för närvarande lider under en uppenbar överorganisation. Å andra sidan gäller denna anmärkning med kanske lika stort fog om varudistributionen på ett antal andra områden, utan att statsmakterna för den skull planera ett ingripande. De sakkunniga erkänna, att den alltför stora kapitalinvestering, som de olika oljebolagen företagit under den hårda konkurrensen sinsemellan, i och för sig icke innebär någon olägenhet ur det svenska nationalhushållets synpunkt, alldenstund dessa anläggningar finansierats med utländskt kapital. Men de sakkunniga förmena, att oljebolagen i tider av samarbete ej skola försumma att låta de svenska konsumenterna i sista hand betala bolagens ifrågavarande »krigskostnader» i form av högre oljepriser. J a g håller för sannolikt, att blotta tillvaron av föreliggande utredning med åtföljande lagtext kommer att betaga oljefirmorna lusten att försöka hålla för höga priser. De äro nu medvetna om att statsmakternas uppmärksamhet är riktad på deras prispolitik, och att varje missbruk av deras maktställning kan medföra för dem ödesdigra konsekvenser. E h u r u ännu åtskilligt kunde vara att anföra i denna och övriga punkter, skall jag ytterligare endast med utgångspunkt från min inledningsvis angivna allmänna inställning till frågan sammanfatta min ståndpunkt på följande sätt. De sakkunnigas uttalanden och slutsatser väcka på flera punkter starka betänkligheter. Även om de anförda skälen för ett monopol ej kunna frånkännas betydelse, väga de icke nog tungt. Med hänsyn till de resultat, som framkommit vid undersökningen inom det begränsade område, som de sakkunnigas utredning omfattat, anser jag, att de sakkunniga bort avstyrka införandet av ett statsmonopol å import och partihandel med brännoljor. Den verkställda utredningen har likväl sitt värde. För oljebolagen bör den utgöra en varning att ej genom hänsynslös prispolitik betunga de svenska konsumenterna. Skulle tendenser av sådan art likväl framträda, kan en nyprövning av frågan i framtiden vara motiverad. Skulle därvid och sedan även handelspolitiska och allmänna synpunkter blivit noggrant undersökta, ett statsmonopol prövas nödigt, biträder jag för min del de sakkunnigas förslag beträffande formen för ett sådant monopol, i vars utarbetande jag tagit del.

BILAGOR

Bilaga A.

D e s v e n s k e Landbrugsbraenderier. Efter forudgaaende Forhandlinger mellem Kungl. Kontrollstyrelsen Stockholm, og Aktieselskabet De Danske Spritfabrikker, Kobenhavn, modtog undertegnede Ingenior T. Obel-Jorgensen gennem Brev af 31. Marts 1933 fra Överdirektor Sam. Larsson til Direktor Chr. H. Olesen Opfordring til at foretage en Undersogelse af de svenske Landbrugsbraenderiers Forhold med Henblik p a a disses tekniske og ekonomiske Ståndpunkt. Endvidere onskes en Udtalelse om, hvorvidt Resultaterne af en saadan Undersogelse gor det onskeligt, at der foretages en Omläggning af KartoffelspritFremstillingen, og i saa Tilfaelde paa hvilken Maade en saadan Omläggning passende vil kunne finde Sted. F r e d a g den 9. April opfordrede Direktor Lyberg, A/B Vin- & Spritcentralen, mig p a a et Mode i Malmö til at udarbejde Forslag med Driftkalkulationer til 12 ny Kartoffelbraenderier med en samlet Kapacitet paa ca. 30 Mill. Liter 50% Sprit til Overtagelse af den svenske Kartoffelspritproduktion. Dette Forslag, til hvilket der henvises, sendes senere direkte til A/B Vin- & Spritcentralen. Besogene paa Kartoffelbraenderierne har fundet Sted i Lobet af April og Maj Maaned, og der er aflagt Besog p a a ca. 70 af Sveriges 103 Kartoffelbrsenderier, hvilket m a a anses for tilstraekkeligt til at kunne danne sig et sikkert Skon over Forholdene. For 6 Bramderiers Vedkommende er der udarbejdet Driftkalkulationer. Det skal p a a dette Sted fremhaeves, at jeg överalt faaet en elskvaerdig og forstaaende Modtagelse. Braenderiernes tekniske Forhold. Det m a a stråks bemaerkes, at de svenske Kartoffelbraenderier i teknisk Henseende staar under tilsvarende Bramderier i andre Lande (Tyskland, Czekoslovakiet, Ostrig etc.), og at deres tekniske Ståndpunkt i det hele taget maa siges at staa under, hvad m a n med Billighed kan forlange i et L a n d som Sverige. Til Dels k a n dette Forhold vel nok forklares derigennem, at den svenske Spiritusindustri i flere A a r havde Truslen om Alkoholforbud haengende over Hovedet, hvilket naturligvis ikke h a r virket opmuntrende til a t folge med i den tekniske Udvikling indenfor Industrien; men i Hovedsagen anser jeg den Prispolitik, som siden Monopolets Indforelse er fort med Hensyn til Overtagelse af den fremstillede Sprit, for at have virket uheldigt — et Forhold, som jeg senere skal komme tilbage til. De fleste Bramderiers middelmaadige Driftforhold giver sig bedst til Kende gennem de Spritudbytter, som opnaas. Gennemsnitudbyttet for alle Bramderierne er 1 2 2 L i t e r 50% S p r i t p e r 1 0 0 k g i n d m a e s k e t S t i v e 1 s e, i det der her som överalt ved Udbytteberegningerne er regnet med de Indmaeskningsmaengder, som er opgivet mig af Overkontrollorerne, og med et Middelstivelseindhold i Byggen paa 53 % og i Blandsaeden 48 %. Det maa bemaerkes, a t de forarbejdede Raastofmaengder for saa godt som alle Bramderiernes Vedkommende k u n beregnes efter Kartoffelkogerens

184 Rumfang og Antallet af Kog; ja, i enkelte Bramderier fores der overhovedet ikke Noteringer over Raastofferne. Nogeh absolut Garanti for Tallenes Nojagtighed kan derfor ikke gives. Udbyttet paa 122 Liter kan ikke siges at vaere absolut daarligt, selvom man i veldrevne Braenderier regner med Udbytter paa 130 Liter o<g derover — Rödaled har saaledes 132 Liter, Brandsberga 130 Liter, Aktieselskabet De Danske Spritfabrikker's Fabrik i Aalborg 132 Liter —; men Usikkerheden i Driften, taget under eet, viser sig ved de store Forskelle mellem Udbytterne ved de enkelte Braenderier. Af Landets 103 Kartoffelbraenderier har saaledes 8 Braenderier et Udbytte paa 130 Liter og derover, 125 » til 129 Liter, 120 » » 124 » 115 » » 119 » 110 » » 114 » 105 » » 109 » 100 » » 104 » 1 Jeg henviser iovrigt til Bilag A. De forskellige Grunde, som kan anfores til Förklaring af dette Forhold, er folgende: Den pris, som A/B Vin- & Spritcentralen betaler for Kartoffel-Raaspritten, er i en Aarraekke bleven fastsat paa Grundlag af en Driftkalkulation for et hypotetisk, middelstort Bramderi med en aarlig Produktion af ca. 200 000 Liter 50% Sprit. Der er i denne Kalkulation regnet med betydelig större Driftudgifter end de virkelige, og samtidig er der regnet med et Spritudbytte paa 116 Liter 50% per 100 kg Stivelse, medens det virkelige Gennemsnitudbytte er 122 Liter, som det fremgaar af Bilag A.1 Som Folge heraf er Prisen paa Spritten for 1932/1933 fastsat til 29 0re per Liter 50%, medens den kun burde have vaeret 24*4 0re, svarende til en Kartoffelpris paa 14 0re per % Stivelse og hl Kartofler. Dette Forhold bidrager sikkert staerkt til, at Braenderierne ikke hidtil har vist nogen Interesse for at forbedre deres Anlaeg og Driftforhold, da man selv med daarlige Udbytter har vaeret sikret en passende Indtaegt. Da der samtidig ikke har vaeret nogen Forskel i Prisen, om Spritten er bleven destilleret med en Styrke paa 70 % paa et Pistoriusapparat eller med 92 % paa et Kolonneapparat, savnes ogsaa her en Spore til at tvinge Braenderierne til Modernisering. Angaaende selve Installationerne i Braenderierne maa navnlig fremhaeves, at der naesten överalt arbejdes med aabne Gaerkar af Trae, og at der som naevnt i udstrakt Grad endnu anvendes Pistoriusapparater. Endvidere läder Kartoffelvaskningen for mange Bramderiers Vedkommende meget tilbage at onske. Uheldigere end disse Forhold er dog Driftforholdene, som i det store og hele maa siges at vaere utilfredsstillende. Dette gaelder saavel for Vedligeholdelsen og Renligholdelsen af Braenderierne som for Driftkontrollen, i det de overordentlig lave Udbytter, som en Del af Braenderierne opnaar, sikkert hidrorer fra Infektioner, daarlig Forsukring og daarlig Gaarforing, og Grunden hertil maa soges i Manglen paa teknisk uddannet og skolet Personale. Hvis dette Forhold skal aendres, vilde det vaere rimeligt, om Braenderierne — eventuelt Bränneriidkareföreningen — ansatte en Konsulent, som teknisk og videnskabeligt kan kontrollere Driften. 1

Här utelämnad.

185 Braenderiernes Driftokonomi. F o r a t faa et Overblik over Braenderiernes gennemsnitlige Fremstillingpris o g Nettooverskud er der opstillet Driftkalkulationer for 6 middelstore Braenderier, som arbejder med middelstore Spritudbytter, og Tallene for disse Braenderier er arbejdet sammen i en Kalkule, som k a n anses for at have Gyldighed for et almindeligt svensk Kartoffelbraenderi. Af Bilag B 1 fremgaar, at Overtagelseprisen for Kartoffel-Raaspritten i Stedet for 29 0 r e b u r d e have vaeret 2 4*4 O r e p e r L i t e r 50% S p r i t , s v a r e n d e t i l e n K a r t o f f e l p r i s p a a 14 O r e p e r k g S t i v e l s e o g h i K a r t o f 1 e r, idet jeg g a a r ud fra, at Hensigten med Ordningen mellem A/B Vin- & Spritcentralen og Bränneriidkareföreningen er den, at der sikres Kartoffeldyrkerne en passende P r i s for Kartoflerne samtidig med, a t Braenderierne opnaar en Forrentning paa 8 % af den i Anlaeggene bundne K a p i t a l . Derimod k a n det naeppe vaere Meningen, at Braenderiejerne, som jo oven i Kobet for det meste selv leverer Raastofferne, foruden den ovenfor naevnte F o r r e n t n i n g skal opnaa yderligere Overskud. Til Kalkulationerne skal iovrigt bemaerkes: F o r a t lette Oversigten og Sammenligningen mellem de forskellige Braenderier er der for hele K a m p a g n e n regnet med en Kartoffelpris p a a 14 0 r e per % Stivelse og hl Kartofler og med en Spritpris p a a 29 Ore per Liter 50% Sprit. D a Raastof- og Kulpriserne er opgivet »frit Braenderiet», bliver der ikke Tale om Tillaeg for F r a g t og Korsel. P r i s e n 14 0 r e per % Stivelse og hl Kartofler er for renvaskede Kartofler. Der k a n derfor k u n blive Tale om Svind under Lagringen, og d a Lagringstiden i Braenderierne kun andrager 1—2 Uger, k a n Svindet passende saettes til hojst 1-s % af Stivelsemaengden. K u n ganske faa Braenderier h a r Tal for Lagringsvindet (f. Eks. Rödaled: I i %). Udgifterne til K u l og Arbejdslon er taget fra Braenderiernes egne Besvarelser i Sporgeskemaet. F o r Udgifter til Reparationer, Skatter og diverse Omkostninger er der regnet med ialt K r . 3 000-oo for hvert Braenderi. Der er for de enkelte Braenderier til mig opgivet Reparationsudgifter paa mellem K r . 500-oo og K r . 3 000-ooj for de större Reparationsudgifters Vedkommende har det imidlertid vist sig, at disse ogsaa indbefatter Anskaffelse af f. Eks. nyt Braenda p p a r a t eller ny Dampkedel. Saadanne Anskaffelser m a a regnes at skulle afholdes af det Belob, som hvert Aar afskrives p a a Anlaegget. Der er for hvert af Braenderierne regnet med en Vaerdi af Kr. 60 000-oo. Denne Sum m a a i det store og hele anses for a t vaere passende. Da der kun for enkelte Braenderiers Vedkommende foreligger Noteringer med Hensyn til Baermemaengden, er der — efter F o t h : »Handbuch der Spiritusindustri» — regnet med, at der fäas 1600 Liter Baerme (Drank) per hl 100% Sprit, n a a r der arbejdes med Pistoriusapparat, og 1100 Liter, n a a r der anvendes Kolonneapparat. For de Braenderiers Vedkommende, som ikke saelger Baermen, er Vaerdien af denne sat til en Gennemsnitspris paa 25 Ore per hl. Forslag til ^Endringer i Driftforholdene. Der k a n nu blive Tale om folgende uEndringer af den bestaaende Produktionsordning : 1) Bibeholdelse af samtlige Braenderier og en Modernisering af disse. 1

Här utelämnad.

186 2) Koncentration af Produktionen p a a en Del af de bestaaende Braenderier med samtidig Modernisering af dem, som skal arbejde videre. 3) Fuldstaendig Koncentration af Driften paa ca. 12 ny, möderne Braenderier som foreslaaet af A/B Vin- & Spritcentralen. ad 1) Ved en passende Prispolitik fra A/B Vin- & Spritcentralen's Side, hvorved den Pris, som dette Selskab skal betale for Raaspritten fra Kartoffelbraenderierne, bliver sat i passende Forhold til Fremstillingp risen p a a veldrevne Braenderier med höjt Spritudbytte, vil de daarligt arbejdende Braenderier af sig selv blive tvungne til at indfore Forbedringer. Endvidere bor Prisen for Raaspritten gores variabel i Forhold til Sprittens Styrke, saaledes at der indfores Pristillaeg for hojprocentig S p r i t og F r a d r a g for lavprocentig. Herved vil m a n formentlig meget h u r t i g t opnaa, at de nu saa almindelig anvendte Pistoriusapparater bliver erstattede med Kolonneapparater, og A/B Vin- & Spritcentralen vil u n d g a a F r a g t e n af de store Maengder Vand, som nu t r a n s p o r t e r s sammen med det meste af den fremstillede Raasprit. Ved denne Ordning vil man opnaa at bevare alle Braenderierne og de Fordele, som en let For deling af Baermen uden Tvivl byder Landbruget; men man maa paa den anden Side ikke vaere blind for, at Baermemaengden vil aftage i samme Forhold, som Spritudbyttet foroges, og denne Formindskelse af Baermemaengden vil sandsynligvis komme til at vise sig ved, a t Baermen kun vil fremkomme over et endnu kortere Tidsrum af Aaret, end det nu er Tilfaeldet. Okonomisk set maa man regne med, at Braenderierne vil kunne moderniseres for K r . 20 000*oo per Stk. eller for ialt ca. 2 Mill. Kroner. Da der efter de nugaeldende Kalkulationer regnes med 13 % af den bundne Kapital til Afskrivning og Forrentning, vil det betyde ca. Kr. 260 000*oo Merudgift, som m a a daekkes af A/B Vin- & Spritcentralen gennem et Pristillaeg paa ca. 1*3 Ore per Liter Sprit. Heroverfor staar A/B Vin- & Spritcentralen's Besparelse ved at skulle betale K r . 920 000-oo mindre om Aaret for den samlede Maengde Sprit eller 4-6 0 r e mindre per Liter Sprit. Der vil altsaa for A/B Vin- & Spritcentralen opnaas en Nettobesparelse paa 4-6 — l'S = 3-3 Ore per Liter Sprit eller K r . 660 000*oo aarlig. Alt i alt m a a m a n sige, at Ordningen er mindre tilfredsstillende, da det ikke er rationelt at foroge de bestaaende Braenderiers Kapacitet, n a a r Produktionen i Forvejen ligger långt under den nuvaerende Kapacitet. ad 2) De bestaaende Braenderiers Kapacitet k a n saettes til ca. 61 Mill. Liter 50%. Til dette Tal kommer m a n ved folgende Betragtninger: Der er paa 103 Braenderier arbejdet 10 685 Dage eller gennemsnitligt p a a hvert Braenderi ca. 104 Dage. Efter Loven er der Mulighed for at arbejde 7 Maaneder om Aaret; men selv om m a n regner med, at der praktisk kun kan arbejdes 150 Dage, bliver Forogelsen derved 44 %. Endvidere arbejdes der nu i Almindelighed med en Kartoffelmaesk med 15 % Sukker, medens der intet er i Vejen for — saaledes som f. Eks. i Tyskland — at arbejde med 20 % Sukker i Maesken. Derved vil Kapaciteten yderligere kunne saettes op med 33 1 / 3 %. Endelig arbejdes der for de fleste Braenderiers Vedkommende med *J* af den normale daglige Indmaeskning. Ved fuld Indmaeskning stiger Kapaciteten altsaa yderligere 50 %. Til Slut m a a m a n regne med, at Braenderierne ved Modernisering vil kunne komme op paa et Gennemsnitudbytte af ca. 130 Liter Sprit per 100 kg Stivelse i Stedet for som nu at have 122, hvilket betyder en Forogelse paa ca. 6 %. I a l t vil Produktionen p a a 20 Mill. Liter kunne foreges til 20 Mill. X 144 % X 133 Va % X 150 % X 106 % = ca. 61 Mill. Liter; eller med a n d r e

187 Ord vil ca. 35 af de bestaaende, middelstore Braenderier efter passende Modernisering kunne overtage Fremstillingen af 20 Mill. Liter Sprit. Der m a a altsaa i saa Tilfaelde regnes med Modernisering af ca. 35 Braenderier a K r . 20 000*oo. Endvidere m a a der regnes med, at ca. 68 Braenderier m a a kobes op af A/B Vin- & Spritcentralen. Da der hidtil har vaeret regnet med, at Braenderiernes Gennemsnitsvaerdi er Kr. 60 000*oo per Stk., og da dette Belob skal give 8 % Rente, maa denne Rente paa Kr. 4 800*oo kapitaliseres til ca. K r . 100 000-oo per Braenderi, eller for 68 Braenderier 6-8 Mill. Kroner. N a a r der ses bort fra den Vaerdi, som de nedlagte Braenderier eventuelt kan have, bliver Renteudgiften af 6*8 Mill. Kroner a 5 % = K r . 340 000-oo eller ca. 1-7 Ore per Liter Sprit. Heroverfor staar saa en Besparelse for A/B Vin- & Spritcentralen, da Raaspritprisen bliver billigere, n a a r Fremstillingen koncentreres paa et faerre A n t a l Braenderier. Da Kapacitetforogelsen i Hovedsagen fremkommer ved en Forlaengelse af Kampagnen, ved Indforelse af Tykmaeskdrift og ved Forogelse af det daglige Antal Kog, vil der ikke kraeves nogen Udvidelse af Braenderiernes Installationer. Det k a n derfor forsvares at regne med, at Moderniseringen af de arbejdende Braenderier ikke vil koste mere end — som tidligere naevnt — Kr. 20 000*oo. Heller ikke Arbejderantallet vil stige i vaesentlig Grad, hvorimod naturligvis Udgiften til Arbejderlonninger vil stige proportionalt med Kampagnens Forlaengelse. E n Driftkalkulation for et Braenderi, som fremstiller ca. 600 000 Liter 50% Sprit i 150 Dage vil i Hovedtraekkene komme til at se saaledes ud: Udgifter: Kartofler (17 % Stivelse): 36 000 hl a 14 0 r e per % og hl Byg og Blandsaed: 100 000 kg å Kr. 13'oo per 100 kg Svind paa Kartofler (1".5 X) K u l (400 T å Kr. 20'oo) Arbejdslon: 7 Arbejdere å Kr. 6*oo per Dag \ 1 Braendmester » » 9-oo » » j Kontrolomkostninger Reparationer Skatter og Forsikringer Diverse Afgift til Föreningen Afskrivninger (5 X a f K r . 80 OOO-oo) Forrentning (8 % af K r . 80 000'oo) Indtaigter : Sprit 600000 Liter 50 % å 21"3 0re Baerme 33 000 hl 25 0 r e

Kr. » » »

85 680 13 000 1285 8 000 7 fi-sn

» 1 000 » 2 000 » 2 000 » 2 000 » 3 000 » 4 000 » 6 400 Kr. 136 015 Kr. 127 765 .__* 8 250 " K r . 136015

Overtagelseprisen per Liter 50% Kartoffelsprit vil altsaa blive 21*3 0 r e . Da der som naevnt m a a regnes med 1*7 Ore per Liter Sprit til Daekning af Kr. 340 000*00 aarlig Rente, kommer 1 Liter 50% Sprit til at staa i 23-o 0re. Hvis Omlaegningen af Driftforholdene gennemfores efter Forslag 2, kan der altsaa regnes med en Besparelse p a a 6 0 r e per Liter 50%, eller en aarlig Besparelse p a a K r . 1200 000-oo. Hertil kommer yderligere en Be-

sparelse i Kontrolomkostninger, i det der ved den nuvaerende Form for Driften paa 103 Braenderier maa regnes med en Udgift for Staten paa ca. Kr. 100 000*oo, medens denne, naar kun 35 Braenderier arbejder, vil reduceres til ca. Kr. 50 000-oo. Den samlede aarlige Besparelse vil altsaa belobe sig til ca. Kr. 1 250 OOO'o sammenlignet med den nuvaerende Driftform, og til ca. Kr. 590 000*oo sammenlignet med Forslag 1. Fordelene ved en Ordning efter Forslag 2 kommer til at bestaa i: Lettere Oversigt over Produktionen paa et faerre Antal Braenderier. Billigere Pris for Spritten, selv naar der regnes med, at 2/a af Braenderierne skal kobes op. De arbejdende Braenderier kan vaelges saaledes, at Fordelingen af Baermen kan komme til at ioregaa paa normal Maade, uden at Afstanden fra Braenderi til Forbruger bliver for stor, og der opnaas den store Fordel, at Braenderierne kommer til at arbejde i 6 Maaneder, hvorved Landmaendene kan faa den eftertragtede Baerme fordelt over et betydeligt laengere Tidsrum, end det vil vaere Tilfaeldet, hvis alle de bestaaende Braenderier fortsat skal arbejde. ad 3) Angaaende de ekonomiske Fordele ved en fuldstaendig Koncentration af Kartoffelspritdriften paa 10—12 ny, store Braenderier henviser jeg til den for A/B Vin- & Spritcentralen udarbejdede Redegorelse, som kan ventes faerdig i Lobet af Juni Maaned.1 Bortset fra, om det rent ekonomisk vil vise sig at vaere en Fordel at koncentrere Spritfremstillingen paa ny Anlaeg, maa man regne med, at der vil opstaa meget store Vanskeligheder med at opnaa en tilfredsstillende Ordning paa Fordelingen af Baermen. Selvom man ser bort fra, hvilken ekonomisk Rolle saadanne Vanskeligheder kan komme til at spille for de ny Fabrikker, vil en svigtende Baermefordeling vaere til alvorlig Ulempe for det skaanske Landbrug, og efter modne Overvejelser mener jeg derfor allerede paa nuvaerende Tidspunkt, at denne Lösning ikke vil vaere lykkelig, i hvert Fald ikke som direkte Afleser af de bestaaende Forhold. Er det derimod Meningen, at en Indskraenkning af Sulfitspritfabrikkernes Drikkesprit-Fremstilling, Melassesprit-, Roesprit-, Gaerspritfremstilling skal finde Sted, hvorved Kartoffelspritproduktionen bliver at foroge med 5—10 Mill. Liter, vil jeg anse det for naturligt, at denne Merproduktion henlaegges til 1—2 ny, store Fabrikker. Denne Ordning kan da danne Indledning til eventuel senere, yderligere Koncentration, og der vil blive Lejlighed til paa disse ny Fabrikker at heste Erfaringer dels paa Produktionsomraadet, dels med Hensyn til Baermespergsmaalet, samtidig med at der kan geres et Arbejde for at faa indfort de for Braenderiindustrien bedst egnede Kartoffel- og Kornsorter til Gavn for Landbruget i Almindelighed og for Spiritusindustrien i Saerdeleshed. Paa Grundlag af de ovenfor anferte Betragtninger tillader jeg mig efter moden Overvejelse at anbefale, at eventuelle ^Endringer i de ved de svenske Kartoffelbraenderier bestaaende Driftforhold indferes i Overensstemmelse med Forslag 2: Koncentration af Produktionen paa ca. 35 af de bestaaende Braenderier. Den foreliggende Redegerelse skulde i alt vaesentligt givet et Svar paa de af den aerede Kungl. Kontrollstyrelsen stillede Spergsmaal; men selvfelgelig staar jeg meget gerne til Tjenste med yderligere Oplysninger, ligesom jeg til enhver Tid er rede til mundtlig Forhandling om Sägen. 1

Se bilaga I, sid. 215.

189 Resume. Braenderiernes tekniske Forhold: Der gores Rede for Braenderiernes tekniske Ståndpunkt. Dette er ikke saa godt, som m a n med Billighed kan forlange. Grundene til dette Forhold m a a hovedsagelig seges i, at Kartoffelspritten betales saa hejt, at Braenderiejerne ikke har vaeret tvungne til at folge med i den tekniske Udvikling. Resultatet af de uheldige Tilstande i Braenderierne giver sig Udslag i meget forskellige Udbytter ved de forskellige Braenderier, selvom Gennemsnitudbyttet paa 122 Liter 50% Sprit per 100 kg Stivelse ikke i sig selv kan siges a t vaere daarligt. Navnlig Gaerkarrene og Destillationsapparaterne maa erstattes med lukkede J e r n k a r og Kolonneapparater, og Arbejdsmaaden i Braenderierne m a a aendres saerlig med Henblik paa Renlighed. Opmaerksomheden henledes p a a det uheldige i, at der ikke findes braenderiteknisk uddannet og skolet Personale. Braenderiernes Driftekonomi: P a a Grundlag af Driftkalkulationerne for 6 Braenderier konstateres, at Overtagelsesprisen for Spritten i 1932/1933 burde have vaeret 24-4 0 r e per Liter 50%. F o r s l a g t i l J E n d r i n g e r i D r if t f or h o l d e n e : Der k a n blive tale om at aendre Forholdene i Overensstemmelse med felgende 3 Forslag: 1) Bibeholdelse af samtlige Braenderier. Modernisering af de daarligste. 2) Koncentration af Produktionen paa ca. Va af det nuvaerende Antal Braenderier, Modernisering af disse samt Opkeb og Nedlaegning af Resten. 3) Fuldstaendig Koncentration af Produktionen paa 10—12 ny Braenderier, Opkob og Nedlaegning af alle de nuvaerende Braenderier. ad 1) Ved at fore Grundlaget for Fastsaettelsen af Afregningsprisen a jour i Overensstemmelse med Driftkalkulationerne for de 6, vilkaarlig valgte Braenderier, vil Afregningprisen i Stedet for 29 Ore per Liter 50% Sprit blive 25-? 0re, svarende til en Kartoffelpris paa 14 Ore per % Stivelse og hl Kartofler. Herved tvinges de daarligt arbejdende Braenderier til at indfore saadanne Forbedringer, at Driften bliver rentabel, og samtidig opnaas en Besparelse for A/B Vin- & Spritcentralen paa ca. K r . 660 000-oo aarlig. Samtidig anbefales det a t indfore Tillaeg til og F r a d r a g fra Normalprisen i Forhold til den fremstillede Raasprits Styrke for derigennem at tvinge Braenderierne til a t anskaffe Kolonneapparater, hvor dette endnu ikke er Tilfaeldet. Efter Forslag 1 bibeholdes Fordelene ved en let For deling af Baermen; men Ordningen vil ikke bidrage til, at Baermen k a n fäas over et sterre Tidsrum af Aaret. ad 2) Det paavises, at ca. 35 Braenderier efter passende Modernisering kan overtage Fremstillingen af ca. 20 Mill. Liter 50% Sprit. Resten af Braenderierne kebes op for ca. Kr. 100 000*oo Stykket. Ifolge en Driftkalkulation for et Braenderi, som fremstiller ca. 600 000 Liter 50% Sprit i 150 Dage, bliver Fremstillingprisen 21-3 0 r e . Til Forrentning af den Sum, som er gaaet med til Opkob af de nedlagte Braenderier, maa regnes med 1-7 0 r e , hvorved Spritten kommer til at staa i 23 0re.

190 A/B Vin- & Spritcentralen opnaar en samlet Besparelse paa ca. Kr. 1250 000-oo (incl. Besparelser ved Kontrollen med Braenderierne) i Forhold til den nuvaerende Driftform, og ca. Kr. 590 000-oo i Forhold til Forslag 1. Endvidere opnaas, at Baermen staar til Disposition for Landmaendene over ca. Halvdelen af Aarets Dage. ad 3) Bortset fra, om det ekonomisk vil vise sig fordelagtigt at koncentrere Produktionen paa et mindre Antal ny Braenderier, fraraades det i hvert F a l d i förste Omgång at gaa til en saadan Ordning, da Fordelingen af Baermen maa forudses at skabe meget store Vanskeligheder til lige stor Skade for Braenderierne som for Landbruget. Derimod vil det vaere naturligt, at en eventuel Produktionsforogelse övertages af 1—2 ny, store Braenderier, paa hvilke der d a k a n hostes Erfaringer i alle Retninger, som kan faa Betydning i Tilfaelde af, at m a n senere vil fortsaette ad Koncentrationens Vej. Efter moden Overvejelse foreslaas at laegge Kartoffelspritproduktionen om som beskrevet i Forslag 2. Kebenhavn, den 24. Maj 1933. T.

Obel-Jörgensen.

Bilaga B, Stockholm den 21 juni 1933. Till Kungl.

Kontrollstyrelsen.

Sedan de av chefen för Finansdepartementet för utredning av vissa spritfrågor m. m. tillkallade sakkunniga hos Kungl. Styrelsen hemställt om tillhandahållande bland a n n a t av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen s a m m a n f a t t a t material för bedömandet av frågan om en enligt bolagets mening ändamålsenlig koncentration av lantbruksbrännerirörelsen, h a r K u n g l . Styrelsen i skrivelse den 10 mars 1933 anhållit, att bolaget ville s a m m a n f a t t a och till Kungl. Styrelsen överbringa nämnda material. Med anledning h ä r a v tillåter sig bolaget överlämna efterföljande redogörelse, upptagande, förutom en för jämförelsens skull verkställd samm a n f a t t n i n g av vissa uppgifter rörande bränneriindustrien i D a n m a r k och Tyskland, ett utkast till h u r u en koncentration av den svenska produktionen av potatisråbrännvin skulle kunna tänkas genomförd. Bränneriindustrien i Danmark. 1. Inom den danska brännvinstillverkningen har minskningen av antalet r å b r ä n n e r i e r fortgått praktiskt taget oavbrutet ända sedan 1800-talets början. Omkring år 1800 räknade man med 2 500 brännerier, av vilka flertalet endast utgjordes av primitiva anordningar på bondgårdarna eller hos handlande i städerna. Antalet sjunker mycket hastigt under 1800talets första årtionde, så att m a n redan år 1825 är nere vid omkr. 1200 brännerier, å r 1850 vid något över 500 och år 1880, då brännerihanteringen under inflytandet a v tekniska förbättringar går in uti en ny period, räknar antalet brännerier till omkr. 280. Vid sistnämnda tidpunkt, n ä r m a r e bestämt år 1881, bildades A/S. De Danske Spritfabrikker och ungefär samtidigt en del andra större företag, som i sig koncentrerade väsentliga delar av den dittillsvarande produktionen. De Danske Spritfabrikker upptog vid sin tillkomst fem a n d r a företag, och på samma sätt bildades övriga större företag genom uppköp av bestående mindre brännerier. Mellan 1880 och 1890 gick antalet brännerier ned från 206 till 113, och under de följande tio å r e n minskades antalet ytterligare ned till 61, så att vid sekelskiftet år 1900 funnos endast 52 brännerier, v a r a v 11 i Köpenhamn, 36 i landsortsstäderna och 5 på landsbygden. »Den tid var för länge sedan förbi», heter det i en dansk redogörelse för dessa förhållanden, »då praktiskt taget varje någorlunda betydande köpmanshandel var förbunden med bränneridrift, då produkten såldes vid köpmansgårdens disk antingen glasvis till affärens kunder eller till omtappning på fat eller flaskor. D e n . . . form för bränneridrift, där mjölkförsäljningen från den med dranken utfodrade kobesättningen var affärens egentliga grundval, fanns emellertid fortfarande kvar på n å g r a ställen i de stora stä-

derna. Ännu så sent som på 1890-talet kunde man i Köpenhamn finna gamla måleriska brännerigårdar av denna typ med detalj försäljning av mjölk och brännvin i gathuset och med korna på stall, ibland våningsvis, i en gårdsbyggnad. Detta var emellertid en kvarleva från äldre tider, och den egentliga bränneriproduktionen utövades i de stora koncentrerade företagen.» De förenämnda siffrorna, som år 1900 redovisa endast 5 landsbygdsmot 47 stadsbrännerier, ge vid handen, att brännerihanteringen i Danmark i övervägande grad var en stadsmannanäring. Det danska lantbruket, som efter husbehovsbränningens dagar hade kommit in på intensiva driftsformer med tyngdpunkt i produktionen av animaliska varor, var icke beroende av brännvinsbränningen som sådan på samma sätt som lantbruket i vissa andra länder eller trakter. Den fortskridande industrialiseringsprocessen inom den danska spritproduktionen kom därför icke heller i konflikt med lantbruksintresset och fick dessutom tillfälle att utvecklas obundet av tillverknings- och beskattningsregler, som gynnade vissa grupper av brännerier. Koncentrationsrörelsen gynnades också av förskjutningar i konsumtionen. En stor del av spritproduktionen avsattes efter hand till vinhandlandena för förskäring av rom, cognac o. s. v. Till denna förbrukning, som år 1900 anslogs till omkr. tredjedelen eller hälften av hela tillverkningen, fordrades en väl rektificerad vara, och, då anläggningen av reningsverk var en alltför dyrbar affär för de små brännerierna, tvingades brännerinäringen på sådant sätt in i större företag. År 1900 funnos 4 reningsverk. Antalet brännerier gick alltjämt nedåt, och enbart under åren 1900— 1907 minskades siffran från 52 till 34 eller med omkr. 40 %. Det gick fortfarande till på det sättet, att antingen ett bränneri blev oräntabelt och därför självmant upphörde med driften eller ock att det uppköptes av andra större företag, som därefter nedlade fabriken. Såsom organ för uppköp av sistnämnda slag användes ofta en av de större fabrikerna bildad sammanslutning. Från denna tid (åren 1912—1914) finnes anmärkt, att De Danske Spritfabrikker för några av sina fabriker skapat nya avsättningsmöjligheter för dranken genom att låta den genomgå en torkningsprocedur, som möjliggjorde försändelser på längre håll. Härigenom kunde man förse de foderfattiga bygderna i mellersta och västra Jylland med drank, som där hastigt blev starkt efterfrågad. I övrigt hade man vid bolagets fabriker liksom vid flera av landets övriga företag utfodringsstall, och ännu så sent som 1906 fodrade 12 av landets 38 brännerier dranken i egen kreatursrörelse. Under krigsårens offentliga administration av spannmålsskörd och spannmålsimport ansågo sig statsmakterna föranledda att positivt medverka till att koncentrera industrien så långt som det överhuvud taget var praktiskt möjligt. Då spritproduktionen våren 1917 genom särskild förordning inskränktes till en tredjedel av 1916 års tillverkning och förbehölls tekniska och medicinska syften, omslöt industrien ännu 22 företag. Ur driftssynpunkt var en schematisk nedskärning av samtliga bränneriers produktion till en tredjedel föga rationell, och förordningen gav också på grund härav fabrikerna möjlighet att överföra sin produktionsrätt till andra. Sedan det visat sig, att skörden år 1917 gav ett vida mindre utbyte än som väntats och att en ytterligare sparsamhet med landets spannmålsförråd sålunda måste genomföras, föreslogo spritfabri-

193 kerna en sådan anordning av produktionsförhållandena, som icke blott tillfälligt utan varaktigt utestängde en rad av de äldre och mindre fabriksanläggningarna och därigenom bragte industriens totala produktionskapacitet närmare den faktiska produktionens omfattning. A/S. De Danske Spritfabrikker och ett annat storföretag, Spritfabrikken Fortuna, skulle enligt detta förslag tillsammans uppköpa och nedlägga eller i egen drift inordna landets samtliga övriga sprit- och jästfabriker och på sådant sätt efterkomma det offentligas önskan om en omläggning av driften. Myndigheterna skulle på sin sida förbinda sig att låta de då gällande priserna för sprit och jäst förbliva orubbade, så länge krigstillståndet varade. De båda företagen kunde på detta sätt genom den merinkomst, som den koncentrerade driften frambragte, få medel till att avskriva den del av utgifterna för inköp av fabriker, inventarier etc, som icke täcktes av de genom tillgångarnas försäljning inflytande summorna. En överenskommelse träffades på denna grundval och förbands med begränsning av bolagens rätt till utdelning och avskrivningar. Vidare inskränktes importen av sprit och brännvin till genomsnittsimporten under åren 1913—1915. Förr eller senare måste emellertid uppkomma frågan, huruvida de båda samarbetande bolagen skulle ha ensamrätt till framställning av konsumtionsbrännvin eller huruvida nya brännerier skulle kunna anläggas och anmäla sitt krav på att få andel i de anvisade råvarumängderna. Praktiska, sociala och fiskala hänsyn föranledde statsmakterna att genom en förordning år 1921 lösa denna fråga på sådant sätt, att ett faktiskt brännvinsmonopol skapades. Användandet av nya eller under mer än två år outnyttjade anläggningar för sprit- eller jästfabrikation gjordes beroende av regeringens tillåtelse. Praktiskt taget betydde detta, att nya fabriker icke kunde uppsättas. Import av sprit i annan form än såsom färdig konsumtionsvara kunde enligt tidigare beslut endast i ringa mängd ifrågakomma. Den yttre ramen för monopolet var sålunda given. A/S. De Danske Spritfabrikker, som under tiden förvärvat såväl Fortuna som ett litet kvarvarande, utomstående bränneri, inträdde nu såsom faktisk innehavare av ensamrätten att bränna och förädla sprit i Danmark. Formlig överenskommelse mellan staten och bolaget träffades i mars 1923, varvid bolaget förband sig att ställa sin prissättning under viss kontroll från statens sida samt att jämväl i fortsättningen begränsa avskrivning och utdelning till aktieägarna. Medan antalet brännerier år 1918 ännu var 21, så hade siffran år 1921 sjunkit till 7 för att därefter snart sagt årligen minskas. Numera utgör antalet brännerier endast 2. 2.

Bolagets båda brännerier ligga i Aalborg och Hobro. Aalborgsfabriken har en kapacitet av 6-9 och maximalt 7-8 milj. liter 50 %, under det att motsvarande siffror för fabriken i Hobro äro 4-8 och1 5*8 milj. liter 50 %. All råsprit rektificeras vid reningsverket i Aalborg. Spritförsäljningens omfattning under åren 1929—1932 belyses av följande siffror: En relativt utförlig beskrivning på dessa fabriker med fotografier och planritningar återfinnes i ett av det danska bolaget utgivet arbete: »A/S. De Danske Spritfabrikker och dets Bygninger», Köpenhamn 1921. (Särtryck ur tidskriften »Arkitekten».) 1 3 — 831972.

194 A r

Drickssprit 1 000 lit. 100 %

Förskäringssprit 1 000 lit. 100 %

1929 1930 1931 1932

1030 976 882 768

466 419 473 402

Denaturerad sprit Annan teknisk sprit 1 000 lit. 100 % 1 000 lit. 100 % 3 958 4196 4 134 4 284

1314 1483 1B80 1499

Det är karaktäristiskt för den danska brännerihanteringen, att råvaran ända tills under de senaste åren endast till en mindre del utgjorts av potatis Delvis torde detta sammanhänga med att fram till kriget en mycket väsentlig del av det framställda brännvinet utgjordes av jästbrannvm, och bör i detta sammanhang anmärkas, att De Danske Spritfabrikker numera även är landets enda jästtillverkare med produktionen koncentrerad till två fabriker. Några siffror skola belysa utvecklingen. Jäst- o c h s p r i t i n d u s t r i e n s f ö r b r u k n i n g av r å v a r o r , m i l j . k g . År

Majs

Annan spannmål

Potatis

Melass

1900 1905 1910 1915 1920 1925 1930

3138 30-98 27-05 32-14

19-30 19-00 21-27 1514 9-48 4-49 2-60

6-99 6-30 2-00

— —

3-68 13-88 957

3-oi 4-91 10-66

0-40 246 695 12*65

De huvudsakliga råvarorna ha sålunda ända fram till efterkrigstiden utgjorts av majs och andra slag av spannmål. Först efter kriget sjunka siffrorna för dessa råvaror högst betydligt liksom överhuvud den totala råvarumängden gått ned på grund av den starkt sjunkande spritproduktionen. I stället stiga potatis- och melasskvantiteterna. Den senare ökningen beror på den nya spritfria metodens tillämpning, vilken bygger på melass såsom råvara. Uppgången för potatis är ojämn och har tydligen först under de allra senaste åren vunnit stadga. Sålunda användes exempelvis år 1927 endast 0-84 milj. kg potatis — en siffra, som, om krigsåren undantagas, nästan är den lägsta, som överhuvud redovisats i statistiken. Siffran för 1929 var däremot 10-eo, för 1930 lOee och for 1932 De Danske Spritfabrikker har nedlagt ett intresserat arbete på att uppmuntra till potatisodling för spritproduktionens räknmg och har på särskilda försöksgårdar strävat efter att frambringa lämpliga sorter bränneripotatis. Numera har man baserat tillförseln av potatis till brannerierna på odlingskontrakt och har tack vare dem nått de resultat, som framgå av de ovan angivna siffrorna. Medan i Sverige brännerihanteringen alltid i främsta rummet byggt på potatis som råvara, har den danska bränneriindustrien sålunda i stallet måst väcka intresset hos jordbrukarna för en odling av till bränning lämplig potatis. De båda nuvarande fabrikerna ha förlagts till trakter, som särskilt lämpa sig för dylik odling. I sin sista årsberättelse anior De Danske Spritfabrikker om sitt arbete på detta område, att det numera lyckats att skapa en regelbunden tillförsel av de för industriellt bruk särskilt lämpade stärkelserika potatissorterna. Det stora antal lantbru-

käre, som hänvänder sig till bolaget med begäran att få bli kontraktsodlare, tyder på, att även odlarna äro tillfredsställda med denna anordning, varigenom en betydande ökning av potatisutbytet framkallats. I praktiken har man härigenom fastslagit, att det danska jordbruket är i tillfälle att driva rationell potatisodling med lika stort utbyte, som uppnås i länder, där odling av industripotatis har verkställts systematiskt under många år. Av drank ha under år 1932 sålts 60 milj. liter. Under 8—9 månader levereras dranken av majs och under 3—4 månader av potatis. Efterfrågan på dranken är trots köttproduktionens nuvarande vanskliga läge långt större än tillgången på varan. Den avhämtas dagligen av köparen vid fabriken och betalas enligt mellan bolaget och varje avnämare uppgjort kontrakt på grundval av en beräkning, där prisen på andra fodervaror, kreatur och mjölk utgöra de olika faktorerna. Potatisdrank noteras med 3/s av majsdrankens pris. Enligt särskilda, av Danske Spritfabrikker på begäran benäget meddelade uppgifter fördelas drankförsäljningen på följande sätt i de båda spritfabrikernas uppland. Avstånd från km

Antal drank köpare

0-1 1—2 2-3 3-4 4—5 5—6 6—7 7-8

38 22 34 70 32 25 7 10

Antal transporter med automobil hästfordon 1

— — . 1 2 5 3 3

37 22 34 69 30 20 4 7

Avstånd från fabriken, km

Antal drankköpare

8- 9 9—10 12—13 13—14 15—16 20

1 1 1 1 1 1

1 1 1 1 1

— —

223 Summa

Antal transporter med automobil

hästfordon

1 Transportrayonen uppgår sålunda endast i ett fall till 20 km och då är det fråga om försändelse per bil. Eljest synes transportvägens längd, där körslorna ske efter häst, vara högst 8 km och för flertalet ligga inom 5 km:s radie från fabriken. Ehuru tillgången till drank, såsom av det föregående framgår, icke hade någon större betydelse för det danska jordbruket — brännvinsbränning har överhuvud i Danmark aldrig såsom i flera andra länder varit en binäring till lantbruket — så framkallade likväl den år 1918 genomförda koncentrationen protester från de jordbrukare, som köpt drank vid de nedlagda fabrikerna. På samma sätt vållade Roskildefabrikens indragning år 1925 olägenheter för jordbrukarna i denna nejd. Det framhålles av Danske Spritfabrikker, att nedläggandet av en spritfabrik betyder en merutgift för lantmännen i upplandet, därest dranken varit ett billigt fodermedel. Detta är ju i regel fallet, i det att priset aldrig noteras — eller beräknas — högre än att köparen minst tjänar vad transportkostnaderna med lejd hjälp går till, och, då körslorna oftast ske med eget fordon, blir den verkliga kostnaden relativt obetydlig. De danska jordbruk, som tidigare haft tillgång till drank, men numera måste avstå därifrån, ha gått över till en långt mindre frekvent utslagning av korna, och man har måst vinnlägga sig om ett bättre komaterial vid inköpet. Det antal kor, som i en med drank försedd trakt går till slakteriet, minskas, sedan drankproduktionen upphört, men också besättningarnas storlek går ofta

196 ned något. Upphör dranktillförseln, betyder det en viss omläggning av kreatursskötseln, vanligen medförande en nedgång i mjölkproduktionen. Olägenheterna bli större desto mer ensidig utfodringen med d r a n k varit. Dock äro de enligt det danska monopolföretagets mening icke av sådan omfattning, a t t spritproduktion med drank som utbyte kan sägas v a r a av vital betydelse för jordbruket i en viss trakt, ehuru förhållandena i olika länder k u n n a växla starkt på detta område, och konjunkturerna k u n n a minska eller förstärka verkan för lantmännen av drankproduktionens inställande. Bränneriindustrien i Tyskland. I Tyskland h a r brännerinäringen särskilt inom de östra landområdena sedan lång tid v a r i t av stor betydelse för lantbruket, enär den l ä t t a jorden i dessa trakter bäst lämpar sig för potatisodling, som funnit gynnsam a n v ä n d n i n g i brännerierna. E n ä r brännerierna förse jordbrukarna med drank, möjliggöra de dessutom för jordbruket att hålla större kreatursbestånd och bringa jorden i en bättre beskaffenhet än eljest skulle v a r a fallet. Med oro åsågo jordbrukarna därför mot slutet av 1800-talet, a t t stora, fabriksmässigt drivna brännerier tillkommo. Det lyckades dem också att förmå statsmakterna att, när en ny reglering av spritskatterna 1887 genomfördes, bereda jordbruksbrännerierna en g y n n a d ställning framför industribrännerierna. Årtiondena före kriget kännetecknas i Tyskland av en fortskridande kartellering av de olika i brännerihanteringen intresserade parterna. B r ä n n e r i e r n a liksom reningsverken bildade var sin organisation, och de sistnämnda skapade ett särskilt försäljningsorgan, den s. k. spritcentralen, som köpte råspriten från brännerikartellen, lät reningsverken förädla v a r a n och sedan försålde den till konsumtionen. Medlemmarna i brännerikartellen voro förbjudna att göra affärer med reningsverk, som stodo utanför organisationen. Den övervägande delen av den tyska spritproduktionen kom från jordbruksbrännerierna, och inom denna grupp levererade potatisbrännerierna de största kvantiteterna. Sålunda var samtliga bränneriers produktion å r 1913/1914 3-2 milj. hl 100 %, v a r a v på potatisbrännerierna kommo 2-2 milj. hl. F ö r priset var i främsta rummet potatisskördens storlek avgörande. I allmänhet lära de jordbrukare, som ägde brännerier, icke ha r ä k n a t med a t t genom spritframställning få större vinst än värdet av dranken. Av tillgängliga källor kan emellertid slutas, a t t de under spritcentralens tid fingo högre pris för potatisen, om de använde den i brännerierna än om den såldes i den fria marknaden. 1918 skapades det tyska brännvinsmonopolet. Monopolet gäller emellertid endast i ringa grad råbrännvinsproduktionen, i det a t t ensamrätten i detta avseende omfattar endast framställning av sprit u r råvaror, som dittills icke använts för motsvarande syfte, d. v. s. huvudsakligen cellulosa. Dessutom har monopolet r ä t t a t t rena all råsprit, samt a t t bereda sprit för vissa särskilda ändamål, en verksamhet, som bedrives dels vid egna dels vid arrenderade reningsverk. Konsumtionsbrännvinet tillverkas a v enskilda företagare, som köpa den renade v a r a n av monopolet. De brännerier, som tillverka råbrännvin av lantbruksprodukter och som alltjämt ha k v a r sin organisation från förkrigstiden, beröras ej på annat s ä t t av monopolet, än att de i regel äro skyldiga att dit sälja hela sin till-

197 verkning. Bränningsrätten är för varje bränneri fastställd till visst maximum, och årligen föreskrives genom beslut av monopolrådet, där brännerierna äro starkt företrädda, den anpart av bränningsrätten, som får utnyttjas (jfr de svenska bränneriernas kontingentering). De för åren 1931/1932 och 1932/1933 fastställda tillverkningssiffrorna voro resp. 70 och 85 % av den maximala bränningen. Vid fastställandet av de pris, till vilka råbrännvinet övertages, skall monopolet sträva efter att förebygga överproduktion, men samtidigt skola av agrar-politiska skäl jordbruksbrännerierna skyddas gentemot industribränneriernas konkurrens ävensom överhuvud en förmånsställning inrymmas åt de mindre framför de större företagen. Dessa bestämmelser ha föranlett, att, trots en särskilt under senare åren starkt minskad försäljning, jordbruksbrännerierna fått vidkännas endast en mindre begränsning i sin tillverkning. Monopolet har på grund härav icke kunnat åvägabringa jämvikt mellan produktion och efterfrågan och har av denna anledning fått en alltmer ogynnsam lagerställning. Utvecklingen belyses av följande siffror:

1925/1926 1926/1927 1927/1928 1928/1929 1929/1930 1930/1931 1931/1932

Spritlager vid årets början

Eåbränneriernas leveranser under året

1 000 hl 100 % 1198 980 350 504 887 1578 1992

Å r s f ö r s ä l j n i n g

1 000 hl 100 %

för konsumtionsändamål 1 000 hl 100 %

för industriella behov o. export 1 000 hl 100 %

2100 1700 2 597 3 010 2 742 2 456

562 695 663 662 388 360

1732 1607 1761 1950 1649 1664

Jordbruksbrännerierna definieras enligt monopolförfattningarna såsom brännerier, vilka förarbeta uteslutande potatis och spannmål, varvid den vid driften utvunna dranken i sin helhet användes för utfodring av kreaturen på den till bränneriet hörande jordegendomen, där den härav härflytande gödseln förbrukas. I huvudsak skola även de vid bränneridriften använda kvantiteterna potatis och spannmål ha odlats av bränneriägaren, dock att undantag från denna regel medgives för brännerier, som inrättats senare än 1902. Det pris, monopolet betalar för råspriten, skall täcka de genomsnittliga framställningskostnaderna för en hektoliter sprit (100 %) i väl skötta medelstora jordbruksbrännerier, som förarbeta potatis (jfr det svenska avtalets prisbestämmelse), varvid som utgångspunkt skall tjäna, att vid normalt utnyttjande av potatisen dranken skall kostnadsfritt kunna disponeras av bränneriägaren. För kampanjen 1932/1933 har priset för potatisbrännvin fastställts till 54 Rmk. per hl 100 % för 60 % av den medgivna bränningskvantiteten, samt till 39-75 Rmk. för återstoden eller till ett medelpris av 48-30 Rmk. per hl. ( = Kr. 32-eo per hl 50 % efter en kurs på riksmark av 135-—). Detta är grundpriset, som efter ett komplicerat schema höjes eller sänkes med hänsyn till alkoholhalt m. m. Bränneriernas antal och fördelning på jordbruks- och industribrännerier samt deras produktion framgår av följande tablå.

198 Brännerier, som huvudsakligen förarbeta potatis: jordbruksbrännerier, antal » 1 000 hl sprit industribrännerier, antal » 1 000 hl sprit spannmål: jordbruksbrännerier, antal » 1 000 hl sprit industribrännerier, antal » 1 000 hl sprit melass: antal brännerier 1 000 hl sprit Bland spannmåls- och melassbrännerierna tillverkades jäst vid jordbruksbrännerier, antal » 1 000 hl sprit.. industribrännerier, antal » 1 000 hl sprit . •

1890/ 1891

1900/ 1901

1910/ 1911

1920/ 1921

1930/ 1931

6 364 2 225

5 577 5 796 3 296 ! 2 786 17 71 !

4 083 1761

0-04

3 544 1314

5 496

139 40

24 8

•

110 11

130 4

5 075

6 164

7 626

172 903 339

249 884 364

265 710 280

26 201

27 84

30 88

94 282

67 287

703 93 476 311

519 201 385 3^9

300 60 248 247

6 3 67 140

—

112 61

47 208

E h u r u antalet jordbruksbrännerier således sedan tiden före kriget minskats från 13 203 till 9 579, äro de alltjämt den såväl till mängd som produktion dominerande faktorn i råbrännvinsframställningen. Detta gäller i fråga om tillverkningen särskilt potatisbrännerierna. Dessa framställde å r 1930/1931, såsom tablån visar, 1761000 hl sprit (100 %), eller omkring 430 hl per bränneri. Närmast i betydelse kommo de 67 melassbrännerierna med en produktion av 287 000 hl eller omkring 4 300 hl per företag, d. v. s. varje melassbränneri tillverkade i genomsnitt tio gånger så mycket som ett potatisbränneri. Emellertid kommo monopolets egna brännerier såväl totalt som individuellt upp till högre tillverkning än melassbrännerierna. Dessa monopolbrännerier voro å r 1930/1931 till antalet 24 med en total tillverkning av 328 000 hl sprit (100 %). 19 av dessa brännerier med en produktion a v 325 000 hl, således praktiskt taget hela monopolfabrikationen, tillverkade r å s p r i t u r cellulosalut. Medeltillverkningen per bränneri uppgick till omkring 17 000 hl. Tysklands totala bränneriproduktion år 1930/1931 uppgick till 2 569 000 hl sprit. H ä r a v kom på jordbrukets potatisbrännerier 69 %, på monopolets cellulosaspritfabriker 13 % och på melassbrännerierna 11 %, s å l u n d a på dessa tre kategorier tillsammans 93 % av hela produktionen. De viktigaste r å v a r o r n a för brännvinstillverkningen framgå eljest av nedanstående tablå:

1 000 ton Potatis, » y Spannmål, Melass, » > Cellulosalut, » »

1920/1921

1925/1926

1930/1931

228 382 144 4 202

1504 95 146 22 483

1598 86 161 36 083

Det anmärkningsvärdaste draget i dessa siffror ä r den starka stegring i användningen av cellulosalut, varom de b ä r a vittne.

199 Råbrännvinsproduktionen i Sverige. 1. E n översikt av brännerirörelsens utveckling i Sverige från mitten av 1800-talet beredes av följande tablå. . Tillverkning 50

Ärligen

Antal brän- lant- jäst- suHitnerier bruks- brän- bränne- Summa ta ränn e-nerier rier rier

1856/1860 1881/1885 1891/1895 1901/1905 1911/1915 1921/1925

32 750 4 068 38144 253 34 412 3 732 33 018 138 27 423 5 595 41930 133 35 521 6 409 140 31538 3 976 3 716 39 229 129 18 833 5 952 10 033 34 818

Årligen

Använda råämnen i lantbruksocb jästbrännerier Betor Melass ' SpannPotatis mål 1 000 hl 1000 hl 100 ton 100 ton

1856/1860 1881/1885 1891/1895 1901/1905 1911/1915 1921/1925

Tillverkning i 1 000 liter 50 %

1000 liter

1840 1239 1600 1589 774

—

1 208 128 36

7 18 46 33 90

Antal brän- lant- jäst- sulfitnerier bruksbrän- bränne- Summa brännenerier rier rier

Årligen

1925/1926 1926/1927 1927/1928 1928/1929 1929/1930 1930/1931

127 24 985 3 498 14151 42 634 127 23 048 4 648 15 067 42 764 127 19 965 4 766 13 942 38 674 127 23 656 4869 21276 49 801 133 24053 5118 28 238 57 408 133 24 044 5 219 28 403 57 666

Årligen

Använda råämnen i lantbruksoch jästbrännerier Spann Betor Melass * mål Potatis 1 000 hl 1000 hl 100 ton 100 ton

301 293 290 175 204

1925/1926 1926/1927 1927/1928 1928/1929 1929/1930 1930/1931

1329 1228 568 1028 1191 1277

76 75 59 79 74 70

163 218 223 210 195 195

82 52 176 119 56 56

Av tablån framgår, a t t vid mitten av 1800-talet antalet brännerier uppnådde en siffra av över 4 000. Kort därefter genomfördes som bekant den stora reformen på brännvinslagstiftningens område, och därmed upphörde husbehovsbränningen samt minskades antalet brännerier mycket starkt. P å 1880-talet v a r antalet omkring 250 för att därefter från och med 1890talet sjunka till ungefärligen den siffra, som sedan upprätthållits fram till v å r a dagar. Intill tiden omkring 1910 funnos endast lantbruks- och jästbrännerier, men från denna tid tillkommo sulfitbrännerierna såsom en n y kategori. Av tillverkningssiffrorna framgår, att de sistnämnda bränneriernas produktion n u m e r a h a r en högre omslutning än lantbruksbränneriernas, varvid bör anmärkas, att den förra till väsentlig del avser tillverkning av skattefri sprit. Nedanstående siffror visa, att antalet lantbruksbrännerier år 1930/1931 var 109, jästbrännerier 6 och sulfitbrännerier 18.

Lantbruksbrännerier: . antal ... medeltillverkning per bränneri, 1 000 lit. 50 % i % av hela tillverkningen Jästbrännerier: antal medeltillverkning per bränneri, 1000 lit. 50 % ••• i % av hela tillverkningen Sulfitbrännerier: antal medeltillverkning per bränneri, 1 000 lit. 50 % ••• i % av hela tillverkningen •• 1

Melass utgör huvudråvaran i jästfabrikerna.

1920/1921

1925/1926

105 256 5545

109 229 58-6

8 918 15oi

6 583 8-21

21 688 29*54

12 1179 3319

200 År 1931/1932, för vilket fullständig statistik ännu icke föreligger, var antalet lantbruksbrännerier detsamma som under föregående år. I den officiella statistiken, vars siffror här återgivits, har antalet upptagits med 109. Spritcentralen liksom Bränneriidkareföreningen räknar emellertid med 110 brännerier, beroende på att de två fabriker, som finnas i Tomelilla, icke, såsom skett i den officiella statistiken, räknats såsom ett utan som två brännerier. Av de 110 brännerierna förarbeta 104 potatis, 3 betor och 3 melass. Medeltillverkningen vid lantbruksbrännerierna utgjorde 2 210 hl 50 % — en siffra, som är ungefär två och en halv gång större än motsvarande siffra för de tyska lantbruksbrännerierna, som bränna potatis. 2. Närmare detaljer angående lantbruksbränneriernas geografiska fördelning framgå av en för ändamålet särskilt upprättad karta, som bilägges denna utredning. 1 Kartan redovisar även bränneriernas storleksordning, mätt efter den tillverkningsrätt, som tillkommer brännerierna på grund av deras avtal med Sveriges Bränneriidkareförening. Tillverkningsrätten har inom denna förening beräknats på grundval av bränneriernas medeltillverkning under åren 1904/1905—1906/1907, varvid man byggt på en totaltillverkning av 40 951000 normalliter per kampanj. Då numera brännvinstillverkningen uppgår till väsentligt lägre kvantitet, minskas varje bränneris kontingent i förhållande till den i avtalen fastställda medeltillverkningen. Lantbruksbränneriernas fördelning på de olika häraderna inom resp. län samt deras tillverkningskontingent såväl totalt enligt nyss angivna siffra som med 75 % av denna kvantitet (härom närmare i det följande) framgår av nedanstående tablå. L a n t b r u k s b r ä n n e r i e r n a s f ö r d e l n i n g h ä r a d s v i s 1932. Tillverkningskontingent (1 000 lit. 50 %) vid tillverkn. av 75% samtl. brännerier

vid i ull tillverkning

Kristianstads län: Järrestads härad Ingelstads » Albo » Gärds » Villands » Ö. Göinge » V. Göinge > Norra Åsbo » Malmöhus lån: Luggude härad Rönnebergs » Harjagers » Torna » Oxie » Bara » Skytts » Vemmenhögs > Herrestads » Färs » Frosta » 1

Här utelämnad.

potatis

876 2 479 900 9 861 6 286 950 3 588 1506

3-3 9-4 3*4 37-3 23-8 3-6 13-5 5-7

2-8 2-4 26-2 16-7 2-5 9-5 4-0

26 446

70-2

370 550 544 297 268 250

5-8 8-6 8-5 94 42 3-9

10 1-5 1-4 1-6 0-7 0-7

—

1-4 2-4 5-3

— — — — —

17-0

378 534 889 1994

5-9 8-4 14-o 31-8

6 374

100-0

l-o

bet.

melass

| — — — — —. — — __ — —

— —

—

— — — -

657 1859 675 7 396 4 714 713 2 691 1129 19 834

728 412 408 898 651 638 349 283 400 667 1837

— — —

600 600

7 271

201 Tillverkningskontingent (1 000 lit. 50 %) vid tillverkn. av 75% samtl. brännerier

vid full tillverkning

Blekinge

bet.

melass

187 409 1718

8i 17-7 74-2

0-6 11 4-6

—

— — —

2 314

100-0

6-2

409 696 388

27-4 46-6 260

1-1 1-9 l-o

100-0

4-o

100-0

1-4

0-4

100-0

0-8

län:

Bräkne Listers

» »

Skaraborgs Vartofta

län: härad

Östergötlands

län:

Kronobergs Kalmar

potatis

140 307 1288 1735

—

307 522 291 1120

—

län:

—

län: Riket

37 631

1000 | 100 o | 1 5 2 0

237 1800

30 713

På potatisbrännerierna, vilka äro den utan jämförelse viktigaste kategorien bland lantbruksbrännerierna, komma 91-9 % av tillverkningen, på betbrännerierna 3-7 och på melassbrännerierna 4*4 %. Betbrännerierna och melassbrännerierna äro samtliga belägna i Malmöhus län. Det övervägande antalet potatisbrännerier befinner sig i Kristianstads län. Här ligga sålunda 69 dylika brännerier med en totaltillverkning av 26 446 000 normalliter eller 70*2 % av hela produktionen av potatisbrännvin, medan motsvarande siffror för Malmöhus län äro 17 brännerier med 6 374 000 liter eller 17-o %, Blekinge län 8 brännerier med 2 314 000 liter eller 6-2 % och Skaraborgs län 6 brännerier med 1 493 000 liter eller 4-o % av totaltillverkningen av potatisbrännvin. På de övriga tre länen komma endast oväsentliga kvantiteter. Inom Kristianstads län äro Gärds och Villands intill varandra belägna härader de viktigaste bränneridistrikten med resp. 26 och 16 brännerier och en tillverkning av resp. 26-2 och 16'7 % av hela produktionen av potatisbrännvin och resp. 37-3 och 23-8 % av den i Kristianstads län förekommande bränningen av potatis. På brännerierna i dessa båda härader komma sålunda tillsammans 42-9 % av all potatisbränning i riket. Viktiga brännerihärader äro i Kristianstads län även V. Göinge, gränsande till Gärds härad, och det i sydöstra delen av länet befintliga Ingelstads härad med resp. 13-5 och 9-4 % av potatisbränningen i detta Sveriges viktigaste brännerilän. I Malmöhus län har endast Frosta och i Blekinge län Listers härad någon bränning av större betydelse. Båda dessa härader gränsa till Kristianstads läns centrala bränneridistrikt, Frosta sydväst om Gärds och Lister nordost om Villands härad. Geografiskt sett förete vårt lands potatisbränningstrakter sålunda en relativt strängt koncentrerad bild. Området sträcker sig från söder i

trakterna kring Lödde å och dess källsjöar i ett bälte mot nordost, når norr och nordost om Linderödsåsen sin starkaste koncentration i trakterna kring Helgeåns sjösystem samt kring Oppmanna- och Ivösjöarna för att på andra sidan skogsgränsen mot Blekinge täcka detta landskaps sydvästligaste del. Kring detta huvudstråk gruppera sig ett nordligare område, begränsat i väster av Rönne å, koncentrerat kring Finjasjön och med utlöpare mot sjön Immeln, samt ett sydligare område på slättbygden kring och öster om Tomelilla. Huvudorterna äro eljest Kristianstad och Åhus i områdets centrala del med Eslöv som gränsort i sydväst och Karlshamn i nordost samt inom det norra området Hässleholm och Klippan. Potatisbränneriernas geografiska fördelning ansluter sig, såsom naturligt är, nära till potatisodlingens omfattning i de olika trakterna. P å den förenämnda kartan har särskilt markerats potatisodlingens intensitet inom de olika häraderna av de tre viktigaste brännerilänen. Av nedanstående tablå, som utgör den siffermässiga grundvalen till denna häradsmarkering, framgår, att potatisjordens andel av hela den odlade jorden är genomsnittligt störst i Blekinge län. Intet härad i detta län kommer under 10 % för relationen mellan potatisjorden och hela åkerarealen — Listers härad inom länet har med 19'i % den högsta hithörande siffran i riket. Potatisen i detta län förarbetas i större utsträckning än annorstädes till stärkelse i de talrika stärkelsefabrikerna i dessa trakter I Kristianstads län komma Gärds och Villands härader över 10 %-strecket, men nå icke upp till 15 %, under det att flertalet övriga härader ligga mellan 5 och 10 %, och tre härader i länets sydöstra och nordvästra hörn komma under 5 %. Inom Malmöhus län nå endast två härader, båda upp mot Kristianstads läns gränstrakter, upp till något över 5 %, medan samtliga övriga härader ligga under denna gräns. P o t a t i s a r e a l h ä r a d s v i s å r 1927. 1

Summa åkerjord har

Potatis i % av summa åkerjord

2190 2 025 1461 3191

14 842 19 372 11725 16 691

14-8 10-5 12-5 19-1

555 1934 1044 3 648 3 461 1580 3121 1802 402 678

11469 35 285 12 346 28 236 26 313 21750 36193 28 777 18 491 17 849

4-8 5*6 8*5 12*9 13-2 7-8 8*6 63 2-3 3?

Potatis har

Blekinge

län:

Östra härad Medelstads » Bräkne » Listers » Kristianstads Järrestads härad Ingelstads » Albo » Gärds » Villands » Ö. Göinge » V. Göinge » N. Åsbo » S. Åsbo » Biäre »

län:

203 Malmöhus Luggude härad Rönnebergs » Onsjö » Harjagers » Torna > Bara » Oxie » Skytts » Vemmenhögs » Ljunits » Herrestads » Färs » Frosta »

län :

Skaraborgs

län:

Vartofta härad Gudhems » Kåkinds »

Potatis har

Summa åkerjord har

Potatis i % av summa åkerjord

1159 290 543 705 1340 528 511 348 700 188 539 2154 2 014

48 941 16 067 25 924 16 767 32 292 22 232 20 568 20 785 28 808 9 160 12 789 37 340 37 820

2-4 1-8 2-1 4-2 4-1 2-4 2-5 1-7 2-4 2-1 4*2 5*8 5-8

1261 577 597

40 224 16 842 24 845

3-1 3-4 2-4

3. Ett spörsmål, som i detta sammanhang är förtjänt av intresse, är frågan rörande potatisbränneriernas äganderättsförhållanden samt antalet av de jordbrukare, som få leverera sin potatis till brännerierna. Enligt en av Sveriges Bränneriidkareförening år 1932 med anledning av en riksdagsmotion verkställd utredning utgjorde antalet delägare i potatisbrännerierna 1964. De fördelade sig på följande sätt: Brännerier med 1 ägare 1 36 » » 2— 10 delägare 21 » » 11— 25 » 22 » » 26— 50 » 8 » » 51—100 » 12 » » över 100 » 3 Av brännerier med en ägare voro innehavarna i 4 fall industriföretag utan eget jordbruk och i övriga 32 fall lantbrukare. Dessa senare brännerier, de s. k. gårdsbrännerierna, där ägaren kan tillgodogöra sig den särskilda fördelen att i eget jordbruk utnyttja all den vid bränningen framställda dranken, ofta genom pumpning direkt från bränneriet till ladugården, fördela sig på de olika länen, på sätt nedanstående siffror visa: Potatisbrännerier Hela Därav antalet gårdsbrännerier

Kristianstads län Malmöhus » Blekinge » Skaraborgs » Östergötlands » Kalmar » Kronobergs »

69 17 8 6 2 1 1

Hit räknat ett fall, där två brännerier ha gemensam ägare.

13 4 7 5 2 1 —

204 I Blekinge, Skaraborgs, Östergötlands och K a l m a r län äro sålunda praktiskt taget alla potatisbrännerier av gårdsbränneriets typ, medan förekomsten därav i de egentliga brännerilänen är sparsammare: här finnas endast omkring hälften av totalantalet dylika företag. Under kampanjen 1930/1931 v a r antalet potatisleverantörer till brännerierna sammanlagt 6 034. Fördelningen i storleksgrupper framgår a v nedanstående siffror: Brännerier med 1 leverantör 3 » » 2— 25 leverantörer 1 27 » » 26— 50 » 28 » » 51—100 » 29 » » 101—200 » 11 » » över 200 » 4 H u r u potatisbrännerier, bränneridelägare och potatisleverantörer fördela sig på de olika länen, visar följande tablå, som redovisar förhållandena år 1930/1931. Antal delägare

Antal potatisleverantörer

69 17 8 6 2 1 1

1138 801 8 6 2 1 8

4 011 968 357 289 180 212 17

6 034

Antal potatisbrännerier Kristianstads län Malmhöhus » Blekinge » Skaraborgs » Östergötlands » Kalmar » Kronobergs » Summa

P å varje bränneri komma sålunda genomsnittligt i avrundade tal 20 delägare och 60 potatisleverantörer. Tillika förtjänar antecknas, a t t medan i Kristianstads län omkring 28 % av hela potatisskörden går till brännerierna, så stiger motsvarande relation för de båda viktigaste brännerihäraderna till d r y g t 40 %. I detta sammanhang må rörande särskilt Spritcentralens potatisbränneri i Rödaled i Kristianstads län nämnas, a t t antalet jordbrukare, som under kampanjen 1932/1933 dit levererat sin potatis, uppgick till 81. Angående dessa leveranser har Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott i ett nyligen till Lantbruksstyrelsen avgivet utlåtande rörande brännerinäringen i länet funnit anledning påpeka »det u r jordbrukets synpunkt absolut förkastliga system, som tillämpats vid Vin- & Spritcentralens bränneri i Rödaled, a t t låta affärsmän köpa potatis a v j o r d b r u k a r n a till oskäligt låga priser och sedan sälja dem igen till bränneriet till det högre pris, som brännerierna åtagit sig att betala». I skrivelse till hushållningssällskapet har Spritcentralen hemställt, att sällskapet ville för bolaget framlägga bevis för de sålunda rörande inköpen gjorda påståendena. Denna begäran h a r icke föranlett till någon åtgärd. Anledningen härtill torde sannolikt vara, att sällskapets uttalande tillkommit på grund av vilseledande uppgifter. Påståendet, a t t bolaget inköpt potatis till Rödaled från affärsmän, vilka i sin t u r anskaffat den levererade potatisen hos jordbrukare och betalat d e n n a med underpris, är nämligen helt och hållet oriktigt. Den vid Rödaled använda potatisen 1

Hit räknat ett fall, där två brännerier ha gemensam ägare.

205 inköpes av oss direkt från jordbrukare, och i det enda fall, då år 1932/1933 inköp från en handlande förekommit, har enligt för oss företedda bevis dennes leverans verkställts från egen potatisodling. Vad hushållningssällskapet h ä r anfört förtjänar sålunda intet avseende. Koncentration av den svenska produktionen av potatisråbrännvin. 1. Vid övervägande a v frågan rörande möjligheterna av rå bränneriernas koncentration bör till en början anmärkas, att spörsmålet här tages i bet r a k t a n d e endast för potatisbränneriernas vidkommande. F r å g a n rörande driftens ordnande eller fortsättande överhuvud vid jäst-, bet- och melassbrännerierna synes lämpligen böra lämnas utanför denna utredning. Dock har det ansetts lämpligt a t t vid beräknande av kapaciteten hos de koncentrerade brännerierna utgå från, att denna skulle täcka behovet av hela den bränning, som för n ä r v a r a n d e ankommer ej endast på potatisbrännerierna, utan på samtliga de brännerier, vilka nu tillverka den vid Spritcentralens reningsverk destillerade r å v a r a n . I genomsnitt för perioden 1924—1932 h a r denna m ä n g d r å b r ä n n v i n uppgått till omkring 30 milj. normalliter eller omkring 75 % av den tidigare berörda totala tillverkningskontingenten för samtliga potatis-, bet- och melassbrännerier. I Danmark, där en rationell koncentration av bränningsverksamheten genomförts, har denna näppeligen mött n å g r a avgörande hinder från jordbruksnäringens sida, framför allt därför a t t råbrännerierna i Danmark, såsom i det föregående framhållits, v a r i t av ringa betydelse för lantbruket och dess drift. Först på senare tid har potatis överhuvud förekommit såsom r å v a r a för bränningen, och intresset för drankutfodring i samband därmed väckts. Sverige befinner sig i detta avseende i ett helt a n n a t läge, i det a t t brännvinsbränningen alltid v a r i t en binäring till potatisjordbruket, betydelsefull för dess utövares möjlighet såväl att a v s ä t t a sin vara, som ock för a t t med stöd av dranken driva kreatursavel och förbättra sina jordar. Förhållandena ha i detta avseende stor likhet med utvecklingen i Tyskland, där det övervägande antalet brännerier alltid v a r i t och ä n n u ä r rena lantbruksbrännerier med potatis som viktigaste r å v a r a och dranken såsom det uttryckligen angivna, för jordbruket nyttiga överskottet av verksamheten. Liksom under den tyska monopollagstiftningens tid lantbruksbrännerierna konserverats i sin ställning och gynnats framför de stora brännerierna, så ha i Sverige bränner i e r n a av den förstnämnda kategorien v a r i t de viktigaste leverantörerna a y r å v a r a n till reningsverken. Vid sidan h ä r a v h a jästbrännerierna fått dit försälja hela sin, under senare år genom lagstiftningens ingripande minskade brännvinsproduktion. Först under den sista tiden har sulfitbrännvinet uppstått såsom en ny råvara, vilken dock ä n n u icke förmått a t t i något väsentligt avseende rubba potatisbränneriernas förstarangsställn m g såsom producenter av konsumtionsbrännvin. Under det sista året "har i Sverige även förekommit en viss motsvarighet till det tvång för råbrännvinsköparen a t t mottaga överskottskvantiteter utöver normalbehovet, som länge utgjort en besvärande belastning för det tyska monopolet. Den svenska brännvinsbränningens n ä r a lokala sammanhang med jordbruket, dess i bokstavlig mening starka jordbundenhet, gör varje försök till planerande av en koncentration till en vansklig uppgift, särskilt med

hänsyn till att en minskning av antalet fabriker alltid måste medföra försämrade möjligheter för jordbrukarna att erhålla drank. Enligt de uppgifter, som i detta avseende föreligga, kan drank icke med fördel transporteras inom en vidsträcktare rayon från bränneriet än 5 km. Motsvarande avstånd för potatisleveranserna torde i regel ej överstiga 10 km men kan tekniskt sett givetvis avsevärt utsträckas — i praktiken lära avstånd ända till 75 km förekomma. Teoretiskt borde det icke möta några hinder att liksom exempelvis i Danmark koncentrera hela tillverkningen av råbrännvin i Sverige till ett eller högst två brännerier, vilka i så fall skulle förläggas i omedelbar närhet till reningsverk. Åhus med sitt reningsverk och sitt läge i centrum av det viktigaste brännvinsdistriktet skulle exempelvis vara en lämpligplats för ett stort centralbränneri av den danska typen. En dylik anordning skulle emellertid bl. a. medföra dels dryga transportkostnader för potatisen och dels att dranken till största delen ej kunde tillvaratagas. Båda dessa olägenheter tala till förmån för ett system med ett större antal fabriker och för förläggning av dem till trakter med särskilt god potatistillgång. 2. Med beaktande av olika på frågan inverkande omständigheter har Spritcentralen — efter närmare lokala undersökningar — uppgjort följande program såsom lämplig utgångspunkt för en sakkunnig utredning rörande fördelarna och olägenheterna av en koncentration. Av den tidigare återgivna tablån rörande bränneriernas fördelning framgår, att vid en tillverkning om 30 milj. liter på potatisbränningen i Kalmar län skulle komma endast något över 200 000 och i Kronobergs län något mer än 100 000 liter. Att inrymma denna relativt oväsentliga brännvinstillverkning inom en koncentrationsplan synes näppeligen böra ifrågasättas, utan böra de båda brännerier, det här gäller, antingen nedläggas eller ock bestå oberoende av koncentrationens genomförande i övrigt. Ett nedläggande skulle med hänsyn till den obetydliga produktionen säkerligen kunna ske utan nämnvärd olägenhet för resp. orters jordbruk. Detta gäller särskilt bränneriet i Kronobergs län, som mottager potatis endast från 17 leverantörer. I huvudsak detsamma gäller om Östergötlands län med dess tva brannerier, som tillsammans skulle omsluta en tillverkning av icke fullt 400 000 liter. Det förefaller, som om dessa icke skulle ligga i en utpräglad potatisbygd, ty enligt meddelade uppgifter är normalavståndet för potatistransporterna ej mindre än 50 km. Därest icke en nedläggning av båda brännerierna ifrågakomme, torde hela produktionen i varje fall böra överflyttas till endera fabriken. Avståndet mellan dem är endast omkring 5 km. . Skaraborgs län kommer vid sina 6 potatisbrännerier, fördelade på 3 härader, upp till en efter här angivna grunder beräknad brännvinstillverkning av l'i milj. liter. Denna produktion är av den storleksordning, att den icke lämpligen kan lämnas utanför en koncentrationsplan. Brännerierna ligga spridda i tre härader, två i varje, och med ett längsta avstånd mellan varandra av 50 km. Den mest utpräglade potatistrakten torde återfinnas i Gudhems härad, där också de båda största brännerierna med en sammanlagd tillverkning av över 500 000 liter ligga. Ett centralbränneri för detta län synes därför böra förläggas till nämnda härad, förslagsvis till Valtorp, en plats med goda järnvägs- och landsvägsförbindelser, samt gynnsamma vattenförhållanden, på ungefär 10 km:s avstånd

207 från häradets nuvarande brännerier och 10—15 km från brännerierna i Vartofta härad, medan de båda brännerierna vid vätterstranden i Kåkinds härad ligga på omkring 40 km:s håll. Det nya bränneriets kapacitet bör icke överstiga 2 milj. liter. De härader inom Kristianstads, Malmöhus och Blekinge län, som var för sig skulle komma upp till en bränning om minst 1 milj. liter eller däromkring, äro Gärds härad Villands » V. Göinge » Ingelstads » Frosta » Listers » N. Åsbo » Torna »

7*4 milj. normalliter 4*7 » » 2*7 » » 1-9 » » 1*8 > » 1*3 » » l*i » > 0*9 » » Summa 21*8 milj. normalliter

Tillsammans representera de nu angivna jämte Skaraborgs läns siffror drygt 3/4 av den antagna tillverkningen om 30 milj. liter. Skulle koncentrationen av brännerierna syfta till att genom centralbrännerier i de nämnda trakterna täcka ungefärligen en mot de nuvarande bränneriernas omslutning svarande anpart av totaltillverkningen, kan till en början följande schematiska fördelningsskala läggas till grund: Antal brännerier

Produktionskapacitet milj. normalliter

32 20 12 8 8 6 5 4 5

3 2 1 1 1 1 1 1 1

9 6 3 2 2 2 2 2 2

30 Fördelningsnyckel

V. Göinge Ingelstads Frosta Listers

» > » »

Torna

» Summa

Resultatet av denna översiktskalkyl skulle sålunda bli ett centralbränneri i alla härader utom Gärds och Villands, där resp. 3 och 2 brännerier skulle placeras. Emellertid tarvar denna första plan vissa modifikationer vid det praktiska utformandet. En blick pä den bifogade kartan visar, att, om intet bränneri förlägges till Albo eller Järrestads härader, de här belägna potatisodlarna, som nu leverera sin vara till 5 å 6 inom dessa trakter befintliga brännerier, skulle komma på relativt långt avstånd från centralbrännerierna i de eljest närmaste Gärds och Ingelstads härader. Av sådan anledning och då bränningen i Albo och Järrestad skulle uppgå till sammanlagt omkring 1-3 milj. liter torde ett centralbränneri böra förläggas på lämplig plats även i Albo härad. På samma sätt förhåller det sig med potatisodlarna i Ö. Göinge härad, vilka med centralbrännerier endast i Villands och V. Göinge härader skulle komma i ett alltför isolerat läge. Förläggandet av ett centralbränneri till Ö. Göinge torde därför vara väl moti-

verat, men, då bränningen i detta härad skulle uppgå till allenast omkring 0-7 milj. liter, skulle till detta bränneri kunna överflyttas en del av bränningen från norra delen av Villands härad, och därigenom antalet centralbrännerier där kunna minskas till ett med en kapacitet av 5 milj. liter. Å andra sidan är potatisodling och bränning i Frosta och Torna härader i stort sett koncentrerad kring gränslinjen mellan häraderna, så att dessa trakters behov torde kunna tillgodoses med ett centralbränneri, förlagt inom Frosta härad i dess sydligaste del. Vid valet av förläggningsorter för de 12 centralbrännerierna, vilka skulle ingå i denna modifierade plan, bör tillses, att de föreslagna platserna i möjligaste mån tillgodose rimliga anspråk ifråga om central belägenhet i förhållande till de brännerier, vilkas verksamhet de skulle övertaga, och om vilka bör förutsättas, att de ligga väl till för omnejdens potatisodlare och drankavnämare. Vidare måste järnvägs- och landsvägsförbindelserna vara goda samt vattentillgång och tomtförhållanden i övrigt gynnsamma. Efter med ledning av dessa synpunkter verkställda lokala undersökningar har följande förslag till förläggningsorter för centralbrännerierna utarbetats. Kristianstads län:

Gärds

härad

Villands » Ö. Göinge » V. Göinge » N. Åsbo » Albo » Ingelstads » Malmöhus län: Frosta härad Blekinge län: Listers härad Skaraborgs län: Gudhems härad

Centralbränneri i

(Everöd i Gärds Köpinge l Tollarp Fjälkinge Vanas Finja Hyllstofta St. Olof Tomelilla Harlösa Sandbäck Valtorp

En uppfattning om dessa centralbränneriers belägenhet i förhållande till de nuvarande potatisbräunerierna beredes av nedanstående tablå, där samtidigt angivits bränningskvantiteten (beräknad med 75 % av maximikontingenten) för varje kring centralbränneri grupperad krets av brännerier. I de egentliga bränningshäraderna Gärd och Villand skulle sålunda en omkrets med en radie av 10 km kring centralbrännerierna i regel täcka en rayon, inom vilken flertalet till varje grupp hänförda nuvarande brännerier skulle befinna sig. Utsträckes rayonen till 15 km, faller endast ett enda bränneri (Äspinge med ett avstånd av 17 km) utanför. Inom en dylik rayon inneslutas vidare samtliga brännerier kring centralbränneriet i St. Olof, och med vardera allenast ett undantag alla brännerier även kring centralbrännerierna i Vanas och Finja. I någon mån blir bilden en annan, när det gäller grupperingen kring centralbrännerierna i Hyllstofta, Tomelilla, Harlösa och Sandbäck. En närmare granskning av belägenheten för de nuvarande brännerier, som komma långt utanför de nämnda centralbränneriernas femtonkilometersradie, visar emellertid, att här så gott

209 Centralbränneri

Övertager bränningen vid bränneriet i

Avstånd till centralbränneriet km

Eoeröd

Gårds

Köpinge

Tollarp

14 Everöd Axeltorp Lyngby 25 Lyngbygård Borrestad Vittskövle Huaröd Degeberga Ripa Olseröd Folkestorp

11 12 13

BrännvinsCentraltillverkning bränneriets (75 % av kapacitet maximikont.) milj. lit. 50 % milj. lit. 5 0 %

Köpinge 27 Köpinge 42 Gringelstad Hovby Ugerup Mosslunda N. Åsum Tings Nöbbelöv Wä Hörna Nya

0 0 3 3 4 5 5

Ö. Vram V. Vram Skättiljunga Sätaröd Venestad Öllestorp Äspinge

4-o

30 Fjälkinge

Fjälkinge Fårabäck Nymö Håslöv Araslöv Rinkaby Balsby". Kiaby — . . . . . . . . Gälltofta Rödaled Råbelöv Hastad Torseke Söndraby

2 2 2 5 6 11 17 0 1 2 2 2 4 5 5 6 6 6 6 8 12

Vands

V. Olingé...:..... Kviinge Broby N. Sandby Kvistalånga Vinslöv Önnestad

1 2 8 11 13 13 16

1-7

Finja

Hörlinge Norden Vankiva Oscarsfarm Ynglingarum ...

1 1 5 15 22

1-6

331972.

1-9

210 Centralbränneri

Övertager bränningen vid bränneriet i

Avstånd till centralbränneriet km

Hyllstofta

Si. Olof

Tomelilla

Harlösa

Sandbäck

Hyllstofta Brandsberga •• • Åby-Klippan ••• Snälleröd Källstorp Danhult S:t Olof Gyllebo Ravlunda Virrestad Magiehem

10 15 24 40

11 14 0 0 7 8 10 12 20 30 0 6 9 10 10 13 16 17 23 24 32 35

Tomelilla Activ Tomelilla 178... Lunnarp Esperöd Fredriksberg ••• Smedstorp Kvarnby Dybeck Harlösa Västrabj' V. Tvet S. Sandby Hurva Alestatorp Hörby Sjöbo Hyby Krutmöllan Dösjöbro Rosengård Boa Hålabäck Gränum Gammalstorp Ysane Asarum

10 13 17 30 40 10 10 12 22 41 42

Vånga Hobykulle • • • Skarup Valtorp

St. B j u r u m - . Dagsnäs Dimbo Gimmene E k h a m m a r ... Ulvhult Summa

BrännvinsCentraltillverkning bränneri et s ; (75 % av kapacitet maximikont.) milj. lit. 5 0 % milj. lit, 5 0 % i

1-8

1-6

2-5

3-2

2-2

1*1 27-7

som undantagslöst är fråga om anläggningar, vilka överhuvud ligga relativt starkt isolerat i förhållande till den centrala, egentliga potatisbygden. Så är fallet med Danhult i nordvästligaste Skåne, med Källstorp, Dösjöbro, Krutmöllan, Hyby och Rosengård i de västra delarna av pro-

211 vinsen, delvis inom dess bördigaste nejder, och med Dybeck tätt intill sydkusten. P å samma sätt i Blekinge, där Hobykulle och Skarup ligga ensamt för sig i helt andra delar av landskapet än det framför allt potatisodlande Listers härad. Utanför femtonkilometersrayonen kring de tilltänkta centralbrännerierna i Skåne och Blekinge komma tillsammans endast 16 av samtliga 94 nu i gång varande potatisbrännerier. Enligt de här följda utgångspunkterna skulle centralbränneriernas kapacitet beräknas så, att där kunde till bränning mottagas icke blott de kvantiteter potatis, som erfordrades för framställning av tre fjärdedelar av potatisbränneriernas maximikontingent — d. v. s. 27*7 milj. liter, såsom av förestående tablå framgår — utan därutöver även samma a n p a r t av bet- och melassbränneriernas produktion, en kvantitet, som utgör omkring 2-5 milj. liter. Den totala kapaciteten bör sålunda uppgå till något över 30 milj. liter eller, med utrymme för någon reserv, 31 milj. liter. Huru denna tillverkning tänkts fördelad på de olika centralbrännerierna framgår av tablån. Enligt denna skulle fabriken i Fjälkinge få en kapacitet av 5, fabrikerna i Everöd, Gärds-Köpinge, Tomelilla och Harlösa av 3 och övriga fabriker av 2 milj. liter 50 % vardera. H ä r v i d har en såvitt möjligt n ä r a anslutning sökts till produktionen inom varje kring centralbränneriet grupperad krets av brännerier med utökning av kvantiteten dels till 2 milj. liter i de fall, där den beräknade siffran stannat under detta tal, och dels till 5 milj. för centralbränneriet i Fjälkinge, enär det förutsatts, att en väsentlig del av den mot den n u v a r a n d e bet- och melassbränningen svarande merproduktionen bör komma på det viktigaste potatisdistriktet. 1 Huruvida, trots de hänsyn, som i planen tagits till jordbrukarintresset, detta likväl skulle komma att bli kännbart lidande genom en dylik koncentration a v bränningen av potatis till ett dussin storbrännerier, ligger utanför denna framställnings r a m a t t undersöka. Det skall allenast påpekas, att inom de viktigaste potatistrakterna — Gärds och Villands härader — flertalet potatisodlare näppeligen torde komma att få avståndet till spritfabriken förlängt på något i jämförelse med nuvarande förhållanden avgörande sätt och sålunda icke bli avstängda från möjligheten a t t u t a n större olägenhet transportera sin potatis till fabriken eller där avh ä m t a drank. En ej ringa förbättring i drankförsörjningen skulle uppstå därigenom, a t t dranken komme att tillhandahållas under en avsevärt längre tid av året än vad nu är fallet. Däremot skulle u t a n tvivel en försämr i n g inträda för de jordbrukare, som ha sina g å r d a r på längre avstånd än 10—15 km från centralbränneriet. Såvitt av det ovan redovisade materialet kan slutas, synes emellertid antalet av jordbrukare på längre avstånd än 15 km bli relativt mycket ringa, under det g å r d a r på längre avstånd än 10 k m antagligen ej bleve så få. Den svårighet, som här k a n uppstå, torde dock knappast gälla potatistransporterna, för vilka en ökad försändelseväg av ett halvt eller helt tiotal kilometer icke torde spela någon avsevärd ekonomisk roll. Men för dranktillförseln torde transporter redan av över 5 km och i varje fall längre än 10 km v a r a en omständighet, som i många fall ter sig som ett betydande hinder. I vad mån denna nackdel för jordbruket är av den vikt, a t t den bör föranleda ett avstående från 1

Givetvis kunna modifikationer i denna uppdelning tänkas. Om man av ekonomiska skäl t. ex. önskar flera fabriker i den högsta storleksklassen, skulle everödsfabrikens kapacitet lämpligen kunna ökas och köpingefabrikens i motsvarande mån minskas.

212 varje tanke på en u r a n d r a synpunkter ändamålsenlig å t g ä r d på d e t t a produktionsområde, kan ej n ä r m a r e beröras i detta sammanhang, liksom ej heller frågan, huruvida en fabriksmässig torkning a v dranken kan med ekonomisk fördel genomföras och bli av praktiskt värde för jordbruket. H ä r skall endast anmärkas, att, därest en koncentration av r å b r a n n e n e r n a överhuvud skall i verkligheten prövas, det vill förefalla angelaget att till en början s t a n n a vid uppförandet av ett eller högst två storbrännener for att av deras drift kunna i n h ä m t a erfarenheter i alla de hänseenden, som ä r o nödvändiga för bedömande icke blott a v rörelsens ekonomiska och praktiska resultat i och för sig, u t a n ock av produktionens återverkan i olika avseenden på jordbruket i omnejden. 3. Efter preliminärt fixerande av det ovan angivna programmet h a r en särskild utredning verkställts rörande kostnaden för uppförande och drift a v de ifrågasatta tolv centralbrännerierna. Denna utredning har på a v Spritcentralen efter samråd med Kungl. Styrelsen lämnat uppdrag verkställts av en dansk expert, ingenjör T. Obel-Jörgensen, vilken rörande undersökningen avgivit den redogörelse, som i avskrift bifogas denna framställning (bil. I). 1 , t o Såsom a v redogörelsen framgår, har utredningen i någon m a n gått u t a n för den förelagda uppgiften, i det a t t den trott sig böra lämna svar även p å frågan, huruvida de ekonomiska fördelarna av den tänkta omläggningen kunna sägas v a r a av så avgörande natur, att en koncentration k a n anses erforderlig. Denna i och för sig betydelsefulla fråga faller utom ramen för det åt Spritcentralen av Kungl. Styrelsen meddelade uppdraget, vilket avsett allenast att framlägga material till bedömande av, h u r u en koncentration skulle te sig, men icke huruvida den bör genomföras. H r Jörgensens uttalanden i denna punkt, vilka torde ha tillkommit i syfte a t t fullständiga slutsatserna i ett annat, honom av Kungl. Styrelsen direkt meddelat uppdrag, föranleda därför icke i nu förevarande sammanhang till något ställningstagande från bolagets sida. H r Jörgensen har kommit till följande kostnadssumma för anläggningen av de olika fabrikerna: Fabrikens kapacitet normalliter

5 000 000 3 000 000 2 000 000

Kostnad (kr.) för fabrik med två skift tre skift

1 650 000 1 250 000 1 050 000

1 500 000 1125 000 925 000

Om man av skäl, som hr Jörgensen åberopat, i första rummet r ä k n a r med fabriker, d ä r driften anordnas i två skift, skulle den totala anläggningskostnaden för de tolv centralbrännerierna bli: 1 fabrik å kr. 1650 000 kr. 1650 000 4 fabriker » » 1250 000 » 5 000 000 7 » » » 1050 000 » 7 350 000 kr. 14 000 000 Framställningskostnaden för 1 liter sprit av normalstyrka har av hr Jörgensen vid de olika fabrikerna beräknats till: 1

Se sid. 215.

213 v.^v-v „^ t„« „i •*+ „ u i u A xabnk med tva skift och kapacitet av _«: _ ii-i min. normalhter

Produktionskostnad ...^ per normalhter, * .. ' ore

5 22*15 3 24-oo 2 26-35 Genomsnittspriset för samtliga centralbrännerier vid en produktion a v 31 milj. liter skulle bli 2å'?6 öre per normalliter. Räknas med en allmän u p p s ä t t n i n g av fabriker för tre skift, bleve priset 24'63 öre.1 Då ha i prisen i n r ä k n a t s förräntning av anläggningskapitalet med 8 % och en genomsnittlig avskrivningskvot av 5 %, tillsammans utgörande resp. 4-30, 5-40 och 6-85 öre per liter för fabriker om resp. 5, 3 och 2 milj. liters kapacitet. Inom Spritcentralen av dess sakkunniga verkställda kontrollberäkningar, baserade på erfarenheten rörande kostnader för uppförande och drivande a v bränneriet i Rödaled, komma i vissa avseenden till väsentligt lägre anläggnings- och driftskostnader. Sålunda h a r anläggningskostnaden för ett treskiftsbränneri med en kapacitet av 2 milj. liter angivits icke böra överstiga 380 000 kr. (mot h r Jörgensens 925 000 kr.). Experter inom den svenska jästindustrien, som av Spritcentralen under h a n d tillfrågats i ämnet, h a beräknat motsvarande summa till 350 000 a 400 000 kr., således i n ä r a överensstämmelse med det belopp, till vilket bolagets sakkunniga kommit. Vidare ha de sistnämnda kalkylerat arbetslönen per liter tillverk a t b r ä n n v i n till 1*89 öre (mot hr Jörgensens 2-95 öre), n ä r m a s t beroende på att lönen på grundval av nuvarande erfarenheter vid de skånska b r ä n n e r i e r n a beräknats komma att uppgå till högst 200 kr. i månaden för 27 man (mot 300 kr. för 32 man enligt h r Jörgensen). Med dessa utgångspunkter och smärre jämkningar även i andra avseenden, såsom n ä r m a r e framgår av i bilaga I I 2 återgivna uppgifter, har uppställts en driftskalkyl, slutande p å 21-15 öre per liter brännvin i ett 2 milj. liters bränneri med treskift (mot 26-20 öre enligt hr Jörgensen). Differensen är sålunda mycket betydande och torde i varje fall visa, att hr Jörgensens kalkyler, tillämpade på svenska förhållanden, röra sig avsevärt i överkant. Det av Spritcentralens experter beräknade priset ligger, i motsats till det av h r Jörgensen funna talet, under det pris, som hr Jörgensen enligt utredningen beräknat dels för kampanjen 1932/1933 och dels för en koncentration av bränningen till 35 av de nu befintliga råbrännerierna. H r Jörgensen h a r i sin utredning utgått frAn, att Spritcentralen skulle i egen regi uppföra och driva de tilltänkta fabrikerna, liksom ock att de n u bestående brännerierna skulle uppköpas för omkring 100 000 kr. per bränneri. Inlösningskostnaden skulle förräntas genom visst pristillägg på brännvinet. Spritcentralen, har. icke ansett sig böra i nu förevarande sammanhang till n ä r m a r e prövning upptaga spörsmål av denna a r t och saknar därför anledning ingå på något av de var för sig mycket vittutseende problem, som h ä r föreligga. E j heller ligger det, såsom redan antytts, inom ramen för den av bolaget n u verkställda utredningen a t t till granskning upptaga de övriga altern a t i v rörande ä n d r i n g a r i de svenska råbränneriernas n u v a r a n d e driftsförhållanden, som h r Jörgensen behandlat i sin h ä r berörda utredning 1

I herr Jörgensens utredning har detta genomsnittspris beräknats till 24*6 0 öre, beroende på med hänsyn till kapaciteten olika sammansättning av fabriksenheterna. ' Se sid. 220.

och vilka närmare utvecklats i en särskild, till Kungl. Styrelsen överlämnad P. M., varav bolaget satts i tillfälle taga del. Det är allenast ett uttalande i denna P. M., som i detta sammanhang föranleder ett påpekande från Spritcentralens sida. Sedan hr Jörgensen framhållit de svenska potatisbränneriernas i tekniskt hänseende otillfredsställande ståndpunkt, uttalar han, att huvudskälet härtill vore att söka i »den prispolitik, som sedan monopolets tillkomst har förts med hänsyn till övertagandet av den framställda spriten». Av naturliga skäl har hr Jörgensen kunnat erhålla en endast ofullständig kännedom om grunderna för Spritcentralens förhållande till brännerierna i riket. Detta spörsmål måste ses i sitt historiska sammanhang och kan icke utan ett ingående studium förstås och överblickas. På uppdrag av bolagets styrelse har dess sekreterare utarbetat en framställning, avsedd att belysa de viktigaste av de faktorer, som böra tagas i betraktande, då det gäller att bedöma Spritcentralens ställning till brännerihanteringen. Ett exemplar av denna redogörelse bifogas denna utredning (bil. III). 1 Här må om hr Jörgensens yttrande allenast anföras, att han sannolikt förbisett eller ej känt till, att det icke är Spritcentralen, som mer eller mindre suveränt — på grundval sålunda av en självständig »prispolitik» — bestämt priserna, utan att de årliga prissättningarna skett antingen inom en opartisk delegation, där bolaget alltid påyrkat lägre pris än det till slut fastställda, eller genom en mellan parterna träffad överenskommelse, där priset bestämts under trycket av farhåga för sämre resultat efter sakens hänskjutande till delegationen eller till den lagstadgade prisnämnden. Det bör härvid hållas i minnet, att enligt gällande författningar och avtal med staten Spritcentralen är skyldig tillgodose konsumtionsbehovet av brännvin i landet, och att Spritcentralen såsom köpare i realiteten varit hänvisad, ej till flera säljare, utan till en enda, nämligen försäljningsorganisationen Sveriges Bränneriidkareförening. Bolaget har till följd härav varit förhindrat att efter egen allsidig omprövning själv fixera ett pris och från leverans utestänga de brännerier, som ej velat acceptera detta eller övriga leveransvillkor. Men även bortsett från detta missförstånd — måhända blott ett felaktigt ordval — torde det knappast vara så självklart, som hr Jörgensen synes förmena, att det varit för höga priser på råbrännvinet, som orsakat, att bränneriägarna ej moderniserat och förnyat sina anläggningar. Påståendet att de åsatta priserna i allmänhet varit för höga vill Spritcentralen visserligen så mycket mindre jäva, som bolaget vid förhandlingarna med bränneriidkareföreningen städse hävdat denna uppfattning och genom sin verkställande direktör jämväl vid ett sammanträde med motorbränslesakkunniga haft tillfälle framhålla önskvärdheten av en på officiell väg verkställd utredning särskilt av spörsmålet om utbytet. Men däremot kunna uppenbarligen råda delade meningar om, huruvida fördelaktiga avyttringsvillkor självfallet orsaka underlåtenhet att genom förnyelse av de anläggningar, som producera varan, göra dessa än mera effektiva och vinstgivande. Med något fog kan den alldeles motsatta ståndpunkten intagas: att mindre fördelaktiga avyttringsmöjligheter, framför allt lägre priser och därav orsakad brist på kapital, skulle innebära hinder för dylik nyinvestering. Säkert är, att bränneriidkareföreningen såsom orsak till bränneriernas dåliga skick anfört just detta argument med tillägg, att förräntning och amortering av på dylikt sätt investerat kapital mera än uppvägde den vinst, som genom anskaffande av mera effektiv apparatur 1

Se sid. 221.

215 erhölles i form av högre utbyte, större alkoholhalt m. m. U t a n tvivel ä r det d e n n a senare uppfattning — möjligen förbunden med farhåga för upphörande eller betydande inskränkning av brännvinstillverkningen — som i det stora flertalet fall föranlett, att modernisering uteblivit, under det att den motsatta meningen — vilken Spritcentralen sökt stödja bl. a. genom ombyggnad av Rödaleds bränneri — uppenbarligen v a r i t den drivande kraften till förnyelse av ett mindre a n t a l brännerianläggningar. Om detta ä r riktigt, är det svårt att förstå, hur prissättningen skulle på a n n a t sätt ha kunnat inverka än att möjligen en av låga priser föranledd brist på kapital hade hindrat en bränneriidkare att verkställa ombyggnad, om vars räntabilitet han varit övertygad. Där ej kapitalbrist förelegat, måste en övertygelse om nyinvesteringens räntabilitet i lika hög grad ha eggat till ombyggnad, oberoende av om en därigenom uppkommen vinstförhöjning ökat en förutvarande låg eller en förutvarande hög vinst och om det förutvarande utbytet legat över eller under den vid prissättningen kalkylerade. Att en i kalkylen upptagen högre utbytessiffra än bränneriets ej har den verkan, som hr Jörgensen ansett självfallen, framgår för övrigt av det utav honom själv konstaterade faktum, att i ett avsevärt antal fall bränneriernas utbyte stadigvarande legat under kalkylsiffran, varvid åtminstone i en del av fallen ägarens bristande förm å g a att skaffa kapital ej kunnat vara hindret för nyanläggning. Det väsentliga för utsikterna att komma till en frivillig modernisering a v brännerierna måste därför v a r a att prestera bevisning om moderniseringens räntabilitet. H r Jörgensens utlåtande torde få betraktas såsom ett värdefullt bidrag till en dylik bevisning. Det är därjämte en på fakta, hämtade från brännerierna själva, stödd utredning om att det genomsnittliga utbytet även för närvarande är avsevärt högre än det, varmed hittills r ä k n a t s vid prissättningen, och att i någon m å n tack vare detta förhållande vinsten av bränningen blivit större än i kalkylerna förutsatts.

AKTIEBOLAGET VIN- & SPRITCENTRALEN Ernst

Lyberg. M. Marcus.

Bilaga

Koncentration av Kartoffelsprit-Produktionen i Sverige. A a r 1933, F r e d a g den 7. April, modtog undertegnede Ingeniör T. ObelJörgensen p a a et Mode i Malmö en Opfordring af Direktör E. Lyberg, A/B Vin- & Spritcentralen, til at udarbejde en Kalkulation for Oprettelse og Drift af 12 Kartoffelsprit-Fabrikker, som i givet F a l d skulde kunne overtage Produktionen af det K v a n t u m Kartoffelsprit, som hidtil er blevet fremstillet p a a de svenske Landbrugsbränderier. Hensigten med denne Undersögelse skulde vare a t faa konstateret, om de ökonomiske Fordele ved en saadan Omlägning af Driften kan siges at vare af saa afgörende Natur, at en Koncentration vil v a r e paakrävet, og den foreliggende Redegörelse maa derfor betragtes som et Supplement til

216 den Redegörelse, som jeg allerede har udarbejdet for Kungl. Kontrollstyrelsen, og som jeg derfor tillader mig a t henvise til. I Redegörelsen til Kungl. Kontrollstyrelsen har jeg paavist: 1) at den P r i s , som i A a r e t 1932/1933 betaltes for Kartof fel-Raaspritten, burde have väret 2A'i öre per Liter 50 % i Stedet for 29 Öre, 2) og at Spritprisen vilde falde til 23 Öre per Liter 50 %, hvis Produktionen koncentreres p a a ca. 35 af de bestaaende Bränderier. Med disse Priser m a a den Fremstillingpris sammenlignes, som i det fölgende skal beregnes. Kalkulation for 12 ny Spritfabrikker. Der regnes med, at Spritfremstillingen skal foregaa paa 12 Fabrikker^ hvoraf de 2 hver skal have en Kapacitet p a a 5 Mill. Liter 50% Kartof felRaasprit, den ene en Kapacitet p a a 3 Mill. Liter og de 9 hver en Kapacitet p a a 2 Mill. Liter, ialt en Kapacitet paa 31 Mill. Liter 50 % Kartoffel-Raasprit. P a a Grundlag af E r f a r i n g e r fra danske Driftforhold og med de i Danm a r k gäldende Priser p a a Byggegrunde, Byggematerialer, Kul, Arbejdslön etc. er de fölgende Beregninger foretaget. Helt vil disse Priser vel ikke sv are til de i Sverige gäldende; men det m a a dog antages, at Forskellen näppe vil v a r e stor. Driftudgifterne er desuden stillet saaledes op, at det vil vare en let Sag at foretage Ändringer af disse i Overensstemmelse med svenske Forhold. For at kunne bedömme Forskellen i Anlag- og Driftudgifter ved Anvendelse af 2- eller 3-Holdsdrift i de forskellige Fabriktyper, er Beregningerne foretagne for fölgende 7 F a b r i k k e r : Liter 50 % Sprit per Kampagne ä 150 Arbejdsdage 5 000 000 3 000 000 2 000 000 5 000 000 3 000 000 2 000 000 5 000 000

a b c ai bi ci

2 eller 3 Vagter ä 8 Timer per Dag 2 o 2 o 3 3 2

Antal Kogere og Mäskekar 2

3 Iövrigt henvises til D i a g r a m m e r n e for Fabrikkerne. 1 Grundlaget for Kalkulationerne er fölgende: Kartofler. Der regnes med et Udbytte paa 24*6 Liter 50 % Sprit per 100 K g K a r tofler med 17 % Stivelse. Dette svarer til 128 % Udbytte af den samlede Stivelse (incl. Bygstivelse) og hvis Lager og Vaskesvind sättes til 1V 2 % af Kartoffelstivelsen svarer det til 130 % Udbytte af den indmäskede Stivelsemängde. Prisen p a a Kartoflerne er sat til 14 Öre per % Stivelse og hl Kartofler (1 hl = 70 K g renvaskede Kartofler). 1

Ej här bilagda.

217 Malt. Der regnes anvendt 4 K g Byg per 100 Kg Kartofler. ™???ge? ^ ^ i Pneumatisk Kassemalteri. Prisen p a a B y g : K r . 12-oo per 100 K g frit Fabrik. Bärme. Salget anslaas til 550 Liter Bärme per 100 Liter 50 % Sprit, og Prisen sattes till 25 Ore per 100 Liter. Raasprit. *ir^PrittS 1 f r e m s t i l l e s Vol. % Styrke.

som

Raasprit til Drikkespritfabrikation i ca. 90

Kul. Prisen er sat til Kr. 20-oo per T. (6 500 Kal.). Arbejdslön. Der er regnet med Kr. l-5o per effektiv p a a de enkelte F a b r i k k e r er fölgende: ?:

- 3 5 Mand, * 30 » » 25 » » 42 »

Arbejdstime.

Arbejderstyrken

b,: <V a2:

ca. 37 Mand, » 32 » , 36 »

Funktionärer. P a a de enkelte Fabrikker er regnet med fölgende Funktionärer, hvoraf det egentlige Kontorpersonale kun har Ansättelse i ca. 8 af Aarets Maaneder. a An1 tal Kr. Fabrikbestyrer.. Fabrikassistent Maskinmester .. Maskinassistent Forvalter Kontorassistent Kontordame

1 6 500 1 4 000 1 5 000 1 4 000 2 6 000 2 4 800 1 1 200 9| 31 500

b Antal

Kr. Antal

1 6 500

—

Kr.

1 6 500

— — —

1 5 000 1 5 000 1 4000 1 4 000 11 3 000 1 3 000 1 2 400 ] 2 400 ] 1 200l — 6 22 100 5| 20 900|

ai An

bi Kr

tal 1 1 6 500 1 4 000 1 5 000 1 4 000 2 6 000 2 4 800 1 1200 9 31500

Antal

Kr.

1 6 500

— 1 1 1 1 1

—

5 000 4 000 3 000 2 400 1200

6 22100

Antal

Kr.

ItalT Kr.

1 6 500 1 1 1 1

5 000 4 000 3 000 2 400

—

1 6 500 1 4 000 1 5 000 1 4 000 9 6 000 ?, 4 800 1 1200

5 20 900

9 31500

Forrentning og Af skrivning. I Lighed med de nu gäldende Regler for Landbrugsbränderierne er der regnet med en F o r r e n t n i n g af den bundne Kapital paa 8 %, og med en genn e m s m t h g Af skrivning af Anlägsummen paa 5 %. Anlägudgifter. Ved Projekteringen er regnet med god Byggegrund til K r . 2-oo per m 2 og med gode Vandforhold. Til Kartoflerne er der regnet med frostfri Lagerrum for 1 Uges F o r b r u g med Udvidelsemuligheder til minst 2 U g e r s -borbrug. Der er i k k e forudset Indföring af Jernbanespor.

218 Til Fabrikkerne kräves fölgende Störrelser af Grundene: Areal af Grund m '

Liter 50 % per Kampagne

Fabrik

5 000 0 0 0 3 000 000 2 000 000

a, ai o g a» .

ca. 6 0 0 0 » 4 000 » 3 000

De samlede Anlägudgifter bliver fölgende: Arbejdsvagter ä i Samlet Anlägudgift Kr. Timer per Dögn

Liter 50 % per Kampagne

Fabrik

1 650 000 1 250 000 1 050 000 1 500 000 1 1 2 5 000 925 000 1 600 000

5 000 000 3 000 000 2 000 000 5 000 000 3 000 000 2 000 000 5 000 000

bi ci . R2

Det framgaar af Tabellen, at det efter Fabrikkernes Störrelse er K r . 125 OOO-oo—Kr. 150 000-oo dyrere a t indrette dem for 2-Holdsdrift end for 3-Holdsdrift. 2-Holdsdriften giver imidlertid en Besparelse i Forhold til 3-Holdsdriften p a a ca. 7 Mand. Endvidere gaar Udviklingen i Retning af a t undgaa Natarbejde, og endelig byder 2-Holdsdriften igennem den ubenyttede V a g t en väsentlig Reserve og Udvidelsemulighed. Produktionsomkostningerne. Fölgende Tabel viser Produktionsomkostningerne per Liter 50 % Sprit eksklusive Administrationsudgifterne, som vil afhänge stärkt af, hvorledes Produktionen organiseres.

Liter 5 0 % per Kampagne

5 Mill.

3 Mill.

2 Mill. 5 Mill.

3 Mill.

2 Mill.

5 Mill.

Öre per Öre per Öre per Öre per Öre per Öre per Öre per Lit.50% Lit.50% Lit.50% Lit.50% Lit.50% Lit.50% Lit.50% 13*60 1-95 15*55

Reparationer

Vedligeh.

13-6 0 1*95

13-60 1-95

15-55

13*60 1*95 15-55

13-60 1*95 15-55

13-60 1-95

13-60 1-95 i

15-55

15-56 j

1-35

1'35

1-35

1*86

1-35

142 0

14-2 0

14'2 0

14-2 0

14-20

0-86 1*26 0-65

0-85 1*80 0-75

0-90 2*25 1-05

0-85 1-50 0-65

0-85 2-20 0-75

0-90 2*95 1-05

0-86 1-30 0-66

0-90 4-?.o

l-oo 5*40

l-io 6*85

l-io 6*oo

1*00 4*15

22-15 |

24-oo | 26-3 5

l-oo 0*90 4-90 3*9 0 22*oo j 23-90 |

Div.

26*20 | 22-16

219 Fremstillingprisen. Den gennemsnitlige Fremstillingpris for 1 Liter 50 % Sprit bliver, n a a r der regnes med den billigste Driftform, 24-6 Öre: 2 Fabrikker å 5 Mill. Lit. = 10 Mill. Lit. a 22*oo Öre = Kr. 2 200 000-00 1

» 3

» =

»2

» =18 » » » 26-2 0 » = » 4 716 000-0 0 31 Mill. Lit. å 24-6 0 Öre = K r . 7 633 000^00

» 23-9 0

» =

717 000*00

Hertil kommer imidlertid et Tillag til Däkning af Renten af det Belöb, som vil gaa med til Opköbet af alle de bestaaende Bränderier. Der er hidtil regnet med, at Värdien af et saadant Bränderi er Kr. 60 000-00, som skal forrentes med 8 %, hvilket giver Kr. 4 800-oo om Aaret. Kapitaliseres dette Belöb, maa man regne med at skulle betale ca. K r . 100 OOO-oo for hvert Bränderi, eller ialt Kr. 10 300 000-oo. Regnes Renten af dette Belöb til 5 % p. a., bliver den aarlige Renteudgift Kr. 515 000-oo, eller fordelt p a a 31 Mill. Liter Sprit ca. 1-7 Öre per Liter. Raaspritten kommer saaledes til at staa A/B Vin- & Spritcentralen i ca. 26-3 Öre per Liter 50 %. Grunden til, at Fremstillingprisen bliver betydelig höjere end baade den öjeblikkelige P r i s og den Pris, som vil komme frem ved en Koncentration af Driften paa en Del af de nuvärende Bränderier, m a a udelukkende söges i de store Afskrifninger og Forrentninger saavel af de ny som af de gamle Anlag. Vilde man se bort fra alle Forrentninger og Afskrivninger, blev Fremstillingprisen 19-4 Öre per Liter, medens den under den nuvärende Driftform vilde blive 20-5 Öre, og ved en Koncentration p a a en Del av de bestaaende Anlag 19-6 Öre. At Forskellen ikke er endnu större beror i Hovedsagen paa, at der i Landbrugsbränderierne betales en betydlig lavere Arbejdslön, end man kan regne med i Stordrift. Efter det foreliggende kan det ikke tilraades at gaa i Gang med Koncentration af Driften p a a 12 ny Anlag, så meget mindre, som Fordelingen af Bärmen fra de store Fabrikker uden Tvivl vil volde alvorlige Vanskeligheder, saaledes som jeg allerede har nävnt i min Redegörelse til Kungl. Kontrollstyrelsen. Köbenhavn, den 6. J u n i 1933, T.

Obel-JÖrgensen.

220 Bilaga

II.

Kalkyl för potatisbränneri, uppgjord med anledning av ingenjör T. Obel-Jörgensens utlåtande om koncentration av potatissprittillverkningen i Sverige. Följande kalkyl är i huvudsak grundad på siffror från Rödaled. Den gäller för ett bränneri med en tillverkning av 2 milj. liter 50 % brännvin. Arbetet drives på t r e skift. Bränneriet r ä k n a s v a r a i gång från början av oktober till slutet a v april. 1), 2), 3) Potatis, Korn, Drank. Beträffande dessa varor r ä k n a s med samma priser och förhållanden som i J : s kalkyl. 4) Stenkol. Förbrukningen av stenkol kan sättas till 0*55 kg per liter. Vid ett pris av 22 kr. per ton blir bränslekostnaden l*2i öre. 5) Arbetslön. Om bränneriet i Rödaled finge arbeta 8 timmar om dagen under hela den tillåtna tillverkningstiden skulle kapaciteten v a r a 400 000 liter 50 % brännvin. Utbyggdes jäsningskar och mälteri till tre gånger den nuvarande storleken, skulle med treskiftssystem erhållas I i milj. liter. Fördubblades storleken av samtliga a p p a r a t e r i det så utvidgade bränneriet, skulle kapaciteten bliva 2-4 milj. liter. H ä r räknas dock endast med 2 milj. Antalet arbetare, som nu är sex, skulle vid det större bränneriet bliva högst nio m a n per skift, d. v. s. 27 man mot 32 i J : s kalkyl. Om lönen sättes till 200 kr. per månad, blir arbetskostnaden per liter brännvin 27 X 20 000 X 7 : 2 000 000 = 1*89 öre. 6) Administration, försäkringar, kontroll m. m. Kostnaden för administration m. m. torde bliva c:a 17 500 kr. eller 0-88 öre per liter. 7) Reparationer och underhållskostnader. Kostnaden härför torde ej överstiga 10 000 kr. per år, d. v. s. 0-so öre per liter. 8) Ränta och amortering. Under 3) har visats, a t t om potatistvätten, kokarna, förmäsken, stöpkaren, pumparna, destillationsapparaten, å n g p a n n a n m. m. göras dubbelt så stora som nu, och a t t om dessutom jäsningskaren och mälteriets kapacitet femdubblas, kommer kapaciteten hos bränneriet i Rödaled a t t bliva 2 milj. liter. E t t b r ä n n e r i a v denna storlek skulle sannolikt kosta ungefär det dubbla mot den n u v a r a n d e anläggningen i Rödaled eller högst 380 000 kr. R ä k n a s med 8 % r ä n t a och 5 % avskrivning, gör detta 2-47 öre per liter.

221 K a l k y l e n skulle således få följande utseende: Ny kalkyl öre per lit. 50 %

Potatis Korn

J:a kalkyl C, öre per lit. 50 %

Drank

13-60 1-95 15'55 P35

Stenkol Arbetslöner Administration m. m Reparationer och underhåll Ränta och amortering

14*20 1- 2 I 1-89 0*88 0*5 o 2*47

14*20 0'90 2*95 1*05 Tio 6*oo

Summa öre 21*15

26*20

13-60 1-95 15'55 1-35

Anläggningskostnaden. F ö r a t t få låg anläggningskostnad, bör m a n vid så stora brännerier, som h ä r ä r fråga om, gå in för treskiftssystem. Det ä r ej säkert, a t t anskaffn i n g e n a v bränneriet r ä k n a t på tillverkningsenhet blir avsevärt lägre för ett b r ä n n e r i för större kapacitet än 2 milj. liter. E j heller k a n m a n r ä k n a med, a t t driftskostnaderna sjunka märkbart, n ä r anläggningen göres större. Stockholm den 15 juni 1933. B.

Thorbjörnson

civilingenjör, disponent vid Spritcentralens fabrik på Reymersholm.

Bilaga

III.

P . M. angående Spritcentralens inköp och tillverkning av råbrännvin. Vid styrelsens sammanträde den 27 maj 1933 uppdrogs åt sekreteraren a t t utarbeta en P . M. till n ä r m a r e belysande av vissa med Spritcentralens inköp av r å b r ä n n v i n sammanhängande frågor. Vid ett tidigare styrelses a m m a n t r ä d e den 2 maj s. å. hade beslutats, att en redogörelse angående Rödaleds bränneris driftsresultat skulle delgivas styrelsens medlemmar. Med anledning av dessa styrelsens beslut tillåter jag mig härmed meddela följande uppgifter. 1. Spritcentralens inköp a v råbrännvin, framställt av jordbruksprodukter, h a alltsedan år 1920 reglerats genom a v t a l mellan bolaget och Sveriges Bränneriidkareförening. Föreningen bildades å r 1907. Den omfattade under de första åren råbrännerier, omslutande sammanlagt omkr. 90 % av

222 hithörande produktion i riket. Efterhand anslöto sig emellertid även övriga brännerier till föreningen, så att denna före kriget torde h a omfattat samtliga råbrännerier i riket. Redan å r 1907, således det år då Bränneriidkareföreningen bildades, träffades mellan föreningen och samtliga spritförädlingsverk, inklusive jästbrännerierna, ett avtal angående leverans av det av föreningens medlemm a r tillverkade råbrännvinet. E n l i g t detta a v t a l förbundo sig förädlingsverken att köpa hela sitt behov av r å b r ä n n v i n från föreningen. A v t a l av denna innebörd ha sedermera u t a n avbrott tecknats mellan föreningen och råbrännvinsköparna. Efter Spritcentralens tillkomst blev bolaget den enda köparen i riket av r å b r ä n n v i n och inträdde därigenom såsom avtalspart i förädlingsverkens ställe. Avtalen h a tid efter a n n a n fått i olika detaljer förändrat innehåll — framför allt ha prisbestämmelserna vid varje avtalsförnyelse blivit mera detaljerade — men i stort sett k a n sägas, a t t de grunder, på vilka de före kriget träffade avtalen slutits, sedermera h a i huvudsak bibehållits. De föreskrifter i avtalen, som i detta sammanhang h a det största intresset, ä r o bestämmelserna angående prissättningen för det av köparna mottagna råbrännvinet. I detta hänseende innehöll det första avtalet den sedermera för samtliga följande avtal grundläggande bestämmelsen, a t t priset skulle fastställas av en särskild prisdelegation, bestående av visst antal medlemmar, med representanter till lika antal för köpare och säljare. I 1914 års avtal utbyggdes delegationen på sådant sätt, a t t utöver p a r t r e presentanterna i delegationen insattes tre opartiska ledamöter, utsedda a v resp. Kontrollstyrelsen, Skånes Hushållningsförening och handelskammaren i Stockholm. 1916 utbyttes Kontrollstyrelsen mot Kommerskollegium och Skånes Hushållningsförening mot Skånes handelskammare såsom valorgan för en av de opartiska ledamöterna. Denna ordning bibehölls till år 1924, då delegationens sammansättning förändrades på sådant sätt, a t t de t r e opartiska ledamöterna tillsattes en av vardera parten och dessa valde den tredje, vilken tillika skulle v a r a delegationens ordförande. Denna bestämmelse återfinnes även i det n u gällande, den 18 juni 1930 träffade avtalet. Angående grunderna för prissättningen stadgades i 1907 års avtal allenast, att råbrännvinspriserna skulle baseras på »det pris, vartill råbrännvin kan tillverkas från sådana produkter, som för brännvinsbränning äro lämpliga.» Redan å r 1908 ändrades denna bestämmelse och formulerades i stället så, att brännvinspriset skulle »sättas så, att tillfälle icke gives att kunna med fördel använda majs eller andra utländska produkter till brännvinsbränning.» Dessa prisbestämningsgrunder gällde det viktigaste brännvinet, d. v. s. potatisbrännvinet, under det att övriga slag av r å b r ä n n v i n skulle betalas med visst i avtalet angivet öresbelopp under potatisbrännvinspriset. I 1914 års avtal hade m a n hunnit ett steg längre i formuleringen av prisgrunderna. Det hette nämligen där, a t t priset på potatisbrännvin skulle sättas så, »att man med utgångspunkt från för tiden allmänt gällande potatispris i Skåne kan beräkna, att ett välordnat och välskött bränneri skall kunna lämna skälig vinst.»

223 I 1916 å r s avtal utsädes, att till grund för bestämmande av priset på pot a t i s r å b r ä n n v i n skulle läggas »gällande priser å potatis, korn och blandsäd samt konstaterade administrationsoch tillverkningskostnader vid ett välskött medelstort bränneri ävensom 5 % årlig avskrivning å anläggningen och beräknad skälig vinst.» I det första med Spritcentralen tecknade avtalet, daterat den 28 augusti 1920, fick prisbestämningspunkten följande lydelse: »Till grund för den prisbestämning, som av delegationen verkställes, skola läggas de vid tiden för prisbestämningen gällande priser å arbetskraft samt å de för bränningen nödiga råvaror och förnödenheter ävensom å konstaterade administrationsoch tillverkningskostnader vid ett välskött medelstort bränneri, varvid må beräknas 5 % årlig avskrivning å bokförda värdet av fastigheter och maskiner jämte skälig vinst å tillverkningen. Det på sådant sätt kalkylerade priset skall avse det i • • • upptagna potatisråbrännvinet. Samma pris skall erläggas för sädesråbrännvin ävensom för det under . . . angivna råbrännvin av sockerbetor, medan för övriga slag av råbrännvin (härmed avsågs jästbrännvin och melassbrännvin) priset skall minskas med minst 3*5 öre per liter 50 %.» Motsvarande bestämmelser återfinnas i nästa avtal (träffat å r 1923), dock med det tillägget, att vid beräkningen av kostnaderna vid potatisbränneriet skulle läggas till grund »en under kampanjen fullt u t n y t t j a d sammanhängande tillverkningstid av 80 dagar samt en daglig avverkning av 150 hl potatis samt 700 kg mältad säd». I nästa avtal, a v s l u t a t å r 1924, tillkom en precisering av avskrivnings- och avkastningsbeloppen, i det a t t h ä r stadgades, att vid beräkningen finge medgivas »5 % årlig avskrivning å ett fastighetsvärde av 40 000 och ett värde å maskiner och inventarier av 20 000 kr. ävensom 8 % avkastning å samma värde. I kalkylen må i övrigt bland utgifterna icke beräknas särskild vinst av tillverkningen eller någon ersättning eller avgift till föreningen.» Denna bestämmelse har bibehållits tills år 1930, d å det sista avtalet träffades. I detta h a r prisbestämningsparagrafen samma innehåll som i 1924 års avtal, i vad den gäller potatisbrännvinet. Däremot ha för övriga slag av råbrännvin, vilka enligt samtliga avtal före 1926 bestämts på sätt i de första avtalen stadgades, d. v. s. med visst öresbelopp under potatisbrännvinspriset, i 1926 års och därefter i nu gällande avtal föreskrivits följande: »Priset för jästråbrännvin skall med utgångspunkt från det . . . beräknade priset på potatisråbrännvin kalkyleras på sådant sätt, att jästråbrännvinet i renad form kommer att betinga bolaget samma kostnad som potatisråbrännvin i renad form, varvid hänsyn jämväl skall tagas till den mera begränsade användning det renade jästråbrännvinet må äga. Priset på betråbrännvin och melassråbrännvin skall beräknas enligt samma grunder som för jästråbrännvinet stadgats.» Denna framställning av den fortsatta jämkningen i formuleringen av bestämmelserna angående prissättningen kan ge det intrycket, att vissa principiella differenser efterhand genomförts. Så ä r emellertid, såsom tidigare a n t y t t s , näppeligen förhållandet. Grundsatsen h a r under hela den h ä r berörda perioden varit den, att priset skall bestämmas med hänsyn till gällande marknadsnoteringar för de för bränningen nödvändiga r å v a r o r n a samt de konstaterade kostnaderna för skötseln under den för bränningen avsedda perioden av ett medelstort potatisbränneri. Den vidlyftigare ut-

formningen under Spritcentralens tid av prisbestämningsparagrafen har närmast sin grund i det efterhand framträdda behovet av att närmare precisera avskrivnings- och avkastningssiffrornas storlek. Redan i de tidigaste kalkylerna synes man ha räknat med en avskrivningskoefficient av 5 % och ett anläggningskapital av 60 000 kr. Den »skäliga vinsten» torde emellertid ha beräknats på något växlande sätt. Sålunda förekom förut under denna rubrik ett belopp av 2 öre per liter brännvin, varjämte kalkylen såsom avgift till Bränneriidkareföreningen upptog 1 öre per liter. Det framgår av det föregående, att dessa poster strökos från och med 1926 års avtal, då man, utom en amortering av 5 %, medgav 8 % avkastning på anläggningskapitalet, men samtidigt föreskrev, att i kalkylen icke finge beräknas särskild vinst av tillverkningen eller någon ersättning eller avgift till föreningen. Anledningen till de förändrade grunder för prissättning av annat brännvin än potatisråbrännvin, vilka genomfördes i 1926 års avtal, var närmast ett riksdagsbeslut av samma år, som utförligt sysslade med jästbrännvinstillverkningen och prissättningen av dylikt brännvin. Avtalsbestämmelsen är formulerad i nära anslutning till de uttalanden i riksdagshandlingarna, som i detta avseende förekommo, och ha föranlett, att prisen på jäst-, bet- och melassbrännvin kunnat mjukare anpassas till dessa brännvinsslags kvalitet än de tidigare föreskrifterna om en stel prisskillnad möjliggjorde. 2.

Huru en kalkyl på potatisråbrännvin i detalj ter sig, framgår närmare av bilaga a,1 som återgiver den vid prisbestämningen för kampanjen 1932/ 1933 av parterna godkända kalkylen, slutande på ett brännvinspris av 29 öre per normalliter. En närmare analys av kalkylen visar, att i dess debetsida kostnaderna för råprodukterna intaga den främsta platsen, och att bland dessa utgiften för potatis dominerar. Det är också om detta pris diskussionen vid prissättningen framför allt plägar röra sig. Då priset måste bestämmas redan vid kampanjens början, d. v. s. under oktober månad, erbjuder ett objektivt bedömande av det i marknaden gällande priset för bränneripotatis betydande svårigheter. I viss mening kan nämligen sägas, att någon fri marknad för denna potatis knappast existerar, i det att flertalet säljare antingen äro ägare av bränneri och dit avyttra hela sin potatisskörd eller ock delägare i en andelsförening, som driver bränneri och av sina medlemmar till bränning mottager den av dem odlade potatisen. Till ledning vid prisbedömningen tjäna därför i allmänhet i främsta rummet uppgifter om potatisskördens storlek, om vilken vid prissättningstillfället i regel föreligga detaljerade officiella skörderapporter. Dessutom har det pris, som betalas av potatismjölsfabrikerna för dit levererad potatis, en viss betydelse. Emellertid har Spritcentralen under senare år, tack vare innehavet av Rödaleds bränneri, kunnat uppträda såsom köpare av potatis i den öppna marknaden, och har bolaget före prissättningen plägat införskaffa offerter från jordbrukare och handlande på potatisleveranser till Rödaleds bränneri. Bestämmandet av priset på korn och blandsäd erbjuder avsevärt mindre svårigheter med hänsyn till att för dessa föreligga dagliga noteringar, men plägar bolaget även i detta fall införskaffa offerter för leveranser till Hödaled. 1

Se sid. 235.

225 Vad därefter beträffar administrations- och fabriksomkostnaderna, så framgår av kalkylen, att de periodiska kostnaderna och engångskostnaderna äro av ungefär samma storleksordning. För de sistnämnda rör man sig med i avtalet fastställda fixa belopp om sammanlagt 13 % i avskrivningar och avkastning på ett anläggningskapital av 60 000 kr. Därjämte har man enats om fixa belopp jämväl för försäkringar och reparationer. Bland de periodiska kostnaderna kunna lönebeloppen utan svårighet konstateras med ledning av tillgängliga uppgifter. På samma sätt kan stenkolspriset fastställas på grundval av dagsnoteringarna, konfirmerade genom införskaffade anbud för Rödaleds räkning. I kalkylens kreditsida förekommer, utom inkomsten av det försålda brännvinet, jämväl en post för den vid bränningen erhållna biprodukten drank. Det pris av V3 öre per liter, som för denna upptagits i kalkylen, motsvarar sällan en verklig inkomst för bränneriet, enär större delen av dranken vid bränneriet utan ersättning avhämtas av potatisleverantörerna. För dessa utgör emellertid detta värdefulla, kostnadsfritt erhållna fodermedel en högt skattad förmån. Den i kalkylen till sist upptagna utbytesberäkningen bygger numera på en genomsnittsutvinning av 1-16 normalliter brännvin per kg stärkelse. Ända till år 1926 har utbytestalet i kalkylerna varit fixerat till 1-15 liter. Vid prisdelegationens förhandlingar år 1926 yrkades från Spritcentralens representanter, i likhet med vad förut ofta, ehuru utan framgång, skett, att siffran skulle ökas, och föreslogs härvid ett belopp av 1-20. Prisdelegationens, av de opartiska ledamöterna dikterade beslut stannade vid att i kalkylen upptaga utbytestalet 1*16. Härom anfördes till protokollet av delegationens ordförande (direktör Carl Ramström), att denna siffra av de opartiska ledamöterna fixerats såsom ett uttryck för deras uppfattning, att skäl kunde föreligga för en ökning av utbytestalet, men att ett bestämt ståndpunktstagande till denna fråga syntes böra anstå, tills dess närmare utredning förelåge — en utredning, som eventuellt kunde förväntas bliva verkställd genom Kontrollstyrelsens försorg, enär det vore känt, att man inom denna styrelse ägnade detta spörsmål sin uppmärksamhet. Någon dylik utredning kom emellertid icke till stånd. Frågan berördes ånyo vid delegationens sammanträde hösten 1928, då samtliga opartiska ledamöter läto till protokollet anteckna, att de i kalkylerna ifrågakommande posterna för engångskostnader samt brännvinsutbyte visserligen upptagits med från tidigare år oförändrade belopp, men att de vid en kommande motsvarande beräkning syntes böra göras till föremål för ändring. Detta uttalande föranleddes av från bolagsrepresentanternas sida under förhandlingarna framställda önskemål, att bl. a. utbytestalet skulle höjas. Sedermera har frågan varje år vid prissättningen upptagits från bolagets sida, utan att emellertid vinna gehör hos Bränneriidkareföreningens representanter eller prisdelegationens övriga ledamöter.1 Utbytesprocentens storlek har emellertid icke det avgörande inflytande på kalkylen, som måhända skulle kunna antagas. En i detta avseende verkställd beräkning, baserad på kalkylen för kampanjen 1932/1933, då brännvinspriset, enligt vad ovan nämnts, fastställdes till 29 öre vid en 1

Prisdelegationens opartiska ledamöter ha alltsedan år 1923 varit direktören i Aktiebolaget Sveriges Litografiska Tryckerier Carl Ramström, ordförande, direktören i Aktiebolaget Stockholms Bryggerier Bertil Almgren (utsedd av Spritcentralen) och numera landshövdingen Johan Nilsson (utsedd av Bränneriidkareföreningen.) 1 5 — 331972.

226 utbytessiffra

av l*id liter, visar följande relationer mellan utbyte och

änn vinspris. Utbyte normalliter per kg stärkelse

Brännvinspris öre per normalliter

1-16 1'20 1*25 1'30

29-oo

Inkomstökning, om priset vore 29 öre kr. —

28-33 27-42 26-64

1697 3 401 5 021

Av denna tablå framgår, att, därest kalkylen byggt på ett utbyte av t. ex. 1*20 liter, brännvinspriset skulle ha blivit 28'3 i stället för 29'0 öre, samt att den merinkomst, som vid sistnämnda brännvinspris uppstått för ett b r ä n n e r i med ett utbyte av 1-20, vid jämförelse med ett bränneri, d ä r siffran vore 1*16, skulle u t g ö r a 1 697 kr. eller 2-8 % av det i normalkalkylen till 60 000 kr. u p p t a g n a anläggningskapitalet. Vilket utbytestal, som k a n anses v a r a skäligt såsom norm för de svenska råbrännerierna, torde vara svårt a t t avgöra u t a n en ingående undersökning. De siffror, som i detta hänseende i det följande återgivas rörande driften vid Spritcentralens fabrik i Rödaled, visa, att detta bränneri, som före ombyggnaden torde ha befunnit sig på ungefärligen samma tekniska nivå som de bättre bland övriga brännerier, under denna tid redovisade utbytestal mellan l'is och 1-25. Genomsnittssiffran v a r 1-22. Först efter ombyggnaden, varigenom anläggningskapitalet tredubblades och fabriken bragtes upp till toppen av teknisk utrustning, nåddes högre utbytestal: medelsiffran för denna tid ä r 1*31. Det i kalkylen beräknade brännvinspriset gäller oberoende av v a r a n s alkoholhalt. F r å g a n om genomförande av en prisbestämning, som i någon m å n toge hänsyn till denna sistnämnda faktor, har understundom berörts vid prisförhandlingarna, men icke lett till något beslut. I genomsnitt levereras potatisråbrännvinet med en alkoholstyrka av 80 %. I ett väl i n r ä t t a t bränneri bör denna siffra k u n n a avsevärt höjas, och i Rödaled u p p g å r den till 92 %. E t t högre tal k a n visserligen ernås, men är u r driftssynpunkt oekonomisk på grund av en proportionellt starkt stegrad kolåtgång. E n eventuell gradering av brännvinspriset efter alkoholhalten skulle emellertid få än mindre inflytande på priset än en jämkning av utbytestalet. Vad som i detta fall influeras är kostnaden för råbrännvinstransporten till reningsverket, vilken avtalsenligt skall gäldas av köparen och som blir proportionsvis lägre ju högre v a r a n s alkoholhalt är. Denna fraktkostnad belöper sig för n ä r v a r a n d e till i genomsnitt 1 öre per liter, och det k a n beräknas, a t t en ökning av alkoholstyrkan hos råbrännvinet med exempelvis 10 % skulle medföra en fraktbesparing av omkring 15 %, d. v. 8. icke fullt 0-2 öre per liter brännvin. För fullständighetens skull meddelas h ä r en uppställning rörande prisen p å r å b r ä n n v i n för dels åren 1925—1932 och dels n å g r a å r före Spritcentralens verksamhet. Uppgifterna avse prisen för olika slag av brännvin,

227 Pris i öre per liter 50 % för brännvin av

1908. 1914. 1915. 1925. 1926. 1927 1928 1929 1930 1931 1932

potatis

jäst

betor

melass

27-0 28-0 29*0 36-5 38-5 48-0 35-0 37-0 32-0 33-0 29-o

23-5 24-5 25*5 347 32-8 40-e. 32-1 32-7 28-2 292 25-4

36ö 36-5 46-0 33-e 35o 30-o 31o 27*2

31-o 32'0 42*0 34-0 32-9 28-2 29-2 25-4

Kalkylens Potatisens potatispris stärkelsebalt kr. per lil

3-2 5 3-oo 4*50 3-io 3*7 5 2-73 3-oo 2*4 0

17-0 17-0 16-0 17-0 18*5 17-0 17*o 17-0

A v sammanställningen framgår, a t t brännvinspriset å r 1932 kommit ned i ungefär exakt samma läge som åren 1914—1915 och obetydligt över prisen för å r 1908. Den avgörande faktorn vid prissättningen är, såsom ovan nämnts, potatispriset. Detta har under hela tiden för Spritcentralens verksamhet v a r i t relativt högt, och först i å r har n å t t s en nivå, som närm a r sig tidigare förhållanden. De höga brännvinsprisen under större delen av Spritcentralens tillvaro böra även ses mot bakgrunden av de allm ä n n a prisvariationerna. Enligt Å m a r k s index betecknades p a r t i p r i s läget å r 1908 med 104, år 1914 med 128, under åren 1925—1930 med lägen mellan 180 och 140 för att år 1932 ånyo gå ned till omkring 1914 års nivå. 3. U n d e r det att i alla avtal fram till år 1924 prisdelegationen v a r det enda forum, som enligt avtalet ägde befogenhet a t t fastställa brännvinspriset, så infördes i avtalet år 1924 i detta avseende bestämmelse om en altern a t i v anordning. Genom en år 1923 utfärdad förordning hade nämligen i brännvinstillverkningsförordningen (9 %) stadgats, att, där frivillig överenskommelse mellan brännvinstillverkare och partihandlare icke kunde träffas om pris eller leveransvillkor i övrigt och tillverkaren eller p a r t i h a n d l a r e n så påfordrade, avgörande skulle träffas av särskild prisnämnd, bestående av sju ledamöter, av vilka två skulle utses av v a r d e r a p a r t e n och återstående ledamöter, däribland ordföranden, årligen förordnas av K u n g l . Maj:t. Med anledning h ä r a v föreskrevs i 1924 års avtal, a t t prisdelegationen skulle träda i funktion endast »så framt icke någondera parten senast i samband med begäran om prissättning påkallar sådan i den ordning, som omförmäles i 9 § brännvinstillverkningsförordningen, såd a n t detta l a g r u m lyder enligt kungl. förordningen den 8 juni 1923». Motsvarande lagföreskrift infördes därefter i den n y a brännvinstillverkningsförordningen av å r 1926 (24 §) och avtalsbestämmelsen upprepades med hänvisning till n ä m n d a l a g r u m i 1926 å r s avtal. P å s a m m a sätt skedde i 1930 års avtal. H ä r infördes emellertid tillika en ytterligare j ä m k n i n g . Den föreskrift, som h a n d l a r om prisdelegationen, h a r i sistnämnda a v t a l följande lydelse: »Kunna parterna icke vid fri förhandling enas om prissättningen och påkallas därefter ej från någondera sidan prissättning i den ordning, som omförmäles i 24 § brännvinstillverkningsförordningen, skall prisbestämningen verkställas av en särskild delegation.» Medan sammankallandet av den statliga nämnden för verkställande av prisbestämning aldrig av någondera parten på fordrats — den h a r således

228 hittills icke någon gång fungerat 1 — har däremot den sist berörda avtalsändringen fått stor praktisk betydelse. F r å n och med år 1930 h a nämligen brännvinsprisen varje å r fastställts vid »fri förhandling» mellan representanter för parterna, och delegationens medverkan har sålunda under de tre sista å r e n icke påkallats. 4.

Redan i 1911 års avtal, således långt före Spritcentralens tid, förekom en bestämmelse av innehåll, att förädlingsverken under kontraktstiden icke ägde r ä t t a t t förvärva ägande- eller dispositionsrätt till flera brännerier ä n som av dem vid avtalets träffande disponerades, ävensom a t t alla ifråg a v a r a n d e brännerier skulle såsom medlemmar tillhöra föreningen. Denn a bestämmelse upprepades med ungefärligen samma formulering i alla därefter träffade avtal. I avtalet för år 1924 jämkades bestämmelsen så, a t t bolaget förband sig »att icke bedriva tillverkning vid flera än högst tre brännerier, vilka alla skola såsom medlemmar tillhöra föreningen och ifråga om tillverkningskontingent jämställas med övriga till föreningen hörande brännerier». I nu gällande avtal av å r 1930 förekommer s a m m a bestämmelse, dock med tillägg därom, att det ä r bolaget obetaget att, »därest tillverkningen vid något av dess brännerier under tillverkningsåret inställes, a v v e r k a sådant bränneri tillkommande kontingent vid annat bolagets bränneri, dock att vid Rödaleds bränneri må ifrågakomma endast tillverkning a v potatis- eller sädesråbrännvin». Anledningen till dessa bestämmelser, vid vilka föreningen alltid fäst synnerlig vikt, är givetvis föreningens önskan att skydda de n u v a r a n d e bränneriernas tillverkningskontingent. Före kriget, då brännvinsproduktionen hade en väsentligt större omfattning än nu, beräknades den sammanlagda tillverkningen vid samtliga till föreningen anslutna lantbruksbrännerier till 40 951000 normalliter. Denna siffra hade erhållits såsom ett medeltal för produktionen under kampanjerna 1904/1905, 1905/1906 och 1906/1907 och den genomsnittliga tillverkningen för nämnda treårsperiod utgör fortfarande för varje bränneris vidkommande den kontingent, efter vilken dess andel i produktionen för varje år beräknas. Den högsta kontingenten u p p g å r till 600 000 och den lägsta till 157 000 liter. Genomsnittet per bränneri ligger något under 400 000 liter. Då den totala produktionen av brännvin på grund av konsumtionens nedgång n u m e r a starkt minskats, ä r det ett huvudintresse för bränneriernas riksorganisation a t t tillse, att någon ny tillverkare icke u p p s t å r och att i varje fall alla de n u v a r a n d e äro medlemmar av föreningen, så att den tillverkade totalkvantiteten kan likformigt fördelas på alla brännerier. Den nu gällande lagstiftningen angående brännvinstillverkningen har i själva verket också berett de n u v a r a n d e brännerierna en särskilt skyddad ställning. Angående innehållet i d e n n a lagstiftning må h ä r följande antecknas. I 1 § av brännvinstillverkningsförordningen i dess ursprungliga lydelse av å r 1907 föreskrevs, att envar välfrejdad person, som ägde eller innehade i m a n t a l satt eller skattlagd jord, ävensom den, som vore behörig att idka fabriksrörelse, finge tillverka brännvin. Vissa n ä r m a r e angivna ämbets1

Den statliga nämndens nuvarande av Kungl. Maj:t förordnade medlemmar äro: militieombudsmannen T. Petersson, ordförande, professor C. F. Kullgren och auditor J. A. Åstrand, med länsassessor T. Kinnman, direktör S. A. G. Nauckhoff och redaktör J. Nilsson, L. F. K., såsom ersättare.

och tjänstemän samt innehavare av vissa befattningar fingo emellertid icke taga befattning med brännvinstillverkning. Detsamma gällde om bolag, där någon sådan ämbets- eller tjänsteman eller befattningshavare var delägare, samt om den, som blivit dömd för olaga tillverkning eller för undansnillning av brännvin från beskattning. Slutligen var brännvinstillverkning förbjuden på ecklesiastika och andra boställen ävensom på annan kronans jord, som ej besatts med stadgad åborätt. I den nya, nu gällande tillverkningsförordningen av 1926 hade Kungl. Maj:t föreslagit, att flertalet av de ovan återgivna diskvalifikationsgrunderna skulle försvinna. Riksdagen godkände emellertid icke denna ståndpunkt, utan beslöt, att de skulle kvarstå i den nya förordningen. Däremot ägde en genomgripande förändring rum ifråga om tillverkningsrätten genom förordningen den 14 juni 1917, vars bestämmelse i detta hänseende upptagits i den nu gällande tillverkningsförordningen. Genom denna föreskrift (3 § i 1926 års förordning) stadgas, att i bränneri, som anlagts eller för brännvinstillverkning inrättats efter ingången av juli månad 1917, sådan tillverkning ej får äga rum utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Samma bestämmelse gäller angående tillverkningen i bränneri, där sådan verksamhet nedlagts av annan anledning än reparation och ej återupptagits före ingången av juli månad 1917. Rätten till brännvinsbränning är sålunda numera knuten till byggnaden på sådant sätt, att i bränneri, som anlagts före juli 1917, bränning utan tillstånd må äga rum, såvida verksamheten icke nedlagts före nämnda tid, under det att i efter den angivna tidpunkten nyuppfört eller åter igångsatt bränneri tillstånd till bränning måste sökas hos Kungl. Maj:t. Ifråga om kvantiteten finnes laglig begränsning endast för tillverkning vid jästbränneri, varom stadgas, att under varje fjärdedel av tillverkningsåret icke må framställas större myckenhet brännvin av normalstyrka än att mot 60 liter svara 100 kg nnder samma tid tillverkad ren, pressad jäst. För sulfitbränneri gälla inga som helst begränsningar. Den enda inskränkning, som är stadgad för andra brännerier än jäst- och sulfitbrännerier, är tillverkningstidens längd. Härom gäller, att brännvinstillverkning är tillåten endast från första helgfria dagen i oktober månad till första helgfria dagen i maj månad därpå följande år. Innebörden av avtalet mellan Bränneriidkareföreningen och Spritcentralen i den del, som berör Spritcentralens rätt att själv bedriva råbrännvinstillverkning, är, att bolaget äger dylik rätt vid ytterligare ett bränneri utöver de båda — i Hälsingborg och Rödaled — som bolaget nu äger. Nedlägges driften vid hälsingbörgsbränneriet, får dess kontingent överflyttas till Rödaleds bränneri. Bränningen av potatisråbrännvin kan med anledning därav vid Rödaled ökas till en maximikontingent av 903 000 liter. Rödaleds nuvarande maximala kontingent är nämligen 303 000 och Hälsingborgs motsvarande siffra 600 000 liter. Vid bränning av den kvantitet, som varit genomsnittet under de sista fem åren eller omkring 22 milj. liter, d. v. s. något mer än hälften av maximikontingenten, skulle efter en dylik överflyttning av tillverkningsrätten från Hälsingborg till Rödaled vid sistnämnda bränneri kunna tillverkas omkring 480 000 liter. Den ekonomiska innebörden av en dylik överflyttning skall senare närmare beröras. Om Spritcentralen skulle begagna sig av sin rätt att bedriva tillverkning vid ett tredje bränneri, så måste detta enligt avtalet dels vara medlem av Bränneriidkareföreningen och dels begränsa sin tillverkning inom kontingentens ram. Skulle bolaget önska nyanlägga ett bränneri, förut-

sättes härför Kungl. Maj:ts tillstånd för tillverkningen. En dylik åtgärd synes emellertid för att få verklig praktisk betydelse böra genomföras endast, därest antingen avtalet med Bränneriidkareföreningen helt upphäves eller ock bestämmelsen om tillverkningsrätt och anslutningstvång till föreningen försvinner ur avtalet. Endast under dylik förutsättning kan nämligen det nyanlagda bränneriets kapacitet fullt utnyttjas. I detta sammanhang bör antecknas, att nuvarande avtal med föreningen utlöper tidigast den 1 oktober 1934 och erfordras härför uppsägning före den 1 oktober 1933. Ett särskilt omnämnande förtjänar även jästbrännvinets ställning. Jästfabrikernas råbrännvinsproduktion beröres, ehuru fabrikerna äro medlemmar av Bränneriidkareföreningen, icke av dennas bestämmelser om kontingentering. De få leverera hela den av dem framställda kvantiteten jästråbrännvin, men denna kvantitet är, såsom förut nämnts, genom särskild föreskrift i brännvinstillverkningsförordningen (13 §) begränsad till 60 liter per 100 kg jäst, en relation, som genom frivilligt åtagande från jästfabrikernas sida för kampanjen 1933/1934 sänkts till 35 liter per 100 kg. I det tidigare omnämnda avtalet av år 1919 mellan Spritcentralen och jästfabrikerna hade bolaget, liksom förut förädlingsverken, förbundit sig att mottaga allt det jästbrännvin, som fabrikerna tillverkade. Produktionskvantiteten var även vid denna tid lagligen begränsad, men relationstalet för brännvinsmängden var så högt, att det i praktiken icke ens tillnärmelsevis uppnåddes. Det verkliga utbytet låg år 1919 omkring 120 liter brännvin per 100 kg ren jäst, representerande en tillverkning av något över 6 milj. liter brännvin. Genom särskilda riksdagsbeslut nedsattes jästfabrikernas tillverkningsrätt åren 1923, 1924 och 1925 till resp. 4-5, 3*5 och 3-5 milj. liter brännvin. I samband med genomförande vid 1926 års riksdag av den nya brännvinstillverkningsförordningen beslöts den nu gällande relationen. En förutsättning för detta beslut, i vilket även ingick det tidigare berörda uttalandet angående jästspritens prissättning, var från riksdagens sida, att avtalet mellan Spritcentralen och jästfabrikerna upphävdes. Så skedde även och i stället inflöt i bolagets avtal år 1926 med Bränneriidkareföreningen en bestämmelse om att de kvantiteter jästbrännvin Spritcentralen vore skyldig mottaga skulle beräknas »i överensstämmelse med stadgande i 13 § andra punkten brännvinstillverkningsförordningen». Till belysande av den kvantitativa betydelse de olika slagen av råbrännvin av jordbruksprodukter ha för Spritcentralens produktion meddelas följande uppgifter angående av bolaget under de senaste fem kampanjerna inköpta mängder brännvin av olika slag.

K a m p a n j

Potatisråbrännvin

Betråbrännvin

Melassråbrännvin

Jästråbrännvin

1 000 n o r m a l l i t e r 1927/1928 1928/1929 1929/1930 1930/1931 1931/1932

18 021 22 039 22 099 22103 18 405

701 920 896 897 745

879 703 1049 1056 879

4 835 4 860 5113 5146 4 619

5. Spritcentralen ägde vid sin tillkomst icke något i gång varande råbränneri. År 1918 upprättades ett avtal mellan Spritcentralen och Klagshamns Spritfabriks Aktiebolag, som ägde ett råbränneri i Klagshamn, enligt vilket avtal Spritcentralen arrenderade fabriken under en period av fem år. Genom ett år 1919 träffat avtal transporterades detta kontrakt på en koncern, omfattande samtliga jästfabriker, och överenskoms därvid, att verksamheten vid fabriken skulle administreras av jästfabrikerna samt att den på rörelsen vid arrendetidens slut uppkomna vinsten eller förlusten skulle lika fördelas mellan jästfabrikerna och Spritcentralen. Tillverkningen i Klagshamn avsåg under första året endast jästbrännvin (samt jäst), under andra året huvudsakligen potatisbrännvin och under de tre sista åren av arrendekontraktet melassbrännvin. Bolagets avtal med fabriken torde ha föranletts därav, att vid tiden för kontraktets ingående någon tillverkning av annat brännvin än jästbrännvin icke förekom i riket och att det därför var angeläget för bolaget att själv kunna producera något brännvin. Arrendetransporten till jästfabrikerna skedde i samband med den tidigare berörda större uppgörelsen med dessa kontrahenter, där Spritcentralen bl. a. förband sig att icke vidare tillverka jäst och jästfabrikerna att icke rena brännvin. I samband därmed nedlades produktionen av jästbrännvin vid bränneriet, som därefter övergick till melassbränneri. Efter arrendekontraktets upphörande har Klagshamnsfabriken drivits av dess ägare (företaget är familjebolag) och har tillverkningen avsett uteslutande melassråbrännvin. I samband med den ovannämnda uppgörelsen med jästfabrikerna förvärvade Spritcentralen år 1920 samtliga aktier i Hälsingborgs jäst- och spritfabriks aktiebolag i Hälsingborg, som var ägare till en i gång varande spritfabrik. Vid denna fabrik har därefter årligen, med undantag för något enstaka år, tillverkats melassråbrännvin för Spritcentralens räkning. Bränneriet har under alla år det varit i drift lämnat ett synnerligen tillfredsställande resultat. Såsom av nedanstående sammanställning av vinstens belopp (före avskrivningar) samt dess förhållande till anläggningskapitalet framgår, har under tre av de 12 driftsåren efter 1920 avkastningssiffran legat över 50 %. Den lägsta siffran för hela perioden Hälsingborgs bränneri.

Kampanj

1920/1921 1921/1922 1922/1923 1923/1924 1924/1925 1925/1926 1926/1927 1927/1928 1928/1929 1929/1930 1930/1931 1931/1932 1932/1933

BrännvinsUtbyte Tillverkad pris öre kvantitet liter 50 °y per liter per kg liter 50 % socker 50%

Anläggningskapital kr.

405 228-3 379 227-9 334 354*2 291 305-9

1-109 1-126 1-113 1-103 1-148 1-092 1*065 1-106

. 64-0 . 50-o 35-o 37-0 34-o 32-0 31-0 32-0 42-0

350 226-0 352 704*0 291 389-s 321 204-9

1-136 1-140 1-134 1*127

32*9 28-2 29-2 25*4

84 072 84 072 84 072 84 072 84 072 84 072 84 072 84 072 84 072 82 842 83 022 83 022 83 022

497.869*9 399 887-0 150 305-2 2 2 3 031-G

Vinst före Vinst i av ar avskrivningsning kapital kr. 66 287 49 795 10 215 35 417 30 666 17193 12 975 46112

.78:8 . 59-2 12*2 42-1 36*5 20-5 15-4 54-8

9 498 32 772 30 456 c:a 15 800

11-5 39-5 36-7 c:a 19-0

232 har stannat vid 12 %, och genomsnittsavkastningen utgör omkring 35 % av anläggningskapitalet. D ä r v i d har bränneriets kapacitet likväl icke under något år fullt utnyttjats, u t a n kontingenten har i regel legat mellan hälften och t v å tredjedelar av tillverkningsförmågan, vilken, såsom tidigare angivits, ä r 600 000 liter. Syftet med förvärvet av Hälsingborgsfabriken angavs vid beslutets fattande vara, att bolaget därigenom bereddes möjlighet a t t på grundval av erfarenheter från ett eget r å b r ä n n e r i få en objektiv kännedom om kostnaderna för och de n ä r m a r e omständigheterna vid en dylik rörelse. Utvecklingen visade emellertid snart, a t t de erfarenheter, som gjordes vid denna fabrik och som på grund av dess produktion begränsades till melassbrännvinstillverkningen, icke voro tillräckliga för bolagets syften. Då en omändring av fabriken till potatisbränneri skulle ha stött på ett stort motstånd från stadsmyndigheternas sida och dessutom hade dragit synnerligen betydande kostnader, väcktes tanken på att förvärva ett i gång varande potatisbränneri. Efter vidlyftiga undersökningar beslöt styrelsen också vid sammanträde i augusti 1925 a t t inköpa bränneriet i Rödaled. Köpeskillingen finge, inklusive inventarier, icke överstiga 80 000 kr. Enligt protokollet fattades detta beslut »med hänsyn till den betydelse innehavet och driften för Spritcentralens r ä k n i n g av ett potatisbränneri måste ä g a för a t t bereda Spritcentralens representanter vid förhandlingar angående fastställande av priset på r å b r ä n n v i n tillfälle att k u n n a utöva kontroll på de från råbrännvinsproducenterna framlagda uppgifter och beräkningar och även i övrigt verksamt föra brännvinsköparnas talan». Sedan n å g r a års erfarenhet vunnits av rörelsen vid bränneriet och d ä r a v framgått, att detta var i bristfälligt skick och därför komme a t t under den närmaste tiden t a r v a en genomgripande ombyggnad jämte nyanskaffning av a p p a r a t u r , väcktes förslag att på a n n a n ort i Skåne uppbygga ett n y t t bränneri. Vid fortsatta undersökningar av denna fråga visade det sig emellertid fördelaktigast a t t verkställa ombyggnad av bränneriet i Rödaled. Styrelsen beslöt därför vid sammanträde den 4 april 1929, a t t denna ombyggnad, vilken j ä m t e anskaffande a v ny maskinell u t r u s t n i n g beräknades komma att draga en kostnad av sammanlagt omkring 170 000 kr., skulle komma till omedelbart utförande. Beslutet verkställdes under sommaren 1929, och det ombyggda bränneriet togs i bruk första gången under kampanjen 1929/1930. Inköpskostnaden för den ursprungliga fastigheten utgjorde 60 000 k r . och för maskiner etc. 20 000 kr. Efter ombyggnaden och senare tillkomna smärre kompletteringsarbeten och nyanskaffningar har i fastigheten vid 1932 års slut investerats ett sammanlagt k a p i t a l av kr. 159 726-60 och i maskiner, apparater och lösegendom kr. 82 870-oo eller tillhopa kr. 242 596*60. Efter vederbörliga avskrivningar var det bokförda värdet vid samma tidpunkt för fastigheten kr. 125 818*90 och för maskiner etc. kr. 43 012-oo eller tillsammans kr. 168 830-90. I motsats till Hälsingborgsfabriken har Rödaleds avkastning, åtminstone under åren efter nybyggnaden, varit relativt svag. Såsom av följande tablå framgår, har vinsten (före avskrivningar) i procent av anläggningskapitalet för tillverkningsåren 1925/1926—1928/1929 v a r i t lägst 13-i och högst 18-3 %. Efter nybyggnadens genomförande år 1929 har vinsten intet år överstigit 7 % och utgjort lägst 6 % av anläggningskapitalet.

233 Rödaleds bränneri. Utbyte Brännvinsliter 50 % pris öre per kg per liter liter 50 % stärk. 50%

Anläggningskapital kr.

Vinst före avskrivning kr.

Vinst i % av anläggningskapital

184 584-5 170 035-5 147 983-0 177 703-2 177 786-2 179 115-6 147 523-2 /162 906-9\ ( 16 687-4/

Tillverkad

Kampanj

1925/1926 1926/1927 1927/1928 1928/1929 1929/1930 1930/1931 1931/1932 1932/1933

1-178 1-246 1-202 1-217 1-2 6 7 1-314 1-339

36-5 38-5 37-0 48-0 42-o » 35-0 39-0 37-0 32-0 33-o

80 000 82 065 82 065 82 065 227 890 240 237 240 827

10 463 15 034 14 624 14 034 14 670 16 906 14 842

13*1 18*3 17-8 171 6*4 7*0 6-2

1-332

29*o 26-3

242 597

c:a 14 000

c:a 6-0

Av tablån framgår i övrigt, a t t utbytet före nybyggnaden under ett å r nådde den relativt höga siffran av 1-25 och under intet år understigit 1*18., Efter nybyggnaden h a r den högsta siffran utgjort 1-34 och den lägsta 1'27, allt normalliter brännvin per kg stärkelse. Det väsentliga skälet till det relativt dåliga ekonomiska resultatet vid Rödaled är, a t t fabrikens tillverkningskapacitet endast k u n n a t ofullständigt utnyttjas. Vid full drift under hela kampanjen, d. v. s. en tillverkningstid av omkring 160 dagar, skulle den producerade brännvinskvantiteten k u n n a uppgå till omkring 450 000 normalliter eller ungefär d e n kvantitet, som inom de nu medgivna kontingenternas r a m kunde ernås, om Hälsingborgs tillverkning överflyttades till Rödaled. E n kalkyl, uppgjord på grundval av det för innevarande kampanj fastställda potatisbrännvinspriset av 29 öre per normalliter och i övrigt byggande på de verkliga kostnaderna vid bränneriet under samma kampanj, visar, a t t vinsten vid en tillverkning av 450 000 liter skulle ha uppgått till 46 723 k r . Denna vinst motsvarar 19*3 % av anläggningskapitalet. Göres motsvar a n d e beräkning för ett fullt utnyttjande av fabrikens nuvarande maximikontingent, d. v. s. 303 000 liter, skulle bränneriet ha gått med en vinst av 29 169 kr., d. v. s. 12 % av anläggningskostnaden. 6. Den här lämnade redogörelsen visar, att förbindelserna mellan jordbruksbrännvinets producenter och dess köpare ha gamla anor och a t t dess g r u n d d r a g utbildats redan långt före Spritcentralens tillkomst. Bolagets, inträde på köparnas plats representerar i stort sett ett fortsättande av en m å n g å r i g tradition, i sin tillämpning efterhand j ä m k a d efter nytillkomna erfarenheter och ändringar i de av lagstiftningen givna förutsättningarna. Den kartell, som förut företrädde köparnas intressen, h a r under Spritcentralens tid ersatts av ett statligt monopol, medan säljarna under hela den period av över ett kvartssekel, som här berörts, v a r i t sammanslutna i en stark och enhetlig organisation. Det är möjligt, a t t bolaget genom att från början u p p t r ä d a med h å r d a händer och u t a n hänsynstagande till förutgående utveckling eller dåvarande läge hade k u n n a t utvidga sin verksamhetskrets även till råbrännvinshanteringens område och därigenom åvägabringa rationellare tekniska och ekonomiska förhållanden inom denna industri. E n s å d a n 1

Majsråbrännvin.

utveckling hade sannolikt berett möjlighet för en något lägre kostnad för råbrännvinet och därigenom ett billigare pris på den av bolaget försålda, till förbrukning färdiga varan. Potatisodlarnas intressen hade under en dylik regim i viktiga hänseenden kunnat sakligt sett tillgodoses i samma utsträckning som nu varit fallet. Sannolikt hade det t. o. m. varit möjligt att jämnare fördela försäljningstillfällena för potatis och därigenom låta vidsträcktare kretsar av jordbrukare komma i åtnjutande av den förmån, som leveranser av potatis till råbrännerier anses vara. Emellertid skulle en sådan politik från Spritcentralens sida säkerligen ha mött motstånd på olika håll. Ett monopols ställning är alltid ömtålig och detta gäller i högsta grad Spritcentralens. Dess monopol var under de första åren endast svagt förankrat i lagstiftningen och gjordes till föremål för oavlåtliga angrepp såväl inom den offentliga diskussionen som i riksdagen. Situationen skärptes även därav, att bolaget tillkommit såsom ett led i en stort anlagd reform på det nykterhetspolitiska området, vilken häftigt bekämpades från olika läger. Hade Spritcentralen under denna tid, då det främst gällde att konsolidera ställningen såsom ensam partihandlare med rusdrycker och såsom innehavare av landets samtliga reningsverk, sökt gripa över även på råbrännvinsproduktionens område, skulle svårigheter ha skapats, som måhända kunnat bli bolaget övermäktiga. De reningsverk, vilkas arvtagare bolaget blev, hade vid denna tid avstått från att tillverka sin råvara vid egna brännerier, vadan ett nyvaknat intresse från Spritcentralens sida för denna gren av hanteringen skulle ha betraktats såsom ett obehörigt intrång, särskilt förkastligt och farligt när inkräktaren uppträdde i form av ett monopol. Bränneriernas intressenter av olika slag ägde — och äga fortfarande — ett betydande politiskt inflytande, och upptagandet av en kamp även på denna linje kunde därför ha blivit ödesdiger för bolaget i de ur bolagets synpunkt eljest tillräckligt vanskliga förhållanden, som då rådde. Det är därför helt naturligt, att icke någon framstöt ens ifrågasattes på denna front, utan att man fann klokast att avstå från att avbryta utvecklingen och i stället inordna sig i de former, företrädarna skapat. När monopolets ställning sedermera befästes och det blev möjligt att iigna en mera ingående uppmärksamhet åt intressen, som dittills ansetts böra hållas utanför, väcktes även tanken på en nyorientering av bolagets förhållande till produktionen av råbrännvin. Då hade emellertid förbindelserna med bränneriidkarnas organisation fortgått under åtskilliga år utan att vålla mera avsevärda slitningar mellan parterna. Visserligen utsattes bolaget då liksom senare efter snart sagt varje prissättning för häftiga angrepp framför allt i provinspressen, varvid bolaget beskylldes för att utnyttja sin monopolställning i syfte att oskäligt pressa ned priserna på brännvin och potatis. Men samtidigt som detta visar, att bolagets representanter i varje fall sökt hävda den för en köpare naturliga ståndpunkten att sträva efter billigast möjliga pris, så framgår ay den föregående redogörelsens detaljer angående formerna för prissättningen, att angreppen närmast drabbade icke Spritcentralen och dess^ ombud vid förhandlingarna utan de opartiska ledamöterna av prisdelegationen, vilka i regel voro de, som fällde utslaget i prisfrågan. Från detta håll har också i regel motståndet kommit mot genomförande av sådana ay bolaget föreslagna reformer i kalkylgrunderna, vilka, såsom exempelvis en höjning av utbytesprocenten, skulle ha haft till följd en för köparna gynnsammare och rättvisare prissättning. Förhållandet mellan bolaget och Bränneriidkareföreningen har sålunda

235 från Spritcentralens sida, utom av obenägenheten att utsätta ett från m å n g a håll ständigt kritiserat monopol för anklagelser för oförstående eller osmidig hållning gentemot en av det sydsvenska jordbrukets viktigaste binäringar, präglats jämväl av en önskan a t t bibehålla en någorlunda friktionsfri förbindelse med säljarna av den förnämsta r å v a r a n för bolagets produktion. Under de senaste åren, då parternas representanter mötts till fri förhandling u t a n närvaro av skiljemän, h a r emellertid så gott som varje gång framträtt tanken att för Spritcentralens del överlämna prisfrågans avgörande till den statliga nämnden. E t t upptagande till grundlig och objektiv prövning av sådana från bolagets sida framställda önskemål som en högre utbytesberäkning, prisets gradering efter v a r a n s alkoholstyrka m. m. torde förutsätta prisfrågans hänskjutande till d e n n a korporation, och har, såsom av det föregående framgår, Spritcentralen avtalsenlig r ä t t att få en begäran härom förverkligad. Det h a r dock även visats, a t t förhoppningar om en verkligt betydande ä n d r i n g av kalkylernas resultat icke kunna knytas vid realiserandet a v dylika önskemål. Däremot vore sannolikt åtskilligt för bolagets ekonomi a t t v i n n a genom tillgodoseende av kravet p å en bränning upp till full kapacitet vid bolagets egna fabriker. Därigenom och än mera genom en u t v i d g n i n g av bolagets verksamhet såsom producent av potatisbrännvin kunde även nödig hänsyn tagas till ett hos a n d r a jordbrukare än de, som äro k n u t n a till nuvarande brännerier, allmänt u t t a l a t intresse för a t t få sälja sin potatis till bränneriändamål. F ö r u t s ä t t n i n g e n för genomförand e t a v å t g ä r d e r av denna a r t ä r emellertid ett upphävande eller en ändr i n g i viktiga punkter av det nuvarande avtalet mellan bolaget och Bränneriidkareföreningen. Den härför nödiga uppsägningen av avtalet k a n motiveras även med en hänvisning till det läge, i vilket ordnandet a v flertalet av dessa frågor kommit genom det å t de s. k. motorbränslesakk u n n i g a meddelade uppdraget. Dettas fullgörande k a n nämligen t ä n k a s resultera i förslag, vilkas förverkligande förutsätter större handlingsfrihet för Spritcentralen än som medgives inom nu gällande bränneriavtals ram. Stockholm den 3 juni 1933. M.

Marcus.

Bil. a. Sammanjämkningskalkyl över tillverkningen vid ett medelstort potatisbränneri under kampanjen 1932/1933 med en daglig avverkning av 150 hl potatis och 700 kg mältad säd. Tillverkningen beräknas ske på 82 dagar och utgöra 200 703 liter 50 % råbrännvin. Potatisen beräknas väga 70 kg per hl. Kolförbrukning 25 hl stenkol per dag.

236 Debet. Öre per lit. 50 %

Råprodukter: 12 300 hl potatis 17 % å kr. 2*40 pr hl 14'7i 16 400 kg sexrad. korn » » 13'7 5 pr 100 kg 1*12 41000 » blandsäd » » 12'— » 100 » 2'4 5 Frakter, körslor och lagring av potatisen å 15 öre pr hl 0'92 7 % svinn å potatisen l'Q3 20-23 A d m i n i s t r a t i o n s - och

K r o n o r

29 520'— 2 255'— 4 920-— 1 845-— 2 066*40

40 606-40

fabriksomkostnader:

Periodiska kostnader: Lön till brännmästaren å 12°— pr dag 984*— » » 9 arbetare » 6*— » » 4 428*— 2'7 o 2 050 hl stenkol == 164 ton å kr. 18'— + frakt kr. 4*— och hemkörning kr. 3'— = kr. 25'— pr ton 2-04 Bidrag till kontrollkostnader å kr. 5'— pr dag under 100 dagar 0*_25_

5 412-— 4 100-— 500-—

i o 012-—

4*99

Engångskostnader: Avskrivning å fastighet kr. 40 000'— » » invent. ... » 20 000'— tillsammans kr. 60000*— å 5 X Avkastning å samma belopp å 8 % Försäkringar och skatter Reparationer, utensilier, förvaltnings-, rese och diverse omkostnader; kostnader för igångsättning och avslutning

1*49 2*39 0-52

3 000-— 4 800-— 1 050--

1*49

3 000-—

11 850-—

31-u

Kronor

62 468-40

2*03 29*08 — 31-ii

4100'— 58 364*43 3*97 Kronor 62 468-4 0

5'89

Kredit.

1 230 000 liter drank å V3 öre 200 703 » råbrännvin Utjämningstal

Beräkning av utbytet: 150 hl potatis å 70 kg = 10 500 kg a 17 % stärk. = 1 785 kg stärkelse 200 kg korn » 50 » » = 100 » » 500 » blandsäd » 45 » _» = 225 » » Summa 2 110 kg stärkelse. Då genomsnittsutbytet är l ' i e liter 50 % pr kg stärkelse, så erhålles: l i e x 2110 kg = 2 447-6 liter 50 % x 82 dagar = 200 703 liter 50 % x 110 brännerier = 22 077 330-— liter 50 % brännvin.

Bilaga

Till Kungl.

Lantbruksstyrelsen.

I enlighet med Kungl. Lantbruksstyrelsens anhållan i skrivelse a v den 24 m a r s 1933 (26391) lämnas härmed följande orienterande uppgifter angående den vid spritfabrikation av stärkelserika lantbruksprodukter erh å l l n a drankens fodervärde och användbarhet. Stärkelsens överföring till alkohol omfattar som bekant följande processer. De som utgångsmaterial a n v ä n d a produkternas (sädens eller potatisens) stärkelse förklistras genom upphettning under tryck och överföras genom försättning med grönmalt till förjäsbara kolhydrater (maltos m. m.), som genom tillsats av jäst förjäsas till etylalkohol under bildninga v kolsyra. Alkoholen avskiljes från den förjästa mäskens ej flyktiga beståndsdelar genom destination. Återstoden kallas allt efter utgångsmaterialets a r t potatis- resp. sädesdrank. T e o r e t i s k h ä r l e d n i n g av u p p g i f t e r över d r a n k e n s samm a n s ä t t n i n g , s m ä l t b a r h e t , v ä r d e t a l o c h f o d e r v ä r d e . Den från utfodringssynpunkt utan all fråga viktigaste av de med spritens framställning förenade förändringarna i utgångsmaterialets fodervärde ligger i stärkelsens överföring till flyktiga, genom destillationen från mäsken avlägsnade kemiska föreningar i huvudsak alkohol. Icke ens i fråga om rå proteinet kan man förutsätta, a t t de biokemiska processerna och materialets upphettning (vid stärkelsens uppslutning resp. den förjästa mäskens destination) medföra någon avsevärd förhöjning av mängden med utgångsmaterialet tillförda osmältbara näringsämnen. Bildningen av vissa organiska syror, speciellt ättik- och mjölksyra, har så liten omfattn i n g (0-i resp. 0-i %) att man alldeles torde kunna bortse från dess inv e r k a n på fodervärdet. Under förjäsningen överföres en del av utgångsmaterialets amider till renprotein. Icke heller denna process h a r så stor omfattning, att den avsevärt kommer a t t påverka vår uppfattning om drankens fodervärde. Korrektion därför kan vad potatisdranken a n g å r l ä t t göras med utgångspunkt från det förhållandet, a t t äggvitebildningen omfattar c:a 30 % av amidmängden. Jästtillsatsen motsvarar i allmänhet endast c:a 0-03 % av potatis-sädesmängden. Man k a n således vid överslagsberäkningar underlåta att taga jästen med i beräkningen, detta så mycket mer som jästen i allmänhet för varje gång tages från den n ä r m a s t förut förjästa mäsken, F ö r u t s a t t att dranken användes färsk och i så pass begränsade mängder, a t t dagsfodrets genomsnittliga vattenhalt icke kommer att överskrida de för dess utnyttjning optimala gränserna, borde m a n tydligen med kännedom om utgångsmaterialets sammansättning, smältbarhet och fodervärde samt den till avdestillerbara produkter (kolsyra, alkohol) omsatta stärkelsemängden kunna approximativt beräkna den återstående drankens sammansättning, smältbarhet och fodervärde samt relationstalen för d r a n k i förhållande till utgångsmaterial resp. drank per 100 kg i utgångsmaterialet ingående stärkelse. För a t t exemplifiera beräkningsmetoden med-

238 delas som tabell l 1 en efter dessa principer genomförd b a l a n s r ä k n i n g för alkoholframställning av potatis och korn (som malt). Som u n d e r l a g h a r a n v ä n t s en del av M a e r k e r (litt. I) 2 meddelade uppgifter. I räkneexemplet h a r m a n förutsatt, att 100 kg stärkelse (i potatis + korn) givit 55 liter 100-procentig alkohol och a t t 15 kg stärkelse eller d ä r a v bildade och därmed likvärdiga substanser återstå i dranken. Omräkning till a n d r a utbytesgrader utföras på grundval av följande relationstal för a) liter alkohol resp. b) kg i dranken återstående från stärkelse härstamm a n d e substanser per 100 kg i utgångsmaterialet ingående stärkelse: a. lit.

b. kg

65 60 55 50

6 10 15 20

F ö r att balansräkningen skulle kunna genomföras även i fråga om inoch utgående vattenmängder, har m a n förutsatt, att torrsubstansens specifika vikt för såväl mäsk som drank uppgår till 1'3. Övriga a n t a g a n d e n framgå av tabell 1. Potatisdrank. A n g å e n d e t i l l ä m p l i g h e t e n av e n l i g t t a b e l l 1 h ä r l e d d a v ä r d e n på d r a n k e n s s a m m a n s ä t t n i n g , s m ä l t b a r h e t och fodervärde. Tabell 2 utgör en sammanställning dels av de enligt tabell 1 teoretiskt härledda uppgifterna över potatisdrankens egenskaper, dels av de vid dir e k t a bestämningar funna värdena. Genom jämförelse mellan dessa olika uppgifter skulle m a n således kunna bilda sig en uppfattning om de teoretiskt härledda värdenas tillämplighet. A v kol. a—k framgår emellertid först och främst a t t drankens sammansättning och värde i hög grad ä r beroende p å alkoholutbytets storlek. Då de i litteraturen meddelade resultaten för potatisdrank i regel icke ä r o kompletterade med uppgifter över motsvarande alkoholutbyte, är det svårt a t t angiva, vilken av kolumnerna a—d som med avseende på förutsättn i n g a r är n ä r m a s t jämförlig med resultatet i fråga. E n a n n a n omständighet, som starkt måste påverka drankens egenskaper är tydligen utgångsmaterialets, spec, potatisens, sammansättning. Den vid de svenska brännerierna bearbetade potatisen torde i regel uppvisa betydligt lägre stärkelsehalt, ä n den i tabell 1 förutsatta. Förhållandet mellan potatis och säd spelar givetvis även stor roll. Motsägande uppgifter över drankens sammansättning torde i m å n g a fall k u n n a sättas i samband med svårigheten a t t a v ett fysikaliskt så heterogent material som drank u t t a g a representativa analysprov. Avsättningen a v bottensatser innebär en stor 1 I och för överslagsberäkningar torde man även k u n n a utgå från de från brännerierna erhållna uppgifterna över drankens mängd och sammansättning samt relationstalet mellan alkohol och drank. Av dessa uppgifter skulle nämligen utgångsmaterialets mängd och sammansättning, fodervärde m. m. kunna rekonstrueras, o m man antager att 1 lit. alkohol motsvarar 1*4 kg förjäst stärkelse. a I litteraturförteckningen, som här uteslutits.

239 "ab. 1. Överslagsberäkningar beträffande sammansättningen, smältbarheten, värdetalet och odervärdet {nettoenergi resp. smältb. äggvita) av för spritframställning ar potatis använt råmaterial resp. därvid erhållen drank. Utbytet av 100-%-ig alkohol har beräknats uppgå till 55 liter per 100 kg stärkelse. <

<-t co

< Er er

•"<*

fr p

H era

po »Ö O

ner

0 OO

s» 3 to

Använt utgångsmaterial. potatis, 24*2 % torrsubstans sammansättning smältbarhetskoeff. • •• smältb. näringsämnen, fodervärde maltkorn 4- jäst sammansättning smältbarhetskoeff. .. smältb. näringsämnen, fodervärde

5 T—. W

oH <-t

•<

co P 3 co

—

•-i

* 1 05" •

P? CO

O) r+

sr &'•

— 3 000 2 253 33 747 714 66 — — — — — — 80 —

N-friaextr.åmnen

6 0

600 93

21 75

fe3 =-'

0 fe-I

Oq •<

•Bi

p: o? co?

3 B" ct>

3. p

-t

21 28 0 100

—

co B a"

— — — — 96 —

— — — 626-6 52-8

0 558-0 15-8

0 28-0 24-8

10 1 35 100

— — — — 99 —

— 118 — —

— — —

2 103

72 93

—

— — — 85-2 9-o 2-7 67-0 3-o 3-5 l-o 8-o

— 75 89

4 74

—

— —

' 1 078 1 078 . Förskjutningar i utgångsmaterialet framallade gm de med alkoholens framställning örbundna processerna. gm avgång av kolsyra och alkohol etc. samt i samband med destillationen rånäringsämnen •. • smb. när.-ämnen • •• gm amidernas överföring till renprotein rånäringsämnen smb. när.-ämnen •••

+ 1240

— —- 5 7 1 — — —- 5 3 1

— —

— — — — — — -3 -3

—

— —

C. Balanskonto. rånäringsämnen s:a ingående (mäsk)-• 4 000 4196 s:a utgående (drank) 4 800 4 865 smb. näringsämnen nettoenergi s:a ingående (mäsk)-.. — — s:a utgående (drank) 4 800 4 865 För dranken beräknad: sammansättning p r 100 kg 1. färsk drank 2. torrsubstans

— —- 5 7 1 — —- 5 3 1

—

— — — — - 7 0 8 100

—

-9 +9 — — — — — — - 9 + 6 + 12 100 — ' '

3 346 4 586

35 850 35 279

815 78 9 244 78 9 30 100 100

672 25 31 101 25 31 15 100 100

29 49 20 58 70 118

— — — — — —

899 96-5 32-8 203 86 3 9 i 23 — 119

—

— — — 711-8 61-8 2-7 625-0 18-8 3-5 29-0 32-8 — — — 177*8 58-s 2-7 94-o 18-8 3'5 20-o 38-8 — — — 25 — —

—

— 12-6 100 87-4 27-9 3-2 36-2 9-o 11*1 7-2 20-8 72-8 — 14-o

5-7

5'0

1-6 0-2

—j

—

— — -

73j

75 30

2-1

0-5

0'6

0-4

1-2

— 67

4-2

0-8

— 86

—

smältbarhetskoeff. och 8!)

240 retiskt häi ledda uppgifter färsk dra nk gä Ilande ett spritutby te av liter

I M

o eo

l O CD C- 00

00 c »

OS 0 0 - H CD O J CO

Os » O 0 0

00 CD

.-i

-i

ebeb c o S S ö

g o

oo co t >

*•

o eo

00 00

co <M »o

00 00

oo m co oo co t ^

00 CO

i-H CD

T * CD CO

o eo

i O 0 0 rf<

00 00

I O C T I O

.-o

9, 10

C©

CD l O "•#

* o OS •>- 0 0

oo eo t -

Ö CO

1 1

" ^ CM

vb eb A- r j ^ CM

c»

T f i-H CO "

-w

CM CM H * g t 2 ! CO CM CO w

1 1

* ° CM CO

cb »b »b 7TJ ^ »b eo i-H co ^ CM

-i*

00 t >

1 1

• *

CO i-H

1 1

H l C l B

- i

1 1

o»

-# O

00 <D

03 CD

t*-

tD t -

CO CM CM w

00 CD

-O n

*° CM

»O i-H CM cn

Ö CM 6o M"ZTJ ^

co CD

03 M

1-H » O

o >o

- * —c CM ^ CO

Färsk drank av råg och vete Mdtl av litt.-

(fi O ^ i C O

1 1 O

•> t-

CD CM CO QC

1 1

co \a

9 0 0 9

CD r H CM

1 1 I 1

»o

1 T1 1

»o o

CD O -H* —1

CO i-H

1 1 1 1 1

1 »O 1 00

1 CD 1 l-H

| 1

00 00

»1 03

o H

'SL

——

> cd

3 M

fe fi

M 'to :ci

Enligt litt.uppgift n:ris l

1 1 1

l O CM

i * i-H o q i-H

- # CD " # TH CM

1 1

I O O O I

I O i-H CM

1 CO i-H

T1 1 1 »o eo •"••' 1

t " *

l O l-H CM l-H

»ge» M S I

CM CN

sa i gi • a

< —

i-H

O".

O l CM CM

° ? U5

CM O l CO l O H O )

I — CM 1 - * H

CD O O O CD i-H CM 0 0

I CD 1

leb

1 1

»O rH

O 00

CD 1 ib

-w

s-H

Ill

f—1

bo £

"*fl CM CM

CM CM 0 0 CO I - i r H

I CM O 1 l O 1-H

1 1

o o i— CM

,—"—, O O

»O O

-3

—Si CO

O H I O

t - eo

en i-H t -

m o eo

CD r—i eo O O H I >

CD 00

l O O i > eo

0 0 •—! CD o o i-H c o

»O O

» C i-H c o

o CO

. 2 *- ' 2 t .

»o CO

CO 00 t ^

CD Ö CM 1 I t * -

» O i-H CM

C-

i-H CC CO K

1 1

i 33

| *S *ä -*c-

"S <o

3 Ii

C r

etj

B ocS°C ! ' S t

=ö

lies

-C t.

T o: S-

I i C

"5 £•

t -

C-

Öl

I-H

i—

T *

r H CM e b 0 0 l O i-H CM 0 0

cb i-H

-<* r-

t -

C£

CD rH

rH I

1 1

H j H ( M I > O

>o m

éb ^(t t » i > ' oo IO

00 O

CO r H CO CO

^ o

1 1

CM T !

6fc=

1> rH r H 00 I O H C M C O

ii*

C-3

co ö

oo ec

b O ^

CO OJ CO

rt*

I S 1

o CO

os 1 1 CN

°1

"S a> fi ^4

CO CD

iO 1

—

; med tabel kt härledd ällande etl spritutbyt ig starke! s

n 1CD

O O OS t > l O CO

A 1

i'fi

1 1

'bo

.1 . 1

— c -=

»o

1 1 1111 1

1 1 11

CO C"

t—

C»

1 1 1 1

• i ^

1 (M 00 1 t - i-H

— ^A

CM i-H 0 0 •<# r H CM

C*l l O CO i-H

*# 1|

er 00

g 1 11 -#

1 CD

- 1

t»

, — «r~ —,

c3 'iZ

ö.

t ~ »C co < D

åringsåmnen dervärde per organisk subs

t -

O i co

:es

SO 1) •H

et U

t i

< C

£ < S . o s OCS 0 0

X 0)

c T

- T *•

> ! T

3 C-••

3 o . ;

i, o ^.3 « i ca a *•J -

;p5 e>cc>z£n<

C3 —i

3 2

ti >! ccS^ l5 <D eu i,

1 _c

t; * 3

3 O O

•S«

i§

r 03 0< i on O <H

241 T a b . 3.

Näringsämnesinnehåll och fodervärde av drank uttryckt i procent m o t s v a r a n d e v ä r d e n för u t g å n g s m a t e r i a l e t .

Org. subst.

Nettoenergi foderenh.

Smb. äggvita

22 26 30 34

14 18 23 27

119 119 119 119

26 26 29 29 33 33 37 37

100 100 100 100 100 100 100 100

Potatisdrank. Härledda värden motsvarande de i tab. 2, kol. a—d angivna förutsättningarna vid ett a l k o h o l u t b y t e per 100 kg stärkelse •

65 1., kol. a 60 » b 55 » c 50 » d

Direkta bestämningar enligt Völtz m. fl. litt. 3 1

27 Sädesdrank. Härledda värden gällande ett alkoholutbyte per 100 kg stärkelse av liter

T a b . 4.

65 korn blandsäd 60 korn blandsäd 55 korn blandsäd 50 korn blandsäd

28 34 31 37 35 40 39 44

N ä r i n g s ä m n e s i n n e h å l l o c h f o d e r v ä r d e i d r a n k p e r 100 k g i u t g å n g s m a t e rialet ingående stärkelse. Org. subst.

Råprotein

65, kol. a 60 » b 55 » c 50 » d

27 31 36 41

11-6 11-6 11-6 11-6

19 24 30 36

5-8 5-8 5-8 5-8

65 k o r n blandsäd 60 korn blandsäd 55 korn blandsäd 50 k o r n blandsäd

36 48 40 52 45 57 50 62

15-7 18-1 15-7 18-1 15-7 18-1 15*7 18-1

41 40 46 45 52 51 58 57

10-2 12-8 10-2 12-8 10*2 12*8 10*2 12-8

FoderSmb. enheter äggvita

Potatisdrank. Härledda värden motsvarande i tab. 2, kol. a—d angivna förutsättningar vid ett alkoholutbyte av liter per 100 kg stärkelse

Sädesdrank. Härledda värden gällande ett alkoholutbyte per 100 kg stärkelse av liter

felkälla. Vad smältbarhetskoefficienterna beträffar torde de direkt bestämda värdena avse torkad drank. Även om intorkningen utföres vid relativt låg temperatur kommer den lätt att medföra en nedsättning av råproteinets smältbarhet. De från smältbarhetsförsök härrörande värdena ligga ju också i regel betydligt lägre än de enligt tabell 1 beräknade, utan att man dock med säkerhet kan avgöra, vilket värde som närmast mot1

I litteraturförteckningen, som här uteslutits.

16 — 881972.

242 svarar färsk drank. Som ett kompromissvärde kan m a n vid överslagsberäkningar r ä k n a med värdet 65. Beträffande drankens nettoenergi och värdetal föreligga endast ett par genom respirationsförsök utförda bestämningar (litt. 2). 1 Dessas resultat måste emellertid av vissa orsaker betecknas som skäligen osäkra. Icke heller de med kor utförda periodoch gruppförsöken (litt. 3, 4, 6) 1 äro av sådan beskaffenhet, a t t de giva fullt säker ledning för fixering av värdetalets storlek. Under sådana förhållanden torde de enligt kol. a—d härledda uppgifterna k u n n a tillmätas minst lika stort sannolikhetsvärde som de i övriga kolumner införda. Såsom dessa kolumner giva vid handen måste man förutsätta, a t t värdetalet sjunker med stigande alkoholutbyte. Det skulle i medeltal ligga vid c:a 85. Vid jämförelse mellan kol. a—d och övriga i tabell 2 i n t a g n a kolumner får man det intrycket, att de drankkvaliteter, m a n i p r a x i s h a r att r ä k n a med, till övervägande delen motsvara ett alkoholutbyte av 50—55 liter per 100 kg stärkelse och att det för spritens framställning a n v ä n d a materialets råproteininnehåll i regel är lägre än det i tabell 1 förutsatta. I överensstämmelse härmed skulle m a n — tabell 3 — k u n n a r ä k n a med a t t i r u n t tal 1j3 av den i utgångsmaterialet ingående mängden organisk substans och V* av dess nettoenergi (allmänna fodervärde) återfinnes i dranken. Vad smältbar äggvita a n g å r skulle spritfabrikationen — genom den under för jäsningen skeende överföringen av amider till renprotein — rentav resultera i en ökning av den med utgångsmaterialet tillförda mängden. För vissa överslagsberäkningar är det av intresse att h a tillgång till uppgifter angående näringsämnesmängden och fodervärdet av den drankmängd, som motsvarar 100 kg i utgångsmaterialet ingående stärkelse. De på grundval av tabell 1 beräknade uppgifterna däröver äro införda i tabell 4. Potatisdrankens användning. Ovan meddelade uppgifter angående drankens fodervärde gälla färsk under optimala förhållanden utfodrad drank. Då dranken ä r rik på lätt omsättningsbara beståndsdelar, spec, äggviteämnen, undergår den efter avsvalning hastigt värdeminskande, i viss mån t. o. m. hälsovådliga omsättningar. Den bör därför om möjligt ä n d a till strax före utfodringen bibehållas vid så hög temperatur, minst 70° C, a t t mikroorganismernas utveckling förekommes. P å grund av sin höga vattenhalt, 98—92 %, h a r den ett i förhållande till fodervärdet mycket högt specifikt värme, varför det är av vikt att den vid utfodringen är tempererad (på vintern till c:a kroppstemperatur). Utfodrad kall i ett kallt stall medför dess uppvärmning i djurkroppen så stark förbrukning av nettoenergi, att fodervärdet starkt nedsättes. Utfodring av starkt nedkyld d r a n k medför dessutom lätt diarré och svårartad katarr. Vid utfodringen är det av vikt, a t t m a n aldrig giver så mycket, att längre tid kvarstående rest uppstår i krubbaii. Detta resulterar nämligen i skadliga omsättningar framkallande de i äldre tider ofta förekommande specifika dranksjukdomarna kolik, magkatarr, mugg och allmän slapphet. Även på fruktsamheten verkar dranken vid forcerad och dåligt skött utfodring menligt. För neutralisering av de i dranken ingående organiska syrorna och komplettering av mineralämnesinnehållet (brist på kalk) b r u k a r man ibland vid utfodringen giva något slammad krita, 25—50 g per dag. Tillsatsen bör i varje fall 1

I litteraturförteckningen, som här uteslutits.

243 icke givas förrän just när dranken utfodras. Syrornas neutralisering g y n n a r nämligen tillväxten av vissa skadliga mikroorganismer, speciellt förruttnelsemikroorganismer. P å grund av drankens höga halt av lättlösliga, s t a r k t dissocierade Salter, spec, kalisalter, bör m a n vid utfodring med d r a n k i hög grad inskränka koksaltgivan. A t t tillsätta koksalt till dranken i syfte att öka djurens törst och därigenom även drankkonsumtionen ä r förkastligt. Vad drankgivans storlek beträffar brukar på gård a r belägna alldeles intill brännerierna givas ända till 60—70 liter per dag och djur. Det näringsfysiologiska optimet ligger emellertid säkerligen betydligt lägre eller vid c:a 40—50 kg. Åt kvigor i 1—2-årsåldern k a n dagsgivan uppgå till 15, högst 25 kg, för hästar till 15 kg (dock bör d r a n k alldeles undvikas under perioder med h å r t arbete) för svin till c:a 3 kg per dag och djur under förutsättning att endast små mängder givas a v vassle och skummjölk. F ö r gödning av nötboskap anses dranken giva goda resultat med särskilt fördelaktig inverkan på köttets kvalitet. Inom Skånes bränneridistrikt uppköpas ofta stutar från Småland i och för gödning med bränneridrank. Vid begränsad utfodring anses dranken h a v a specifika, mjölkproduktionen stimulerande verkningar, dock förenade med utpräglad tendens till nedgång i fetthalt. Fettets jodtal synes icke bliva n ä m n v ä r t påverkat av potatisdrank (däremot av majsdrank, jfr nedan). N ä r så stora mängder drank givas, att diarré inträder, försämras mjölkens hållbarhet genom den därav förorsakade starka bakterieinfektionen. Dranken är, som av tabell 2 framgår, ett mycket äggviterikt och vattenhaltigt foder, som således i foderstaten måste kompletteras genom kolh y d r a t r i k a , högkoncentrerade fodermedel och relativt stora mängder stråfoder. Intorkning av potatisdrank. P å grund av drankens höga vattenhalt (94—98 %) blir dess konservering genom intorkning i regel icke lönande. Processen är, såvida icke torkningen utföres vid relativt låg temperatur (vacuumtorkning) förenad med ofta mycket betydande nedgång i äggvitans smältbarhet, större j u högre temperatur materialet antager under torkningen. Härtill kommer, a t t den intorkade potatisdranken icke så g ä r n a fortares av djuren, vid danska koförsök (litt. 7) 1 utgjorde konsumtionen i medeltal 3-2 kg. Analysuppgifter, se tabell 2. Sädesdrank. A v m a j s f r a m s t ä l l d d r a n k . Då detta drankslag bland de a v säd framställda torde h a den största betydelsen hava en del uppgifter över dess sammansättning etc. blivit sammanställda i tabell 2. Torkad majsdrank importerad från Frankrike och a n d r a länder försäljes även i v å r t land utan a t t dock spela någon roll. Majsdranken är ett även i torkad form begärligt fodermedel som tillägges specifika, mjölkdrivande verkningar. Liksom potatisdranken synes utfodring av majsdrank i stora mängder medföra nedgång i mjölkens fetthalt. I olikhet med denna verk a r majsdranken på grund av majsens rikedom på oleinrika fettarter, kraftigt höjande på smörfettets jodtal och ger således vid riklig utfodring ett alldeles för vekt smör. 1

I litteraturförteckningen, som här uteslutits.

244 D r a n k a v r å g r e s p . v e t e . Till sammansättning och egenskaper överensstämma dessa drankslag helt nära. För Sveriges del torde de emellertid knappast h a v a någon betydelse. D r a n k a v k o r n o c h h a v r e . Dessa sädesslag synas i olika kombinationer med v a r a n d r a och med potatis för n ä r v a r a n d e hava relativt stor användning som råmaterial för de svenska brännvinsbrännerierna. N å g r a uppgifter över den av dem erhållna drankens sammansättning och övriga egenskaper ha dock icke k u n n a t införskaffas. F ö r vinnande av vissa hållpunkter h ä r u t i n n a n hava mot tabell 1 svarande balansberäkningar genomförts även för korn och blandsäd (hälften korn, hälften havre). Man har härvid förutsatt, att stärkelsemängden för både korn och havre utgör c:a 95 % av mängden kvävefria extraktivämnen. Resultaten av de olika beräkningarna äro införda i tabellerna 2, 3 och 4. Alkohol framställes även i v å r t land — om ock i helt liten skala — av sockerbetor och melass, vad melassen angår huvudsakligen i samband med jästfabrikationen. Uppgifter angående den därvid erhållna drankens sammansättning etc. stå att få bl. a. i de under litt. 9 och IO1 angivna källorna. Då det av lantbruksstyrelsen givna uppdraget endast synes gälla drank av potatis och säd, synes ingen anledning emellertid förefinnas att här ingå på melass- resp. sockerbetsdrankens speciella egenskaper. De av Kungl. Lantbruksstyrelsen av Centralanstaltens husdjursavdelning infordrade upplysningarna torde enligt ovanstående framställning v a r a givna: 1. Beträffande drankens ekonomiska betydelse genom de i tabell 3 och 4 sammanställda uppgifterna över förhållandet mellan drank och motsvarande för spritfabrikationen a n v ä n t utgångsmaterial resp. därför använd stärkelse. 2. Beträffande drankens fodervärde genom tabell 2. 3. Beträffande drankens användning och värde för olika djurslag genom i texten meddelade upplysningar (sid. 242) kompletterade med uppgifter över drankens inverkan på mjölkproduktionen och mjölkens kvalitet, sid. 242 och 243. 4. Beträffande drankens värde under olika förhållanden (vid olika temperatur, vid transport längre vägsträckor etc.) genom texten sid. 242 o. f. Härtill kan tillfogas, a t t vissa beståndsdelar i dranken vid drankens avsvalning resp. syrning utfällas på behållarens sidor, vilket nedsätter den återstående drankens fodervärde. 5. Beträffande inverkan av drankens indunstning och den torkade drankens egenskap'er genom texten sid. 243 samt tabell 2. Som av framställningen framgår h a en hel del av uppgifterna erhållits som resultat av grova överslagsberäkningar beroende därpå, att driftsanalytiska uppgifter icke kunnat införskaffas. Experimentalfältet den 21 april 1933. E. Edin. t. f. föreståndare.

Litteraturförteckning 2.

1 I litteraturförteckningen, som här uteslutits. * Här utesluten.

Bilaga

Till 1933 års

motorbränslesakkunniga.

Sedan undertecknad vid Sakkunnigas sammanträde den 2 juni innevarande å r haft tillfälle att deltaga i överläggningarna angående de verkn i n g a r som brännvinsbränningens eventuella centralisering kunde tänkas få på d r a n k e n s fodervärde och utnyttjande, erhöll jag kommitterades uppgift a t t inkomma med skriftligt yttrande i detta ärende. Till mitt förfogande ställdes härvid dels ett yttrande i ärendet av Kungl. Lantbruksstyrelsen, avgivet den 29 april innevarande år, dels en utredning av professor H a r a l d Edin angående de faktorer, som påverka d r a n k e n s fodervärde. Senare h a r jag genom byråchefen S. Almgren erhållit del av en utredning, som på uppdrag av kontrollstyrelsen utförts av en dansk expert, ingenjör T. Obel-Jörgensen, angående förhållandena och tillverkningen av sprit vid de svenska brännerierna, ävensom en del riksdagstryck och kommittéutredningar, som stå i sammanhang med det föreliggande spörsmålet. Till stöd för sitt yttrande har Lantbruksstyrelsen infordrat uttalanden av hushållningssällskapens förvaltningsutskott inom de län, d ä r brännvinsb r ä n n i n g av potatis har någon större omfattning. I dessa framhålles enstämmigt, att både potatis och drank på grund av sin skrymmande beskaffenhet icke med ekonomisk fördel kunna fraktas långa v ä g a r från produktionsorten. För dranken möter en ytterligare svårighet däri, a t t den, för a t t l ä m n a full effekt och icke medföra skadliga verkningar måste utfodras färsk och ljum. Även om dessa synpunkter vid motordriftens allmänna a n v ä n d n i n g kunna något reduceras, måste de dock allt fortfarande vitsordas som riktiga, vilket innebär, att en centralisering av brännvinsbränningen måste genomföras med mycket stor varsamhet. I a n n a t fall torde det i första hand bliva småbrukets representanter, vilka oftast sakna tillgång till motordrivna fordon, som komma a t t bli lidande. Vidare framhålles i de n ä m n d a svaren från hushållningssällskapen, liksom ännu kraftigare i Lantbruksstyrelsens yttrande, att potatisen är v å r främsta sandjordsväxt, vilken å dylika jordar ger högre och säkrare avkastning ä n övriga kulturväxter, varför inskränkning eller centralisering av potatisbränningen måste t a g a hänsyn även härtill. E n eventuell centralisering av brännvinsbränningen torde alltså, även om den genomföres i lindrigaste form, böra föregås av en ingående undersökning inom vilka områden landets mest markerade »potatisjordar» äro belägna. Inom dessa bör fortsatt brännvinsbränning om möjligt bibehållas. I de flera gånger n ä m n d a svaren framhålles emellertid också drankens betydelse som foder i dylika bygder mycket starkt. P å de utpräglade sandjordarna möter odlingen av de vanliga foderväxterna oftast stora svårigheter och givetvis blir under dessa förhållanden tillgång till ett saftigt fodermedel med relativt hög halt av smältbar äggvita under en avsevärd del av vinterutfodringen av stor ekonomisk betydelse för husdjursskötseln. Alla dessa synpunkter tala sålunda för användande av stor varsamhet,

246 då man vill söka reformera de äldre former, under vilka brännvinsbränningen huvudsakligen a v potatis hittills utvecklats. Å andra sidan torde det icke k u n n a förnekas, a t t sagda hantering flerstädes hos oss ännu bedrives efter något efterblivna metoder. Bränningens effektivitet k a n enklast uppskattas efter den mängd av utgångsmaterialets stärkelse, som vid densamma överföres i och som k a n redovisas som alkohol. Professor H. Edin anför efter tyska källor — särskilt Marcher — att sagda utbyte vanligen ligger mellan 50 och 65 %. Den lägre av dessa siffror hänför sig till äldre, m e r a ofullkomliga metoder, den övre anses bilda den g r ä n s till vilken man med användande av moderna redskap och metoder regelbundet torde k u n n a komma. I ingenjör T. Obel-Jörgensens förut omnämnda u t r e d n i n g kommer han för 103 svenska brännerier till ett medelutbyte av 61 liter ren alkohol per 100 kg stärkelse i utgångsmaterialet. Denna siffra ä r som medeltal oväntat god, men man måste r ä k n a med, att den, som undersökaren själv framhåller, i flera hänseenden vilar på ganska ofullständiga primäruppgifter och därför ä r något osäker. I ingenjör Obel-Jörgensens utredning framlägges emellertid också en översikt över resultaten vid de enskilda brännerierna. Denna visar, a t t spritutbytet är mycket ojämnt och fördelar sig sålunda vid de undersökta 103 brännerierna. Spritutbyte per 100 kg stärkelse i utgångsmaterialet

Antal brännerier

Över 65*o liter 62-5—64-5 » 60-0—62-0 » 57-5—59-5 » 55*o—57*o » 52-5—54-5 » 50-0—52-o »

8 27 41 13 8 4 2

Denna översikt visar, a t t endast omkring 8 % av samtliga brännerier komma upp till det spritutbyte, som n u m e r a anses normalt vid en förstklassig bränneridrift. Visserligen ligga ytterligare 27 % av brännerierna ganska n ä r a denna siffra och 41 % ligga omkring det nyss anförda medelutbytet av 61 liter per 100 kg stärkelse, men icke mindre än 27 % uppnå utbyten, som ligga under 60 liter och n å g r a ligga den förut anförda minimigränsen av endast 50 liter synnerligen n ä r a . Även om man beaktar de redan omnämnda svagheterna i primärmaterialet, måste dock den nämnda utredningen anses ge vid handen, att betydliga värden stå att vinna genom bränneridriftens reformering. E n förbättrad teknik inom brännvinsbränningen h a r emellertid också ett bestämt inflytande på drankens sammansättning och fodervärde. J u mera av utgångsmaterialets stärkelse, som överföres i och tillvaratages som sprit, desto näringsfattigare måste givetvis den producerade dranken bliva. Detta gör sig särskilt gällande vid b r ä n n i n g av potatis, då stärkelsen i denna representerar en betydligt större del av det totala fodervärdet än i säd. N å g r a på teknisk verksamhet stödda siffror angående dessa förhållanden torde icke kunna framläggas, då den framställda drankens m ä n g d och sammansättning mera sällan bestämmes. F r å n rent teoretiska u t g å n g s p u n k t e r kommer professor H. E d i n emellertid i sin förut omnämnda utredning till det resultatet, att m a n vid bränning av dels potatis, dels korn eller blandsäd, k a n r ä k n a med att vid olika utby-

247 tesförhållanden följande mängder av utgångsmaterialets allmänna fodervärde och smältbara äggvita återfinnes i dranken. Tab. 1. Drankens ungefärliga fodervärde i förhållande till utgångsmaterialet. (Enligt Edin.) Utbytestal:

Drankens fodervärde i % av utgångsmaterialet vid bränning av

Av utgångsmaterialets stärkelse överföres i sprit, %

50 60 65

Korn eller blandsäd

Potatis F. e.

j Smältb. ägrgv.

F. e.

Smältb. äggv.

27 23 18 14

119 119 119 119

37 33 29 26

100 100 100 100

Enligt d e n nyss omnämnda, av ingenjör Obel-Jörgensen förebragta utredningen är sprittillverkningen vid de omnämnda 103 brännerierna huvudsakligen baserad på potatis. Av denna v a r a förbrukades undersökningsåret för n ä m n d a ändamål 91-4 milj. kg, under det att den samtidiga förbrukningen av korn och blandsäd uppgick till respektive l"i och 3-8 milj. kg. Det bör emellertid observeras, att samtliga brännerier använde båda eller ettdera av de n ä m n d a sädesslagen. Den producerade dranken är alltså överallt en blandningsprodukt av potatis- och sädesdrank och redan a v denna anledning av varierande beskaffenhet. Det ä r en sedan gammalt känd sak, a t t sädesdranken har ett betydligt högre fodervärde än potatisdranken. Detta är givetvis beroende därpå, att stärkelsen utgör en betydligt större del av potatisens torrsubstans än av sädens. Vid lika utbytestal för stärkelsen kommer alltså betydligt större mängder a v utgångsmaterialets övriga ämnen att övergå i dranken vid b r ä n n i n g av säd än vid bränning av potatis. Detta framgår av ovanstående tabell, enligt vilken m a n vid bränning av potatis enligt äldre metoder k a n r ä k n a med, att omkring 25 (23—27) % av potatisens allmänna fodervärde, u t t r y c k t i foderenheter, återfinnes i dranken, under det att motsvarande siffra vid bränning av korn och blandsäd u p p g å r till 35 (33—37) %. J u mera av utgångsmaterialets stärkelse, som överföres i sprit, desto lägre blir givetvis den producerade drankens fodervärde, men skillnaden mellan detta värde hos potatis- och sädesdranken kvarstår. Så b e r ä k n a r Edin, att då utbytestalet vid potatisbränning stiger till 65, drankens a l l m ä n n a fodervärde sjunker till endast 14 % av utgångsmaterialets, under det att motsvarande siffra vid bränning av korn och blandsäd skulle uppgå till 26 %. E n a n n a n märklig skillnad i potatis- och sädesdrankens sammansättning i förhållande till utgångsmaterialet, föreligger med hänsyn till drankens innehåll av smältbar äggvita. Vid bränning av potatis överföresen del av potatisens amidartade ämnen genom jäsningsprocesser i äggvita. Då dessa nybildade äggviteämnen, liksom de ursprungligen i potatisen förekommande, stanna kvar i dranken, följer härav, att potatisdranken alltid ä r äggviterikare än utgångsmaterialet. Denna stegring av äggvitehalten vid potatisbränning beräknas av Edin oberoende av utbytestalet vid bränningen till 19 % av äggvitehalten i den potatis, som inmäskades. Denna siffra får givetvis icke betraktas som fullt konstant, då den säkerligen påverkas av den använda potatisens amidhalt och en hel del a n d r a faktorer, men själva faktum måste betraktas som fullt konstaterat.

248 Vid bränning av korn och blandsäd anses m a n icke kunna räkna med någon n ä m n v ä r d stegring av utgångsmaterialets äggvitehalt, då d e t t a innehåller en högst obetydlig mängd av amider, men också i detta fall s t a n n a r samtliga äggviteämnen k v a r i dranken. Detta innebär, att dranken alltid måste betraktas som ett äggviterikt fodermedel, vilket förhållande i väsentlig grad bestämmer dess höga bruksvärde. Dessutom måste beaktas, att, då äggvitemängden i dranken i stort sett är densamma oberoende av utbytestalet vid jäsningen, drank, som erhålles vid höga utbytestal, alltid kommer a t t bli betydligt mera äggviterik per foderenhet än den, som erhålles vid lägre utbytestal. Detta förhållande motväges emellertid därav, att den drank, som erhålles vid höga utbytestal, vid normal inmäskning blir mera vattenrik och alltså kommer att innehålla ett lägre allmänt fodervärde (foderenheter per 100 kg) än drank, som erhållits vid lägre utbytestal enligt äldre metoder. Enligt Obel-Jörgensens utredning synes det dock numera v a r a möjligt, a t t vid användande av moderna apparater vid bränning av potatis a n v ä n d a mäsk med 20 i stället för 15 % sockerhalt. I den mån en dylik förändring kan genomföras, kommer detta givetvis att i avsevärd grad öka drankens koncentrationsgrad. Av det anförda h a r det sålunda framgått, a t t en modernisering av bränneridriften så, att utbytestalet per 100 kg stärkelse hos potatisen höjes från 50 a 55 upp till omkring 65 % ren sprit, kommer att medföra en avsevärd sänkning av drankens allmänna fodervärde men en ökning av densammas äggvitehalt per foderenhet räknat. Den förstnämnda av dessa förändringar innebär givetvis en nackdel från utfodringssynpunkt. Liknande förändringar äro dock ganska vanliga i sammanhang med teknikens utveckling. Så leverera våra k v a r n a r numera ett kli, som på grund av den bättre utmalningen är avsevärt näringsfattigare ä n det, som erhölls på ett tidigare utvecklingsstadium, och på oljeindustriens område h a r fetthalten i de vid denna framställda fodermedlen varit i ständigt fallande. Mot dylika tekniska förändringar torde lantmännen icke kunna protestera, så länge de ekonomiskt sett äro fullt berättigade och så länge de icke medföra direkt skadliga verkningar hos de framställda fodermedlen. I föreliggande fall böra vi för dranken från den förbättrade potatisbränningen k u n n a r ä k n a det som en fördel, a t t äggviteinnehållet förblir oförä n d r a t och att äggvitemängden per foderenhet sålunda är i stigande. K a n detta genom användandet av en mera koncentrerad mäsk förenas med en bestämd nedsättning av drankens vattenhalt, torde de ovan nämnda olägenheterna med hänsyn till nedgången i drankens allmänna fodervärde per 100 kg i väsentlig grad förbättras eller bortfalla. Det h a r mött stora svårigheter, a t t genom analyser och utfodringsförsök mera noggrant bestämma drankens fodervärde. Nämnda fodermedel är nämligen mycket växlande till sin sammansättning. Dels förekommer ren sädesdrank eller potatisdrank mera sällan utan vanligen framställes d r a n k e n av en blandning av potatis och säd. Vidare blir drankens fodervärde, som vi i det föregående sett, i hög grad beroende av de använda framställningsmetoderna och de uppnådda utbytestalen samt av om inmäskningen verkställes med användande a v större eller mindre vattenmängder. Det möter också stora svårigheter att uttaga säkra analysprov av ett visst drankparti, då drankens fasta partiklar lätt fördela sig ojämnt i den stora mängden fuktighet. Av alla dessa skäl måste alla föreliggande uppgifter om drankens fo-

249 dervärde anses som ungefärliga. Då jag år 1915 nedskrev andra delen av min »Handbok i Utfodringslära», angav jag med ledning av då föreliggande analysuppgifter och utfodringsförsök följande medelvärden: Kg till 1 foderenhet medeltal växlingar

Sädesdrank Potatisdrank »

(mindre vattenhaltig) (mera vattenhaltig)....

12 15 20

10—15 12—18 18—22

Angående de förskjutningar i drankens fodervärde, som sedan dess blivit en följd av förändringarna i drankens framställningssätt, kan jag nöja mig med a t t hänvisa till den av professor Edin förebragta utredningen. I denna framför han också en del synpunkter angående drankens användbarhet till olika djurslag, som jag kan ge min tillslutning. I sin utredning åberopar Edin också mina äldre utfodringsförsök med drank, vilka genomfördes redan år 1905. Det bör här påpekas, att Edin på grund a v sina teoretiska utredningar beräknar, att 100 kg organisk substans i potatisdrank vid ett utbytestal av 55 uppgår till 83 och vid ett utbytestal av 50 till 88 foderenheter. P å grund av mina äldre undersökningar beräknades motsvarande siffra till 87 foderenheter. Slutligen skall det här framhållas, att drankens tillgodogörande som foder fortfarande förutsätter, att den tillverkas under sådana förhållanden, a t t den tämligen omedelbart kan komma till användning, medan den ännu är färsk och ljum. Detta förutsätter, att den kommer till användning inom ett område, som är beläget i fabrikens n ä r m a s t e omgivning. Allt för långa transporter kan ett fodermedel med denna låga koncentrationsgrad icke b ä r a och försöken med torkning av potatisdrank hava hittills icke givit tillfredsställande resultat. Dels drager torkningen av ett fodermedel med ända till 95 % vatten mycket stora kostnader, dels synes den icke k u n n a genomföras utan avsevärd nedsättning i särskilt äggviteämnenas smältbarhet. Redan under nuvarande förhållanden torde drankens fördelning bland de potatisodlare, som lämna r å v a r a n till brännvinsbränningen, i flera fall v a r a mindre tillfredsställande. Så förbrukas i m å n g a fall huvudmassan av dranken vid de större gårdar, d ä r brännerierna äro belägna och i deras närmaste omnejd. Vid en framtida reglering av bränningen är det av stor vikt, a t t drankens fördelning icke försvåras, u t a n snarare främjas. F r å n denna synpunkt torde det v a r a ett bestämt önskemål, att minst 50 % och sannolikt flera av de n u v a r a n d e brännerierna bibehållas och moderniseras. Sammanfattning. Genom de företagna, här ovan refererade u t r e d n i n g a r n a kan det alltså anses ådagalagt: 1) att brännvinsbränningen i vårt land ännu flerstädes befinner sig på en något efterbliven ståndpunkt och därför är i behov av omläggning: 2) att en höjning av bränningseffekten — spritutbytet per 100 kg stärkelse i utgångsmaterialet — alltid medför en sänkning i den producerade drankens allmänna fodervärde och vid hittills a n v ä n d a metoder även i densammas koncentrationsgrad;

250 3) att en höjning av utbytestalet däremot icke medför någon sänkning i drankens äggvitehalt, varför äggvitemängden per foderenhet h ä r v i d ä r i stigande; 4) att drankens koncentrationsgrad betydligt förbättras, om m a n vid användande av moderna a p p a r a t e r k a n höja mäskens sockerhalt från 15—20 %; 5) att dranken, särskilt i de potatisodlande distrikten av landets sandjordar, där odling av foderrotfrukter, betes- och vallväxter ofta möter svårigheter, måste anses som ett synnerligen värdefullt saftfoder, vilket genom sin relativt höga äggvitehalt är ägnat att avsevärt begränsa kraftfoderinköpen; 6) att såväl potatis som drank, på grund av sin höga vattenhalt och d ä r a v följande skrymmande beskaffenhet, endast kunna komma till odling och användning inom ett starkt begränsat område i bränneriets omgivning, helst som dranken med största fördel utfodras färsk, innan den hunnit helt avsvalna; 7) att i följd h ä r a v en behövlig omläggning av bränneridriften måste genomföras på sätt, att avsättningen av potatisen och fördelningen av dranken icke allt för mycket försvåras. Detta torde förutsätta, a t t minst hälften av nuvarande potatisbrännerier och kanske upp mot två tredjedelar av dessa fortfarande hållas i verksamhet. Angående denna sak synes, som förut påpekats, en mera ingående utredning vara behövlig. Djursholms-Ösby den 12 juli 1933. Nils

Hansson.

Bilaga E.

U t r e d n i n g r ö r a n d e t i l l v e r k n i n g av a l k o h o l i s a m b a n d m e d pressjästberedning. Innehållsförteckning. Sid. Inledning 251 Fabrikation av pressjäst 253 1) Kort historik 254 2) Jästens jäsning, andning, assimilation och förökning 255 3) Moderna metoder för framställning av pressjäst 257 a) Den ursprungliga »spritfria» Z-metoden 258 b) Den modifierade, spritgivande Z-metoden 258 4) Den spritgivande Z-metoden medför en viss säkerhet mot infektioner i driften ... 259 5) Den spritfria Z-metoden ger jäst av samma höga kvalitet som den spritgivande ... 259 6) Melassens kvalitet spelar mindre roll vid den spritgivande än vid den spritfria Zmetoden 261 7) Råmaterialet (melassen) utnyttjas avsevärt bättre vid den spritgivande än vid den spritfria Z-metoden 262 8) Förändringar i jästfabrikernas drift, som sannolikt k o m m e att införas, om jästfabrikernas rätt att tillverka alkohol starkt inskränkes eller borttages 264 9) Bör spritutbytet vid tillverkning av pressjäst begränsas? 265 a) Frågeställning och allmänna synpunkter 265 b) Några synpunkter på möjligheten att använda jästspriten som industrialkohol eller motorbränsle 267 Sammanfattning 269

Inledning. Sedan gammalt bedrives brännvinstillverkning i samband med framställning av pressjäst. Vid all tillverkning av jäst bildas större eller mindre mängder alkohol. Är alkoholmängden någorlunda stor, kan den tillvaratagas genom destination. Alkoholutbytet är vid olika metoder för jästframställning mycket olika. I Sverige har under den sista tiden i jästfabrikerna vunnits ungefär 50—55 liter 50-procentigt brännvin per 100 kg tillverkad pressjäst. Det har från olika håll framhållits, a t t utvinningen av n ä m n v ä r d a mängder brännvin vid beredning av pressjäst vore helt onödig, då numera sådana metoder existera, enligt vilka jäst a v god kvalitet k a n vinnas under samtidig bildning av endast helt små alkoholmängder. Man h a r vidare framhållit, att den inkomst, jästfabrikerna ha genom brännvinstillverkning i samband med pressjästframställning, borde inskränkas eller förhindras, så att en motsvarande ökning i tillverkningen av brännvin u r lantbruksprodukter skulle kunna ske till lantbrukets fromma. E n sådan ökning torde under nuvarande förhållanden v a r a önskvärd. Om denna bör ske på bekostnad av produktionen av jästbrännvin är däremot

252 icke klart. Denna utredning avser a t t undersöka möjligheten och lämpligheten av a t t begränsa jästsprittillverkningen, och vår framställning av frågan skulle sålunda, förutom en kort redogörelse för pressjästtillverkningen, sådan den nu bedrives eller k a n tänkas bliva bedriven, omfatta så vitt möjligt besvarande av följande frågor: 1) H u r stor måste alkoholbildningen vid framställning i stor skala av pressjäst v a r a vid metoder, som rimligtvis kunna ifrågakomma? Hänsyn tages vid besvarandet av denna fråga till en början endast till m ö j l i g h e t e n att i drift i stor skala utvinna pressjäst av en kvalitet, motsvarande icke blott i allmänhet ställda anspråk, u t a n även de eventuella extra fordringar på jästens hållbarhet m. m., som särskilda förhållanden i Sverige k u n n a betinga. Om denna fråga kan bestämt besvaras, och det skulle framgå, att jäst, motsvarande alla rimliga kvalitetsanspråk, kan framställas såväl med som u t a n samtidig utvinning av alkohol, blir nästa fråga: 2) Bör utvinningen av sprit i jästfabrikerna förbjudas, begränsas absolut eller relativt eller ej alls begränsas? H ä n s y n bör h ä r v i d tagas till, att om utvinning av sprit i jästfabrikerna bör tillåtas, vare sig obegränsad eller på ena eller a n d r a sättet begränsad, olika synpunkter kunna göras gällande vid bestämmande om jästspritens användning och pris. Under utredningsarbetet ha vi, för att dessa frågor m å t t e bli så allsidigt belysta som möjligt, inhämtat upplysningar från olika håll och hört intresserade parters synpunkter. I v å r t arbete har sålunda t. ex. ingått följande: a) Studier av de svenska jästfabrikernas arbete och av dem till förfogande ställt material av olika slag, samt diskussioner med teknici inom Svenska Jästfabriks A.-B. och Upsala Ångqvarns A.-B. Då samtliga sex svenska jästfabriker arbeta med utom i detaljer samma metoder, h a vi inskränkt v å r a besök till tvenne fabriker, nämligen Upsala ångqvarns jästfabrik och Rotebro jästfabrik, vilka använda i vissa enskildheter olika förfaranden. Vi kunna redan här angiva som vår uppfattning, att de svenska jästfabrikerna väl följt med sin tid i fråga om de tekniska förfarandenas fulländning. I vissa avseenden torde de svenska fabrikerna ha varit ledande i utvecklingen. Det är i detta s a m m a n h a n g av intresse, att Svenska Jästfabriksaktiebolaget sedan länge bedriver ett n ä r a samarbete med de danska jästfabrikerna, vilka som bekant i m å n g a avseenden varit förebildliga för hela den moderna jästindustrien. b) Studier av den tekniska och vetenskapliga litteraturen och diskussioner med personer, som ä g a erfarenhet om pressjästtillverkning. Vi ha därvid icke underlåtit att särskilt höra personer, som kunna förmodas se problemet från andra synpunkter än Svenska Jästfabriksaktiebolaget. c) Införskaffande av uttalanden om erfarenheterna i sådana fabriker, där jäst f. n. tillverkas enligt spritfria metoder samt besök vid dylika företag (med »spritfri» metod förstå vi sådan metod, som ger högst 5 a 10 liter brännvin per 100 kg pressjäst). Fabriker, i vilka j ä s t i stor skala tillverkas enligt spritfria metoder, finnas bl. a. i: 1. Finland, d ä r efter förbudets införande samtliga jästfabriker (både de som använda melass och de som använda sulfitlut) övergått till jästframställning u t a n spritutvinning. 2. Danmark, som är ett av de spritfria jästmetodernas hemland. Om erfarenheterna i de finska fabrikerna hava vi erhållit uttalanden från sakkunniga finländska vetenskapsmän. Det v a r att förvänta, a t t från Danmark skulle kunna erhållas ett för

253 dessa frågors belysande ytterst värdefullt material, eftersom m a n därstädes icke blott länge arbetat enligt spritfria metoder, u t a n även på senare tid a v skäl, till vilka vi återkomma, till stor del övergått till en spritgivande modifikation av den ursprungliga metoden och i en av de två stora fabrikerna, nämligen den i Randers, parallellt arbetar med båda metoderna. För att få tillgång till siffermaterial m. m. från de danska jästfabrikerna, hava vi vänt oss till professor S. P . L. Sörensen vid Carlsberg Laboratorium i Köpenhamn, vilken både ä r en obetingat erkänd vetenskaplig auktoritet och dessutom genom ett långt och framgångsrikt arbete för dansk och svensk jäsningsindustri kanske mer ä n någon a n n a n ä r i stånd a t t avge omdömen i här berörda frågor. Professor Sörensen h a r med utomordentlig älskvärdhet ställt sig till förfogande. Vi hava vid besök i Köpenhamn haft tillfälle att med professor Sörensen och represent a n t e r för A.S. De Danske Spritfabrikker och A.S. Dansk Gaeringsindustri diskutera problemen. Genom professor Sörensen hava vi fått tillträde till jästfabriken i Randers, fått taga del av ett synnerligen viktigt prim ä r m a t e r i a l därstädes och slutligen fått tillfälle till synnerligen givande diskussioner med personer på fabriken, vilka ha egen erfarenhet av de båda metoder, som det här är fråga om. Professor Sörensen har dessutom till 1933 å r s motorbränslesakkunnigas och v å r t förfogande ställt en sammanställning av siffror, hämtade från såväl de danska som de svenska jästfabrikernas erfarenheter. Denna sammanställning fogas som konfidentiell bilaga till denna utredning, 1 och komma vi i det följande a t t vid olika tillfällen hänvisa till siffror i densamma. Ur inledningen till professor Sörensens skrivelse citera vi hans anmodan om »att Materialets Enkeltheder maa blive behandlet förtroligt, hvorimod naturligvis de deraf dragne Konklusioner vil vaere til Experternes og Komiteens frie Raadighed». Fabrikation av pressjäst. Pressjästfabrikationen består i odling av jäst i sådana näringslösningar och under sådana förhållanden, att en stark förökning av jästen äger rum, vidare i jästens avskiljande ur den utjästa näringslösningen, dess befriande från överflödigt vatten (genom pressning), paketering o. s. v. J ä s t e n bör tydligen odlas på sådant sätt, att icke blott förökningen blir den största möjliga, utan givetvis även så, a t t råmaterialet så väl som möjligt utnyttjas och att den erhållna jästen blir av bästa kvalitet, d. v. s. ren, jäskraftig och hållbar. J ä s t e n behöver för sin tillväxt förjäsbart socker (enkla sockerarter, rörsocker, maltsocker), assimilerbara kväveföreningar, mineraliska näringsämnen, syre samt möjligen dessutom f. n. okända ämnen. Näringslösning a r n a för jästen böra sålunda innehålla huvudsakligen socker, men även salter och kväve i lämplig form. När nedan talas om jästutbyte, förstås härmed det antal kilogram jäst, innehållande 25 % torrsubstans och 75 % vatten, som erhållas av 100 kg råmaterial (malt, spannmål, melass etc). Med alkoholutbyte förstås det antal liter »normalbrännvin», innehållande 50 volymprocent absolut alkohol vid 15°, som erhållas av 100 kg råmaterial. Alkoholutbytet sättes även i relation till mängden bildad jäst och anges då såsom det antal liter »normalbrännvin», som erhållas per 100 kg samtidigt bildad jäst, innehållande 25 % torrsubstans. 1 Sammanställningen har här utelämnats.

254 1) Kort historik. Under större delen av 1800-talet framställdes bakjäst på så sätt, att en mäsk, beredd av malt, spannmål e t c , förjästes vid lämplig temperatur. Näringsämnenas koncentration v a r mycket hög i en dylik mäsk. Luftning förekom ej under jäsningsprocessen. P å detta sätt erhöll m a n i Sverige ungefär 10 kg jäst per 100 kg råmaterial och 40 liter 50-procentig alkohol, d. v. s. 400 liter b r ä n n v i n per 100 kg jäst. P å 1880-talet framkom ett n y t t förfarande för framställning av pressjäst. Jäsningsvätskan, som kallades vört, framställdes på ungefär liknande sätt som i bryggerierna, alltså därigenom att mäskens fasta beståndsdelar, den s. k. draven, avskildes genom avsilning. Den i draven k v a r v a r a n d e vörten urlakades med v a r m t vatten, vilket d ä r p å sattes till den på nyssnämnt sätt erhållna vörten, som härigenom utspäddes till lagom koncentration. Av 100 kg råmaterial erhöllos sålunda 1000—1200 liter vört. Denna vört anställdes omedelbart med jäst och luftades starkt under jäsningen. Det karakteristiska för detta förfarande var, att en avsevärd stegring av jästutbytet och minskning av alkoholutbytet uppnåddes genom användandet av betydligt svagare koncentrationer av näringsämnen i den jäsande vätskan än v a d förut v a r i t fallet, i förening med inblåsning av rikliga mängder luft under jäsningsprocessen. P å grund a v näringsämnenas lägre koncentration, vilken dock vid jämförelse med nu använda koncentrationer fortfarande måste betecknas som hög, uppnåddes under jäsningen jämförelsevis långsamt sådana höga koncentrationer av alkohol, som avsevärt hämmade jästens förökning. Avsikten med luftinblåsningen v a r a t t främja jästtillväxten på alkoholbildningens bekostnad. Det dröjde emellertid länge innan denna metod, som uppfunnits av dansken E u s e b i u s B r u u n , gav tillfredsställande resultat. F ö r s t omkring 1895 började den få allmännare spridning och u t t r ä n g d e d ä r p å så småningom fullständigt den gamla metoden. Den kunde då ge 25 kg jäst och 28 liter brännvin per 100 kg råmaterial. Omkring 1910 införde B r a a s c h ett förfarande, enligt vilket jästutbytet kunde stegras till 30—50 kg per 100 kg råmaterial. B r a ä s c h utspädde vörten ännu mer och blåste in ä n n u mer luft. J ä s n i n g a r n a påbörjades i en vört, som fortfarande hade en ganska hög koncentration. Under jäsningens förlopp sänktes koncentrationen stegvis därigenom a t t jämförelsevis utspädd vört tillfördes. Ursprungligen använde B r a a s c h en totalutspädning av c:a 14 gånger (per 100 kg råmaterial, alltså 1400 liter vört) och erhöll utbyten av c:a 30 kg jäst och 30 liter 50-procentig alkohol per 100 kg råmaterial. E n del fabriker, isynnerhet österrikiska, gingo emellertid snart ett steg längre, i det att de använde sig av en utspädning av 30—40 gånger det a n v ä n d a råmaterialet. J ä s n i n g a r n a påbörjades fortfarande i jämförelsevis stark vört, vilken efter n å g r a timm a r s förlopp så småningom utspäddes men i högre grad än tidigare v a r i t fallet. Härigenom uppnåddes ett utbyte av 50—55 kg jäst samt 18—14 liter 50-procentig alkohol per 100 kilogram råmaterial. P å grund av att j ä s n i n g a r n a började i vört av hög koncentration, inträdde alltid en avsev ä r d bildning av alkohol, trots att luftningsintensiteten v a r lika stor som vid de n u v a r a n d e metoderna. Ställjästen hade alltså i början överflöd på näring. Genom tillsats av allt t u n n a r e vörter och slutligen v a t t e n sänktes emellertid näringsämnenas koncentration, så att vörten mot slutet blev direkt fattig på näringsämnen, vilket hade till följd, att den sista generationen fick en sämre näring än de tidigare.

255 Vid alla hittills n ä m n d a förfaranden användes mältad spannmål (helt eller delvis) för beredning av näringslösningarna. Jästfabrikerna voro därför alltid försedda med egna mälterier. Under världskriget övergick man att använda melass som r å m a t e r i a l i stället för malt och olika sädesslag. Härvid blev det nödvändigt a t t dessutom även tillföra näringssalter. De organiska kvävehaltiga föreningarna i de förut använda råmaterialen måste på grund av melassens r i n g a halt av assimilerbart kväve (0-4 %) ersättas med oorganiskt kväve i form av ammoniumsalter, vidare måste fosfater tillsättas (ammoniumsulfat, ammoniumklorid, ammoniakvatten, superfosfat, diammoniumfosfat etc.) (Wohl). Redan Pasteur hade upptäckt, att jäst är i stånd att av oorganiska kväveföreningar, ammoniumsalter, uppbygga äggviteföreningar försitt eget behov. Genom förändring av det inbördes förhållandet mellan mängderna av dessa tillsatser kan även näringslösningens aciditet (vätejonkoncentration) regleras, vilket är av utomordentlig betydelse för jäsningen och jästens tillväxt, men i detta sammanhang ej behöver n ä r m a r e beröras. Vid användande av melass vid jästtillverkningen behöves ej någon mältning, mäskning e t c , varför mälterier, mäskkar, silkar o. s. v. helt saknas i de moderna jästfabrikerna. I stället behövas behållare för melass och anordningar för dennas rening. I och med att man övergick att använda melass och Salter som näringssubstrat för jästen, infördes nästan samtidigt i Danmark (av S ö r e n S a k ) och i Tyskland en helt a n n a n princip för jäsföringen. Detta n y a förfarande kallas » Z u l a u f » - m e t o d e n e l l e r » Z » - m e t o d e n . Även här användes stor utspädning, men den uppnås på helt annat sätt än vid de hittills beskrivna förfarandena, nämligen därigenom att efter det ställjästen utsatts i en passande mängd utspädd vört, stark vört tillföres under hela jäsningsförloppet i sådana mängder, som just svara mot jästcellernas förbrukning av näringsämnen. Härigenom uppnås, a t t jästcellerna alltid befinna sig i en svag näringslösning, vilket i förening med samtidig stark luftning har till följd, att all bildad alkohol så småningom assimileras av jästen, så att vörten åtminstone vid jäsningens slut blir alkoholfri. Vörtens koncentration är densamma som vid den ursprungliga luftjästmetoden, d. v. s. av 100 kg råmaterial framställas c:a 1400 liter vört. J ä s t u t b y t e t är ungefär 80 å 90 kg per 100 kg råmaterial. Den tyska »Zulauf»-metoden arbetar enligt patentbeskrivningarna så, a t t den vid jäsningen bildade alkoholen assimileras av jästen i samma ögonblick som den bildas. Enligt den danska metoden ledes jäsningen däremot på det sättet, att avsevärda mängder alkohol bildas under huvudjäsningen, vilka därpå så småningom assimileras av jästen under jäsningens förlopp. F ö r några år sedan ha först i Sverige och sedan i Danmark spritgivande modifikationer av »Z»-metoden utarbetats, till vilka vi senare utförligt återkomma. 2) Jästens jäsning, andning, assimilation och förökning. De viktigaste av de faktorer, som bestämma den mängd alkohol, som bildas vid jäsning äro följande: a) Näringsämnenas koncentration, isynnerhet koncentrationen av kolhydrat. J u högre denna koncentration är, desto mer alkohol bildas, om förhållandena i övrigt äro lika.

256 b) Luftningsintensiteten. J u svagare luftningen är, desto mer alkohol bildas (om förhållandena i övrigt äro lika). c) Antalet jästceller per volymenhet = jästkoncentrationen. J u mindre denna koncentration är, desto mer alkohol bildas (om förhållandena i övrigt äro lika). A v dessa faktorer ä r koncentrationen av näringsämnena den viktigaste. Det är således i första hand denna koncentration, som bestämmer, h u r mycket alkohol, som bildas under jäsningen och alltså även jästutbytets storlek. Vid Z-metoden har m a n genom reglering av näringsämnenas koncentration samt därjämte med hjälp av en på lämpligt sätt avpassad luftningsintensitet och jästkoncentration lyckats undertrycka bildningen av alkohol så starkt, a t t vörten praktiskt taget blir fri från alkohol (åtminstone vid slutet av jäsningen). Vad luftningsintensiteten beträffar, så k a n en stark luftning endast vid en mycket låg koncentration av näringssubstanserna (men däremot ej vid hög) ha till följd, att bildningen av alkohol fullständigt undertryckes. J ä s t e n erhåller den för uppbyggandet av sin cellsubstans, sin tillväxt, nödiga energin i huvudsak genom att nedbryta kolhydrat. Denna kolhydratomsättning kan v a r a övervägande oxidativ och kallas då andning eller förbränning. Den består i detta fall av en total oxidation av socker till kolsyra och vatten. H ä r v i d utvecklas per förbrukad grammolekyl socker 674 kilogramkalorier. Odlar m a n jäst anaerobt, d. v. s. i frånvaro av syre (luft) skaffar sig jästcellen den för sina livsfunktioner nödvändiga energin genom anaerob sockernedbrytning, d. v. s. alkoholjäsning. Vid övergång av en grammolekyl socker till alkohol och kolsyra, utvecklas endast 28 kilogramkalorier. Detta visar, h u r mycket mer ay kolhydraternas energiinnehåll, som frigöres vid den oxidativa nedbrytningen (andningen) än vid den anaeroba (jäsningen), och är en av förklaringarna till den omständigheten, a t t jäst, som får tillväxa i sockerhaltig näringslösning av låg koncentration under riklig tillförsel av luft, ger, r ä k n a t per förbrukat socker, ett ofantligt mycket större utbyte av nybildade celler än jäst, som fått växa i samma näringslösning men u t a n eller med r i n g a lufttillförsel. H ä r förutsattes, a t t alkohol ej är n ä r v a r a n d e i näringslösningen a n n a t än i mycket låg koncentration. Höga koncentrationer av alkohol hindra nybildning av jästceller även om en mycket intensiv luftning förekommer. Någon direkt proportionalitet mellan andning och tillv ä x t k a n dock antagligen ej väntas, emedan bl. a. en del av energin frigöres i form av vanligt värme (vilket visar sig i a t t jästens och lösningens temperatur stiger), som i denna form ä r av intet värde för jästens tillväxt. Även under mycket stark syretillförsel förbrukas i allmänhet endast en del av det n ä r v a r a n d e sockret genom andning. E n a n n a n del assimileras av jästen och större eller mindre mängder övergå genom jäsning till alkohol. Trots stark luftning bildas därför i allmänhet — åtminstone p r i m ä r t — alkohol. Trots detta k a n det — om sockerkoncentrationen under jäsningen v a r i t låg — mycket väl hända, att i den utjästa vörten inga n ä m n v ä r d a mängder alkohol k u n n a påvisas. Detta beror huvudsakligen på att jästen vid tillförsel av syre assimilerar den bildade alkoholen. Tillgodoses jästens behov av socker genom kontinuerlig tillsättning av denna substans till näringslösningen endast i s å d a n a mängder, som motsvara den för ögonblicket förefintliga jästmängdens behov, så förbrännes en del av sockret, under det att resten assimileras (eventuellt till någon del via alkohol) och jästutbytet per socker r ä k n a t blir det bästa möjliga.

257 3) Moderna metoder för framställning av pressjäst. Ovanstående utgör principen för de moderna metoderna för framställning av jäst. Genom att a n v ä n d a mycket låg men konstant koncentration av näringsämnen och genom stark tillförsel av luft, tvingas jästcellerna a t t så vitt möjligt övergå från intramolekylär sockerspaltning (jäsning) till oxidativ (andning), varvid stora mängder energi vinnas, som a n v ä n d a s vid bildning av nya celler. M å n g a av de främmande mikroorganismer, som finnas i näringslösningen eller »vörten», föröka sig särskilt väl vid riklig syretillförsel, exempelvis Mycoderma. Det skydd mot infektioner av på ett eller a n n a t s ä t t inkomna mikroorganismer, som de höga alkoholkoncentrationerna i näringslösningarna vid de äldre jästmetoderna i viss m å n erbjödo, saknas vid de moderna metoderna. Detta medför bl. a. a t t m a n i de moderna luftjästfabrikerna icke kan under längre tid a n v ä n d a samma jästkultur, u t a n ä r hänvisad till att ganska ofta anskaffa ny moderjäst och a t t uppodla den s. k. ställjästen (ur vilken sedermera salujästen skall utveckla sig) för sig i särskilda kar, d ä r jästen från början växer i relativt koncentrerad sockerlösning, och där den jäsande v ä t s k a n icke eller endast föga luftas. Under dessa ställjästjäsningar bildas i allmänhet i förhållande till jästmängden betydliga mängder alkohol. Härigenom erhålles en i möjligaste grad renodlad och kraftig ställjäst. Den slutliga ställjästen, som skall användas för anställning av salujästjäsningen eller salujästgenerationen (d. v. s. den ställjäst, ur vilken salujästen skall utveckla sig), framställes genom 3—5 p å v a r a n d r a följande ställjästjäsningar, eller ställjästgenerationer. Den första av dessa jäsn i n g a r eller generationer anställes med den inköpta eller vid fabriken själv renodlade moderjästen. Som redan nämnts, utveckla sig dessa ställjästgenerationer i jämförelsevis koncentrerade vörter (vilka ej alls eller endast svagt luftas) under samtidig bildning av större eller mindre mängder alkohol. Salujästgenerationen utvecklas ur ställjästen från sista — alltså från tredje, fjärde eller femte — ställjästgenerationen. Som redan framhållits, karakteriseras salujästgenerationen av att densamma förlöper i starkt utspädd vört och under stark luftning, på sätt som förut beskrivits. Sockr e t s försvinnande kontrolleras och allt efter detta sker en kontinuerlig tillsats av på lämpligt sätt utspädd melass. Även näringssalter tillsättas. Resultatet blir, att jästen hela tiden utvecklar sig i en lösning, som ej innehåller mer än den mängd socker, som jästen för ögonblicket k a n förbruka. Vid denna »salujästjäsning» sker därför av skäl, som förut berörts, en mycket stark jästbildning under det a t t alkoholproduktionen så s t a r k t tillbakatränges, att den utjästa vörten icke innehåller alkohol eller i varje fall icke i sådana mängder, a t t ett tillvaratågande gehoni destination kan löna sig. Ställjästgenerationerna kunna v a r a m e r eller m i n d r e spritgivande. De k u n n a nämligen föras på två olika sätt, så a t t i förhållande till fabrikens hela jästproduktion bildas: a) jämförelsevis små mängder sprit, 5—10 liter 50-procentig alkohol per 100 kg jäst. Detta ä r den ursprungliga s. k. »spritfria» »Zulauf»- eller »Z»-metoden. b) jämförelsevis stora mängder sprit, 35—60 liter 50-procentig alkohol per 100 kg jäst. Detta ä r den modifierade, spritgivande »Z»-metoden. 1 7 — 881972.

258 a) Den ursprungliga »spritfria» Z-metoden. Vid denna metod användas 3 eller 4 ställjästgenerationer. Av dessa framställas de 2 resp. 3 första generationerna enligt den tidigare luftjästmetoden, alltså under bildning av alkohol. Den sista ställjästgenerationen utvecklar sig däremot i starkt utspädd och starkt luftad »vört», utan bildning av alkohol. Den jäst, som härvid erhålles, användes för anställning av salujästgenerationen, som ävenledes utvecklar sig u t a n bildning av alkohol, på sätt som ovan beskrivits. Vi bifoga en konfidentiell, kort beskrivning av dessa jäsningar (bilaga 2) 1 De vid d e n n a metod bildade spritmängderna äro relativt obetydliga, på g r u n d av a t t de spritgivande ställjästgenerationerna äro ganska små i förhållande till salujästgenerationen. Spritutbytet är 5—10 liter 50-procentig alkohol per 100 kg jäst. b) Den modifierade, spritgivande Z-metoden. För n å g r a år sedan infördes i Sverige 2 och Danmark, sedermera även i Tyskland, en modifikation av Z-metoden. Denna modifikation består däri att, såsom i de danska fabrikerna en starkt spritgivande jäsning inkopplas mellan sista ställjästgenerationen och salujästgenerationen, eller såsom i de flesta svenska fabrikerna däri, att den sista ställjästgenerationen göres spritgivande. V a d de första ställjästgenerationerna beträffar, så torde även dessa vid den spritgivande modifikationen föras på sådant sätt, att mer alkohol bildas än vid den ursprungliga Z-metoden. Salujästgenerationen föres däremot i allmänhet på samma sätt vid båda metoderna, d. v. s. så att alkohol ej k a n påvisas i n ä m n v ä r d a mängder i vörten vid jäsningens slut. Den alkohol, som bildas vid den spritgivande metoden, h ä r s t a m m a r till sin väsentliga del från den generation, som går omedelbart före salujästgenerationen. Den totala mängden brännvin, som f. n. erhålles vid de spritgivande metoderna, torde i Sverige och Danmark uppgå till 35—60 liter (50-procentig) per 100 kg jäst, Det kan anföras, att u n d e r f ö r u t s ä t t n i n g att brännvin i samband med jästtillverkning får framställas, det av flera skäl är bättre att låta största delen av spriten bildas i e n jäsning med svag luftning, än att låta en mindre procentuell mängd sprit bildas i flera generationer under måttlig luftning. Dels bli destillationskostnaderna mindre i förra fallet, dels bildas säkerligen, om jäsningen sker möjligast anaerobt, mindre mängder av sådana biprodukter, som äro ogynnsamma för brännvinets kvalitet. Vid samtliga fabriker i Danmark, Finland och Sverige föres den sista jäsningen ( s a l u j ä s t g e n e r a t i o n e n ) på sådant sätt, att därvid inga nämnvärda mängder alkohol uppstå, om än i detaljer förfarandet kan växla både i fråga om luftning, sockerkoncentration och tillsättning av näringsämnen. Vid de norska och de flesta tyska fabrikerna bedrives tillverkningen enligt den spritgivande metoden däremot så, att även under salujästgenerationen så mycket alkohol bildas, att det är ekonomiskt fördelaktigt att tillvarataga densamma. 1 Här utesluten. 2 Den svenska, modifierade Z-metoden är att betrakta såsom en av de Svenska Jästfabrikerna gjord uppfinning, vilken utan att vara patentskyddad, i de väsentliga dragen av dem bevaras som fabrikshemlighet.

259 4) Den spritgivande Z-metoden medför en viss säkerhet mot infektioner i driften. Under de vid den modifierade Z-metoden — i jämförelse med den ursprungliga —- förekommande, s t a r k t spritbildande och mycket svagt luftade ställjästjäsningarna, vilka utföras vid jämförelsevis hög sockerkoncentration och hög aciditet i vörten, skyddas jästen effektivt mot infektioner. Till förhindrande av inkomna främmande organismers utveckling i den utjästa vörten bidrager den relativt höga alkoholkoncentrationen verksamt. Då vörten är utjäst, är a n n a r s infektionsfaran stor. Detta är en fördel hos dessa starkt spritgivande jäsningar, som ej k a n förbises. Det ä r från teoretisk synpunkt klart, a t t den genom dylika ställjästjäsningar vunna jästen bör v a r a renare än den jäst, som erhålles enligt den ursprungliga Z-metoden, vid vilken endast obetydliga spritmängder bildas under de båda sista ställjästgenerationerna. Men det är därför ej sagt, a t t under praktiska förhållanden en skillnad i detta avseende behöver göra sig gällande. Detta synes oss framgå av den omständigheten, a t t såväl i Finland som i D a n m a r k och a n d r a länder jäst framställes i stor skala enligt »spritfria» metoder, u t a n att speciella svårigheter i detta avseende yppat sig. Vad Finland beträffar, så ha samtliga fyra fabriker sedan förbudslagen trädde i kraft 1919 tillverkat jäst u t a n samtidig alkoholproduktion. Jästens kvalitet h a r enligt uppgifter från professorerna vid Tekniska högskolan i Helsingfors, A. I. Virtanen och O. Routala, v a r i t god, dess jäsförmåga och andra egenskaper h a icke avvikit från sådan jäst, som tillverkats i samband med alkoholproduktion. »Vid fabrikerna h a icke förekommit n å g r a störningar, som k u n n a anses härleda sig d ä r a v a t t alkoholjäsningen undertryckes». E n förutsättning är, att m a n arbetar i möjligaste grad renligt. Det är i allmänhet nödvändigt att arbeta renligare enligt spritfria än enligt spritgivande metoder, vilka senare erbjuda större säkerhet mot infektioner. E n stor halt av främmande organismer visar sig, utom naturligtvis vid direkt mikroskopisk undersökning, i en mer eller mindre stor nedsättning a v jäskraften hos jästen (förlängning av baktiden, minskning av den vid kolsyreprov u r rörsockerlösning utvecklade gasmängden). Förekomsten av stora mängder Torula, en organism, som under de förhållanden, som karakterisera den spritfria luftjästmetoden, torde särskilt väl utvecklas, skulle t. ex. ge sig till känna på detta sätt. Av det från professor Sörensen erhållna materialet framgår, att jäst, framställd i D a n m a r k med spritfri metod, i detta hänseende icke ä r sämre än jäst, framställd enligt den i Sverige nu a n v ä n d a metoden (se nästa paragraf). Risken för störningar genom infektioner vid den spritfria metoden är alltså icke större, än att den kan u t a n svårigheter övervinnas. E n viss ökning av driftsäkerheten vid fabrikation under s t a r k spritbildning i sista ställjästgenerationen torde emellertid ej k u n n a förnekas. Det torde dock i allmänhet v a r a lätt att i en modern fabrik möta de faror för infektion, som kunna uppstå vid användning av spritfria metoder. 5) Den spritfria Z-metoden ger jäst av samma höga kvalitet som den spritgivande. Åsikten, att en genom spritgivande jäsningar framställd jäst skulle bättre ägna sig som ställjäst för salujästgenerationen än en jäst, vunnen genom aeroba jäsningar i fjärde, i viss m å n även i tredje och möjligen i

andra generationen, är riktig i det hänseendet, att dylik ställjäst ger ett större utbyte av salu jäst (c:a 10 % större; detta kommer att behandlas utförligt senare). Men däremot kan man fråga, om en genom olikheter i ställjästen av här berörd art betingad skillnad i den färdiga salujästens k v a l i t e t e l l e r j ä s k r a f t är av någon som helst praktisk betydelse, eller ens påvisbar. I salujästen torde c:a 80 % av cellerna vara nybildade under den sista, aeroba jäsningen. Om man måste erkänna, att modercellernas vitalitet kan betyda åtskilligt, så kan man dock fråga sig, om ej förhållandena under den sista jäsningen (näringstillförsel, luftning, temperatur, aciditet i näringslösningen o. s. v.) äro av en så avgörande karaktär för den slutliga produktens jäskraft, att någon tydlig skillnad, beroende på en större eller mindre olikhet i ställjästen, icke kan fastställas. Avgörande i denna fråga bli tydligen jämförelser mellan jäskraften hos jäst, som framställts efter båda metoderna. (Angående metoder för fastställande av ett jästprovs jäskraft kunna vi här för utrymmets skull hänvisa till professor Sörensens bilaga.) 1 Beträffande resultatet av sådana jämförelser kan anföras följande: Angående erfarenheterna från de spritfria jästfabrikerna i Finland kunna vi citera professor Virtanens ovan nämnda uttalande, där det heter, att den med spritfri metod framställda jästens »jäsförmåga och andra egenskaper ha icke avvikit från sådan jäst, som tillverkats i samband med alkoholproduktion». Vid en finsk fabrik har under en tid parallellt arbetats efter spritgivande och spritfria metoder. Ingen skillnad i den erhållna jästens kvalitet kunde påvisas. , Förhållandena inom jästindustrien i Sverige, där jäst tillverkas vid samtliga fabriker efter åtminstone i huvudsak samma metod, medföra, att inhemskt siffermaterial för en direkt jämförelse i detta avseende knappast finnes. , . , Vid en av de svenska fabrikerna (Rotebro) ha under kortare perioder parallellförsök anställts enligt ursprunglig och modifierad Z-metod. Siffermaterialet från dessa försök är dock för litet för att tillåta några slutc o 4* GPT*

Visserligen ha i Sverige tidigare funnits tvenne fabriker, som icke haft rätt att tillverka brännvin och som använt jästframställningsmetoder med, även vad de sista ställjästgenerationerna angår, spritfria jäsningar, men dels är detta nu så pass länge sedan, att metoderna kunna ha hunnit väsentligen utvecklas, dels torde väl heller icke från den tiden ett belysande material vara åtkomligt. Möjligheten att med ett entydigt talmaterial belysa frågan föreligger dock, dels därigenom, att svenska och danska jästfabriker utbyta jästprover, som på olika sätt undersökas å båda hållen, dels därigenom att i Danmark i en fabrik parallellt tillverkas jäst, såväl efter den spritfria metoden som efter en spritgivande, vilken i det väsentliga är lik den nu använda svenska. Vi hava i jästfabriken i Rotebro varit i tillfälle att taga del av ett siffermaterial över undersökningar av jäskraften av den svenska, under spritutvinning vunna jästen, och dansk jäst, framställd efter den ursprungliga Sak'ska metoden utan sprit. Då detta material innefattas i det av professor Sörensen meddelade, kunna vi här hänvisa därtill, särskilt till den bilagda tabell III. 1 I kolumn 2 och 3 finna vi baktiderna för svensk och dansk jäst, sådana de bestämts i Sverige. Skillnaden mellan de funna medelvärdena 64 och 67 min. (till den svenska jästens fördel) är dels mycket liten, och kan knappast betyda nå1

Här utelämnad.

261 got, om m a n tar hänsyn till de rätt stora tillfälliga felen vid bestämn i n g a r n a . Vidare måste beaktas, att den danska jästen undersökts efter transport under 1 ä 2 dygn, under det att den svenska undersökts färsk. — De motsvarande talen (kolumn 10 och 11) för de i D a n m a r k utförda undersökningarna av motsvarande provs baktider ge, som vi se, samma medelvärden. Vid dessa undersökningar hade den d a n s k a jästen samma ålder som den svenska, varför de med de båda jästsorterna erhållna resultaten äro direkt jämförbara. De fyra sista kolumnerna i tabellen, innefattande bestämning av jästens jäskraft, dels enligt Hayduck, dels enligt den i Danm a r k praktiserade metoden med mätning av kolsyreutvecklingen i deg, visa, a t t i bägge fallen den danska jästen synes v a r a den svenska något överlägsen. — De skillnader, man funnit, äro så obetydliga, att m a n kan påstå, a t t mellan den danska^, enligt spritfri metod framställda jästen och den svenska, framställd enligt förut skildrad, spritgivande metod, ingen skillnad finnes i fråga om jäskraft eller bakningsförmåga. E t t synnerligen starkt stöd får detta påstående genom det av professor Sörensen anförda, mycket viktiga materialet från jästfabriken i Randers, där under i övrigt identiska förhållanden jäst tillverkas, dels efter spritfri, dels efter spritgivande metod. Som framgår av första kolumnen i tabellen å sidan 12 i professor Sörensens yttrande, 1 äro de genomsnittliga baktiderna för de två slagen jäst praktiskt taget desamma. Vad jästens hållbarhet beträffar, så kan denna i viss mån anses v a r a beroende av mängden närvarande, främmande mikroorganismer. E h u r u det (med hänsyn till infektionsrisk m. m.) icke ligger något orimligt i tanken, a t t en med spritgivande metod framställd jäst på grund av större renhet skulle ha större hållbarhet, kan också h ä r ifrågasättas, om en skillnad verkligen under praktiska förhållanden visar sig. F ö r bedömandet av denna fråga, hänvisa vi till tabellerna över jämförelserna mellan svensk och dansk jäst. Det framgår av dessa (kolumn 2 — svenska försök), att de båda jästsorterna vid lagring förändrades med hänsyn till bakningsförmågan på alldeles samma sätt. Samma resultat erhölls vid undersökn i n g a r n a i Danmark (kolumn 10—13). Den lilla skillnaden till den svenska jästens fördel, som visar sig vid jämförelse mellan kolumnerna 8 och 9, torde sammanhänga med den danska jästens transport före bestämningarna. Kolumnerna 12 och 13 visa en obetydlig skillnad till den danska jästens fördel. Sammanfattande torde kunna sägas, a t t ifråga om hållbarheten inga väsentliga skillnader existera mellan de två slagen jäst. Genom professorerna Virtanen och Routala hava vi erfarit, att man i de finska fabrikerna gjort samma iakttagelser. Slutomdömet måste tydligen bli, att då hänsyn endast tages till den framställda jästens kvalitet, dess renhet, jäskraft och hållbarhet, inga n ä m n v ä r d a skillnader k u n n a påvisas mellan jäst, framställd efter spritfria och spritgivande metoder. For jästens kvalitet ä r dét sålunda icke nödvändigt, a t t nämnvärda mängder alkohol (d. v. s. mer än c:a 5 å 10 liter brännvin per 100 kg jäst) bildas vid tillverkningen. 6) Melassens kvalitet spelar mindre roll vid den spritgivande än vid den spritfria Z-metoden. Professor Sörensen h a r påpekat, att de spritgivande metoderna enligt erfarenheter på sista tiden i de danska fabrikerna även i så måtto erbjuda en ökad driftsäkerhet, som vid dem skillnaderna i melassens kvalitet kunna spela mindre roll. 1

Här utelämnat.

262 Det h a r visat sig, att vissa slag av melass, som vid den u r s p r u n g l i g a (spritfria) Z-metoden k u n n a förorsaka stark minskning av jästutbytet, ge normalt utbyte, om ställjästen framställes enligt den spritgivande modifikationen av metoden. Så v a r jästutbytet i en normal salujästgeneration i fabriken i R a n d e r s under ett år i medeltal 10 % lägre vid den spritfria än vid den spritgivande metoden. Vid användning av — vad den spritfria metoden beträffar — mindervärdig melass blev utbytet i salujästgenerationen däremot i ett fall mer än 20 % lägre, då ställjäst från spritfri metod användes. 7) Råmaterialet (melassen) utnyttjas avsevärt bättre vid den spritgivande än vid den spritfria Z-metoden. Om såväl sprit som jäst skola framställas ur melass, kan d e t t a ske a) genom tillverkning av jäst enligt spritfri jästmetod och framställning av sprit i melassbränneri, eller också b) genom kombinerad framställning av jäst och sprit enligt sådana metoder, som f. n. komma till användning icke blott i Sverige och D a n m a r k u t a n även i a n d r a länder. Att på teoretisk väg avgöra vilket förfarande, som i detta fall ger det bästa resultatet ä r f. n. knappast möjligt. Det är visserligen lätt a t t r ä k n a ut, hur mycket alkohol, som vid vanlig (anaerob) jäsning bör bildas u r melass, innehållande 48 % socker, och likaså att på grundval av allmänna erfarenheter korrigera en sådan siffra för de vid drift i stor skala rådande förhållandena. Man kommer då till siffran 58 liter brännvin av 50 vol-% per 100 kg melass. Däremot kan icke på liknande sätt beräknas, hur mycket jäst, m a x i m a l t kan erhållas u r 100 kg melass, då jästutbytet utom av den använda moder jästens a r t och förbehandling kommer att v a r a s t a r k t beroende icke blott av metodens k a r a k t ä r u t a n även av allehanda mer eller mindre tillfälliga omständigheter, vilka vi ännu icke behärska. — Under det att vid jäsningen i ett melassbränneri endast en relativt obetydlig förökning av jästen, motsvarande n å g r a få kilogram per 100 kg melass, äger r u m och alltså endast obetydliga mängder näringsämnen och energi användas för uppbyggandet av ny cellsubstans, åtgå vid luftjästmetoderna en mycket väsentlig del av utgångsmaterialet därtill. Vid den spritfria Z-metoden kan man erhålla c:a 80 kg jäst (med 25 % torrsubstans) per 100 kg melass, innehållande 48 % socker. 100 kg socker i melassen + näringssalter ge sålunda c:a 40 kg jästtorrsubstans. Grovt uttryckt skulle m a n kunna säga, att resten av melassens socker andas bort av jästen, eftersom ingen n ä m n v ä r d alkohol uppstår. E n stor del av den därvid frigjorda energin användes av jästen vid uppbyggandet av n y a celler ur de tillförda näringsmedlen, men en avsevärd del går förlorad t. ex. som värme. E n sådan förlust, större eller mindre, sker vid all jäsning, men allt talar för att den blir större, ju högre m a n genom våldsamma medel pressar upp oxidationen. Det k a n därför väl tänkas, att vid en jästframställning, d ä r en viss alkoholbildning tillätes, visserligen naturligtvis det absoluta jästutbytet minskas, men till följd av minskade förluster av ovan antydd art, minskas mindre än alkoholutbytet samtidigt ökas. E t t avgörande av denna fråga k a n f. n. endast nås på så sätt, att man undersöker utbytena i fabriksdrift med de olika metoderna, varvid man naturligtvis får söka att jämföra endast sådana tal, som verkligen äro jämförbara och undvika att ställa mot v a r a n d r a resultat, som med någon sannolikhet äro influerade av andra än h ä r ifrågavarande omständigheter.

263 Det skulle t. ex. enligt vår mening icke vara tillrådligt a t t jämföra utbytena vid de svenska fabrikerna med utbytena vid de enligt den ursprungliga Sak'ska metoden arbetande danska fabrikerna, trots a t t de använda s a m m a moderjäst. Däremot är det möjligt, att vid den danska fabrik, d ä r jäst tillverkas i stor skala efter båda metoderna, företaga en jämförelse, eftersom där förhållandena vid framställningen äro, med u n d a n t a g av just den spritgivande ställjästjäsningen i ena fallet, fullkomligt identiska. E t t utomordentligt viktigt talmaterial har i detta avseende ställts till förfogande av professor Sörensen. Vi hänvisa till hans yttrande, 1 sid. 6 och följande. Jämförelsen gäller där visserligen mellan den spritfria metoden och den d a n s k a modifikationen därav, vilken, som förut beskrivits, i detaljer skiljer sig från den svenska. Spritutbytet är dock ungefär detsamma, enligt tabell I I i professor Sörensens bilaga 39—40 liter brännvin av normalstyrka per 100 kg jäst, under det att i Sverige utbytet under sista tiden v a r i t 50 liter. Som i professor Sörensens utredning visas, är det möjligt att av siffermaterialet från jästfabriken i Randers, d ä r resultaten av de t v å metoderna äro fullt jämförbara och d ä r materialet är tillräckligt stort, undersöka, vilken metod, som bäst u t n y t t j a r utgångsmaterialet. Tänker m a n sig den vid den kombinerade metoden vunna alkoholen (393 287 liter 100 %-ig) producerad i melassbränneri, är det lätt att beräkna, hur mycket melass, som d ä r v i d skulle ha förbrukats (1 356162 kg). Dragés denna kvantitet från den vid jästtillverkningen enligt den kombinerade metoden förbrukade melassmängden, så erhålles den mängd melass, som i verkligheten åtgått för jästframställningen (2 000 425 kg). Då härvid vunnits 2 002 062 kg jäst, ha alltså per 100 kg melass producerats ungefär 100\i kg jäst. Vid den ursprungliga Z-metoden ha 1167 336 kg melass givit 951430 kg jäst och 17 293 liter 100 % ig alkohol. Denna spritmängd motsvarar 59 631 kg melass. F r å n d r a g a vi denna mängd, finna vi, att vid den spritfria metoden 1107 705 kg melass givit 951430 kg jäst eller per 100 k g melass 85*9 kg jäst. Det material, på vilket dessa beräkningar byggts, torde v a r a det bästa, som står a t t få, och torde också, då det omfattar ett helt års produktion vid en stor jästfabrik, v a r a fullt tillräckligt för att därpå grundade beräkn i n g a r skola få anses tillåtliga. Vi finna då, att genom införande av den spritgivande modifikationen av den ursprungliga danska luftjästmetoden, utnyttjandet av utgångsmaterialet (melassen) blivit så mycket bättre, att jästutbytet per 100 kg (för jästtillväxten enbart) förbrukad melass ökats med över 16-5 %. Den ställjäst, som erhålles vid starkt spritgivande ställjästjäsningar, är som ställjäst betraktad bättre än den som erhålles enligt den »spritfria» metoden. Detta framgår av de resultat, som erhöllos vid de nyssnämnda jämförande jäsningarna under mer än ett års tid vid pressjästfabriken i Randers. Enligt dessa resultat gav den »spritgivande» ställjästen under ett år i medeltal 10 % högre utbyte a v s a l u j ä s t än den »spritfria». Vidare ä r att märka, att i den sista, starkt spritgivande ställjästgenerationen den del av sockret i melassen, som ej förbrukades för bildning av alkohol, nästan fullständigt assimilerades av jästen till bildning av jästtorrsubstans. J ä s t u t b y t e t uppgick vid denna jäsning till avsevärt mer ä n 100 %, r ä k n a t på den enbart för jästtillväxt förbrukade melassen. 1

Här ej medtaget.

264 Antages, att 58 liter brännvin bildas av 100 kg melass, vilket kanske dock vid den ifrågavarande ställjästjäsningen ej är alldeles riktigt, så kan man beräkna, att per 100 kg av den del av melassen, som ej förbrukades för alkoholbildning, skulle ha producerats c:a 200 kg jäst, d. v. s. c:a 100 kg jästtorrsubstans skulle ha bildats av 100 kg socker -\- salter. Den genom spritgivande jäsningar framställda ställjästen är i allmänhet avsevärt äggviterikare än den ställjäst, som erhålles genom »spritfria» jäsningar. Den ovan påvisade större assimilationsförmågan hos den förstnämnda jästen kan antagligen sättas i samband med detta förhållande. Det framhölls ovan, att den ställjäst, som erhölls från spritgivande metod, var — som ställjäst betraktad — bättre än ställjäst från spritfri metod. Detta betyder emellertid ej, att denna ställjäst även skulle vara lämplig som salujäst. På grund av sin höga halt av äggviteämnen och därav följande dåliga hållbarhet kan ställjäst ej betraktas som fullgod bakjäst.1 Man kan sålunda påstå, att den spritgivande Z-metoden vid ett u t b y t e av sprit av storleksordningen 40 liter brännvin per 100 kg jäst, medför förutom mindre fördelar (såsom ökad driftsäkerhet och besparing av fett och pressluft, kylvatten och möjligen kvävesalter; se nedan) ett avsevärt bättre utnyttjande av melassen, eller annorlunda uttryckt, en mindre förbrukning av melass per mängd tillverkad jäst. Det är dock n a t u r l i g t v i s h ä r a t t observera, a t t denna mindre förbrukning av melass för egentlig jästframställning i c k e kan medföra en mindre totalförbrukning av melass. Tvärtom blir den totala melassförbrukningen i en jästfabrik givetvis större, om sprit samtidigt utvinnes, än om jäst tillverkas enligt den spritfria metoden. Den ovan n ä m n d a och beräknade besparingen av melass etc. blir en verklig besparing, endast i det fall, att icke blott jästen u t a n även spriten k a n försäljas till ett pris, motsvarande dess tillverkningskostnad + en skälig vinst. I spritens försäljningspris bör sålunda ingå förutom destillationskostnader m. m. -f vinst, även kostnaderna för melassen eller a n n a t utgångsmaterial, som användes eller kan komma att användas vid jästtillverkningen. 8) Förändringar i jästfabrikernas drift, som sannolikt komme att införas, om jästfabrikernas rätt att tillverka alkohol starkt inskränkes eller borttages. Skulle gränsen för den i samband med jästtillverkningen tillåtna brännvinsframställningen sättas mycket lågt, uppstår givetvis frågan, om det överhuvud kan löna sig att bedriva spritframställning. Skulle detta icke v a r a fallet eller skulle brännvinstillverkningen i samband med pressjästberedningen helt förbjudas, kommer den situationen att inträda, a t t jästfabrikernas melasslagerutrymmen, melassreningsanordningar, vörtbehållare, jäskar, ångpannor och i vissa fall spillvattenreningsanläggningar bliva onödigt stora, och a t t deras brännvattencisterner, spritlagertankar, mottrycksångmaskiner och samtliga (nyligen ombyggda) destillationsverk 1 Under salujästgenerationen, som odlas i starkt utspädd vört under samtidig kraftig luftning, kan man på lämpligt sätt inverka på jästens kvävehalt, och lättare än vid odling i starka melasslösningar hålla dem på en måttlig höjd, vilket är till fördel för jästens hållbarhet. Att en jäsning i starkt utspädd vört under stark luftning därför under alla förhållanden användes som avslutning på framställningsproceduren har sin grund bl. a. i detta förhållande.

265 bliva helt överflödiga. P å grund härav skulle nedläggandet a v n å g r a mindre fabriker, enligt uppgift från Svenska Jästfabriks A.-B., bli en n a t u r l i g åtgärd, då driften skulle kunna koncentreras till ett par större fabriker, vilkas kapacitet först därigenom skulle helt utnyttjas. E n viss kapitalförstöring skulle härigenom framkallas och arbetslöshet uppstå. Vid lika jästproduktion förbrukar den spritfria metoden naturligtvis en m i n d r e m ä n g d melass än den spritgivande. Till följd h ä r a v kommer det totala antalet jäsningar att minskas vid övergång till spritfri drift. Däremot blir antalet starkt luftade jäsningar större; enligt resultaten i Randers c:a 20 % större. Detta kommer att medföra en motsvarande ökning i förbrukningen av pressluft. Denna ökning torde kanske i ett eller a n n a t fall komma att framtvinga anskaffning av n y a kompressorer. Stegringen av luftförbrukningen kommer a t t motsvaras av en stegring a v kraftförbrukningen. Likaså kommer förbrukningen av fett för skumdämpning att ökas i ungefär samma grad (att merutgifter i en till synes så obetydlig post dock kunna gå till väsentliga summor, framgår av professor Sörensens meddelande på denna punkt). De svenska jästfabrikerna ange, att den svenska modifikationen av den Sak'ska metoden medför en viss besparing av kvävenäringssalter. Vid den danska, spritgivande modifikationen göres, som a v professor Sörensens y t t r a n d e framgår, ingen sådan besparing. Vidare utredning av detta torde v a r a överflödig, då det i varje fall är fråga om mindre summor. De merutgifter, som den spritfria metoden medför i fråga om skumfett, pressluft, ev. ammoniumföreningar samt kylvatten, torde dock antagligen vara relativt oväsentliga. De kompenseras dessutom i viss mån av den minskning av rengöringsarbetet, som det mindre antalet jäsningar medför. Det ä r ej otänkbart, a t t mängden organiska föroreningar i avfallsvattnet ä r större vid den spritfria än vid den spritgivande metoden. Om detta ä r fallet, skulle alltså övergång till spritfri drift medföra ökade svårigheter med avseende på avfallsvattnets förorening av angränsande vattendrag, och kanske framtvinga anläggandet av reningsverk vid fabriker, som f. n. kunna reda sig utan sådana. 9) Bör spritutbytet vid tillverkning av pressjäst begränsas? a) Frågeställning och allmänna synpunkter. Det h a r påståtts, a t t sprittillverkningen vid jästfabrikerna är helt onö dig och omotiverad. Man kan utan tvivel i så måtto anse den onödig, som det ä r möjligt, att u t a n bildning av större mängder sprit än 5 a 10 liter brännvin per 100 kg jäst, tillverka pressjäst, som uppfyller alla anspråk. 1 Den kombinerade framställningen av sprit och jäst är emellertid tekniskt (och alltså under vissa förutsättningar. även ekonomiskt) avsevärt överlägsen de förfaranden, enligt vilka jäst framställes genom spritfri ™e1*odjir_melass o c n brännvin erhålles genom ren spritdrift. F r å g a n om 1

Enligt uppgift från Svenska Jästfabriks A.-B. lär f. n. detta resultat endast kunna uppnås med hjälp av patenterade metoder: »Förfaringssätt för framställning av jäst» (uppfinnare: S. Sak). Sv. Pat. Nr 53436, 8 aug. 1919. A. S. Dansk Gaerings-Industri. »Förfaringssätt för framställning av jäst, särskilt luftjäst» (uppfinnare: S. Sak). Sv. Pat. Nr 56428, 8 aug. 1919. A. S. Dansk Gaerings-Industri. Vi ha ej undersökt, huruvida ej andra möjligheter finnas för tillverkning i Sverige av pressjäst av hög kvalitet enligt spritfri metod.

jästfabrikernas rätt att tillverka sprit kommer härigenom att till sitt läge förskjutas. Frågan är icke längre, om det är nödvändigt för jästens kvalitet att framställa större mängder sprit i jästfabrikerna,, utan blir i stället: I. Äro de fördelar av ovan skildrade art, som äro förbundna med en sprittillverkning i samband med pressjästberedningen, så stora, att de motivera bibehållande av nuvarande bestämmelser, alltså med rätt för jästfabrikerna att tillverka en på bestämt sätt begränsad mängd brännvin för förtäringsändamål, eller II. Äro de fördelar, som på annat håll stå att vinna a) om jästfabrikernas rätt att tillverka brännvin borttages, b) om gränsen sättes vid en mindre spritmängd (än den nuvarande) per försåld jäst, så stora, att en ändring av ena eller andra slaget är motiverad, eller III. Kan slutligen ett nytt användningsområde för jästspriten tänkas, t. ex. för industriella ändamål eller för användning som motorsprit? Skulle detta alternativ kunna förverkligas, så bör rätten att tillverka jästsprit på intet sätt begränsas. Till förmån för alternativ I kan anföras, att jästfabrikerna genom rätten att tillverka brännvin för förtäringsändamål erhålla en avsevärd extra inkomst, vilken kan möjliggöra, att jästens försäljningspris kan hållas på en avsevärt lägre nivå, än vad fallet vore utan denna rättighet. Fördelen med en minskning enligt alternativ I I av den mängd brännvin, som vid jästfabrikerna får tillverkas, är den, att en motsvarande mängd brännvin kan framställas vid lantbruksbrännerierna, varav följer en motsvarande ökning av konsumtionen av bränneripotatis med därav följande fördelar för potatisodlarna, i synnerhet i trakter, där enligt uppgift svårligen annat kan odlas än potatis. — Man kan framhålla, att jästspriten åtminstone f. n. tillverkas av melass, som också härstammar från jordbruket, och att sålunda även jästsprittillverkningen medelbart kommer jordbruket till godo. Det kan invändas, att de från jästsprittillverkningen i detta avseende härrörande fördelarna endast komma ett fåtal jordbrukare till godo, men man kan på samma sätt invända, att en ökning av potatisbränningen ävenledes endast kommer ett fåtal lantbrukare till godo. Vad som utom hänsynen till potatisodlingens betryckta läge vore att anföra till förmån för en ökning av potatissprittillverkningen på jästspritens bekostnad är, att enligt all erfarenhet och från sakkunnigt håll bestyrkt uppfattning jästspriten är mindre lämplig till konsumtionsbrännvin än potatisspriten. 1 Dels fordrar jästråspriten en mer komplicerad och dyrbarare rening än potatisråspriten och ger mer sekunda sprit, omständigheter, som också tagits i betraktande vid bestämning av inköpspriset för jästråspriten, dels har även den ur jästråspriten framställda finspriten ej den av vissa föroreningar i potatisfinspriten betingade karakteristiska smak, som lär vara av den brännvinskonsumerande allmänheten så uppskattad. I varje fall anses jästspriten vid framställning av konsumtionsbrännvin vara mindre lämplig än potatisspriten. Till förmån för alternativ I I I kan i första hand framhållas, att jästspriten tillverkas av en avfallsprodukt, och att denna avfallsprodukt åt1

En av anledningarna till att av lantbruksprodukterna just potatis användes för brännvinsframställning är, att densamma endast äger en begränsad hållbarhet och därför snarast möjligt måste bearbetas.

267 minstone f. n. finns i stort överskott inom landet. Skall sprit tillverkas, så måste det förefalla förnuftigare att tillverka den u r relativt billigt avfall ä n u r på annat sätt användbart, värdefullare material. För besvarandet av den fråga, som alternativ I I I innebär, är det nödvändigt a t t göra några beräkningar angående melasskostnaden per liter enligt den spritgivande Z-metoden framställd jästsprit. E n dylik beräkning h a r utförts i följande paragraf: b) Några synpunkter på möjligheten att använda jästspriten som industrialkohol eller motorbränsle.

Som ovan framhållits, utnyttjas vid den spritgivande modifikationen av Z-metoden den del av melassen, som ej förbrukas för bildning av alkohol, a v s e v ä r t bättre för produktion av jäst, än vad fallet är vid den urs p r u n g l i g a Z-metoden. Under förutsättning, att den samtidigt bildade jästspriten kan försäljas u t a n förlust, kan man sålunda anse, a t t framställningskostnaderna för jäst enligt den spritgivande Z-metoden äro mindre än enligt den spritfria metoden. Den mervinst, som uppstår vid den spritgivande metoden i jämförelse med den spritfria (vid lika jästproduktion), på grund av att den förra b ä t t r e u t n y t t j a r melassen än den senare, har alltså vid d e t t a betraktelsesätt uteslutande räknats den framställda jästen till godo. Melasskostnaderna per liter framställt brännvin bliva i detta fall lika höga som i ett melassbränneri och framgå av nedanstående tabell (siffrorna för melassbränneri). Om det emellertid är allmänt önskvärt, att produktionen inom landet av billig alkohol för industriändamål eller för motorsprit göres så stor som möjligt, så k a n det synas berättigat, att i stället låta den ovannämnda mervinsten komma den vid den spritgivande metoden framställda alkoholen till godo. Framställningskostnaderna för jästen betraktas då i detta fall såsom varande lika stora vid båda metoderna. Melasskostnaderna för den — vid den spritgivande Z-metoden — bildade alkoholen böra d å ej beräknas efter den mängd melass, som i ett rent melassbränneri skulle v a r a behövlig för a t t alstra den ifrågavarande mängden alkohol, u t a n i stället efter den avsevärt mindre mängd melass, som den spritgivande metoden förbrukar mer än den spritfria (vid samma mängd tillverkad jäst och vid ifrågavarande alkoholproduktion). F r å n denna s y n p u n k t ha följande beräkningar beträffande melasskostnaderna för den vid den spritgivande metoden bildade alkoholen utförts: Vid den spritgivande Z-metoden är förbrukningen av melass större än vid den ursprungliga metoden, vid lika jästproduktion. Denna merförb r u k n i n g av melass vid den förutnämnda metoden motsvaras emellertid (enligt bifogade konfidentiella bilaga 3) 1 av en produktion av ej mindre ä n c:a 85 liter brännvin per 100 kg av merförbrukad melass, då däremot vid ett rent melassbränneri endast bildas 58 liter brännvin per 100 kg melass (med 48 % socker). Råmaterialkostnaderna per liter alkohol bliva alltså avsevärt lägre vid den modifierade Z-metoden än i ett melassbränneri. Vid ett melasspris av b öre per kg vid fabriken blir melasskostnaden för 1 liter 50 %-ig alkohol c:a —- X b = l i s X b öre vid framställning enligt den modifierade ' Här utelämnad.

268 Z-metoden och c:a - ^ X b = I12 X b öre vid framställning i ett melassbränneri. | b =

öre per kg

4-7 6.9

5.0 8.6

7.1 10.3

8.2 12.1

9.4 13.8

10.6 15.5

11.8 17.2

öre per lit. 50%igalkoh.

Melasskostnad för 1 liter 50%ig alkohol vid: b) Melassbränneri

Priset, 4 öre per 1 kg melass, är det nuvarande världsmarknadspriset, ca 3 öre per kg + transportkostnader och lagringskostnader vid jästfabrikerna (ca 1*8 öre per kg). Detta pris kan tänkas tillämpas, om den nuvarande melasstullen borttages. Vi förmoda, att denna tull tillkom för att begränsa melassimporten under tider, då melassproduktionen inom landet ej motsvarade efterfrågan. Sedan någon tid tillbaka råder emellertid en högst avsevärd överproduktion av melass i Sverige, varför melasstullen nu i detta hänseende förefaller omotiverad.

Det är alltså — kanske redan vid nuvarande melasspris, men i varje fall efter endast en relativt obetydlig sänkning av detsamma eller efter en motsvarande höjning av spritpriset — möjligt, att alkohol kan framställas så billigt vid en jästfabrik, att den kan tänkas få användning som industrialkohol eller som motorsprit. En förutsättning är därvid, att den samtidigt framställda jästen kan försäljas till sådant pris, som kan anses skäligt för enligt den spritfria Z-metoden framställd jäst. Om detta vid nuvarande melass- och spritpris ej är möjligt, så kan ifrågasättas, huruvida det ej vore lämpligt att tillsvidare inrätta en särskild prisklass för jästsprit för industriändamål, vilken klass endast skulle behöva representera ett obetydligt högre spritpris än det för industrialkohol för närvarande gällande. Ett borttagande av den nuvarande tullen å melass (5 öre per kg) skulle antagligen medföra en högst avsevärd sänkning av melasspriset. Även vid bibehållen tull kan en sänkning av melasspriset inom Sverige förmodas inträffa, om — vid fortsatt överproduktion av melass — andra sockerhaltiga råmaterial, som äro ännu billigare än melass f. n. är, vinna insteg på marknaden. Vi syfta härvid närmast på träsocker. För övrigt skulle träsockret själv 1 kunna förmodas bliva ett framtida billigt råmaterial för j ästtillverkning. Professor Hägglund har föreslagit att öka sulfitspritproduktionen genom att till den för för jäsning färdigberedda sulfitluten sätta en lämplig mängd billigt träsocker (4—5 gånger så stor mängd som den i luten redan befintliga sockerkvantiteten). Skulle melasspriset komma att sjunka, så kan det tänkas bli ekonomiskt möjligt att på liknande sätt även använda melass. Om sålunda utvecklingen på kolhydrat- eller spritmarknaden blir sådan, att huvudsakligen samma råmaterial — t. ex. träsocker eller melass — kommer att användas vid framställning av såväl sprit i sulfitfabriker som i jästfabriker, så är det sannolikt, att framställningskostnaderna för jäst1 E n b a r t träsocker + näringssalter kan antagligen ej tänkas k u n n a k o m m a till användning. I ren sockerlösning + näringssalter växer jäst nämligen ej bra. En viss tillsats av melass — på sätt, som användes vid framställning av pressjäst ur sulfitlut — kan tänkas ge ett b r a resultat.

269 spriten k u n n a komma a t t bliva lägre än för sprit, framställd i sulfitfabrik, på g r u n d av det ovannämnda förhållandet, a t t 100 kg melass eller en motsvarande mängd socker, som ej förbrukas för jästbildning, vid jästsprittillverkning k u n n a anses motsvara c:a 85 liter 50 %-ig alkohol, men vid ren sprittillverkning (utan samtidig pressjästfabrikation) däremot endast 58 liter. Under sådana förhållanden skulle alltså jästsprittillverkningen v a r a den tekniskt och ekonomiskt mest lämpliga. P å g r u n d av ovanstående måste det anses mycket olyckligt, om jästfabrikerna genom lagstiftning skulle förbjudas a t t tillverka alkohol. Vi anse, att jästfabrikerna böra givas full frihet a t t tillverka så mycket alkohol för industriändamål eller för användning till motorsprit, som de k u n n a komma att anse tekniskt och ekonomiskt lämpligt, n ä r prisbildningen på marknaden för sprit och kolhydrat (melass, träsocker) kommer a t t tillåta en sådan tillverkning. Sammanfattning. 1) De moderna metoder för framställning av pressjäst, som f. n. använd a s i Danmark, Finland och Sverige, ä r o : a) den ursprungliga, »spritfria» Z-metoden, vid vilken bildas c:a 80 kg jäst per 100 kg melass (innehållande 48 % socker) och 5—10 liter 50 %-ig alkohol per 100 kg jäst (Danmark, Finland); b) den modifierade, spritgivande Z-metoden, vilken f. n. drives på sådant sätt, a t t 55—60 kg jäst bildas pr 100 kg melass (48 %-ig). Samtidigt erhållas 40—50 liter 50 %-ig alkohol per 100 kg jäst (Danmark, Sverige). 2) Det är möjligt att u t a n särskilda svårigheter med hjälp av den spritfria metoden tillverka jäst av samma höga kvalitet med avseende p å renhet, jäskraft och hållbarhet som med den spritgivande metoden. 3) Skulle sprittillverkningen i samband med framställningen av pressj ä s t helt förbjudas eller starkt begränsas, komme en del i jästfabrikerna f. n. befintliga behållare, maskiner och a p p a r a t e r (däribland naturligtvis destillationsapparaterna, vilka i nästan alla n u v a r a n d e fabriker äro nya) a t t bliva helt eller delvis överflödiga. Enligt uppgift från Svenska J ä s t fabriksaktiebolaget komme till följd h ä r a v driften a t t koncentreras till de större fabrikerna. N å g r a mindre fabriker skulle komma a t t nedläggas. E n viss kapitalförstöring och arbetslöshet skulle härigenom framkallas. Vidare komme den totala förbrukningen av kraft, pressluft, kylvatten, fett och ev. ammoniumföreningar att öka. Däremot komme rengöringsarbetet av jäskaren i stället att minska, på grund av att totala antalet jäsningar bleve mindre. 4) Den spritgivande metoden erbjuder följande fördelar över den spritfria: a) i viss mån större driftsäkerhet med h ä n s y n till u p p t r ä d a n d e av infektioner under fabrikationsprocessen; b) större driftsäkerhet med hänsyn till den roll, som variationer i den använda melassens kvalitet kan spela; c) bättre utnyttjande av råmaterialet, melassen. Den som följd h ä r a v vid den spritgivande metoden inträdande besparingen av melass ä r avsevärd och av stor ekonomisk betydelse. (Även andra, men ekonomiskt mindre viktiga besparingar äro förenade med den spritgivande metoden.) Den spritgivande metoden måste på g r u n d av ovanstående anses tek-

270 niskt och alltså även ekonomiskt fördelaktigare än den spritfria. E n förutsättning är, a t t såväl den framställda jästen som spriten k u n n a försäljas till priser, som täcka framställningskostnaderna och dessutom medge en skälig vinst. 5) Den i samband med den spritgivande metoden för framställning av pressjäst u t v u n n a alkoholen k a n anses ha avsevärt lägre framställningskostnader än alkohol, som tillverkas genom vanlig jäsning (utan samtidig jästproduktion) av samma råmaterial. E n förutsättning är, a t t den i första fallet samtidigt framställda jästen kan försäljas till sådant pris, som kan anses skäligt för enligt den spritfria Z-metoden tillverkad jäst. 6) F ö r en framställning av sprit ur melass talar i allmänhet omständigheten, att melass är en åtminstone f. n. i stort överskott förekommande avfallsprodukt, vilken snarare bör komma till användning ä n värdefullare material. Det kan anmärkas, a t t n u v a r a n d e melasspriser i Sverige på grund av tullen på melass äro i förhållande till priserna på världsmarknaden synnerligen höga. 7) Vid n u v a r a n d e pris på melass, industrialkohol och motorsprit, är det tänkbart, a t t jästsprit skall k u n n a tillverkas med förtjänst för industriändamål eller för användning som motorsprit. I varje fall är detta möjligt efter en mindre höjning av alkoholens pris eller en mindre sänkning av melasspriset eller vid framtida användning av billigare r å m a t e r i a l än melass t. ex. träsocker. E n förutsättning är, att den samtidigt framställda jästen k a n försäljas till sådant pris, som k a n anses skäligt för enligt den spritfria Z-metoden framställd jäst. 8) Om det vid nuvarande melass- och spritpris ej är möjligt a t t med skälig förtjänst tillverka industrialkohol eller motorsprit i pressjästfabrik enligt p u n k t 7) ovan, så kan ifrågasättas, h u r u v i d a det ej vore lämpligt a t t tillsvidare i n r ä t t a en särskild prisklass för jästsprit för industriändamål, vilken klass endast skulle behöva representera ett obetydligt högre spritpris än det för industrialkohol f. n. gällande. 9) P å g r u n d a v punkterna 4), 5), 6) och 7) ovan måste det anses mycket olyckligt, om jästfabrikerna genom lagstiftning skulle förbjudas att tillverka alkohol. Vi anse, att jästfabrikerna böra givas full frihet att framställa så mycket alkohol för industriändamål eller för användning till motorsprit, som de kunna komma att anse tekniskt och ekonomiskt lämpligt, när prisbildningen på m a r k n a d e n för sprit och kolhydrat (melass, träsocker) kom mer a t t tillåta en sådan tillverkning. E n dylik tillverkning k a n förmodas bliva av stor nationalekonomisk betydelse, då 1500 000—2 000 000 liter 95 %-ig eller absolut alkohol årligen torde k u n n a framställas av de svenska jästfabrikerna för ifrågavarande ändamål. Stockholm den 28 juni 1933. Karl

Myrbäck.

Harry

Lundin.

271 Bilaga F. Uppgifter r ö r a n d e t i l l v e r k n i n g e n av och h a n d e l n m e d sprit i v i s s a främmande länder, särskilt med avseende å användning av sprit såsom motorbränsle. P å grundval av genom utrikesdepartementets försorg år 1933 införskaffat material lämnas i det följande vissa uppgifter angående ordnandet av tillverkningen av och handeln med sprit i Frankrike, Polen, Tjeckoslovakiet, Tyskland och Österrike särskilt med avseende å åtgärder, företagna i syfte att främja användningen av inhemsk alkohol såsom motorbränsle. Frankrike. Handeln med alkohol är i Frankrike delvis monopoliserad, i det att försäljningen av sprit, avsedd för industriella ändamål (alcool industriel), är förbehållen staten. Härför finnes en särskild organisation, Service des Alcools, till vilken handeln med industrialkohol är centraliserad för hela landet. All industrialkohol är denna organisation skyldig att inköpa utan begränsning. För anläggning av bränneri och bedrivande av alkoholtillverkning erfordras icke särskild koncession. Tillverkning får ske till obegränsad kvantitet. Särskilda bestämmelser rörande förbehåll av visst avsättningsområde för visst slag av sprit förefinnas ej. Det viktigaste slaget av råsprit, som tillverkas i Frankrike, är betsprit. Potatissprit tillverkas enligt uppgift knappast, och jämväl sulfitspriten spelar en mycket obetydlig roll. Det inköpspris, som staten betalar för betsprit, har enligt givna bestämmelser fastställts skola stå i viss konstant relation till noteringen på socker. Betodlarna äro sålunda ålagda försälja sina betor till brännerierna till samma pris som till sockerfabrikerna. För produktionsåret 1932/1933 betalades alkohol, framställd av betor, med ungefär 280 Fr. per hektoliter. Emellertid har härvidlag den begränsningen gjorts, att endast en kvantitet av 2 300 000 hektoliter av den betsprit, som framställes ur årets betskörd, betalas i relation till sockerpriset. För återstående del av produktionen betalas endast ett pris, motsvarande försäljningspriset för till motorbränsle avsedd alkohol, för närvarande 115 Fr. per hektoliter. Jästsprit och melassprit betalas för närvarande med ett pris av 220 Fr. per hektoliter. Försäljningspriserna a alkohol, avsedd för olika ändamål, äger monopolet avgöra helt efter omständigheterna och marknadsläget. Bortsett från förtäringsspriten, för vilken gäller särskilda bestämmelser, äro de nuvarande priserna följande: Pris per hl å 100 %

alkohol, avsedd för apoteks- och parfymeriändamål Fr. 500 » » » export eller för tillverkning av exportartiklar » 250 » » » tekniskt bruk » 210 » » såsom bränsle (icke raffinerad) » 200 » » för motorändamål » 115.

272 Priset på motorsprit bestämmes sålunda, att en prisskillnad av 20 Fr. per hektoliter upprätthålles mellan priset å »essence tourisme» (se nedan) och priset å tvångsblandad bensin, varvid man utgår från att den tvångsblandade bensinen i genomsnitt innehåller 30 % motorsprit. Det förhållandet, att försäljningspriset å motorsprit hålles väsentligt lägre än å andra slag av sprit, har låtit sig genomföras därigenom, att en utjämning av utgifter för och inkomster från de olika slagen av sprit företages. Dessutom upptages i Frankrike en tilläggsskatt av 10 Fr. per hektoliter å importerad bensin, vilka medel inflyta till Service des Alcools. Motorspriten är undantagen från den beskattning, som eljest åvilar motorbränslena. För att stödja det franska jordbruket och stimulera odlingen av sockerbetor har i Frankrike föreskrivits tvångsinblandning av inhemsk alkohol i vissa slag av motorbränslen. Denna tvångsinblandning gäller dock endast i fråga om bensin, avsedd för lastvagnar (essence de pétrole poids lourd). White spirit (tungbensin) och bensin, avsedd för övrig trafik (»essence tourisme»), hava undantagits från inblandningstvånget. I fråga om sistnämnda slag av bensin har emellertid bestämts, att i densamma må inblandas lägst 11 och högst 20 volymprocent motorsprit. Denna blandning benämnes, liksom oblandad bensin, »essence tourisme» och försaljes såsom bensin. Beträffande inblandningstvånget gäller, att försäljare av annan bensin än white spirit och »essence tourisme» är skyldig att däri inblanda, 25—35 volymprocent alkohol, som skall inköpas från Service des Alcools, vilken utövar kontroll härå. Motorspriten, som till dess blandningen sker står under kontroll, denatureras vid inblandningen med 1 promille kreosotolja och 0'2 promille borsyrad etyleter. Förbrukningen av motorsprit har utgjort under produktionsåret 1930/1931 650 000 hektoliter och under produktionsåret 1931/1932 860 000 hektoliter. Under året 1932/1933 beräknas förbrukningen komma att uppgå till 1800 000 hektoliter. De vidtagna åtgärderna hava sålunda medfört en avsevärt ökad förbrukning av motorsprit. Det uppgives, att man hos försäljare av »essence tourisme» har kunnat förmärka, att de tämligen allmänt begagna sig ay möjligheten att inblanda 11—20 % av den i jämförelse med bensinen billigare motorspriten. Polen. I Polen utövas handeln med alkohol av statens för ändamålet inrättade monopolorgan. Sålunda äro inköp och försäljning av sprit för inhemsk förbrukning samt framställning och försäljning av renat brännvin ävensom denaturering av sprit uteslutande förbehållna statsmonopolet. ^ För tillverkning och rektificering av sprit fordras finansministeriets tillstånd. Sprit för förtäringsändamål får endast levereras av lantbruksbrännerierna, vilka använda huvudsakligen potatis för sin tillverkning. Sprit för andra ändamål än för förtäring får tillverkas såväl av lantbruksbrännerier som industribrännerier. För denna tillverkning är någon kvantitetsbegränsning icke vidtagen. Beträffande jästbrännerierna fastställer dock finansministeriet de närmare grunderna för spritproduktionen. För övriga brännerier gäller den allmänna regeln, att de endast må vara i drift, därest den vid bränningen erhållna dranken helt kan utnyttjas. Finansministeriet fastställer vid början av varje år den kvantitet sprit — inköpskontingent — som med hänsyn till det inhemska behovet under nästkommande kampanj skall inköpas för förtäringsändamål samt verkställer fördelning av denna kvantitet på de olika lantbruksbrännerierna.

273 Denna inköpskontingent betalas efter ett grundpris, vilket dock modifieras genom tillägg eller avdrag allt efter tillverkningens storlek. Ifrågavarande tillägg respektive avdrag utgöra vid en produktion av upp till 300 hl å 100 % 30 % tillägg 301— 400 » » 25 » » 401— 500 » » 20 501— 600 » » 10 » » sni~~innn * * grundpriset

iooi=l 300 I över 1300

:::::z::::i

Grundpriset å lantbruksbrännvin, som fastställes under löpande kampanj särskilt för varje guvernement, beräknas så, att det täcker de genomsnittliga produktionskostnaderna i ett välskött lantbruksbränneri, vars tillverkning under kampanjen motsvarar 700 hektoliter å 100 %. Grundpriset varierade kampanjen 1932/1933 för de olika provinserna mellan 65 zloty och 80 zloty per hektoliter å 100 %. Monopolets inköpspris för sprit, tillverkad vid jästbrännerierna, utgjorde under tillverkningsåret 1932/1933 38'3 9 zloty och för sprit, framställd vid andra industribrännerier, 60*3 2 zloty per hektoliter å 100 % (100 zlotv V d. 31/12 1932 = 63 kr). * Försäljningspriserna å sprit för olika ändamål fastställas av finansministeriet. I priserna ingår en särskild avgift till monopolet. Det må nämnas, att priset å denaturerad sprit för närvarande utgör 60 zloty och å sprit för motorändamål 33 zloty per hektoliter a 100 %. Enligt monopolförordningen äger regeringen rätt att vidtaga åtgärder avseende tvångsinblandning av sprit i brännoljor för motorändamål. Dylika åtgärder hava dock hittills icke genomförts. Tjeckoslovakiet. Handeln med alkohol är i Tjeckoslovakiet så till vida monopoliserad, som denna handel utövas av ett särskilt försäljningsbolag — Spiritus-Verwertungsgesellschaft m. b. H. — vilket äges av spritfabrikanterna och står under statlig kontroll. Ett statsmonopol i egentlig mening förefinnes sålunda icke. Varje tillverkare är skyldig att leverera den tillverkade spriten till nämnda bolag. För anläggning av spritbränneri erfordras tillstånd av finansministeriet. Sprit får framställas endast till den myckenhet, som medgives enligt varje enskilt bränneri av finansministeriet tilldelad brännrätt. Brännrättskvantiteten må överskridas med högst 15 %. Överskjutande kvantitet fråndrages dock brännrätten vid nästkommande kampanj. Inköpspriset å råsprit bestämmes med ledning av det ovannämnda bolagets bokföring på det sätt, att totala försäljningssumman för året, efter avdrag av bolagets samtliga förvaltningskostnader, uppdelas på tillverkarna efter kvantiteten av dem levererad sprit. Fördelningen sker enligt en mellan organisationerna för lantbruksbrännerierna och industribrännerierna träffad överenskommelse, enligt vilken till lantbruksbrännerierna betalas ett högre pris än det, de industriella brännerierna erhålla. Lantbruksbrännerierna, som uteslutande framställa potatis- och betråsprit, erhålla för närvarande för dessa spritslag 350 Tj. Kr. per hektoliter. Industribrännerierna framställa jäst-, bet- och melassråsprit. Det pris, som till dem betalas, utgör 262 Tj. Kr. per hektoliter. 18 — 331972.

274 Sulfitsprit tillverkas icke i landet. Försäljningsprisen för olika slag av sprit bestämmas av För närvarande uppgå desamma till följande belopp:

finansministeriet. Pris per hl å 100 %

sprit, avsedd till förtäringsändamål samt till användning å apotek; i priset ingår konsumtionsskatt med 2 500 Tj. K r . och allmän omsättningsskatt med 180 Tj. K r T j . Kr. 3 750 sprit, avsedd för tekniskt bruk; denna sprit är skattefri » » 420 motorsprit; i priset inbegripes allmän omsättningsskatt, 125 Tj. Kr., och kontrollavgift, 40 T j . K r » » 450 sprit, avsedd för ättiktillverkning; i priset ingår skatt med 200 Tj. Kr., för vilket belopp dock restitution kan erhållas » » 1 000. Priset för motorspriten är förlustbringande. Förlusten utjämnas av priset å förtäringssprit. Motorspriten åvilar ej annan beskattning än ovan angivits, sålunda tillhopa 165 Tj. Kr. per hektoliter i omsättningsskatt och kontrollavgift. Till främjande av användningen av inhemsk sprit till motorändamal har från och med den 1 september 1932 tvångsinblandning av sprit i mineralolja föreskrivits. Enligt givna stadganden få sålunda samtliga slag av mineraloljor, vilkas specifika vikt vid + 15° C icke uppgår till 0*79o först efter blandning med sprit utlämnas i fria marknaden. Blandningen skall innehålla 20 % alkohol. Importör av dylik mineralolja är ålagd att till ovan omförmälda pris inköpa motorsprit till kvantitet, som enligt förut angivna blandningsförhållande motsvarar den mineraloljemängd, vilken skall införas. Mineraloljan utlämnas icke av tullmyndigheterna, förr än blandning företagits. Den sprit, som kommer till användning för inblandning, är vid utlämnandet denaturerad på det sätt, att i 100 delar sprit — bestående av 98 % etylalkohol och 2 % metylalkohol — inblandats 3 delar bensin. .. Inblandningstvånget har givetvis haft gynnsamma verkningar for brannerierna. Under tillverkningsåret 1932/1933, det första år, varunder lagen om inblandning arbetar, har tillverkningen av motorsprit beräknats komma att uppgå till omkring 600 000 hektoliter. Tidigare har avsättningen av sprit för motorändamål utgjort omkring 150 000 hektoliter, vadan en fyrfaldig stegring av avsättningen ernåtts. Tyskland. För handeln med alkohol finnes i Tyskland ett enligt lag reglerat monopol (Reichsmonopol fur den Handel mit Branntwein). Försäljningen sker dels genom företag, direkt lydande under monopolförvaltningen, dels även för monopolets räkning genom kontraktbundna firmor. Särskild koncession erfordras icke för anläggning av bränneri eller for bedrivande av sprittillverkning, men i monopollagen stadgas skyldighet för tillverkare av sprit att avlämna den producerade spriten till monopolet. Brännerierna äga framställa obegränsade kvantiter sprit av vad slag det vara må. Rätt till framställning av sprit u r vissa ämnen, såsom cellulosa, sulfitlut och kalciumkarbid, är emellertid förbehållen monopolet, som dock äger rätt bevilja tillverkningslicens i fråga om sprit ur angivna slag a v ämnen.

275 För varje bränneri gäller en viss till kvantiteten begränsad brännrätt. Det pris, som brännerierna erhålla för till monopolförvaltningen levererad råsprit, beräknas efter ett grundpris, som fastställes av sagda förvaltning med biträde av ett sakkunnigt råd. Grundpriset beräknas så, att detsamma täcker genomsnittskostnaderna för framställning av potatissprit i väl skötta, medelstora potatisbrännerier. Endast den mängd sprit, som faller inom bränneriets brännrätt betalas av monopolförvaltningen enligt grundpris. H a r tillverkning skett utöver brännrätten, betalas för den överskjutande kvantiteten ett lägre pris, för närvarande motsvarande 20 % av grundpriset. De inköpspriser, som för närvarande av monopolet betalas, utgöra per hektoliter brännvin å 100 % : potatis- och betsprit » » » melassprit » jästsprit »

54'— RM för 60 % av brännrättskvantiteten; 39*75 » » 40 % » » 51*— » •> 60 % » » 39*75 » » 40 % » » 49*— » » 60 % » » 39*75 » » 40 % » »

För sulfitsprit betalas på grund av särskilt träffade överenskommelser: absolut alkohol 35*45 RM per hl annan » (94%) 32*97 » » » å 100 %. För en bestämd, utöver överenskommen mängd levererad kvantitet sulfitsprit beräknas: absolut alkohol 24 RM per hl annan » (94 X) 21 » » » å 100%'. Icke något slag av sprit är förbehållet visst användningsområde. Försäljningsprisen för sprit till olika ändamål fastställas av monopolförvaltningen i samråd med sakkunnigerådet. För närvarande utgöra de fastställda försäljningspriserna vid partiförsäljning: Pris per liter å 100 %

sprit, avsedd till förtäring » , » » apoteksvaror och kosmetiska ändamål » , » > tekniska ändamål motorsprit

RM 4* » 2*4o » o*40 » 0*50.

De prisförluster, som uppkomma vid försäljning av sprit för tekniska ändamål och motorsprit, täckas ur försäljningspriset för förtäringssprit. Motorspriten är icke såsom mineraloljorna underkastad skatt. Motorspriten är denaturerad med 0*1 liter krotonaldehyd per 100 liter sprit. För att säkerställa avsättningen av inom landet framställd sprit hava i Tyskland efter kriget vid olika tillfällen statliga åtgärder vidtagits. Nu gällande bestämmelser i detta syfte hava fastställts genom en förordning av den 4 juli 1930 angående rekvisition av sprit för motorbränsleändamål. Enligt denna förordning föreskrives, att den, som från utlandet inför eller inom landet framställer motorbränsle, är skyldig att av monopolförvaltningen rekvirera sprit till en myckenhet motsvarande 4 % av vikten av infört eller inom landet framställt motorbränsle, då motorspritpriset uppgår till 70 RM per hektoliter. Den obligatoriska spritkvantiteten ökas eller minskas för varje 10 RM, varmed motorspritpriset understiger respektive överstiger 70 RM, med 1 % av bränslemängden. Enär motorspritpriset för närvarande utgör 50 RM per hektoliter, skulle den obligatoriska spritkvantiteten

276 utgöra 6 procent av infört eller tillverkat motorbränsle. Emellertid är rekvisitionsskyldigheten jämväl beroende av växlingarna i inköpspriset för brännvin på så sätt, att densamma ökas med 4 % av bränslemängden, därest det genomsnittliga brännvinsgrundpriset icke uppgår till mer än 48*3 0 RM per hektoliter. E n ä r för närvarande så är förhållandet, gäller för importör eller tillverkare skyldighet att rekvirera sprit till en myckenhet av 10 % av bränslemängden. Sistnämnda bestämmelse om 4 % tillägg gäller icke ifråga om vissa tyngre petroleumprodukter, men äger finansministeriet befogenhet att upphäva detta undantag, därest det visar sig, att dylika produkter i ökad omfattning komma till användning såsom motorbränsle. För den i enlighet med förestående bestämmelse rekvirerade spritkvantitet, å vilken rekvisitionsbevis utfärdas, skall betalning erläggas till monopolförvaltningen enligt gällande motorspritpris och under särskilt föreskrivna betalningsvillkor. Spritkvantiteten i fråga behöver icke med nödvändighet uttagas från monopolet. Å rekvisitionsbevis icke uttagna kvantiteter inlösas av monopolförvaltningen efter ett lägre pris, för närvarande utgörande 7*5o RM per hektoliter. Det uppgives, att motorbränsleimportörerna endast undantagsvis begagna sig av sistnämnda inlösningsmöjlighet. Den motorsprit, som uttages från monopolet, får användas uteslutande för inblandning i motorbränsle. Inblandningen sker under statens kontroll. Framställda blandningar skola i regel innehålla sprit till en myckenhet av lägst 20 och högst 30 viktsdelar per 100 delar blandning. Monopolförvaltningen kan dock, då särskilda skäl därtill äro, medgiva annat blandningsförhållande. Av denna sin rättighet har monopolförvaltningen vid flera tillfällen under senare tid gjort bruk, i det att blandning av motorbränsle med en alkoholmängd av ned till 10 viktprocent medgivits. Förbrukningen av motorsprit utgjorde under nedannämnda tider: 1929/1930 1930/1931 1931/1932

234 784 hl, 508136 » 1165 511 ».

Såsom h ä r a v framgår, har avsättningen av motorsprit avsevärt ökats. Tekniska svårigheter vid användningen av sprit för motorändamål hava, enligt vad som uppgives, icke gjort sig gällande. Österrike. Sedan den 1 januari 1927 är tillverkningen av och handeln med sprit ställda under statlig kontroll. Kontrollen utövas av en särskild myndighet — Spiritusstelle — som sorterar under finansministeriet. Den statliga kontrollen omfattar 1) den fabriksmässiga tillverkningen av sprit, övertagandet av spriten samt överinseendet å rektificering och denaturering; 2) bränneriernas och pressjästfabrikernas råmaterialanskaffning; 3) fastställandet av gottgörelse till brännerier, reningsverk och denatureringsställen; 4) försäljningen av sprit ävensom fastställandet av försäljningsprisen; samt 5) in- och utförseln av sprit. Den fabriksmässiga brännvinstillverkningen bedrives i dels lantbruksbrännerier, dels industribrännerier. Bränneri räknas som lantbruksbränneri endast om detsamma av »Spiritusstelle» godkännes såsom sådant, därvid hänsyn tages till att bestämd gemenskap med till bränneriet hörande lantbruk

277 skall föreligga. Bränneri, som icke kan tillerkännas karaktär av lantbruksbränneri, utgör industribränneri. För anläggning av lantbruksbränneri fordras tillstånd av finansministeriet. Medgivande av dylikt tillstånd får ske endast om därigenom en ökning av jordbrukets produktion är att förvänta. Nya industribrännerier få ej anläggas. Ej heller må i de förefintliga brännerierna av denna kategori utvidgningar eller sådana förändringar företagas, som kunna medföra ökad produktion. Undantag från dessa bestämmelser kunna medgivas, därest produktions- eller marknadsförhållandena härtill giva anledning. För varje tillverkningsår fastställes av finansministeriet den maximikvantitet sprit, som under året må tillverkas, samt bestämmes, huru denna kvantitet skall fördelas på industriella och lantbruksbrännerier. Uppdelningen av de två spritkontingenterna å de enskilda brännerierna sker i samma ordning. Intet slag av sprit är förbehållet särskilt användningsområde. Ej heller har begränsning av tillverkningen vidtagits ifråga om något visst slag av sprit. Industribränneriernas råvaruförsörjning ankommer på »Spiritusstelle». Utgångsmaterialet för deras produktion utgöres huvudsakligen av melass. Lantbruksbrännerierna skola uteslutande eller i varje fall till huvudsaklig del för sin spritframställning använda råvaror från det med vederbörande bränneri förenade lantbruket. I den mån lantbruksbrännerierna för sin verksamhet, speciellt vid inträffad missväxt, fordra användning av främmande råmaterial, överlåtes i regel anskaffandet av detta åt det enskilda bränneriföretaget. Bearbetning av melass i lantbruksbrännerier, även endast som tillsats, är förbjuden. Ersättning, pris etc. till brännerier, reningsverk och denatureringsställen bestämmes periodiskt av »Spiritusstelle» enligt fastställda grunder och under hänsynstagande till det finansiella läget. Ersättningsbeloppen skola godkännas av finansministeriet. Industribrännerierna erhålla för den av dem tilldelade råvaror framställda spriten bearbetningslön (Bearbeitungslohn). Denna har för driftåret 1932/1933 fastställts till Sk. 47*5o per hektoliter å 100 %. Brännerier, som framställa sprit av egna eller utav av dem själva inköpta råvaror, erhålla för spriten ett visst inköpspris (Ubernahmepreis). Detta pris fastställes på det sätt, att de genomsnittliga, normala framställningskostnaderna vid välskött drift täckas. För jästråsprit betalas för närvarande Sk. 85*— per hektoliter å 100 %. F ö r i lantbruksbrännerierna tillverkad sprit hava under kampanjen 1932/1933 följande inköpspriser betalats: Pris per hl å 100 %

sprit, framställd av potatis av egen skörd...'...:.'.....'.. Sk. 128*75 * » » majs eller annan spannmål av egen skörd » 105*7 5 » » » inköpt, inhemsk potatis » 123*— * * » » » majs » 95*— » » » inhemsk råvara, inköpt efter den 31 maj 1933 » 90*— » » » betor • » 70*— » » » utländska råvaror » 60*—. Rätten till försäljning av alkohol är förbehållen »Spiritusstelle», som antingen kan själv utöva denna rätt eller ock överlåta den till annan.

278 De allmänna försäljningspriserna för den sprit, som försäljes av »Spiritusstelle», fastställas av denna efter godkännande av finansministeriet. För närvarande gälla följande försäljningspriser: Pris per hl ä 100 %

sprit, avsedd för framställning av rom, likörer, farmaceutiska artiklar, toalettvatten o. dyl Sk. 510*— sprit, avsedd för industriella ändamål » 116*— » » » ättikf ramställning: a) allmänt försäljningspris » 216*— b) nedsatt » » 116'— sprit, avsedd för vetenskapliga ändamål » 96*— brännsprit * 96* . Till dessa priser komma vissa gällande skatter, t. ex. allmän varuomsättningsskatt. Vad motorsprit beträffar gäller, att försäljningspriset icke får överstiga det för vederbörande ort gällande grosshandelspriset för bensin, bensinskatt däri inbegripen. Motorspritpriset lär följaktligen understiga framställningskostnaderna. De vid försäljningen av motorsprit ävensom av sprit för industriella eller vetenskapliga ändamål, sprit för ättikberedning samt brännsprit uppkommande förlusterna täckas ur försäljningspriset för sprit avsedd för förtäringsändamål, framställning av toalettvatten m. m. Motorspriten är befriad från brännoljeskatt. För att främja avsättningen av inom landet framställd sprit har med de till en kartell sammanslutna bensingrossisterna träffats överenskommelse rörande försäljning av en viss mängd sprit (under år 1932 10 000 hektoliter). Bensingrossisterna hava förpliktat sig att använda denna sprit för inblandning i motorbränsle samt att försälja blandningen genom sin försäljningsorganisation. Spritinblandningstvång i egentlig mening föreligger sålunda ej. I gällande bestämmelser rörande beskattning av bensin och andra motorbränslen har emellertid stadgats, att finansministeriet må föreskriva, att motorbränslen skola blandas upp till 25 % av vikten med sprit av österrikisk tillverkning av minst 99*5 % alkoholhalt. Denna bestämmelse har dock ännu ej tillämpats. Den för motorändamål försålda spriten levereras från spritfabrikerna i odenaturerat tillstånd till blandningsanläggningarna, varest under kontroll denaturering sker genom tillsättning av 3 liter bensin till varje 100 liter motorsprit. För närvarande är endast framställning av följande spritblandade motorbränslen tillåten, nämligen 1) 20 % sprit och 80 % bensin; 2) 15 % sprit, 45 % bensin och 40 % bensol; samt 3) 60 % sprit och 40 % bensol. Under år 1932 utgjorde kvantiteten försåld motorsprit 11 527 hektoliter.

279 Bilaga

Sedan undertecknad av 1933 års motorbränslesakkunniga i deras egenskap av undersökningsmyndighet i enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande förordnats såsom undersökningsmyndighetens ombud och såsom sådant företagit undersökning jämlikt lagen den 18 juni 1925 om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar av här nedan angivna företag, får jag härmed vördsamt avgiva följande yttrande rörande den av mig sålunda företagna undersökningen. Undersökningen har omfattat följande företag: Krooks Petroleum & Olje A.-B. med Rederi A.-B. Höggarn, båda i Stockholm, Sydsvenska Petroleum A.-B. i Malmö, Skånska Petroleum A.-B. i Hälsingborg, Vestkustens Petroleum A.-B. i Göteborg, Ostkustens Petroleum A.-B. i Kalmar, Svenska Bensin & Petroleum A.-B. B P i Stockholm, A.-B. Bensin & Oljekompaniet i Hälsingborg, The Texas Company A.-B. i Stockholm, Svensk-Engelska Mineralolje A.-B. med Rederi A.-B. Semo, båda i Stockholm, A.-B. Naftasyndikat i Stockholm och F i r m a A. Johnson & Co. med A.-B. Nynäs-Petroleum. Rörande företagens ekonomiska ställning och resultat ävensom rörande styrelsens sammansättning hänvisas till sammanställningar i härvid fogade bilaga (Bil. A) ». I styrelserna ingå såsom regel utländska personer såsom direkta representanter för de utländska moderföretagen. I vissa företag äro dessa representanter danska undersåtar, bosatta i Köpenhamn. Vid undersökningen hava företagen avfordrats uppgifter, vilka avsett verksamhetsåren 1929, 1931 och 1932 med undantag för A.-B. Naftasyndikat, som lämnat uppgifter för verksamhetsåren 1930—1932, samt A.-B. Bensin & Oljekompaniet, som lämnat uppgifter allenast för åren 1929 och 1931, varefter bolaget uppgått i Svenska Bensin & Petroleum A.-B. B P . Att just nu ifrågavarande år gjorts till föremål för undersökningen är beroende därpå, att verksamhetsåret 1929, enligt vad som var bekant, hade varit ett gynnsamt år för företagen, medan år 1931 på grund av mellan företagen fört priskrig varit mindre gynnsamt, och år 1932 varit det år, under vilket samarbetet mellan företagen börjat verka. Med stöd av vad som inhämtats vid sammanträden med undersökningsmyndigheten, till vilka för upplysningars avgivande kallats representanter för de olika oljebolagen, samt av handlingar, som ifrågavarande representanter i övrigt ställt till undersökningsmyndighetens förfogande, må följande sammanfattning göras av vad som sålunda framkommit rörande konkurrensförhållandena på den inhemska oljemarknaden. Under hösten år 1930 upptogos försök till åvägabringandet av visst samarbete mellan de ledande oljebolagen på den svenska marknaden med undantag för A.-B. Naftasyndikat samt firma A. Johnson & Co. 1

Här utelämnad.

280 Efter åtskilliga underhandlingar enades bolagen ifråga i april 1931 om vissa »levnadsregler», vilka i huvudsak skulle ligga till grund för samarbetet. Ifrågavarande regler omfattade dels ett huvudavtal, dels specialbestämmelser, innefattade i två akter, en s. k. försäljningsakt och en s. k. gemensamhetsakt. Enligt huvudavtalet överenskommo parterna bland annat dels att noga iakttaga de priser och övriga försäljningsbestämmelser, som tid efter annan bleve av parterna fastställda för försäljning av bensin, fotogen och brännolja (petroleumprodukter) inom Sverige, dels att inbördes skapa en rättvis fördelning av avsättningen av dessa varuslag och dels att samarbeta i avsikt ej mindre att söka nedbringa försäljnings-, distributions- och organisationskostnaderna, än även att åt sig själva söka förvärva och bevara kunderna på den svenska marknaden. Försäljningsakten omfattade närmare bestämmelser angående försäljningsoch leveransvillkor samt övriga försäljningsförhållanden. I gemensamhetsakten voro intagna närmare överenskommelser om fördelning, bevarande och utökande av avsättningen samt rationalisering. De förenämnda avtalshandlingarna hava enligt uppgift icke underskrivits av de svenska bolagens representanter. Emellertid lära bestämmelserna hava i stort sett upprätthållits, även om här och var ändringar i bestämmelserna ägt r u m genom särskilda beslut samt i vissa avseenden meningsskiljaktigheter gjort sig gällande. Den 3 maj 1932 undertecknades av representanter för Standardgruppen, Shellgruppen, Texasgruppen samt BP-gruppen en överenskommelse, enligt vilken i fortsättningen fullt samarbete skulle råda mellan bolagen i ändamål att åstadkomma bättre och sundare förhållanden på den svenska oljemarknaden. Genom denna överenskommelse fastställdes även vissa gemensamma rabattvillkor, varjämte visst samarbete skulle äga rum ifråga om anläggning av nya service-stationer. Sedermera hava vid åtskilliga sammanträden mellan representanter för de nämnda fyra bolagsgrupperna överenskommelser träffats i syfte att reglera försäljningsförhållandena. Medan sålunda ett visst samarbete hade inletts mellan förenämnda företag, pågick en stark konkurrens mellan dem samt A.-B. Naftasyndikat, vilken konkurrens enligt uppgift medförde för samtliga bolagen förlustbringande priser. För att söka råda bot på detta förhållande upptogos under hösten 1932 vissa underhandlingar med sistberörda bolag. Dessa förhandlingar lära hava medfört ett visst samarbete jämväl med A.-B. Naftasyndikat. Detta bolag har sålunda delgivits de överenskommelser, som de övriga ledande bolagen sinsemellan träffat, och har, utan att likväl formliga avtal därom förelegat, i viss mån tillämpat de av de övriga bolagen överenskomna försäljningsvillkoren. Det anordnade samarbetet har medfört, att vissa förhöjningar av bensinpriserna kunnat vidtagas. Detaljhandelspriserna hava även kunnat i viss mån stabiliseras, ehuruväl A.-B. Naftasyndikat fortfarande i åtminstone vissa fall lärer bevilja något högre rabatter än de mellan de fyra övriga företagsgrupperna överenskomna. Mellan A. Johnson & Co. i Nynäshamn å ena sidan samt Krooks Petroleum & Olje A.-B. och Svensk-Engelska Mineralolje-A.-B. å andra sidan har den 16 januari 1931 träffats avtal rörande försäljningen av asfalt, bensin, fotogen och brännolja. Ifrågavarande avtal gäller t. o. m. den 31 december 1933, men förlänges utan vidare på ett år i sänder, såvida icke någon av parterna uppsäger detsamma.

281 Rörande syftet med undersökningen och i fråga om de formulär, som för uppgifternas inhämtande tillställts de undersökta företagen, hänvisas till härvid fogade P . M. av den 10 mars 1933 jämte bilagor (Bil. B) ». Av förenämnda företag intager firman A. Johnson & Co. jämte det av • £ i a i • J m a a g d a f ö r s ä l J n i n g s b o l a g e t , A.-B. Nynäs-Petroleum, en särställning sa tillvida, att firman icke äges av något utländskt moderföretag. Dessutom framställer sagda firma sina produkter med användande av importerad råvara, medan de övriga företagen utgöra praktiskt taget rena försäljningsDe övriga företagen äro var för sig eller i grupper dotterföretag till utlandska foretag. Sålunda äges direkt eller indirekt Krooks Petroleum & Olje A.-B., Sydsvenska Petroleum A.-B., Skånska Petroleum A.-B., Vestkustens Petroleum A.-B., och Ostkustens Petroleum A.-B. av Standard Oil Company of New Jersey i U. S. A., Svenska Bensin & Petroleum A.-B. B P och A.-B. Bensm & Oljekompaniet av Anglo-Persian Oil Company Ltd i London, The Texas Company A.-B. av The Texas Company i New York Svensk-Engelska Mineralolje A.-B. av Shellgruppen och A.-B. Naftasyndikat av Sojusneft i Moskva. Moderföretagen hava organiserat de svenska försäljningsbolagen, leverera till dem alla varor samt finansiera dem i mån av behov. Det är icke oväsentliga belopp, som i form av aktiekapital, krediter eller penningförstraekningar lämnats till dotterbolagen. Emellertid är att märka rörande sagda bolags aktiekapital, att en del av desamma tillkommit genom tidigare gratisemissioner. Å aktiekapital och å skuld till moderföretagen synas i de. flesta fall t. o. m. år 1929 dotterbolagen hava kunnat lämna utdelning och ranta, medan efter sagda tid dotterbolagen så småningom blivit u r stånd att lämna utdelning och ränta, ja rent av att fullgöra löpande likvider i någon större omfattning. Moderbolagens tillgodohavanden hava växt, dotterbolagens driftsresultat hava varit synnerligen dåliga, och som en följd härav hava saneringar i en eller annan form måst företagas. I allmänhet har detta skett genom efterskänkande av skuldbelopp eller genom lämnande av rabatter eller genom utökning av aktiekapital understundom i någon kombination av dessa olika alternativ. Vid den företagna räkenskapsgranskningen har förhållandet mellan moderoch dotterföretagen, sådant som detta kommit till uttryck i räkenskaperna noggrant följts, och innebörden av debiteringar och krediteringar av moderbolagens konton vederbörligen prövats för att utröna, huruvida efterdebitermgar for varor, räntor, administrationskostnader hos moderbolagen eller dylikt foretagits för att till moderbolagen överföra delar av dotterbolagens yinstresultat. Såvitt jag kunnat utröna, hava några speciella bokföringsåtgärder i sådant syfte icke företagits. t-il ^ f a „ o m d e debiteringar,, som moderbolagen företagit för varuleveranser till dotterföretagen, har jag med ledning av de noteringar, som företetts för ung rörande priset i golfen funnit, att de debiterade priserna understigit lägsta notering. Detta innebär enligt min mening emellertid icke, att debiteringarna icke varit for höga. Det torde vara allbekant, att de priser, till vilka varor kunna förvärvas, ofta väsentligt avvika från officiella noteringar. I synnerhet ar detta fallet vid stark konkurrens. Vad de ovannämnda golfnotermgarna beträffar, har jag fått den uppfattningen, att dessa priser icke äro de, till vilka moderbolagen med hänsyn till sina självkostnader borde kunna 1

Här utesluten.

282 sälja till dotterbolagen, utan att försäljningarna borde kunna ske till lägre priser. Dotterbolagens verksamhet utgör för övrigt allenast en gren av moderbolagens verksamhet. Någon närmare granskning av moderbolagens redovisade vinstresultat under de gångna åren har jag icke varit i tillfälle företaga, men jag har dock kunnat konstatera, att i vissa fall moderbolag redovisat avsevärd vinst, medan dess dotterbolag här i landet redovisat förlust. Den ekonomiska intressegemenskapen mellan moder- och dotterföretagen hade väl, åtminstone sett ur skattesynpunkt, bort leda till, att den vinst, som blivit en följd av deras gemensamma verksamhet, kommit jämväl dotterföretagen till del. Därest allenast moderbolaget får redovisa vinst, bortfaller eller minskas beskattningen i det land, där dotterföretaget är verksamt. De olika bolagen hava påbörjat sin verksamhet här i landet vid mycket skilda tidpunkter. En del av företagen äro äldre och synas hava tillkommit delvis genom sammanslagningar, andra åter äro helt nya företag, som tillkommit under de senaste fem åren. De äldre företagen synas hava strävat att utestänga de nyare och dessa senare att till varje pris skaffa sig en marknad i landet. Härigenom har uppstått en mycket skarp konkurrens med stora prisnedsättningar och extra-rabatter. Dessutom hava företagen genom utvidgning av sina organisationer och upprättande av nya anläggningar för distributionen sökt öka sin avsättning. Detta har haft till följd, att en överorganisation av företagen kommit till stånd, samt att såsom en följd av priskriget bolagen från och med år 1930 måst uppvisa mycket nedslående driftsresultat. Det är givet, att det kapital, som under sådana omständigheter investerats i denna näring här i landet, blivit onaturligt högt, ävensom att ernådda vinstresultat på intet sätt kunna anses lämna en riktig bild av sagda närings möjligheter i vårt land. Helt säkert skulle ett företag med högt räknat 60 % av nu befintliga företags organisation och anläggningar vara tillräckligt för den svenska marknadens förseende med bensin och brännoljor. Räkenskapssystemen torde numera få betecknas såsom i allmänhet förstklassiga. De äro hämtade från de utländska moderbolagen och som en följd härav i stor utsträckning förda med utländsk terminologi. I första hand synas de vara ordnade för statistiskt ändamål. Det oaktat har det berett bolagen stora svårigheter att ifylla de formulär, som av mig uppgjorts för att få en samlad överblick över dels det i företagen nedlagda kapitalet, dels det resultat, som en renodlad vinst- och förlustberäkning giver vid handen. Det är i synnerhet det vidlyftiga räkenskapsmaterialet, såsom en följd av företagens vittomfattande organisation och verksamhet, som varit anledningen till dessa svårigheter. Därtill hava även bidragit andra omständigheter såsom exempelvis under åren skedda omläggningar av räkenskapssystemen, utveckling och omläggning av filialer och stationer, avtal om ökat samarbete och ekonomisk samhöriget, konkurrens såväl före som efter träffandet om avtal om samarbete, svårigheten att fördela kostnaderna för anläggningar och drift mellan de olika leden i företagens verksamhet, de olika formerna för företagna saneringar samt bokförandet av moderbolagens ekonomiska tillskott vid desamma. Sedan bolagen avlämnat sina uppgifter, har jag vid besök hos dem företagit kontroll av desamma med ledning av räkenskaperna. Med hänsyn till den ringa tid, som i förhållande till det stora räkenskapsmaterialet stått mig till buds för kontrollen, har jag måst inskränka mig till att företaga stickprov, därvid jag givetvis måst koncentrera mig på de områden av

283 räkenskaperna, som varit av största betydelse för undersökningen. Några större felaktigheter hava vid min granskning icke kunnat konstateras, men har som följd av samtal med bolagens representanter en hel del justeringar företagits. Då det gällt att med ledning av de lämnade uppgifterna bedöma storleken av det i företagen investerade kapitalet, har jag i av mig gjorda sammanställningar infört bokföringsvärdet för anläggningar och driftsinventarier av olika slag. Emellertid torde bokföringsvärdena icke giva ett rätt uttryck för dessa anläggningars nuvarande värde. De flesta företagen synas visserligen hava företagit avskrivningar med procentsatser, som kunna betecknas såsom fullt skäliga med hänsyn till värdeminskning genom slitning, men det finnes även andra omständigheter, till vilka hänsyn bort tagas vid avskrivningarna. Såsom exempel på sådana omständigheter må anföras följande. Genom samarbete mellan olika företag har gemensam import ordnats, varigenom vissa oceananläggningar kunna hava förlorat sin tidigare betydelse. Av samma skäl torde kunna anses, att även vissa depåanläggningars värde nedgått. Genom den ökade användningen av motorbränslen och oljor hava transportmedlen avsevärt utvecklats. Tankvagnar och tankbilar av nyare konstruktioner hava ersatt äidre, vilka därigenom blivit mer eller mindre värdelösa. Ändrade transportsätt hava minskat användningen av emballage och nedbragt dettas värde. P å grund av omläggning av vägnät, tillkomsten av andra, bättre belägna konkurrerande service-stationer, skapandet av nya centralpunkter i samhällen m. m. hava service-stationer av olika slag förlorat väsentligt i betydelse och säkerligen i en hel del fall blivit^ värdelösa. För att förebygga konkurrens samt möjliggöra ev. nyanläggningar hava fastigheter och tomter inköpts, vilka sedermera icke kunnat användas på planerat sätt. I de uppgjorda formulären hava förutom bokföringsvärde dessutom upptagits dels brandförsäkringsvärde, dels taxeringsvärde. Brandförsäkringsvärdena kunna i allmänhet icke tillmätas större betydelse, enär företagen i stor utsträckning stått självrisk eller endast försäkrat en del av anläggningarna. Försäkringsfrågan har understundom lösts på så sätt, att moderbolaget ordnat försäkringarna genom sampoliser i utlandet i främmande eller egna försäkringsföretag, t. ex. i U. S. A., England eller Lichtenstein. Taxeringsvärdena torde likaledes vara av mindre betydelse för bedömande av anläggningarnas verkliga värde, enär oklarhet synes råda rörande vad som hänförts till fast egendom. Såsom exempel härpå må framhållas, att bensinpumpar i vissa län taxerats såsom fast egendom. Där indirekt avskrivning genom avsättning till förnyelsefond tillämpats, hava bokföringsvärdena uträknats netto, alltså med avdrag för mot dem svarande andel.av förnyelsefonden. P å enahanda sätt har för övriga driftsinventarier bokföringsvärdet lagts till grund för sammanställningen. Även för anläggningar m. m. för varornas distribution i minut har bokförda värdet använts. För varulager och varufordringar har upptagits bokföringsvärdet vid räkenskapsårets slut. Någon reduktion för beräknad risk å varufordringar har icke skett. Förutom de sammanställningar, som företagits för att påvisa det investerade kapitalet, hava för de olika företagen gjorts sammanställningar rörande driftsresultaten. I dessa har först uträknats bruttovinst å varor efter avdrag av emballagekostnader, varefter avdragits kostnader för varornas inköp och lagring,

284 intill dess desamma distribueras ut till anläggningar för utminutering, ävensom försäljningskostnader i samband därmed. P å detta sätt har man fått fram nettovinst å försäljning »i parti» utan hänsyn tagen till räntor. Å anläggningskapitalet för oceananläggningar och depåer med tillhörande driftsinventarier har därefter beräknats 5 %, därvid framkommet räntebelopp fråndragits förenämnda nettovinst, varefter framkommit nettovinst efter avdrag av räntor. Från denna nettovinst har så dragits kostnader för varornas distribution i minut genom service-stationer etc, därvid framkommit nettoresultat utan hänsyn tagen till ränta å för sistnämnda verksamhet erforderliga anläggningar. Efter avdrag av sådan ränta har slutligen framkommit nettoresultatet å rörelsen med hänsyn tagen till räntor å samtliga anläggningar. Alldeles särskilt har till sist gjorts en sammanställning av nettoresultatet å rörelsen i sin helhet utan hänsyn tagen till räntor å i rörelsen investerat kapital. Enär det torde vara av intresse att även få en samlad överblick över försäljningssummorna, meddelas här en sådan för samtliga företag under de år, undersökningen omfattar. Ar 1929 kr. 122183 617*40 » 1931 » 114113131*40 > 1932 » 131205108*74 De belopp, som av moderbolagen i en eller annan form gottskrivits dotterbolagen för att förebygga att dessa, jämlikt bestämmelserna i den svenska aktiebolagslagen skulle nödgas träda i likvidation, hava icke avdragits före framkomsten av vinstresultatet. Totalsumman av sådana belopp för åren 1930—1932 har, såvitt jag kunnat utröna, utgjort kr. 35 201 260*0 3. Rörande fördelningen på resp. bolag hänvisas till vidfogade uppställning (Bil. C). 1 Enligt de sammanställningar (Bil. D, E, F), 1 som uppgjorts över i de olika företagen investerat kapital, utgjorde sammanlagda värdet vid utgången av vart och ett av de undersökta åren följande: 1929

1932 Anläggningar m. m. för varornas lagring i samband med inköpet, innan desamma distribueras ut för försäljning (oceananläggningar)

10 573 665

12 582 086

11512 982

Anläggningar m. m. för varornas distribution i första hand. Depåer (cisternanläggningar över och under jord, magasin för fatvaror och liknande)

14 420 530

.Summa

21 688 476

26 010 597

25 933 512

27 022 460

24 224 423

25 149 138

Summa

48 710 936

50 235 020

51 082 650

Anläggningar m. m. för varornas distribution i minut. (Service-stationer, bensinpumpar, fatkiosker, bensinkärror och liknande)

11 242 753

18 664 930

17 090 295

Summa

59 953 689

68 899 950

68 172 945

23 144 895

19 908 380

23 563 487

83 098 584

88 808 330

91 736 432

Varulager

Varufordringar Summa 1

Bilagorna här uteslutna.

285 Sammanställningarna G, H, I)* utvisa

rörande driftsresultaten

för motsvarande år (Bil.

1932 Bruttovinst å varor efter avdrag av emb.-kost37 408 002

44 698 971

45 365 516

Omkostnader för varornas inköp och lagring, intill dess desamma distribueras ut till anläggningarna för utminuteringen samt försäljningskostnader

27 463 071

3 f t QSC/f 1 1 K w w * iJC

-±-± U U l

Nettoresultat

utan hänsyn tagen till räntor

9 944 931

8 444 856

563 852

Ränta efter 5 % å anläggningar m. m. för varornas lagring i samband med inköpet samt för deras distribution i första hand

940 587

1 149 100

1 149 699

Nettoresultat efter avdrag av räntor

9 004 344

7 295 756

— 585 847

9 690 076

12 065 876

— 685 732

— 4 770120

— 12 582 019

933 446

854 515

uu*

Omkostnader för varornas distribution i minut Nettoresultat utan hänsyn tagen till räntor Banta efter

5 % å anläggningar för service-

Nettoresultat å rörelsen i sin helhet med hänsyn tagen till r ä n t o r — 1247 870 Nettoresultat å rörelsen i sin helhet ulan hänsyn tagen till r ä n t o r 254 854

— 5 703 566

— 3 621020

— 11432 319 1

13 436 534

E n eventuell inlösen från statens sida av nu ifrågavarande företag skulle förslagsvis böra omfatta anläggningar och varulager för samtliga med undantag av vissa av firman A. Johnson & Co. tillhöriga sådana anläggningar. Därest de sammanställningar, som gjorts för företagen för år 1932, lades till grund för en beräkning av kostnaderna för inlösningen, skulle densamma (Bil. J ) 1 böra omfatta Anläggningar m. m. för varornas lagring i samband med inköpet, innan desamma distribueras ut för försäljning (oceananläggningar) med ett värde av kr. 9 298 755 Anläggningar m. m. för varornas distribution i första hand. Depåer (cisternanläggningar över och under jord, magasin för fatvaror och liknande) med ett värde av » 14 420 530 Varulager med ett värde av » 24 707 955 Anläggningar m. m. för varornas distribution i minut. (Service-stationer, bensinpumpar, fatkiosker, bensinkärror och liknande) med ett värde av » 17 090 295 eller alltså sammanlagt representerande ett värde av kr. 65 517 535. Dessa värden måste givetvis justeras dels med hänsyn till den värdering, som bör komma till stånd ifråga om anläggningar, dels ock ifråga om det vid mlösningstillfället förefintliga varulagret. 1

Bilagorna här uteslutna.

286 I förenämnda totalsumma är då inräknat värdet av de anläggningar, som förhyrts av ett i undersökningen ingående företag från ett utanför undersökningen stående företag. Emellertid finnes ytterligare ett företag, som under år 1932 börjat verksamhet inom branschen, nämligen Inköpscentralen, en sammanslutning mellan bilägare, vilka själva i en ekonomisk förening importera och till föreningens medlemmar avyttra bensin. Denna förening har icke varit föremål för undersökningen, men hänsyn torde böra tagas till kostnaderna för föreningen tillhöriga anläggningar och driftsinventarier vid bedömandet av totalkostnaden för en eventuell inlösen. Då det möjligen skulle ifrågasättas från företagens sida, att staten vid inlösen skulle till företagen erlägga ersättning för good-will, får jag under hänvisning till de sammanställningar, som lämna redogörelse för under de undersökta åren uppkomna resultaten av företagens verksamhet, såsom min åsikt uttala, att något good-willvärde icke kan anses förefintligt hos företagen. Såsom ytterligare kostnader i händelse av en inlösen av företagen tillkomma de ersättningar till hos företagen anställda, vilka efter inlösningen icke längre komma att användas hos företagen. Dessa kostnader låta sig emellertid på förhand svårligen överblickas. Stockholm den 15 juli 1933. Otto Ask.

Bilaga

Till 1933 års

motorbränslesakkunniga.

H ä r m e d överlämnas efterföljande utredning, vilken är avsedd att kunna u t n y t t j a s vid utarbetandet av ett förslag till förordning angående statsmonopol å partihandeln med brännoljor. För att bedöma vilka bergoljeprodukter, som böra medtagas i förordningen, a r det i första hand nödvändigt att k ä n n a till de olika u r bergolja framställda produkternas benämning och användning. I bilaga 1 ä r en förteckning uppgjord över -»benämning och huvudsaklig användning av bergolja och därav framställda viktigare produkter». I förteckningen finnas för en del produkter även angivna i U. S. A. a n v ä n d a beteckningar. o n o f i r f l d m n g e i l s tillämpningsområde bör i första h a n d begränsas till vid 20 C flytande bergoljeprodukter. Härigenom utestängas gaser, komprimerade gaser i bomber och de halvfasta eller fasta produkterna petroleumasfalt och petroleumkoks. Samtidigt är det nödvändigt att med bergolja och dess produkter jämställa skifferolja och dess produkter. Likaledes måste hansyn tagas till u r stenkol, brunkol, torv, ved och a n d r a växtmaterial genom torrdestillation, krackning, hydrering och a n d r a processer framställda produkter, som äro likartade med bergoljeprodukterna. E n ä r monopolet i första h a n d bör avse olika motorbränslen, ä r det önskvärt a t t från en ifrågasatt förordnings giltighetsområde u n d a n t a g a sådana bergoljeprodukter, som användas i större skala för a n n a t ändamål och äro relativt l ä t t a att skilja ifrån de förra. Bensiner för a n d r a ändamål än till motordrift k u n n a ej skiljas från motorbensin och måste därför även falla under förordningen. Detsamma gäller olika fotogener. Olja avsedd till gasalstring, tvättolja för gaser, t u n n pannbrännolja, putsoljor m. fl. k u n n a icke skiljas från t u n n a motorbrännoljor (solaroljor) och måste även falla under förordningen. Det ä r önskvärt a t t från förordningens tillämpning k u n n a avskilja transformatoroljor och smörjoljor, såväl ljusa smörjoljor som svarta smörjoljor (vagnsoljor för j ä r n v ä g a r o. dyl.) samt motorsmörjoljor och cylindersmörjoljor. H ä r v i d måste genom gränsvärden för analytiskt bestämbara egenskaper följande bergoljeprodukter kunna åtskiljas: a) tunga icke viskösa destillat, såsom gas- eller solaroljor och putsoljor måste skiljas från transformatoroljor och föga raffinerade t u n n a spindeloljor; de senares flampunkt är högre än de förras; b) r å bergolja, tjocka brännoljor och vissa vägoljor måste skiljas från vagnssmörjoljor och mycket mörka motor- och cylindersmörjoljor,' de förra hava lägre flampunkt och innehålla högre halt h å r d asfalt, olöslig i normalbensin, än de senare. E n ä r transformatoroljor och smörjoljor på mycket få och betydelselösa undantag n ä r hava en flampunkt i Pensky-Martens apparat, vilken uppgår till eller överstiger 125—130° C och en halt i normalbensin olöslig asfalt, som understiger eller uppgår till 0*5—l*o procent, torde en praktiskt möjlig gräns kunna dragas mellan oljebränslen och mineralsmörjoljor.

288 Det bör även påpekas, att gränsen mellan flytande och halvfasta bergoljeprodukter ej är skarp. Mycket tjockflytande brännoljor kunna icke lätt a v g r ä n s a s från halvfasta asfaltprodukter. Denna svårighet torde dock v a r a a v m e r a teoretisk n a t u r och i praktiken ej spela någon n ä m n v ä r d roll. Emellertid kan det från början v a r a svårt a t t förutse vilka produkter, som böra undantagas från bestämmelserna i förordningen. Därför torde v a r a lämpligt, att Kungl. Maj:t lämnas befogenhet a t t u t f ä r d a föreskrift om undantagande även av a n d r a oljeprodukter än transformatoroljor och smörjoljor. Stockholm den 24 augusti 1933. Evert Norlin.

Bilaga

Benämning och huvudsaklig användning av bergolja och därav framställda viktigare produkter. 1. Bergolja (crude oil) utgångsmaterial för de olika bergoljeprodukterna. 2. Gaser och icke kondenserbara kolväten. Produkter: naturgas från borrhålens m y n n i n g (Casinghead Gas), okondenserbara gaser från destination av bergolja eller bensin i raffinaderier (Receiving House Gas), gaser från »coking stills» ( = destillationspannor, vari destillationen drives till förkoksning, så att petroleumkoks erhålles — Coking Still Gas —), gaser från krack-anläggningar (Cracking Still Gas), gaser från direkta förgasningsanläggningar (Pintsch Gas; Blau Gas). Användning: till belysning, för utvinning genom t v ä t t n i n g av bensin och bensol ur n a t u r g a s och kolgas, framställning av etylén och vätgas, framställning av lägre alkoholer, formaldehyd och diverse alkoholderivat, tillverkning av kimrök »carbon black», framställning av komprimerade kolväten för svetsning och metallskärning, fyllning av ballonger, drift av gasmotorer, reduktion av malmer samt i kylmaskiner. 3. Bensin och flyktiga destillat. , Produkter: petroleter (Petroleum Ether, U. S. P . Benzine), rigolm (Rlngoline), kemiska lösningsmedel, bensin till bensinkök (Stove Gasoline), flygbensin (Aeroplane Gasoline), motorbensin (Motor Gasoline), terpentinersättning (Painters Naphta), tvättbensin (Cleaners Benzine), pentan, hexan, amylen, butanol, propanol. Användning: lösningsmedel för kautschuk, feta oljor m. m., till lettextraktion, färg- och fernisstillverkning, tvättning och rengöring, kokning, bensinmotorer, asfaltfärger, kylmaskiner, belysning och tillverkning av klorerade produkter. 4. Fotogen och lysoljor. . Produkter: lysfotogen (Illuminating Oil), brännfotogen (Burning Oil), »Long Time Burning Oil», »Mineral Seal Oil», signalolja (Signal Oil). Användning: belysning och upphettning i lampor och fotogenkök, till fotogenmotorer, för krackning till bensin, för uppblandning med bensin u r naturgas.

289 5. Tunga icke viskösa destillat. Produkter: gas- eller solarolja (Gas Oil), tvättolja för gaser (Absorption Oil), diesel-brännolja (Diesel Engine Oil), olja för blandning (Blending Oil), pannbrännolja (Central Heating Burning Oil). Användning: framställning av olje- eller Pintschgas, »Blaugas», oljegas för karburermg av vattengas vid gasverk, krackning till bensin, oljeeldning i centralvärmeledningar, som rostskyddsmedel, för vattentät betong, blandning med smörjoljor, putsolja för maskiner o. dyl., bränsle i oljeugnar, för uttvättning av bensin och bensol ur gaser, motorbrännolja i Hesselmanmotorer, dieselmotorer, tändkulemotor och liknande motorer. 6. Tunga, viskösa destillat. Produkter: vitraffinerade oljor eller paraffinoljor (White Oils), salvor och crémer, textiloljor (Wool Oils and Twine Oils), transformatoroljor (Transformer and Switch Oils), paraffin (Wax), tunn spindelolja (Light Spindle Oil), kompressoroljor (Compressor Oils), kylmaskinoljor (Ice Machine Oils), motorsmörjoljor (Motor Oils), lagersmörjoljor (Transmission Oils), konsistensfetter (Transmission Greases and Compounded Greases). Användning: smörjning, impregnering, inre och yttre medicinsk användning, elektrisk isolering, flotation, rengöring, polityr, för tillverkning av konsistensfett och andra fasta smörjmedel. 7. Flytande återstoder. Produkter: pannbrännolja (Steam Fuel Oil), »flux»- och vägoljor (Flux and Road Oils), cylinderolje-»stock» (Cylinder Stock). Användning: bränsle för ångpanneanläggningar med oljeeldning, impregnering av betong, impregnering av vägar, dammbindning, inblandning i asfaltbeläggningar, krackning till bensin, till mörka vagnsoljor (Black Oils) och cylindersmörjoljor (Steam Cylinder Oils), inblandning för att höja smörjoljors viskositet t. ex. motorsmörjoljor. 8. Halvflytande och fasta återstoder. Produkter: asfalt, beck, koks. Användning: till asfaltbeläggningar, för isolering av betong under jord och av betongreservoirer, tillverkning av flytande isoleringsmedel (waterproofing paints), tillverkning av takpapp, fyllnadsämne i kautschuk, tillsats vid brikettering samt tillverkning av kolborstar och kolelektroder, som rostskydd.

19 — 331972.

Bilaga

Den internationella marknaden för mineraloljor och mineraloljeprodukter samt dess senaste utveckling, m. m. U r de i härvid fogade litteraturförteckning angivna källor samt ur uppgifter som i övrigt ställts till 1933 års motorbränslesakkunnigas förfogande, har hämtats följande redogörelse för den internationella mineraloljemarknaden samt dess senaste utveckling. Världsproduktionen av mineraloljor har ända tills på de allra senaste åren visat en stadigt stigande kurva. Tab.

P r o d u k t i o n e n av r å o l j a , t o t a l t o c h för d e v i k t i g a s t e p r o d u k t i o n s länderna. (I milj. fat.

A r 1859 1870 1880 1890 1900 1910 1914 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932

Totalt

5-s 30 76 149 328 407 503 556 695 766 859 1019 1013 1065 1096 1 261 1325 1484 1410 1362 1306

Förenta Staterna 0' (i 0 2 b- 3 26 46 64 210 266 356 378 443 472 558 732 714 764 771 901 901 1007 898 851 782

7 fat =

Ryssland

29 76 70 67 27 32 25 29 36 39 45 52 63 77 85 100 130 156 155

1 2 4 9 20 37 63 106 137 142 120 116

1 ton.)

iumänien

Persien

Holländska Indien

Mexiko

— —

— — — —

2 10 13 9 7 7 8 10 11 13 17 23 26 31 35 42 46 54

—

3 9 10 12 17 22 29 32 35 36 40 43 42 44 45 49

o 11 11 13 16 18 17 17 20 20 21 21 26 32 38 39 33 39

4 26 64 87 164 193 182 150 139 116 90 64 50 42 40 33 33

Enligt Petroleum-Vademecum, X. Edition.

Förestående tabell, vilken visar dels produktionens totala utveckling och dess fördelning på de viktigaste produktionsländerna, dels senaste arets produktion, fördelad på samtliga produktionsländer av någon betydelse, belyser utvecklingen av råoljeproduktionen i världen. De mest karakteristiska dragen i utvecklingen under de senaste tio aren utanför Förenta Staterna äro Rysslands, Rumäniens och Venezuelas snabba ökning och Mexikos lika snabba nedgång (till en sjättedel ay topp-produktionen från 1921 och från andra till sjunde plats bland de oljeproducerande staterna).

291 Vid sidan av råolja utvinnes ej obetydande mängder petroleumprodukter, främst bensin, u r den ur oljekällorna utströmmande naturgasen. Det framgår av tabellen, att från 1859, då den första mekaniska borrningen verkställdes i Pennsylvania i Förenta Staterna av överste Drake, och fram till sekelskiftet väridsproduktionen av råolja ej ökades mera än vad den efter sekelskiftet gjorde under vissa enstaka år, t. ex. under 1923 i jämförelse med 1922. Anledningen härtill låg huvudsakligen i den begränsade användning, som petroleumprodukterna hade på denna tid. Hela mineraloljeindustrien och mineraloljemarknaden var inställd på lysoljor. Man sökte efter oljor väsentligen blott i sådana fält, där man kunde vänta ett förhållandevis rikt utbyte av lysoljor ur råoljan. Mera än hälften av den uppumpade råoljan ( 5 0 - 7 0 %) beräknas hava regelbundet fått gå tillspillo under dessa år. Raffineringsprocessen gick huvudsakligen ut på att befria lysoljan från den farliga tillsatsen av lättantändliga kolväten (bensin), som kunde förorsaka explosioner och eldsvådor. De stora mängder bensin, som under årens lopp utvunnos vid lysoljeraffinaderierna, förstördes för det mesta omedelbart under iakttagande av lämpliga försiktighetsmått. Liksom produktionen och raffineringsindustrien helt voro inställda på lysoljor, voro också transporten och handeln. Tullar, frakttariffer etc. voro alla uppställda med hänsyn till lysoljornas övervägande betydelse. Vid början av innevarande sekel började de förändringar göra sig märkbara, vilka så småningom lett till en fullständig omvälvning av mineraloljeindustrien och dess marknader. Å ena sidan minskades behovet av lysoljor starkt i alla länder genom gasbelysningens och hemelektrifieringens framträngande, å andra sidan ökades dels behovet av bensin genom automobiliseringens och senare lufttrafikens frammarsch, dels användningen av smörjoljor av mineraliskt ursprung i moderna kraft- och verktygsmaskiner av alla slag. Råoljan kom nu väsentligen att bli föremål för exploatering i förhållande till dess halt av bensin. De tyngre oljor, som frånskiljas vid raffineringen, liksom även vissa slag av råolja, hava funnit användning som bränsle inom sjöfarten (i diesel- och andra marinmotorer samt för eldning direkt under ångpannorna) 1 samt inom järnvägstrafiken och industriens kraftförsörjning. Cirka 40 % av den totala världsproduktionen av råolja har på de senaste åren gått ut i marknaden i form av bensin. Bensinförbrukningens frammarsch bestämmer på längre sikt helt råoljeproduktionens utveckling. Då, grovt taget, en ton råolja anses i bränslevärde motsvara 2 Va ton kol, motsvarar den nuvarande världsoljeproduktionens kraftbelopp cirka en tredjedel av världskolproduktionens. E n av huvuduppgifterna för det tekniska framstegsarbetet inom denna industri har också blivit att utvinna så mycket bensin som möjligt ur varje uppumpad enhet råolja. De största framstegen på detta område hava vunnits genom exploateringen vid raffinaderierna. ay de skilda processer, vilka sammanfattas under namnet »cracking» och som gå ut på att genom destination under förhöjt tryck och ökad temperatur samt under tillförsel av ånga utvinna ökad mängd bensin ur oljan. Ett stort antal patent för »cracking»-förfaranden äro föremål för exploatering (Burton, Dubbs, Cross, Holmes-Manley, Tube and Tank, Isom, Mc Afee, Bergius, Bliimner m. fl.), och en allt större del av den bensin, som utvinnes i de stora bensinproduktionsländerna, är »cracked» bensin, vilken (t. ex. enligt den amerikanska Report V of The Federal Oil Conservation Board, 1932, sid. 27) säges kunna bibringas större lämplighet som automobil1 Enligt Lloyds Register den 1 juli 1933 drives nära hälften av världstonnaget med mineraloljor som bränsle eller 29*5 % med brännoljor under ångpannorna och 15 % med motorer.

292 bränsle än den genom vanlig destination framställda bensinen (»straight-run gazoline»). Enligt den nyss refererade årsredogörelsen framställdes år 1931 i Förenta Staterna genom »cracking» 176*2 miljoner fat bensin av en totalproduktion av 441*3 miljoner fat (uppskattning av oljefirman L. Doherty), eller över 42 % av den sammanlagda produktionen mot 30 % år 1924 och 18 % år 1914. Världshandeln med mineraloljor och mineraloljeprodukter bestämmes i allt väsentligt av bensinens dominerande betydelse. Oljeraffinaderierna förläggas alltmera från oljefälten till inrikes kommunikationscentra samt till exportoch importhamnarna. I rörledningarna (»pipe lines») har man fått ett billigt och lätthanterligt transportmedel för råoljan från oljefälten. De första rörledningarna lades i Förenta Staterna vid mitten av 1860-talet, och enbart Förenta Staternas nät av dylika ledningar omfattar nu över 100 000 engelska mil (160 000 km) med rör från 2 till 16 tum i diameter, ett »underjordiskt järnvägsnät», som är mera än nio gånger så stort som statens järnvägars och de enskilda banornas totala längd i vårt land (1932: 16 776 km). Tankfartygen hava fått dominerande betydelse såsom transmarina transportmedel för oljeprodukter av skilda slag sedan 1878, då det första tankfartyget, tillhörande Nobelbolaget, började sina resor på Kaspiska havet. Världens totala tankflotta utgjorde vid början av 1932 cirka 1 500 fartyg på tillsamman 8*3 7 miljoner brutto registerton eller cirka en åttondedel av hela världshandelsflottans tonnage. För distributionen på marknaderna av de skilda produkterna (bensin, andra motoroljor, brännoljor, smörjoljor, lysoljor etc.) har en omfattande apparat skapats, bestående av järnvägstankvagnar och tanklastautomobiler, tankanläggningar i hamnar och vid kommunikationsknutpunkter, handelsförråd av skilda slag och pumpar för detaljdistributionen. Enligt dr Wilhelm Mautner beräknas i Förenta Staterna ungefär 12 miljarder dollars ha investerats i oljeindustrien, varav 8.5 miljarder komma på den egentliga oljeutvinningens och raffineringsindustriens del samt återstoden, 3*5 miljarder dollars, på distributionens. Totalantalet bensinpumpar i Förenta Staterna beräknas till 600 000 på ett totalantal motorfordon av 27 miljoner, och för ett antal europeiska länder har följande beräkning framlagts över dels totalantalet bensinstationer (detaljförsäljningsställen för bensin), dels antalet motorfordon per bensinstation (i ingenjör Robert Schwarz: Petroleum-Vademecum, X. Edition 1932), avseende förhållandena år 1931.

Tyskland England Frankrike Belgien Sverige Schweiz Danmark Norge

Antal stationer

Motorfordon pr station

52 000 99 000 78 000 19 560 14 830 14 650 10 350 4 760

27 22 25 11 14 9 14 12

Vid bensinstationerna omhänderhaves också den större delen av försäljningen av smörjoljor till motorfordonen. Efterföljande tabell 2, utarbetad av den amerikanska oljefirman L. Doherty (vars statistiska avdelning under ledning av V. R. Garfias åtnjuter intefr nationellt rykte för tillförlitlighet), ger en översikt över världshandeln med bensin för år 1931.

293 Tab. 2.

V ä r l d s h a n d e l n med b e n s i n å r 1931. Kfter firman L. Doherty, U. S. A. Exportländer. Milj. fat. Produktion av bensin

Förenta Staterna Ryssland Holländska Västindien Kanada Holländska Ostindien Rumänien Persien Andra Summa

Export av bensin

Kvantitet

441-3 19-7 13-0 13-0 16*6 12-1 10-6 35-1

45-8 152 10-9

35-7 11-8 8-5

17-0 12-8 10-3 15 7

13*3 10-o 8-0 12-7

561-4

127-7

Importländer. Milj. fat. Förbrukning av bensin Kvantitet Förenta Staterna England Frankrike Kanada Tyskland Australien Ryssland Argentina Övriga

405-1 28-2 19-2 15-s 14-o 6-1 54 5-4 56-7 Summa

Import av bensin Kvantitet

72-9 5-1 3-4 2-8 2-5 1-1 l-o l-o 10-2

OO0'9

13-6 26-3 18-6 2-9 11-4 5-4

10-6 20-5 14-3 2-4 8-9 4-2

1-7

1-3

47-8

37-8

127-7

Det framgår av denna tabell, att icke mindre än 87*3 % av världsexporten av bensin kommer på sex exportområden, tillhörande de fem länderna: Förenta Staterna, Ryssland, Holland (holländska Västindien och Sundaöarna), Rumänien och Persien. De flesta importländer täcka den övervägande delen av sitt bensinbehov genom i exportländerna framställd bensin* På senare år hava dock en del importländer i Europa anlagt raffinaderier för framställning av bensin även ur importerad råolja. Enligt från amerikanska källor stammande, av den ovannämnda handboken Petroleum-Vademecum anförda uppgifter, funnos den 31 september 1931 i bl. a. följande länder i Europa följande antal raffinaderier med angiven dagsproduktion i fat å 159 liter: Storbritannien Tyskland Frankrike

Anläggn ingår

Dagsproduktion fat

14 30 3

111500 33 200 14 500

294 Anläggningar

Dagsproduktion fat

Österrike 7 14 300 Ungern 7 7 000 Holland 3 6 850 Jugoslavien 4 3 250 Belgien 7 1 900 Italien 7 1900 Sverige 1 1 250 Spanien 2 1150 Norge 1 1000 Lettland 1 300 Danmark 2 150 Enligt av amerikanska Department of Commerce sammanställda uppgifter finnas i Förenta Staterna (1932) ett 370-tal raffinaderier av växlande storlek med en totalkapacitet på 3*7 miljoner fat om dagen, från en kapacitet pr enhet av 70 fat pr dag till 175 000 fat (Gulf Refining Company, Port Arthur, Texas), 195 000 fat (Humble Oil & Refining Company, Baytown, Texas) och 235 000 fat (Standard Oil Company of N. J., Linden, New Jersey). Det exportraffinaderi, som torde vara världens största utanför Förenta Staterna, ä r det i holländska Västindien belägna, Curacaosche Petroleum Industrie Maatschappij (Shell-koncernen) tillhöriga, som har en dagskapacitet på 165 000 fat. Skilda omständigheter ha medverkat till att mineraloljeindustrien och mineraloljehandeln tidigt blivit föremål för en stark koncentration. Rena produktions-, raffinerings-, transport- och handelsföretag finnas visserligen, och särskilt inom råoljeproduktionen äro de i vissa länder talrika, men den utan jämförelse största delen av både produktionen och distributionen omhänderhaves av koncerner eller truster, som förenat bägge dessa grenar i en hand. Bland de orsaker, som medverkat till denna kapitalkoncentration, torde främst kunna nämnas de dryga kostnaderna för koncessioner och borrningar i de oljeförande områdena, vilka till stor del ligga i kapitalfattiga och outvecklade länder (Mexiko, Persien, Venezuela, Iraq.). Kostnaderna för en enda borrning uppges till 25 000—150 000 dollars (100 000— 600 000 kr.), och av de till 823 115 åren 1859—1931 uppgående borrningarna i Förenta Staterna voro 177161 fullständigt improduktiva samt 49 738 sådana borrningar, som endast gåvo gas. Även anläggning av järnvägar, hamnar och rörledningar för de oljeförande områdenas exploatering och oljans transport till marknadscentra har varit en uppgift, som ställt stora anspråk på vederbörande företagares kapitalkraft. Den tidigt inträdande koncentrationen inom raffinaderiindustrien har underlättat koncentrationen inom detalj försälj ningen av oljeprodukterna, och slutligen torde stormakternas ansträngningar att av försvarspolitiska skäl skaffa sig inflytande över världens råoljetillgångar hava bidragit till koncentrationens fortsatta framsteg på produktionssidan. Koncentrationen inom mineraloljeindustrien kom naturligt nog tidigast till uttryck i Förenta Staterna. Redan år 1870 grundade J o h n D. Rockefeller genom sammanslutning av ett antal mindre oljefirmor Standard Oilföretaget. Dess kapital, som vid grundandet utgjorde 1 miljon dollars, hade å r 1873 stigit till 3 x/2 miljoner dollars och år 1882 — då Standard Oil Company (New Jersey), som än i dag är koncernens moderbolag, bildades — till 102 miljoner dollars. Företaget baserade sin enastående frammarsch i

295 första hand på strävanden till monopolisering av oljetransportmedlen — först järnvägarna och sedan rörledningarna — samt av raffinaderiindustrien. Däremot voro dess intressen inom råoljeutvinningen länge förhållandevis begränsade. Man torde från Standard Oil-koncernens sida länge ha ansett det ekonomiskt fördelaktigare att låta råoljeproducenterna själva bära kostnaderna för nya borrningar och oljefältens exploatering och konkurrera om att få sälja till koncernen, som på de viktigaste oljefälten stod i det gynnsamma läget att vara den ende köparen av betydelse. Så sent som 1904 uppgavs Standard Oil behärska 84*2 % av råoljeraffineringen i Förenta Staterna och den vida övervägande delen av exporten. Redan tidigt — på åttiotalet — hade det amerikanska bolaget upptagit en betydande exportverksamhet på alla världsdelar. Den av Standard Oil saluförda oljan hade i Europa huvudsakligen att konkurrera med olja från Ryssland, Rumänien och Österrike (Galicien). Striden mellan Standard Oil och i synnerhet den ryska oljan utkämpades under åttio- och nittiotalen samt de första åren av det nya seklet och medförde stadiga prissänkningar på lysoljor. Efter sekelskiftet hava vid sidan av Standard Oil andra betydande oljekoncerner utvecklats i Förenta Staterna, och utanför Förenta Staterna ha på grundval av särskilt engelskt och holländskt kapital ett par koncerner med internationellt verksamhetsfält kommit till, vilka i fråga om kapitalstyrka, omsättning och allmän betydelse kunna anses mäta sig med den största amerikanska koncernen. Det gemensamt utmärkande draget för de stora mineraloljekoncernernas verksamhet under de senaste årtiondena är att de i stadigt ökad grad ägnat sitt intresse åt råoljeproduktionen och förvärv av fyndigheter och koncessioner i skilda delar av världen. Tab. 3.

De s t o r a k o n c e r n e r n a s

a n d e l i v ä r l d s p r o d u k t i o n e n av r å o l j a å r e n 1930 o c h 1931. Milj. fat. 1 9 3 1

1 9 3 0

Brutto

Netto

Brutto

Netto

Standard Oil Oberoende Holländsk-engelska gruppen U. S. S. R....................................... »Halvoberoende»

280-9 285-1 223-2 132-3 60-3

242-1 235*5 208-8 132-3 48-9

255-4 248-1 199-7 160-8 53-7

226-7 201-1 187-3 160-8 43-s

Summa »kontrollerad produktion

981-8

867-G

917-7

819*7

19-92 .20-2 2 15*83 9-38 4*2S

17*17 .16-70 . 14-81 9*38 3*47

18-64 18-io 14-57 1174 3-92

16'55 14*6 7 13-67 11-74 3-20

69-6 3

61-53

66-9 7

59-83

/ Standard Oil Oberoende. ,...,.. Holländsk-engelska gruppen U. S. S. R »Halvoberoende» Summa »kontrollerad andel i världsproduktionen»

procent

Standard Oil = Standard Oil Company (New Jersey), Standard Oil Co. of Indiana, SoconyVacuum Corp., Standard Oil Co. of California, Ohio Oil Co. »Halvoberoende» = Sinclair Consolidated, Tidewater Oil Ass. Holländsk-engelska gruppen = Royal Dutch-Shell, Anglo Persian, Burmah Oil. Oberoende = Gulf Oil Corp., Texas Corp., Cities Service, Continental Oil, Phillips Petroleum Co., Pure Oil, Union Oil, Barnsdall, Richfield, Skelly, Amerada, Mid-Continent, Simms. Med nettoproduktionen avses den totala (brutto)produktionen efter beräknat avdrag av som royalty till ägare av oljekällorna återburen olja.

296 Förestående tabell 3 utgör en sammanfattning av en av dr W. Mautner utförd sammanställning av de ledande mineraloljekoncernernas andelar i världens råoljeproduktion åren 1930 och 1931. Sammanställningen kommer till det resultat, att ungefär två tredjedelar av världens totala produktion av råolja — och i stort sett motsvarande andel av raffinaderiindustrien och försäljningen på världsmarknaden av raffinadprodukter, främst bensin — faller på ett mycket begränsat antal producenter, vilka i sin tur sönderfalla i fem grupper med inbördes mer eller mindre sammanfallande intressen. 1) Standard Oil-gruppen. Den monopolartade ställning, som Standard Oil-bolaget tidigt intog på den amerikanska marknaden, ledde till att detta bolag underkastades upprepade undersökningar enligt den amerikanska antitrustlagstiftningen. Det anses, att dessa undersökningar konstaterat, att Standard Oils dominerande ställning inom den amerikanska oljeindustrien vid sidan av dess monopolisering av transportmedlen och raffinaderiindustrien också berodde på en hänsynslös pris- och konkurrenspolitik. Genom oförutsedda prisnedsättningar, vilka medförde övergående nytta även för förbrukarna, beredde trusten kapitalsvaga medtävlares undergång. Den köpte sedan upp deras i värde sjunkna aktiestock och anknöt på detta sätt det ena företaget efter det andra inom oljebranschen till sin koncern. På detta sätt sades trusten hava blivit alltmer i stånd att diktera priserna på den amerikanska marknaden. Genom ett utslag av Förenta Staternas högsta domstol av den 15 maj 1911 ålades trusten att upplösa sig, emedan den förbrutit sig mot Förenta Staternas antitrustlag av 1890. I enlighet med detta utslag fördelade Standard Oil Company (New Jersey) sitt innehav av aktier i 33 dotterbolag till sina aktieägare i förhållande till deras innehav av aktier i moderbolaget. Dessa dotterbolag blevo därigenom formellt självständiga. Till Standard Oil-gruppen i inskränkt bemärkelse räknas nu förutom Standard Oil Company (New Jersey) fyra bolag i Förenta Staterna, vilka i sin tur utvecklat sig till betydande produktions- och holdingbolag i skilda delar av landet: Standard Oil Company of New York, som år 1931 omorganiserade sig i samband med en fusion med Vacuum Oil Company och då antog namnet Socony-Vacuum Corporation (ett dotterbolag till detta heter nu Standard Oil Company of New York); Standard Oil Company of California, som år 1930 förvärvade 50 % av aktierna i den i det nya stora produktionsområdet Kettleman Hill i Texas verksamma Kettleman Hill Corporation; Standard Oil Company of Indiana, som bl. a. köpt 95 % av aktierna i Pan American Petroleum and Transport Company eller den s. k. Doheny-koncernen (vars utländska intressen övertagits av Standardbolaget i New Jersey); samt The Ohio Oil Company, som bildades redan 1887. Det sammanlagda aktiekapitalet för de fem ledande Standardbolagen utgör över 2 miljarder dollars — vartill komma högst betydande fonder och andra kapitalresurser — och de vanliga aktieägarhandböckerna för oljeindustrien i Förenta Staterna uppräkna ett 150-tal dotterbolag i skilda delar av världen, varav ungefär två tredjedelar komma på Standard Oil Company (New Jersey). Enligt uppgifter från år 1925 kom på Standard Oil-gruppen i inskränkt bemärkelse 40 % av hela det i Amerikas oljeindustri investerade kapitalbeloppet, ungefär 25 % av råoljeproduktionen, 45 % av raffinadproduktionen men 60 % av oljetransporten och 70 % av exporten. Om arten av de förbindelser, som sammanknyta de skilda Standard Oilbolagen, har man sedan upplösningen år 1911 fört en ganska livlig diskussion. På en officiell förfrågan år 1927, huruvida sådana förbindelser existera, ha Standardbolagen svarat nekande. Man har också påpekat tillfällen, då de skilda bolagen fört en mot varandra stridande politik, såsom t. ex.

297 under aren efter kriget, då Standard Oil Company (New Jersey) tillsamman med Royal Dutch-Shell ville verka för att söka förhindra, att den ryska oljan kom ut på världsmarknaden, medan betydande leveranskontrakt tor samma olja uppgjordes med dåvarande Standard Oil Company of New York och dess dotterbolag Vacuum Oil Company. Å andra sidan gör man gällande, att stora aktiepaket i de skilda Standardbolagen ligga i samma händer och att därifrån en gemensam ledning av koncernens angelägenheter äger rum. Familjen Rockefeller tillskrives bland andra sådana innehav. (Louis Heyman: Le nouvel aspect du probléme pétrolier. Bruxelles 1932 ) 1 den utredning, som publicerades 1921 av den amerikanska trustkontrollkommissionen (Federal Trade Commission) över förhållandena inom oljeindustrien på Stillahavskusten, uttalades, att en enhetlig ledning av gruppens angelägenheter åtminstone då förefanns. »I övriga delar av Förenta Staterna, liksom i Stillahavsområdet, utövar Standard Oil-gruppens företag ett dominerande inflytande över mineraloljeindustrien, ej endast beroende pa de skilda enheternas överväldigande styrka beträffande produktion och kapitalresurser, utan också beroende på deras sammanhållning, till synes grundande sig på ett ömsesidigt innehav av aktier, som till stor del vilar i händerna på ett jämförelsevis litet antal kapitalägare ( their solidarity, arising apparently from an interlocking stock ownership resting largely m the hands of a comparatively few capitalists) och vidare på denna grupps •2 r a -. Qo a n S o e l l a r e s u r s e r o c h kredit.» (Section 8. Basis of Standard Control, P a r t II)> Något öppet i A - T ; . tillkännagivande av en enhetlig ledning (därigenom att samma personer innehava styrelseposter i de skilda bolagen etc.) finner man emellertid ej. Anmärkningsvärt är emellertid, att de tva största bolagen i gruppen, New Jersey-bolaget och Socony-Vacuum Ul L. ^p r Poration, hava sina lokaler i samma hus, 26 Broadway, Newyork De i Sverige verksamma Standardbolagen torde vara dotterbolag i första eller andra hand till Standard Oil Company (New Jersey). I »World Petroleum Directory» för 1932 redovisas Vestkustens Petroleumaktiebolag och Sydsvenska Petroleumaktiebolaget såsom dotterbolag till New Jerseybolaget Andra handböcker upptaga också Krooks Petroleum- och Oljeaktiebolag. c h d e r inter ^• n !. lg A? n a t i o n a l e n Petroleumindustrie» för 1929 genomtorde New Jerseybolaget år 1927 en intern omorganisation, som avsåg att skilja den rena förvaltningsverksamheten från produktions- och handelsverksamheten. Därvid grundades för förvaltningen av dotterbolagen i exportländerna Standard Oil Export Corporation, vilken trädde i verksamhet hösten 1928. Raffinerings- och detalj försäljningsverksamheten lades i händerna pa ett likaledes nybildat dotterbolag, Standard Oil Company of New Jersey, tankrederirörelsen på Standard Shipping Company of Delaware samt produktionen och försäljningen av biprodukter (»Flit», »Nujol» etc.) på bianco, Inc. (of Delaware). Standard Oil Development Company fungerar som forsknings- och experimentföretag. Socony-Vacuum Corporation uppgives vara den mest betydande smörjoljeproducenten i Förenta Staterna och smörjoljeexportören på världsmarknaden, l h e Vacuum Oil Co. aktiebolag är ett dotterbolag till Socony-Vacuum Corporation. 2) Delvis av Standard Oil beroende koncerner. a) (Sinclair) Consolidated Oil Corporation. Koncernen organiserades 1919 i Newyork under n a m n av Sinclair Consolidated Oil Corporation genom sammanslagning av Sinclair Oil & Refining Corporation, Sinclair Gulf Corporation och Sinclair Consolidated Oil Corporation (ett äldre bolag) Namnet ändrades 1932 till Consolidated Oil Corporation efter sammanslagning

298 med Prairie Oil-koncernen (Prairie Oil and Gas Company, P r a i r i e Pipe Line Company och dotterbolag). Till koncernen kom också tidigt att hora Union Petroleum Company of Delaware, i vilken före kriget också Deutsche Bank var intresserad. Sinclairbolagen samarbetade redan före 1919 med Standard Oil-gruppen, som var hälftendelägare i Sinclair Pipe Line Company och Sinclair Crude Oil Purchasing Company (Report of the Federal Trade Commission on the Pacific Coast Petroleum Industry, sid. 132). Consolidated Oil-koncernen är liksom Standard Oilgruppen verksam pa alla områden av mineraloljeindustrien. Den äger omfattande koncessioner i bl. a. Mexiko, Syd- och Mellanamerika, raffinaderier, transport-, handelsoch exportorganisationer, och anses vid sidan av Standard Oil vara en av Förenta Staternas mäktigaste och internationellt mest aktiva oljekoncerner. Dess ledare, H. F . Sinclair, är vid sidan av de två ledande Standard Oildirektörerna Teagle och Bedford den amerikanska oljevärldens mest omtalade man. Koncernens (Consolidated Oil Corporations) aktiekapital ar 84*0 5 miljoner dollars, men därbredvid finnas högst betydande reserver. b) Tide Water Associated Oil Company. Bolaget bildades 1926 som holdingbolag vid en sammanslagning mellan Associated Oil Company och Tide Water Oil Company. Koncernen är verksam som råoljeproducent, raffinadör, inom detaljförsäljningen av petroleumprodukter på den amerikanska marknaden och som exportör på världsmarknaden. Den redovisar ett 30-tal dotterbolag i U. S. A. och utlandet. Bland annat driver den ett betydande antal servicestationer på Hawaii och Filippinerna. Koncernens aktiekapital utgör enligt den senaste konsoliderade balansen 122*7 6 miljoner dollars. Dess ledare är en inom den amerikanska oljevärlden mycket kand man, Axtell J. Byles. 3) Av Standard Oil oberoende koncerner i Förenta Staterna, lne 1 exas Corporation. Denna koncern är en av de äldre i Förenta Staterna. Den bildades 1902 och äger vidsträckta oljefält i främst Texas-Oklahomaregionen samt i Mexiko, Syd- och Mellanamerika, har ett omfattande rörlednmgsnat, raffinaderier, försäljningsorganisationer i Amerika, de flesta viktigare europeiska länder, Kina, Japan, Indien och Haiti. Förteckningen over dotterbolagen upptar ett 40-tal namn. För vårt land upptages The Texas Co. aktiebolag. Aktiekapitalet för koncernen är enligt World Petroleum Directory, 1932/1933 Edition, 246*3 miljoner dollars. Continental Oil Company. Bolaget bildades år 1920 och är foryaltnmgsbolag för ett 20-tal dotterbolag, som äga betydande oljefalt i l o r e n t a Staterna, koncessioner i Mexiko och Kanada, omfattande rörledningar, raffinaderier, tankångare och ett vidsträckt nät av bensinstationer 1 1 orenta Staterna (2 800 försäljningsställen). Continental Oil Company hade 1929 ett aktiekapital på 36*12 miljoner dollars. , . Cities Service Company (Doherty-koncernen). Bolaget bildades l y i u i syfte att förvärva koncessioner för gas, vatten, elektriskt ljus och sparvagnsdrift i stadskommuner i Förenta Staterna. Den har under de S a ^ n a åren i omfattande grad utvecklat denna verksamhet och har ett l«U-tal dotterbolag för olika ändamål i Förenta Staterna. Oljeutvinningen och försäljningen av raffinaderiprodukter är blott en del av koncernens verksamhet. Storleken av dess oljedomäner i Förenta Staterna utgöra dock 5 miljoner acres. Koncernen har inga utländska koncessioner, men dess torsaljningsverksamhet i utlandet omfattar bland annat Kanada och Storbritannien. Moderbolaget har ett högst betydande aktiekapital, 304*5 0 miljoner dollars. Union Oil Company of California. Koncernen är huvudsakligen verksam i Kalifornien men har också oljekällor i andra delar av Förenta Staterna

299 samt i Mexiko. Koncernens historia går tillbaka till 1890 och den ä r alltså en av de äldsta bland de större »independents». Den har ett 20-tal dotterbolag i olika delar av Förenta Staterna, producerar råolja, äger ett stort rörledningsnät och tankflotta, raffinerar och säljer petroleumprodukter i cirka 1 500 egna försäljningsställen i Förenta Staterna och utlandet. Moderbolagets aktiekapital är 109*6 5 miljoner dollars. • Gulf Oil Corporation of Pennsylvania. Gulf Oil-koncernen är Förenta Staternas största råoljeproducent utanför Standard Oil-gruppen. Det nuvarande moderbolagets företrädare var Gulf Oil Corporation, Inc., som bildades 1907. Det övervägande inflytandet inom koncernen innehaves av familjen Mellon, och W. L. Mellon, som varit Förenta Staternas finansminister, är ordförande i styrelsen för moderbolaget. Koncernen äger vidsträckta oljefält i Förenta Staterna samt Venezuela och Mexiko, rörledningar till en sammanlagd längd av 7 000 engelska miles, raffinaderier, en stor tankflotta och ett eget distributionsnät i Förenta Staterna, omfattande mer än 3000 bensinstationer. Koncernen är delägare i The Near East Development Corporation (Iraq-koncessionen, se sid. 306). Den bedriver också export på Europa. Moderbolagets aktiekapital är 113* 12 miljoner dollars. Phillips Petroleum Company. Phillips-koncernen bildades under världskriget och har oljedomäner på sammanlagt 1*4 miljoner acres i skilda delar av Förenta Staterna. Den har inriktat sig på den inreamerikanska marknaden och har ett vidsträckt nät av servicestationer, som äro grupperade under 38 skilda försäljningsbolag. Aktiekapitalet för moderbolaget är enligt senaste balans 120*3 7 miljoner dollars. The Pure Oil Company. Koncernen äger oljefält på 1*6 miljoner acres 1 ^ Förenta Staterna och Venezuela. Den säljer sina produkter väsentligen på den amerikanska marknaden, där den har 1 500 egna bensinstationer. Dess aktiekapital är 105*9 5 miljoner dollars. Samtliga de ovan uppräknade amerikanska oberoende oljekoncernerna hava vardera en årlig råoljeproduktion, överstigande 10 miljoner fat. Till de »stora» bolagen i Förenta Staterna räknas emellertid ytterligare en rad andra, av vilka en del hava upparbetat en ganska betydande exportverksamhet och således äro av betydelse för världsmarknaden. De största råoljeproducenterna bland de smärre storbolagen äro Barnsdall Corporation, Richfield Oil Company of California, Skelly Oil Company, Amerada Corporation (med koncessioner i Venezuela), Mid Continent Petroleum Corporation samt Simms Petroleum Company (ävenledes med koncessioner i Venezuela). Andra större koncerner, såsom t. ex. den år 1911 genom sammanslutning kring California Petroleum Corporation bildade O'Donnel-koncernen samt Dohenykoncernen (Pan American Petroleum Company), ha uppgått i de ledande koncernerna, nämligen respektive Texaco- och Standard Oil-koncernerna. 4) Den engelsk-holländska. gruppen. Den med de amerikanska oljekoncernerna, främst Standard Oil, i fråga om storlek och ställning på världsmarknaden konkurrerande gruppen är den, som utgöres av »Royal DutchShell» å ena sidan samt av »Anglo Persian-Burmah Oil» å den andra. På den grund, att främst engelskt och holländskt kapital äro intresserade i dessa två koncerner (det holländska väsentligen inom den förstnämnda koncernen) samt att engelska staten är delägare i Anglo-Persian Oil Company Ltd., brukar man med ett sammanfattande namn kalla denna grupp för den engelsk-holländska gruppen. Den med avseende på kapitalstyrka och verksamhetens omfattning största av de två koncernerna inom denna grupp är »Royal Dutch-Shell». E n intimare förbindelse mellan de två företag, som bilda kärnan i koncernen,

300 Koninklijke Nederlandsche Maatschappij tot Exploitatie van Petroleumbronnen in Nederlandsch-Indie, Haag, och Shell Transport and Trading Company, London, åvägabragtes först 1907, men redan tidigare hade de samarbetat. År 1902 hade de sålunda bildat en gemensam avsättningsorganisation för Ostasien, Asiatic Petroleum Company, vars huvuduppgift skulle vara att möta Standard Oil-koncernens konkurrens på den ostasiatiska marknaden. Sammanslutningen mellan de två företagen år 1907 organiserades så, att två gemensamt ägda dotterföretag grundades, av vilka det ena skulle omhänderha oljeutvinningen och raffineringen, medan det andra skulle sköta om transport, lagring och försäljning av de utvunna petroleumprodukterna. Det förstnämnda organiserades som ett holländskt bolag, Bataafsche Petroleum-Maatschappij, det andra som ett engelskt, The Anglo-Saxon Petroleum Company. Både det holländska moderbolaget (»Royal Dutch») och Shell Transport and Trading Company blevo genom denna överenskommelse rena förvaltningsbolag, och i överenskommelsen ingick, att det förstnämnda skulle övertaga 60 % i alla dotterföretag, som skulle komma att bildas eller övertagas, Shell-bolaget 40 %. Huruvida denna procentuella fördelning rättvist återger det holländska, respektive det engelska kapitalinflytandet, undandrager sig bedömande. Man har dock alltmer på senare år i den internationella finanspressen betonat det engelska kapitalinflytandet. The Burmah Oil Company — som vid sidan av engelska regeringen är en av huvuddelägarna i Anglo-Persianbolaget — har förvärvat en relativt stor aktiepost i Shell Transport and Trading Company (1 000 000 stamaktier av emitterade 24 121 361 stycken) och blivit representerat i styrelsen för Shellbolaget, men innebörden och räckvidden av detta aktieförvärv kan knappast anses fullt klarlagd. Verksamheten inom koncernen i dess helhet är nu förgrenad på ett stort antal dotterföretag. Den är fördelad på ungefär följande sätt. Bataafsche Petroleum Maatschappij kontrollerar ensamt eller tillsammans med The Anglo-Saxon Petroleum Company större delen av koncernens produktionsoch raffineringsintressen, bland annat i Förenta Staterna, där den är en ay de största råoljeproducenterna med tillhörande raffinerings-, detaljförsäljnings- och exportverksamhet. The Anglo-Saxon Petroleum Company omhänderhar koncernens stora tankflotta och tjänstgör som holdingbolag för en del av koncernens intressen. Asiatic Petroleum Company är med ett stort antal dotterföretag verksamt som koncernens försäljningsorganisation i *") 11 e\ l ä n fi PT*

Till sammanslagningen 1907 sysselsatte sig de två kärnföretagen huvudsakligen med att exploatera oljefyndigheterna i Ostasien och med försäljningen av petroleumprodukter på de asiatiska marknaderna. Sedan denna tidpunkt har koncernen förvärvat sig intressen över hela världen och har under ledning av J . B. August Kessler och sir Henri Deterding fört en målmedveten expansionspolitik på alla marknader. Koncernen äger eller arrenderar nu vidsträckta oljefyndigheter i Indien (Sumatra, Borneo, Java), Egypten, Rumänien, Polen, Förenta Staterna, Mexiko, Trinidad, Venezuela etc. Den besitter dessutom rörledningar, tankfartyg på sammanlagt över 2 miljoner tons lastförmåga samt oljebunkringsstationer och andra anläggningar i hamnar och kommunikationsknutpunkter världen runt. Dess kapitalstyrka är mycket betydande. Det holländska moderbolaget har ett aktiekapital på jämnt 1000 miljoner gulden, varav för 505*12 miljoner gulden emitterats. Shell Transport and Trading Company har ett aktiekapital på 34*3 2 miljoner pund sterling. Dessutom hava bägge bolagen betydande fonder. Förteckningen på koncernens dotterbolag i tillgängliga handböcker upptager

301 ett 130-tal namn. I vårt land är koncernen representerad av SvenskEngelska Mineraloljeaktiebolaget, som betecknas som dotterbolag till Shell Transport and Trading Company. Den andra av de koncerner, som anses ingå i »den engelsk-holländska gruppen», Anglo-Persian-Burmah Oil-koncernen (»Apoc») har som kärnföretag Anglo-Persian Oil Company Ltd, vilket bildades år 1909 och av Concessions Syndicate Ltd, Burmah Oil Company och lord Strathcona övertog den av en australisk oljesökare, William Knox dArcy, från persiska regeringen förvärvade koncessionen på samtliga oljefält i Persien med undantag av fem provinser. Denna koncession, som förvärvats redan 1901 och gällde för sextio år framåt med en vinstandel för den persiska regeringen på 16 %, hade vid denna tid börjat exploateras och befunnits synnerligen givande! Aktiekapitalet, som ursprungligen var 2 miljoner pund sterling men steg för steg höjts till 26 V2 miljoner pund sterling, befinner sig sedan 1913 till väsentlig del i brittiska regeringens händer, som också tillsätter styrelsens ordförande. Aktiekapitalet höjdes i maj 1914 till 4 miljoner pund sterling, och av detta övertog regeringen 2*2 miljoner pund sterling, vilken överenskommelse ratificerades av parlamentet den 13 juli 1913 med 254 röster mot 8. Av aktierna befinna sig endast två större poster på privata händer, nämligen for 2*8 6 miljoner pund hos Burmah Oil Company och en ej närmare angiven aktiepost hos lady Strathcona. Bolagets ledare är oljegeologen sir J o h n Cadman. Såsom redan nämnts, grundades bolaget med huvudsaklig uppgift att exploatera de persiska oljefält, som ingingo i den bekanta d'Arcy-koncessionen. Dess verksamhet sträcker sig nu emellertid långt utöver Persien. Det har egna oljedomäner, koncessioner eller andra intressen i Rumänien' Jugoslavien, Mexiko, Argentina, Venezuela, Honduras, Peru, Argentina' Brittiska Guinea, Australien, Afrika (Nyassa-syndikatet) etc. Den utvunna oljan raffineras dels i Persien (raffinaderiet i Abadan, som medelst en rörledFJ n g .. P ? 0 2 0 s v e n s k a m i l s längd är förbunden med huvudproduktionsorten Masjid-i-Sulaiman, har en kapacitet på 100 000 fat råolja per dag), dels i England (raffinaderierna i Llandarcy vid Swansea och Grangemouth i Skottland ha en sammanlagd kapacitet på 44 000 fat råolja per dag). For transporten av råolja och petroleumprodukter har koncernen en betydande tankflotta (750 000 tons lastförmåga) samt distributionsanläggningar i ett stort antal lander. För importen till marknadsländerna och detaljförsaljnmgens ordnande därstädes finnas ett stort antal dotterbolag (förteckningar i tillgängliga uppslagsböcker upptaga ett 25-tal dotterbolag med olika uppgifter i skilda delar av världen). I Sverige omhänderhaves verksamheten för koncernens räkning av Svenska Bensin- och Petroleumaktiebolaget B P Burmah Oil Company, som har ett aktiekapital på 10*8 6 miljoner pund s r r r l m % . \ a r s m v e r k s a m l i e t väsentligen förlagd till Indien. Det exploaterar oljefyndigheter i Birma och Assam, har raffinaderi i Rangoon i Birma och säljer sina produkter väsentligen på den indiska marknaden genom ett i g ? * ™ ? - * . m e d R ° y a l Dutch-Shellkoncernen drivet dotterbolag, Burmah Shell Oil Storage and Distributing Company of India. 5) De gemensamt ledda ryska statslrusterna. Den femte stora producentgruppen är, såsom redan nämnts, Rysslands oljeindustri. Utvinningen och raffineringen av olja i Ryssland bedrevs före kriget dels av foretag med ryskt kapital, dels av från utlandet finansierade oljebolag, over vilka vissa av de ovan nämnda stora oljekoncernerna förvärvat inflytande. Sålunda inköpte 1911—1912 Royal Dutch-Shell de stora Roth-

302 schildska intressena i oljefälten i Baku och utökade sedermera sina förvärv. Vid sidan av denna koncern hade också en annan med engelskt kapital arbetande stort inflytande, nämligen den s. k. Russian Generalgruppen (Lianosoff-Mantacheff). Vid krigsutbrottet ansågos de två nämnda grupperna och Nobelkoncernen behärska över 50 % av hela Rysslands oljeproduktion. Därjämte försökte amerikanarna att vinna insteg. Redan före världskriget voro rykten i omlopp, enligt vilka Standard Oil förvärvat sig intressen i Nobelkoncernen. Enligt en av Standard Oilgruppen avgiven förklaring före Genuakonferensen 1922 hade ett formellt övertagande av hälften av Nobelkoncernens intressen ägt rum 1920. De ryska oljefälten hade då emellertid redan förstatligats. . Den ryska oljeindustrien har sedan den nuvarande regimens införande i allt väsentligt organiserats genom statens försorg — endast ett litet antal, föga betydande koncessioner beviljades — och såväl produktionen av råolja som raffineringen av denna och försäljningen av petroleumprodukterna på hemmamarknaden och för export omhänderhaves av under gemensam ledning arbetande statstruster. De fyra största produktionstrusterna äro Azneft, Grozneft, Maine ft och Embaneft; därjämte finnas särskilda organisationer för Sachalin, turkmenska området och mellersta asiatiska Ryssland. »Neftezavodi» är en statstrust, som endast sysslar med raffinering av olja (de flesta större statsoljetrusterna ha även raffinaderier om hand). Gruzneft-trusten omhänderhar väsentligen borrningar i Georgien. För saluförandet av oljeprodukterna på den ryska marknaden finnes en central organisation (Neftetorg) och för exporten likaledes en central organisation (Sojusneftexport), bägge i Moskva. Under denna sistnämnda sortera de utländska försäljningsorganisationerna, för det mesta organiserade som aktiebolag i resp. länder: i Tyskland Deutsche Vertriebsgesellschaft fur Russische Ölprodukte (»Derop») samt dess dotterbolag Deutsch-Russische Naphtagesellschaft m. b. H. (»Derunapht»), vilket sistnämnda förutom på Tyskland också säljer på Österrike, Tjeckoslovakien, Jugoslavien och de skandinaviska länderna; i Italien Societå Anonima Italiana »Petrolea»; i England Russian Oil Products Ltd; i Frankrike Société des produits du naphte russe, som bildades för att sälja på Frankrike, Belgien, Holland, Luxemburg, Spanien och Portugal samt deras kolonier; i Schweiz Naphta A/G; i Lettland »Laruneft»; i Turkiet »Neftsyndikat»; i Norge Russiske Oljeprodukter Aktieselskap, Skärholmen (Bergen); samt i Sverige Aktiebolaget Naftasyndikat. Efterföljande tabell belyser närmare den ryska exporten av mineraloljeprodukter under de senaste åren. Tab. 4. Export av mineraloljeprodukter från U. S. S. R. till vissa länder 1931, 1932 och de fem första månaderna 1933 samt totalexporten 1931 och 1932. I 1 000 ton.

Italien Frankrike Storbritannien Tyskland Spanien Japan

1079-7 837-5 1 084-4 399-3 123-2 191-7

1039-5 967-2 597-2 532-0 431-0 368-0

Jan.— maj 1933 432-9 423-3 296-3 201-8 149-S

Belgien Sverige Egypten Indien Turkiet Totalexporten

272-4 171-2 126-4 149-1 158-5

271-9 271-6 268-0 1914 113-1

var 5 224-3

6 011-3

Efter Petroleum-Vademecum och tidskr. Tägliche Berichte ii. d. Petr.-Industrie.

Jan.— maj 1933 132-0 89-7 98-0 84-4

303 De i det föregående uppräknade fem grupperna kontrollera, såsom närmare framgår av tabell 3 å sid. 295, cirka två tredjedelar av världsproduktionen av råolja och motsvarande del av mineraloljeprodukterna. I samband härmed torde några uppgifter om Rumänien vara av intresse i betraktande av dess på senare år växande betydelse som exportör på marknaden. Den rumänska oljeindustrien bildar ingen samverkande enhet. E n stor del av produktionen faller på bolag, i vilka de stora internationella oljekoncernerna ha hela inflytandet (Royal Dutch-Shell-koncernen Astra Romana* som är den största råoljeproducenten i Rumänien, Standard Oil-gruppen Romano-Americana) eller äro intresserade med avsevärt kapital (Steaua Romana). Detta sistnämnda bolag förvärvades redan 1903 av Deutsche Bank och utbyggdes sedan under ledning av Deutsche Petroleum ActienGesellschaft till det största oljeföretaget i Rumänien. Den tyska majoriteten i Steaua Romana förvärvades efter kriget (år 1920) av ett engelskt-fransktrumänskt konsortium, varvid det rumänska inflytandet skulle tryggas genom att det rumänska holdingbolaget fick 50* i %, det engelska och det franska vardera 24*9 5 %. Genom frikostig kreditgivning och finansiering i övrigt av bolagets verksamhet säges det engelska holdingbolaget (Steaua Romana, British, Ltd, ett dotterbolag till Anglo-Persian-koncernen), numera försäkrat sig om det dominerande inflytandet i bolaget. Det kan nämnas, att de tre nämnda stora bolagen i Rumänien — vilka dock ej ensamma representera det utländska inflytandet — i runt tal svara för 40 % av råoljeproduktionen. Den ledande rollen inom den rumänska oljeindustrien tillskrives framför andra G. Osiceanu, Steaua Romanas verkställande direktör. Efterföljande tabell visar omfattningen av Rumäniens mineraloljeexport under åren 1931 och 1932. T a b . 5.

R u m ä n i e n s e x p o r t a v m i n e r a l o l j e p r o d u k t e r till v i s s a l ä n d e r s a m t t o t a l e x p o r t e n 1931 o c h 1932. I 1 000 ton.

Storbritannien Italien--- — — Frankrike Egypten Österrike Spanien Tyskland Ungern

973-f 672-2 534-2 582-5 236-3 322-7 175-8 158-1

1 138-9 763-1 714-0 484-2 238-2 219-9 171-4 139-4

Jugoslavien Tjeckoslovakien Grekland Bulgarien Sverige Övriga länder Hela exporten var

91-9 83-7 116-9 66-7 29-5 624.4

128-5 122-4 120-8 59-7 21-1 844-7

4 667-9

5 166-3

Enligt Petroleum-Vademecum, X. Edition.

Det är möjligt, att stormakternas strävanden att skaffa sig inflytande över världens råoljetillgångar gå längre tillbaka än till tiden för och omedelbart efter världskriget. Det var emellertid först detta, som tydligt ådagalade mineraloljornas stora betydelse för den moderna krigföringen. Enbart Shellkoncernen uppges under de sista aderton månaderna av världskriget ha levererat 13 miljoner ton skilda mineraloljeprodukter till de allierade makterna. Då transportmedlen tröto, fick man under världskrigets senare år för transport av råolja, brännolja och bensin även taga sin tillflykt till handelsfartygens vattenballasttankar. Med den utveckling, som särskilt

304 luftflottorna och örlogsflottornas oljeförbrukning tagit efter världskriget, har behovet av en tillräcklig försörjning med mineraloljeprodukter av skilda slag framhållits som ett allt viktigare försvarsintresse. Då den utan all jämförelse största delen av världens oljetillgångar anses befinna sig utanför de stora konsumtionsländernas gränser, har man i synnerhet efter världskriget kunnat iakttaga en tydlig strävan från regeringarnas sida i dessa länder att, vid sidan av åtgärder för att trygga resp. länders egna oljetillgångar för de i dessa länder hemmahörande bolagen och reservera delar av dem för statens speciella behov, understödja sådana åtgärder från de nationella koncernernas sida, som gå ut på att förvärva äganderätt till eller inflytande över världens oljeförande områden. Världens sammanlagda tillgångar av olja hava uppskattats högst olika liksom även de ledande oljeländernas (stormakternas) andelar i desamma. Efterföljande tabell 6 visar den amerikanska oljegeologen V. R. Garfias' uppskattning av världens råoljetillgångar i under exploatering varande fält samt deras beräknade livslängd på grundval av produktionens storlek år 1932. Det framgår härav, att Förenta Staterna skulle hava ungefär hälften av de redan under exploatering varande oljefältens råoljeförråd inom sina gränser men att detta oaktat dessa endast skulle vara tillräckliga för 15 år framåt på grundval av 1932 års produktion. En uppskattning av »samtliga världsförråd» av olja, alltså även i sådana områden, som ej ännu befinna sig under exploatering, har bl. a. gjorts av Förenta Staternas geologiska undersökning (U. S. Geological Survey), som kommit till det resultat, att de motsvara 60—70 miljarder fat (9—10 miljarder ton). P å grundval av nuvarande förbrukning skulle detta endast vara tillräckligt för 50—60 år framåt. Av dessa totala förråd skulle Förenta Staterna endast ha 16*3 % inom sina gränser. De länder, som vid tidpunkten för offentliggörandet av den amerikanska undersökningens resultat svarade för den vida övervägande delen eller 87*3 % av världsproduktionen (Förenta Staterna, Mexiko och Sydamerika), hade enligt detta sammanlagt endast 48*3 % av världsoljetillgångarna, medan 51*7 % av dessa föllo på länder, som tillsamman svarade för 12*7 % av världsoljeproduktionen (främst Ryssland, Persien, Mesopotamien och Indien). Å andra sidan har det från vetenskapligt håll framhållits, att uppskattningen av världens oljetillgångar är förenad med synnerligen stora svårigheter och ovisshetsmoment. P å begäran av den amerikanske geologen A. C. Veatch tillsattes år 1922 en expertkommission för att avge ett utlåtande om de uppskattningar av världens oljetillgångar, som då publicerats av U. S. Geological Survey. I kommissionens utlåtande, som publicerades 1923, konstaterades bl. a., att »världens oljetillgångar äro utan tvivel mycket större än de uppskattningar, som nyligen offentliggjorts, och förbättrade utvinningsmetoder skulle i enorm grad förstora skillnaden.» Även från andra håll har man lagt eftertryck på att de uppskattningar, som tid efter annan offentliggjorts av jordens oljetillgångar, endast kunna ha karaktären av mycket grova gissningar. Vad som emellertid är tydligt, är att dessa oljetillgångar, huru stora de än kunna vara, äro ojämnt fördelade och att de hittills tagits i anspråk i synnerligen olika omfattning i olika länder. I sina strävanden att förvärva kontroll över världens oljeförande områden hava de stora ländernas regeringar otvivelaktigt, även där de ej direkt finansiellt intresserat sig i de stora oljekoncernerna, skänkt dem understöd av olika slag. Den amerikanska Federal Oil Conservation Board, som tillsattes av presidenten Coolidge i slutet av 1924, säger i sin Report III. publi-

305 T a b . 6.

Världens råoljetillgångar. I milj. ton.

Livslängd på grundFörråd i Produkval av exploate- tion år 1932 års rade fält 1932 produktion. I år Förenta Staterna Ryssland Iraq Persien Venezuela Höll. Ostindien-. Rumänien Kolumbia Mexiko Indien Peru Argentina

715o 429-0 357-0 314-0 286-0

143-0 71-o 57-0 43-0 14-o 14-0 140

112o 22o 0-1 6-o 17-o 5-o 7-o 2-o 4-o 1-2 lo 2*0

15 20 i

52 17 29 10 29 11 12 9 7

Förråd i Produkexploate- tion år rade fält 1932

Trinidad Polen Japan Sarawak Kanada Egypten Tyskland Equador Frankrike Andra länder

13-o

Livslängd på grund val av 193 2 års produktion. I år

6-0 4-3 1-4 1-4 1-4 1-4 0-7 1-4

0-1

9 12 20 14 14 7 7 7 10 2

Summa 3 495-0

183-37

7-o

1-5 0-6 0-3 0-3

o-i 0-2 0-2 0-2 0-07

Enligt Petroleum-Vademecum, X. Edition.

cerad den 25 februari 1929: »I denna planering för framtiden (i syfte att säkerställa oljetillgången) ha oljeindustriens viktigaste företagsenheter med sin stora kapacitet inom raffinaderiindustrien och sina försäljningsnät ett intresse, som endast står tillbaka för nationens eget, och de torde väl kunna påräknas för gemensamma kraftansträngningar i det gemensamma syftet.» Det hänvisas därpå omedelbart till vikten av att säkerställa tillgångar av råolja utanför Förenta Staterna och importen av sådan olja. Förenta Staterna har också relativt tidigt avdelat särskilda oljeförande områden inom sina egna gränser för försvarets behov. Vad den engelska regeringen beträffar, ingrep denna tidigt för att säkerställa oljeförande områden för nationens räkning. Då den engelske oljesökaren Pearson (sedermera lord Cowdray) år 1916 ville försälja de oljefyndigheter i Mexiko, som tillhörde det av honom grundade bolaget Mexican Eagle Company, till Standard Oil, förbjöds detta av engelska regeringen med stöd av den under kriget gällande förfoganderättslagen (Defense of the Realm Act). Först år 1919 tilläts försäljningen av områdena i fråga, då till Royal Dutch-Shell-koncernen. År 1913 förvärvade engelska regeringen, såsom redan nämnts, kontrollen över AngloPersian Oil Company och den av detta bolag ägda koncessionen i Persien. Då denna koncession förra året uppsades av den persiska regeringen, gjorde den brittiska regeringen anmälan om det enligt dess mening rättsstridiga förhållandet till Nationernas Förbund, varefter överenkommelse i godo träffades med Persien på villkor, söni visserligen ökade den persiska statens andel i avkastningen av oljefyndigheterna (från 16 till 21 % plus 2 7 2 % av »Apoc»-dotterbolagens vinst) men också utvidgade koncessionen att omfatta även de fem provinser i Persien, som ursprungligen blivit undantagna och där under tiden undersökningar och provborrningar verkställts av ryska staten. Koncessionen förlängdes på 60 år med början från i år. Det år 1918 grundade bolaget British Controlled Oilfields, vilket uppgives vara helt under den brittiska regeringens finansiella inflytande (P. Espagnol de la Tramerye: La lutte mondiale pour le pétrole, Paris 1923), har omfattande koncessioner i Sydamerika (främst Venezuela) och på Trinidad. Förköps1

Exploatering just börjad. 20 — 331972.

306 rätten till den utvunna oljan är delvis genom kontrakt överlåten på Royal Dutch-Shell Company. För den engelska regeringen verkar också ett av Anglo-Persian direkt kontrollerat företag, d'Arcy Exploration Company, som har till uppgift att undersöka oljefyndigheter över hela jorden och verka för erhållande av koncessioner. Bland de oljefält, som efter världskrigets slut blivit föremal for slitningar mellan olika intressegrupper och för vilkas öde direkta förhandlingar mellan de intresserade staterna varit avgörande, är i första rummet att räkna de såsom synnerligen oljerika ansedda mesopotamiska områdena (Mossulfälten). Dessa fält hade före världskriget genom en 75-årig koncession överlåtits på ett bolag, Turkish Petroleum Company, i vilket brittiskt kapital uppges hava haft det dominerande inflytandet men i vilket också tyskt kapital (Deutsche Bank) var intresserat till 25 %. Efter världskrigets slut undertecknades den s. k. oljeöverenskommelsen med Frankrike i San Remo (1920) enligt vilken engelsmännen skulle bibehålla sitt intresse på 75 % i de mesopotamiska oljefälten, medan Frankrike skulle erhålla 25 %. Förenta Staterna blev helt uteslutet från deltagande. Då amerikanska utrikesdepartementet gjorde föreställningar i London, upptogos nya förhandlingar, som ledde till SanRemo-överenskommelsens revidering. Först 1925 avgjordes gränsregleringen mellan Syrien och den England genom 2 5-årig t mandat tillerkända ny tillskapade staten Iraq, så att Mossul-området kom att tillhöra Iraq, varvid Turkiet fick en kontant gottgörelse för oljekällorna på 2 »/, miljoner dollars. Koncessionen överläts åt ett nybildat bolag, Iraq Petroleum Company, i vilket även de amerikanska oljekoncernerna blevo delägare. I detta nya bolag äga Royal Dutch-Shell-koncernen, Anglo-Persian-koncernen, ett franskt bolag (Compagnie Francaise des Pétroles S. A., i vilket franska staten, ett bankkonsortium och 12 oljebolag äro delägare) samt ett amerikanskt konsortium (Standard Oil of New Jersey, Socony-Vacuum Corporation och Gult Oil Corporation) vardera ungefär 25 %. Området är för närvarande under exploatering, och rörledningar hålla på att byggas till hamnstäderna Haifa och Tripoli. Också koncessioner i andra delar av världen hava blivit föremål för direkta diplomatiska aktioner mellan de stater, som stått bakom de intresserade koncernerna. Då Royal Dutch-Shell-koncernen erhållit en monopolartad koncession av holländska regeringen för olja i Djambiområdet i Nederländska Indien, protesterade amerikanska regeringen hos den hollandska. Någon ändring i koncessionen gjordes dock ej. Också de före omvälvningen i Ryssland existerande utländska intressena i Ryssland och förhandlingarna om koncessioner på nya villkor i Ryssland under åren omedelbart efter världskriget voro föremål för stormaktsregeringarnas intresse. De stora oljekoncernernas iver att försäkra sig om de oljeförande områdena i världen och därmed trygga tillräckliga och billiga förekomster av oljeindustriens viktigaste råmaterial, råoljan, har ej uteslutit samverkan ifråga om försäljningen på de skilda marknaderna av de handelsfardiga produkterna och, på den allra senaste tiden, även ifråga om reglering av råoljeproduktionen i syfte att därigenom söka påverka prisnivån på världsmarknaden för mineraloljeprodukterna. Vad beträffar samverkan vid försäljningen av bensin och andra mineraloljeprodukter på de skilda marknaderna har denna framträtt i skiftande former och ökat eller minskat i stabilitet i förhållande till det allmänna pris- och konkurrensläget på världsmarknaden. De skilda koncernernas försäljningsorganisationer inom varje särskilt land hava bildat formliga karteller för fastställande av priser och

307 kondiUoner till återförsäljare och för utminuteringspriserna eller också hava förhållandena pa marknaden varit sådana, att man haft skäl att förmoda att ett samarbete i detta syfte under hand ägt rum. Under perioder, då i okad grad andra försäljare än de stora koncernerna sökt vinna insteg på marknaden hava koncernerna ofta enats om gemensamma åtgärder mot dylika »outsiders». P å marknaderna i Europa torde på senare år framför allt den ryska oljeindustriens ansträngningar att tillkämpa sig en ställning som exportör av bensin, vilken svarar mot den snabbt ökade produktionen av råolja mom landet och mot Rysslands ställning och betydelse som exportör av lysoljor före väldskriget, hava spelat en viktig roll för de stora oljekoncernernas kartell- och prispolitik. Även den hastiga tillväxten av Rumäniens produktion och försäljningen av rumänska oljor utanför koncernernas organisationer hava - i synnerhet på allra sista tiden - varit av betydelse. De största marknaderna för bensin och andra mineraloljeprodukter i Europa aro, med hänsyn tagen till befolkningens storlek och efterfrågan på mineraloljeprodukter, England, Tyskland och Frankrike. Rörande grupperingen och samarbetet på den brittiska marknaden kunna följande uppgifter vara av intresse. På denna marknad äro, förutom de av brittiskt kapital behärskade koncernerna och den amerikanska Standard Oil-gruppen, också ett antal av denna sistnämnda oberoende amerikanska koncerner verksamma samt den ryska statliga exportorganisationen. De tva brittiska koncernerna, Royal Dutch-Shell och Anglo-Persian, uppgivas hava etablerat ett intimt samarbete på den brittiska marknaden, vilket vid början av nasthdna år resulterade i bildandet av två gemensamma försäljningsbolag för de brittiska öarna, Shell-Mex. B. P. Ltd och Scottish Oils & Shell-Mex. Ltd Till Anglo-Persian-gruppen räknas också National Benzole Company Ltd den störste försäljaren av bensol på den brittiska marknaden. Detta bolag säges inköpa all den för dess bensolblandning avsedda bensinen från Anglo-Persian-koncernen. Standard Oil-gruppen representeras i Storbritannien av Anglo-American Oil Company, Red-Line Olico Ltd, Petroleum Storage and Finance Company och dess försäljningsbolag aeveZancZ Petroleum Products Company samt Vacuum Oil Companu försäljare av smörjoljor. Bland de oberoende amerikanska koncernerna märkas 1 exas Oil Company och Cities Service Company. Den ryska statliga exportorganisationen företrädes av Russian Oil Products Ltd De största koncernerna - främst Shell, Anglo-Persian och Standard Oil — nava bildat en sammanslutning, som populärt kallas för »the combine» ue av denna fastställda priserna publiceras regelbundet i facktidningarna, t. ex. »Petroleum Times», under beteckningen »combine prices». Sammanslutningen galler endast bensin/fotogen, dieselolja samt »gas oil» och »fuel oil» Smörjoljor och övriga petroleumprodukter stå sålunda utanför. »The combine» har etablerat ett nära samarbete med dels »Motor Trade Association», som söker skydda detaljhandlare och garageägare genom vidmakthållande av fasta detaljhandelspriser, dels »Motor Agents Association», som i andra avseenden tillvaratager motordetaljhandlarnas intresse. Den första överenskommelsen mellan de bolag, som tillhöra »the combine», galler vilka avnämare, som skola anses som sammanslutningens »legitima» kunder. Intet av de till sammanslutningen hörande företagen får sälja till ?-v P J l V f ° b l l a g a r e n * D e r a s kunder kunna endast tillhöra någondera av loljande tva kategorier: »dealers», d. v. s. återförsäljare, i allmänhet garageägare, som helt få sm utkomst inom motornäringen och ha försäljnings-

308 lokaler, som äro godkända av Motoragenternas förening, samt »commercial consumers», d. v. s. ägare av bilar och omnibussar i yrkesmässig trafik. Mindre sådana bilägare söker man dock i allmänhet förmå att anlita någon återförsäljare. Den andra överenskommelsen inom »the combine» rör prissättningen. Särskilda pristariffer hava fastställts såväl för detalj- och engroshandeln som för »commercial consumers». Priserna variera for olika områden av de brittiska öarna och äro lägst i Londonzonen samt högst i Skottland och Irland. Slutligen rör överenskommelsen mellan medlemmarna av »the combine» också återförsäljarnas rabatter. En särskild »loyalty rebate» eller »exclusive buyers' rebate» — populärt kallad »E. B. R.» — beviljas den försäljare, som i större partier (alltså ej i kannor eller fat) säljer uteslutande produkter från »combine»-medlemmarna eller från firmor, mot vilka de ej göra någon invändning. De övriga större koncernernas försäljningsorganisationer i England — bl. a. Texas Oil, Cities Service, Sealand Petroleum Company Ltd samt Power Petroleum Company, som uppges representera amerikanska intressen men försäljer rysk olja, som raffinerats i England — tillhöra ej »the combine» men hava träffat ett avtal med denna, som gäller från den 1 januari 1929. Tidigare gingo de återförsäljare, som sålde dessa firmors bensin vid sidan av »the combine's», miste om »the loyalty rebate». I överenskommelsen stadgades, att försäljning av de oberoende koncernernas bensm ej längre skulle föranleda mistning av rabatten, och i gengäld åtogo sig de oberoende att icke öppna nya försäljningslokaler, som icke godkänts av Motoragenternas förening, att låta sina återförsäljare få åtnjuta samma provision, som »combine»medlemmarna medgåvo, samt att upphöra med försäljning av bensin från pumpar, som icke tydligt angåvo varumärket å den tillhandahållna bensinen. Sedan denna överenskommelse benämnes i pressen de oberoende ofta »the Junior combine». Den ryska exportorganisationens representant i Storbritannien, Russian Oil Products, är ej ansluten till någondera av de nämnda överenskommelserna och uppgives hava bedrivit en kraftig priskonkurrens särskilt under åren 1926—1928. I början av 1929 träffade enligt uppgift de koncerner, som äro sammanslutna i »the combine», en överenskommelse med det ryska bolaget, varvid de å sin sida lära hava förbundit sig att avskaffa den särskilda rabatt, som dittills betalats till de försäljare, som åtagit sig att ej sälja rysk bensin. Därjämte skulle de hava kontraherat leveranser av rysk bensin till ett ansenligt belopp för tre år framåt. Det ryska bolaget torde även hava förbehållit sig en viss kvot av bensindistributionen i Storbritannien, beträffande vilken de ej äro bundna av bestämmelser rörande prissättningen. För närvarande utgör den omständigheten, att en försäljare for rysk bensin, ej något hinder för att komma i åtnjutande av den ovannämnda »loyalty rebate». Under den tid i år, då importförbudet for ryska varor till följd av den s. k. ingenjörskonflikten varit i kraft, uppgives Russian Oil Products hava importerat amerikansk bensin. E n särskild grupp av försäljare äro de »outsiders», huvudsakligen mindre firmor, som inköpa bensin från särskilda importörfirmor och sedan, mer eller mindre oregelbundet, försälja denna i de områden av landet, dar etterfrågan för ögonblicket är störst. Det är mot dessa, av »the combines» medlemmar ofta »pirater» benämnda försäljare, som bestämmelsen om »the loyalty rebate» i främsta rummet synes rikta sig. P å den senaste tiden hava dessa i stor utsträckning fört rumänsk bensin.

309 P å den tyska marknaden hava under de senaste åren åtskilliga kartellbildningar inom försäljningen av petroleumprodukter, främst bensin, existerat. Även på den tyska marknaden äro Standard-, Shell- och »Apoc»-koncernerna de största försäljarna av bensin och andra petroleumprodukter. Standard Oil-gruppen är väsentligen företrädd med sitt dotterbolag DeutschAmerikanische Petroleum-Gesellschaft, som i sin tur bildat åtskilliga underbolag. Bolaget bedriver även raffinaderiverksamhet. Deutsche Vacuum Oil A/G, Hamburg, är dotterbolag till Socony-Vacuum Corporation. Shellgruppen är väsentligen företrädd genom Rhenania-Ossag, som bedriver raffinaderirörelse i 7 raffinaderier och har en vidsträckt försäljningsorganisation. Anglo-Persian köpte år 1926 40 % av aktierna i »Olex», Deutsche Petroleum-V er kaufsgesellschaf t m. b. H., som ursprungligen var försäljningsbolag till Deutsche Petroleum A/G (som på sin tid hade kontrollen över Steaua Romana och 1906 organiserade Europäische Petroleum-Union, Bremen, som förde en ivrig konkurrens med Standard Oil). Senare har »Apoc» förvärvat samtliga aktier i »Olex». Även amerikanska oberoende koncerner äro representerade på den tyska marknaden, t. ex. Atlantic Refining Company och Sinclair-koncernen. Den ryska statliga exportorganisationen representeras av de förutnämnda »Derop» och »Derunapht». Motoroljor av skilda slag (även bensol- och spritblandningar) försäljas av åtskilliga större och mindre bolag och sammanslutningar, bland dem Benzol-Verband G. m. b. H. Under mars 1928 träffade konkurrenterna en överenskommelse. Benzolverband gjorde ett avtal med Deutsch-Amerikansche Petroleumgesellschaft och med Rhenania-Ossag, som åt Benzol-Verband säkerställde vissa rättigheter ^ beträffande försäljningen av motorbränsleblandningar. Vidare avslöto de viktigaste leverantörerna på den tyska marknaden den s. k. bensinkonventionen, som åvägabragte en enhetlig reglering av priser, leveransoch rabattbestämmelser, och var förenad med en skiljedomsinstitution (Schlichtungsstelle). Denna överenskommelse medförde en höjning av bensinprisen. Bensinkonventionen utvidgades sedermera och omfattade den 1 oktober 1928 alla större leverantörer och handelsorganisationer inom branschen. Det har ansetts att konventionen så småningom förvärvade sig en monopolartad ställning på den tyska marknaden, så att av omkring 40 000 bensinstationer 90 % voro bundna av överenskommelsen. Enligt konventionsbestämmelserna för försäljning av motorbränsle måste handlandena förplikta sig att rätta sig efter de av konventionen fastställda försäljningsprisen och affärsvillkoren — oavsett varifrån och till vilka priser motorbränslet inköpts. Handlande, som icke rättade sig efter bestämmelserna, kunde bestraffas med strykning från handlandelistan, varigenom tillförseln av motorbränsle från konventionsfirmorna spärrades. I och med konventionens ikraftträdande kunde de förutvarande handelsrabatterna, som varierat mellan 30 och 20 %, reduceras till 14 å 7 %. Enligt uppgift (dr Horst Wagenfuhr: Kartelie in Deutschland) fick grosshandeln en konventionsrabatt på 7 %, medan bensinstationerna och pumparna fingo 10 % och garageägarna 12—14 %. Under 1930 började konkurrensen från »outsiders» antaga större proportioner, och särskilt såldes genom skilda organisationer rumänsk bensin till priser, som väsentligen understego konventionens. De ryska försäljningsorganisationerna uppgivas ej i egentlig mening hava underbjudit konventionsfirmorna, men de förvärvade sig detta oaktat en allt större del av omsättningen. Därtill kom, att då utminuterings- och försäljningspriser voro fastställda men avsättningen ej kvoterad eller begränsad för de skilda med-

310 lemmarna i konventionen, tog sig konkurrensen mellan dem uttryck i en oproportionerlig ökning av bensinstationernas antal, och denna kamp om avsättningen väckte irritation. På hösten 1930 upplöstes den tyska motorbränslekonventionen. Den efterträddes på våren 1931 av en mera löst hållen överenskommelse, en »gentlemen's agreement», som ej innehöll några bestämmelser angående prissättningen utan väsentligen hade formen av en konditionskartell, som fastställde rabattsatser och leveransbestämmelser till återförsäljarna. Denna konvention hindrade emellertid ej en stark konkurrens med de stora oljekoncernerna från särskilt den ryska och rumänska bensinens sida. Under sommaren 1932 fördes förhandlingar om en kvotmässig uppdelning av marknaden i Tyskland. Efter långa överläggningar förklarade ryssarna, att de voro villiga att i någon form biträda en konvention på ett halvt år. Den nya konventionen (Deutsche Treibstoff-Konvention) kom till stånd i september 1932, och i denna ingingo alla de mera betydande leverantörerna, även den amerikanska Sinclairkoncernen, vilken till en början gjort avsevärda svårigheter. Den ryska försäljningsorganisationen på den tyska marknaden »Derop» var ej formellt medlem av konventionen men var bunden genom en särskild överenskommelse, vilken uppgives hava förnyats på ytterligare sex månader från mars i år, då den utlöpte. Även »Redeventza», (Deutsch-Rumänische Petroleum-Verkaufs G. m. b. H.), som är en av de viktigaste importörerna av rumänsk bensin, stannade på hösten 1932 utanför konventionen men åtog sig samtidigt att respektera konventionsbestämmelserna, medan man förhandlade om den kvot, som bolaget skulle erhålla. I mars 1933 meddelades, att även »Redeventza» anslutit sig till konventionen för hela dess återstående giltighetstid, d. v. s. till 1937. Omedelbart efter konventionens avslutande tillkännagavs, att bensinpriset i en rad av Tysklands större städer från och med den 26 september skulle höjas med 1 till 2 Pf. per liter, och den totala stegringen under de närmast följande månaderna efter konventionens avslutande uppges ha utgjort 5 Pf. per^liter. Klagomål över de höga bensinprisen i Tyskland hava upprepade gånger framförts av konsumenternas sammanslutningar och även föranlett offentliga uttalanden av riksekonomiministern (hösten 1932). P å våren innevarande år har Allgemeiner Deutscher Automobil Club (ADAC) fört en aktion mot konventionen och genom överenskommelser om leverans till medlemmarna från »outsiders» velat framtvinga billigare priser från konventionens sida. Konventionens medlemmar hava bl. a. vidtagit den åtgärden att de upphört annonsera i ADACs publikationer, varigenom klubben beräknas hava gått miste om en annonsinkomst på 650 000 Rmk per år. P å den franska marknaden äro de stora amerikanska och engelska koncernerna verksamma genom ett flertal försäljningsbolag, vilka även bedriva eller planera raffinaderiverksamhet i överensstämmelse med den franska statens krav på importtillåtelse (se längre ned). Standard Oil-koncernen är representerad genom Compagnie Standard Franco-Americaine, Paris, Bedford Petroleum Company S. A., Marseille, Vacuum Oil Company S. A. Francaise, Paris och åtskilliga andra, däribland Standard Franco-Americaine de Raffinage, Paris, som bildades 1929 med uppgift att bedriva raffinaderiverksamhet och för närvarande håller på att bygga ett stort raffinaderi vid Port Jéröme, Seine inferieur, dit råoljan skall ledas i rör från Le Havre. Royal Dutch-Shell företrädes av Société des Pétroles »Jupiter», Paris, samt åtskilliga andra bolag. Jupiterbolaget har en och en halv mil från Rouen färdigbyggt ett av Europas största och modernaste raffinaderier med en

311 kapacitet på 250 000 ton per år och med rörledningar förbundet med lossningsplatsen. Anglo Persian-koncernens viktigaste franska dotterbolag är Société Generate des Huiles de Pétrole, som bl. a. har ett modernt raffinaderi med en kapacitet av 200 000 ton per år vid Courchelettes. Dessutom äro ett antal av de helt eller delvis oberoende amerikanska koncernerna representerade genom dotterbolag, sålunda t. ex. Texas Oil- och Sinclair-koncernerna. Det av franska staten och de större oljekoncernerna samt ett antal franska banker gemensamt ägda bolaget Compagnie Francaise des Pétroles S. A., som äger cirka en fjärdedel av aktierna i Iraq Petroleum Company och därmed motsvarande andel i de mesopotamiska oljefältens avkastning, har hittills endast bedrivit experimentverksamhet men har planerat uppförande av två stora raffinaderier, vid Gonfreville d'Orcher i närheten av Le Havre och vid Martigues i närheten av Étang de Berre. Raffinaderiet vid Le Havre var vid början av 1933 färdigt. Det har en kapacitet av 800 000 ton och har påbörjat industriell verksamhet i någon omfattning. Enligt de överenskommelser, som äro gällande mellan franska staten och bolaget, skall staten hava 40 % av aktiestocken samt hava företrädesrättighet till 80 % av den mesopotamiska oljan, som raffineras av bolaget, med en prisreduktion på 2 %, vilken dock i intet fall får vara lägre än 8 fr. per ton. Den partiella statskontroll över marknaden för bensin och andra mineraloljeprodukter, som är rådande i Frankrike, begränsar i viss mån syftet med en sammanslutning mellan de på marknaden försäljande oljekoncernerna. Genom lagen av den 4 april 1926 fastslogs principen om statsmonopol, och de olika bolagens distributionsmöjligheter kontingenterades genom lagen av den 30 mars 1928 och dekretet av den 1 april 1931. Genom beslut av folkrepresentationen i år skall frågan om utvidgning av statens kontrollerande verksamhet med det snaraste utredas. Staten lämnar nu de importerande bolagen licenser, som tillåta dem att importera en årlig maximikvantitet. Härigenom har man velat undvika, att ett enda bolag behärskar oljemarknaden, och man har samtidigt velat säkerställa tillförseln från flera produktionskällor. Priserna bestämmas emellertid icke av staten, som dock kontrollerar desamma och varnar de bolag, som icke sälja i proportion till cif-inköpspriserna. Statens koncession åt importfirmorna gäller för tjugo år räknat från 1 april 1931, och bolagen hava i gengäld måst åtaga sig att upprätta raffinaderianläggningar för att där raffinera de dem tilldelade kvantiteterna råolja samt »att ge staten understöd och gemensamt med franska staten företaga allt som kan anses främja det nationella intresset». Då i koncessionsvillkoren också ingår ett åtagande att underlåta »allt som kan förorsaka artificiella rubbningar av prisbildningen», begränsas därigenom möjligheterna till öppen kartellbildning. Vid mitten av 1931 voro detaljpriserna på bensin i Frankrike synnerligen låga, vilket tillskrevs konkurrensen från den ryska bensinen. Därefter stego emellertid prisen plötsligt, enligt uppgift som en följd av en överenskommelse mellan de stora koncernerna. Importen av rysk olja har emellertid alltjämt varit omfattande. P å våren 1933 gjorde sålunda den ryska exportorganisationen ett kontrakt på vissa villkor med ett franskt, av nio oberoende oljefirmor bestående syndikat, avseende årligen 500 000 ton råolja att raffineras i Frankrike samt en icke närmare angiven mängd andra mineraloljeprodukter. Vad de övriga europeiska marknaderna beträffar föreligga uppgifter om visst samarbete mellan de stora oljekoncernerna från åtskilliga länder. P å den holländska marknaden uppgivas förhållandena vara sådana, att, medan en formell konvention saknas, de stora oljekoncernerna kommit

312 överens om att icke underbjuda varandra i fråga om redan förvärvade kunder. Skulle någon kund icke vara nöjd med en erhållen agentur och vända sig till något konkurrerande bolag för att erhålla en förmånligare offert, underrättar det bolag, hos vilket förfrågan gjorts, konkurrenten härom samt lämnar, om detta senare vill behålla honom såsom kund, en offert, som ställer sig högre än den som kunden åtnjuter från sitt gamla bolag. I fråga om nya kunder och vid leverans till fartyg förekommer däremot en skarp konkurrens. P å den senaste tiden har särskilt rumänsk bensin sålts till avsevärt lägre priser än de stora koncernernas. Denna försäljning, som skett genom bolag, vilka av de stora koncernerna betraktas som »outsiders», har föranlett de stora koncernerna att i gemensamt undertecknade annonser i tidningarna våren 1933 varna konsumenterna för all bensin, som icke försäljes av de ifrågavarande koncernerna (Shell, Standard och Esso, Texaco, Purfina samt Sinclair). I annonserna har gjorts gällande, att i Holland försäljas bensinsorter, som i hög grad äro blandade med fotogen och därför skadliga för motorerna. I Schweiz har på de senaste veckorna innevarande år en kartell bildats mellan de bensinfirmor, som försälja på den schweiziska marknaden, enligt uppgift dock underställd den av förbundsregeringen igångsatta priskontrollen. Kartellen, som är inregistrerad i handelsregistret som en ekonomisk förening under namnet »Wirtschaftskorporation des Benzinmarktes», har följande medlemmar: Autogewerbe-verband der Schweiz, Standard Mineralölprodukte Al G, »Lumina» A/G (Royal Dutch-Shell-koncernens dotterbolag), BP Benzinund Petroleum A/G (Anglo-Persian Company's dotterbolag), Verband trustfreier Benzin-Importeure der Schweiz, Noba S. A., Geneve och Socal S. A., Lausanne. Däremot tillhör, enligt vad som synes framgå, det rumänska importbolaget, »Redeventza» Erdölprodukte A/G, icke kartellen. De av kartellöverenskommelsen omfattade parterna hava förbundit sig att ej sälja bensin vid sina egna bensinstationer eller till sådana bensinstationer, med vilka de stå i affärsförbindelse, under de av kartellen fastställda, »officiella», priserna och i sistnämnda fall tillse, att även de officiella utminuteringspriserna upprätthållas. De officiella priserna få ej heller kringgås. De leverantörfirmor, som undertecknat överenskommelsen, hava sålunda åtagit sig att ej leverera bensin till någon kund, som ej förbinder sig att i sin tur under inga villkor verka som återförsäljare. Direkta eller indirekta prisunderbud straffas med leveransbojkott eller bötesstraff. Vidare hava kontrahenterna åtagit sig att ej inrätta några nya pumpar hos sådana kunder, som icke tillhöra motorbranschen, och att draga in redan installerade pumpar i den mån detta låter sig göra utan att vederbörande kund lider ekonomisk skada. Vidare få de kontraherande parterna ej inrätta några nya egna bensinstationer eller servicestationer, ej heller utvidga redan bestående dylika. Mellan »cistern»- (järnvägstankvagns-), »kategori»- (tanklastvagns-, fat- och »bidon»- eller damejeanne-) samt pumppriserna skall en bestämd relation bestå. I den permanenta skiljenämnd, som skall inrättas (»Paritätische Kommission») skall plats beredas för en representant för Eidgenössisches Volkswirtschaftsdepartement och för en medlem av den statliga priskontrollmyndigheten. I Spanien har genom dekret den 28 juni 1927 från och med den 1 januari 1928 importen av och handeln med mineraloljor lagts under statlig kontroll genom införandet av ett statligt mineraloljemonopol, och oljekoncernerna ha följaktligen inga försäljningsorganisationer på denna marknad.

313 Monopolets verksamhet omfattar all införsel, tillverkning och bearbetning, inköp, distribution och försäljning av samtliga slag av mineraloljor och derivat därav. Monopolets giltighetsområde är för närvarande begränsat till spanska fastlandet och Balearerna, men Kanarieöarna och spanska Nordafrika kunna införlivas med monopolområdet, därest regeringen så bestämmer. Monopolrätten har för 20 år, från förenämnda dag räknat, överlåtits å ett särskilt monopolbolag, Compahia Arrendataria del Monopolio de Petroleos S. A., bildat av en grupp spanska banker. Bolagets aktiekapital utgör 195 miljoner pesetas, fördelat på 390 000 aktier lydande å nominellt 500 pesetas. 90 000 aktier med ett nominellt värde av 45 miljoner pesetas överlätos utan särskild ersättning till spanska staten. Vid monopolets införande exproprierades samtliga inom landet förefintliga företag, vilkas rörelse föll inom det för monopolet reserverade verksamhetsområdet. Ersättning för vad som exproprierades meddelades antingen genom överlämnande av aktier i monopolbolaget eller kontant. Monopolbolaget skall vara uteslutande inhemskt, såväl med avseende å kapital som högsta ledning. Statens kontroll över monopolbolaget utövas dels därigenom, att staten är representerad i bolagsstyrelsen i förhållande till sin andel i aktiekapitalet, dels på det sätt, att vid styrelsens sida finnes en representant för regeringen med befogenhet att upphäva styrelsens beslut, därest de strida mot statens intressen. Vidare äro styrelrens beslut om förvärv av fast egendom i vissa fall beroende av regeringens godkännande, vilket jämväl är förhållandet i fråga om val av verkställande direktör i bolaget samt tillsättandet av högre tjänstemän. För sin verksamhet erhåller monopolbolaget 5 % garanterad ränta å totala aktiekapitalet samt 4 % av nettoinkomsten. För det av nämnda två inkomstkällor inflytande belopp, som överstiger 8 % av totalkapitalet, sker fördelningen mellan staten och övriga aktieägare enligt särskilda grunder. Alla driftskostnader betalas av staten. Monopolbolaget är följaktligen en administrativ organisation, som för sin verksamhet tilldelas dels en fixerad minimiersättning, dels en viss premie å gjorda försäljningar. Återstoden av inkomsterna tillfaller staten. Statens nettoinkomster av oljemonopolet, sedan alla omkostnader bestridits och amorteringar verkställts, utgjorde under åren 1929—1931: Å r

1929 1930 1931

Utdelning å statskapitalet pesetas1

Nettoförtjänst å rörelsen pesetas 1

pesetas 1

3 150 000 3 375 000 3 375 000

145 697 306 170 994 355 210 377 561

148 547 306 174 3H9 355 213 752 561

Summa

Under år 1932 uppgingo statens inkomster av monopolet till i runt tal 222 miljoner pesetas, vartill komma 38*5 miljoner pesetas, motsvarande en under året med 0*io pesetas per liter företagen höjning av minutpriset å bensin. Vid bedömandet av förestående siffror torde hänsyn böra tagas därtill, att monopolbolagets införsel av monopoliserade varuslag är tullfri, ävensom att bolaget i viss utsträckning beviljats skattefrihet. Värdet av genom monopol bolaget försålda produkter har sedan monopolets tillkomst utgjort: 1 Riksbankens avista försäljningskurser å pesetas utgjorde i medeltal under år 1929 kr. 55*19, år 1930 kr. 43*S9, år 1931 kr. 38*59 samt år 1932 kr. 44*51.

314 Xr » » » »

1928 1929 1930 1931 1932

270*5 miljoner pesetas 353*4 > 427*2 » 448*3 » 470*2 »

Monopolet äger oljeförande områden i Venezuela, samt egna raffinaderier på fastlandet och ön Teneriffa. Oljeförsörjningen har i övrigt ordnats genom leveransöverenskommelser, träffade med amerikanska och europeiska oljeföretag. Till en början lära vissa svårigheter hava gjort sig gällande vid avslutandet av kontrakt rörande oljeleveranser, enär de stora utländska oljeproducerande företagen varit mer eller mindre intresserade i förutvarande, vid monopolets införande exproprierade, oljebolag i Spanien. ^ Rörande de erfarenheter, som vunnits under de fem år, statsmonopolet a mineraloljor varit i verksamhet, hava följande upplysningar erhållits. Tack vare de låga oljepriserna på världsmarknaden och en starkt stegrad konsumtion (av bensin 56 procents konsumtionsökning från 1928 till 1931) har det visserligen varit möjligt för monopolet att lämna staten de inkomster, som beräknats vid monopolets inrättande. Det har dock framhållits, att statens intressen skulle hava tillvaratagits lika väl genom upptagandet av de måttliga tullavgifter, som voro gällande före monopolets tid, samtidigt som minutpriserna hade kunnat hållas vid en avsevärt lägre nivå. Bensinen, vars salupris 1932 utgjorde 0*7 6 pesetas per liter, skulle med den före monopolets införande gällande tullen kunnat säljas till omkring 0*4 3 pesetas. Skulle återigen staten upptaga högre tullavgifter, så att bensinpriset icke komme att understiga det nuvarande priset kunde man med utgång från 1931 ars förbrukningssiffror räkna med en merinkomst i förhållande till 1931 års intäkter av i runt tal 150 miljoner pesetas. Det göres sålunda gällande, att en återgång till fri handel skulle vara till fördel såväl för staten som för konsumenterna. Upphävande av monopolet har varit ifrågasatt, och ett lagförslag härom utarbetades under år 1932. Regeringen hade dock icke framlagt förslaget för parlamentet, enligt uppgift av den anledning att den fruktade de extra bördor för staten, som monopolets avveckling skulle medföra. Tanken å återgång till fri handel lär emellertid icke hava övergivits utan uppgives räkna talrika anhängare inom skilda läger. Läget på importmarknaderna för bensin synes sålunda i hög grad vara präglat av samarbetet mellan de stora oljekoncernerna i världen. Då pa Amerika faller mer än en tredjedel av den totala världsexporten av bensin, vill det även synas, som om särskilt ett samarbete mellan de som exportörer från Amerika verksamma koncernerna vid fastställandet av exportnoteringarna i Amerika skulle i särskilt hög grad förmå påverka den allmänna prisnivån på världsmarknaden. Ett dylikt samarbete har också försökts, då den 15 januari år 1929 en exportkartell bildades — Petroleum Export Association — med uppgift att tillvarataga de stora exportörernas intressen. Till exportkartellen hörde Standard Oil-gruppens skilda bolag, Royal DutchShell-koncernens amerikanska dotterbolag (Shell Union Company) samt ytterligare ett antal av de oberoende koncernerna (bl. a. Texas Oil, Sinclair, Tide Water, Union Oil, Gulf Refining Company, Atlantic Refining Company, California Petroleum Corporation samt Mariand- och Richfield-bolagen). Denna exportkartell upplöstes emellertid åter redan 1930. Under den tid den var i verksamhet lyckades den dock effektivt reglera exportnotermgarna; sålunda låg golfnoteringen för exportbensin under hela år 1929 oförändrad.

315 Anledningen till upplösningen var väsentligen den i förhållande till det sjunkande bensinbehovet på hemmamarknaden allt för höga råoljeproduktionen. Om hemmamarknadspriserna för bensin sjunka starkt, stå exportnoteringarna i längden ej att upprätthålla. Sedan exportkartellen år 1930 upplöstes, hava de amerikanska oljekoncernerna därför uttalat sig för en politik, som går ut på att genom samarbete (produktionsöverenskommelser) begränsa råoljeframställningen och att i gemenskap med de ledande oljekoncernerna utanför Amerika söka förmå vissa bland de på den europeiska marknaden konkurrerande oljeländerna — i första rummet Rumänien och Ryssland — att forbinda sig till en reduktion av råoljeproduktionen och till en viss reglering av avsättningen av bensin. Strävandena att beskära raoljeproduktionen inom Förenta Staterna hava främjats genom allmänna ingripanden och lagändringar i syfte att möjliggöra dylika, först från vissa av de stater, i vilka oljekällorna äro belägna, sedan — väsentligen under innevarande år — från federalt håll, i samband med president Roosevelts allmanna produktionsbegränsnings- och prishöjningspolitik. Råoljeproduktionen i Förenta Staterna steg i synnerhet under åren 1919 ^ o 2 3 . 1 P y c k e t s t a r k t * X F r å n 378 miljoner fat år 1919 steg den oavbrutet till 732 miljoner fat år 1923. År 1924 visade en nedgång till 714 miljoner fat, men darpa vidtog en ny stegring, vilken sammanföll med den allmänna konjunkturuppgången under dessa år. Toppunkten nåddes år 1929 med 1 007 miljoner fat. Därefter inträdde i samband med bakslaget i konjunkturen en^ stark nedgång i efterfrågan på bensin och andra petroleumprodukter pa Förenta Staternas hemmamarknad (och även för export), men totalnedgången i råoljeproduktionen höll ej jämna steg med denna nedgång i efterfrågan. Nya spekulativa borrningar sattes alltjämt i gång, särskilt i det nya rikt givande fältet i östra Texas, och trots de stora oljekoncernernas inskränkning av sin produktion av råolja var på sitt håll bibehölls totalproduktionen av råolja vid en sådan siffra, att lagren av petroleumprodukter stego over det normala. År 1930 var totalproduktionen av råolja 898 miljoner fat, år 1931 851 miljoner fat och år 1932 782 miljoner fat. En viktig stimulans till upprätthållande av produktionen utöver den omfattning som anges av den aktuella efterfrågan på handelsfärdiga produkter, ligger i det faktum, att äganderätts- och utvinningsförhållandena direkt uppmuntra till borrning av ett överflödigt antal brunnar och därmed till slöseri med den viktiga naturliga tillgång, som oljan utgör. Ett oljefält bestar vanligen av en eller flera sammanhängande »fickor» med olja, och den kvantitet olja, som en ägare av en brunn kan utvinna ur fältet, står icke i samband med den ytareal, som han besitter. Genom att på sin areal öppna sa många brunnar som möjligt och hålla dem i gång i så stor utsträckning som möjligt kan han hoppas på att utvinna största möjliga del av oljan i taltet fore sma grannar. Om olja upptäckes på ett fält, är det e n . vanlig företeelse att grannarna till ägaren av den lött, pä vilken en givande brunn borrats, samtliga öppna brunnar i närheten så nära gränserna mellan sma egna lotter och den fyndiga som möjligt för att bliva delaktiga av den oljehcka, som kan förmodas under densamma (»offset drilling», »kontraborrning»). De statliga myndigheternas möjligheter att genom lagstiltnmg rada bot på denna konkurrensborrning ha hittills i allt varit väsentligt oprovade. Oljebrunnarnas högst växlande produktivitet är vidare en anledning till varför även de stora koncernerna frestas till att ständigt nalla borrningar i gång. Sådana brunnar, i vilka oljan tränger upp till 1

Se tabell 1, sid. 290.

316 ytan genom det naturliga gastrycket och där någon pumpning sålunda ej behöver ske, hava givetvis de lägsta produktionskostnaderna. Upptäckten och exploateringen av ett antal sådana mer eller mindre rikt flödande brunnar (»gushers») kan under tider med fallande priser för de handelsfärdiga produkterna betyda en sådan sänkning av produktionskostnaderna för en koncern, att den under nedgångstider snarare ökar än minskar antalet av sina borrningar. Under 1931 sjönko råoljepriserna i Förenta Staterna synnerligen kraftigt. I juli månad låg midcontinentnoteringen för råolja vid en nivå, som motsvarade femtedelen av genomsnittet för 1930. Den väsentligaste anledningen härtill ansågs vara den kraftigt ökade produktionen i det relativt nya området i östra Texas, där 9 000 brunnar borrats — medan 2 000 ansetts tillräckliga för områdets rationella exploatering — varav visserligen 85 % hörde till de 13 största koncernernas intresseområden men varav blott 50 % voro deras egendom och obundna av royaltybestämmelser, vilka under vissa förhållanden kunna tvinga arrendeinnehavaren att hålla pumpningen i gäng. De utomstående spekulativa producenterna (»wildcatters») sålde i den mån de upptäckte givande fyndigheter den utvunna oljan till mycket låga priser. P å eftersommaren 1931, sedan försök lära hava gjorts att reglera produktionen på privat initiativ men misslyckats, lät guvernören i Texas besätta oljefälten med militär och fastställde maximiproduktionen per brunn till 30 fat per dag. Liknande ingripanden gjordes i Oklahoma och Kansas. Militärockupationen mildrades eller upphävdes helt inom jämförelsevis kort tid, men produktionen sjönk under inflytande av produktionsreglermgen (»proration») och råoljepriserna stego, till dess de vid 1932 års ingång lågo vid ungefär hälften av 1929 års högsta notering. Restriktionsåtgarderna mötte emellertid svårigheter, då en hel del producenter, även relativt stora företag, överskredo den lagligen fastställda kvoten och läto den sålunda utvunna oljan raffineras på hemliga vägar samt sålde den framställda bensinen under kringgående av skattebestämmelserna till betydligt lägre priser än marknadspriserna. En senatskommission, som undersökte förhållandena i Texas och Oklahoma och publicerade sitt protokoll på våren 1933, fastställde bland annat, att ett konsortium utsmugglat 180 000 fat råolja till Kanada och en koncern — Champlin Refining Company — under vissa perioder dagligen tagit 8 000 fat råolja ur sina brunnar utöver den koncernen tillerkända kvoten. Även från andra håll stötte produktionsreglermgen på svårigheter. Några av de större oljekoncernerna, vilka ledo under konkurrensen från sådan »black oil» eller »stolen oil», och som önskade att till skydd mot denna konkurrens få obehindrat utnyttja sina egna tillgångar av billig råolja, satte lagligheten av de av guvernörerna i de nämnda tre staterna företagna åtgärderna i fråga och föranledde process infor resp. domstolsinstanser. . . Under de år, då Förenta Staterna sålunda sökte åstadkomma en minskning av sin råoljeproduktion, ökades produktionen emellertid stadigt i for exporten viktiga sådana produktionsområden som Ryssland, Rumänien och Holländska Indien. Det är tämligen naturligt, att denna produktionsökning utanför Förenta Staterna och Förenta Staternas egna svårigheter att nedskära sin produktion i takt med den minskade efterfrågan skulle leda till att intresset för produktionsreglering stimulerades hos de stora varldsoljekoncernerna och deras ledare. Redan hösten 1931 hade en av ledarna for Royal Dutch-Shell-koncernen, J. B. August Kessler, framlagt en plan tor internationell reglering av råoljeproduktionen, vilken även inbegrep Ryssland Då dess genomförande i Förenta Staterna emellertid forutsatte ett

317 sådant samarbete mellan de amerikanska oljekoncernerna, som skulle innebära ett brott mot antitrustlagstiftningen, omarbetade Kessler sin plan och framlade den på nytt våren 1932. Sedan dess har läget på den internationella mineraloljemarknaden påverkats av en rad konferenser mellan de ledande oljekoncernerna i världen, vilka, med utgångspunkt från den Kesslerska planen men utan att helt kunna förverkliga denna, avsett att genomföra en internationell produktionsreglering på grundval av överenskommelser med Ryssland och Rumänien. Den av Kessler år 1932 framlagda reviderade planen avsåg fastställandet av produktionskvoter för de skilda produktionsländerna, även Ryssland. Det enda undantaget var Förenta Staterna, vars oljeindustri skulle förbinda sig att begränsa exporten av råolja, bensin, gas- och brännolja samt andra petroleumprodukter efter vissa närmare angivna normer. Av de i överenskommelsen deltagande länderna skulle vart och ett självt få fastställa sin produktionskvot, »minimiproduktion» (»declared minimum»). Summan av dessa produktionskvantiteter skulle sedan nedskäras med, förslagsvis, 100 miljoner fat per år. För varje fat inom ramen av dessa 100 miljoner, varmed ett lands årsproduktion understege dess »declared minimum», skulle det erhålla en gottgörelse på, förslagsvis 40 cents per fat. För att erhålla medel för utbetalning av denna kompensation skulle varje land erlägga en summa av, förslagsvis, 8 cents per fat, och Förenta Staterna samma belopp per fat för hela sitt överenskomna exportöverskott. Ur den på detta sätt hopbragta fonden skulle utbetalning ske kvartalsvis och planen prolongeras från kvartal till kvartal till dess marknadsnoteringen för »liquid fuel» fob Mexican Gulf uppnått 1 dollar per fat och priset på bensin samtidigt stigit till minst 8 cents per gallon. För att bistå de producenter, som ej kunde uppbringa behövliga medel för inbetalning i poolen på grund av tryckt affärsställning, förorsakad genom depressionen på oljemarknaden, skulle ett internationellt oljefinansieringssyndikat bildas med uppgift att förskottera medel. Slutligen skulle vart och ett av de i överenskommelsen deltagande länderna åtaga sig att hos resp. regering anhålla om utfärdande av lagstadgat förbud mot nya borrningar under planens giltighetstid eller också fastställande av en särskild borrningsskatt på högst 30 dollars per fot för nya borrningar. Endast Förenta Staterna skulle vara fritaget från denna sistnämnda bestämmelse. Kort tid efter framläggandet av den reviderade Kesslerska planen — i maj 1932 — ägde den första av de nyssnämnda världsoljekonferenserna för produktionens reglering rum, nämligen i New York även i maj månad. Såsom initiativtagare till konferensen uppgives Standard Oil-gruppen genom Socony-Vacuum Corporation, och till konferensen voro även inbjudna representanter för den ryska oljeindustrien. Huruvida Kesslerplanen diskuterats redan på denna konferens är ovisst. De meddelanden, som utsändes till allmänheten om konferensens förlopp, gåvo ej någon vägledning om, huruvida man lyckats komma till enighet med de ryska representanterna om produktionens reglering eller ej. Enligt uppgifter, som publicerats i pressen, skulle den ryska oljeindustriens representanter hava krävt, att de stora koncernerna skulle övertaga en del av den ryska oljan till fastställda priser och betala en del av köpesumman i förskott. Det uppgavs, att de förhandlande parterna inom kort skulle mötas till en ny konferens. I juli månad ägde en ny konferens rum i Paris, till vilken emellertid denna gång ej ryssarna utan blott representanter för den rumänska oljeindustrien infunnit sig. Efter en månads förhandlingar nåddes resultat, vilket enligt vad som meddelades till pressen endast behövde ratificeras av de rumänska

318 - ej

oljeföretagen för att träda i kraft. Ratifikationsterminen måste emellerti;ten utsträckas två gånger, och slutligen inkallades en ny konferens till Paris nde september. Fördelningen av produktionskvoterna på de skilda rumänskelsföretagen hade nämligen stött på oförutsedda svårigheter. P å septembeirna konferensen kom man till en principiell överenskommelse, som gick ut panatt produktionen skulle inskränkas till 17 500 ton dagligen, medan de förut utgjort i genomsnitt 24 000 å 25 000 ton under åtskilliga veckor. Deigt. fastställda veckoproduktionen motsvarade en lika hög årsproduktion somotunder 1931. Av totalproduktionen skulle 14 000 ton komma på de åttgen största koncernerna — däribland Standard Oils, Royal Dutch-Shells ocnya Anglo-Persians dotterföretag — medan 3 500 ton skulle reserveras för smietts producenterna. Ej heller denna överenskommelse kunde emellertid omede) % bart ratificeras utan en tredje konferens blev nödvändig under hösten % Enligt de meddelanden, som utsändes från denna, gick den definitiva öveissa enskommelsen ut på att Rumänien skulle inskränka sin produktion tiing. 18 500 ton mot att hälften av produktionen skulle övertagas av de ston de amerikanska och engelska koncernernas dotterbolag i Rumänien till eiser. pris, som med 30 % översteg dagsnoteringen. I gengäld skulle — eiukmycket viktig bestämmelse — de rumänska oberoende producenterna föätta binda sig att ej upparbeta några nya exportmarknader utan uteslutant till försälja sitt exportöverskott till de avnämare, med vilka de redan haasas. inlett affärsförbindelser. Sedan kvotfördelningen definitivt ratificerats, trädekort överenskommelsen i kraft på nyåret 1933. igen Då de första månaderna av det nya året emellertid ej visade den prilågo förbättring man hoppats på utan tvärtom noteringarna på världsmarknadeerna ytterligare sjönko, ställde de rumänska producenterna i utsikt att uppsägtora avtalet, som endast gällde för ett kvartal. De inbjödos därför till a utny konferens i mars månad. Dagarna innan denna konferens ägde rubenkonfererade representanter för de engelska och amerikanska koncerneririser i New York. Kessler, som själv fört förhandlingarna i New Yoriena med de amerikanska koncernerna, hade där framfört de rumänska prodfastcenternas bekymmer över prisutvecklingen och deras krav på att Förem till Staternas oljeproducenter skulle upprätthålla en effektiv produktionsregvissa ring till högst 2 miljoner fat om dagen. Efter långdragna förhandling konvid den nya konferensen i Paris, som öppnades den 27 mars 1933, ginjeglede rumänska representaterna, enligt vad som officiellt meddelats, med .nder att nedskära produktionen även under andra kvartalet mot det att die att rumänska oljeindustrien fick tillåtelse att placera sitt exportöverskott eftngar behag och sålunda ej längre vara bunden blott vid sina gamla avnämaa tre E n del av produktionen skulle, liksom förut, övertagas av storkoncerner resp. till förhöjt pris. De rumänska representanterna höllo dessutom kraftigt bestämmelsen att produktionen i Amerika ej skulle få överstiga den ovainsknämnda 2 miljoner-fatsgränsen. i fö r Med denna internationella konferens, den femte i ordningen, synes i och internationella oljekonferensernas rad tills vidare vara avbruten. En ming konferens hade förebådats till London i juni månad innevarande år, t nedvilken även Rysslands oljeindustri skulle inbjudas, men denna konferea till har helt inhiberats. Det med den rumänska oljeindustrien avslutade jsoljetalet torde ha utgått vid halvårsskiftet, ty om dess prolongering har in a för som helst utåt förljudits. Enligt »Tägliche Berichte fiber die Petroleun för industrie» för den 3 augusti 1933, hava de rumänska kontrahenterna sedRyssslutet av juni betraktat sig som ej längre bundna av överenskommelse ett då produktionsinskränkningarna i Förenta Staterna ej lett till något result

319 såda;)äremot skulle enligt samma källa »Sojusneftexport» åter hava upptagit bäreörhandlingar med de amerikanska koncernerna. Enligt andra uppgifter frankulle man dock från de stora koncernernas sida visat sig mindre angelägen tion v tt återupptaga förhandlingarna med den ryska oljeindustrien, emedan proledaiuktionen av olja i Ryssland under 1932 självmant gått ned kraftigt under lerslemårsplanens beräknade siffror och denna nedgång fortsatte även under föra 933. Medan femårsplanen räknat med en råoljeproduktion på 27*4 miljoner ser on under 1932, måste denna siffra under loppet av året, sedan särskilt de Driktiga fälten i Baku och Grosny med början från maj månad visat stark av minskning, sänkas till 24*4 miljoner ton, och slutsiffran för året blev endast endai-3 miljoner ton eller 4 % mindre än 1931. Enligt uppgift skulle anledatt dngen härtill väsentligen ligga i att nyborrningar antingen helt försumpetrnats eller ej kunnat bedrivas enligt plan på grund av undermålig eller komttebliven material samt brist på övade arbetare. Enstaka lyckade borrprodangar, s a s o m ^ e n v ^ Lok-Batan, vilken säges ge 20 000 ton olja om dagen dess-iier mer än hela Grosnyfältet, hava dock rapporterats. Exportens totalmilj-vantitet utgjorde också under 1932 en något högre siffra än under 1931 ett 13-01 miljoner ton mot 5*22 miljoner ton år 1931). Utgångsläget för nya hall-örhandlingar om internationellt samarbete har emellertid på det hela taget för >anska grundligt förändrats genom deprecieringen av dollarkursen sedan a y» ^ r i l månad, en ny produktionsstegring för råolja på våren 1933 i Förenta lör Jtaterna samt vissa åtgärder, som planerats av den amerikanska regeringen fonder a t t kontrollera produktionen av råolja på den federala lagstiftningens tal äg. Gulf Under januari månad höll sig den amerikanska råoljeproduktionen ungefär8 ceigen kring den förut omnämnda 2 miljoner-fatsiffran. Den började i februari behött stiga och var före påsk uppe i 2*2 2 miljoner fat om dagen. Under de förovå sista aprilveckorna understeg produktionen 2 miljoner fat men steg sedan oljef a v brutet och var redan i mitten av maj uppe i 2*7 5 miljoner fat. Härvid h g e i r emellertid att observera, att marknaden är starkt säsongbetonad och att atag; ro duktionen normalt brukar ligga högre under månaderna april—september Dud n under vinter- och vårmånaderna, medan lagren av den viktigaste petroav e^mprodakten, bensin, vanligen äro högst omkring 1 maj och lägst i oktober. End; u e n kraftiga stegringen av råoljeproduktionen under februari—april, då stam r o ( iuktionsinskränkningsavtalet med Rumänien förpliktade koncernerna att -tf'llse, att produktionen ej översteg 2 miljoner fat, väckte emellertid allmän maj ro inom oljekoncernernas läger. Presidenten Roosevelt, som tillträdde sitt prodrnbete i början av mars, fick sin uppmärksamhet riktad på oljeindustriens kasoirhållanden och sammankallade till slutet av sin första ämbetsmånad Soco^p r e s e n tanter för oljeindustrien samt de oljeproducerande staternas guverpresej r e r till en konferens i Washington. rats Såsom förbundsregeringens representant tjänstgjorde inrikesministern till arold L. Ickes, vilken ledde förhandlingarna. Inrikesministern påpekade burugitt inledningsanförande, att försöken att genom frivilligt samarbete mellan om jeproducenterna och myndigheterna åstadkomma en inskränkning av propressjktionen och en kontroll över transport och försäljning av den utvunna s t o r a j a n Y-lsa^ s i g p r a k t i s k t ogenomförbara. Man måste därför tillgripa mera prisegripande åtgärder. För att utarbeta ett program utsågs ett mindre arbetstorh& s kott, i vilket bl. a. Standard Oil Company's (New Jersey) ledare Teagle manth presidenten för American Petroleum Institute C. B. Arnes ingingo som OJ r . e ( n e m m a r < Detta arbetsutskott framlade ett program, vilket antogs av funm r talet av konferensens deltagare. Enligt detta program skulle förbundsvad geringen framför allt utfärda bestämmelser för att förhindra transport

320 och försäljning av illegalt utvunnen råolja i den mellanstatliga handeln, inskränka borrningstillåtelserna på statens domäner samt befordra samarbetet mellan de oljeproducerande staterna och industrien i syfte att främja en inskränkning av produktionen. Därjämte vädjades till förbundsregeringen att upphäva eller mildra beskattningen av petroleumprodukter samt skatten på rörledningstransporter. Om det vore nödvändigt att fortfarande uttaga dessa skatter, skulle staten uttaga dem på ett sådant sätt, att skatteflykt omöjliggjordes. Slutligen vädjade man till regeringen att framlägga förslag till lämpliga importtullar för råolja och råoljeprodukter. De skilda staternas uppgift skulle bli att utfärda lagar i syfte att inskränka råoljeproduktionen och samarbeta för att genomföra dessa lagar samt å sm sida se till, att flykt undan bensinbeskattningen bleve omöjlig. Industrien skulle å sin 'sida underlätta produktionsinskränkningen genom att ingå frivilliga överenskommelser för gemensam exploatering av oljefälten — varigenom »offset drilling» bleve obehövlig på gemensamt exploaterade falt — samt i övrigt inskränka nyborrningsverksamheten till det minsta möjliga. Koncernerna skulle vidare inskränka sin import till genomsnittet för de sista sex månaderna 1932. Mot detta program avgavs emellertid en minoritetsreservation av representanterna för de oberoende producenterna, vilka forordade* 1) strängt handhavande av antitrustlagstiftningen för att undanröja sådana avtal, som inskränkte handelsfriheten på marknaden; 2) skydd for den amerikanska marknaden genom importtullar; 3) undersökning av oljeindustrien för att kunna upptäcka och inskrida mot monopol; 4) rörledningarnas avskiljande från raffinaderiindustrien och 5) reglering och fordelning av produktionen inom de skilda staterna. Konferensen avslots, sedan man på förslag av inrikesminister Ickes beslutat att tills vidare inskränka produktionen till 2 miljoner fat om dagen och vidtaga åtgärder för att temporärt stoppa den mellanstatliga handeln med »black oil». Vidare beslöts att hos presidenten anhålla om ett uppdrag åt guvernörerna i Kalifornien, Oklahoma, Texas, Kansas och New Mexico att senast den 15 april förordna om stängande av en viss procent av borrhålen. Såsom redan omförmälts blev produktionsinskränkningen emellertid endast övergående. De höga produktionssiffror, som rapporterades for de första veckorna i maj, föranledde presidenten för de rumänska oljebolagens sammanslutning, Osiceanu, att sända varningstelegram till Amerika, vari han bebådade den rumänska produktionsinskränkningens omedelbara upphörande, om den amerikanska dagsproduktionen ej minskades. Noteringarna pa exportmarknaden hade då emellertid redan börjat stiga — vartill den sjunkande växelkursen på dollar i utlandet bidrog - och även priserna på den inre marknaden i Förenta Staterna visade en tilltagande fasthet, vilket stimulerade till ökad raffinadproduktion, särskilt som siffrorna tor de totala bensinförråden ansågos visa större minskning an vad som var säsongmässigt betingat. De åtgärder, som vidtogos av presidenten Roosevelt i anslutning till Washington-konferensens beslut, syntes delvis gå emot de stora oljekoncernernas önskemål. Presidenten överlämnade Washingtonprogrammet till guvernörerna i de oljeproducerande staterna med den anvisningen, att ett transportförbud för illegalt utvunnen olja och produkter därav syntes honom berättigat men även det av de oberoende producenterna framlagda kravet på att rörledningarna skulle skiljas från produktionsföretagen och att han önskade snabba lagstiftningsåtgärder i detta sistnämnda avseende. Detta uppgavs hava väckt bestörtning hos de stora koncernerna, vilka betrakta rörledningstransporterna som en mycket säker och lönande del av sm

321 affärsverksamhet. I anslutning till Washingtonprogrammet och presidentens anvisningar framlades i några av de viktigare oljeproducerande staterna lagförslag, som avsågo att begränsa produktionen och i detta syfte belade överproduktionen med höga straffavgifter. I kongressen framlades två lagförslag i syfte att omöjliggöra den mellanstatliga handeln med »black oil» nämligen av senator Capper och oljeindustrimannen Mariand, ledare för en av de medelstora oljekoncernerna i Förenta Staterna, Marland-koncernen 1 slutet av maj framlade president Roosevelt ett lagförslag inför represent a n t e m a s hus (Oil Control Bill), som avsåg att bevara Förenta Staternas oljetillgangar for slöseri, att reglera transporten och försäljningen av råoljor och dess produkter inom den mellanstatliga handeln och utrusta inrikesministern med fullmakt att verkställa de åtgärder, som erfordrades för lagbestämmelsernas genomförande. Vid behandlingen av detta lagförslag såväl inom som utom kongressen visade det sig emellertid råda mycket delade meningar om lämpligheten ay en i en särskild lag kodifierad lagstiftning för produktionsreglering inom oljeindustrien Det uppgavs, att majoriteten inom kongressen skulle vara emot Uil Control Bill och att dess genomdrivande skulle äventyra genomförandet av en effektiv kontroll. Resultatet av dessa stridigheter blev att m a n pa regeringshåll avstod från Oil Control Bill och i stället införde några särskilda bestämmelser om oljeindustrien i den stora industriåterhämtningslagen (National Industrial Recovery Act), som något senare framlades intor kongressen och antogs av denna. Denna lag innehåller diktatoriska befogenheter for presidenten, som kan utfärda »code»-bestämmelser för att reglera konkurrensförhållandena inom vilka industrier och näringsgrenar som helst, organisera dessa på enhetligt sätt och i syfte att förhindra konkurrens, som skulle kunna sänka priser och löner, göra utövandet av n ?rmgsverksamhet b e r o e n d e a v licenstilldelning från regeringens sida, utan att.tillämpningen av »code»-bestämmelserna skola anses utgöra brott mot antitrustlagstiftningen. Vidare ger lagen presidenten befogenhet att fastställa arbetslöner, arbetstid och andra arbetsvillkor inom skilda industrier och näringsgrenar samt att utfärda importförbud eller höja tullarna på importerade varor, som införas i sådan myckenhet, att de inverka på arbetst v å n g e n i landet. De i lagen införda bestämmelserna för oljeindustrien utgöra »Section 9» av denna och lyda i översättning som följer: Section 9. a) Presidenten bemyndigas vidare att inför Inter-State Commerce Commission föreslå nödvändiga åtgärder för att utfärda bestämmelser för kontroll av oljerorledningarnas verksamhet och att fastställa skäliga, lönande avgifter för transporten av petroleum och dess produkter i rörledningarna och Interstate Commerce Commission skall giva företräde åt behandling och avgörande av saaana tall. b) Presidenten bemyndigas atl vidtaga åtgärder för alt från varje förvaltningsfcolag irånskilja varje rörledningsbolag, som kontrolleras av ifrågavarande förvahmngsbolag, såvida rörledningsbolaget medelst illojala förehavanden eller medelst oskäliga avgifter för transporten av råolja eller dess produkter strävar efter att skapa ett monopol. c) Presidenten bemyndigas att utfärda förbud för transport inom den mellanstatliga eller utrikes handeln av råolja eller dess produkter, som utvinnas eller uttagas frän forråd utöver den kvantitet, som är tillåten att utvinnas eller uttagas frän forråd, genom lag utfärdad av någon stat eller genom förordning eller bestämmelse, utfärdad med kraft av sådan lag, av någon stats ämbetsverk Kommission, tjänsteman eller med vederbörlig befogenhet utrustade myndighet. 2 1 — 381972.

322 Överträdelse av vilken som helst av presidenten i denna paragraf utfärdad bestämmelse straffas med böter, ej överstigande 1 OOO dollars eller med fängelse ej överstigande sex månader, eller med båda delarna. Genom dessa bestämmelser har presidenten alltså genomfört det på alla håll såsom oundgängligt betraktade förbudet för transport av illegalt utvunnen råolja och dess produkter, under det å andra sidan det av en del av de oberoende producenterna krävda lösryckandet av rörledningarna trän oljebolagen gjorts beroende därav, att man kan påvisa illojala förehavanden (»unfair practices»). Det anses att förbudet mot transport av illegal olja i denna form bättre än de hittillsvarande föreskrifterna kan förhindra överträdelser. Dessa föreskrifter hava nämligen antingen övertratts eller forklarats olagliga av rättsinstanserna, med hänvisning till att rörledningarna äro »common carriers», vilka enligt amerikansk federal lagstiftning ej tå vägra att mottaga olja till transport eller tillämpa olika stora fraktsatser för olika trafikanter. , I mitten av juli meddelades, att transportförbudet for illegalt producerad olja redan trätt i kraft. Vid denna tid hade ej blott bensinnoteringarna utan också råoljenoteringarna stigit avsevärt. Råoljenoteringen i Midcontinent, som i mitten av april utgjorde 28 % c. per fat sjönk trots nedgången i dollarkursen fram till mitten av juni men steg sedan fran 25 c. den 17 juni till 38 c. den 30 juni och noterades i slutet av juli till 5 1 - 7 5 c. per fat. Golf noteringen för bensin, som i början av april stod i å /, c. per gallon, hade till slutet av april sjunkit till 3 V, c. per gallon och bibehöll denna notering till slutet av juni, då den steg till 3 */, c. per gallon. Under iuli vidtog en kraftig prisstegring, så att noteringen i slutet av månaden stod i 4 lL c. per gallon. Stegringen i bensinpriset, ej fullt 1 c. per gallon, har emellertid sammanfallit med en avsevärd nedgång i dollarns guldvärde under samma tid. Exportnoteringen för bensin visar därför i guldvärde in-^en stegring mot april månad, då dollarvalutans depreciering tog sin början. Anmärkningsvärt är att prisstegringen på råolja i Förenta Staterna sammanfallit med en bestående produktionsstegring. Under de tre törsta juniveckorna utgjorde råoljeproduktionen i Förenta Staterna 2*71 miljoner tat, 2*6i miljoner fat och 2*51 miljoner fat respektive. Den nedgång med c a ^00 000 fat, som ägt rum, tillskrives en spontan tillbakagång i lexastaltets produktivitet. De siffror, som publicerats för juli, antyda knappast någon minskning. De siffror för de amerikanska bensinförråden, som varit synliga antyda emellertid en starkare nedgång av dessa förråd än sasongmassigt — såsom redan nämnts. Förrådens storlek jämfört med föregående ar vid olika tidpunkter voro i miljoner fat: i q q o

1933 ZZZZ.ZZZZZZZZZZZ

....

slut. av jan.

slut. av april

slut. av maj

40*75

46*40

44*34

slut. av juni 39*31

36*40

38*29

31*89

30*ie

Dessa siffror anses tyda på en ökad efterfrågan i överensstämmelse med en allmän konjunkturstegring, som man anser sig kunna konstatera sedan några månader tillbaka i Förenta Staterna. Även på vissa av cte europeiska marknaderna anser man sig kunna fastställa en ökad efterfrågan Den prisnedsättning på bensin, som företogs den 17 maj i England har tolkats som en stridsåtgärd av »the combine» mot de europeiska »outsiders» och icke som ett uttryck för tillbakagång i konsumtionen, och kan även förklaras av dollarns depreciering, som i synnerhet vid denna tid starkt sankt bensinexportnoteringen i guld räknat.

323 nade f n r s f edan n år l i t t ^ ^ T a b . 7.

Utvecklingen

bensinpriserna på världsmark-

P r i s n o t e r i n g å b e n s i n , fob M e x i c a n Gulf, å r e n 1924-1933. I pf. per liter, omräknat i guldvärde.

?^4 1927 i y z j

13*41 ^'39 14 26 Z

1932 1933, januari f obruari

10*55

mai

Q.,,

juli

3-2o

"20

4.78 4.()1 4*03

1 9 2 4 - f e b r u a r i 1933 efter Petroleum-Vademecum mm m a r s - j u l i 1933 efter Petroleum Tin Times.

Stockholm i augusti 1933. Thorsten

Odhe.

Litteraturförteckning. David T. Dag: Handbook of the petroleum industry, New York 1922 R. Ktssling: Das Erdöl, Halle 1922. Kriiger & Poschardt: Die Erdölwirtschaft der Welt, Stuttgart 1996 Sydney H. North: Oil Power, London (odat.). " " E.H. Davenport & Sidney Russel Cooke: Oil Trusts and Anglo-American Relations, London 1JP3 0 c fl ; N0UVel aSpect des : ' .J r ,1 Problémes pétroliéres* Bryssel 1933 D e r J am f 4nZn if?1 Murtner: f P ™ u n d gegen das russische Erdöl, Wien-Leipzig 1929 Anton Mohr: Kampen om oljen, Oslo 1925. *-»I»»S L*->Ludwell Denngj We fight for oil, New York 1930. Louis Fisher: Ölimperialismus, Berlin 1927. Horst Wagenfuhr: Kartelle in Deutschland, Nurnberg 1931 U ' W a S ^ t o T J ^ g 0 1 G ° m m e r c e : I n t ^ a t i o n a l Trade in Petroleum and its Products, R e p o r t ^ the Federal Trade Commission on the Pacific Coast Petroleum Industry, Washington Report of the Federal Oil Conservation Board (ill: 1929 IV- 1930 V- 1932) federal Oil Conservation Board: Survey of National Petroleum requirements, Washington 1932 CarteIS ^ M ^ V u ™ * ™ * 1 ' C ° m b i n e S & T r U S t s > U* S* d e p a r t m e n t Ä V S Handbuch des internationalen Petroleumindustrie, Berlin 1929 World Petroleum Directory, New York 1932/1933. Petroleum-Vademecum, X. Edition, Berlin-Wien 1932/1933. Foreign Affairs, an american quarterly review. 1928 — 1931 Kartell-Rundschau, Berlin 1928 — 1933. Wirtschafts-Dienst, Hamburg 1928—1933. The Petroleum Times, London 1933. Petroleum, Berlin-Wien 1931 — 1933. Tagliche Berichte iiber die Petroleum-Industrie, Berlin-Wien 1933. Industrial & Financial Chronicle, New York. 1933. The Economist.

Statens

o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1933 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. med förslag ang. åtgärder för ett bättre utFörberedande utkast till strafflag. Brott mot politiska I?etänkande nyttjande av landets skogstillgångar. [2] rättigheter. Brott mot allmän ordning och frid. [<>] Betänkande med förslag till organisation av det frivilliga skydds- och hjälparbetet beträffande frigivna fångar. [11] Industri. Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Utredning och förslag rörande grunder och förfaringssätt för dyrortsgrupperingsarbetet ävensom rörande i samband därmed stående frågor. [21] Betänkande ang. gottgörelse at statsverket och de sportelberättigade i händelse av inteckningsförnyelHandel och sjöfart. sernas avskaffande m. m. [24] Kommunalförvaltning. Yttrande och förslag ang. revision av gällande förordningar om kommunalstyrelse i Stockholm m. m. [ZS\

Kommunikations väsen.

Betänkande med förslag ang. varningsmärken och säkerStatens och kommunernas finansväsen. hetsanordningar vid korsningar i samma plan mellan järnväg och väg m. m. [7| Skatteutjämningsberedningen 2. [31 Skatteutjämningsberedningen 3. [4] , ' * , , . ,.-, Betänkande med förslag till lag om rätt att med motorfordon befara enskild väg m. m. [9[ Utredning och förslag ang. importmonopol pa kaffe, [lo] Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jord- Betänkande ang. statsinlösen av Ostkustbanan och Uppsala—Gävle järnväg. [13] bruksfastighet å landsbygden enligt beredningsnämndernas förslag vid 1933 års allmänna fastighetstaxering. Automatisering av telefonnätet på Sveriges landsbygd. [19] [16] Politi.

Bank-, kredit- och penningväsen.

Socialpolitik. Undersökning rörande behovet av en utvidgning av bostadsstatistiken jämte vissa därmed förbundna bostadspolitiska frågor. [14] Utredning rörande kostnaderna för vissa genom statens arbetslöshetskommission utförda arbeten i jämförelse med kostnaderna för motsvarande i annan ordning utförda arbeten m. m. f20]

Försäkrings väsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen, Andlig odling i övrigt. Hälso- och sjukvård. och förslag rörande åtgärder för beredand( Förslag till lag om sterilisering av vissa sinnessjuka, Utredning av ökade möjligheter att indraga lärartjänster vic sinnesslöa eller av annan rubbning av själsverksamfolkskoleväsendet. [5] heten lidande personer. [22] Förslag med betänkande rörande det akademiska be fordringsväsendet och prokanslersinstitutionen. [10] Allmänt näringsväsen. Betänkande beträffande vattenfallsstyrelsens taxor för elektrisk kraft till abonnenter på landsbygden. [8] Betänkande ang. ordnandet av avsättningsförhållandena Försvarsväsen. för inom riket tillverkad sprit m. m. [25] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Jordbruksutredningens betänkanden. 9.^ Betänkande Utrikes ärenden. Internationell rätt. ang. produktions- och avsättningsförhållandena för Lagberedningens förslag ang. vissa internationella rätts slaktdjur samt kött och fläsk. [12] förhållanden. 4. Förslag till konvention mellan Sverigi Berättelse över Statens spannmalsnämnds verksamhet Danmark, Finland, Island och Norge ang. konkur m. m. under år 1932. [17] m. m. [1] Betänkande med förslag ang. ändrade bestämmelser om mjölkavgifters upptagande och användning. [18] Isaac Marcus Boktr.-A.-R, Stockholm 1933