Handeln med olja betänkande med förslag

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

3^ STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1947:14 F O L K H U S H Å I L L N I N G S D E PARTEM E N T E T

HANDELN

MED

OLJA BETÄNKANDE M E D FÖRSLAG AVGIVET AV

OLJEUTBEDNINGEN 1945

S T O C K H O L M 1 9

4 7

Statens offentliga utredningar 1947 Kronologisk

förteckning

Kollekt! tvätt. Betänkande med förslag att underlätta 8. Betänkande med förslag angåendefiskettsjadlmunistration hushftlles tvättarbete. Hseggström. xv 284 s. S. m. m. Kihlström. 165 s. Jo. Betänkade angäende fiskerinäringens efterkrigspro- 9. Betänkande om tandläkarutbildningens omflniande m. m. blem sait den prisreglerande verksamheten pä fiskets Del 8. Tandläkarinstitutena organisatiLom :m.. m. Beckområde. vntonsons, Göteborg. 825 s. Jo. man. 166 8. E. Elkraftirednlngens redogörelse nr 1. Redogörelse för 10. Betänkande med förslag rörande civllfför.-sraret.s orgadetaljdis-ibutörerna samt deras r&kraftkostnader och nisation m. m. Beckman. 262 s. S. priser vi distribution av elektrisk kraft. Inledande 11. 1940 irs skolutrednings betänkanden ocJa mtredningar. 8. översikt Sv. Tryckeri AB. 84 s. K. Utredning och förslag rörande vissa sociiailp>edagrogiska Betänkade med förslag till standardtariffer för detaljanordningar inom skolväsendet. Idun.. 1148 a. E . distribuon av elektrisk kraft. Hseggström. 126 s. K. 1944 ärs lilitärsjukvärdskommittés betänkande. Del 2. 12. Ungdomens fritidsverksamhet. UngdomisvåirdskfommitBeckmai 170 s. Fö. téns betänkande del 4. V. Petterson. 3S922 m. Ju. Betänkade med förslag till geo fysiskt observatorium 13. Betänkande med utredning rörande r.-ik:sräkenskapsi Kirunam. m. Idun. 64 g. K. verkets organisation. Marcus. 114 s. Fl. Betänkade med förslag angående lantmäteripers onalens orgnisation samt avlöningsförhållanden m. m. 14. Handeln med olja. Betänkande med förslag avgivet av oljeutredningen 1945. Hseggström. 843 s.. 4t jpl. Fo. Marcus. 32 s. Jo.

Anm. to särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna ti! det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartememtiet,, J o . = jordbruksdeparlmentet.

STATENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1947:14

F O L K H U S HÅLLNINGS D E P A R T E M E N T E T

HANDELN

MED

OLJA BETÄNKANDE MED FÖRSLAG AVGIVET AV

OLJEUTREDNINGEN 1945

STOCKHOLM IVAB H ^ G G S T R Ö M S

BOKTRYCKERI A. B.

MUM

3 \

y ni

T I L L H E R R STATSRÅDET

_LJEN

ERICSSON

31 AUGUSTI 1945 bemyndigade Kungl. Maj:t Herr

Statsrådet att tillkalla högst fem utredningsmän att utreda och avgiva förslag rörande statlig kontroll av importen av och handeln med bränn- och smörjoljor. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade Herr Statsrådet den 14 september 1945 såsom utredningsmän undertecknade, dåvarande vice ordföranden, nuvarande ordföranden i statens bränslekommission, f. d. överdirektören Karl-Gustaf Ljungdahl, tillika ordförande, direktören Yngve Bengtsson, ombudsmannen Hjalmar Olsson, ledamoten av riksdagens andra kammare, ombudsmannen Erik Severin och direktören Folke Thunborg. Vi antogo benämningen Oljeutredningen 1945. I anslutning till utredningsuppdraget förordnade Kungl. Maj:t den 30 november 1945 oss att i egenskap av undersökningsmyndighet verkställa undersökning rörande brännolj ef öretagen i landet enligt lagen den 18 juni 1925 (nr 223) om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar. Den 25 januari 1946 meddelade Kungl. Maj:t oss liknande förordnande rörande smörjoljeföretagen. Såsom sekreterare förordnades den 12 oktober 1945 dåvarande assessorn i Svea Hovrätt, numera hovrättsrådet Hugo Digman, som även varit förordnad såsom sekreterare åt oss i vår egenskap av undersökningsmyndighet och ombud för myndigheten vid upplysningars inhämtande. Ombud för undersökningsmyndigheten ha vidare varit aktuoriserade revisorn Sven Henrikson i fråga om såväl brännoljor som smörjoljor samt ingenjören Hans Christer Wiborgh i fråga om sistnämnda varuslag. Såsom sakkunniga att i särskilda frågor biträda oss har Herr Statsrådet tillkallat chefredaktören Thorsten Odhe, civilingenjören Rolf Pramer och 3

förutnämnde Wiborgh. Därjämte ha vi med Herr Statsrådets bemyndigande för vår distributionsundersökning som experter anlitat aktuarien Nils Lagerström, fil. lic. Stig W. Nilsson, aktuarien Wilhelm Romberg och pol. mag. Göran Tegnér. Vår utredning angående brännoljeföretagens ekonomiska förhållanden bygger väsentligen på en undersökning, som verkställts av Henrikson. Utredningen angående smörjoljeföretagen grundar sig på en av Wiborgh sammanställd redogörelse. Även Pramer har biträtt oss i smörjoljefrågan. En av Odhe upprättad promemoria har legat till grund för större delen av vår framställning rörande de utländska oljekoncernerna och vissa andra internationella förhållanden. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 19 juli 1946 ha vi fått i uppdrag att utreda huruvida och på vad sätt en regional utjämning av priserna på flytande motorbränslen lämpligen kan åstadkommas. Den av oss verkställda utredningen härom är intagen i kap. 11. Vidare ha vi avgivit yttranden i följande ärenden: 1) den 6 mars 1946 till riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott i ovannämnda fråga om regional utjämning av priserna på flytande motorbränslen; 2) den 26 mars 1946 till chefen för folkhushållningsdepartementet över drivmedelsutredningens utlåtande angående raffinering av mineraloljor i Sverige; 3) den 7 maj 1946 till Konungen i ett hemligt ärende rörande försvarsväsendet; 4) den 18 februari 1947 till chefen för handelsdepartementet angående ifrågasatt användning av underjordiska oljeledningar inom Sverige. Vi ha även haft att yttra oss över ansökningar om byggnadstillstånd avseende olika anläggningar inom oljehandeln. Yttranden ha av oss avgivits i 133 sådana ärenden. Under utredningsarbetets gång ha vi haft överläggningar med representanter för, förutom brännolje- och smörjoljeföretagen, följande myndigheter, 4

organisationer

och företag: Kungl. Luftfartsstyrelsen,

Bilverkstädernas

Riksförbund, Kungl. Automobil Klubben, Motormännens

Riksförbund,

Stockholms Garageägares och Bensindistributörers Förening, Stockholms handelskammare, Svenska Droskbilägareförbundet, Svenska Kommunaltekniska Föreningen, Svenska Lasttrafikbilägareförbundet, Svenska Omnibusägareförbundet, Sveriges Automobilhandlareförbund, Sveriges Automobilindustriförening, Sveriges Bensinhandlares Riksförbund, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Lantbruksförbund, Sveriges Speceri- och Livsmedelshandlareförbund, Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation, Västkustens oljeåterförsäljare

och

Svenska Skifferolje A B . Därjämte h a vi haft överläggningar med vissa enskilda personer, bland andra direktören H . E . Linden, Los Angeles, Mr. Brian Trench, London, samt direktören Julius Deutsch och överdirektören S. Reuterwall, Stockholm. Det i betänkandet ingående material, som vi inhämtat i vår egenskap av undersökningsmyndighet, offentliggöres med vederbörligt tillstånd av Kungl. Maj:t. Efter slutfört uppdrag få vi härmed vördsamt överlämna vårt betänkande med förslag samt protokoll och övriga handlingar i ärendet. Särskilt yttrande har avgivits av undertecknade Ljungdahl och Bengtsson. Stockholm den 18 februari 1947 KG.

LJUNGDAHL

Y. BENGTSSON

HJALMAR OLSSON

ERIK SEVERIN

FOLKE THUNBORG

/ Hugo

Digman

F Ö R S T A

K A P I T L E T

VÄRLDSMARKNADEN

JL^Å SVERIGE för sin försörjning med olja praktiskt taget helt är hänvisat till import, ha vi ansett det lämpligt att inledningsvis lämna en redogörelse för förhållandena på världsmarknaden, så långt dessa äro statistiskt gripbara eller på annat sätt kunna bedömas från svenska utsiktspunkter. Fördenskull redogöres i detta inledande kapitel för världsmarknadens produktions- och konsumtionsläge vid olika tidpunkter samt för världshandelns omfattning och inriktning. Vidare beröras vissa tekniska förhållanden, som i detta sammanhang synas vara av intresse. Slutligen lämnas vissa uppgifter om de försök som gjorts att besvara frågan, huruvida världens oljetillgångar äro tillräckliga för att under överskådlig tid tillgodose de alltjämt stigande behoven av olja för olika ändamål.

Världs produktionen Råoljeproduktionen i modern mening kan anses ha börjat år 1859, då den första oljebrunnen borrades vid Oil Creek i närheten av Titusville i Pennsylvania i Förenta staterna. Borrningen finansierades av världens första oljebolag Pennsylvania Rock Oil Company. Under de första 50 åren var lysolja (fotogen) — som genom enkel destillation utvanns ur råoljan — mineraloljeindustriens utan jämförelse betydelsefullaste handelsprodukt. Fotogenen utträngde mer och mer de vegetabiliska lysoljorna och världsproduktionen — som vid sidan av Förenta staterna huvudsakligen var representerad av Kanada, Rumänien och Ryssland — steg snabbt från omkring 300 ton år 1859 till 1.6 miljoner ton år 1873. Av sistnämnda kvantitet kom 91 procent på Förenta staterna. De polska oljefyndigheterna började exploateras år 1874, förekomsterna i Brittiska Indien år 1889 och fyndigheterna i Holländska Indien påföljande år. År 1895 beräknades världsproduktionen till 14.5 miljoner ton, varav 50.7 procent kom på Förenta staterna och 49.3 procent på Ryssland. Under de 7

närmast följande åren (1898—1902) ökades utvinningen vid Bakufälten så snabbt, att Ryssland kom att inta första platsen i världsstatistiken. Av den totala världsproduktionen år 1900, ungefär 21 miljoner ton, kommo nära 11 miljoner ton på Ryssland och 9 milj oner ton på Förenta staterna. Mexiko förekommer nu första gången i produktionstabellerna. År 1910, då världsproduktionen uppgick till 47 miljoner ton, svarade Förenta staterna för 64 procent, under det att Rysslands andel sjunkit till 26.5 procent. Oljeproduktionen vid de persiska fälten daterar sig från år 1913 och i Venezuela från år 1916. Tillskottet från dessa områden var till en början förhållandevis litet men blev sedermera mycket betydande. År 1920 översteg världsproduktionen första gången 100 miljoner ton. Förenta staterna intog fortfarande den ledande platsen med 64 procent och närmast kom Mexiko. Oljeproduktionens fortsatta våldsamma expansion belyses därav att den på den korta tiden av nio år fördubblades för att år 1930 noteras till 201 miljoner ton, fortfarande med Förenta staterna såsom det främsta producentlandet men nu med Venezuela på andra och Sovjetunionen på tredje plats. Efter en nedgång under depressionsåren 1930— 1932 steg produktionen kraftigt och uppgick vid tiden för utbrottet av

Diagram 1. miljoner lon

miljoner ton

andra världskriget till nära 290 miljoner ton. Redan i början av 1930-talet hade Sovjetunionens produktion gått om Venezuelas. Världsproduktionens enorma stegring under nu berörda tidsskede och dess fördelning på Förenta staterna och övriga områden framgår av diagram 1. Vidare utvisar tabell 1 råoljeproduktionens utveckling åren 1936— 1945. Uppgifterna som ligga till grund för diagram 1 ävensom de i tabell 1 upptagna siffrorna äro hämtade delvis ur den av American Petroleum Institute år 1941 utgivna Petroleum Facts and Figures och delvis ur The Oil Weekly World Oil Atlas för år 1946. Tabell 1. Världsproduktionen

År

1936 1937 1938 1939 1940

av råolja åren 19S6—19^5

Miljoner ton 256 291 284 2981 306)

År

1941 1942 1943 1944 1945

Miljoner ton 317 297 319 374 398

i

1 P å grund av kriget uppgivas ;>iffrorna för åren 1939—1945 vara preliminära, varför de återgivas n led reservation.

Såsom redan framhållits har Förenta staterna — med ett kortare avbrott — varit dominerande inom oljeproduktionen. Även i konkurrens med de under de senaste årtiondena exploaterade, rikt givande oljefälten i Sydamerika, Mellersta östern och Ryssland svara Förenta staterna alltjämt för nära % av världens råoljeproduktion. Råoljeproduktionens fördelning åren 1939 och 1945 på olika områden var enligt de förut åberopade källorna följande. I Förenta staterna lämnar staten Texas det ojämförligt största bidraget till produktionen, år 1945 icke mindre än 107 miljoner ton (43.7 procent av Förenta staternas totala produktion). Venezuela har — enligt uppgifterna i World Oil Atlas — under kriget ökat sin produktion från 29.4 miljoner ton år 1939 till 46 miljoner ton år 1945 och därmed passerat Sovjetunionen. Vidare kan framhållas den betydande ökning av produktionen som förekommit i Iran under krigsåren från 11.2 till 20.1 miljoner ton. Det nya produktionsområdet i Mellersta östern, Saudi Arabien, förekommer första gången i världsstatistiken så sent som år 1936 med den blygsamma kvantiteten 0.003 ton men redovisar år 1945 cirka 3 miljoner ton. Beträffande produktionen i Europa utom Sovjetunionen kan framhållas, att den är koncentrerad till Rumänien. Från att år 1936 ha uppgått till 9.1 miljoner ton sjönk produktionen i sistnämnda land successivt under 9

Tabell 2. Världsproduktionen

av råolja fördelad

på olika områden

åren 1939 och 1945

Miljoner ton

Procent

Område

Förenta staterna Sovjetunionen1 Venezuela Iran Nederländska Ostindien Europa (utom Sovjetunionen) därav Rumänien Tyskland Polen Mexiko Irak Colombia Övriga

180.7 30.4 29.4 11.2 8.8 8.2 (6.6) (0.6) (0.55) 6.1 4.4 3.1 15.7

244.0 43.02) 46.0 20.0 4.3 8.2 (4.8) (l.o) (0.4) 6.0 4.5 3.3 17.7

60.6 10.2 9.7 3.8 3.0 2.8

61.3 10.8 11.6 5 1.1 2.1

2.0 1.5 1.1 5.3 100.0

1.5 1.1 1.0 4.5 100.0

1 Utom Sachalin, som ingår i siffran för Europa. Enligt andra tillgängliga uppgifter skulle Sovjetunionens produktion ha nedgått under kriget och år 1945 ha varit lägre än år 1939. 2

åren därefter och stannade år 1944 vid 3.7 miljoner ton. De rumänska oljefälten och raffinaderierna voro under kriget föremål för intensiv bombning från de allierades sida, vilket även hade till följd att raffinaderiernas kapacitet sjönk till ungefär 77 procent av förkrigsnivån. Efter år 1944 visar emellertid produktionskurvan åter en stigande tendens, men den har ännu ej på långt när nått upp till förkrigstidens siffror. För att belysa storleksordningen av den industri det här är fråga om kan slutligen nämnas, att man beräknar, att i Förenta staternas oljeindustri investerats cirka 50 miljarder kronor.1

Världskonsumtionen

Mot bakgrunden av produktionsstatistiken har man att se världskonsumtionens utveckling och nuvarande fördelning på olika områden och produkter. Tyvärr föreligga icke med produktionssiffrorna i alla avseenden jämförliga uppgifter härom. Enligt Petroleum Facts and Figures uppgick världskonsumtionen åren 1936—1939 till de kvantiteter, som redovisas i tabell 3. Vissa siffror angående fördelningen av konsumtionen år 1939 på olika områden återges i tabell 4. 1

10 Häger: Fundamentals of the petroleum industry; 1939.

Tabell 3. Världs konsumtionen av mineraloljeprodukter åren 1936—1939 År

1936 1937 1938 1939

Tabell 4- Världs konsumtionen av år 1939 fördelad på olika

Miljoner ton

Område

Miljoner ton 256.5 273.5 273.3 290.0 1

Europa utom Sovjetunionen

Övriga områden

1 På grund av krigsutbrottet endast uppskattad siffra.

mineraloljeprodukter områden

176 41 (1.52) (0.87) (0.75) (0.32) 24.4 48.6 290

Procent 60.7 14.1 (0.52) (0.3) (0.26) (0.11) 8.4 16.8 100.0

En jämförelse mellan de produktions- och konsumtionssiffror, som avse Europa utom Sovjetunionen, ger vid handen, att mot en konsumtion av 41 miljoner ton svarar en råoljeproduktion av endast 8.2 miljoner ton. Skillnaden, d. v. s. cirka 33 miljoner ton, täckes genom import. Eftersom man räknar med att produktionen vid raffinaderierna i Europa utom Sovjetunionen under åren 1937 och 1938 höll sig omkring 15 miljoner ton, avsåg importen övervägande raffinerade produkter. Europas huvudleverantörer äro Förenta staterna, Holländska Västindien, Venezuela, Colombia, Iran och Irak. Fördelningen av världskonsumtionen år 1939, 290 miljoner ton, på olika produkter beräknas med ledning av tillgängliga relationstal för de sista förkrigsåren på sätt framgår av tabell 5. Tabell ly. Världskonsumtionen

av oljor år 1939, fördelad Produkt

Motorbränsle .. Fotogen Brännoljor .... Smörjoljor Övriga produkter

på olika slag av

Miljoner ton

oljeprodukter

Procent

113.0 22.0 116.0 8.5 30.5

39.0 7.5 40.0 3.0

10.5 Uppgifter om huru konsumtionen efter kriget fördelar sig på olika slag av oljeprodukter ha ej varit tillgängliga, men otvivelaktigt förhåller det sig så, att brännoljor och eldningsoljor ökat starkt, medan bensinen i viss mån minskat. Vi återkomma i annat sammanhang till denna fråga. 11

För Sveriges vidkommande fördelade sig totalkvantiteten 1.52 miljoner ton år 1939 enligt tabell 6. Tabell 6. Konsumtionen

av oljor i Sverige år 1939 fördelad pä olika slag av produkter Produkt

Miljoner ton

Procent

0.686 0.529 0.129 0.064 0.112 1.520

45 35 9 4 7

Bensin Motorbrännolja och eldningsolja Fotogen Smörjoljor Övriga produkter

100 Världshandeln Oljetillgångarnas ojämna fördelning olika kontinenter och länder emellan har gjort oljehandeln till en världshandel i ordets vidaste bemärkelse. Dess stora omfattning och betydelse belyses bland annat därav att oljan år 1936 kom på andra plats — efter bomullen — i Förenta staternas handelsstatistik, med ett exportvärde av över 1 miljard kronor. År 1938 omsatte världshandeln cirka 48 miljoner ton råolja och cirka 66 miljoner ton färdiga handelsprodukter. Exporten och importen av råolja (cirka 48 miljoner ton) redovisas för år 1938 i tabell 7, avseende de viktigaste export- och importområdena. Tabell 7. Export och import av råolja mellan de mest betydande områdena år 1928

Export från

Miljoner ton

Till (miljoner ton) ProHolFörcent Jaav ex- ländska Frank- Kana- enta rike da stapan porten Västindien terna

Venezuela Förenta staterna Irak Colombia Peru Mexiko Iran och Bahreinöama . . . . Övriga

26.6 10.7 4.3 2.7 1.3 0.7 0.4 1.3

55.4 22.3 9.0 5.6 2.7 1.4 0.8 2.8

0.4 2.4 3.3 0.4 0.4

0.3 3.7

3.4 Storbrittannien 1.2

3.0 0.6

0.8 0.2 0.3 0.2

2.0 Övriga

0.7 1.6 0.4 0.2 0.7 0.4 0.2 (1.3) 5.5

Exporten och importen av färdiga handelsprodukter (cirka 66 miljoner ton) redovisas för år 1938 i följande siffror, avseende de viktigaste exportoch importområdena. Tabell 8. Export och import av färdiga handelsprodukter

av olja mellan vissa

områden år 1938

Export från

Till (miljoner ton) ProMil- cent Stor- FörHoljoner av ex- bri- enta Tysk- ländska Ja- Ita- Sve- Frank- Övton por- tan- sta- land Väst- pan lien rige riga rike ten nien terna indien

Holländska Västindien . 27.1 14.6 Förenta staterna 9.1 Iran 4.1 1.7 Trinidad 1.8 Mexiko 1.1 Sovjetunionen 1.0 Sarawak (Holländska Ostindien) 0.9 Venezuela 0.8 0.8 3.5

41.0 22.1 13.8 6.2 2.6 2.0 1.7 1.5

4.3 2.1 3.1 0.6 0.9 0.9

0.3 1.4

0.4 0.6

0.4 0.5

1.4 1.2 1.2 5.3

66.0 100.0 11.9

2.0 1.1

0.5 0.3

(0.9) 0.1 0.8 3.0

0.7 0.5

15.8 7.6 5.6 1.9 0.8 0.4 1.1 1.0

39.5 Världshandeln med olja under sista året före världskriget kännetecknades framför allt av följande förhållanden: en mycket betydande utförsel av råolja från oljefälten i Venezuela och andra delar av Sydamerika för förädling i de västindiska raffinaderierna; export till3.9skilda delar av världen därifrån; import av såväl råolja som raffinerade produkter till Förenta staterna samt export därifrån av råolja och handelsfärdiga produkter till Kanada, Europa och Japan; export av råolja och raffinerade produkter från de mesopotamiska fälten (Irak) till Frankrike och Storbritannien och från Iran till Storbritannien. Vad de konsumtionsfärdiga produkterna beträffar bilda å ena sidan Nord-, Mellan- och Sydamerika och å andra sidan Mellersta och Fjärran östern samt Afrika och Australien mera sammanhängande försörjningsområden. Den svenska importen direkt från producentländer kom åren närmast före kriget huvudsakligen från Holländska Västindien och Förenta staterna. Dessutom kom ett rätt stort antal laster till vårt land via kontinenthamnar. I sistnämnda fall framgår ej av statistiken, varifrån oljan ursprungligen kommit. 13

Ehuru de stora västindiska exportraffinaderierna på Trinidad, Aruba och i Curacao ha utomordentligt stor betydelse, för den internationella handeln med olja, är dock den bestämmande exportnoteringen för bensin alltjämt fob 1 mexikanska gulfen (»gulfnoteringen»).

Borrnings-

och

utvinningstekniken

Tekniken har på detta liksom på andra områden kännetecknats av en revolutionerande utveckling. Medan man tidigare tillgodogjorde sig endast den olja, som kom upp under självtryck eller utan svårighet kunde pumpas upp, har m a n i våra dagar utvecklat en mångsidig teknik för a t t åstadkomma en jämnare produktion och för a t t effektivt kunna tillvarataga oljekällornas tillgångar, exempelvis uppslamningsmetoden, varigenom oljan sköljes upp till jordytan av vatten, som sprutas ned i borrhålet, samt metoden att pressa ned luft eller naturgas i jorden genom nya borrhål i närheten av till synes sinade källor. Borrningskostnaderna ha ökat betydligt sedan de med äldre tekniska metoder tillgodogjorda fyndigheterna uttömts och man blivit nödsakad a t t borra djupare. I Förenta staterna borras ofta till ett djup av över 10 000 fot (över 3 000 meter). Den djupaste oljekällan, Continental Oil Companys K C L A-2 i Wascofältet i Kalifornien, har ett djup av 4 546 meter. D e genomsnittliga kostnaderna för borrning beräknas i Förenta staterna uppgå till 25 000 dollars per källa. Det ligger i råoljeutvinningens natur, a t t en stor del av borrningarna bli resultatlösa. Av de 839 000 borrningar, som beräknas ha blivit gjorda i Förenta staterna fram till mitten av 1930-talet, hade cirka 71 procent lämnat olja och 7.5 procent naturgas, medan 181 000 eller 21.5 procent blivit resultatlösa. Oljeprospekteringen behöver emellertid numera ej ske slumpartat utan kan ske med hjälp av olika vetenskapliga metoder. Antalet produktiva oljekällor i Förenta staterna uppgick i slutet av år 1945 till cirka 420 000 med en genomsnittlig produktion motsvarande 1.6 ton per dag och källa. Raffinering Råoljans huvudbeståndsdelar äro kol och väte, vilka äro bundna till varandra i ett stort antal olika sammansättningar. Genom värmebehandling (destination) särskiljas kolvätena i huvudgrupper, vilka utgöra oljans h a n 1 Är vara såld fob (fritt ombord) åligger det säljaren att bekosta transport till lastningsorten och mlastning i fartyget. Har försäljningen skett cif fartygets bestämmelseort, skall säljaren bekosta frakten till denna ort och försäkring av varan.

delsprodukter, huvudsakligen lättbensin, motorbensin, flygbensin, white spirit, fotogen (lys- och motorfotogen), motorbrännolja, eldningsoljor, asfalt och smörjoljor. Bensin, fotogen och white spirit kallas ljusa, brännolja och eldningsoljor mörka oljor. Vissa av de framvunna produkterna behandlas efter destillationen på olika sätt, bensin och fotogen exempelvis med kemikalier, bland annat för a t t få slutprodukten mera stabil. N u berörda processer benämnas raffinering. Varje grupp av oljeprodukter, exempelvis motorbensinen, är emellertid icke enhetlig u t a n består av ett stort antal kolväten med olika bindningar i molekylen. M a n har sålunda olika kvaliteter inom de olika huvudgruppernas produkter av olja. Särskilt smörjoljorna förete ett mycket stort antal kvaliteter med olika egenskaper. Råoljor från olika fyndigheter ge sålunda smörjoljor av ganska varierande beskaffenhet. Dessa specialbehandlas ytterligare för a t t få fram särskilda egenskaper och smörjoljor av mineraliskt ursprung blandas stundom även med vegetabiliska och animaliska oljor. Raffineringsindustrien bygger på en betydande teknisk experimentverksamhet och vetenskaplig forskning. Bensinens dominerande ställning på oljemarknaden fram till slutet av andra världskriget har framtvingat förbättrade metoder a t t fram vinna denna produkt ur råoljan. De största framstegen härutinnan representeras av de skilda processer, som kallas »cracking». D e n n a k a n bestå dels i behandling av oljan under hög värme och högt tryck och dels i behandling av oljan i närvaro av s. k. katalysatorer, vilka ha förmågan a t t omvandla oljan. Förutom dessa ha under de senaste åren tillkommit ett flertal andra processer, med vilkas tillhjälp oljornas karaktär kan i hög grad förändras i önskad riktning. Genom crackingprocesserna har det varit möjligt a t t avsevärt öka bensinutbytet ur råoljaii. Motorerna i bilar och i än högre grad i flygplan konstrueras numera för allt högr^ kompression. Det har därför blivit nödvändigt a t t förbättra bensinerna§ »knackningsbeständighet». Denna mätes med det s. k. oktantalet. J u högre detta tal är desto större motstånd har bensinen mot knackning. D e i Sverige vanligen förekommande bilmotorerna äro konstruerade för ett oktantal av cirka 70, under det a t t m a n för flygmaskinsmotorer fordrar upp till 130. Oktantalet hos en bensin k a n höjas antingen med tillhjälp av en s. k. reforming-anläggning, som till sin natur erinrar om en cracking-anläggning, eller genom tillsättning av olika ämnen. E t t av de mera kända är tetraetylbly, som tillsättes i små kvantiteter. Inblandning av motoralkohol och bensol verkar i samma riktning. Även övriga handelsprodukter av råolja ha blivit föremål för allt längre gående åtgärder för specialisering och kvalitetsförbättring. 15

År 1941 redovisades för hela världen 956 raffinaderier med en sammanlagd kapacitet av något mera än 1 miljon ton om dagen. Av dessa komma på Förenta staterna, som i fråga om raffineringen intar den ojämförligt främsta platsen, 560 med en sammanlagd kapacitet av 640 000 ton om dagen, motsvarande i genomsnitt något över 1 100 ton om dagen per raffinaderi. De tre största raffinaderierna i Förenta staterna äro Standard Oilgruppens i Linden, New Jersey, med 33 500, Humble Oil and Refining Co's i Baytown, Texas, med 28 000 och Gulf Oil's i Port Arthur, Texas, med 22 000 ton om dagen. De amerikanska och brittiska anläggningarna på ön Aruba utanför holländska Guyana och Royal Dutch-Shell-koncernens anläggningar i Curacao i Västindien hade före krigsutbrottet en kapacitet av 35 000 ton om dagen och nu avsevärt mera. Det av Anglo-Iranian Oil Company drivna raffinaderiet på ön Abadan i Persiska viken utbygges till en kapacitet av 51 000 ton om dagen. Ön Trinidad i Västindien har utvecklats till ett av de största raffinadericentra på västra halvklotet. Sovjetunionen förfogar över en betydande raffineringsindustri med ett 40-tal raffinaderier, det ojämförligt största i Baku med en kapacitet av 53 500 ton om dagen. För att ge en föreställning om vad dessa produktionssiffror innebära kan erinras om att Sveriges totala konsumtion av mineraloljeprodukter år 1939 uppgick till ungefär 1.52 miljoner ton, sålunda motsvarande ungefär en månads produktion vid ett av de största raffinaderierna. Raffinaderierna i Europa utom Sovjetunionen äro av betydligt mindre storlek än de förut nämnda. De största i Storbritannien ha sålunda en kapacitet av 1 400—2 800, de två största franska 5 100 respektive 3 500 och de två största rumänska 6 000 respektive 4 400 ton om dagen. Kapaciteten hos Aktiebolaget Nordstjernans (tillhörande Johnsonkoncernen) raffinaderi i Nynäshamn beräknas till 1 700 ton om dagen. Raffineringsindustrien har utvecklats mot allt större specialisering. Förutom de raffinaderier, som huvudsakligen producera bensin, finnas sådana som specialiserats för tillverkning av smörjoljor, dieseloljor etc. Produktionen av asfalt är betydande och uppgick år 1940 i Förenta staterna till över 5 miljoner ton. En speciell kategori av raffinaderier är den som förädlar den ur oljeborrhålen utströmmande eller ur särskilda brunnar direkt utvunna naturgasen. Den tillvaratages för framställning av bensin och andra oljeprodukter eller för direkt användning för industri- eller hushållsändamål. Enligt en uppgift i tidskriften Affärsvärlden nr 38 år 1946 beräknades före kriget, att den utnyttjade naturgasen i Förenta staterna motsvarade omkring 20 procent av energimängden i hela kolproduktionen och omkring 30 procent av energimängden i oljeproduktionen. Det uppges, att man även i Ryssland ägnar ökad uppmärksamhet åt naturgasen. 16

I rörledningar Gidfs raffinaderi

genom

kuperad

i Philadelphia

terräng

fraktas

har en kapacitet

råoljan

från källan

raffinaderiet

av cirka 4 300 ton per dag

*mm*r*

2"-*^^4_»-

till

Tankfartyget

lossar sin last vid oceananläggningen _

med ni.ndre båtir, järnväg stankvagnar och tankbilar går färden sedan till depåerna

O WtofrjOFf,

Slutligen må i detta sammanhang framhållas, att tillvaratagandet av biprodukter (paraffin, vax, vaselin och andra fasta produkter) spelar en mycket stor roll för det ekonomiska utbytet av raffineringsindustrien.

Olika produkter I det föregående har nämnts, att råoljan till en början huvudsakligen utnyttjades för framställning av lysoljor. Raffineringsprocessen gick då väsentligen ut på att frigöra lysoljan och få bort lättantändliga och farliga kolväten (bensin), som kunde förorsaka explosioner och brand. Möjligheten att använda bensin som drivmedel var ännu okänd, varför denna del av råoljan, uppskattad till mer än hälften, förstördes. I början av 1900-talet förändrades emellertid radikalt förutsättningarna för oljeindustrien. Behovet av lysoljor minskades starkt i alla länder, först genom gasbelysningens och sedan genom elektrifieringens landvinningar. I ännu högre grad påverkades utvecklingen av bilismens och senare lufttrafikens frammarsch, som skapade ökade behov av driv- och smörjmedel. De första bilarna i Förenta staterna registrerades år 1895, fem år senare var antalet uppe i 8 000 och år 1910 funnos nära 0.5 miljon motorfordon. I början av 1940-talet funnos i hela världen 33 miljoner personbilar, 8 miljorner lastbilar och 450 000 bussar eller tillhopa över 41 miljoner motorfordon, varav i Förenta staterna över 30 miljoner. Bensinen blev härigenom den dominerande produkten inom oljeindustrien och möjligheterna att utvinna bensin blevo väsentligen bestämmande för råoljetillgångarnas exploatering. Vidare gällde det att tillgodose efterfrågan på smörjoljor av mineraliskt ursprung för de moderna maskinerna. Vissa slag av råolja samt vid raffinering framkomna tyngre oljor ha funnit användning som bränsle inom sjöfarten liksom inom järnvägstrafiken, för fastighetsuppvärmning, för industriella processer och för kraftproduktion. Av stor betydelse för kampen om världens oljetillgångar blev exempelvis den engelska flottans övergång från kol- till oljeeldning under första världskriget. I det föregående har under rubriken Världskonsumtionen nämnts, att konsumtionen under åren närmast före kriget till 39 procent avsåg motorbränsle, 40 procent brännoljor och endast 7.5 procent fotogen. Vid början av 1900-talet representerade bensinen endast 3 procent men fotogenen 85 a 90 procent av konsumtionen. Lättbensinerna användas i huvudsak som lösningsmedel och motorbensinerna för drift av förgasaremotorer i bilar, båtar och flygmaskiner. White spirit användes som lösningsmedel och i vissa fall för hushållsändamål. Lysfotogen tjänar belysningsändamål och motorfotogenen användes som drivmedel för traktorer etc. Motorbrännoljan användes för traktor- och 17

båtmotorer samt stationära motorer. För större dieselmotorer, d. v. s. sådana som användas för större fartyg, elektricitetsverk etc. nyttjas en tjockare brännolja, dieseloljan. D e tyngsta oljorna, eldningsoljorna, användas som bränsle i industriugnar och under högtrycksångpannor samt under senare år i en alltmer ökad omfattning i värmeanläggningar i fastigheter. Smörjoljorna brukas allt efter sina speciella egenskaper för smörjning av olika motorer och maskiner. De fasta destillationsprodukterna utgöras till övervägande delen av asfalt, vax och paraffin. Det kan måhända vara av intresse a t t för jämförelse av oljeproduktionens betydelse med kolproduktionens nämna, a t t ett ton råolja i värmevärde motsvarar 1.5 ton kol. Eftersom världsproduktionen av kol året före krigsutbrottet uppgick till omkring 1 250 miljoner ton, skulle oljeproduktionen representera en energimängd uppgående till 42 procent av kolproduktionens.

Skifferolja Oljeutvinning ur skiffrar skall enligt uppgift ha förekommit i industriell skala redan innan utvinningen av bergolja vid mitten av 1800-talet påbörjades. Oljeskiffrar ha bearbetats i ett flertal länder, såsom Skottland, England, Frankrike, Tyskland, Nordamerika, Estland och Mandschuriet. D e brutna skiffrarnas oljehalt ha varit mycket varierande från 5 a 6 procent i Mandschuriet till 18 a 20 procent i Estland. Enligt en beräkning skulle tillgångarna av skiffer med en halt av över 4 procent olja vara så stora, att de innehålla ungefär 26 miljarder ton olja. I Sverige förekomma oljeskiffrar (alunskiffer) på flera ställen, men oljehalten är i allmänhet så låg, a t t de icke k u n n a komma i fråga för oljeframställning. Skiffrar med mer än 4 procent olja finnas endast inom tre områden, nämligen på Kinnekulle, i vissa delar av Närke och i Östergötland. Den svenska skifferoljeproduktionen började under andra världskriget men byggde då på en försöksverksamhet som pågått under större delen av 1930-talet. I kap. 6 behandlas denna inhemska produktion av skifferoljor utförligare.

Syntetisk

olja

Framställning av syntetisk olja förekom i stor skala i Tyskland under kriget. Enligt uppgifter i World Oil Atlas svarade den syntetiska produktionen för 42 procent av den olja — cirka 14 miljoner ton om året — som åren 1942 och 1943 stod till Tysklands förfogande. Den p å syntetisk 18

väg framställda oljan omfattade huvudsakligen bensin, främst flygbensin, men även råolja och smörjolja. Framställning av syntetisk olja sker genom en hydreringsprocess med i allmänhet stenkol och brunkol som råmaterial. Försök ha även gjorts att för ändamålet använda bland annat ved, torv och tjära.

Lagring och

transporter

Oljeprodukterna lagras i tankanläggningar. För råoljan kunna öppna behållare användas, medan handelsprodukterna måste förvaras i täckta behållare (cisterner). De största cisternanläggningarna finnas i export- och importhamnar (oceananläggningar). Dessa ha mycket varierande kapacitet. De största i Sverige ha en kapacitet av omkring 40 000 m 3 . För a t t fylla oljeeldade och oljemotordrivna fartyg med drivmedel finnas speciella oceanbunkeranläggningar. Frågan om transport av oljan har alltid spelat en utomordentligt framträdande roll för oljeproduktionen, oljeindustrien och oljehandeln, som redan från början i hög grad var ett transportproblem. Priset på råolja var exempelvis vid Oil Creek på 1860-talet nere i 10 cents per fat, motsvarande 2 kronor 80 öre per ton, och orsaken härtill var främst bristen på transportmedel och tomfat. Transportproblemet utvecklade sig också snart till en intensiv m a k t k a m p mellan den man, som redan på 1860-talet skapade sig en dominerande ställning på oljemarknaden, grundaren av Standard Oil Co., John D . Rockefeller, och de med honom mer eller mindre allierade fraktföretagen å ena sidan samt de av Rockefeller oberoende oljeproducenterna å andra sidan. Fraktpolitiken kom härigenom a t t spela en avgörande roll för utvecklingen av oljeproduktionen i Förenta staterna. Svårigheten a t t lösa transportproblemet med användande av de vanliga transportmedlen förde tanken på a t t bygga rörledningar (pipe-lines) från oljefälten till raffinaderierna. Den första rörledningen från Oil Creek till ett litet raffinaderi i närheten byggdes år 1862 och följdes tre år senare av en rörledning av 6 k m längd till järnvägen vid Titusville. Det nya transportmedlet utlöste starkt motstånd från vissa fraktkonkurrerande företags sida, men idén bröt oemotståndligt igenom och år 1874 fullbordades den första stamlinjen till raffinaderierna i Pittsburg med en kapacitet motsvarande nära 1 000 ton om dagen. År 1878 påbörjades arbetet med den första rörledningen från Titusville till Atlantkusten. D e t t a sätt a t t rationalisera och förbilliga oljetransporterna kopierades av andra oljeproducerande länder. Redan på 1870- och 1880-talen anlades sålunda rörledningar i de kaukasiska oljefälten och under 1 O-årsperioden 1896—1906 fullbordades den 871 k m långa stamledningen Baku-Batum. 19

Enligt World Oil Atlas hade Förenta staternas oljeledningar år 1939 en sammanlagd längd av cirka 196 000 km, varav cirka 186 500 km för råoljetransporter och cirka 9 500 km för raffinerade produkter. År 1944 voro motsvarande siffror ungefär 224 000, 201 000 och 23 000 km respektive. Detta innebär, att det amerikanska oljeledningsnätet har en längd ungefär 13 gånger de svenska järnvägarnas. Därjämte finnas i Förenta staterna rörledningar för naturgas till en sammanlagd längd av närmare 340 000 km. j Enligt en annan uppgift utgjorde den sammanlagda transportprestationen för de amerikanska rörledningarna år 1939 över 80 miljarder tonkilometer och de sammanlagda fraktinkomsterna över 163 miljoner dollars. De totala j anläggningskostnaderna uppskattas till ungefär 830 miljoner dollars. Före kriget hade intet land i världen rörledningar, uppgående till mer än 3 procent av Förenta staternas. Angående anläggandet av oljeledningar i Förenta staterna under kriget lämnas följande uppgifter (efter The American Petroleum Institute). »The Big Inch pipe-line», som byggts av amerikanska staten, var fullt färdig i augusti 1942 och går från Texas till Philadelphia/New York. Den har en längd av 2 000 km och rören en diameter av 24 tum. Anläggningskostnaden uppges till 78.5 miljoner dollars eller cirka 36 000 dollars per km. Fram till krigets slut hade genom The Big Inch transporterats 30 miljoner ton råolja, motsvarande 43 000 ton om dagen. Besparingen i transportkostnader jäm- j förd med järnvägstransporter beräknas till 100 miljoner dollars. En annan rörledning, »The Little Big Inch», även den byggd av amerikanska staten, j har ungefär samma sträckning med en längd av 2 360 km och 20 tums diameter. Kostnaderna för denna rörledning ha uppgått till 68 miljoner | dollars och dess kapacitet uppgick i augusti 1945 till 24 000 ton bensin och andra raffinerade produkter om dagen. Om de kvantiteter, som transpor- J terades med dessa två rörledningar, i stället hade transporterats sjövägen, skulle kontinuerligt härför ha tagits i anspråk 63 tankfartyg, vart och ett med en kapacitet av 16 760 ton. Frågan huruvida dessa rörledningar skola användas även under normala förhållanden eller bibehållas endast som beredskapsanläggningar står alltjämt öppen. I det betydande oljeområdet i Mellersta Östern går en ungefär 1 000 km j lång oljeledning från Kirkuk i Irak till Haifa i Palestina med en gren till ] Tripolis. Man planerar nu en dubblering av denna ledning. Vidare planeras en oljeledning mellan oljefälten i Saudi Arabien och Haifa, en sträcka på cirka 1 600 km. I Sovjetunionen finnas oljeledningar med en sammanlagd längd av ungefär 6 000 km, den längsta mellan Baku och Batum 871 km. En ledning för naturgas mellan Saratov och Moskva lär övervägas. Under invasionen i Europa byggdes stora rörledningar för att transportera olja till fronten. Enligt uppgift hade de en sammanlagd längd av 20

6 400 km. I den mån de gå genom Frankrike (ungefär till 3/4) ha de förvärvats av franska staten. Världens längsta oljerörledning torde vara den under kriget färdigställda Indien-Birma-Kina-ledningen. Frågan om anläggandet av en oljeledning i Sverige med sträckning västkusten-ostkusten har tidigare vid olika tillfällen varit föremål för överväganden. Projektet har under den senaste tiden tagit fastare form genom en av Göteborgs stad företagen utredning. Denna utredning skall enligt beslut av Kungl. Maj:t fullföljas av en inom handelsdepartementet tillkallad sakkunnig, som bland annat har att samråda med olika berörda myndigheter och företag. Vi anse oss därför ej böra i detta sammanhang gå in på denna fråga. I den mån oljan ej transporteras i rörledningar, pumpas den för vidare transport över från cisternerna till tankfartyg, järnvägstankvagnar eller tankbilar. För transocean transport användas stora tankfartyg, som tillhöra oljebolagen eller självständiga rederier, medan transporter inom landet i regel ske med mindre tankbåtar för flod- eller kusttrafik, tankpråmar, järnvägstankvagnar eller tankbilar. Befraktningen med tankfartyg sker antingen genom fraktavtal för ett begränsat antal resor åt gången (tripchartering) eller också genom avtal för viss tidsperiod (time-chartering). Världens totala tankflotta utgjorde enligt Lloyds Register för 1938/39 1 655 fartyg på tillhopa 10.72 miljoner bruttoregisterton. Beträffande tanktonnagets fördelning på olika länder kan nämnas, att på Förenta staterna kommo 418 fartyg om tillhopa 2.8 miljoner bruttoregisterton, på Brittiska imperiet 470 fartyg om tillhopa 3 miljoner bruttoregisterton, på Norge som intog fjärde platsen efter nämnda länder och Italien, 262 fartyg om tillhopa 2 miljoner bruttoregisterton och på Sverige 17 fartyg om tillhopa 145 000 bruttoregisterton. Den svenska tankflottan har sedermera utbyggts och uppgår nu till 35 fartyg om tillhopa cirka 500 000 ton d. w. Av dessa äro dock två ännu under byggnad. Världens oljetillgångar Många gånger har man frågat sig, huruvida världens oljetillgångar äro tillräckliga för att under överskådlig tid tillgodose de all jämt stigande behoven. Världens totala oljetillgångar uppskattas för närvarande till en kvantitet motsvarande ungefär 8.5 miljarder ton, vilket är något mer än 20 gånger så mycket som den totala produktionen i världen år 1945. Som jämförelse kan vidare nämnas, att under hela den tid olja producerats i världen utvunnits något över 7 miljarder ton. Tillgångarna beräknas fördela sig på sätt framgår av tabell 9. 21

Tabell 9. Fördelningen av de uppskattade

oljetillgångarna i världen på olika områden

Område

Miljoner ton

Procent

Förenta staterna Mellersta östern (Iran, Irak, Kuwait, Saudi Arabien m. fl.) Sovjetunionen Venezuela Nederländska Indien

3 000

2 600 1100 1000 140 110 70 70 410

31.0 13.0 12.0 1.6 1.4 0.7 0.7 4.6

8 500

100.0 Colombia Rumänien Övriga delar av världen

Enligt dessa beräkningar skulle således mer än en tredjedel av världens oljetillgångar finnas i Förenta staterna och nära en tredjedel i Mellersta östern vid Persiska viken. Enligt en senare uppgift i tidskriften Economist skulle sistnämnda område svara för 44 procent. Av den återstående tredjedelen är största delen lokaliserad dels till områdena kring Karibiska havet (Venezuela, Colombia och ön Trinidad) och dels till Sovjetunionen, särskilt i områdena vid Kaspiska havet (Aserbeidjan eller Baku, Majkop och Grosni) samt i områdena mellan Ural och Volga (det s. k. andra Baku). Dessa uppskattningar torde få anses hållna i underkant. De äro gjorda på grundval av kända fakta beträffande produktionen och geologisk bedömning av de områden, som redan äro föremål för exploatering. Svårigheterna att mera exakt bedöma dessa reserver belysas därav att chefen för Förenta staternas geologiska undersökning år 1920 uppskattade de totala oljetillgångarna i Förenta staterna till knappt 1 miljard ton. Sedan en mer än dubbelt så stor kvantitet uttagits, beräknade American Petroleum Institute år 1938 de totala oljereserverna i Förenta staterna till 2.4 miljarder ton. Sju år senare, år 1945, när man av denna sistnämnda beräknade kvantitet uttagit ungefär hälften, ha enligt Petroleum Administration for War de kvarvarande reserverna i Förenta staterna uppskattats till 3 miljarder ton. Det kan även nämnas, att chefen för Standard Oils forskningsverksamhet i en intervju under hösten 1946 uttalat, att enligt senaste rön de nu kända oljetillgångarna kunde beräknas räcka i 100 år och att världen därefter kunde täcka sitt oljebehov genom att tillvarata förekomsterna av naturgas, oljeskiffrar och kol.

ANDRA

KAPITLET

OLJEKONCERNERNA

J C J T T AV DE MEST karakteristiska dragen hos oljebranschen är den stora kapitalkoncentration, som där förekommer. Detta förhållande framträdde redan under dess tidigaste skede och torde bland annat ha betingats av det avsevärda kapital, som fordras för att industriellt och kommersiellt exploatera oljefyndigheterna. Den ojämförligt största delen av såväl produktion som distribution behärskas av internationella koncerner, som inom sig förena båda dessa verksamhetsgrenar. En koncernbildning, som sålunda spänner över branschens samtliga led, medför genom sin blotta existens faror för kartellsträvanden. Oljekoncernerna bära nämligen själva hela den ekonomiska risk, som inom andra branscher av liknande omfattning fördelas på ett stort antal enskilda företagare i skilda led mellan producent och konsument. Allt eftersom koncernbildningen fortskrider, och inflytandet över såväl marknaderna i produktionsländerna som den internationella handeln samlas i ett jämförelsevis litet antal händer, underlättas i hög grad de tekniska möjligheterna för en gemensam reglering koncernerna emellan av avsättningspriser och handelsmarginaler. Försök härtill ha också sedan längre tid tillbaka observerats i olika länder av någon betydelse som avsättningsmarknad. Under vissa perioder ha de enligt utsago mötts av anmärkningsvärd framgång. Gemensamma regleringsåtgärder i form av bland annat priskarteller, konventioner med bindning och differentiering av rabatter samt enhetliga försäljningsvillkor i allmänhet ha sålunda följts av perioder med priskrig. En återblick på koncernbildningens utveckling torde vara av intresse, icke minst för att ge en bakgrund till den samverkan mellan de i vårt land verksamma oljebolagen, för vilken närmare redogöres i kap. 12. Kapitalkoncentrationen inom oljebranschen kom naturligt nog tidigast till uttryck i Förenta staterna. År 1862 startade John D. Rockefeller tillsammans med en kompanjon ett litet oljeraffinaderi i Cleveland. År 1867 uppstod, genom en sammanslagning av detta företag och fyra liknande

raffinaderier, firman Rockefeller, Andrews & Flagler, vilken år 1870 ombildades till ett aktiebolag, Standard Oil Company of Ohio, med ett aktiekapital av 1 miljon dollars. Detta kapital hade år 1873 stigit till 3.5 och år 1882 — då Standard Oil Company (New Jersey), som än i dag är att betrakta som koncernens kärnbolag, bildades — till 102 miljoner dollars. Företagets enastående framgång förklaras i första hand av dess strävanden att monopolisera transportmedlen och raffineringsindustrien. År 1871 förvärvade Rockefeller avgörande inflytande i ett befintligt bolag, South Improvement Company, i syfte bland annat att utverka hemliga fraktrabatter av de järnvägar, som hade förbindelse med Pennsylvaniafälten. På kort tid skaffade han sig härigenom en sådan ställning, att raffinaderierna i Pennsylvania-distriktet helt kommo under hans välde. När rörledningarna längre fram på 1870-talet blevo det förhärskande transportmedlet, förvärvade Rockefeller på omvägar aktiemajoriteten i det då dominerande företaget, United Pipe Line Company. Även övriga rörledningsföretag kommo snart i hans besittning. Som en reaktion häremot bildade de fristående oljeproducenterna år 1878 ett aktiebolag med ändamål att bygga en rörledning från Pennsylvaniafälten till Baltimore. Rockefeller omintetgjorde emellertid denna plan. Sedan projektet ändrats till en anslutningsledning till Philadelphia Reading och Jersey Central Railways och i denna form kommit till utförande, tvingade han genom ett tariffkrig företaget över i sin besittning. Under hela den tid, som Pennsylvaniafälten och de övriga oljefälten i öststaterna dominerade den amerikanska oljeutvinningen, hade Standard Oil Company ett avgörande inflytande över oljemarknaden. Standard Oil ansåg det vara mest ekonomiskt att låta råoljeproducenterna själva bära kostnaden för oljefyndigheternas exploatering och konkurrera om försäljningen till bolaget, som befann sig i det gynnsamma läget att vara den ende köparen av någon betydelse. År 1895 kunde Standard Oil förklara, att bolaget hädanefter komme att självt i förväg fastställa dagsnoteringen för råolja. Standard Oil uppgavs så sent som år 1904 direkt eller indirekt behärska 84.2 procent av oljeraffineringen i Förenta staterna och dessutom den övervägande delen av exporten. Redan på 1880-talet hade Standard Oil haft en betydande export på alla världsdelar. Den av bolaget saluförda oljan mötte i Europa konkurrens huvudsakligen från Ryssland, Rumänien och Österrike. Den strid mellan Standard-bolaget och den ryska oljan, som utkämpades under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, medförde upprepade prissänkningar på lysoljor och förlust av marknader för Standard Oil. Då bolaget icke för sina konkurrenter i Europa kunde spärra järnvägar och hamnar i likhet med vad man kunnat göra i Förenta staterna, måste det tillgripa andra konkurrensmetoder. Från början av 1890-talet utbyggde det sålunda kontinuerligt egna försäljningsorganisationer i de europeiska länderna och in24

grep på detta sätt direkt i detaljhandeln. Efter ett par årtionden hade bolaget så gott som helt återerövrat den stora tyska marknaden, som därefter köpte omkring 70 procent av sina lysoljor och andra mineraloljeprodukter från Standardkoncernen. Efter sekelskiftet ha vid sidan av Standard Oil andra betydande oljekoncerner tillkommit i Förenta staterna. Med brittiskt och holländskt kapital ha dessutom utanför Förenta staterna skapats ett par koncerner av internationell storleksordning, nämligen Royal Dutch-Shell och AngloIranian (tidigare Anglo-Persian) Company. I fråga om kapitalstyrka och omsättning kunna dessa mäta sig med de största amerikanska koncernerna. Ett gemensamt drag för de stora koncernernas verksamhet under de senaste årtiondena är, att de i ökad grad ägnat sitt intresse åt råoljeproduktion och förvärv av fyndigheter och koncessioner i skilda delar av världen. Till deras maktställning har även bidragit att de på grund av oljans militärpolitiska betydelse ofta haft stöd av sina statsledningar i strävandena att förvärva oljetillgångar i olika länder. Vid början av 1930-talet behärskade ett begränsat antal privata koncerner med internationellt förgrenad verksamhet nära hälften av världens råoljeproduktion, raffineringsindustri och handel. Dessa kunna — med en viss schematisering — uppdelas i tre grupper, nämligen Standard-gruppen, fristående amerikanska gruppen och den brittisk-holländska gruppen. Standard-gruppen omfattar — förutom Standard Oil Company (New Jersey), koncernens kärnbolag — fyra bolag, vilka i sin tur utvecklat sig till betydande produktions- och holdingbolag i skilda delar av Förenta staterna. Dessa fyra bolag äro Socony-Vacuum Corporation, Standard Oil Company of California, Standard Oil Company (Indiana) samt The Ohio Oil Company. Enligt senaste för oss tillgängliga uppgifter hade de fem ledande Standard-bolagen ett sammanlagt aktiekapital av 1 930 miljoner dollars, vartill komma betydande fonder och andra kapitalresurser. Standard Oil Company (New Jersey) med ett aktiekapital av 682.5 miljoner dollars är den störste råoljeproducenten i Förenta staterna med en produktion år 1943 av 13 miljoner ton. Dess totala omsättning år 1944 var 1 302 miljoner dollars. Utom i Förenta staterna driva bolaget och dess dotterbolag råoljeproduktion i Venezuela, Colombia, Peru och Argentina samt raffineringsverksamhet på ön Aruba. Vidare har bolaget ett nät av egna försäljningsbolag, som utom Förenta staterna omfattar Canada, Mellanamerika, Sydamerika, Västindien, Europa och Nordafrika. På den svenska marknaden representeras Standard Oil Company (New Jersey) av Svenska Petroleum aktiebolaget Standard. Socony-Vacuum Oil Company med ett aktiekapital av 475.6 miljoner dollars uppges vara den mest betydande smörjoljeproducenten i Förenta staterna och den största exportören av sådana produkter på världsmarkna25

den. I Sverige säljer företaget smörjoljor genom Vacuum Oil Company aktiebolag. Den monopolistiska ställning, som Standard Oil tidigare intog, ledde till att koncernen underkastades upprepade undersökningar enligt den amerikanska antitrustlagstiftningen. Enligt dessa undersökningar syntes Standard Oil's dominerande ställning inom oljebranschen i Förenta staterna ha berott på, förutom dess monopolisering av transportmedlen och raffineringsindustrien, en hänsynslös pris- och konkurrenspolitik. En av dessa undersökningar ledde till att Standard-trusten år 1892 ålades att upplösa sig. Då staten New Jersey ej deltog i kampen mot trusterna, återupprättades trusten i något förändrad form i denna stat. Standard Oil Company (New Jersey) höjde i samband därmed sitt aktiekapital från 10 till 108.3 miljoner dollars. Mot egna aktier förvärvade bolaget aktiemajoriteten i de företag, som tidigare varit medlemmar av trusten. Sju år efter trustens upplösning var en ny sådan färdigbildad. Även denna blev genom ett utslag av Förenta staternas högsta domstol år 1911 ålagd att upplösa sig. I utslaget förklarades, att Standard Oil Company (New Jersey) och de till detta bolag anslutna dotterbolagen gjort sig skyldiga till »sammansvärjning, påtryckningar, hot, illojal konkurrens och andra olagliga handlingar i syfte att inskränka den fria konkurrensen». I enlighet med utslaget fördelade bolaget sitt innehav av aktier i 33 dotterbolag på sina egna aktieägare i förhållande till dessas innehav av aktier i Standard Oil Company (New Jersey). Däremot fick bolaget behålla sina aktier i 81 andra dotterbolag. I en utredning, som år 1921 publicerades av den amerikanska trustkontrollkommissionen angående förhållandena inom oljebranschen på den amerikanska Stilla havskusten, uttalades, att en gemensam ledning av Standard-gruppens angelägenheter åtminstone då fanns. Till Standard-gruppen bruka också räknas ytterligare två av Förenta staternas större oljeföretag, nämligen Sinclair Oil Corporation och Tide Water Associated Oil Company med 160 och 114 miljoner dollars i kapitaltillgångar. Den sammanlagda årsproduktionen av råolja för de fem Standard-, Sinclair- och Tide Water-bolagen utgjorde enligt senaste för oss tillgängliga uppgifter 45 miljoner ton eller omkring 20 procent av Förenta staternas råoljeproduktion. Inflytandet inom raffineringsindustrien och detalj distributionen beräknas vara vida större och uppgå till 40—50 procent. Vidare beräknas 60—70 procent av den amerikanska oljeexporten komma på Standard-gruppen. Av de fristående amerikanska företagen, som enbart inom råoljeproduktionen beräknas uppgå till 6—7 000, är blott ett fåtal av mer betydande storlek. Störst är The Texas Company, den tredje i ordningen av de ameri26

kanska råoljeproducenterna, med en produktion år 1943 av cirka 10.3 miljoner ton och ett aktiekapital av 280 miljoner dollars. Dess svenska dotterbolag är The Texas Company Aktiebolag. Tillsammans med ett av Standard-bolagen äger The Texas Company (Delaware) bland annat aktierna i Arabian American Oil Company, som grundats för exploatering av de nya, stora oljefyndigheterna i Saudi-Arabien, samt Bahrein Petroleum Company, som bedriver råoljeproduktion och raffinering på ön Bahrein i Persiska viken. E t t annat stort och mångsidigt amerikanskt företag utanför Standardgruppen är Gulf Oil Corporation med ett aktiekapital av 225 miljoner dollars. Gulfkoncernen är den näst störste amerikanska producenten av råolja med en produktion år 1943 av cirka 10.7 miljoner ton. Dess förnämsta utlandsintressen äro vidsträckta koncessioner i Venezuela och delägarskap tillsammans med Anglo-Iranian Oil Company i de arabiska Kuwaitfälten. Bolaget har ett omfattande nät av försäljningsorganisationer i Europa samt i Mellan- och Sydamerika. Dotterbolaget i Sverige, Svenska Gulf Oil Company Aktiebolag, övertog år 1937 Aktiebolaget Naftasyndikats rörelse. Ett till den brittisk-holländska gruppen hörande företag, Shell Union Oil Corporation, intog år 1943 fjärde platsen bland de amerikanska råoljeproducenterna med en produktion av 9.7 miljoner ton. Bolaget har även en omfattande raffineringsindustri och detaljdistribution och intar så till vida en ställning för sig på den amerikanska oljemarknaden, som utländskt kapital genom tillkomsten av detta företag kom att erbjuda allvarlig konkurrens till Standard Oil på dess hemmamarknad. Den med de amerikanska oljekoncernerna, främst Standard Oil, i fråga om storlek och ställning på världsmarknaden konkurrerande gruppen är den, som utgöres av koncernerna Royal Dutch-Shell och Anglo-IranianBurmah Oil. På grund av att främst brittiskt och holländskt kapital är intresserat i dessa två koncerner (det holländska väsentligen inom den förstnämnda) samt att brittiska staten är delägare i Anglo-Iranian Oil Company och enligt åtskilliga uppgifter utövar avsevärt inflytande över Royal Dutch-Shell, kan man med ett sammanfattande namn kalla denna grupp för den brittisk-holländska gruppen. Den med avseende på kapitalstyrka och verksamhetens omfattning största av dessa koncerner är Royal Dutch-Shell. Denna i engelskspråkiga länder först lancerade och sedan allmänt vedertagna benämning hänför sig till de två bolag — Koninklijke Nederländske Maatschappij tot Exploiatie van Petroleumbronnen in Nederlandsch-Indie, Haag, och Shell Transport and Trading Company, London — vilka år 1907 genom en sammanslagning 27

befäste ett tidigare förekommande samarbete och sammanslöto sig till en internationell koncern. Det holländska bolaget grundades redan år 1889 med ett aktiekapital av 1.3 miljoner gulden. År 1895 ökades aktiekapitalet till 2.3 miljoner gulden. Bolaget, som till en början bedrivit borrningar på Sumatra, utvidgade därvid sin produktion och skaffade sig en betydande marknad för sin fotogen — förutom i Holländska Indien — i Brittiska Indien, Bortre Indien och på Malackahalvön. Redan före sekelskiftet hade det holländska bolaget förbindelse med ett brittiskt företag, Shell Transport and Trading Company i London, som fraktade bland annat olja från Holländska Indien, där det holländska bolaget var den utan jämförelse störste producenten. Shell-bolaget skaffade sig emellertid också koncessioner på Borneo. Därigenom uppstod det egendomliga förhållandet, att de två företagen visserligen konkurrerade vid sin försäljning på den ostasiatiska marknaden men samtidigt samarbetade så till vida som det holländska bolaget använde sig av Shell-bolagets tankflotta för transport av olja i Ostasien och till Europa. Båda företagen hade att möta häftig konkurrens från Standard Oil på den ostasiatiska marknaden. Den inbördes konkurrensen mellan det holländska och det brittiska bolaget avlystes år 1902, då de grundade en gemensam försäljningsorganisation för Ostasien, Asiatic Petroleum Company. År 1907 organiserades sammanslutningen så, att två dotterföretag grundades, det ena för oljeutvinning och raffinering, det andra för lagring, transport och försäljning. Det förstnämnda organiserades som ett holländskt bolag, Bataafsche PetroleumMaatschappij, det andra såsom ett brittiskt, The Anglo-Saxon Petroleum Company. Både Royal Dutch och Shell Transport and Trading Company blevo härigenom rena förvaltningsbolag, och i överenskommelsen ingick, att det holländska bolaget skulle övertaga 60 procent av aktierna i såväl de vid sammanslutningen nybildade dotterföretagen som i alla övriga dotterföretag, som kunde komma att bildas, medan den brittiska kontrahenten skulle övertaga 40 procent. Denna överenskommelse gäller alltjämt. Härjämte inneha såväl Shellbolaget som Royal-Dutch aktier i sitt förut nämnda dotterbolag, Asiatic Petroleum Company, som utvidgat sin verksamhet till att vara ett holdingbolag för koncernens försäljningsorganisationer i skilda länder. Av intresse i detta sammanhang är, att The Burmah Oil Company — som vid sidan av brittiska regeringen är en av huvuddelägarna i The Anglo-Iranian Oil Company — har ett aktieinnehav i Shellbolaget av nominellt 1.2 miljoner pund och är representerat i dess styrelse. Även direkt är den brittiska staten företrädd i styrelsen för Shell-bolaget. Koncernen har — väsentligen med de redan nämnda tre företagen som holdingbolag — ett stort antal dotterbolag för olika ändamål i skilda län28

der. De senast tillgängliga förteckningarna upptaga omkring 120 sådana företag, bland andra Aktiebolaget Svenska Shell. Till tiden för sammanslagningen år 1907 sysselsatte sig de två moderföretagen huvudsakligen med exploatering av oljefyndigheter i Ostasien och försäljning av oljeprodukter på de asiatiska marknaderna. Därefter har koncernen emellertid fört en målmedveten expansionspolitik på alla marknader. I viss motsats till Standard-gruppen har Royal Dutch-Shell från början av sin verksamhet varit särskilt angelägen att förvärva äganderätt till eller inflytande över råoljetillgångar. Häri låg särskilt under koncernens första utvecklingsperiod en strategisk fördel, vilken utnyttjades i ofta långvariga konkurrensstrider. Koncernen äger eller arrenderar nu oljefyndigheter i bland annat Indien, Förenta staterna, Egypten, Irak, Rumänien, Venezuela, Colombia, Argentina, Chile, Uruguay, Ecuador, Guatemala, Australien och Kanada. Den äger dessutom rörledningar, en större tankflotta än någon annan oljekoncern samt oljebunkringsstationer och andra anläggningar i hamnar och kommunikationspunkter jorden runt. Dess kapitaltillgångar äro betydande. Det holländska moderbolaget hade år 1943 ett aktiekapital1 av 505.12 miljoner floriner medan Shell Transport and Trading Company redovisade ett aktiekapital av 40.95 miljoner pund. Huru det brittiska och holländska inflytandet över Royal Dutch-Shellkoncernen är avvägt, undandrar sig närmare bedömande. Vad kapitalinflytandet beträffar uppges de holländska intressena väga över. Samarbetet mellan koncernen och den brittiska regeringen har sannolikt medfört stora fördelar. Den internationella utbredningen av koncernens oljedomäner, upprättandet av oljebunkringsstationer i strategiskt viktiga och starkt frekventerade hamnar samt den fredliga penetreringen av oljerika kolonialländer torde knappast ha kunnat uppnås utan den brittiska regeringens stöd och aktiva bistånd. Den andra av de koncerner, som ingå i den brittisk-holländska gruppen, Anglo-Iranian-Burmah-Oil, har som moderföretag Anglo-Iranian Oil Company (förut Anglo-Persian Oil Company). Bolaget bildades år 1909 och var då ett mindre företag för provborrningar. Bolaget övertog en koncession, som år 1901 förvärvats från iranska regeringen av en enskild oljesökare. Anglo-Iranians aktiekapital utgör enligt senaste uppgifter 33 milj. pund, varav brittiska staten innehar 11.25 miljoner pund. Två representanter för brittiska regeringen ha säte i styrelsen. The Burmah Oil Company hade år 1944 ett aktieinnehav av 5.3 miljoner pund. I Sverige representeras bolaget av Svenska bensin & petroleumaktiebolaget BP. Burmah Oil Company, som bildades år 1902, var det första större företaget med brittiskt kapital, som direkt inriktades på oljeutvinning. Det 29

exploaterar oljefyndigheter i Birma och Assam, har raffinaderi vid Syriam i Birma och säljer sina produkter väsentligen på den indiska marknaden genom det förut nämnda Asiatic Petroleum Company. Burmah-koncernen äger, såsom tidigare nämnts, aktier i såväl Shell Transport and Trading Company som Anglo Iranian Oil Company. Till den brittisk-holländska gruppen torde också kunna räknas British Controlled Oilfields, ett år 1918 i Kanada grundat bolag, vilket uppges stå helt under den brittiska regeringens finansiella inflytande. Bolaget, som har ett aktiekapital av 24.2 miljoner pund, har koncessioner på betydande oljeförande områden i Venezuela, Ecuador och på Trinidad. Den största delen av produktionen kommer på Buchivacoa-fältet i Venezuela. Råoljan levereras för raffinering till ett i Förenia staterna inregistrerat företag, The Caribean Petroleum Company, ett dotterföretag till Royal Dutch-Shellkoncernen. Vid sidan av de nämnda stora koncernerna finnas i olika länder oljekoncerner av varierande storlek. I det följande redogöres i korthet för några av dessa i Förenta staterna. Continental Oil Company bildades år 1920 och är förvaltningsbolag för ett 20-tal dotterbolag, som äga betydande oljefält i Förenta staterna (med en total produktion på 4.3 miljoner ton år 1943) och Kanada, ävensom rörledningar, raffinaderier, tankfartyg och ett vidsträckt nät av bensinstationer i Förenta staterna. Aktiekapitalet utgör 23.7 miljoner dollars. Cities Service Company (Doherty-koneernen) bildades år 1910 i syfte att förvärva koncessioner för gas m. m. Koncernens verksamhet, som betydligt utvidgats, omfattar numera även oljeutvinning och försäljning av brännoljor. Råoljeproduktionen år 1943 utgjorde nära 4 miljoner ton. Doherty-koneernen har inga utländska koncessioner, men dess försäljningsverksamhet i utlandet omfattar bland annat Kanada och Storbritannien. Dess totala kapitaltillgångar utgöra 607 miljoner dollars. Union Oil Company of California är huvudsakligen verksamt i Kalifornien och dess produktion av råolja uppgick år 1943 till 3 miljoner ton. Koncernen är en av de äldsta oberoende i Förenta staterna. Den säljer sina produkter huvudsakligen genom ett eget omfattande distributionsnät i de västra och sydvästra delarna av Förenta staterna samt Alaska, Kanada, Panama, Chile och på Hawaii. Aktiekapitalet är 187.5 miljoner dollars. Phillips Petroleum Company bildades år 1917 och hade år 1943 en produktion av 3.4 miljoner ton råolja. Bolaget är därjämte ett av de största producent- och distributionsföretagen för naturgas. Det bedriver sin verk30

samhet huvudsakligen i Mellersta västern och i de sydöstra staterna. Dess totala kapitaltillgångar beräknas till 205 miljoner dollars. The Pure Oil Company grundades 1914 och producerade år 1943 3.5 miljoner ton råolja. Koncernen har ett 20-tal dotterbolag med oljekoncessioner i Venezuela och ett utbrett distributionsnät, huvudsakligen i Mellersta västern samt de östra och sydöstra staterna. Aktiekapitalet utgör 111 miljoner dollars. Till här omnämnda oberoende amerikanska koncerner komma ytterligare andra, av vilka en del upparbetat en betydande export och andra åter ha sin produktion delvis utanför Förenta staterna. Bland övriga bolag med en råoljeproduktion år 1942 varierande mellan 0.5 och 2 miljoner ton kunna slutligen nämnas Sun Oil Company, Amerada Corporation, Barnsdall Corporation, Richfield Oil Company of California (nära förbundet med Sinclairkoncernen), The Seaboard Oil Company of Delaware, Skelly Oil Company, Mid-Continent Petroleum Corporation, Houston Oil Company of Texas och South Penn Oil Company. Beträffande vissa övriga av koncernerna oberoende företag hänvisas till nästf oljande två kapitel. Svenska koncernföretag I det föregående har berörts, att flera av de stora internationella koncernerna ha dotterbolag i Sverige. Hur äganderättsförhållandena mellan moderbolag och dotterbolag gestalta sig framgår av följande översikt. Svenska Petroleum aktiebolaget Standards aktiekapital bestämdes vid bolagets ombildande år 1934 till lägst 4 och högst 12 miljoner kronor. År 1936 ökades aktiekapitalet från 6 till 10 miljoner kronor. Standard Oil Company (New Jersey) innehar samtliga aktier utom 4. Standard har svensk styrelse. Aktiebolaget Svenska Shells aktiekapital, som tidigare bestämts till lägst 5 och högst 15 miljoner kronor, höjdes år 1925 från 7 till 12 miljoner kronor. Aktierna ägas, så när som på 3, av det holländska bolaget Koninklijke Nederlandsche Maatschappij tot Exploitatie van Petroleumbronnen in Nederlandsch-Indie, till ett belopp av 7.2 miljoner kronor och av det engelska bolaget The Shell Transport & Trading Comp. Ltd, till ett belopp av 4.8 miljoner kronor. I styrelsen sitta med Kungl. Maj:ts medgivande två utländska ledamöter. The Texas Company Aktiebolags (Texacos) aktiekapital bestämdes vid bolagets bildande år 1920 till lägst 1 och högst 3 miljoner kronor och ökades 31

år 1925 från 1 miljoner kronor till 3 miljoner kronor. Moderbolaget The Texas Company tecknade de nya aktierna, som betalades genom kvittering av fordran. Moderbolaget äger samtliga aktier utom 4. I styrelsen sitter med Kungl. Maj:ts medgivande en utländsk ledamot. Svenska bensin & petroleumaktiebolaget BP:s aktiekapital bestämdes ursprungligen, år 1922, till lägst 1.5 och högst 4.5 miljoner kronor, men år 1946 beslöts, att det skulle vara lägst 3 och högst 9 miljoner kronor. Samtidigt höjdes aktiekapitalet från 3.5 till 5 miljoner kronor. Samtliga aktier utom 4 ägas av Anglo Iranian Oil Company. I styrelsen sitta med Kungl. Maj:ts medgivande två utländska ledamöter. Svenska Gulf Oil Company Aktiebolags aktiekapital bestämdes år 1937 till lägst 2 och högst 6 miljoner kronor (samma som förut gällt för Naftasyndikat). Aktiekapitalet uppgår nu till 2 miljoner kronor, varav Gulf-Oil Corporation tecknat 1.96 miljoner kronor. I styrelsen sitta med Kungl. Majits medgivande två utländska ledamöter.

TREDJE

KAPITLET

KOOPERATIONEN

OCH

OLJAN

JX^ONSUMENTKOOPERATIONEN har på olika områden genom egen industriell företagsamhet och insatser inom distributionen sökt motverka prisstegrande kartellering och monopoltendenser. I sådant syfte ha sedan början av 1930-talet kooperativa inköpsföreningar varit verksamma även inom oljebranschen i Förenta staterna. Denna kooperativa verksamhet, som till en början endast avsåg kollektiva inköp av raffinerade oljeprodukter, har under senare år även kommit att omfatta förvärv av oljekällor och raffinaderier. Den kooperativa rörelsen på detta område i Förenta staterna uppbäres främst av jordbrukarebefolkningen. Den fortgående motoriseringen inom det amerikanska jordbruket — man beräknar, att nära 2 miljoner traktorer och 1 miljon lastbilar för närvarande nyttjas inom jordbruket — har kraftigt ökat behovet av oljor bland jordbrukarna. Det var till en början lagerhusföreningarna som togo upp frågan att genom samköp skaffa medlemmarna oljor till förmånligare pris än det på marknaden gängse. Så småningom bildades emellertid särskilda lokala organisationer för dessa inköp och de konsumentkooperativa föreningarna började även ägna sig åt försäljning av oljor. Ett betydelsefullt steg framåt på detta område togs när Consumers Cooperative Association i Kansas år 1939 byggde ett kooperativt oljeraffinaderi i Phillipsburg i Kansas med en 160 km lång rörledning för tillförsel av råolja. Företaget visade sig vara så lönsamt att man redan efter två år intjänat det investerade kapitalet. År 1941 köpte samma organisation ett raffinaderi, som gav lika gott ekonomiskt resultat. Sedermera bildade organisationen tillsammans med fyra andra centralorganisationer inom oljekooperationen The National Cooperative Refinery Association, som år 1943 förvärvade ett raffinaderi i Mc Pherson i Kansas med en 370 km lång rörledning för transport av raffinerade produkter. Samma år köpte sammanslutningen de av The National Refinery Company of Cleveland, Ohio, ägda anläggningarna i Coffeyville i Kansas, innefattande ett raffi-

naderi för bensin och ett för smörjoljor, 269 oljebrunnar och oljerörledningar på sammanlagt 1 390 km. Samtidigt förvärvades 60 a 70 000 acres ännu icke exploaterad oljerik mark i fem stater. I Förenta staterna funnos år 1944 17 kooperativa centralorganisationer med inköps- och försäljningsverksamhet inom oljebranschen. De 2 327 lokalföreningarna, som voro anslutna till dessa centralorganisationer, hade samtliga bensinstationer och andra anordningar för detaljförsäljning av oljor. I allmänhet utgör försäljningen av oljor, både vad centralorganisationerna och lokalföreningarna beträffar, blott en gren av den konsumentkooperativa rörelsen. Av samtliga konsumentkooperativa lokalföreningar i Förenta staterna ha 60 procent upptagit oljeförsäljning på sitt program, j De kooperativa centralorganisationerna sålde år 1943 till lokalföreningarna oljeprodukter till ett värde av 71.4 miljoner dollars och de lokala föreningarna år 1944 över en femtedel av den bensin, som den amerikanska jordbrukarebefolkningen använde för sina traktorer och bilar. De kooperativa centralorganisationerna i Förenta staterna ägde år 1945 11 raffinaderier med en sammanlagd kapacitet av ungefär 10 000 ton om dagen, motsvarande mer än 3 miljoner ton om året. Den egna råoljeproduktionen uppgick till över 5 700 ton om dagen. Den kooperativa rörelsen i Förenta staterna äger 450 oljekällor och rörledningar med en längd av över 1 600 km. Redan före världskrigets utbrott hade den förut nämnda kooperativa centralorganisationen i Kansas upptagit export av oljor i mindre skala till konsumentkooperativa organsationer i Europa. Vid en internationell kooperativ kongress i Ziirich i oktober 1946 fattades beslut om att bilda en internationell kooperativ oljeorganisation, International Cooperative Petroleum Association (I. C. P. A.). Vid kongressen tillkännagåvo 22 länders kooperativa centralorganisationer sin avsikt att ansluta sig till organisationen, som skall förläggas till Förenta staterna och tills vidare ha ett andelskapital av 15 miljoner dollars. Härmed har grunden lagts för en konsumenternas egen organisation på det internationella oljeområdet. Bland de länder, som tillkännagivit sin anslutning, befinna sig, förutom Sverige genom Kooperativa Förbundet, Förenta staterna, Frankrike, Belgien, Holland, Italien, Schweiz, Norge, Finland, Grekland, Skottland, Argentina, Sydafrika, Australien och Kina. Den första ansatsen till en konsumentkooperativ verksamhet inom olje- j branschen i Sverige gjordes år 1926 genom att Bilägarnas Inköps central, förening u. p. a. (IC) bildades på initiativ av representanter för den yrkesmässiga biltrafiken. Verksamheten inriktades på att skapa ett eget, av oljebolagen oberoende inköps- och distributionsorgan. Kontakt söktes med de nya oljeföretagen, Nordiska Bensin Aktiebolaget och Aktiebolaget Naftasyndikat, som då uppträdde på den svenska marknaden såsom konkur34

renter till de tidigare existerande importbolagen. År 1932, då Naftasyndikat j etablerade visst samarbete med de övriga oljebolagen, började IC bedriva egen import av bensin, som distribuerades genom de till IC anslutna inköpsföreningarnas egna bensinstationer. Denna import var dock av rätt liten omfattning. Under fortsättningen av 1930-talet inledde IC förbindelser med nya importföretag, som uppträdde på den svenska marknaden, nämligen Aktiebolaget Hansa-Bensin med importanläggning i Kristinehamn (dotterföretag till den tyska firman Johann Haltermann med raffineringsanläggningar i Hamburg), Svenska Aktiebolaget Foil, senare övertaget av Skandinaviska Tank- & Mineralolje Aktiebolaget, med importanläggning i Malmö, vilket bolag samarbetade med ett större fristående amerikanskt exportföretag, Aktiebolaget Nordbensin med importanläggning i Stockholm samt Bensin Aktiebolaget Pennco med importanläggning i Norrköping. IC hade även egna mindre anläggningar i Stockholm, Göteborg, Malmö, Järnavik, Söderhamn, Sundsvall, Bjuröklubb, och Luleå, År 1937 inledde IC även samarbete med Aktiebolaget Nynäs-Petroleum. IC:s utveckling belyses därav att föreningarnas antal ökat från 65 år 1934 till 101 år 1945 och att den årliga omsättningen under åren 1934—1944 stigit i kronor räknat från 5 till 25.5 miljoner eller kvantitativt från 16 till 43 miljoner liter. Under 1920-talets senare år önskade Sovjetunionen sälja petroleumprodukter på den svenska marknaden och vände sig till Kooperativa Förbundet med begäran om bistånd. Förbundet beslöt då att uppföra ett antal oceananläggningar för oljeimport och att uthyra dem till Nafta. Den av förbundet eftersträvade effekten, konkurrens på marknaden, blev resultatet av detta ingripande, innebärande en lägre spänning mellan världsmarknadspriset och hemmamarknadspriset. De första av oceananläggningarna, vid Loudden i Stockholm samt i Hälsingborg, togos i bruk år 1930 och uthyrdes till Nafta. Sedermera byggdes ytterligare två sådana anläggningar, nämligen en i Gävle år 1934 och en i Göteborg år 1935. Även dessa uthyrdes till Nafta. Då Gulf år 1937 övertog Naftas verksamhet, gick även nyttjanderätten till förbundets anläggningar över till detta bolag! Under det senaste världskriget har förbundet vidare utfört en anläggning med underjordiska cisterner. Den sammanlagda kapaciteten för förbundets oceananläggningar utgör 65 500 kubikmeter, varav 29 000 faller på den under kriget utförda underjordiska anläggningen, som är den i sitt slag största i landet. De till förbundet anslutna konsumtionsföreningarna ha bedrivit detaljförsäljning av fotogen och andra petroleumprodukter så länge som sådana föreningar funnits i landet och import av mineraloljor ägt rum. Detaljförsäljningen av bensin upptogs i större skala efter första världskrigets slut, varvid oljebolagen genom avtal med särskilt på landsbygden belägna för35

eningar installerade distributionsanläggningar vid deras försäljningsställen, vilka uthyrdes till konsumtionsföreningarna och alltså förblevo bolagens egendom. I den mån förmedlingen ökade i omfattning, började föreningarna emellertid anskaffa egna anläggningar. För närvarande förfoga föreningarna över cirka 680 egna distributionsanläggningar, och en stark ytterligare utökning av distributionsnätet pågår. Under året före andra världskrigets utbrott försåldes genom konsumtionsföreningarnas distributionsanläggningar sammanlagt cirka 22 miljoner liter bensin, cirka 10 miljoner liter lysfotogen och cirka 4 miljoner liter brännoljor samt dessutom smörjoljor och andra oljeprodukter i proportion härtill. Under år 1946 har försäljningen i sammanlagd mängd, ehuru med olika fördelning på de skilda produkterna, återuppnått i stort sett samma dimensioner och är stadd i starkt stigande. I samband med denna starka utvidgning av föreningarnas oljeförsäljning kommer Kooperativa förbundet att från och med år 1948 i samarbete med Sveriges Oljekonsumenters Riksförbund (OK) för egen del övertaga och driva de uthyrda oceananläggningarna. En samverkan mellan oljekonsumenter förekommer även inom jordbruket och fiskerinäringen. Svenska Lantmännens Riksförbund, som sorterar under Svenska Lantbruksförbundet, påbörjade sålunda i slutet av 1930talet en verksamhet på detta område. De under riksförbundet lydande centralföreningarna ha i viss utsträckning skaffat sig egna nederlag för olja och avsikten är, att lokalföreningar men även enskilda jordbrukare — eventuellt två eller flera tillsamman — skola skaffa cisterner för eget behov. Man räknar med att i framtiden, när organisationen utbyggts, kunna genom egen import tillgodose behovet av oljor. Inom fiskerinäringen verka två organisationer, Svenska Västkustfiskarnas Centralförbund och Svensk Andelsfisk, förening u. p. a., för inköp av motorbrännolja för medlemmarnas räkning. En samordning av den konsumentkooperativa verksamheten inom oljehandeln i Sverige har kommit till stånd genom bildandet våren 1945 av förutnämnda Sveriges Oljekonsumenters Riksförbund (OK). Till detta förbund äro samtliga fem här ovan omtalade företag och organisationer anslutna. Avsikten är att samla dessa organisationers affärsmässiga verksamhet på oljeområdet i OK för att därigenom kunna erbjuda verkligt effektiv konkurrens med övriga oljeföretag. Det beräknas, att denna centralorganisations konkurrensförmåga skall kunna ytterligare stärkas genom samgående med den ovannämnda internationella kooperativa oljeorganisationen, vilken beräknas träda i verksamhet under innevarande år. OK kan visserligen först 1948 få dispositionsrätt till de oceananläggningar, vilka nu äro uthyrda till Gulf, men disponerar redan nu över vissa anläggningar av detta slag. Avsikten är att från början sälja importerade oljeprodukter och att vid lämpligt tillfälle anlägga egna raffinaderier. 36

FJÄRDE

KAPITLET

STATEN OCH

OLJAN

J_JN PRODUKT av så stor ekonomisk och militär betydelse som oljan visat sig vara under den tid den industriellt exploaterats för civila och militära ändamål har helt naturligt i de flesta länder varit föremål för statsmakternas intresse. Skälen för de åtgärder statsmakterna i olika länder vidtagit på oljeområdet ha varit skiftande. I vissa fall har det varit oljans betydelse för statsfinanserna, i andra åter har det varit militära syften som varit bestämmande. Dessa och andra omständigheter ha gjort, att åtgärderna tagit sig olika uttryck. Exempel härpå äro den engelska statens förvärv av aktier i Anglo-Persian Oil Company (numera AngloIranian Oil Company) samt den mexikanska regeringens beslagtagande av de amerikanska oljebolagens samtliga tillgångar i Mexiko och andra vittgående ekonomiska och politiska åtgärder i samband därmed. I Spanien ha statsmakterna lagt oljebranschen under sin kontroll genom ett statsmonopol medan i Frankrike den privata företagsamheten begränsats genom ett långtgående koncessionsförfarande. Oljeproduktionens och oljehandelns förstatligande i Sovjetunionen ingår som ett naturligt led i den allmänna ekonomiska politiken i detta land. I Förenta staterna ha statsmakternas åtgöranden syftat till att åstadkomma reglering av frakter och oljetillgångarnas exploatering och under det andra världskriget aktualiserades även frågan om viss statlig företagsamhet. I det följande lämnas en koncentrerad redogörelse för hur de statliga åtgärderna utformats i Förenta staterna, England, Sovjetunionen, Spanien, Frankrike, Italien, Eire, Mexiko, Bolivia, Argentina, Brasilien och Venezuela. Förenta staterna Under 1800-talets senare decennier gjorde myndigheterna i Förenta staterna förhållandena på den kraftigt expanderande oljemarknaden till föremål för vissa undersökningar. Dessa avsågo närmast att komma till rätta med vissa osunda konkurrensförhållanden i fråga om transportmedlens ut37

nyttjande och fraktsatserna. Det gällde sålunda att avgöra, huruvida oljerörledningarna skulle vara att betrakta som allmänna transportmedel (»common carriers») eller ej, samt att fastställa de principer, som i följd därav skulle gälla i fråga om fraktsatser etc. År 1906 antogs The Hepburn Act, enligt vilken rörledningarna förklarades vara sådana allmänna transportmedel och Interstate Commerce Commission fick rätt att fastställa maximifraktsatser, som voro lika för alla. The Hepburn Act införlivades år 1914 med Förenta staternas grundlag. Mot bakgrunden av den oerhörda betydelse för krigföringen, som oljan visade sig ha, särskilt under första världskrigets sista år 1917 och 1918, samt den även i övrigt starkt stigande konsumtionen av oljor, började man emellertid i Förenta staterna hysa allvarliga farhågor för de amerikanska oljetillgångarnas tillräcklighet. År 1920 föreslogs i kongressen bildandet av ett amerikanskt statsföretag, The United States Oil Corporation, med uppgift att försäkra sig om oljekoncessioner i utlandet. Förslaget blev ej antaget, men i stället genomfördes en ändring i lagstiftningen beträffande oljefyndigheter i Förenta staterna, innebärande att staten kunde vägra koncession till medborgare i sådana länder, vilka icke beviljade medborgare i Förenta staterna reciprocitet i detta hänseende. Under president Wilsons tid inköpte amerikanska staten vissa oljefyndigheter, bland annat i Kalifornien och Wyoming (Teapot Dome). Sedan Warren Harding tillträtt presidentposten, överlätos emellertid dessa genom inrikesministerns försorg till privata oljekoncerner under omständigheter, som senare föranledde åtal mot denne. President Coolidge tillsatte år 1924 en statlig kommission, Federal Oil Conservation Board, med uppgift att studera frågan om oljetillgångarnas bevarande och att främja de grundligare och mera ekonomiska metoder för oljans utvinning, som vore förbundna med en nationell oljestabiliseringspolitik. Tillsättandet av denna kommission — vars arbete ställdes under överinseende av handels- och inrikesministrarna samt arméns och flottans överbefälhavare — synes tyda på att oljebolagens utvinningspolitik ansågs böra göras till föremål för undersökning från statsmakternas sida. Från denna tid förelåg risk för den amerikanska oljeindustrien för mer eller mindre långtgående ingripanden från statsmakternas sida och industriens ledare kunde befara, att jordmånen för sådana statsingripanden skulle alltmer uppluckras ju mer koncernerna togo statsledningens hjälp i anspråk för sin expansion utom Förenta staterna. Detta skedde i flera fall under 1920-talet. Statsmakterna engagerade sig även i viss utsträckning i de konflikter, som under 1920-talet förekommo angående oljetillgångarna i världen. Sålunda gjorde enligt uppgift Standard Oil med stöd av amerikanska regeringen framställning till holländska regeringen om andel i oljefyndigheterna i distriktet Djambi på Sumatra i Holländska Indien. Likaså 38

ingrep regeringen i tvisterna om de mesopotamiska oljefälten, där engelska, i franska och amerikanska intressen skuro sig. Det är oklart i vad mån rege| ringen lämnade koncernerna direkt eller indirekt understöd i striderna om den ryska oljan efter första världskriget och den ryska revolutionen, då oljeindustrien i Ryssland nationaliserades. Under depressionen i början av 1930-talet påkallade den amerikanska oljeindustrien vidare statsmakternas hjälp för en reglering av produktionen. Det lagförslag om statskontroll över oljeindustrien (Oil Control Bill), som president Roosevelt framlade i maj 1933, avsåg att hindra slöseri med Förenta staternas oljetillgångar, att reglera transport och försäljning av råolja och dess produkter inom »den mellanstatliga handeln» och att utrusta inrikesministern med fullmakt att verkställa de åtgärder, som erfordrades för lagbestämmelsernas genomförande. Förslaget möttes emellertid av så starkt motstånd från oljeindustriens sida, att statsmakterna avstodo från detsamma. I stället intogos vissa bestämmelser om hithörande förhållanden i den stora återhämtningslagen National Industrial Recovery Act. Sålunda skärptes möjligheterna till kontroll över oljerörledningarna, i det presidenten bemyndigades att upplösa förbindelserna mellan oljekoncernerna och deras rörledningsbolag, därest de senare medelst illojala förehavanden eller medelst oskäliga avgifter försökte skaffa sig en monopolistisk ställning. Vidare erhöll presidenten — i syfte att möjliggöra reglering av överproduktionen — bemyndigande att vid behov utfärda transportförbud för olja genom rörledningarna. Sedan Förenta staterna inträtt i andra världskriget kom — under trycket av då rådande särskilda förhållanden — den meningen till uttryck, att staten måste spela en aktiv roll, när det gällde att tillförsäkra sig betryggande oljetillgångar för framtiden. Det framhölls, att initiativet till handhavandet och tryggandet av landets oljeförsörjning, särskilt för tillgodoseende av de militära behoven i en kritisk tid, måste ligga i statens hand. Staten borde därför inom landet undantaga viss del av fyndigheterna att bevaras som reserver för framtida behov. Det framhölls också, att endast en statlig planläggning kunde tillgodose förvarsberedskapens synpunkter, när det gällde raffineringsindustriens lokala förläggning, oljerörledningarnas inplacering i kommunikationsnätet och förläggningen av bunkringsstationer, oceantankanläggningar etc. Som ett resultat av dessa överväganden tillsattes i juli 1943 den statliga institutionen The Petroleum Reserves Corporation med en styrelse bestående av inrikesminister Ickes, ordförande, utrikes-, krigs- och sjöministrarna samt chefen för Foreign Economic Administration. I instruktionen föreskrevs, att institutionen skulle förvärva fyndigheter för utvinning av råolja utanför Förenta staterna, lagra, transportera, framställa, förädla, försälja, och på annat sätt ta befattning med råolja och produkter därav samt utanför Förenta staterna uppföra och 39

driva sådana raffinaderier, tankanläggningar och andra företag, som vore erforderliga för att förverkliga de uppgifter, som uppställdes för situationen. Den nya statliga institutionen riktade omedelbart sin uppmärksamhet på vissa fyndigheter kring Persiska viken, till vilka Arabian American Oil Company — i vilket bolag Standard Oil Company of California och The Texas Company äro lika delägare — förvärvat koncession av den arabiska regeringen. Ickes avgav för Petroleum Reserves Corporation ett köpeanbud på fyndigheterna, vilka enligt uppgift skulle vara de rikaste i världen utanför Förenta staterna. När köpeanbudet avslogs, förklarade sig institutionen beredd att på annat sätt främja exploateringen av de arabiska oljeområdena och uppnådde i princip överenskommelse med Arabian American Oil Company och The Gulf Exploration Company, som jämväl hade oljeintressen i dessa områden, om att bygga en oljerörledning från Dammam och Kuwait till Haifa för en beräknad kostnad av 130—165 miljoner dollars. Överenskommelsen väckte starkt motstånd från de koncerner, som stodo utanför densamma. Även i England väckte överenskommelsen uppmärksamhet på grund av den betydelse den kunde få i konkurrensen på de europeiska marknaderna, Endast några månader efter överenskommelsens offentliggörande avslutades emellertid den 8 augusti 1944 principiell överenskommelse i oljefrågan mellan Englands och Förenta staternas regeringar (»den första brittisk-amerikanska oljeöverenskommelsen»). I denna förbundo sig parterna att respektera »den öppna dörrens politik» inom alla områden, där oljekoncessioner ännu ej beviljats någondera parten, att upprätthålla beviljade koncessioner och ingångna kontrakt och att icke hindra utvecklingen inom oljeindustrien genom ensidiga restriktioner. Råoljeproduktionen skulle ordnas med hänsynstagande till betydelsen av riktiga tekniska metoder och sparsamhet med världsförråden samt med beaktande, av såväl produktionsoch konsumtionsländernas intressen som den nya säkerhetsordningen i världen. De två ländernas regeringar skulle inbjuda till en internationell oljekonferens, vilken skulle behandla ett förslag om upprättande av en permanent internationell oljeorganisation, i vilken såväl produktions- som konsumtionsländerna skulle vara representerade. Organisationens förnämsta uppgift skulle vara att tillse, att konsumtionsländernas behov bleve riktigt uppskattade och tillgodosedda samt att stimulera och övervaka produktionen i enlighet härmed. Överenskommelsen, som preliminärt ratificerades av president Roosevelt, mötte starkt motstånd från den amerikanska oljeindustrien, som ställde sig i opposition mot tanken på en internationell planhushållning på oljemarknaden. Även inom senaten restes invändningar mot överenskommelsen, bland annat av konstitutionell art, och regeringen lät därför frågan falla. Den 24 september 1945 undertecknades i London den andra brittiskamerikanska oljeöverenskommelsen av bränsleministern Shin well för Eng40

lands och Ickes för Förenta staternas räkning. Enligt denna skulle upprättas en internationell pretroleumkommission. Denna skulle ej vara utrustad med några maktbefogenheter utan endast studera, uppkommande problem och följa utvecklingen samt framlägga härav betingade förslag. De speciella »oljefredsklausulerna» i första överenskommelsen bibehöllos. Enligt vad vi inhämtat har överenskommelsen ännu ej ratificerats av signatärmakterna.

England Vid tiden närmast före första världskrigets utbrott, då engelska flottan börjat övergå från kol- till oljeeldning, ställde den engelska regeringen stora krav på oljeleveranser från brittiska petroleumfält i och utanför England, i sistnämnda fall för att ha tillräckliga tankningsmöjligheter på lämpliga punkter efter flottans färdevägar. Särskilt intresse tilldrogo sig därvid de av Anglo-Persian Oil Company (numera Anglo-Iranian Oil Company) exploaterade oljefälten i Persien. För erforderlig expansion av oljeproduktionen inom detta område erfordrades emellertid betydande kapitalinsatser. Det engelska parlamentet godkände därför en överenskommelse mellan engelska staten och bolaget, innebärande att staten förvärvade aktier i bolaget för 2.2 miljoner pund sterling, att bolagets styrelse skulle utökas med två av regeringen utsedda medlemmar samt att bolaget skulle förbinda sig till vissa leveranser under trettio år. Winston Churchill har i sin bok »The World Crisis» (1923) redogjort för resultatet av denna statliga investering. Enligt denna redogörelse skulle den ursprungligen investerade summan, 2.2 miljoner pund sterling, genom nyemissioner ha stigit till 5 miljoner aktier, som efter gällande kurs i april 1923 representerade ett värde av ungefär 16 miljoner pund sterling. Därjämte hade statens ekonomiska medverkan i detta fall medfört även andra mycket betydande ekonomiska fördelar för staten. Enligt senast tillgängliga uppgifter uppgår Anglo-Iranian Oil Companys aktiekapital numera till 33 miljoner pund sterling, varav engelska staten äger 56 procent. Staten är alltjämt representerad i styrelsen av två personer, vilka i vissa fall äga vetorätt men ej rätt att ingripa i bolagets kommersiella angelägenheter. Som tidigare nämnts är Svenska bensin- & petroleum aktiebolaget BP ett av dess dotterföretag. En av styrelseledamöterna i detta utses av Anglo-Iranian Oil Company. På grund av erfarenheterna under världskriget 1914—1918 ansågos även andra åtgärder från statsmakternas sida erforderliga för att säkra tillgången på olja. Sålunda tillsattes en kommission för utformning av imperiets oljepolitik, The Petroleum Imperial Policy Commission. Vidare må nämnas, 41

att enligt viss källa det i Kanada år 1918 grundade och tidigare nämnda bolaget British Controlled Oilfields Ltd skulle vara helt under brittiska regeringens finansiella inflytande.

Sovjetunionen Utvinningen och raffineringen av olja i Ryssland bedrevs före revolutionen år 1917 av såväl rent ryska företag som bolag med utländskt kapital. Vid första världskrigets utbrott ansågos Royal Dutch-Shell, som inköpt bland annat de stora Rothschildska intressena i oljekällorna i Baku, den med brittiskt kapital arbetande s. k. Russian General-gruppen (LianosoffMantacheff) samt Nobel-koncernen behärska över 50 procent av Rysslands oljeproduktion. Även franska samt, i mindre utsträckning, tyska och belgiska intressen voro representerade i den ryska oljeproduktionen. Standard Oil-gruppen förvärvade vissa aktieposter i Nobelkoncernen. År 1920 förstatligades den kaukasiska oljeindustrien, men varken detta eller Sovjetunionens politiska regim över huvud taget erkändes av utlandet. Sedan den år 1922 av de utländska oljeintressena etablerade »oljebojkotten» mot Sovjetunionen misslyckats, har den ryska oljeexporten drivits i statlig regi. Råoljeproduktion och raffinering liksom försäljning av oljeprodukter såväl på hemmamarknaden som för export omhänderhavas nu helt av statstruster, som arbeta under en gemensam ledning. De fyra största produktionstrusterna äro: Azneft, Grozneft, Maineft och Embaneft. Därjämte finnas särskilda organisationer för Sachalin, Aurmenska området och Mellersta asiatiska Ryssland. Neftezavodi är en statstrust, som uteslutande bedriver raffineringsverksamhet. Försäljningen av oljeprodukterna på den inhemska marknaden sker genom en centralorganisation, Neftetorg, och för exporten finns en annan central organisation, Sojusneftexport, båda i Moskva. Under Sojusneftexport, som lyder direkt under chefsadministrationen för oljeindustrien, Glavneft, sortera i sin tur de utländska försäljningsorganisationerna. Före andra världskrigets utbrott voro ett flertal försäljningsbolag verksamma i olika länder. Det i Tyskland etablerade Deutsch-Russische Naphtagesellschaft G. m. b. H. (»Derunapht») sålde förutom på Tyskland bland annat på de skandinaviska länderna. I Sverige bildades Aktiebolaget Naftasyndikat, vars rörelse emellertid år 1937 övertogs av Svenska Gulf Oil Comp. Aktiebolag. Enligt den fjärde femårsplanen (1946—1950) skall oljeproduktionen år 1949 ha uppnått förkrigsnivån och år 1950 uppgå till 35.4 miljoner ton. Slutmålet för tredje femårsplanen var 48 miljoner ton per år. I fjärde femårsplanens anvisningar framhålles nödvändigheten av största möjliga expansion av oljeindustrien i de östra regionerna av Sovjetunionen — i Ural, 42

; i Basjkiriska SSSR, i Volgabäckenet, på Sachalin, i Centralasien och i ; Ukraina. En annan målsättning är en snabb återuppbyggnad av oljeindustrien och upptagandet av nya oljefält i Kaukasien. Till år 1950 skola tillräckliga handelsreserver för två eller tre års förbrukning säkras. Vidare betonas, att produktionen av högoktanig flygbensin skall utvecklas och att bensinkvaliteterna för bilar och traktorer samt oljekvaliteterna för Dieselmotorer och smörjningsändamål skola förbättras. Slutligen planeras att under femårsperioden uppföra fyra oljeraffinaderier och sexton raffineringsmaskinerier med tillhörande oljeledningar. I det nyligen mellan Sverige och Sovjetunionen ingångna handelsavtalet har för tiden till och med den 10 december 1947 upptagits leveranser av 100 000 ton ryska petroleumprodukter och 3 000 ton smörjoljor.

Spanien Genom dekret den 28 juni 1927 infördes från och med den 1 januari 1928 statligt mineraloljemonopol i Spanien. Monopolet tillkom under Primo de Riveras diktatur, närmast på initiativ av dåvarande finansministern, och uppges vara av rent fiskalisk natur. Verksamhetsområdet begränsades till det egentliga Spanien och Balearerna. Frågan huruvida monopolet skulle gälla även på Kanarieöarna och i de spanska besittningarna i Afrika ställdes på framtiden. Monopolet omfattar all införsel, tillverkning och bearbetning, inköp, distribution och försäljning av alla slag av mineraloljor och mineraloljeprodukter. De internationella oljekoncernerna ha alltså numera inga försäljningsorganisationer på den spanska marknaden. Före monopolets införande behärskades importen av de stora koncernerna. Franska bolag svarade emellertid för 4 / 5 av distributionen inom landet. När beslutet om införandet av monopol fattades, protesterade Förenta staternas och Frankrikes regeringar under åberopande av att stora amerikanska och franska ekonomiska intressen skulle skadas, men den spanska regeringen avvisade protesterna. Ersättning för expropriationen av de utländska företagens egendom i Spanien utbetalades till Dutch Shell-gruppen med 33 miljoner pesetas och till Standard Oil-gruppen med 31 miljoner pesetas. Monopolrätten har för 20 år överlåtits på ett särskilt monopolbolag, Compania Arrendatoria del Monopolio de Petröleos (Campsa). Av aktiekapitalet, 195 miljoner pesetas, ha 45 miljoner utan ersättning överlåtits till spanska staten. Övriga aktieägare voro ursprungligen ett flertal av de största och mest inflytelserika spanska bankerna. Efter utgången av den första tioårsperioden, under vilken överlåtelse av aktier ej fick ske, lära överlåtel43

ser i ej obetydlig utsträckning ha ägt rum till privata företag och enskilda personer, varför aktiekapitalet nu torde vara spritt på många händer. Enligt bolagsordningen skall bolaget vara inhemskt med avseende på såväl kapital som högsta ledning. Statens kontroll över monopolbolaget utövas dels genom att staten är representerad i bolagsstyrelsen i förhållande till sin andel av aktiekapitalet och dels så att vid sidan av styrelsen finns en representant för regeringen med befogenhet att, om han så finner behövligt, upphäva styrelsens beslut. Vidare äro styrelsens beslut om förvärv av fast egendom i vissa fall beroende av regeringens godkännande, vilket även är förhållandet i fråga om val av verkställande direktör och tillsättande av högre tjänstemän. För att bestrida kostnaderna för sin verksamhet och såsom vinst på rörelsen äger Campsa tillgodoräkna sig dels en premie och dels 5 procent på totala aktiekapitalet. Premien utgör 4 procent på överskottet av bolagets 1 verksamhet, beräknat på visst i bolagsordningen angivet sätt. Vid vinstfördelningen utdelas i första hand 5 procent till aktieägarna. Om överskottet på rörelsen medger det, kan emellertid tilläggsutdelning ske. Campsa importerar såväl råolja som bensin, brännoljor, fotogen, smörjoljor och andra mineraloljeprodukter. För de importerade varorna finnas 14 oceananläggningar, av vilka 6 äro belägna vid Atlantkusten. Campsa har enligt sitt kontrakt med staten åtagit sig att söka uppbygga en inhemsk raffineringsindustri samt att verkställa undersökningar rörande eventuell förekomst i Spanien av oljefyndigheter. Monopolbolaget lär emellertid ej ha bedrivit någon verksamhet i dessa hänseenden. Tabell 10. Resultatet av spanska monopolbolagets verksamhet åren 1932—1935 och 1939—1915

År

Totalförsäljning i 1 000 kubikmeter

1932 1933 1934 1935 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1

44 Se not på nästa sida.

875 852 870 960 1100 910 690 400 600 520 670

Statsintäkter i milj. pesetas 1 Nettointäkt på rörelsen

Skatter

Summa

Utdelning på aktierna i procent

222 224 254 290 345 348 300 185 160 200 344

39 49 53 57 151 255 217 208 341 275 391

261 273 307 348 495 602 517 392 501 475 736

7 7 8 9 7 7 7 7 7 7 7

Campsa har egen tankflotta, bestående av 15 större och 6 mindre tankfartyg med ett sammanlagt tonnage av 140 000 bruttoregisterton. Ett antal tankfartyg uppges därjämte vara under byggnad. Resultatet av monopolbolagets verksamhet åren 1932—1935 och 1939— 1945 framgår av sammanställningen i tabell 10 (uppgifter för åren 1936— 1938 saknas på grund av de onormala förhållandena under inbördeskriget) Tabell 11. Cifpriser som betalats

av det spanska monopolbolaget åren

för oljor av olika slag

1UO—1918 Cifpriser i pesetas 1 per 1 000 kg

Varuslag

Bilbensin Flygbensin . . . Fotogen Motorbrännolja Eldningsolja . .

232:79 1477:98 183. 68 161:09 111:65

273:13

410:63

—

—

187:28 186: 87 160:33

348: 56 333: 49 260:38

684:03 1 032: 01 576: 96 527: 27 396:16

Genom svenska beskickningen i Madrid ha vi begärt uppgifter angående, bland annat, cifpriser och detaljhandelspriser åren 1937—1939. Campsa har emellertid uppgivit, att priserna under dessa år måste betraktas som missvisande på grund av de då rådande onormala förhållandena och har i stället tillhandahållit följande uppgifter för åren 1940—1943, som sammanställts i tabellerna 11 och 12. De betydande prishöjningarna under år 1943 sammanhänga enligt uppgift med att man från amerikansk sida såsom repressalieåtgärd mot en av spanska regeringen införd beskattning av wolf ramproduktionen höjde fobpriserna på oljeprodukter och frakterna med 100 procent. För detalj distributionen av bensin tillämpas olika marginaler för monopolets egna försäljare och av monopolet auktoriserade försäljare med egna bensinstationer. Från och med den 1 april 1942 voro marginalerna: För monopolets egna försäljare på den del av den månatliga försäljningen som: ej översteg 10 000 liter 0.035 pesetas per liter, översteg 10 000 men ej 20 000 liter 0.025 pesetas per liter, översteg 20000 liter 0.01 pesetas per liter. 1 Växelkurserna i svenska kronor för 1O0 pesetas vid början av åren 1932—1936: 1932 45: 25, 1933 45:75, 1934 50:—, 1985' 54:25, 198<6 54: 50. Clearingkurserna på pesetas vid början av åren 1937—1945: 1937 35:60, 1938 25:19, 1939 25:19, 1940 42:09, 1941 43:33, 1942 43:33, 1943 43: 33, 1944 38: 41, 1945 38: 41.

För av monopolet auktoriserade försäljare med egna bensinstationer på den del av den månatliga försäljningen som: ej översteg 50 000 liter 0.03 pesetas per liter, översteg 50 000 men ej 70 000 liter 0.028 pesetas per liter, översteg 70 000 men ej 100 000 liter 0.02 pesetas per liter, översteg 100 000 liter O.oi pesetas per liter. Under åren 1940—1943 utgjorde marginalen i partihandeln med bensin 0.025 pesetas per liter vid återförsäljning i fat. Tull uttages i allmänhet ej på oljeprodukter. På vissa sådana (smörjoljor och fett, asfalt och vaselin) uttagas, då de importeras av annan än monopolet, följande avgifter till staten: på smörjoljor 25 guldpesetas1 per 100 kg; » asfalt 100 pesetas per ton bruttovikt; » vaselin 200 pesetas per 100 kg. Tabell 12. Minuthandelspriserna

Tid

1/1—13/5 1940 14/5-^30/6 1940 1/7 1940— 31/8 1941 1/9 1941—31/12 1943 hösten 1946

på bilbensin

i Spanien

åren 1940—1943

Campsas pris pesetas 1 per liter

Skatter pesetas 1 per liter

Totalt pris Restriktionsavgift för förbrukning för ransonerad för obegränsad utöver den ranförbrukning förbrukning sonerade pesetas 1 pesetas 1 per pesetas 1 per per liter liter liter

0.66 0.91

1.00 3.00

0.91 0.91

0.34 0.34

0.75—3.75 2 0.75—3.75 4

1.25a

2.00—5.oo 2 2.00—5.00 4

och hösten

1 Angående clearingkursen på pesetas åren 1940—1943, se sid. 45 not 1. Under år 1946 har clearingkursen varit 32: 90. 2 Restriktionsavgiften var för personbilar 3.75 pesetas och för industriella ändamål 0.75 pesetas. 3 Priset på bensin för officiellt bruk (ministerierna, armén etc.) var 0.80 pesetas. 4 För privatbilar uttages ett extra tillägg — utöver det allmänna restriktionstillägget 0.75 pesetas — av 3 pesetas.

Enligt en förordning av den 29 juni 1932 gäller som villkor för återförsäljare av motorbrännolja, att de skola ställa en säkerhet av 50 000 pesetas samt att de inom visst bestämt område skola sälja minst 100 000 liter per halvår. Detalj distributionen av bensin regleras centralt av Campsas huvudkontor i Madrid, som fastställer försäljningsställenas antal, storlek och belägen1 25 guldpesetas motsvara med hänsyn till guldvärdet i svenskt mynt 29: 40 kr. eller alltså något mindre än 100 pesetas.

het samt träffar avtal med återförsäljarna. Enligt koncessionsavtalet är bolaget emellertid förpliktat att följa de anvisningar av såväl generell som speciell art, som staten må finna nödiga att lämna. I början av monopolbolagets verksamhet torde viss rationalisering av distributionen ha ägt rum genom att antalet distributionsställen minskades på platser, där de privata företagen tidigare av konkurrenshänsyn placerat ett onödigt stort antal stationer. Vissa av dessa flyttades till avsides belägna samhällen eller vägknutar, där privatbolagen icke ansett det ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt att placera distributionsanläggningar. Enligt ett särskilt reglemente gälla speciella bestämmelser för försäljning av smörjoljor. Dessa uppdelas i tre grupper, nämligen a) speciella utländska märken, b) speciella inhemska märken och c) monopolets märken. Grupp a) utgöres av utländska märken av sådana smörjoljor, som för närvarande äro introducerade och registrerade i Spanien och tillverkas av utländska fabrikanter i egentlig bemärkelse med erkänt internationellt namn i enlighet med vad Campsa bestämmer. Införandet av nya utländska märken i Spanien skall anpassas efter de normer, som i varje fall föreskrivas. Grupp b) innefattar smörjoljor med särskilda inhemska märken, som hittills registrerats och bearbetats i Spanien med importerade smörjoljor som grundprodukt, varvid oljorna kunna vara oblandade eller blandade. Till denna grupp anses även höra sådana utländska märken, som registrerats och introducerats i Spanien men icke kunna inbegripas under grupp a). Med monopolets märken menas alla de smörjoljor, som säljas av Campsa, oavsett ursprung och märke. Försäljningen av monopolets märken skall ske genom Campsas egna försäljningsställen, bolagets agenter eller särskilda handlande, som auktoriserats genom särskilda licenser från bolaget. Försäljning av de speciella utländska och inhemska märkena sker genom försäljare, som av bolaget erhållit licens härför. Monopolets märken skola säljas till de priser, som upptagits i en officiellt godkänd prislista. Priserna på de speciella märkena fastställas på följande sätt. För flytande produkter skall minimipriset vara 10 pesetas högre per 100 kg än för motsvarande klass av monopolets märken, men det får ej överstiga dettas dubbla pris. För icke flytande smörj oljeprodukter får priset icke understiga priset på monopolets motsvarande märke men ej heller överstiga dettas dubbla pris. Priserna skola i förväg underställas Campsa för godkännande. Vid de bensinstationer, som tillhöra Campsa, få ej säljas specialmärken, utan försäljning av monopolets märken är obligatorisk. Vid bensinstationer i enskild ägo kunna specialmärken säljas, om varorna äro emballerade i fat och av tullen förseglade. På för allmänheten synlig plats skall finnas en tavla, där de märken som säljas samt dessas använd47

ning och pris anges. Därjämte finnas i reglementet bestämmelser om huru beställningar skola ske m. m. Efter monopolets införande yppade sig vissa svårigheter för monopolbolaget att få leveranser, då Standard och Shell ända till år 1942 vägrade att sälja till detta. Bolaget var därför hänvisat att göra sina inköp från mindre amerikanska företag samt tidvis från Sovjetunionen och Rumänien. Sedan år 1942 sälja emellertid Standard och Shell till det spanska monopolbolaget. Monopolbolaget har genom ett särskilt dotterbolag, Compania Espanola de Petröleos, förvärvat oljefyndigheter i Maracaibo-området i Venezuela. Detta företag har även en överenskommelse med det Standard Oil-gruppen tillhörande bolaget Lago Petroleum Company om inköp av viss del av dess råoljeutvinning. För raffinering av den venezolanska råoljan har Compania Espanola de Petröleos anlagt ett raffinaderi vid Santa Cruz på Teneriffa. Campsas organisation uppges vara formellt väl genomförd. Monopolet uppges på olika områden ha stimulerat spansk industri. Sålunda har exempelvis varvsindustrien erhållit ett betydande uppsving genom att åt monopolet få bygga ett relativt stort antal tankfartyg. Tidigare skedde oljeimporten uteslutande på utländska kölar. Det har varit svårt att få fram allmängiltiga omdömen om det spanska monopolet. Av det här redovisade siffermaterialet torde emellertid framgå, att monopolet varit en för staten mycket inkomstbringande verksamhet. Det är dock givet, att staten kunnat tillförsäkra sig samma inkomster på oljehandeln genom tullar och skatter. Det har från spansk sida gjorts gällande, att staten genom den nuvarande ordningen icke endast säkrat betydande intäkter utan även skaffat sig en effektiv kontroll över oljehandeln utan att behöva överta ansvaret för organisations- och distributionsapparaten. Man menar, att staten ej kan ha ett bättre kontrollorgan, än det monopolet erbjuder. Enligt uppgift skall man numera även på republikanskt håll ha kommit till den övertygelsen, att monopolet bör bibehållas. Den önskan, som i början av republikens tid i vissa kretsar gjorde sig gällande att upphäva monopolet, bottnade, säges det, i en principiell misstänksamhet mot monopolet såsom en produkt av Primo de Riveras diktatur. Den år 1932 framförda uppfattningen, att en återgång till fri handel skulle vara till fördel för såväl staten som konsumenterna, betecknas nu som missvisande. Genom att handeln bleve fri, skulle staten förlora den kontroll, som anses nödvändig i en eller annan form. I fråga om konsumentintressena hävdas — enligt uppgift även av opartiska personer — att organisations- och distributionskostnader jämfört med tidigare snarare visat tendens att sjunka än tvärt om. Någon tanke på att upphäva monopolet torde ej föreligga. Då Campsas koncession för någon 48

tid sedan utlöpte, förlängdes den och det troliga anses vara, att när Campsas koncession ånyo utlöper med utgången av år 1947, detta bolag eller något annat företag, som eventuellt kan erbjuda bättre villkor, får n y koncession. D e t anses däremot ej troligt, att staten själv övertar monopolet för a t t driva det i egen regi.

Frankrike Redan före sekelskiftet verkade statsmakterna i Frankrike för a t t upparbeta en inhemsk raffineringsindustri. I detta syfte belades import av raffinerade produkter med höga tullar. Denna tullpolitik övergavs emellertid sedermera, vilket hade till följd att vid första världskrigets utbrott samtliga franska raffinaderier nedlagt sin verksamhet. Under världskriget 1914 —1918 visade sig de militärpolitiska riskerna härav och statsmakterna beslöto efter krigets slut a t t säkerställa uppkomsten och utvecklingen av en inhemsk raffineringsindustri. I intimt samband härmed stod strävan att förvärva egna råoljetillgångar. Den förverkligades genom delägarskapet i de mesopotamiska oljefälten. Man återinförde tullar på raffinerade produkter och kompletterade denna åtgärd med ett importlicenssystem. Genom lag den 4 april 1926 fastslogs principen om statligt oljemonopol och i lagar den 10 och 30 mars 1928 fastställdes principerna för utövandet av den statliga överhögheten på detta område. Monopolrättigheten delegerades till privata företag, vilkas import kvoterades av statsmakterna. Härigenom ville man undvika, att ett enda företag eller vissa grupper av företag skulle komma att behärska oljemarknaden. Samtidigt ville man på detta sätt trygga tillförseln från flera produktionsområden. I dekret den 1 april 1931 utfärdades närmare bestämmelser om villkoren för importkontingenteringen. De statliga importkoncessionerna eller auktorisationerna skulle gälla för 20 år och företagen fingo i gengäld åtaga sig att uppföra raffineringsanläggningar för att där raffinera dem tilldelade kvantiteter råolja samt a t t giva staten understöd och gemensamt med staten företaga allt som kunde anses främja det nationella intresset. Kvoter skulle tilldelas för tre år åt gången och avse bestämda produkter — bensin, gasoil, fotogen och smörjoljor. Staten skulle kontrollera företagens andelar i importen och upprätthålla jämvikt mellan dem. Priserna skulle ej bestämmas av staten, som emellertid skulle utöva tillsyn över prisbildningen och varna de företag, som icke höllo priser som voro skäliga, i förhållande till cif-priserna. Vid sidan av de mera betydande sammanslutningarna har 1'Administration Francaise du Pétrole gynnat tillkomsten av ett stort antal medelstora och små importföretag till ett antal av cirka 120, vilka erhållit kvoter i prot

portion till sina finansiella och kommersiella resurser (lagerutrymmen, lastbilar, pumpar, pråmtonnage etc). Härigenom har konkurrensen på prisområdet främjats. I fråga om bensinen var kvoteringsgrunden följande: det franska raffineringsbolaget den amerikanska bolagsgruppen den engelska bolagsgruppen den fransk-belgiska gruppen den rumänska gruppen gruppen andra franska bolag

17.86 procent 24.91 » 17.25 » 3.71 » 3.45 » 32.82 »

Effekten av den nya lagstiftningen visade sig snart. År 1928 funnos i Frankrike endast två raffinaderier. Sex år senare hade raffineringsindustrien en kapacitet av 5 miljoner ton om året, och man räknade med att, när programmet genomförts, raffinaderierna skulle producera 6 miljoner ton årligen och tillgodose 80 procent av den inhemska konsumtionen. De franska raffinaderiernas produktion uppgick år 1937 till 5.22 miljoner ton. År 1939 funnos 18 raffinaderianläggningar i Frankrike. Två av de största, med en kapacitet av 5 100 respektive 2 800 ton om dagen, tillhöra Compagnie Francaise de Raffinage, som år 1935 tillgodosåg 27 procent av den franska konsumtionen och sålde sina produkter genom ett antal dotterföretag. Moderbolaget till nämnda raffineringsföretag, Compagnie Francaise des Pétroles, äges gemensamt av franska staten, en del av de större oljekoncernerna och ett antal franska banker. De större distributionsföretagen i Frankrike ha varit sammanslutna i en inregistrerad organisation, Chambre Syndicale de lTndustrie du Pétrole, och de smärre i en annan, Federation Francaise des Carburants. Genom dessa organisationer ha försäljningsvillkoren och i viss mån även minuthandelspriserna reglerats. Statsmakterna ha haft möjlighet att fastställa marginalerna mellan produktions-, grosshandels- och minuthandelspriserna. De stora koncernerna träffade år 1932 en överenskommelse om uppdelning av distributionsnätet och kvotering av bensinförsäljningen. Denna överenskommelse bröts redan i början av år 1935. Enligt uppgift var en av de främsta anledningarna härtill att den s. k. fria importen (för import av mindre kvantiteter mineraloljor än 300 ton behövdes blott en formell licensansökan) ökades i så utomordentligt hög grad att koncernerna ansågo, att överenskommelsen om kvotering av försäljningen ej fyllde någon uppgift. De på grundval av sistnämnda licenser arbetande importfirmorna utövade, särskilt i Parisrayonen, en kännbar priskonkurrens med koncernernas bensinstationer. Under det andra världskriget låg den sålunda uppbyggda organisationen nere. På grund av kriget kunde importörerna ej köpa från de oljekällor, 50

imed vilka de stått i förbindelse före kriget. Importörerna ha sedan år 1942 varit sammanslutna i ett inköpsföretag för brännoljor, Groupement d'Achat des Carburants, som under sträng statlig kontroll köpt de oljekvantiteter (råolja och raffinerade produkter) som bestämts av myndigheterna med hänsyn till landets behov. Inköpsföretaget har alltså handhaft importmonopolet samtidigt som det haft monopol på de inhemska ersättningsvarorna för flytande bränslen (sprit, skifferoljor, syntetiska bränn- och smörjoljor etc). Detta företag har vidare köpt oljor från de marknader, som varit tillgängliga för världshandeln, och återförsålt dem inom ramen av en allmän reglering till distributionsföretag, sammanslutna i pooler, till av staten bestämda priser. Italien Den fascistiska regeringen ingrep på den italienska oljemarknaden genom det år 1926 grundade Azienda Generale Italiana Petrolio (»Agip») med ett kapital av 100 miljoner lire, varav 60 miljoner tillskötos av italienska staten samt 40 miljoner av privata försäkringsbolag och den statliga socialförsäkringsanstalten. Företagets uppgift var att raffinera och försälja mineraloljor samt bedriva oljeundersökningar i Italien, Albanien och Afrika. Den italienska staten investerade åren 1926—1933 45 miljoner lire på prospekteringsverksamhet. Dessutom vidtogos tullpolitiska åtgärder för att främja den inhemska raffineringsindustrien. Detta hade till följd att såväl det statliga företaget som de i Italien verksamma dotterföretagen till de stora oljekoncernerna väsentligen byggde ut sin raffineringsverksamhet. År 1939 redovisades för Italien 11 raffinaderier med en total produktion av 1.31 miljoner ton, vilket torde ha motsvarat cirka 45 procent av den sammanlagda konsumtionen detta år. Enligt uppgift har den italienska oljehandeln efter andra världskrigets slut delvis omorganiserats. Vad denna nya ordning innebär ha vi dock icke vid betänkandets avgivande erhållit närmare kännedom om.

Eire Oljeimporten till fristaten Eire handhaves av företag, anslutna till de stora internationella koncernerna Standard Oil, Shell, The Texas Company och Shamrock. Dessa företag behärska även detalj distributionen. Någon kooperativ verksamhet på oljeområdet förekommer ej, ehuru före världskriget vissa förberedande åtgärder i sådan riktning vidtogos. Ett till det sovjetryska exportsyndikatet anslutet företag var före kriget verksamt i Eire, men importen från Sovjetunionen upphörde vid krigsutbrottet. 51

Före kriget fanns mellan de stora import- och partihandelsföretagen en kartellöverenskommelse beträffande detaljhandelspriserna på bensin och annat motorbränsle. Överenskommelsen var enligt uppgift mycket effektiv och »the combine» behärskade helt detaljhandelspriserna. Importen från; Sovjetunionen var för ringa för a t t kunna utöva någon prisreglerande verkan. »The combine» tillämpade före kriget en prisskala, som gav de större förbrukarna, bland andra omnibus- och lastbilsföretagen, vissa rabatter,! men dessa upphörde vid krigsutbrottet. Något år före krigsutbrottet beviljade Eires regering — enligt uppgift i som en reaktion mot den av koncernföretagen tillämpade prispolitiken —j ett engelskt konsortium, The Thames Haven Company, koncession för uppförande av ett stort oljeraffinaderi. D e t t a konsortium hade tidigare uppt r ä t t som självständig importör på den engelska marknaden i opposition mot de samverkande oljekoncernerna. Med stöd av koncessionen bildades ett särskilt företag, The Irish National Refineries. Kriget medförde emellertid att de påbörjade anläggningsarbetena avbrötos, men enligt uppgift är avsikten, att de snart skola återupptagas. Angående anläggningens avsedda kapacitet föreligga inga officiella uppgifter, men vi ha inhämtat, att den torde komma att röra sig om 15—20 procent av landets totala förbrukning före kriget. Raffineringsverksamheten i Eire premieras med en skatterabatt av 3 pence per gallon (4 a 5 öre per liter). M a n räknar med a t t detta förhållande kan komma att medföra, att även de privata oljekoncernerna komma att bidraga till en expansion av raffinerings verksamheten i landet.

Mexiko

Genom dekret av den 18 mars 1938 förklarades alla mexikanska oljefyndigheter, transportmedel för olja och anläggningar för råoljans tillgodogörande för statsegendom. Sedan dess har oljeindustrien bedrivits i statens regi genom ett för ändamålet särskilt bildat företag i aktiebolagsform, Petröleos Mexicanos, S. A. (Pemex). Detta bolag, i vilket mexikanska staten äger samtliga aktier, övertog vid grundandet oljedomäner och anläggningar tillhörande 17 utländska koncerner liksom även de mexikanska stats-; domäner, vilka förut bedrivits under överinseende av statlig myndighet. Med de utländska koncerner, vilkas egendom exproprierades, träffades efter långvariga förhandlingar överenskommelser om ersättning. Så t. ex. innebär den med Standard Oil Company (New Jersey) träffade överenskommelsen, att koncernens produktionsbolag, som tidigare arbetat i Mexiko, skulle erhålla ersättning med sammanlagt 22.3 miljoner dollars att erläggas med årliga avbetalningar åren 1943—1947. 52

Pemex övertog samtliga källor i de oljeförande områdena i landet och I koncession för ytterligare borrningar, rörledningar med en sammanlagd längd av 850 kilometer, lagringsanläggningar med en sammanlagd kapacitet av 1.7 miljoner ton samt raffinaderier, vilka senare utvidgats och utbyggts. Bolaget driver för närvarande raffinaderier med en sammanlagd kapacitet av 20 000 ton om dagen. Av den totala utvinningen av råolja år 1942, 4.7 miljoner ton, konsumerades ungefär hälften inom landet, medan hälften exporterades. Försäljningen och exporten ombesörjdes till år 1940 av ett särskilt statligt bolag. Sedan detta numera upphört, har Pemex hand även om försäljnings verksamheten. Den utveckling, som ledde till förstatligandet av den mexikanska oljeindustrien, sträcker sig tillbaka till år 1917, då Mexiko i sin författning upptog en artikel 27, som stadgade, att blott mexikanska medborgare och av dem bildade mexikanska bolag kunna förvärva fast egendom och koncessioner på naturrikedomar i landet. På grund av framställningar från Förenta staternas sida kom artikel 27 ej att tillämpas i full utsträckning. Vid slutet av 1930-talet krävde dåvarande presidenten Cardenas av de i Mexiko verksamma oljekoncernerna, att de skulle ytterligare utvidga den mexikanska raffineringsindustrien så att den mexikanska råoljan väsentligen kunde förädlas inom landet. Fram till början av 1930-talet hade nämligen största delen av råoljeproduktionen exporterats för att raffineras i Förenta staterna och annorstädes, varefter bensin och andra oljeprodukter för Mexikos egen försörjning återinförts till landet. Vidare krävde Cardenas att koncernerna vid sina anläggningar skulle tillämpa vissa villkor för sina arbetare och anställda. Uppfylldes ej dessa krav skulle artikel 27 sättas i kraft. Det dotterbolag till Royal Dutch-Shellkoncernen, som arbetade i Mexico — Mexican Eagle Oil Company Ltd., vilket organiserat sitt driftsbolag som ett mexikanskt aktiebolag, ställde sig först tillmötesgående till Cardenas' krav och erbjöds av honom utvidgade koncessioner mot att mexikanska staten erhöll en andel av 15—35 procent av råoljeproduktionen. Bolaget förenade sig emellertid sedan med de i Förenta staterna hemmahörande koncernerna i en gemensam protest mot att artikel 27 sattes i kraft och hävdade rätten att utan ingripande av mexikanska staten fullfölja sin verksamhet i Mexiko. Sedan Cardenas undertecknat dekretet om förstatligandet, mötte under den första tiden vissa avsättningssvårigheter för den mexikanska oljan i utlandet. Det statliga oljebolaget kunde nämligen ej genast sätta upp egen försäljningsorganisation och de koncerner, som varit verksamma inom oljeindustrien i Mexiko, d. v. s. samtliga de internationellt mera betydande, vägrade att köpa, olja av Pemex eller att på annat sätt ställa sina försäljningsorganisationer till förfogande. Svårigheterna övervunnos emellertid tämligen snabbt, även om den mexikanska oljan delvis måste söka sig nya 53

marknader (Irland, Japan, Brasilien, Italien, Tyskland). Under världskriget, då efterfrågan på olja varit utomordentligt stor, har exporten från Mexiko åter till stor del letts in i sina gamla banor. Bolivia, Argentina, Brasilien och Venezuela Även i de sydamerikanska stater, som ha nämnvärda oljetillgångar, ha statliga ingripanden gjorts inom oljeindustrien. I Bolivia hade sålunda redan före Cardenas' aktion i Mexiko det där verksamma oljebolaget — ett dotterbolag inom Standard Oil-gruppen, Standard Oil Company of Bolivia — fått sin egendom exproprierad genom ett statligt dekret den 21 december 1936. Därefter grundades ett statligt bolivianskt företag med ensamrätt till all produktion och förädlingsverksamhet inom oljeindustrien i landet. Genom en senare överenskommelse med Förenta staternas regering grundades ett amerikanskt bolag, Bolivian Development Company, vilket skulle utföra oljerekognoscerings verksamhet och provborrningar för bolivianska statens räkning. Bolaget finansierades emellertid av den amerikanska staten. Även Argentina och Brasilien ha gjort framställningar om koncessioner på oljeförande områden i Bolivia. I Argentina och Brasilien ha statliga åtgärder vidtagits i syfte att kontrollera och begränsa den enskilda företagsamheten på oljeområdet. I Argentina har regeringen deklarerat sin avsikt att förstatliga råoljeproduktionen och även överta raffineringen och försäljningen. I Brasilien, där ännu inga större fyndigheter upptäckts, har genom lagstiftning utnyttjandet av oljetillgångarna förbehållits brasilianska intressen. I Venezuela, ett av världens främsta oljeländer ha också röster höjts för en nationalisering av oljeindustrien. Genom den nya oljelagen av år 1943 har beskattningen av de utländska oljebolagen skärpts. Bolagen ha ålagts att uppföra raffinaderier inom Venezuela för att på detta sätt skaffa stadigvarande arbetstillfällen åt den inhemska arbetskraften. Den ojämförligt största delen av Venezuelas råolja har hittills raffinerats i Royal DutchShell och Standard Oil-koncernernas raffinaderier på xAruba och Curacao eller i Förenta staterna. Genom den nya lagen bekräftas emellertid också de utländska bolagens koncessionsrättigheter ånyo. Utvecklingen i Mexiko liksom i de oljeproducerande sydamerikanska republikerna synes bekräfta antagandet, att de internationella intressemotsättningarna på denna marknad i högre grad än tidigare komma att gälla, huruvida de råoljeproducerande länderna skola förbehålla sig att raffineringsverksamheten sker inom deras egna gränser, så att de få en inhemsk oljeindustri, eller om de i huvudsak skola inskränka sig till att endast vara exportörer av råolja. Vad denna utveckling i olika avseenden kan komma att innebära är det svårt att nu förutse. 54

FEMTE

K A P I T L E T

OLJEFRÅGAN I S V E R I G E

Tidigare utredningar

JLTLVEN I SVERIGE har frågan om statliga åtgärder beträffande oljehandeln övervägts. Frågan fördes första gången på tal i samband med spörsmålet om främjande av den inhemska tillverkningen och avsättningen av sulfitsprit. Med anledning av likalydande motioner till 1932 års riksdag (I: 255 och II: 343) anhöll riksdagen i skrivelse nr 362 — under åberopande av vad som anförts i andra lagutskottets utlåtande nr 42 — att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en allsidig utredning av frågan huruvida och på vad sätt tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit till motorbränsle kunde främjas samt för riksdagen framlägga de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda. Genom beslut den 17 februari 1933 tillkallades särskilda sakkunniga att verkställa den begärda utredningen (motorbränslesakkunniga) med ledamoten av riksdagens första kammare generaltulldirektören Nils Wohlin som ordförande. Utredningsarbetet skulle inriktas på att klarlägga de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för en ökad inhemsk produktion av motorsprit. I samband härmed borde utredningen undersöka hur handeln med importerat motorbränsle vore ordnad. Sistnämnda förhållande ansågs vara av betydelse i förevarande sammanhang. Utredningens huvudsyfte skulle vara att taga under omprövning de olika möjligheter, som kunde stå till buds att på andra vägar än genom skattelättnader ernå ökad avsättning av inhemskt motorbränsle. Om undersökningen gav till resultat, att syftet ej kunde vinnas utan att importen av utländskt motorbränsle underkastades kontroll eller reglering i lämplig form, borde även denna utväg bli föremål för utredning. Särskild uppmärksamhet borde därvid ägnas åt de möjligheter, som en kontroll över importen av motorbränsle skulle erbjuda för att bereda skydd mot eventuella tendenser till kartellbildning i prisförhöjande syfte mellan producenter av importerat dylikt bränsle.

I anslutning härtill uppdrog Kungl. Maj:t åt de sakkunniga att i egenskap av undersökningsmyndighet verkställa undersökning enligt lagen den 18 juni 1925 (nr 223) om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar rörande vissa företag, verksamma som importörer eller tillverkare av motorbrännoljor. Motorbränslesakkunniga avgåvo sitt betänkande den 8 september 1933 (SOU 1933:25). Beträffande frågan om statlig reglering av brännoljeimporten anförde de sakkunniga i huvudsak följande. Spörsmålet om främjande av tillverkningen och avsättningen av det inhemska motorbränslet kunde lösas genom den anordning, som låge innesluten i tvångsinblandningsförfarandet, och utgjorde ej skäl för en statlig reglering av oljeimporten. Rörande frågan huruvida den svenska nationalhushållningens intressen kunde anses vara med rådande ordning inom handeln med brännoljor på ett tillfredsställande sätt tillvaratagna ansågo sig de sakkunniga kunna göra gällande, att de svenska konsumenterna mera än tidigare vore beroende av världsbolagens och deras här i landet verksamma dotterbolags försäljningspolitik och därmed av de utländska intressen, som här gjorde sig gällande. Även om de våldsamma fluktuationerna i bensinpriset i betydande grad varit att hänföra till motsvarande företeelser på den internationella marknaden, hade de utan tvivel ytterligare skärpts genom de här i landet verksamma importbolagens åtgöranden: underpris och osunda rabattsystem under perioder av inbördes strid samt prisstegringar under tider av samarbete. Det vore antagligt, att ett statligt oljemonopol skulle kunna ernå förmånligare inköp av bensin och andra oljor, varigenom de inhemska förbrukarna skulle kunna beredas fördelar. Viss uppmärksamhet borde ägnas åt det förhållandet, att de stora importbolagen under de senast förflutna åren redovisat avsevärda förluster och sålunda icke tillfört stat och kommun nämnvärda skatteintäkter samtidigt som åtminstone flera av de utländska moderbolagen redovisat goda vinster. Den inbördes hårda konkurrensen mellan oljebolagen hade lett till en högst betydande överorganisation, vilken måste verka i prishöjande riktning och sålunda väcka tvivel om den oreglerade importhandelns ändamålsenlighet. En statlig reglering av importen kunde genomföras efter endera av två skilda huvudlinjer. Den ena vore den som användes, då Svenska Tobaksmonopolet och Aktiebolaget Vin- & spritcentralen bildades. Den andra hade förebilder i det s. k. spannmålsmonopolet och i det på sockerfabriksbolagen överlåtna monopolet på import av socker. För lösning av förevarande fråga ansågs den förra huvudlinjen avgjort överlägsen den senare. Ett statligt oljemonopol borde ej omfatta smörjoljorna och ej heller detaljdistributionen. Oljebolagens distributionsanläggningar skulle dock inlösas och monopolets utövare skulle äga bestämma högsta priser i detaljhandeln. Inhemska producenter borde åtminstone tills vidare få vara verksamma vid sidan av monopolet och deras rörelser sålunda ej inlösas av staten.

Motorbränslesakkunniga preciserade sin ståndpunkt till frågan om en statlig reglering av importen så, att de i betänkandet behandlat ett antal spörsmål och berört en del synpunkter, vilka enligt de sakkunnigas mening hade inflytande på och borde tagas i betraktande vid bedömandet av frågan om en statlig reglering av importen av motorbränsle. Vissa av de anförda omständigheterna talade till förmån för en statlig reglering av denna rörelse, och avgörande skäl talade för valet av monopolformen gentemot 56

en enklare form av importreglering. De sakkunniga hade emellertid icke ansett sig böra gå in på de ytterligare synpunkter av handelspolitisk och annan allmän natur, som ävenledes måste tillmätas stor betydelse vid frågans bedömande och som före ärendets slutliga avgörande måste bli föremål för en djupgående och allsidig omprövning. Mot vad motorbränslesakkunnigas majoritet yttrat avgåvos två reservationer. Sålunda ansåg ledamoten av riksdagens första kammare, grosshandlaren Sten Stendahl, att då de sakkunniga tagit avstånd från införande av statsmonopol på detaljhandeln med brännoljor, borde servicestationer och andra distributionsanläggningar vid eventuellt genomförande av ett statsmonopol på partihandeln icke ifrågakomma till inlösen från statens sida. Filosofie doktorn Erik Kempe ansåg, att, även om de anförda skälen för ett monopol ej kunde frånkännas betydelse, de icke vägde nog tungt, varför de sakkunniga bort avstyrka införandet av ett statsmonopol på import och partihandel med brännoljor. Han ansåg dock, att den verkställda utredningen hade sitt värde såsom en varning åt oljebolagen att ej genom hänsynslös prispolitik betunga konsumenterna, och att om tendenser av sådan art likväl skulle framträda, en ny prövning av frågan i framtiden kunde vara motiverad. Skulle därvid och sedan även handelspolitiska och allmänna synpunkter blivit noggrant undersökta, ett statsmonopol prövas nödigt, biträdde han majoritetens förslag beträffande formen för ett sådant monopol.

Då Kungl. Maj:t den 2 mars 1934 på grundval av motorbränslesakkunnigas betänkande beslöt proposition till riksdagen, innefattade denna ej något förslag till reglering av brännoljeimporten. Chefen för finansdepartementet anförde härom till statsrådsprotokollet bland annat att utredningen givit anledning till ett allvarligt övervägande av frågan om införande i en eller annan form av ett statligt importmonopol. Det förefölle sålunda mycket sannolikt, att ett dylikt monopol under duglig ledning skulle kunna medföra en icke oväsentlig minskning av distributionskostnaderna och att på grund därav antingen priserna skulle ställa sig lägre för konsumenterna eller en ökad inkomst beredas statsverket. Emellertid syntes vissa fortsatta utredningar vara behövliga, innan statsmakterna ginge att fatta, avgörande beslut. En oskälig uppskruvning av priserna från importörernas sida skulle icke kunna undgå att omedelbart aktualisera frågan om en statlig reglering av importen. Den 2 november 1934 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga för att verkställa ytterligare utredning och avgiva förslag rörande inrättande av ett statligt import- och partihandelsmonopol på brännoljor jämte därmed sammanhängande frågor. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen sakkunniga att verkställa den begärda utredningen (brännoljekommitterade av år 1934) med grosshandlaren Sten Stendahl som ordförande. Beträffande innebörden av utredningsuppdraget anförde departementschefen, att det i främsta rummet gällde att pröva, huruvida det genom en förenklad och mera rationell 57

organisation i monopolets form skulle vara möjligt att ge statsverket ökade inkomster utan en motsvarande ökning av priset för konsumenterna. Även brännoljekommitterade erhöllo Kungl. Maj:ts uppdrag att jämlikt lagen den 18 juni 1925 verkställa undersökning rörande i huvudsak samma företag som varit föremål för undersökning av motorbränslesakkunniga. Brännoljekommitterade avgåvo sitt betänkande den 7 november 1935 (SOU 1935: 61). De yttrade sig ej i frågan monopol eller icke monopol utan begränsade sig till en undersökning, huru det ekonomiska resultatet av ett monopol skulle utfalla under de av Kungl. Maj:t givna förutsättningarna. Ej heller yttrade kommitterade sig i frågan om inlösen av distributionsanläggningarna. Såsom resultat av sina undersökningar uttalade de kommitterade, att ett monopol kunde påräkna en med minst 3 miljoner kronor förhöjd bruttovinst på försäljning av olika brännoljor, genom att desamma kunde inköpas till lägre pris än det, som oljebolagen debiterades av sina utländska moderbolag, att ett monopol kunde påräkna minskade utgifter för omkostnader med 18 964 000 kronor men att ett monopol, under förutsättning att detsamma icke komme att idka försäljning av smörjoljor, måste räkna med en minskning av nettovinsten av denna anledning med 3 miljoner kronor, att ett monopol måste räkna med en minskning av diverse inkomster (räntor, kursvinster etc.) å 837 000 kronor samt att hänsyn tagits till räntor å för monopolet erforderligt kapital, 55 miljoner kronor, vilken ränta efter en räntefot av 4 procent utgjorde 2 200 000 kronor. Kostnaderna för övertagande av oljebolagens anläggningar m. m. samt för ersättning till sådan personal, som genom införande av ett monopol skulle bli övertalig, beräknades till 65 miljoner kronor, därav 10 miljoner kronor till personalersättningar. Med utgångspunkt från de av oljebolagen redovisade förlustresultaten för år 1934. sammanlagt 5 231 000 kronor, och med hänsyn tagen till övriga ovan relaterade förhållanden utvisade kalkylen en beräknad årlig vinst av 10 696 000 kronor. Hänsyn hade emellertid då ej tagits till omkostnader i form av skatter med undantag av fastighetsskatter. Kommitterade framhöllo emellertid, att besparingar av angivna storleksordning icke kunde ernås annat än genom en långt driven rationalisering och att den ersättning, som den vid rationaliseringens genomförande entledigade personalen skulle komma att erhålla, endast i undantagsfall kunde antagas uppväga de förluster, denna personal komme att lida genom kortare eller längre arbetslöshet. Reservation anfördes av ledamoten av riksdagens andra kammare L. A. Björklund, som förutom det att han gjorde vissa invändningar mot sist berörda uttalande av kommitterades flertal — ansåg, att man ej bort förbigå frågan, huruvida genom inlösen av distributionsanläggningarna för minutförsäljning och rationaliseringsåtgärder i samband därmed fördelar skulle kunna uppnås för statsverket eller konsumenterna. Han anslöt sig till den av motorbränslesakkunniga omfattade åsikten, att detaljhandeln med brännoljor såsom regel icke borde utövas av ett monopol. Genom inlösen från statens sida av samtliga detaljförsäljningsanläggningar skulle emellertid ett monopol beredas möjligheter att helt bestämma, hur detaljförsäljningen skulle ordnas. Vinsten av en under dessa förutsättningar genomförd rationalisering skulle komma statsverket eller konsumenterna

till godo. Reservanten beräknade, att den årliga omkostnadsbesparingen skulle uppgå till närmare 8 miljoner kronor, att engångskostnaden för monopolets övertagande av samtliga servicestationer etc. komme att uppgå till cirka 8 miljoner kronor samt att engångsersättningen för förlorad arbetsinkomst kunde uppskattas till i runt tal 4.6 miljoner kronor.

Den 13 december 1935 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga för att verkställa fortsatt utredning av frågan om ett statligt brännoljemonopol jämte därmed sammanhängande spörsmål. De sakkunniga skulle verkställa en beräkning av ett brännoljemonopols ekonomiska resultat med hänsyn till icke allenast import och partihandel utan även till detalj distributionen. Vidare skulle de mera ingående undersöka följderna av en koncentration till ett storföretag av brännoljehandeln för den hos denna samt inom detalj distributionen sysselsatta personalens vidkommande. I sistnämnda hänseende anmärktes, att såväl motorbränslesakkunniga som brännoljekommitterade behandlat ersättningsfrågan från den icke längre hållbara utgångspunkten, att tobaksmonopolets i detta avseende tillämpade grunder alltjämt kunde i huvudsak tjäna som förebild. Beträffande monopoliseringens sociala verkningar framhölls, att utredningen borde i första hand avse att klarlägga omfattningen av den arbetslöshet, rationaliseringen under olika förutsättningar kunde tänkas utlösa. Därvid borde undersökas, vilka utsikter som funnes för de anställda att erhålla annan sysselsättning och i vad mån arbetslöshet kunde undvikas genom att rationaliseringen genomfördes successivt eller eljest i sådan form, att de ogynnsamma sociala biverkningarna mildrades. Det må även anmärkas, att i direktiven framhölls, att det vore statsfinansiella hänsyn som gjort monopolfrågan aktuell. Inför utsikten till starkt stegrade statsutgifter under de kommande åren hade det synts angeläget att undersöka olika möjligheter att utan ökning av skatterna bereda statsverket ökade inkomster. Även andra skäl talade dock för ett monopol. I detta avseende hänvisades till tidigare utredningar. De av departementschefen tillkallade sakkunniga (1935 års brännoljekommitté) med landshövdingen M. F. Jacobsson som ordförande avgåvo sitt betänkande den 9 november 1936 (SOU 1936:45). Kommittén behandlade å ena sidan inverkan av ett oljemonopols införande på den inom partihandeln sysselsatta personalens ställning och å andra sidan detaljdistributionens organisation och ifrågasatta koncentration. Utredningens undersökningar i sistnämnda hänseende hade givit vid handen, att en viss utjämning skett genom att bensinförbrukningen ökat medan antalet försäljningsställen alltjämt vore ungefär detsamma som år 1930. Antalet bensinstationer vore dock säkerligen alltjämt större än som betingades av trafikens behov om ock ej relativt sett större i Sverige än i andra länder. Utvecklingen inom bensinhandeln vore icke mera anmärkningsvärd än inom de flesta övriga grenar av näringslivet, där den fria konkurrensen ännu tillätes härska. Vid en

koncentrerad drift, frambragt på frivillighetens väg, eller genom en monopolregim, bleve läget ett annat, och möjligheter funnes då att nedskära den yttre apparaten till en volym, som svarade mot konsumtionens rimliga krav. I vad mån och enligt vilka grunder detta kunde ske vore en fråga om bedömande och avvägning av de ekonomiska och sociala faktorer, som här spelade in. Kommitténs kalkyler visade, att den av 1934 års kommitté beräknade årsvinsten av partihandeln skulle sjunka till 7.9 miljoner kronor vid införande av kontantlikvid och till 5.8 miljoner kronor med bibehållen kreditförsäljning. Vinsten på detaljhandelns centralisering uppskattades till 5.0 miljoner kronor. För de första fem åren skulle dock vinstsumman minskas med en avskrivningskvot av 2.7 miljoner kronor. Efter tjugu år skulle vinsten ökas med 1 miljon kronor, avseende annuiteten på amorteringslån för gäldande av engångsersättningar. Monopolets årsvinst komme sålunda efter sistnämnda tid, vid i övrigt oförändrade förhållanden, att röra sig omkring 14.G å 12.4 miljoner kronor. Reservation anfördes av en av kommitténs ledamöter, direktören C. A. Carlsson, beträffande vissa frågor om distributionsersättningens beräknande och om ersättning till personal.

1945 års riksdag begär ny utredning Vid 1945 års riksdag aktualiserades på nytt frågan om ordnandet av oljehandeln. I likalydande motioner av herr Rickard Lindström m. fl. i Första kammaren (nr 288) och av herr Torsten Nilsson i Stockholm m. fl. i Andra kammaren (nr 447) yrkades nämligen skyndsam utredning härom. Under åberopande av första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 14 och andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 11 anhöll riksdagen i skrivelse den 30 juni 1945 (nr 534) om en skyndsam, kompletterande utredning angående den framtida organisationen av handeln med brännoljor och att det förslag vartill utredningen kunde föranleda, därefter snarast möjligt måtte föreläggas riksdagen. I utskottsutlåtandena anfördes bland annat, att vägande skäl kunde åberopas för att staten ingrepe och sökte åstadkomma en mera rationell ordning av brännoljehandeln än den nuvarande. Därvid kunde olika utvägar tänkas. Mycket talade emellertid för att ett statligt eller statskontrollerat monopol skulle utgöra den lämpligaste organisationsformen. Det framhölls, att det här vore fråga om en nödvändighetsvara av förhållandevis homogen natur, för vars erhållande vårt land praktiskt taget helt vore beroende av import. Behovet av en förenkling och rationalisering av brännoljehandeln torde också bäst tillgodoses genom en sådan centralisering av handeln som en monopolisering innebure. Ett monopol syntes vidare utgöra det effektivaste medlet mot ett icke önskvärt inflytande från utländska trustintressens sida på den svenska marknaden. Såsom ensam köpare av den för hela landet erforderliga kvantiteten torde ett sådant företag ha stora möjligheter att få förmånliga inköpspriser. Även ur skatte-, handels- och försörjningspolitiska synpunkter syntes en dylik ordning kunna innebära fördelar. Den nya utredningen borde närmast kunna få karaktären av kompletterande undersökningar till de tidigare utredningarna och kunna bli färdig i så god tid, att förslag kunde framläggas senast för nästa lagtima riksdag. Utredningen borde även omfatta handeln med smörjoljor, vilka i stoi utsträckning såldes på samma ställen som brännoljorna.

Vårt

uppdrag

I direktiven för utredningen — protokollet över folkhushållningsärenden den 31 augusti 1945 — anfördes följande: »Med anledning av riksdagens hemställan torde frågan om den framtida organisationen av handeln med bränn- och smörjoljor böra upptagas till förnyad prövning. Det må framhållas, att de tidigare verkställda utredningarna i väsentliga delar kunna lämna material för frågans bedömande. I den mån så erfordras böra kompletterande undersökningar verkställas. För framläggande av förslag till oljehandelns ordnande synes böra tillkallas särskilda utredningsmän, som ha att verkställa erforderliga kompletterande undersökningar ävensom att förhandla med olika av saken berörda parter. Vid utredningen böra de i utskottsutlåtandena anförda synpunkterna beaktas. Vad härefter till en början beträffar importen av olja torde det vara önskvärt att utredningsmännen — för att bland annat erhålla en ytterligare garanti att de fördelaktigaste inköpskällorna komma att anlitas — taga under övervägande huruvida vissa enskilda företag, exempelvis importör av råolja för raffinering, eller enskilda sammanslutningar av oljeförbrukare böra tillåtas att själva importera oljor vid sidan av den utav det statliga företaget bedrivna oljeimporten. En dylik import av enskilda torde i så fall böra göras beroende av importtillstånd av statlig myndighet. Frågan om huruvida olika kategorier av oljeförbrukare böra vara representerade i denna statliga myndighet bör härvid övervägas. I detta sammanhang må erinras om kommissionens för ekonomisk efterkrigsplanering till riksdagsutskotten avgivna utlåtande, vari olika alternativ till den nuvarande handeln med brännoljor skisseras. Utredningen bör även överväga formerna för försäljning av inom landet producerade eller raffinerade oljeprodukter. Vad angår organisationen av detaljhandeln bör särskild hänsyn tagas till den oljeköpande allmänhetens intresse av att distributionskostnaderna äro låga samtidigt med att distributionsapparaten blir lättillgänglig och smidig. Utredningen bör undersöka huruvida det allmänna bör ha äganderätt till distributionsapparaten och utarrendera denna till enskilda försäljare eller om staten på annat sätt kan få kontroll över distributionen och erhålla garantier mot en överdimensionering av detaljhandeln. Såsom ett alternativ härvidlag kan sålunda tänkas att distributionsanläggningarna helt eller delvis ägas av de enskilda försäljarna, men att villkoren för försäljning i varje särskilt fall göras beroende av ett av statlig myndighet meddelat beslut. Beslutanderätten härvidlag torde måhända kunna anförtros åt den myndighet som kan få till uppgift att handhava frågorna om enskild oljeimport vid sidan av den statliga importen. Utredningsmännen ha att i sitt arbete taga hänsyn till de frågor, som behandlas av 1944< års drivmedelsutredning.»

De i direktiven omnämnda, av kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering skisserade olika alternativen till den nuvarande handeln med brännoljor voro följande: 1) ett monopol som helt behärskades av staten eller av inhemska konsumentintressen eller eventuellt av bådadera; 2) handeln med brännoljor ombesörjdes av två eller tre olika, företag, exempelvis ett statligt eller halvoffentligt företag, ett konsumentkooperativt företag, och eventuellt, ett rent privat företag; 61

3) en organisation med statlig eller konsumentkooperativ kontroll avimport och partihandel men med fri konkurrens för distributionen i detaljhandeln. De sakkunniga för utredning av frågan om ordnandet i fortsättningen av drivmedelsförsörjningen i Sverige (1944 års drivmedelsutredning) skulle jämlikt de för dem meddelade direktiven undersöka, förutom frågorna om lagring av oljor i beredskapssyfte och den inhemska produktionen av motorbränsle m. m., i vilken utsträckning och på vad sätt en återgång borde ske till den före kriget rådande ordningen inom handeln och distributionen med drivmedel. Drivmedelsutredningen anmälde i skrivelse den 28 november 1945 till statsrådet Ericsson sitt uppdrag såsom slutfört och framhöll, att den på grund av tillsättandet av oljeutredningen ej haft anledning att undersöka på vad sätt eller i vilken utsträckning en återgång till den före krigsutbrottet rådande ordningen inom handeln och distributionen kunde och borde ske.

SJÄTTE

KAPITLET

I M P O R T OCH I N H E M S K

PRODUKTION

Företag

X O R IMPORTEN av bensin och andra brännoljor svara till största delen de i kap. 2 nämnda dotterbolagen till vissa av de stora internationella oljekoncernerna, nämligen Svenska petroleum aktiebolaget Standard, Aktiebolaget Svenska Shell, The Texas Company aktiebolag, Svenska bensin & petroleum aktiebolaget BP och Svenska Gulf Oil Comp. Aktiebolag. I det följande benämnas dessa bolag Standard, Shell, Texaco, BP och Gulf. Verksamma inom den svenska oljehandeln, delvis såsom importörer, äro vidare de svenskägda företagen Aktiebolaget Nynäs-petroleum, i det följande benämnt Nynäs, som äges av A. Johnson & Co, samt de till det nybildade Sveriges Oljekonsumenters Riksförbund anslutna företagen Bilägarnas Inköpscentral med därtill anslutna bilägarnas inköpsföreningar (»IC-organisationen»), Kooperativa förbundet, Svenska Lantmännens Riksförbund, Svenska västkustfiskarnas centralförbund och Svensk andelsfisk (samtliga föreningar u. p. a.). Under det andra världskriget ha de fem koncernbolagen och Nynäs haft sin import av raffinerade oljeprodukter samordnad genom ett gemensamt importbolag, Förenade Svenska Oljeimportörers Aktiebolag (FSOA), som tillkommit under medverkan från statens sida. Den gemensamma importen upphörde emellertid under år 1946. I fråga om distributionen av brännoljor till krigsmakten har därjämte under kriget varit verksamt ett särskilt organ, drivmedelscentralen, som tillkommit på initiativ av statsmakterna. Dessutom finnes i landet ett företag för raffinering av importerad råolja, nämligen det till Johnsonkoncernen hörande rederiaktiebolaget Nordstjernan med raffinaderier i Nynäshamn och Malmö. Utom nu nämnda importföretag finnas dessutom vissa mindre importörer, vilkas verksamhet dock varit av så pass ringa omfattning att den i detta sammanhang torde kunna lämnas ur räkningen. Före kriget förekom även

a t t vissa industriföretag för eget behov importerade bensin och andra brännoljor. Icke heller denna import var av nämnvärd betydelse. Importen är för närvarande reglerad genom Kungl. kungörelsen den 25 maj 1945 (nr 207). Den ende svenske producenten av inhemsk råvara på området är Svenska Skifferolje Aktiebolaget. D e t t a bolag bedriver ej någon import. De mest betydande importörerna av smörjoljor äro de Standardgruppen tillhörande företagen Skandinavisk-Amerikanska Petroleum Aktiebolaget (»Såpa») och Vacuum Oil Company Aktiebolag, det till Gulfkoncernen hörande Svenska Aktiebolaget Alfred Oisen & Co samt vissa av brännoljebolagen. De flesta smörjoljeföretagen äro anslutna till Smörjoljeimportörernas förening eller Fristående smörjoljeimportörers förening, vilka i sin t u r bilda Smörjoljecentralen, Importförening u. p . a., som tillkom i början av kriget under medverkan av bensin- och oljenämnden. De båda förstnämnda föreningarna äro ej registrerade och äro sålunda formellt sett ideella sammanslutningar. Frågan om smörjoljehandeln behandlas huvudsakligen i ett särskilt kapitel och beröres för övrigt i det följande endast i den mån den har direkt samband med brännoljehandeln.

Import Landets behov av oljor tillgodoses, såsom förut nämnts, nästan helt genom import. H u r denna fördelar sig på olika exportområden har redovisats i k a p . 1. M e d svenska och utländska tankfartyg fraktas oljan från produktionsländerna på andra sidan haven till svenska hamnar. Till övervägande del har det hittills varit fråga om varor, som förädlats vid de stora raffinaderierna i områden, där råoljan producerats. I ökad omfattning importerar emellertid det svenska raffineringsföretaget råolja (»crude oil») och förädlar denna vid sina egna anläggningar i Nynäshamn och Malmö. Omfattningen av importen av bensin, motorbrännolja, pannbrännolja, eldningsolja, fotogen, smörjoljor (ljusa och mörka men ej fett) samt råolja åren 1925—1946 framgår av diagram 2 och tabellbilaga 1. Importen, som under kriget var förhållandevis obetydlig på grund av avspärrningen västerut, hade dessförinnan oavbrutet ökat från knappt 500 000 ton år 1929 till omkring 1 500 000 ton år 1939. Av denna ökning kom 330 000 ton på bensinen, vilket sammanhängde med den kraftiga tillväxten under samma tid av antalet motorfordon. 64

Diagram 2

I den offentliga debatten har framförts viss kritik med avseende på koncernbolagens möjligheter att efter krigsutbrottet år 1939 importera brännoljor till landet. Det har sålunda uppgivits, att bolagen av sina utländska huvudmän fått det beskedet, att någon import av flytande bränslen till Sverige praktiskt taget icke skulle tillåtas, sedan kriget brutit ut. Staten måste då ingripa och genom reservförrådsnämnden gå ut på världsmarknaden, varför staten fått praktiskt taget ensam sköta importen av brännoljor till landet under de månader, vi ännu hade möjlighet att fritt importera västerifrån. Vi ha undersökt importförhållandena under ifrågavarande tid. I diagram 3 visas den månatliga brännoljeimporten under år 1939 och under tiden fram till sjöfartsspärren i april 1940. Importen redovisas fördelad på de fem koncernbolagen, på andra svenska oljeföretag (Nynäs, IC, Johnsons m. fl.) och på statens reservförrådsnämnd. Diagrammet visar, att koncernbolagens import visserligen sjönk rätt kraftigt i september 1939 i samband med krigsutbrottet men snabbt återhämtade sig. I detta avseende skilja sig koncernbolagen icke ofördelaktigt från de andra reguljära svenska oljeimportörerna. Rent siffermässigt visar importstatistiken, att det under tiden från och med krigsutbrottet i september 1939 och fram till sjöfartsspärren i väster i april 1940 importerades sammanlagt cirka 1 050 000 m 3 brännoljor, av vilken mängd något mer 5

Diagram 3. Brännoljeimporten under år 1939 och januari—april 1940, fördelad på koncernbolagen, övriga svenska oljeföretag och reservförrådsnämnden tusentals m 3

tusentals mJ

än 75 procent kom på koncernbolagen, ej fullt 10 procent på andra reguljära svenska oljeimportörer och praktiskt taget exakt 15 procent på statens reservförrådsnämnd. Den här refererade kritiken synes sålunda ha grundats mera på vad man i krigets första skede befarat skola komma att ske än på vad som verkligen skedde. Importsiffrorna för bensin år 1946 tyda på att bilarnas övergång från fasta till flytande bränslen skett förhållandevis snabbt. Den under året importerade kvantiteten har ungefär samma storlek som år 1936. Motorbrännolja, pannbrännolja och eldningsolja redovisas tillsammans i importstatistiken. Denna import steg kraftigt under åren närmast före kriget och var år 1939 till och med större än bensinimporten. För år 1946 uppgick den till icke mindre än 730 000 ton eller sålunda betydligt mer än bensinimporten. Detta sammanhänger med den efter kriget våldsamt stegrade förbrukningen av eldningsoljor. Detta är en företeelse, som ej är speciell för vårt land utan har sin motsvarighet i hela världen och sammanhänger med bristen på fasta bränslen, framför allt stenkol och koks. 66

Tillkomsten av en inhemsk raffineringsindustri ger sig till känna i importstatistiken då råolja år 1930 första gången redovisas separat med 39 000 ton. Vid tiden för krigsutbrottet 1939 hade denna siffra nära nog trefaldigats för att år 1946 ha stigit till icke mindre än 460 000 ton. Hur stor oljeimporten kommer att bli under de närmaste åren är givetvis svårt att förutse. 1945 års bensinskattesakkunniga räknade med att biltrafiken andra halvåret 1947 eller i början av år 1948 skulle komma att få ungefär samma omfattning som den hade vid krigsutbrottet. Tillväxten av fordonsbeståndet beräknades sedan komma att ske i ungefär samma takt som åren 1934—1939. Förbrukningen av flytande bränsle för motorfordon vid normal fredstrafik uppskattades till 770 miljoner liter om året. De sakkunniga framhöllo emellertid, att man fortsättningsvis för tiden fram till år 1954 borde räkna med inblandning av sulfitsprit i bensin i årskvantiteter räknat upp till 65 å 70 miljoner liter. Varje sådan uppskattning måste bli mer eller mindre osäker. Vi ha för vår del ej kunnat finna bättre utgångspunkter för en prognos angående bensinförbrukningen än den bensinskattesakkunniga räknat med, dock med den modifikationen, att utvecklingen under den senaste tiden givit anledning förmoda, att inblandning av sulfitsprit icke kommer att få den omfattning, som de sakkunniga räknat med. Förbrukningen av eldningsolja är ännu osäkrare att förutse. Bränslekommissionen har för bränsleåret den 1/7 1946—den 30/6 1947 uppskattat konsumtionen till 1 400 000 ton mot 167 000 ton år 1938. Utvecklingen därefter kommer säkerligen att bli beroende av priserna på stenkol och koks. Man torde få räkna med att importen av eldningsolja kan komma att avsevärt minska, om kolpriserna sjunka till en nivå, där koleldning blir mera ekonomisk än oljeeldning. Importen av oljeprodukter är emellertid även beroende av om den inhemska raffineringsindustrien kommer att utbyggas. I sådant fall kommer råoljeimporten att öka med motsvarande minskning av importen av raffinerade produkter som följd. Beträffande importen av smörjmedel hänvisas till kap. 14. För att få en föreställning om i vilken utsträckning oljan föres till Sverige med utländskt och svenskt tonnage ha vi inhämtat uppgifter därom från oljeföretagen och från trafikkommissionen. Av dessa uppgifter samt de i kap. 1 redovisade uppgifterna om storleken av det svenska tanktonnaget framgår följande. Det större svenska tanktonnaget utgjorde den 1 september 1939 20 fartyg om tillsammans 170 898 bruttoregisterton, motsvarande ungefär 256 000 ton d. vv. Sedermera har tankflottan utbyggts, så att den vid årsskiftet 1946—1947 uppgick till 35 fartyg med en sammanlagd kapacitet av 67

489076 ton d.'w., däri inräknade två fartyg om tillhopa 30 700 ton d. w., som äro under byggnad. Av det nuvarande svenska tanktonnaget äro 17 fartyg om 230 263 ton d. w. uthyrda till utländska befraktare på längre eller kortare tid. Två norska tankfartyg på tillhopa 24 260 ton d. w. stå emellertid till svensk disposition. År 1938 befraktade oljeföretagen över 1 miljon ton med utländska fartyg — till övervägande delen tillhöriga de utländska oljekoncernerna — och endast cirka 50000 ton på svenska kölar. Tidsbefraktning tillämpades i viss utsträckning, men omfattningen därav ha bolagen ej kunnat angiva, eftersom avtalen härom i regel träffats av de utländska moderbolagen. A. Johnson & Co., som år 1938 huvudsakligen använde utländskt tonnage, har emellertid under kriget byggt eget oceantonnage om 45 000 ton d. w. Utnyttjade i normal omfattning skulle dessa faryg kunna transportera cirka 325 000 ton om året. Från bränslekommissionen ha vi inhämtat följande uppgifter om det tonnage, som år 1946 använts för import av olja: Antal laster

Befraktad vara i kubikmeter

Svenskt

1 354 954

Utländskt

505 613

1 860 567

Tonnage

Summa

Den genomsnittliga fraktkostnaden för oljor till Sverige uppgick år 1938 för ett av de största oljebolagen till 23 kronor 7 öre per longton (1 016 kg). För svenskt tonnage har trafikkommissionen för tiden från den 1 november 1945 fastställt högsta tankbåtsfrakter för laster från gulf hamn till svensk hamn, varierande mellan 26 kronor 50 öre och 33 kronor 50 öre per ton. Frakterna för utländskt tonnage ha i allmänhet varit högre, enligt uppgifter från ett bolag i vissa fall nära 25 procent högre. Fraktkostnaderna ha varit mycket varierande under olika perioder. I diagram 4 återges utvecklingen under tiden den 1 januari 1930—den 31 augusti 1939 av genomsnittliga tankfrakten från amerikansk gulfhamn till England och större kontinenthamnar i shillings per ton. Av diagrammet framgår, att fraktkostnaden år 1930 när den var som högst utgjorde 50 och i genomsnitt 26,60 shillings per ton. Under de närmast följande åren, då givetvis även oceansjöfarten hade känning av depressionen, var kostnaden omkring 9 shillings per ton för att under tiden 68

Diagram 4- Tankfrakten för ljusa oljor under tioårsperioden 1930—1939 (t. o. m. juli) från amerikanska gulfen till England och kontinent hamnar; shillings per ton

fram till år 1937 långsamt stiga till omkring 15 shillings per ton (genomsnittskostnaden för år 1936 13,40 shillings per ton). Under år 1937 var den genomsnittliga kostnaden 27,20 med toppfrakter på 36 a 37 shillings per ton. Under de två sista förkrigsåren sjönk genomsnittskostnaden, år 1938 till 18,63 och år 1939 (tiden till den 1 september) till 10,99 shillings per ton.

Inhemsk

skifferoljeproduktion

I Sverige förekomma oljeskiffrar på ett flertal ställen. Deras oljehalt är emellertid i allmänhet så låg, att de icke kunna komma i fråga för oljeframställning. Skiffrar med minst 4 procent olja finnas endast inom tre områden, nämligen på Kinnekulle, i vissa delar av Närke samt i Östergötland. Medeloljehalten i skifferlagret på Kinnekulle uppges vara 4.8 procent och den totala tillgången på skiffer uppskattas här till 500 miljoner ton. Skifferlager 69

finnas inom två områden i Närke, det ena väster om Örebro vid Lanna, Latorp och Garphyttan med en oljehalt av 4.8 procent och det andra söder och sydost om Örebro mellan Kumla och Hjälmaren med en oljehalt av 5.5 a 6.5 procent. Tillgången på skiffer i Närke uppskattas till 1.5 miljarder ton och man beräknar, att den vid torrdestillation skulle ge 80 miljoner ton olja. I Östergötland, där de geologiska förhållandena äro något ogynnsammare för brytning, uppskattas medeloljehalten till 4 procent. Den totala tillgången på skiffer beräknas här uppgå till icke mindre än 6 miljarder ton. Marinförvaltningen inköpte år 1932 en äldre skiff er oljeanläggning på Kinnekulle, Kinne-Kleva, vid vilken viss försöksverksamhet bedrevs under de följande åren. Efter krigsutbrottet hösten 1939 upptogs frågan om möjligheterna att i industriell drift utvinna olja ur den svenska skiffern. På hösten 1940 framlade bränslekommissionen förslag härom och sedan höstriksdagen samma år anvisat 15 miljoner kronor för startandet av en inhemsk modern industri för framställning av skifferolja, bildades i början av år 1941 Svenska Skifferolje-Aktiebolaget. I april samma år påbörjades uppförandet av en anläggning i Kvarntorp i närheten av Kumla. Produktionen kom i gång i maj 1942, då den första ugnen var färdig. Samma år Ökades aktiekapitalet till 26 miljoner kronor. Genom beslut av 1943 års riksdag överfördes anläggningen vid Kinne-Kleva till bolaget, och i samband därmed ökades aktiekapitalet ytterligare med 3.2 miljoner kronor. Samma riksdag anvisade i form av lån 25.6 miljoner kronor, huvudsakligen för utvidgning av anläggningarna vid Kvarntorp. Detta lån efterskänktes år 1944, samtidigt som det bokförda värdet av statens aktieinnehav nedskrevs till 100 kronor. År 1946 har riksdagen dels beslutat att verksamheten vid Kinne-Kleva skall upphöra och bolagets produktion koncentreras till Kvarntorp och dels anvisat bolaget ytterligare 16 miljoner kronor i form av lån för utbyggande av Kvarntorpsanläggningen. Skifferbolagets produktion framgår av tabell 13.

Tabell 13. Den inhemska produktionen av skifferoljeprodukter År

1941 1942 1943 1944 1945 1946

70 Bensin

227 38 3 248 13 374 20 886 14 673

Fotogen

— — 2 989 4 579 1840

Brännoljor

3 450 19 065 36 037 43 389 46 293 44190

i ton åren 1941—1946 Smörjolja

Asfalt

—

_ —

140 192

— —

238 1575 2 323 337

Förutom de i tabellen upptagna produkterna framställes svavel (år 1945 icke mindre än 24 642 och år 1946 20 400 ton), ammoniumsulfat, kalk, gas m. m. Sedan den år 1946 beslutade utbyggnaden av Kvarntorpsanläggningen skett, sannolikt före utgången av år 1948, beräknas produktionen komma att successivt öka, så att den år 1951 uppgår till 24 000 ton bensin och fotogen, 45 000 ton eldningsolja och 9 500 ton gasol. Därtill kommer en viss ökning även av andra produkter, som ingå i bolagets tillverkning. Efter fortsatt utbyggnad av anläggningen beräknas produktionen komma att öka ytterligare, beträffande de viktigaste produkterna till 29 000 ton bensin och fotogen, 66 000 ton eldningsolja och 12 500 ton gasol om året. Inhemsk

raffineringsindustri

Det av Johnson & Co ägda rederiaktiebolaget Nordstjernan startade år 1929 en raffineringsindustri i Nynäshamn. Om detta företag ha vi inhämtat följande. Raffinaderiet dimensionerades ursprungligen för en produktion av cirka 40 000 ton om året. År 1931 fördubblades kapaciteten genom utvidgningar och tillkomsten av en krackinganläggning. En mera omfattande utbyggnad och modernisering påbörjades år 1938, då staten beviljade bolaget ett lån på 6 miljoner kronor av vilka 4.5 miljoner kronor återbetalts. Påföljande år togs en reforminganläggning i bruk och år 1940 var arbetet praktiskt taget färdigt. Sedan importen av råolja nu åter kommit igång, utnyttjas raffinaderiets kapacitet till fullo och tillverkningen motsvarar en årsproduktion av cirka 600 000 ton. Att man kan uppnå denna produktionssiffra sammanhänger för övrigt med att tillverkningen domineras av framställningen av eldningsoljor. Raffinaderiets kapacitet är lägre, om tillverkningen i normala proportioner fördelar sig mellan bensin och andra oljor. Under kriget hade man vid raffinaderiet stor tillverkning för flygvapnets räkning av skifferflygbensin. Vidare tillverkades brännoljor för jordbrukets och fiskets behov samt ersättningssmörjoljor av olika slag. Av inneliggande lager av motorbrännolja och dieselolja tillverkades transformatoroljor för vattenfallsstyrelsen och Asea samt vagnsoljor och lokoljor för statens järnvägar. En annan betydelsefull tillverkning under kriget utgjorde framställningen ur stenkolstjära av elektrodkoks för aluminiumtillverkning. Av tabellerna 14 och 15 framgå de kvantiteter råolja och andra råvaror, som förädlats vid raffinaderiet, samt de mest betydelsefulla produkter, som — jämte asfalt — fram vunnits vid raffinaderiet, allt avseende åren 1930—1946. 71

Tabell 14- Råolja

och andra råvaror, åren 1930—1946

År

1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946

Råolja

27 900 36^84 39 594 57 310 64 110 72 970 86 844 85 276 73 410 88 440 56 033 70

— 21

— 17 555 436 410

som bearbetats

(kvantiteterna

vid raffinaderiet

angivna

i

i

Vissa halvfabrikat, spillolja etc.

Skifferolja och skifferråbensin

Tjäror

— — — —

— — — — — — — — — — —

— — — — — — — — _ — —

969 5 525 7 650

3 000 13 200 28 970 17 070

— — — — 2 979 2 869 24 560 4 456 9 968 9 392 4 800

— —

Nynäshamn

ton)1

—

Produktionen av asfalt och asfaltlösningar har varit betydande och uppgick år 1946 till 30 000 ton. Utom raffinaderiet i Nynäshamn driver Nordstjernan numera ett asfaltraffinaderi i Malmö, där verksamheten påbörjades våren 1946. Beträffande utbyggnaden av den inhemska raffineringsindustrien ha vi inhämtat, att såväl Johnson & Co som Kooperativa förbundet eller O K planera nya anläggningar. Dessa planer tyckas vara så pass preliminära, att vederbörande för oss icke ansett sig kunna mera exakta upplysningar om var dessa raffinaderier skola förläggas, deras kapacitet och andra förhållanden, som det i detta sammanhang varit angeläget för oss att försöka närmare utröna. Även Stora Kopparbergs Bergslags A. B. har uppgivit sig ha planer på att uppföra ett raffinaderi. En sammanställning i tabellbilaga 2 redovisar en jämförelse mellan import och inhemsk produktion av vissa produkter åren 1930—1946. 1 Vid omräkning från kubikmeter ha följande omräkningstal tillämpats: råolja åren 1930—1944 0.93 och åren 1945—1946 0.90; halvfabrikat och spillolja etc. 0.80; skifferolja och skifferråbensin 0.85; tjäror 1.00.

Tabell 15. Produktionen

År 1930 1931 1932 1933 1954 1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 .... 1944 1945 1946 1

av färdigprodukter vid raffinaderiet i i ton åren 1930—1946

Bensin

Nynäshamn

Brännoljor

Fotogen

Smörjolja

8 202 5 973 16 165 20 641 22 985 34 440 54109 31368 25 066 23>23 11828 864 2 748 2 360 2 313 12 089 340 000

1278 310 1068 2 358 1745 1875 1184 1629 2141 3 933 3 007 770 25 84 1160 1482 8 400

28 2 330 2 567 2 210 1555 6 921

2 800 5 900 6 825 11042 12 293 10 277 11736 13 203 14 963 25 448 25 5111) 10 4541) 20 8311) 3 4572) 10417 7169 40 015

Bensol

654 597

Häri ingår även bentol. » och moty1. »

Oljeletning i Sverige Sedan budgetåret 1938/1939 ha statmakterna anslagit ungefär 2.5 miljoner kronor till djupborrning efter salt och olja i Skåne. Det finns nämligen anledning antaga, att de lager på vilka den ganska betydande nordtyska oljeindustrien grundades, rimligen kunna väntas uppträda jämväl i Skåne. Efter förslag av Sveriges geologiska undersökning påbörjades år 1938 en omfattande geologisk och geofysisk undersökning av sydvästra Skåne, avsedd att senare efterföljas av djupborrningar. Av denna undersökning ansågs framgå, att man i första hand borde försöka en borrning på Höllvikens strand vid Falsterbonäset. År 1941 ansattes här ett borrhål (Höllviken nr 1), men arbetet härmed avbröts år 1943 på 1 416 meters djup. Man hade dessförinnan på 1 234 meters djup träffat på saltvattenförande sandsten. Under sommaren 1943 upptog man ett nytt borrhål (Höllviken nr 2), cirka 2.5 kilometer från det förra, invid Falsterbokanalens Östersjöinlopp. Det nya borrhålet gav vid handen, att lagerföljden i allt väsentligt var densamma som i det förra hålet, men att lagren lågo något högre än i detta. Den saltvattenförande sandstenen påträffades därför redan på 1 191 meters 73

djup. De uppnådda resultaten kunde anses innebära, att det var möjligt att med utnyttjande av den påvisade saltvattentillgången täcka åtminstone största delen av landets behov av koksalt samt hela dess vägsaltbehov. För att få tillgång till salt i fast klyft eller till vatten med högre salthalt samt till belysande av oljeutsikterna har man fortsatt. Sedan borrrhålet numera nått cirka 1 890 meters djup, har man träffat på spår av olja på denna nivå. Det har emellertid framhållits, att även om olja finnes i Skånes berggrund, så måste det likväl enbart vara tur, om man med detta djupborrhål råkade komma på någon exploaterbar koncentration.

SJCUDE

KAPITLET

DISTRIBUTION

X N N A N VI GÅ IN PÅ en närmare redogörelse för den svenska

oljehandelns olika led, grundad främst på uppgifter från oljeföretagen och distributörerna, lämnas i korthet en orientering om varans gång från oceananläggningen i importhamnen till konsumenten. Oljan pumpas genom rörledningar från tankfartyget in i oceananläggningens cisterner. Mångfalden av dessa vid de större oceananläggningarna motiveras ej endast av volymmässiga förhållanden utan också därav, att de äro avsedda för lagring av olika oljor. Från oceananläggningen går varan i regel med mindre tankbåtar, pråmar, järnvägstankvagnar och tankbilar till depåer, spridda över hela landet. Från dessa levereras olja till återförsäljare (distributörer) och större konsumenter inom visst distrikt. Depåernas cisternkapacitet är självfallet avsevärt mindre än oceananläggningarnas och avpassad efter konsumtionen inom det område de skole tillgodose. Leveranserna från depåerna ske med tankbilar eller fat och flaskor. Till depåanläggningarnas utrustning höra, förutom cisternerna, lager- och tapphus med tappningsanordningar. I vissa fall fungera oceananläggningarna som depåer för närmast kringliggande distrikt. Med undantag för de fall, då leverans sker direkt från depå till konsument — detta är särskilt förhållandet med motorbrännolja och eldningsolja — är bensinstationen slutledet i distributionskedjan. Stationer förekomma i tre olika typer: servicestationer, singelpumpar och fatkiosker. Servicestationerna i sin tur bruka fackmässigt uppdelas i två typer: A-stationer med särskilda lokaler för vissa servicearbeten och B-stationer med anordningar utomhus för tvättning, smörjning, oljebyte etc. Servicestationerna tillhandahålla stundom även andra produkter än olja. Vanligast förekommande äro singelpumparna, i regel endast avsedda för bensinpåfyllning. I vissa fall förekomma mindre kontors- och lagerkiosker i anslutning till singelpumpar som då kallas C-stationer. De s. k. fatkioskerna sakna egentliga pumpanordningar och cisterner. Oljan förvaras i fat eller flaskor. . 75

Till sist må i denna korta översikt nämnas, att den administrativa verksamheten för samtliga oljebolag ledes från huvudkontoren i Stockholm. I organisationsschemat ingå dessutom distrikts- samt avdelnings- eller depåkontor med vissa begränsade förvaltningsuppgifter samt de s. k. distriktsagenturerna. Oceananläggningar Oljeföretagens oceananläggningar och dessas kapacitet år 1946 redovisas i tabell 16. Belägenheten framgår även av karta sid. 80 A. Antalet anläggningar är alltså 33 med en sammanlagd kapacitet av 562 984 kubikmeter (m3). Vid utgången av år 1934 var antalet 26 med en kapacitet av 314 000 m3, år 1938 24 med en kapacitet av 283 000 m 3 och år 1939 likaledes 24 med en kapacitet av 387 000 m 3 (utom de av Gulf av Kooperativa förbundet hyrda cisternerna). Avtalen angående de av Kooperativa förbundet till Gulf uthyrda oceananläggningarna utlöpa den 1 januari 1948. Under de senaste 10 åren har antalet oceananläggningar ökat med % (9), medan kapaciteten ökat med mer än % (249 000 m 3 ), ett förhållande som visar, att anläggningarna nu förekomma i större enheter än tidigare. I detta sammanhang må dock anmärkas, att vissa av de mindre anläggningarna i fråga om sin användning huvudsakligen ha depåkaraktär, eftersom de i allmänhet ej mottaga olja direkt från importfarytg utan från någon annan oceananläggning i landet. Av de olika bolagens anläggningar ha Shells den största sammanlagda kapaciteten eller 160 000 m3. Denna siffra bör emellertid ses i samband med att vissa av Shells oceananläggningar även användas som depåer. Närmast i storleksordning kommer Standard med 132 000 m3. Oceananläggningarnas sammanlagda anskaffningsvärde uppgick år 1945 till cirka 24 miljoner kronor och bokföringsvärdet till ungefär 9 miljoner kronor. De fem koncernbolagen ha uppgivit, att de under åren 1946—1948 planera nyinvesteringar i oceananläggningar för tillhopa mellan 20 och 25 miljoner kronor. Depåer och magasin I början av år 1946 hade oljebolagen 242 depåer och 216 magasin. Den geografiska spridningen av depåerna, fördelad på 102 orter, framgår av karta sid. 80 A. 76

Tabell 16. Oceananläggningarnas fördelning på olika platser och bolag samt deras tankkapacitet år 1946 Ort Stockholm: » » » »

Stora Höggarn Rasta Värtan Telegrafberget Loudden

Kvarnholmen Göteborg: Oljenäset » Hjärtholmen » Ryahamnen

Dalanäs Malmö Limhamn

Hälsingborg

Gävle

Sundsvall . . Norrköping . Örnsköldsvik Oxelösund . . Nol Luleå

Tankkapacitet kubikmeter (m3)

Ägare Standard Shell 1

Texaco » BP Gulf Nynäs Kooperativa förbundet (uthyrd till Gulf) Kooperativa förbundet (uthyrd till Marinförvaltningen) Standard Shell Texaco Gulf Kooperativa förbundet (uthyrd till Gulf) Nynäs Standard Shell Texaco Nynäs O.K. Shell BP Kooperativa förbundet (uthyrd till Gulf) Kooperativa förbundet (uthyrd till Gulf) Gulf Shell IC Nynäs Shell Standard Standard Standard och Shell Summa

52 709 36 170 26 000 16 380 11 290 33 390 15 000 1600 16 434 29 000 34 314 47 989 17 460 30 300 7 200 10 900 22 884 19 456 17 480 8 200 20 000 3110 12 525 10 200 2 900 3 900 14 500 2 380 2 400 12 880 16 600 5 433 2 000 562 984

Man beräknar depåernas cisternkapacitet till 200 000 m3. Deras storlek och utrustning variera högst avsevärt. De största äro jämförbara med oceananläggningarna. 77

Depåerna fördela sig mellan de olika oljeföretagen på följande sätt: Standard Shell Texaco

41 42 88

Gulf

18 BP Nynäs IC

24 26 3 Totalt 242

Kooperativa förbundet äger fyra depåer, som emellertid till den 1 januari 1948 äro uthyrda till Gulf. På 11 orter äro alla företagen utom IC representerade med depåer (i vissa fall med oceananläggning tjänstgörande som depå), på 19 orter ha minst 5 och på 25 orter minst 4 av bolagen depåer. En jämförelse med tidigare utredningar visar, att sammanlagda antalet depåer och magasin sjunkit från 565 år 1935 till 558 år 1939, 531 år 1940 och 458 år 1946. Numerärt sett har alltså en utgallring skett, medan kapaciteten däremot — liksom fallet är med oceananläggningarna — ökat. Sammanlagda anskaffningsvärdet för depåer och magasin uppgår till cirka 19 miljoner kronor och bokföringsvärdet till 6.6 miljoner kronor. Koncernbolagens planerade investeringar för åren 1946—1948 i depåer ha uppgivits till omkring 9 miljoner kronor.

Övriga cisternanläggningar Oljeföretagen äga endast en del av det i landet disponibla cisternutrymmet för oljor. Även andra företag äga sådana cisternanläggningar av betydande kapacitet, nämligen A. Johnson & Co 162 000 m 3 , Coal & Oil Trading Comp. 20 800 m 3 och Svenska Lagringsaktiebolaget Cisterna 17 850 m3. Dessa siffror avse förhållandena den 31 oktober 1945. Utom försvarets cisternanläggningar och vissa smärre enheter, som disponeras av statens järnvägar, vägförvaltningar och Svenska Skifferolje Aktiebolaget, har staten genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen huvudsakligen under åren 1939—1941 uppfört bergrumsanläggningar och anläggningar ovan jord med lagringsutrymmen uppgående till, i fråga om de förra 74 200 m 3 och i fråga om de senare 101 000 m3. Dessa anläggningar förvaltas av reservförrådsnämnden. Vissa av de statliga oljecisternerna äro avsedda att uthyras eller överlåtas till oljebolagen och därför i samråd med bolagen förlagda så, att de på ett naturligt sätt kunna infogas i bolagens distributionsapparat. 78

Transportmedel Oljetransporterna inom landet ske med järnvägstankvagnar, tankbåtar och båtar av andra slag samt tankbilar och flakbilar. Antalet av oljeföretagen vid slutet av åren 1934, 1938, 1939 och 1945 ägda järnvägstankvagnar samt dessas kapacitet framgår av tabell 17. Tabell 17. Antalet järnvägstankvagnar

och deras kapacitet

År

Antal

Sammanlagd kapacitet kubikmeter (m3)

Genomsnittlig kapacitet kubikmeter (m3)

1934 1938 1939 1945

330 321 344 355

6 006 5 843 6 293 6 637

18.2 18.2 18.3 18.7

Ökningen mellan åren 1938 och 1945 hänför sig huvudsakligen till de nya företagen Gulf (13) och Nynäs (12). Den ökade genomsnittliga kapaciteten visar, att nyanskaffningen inriktats på något större enheter. Anskaffningvärdet uppgick vid slutet av år 1945 till 2 392 006 kronor. Koncernbolagens nyanskaffningar av järnvägstankvagnar åren 1946—1948 har kostnadsberäknats till ett belopp mellan 7 och 8 miljoner kronor. I brännoljekommitterades betänkande uppgives antalet tankbåtar och andra båtar vid utgången av år 1934 till 85 med en sammanlagd kapacitet för 60 av dessa av 3 461 registerton. Fartygstankarnas sammanlagda rymd utgjorde 6 777 m3. Sedan dess har till utgången av år 1945 antalet båtar av nu ifrågavarande slag nedgått till 40 tankbåtar och 19 pråmar. Båtarna äro av mycket varierande typ och storlek, de största med en lastkapacitet av 500 ton. Anledningen till nedgången av antalet smärre tankbåtar är enligt uppgift bland annat, att import numera kan ske direkt till vissa orter, som förut försågos med oljor från annan inhemsk hamn. I fråga om nyanskaffningar av båtar och pråmar föreligga specificerade uppgifter från Standard och Rederiaktiebolaget Shell avseende åren 1946—1948 och representerande ett värde av tillhopa något över 2 miljoner kronor. Beståndet av oljeföretagens tankbilar, flakbilar och andra bilar vid slutet av åren 1934, 1938, 1939 och 1945 åskådliggöres i tabell 18. 79

Tabell 18. Antalet

bilar och deras

kapacitet

År

Antal

Sammanlagd kapacitet m 3 eller ton

Genomsnittlig kapacitet m3 eller ton

Tankbilar

1934 1938 1939 1945

234 225 241 248

574 m 3 762 » 873 » 947 »

2.45 m 3 3.4 » 3.6 » 3.8 »

Flakbilar

1934 1938 1939 1945

178 196 211 200

341 ton 565 » 651 > 645 »

2.0 ton 2.9 • 3.1 » 3.2 »

Lösa bilcisterner

1934 1938 1939 1945

278 336 376

496 m 3 595 » 627 »

1.8 m 3 1.8 » 1.7 >

1934 1938 1939 1945

uppgifter saknas 20 26 ton 32 37 » 35 38 »

1.3 ton 1.2 » 1.1 »

1934 1938 1939 1945

88 58 44 129

Typ

Service- och skåpbilar

Personbilar

—

—

— —

— —

Av tabellen framgår, att ökningen av antalet bilar är relativt ringa — den betingas för övrigt helt av uppbyggnaden av Gulfs och Nynäs' distributionssystem — medan genomsnittskapaciteten på tank- och flakbilar avsevärt ökat. Nyanskaffningen synes sålunda i huvudsak ha avsett större bilar. Den stora ökningen av antalet personbilar under åren 1939—1945 sammanhänger enligt uppgift med att vissa företag under krigsåren måst övertaga försäljarnas egna bilar. Anskaffningsvärdet vid slutet av år 1945 var, för tankbilarna 3 240 407 kronor, för flakbilarna 1 349 149 kronor, för de lösa bilcisternerna 571 951 kronor, för service- och skåpbilarna 170 856 kronor och för personbilarna 616 839 kronor. För åren 1946—1948 räkna koncernbolagen med en nyanskaffning av bilar till ett belopp av mellan 8 och 9 miljoner.

Såsom tidigare nämnts ske oljeleveranserna i viss utsträckning i järnfat och flaskor. Detta gäller i mindre mån bensin, som i allmänhet levereras i »bulk» (tankfordon av olika slag), och mera brännoljor, fotogen och smörjoljor. Beståndet av fat och flaskor vid slutet av åren 1938, 1939 och 1945 framgår av tabell 19. 80

Tabell 19. Antal järnfat och flaskor Typ

Flaskor

År

Antal

1938 1939 1945

585 689 618143 575 867

1938 1939 1945

168 662 170 028 120 292

Fat och flaskor representera förhållandevis stora värden. Anskaffningsvärdet för beståndet vid slutet av år 1945 uppgick sålunda till för järnfaten 11 145 202 kronor och för flaskorna 709 763 kronor. Nyanskaffningen av fat och flaskor har för åren 1946—1948 av koncernbolagen uppskattats till ett värde av cirka 3.5 miljoner kronor.

Kontor Samtliga oljebolag ha sina huvudkontor i Stockholm. Shell äger den byggnad, där huvudkontoret är inrymt, medan övriga bolag hyra lokaler för ändamålet. Bolagen ha indelat landet i distrikt med distriktskontor som central för den administrativa verksamheten. Bolagen ha sina distriktskontor på följande platser, som även äro inlagda på kartan sid. 80 A. Standard

Shell

Texaco

BP

Gulf

Nynäs

Stockholm Göteborg Malmö Sundsvall

Stockholm Göteborg Malmö Norrköping Gävle Örnsköldsvik

Stockholm Göteborg Malmö

Stockholm Västervik Halmstad Skövde Falun Hudiksvall Örnsköldsvik

Stockholm Göteborg Hälsingborg

Stockholm Göteborg Malmö Norrköping Sundsvall

Avdelnings- eller depåkontoren äro 164 till antalet och fördela sig på bolagen på följande sätt: Standard 41, Shell 36, Texaco 23, BP 15, Gulf 26 och Nynäs 23. Dessa kontor äro i allmänhet anknutna till depåer. Även avdelnings- eller depåkontoren äro inlagda på kartan sid. 80 A. 6

SI

I anslutning härtill ha vi från oljeföretagen inhämtat uppgifter angående deras hyresavtal år 1946, fördelade på kontor, oceananläggningar samt depåer och magasin. Uppgifterna ha avsett följande förhållanden: hyresvärd, kommun, antal rum, tidpunkt för kontrakts upprättande och upphörande, uppsägningstid, optionsrätt och hyresbelopp. Vi ha emellertid ej ansett det erforderligt att i betänkandet lämna någon redogörelse för dessa förhållanden. I händelse av att oljehandeln monopoliseras torde monopolföretaget i regel böra övertaga löpande hyreskontrakt. De kostnader, som detta kan komma att föranleda, få emellertid i stort sett karaktär av löpande utgifter och ej engångsutgifter. För att ge en föreställning om storleken av dessa hyror lämnas ur revisor Henriksons utredning om företagens kostnader följande uppgifter om sammanlagda hyresbeloppen för dessa bolag år 1946.

Kontrakt avseende

Antal kontrakt

Hyresbelopp kronor

32 532 118

529 703 528 345 487 991

Oceananläggningar Depåer och magasin m. m Kontor Summa

1546039 Distriktsagenturer Distriktsagentur erna (och liknande) fungera i viss omfattning som ett mellanled i distributionen genom att mot provision inom visst distrikt för något företags räkning sälja till distributörer eller direkt till förbrukare. Den utredning, vi verkställt angående distriktsagenturerna, hänför sig till dem som funnos vid krigsutbrottet år 1939 och deras verksamhet under år 1938. Det utredningsmaterial, som införskaffats angående förhållandena den 1 januari 1946, har visat sig alltför bristfälligt för att kunna läggas till grund för en jämförelse med tidigare år. År 1939 funnos 273 distriktsagenturer. Under kriget voro 150 av dem alltjämt i verksamhet, ehuru i begränsad omfattning. Oljebolagen införde distriktsagenturer i början av 1920-talet. Den egentliga utbyggnaden ägde emellertid rum under åren 1925—1935, då 69 procent av de år 1939 existerande agenturerna kommo till. 82

Distriktsagenturerna fördelade sig år 1939 på följande sätt mellan bolagen: Standard Shell Texaco

64 109 80

BP Gulf Nynäs

6 10 4

Totalt 273 De ojämförligt flesta distriktsagenturerna, nämligen 42, av vilka 23 representera Standard, funnos i Göteborgs och Bohus län, vilket sammanhänger med att denna försäljningsform är vanlig för västkustfiskets brännoljeförsörjning. Nästan hälften av den motorbrännolja, som såldes genom distriktsagenturer, kom på detta län. I de sydligaste länen och i Stockholm förekomma — på något enda undantag när — ej distriktsagenturer. I västgötalänen och i Norrland äro de relativt talrikt förekommande. I regel har icke ett och samma bolag både depå och distriktsagentur på samma ort. På sådana orter, där ett bolag ej har depå, svarar i en del fall distriktsagenturen för en viss lagerhållning. Distriktsagenturerna äro i regel sysselsatta med vanliga speditionsgöromål. 167 av bolagens 273 agenter voro även distributörer för de bolag de representerade. Oljebolagen sålde år 1938 genom sina distriktsagenturer följande ungefärliga mängder oljor: Bensin 100 miljoner liter Motorbrännolja 31 » » Eldningsolja 8 » » Motorfotogen och lysfotogen . . . . 23 » » Totalt 162 miljoner liter En jämförelse med uppgifterna om den av oljeföretagen år 1938 genom bensinstationer och distriktsagenturer sålda bensinmängden visar, att cirka 13 procent av denna gick genom distriktsagenturerna. Motsvarande procentsiffra var för motorbrännolja 27, för eldningsolja 6 och för fotogen 15. Därjämte förekom viss försäljning av smörjoljor genom distriktsagenturerna, uppgående till cirka 10 procent av företagens försäljning av dylika oljor. Av den ovan redovisade försäljningen kom ungefär hälften på Shells agenturer. Den genomsnittliga försäljningen per distriktsagentur uppgick år 1938 till följande mängder: Bensin 363 000 liter Motorbrännolja 114 000 » Motorfotogen 33 000 » Lysfotogen 44 000 » Eldningsolja 29 000 » 83

Storleken av den bruttoinkomst, distriktsagenturerna år 1938 uppburo från oljebolagen, framgår av följande sammanställning, därvid dock anmärkes, att i fråga om 42 agenturer viss medelstalsberäkning måst göras. Bruttoinkomst kronor — 999 1 0 0 0 - 1 999 2 0 0 0 - 2 999 3 000—3 999 4 000—4 999 5 0 0 0 - 5 999

Antal

Bruttoinkomst kronor

Antal

34 31 41 21 35 13

6 0 0 0 - 6 999 7 000—7 999 8 000—8 999 9 000—9 999 10 000 och däröver uppgift saknas

20 10 10 13 42 3

Summa

273 Försäljningen av oljor utgjorde huvudinkomst för 40 och biinkomst för 227 av distriktsagenturerna. Hälften av de agenturer, för vilka oljeförsäljningen utgjorde huvudinkomst, hade en årlig bruttoinkomst på denna försäljning överstigande 8 000 kronor. De grunder, efter vilka distriktsagenturernas ersättning beräknats, ha varit mycket skiftande. Villkoren synas ha uppgjorts från fall till fall utan att några mera generella principer tillämpats. I regel synes provisionen för bensin ha varit något lägre än för andra oljor. I oljebolagens räkenskaper ingå följande kostnadsbelopp för distriktsagenturer åren 1938 och 1939. Å r Kostnad 1938

2 456 995

2 124 176

Hyror och övriga kostnader

100 438

89 908

Summa

2 557 433

2 214084

Om ovan redovisade kostnader fördelas på den genom distriktsagenturerna försålda sammanlagda mängden bränn- och smörjoljor av olika slag, skulle kostnaderna för denna försäljning ha uppgått till i medeltal 1.56 öre per liter, varav 1.5 öre i provisioner. Bensinstationer Då vi i det följande tala om bensinstationer eller stationer, avses därmed detaljförsäljningsställen av samtliga tre typer, nämligen servicestationer, singelpumpar och fatkiosker. S4

00 1—1

a o

t»

( M c o N ' j i c f l H O f f l i o o ^ i O H M ' f e o i o a n f f l ^ M ! N N ( N c D n H C O O H C D t D i ( J ' * h . ( N O ! D O O ( N i l C f t ' * n i O B t f l ^ O O H ^ I N W i f l f W t - N t T l O i O l f i W ^ O i c o o i Q ^ H C o ^ ^ i N c o a j H i O i f H e o c o a i t c c o o c i t o c i j CM i—l T-t CM TH T-I

TH

W CM

Tji - #

© CM

^2 ej

o

:ej

o o

Q

iC O

• * n o i ^ o : i c c i i N H H i Q M a i N i o t D T f c n c c c o o o w O 05 ^ N • ^ f 0 ^ c O i O T ) ( N m i O ( M I » 0 ( N t D i O H O i O e i 5 H ^ CM O C C ^ O C O N O O i U t D t D H C O C O O O C O N m i O ^ i l M O l f f l C X J t - ^ i O O O C D C O i i S T H C M t - C D C O O t — C D C O C D - ^ C D C D - ^ C M eo co

1-1

r-l

00 CO

c o i n o ( C i o w * x H K t » i j i ( R i f l O ) m o o i - « ) ^ 9 j O O T t H ^ n o ^ O N M i M r a c o ^ H m c o o i n w i N i a o i t OOCMCDOlTttOiCCO(M'*T--linCDI>-COOOi-lOOrHOr-'*

s

i-l

iH

r H C 0 i ^ O C D C ^ I ^ I > ' e 0 C 0 Q 0 C D t - O r > . r - - 0 0 C D O O ^ - i O 0 5

v

"B

ej

g

4-> CO

to

'Eb

1-1

v

K

tX)

S

K

CM

1—1

1—1

i—t

1—1

T—I

r l

CO t o l O CM

N tO

lO

lO

CM CO CM

[ ^ GO Oi O 1-1 1-1

CO CO ©

r l

CM

O "* O O O i - t ^ l N C O C B C N S C O C O C M C C T d C D O m C M C f t J i r t H ^ t ^ ^ H i ^ ^ C M C Ä r j K N T H C f t i O I ^ C O t O O O O K C O C j g O O O O C O i O e O O C O O O C D O i C O - ^ - ^ O O O O S O S i O O O Q O i O i - i C D co t O ti f l C Ä i O ( N H ' i l ^ 3 ) T j t f f l ( - C O i f l l N H I S ( N H [ . » | O e i ) W C D C M T - I C M C O C M T H I - I N i f l n ^ C O N « ( N H I S « ( N H CM 1-1

CO

00 M c o N N H H i » ( N ( N o o ( C N e o Ä H O i o n i o n H c i | H ©tHC-T-lT-lCMt-iOOO-diiOf-OCMt- OOSOOCDGOOCO COiOQOTJtijtlMOOKMtCOCnt'OCO^iraQOCOHCncOO o c c H N c o c o o i o n t - H o o i N c o N N W ^ m o i o o a c o

© CO

ej •*->

I

irt

t

00 OS

m

1—1

i-l

CM

I O C M T H I - I C M T - I T - I I H

TH

T*

T*

lO

0 CN

1—1

<M CD 1-1 t CO 1-1

C<iroi-ICf5i»T-lT-li-ii-lT-lTHT-(

"* 00 TH

to

to **1

•^ 0 eo m co 00 •«* co * *

T ( i o J O o c f t r H c o c o i o m ( M c c m c r ) c c c o o c i : [ « H c o o r » p C N t D H m 0 5 ( M f l H t D r ) I O i O t f l ( X ) t » C O t O H O O m i O h . c o t - m ^ i n o ' c f c D H W t ' C f t m i o t - i O i r j ^ c o i c j i c i i r j e c i

CM •H

a t-

10 •H

r-l

"fl 8g

I—ti—1

os

>ra

0 t:0

TH

CO X O

o o i o t - i f l M W t B N O N S i e o i N o o o i Q O f f l e o a f - o O H c o H H c o T i i o o c o o f f l i j ' i Q a o c o i c s c o f f l i ' f f l c o t c o ^ • ^ 0 0 C M - * O O 5 0 5 0 D i — I I M O J f N N N ^ H m a i l M H O i * ^ H O ) i O t « n t - n c O ( N W C C O i O M O ( 1 0 0 0 C O t O O ) ( » ! O W

ej

Cfl

CM

H O

cp

g a a m

CO

•3

00 t>- IO 1

N W O O ^ ^ N i o o o i f l C f t O i f l H O ^ N O a w j j c o t » c o i ^ O f f l c o c f t o i O f f l O j c o c o a i j i C f l H t o i s H c o i N c n o C C C O I N T l i C O i C J ^ N H W t - O C O i O i - t O C O ^ C O i O t O i O ^

CO OJ

g

CD O

T-l

N t o e o o o c o t - t - o M O i c o ^ c D c c i o i N Q o a i i o t D ^ m - * CO O C Q C O C O n N H O i O H O r o M - * 0 ) « t D ! f l ( M C C C D C O ( N b ; 1 — 1 C O 1 — I C M O i C D O l O S i H O S i - l t - r - O D C D O - ^ - * " * ! — I i — I i — I C D t ^ i Q C O a O C O O C O O I C O i J l ^ ^ H C O ^ C O C O C p e q ^ h ; i c j 00 r H i - H T — l i - H CM T—I CM "*T i f ) ffl

M

g

4\

O

eo

^

O 0 iH

0 "•* T* H c o ^ o c o a c o c D c o o i i o o o o i o ^ H O C f i f f l m c c i M t : t » o o i o i O H H a 3 r i i a o o o w i f ) « 3 f f l c o i o w a i c o ^ a ( • f f l C Ä J J C f t H H ^ O i O N t O C O i O O O C C i l C O i O O M i O r O m r « Q ( M f f l N f f l C O i l t » ] C J H H i O h . a ) H i n N t » O O t " t - I-H © l - i ^ C O O ) H » i O ( M i C ! ' < i l T J I ( M K J C O C M e O t C ( N f f l J t - t ' 5 H H J-I l O C M H H C O C N H C N H N K J n ^ l M ( N ( N N H N N W H W ( N « )

bo B

CO

S

•*

PH

r-ICD N C O H O i J a i M D C f i f f i H i O O i O W i O ^ W ^ ^ ^ T-l O N,T|lCOCOaiOt>inOOCftHMh"*N(OmffiMt£IOWroriW o . W ! O c o a i j i H ( N O H a n H c o i O i c j ( N t f l i f l f f l O w n w r o »IncXllOHifliONMlCOOl-INt-fflHMOOHfflHNtCNffl CN 1» w c o H c c i o m m T f r ) i H i o t X ) H < # t . i H c o ^ c o c o c o H O

s <s Cg m

iO*CN

CM

H

H

CO CM H

«

r

i

(

N

i

O

H

^

W

N

I

N

W

H

N

«

W

H

«

N

s

r pq

•0 ej

13 CO

a :ej

h3

CO

CO CO

w

B £ "o

©

c

0 _e

Cfl 5

13 e e3 "2 > ej 7 e 1

co 13 (ej *J

CO

a

ä

bC

ej a

<01

t/

fl

u

oj

•

-1 « 1 .8D o i 1i -g i rf i Ii i § 1 il •G i { "c> Ji "B « •5 ii 1 c i* 1 ue) pc) M r? l >z i) > £ uj <E7 5

t/

a =o c g £P :C •*-> 0

-S c/

CJ 0

c H

•,

a

•c

i « s^

r 13 ) [fl

.B CO

c/ b .£

ej

:C

6 c

4->

0 B 0 s

!

e

& 5b c/ c

i

?

: 0 •£

t-

c

j

v

i *

is

t-l co

0 F:

•% t :o3 C

Till en början redovisas i tabell 20 antalet bensinstationer åren 1936 och 1938, fördelade på län, och i anslutning därtill omsättningens storlek, folkmängd, areal och antalet registrerade motorfordon (med särskild uppgift angående antalet bilar). Totala antalet bensinstationer, som i början av år 1936 skulle ha uppgått till 13 505, skulle alltså under de följande två åren ha sjunkit med cirka 1 022 eller 7.6 procent till 12 483, samtidigt som omsättningen av bensin vid stationerna ökade från cirka 465 till cirka 618 miljoner liter. Enligt vår undersökning skulle antalet stationer år 1939 ha varit 12 774. Dessa uppgifter måste vi emellertid återge med reservation för att vissa felkällor kunna föreligga. Vi ha ej kunnat kontrollera, om den statistiska redovisningen vid de båda undersökningstillfällena i tillämpningen varit fullt likartad. Som komplettering till här lämnade uppgifter om antalet försäljningsställen må vidare nämnas, att Svenska Lantmännens Riksförbund uppgivit, att till förbundet anslutna organisationer för försäljning till sina medlemmar förfoga över 514 försäljningsställen, varav ett 100-tal singelpumpar och resten fatkiosker. Stationernas försäljning av bensin representerade år 1935 cirka 86 procent och år 1938 cirka 81 procent av den totala förbrukningen i landet. I deras försäljning ingå emellertid även andra oljeprodukter, ett förhållande, som vi längre fram komma att närmare behandla. I tabell 21 redovisas vissa andra uppgifter, som i detta sammanhang äro av intresse. Av denna tabell framgår nämligen i relativa tal antalet bensinstationer i förhållande till folkmängd och landareal samt den levererade kvantiteten bensin per station. Slutligen har antalet stationer ställts i relation till antalet motorfordon. Resultatet av dessa jämförelser, som även åskådliggöres på kartorna sid. 88 A och B och tabell 21 sid. 87. Enligt de i tabell 21 sammanställda relationerna skulle distributionsapparaten år 1938 ha varit effektivare ianspråktagen än vad fallet var två år tidigare. Detta synes gälla i alla här berörda avseenden, särskilt markant i fråga om försåld mängd per station. Vad nu sagts gäller emellertid med den reservation beträffande uppgifternas jämförbarhet vi anfört till tabell 20. Särskilt i fråga om antalet motorfordon per bensinstation kan en jämförelse med vissa andra länder vara av intresse, utan att man därför drar alltför generella slutsatser av de resultat en sådan sammanställning ger. Man bör nämligen icke förbise att de förhållanden, som här inverka, olika länder emellan icke äro i alla avseenden fullt jämförbara. I Förenta staterna beräknades antalet bensinstationer vid andra världskrigets utbrott till omkring 400 000, därav 250 000 servicestationer och 150 000 andra försäljningsställen. Av de sistnämnda beräknades cirka 86

Tabell 21. Antal

bensinstationer

och landareal,

åren 1936 och 1938 i förhållande

försåld kvantitet i förhållande

per station

till antalet

Antalet bensinstationer Län (stad) per 10 00O invånare 1936 Stockholms stad Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands . .. Jämtlands Västerbottens Norrbottens Hela riket

6.4 32.1 14.4 24.4 21.3 25.2 31.7 32.5 28.9 20.2 30.9 19.9 26.0 12.6 25.0 25.4 24.4 20.6 19.7 21.3 22.1 21.2 29.8 22.0

5.7 27.6 23.0 23.1 18.9 22.1 29.8 26.8 28.1 16.7 28.4 18.1 23.9 12.2 23.9 24.4 21.1 18.8 18.2 20.6 19.1 20.0 27.0 20.4 19.0 18.0 19.8 21.7

Försåld kvantitet bensin i 1 000-tal liter 1

1938 1936

Antal motorfordon per bensinstation per motorfordon

1938 1936

236.4 150.8 200.8 10.4 27.0 38.8 6.2 59.4 48.3 7.0 37.9 51.3 5.9 35.3 53.1 5.0 30.7 45.5 5.1 20.5 31.6 5.6 20.2 32.4 5.2 19.5 28.5 8.3 25.9 41.0 11.3 27.4 38.9 20.1 37.8 56.1 7.6 32.2 42.6 12.0 55.9 72.9 6.6 28.6 40.0 7.2 28.4 39.6 3.2 27.9 40.4 4.9 39.6 51.6 4.7 43.3 57.8 1.8 36.0 52.9 2.9 30.5 48.3 2.3 27.9 41.5 0.8 19.7 34.0 0.8 28.9 45.8 0.4 28.4 46.7 34.5 49.5 3.0 3.3

11.8 3.9 7.4 6.7 5.6 5.5 6.9 '5.4 10.1 12.4 21.8 8.3 12.1 6.8 7.6 3.8 5.3 5.0 1.9 3.4 2.5 0.9 0.8 0.4

folkmängd

stationer

motorfordon

per 10O km5 per bensinstation landareal

1938 1936

till

samt antalet

1938 1936

63.7 11.3 26.1 16.2 16.6 13.4 8.1 9.1 13.1 11.0 11.7 19.7 13.2 22.5 13.1 13.2 12.6 19.9 19.6 17.2 13.8 10.7 8.5 9.0 10. l 15.2

87.9 15.8 20.1 21.3 23.8 20.3 11.2 14.2 17.2 17.7 16.2 26.6 17.9 29.2 18.0 18.3 17.7 27.7 27.6 22.1 19.8 14.3 12.7 13.2 14.3

2.4 2.4 2.3 2.3 2.1 2.3 2.5 2.2 1.5 2.4 2.4 1.9 2.4 2.5 2.2 2.1 2.2 2.0 2.2 2.1 2.2 2.6 2.3 3.2 2.8

2.3 2.4 2.4 2.4 2.2 2.2 2.8 2.3 1.6 2.3 2.4 2.1 2.4 2.5 2.2 2.2 2.3 1.8 2.1 2.4 2.4 2.9 2.7 3.5 3.3

75 000 förekomma i anslutning till garage och motorverkstäder och 25 000 i samband med lanthandel. Då det totala antalet motofordon utgjorde ungefär 29 miljoner, kom på varje bensinstation i medeltal 72 motorfordon. Det hade givetvis varit av intresse att för en del europeiska länder kunna redovisa motsvarande uppgifter för tiden närmast före krigsutbrottet. För oss ha emellertid — med undantag för de uppgifter, som avse vårt land — endast data, som hänföra sig till början eller mitten av 1930talet varit tillgängliga. De redovisas i tabell 22. 1

1935 års försäljningssiffror tillämpade på antalet stationer och fordon år 1936.

Tabell 22. Antalet försäljningsställen och antalet motorfordon per

försäljningsställe

i vissa länder i början eller mitten av 1930-talet

Land

Frankrike England . Tyskland Sverige . . Norge Danmark

Antal försäljningsställen

Motorfordon per försäljningsställe

55 0 0 0 - 7 5 000 75 000—95 000 50 000 13 505 1 5 000—7 000 12 000 20 000 15 000

30-40 24-30 28 15 1 11—16 12 11 6

aen Schweiz 1 År 1935. Motsvarande antal var år 1938 12 483 och 21.

Antalet motorfordon per försäljningsställe är således i här berörda länder avsevärt lägre än i Förenta staterna. Med hänsyn till att uppgifterna för Amerika avse år 1939 och för de i tabellen jämförda länderna tidigare år under 1930-talet, blir jämförelsen delvis missvisande. Förklaringen till de låga genomsnittstalen för Belgien och Schweiz har man sökt, åtminstone delvis, i det förhållandet, att dessa länder äro genomfartsländer för den kontinentala biltrafiken och alltså kunna ha stor bensinförsäljning till andra fordon än sådana, som äro inregistrerade i landet. Som tidigare framhållits är begreppet bensinstation icke entydigt utan avser stationer av olika typer. Hur fördelningen med hänsyn till detta förhållande gestaltar sig framgår av tabell 23. Tabell 23. Fördelningen på olika typer av bensinstationer åren 1936 och 1938 Antal

Typ

Servicestationer Singelpumpar Fatkiosker Uppgift saknas Summa

+ eller —

1227 8 051 4 227

1511 7 885 3 040 47

12 483

+ 284 — 166 - 1187 + 47 -1022

Procent av samtliga stationer 1936

9.1 59.6 31.3

12.1 63.2 24.3 0.4

100.0 Att döma av dessa siffror skulle fatkiosken spela en allt mindre roll som distributionsmedel, samtidigt som servicestationerna öka i antal. Detta förhållande synes i stort sett ytterligare bestyrkas av de uppgifter vi på grundval av bolagens utsagor i annat sammanhang lämna beträffande den 88

Invånare per bensinstation

ft\

m iUMttfcf

Motorfordon per invånare

.WrnV-V

Oljehandeln i Svensk geografi

mera ön 30 % över riksgenomsnittet

WA

mellan 10 och 30 % över riksgenom-

W snittet mellan 10 % över och 10 % under riksgenomsnittet '/// K / / l

mellan 10 och 30 % under riksgenomsnittet mindre än 30 % under riksgenomsnittet

Motorfordon aer bensinstation

I

I

Stationer per arealenhet

Motorfordon per arealenhet

Såld bensin per station

Oljehandeln i Svensk geografi

mera än 30 % över riksgenomsnittet

m p ^

mellan 10 och 30 % över riksgenom snittet mellan 10 % över och 10 % under riksgenomsnittet

/ / / K / / l

mellan 10 och 30 % under riksgenomsnittet mindre än 30 % under riksgenomsnittet

Såld bensin per motorfordon

planerade strukturrationaliseringen av distributionsapparaten. Vad den verkliga effekten av dessa planer kan komma att bli, undandrar sig för närvarande vårt bedömande. Helt enhetlig är kanske ej heller utvecklingen. Enligt uppgift skall nämligen ett av bolagen i betydande utsträckning verkställa nyanläggningar av typen fatkiosk eller bensinlåda. För bedömningen av frågan huruvida bensinstationernas spridning kan anses vara ur rationella synpunkter tillfredsställande bör man även beakta deras förekomst i samhällen av olika storlek och struktur. En sådan undersökning gjordes av 1935 års brännoljekommitté. Grupperingen skedde då under följande rubriker: a) de tre största städerna, b) övriga städer, c) köpingar och municipalsamhällen, d) landsbygden. Vi ha, i syfte att ytterligare differentiera undersökningen, använt den kommunindelning, som gäller för de officiella folkräkningarna: Kommuntyperna A, B och C: landskommuner, i vilka antalet personer tillhörande yrkesgruppen jordbruk med binäringar utgör, i kommuntyp A minst 75 % av hela befolkningen, » B 50—75 % av hela befolkningen, » C mindre än 50 % av hela befolkningen. I dessa kommuner ingå inga tätorter. Kommuntyp D: landskommuner, där minst % av befolkningen bor i tätort, s. k. agglomererad landsbygd. Kommuntyp E: städer med mindre än 10 000 invånare, » F: » » 1 0 000—30 000 invånare, » G: » » 30 000—50 000 invånare, » H: » » mer än 50 000 invånare. I detta sammanhang ha stationerna uppdelats i två grupper med hänsyn till förekomsten av serviceutrustning. Undersökningen grundar sig på uppgifterna från distributörerna och är sålunda begränsad till de 9 825 stationer, om vilka vi fått sådana uppgifter. Resultatet av denna jämförelse har sammanställts i diagram 5. Den övervägande delen av antalet bensinstationer är lokaliserad till landsbygden, framför allt till kommuntyperna B och C. På samtliga städer och tätorter (kommuntyperna D—H) komma endast cirka 29 procent. Servicestationerna förekomma mest i städer och andra tätorter, under det att den rena landsbygden beträffande denna stationstyp är mindre väl tillgodosedd. Sålunda funnos i kommuner av typerna D—H cirka 77 procent och i de rena landsbygdskommunerna (typerna A—C) cirka 23 procent av servicestationerna. Singelpumparna och fatkioskerna kommo till 89

Diagram 5. Bensinstationernas fördelning på olika kommuntyper

år 1939 1 symbol =\0% av a l l a stationer

I symbol = 10% av servicestationerna

med fullständig service I BENSIN I

i

alla stationer fBiNS

T.

I BENSIN I I BENSIN j I BENSIN | f~iEN

r T—r n

a

I BENSIN I 1 BENSIN | [

re

fUi [~B!NS

n n

F n

n

H

ungefär 79 procent på landsbygdskommunerna och till 21 procent på städer och andra samhällen. Av totala antalet fatkiosker förekom 80 procent i landsbygdskommunerna (typerna A—C). Till frågan om behovet av en annan fördelning av de olika stationstyperna mellan tätorter och landsbygd återkomma vi i det följande. I fråga om distributionsnätets fördelning på de olika företagen framgår av våra undersökningar, att Standard och Shell tillsammans dominera marknaden. År 1939 förfogade Standard över icke mindre än 4 637 sta90

tioner, motsvarande 36.3 procent, och Shell över 4 520 stationer eller 35.4 procent av totalantalet. Tabell 24 återger förhållandena åren 1938 och 1939. Tabell 24. Bensinstationernas

fördelning mellan oljeföretagen år 1938 och 1939

Företag

Standard Shell Texaco BP Gulf Nynäs IC Flera bolag gemensamt . . . .

Antal stationer

Procent

4 552 4 494 1456 760 763 61 83 314

4 637 4 520 1495 774 855 66 89 338

36.4 36.0 11.7 6.1 6.1 0.5 0.7 2.5

36.3 35.4 11.7 6.1 6.7 0.5 0.7 2.6

12 774

100.0 En jämförelse mellan denna tabell och de procentsiffror, som redovisas i tabell 28, ger vid handen, att bolagens andel av distributionsapparaten i stort sett överensstämmer med deras andel av försäljningen av motorbensin. Den enda mera anmärkningsvärda avvikelsen gäller IC med en väsentligt större omsättning per station än övriga företag. För att få en föreställning om den takt och omfattning, i vilken distributionsapparaten utbyggts, ha vi undersökt, vilka år bensinstationerna anlagts. Resultatet av denna undersökning redovisas i diagram 6. Till detta diagram anse vi oss endast behöva göra den kommentaren, att det bekräftar det kända förhållandet, att slutet av 1920-talet och början av 1930-talet kännetecknas av den då relativt nya branschens starka expansion, föranledd av motorismens snabba utveckling. Därefter inträder en viss stagnation, innebärande en viss anpassning i efterhand till det faktiska marknadsläget. Denna tendens karakteriserar tiden fram till krigsutbrottet. Att någon nyetablering praktiskt taget icke förekom under krigsåren säger sig självt. Mot slutet av kriget tillkom emellertid ett mindre antal nya stationer, ett tecken på att företagen då började förbereda sig för att möta en mera normal situation på marknaden. Under åren 1940—1945 nedmonterades helt eller delvis 71.3 procent av de bensinstationer, som voro i bruk år 1939. Endast tack vare försäljningen av fast bilbränsle var det möjligt att hålla de övriga i gång. För att säkrare kunna bedöma den sannolika utvecklingen under de närmaste åren, ha vi från oljeföretagen inhämtat uppgifter, i vilken omfatt91

Diagram 6. Bensinstationernas

^

- 1920 '1 i 0,8 1921 -1925

V

anläggningsår

Varje symbol motsvarar omkring 5 % av alla bensinstationer

i

Wt 1 L 1926-1930

o o ö o o o o

r| rj r| g i § i o o o o o o o

1931-1935

i| rj i| i !| 1 1 o 9 o (

1936-1940

É is is ri ™

1941-1945

J55 S ,

Jl6,7

C

s

=2,5

ning stationer, som under kriget temporärt icke varit i bruk, komma att definitivt nedläggas. Standard har därvid uppgivit, att bolaget på grund av otillfredsställande omsättning och anläggningarnas beskaffenhet ej komme att återupptaga 642 singelpumpar och 747 fatkiosker, motsvarande cirka 30 procent av bolagets stationer. Även ett antal servicestationer, enligt uppgift 24, komme av olika anledningar ej att återupptagas, men i dessa fall torde man kunna räkna med viss motsvarande nyetablering. För Shells del skulle rationaliseringen gå ännu längre. Detta bolag räknar sålunda med att förkrigsbeståndet av singelpumpar och fatkiosker kommer att reduceras med 55 procent eller 1 322 singelpumpar — därav 557 genom överlåtelse till Kooperativa förbundet — och 1 400 fatkiosker. Även ett 60-tal servicestationer beräknas av olika anledningar ej bli på nytt tagna i bruk. Texaco har uppgivit sina indragningar till 16 servicestationer och mer än 200 andra bensinförsäljningsställen och BP sina till 17 servicestationer, 24 singelpumpar och 17 fatkiosker. Gulf och Nynäs ha ej planer på att lägga ner några stationer. Enligt dessa uppgifter från bolagen skulle sålunda antalet bensinstationer komma att avsevärt minskas och fördelningen företagen emellan till följd därav komma att bli väsentligt annorlunda än före kriget. 92

När detta skrives torde läget kunna karakteriseras så, att i varje fall Standard och Shell uppge sig utrangera äldre, mindre lönande anläggningar samtidigt som nyetableringen inriktas på större och modernare enheter. Övriga bolag, särskilt Gulf och Nynäs, sträva efter att med nya anläggningar täcka de delar av marknaden, där de anse sig vara underrepresenterade i förhållande till sina konkurrenter. Denna utveckling kan tydligt utläsas i det förhållandevis stora antal ansökningar om byggnadstillstånd för bland annat servicestationer, över vilka vi som remissinstans haft att avgiva yttranden. I vad mån de av Standard och Shell för oss tillkännagivna rationaliseringsplanerna förverkligas, ha vi ej kunnat bilda oss någon uppfattning om. 1935 års brännoljekommitté redovisade, att 97 procent av bensinstationerna ägdes av oljeföretagen. Resultatet av vår undersökning i detta hänseende framgår av tabell 25. Tabell 25. Bensinstationernas

fördelning efter äganderätten år 1939 i procent Försäljning av bensin för Summa

Ägare

Standard

Distributören Uppgift saknas

....

Shell

Texaco

BP

Gulf

Nynäs

IC

97.5 1.6 0.1 0.8

98.8 0.6

96.1 2.3

95.5 3.7 0.2 0.6

84.1 14.7 0.4 0.8

60.0 20.0 7.3 12.7

83.3 7.4 9.3

95.4 3.4 0.2 1.0

100.0 Vår undersökning visar, vid jämförelse med den som gjordes av 1935 års brännoljekommitté, att någon större förändring beträffande äganderättsförhållandena icke inträffat under åren 1935—1939. Cirka 95 procent av stationerna ägdes av oljeföretagen och endast 3.4 procent av distributörerna själva. Förhållandena i detta avseende variera dock de olika företagen emellan. Sålunda uppges Shell som ägare till 98.8 procent av de anläggningar, som sälja bolagets produkter. Liknande är förhållandet beträffande Standard med 97.5, Texaco med 96.1 och BP med 95.5 procent. Däremot antecknas för Gulfs vidkommande en förhållandevis stor procent (14.7) såsom ägd av distributörerna. Samma förhållande i ännu mera markerad grad gäller Nynäs med 20.0 procent. IC intar i detta avseende en särställning, som förklaras av att detta företag är en konsumentkooperativ sammanslutning med medlemmarna till den övervägande delen, 83.3 procent, som ägare. 93

Av våra undersökningar framgår vidare, att oljeföretagen redovisats som ägare till 92.2 procent av de anläggningar, där försäljning av brännoljor förekom utan samband med annan rörelse och att ifrågavarande distributörer redovisats såsom ägare till anläggningar av denna kategori till 7.1 procent. I de fall, då försäljning av brännoljor förekom i samband med speceri- och diversehandel, ha bolagen uppgivits som ägare till icke mindre än 98.8 procent och distributörerna till endast 0.8 procent av anläggningarna. Motsvarande siffror voro för gruppen bilfirmor, garage och reparationsverkstäder 92.3 och 4.6 procent. Oljeföretagens bensinstationer representera stora värden, vilket framgår av tabell 26, avseende anskaffningsvärden vid utgången av åren 1938, 1939 och 1945. Tabell 26. Anskaffningsvärdet

för bensinstationer åren 1938, 1939 och 1945 Anskaffningsvärde kr.

År

1938 1939 1945

Summa Tomter

Anläggningar

1417 487 1418 467 1 570 937

29 574 116 31 453 071 27 458 327

30 991 603 32 871 538 29 029 264

Antalet företagen tillhöriga tomter för bensinstationer var 119 år 1938, 121 år 1939 och 134 år 1945. Enligt uppgifter från företagen planera de för åren 1946—1948 nyinvesteringar i bensinstationer, uppgående till omkring 25 miljoner kronor. Härtill komma de stationer, som anläggas av andra än oljeföretagen. Vilken omfattning dessa komma att få kunna vi ej bilda oss någon uppfattning om. Enligt de av företagen lämnade uppgifterna angående försäljningen av olika oljor 1938 och 1939 skulle denna fördela sig enligt tabell 27. Vi ha redan i kommentarerna till tabellbilaga 1 avseende importen av olika slags oljor under åren 1925—1946 fäst uppmärksamheten på de mera väsentliga dragen i oljehandelns utveckling under nämnda period. Den förhållandevis stora ökningen av omsättningen från år 1938 till år 1939, uppgående till 221 000 ton eller 24 procent, förklaras givetvis till övervägande del av den ökade upphandlingen för reservlagring. Särskilt synes detta ha gällt motorbrännolja och eldningsolja, beträffande sistnämnda produkt innebärande nära nog en fördubbling. Utom beträffande lysfotogen och eldningsolja intar Shell den ledande ställningen på den svenska marknaden, ett förhållande som även framgår av de för samtliga produkter summerade försäljningssiffrorna. I fråga om eldningsolja och lysfotogen redovisar Standard största omsättningen. Flygbensin såldes endast av de två största bolagen. 94

O) co OS

S a 9

».{V*

I'B'Sx

t»

o o o

CO CO OS

co OS

iO

or

T —

1©

T —

CD en co cr

co

CM cc

t»

T —

00 OS

co CO

T —

o

os

T —

T-l

O 00 t " T—1

~ T3 O

00 W

os T-H

OS

•53

n5

CD t »

ia T j i

- T

T-l

T—

ltJ

T -

Ja

T —

os os CO

<U 4 J

T-H

^t U3

«

1 T -

1 1

kO

T ™

•—

t-l

P- 1/2

o cr eo

O

"*

T-H

eo •rt

1 1

cc

T -

,_ r - l

i© T-l

i©

eo os

T-H

V

to CA

1 CN

1 T-H

©

1 TH

T-H

eo

v 94

1 >o 1 T-l in

m cr co r^ cr O f>. OM eo " t T-H

os

T-l

CM

1 GN

00 CO

os

V v CM

1 r-

1 T -

é?

If

Cft CM

V v «°

T ^

»o

h-

r-l

'Ö

tO CM 1© rM

o l» o- (M O T-H

pH

os in bo

T-l

TH

OS

• A . . -t-1

t"»

co i C T-H 01 a co CO

CM CO

1 1

co C

00 cr

T —

\

1 1 to

T-H

os co

° 58,

I

1—1

00 CO r-l

os CO

r-l

T —

T-H

r-

eb

I©

T-H

^

O

o

N

kl

o

4->

O

bensin (inkl. bentyl och motoralkohol)

os

bi

Pj

t ~ er <M

os 05 ifi

T-H

CO

co T-H

fil

o c ö

o

b»

aA o h

00 co r-l

B

bfl o

o "B v *° *532

8 bo M

Ö.S.

3 s> TH

•*

eo

to

T —

O

T-H

T —

•* cr CD kfl OS 1-1 eo CN

c

c

os co os

t»

CD

i©

T-H

T-H

T-H

cr

OS

CD

CM CM

«M C»

-# os o

to

00 us t *

CM

l©

eo os

o «s

SL "o -, Q a u P3 -Q 4) >H

CD

in

tfi

t -

T-H

1 1

1 T —

CM t O IO

a5 g aO C :o

«* cr

o

1 T-l

T-H

s

eo

v «°

T —

o te T-H

«*

ö s 41

CM

il

-* 1 1 1 1 1 to is:o aO3 a--

F

bO +3 B

5^) a 3

H3 E c3 *Ö C

O 1

a Ef HB PPC

+3

.2 d

CG w :cS C

1 >>

C

» 1?

T<

«

r—

Företagens leveranser av olika slags oljor till bensinstationerna år 1938 i procent av de totala leveranserna framgå av tabell 28. Tabell 28. Leveranser av olika slags oljor till bensinstationerna fördelade på företagen i procent Företag

Standard Shell Texaco BP Gulf Nynäs IC Summa

år 1938

Motorbensin

Motorbrännolja

Motorfotogen

Lysfotogen

Smörjolja

28.3 34.4 12.6 8.4 9.6 0.9 5.8

34.8 43.1 10.4 5.0 2.8 1.3 2.6

35.8 46.3 9.4 3.3 5.0 0.2

38.5 45.1 9.7 2.3 2.1 1.0 1.3

25.9 38.4 14.0 7.8 6.9 0.5 6.5

100.0 Stationernas tankkapacitet varierar givetvis högst väsentligt, eftersom den i stort sett anpassats efter deras omsättning och i vissa fall även till belägenheten i förhållande till depåerna. Den vanligast förekommande storleken är 3 000—4 000 liter, som redovisas för 44.2 procent av samtliga stationer. Endast 0.7 procent av stationerna ha en tankkapacitet av 20 000—50 000 liter. För servicestationernas del ligger den genomsnittliga tankkapaciteten i storleksklasserna 5 000—7 000 och 7 000—10 000 liter. Av stationer utan serviceutrustning har nästan hälften en tankkapacitet mellan 3 000 och 4 000 liter. Med hänsyn till de transportekonomiska beräkningar vi refererat i kap. 9 är det givetvis icke oväsentligt hur stationernas tankkapacitet dimensioneras. De besparingar i fråga om transportkostnader, som kunna uppnås genom större samtidiga leveranser till en viss station, torde i de flesta fall vara större än förräntningen av merinvesteringen i en större tankanläggning. I vilken grad detta förhållande motiverar en ökning av stationernas tankkapacitet kan icke bedömas generellt utan måste bli beroende av noggranna kalkyler i varje särskilt fall. De under år 1938 till stationer med och utan fullständig serviceutrustning levererade mängderna bensin framgå av diagram 7. Av servicestationerna hade 19.2 procent en omsättning understigande 50 000 liter bensin, 58.4 procent kommo på storleksklasserna mellan 50 000 och 300 000 liter och 15.5 procent i storleksklassen 300 000—500 000 liter. 6.9 procent hade en omsättning överstigande 500 000 liter. De högsta noteringarna hänförde sig till två stationer i Stockholm med en omsättning mellan 2 och 3 miljoner liter per station. 96

Diagram 7. Bensinleveranser under år 1938 till bensinstationer med och utan fullständig serviceutrustning med fullständig service

alla stationer 1000-tals liter

25,7 ^ ^ T p

Varje symbol motsvarat omkring 5 av servicestationerna

,„

„„

I BENSIN I

I BENSIN I

I BENSIN I

I BENSIN I

GÖS

JOEL m~x T T T T T T T T _C«J

— T T SPP spy,.. Ja.

™

,~*

fmWll nm

ninlil

,0

I BENSIN I

1 BENSIN I

[ BENSIN |

*

Varje symbol motsvarar omkring 5 X av alla bensinstationer

°- 200 JLZJLS.3

200—300

.TmtTlmtrTHTtr

..offSK- 500 -' 000 !»

Av stationer utan serviceutrustning hade 28.5 procent en omsättning upp till 10 000 liter, 34.8 procent mellan 10 000 och 25 000 liter, 23.2 procent mellan 25 000 och 50 000 liter och 13.5 procent över 50 000 liter. Det bör uppmärksammas, att en omsättning av över 200 000 liter för stationer tillhörande denna kategori var mera ovanlig. En mera representativ bild av stationernas försäljning ger tabell 29 avseende samtliga de vanligast förekommande produkternas procentuella Tabell 29. Storleken av leveranser av olika slag av oljor till servicestationer samt singelpumpar och fatkiosker år 1938 i procent av totala leveranserna

Stationstyp

Singelpumpar och fatkiosker Summa

Procent av totala antalet stationer

Motorbensin

Motorbrännolja

Motorfotogen

Lysfotogen

Smörjolja

fördelning på servicestationer samt singelpumpar och fatkiosker. För att ytterligare belysa innebörden av nämnda förhållande har i tabellen även angivits det procentuella antalet stationer av ifrågavarande typer. Ehuru servicestationerna endast utgjorde 12.5 procent av totala antalet stationer, representerade de nära hälften av dessas omsättning av bensin. Härav följer, att omsättningen vid singelpumparna och fatkioskerna måste vara proportionsvis så mycket mindre. Trots att de senare tillsammans representera 87.5 procent av det totala stationsbeståndet, svara de endast för en omsättning obetydligt större än servicestationernas. De mindre försäljningsenheterna uppvisa däremot en avgjort mycket större omsättning av motorbrännolja, motorfotogen och lysfotogen. Detta förhållande förklaras av den stora förekomsten av sådana försäljningsställen på landsbygden och jordbrukets behov av dessa produkter. I detta sammanhang må emellertid observeras, att endast en relativt begränsad del av försäljningen av sistnämnda tre produkter sker genom bensinstationerna och den större delen genom direktleveranser till förbrukarna. Ungefär samma hälftenfördelning av försäljningen mellan servicestationer och kategorien singelpumpar och fatkiosker, som redan noterats för motorbensin, gällde även för smörjoljorna. En ytterligare differentiering av omsättningsstatistiken, avseende försäljningen år 1938 av ifrågavarande produkter vid dels stationer med en respektive flera pumpar och dels fatkiosker har gjorts i denna tablå: Motorbensin

Motorbrännolja

Motorfotogen

Lysfotogen

Smörjolja

Station med en pump .. Station med flera pumpar

46.3 49.1 4.2 0.4

57.4 28.1 14.5 0.0

69.2 17.5 13.3 O.o

70.7 11.1 18.2 0.0

41.4 52.0 6.3 0.3

Summa

100.0 Stationstyp

Uppenbart är, att fatkioskerna i förhållande till sitt antal spela en mycket underordnad roll som distributionsform för bensin. Vid de 3 040 anläggningar av denna typ, som voro i bruk år 1938, utgörande nära % av det totala antalet försäljningsställen, såldes samma år endast 4.2 procent av den motorbensin, som distribuerades genom stationsnätet. Även i fråga om övriga produkter var fatkioskernas andel av försäljningen förhållandevis ringa. Generellt uttryckt torde de kunna anses representera de få och små kvantiteternas leverantörer. Enpumpsanläggningarnas överlägsenhet som försäljningsform är enligt dessa siffror obestridlig. De redovisa en relativt både hög och jämn för98

säljning av olika produkter i förhållande till flerpumpsanläggningar och fatkiosker. Särskilt intressant är deras stora representativitet för samtliga ifrågavarande oljor, från lägst 41.4 procent för smörjoljor upp till 70.7 procent för lysfotogen, under det att fatkioskernas försäljning med avseende på olika produkter svänger från 4.2 procent för bensin upp till 18.2 procent för lysfotogen och flerpumpsanläggningarnas från 11.1 procent för lysfotogen till 52.0 procent för smörjolja. En omräkning till absoluta tal av den bensinförsäljning, som redovisas i tabell 29 och tablån här ovan visar följande. Av den totala omsättningen av bensin år 1938, 618 miljoner liter, såldes vid 1 511 servicestationer 48.6 procent eller ungefär 300 miljoner liter, motsvarande i medeltal nära 200 000 liter per station, vid 7 885 singelpumpar 47.2 procent eller omkring 292 miljoner liter, motsvarande i medeltal 37 000 liter per station samt vid 3 040 fatkiosker 4.2 procent eller omkring 26 miljoner liter, motsvarande i medeltal 8 600 liter per station. År 1935 var medeltalet av omsättningen vid servicestationerna 167 000, vid singelpumparna 29 000 och vid fatkioskerna 7 700 liter. Det är ett känt och omvittnat förhållande, att försäljningen av brännoljor i regel förekommer i olika kombinationer med någon annan affärsverksamhet. Uppgifter om hithörande förhållanden ha även ingått i vår distributionsundersökning och svar på vår fråga härom ha lämnats av 9 445 återförsäljare medan uppgifter saknas från 380. I tabell 30 ges en bild av försäljningsapparaten ur denna speciella synpunkt. Tabell 30. Antal försäljningsställen i samband med olika slag av annan affärsverksamhet

år 1939

I samband med

Antal

speceri- och diverseaffär järnaffär färg- och kemikalieaffär fabriksrörelse hotell bilfirma, garage eller reparationsverkstad . åkeri bil- och bussföretag annan rörelse

5 741 245 98 42 57 975 279 258 960 8 655 790

Utan samband med annan rörelse Summa

9 415

I ett tidigare sammanhang ha vi kommenterat den takt, i vilken distributionsapparaten byggts upp med utgångspunkt från nyetableringens omfattning under olika år. En motsvarande historisk kommentar kan vara motiverad även i förevarande avseende. Primärmaterialet ger ur denna synpunkt belägg för följande. Under branschens tidigare skede, särskilt under 1920-talet, kännetecknades utvecklingen av tillkomsten av ett relativt stort antal stationer i kombination med annan rörelse, särskilt speceri- och diverseaffärer. Motorismens allt större omfattning under 1930-talet skapade ett ökat behov av framför allt garage och bilreparationsverkstäder. Det föll sig då naturligt att till dessa anknyta försäljning av bensin och smörjoljor. Bilarnas ökade användning som kommunikationsmedel för handelsresande och turister aktualiserade behovet av bensinstationer även i samband med hotellrörelse. Tillkomsten av lastbilsåkerier och bussföretag motiverade anläggande av försäljningsställen för bensin och smörjoljor i anslutning till dessa. Den strukturförändring på kommunikationernas område, som här antytts, låter sig förhållandevis följesamt avläsas i det statistiska material, som ligger till grund för sammanställningen i tabell 30. Fortfarande dominerar emellertid kombinationen bensinstation/speceri- och diverseaffär i den blandade gruppen med betydligt mer än hälften av samtliga sådana stationer. 1930-talet medförde emellertid även en betydande nyetablering av specialstationer, en utvecklingstendens, som alltjämt är påtaglig. Specialstationerna äro i stor utsträckning servicestationer, år 1939 60.8 procent, medan endast ett förhållandevis litet antal av de kombinerade stationerna, år 1939 8.7 procent, hade fullständig serviceutrustning. Vi ha tidigare konstaterat, att specialstationerna mestadels förekomma i städer och andra tätorter. I Stockholm utgjorde de sålunda vid undersökningstillfället 51.4 procent av det totala antalet stationer, medan motsvarande siffra för Norrbottens län endast var 1.8 procent. Mellan dessa högsta och lägsta noteringar äro relationerna i detta avseende mycket differerande för olika län. Karakteristiskt för specialstationerna är vidare, att de till övervägande delen tillhöra de högsta storleksklasserna i fråga om omsättningen, medan de kombinerade stationerna äro talrikast i omsättningsgrupperna 10 000—20 000 och 30 000—100 000 liter. Kombinationen med bilfirma, garage och reparationsverkstad synes ur omsättningssynpunkt vara den effektivaste. I här berörda avseenden förete de olika oljeföretagens distributionsapparater väsentliga olikheter. Sålunda skulle enligt föreliggande material endast 2.3 procnt av IC:s anläggningar kunna rubriceras som specialstationer. Denna karakteristik kan emellertid anses delvis vilseledande, enär detta företags stationer i regel äro anslutna till något annat slag av affärs100

rörelse, som rätteligen bör rubriceras som specialverksamhet på detta område i något mera allmän bemärkelse. Av Standards och Shells anläggningar redovisas 4.0 respektive 7.9 procent som specialstationer, av Texacos 10.6, av Gulfs 14.0, av BP:s 15.8 och av Nynäs' 42.2 procent. Sistnämnda företag tycks sålunda i sitt första stadium i förhållandevis stor utsträckning ha inriktat sig på specialstationer. Slutligen må i detta avsnitt framhållas, att försäljningsorganisationens fördelning på kombinerade stationer och specialstationer givetvis ur personalsynpunkt är av stort intresse. Om man begränsar resonemanget till att gälla endast själva försäljningen och sålunda icke serviceverksamheten, måste de kombinerade stationerna anses ha vissa fördelar så till vida som dess personal under den tid den icke är ianspråktagen för dessa sysslor kan nyttiggöras på annat sätt. Specialstationernas anställda däremot kunna i regel icke temporärt frigöras för annan sysselsättning, även om detta eljest skulle vara möjligt med hänsyn till att arbetet på stationerna icke tar deras tid helt i anspråk. Till denna fråga återkomma vi utförligare längre fram i detta kapitel i anslutning till en beräkning av de fasta kostnadernas storlek per försåld enhet vid olika stationstyper. Det förhållandet, att försäljningen av oljor i så stor utsträckning förekommer i samband med annan affärsrörelse har till följd att i ett stort antal fall försäljarens omsättning endast till viss del är att hänföra till försäljningen av oljor. Detta förhållande gjordes till föremål för undersökning av 1935 års brännoljekommitté. Resultatet kan sammanfattas sålunda, att oljehandelns andel av den totala omsättningen i kronor räknat utgjorde för 64.4 % av försäljarna mindre än 25 % av deras hela omsättning > 14.3 » » T> 25— 49 » » » » » » 6.3 » » » 50— 74 » > » » » » 15.o » > » 75—100 » » » » » Vi ha gjort en motsvarande undersökning, avseende förhållandena år 1938 med angivande av omsättningen av handeln med oljor i förhållande till den totala omsättningen enligt följande klassificering: obetydlig, %, V2, %, nära x /i o c n Vi- Resultatet av denna undersökning, som redovisas i tabell 31, torde icke helt motsvara de verkliga förhållandena, enär svaren sannolikt i vissa fall endast kunna tillmätas betydelse av osäkra uppskattningar och dessutom uppgifter saknas från ett förhållandevis stort antal av de tillfrågade. Med hänsyn till materialets ofullständighet synas oss dessa uppgifter icke böra utförligare kommenteras. Det bör dock framhållas, att i den största gruppen av kombinerade stationer, nämligen den, där försäljningen 101

Tabell 31. Oljeförsäljningens ungefärliga andel i procent av totalomsättning

Försäljningsform

Utan samband med annan rörelse I samband med speceri- och diverseaffär . . järnaffär färg- och kemikalieaffär . . fabriksrörelse hotell bilfirma, garage eller reparationsverkstad bil- eller bussföretag övrig annan rörelse

Obetydlig

V*

y»

41.4 40.8 38.8 60.0 32.1

42.5 41.2 28.6 10.0 41.1

2.5 6.0 19.4

17.6 25.1 21.5 26.5

27.4 28.2 28.1 16.2

distributörernas

år 1938

8 A

Nära Vi

Vi

Uppgift saknas och osäkra uppgifter

Summa

100.0 100.0 100.0 100.0 100.0 100.0 100.0 100.0 100.0 100.0

0.2 0.4 1.0

0.5 0.8 1.0 5.0 1.8

12.9 10.8 11.2 25.0 17.8

21.0 12.4 15.6 10.7

10.4 2.1 4.3 8.2

4.5 2.4 6.2 15.6

19.1 29.8 24.3 22.8

av oljor förekommer i samband med speceri- och diversehandel, icke mindre än 41.4 procent av uppgiftslämnarna förklarat, att endast en obetydlig del av deras omsättning hänfört sig till handeln med oljor och att endast 0.7 procent inom denna grupp redovisat en omsättning av dessa produkter uppgående till % och däröver av hela omslutningen av deras affärsrörelse. Att försäljningen av oljor för bilfirmor och garage däremot utgör en förhållandevis stor del av vederbörandes verksamhet framgår av att 21.0 procent av dem uppgivit, att hälften av deras totala omsättning avsåg oljor och att 10.4 procent inom samma grupp uppgivit omsättningen av oljor till % av totalomsättningen. Denna översikt av distributionens organisation och därmed sammanhängande spörsmål torde lämpligen kunna avslutas med en redogörelse för det ekonomiska förhållandet mellan oljeföretagen och återförsäljarna. Även i detta sammanhang vilja vi anknyta till den undersökning, som gjordes av 1935 års brännoljekommitté. Av denna framgår nämligen, att 88 procent av återförsäljarna köpte sina varor i fast räkning samt att 11 procent sålde mot provision och endast ett 100-tal voro anställda mot fast lön. Vår undersökning har i stort sett givit samma resultat: 90.6 procent av återförsäljarna år 1939 ha uppgivit sig ha köpt i fast räkning, 7.7 procent ha haft konsignationsavtal — i allmänhet innebärande att oljeföretaget tillhandahåller ett s. k. grundlager, som betalas i viss relation till den löpande försäljningen — och endast 0.2 procent voro anställda mot lön direkt av företaget, medan 1.5 procent ej lämnat några uppgifter. Köp i fast räkning 102

dominerade helt beträffande bensinstationerna på landsbygden, medan konsignationsavtal företrädesvis förekommo i städerna. Den före kriget av oljeföretagen till återförsäljarna lämnade provisionen eller rabatten uppgick i allmänhet för bensin till 3 öre per liter, men även lägre provisioner eller rabatter tillämpades. Stundom varierade de med omsättningens storlek. I regel var denna skala fallande, men i vissa fall fick distributören högre marginal vid stigande omsättning. Genom vår fråga till distributörerna, huruvida därutöver förekommit någon extra gottgörelse, har härom framkommit att 8.7 procent av uppgiftslämnarna erhållit extra provision eller rabatt och 4.6 procent »annan ersättning från bolagen för täckande av fasta eller rörliga kostnader». Ersättning i sistnämnda avseende synes företrädesvis ha beviljats specialstationer och övriga större stationer. Av uppgifterna framgår i övrigt, att IC beviljat samtliga sina återförsäljare extra provision, ett förhållande som förklaras av företagets karaktär av kooperativ sammanslutning. Beträffande övriga företag har uppgivits, att Texaco i viss utsträckning lämnat extra provision, samt att Gulf och Nynäs i en del fall lämnat särskild gottgörelse i annan form. I övrigt synas dessa extra ersättningar ha varit sparsamt förekommande. Här refererade uppgifter återges med reservation för en viss ofullständighet. De ha sålunda icke givit uttömmande besked om i vilken utsträckning återförsäljarna genom extra förmåner kompenserats för av dem beviljade extra rabatter till vissa av deras kunder. Den vanligaste kreditformen för återförsäljarna — 79.2 procent av de fall som redovisats till oss — var den även inom affärslivet i allmänhet oftast förekommande formen för öppen varukredit, nämligen »30 dagar 2 procent». Därnäst vanligast förekommande var betalningskursen »30 dagar netto». Kontant likvid till oljeföretagen förekom endast beträffande 2.4 procent av antalet återförsäljare. Till frågan om kontant- eller kreditförsäljning återkomma vi i samband med de beräkningar rörande omkostnaderna för ett monopolföretag, som behandlas i kap. 15 och 16. I diskussionen om oljehandeln i dess mera publika bemärkelse, nämligen distributionen av bensin via servicestationer, singelpumpar och fatkiosker, har kritiken mot den nuvarande ordningen i stort sett inneburit, att distributionsapparaten är överdimensionerad och delvis fellokaliserad. Dessa synpunkter ha återkommit i direktiv för och betänkanden av tidigare utredningar liksom i det allmänna meningsutbytet i denna fråga. Utan att närmare rekapitulera de orsaker, som sagts vara bestämmande för utvecklingen på detta område, och de överslagsberäkningar, som gjorts angående möjligheten att beskära distributionsapparaten till, som man ansett, rimligare proportioner i förhållande till omsättningen vilja vi i en 103

sammanfattande kommentar till det statistiska material, som återgivits i detta kapitel, anföra vissa principiella synpunkter på denna fråga. Som underlag för vårt resonemang komma vi vidare att åberopa vissa ytterligare utredningar, ingående i vår distributionsundersökning, samt en av Svenska Kommunaltekniska Föreningen publicerad principutredning angående oljedistributionens ordnande, avsedd att kunna tillämpas i städer och andra tätorter. Vi ha redan konstaterat, att försäljningsställena förete en förhållandevis ojämn spridning med hänsyn till fördelningen på landsbygd och tätorter med en betydande anhopning av servicestationer i särskilt de större samhällena. Då det göres gällande att detta är ett i och för sig naturligt resultat av den fria konkurrensen på denna marknad, torde detta omdöme få anses gälla endast med vissa modifikationer. Av de mellan koncernbolagen i vårt land rörande deras samarbete upprättade och utväxlade protokoll, promemorior och övriga handlingar, av vilka vi som undersökningsmyndighet tagit del, framgår nämligen, att de tillsamman utövat en viss begränsad nyetableringskontroll. Dessa åtgärder i syfte att åstadkomma en viss planering av distributionsnätet på lokala marknader ha givetvis kolliderat med bolagens individuella intressen av att bli företrädda på ur omsättningssynpunkt så förmånliga platser som möjligt. Frågan om konkurrensens inverkan på distributionsapparatens omfattning och lokalisering måste även bedömas mot bakgrunden av de kvoteringsöverenskommelser om marknaden i stort, som under vissa perioder träffats och åtminstone av vissa bolag tillämpats. Effekten av en inom detaljhandeln lokalt förekommande konkurrens har nämligen, när det gäller marknaden i stort, kunnat neutraliseras genom reglering av överoch underleveranser kontrahenterna emellan. Det är givetvis svårt att, med ledning av tillgängliga statistiska fakta, avgöra hur stor en distributionsapparat för en bransch som denna bör vara och hur den beträffande fördelningen på större och mindre försäljningsenheter och försäljningsområden bör vara lokaliserad. Av tidigare utredningar i dessa avseenden gjorda uppskattningar kunna icke längre anses annat än till viss grad relevanta. Det torde vara obestridligt, att en för hela marknaden enhetligt planerad försäljningsorganisation ur här berörda synpunkter bör kunna avvägas mera rationellt än vad som är möjligt, när flera säljares intressen skola tillgodoses i en konkurrens med dragning till de mest lönsamma platserna. Ett intressant försök till en planläggning av distributionsapparaten inom vissa begränsade områden har gjorts av Svenska Kommunaltekniska Föreningen. Utan att bortse från de olika företagens nu existerande anläggningar och naturliga intressen av att i görligaste mån få behålla sin marknad har man vid denna planläggning tillmätt även andra, tidigare mindre 104

Landtransporterna från oceananläggningar och depåer till bensinstationer och konstimentpumpar sker med järnvägstankvagnar och bilar — den största posten bland omkostnaderna

Bensin f ö r s ä I j n inge n förekomm er vid anlaggningtr av olika

typer.

A-stctionen har särskilda lokaler för service, medan B-stationen lämni

kan

samma

kund-

tjänst utomhus.

Vanli-

gast är singelpumpen i komlination

med

nå-

gon annan affärsrörelse. En gammal blanc,

trotjänare

singelpumparna

utanför en diversehandel ir en känd från våra

bild

landsvägar

beaktade förhållanden rörande stadsplanering, trafikfrekvens etc. betydelse för planens utformning. En av föreningen år 1943 tillsatt kommitté, bestående av förste ingenjören N. Lidvall och civilingenjören Å. Grauers, båda i Stockholm, gatuchefen G. Hentz i Malmö och fastighetsdirektören F. Persson i Göteborg, framlade år 1944 i föreningens handlingar nr 8 ett förslag, som godkändes av föreningens styrelse och som innehöll i huvudsak följande. For varje samhälle bör upprättas en generalplan, som tar hänsyn till samhällets såväl aktuella som framtida behov av bensinstationer. Behovet bedömes under hänsynstagande till det motorfordonsbestånd, som skall betjänas, samt trafikens fördelning på olika trafikleder. Trafikanternas anspråk på god drivmedelsförsörjning och service beaktas i främsta rummet, men därjämte tages hänsyn till samhällets intressen ur stadsbyggnads- och luftskyddssynpunkter. Områden för bensinstationer böra inläggas i stadsplanerna. Även drivmedelsleverantörernas försäljningsintressen böra beaktas, ehuru det för fordonens drift är av mindre betydelse vilket firmamärke som erhålles. Det anses önskvärt, att bensinstationer anordnas i anslutning till större garage och verkstäder. Även om fullständiga servicestationer äro mest ändamålsenliga, bör — med hänsyn till att dessa kräva stort markutrymme och att många fordon besöka stationen endast för påfyllning av drivmedel — distributionsnätet kompletteras med lämpligt antal mindre anläggningar, där endast försäljning av drivmedel och smörjoljor förekommer. Antalet bensinstationer på allmän mark bör begränsas. Behovet av erforderligt antal stationer i samhällets centrala delar får ej förbises, även om marktillgången där är ringa. Särskilt är det av vikt, att servicestationerna få ett någorlunda centralt läge, eftersom de huvudsakligen betjäna lokaltrafiken. Även för genomgångstrafiken är det centrala läget att föredraga, då fordonens översyn ofta sker i samband med uppehåll i resan. Gemensamhetsstationer, d. v. s. stationer, vid vilka försäljning sker för mer än ett oljebolag, böra undvikas, eftersom de orsaka osunda konkurrensförhållanden. Kalkyler över behovet av bensinstationer måste främst grundas på erfarenheter av de lokala förhållandena. Vid bedömning av minimiantalet kan antagas, att en drivmedelspump betjänar högst 150 av de fordon, som i samhället normalt förses med drivmedel. Denna undre gräns för antalet stationer torde emellertid sällan kunna hållas och man får vid markreservationer även ta hänsyn till det framtida behovet. Stationerna böra i regel läggas vid huvudgator eller större infartsvägar samt på platser, där trafikströmmen flyter långsamt, t. ex. invid trafikkorsningar. Normalt bör en station ej göras större än att den ger plats för högst 8 pumpar med tillhörande cisterner. Minsta cisternvolym bör vara 5 000 liter. Lagringsbehovet för en 8-pumpars station skulle sålunda uppgå till minst 40 000 liter. Stationer i bottenvåning till byggnad böra undvikas och pumpar på gångbanor böra ej förekomma. Upplåtelse av mark bör ej ske i form av försäljning utan genom nyttjanderättsupplåtelse på högst 25 år eller tomrättsupplåtelse på 26 år. Samhällena böra sträva efter ett lågt drivmedelspris och därför upplåta mark på skäliga och väl avvägda villkor. Det är lämpligt med fast avgäld, då fråga är om garage eller verkstad, men för servicestationernas del kan det vara lämpligt med en av omsättningens storlek beroende rörlig avgift vid sidan av den fasta avgälden. E t t annat, sätt är att reglera om avgälden exempelvis vart femte år.

Antalet bensinstationer i Stockholm, som år 1939 var 345, vore enligt ett av Stockholms stad på grundval av den refererade utredningen år 1945 105

upprättat förslag avsett att minskas till ett 60-tal välutrustade servicestationer jämte ett antal mindre, huvudsakligen för internt bruk avsedda anläggningar i anslutning till garage och verkstäder. Oljeföretagen ha haft tillfälle att yttra sig över förslaget, varvid de förklarat, att de i princip ej hade något att erinra mot en rationalisering, under förutsättning att tillräckligt antal platser ställdes till förfogande för att varje företag skulle kunna på ett fullt tillfredsställande sätt betjäna sina kunder. Företagen ansåge de föreslagna platserna väl valda men antalet för ringa. Beträffande förutsättningarna att genomföra den för Stockholms stad utarbetade planen ha Lidvall och Grauers för oss framhållit, att förekomsten av ett flertal märkesprodukter och de olika företagens stridande intressen i fråga om ur omsättningssynpunkt mer eller mindre förmånliga platser synes omöjliggöra en lösning i överensstämmelse med planen. Föreningen förhåller sig därför avvaktande beträffande denna sin verksamhet med hänsyn till vår utredning om oljehandelns framtida ordnande. Planer i överensstämmelse med föreningens allmänna råd och anvisningar ha utarbetats för vissa andra städer. En planering efter de i föreningens förslag angivna riktlinjerna, som ger skäligt utrymme för konsumenternas anspråk på en ur deras synpunkter tillfredsställande ordning, borde enligt vår mening eftersträvas icke endast i tätorterna utan, måhända i något modifierad form, även på landsbygden — detta särskilt där landsbygdens distributionsförhållanden låta sig samordnas med tätorternas, framför allt med avseende på spridningen av stationerna. De av oss tidigare återgivna statistiska uppgifterna, avseende spridningen av bensinstationerna, ge ej besked om sambandet mellan å ena sidan förekomsten av stationer av olika typer och å andra sidan trafikintensiteten inom samma områden. En länsvis sammanställd jämförelse, grundad på förekomsten av bensinstationer med och utan fullständig serviceutrustning år 1938 — avseende 9 825 stationer — i förhållande till trafikintensiteten enligt föreliggande uppgifter från år 1936, ger den bild av förhållandena som framgår av tabell 32. Trafikintensiteten har bestämts på följande sätt: På grundval av 1936 års trafikräkning ha vissa s. k. trafikintensitetskvoter beräknats. Därvid har som utgångspunkter tagits totala antalet fordon, som passerat räknepunkterna i varje särskilt län. Detta antal har dividerats med antalet räknepunkter och de sålunda erhållna kvoterna ha satts i relation till genomsnittet för hela riket. E t t läns värde över 100 anger sålunda, att trafiken i länet är högre än genomsnittet för hela riket. För en siffra under 100 gäller motsatsen. Även om en jämförelse som denna är av ett visst intresse kan icke heller den realistiskt återge förhållandena inom sådana lokala områden, som ur 106

~ "

n av viceut ålland ät för et

= 3 *> r a 3 2 *>

o ce "<cfl

to cr.

O O rH

-*

•<* CN CN r H r-l r-l

CO kO

cr.

.-H CO

IÄ 00

»ett 00

co

OS 00

T* o rH

XjM r^

en

O

»

00 lO

Ct)

(N <J5

O to

CD T H to 00

o

eo

CO CO C5

CM CO O rH

CO

o o

O

Ht

CO

CM

O) O O 00 rH

to CO

IfS CJ

cn to

CM

O

co r»

CJ CO

s

o •H

Före stan ning geno

*m 8-5 S ^ 35 , s . t ; »i 8 12 Sö O bO ^ T3 "• a

raO

o CN

B a <u r a •tj

i, :3

4) * » t > CO

c»

\0

OJ

co

eo

o

CM O»

ta © co

oo 00

CN O rl

to O-

00 o r-l

to t>-

to t -

CN tO

Cl

o o

o o

O O

T- H

T—1

r H

O O rH

i-l to itO r H CN c ~

T-H

lcO CN

00 to co

1 .SS 2 ^ ^ . a Bo 15 a . b * c3 =2

»o

io

rH fN

o

m is

^

TJ<

os c -

to

T-H

rH

O O

C-} o

T-l

r H

O O r-l

O O O O O O r-l r-l rl

O

CO CJ CN

tfl Tj • *

H H »

CO rH

rrH

O o r-l

CN l O C l 1C5 rH O

CO

rH r-l

l^

O

co

CO 00

O O

CN r H 00 t -

to

"*

TH

C

H — »

^

d

o o iH

O O rH

O

O

O

O

o o or H Or-l rH r-l

a o rH

o O rH

O O rH

O O O O rH rH

O CO

Q O rH

© o

O

T-H

T-H

TH

t » O l CO t » !D 1 1 • > * CO

to

H

H

CD

cr,

CO rCN

o

a a 3 C/2

"rt g

lO OJ

»O co

•<*

• « *

CO to co

t tn

CO co r H

•*!<

l^

Ii5

t C i CN t ^ . O us »o CN c o c o n CN c o

bo bo n3 . 3

c c

en

9 00

o

o

oa

o

•*

O

H

^

t» K

(N cn

t^ 00

ICO CO

T* 00

»Q 00

Cl 00

Cl 00

"s

O CN

t~~ c o CM CN

o

to

t O CN r-l t T}t CO

m

"*

H

1-1

CO

l~

oo

os

t^

CM

r-l

r H r H OS CJ O 00

r^ co

cr, 00

to 00

l O CJ 00 00

m r^ o

co

rH CJ

k> 00

CO C 3 T * OO nr> r o o f N O) t - 00 lO cs ici co

CN

tO rH

CO

o

CJ

l^

IQ

-H

>C0 0 0 CO C l 0 0 CO

U0

r H

rH

on 00 00

(X)

US O

to

3a 3

«*- 5J

r H

CO

co I O r CN C N ( N c o •<* r H

r-l

•<*

i ^ CN to

T-H

CO

ifi

•>#

-rf 00 te t lO ( > (CNM cCNo cCO o c o CN O J CN lO

"<*. c o

a c!

T-H

OJ

o

>* ^

O

O

O

OJ

U0

>o

o

to

to

cya

ers

t^

CO

CM

- H ^ri

t^

CO

CO

CJ

II

«£

CN lO

00 CN

T *

"tH r-l

rH rH

O r-l

r H CO r-l r-l

co

H t X l O J O rH rH

CO rH

K O rH rH

CN CT) rH

(M

T-H

rH rH

rft

T-H

rH rH

-N

rH

to r-t

r*

r-<

7 -s

"^ 9

TH

GTS T H •* CO

OJ tO

Cl t -

CO to

O •>*

CN ia

co

CN ICO CN t -

cn co

rf< 50

CO i!3

lO rf*

C5 Ol

O rit

lO IQ

co rH

1-'

to

.SP a 5

»ra

00 I O

o

TH

a 2 a a * T . 0)

co rH

CM CO r H lO T * lO

• * • *

CO CO

•Ht CN

T -

00 to CN rH

'O cs

"S

w B

:cs3

et •

TJ

co

1J Kl

"o o o to

se

"o CJ

o 00

c

a

ä s? c3 H3

bo B ' 3 ,

CJ

53 r M

•*-» a O r?

O

bo

C

w

^2

cu

3 O a J^03 g 2 a

CO

CO

S» a Ja a g o ^ J* O a s -^ a Ö a a M " 5 ^ J ^ -s s a c O o —

0 a : £° :cT o *o :0 CO

•

• -O

co bo t. OJ

<s

eä

-a a

o

«)

' g

ej

^

=0 i : ^ :!3

S M Stu o ••< m >

CO

r>

-?, "

p,

m

ti

6* & « . O

:e3

:a3

M O f>

a

+3

-M O ^ 2 OJ H-> CO

a :cj :c3

co

a <D 4-> •*-> O -CJ

H-> cu

'C

u

S-c

> 55 w o

distributionsorganisatoriska synpunkter kunna betraktas som mera naturliga enheter än länen. Vi ha, som i kap. 9 närmare redovisas, gjort en regionalundersökning inom en begränsad del av Kristianstads län i syfte att bilda oss en föreställning om i vilken utsträckning en rationalisering av transporterna skulle kunna medföra vissa kostnadsminskningar. Områden av ungefär denna storleksordning torde vara lämpliga även för en sådan samordnad planering, som avser en rationell lokalisering av stationer av olika typer i förhållande till trafikintensiteten. Då det torde existera ett direkt samband mellan å ena sidan trafikintensiteten och å andra sidan behovet av bensinstationer med respektive utan fullständig serviceutrustning, bör man eftersträva bästa möjliga avvägning mellan dess faktorer. Härvid måste emellertid beaktas, i vilken mån trafikintensiteten representerar en genomgångstrafik inom ett visst område eller om den är koncentrerad till en förhållandevis sluten rayon. Att varje bolag för sig ur dessa synpunkter och med beaktande av konkurrenternas dispositioner skulle kunna planera sin distributionsapparat så som de lokala förhållandena objektivt motivera torde få anses uteslutet. Svårigheten att förverkliga den ifrågasatta planeringen i Stockholm visar, att företagens individuella intressen i ett sådant konkret fall kunna äventyra en ordning, som ur helhetens synpunkt måste anses vara den mest eftersträvansvärda. Här berörda förhållanden måste anses vara den främsta orsaken till anhopningen på vissa platser särskilt av servicestationer med motsvarande gleshet inom andra områden. Även där omsättningens storlek icke är tillräcklig för att göra två eller flera servicestationer lönsamma, skulle det väl kunna tänkas, att en sådan anläggning skulle kunna bli räntabel. Förekomsten av en sådan station frestar emellertid ofta andra företag till nyetableringar i dess omedelbara närhet. I vissa fall kan detta motiveras av prestigehänsyn, i andra fall åter ha ur det enskilda företagets egna försäljningspolitiska synpunkter mera reella orsaker. Sålunda förekommer att vissa kunder göra sina inköp mot av bolagen tillhandahållna kreditbevis eller s. k. bensinchecker. Kunden har då anspråk på att vederbörande leverantör skall vara representerad på så många platser som möjligt. I andra fall återigen kan kontrakt ha slutits med en större förbrukare på villkor, att leverantören skall tillhandahålla bensin för förbrukarens bilar på vissa i avtalet angivna orter. Sådana överenskommelser framtvinga i vissa fall nyetableringar, som ur andra synpunkter ej skulle vara motiverade. Vore dessa kreditbevis och checker gångbara även vid andra stationer, skulle motivet för en sådan nyetablering bortfalla. Att en sådan ordning icke tilllämpas beror — enligt vad vi erfarit — på att företagen icke önska ens tillfälligtvis genom ett sådant arrangemang ge konsumenten anledning att använda en produkt av annat märke. Vi kunna icke underlåta att i detta 108

sammanhang påpeka den bristande överensstämmelsen mellan detta förhållande och mellan av vissa bolag tidvis tillämpade förfaranden. Sålunda har det förekommit att vissa bolag reglerat enligt kvotavtal uppkomna underleveranser genom överlåtelse av kunder och därtill kommer, att man verkställt reglering genom överlåtelse sinsemellan av varor. Märkeskonkurrensen framstår mot bakgrunden härav åtminstone i viss grad såsom grundad på en fiktion. Förekomsten av en enda ur kvalitetssynpunkt fullt tillfredsställande produkt skulle ur konsumenternas synpunkter ej innebära några nackdelar men undanröja de komplikationer i fråga om distributionen, som föranledas av föreställningen om de olika märkenas speciella kvalitetsegenskaper. Detta påstående bestyrkes även av det förhållandet, att en stor del av den yrkesmässiga biltrafiken i landet förses med bensin från ett företag, IC, som vid sina inköp icke torde fästa avgörande vikt vid produktens märke. För oss har vidare en inom vårt lands bilindustri ledande företagschef uppgivit, att han för sin del vid inköp av bensin för sitt företags räkning icke ansett sig böra tillmäta den påstådda kvalitetsskillnaden olika märken emellan någon betydelse utan endast låtit priset vara bestämmande för sina inköp. Anspråken på en ur konsumenternas synpunkter tillfredsställande service kunna icke begränsas till att avse endast tillhandahållandet av bensin, smörjoljor etc. Med begreppet service är förbunden även en verksamhet av annat slag, innebärande att personalen — i vissa avseenden oombedd — gör en översyn av kundens bil. Meningarna äro delade om hur omfattande denna service bör vara. Vi ha funnit det angeläget att söka få denna fråga kompetent besvarad genom att förfråga oss därom hos Kungl. Automobilklubben, Motormännens Riksförbund, Sveriges Bensinhandlares Riksförbund och oljebolagen. Av de svar vi fått framgår i huvudsak följande. Man skiljer mellan avgiftsfri och betald service. Avgiftsfri service omfattar: 1) kontroll av lufttrycket i ringarna och i mån av behov pumpning av dessa; 2) påfyllning av kylarvatten (vintertid bör därjämte med aerometer spritkoncentrationen kontrolleras i kylare, i vilka användas sprit såsom frostskyddsvätska); 3) kontroll av oljenivån i motorn; 4) avtorkning av vindruta, strålkastare och nummerplåtar etc; 5) kontroll av tändstift och ackumulator; 6) påfyllning av destillerat vatten i batteriet; 7) kontroll av strålkastare och stoppljus; 109

8) avhjälpande av smärre fel och defekter; 9) rådgivning beträffande erforderliga reparationer, servicearbeten etc; 10) upplysningar till främmande bilister angående trafikvägar, parkeringsmöjligheter, garage, hotell, restauranger, sevärdheter etc; 11) i mån av tillgång tillhandahållande av telefon, wc etc. Betald service omfattar: 1) tvättning; 2) städning, dammsugning och polering; 3) rundsmörjning; 4) smörjning av hjulnav; 5) fjäderrengöring; 6) urspolning av kardan och växellåda; 7) oljebyte i vevhus, växellåda och kardan; 8) inställning av strålkastare och diverse andra justeringsarbeten; 9) påfyllning av bromsvätska och stötdämparolja etc; 10) byte av däck och lagning av spikhål på tider, då verkstäderna äro stängda. Vid servicestationerna böra dessutom saluföras lättmonterade reservdelar, såsom säkringar för det elektriska systemet, strålkastarlampor, tändstift, ventilhattar, ventilkäglor etc. Ett av oljebolagen har ordnat en speciell form av smörjservice, innefattande kontinuerlig kontakt mellan kunder och servicestationer, varvid de senare genom påminnelser övervaka att kundens bil blir inlämnad för rundsmörjning efter visst antal mil. Det har framhållits, att bilisterna ej böra driva kravet på avgiftsfri service så långt och på att denna service blir så omfattande, att den verkar förhöjande på bensinpriset. Mera omfattande service bör ersättas efter fastställd taxa. Fullgod service förutsätter att vid servicestationerna finns kompetent personal, som har instruktioner att stå bilisterna till tjänst i de hänseenden, som berörts i ovanstående redogörelse. Ett par av oljebolagen ha uppgivit, att de genom kurser och demonstrationer vid stationerna sökt bibringa personalen erforderliga kunskaper på detta område. Sveriges Bensinhandlares Riksförbund har framhållit såsom önskvärt, att en kursverksamhet för utbildning av servicepersonal anordnas. Av vikt är givetvis också frågan om stationernas öppethållande på andra tider än vanlig affärstid. Av de uppgifter distributörerna lämnat härom framgår följande angående förhållandena år 1939 vid stationer av samtliga typer: 110

I procent av fallen Stationen hölls öppen vardagar affärstid kl. 9—18 längre än affärstid men ej hela dygnet hela dygnet kortare än affärstid ej öppen uppgift saknas ,

30 23 26

21 100

söndagar

15 28 4 21 24 100

Av materialet framgår i övrigt, att i de rena landsbygdskommunerna 33.7 procent av stationerna vardagar voro öppna under affärstid samt 28.9 procent under hela dygnet. För städer med över 50 000 invånare voro motsvarande siffror 23.3 och 10.6 procent. Den vanligaste formen, 39.3 procent, för öppethållande i dessa städer var »längre än affärstid men ej hela dygnet». Söndagar voro på den rena landsbygden 32.1 procent öppna hela dygnet och 21.6 procent stängda. För städer med över 50 000 invånare voro motsvarande procenttal 9.8 och 19.1. Dessa siffror ge vid handen, att kundtjänsten, bedömd med hänsyn till öppethållande, skulle vara bättre på landsbygden än i städerna. Detta torde sammanhänga med de olika möjligheterna att under dygnets olika tider ha personal till hands för försäljningen. Vad särskilt angår specialstationerna, alltså de som i största utsträckning förekomma i städerna, voro förhållandena följande: I procent av fallen Stationen hölls öppen

affärstid kl. 9—18 längre än affärstid men ej hela dygnet hela dygnet ej öppen uppgift saknas

vardagar

söndagar

9 55 13

16 33 13 7 31 100

23 100

Även om sålunda enligt dessa uppgifter ett stort antal bensinstationer stå till förfogande hela dygnet och på söndagarna, synes öppethållandet ej vara organiserat på ett rationellt sätt. En lämplig anordning skulle vara en jourtjänst i likhet med vad fallet är beträffande apoteken. På orter, där flera bensinstationer finnas, skulle då överenskommelse träffas om skyldighet för stationsinnehavarna att i tur och ordning stå bilisterna till 111

tjänst nattetid samt sön- och helgdagar. Anslag om vilken statio.i som har öppet skulle finnas på övriga stationer. Kungl. Automobilklubbm har våren 1946 gjort en framställning till oljebolagen om en bättre orening i detta avseende, men endast på ett fåtal platser har en sådan jou*tjänst kunnat genomföras. Svårigheterna i detta avseende bero huvudsakligen på obenägenheten att hänvisa kunderna till andra företags statioier. Det är uppenbart, att en god service vid bensinstationerna är av stor betydelse för den enskilde bilistens ekonomi och trevnad. Ett mo:orfordons »livslängd» är givetvis beroende av hur fordonet underhållas och man måste räkna med att ett mycket stort antal bilister, särskilt de privata, ej ha förutsättningar att utan vägledning sköta sin bil och iaktta vad som i varje situation är erforderligt för att hålla den i gott skick. Hurudan är då den service, som tillhandahålles vid våra bensinstationer? Motsvarar den de krav, som bilismens målsmän uppställa? Vi ha genom egna iakttagelser och uttalanden av erfarna motormän kommit till den uppfattningen, att tillämpad service ej förekommer tillnärmelsevis i den utsträckning som påstås och som anförts såsom önskvärd. Vad som i stort sett sker är högst att personalen vid servicestationerna efterhör behovet av olja, varjämte vissa andra tjänster utföias om kunden så begär. Den jämförande statistiken angående de olika stationstyperna avseende åren 1936 och 1938 visar, att antalet servicestationer ökat såväl absolut som relativt. Med hänsyn till vad vi redan anfört om deras betydelse för den enskilde bilistens ekonomi och trevnad är detta enligt vår mening en riktig utveckling. Utan tvivel skulle den behövt ske i en snabbare takt än vad som varit fallet och därtill geografiskt fördelad på ett mera rationellt sätt. Vi anknyta här vårt resonemang till vad vi tidigare anfört om bristen på balans i distributionsapparaten ur denna synpunkt. Önskemålen i detta avseende kunna emellertid med hänsyn till kostnaderna ej drivas hur långt som helst. Till servicestationens bokföringsmässiga resultat måste man ur en mera allmän ekonomisk synpunkt lägga även de indirekta besparingar på bilekonomiens konto, som kunna anses vara ett resultat av ett bättre underhåll av bilbeståndet. Vi ha för att undersöka olika stationstypers räntabilitet låtit utreda, vilka kostnader som belasta olika försäljningsformer under vissa angivna förutsättningar. Dessa förutsättningar ha av oss preciserats på följande sätt: anläggningskostnad för A-station 70 000 kronor, för B-station 40 000 kronor, för C-station 30 000 kronor och för singelpump 4 000 kronor; amortering 15 år, ränta 5 procent, markhyra 1 000 kronor och underhåll 1 procent för såväl A- och B- som C-station; 112

för singelpump amortering 10 år, ränta 5 procent och underhåll 100 kronor; smörj oljeförsäljning 2 procent vid A-station, l1/» procent vid B-station och 1 procent vid C-station av mängden såld bensin; för singelpump har ej räknats med smörjoljeförsäljning. Beräkningarna ha grundats på de ekonomiska förhållandena sommaren 1946 och de äro givetvis ungefärliga då exempelvis anläggningskostnader och markhyra kunna variera avsevärt på olika platser. I diagram 8 redovisas de fasta årliga kostnaderna i öre per liter vid olika omsättning för A-, B- och C-stationer samt singelpump. Diagrammet visar, att försäljningen per år måste uppgå till cirka 325 000 liter vid en A-station, 200 000 liter vid en B-station och 165 000 liter vid en C-station för att täckning skall kunna erhållas för en fast kostnad av exempelvis 2V2 öre per liter. Med hänsyn till de förhållandevis stora fasta kostnaderna vid lägre omsättning är det angeläget, att försäljningen blir Diagram 8. Fasta årskostnader för olika

stationstyper

öra per liter

O - " i i l . 11 il [ 0 5 0 100 200 milj. liter sålda per dr

| 300

I 400

| 500

Diagram 9

-|

T

1 I

I

I

f

50 J00

tusentals liter, sålda per år

Diagram 12

tusentals liter, sålda per år

Diagram 10 lusentals kronor

lusentals kronor

55-i r—

r 55

Merkostnader vid leverans från depå

äntabilitets-

35 Omkostnader vid leverans från oceanonläggning 30-\

Lagram r olika ationstyper

i

r

O

50 JOO

tusentals liter, sålda per år

Diagram 11 lusentals kronor 40

"T 750 200 250 tusentals liter, sålda per år

så stor som möjligt. Vid en årlig omsättning av 170 000 liter vid en A-station, 110 000 liter vid en B-station och 90 000 liter vid en C-station åtgår hela den beräknade partihandelsmarginalen, 4.6 öre, för täckande av de fasta kostnaderna. För singelpumparnas del gäller, att för täckning av fasta kostnader med 2% öre per liter fordras en försäljning av cirka 25 000 liter per år och partihandelsmarginalen konsumeras vid cirka 13 000 liters omsättning. I tabell 33 specificeras kostnaderna för en A-station vid varierande omsättningssiffror. Även dessa kostnader kunna givetvis variera på olika orter och under skilda förhållanden. Tabell 33. Omkostnader vid en A-station vid varierande omsättning

av bensin

600 000

400 000

300 000

200 000

100 000

1+ 1

1 + 0.5 1

1 + 0.5 1

1 + 0.5 1

1 + 0.5 1

lyse, kraft, värme och vatten . . . .

1600 455 520 300

1450 455 460 300

1240 430 335 300

1100 290 335 200

900 290 275 200

Kronor

2 875

2 665

2 305

föreståndare (inkl. semestervikarie) biträde (inkl. semestervikarie) . . . .

5 350 5 080

5 350 2 540

5 350 2 540

5 350 2 540

5 350 2 540

Summa kronor

10 430

7 890

7 890

7 890

7 890

Summa omkostnader och löner kr.

13 305

10 555

9 555

Omsättning i liter per år

Kostnader i kronor för:

Löner i kronor för:

1 Halvtidsanställd personal.

På grundval av diagram 8 och tabell 33 ha räntabilitetsdiagram upprättats för bensinstationer av olika typer (sid. 114 och 115). Även i anslutning till dessa diagram göres en allmän reservation med hänsyn till varierande kostnader vid olika anläggningar och under skilda förhållanden. Vidare anmärkes, att utkörningskostnaden från oceananläggning eller depå till bensinstation ej medräknats — den varierar självfallet avsevärt — varför denna kostnad reducerar vinsten i motsvarande mån. Vid leverans direkt från oceananläggning täckas utgifterna av inkomsterna vid följande ungefärliga årsomsättningar, nämligen 220 000 liter vid en A-station, 140 000 liter vid en B-station, 140 000 liter vid en C-station och 116

28 000 liter vid en singelpump. Motsvarande siffror vid leverans över depå äro 320 000, 200 000, 220 000 och 53 000 liter. I diagrammen har räknats med en största genomsnittsomsättning av för A-station 600 000, B-station 500 000, C-station 400 000 och singelpump 100 000 liter per år. Vid en omsättning av 600 000 liter per år vid en A-station uppgår vinsten, om leverans sker direkt från oceananläggning, till cirka 14 000 kronor och om leverans sker över depå till cirka 8 000 kronor per år. Vid en omsättning av 500 000 liter vid en B-station äro motsvarande vinstsiffror 13 000 och 7 000 kronor. För C-stationernas del äro vinstsiffrorna vid en omsättning av 400 000 liter 8 000 och 4 000 kronor. En singelpump ger vid en omsättning av 100 000 liter en vinst av 1 700 respektive 600 kronor. Här antagna omsättningssiffror ligga jämförelsevis högt. Vinst eller förlust vid lägre omsättning framgår av diagrammen. Representanter för av oss hörda organisationer, företrädande olika konsumentkategorier, ha ej haft något väsentligt att anmärka mot oljehandeln i dess nuvarande form. I varje fall ha vissa av dem ansett det angeläget framhålla farhågor för att en statlig företagsamhet på detta område skulle komma att resultera i en i olika avseenden sämre kundtjänst. Gentemot denna uppfattning vilja vi framhålla, att det i direktiven för denna utredning entydigt blivit utsagt, att »särskild hänsyn bör tagas till den oljeköpande allmänhetens intresse av att distributionskostnaderna äro låga samtidigt med att distributionsapparaten blir lättillgänglig och smidig». Vi kunna icke dela den meningen, att icke ett statligt företag skulle kunna förverkliga en sådan målsättning. Det torde, såsom redan framhållits, vara en väsentlig förutsättning för en bättre planering av distributionsapparatens fortsatta utbyggnad, att denna kan ske med bortseende från vissa irrationella märkesintressen samt på grundval av en efter olika lokala behov uppgjord plan. E t t sådant företag bör också i minst samma utsträckning som enskilda företagare på området kunna medverka till en förbättrad kundtjänst i alla de avseenden man förbinder med begreppet god service. Förutsättningarna härför i vad dessa sammanhänga med det statliga företagets organisation återkomma vi till i motiven för vårt förslag.

ÅTTONDE

KAPITLET

PERSONAL

JL ÖR ATT BELYSA bland annat frågan om oljebranschens överorganisation i fråga om personal, och för att få ett underlag för beräkningen av de ersättningar, som kunna komma i fråga till entledigad personal vid införande av ett oljemonopol, lämnas i detta kapitel en redogörelse för branschens personalförhållanden.

Oljeföretagens personal Den hos oljeföretagen under mitten av 1930-talet samt före och efter kriget sysselsatta personalen framgår av tabell 34. Med månadsanställda avses i det följande kontorspersonal och andra tjänstemän samt med veckoanställda arbetare anställda enligt kollektivavtal. Tabell 34. Antalet Personalgrupp

Månadsanställda Veckoanställda Summa

anställda

Vi 1935

V» 1939

2 411

l

/i 1946

no

/ii 1946

2 743

1 665

3 663

4 408

Vid bearbetningen av de statistiska uppgifterna ha på grund av materialets ofullständighet några personer måst uteslutas. Det bör vidare anmärkas, att vid materialets bearbetning i det följande hänsyn icke kunnat tagas till uppgifterna per den 30 november 1946. Eftersom återuppbyggnaden av oljeföretagens verksamhet efter kriget och därmed åter- och nyanställningen till tiden sammanfallit med vår utredning, har det icke varit möjligt att statistiskt analysera ett mera varaktigt tillstånd. Det bör framhållas, att rekryteringen under år 1946 varit förhållandevis stor jäm118

fört med tidigare men företrädesvis avsett yngre nyanställda personer, vilket innebär att vår beräkning i kalkylen av ersättning till entledigad personal blir betryggande. De anställdas fördelning på olika personalgrupper före och efter kriget framgår av den sammanställning, som gjorts i tabell 35. Tabell 35. Fördelning på personalgrupper Månadsanställda Anställda vid

v»

Vi 1939 1946

Veckoanställda

Tillsammans

v>

+ eller — + eller— Ve Vi -f- eller — 1939 1939 1946 i% i% i* 1946

630 562 855 421 avdelningskontor 471 337 96 114 depåer 162 121 22 bensinstationer 15 141 147 Summa 2 394 1 7 0 0

— 10.8 — 50.8 — 28.5 — 15.8 -25.3 + 46.6 — 4.1

311 736 72 133

— 29.0

262 530 36 116 944

— 15.8 — 18.0 — 50.0 — 12.8 -24.6

630 562 855 421 471 337 425 358 898 651 58 87 280 257 3 646 2 644

— 10.8 — 50.8 — 28.5 — 15.8 — 17.5 — 33.3 — 8.2 -27.5

Under krigets första skede avskedades åtskilliga av de anställda. En del av dessa ha senare successivt återanställts. Detta förhållande har påkallat särskilt hänsynstagande beträffande kvalifikationsvillkoren för rätt till ersättning för mistad anställning vid införandet av ett oljemonopol (se kap. 16). I tabell 36 lämnas en översikt över den personal, som varit anställd hos företagen den 1 september 1939 och som varit helt eller delvis entledigad under krigsåren men återanställts före den 1 januari 1946. Tabell 36. Bortovaro helt eller delvis under tiden 1 september 1939—1 jamiari 1946 Månadsanställda Anställda vid

antal frånvarande

avdelningskontor oceananläggningar

Diverse personal Summa

61 94 64 17 33 2 15 286

Veckoanställda

Tillsammans

% av % av antal från% av antal frånsamtliga varande samtliga varande samtliga 10.9 22.3 19.0 17.7 27.3 9.1 10.6 16.8

125 263 9 31 428

47.7 49.6 25.0 26.7 45.3

61 94 64 142 296 11 46

10.9 22.3 19.0 39.7 45.5 19.0 17.9

Personalens åldersfördelning är av intresse med avseende på möjligheterna att överflytta personal till andra arbetsområden samt omfattningen och arten av eventuella ersättningar vid införandet av ett monopol. Uppgifterna i tabell 37 per den 1 september 1939 ha medtagits för att ge en bakgrund till utvecklingen under krigsåren. Tabell 37.

Åldersfördelning

Antal personer 1/9 1939 Ålder

i OS in -T-

S3 Över 60 år 36—60 år 26—35 år 22—25 år 21 år och därunder .

o~J

c/3

^H

c

oj

62 Ii >• a

I procent

1/1 1946' etj

S 6

3 CO

a 60 82 668 1523 389 1331 58 386 32 267

1/9 1939

4j 62 a "Sa i3 1g StJ

CO M

ia ort te

a

1/1 1946' a 3 g 3 t/2

rt

0}

•éJ ^ sa S3

B g

ocj co !«3 rt

3 CO

CO

22 36 47 2.3 83 0.9 5.0 2.1 5.0 3.2 855 914 675 1589 35.9 55.3 42.4 54.0 71.6 60.3 610 39.5 32.2 37.1 26.1 17.7 23.1 942 443 167 204 13.8 4.8 10.8 10.0 3.7 7.7 328 169 35 151 9.9 7.4 2.7 2.0 5.7 235 132 19 7.8 Summa 2 382 1207 3 5 8 9 1 6 9 4 943 2 637 100.0 100.0 100.0 100.0 100.0 100.0

Även personalens anställningstid är av betydelse för de eventuella ersättningsbeloppens storlek. Undersökningen ger på denna punkt vid handen, att åren närmast före kriget kännetecknades av en mycket kraftig nyrekrytering. Av den personal, som fanns den 1 september 1939, hade sålunda 351 anställts år 1938 och 373 år 1939. Rekryteringssiffrorna sjönko helt naturligt under de första krigsåren. Minimum nåddes under år 1940 med 13 personer. Siffran stiger successivt under åren 1941—1943 till 35, 54 och 85. Därefter inträder en kraftigare ökning. Är 1944 anställdes 153 personer och 675 år 1945. Under tiden den 1 januari—30 november 1946 anställdes icke mindre än 1 724 personer. Av dessa voro 141 sådana, som avskedats under krigsåren men numera återanställts och 1 583 nyanställda (tabell 38). Det bör uppmärksammas, att den under år 1946 anställda personalen, av skäl som förut nämnts, icke kunnat inrymmas i den fortsatta redogörelsen. Av den vid ingången av år 1946 anställda personalen hade 984 eller 37 procent en anställningstid av upp till och med fem år. Cirka 13 procent eller 340 personer hade varit anställda mellan fem och tio år. Återstoden eller 1 315 hade mer än tio års anställningstid. Det måste emellertid understrykas, att dessa siffror icke ange vederbörandes anställningstid inom branschen, då företagen vid sin redovisning icke tagit hänsyn till anställningstid i annat oljeföretag. Uppgift om anställningstid har icke kunnat erhållas för fem i de statistiska uppgifterna i övrigt medräknade personer. 120

Tabell 38. Åter- och nyanställningar

under tiden 1 januari—30 november 1946 Totalt

Nyanställda

Återanställda

Månads- VeckoMånads- VeckoMånads- VeckoSumSumananananananma ma ställda ställda ställda ställda ställda ställda

Anställda vid

avdelningskontor . . oceananläggningar .

33 8 17 4 2

bensinstationer . . . . Diverse personal . . . Summa

2 5 5 25 31 3 5

35 13 22 29 33 3 6

450 155 221 48 54 5 5

938 Summa

483 163 238 52 56 5 6

14 9 49 300 230 69

462 159 265 323 253 71 50

497 172 287 352 286 74 56

12 4 44 275 199 66

Av den hos oljeföretagen den 1 januari 1946 anställda personalen voro 581 eller ys av de månadsanställda ogifta, medan 1 111 voro gifta eller förut gifta. Motsvarande siffror för de veckoanställda voro 172 och 770. De ogifta uppgå här till ej fullt 1/5. Skillnaden torde delvis sammanhänga med olikheterna i åldersfördelningen inom dessa båda kategorier som framgår av tabell 37. Av den gifta eller förut gifta personalen hade 56 procent barn under 16 år. (Som framgår av kap. 16 skall dock försörjningsbidrag kunna utgå till barn upp till 18 års ålder.) I övervägande antalet fall är det fråga om familjer med ett eller två barn under 16 år. Endast undantagsvis förekomma familjer med fyra eller flera barn under nämnda ålder. Uppgift om civilstånd har icke kunna erhållas beträffande 8 månadsanställda och 2 veckoanställda personer, som medräknats i övrig här redovisad statistik. Uppgifter ha även inhämtats angående av företagen vid olika tidpunkter utbetalade lönebelopp. För personal, som anställts från den 1 januari 1946, har upptagits den lön, som avtalats skola gälla från denna tidpunkt. I Tabell 39. Beräknade lönebelopp i 1 000-tal kronor

huvudkontor distriktskontor . . avdelningskontor oceananläggningar bensinstationer .. Diverse personal Summa

Månadsanställda 3 769 3 733 2126 499 671 69 520 11387

Veckoanställda

1085 2 516 222 498 4 321

1 939 Anställda vid

Summa 3 769 3 733 2126 1584 3187 291 1018 15 708

Månadsanställda

Veckoanställda

4 968 3 269 2 355 582 709 123 529

1209 2 369 155 564

12 535

4 297

Summa

Summa

4 968 3 269 2 355 1791 3 078 278

2 745 4178 1783 2 498

1093 16832

lönerna ha, förutom grundlönen, i förekommande fall även medräknats dyrtidstillägg och pensionsbidrag. Årslönerna ha eljest för de månadsanställda beräknats till tolv gånger lönen samt dyrtidstillägg och pensionsbidrag för sista månaden före den 1 september 1939 och den 1 januari 1946. För veckoanställd personal ha lönerna beräknats till 52 gånger normal veckoinkomst närmast före dessa tidpunkter. Ersättning för övertidsarbete har ej inräknats i de statistikförda lönerna. I de fall fri lunch och fri bostad erhållits, har värdet härav inräknats. De sålunda framkomna lönebeloppen och dessas fördelning på olika personalgrupper framgå av sammanställningen i tabell 39. Som jämförelse ha medtagits lönebeloppen för år 1935. De anställdas löner ha vidare grupperats efter storleken. Som framgår av diagram 13 är spridningen mycket stor för den månadsanställda personalen. Beträffande veckoanställd personal ligga lönerna mera samlade, vilket förklaras av att det här i stort sett är fråga om arbetare med lön enligt kollektivavtal. Endast 24 personer av denna personal eller 1.9 procent förtjänade den 1 september 1939 mindre än 2 000 kronor och tre personer, d. v. s. 0.2 procent, förtjänade mellan 5 000 och 7 000 kronor, vilket då var högsta beloppet i denna kategori. Den 1 januari 1946 kvarstodo endast två personer eller 0.2 procent med en lön understigande 2 000 kronor, medan 67 personer eller 7.1 procent hade kommit upp i en lön av 5 000—7 000 kronor. Majoriteten, eller 1 084 personer (86.7 procent) år 1939 och 872 personer (92.4 procent) år 1945, hade en lön liggande mellan 3 000 och 5 000 kronor. För att få fram tendensen i löneutvecklingen ha vi vidare räknat fram genomsnittslönerna såväl för de olika personalgrupperna som totalt med resultat, som framgår av tabell 40. Tabell 40. Genomsnittslöner Månadsanställda

Anställda vid

huvudkontor distriktskontor avdelningskontor oceananläggningar

Diverse personal Medeltal

i kronor Veckoanställda

V» 1939

Vi 1946

ökning i % V» 1939

5 992 4 366 4 533 4 382 4141 4 591 3 690

8 840 7 765 6 989 6 060 5 858 5 608 3 756

47.5 77.9 54.2 38.3 41.5 22.2 1.8

3 491 3 428 3 083 3 749

4 775

7 374

3 458

Vi 1946 ökning i %

4 614 4 469 4 322 4 859 4552

32.2 30.4 40.2 29.6 31.6

Diagram 13. Spridningen av de måna ds anställdas löner årslön i tusentals kronor

n*

i

:

:

:

«

:

:

;

,!

i

]00 *

Det bör nämnas, att för den veckoanställda personalen träffats nytt avtal den 1 mars 1946, innebärande en höjning av lönerna varierande från 4 till 9 kronor per vecka. För den månadsanställda personalen användas inom branschen mycket olika grunder för beräkning av dyrtidstillägg. Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att tillägg i allmänhet utgår med 25 procent, med viss fallande skala för de högre lönerna. För den veckoanställda personalen utgår dyrtidstillägget enligt det s. k. ramavtalet, vid tiden för denna undersökning med 20.7 procent på en för hela landet framräknad genomsnittslön. Beträffande månadsanställd personal föreligger endast i undantagsfall uppgift om överenskommen uppsägningstid. För veckoanställd personal gäller den i kollektivavtal mellan Petroleumbranschens arbetsgivareförbund och Svenska transportarbetareförbundet överenskomna ömsesidiga uppsägningstiden av en vecka. Uppgifter ha även inhämtats rörande pensionsförhållandena vid ingången av år 1946. Därvid har framkommit följande. Standard tillämpar ett i september 1933 antaget pensionsreglemente, som avser varje i bolagets tjänst anställd person med undantag likväl för 123

de arbetare, som antingen vid krigsutbrottet 1939 icke hade 10 tjänsteår eller som nyanställts inom bolaget efter denna tidpunkt. Nytt pensionsreglemente är under utarbetande. Antalet pensionstagare inom detta bolag var vid undersökningstillfället 186 med ett sammanlagt årligt pensionsbelopp av 673 357 kronor. Familjepension utgår icke, men efter behovsprövning kan till de efterlevande utbetalas understöd, som vanligen beviljas för ett år i taget med i regel 600 kronor per år. I en del fall utgick även understöd utöver pensionen. Understödstagarna voro 85 och ersättningsbeloppen till dem utgjorde för år 1946 84 866 kronor. Texaco har icke något pensionsreglemente i vanlig mening, men allt efter tjänsteåren utbetalas ersättning med högst två årslöner eller maximalt ett belopp motsvarande 10 OOO dollars till varje hos bolaget fast anställd tjänsteman vid uppnådda 65 år eller vid invaliditet. Vid dödsfall utgår visst belopp till de efterlevande. I samtliga fall uppdelas beloppen på månatliga utbetalningar under fem års tid. Vid undersökningstillfället utgick ersättning till två personer, men beloppen skulle vara slutbetalade under senare delen av år 1946. Shell, BP, IC, Gulf och Nynäs sakna pensionsreglementen. De tre förstnämnda ha dock upprättat pensions- eller sparfonder, som närmast ha karaktär av kapitalsamlingsfonder, helt skilda från företagen i fråga. I regel gäller att tjänstemän och annan personal i liknande ställning varje månad inbetala en viss procent av sin lön och företagen insätta samtidigt i fonden ett lika stort belopp. Delägares i fonden innestående behållning samt på denna upplupen ränta, utbetalas vanligen oavkortad, då vederbörande lämnar sin anställning i företaget. Inom BP och IC förekomma i övrigt icke några pensionsförmåner. Däremot kan inom Shell till anställd tjänstemanna- och förmanspersonal utgå, förutom bolagets bidrag till pensionsfonden, pension i enlighet med föreskrifter som gälla för bolag anslutna till Royal Dutch-Shell-koncernen. Antalet pensionärer hos Shell uppgick vid undersökningstillfället till 19 med ett sammanlagt årligt pensionsbelopp av 21 031 kronor. Högsta individuella pension var 2 931 kronor. En koncentration av oljehandeln till ett enda företag skulle självfallet minska behovet av personal inom den egentliga försäljnings- och kontorsorganisationen samt i mindre grad även vid oceananläggningar och depåer. Av vårt förslag i kap. 16 framgår, att vi beträffande den förstnämnda personalkategorien (månadsanställda) räknat med en reducering med 40 procent samt av övrig personal med 5 procent. Alternativt ha vi räknat med en minskning av de månadsanställda med 65 procent. Det första av dessa alternativ torde vid införande av ett monopol bli det till en början sannolikt tillämpliga, varefter en successiv, ytterligare minskning bör kunna komma till stånd. Beträffande övrig personal torde även en reducering utöver den här angivna bli möjlig, allteftersom arbetsuppgifterna vid de 124

olika lokala anläggningarna kunna samordnas. Av vikt är vidare att man genom en centralisering av handeln kan undvika en sådan utökning av personalen, som eljest skulle följa med en av bolagen vart och ett för sig utbyggd försäljningsorganisation. Frågan huruvida det inom oljebranschen kan sägas förekomma en överorganisation, innebärande bland annat att där sysselsattes ett större antal personer än handelns omfattning motiverar, kan alltså besvaras jåkande. Det måste såväl med hänsyn till härmed förenade kostnader som ur arbetsmarknadssynpunkt anses angeläget, att rationaliseringen även i förevarande avseende drives så långt en koncentration av handeln — med samtidigt beaktande av konsumenternas intressen av en god kundtjänst — medger. Härvid bör den entledigade personalens rättmätiga anspråk på gottgörelse och bistånd för vinnande av annan anställning ägnas allt beaktande. I kap. 16 redogöres för efter vilka grunder och med vilka belopp ersättning till entledigad personal bör utgå. Distributörernas personal Beträffande den hos distributörerna anställda personalen framkom vid den av 1935 års brännoljekommitté år 1936 verkställda undersökningen, att vid 7 850 av sammanlagt 13 505 anläggningar funnos anställda 9 910 personer, exklusive föreståndare, vilka helt eller delvis sysselsattes med oljehandel. Detta motsvarade 1.25 personer per uppgiftslämnande företag. Enligt vår undersökning av förhållandena under år 1938 sysselsattes vid 9 596 bensinstationer 9 569 personer, av vilka 2 308 helt och 7 261 delvis med försäljning av brännoljor. Detta motsvarar l.oo person per uppgiftslämnande företag. Det förtjänar framhållas, att det material, som legat till grund för vår undersökning, är betydligt mer representativt än motsvarande material år 1936, i det att fullständiga uppgifter erhållits rörande hithörande förhållanden från icke mindre än 75 procent av distributörerna mot 58 procent år 1936. Vid distributionsanläggningar med fullständig serviceutrustning sysselsattes år 1938 med enbart bensin- och oljeförsäljning 62 procent av den heltidsanställda och 7 procent av den deltidsanställda personalen. För år 1939 utgjorde motsvarande siffror 64 och 8 procent. Personalen vid distributionsanläggningar utan fullständig serviceutrustning är i allmänhet endast delvis ianspråktagen för denna försäljning. År 1938 sysselsattes vid sådana anläggningar 7 576 personer, av vilka icke mindre än 6 716 endast delvis. 125

En fördelning av distributionsanläggningarnas personal efter anläggningarnas kombination med annan verksamhet visar, att 71 procent av de deltidsanställda under år 1938 sysselsattes vid anläggningar i samband med speceri- och diverseaffärer. Den heltidsanställda personalen var däremot mestadels anställd vid specialbensinstationer, men i viss utsträckning även vid anläggningar i samband med t. ex. bilfirmor, garage eller reparationsverkstäder. Hela antalet under år 1938 inom oljedetaljhandeln sysselsatta personer kan approximativt uppskattas till 3 000 heltidsanställda och 9 700 deltidsanställda, d. v. s. sammanlagt 12 700 personer. Såsom framgår av vårt förslag i kap. 16 räkna vi med att något större antal av de nu befintliga distributionsanläggningarna icke omedelbart skola nedläggas men väl att omflyttningar sannolikt skola företagas. Härav föranledda personalförändringar, som kunna motivera utbetalande av ersättningar, torde emellertid bli förhållandevis ringa. Det har av denna anledning ej ansetts nödvändigt att beträffande denna personal göra en uppdelning på ålder etc, som skett med de hos oljeföretagen anställda. Det bör vidare i detta sammanhang uppmärksammas, att den hos distributörerna anställda personalen till övervägande delen endast delvis är ianspråktagen för oljeförsäljning. Ett nedläggande eller en förflyttning av en distributionsanläggning behöver därför icke automatiskt medföra ersättningsanspråk från de anställdas sida.

v

Sf I O X D E

K A P I T L E T

KOSTNADER

XLEDOGÖRELSEN i detta kapitel grundar sig på en undersökning, som auktoriserade revisorn Sven Henrikson som ombud för oss i vår egenskap av undersökningsmyndighet enligt 1925 års lag verkställt angående oljeföretagens kostnader, rörelseresultat m. m. åren 1938 och 1939. Henrikson har angående sättet för omräkning och redovisning av de siffror, som hämtats ur företagens handelsböcker, samrått med representanter för företagen. Därutöver lämnas i detta kapitel en redogörelse för en inom Standard Oil Company (New Jersey) utförd undersökning angående möjligheterna att nedbringa dess distributionskostnader i Förenta staterna. I anslutning härtill redogöres för vissa undersökningar, som vi låtit verkställa rörande motsvarande förhållanden i Sverige.

Oljebolagens kostnader Det i det följande redovisade materialet avser kostnaderna åren 1938 och 1939 för de fem koncernbolagen Standard, Shell, Texaco, B P och Gulf. Nynäs och I C ha i regel ej tagits med, emedan deras driftsförhållanden i olika avseenden så väsentligt avvika från övriga företags att en jämförelse mellan dem och koncernbolagen skulle bli föga upplysande. Med kostnader i rörelsen avses i princip kostnader för varans mottagande, distribution och försäljning. Därjämte ha emellertid inräknats inhemska frakter och transportkostnader samt kassarabatter. Däremot ha uteslutits hamnavgifter (som förts till inköpskostnader), provisioner till återförsäljare (som överförts till varukontot), räntor till moderbolagen (som betraktats som ränta på eget kapital), extra avskrivningar, kursförluster, diverse utgifter som ej avse rörelsen (exempelvis gåvor), och skatter. I tabell 41 redovisas bolagens sammanlagda kostnader av olika slag under åren 1938 och 1939 med angivande tillika av hur stor procent av kostnaderna, som belöpte på de olika distributionsleden. 127

Tabell 41- Olika kostnader under åren 1938 och 1939 1938

Kostnader för krone Ocean an läggningar Depåer, magasin och distriktsagenturer Transporter Emballage Distributionsanläggn ingår Administration Avdelnings- och försäljningskontor: a) Försäljare b) Övriga Reklam Förluster på fordringar Pensioner och understöd Diverse kostnader Räntor (ej moderbolaget) Kassarabatter Summa Försäljningsvärde netto Kostnader i procent av försäljningsvärdet

3141057 5 563 732 16 414195 1149 653 6 105 758 3 937 594 2 545 704 7 082 509 508 580 278 317 579 873 584 640 163 851 2 515 351 50 570 814

1939 procent

procent

3 681 440

5 738 721 18 568136 1 419 649 6 235 729 4 595 083

32.46 2.27 12.07 7.79

2 844 133 7 223 902 874 942 510 861 676 999 405 500 258 257 2 731187

55 764 539

5.03 14.01 1.00 0.55 1.15 1.16 0.33

232 227 414

6. G 0 10.29 33.30 2.55 11.18 8.24 5.10 12.95 1.56 0.92 1.22 0.73 0.46 4.90

273 066 266 21.78

20.42 Med försäljningsvärde netto avses det under året fakturerade beloppet, d. v. s. efter avdrag av återförsäljarerabatten, men däremot icke efter avdrag av kassarabatt och pålägg för fraktkostnad för vara, såld på annan ort än importhamn. Minskningen från år 1938 till år 1939 av de sammanlagda kostnaderna i procent av försäljningsvärdet sammanhängde med det ökade försäljningsvärdet. I själva verket var minskningen mindre än vad man kunnat förvänta med hänsyn till att en stor del av kostnaderna äro fasta och att en del av det ökade försäljningsvärdet sammanhängde med höjda inköpspriser. Av ökningen i försäljningsvärde beräknas ungefär % bero på den prishöjning, som föranleddes av högre inköpspriser och höjd skatt, samt resten på större omsättning. Sammanställningen belyser, att handeln med olja till största delen är ett transportproblem. Det ojämförligt största kostnadselementet eller ungefär Ys utgjordes nämligen av transportkostnader. Beträffande denna post må vidare observeras, att mer än % gällde kostnader för lejda fordon samt järnvägs- och båtfrakter. Återstoden avsåg avskrivningar och löner samt kostnader för egna tank- och lastbilar, järnvägstankvagnar och fartyg. Kostnaderna för emballage voro relativt obetydliga. 128

För administration (huvudkontor och avdelningskontor utom försäljare) utgjorde kostnaderna 21.5 procent av samtliga och hade huvudsakligen karaktär av fasta kostnader. Två tredjedelar utgjordes av löner. Av materialet framgår, att den minskning av de fasta kostnaderna i öre per kg, som bort följa av den ökade omsättningen, delvis uteblev. Detta förhållande får emellertid ses mot bakgrunden av bland annat den utbyggnad av anläggningarna, som skedde år 1939 på grund av den beredskapslagring, som då beordrades av statsmakterna. I fråga om kostnadernas storlek i procent av försäljningsvärdet voro variationerna avsevärda mellan de fem bolagen, vilket framgår av tabell 42. Tabell 42. Bolagens kostnader i procent av Bolag

Standard Shell Texaco BP Gulf

försäljningsvärdet

22.7 20.9 24.2 24.1 17.1

20.8 20.6 21.6 23.8 16.1

Omständigheter, som här spela in, äro storleken av försäljningsvärdet och fördelningen av försäljningen på olika varuslag (såsom i annat sammanhang visas var vinsten på skilda varor mycket olika) samt på olika geografiska områden. Gulf, med de lägsta transportkostnaderna, hade relativt liten försäljning på Norrland och en ej obetydlig reexport. Det kan nämnas, att omkostnaderna i procent av försäljningsvärdet voro för Nynäs år 1938 12.0 och år 1939 12.4 samt för IC år 1938 7.2 och år 1939 5.4. Dessa siffror äro, som tidigare framhållits, ej direkt jämförbara med övriga företags. Varken Nynäs eller IC hade nämligen kostnader för egna oceananläggningar. IC hade ej heller egna depåer eller magasin, och transportkostnaderna voro mycket låga, beroende på att företaget i stor utsträckning i huvudsak såsom återförsäljare köpte varan fritt distributionsorten. IC hade vidare sin försäljning koncentrerad till relativt få men jämförelsevis stora distributionsanläggningar och inga kostnader för försäljare. Nynäs redovisade för ifrågavarande år inga kostnader för huvudkontor. I tabell 43 lämnas uppgifter om kostnaderna i öre per kg för den av bolagen sålda totalkvantiteten. Den största posten utgjordes av transportkostnaderna, som uppgingo till ungefär 2 öre per kg. Därnäst kom kostnaden för avdelnings- och försäljningskontor med omkring 1 öre per kg. g

Tabell 43. Kostnader åren 1938 och 1939 Öre per kilogram Kostnad för

oceananläggningar . . depåer och magasin (inkl. distriktsdistributionsanemballage administration (huvudkontor) . . . avdelnings- och försäljningskontor b) övriga diverse: reklam, kundförluster, räntor etc. kassarabatter Summa

Standard

Texaco

Shell

0.788 1.837 0 106

0625 1.779 0.057

0.566 1.590 0.168

0.594 1.668 0.233

0.482 2.804 0.129

0.435 2.502 0.138

0.290 1.003

0.346 0.746

0.299 0.610

0.276 0.659

0.482 1.012

0.456 0.893

0.194 0.240 5.699

0.261 0.222 5.188

0.193 0.2*2 4.826

0.184 0.260 5 004

0.094 0.234 6.960

0.127 0.214 6.422

Totalt under året såld kvantitet i kg 286 813000 338230000 368 760000 384846 000 102 791000 114 512 000

Försäljningskostnaderna per kg voro mycket varierande för olika varugrupper, sammanhängande framför allt med de olika metoderna för distributionen. Bensinen säljes sålunda i regel genom bensinstationer, företagens egna eller särskilda distributörers. Eldningsoljan exempelvis säljes däremot i stora kvantiteter direkt till förbrukare eller genom återförsäljare. Även vid uppdelning av kostnaderna på olika produkter förelågo variationer bolagen emellan. I tabell 44 redovisas denna uppdelning. Beträffande de olika varuslagen må följande framhållas. Flygbensin såldes ifrågavarande år endast av Standard och Shell. Skill nåden i kostnader torde ha betingats av olika storlek på omsättningen. För motorbensin förklaras skillnaden dels av olika försäljningskvantiteter och dels av olika transportkostnader. Gulf hade sålunda, som förut nämnts, relativt liten försäljning på Norrland. Vad beträffar lysfotogen lågo kostnaderna för samtliga bolag utom Gulf omkring 6 och 7 öre. Att kostnaderna för Gulfs del voro så låga som mellan 2 och 3 öre sammanhänger med att detta företag i stor utsträckning tilllämpade en annan försäljningsform, varigenom vissa försäljningskostnader i redovisningen uppträda såsom extra varurabatter i stället för såsom direkta kostnader. Motsvarande gäller även motorfotogen och white spirit. 130

i öre per kg för såld

totalkvantitet Öre per rilogram

BP

Gulf

Ny näs

IC

—

—

—

—

0.679 1.780 0.156

0.649 1.855 0.159

0.207 1.104 0.011

0.143 0.886 0.018

0.527 0.851 0.074

0 344 0.677 0.054

0.286 0.069

0.190 0.085

0 005

—

—

0.271 0.604

0.228 0.568

0.192 0.378

0.091 0.488

0 271

0.106 0.285

0.148 0.291

0.096 0.440

0.098 0.262

0.040 0.263

0.019 0.207

0.123 0.851

0.046 0.650

_

78 947 000 89 379 000 89 950 000 181536 000 28 489 000 54106 000 21332 000 24 772 000

Även ifråga om motorbrännolja intog Gulf en särställning genom låga kostnader. Utom de ifråga om lysfotogen, motorfotogen och white spirit anförda omständigheterna motiveras detta av stora bunkerförsäljningar. Att bolagens kostnader för eldningsolja voro låga vid jämförelse med Tabell ^ . Kostnader åren 1938 och 1939 i öre per kg fördelade på olika varuslag Öre per kilogram Varuslag '

Standard 1938

1939 Shell 1938

1939 Flygbensin 6.839 3.891 4.165 2.530 Bensin (inkl. bentyl 6.041 5.707 5.732 5.829 och motoralkohol) Lysfotogen . . . . . . . . 6.782 6.433 6.400 7.461 6.497 6.277 5.695 6.489 Motorfotogen 7.500 7.250 9.195 8.765 White spirit Motorbrännolja . . . . 4.678 4.829 4.661 5.196 2.909 2.646 1.956 1.774 Eldningsolja Smörjoljor och fetter 16.557 13.397 14.232 13.462

Texaco 1938

BP

7.355 6.785 5.900 5.800 5.770 5.634

7.381 5.665 5.333

4.377 4.370 8.344 7.272

Gulf 1939

193*

7.581 5.153 6.310 2.391 5.612 2.713 2.923 4.529 4.672 1.175 2.289 2.212 17.044 18.246 6.870

5 154 2.777 2.952 2.823 2.283 1.162 7.913

övriga varuslag är ett naturligt förhållande med hänsyn till försäljningsform och leveranssätt. Vad beträffar smörjoljor och fetter torde fördelningen av kostnaderna icke vara utförd efter samma normer inom de olika bolagen, vilket förklarar, att variationerna här voro mycket stora. Det kan ifrågasättas, om ej dessa produkter bort belastas med större andel av kostnaderna — vinsterna på dessa produkter voro betydande — men bolagen hade så pass liten omsättning av dessa varuslag, att en förändring av kostnadsfördelningen icke skulle nämnvärt inverka på kostnaderna per kg för övriga produkter. Transporteko nomi Med hänsyn till vad som redan framhållits beträffande transportkostnadernas stora betydelse inom denna bransch ha vi ansett det vara av intresse att i detta sammanhang återge resultatet av en undersökning om vissa transportekonomiska problem, som utförts inom Standard Oil Company (New Jersey) och publicerats i den amerikanska facktidskriften National Petroleum News år 1943. Man påpekar där till en början, att saluförande av bensin och andra oljor företer vissa väsentliga olikheter mot saluförande av andra varor. Sålunda framhålles den ojämna frekvensen vid bensinstationerna med toppar morgon och kväll och mycket liten försäljning däremellan. Vidare påpekas, att oljorna i allmänhet måste saluföras i oemballerat skick och att de med hänsyn till eldfarligheten måste handhas på särskilt sätt. Slutligen konstateras det låga genomsnittsbeloppet per försäljning — omkring en dollar — och de kostnader för andra varor och tjänster, som bensinen måste bära. De approximativa genomsnittliga förkrigskostnaderna (åren 1940—1941) för East Texas' råolja, dess raffinering och försäljning en gros till återförsäljare och kunder på den amerikanska ostkusten redovisas i nedanstående tablå. 1 öre per liter

Kostnad för

2.00 transporter (från gulfen till 1.20 0.74 0.80 Summa 1

4.74 I det följande anges kvantiteter, belopp och väglängder omräknade i motsvarande svenska enheter. (1 gallon = 3,8 liter; 1 dollar = 4:20 kr.; 1 engelsk mil = 1,6 km). 1 cent per gallon har ansetts motsvara 1 öre per liter.

Kostnaden för saluförande engros avser kostnaden för alla petroleumprodukter med alla slags leveransmetoder fördelad på totala antalet försålda fat. Däri innefattas sålunda tankbilsleveranser av bensin till olika kategorier konsumenter, av olja för värmeanläggningar och tung brännolja till konsumenter m. m. Till försäljningskostnaden engros kommer för bensinens del kostnaden vid bensinstationerna. För den del av produktionen, som säljes genom servicestationer tillkommer sålunda omkring 3.2 öre per liter. Eftersom ungefär % av vad som utvinnes av ett fat råolja beräknas bli försålt genom bensinstationer, antages detaljförsäljningsproceduren medföra en genomsnittlig kostnadsökning på hela produktionen av % av 3.2 öre per liter. Saluförandet fram till den slutliga konsumenten skulle alltså kosta 0.8 -4- l*1 eller tillhopa 1.9 öre per liter. Vissa slag av saluförande medföra emellertid avsevärt större kostnader än genomsnittet. För saluförandet engros av bensin, som passerar lageranläggningar och levereras medelst tankbilar till servicestationer eller till andra större kunder, beräknas kostnaderna sålunda för leveranser på amerikanska ostkusten till ungefär 2 öre per liter med följande fördelning på olika kostnadsmoment (innefattande avskrivning på anläggningar och utrustning, skatter, licenser, reklam och allmänna omkostnader): Leverans medelst tankbil Anläggningar Försäljare Försäljningskontor och bokföring Utlåningsmateriel Diverse poster Annonser och skyltar Allmänna omkostnader

0.50 0.25 0.15 0.30 0.25 0.10 0.25 0.20 Öre per liter 2.00

Kostnaderna för enskilda leveranser kunna avvika uppåt eller nedåt från detta belopp med upp till 1 öre per liter. Vid rationaliseringsundersökningarna har man uppdelat kostnaderna för tankbilsleveranser i: en rörlig kostnad per engelsk mil, avseende bensin, olja, ringar och reparationer samt en fast kostnad per timme, avseende chaufförens lön, avskrivningar, räntor, försäkringar, licenser etc. Vid undersökningar av tankbilsleveranser om sammanlagt ungefär 3.8 miljoner liter bensin har konstaterats, att kostnaden per leverans visserligen ökar i den mån den levererade kvantiteten stiger, men att kostnaden 133

per levererad enhet däremot snabbt sjunker, vilket sistnämnda förhållande framgår av följande uppgifter om kostnaden till en tänkt genomsnittskund i olika fall. Leveransens storlek liter

Transportkostnad öre per liter

190 380 1900 7600

2.33 1.25 0.33 0.25

Slutsatsen blir alltså, att ett effektivt sätt att sänka leveranskostnaderna är att öka leveransernas storlek. Sedan man inom Standard Oil övertygat sig härom igångsattes — enligt artikelförfattarna — en intensiv kampanj för att öka storleken av varje bensinleverans med resultat, att på fem år genomsnittsstorleken av leveranser till alla slags kunder ungefär fördubblades. År 1937 var sålunda medelkvantiteten per bensinleverans med tankbil till samtliga kunder cirka 2 100 liter, medan motsvarande siffra i december 1941 var cirka 4 800 liter. Utom kostnaderna för leverans med tankbil påverkar en ökning av leveransernas storlek även andra kostnadselement. Så t. ex. reduceras därigenom avsevärt antalet notor eller fakturor — för Standard Oils del från en per 7 600 liter levererad vara år 1936 till mindre än en per 15 200 liter levererad vara år 1941. Under berörda 5-årsperiod, då mängden med tankbil expedierad vara för Standard Oils del steg med 45 procent, kunde vidare antalet tankbilar minskas med 24 procent. Genomsnittskapaciteten per tankbil ökades med 57 procent, vilket resulterade i en ökning av bilparkens kapacitet med 12.5 procent. Vid de inom Standard Oil verkställda undersökningarna beaktades även ur kostnadssynpunkt betydelsen av den sträcka en tankbil hade att tillryggalägga vid en leverans. Det visade sig då, att om våglängden var 32 km och leveransen omfattade 380 liter, kostnaden blev 3.8 öre per liter i stället för medelsiffran 1.25 öre per liter. Om leveransen till en kund omfattade 7 600 liter spelade det däremot ingen nämnvärd roll, om våglängden var 1.5 eller 30 km. Härav följer, att om mängden vid varje leverans är stor, tankbilarna mycket väl kunna sändas ut på längre sträckor. En följd härav blir i sin tur att antalet lageranläggningar kan minskas. Artikelförfattarna sammanfatta de slutsatser, man kan draga av det nu anförda, på följande sätt: Åtgärden att höja den varje gång avlastade mängden medför 134

1) att tankbilarnas kapacitet kan och måste höjas; 2) att lageranläggningarna måste planeras så, att tankbilarna kunna lastas och expedieras snabbare; 3) att på alla stora bilar tankarnas sektioner minskas; pumpar och mätare installeras för åstadkommande av snabbare urlastning och för största möjliga utnyttjande av kundernas lagercisterner; 4) att tankbilar kunna sändas på längre sträckor, vilket medför att lageranläggningar kunna sammanslås samt 5) att antalet notor och fakturor, som passera räkenskapskontoren, kunna nedbringas, vilket medger sammanslagning av räkenskapskontor etc. Vidare redovisas följande resultat av vidtagna rationaliseringsåtgärder: 1) kostnaderna för distribution med tankbilar sänktes till hälften på 10 år; 2) medelstorleken per leverans med tankbil fördubblades på 4 år; 3) antalet lageranläggningar för betjänande av handeln sänktes med 42 procent på 8 år; sålunda stängdes eller revos 400 lageranläggningar, medan försäljningskvantiteten samtidigt fördubblades; 4) genomsnittskapaciteten för tankbilar steg med 57 procent på 5 år; härvid är emellertid att märka, att möjligheterna till en uppdimensionering av tankbilarnas storlek i viss mån begränsas av trafikförordningarna. Under åberopande av redogörelsen för Standard Oils undersökningar ha vi begärt upplysningar från oljebolagen, i vad mån de vidtagit åtgärder av liknande slag som de i artiklarna återgivna. Standard har därvid uppgivit, att någon samlad rationaliseringsutredning ej företagits. Under en följd av år hade dock åtskilliga undersökningar gjorts, inspirerade av moderbolagets erfarenheter. Man hade sålunda målmedvetet arbetat på att effektivisera och förbilliga distributionen. Detta hade medfört indragning av ett antal fatlager samt modernisering eller nybyggnad av en del depåer. Man hade strävat efter att i största möjliga utsträckning gå över från försäljning i förpackning till bulkförsäljning och denna senare försäljningsform hade ökat från 60 procent under år 1938 till 80 procent under juni 1946. För att öka den genomsnittliga storleken på leveranserna hade man gjort en utredning angående återförsäljarnas cisternkapacitet. Med ledning härav påginge ett utbyte av mindre cisterner mot större. Standards största tankbilar före kriget hade en kapacitet av 5 000 liter, men bolaget hade nu börjat köpa bilar med en kapacitet av 10—12 000 liter. Dessa bilar kunde dock på grund av sin storlek tills vidare endast användas på de största konsumtionsorterna. De distributionsområden, som förses med varor från importupplagen beräknas kunna utvidgas, vilket kommer att eliminera omlastningar och lagringar på vissa platser. I avsikt att åstadkomma snabbare lastning och lossning planerade man att 135

skaffa ledningar och rör av större dimensioner vid upplag, på transportredskap och vid försäljningsställen, men dessa moderniseringar hindrades av materialbrist. De särskilda försäljningsavdelningarna på avdelningskontoren hade numera centraliserats till huvudkontoret. En hel del kontorsarbete hade överflyttats från bolagets depåkontor på ett 40-tal platser i landet till de tre avdelningskontoren eller till huvudkontoret. Detta hade medfört, att bolagets räkenskapspersonal under åren 1937—1939 reducerats från 389 till 341 personer, samtidigt som omsättningen ökat med 20 procent. Under åren 1942—1944 hade en centralisering av bokföringen genomförts från avdelningskontoren till huvudkontoret. Bolagets redovisningstekniska och bokföringsmässiga arbete sköttes därför numera — vid en omsättning, som vore ungefär lika stor som åren 1938 och 1939 — med en personal 70 personer mindre än före kriget. Shell har uppgivit, att bolaget vore inställt på att rationalisera organisationen och hade därvid hjälp av experter från Amerika och Holland. Bolaget hade en särskild planläggningsavdelning, som nyligen förstärkts På denna avdelning undersöktes bland annat, huruvida oceananläggningar och depåer vore belägna på ur konsumtions- och transportsynpunkt mest ekonomiska platser samt huruvida utrustningen vore ändamålsenlig. Redan före kriget hade en stor utredning påbörjats angående ekonomisk lagring och distribution. Denna utredning hade bland annat lett till nedläggande av vissa upplag. Bilarnas körvägar planlades omsorgsfullt. Vid avvägning av tankbilarnas kapacitet togs hänsyn till konsumtionen på platsen, de olika kundernas mottagningsmöjligheter och anskaffningskostnaderna för transportmedlen. Beträffande dessa senare kostnader måste iakttagas, att de stege avsevärt vid en viss gräns, cirka 7 000 liter, på grund av nödvändigheten att för ännu större bilar använda boggi på såväl drivvagn som släpvagn. Bolaget hade slopat 893 singelpumpar med hänsyn till att försäljningen vid dessa varit för obetydlig. Rapporteringssystemet och for mulärsamlingen vore för närvarande föremål för granskning för att om möjligt förenklas. Även övriga bolag ha uppgivit, att de under senare år vidtagit vissa ej närmare angivna rationaliseringsåtgärder. Vi ha ansett det vara av värde att i anslutning till de synpunkter, som kommit till uttryck i Standard Oils undersökning, söka få fram vilka besparingar, som skulle kunna vinnas på distributionen, därest oljehandeln bleve monopoliserad och distributionen således kunde ombesörjas av ett enda företag. Av lätt insedda skäl har en sådan undersökning måst geografiskt begränsas för att medhinnas inom rimlig tid. Den har avsett distributionen efter vissa huvudvägar inom Kristianstads län. 136

Ehuru importen ligger före de led i oljehandeln, som i detta fall komma i fråga, må nämnas, att vissa besparingar genom en centralisering av handeln skulle kunna åstadkommas genom en mera enhetligt uppgjord plan för oceantransporterna i förhållande till oceananläggningarnas belägenhet och kapacitet. Importören skulle nämligen då komma att förfoga över en större sammanlagd oceananläggningskapacitet än vad fallet blir, då dessa anläggningar på en plats disponeras av olika företag, som vart för sig i regel ha för liten volym för att kunna ta emot hela fartygslaster. En uppdelning av en last på flera hamnar medför s. k. flerhamnstillägg till frakten. Vid uppdelning på två hamnar ökas kostnaden enligt nuvarande fraktsatser med 85 öre per ton och vid uppdelning på tre hamnar med 1 krona 70 öre per ton. Vad angår kostnaderna vid själva oceananläggningen torde en monopoli sering knappast medföra någon omedelbar minskning i kapitalkostnaderna, eftersom de nuvarande anläggningarna torde få bibehållas under sin återstående livstid. På längre sikt torde dock mera väsentliga besparingar åstadkommas i samband med en ur den totala marknadens synpunkt dimensionerad och lokaliserad utvidgning av oceananläggningarna. Strategiska synpunkter torde dock begränsa möjligheterna till en långt driven koncentration. Även kostnaderna för underhåll torde kunna reduceras något, ehuru obetydligt, genom centralisering. På platser, där olika bolags oceananläggningar ligga intill varandra, måste ett gemensamt utnyttjande av personal kunna medföra besparingar. Transporten från oceananläggning till depå sker med tankbåt, järnväg eller bil. Här borde besparingar kunna göras, då ett monopol i viss utsträckning bör kunna använda större enheter. Fraktkostnaderna per ton äro sålunda högre för en 100 tons än för en 500 tons tankbåt. Biltransporter mellan oceananläggning och depå torde vid en centraliserad oljehandel ej förekomma, eftersom järnvägstransporter, i vart fall med nuvarande järnvägsfraktsatser, i allmänhet äro billigare. Redan med nuvarande ordning inom oljehandeln torde emellertid järnvägstransporter i detta led utnyttjas så långt förhållandena för varje bolag för sig medgiva. En annan besparingsmöjlighet ligger däri, att fatleveranser inom en centraliserad handel skulle kunna undvikas i större utsträckning än nu. Därvid är emellertid att observera, att det är kundens mottagningsmöjligheter som i sista hand bestämma leveranssättet. I fråga om kostnaderna för depå gäller i stort sett vad som sagts angående kostnaderna för oceananläggning. Centraliseringsmöjligheterna och till följd därav även besparingarna böra dock i detta led vara större än i fråga om oceananläggningarna. Såsom i kap. 7 uppgivits ha nämligen på åtskilliga platser de flesta bolagen depåer. Ett enhetligt företag skulle kunna centralisera den lokala lagringen av oljor — där detta ur försvars137

synpunkt är möjligt — till en depå på varje plats och därigenom spara icke endast kostnader för anläggningar utan även personal. Transporterna från depå till bensinstationer ha, såsom förut nämnts, beräknats med hänsyn till de faktiska förhållandena vid vissa huvudvägar i Kristianstads län med Kristianstad som medelpunkt. Undersökningen har tillgått på följande sätt. Uppgifter ha förelegat för år 1939 om benstationernas belägenhet, avståndet från depå, kapacitet och årsomsättning samt kapaciteten (3 000 liter) hos de tankbilar, som varit disponibla vid depåerna. På grundval härav samt under antagande att vid varje körning tankbilens innehåll lossats vid två bensinstationer med hälften på vardera platsen har beräknats, hur många kilometers körning som behövts för att under ett år hålla stationerna med bensin samt det antal kilometer, tankbilarna behövt tillryggalägga för varje uttransporterad kubikmeter. Vidare har beräknats, hur många kilometers körning som skulle fordras för att med en större tankbil, 7 000 liter, distribuera samma kvantitet till samma bensinstationer. Därvid har för varje station bedömts, hur stor kvantitet som med hänsyn till kapaciteten lämpligen kunde levereras varje gång. Resultatet av beräkningarna framgår av sammanställningen i tabell 45. Det är emellertid att märka, att, ehuru vissa faktiskt existerande förhållanden ligga till grund för dessa beräkningar, hänsyn ej kunnat tagas till att körningarna kunna planeras på annat sätt än enbart på dessa huvudvägar. De bensinstationer, som undersökningen avsett, äro ju endast ett mindre antal av alla dem, som få sin bensin från de ifrågavarande depåerna. Vidare ha några av de i undersökningen ingående stationerna redan nedlagts. Mot jämförelsen kan måhända den anmärkningen göras,

Tabell 45. Exemplifierande jämförelse mellan distributionen från oljebolagens depåer till bensinstationer vid vissa huvudvägar från Kristianstad år 1939 samt motsvarande distribution genom ett monopolföretag

Bolag

A B C D E A—E Monopolföretag

138 Antalet försäljningsställen

Total årsomsättning i kubikmeter

Total körlängd i km

7 6 7 25 26 71 71

952 287 150 1761 1463 4 613 4 613

6 656 3114 3 269 14122 29 000 56161 15 917

Körlängd per utkörd kubikmeter i km 7.0 10.8 21 8 8.0 19.8 12.2 3.45

att för vissa vägar bestämmelserna om maximilast kunna hindra användandet av större bilar. De i tabellen ingående siffrorna belysa icke desto mindre, att mycket står att vinna i körlängd genom transporter med större enheter, en möjlighet som dock i viss, ehuru mindre utsträckning, även med nuvarande ordning inom oljehandeln kan utnyttjas. Om man försöker att i det valda exemplet få fram siffror, som belysa vilka ungefärliga belopp, som besparingarna i körlängd representera, kan man utgå ifrån att tankbilen kan utnyttjas med en effektiv körtid av exempelvis 1 850 timmar per år. Om man vidare räknar med en genomsnittlig körhastighet av 30 km i timmen, skulle bilen tillryggalägga cirka 55 000 km per år. Den i tabellen 45 upptagna totala körlängden under ett år, cirka 56 000 km, motsvarar alltså i det närmaste vad en bil kan prestera. Vid användande av en 7 000 liters bil skulle emellertid körlängden behöva uppgå till endast 16 000 km eller avrundat till Ys av bilens årskapacitet i körlängd räknat. Antagas de fasta årliga kostnaderna vara cirka 10 000 kronor för en 3 000 liters bil och cirka 12 000 kronor för en 7 000 liters bil och de rörliga för den förra till 2 kronor och för den senare till 2 kronor 80 öre per mil, erhållas följande årliga kostnader i de båda fallen: a) för 3 000 liters bilen: fast kostnad rörlig kostnad (5 600 X 2)

10 000 kronor 11 200 » Summa 21 200 kronor

b) för % av 7 000 liters bilen: fast kostnad (Y3 av 12 000 kronor) . . rörlig kostnad (1 600 X 2.80) . . cirka

4 500 kronor 4 500 »

Summa

8 500 kronor

Besparingen på transportkostnaden i det föreliggande fallet skulle sålunda med en rationellt utnyttjad centralisering av handeln kunna uppgå till skillnaden mellan 8 500 och 21 200 kronor eller 12 700 kronor per år. Hänsyn har emellertid då ej tagits till det förhållandet, att kostnaderna för den större bilen vid stillastående för påfyllning och tömning är högre än för en mindre bil. Förutsättningarna för kalkylen äro vidare, att omsättningen är så stor, att den större bilen verkligen kan utnyttjas fullt under hela året. Är detta ej möjligt, öka kostnaderna för denna bil snabbt. Häri ligger en av svårigheterna vid en rationalisering, eftersom bensinförbrukningen är ganska säsongbetonad. Som komplettering i bilparken måste därför finnas s. k. kombinerade bilar, d. v. s. flakbilar med lösa tankar. Dessa kunna av vissa skäl ej ha större kapacitet än 3 000 a 3 500 liter, 139

varför transporterna med dessa bilar ej kunna förbilligas på samma sätt som tankbilstransporterna. Utredningen har endast omfattat 0.6 procent av såväl antalet stationer som omsättningen av bensin år 1939. Att med ledning av en så begränsad undersökning draga mera långtgående slutsatser är icke möjligt. Skulle emellertid samma beräkning vara tillämplig på hela marknaden, skulle besparingen uppgå till cirka 2.6 miljoner kronor. Det bör vidare uppmärksammas att kalkylen avser endast biltransporterna och ledet depå—bensinstation. Även ifråga om övriga transportmedel föreligga givetvis möjligheter till kostnadsbesparingar liksom rörande härmed förenade administrativa åtgärder. Förhållandena äro emellertid så skiftande inom olika distributionsområden, att här beräknade belopp endast få betraktas som en exemplifikation. Utredningen visar dock, liksom den inom Standard Oil företagna undersökningen, att en centralisering av oljehandeln ger uppenbara möjligheter till besparingar i distributionen.

Försäljnings- och administrationskostnader Den näst största posten bland bolagens kostnader representeras av kontot för avdelnings- och försäljningskontor med sammanlagt i runt tal 9.6 miljoner kronor eller 19.4 procent av samtliga kostnader. Till samma kostnadsgrupp bör egentligen även räknas kontot för administration mecl 3.9 miljoner kronor eller 7.8 procent av kostnaderna. Beträffande de möjligheter, som en koncentration av oljehandeln till ett företag skulle erbjuda att nedbringa dessa utgifter, få vi hänvisa till kap. 16, där denna fråga utförligt behandlas i direkt anslutning till kalkylen för ett monopolföretag. Härvid är särskilt att märka den besparing i fråga om personal på huvud-, avdelnings- och försäljningskontor, som en centralisering av denna verksamhet skulle medföra. Med utgångspunkt från en i anslutning till den tidigare i detta kapitel refererade undersökningen inom Standard Oil verkställd utredning ha vi sökt att göra en jämförelse mellan försäljningskostnaderna inom olika branscher i Sverige. Till följd av den ekonomiska statistikens ofullständighet har denna utredning icke kunnat fullföljas. Den amerikanska undersökningen hade emellertid visat att oljebranschens omkostnader i förhållande till vissa andra branschgrupper hade kunnat nedbringas i en viss relation till uppkomsten av flera större företag. 140

Kostnader

för

distributionsanläggningarna

D e förhållanden, som kunna anses bidraga till a t t onödigtvis fördyra kostnaderna för distributionsanläggningarna, diskuteras i kap. 7 ur principiella synpunkter. H u r stora besparingar, som en efterrationalisering av den nuvarande distributionsapparaten siffermässigt skulle kunna medföra, kunna svårligen uppskattas utan en så detaljerad undersökning a t t den av ett utredningsorgan, utan tillgång till en egen stab av lokala medarbetare, icke skulle medhinnas inom överskådlig tid. Såsom framgår av vårt förslag ha vi fäst större vikt vid de möjligheter till besparingar i fråga om nyinvesteringar i distributionsapparaten än vid vad som skulle stå a t t vinna genom nedläggande av redan befintliga stationer.

T I O X I> K

K A P I T L E T

RÖRELSERESULTAT

F

± ORELIGGANDE REDOGÖRELSE för oljebolagens rörelseresultat för åren 1938 och 1939 ansluter sig till den i föregående kapitel redovisade, av revisorn Henrikson utförda ekonomiska undersökningen. Icke heller här ha, av orsaker som tidigare anförts, uppgifter angående Nynäs och IC medtagits. I tabell 46 göres först en sammanställning av rörelseresultaten för åren 1938 och 1939. Med den verkliga bruttovinsten avses det överskott, som uppstår, då från årets försäljningssumma (netto) avdragas inköpskostnader för motsvarande kvantitet. Anledningen till att bruttovinsten i procent av försäljningsvärdena från år 1938 till år 1939 ökade med i genomsnitt 3 procent torde ha varit prishöjningarna under senare delen av år 1939. God överensstämmelse rådde mellan Standards, Shells och Texacos siffror, under det att BP:s och Gulfs bruttovinster understego genomsnittet för övriga bolag med IY2 och 5 procent för år 1938 samt med 3 och 6 procent för år 1939. Om bruttovinsten i procent av försäljningsvärdet för visst bolag är lägre än för övriga, kan detta ha berott på följande omständigheter: a) högre inköpspriser (cif) och hamnavgifter; b) större varurabatter; ( c) lägre inhemska transportkostnader (s. k. lagerfrakter); d) avvikande fördelning av såld kvantitet på olika varugrupper. Vi återkomma i det följande till de omständigheter, som i förevarande fall föranlett avvikelserna. Med normala avskrivningar avses, att de skett med de av skattemyndigheterna godkända procensatserna exklusive s. k. överprisavdrag. Möjligheterna till fri avskrivning ha ej utnyttjats. Beträffande kostnaderna hänvisa vi till den redogörelse, som lämnats i kap. 9. 142

O J <7J CO T H •H* t o t o L O

o CO O CN CO t>- o O ec sO c~. i O CO I - m

SB

|3 •^

-B CO

o LO

•Hi L O

OS LO

"*

3 O

rH i— 00 CM

O

O

r>OS .H l O

c o •4

M

eo t o

S3

- # CN

u

OJ

H

t»

O to O t < * N H S OS >a CO O CN CO CO CD 00 t— OS 00 LO

tH

o3 •a

a 3

"*

T J I M O O

C

CD rH

bo

<L <-

03 : C

l O M C O r - co i O CD oo L O GN L O ..1 co rO»

l>-

TJ<

CN

? t > <

o O

o O

TH

O

O

O CO O»

O —i CN

TH

TH

i—i

i—i

o

"* wt

CN

f-

t-

rH

CO

""" os t- N CD OO l>CN

CO f CO O O cn co H CO - i T * os 3 Ji -* O H CO O CO L O TH co « * ec

O o o O

o C c C

CO

LO

O: CC

CN

T-

r H r t O CC eo oo i - o co I O C^ r~- T t r H co -o o os ^H ^ . CN O- CN CN H< 1^- CN •>* cc iO OJ co CD o i r - co 'H c ^ c^- -ej* os o eo

o o O o o»

CN T-

CJ» CN C CC T

03 T>Zc4ö3cq

rt

>*

eo co — • * l ^ OS CN r H T cc 00 CD Cl CO H HH l O O CN CN CN l^- O»

^

o o C o O

00 t»

o

CO TH

o

3 5 CM tH

SS

o eo o teo •>*

r H

"

LO

— CC

LO

OJ

TH

lO

r H CC

C~

t~

CN

CN

T—

l-H

31 C O

c o O

00 eo OJ

LC:

*4

r~-

<T\

o\

00 CN

i-l

eo

c»

Ta

oo3

WD

"w u :0 u

CJ

v S to

bo d

> 4> C

a

"C C ICC

i

"5 t-

E

>

03 g . g0 ooj i

°s

g .c

C»

oo : o;

«*H

u :0

+

CO

.8

a

u T3 •

« -

fc

Ct

•M

a

^

c/

• 5 .£

t- . t VM

'

i

ii

•

-2> c

L' oS

U IX

<

:0

C

u :0

WD

•

bi

"O s>

se

TÖ3

« C 03-^

1 >

sc

)fl

bo

Ö u > a 'fi"t,

w

ti

bo C

^ ~ l .3-

:0

S

J

C

g 'a

be C

rH

r H CN

LO

*#

l—

ii

"*

5 CO

tfl

C

i—1

§

C O O c cr iO

C C c c lO

-*JH

0 0 t ^ O CO CO CO O 00 C C N

O O O O co t-

+ O O o io t^

C I H T J I

O co ^tl CO OS —• -<* CN OS eo CD OO T * t ^ O H os i o -<H LO CN CO CN rH rH

CM O» CO CN

LH

03-*

y

UfC

O O O O iO

= JO

1* oo3 bo

O -5 O O CN

to

1-

o >

O H< 0 0 OS OS <M CD i—i

r-— en LO CN t>t ^ id CN ^ OS — co l O Oi CN CN "N •=fl LO O LO OS c r r - CO os CD t -

** +

'a

bo «C ._

el

eo OO to

TJI

co

"c ne c

•° .£ •2>c

LO rH CO CO

o o O o lO rH

to t" •H

t ; *•

O CO LO t-

» a i o CO O i O t » O H Zi CO OS -H CN t—

^

03 EDD °S ft 1 "

•w

O CO CN »O lO LO X> »-l O CO CN O» t>CN

O

TJI

iH

s 1

-

to

O

O

CO r - l T j i

CN CTJ c o i o 0 0 i—i t ^ L O r>" CN i-1 eo O CN CO <T. CN OS Os OO CN CO CN r H c - uo CO co

co 00 t»

to

lO

iQ

CO ^1

O

:r

.8 S o

O

O o LO r<N

O O

So

cc

O

L O TJI O CO OJ LO CD O CN os CD rH TH

iO O ia

'S

Ö

LO CN t L O O LO O CD co O i r - CD t - O CO •># LO O »

o

00 CN

O CO

bo c

s >

r-*

o O

lO <M O S l O O co CO - *

IO

O

«H

LO

1-1

•H tO

O O

CO

•

CN

^5 O

a

•.

TH

o. oa

O CN • * CD CO c-<ji

a>

5 | il

LO

1--

o t. co i O CN CN 00

•*

TH

I —

"fC

o

o O O O CD rH

HH O CM O l O I - OS

TH

4J a.

o O O O

T *

CO

CN CO LO CD LO i—l CD t -

CO T-H

W

CO

+

O O ( N CD 0 0 CN H L O O CO l - CO CC 1—1 H O » L O I O r H OJ s i CO C lO ( N CN OS <* • * N o i n 1^CO o • * CN CO LO CC 3 CO r H

*73

o os eo

CT3 CD

T-

CD CO O » • * OS CO O - f LO LO <N CN CN • « * T - iO co LO rH CD t CO LO O LO

5 0

lO

CO

i-i

t - i mm -r* L O co t>. CD OS l O ^ c o t - OS t— O". CN _ l - * CD to OS o OS !>• t - o CT-H CD C CN rH i—1 CN

55 CO

o

•<*

eo o

-*

O

"5

TH

IO

>a

LO

O .-i (N O iCO T-l <° ID

o

co cc

O O o -* rH

ettovinst av n ettovinsten i % edovisad vinst eskattningsbar nettovinst av ri eräknad skatt 2 6 % av den ver kliga nettovinsten på rörelsen (efter avdrag för ränta till moderbolaget) anta efter 5 % på i rörelsen in vesterat eget kapital

Ui

T H CD t>CO ( N LO CD CO x * OS — I—1 •^*l l O O r » CM o

00 O LO CN

LO

o

TJH

CO

l O

CO

o

O O

+

o cc t - LO LO «> co r - r - l 01 Ö r r LO o O CN r-l CN • * lO CD » H c~ r-l CO OS CN LO

£3

O t"3 L O CN O cc CO O o co t-- CD CO O Oi os LO

-41 l O T—1 CO

.o t -

ettovinst av rö ettovinsten i % edovisad vinst eskattningsbar nettovinst av n eräknad skatt 3 6 % av den verkliga nettovinst rörelsen (efter avdrag för ränt a till moderboli anta efter 5 % på i rörelsen in vesterat eget k nt

*o .a as

n")

-3

<*H Q,

C* «2 Si, 43 ej M

&i

>

er) :es C

M a

'II

T>£C-;CQÖ

PS

fc

OJ co OS

+ | -*->

to C .—

<a i-~

e;

cn ec cn cr CN ers

cc

o-

CC

CC

r i

+

+

— - c

0 0 0

.n 0

j .

c cc

•< 0-

•«*

1- H < O co 0 00 cr 9 »0 cn CO CO Tfl "etl c

00 0 CM H

t^ 0 CO O

r-l

' * * co

++

> 3 O Tu

•£ :S

X

43 pH

co

c-

0 -ti O

O OI •<C

,cn_, 00

_ eo eo eo cc

H-

• *

OC

+

I(7-

+ CC

CN

CD t -

Ös

+ +

..- Ccr O O O.c:

T—

-f

+

1 1 t» cn __, ua» -> e* »c t ~ •LO

++ . •n

+ + + + +

4 4-

iO

O CC .O

O O

CO CN

00 l -

i O

CC CC

CC

CO

C7i

eo

co 0 »o Os cr >r C O O 1 - CN r-i

1^

CM

ö

0*

+ + + +

+ +

.O -t

c eo -f

-* t » co

1 0

00 CN

C

no

111—

1-

cn

1 CM

00 H<

CN*

CO CO

eX

cr

iC.

CO

e c

iC

l ^

iCS

cn eo co ic: CN

cn •& CO

cn eo iO

>o -* oc

1^

>co 00 Hl

eo cn

l^

c

t ^

t^

CO

cc cr

l^

H 00

O H

c

s

cn co

XI co os

0 M

•a eo

- t 0

ei cc

IM

C

0 CC

00 CC

•a

cc

t~

r~

--

c- T

i O

CO •O

cr ic:

0 CC

-ti iO

c cc

1CO

CO

>*

-x

1O

eo

l~

CO • * .O

CN 1 -

cc

,-C

1-

1-

1-1

bo O

^ 3 OJ

i

OJ

m

Oi

PQ

T-H

b» C3

<O

O

Co

rfi

»5

C)

O

c3 _bp

~• H

u CJ

co

•a= S c

O

-«0 *3 -K,

»a

pt,

c

:o

HO CO

a

«a

0, K

ca

>o>

B!

00 co Oi

c

0 CC

,C

cc

H

Oi CO Oi

r-

co

cc C

rH

rH

T-l

O CN

OC X

co t >

CC CC

e>

t^

-*

00 1^

co co er.

S'S

s

•*-. >-. T*

CC

t^

cc

CM Hl

T ^

-H en

•t

cr

CO T -

•O

—

cn cc

to

>r

cr

-T

—

eo CO r-

en

1 -

«CC

cr

CN

CN

0 0 l^

CO

iO

X

cr. t ^

X

CO

Hl

icC H-

cr

eo

X

X

- t

l ^

1-. cn LO LO

Ifl CC

cc

eo

C n

OS

cn ö—Oi

O CC

T* CC

00 OS

09 co O i CC

•<*

O

rH

CC CT

CO

rH

Hl

eo —X CO0 cd

cn o"

0»

0 t>

eo 0 en H I t-^ CO

ccr CO r-

O TTl

H< O

LO r H

CO rH

CM

c

00 0

cc

t~ CT

H-

CT H-

1^ Cs

0 t—

X

t ^

X

t ^

cr cc Oi

a

co c h"

H-

r*

cc -O

>e CC >a ic:

r-

r-

T—

- H

O

os C

O 03

t-, 43.

.,

ttli spr lusi ska

k.

c

—

t.

Os

t -

eo •c. Tji 0 co CO

co 0.

r H

L^ iO

CM .0

cr. cc

t ^

cn eo t^

rH

T - .

r H

"3 ^ r ^ i _ S3 C X rC

nom äljni to e 11 oc

r% S

en

bl

' f i -C

u PV

co CD

CJ»

O

t*

.O

4-> to

X £ 43 = ^ 12 c

co Oi

r H

43 .•= bo

OS CC Oi

C

H

0 Ai

O

2 ^ 003

cn

O

O

CO O

O

— 1

0 i.C

r-

eo 0 Oi Oi CN CN

l~

CO

CO

CO

T» rH

CO

os CN to iCi 0

-* CO

co Oi

—

G* CC CO rH

1—1

CN 10 CO

T*-

Ci

O i CO t -

1 ^

1 ^ H-

0 O OS

>o t » co iO

rH

0 CN CN

CC

CC

CN O

T *

H

co r-

1—1 1—1

os •c:

— ' ' 1-1 ""*

0 - T CC

O l ~ i-l

-o a

CO - T CN

0 IO

CO l ~

CO l ~

rH

!>

r^-

00 CN C" X

t-H

1 ^

CM - H CN iO CN cc

_| cct -

LO

ec •r

C Ci

O

cc

CO

c C cc 0

TH

•*

tO

Oi CN CN

• *

rH CO tCN IO

-T

X r-

t>

c X

t" CO CO

CC -t t»

i~ [^ 1 ^ T—

C

CO

•>d -T

CN t>-

-* 1^

-H CO

CO

rji

r-l

r H

C—

r H

CN CO

<# >.c. tCO-

r~

>*

LO

'C*

1 CO X

r» O: ta ec -N

cr cr

1 —

c" -0

^*

rH CO O CO

O

t^.

0»

- ^

r H

co

0 O *N X 0 CO CD rH

r H

| .S 0

-0 CJ 0

^"o t i -Ö c _ 0M 43

,03

O

to

a

(

"g. § CA

_

s» cr.

1 Bensin (inkl. motor

'to

C c cc

C

•t c 0

cr

1 E- pcPcr

8 1 ^ 41 ^

8 <o Cn

c

_

-+o O

cc

ec

v. cr E-

P-

-a c3

"t" "O O 0

"q

03 CJ

CO CO

cn cn

CO

ea

eo

o

CO

i~

-ti

-t

er er cr

cc

o CN

CN

CN

CC

X

i O

CM

H< CO

1-H

O

X

C

4- 4 4-

+ ++ Hl l -

c

c .c eo

CM CO l -

O

T—

c

c

LH<

et-

er

<ecr c

tec ec

Ö

X

Tf

t^

4-4-

4-4-

+

O

co

cr

co

CN

CM

CN

CN 1-

cr cr tC.

X L^ H

i^ CN

cr

C

i—

i—

i—

C

cr >r cr

H H

c

O

ec

X

cc

cr

ec

i-

CN

L^ ^7

cr

O

c

-t

rH CO

m

TH

1 C

4-

o»

o ico

co

I-

oo

eo cn —i

CM

CN •X

CM

C-

ic •o t>

cc

cn

eo

O)

(O * eo

Hl t. l^

LO

Lfi

CN

t^

X

O

Tji

lO

Tji

Tji

CN

CN

rH

co

CO

CO CC

o er

t»

ir.

lO

ici

CN'

l~

..c c-

CC

X

oi cr

1^

ec

ec ec

cn

CN

T j

Tf

cr

[^ 1-

CN

CO

tT.

Tf

Tf

\a w-

cr <r c

«o ta en

rH

G\

T-i

eo cc cn

ec ec

ec cc cr

cr cr er

CC H.C

CN H H

H l^ r-

rH

Hl

o>r «C

uC

Hl

l-

co l~ i—

t-

CO

\å

O

rr-

C-

ic-

T f

ic:

CO

eo

o i eo

r—

T—

I O

t^ -H

o o

CO

cd

t a l Hl

o

*o.

tT.

H i.C

CO

cr. r-

t« eo

X

ec O

X

CO

i-

+ 4-

ICM iO

O l t~

.

i-i Ö

O

eo

ir

C

4-4-4-4-4-

C

CM

-H

1 Tf

X CC

er >r

V

X

Tf

Tf

cr er cr

CM

eo

CO

H «C

1-

+ 1 4-4-4-

4- 4 4-

+++

o

cc ur, ec

eo

x» O >a

.

I

+

cs r-i

cn

t^

—i

Hl

eo

t-^

os

CO

I

C-^

1 |

er er c

cr

en

ec

H CN

l(C

Tf

r-

O

ec i

•

^

1 - | CN

.

eo -Ci

CO

C

CC CC

cc i-

cr cc

H X

t^

O

ec

cn

eo

CO

c^

CO

CO

CO

te

i O

LO

>cs

eo

o —1

o cn

cn o

l O r H

t--' T-1

Tji

1 |

-tl lO

00 i r H r H

CM

O rl

CC CN

-rH

>c

ec -t

Tf C

I >

CO

CO

CO

y— I

cr

1 1

rH

CN - H

CTCM

r H

•n

n T -

I

1 1 o»

L^ X

0CN

eo

n

CN

r i

i—

CN n

cr

iCC

cn -t

• n

cr

X X CN

LO

OS

T *

CC t^

T f CC

ic:

rH

cr

X

CO

o-

t>

iO

O 1—1

o

ec cc l O cc

CC X

f^

T *

CN

n

00 Tt

iC

O

t-

CC

Tf

r-

o

n

X X

iC

r^ CC X

OS

t^

t>-

H

cr o

TH

l!C

Tji

X CC CC

CO

o»

OS

Tji

CN

i—i

CO

X CO OS

X

X

CN

CC CC

CC

cc

n

CC

n

Tj<

rH

<&0 0

TJI

co

i—

r l r H

O X X

00 H

cr

n

cr CN

CC Tf

cr

• *

cr c\

O

t~ CN

eo i—i

lO O»

c~

|

cc CN

OS CD

'

tH i—

c X

Tf

o»

o

ttr

CN

ta

CN

co

c

CO

X

ti—

cd

T-

Tf 1—

t^ CN t-

C tf tr

er cr cr

CN

t^ t a

cr

eo

Tf

CC CC

ö

c er cr

Hl

cr

l> tr. X

Ji ci-

CN 09

X CN

H TJ

CN

ec er i-

-t

H

i00

Tj<

CO

— . cc co LO

O

C\

co

| 1 1

I

1 I

1 1 1 1

oo i

"^

i

1 os CC CC

X ic:

cr

ic: in

00 X C-

i—

o»

H

t—

| | | 1 1

| | r11

ec c-

K

X T—

i

^

CO

rm

ict ir;

l-

1 -

,

t-

er

o cr. Ir. OOS

o

CC

T—

|

1 -* |

CO

tr.

tX Tf

i

—

-t -t

X 1-

CM

i> Tf

X

r l

cr cr. >.C.

o ec

o

CC

t a

C

O CC

OS

OS

• n

er

_ c\\r-

r-

CM

co

H CN

1-i

eo

C\

r-

4- 4- 4- 4eo

CN

CM

T) -T Hl

c- •> cd

t^

cr cr

ec l> cc

ec tC

X

O

rH

OI

Tf T—

cec cr

O-

i^

eo

.!

cr

H

CM

ox

H t-

CN to

CN CN

CN

|

CO

H

CN 1~~* T—I (•!,;

4- 4- 4- 4-

CM

Hi - t

ec

, J

I

r~t

ec er ec • c:

'

cc CN

1^

~i LO

CN

1 1

TH

Tf

cc cr CC cr i— c

o»

C

T *

1 I

I

1 1 1 1 1

1 CO 00

tH,

CN CN CN

CC

C\

X cr Tf

1—

CO

T— Tf

X iO

LO

CO

T-

r-

o»

t CN

CN CO O

CO

CN

OC

C

co CN

ic:

O

ic:

1—

I -

LO rH i—1

c

cr. •CN

-t

O

CC

co eo co

c T-

1—

CN

s~ oj f ) HO oj

H—.

.ä

_. s. Ti

HO

C c i

> p- "c E-c pc C

>

eo

c

eo

E o

»3 cr

1 "p cr C

TÖ CJ

o 8 8

-c

.O

1 T c

,«9

c c

c-

J > p:a. "sC o cr cr K.

O

TI. "=H

G

Ec-

"c

.g s

o

-c

C r

_ 1

O CJ 03

.o [o

v Pcr cr H PC C C!

-z c

c;

c a

>c e cr cr E-

i

c- 1 pc C

CO

För samtliga bolag utom Gulf gäller, att beskattningsbar nettovinst icke förelåg för år 1938 och att denna vinst för år 1939 var avsevärt mindre än den verkliga nettovinsten. Denna fråga behandlas utförligare längre fram i detta kapitel. Nettovinst av rörelsen efter avdrag av beräknad skatt efter för respektive år gällande normer och 5 procent ränta på eget kapital har framräknats för bedömande av frågan, huruvida bolagen kunna anses äga något good will värde. I eget kapital ingår fordran av moderbolag hos dotterföretag, men i detta fall har räntesatsen begränsats till 4 %. Vi ha vidare gjort en sammanställning för åren 1938 och 1939 över genomsnittliga försäljningspriser netto, genomsnittliga cifpriser, brutto vinst, kostnader och nettovinst, allt i öre per kg, fördelade på varuslag och bolag. Resultatet återges i tabell 47. Siffrorna bygga på bolagens egen uppdelning, men vissa korrigeringar ha gjorts i samförstånd med vart och ett bolag för sig. Bolagen ha lämnat slutsiffrorna utan erinran. Beträffande siffrorna i tabell 47 hänvisas i fråga om kostnader och inköpspriser till de utförligare redogörelserna härom i kap. 9 och 11. Vad beträffar brutto- och nettovinster på olika varuslag må här anföras följande. Flygbensin såldes endast av Standard och Shell, och nettovinsten var mycket god. Skillnaden i brutto vinst torde huvudsakligen vara en rabattfråga. Beträffande motorbensinen förklaras skillnaderna i bruttovinst huvudsakligen av olika höga varurabatter, vilka avdragits i fakturorna före bokföringen. För Gulfs vidkommande tillkommer en reexport av viss kvantitet till självkostnadspris. Förluster ha i vissa fall uppkommit på bensinförsäljningen, och vinsterna per kg äro, där de förekomma, relativt små. Resultatet var år 1939 bättre än år 1938, vilket delvis berodde på större omsättning, men huvudsakligen på de i samband med kriget inträffade förändringarna i de ekonomiska förhållandena. Även för lysfotogenens del äro olika varurabatter huvudsaklig förklaring till skillnaderna i brutto vinst. För Gulfs del gäller dessutom samma förklaring som beträffande motorbensinen. Bolagens nettovinster överensstämma ganska väl. Motorfotogenen utvisar avsevärt mindre nettovinster än lysfotogenen. Standards förlust på varan år 1938 torde bero på tillfällig nedgång i omsättningen. Därtill kommer att dess försäljning till stor del skedde genom återförsäljare. Gulfs reexport avsåg även detta varuslag. White spirit är en specialartikel av liten omfattning. Nettovinsten var god särskilt för Shell, som också hade den största försäljningen. För motor brännoljan var bruttovinsten relativt liten för samtliga bolag, och höga varurabatter torde ha förekommit. Ur vinstsynpunkt var motor146

brännoljan en av de sämsta produkterna, och siffrorna visa det märkliga förhållandet, att de bolag, som haft de största försäljningarna, haft det sämsta resultatet. Cirka hälften av BP:s vinst förklaras av lägre inköpspris än övriga bolags. Eldningsoljan var åren 1938 och 1939 ur vinstsynpunkt oljebolagens sämsta artikel. Kostnaderna voro låga och då transport- och försäljningsförhållandena ej företedde större olikheter bolagen emellan, torde olikheterna i bruttovinst ha berott på olika höga varurabatter. Oljebolagens mest lönsamma produkter voro smörjoljor och fetter. Prisernas oenhetlighet, beroende på variationer i kvaliteter, torde ha inverkat höjande på bruttovinsten. Det må i detta sammanhang erinras om att dessa varor, till skillnad från bolagens övriga produkter, delvis säljas som märkesvaror i standardförpackningar. BP hade den högsta bruttovinsten i öre per kg, vilket berodde på att bolaget huvudsakligen sålde biloljor. Standards relativt låga bruttovinst förklaras därav, att detta bolag importerade genom ett systerföretag, som uttagit något högre priser än Standard behövt betala, om bolaget haft egen import. Nettovinsterna voro genomgående höga utom Standards, som på grund av nyss anförda förhållande voro avsevärt lägre än de övrigas. Förklaringen till BP:s relativt låga nettovinst i jämförelse med bruttovinsten är att BP ej hade egen import utan köpte i andra hand. I anslutning till uppgifterna i tabell 46 har anmärkts, att för samtliga bolag utom Gulf gäller, att beskattningsbar nettovinst icke förelåg för år 1938 och att denna vinst för år 1939 var avsevärt mindre än den verkliga nettovinsten. Man har även tidigare i diskussionen om oljehandelns ekonomiska förhållanden påtalat, att koncernbolagen mestadels icke redovisat beskattningsbara vinster. I samband därmed har man ifrågasatt en »skatteflykt», varmed man avsett, att moderbolagen debiterat dotterbolagen sådana priser, att beskattningsbara vinster ej kunnat uppkomma i Sverige. Vi ha — för att närmare belysa denna fråga — ur mantalslängderna samt ur bevis, som inskaffats från skatteverket, gjort följande sammanställning av koncernbolagens taxeringar under de senaste 16 åren. De i tabell 48 för varje år upptagna beloppen avse företagens taxerade och beskattningsbara belopp på föregående års inkomst. Under åberopande av dessa uppgifter ha vi begärt koncernbolagens yttranden angående berörda förhållande. De ha samtliga som anledning till att beskattningsbara vinster icke förekommit i större utsträckning anfört för tiden fram till år 1935 det priskrig, som förekom under de år, då Nafta arbetade sig in på marknaden. Standard och Shell uppge sig då ha lidit stora förluster. Shells aktieägare skulle år 1932 ha tillskjutit 7 mil147

Tabell 48. Vid taxering åren 1930—1945 taxerade belopp jämlikt om statlig inkomst-

Bolag Standard 1 Shell2 BP Naftasyndikat (1930—37) Gulf (1938—45) . . . 1

och

förordningen

förmögenhetsskatt

848 640 892 970 76 860 0

0 0 0

0 0 0

0 0 0

44 920 0 0 0 0

0 0 0

0 0 0

0 307150 0

112 560

0 0

0 0

0 0

26 850

1 År 1934 ändrades namnet för Krooks Petroleum & Olje A/B till Svenska Petroleum A/B Standard. I samband därmed uppgingo Vestkustens Petroleum A/B, Sydsvenska Petroleum A / B , Skånska Petroleum A/ 'B och Ostkustens Petroleum A/B i Standard, 2 Firman ändrades år 1930 från Svensk-Engelska Mineralolje A/B till A/B Svenska Shell. 1

Bolag

Shell BP Gulf

0 0 0 0 0 0 414 150 169 310 0 0 1 849 930 0 0 4 484 540 1 030 070 192 420 0 0 0 0 0 0 1 651170 1 331 310 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 121840 107 670 108 530 90 500 2 700 630 56 770

joner kronor för att förhindra likvidation samt vid flera tillfällen beviljat dotterföretaget extra förmåner i form av rabatter. Beträffande tiden därefter har Standard anfört, att bolaget för verksamhetsåren 1938—1942 ägt göra avdrag från den eljest skattepliktiga inkomsten med 1403 998 kronor för ettvart av åren, motsvarande 1 / 5 av den pensionsfond, som bolaget upptagit i sin balansräkning per den 31 december 1937 och som år 1938 blev registrerad som allmän pensionsstiftelse. Om dessa avdrag ej fått ske, skulle, enligt bolagets uppgift, den skattepliktiga inkomsten ha varit för år 1938 1 350 664 kronor, för år 1939 1 818 149 kronor och för år 1940 1 573 309 kronor. Shell har uppgivit, att bolaget åren 1939 och 1940 fått göra avdrag för ej utnyttjat värdeminskningsavdrag för åren 1932—1935. Texaco och BP ha åberopat samma avdragsrätt som Shell för de vinster, som uppkommit för Texacos del år 1938 och för BP.s del åren 1938—1940. Även Gulf har för år 1938 haft rätt till liknande avdrag. Huruvida de av bolagen anförda omständigheterna kunna anses uttömmande besvara här berörda fråga, är det icke möjligt att med bestämdhet 148

uttala sig om. Orsakerna härtill äro flera. Sålunda bör erinras om att det s. k. priskriget med Nafta pågick under den allmänna lågkonjunkturen i början av 1930-talet med över lag vikande priser. Prisfallet på bensin var således icke någon isolerad företeelse. Det måste ses i samband med de samtidigt fallande produktionskostnaderna. Enligt en av United States Tariff Commission publicerad redogörelse föll det genomsnittliga priset på råolja i Förenta staterna från 1.88 dollars per fat år 1926 till 65 cents år 1931. En allmän förskjutning av prisnivån nedåt skedde sålunda inom denna bransch liksom inom andra. Hur stor del av prissänkningen i Sverige som berodde på sistnämnda förhållanden och på konkurrensen med Nafta sakna vi material för att bedöma. Detta lämnar också frågan öppen, huruvida prisläget på den internationella marknaden vid denna tidpunkt motiverade de priser, som då debiterades dotterbolagen av moderbolagen. Till detta bör vidare anmärkas att förhandlingar om viss prissamverkan mellan de övriga bolagen och Nafta, enligt den i kap. 12 refererade undersökningen av motorbränslesakkunniga, inletts redan år 1932 och senare resulterade i vissa förhöjningar av bensinpriset. Det synes oss som om effekten av Naftas uppträdande på den svenska marknaden överdrivits i här berörda sammanhang. Att försöka fastställa hur kostnader och rörelseresultat skäligen böra fördelas mellan säljaresidan och köparesidan inom koncernföretag av den här förekommande konstruktionen förutsätter tillgång till uppgifter, avseende icke endast köparesidan (dotterbolagen) utan även säljaresidan (moderbolagen). E t t material ägnat att belysa moderbolagens ekonomiska förhållanden har självfallet ej varit tillgängligt för oss. Allmänt torde kunna sägas, att för koncerner med en så internationell förgrening som fallet är med oljekoncernerna, det med hänsyn till skattetrycket icke kan vara likgiltigt, hur det sammanlagda vinstresultatet av verksamheten fördelar sig på olika länder. I kap. 11 har gjorts ett försök att bedöma, huruvida man med utgångspunkt från de s. k. gulf noteringarna kan dra några mera bestämda slutsatser angående den av moderbolagen mot dotterbolagen tillämpade prispolitiken. Vad beträffar oljebolagens gäldförhållande till moderbolagen uppgåvo motorbränslesakkunniga, att moderbolagen i en eller annan form gottskrivit dotterbolagen betydande belopp för att förebygga att dessa skulle nödgas träda i likvidation. Totalsumman av dessa belopp utgjorde för åren 1930—1932 35 201 260 kronor. Vi ha undersökt dessa förhållanden för de senaste 12 åren och därvid utrönt följande angående dotterbolagens skulder till moderbolagen. Resultatet framgår av tabell 49. Ränta har för åren 1938 och 1939 krediterats moderbolaget av Standard och Shell efter cirka SY2 procent samt av Gulf för en del av skulden 6 pro149

Tabell 49. Dotterbolagens Vid slutet av år 1934 . . . . 1937 1938 . . . . 1939 . . . . 1945 . . . . 1

Standard

5 730 802 9 354 882 4 739 839 2 225 448

Shell

20 508 396 20 062 725 17 002 854 488 037

skulder till moderbolagen

Texaco

12 322 269 10 537 323 13 178 848 2 188 048

BP

4 398 774 5 595 047 9 095 397 4 338 587

Gulf

Summa

1 744 456 1 523 941 4 195 338

40 709 094 1 44 704 697 47 073 918 48 212 276 8 864 428

Uppgifter om de olika bolagens skuld saknas.

cent. För år 1945 har endast Shell krediterat ränta och därvid tillämpat en räntesats av 3 % procent. Texaco och BP ha ej krediterat moderbolagen ränta för något av åren 1938, 1939 och 1945. Av bolagens vinst- och förlusträkningar framgår beträffande åren 1938 och 1939 att Texacos moderbolag år 1938 av sin fordran efterskänkt 1 000 000 kronor samt att BP:s moderbolag år 1938 avskrivit 500 000 kronor. Dessa poster ha bokförts såsom avgående poster på balanserat förlustsaldo. Någon extra rabatt, som påverkat rörelseresultatet, har, såvitt kunnat utrönas, ej beviljats av något av moderbolagen. Det har emellertid ej heller framkommit någon omständighet som visar, att direkt vinstöverföring skett till de utländska moderbolagen.

E L F T E

K A P I T L E T

PRISER

Inköpspriser JT RÅGAN OM oljebolagens inköpspriser fob exportlandets hamnar eller cif svenska hamnar är komplicerad. Detta framgick redan av den undersökning, som år 1933 gjordes av motorbränslesakkunniga. Deras utredning ledde ej till några bestämda slutsatser. Prisnivån var då, av orsaker som närmare kommenterats i kap. 10, förhållandevis låg. Under 1920-talet hade priserna varit högre, och prisutvecklingen kännetecknats av starka fluktuationer, ett förhållande, som enligt de sakkunnigas mening skärpts genom importbolagens åtgöranden. Beträffande importpriserna framhöllo de, att sambandet mellan importbolagen och deras utländska moderbolag gjorde, att prissättningen ej kunde karakteriseras som en av fri konkurrens bestämd prisbildning. Även brännoljekommitterade av år 1934 gjorde en undersökning rörande importpriserna och kommo till den uppfattningen, att två dotterföretag till utländska koncerner debiterats priser på motorbensin och motorfotogen, som väsentligt överstigit världsmarknadspriserna (gulfnoteringarna). E t t bolag hade kommit i åtnjutande av priser väsentligt under dessa noteringar. Inköpspriserna för två andra bolag överensstämde i stort sett med gulfnoteringarna. Vår undersökning av hithörande förhållanden har avsett tiden den 1 januari 1938—den 30 juni 1939. För bedömande av den föreliggande frågan måste först fastställas vad som skall anses vara världsmarknadspriser på dessa oljor. Som »officiella» sådana priser bruka anges de s. k. gulfnoteringarna, d. v. s. priserna vid tiden för exporten i hamnarna vid mexikanska gulfen, centrum för världsoljehandeln. I dessa hamnar uppträda de flesta stora köpare och säljare. Oljebolagen ha gjort gällande att — eftersom gulfnoteringarna automatiskt bestämma de fobpriser som debiteras — deras beroende i övrigt av moderbolagen ej skulle ha någon betydelse för prissättningen. Tillämpningen av 151

gulfnoteringarna skulle alltså innebära, att bolagen vid varje tillfälle finge bästa möjliga villkor, eftersom noteringarna motsvara de vid varje tidpunkt lägsta priser, till vilka försäljning för export sker. Angående innebörden och tillämpningen av gulfnoteringarna ha vi inhämtat följande. Prisuppgifter för bensin och andra oljor insamlas fortlöpande från olika platser i Förenta staterna, främst vid mexikanska gulfen, av The Market Reporting Organisation of the National Petroleum News. Särskilda uppgiftssamlare besöka säljare och köpare första helgfria dag i varje vecka och begära uppgifter om de priser, till vilka avslut skett under nästföregående vecka. På grundval av uppgiftssamlarnas rapporter upprättas för varje varuslag och för varje vecka en lägsta och en högsta notering. Priserna vid mexikanska gulfen avse partier, som skola exporteras, och innefatta ej vare sig statliga eller unionella skatter eller avgifter av liknande slag. Dessa prisuppgifter publiceras varje vecka i National Petroleum News och utgivas årligen i samlad form i National Petroleum Publishing Co:s Oil Price Handbook. Jämsides med dessa uppgifter ske även i publikationen Platts Oilgram fortlöpande markadsnoteringar. Det har ej varit möjligt att fastställa, vilken av dessa båda publikationer som innehåller de mest tillförlitliga uppgifterna. Det har emellertid uppgivits, att Standard och Shell grunda sina priser på noteringarna i Platts Oilgram. När man skall bedöma, om de svenska oljeföretagens inköpspriser kunna anses motsvara gulfnoteringarna, uppkommer först den frågan, om man bör räkna med den lägsta noteringen eller ett genomsnitt av högsta och lägsta notering. Uppfattningarna härom gå isär. En amerikansk oljeexpert, med vilken vi dryftat denna fråga, har uppgivit, att avtal om försäljning ofta träffas på grundval av aritmetiska medeltalet av lägsta gulfnoteringen fem dagar före och fem dagar efter lastningsdagen. Det har även gjorts gällande, att de lägsta noteringarna i allmänhet avse priser för enstaka laster eller serier av laster, som föras ut på marknaden vid tillfälliga produktionsöverskott (»spot market prices»). Enligt uppgift skulle under åren närmast före krigsutbrottet detta ha varit ganska allmänt förekommande. Vi ha — för att göra undersökningen så fullständig och tillförlitlig som möjligt — räknat med såväl den lägsta noteringen som medeltalet av de högsta och lägsta noteringarna. Undersökningen har omfattat motorbensin, lysfotogen och motorbrännolja och grundats på uppgifter från oljeföretagen om de laster, som inkommit under den period undersökningen avser. Åtskilliga omständigheter ha bidragit till att minska möjligheterna att få fram ett fullt exakt material, bland annat bristen på differentierade noteringar på motorbensin av olika oktantal under tiden före november 1938. Noteringarna för motorbrännolja ha först från och med april 1938 graderats efter olika kvaliteter (diesel 152

Diagram 14. De svenska oljeföretagens priser vid inköp av bensin, lysfotogen och motorbrännolja (cif), jämförda med lägsta och genomsnittliga gulfBensin noteringar (cif) år 1938 och första halvåret 1939 öre per kg

öre per kg

•« =_-9 8 7 -

- 7

**-

- 6

5 -

- 5

4 -

3-

- 3

2-

_ 2

1-

_]

0, ' E P STANDARD GULF

_0 1C

NYNÄS SHELL TEXACO SAMTLIGA

BP STAN )ARD GULF

-

1938 Lysfotogen

IC

NYNÄS SHELL TEXACO SAMTLIGA

första halvåret 1939 öre per kg 9

öre per kg 9

B P STANDARD GULF

SHELL TEXACO SAMTLIGA

IP STANDARD GULF

SHELL TEXACO SAMTLIGA

första halvåret 1939

öre per kg

per kg

Motorbrännolja

*——

Genomsnittliga gulfnoteringen

- — — Lägsta gulfnoteringen IP STANDARD SHELL TEXACO SAMTLIGA

1938 P STANDARD GULF

SHELL TEXACO SAMTLIGA

första halvåret 1939

Diagram 15. Standards priser vid inköp av bensin (fob) för varje last år 1938 och första halvåret 1939 jämförda med lägsta och genomsnittliga gulfnotering ar vid tidpunkterna för leveranserna. Uppgifter om lägsta gulfnotering ar tillgängliga endast fr. o. m. november 1938. — Svarta staplar = fakturerat pris, grå staplar = genomsnittlig gulfnotering, vita staplar = lägsta gulfnotering, allt fob.

Första halvåret 1938

cent per gallon 5,30

9/9 M/9 11/10 Andra halvåret 1938

20/4 28/4 10/5 Första halvåret 1939

index). Vidare ha uppgifter ej alltid förelegat om avskeppningsdagen, varför denna i viss utsträckning måste beräknas med ledning av ankomstdagen till Sverige. Vid omräkning av gulfpriserna till cifpriser svensk hamn ha till utgångspunkt tagits de genomsnittliga transportkostnaderna för Standard, Texaco och Gulf. Dessa ha utjämnats i en tre månaders löpande medeltalsserie för att eliminera verkningarna av tillfälliga fluktuationer. Med de reservationer, som nu anförts, redovisa vi i diagrammen resultatet av de verkställda undersökningarna. Av diagram 14 framgå till en början de svenska oljeföretagens cifpriser år 1938 och första halvåret 1939 vid inköp av motorbensin, jämförda med lägsta och genomsnittliga gulfnoteringar, omräknade till cifpriser enligt ovannämnda metod. Texacos, BP:s och Gulfs priser lågo under den lägsta gulfnoteringen, Shells däremot över icke blott den lägsta utan även den genomsnittliga noteringen. Standards priser voro år 1938 högre än den genomsnittliga men år 1939 lägre än den lägsta noteringen. Nynäs' priser år 1938 — dock endast avseende en last — lågo långt under den lägsta noteringen, men år 1939 mellan den lägsta och den genomsnittliga noteringen. IC:s priser lågo båda åren avsevärt över genomsnittsnoteringen, vilket torde förklaras av att föreningen vid ifrågavarande tid ej var en stor köpare och dessutom gjorde sina inköp genom förmedling av grossister i europeiska hamnar. Även Nynäs köpte då bensinlaster från europeiska kontinenthamnar. Sammanräknas alla företagen, var inköpspriset år 1938 i nivå med genomsnittsnoteringen men år 1939 mellan lägsta och genomsnittliga noteringen. Diagram 16. Texacos priser vid inköp av bensin (fob) för varje last år 1938 och första halvåret 1939 jämförda med lägsta och genomsnittliga gulfnoteringar vid tidpunkterna för leveranserna. Uppgifter om lägsta gulfnoteringar tillgängliga endast fr. o. m. november 1938. — Svarta staplar = fakturerat pris, grå staplar = genomsnittlig gulf notering, vita staplar = lägsta gulfnotering, allt fob. cent per gallon

......5,30

6/3

8/4

23/5

Första halvåret 1939

Av vad förut anförts framgår, att uppgifterna för år 1939 äro mera tillförlitliga än uppgifterna för år 1938, eftersom gulf priserna under större delen av sistnämnda år ej voro differentierade med hänsyn till oktantalet. Diagram 14 visar vidare cifpriser vid inköp av lysfotogen jämförda med lägsta och genomsnittliga noteringar omräknade till cifpriser. I förhållande till gulfnoteringarna voro priserna på lysfotogen högre än vad faltet var beträffande bensinen. Endast BP och Shell hade år 1938 ett pris understigande lägsta noteringen och Gulf ett pris i nivå med denna, uncer det att Texaco och Standard icke obetydligt överskredo även den genomsnittliga noteringen. BP hävdade sin ställning år 1939, då alla övriga företag redovisade priser över den genomsnittliga noteringen. Jämförelsen i fråga om lysfotogen är emellertid osäkrare än beträffande bensinen, eftersom för lysfotogenens del ej finns en lika allmänt använd kvalitetsbestämnir.g som oktantalet för motorbensinen. De tre kvalitetsklasser, som gulfnoteringarna omfatta, förekomma nämligen i regel ej var för sig i företagens import, utan de importerade lysoljorna kunna karakteriseras som blandprodukter. Motsvarande undersökning för motorbrännolja återges också i diagrammet. Härav framgår, att inköpspriserna tillsammantagna år 1938 motsvarade den genomsnittliga gulfnoteringen, medan priserna år 1939 lågo över denna notering. Alla bolag utom BP redovisade år 1938 priser, liggande över den genomsnittliga gulfnoteringen. År 1939 lågo endast Standard och Shell över denna notering, medan BP, Gulf och Texaco lågo under den lägsta noteringen. Här redovisade undersökning har hänfört sig till det månatliga genomsnittet av gulfnoteringarna för viss varukvalitet. För att ytterligare belysa frågan, hur priset på varje last förhållit sig till gulfnoteringen vid tiden för skeppningen från exporthamnen, ha vi för två av företagen gjort en undersökning, där man jämfört varje last med genomsnittet av gulfnoteringarna den första veckovardagen före och efter skeppningsdagen. Denna undersökning har i stort sett ej visat andra förhållanden än undersökningarna på grundval av månadsgenomsnitt, vilket framgår av diagrammen 15 och 16. I diagram 17 har en sammanfattande jämförelse gjorts mellan det av företagen uppgivna inköpsvärdet på totala kvantiteten motorbensin samt motsvarande värden enligt lägsta och genomsnittliga gulfnoteringarna år 1938 och första halvåret 1939. För att få en föreställning om vilka belopp skillnaden mellan de av bolagen uppgivna importvärdena och värdena enligt de genomsnittliga och de lägsta gulfnoteringarna representerar, ha på grundval av de i föregående diagram för varje bolag detaljredovisade uppgifterna en sammanräkning gjorts i tabell 50. Den återgives med tidigare anförda reservationer. Sammanställningen visar, att den motorbensin, lysfotogen och motorbrännolja, som under år 1938 och första halvåret 1939 importerades till 156

Diagram 17. Sammanfattande jämförelse mellan det av oljeföretagen uppgivna inköpsvärdet på totala kvantiteten motorbensin samt motsvarande värden enligt lägsta och genomsnittliga gulfnoteringarna är 1938 och första halvåret 1939

landet, betalades med ett sammanlagt belopp ungefär motsvarande värdet enligt de genomsnittliga gulfnoteringarna men ungefär 2.3 miljoner kronor högre än enligt de lägsta gulfnoteringarna. Sistnämnda summa skulle enligt de verkställda beräkningarna, fördelad på de olika varuslagen, belöpa sig på motorbensinen med cirka 0.2 öre per liter, på lysfotogenen med knappt 0.3 öre per kg och på motorbrännoljan med ungefär 0.07 öre per kg. En annan metod för att belysa frågan om gulfnoteringarnas betydelse som en allmängiltig mätare på prisnivån vid olika tidpunkter och för olika produkter är att jämföra, hur de olika bolagens inköpspriser för varje produkt variera i förhållande till varandra. Sedan man konstaterat, vilket bolag som för en viss produkt debiterats det lägsta inköpspriset,,kan man tillämpa detta på den av samtliga bolag totalt inköpta kvantiteten av samma produkt. Förfar man på detta sätt med samtliga produkter, kan man därav dra vissa slutsatser. Om man antar, att under år 1938 importen skulle kunnat ordnas så förmånligt att hela kvantiteten av varje varuslag skulle kunnat köpas till 157

Tabell 50. Jämförelse av värdet i kronor av importerade kvantiteter fotogen och motorbrännolja

inköpspriser med värdet av samma kvantiteter snittliga gidfnoteringarna

lys-

Värde enAv företa- ligt genomgen uppgi- snittliga vet värde gulfnoteringen

enligt lägsta och genom-

omräknade

Jämförelse mellan av företagen uppgivet värde och värdet enligt genomsnittliga gulfnoteringarna Tidsperiod och varuslag

motorbensin,

tiden 1 januari 1938—30 juni 1939 enligt företagens

Skillnad -f- eller —

till cifpriser Jämförelse mellan av företagen uppgivet värde och värdet enligt lägsta gulfnoteringarna

Av företagen uppgivet värde

Värde enligt lägsta gulfnoteringen

Skillnad -f- eller —

År 1938 Motorbensin Lysfotogen

53 192 147 52 964 766 + 227 381 53192147 51 835 192 + 1 356 955 6 479 857 6 387 935 + 91922 6 479 857 6 304 893 + 174 964 Motorbrännolja . . . . 8 815 645 8 833 952 — 18 307 8 815 645 8 699 238 + 116 407 Summa 68 487 649 68186 653 + 300 996 68 487 649 66 839 323 + 1648 326 1/1—30/6 1939 Motorbensin Lysfotogen

29 414 510 29 906 840 — 492 330 29 414 510 28 955 740 + 2 632 834 2 557 412 + 75 422 2 632 834 2 503 567 + Motorbrännolja . . . . 7 732 423 7 809 321 — 76 898 7 732 423 7 649 401 + Summa 39 779 767 40273 573 — 493 806 39 779 767 39108 708 +

458 770 129 267 83 022 671059

det pris, som debiterats det bolag, som kommit i åtnjutande av det lägsta priset, skulle det sammanlagda inköpsvärdet med cirka 6.6 miljoner kronor ha understigit det belopp, som i verkligheten betalats för den sammanlagda importen. Helt allmänt kan konstateras, att gulfnoteringarna icke äro och på grund av sättet för sin tillkomst icke kunna vara något annat än en i efterhand verkställd registrering av vissa avslut. Huruvida de mellan moderbolag och dotterbolag verkställda leveranserna ingå i det material, som ligger till grund för gulfnoteringarna, ha vi icke kunnat utröna. Även om denna registrering skulle omfatta den större delen av alla oljeaffärer, är det uppenbart, att sådana kunna göras, som aldrig bli registrerade. Detta förklarar, hur det kan komma sig, att man kan konstatera förekomsten av avslut, som ligga så att säga utanför de »officiella» noteringarna, d. v. s. att vissa priser ligga lägre än den lägsta gulfnoteringen och andra högre än den högsta gulfnoteringen. Hur det än förhåller sig med den saken, finns det inga andra i efterhand »officiellt» tillgängliga uppgifter om världsmarknadspriserna än gulfnoteringarna. Vad beträffar förhållandet mellan koncernbolagens (alltså ej Nynäs' och 158

IC:s) inköpspriser och gulfnoteringarna måste, av skäl, som förut anförts, de slutsatser, man kan draga av den verkställda undersökningen, bli osäkra. Man torde dock kunna konstatera, att påståendet, att de av moderbolagen debiterade priserna alltid skulle motsvara den lägsta gulfnoteringen icke är riktigt. Vår undersökning har nämligen visat, att priserna i allmänhet mera ansluta sig till de genomsnittliga än till de lägsta noteringarna samt att priserna variera i förhållande till båda dessa noteringar. Likaså variera de olika bolagens inköpspriser i förhållande till varandra vid en och samma tidpunkt. Hur stora dessa variationer i verkligheten äro, låter sig svårligen fastställa på grund av bland annat de stundom förekommande skillnaderna i kvalitet. Det ligger för övrigt i sakens natur, att det ej kan existera en för alla köp vid varje tidpunkt gällande lägsta notering, som mera allmänt användes såsom norm vid bestämmande av priset. Frågan huruvida de utländska koncernerna genom sina försäljningspriser påverka dotterföretagens vinster på sådant sätt, att talet om skatteflykt kan anses berättigat, kan med ledning av förevarande undersökning ej med bestämdhet besvaras. Denna fråga diskuteras utförligare i kap. 10. Med hänsyn till de stora koncernernas ställning på världsmarknaden och deras inbördes förhållande torde man emellertid kunna antaga, att de på ett avgörande sätt kunna påverka exportpriserna till sina dotterföretag i överensstämmelse med sina intressen. Försäljningspriser Då man bedömer oljeföretagens prispolitik tilldrar sig självfallet försäljningspriset i detaljhandeln det största intresset. Det representerar nämligen summan av alla omkostnader i produktionens och handelns olika led samt företagarvinsten. Med hänsyn till de svårigheter, som ge sig till känna vid bedömningen av huruvida inköpspriserna äro skäliga, kan man icke bilda sig någon bestämd mening om försäljningsprisets skälighet på annat sätt än genom en jämförelse olika länder emellan. Även i sådant fall måste reservationer göras, nämligen för förhållanden, som icke kunna med säkerhet fastställas eller jämföras (exempelvis valutaförhållanden, geografiska förhållanden, antalet motorfordon etc). Av olika skäl har denna jämförelse begränsats till att avse endast bensinpriset. Vi ha genom de svenska beskickningarna i ett antal länder inhämtat uppgifter om detaljhandelspriserna på bensin åren 1937 och 1938 samt fram till krigsutbrottet år 1939. I de fall dessa priser påverkas av tullar, skatter och andra pålagor måste dessa frånräknas för att uppgifterna skola bli jämförbara. Så har också skett i vår undersökning. Resultatet av denna redovisas i tabell 51. 159

•*

lo "ä* £

ta

CO^^-CO^ | I W ^ M J

l-T

-rjl

(U g

A

|

Q S CO os

SJ

ICICOCM

N5

H H

t^

u:

o

^5 <-o co

rji

C " "

S j a

CM •>#

«-£

a

co

w

<u .2PT3 .S 'S ft

1 1001 ^ O» .W1H1H 1H I 1 [ I 1

o

OJ

OJ

ö 3 g c .

1s

m *-' . 2 •"-> b. cd CM ™ co

n *• .2 t O CT> ^_H H » H i

3s

o

-^ ri

F-(

m s

I ! O

1 • OS CM OS CO 1 H r t H H « O H

1 i d CO 1 H H

.2

lis g

tCO I N CM<M-C0_;_;-'lHcr>r>-O5 r H r H ^ r H ^ ^ r H O i O i C O rH rH rH

p. g B _ , -G . . * cd o oca^ °

1 t ~ CM rH Oi

C3 CO

ft - . "

:*i

CM

os iå

•

CN Oi Oi

^ ^ ^

O i o)

,-M

iCS

1 i ~ ; co co co 2 j i

CO o o eo < N

rH

M , n '-i 4 J w fl; bD « J5 W > > fe

•© CO

<*.«; CM

—

3 S C

.

is •—

ta

to

ta

Oi cd c» iå »d o

i>- os

H r - ' H - - H C N

i f l H H

te i c - j H

1 - 1

H O J CN • * ^ T-. H

ITS ^ H

H

eä

^ifft

M

^3

u~. eo

co

ej

ej co *J T3 C aj . 2 eä CO C ..->

OCd P.

53 1 1 1 1 1 1 2 2 2 ^ i i cd

"C

ft^

'-'co

^

Oi CO

O &X " ^

OJ

rHrH

*j c

:cd >o

j

co CO os I-l

*e • ^

rH"

53 S

CM *# CD '""' t» eo „ . fM i O H i CM • CO • » <* 1 N • * ,.• 1 H 1 H »"1 H H _ _ i 1 CM i O i g ' C M T H O H U J ,_, CM {£) " ^ rH CM rH os T?*

CN

CO

"G

PL,

.a

CM

"C "O

0 N

CO

K»

N

H

.«

C

- . 2

"

- * O

T3

>

COCO

CM

tO 0

CJ

o o°3 O O, 4) t !

i-< os

C M C M J ^ C M J ^ C M C O C O

.2 *3 t-l Oj

CJ - g

Ö s

O •J J2

h - -* Ö r H i o > d - - f CO CO O CMCOCOCOCMCMcOCO ,« CO * * 1 1 1 1 1 1 1 1 t O N H I 1 | l l | l l l T P C * T t ( l l

icsGO=or^-Tn->#coco

Ia8s'

c 3 c

CO OS

H H C N H . ^ C N H H , - !

T - I CM

i C S t ^ t ' - t ^ H G O t ^ C O r H T T Tti,-,-!ti ~l '

ifiCO r-i rH

H

ca

o

1 - s.J'S

t D O

* * 1 1 1 1 .-: 1 1 1 oo I 1 i H 1 1 1 1V M I H 1 11

+ J S! S .2

OJ c O N u

. OJ 55 : °

S . S *— 3 ft 53 O S <u C — Q0 S <U m M^ -O ° Sft ^ -

S i S t f ca „ iJ C «o bp <u c JS £ * .g ^cu "3 So ft co a c Xr N

-^

M

Cfi g

ec _

• co

• °;

OCM - * H N r H r H ^ r H ^ m r H O i O i rH rH " - "

i 1i 1i CMH

1 OS

»O

CN eo

PH

05CO

J

f n T t H E O

25l 27-3 26.4-2 30-3 26-28 26.3 32-3 28-3 45—4 47-7

'C

T3

c

cd H)

ö J3 C T3 oj ^ HJ C " ~ eä

cd

OJ i !

T-H ta

i—i

O

2 I

i

t^ ^ 3 j j ci, t; . Ö-O

B p-ofä &C

IM

O

C

•>

OJ . 2

cu

co

C

.

C

C O H

CJ

«-> '3 & >> >; S S C

OJ . - Q CO NotJ ^ h

CO

4d

u

r-1

^!*

I—I J a

^

OJ g x c ^ . s

—

Ö

w •^ ^ _ «J b u co — ' O ~ J . «H cu 2 3 3 (H oJ H CU

C

r*

co ^ i 1 " S 4) « S y

, -o gg H M ål £ a g

•«->

4->

^5 o

J*

M

O

Sverige Norge i svens Danmark i svens Finland England Belgien Portugal Italien . Frankrike Holland Schweiz Spanien5

os

b-

t H

31.5-3 39-4

tM

tP5

CM kC3

r-^

H "o iS 2 cu eS fv,

° g 3 -^

tn & j , „ 1 0 M ^ H . i—I

cs co

CO „ t ^ OS --^ OJ - H OJ ""O .2 d C ' H C'<3 ft

B '43 " M

c i , H->

cd

c r co •—i O-O

ca eo . c ös - o g - - 5 3 C ocS

^

3 «» O, cs . g eS

•*-> 51 cu 4) C O y ^

a

1-

Med ledning av tabell 51 har i tabell 52 redovisats, vilka länder som under åren 1937—1939 hade ett bensinpris, som var lägre, ungefär detsamma eller högre än priset i Sverige. Tabell 52. Bensinpriset

i Sverige jämfört med priset i vissa andra europeiska länder

År

Lägre priser än Sverige hade

Ungefär samma priser som Sverige hade

1937 Belgien

Danmark Holland Norge

England Finland Italien Portugal Schweiz

1938 Belgien Danmark

Finland Holland

England Italien Norge Portugal Schweiz

1939 Belgien Danmark Finland

Holland

England Italien Norge Portugal Schweiz

Högre priser än Sverige hade

Som ett slutomdöme torde kunna sägas, att resultatet av en undersökning som denna icke kan läggas till grund för en bedömning av skäligheten av de i olika länder förekommande priserna och i vilken grad dessa kunna anses vara representativa för försäljningsorganisationens effektivitet. Av betydelse är nämligen i detta sammanhang icke endast de officiellt tillkännagivna priserna, utan även förekomsten av rabatter och deras storlek. Såväl det officiella priset som rabatterna måste bli beroende av med vilken effekt man i de olika länderna kunnat komma överens om prisreglerande och andra konkurrensbegränsande åtgärder av det slag som närmare behandlas i kap. 12. Prisutjämning Som tidigare framhållits, ha vi av Kungl. Maj.t fått i uppdrag att jämväl utreda frågan, huruvida och på vad sätt en regional utjämning av priserna på flytande bränslen lämpligen kunde åstadkommas. Priserna på bensin, motorfotogen och motorbrännolja variera inom olika delar av landet alltefter förbrukningsortens läge i förhållande till oceananläggningarna. Med hänsyn till fraktkostnaderna ha oljebolagen uppdelat landet i sex olika pris-zoner, betecknade O-zon, 1-zon, 2-zon, 3-zon, 4-zon och ii

5-zon. Härtill komma i övre Norrland vissa icke zonindelade områden, s. k. frankoplatser, på vilka ett frakttillägg uttages över priset i 5-zon. Priserna äro lägst inom O-zonen, till vilken räknas Stockholms-, Göteborgsoch Malmö-områdena, och utgjorde vid årsskiftet 1946—1947 för bensin 40 öre, för motorfotogen 15 öre och för motorbrännolja 14 öre, allt per liter räknat. För varje ytterligare zon till och med 5-zonen utgick ett pristillägg av 1 öre per liter. Genomsnittspriset på frankoplatserna låg, enligt uppgifter från oljebolagen, 1 öre högre än priset i 5-zon. Bensinpriset har från och med den 16 januari 1947 sänkts till 37 öre per liter i O-zon. Samtidigt ändrades zonindelningen, men tillägg utgå alltjämt för varje ytterligare zon med 1 öre per liter. Antalet zoner ha minskats till fem. Förutvarande 5-zon är nu 4-zon, och tidigare 4-zon har blivit 3-zon. De områden kring vissa hamnar utmed norrlandskusten samt hela Gotland, vilka förut varit 3-zon, ha ändrats till 2-zon. Bensinpriset på alla frankoplatser i Jämtland och Härjedalen är 42 öre per liter. En allmän sänkning med 1 eller 2 öre per liter har genomförts beträffande bensinpriserna på frankoplatserna i övriga delar av Norrland. Genomsnittspriset på dessa orter ligger nu mellan 4 och 5 öre per liter utöver priset i O-zon. Det högsta bensinpris, som uttages på någon av dessa sistnämnda frankoplatser, är 43 öre per liter. Följande framställning grundar sig emellertid på de priser och den zonindelning, som gällde före den 16 januari 1947. Den totala bensinförbrukningen inom landet uppgick år 1938 till 618 413 kubikmeter. Med utgångspunkt från förbrukningen inom varje län samt med hänsyn till befolkningsfördelning och tätorternas belägenhet ha vi uppskattningsvis gjort en beräkning av bensinförbrukningen inom var och en av de sex zonerna och på frankoplatserna. Med ledning härav ha vi i tabell 53 konstruerat den procentuella andelen av den totala konsumtionen för vart och ett av dessa områden under år 1938 och funnit, att bensinförsäljningen fördelar sig med 26 procent inom O-zon, 21 procent inom 1-zon, 36 procent inom 2-zon, 9.5 procent inom 3-zon, 6.5 procent inom 4-zon, 0.6 procent inom 5-zon samt 0.4 procent på frankoplatserna, Detta innebär, att det vägda medelpriset blir 1.53 öre per liter högre än priset i O-zon. Skillnaden är oberoende av storleken av priset och uteslutande beroende av fördelningen på de olika zonerna. En ökning med 10 procent av förbrukningssiffrorna inom 0-, 1- och 2-zon och oförändrad konsumtion inom övriga områden eller omvänt medför icke någon nämnvärd ändring av det ovannämnda medelpriset. Om man skulle tillämpa ett enhetligt pris, så skulle det här beräknade medelpriset användas såsom sådant utjämnat enhetspris i hela landet. Det skulle med den fördelning, som vi uppskattat, innebära, att man i 0-zon 162

Tabell

53. Förbrukning

(försäljning)

av bensin

på län och

Län (stad)

O-zon

65 050 Stockholms stad 14 000 Stockholms län Upsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus 53 498 Hallands Göteborgs och Bohus . .. 30 000 Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

1-zon

i kubikmeter

år 1938,

2-zon

3-zon

4-zon

5-zon

FrankoSumma platser

15 879 12 000 3 349 19 000 3 517 11377 20 000 24 042 14 328 19 899 4 642 9 926 27 348 15 452 6 878 6 000 10 000 21084 22 966 10 000 11400 18 503 3 000 15 0U0 2 392 11000 14 000 12 000 10 000 3 094 13125 8 000

1839 450 1500 10 601 7 350 12 200 4 744 11000 Summa 162 548 129 934 222 739 58 622 39120

50 50 400 1950

fördelad

tariffzoner

1100 3 600 0.6

100 50 800 900

65 050 29 879 15 349 22 517 31377 24 042 14 328 19 899 4 642 9 926 27 348 53 498 15 452 42 878 31084 22 966 22 980 21503 17 392 26 889 25 594 23 125 12 601 20 350 17 744

1850 618 413 0.4

skulle få ett med 1.5 öre per liter höjt pris i förhållande till priset vid en differentierad prissättning. I 1-zon skulle motsvarande prishöjning vara 0.5 öre per liter. Samtidigt skulle emellertid priserna i de övriga zonerna och på frankoplatserna sjunka, nämligen med 0.5 öre i 2-zon, 1.5 öre i 3-zon, 2.5 öre i 4-zon, 3.5 öre i 5-zon och på frankoplatserna i genomsnitt 4.5 öre, allt per liter räknat. Enligt uppgifter från oljebolagen uppgick försäljningen av motorfotogen till 60 716 kubikmeter år 1938 och 79 567 kubikmeter år 1946. Motsvarande försäljningssiffror för motorbrännolja voro 132 026 och 145 871. Dessa uppgifter grunda sig på försäljningen inom de olika bolagens egna försäljningsdistrikt, vilka icke sammanfalla med pris-zonerna och frankoplatsområdena. Vi ha därför, på sätt närmare framgår av tabellerna 54 och 55, måst göra 163

Tabell 54. Förbrukning i kubikmeter, pris per liter och försäljningsvärde motorfotogen åren 1938 och 1946 1946

1938 Zon

Förbrukning i a-pris kubik- öre/liter meter

0 1 2 3 4 5 frankoplatser

16 532 16 969 20 276 4 705 1671 436 127

Summa

60 716

avseende

12.2 13.2 14.2 15.2 16.2 17.2 18.2

Summa kr. 2 016 904 2 239 908 2 879192 715 160 270 702 74 992 23114 8 219 972

Medelpris för hela landet 13.5 öre/liter

Zon

0 1 2 3 4 5

frankoplatser Summa

Förbrukning i å-pris kubik- öre/liter meter 22 022 21 803 27 338 5 572 2 083 567 182 79 567

15 16 17 18 19 20 21 —

Summa kr. 3 303 300 3 488 480 4 647 460 1 002 960 395 770 113 400 38 220 12989 590

Medelpris för hela landet 16.3 öre/liter

en ungefärlig uppdelning av försäljningen på de olika zonerna och områdena utanför zonindelningen. Med utgångspunkt från uppgifterna i tabell 54, ha vi fått fram ett medelpris på motorfotogen av 13.5 öre per liter för år 1938 och 16.3 öre per liter för år 1946. Därest medelpriset på motorfotogen för år 1946 skulle ha tillämpats som ett för hela landet enhetligt pris, hade detta medfört en prishöjning med 1.3 öre inom 0-zon och 0.3 öre inom 1-zon. En prissänkning hade samtidigt åstadkommits med i 2-zon 0.7 öre, i 3-zon 1.7 öre, i 4-zon 2.7 öre, i 5-zon 3.7 öre och på frankoplatserna i genomsnitt 4.7 öre, allt per liter räknat. För motorbrännolja blir medelpriset enligt tabell 55 12.2 öre per liter för år 1938 och 15.2 öre per liter för år 1946. Därest detta sistnämnda pris skulle ha gällt som ett för hela landet enhetligt pris under år 1946, hade detta legat 1.2 öre högre än priset i 0-zon och 0.2 öre högre än priset i 1-zon, allt per liter räknat. I övrigt skulle priset ha sänkts med i 2-zon 0.8 öre, i 3-zon 1.8 öre, i 4-zon 2.8 öre, i 5-zon 3.8 öre och på frankoplatserna i genomsnitt 4.8 öre, allt per liter räknat. Frågan om enhetliga priser på bensin, motorfotogen och motorbrännolja kan icke bedömas som en isolerad företeelse. Den ingår som ett moment i det större ekonomiska sammanhang, som tar sig uttryck i olika levnadskostnader på olika orter. Prisutjämning på en enstaka vara innebär ej nödvändigtvis, att man åstadkommer större rättvisa genom utjämningen. I själva verket kan en sådan åtgärd tvärtom skärpa ojämnheten olika orter emellan. Detta synes vara fallet med de flytande bränslena. Dessa impor164

Tabell 55. Förbrukning i kubikmeter, pris per liter och försäljningsvärde motorbrännolja åren 1938 och 1946 1938 Zon

1946 Förbrukning i a-pris kubik- öre/liter meter

55 081 33 535 32 157 7 700 2 623 738 192 frankoplatser Summa 132 026

avseende

11.2 12.2 13.2 14.2 15.2 16.2 17.2

Summa kr. 6 169 072 4 091 270 4 244 724 1 093 400 398 696 119 556 33 024 16149 742

Medelpris för hela landet 12.2 öre/liter

Zon

Förbrukning i å-pris kubik- öre/liter meter

Summa kr.

53 820 14 7 534 800 34 465 15 5 169 750 39 920 16 6 387 200 11226 17 1 908 420 4 788 18 861840 1260 19 239 400 392 20 78 400 frankoplatser 145 871 — 22179810 Summa Medelpris fö • hela landet 15.2 öre/liter 0 1 2 3 4, 5

teras nämligen till de stora hamnarna och alltså till orter, tillhörande de högre och högsta dyrorterna. En prisutjämning på motorbränslen skulle då medföra, att man finge ett förhöjt pris på dem i de i allmänhet dyrare orterna och ett sänkt pris i de i regel billigare orterna. Om man alltså vidtar ifrågavarande åtgärd endast i fråga om dessa bränslen åstadkommer man beträffande levnadskostnaderna i stort icke en utjämning utan en skärpning orterna emellan. Det har — enligt vår mening med full rätt — icke blivit ifrågasatt att även åstadkomma en utjämning av priset på eldningsolja. I fråga om denna produkt tillkommer nämligen, att man måste taga hänsyn till konkurrensen mellan denna och de fasta bränslena. Det kan ej vara önskvärt, att man genom en subvention eller clearing uppehåller eldning med olja på platser, där det är mera ekonomiskt att elda med fasta bränslen. Ser man frågan om prisutjämning i sitt större sammanhang, framstår det för oss riktigare att angripa problemet med utgångspunkt från varor, som äro av större vikt för levnadskostnaderna än vad motorbränslena kunna anses vara. Man kan göra gällande, att det är ett allmänt intresse, att kostnaderna för transporter i Norrland och andra trakter med stora avstånd kunna hållas nere. Genom de stora avstånden har befolkningen i sådana trakter en börda, som är avsevärt större än den befolkningen i de mera tättbebyggda delarna av landet har att bära. Detta är emellertid i stort sett ett norrlandsproblem, som bör behandlas i sitt särskilda sammanhang. Vi ha också i vårt tidigare yttrande till vederbörande riksdagsutskott uttalat, att en utjämning av priserna kan motiveras ur sociala och näringspolitiska synpunkter. Vi anse emellertid att det ej tillkommer oss att ur 165

dessa synpunkter bedöma, huruvida den ifrågasatta utjämningen bör komma till stånd. Vad däremot beträffar de tekniska möjligheterna att genomföra en utjämning av priserna och lämpligheten av åtgärden ur denna synpunkt, anse vi oss böra framhålla följande. Om nuvarande organisation av oljehandeln bibehålles, torde införandet av enhetliga priser förutsätta antingen en clearing i statlig eller enskild regi eller statssubvention. Med hänsyn till den administrativa apparat, som då skulle erfordras, anse vi oss böra avstyrka, att åtgärden vidtages. Om handeln koncentreras till ett företag, exempelvis ett monopolföretag, som kan utjämna de totala fraktkostnaderna på försäljningen över hela landet anse vi oss kunna tillstyrka en utjämning.

T O Ii F T E

K A P I T L E T

K A R T E L L E R OCH ANDRA KONKURRENSBEGRÄNSANDE

ÅTGÄRDER

L / E PÅ DEN internationella oljemarknaden verksamma koncernerna ha, som närmare behandlas i kap. 2, vid olika tillfällen försökt att genom gemensamma regleringsåtgärder i form av bland annat priskarteller, konventioner med bindning och differentiering av rabatter samt enhetliga försäljningsvillkor påverka avsättningspriser och handelsmarginaler. Det har förefallit oss naturligt att med utgångspunkt från detta konstaterande söka komma till klarhet om, huruvida sådana kartellsträvanden förekommit även i vårt land samt, om så varit fallet, under vilka former och med vilken effekt. Innan vi gå att redogöra för resultatet av denna vår undersökning, vilja vi inledningsvis erinra om den promemoria om hithörande frågor, som på sin tid upprättades av lektorn Otto Ask och bifogades motorbränslesakkunni^as betänkande (SOU 1933:25). I denna promemoria anfördes härom i huvudsak följande. Under hösten år 1930 gjordes försök till ett visst samarbete mellan de ledande oljebolagen på den svenska marknaden med undantag för Nafta syndikat och A. Johnson & Co. Efter åtskilliga underhandlingar enades bolagen i april 1931 om vissa »levnadsregler», vilka i huvudsak skulle ligga till grund för samarbetet. Reglerna omfattade ett huvudavtal och vissa specialbestämmelser, de senare innefattade i två akter, en s. k. försäljningsakt och en s. k. gemensamhetsakt. Enligt huvudavtalet överenskommo parterna bland annat: att noga iakttaga de priser och övriga försäljningsbestämmelser, som tid efter annan bleve av parterna fastställda för försäljning av bensin, fotogen och brännolja inom Sverige, att inbördes skapa en rättvis fördelning av avsättningen av dessa varuslag samt att samarbeta i avsikt såväl att söka nedbringa försäljnings-, distributions- och organisationskostnaderna, som att åt sig själva söka förvärva och bevara kunderna på den svenska marknaden.

Försäljningsakten omfattade närmare bestämmelser angående försäljnings- och leveransvillkor samt övriga försäljningsförhållanden. I gemensamhetsakten voro intagna närmare överenskommelser om fördelning, bevarande och utökande av avsättningen samt rationalisering. Avtalen hade enligt uppgift icke underskrivits av de svenska bolagens representanter. Emellertid skulle bestämmelserna i stort sett ha upprätthållits, även om här och var ändringar ägt rum genom särskilda beslut samt i vissa avseenden meningsskiljaktigheter gjort sig gällande. Den 3 maj 1932 undertecknades av representanter för Standardgruppen, Texasgruppen, Shellgruppen samt BP-gruppen en överenskommelse, enligt vilken i fortsättningen fullt samarbete skulle råda mellan bolagen i syfte att åstadkomma bättre och sundare förhållanden på den svenska oljemarknaden. Genom denna överenskommelse fastställdes även vissa gemensamma rabattvillkor, varjämte visst samarbete skulle äga rum ifråga om anläggning av nya service-stationer. Sedermera hade vid åtskilliga sammanträden mellan representanter för de nämnda fyra bolagsgrupperna överenskommelser träffats i syfte att reglera försäljningsförhållandena. Medan sålunda ett visst samarbete hade inletts mellan nämnda företag, hade en stark konkurrens mellan dem och Nafta pågått, enligt uppgift medförande för samtliga bolag förlustbringande priser. För att söka råda bot på detta förhållande upptogos under hösten 1932 vissa förhandlingar med Nafta. Förhandlingarna skulle ha resulterat i ett visst samarbete med Nafta. Detta bolag hade sålunda delgivits de överenskommelser, som de övriga sinsemellan träffat. Utan att formliga avtal därom förelegat, hade Nafta i viss mån tillämpat de av de övriga bolagen överenskomna försäljningsvillkoren. Samarbetet hade medfört, att vissa förhöjningar av bensinpriserna kunnat vidtagas. Detaljhandelspriserna hade även kunnat i viss mån stabiliseras, ehuru Nafta i vissa fall skulle ha fortsatt att bevilja något högre rabatter än de övriga. Mellan A. Johnson & Co å ena sidan samt Krooks Petroleum & Olje AB (sedermera Standard) och Svensk-Engelska Mineralolje-AB (sedermera Shell) å andra sidan hade den 16 januari 1931 träffats ett avtal rörande försäljning av asfalt, bensin, fotogen och brännolja. Detta avtal gällde t. o. m. den 31 december 1933, men skulle förlängas på ett år i sänder, såvida icke någon av parterna uppsade avtalet.

Första sammanträdet De av Ask återgivna överenskommelserna voro de enda handlingar rörande oljebolagens samverkan, som vi hade säker kännedom om, när vi i egenskap av undersökningmyndighet kallade bolagens verkställande direktörer till sammanträde med oss angående dessa frågor den 25 september 1946. I kallelserna hade av vissa skäl icke angivits, vilka frågor som skulle framställas. Varje bolags representant hördes för sig. Referatet bygger på stenografiska protokoll, upptagna av två riksdagsstenografer. Bolagen företräddes av följande personer: Standard av direktören Knut G:son Bergstrand, Shell av direktören J. K. H. Holthuis, åtföljd av direktören Harry Kähr, Texaco av direktören Arne Moltzau, åtföljd av advokaten Arthur Bååthe, BP av direktören K. G. Bussler, åtföljd av direktören Nils Eng, 168

Gulf av direktören Gustaf Dahlbom samt Nynäs av direktören Helmer Hedberg. Ordföranden inledde ett vart av förhören med en redogörelse för innehållet i 1925 års lag. Han erinrade sålunda om att undersökningsmyndighet enligt denna lag ägde ålägga den som ledde ett företag att meddela alla de upplysningar angående företaget, som av myndigheten begärdes — undantag utgjorde endast röjande av yrkeshemlighet av teknisk innebörd — samt att lagen innehölle straffbestämmelser för den som mot bättre vetande lämnade oriktig uppgift. Han förklarade vidare, att vi i egenskap av undersökningsmyndighet beslutat begära svar på vissa frågor. Han erinrade om att en av de anmärkningar, som riktats mot oljebolagen, vore, att de genom samverkan i prisfrågor skulle påverka prisnivån på ett för konsumenterna oförmånligt sätt. Vidare redogjordes för innehållet i de delar av Asks promemoria, som återgivits här ovan. Därefter framställdes ett antal frågor, bland andra följande: 1. Existerar fortfarande någon av de överenskommelser, som träffades i början av 1930-talet? Om så icke är fallet, när upphörde dessa överenskommelser att gälla? 2. Förekom senare under 1930-talet några överenskommelser eller något samarbete i annan form angående gemensam prissättning eller gemensamma priser vid avgivande av anbud? 3. Har efter krigets slut träffats sådana överenskommelser eller har samarbete förekommit om prissättning och kvotering av marknaden? Bergstrand (Standard), som till år 1939 varit försäljningschef vid ett av de sydliga distrikten och därefter varit knuten till huvudkontoret i Stockholm, uppgav: Överenskommelserna från början av 1930-talet gällde ej vidare. Standard hade — antagligen någon gång år 1942 — fått meddelande från sina aktieägare att icke träffa några som helst avtal med andra bolag. Huruvida 1931 och 1932 års avtal gällt till år 1942 vågade han ej yttra sig om. Sedan år 1939 hade de ej haft några överenskommelser. Bergstrand meddelade, att han under den tid, som avsågs i fråga 2 icke intog någon ansvarig ställning inom bolaget. Efter vad han visste, hade det funnits en samstämmighet och i viss mån en kommunikation mellan bolagen i syfte att hålla något så när samma prisnivå. Vid prisändringar hade man sammanträtt och beslutat om höjning eller sänkning av priset. Bolagen hade före och efter kriget haft sammanträden i gemensamma angelägenheter och de frågor som behandlats hade väl främst gällt organisatoriska spörsmål, d. v. s. att undvika överorganisation av distributionsapparaten, anläggandet av bensinstationer etc. Bergstrand gjorde dock vid detta uttalande den reservationen, att det vore svårt för honom att veta 169

vad som förekommit, eftersom han ej varit med hela tiden. Standard hade handlat helt fritt i sin prispolitik, oberoende av instruktioner från moderbolaget. Han sade sig ej ha någon aning om något samarbete mellan de utländska koncernerna. Beskedet från Standards huvudmän år 1942 låg helt i linje med deras allmänna politik. Antingen Standard då hade något avtal eller ej — vilket huvudmännen på den tiden ej brytt sig om — innebar meddelandet att eventuella avtal skulle sägas upp och att för framtiden några överenskommelser ej skulle slutas. På särskilda frågor uppgav han, att han visste, att vissa siffror utväxlats mellan bolagen, men att han ej kunde yttra sig om, huruvida det funnits kvotering eller dylikt. Numera förekomme utbyte av försäljningssiffror endast i vissa fall och med vissa bolag. På fråga hur länge avtalen från början av 1930-talet gällt yttrade han, att de aldrig haft hundraprocentig effekt, utan att det hela tiden varit en våldsam strid på marknaden. Avtalen inneburo, såvitt han förstode, endast allmänna riktlinjer för bolagens handlande. Man hade aldrig fastslagit några fasta priser eller dylikt. (I detta sammanhang må nämnas, att direktören Aug. Sundström, som varit Standards verkställande direktör under hela den tid, varom är fråga, på grund av sjukdom ej kunnat höras.) Holthuis (Shell) lämnade följande uppgifter: Han hade varit chef för Shell sedan april 1938. Några överenskommelser från början av 1930-talet funnos icke längre och han visste över huvud taget ej, om sådana existerat. Under 1930-talet funnos inga överenskommelser. Bolagens representanter hade visserligen då och då sammanträffat för att diskutera olika gemensamma frågor. Dessa överläggningar hade emellertid alltid gällt undvikande av överorganisation och ordnande av förhållandena inom branschen på för kunderna bästa sätt. Några formliga överenskommelser existerade ej. På särskild fråga, om det verkligen ej fanns några avtal, svarade han: »Nej, våra sammanträffanden togo uteslutande sikte på att åstadkomma en nedpressning av omkostnaderna». Efter kriget hade andra sammanträden i prisfrågan ej förekommit än inför priskontrollnämnden. På fråga om överenskommelser förelåge beträffande anbud exempelvis för statsleveranser svarade han: »Nej. Men vi få ju alltid veta, vilka anbud som inkommit, och där kan man då se, att det föreligger stor skillnad mellan de offererade priserna.» Under 1930-talet hade det i stort sett varit så, att om ett bolag sänkt priset, hade de övriga måst följa med. Någon överenskommelse hade ej förelegat. Prisändringarna hade absolut ej varit resultatet av överens170

kommelser. Det hade aldrig förekommit överenskommelser i fråga om rabatter. Det hade tillgått så, att ett bolag beviljat viss rabatt och så hade de andra måst följa efter. Såvitt han visste funnes ej överenskommelser mellan de utländska koncernerna. På fråga, vad det vore för mening med det månatliga utväxlandet av försäljningssiffror, svarade han, att det naturligtvis vore intressant för de olika bolagen att se vad deras rabattpolitik gåve för resultat i fråga om försäljning. Då han tillfrågades, om detta månatliga samarbete fortsatte, svarade han: »Nej, det är slut. Det upphörde för länge sedan. Samarbetet hade för övrigt blott till syfte att skära ner omkostnaderna.» På vidare fråga, om den s. k. »As-is»-överenskommelsen ännu existerade, svarade han, att den var ur världen redan då han tillträdde sin befattning år 1938. Han hade i vart fall ej varit med om att »As-is»-överenskommelsen tillämpats. Överenskommelsen hade, om den funnits, faktiskt aldrig haft någon betydelse för den svenska marknaden vad beträffade prissättningen. Då det påpekades, att differenser mellan olika bolags anbud vid statliga upphandlingar icke i och för sig utgjorde bevis för att det ej existerade ett samarbete mellan bolagen, svarade han: »Jag upprepar, att våra priser absolut icke äro resultatet av någon förhandsöverenskommelse». Då det från vår sida framhölls, att vi hade kännedom om att vissa lokala förhandlingar förts i rabattfrågan, svarade han, att de aldrig kommo överens om rabatternas storlek, men att de däremot försökte komma överens om att slopa all rabattgivning. På förfrågan om upphörandet av »As-is»-överenskommelsen år 1938 föranledde några konkreta åtgärder från bolagets sida, svarade han »nej», och då han tillfrågades, om det år 1939 förekommit överläggningar i syfte att återuppliva »As-is», svarade han: »Nej, redan på våren 1939 hade man en allmän känsla av att kriget stod för dörren». Moltzau (Texaco) uppgav: Han hade varit verkställande direktör i bolaget sedan den 12 april 1946 och hade lett företaget sedan i januari 1941. År 1932 hade han blivit vice verkställande direktör. Den s. k. »As-is»-överenskommelsen hade, så vitt han hade sig bekant, aldrig tillämpats. »As-is» innebar ju ett slags marknadsfördelning, ett kvotavtal. Om det över huvud taget existerat något dylikt avtal, hade Texaco aldrig tillämpat det för sin del. Då det påpekades, att Texaco — om man vore riktigt underrättad — fr. o. m. den 1 augusti 1932 skulle ha gått med som »As-is»-medlem, svarade han att, om så skulle vara fallet, »As-is» aldrig tillämpats för Texacos vidkommande, så att justering av försäljningen skett efter någon »As-is»kvot. 171

På ovan återgivna fråga 2 svarade Moltzau: »Vi hade ju vissa s. k. levnadsregler med olika kategorier i fråga om rabatter. Det stadgades t. ex. att konsumenter, som köpte 35 000 liter, skulle ha viss rabatt, medan konsumenter, som togo 100 000 liter, skulle ha högre rabatt. Detta tillämpades i viss utsträckning, men det var aldrig fråga om någon rigorös tillämpning av rabattöverenskommelserna, därtill var konkurrensen mellan bolagen alltför hård.» Några »straffbestämmelser», som bundit bolagen till överenskommelserna, hade icke funnits. På fråga 3 svarade han »nej». Några överenskommelser i fråga om anbud, exempelvis för statsleveranser, förelåge ej. Texaco visste ej vilka priser, konkurrenterna offererade. Det hade de inte vetat, sedan försäljningen i mera normal utsträckning återupptagits efter krigets slut. På fråga, hur det tillgått vid prisändringar, om man sammanträtt och beslutat om höjning eller sänkning av priserna, svarade han, att Texaco ej deltagit i något sammanträde vare sig för höjning eller sänkning av priset i Sverige. (Vid protkollsjusteringen tillfogade han efter ordet »sammanträde» orden »efter kriget» och efter »Sverige» orden »utom inför Priskontrollnämnden» .) Han svarade på fråga huruvida underhandlingar förts mellan bolagen i rabattfrågan före eller efter kriget, att man före kriget brukade komma tillsamman och dryfta gemensamma angelägenheter, exempelvis rabattförhållandena men att man f. n. ej gjorde det. Numera träffades man då och då men ej för att dryfta priser. Texaco kunde i förhållande till sitt moderbolag handla fullt självständigt i prisfrågor. Det enda förbudet gällde träffande av prisöverenskommelser. Man hade på senare tid fått detta inskärpt, men förbudet hade gällt även tidigare. Prisöverenskommelser utgjorde i Amerika ett brott mot lagen, och huvudmännen voro synnerligen angelägna om att Texaco i Sverige skulle följa samma principer. Han trodde knappast att överenskommelser existerade mellan de utländska koncernerna i pris- och kvoteringsavseende. Angående de månatliga sammanträden, som ägt rum före kriget och vid vilka bolagen utväxlat försäljningssiffror, förklarade han, att syftet varit att möjliggöra för varje bolag att veta var det stode i kvantitativt avseende och att skapa en viss stadga inom branschen. Sammankomsterna hade upphört, men man utväxlade faktiskt fortfarande försäljningssiffror för att möjliggöra för de olika bolagen att få en relativ uppfattning om försäljningen och den faktiska marknaden. Såvitt han visste, hade statsleveranser under 1930-talet ej använts som något slags clearing bolagen emellan för att vidmakthålla deras ställning på marknaden. Han hade ej deltagit i något beslut om att biträda »As-is»-överenskom172

melsen. Han visste därför ej vad syftet varit, men trodde, att man avsett icke att åstadkomma justering i priserna utan att skapa viss stadga åt förhållandena på marknaden. Bussler, som hade varit chef för BP sedan år 1931, uppgav, att avtalen från början av 1930-talet i dag icke vidare existerade. Enligt hans uppfattning hade dessa överenskommelser till sitt ursprung varit internationella. De hade upphört något halvår före krigsutbrottet, således på våren 1939. På fråga 2 svarade han: »Om statens järnvägar eller något annat affärsverk begärde en offert, sammanträdde man ibland för att diskutera prisläget och det lägsta pris man kunde få fram. Man kom ej överens om vem som skulle ha leverans; det kunde man ej göra så länge det stod fritt för var och en att ta leveransen till det överenskomna lägsta priset.» Då vi påpekade, att det sagts, att bolagen hade en överenskommelse sig emellan om procentuell kvotering av den allmänna marknaden och att, om något bolag eftersattes i konkurrensen, detta skulle utjämnas t. ex. genom att vederbörande bolag fick ta hand om vissa statsleveranser, svarade han, att det vid viss tidpunkt funnits en muntlig överenskommelse av nämnda innehåll. I praktiken hade den emellertid ej tillämpats, ty då det gällde att uppfylla löftena, drog man sig härför inom de olika bolagen. Det hade således aldrig varit någon hundraprocentig tillämpning. På särskild fråga förklarade han, att BP:s anslutning till överenskommelsen grundade sig på besked från moderbolaget i England. Under den allra senaste tiden hade man, yttrade han vidare, här och var börjat resonera om huruvida man inte skulle kunna få till stånd en bättre ordning på marknaden. Då det påpekades, att det under senaste tiden yppat sig tecken på att man vore beredd att resonera om en ny »As-is»överenskommelse eller liknande, svarade han, att man nog allmänt vore på det klara med, att man på ett eller annat sätt måste få till stånd en sanering av de osunda förhållandena. Vid prissättningen hade brukat tillgå så, att de bolag, som hade överenskommelser från början av 1930-talet, sammanträdde för att fastställa utförsäljningspriset, ett officiellt å-pris. Den senaste prissänkningen hade dock skett utan några överläggningar. Före kriget hade funnits ganska klara linjer beträffande vilka som skulle ha rabatt, bonus etc. Sedermera hade man upphört att tillämpa dessa enhetliga bestämmelser, och man kunde nog säga, att någon enhetlighet härvidlag ej funnits år 1939. Den tidigare överenskommelsen upphörde av sig själv att existera. Bolagens representater hade före kriget rätt ofta sammanträden angående t. ex. annonsering och olika frågor i samband med effektiviseringen 173

av bolagens rörelser. På 1930-talet, vid tillkomsten av »As-is», förekom naturligtvis visst samarbete de stora bolagen emellan beträffande de kontinentala marknaderna, men f. n. förekomme, såvitt han visste, intet sådant samarbete. BP toge ej hänsyn till något samarbete med de övriga bolagen inom den tidigare »As-is»-gruppen, d. v. s. Standard och Shell. På fråga, om det under 1930-talet varit så, att ett bolag, som kommit efter i konkurrensen, kunde få ta hand om stora leveranser t. ex. till statens järnvägar, svarade han, att han ej trodde att så varit fallet. Det hade faktiskt varit så, att intet av bolagen, när det verkligen gällt, velat honorera sina utfästelser. Han kunde ej erinra sig, att hans bolag någon gång fått kompensation. Omsättningssiffror utväxlades månatligen för att man skulle få en uppfattning om den sammanlagda konsumtionen och hur bolagen lågo till på marknaden. BP utväxlade siffror med Standard, Shell och Texaco samt med Gulf i fråga om vissa produkter men OK:s och Nynäs' försäljningssiffror fick man uppskatta. Beträffande sammanträdena under 1930-talet uppgav han, att man i början hade en advokat som opartisk ordförande. På fråga slutligen, om man kunde säga, att de omtalade avtalen faktiskt tillämpats fram till år 1939, förklarade han, att de ej hade efterlevts. Det vore det märkliga med dem, att man ej med bästa vilja kunde säga, att de hade karaktär av direkta överenskommelser. Man hade handlat tvärt emot dem. Eng uppgav, att han i Busslers ställe varit med på det sammanträde, då frågan om sanering av marknaden tagits upp. Det hade varit en allmän mening, att något måste göras. Det kunde ju ej vara någon mening med att dela ut rabatter åt alla håll. Det vore bättre att hålla det av priskontrollnämnden godkända priset. Man hade varit ense om att fundera på saken och träffas på nytt. Man kunde säga, att frågan vore på marsch. Dahlbom (Gulf) uppgav: Han hade varit chef för Gulf, sedan detta bolag övertagit Naftas rörelse omkring den 1 maj 1937. Dessförinnan hade han varit chef för Nafta, som han var med om att starta år 1928. Omkring år 1932 hade man kommit till visst samförstånd i syfte att tillämpa sådana priser, att rörelsen skulle gå ihop. Det hade ej varit några riktiga avtal utan tillgått så, att han blivit tillfrågad av de andra bolagen, om Nafta ville följa med, i den händelse de höjde priserna. Läget hade varit sådant, att det gällt bolagens existens. Genom överenskommelsen hade uppnåtts en viss förbättring på marknaden, men konkurrensen hade fortsatt om än inte lika skarpt som förut. Något formligt avtal hade det ej varit fråga om utan om underhandsöverenskommelse. I ett senare sammanhang sade han, att han ej kunde yttra sig om, huruvida vid Gulfs övertagande av Naftas rörelse framställningar gjorts om att Gulf skulle ansluta sig till gällande 174

överenskommelser. Det hade möjligen skett under den tid, då det ännu vore oklart, om han skulle stanna kvar i bolaget. Som svar på fråga 2 yttrade han, att det förekommit i denna bransch liksom i alla andra, att man fastställt gemensamma priser. Under slutet av 1930-talet hade det, yttrade han, funnits en överenskommelse om gemensamma officiella priser från importzonerna, samarbete i fråga om fastställande av olika distributionszoner för enhetlig beräkning av transportkostnaderna o. s. v. Gulf hade aldrig varit med om någon kvoteringsöverenskommelse och komme aldrig att gå med på någon sådan. Huvudmännen i Amerika voro ytterligt angelägna om att det svenska bolaget ej skulle träffa några överenskommelser, som kunde utsätta det för misstanken att bryta mot den amerikanska antitrustlagen. Det vore möjligt, att Gulf fått förfrågningar om överenskommelser om anbud, exempelvis för statsleveranser, men han hade alltid givit det beskedet, att Gulf ämnade offerera de priser, som man ansåge lämpliga. Utvecklingen visade också, att statens järnvägar och postverket fått sina priser sänkta undan för undan. Det vore fria fantasier, att ett kvoteringssystem skulle funnits, innebärande att vissa bolag, som förlorat en del av sin kvot, skulle få ta exempelvis vissa stora statliga leveranser. Gulf hade aldrig varit med om att använda statsleveranserna för att reglera marknadsuppdelningen mellan bolagen och med till visshet gränsande sannolikhet hade ej heller de övriga bolagen tillämpat något sådant system. Prisändringar hade ej beslutats på sammanträden och några underhandlingar före eller efter kriget beträffande rabatter hade ej förekommit. Över huvud taget hade få sammanträden förekommit, enär bolagen befunnit sig på krigsfot med varandra. Konkurrensen vore nu lika skarp som under »Naftnperioden». Gulf vore självständigt i förhållande till sitt moderbolag. Ibland underrättade man om prisändringar men ibland ej. Bolaget hade varit med om att till ett centralt organ för bolagen lämna månatliga uppgifter men endast angående bensin och fotogen. På fråga vad som komme att hända, om överenskommelse ej träffades om att sluta med »priskriget», yttrade han, att det ju i stort sett vore kloka män som sutto i ledningen för de olika bolagen och att de väl så småningom komme att bli övertygade om att de måste komma överens om att hålla vissa priser. Hedberg, som hade varit chef för Nynäs sedan år 1939, kunde icke yttra sig om förhållandena under 1930-talet. På den tiden hade det ej funnits någon särskild chef för Nynäs. Försäljningen av den bensin, som kom fram som en biprodukt vid asfaltproduktionen, hade mött motstånd från oljebolagens sida. En överenskommelse hade upprättats med de övriga bolagen, att försäljning av bensin skulle få ske, »bara det hela inte tog 175

alltför stora proportioner». Efter år 1939 hade det aldrig varit fråga om några avtal. Det vore nu snarare fråga om ett »allas krig mot alla». Om någon skulle föreslå en uppgörelse, skulle de andra säkerligen icke ens svara på en sådan inbjudan, åtminstone inte för närvarande. För egen del ansåg han det visserligen vara naturligt, om man på något sätt kunde komma överens om att inte förgöra varandra. I dagens läge vore det dock antagligen hopplöst att åstadkomma en sådan ordning. Bolagen ville ha krig och fri konkurrens. Nynäs gjorde för sin del anspråk på en större del av marknaden, vilket de övriga bolagen försökte förhindra. Nynäs hade ej deltagit i något utbyte av försäljningssiffror och skulle aldrig gå med på någon kvoteringsöverenskommelse. Han hade hört talas om att det skulle funnits någon överenskommelse mellan de övriga bolagen, och i början av kriget hade dessas representanter talat om bolagens kvoter. Även Nynäs hade tilldelats en kvot, men denna hade endast avsett att få till stånd någon sorts överenskommelse under krigsåren. Detta första sammanträde lämnade det intrycket, att någon organiserad samverkan av nämnvärd betydelse icke förekommit bolagen emellan under ifrågavarande period. På annat sätt blev det emellertid känt för oss, att en sådan samverkan dock överenskommits i en promemoria, upprättad på grundval av vad som förekommit vid diverse sammanträden på Shells och Standards kontor under juni och juli månader 1936. Denna promemoria refereras här nedan. Kort tid därefter lämnade Holthuis (Shell), då han skulle justera protokollet från sammanträdet den 25 september, vissa uppgifter, som han icke delgivit oss vid sammanträdet, samtidigt som han uteslöt andra uppgifter. Dessa ändringar voro icke vidtagna i protokollets originalutskrift utan i en ny, av Holthuis gjord utskrift. Då denna så väsentligt avvek från originalutskriften, ansågo vi oss ej kunna godkänna detta förfaringssätt utan anmodade honom att justera protokollet i överensstämmelse med vad som förevarit vid sammanträdet. Han efterkom denna uppmaning men åberopade samtidigt en särskild skrivelse, vari han meddelande följande: Ett lokalt avtal, daterat den 15 oktober 1937, hade funnits mellan de fem stora oljebolagen, men dock existerat mera till namnet än till gagnet. Bolaget hade icke vidtagit några konkreta åtgärder i syfte att reglera uppnådda försäljningsresultat. År 1939 hade ett försök gjorts att åstadkomma ett nytt lokalt avtal mellan de fem största oljebolagen, dock utan att leda till resultat. Före kriget hade bolagen diskuterat rabattsatser för olika konsumentkategorier. Månatliga utväxlingar av försäljningssiffror hade förekommit, emedan detta vore bekvämare och mindre tidsödande än att företaga individuella marknadsundersökningar inom varje bolag. 176

På grund av vad sålunda blivit känt kallades bolagens verkställande direktörer till gemensamt sammanträde den 22 november 1946 för att ytterligare höras i förevarande frågor.

Andra sammanträdet För Standard inställde sig Bergstrand, för Shell Holthius, åtföljd av direktören E. J. Gustafson, för Texaco Moltzau, för BP Bussler, åtföljd av Eng, för Gulf Dahlbom och för Nynäs Hedberg. Vårt referat följer ett av två riksdagsstenografer upprättat protokoll. Vi frågade, om det förhöll sig så, att ett avtal träffats den 15 oktober 1937. Gustafson svarade, att så vore förhållandet. Det hade upprättats mellan Standard, Shell, Texaco, BP och Gulf. Dahlbom bestred, att han skrivit under något sådant avtal och sade sig ej veta, om det existerade eller ej. Han förklarade, att han ständigt vid sina kontakter med de andra bolagen bestritt existensen av en sådan överenskommelse. Gustafson sade sig emellertid veta, att avtalet vore signerat även av Dahlbom. Han åtog sig att tillhandahålla en avskrift av detta avtal. På fråga, om avtalet tilllämpats, uppgav Gustafson, att det ej tillämpats i alla och kanske inte ens i sina väsentliga delar. Beträffande promemorian från sammanträdena i juni och juli 1936 uppgav Gustafson, att eftersom så lång tid förflutit efter tillkomsten av promemorian, måste han reservera sig för minnesfel. Han trodde sig komma ihåg, att vad som låg bakom promemorian var en rabattsanering, som beslutats i november 1935. Marknaden hade då varit totalt förstörd av rabatter, och det hade beslutats, att man skulle försöka återföra den till mera normala förhållanden. Han visste ej, om promemorian funnes i behåll men lovade att efterforska den. Dahlbom vitsordade, att sammanträden vid nämnda tid hållits för att stabilisera marknaden men ansåg, att det ej kunde vara riktigt, som det stode i promemorians ingress, att beslut skulle ha fattats om begränsning av antalet konsumentanläggningar eller återförsäljare. Det hade tillkommit ett stort antal konsumentanläggningar sedan dess. Han yttrade vidare, att vid sammanträdena förekommit diskussioner, av vilka man sedan brukat göra »en sammanfattning på ett papper». Detta kunde ej betraktas som en överenskommelse i egentlig mening utan endast som en sammanfattning av önskemål. Vad man enades om »hölls kanske inte ens till dess vederbörande kom till sitt eget kontor». Man hade ofta haft anledning protestera mot den mening, sekreteraren gjort sig till tolk för. Gustafson replikerade, att han brukat skriva ut protokollen från denna 12

tid och han hade därför kanske bättre än de övriga minne av vad som förekommit vid sammanträdena. Det kunde givetvis alltid uppstå missuppfattningar om saker sådana som dessa. Någon justering av protokollen hade i vart fall ej förekommit. Protokollen hade dock i regel skickats ut till bolagen och det hade nog förekommit, att man ringt upp och diskuterat dem. I regel hade det tillgått så, att om man haft något att anmärka, så hade man framfört det vid påföljande sammanträde. Bussler förklarade, att han ej kom ihåg dessa överenskommelser men önskade på sitt kontor ta reda på handlingarna. Han vore särskilt förvånad över det i promemorians ingress förekommande uttrycket »efter det att det politiska läget ingående belysts», som föreföll honom främmande. Det påpekades, att tidpunkten ganska väl stämde överens med den Jacobsonska oljeutredningen och regeringsskiftet sommaren 1936 och att det måhända vore detta som avsågs med uttrycket »det politiska läget». Överenskommelsen hade — fortsatte Bussler — uppenbarligen varit så lös, att så snart någon gått ifrån den, hade den upphört att existera. Moltzau medgav, att Texaco deltagit, men man hade ej ansett sig ha skrivit på en formlig överenskommelse. Man hade deltagit i resonemang och diskussioner för att få till stånd sundare förhållanden inom branschen och normal vinst. Dahlbom anförde: En kontrovers mellan vissa parter hade föranlett en närmare undersökning av överenskommelsen. Det hade då visat sig, att någon underskriven sådan ej förelegat och någon påföljd hade ej inträtt, om den ej följts. Från vår sida påpekades, att i nämnda promemoria omtalades ett prissystem, som införts den 10 februari 1936, och en överenskommelse, som träffats den 19 november 1935. Gustafson meddelade, att man nämnda dag haft sammanträde på Standards kontor och beslutat, att det då rådande »vilda rabattkriget» skulle inställas. Senare hade en viss sanering av marknaden följt, och man hade enats om vissa bestämmelser, som skulle iakttagas. Ingen av de närvarande bolagsrepresentanterna kunde däremot lämna någon förklaring angående prissystemet den 10 februari 1936, men de skulle, var på sitt håll, efterforska handlingen liksom överenskommelsen den 19 november 1935. På fråga, vad försöken till överenskommelse i början av år 1939 inneburit, uppgav Gustafson, att överenskommelsen den 15 oktober 1937 utlöpt den 31 december 1938 och försöket avsåg att få denna proloiigerad i stora drag. Han lovade undersöka, om något utkast funnes till en sådan överenskommelse från år 1939. Gustafson och Holthuis förklarade båda, att någon överenskommelse ej träffats nämnda år. Då vi frågade, om de under 1930-talet träffade överenskommelserna varit 178

följdföreteelser till det internationella »As-is»-avtalet eller tillkommit oberoende av detta, förklarade Dahlbom, att han för Gulfs del ej fått några direktiv från moderbolaget angående dessa förhandlingar och kontakter. Han hörde nu för första gången uttrycket »As-is». Holthuis, Gustafson och Bussler hade däremot den uppfattningen, att initiativet kommit från moderbolagen, men att överenskommelserna voro lokala och interna till sin natur. På förfrågan uppgav Bussler, att han brukat sända översättningar av överenskommelser av större betydelse till sina huvudmän, och Gustafson förklarade, att det vore uppenbart, att marknadsöverenskommelser måste underställas huvudmännen icke för godkännande utan för information. Moltzau kände ej till, i vilken utsträckning hans företrädare underrättat de amerikanska huvudmännen om överenskommelser av lokal natur. Bergstrand uppgav, att det vore givet, att huvudmännen höllos underrättade om vad som förekomme här i landet, men de hade aldrig lagt sig i vad som förekommit i Sverige (vid protokollsjusteringen tillade han: »i fråga om affärsuppgörelser och dylikt»). Dahlbom medgav, att han naturligtvis någon gång då och då sänt rapport till huvudmännen om de diskussioner, som förekommit, och de hade även berörts vid huvudmännens personliga besök. Några överenskommelser hade Dahlbom ej haft anledning översända. ..c. På vår fråga om det, utöver de fem berörda handlingarna, efter utgången av år 1932 upprättats några avtal eller skriftliga handlingar i annan form — promemorior eller protokoll angående priser, rabatter,, distributionsfrågor etc. — uppgåvo bolagsrepresentanterna, att åtskilliga sådana handlingar funnes. Vi begärde, att få ta del även av dem. På fråga om någon av de närvarande kunde tillhandahålla »As-is »överenskommelsen, yttrade Bussler, att han en gång sett ett exemplar av detta avtal, men att detta enligt hans uppfattning ej hade något med de lokala uppgörelserna i Sverige att göra. Då vi till slut frågade, om bolagsrepresentanterna ansågo, att en marknad reglerad på detta sätt, kunde anses som fri, yttrade Bussler och Dahlbom att oljehandeln i varje fall varit det. Holthuis påpekade, att konkurrensen varit hård om kvaliteter och service och Eng menade, att om priserna vore så låga, att rörelsen nätt och jämnt ginge ihop, man.ej kunde ha något att invända mot att bolagen försökte komma till tals med varandra för att få bort rabatter etc. Gustafson anförde, att under den tid, han arbetat i branschen, marknaden aldrig kunde sägas ha varit helt fri från undantagspriser. De överenskommelser, som träffats mellan bolagen, verkade kanske stelbenta och hårda, när man såge dem på papperet, men i praktiken hade de tillämpats på ett helt annat sätt. Personligen hade han den uppfattningen, att något rättesnöre måste finnas i en bransch som denna. 179

Man hade kommit fram till överenskommelser först då läget blivit sådant, att man ansett sig absolut nödsakad att göra något för att få rätsida på förhållandena. De överenskommelser som ingåtts hade aldrig blivit långlivade. Han ansåg, att dokumenten varit förebilder för hur man inom bolagen velat ha det, men det hade ej kunnat uppnås, eftersom konkurrensen hela tiden fortsatt. Dagen efter sammanträdet underrättades vi av Bussler om att han på sitt kontor funnit promemorian från juni—juli 1936, vilkens existens han vid sammanträdet icke kunnat erinra sig. (Till nu refererade sammanträden hade ej kallats någon representant för IC. Direktören O. F. Rosmark, som företrätt denna sammanslutning under här berörda tid, hade nämligen nyligen avlidit.)

Undersökningens fullföljande Utöver de handlingar, bolagen vid det andra sammanträdet lovat att efterforska, förelade vi bolagens verkställande direktörer i skrivelse den 29 november 1946 att inkomma med fullständiga uppgifter om de för dem kända avtal, överenskommelser, promemorior, protokoll eller handlingar av annat slag, som efter 1931 års utgång definitivt eller förslagsvis upprättats rörande samarbete mellan bolagen i kvoterings-, pris-, rabatt- eller andra liknande frågor, som berörde pris- och omsättningsförhållandena inom oljehandeln samt korrespondens därom med respektive moderbolag. Samtidigt uppdrogs åt ledamoten Thunborg och sekreteraren, hovrättsrådet Digman, att som representanter för oss i vår egenskap av undersökningsmyndighet på bolagens kontor ta del av ifrågavarande material och i samband härmed inhämta kompletterande upplysningar. Dessutom ha vi hållit sammanträden den 3 december 1946 med överdirektören i flygförvaltningen S. Reuterwall, som tidigare varit anställd hos Texaco, samt den 7 januari 1947 med bolagens försäljningschefer och chefen för Sveriges Oljekonsumenters Riksförbund, direktören Sten Kjellberg. Sedan en av Shellkoncernens juridiska rådgivare, Mr. Brian Trench, knuten till koncernens londonkontor, hemställt hos oss att bli i tillfälle att framlägga koncernens synpunkter på hithörande frågor, hölls en överläggning med honom den 11 december 1946. De memoranda och protokoll samt den korrespondens, som genom våra åtgärder framkommit, ha både till antal och omfång varit så omfattande, att en fullständig genomgång av hela materialet icke kunnat medhinnas inom rimlig tid. Vi ha därför måst inskränka oss till att, förutom en grundlig genomgång av de viktigaste handlingarna, söka genom ett urval få 180

belägg för överenskommelsernas tillämpning. I stor utsträckning ha handlingarna varit tillgängliga endast på engelska språket. Redogörelsen i fortsättningen har disponerats så, att vi först i kronologisk ordning referera innehållet i de avtal, som i detta sammanhang kunna anses vara av grundläggande natur. Övriga handlingar, liksom de upplysningar, som framkommit vid kompletterande sammanträden, ha sammanställts i systematisk ordning för att belysa tillämpningen av olika i avtalen förekommande bestämmelser. Därutöver ges några exempel på konkurrensbegränsande samverkan i andra avseenden.

Draft memorandum of principles (Utkast till

principmemorandum)

Då det fanns anledning antaga, att i vårt land träffade överenskommelser mellan koncernbolagen huvudsakligen grundat sig på det internationella »As-is»-avtalet, som efter sin benämning uppgivits vara en status-quoöverenskommelse mellan Standards, Shells och BP:s moderbolag, inriktades efterforskningarna i första hand på detta avtal. Det har varit förenat med vissa svårigheter att närmare identifiera detta avtal. Det hade nämligen för oss uppgivits, att detta avtal skulle föreligga i åtminstone två versioner, en av år 1928, kallad Achnacarry-avtalet och en från början av 1930-talet, kallad Draft memorandum of principles (Utkast till principmemorandum). Såsom redan framgått av referaten från våra sammanträden med bolagens verkställande direktörer föreföllo båda dessa avtal vara för dem till sitt innehåll okända, även om ett par av dem uppgåvo, att de kände till att en internationell överenskommelse, kallad »As-is», skulle finnas. Direktör Bussler i BP hade en gång sett ett exemplar av detta avtal. *j Under överläggningar i samband med genomgången av visst material på Standards och Shells kontor liksom vid besök på BP:s kontor efterfrågade våra representanter bland annat Draft memorandum of principles och till detta hörande »Explanatory notes» (Förklarande anteckningar). Vederbörande sade sig sakna kännedom om förekomsten hos dem av dessa handlingar men lovade att efterforska desamma. I ett senare av Standard överlämnat gemensamt memorandum av den 6 oktober 1934 mellan Standard, Svensk-Engelska Mineralolje A. B. (numera Shell) och BP åberopades såväl Draft memorandum of principles som Explanatory notes. Standard anmodades därför att närmare efterforska dessa handlingar, vilka även därefter påträffades hos bolaget och överlämnades till oss. De exemplar av dessa handlingar, vi sålunda haft tillgång till, äro skrivna 181

på engelska språket och återges här efter en officiell översättning, verkställd genom notarius publicus. Till en början må anmärkas, att avtalet ej är undertecknat men på första sidan försett med en blyertsanteckning »april—maj 1934». I ingressen heter det: »Detta memorandum skall gälla alla länder, i den mån det icke strider mot lagen. U. S. A. och under dess jurisdiktion stående territorier samt sådana länder, där bestämmelserna i detsamma skulle strida mot lagen, äro uttryckligen undantagna. På marknad, där alla de deltagare, som arbeta på denna marknad, äro medlemmar av en kartell för ifrågavarande marknad eller enhälligt överenskomma om att bliva medlemmar av en dylik kartell, må ett dylikt kartellavtal, som för närvarande finnes eller genom enhällig överenskommelse kan komma att upprättas, upphäva detta memorandum för ifrågavarande marknad och produkt för den tid dylik kartell äger bestånd.» Angående giltighetstid föreskrives, att överenskommelser enligt detta status quo-memorandum (»As-is») skulle gälla obegränsad tid med en månads uppsägning. Ehuru det kunde bli nödvändigt, att en sådan överenskommelse upphörde, skulle detta ej hindra parterna att försöka komma tillsammans för att söka finna en grund för dess förnyande. Utomstående företag skulle kunna vinna inträde som deltagare i överenskommelser på grund av ifrågavarande memorandum. Enligt fastställda kvoteringsgrunder skulle varje deltagare tilldelas en procentuell kvot av den totala förbrukningen för varje produkt i varje land under en tolvmånadersperiod. Den procentuella kvoten för varje deltagare, som redan accepterat »status quo»-principen, skulle baseras på redan gällande procentsatser med sådana ändringar, varom alla berörda deltagare enats. Bestämmelserna skulle gälla för följande produkter: bensin (inklusive terpentinersättningar och andra slag av white spirit), fotogen, brännoljor (utom för bunkringsändamål), gas- och dieseloljor (utom för bunkring) och bituminösa produkter (bitumen, asfalt, fluxad asfalt, asfaltlösningar, vägoljor, brännoljor eller andra för vägändamål använda petroleumprodukter samt i allmänhet sådana produkter som icke erhållits ur petroleum men som på grund av sitt användningssätt direkt konkurrerade med någon petroleumprodukt. Beträffande smörjoljor och fett, som ej omfattades av bestämmelserna, skulle eventuellt senare särskilt memorandum upprättas. För fastställande av kvoter skulle lokala sammanträden hållas minst en gång i månaden. Vid dessa sammanträden — som skulle bevistas endast av högste verkställande chefen eller annan person i chefsställning som befullmäktigats att vara hans ställföreträdare — skulle framläggas fullständig förteckning för deltagarnas fakturerade leveranser och leveranserna av »outsiders» uppskattas. Därefter skulle överenskommelse träffas om de siffror, som skulle representera dels den totala förbrukningen på marknaden o<ch dels den procent av hela omsättningen, som varje deltagare haft för varje produkt. Deltagarna skulle styrka sina omsättningssiffror med intyg från opartisk revi&or, om möjligt samme revisor för alla deltagare i samma land. Angående över- och underleveranser (»över- and undertrade») i förhållande till kvoten uttalas, att varje deltagare skulle göra sitt yttersta för att bibehålla den ställr.in;g, som hans kvot representerade. Över- eller underleverans i förhållande till outsiders skulle ej inverka på regleringen enligt överenskommelsen utan endast överleverans som wunnits på annan deltagares bekostnad. Detaljerade bestämmelser meddelas om fastställainde av över- och underleveranser. När reglering av över- och underleveranser måste företagas mellan deltagarna, skulle

beaktas, a t t den princip, som låge till grund för dessa överenskommelser, vore, att deltagarna gemensamt och var för sig på mest ekonomiska och effektiva sätt skulle giva allmänheten bästa möjliga service för att öka konsumtionen av petroleumprodukter. Ehuru regitering alltid, när det vore möjligt, borde göras genom överföring av kunder från en deltagare till en annan, finge dylik reglering dock icke ske, om den skulle innebära något inkräktande på kundens fria val av leverantör. Reglering genom överföring av kunder borde företagas ofta och vid varje tillfälle, då så ansåges lämpligt. I den mån sålunda företagna regleringar icke gjorde det möjligt för deltagare med underleverans att återvinna sin kvotställning för en redovisningsperiod, skulle deltagare med överleverans från denne erhålla varuleverans för kompensation av differensen, såvida ej den underlevererande frivilligt avstode därifrån. Betalning för sådan leverans skulle ske med belopp motsvarande »erhållet pris minus omkostnader» eller eventullt till gällande marknadspris enligt mycket detaljerade föreskrifter i särskilt tillägg till memorandum. Kompensation enligt dessa bestämmelser skulle verkställas med regelbundna mellanrum, helst vid slutet av varje redovisningsperiod. Revision av kvoterna skulle ske enligt följande regler: Om en deltagare under en period haft underleverans (sedan förluster till och vinster från »outsiders» frånräknats) av mer än 5 procent av sin kvot, skulle denna för den följande redovisningsperioden minskas med *A av den kvantitet, varmed hans underleverans överstege en marginal av 5 procent. Den siffra, varmed hans kvot sålunda minskades, skulle läggas till kvoterna lör deltagare med överleverans i förhållande till deras respektive överleveranser. Kvoterna skulle även revideras a) vid nya deltagars inträde, b) vid förvärv av outsiderföretag genom köp, c) i händelse av frivilligt tillbakaträdande samt d) i den mån omständigheterna påkallade, när förbrukningen av en produkt upparbetades på sådant sätt, att den helt eller delvis trädde i stället för en annan produkt. Deltagare med överleverans skulle betala böter, om hans överleverans (exklusive förluster till och vinster från »outsiders») för någon produkt under redovisningstiden överstege 5 procent av hans kvot för produkten. För varje enhet av den för mycket försålda kvantiteten motsvarande 1 procent eller bråkdel av 1 procent, varmed överleveransen överstege 5 procent, skulle böterna vara 5 procent av gulffobpriset för motsvarande produkt enligt »Platts Oilgram». För varje enhet av den för mycket försålda kvantiteten motsvarande den andra, tredje, fjärde och femte procenten eller bråkdel därav, varmed överlevera.usen överstege 5 procent, skulle böterna vara respektive 10, 15, 20 och 25 procent av gtilfpriset, beräknat på sätt nyss sagts. För varje enhet av kvantiteten av överleveransen utöver 10 procent av kvoten skulle böterna vara 35 procent av gulf priset. Böterna skulle fördelas mellan deltagare med underleveranser i proportion till volymen av deras Underleveranser. Rätten till större kontrakt skulle i princip den deltagare ha, som innehade kontraktet under den första perioden, såvida det ej senare förlorades till en »outsider». Större kontrakt utgjorde ett lämpligt slag av affärer för reglering av den löpande omsättningen; en sådan reglering skulle dock endast ske med samtycke av den deltagare, som innehade kontraktet. Liksom i fråga om allmän försäljningspolitik på marknaden vore det överenskommet, att deltagarna även beträffande större kontrakt sinsemellan skulle diskutera försäljningsvillkoren i ändamål att sätta den deltagare, som innehade kontraktet, i stånd att om möjligt behålla det. Om kunder till deltagare skulle samordna sina inköp på sådant sätt, att någon deltagare avstängdes från leveranser till en tidigare kund, skulle kompensation lämnas genom avstående av en likvärdig kund. Vid alla offerter till statliga myndigheter skulle så fullständig konsultation som möjligt på förhand äga rum med övriga deltagare. Ingen vore dock förhindrad att avge dylik offert, om enligt hans omdöme detta vore nödvändigt av politiska eller andra viktiga skäl.

Beträffande priser föreskrives bland annat följande. Priserna böra på alla marknader hållas på en nivå, som skulle ge skälig ränta på en rimlig investering, med vederbörlig hänsyn till uppmuntrandet av användningen av petroleumprodukter. Det är viktigt, att priserna icke tillåtas stiga till en punkt, som innebär exploatering av den köpande allmänheten. Prisrörelserna uppåt eller nedåt skola bestämmas av majoriteten, varvid varje deltagares röstetal skulle bestämmas i förhållande till kvoten. Därest en deltagare skulle anse, att verkningarna av en majoritetsomröstning i samband med priserna skulle skada hans intressen som producent på någon marknad, skulle sådan deltagare ha rätt att vidtaga sådana åtgärder beträffande priserna, som han kunde anse önskvärda. Under inga av vissa angivna omständigheter skulle någon deltagare ha rätt att göra ändring i priser, diskonter eller rabatter utan att först underrätta övriga deltagare om sin avsikt att ändra försäljningspriserna och ge dem tillfälle att diskutera den tillämnade förändringen, icke heller utan att alla deltagarna före varje prisförändring underrättats om storleken och omfattningen av denna ändring samt för vilka platser och vilken affärskategori den skulle tillämpas. Om deltagare skulle önska köpa ett lokalt »outsider»-företag, som bedrev distributionsförsäljning — till skillnad från sådan »outsider», som vore filial till något internationellt företag eller grupp, som icke vore deltagare i denna överenskommelse — skulle han erbjuda de övriga deltagarna att ingå som medköpare. För att nedbringa onödiga utgifter och därigenom göra det möjligt för deltagarna att betjäna allmänheten med leveranser till lägre priser skulle budgetplaner angående vissa kapitalutlägg och reklam såvitt möjligt överenskommas för varje marknad, innan de underställdes London för övervägande. För genomförandet av föreskrifterna i detta memorandum skulle i London finnas en kommitté, bestående av en representant för varje deltagare. Till denna kommitté skulle alla tvistefrågor rörande tolkningen och tillämpningen av detta memorandum hänskjutas. Uppkomme tvist på en lokal marknad, skulle envar av de berörda deltagarna tillställa sin grupps representant i kommittén en redogörelse i saken. Om de medlemmar i kommittén, som representerade parterna, kunde enas, skulle deras beslut vara bindande för deltagarna. Det skulle vara kommitténs plikt att befästa och samordna deltagarnas inbördes relationer för att få till stånd bästa möjliga samarbete. Kommittén hade befogenhet att vidtaga lämpliga åtgärder för utbyte av erforderliga uppgifter och statistik och över huvud taget göra vad som vore möjligt för att detta memorandum skulle fungera. Beträffande rätt för deltagare att för viss produkt komma in på marknaden, där han ej hade någon kvot, gällde, att det i allmänhet ej finge ske annat än genom förvärv av en position genom köp av »outsiders». Slutligen innefattar ifrågavarande memorandum överenskommelse om allmänt samarbete, bestående däri, att deltagarna alltid skulle bemöda sig om att behålla den andel av den totala omsättningen, som deras kvoter representerade, samt att för detta ändamål alla erforderliga siffror skulle utbytas och marknadsförhållandena fullt och fritt diskuteras mellan de lokala representanterna. Till detta principmemorandum finnas fogade sex bilagor, vilka sägas skola utgöra integrerande delar av detsamma. I bilaga I angående leveranser heter det bland annat, att frånsett leverans av produkter, utgörande deltagarnas försäljningskvoter på en given marknad och med undantag av leveranser för att hålla en faktiskt »etablerad ställning» enligt lista, som skulle 184

fastställas, skulle försäljningar av råa eller färdiga produkter till »outsiders» endast ske med övriga deltagares samtycke. Vad beträffade försäljning av råoljor till »outsiders», funnes det vissa raffinaderier i olika länder, som hade en viss ställning på marknaden. Ehuru det ej vore meningen, att denna ställning skulle förbättras, vore ej heller avsikten att förvägra deltagarna rätt att sälja råolja till sådana raffinaderier och därigenom tvinga dessa att köpa sin råolja från »outsiders». »Samtycke» betydde, att deltagarna för varje år i förväg skulle ena sig om en uppskattning av, till vilka »outsiders» de hade rätt att sälja och vilken kvantitet råolja det vore fråga om på varje marknad, alltid med undantag av den kvantitet, som inginge under begreppet »etablerad ställning» enligt ovannämnda lista. Alla försäljningar skulle prompt och i detalj rapporteras till kommittén. Bilaga II avser förhållandet till tillverkare av oljeförbrukande apparater. Deltagarna överenskommo — med visa modifikationer — att ej konkurrera genom att till sådana tillverkare lämna kommission eller bonus samt att ej intressera sig i sådana företag för att konkurrera inbördes om leveranser. I bilaga I I I finnas detaljerade bestämmelser om fastställande av »erhållet pris minus omkostnader» och i bilaga IV finnas vissa definitioner och omräkningstal upptagna. Bilaga V innehåller bestämmelser om sparsamhet med investeringar för konkurrensändamål. Ett systematiskt förfaringssätt skulle tillämpas för att eliminera alla kostnader, som kunde undvikas. Varje deltagare skulle under oktober varje år uppgöra en budget för investeringar i distributionsapparaten för det kommande året. Innan budgetplanerna underställdes London, måste deltagarna sinsemellan diskutera de olika posterna. Budgeten borde sedan av varje deltagare insändas till London med rapport om inställningen till projekten. Beträffande kostnaderna för reklamändamål borde gemensam ansträngning göras för att eliminera slöseri och onödiga utgifter. I bilaga VI slutligen regleras frågan om viss oljeprodukts ersättande med annan i de fastställda kvoterna.

Vi ha redan nämnt, att till detta principmemorandum skulle höra vissa förklarande anteckningar, kallade »Explanatory notes with regard to Draft memorandum of principles». Även denna handling påträffades hos Standard. Den är daterad den 27 juni 1934, skriven på engelska språket men ej undertecknad. Vi referera den här efter officiell översättning genom notarius publicus. Inledningsvis heter det att de tre stora grupper, som voro verksamma på marknaden (Standard Oil, Royal Dutch-Shell och Anglo-Iranian — vår anm.) vid ett möte i London beslutat följande. Man skulle avstå från att reglera över- och underleveranser inom Europa och Nordafrika för åren 1929—1933. Den första regleringen av dessa förhållanden skulle ske för år 1934. — I kanten finnes antecknat: »Sweden begins —34» (Sverige börjar —34). — Vidare uppgives, att man vid sammanträdena reviderat det memorandum, som upprättats för den europeiska marknaden och dagtecknats den 20 eller 21 januari 1930.

I fortsättningen framhålles, att Draft memorandum of principles skulle behandlas såsom ytterst förtroligt och att det ej finge kopieras eller cirkuleras med undantag möjligen för av handlingen berörda ansvariga avdelningschefer. Skulle det vara nödvändigt att för verksamheten på vissa 185

avdelningar ha ständig tillgång till vissa delar av handlingen, borde endast de erforderliga avsnitten tillhandahållas. Detta nya memorandum skulle endast vara tillämpligt på de tre stora koncernerna och skulle varken diskuteras eller yppas för någon annan part, som vore eller i framtiden komme att engageras i någon lokal överenskommelse, utan att hänvändelse först skett till London. Det hade emellertid förutsatts, att andra företag kunde ansluta sig till »As-is»-arrangemangen inom lokala områden, och ehuru samarbetet med dem om möjligt borde anordnas efter de huvudlinjer, som uppdragits i handlingen, vore det tillrådligt, att sådana lokala arrangemang komme till stånd oberoende av men dock i så nära anslutning som möjligt till detta memorandum och genom separata överenskommelser. Draft memorandum hade ej daterats, men överenskommelse hade träffats, att det skulle träda i kraft den 1 januari 1934 och ersätta alla existerande lokala överenskommelser av detta slag angående den europeiska marknaden. Det hade betonats, att det vore kontrahenternas mening, att reglering av över- och underleveranser, revision av kvoter och böter för överleveranser skulle effektueras ofördröjligen och lokalt för varje marknad vid utgången av år 1934 och senare räkenskapsperioder. — Ehuru ingenting därom föreskrivits i handlingen, hade man kommit överens om att år 1928 skulle tjäna som basår för alla produkter. Handlingen innehåller vidare en anmodan att träffa överenskommelse med övriga berörda kontrahenter (i Sverige Standard, Shell och BP —.-vår anm.) och underrätta Londonkontoret om överenskommelsen inom sex veckor efter mottagandet av handlingen. Skulle det visa sig omöjligt att uppnå lokal överenskommelse, skulle ett gemensamt memorandum skyndsamt upprättas och översändas till de ifrågavarande företagens huvudkontor för att tagas under övervägande av deras representanter i kontrollkommittén inom den föreskrivna sexveckorsfristen. I detta sammanhang må anmärkas, att i en handling, betecknad Tillägg I till ett memorandum angående asfalt (handlingen är försedd med datumstämpel den 18 juli 1935) finnes följande bestämmelse angående böter: »Allt fastställande av böter skall i princip ske lokalt, såvida det ej av politiska skäl icke är rådligt att låta transaktioner i form av böter synas i de lokala räkenskaperna. Under sådana förhållanden skall betalning ske genom moderbolagen men frågan därom handläggas med hänsyn till de lokala förhållandena. Det är emellertid att märka, att böterna skola, om det är möjligt, betalas lokalt.»

Avtal och andra allmänna överenskommelser i Sverige I Draft memorandum of principles har, som framgår av det föregående, förutsatts, att lokala avtal av i stort sett motsvarande innebörd skulle träffas mellan kontrahenternas dotterbolag i olika länder. Bland de handlingar, vi haft tillfälle taga del av, återfinnes också ett gemensamt memorandum, daterat den 6 oktober 1934, undertecknat av Standard (Aug. Sundström), BP (L. Whittome) och Svensk-Engelska Mineralolje A. B. — numera Shell — (Knut Karlsson), även denna handling skriven på engelska språket. Vi återge den i sammanfattning efter officiell översättning genom notarius publicus. 186

Det konstateras i ingressen att ledningarna för Standard, Shell och BP genomgått ovan refererade Utkast till principmemorandum, där grundlinjerna för det nya »As-is»avtalet uppdragits, jämte därtill hörande Förklarande anteckningar. De beslut, som fattats i frågor, vilka lämnats öppna för lokal överenskommelse, hade upptecknats i form av förevarande gemensamma memorandum, innehållande endast vissa kompletterande synpunkter. Sålunda påpekas, att tillämpningen av kvoteringsgrunderna komplicerades därigenom att i april 1934 den reviderade kvot, som tilldelats Anglo-Iranien (BP), för alla produkter visade en avsevärd procentuell ökning jämfört med resultatet år 1928. Då de tre kontrahenterna voro överens om att de åtgärder, som skulle vidtagas av BP för att dess reviderade kvotprocenter skulle förverkligas, icke finge medföra någon störning av marknaden, vore det givetvis ej att vänta, att dessa nya kvotprocenter skulle uppnås under år 1934. Instruktioner önskades därför från huvudkontoret, vilka eventuella procentuella kvoter som borde läggas till grund för regleringar, böter, skadestånd etc. för år 1934.

Av ingressen till detta memorandum framgår, att nämnda tre bolag i Sverige godtagit Draft memorandum of principles och Explanatory notes som gällande för deras samverkan. Den vid det andra sammanträdet efterlysta överenskommelsen av den 19 november 1935 visade sig vara en promemoria, upprättad vid sammanträde med Standard, Shell, Texaco och BP. Den avsåg åtgärder mot dåvarande »irreguljära konsumentvillkor». Man enades om att försöka komma till rätta med »de kaotiska förhållanden, vilka kännetecknade marknaden». I syfte att »först uppnå det lugn, som ovillkorligen måste ligga till grund för en åtgärd i prisstabiliseringssyfte», beslöts bland annat: att som allmän princip fastslå, att den dåvarande kundfördelningen skulle respekteras, att parterna ej skulle försöka förvärva varandras kunder, att tillämpa enhetliga, i protokollet närmare angivna rabattsatser, att i fråga om leveransuppgörelser med vägstyrelser, enskilda järnvägar, kommunala verk och dylikt utan undantag skulle iakttagas, att dessa kundkategorier icke skulle komma i åtnjutande av sådana villkor, som kunde utgöra hinder för en fortsatt allmän rabattsanering, att i avtal med sistnämnda kategorier vissa bestämda rabatter skulle tillämpas, att gruppen återförsäljare/konsumenter skulle noga undersökas, varvid det skulle fastslås i vad mån de kunde särskiljas såsom återförsäljare respektive konsumenter, vilka senare vid köp i bulk endast skulle komma i åtnjutande av 5 öres totalrabatt, att en särskild kontrollkommitté skulle tillsättas, samt att kundförskjutningar skulle regleras på så sätt, att den förlorande parten medgåves rätt att reglera sin kundförlust genom att till berörda parter få till visst pris inleverera i bulk motsvarande kvantitet, som han förlorat i marknaden, varjämte han snarast skulle erhålla kompensation i form av likvärdig konsument. Det antecknades slutligen, att samtliga parter förklarade sig vara uttröttade på det priskaos, som kännetecknade marknaden, och att de vore fullt eniga om att all kraft måste sättas in på att stabilisera priser och rabatter. De fastställda omedelbara åtgärderna vore att betrakta som en preliminär förberedelse i detta syfte och parterna vore ense om att, så snart verkningarna av dessa åtgärder givit sig till känna, framlägga ett slutligt program för ett fortsatt genomförande av prisstabiliseringen.

Vid det andra sammanträdet upptogs även frågan om ett »prissystem», som skulle ha införts den 10 februari 1936. Detta »prissystem» har sammanfattats i en promemoria av den 31 januari 1936 vid sammanträde med representanter för nyssnämnda bolag och Nafta. Rabatter, bonus och betalningsvillkor fastställdes för olika konsumentkategorier, såsom privatbilister, kommunala verk, vägentreprenörer, enskilda järnvägar och automobilfirmor. För vägstyrelser och statens arbetslöshetskommission fastställdes särskilda villkor angående rabatter. Till vissa speciella bestämmelser, avseende bland annat upphandling av statens verk samt leveranser till IC, Stockholms spårvägar m. fl., återkomma vi i annat sammanhang. Den promemoria, vilkens existens — enligt vad förut nämnts — blev för oss känd efter första sammanträdet, utgör en sammanfattning av beslut vid sammanträden, hållna under juni och juli 1936 mellan representanter för Standard, Shell, Texaco, BP, Gulf och Nynäs. Beträffande Nynäs må framhållas, att övriga bolag vid sammanträde den 18 och 19 december 1935 hade beslutat inbjuda detta bolag »att deltaga i kommitténs sammanträden» . Inledningsvis heter det i denna promemoria: »Sedan det prissystem, som infördes den 10/2 1936 visat sig ohållbart på grund av att en del återförsäljare och distributörer icke respekterat stipulationerna beträffande rabattgivningen — vilket förhållande för övrigt legat utanför parternas möjligheter att kontrollera — och rabatterna som en följd härav på sistone visat tendens till en mera allmän spridning, beslöto parterna, efter att det politiska läget noga belysts och alla i samband härmed aktuella frågor diskuterats, att återförsäljarna skulle fråntagas rätten att bevilja och utbetala rabatter och att begreppet rabatt i detta sammanhang skulle borttagas ur marknaden.» Med anledning härav fastställdes följande bestämmelser, här återgivna i sammandrag: Det officiella priset för bensin och bentyl sänktes fr. o. m. den 16 juli med 2 öre per liter i importhamnarna. Nya priszoner genomfördes, varigenom bolagen blevo täckta för sina fraktkostnader från importhamnarna räknat. Detta innebure, att i större delen av landet prissänkningen ur konsumentsynpunkt sett blev endast 1 öre per liter. Den konsumentrabatt av 2 öre per liter, som utginge till yrkestrafiken, borttogs sålunda i samband med prisförändringen. Det i kraft varande bonussystemet bibehölls. Sammanslutningar skulle dock ej komma i åtnjutande av bonus. Droskägare i Stockholm och Göteborg skulle fortfarande, förutom bonus, erhålla sedvanlig utdelning efter årsslutet. Konsumenterna skulle ej åtnjuta kassarabatt. Självtagen rätt från konsumenternas sida i detta avseende skulle icke tolereras. Undantag utgjorde dock kassarabatt i kundskyddande syfte beträffande visst bolags kunder inom yrkestrafiken. I likhet med i övernskommelsen den 19 november 1935 bestämdes, att bolagen ej ägde rätt att utöka antalet konsumentanläggningar samt att bulkköpare bland konsumenterna ej skulle göras till återförsäljare. Samtliga parter förbundo sig att reducera alla återförsäljarerabatter till 3 öre per liter. Beträffande av återförsäljare och konsumenter uppförda servicestationer förbundo sig parterna att ej på något sätt finansiera eller befrämja tillkomsten av dylika. I syfte att skydda den lojala återförsäljaren beslöts, att om återförsäljare avveke från

fastställda bestämmelser, sedan en bestämd varning tilldelats honom, levererande part omedelbart skulle avstänga sådan återförsäljare från leveranser av bensin och bentyl. Beträffande distributörerna föreskrevs, att fri service eller tvättning och smörjning till reducerade priser icke finge praktiseras vid bolagens stationer, utan de fastställda servicepriserna skulle undantagslöst uttagas. Skulle dessa bestämmelser icke efterlevas, eller konstaterades det, att distributör på annat sätt avveke från bestämmelserna, exempelvis genom att av sin provision avstå en del till konsument, skulle den felande, efter det att han erhållit en kraftig varning och detta ej länt till resultat, därefter omedelbart skiljas från sin befattning. Villkor fastställdes för försäljning till statens arbetslöshetskommission, vägstyreiser, vägentreprenörer, halvstatliga och kommunala verk och sjukhus samt för statliga upphandlingar i den mån särskilda överenskommelser icke ansågs nödvändiga.

Beträffande IC-föreningar beslöts, att de skulle betraktas som återförsäljare och såsom sådana åtnjuta sedvanlig återförsäljarrabatt. Vid leverans till IC-föreningar skulle föreskrivas, att de av bolagen bestämda utförsäljningspriserna och konditionerna skulle hållas. Skedde det ej, skulle föreningen omedelbart avstängas från leverans. Den 25 januari 1937 träffades mellan Standard och Shell en överenskommelse angående leveranser av mörka oljor till flottan och vattenfallsstyrelsen. Överenskommelsen är skriven på engelska språket och undertecknad för Standard av Krook och för Shell av Nielsen. I överenskommelsen anknytes först till att parterna i mitten av år 1935 enats om att dessa leveranser skulle delas lika dem emellan. Man hade emellertid då ej bestämt, huruvida uppdelningen skulle räknas från den 1 januari eller från mitten av år 1935. Denna fråga enades man nu om att hänskjuta till avgörande i London. Då det ej förut bestämts om arrangemanget skulle avse endast leveranser överstigande viss kvantitet, men med hänsyn till att parterna förut haft en lokal överenskommelse angående placerandet av alla statsleveranser av mörka oljor under 100 ton — vilken överenskommelse utom av Standard och Shell biträtts även av Texaco och BP — förutsattes, att endast leveranser över 100 ton skulle delas lika mellan Standard och Shell. Leveranser under 100 ton skulle placeras enligt den tidigare lokala överenskommelsen. Det beslöts nu, att alla leveranser över 100 ton skulle förtecknas för att senare regleras. Frågan huruvida vissa leveranser till flottan skulle delas upp enligt överenskomna principer skulle hänskjutas till avgörande i London. Det svenska avtal, som till såväl disposition som innehåll företer den största överensstämmelsen med Draft memorandum of principles, träffades den 15 oktober 1937 mellan den s. k. »As-is»-gruppens företag, d. v. s. Standard, Shell och BP, samt dessutom Texaco och Gulf. Beträffande sistnämnda företag må erinras om att det i Draft memorandum of principles 189

förutsatts, att »utomstående företag skulle kunna vinna inträde som deltagare i överenskommelser på grundval av ifrågavarande memorandum». 1937 års avtal är skrivet på engelska och undertecknat med följande signaturer: K. G. B. (Bussler, BP), S. H. (Hallager, Texaco), A. S. (Sundström, Standard), G. D. (Dahlbom, Gulf) och K:n (Karlsson, Shell). Beträffande Gulfs anslutning till detta avtal hänvisas till replikskiftet mellan Gustafson och Dahlbom vid sammanträdet den 22 november 1946. Förekomsten av Dahlboms signatur bekräftar Gulfs anslutning till avtalet. Det intressanta med detta avtal är, att där förekommer — för första gången i de handlingar, av vilka vi tagit del — en kvotering de fem bolagen mellan. Av andra handlingar har emellertid framgått, att en sådan uppdelning av en viss del av marknaden tidigare måste ha förekommit mellan »As-is»-bolagen och även blivit föremål för reglering av över- och underleveranser. 1937 års avtal föreskriver även hur över- och underleveranserna skola regleras. I sammandrag och efter den till svenska officiellt genom notarius publicus verkställda översättningen innehåller avtalet följande. Avtalets ändamål uppges vara »att ernå och upprätthålla en stabil och normal prisnivå på den svenska marknaden samt att genom bättre samarbete göra det möjligt för företagen att bedriva sin affär så ekonomiskt som möjligt och sålunda eliminera onödiga omkostnader, huvudsakligen i samband med distributionsutrustning och reklam». Avtalet skulle gälla för tiden den 1 oktober 1937— den 31 december 1938 och därefter löpa automatiskt från år till år, såvida ej skriftlig uppsägning gjordes av någon avtalspart senast den 30 september något år. Bolagen voro berättigade till följande kvoter, uttryckta i procent av hela marknaden: Bolag

BP Shell Gulf Standard Texaco

Bensin

»WaterWhite» lysfotogen

Motorfotogen

8.43 32.53 12.09 28.<i6 12.92

4.80 25.57 7.29 51.03 9.36

7.50 30.61 15.28 28.21 11.32

Vederbörande skulle ha rätt att ändra sina procentuella kvoter för olika varuslag, men summan av kvoterna fick ej överstiga den fastställda sammanlagda procentsatsen. Senast den 25 i varje månad skulle representanter för bolagen träffas för att utbyta omsättningssiffror för föregående månad och uppskatta den omsättning andra på marknaden konkurrerande företag haft under samma tid. Vidare åtogo sig bolagen att halvårsvis, d. v. s. för de perioder, som slutade den 30 juni och den 31 december, framlägga sina omsättningssiffror för de senaste sex månaderna, vederbörligen reviderade av en för alla parter acceptabel opartisk revisor. Bolagen skulle upprätthålla enhetliga försäljningspriser och försäljningsvillkor. Ehuru priser och villkor i vissa med statliga och kommunala inrättningar, arbetslöshetskommissionen, vägstyrelser etc. existerande kontrakt avveko från de officiella, var man överens

om att nya anbud för alla dylika affärer skulle innehålla sinsemellan lika villkor. För att skydda sina gamla kunder inom nämnda kundkategori, kunde Gulf önska bevilja speciella villkor för bensin, vilka emellertid i varje särskilt fall skulle dryftas mellan bolagen, innan Gulf erbjöde villkor, som avveko från de officiella. Sådana avvikelser finge dock ej vara större än K öre per liter. Även vissa mera generella undantagsbestämmelser meddelades för Gulf. Detta bolag skulle lämna 2 procent kassarabatt vid bensinförsäljning till hundraprocentigt kommersiella kunder och en extra rabatt av K öre per kg till de kunder för lysfotogen, till vilka bolaget hade ensamrätt. Dessa medgivanden fingo dock ej användas för förvärv av nya kunder. Utan att på något sätt vilja inkräkta på kundens fria val av leverantör överenskommo bolagen att respektera varandras kunder. Över- och underleveranser skulle fastställas på grundval av överenskomna procentsiffror. Omsättning, som förlorats till andra på marknaden konkurrerande företag, betraktades »såsom helt och hållet för den förlorande avtalspartens räkning» och fråndrogs dennes underskott, innan reglering av överskott ägde rum. Om någon avtalspart vunne omsättning från andra på marknaden konkurrerande företag, skulle dylik vinst betraktas såsom gemensam vinst och delas mellan bolagen i förhållande till deras procentuella kvoter. Regleringen av överskott och underskott skulle sedan ske på grundval av de sålunda ökade kvoterna. Varje avtalspart, som finge överleveranser, skulle bemöda sig om att reglera sitt löpande överskott genom att hjälpa den part, som hade underleverans, att öka sin omsättning under ifrågavarande redovisningsperiod genom att hänvisa affärer till den sistnämnde. I den mån på sådant sätt verkställda regleringar ej satte bolaget med underleverans i stånd att återvinna sin procentuella kvotställning för en redovisningsperiod, skulle den, som hade överleverans, från parten med underleverans av samma vara få till sig levererad en mängd, som uppginge till den förres överleverans eller den senares underleverans, beroende på vilken av dessa kvantiteter som vore minst. Av praktiska skäl skulle reglering ske halvårsvis och verkställas senast sex månader efter redovisningsperiodens slut. Ingen avtalspart skulle ha rätt att sälja ifrågavarande produkter till andra på marknaden konkurrerande företag utom efter överenskommelse, i vilket fall avtalsparterna skulle erbjudas deltaga i leveranserna efter vars och ens kvot. Parterna förbundo sig att ej uthyra någon del av sina lagerutrymmen till andra på marknaden konkurrerande företag eller konsumentföreningar.

I anslutning till bilaga V till Draft memorandum of principles angående bestämmelser om sparsamhet med investeringar föreligger en promemoria från sammanträde på Standards kontor den 17 januari 1938, med representanter för Standard, Shell, Texaco och BP, avseende kapitalinvesteringar (»capital expenditures»). För år 1938 beslöts att i huvudsak följande principer skulle gälla. Totala antalet försäljningsställen skulle ej utökas. I princip gällde, att ett bolag icke ägde rätt att uppsätta mätare på ett försäljningställe, från vilket annat på grund av rationalisering borttagit sin anläggning. En kommitté, i vilken varje bolag, som anslöte sig till överenskommelsen, skulle ha en representant, skulle sammanträda minst en gång i månaden i och för diskussion av hithörande problem. Bolagen skulle begränsa sina utbyggnader och förändringar av nuvarande stationer enligt särskilt upprättade förteckningar i bilagor till promemorian.

Vidare förbundo sig bolagen att icke stimulera återförsäljare och konsumenter att på egen bekostnad uppföra servicestationer, att icke intressera sig i dylika vare sig i form av byggnadsbidrag, fast hyra eller hyresersättning per liter, samt att icke utöka sin nuvarande organisation vare sig beträffande fasta anläggningar eller bulkbåtar.

Senare föreligger ett den 9 januari 1939 dagtecknat, ej undertecknat förslag till liknande överenskommelse. Gulf hade avböjt att ansluta sig till denna överenskommelse, men övriga fyra bolag voro ense om att inbördes tillämpa den. De skulle sålunda utväxla listor rörande sina planer. Frågan om en förlängning av 1937 års avtal eller träffandet av en ny överenskommelse var föremål för överläggningar i slutet av år 1938 och vid olika tillfällen år 1939. Sålunda omnämnes i ett memorandum den 29 december 1938, undertecknat av Sundström, Holthuis och Bussler, att Standard, Shell, BP och Texaco varit överens om att en ny lokal överenskommelse skulle träffas. En prislista hade uppgjorts för år 1939 men kunde ej undertecknas av Texaco, som ej hade tillåtelse att skriva under gemensamma överenskommelser. Till detta må erinras om att Texaco dock stod som undertecknare av det vid nämnda tidpunkt alltjämt gällande avtalet av år 1937. Om ej Texacos och Gulfs svar angående den nya överenskommelsen lämnades före den 1 januari 1939, skulle den dittills gällande överenskommelsen utsträckas att gälla till den 31 januari 1939. Förhandlingarna fortsatte och från den 6 februari 1939 föreligger en avskrift av avtal mellan samma fem bolag, som undertecknat 1937 års avtal. Nu förevarande handling är ej undertecknad men de fem bolagens firmanamn finnas i maskinskrift under avtalstexten. I stort sett överensstämmer innehållet med 1937 års avtal. Denna handling synes endast vara ett utkast till avtal, som aldrig trädde i tillämpning. Av korrespondens, som varit för oss tillgänglig, framgår, att ett av koncernbolagen i april 1939 meddelade sitt dotterföretag, att Draft memorandum of principles, som gällt de tre stora bolagen i Sverige såväl som i andra länder, av skäl, som man ej ansåg sig behöva gå in på, formellt upphävts. Avsikten hade dock ej varit, att grunden för samarbetet skulle i realiteten förändras. Den enda verkliga förändringen, vore, att medan Draft memorandum vore ett dokument, som varit generellt tillämpligt i alla länder, man nu måste ordna det så, att man i varje land för sig finge ordna sin egen överenskommelse ungefär efter samma linjer som Draft memorandum men med de modifikationer, som visat sig nödvändiga för en anpassning efter de lokala förhållandena. Därför borde en överenskommelse nu upprättas, som ersatte Draft memorandum i fråga om förhållandet mellan de tre stora bolagen i Sverige. 192

Av vårt tidigare referat över vad som hade förevarit vid det andra sammanträdet framgår, att det var bolagsrepresentanternas uppfattning att icke någon överenskommelse av något slag hade träffats dem emellan under år 1939. Någon överenskommelse motsvarande 1937 års avtal synes ej heller ha kommit till stånd. Däremot föreligger i original ett gemensamt memorandum, daterat den 1 juni 1939 och undertecknat av Sundström för Standard, Holthuis för Shell och Bussler för BP. Enligt ett brev den 2 juni 1939 från ett av bolagen har detta memorandum delgivits internationella samarbetskommittén. I detta memorandum förklaras, att bolagen voro ense om att det för närvarande ej funnes utsikt att förbättra bestämmelserna i den gällande överenskommelsen mellan de fem bolagen. Vidare enades de tre undertecknarna om att sig emellan upprätta en överenskommelse, avseende alla produkter, och underställa den sina huvudmän i London för godkännande. Om det gällande avtalet mellan de fem bolagen skulle upphöra att gälla, var man ense om att arbeta på grundval av det nya trepartsavtal, som skulle upprättas.

I anslutning till detta memorandum upprättades sedermera ett första utkast till en överenskommelse mellan Standard, Shell och BP. Detta utkast i engelsk utskrift är icke dagtecknat men bifogat en skrivelse av den 24 augusti 1939 mellan två av bolagen. Utkastet är i vissa delar uppsatt efter mönster av avtalet den 15 oktober 1937. Enligt utkastet skulle viss ändring i kvoterna ske på grund av speciella arrangemang mellan huvudkontoren i London. I utkastets senare del finnas bestämmelser, som direkt ansluta sig till Draft memorandum of principles angående revision av kvoterna, böter, rätten till större kontrakt, offerter till statliga myndigheter, köp av outsiderföretag m. m. Denna handling, torde vara den sista från tiden före kriget. Den samverkan, som förekommit under kriget huvudsakligen i samförstånd med statliga myndigheter, är av så speciell natur att den i detta sammanhang kan utelämnas. Under sammanträdena uppgåvo vissa bolagsrepresentanter för oss att de numera av sina huvudmän erhållit instruktioner om att icke sluta några överkommelser bland annat med hänsyn till att detta för de amerikanska bolagen skulle kunna medföra konflikter i förhållande till den amerikanska antitrustlagstiftningen. Till frågan om innebörden av denna lagstiftning återkomma vi längre fram i detta kapitel. Vid det sammanträde, som hölls med bolagens försäljningschefer den 7 januari 1947, tillfrågades dessa bland annat om samarbete nu ägde rum och om något avtal förelåge eller förbereddes. Härvid framkom, att i detta avseende icke förevarit mera än att bolagen i samband med förhandlingaris

na med statens priskontrollnämnd angående den av nämnden ifrågasatta och sedermera beslutade sänkningen av bensinpriset haft vissa överläggningar, som resulterat i att förslag upprättats om »levnadsregler» beträffande rabatter och priser. På särskild fråga, om bolagen utginge ifrån att detta samarbete i övrigt skulle gälla med utgångspunkt från det pris, priskontrollnämnden komme att fastställa, svarade Gustafson (Shell) utan reservation från övriga närvarande, att detta naturligtvis vore meningen. Den handling, vid sammanträdet benämnd avtalsutkast, som sedermera ställdes till vårt förfogande av Gustafson, var rubricerad »Försäljningsvillkor fr. o. m. den 1 januari 1947». Den innehåller till en början följande allmänna bestämmelser. Alla kontrakt och andra avslut skola baseras på leveransdagens och leveransplatsens officiellt gällande utförsäljningspris med rabatt fastställd för olika leveranssätt. Fast pris skall således under inga omständigheter tillämpas. Alla kontrakt och andra avslut, som för närvarande gälla med rabatter högre än för olika kategorier köpare och olika leveranssätt i avtalet stipulerade, uppsägas före den 31 december 1946. Därefter följer en redogörelse för villkoren för de olika varuslagen: motorbensin/lättbentyl, W. W.-fotogen, motorfotogen, motorbrännolja, eldningsolja och white spirit. Här återgivas endast de huvudsakliga villkoren för motorbensin/lättbentyl. På officiella utförsäljningspriset tillämpas följande rabatter: a) Återförsäljare (konsignatörer): officiella utförsäljningspriset ex pump minus fastställd återförsäljarerabatt. Vid leverans ex pump, då bolaget står kreditrisken, skall rabatt utgå med endast 3 öre per liter. b) Konsumenter: vid leverans med järnvägstankvagn officiella utförsäljningspriset minus fastställd återförsäljarerabatt minus % öre per liter; tankbil: officiella utförsäljningspriset minus fastställd återförsäljarerabatt. Hyresersättning: till återförsäljare med 1 öre per liter för egen servicestation och Y2 öre per liter för egen singelpump samt till konsumenter med XA öre per liter för egen anläggning. Kassarabatt skall ej i något fall tillämpas. Årsbonus utgår vid uttag ex pump av minst 35 000 liter med */a öre per liter och av minst 100 000 liter med 1 öre per liter. Konsumentanläggningar tillhandahållas ej efter den 31 december 1946. De anläggningar, som redan utlovats, skola listas. Ersättning för förlust på inneliggande lager den 31 december 1946 skall principiellt icke godkännas. Stationsföreståndarna skola själva stå för samtliga kostnader i samband med stationens skötsel, exempelvis för telefon, vatten, lyse, bränsle och dylika kostnader. Efter den 31 december 1946 skola statliga och kommunala verk och inrättningar tills vidare ej åtnjuta extravillkor. Rabatt till sammanslutningar eller andra mellanhänder tillämpas icke med undantag för KF, IC/OK, SLR och Droskägareföreningen, Stockholm, jämte därmed jämställda organisationer i den mån avtal om likartade uppgörelser föreligga före den 31 december 1946. Dessa organisationer skola listas. Vid försäljning av samtliga i villkoren nämnda kvaliteter flytande bränslen direkt till under KF, IC/OK, SLR, SIA m. fl. sorterande föreningar och fakturering på dessa gäller, att föreningarna och dylikt icke skola komma i åtnjutande av den förmedlings-

ersättning, som utgår till huvudorganisationerna, utan endast komma i åtnjutande av för varje produkt för återförsäljare fastställda rabatter och hyresersättningar.

Som ovan framhållits uppgav Gustafson att här refererade bestämmelser endast vore att betrakta som ett avtalsutkast. Dagen efter sammanträdet kom det emellertid till vår kännedom, att i varje fall ett bolag redan anbefallt dessa försäljningsvillkor för tillämpning. Sedan detta förhållande påpekats vid telefonsamtal med Gustafson, meddelade denne, att hans bolag (Shell) utsänt dessa försäljningsvillkor till sina försäljningskontor. Direktören E. Bönnelyche i Standard, som fungerat som ordförande vid dessa sammanträden, uppgav på förfrågan, att han icke hade sig bekant, att något bolag redan utsänt försäljningsvillkoren till sina avdelningskontor. Även om man beträffande priset för motorbensin/lättbentyl icke i ifrågavarande handling angivit ett sådant uttryckt i ören, framgår dock, att den innebär en överenskommelse om tillämpning av samma pris, nämligen det s. k. officiella utförsäljningspriset, sedermera av priskontrollnämnden fastställt till 37 öre i 0-zon. Sålunda måste försäljningsvillkoren enligt vår mening karakteriseras som en prisöverenskommelse.

Tillämpningen För att få en föreställning om det sätt, på vilket nu refererade handlingar tillämpats, ha vi tagit del av protokollspromemorior från sammanträden, hållna åren 1937, 1938 och 1939. Överläggningar i hithörande frågor ha hållits regelbundet och avsett ett stort antal konkreta fall, representerande de olika frågor, som behandlas i avtal och överenskommelser av annat slag. År 1937 höllos 55 sammanträden, vid vilka 897 ärenden behandlades. Motsvarande antal var för år 1938 49 och 656 samt för år 1939 51 och 776. De 6. k. huvudsammanträdena torde kunna liknas vid en permanent fungerande samarbetsnämnd och ha i regel hållits på Shells kontor. Detta bolag tycks också ha fungerat som verkställande organ. Förutom huvudsammanträden omnämnas i protokollspromemoriorna s. k. avdelningssammanträden (mellan distriktsrepresentanterna) och sammanträden rörande speciella produkter (»black oils» och »white oils»). I protokollspromemoriorna omnämnas bolagen i regel med littera enligt följande: A — Standard B = Shell C = Texaco 195

D = E = F =

BP Gulf Nynäs

. *= Aoco

Alfred Olsen

I det följande har exemplifieringen i görligste m å n systematiserats med hänsyn till de olika frågor, till vilka fallen äro a t t hänföra.

Kvotering

samt reglering

av över- och

underleveranser

Kvoteringsbestämmelserna i Draft memorandum of principles förekomma, som tidigare nämnts, såvitt vi k u n n a t utröna, överförda till ett svenskt avtal och procentuellt u t r ä k n a d e för den svenska marknaden första gången i 1937 års avtal. A t t liknande bestämmelser funnits tidigare framgår emellertid av den korrespondens vi tagit del av. BP:s k v o t hade sålunda diskuterats vid ett möte i London. K v o t e n uppgavs vara grundad på 1928 års siffror och skulle nu beträffande bensinen höjas till 40 000 ton eller 10 procent, vilketdera som vore högst. D e n n a kvot för B P skulle enligt samma källa innebära en fördubbling av dess försäljning år 1933. Vidare framgår det a t t m a n beträffande BP:s kvot lyckats komma till en lösning, innebärande a t t övriga »As-is»-parter Standard och Shell) skulle k u n n a hjälpa B P a t t »vinna mark från ryssarna». Även reglering av över- och underleveranser förekom före 1937 års avtal, nämligen för åren 1935 och 1936 samt sannolikt även för år 1934. D ä r e m o t ha bolagen uppgivit, a t t de ej k u n n a t finna, a t t någon sådan reglering skett efter den 1 januari 1937. E n sammanställning av för oss kända regleringar återges i tabell 56. H u r u v i d a någon reglering av över- och underleveranser på den svenska marknaden har skett genom moderbolagen har ej k u n n a t utrönas. Av korrespondensen framgår, a t t ett sådant förfarande varit ifrågasatt, men ingenting har framkommit, som visar, a t t det fullföljts. I åtminstone ett fall har emellertid dotterbolaget underställt moderbolaget kalkyl för reglering i Sverige och fått den godkänd. I en korrespondens från juni 1935 redogöres utförligt för, efter vilka beräkningsgrunder i anslutning till Draft memorandum of principles överoch underleveranserna fastställts. 196

Tabell 56. Reglering av över- och underleveranser Regleringen avser år 1934

1935 1935

1936 1936

1936 1936 1936 1936 1936 1936

1936 Överleverantör (köpare)

Underleverantör (säljare)

Varuslag

Belopp kr.

Fakturans datum

SvenskEngelska (Shell)

Standard

Lysfotogen

19 712

31/7 19351)

Standard

SvenskEngelska (Shell)

White Spirit

825 146

91888 24 017

24/11 1936 26/11 1936

»

SvenskEngelska (Shell)

Standard

Lysfotogen

382 3 307

56 734 371 045

31/10 1937 3/9 1937

>

» » >» •

Motorfotogen Bensin Motoralkohol Lysfotogen Motorfotogen Bensin

918 2 391 86 418 436 1530

56 639 625 854 22 497 43 237 26 321 404 526

1/11 1937 1/11 1937 1/11 1937 3/9 1937 3/9 1937 8/9 1937

9 647

8/9 1937

i

B

BP

» SvenskEngelska (Shell)

BP

B

Motoralkohol Summa

1 Mängd ton

Standiird har debitera t Shell beloppet nämnda dag, men fakturan h ir ej kunnat återfinnas.

Huruvida böter erlagts i samband med dessa regleringar har icke kunnat med säkerhet fastställas. Det omnämnes dock i en korrespondens från år 1936 mellan två av bolagen, att det ena bolaget skulle för överleverans av lysfotogen i böter erlägga 123 kronor 69 öre och det andra för överleverans av white spirit 1 523 kronor 17 öre. Utväxling av försäljningssiffror I Draft memorandum of principles föreskrives, att avtalskontrahenterna skola hålla lokala sammanträden minst en gång i månaden och vid dessa framlägga fullständig förteckning över sina fakturerade leveranser. Motsvarande bestämmelser finnas också i 1937 års avtal. Vid sammanträdena ha bolagsrepresentanterna för oss bekräftat att sådan utväxling av försäljningssiffror skett genom ett för dem samtliga gemensamt organ. Även efter kriget har denna ordning praktiserats. För vilket syfte denna utväxling numera sker undandrager sig vårt bedömande, men den hade tidigare sin naturliga förklaring i intresset att följa tillämpningen av kvoteringssiffrorna. 197

Fastställande

av priser

m. m., kundskydd

och

kundöverlåtelse »Prisrörelserna u p p å t eller n e d å t skola bestämmas av majoriteten», heter det i Draft m e m o r a n d u m of principles. 1 1 9 3 7 års avtal sägs det, a t t bolagen skola upprätthålla enhetliga försäljningspriser. Prisfrågan h a r varit en ofta återkommande anledning till överläggningar bolagen emellan. Eftersom prisnivån under senare delen a v 1930-talet var förhållandevis stabil h a överläggningarna mera sällan avsett det generellt gällande priset men däremot så mycket oftare prisfrågor rörande särskilda kundkategorier eller ensklida konsumenter eller återförsäljare. Av såväl handlingarna som vid s a m m a n t r ä d e n a h a r framgått, a t t de generella prisförändringarna vidtagits efter beslut bolagen emellan. Som e t t exempel p å h u r m a n härvidlag förfarit återges här ett beslut från sammant r ä d e den 7 juli 1937, avseende prishöjning p å lysfotogen, motorfotogen och motorbrännolja. I protokollspromemorian heter det: »Med anledning av de uppåtgående noteringarna beslöts, att priset å rubricerade produkter i fat och bulk skulle höjas med 1 öre per kg., automotive gasoil med 1 öre per liter från och med den 8 juli 1937. Motorbrännoljepriset i Göteborgs skärgård skulle höjas med 0.8 öre per liter till kr. 9: 30 per % liter. Den för närvarande i Skåne tillämpade prisreduceringen av 1 öre per kg. å motorbrännolja skulle bortfalla men bibehållas å motorfotogen. Parterna skulle genom följande telegram, som skulle avsändas kl. 16 från Stockholm, underrätta sina försäljningsorganisationer om prisförhöjningen: 'Priserna å W. W.-Motorfotogen och Motorbrännolja fat och bulk höjas med 1 öre per kg. Automotive gasoil med 1 öre per liter från och med 8 juli 1937. All expedition från lager idag av ovanstående varor skall upphöra kl. 17. Inga utleveranser få ske till gamla priset efter ovannämnda tidpunkt. Tomfatsbrist godtages ej som skäl för efterleveranser. Försäljnings- och expeditionskontoren samt agenterna skola direkt till huvudkontoret bekräfta att inga varor lämnat lagren till gamla priserna efter fastställd tid. Bolaget fordrar att ovanstående instruktioner obrottsligen följas. Avvikelser medföra allvarliga konsekvenser för felande. Underrätta genast expeditionskontor och agenter genom telegram samt återförsäljarna brevledes. Shelloil.' (I telegram till Göteborg tillkommo bestämmelser om priset i skärgården och i malmötelegrammet ovannämnda bestämmelse om prisreducering å motorfotogen och motorbrännolja).» U r en protokollspromemoria, avseende s a m m a n t r ä d e n den 15 och 19 oktober 1937 framgår, a t t m a n då beslöt a t t höja bensinpriset med 1 öre. Vidare heter det: »Beträffande IC skulle man begränsa sig till ett eventuellt avtal om priser och villkor och man hoppades, att IC skulle kunna förmå sina föreningar att i fortsättningen hålla priserna och sålunda ej endast höja dem med 1 öre utan även justera undantagspriser, där sådana förekomme. 198

Det upplystes, att Svenska Foil hade gått med på att, i händelse av prishöjning med 1 öre, göra motsvarande höjning.»

Ett aktuellt exempel för belysande av denna fråga är de försäljningsvillkor angående priser, rabatter etc. på olika produkter och för olika konsumentkategorier, som uppgetts skola gälla från början av år 1947 och som vi omnämnt tidigare i detta kapitel. I 1937 års avtal föreskrives, att nya anbud, avseende priser och villkor för leveranser till statliga och kommunala inrättningar, arbetslöshetskommissionen, vägstyrelser etc. skulle innehålla sinsemellan lika villkor med vissa undantag dock för Gulf, avseende bensin. Vidare voro bolagen ense om att »utan att på något sätt vilja inkräkta på kundens fria val av leverantör respektera varandras kunder». Mera exakt hade detta tidigare, nämligen i en promemoria av den 19 november 1935, uttryckts så, att bolagen, som allmän princip fastslogo att den dåvarande kundfördelningen skulle respekteras och att parterna ej skulle försöka förvärva varandras kunder. I Draft memorandum of principles förklarades med ungefär samma förbehåll, att reglering alltid, när det vore möjligt, borde göras genom överföring av kunder från en deltagare till en annan. I samma dokument förklaras vidare, att större kontrakt utgjorde ett lämpligt slag av affärer för reglering av den löpande omsättningen; en sådan reglering skulle dock endast ske med samtycke av den deltagare, som innehade kontraktet. Liksom i fråga om allmän försäljningspolitik på marknaden vore det överenskommet, att deltagarna även beträffande större kontrakt sinsemellan skulle diskutera försäljningsvillkoren i ändamål att sätta den deltagare, som innehade kontraktet, i stånd att om möjligt behålla det. Om kunder till deltagare skulle samordna sina inköp på sådant sätt, att någon deltagare avstängdes från leveranser till en tidigare kund, skulle kompensation lämnas genom avstående av en likvärdig kund.

Priser och övriga villkor, i särskilda fall avseende olika konsumenter, förekomma i protokollspromemoriorna ofta i samband med kundskydd och kundöverlåtelse. Hur detta i vissa konkreta fall har gestaltat sig framgår bland annat av följande exempel ur en protokollspromemoria från ett sammanträde den 31 januari 1936. Emedan Stockholms spårvägar åtnjutit ett synnerligen lågt pris, beslöto bolagen, att det skulle höjas förslagsvis till 21 öre per liter för bensin och bentyl. Det föreslogs vidare, att Gulf, som vore leverantör till denne kund, skulle för alkoholtillsats överstigande 25 procent betinga sig självkostnadspris. För att möjliggöra prishöjningen beslöto bolagen att lämna Gulf kundskydd så till vida, att de vid eventuell förfrågan från spårvägen skulle notera 1 öre högre pris. Bensinleveranserna till drosktrafiken i Göteborg skulle poolas. Texaco, som hade leveranserna till Göteborgs droskägareförening, hade i samråd med övriga bolag till föreningen inlämnat offert för föreningens medlemmar med en rabatt av 4, i vissa fall 5 öre per liter. Samtliga uttag från föreningens medlemmar skulle debiteras på föreningen,

och denna skulle förbinda sig att månatligen utbetala högst 2 öres rabatt per liter till sina medlemmar. Därutöver eventuellt uppkommande överskott för föreningm skulle gottgöras medlemmarna först vid kalenderårets slut. Kundskydd skulle meddelas Texaco genom att övriga bolag skulle notera 1 öre högre pris. Beträffande de enskilda droskägare, som dittills verkställt sina uttag hos de övriga parterna, skulle dessa erbjudas 2 öres rabatt per liter jämte samma bonus som den droskägareföreningen konme att gottgöra sina medlemmar vid årets slut. Bensinpriset för omnibuslinjerna i Stockholm med omnejd och Stockholm* droskägareförening fastställdes och beslut om kundskydd för respektive leverantörer fattades.

Stockholms spårvägar återkommer i ett annat fall, nämligen den 7 januari 1937. Protokollspromemorian innehåller härom följande: »Då det pris Stockholms spårvägar åtnjöto på motorbrännolja till följd av koikurrens satts så lågt som 58 kronor 50 öre per 1 000 kg., och den avtalstid, för vilket datta pris fixerats, nu vore utgången, föreslogs att parterna i samråd skulle höja detsamma. Shell hemställde att, då de under senare tiden varit leverantörer, de skulle få bibehålla sitt leverantörskap och följaktligen vara den av parterna, som noterade lägsta piis. Efter en ingående diskussion enades parterna om att tillmötesgå Shell i detta avseeide, och skulle sålunda sistnämnda part ingå till Spårvägen med en offert, inrymmande ett pris av 70 kronor per 1 000 kg. minus 2 procent kassarabatt vid likvid inom 30 dagar och, såvitt det visade sig nödvändigt, erbjuda detta pris fast för tre månader framåt. Parterna Standard, Texaco och BP förklarade sig villiga att skydda detta Shells pris på så sätt att de, i händelse Spårvägen hänvände sig till dem med förfrågan, skulle notera ett pris, liggande högre och varierande för respektive part från 75 kronor till lägst 73 kronor per 1 000 kg. Alfred Oisen & Co förbundo sig att icke oroa kunden ifråga och skulle likaledes — först efter Spårvägens förfrågan hos dem — avlämna offert, vilken offert direktör Johansson förklarade icke skulle innebära lägre pris än 73 kronor per 1 000 kg. Samtidigt påpekade emellertid direktör Johansson, att han tidigare lämnat Spårvägen den utfästelsen, att han kunde offerera motorbrännolja till samma pris som något av de övriga här i landet arbetande oljeföretagen och, om denna på sin tid gjorda utfästelse åberopades från Spårvägen, han skulle — innan annan offert än nyssnämnda på 73 kronor per 1 000 kg. ingavs — härom konferera med direktör Gustafson hos Shell och i samråd med denne lösa prisfrågan. Shell förband sig att hålla övriga parter å jour med utvecklingen av denna affär.»

I ett fall gällande Vänersborgs stad inträffade enligt en protokollspromemoria den 12 januari 1937 följande: »C. meddelade, att enligt en undersökning, som verkställts beträffande offerter å bensin till Vänersborgs stad, följande anbud hade avgivits: E:s återförs. Eskilstunaboden, Chr. Gadde 27 ./. 3 öre D:s » Vänersborgs Expressbyrå 27 ./. 2,5 öre A:s » G. Friberg 27 ./. 1 ./. 1 öre As » A. J. Larssons Maskinaffär 27 ./. 1 ./. 3 procent kassa B:s » Vänersborgs Järnhandel 27 ./. 1 ./. 2 procent kassa samt av parterna B, D och E till regelrätta priser, d. v. s. 27 ./. 1 ./. 2 procent kassa.

Staden hade antagit det av Eskilstunaboden avlämnade anbudet. För att undvika ett upprepande av att återförsäljarna inlämna offerter med underpriser, beslöts, att bolagens försäljningsorganisationer skola vaka över att anbud till statliga, halvstatliga och kommunala verk och dylika icke avgivas av återförsäljare, utan skola parternas egna organisationer avgiva desamma.»

A. B. Volvo och General Motors Nordiska A. B. förekomma vid ett sammanträde den 2 mars 1937 i följande sammanhang. Volvo hade begärt sänkning av sitt bensinpris, 22 öre per liter vid leverans i bulk, med hänsyn till att General Motors åtnjöt förmånligare pris, nämligen 21 öre per liter. Sammanträdet beslöt att icke tillmötesgå Volvos önskemål och i fallet General Motors förklarades: »Med hänsyn till den minskade risken för outsiders samt den good-will, parterna genom bilköp från rubricerade böra besitta, beslöts höja priset å bensin/bentyl vid alla leveranssätt med 1 öre per liter fr. o. m. den 1 april 1937». Vid sammanträde den 23 september 1937 behandlades ett fall gällande B. J. Omnibus-A.B. »C meddelade, att vissa möjligheter förefunnos att höja priset vid leverans ex pump fr. o. m. den 1 november 1937 i nivå med det pris, Trafik A. B. Göteborg—Gävle—Dalarna för närvarande åtnjuter, och begärde, att samtliga levererande parter skulle samtidigt höja sitt pris. Ärendet remitterades till Göteborg för genomförande.» Den 14 oktober 1937 förekom ett ärende rubricerat Kooperativa föreningen Solidar och Mjölkcentralen, Malmö, som exemplifierar ett fall av relativ prishöjning genom rabattminskning. Följande förekom enligt protokollspromemorian : »Rubricerade, som enligt supplement nr 1 till P . M . av den 10/7 1936, mom. 1, endast skola åtnjuta nettopris utan kassarabatt, hade i dagarna till B framfört klagomål över att de icke erhållit kassarabatt sedan ovannämnda besluts ikraftträdande. Däremot hade under hela tiden från C erhållits 3 procent kassarabatt och från E 2 procent. Beslöts, att C omedelbart skulle reducera sin kassarabatt till 2 procent och att E vid eventuell påtryckning om ytterligare 1 procent extra skulle ställa sig avvisande. B skulle vidare hava rätt att retroaktivt gottgöra kunden 2 procent. Fr. o. m. ingången av år 1938 skulle samtliga tre berörda parter slopa kassarabatten och endast tillämpa nettopris.»

Protokollspromemoriorna ge ofta belägg för hur även förhållandevis små lokalt begränsade fall påkallat huvudsammanträdenas uppmärksamhet. Ur den principiella synpunkten, huruvida marknadsförhållandena varit fria eller icke, ha de onekligen sitt intresse. E t t sådant fall förekommer i protokollspromemorian från den 28 oktober 1937. Det gäller en återförsäljare Karlsson i Julita. »Direktör Dahlbom påtalade, att C:s bensin trots protester från E sedan lång tid levereras till rubricerade, E:s återförsäljare.

Direktör Moltzau framhöll, att C vare sig direkt eller indirekt påverkat rubricerade att köpa Texaco bensin men att C:s nederlagsinnehavare, Lundins Järnhandel i Katrineholm, i strid mot C:s önskan utfört de påtalade leveranserna, under motivering att rubricerade varit aggressiv härvidlag med hänsyn till intima affärsförbindelser beträffande andra varuslag. För övrigt hade kunden nu köpt en egen anläggning, och ansågo C, med instämmande av övriga parter, det vara omöjligt att neka utföra leveranser till den egna mätaren. Direktör Moltzau erbjöd E att som kompensation erhålla en annan återförsäljare av samma storleksordning, varmed direktör Dahlbom förklarade sig införstådd. Den med anledning av fallet uppkomna principdiskussionen utmynnade i det ställningstagandet, att nederlagsinnehavare, som icke åtlyder sina huvudmäns direktiv skall fråntagas sitt uppdrag som respektive parts ombud.»

Vid ett sammanträde den 19 november 1937, avseende Hälsingborgs stad, beslöts, att parten E på bensin skulle lämnas begärt kundskydd genom att offerera 2 procent kassarabatt, under det att övriga bolag skulle offerera netto utan kassarabatt. Enligt ett beslut den 2 februari 1938 skulle Shell till Göteborgs spårvägar lämna ett på lämpligt sätt formulerat avböjande svar på deras förfrågan, om Shell vore villigt uppsäga mellanvarande kontrakt på motorbrännolja. En annan kommunal kund, nämligen Nässjö stad, omnämnes i en protokollspromemoria den 7 juni 1938, där det heter: »A:s återförsäljare hade 1937 felaktigt inlämnat offert och erhållit leveransen till rubricerade, varför E begärt kompensation. Sådan lämnades av A genom inköp från E av 20 000 liter bensin, och då förseelsen åter upprepats, erbjödo sig A att övertaga den kvantitet E förlorat detta år. Nämnda återförsäljares leveranser till staden utgjorde cirka 12 000 liter.»

I anslutning till diskussionen, huruvida Gulf varit bundet av fattade beslut eller ej, må anföras följande två fall, båda behandlade vid sammanträde den 18 augusti 1939, det första gällande Karlskrona stads elektricitetsverk och det andra avseende A. B. Finspongs metallverk, UpplandsVäsby. »Parten B hade erhållit informationer om att Gulf prolongerat sitt per den 1 juli detta år utlöpande kontrakt med elektricitetsverket om leverans av motorbrännolja samt eldningsolja nr 1 och 3 att gälla tills vidare på oförändrade villkor. Då emellertid huvudsammanträdet den 15 juli detta år fastställt prisvillkoren för elektricitetsverket att tilllämpas fr. o. m. andra halvåret, skulle Gulf liksom B ha offererat de nya priserna. Gulf förnekade, att de prolongerat sitt gamla kontrakt, och deklarerade, att de offererat i enlighet med huvudmännens nyssnämnda beslut. Gulf har berövat B deras rubricerade mångårige eldningsoljekund A. B. Finspongs Metallverk, representerande ett årsbehov av cirka 190 ton. Enligt vad som konstaterats skulle Gulfs representant med stöd av analysdata ha åberopat deras kvalitets överlägsenhet jämfört med B:s och bland annat utlovat en 'fullständigt asfaltfri olja'. Även i andra fall ha liknande argumentering med analyser gjorts.

Från Gulfs sida utlovades en noggrann undersökning av fallet. B erinrade om att förfarandet stod i strid mot parternas överenskommelse att vid försäljning av mörka oljor icke göra reklam för vissa bestämda egenskaper, vilket med hänsyn till samarbetet mellan parterna måste anses olämpligt.»

Vägstyrelserna förekomma vid flera tillfällen i dessa protokollspromemorior. Även i avtalen och allmänna överenskommelser av annat slag omnämnas de som en särskild kundkategori. Sålunda heter det exempelvis i en promemoria från ett sammanträde den 18 och 19 december 1935, »att vid offerter till vägstyrelser tidigare uppdragna riktlinjer skulle tillämpas, så att tidigare levererande part skulle kunna lämna 2 procent kassarabatt, medan icke levererande part skulle offerera samma priser men utan någon kassarabatt. Försäljningar till vägstyrelser och vägförbund skulle poolas och regleras bolagen emellan i förhållande till de förbindelser, bolagen tidigare haft med respektive vägstyrelse. Reglering av eventuellt uppkomna leveransförskjutningar skulle ske på basis av det nettopris, som leverantören i varje fall uppnått.»

Vid ett tillfälle gällde det vägstyrelserna på Gotland i samband med ett konkurrensfall rörande det fristående företaget Foil. »Detta bolags priser gentemot nämnda vägstyrelser uppgavs ligga 1 respektive 2 öre per liter under de av parterna offererade vid leverans i bulk och fat respektive ex pump. Det framkom vidare, att vägstyrelserna preliminärt beslutat antaga Foil som leverantör men att vägmästarna protesterat emot beslutet, på grund av att Foil, som icke är organiserad med distributionsanläggningar, är tvingad att utföra hela leveransen i fat, vilket av vägmästarna anses vara både oekonomiskt och besvärligt. Då det på grund härav kan tänkas, att vägstyrelserna eventuellt komma att tilldela parterna leveranserna ex pump och Foil fatleveranserna, beslöts, att parterna strikt skola hålla på odelad affär och därigenom förmå vägstyrelserna att tilldela parterna samtliga leveranser.»

För reglering av leveransförskjutningar till vägstyrelser omnämnes i en protokollspromemoria den 20 juli 1937, att parternas respektive försäljningsorganisationer snarast skulle inkomma med uppgift över de faktiska leveranssiffrorna för det gångna halvåret, varefter regleringen skulle verkställas i Stockholm. E t t konkret fall gällande kundförskjutning och i anledning därav begärd kompensation förekommer inom denna kundkategori vid ett sammanträde den 7 juni 1938. Det gällde Stora Tuna och Silfbergs vägdistrikt. Härom heter det i protokollspromemorian följande. »Rubricerade kund har till gällande vägstyrelsevillkor av A:s återförsäljare i Borlänge fråntagits parten E, varför E av A begärt kompensation. A säga sig vid flera tillfällen hava gjort erbjudande till E om ersättning för den lidna kundförlusten, vaTom E emellertid säga sig icke hava någon kännedom. Då E nu från A erhållit som kund Skytts Härads vägdistrikt, vilket har större förbrukning än rubricerade, anse A, att E äro tillräckligt kompenserade. E. voro emellertid icke nöjda med detta A:s ställningstagande.

Då någon enighet mellan nämnda parter icke kunde uppnås, avbröts vidare diskussion i frågan.»

I Draft memorandum of principles förklaras, som förut nämnts, att vid alla offerter till statliga myndigheter skulle så fullständig konsultation som möjligt på förhand äga rum kontrahenterna emellan. Ingen skulle dock vara förhindrad att avge sådan offert, om detta vore nödvändigt av politiska eller andra skäl. Även i de svenska avtalen förekomma särskilda bestämmelser i olika sammanhang beträffande denna kundkategori. Det heter exempelvis i ett supplement till den tidigare omnämnda prispromemorian av den 10 februari 1936, att vid upphandlingar av statens verk, som upphandlade under hand, såsom regementen, sjukhus, lotsverket etc. inga andra rabatter skulle beviljas än de som gällde för konsumenter i allmänhet. I 1937 års avtal bestämdes, som tidigare nämnts, att nya anbud för alla affärer med statliga och kommunala inrättningar skulle innehålla sinsemellan lika villkor. Vidare erinras om vad som blev sagt på denna punkt vid det första sammanträdet med bolagens verkställande direktörer. Vid sammanträdet med bolagens försäljningschefer meddelade Gustafson (Shell) i fråga om anbud vid upphandling av staten, kommuner, halvoffentliga företag etc. att dessa stora kunder under 1930-talet varit föremål för överläggningar, att man försökt använda dem för utjämning och att detta i vissa fall lyckats, i andra ej. Som ett exempel på efter vilka grunder dessa överenskommelser träffades återges här en i en protokollspromemoria den 25 november 1938 förekommande uppställning. •»Statliga villkor 1939. Fastställdes att följande villkor skulle gälla under 1939: Bensin & Bentyl: Leverans i tankbil:

Leveransdagens på respektive platser officiellt gällande utförsäljningspris med en rabatt av 3 öre per liter. Leverans i fat: Leveransdagens på respektive platser officiellt gällande utförsäljningspris med en rabatt av 2 öre per liter. Leverans ex pump och i Leveransdagens på respektive platser officiellt gällande utförflaskor: säljningspris med en rabatt av 1 öre per liter. Fotogen och brännolja: Leverans i fat: Leveransdagens på respektive platser officiellt gällande utförsäljningspris med en fatrabatt av 2 kronor. Betalningskonditioner: 30 dagar minus 2 procent sconto. I begreppet statliga verk ingå följande kategorier köpare: Krigsmakten, Järnvägsstyrelsen, Telegrafstyrelsen, Postverket, Vattenfallsstyrelsen, Tullverket, Lotsstyrelsen, Fångvårdsstyrelsen, Statliga, halvstatliga och kommunala

sjukhus, Domänstyrelsen, Statspolisen, Vägstyrelser, Städer, Svenska Tobaksmonopolet, AB Vin- & Spritcentralen, Ammunitions- och Krutfabriker. Följande räknas dock icke under denna kategori: Flottningsföreningar, Fiskeriföreningar, Hushållningssällskap.»

Till belysning av denna fråga citeras följande ur en protokollspromemoria den 12 januari 1937 angående statliga upphandlingar: »Bekräftades, att bensinpriset vid såväl upphandlingar under hand som annonserade dylika skall fixeras till 1 respektive 2 K öre under leveransortens officiella pumppris vid leverans ex pump respektive i bulk och fat. Vid annonserade upphandlingar skall emellertid fast pris gälla och anbudsgivningen föregås av gemensam diskussion, varefter skiljeanbud avgivas. Eventuella leveransförskjutningar regleras i likhet med dylika beträffande vägstyrelser.»

Av intresse i detta sammanhang är även innehållet i ett brev den 5 maj 1938 från ett av dotterföretagen till moderbolagets representant i London. I detta brev framställdes en förfrågan, huruvida ej leveranser av bensin till staten borde användas som medel att rätta till omsättningssiffroma för att så mycket som möjligt undvika överleverans och underleverans. För någon tid sedan hade statens järnvägar köpt en större kvantitet bensin, och ehuru bolaget alltid försökt rätta till sina omsättningssiffror genom att tilldela part med underleverans den ena eller andra affären, tycktes ett annat bolag vara mycket angeläget att få sin procent av varje affär, som kom upp. Brevskrivaren hade gjort sitt bästa för att förklara för denna part, att den icke skulle ha någon andel i affären, eftersom den hade överleverans, men den sistnämnde hävdade, att avräkning borde ske vid periodens slut, d. v. s. den 30 september, och brevskrivaren förstode, att skälet till denna ståndpunkt vore att nämnda part kände sig osäker, huruvida avtalet med ett tredje bolag komme att förnyas, då det utginge vid nämnda tid. Då staten vore en stor köpare av bentyl, hade denna ståndpunkt ett menligt inflytande på brevskrivarens position beträffande sprit. Ståndpunkten vore verkligt generande då bolaget hade underleverans och borde begagna tillfället att förbättra sina siffror genom att erhålla affärer med staten. Brevskrivaren skulle vara tacksam om moderbolagets representant kunde göra något i denna sak.

Av här anförda exempel framgår, att bolagens prissamverkan såväl när det gällt generella prisändringar som i särskilda fall offererade priser haft karaktären av beslut, avsedda att tillämpas i överenskommen ordning.

Förhållandet till olika

konsumentsammanslutningar

I kapitlet om kooperationen och oljan ha vi redogjort för några av de konsumentsammanslutningar, som på detta område söka tillvarata sina medlemmars intressen. Även om de icke kunnat nämnvärt påverka förhållandena på marknaden, ha de dock vid vissa tillfällen irriterat de prissam205

verkande bolagen. Detta framgår bland annat av de handlingar, vi tagit del av. Särskild uppmärksamhet har IC av naturliga skäl ådragit sig. Vi ha redan nämnt, att det i samband med den generella prishöjningen den 1 november 1937 från bolagens sida uttalades en förhoppning, att IC skulle följa bolagens prissättning. I samband därmed heter det, at; man »beträffande IC skulle begränsa sig till ett eventuellt avtal om priser och villkor.» Tidigare samma år hade förhandlingar förekommit mellan å ena sidan IC och å andra sidan Standard, Shell, Texaco, BP, Gulf och Nynäs. I en protokollspromemoria, daterad den 9 juni 1937, heter det härom följande. »Avsikten med sammanträdet var att genomgå den överenskommelse om samförstånd i marknaden, som efter diskussioner mellan Rosmark och Jacobsson såsom representanter för IC samt Karlsson och Gustafson såsom representanter för bolagen under hand upprättats. Samtliga vid sammanträdet representerade företag anslöto sig oförbehållsamt till överenskommelsen och beslöts, att den skulle träda i kraft vid tidpunkt, som senare komme att fastställas. Från bolagens sida påtalades de underpriser, som tillämpades av vissa IC-föreningar. IC:s representanter bekräftade förhållandet, men framhöllo det ur taktisk synpunkt oriktiga i att redan nu verkställa en generell höjning i nivå med av bolagen för respektive platser fastställda priser. Därför beslöts, att denna åtgärd skulle vidtagas först i samband med en allmän höjning av gällande bensinpriser. Beträffande sex uppräknade inköpsföreningar gjordes från IC:s sida gällande, att de rätteligen borde ha upptagits i bilaga II till överenskommelsen såsom IC:s kunder i stället för i bilaga I såsom bolagens kunder. Efter diskussion enades parterna om att föreningarna skulle som delkunder upptagas i båda bilagorna. Beträffande en förening, som tidigare uteslutande köpt från Texaco, men under senaste tiden genom IC och delvis från Nynäs, förklarade sig Nynäs 1 representanter villiga att avstå från anspråk på fortsatta leveranser, och IC utlovade att i stället återföra leveranserna på Texaco. IC utlovade sin medverkan till att bolagens såväl hel- som delkunder fortsatte sina inköp från bolagen i nuvarande utsträckning och att sålunda på allt sätt motverka leveransförskjutningar. Skulle trots detta bolagens kunder bland IC-föreningarna övergå med sina inköp till IC, förklarade sig IC:s representanter villiga att av den förlorande leverantören inköpa motsvarande kvantitet bensin eller bentyl till för föreningarna gällande priser och villkor. Beträffande priserna vid utminutering av gasoil förklarade sig IC:s representanter villiga att tillämpa samma principer som bolagen.»

De förslag till en överenskommelse, som åberopades vid detta sammanträde, torde avse ett memorandum, utskrivet den 5 maj 1937 men ej undertecknat eller dagtecknat. Enligt ingressen skulle detta memorandum innefatta en överenskommelse mellan Standard, Svensk-Engelska (Shell), Texaco, BP och IC samt de till IC anslutna föreningarna för att bibehålla den uppnådda stabiliseringen av priser och villkor på marknaden. Bland villkoren i detta memorandum må nämnas följande. 206

IC förband sig att på vissa angivna villkor köpa och bolagen att leverera IC:s hela behov av bensin med undantag av redan ingångna kontrakt med Nordbensin etc. samt uttagen från Svenska Foil och Nynäs. Bolagen skulle för varje leverans lämna analys på kvaliteten. Priset skulle bestämmas enligt olika alternativ. Enligt alternativ I skulle det baseras på gulfnoteringen, fastställd för månaden före leveransen enligt Platts Oilgram jämte frakt och vissa tillägg. IC förband sig att från Nynäs uttaga högst viss kvantitet om året (hur stor denna kvantitet skulle vara är ej ifyllt) samt att så länge IC:s förbindelse med Hansa i fråga om import etc. existerade medverka till att Hansa hölle och respekterade bolagens officiella minutförsäljningspriser. Vidare skulle IC förbinda sig att endast distribuera bensin till föreningarna, att lämna uppgifter till bolagen månadsvis om försåld kvantitet, att begränsa sin organisation så att antalet föreningar ej ökades, att tillämpa samma försäljningspriser och villkor i övrigt som bolagen, etc. Bolagen å sin sida skulle ej sälja till andra till IC anslutna föreningar än dem, som redan voro bolagens kunder.

I detta sammanhang må anmärkas, att i en korrespondens mellan två av bolagen i juni 1937 omnämnas, att IC ännu ej lämnat sin definitiva bekräftelse på uppgörelsen, men att denna praktiskt taget kunde betraktas som klar. Enligt vad direktören Kjellberg i OK meddelade oss vid sammanträdet den 7 januari 1947 hade oljebolagen under 1930-talet försökt att få till stånd ett leveransavtal mellan sig och IC. På sommaren 1934, då Nafta anslutit sig till oljebolagens samarbete, hade bolagen beslutat bromsa den kooperativa verksamheten på detta område. IC:s dåvarande chef, framlidne direktören Rosmark, hade syftat till att få till stånd en överenskommelse med oljebolagen, en åtgärd, som han ansåg nödvändig. Förhandlingarna skulle enligt Kjellberg icke ha resulterat i någon överenskommelse. Om en tydligen mycket segsliten konkurrensfråga, gällande åtgärder från bolagens sida gentemot Köpmanholmens arbetares andelsförening, berättas i en protokollspromemoria den 7 april 1937 följande. »B meddelade, att återförsäljarna på Bjästa närliggande platser, exempelvis Sidensjö, Överhörnäs, Drömme och Ullånger erhållit kännedom om, och fordra motsvarighet till den återbäring av 10 procent, som parterna tillämpa i konkurrens med Köpmanholmens Arbetares Andelsförening, B:s återförsäljare, vilken sedan flera år tillämpar denna återbäring OGil under inga förhållanden kunnat förmås avstå härifrån. Då bolagens konkurrensåterbäring i detta fall saknar motstycke på någon annan plats i landet och såsom enligt ovan framgår hotar att breda ut sig, föreslogo B, att densamma omedelbart skulle slopas. På gruud av att återbäringen är en bärande princip för hela den kooperativa rörelsen och sålunda vad kooperativa handelsföreningar beträffar är utbredd över hela landet, ansågo sig B icke kunna avstänga sin återförsäljare, Köpmanholmens Arbetares Andelsförening. På förslag av direktör Sundström överlämnades till försäljningscheferna att verkställa en utredning om huruvida en rationalisering av distributionen på de 'smittade platserna' läte sig göra, varigenom samtliga parter kunde slopa något eller några försäljningsställen och B sålunda mot bakgrunden av dessa saneringsåtgärder skulle kunna indraga sitt berörla försäljningsställe.»

I detta sammanhang förekommer IC i en protokollspromemoria, daterad den 29 juni och den 1 juli 1937. Det heter där: »Upplysningsvis meddelade B, att IC-föreningen i Örnsköldsvik enligt ingångna rapporter efter slopandet av 10 procentrabatten i Bjästa ihärdigt bearbetat parternas kundkrets därstädes med utlovande av 3 öres rabatt per liter vid köp hos dem. Ävenledes hade en filialanläggning för Bjästa ställts i utsikt. Efter påtryckning från direktör Gustafsons sida hade direktör Rosmark emellertid förbundit sig att stoppa hela aktionen.»

En annan konsumentgrupp, som vid olika tillfällen varit föremål för överläggningar bolagen emellan, representeras av olika fastighetsägaresammanslutningar. Första gången omnämnas dessa i en protokollspromemoria, daterad den 15 augusti 1938, i vilken det heter: »Då Stockholms Fastighetsägarförening energiskt propagerade för medlemskap och därvid utlovat en bonus på eldningsoljeleveranser att utbetalas vid årets slut, hade på grund av denna extra förmån åtskilliga av parternas kunder anslutit sig och representerade dessa kundförluster för vardera parterna A och B tills dato cirka 500 ton. Av samma skäl kunde ytterligare kundförskjutningar befaras. Parten D underströk i detta sammanhang, att Alfred Oisen uttryckligen garanterat att icke lämna någon provision till föreningen beträffande medlemmar, som anslutit sig efter den 1 januari 1937 (P. M. 28/5 1937 § 3). Disponent Andersen bekräftade, att Alfred Oisen & Co fortfarande vidhölle utfästelsen ifråga och lovade att på allvar söka förmå föreningen att icke taga flera eldningsoljekunder. Vidare åtog sig disponent A. att före nästa bränsleperiodis början undersöka, om icke deras engagemang med fastighetsföreningarna helt kunde avvecklas.»

Vid sammanträde den 10 november 1938 återkommer denna fråga. »Med anledning av att på vissa platser i landet bildats inköpsföreningar mellan fastighetsägare exempelvis i Hälsingborg och Uppsala etc. fastställdes, att till cyliika sammanslutningar får icke vare sig direkt eller indirekt lämnas något slag av iabatt, provision, bonus, återbäring eller göras annan utfästelse, som strider mot nu gällanide priser och försäljningsbestämmelser. I brev av den 14 oktober hade parten D till Aoco framfört klagomål mec amledning av att Stockholms Fastighetsägareförening och S. B.C., Stockholm, med villu Aoco har uppgörelse om leverans av eldningsolja, dels lämna sina medlemmar större nabatt än vad försäljningsbestämmelserna föreskriva och dels använda detta som argurrentt för att förmå fastighetsägare, som icke äro medlemmar i föreningen, att ingå i densunima. Det framhölls även risken med att dylika organisationer växa sig för starka, v.-arigenom bolagen kunna förorsakas svårigheter, och att de möjligheter Aoco givit föremingarna på ett verksamt sätt bidraga till denna ökning av föreningarnas styrka. Under;* hänvis>ning till av Aoco tidigare avgivet löfte, enligt vilket en utökning av antalet kamder, som få köpa genom de nämnda organisationerna, icke skulle ske, begärde partemai ett definitivt ställningstagande från Aocos sida, huru de ämna förfara för framticbn,, för att övriga parters intressen skola bliva tillgodosedda, och uttalade parterna sin föirväntan, att Aoco skulle inkomma med ett dylikt besked senast den 15 december 19c8.»»

Före krigsutbrottet behandlades denna fråga ytterligare en gång, nämligen vid sammanträde den 16 juni 1939. Av protokollspromemorian framgår följande. »Diskuterades ånyo frågan huruvida Gulfs uppgörelser med fastighetsägaresammanslutningar beträffande eldningsolja kunde slopas eller i varje fall begränsas, så att icke dessa föreningar som nu sker i allt större utsträckning värva ytterligare medlemmar antingen dessa köpa eldningsolja från någon av parterna eller äro nytillkomna. Gulf utfäste sig att till nästa sammanträde, då priserna för kommande eldningssäsong komma att fastställas, undersöka vilka möjligheter förefunnos för att stoppa föreningarnas aggressivitet. Då enligt dagspressen en ny fastighetsägareförening bildats i Stockholm beslöto parterna att icke träda i förbindelse med denna i händelse förfrågan gjordes om prisvillkor på eldningsolja.»

Svenska Lantmännens Riksförbund har av protokollspromemoriorna att döma utan framgång försökt att komma till en uppgörelse med bolagen. Vid sammanträde den 16 februari 1937 behandlades förhållandena till denna organisation i samband med en framställning från Sveriges speceri& livsmedelshandlare förening, som »till samtliga parter per brev riktat en anhållan, att parterna icke skulle träda i affärsförbindelse med Svenska Lantmännens Riksförbund, med hänsyn till att en dylik skulle menligt inverka på privathandlarnas försäljning av petroleumprodukter till jordbrukare. Beslöts, att föreningen skulle informeras om att parterna ämnade avslå Riksförbundets begäran om offert å bensin, fotogen och motorbrännolja. Vad smörjolja beträffar komma parterna emellertid vid en eventuell förfrågan från Riksförbundets sida att avgiva offert, då Riksförbundet i annat fall utan tvivel själv komme att importera denna produkt.» Vid sammanträde den 27 april 1937 underströks tidigare beslut, att ingen av parterna skulle träda i förbindelse med Svenska Lantmännens Riksförbund. Även fi&keriorganisationerna ha varit föremål för gemensamma överläggningar mellan bolagen. Den 18 mars 1937 beslöts, att Fiskareföreningen Norden u. p. a., Smögen, »icke skulle tillerkännas strandkassevillkor, utan endast konsumentvillkor. Mot detta reserverade sig A och förbehöll sig motåtgärder för att skydda sin omsättning. B lovade dock vidtaga sådana åtgärder, att den del av A:s motorbrännoljekunder på denna plats, som gått över till B, skulle återföras. Några åtgärder från A:s sida skulle icke vidtagas, utan att parterna dessförinnan underrättades.» Bolagens åtgärder beträffande vissa konsumentsammanslutningar synas ha grundat sig på ett beslut den 10 juni 1938, i vilket det heter »att ingen underhandling vare sig direkt eller indirekt får äga rum med samköpsför14

eningar, fastighetsägareföreningar eller föreningar av liknande karaktär, utan att saken på förhand diskuterats med övriga parter. Undantagna äro dock de föreningar, som existerade säsongen 1937—38.» Åtgärder mot fristående

konkurrenter

De tidigare existerande fristående företagen, såsom Pennco, Nordbensin, Skanditank, Svenska Foil och Trustfri Bensin ha i olika sammanhang föranlett beslut från de samverkande bolagens sida i syfte att få dem att ansluta sig till deras prispolitik. E t t konkurrensfall gällande Trustfri Bensin, Kristianstad, illustreras av en proptokollspromemoria den 11 juni 1937, enligt vilken Bussler åtog sig »att hos leverantören till sistnämnda företag åstadkomma en effektiv påtryckning, att de för platsen fastställda bensinpriserna skola respekteras».

Effekten Avsikten med det samarbete i olika avseenden, som förekommit inom branschen under den tid denna redogörelse avser, har givetvis varit att i görligaste mån eliminera en ur bolagens synpunkter ofördelaktig prisutveckling. Ibland har syftet angivits vara att komma till rätta med »ett priskaos». Med en annan formulering har det angetts vara att åstadkomma »en bättre ordning i utförsäljningspriserna» eller att sanera osunda rabattförhållanden. I 1937 års avtal uttryckes saken så, att ändamålet skulle vara »att ernå och upprätthålla en stabil och normal prisnivå på den svenska marknaden samt att genom bättre samarbete göra det möjligt för företagen att bedriva sin affär så ekonomiskt som möjligt». Vi ha i våra kommentarer till frågan om priser, kostnader och rörelseresultat framhållit de svårigheter, som föreligga att bedöma skäligheten av priserna och branschens lönsamhet. Att prisutvecklingen på denna marknad icke varit ett resultat av en fri konkurrens de olika företagen emellan är däremot obestridligt. Under våra sammanträden har den uppfattningen kommit till uttryck, att mycket av detta samarbete endast skulle vara skenbart, beroende på att bolagens representanter icke respekterat de beslut, de själva varit med om att fatta. Vid ett sammanträde med en inom branschen tidigare under många år verksam man, nuvarande överdirektören i flygförvaltningen S. Reuterwall, sade sig denne ha den uppfattningen, att »bolagsrepresentanterna vid överenskommelsernas ingående nog hade för avsikt att hålla dem — det visade för övrigt exempelvis de protokoll, som upprättades angående tillämpningen — men i verk210

ligheten blev det kanske inte så som man tänkt sig. Reuterwall hade den absolut bestämda åsikten, att överenskommelserna ej slötos för att exploatera kunderna utan för att undvika ruinerande priser och skapa rimliga sådana. Huruvida det i något enskilt fall blivit så, att en kund fått betala för höga priser, kunde Reuterwall ej yttra sig om. Överenskommelserna voro enligt Reuterwalls mening farligast för staten, eftersom denna vid upphandling toge det lägsta offererade priset, även om detta skulle vara högre än det, som vissa andra konsumenter finge betala.» Om Reuterwalls uppfattning sålunda avsåg en situation som för bolagen skulle ha varit mindre gynnsam föreligger emellertid även ett uttalande från en tidpunkt då läget var det motsatta. I en korrespondens mellan verkställande direktören i ett av dotterföretagen till huvudmännens representant i London i april 1939 heter det nämligen att den svenska bensinmarknadens läge vore mycket osunt. Det rådde icke något tvivel om, att företagets priser snarast vore för höga, men åtminstone två bolag vore av den åsikten, att ingen reduktion av listpriserna borde göras, dels emedan det nuvarande sättet att fuska med priser och försäljningsvillkor icke skulle ändras, vare sig de sålde efter nuvarande grunder eller till lägre pris, dels emedan de också mycket starkt kände sitt ansvar att detta år försöka få tillbaka en del av de pengar, som de investerat i nya tankfartyg etc. Till sist framhölls, att ehuru priserna skulle kunna reduceras med 1 K cent utan men för balanskontot, skulle en dylik reduktion icke vara tillräcklig att stabilisera marknaden och låta dem lida, som då ställde till oredan.

Att det förekommit en viss spänning mellan beslutens bokstav och deras tillämpning torde vara sannolikt. Med hundraprocentig effekt ha de tydligen icke kunnat tillämpas. Att avsikten varit att åstadkomma en så rigorös reglering, som avtalen och de särskilda överenskommelserna vittna om, därpå tyder ett uttalande av Gustafson (Shell) vid det andra sammanträdet, då han yttrade, att »dokumenten varit förebilder för hur man inom bolagen velat ha det». Vid ett annat sammanträde uttryckte han saken så, att bedömningen av resultatet måste bli beroende av vilka pretentioner man hade. Gjorde man upp ett program för en hundraprocentig samverkan finge man kanske vara nöjd om man uppnådde femtio, sextio procent.

Samtal med Mr. Brian Trench En av Shellkoncernens jurister i London, Mr. Brian Trench, hade begärt att få ett samtal med oss angående vissa frågor, som hade samband med vår utredning. Sammanträde med honom hölls den 11 december 1946. Trench uppgav, att han rest över till Sverige på uppdrag av Shellkoncernen och Anglo-Iranian, de största aktieägarna i Shell respektive BP. Han sammanfattade anledningen till sitt besök i följande tre punkter: 211

1. Ledningen i London vore irriterad över den myckna tid, som bolagen i Sverige måst ägna åt att lämna uppgifter till oljeutredningen. 2. Han skulle övertyga sig och vederbörande om att någon otillbörlig påtryckning ej utövades och att inga dokument överlämnades, som man enligt lag ej vore skyldig att lämna. 3. Man hade i London en känsla av att deras representanter i Sverige gjort ett dåligt intryck och man önskade, att Trench skulle lämna alla erforderliga informationer i saken. Trench förklarade, att han förvissat sig om att de anspråk vi ställt på bolagen icke överskrede vad man kunde begära eller vad som låge inom ramen för gällande lagstiftning med den lilla reservationen, att bolagen — enligt vad han kunnat finna — ej vore skyldiga att ombesörja avskrifter av de handlingar, som begärts. Eftersom originalhandlingarna ställdes till förfogande, vore detta emellertid en fråga av underordnad betydelse. Trench upplystes om att bolagens representanter lämnat utredningen vilseledande uppgifter, men att de handlingar, som begärts, numera syntes ha ställts till vårt förfogande. Då Trench erbjöd sig att besvara frågor, som vi kunde önska ställa till honom, tillfrågades han om vissa förhållanden, och av hans svar framgick i huvudsak följande. Han trodde, att överenskommelse mellan de internationella »As-is»-parterna första gången träffades år 1928 genom det s. k. Achnaccarry-agreement. Några ytterligare upplysningar om tillkomsten och innebörden av »As-is»-avtalen kunde han ej lämna, då han först år 1945 börjat sin verksamhet i Shell-koncernen och ej själv sett dessa handlingar. Draft -memorandum of principles vore ej något undertecknat avtal, utan endast ett utkast, som sänts ut till dotterföretagen i olika länder. Dessa fingo själva anpassa avtalet efter förhållandena. Många detaljfrågor lämnades öppna för att regleras lokalt. Han hade ej kännedom om den handling, soim kallades Explanatory notes. Han trodde, att ett dokument som »>As-is» eller ett avtal, som grundades på Draft memorandum of principles; stode i klart motsatsförhållande till den amerikanska antitrustlagstiltniingen. Representanter för engelska bolag i Sverige diskuterade dessa avtal så försiktigt som möjligt för att ej deras amerikanska kollegor skulle få något obehag. Då för Trench redogjordes för innehållet i det brev angående detfo>rmella upphävandet av Draft memorandum of principles och rekommenlalionen att träffa till innebörden motsvarande avtal i de olika länderna, och då han tillfrågades om anledningen härtill, svarade han, att han ej visste detta, men att han trodde, att Standard Oil (New Jersey) blivit oroat av/ vissa undersökningar angående förhållanden, som avsåges med antitrus.laigstiftningen. De åtgärder, som år 1940 igångsatts mot de stora amerikanska olje212

bolagen, hade antagligen ej kommit så långt som till rättegång utan endast inneburit vissa förberedelser till en sådan. På fråga vad som avsåges med bestämmelsen i den tilläggsbilaga angående asfaltleveranser, som refererats i anslutning till Draft memorandum of principles, att över- och underleveranser skulle, om det vore nödvändigt av politiska skäl, regleras av moderbolagen, svarade Trench, att han ej ens kunde gissa hur därmed förhölle sig. Man borde väl dock uppfatta saken på det sättet, att om det ej skulle vara lagligen tillåtet att reglera över- och underleveranser i visst land, skulle det ske via »As-is»-konto. På fråga om det efter krigsutbrottet förekommit någon samverkan mellan bolagen, svarade Trench: »Nej, absolut inte». Då för honom uppgavs, att så sent som år 1943 vissa bolag här i Sverige diskuterat en regleringav över- och underleveranser — en sak som vi haft tillfälle konstatera i Shells korrespondens — uttryckte han sin förvåning häröver.

Den amerikanska antitrustlagstiftningen I anledning av vissa uttalanden vid refererade sammanträden att de svenska dotterföretagen till amerikanska koncerner år 1942 fått besked från moderbolagen, att överenskommelser av nu ifrågavarande slag ej vidare finge träffas mellan bolagen på den svenska marknaden, eftersom sådana överenskommelser kunde stå i strid med den amerikanska antitrustlagstiftningen, må slutligen i korthet nämnas något om innebörden av denna lagstiftning. De amerikanska s. k. antitrustlagarnas centrala bestämmelser äro: 1. Sherman Act av 1890, som bland annat förklarar varje sammanslutning eller överenskommelse olaglig, som syftar till konkurrensbegränsning. (»Alla sammanslutningar genom avtal, i form av trust eller på annat sätt, eller sammansvärjningar i syfte att lägga band på industri eller handel inom de olika staterna eller med främmande länder förklaras härmed såsom olagliga.») 2. Clayton Act av 1914, som förbjuder prisdifferentiering — i samband med eller oberoende av exklusiva avtal — i de fall där sådan prisdifferentiering verkar konkurrensbegränsande och/eller monopolbildande. (2 §: »Det skall vara olagligt, om någon person som sysselsätter sig med handel vid bedrivandet av dylik handel vare sig direkt eller indirekt gör skillnad i pris mellan olika köpare av varor, vilka säljas för användning, förbrukning eller återförsäljning inom Förenta staterna, därest dylik diskriminering kan verka till att avsevärt minska konkurrensen eller tjäna till att skapa monopol inom någon handelsbransch.» 3 §: »Det skall vara olagligt, om någon person som sysselsätter sig med handel vid bedrivandet av dylik handel uthyr eller försäljer eller avslutar kontrakt om försäljning

av varor för användning inom Förenta staterna eller fastställer ett pris däriör eller diskonter eller rabatter på dylikt pris med villkor, avtal eller överenskommelse, att den hyrande eller köpande parten icke får använda eller handla med en uthyrarais eller säljarens konkurrents varor, därest dylik uthyrning, försäljning eller kontrakt rni försäljning eller dylikt avtal eller överenskommelse kan verka till att avsevärt minska konkurrensen eller tjäna till att skapa ett monopol inom någon handelsbransch»)

3. Federal Trade Commission Act av 1914, som förklarar osunda konkurrensmetoder inom handeln olagliga. Utredningen har genom svenska legationen i Washington dessutmi inhämtat följande. Under 1930-talet och fram till år 1942 handlades ett stort antal antitrustmål mot oljeindustrien. I flertalet av dessa mål anklagades något eller några av de 22 storbolagen (de s. k. majors, vilka tillsammans kontrollera 85 procent av oljeindustrien) för att gentemot självständiga mindre företag (de s. k. independents) använda sig av olagliga konkurrensmetoder, särskilt prisdiskrimination i varierande former. År 1940 inledde justitiedepartementets antitrustdivision ett stort upplagt mål mot samtliga 22 storbolag jämte deras samarbetsorgan, American Petroleum Institute, varvid dessa anklagades för olagliga försök till monopolistiska handlingar för att binda oljehandeln i Förenta staterna och med främmande länder. Målet har ej avancerat nämnvärt och det vilar tills vidare men är ej nedlagt. Enligt uppgift förberedes inom antitrustdivisionen, som fr. o. m. jul 1946 åter trätt i verksamhet efter att ha legat nere under kriget, nya mål med mera begränsade syften. Ansträngningarna lära nu särskilt inriktas på att bryta storbolagens försök att monopolisera distributionsnätet. Enligt uppgift i Journal of Commerce avser presidenten att begära kongressens bistånd för att intensifiera verksamheten genom att bevilja höjda anslag.

Sammanfattning Det material vi tagit del av visar bland annat följande. 1. Bolagens samverkan har i väsentliga delar grundat sig på avtal, vilka i sin tur i vissa avseenden haft direkt samband med förutnämnda Draft memorandum of principles och till detta hörande, kompletterande handlingar. 2. Förekomsten av en motsvarande samverkan även i andra länder mellan de s. k. »As-is»-parternas dotterföretag bekräftas i den korrespondens vi tagit del av. 3. I varje fall Standard, Shell och BP ha av sina huvudmän uppmanats att — trots att Draft memorandum of principles, på vilket vissa av över214

enskomemlserna i Sverige grundat sig, skulle upphöra att gälla i slutet av 1930-talet — försöka få till stånd ett lokalt avtal med övriga bolag i huvudsaklig överensstämmelse med Draft memorandum of principles, som skulle ersätta på detta memorandum grundade avtal. 4. Av det gemensamma memorandum, som dagtecknats den 1 juni 1939, framgår, att Standard, Shell och BP beslutat att försöka komma till en sådan uppgörelse, innefattande även övriga bolag. Om detta icke lyckades, skulle ett trepartsavtal träffas. Krigsutbrottet medförde, att dessa förhandlingar icke fullföljdes. I slutet av år 1946 ha överläggningar rörande enhetliga priser, rabatter och övriga försäljningsvillkor hållits och lett till en överenskommelse härom kallad försäljningsvillkor. 5. Bolagens prissamverkan har innefattat bland annat fastställande av såväl bruttopriser som rabatterade priser samt överenskommelser om avgivande av offerter till vissa konsumenter efter på förhand avtalade generella villkor eller på villkor, som fastställts i varje särskilt fall. Detta synes i hög grad ha förekommit beträffande bland andra statliga och kommunala myndigheter och inrättningar. I en del fall har denna offertpolitik avsett att bereda något av bolagen kundskydd. Listpriset på bensin har i varje fall vid en tidpunkt enligt ett bolags utsago bedömts vara omotiverat högt utan att någon prissänkning företagits. 6. Poolning av leveranser har förekommit. Kundöverlåtelse har i vissa fall skett i kvotutjämnande syfte. Reglering av över- och underleveranser mellan vissa bolag har även ordnats genom särskilda transaktioner i efterhand för vissa perioder direkt mellan huvudkontoren. Dessa regleringar ha i vissa fall underställts moderbolagen för godkännande. 7. För vissa kunder ha prishöjningar överenskommits, då möjlighet härtill ansetts finnas. 8. Påtryckningar ha beslutats mot utomstående konkurrenter. 9. Bolagen ha beträffande vissa konsumentsammanslutningar vägrat inleda förbindelser med dessa eller försökt begränsa deras verksamhet för att skydda egna eller mellanhänders intressen. 10. Ansatser till samverkan ha förekommit mellan bolagen och IC. 11. Bolagens sammanträden ha varit regelbundna och ofta förekommande. De s. k. huvudsammanträdena torde kunna liknas vid en permanent fungerande samarbetsnämnd med Shell som verkställande organ. 12. Den korrespondens, som förekommit mellan ett av bolagen och dess huvudmän (undersökningen har på denna punkt icke medhunnits hos alla bolagen) ger vid handen, att bolaget ifråga om samverkan med övriga bolag i vissa fall erhållit mycket detaljerade anvisningar av sina huvudmän och 215

i sin tur till dessa utförligt rapporterat och begärt godkännande iv vad som förekommit. 13. Formerna för och omfattningen av den samverkan, som förelommit mellan oljebolagen, blevo på ett oriktigt och vilseledande sät; återgivna i de redogörelser, vilka lämnades av bolagens verkställande direktörer vid de med dem hållna sammanträdena. 14. Med dessa sammanfattande uttalanden åsyftas i huvudsak ce s. k. koncernbolagen.

Företagens yttranden Vi hemställde hos Kungl. Maj:t att få offentliggöra en redogörelse rörande bolagens samverkan, grundad på det material, vi som undersömingsmyndighet tagit del av. Detta material var sammanställt i en promemoria. Berörda oljeföretag bereddes därefter tillfälle att yttra sig över derna vår framställning. Vid remissen till vart och ett av företagen fogades den del av promemorian, som berörde vederbörande företag. Genom beslut den 7 februari 1947 biföll Kungl. Maj:t vår framställning, beträffande materialet i förekommande korrespondens docc med den begränsningen, att det icke skulle framgå av redogörelsen mellai vilka personer eller företag breven utväxlats samt med föreskrift att bolagens remissyttranden skulle offentliggöras. Den av oss på grundval av promemorian sammanställda redogörelsen, vilken publicerats ovan i detta kapitel, avviker beträffande sin utredigering och terminologi delvis från den sammanställning av primärmaterialet, som promemorian utgjorde. I det följande återges företagens yttranden med undantag endast för det avsnitt i Standards yttrande, som avser de terminologiska redigeringstekniska frågorna. Standard: »Intrycket av ett domstolsförfarande förstärkes genom att promemorian redogör för det sätt, varpå undersökningen verkställts, och refererar de frågor och svar. som ställts till och lämnats av namngivna personer. En sådan redogörelse har icke någon som helst betydelse för sakfrågans bedömande. Den är uteslutande och direkt avsedd att skada de av saken berörda. Av båda dessa skäl bör den uteslutas. Detta synes desto mera befogat som undersökningsmyndighets uppdrag, som föredragande departementschefen i propositionen 110/1925 påpekar, avser att verkställa en saklig utredning av frågan huruvida en eventuell monopolställning missbrukats ävensom att avgiva redogörelse för undersökningens resultat jämte förslag till åtgärder, som må finnas av omständigheterna påkallade. Detta konstaterande av undersökningsmyndighetens uppgift måste leda till den slutsatsen, att den här ifrågavarande undersökningsmyndigheten vid avgivande av sitt utlåtande har att begränsa sig till en redogörelse för utredningens resultat i fråga om — som lagen säger — »företagets eller sammanslutningens inverkan på pris- eller omsättningsförhållanden här i riket», och allenast till detta. I stället har

utredningen inriktat sig på att redogöra för sättet för undersökningarnas utförande i ordalag, varigenom undersökningsmyndigheten inför läsaren framstår såsom åklagare och domare i en person. Ett dylikt förfaringssätt kan icke stå i överensstämmelse med lagens mening. Redan promemorians uppläggning och allmänna tendens ger oss sålunda anledning bestämt påfordra, att densamma icke offentliggöres i nu föreliggande form. Detta krav accentueras ytterligare genom de referat av handlingar och privata brev, som i promemorian inrymmas. Föredragande departementschefen framhåller i propositionen nr 110/1925 att vid en utredning av här ifrågavarande art »offentliggörande av handlingar bör kringgärdas med all möjlig garanti mot att inhämtade upplysningar icke onödigtvis bekantgöras». Och den kommitté, på vars utredning lagförslaget grundades, underströk att »vid redogörelsen skall tillses, att upplysning ej i vidare mån än som erfordras för vinnandet av det med utredningen avsedda ändamålet meddelas om förhållanden, vilkas bekantgörande kan medföra skada för företag», som av utredningen beröres. Riksdagen ökade i samma syfte tiden, varunder handling icke finge utlämnas, från 15 till 25 år. Med utgångspunkt från detta statsmakternas ställningstagande i sekretessfrågan måste det anses strida mot lagens anda och mening att till allmänhetens kännedom bringa brev och andra aktstycken, vilkas offentliggörande uppenbarligen måste komma att skada vederbörligt företag eller dess företrädare. Vi måste sålunda på det bestämdaste motsätta oss offentliggörande av handlingar, vari ingå uttalanden rörande förhållandet till namngivna företag eller personer. Icke minst gäller detta, när fråga är om våra kunder och övriga affärsförbindelser. Likaså måste alla uttalanden av rent personlig natur utgå. Slutligen hävda vi bestämt kravet på att personliga brev icke offentliggöras. Vad särskilt angår sistnämnda kategori av aktstycken synes oss ett offentliggörande uppenbarligen strida mot grundlagens bestämmelser — närmast Tryckfrihetsförordningen § 2, punkt 9 — vilka icke lära kunna av regeringen dispenseras. Även i denna del måste vi sålunda påfordra, att promemorian icke i nuvarande form offentliggöres, enär här beröres affärs- och driftsförhållanden, vilkas framläggande för offentligheten å ena sidan kan för oss medföra ekonomisk skada och å andra sidan icke erfordras för utredningsuppdragets fullgörande. I vad mån det ur internationell eller handelspolitisk synpunkt kan anses tillrådligt eller tillåtet att offentliggöra handlingar eller uttalanden från utländska företag eller utländska medborgare undandrager sig givetvis vårt bedömande. För vår del finna vi det självfallet, att överenskommelser eller skriftväxling av konfidentiell art, vilken myndigheterna med lagens makt förskaffat sig kännedom om, över huvud taget måste även av myndigheterna behandlas på sådant sätt, att de icke bringas till allmänhetens kännedom. I fråga om sådana förbindelser med utländska motparter synes oss ett offentliggörande utan vederbörandes eget medgivande alldeles uteslutet. Vi protestera för den skull på det bestämdaste emot att konfidentiella överenskommelser och skrivelser, vilka beröra internationella förhållanden, bekantgöras. I varje fall synes det angeläget att ur texten utrensas allt det, som i och för sig eller genom sina konsekvenser kan vara ägnat att skada enskilda medborgare eller företag. Såsom redan antytts, framhölls det vid lagens tillkomst såsom särskilt angeläget att skapa garantier mot en sådan skadegörelse. På grund av vad sålunda anförts få vi härmed hemställa, att oljeutredningens för offentligheten avsedda utlåtande i den angelägenhet, varom här är fråga, måtte i enlighet med lagens anda och de förutsättningar, varpå dess tillkomst grundades, begränsas till vad som erfordras för vinnandet av det med utredningen avsedda ändamålet, d. v. s. en opartisk och saklig redogörelse — utan onödiga referat — för den samverkan, som

verkligen ägt rum på den svenska oljemarknaden under angiven tidsperiod, med uteslutande av allt ovidkommande, allt som gäller internationella förbindelser, allt som berör tredje man, och allt som är att hänföra till personliga meddelanden. Genom ett sådant förfaringssätt skulle också framställningen till gagn för saken vinna betydligt i överskådlighet och klarhet samt giva läsaren bättre möjlighet att fatta innebörden av företagens åtgöranden, vilket torde ställa sig mycket svårt med nuvarande utformning. Därest utredningen skulle anse det lagligen befogat, att undersökningsuppdraget avser även framläggandet av en redogörelse för undersökningsmyndighetens sätt att inhämta upplysningar och för de personer, som lämnat upplysningar, ävensom överlämnandet i avskrift av enskilda personer eller företag tillhöriga skrivelser, så torde denna del av utredningsresultatet böra bringas till uppdragsgivarens kännedom i särskild skrivelse, som icke må offentliggöras. Skulle det anses önskvärt, att det i detalj angives, vilka handlingar eller uppgifter, som vi anse böra undanhållas offentligheten, äro vi givetvis beredda att på anmodan lämna preciserade meddelanden härom. Från utredningens sida har något samråd med oss icke förekommit i denna fråga.» Shell: »I 1 § lagen den 18 juni 1925 om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar stadgas, att Konungen äger att ifråga om företag eller sammanslutning, som har viss i lagen angiven verksamhet och som kan antagas vara av monopolistisk natur, när skäl därtill äro, förordna att undersökning på sätt i den nämnda lagen säges skall äga rum till utredning rörande företagets eller sammanslutningens inverkan på pris- eller omsättningsförhållanden här i riket. Enligt ett Kungl. brev den 30 november 1945 har oljeutredningen 1945 förordnats att fungera som undersökningsmyndighet enligt den nyssnämnda lagen den 18 juni 1925. Såsom framgår av nämnda bestämmelse i lagen är den däri beskrivna undersökningen avsedd att gälla ett företag eller en sammanslutning, som kan antagas vara av raonopolistisk natur. Den av oljeutredningen 1945 verkställda utredningen avser ju icke ett enda företag utan en grupp av dylika och första förutsättningen för att oljeutredningen skulle vara befogad att enligt lagens bestämmelser verkställa en däri avsedd undersökning vore, att denna grupp av företag organiserat sig på sådant sätt, att densamma kunde anses komma under beteckningen 'sammanslutning'. Redan en hastig inblick i förhållandena borde, synes det oss, hava klarlagt, att någon dylik 'sammanslutning' icke existerat och allenast denna omständighet borde hava uteslutit möjligheten att verkställa en på ovannämnda lag baserad undersökning. Förutsättningen för en dylik undersökning är ju vidare, att en viss 'sammanslutning' kan antagas vara av monopolistisk natur. Att någon 'sammanslutning' av dylik natur icke föreligger beträffande den av oljeutredningen 1945 undersökta verksamheten framgår med all önskvärd tydlighet av vad som framkommit under den verkställda utredningen. Sedan det visat sig, att här icke föreligger en 'sammanslutning' av monopolistisk natur och för övrigt icke ens en 'sammanslutning', har det enligt vår uppfattning icke förelegat någon laglig grund för verkställande av en undersökning enligt lagen den 18 juni 1925. Vi göra gällande att då oljeutredningen 1945, trots att denna grund saknats, verkställt en dylik undersökning, oljeutredningen gått över sin befogenhet. I själva utredningen spåras, enligt vårt förmenande, en tendens att åt det samarbete, som ägt rum mellan vissa företag inom branschen, giva en helt annan innebörd än den haft. Man har sökt konstatera förekomsten av avtal bolagen emellan, ehuru några avtal i själva verket icke förelegat. Man har i utredningen upptagit endast material, som varit ägnat att bestyrka ett för bolagen oförmånligt bedömande av läget. Då det visat sig, att de vid förhör med direktören för exempelvis vårt bolag av honom lämnade

uppgifterna rätteligen borde korrigeras eller kompletteras och då man därför till oljeutredningen insänt uppgifter till dylik korrigering och komplettering, hava dessa uppgifter icke medtagits i utredningen. Vi kunna icke underlåta att uttrycka vår förvåning över att vederbörande synes hava med ogillande betraktat det samarbete respektive de försök till samarbete, som ägt rum mellan bolagen. Till ett dylikt samarbete hava ju statsmyndigheterna under långa tidsperioder själva uppmuntrat. Det torde också vara känt att i mycket stor utsträckning samarbete äger rum mellan företag inom de mest skilda grenar av svenskt näringsliv, utan att detta betraktas såsom något förkastligt. Den till oss överlämnade, den 8 januari 1947 dagtecknade handlingen är för övrigt ofullständig, i det att ur densamma bortklippts mycket väsentliga delar. Vi anse oss icke kunna lämna något definitivt uttalande angående den i handlingen innefattade utredningen, förrän vi blivit i tillfälle att taga del av utredningen i dess helhet.» Texaco: »Till en början må framhållas, att utredningen synes hava gått utöver sin befogenhet, då densamma i egenskap av undersökningsmyndighet jämlikt nämnda lag sysselsatt sig med förhållandena inom oljebranschen på 1930-talet. I en undersökningsmyndighets uppgift ingår att konstatera, huruvida i det aktuella läget ett monopolförhållande existerar mellan av undersökningen berörda företag. Det torde kunna tagas för visst, att utredningen redan på ett tidigt stadium funnit, att vid den tid då utredningen började sitt arbete, någon samverkan mellan oljebolagen av den art, att densamma ådagalade ett monopolförhållande, icke var för handen, och till ett konstaterande härav borde utredningen rätteligen hava inskränkt sig i sitt handlande såsom undersökningsmyndighet. När likväl omständigheter, liggande upp till ett och ett hälft decennium tillbaka i tiden, ansetts böra undersökas, har anledningen härtill uppenbarligen varit, att utredningen önskar förskaffa sig material för det betänkande, som på grund av till utredningen lämnade direktiv skall utarbetas i frågan om införande av ett statligt oljemonopol. Då utredningen härvid begagnat sig av de medel, som enligt 1925 års lag tillkommit för andra ändamål, har utredningen överskridit gränsen för sin befogenhet enligt nämnda lag. Till följd härav bör enligt vårt förmenande utredningens framställning om tillstånd till promemorians offentliggörande avvisas på rent formella grunder. Ett material, som åstadkommits för helt andra syften än att tjäna till upplysning beträffande spörsmålet, huruvida i dag ett monopolförhållande existerar inom oljehandeln — och sålunda syften som äro fram mande för 1925 års lag — bör av rent principiella skäl vara skyddat från offentliggörande. Vid ovannämnda skrivelse av den 16 innevarande januari har fogats allenast transumt av promemorian, vilket transumt åstadkommits genom bortklippning av de delar, som icke ansetts angå vårt företag. Enär vi måste räkna med, att det bortklippta kan innefatta avsnitt av stor vikt för oss, äro vi nödsakade tillkännagiva, att vi på grund av nämnda omständighet icke för närvarande hava möjlighet att i sakligt avseende avgiva sådant yttrande, som enligt 7 § lagen den 18 juni 1925 om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar förutsattes för tillstånd till offentliggörande. Ehuru med vårt slutliga ställningstagande sålunda tills vidare — och till dess vi erhållit ett fullständigt exemplar av promemorian — måste anstå, vilja vi likväl redan nu preliminärt anföra följande. Enligt vad vi kunnat inhämta av den del av utredningens promemoria, som tillställts oss, lämnas däri en alldeles missvisande bild av de försök till åvägabringande av likartat uppträdande, som förekommit på 1930-talet inom oljehandeln. Någon överenskommelse mellan oljebolagen om 'samverkan' i den form, som föreslagits i upprättade avtalsut-

kast, har icke förekommit. När oljebolagens direktörer utsatt sina initialer å utkastet av den 16 oktober 1937, hava de därmed bekräftat, att de tagit del av utkastet, mei något för respektive bolag förpliktande avtal har icke därigenom kommit till stånd. Tvärtom hava direktörerna genom endast initialernas utsättande dokumenterat, att ett avtalsförhållande mellan bolagen icke varit avsett. I annat fall skulle givetvis firmateccning i vanlig ordning hava skett. Det må för övrigt anmärkas, att vissa av de direktörer, som å nämnda utkast tecknat sina initialer, endast i förening med annan ägde teckia sitt bolags firma. Avtalsutkastet av den 6 februari 1939 har icke ens försetts med initialer, men utredningen har tagit fasta på att 'de fem oljebolagens firmanamn förekomma (dock i maskinskrift under avtalstexten'. Om utredningen med detta påpekande velat göra gillande, att bolagen genom sagda omständighet blivit parter i ett avtal, må härtill endast erinras, att en dylik uppfattning icke äger stöd i lag. Utredningens ställningstagande till nämnda båda utkast är betecknande för dess behandling av det sammanbragta materialet. Båda utkasten hava av utredningen ingivits såsom avtal', ehuru avtal icke kommit till stånd och även i övrigt har utrednngen i synnerlig grad överdrivit betydelsen av materialet, då det gällt att bedöma arten och omfattningen av bolagens 'samverkan' under 1930-talet. I promemorian har icke genom något uttalande från utredningens sida kommit till uttryck det faktiska förhållandet, att under hela nämnda tidsperiod förekommit en intensiv och oavbruten konkurrens mellan bolagen och att det i promemorian återgivna materialet endast ger vid handen, att bolagen gjort vissa försök att åstadkomma sundare marknadsförhållanden. Utredningen har funnit sig böra göra även den på senaste tiden företagna prssänkningen på bensin och i samband därmed stående åtgärder till föremål för särskld utläggning. Sålunda anföres på sid. 80 i promemorian efter referat av ett på begä-an av statens priskontrollnämnd utarbetat utkast till 'Försäljningsvillkor fr. o. m. den 1 anuari 1947': 'Även om man beträffande priset för motorbensin/lättbentyl icke i ifrågavarande handing angivit ett sådant uttryckt i ören, framgår dock att handlingen innebär en överenskommelse om tillämpning av samma pris, nämligen det s. k. officiella utförsäljningspriset. Sålunda måste den enligt utredningens uppfattning karakteriseras som en prisöverenskommelse.'

Som bekant står bensin och lättbentyl under prisövervakning av priskontrotnämnden. I sitt sökande efter anledningar till angrepp mot bolagen har utredningen nu velat beteckna bolagens tillämpande av ett utav priskontrollnämnden bestämt pris såsom en 'prisöverenskommelse'. Utredningen torde vara underrättad om att de nya prisbestämmelserna föranletts av att priskontrollnämnden av eget initiativ ifrågasatt prissärkning, enär av bolagen lämnade rabatter ansåges motivera en sådan. Detta är bakgruncen till de nya förhållandena. Priskontrollnämnden har satt ned det officiella utförsäljningspriset, och det är då naturligt att bolagen ställa sig dess beslut till efterrättelse. Det n å betecknas såsom anmärkningsvärt, att utredningen sökt utnyttja även omständigheter av nu angiven art till anledning att framställa bolagen i en ofördelaktig belysning. På grund av vad sålunda anförts kan promemorian icke tillerkännas vitsord såsom en rätt framställning av 1930-talets ifrågavarande förhållanden och ej heller av dagens läge. Promemorian utmärkes av en påtagligt tendentiös prägel och brister därmed i den objektivitet, som bör känneteckna en statlig utredningskommittés arbetsresultat. Ett offentliggörande av promemorian, sådan densamma nu framstår, skulle giva allmänheten en felaktig bild av sagda förhållanden och innebära en uppenbar orättvisa mot oljebolagen. Och — vad som även är betydelsefullt i detta sammanhang — det kan befaras, att promemorian, för den händelse tillstånd till dess offentliggörande i befintligt skick

meddelas, kommer att användas rent propagandamässigt och med utnyttjande så långt möjligt är av den oriktiga bild, som däri lämnas. För dagen vilja vi inskränka oss till dessa påpekanden. Dock anse vi oss därutöver böra uttala vår förvåning över utredningens metod att särskilt understryka vid protokollsjustering gjorda tillägg. I förevarande fall har direktör Moltzau med stor sannolikhet redan vid det sammanträde, varöver ifrågavarande protokoll förts, uttalat sig såsom av justeringen framgår, och under alla omständigheter har han avsett att göra detta uttalande, som hänförde sig till förhållanden efter kriget (svar på i protokollet omnämnd fråga 3}. Man kan fråga sig, vartill en justering skall tjäna, om densamma skall behandlas på det sätt, som skett i förevarande fall. Så snart vi erhållit ett fullständigt exemplar av promemorian skola vi avgiva slutligt yttrande rörande frågan om dess offentliggörande.» BP: »Vi ha i princip intet att erinra emot att resultatet av oljeutredningens undersökningar framlägges offentligt, om detta sker på ett opartiskt sätt. Så kan emellertid enligt vår mening icke bliva fallet med ifrågavarande promemoria. Alldeles särskilt märker man detta vid studium av avdelningen B. Protokollspromemorior. Det urval, som gjorts från promemoriorna för att belysa 'vilka slags frågor, som i allmänhet behandlats vid sammanträdena', är mycket ensidigt. Det omfattar praktiskt taget endast de överenskommelser om priser, som träffats för vissa kunder, under det att de misslyckanden att genomföra samarbetet, som ymnigt behandlats i dessa promemorior, noggrant undvikits vid urvalet. Såsom detta urval gjorts, måste den, som läser utredningen, få det huvudsakliga intrycket, att någon slags 'trust' skapats, under det att verkliga förhållandet varit, att bolagen genom sin samverkan endast sökt skapa något så när sunda prisförhållanden på oljemarknaden, vilket dock gång på gång misslyckats. På ett ställe i utredningen kommer denna synpunkt verkligen fram genom att ledamoten herr Bengtsson vid ett sammanträde med oljebolagens försäljningschefer frågat, om man icke kunde sammanfatta förhållandena på marknaden så, att det mera varit fråga om avsikt än ett allvarligt försök att genomföra en fullständig reglering av marknaden, och att bolagen, på grund av att de uppställda reglerna ej följts, tvingats att gå ifrån de överenskommelser man träffat om fasta priser etc. Detta vitsordades i stort sett av bolagsrepresentanterna, men ledamoten herr Thunborg framhöll, att det vore anmärkningsvärt, om bolagens ledande män skulle ha offrat så mycken tid och möda på denna samverkan, om den icke skulle ha gett annat resultat än vad ledamoten Bengtsson ifrågasatte. Den ledamot av oljeutredningen 1945, som handlagt arbetet med urval av dokument och citat ur dessa, har enligt vår uppfattning på ett tendentiöst sätt behandlat frågan om samverkan på den svenska oljemarknaden med avsikt att skapa misstro mot affärsföretageli inom branschen. Då så är förhållandet, nödgas vi inlägga vår protest emot att utredningen offentliggöres i sin nuvarande form.» Gulf: »Mycken möda har nedlagts på att bevisa, att oljehandeln i Sverige varit och är på ett eller annat sätt monopoliserad och att mellan de här verksamma oljebolagen ett intimt samarbete skulle varit rådande och fortfarande råda enligt avtal, som skulle vara tid efter annan träffade. Vi hava bestritt och bestrida alltjämt, att så varit eller är förhållandet. Tvärtom har konkurrensen inom oljehandeln förvisso sedan länge varit synnerligen hård och det kan icke sägas, att det ena företaget godvilligt velat avstå något av sin rörelse till förmån för annat företag genom illojal prissättning eller därmed jämförliga åtgärder. Den omständigheten att samråd ägt rum i olika frågor betyder ingalunda, att bindande överenskommelser blivit träffade, än mindre att monopoltendenser uppammats eller godkänts. Det borde icke för någon vara förhatligt, att sådant 221

samråd förekommer, såframt det icke leder till för oljeförbrukarna ofördelaktiga eller orättvisa resultat. Och huru man än utrett oljefrågan, har annat aldrig kunnat påvisas, än att oljepriserna i Sverige, om man bortser från tullar och skatter, under de senaste tjugo åren varit de lägsta, som gällt i något land i Europa. Man får icke bortse från att oljebolagen i likhet med företag inom andra branscher med stöd av den ännu åtminstone formellt gällande förordningen om näringsfrihet driva sin verksamhet såsom privata näringsidkare med de syften och önskemål samt med de risker, som vanligen förbindas med sådan verksamhet. Oljebolagen hava städse klart insett, att det aldrig går att bemästra eller misshandla kunderna eller att rida spärr mot utvecklingen. Den nu föreliggande promemorian har närmast ett historiskt intresse och betyder ingenting, när man går att bedöma situationen i nuet. På marknaden infördes under 1920-talet ryska brännoljor först genom Nordiska Bensinaktiebolaget, som var ett mindre företag, sedan och från och med hösten 1928 av Aktiebolaget Naftasyndikat. Rörande sistnämnda bolags betydelse och verksamhet har Oljeutredningen uppgifter i överflöd och det är för utredningen liksom för envar annan lätt att konstatera, att dess uppträdande helt enkelt nödvändiggjorde och i allt fall rättfärdigade, att de tidigare i Sverige arbetande bolagen — från början Shell och Standard, sedermera också Texaco och B. P. — intogo försvarsställning och sökte så långt som möjligt skydda sig mot inkräktaren, vilken under en följd av år tog bort hela deras nettovinst och dessutom vållade dem avsevärda direkta förluster. Striden mot Nafta måste de äldre bolagen helt enkelt föra gemensamt. Härmed är emellerti icke sagt, att något samarbetsavtal i vanlig mening dem emellan förelegat, än mindre att det funnits något hela handeln reglerande avtal ens i närheten av ett monopol. Nu och då det ansetts riktigt att undersöka, vad som bör göras för att bota möjligen förefintliga och i allt fall påstådda brister i avseende å oljehandeln i Sverige, måste man kunna bortse från Naftaperioden och enkelt konstatera, att densamma tillhör det förgångna och att vad som en gång förekommit saknar varje intresse — för oljeutredningen, för myndigheterna och för allmänheten. För läget under olika perioder efter det Nafta försvann, d. v. s. från och med våren 1937 hava vi redogjort i en skrivelse till oljeutredningen av den 3 december 1946, och vi åberopa innehållet i denna skrivelse. Det var på våren 1937 som vi, Svenska Gulf Oil Company Aktiebolag, övertogo Naftas rörelse, vilken kan sägas därmed hava övergått från rysk till amerikansk ägo. Såsom känt är arbeta vi såsom dotterbolag till Gulf Oil Corporation, Pittsburgh, Pennsylvania. Den omständigheten, att efter 1937 oljebolagen fortsatt att utbyta erfarenheter beträffande gemensamma frågor exempelvis genom att växla försäljningsuppgifter beträffande vissa produkter — för Gulfs vidkommande allenast bensin och fotogen — innebär naturligtvis icke i och för sig, att något som helst avtal träffats. Det har exempelvis aldrig varit fråga om kvotering bolagen emellan, även om ur statistisk synpunkt värdefulla procentsiffror framlagts och växlats. Väl är det klart, att de äldre bolagen gärna skulle hava sett, att det procenttal, vartill man kommit, bibehållits därför att detta för dem skulle hava inneburit ett stabiliserande av deras ställning och ett undanskjutande av den konkurrens, som var att förvänta kanske företrädesvis från Gulfs sida. Så har det emellertid icke blivit. Gulf har aldrig godkänt något procenttal såsom kvot och har aldrig någonsin uphört att fortsätta sina bemödanden att utöka organisation och marknad. I promemorian refereras ett 'avtal mellan de fem större oljeföretagen i Sverige den 15 oktober 1937'. Enligt detta avtal skulle Gulf hava haft rätt till kvoter i

procent av hela marknaden sålunda: bensin 12.9, lysfotogen 7.29 och motorfotogen 15.28. Under året 1938 voro de faktiska siffrorna för Gulf respektive 12.24, 5.68 och 14.89 — de övriga fyra företagen skulle alltså ingalunda hava skyddat Gulfs rätt sådan den enligt avtalet skulle hava varit. För de första elva månaderna av år 1946 äro siffrorna respektive 14.29, 5.97 och 22.10. — Gulf har förskaffat sig en betydligt större del av marknaden än vad Gulf enligt avtalet bort hava. Tydligare lärer man knappast kunna påvisa, att det ifrågavarande avtalet varit en papperslapp, som ingendera parten behövt ställa sig till efterrättelse och som ingendera heller ställt sig till efterrättelse. Någon reglering av ersättning för över- respektive underleveranser har aldrig ens ifrågasatts. Vart och ett av bolagen har sålt de kvantiteter, som bolaget haft möjligheter att sälja occh velat sälja. Det förefaller nu som om oljeutredningen skulle anse varje samråd, varje överenskommelse av ondo och detta just inom oljehandeln. Synpunkten är ny. Hittills har det oss veterligen aldrig befunnits klandervärt, att företagare inom en bransch träffats för att tala om gemensamma angelägenheter och för att söka bringa reda och ordning i marknaden. Därest oljebolagen strävat efter en någorlunda enhetlig prissättning, ett borttagande av extra rabatter, en begränsning av antalet distributionsanläggningar o. s. v., måste detta allt hava varit både tillåtligt och normalt. Inom många andra branscher existera fasta avtal, som faktiskt reglera marknaden på ett sätt, som kommer det privata monopolet nära. Så är det icke i fråga om oljor. Har man i en eller annan punkt åstadkommit en reglering, har denna aldrig varit för konsumenterna obillig eller orättvis. Det kan aldrig vara fel att beträffande bensin av i stort sett samma beskaffenhet hålla enhetliga priser och villkor, blott man avväger rätt. Allenast om priserna sättas för högt eller om något är att anmärka mot de övriga villkoren, finnes plats för klander. Det är icke riktigt att låta stora kunder pressa priserna, så att antingen de smärre kunderna få betala för mycket eller bolagen nödgas sälja med förluster — det senare torde ofta hava varit fallet. Att extra rabatter böra bort torde sedan länge hava varit ostridigt. Beträffande antalet distributionsanläggningar gå meningarna isär i det att de äldre besuttna företagen gärna tala om inskränkningar, medan säkert Nynäs, O. K. och Gulf förmena, att deras anläggningar äro för få, för att verksamheten skall kunna drivas på tillbörligt sätt. Motsvarande tvister äro vanliga inom kanske flertalet branscher. I promemorian vid redogörelse för åtgärder att från och med den 10 februari 1936 stabilisera priserna upptogs bland annat leveranser till Stockholms spårvägar. Vi mena visserligen, såsom ovan erinrats, att vad som förekommit 1936, medan striden pågick mellan Nafta och de övriga bolagen, icke är av betydelse, men å andra sidan förstå vi, att just Stockholms spårvägar är ett företag, gentemot vilket man skulle förmena, att prisöverenskommelser och eventuell uppskörtning skulle vara i särskild grad oberättigade, och det må därför tillåtas oss att framhålla, att någon höjning av priset på bensin från förutvarande 19 öre per liter till 21 öre per liter icke från Naftas sida vid ifrågavarande tid företogs. Spårvägarna fingo behålla det låga priset 19 öre — absolut säkert icke täckande Naftas egna kostnader — långt in på år 1937. Under 1937 stego frakterna oerhört — detta är någonting som är allmänt känt och som lätt låter sig kontrollera — och stegringen nödvändiggjorde för Gulf, som då övertagit Nafta, att höja priset på bensin också till Spårvägarna, men det kom icke över 21 öre och detta bibehölls oförändrat till i september 1939, då kriget kom. Motsvarande kan säkert konstateras i fråga om flertalet av de i påstådda avtalen upptagna fall. Man hade kunnat begära, att oljeutredningen fullföljt sina undersökningar fram till resultaten av de samråd, som förekommit. Tiden medgiver icke oss att göra en detaljundersökning, och vi hava nöjt oss med ett enda exempel berörande en kund, som säkert är föremål för särskild uppmärksamhet.

Anmärkningsvärt är att klandret mot oljebolagen tillspetsats just nu år 1947. Tr i den mån samråd fortfarande förekommer bottnar detta av statliga åtgärder föranlett tvång. Under krigsåren var på sätt påvisats, bland annat i vår ovan omförmälda slrivelse till oljeutredningen av den 3 december 1946 ett samgående helt enkelt påbjudet— ett samgående som Gulf förgäves sökte bliva kvitt. Nu bestämmas alla priser enligt itatliga direktiv och ingen, som har kännedom om priskontrollnämndens arbetssätt och prnciper, lärer väl göra gällande, att av nämnden satta priser äro för höga. Om bolagen säja billigare än till sådana priser, är det uppenbart, att detta innebär avstående av marginal eller vinst, som nämnden funnit skälig. Priskontrollnämnden kan icke gärna sätti olika priser för olika bolag, gemensamma förhandlingar och enhetlighet äro helt enket nödvändiga. Frågan om antalet distributionsanläggningar sammanhänger i hög grad med inställningen hos de kommunala myndigheterna och regleras just nu jämväl av Ivånget att utverka byggnadslov. De, som påstå, att antalet anläggningar är för stort, synas bortse från att detta innebär ett väsentligt moment i konkurrensen bolagen emtllan. Vi kunna icke medgiva, att den ifrågavarande promemorian offentliggöres. DetU skulle icke stå i överensstämmelse med vad som varit syftet, då lagen den 18 juni 1925 intogs. Och under de förhör, som ägt rum inför oljeutredningen, har det gång efter annan, från utredningens sida framhållits, att vad som förekom skulle hållas hemligt och icke bringas till allmänhetens kännedom. Syftet med ett offentliggörande skulle i själva verket aldrig kunna vara annat än att bibringa allmänheten den uppfattningen, att missbruk i olika avseenden föreligger från oljebolagens sida. Det är som bekant lätt att framkalla sådan uppfattning. Promemorian kan emellertd icke vara annat eller mera än ett första kapitel, som rättvisligen borde åtföljas av ett andra med redogörelse för resultatet av vad oljebolagen företagit. Det skall då ej kunna påstås, att de samråd, som ägt rum varit oberättigade eller skadliga. Det har blott varit ärliga, trevande, i regel misslyckade försök att bringa viss relä och ordning i oljemarknaden. Promemorian sådan den är lämnar en helt ensidig och utomordentligt vilseledande bild av förhållandena, och den skulle icke bidraga till ett klarläggande av den föievarande frågan. Avgörandet bör och måste träffas med utgångspunkt från det faktiska läget sådant detta i dag är. Allenast till sakskäl bör därvid hänsyn tagas. Teoretiska spekulationer och politiska synpunkter böra lämnas åsido. För första sidors artiklar i tidningarna med därav följande diskussion finnes icke användning. Det är icke allmänheten eller en framkomstruerad s. k. opinion, som skall fälla utslaget. Oljebolagens ställning ir i den nuvarande intressemotsättningen så utomordentligt svag, motståndaren staten har med eller utan monopol hela makten. Privata parter emellan skulle det aldrig ifrågasättas att i en tvist till offentligheten utlämna ett aktstycke sådant som promemoran. Skall emellertid ett offentliggörande ske, påfordra vi att samtidigt såväl cet första förhörsprotokollet från någon dag på våren 1946 som vår ovanberörda skriveise den 3 december 1946 och denna skrivelse samtidigt bringas till allmänhetens kännedom.» Nynäs: »Med anledning av Folkhushållningsdepartementets begäran av den 13 januari 1947 om yttrande beträffande oljeutredningens 1945 promemoria rörande samverkan på den svenska oljemarknaden få vi meddela, att de av våra tjänstemän gjorda utlalandena tillkommit i förtrolig samtalsform med utredningsmännen. Vi anse därför dessa uttalanden såsom strängt konfidentiella och icke lämpade att i tryck offentliggöras.» IC: »För vår del ha vi ingenting emot att innehållet i den till oss översändi promemorian offentliggöres, men då man av detsamma får en missvisande bild av Elägarnas

Inköpscentrals förhållande till de utländska bensinbolagen, anhålla vi att följande kommentarer införas i lämpligt sammanhang. Då den import av bensin, Bilägarnas inköpscentral bedrev under trettiotalet, icke räckte till att tillgodose alla IC-föreningars behov, var även IC i viss utsträckning hänvisad till bensinbolagen för inköp av oljeprodukter. För att få köpa dessa varor uppställde emellertid de utländska oljebolagen vid flera tillfällen under dessa år villkor, som vårt företag icke kunde acceptera. Det förslag till avtal mellan Bilägarnas inköpscentral och bensinbolagen, som enligt promemorian varit föremål för förhandlingar, blev sålunda ävenledes avböjt av IC. På våren 1937 träffade IC för övrigt sådan uppgörelse med det svenska raffinaderiet i Nynäshamn, att försörjningen till samtliga inköpsföreningar säkrades. Det pris IC, enligt detta avtal, skulle betala till AB. Nynäs-Petroleum, stod i relation till Gulfnoteringen, skatt och spritkostnader. Vid de tillfällen, då bensinbolagens prissättning legat inom skälighetsgränsen med hänsyn till gällande världsmarknadspris, har ICorganisationen inte vägrat sin medverkan till uppnående av önskvärd ordning och reda på den svenska oljemarknaden samt rättvisa i prishänseende. IC har dock aldrig lämnat ifrån sig rätten att efter eget omdöme lämna sina medlemmar bonus att utbetalas månads-, kvartals- eller halvårsvis och att till sina medlemmar återbetala uppkommet nettoöverskott i form av återbäring. Då IC-föreningarna äro öppna för alla kategorier av bilägare, betyder detta, att varje köpare hos en IC-förening, oavsett om han vid köptillfället är medlem eller icke, har rätt till återbäring av det överskott han med sina köp bidragit till att skapa. Efter kooperativa grunder har Bilägarnas inköpscentral således sökt skapa en motvikt mot icke skälig prisbildning inom den svenska oljehandeln.» OK: »I anslutning till Eder skrivelse av den 16 dennes få vi meddela, att vi ej ha något emot att i denna skrivelse omnämnda promemoria offentliggöres, under förutsättning att de av oss muntligen till hovrättsrådet Digman framförda synpunkterna beaktas vid promemorians slutredigering.»

I anledning av vad bolagen anfört vilja vi framhålla följande. Beträffande påståendet att vi under fullgörandet av denna del av vårt uppdrag skulle gått utöver vår befogenhet såsom undersökningsmyndighet synes oss denna invändning sakna varje fog. Vårt förordnande har avsett utredning rörande oljeföretagens inverkan på pris- och omsättningsförhållandena. Även om vi skulle ha kommit till det resultatet, att någon som helst samverkan icke förekommit, hade vi sålunda ej överträtt vår befogenhet som grundar sig på Kungl. Maj:ts förordnande. En sådan samverkan, son avses i detta sammanhang, torde ej behöva konstateras genom förekomsten av skriftliga avtal. Även överenskommelser av annan art — skrifdiga eller muntliga — böra i detta sammanhang kunna tillmätas be vis välde. I före var ande fall föreligga emellertid — och detta gäller särskilt de till »As-is»-gruppen hörande företagen — ett flertal undertecknade eller icke undertecknade överenskommelser samt protokoll angående t i l lämpningen av dessa. Det förtjänar erinras om att Mr. Brian Trench, knuten till Shells londonkontor, för oss uppgav, att, så vitt han kunnat finna, v icke överträtt våra befogenheter. 15

Anmärkningen att det mellan berörda företag icke skulle existera en »sammanslutning» torde icke kunna tillmätas någon betydelse. För övrigt har vår undersökning visat, att samverkan mellan företagen varit av permanent natur med ofta återkommande protokollförda sammanträden, under viss tid under ledning av en särskild härför utsedd ordförande. Att ett offentliggörande av ifrågavarande handlingar, såsom Standard gjort gällande, »uppenbarligen måste komma att skada vederbörligt företag eller dess företrädare» synes oss äga riktighet endast under förutsättning, att denna samverkan varit stridande mot god affärssed. Att inte allmänheten, såsom Gulf framhåller, skulle ges möjlighet att på grundval av en offentlig utredning bilda sig en mening även i en fråga som denna, är en uppfattning, som vi icke kunna dela. I flera av yttrandena göres gällande, att urvalet av materialet skulle vara tendentiöst. Denna uppfattning synes grunda sig på att företagen icke gjort klart för sig urvalets syfte. Detta har varit att konstatera, huruvida beslut fattats på grundval av de avtal och handlingar av liknande slag, som förelegat. Det material, som vi tagit del av, visar att såväl omfattningen av som formerna för bolagens samverkan varit väsentligt annorlunda, än vad bolagsrepresentanterna uppgivit för oss. Det är heller inte riktigt, att urvalet gjorts så, att förhållanden, som givit företagen anledning till överenskommelser i »prisstabiliserande» syfte eller för att »få ordning och reda pH marknaden» icke blivit återgivna i redogörelsen. Såsom av redogörelsen framgår ha vi citerat uttalanden därom. E t t par av bolagen har anfört att genomgången av i vår redogörelse refererade handlingar borde ha fullföljts av en undersökning i varje särskilt fall beträffande beslutens verkställighet. En sådan undersökning synes oss opåkallad, alldenstund vi utgått ifrån, att ansvariga företagsledare i den ställning, varom här är fråga, icke kunna förfara så, att de handla tvärtemot de beslut, de själva fattat. En sådan synpunkt står i varje fall främmande för den, som menar att fattade beslut skola respekteras. Att bolagens verkställande direktörer skulle hållit dessa sammanträden endast som en skenmanöver i syfte att vilseleda varandra ifråga om sin verkliga prispolitik, är en förklaring, som förefaller oss alltför orimlig för att kunna accepteras. I en motsatt situation skulle ett sådant tillvägagångssätt kunna innebära, att samma personer fattade ett beslut om att icke samverka med varandra, men handlade i omvänt förhållande till beslutets innebörd. Att handlingar rörande den internationella samverkan, som förekommit inom denna bransch, skulle utelämnas i en redogörelse som denna, måste enligt vår mening betyda, att man finge en fullkomligt felaktig bild av den allmänna räckvidden av de överenskommelser, varom här är fråga. E t t utelämnande av uppgifter avseende tredje man skulle innebära, att 226

man icke kunde bilda sig en föreställning om tillämpningen i det konkreta fallet av överenskommelserna. Shells påstående att vi »sökt konstatera förekomsten av avtal bolagen emellan, ehuru några avtal i själva verket icke förelegat» strider mot vad som framkommit genom vår undersökning och mot vad representanter för bolaget själva uttalat vid sammanträden med oss. Samma motsägelse konstateras beträffande påståendet i Gulfs yttrande, att »det har exempelvis aldrig varit fråga om kvotering bolagen emellan . ..» samtidigt som man gör en jämförelse mellan procentsiffrorna i 1937 års avtal för att belysa skillnaden mellan den i detta avtal åt Gulf tilldelade kvoten och bolagets verkliga försäljningssiffror. Texacos framhållande av att ett med initialer signerat utkast icke vore att betrakta som ett förpliktande avtal bör sammanställas med uttalandet vid sammanträdet den 22 november 1946 av bolagets verkställande direktör, då denne medgav, att Texaco deltagit i det samarbete, som grundat sig på detta avtal, även om man ej ansett sig ha skrivit på en formlig överenskommelse. Samma bolags påpekande att vi genom att angiva, att de fem oljebolagens firmanamn förekomma i maskinskrift under utkastet till avtal av den 6 februari 1939 därmed velat göra gällande, att bolaget också blivit part i ett avtal, måste vara ett uttryck för ett missförstånd. Vi ha just genom att ange detta särskilda förhållande beträffande underskriften velat fästa uppmärksamheen på att handlingen ej var i vederbörlig ordning underskriven. I detta sammanhang förtjänar för övrigt påpekas att vi i redogörelsen genomgående anmärkt, huruvida överenskommelserna varit undertecknade eller ej samt, i de fall de varit undertecknade, hur detta skett. Beträffande Gulfs påstående att det aldrig kunnat påvisas »annat än att oljepriserna i Sverige, om man bortser från tull och skatt, under de senaste 20 åren varit de lägsta, som gällt i något land i Europa» hänvisa vi till kap. 11 och den jämförelse, som där lämnas angående bensinpriserna i olika länder. Samma bolag har velat illustrera avtalens chimära betydelse genom framhållande av att beslutet om höjt pris för leveranser till Stockholms spårvägar år 1936 icke sattes i kraft förrän långt in på år 1937 och dä till följd av en höjning av frakterna. Av primärt intresse i detta fall är emellertid, att prishöjningen tydligen kom till stånd och som en i förhållande till prisutvecklingen i övrigt isolerad åtgärd samt att den företogs av just det bolag, som genom beslut tillförsäkrats kundskydd av övriga bolag. Texacos uppgift att bolagens överenskommelse om försäljningsvillkor fr. o. m. den 1 januari 1947 träffats på begäran av priskontrollnämnden ha vi kontrollerat genom förfrågan hos nämnden. Därvid har upplysts, att nämnden icke haft med tillkomsten av denna överenskommelse att 227

göra, vilket för övrigt är naturligt, då nämnden endast hade att fastställa högstpriser. I Shells yttrande riktas mot oss den anmärkningen, att vi i promemorian icke skulle ha medtagit de uppgifter till korrigering och komplettering till protokollet från första sammanträdet, som senare lämnades oss av bolagets verkställande direktör. Detta påstående är icke med sanningen överensstämmande. Det huvudsakliga innehållet i korrigeringarna och kompletteringarna är redovisat såväl i den till bolagen överlämnade promemorian som i ovanstående redogörelse (se sid. 176). Nynäs gör gällande att de av bolagens tjänstemän gjorda uttalandena tillkommit i förtrolig samtalsform med utredningsmännen, och att de därför vore att anse som strängt konfidentiella och icke lämpade att i tryck offentliggöras. Detta uttalande återger icke rätta förhållandet. Vid de sammanträden, då vi uppträtt som undersökningsmyndighet, har ordföranden inlett sammanträdet med att ur en i förväg upprättad promemoria redogöra för innehållet i 1925 års lag och sammanträdets ändamål. Slutligen må framhållas såsom märkligt, att Gulf i sitt yttrande säger, att »under de förhör, som ägt rum inför oljeutredningen, har det gång efter annan från utredningens sida framhållits, att vad som förekom skulle hållas hemligt och icke bringas till allmän kännedom». Något sådant uttalande har icke gjorts från vår sida, vilket framgår av de vid förhören upptagna stenografiska protokollen. I den promemoria, som vi överlämnade till Kungl. Maj:t med hemställan om tillstånd till offentliggörande, voro intagna vissa brev mellan representanter för något utländskt koncernbolag och dess dotterbolag här i Sverige. Brevens innehåll syntes oss vara av betydelse för bedömande av oljebolagens samverkan i pris- och omsättningsfrågor. Kungl. Maj:t har i sitt brev till oss den 7 februari 1947 förklarat, att vid offentliggörande av innehållet i promemorian skulle iakttagas, att i denna återgivna elller omnämnda brev icke finge vare sig helt eller delvis avtryckas och ejj heller refereras på sådant sätt, att därav framginge brevets avsändare eller mottagare. Huruvida Kungl. Maj:ts beslut i denna del grundar sig på förbud<et i § 2 punkt 9 tryckfrihetsförordningen kan ej avgöras på grundval av formuleringen av beslutet. Vi anse det emellertid vara av stor betydelse för en i möjligaste mån effektiv kontroll av truster, karteller och konkirrensbegränsande åtgärder i övrigt, att hinder ej möter för offentliggörande av sådan korrespondens, där det finnes för ändamålet erforderligt, på ett sådant sätt att korrespondensen kan identifieras. Det synes därför omskvärt, att denna fråga beaktas i samband med en eventuell översyn av tryckfrihetsförordningen.

T R E T T O N D E

K A P I T E E T

F Ö R S Ö R J N I N G S - OCH HANDELSPOLITISKA SYNPUNKTER

XlEDAN i det inledande kapitlet ha vi erinrat om att vårt land för sin oljeförsörjning praktiskt taget helt är beroende av importerade produkter. Endast i den mån framställningen av oljor ur våra inhemska skiffertillgångar kan ökas högst avsevärt eller sökandet inom våra egna gränser efter oljekällor kommer att ge exploaterbara resultat, kan detta förhållande i väsentlig mån ändras. Importen kan emellertid ifråga om sin sammansättning komma att gestaltas olika, beroende på vår raffineringsindustris utveckling. Vår import följer i stort sett de vägar, som förbinda vår marknad med de genom dotterföretag här i landet representerade stora internationella koncernbolagens exportområden. Undantagen härifrån är endast den import från »oberoende» exportörer, som i viss utsträckning sker genom Johnsonkoncernens raffinaderirörelse och de kooperativa oljeföretagen. En sådan ordning kan innebära både fördelar och nackdelar ur såväl försörjnings- som handelspolitiska synpunkter. Vår handel på detta område är utan tvivel med hänsyn till båda dessa förhållanden starkt bunden vid vissa länder och företag. Under normala tider med god tillgång på olja inom d§ av koncernbolagen behärskade exportområdena måste det ligga i dessa bolags eget intresse att få exportera så mycket som möjligt till sina dotterföretag och kundländer. Men även under tider av knapphet på varor eller under ett krig med försvårade transportförhållanden kan det vara både ett intresse och en ambition för koncernbolagen att i görligaste mån uppehålla förbindelserna i alla de väderstreck, i vilka handeln tidigare haft och i tider av fred på nytt kan väntas få sina vägar. Nackdelarna äro lika uppenbara. Sålunda kan i en tid av rubbningar i den fredsmässiga internationella handeln en sådan situation uppstå, som den vid krigsutbrottet hösten 1939. Ett hot förelåg då att de av sina moderbolag beroende företagen i Sverige icke skulle kunna räkna med någon 229

import. Även om läget senare icke utvecklades som man kunnat befara måste tillbudet bedömas som allvarligt. Distributionsapparaten inom landet från oceananläggningen till bensinstationen behärskas nu i stort sett av importföretag, som äro direkt knutna till de största exportintressena. Den står därför till förfogande endast för de av dem förda märkesprodukterna. Andra exportföretag, som eventuellt skulle kunna offerera oljor till fördelaktigare priser än de som tillämpas av de här företrädda märkesföretagen, kunna följaktligen icke utan att först skaffa sig en egen distributionsapparat göra sig gällande på den svenska marknaden. Det redan nämnda undantaget representeras av Nynäs och de konsumentkooperativa sammanslutningarna. En sådan ordning måste ur prispolitiska synpunkter anses otillfredsställande, om de utländska märkesföretagen intaga en sådan ställning på marknaden att de öva ett avgörande inflytande på prissättningen. Den kan dessutom handelspolitiskt måhända ge anledning till irritation, om ett land, med vilket vi i övrigt uppehålla normala handelsförbindelser, erbjuder oss oljeprodukter på villkor, som äro acceptabla ur prissynpunkt, och vi tvingas avstå från inköp till följd av ägandeförhållandena ifråga om distributionsapparaten. Vad här sagts gäller framför allt bensin. Vår konsumtion av mineraloljor är kvantitativt förhållandevis obetydlig. Under åren närmast före det senaste världskriget utgjorde den cirka 0.5 procent av världskonsumtionen och cirka 6 procent av Förenta staternas totala export av dessa produkter. Vid behandling av de motioner vid 1945 års riksdag, som föranledde denna utredning, framhöllo vederbörande utskott, att ett oljemonopol även ur handels- och försörjningspolitiska synpunkter syntes kunna innebära fördelar. Vissa av reservanterna invände häremot, att det förhållandet, att den svenska staten vid förhandlingar med de säljande världskoncernerna skulle uppträda som affärspartner gentemot dessa, många gånger skulle kunna medföra »ömtåliga lägen». Det torde vara otänkbart, att ifråga om den internationella handeln med en för försörjningen så utomordentligt viktig produktgrupp som oljorna åstadkomma en för köparen absolut riskfri ordning. E t t förstatligande av oljehandeln i den form, vi föreslå, aktualiserar i detta sammanhang frågan, huruvida de länder och företag, som nu till övervägande delen förse vårt land med dessa produkter, av vissa principiella motiv skulle anse sig föranlåtna att avbryta eller inskränka sina affärsförbindelser med oss. Härom kan man givetvis ingenting med säkerhet veta förrän i en konkret situation, då sådana reaktioner skulle ha möjlighet att ge sig tillkänna. Detta faktum får emellertid icke utesluta, att man dessförinnan gör sig så väl underrättad som möjligt, om vad man eventuellt kan ha att räkna med ifråga om det ena eller andra. Vi ha fördenskull hemställt, att vårt lands officiella representanter i ifrågakommande länder, så långt deras möjligheter medgåve, skulle inhämta och meddela oss alla de upp230

lysningar, som i detta avseende kunde vara av intresse. I samma syfte ha överläggningar av oss hållits med cheferna för de i vårt land verksamma företagen. Av vad vi sålunda erfarit har ingenting framkommit, som ger skäl för antagandet, att ett förstatligande av oljehandeln i vårt land skulle utlösa några motåtgärder från de av en sådan åtgärd berörda främmande makternas och bolagens sida. Även om det från vissa av dem betonats, att man föredrar den nuvarande ordningen, är man beredd att acceptera tillkomsten av ett monopol såsom en rent inre svensk angelägenhet. Man utgår då ifrån, att dess verksamhet kommer att bedrivas efter rent kommersiella principer med fri konkurrens för de utländska säljarna, samt att berörda bolag komma att erhålla skälig ersättning. Vad särskilt den amerikanska inställningen angår torde denna grunda sig på den allmänna oviljan mot monopol — ett förhållande, som kommit till påtagligt uttryck i landets anti-trustlagstiftning, vilken vi i annat sammanhang berört. Frågan om oljehandelns förstatligande torde därför vid de tillfällen den varit föremål för övervägande — i vårt land liksom i andra länder — ha tilldragit sig de amerikanska myndigheternas intresse. Av samtal som en officiell svensk representant haft med företrädare för ett par ledande oljebolag och en större mäklarefirma i branschen, har framgått bland annat — att de under förutsättningar, som angivits i det föregående — i ett fall » skulle anstränga sig för att komma till affär med monopolet» och i ett annat fall att vederbörande »ej kunde se varför hans företag ej skulle vilja göra affärer med ett svenskt statsmonopol, då man redan gjorde affärer med såväl det spanska som de mexikanska och colombianska statsmonopolen; man ville för sin del söka erövra så mycket som möjligt av de svenska affärerna.» Samma mening har från ett par håll kommit till uttryck även under de överläggningar vi haft med representanter för de här verksamma företagen. Under samtalen i Förenta staterna har vidare framhållits, att vederbörande sagesman ej kunde se »varför icke ett monopol (i ett uttalande med framhållande av 'ett välskött' sådant) icke skulle kunna uppnå minst lika förmånliga priser som enskilda företag». Representanten för den förut omtalade mäklarefirman hade uttryckt saken så, »att ett statsmonopol skulle ha ännu större förutsättningar än privata företag att ordna sina inköp på ett förmånligt sätt». För en eventuell handel med Venezuela har framhållits, att därest den venezolanska staten i en framtid i en eller annan form skulle uppträda som säljare av sin royalty olja, det närmast vore att förvänta, att man från venezolansk sida skulle förfara på enahanda sätt, oavsett om man finge att göra med ett monopol eller med enskilda företag som köpare. Från mexikansk sida har uttryckts den uppfattningen, att man »trodde att skapandet av ett svenskt oljemonopol närmast kunde tänkas komma 231

att underlätta förhandlingarna, då dessa i sådant fall komme att föras mellan två jämställda parter». Här återgivna uttalanden tyda icke på att det från vissa viktiga exportländers och exportföretags sida skulle finnas någon förutbestämd avsikt att, i händelse av oljehandelns förstatligande i vårt land, draga sig bort från denna marknad. Vi vilja slutligen uttryckligen betona vikten av att monopolets inköpspolitik icke göres beroende av politiska och handelspolitiska opportunitetshänsyn, som kunna tränga tillbaka de rent kommersiella synpunkterna. I den händelse sådana anspråk i en viss situation skulle komma att göras gällande från myndigheters eller enskildas sida, måste det vara monopolets ledning obetaget att vidtaga de dispositioner, den för sin del kan finna bäst förenliga med monopolets intressen. Vi förutsätta därför, att statsmakterna i samband med ett eventuellt beslut om införandet av ett sådant monopol ge tillkänna, att detta skall bedriva sin inköpspolitik på rent kommersiell, icke diskriminerande grund.

F J O R T O N D E

K A P I T L E T

SMÖRJOLJOR

VÄRLDENS OLJEHANDEL omfattar eller anknyter numera i stort sett till varje gren av industriell och kommersiell verksamhet. Råoljan förädlas icke enbart till driv- och lysmedel, till flytande och gasformiga bränslen, utan bildar även råmaterial för tillverkningen av en hel serie av olika andra produkter, i första hand smörjoljor. Framställningen av smörjmedel — varmed här avses olika slag av smörjoljor och smörjfetter av alla slag — jämte vissa andra specialprodukter ingår i allmänhet som en integrerande del av den moderna raffineringsindustrien. Denna samordning av de skilda produktionsuppgifterna sker dock i allmänhet under förutsättning, att de vid raffinaderierna bearbetade råoljorna kemiskt sett äro lämpliga för smörjoljeframställning samt att den ifrågavarande verksamheten är av sådan storleksordning, att en smörjoljetillverkning kan betraktas som ekonomiskt berättigad. En del råoljor, bland annat vissa från Venezuela, Mexico och västra delen av Förenta staterna, lämpa sig mindre väl för framställning av smörjmedel eller också utgöra de s. k. smörjoljefraktionerna endast en mycket oväsentlig del av det totala produktutbytet. Amerikanska s. k. Mid-Continent råoljor av paraffinbastyp och vissa av Sovjetunionens blandbasoljor äro däremot väl lämpade för tillverkning av smörjoljor. Utvinningen av smörjoljor uppgår vid bearbetningen av sistnämnda råoljor i en del fall till en femtedel av den totala råoljekvantiteten. Betraktas frågan om smörjoljeproduktionen ur tekniska-ekonomiska synpunkter, måste man beakta, att framställningen av smörjoljor innefattar väsentligt mera komplicerade tekniska och kemiska problem än exempelvis produktionen av drivmedel enligt numera förhållandevis traditionella metoder. Beträffande framställningen av högvärdiga drivmedel och brännoljor torde de tekniska metoderna ha stabiliserats i högre grad än i fråga om smörj oljeproduktionen. Ur ekonomiska synpunkter ställer en produktion av smörjoljor i jämförelse med framställningen av flytande bränslen stora krav på kapital. En anläggning för tillverkning av högvärdiga smörj-

oljor kräver i regel 10 ä 15 gånger större anläggningskapital än ett raffinaderi för framställning av motsvarande kvantiteter flytande bränslen. Den internationella oljeindustrien i begränsad betydelse, d. v. s. den del, som närmast svarar för världens behov av flytande bränslen, såsom bensin, fotogen m. m., måste närmast tillgodose bilismens, flygets och andra trafikmedels samt industriens krav på relativt standardiserade flytande bränslen. Smörjoljeindustriens uppgift däremot är att på ett tillfredsställande sätt tillgodose en mängd olika anspråk på olika kvaliteter inom de flesta grenar av industri och samfärdsel. Den industriella utvecklingen har ställt stora anspråk på en riktig lösning av främst friktionsproblemen. Före den tidpunkt vid mitten av 1800talet, då bruket av mineraloljor blev känt, utgjorde animaliska eller vegetabiliska oljor samt, inom vissa områden, grafit de enda produkter, som stodo till buds. Nämnda oljor begagnas alltjämt i relativt stor utsträckning men då i regel uppblandade eller tillsatta med olika mineralsmörjoljor. Vid tillverkningen av smörjfetter eller smörjoljor med låga ytspänningsvärden samt vid framställningen av speciella s. k. kompounderade oljor ingå ovannämnda fetter i varierande grad. Ricinoljans goda viskositetsegenskaper vid vissa temperaturvärden har bidragit till att tidigare göra denna olja efterfrågad särskilt för smörjning av en del typer av högvarviga förbränningsmotorer. Numera användes den icke för detta ändamål. Omkring sekelskiftet blevo mineraloljans goda egenskaper som smörjmedel allmänt kända. Några speciella eller mera komplicerade tillverkningsmetoder förekommo ej. Man ansåg dock, att endast vissa amerikanska och ryska oljor voro lämpade som smörjoljor. Med bilismens genombrott uppstodo emellertid helt nya krav icke endast på smörjoljornas kvalitativa egenskaper utan även på de kvantiteter, som skulle kunna ställas till marknadens förfogande. Då samtidigt den tunga industrien expanderade starkt inträdde ytterligare anspråk på smörjoljeindustrien. Dessa ha ökat undan för undan genom samfärdselns utveckling, särskilt flygets. Härav har följt, att tillverkningen av smörjmedel har måst bygga på en allt mera utvecklad vetenskaplig forskning. De krav, som numera ställas på smörj oljeindustrien framstå klarare, om man betraktar dess uppgift mot bakgrunden av den nuvarande allmänna industriella standarden. Inom bilindustrien tillverkas fordon med topphastigheter av omkring 150 km i timmen och med ett varvantal på motorerna av betydligt över 3 000 varv i minuten. Vid dessa hastigheter skulle en otillräcklig smörjningseffekt omedelbart förorsaka svåra driftsstörningar. Inom flygindustrien äro fordringarna på smörjoljor numera så höga, att vissa egenskaper, som rena mineraloljor i och för sig ej själva besitta, måste tillföras genom tillsatsmedel eller genom syntetiska processer. Flygmotorfabriker och flygbolag äro emellertid rädda för att olika sådana tillsats234

medel skola finnas i oljorna utan att detta särskilt angivits. Enahanda är förhållandet inom exempelvis den mekaniska verkstadsindustrien, som arbetar med snabbgående automatmaskiner, svarvar, borrmaskiner etc, där betydelsen av effektiv smörj ning är utomordentligt stor. På grund av förbrukargruppernas högst varierande fordringar på smörjmedel måste smörj oljeindustrien framställa ett stort antal olika kvaliteter. De stora internationella smörjoljeproducenterna tillverka sålunda 500— 600 olika slag av smörjmedel, vart och ett avsett för speciella ändamål. Sålunda fordrar exempelvis textilindustrien en särskild typ av smörjmedel, livsmedelsindustrien och läkemedelsindustrien ha sina särskilda krav, medan återigen den finmekaniska eller elektromekaniska industrien samt sjöfarten var för sig ha särskilda fordringar på dessa oljor. Konsumenterna ha alltmera insett betydelsen av en effektiv lösning av smörjningsproblemet. Större industrier eller andra företag med stor maskinpark engagera därför i regel egna experter med uppgift att kontrollera och följa smörj ningsfrågorna. Den kvantitativt sett största efterfrågan på smörjoljor härleder sig från bilismen och övriga kommunikationsmedel samt från industrien, som har ett mycket stort behov av smörjoljor för mindre kvalificerade ändamål. Smörjoljor för förbränningsmotorer (härmed avses ej flygmotorer eller andra speciella motortyper) äro numera inom bestämda kvalitetsgränser relativt standardiserade och specifikationerna för olika sådana oljor inom respektive kvalitetsgrupper ligga i allmänhet mycket nära varandra. Samma är förhållandet för standardiserade industrioljor, såsom ljusa och mörka maskinoljor eller vagnsoljor, där viskositeten och den allmänna reningsgraden utgöra huvudfordringarna. I dessa fall är det liksom inom all kommersiell verksamhet med någorlunda standardiserade varuslag förbrukarnas köpvanor och allmänna förtroende till produkterna ifråga som slutgiltigt avgöra upphandlingen. Inom de olika förbrukarekategorierna äro emellertid behoven av smörjoljor icke ensartade eller begränsade till en viss oljetyp utan bestå i allmänhet av en kombinerad efterfrågan på ett stort antal olika oljekvaliteter. Inom många industrier, exempelvis den mekaniska verkstadsindustrien, begagnar ett företag ofta 30—40 olika kvaliteter inklusive fetter och andra fasta smörjmedel. Dessa förhållanden ha inom smörjoljehandeln medfört, förutom tillkomsten av specialföretag, en omfattande grosshandel med ett stort sortiment av olika kvaliteter och typer. Det kan i detta sammanhang erinras om, att i diskussionen om handeln med smörjoljor framhållits att antalet kvaliteter är onödigt stort samt att i själva verket många av dem kunde ersättas med en eller några standardkvaliteter. Under kriget var smörjoljeimporten till Sverige mycket begränsad och en 235

stor del av landets förbrukning grundades på relativt lågvärdiga, standardiserade oljetyper eller på ersättningsprodukter, främst då tjärsmörjoljor. Detta oaktat inträdde inga allvarligare driftsstörningar. Även om man ej bör draga alltför vittgående slutsatser av detta förhållande, talar dock denna omständighet onekligen för att förutsättningar finnas att i större utsträckning än hittills inom vissa områden tillgodose behoven av smörjoljor av lägre kvalitet med standardiserade produkter. Givet är emellertid att behovet av vissa speciella kvaliteter alltjämt kommer att finnas och måhända med hänsyn till teknikens utveckling ytterligare ökas. I vissa fall torde betydelsen härav ha överskattats. Detta kan delvis förklaras av att kostnaderna för dessa kvalitetsoljor utgöra en så förhållandevis ringa del av produktionskostnaderna, att man hellre tar merkostnaderna för en specialkvalitet än den befarade risken av produktionsstörningar till följd av oprövade smörjmedel.

Produktion och handel I världshandeln med smörjoljor intar Förenta staterna en ledande plats. Detta förhållande ligger så till vida i sakens natur, som Förenta staterna är världens ojämförligt största oljeproducent och samtidigt förfogar över en tekniskt högt utvecklad raffineringsindustri. År 1939 bearbetade denna raffineringsindustri 167 miljoner ton råolja, varav bland annat framställdes 5 miljoner ton smörjmedel, d. v. s. 3 procent av den totala bearbetade kvantiteten. Av förädlade oljeprodukter exporterades samma år i runt tal 16 miljoner ton, varav 1.35 miljoner ton smörjmedel. Av raffineringsindustriens totala produktion exporterades följaktligen sammanlagt nära Vio, medan 27 procent av tillverkade smörjmedelsprodukter fördes ut på världsmarknaden. Världshandeln under 1939 påverkades emellertid av krigsutbrottet och ger icke en fullt korrekt bild av det normala världsmarknadsläget. År 1938 exporterades sålunda 38 procent av Förenta staternas totala produktion av smörjmedel av alla slag. Med en smörjoljeexport av 1.7 miljoner ton år 1938 och 1.35 miljoner ton år 1939 svarade Förenta staterna för mellan % respektive % av världshandeln med smörjmedel. Från Holländska Västindien, där större delen av Venezuelas produktion bearbetas, exporterades år 1938 0.34 miljoner ton smörjmedel, huvudsakligen till Förenta staterna, England och Holland, delvis för reexport. De stora råoljeproducenterna utanför Amerika — Sovjetunionen, Iran och Rumänien — exporterade före kriget förhållandevis små kvantiteter smörjmedel. Sovjetunionens smörjmedelsexport uppgick år 1938 till 115 000 ton eller 0.4 procent av landets totala oljeproduktion. År 1939 minskades 236

exporten till omkring 40 000 ton. Rumäniens smörjoljeexport åren 1938— 1940 var mellan 40 000 och 50 000 ton per år. Irans export före kriget saknade internationell betydelse. Den europeiska smörjmedelskonsumtionen (exklusive Sovjetunionen), som kan uppskattas till 1.2—1.4 miljoner ton per år före kriget, tillgodosågs sålunda till större delen av import från de amerikanska kontinenterna, i huvudsak av färdigprodukter. Importen omfattade emellertid även råoljor och halvförädlade produkter för bearbetning i importländerna. England, Frankrike och Tyskland hade i slutet av 1930-talet upparbetat en ur europeisk synpunkt relativt stor export av smörjmedel, till en del grundad på de inom dessa länder befintliga raffineringsindustrierna. Englands smörjmedelsexport uppgick år 1939 inklusive reexporterade produkter till omkring 85 000 ton. Den franska smörjmedelsexporten, 28 000 ton år 1938, gick huvudsakligen till landets afrikanska kolonier. Tysklands oljeindustri specialiserade sig delvis på framställning av smörjmedel ur importerade råoljor. Av den tyska smörjmedelsexporten år 1938, 98 000 ton, levererades en betydande del till Skandinavien, därav cirka 12 000 ton till Sverige. De stora internationella smörjmedelsproducenterna utgöras av i första hand de internationella oljebolagen, d. v. s. samma koncerner, som saluföra bensin, fotogen, bränn- och eldningsoljor m. m. Samtliga dessa stora koncerner ha en mycket omfattande tillverkning av alla slags smörjmedel, som i första hand distribueras, gemensamt med försäljningen av övriga produkter, genom moderbolagen eller olika dotterbolag. Det svenska Vacuum Oil Company Aktiebolag — ett dotterbolag till den amerikanska koncernen Socony Vacuum Oil Company — distribuerar dock endast smörjmedel i Sverige. Moderbolaget har likväl i andra länder och särskilt i Förenta staterna en mycket omfattande produktion och distribution även av flytande bränslen. Vid sidan av nämnda internationella bolag arbeta framför allt på den amerikanska marknaden en mängd oljebolag, som tillverka smörjmedel. Flertalet av dessa ha dock ej engagerat sig i någon organiserad export. Smörjmedel försäljas även i viss omfattning i den öppna marknaden från exportområdena vid amerikanska gulfen och amerikanska ostkusten. Officiella priser noteras i den internationella fackpressen. De smörjmedel det här är fråga om bestå dock till största delen av halvfabrikat eller standardiserade oljor, såsom spindeloljor, »röda oljor» och vissa maskinoljor. Smörjoljehandeln i Sverige Föreliggande utredning grundar sig på uppgifter infordrade från flertalet inom landet befintliga företag inom branschen. Ett fåtal företag har 237

måst uteslutas ur undersökningen beroende på att verksamheten varit av liten omfattning och saknat betydelse i sammanhanget eller att vederbörande ej haft möjlighet att lämna de infordrade uppgifterna. Detta har dock ej nämnvärt påverkat undersökningsmaterialets representativitet. Undersökningen gör ej anspråk på att vara i detalj exakt. Flera av företagen sakna nämligen ett så specificerat bokförings- eller statistiskt material, som erfordras för en fullständig uppdelning av kvantiteter och vinstresultat på olika varugrupper. I sådana fall ha företagen endast kunnat uppge beräknade värden. Undersökningen omfattar ej handeln med paraffin, asfalt eller andra specialprodukter. Det bör nämnas, att vissa stora förbrukare i en del fall köpa smörjmedel direkt från utländska exportörer och vid sidan av den reguljära smörjmedelshandeln. Då denna direktimport relativt sett är av mycket ringa omfattning, har den ej medräknats i undersökningen. De svenska smörjmedelsföretagen ha bildat tvenne intresseföreningar, Svenska Smörjoljeimportörernas förening med 65 medlemmar och Fristående smörjoljeimportörernas förening med 22 medlemmar. Tillsammans med Bilägarnas Inköpscentral (IC), som ej är ansluten till någon av föreningarna, representera dessa företag praktiskt taget hela den svenska smörjmedelsmarknaden. Uppgifter ha infordrats från 82 av de nämnda företagen. Ovannämnda 88 företag (65 + 22 -f IC) importera och förse uppskattningsvis 20 000 detaljister och tusentals förbrukare med smörjmedel. Denna handel är nämligen ej uppbyggd enligt traditionella former, utan har utformats alltefter marknadens krav på försäljning och service, varigenom en utbredd direkthandel uppstått. Denna för branschen säregna struktur har kanske främst förorsakats av dess relativt tekniska karaktär, innebärande att leverantören ofta får tjänstgöra som teknisk rådgivare åt förbrukaren. #! De i Sverige arbetande smörjmedelsföretagen kunna med hänsyn till sin verksamhet klassificeras i tre grupper nämligen speditörerna, brännoljebolagen och grossisterna. Två företag, de s. k. speditörerna — Skandinavisk-Amerikanska Petroleum Aktiebolaget (Såpa) och Svenska Aktiebolaget Alfred Oisen & Co. — ha specialiserat sig på bulkimport av bland annat grundoljor, som efter blandning eller annan behandling försäljas till övriga större smörjmedelsföretag. Dessa båda bolag ha däremot ingen egentlig försäljning av smörjmedel till detaljister eller förbrukare. Såpa äges av Standard Oil Company (New Jersey) och Alfred Oisen av Gulf Oil Corporation. En särskild grupp bilda de i Sverige domicilierade fem stora brännoljebolagen, som även bedriva en omfattande försäljning av smörjmedel. En tredje grupp representeras av samtliga övriga 80 företag, de s. k. 238

Diagram 18. Den svenska smörjoljehandelns organisation

Främmande exportörer

4444 lm mportagenter Grupp 3

Grupp 1

80 grossister

2 speditörer

Grupp 2

6 brännoljebolag

• ••11

lllll

Grupp 4 /9W99V&

ca. 20.000 detaljister 4CT5BBÄ Ä W 8 9 Ä

f&R&ltSk

#PBSJBW%

ro ca ca cn ca H ca ca ca Förbrukare

IIIBlSlflll

nu dun 8

O

©

O

PT Jfc

O

O

^

O

.©

O

pr A

O

ö

O

Q

O

^

grossisterna, som i större eller mindre utsträckning bedriva handel med smörjmedel, men även i flertalet fall dessutom ägna sig åt försäljning av andra produkter. Grossisterna äro i allmänhet helt svenska bolag. Ett av de större, förutnämnda Vacuum Oil, äges dock av den amerikanska koncernen Socony Vacuum Oil Company, tillhörande Standardgruppen. Som mellanhänder uppträda några få importagenter på den svenska marknaden. Sveriges Oljekonsumenters Riksförbund, som börjat sin verksamhet först efter krigets slut, beröres ej av denna utredning, vilken behandlar förhållandena åren före krigsutbrottet. Så ej heller Svenska Skifferolje Aktiebolaget, vars verksamhet för närvarande ej omfattar tillverkning av smörjmedel. Speditörerna inköpa sina produkter från moderbolagen eller från företag anslutna till dessa. Brännoljebolagen göra sina inköp från de koncerner de tillhöra och från de svenska speditörerna. Grossisternas inköp ske genom direkt import, stundom genom agenter, eller från de i landet verksamma speditörerna, i undantagsfall även från brännoljebolagen. Hur handeln med smörjoljor i Sverige är organiserad framgår av den schematiska bilden på sid. 239. Sveriges smörjoljeimport markeras tydligt av Förenta staternas dominerande ställning på denna marknad. Av vårt lands totala import år 1939, 78 000 ton, levererades nämligen 72.6 procent från Förenta staterna, 12.9 procent från Tyskland och 7 procent från Danmark, 2.9 procent från England och 2.8 procent från Belgien. Importen från Danmark, som kan synas vara anmärkningsvärt stor, förklaras av att Standard Oil Company (New Jersey) och Gulf Oil Corporation via dotterbolag anlagt lager- och blandningsdepåer i vårt södra grannland. Vid dessa depåer blandas bland annat importerade halvfabrikat till färdigvara, som reexporteras. Värdet av den svenska smörj oljeimporten uppgick år 1937 till 17, år 1938 till 18.2 och år 1939 till 23.5 miljoner kronor. Speditörerna voro före kriget landets största importörer av smörjmedel. De svarade åren 1937, 1938 och 1939 för respektive 43.9, 49.7 och 51.8 procent av den totala importen. Såpas verksamhet omfattar uteslutande förädling av och handel med smörjmedel och paraffinvaror. Sistnämnda del av verksamheten uppgick nämnda år till 14 och 18 procent av omsättningen i kronor. Alfred Oisen hade under åren 1937 och 1938 en förhållandevis stor försäljning av främst motorbrännoljor och eldningsoljor. År 1938 uppgick den till 75 procent av den totala omsättningen. Det svenska systerbolaget Gulf övertog därefter från Alfred Oisen handeln med dessa oljor. Detta medförde en märkbar förskjutning i sistnämnda företags verksamhet, innebärande bland annat att företagets omsättning år 1939 till 74 procent av total omsättningen hänförde sig till smörjmedel. 240

Tabell 57. Import av smörjmedel åren 1937—1939

Ljusa oljor Mörka oljor Maskinvagnsmörja Smörjolja av fet mineral . . Smörjmedel Smörjolja av mineral- och fet olja Vaselin Summa

1937 Kvalitet

Värde i 1 000 kr.

Ton

Värde i 1 000 kr.

Ton

Värde i 1000 kr.

49 307 7 815

13 481 1317

52 527 9 851

14 487 1573

60 858 10140

19 479 1937

57122 2 204 1950 1229

14 798 744 690 552

62 378 1898 1710 1184

16 060 694 636 541

70 998

20 416

2165 1744 2 429

809 664 1165

6 377

2 671

Ton

5 415

2 018

4 821

17 026

67 733

78 043

23 448

Brännoljebolagens import av smörjmedel var väsentligt mindre än speditörernas. Detta förklaras bland annat därav att två av brännoljebolagen, Standard och Gulf, läto en betydande del av sin import ske genom systerföretagen Såpa och Alfred Oisen. Brännoljebolagens egen import av smörjmedel stannade därför åren 1937, 1938 och 1939 vid respektive 29.9, 27.4 och 21.4 procent av de totala importkvantiteterna. Grossisterna bedrevo en betydande direktimport, i storlek jämförbar med brännoljebolagens. Denna direktimport skedde från Amerika och England, före år 1940 även från Tyskland. I stor omfattning placerade de även sina order hos speditörerna, särskilt då ifråga om standardiserade smörjoljor, såsom vagnsoljor, maskinoljor och motoroljor av normalkvaliteter. Denna fördelning av grossisternas inköpskällor på den internationella marknaden och på Sverige torde få betraktas som prispolitiskt gynnsam. Deras direktimport uppgick enligt lämnade uppgifter år 1937 till 26.2, år 1938 till 23.9 och år 1939 till 26.8 procent av den totala importen. De olika gruppernas import av smörjmedel åren 1937—1939 framgår av sammanställningen i tabell 58. De av importföretagen redovisade värdena, särskilt för år 1939, överensstämma icke med den officiella importstatistiken. Skillnaden förklaras av att vissa inköpta partier upplades i frihamnsnederlag och därför ej ingå i importstatistiken eller reglerades genom remboursförfärande, varvid betalning erlades i och med att varorna exporterades eller ställdes till köparens förfogande i exportlandet. Särskilt under senare delen av år 1939 upphandlades mycket stora partier smörjmedel, vilka på grund av kända omständigheter senare importerades bland annat över Petsamo. 16

Tabell 58. Importen

av smörjmedel

åren 1937—1939,

på olika 1937 Importörgrupp

Kvantitet i ton

Speditörer Brännoljebolag Grossister Summa enligt uppgifter

29 644 20 091 17 663 67 398

Summa enligt officiell statistik

63 001

fördelad

i kvantitet

och

värde

importörgrupper 1938

Värde i Kvantitet 1 000 kr. i ton 5 332 5 473 6 588

1939 Värde i 1000 kr.

Kvantitet i ton

Värde i 1000 kr.

5 063 4 812 6143

10 640 5 975 9 509 26124

23 448

17 393

32 883 18 457 16 088 67 428

16 018

47 713 19 695 24 663 92 071

17 026

67 732

78044 Brännoljebolagens inköp av smörjmedel från speditörerna äro av konkurrensskäl i huvudsak begränsade till de två oljebolag, som äro systerbolag till de båda speditörerna. På grund härav inköpte brännoljebolagen tillsammans endast omkring ^4 av sitt smörjmedelsbehov från speditörerna ifråga. Grossisterna däremot erhöllo omkring hälften av de totala inköpskvantiteterna från speditörerna. Brännoljebolagens och grossisternas totala inköp från speditörer och genom egen import framgå av tabell 59. Tabell 59. Brännoljebolagens direkt

och grossisternas import

åren

inköp fördelade

Från speditörer År och köpare

på speditörer

och

1937—1939 Totalt inkl. egen import

Kvantitet i ton

Värde i 1000 kr.

Kvantitet i ton

Värde i 1000 kr.

6 554 18 611 25165

2 812 3 938 6 750

26 754 38 259 65 013

8 359 11208 19 567

7 145 19199

3 220 4 473

Summa

26 344

7 693

25 715 37 188 62 903

8114 11344 19 458

4 326 6 714

Summa

9 874 25 021 34 895

29 747 52 066 81813

10 686 17 180 27 866

1937 Brännoljebolagen Summa 1938 Grossisterna 1939

10 200

Den år 1939 av statens reservförrådsnämnd inköpta kvantiteten smörjmedel från speditörerna har angivits särskilt i tabellen för att förklara skillnaden mellan tabellerna 58 och 59 ifråga om år 1939. De i tabell 59 242

redovisade totala inköpsvärdena innefatta även inköp från andra företag än speditörer eller genom direkt import, nämligen leveranser företagen emellan, d. v. s. handel inom samma distributionsled. Dessa leveranser, som uteslutande torde ha karaktären av kompletteringsköp, uppgick vart och ett av de tre åren till icke fullt 3 procent av de totala inköpskvantiteterna. Speditörernas försäljningsverksamhet bör betraktas såsom en handel i importledet och berör sålunda ej den slutliga omsättningsvolymen vid försäljning till detaljister och förbrukare annat än i de få fall speditörerna själva uppträda på dessa marknader. Speditörernas försäljning av smörjmedel utgjorde år 1937 29 644 ton (6 437 000 kronor), år 1938 29 893 ton (6 459 000 kronor) och år 1939 50 289 ton (12 357 000 kronor). Av försäljningen kom 85 procent år 1937, 88 procent år 1938 och 90 procent år 1939 på brännoljebolagen och smörjmedelsgrossisterna. Resten fördelade sig på försäljning till storförbrukare och export. Speditörernas försäljningsvärden överensstämma ej i tabellerna med brännoljebolagens och grossisternas, vilka inkludera transportkostnader och, i vissa fall, kassarabatter. Speditörerna bedrevo vid sidan av försäljningen av smörjmedel även annan handel, huvudsakligen med brännoljor och specialprodukter. De totala försäljningssummorna uppgingo ifrågavarande år till 12.1, 13.2 och 15.2 miljoner kronor. Smörjmedelsförsäljningens andel i den totala verksamheten utgjorde 53, 49 och 82 procent. Det höga procenttalet för år 1939 förklaras av att Alfred Oisen, som tidigare nämnts, avstod sin försäljning av eldningsoljor till Gulf. Efterfrågan på smörjmedel för motorfordon, traktorer, fartyg och fiskebåtar förekommer i regel i förening med inköp av flytande bränslen. Detta gynnar brännoljebolagen. Grossisterna konkurrera emellertid även på denna del av marknaden, särskilt beträffande den yrkesmässiga trafikens, jordbrukets och fiskets behov. Handel med industrioljor bedrives såväl av brännoljebolagen som grossisterna. Försäljnings verksamheten är utpräglat decentraliserad och kräver i viss utsträckning direkt kontakt i tekniska frågor mellan säljare och köpare och verksamheten som sådan kan betraktas såsom en specialgrosshandel. Industriens behov av smörjmedel är kvantitativt sett betydligt större än vad behovet av biloljor är för samfärdseln och avser främst stora kvantiteter relativt standardiserade smörjmedel, såsom spindeloljor, maskinoljor, vagnsoljor, cylinderoljor m. m. samt i övrigt serier av specialöljor, avsedda för olika kvalificerade ändamål. Brännoljebolagens och grossisternas försäljning av smörjmedel åren 1987, 1938 och framgår av tabell 60. 243

Tabell 60. Försäljningen av smörjmedel åren 1937—1939 fördelad på brännoljebolag och grossister 1937 Försäljaregrupp

Brännoljebolagen Grossisterna Summa

Kvantitet i ton

1938 Värde i Kvantitet i ton 1 000 kr.

Värde i Kvantitet i ton 1 000 kr.

Värde i 1 000 kr.

13174 19 552 32 726

13 598 20 534 34132

29 978 48 854 78 832

17 674 28 213 45887

24 999 36 370 61369

23 345 37 115 60 460

Det är av intresse att konstatera, att grossisterna hade den största andelen av försäljningen, nämligen cirka 60 procent. Ett mindre antal grossister bedriva även förädlingsverksamhet för framställning av olika specialoljor och fetter. De större grossisterna saluföra ett stort antal skilda kvaliteter smörjmedel och bearbeta härvid de olika marknaderna genom ett stort antal representanter. En sammanställning av den ungefärliga fördelningen av olika smörjmedel på brännoljebolag och grossister lämnas i tabell 61. Tabell 61. Försäljningen av olika smörjmedel i ton åren 1937—1939 fördelad på brännoljebolag och grossister 1937 Produkt

1938 Brännolje- Grossister BrännoljeBrännoljeGrossister Grossister bolag bolag bolag 9 700

Marinoljor, alla slag1 Industrioljor, alla slag1 . . . . Smörjfetter, alla slag Summa

9 700

13 300 2 400 17 300 1100

3 000

23 350

1600 29980

12 350

13 200 2 400 17 000 700 3.100

25 000

36 400

13 700

16 580

19 700 2 400 21000 1800 4 000 48900

1 I brännoljebolagens redo\ isade försä jning av in dustrioljor ingå även marinoljor i sch transformatoroljor.

Det kan förtjäna uppmärksammas, att — i motsats till vad man skulle kunna tro — grossisterna sålt större kvantiteter biloljor än brännoljebolagen. De olika produkterna distribueras på olika vägar till förbrukarna. Biloljor säljas givetvis i stor utsträckning genom brännoljebolagens bensinstationer eller genom detaljhandeln (lanthandeln) till enskilda fordonsägare, medan utövare av den yrkesmässiga trafiken ofta göra sina inköp i fat 244

direkt från någon grossist. Marinoljor och fiskebåtsoljor levereras i allmänhet till förbrukarna antingen direkt eller via brännoljebolagens eller grossisternas ombud. Smörjmedel för jordbrukets behov distribueras i viss utsträckning genom lanthandeln och järnhandeln men även här förekommer en utbredd direktförsäljning. Vidare saluför färghandeln i allmänhet vissa smörjoljor avsedda särskilt för hushållens behov. Den stora försäljningen av smörjmedel till industriella förbrukare sker däremot som regel direkt från brännoljebolagen eller grossisterna eller deras ombud.

Tabell 62. Försäljningen av smörjmedel åren 1937—1939 fördelad på olika kategorier säljare och köpare i procent Köp are Säljare

Vägt medeltal av sammanlagda försäljningen

Förbrukare

Detaljister och återförsäljare 1937

64.3 34.0

64.5 34.0

65.0 34.6

35.7 66.0

35.5 66.0

35.0 65.4

54.0 Större delen av smörjmedeln passerar följaktligen ej detaljister och återförsäljare utan levereras direkt från de nämnda säljargrupperna till förbrukarna. Brännoljebolagen driva uteslutande handel med olika slag av oljeprodukter och bearbeta överhuvud icke marknaden för andra varugrupper. Annorlunda förhåller det sig med grossisterna. Dessa driva i flertalet fall även annan verksamhet och sälja därvid en mängd olika produkter — exempelvis byggnadsmaterial och maskinförnödenheter. Som tidigare nämnts tillverka vissa av dem även olika smörjfetter. Denna tillverkning uppgick år 1937 till 1 744, år 1938 till 1 705 och år 1939 till 2 026 ton. Tillverkningen omfattar även andra produkter inom den kemisk-tekniska branschen, bland annat färger och fernissor. Samtliga grossister med undantag för 10 sålde år 1939 även andra produkter än smörjmedel nämligen i 22 fall andra kemisk-tekniska produkter, i 23 fall maskinförnödenheter, i 9 fall byggnadsmaterial och i 3 fall fasta bränslen. Smörjmedelsförsäljningens andel i den totala värdeomsättningen varierade starkt. Jämföres denna försäljning med totalomsättningen, erhållas de resultat som redovisas i tabell 63. 245

Tabell 63. Grossisternas försäljning av smörjmedel omsättningen

i förhållande till totala

och i kronor år 1939

Försäljning av smörjmedel i förhållande till totala omsättningen procent

Antal företag

Smörjmedelsförsäljningens värde i 1 000 kr.

100—76 75-51 50—26 25—11 10— 0.5

25 7 8 5 19

14 200 9 700 2115 351 1847

28 213

Summa

Grossisterna fördelade sig på följande grupper efter omsättningens storlek. Försäljning

Antal företag

under 100 ton 100—4.99 ton 500—999 » 1 000—4» 999 ton 5 000 ton och däröver

27 21 8 6 2 Summa

64 Personal Den hos grossisterna år 1939 anställda personalen uppgick totalt till 1 584 personer, av vilka 711 beräknades vara sysselsatta med bearbetning och försäljning av smörjmedel. Motsvarande personal var hos brännoljebolagen 450 och hos speditörerna 105 personer. Sammanlagt arbetade följaktligen 1 266 personer i import- och grosshandeln med smörjmedel.

Rörelseresultat Någon mera ingående undersökning av smörjoljeföretagens vinstsiffror har icke kunnat genomföras inom rimlig tid på grund av att uppläggningen av de egentliga smörjoljeföretagens bokföring och statistiska material icke1 medgivit detta. Däremot har en mera ingående analys, som företagits i fråga om brännoljebolagen (Standard, Shell, Texaco, BP och Gulf), avsett 246

även dessa bolags bruttovinster, kostnader och nettovinster för ifrågavarande varugrupp i sin helhet för åren 1938 och 1939. Av en särskild utredning angående brännoljebolagens brutto- och nettovinster i öre per kg på smörjoljor och fett samt med stöd av bolagens uppgifter beträffande den sålda kvantitetens fördelning på biloljor, industrioljor och fetter synes framgå, att biloljor äro en av bolagens mest vinstgivande varugrupper, medan industrioljor lämna enmindre vinst. Tabell 64 visar brännoljebolagens vinstsiffror för åren 1938 occh 1939 för smörjoljor och fetter. Tabell 64. Brännoljebolagens verkliga vinster i kronor på försäljning av smörjmedel åren 1938 och 1939

Bolag

Shell BP Gulf

Verklig

Sålda kvantiteter i ton 1938

H939

5128 10 786 5102 1260 1084 23360

7 193 13 069 6 412 1498 1581 29753

nettovinst

brutto vinst 1938

1939 H939

1172 100 1 562 800 323 100 599 200 3 057 900 3 600 800 1 522 900 1 841 400 1107 400 1 599 100 681 700 1132 800 444 800 508 500 230 000 235 100 328 600 642 800 254 100 517 700 6110800 7 914 000 3 011800 4 326 200

Med bruttovinsten i tabell 64 avses försäljningssumman netto (d. v. s. efter avdrag för varurabatter) minus inköpskostnaden (cifvärde med tillägg för tull- och hamnavgifter) för motsvarande kvantitet. I tabell 65 ha sammanställts de av speditörerna och grossisterna redovisade brutto- och nettovinsterna på handeln med smörjmedel åren 1937— 1939. Det bör emellertid uppmärksammas, att siffrorna ha ett ganska beTabell 65. Speditörernas och grossisternas redovisade vinster i kronor på försäljning av smörjmedel åren 1937—1939

År

1937 1938 1939

Speditörerna

Grossisterna

Bruttovinst

Nettovinst

Bruttovinst

Nettovinst

741 400 655 400 913 100

119 900 106 600 127 500

5 454 000 6 037 200 7 283 700

1 134 600 1144 700 1 396 500

gränsat värde, eftersom de endast avse de redovisade vinsterna, ej de verkliga, som framkomma vid hänsynstagande till lager- och prisförändringar efter vissa värderingsnormer. Man har anledning förmoda att de verkliga vinsterna voro icke oväsentligt större än de redovisade. Med bruttovinsten i tabell 65 avses försäljningssummorna med avdrag för inköps- och tillverkningskostnader. Det bör vidare i detta sammanhang observeras, att den ene av speditörerna, nämligen Såpa, sålde smörjmedel i konsignation för sitt huvudbolag. Som nettovinst på hela sin rörelse (samtliga produkter) redovisade speditörerna 129 700 kronor år 1937, 206 200 kronor år 1938 och 183 000 kronor år 1939 samt grossisterna för samma år 2.06, 1.95 och 2.58 miljoner kronor. Vi anse oss böra betona, att här refererade undersökning endast är att betrakta som en allmän orientering om smörjoljehandelns organisation, omfattning och rörelseresultat. Som redan framhållits ha vi vid genomförandet av denna del av vårt utredningsuppdrag till följd av uppläggningen av de egentliga smörjoljeföretagens bokföring och statistiska material icke kunnat erhålla så exakta och detaljerade uppgifter som fallet varit beträffande brännoljeföretagens verksamhet. I den händelse frågan om ett förstatligande av smörjoljehanden kommer i fråga som en följd av införande av ett brännoljemonopol, måste följaktligen denna undersökning kompletteras på vissa punkter. Bland annat gäller detta smörjoljebolagens verkliga rörelseresultat, tillgångar och personal, i sistnämnda hänseenden med hänsyn till då ifrågakommande ersättningar.

F E M T O N D E

K A P I T L E T

ETT MONOPOLFÖRETAGS

EKONOMI

I J E T LIGGER nära till hands att såsom en möjlighet att rationalisera en verksamhet tänka sig en koncentration till ett företag. I direktiven för vår utredning ingår också ett enhetligt statligt företag såsom en av de tänkbara formerna för oljehandelns framtida ordnande. Vi ha på grund härav undersökt de ekonomiska förutsättningarna för ett enhetligt företag för import och distribution av brännoljor i landet. Undersökningen har avsett att beräkna ett monopolföretags intäkter, kostnader och nettovinster. Beräkningen har utförts för tre olika tänkta fall, nämligen 1938 års förhållanden, 1939 års förhållanden och 1946 års förhållanden. Varje beräkning av här ifrågavarande art måste grundas på antaganden. Tillförlitligheten av beräkningens resultat beror på hur nära antagandena ansluta sig till verkligheten. Eftersom uppgiften avser ett företag, som är så avsevärt mycket större än det största av de här verksamma oljebolagen — det gäller en tänkt omsättning under år 1946 av nära 2 miljoner ton mot en största omsättning hos något av oljebolagen under åren 1938 och 1939 av inte fullt 0.35 miljoner ton — att en enkel proportionering inte kan anses tillåtlig ens såsom första approximation, ha vi till en början ställts inför ett val av metodik. En ganska säker metod för ekonomiska kalkyler beträffande ett företags ekonomiska verksamhet är att i detalj konstruera företaget och sedan beräkna kostnaderna för varje i verksamheten ingående led. Ett sådant tillvägagångssätt skulle i ett fall som detta föregripa icke endast en slutgiltig värdering av vissa tillgångar utan även utformningen av en detaljerad organisationsplan med aktualitet vid den tidpunkt, företaget skall börja sin verksamhet. Vi ha i stället valt att gå vägen via specifika siffror för intäkter, kostnader och vinst, uttryckta i öre per kg för olika varuslag. Dessa siffror, som grundats på de genomsnittliga faktiska förhållandena under åren 1938 249

Tabell 6 6 . S a m m a n s t ä l l n i n g av resultat av b e r ä k n i n g a r r ö r a n d e A. Under förhållanden motsvarande åren 1938 och 1939 och under förutsättning tätt monopolföretaget drivit rörelsen på samma sätt som de enskilda bolagen men meal undantag beträffande försäljningspriset för tiden 1/9—31/12 1939

Omsättning i 1 000 kg

Varugrupper

1939 Brutto vinst i öre pr kg

Kostnader i öre pr kg

1939 Nettovinst i öre pr kg

Nettovinst i kronor

1939 1938 1939

1939 Flygbensin 6 524 10 211 11.958 11.968 4.468 2.713 7.490 9.255 488 600 945 0 Bensin (inkl. bentyl och motoralkohol) 527 614 544 018 6.954 7.264 4.932 4.819 2.022 2.445 10 668 400 13 301 2d Lysfotogen 60 644 67 572 8.906 10.016 5.706 5.864 3.200 4.152 1 940 600 2 805 6fj Motorfotogen . . . . 49 647 60 845 5.850 6.940 5.094 5.333 0.756 1.607 375 300 977 8d 6 814 8 419 14.084 15.078 7.307 7.003 6.777 8.075 461 800 White spirit 679 80 136 900 Motorbrännolja . . 88 899 130 274 4.169 4.649 4.016 4.204 0.154 0.445 579 7C 115 032 222 839 1.907 2.237 2.183 1.877 -0.276 0.360 — 317 500 Eldningsolja 802 2C Smörjoljor och fett 23 360 29 753 28.351 28.500 12.576 11.216 15.775 17.284 3 685 000 5 142 50 575 000 Diverse varor . . . . 500 0C 878534 1073 931

1 8 0 1 4 1 0 0 25 733 80

Ränta efter 3 % % för i rörelsen investerade kapitalet . .

4 375 000 4 900 0G

Nettovinst

...

1 3 6 3 9 1 0 0 2 0 8 3 3 80

nettovinster

8 684 600 22 33510

för monopolbolaget efter avdrag för ränta

De enskilda bolagens sammanlagda verkliga

B. Under förhållanden motsvarande år 1946 och under att alla kassarabatter slopas

Varugrupper

Flygbensin Bensin (inkl. bentyl och motoralkohol) Lysfotogen Motorfotogen White spirit Motorbrännolja Eldningsolja Smörjoljor och fett

Omsättning i 1 000 kg

Bruttovinst i öre pr kg

Kostnader i öre pr kg

Nettovinst i öre pr kg

Nettovinst i kronor

12 000

— 0.766

— 91900

6.556 8.387 7.129 9.976 5.622 2.420 15.435

0.348 1.487 — 0.768 — 0.616 0.831 0.670 14.565

1 740 000 297 400 — 499 200 — 49 300 1080 400 7 370 000 4 369 600 400 000 14617 000 6 500 000 8117000

500 000 20 000 65 000 8 000 130 000 1100 000 30 000

D iverse varor 1 8 6 5 000 Ränta efter 3 % för i rörelsen investerade kapitalet Nettovinst

efter avdrag för ränta

förutsättning

9.874 6.361 9.359 6.453 3.090 30.000

ett statligt oljemonopols intäkter, kostnader och nettovinster C. Vid de under B angivna förutsättningarna och allt efter två olika alternativ beträffande personalens storlek (40 eller 65 procent av oljebolagens månadsanställda och 5 procent av veckoanställd personal entledigas), viss transportrationalisering, övergång till kontantförsäljning samt gynnsammare inköpspriser Nettovinst i kronor

Monopolföretagets vinst enligt B, avrundad till Tillkommer genom viss rationalisering av biltransporter Tillkommer genom övergång till kontantförsäljning . . . . Tillkommer genom gynnsammare inköpspriser Tillkommer bortfallande löner vid ytterligare entledigande av personal

Alt. 1 månadsanställd personal reduceras med 40 %

Alt. 2 månadsanställd personal reduceras med 65 %

8 100 000 2 500 000 1 200 000 6 500 000

8 100 000 2 500 000 1 200 000 6 500 000 4 900 000

18 300 000 Avgår annuitet för ett 20-årigt amorteringslån för ersättning till entledigad personal

23 200000

2 1 0 0 000

3 000 000

20200 000

Kort kommentar till kalkylen De under A och B redovisade kalkylerna förutsätta en minskning av oljebolagens personal med 40 procent av de månadsanställda och 5 procent av de veckoanställda samt entledigande av alla distriktsagenter. De senare ersättas i viss utsträckning med annan personal. I kalkylen ha följande sannolika besparingar, som antagas komma att påverka vinstresultatet, icke siffermässigt angivits: a) Minskade frakter för oceantransporter efter anskaffande av egna tankfartyg och dessförinnan genom bortfall av flerhamnstillägg. Besparingen uppskattas till varierande belopp upp till 6 miljoner kronor per år. b) Ytterligare reducering av personal vid distriktskontor och olika distributionsanläggningar beräknas ge minst 1 miljon kronor per år. c) Besparingar ifråga om ersättningar till entledigad personal, som beräknas kunna erhålla motsvarande statlig tjänst. Beloppet svårt att uppskatta. d) Ökad omsättning. Prognosen för osäker för att kunna läggas till grund för några beräkningar beträffande rörelseresultatet. e) Resultatet av en samordning av investeringar i olika anläggningar. En siffermässig uppskattning av dessa besparingar måste grundas på en särskild investeringsplan jämförd med de av koncernbolagen planerade investeringarna. f) Vinst uppkommen genom ett förstatligande vid en senare tidpunkt av även smörjoljehandeln. .. Dessa poster kommenteras utförligt i kap. 16.

och 1939 (fram till krigsutbrottet) vid de två största oljebolagen, Standard och Shell, ha sedan uppdelats i fasta — d. v. s. av omsättningen svag", eller alls icke beroende — och rörliga — d. v. s. med omsättningen åtmirstone praktiskt taget proportionella — kostnader. De specifika siffrorna ha hämtats ur de i kap. 9 och 10 redovisade undersökningarna av oljebolagens kostnader och rörelseresultat för åren 1958 och 1939, här nedan kallade analysen, och omräknats med hänsyn till verksamhetens koncentration till ett företag. I tabell 66 finnes resultatet av denna ekonomiska undersökning sammanställt. Till sammanställningen fogas följande förklaringar. Med bruttovinst menas liksom i analysen skillnaden mellan netto försäljningssumma och brutto inköpskostnad. Med kostnader menas företagens sammanlagda kostnader från varan cif till varan levererad till kunden, utom räntekostnader, vilka avräknas särskilt. Med nettovinst menas skillnaden mellan bruttovinsten och kostnaderna. Omräknad till kronor med hänsyn till omsättningen i varje varugrupp blir nettovinsten monopolföretagets vinst före ränteberäkningen på det i rörelsen nedlagda kapitalet. De i tabellen redovisade resultaten äro de, som kunna beräknas skola ha uppnåtts, därest oljehandeln under de undersökta åren varit koncentrerad till ett enda företag. Det bör framhållas, att skillnaden mellan monopolföretagets beräknade nettovinst och de fem undersökta bolagens sammanlagda faktiska nettovinst på rörelsen icke enbart beror på olika kostnadsminskningar utan även innefattar vissa bolags (Texaco, BP och Gulf) avvikelser beträffande zontillägg. Beträffande beräkningsgrunder m. m. må följande anföras med avseende på kalkylen för åren 1938 och 1939 (tabell 66 A). För vart och ett av åren har räknats med de verkliga varumängder, som såldes på den svenska marknaden. Bruttovinsten är uträknad i öre per kg för olika varugrupper, och de angivna siffrorna utgöra ett vägt genomsnitt för Standard och Shell. Smörjoljor och fett äro räknade efter Shells siffror, enär Standards import dessa år skett genom ett dotterföretag (Såpa), som debiterat Standard ett något högre pris än det gängse importpriset. För år 1939 har räknats med inköpspriserna under tiden den 1 januari—den 31 augusti. Vidare ha förutsatts oförändrade försäljningspriser under återstoden av året, vilket bör ihågkommas vid jämförelse mellan monopolföretagets och bolagens nettovinster, vilka senare varit påverkade av de efter krigsutbrottet inträdda prisförhöjningarna, ett förhållande som i kalkylens jämförelser missgynnar monopolföretaget. 252

Beräkningsgrunderna beträffande bruttovinsten innebära följande ur kalkylsynpunkt viktiga förhållanden, vilka böra särskilt omnämnas: 1) De s. k. zontilläggen, som ingå i brutto vinsten, kunna genom valet av Standards och Shells siffror som utgångspunkt anses vara representativa för genomsnittet. 2) Då Standard och Shell under ifrågavarande år lämnat extra varurabatter i relativt liten utsträckning, äro sådana rabatter i stort sett icke avdragna från brutto vinsten. 3) Bruttovinsten grundas på de genomsnittliga inköpspriserna och kvaliteterna hos Standard och Shell, vilkas inköpspriser i regel ligga något över det genomsnittliga priset för samtliga bolag. Tillämpar man genomsnittspriserna blir den beräknade vinsten ungefär 5 miljoner kronor större. Det har även sitt intresse att undersöka, hur bruttovinsten skulle ökas, om till grund för kalkylen i stället för varje varugrupp lägges den lägsta faktiska genomsnittliga inköpskostnad, som något av de fem oljebolagen kan uppvisa. Det visar sig, att bruttovinsten för ett enhetligt företag, sorn kunde uppnå ett så förmånligt inköpsresultat, under vart och ett av åren 1938 och 1939 skulle ha kunnat redovisa en med 6.6 miljoner kronor ökad såväl brutto- som nettovinst i förhållande till det i tabellen angivna resultatet. Kostnaderna i rörelsen, för vilka de grundläggande siffrorna erhållits ur analysen, ha beräknats med följande korrigeringar av analysens siffror: a) Avskrivningar ha omräknats efter normal värdeminskningsprocent på bolagens anskaffningsvärden. b) Lönerna ha korrigerats med hänsyn till att de i bolagens uppgifter delvis ingå bland andra kostnadsgrupper, exempelvis reparationer. De ha därefter uppdelats mellan månadsavlönad och veckoavlönad personal. Då bolagen för ledande befattningar utbetala högre löner än som böra förutsättas utgå i ett statligt monopolföretag och då viss personalinskränkning redan skett sedan åren 1938 och 1939, har kostnaden för de administrativa lönerna (vid huvudkontor och avdelningskontor) reducerats med 15 procent. Det bor uppmärksammas, att till denna korrigering av analysens grundläggande siffror kommer ytterligare minskning i samband med reduktionen av de fasta kostnaderna på grund av koncentrationen till ett företag. c) Kostnader för försäljare ha frånräknats. d) Kostnader för distriktsagenturer, vilka i ett koncentrerat företag skola utbytas mot annan personal för det tekniska och kommersiella arbetet inom distrikten, ha beräknats kunna reduceras med 25 procent. e) Med hänsyn till att Standard icke direkt importerar smörjoljor, ha detta bolags kostnader för emballage korrigerats i proportion till motsvarande siffror för Shell. 253

f) Hyror ha omräknats, då de uppgivna siffrorna icke äro normala, emedan bolagen själva äga några fastigheter, i vilka kontoren äro belägna, och beräknat relativt låga hyror. g) Representationskostnader ha frånräknats. h) Pensionskostnader ha omräknats efter en genomsnittskostnad av 700 kronor för år och anställd. i) Reklamkostnader ha beräknats till 150 000 kronor per år för vartdera bolaget. j) Räntor ha frånräknats i de specifika siffrorna, eftersom ränta på kapital sammanförts i särskild post. Resultatet av de ovan omnämnda omräkningarna är att kostnaderna ha reducerats för å r 1938 m e d » 1939 »

Standard 7.25 % 7.80 %

Shell 8.30 % 8.60 %

De sålunda omräknade nettokostnaderna ha därefter post för post analyserats till sin natur och uppdelats i fasta och rörliga kostnader. Därvid ha 55 procent funnits vara rörliga och 45 procent fasta kostnader. De i analysen angivna siffrorna för kostnader i öre per kg för olika varugrupper ha enligt dessa grunder omräknats och uppdelats i fasta och rörliga kostnader och därefter har bildats ett vägt genomsnitt för Standard och Shell. Det ligger i sakens natur att sådana kostnader, som inom ett och samma företag kunna betraktas såsom fasta kostnader, vilka icke påverkas av måttliga förändringar i omsättningen, icke utan vidare kunna överflyttas att gälla i en kalkyl för ett annat tänkt företag, särskilt om detta, s.åsom här, är av helt annan storlek. De fasta kostnaderna böra minskas, innan de tillämpas på det tänkta monopolföretaget, som för vissa varuslag har upp till nära fyra gånger så stor omsättning som genomsnittsföretaget. Standard-Shell. De fasta kostnaderna ha för varje särskild varugrupp reducerats enligt följande tablå: Omsättningsökning i förhållandet

Fasta kostnader minskas med %

2 till 1 10 3 till 1 20 4 till 1 25 De rörliga kostnaderna i öre per kg ha för åren 1938 och 1939 icke ansetts bli påverkade av omsättningsökningen från genomsnittsföretaget till monopolföretaget. Nettovinsten i öre per kg för olika varugrupper erhålles såsom skiillnaden mellan de på här angivet sätt beräknade bruttovinsterna och kostnaderna. 254

Från den sammanlagda nettovinsten, omräknad i kronor, avdrages därefter ränta efter 3.5 procent på det i rörelsen investerade kapitalet, se sid. 258, varefter kvarstår monopolföretagets vinst för åren 1938 och 1939, före ersättningar till avskedad personal och under förutsättning, att monopolföretaget drivit rörelsen på samma sätt som de enskilda bolagen beträffande återförsäljare, kreditförsäljning etc. Då det är av intresse att jämföra det tänkta statliga monopolföretagets beräknade rörelseresultat med oljebolagens verkliga resultat ha i sammanställningen med specifikation av kalkylen utan direkt samband med denna, insatts två poster, som visa det sammanlagda beloppet för de enskilda bolagens nettovinster under åren 1938 och 1939. Det bör framhållas, att man vid en jämförelse av nettovinsterna måste ihågkomma, att bolagens siffror äro påverkade av extra varurabatter samt med avseende på år 1939 även av de exceptionella förhållanden, som rådde under tiden efter krigsutbrottet den 1 september 1939. Beträffande kalkylen för år 1946 (tabell 66 B) göres följande kommentar. För år 1946 har räknats med varumängder, som angivits av bränslekommissionen såsom sannolika (icke ens när detta skrives i början av januari 1947, har man noggrann kännedom om de verkliga mängderna för år 1946). Väsentliga förändringar jämfört med siffrorna för åren 1938 och 1939 ha skett beträffande lysfotogen, som minskats till Ys av den år 1938 sålda Tabell 67. Specifikation

av de till grund för kalkylen

inköpskostnaderna

i öre per

för år 1946

lagda

liter

Eldningsolja

Fobvärde Oceanfrakt Assurans Oceanläckage Cifvärde

>> O

E

pq

9.15 2.03 0.07 0.15 11.40

6.06 2.08 0.05 0.08 8.27

5.11 2.28 0.05 0.07 7.51

5.65 2.36 0.04 0.08 8.13

6.27 2.17 0.05 0.07 8.56

m

Hamnavgifter Lager- och transportsvinn, inkl. avdunstning Tull och skatt Kostnad för alkoholinbland ning

0.23 18.64

0.14 18.60

0.05 Inköpskostnad

4.93 2.43 0.04 0.06 7.46 0.09

II

III

4.10 2.51 0.05 0.05 6.71

3.56 2.57 0.04 0.05 6.22

4.93 2.37 0.05 0.06

3.46 7.55

Tabell 68. Specifikation av de till grund för kalkylen för år 1946 lagda försäljningspriserna netto i öre per liter e3

•

.8

C!

bo-a

d o

4) 4J

2 W>

il

'co d

>> O t - 3 •"->

pq

>2

S.2

*>

Försäljningspris i O-zon . . .

l

E? b e

O o

;>• co

20.00 Eldningsolja

o c

I

II

III

11.20 10.26

9.60 Tillkommer. Zontillägg (frakttillägg för

Försäljningspris

brutto

....

48.00 Avgår. Återförsäljarerabatt

(genom0.90 15.54

0.76 Försäljningspris netto . . 3 2 . 4 6

8.84 Bulk- och övriga r a b a t t e r . .

kvantiteten, samt eldningsolja, som ökats till tio gånger den år 1938 och fem gånger den år 1939 sålda kvantiteten. Bruttovinsten för olika varugrupper är uträknad efter de i tabellerna 67 och 68 angivna siffrorna för inköpskostnader och försäljningspriser. Vid omräkning från liter till kg ha följande värden på volym vikten använts: Flygbensin

Bensin

0.730 Lysfotogen

Motorfotogen

White spirit

Motorbrännolja

0.860 Eldningsolja

I

II

III

0.930 Brutto vinsten på eldningsolja utgör ett vägt genomsnitt efter följande kvantitetsuppdelning: I 25 procent, II 25 procent och III (industrioljor) 50 procent. Frakttillägget har avvägts med hänsyn till olika försäljningssätt. Bruttovinsten på smörjoljor har beräknats efter följande kvantitetsfördelning: biloljor 50 procent, industrioljor 45 procent och smörjfetter 5 procent. Det bör framhållas, att genomsnittet av de varurabatter, som bolagen lämnat till sina kunder och återförsäljare under senare delen av år 1946, torde överstiga de i tabell 66 angivna siffrorna. 256

Kostnadssiffrorna äro grundade på de korrigerade siffrorna för år 1938, lie sid. 254, i viss utsträckning jämkade med hänsyn till siffrorna för år 1939 occh med den ytterligare förändringen, att kassarabatter frånräknats, enär bolagen under år 1946 nästan helt upphört att lämna sådana. Kassarabatterna beräknades år 1938 uppgå till 0.4 öre per kg för bensin och 2 öre per kg för smörjoljor och fett. På grund av penningvärdets försämring från år 1938 till år 1946 ha kostnadssiffrorna omräknats med beräknade procentuella tillägg, vilka i vissa fall, exempelvis beträffande löner, äro exakta och i övriga fall äro grundade på allmänt kända indextal. Nedan angives tilläggsprocenten för de viktigaste kostnadsslagen: avskrivningar ha beräknats efter normala procentsatser på anskaffningsvärdet av de anläggningar, som funnos vid 1938 års slut och ännu vid 1946 års början funnos kvar, med en ökning av detta anskaffningsvärde med 50 % arbetarlöner 43 » övriga löner 53 » hyror 0 » reparationer 60 » kostnader för egna fartyg, järnvägstankvagnar, egna tankoch lastbilar samt lejda fordon 60 » järnvägs- och båtfrakter 25 » pensioner 50 » diverse övriga kostnader 40 » Totala kostnaden har i vägt genomsnitt ökats med

43.5 %

Uppdelningen i fasta och rörliga kostnader är procentuellt densamma som för år 1938, d. v. s. 55 procent rörliga och 45 procent fasta kostnader. Minskningen av de fasta kostnaderna i öre per kg på grund av omsättningsökningen från genomsnittsföretaget Standard-Shell till monopolföretaget är beräknad efter i princip samma grunder, som ovan angivits för åren 1938 och 1939. De rörliga kostnaderna i öre per kg för eldningsoljorna ha minskats med 15 procent på grund av den mycket stora omsättningsökningen och med anledning av de särskilda förhållanden, som i försäljnings- och transporthänseende råda för denna varugrupp. Nettovinsten i öre per kg för varje varugrupp erhålles såsom skillnaden mellan de på ovan angivet sätt beräknade bruttovinsterna och kostnaderna. Vid jämförelse av nettovinsten mellan de olika åren torde följande kommentarer vara av intresse. i»

Nettovinsten i öre per kg år 1946 företer i förhållande till åren 1938 och 1939 en väsentlig minskning. Undantag utgöra motorbrännolja och eldningsolja. Förklaringen härtill är, att bruttovinsten icke ökat, vilket däremot på grund av penningvärdets försämring är fallet med kostnaderna. Nettovinsten för flygbensin, som för åren 1938 och 1939 var 7.5 och 9.25 öre per kg, har år 1946 förbytts i en nettoförlust av 0.8 öre per kg. Förklaringen är framförallt den väsentligt ökade bulkrabatten. Nettovinsten för vanlig bensin för åren 1938, 1939 och 1946 var 2, 2.4 och (exklusive kassarabatt) 0.35 öre per kg. Förklaringen till minskningen är, att inköpskostnaden ökat mer än nettoförsäljningsvärdet, samtidigt som kostnaderna ökat på grund av penningvärdets försämring. Det bör omnämnas, att ökningen av inköpskostnaden endast till 1.3 öre per liter avser cifvärdet. Nettovinsten på lysfotogen för åren 1938, 1939 och 1946 var 3.2, 4.2 och 1.5 öre per kg. Motsvarande siffror för motorfotogen voro 0.8 och 1.6 samt en nettoförlust av 0.8 öre per kg. Förklaringen till försämringen är densamma som för bensin. Ökningen av cifvärdet var 1.2 öre per liter. Nettovinsten på white spirit, som för åren 1938 och 1939 var 6.8 och 8.1 öre per kg, har år 1946 förbytts i en nettovinst av 0.6 öre per kg. Förklaringen är framförallt lägre försäljningspriser på grund av ökad konkurrens från andra varor. Nettovinsten på motorbrännolja har ökat från 0.15 och 0.45 öre per kg för åren 1938 och 1939 till 0.8 öre per kg år 1946. Förklaringen är den relativt stora höjningen av försäljningspriserna. För år 1938 var resultatet för eldningsolja en nettoförlust av 0.3 öre per kg och år 1939 en nettovinst av 0.4 öre per kg, vilken år 1946 ökat till 0.7 öre per kg. Förklaringen till det förbättrade resultatet är den stora ökningen av omsättningen, vilken medfört att kostnaden i öre per kg, räknad efter förkrigsårens penningvärde, har minskat för år 1946. Dessutom ha försäljningspriserna ökat mer än inköpskostnaden. Varugruppen smörjoljor och fett visar — inklusive kassarabatten, som är borträknad år 1946 — ungefär samma nettovinst i öre per kg för alla tre åren. Vinsterna ha huvudsakligen uppstått på försäljningen av biloljor. Som ovan nämnts, ha alla räntekostnader avdragits från övriga kostnader i rörelsen och insatts som en särskild post i kalkylen. Bolagens kostnader av detta slag äro relativt obetydliga jämförda med ett statligt monopolföretags. Ränta har beräknats efter 3 % procent för åren 1938 och 1939 samt efter 3 procent för år 1946. Det i monopolföretaget investerade kapitalet har beräknats uppgå till följande belopp. 258

Anläggningsmedel

50 000 000

55 000 000

85 000 000

35 000 000 30 000 000 10 000 000

45 000 000 30 000 000 10 000 000

80 000 000 35 000 000 15 000 000

Rörelsemedel, varulager likvida medel Summa

125 000 000 140 000 000 215 000 000

För år 1946 finnas icke några siffror för nettovinsten tillgängliga från de enskilda bolagen. Detta har emellertid mindre betydelse, eftersom den kalkyl, som här redovisats under tabell 66 B, icke avser de faktiska förhållandena under år 1946, utan endast är en beräkning, som grundats på den ungefärliga omsättningen på den svenska oljemarknaden vid den tid, då undersökningen gjordes, och på då rådande ekonomiska förhållanden. De i tabellen 66 B insatta bruttovinsterna för olika varugrupper äro för år 1946 icke grundade på ett genomsnitt av årets verkliga inköpskostnader utan på de i slutet av oktober aktuella siffrorna. Dessa äro högre än de i början av året gällande priserna men lägre än de i slutet av året gällande. Det bör med avseende på den här redovisade ekonomiska beräkningen slutligen påpekas, att fördelningen av gemensamma kostnader på olika varugrupper givetvis innefattar subjektiva moment. Någon teoretiskt riktig fördelningsgrund i en blandad rörelse finnes icke och kan icke finnas. Vi ha vid våra beräkningar använt samma fördelningsgrunder, som oljebolagen själva tillämpa. Efter att ha redogjort för kalkylens konstruktion övergå vi nu till att kommentera den. Den framräknade nettovinsten efter avdrag av ränta på det i rörelsen investerade kapitalet uppgår enligt tabell 66 B till 8 117 000 kronor. Med denna siffra är man emellertid ännu icke framme vid den punkt, där ett bedömande av ett monopolföretags ekonomi kan vidtaga. Ingen hänsyn har nämligen hittills tagits till kostnaderna för ersättning till den personal, som blir överflödig vid oljebolagens koncentration till ett monopolföretag och som icke kan användas på anant håll i statlig tjänst. Vidare har man att beakta den vinst, som uppstår till följd av den kostnadsminskning, som kan ernås genom övergång från kredit- till kontantförsäljning. Därtill kommer ytterligare den besparing, som förutsattes bli resultatet av en viss, första rationalisering av biltransporterna från depåer till bensinstationer. Slutligen kan man i kalkylen införa även den ökning av vinsten, som man kan räkna med att kunna uppnå genom att köpa sina varor till lägre pris än dem, som debiterats Standard och Shell av deras moderbolag och som ligga till grund för den genomförda beräkningen. 259

Ett monopolföretag kommer att få vissa kostnader för ersättning till personal, som blir obehövlig i monopolets tjänst och åt vilken likvärdig anställning icke kan beredas i annan statlig tjänst. De här genomförda kalkylerna innebära en minskning av oljebolagens personal med 40 procent av den månadsanställda och med 5 procent av den veckoanställda personalen samt entledigande av alla distriktsagenter. Om ersättningskostnaderna skola bestridas genom ett 20-årigt amorteringslån, blir årskostnaden härför cirka 2.1 miljoner kronor. Skulle man kunna genomföra en ännu längre driven rationalisering och därmed åstadkomma en ännu större personalminskning — vilket torde vara sannolikt — skulle lönekontot minskas och årskostnaden för ersättning till entledigad personal ökas. Denna ytterligare personalminskning får man tänka sig beröra i första hand den månadsanställda personalen. Vi ha därför alternativt räknat med en minskning — förutom med 5 procent av den veckoanställda personalen och entledigande av alla distriktsagenter — av den månadsanställda personalen med 65 i stället för med 40 procent i den första kalkylen. Detta skulle innebära en ytterligare minskning av lönekontot med ungefär 4.9 miljoner kronor om året och en ökning av ersättningskostnaderna från ovan angivna 2.1 till ungefär 3 miljoner kronor om året. För att ge en uppfattning om den kostnadsminskning, som kan uppnås vid övergång från kredit- till kontantförsäljning, ha vi beräknat denna och infört den såsom en särskild post i kalkylen. Därvid har hänsyn tagits till besparingar i kostnader för löner, hyror och övriga kontorskostnader samt förluster på osäkra kundfordringar men icke till minskade räntekostnader. Vad slutligen angår den genom lägre inköpspriser åstadkomna vinstökningen hänvisas till vad här ovan redan har sagts om resultatet av inköpen, om de kunnat verkställas till den för varje varugrupp av något bolag uppnådda lägsta kostnaden. Den av oss gjorda kalkylen av det ekonomiska resultatet av ett statligt monopolföretag för oljehandel, som redovisas i tabell 66 B och C, har sålunda givit till resultat, att nettovinsten med den omsättning i olika varugrupper, som rådde omkring årsskiftet 1946—47, och under de samtidigt rådande ekonomiska förhållandena, därest alla kassarabatter slopades och övergång skedde till kontantförsäljning samt en viss transportrationalisering genomfördes skulle komma att uppgå till mellan 16.2 och 20.2 miljoner kronor om året. I den här återgivna kalkylen har hänsyn icke kunnat tagas till den förbättring i det ekonomiska resultatet av ett monopolföretags verksamhet på längre sikt, som kan uppnås genom samordning av investeringarna i olika 260

anläggningar, eventuellt anskaffande av eget oceantonnage, eventuellt förstatligande av smörjoljehandeln samt ökad omsättning. Slutligen bör uppmärksammas den kostnadsminskning, som uppstår efter slutamortering av lånet för finansiering av personalersättningarna. Beträffande sistnämnda poster hänvisas i övrigt till vad som anföres i kap. 16, avsnittet »Det ekonomiska resultatet».

S E X T O N D E

K A P I T L E T

M O T I V E R I N G OCH FÖRSLAG

J L J T T FÖRSTATLIGANDE av en industriell verksamhet, sn han-

delsrörelse eller någon annan gren av näringslivet får aldrig bli ett doktrinärt självändamål. I varje särskilt fall måste ett ställningstagande lör eller emot en sådan åtgärd bli beroende av en realprövning av de praktiska, ekonomiska förhållanden, som kunna komma under övervägande. Särskild uppmärksamhet från statsmakternas sida påkalla sådana branscher, inom vilka svenska eller utländska kartellintressen i fördyrande riktning påverka priserna eller risk härför kan anses föreligga. Syftet med ett statsingripande ifråga om oljehandeln skall vara att beträffande prisbildningen och kundtjänsten åstadkomma en ur konsumenternas synpunkt så tillfredsställande ordning som möjligt. Därtill tömmer ytterligare ett för samhället som sådant primärt behov av att i tider av krig eller eljest exceptionella, internationella förhållanden vår oljtförsörj ning icke onödigtvis äventyras till följd av bristande balans ifråga om de fredsmässiga inköpens fördelning på olika exportområden och otillräcklig beredskapslagring. Dessa synpunkter ha varit bestämmande för vårt bedömande av frågan, huruvida oljehandeln, sådan den nu fungerar, kan anses vara ordnad på ett tillräckligt effektivt sätt och om så icke är fallet, vilken form av statsingripande, som vore bäst ägnad att råda bot mot konstaterade missförhållanden. I direktiven för denna utredning ha vi anmodats att i detta syfte pröva olika alternativ, för vilka redogöres i kap. 5. Om man anser det vara möjligt att genom att samla landets hela efterfrågan på en hand köpa varan billigare och vidare genom en far hela marknaden planerad distribution nedbringa försäljningskostnaderna, måste varje åtgärd, som innebär en uppdelning av inköpen och en decentralisering av försäljningsorganisationen på flera företag motverka det sålunda angivna syftet. 262

I relation till världshandelns storlek utgör, som redan i annat sammanhang framhållits, vår konsumtion av olika oljeprodukter en jämförelsevis ringa kvantitet. Detta förhållande talar för att inköpen i görligaste mån koncentreras till ett enda företag, som kan agera på olika säljaremarknader. Mot erbjudande av så stora leveransavslut som möjligt torde man kunna erhålla förmånligare offerter än ett flertal köpare, var och en representerande endast en mindre del av efterfrågan. Förekomsten av inköpsföreningar på olika områden är ett uttryck bland andra för denna tanke och strävan. I vilken utsträckning de lyckas i sina förehavanden torde i väsentlig grad bero på hur representativa de äro för de intressen, som de företräda. Att mångfalden företag varit den mest bidragande orsaken till uppkomsten av sådana företeelser inom oljebranschen, som ur planeringssynpunkt med rätta kunna kritiseras, ha vi i det avsnitt av kap. 7, som behandlar detaljdistributionen, närmare utvecklat. Vad som där sagts kan i vissa delar sägas gälla även övriga led i distributionssystemet. Utan tvivel förhåller det sig så, att dimensioneringen och den geografiska lokaliseringen även av oceananläggningar, depåer och magasin skulle kunna ske mera rationellt, om hithörande åtgärder kunde bedömas i ett större sammanhang än vad fallet måste bli, då mer eller mindre irrationella märkes- och prestigesynpunkter bli bestämmande för, vad de olika enskilda företagen tillsamman inom ramen av eventuellt gällande avtal dem emellan göra och icke göra. Den svenska oljehandeln är icke större än att den organisatoriskt väl kan ombesörjas av ett enda företag. Förekomsten av varje ytterligare sådant betyder minskade möjligheter att tillgodogöra sig de ekonomiska och andra fördelar, som följa med en samordning av inköp och investeringar samt av den administrativa verksamheten. Utifrån dessa synpunkter ha vi funnit att den mest ändamålsenliga lösningen måste vara att koncentrera all handel med bränn- och smörjoljor — med vissa inskränkningar beträffande raffineringsindustriens inköp av råolja — till ett av staten ägt monopolföretag. Övriga alternativ ha — sedan vi prövat skälen för och emot desamma — därför icke ansetts böra föranleda någon utförligare behandling i detta sammanhang. Vi föreslå därför att denna handel förstatligas i den omfattning och enligt de riktlinjer, som i det följande närmare utvecklas i anslutning till vår motivering av förslaget i dess olika avsnitt. Förslag till lag angående statsmonopol på import av och handel med brännoljor bifogas detta betänkande (bil. 1). Beträffande tidpunkten för ikraftträdandet utgå vi ifrån antagandet att monopolet skall börja sin verksamhet senast den 1 juli 1948. 263

Importpriser och

importmonopol

Huruvida det ofta upprepade antagandet att de utländska koncernbolagen vid försäljning till sina dotterföretag i vårt land debitera priser, som ur skattepolitiska synpunkter skulle vara för dem — d. v. s. moderbolagen — mest fördelaktiga är riktigt ha vi försökt att komma till klarhet om genom den i kap. 11 refererade undersökningen rörande dessa prisers förhållande till de s. k. gulfnoteringarna. Jämförelsen har avsett alla under år 1938 och första halvåret 1939 fakturerade leveranser. Resultatet har | blivit, att det av branschens egna auktoriteter hävdade påståendet, att in- ] köpspriserna automatiskt anpassa sig till de vid varje tidpunkt »objektivt» registrerade gulfnoteringarna vederlagts. E t t vid en given tidpunkt för ! all export från den amerikanska gulfen gällande pris kan icke anses existera. De i verkligheten debiterade priserna avvika nämligen icke sällan från de noteringar, som — sammanställda i efterhand — vid samma tidpunkt uppgetts gälla som lägsta respektive genomsnittliga gulfpriser. Det måste för övrigt ifrågasättas, om en »officiell» prisnotering, som i så hög grad som här är fallet gäller samma företag i egenskap av både säljare (moderbolagen) och köpare (dotterbolagen) kan tillmätas någon större betydelse ur de synpunkter, som äro bestämmande för en i vedertagen mening fri prisbildning. Det bör nämligen uppmärksammas, att de stora bolagen (»the major companies»), av vilka de största på den internationella marknaden sälja sina produkter genom av dem ägda dotterföretag, tillsammans representera cirka 85 procent av produktionen. De måste följaktligen kunna utöva ett avgörande inflytande på de gulfnoterade exportpriserna. Av vad som framkommit beträffande bolagens samverkan ifråga om övriga priser och andra marknadsförhållanden (kap. 12) ges grundad anledning tro, att även de noterade gulfpriserna kunna ha påverkats av den kartellpolitik några av marknadens största bolag bedrivit. Denna har avsett en kvotering av marknaden, reglering av under- och överleveranser, prissättning för detaljförsäljningen genom majoritetsbeslut etc. När de samverkande bolagen utövat en så effektiv kontroll som fallet måste ha varit att döma av exempelvis »Utkastet till principmemorandum» och de till detta fogade »förklarande anteckningarna», förefaller det osannolikt, att man skulle överlämnat åt de ekonomiska krafternas s. k. fria spel att bestämma prisbildningsprocessen vid exporthamnen. Vissa av de ledande amerikanska oljebolagens konflikter med den amerikanska anti-trustlagstiftningen synas oss berättiga detta antagande. Varje objektiv jämförelse mellan i olika länder förekommande detaljpriser blir med hänsyn till kartellavtalens internationella karaktär mer eller mindre missvisande, alldenstund prisnivån ytterst måste bero på i vilken grad dessa avtal kunna tillämpas. Att genom en i efterhand i importlandet verkställd prisövervakning effektivt kunna 264

kontrollera skäligheten av de av koncernbolagen debiterade priserna vid försäljning till dotterbolagen torde därför få anses uteslutet. De möjligheter till en registrering av konkurrensbegränsande åtgärder, som numera finnas genom tillkomsten av den inom kommerskollegium härför upprättade byrån torde, då det gäller denna bransch, få anses otillräckliga. Inte ens den amerikanska anti-trustlagstiftningen har, som framgår av kap. 12, varit tillfyllest för att inom dess tillämpningsområde avhålla de stora koncernföretagen från att träffa kartellöverenskommelser. Enda möjligheten att bilda sig en föreställning om prisernas skälighet torde vara att själv uppträda på marknaden som köpare av så förhållandevis stora kvantiteter att de kunna inbjuda såväl koncernbolagen som fristående exportörer att konkurrera om leveranserna. Det måste emellertid då bli fråga om så stora inköp att flera smärre, i sin inköpsverksamhet splittrade importörer icke kunna åstadkomma en sådan effekt. Tillkomsten av ytterligare något eller några enskilda, med svenskt kapital finansierade företag, kan heller icke utan vidare anses utgöra några garantier mot en, om också icke avtalsmässigt reglerad så dock i praktiken förekommande prissamverkan. Vad som i detta avseende tidvis förekommit mellan koncernbolagen och Nynäs vittnar nämligen om att icke heller privata svenska företag stå främmande för en sådan prissamverkan. E t t av staten ägt monopolföretag, som är underkastat statsmakternas fortlöpande tillsyn och på vars verksamhet konsumenterna skola ges tillfälle att öva inflytande, kan däremot icke driva en prispolitik i strid mot de intressen det skall tillgodose. Med hänsyn till den numera allmänna inställningen i vårt land mot privata karteller och försök till monopolbildningar inom näringslivet bör det vara angeläget att de internationella koncernbolag, som bedrivit en samverkan av den innebörd, som framgår av kap. 12, icke genom dotterföretag ges tillfälle att hit överföra en sådan kartellbildning. Ett företag, representerande vårt lands totala efterfrågan på olika slags oljeprodukter och som kunde inleda affärsförbindelser med måhända mindre, men for vårt lands behov tillräckligt stora fristående exportföretag — som sakna egna distributionsapparater i utlandet —, skulle enligt vår mening kunna räkna med att erhålla fördelaktigare inköpspriser än dem, som under nuvarande förhållanden debiteras här i landet verksamma dotterföretag till de stora internationella koncernbolagen. En sådan inköpspolitik behöver icke utesluta möjligheten av att ur långsiktiga beredskapssynpunkter sprida inköpen på geografiskt sett olika exportområden. Är det offererade priset cif svensk hamn detsamma för exempelvis amerikansk, mexikansk och rysk olja kunna från tid till annan erbjudas tillfällen att 265

förena den kommersiella synpunkten med intresset av att som beredskapsåtgärd på längre sikt ha kontakt med olika exportcentra. Slutsatsen av vårt resonemang på denna punkt blir således, att om kvantiteten har någon betydelse för prissättningen i detta led av handeln måste en koncentration i största möjliga utsträckning av inköpen anses innebära en fördel. En sådan ordning förutsätter emellertid ett importmonopol. Farhågorna för att tillkomsten av ett dylikt monopol skulle kunna medföra en avstängning från viktiga exportområden torde, efter vad som framkommit av våra undersökningar härom (kap. 13), icke behöva tillmätas någon betydelse. Risken för att de stora koncernbolagen, eventuellt i egenskap av säljare till monopolföretaget, skulle komma att tillämpa ett genom överenskommelser dem emellan fastställt högre pris, får anses mindre, om monopolet med en märkesneutral distributionsapparat till sitt förfogande blir i tillfälle att köpa produkter även från sådana exportörer som äro fristående i förhållande till koncernerna. Då det ur vissa synpunkter kan anses vara ett intresse att i landet verksamma, inhemska raffineringsföretag själva kunna få importera för sin produktion erforderlig råolja, bör detta tillåtas i den utsträckning de kunna erhålla förmånligare inköpspriser än dem, som för motsvarande kvaliteter offereras av monopolföretaget. Vederbörande företag bör i varje särskilt fall beviljas licens för viss kvantitet. Framställningar rörande sådant medgivande bör avgöras av en särskild, av Kungl. Maj:t för viss tid — förslagsvis tre år — tillsatt nämnd. Denna bör bestå av en representant för kommerskollegium, tillika ordförande, en för monopolbolaget och en för de inom riket verksamma oljeraffineringsföretagen. För varje ledamot utses en personlig ersättare. Över nämndens beslut skall besvär icke kunna anföras. Förslag till instruktion för nämnden bifogas detta betänkande (bil. 4). Oceanfrakter I den redogörelse över det spanska oljemonopolet, som återges i kapitel 4, framgår bland annat, att detta för sina oceanfrakter skaffat sig egen tankflotta. Denna åtgärd torde förklaras av det förhållandet, att möjligheterna att påverka skillnaden mellan fob- och cifpriset till övervägande del är beroende av frakternas storlek. Mestadels förhyras tankfartygen för viss tid (time-chartering), i regel fem till tio år. Tankrederierna torde i regel grunda sina kalkyler på tio års avskrivning, ehuru fartygen normalt äro brukbara avsevärt längre tid, i varje fall för transporter av icke frätande oljor. Till följd av de särskilda förhållanden, som under de senare åren kännetecknat den transoceana sjöfarten samt den nuvarande orderanhopningen inom varvsindustrien med långa leveranstider ha vi icke ansett det 266

aktuellt att göra en för mera normala tider avsedd kalkyl rörande en för detta ändamål bedriven rederirörelse i ett statligt företags regi. Detta förhållande utesluter emellertid icke antagandet, att ett svenskt monopolbolag genom att förfoga över en egen tankflotta, med tillräckligt stor kapacitet för att kunna ombesörja den större delen av dess oceantransporter, i icke oväsentlig grad skulle kunna reducera sina fraktkostnader. Den omständigheten, att bolaget skulle komma att disponera samtliga oceananläggningar — med undantag för raffineringsföretagens — måste i så fall göra det betydligt lättare att i tid och rum samordna oceantransporterna med hänsyn till tonnagets kapacitet, anläggningarnas belägenhet, behovet av lagerhållning och konsumenternas behov av skilda produkter under olika årstider. En uppskattning av denna besparing har gjorts i kommentarerna i detta kapitel till den kalkyl för ett monopolföretag, som återges i kap. 15. Även i detta avseende kunna således vägande skäl anföras till förmån för en koncentration av oljehandeln. Frågan om drivandet av en rederirörelse i monopolbolagets regi bör bolagets styrelse få i uppdrag att utreda.

Oceananläggningar och depåer Lokaliseringen och dimensioneringen av de anläggningar, som äro avsedda för lagerhållning av de olika oljeprodukterna, är av utomordentlig betydelse ur skilda synpunkter. Vad oceananläggningarna beträffar ger sig den geografiska spridningen så till vida själv, som man endast har att välja mellan de hamnar, vilka kunna ta emot fartyg av den storlek, som här kommer ifråga. Depåernas belägenhet måste likaledes för kustdistriktens vidkommande bestämmas av tillgången på lämpliga hamnar och för inlandets del lämpliga landtransportförbindelser med i ena riktningen oceananläggningarna och i andra riktningen viktiga avsättningsområden. Därtill kommer frågan var dessa anläggningar kunna tänkas vara bäst skyddade i händelse av krigshandlingar. Befintliga oceananläggningar fördela sig på ett relativt litet antal platser (se kartan sid. 80 A och tabellen på sid. 77) och äro på varje plats i stort sett koncentrerade till vissa, av de lokala myndigheterna anvisade, slutna områden. Mera anmärkningsvärda undantag från denna regel utgöra egentligen endast Göteborg och Stockholm. I stort sett samma förhållande gäller de orter, där flera bolag ha depåer. Denna anhopning över jord av lätt träffbara anläggningar innebär i händelse av krig betydande risker. Genom statsmakternas försorg ha därför, som i kap. 7 redovisas, byggts ett antal i detta avseende bättre skyddade anläggningar. Även om denna 267

beredskapssynpunkt icke får underskattas, kan den heller icke ensam få avgöra frågan om anläggningarnas lokalisering. I fråga om det nu befintliga beståndet av såväl oceananläggnhgar som depåer och magasin torde ur här anförda synpunkter icke mycket vara att göra. De låta sig icke flyttas utan stora kostnader och risk fö: en viss materialförstörelse. Annorlunda ställer sig emellertid frågan med tanke på deras framtida utbyggnad. Den ökade konsumtionen av vissa mörka oljor, som redan gett sig tillkänna, och den i förhållande till marknadsläget före kriget väntade stegringen av efterfrågan på vissa andra produkter, har framtvingat behov av större lagerutrymmen. Vidare torde det få anses vara i hög grad erforderligt att våra beredskapslager, i händelse av en spärrad import, kunna rymma betydligt större mängder, än vad fallet var före krigsutbrottet 1939 och har varit tiden därefter. Av de uppgifter vi inhämtat rörande bolagens planerade investeringar ifråga om sådana anläggningar framgår, att de avse förhållandevis betydande belopp, nämligen för oceananläggningar 20—25 miljoner kronor samt för depåer och magasin 9 miljoner kronor. Det är att märka att dessa uppgifter avse endast de fem koncernbolagen. Härtill skulle alltså ytterligare komma Nynäs' och OK:s samt eventuellt nyetablerade företags investeringar. Den kapacitetsökning, som härigenom skulle erhållas, torde dock icke vara tillräcklig för att möjliggöra en erforderlig beredskapslagring. De för normala tider avsedda lageranläggningarna — inklusive det utrymme för en kontinuerlig beredskapslagring, som statsmakterna tvångsvis kunna ålägga enskilda företag — måste därför kompletteras med särskilda, för beredskapsändamål av staten uppförda och disponerade anläggningar. Frågan om hur stor den härför erforderliga cisternkapaciteten bör vara har på Kungl. Maj:ts uppdrag utretts av bränslekommissionen. Det måste anses vara av den största vikt att dessa investeringsintressen — för normala behov avsedda anläggningar och sådana för beredskapsändamål — i vad de avse anläggningarnas storlek och placering i görligaste mån samordnas. Förutsättningarna härför måste vara betydligt större om samtliga anläggningar ägas av ett statligt företag, än om flera konkurrerande ägareintressen skola samsas både inbördes och i förhållande till staten. Distributionens rationella ordnande under normala förhållanden är en fråga, som gäller icke endast bensinstationernas antal samt deras placering och utrustning med hänsyn till trafikfrekvens och andra sådana omständigheter. Såväl ur transporttekniska som transportekonomiska synpunkter är lageranläggningarnas belägenhet och kapacitet av stor betydelse för hur man skall kunna planera distributionsapparatens sista led. Programmet för de framtida investeringar, som avse de två första etapperna i distributionen, måste därför göras upp med hänsynstagande till de lokala försäljningsområdenas behov av goda förbindelser med depåer 268

och oceananläggningar. En rationalisering av detalj distributionen utan att man samtidigt kan vidtaga härav betingade åtgärder bakåt i distributionskedjan torde få anses omöjlig att genomföra. Distributionen måste, organisatoriskt och ekonomiskt, ses som en odelbar enhet från importhamnen 'till bensinpumpen. Då de enskilda företagens investeringsplaner beträffande oceananläggningar och depåer med avseende på såväl olika områden som olika produkter gjorts upp utifrån deras egna, inbördes högst skiljaktiga behov måste detta ur här anförda synpunkter innebära uppenbara risker för betydande felinvesteringar. Denna omständighet talar ytterligare för en koncentration av oljehandeln till ett enda företag.

Detaljdistributionen Vi ha redan i våra kommentarer till distributionsundersökningen (kap. 7) anfört vissa allmänna synpunkter på frågan om detaljförsäljningens nuvarande organisation och vilka faktorer, som måste tillmätas betydelse vid en rationalisering av denna. Det har då bland annat visat sig, att förekomsten av ett flertal olika märken av bensin samt existerande äganderättsförhållanden i hög grad försvåra för att icke säga omöjliggöra genomförandet av en rationellare ordning på detta område. Det faktum, att enskilda märkesföretag äga var sin andel — större eller mindre — av stationsbeståndet och bedriva sin nyetableringspolitik utifrån synpunkten, att vart för sig bli representerade på så många lönsamma platser som möjligt, måste ofelbart resultera i en överdimensionering och fellokalisering av distributionsapparaten. Förekomsten av kvoteringsavtal och reglering av till följd härav uppkomna över- och underleveranser avseende marknaden i sin helhet, utesluter icke i det enskilda, lokala fallet sådana felinvesteringar. Tillkomsten av ytterligare företag skulle betyda att dessa olägenheter förstorades i proportion till dessas anspråk på att bli företrädda på marknaden. En rationalisering av detalj distributionen kommer till en del att beröra redan existerande anläggningar. Av större vikt är emellertid en enhetlig planering av nyinvesteringarna. Det rör sig även i detta sammanhang om stora belopp. Koncernbolagen ha, som i kap. 7 nämnts, uppskattat sina om- och nybyggnader ifråga om bensinstationer åren 1946— 1948 till cirka 25 miljoner kronor. En sådan utbyggnad av stationsbeståndet plus vad Nynäs, OK och eventuella nytillkommande företag kunna komma att bidraga med måste, med den kännedom man har om den redan befintliga distributionsapparatens storlek, ur ekonomiska synpunkter anses oförsvarlig. Med hänvisning bland annat till den på initiativ av Svenska Kommunal269

tekniska Föreningen av Stockholms stads gatukontor utarbetade planen för bensinhandelns framtida ordnande i huvudstaden, ha vi redan i annat sammanhang konstaterat, att de om varje fördelaktigt placerad anläggning konkurrerande intressena äventyra genomförandet av en ur helhetens synpunkt eftersträvansvärd ordning. • Ett förstatligande av oljehandeln omfattande även äganderätten till de i detaljhandeln nyttjade anläggningarna skulle betyda att dessa frigjordes från märkesintressena och följaktligen kunde disponeras på ett helt annat och bättre sätt, än vad nu är fallet. Vi ha i föregående avsnitt av detta kapitel framhållit, att om man eftersträvar en effektiv rationalisering av distributionsapparaten kan man ur ägandesynpunkt icke förfara olika beträffande å ena sidan ocean- och depåanläggningar samt å andra sidan detaljhandelns anläggningar. Den både ofullkomliga och svårhanterliga ordning, som en på administrativ väg tillämpad nyetableringskontroll skulle innebära, måste anses utesluten som ett allvarligt menat alternativ.

Inhemska transporter Stor betydelse ha vi ansett oss böra tillmäta de transportekonomiska beräkningar, som refereras i kap. 9 och som grunda sig på dels en av Standard Oil Company (New Jersey) verkställd undersökning och dels en av oss gjord motsvarande utredning rörande sambandet mellan storleken av leveranserna till återförsäljarna och transportkostnaderna per levererad enhet, allt i förhållande till transportmedlens och distributionsanläggningarnas kapacitet. Även om de enskilda företagen vart för sig inom ramen för sin andel av marknaden i någon mån kunna vidtaga i nämnda undersökningar avsedda åtgärder, måste den ekonomiska effekten bli avsevärt större för ett företag, som behärskar hela marknaden. Den för leveranserna till detaljförsäljarna erforderliga transportapparaten omfattande mindre tankfartyg, järnvägstankvagnar och tankbilar måste då både ifråga om antalet enheter och deras storlek beräknas utifrån helt andra och mera ekonomiska förutsättningar, än vad fallet är under nuvarande förhållanden. Nyanskaffningen av sådana transportmedel ha för åren 1946—1948, som i annat sammanhang nämnts, för koncernbolagens del beräknats till 15—19 miljoner kronor. Även här är det följaktligen fråga om stora nyinvesteringar, som det måste anses angeläget att begränsa genom en samordning av transporterna. I kommentarerna i detta kapitel till kalkylen för ett monopolföretag liksom i kap. 9 har det ekonomiska resultatet — så långt detta låter sig beräknas med ledning av vår egen mycket begränsade undersökning — av en sådan rationalisering angivits. 270

Priser och rabatter Frågan om att kunna åstadkomma ett med hänsyn till olika konsumentgrupper mera rättvist utformat och i praktiken mera konsekvent tillämpat prissystem än det som nu förekommer, har länge framstått som ett önskemål. Det torde tidvis ha förekommit, att olika företag och deras återförsäljare vid sidan av de »officiellt» gällande priserna och rabatterna beviljat vissa kunder extra förmåner av varierande storlek. Dessa extrarabatter ha i vissa fall lett till ett icke minst ur konsumenternas synpunkt irriterande förhållande. Ingen har med säkerhet kunnat avgöra, huruvida det pris han betalat, varit skäligt med hänsyn till de från tid till annan och mellan olika försäljare och orter skiftande rabatterna och genom dessa uppkomna »hemliga», privilegierade priser. Av i kap. 12 återgivna handlingar rörande samarbetet mellan bolagen framgår, att man vid olika tillfällen beslutat att upphöra med beviljandet av extrarabatter. Resultatet av dessa överenskommelser låter sig icke fastställas, då man saknar möjlighet att jämföra omfattningen av dessa rabatter före respektive efter det överenskommelserna träffats. Hur därmed än kan förhålla sig måste det anses vara en otillfredsställande ordning, att en del konsumenter, beträffande priset, skola favoriseras i förhållande till andra och återförsäljarna i vissa fall måhända mot sin vilja tvingas att tillämpa metoder, som föga eller intet ha gemensamt med en sund prispolitik. Det tryck på prisnivån, som de godtyckligt tillämpade extrarabatterna tillfälligt och i vissa fall kunna tänkas utöva, kan å andra sidan under tider, då marknadsläget är mera gynnsamt, fresta bolagen att söka erhålla kompensation för beviljade rabatter genom att överenskomma om vidmakthållandet av ett högre pris, än vad deras aktuella omkostnader skulle motivera. Detta synes ha varit fallet åtminstone under en viss tid av år 1939 enligt vad som framgår av den korrespondens vi som undersökningsmyndighet tagit del av. Den i kap. 12 lämnade redogörelsen för innebörden och tillämpningen av bolagens överenskommelser i konkreta fall visar, att användandet av extrarabatter för att behålla vissa kunder ingalunda utesluter, utan tvärtom kan inspirera till priskarteller beträffande försäljningen till sådana konsumenter, till vilka bolagen centralt ha möjlighet att offerera. Det korrektiv mot en prissamverkan av denna innebörd, som förekomsten av IC skulle kunna antagas ha inneburit, måste, efter vad som framkommit beträffande detta företags beroende av koncernbolagen, betraktas som förhållandevis svagt. Nämnda organisation har icke hittills kunnat utveckla den självständighet, som skulle varit nödvändig för att i nämnvärd grad motverka kartelliseringsträvandena. Under den senaste tiden har mellan bolagen pågått ett »priskrig» genom 271

lämnande av varierande extrarabatter. Det har emellertid icke vart möjligt för oss att utröna, i vilken omfattning detta förekommit. At: detta »priskrig» skulle vara ett uttryck för ett normalt konkurrensförhillande inom branschen måste få anses vederlagt av vad som redan anförts om bolagens tidigare prissamverkan. Det torde i stället kunna förhålla sig så, att beviljandet av extrarabatter till vissa kunder under nämnda til varit ett led i bolagens strävan att i händelse av tillkomsten av ett nytt kvote ringsavtal vart för sig skaffa sig ett så fördelaktigt underlag som möjligt för beräkningen av kvoterna. Att ett kvoteringsavtal icke träffats under den tid vår utredning pågått, torde icke vara ägnat att förvåna. Däremot ha kring senaste årsskifte hållits överläggningar som resulterat i vissa försäljningsvillkor grundade på samma officiella pris. Denna, ur olika synpunkter otillfredsställande prispolitik med överenskomna priser för »vanliga» kunder, listade särskilt gynnade undantagskunder, differentiering i samband med kundskydd och kundöverlåtelse etc, skulle av ett monopolföretag kunna ersättas med en ordning innebärande att likvärdiga konsumenter behandlades på ett sätt, som vare sig privilegierade eller diskrimerade någon. En annan prisfråga med, av kända förhållanden att döma, större räckvidd är den av bolagen tillämpade indelningen av landet i olika priszoner. I anledning av ett flertal motioner hemställde 1946 års riksdag att Kungl. Maj:t måtte låta utreda frågan om slopandet av denna zonindelning. Vi ha, som framgår av vad som anföres i kap. 11, erhållit i uppdrag att verkställa nämnda utredning. Att med nuvarande organisation av handeln kunna tillämpa ett för hela landet lika pris måste, av skäl, som närmare utvecklas i nyssnämnda kapitel, anses uteslutet. Inget enskilt bolag skulle ur sina synpunkter kunna finna det särskilt frestande att belasta sitt omkostnadskonto med de extrakostnader, som betingas av de större frakterna till mera avlägsna omsättningsområden. De torde i stället föredra att begränsa sin verksamhet till i detta avseende mindre kostnadskrävande marknader. Resultatet härav skulle bli, att de periferiska delarna av landet icke på ett tillfredsställande sätt kunna bli tillgodosedda. Däremot skulle ett monopolföretag, som, oberoende av försäljningsorten, hade möjlighet att låta hela omsättningen bära den totala fraktkostnaden, kinna genomföra en sådan prissättning. Beträffande vårt förslag på denna punkt hänvisas till kap. 11. Bolagets prispolitik skall uteslutande bestämmas av konsumenternas berättigade anspråk att erhålla kvalitetsprodukter till lägsta möjliga utförsäljningspris. Härav följer att verksamheten icke i något avseende av statsmakterna får utnyttjas för fiskaliska syften. 272

Organisation av ett statligt oljemonopol De olika former för organisationen av ett statligt monopolföretag inom oljehandeln, som kunna komma ifråga, äro ett centralt affärsdrivande verk och ett aktiebolag. Vid övervägandet ha vi beaktat de principiella och praktiska synpunkter på frågan om olika former för statlig affärsdrivande verksamhet, som kommit till uttryck i bland annat kaffemonopolsakkunnigas betänkade (SOU 1936: 10) och 1942 års militära bolagsutredning. Vi ha därvid funnit, att för en affärsrörelse av här ifrågavarande natur aktiebolagsformen är den mest ändamålsenliga. Ett statligt företag, organiserat som ett bolag, bör ha lättare än ett statligt verk att driva sin rörelse utan byråkratisering av verksamheten. Styrelsen och dess verkställande organ böra icke vara bundna av sådana instruktioner eller på annat sätt meddelade föreskrifter, att de i en given situation hindras att handla så ändamålsenligt och snabbt som förhållandena på marknaden kunna påkalla. Den nya aktiebolagslagen den 14 september 1944, som träder i kraft den 1 januari 1948, kommer att vara tillämplig på bolaget. För detta skall gälla en av bolagsstämman fastställd bolagsordning. Förslag till sådan finnes som bilaga 2 fogat till detta betänkande. Staten skall äga majoriteten av bolagets aktier. Då enda syftet med ett förstatligande av oljehandeln skall vara att tillgodose konsumenternas behov av produkter till så låga priser som möjligt, är det önskvärt, att tillfälle beredes konsumenterna att öva inflytande på bolagets verksamhet. Detta torde lämpligast kunna ske på sådant sätt att representativa konsumentsammanslutningar för bilismen, sjöfarten, flyget, industrien, jordbruket, fisket och fastighetsägarna få tillfälle att förvärva aktier i bolaget, tillsammans dock icke mer än som motsvarar 49 procent av aktiekapitalet. Rätten för sådana sammanslutningar att förvärva aktier i bolaget torde få vara beroende av Kungl. Maj:ts tillstånd i varje särskilt fall. ^ Med hänsyn tagen till rörelsens i kap. 15 beräknade ekonomiska omslutning under de första åren torde aktiekapitalet böra uppgå till lägst 50 och högst 150 miljoner kronor. Aktie bör lyda på nominellt 100 kronor. För överlåtelse av aktie bör gälla hembudsskyldighet med företrädesrätt för staten. Utdelningen bör begränsas till 5 procent. Bolaget bör erhålla oktroj för viss tid. Då det är av vikt, att det får möjlighet att under den fastställda oktrojperioden planera och erfarenhetsmässigt organisera sin verksamhet på relativt lång sikt, torde oktroj en böra avse minst tio år. Styrelsen bör bestå av förslagsvis sju ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t IS

utser ordförande och vice ordförande samt ytterligare två ledamöter, de sistnämnda på förslag av för detta ändamål av Kungl. Maj:t förordnade konsumentorganisationer. Bolagsstämman väljer tre ledamöter. I samma ordning utses motsvarande antal suppleanter. Bolagets verksamhet skall granskas av tre revisorer, samtliga jämte två suppleanter för dem valda av bolagsstämman. Styrelsens ledamöter böra väljas för en tid av två år och i sådan ordning, som säges i förslaget till bolagsordning. Revisorerna väljas för en tid av ett år. Styrelsen utser inom sig en verkställande direktör och inom eller utom sig en vice verkställande direktör. Arvoden för styrelsen och revisorerna fastställas av bolagsstämman och torde kunna få rum inom ett belopp av 50 000 kronor per år. Styrelsen och huvudkontoret böra ha sitt säte i Stockholm. Styrelsen skall efter bolagsstämmans allmänt givna direktiv ansvara för bolagets verksamhet och fastställa den härför lämpligaste arbetsfördelningen mellan sig och verkställande direktören. Utöver vad vi anfört i kap. 15 angående den beräknade omfattningen av den centrala, administrativa verksamhetens rationalisering och de mera långsiktiga åtgärder, som avse inköps-, investerings- och försäljningsverksamheten, anse vi oss i detta sammanhang icke böra framlägga något detalj förslag beträffande bolagets praktiska utformning. Vi anse nämligen, att det bör ankomma på styrelsen att utarbeta ett sådant förslag, enär detta bör ske med hänsynstagande till olika vid tidpunkten för verksamhetens påbörjande föreliggande omständigheter. Det synes ur denna synpunkt vara lämpligt, att bolaget bildas och styrelsen tillsättes så snart som möjligt efter det eventuellt beslut fattats om oljehandelns förstatligande, så att styrelsen i god tid kan gripa sig an med organisationsarbetet. Följande allmänna synpunkter på företagets organisation torde därvid böra beaktas. Verksamheten torde i stort sett kunna organiseras på följande avdelningar: 1. Inköpsavdelning (eventuellt med ombud i utlandet). 2. Försäljnings- (och service-) avdelning. 3. Bokförings- och kassaavdelning. 4. Personalavdelning. 5. Transportavdelning. 6. Materialavdelning. 7. Planeringsavdelning. 8. Forsknings- och försöksavdelning. 274

Avdelningarnas arbetsområden torde i stort sett framgå av deras benämning. Praktiska erfarenheter måste helt naturligt bli bestämmande för den slutliga gränsdragningen och frågor, som beröra två eller flera av dem, alltid handläggas i samråd. Regionalt bör verksamheten decentraliseras på distrikt. Dessas verksamhetsområden böra bestämmas med hänsynstagande till i första hand de distributionstekniska förutsättningarna. Distriktskontoren böra helst organiseras i nära anslutning till någon av bolagets ocean- eller depåanläggningar. De skola, vart och ett inom sitt område, efter huvudkontorets instruktioner förvalta bolaget tillhörande anläggningar, föreslå och inom ramen för sin kompetens vidtaga åtgärder för distributionens effektivisering, bedriva en aktiv försäljningsverksamhet och medverka till genomförandet av en i olika avseenden rationell kundtjänst. På orter, där distriktskontor saknas men bolaget har depå eller annat upplag, böra vissa på distriktskontoret ankommande uppgifter lokalt kunna överflyttas till depåkontoret eller särskilt ortsombud. Då det i vårt förslag förutsattes, att detaljförsäljningen av bolagets produkter skall ske genom av bolaget koncessionerade försäljare, som hyra bolaget tillhörig stationsmateriel, behöver denna verksamhet från bolagets sida — genom distrikts- och depåkontor eller ortsombud — icke ägnas annan tillsyn än att givna koncessions villkor efterlevas. Hos bolaget anställd personal bör i minst samma omfattning, som överenskommits i det mellan å ena sidan Svenska arbetsgivareföreningen och å andra sidan Landsorganisationen i Sverige samt Tjänstemännens centralorganisation träffade avtalet om företagsnämnder, ha möjlighet att utöva sitt inflytande på bolagets verksamhet. Bolaget bör i sin egenskap av arbetsgivare vara anslutet till den för de statliga affärsföretagen gemensamma förhandlingsorganisationen. Vi vilja slutligen i detta sammanhang framhålla, att det för bolagets resultat är av största vikt, att löneförmånerna bli sådana, att bolaget i konkurrens med andra företag inom näringslivet för de olika befattningarna kan erhålla väl kvalificerade personer.

Detaljhandelns organisation Vad organisationen av detaljhandeln angår synes denna lämpligast böra ordnas på följande sätt. Erforderliga anläggningar såsom byggnader, pumpar och fatkiosker liksom emballage och övrig förbrukningsmateriel böra ägas av monopolbolaget. Detta bör även förvärva eller, om detta icke låter sig göra, förhyra 275

den mark, på vilken sådan anläggning redan är uppförd, när bolage, börjar sin verksamhet, eller genom dess medverkan senare kommer att umföras. Anläggningar, inklusive nyttjanderätt till marken, uthyras av bohget^ till av detta på vissa villkor koncessionerade återförsäljare mot en ersittning, som motsvarar en efter gängse grunder beräknad förräntning. Koncession skall kunna beviljas såväl enskild person som företag och sammanslutning av konsumenter. Den skall vidare kunna gälla flers än ett försäljningsställe, men i sådant fall med angivande av platserna fir verksamhetens bedrivande. Sålunda skall exempelvis en organisation a m OK kunna erhålla en sådan koncession innefattande ett visst, stöne antal anläggningar. Koncessionen skall löpa på viss tid, förslagsvis tre år Koncessionshandlingen bör innehålla föreskrifter om återförsäljarens provisioner, bestämda priser för olika produkter, kreditvillkor avseende såväl återförsäljarens förhållande till bolaget som kundens till återförsäljaren, tid för öppethållande och den kundtjänst i övrigt, som miist skall kunna lämnas vid ifrågavarande försäljningsställe. Beträffande provisionen till återförsäljare bör denna utgå med samma belopp per försåld enhet oberoende av omsättningens storlek. Atl i detta avseende tillämpa en i förhållande till omsättningens storlek graderad skala med minskad provision vid omsättning över en viss gräns, torde icke vara att rekommendera. Rörelsens resultat bör påverkas i diiekt pro portion till försäljningens kvantitativa förändringar oavsett till vilken storleksklass rörelsen är att hänföra. Det måste då ligga i återförsäljarens intresse att försöka att öka sin omsättning genom en god kundtjänst. Härigenom åstadkommes en med lojala medel utövad, stimulerande konkurrens. Återförsäljareprovisionen torde för bensin böra utgå med ett, efter nuvarande penningvärde beräknat belopp av 3.75 öre per liter och sedermera justeras i den utsträckning förändringar i penningvärdet eller andra förhållanden så kunna påkalla. Vissa konsumenter, vilkas inköpsförhållanden kunna anses motivera detta, böra erhålla kreditbevis berättigande till inköp hos samtliga återförsäljare inom viss tid av en viss, högsta kvantitet produkter. Kreditbeviset skulle under sådana förhållanden få en avsevärt större användbarhet än vad nu är fallet med sådana bevis och s. k. bensinchecker begränsade till inköp endast hos ett visst bolags stationer. Införandet av kontantförsäljning skulle ur bolagets synpunkt otvivelaktigt innebära betydande fördelar. Bokföringsarbetet bleve nämligen då enklare och mindre kostnadskrävande. I föreliggande kalkyl har besparingen beräknats till cirka 1.2 miljoner kronor per år. Däremot skulle en sådan åtgärd under själva övergången från den nuvarande organisationen till ett monopol kunna komma att bereda återförsäljarna och de enskilda kunderna olägenheter. Det torde därför vara välbetänkt att bolagets edning 276

av egen erfarenhet får bestämma vid vilken tidpunkt genomförandet av kontantförsäljning bör ske. Återförsäljarna böra av bolaget kunna erhålla s. k. »öppen varukredit, 30 dagar netto» under den tid kreditförsäljning tillämpas. Kreditens storlek må bedömas med hänsyn till vederbörandes betalningsförmåga och omsättning. Vid beviljandet av koncession bör tillses att alla rimliga anspråk från konsumenternas sida på en god kundtjänst bli tillgodosedda. Sålunda bör hänsyn tagas till att antalet försäljningsställen inom visst område bli tillräckligt stort och så fördelat, att distributionsapparaten är lätttillgänglig och kan möta förekommande toppbelastningar. Vidare bör tillses, att ett erforderligt antal stationer utrustas med anordningar för service i den bemärkelse, som närmare utvecklats i kap. 7. Vissa konsumentkategorier såsom jordbrukare, fiskare, trafikbilägare etc. böra, där så anses motiverat, kunna erhålla koncession för särskilda, för deras kollektiva behov av bensin, motorfotogen, motorbrännolja etc. avsedda och brukade s. k. »konsumentanläggningar». I motsats till den av bolagen nu tillämpade ordningen, synes bildandet av samköpsföreningar böra uppmuntras, där detta kan bidraga till att eliminera mellanhandsvinster och därigenom förbilliga distributionen för konsumenterna. Vår undersökning rörande stationernas öppethållande har gett vid handen, att den nuvarande ordningen icke är tillfredsställande. Särskilt gäller detta helgdagar. Det har visat sig svårt att på tillräckligt många platser få företagen att enas om ett joursystem. Behovet av ett sådant har påpekats av Kungliga Automobilklubben. Konsumenternas anspråk i detta avseende måste anses väl grundade och böra av monopolet tillmötesgås i största möjliga utsträckning. Föreskrifter härom böra meddelas återförsäljarna i samband med beviljandet av koncession. Bolaget bör medverka till anordnandet av fortbildningskurser för personalen vid servicestationerna i syfte att hålla denna å jour med den tekniska utvecklingen på detta område. I direkt anslutning till den i kap. 7 redovisade distributionsundersökningen ha vi anfört, att det givetvis är svårt att, med ledning av tillgängliga statistiska fakta, exakt avgöra, hur många försäljningsställen distributionsapparaten totalt bör omfatta, hur dessa böra fördela sig på större och mindre försäljningsenheter och vara lokaliserade. Vi ha däremot kunnat konstatera, att den på vissa platser är betydligt överdimensionerad under det att andra områden äro mindre väl tillgodosedda. Utan att närmare precisera det antal stationer av olika typer, som under de närmaste åren kan fordras för en rationellt ordnad distribution, torde en icke obetydlig minskning av det nuvarande stationsbeståndet på vissa platser kunna vidtagas 277

utan förfång för konsumenterna. Rationaliseringen bör i detta avseende ta sikte på en utrangering av uppenbart fellokaliserade, i mindre gott skick varande anläggningar. Av större betydelse torde emellertid bli att företa en omflyttning av vissa av de sedan återstående stationerna, så att man bättre än vad nu är fallet kan tillgodose kravet på största möjliga överensstäm-' melse mellan behovet av försäljningsställen och trafikfrekvensen. Vi ha i annat sammanhang omnämnt de åtgärder i sådant syfte, som vidtogos av det spanska oljemonopolet, när detta började sin verksamhet. I vilken omfattning och takt här berörda efterrationalisering av den i de enskilda företagens regi redan uppförda distributionsapparaten bör genomföras, bör det ankomma på monopolbolagets ledning att, efter noggranna marknadsundersökningar, avgöra. Vi vilja ännu en gång betona, att en planering av distributionsapparaten efter de riktlinjer, som vi utförligt uppehållit oss vid i kap. 7, huvudsakligast måste komma att avse nyinvesteringarna och de betydande besparingar, som kunna göras i samband därmed. Om det skulle visa sig, att eldningsoljan mera varaktigt blir av större betydelse, bör frågan om en för distribution av denna produkt väl avpassad apparat ägnas särskild uppmärksamhet. Härvid skola såväl industriens som fastighetsägarnas berättigade anspråk beaktas. Av vad som redan anförts har framgått, att monopolbolaget och dess återförsäljare ifråga om brännoljor för olika ändamål icke skulle saluföra märkesprodukter. I viss mån annorlunda torde — som närmare beröres i kap. 14 — fallet bli beträffande vissa märkesregistrerade specialtillverkningar av smörjmedel. Förslaget om att monopolet i sin försäljnings verksamhet, i vad denna avser brännoljor, icke skall behöva tillmäta de olika varumärkesbeteckningarna någon vikt ha vi grundat på, vad auktoritativa personer sagt oss ifråga om den påstådda skillnaden i kvalitet olika märken emellan. Såväl ifråga om vanlig motorbensin som flygbensin har det därvid framkommit, att de nu i marknaden förekommande märkena kunna anses som likvärdiga och att kvalitetsdifferenserna äro att hänföra till för olika slags produkter siffermässigt specificerade egenskaper, uttryckta i oktantal eller andra värden. I fråga om såväl detaljhandeln som övrig försäljning böra därför konsumenterna erhålla upplysningar om dessa egenskaper hos de saluförda produkterna. Monopolbolaget bör genom reklam i olika former och på annat sätt bedriva en aktiv försäljningsverksamhet. Den inhemska

raffineringsindustrien

Importerad råolja raffineras för närvarande enadst vid de av Rederiaktiebolaget Nordstjernan (Johnson-koncernen) ägda raffinaderierna i Ny278

näshamn och Malmö. Beträffande dessas kapacitet och övriga data hänvisas till redogörelsen i kap. 6. I anslutning till denna har omnämnts, att samma företag — Nordstjernan — uppges ha planer på anläggande av ytterligare ett raffinaderi. Sådana industrier planeras även av KF eller OK och Stora Kopparbergs Bergslags AB. När och var dessa projekt kunna komma att realiseras, ha vi icke kunnat erhålla besked om. Att med utgångspunkt från dessa — i varje fall såsom de delgivits oss — ytterst preliminära planer dra några slutsatser angående dessa tilltänkta företags möjligheter att hävda sig mot de utländska koncernbolagen och på ett avgörande sätt inverka på prisutvecklingen, synes oss föga verklighetsbetonat. Att i avvaktan på planernas eventuella förverkligande inom en oviss tid, avstå ifrån att ingripa på denna marknad, skulle enligt vår mening vara i hög grad ägnat att ge koncernbolagen möjligheter att ytterligare konsolidera sin ställning genom en i en eller annan form kartelliserad prispolitik. Skulle emellertid dessa planer komma att förverkligas måste detta komma att betyda att importen i framtiden eventuellt till övervägande deleri komme att avse råolja i stället för som hittills raffinerade produkter. Under sådana förhållanden skulle den i större utsträckning än vad nu är fallet kunna ske från exportörer, som producera råolja, men icke ha egen raffineringsindustri. Att raffineringen överflyttas till konsumtionslandet innebär otvivelaktigt vissa fördelar, men sannolikt icke uteslutande sådana. På denna del av produktionen eventuellt uppkommen vinst stannar inom landet. Nya arbetstillfällen skapas för det egna landets befolkning — ett förhållande, som dock i nuvarande arbetsmarknadsläge icke torde få anses äga någon relevans. En industri av denna karaktär kan i sin tur ge anledning till uppkomsten av andra, på oljan som råvara baserade tekniska tillverkningar. Tveksamt är det däremot, om man i ett land som vårt, i konkurrens med den i stort format organiserade utländska raffineringsindustrien skall kunna driva denna produktion tillräckligt ekonomiskt effektivt, om den decentraliseras på flera, jämförelsevis små enheter. Denna lönsamhetsfråga måste nämligen i den händelse de nu här i landet verksamma, av de utländska koncernbolagen beroende företagen tvingas att upphöra med sin verksamhet, bedömas utifrån delvis andra utgångspunkter än dem, som hittills varit mer eller mindre bestämmande för en sådan kalkylering. Det kan nämligen, som vi tidigare framhållit, anses sannolikt, att en import av raffinerade produkter i ett monopolbolags regi skall kunna ske till icke obetydligt fördelaktigare priser, än dem koncernbolagen debitera sina dotterbolag. Huruvida de svenska raffineringsföretagen under sådana förhållanden skulle kunna bli tillräckligt konkurrenskraftiga är det omöjligt att' på frågans nuvarande stadium uttala något bestämd mening om. Om det skulle visa sig, att en sådan strukturförändring av vår oljeförsörjning är ekonomiskt motiverad, anse vi att frågan om denna indu/

stris eventuella förstatligande och anslutning till här föreslagna monopolisering av handeln med oljor bör utredas vid en senare, lämplig tidpunkt. I avvaktan på en sådan, hela den ifrågavarande industrien avseende utredning bör möjligheterna att vid det statliga skifferoljebolagets anläggning i Kvarntorp bedriva raffinering även av importerad råolja skyndsamt utredas. Denna utredning synes kunna uppdragas åt skifferoljeholagets styrelse. Vi ha redan tidigare i detta kapitel förutsatt, att den inhemska raffineringsindustrien under vissa förutsättningar skall kunna erhålla licens för import av råolja. Vad försäljningen av deras produkter angår, måste denna ske i monopolbolagets regi, om man nämligen skall kunna undvika märkesförsäljningen och av denna föranledda felinvesteringar i distributionsapparaten. E t t motsatt förhållande — d. v. s. förekomsten av för vart och ett av kanske fyra, fem sådana raffineringsföretag avsedda distributionssystem — skulle ur de av oss tidigare anförda synpunkterna icke innebära någon förändring till det bättre i jämförelse med den nuvarande ordningen. De inhemska raffineringsföretagen komma följaktligen att som säljare av sina produkter till monopolbolaget få konkurrera med bolagets utländska leverantörer. Detta förhållande, tillika med den licensierade import av råolja, som skall kunna ske i raffineringsföretagens egen regi, torde komma att innebära tillräckliga konkurrensmoment för att man skall kunna bedöma den ekonomiska effektiviteten hos såväl monopolbolagets importverksamhet som den inhemska produktionen. Monopolbolaget bör icke åläggas något köptvång gentemot de inhemska raffinaderierna. I vilken omfattning och för vilka ändamål tillverkare inom landet av sådana produkter, som omfattas av monopolet, skall äga rätt att för egen räkning förfoga över av företaget framställda produkter, bör göras beroende av Kungl. Maj:ts prövning. Tillstånd bör avse viss tid, förslagsvis varierande mellan ett och tre år. Smörjoljehandeln Det har i kalkylen för monopolbolaget förutsatts, att detta — under tiden till dess handeln med smörjoljor eventuellt förstatligas — skulle komma att sälja smörjmedel i förhållandevis samma omfattning som för närvarande sker genom brännoljebolagen. Denna försäljning omfattar emellertid, som framgår av kap. 14, endast en del av denna handel. På marknaden äro nämligen dessutom två större speditörer och ett åttiotal grossister verksamma. Härtill komma ytterligare omkring 20 000 återförsäljare och detaljister. I av monopolet föreskrivna koncessionsvillkor för återförsäljare bör ingå att dessa skola saluföra endast av monopolet tillhandahållna smörjmedel, 280

\

såvida dessa äro tjänliga för sitt ändamål och icke dyrare än motsvarande konkurrerande kvaliteter. Särskilda omständigheter kunna emellertid motivera undantag från denna regel. E t t förstatligande av smörjmedelshandeln avseende den av speditörerna och grossisterna bedrivna verksamheten är enligt vår mening att förorda. Beslut härom torde emellertid böra fattas först sedan brännoljemonopolet börjat sin verksamhet och dess ledning varit i tillfälle att närmare överväga, hur denna handel ur praktiska synpunkter lämpligast skulle kunna samordnas med monopolets övriga verksamhet. Den av oss verkställda utredningen bör då kompletteras med aktuella uppgifter angående ifrågavarande speditörers och grossisters tillgångar, rörelseresultat och personal för bedömande av därmed sammanhängande ersättningsfrågor.

Övriga produkter Brännoljeföretagens verksamhet omfattar handel även med vissa andra än i det föregående nämnda produkter. I vilken utsträckning dessa böra komma att ingå även i monopolbolagets verksamhet bör bli föremål för övervägande av bolagets styrelse. Det ekonomiska

resultatet

Att en koncentration av brännoljehandeln till ett enda företag skulle medföra en icke obetydlig vinst, konsumenterna till godo, framgår av den kalkyl i tabell 66 som redovisas och kommenteras i kap. 15. Utöver vad som där sagts torde följande böra framhållas. Det är av vikt att uppmärksamma, att de priser, som legat till grund för beräkningen i kalkylens B-tabell, äro de vägda genomsnitten för Standard-Shell. I annat sammanhang har anförts att ett koncernoberoende företag borde kunna göra sina inköp från fristående exportörer till fördelaktigare priser än dem, som dotterbolagen debiteras av sina moderföretag. Detta antagande har kommit till uttryck i kalkylens tabell C och beräknats till minst 6.5 miljoner kronor. I kalkylen har ingen siffermässig uppskattning gjorts av de sannolikt icke oväsentliga besparingar, som kunna antagas bli resultatet av en samordnad investering beträffande olika anläggningar. De synpunkter, som motivera ett sådant antagande, ha utförligare utvecklats tidigare i detta kapitel. Att ett resultat uttryckt i siffror icke låter sig framräknas sammanhänger med att man icke nu med bestämdhet kan uttala sig om i vilken takt dessa investeringar kunna komma till utförande. Olika faktorer sam281

verka härtill, bland andra, hur stort utrymme, som kan komma att anses erforderligt för beredskapslagring, materialtillgången, avvägningen mellan import av raffinerade produkter och inhemsk förädling etc. I det avsnitt av detta kapitel, som behandlar oceanfrakter har framhållits, att för ett monopolföretag oceanfrakterna borde kunna nedbringas genom anskaffandet av ett eget tanktonnage. Om importen beräknas komma att uppgå till totalt omkring 2 miljoner ton, varav större delen genom monopolföretaget, skulle med nuvarande frakter på i genomsnitt 28—30 kronor per ton den sammanlagda fraktkostnaden bli 56 ä 60 miljoner kronor. Om man genom en samordning av oceantransporterna till en härför särskilt driven rederirörelse kunde nedbringa dessa kostnader med endast 10 procent, vilket man torde kunna räkna med, skulle detta innebära en besparing på i runt tal 5 a 6 miljoner kronor per år enligt nu gällande fraktsatser. Då emellertid en konjunkturförsämring torde komma att medföra en sänkning av fraktsatserna kan givetvis detta belopp komma att reduceras. Då här endast kan bli tal om åtgärder på relativt lång sikt, har denna post icke medräknats i kalkylen. Vi vilja i detta sammanhang nämna, att direktören i OK, Sten Kjellberg, för utredningen uppgivit, att förbundet överväger att inleda samarbete med de stora importbolagen i fråga om oceantransporterna, en åtgärd, som enligt hans mening skulle medföra betydande ekonomiska fördelar, bland annat genom undvikande av flerhamnstillägg. Den redogörelse, som lämnas i kap. 9 rörande transportkostnaderna inom distributionen, bekräftar, vad man utan tillgång till ett sådant material haft anledning antaga, nämligen att transporternas dimensionering på större enheter medför betydande, med en stark progressivitet verkande besparingar. Av vår utredning angående handelns kostnader framgår, att transporterna inom distributionen åren 1938 och 1939 uppgingo till i runda tal 16.4 och 18.5 miljoner kronor, motsvarande 29.5 och 33.3 procent av samtliga kostnader. En uttömmande beräkning av hur stora besparingar, som skulle kunna göras inom detta led av handeln, förutsätter en totalinventering av samtliga försäljningsställen och transportmedel. Bestämmande för transportekonomien är nämligen försäljningsställenas belägenhet och transportmedlens kapacitet samt hur dessa förhållanden inom varje lokalt begränsat distributionsområde låta sig samordnas. Det bör ankomma på ett eventuellt blivande monopolföretags ledning att successivt genomföra en sådan rationalisering. Den utredning vi gjort, avseende ett visst område inom Kristianstads län visar en av de metoder, som kunna komma till användning vid dessa beräkningar. Enligt vad vi ha funnit torde det icke vara överdrivet att efter ei sålunda genomförd rationalisering av de transporter, som ske med :ank282

bilar, räkna med en besparing av minst 2.5 miljoner kronor om året under monopolföretagets första tid. Överhuvud förtjänar ännu en gång betonas transportekonomiens stora betydelse inom denna bransch och att endast en koncentration av handeln till ett företag kan göra det möjligt att genomföra en effektiv rationalisering. Tillkomsten av ytterligare företag skulle därför minska förutsättningarna att reducera denna betydande post bland omkostnaderna. I kalkylen har för ersättningar till entledigad personal under två olika förutsättningar (40 och 65 procent av det nuvarande antalet månadsananställd och 5 procent av övrig personal entledigas) beräknats en utgift under 20 år av 2.1 respektive 3 miljoner kronor. Så som utvecklingen på arbetsmarknaden för närvarande kan bedömas torde annan statlig sysselsättning med motsvarande förmåner kunna erbjudas en stor del av dem, . åt vilka anställning icke kan beredas inom monopolföretaget. Även på denna punkt torde därför vara att räkna med en besparing utöver de i kalkylen redovisade. Denna utgift kommer för övrigt, som redan nämnts, att belasta monopolets ekonomi endast under en begränsad tid. Samma förhållande torde gälla lönerna till den personal, som vid monopolets distriktskontor i viss utsträckning som tekniska rådgivare åt konsumenterna skall ersätta de nu verksamma företagens agenter. Dessa löner ha beräknats till ett i förhållande till agenternas ersättning med 25 procent — cirka 0.6 miljoner kronor — reducerat belopp. Erfarenheterna torde komma att ge vid handen, att en ytterligare reducering med kanske samma belopp blir möjlig. Även om de egentliga smörjoljeföretagens verkliga vinstresultat av orsaker, som omnämnas i kap. 14, icke kunnat exakt fastställas skulle dock' ett förstatligande av denna del av oljehandeln betyda att man även här skulle kunna åstadkomma en besparing för konsumenterna. De s. k. speditörernas redovisade nettovinster på försäljningen av smörjmedel uppgick år 1939 till cirka 127 000 kronor och grossisternas till omkring 1.4 miljoner kronor. Man har skäl att antaga att de verkliga vinsterna voro icke obetydligt större. Slopandet av extra varurabatter innebär visserligen endast en omfördelning av en i förhållande till de »officiella» utförsäljningspriserna redan tillämpad prisreducering. Resultatet av en sådan omfördelning skulle emellertid komma samtliga konsumenter till godo i motsats till vad nu är fallet med extrarabatterna. Utgår man ifrån de i kalkylens tabell C redovisade beräknade vinsterna, 16.2 och 20.2 miljoner kronor, samt som ett tredje alternativ en på grundval av i kommentarerna till kalkylen uppskattad vinst av 30 miljoner kronor (i vilken presumerats besparingar ifråga om investeringar, oceanfrakter, ytterligare personalminskning etc), skulle dessa vinster, för283

delade på de viktigaste varuslagen vid en beräknad »normal» omsättning, resultera i en sänkning av priserna enligt följande:

Varuslag

Motorbensin . .. Motorfotogen . . Motorbrännolja Lysfotogen Eldningsolja 1 . » 2 3 . Genomsnitt i %

Mängd i kubikmeter

700 000 80 000 150 000 25 000 325 000 350 000 325 000

Prissänkning i öre per liter vid en vinst av 16.2 milj. kronor

20.2 milj. kronor

30 milj. kronor

1.12 0 99 0.93 0.80 0.G5 0.G2 0.59 6.16

1.38 1.23 1.15 1.08 0.81 0.77 0.73 7.68

2.(5 1.10 1.(0 1.82 1.20 1.14 1.(5 11.40

Beträffande eldningsoljan ha vi vid beräkningen utgått från en viss> avvägning mellan leveranser med järnväg och bilar. Då man vid jämförelser rörande prisutvecklingen inom denna brmsch i regel brukar utgå från bensinpriset skulle de ovan redovisade vins:erna utslagna endast på denna produkt medföra en prissänkning av respective 2.1, 2.89 och 4.3 öre per liter. Vid dessa beräkningar har hänsyn icke tagits till att resultatet a^ ett slopande av de extra varurabatterna, cirka 8 miljoner kronor, utslaget på endast bensinförsäljningen, skulle medföra en generell sänkning av priset med 1.2 öre per liter. Av stor vikt i detta sammanhang är den förskjutning i försäljningen, som under senare år inträtt mellan bensin odh eldningsolja och som i kalkylen tar sig uttryck i en förhållandevis lägre vinst på försäljningen av bensin än på försäljningen av eldningsolja. Den sistnämnda postens stora andel av vinsten gör kalkylen i viss mån opportunistisk. Eldningsoljans förmåga att i framtiden kunna konkurrera m<d de fasta bränslena är av skäl, som anförts i annat sammanhang, svårt att göra några förutsägelser om. Skulle vinsten på eldningsolja bortfalla måste letta innebära att en kompensation genom höjning av priset på andra prodikter blir ofrånkomlig. Detta skulle emellertid komma att gälla även för ce nu existerande företagen och är ingenting för monopolföretagets kalky särskilt anmärkningsvärt. Frågan om ett förstatligande av oljehandeln bör icke avgöras uteslu ande med hänsyn tagen till den för monopolföretagets första år berälnade vinsten och dess effekt på exempelvis bensinpriset, räknad i öre per liter. Men även om denna för den första tiden beräknade besparingen skulb till284

mätas avgörande betydelse bör man uppmärksamma att för många konsumenter rör sig årsförbrukningen om så förhållandevis stora kvantiteter, att även en prisskillnad på något öre kan ha en stor ekonomisk betydelse. Av vad här anförts framgår att den på längre sikt presumerade tillkommande vinsten bör tillmätas minst samma betydelse, även om den icke på miljonen låter sig siffermässigt beräknas. Att det även i ett statligt företags verksamhet måste finnas ett visst inslag av spekulation är naturligt. När det gäller enskild företagsamhet har just viljan att ta risker med rätta framhållits vara ett incitament till ekonomiskt framåtskridande. Ett samhällets gemensamma affärsföretag bör icke förmenas att ta motsvarande chanser. I varje fall måste det ligga i konsumenternas intresse att alla här berörda möjligheter till en rationalisering av handelns olika led bli utnyttjade av ett företag, som står oberoende gentemot utländska kartellintressen och på vars skötsel konsumenterna själva kunna erhålla medinflytände.

Ersättningsfrågor De ersättningsspörsmål, som uppkomma vid genomförande av ett monopol, ha tidigare varit föremål för statsmakternas prövning vid tobaksmonopolets tillkomst år 1914 och vid inlösningen av grosshandeln med inhemska tobaksvaror år 1916, vidare indirekt i samband med behandlingen av vissa spörsmål rörande spritmonopolet och senast vid tobaksmonopolets utvidgning år 1943 att omfatta även import. Utförlig redogörelse för vad som vid ovannämnda tillfällen förekommit i denna fråga finnes i 1938 års tobakshandelsutrednings betänkande (SOU 1940:34).

Tidigare

förslag

Motorbränslesakkunniga ansågo, att inlösen borde ske av företags cisterner, bensinpumpar och anläggningar för förvaring eller distribution av brännoljor samt vidare av tankfartyg, tankvagnar, tankbilar och andra lösa inventarier, vilka uteslutande eller huvudsakligen användes för forsling eller förvaring av brännoljor ävensom av partihandlare tillhörigt, inom riket befintligt lager av brännoljor m. m. Inlösningspriset borde bestämmas efter vad egendomen prövades skäligen vara värd med hänsyn tagen till dess fortsatta användbarhet vid handel med brännoljor. Ersättning för värdeminskning borde kunna komma i fråga med avseende på fastigheter och inventarier, vilka såsom obehövliga för statsmonopolet ej bleve föremål för inlösen. Staten skulle vidare vara skyldig övertaga avtal om nyttjanderätt, som hade samband med rörelsen. Ersättning för förlorad näringsverk285

samhet borde ej förekomma med hänsyn till att resultatet av oljebolagens verksamhet under då ifrågavarande år var sådant, att något goodwillvärde ej kunde anses föreligga. Ersättning till personal, som genom monopolets införande miste sin anställning, skulle utgå efter i stort sett de grunder, som fastställdes vid tobaksmonopolets genomförande år 1914, nämligen i form av engångsersättningar. Oljemonopolet förutsattes i princip endast avse partihandeln, och ersättning till detaljhandlare kom således ej i fråga. Brännoljekommitterade av år 1934 grundade sina ersättningsberäkningar på samma principer som motorbränslesakkunniga. 1935 års brännoljekommitté skulle enligt givna direktiv mera ingående undersöka följdverkningarna av ett monopol beträffande den hos oljebolagen och inom detalj distributionen sysselsatta personalen. De tidigare utredningarnas uppfattning, att de vid tobaksmonopolets tillkomst år 1914 tillämpade ersättningsgrunderna alltjämt i huvudsak kunde tjäna som förebild, ansågs nämligen vid denna tid icke längre hållbar. Kommittén utformade sina ersättningsregler enligt samma principer som kaffemonopolsakkunniga (SOU 1936:10). Dessa ha funnit, att någon väsentlig nyorientering i fråga om inlösnings- och ersättningsförfarandet för de materiella tillgångarna icke vore påkallad, men uppställde delvis nya principer för ersättningarna till personalen. De sakkunniga ansågo den logiska lösningen av ersättningsfrågan närmast vara att söka i ett system med individuellt avpassade ersättningsbelopp under den påtvingade arbetslösheten, men funno likväl icke denna väg framkomlig. De förordade i stället en ersättningsmetod — till vilken även 1935 års brännoljekommitté anslutit sig — av i huvudsak följande innebörd: Ersättningstagare, som uppnått minst 50 års ålder, skulle erhålla årsersättning med 55 procent av en på visst sätt bestämd grundlön. Personer i åldern 35—4>9 år skulle erhålla en obligatorisk årsersättning efter en särskild skala, som från 54- procent av grundlönen vid 49 år föll till 33 procent vid 35 år. Anställda under 35 års ålder skulle erhålla en obligatorisk engångsersättning med vissa procent av grundlönen. I samtliga fall förutsattes viss minsta anställningstid för full ersättning. Manlig ersättningstagare kunde vidare erhålla särskild familjeersättning. Med hänsyn till huvudsyftet med ersättningsplanen — att bereda ersättningstagarna försörjning under en påtvingad arbetslöshetsperiod — skulle vidare s. k. tilläggsersättning utgå till ersättningstagare under 50 år. Tilläggsersättningens storlek skulle bestämmas så, att den tillsammans med den obligatoriska ersättningen och den enligt vissa regler minskade inkomsten av eget arbete skulle kunna bereda ersättningstagaren en inkomst av samma storleksordning, som årsersättningen skulle giva de anställda i högsta åldersgruppen. Systemet skulle slutligen påbyggas med villkorligt utgående försörjningsbidrag till ersättningstagares efterlevande. Denna förmån motiverades med att den efter entledigandet för många anställda sänkta inkomsten minskade möjligheten att genom försäkringar eller annan besparing sörja för de anhöriga.

1935 års brännoljekommitté förutsatte även att viss ersättning skulle utgå till innehavare av sådana singelpumpar och fatkiosker, som komme att indragas. Dessa personer ansågos skäligen böra gottgöras med ett belopp motsvarande två gånger den genomsnittliga årsinkomsten av oljehandel under de sista tre åren före monopolets tillkomst. Viss rätt till tillläggsersättning skulle därjämte föreligga. De principer för personalersättningar i samband med införande av monopol, som kaffemonopolsakkunniga utarbetat och till vilka även 1935 års brännoljekommitté anslutit sig, blevo föremål för granskning av 1938 års tobakshandelsutredning. Denna fann ifrågavarande principer i sak tillfredsställande men komplicerade. Detta hade kanske varit motiverat med hänsyn till att över 1 700 personer beräknats bli ersättningsberättigade vid införande av ett kaffemonopol, vilket förhållande gav ersättningsfrågan en stor social räckvidd. Den personal, som kunde bli ersättningsberättigad vid en utvidgning av tobaksmonopolet att omfatta jämväl importen, uppgick däremot endast till omkring 150 personer, av vilka ungefär hälften voro under 35 år och cirka en fjärdedel vardera mellan 35—49 år respektive över 50 års ålder. Med hänsyn härtill fann utredningen sig — av såväl praktiska som sociala skäl — böra eftersträva en lösning efter väsentligt enklare linjer. Utredningen utarbetade sålunda delvis nya principer för personalersättningens bestämmande, varvid bland annat beaktades, att lönestandarden för ifrågavarande personal var mycket låg. Utredningens betänkande lades sedermera till grund för 1943 års monopollagstiftning. Ersättningsreglerna i 1943 års förordning om vissa ersättningar vid införande av statsmonopol å importen av tobaksvaror ha beträffande personalen i huvudsak följande innebörd: Ersättningstagare, som uppnått minst 4.5 års ålder, erhöll livränta. Till 'den, som under minst 20 år innehaft anställning hos importör, utgick livränta med c / 1 0 av den på visst sätt bestämda medelårsinkomsten, dock ej på högre belopp än 10 000 kronor. För den, som ej uppnått 20 anställningsår, utgick livräntan med ett i förhållande till anställningstidens längd reducerat belopp. Även tobaksagent kunde under vissa förutsättningar erhålla livränta, nämligen om han genom agenturen erhållit minst V 10 av hela sin inkomst av förvärvsverksamhet. Ersättningstagare i åldern 21—4*5 år erhöll inkomstersättning med visst antal medelårsinkomster, dock högst sex. Inkomstersättningen utbetalades regelmässigt med 6 procent av medelårsinkomsten per kalendermånad. Om ersättningstagaren avled, utgick återstående belopp på enahanda sätt till dödsboet. Bestämmelser om försörjningsbidrag till avliden ersättningstagares efterlevande saknas.

I fråga om inlösnings- och ersättningsförfarandet för de materiella tillgångarna innehåller 1943 års förordning inga principiella nyheter. Inlösningspriset bestämdes efter vad egendomen prövades skäligen vara värd. Däremot infördes rätt till ersättning för goodwillvärde. Grossistimportör, 287

som bedrivit sin rörelse sedan den 1 januari 1937, ägde sålunda erhålla ersättning för förlorad näringsverksamhet med belopp motsvarande högst fyra gånger medeltalet av den handelsvinst, som hans rörelse befunnes ha givit under verksamhetsåren 1935—1939 (medelhandelsvinsten). Såsom handelsvinst respektive förlust på rörelsen skulle upptagas vad som befunnes utgöra årsresultatet av rörelsen, sedan affären belastats med 5 procent ränta på det egna kapital, som använts i affären. Detaljistimportör, som likaledes sedan den 1 januari 1937 i anslutning till egen detaljaffär bedrivit import av tobaksvaror och som i medeltal för verksamhetsåren 1935—1939 genom denna importrörelse förvärvat minst 1 / 1 0 av sin hela nettoinkomst från affären, ägde få ersättning med 8 procent av det belopp, vartill försäljningen av egna importvaror i medeltal uppgått under sagda verksamhetsår. Vårt

förslag

De företag och personer, som skola komma i fråga för ersättning, äro oljeföretagen (partihandlare), distriktsagenter och distributörer samt hos dessa anställd personal. Ersättningarna torde få utgå enligt förslag till bilaga 3. Vi behandla ersättningsspörsmålen här nedan i fyra huvudpunkter, nämligen 1) återställande av det i oljehandeln arbetande kapitalet; 2) ersättning för förlorad näringsverksamhet (goodwill); 3) ersättning för mistad anställning (motsvarande) inom oljehandeln samt 4) ersättning till innehavare av anläggning för detalj distribution av oljor. Återställande

av det i oljehandeln

arbetande

kapitalet

Eftersom oljemonopolet i princip skall omfatta såväl import och partihandel som detaljhandel måste inlösen avse oljeföretagens samtliga anläggningar med tillhörande egendom i handelns olika led samt enskilda distriktsagenters och distributörers anläggningar med inventarier och materiel. Förutsättning för rätt att påfordra inlösen bör vara, att egendomen befinner sig i brukbart skick, förvärvats före den 1 januari 1947 och är i oljeföretagets, distriktsagentens eller distributörens ägo vid tiden för monopolets ikraftträdande och bevisligen använts eller förvärvats för att användas huvudsakligen för brännoljehandeln. Även mark, på vilken anläggningarna äro uppförda, bör inlösas, för den händelse marken äges av den som är inlösningsberättigad för anläggningen i fråga. Skulle någon ersättningsberättigad vidare ha inköpt ett markområde bevisligen i avsikt att där288

på uppföra en bensinstation eller annan anläggning för oljehandel, bör även en sådan fastighet inlösas. Avsikten med inköpet bör styrkas med exempelvis att byggnadslov sökts eller underhandsbesked skaffats från vederbörande myndighet i fråga om rätten att uppföra byggnaden eller att avtal slutits med visst brännoljebolag om leverans av oljor. Inom riket befintliga lager av brännoljor skola inlösas i den mån de äro kuranta. Inlösningsskyldigheten bör även omfatta kuranta partier av smörjoljor och dylika varor, vilka regelmässigt saluhållas i samband med brännoljor. Vid värdering av varulager böra inköpspris och erlagda frakter läggas till grund, därest dessa priser ej avvika från vad som kan anses normalt vid den tidpunkt, då inlösen sker. Åtnöjes vederbörande ej med inlösningspris, som fastställts för förtullad vara, bör han ha rätt att vid återutförsel av varan erhålla restitution av erlagd tull. Om en fastighet endast till viss mindre del är speciellt inredd för oljehandel, bör ersättning för värdeminskning komma i fråga. Om sålunda ett oljeföretag inrättat en bensinstation i en bostadsfastighet, får denna omständighet ej anses utgöra tillräcklig grund för berättigat anspråk på inlösen av hela fastigheten. Likaså bör inlösningsskyldighet ej anses föreligga ifråga om ett garage- eller en bilverkstadsbyggnad, därför att den är kombinerad med bensinstation. Skulle bensin eller andra oljor i fortsättningen ej få säljas vid garaget eller verkstaden torde i stället ersättning för värdeminskning kunna komma ifråga. Har den, som driver handel med oljor, för sin rörelse förhyrt lokaler eller träffat avtal om annan nyttjanderätt, skall staten övertaga härav uppkomna skyldigheter, såvida avtalet upprättats eller förnyats före viss i samband med beslut om införande av monopol bestämd dag och vid monopolets ikraftträdande fortfarande gäller. Skyldighet för staten att övertaga kontrakt angående inköp och transport av oljor bör ej föreligga. Likaledes torde anledning saknas för staten att inkassera eller gottgöra förluster på utestående fordringar. Vi ha sökt uppskatta de utlägg, som kunna väntas ske för inlösen av egendom i samband med införande av ett oljemonopol. För att få fram tillförlitliga siffror skulle man behöva göra en värdering av all ifrågakommande egendom. En sådan värdering skulle emellertid bli mycket omfattande och torde icke rimligen böra utföras på frågans nuvarande ståndpunkt. Vi ha i stället gjort en approximativ uppskattning med tillämpning av följande metod. Från oljeföretagen ha infordrats uppgifter om anskaffningsår och anskaffningskostnad beträffande alla deras nuvarande tillgångar. För varje egendomstyp ha företagen enats om dess ekonomiska livslängd. Genom anlitande av särskilda sakkunniga ha vi förvissat oss om att företagens uppgifter i sistnämnda hänseende varit rimliga. Därefter 19

har, med anlitande av expertis inom kommerskollegium, ett nuvärde konstruerats på sådant sätt, att man skrivit ned anskaffningskostnaden med hänsyn till den tid, egendomen varit i bruk, och därefter höjt det resterande beloppet med hänsyn till den värdestegring, som inträtt sedan egendomen förvärvades. I fråga om fastigheter ha vi utgått från nuvarande taxeringsvärden. De verkställda beräkningarna ha givit till resultat, att de till utländska koncerner anslutna bolagens egendom (varulager ej inräknade) skulle kunna värderas till ungefär 75 miljoner kronor. En uppskattning efter samma grunder utvisar vidare, att Nynäs' och de till OK anslutna företagens egendom har ett värde av sammanlagt cirka 7 miljoner kronor. Härtill kommer värdet av de bensinstationer, tillhörande enskilda, som staten skall inlösa. Värdet av dessa uppskattas till högst 3 miljoner kronor. Med ledning av vad ovan anförts uppgår sålunda det approximativa värdet av den egendom (utom varulager), som beräknas bli föremål för inlösen, till 85 miljoner kronor.

Ersättning

för förlorad

näringsverksamhet

(goodwill)

Som förut anförts, ansågo motorbränslesakkunniga frågan om ersättning för goodwill ej vara aktuell, med hänsyn till att oljebolagen under de utredningen närmast föregående åren icke lämnat någon vinst. Även vi ha övervägt spörsmålet huruvida ersättning bör utgå för förlorad näringsverksamhet i samband med införande av ett oljemonopol. I första hand uppkommer då frågan, vilka år som böra läggas till grund för ett bedömande av om företagen ha ett goodwill värde, som bör ersättas. Kaffemonopolsakkunniga räknade i detta avseende med sexårsperioden 1928—1934, medan 1943 års förordning utgår från medelhandelsvinsten för åren 1935—1939. Vad oljehandeln beträffar, kunna de gångna krigsåren ej komma ifråga med hänsyn till då rådande exceptionella förhållanden. Oljebranschen har för övrigt ännu efter mer än ett och ett hälft år efter vapenstilleståndet ej hunnit fullt stabiliseras. Omsättningen av olika varuslag har sålunda, som i annat sammanhang framhållits, förändrats därhän, att det för närvarande är försäljningen av eldningsoljor, som dominerar. Huruvida konsumtionen av dessa oljor i framtiden kommer att ligga på något så när samma höga nivå, är en fråga, om vilken man för närvarande ej kan ha någon säker uppfattning. Vår mera ingående undersökning av oljeföretagens rörelseresultat har avsett förkrigsåren 1938 och 1939. Dessa år voro gynnsamma. Härtill bidrog att omsättningen påverkades av inköp som stora konsumenter gjorde i beredskapssyfte. Efter krigsutbrottet gynnades företagen även av sti290

gande priser. Vad beträffar åren före 1938 förhöll det sig så — som vi i annat sammanhang påpekat — att oljebolagen under början av 1930talet hade känning av den allmänna lågkonjunkturen och konkurrensen med den ryska oljan. Under dessa år redovisade bolagen också stora förluster. Då man skall bedöma vilka av förkrigsåren som borde ligga till grund för bestämmande av oljeföretagens goodwillvärde, ha vi övervägt, huruvida åren 1935 och 1939 borde uteslutas, det förstnämnda emedan företagens rörelseresultat då voro särskilt ogynnsamma och det sistnämnda emedan krigsförhållandena påverkade resultatet i gynnsam riktning på ett ej normalt sätt. Vi ha därvid funnit, att goodwillberäkningen borde hänföras till tiden den 1 januari 1936—den 31 augusti 1939. Ehuru förhållandena, som nämnts, ännu under år 1946 ej hunnit fullt stabiliseras, ha vi ansett det motiverat, att även den senaste tidens utveckling borde få komma till uttryck vid beräkningarna. År 1946 har därför medräknats. Ersättning för goodwill skulle i princip grundas på handelsvinsten och, i likhet med vad som stadgas i 1943 års förordning, kunna tänkas utgå med högst fyra gånger den årliga medelhandelsvinsten under kvalifikationstiden. Såsom handelsvinst skulle vid ersättningsberäkningen för varje år upptagas det på visst sätt beräknade ekonomiska resultatet — överskott eller förlust — av verksamheten under året, nämligen nettovinsten av rörelsen med avdrag av dels ränta efter 4 procent på moderbolagets fordran, dels därefter beräknad skatt enligt för året gällande grunder, dels slutligen ränta efter 5 procent på det egna kapitalet i rörelsen. Vid beräkningen av handelsvinsten skulle i övrigt gängse normer för liknande beräkningar följas. Sådana justeringar i företagens räkenskaper, som erfordras för att den verkliga vinsten eller förlusten av rörelsen skall framträda, borde sålunda vidtagas. Vid våra beräkningar, som grunda sig på revisorn Henriksons undersökning, ha vi utgått från den redovisade nettovinsten och justerat den med avseende på följande förhållanden: ökning eller minskning under året av värdereserv i varulagret, kursvinster eller kursförluster, bokförd ränta till moderbolaget, extra avskrivningar på anläggningsmedel samt sådana intäkter och kostnader, som icke avse rörelsen (utdelningar på aktier, gåvor m. m.). Eget kapital i rörelsen ha vi beräknat med vederbörlig hänsyn till värdereserver i varulager och anläggningar samt efter avdrag för sådana tillgångar, som icke använts i rörelsen. I de fall, då skatte- och pensionsreservationer förekommit, ha dessa icke inräknats i det egna kapitalet i rörelsen utan avdragits med bokförda belopp. Vid de preliminära beräkningar, vi gjort angående medelhandelsvinsten för samtliga koncernbolag tillsamman, ha vi funnit, att denna för tiden den 1 januari 1936—31 augusti 1939 blir 3.0 miljoner kronor. Några exakta 291

beräkningar av handelsvinsten för år 1946 ha ännu ej kunnat verkställas, men med ledning av vissa uppgifter, som vi inhämtat från bolagen, uppskatta vi medelhandelsvinsten, för den händelse detta år medräknas, till 3.2 miljoner kronor. Vår undersökning har ej avsett de rent svenska företagen Nynäs, OK och IC. Vad beträffar Nynäs, kräver detta bolags förhållande till moderföretaget särskilda undersökningar för bedömande av hur medelhandelsvinsten bör beräknas. Eftersom OK:s verksamhet endast pågått under år 1946 kan ersättning för goodwill icke komma ifråga. IC:s verksamhet har varit sådan, att den bör kunna fortsätta på praktiskt taget samma sätt under en monopolregim. Vi ha därför ej ansett oss behöva räkna med ersättning för förlorad näringsverksamhet för detta företag. Enligt ovan anförda beräkningar av medelhandelsvinsten skulle de högsta ersättningar, som skulle kunna komma i fråga, uppgå till 12.8 miljoner kronor. Med hänsyn till de speciella förhållanden, som under slutet av 1930talet kännetecknade lönsamheten inom denna bransch och det alltjämt i viss grad extraordinära läge, som är rådande på marknaden, och då det måste anses tveksamt, huruvida en af färs vinst, som i varje fall till viss del grundar sig på en kartelliserad prispolitik, bör läggas till grund för en gottgörelse, varom här är fråga, kunna vi icke förorda att sådan ersättning skall utgå. Ersättning

för mistad

anställning

inom

oljehandeln

Vid tobaksmonopolets införande år 1914 bereddes den avskedade personalen gottgörelse med engångsersättningar, och yrkesutbildad personal gynnades i ersättningshänseende gentemot icke yrkesutbildad sådan. Kaffemonopolsakkunniga och 1935 års brännoljekommitté intogo den ståndpunkten, att engångsersättningar i möjligaste mån borde undvikas. Vi ansluta oss till denna uppfattning och anse det vidare icke vara lämpligt att vid ersättningens bestämmande skilja mellan yrkesutbildad och icke yrkesutbildad personal. Dessutom anse vi, att medelålders och äldre personal bör väl tillgodoses, medan däremot yngre personer — vilka i regel ej ha försörjningsplikt och i allmänhet ha större möjligheter att komma över till annat verksamhetsområde — vid normala förhållanden på arbetsmarknaden ej torde vara i behov av ersättning annat än för en kortare övergångstid. Vid utformningen av ersättningsbestämmelserna i 1943 års förordning togs särskild hänsyn till att lönestandarden för den hos tobaksimportörerna anställda personalen var mycket låg. Ersättningarna tillmättes sålunda efter »något mera generösa grunder än dem, som kunnat ifrågakomma, om 292

inlösningen avsett en i skatte- och konkurrenshänseende friare näring med mera normal avlöningsstandard för personalen». Lönestandarden inom oljebranschen kan däremot icke anses vara särskilt låg, varför man ej torde behöva taga sådana speciella hänsyn vid den nu förevarande ersättningsfrågans bedömande. Vid utformningen av vårt förslag till ersättningsbestämmelser ha vi emellertid ansett oss böra taga hänsyn till den allmänna pris- och löneutvecklingen under och efter kriget. Vi anse, att för rätt till ersättning bör fordras, att vederbörande vid monopolets ikraftträdande skall ha fyllt 24 år samt att hans huvudsakliga arbetsinkomst under de tre närmast föregående åren åtnjutits från anställning inom oljebranschen. Detta innebär ändring i förhållande till 1943 års bestämmelser, enligt vilka vederbörande blott behövde ha fyllt 21 år och kvalifikationstiden var fem år. Dessa senare bestämmelser kunna enligt vår uppfattning medföra resultat, som icke äro skäliga. En person i 35-årsåldern, som varit anställd under fyra år i branschen, skulle exempelvis icke få någon ersättning, medan däremot en 21-åring med fem års anställning skulle komma i åtnjutande av sådan. En särskild omständighet, till vilken vi haft att taga ställning, är att en avsevärd del av oljeföretagens personal entledigats under krigsåren men sedermera återanställts. Av tabell 36 i kap. 8 framgår, att antalet sådana återanställda före den 1 januari 1946 uppgick till icke mindre än 714. Detta antal ökades under tiden den 1 januari—31 november 1946 med ytterligare 141 (tabell 38). Vi ha funnit skäligt, att personer, som anställts i oljeföretag före den 1 januari 1939 och varit entledigade under krigsåren men återanställts inom branschen — alltså icke nödvändigtvis i samma företag — före den 1 januari 1947, skola äga att som kvalifikationstid räkna sig till godo den mellanliggande tiden. Ersättningen skall beräknas med hänsyn till den ersättningsberättigades mistade inkomst. Enligt 1943 års förordning utgick ersättning i förhållande till vederbörandes medelårsinkomst, varmed avsågs medeltalet av den årsinkomst, som åtnjutits i den mistade anställningen åren 1938 och 1939. Om medeltalet översteg 10 000 kronor, skulle dock överskjutande belopp icke medräknas. Med hänsyn till den utveckling, som under senare år ägt rum i fråga om de anställdas löner, torde inkomsten under år 1946 nu få läggas till grund för beräkning av ersättningen. Maximeringen bör höjas från 10 000 till 15 000 kronor. Har anställningen endast varat under en del av år 1946 (exempelvis vid återanställning), får årsinkomsten beräknas med hänsyn till lönens storlek under den del av året anställningen varat. Med inkomst avses grundlön jämte rörligt tillägg. Framtida förändringar beträffande tillägget böra icke påverka ersättningsbeloppets storlek. Ersättning bör kunna utgå i tre former, nämligen såsom livränta, såsom inkomstersättning eller såsom försörjningsbidrag till livränteberättigads 293

efterlevande. Därjämte bör försörjningsbidrag kunna i undantagsfall ifrågakomma för den, som ej är ersättningsberättigad enligt meddelade bestämmelser men som på grund av att han mist sin anställning inom oljebranschen kommit att sakna möjlighet att försörja sig. Livränta tillerkännes den, som vid monopolets ikraftträdande uppnått minst 45 års ålder, och utgår med 6 /io av årsinkomsten för år 1946, under förutsättning att vederbörande haft minst 20 års anställning, samt vid kortare anställningstid med ett i förhållande till dennas längd nedsatt belopp. Livräntan skall under den ersättningsberättigades livstid utbetalas med en tolftedel månadsvis i efterskott från det anställningen upphör. Därest pension på grund av anställning beretts ersättningstagaren, skall livräntan minskas i motsvarande mån. Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må livräntans kapitaliserade värde i stället utbetalas i form av engångsersättning. Vi förutsätta, att ett monopolbolag kommer att övertaga pensionsförpliktelserna gentemot de anställda, i den mån pensionsåtagandena falla inom ramen för de här uppställda ersättningsprinciperna. Inkomstersättning utgår med en halv årsinkomst för de tre första anställningsåren med tillägg av tre tiondels årsinkomst för varje ytterligare anställningsår. Den utbetalas månadsvis i efterskott med sex procent av den till grund för beräkningen liggande årslönen från det anställningen upphör till dess hela ersättningsbeloppet utgivits. Avlider ersättningstagare, utbetalas återstående del av ersättningsbeloppet på enahanda sätt till dödsboet. Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må fem sjättedelar av inkomstersättningen utbetalas i form av engångsersättning. Försörjningsbidrag utgår, därest livräntetagare avlider och efterlämnar maka eller barn under 18 år, efter grunder, som angivas i författningstexten. Till skillnad från kaffemonopolsakkunniga anse vi, att rätten till försörjningsbidrag ej bör göras beroende av behovsprövning. Bland de förut angivna ersättningsberättigade kategorierna intaga distriktsagenterna i viss mån en särställning. Frågan om ersättning överhuvud taget åt agenter har varit föremål för olika uppfattningar. Vid tobaksmonopolets införande år 1914 fingo de ej någon ersättning. Däremot lämnades sådan till de agentfirmor, som berördes av spritmonopolet. Kaffemonopolsakkunniga upptogo i sitt förslag gottgörelse till agenterna enligt samma grunder som för den inom kaffehanteringen anställda personalen, och brännoljekommitterade av år 1934 och 1935 års brännoljekommitté anslöto sig sedermera till denna princip. I 1943 års förordning bereddes tobaksagenterna möjlighet att erhålla livränta enligt samma grunder som för anställd personal. Som förutsättning krävdes dock, att tobaksagent bedrivit sin rörelse sedan den 1 januari 1937 och att han i medeltal för 294

åren 1935—1939 genom agenturen erhållit minst Vio av hela sin inkomst av förvärvsverksamhet. Vi anse för vår del, att distriktsagent bör få ersättning enligt i stort sett samma grunder som anställda inom oljebranschen. Ersättningen bör dock fastställas på grundval av medeltalet av ersättningstagarens styrkta årsinkomst av agenturen under tre år före monopolets ikraftträdande, varjämte ersättning ej bör ifrågakomma, därest han ej i medeltal för nämnda år genom agenturen erhållit minst en tiondel av hela sin inkomst av förvärvsverksamhet. Med hänsyn till de speciella förhållandena i samband med kriget har föreslagits särskilda bestämmelser angående fastställande av kvalifikationstiden i dylika fall (10 § andra stycket). Vi ha räknat med att vid införande av ett monopol skulle till en början entledigas 40 procent av de månadsanställda eller cirka 1 100 personer och 5 procent av de veckoanställda eller cirka 80 personer samt alla distriktsagem ter eller cirka 275 personer. Med hänsyn till personalens åldersfördelning ha vi ansett, att man bör räkna med att entledigandet bör drabba alla åldersgrupper likformigt. Kapitalvärdet av ersättningarna till den sålunda entledigade personalen har beräknats till cirka 31 miljoner kronor. Vid beräkning av livräntornas kapitaliserade värde ha använts dödlighetstabell L 37 och räntesats 3 procent. En exemplifiering av tillämpningen av bestämmelserna för livräntor och inkomstersättningar finnes i bilaga 5.

Ersättning

till innehavare

av anläggning

för

detaljdistribution

Som i annat sammanhang framhållits räkna vi ej med att bensinstationer av olika typer komma att nedläggas i samma omfattning som 1935 års brännoljekommitté förutsatte. Frågan om ersättning åt stationsinnehavare för förlust av rätten att handla med oljor torde därför få mindre omfattning. 1935 års brännoljekommitté ansåg, att ersättning till innehavare av singelpumpar och fatkiosker skulle utgå med belopp, motsvarande två gånger den genomsnittliga årsinkomsten av oljehandel under de sista tre åren före monopolets tillkomst. Viss rätt till tilläggsersättning skulle därjämte föreligga. Denna ersättningsprincip synes knappast tillräckligt differentierad för att ge något så när rättvisa resultat i tillämpningen. Vi föreslå i stället, att ersättningen till innehavare av bensinstation bestämmes efter följande grunder. Vi ha som utgångspunkt tänkt oss, att om medelinkomsten av oljeförsäljningen uppgått till 15 men ej 25 procent av totalinkomsten av rörelsen, 295

ersättning skulle utgå med ett belopp, motsvarande två gånger berörda medelinkomst. Om medelinkomsten av oljeförsäljningen uppgått till 25 men ej 50 procent av totalinkomsten, skulle medelinkomsten multipliceras med tre och om nämnda medelinkomst uppgått till över 50 procent av totalinkomsten, skulle medelinkomsten multipliceras med fem. Om medelinkomsten av oljeförsäljningen ej uppgått till 15 procent skulle ersättning ej utgå. För att undvika de språngvisa övergångarna mellan de olika grupperna, ha vi emellertid konstruerat följande regel för ersättningar i förevarande fall, en regel, som alltså gäller mellan 15 och 100 procent av totalinkomsten: ersättningen bör utgå med det antal gånger medelinkomsten, som bestämmes på så sätt, att andelen, som inkomsten av oljeförsäljningen utgjort av ersättningstagarens totala inkomst av förvärvsverksamhet, uttryckt i procent, divideras med talet 10, dock att antalet gånger medelinkomsten icke får överstiga fem. Vid beräkning av medelinkomsten torde man i regel kunna räkna med 3 öre per liter på den kvantitet, som sålts under kvalifikationstiden, vilken vi anse bör vara åren 1938 och 1939 (i visst fall endast år 1939). Därest oljeförsäljningen legat nere under kriget, denna omständighet ej medför förlust av rätten till ersättning, därest försäljningen återupptagits före den 1 januari 1947.

Undantagsbestämmelse

Med hänsyn till svårigheten att i förväg bedöma innebörden av alla de olika ersättningsfrågor, som kunna uppkomma, bör i ersättningsförordningen ingå en allmän bestämmelse, att avvikelse skall kunna ske från föreskrivna ersättningsregler, då ett strikt tillämpande av dessa skulle ur statens eller den ersättningsberättigades synpunkt få uppenbart oskäliga konsekvenser. Sättet för fastställande

av

ersättning

Ersättningsspörsmålen böra handläggas av en särskild kommission. I överensstämmelse med vad som föreskrives i 1943 års förordning, bör kommissionen bestå av ordförande och sex ledamöter. Av dessa utses ordföranden och tre ledamöter jämte suppleanter av Kungl. Maj:t. Ordföranden och dennes suppleant skola vara lagkunniga och i domarvärv erfarna. Beträffande övriga ledamöter jämte suppleanter skall kommerskollegium efter hörande av oljeföretagen samt sammanslutningar representerande övriga ersättningsberättigade avgiva förslag på tolv personer, ägnade att före296

träda dessas intressen, varefter Kungl. Maj:t bland de sålunda föreslagna utser tre ledamöter och suppleanter för dem. Kronans r ä t t bevakas inför kommissionen av ombud, som av Kungl. Maj:t förordnas. Klagan mot kommissionens beslut må ej föras. Bestämmelserna om förfarandet ha utformats i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreskrivits i 1943 års förordning. Närmare föreskrifter angående kommissionens verksamhet och om ersättningsförordningens tillämpning i övrigt torde få meddelas av Kungl. Maj:t.

Sammanfattning

av kostnaderna

för inlösen och

ersättningar

De uppskattnigar, vi gjort av kostnaderna för inlösen och ersättningar, göra ej anspråk på a t t vara exakta eller definitiva. M a n måste räkna med möjligheten, a t t m a n vid beloppens slutliga fastställande kan komma till andra siffror, än vi uppgivit som ungefärliga. Med denna reservation återge vi här en sammanställning av de av oss uppskattade beloppen i miljoner kronor: Kostnader för inlösen av egendom (utom varulager) Kostnader för varulager (inklusive erlagd bensinskatt) Ersättning till anställda och distriktsagenter Ersättningar till innehavare av bensinstationer

85.0 80.0 31.0 1.0 Summa 197.0

Skattefrågor Vi ha slutligen beräknat, i vilken m å n det sålunda sammanräknade beloppet, cirka 200 miljoner kronor, kommer a t t bli beskattat. I detta avseende har man a t t skilja mellan omsättningstillgångar (varulager och fordringar) samt anläggningstillgångar (tomter och byggnader, maskiner och inventarier samt goodwillvärde). Vinsten på varulager och fordringar beskattas i sin helhet. H a varulagren varit nedskrivna till lägre värde än dagspris, beskattas således skillnaden mellan det nedskrivna värdet och dagspriset. Vid försäljning av tomter och byggnader blir vinsten fri från skatt, om säljaren ägt tillgångarna i mer än tio år. H a r säljaren ägt tillgångarna kortare tid, beskattas vinsten, som framkommer genom a t t man jämför försäljningspriset med nettobokföringsvärdet (= bokföringsvärdet för tomter och byggnader minskat med förnyelsefond för dessa tillgångar). 297

Försäljningsvinsten på maskiner och inventarier — till vilken kategori oljeföretagens cisternanläggningar i skattehänseende torde räknas — är skattepliktig. Vinsten framkommer vid en jämförelse mellan försäljningspriset och det skattemässiga restvärdet. Sistnämnda värde är lågt hos oljeföretagen, eftersom de bokförda värdena äro låga och avskrivningarna i stort sett blivit skattemässigt utnyttjade. Eventuell ersättning för förlorad näringsverksamhet (goodwill) skulle bli fri från skatt. Med utgångspunkt från dessa principer ha vi låtit göra en summarisk beräkning av den skatt, som skulle komma att uttagas av företagen på de belopp, som erfordras för inlösen av deras egendom. Vi ha därvid kommit till cirka 20 miljoner kronor, som sålunda skulle i form av skatt återgå till statsverket.

Finansiering E t t monopolföretag avseende handeln med brännoljor beräknas behöva omkring 215 miljoner kronor enligt specifikationen i kap. 15. Vi ha i den del av vårt förslag, som avser monopolets organisation och därmed sammanhängande frågor, anfört, att bolagets aktiekapital bör fastställas till lägst 50 och högst 150 miljoner kronor. Vad som därutöver erfordras torde böra täckas genom förlagskredit. Det aktuella läget på kapitalmarknaden bör få bli bestämmande för på vilket sätt denna förlagskredit skall anskaffas. Räntan har beräknats efter 3 procent till 6.5 miljoner kronor per år. För ersättningar till entledigad personal tillkommer dessutom ett belopp av omkring 31 miljoner kronor, avsett att utgå i form av livräntor och inkomstersättningar samt försörjningsbidrag till livränteberättigades efterlevande. Dessa ersättningar torde böra finansieras genom upptagande av ett särskilt lån, löpande med 3 procents ränta. Amorteringen bör ske med V20 varje år, varvid i genomsnitt annuiteten skulle komma att uppgå till i runt tal 2.1 miljoner kronor varav i amortering 1.6 och i räntor 0.5 miljoner kronor.

S Ä R S K I L T Y T T R A N D E AV H E R R A R OCH

LJUNGDAHL

BENGTSSON

J L / E N UPPFATTNING om oljehandelns framtida ordnande, åt vilken oljeutredningens majoritet givit uttryck i sextonde kapitlet, kunna vi icke dela. Vi anse, att ett förstatligande av en näringsgren — vilket är den yttersta formen för statens ingripande i det ekonomiska livet — icke bör tillgripas utan att tungt vägande skäl kunna anföras. Det skall sålunda föreligga missförhållanden, som kunna förväntas bli bestående och som icke kunna avhjälpas med mindre radikala medel, innan man, enligt vår mening, bör använda det yttersta medlet. Oljeutredningens undersökningar ha visserligen visat, att oljebranschen inte är så ordnad, att den inte kan ytterligare rationaliseras. I det avseendet skiljer den sig sålunda inte från andra verksamhetsgrenar. Det har emellertid också framgått, att en rationaliseringsprocess pågår, som redan givit och kan förväntas ge ytterligare resultat. Andra omständigheter, till vilka vi återkomma längre fram, tyda också på att man under de närmaste åren kan vänta en sådan ändring av strukturen hos oljehandeln i Sverige, att alla de intressen bli tillgodosedda, som samhället rimligen kan ha att bevaka med avseende på branschen.

De anspråk, som samhället måste ställa på oljeimporten och oljehandeln, äro, enligt vår mening, följande: 1) importen skall med avseende på mängd och varuslag vara anpassad efter landets behov och under normala tider medge en riklig försörjning; 2) en lämpligt avpassad och lämpligt anordnad beredskapslagring av flytande bränslen och smörjoljor skall upprätthållas; 3) importen bör icke vara på förhand ensidigt bunden till vissa exportmarknader utan kunna fördelas på olika håll; 4) vissa flytande bränslen skola kunna göras till bärare av beskattning; 5) inblandning av inhemska flytande bränslen skall kunna genomföras på ett bekvämt sätt; 6) flytande bränslen skola tillhandahållas åt förbrukarna på ett för dessa bekvämt sätt och till så låga priser som möjligt. 299

Det finns intet av dessa anspråk, som inte kan tillgodoses utan att oljeimporten och oljehandeln förstatligas. Det första anspråket kan rent principiellt bli fyllt lika väl av en fri oljehandel som av ett statsmonopol. Det andra anspråket, beredskapslagringen, innebär en hela folkhushållets uppgift, som kan och bör lösas oberoende av formerna för handelns ordnande t. ex., såsom redan sker i viss utsträckning, genom en kombination av statlig reservlagring och tvångslagring hos oljeimportörer och större oljeförbrukare. Det tredje anspråket, frihet med avseende på inköpskällor, motiveras huvudsakligen av lämpligheten att genom åtminstone delvis fri upphandling få en kontroll över priset. Det blir tillgodosett, i den mån oljeimporten till landet icke ligger helt i händerna på företag, som direkt representera vissa utländska oljekoncerner. De fjärde och femte anspråken, beskattningsmöjligheten och spritinblandningen, innebära ingenting annat än vad som redan i många år praktiserats utan statsmonopol. Det sjätte anspråket slutligen, god service och skäliga priser för oljekonsumenterna, kan rent principiellt tillgodoses lika väl, om oljeimporten och distributionen äro fria som om de äro monopoliserade. Man kan alltså icke ur statens primära krav på att oljeimporten och oljehandeln skola vara ordnade så, att vissa elementära anspråk bli tillgodosedda, härleda nödvändigheten av näringsgrenens förstatligande. De anmärkningar eller anklagelser, som under de senare åren i den offentliga debatten ha riktats mot oljehandeln i Sverige, äro väsentligen följande: 1) skatteflykten, som bestått i att de här verksamma oljebolagen till sina utländska moderbolag fått betala för höga priser för de hit importerade varorna, så att bolagen här icke behövt redovisa beskattningsbar vinst, under det att moderbolagen arbetat med betydande vinster; 2) överorganisationen, som framträtt bland annat och framför allt i en av konkurrensskäl tillkommen överdimensionering av distributionsapparaten, särskilt för bensin, vilken medfört ur samhällets synpunkt onödig kapitalinvestering med åtföljande onödig fördyring av varan för förbrukarna; 3) oförmågan att importera oljor i ett kritiskt läge, vilket kommit till uttryck i det förhållandet, att de här verksamma oljebolagen av sina utländska huvudmän fått beskedet, att de icke skulle tillåtas att efter krigsutbrottet 1939 införa flytande bränslen till landet. Oljeutredningens undersökning har, enligt vår mening, visat, att ingen av dessa anmärkningar har tillräcklig grund, för att den skulle kunna motivera oljehandelns förstatligande. Huruvida skatteflykt förekommit eller ej, beror på i vad mån de av bolagen erlagda priserna för de hit importerade varorna varit skäliga eller ej. Oljeutredningens undersökning av dessa förhållanden under åren 300

1938 och 1939 har visat, att de priser, som moderbolagen debiterat sina dotterbolag, såtillvida varit skäliga, som de överensstämt med gällande världsmarknadspriser, i det att de i genomsnitt legat mellan de lägsta och de genomsnittliga gulfnoteringarna. I vad mån sedan gulfnoteringarna äro ett sant uttryck för ett skäligt världsmarknadspris eller en av en mäktig och världsomspännande oljekartell skapad falsk fasad, bakom vilken döljer sig en utsugning av alla oljeförbrukare inte bara i Sverige utan i hela den civiliserade världen, har oljeutredningen icke kunnat utröna. Majoriteten synes anse, att de stora oljekoncernerna genom sin starka samverkan bestämma gulfpriserna. Vi ha för vår del fått den uppfattningen, att de utanför de stora oljebolagen stående producenterna öva ett icke ringa inflytande på prisbildningen. Det är emellertid omöjligt att skaffa sig en bestämd uppfattning om dessa synnerligen svårbedömliga förhållanden utan en ingående och tidskrävande undersökning, vid vilken priserna på marknaderna i olika delar av världen systematiskt följas. Dessbättre förefaller utvecklingen gå i sådan riktning, att man i en ej avlägsen framtid borde på rent empirisk väg kunna få konstaterat, i vad mån gulfnoteringarna motsvara ett skäligt världsmarknadspris. Vi syfta på den internationella kooperationens frammarsch, till vilken vi längre fram återkomma. Misstanken om skatteflykt är alltså, enligt vår mening, icke tillräcklig grund för att nu förstatliga oljehandeln. I detta sammanhang må påpekas, att den i betänkandet redovisade undersökningen angående bensinpriserna i olika länder icke ger anledning till antagandet, att de svenska bensinförbrukarna skulle ha fått betala överpriser på sin bensin i jämförelse med förhållandena i andra länder. Överdimensioneringen av distributionsapparaten har, enligt vår uppfattning, visat sig nu vara väsentligt mindre än vad man sannolikt rätt allmänt tidigare trott. I själva verket inskränker den sig, enligt vår mening, till en av konkurrensskäl uppkommen — men objektivt sett naturligtvis onödig — anhopning av försäljningsställen för bensin i vissa städer och tätorter. I princip är detta en företeelse, som förekommer i många branscher. Det är det pris, som samhället får betala för de fördelar, som ett fritt näringsliv anses medföra. För oljehandelns vidkommande är denna överdimensionering med avseende på sina ekonomiska konsekvenser så ringa, att den, enligt vår mening, icke kan motivera ett förstatligande av oljehandeln. Av oljeutredningens material ha vi kommit till den uppfattningen, att den billigaste distributionsformen för bensin i vårt glest befolkade land i stor utsträckning och framför allt på landsbygden och i mindre samhällen är bensinförsäljning i förening med annan affärsrörelse. Detta är också den allmännast förekommande försäljningsformen här. Anmärkningen mot den bristande importförmågan efter krigsutbrottet 301

1939 har oljeutredningen behandlat på sid. 65. Denna kritik har visat sig sakna grund. Vi äro väl medvetna om att det i krigstider eller tider av internationell oro ur andra synpunkter kan innebära olägenheter, om handeln med en så livsviktig vara som de flytande bränslena helt eller huvudsakligen ligger i händerna på utländska företag. Vi anse emellertid, att dessa olägenheter icke behöva bli bestående, eftersom de komma att minska i samma mån, som svenska företag övertaga allt större delar av oljehandeln i landet. Majoriteten motiverar förslaget om oljemonopol dels med önskemålet att åstadkomma den för förbrukarna med avseende på service och pris mest tillfredsställande ordningen, dels med samhällets krav på att oljeförsörjningen i tider av krig eller eljest exceptionella förhållanden icke onödigtvis äventyras till följd av bristande balans ifråga om de fredsmässiga inköpens fördelning på olika exportområden och otillräcklig beredskapslagring. Det finns ingen anledning att betvivla, att ett svenskt oljemonopol skall kunna skaffa erforderliga varor för landets behov. Vi kunna emellertid icke dela majoritetens uppfattning, att detta i allmänhet skall kunna ske till väsentligt lägre priser än gällande världsmarknadspriser. De fall, om vilka vi under oljeutredningens arbete hört talas, med lägre priser än gulfnoteringarna, synas ha antingen avsett vara av annan och sämre kvalitet än den, som den officiella noteringen avsett, eller gällt s. k. spot market prices. Man bör, enligt vår mening, inte grunda de ekonomiska kalkylerna för ett oljemonopol på föreställningen, att man alltid skall kunna köpa till lägre priser än alla andra på den svenska marknaden verksamma oljeföretag. Ett av majoritetens motiv för förhoppningen att kunna köpa till särskilt lågt pris är inköpens koncentration till ett enda företag, som kan erbjuda stora leveransavslut i förhållande till flera köpare, var och en representerande endast en del av efterfrågan. Samtidigt anser man emellertid, att de priser, som ligga till grund för gulfnoteringarna, bestämmas av de stora oljekoncernerna. Om majoritetens uppfattning härutinnan är riktig, kunna vi icke inse, att inköpens koncentration till ett enda företag skulle göra det lättare att uppnå särskilt låga inköpspriser. Tvärtom borde väl förutsättningarna vara större för mindre, i och för sig betydande köpare att från outsiderfirmorna täcka sitt behov på fördelaktiga villkor. Att sälja en mindre mängd kan för en mindre producent framstå såsom mera tilltalande än att sälja en kvantitet, som utgör en alltför stor del av hans produktion. Inom oljeutredningen har man varit ense om vikten av att monopolföretagets inköpspolitik icke göres beroende av politiska och handelspolitiska opportunitetshänsyn, som kunna tränga tillbaka de rent kommersiella 302

synpunkterna. Såsom ett av motiven för oljehandelns förstatligande anger majoriteten betydelsen av att fördela de fredsmässiga inköpen på olika exportområden. Vi tro, att det kan bli svårt eller omöjligt för ett monopolföretag att driva sin inköpspolitik efter rent affärsmässiga linjer, om man samtidigt skall tillgodose kravet på importens fördelning på olika exportområden. Erfarenheterna från andra monopolföretag torde också ha visat, att dessa i vissa lägen lätt bli utsatta för påtryckningar, som äro svåra att motstå. Kravet på tillräcklig beredskapslagring är, såsom här ovan anförts, enligt vår mening, icke något motiv för oljehandelns förstatligande, eftersom staten har i sin hand att ordna beredskapslagring oberoende av handelns struktur. Det har av den undersökning, som oljeutredningen utfört i egenskap av undersökningsmyndighet enligt 1925 års lag, framgått, att ett visst samarbete rått mellan de här verksamma oljebolagen med avseende på prisbildning och marknadsuppdelning. Detta samarbete har varit grundat på ett internationellt samarbete mellan moderbolagen. Även om det blivit klarlagt, att en organiserad samverkan förekommit mellan bolagen, har det icke konstaterats, i vad mån samarbetet lett till missbruk och missförhållanden. Först i undersökningens slutskede har man nämligen kunnat få fram material, som visat arten och omfattningen av bolagens tidigare samverkan. Tiden har icke medgivit den fortsatta undersökning, som är erforderlig, om man vill gå till botten med dessa förhållanden. Man skulle då undersöka, i vilken utsträckning de i samråd mellan bolagen fattade besluten även gått i verkställighet och i vad mån de inneburit missbruk. I åtminstone ett konkret fall uppger vederbörande bolag, att beslutet icke effektuerats. Det gällde höjning av bensinpriset för ett stort kommunikationsföretag, men det levererande oljebolaget ignorerade beslutet och fortsatte att leverera till det tidigare gällande lägre priset under ännu ett år. Den bild, som man får genom detta enda exempel — man får naturligtvis inte överdriva dess värde såsom allmängiltig bedömningsgrund utan uppfatta det endast såsom en varningssignal mot förhastade slutsatser — överensstämmer med de uttalanden, som flera av oljebolagens representanter gjort inför undersökningsmyndigheten, innebärande att bakom överenskommelserna om samarbete och samverkan icke legat någon verklig vilja till samarbete. Det väsentliga för oss i denna fråga är icke, huruvida det förekommit eller förekommer organiserad samverkan mellan oljebolagen, utan, huruvida denna samverkan leder till missbruk eller missförhållanden, som icke kunna elimineras på annat sätt än genom näringsgrenens förstatligande. Vi vilja i detta sammanhang erinra om att överdirektören Reuterwall, som tidigare under lång tid varit verksam inom oljebranschen men som 303

numera är statstjänsteman och företräder det allmännas intressen inför oljeutredningen såsom undersökningsmyndighet såsom sin bestämca mening uttalat, att oljebolagen i sitt organiserade samarbete aldrig avsatt att exploatera förbrukarna utan endast att undvika ruinerande priser och skapa rimliga priser. I själva verket torde det hava varit så, att det kvotavtal, som förelegat under åren 1937 och 1938, ingalunda tillämpats efter bokstaven. Bakom en utåt någorlunda enig front beträffande den »officiella» prissättningen har förekommit stark konkurrens med extra rabatter. Det ekonomiska resultatet av företagens verksamhet tyder heller icke på att man genom organiserad samverkan åstadkommit några särskilt stora vinster. Att man genom sammanslagning av flera mindre företag till ett större i allmänhet kan åstadkomma besparingar, är en allmänt erkänd ekonomisk sanning, som gäller för oljebranschen lika väl som för praktiskt taget alla andra områden av näringslivet. Av den ekonomiska kalkylen för ett oljemonopolföretag framgår emellertid, att de besparingar, som kunna förväntas uppstå, icke äro särskilt stora. Vi kunna dessutom icke helt godtaga majoritetens ekonomiska beräkningar utan ha följande erinringar att göra. Rent principiellt anse vi, att ersättning för förlorad näringsverksamhet bör utgå vid förstatligande av ett företag. Vi räkna här med den i kap. 16 uppskattade ersättningen 12.8 miljoner kronor, vilket motsvarar en årskostnad under 20 år av ungefär 0.85 miljoner kronor. Av kalkylens tabell B framgår, att ett monopolföretag, i vilket kontorspersonalen reducerats till 60 procent av de nu arbetande bolagens sammanlagda kontorspersonal, skulle lämna en vinst av 8.1 miljoner kronor. Utöver denna räknar majoriteten i alternativ 1 med besparingar genom rationalisering av biltransporter, genom övergång till kontantförsäljning och genom gynnsammare inköpspriser på sammanlagt 10.2 miljoner kronor, varigenom monopolets nettovinst efter avdrag av den årliga kostnaden för ersättning till entledigad personal beräknas bli 16.2 miljoner kronor. I alternativ 2 har majoriteten beräknat en ytterligare nettovinst av 4 miljoner kronor genom fortsatt personalindragning till 35 procent av den nu förefintliga personalen. Därutöver har majoriteten i tabellen angivit vissa besparingar, som icke siffermässigt intagits i kalkylen men som i tablån på sid. 284 inräknats med 9 miljoner kronor. Vi anse, att monopolföretagets ekonomiska resultat kan beräknas på följande sätt: mujoner krcnor

Vinst enligt tabell B Tillkommer genom rationalisering av transporter och distribution samt samordning av investeringar

8.1 3.0 11.1

Avgår under 20 år ersättning till entledigad personal . . . . Avgår under 20 år ersättning för förlorad näringsverksamhet Monopolföretagets nettovinst

.

2.1 0.85

2.95 8.15

Vad därutöver är, har, enligt vår mening, karaktären av lösa antaganden och kan i vart fall icke läggas till grund för bedömandet av monopolföretagets ekonomi. Utan att ingå på någon detaljkritik vilja vi endast erinra om att t. ex. besparingen genom övergång till kontantförsäljning kan uppnås även utan handelns centralisering, om man vill beröva köparna den förmån, som kreditköp innebär. Med avseende på fraktbesparingen genom eget tonnage må framhållas, att oceanfrakten för bensin från amerikanska gulfen till Europa under 1 O-årsperioden den 1 januari 1930—31 juli 1939 varierade mellan 8.2 och 50 shillings per ton och i genomsnitt utgjorde inte fullt 15 shillings per ton. Att på grundval av nu rådande högkonjunktur inom sjöfarten framkonstruera miljonvinster i en ekonomisk kalkyl, anse vi oriktigt. Beträffande den grundläggande nettovinstberäkningen i tabellen B, som slutar på cirka 8.1 miljoner kronor, må påpekas, vilken betydande roll eldningsoljan spelar för vinsten. Nära 7.5 miljoner kronor av dessa 8.1 komma från eldningsoljan. Konkurrensen mellan bolagen beträffande eldningsoljan har fortskridande skärpts under år 1946, och eldningsoljan ger numera icke en nettovinst av 0.67 öre per kg. Under sista kvartalet av år 1946 var den sålunda, enligt en av revisorn Henrikson företagen undersökning, för ett av de stora bolagen endast ungefär 0.38 öre per kg, d. v. s. inte stort mer än hälften av den i kalkylen för monopolföretaget upptagna. Den i kalkylen upptagna mängden eldningsolja är också betydande. Man får inte glömma, att eldningsoljan just nu på grund av kolknappheten har en hög konjunktur som aldrig tillförne, inte bara i vårt land utan i hela världen. Går utvecklingen mot ökad användning av olja och skärpt konkurrens med kol, finns all anledning att räkna med att vinstmarginalen kommer att sjunka och närma sig den, som gäller för stenkol och koks i hela laster, d. v. s. högst 0.1 öre per kg. Minskas åter mängden eldningsolja på den svenska marknaden, kommer nettovinsten att minskas av den anledningen. Vid bedömandet av det ekonomiska resultatet av ett oljemonopol får man, enligt vår mening, icke räkna sig tillgodo mer än den här ovan till 8.15 miljoner kronor beräknade vinsten. Om man utgår ifrån att monopolvinsten skall komma förbrukarna till godo likformigt, blir den möjliga prissänkningen för motorbensin ungefär 0.5 öre per liter. Majoriteten har vid sina motsvarande beräkningar kommit till en prissänkning för motorbensin av 1.12 öre per liter. När denna siffra av majoriteten omräknas till 2.1 öre, så sker detta enligt en tankegång, som vi icke 20

kunna följa och som innebär, att man slår ut en vinst, som till stor del kommer från andra produkter, helt på bensin. Majoriteten beräknar, att slopandet av alla extra varurabatter skall medge en prissänkning av 1.2 öre per liter bensin. Denna omfördelning av en redan tillämpad prisreducering kommer i verkligheten att innebära en prishöjning för de stora förbrukarna, som enligt nuvarande ordning varit de, som kommit i åtnjutande av de extra rabatterna. Om detta blir följden, skulle fördelarna av monopolet närmast komma privatbilisterna och andra smärre förbrukare till godo men icke den större yrkesmässiga trafiken. Såsom en sammanfattning av vad vi här anfört rörande den ekonomiska kalkylen vilja vi såsom vår mening framhålla, att några bärande ekonomiska motiv för ett förstatligande av oljeimporten och oljehandeln icke föreligga. Redan i ingressen ha vi anfört, att en rationaliserings- och anpassningsprocess pågår inom oljebolagen. Man kan sålunda konstatera, att omkostnaderna för oljebolagens rörelse sjunkit ganska väsentligt under 1930-talet. Brännoljekommitterade 1934 beräknade omkostnaderna till 31.2 procent, medan oljeutredningen för år 1939 funnit dem vara 20.4 procent av de sammanlagda intäkterna. Detta beror såväl på ökad försäljningsvolym och ökat försäljningsvärde som på förbättrad ekonomisk organisation. Det är särskilt på transportområdet, som rationaliseringsåtgärderna sättas in. Vi hänvisa i det avseendet till redogörelsen i kap. 11, av vilken emellertid även framgår, att bolagens rationalisering icke inskränkt sig till själva distributionen utan också tagit sikte på förenkling av det rena kontorsarbetet. Utöver vad vi här ovan anfört mot tanken på ett statligt oljemonopol vilja vi framhålla, att tidpunkten nu icke synes oss vara ägnad att träffa ett avgörande i monopolfrågan. Såsom vi inledningsvis angivit, har man nämligen anledning att under de närmaste åren vänta en ändring av strukturen hos oljehandeln i Sverige. Nordstjernan (Johnson-koncernen) har redan utvidgat sin raffineringsverksamhet långt utöver de gränser, inom vilka den rörde sig före kriget, och planerar ytterligare utvidgningar. Stora Kopparbergs Bergslags AB har, enligt uppgift, inköpt utrustning för ett oljeraffinaderi, som lär komma att anläggas på västkusten. Kooperativa Förbundet har anslutit sig till den internationella oljekooperationen, som har egna oljekällor och egna raffinaderier, och avser — oberoende av huruvida planerna på ett kooperativt oljeraffinaderi i Sverige förverkligas eller ej — att kraftigt utvidga sin oljerörelse, så snart EIF i en nära framtid får tillgång till sina hittills till oljebolag uthyrda oceananläggningar. De utländska oljebolagen komma sålunda, mänskligt att döma, om ett par år icke längre att, såsom hittills, vara dominerande på den svenska oljemarknaden. Det blir svenska företag, som komma att erbjuda en stark och 306

leveranskraftig konkurrens. Att denna inte kan sättas in utan viss kapitalinvestering, innebär en olägenhet, som man får ta. I själva verket är denna olägenhet kanske inte stor. Majoriteten anser den av oljebolagen för de närmaste åren planerade nyinvesteringen på sammanlagt cirka 70 miljoner kronor ur samhällets synpunkt oförsvarlig. Enighet har emellertid rått om att en fortsatt och rätt betydande utbyggnad av oceananläggningar och depåer är ur beredskapssynpunkt Önskvärd, varför det inte bör kunna bli tal om felinvestering, i den mån utbyggnadsplanerna avse sådana anläggningar. Bortåt hälften av investeringsbeloppet avser oceananläggningar och depåer. De planerade nyinvesteringarna i bensinstationer och transportmaterial torde i rätt stor utsträckning avse sådana ny- och ombyggnader, vilka ingå såsom led i en planmässig rationalisering av transporterna. Vi erinra om att majoriteten förutser, att monopolföretaget skall företaga liknande rationaliseringsåtgärder i syfte att nedbringa kostnaderna, t. ex. genom övergång till större tankbilar. Vi finna samma strävan hos oljebolagen lovvärd, även om den sammanlagda erforderliga investeringen för bolagen måste bli något större än motsvarande investering i enhetlig regi. Hur stor merinvesteringen blir, därom lär ingen kunna yttra sig utan en ingående och omfattande undersökning. Uppenbart är emellertid, att endast en del av den här behandlade planerade nyinvesteringen kan betecknas såsom felinvestering. Vi anse, att betydelsen av merinvesteringen icke bör över värderas. Särskilt den konsumentkooperativa rörelsens uppträdande på arenan mot bakgrund av den internationella oljekooperationen och med det stöd, som ett relativt stort och spritt cisternbestånd utgör, kan väntas bli av stor betydelse med avseende på kontrollen över prisbildningen. Att konsumentkooperationen har både vilja och förmåga att med framgång bekämpa kartell strävanden inom svenskt näringsliv, framgår av dess tidigare insatser med avseende på t. ex. glödlampor, galoscher och margarin. Redan från och med år 1948 synes man kunna räkna med att konsumentkooperationen genom bortåt ett tusen över hela landet spridda bensinstationer skall komma att tillgodose mer än 10 procent av landets hela bensinförbrukning. Det är att märka, att man för att förverkliga denna del av programmet behöver endast obetydlig kapitalinvestering, eftersom såväl oceananläggningarna som bensinstationerna redan finnas. Varje försök från de utländska koncernbolagens sida att diktera oskäliga priser på den svenska oljemarknaden torde med sådana motståndare vara dömt att misslyckas. Man kan förutse, att konkurrensen under omställningsperioden kommer att bli mycket hård. Att med sådana framtidsutsikter och därtill på toppen av en högkonjunktur nu inlösa oljebolagens rörelse, förefaller oss mindre välbetänkt. Skulle man emellertid trots allt införa ett statligt oljemonopol, anse vi, 307

att de inhemska oljeraffinaderierna böra få en annan ställning än enligt majoritetens förslag. Majoriteten har ansett, att frågan om ett förstatligande av den inhemska raffineringsindustrien bör tills vidare lämnas öppen. Raffineringsindustrien skulle äga att själv importera sin råolja, under förutsättning att förmånligare priser kunna erhållas än de, som monopolföretaget kan bjuda. Framställning rörande egen import skulle avgöras av en särskild av Kungl. Maj:t tillsatt nämnd, Raffineringsindustrien skulle vara skyldig att hembjuda sina produkter till det statliga monopolföretaget i konkurrens med företagets utländska leverantörer. Monopolbolaget skulle däremot icke åläggas något köptvång gentemot de inhemska raffinaderierna. Då raffineringsindustrien själv löper den ekonomiska risken av sin verksamhet, anse vi, att den bör äga rätt att importera sin råolja utan statlig myndighets kontroll. Med hänsyn till att ifrågavarande industri icke fritt får försälja sina raffinerade produkter utan är skyldig hembjuda dessa till det statliga monopolföretaget i konkurrens med dess utländska säljare, anse vi, att monopolföretaget skall vara skyldigt att inköpa sålunda erbjuden kvantitet till samma pris, vartill motsvarande kvalitet kan importeras. I annat fall skulle raffineringsindustrien bli helt utlämnad till monopolföretagets godtycke. Det synes oss beträffande försäljningen av de raffinerade produkterna föga rimligt att koppla in monopolföretaget såsom ett onödigt mellanled vid oljeleveranser från ett svenskt raffinaderi till ett till samma koncern hörande oljeförbrukande industri- eller trafikföretag. Vi anse det också vara önskvärt, att man bereder den i landet verksamma svenskägda raffineringsindustrien möjlighet att gemensamt distribuera sina raffinerade produkter utanför monopolet, t. ex. i samarbete med konsumentkooperationen. Därvid torde få förutsättas, att ett sådant kombinerat svenskt oljeföretag skulle äga rätt att importera icke endast råolja utan även raffinerade produkter utan statlig myndighets kontroll. Visserligen skulle förekomsten av två försäljningsorganisationer göra det omöjligt att åstadkomma lika stora besparingar i omkostnaderna, som om driften koncentrerades till ett företag, men man skulle i stället erhålla såväl en stimulerande konkurrens mellan de båda företagen till förmån för konsumenterna som en välbehövlig kontroll av det statliga företagets skötsel. I övrigt ha vi icke något att erinra med avseende på själva konstruktionen och omfattningen av det i majoritetens förslag ingående monopolföreitaget. Såsom vi här anfört, anse vi, att den utveckling, som man nu kan förutse beträffande ändringen av den svenska oljehandelns struktur, utgör ett tillräckligt korrektiv mot tendenser till privata monopolsträvanden på oljemarknaden i Sverige. Det oaktat anse vi det kunna vara av värde, att man t. ex. inom kommerskollegium systematiskt följer oljepriserraa på 308

världsmarknaden och tankfraktmarknaden samt de kostnadselement, som ingå i den inhemska prisbildningen. Övervakningen bör också fortlöpande omfatta detaljpriserna på bensin och andra brännoljor i olika länder. Vi förutsätta att de möjligheter, som lagen den 29 juni 1946 om konkurrensbegränsning inom näringslivet ger, komma att utnyttjas med avseende på oljehandeln. För att motverka den påtalade överdimensioneringen i städer och tätorter borde man, enligt vår mening, ålägga de stadsplanerande myndigheterna att i överensstämmelse med de av kommunaltekniska föreningen utarbetade riktlinjerna verka för en mera planmässig utformning av denna del av distributionsapparaten. Vi vilja slutligen med avseende på själva utformningen av betänkandet anföra följande. Eftersom det genom oljeutredningens undersökning icke visats, att någon skada i form av oskäliga priser eller på annat sätt tillfogats oljeförbrukarna genom oljebolagens organiserade samverkan eller försök till sådan, anse vi, att kap. 12 borde ha utformats annorlunda. Vi ogilla bolagsrepresentanternas försök att hindra undersökningsmyndigheten att få insyn i samarbetet mellan bolagen, men vi anse, att kap. 12 endast borde ha innehållit en sammanfattande redogörelse för grunderna och arbetsmetoderna för samarbetet mellan bolagen, kompletterad med en särskild bilaga innehållande erforderliga handlingar in extenso för belysande av samarbetets art. Mot sammanfattningen i kap. 12 av vad undersökningen visat rörande koncernbolagens organiserade samverkan ha vi intet att erinra. På flera ställen i betänkandet ha åsikter anförts eller värdeomdömen avgivits, som i viss utsträckning ligga till grund för majoritetens beslut att förorda införandet av ett oljemonopol. Vi finna det naturligt, att majoriteten önskat sådan förankring i de beskrivande och analyserande kapitlen, men vi vilja, anmäla, att, i den mån dessa åsikter eller värdeomdömen icke överensstämma med den uppfattning, som kommit till uttryck i detta vårt särskilda yttrande, vi icke stå bakom dem.

SAMMANFATTNING

V I D DET ANDRA världskrigets utbrott noterades världsproduktionen av råolja till 298 miljoner ton per år. Förenta staterna svarade för 60.6, Sovjetunionen för 10.2 och Venezuela för 9.7 procent. Europas (utom Sovjetunionen) produktion uppgick till 8.2 miljoner ton, varav 6.6 miljoner kom på Rumänien. Samma år förbrukades totalt i världen 290 miljoner ton av olika mineraloljeprodukter. Sveriges förbrukning uppgick till 1.52 miljoner ton eller cirka 0.5 procent av världskonsumtionen. Av världshandeln svarade Venezuela för 55.4 och Förenta staterna för 22.3 procent av exporten av råolja. Den svenska importen av färdiga produkter fördelade sig med 0.6 på Förenta staterna, 0.4 på holländska Västindien och 0.5 miljoner ton på andra exportområden och vissa europeiska kontinenthamnar. År 1939 redovisades för hela världen 956 raffinaderier med en sammanlagd kapacitet av något mer än 1 miljon ton om dagen. Kapaciteten varierade högst avsevärt från något tusen upp till 50—60 tusen ton per dag. Sveriges totala förbrukning av mineraloljeprodukter år 1939 motsvarade ungefär en månads produktion vid ett av de största raffinaderierna. Den inhemska skiff er oljeproduktionen uppgick år 1946 till 60 000 ton och produktionen vid raffinaderiet i Nynäshamn till 340 000 ton brännoljor och 40 000 ton bensin. Rörledningarna spela en dominerande roll som transportmedel av råolja mellan källorna och raffinaderierna. Det amerikanska oljeledningsnätet har en längd motsvarande ungefär 13 gånger de svenska järnvägarnas. Enligt en i detta betänkande citerad beräkning av världens oljetillgångar skulle dessa uppgå till 8 500 miljoner ton, av vilka 35 procent komma på Förenta staterna, 31 procent på Mellersta Östern, 13 procent på Sovjetunionen och 12 procent på Venezuela. Den internationella oljehandeln kännetecknas av en stark koncernbildning, koncentrerad i första hand till den s. k. Standard-gruppen med ett sammanlagt aktiekapital på 1 930 miljoner dollars, den fristående amerikanska gruppen — The Texas Company, Gulf Oil Corporation m. fl. — och den brittisk-holländska gruppen — Royal Dutch-Shell och AngloIranian Oil Company. För brott mot den amerikanska antitrustlagen har

Standard-trusten vid två tillfällen ålagts att upplösa sig. De stora internationella koncernföretagen äro i Sverige representerade genom fem dotterbolag, Standard, Shell, Texaco, BP och Gulf. Moderbolagen inneha praktiskt taget alla aktierna i de svenska dotterföretagen. Kooperationen inom oljehandeln gjorde sig först gällande i Amerika, där år 1944 17 kooperativa centralorganisationer bedrevo inköps- och försäljningsverksamhet på detta område. De ägde år 1945 11 raffinaderier med en sammanlagd kapacitet av ungefär 3 miljoner ton om året, 450 oljekällor och rörledningar med en längd av 1 600 km. År 1946 bildades en internationell kooperativ oljeorganisation med anslutning från 22 länders kooperativa centralorganisationer, bland andra Kooperativa förbundet i Sverige. I vårt land har den kooperativa verksamheten på detta område tidigare representerats huvudsakligtn av IC, vars omsättning år 1944 uppgick till 43 miljoner liter, samt av Svenska Lantmännens Riksförbund, Svenska Västkustfiskarnas Centralförbund och Svensk Andelsfisk. De kooperativa strävandena på detta område resulterade år 1945 i bildandet av Sveriges Oljekonsumenters Riksförbund (OK). Kooperativa förbundet eller OK uppges ha planer på anläggandet av eget raffinaderi. I olika länder ha åtgärder från statsmakternas sida vidtagits i syfte att reglera eller kontrollera oljehandeln. Olika motiv ha varit bestämmande •för dessa åtgärder. I Mexico ha samtliga oljetillgångar och oljeindustrien förstatligats, i Spanien är handeln monopoliserad och i Frankrike tillämpas ett koncessionsförfarande. De förhållanden i föreliggande betänkande, som avse den svenska marknaden, grunda sig på en omfattande statistisk undersökning av distributionsapparaten samt detaljanalyser av branschens ekonomiska förhållanden. Antalet oceananläggningar uppgick år 1946 till 33 med en sammanlagd kapacitet av 562 984 m 3 . De fem koncernbolagen planera nyinvesteringar i oceananläggningar fram till år 1949 för tillhopa 20—25 miljoner kronor. År 1946 funnos 242 depåer och 216 magasin. Nyinvesteringarna i sådana anläggningar beräknas fram till 1948 uppgå till 9 miljoner kronor. Förutom sex huvudkontor i Stockholm finnas 164 avdelnings- eller depåkontor. För inhemska transporter disponerade företagen år 1945 355 järnvägstankvagnar, 248 tankbilar, 200 flakbilar, 376 lösa bilcisterner och 35 service- och skåpbilar samt 40 tankbåtar och 19 pråmar. De fem största bolagens planerade investeringar i sådana transportmedel under förutnämnda period ha uppgivits till 17 miljoner kronor. År 1939 voro 273 distriktsagenter verksamma för oljeföretagen i olika delar av landet med en total omsättning av 162 miljoner liter. Antalet bensinstationer av olika typer var år 1938 12 483 och år 1939 12 744. Bland bensinstationerna dominerade typen singelpumpar med v

7 885 (63.2 procent) år 1938. Antalet fatkiosker var 3 040 (24.3 procent) och antalet servicestationer 1 511 (12.1 procent). Standard ägde år 1938 36.4, Shell 36.0, Texaco 11.7, BP 6.1, Gulf 6.1, Nynäs 0.5 och IC 0.7 procent. Som gemensamma för flera företag redovisades 2.5 procent av stationerna. Vid 8 655 av 9 445 stationer, om vilka uppgifter härom föreligga, bedrevs verksamheten i samband med annan rörelse; vanligast förekommande var försäljning i förening med speceri och diverseaffär, som uppgivits i 5 741 fall. Totalförsäljningen av bensin var år 1938 618 miljoner liter, motsvarande en genomsnittsförsäljning av 49 500 liter per station. Motsvarande siffror voro för servicestationerna 200 000, för singelpumparna 37 000 och för fatkioskerna 8 600 liter. Antalet motorfordon per bensinstation uppgick vid samma tidpunkt till 21. De fem koncernbolagen ha uppgivit, att deras aktuella investeringsbehov för om- och nybyggnad av distributionsanläggningar beräknas till omkring 25 miljoner kronor. I syfte att ur distributionstekniska och stadsplanemässiga synpunkter i görligaste mån samordna distributionsanläggningarna har ett förslag för vissa större städer utarbetats av Svenska Kommunaltekniska Föreningen. Det har uppgivits, att dessa försök inte resulterat i någon åtgärd till följd av svårigheterna att ena de olika företagen om fördelningen av försäljningsställena. Den 1 september 1939 sysselsattes hos oljeföretagen 3 663 personer, av vilka 2 411 voro månadsanställda och 1 252 veckoanställda. Motsvarande siffror voro den 30 november 1946 4 408, 2 743 och 1 665. I löner utbetalades år 1939 15 708 000 kronor och år 1945 16 832 000 kronor. Genomsnittslönen för månadsanställd personal var år 1939 4 775 kronor och år 1945 7 374 kronor, för veckoanställd personal 3 458 och 4552 kronor. Hos distributörerna sysselsattes år 1938 vid 9 596 bensinstationer 9 569 personer, av vilka 2 308 helt och 7 261 delvis med försäljning av brännoljor. Vid distributionsanläggningar med fullständig serviceutrustning sysselsattes år 1938 med enbart bensin- och oljeförsäljning 62 procent av den heltidsanställda och 7 procent av den deltidsanställda personalen. Hela antalet under år 1938 inom oljedetaljhandeln sysselsatta personer uppskattades till 12 700, av vilka 3 000 på heltid och 9 700 på deltid. Oljeföretagens försäljningsvärde netto uppgick år 1938 till i runt tal 232 och år 1939 till 273 miljoner kronor. Omkostnaderna voro motsvarande år 50 och 55 miljoner kronor, motsvarande 21.78 och 20.42 procent av försäljningsvärdet. Av omkostnaderna representerade transporterna år 1938 icke mindre än omkring 16 miljoner kronor eller 32.46 procent. Försäljningskostnader i procent av försäljningsvärdet variera för olika bolag mellan 16.1 och 23.8 procent. Motsvarande gäller kostnaderna i öre per kg såld kvantitet. ••:«

För belysande av transportekonomiens stora betydelse inom denna bransch refereras en inom Standard Oil (New Jersey) verkställd utredning härom samt en undersökning avseende förhållandena inom ett begränsat område inom Kristianstads län. Av sistnämnda undersökning framgår, att betydande besparingar skulle kunna göras genom en samordning av biltransporterna till större enheter. Beträffande bolagens rörelseresultat åren 1938 och 1939 framgår, att nettovinsten av rörelsen, efter avdrag av skatt samt ränta på eget kapital, år 1938 för Standard, Shell, Texaco, BP och Gulf tillsammans utgjorde 3.9 och år 1939 11.4 miljoner kronor. I samband därmed lämnas en redogörelse för bolagens under åren 1930—1945 taxerade belopp, av vilken framgår, att beskattningsbara vinster endast undantagsvis förekommit andra år än 1930, 1940 och 1941.1 anslutning till frågan om en eventuell »skatteflykt» framhålles, att ett försök att fastställa, hur kostnaderna skäligen böra fördelas mellan säljare (moderbolag) och köpare (dotterföretag) inom koncernföretag av här förekommande konstruktion förutsätter tillgång till uppgifter avseende även moderbolagens ekonomiska förhållanden som icke varit tillgängliga i detta sammanhang. Det säges vidare, att för koncerner med en så internationell förgrening, som fallet är inom denna bransch, det med hänsyn till skattetrycket icke kan vara likgiltigt, hur det sammanlagda vinstresultatet av verksamheten fördelas på olika länder. Till denna del av analysen ansluter sig även en undersökning rörande bolagens inköpspriser i förhållande till de s. k. gulfnoteringarna. Genom jämförelse av gulf noterade priser och debiterade priser under tiden 1 januari 1938—30 juni 1939 har konstaterats, att bolagen debiterats belopp, som vid jämförelse med de genomsnittliga gulfnoteringarna icke förete nämnvärda avvikelser från dessa men som i jämförelse med lägsta gulfnoteringarna under nämnda tid skulle inneburit en överdebitering med i runt tal 2.3 miljoner kronor. Beräknade efter de för varje varugrupp fördelaktigaste priser, som debiterats något bolag, skulle skillnaden ha uppgått till 6.6 miljoner kronor under år 1938. Helt allmänt konstateras, att gulfnoteringarna icke äro och på grund av sättet för sin tillkomst icke kunna vara något annat än en i efterhand verkställd registrering av vissa avslut. Huruvida de mellan moderbolagen och dotterbolagen verkställda leveranserna ingå i det material, som ligger till grund för gulfnoteringarna, har icke kunnat utredas. I fråga om försäljningspriserna har en jämförelse gjorts mellan Sverige och vissa andra länder, varvid konstaterats följande: år 1937 hade Belgien ett lägre pris än Sverige; Danmark, Holland och Norge ungefär samma pris som Sverige samt England, Finland, Italien, Portugal och Schweiz ett högre pris än Sverige. År 1939 var priset lägre i Belgien, Danmark och 313

Finland, ungefär detsamma i Holland, samt högre i England, Italien, Norge, Portugal och Schweiz. I anslutning härtill konstateras att, vid en jämförelse som denna, betydelse bör tillmätas icke endast de officiellt gällande priserna utan även förekomsten av rabatter. Priset måste bli beroende av med vilken effekt man i de olika länderna kunnat komma överens om prisreglerande och andra konkurrensbegränsande åtgärder. Det anses obestridligt, att prisbildningen i Sverige icke varit resultatet av en fri konkurrens. Vi ha även haft att yttra oss om en ifrågasatt utjämning av priset på motorbränsle. En redogörelse lämnas för vilka prisförskjutningar en sådan skulle innebära i förhållande till nuvarande priser inom olika zoner. Det framhålles, att priset på dessa varuslag icke kan bedömas som en isolerad företeelse. Tekniskt skulle en utjämning knappast kunna genomföras med nuvarande organisation, under det att ett monopolföretag skulle kunna vidtaga en sådan åtgärd. I egenskap av undersökningsmyndighet ha vi ägnat frågan om samverkan genom karteller och andra konkurrensbegränsande åtgärder företagen emellan uppmärksamhet. Vid sammanträden med representanter för företagen samt genomgång av en omfattande materialsamling har konstaterats, att oljebolagen i Sverige samverkat i olika avseenden, bland annat beträffande kvotering av marknaden, priser, lämnande av offerter, fastställande av rabatter, förhållanden till konsumentsammanslutningar, kundskydd, kundöverlåtelser etc. Det konstateras i anslutning härtill, att denna samverkan till väsentliga delar grundat sig på internationella överenskommelser, av vilka en sådan — kallad Draft memorandum of principles med till detta hörande förklarande anteckningar — gällande mellan Standards, Shells och BP:s moderbolag, återges i betänkandet. I en sammanfattande kommentar säges, att koncernbolagens representanter lämnat oriktiga och vilseledande uppgifter om vad som i detta avseende förevarit. Ur handels- och försörjningspolitiska synpunkter synes ett förstatligande av oljehandeln icke behöva medföra några risker för att vårt land skulle bli avstängt från viktiga exportområden. En koncentration av handeln på ett enda företag skulle innebära möjligheter att erhålla förmånligare priser genom träffande av stora leveransavslut med i förhållande till koncernbolagen fristående exportörer samt att ur beredskapssynpunkt på lång sikt sprida inköpen på olika exportområden och därmed bidraga till att eliminera risken för en total avspärrning i händelse av krig. Det framhålles med skärpa, att de kommersiella synpunkterna skola bestämma inköpspolitiken. I syfte att genom en koncentration av handeln till ett enda företag åstadkomma lägre inköpspris samt genom en efter enhetliga linjer genomförd rationalisering av distributionen och en samordning av investeringsverksamheten minska omkostnaderna föreslås ett förstatligande av handeln med brännoljor genom införande av monopol. Om handeln med brännoljor mono314

poliseras, förordas att monopolet sedermera skall omfatta även handeln med smörjoljor. För import av råolja skall licens kunna beviljas inhemska raffineringsföretag. Raffinaderierna skola sälja sina produkter till monopolet i konkurrens med utländska leverantörer. Beträffande raffineringsindustrien föreslås, att frågan om dennas eventuella förstatligande och anslutning till monopolföretaget bör upptagas till övervägande vid en senare tidpunkt. I avvaktan härpå förordas en skyndsam utredning rörande en utbyggnad av det statliga skifferoljebolaget vid Kvarntorp avseende en anläggning för raffinering av importerad råolja. Samtliga anläggningar skola ägas av monopolföretaget, men detaljförsäljningen skall ske genom koncessionerade återförsäljare (enskilda personer, företag eller sammanslutningar). Vidare rekommenderas, att frågan om anskaffandet av egna tankfartyg för oceantransporterna skall utredas av det eventuella monopolföretagets styrelse. Det förutsattes, att ett statligt monopolföretag till en början skulle kunna minska den månadsanställda personalen med 40 procent (1 100 personer) och den veckoanställda med 5 procent (80 personer) samt entlediga samtliga 275 distriktsagenter. De senare skulle i viss utsträckning ersättas med tekniska rådgivare vid distriktskontoren. Sedermera räknas med en ytterligare reducering av den månadsanställda personalen successivt ned till 35 procent av det nuvarande antalet samt en viss minskning även av den veckoanställda personalen. Beräkningen av ett monopolföretags ekonomi grundar sig på en analys av de vägda kostnaderna för ett tänkt genomsnittsföretag Standard-Shell. På plussidan räknas med den minskning av personalen, som ovan nämnts, fördelaktigare inköpspriser, en första rationalisering av biltransporterna, övergång till kontantförsäljning samt på minussidan med räntekostnader och annuiteter för ersättning till entledigad personal. Monopolföretagets vinst har därefter uppskattats till alternativt 16.2 och 20.1 miljoner kronor. Härtill skulle komma vissa presumerade icke siffermässigt angivna besparingar genom anskaffande av egen oceantankflotta, begränsning av nyinvesteringar i anläggningar i förhållande till de nu existerande företagens beräknade kostnader härför, ytterligare minskning av personal vid distriktskontoren samt förstatligande av smörjoljehandeln. Vinsten skall disponeras för en sänkning av priset på olika produkter i förhållande till deras andel av omsättningen. Monopolet får av statsmakterna icke utnyttjas för fiskaliska syften. Nu utgående individuella »hemliga» varurabatter ha icke medräknats i kalkylen men förutsättas upphöra för att man genom en generell justering av priserna skall åstadkomma större rättvisa mellan och inom olika konsumentgrupper. Rationaliseringen av distributionsapparaten skall till viss del avse ut315

rangering av äldre, fellokaliserade anläggningar, omflyttning av stationer för att få stationernas spridning att bättre överensstämma med trafikintensiteten samt — och framför allt — en på marknadsundersökningar inom begränsade områden grundad planering av stationsbeståndets framtida utbyggnad. En motsvarande samordning skall ske beträffande nybyggnad av oceananläggningar och depåer. Bildandet av konsumentsammanslutningar skall uppmuntras i syfte att eliminera mellanhandsvinster och sänka priset för konsumenterna. Ersättning vid inlösen av egendom samt till entledigad personal skall utgå efter bestämmelser i en särskild förordning. I sistnämnda fall skall gottgörelse i visst förhållande till ålder och anställningstid kunna erhållas i form av livränta, inkomstersättning eller försörjningsbidrag — det sistnämnda i regel endast till livränteberättigades efterlevande. Värdet av den egendom, som kan tänkas ifrågakomma för inlösen — utom varulager — har uppskattats till 85 miljoner kronor. Det beräknas, att cirka 20 miljoner kronor av detta belopp skall återgå till statsverket i form av skatter. Det kapitaliserade värdet av ersättningar till entledigad personal har beräknats till 31 miljoner kronor i det fall de avse 40 procent av den månadsanställda och 5 procent av den veckoanställda personalen. Vi anse, att ersättning för förlorad näringsverksamhet ej bör ifrågakomma för oljeföretagen, medan däremot sådan ersättning i viss ordningbör ifrågakomma för dem, som drivit bensinstationer och genom monopolets införande måste upphöra med denna verksamhet. Monopolets kapitalbehov avseende anläggningar, lagerhållning, varukrediter och rörelsemedel har uppskattats till 215 miljoner kronor. Monopolet, som förutsattes träda i kraft den 1 juli 1948, skall drivas i form av ett aktiebolag med staten som huvudintressent men med möjligheter för bland andra konsumentsammanslutningar att tillsammans förvärva aktier upp till 49 procent. Aktiekapitalet föreslås till lägst 50 och högst 150 miljoner kronor. Resterande kapitalbehov förutsattes bli täckt med förlagskredit. Särskilt yttrande har avgivits av ledamöterna Ljungdahl och Bengtsson. De framhålla i sin motivering att de anspråk på en effektivisering av denna bransch, som kunna ställas från samhällets och konsumenternas sida, kunna bli tillgodosedda utan att oljeimporten och oljehandeln förstatligas. De framhålla, att det icke kunnat visas, att konsumenterna fått betala oskäliga priser och att den inom de enskilda företagen påbörjade, alltjämt fortgående rationaliseringen bör kunna bidraga till en ytterligare effektivisering av verksamheten. Tillkomsten av nya svenska raffineringsföretag och särskilt den kooperativa oljehandelns planerade, betydligt vidgade verk316

samhet anses komma att innebära tillräcklig konkurrens med koncernbolagen, för att dessa icke skola kunna diktera oskäliga priser. Reservanterna medge, att en eventuell koncentration av handeln till ett enda företag skulle medföra besparingar, men anse, att dessa i förevarande fall icke med säkerhet kunna uppskattas till mera än 8.15 miljoner kronor. En fortlöpande registrering inom kommerskollegium av oljepriserna på världsmarknaden och på tankfraktmarknaden samt de kostnader, som ingå i den inhemska prisbildningen, och en övervakning av konkurrensbegränsande åtgärder förordas. Den fortlöpande kontrollen bör avse även detaljpriserna på bensin och andra brännoljor i olika länder. Genom åtgärder från de stadsplanerade myndigheternas sida bör en mera planmässig utformning av distributionsapparaten kunna åstadkommas i syfte att motverka överdimensioneringen i städer och andra tätorter. Skulle ett monopol komma att genomföras, bör den inhemska raffineringsindustrien äga rätt att utan kontroll importera sin råolja samt beredas möjligheter att — eventuellt gemensamt med kooperationen — distribuera sina produkter. I övrigt ha reservanterna icke något att erinra med avseende på konstruktionen och omfattningen av det i förslaget ingående monopolföretaget.

B I L A G A

Förslag

till

Lag a n g å e n d e statsmonopol på i m p o r t av o c h h a n d e l med brännoljor; given etc. Vi Gustaf, etc. göra veterligt att Vi, med riksdagen funnit gott förordna som följer. 1 §• Rättigheten att till riket införa eller låta införa ävensom att i riket driva handel med brännoljor tillkommer uteslutande staten (monopolrättighet). Staten eller den, åt vilken staten upplåter utövandet av monopolrättigheten, benämnes i denna lag monopolets utövare. Med brännoljor förstås i denna lag råolja, däri inbegripen skifferolja, samt följande ur dessa varuslag framställda produkter, nämligen bensin (lättare och tyngre), fotogen (lättare och tyngre), motorbrännolja, eldningsolja, pannbrännolja samt till motorbränsle avsedda blandningar, vari ett eller flera av nämnda varuslag ingå. Kungl. Maj:t äger förordna, att viss oljeprodukt skall undantagas från lagens tillämpning. 2 §. Utan hinder av vad i 1 § stadgats må a) den, som inom riket tillverkar brännoljor, i den ordning, och under de villkor Konungen bestämmer, till riket införa för tillverkningen erforderlig råolja eller annan olja, som är avsedd att användas vid tillverkning av brännoljor; b) införsel ske av brännoljor, som medföras i transportmedel för dess drift eller utrustning i övrigt; c) införsel av brännoljor ske i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan åtnjutes enligt 5 § b) tulltaxeförordningen.

3§. Den som vill inom riket tillverka brännoljor, skall minst femton dagar innan tillverkning må äga rum göra anmälan därom till kontrollstyrelsen. Tillverkare äger förfoga över av honom tillverkade brännoljor, förutom för försäljning till monopolets utövare och för export, endast för de ändamål, i den omfattning och för den tid Kungl. Maj:t bestämmer. Erforderlig kontroll däröver att tillverkade brännoljor icke användas på annat sätt än ovan sagts, anordnas av kontrollstyrelsen på bekostnad av monopolets utövare. 318

Kontrollpersonalen skall äga obehindrat tillträde till tillverkarens lokaler för ifrågavarande tillverkning och hava rätt att av tillverkaren erhålla alla för kontrollens utövande nödiga upplysningar. Tillverkaren är skyldig ställa sig till efterrättelse de ytterligare kontrollbestämmelser, som kunna bliva av Konungen utfärdade samt de föreskrifter, kontrollstyrelsen eller vederbörande kontrollpersonal i enlighet med denna lag eller nämnda bestämmelser meddelar. 4. §.

Monopolets utövare meddelar på viss tid koncession för person, företag eller sammanslutning att vara återförsäljare av brännoljor. Vid meddelande av sådan koncession kunna villkor bestämmas om priser, provisioner, rabatter, kundtjänst och andra med verksamheten sammanhängande förhållanden. Iakttagas icke sådana uppställda villkor, äger monopolets utövare återkalla koncessionen. 5 §• Den som utan behörig tullangivning till riket inför eller söker införa i denna lag avsedd vara, vilken icke är tullpliktig, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, och skall varan jämte emballage och kärl, vari den förvaras, vara förverkad. 6 §.

Till riket inkommen vara, som enligt denna lag ej må införas, må, därest den icke enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel är att anse såsom olovligen införd, av varuägaren återutföras. Sker ej återutförsel, skall med varan förfaras på sätt Konungen förordnar. 7 §.

Förfogar den, som inom riket tillverkat brännoljor, över tillverkad vara för andra ändamål än i 3 § andra stycket sägs, vare straffet dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

8§. Tillverkar någon brännolja utan anmälan som i 3 § sägs, eller vägrar tillverkare kontrolltjänsteman tillträde till lokaler för ifrågavarande tillverkning, eller undandrager tillverkare sig skyldigheten att efter anmodan lämna för kontrollens utövande nödig upplysning, eller uraktlåter tillverkare att ställa sig till efterrättelse av kontrollstyrelsen eller vederbörande kontrollpersonal i och för kontroll meddelade föreskrifter^ straffes med dagsböter. 9 §. Förskingrar någon vara, som enligt denna lag skolat dömas förbruten, gälde dess värde. 10 §. I denna lag avsedd egendom, som enligt denna lag eller lagen om straff för olovlig varuinförsel förklarats förbruten eller skolat enligt tullstadgan eller annan författning försäljas, skall behandlas på sätt Konungen förordnar. 319

11 §. För överträdelse av denna lag, som med husbondes vetskap begås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, vare husbonden ansvarig, liksom vore överträdelsen begången av honom själv. 12 §. Böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom värdet av egendom, som enligt denna lag dömes förbruten, tillfälle kronan. 13 §. Angående beslag gäller vad därom finnes särskilt stadgat. U §• Finnes för överträdelse av denna lag stadgad särskild påföljd, skall densamma tillämpas även i det fall, att den felaktige för överträdelsen dömes till ansvar enligt allmän strafflag. 15 §. De bestämmelser angående behandlingen av till riket inkommande brännoljor, som utöver vad i denna lag stadgas finnas erforderliga, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den . Till dem, som till följd av införandet av statsmonopol på importen till riket av brännoljor förlora näringsverksamhet eller anställning, skall ersättning utgå enligt de grunder och i den ordning Konungen och Riksdagen bestämma. Det alla etc.

B 1 Ii A O A

Förslag

till

Bolagsordning

1 §• Bolagets firma är

. 2 §•

Bolaget har till ändamål att utöva svenska statens monopol på import av och handel med oljor och driva därmed förenlig verksamhet. 3 §.

Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst 50 000 000 och högst 150 000 000 kronor. 4 §. Aktie skall lyda på 100 kronor. 5 §. Bolagets styrelse skall ha sitt säte i Stockholm. 6 §. Aktie kan ägas endast av svenska staten eller av svensk medborgare eller med Kungl. Maj:ts tillstånd av svensk juridisk person. 7 §.

Utdelning av bolagets vinst skall vara begränsad till fem procent för år.

8 §• 1. Bolagets styrelse består av sju ledamöter med sju suppleanter för dem. 2. Kungl. Maj:t utser fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande, en såsom vice ordförande och två på förslag av härför förordnade konsumentorganisationer, ävensom efter enahanda grunder fyra suppleanter. Övriga styrelseledamöter och suppleanter utses på ordinarie bolagsstämma. 21

Såväl ledamöter som suppleanter utses för två år i sänder, så att omväxlarde två ledamöter med suppleanter bland de av Kungl. Maj:t utsedda och likaledes omvixlande två ledamöter med suppleanter eller en ledamot med suppleant bland de av bolagsstämma utsedda avgå varje år; och skola i följd härav, när styrelseledamöter ocl suppleanter utses år , av Kungl. Maj:t två ledamöter med suppleanter samt av bolagsstämma en ledamot med suppleant utses för blott ett år. Därest styrelseledarmt eller suppleant avgår före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd, skall i härs ställe i samma ordning som gällt för den avgångne annan utses för den återstående tiien. Styrelsen utser inom sig verkställande direktör och inom eller utom sig vict verkställande direktör för bolaget. 3. Styrelsen är beslutför, när fyra av dess ledamöter, däribland minst tre av ce utav Kungl. Maj:t utsedda, finnas tillstädes. Beslut om avtal som innefattar åtagande för längre tid än den, för vilken mmopolrättigheten upplåtits åt bolaget, är ej giltigt, med mindre det biträdes av minst tre av de utav Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna; dock må utan hinder härav hyresavta slutas till fardag, som infaller näst efter utgången av nämnda tid. 9 §•

Bolagets firma tecknas, förutom av verkställande direktören, av den eller den, som styrelsen därtill inom eller utom styrelsen utser. 10 §. För granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning samt blagets räkenskaper utses årligen på ordinarie bolagsstämma för tiden intill dess nästa orlinarie stämma hållits tre revisorer och två revisorsuppleanter. 11 §. Ordinarie bolagsstämma hålles en gång årligen under april eller maj månad. På ordinarie bolagsstämma skola följande ärenden förekomma till behandling: 1. val av ordförande vid stämman; 2. justering av röstlängden; 3. val av en eller två justeringsmän; 4-. fråga om stämman blivit behörigen sammankallad; 5. föredragning av förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen; 6. ärenden, vilka enligt 126 § i lagen den 14= september 1944 om aktiebolag skola förekomma på stämman; 7. fastställande av arvoden åt styrelseledamöterna och revisorerna; 8. val av den eller de styrelseledamöter, som skola utses på bolagsstämma, sam revisorer och revisorsuppleanter. 9. övriga ärenden, vilka i behörig ordning hänskjutits till stämman. 12 §. Kallelse till bolagsstämma ävensom andra meddelanden till aktieägarna kungiras i Post- och Inrikes tidningar samt i minst en annan i Stockholm utkommande daglg tidning. Kungörelse angående bolagsstämma skall vara införd i nämnda tidningar ;enast två veckor före ordinarie och senast en vecka före extra stämma.

13 §. Har aktie övergått till person, som icke förut är aktieägare i bolaget, skall aktiei ofördröjligen hembjudas aktieägarna till inlösen genom skriftlig anmälan hos bolagets styrelse. Åtkomsten av aktien skall därvid styrkas. När aktie sålunda hembjudits, skall styrelsen därom genast underrätta bolagets aktieägare på sätt om meddelanden till aktieägarna är föreskrivet, med anmodan till den, som önskar begagna sig av lösningsrätten, att skriftligen anmäla sig hos styrelsen inom två månader räknat från anmälan hos styrelsen om aktiens övergång. Anmäla sig flera, skall företrädesrätt i första hand tillkomma staten. Företrädesrätten mellan övriga aktieägare bestämmes genom lottning, verkställd av notarius publicus, dock att därest samtidigt flera aktier hembjudits, aktierna först, så långt ske kan, skola jämnt fördelas bland dem, som vilja lösa. Lösenbeloppet för aktie, som hembjudits, bestämmes av ordinarie bolagsstämma för tiden intill nästa ordinarie stämma genom en beräkning, som verkställes på grundval av bolagets böcker. Därest ej inom stadgad tid någon anmäler sig vilja lösa hembjuden aktie eller aktien ej inom 20 dagar efter anmälningstidens utgång inlöses, äger den, som gjort hembudet, att bliva för aktien registrerad.

B I L A G A

3 Förslag

till

Kungl.

Maj:ts

förordning

o m vissa ersättningar vid införande av statsmonopol på import av och handel m e d b r ä n n o l j o r ; given Stockholms slott den Kungl. Maj:t har, med riksdagen, funnit gott förordna som följer.

1 §• Till följd av införandet av statsmonopol på importen till riket av och landeln med brännoljor skall det åligga staten att verkställa inlösen samt utgiva ersättnhg och övertaga förpliktelser enligt vad i denna förordning stadgas. 2 §.

I denna förordning förstås med partihandlare: envar som vid monopolets ikraftträdande inom riket idkir import av eller partihandel med brännoljor; distriktsagent: envar, som vid nämnda tid är verksam som agent för partihandlare för försäljning av brännoljor; distributör: envar, som vid samma tid utan att vara partihandlare eller anställd hos sådan yrkesmässigt säljer brännoljor från bensinstation eller på annat sätt til förbrukare.

a§. Partihandlare, distriktsagent eller distributör skall äga påfordra att statei inlöser: 1) honom tillhörig fastighet och lös egendom, som förvärvats före den 1 januari 1947 och bevisligen använts eller förvärvats för att användas uteslutande eller hivudsakligen för verksamhet inom handeln med brännoljor, dock endast såvitt egendomen ir i brukbart skick och det icke skäligen kan antagas, att egendomen efter verksamhetens nedläggande kan komma till användning inom annan av honom bedriven verksamhet; 2) inom riket befintliga (fritt disponerade eller på tullager liggande) lager iv brämnoljor ävensom av smörjoljor, konsistensfett och andra dylika varor, vilka regelnässigt pläga saluhållas i samband med handel med brännoljor, därvid iakttages, att inösninigsskyldigheten omfattar endast fullgod vara.

Inlösningspriset för egendom, som i denna paragraf avses, bestämmes efter vad egendomen prövas skäligen vara värd. Vid värdering av varulager tages inköpspriset som utgångspunkt utan hänsyn till mer eller mindre tillfälliga prisfluktuationer; dock skall jämkning av priset ske, om det i nämnvärd mån är högre än det pris, vartill man inlösningsdagen kan köpa varan. Åtnöjes ersättningssökande icke med inlösningspris, som fastställts för förtullad vara, äger han att vid utförsel av varan under behörig tullkontroll erhålla restitution av erlagd tull. Hos partihandlare inneliggande lager av importerade varor, som det icke enligt vad ovan sagts åligger staten att inlösa och som ej heller genom frivillig överenskommelse övertages för monopolets räkning, må även exporteras med rätt för ägaren att erhålla restitution av erlagd tull. 4 §. Därest partihandlare, distriktsagent eller distributör tillhörig, för handeln med brännoljor avsedd egendom, som icke jämlikt 3 § är föremål för inlösen, kan anses komma att undergå värdeminskning till följd av upphörandet av hans i denna förordning avsedda rörelse, skall han äga påfordra ersättning för berörda värdeminskning. Ersättningen utgår med högst ett belopp, motsvarande skillnaden mellan vad egendomen eller del därav prövas skäligen vara värd och det pris, som normalt kan antagas vara påräkneligt vid egendomens försäljning. Därest monopolets utövare genom frivillig överenskommelse med ägaren förvärvar egendomen, förfaller ägarens rätt till ersättning. 5 §. Har partihandlare, distriktsagent eller distributör för sin rörelse förhyrt lokaler eller träffat avtal om annan nyttjanderätt, skall staten vara skyldig övertaga hans förpliktelser på grund härav, så framt avtalet upprättats eller förnyats före den och vid monopolets ikraftträdande fortfarande är gällande. 6§. Distributer äger, därest verksamheten pågått sedan den 1 januari 1939 och upphört på grund tv monopolets införande, erhålla ersättning för förlorad näringsverksamhet med belopp, beräknat på grundval av medeltalet av den inkomst, han haft av försäljning av brämoljor åren 1938 och 1939, eller, om han ej haft försäljning av oljor år 1938, den inkoms> han haft på försäljningen år 1939 (medelinkomsten). Ersättningen skall utgå med dgt al tal gånger medelinkomsten, som bestämmes på följande sätt: andelen som inkomsten av oljeförsäljningen utgjort av ersättningstagarens totala inkomst av^ förvärvsverksamhet, uttryckt i procent, divideras med talet 10, dock att antalet gånger medolinkonsten icke får överstiga fem. Har medelinkomsten ej uppgått till 15 procent av företage^ totala inkomst av förvärvsverksamhet, utgår dock ej ersättning. Vid bedömande av frågan, hur länge rörelsen idkats på sätt i denna paragraf avses, bortses frår sådan ändring i äganderätten till företaget, vilken ej kan anses ha inneburit bildande ai nytt affärsföretag. Därest försäljning av oljor ej ägt rum under de i samband med kriget rådande speciella förhålandena, medför denna omständighet ej förlust av rätten till ersättning enligt denna paragraf, därest försäljningen återupptagits före den 1 januari 1947. Är den -verksamhet, som återupptagits efter kriget, av mindre omfattning än den tidigare, må jlmkning av ersättningsbeloppet kunna ske.

7§. 1. Hos partihandlare, distriktsagent eller distributör stadigvarande anställd person, som till följd av monopolets införande mister sin anställning, äger att, på sätt nedan förmäles, erhålla ersättning under följande villkor, nämligen a) att han vid monopolets ikraftträdande är svensk medborgare samt uppnått 24 års ålder, b) att hans inkomst av arbete under de tre närmaste kalenderåren före monopolets ikraftträdande uteslutande eller till väsentlig del härflutit av anställning hos partihandlare, distriktsagent eller distributör samt c) att han icke erhållit och icke kunnat erhålla likvärdig anställning i statens tjänst eller hos monopolets utövare. Därest anställning tillträtts före den 1 januari 1939 och upphört på grund av de i samband med kriget rådande speciella förhållandena men återanställning inom branschen skett före den 1 januari 1947, må den mellanliggande tiden tillgodoräknas som anställningstid enligt denna paragraf. Den som erhållit anställning i statens tjänst eller hos monopolets utövare skall äga utbekomma hela ersättningen, bestämd enligt vad nedan sägs, därest han inom två år från tiden för monopolets ikraftträdande blivit utan eget förvållande skild från anställningen, samt tre fjärdedelar av ersättningen, därest han inom fem år från nämnda tid blivit utan eget förvållande skild från anställningen. 2. Ersättning skall till den, som vid monopolets ikraftträdande uppnått minst 45 års ålder, utgå i form av livränta och till övriga anställda i form av inkomstersättning. Livränta respektive inkomstersättning fastställes på grundval av ersättningstagarens årsinkomst i den mistade anställningen år 1946, dock att, därest sagda inkomst överstiger 15 000 kronor, överskjutanle belopp icke medräknas. I fall av bortovaro under en del av året, beräknas årsinkomsten med ledning av inkomstens storlek under den del av året, vederbörande varit i tjänst. 3. Livränta skall till den, som under minst 20 år innehaft anställning hos partihandlare, distriktsagent eller distributör, utgå med sex tiondelar av årsinkomsten samt till den, som icke uppnått 20 anställningsår, med ett i förhållande till anställningstiden? längd nedsatt belopp. Livräntan skall under den ersättningsberättigades återstående livstid utbetalas med en tolftedel vid slutet av varje kalendermånad, räknat från och med den månad, anställningen upphör, till och med den månad, varunder livräntetagaren avlider. I den mån ersättningstagare på grund av sin anställning beretts pension, skall livräntan minskas med pensionens belopp. 4. Inkomstersättning skall utgå med en halv årsinkomst för de tre första anställningsåren med tillägg av tre tiondels årsinkomst för varje ytterligare anställningsår. Inkomstersättning skall utbetalas med sex procent av årsinkomsten vid slutet av varje kalendermånad, räknat från och med den månad, anställningen upphör, till dess hela ersättningsbeloppet utgivits. Avlider ersättningstagare utbetalas återstående del av ersättningsbeloppet på enahanda sätt till ersättningstagarens dödsbo. 8 §.

På ansökan av ersättningstagare, som avses i 7 §, må, när särskila omständigheter därtill föranleda, i stället för livränta eller inkomstersättning kunna på en gång utbetalas ett belopp, som ifråga om livränta utgör dennas kapitalvärde samt i fråga om intomstersättning fem sjättedelar av ersättningen.

Avlider den som är berättigad till livränta enligt 7 § och efterlämnar änka eller barn under 18 år, skall försörjningsbidrag utgå till de efterlevande. Dylikt bidrag må för år räknat utgå med högst så stor summa, att den utgör för ensam änka en fjärdedel av i 7 § omförmälda årsinkomst med förhöjning för barn under 18 år, så att för änka med ett barn utgår högst 130 % av bidrag till ensam änka, » » två » » » 150 % » » » » » och för varje barn utöver två bidraget för ensam änka förhöjes med ytterligare 10 procent. Finnes ej änka eller avlider änka med försörjningsbidrag, må till efterlevande barn under 18 år bidraget högst utgå med för ett barn 75 % av bidrag för ensam änka två » 110 % » » tre » 135 % » » fyra » 150 % » » varefter för varje barn utöver fyra beloppet förhöjes med 10 procent av bidrag för ensam änka. Vid ersättningsbeloppets bestämmande skola de i 7 § 3 punkten angivna grunderna äga motsvarande tillämpning. 10 §. För den, som till följd av monopolets införande mister sin verksamhet som distriktsagent, skola gälla motsvarande ersättningsregler som för anställda; dock skall ersättningen fastställas på grundval av medeltalet av ersättningstagarens styrkta årsinkomst av agenturen under tre år före monopolets ikraftträdande, varjämte ersättning ej skall ifrågakomma, därest han ej i medeltal för nämnda år genom agenturen erhållit minst en tiondel av hela sin inkomst av förvärvsverksamhet. Har distriktsagentens verksamhet varit avbruten på grund av de i samband med kriget rådande speciella förhållandena, skall vid fastställande av huruvida distriktsagenten enligt första stycket är berättigad till ersättning hänsyn ej tagas till de år, då verksamheten av berörda skäl varit inskränkt eller avbruten.

11 §• Har någon genom monopolets införande förlorat anställning eller sysselsättning inom oljeliandeln, och är han ej enligt de i denna förordning givna bestämmelser berättigad till ersättning, må han tillerkännas skäligt underhållsbidrag, om han till följd av förlusten av anställningen kommit att sakna möjlighet att försörja sig.

12 §. 1. För prövning av frågor om inlösning, ersättning, underhållsbidrag och övertagande av förpliktelser enligt denna förordning tillsättes en för riket gemensam kommission med den sammansättning och befogenhet, som här nedan stadgas. 2. Kommissionen skall bestå av ordförande och sex ledamöter. Ordföranden och tre ledamöter jämte suppleanter för dem utses av Kungl. Maj:t. Ordföranden och dennes suppleant skola vara lagkunniga och i domarvärv erfarna.

Övriga tre ledamöter jämte suppleanter för dem utses sålunda, att kommerskollegium, efter hörande av partihandlare och sammanslutningar, representerande övriga ersättningsberättigade, avgiver förslag å tolv personer, ägnade att företräda de ersättningsberättigades intressen, varefter Kungl. Maj:t bland de sålunda föreslagna utser tre ledamöter och tre suppleanter. 3. Kommissionen har till uppgift att fastställa inlösnings- och ersättningsbelopp samt i övrigt träffa avgörande i de frågor som avses i denna förordning. Det åligger kommissionen att föra protokoll över behandlingen av inlösnings- eller ersättningsfråga samt däri upptaga sitt beslut jämte motivering för detsamma. Kommissionens beslut skola, så snart ske kan, till Kungl. Maj:t ingivas och genom rekommenderat brev med allmänna posten delgivas vederbörande enskilde sakägare. Mot kommissionens beslut må klagan icke föras. 4. Kronans rätt skall inför kommissionen bevakas av ombud, som av Kungl. Maj:t förordnas. Enskild sakägare vare obetaget att vid behandlingen av hans anspråk inför kommissionen själv eller genom ombud bevaka sin rätt. Envar, som påfordrar inlösning av egendom eller gör anspråk på ersättning eller övertagande av förpliktelse enligt denna förordning, åligger att efter anmaning tillhandahålla kommissionen erforderliga handlingar och upplysningar ävensom att, där så finnes nödigt, på kallelse inställa sig inför kommissionen för att meddela muntliga upplysningar. ^ Hava flera självständig del i ledningen av affärsföretag, som i denna förordning avses, åligge nu nämnda skyldigheter envar av dem. Kommissionen äger att i mån av behov tillkalla eller rådfråga sakkunniga personer; dock må dessa ej deltaga i kommissionens beslut. Kostnaden för kommissionens arbete bestrides i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer. 5. De närmare föreskrifter angående kommissionens verksamhet, som må finnas erforderliga, utfärdas av Kungl. Maj:t.

13 §. Partihandlare, distriktsagent, distributör eller anställd, som påfordrar inlösning eller ersättning enligt denna förordning, åligger, vid äventyr att eljest icke ifrågakomma till dylik förmån, att inom en månad efter monopolets ikraftträdande till kommissionen härom ingiva ansökan enligt av kommissionen fastställt formulär jämte erforderliga handlingar för att styrka sitt anspråk. Den som gör anspråk på underhållsbidrag enligt 11 §, skall på sätt i föregående stycke sägs ingiva ansökan därom inom ett år från monopolets ikraftträdande. Vill någon göra anspråk på försörjningsbidrag enligt 9 § eller ersättning för att han efter monopolets ikrafträdande inom fem år utan eget förvållande skiljs från arställning hos monopolet eller eljest hos staten, skall skriftlig ansökan därom ingivas till monopolets utövare, som bestämmer bidragets eller ersättningens storlek samt den tid, för vilken bidraget må åtnjutas.

14 §. Finner kommissionen på grund av särskilda omständigheter i visst fall avvikelse från i denna förordning stadgade ersättningsregler eller regler om övertagande av förplikelser erforderlig till vinnande av skäligt resultat, må sådan avvikelse ske.

15 På inlösnings- och ersättningsbelopp, som av kommissionen fastställts, erlägger staten 4 procent ränta, räknat från och med dagen för monopolets ikraftträdande eller, om beloppet förfaller till betalning viss senare dag, från och med denna dag till utbetalningsdagen. 16 §. Kungl. Maj:t äger meddela för tillämpning av denna förordning erforderliga närmare föreskrifter. 17 §. Har någon i skriftligt eller muntligt meddelande till eller inför kommissionen mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, straffes med dagsböter. Om genom den oriktiga uppgiften föranletts, att ersättning utgått till någon, som icke bort erhålla sådan, vare den, som uppburit sådan ersättning, pliktig att återbära densamma. Straff, som nu är stadgat, må ej tillämpas, där förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff. Åtal för förseelse, varom ovan sägs, anhängiggöres vid allmän domstol. Böter tillfalla kronan.

Denna förordning träder i kraft på dag, som Kungl. Maj:t bestämmer.

B I L A G A

Förslag

till

instruktion för statens o l j e i m p o r t n ä m n d

1 §•

Statens oljeimportnämnd har till uppgift att handlägga ärenden angående meddelande av undantag från det i lagen den (nr ) angående statsmonopol på import av och handel med brännoljor stadgade förbudet mot import av råolja. 2 §• Nämnden består av tre ledamöter och tre suppleanter, vilka förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av tre år. Kommerskollegium, monopolets utövare och inom riket verksamma oljeraffineringsföretag föreslå vardera två ledamöter och två suppleanter. Den på förslag av kommerskollegium förordnade ledamoten skall vara ordförande i nämnden. Kungl. Maj:t bestämmer ersättning till nämndens ledamöter och suppleanter. 3 §. Det åligger nämnden: 1) att vidtaga för verksamhetens organiserande och utövande erforderliga åtgärder; 2) att meddela de närmare föreskrifter samt på förfrågan lämna de råd och upplysningar, som må erfordras för tillämpningen av de för nämndens verksamhet meddelade föreskrifterna; 3) att handhava den närmare tillsynen över efterlevnaden av sagda bestämmelser och föreskrifter, samt 4) att hos Kungl. Maj:t göra de framställningar, vilka kunna finnas av förhållandena påkallade. 4 §. Nämnden äger anställa erforderlig personal. Ersättning till personalen bestämmes av nämnden, som dock icke utan Kungl. Maj:ta medgivande må fastställa högre ersättning till någon befattningshavare än 600 kronor per månad. 5 §. Nämnden sammanträder på kallelse av ordförande så ofta omständigheterna därtill föranleda.

6 §.

Beslut må ej fattas av nämnden, därest ej minst tre ledamöter deltaga, dock äger nämnden uppdraga åt ordföranden eller den han i sitt ställe förordnar att å dess vägnar besluta a) i ärende av mindre vikt, där fråga är om omedelbar tillämpning av nämndens beslut eller gällande föreskrifter, b) i viss annan grupp av ärenden, vilka icke äro av beskaffenhet att i varje fall påkalla nämndens egen prövning. Såsom nämndens beslut gäller den mening, för vilken de flesta rösterna avgivits. Vid sammanträde skall föras protokoll, angivande de ledamöter, som närvarit, de ärenden, som behandlats, samt besluten. Förekommer skiljaktig mening skall denna antecknas till protokollet. Protokollet justeras av ordföranden.

7§. Från nämnden utgående expeditioner undertecknas av ordföranden eller av annan, som nämnden därtill förordnar. 8 §•

Nämnden äger att av verk, myndigheter och den, som ansöker om importlicens, erhålla de uppgifter, som nämnden finner erforderliga för behandling av ärende.

Denna instruktion träder i kraft den

.

BILAGA

5 Exempel

på

beräkning av ersättningar Månadsanställd

med en årsinkomst år 1946 av 7 374 kronor.

A l t e r n a t i v I. Ålder 36 år, anställningstid 16 år. 77 ti374<

Ersättning för för de de 33 första första anställningsåren anställningsåren med med —Ersättning 2 X 7 374 Ersättning för följande 13 anställningsår med 13 X 0.3

3 687 28 758: 60 Summa 32 445:60

Inkomstersättning utgår med 32 445: 60 kronor att utbetalas månadsvis med

= 100

= 442:44 kronor till dess hela ersättningsbeloppet utgivits. Alternativ

I I . Ålder 45 år.

a) Anställningstid 25 år. Ersättning i form av livränta med

= 4 424:40 kronor att utbetalas månads10

vis med 368:70 kronor. b) Anställningstid 15 år. Ersättning i form av livränta med 10

X — = 3 318: 30 kronor att utbetalas må20

nadsvis med 276: 53 kronor. Veckoanställd med årsinkomst år 1946 av 4 552 kronor. Alternativ

I. Ålder 40 år, anställningstid 20 år. 4 552 Ersättning för de 3 första anställningsåren med - . 2 Ersättning för de följande 17 anställningsåren med 17 X 0.3 X 4 552

2 276:«— 23 215:20 Summa 25 491:20

Inkomstersättning utgår med 25 491: 20 kronor och utbetalas månadsvis med

— s= 100

273:12 kronor till dess hela ersättningsbeloppet utgivits.

Alternativ

I I . Ålder 45 år.

a) Anställningstid 25 år. 6 X 4 552 Ersättning i form av livränta med

= 2 731:20 kronor att utbetalas månadsvis 10

med 227: 60 kronor. b) Anställningstid 15 år. 6 X 4 552 Ersättning i form av livränta med 10

15 X — = 2 048: 40 kronor att utbetalas må20

nadsvis med 170:70 kronor. Ersättning till distributör. Innehavare av lanthandel med en inkomst av 10 000 kronor under vartdera året 1938 och 1939 och en inkomst på försäljning av brännoljor av 2 000 kronor år 1938 och 2 200 kronor år 1939. Försäljningen av brännoljor upphör i och med monopolets införande. Medelinkomsten av brännoljeförsäljningen 2 100: — Inkomsten av brännoljeförsäljningen i procent av företagarens totala inkomst . . 21 ™ --.i . . . , 21 X 2100 . .1A Ersättning utgår med 1— 4 410: •— 10 Ersättningsbeloppet utbetalas i form av engångsersättning.

T A B E L L B I L A G O R

1. Import av mineraloljor åren 1925—1946

År

1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1 2

334 Bensin

Motorbrännolja, pannbrännolja och eldningsolja1

Fotogen

Smörjoljor m. m. statistiskt nr 443, 444

Råolja (crude oil)

Summai

1 000 liter 1 000 ton

1 000 ton

1 000 ton

1 000 ton 1 000 ton

1 000 tom

63 72 89 97 118 116 170 224 252 253 291 342 441 517 628 194 50 46 88 81 107 730

63 66 65 76 69 79 76 78 93 96 108 101 104 112 137 54 28 <1 <1 <1 14 121

189 921 210 791 232 127 312 159 341 589 411 903 431 218 454164 448 675 480 162 529 351 604 452 664 736 741 016 788 078 338 814 61821 58 669 41353 44 780 48 977 605 416

138 154 168 228 249 301 315 331 327 350 386 441 485 541 575 247 45 43 30 33 36 442

33 35 32 38 40 40 46 44 42 48 51 47 57 62 71 33 8 16 29 22 20 69

« 39 31 33 57 62 88 70 80 92 65 7

— — — — 14 460

297 329 354 439 476 575 638 710 771 809 924 1001 1167 1324 1476 535 131 106 148 137 191 1822

Dessa kvalitet*;r redovisas icke separ at i den til [gängliga in lportstatistiken. För åren 1925-—1929 ingår importen av råolja i uppgifterna i om motorbrännolja etc.

•

J->

O ra

CC

o

"HO H<

'M

to

— CO O

i ~

-fl

t»

-f 't; i^

CM 0»

co

CO os CT5

-f -.0

Od

1^

CN

- H

l O

rH

i—i

r H

1-

'.O

eo

-h

OI -f

CO i O

H 3

s g 3 CG

-S! '. g 3 3 0) T 3

O

T H

CD CO KO

I

d->

H 5

g

CO

^ >

g 3 d

rH

l

1» i—

ep -ri

•

1 O,

d->

o CC

^ 1

<D T 3

rH

O

g s 1-H P ,

i ~ i ^

i g 3 d

00 C-

O

rH

&

ES3

««

PQ

^

T

t»

b-

co

Ol

>*

•

i

cr.

rH l O

r-1 CO

OJ

r H

l ~

eo

-T"

"Hl

r— O I 00 co o OI

r H

rH

-*

GO OI lO

O I fM

—

•pH

rH

t»

1»

OI

-n

l.O

to

i

r-i

1 A

(N

r

rH

i ~

<*

-ti

UO

-*

ro 05

o

1—1 T—1

(jq ;o r^

OI

OI

r-l

l O

<-

O J

TH

OI

-.o

cn

l ~

i -

CO

rH rH

CO CO

[

T H

r 00

CO

eo i—

o CM

^ CO

i—

r H

01 CO

O ^T"

to to

to

rco i-H

-H

to

cn

l O •Ht

r -

rH

i ^ i ~

CM

rH

to co i-H

--<CO OS 'rOH

l ^

OI

•rh

JO

CM

OI OI

to t»

co

(OI

OI

l>

eo et

O OI

CSi

co

r-

OI

- H

l O

to

c> co rH •H<

to

-r<

O H

•r^

CM

OI

OI

co

!>• C0 1t

r^

OI

CN CN

OI

l O

ro OI

1(0

to

r^

co • rH

r^

O

I rH

CO Cl

ro

cc

T-l

1—1

O rH

o

- T

CO

-M O rH

OI 1—1 —1

1 ^

O l t—

OI

OI IO to

CM

-t"

oa

-M

r H

l O

to

O)

Oi CO

co

"Hl

-+ us

,_, — oi

CO OI

^ "Hi

1(0 OI

-*

OI Irt

OI

OI

rr>

OI

CO

r— o;

CO eo

>

tO

3 <D

i(0

rH

A

%r

,3

g o M P,

ej

rH

M

-ti

•* t» eo co

-+

-T "H<

"Hl eo Q <N r^ - t i rH H 5q

£3

k

-H CO rH

T-H

—i

A

A

•Ht

to

O

P"

I-H

G

o

r~ eo co • H t

r -

1 S3 ^ g 3 3 -öP*3

u o "o c a

eo

o to - f "Ht •Ht - T

•*->

I-H

t - 1 H->

•§

co

CT3 CO

&

g O

d v bo O

•Ht

(N

O tO

-Ht

^ gs

o o o

3 *t3

•<*

l ~

o

1 :0

cr rH

to

1—1 P"

g oP . r-t

o "o

CN

.d P *43

-~

CO CO rH

<N

i ~

C J

CO

l O

rH CO

CO

i-H

i O

CTJ

OI

CN

O I -tt CO

-ti i *

rH

•H* i O

to o

m

—i

T-"

1-H

-f

r H

OI

V

V

V

1—1

CM

-M

cr. eo CO Oi—iI

t^-

IO

•Ht

CM

eo

TH 1-H

i O

cn to

cn ' • H i

eo

•Ht

i O

to

co 00

T-H

-H

to o

-H to

1CO

t^

-ti

t^

•Ht

to

CjO

rH

r H

—i

OI

r^ co "H< O 1-H (M r H o o O J

.Ti

00 cc co

CO

:o

co

en on 00 to eo C 5 l O 05 O co co -Hl "H( i £ J

CO

to

r^

—J

OI

o ^H

rH CO

IO

co

O c^ to

CO t~-

CM

i-H

OI CM

"HJ

>C5

-rft O CO

—I

CO r-l

a;

00 CO

t— o o co T-^ c-

•Ht

i

<o - M

g 3 3 .3 p V3

r-l

OI •1o —1

CO

T^

i£5

i O

r H

OI

eo CN

•Ht

CJ OI

» co IfO

co o "H* CO

eo eo

to

eo

CM •Ht •Ht

co

-Ht

i O

eo

•Ht

»91

i -

•5 P. i—I

g O

Hl

<<

P,

O co

o

co O J

T-l

T-H TO

cn

i—1

Ol

co CTd IH

t—

OI CO

CO CO

cn 1-H

Q

c»

eo

TH

lA

r H

i O

l O

Of)

-fl

t/)

-t"

f"

co

"H*

-r.

uS

i O

"H* ON

•H"

co

-rH CO CO

1(0

to

r>»

O

r H

CO O

CO C2

TH

-H

rt

T-H

r H

r-l

00 CO C73 i—1

CTi

co OJ

eo cn TH

05 rH

i O

cn r H

CM -H Cd

rH

-rH

< # c: o» cn i—i rH r H

O J

rH

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Skrivelse till Herr Statsrådet Ericsson

3 Första kapitlet. Världsmarknaden

7 Världsproduktionen Världskonsumtionen Världshandeln Borrnings- och utvinningstekniken Raffinering Olika produkter Skifferolja Syntetisk olja Lagring och transporter Världens oljetillgångar

7 10 12 14* 14 17 18 18 19 21

Andra kapitlet. Oljekoncernerna

23 Svenska koncernföretag

31 Tredje kapitlet. Kooperationen och oljan

33 Fjärde kapitlet. Staten och oljan

37 Förenta staterna England Sovjetunionen Spanien Frankrike Italien Eire Mexiko Bolivia, Argentina, Brasilien och Venezuela

37 4-1 42 43 49 51 51 52 54

Femte kapitlet. Oljefrågan i Sverige .

55 Tidigare utredningar 1945 års riksdag begär ny utredning Vårt uppdrag

55 60 61

Sjätte kapitlet. Import och inhemsk produktion

63 Företag Import Inhemsk skifferoljeproduktion Inhemsk raffineringsindustri Oljeletning i Sverige

63 64 69 71 73

Sjunde kapitlet. Distribution Oceananläggningar Depåer och magasin Övriga cisternanläggningar Transportmedel Kontor Distriktsagenturer Bensinstationer

75 76 76 78 79 81 82 84

Ättonde kapitlet. Personal

118 Oljeföretagens personal Distributörernas personal

118 125

Nionde kapitlet. Kostnader Oljebolagens kostnader Transportekonomi Försäljnings- och administrationskostnader Kostnader för distributionsanläggningarna

127 127 132 140 141

Tionde kapitlet.

142 Rörelseresultat

Elfte kapitlet. Priser

151 Inköpspriser Försäljningspriser Prisutjämning

151 159 161

Tolfte kapitlet. Karteller och andra konkurrensbegränsande åtgärder . . Första sammanträdet (med oljebolagens verkställande direktörer) Andra sammanträdet Undersökningens fullföljande Draft memorandum of principles (utkast till principniemoranduin) Avtal och andra allmänna överenskommelser i Sverige Tillämpningen Kvotering samt reglering av över- och underleveranser Utväxling av försäljningssiffror Fastställande av priser ni. ni., kundskydd och kundöverlåtel.ie Förhållandet till olika konsumentsammanslutmngar Åtgärder mot fristående konkurrenter Effekten Samtal med Mr. Brian Trench Den amerikanska antitrustlagstiftningen Sammanfattning Företagens yttranden

167 168 177 180 181 180 195 196 197 198 205 210 2LQ 211 213 214 216

Trettonde

kapitlet.

Försörjnings- och handelspolitiska synpunkter . . . .

Fjortonde kapitlet. Smörjoljor Produktion och handel Smörjoljehandeln i Sverige Personal Rörelseresultat

233 236 237 246 246

Femtonde kapitlet. Ett monopolföretags ekonomi

249 Sextonde kapitlet. Motivering och förslag

262 Importpriser och importmonopol Oceanfrakter Oceananläggningar och depåer Detaljdistributionen Inhemska transporter Priser och rabatter Organisation av ett statligt oljemonopol Detaljhandelns organisation Den inhemska raffineringsindustrien Smörjoljehandeln Övriga produkter Det ekonomiska resultatet Ersättningsfrågor Tidigare förslag Vårt förslag Återställande av det i oljehandeln arbetande kapitalet Ersättning för förlorad näringsverksamhet (good will) Ersättning för mistad anställning inom oljehandeln Ersättning till innehavare av anläggning för detaljdistribution Undantagsbestämmelse Sättet för fastställande av ersättning Sammanfattning av kostnaderna för inlösen och ersättningar Skattefrågor

264 266 267 269 270 271 273 275 278 280 281 281 285 285 288 288 290 292 295 296 296 297 297

Finansiering

298 Särskilt yttrande av herrar Ljungdahl och Bengtsson

299 Sammanfattning

310 Bilaga 1: Förslag till lag angående statsmonopol på import av och handel med brännoljor Bilaga 2: Förslag till bolagsordning

318 321

Bilaga 3: Förslag till Kungl. Maj:ts förordning om vissa ersättningar vid införande av statsmonopol på import av och handel med brännoljor

324 Bilaga 4- Förslag till instruktion för statens oljeimportnämnd

330 Bilaga 5: Exempel på beräkning av ersättningar

332 Tabellbilaga 1: Import av mineraloljor åren 1925—1946

334 Tabellbilaga 2: Import och inhemsk produktion av raffinerade produkter åren 1930—1946 335

TABELLFÖRTECKNING

1. Världsproduktionen av råolja åren 1936—1945 2. Världsproduktionen av råolja fördelad på olika områden åren 1939 och 1945 . . 3. Världskonsumtionen av mineraloljeprodukter åren 1936—1939 4. Världskonsumtionen av mineraloljeprodukter år 1939 fördelad på olika områden 5. Världskonsumtionen av oljor år 1939, fördelad på olika slag av oljeprodukter . . 6. Konsumtionen av oljor i Sverige år 1939 fördelad på olika slag av produkter . . 7. Export och import av råolja mellan de mest betydande områdena år 1938 . . . . 8. Export och import av färdiga handelsprodukter av olja mellan vissa områden år 1938 9. Fördelningen av de uppskattade oljetillgångarna i världen på olika områden . . 10. Resultatet av spanska monopolbolagets verksamhet åren 1932—1935 och 1939— 1945 11. Cifpriser som betalats av det spanska monopolbolaget för oljor av olika slag åren 1940—1943 12. Minuthandelspriserna på bilbensin i Spanien åren 1940—1943 och hösten 1946 . . 13. Den inhemska produktionen av skifferoljeprodukter åren 1941—1946 14. Råolja och andra råvaror, som bearbetats vid raffinaderiet i Nynäshamn åren 1930—1946 15. Produktionen av färdigprodukter vid raffinaderiet i Nynäshamn åren 1930—1946 16. Oceananläggningarnas fördelning på olika platser och bolag samt deras tankkapacitet år 1946 17. Antalet järnvägstankvagnar och deras kapacitet 18. Antalet bilar och deras kapacitet 19. Antalet järnfat och flaskor 20. Antal bensinstationer, folkmängd, landareal, bensinförsäljning och antal motorfordon länsvis år 1938 i jämförelse med vissa tidigare år 21. Antal bensinstationer åren 1936 och 1938 i förhållande till folkmängd och landareal, försåld kvantitet per station samt antalet stationer i förhållande till antalet motorfordon 22. Antalet försäljningsställen och antalet motorfordon per försäljningsställe i vissa länder i början eller mitten av 1930-talet 23. Fördelningen på olika typer av bensinstationer åren 1936 och 1938 24. Bensinstationernas fördelning mellan oljeföretagen åren 1938 och 1939 25. Bensinstationernas fördelning efter äganderätten år 1939 i procent 26. Anskaffningsvärdet för bensinstationer åren 1938, 1939 och 1945 27. Försäljningen av olika slags oljor åren 1938 och 1939 fördelad på företagen . . . .

9 10 11 11 11 12 12 13 22 44 45 46 70 72 73 77 79 80 81 85

87 88 88 91 93 94 95

28. Leveranser av olika slags oljor till bensinstationerna år 1938 fördelade på företagen i procent 96 29. Storleken av leveranser av olika slag av oljor till servicestationer samt singelpumpar och fatkiosker år 1938 i procent av totala leveranserna 97 30. Antal försäljningsställen i samband med olika slag av annan affärsverksamhet år 1939 99 31. Oljeförsäljningens ungefärliga andel i procent av distributörernas totalomsättning år 1938 102 32. Antal distributionsanläggningar år 1939 med eller utan fullständig serviceutxustning och med fördelning på olika län samt i relation till trafikintensiteten . . 107 33. Omkostnader vid en A-station vid varierande omsättning av bensin 116 34. Antalet anställda 118 35. Fördelning på personalgrupper 119 36. Bortovaro helt eller delvis under tiden 1 september 1939—1 januari 1946 . . . . 119 37. Åldersfördelning 120 38. Åter- och nyanställningar under tiden 1 januari—30 november 1946 121 39. Beräknade lönebelopp 121 40. Genomsnittslöner 122 41. Olika kostnader under åren 1938 och 1939 128 42. Bolagens kostnader i procent av försäljningsvärdet 129 43. Kostnader åren 1938 och 1939 i öre per kg för såld totalkvantitet 130 44. Kostnader åren 1938 och 1939 i öre per kg fördelade på olika varuslag 131 45. Exemplifierande jämförelse mellan distributionen från oljebolagens depåer till bensinstationer vid vissa huvudvägar från Kristianstad år 1939 samt motsvarande distribution genom ett monopolföretag 138 46. Oljebolagens rörelseresultat åren 1938 och 1939 143 47. Fördelning på olika varugrupper och bolag av brutto- och nettovinster samt kostnader för åren 1938 och 1939 144 48. Vid taxering åren 1930—1945 taxerade belopp jämlikt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt 148 49. Dotterbolagens skulder till moderbolagen 150 50. Jämförelse av värdet i kronor av importerade kvantiteter niotorbensin, lysfotogen och motorbrännolja tiden 1 januari 1938—30 juni 1939 enligt företagens inköpspriser med värdet av samma kvantiteter enligt lägsta och genomsnittliga gulfnoteringarna omräknade till cifpriser 158 51. Bensinpriserna och detaljhandelsmarginalen i vissa länder tiden 1 januari 1937— den 1 september 1939 160 52. Bensinpriset i Sverige jämfört med priset i vissa andra europeiska länder . . . . 161 53. Förbrukning (försäljning) av bensin år 1938, fördelad på län och tariff zoner . . . . 163 54. Förbrukning i kubikmeter, pris per liter och försäljningsvärde avseende motorfotogen åren 1938 och 1946 164 55. Uppgifter angående motorbrännolja i. samma, avseenden som i tabell 54 165 56. Reglering av över- och underJeveranser 19.7 57. Import av smörjmedel åren 1937—1939 241

58. Importen av smörjmedel åren 1937—il939 fördelad.i, kvantitet och värde på olika importörgrupper 242 59. Brännoljebolagens och grossisternas inköp fördelade på speditörer och direkt import åren 1937—1939 242 60. Försäljningen av smörjmedel åren 1937—1939 fördelad på brännoljebolag och grossister 244 61. Försäljningen av olika slag av smörjmedel åren 1937—1939 fördelad på brännoljebolag och grossister 244 62. Försäljningen av smörjmedel åren 1937—1989 fördelad på olika kategorier säljare och köpare i procent 245 63. Grossisternas försäljning av smörjmedel i förhållande till totala omsättningen och i kronor år 1939 246 64. Brännoljebolagens verkliga vinster på försäljning av smörjmedel åren 1938 och 1939 247 65. Speditörernas och grossisternas redovisade vinster på försäljning av smörjmedel åren 1937—1939 247 66. Sammanställning av resultatet av beräkningar rörande ett statligt oljemonopols intäkter, kostnader och nettovinster 250 67. Specifikation av de till grund för kalkylen för år 1946 lagda inköpskostnaderna. i öre per liter 255 68. Specifikation av de till grund för kalkylen för år 1946 lagda försäljningspriserna netto i öre per liter 256 Tabellbilaga 1. Import av mineraloljor åren 1925—1946

334 Tabellbilaga 2. Import och inhemsk produktion av raffinerade produkter åren 1930— 1946 335

34!

DIAGRAMFÖRTECKNING

1. Världsproduktionen av råolja 1895—1945 8 2. Importen av mineraloljor åren 1925—1946 65 3. Brännnoljeimporten under år 1939 och januari—april 1940, fördelad på koncernbolagen, övriga svenska oljeföretag och reservförrådsnämnden 66 4. Tankfrakten för ljusa oljor under tioårsperioden 1930—1939 (t. o. m. juli) från amerikanska gulfen till England och kontinenthamnar 69 5. Bensinstationernas fördelning på olika kommuntyper år 1939 90 6. Bensinstationernas anläggningsår 92 7. Bensinleveranser under år 1938 till bensinstationer med och utan fullständig serviceutrustning 97 8. Fasta årskostnader för olika stationstyper 113 9. Räntabilitetsdiagram för A-station 114 10. » »B» 115 11. » »C» 115 12. » » singelpump* 114 13. Spridningen av de månadsanställdas löner 123 14. De svenska oljeföretagens priser vid inköp av bensin, lysfotogen och motorbrännolja (cif), jämförda med lägsta och genomsnittliga gulfnoteringar (cif) år 1938 och första halvåret 1939 153 15. Standards priser vid inköp av bensin (fob) för varje last år 1938 och första halvåret 1939 jämförda med lägsta och genomsnittliga gulfnoteringar vid tidpunkterna för leveranserna 151 16. Uppgifter angående Texaco i samma avseenden som i diagram 15 155 17. Sammanfattande jämförelse mellan det av oljeföretagen uppgivna inköpsvärdet på totala kvantiteten motorbensin samt motsvarande värden enligt lägsta och genomsnittliga gulfnoteringarna år 1938 och första halvåret 1939 157 18. Den svenska smörjoljehandelns organisation 239

Diagram och bildstatistik: Curt

342 Hildebrand.

BILDFÖRTECKNING

1. Rörledningar under byggnad tillhörande Gulf Oil Corporation, Pittsburg, Pennsylvania. 2. Raffinaderi i Pittsburg, Pennsylvania, tillhörigt Gulf Oil Corporation. 3. Shells oceananläggning på Hjärtholmen i Göteborg. 4. Shells oceananläggning i Limhamn. 5. Depåanläggning tillhörande Texaco, Vindskärsvarv, Sundsvall. 6. Järnvägstankvagn tillhörande Shell. Kapacitet 19 200 liter. 7. Tankbil tillhörande Nynäs. Kapacitet 6 170 liter. 8. Flakbil med lösa cisterner, tillhörande Texaco. Kapacitet med 4 cisterner 3 760 liter. 9. Bensinstation med inomhusservice (typ A) i Uddevalla, tillhörande Nynäs. 10. Bensinstation med utomhusservice (typ B) tillhörande Gulf. 11. Singelpump av äldre modell i kombination med speceri- och diversehandel.

Statens offentliga utredningar 1947 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Allman lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård.

Industri. Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med utredning rörande riksräkenskapsverketE organisation. [13] Handel och sjöfart. Handeln med olja. Betänkande med förslag avgivet av oljeutredningen 1945. [14]

Kommunalförvaltning.

Kommunikationsväsen. Statens och kommunernas finansväsen.

Bank-, kredit- och penningväsen. Politi. Försäkringsväsen. Nationalekonomi och socialpolitik. Kollektiv tvätt. Betänkande med förslag att underlätta hus hällens tvättarbete. [1]

Kyrko väsen. Undervisningsväsen, Andlig odling i övrigt. Betänkande med förslag till geofysiskt observatorium i Kiruna m. m. [6] Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. Del 8. Tandläkarinstitutens organisation m. m. [9] 1940 ärs skolutrednings betänkanden och utredningar. 8. Utredning och förslag rörande vissa socialpedagogiska anordningar inom skolväsendet. [11] Ungdomens fritidsverksamhet. Ungdomsvårdskommitténs betänkande. Del 4. [12]

Hals o- och sjukvård.

Allmänt näringsväsen. Elkraftutredningens redogörelse nr 1. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser Försvarsväsen. vid distribution av elektrisk kraft. Inledande översikt. [31 Betänkande med förslag till standardtariffer för detalj- 1944 års militärsjukvård8kommittés betänkande. Del 2. [5] Betänkande med förslag rörande civilförsvarets organisadistribution av elektrisk kraft. [4] tion m. m. [10] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande ang. fiskerinäringens efterkrigsproblem samt den prisreglerande verksamheten. [2] Betänkande med förslag ang. lantmäteripersonalens organisation samt avlöningsförhållanden m. m. [7] Betänkande med förslag ang. fiskets administration m. m. [8]

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Stockholm 1947 Ivar Hsggströms Boktryckeri A. B. MOM