Sociala jordutredningens betänkande med förslag till åtgärder för att främja komplettering av ofullständiga jordbruk

= tdCjFE National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

W-x, A STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 3 3 : 3 ; JORDBRUKSDEPARTEMENTET

SOCIALA

JORDUTREDNINGENS

B E T Ä N K A N D E MED FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER FÖR ATT FRÄMJA KOMPLETTERING AV OFULLSTÄNDIGA JORDBRUK avgivet

den 27 oktober

1933 S T O C K H O L M 1 9

3 3

Statens offentliga utredningar Kronologisk

1. Lagberedningens förslag angående vissa internationella rättsförhållanden. 4. Förslag till konvention m e l l a n Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge angående k o n k u r s , m. m. Norstedt. 88 s. J u . 2. Betänkande m e d förslag angående åtgärder för ett bättre utnyttjande av landets skogstillgångar. Beckman. 245 s. J o . 3. Skatteutjämningsberedningen 2. 1. De k o m m u n a l a förvaltningsuppgifternas finansiering m m. i vissa främmande länder. 2. Den nuvarande fördelningen m e l l a n staten och k o m m u n e r n a av utgifterna för de k o m m u n a l a förvaltningsbestyren i Sverige. 3. De svenska kommunalförbunden. Norstedt, vj. 88 s. F i . 4. Skatteutjämningsberedningen. 3. Principbetänkande m e d förslag till skatteutjämnande åtgärder genom överflyttning till staten eller till större k o m m u n a l a u t d e b i t e r i n g s o m r å d e n av kostnader för k o m m u n a l a förvaltningsuppgifter. Norstedt. (2), 344 s. F i . 5. Utredning och förslag rörande åtgärder för bered a n d e av ökade möjligheter att indraga lärartjänster vid folkskoleväsendet. Norstedt. 19 s. E. 6. Brott mot politiska rättigheter. Brott mot allmän ordning och frid. Förberedande utkast till strafflag. Speciella delen. 11. Av J. C. W. Thyrén. Lund, Berling. 297 s. J u . 7. Betänkande med förslag angående varningsmärken och säkerhetsanordningar vid korsningar i samma plan mellan järnväg och väg m. m. Idun. 99 s. K. 8. Betänkande beträffande vattenfallsstyrelsens taxor för elektrisk kraft till a b o n n e n t e r pa landsbygden. Idun. 148 s. K. 9. Betänkande m e d förslag till lag om rätt att med motorfordon befara enskild väg m. m. Idun. 24 s. K. 10. Förslag m e d betänkande rörande det akademiska befordringsväsendet och prokanslersinstltutionen. Norstedt. 210 s. E. 11. Betänkande med förslag till organisation av det frivilliga skydds- och hjälparbetet beträffande frigivna fångar. Marcus. 168 s. J u . 12. J o r d b r u k s u t r e d n i n g e n s betänkanden. 9. Betänkande angående p r o d u k t i o n s - och avsättningsförhållandena för s l a k t d j u r samt kött och fläsk. Beckman. 231 s. J o . 13. Beta ikande angående statsinlösen av Ostkustbanan och Uppsala—Gävle järnväg. Beckman, vj, 42 s. K. 14. Undersökning rörande behovet av en utvidgning av bostadsstatistiken jämte vissa d ä r m e d förbundna bostadspolitiska frågor. Marcus. Ill s. F i . 13. Utredning och förslag angående i m p o r t m o n o p o l pa kaffe. Marcus. 50 s. F i . 16. A u t o m a t i s e r i n g av telefonnätet pa Sveriges landsbygd. Göteborg, Eländer. 58 s. K. 17. Berättelse över Statens s p a n n m å l s n ä m n d s verksamhet m m. u n d e r år 1932. Marcus. 126 s. J o .

förteckning

18. Betänkande m e d förslag a n g å e n d e ändrade best; m e l s e r om mjölkavgifters u p p t a g a n d e och anvä ning. Marcus. 62 s. J o . 19. Undersökning av taxeringsulfallet beträffande j o bruksfastighet å l a n d s b y g d e n enligt b e r e d n i a n ä m n d e r n a s förslag vid 1933 års allmänna fastigh taxering. Haeggström. 66 s. F i . 20. U t r e d n i n g rörande k o s t n a d e r n a för vissa ger statens a r b e t s l ö s h e t s k o m m i s s i o n utförda arbeti jämförelse m e d k o s t n a d e r n a för motsvarand annan o r d n i n g utförda a r b e t e n m. ni. Norst 50 s. S. 21. U t r e d n i n g och förslag r ö r a n d e g r u n d e r oel faringssätt för d y r o r t s g r u p p e r i n g s a r b e t e t ävens r ö r a n d e i s a m b a n d d ä r m e d stående frågor. Ha s t r ö m . 165 s F i . 22. Förslag till lag om sterilisering av vissa sinnessji sinnesslöa eller av a n n a n r u b b n i n g av själsverks: heten lidande personer. Marcus. 97 s. J u . 23. Ytlrande och förslag a n g å e n d e revision av gälla förordningar o m k o m m u n a l s t y r e l s e i Stockln m. m. Beckman. 95 s. S. 24. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e gottgörelse åt statsverket de sportelberättigade i h ä n d e l s e av intecknings nyelsernas avskaffande m. m. Marcus. 32 s. J u . 25. B e t ä n k a n d e angående o r d n a n d e t av avsättnings hållandena för i n o m riket t i l l v e r k a d sprit m. Marcus. 323 s. F i . 26. Betänkande o m f ö r b ä t t r a d u t b i l d n i n g i stadspla konst j ä m t e vad d ä r m e d äger s a m m a n h a n g . Ha' s t r ö m . 62 s. E . 27 B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d e b e s t ä m m e a n g å e n d e förbättrad dt'klarationskontroll och förstärkt taxeringsorganisation m . m. Marcus. 2! Fi. 28. Förslag till vissa ä n d r i n g a r i k u n g l . byggnadssty sens normalförslag till byggnadsordningar m Marcus. 7 s. K. 29. Arbetslöshetsutredningens b e t ä n k a n d e . 2. Bilai band 1. K o n j u n k t u r s p r i d n i n g e n Av D. H a n n skjöld. Norstedt, viij, 266 s. S. 30. Utredning och förslag r ö r a n d e rätt för sparbanke och p o s t s p a r b a n k e n a t t a n l i t a o m b u d m. m. Man 108 s F i . 31. Utredning angående o r d n i n g e n för stadsdomarlj£ sternas tillsättande och om a l l m ä n n a bestämme! r ö r a n d e r a d h u s r ä t t e r n a s r e k r y t e r i n g . Norstedt Ju. , , 32. Betänkande r ö r a n d e ä n d r a d e g r u n d e r för u t a r r e n ring av kronojord. I d u n . i v, 176 s. J o . 33. Sociala j o r d u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e med förs till åtgärder för att främja k o m p l e t t e r i n g av of ständiga j o r d b r u k . Marcus. 57 s. J o .

A n m . Om särskild trvckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med letstil utgöra begyiinel hokståverna till det departement, u n d e r vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet. i — j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre i ordning inr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 3 3 : 3 3 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

SOCIALA J O R D U T R E D N I N G E N S BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER FÖR ATT FRÄMJA KOMPLETTERING AV OFULLSTÄNDIGA JORDBRUK avgivet

den 27 oktober

1933 S T O C K H O L M 1933 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

TILL

KONUNGEN.

Jämlikt nådigt bemyndigande den 4 december 1930 uppdrog statsrådet och chefen för kungl. jordbruksdepartementet åt ledamöterna av riksdagens första kammare, professorn K. G. Westman, lantbrukaren Elof B. Andersson i Fältenborg och jägmästaren C. G. L. H:son Tamm samt ledamöterna av riksdagens andra kammare, bankofullmäktigen P. E. Sköld och ombudsmannen H. Molander att verkställa de av riksdagen i skrivelse den 23 maj 1930, nr 276, ifrågasatta utredningar samt att därmed och med förslag i ifrågavarande ämnen inkomma till Kungl. Maj:t. Uppdraget utvidgades sedermera genom beslut den 10 april 1931 och den 28 augusti 1933. Kommittén, som antog namnet sociala jordutredningen, avgav den 5 december 1931 betänkande med förslag till vissa ändringar i den sociala arrendelagstiftningen (Statens offentliga utredningar 1932:1). Sedan bankofullmäktigen Sköld den 24 september 1932 utnämnts och förordnats till statsråd och chef för kungl. jordbruksdepartementet, tillkallades den 26 i samma månad i hans ställe såsom ledamot av kommittén sekreteraren hos Svenska skogs- och flottningsarbetarförbundet redaktören Hemming Sten i Gävle. Den 17 november 1932 avgav kommittén betänkande med förslag till bestämmelser angående egnahemslån åt samfällda jordbruk. Den 5 december 1932 avgavs betänkande med förslag till åtgärder för beredande av ökade möjligheter för mindre bemedlade personer att erhålla egna jordbruk (Statens offentliga utredningar 1932: 33). Den 27 december 1932 avgavs betänkande med förslag till kungörelse angående bestämmelser om beviljande av uppskov för egnahemslåntagare att erlägga ränta och amortering å egnahemslån (Statens offentliga utredningar 1932:39). Den 30 januari 1933 avgav kommittén infordrat utlåtande över 1931 års skogssakkunnigas den 4 januari 1933 avgivna betänkande med förslag angående åtgärder för ett bättre utnyttjande av landets skogstillgångar i vad avsåge frågan om uppmjukning av bolags jordförvärv.

4 Den 7 mars 1933 avgavs betänkande med förslag till styckning av vissa kronoegendomar m. m. till arrendejordbruk. Slutligen har kommittén den 13 oktober 1933 avgivit betänkande med förslag till bestämmelser om kostnadsfri rådgivning med avseende å frågor rörande arrendeförhållanden. Sociala jordutredningen, i vars uppdrag ingår bland annat att verkställa utredning rörande de ytterligare åtgärder, som kunna anses ägnade att främja utökandet av ofullständiga jordbruk, får härmed i underdånighet överlämna ett betänkande, innefattande förslag till åtgärder för att främja komplettering av ofullständiga jordbruk. Undertecknade Molander och Sten åberopa särskilt yttrande. Med Eders Kungl. Majrts medgivande avlämnas betänkandet tryckt. Stockholm den 27 oktober 1933. Underdånigst K. G. WESTMAN. ELOF B. ANDERSSON

GUSTAF TAMM

HELMER MOLANDER

HEMMING STEN

Sture

Centerwall.

K A P . I. Historik. U n d e r de senaste årtiondena h a r frågan om å t g ä r d e r för förbättring av ofullständiga jordbruk intagit en framträdande plats på det jordbrukspolitiska programmet. Kompletteringen av ofullständiga jordbruk h a r ansetts t j ä n a samma syften som å t g ä r d e r n a för bildande av n y a jordbruk. Spörsmålet uppmärksammades redan av norrlandskommittén i dess den Norrlandskomm én 27 oktober 1904 avlämnade betänkande. F ö r a t t för framtiden förhindra ^ den olämpliga styckning av jorden, som konstaterats äga rum, föreslog kommittén utfärdande av en särskild ägostyckningslag för de fem nordligaste l ä n e n ävensom särskilda bestämmelser angående jordavsöndring i dessa och i Kopparbergs län. P å g r u n d v a l av norrlandskommitténs betänkande genomfördes å r 1905 provisorisk lag med vissa inskränkande bestämmelser i fråga om ägostyckning i de fem norrländska länen samt å r 1907 lag med vissa bestämmelser i fråga om jordavsöndring i dessa och i Kopparbergs län, varefter å r 1909 utfärdades en definitiv ägostyckningslag för de fem norrländska länen.

Den 30 december 1911 uppdrog Kungl. Maj:t å t landshövdingen J o h a n widens utredWidén a t t verkställa utredning rörande v e r k n i n g a r n a av den norrländska n™9'°T no±r.lI landslagstift-

förbuclslagen, vilket uppdrag sedermera utvidgades till a t t avse jämväl ningens verkv e r k n i n g a r n a av de norrländska ägostycknings- och jordavsöndringslanmgar. garna. I betänkande den 16 juni 1913 framlade Widén resultatet av sin utredning. I betänkandet anfördes bland a n n a t : I fråga om de ägostyckningar, som ägt rum enligt de särskilt för Norrland i sådant avseende gällande lagarna, gåve utredningen vid handen, att arealen av den inägolotterna tillagda inrösningsjorden genomsnittligen uppgått till för de tre sydligare länen omkring 10 hektar samt i Västerbottens läns kusttrakter 6—8 hektar och i dess lappmarker 30—40 hektar. För Norrbottens län kunde intet säkert genomsnittstal angivas, då styckningarna varit så få. Arealen avrösningsjord, som tilldelats inägolotterna, växlade betydligt. I Gävleborgs och Västernorrlands län hade den uppgått till något över 15 hektar, i Jämtlands län till något över 30 hektar och i Västerbottens läns kusttrakter till ej fullt 15 hektar. I sistnämnda läns lappmarker hade skogsanslagen varit ganska drygt tilltagna; likaså vid de få styckningarna i Norrbottens län. Samtliga skogsanslag understego emellertid i regel betydligt de minimibelopp, som av norrlandskommittén i dess förslag till ägostyck-

6 ningslag angivits. Därtill komme, att det ytterst sällan vore den bästa skogsmarken, som vid ägostyckning av bolagshemman tillades inägolotterna. I regel kunde den icke alls karakteriseras såsom god skogsmark. Å den tillagda skogslotten befintliga naturliga ängsmarker och odlingsmark avskildes ofta. Den värm. Genom år 1917 tillkomna lagar blevo, på förslag av särskilt tillkallade "undersök- sakkunniga (den s. k. v ä r m l ä n d s k a jordundersökningen), de norrländska ningen. ägostycknings- och jordavsöndringslagarna utsträckta a t t gälla j ä m v ä l för V ä r m l a n d s län. Jordkommis-

Då jordkommissionen den 29 november 1918 tillsattes, ingick i dess uppd r a g a t t verkställa utredning och avgiva förslag h u r u v i d a och i vad m å n tvångsavlösning a v jord för tillgodoseende av jordbruksändamål, utöver v a d för det d å v a r a n d e vore stadgat, borde på lagstiftningens väg genomföras. Den 11 november 1922 a v g a v kommissionen en redogörelse för en på kommissionens föranstaltande verkställd utredning angående v e r k n i n g a r n a av de norrländska ägostycknings- och jordavsöndringslagarna, såvitt anginge tiden 1913—1918. I förhållande till den förut berörda Widénska utredningen visade jordkommissionens utredning en ökning av genomsnittsarealen av de avstyckade inägolotterna under angivna tid i alla län med und a n t a g för J ä m t l a n d s län. Till fullgörande av sitt u p p d r a g avlämnade jordkommissionen d e n 28 februari 1923 principutlåtande rörande bland a n n a t avlösning av vissa arrendejordbruk (del VI). Såvitt a n g å r frågan om förbättrande av ofullständiga jordbruk anförde kommissionen följande (sid. 237 f.): Såsom av norrlandskommitténs utredning framginge, hade, innan den norrländska ägostyckningslagen tillkommit, i ganska stor utsträckning gamla bondejordbruk blivit av bolag utbrutna på ett för jordbruket ofördelaktigt sätt. Likaledes visade värmlandsundersökningens och jordkommissionens enquéter, att i övriga delar av riket en sådan företeelse gjort sig gällande och fortfarande ägde rum. Av bolag plägade ock utstyckas jordbruk på lager utan någon omedelbar försäljning. Det vore uppenbart en stor skada för det allmänna och framtida släkten, att möjligheterna till självständiga jordbruk och särskilt de gamla bondgårdarnas återupprättande på detta sätt opåtalt skövlades. Detta gåve, såvitt kommissionen förstode, fullt fog att genom lagstiftningens mellankomst förbättra dessa felaktigt utbrutna jordbruk med felande tillbehör från huvudfastigheten. Norrlandskommittén hade länge varit sysselsatt med formulering av lagbestämmelser i sådant syfte. Emellertid hade kommitténs majoritet på sistone beslutat att ej framföra denna fråga. Tiden för upptagande av kommitténs uppslag syntes jordkommissionen nu vara inne. Möjligheten till en dylik rekonstruktion av jordbruk borde därvid utsträckas till hela landet. Det funnes emellertid här och var i vårt land talrika mindre jordbruk, som icke uppkommit på förenämnda sätt, men i alla fall vore förkrympta och otjänliga för sitt ändamål. När i närheten funnes större egendomar, tillhöriga bolag, och även andra, från vilka, utan synnerlig olägenhet för huvudfastigheterna, tillfälle erbjödes att kunna komplettera de ofullständiga jordbruken, borde en sådan utväg hållas öppen av lagstiftningen även för sådana fall, att de båda fastigheterna icke upp-

komimit genom den enas utbrytning ur den andra utan tillhörde olika kamerala enhetter. Med gällande lag kunde i detta senare fall någon juridisk sammanslagning icke äga irum. Detta hindrade dock icke, att ett bärkraftigt jordbruk kunde bildas genom att i samma ägares hand sammanföra två eller flera stycken olika fastigheter. Emelilertid borde i den nya skifteslagstiftningen särskild uppmärksamhet ägnas åt möjliigheten att sammanföra dylika ägor till en odelbar fastighet. Viid 1925 års riksdag väcktes inom båda kamrarna motioner i ämnet, nämligen i första kammaren av herr Lindhagen m. fl. (motion 168) och i andra kammaren av herr Pettersson i Hallbäcken m. fl. (motion 173). I motionerna yrkades, att riksdagen ville anhålla hos regeringen att, på sätt norrlandskommittén och jordkommissionen ansett nödigt, förslag till lagstiftning om förbättring av ofullständiga jordbruk måtte övervägas och framläggas för riksdagen. Andra lagutskottet avstyrkte motionerna i sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 31. Utskottet erinrade därom, att de hinder, som tidigare uppställt sig mot sammanläggning av olika fastigheter och fastighetsdelar, skulle bliva undanröjda genom den nya skifteslagstiftningen. Utskottet förutsatte att den av motionärerna påyrkade lagstiftningen vore avsedd att byggas å rätt till expropriation, på föranstaltande och bekostnad i första hand av staten, utav för ändamålet nödiga områden från såväl den fastighet, varifrån det ofullständiga jordbruket utbrutits, som ock annan angränsande fastighet. Mot en tvångsavlösning av denna innebörd reste sig avsevärda betänkligheter. Att medgiva expropriationsrätt för ett behov av nu förevarande slag, vilket i praktiken måste visa sig vara ytterst svårbedömbart och föremål för skiftande subjektiva meningar, skulle utan tvivel komma att visa sig bliva förenat med ej ringa vanskligheter. Än mera torde detta bliva fallet, när expropriationsrätten skulle kunna göras gällande gent emot personer, vilka för bedrivande av sin likartade förvärvsverksamhet måhända vore i åtskilligt beroende av tillgången till det område, som med expropriationen vore avsett, och vilka ej haft något som helst att göra med uppkomsten av det missförhållande, som genom expropriationen skulle rättas till. Enligt utskottets mening måste emellertid medgivas, att beträffande särskilt av trävarubolagen före norrländska ägostyckningslagens tillkomst inom av denna berörda län vidtagna ägostyckningar, vid vilka för jordbruk avsedda hemmanslotter utlagts utan tillräcklig skogstilldelning m. m., statliga åtgärder kunde tänkas behöva ifrågakomma för att bereda sålunda utbrutna jordbruk för deras bärighet erforderliga ytterligare tilldelningar från respektive huvudfastigheter. Huruvida åvägabringande av en särskild lagstiftning skulle visa sig vara för detta ändamål erforderligt, läte sig ej på grundval av då föreliggande uppgifter bedöma. Skulle hinder befinnas möta för frivilliga förvärv från vederbörande bolag av nödiga tilläggsområden, torde i samband med andra hithörande spörsmål denna fråga böra upptagas till vidare övervägande.

?& *«

8 Reservationer anfördes inom utskottet dels av tre ledamöter, vilka ansett, att utskottet bort hemställa, att riksdagen med anledning av motionerna måtte besluta skrivelse till Kungl. Maj:t i motionernas syfte, dels av en ledamot, som ansett, att utskottet bort hemställa, att riksdagen ville hos regeringen begära övervägande av en lagstiftning och andra åtgärder för förbättring av ofullständiga jordbruk. Utskottets hemställan om avslag å motionerna bifölls av riksdagens båda kamrar. 1926 års Vid 1926 års riksdag väcktes två motioner, nr 135 i första kammaren riksdag. a v herr Lindhagen och nr 178 i andra kammaren av herr Herou m. fl., vari framställdes enahanda yrkanden som i nyssnämnda motioner vid 1925 års riksdag. Andra lagutskottet hemställde i utlåtande nr 15, att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. I sitt utlåtande erinrade utskottet om tillkallandet av 1925 års kolonisationssakkunniga och samma års undersökningskommission för upplåtelse av jord ävensom om innehållet av det för 1926 års riksdag framlagda förslaget till ny jorddelningslagstiftning. I reservation till utskottets betänkande hemställde en ledamot, att riksdagen måtte bifalla motionerna. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan. Vid 1926 års riksdag handlades ännu en fråga av intresse för föreliggande spörsmål. Genom proposition nr 38 förelades riksdagen förslag till ny jorddelningslagstiftning. I denna lagstiftning hade särskilt tagits sikte på bestämmelser i syfte att förebygga olämpliga styckningar av jordbruksfastigheter, vilka bestämmelser till sin giltighet ej voro begränsade till allenast vissa delar av landet, såsom tidigare varit fallet, utan gällde generellt. Föreskrifterna syftade till att såväl de avstyckade områdena som den del av styckningsfastigheten, vilken återstode såsom stamfastighet, skulle bliva sådana, att de väl ägnade sig till användning för avsett ändamål. I förhållande till gällande rätt innebar det framlagda förslaget jämväl den nyhet, att avstyckning skulle kunna ske av ägovidd för sammanläggning med annan fastighet. Förslaget blev till sina huvudgrunder antaget av riksdagen och den 18 juni 1926 utfärdades lag om delning av jord å landet jämte därtill hörande författningar. Koionisa- Den 18 oktober 1926 avgav 1925 års kolonisationssakkunniga utlåtande ni9nasa^r7äg m e d f°rsla9 angående statsbidrag Ull nyodling och betesförbättring å den 18 oktober of ullständiga jordbruk (Statens offentliga utredningar 1926:21). de^tatsbidTäg Betl'åiiajlåe förekomsten av ofullständiga jordbruk yttrade de sakkuntill nyodling n i g a :

9 I vårt land funnes ett mycket stort antal jordbruk av den ringa omfattning, att de på grund av otillräcklig areal odlad jord icke gåve respektive brukare arbete ochi utkomst. Det vore givetvis många olika orsaker, som bidragit till uppkomsten av sådana ofullständiga jordbruk. Understundom hade geografiska och andra naturlliga betingelser föranlett detta. I andra fall vore orsaken att söka i brukarens ren.t personliga förhållanden. I viss mån hade den tidigare fria jorddelningsrätten, skoigsbolagens inköp av viss jord, de förut gällande snäva gränserna vid egnahemsbekåningen m. m. medverkat härtill. Utan att närmare ingå på dessa orsaker ansåge sig de sakkunniga kunna konstatera det faktum, att ett stort antal av rikets jordbrukslägenheter utgjordes av små jordbruk. Ungefär 3U av antalet brukningsdelar hade en åkerareal av högst 10 hektar, över hälften av Sveriges alla brukningsdelar hade en åkerareal av högst 5 hektar. Omkring 120 000 jordbrukslägenheter funnes, där åkerarealen odlad jord icke överstege 2 hektar, och nästan lika många, där åkerarealen växlade mellan 2 och 5 hektar. Mellangruppen 5—10 hektar inrymde i runt tal 100 000 brukningsdelar. Beträffande betydelsen av a t t ofullständiga jordbruk förbättrades anförde kolonisationssakkunniga bland annat: De minsta jordbruken vore merendels för små för att kunna lämna tillräcklig utkomst åt en familj utan stöd av extra arbetsförtjänster. Dessa måste ofta sökas utanför hemmet på den vanliga arbetsmarknaden. Därvid komme sådana småbrukare att trängas med övriga arbetssökande, och särskilt under tider med ogynnsamma konjunkturer för industrien och skogsbruket uppstode svårigheter såväl för de egentliga industri- och skogsarbetarna, vilka måste konkurrera med arbetssökande småbrukare, som för småbrukarna själva, vilka ofta icke erhölle den för dem erforderliga extra arbetsförtjänsten. Vidare torde det ekonomiska utbytet av de allt för små jordbruken i många fall bliva mindre tillfredsställande i förräntningshänseende. Detta berodde bland annat därpå, att arbetsbesparande hjälpmedel och arbetsmetoder knappast kunde komma till användning vid dessa småbruk. Bland innehavarna av de minsta jordbruken torde det också vara en allmänt utbredd uppfattning, att det för dem skulle vara av stor betydelse, om de på ett eller annat sätt kunde utvidga sina jordbruk. Givetvis erbjöde dessa små jordbruk i många fall en utmärkt utgångspunkt för vidgad kolonisation genom ökat utnyttjande av den produktiva jorden. Här funnes särskilda förutsättningar för en kolonisation på naturlig väg. På grundval av vad som redan funnes i hus, åker, inventarier m. m. kunde, genom successivt och på många platser samtidigt bedrivet arbete, väsentliga resultat åstadkommas. Innehavarna av dessa småbruk hade betydligt större förutsättningar att genom nyodlingar och andra förbättringar öka produktiviteten än de, som skulle bilda helt nya jordbruk. Vad kunde för övrigt vara naturligare i detta hänseende, än att bygdbrytningen växte ut från den gamla bygden och att detta skedde med stöd av vad som redan funnes. Beträffande de åtgärder, som borde vidtagas för förbättring av ofullständiga jordbruk, anförde kolonisationssakkunniga: Ett målmedvetet arbete för förbättring av ofullständiga jordbruk borde i främsta rummet inriktas på angelägenheten att vidga den odlade arealen för respektive brukningsdelar. I vissa fall erfordrades härför förvärv av ytterligare, redan odlad eller odlingsbar mark. Här mötte uppgiften att genom ordnad jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet medverka till anskaffandet av sådan »tillskottsjord» åt ofullständiga jordbruk ävensom frågan om ordnande av kreditmöjligheterna härför m. m., allt spörsmål varför redogörelse och förslag skulle framläggas i de sakkunnigas slutbetänkande i huvudfrågan. En annan synnerligen viktig angelägen-

10 het i strävandena att förbättra ofullständiga jordbruk vore ett kraftigt befrämjande av uppodling å mark, som redan innehades av dessa småbrukare. En på föranstaltande av de sakkunniga verkställd undersökning om tillgången i riket å odlingsbar jord hade givit vid handen, att särskilt i vissa trakter av landet ganska god tillgång funnes på sådan odlingsjord, som huvudsakligen lämpade sig att utnyttjas för utvidgning av äldre jordbruk. Såväl av uppgifter, erhållna i samband med denna undersökning, som ock av i övrigt kända förhållanden framginge, att jord, som möjligen kunde räknas såsom odlingsbar eller eljest tillgänglig för förbättring av produktionen å ofullständiga jordbruk, icke alltid nådde sin mest ekonomiska och tjänliga användning, om den odlades till åker, utan om den utnyttjades till rationella beten. Ett dylikt vidgat utnyttjande av den produktiva jorden torde mången gång vara en lika viktig angelägenhet för förbättring av ofullständiga jordbruk eller uppodling till åker. Härigenom vunnes möjligheter att, på det sätt jordens beskaffenhet i dylika fall anvisade såsom det mest ändamålsenliga, förkovra sådana jordbruks produktivitet och bereda innehavaren ökade utkomstmöjligheter. Därtill komme betydelsen, att man småningom sökte åstadkomma en rationell klyvning mellan mark för skogsbruk och betesmark. De sakkunniga ansåge därför, att understöd till vidgat utnyttjande av den produktiva jorden å ofullständiga jordbruk icke borde begränsas att blott avse nyodling till åker utan även befrämjande av en rationell beteskultur å oodlad jord. De sakkunniga förordade därför vissa åtgärder med syfte att genom statsbidrag utan återbetalningsskyldighet befordra nyodling och betesförbättring å vissa mindre jordbruk. 1927 års P å grundval av kolonisationssakkunnigas berörda förslag framlade n s ag. j £ u n g L Maj:t för 1927 å r s riksdag (statsverksprop. nionde huvudtiteln punkten 96 och prop, n r 157) förslag angående statsbidrag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk. Enligt förslaget skulle statens bidrag avse a t t åstadkomma förbättring och ändamålsenlig utveckling a v sådana ofullständiga jordbruk, som på grund av r i n g a åkerareal eller kultiverad betesmark icke gåve respektive jordbrukare erforderlig utkomst av jordbruket. Sålunda skulle statsbidrag, i den mån tillgängligt anslag det medgåve, utlämnas för a t t befrämja uppodling till åker a v härför lämplig odlingsbar jord (nyodlingsbidrag) eller för a t t befordra rationell beteskultur å icke odlad jord (betesförbättringsbidrag). Såsom förutsättning för bidrags erhållande skulle gälla, att förutvarande areal åker jämte den till uppodling till åker medelst bidraget ifrågasatta arealen icke överstege tio h e k t a r ; att jordbruket icke brukades gemensamt med a n n a t jordbruk av den storlek, a t t de gemensamt brukade jordbrukens tillhopalagda areal a v sådan jord som nyss n ä m n t s överstege tio h e k t a r ; att lån eller bidrag av a l l m ä n n a medel icke i a n n a n ordning beviljats för ifrågavarande nyodling eller betesförbättring samt att bidragssökande vinnlagt sig om nöjaktig skötsel av sitt jordbruk. Nyodlingsbidrag skulle k u n n a uppgå till högst hälften a v den beräknade kostnaden, dock icke mer ä n 250 kr. för hektar av den jord, som vore avsedd a t t nyodlas. Betesförbättringsbidrag skulle få utgå till likaledes hälften av den beräknade kostnaden, dock icke till mer ä n 125 kr. för hektar. Bidragstagare skulle icke få beviljas nyodlings- och betesförbättringsbidrag till högre belopp ä n tillhopa

11 500 kr.; dock kunde fastighetens brukare, utan hinder av att sådant bidrag redan åtnjutits för fastigheten, kunna ånyo beviljas bidrag, för så vitt för tidigare bidrag föreskrivna arbeten blivit, i vad på honom berodde, utförda samt de allmänna förutsättningarna för bidrags erhållande fortfarande vore för handen. Ansökan om bidrag skulle ingivas till vederbörande hushållningssällskap. Hushållningssällskap, som önskade erhålla statsanslag för utlämnande av bidrag, skulle till lantbruksstyrelsen därom ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning; och skulle det åligga lantbruksstyrelsen att med eget utlåtande överlämna ansökningarna till Kungl. Maj: t. Statsanslag, som Kungl. Maj:t beviljat hushållningssällskap, skulle få lyftas i statskontoret mot avlämnande av förbindelse från sällskapet att dels använda statsanslaget för utlämnande av bidrag enligt därför gällande föreskrifter, dels under vissa förutsättningar återbetala statsanslaget eller del därav. P å förslag av jordbruksutskottet i dess utlåtande nr 33 godkände riksdagen förevarande proposition. Kungörelse i ämnet utfärdades den 20 maj 1927 (Sv. ffs. nr 206). Ändring däri har sedermera vidtagits genom kungörelserna nr 326/1930 och nr 58/1931. För budgetåret 1927/1928 anvisade riksdagen ett extra reservationsanslag av 400000 kr. för nyodling och betesförbättring, därav intill 100 000 kr. finge användas till utlämnande av statsbidrag till betesförbättring. Förbudgetåret 1928/1929 var anslaget 800 000 kr., därav högst 200 000 kr. för betesförbättringar. För budgetåret 1929/1930 var anslaget 1000 000 kr., därav högst 250 000 kr. för betesförbättringar med rätt för Kungl. Maj:t att, därest förhållandena skulle giva anledning därtill, för sistnämnda ändamål taga i anspråk större belopp av ifrågavarande anslag. För budgetåret 1930/1931 var anslaget 1100 000 kr., varav 250 000 kr. för betesförbättringar med ovannämnda rätt för Kungl. Maj:t att eventuellt taga i anspråk större belopp. För budgetåret 1931/1932 var anslaget 1200 000 kr., varav 400 000 kr. för betesförbättringar med nämnda rätt för Kungl. Maj:t. I statsbidrag till nyodling och betesförbättring ävensom stenröjning å ofullständiga jordbruk har för ett vart av budgetåren 1932/1933 och 1933/ 1934 anvisats ett extra reservationsanslag av 1200 000 kr. Slutligen är i detta sammanhang att märka, att 1933 års riksdag beslutat skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan att Kungl. Maj:t ville låta föranstalta om utredning huruvida och i vad mån från ifrågavarande anslag må utgå bidrag jämväl för jordförbättring genom påförande av mineraljord å myrjord (jordkörning) ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Vid 1927 års riksdag hemställde vidare herr Lindhagen i en inom första kammaren väckt motion, nr 168, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära, att vid övervägandet av jordfrågorna jämväl beaktades nödvändigheten av ett expropriationsförfarande såsom ett yttersta medel i strävan-

12 det för bland a n n a t fulländning av ofullkomliga jordbruk, samt, om detta icke bifölles, åtminstone hemställa, att ett för 1925 å r s kolonisationssakkunniga i deras instruktion intaget förbud a t t befatta sig med expropriationsfrågan m å t t e v a r d a upphävt. Första kammarens andra tillfälliga utskott avstyrkte enhälligt motionen i sitt utlåtande n r 2. Utskottet erinrade om de skäl, som föranlett 1926 års a n d r a lagutskott att avstyrka de detta år väckta motionerna i ämnet, samt förklarade, a t t d å varje utvidgning a v de sakkunnigas u p p d r a g måste fördröja framläggandet av det utredningsmaterial, som enligt riksdagens år 1926 uttalade mening borde föreligga, innan ståndpunkt kunde tagas till expropriationsfrågan, utskottet ej funne skäl b i t r ä d a motionens y r k a n d e härom. Första kammaren biföll utskottets hemställan. KolonisaDen 14 juli 1927 avlämnade kolonisationssakkunniga sitt huvudbetänt!iga8%r8iag kände, innefattande förslag angående den statsunderstödda egnahemsverkden 14 juli samheten (Statens offentliga utredningar 1927:12). I detta betänkande dTdenftate^ ägnades uppmärksamhet även åt spörsmålet om förbättring och ändamålsunderstödda enlig utveckling av sådana ofullständiga jordbruk, som huvudsakligen på egnahemsverk- g r u n c [ a v r i n g a areal åker (eller kultiverad betesmark eller a n n a n prod u k t i v jord) icke gåve erforderlig utkomst av jordbruket. Om betydelsen av dylika åtgärder, vilka kolonisationssakkunniga benämnde tilläggskolonisation, anförde de i huvudsak följande: I riket funnes ungefär 120 000 jordbrukslägenheter, där åkerarealen icke överstege 2 hektar, samt nästan lika många, där arealen odlad jord växlade mellan 2 och 5 hektar. Ungefär 93 000 brukningsdelar hade en åkerareal mellan 5 och 10 hektar. Många av dessa talrika små jordbruk, särskilt tillhörande de två först nämnda storleksklasserna, vore i trängande behov av förbättring och utveckling. Genom lämplig utvidgning bortfölle åtskilliga av de olägenheter, som kunde vara förenade med alltför små jordbruk, såsom att bättre proportion ernåddes mellan byggnadskapital och jordvärde, att dragarfrågan kunde ordnas på ett lämpligare sätt och jordbruksredskapen bättre utnyttjas. De minsta jordbruken lämnade merendels ej tillräcklig utkomst åt familjen. Extra arbetsförtjänster måste — i konkurrens med andra arbetare — sökas å den vanliga arbetsmarknaden. På grund av att arbetsbesparande hjälpmedel och arbetsmetoder knappast kunde komma till användning vid de minsta jordbruken, bleve det ekonomiska utbytet i många fall mindre tillfredsställande i förräntningshänseende. Bland innehavarna av de alltför små jordbruken torde det ock vara en allmänt utbredd uppfattning, att det för dem skulle vara av stor betydelse, om de på ett eller annat sätt kunde utvidga sina jordbruk. Dessa små jordbruk erbjöde i många fall en utmärkt utgångspunkt för vidgad kolonisation på naturlig väg genom ökat utnyttjande av den produktiva jorden. De sakkunniga ansågo, a t t verksamhet för förbättring och utveckling av ofullständiga jordbruk borde åsyfta, att tillskottsjord anskaffades till de för små jordbruken, att kredit bereddes i n n e h a v a r n a för tillskottsjordens förvärv och för den sålunda vidgade eller förutvarande arealens

13 tiUg;odogÖrande genom odling eller a n d r a k u l t u r å t g ä r d e r eller genom å b y g g n a d e r n a s på grund h ä r a v eventuellt behövliga till- eller ombyggnad ävensom att direkt ekonomisk hjälp lämnades innehavarna till uppmuntr a n och u n d e r l ä t t a n d e av dylika n y t t i g a arbeten. Statens medverkan härvid borde ske i omedelbar anslutning till egnahemsverksamheten i övrigt. Emligt de sakkunniga borde miskaffande och tillgodogörande av tillskottsjord ske på i huvudsak följande sätt. Det borde ankomma på egnahemsnämnd att på härom gjord framställning eller eljesit, där sådant ansåges påkallat, lämna innehavare av här avsedda ofullständiga jordbruk erforderligt biträde för anskaffande av sådan tillskottsjord, som kunde förvärvas att lämpligen tilläggas jordbruket, i syfte att detta om möjligt erhölle sådan storlek, att ägaren nådde besuttenhet. Det bleve i regel jordsökanden själv, som toge initiativ till förvärvet och sökte på egen hand ordna, att köpet komme till stånd. Om han ej lyckades därmed, borde han kunna påkalla egnahemskommitténs (eller egnahemsombudets) eller i andra hand egnahemsnämndens biträde, därvid egnahemsorganet borde medverka vid förhandlingar med jordsäljaren i syfte att köp komme till stånd samt att priset bleve lämpligt och området väl ägnat att tilläggas den äldre ofullständiga lägenheten. I samband härmed borde egnahemsorganet kunna biträda vid ordnandet av lagfarts-, intecknings- och andra kamerala frågor samt uppsättandet av eventuella ansökningar om lån och bidrag av allmänna medel. När särskilda skäl därtill gåve anledning, borde egnahemsnämnd därjämte själv inköpa område, avsett och lämpligt att helt eller delvis såsom tillskotts jord tilläggas ofullständiga jordbruk. Vid dylik verksamhet borde i tillämpliga delar iakttagas, vad de sakkunniga föreslagit om jordanskaffningsverksamhet i egnahemsnämndernas egen regi. I detta sammanhang torde böra erinras, att de sakkunniga föruit uttalat, att det vid planläggningen av områden, förvärvade genom nämndernas direkta jordanskaffningsverksamhet, borde övervägas, huruvida icke viss del därav lämpligen borde användas för att tilläggas närliggande ofullständiga jordbruk, som vore i behov av ytterligare mark. Under erinran att enligt dåvarande egnahemslånebestämmelser finge tilläggslån — avsedda för utvidgning av jordområdet å jordbrukslägenhet eller bostadslägenhets omläggning till jordbrukslägenhet — blott beviljas person, som redan innehade egnahemslån, föreslogo de sakkunniga utvidgad kreditgivning till ofullständiga jordbruks utveckling genom att särskilda lån ur egnahemslånefonden (»tilläggslån») finge utlämnas, även om den person, som avsåge att utvidga och förbättra innehavd lägenhet till ett mera bärkraftigt jordbruk, icke förut åtnjöte statens egnahemslån. För utlämnande av dylika tilläggslån skulle, jämte de för egnahemslåneverksamheten i allmänhet gällande föreskrifter, följande särskilda villkor och bestämmelser lända till efterrättelse. Tilläggslån finge beviljas under förutsättning, a) att låntagaren innehade ett sådant ofullständigt jordbruk eller annan mindre lägenhet av den art, att han huvudsakligen på grund av jordbrukets eller lägenhetens ringa areal icke av jordbruk kunde erhålla erforderlig utkomst; att han vinnlagt sig om nöjaktig skötsel av sitt äldre jordbruk; samt att han åsyftade att, genom förvärv och tillgodogörande av lämplig jord, avsedd att tilläggas lägenheten (tillskottsjord), utvidga och förbättra lägenheten till större bärkraft ur jordbrukssynpunkt, b) att värdet av lägenheten, efter förvärvet av tillskottsjorden och härav möjligen föranledda byggnads- och förbättringsarbeten, icke överstege det för erhållandet av egnahemslån för jordbrukslägenheter fastställda maximivärdet.

14 Tilläggslånet finge icke överstiga fem sjättedelar av det utav egnahemsnämnden beräknade tillhopatagna värdet av tillskottsjorden jämte de på grund av förvärvet av tillskotts jorden föranledda byggnads- och förbättringsarbeten å lägenheten, och borde tilläggslånet icke i regel understiga hälften av nu angivet värde. Hinder skulle ej möta att såsom säkerhet för tilläggslån godtaga gemensam inteckning i den äldre lägenheten och tillskottsjorden, om inteckningen hade bästa rätt i tillskottsjorden och sådan förmånsrätt i den äldre fastigheten, att den för tilläggslånet lämnade inteckning komme att vara belägen inom fem sjättedelar av fastighetens efter utvidgningen genom värdering av nämnden beräknade belåningsvärde, under förutsättning tillika att med bättre rätt i den äldre fastigheten intecknad gäld utgjordes av välordnad fastighetskredit såsom egnahemslån, hypotekslån eller långfristigt sparbankslån. Tilläggslånet skulle betraktas såsom lån för jordbrukslägenhet. Slutligen uttalade de sakkunniga, a t t person, som tilldelades tilläggslån av nu förevarande slag, borde äga samma möjlighet som a n n a n jordbrukslåntagare att j ä m v ä l erhålla egnahenispremielan till nyodlings-, byggnads- och grundförbättringsarbeten, allt givetvis under föru t s ä t t n i n g , a t t låntagaren väl fyllde härför stadgade särskilda villkor. 1928 års Vid 1928 å r s riksdag framlade Kungl, Maj:t i proposition n r 97 förrt s 9 ' slag till omorganisation a v egnahemsverksamheten. I berörda förslag upptogos vissa å t g ä r d e r för utveckling a v ofullständiga jordbruk dels beträffande jordanskaffningen, dels genom införande av s. k. tilläggslån även för personer, som icke voro egnahemslåntagare. Förslagen överensstämde i allt väsentligt med vad 1925 å r s kolonisationssakkunniga ifrågasatt. I samband med propositionen behandlades vissa motioner, avseende frågan om införande av expropriationslagstiftning till stöd för bland a n n a t fulländning av ofullständiga jordbruk. Sålunda hemställde h e r r Lindhagen i motion n r 204 i första kammaren, a t t riksdagen ville hos Kungl. Maj:t begära expropriationslagstiftn i n g såsom ett yttersta medel i strävandena för bland a n n a t fulländning a v ofullkomliga jordbruk. Under hänvisning till n ä m n d a motion hemställde herr Hage m. fl. i en inom a n d r a k a m m a r e n väckt motion, n r 360, a t t riksdagen måtte hos K u n g l . Maj:t begära, a t t vid övervägandet av jordfrågorna j ä m v ä l beaktades behovet av ett expropriationsförfarande såsom ett y t t e r s t a medel i strävandet för bland a n n a t fulländning av ofullkomliga jordbruk. Vidare hemställdes i en inom första k a m m a r e n av h e r r Lindhagen väckt motion, n r 269, a t t riksdagen med anledning av egnahemspropositionen, såvitt den rörde förbättring a v ofullständiga jordbruk, ville besluta sådana ä n d r i n g a r och tillägg i förslaget, a t t p å lämpligt sätt gåves skäliga expropriationsbestämmelser för vinnande av erforderliga och r i m l i g a uppgörelser vid den tid, p å den plats, i den omfattning, mot det p r i s och till förmån för den person som vederbör.

15 Slutligen hemställdes i de likalydande motionerna n r 163 i första kamm a r e n a v h e r r Möller m. fl. och n r 295 i a n d r a k a m m a r e n a v h e r r Hansson i Stockholm m, fl. om skrivelse till K u n g l . Maj:t angående förslag till expropriation för bland a n n a t utvidgning a v ofullständiga jordbruk. Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet, som till förberedande behandling förehade ärendet, godkände i huvudsak propositionen samt hemställde i sitt utlåtande n r 2 om avslag å de ovannämnda motionerna, v a r v i d utskottet, efter en kortfattad redogörelse för frågans tidigare behandling, anförde följande: Såsom framginge av den av utskottet lämnade redogörelsen hade riksdagen tidigare och senast under åren 1924—1927 haft att taga ståndpunkt till motionsvis framställda förslag rörande expropriationslagstiftning till stöd för strävandena att bland annat utveckla ofullständiga jordbruk. Därvid hade riksdagen funnit sålunda framställda förslag icke föranleda någon riksdagens åtgärd. I anslutning till den ståndpunkt riksdagen sålunda hittills intagit, ville utskottet avstyrka de motionsvis framställda djupt ingripande förslagen om expropriationsinstitutets utsträckning att avse anskaffande av mark jämväl för de i motionerna åsyftade nya ändamålen. Några framträdande svårigheter att i den fria marknaden uppbringa erforderlig jord för hithörande ändamål torde för närvarande icke göra sig gällande och genom det av utskottet tillstyrkta förslaget om egnahemsverksamhetens utveckling, åsyftande jämte annat rationellare anordning för jordanskaffning, borde ökade möjligheter öppnas för tillgodoseende av förefintliga jordbehov. Reservationer anfördes mot utskottets yttranden och förslag. T r e ledamöter hemställde, a t t riksdagen m å t t e hos Kungl. Maj:t b e g ä r a överv ä g a n d e och förslag till expropriationslagstiftning såsom ett y t t e r s t a medel i strävandena för bildande av n y a jordbruk, frilösning av arrendejordbruk, fulländning a v ofullständiga jordbruk samt anskaffande a v t o m t m a r k för n y a bostäder och a n d r a erforderliga ändamål. F y r a a n d r a ledamöter yrkade, a t t riksdagen m å t t e i skrivelse till Kungl. Maj:t anh å l l a om förslag till sådana ä n d r i n g a r i gällande lag om expropriation, som erfordrades för a t t bereda möjlighet till expropriation a v m a r k för tillgodoseendet j ä m v ä l a v de i motionerna n r 163 i första k a m m a r e n och n r 295 i a n d r a k a m m a r e n angivna ändamål. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan. Gällande bestämmelser om den statsunderstödda egnahemsverksamheten ä r o givna i kungörelser den 8 j u n i 1928 (nr 217—219) med ä n d r i n g a r den 17 juni 1932 (nr 249). Vid 1929 års riksdag väcktes ånyo motioner i ämnet. I motionerna n r 186 i första k a m m a r e n av h e r r Lindhagen och n r 316 i a n d r a kammaren av herr Wiklund i Byske m. fl. yrkades, a t t riksdagen beträffande förbättring a v ofullständiga jordbruk samt förekommande av sådana jordbruk ville hos Kungl. Maj:t begära förslag till ändamålets vinnande genom en effektiv rättsordning, t r y g g a d genom lag, ledd av samhället och stödd av expropriationsrätt, ävensom hemställa,

1929 års riksdag.

16 a t t Kungl. Maj:t ville l å t a verkställa en, såvitt möjligt, oväldig undersökning i vad m å n n y a ofullständiga eller alldeles missbildade jordbruk utstyckades under sken a v l a g a förrättning. I motion n r 276 i a n d r a k a m m a r e n av h e r r a r Andersson i Tungelsta och Johansson i Uppmälby hemställdes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om u t r e d n i n g och förslag till lag, som möjliggjorde a t t från större egendomar expropriera odlingsbar m a r k för utökning' av ofullständiga jordbruk. Andra lagutskottet, som till förberedande behandling förehade motionerna, y t t r a d e i utlåtande n r 18: Frågan om åtgärder för utveckling av ofullständiga jordbruk hade under de senaste åren varit föremål för särskild uppmärksamhet. Att stor vikt borde fästas vid främjandet av detta ändamål vore också allmänt erkänt. Verkställd utredning hade givit vid handen, att antalet jordbrukslägenheter, vilka kunde betecknas såsom ofullständiga, vore synnerligen stort. Spörsmålet hade ingående dryftats av 1925 års kolonisationssakkunniga. I sitt förslag angående omorganisation av den statsunderstödda egnahemsverksamheten hade de sakkunniga föreslagit åtgärder i syfte, att tillskottsjord anskaffades till de för små jordbruken, att kredit bereddes innehavarna för tillskottsjordens förvärv och för den sålunda vidgade eller förutvarande arealens tillgodogörande genom odling eller andra kulturåtgärder eller genom åbyggnadernas på grund härav eventuellt behövliga till- eller ombyggnad ävensom att direkt ekonomisk hjälp lämnades innehavarna till uppmuntran och underlättande av dylika nyttiga arbeten. Statens medverkan härvid borde enligt de sakkunnigas mening ske i omedelbar anslutning till egnahemsverksamheten i övrigt. Under erinran att enligt dåvarande egnahemslånebestämmelser finge tilläggslån — avsedda för utvidgning av jordområdet å jordbrukslägenhet eller bostadslägenhets omläggning till jordbrukslägenhet — blott beviljas person, som redan innehade egnahemslån, hade de sakkunniga förordat utvidgad kreditgivning till ofullständiga jordbruks utveckling genom att särskilda lån ur egnahemslånefonden (»tilläggslån») skulle få utlämnas, även om den person, som avsåge att utvidga och förbättra innehavd lägenhet till ett mera bärkraftigt jordbruk, icke förut åtnjutit statens egnahemslån. För utlämnande av dylika tilläggslån skulle, jämte de för egnahemslåneverksamheten i allmänhet gällande föreskrifter, särskilda villkor och bestämmelser lända till efterrättelse. Dessa riktlinjer hade upptagits i den proposition i ämnet (nr 97), som förelagts 1928 års riksdag, och vunnit riksdagens godkännande. Utskottet ville ävenledes erinra därom, att vid 1926 års riksdag genomförts ny skifteslagstiftning, som möjliggjorde sammanläggning av fastigheter för bildande av lämpliga jordbruk. Av betydelse torde även vara frågan om beredande av möjlighet att på ett lämpligt sätt göra styckningslotter fria från ansvar för inteckningar i deras stamfastigheter eller i allt fall förbättra dylika lotters ställning med hänsyn till detta ansvar. I detta ämne förelåg proposition, nr 4, vid 1929 års riksdag. Jämväl den år 1925 genomförda författningsändringen i syfte att göra relaxationsförfarandet billigare torde hava inverkan i det avseende, varom nu vore fråga. De åtgärder, som vidtagits till främjande av det i motionerna angivna syftet, hade givetvis ännu icke kunnat bära frukt. Att innan erfarenhet vunnits om åtgärdernas ändamålsenlighet vidtaga tvångsåtgärder, ansåge utskottet icke välbetänkt. Utskottet finge därför avstyrka bifall till motionerna i denna del. De upplysningar, som utskottet införskaffat rörande den nya jorddelningslagstiftningens tillämpning av rikets lantmätare, hade icke bekräftat de farhågor, som ut-

17 tryckts i andra punkten av motionerna 1:186 och II: 316. Utskottet saknade så! lunda anledning att tillstyrka bifall till den ifrågasatta undersökningen. Utskottet hemställde, a t t motionerna icke måtte föranleda någon riksd a g e n s åtgärd. F e m reservanter tillstyrkte bifall till motionernas olika yrkanden. E n reservant hemställde, a t t riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till lag, som möjliggjorde att från större egendomar expropriera odlingsbar m a r k för utökning av ofullständiga jordbruk. E i k s d a g e n godkände utskottets hemställan. V i d 1929 å r s riksdag framlade Kungl. Maj:t genom proposition n r 4 förslag till lag om begränsning eller avlösning av avstyckat områdes ans v a r för inteckning i stamfastigheten. Förslaget avsåg att för främj a n d e av egnahemsrörelsen och a n n a n u r social synpunkt önskvärd jordstyckning underlätta styckningslotts befriande från ansvar för inteckning i stamfastigheten genom ansvarets avlösning eller i allt fall förb ä t t r a dylik lotts ställning genom ansvarets begränsning. Avlösning a v inteckningsansvaret eller begränsning av detsamma kunde endast ske med avseende å område, som avstyckats till särskild fastighet enligt 19 k a p . jorddelningslagen eller 5 kap. fastighetsbildningslagen. Förslaget antogs med vissa j ä m k n i n g a r a v riksdagen. Även vid 1930 å r s riksdag väcktes motioner rörande komplettering a v ofullständiga jordbruk, nämligen n r 205, 207 och 208 i första k a m m a r e n a v h e r r Lindhagen samt n r 34 i a n d r a k a m m a r e n a v h e r r Herou m. fl. I sitt över motionerna a v g i v n a utlåtande, n r 1, anförde sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet: Under de senaste åren hade genom statsmakternas försorg åtskilliga betydelsefulla åtgärder vidtagits i syfte att främja utveckling av ofullständiga jordbruk (statsbidrag till nyodling och betesförbättring, lån genom egnahemsorganen för inköp av tillskottsjord, möjligheter att påkalla egnahemsorganens biträde för anskaffande i av tillskottsjord, stadganden i jorddelningslagstiftningen rörande sammanläggning i av fastigheter, förenklingar i fråga om inteckningsbefrielse m. m.). Enligt utskottets uppfattning vore spörsmålet om ofullständiga jordbruks förbättring en angei lägenhet av mycket stor vikt. Genom dylika åtgärder ökades innehavarens möjlig; heter att ernå önskad besuttenhet och skapades i många fall bättre förutsättningar för jordbruksdriftens rationalisering. Hithörande åtgärder voro följaktligen väl värda att av statsmakterna alltjämt främjas. Inför de motionsvis nu framförda kraven på ytterligare åtgärder i angivna syfte ville utskottet emellertid till en början erinra, att flertalet av de ovan åsyftade åtgärderna, och närmast de vid egnahemsverksamhetens reformering 1928 vidtagna, voro så nya, att nämnvärd erfarenhet ännu ej vunnits om deras förmåga att fylla sin uppgift i vad anginge anskaffning av tillskottsjord. Enligt vad utskottet erfarit hade allmänhetens krav på biträde från egnahemsorganisationens sida i och för tillskottsjords erhållande hittills icke varit nämnvärt framträdande. Att i denna situation skrida till övervägande av tvångsåtgärder för markanskaffning åt ofull2 — 832621.

1930 års riksdag.

18 ständiga jordbruk kunde utskottet icke förorda. I den mån motionerna härom innehöllo yrkanden, avstyrktes de alltså av utskottet. Däremot ansåge utskottet lämpligt, att ett övervägande nu komme till stånd, huruvida icke ytterligare ekonomiskt biträde borde kunna ifrågakomma för att främja utökandet av ofullständiga jordbruk. Härigenom kunde intresset för lägenheternas utveckling stimuleras och ökade finansiella möjligheter till sådan utveckling öppnas för de mindre bemedlade innehavarna. Den sålunda av utskottet i ämnet nu ifrågasatta utredningen anslöte sig till vad utskottet i det föregående förordat om undersökning rörande de ekonomiska förutsättningarna för bärighet av mindre jordbruk samt syntes böra verkställas i samband med denna och de av utskottet jämväl tillstyrkta utredningarna om ökade möjligheter för lantarbetare m. fl. att erhålla jordbruk och för arrendatorer att frilösa av dem brukade gårdar. Därvid torde, bland annat, böra övervägas, huruvida lämpligen genom höjning av tilläggsegnahemslånen eller genom ytterligare upplysningsverksamhet om förefintliga hjälpanordningar eller medelst andra åtgärder ett kraftigare befrämjande av ofullständiga jordbruks utveckling kunde åstadkommas. Utskottet föresloge alltså riksdagen att till Kungl. Maj:t avlåta skrivelse med begäran om sådan utredning som nu nämnts. Tre reservationer anfördes. Eiksdagen biföll utskottets hemställan om skrivelse till Kungl. Maj:t av n ä m n d a innehåll. 1931 års Vid 1931 å r s riksdag framlades genom proposition nr 3 förslag till utnhsdag. v i d g n i n g a r a v begränsnings- och avlösningsinstituten i fråga om avstyckn i n g a r s frigörande från ansvar för stamfastighetens inteckningar. Enligt förslaget skulle avlösning eller begränsning a v avstycknings inteckningsansvar få ske icke blott, såsom förut, n ä r avstyckning skett till särskild fastighet, u t a n även n ä r avstyckningen skett för samm a n l ä g g n i n g . I samband därmed föreslogs subsidiärt ansvar j ä m v ä l för avstyckningar för sammanläggning. E n l i g t 1929 å r s lag fick begränsning eller avlösning ske allenast n ä r överlåtelsen avsett tillgodoseende a v bostads- eller egnahemsändamål eller inneburit försäljning av u t a r r e n d e r a d jord till arrendatorn. E n l i g t 1931 å r s förslag skulle begränsning eller avlösning ävenledes k u n n a ske n ä r överlåtelsen avsett s t ä r k a n d e a v befintligt mindre jordbruk. Detta skulle gälla såväl n ä r avstyckningen skett till särskild fastighet som n ä r avstyckningen skett för sammanläggning. Beträffande m a r k som ä r samfälld för flera ä n tio fastigheter med skilda ägare skulle inteckningsansvaret k u n n a avlyftas genom ett särskilt kungörelseförfarande. Begränsning eller avlösning a v sådan m a r k s inteckningsansvar skulle vidare ske under mindre s t r ä n g a villkor än som eljest föreskrivits. Förslaget tillstyrktes av första lagutskottet positionen blev av riksdagen bifallen. 1932 års riksdag.

i utlåtande, n r 29, och pro-

Vid 1932 å r s riksdag väcktes inom första k a m m a r e n a v herr Lindhagen en motion, n r 213, i vilken hemställdes, a t t riksdagen ville med stöd a v de sociala jordkommissionernas i g å n g n a tider framlagda grundsatser

19 och lagförslag a n t a g a skäliga lagar, med stöd ytterst av tvångsföreskrifter, o m bland a n n a t komplettering av ofullständiga jordbruk. Under hänvisning till riksdagens beslut vid 1930 å r s riksdag och det u p p d r a g , som lämnats sociala jordutredningen, avstyrkte andra lagutskottet i utlåtande, n r 24, bifall till den förenämnda motionen. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag. Vid 1933 års riksdag framlade K u n g l . Maj:t i proposition, n r 236, förslag till ä n d r i n g i 1917 å r s expropriationslag, avseende r ä t t till expropriation för bland a n n a t stärkande av ofullständiga jordbruk. S a m t i d i g t förelåg till behandling en av h e r r Lindhagen inom första k a m m a r e n väckt motion, n r 195, i vilken hemställdes, att riksdagen, efter tagen del särskilt av jordkommissionens lagförslag och motiveringar, ville efter samråd mellan vederbörande utskott och justitiedepartementets l a g b y r å låta utarbeta och i följd av nödtiden redan vid 1933 å r s riksdag a n t a g a en med expropriationsrätt u t r u s t a d och företrädesvis p å oodlad jord inriktad lagstiftning om r ä t t till bland a n n a t förbättring av ofullständiga jordbruk, så a t t de kunde g r u n d a självförsörjning. I fyra a n d r a med anledning av propositionen väckta motioner y r k a des avslag å eller ä n d r i n g a r i densamma. I sitt i ärendet avgivna utlåtande, n r 32, anförde andra lagutskottet: Rätt till expropriation hade enligt gällande lag hittills tillåtits allenast i sådana fall, då det ansetts nödigt att tvångsvis tillgodose vissa intressen, som kunde anses vara i större eller mindre grad allmänna. Ett visst tillgodoseende av enskilt intresse skedde visserligen vid lösningsförfarande enligt den s. k. ensittarlagen, men det vore att märka, att nämnda lag dock avsåge vissa bestämda fall med helt specifika förutsättningar, och dessutom att den tillkommit för att avhjälpa ett missförhållande, som tillskapats genom tidigare brister i skifteslagstiftningen. De tillägg till expropriationslagen, som föreslogos i propositionen, innebure däremot, att för tillgodoseende av ett enskilt intresse att bilda eget hem eller mindre jordbruk eller att stärka ett redan befintligt ofullständigt jordbruk ett annat enskilt intresse, nämligen jordägarens att utan intrång få behålla sin jord, skulle träda tillbaka. Propositionen förutsatte, att de ändamål, för vilka expropriationsrätt nu föresloges, kunde i så måtto anses innebära ett allmänt intresse, att de avsåge att förhjälpa vissa sämre lottade medborgare till förbättrade levnadsförhållanden, samt att för detta ändamål åtgärder av tvångskaraktär borde tillgripas, för den händelse andra utvägar att tillgodose nämnda intresse voro stängda. Enligt utskottets uppfattning förelåge dock icke nu tillräckliga skäl att för de ändamål, för vilka expropriationsrätt föresloges, tillgripa denna utväg. Den utredning, som i föreliggande fråga blivit förebragt, syntes nämligen enligt utskottets mening giva klart vid handen, att för ändamålet lämplig och erforderlig jord funnes på frivillighetens väg att tillgå till skäliga och i många fall verkligt låga priser. Ett expropriationsförfarande skulle under sådana förhållanden icke blott innebära ett onödigt och skadligt ingripande i den enskilde jordägarens rätt utan även bliva till föga eller intet gagn för egnahemsbildningen. Det borde nämligen beaktas, att expropriationsförfarandet alltid mecförde vissa, stundom rätt avsevärda kostnader, vilka skulle gäldas av den, som förvärvade jorden, och vilka kostnader helt undvekes vid frivilligt förvärv. Dessutom torde för de mestadels mindre bemedlade egnahemsköparna oöverkomliga

svårigheter förefinnas att kunna vid expropriation åstadkomma det för köpeskillingens nedsättande erforderliga penningebeloppet, emedan fastigheten vid tidpunkten för nedsättningen icke kunde av köparen belånas. Med hänsyn till nu angivna omständigheter ansåge sig utskottet icke kunna tillstyrka utvidgning av expropriationsrätten enligt det i propositionen framlagda förslaget. Reservationer framfördes bland annat med hemställan om bifall till propositionen. Utskottets förslag om avslag å propositionen och de motionsvis framförda yrkandena om expropriationslagstiftning bifölls av riksdagen.

KAP. II. Upplysningar, som inhämtats av sociala j o r d u t r e d n i n g e n . Genom rundskrivelser under åren 1931 och 1932 till egnahemsombuden, egnahemsnämnderna och kommunalnämndsordförandena har sociala jordutredningen sökt inhämta kännedom om tillgången och efterfrågan på jord för komplettering av ofullständiga jordbruk, såväl bolagsjord som jord i enskild ägo. Egnahemsombuden anmodades genom skrivelser den 25 april 1931 att uppgiva, i vilken omfattning jord efterfrågades för komplettering av ofullständiga jordbruk dels beträffande jord, tillhörig bolag eller ekonomisk förening, dels beträffande jord, tillhörig annan än bolag eller ekonomisk förening. Egnahemsnämnderna anmodades genom skrivelser den 12 mars 1932 att yttra sig dels beträffande spörsmålet, i vilken utsträckning efterfrågan förefunnes beträffande jord för komplettering av ofullständiga jordbruk, dels beträffande spörsmålet, i vilken utsträckning jord funnes till salu för mötande av den efterfrågan, som förekomme, dels ock beträffande spörsmålet, i vilken utsträckning jord funnes, som icke vore utbjuden till salu men som vore lämplig för komplettering av ofullständiga jordbruk och som kunde antagas bliva föremål för efterfrågan, därest den vore utbjuden till salu. Kommunalnämndsordförandena anmodades genom skrivelser den 30 mars 1932 att besvara följande frågor: 1) Finnes inom kommunen icke odlad jord lämplig för komplettering av ofullständiga jordbruk till fullständiga egnahem? 2) Äges sådan jord av staten, kyrkan, bolag (ekonomisk förening) eller enskilda? 3) I vilken omfattning utbjudes sådan jord? Utbjudes den av staten, kyrkan, bolag (ekonomisk förening) eller enskilda?

21 4) I vilken omfattning efterfrågas icke odlad jord för ^komplettering av ofullständiga jordbruk till egnahem, som kunna bereda sin brukare full sysselsättning och bärgning? De inkomna svaren utvisa följande: Stockholmslän. Egnahemsombuden uppgiva, att efterfrågan å bolagsjord i allmänhet är ringa samt att någon efterfrågan å enskild jord icke finnes. Egnahemsnämnden uppgiver, att såväl bolagsjord som jord i enskild ägo finnes till salu i betydligt större utsträckning än vad som fordras för mötande av den ringa efterfrågan, som för närvarande förekommer. Av svaren från kommunalnämndsordförandena framgår följande: Med undantag för Spånga finnes inom länet icke någon lämplig kompletteringsjord. I Spånga finnes däremot riklig tillgång på sådan jord. Denna jord äges i huvudsak av enskilda, men i mindre omfattning även av bolag och staten samt dessutom av Stockholms stad. Kompletteringsjord utbjudes praktiskt taget icke till salu. Efterfrågan förekommer endast i ringa omfattning. U p p s a l a län. Egnahemsombuden uppgiva, att efterfrågan å bolagsjord i allmänhet är ringa samt att någon efterfrågan å enskild jord icke finnes. Egnahemsnämnden anför följande: Endast i undantagsfall efterfrågas jord för komplettering av ofullständiga jordbruk. Vanligare är att arrendera ett i närheten liggande stycke jord, då man lättare år från år kan variera på arealens storlek efter kreatursantalet och övriga på behovet av jord inverkande förhållanden. Önskan hos innehavare av ofullständiga jordbruk att få förvärva och lägga till obebyggda jordlotter från jord i enskild ägo torde vara större än utbuden av sådan jord. Förklaringen härtill är att söka däruti, att större delen av den odlingsbara jorden i länet sedan gammalt ligger under plog, utom där omfattande och dyrbara torrläggningsföretag måste föregå en uppodling, exempelvis omkring Fyris- och Olandsåarna. Vidare äro på stamfastigheterna byggnader, redskap, arbetarstam o. s. v. avpassade efter den befintliga åkerarealen. I undantagsfall, och då vanligen i samband med att gården byter ägare, kunna sådana avstyckningar komma till stånd. Av svaren från kommunalnämndsordförandena framgår följande: Lämplig kompletteringsjord finnes i allmänhet icke inom länet. I de få fall, då dylik jord finnes, äges den av enskilda och bolag samt i ringa omfattning av kyrkan. Något utbud av kompletteringsjord sker ej och någon efterfrågan förekommer ej heller. S ö d e r m a n l a n d s län. Egnahemsombuden uppgiva, att efterfrågan å kompletteringsjord i allmänhet är ringa, utom beträffande Västermo, Bettna och L:a Malma

socknar, där välbelägen jord efterfrågas, i Västermo i stor utsträckning. Egnaliemsnämnden anför: Den efterfrågan på jord, som finnes inom länet, omfattar huvudsakligen självständiga bebyggda fastigheter och endast i någon mån jord för komplettering av ofullständiga jordbruk. Jordbruk finnes till salu i överflöd. Av svaren från kommunalnämnds ordförandena framgår följande: Icke odlad jord, som lämpar sig till komplettering av ofullständiga jordbruk, finnes i allmänhet icke inom länet. I de fall, där sådan jord förekommer, äges den av enskilda, bolag eller kyrkan. Något utbud av kompletteringsjord förekommer icke och efterfrågan förefinnes endast i Västermo socken. Ö s t e r g ö t l a n d s län. Egnahemsombuden anmäla, att efterfrågan å kompletteringsjord är ringa eller så gott som ingen. Egnahemsnämnden anför, att kompletteringsjord i någon mån efterfrågas, särskilt om den är lämplig för betesändamål. Detta gäller såväl bolagsjord som jord i enskild ägo. Av svaren från kommunalnämndsordförandena framgår följande: Icke odlad jord, som lämpar sig för komplettering av ofullständiga jordbruk, finnes i allmänhet icke inom länet. I de få fall lämplig jord finnes, äges den av enskilda samt i mindre omfattning av kyrkan, staten och bolag. Varken utbud av kompletteringsjord eller efterfrågan å sådan förekommer. J ö n k ö p i n g s län, Egnaliemsombuden uppgiva, att efterfrågan å kompletteringsjord i allmänhet är ringa. Egnahemsnämnden anför: Tillgången på kompletteringsjord är tämligen ringa, men det torde kunna sägas, att efterfrågan är än mindre både beträffande bolagsjord och jord i enskild ägo. Av svaren från kommunalsnämndsordförandena framgår följande: Icke odlad jord, som lämpar sig för komplettering av ofullständiga jordbruk, finnes i allmänhet icke inom länet. I de enstaka fall sådan jord finnes, äges den av enskilda samt i ringa omfattning av staten eller kyrkan. Varken utbud av kompletteringsjord eller efterfrågan å sådan förekommer inom länet. K r o n o b e r g s län. Egnahemsombuden uppgiva, att kompletteringsjord i allmänhet efterfrågas endast i ringa omfattning. Egnahemsnämnden anför: För jord, så belägen att den lämpar sig för komplettering av ofullständiga jordbruk, torde eventuell säljare utan svårighet finna köpare. Av svaren frän kommunalnämndsordförandena framgår följande: Icke odlad jord, som lämpar sig för komplettering av ofullständiga jordbruk, finnes knappast inom länet. I de fall dylik jord finnes, äges den av enskilda samt i ringa omfattning av bolag, kyrkan eller staten. Varken utbud av kompletteringsjord eller efterfrågan å sådan jord förekommer inom länet.

23 K a l m a r län. Egnahemsombuden uppgiva, att kompletteringsjord i allmänhet efterfrågas endast i ringa omfattning. I några socknar å slättbygden i Norra och Södra Möre härad finnes dock viss efterfrågan. Egnahemsnämnderna uppgiva, att efterfrågan å kompletteringsjord i allmänhet förekommer endast i ringa omfattning. Av svaren från kommunalnämndsordförandena framgår följande: Kompletterings jord finnes knappast inom länet. I de få fall där dylik jord finnes, äges den huvudsakligen av enskilda. Varken utbud av kompletteringsjord eller efterfrågan å sådan jord förekommer inom länet. G o t l a n d s län. Egnahemsombuden uppgiva, att kompletteringsjord, tillhörig bolag, ej efterfrågas, och att kompletteringsjord, tillhörig enskild, efterfrågas endast i ringa omfattning. Egnahemsnämnden anför: Jord för utvidgning av ofullständiga jordbruk är ganska eftersökt, men nuvarande lag om jorddelning försvårar inköp av sådan jord. Kompletteringsjord finnes — om än ej i alltför stor omfattning — och denna bleve säkert efterfrågad, därest den bleve utbjuden till salu. Av svaren från kommunalnämndsordförandena framgår följande: Icke odlad jord, som lämpar sig för komplettering av ofullständiga jordbruk, finnes endast i ringa omfattning. Jorden tillhör kyrkan eller enskilda, i några fall staten. Varken utbud av kompletteringsjord eller efterfrågan å dylik förekommer inom länet. B l e k i n g e län. Egnahemsombuden uppgiva, att kompletteringsjord, tillhörig bolag, ej efterfrågas, och att kompletterings jord, tillhörig enskild, endast efterfrågas i ringa omfattning. Egnahemsnämnden framhåller följande: Aktiebolag och ekonomiska föreningar spela en mycket obetydlig roll som jordägare inom länet. Länets åkerareal är starkt sönderdelad i små brukningsdelar. Som en naturlig konsekvens följer härav, att i stort sett ingea åkerjord finnes vare sig för nybildning av jordbrukslägenheter eller för komplettering av de alltför många ofullständiga jordbrukens åkerareal. Endast på några få ställen utvinnes odlingsbar jord genom utdikning av vattensjuka marker. Tvärtom brukas som åker en del jord, vilken sannolikt skulle giva mera ekonomisk produktion som betts- eller skogsmark. Av svaren från kommunalnämndsordförandena framgår följande: Kompletterings jord finnes i mycket ringa omfattning. Den jord, som finnes, äges av enskilda, bolag eller kyrkan eller innmaves som fideikommiss. Kompletteringsjord utbjudes i mycket ringa omiattniag utom beträffande Kyrkhults socken. Utbud förekommer såväl av enskilda som bolag. Efterfrågan å sådan jord förekommer i mycket ringa omfattning.

24 Kristianstads

län.

Egnahemsombuden uppgiva, att kompletteringsjord efterfrågas i ringa eller ingen omfattning. Egnahemsnämnden anför följande: Efterfrågan å tilläggsjord för komplettering av ofullständiga jordbruk förefinnes redan nu och kommer att ytterligare stegras, enär svårigheten, för att inte säga omöjligheten, för många lägenhetsägare att erhålla arbete utom hemmet tvingar dem att söka göra jordbruket mera bärkraftigt. Tillgången på jord är för närvarande mycket god, men behovet av erforderlig tilläggsjord kan av helt naturliga skäl ej alltid tillfredsställas. I något fall saknas lämplig jord inom räckhåll, i andra fall kan sådan jord ej förvärvas annat än till överpris. Av svaren från kommunalnämndsordförandena framgår följande: I flertalet kommuner finnes icke kompletterings jord; i Verums socken kan erhållas omkring 1500 tunnland lämplig jord genom sjösänkning. Där kompletteringsjord finnes, äges denna av enskilda samt i ytterst ringa omfattning av kyrkan eller staten. Varken utbud av kompletteringsjord eller efterfrågan å dylik förekommer i länet. Malmöhus

län.

Egnahemsombuden uppgiva, att kompletteringsjord efterfrågas i ringa eller ingen omfattning, Egnahemsnämnden anför: För tillfället finnes ingen som helst efterfrågan på kompletteringsjord. Den enda svårighet för komplettering av ofullständiga jordbruk, som nu kan tänkas föreligga, är om jordbruken äro samlade i kolonier och om så många och goda byggnader finnas, att jordbruken icke lämpligen kunna sammanslås. Av svaren från kommunalnämndsordförandena framgår följande: Icke odlad jord, som lämpar sig för komplettering av ofullständiga jordbruk, finnes endast i få fall. Jorden äges av enskilda. Varken utbud av kompletteringsjord eller efterfrågan å dylik jord förekommer inom länet. Hallands

län.

Egnahemsombuden uppgiva, att efterfrågan å kompletteringsjord är ringa. Egnahemsnämnden anför: Att förvärva jord för nybildning av jordbruk och bebygga dylik jord är och betraktas allmänt i våra dagar som en mycket vansklig affär. Mest lockande torde vara att förvärva jord för komplettering av ofullständiga jordbruk, varigenom ställes i utsikt en mera riskfri förbättring av driftsresultatet. Hittills har jord i allmänhet funnits till salu i tillräcklig utsträckning för mötande av efterfrågan. All jord inom länet är i stort sett lämplig för komplettering av jordbruk. Av svaren från kommunalnämndsordförandena framgår följande: Icke odlad jord, som lämpar sig för komplettering av ofullständiga jordbruk, förekommer allenast i ringa omfattning. Där dylik jord finnes, äges den huvudsakligen av enskilda och endast i ringa

25 omfattning av staten och kyrkan. Varken utbud av eller efterfrågan å konnpletteringsjord förekommer i länet. G ö t e b o r g s och B o h u s

län.

Egnahemsombuden uppgiva, att efterfrågan å kompletteringsjord i allmänhet är ringa eller ingen. Egnahemsnämnden anför: Tilläggsjord kam inom länet, där småbruket redan är förhärskande, allenast erhållas fråin kronoegendomar. Vid arrende- och saluvärdering av sådana har i ett flertal fall egnahemsnämnden för anmälda spekulanters räkning gjort anspråk på sådan. Anspråken på tilläggsjord från kronoegendom a i har allenast i viss omfattning kunnat tillgodoses. Där sådan egendom fortfarande skall bibehållas som självständig enhet, måste man vid tillstyrkande av förvärv av tilläggsjord framgå med försiktighet, så att ick<e denna enhet kommer att skadas i alltför hög grad. Om undantag göres för vissa kronoegendomar, finnes icke någon för komplettering av ofullständiga jordbruk lämplig jord. Egnahemsnämnden vill heller icke med detta sitt yttrande framhålla, att kronoegendomarna inom länet i större omfattning böra exploateras för sådant ändamål utan att denna fråga bör prövas från fall till fall i den mån löpande arrendetid utgår. Av svaren från kommunalnämndsordförandena framgår följande: Icke odlad jord, som lämpar sig för komplettering av ofullständiga jordbruk, förekommer allenast i ringa omfattning. Där dylik jord finnes, äges den av enskilda och i någon mån av staten. Varken utbud av kompletteringsjord eller efterfrågan å dylik förekommer i länet. Älvsborgs

län.

Egnahemsombuden uppgiva, att efterfrågan å kompletteringsjord i allmänhet är ringa, dock redovisa några socknar i länets södra högland viss efterfrågan å enskild jord till komplettering. Egnahemsnämnderna meddela, att kompletterings jord efterfrågas endast i ringa omfattning, då egendomarna i regel äro av den storlek att ytterligare styckningar icke kunna ifrågakomma. Av svaren från kommunalnämndsordförandena framgår följande: Icke odlad jord, som lämpar sig för komplettering av ofullständiga jordbruk, förekommer allenast i ringa omfattning. Där dylik jord finnes, äges den av enskilda. Varken utbud av kompletteringsjord eller efterfrågan å dylik förekommer i länet. S k a r a b o r g s län. Egnahemsombuden uppgiva, att efterfrågan å kompletteringsjord i allmänhet är ringa, dock redovisar en socken i länets nordöstra högland efterfrågan å enskild jord till komplettering. Egnahemsnämnden anför: Tillgången på såväl obebyggd jord som bebyggda lägenheter har städse mer än väl motsvarat efterfrågan och överstiger för närvarande vida densamma. Mycken för komplettering av ofullständiga jordbruk lämp-

26 lig jord inom länet skulle komma att utbjudas, så snart efterfrågan uppstode till någorlunda acceptabla priser. Av svaren från kommunalnämndsordförandena framgår följande: I många kommuner finnes icke lämplig kompletteringsjord. Den jord, som. finnes, tillhör enskilda. Varken utbud av kompletteringsjord eller efterfrågan å dylik förekommer i länet. V ä r m l a n d s län. Egnahemsombuden uppgiva, att bolagsjord efterfrågas i enstaka fall å slättbygden men att i övrigt ingen nämnvärd efterfrågan råder. Egnahemsnämnden bar ej yttrat sig i ärendet. Av svaren från kommunalnämndsordföratidena framgår följande: I allmänhet saknas lämplig kompletteringsjord. Den jord, som finnes, tillhör enskilda, bolag och staten. Varken utbud av kompletteringsjord eller efterfrågan å dylik förekommer i länet. Ö r e b r o län. Egnahemsmnbuden uppgiva, att efterfrågan å kompletteringsjord i allmänhet är ringa eller ingen. Egnahemsnämnden anför: Efterfrågan å bolagsjord för komplettering av ofullständiga jordbruk torde nog hava förekommit, fastän ej i någon större grad. I många fall torde det icke hava varit möjligt att få inköpa sådan tilläggs jord av bolagen. Någon efterfrågan av enskild jord för komplettering av ofullständiga jordbruk torde hava förekommit, dock icke i någon nämnvärd grad. I många fall torde det dock liksom i fråga om bolagsjorden icke vara möjligt att få inköpa ytterligare jord. Av svaren från kommunalnämndsordförandena framgår följande: Icke odlad jord, som lämpar sig för komplettering av ofullständiga jordbruk, förekommer allenast i ringa omfattning. Där dylik jord finnes, äges den huvudsakligen av enskilda. Varken utbud av kompletteringsjord eller efterfrågan å dylik förekommer i länet. V ä s t m a n l a n d s län. Egnahemsombudeiii uppgiva, att efterfrågan å kompletteringsjord i allmänhet är ringa eller ingen. Egnahemsnämnden anför: Efterfrågan på jord för komplettering av ofullständiga jordbruk är mycket ringa. Obebyggd jord för komplettering av förut bestående jordbruk kunde helt säkert bliva tillgänglig i stor utsträckning, därest efterfrågan förefunnes. Av svaren från kommunalnämndsordförandena framgår följande: Icke odlad jord, som lämpar sig för komplettering av ofullständiga jordbruk, förekommer allenast i ringa omfattning. Där dylik jord finnes, äges den huvudsakligen av enskilda eller bolag. Varken utbud av kompletteringsjord eller efterfrågan å dylik förekommer i länet. K o p p a r b e r g s län. Egnahemsombuden uppgiva, att jord för komplettering av ofullständiga jordbruk efterfrågas i allmänhet i ringa omfattning. Egnahems-

närmnden anför: Såsom ett allmänt omdöme torde kunna sägas, att det för närvarande icke förekommer någon efterfrågan å kompletteringsjord. Beträffande frågan i vilken utsträckning jord finnes till salu för mötande av den efterfrågan, som förekommer, torde böra framhållas, att i övervägande antalet fall möjlighet icke står till buds att i önskvärd omfattning kunna utöka de mindre brukningsdelarnas åkerareal. Av svaren från kommunalnämndsordförandena framgår följande: Icke odlad jord, som lämpar sig för komplettering av ofullständiga jordbruk, finnes knappast inom länet. Där dylik jord finnes, äges den huvudsakligen av enskilda eller bolag. Varken utbud av kompletterings jord eller efterfrågan å dylik förekommer i länet. G ä v l e b o r g s län. Egnahemsombuden uppgiva, att efterfrågan å kompletteringsjord i allmänhet är ringa. Egnahemsnämnden anför: För komplettering av ofullständiga jordbruk torde säkerligen ett visst intresse förefinnas, men medför detta intresse med hänsyn till det mycket begränsade område, inom vilket komplettering i varje särskilt fall med fördel kan äga rum, knappast någon öppet framträdande efterfrågan. De lämpliga tillfällen till dylik komplettering, som erbjudas, torde dock omsorgsfullt tillvaratagas. Frågan huruvida icke salubjuden jord med fördel skulle kunna tagas i anspråk för komplettering av ofullständiga jordbruk är svår att besvara, då ju denna komplettering förutsätter såväl ett ägande som ett förvärv, och lämpligheten av komplettering blir helt beroende av respektive fastigheters inbördes läge. Där intresset för en dylik komplettering torde vara störst — i de tätbefolkade odlingsbygderna — torde också möjligheterna för komplettering vara minst, i det att den odlade jorden redan på ett någorlunda lämpligt sätt är fördelad på självständiga jordbruk. Under alla förhållanden måste ett effektivt främjande av en dylik komplettering medföra djupgående och knappast tillrådliga ingripanden i nu bestående äganderättsförhållanden. Av svaren från kommunalnämndsordförandena framgår följande: Icke odlad jord för komplettering av ofullständiga jordbruk finnes men ej i någon större omfattning. Jorden äges av enskilda och bolag. Varken utbud av kompletteringsjord eller efterfrågan å dylik förekommer i länet. V ä s t e r n o r r l a n d s län. Egnahemsombuden uppgiva, att efterfrågan å kompletteringsjord i allmänhet är ringa. Egnahemsnämnden anför: Särskilt inom inlandsområdet förekommer någon efterfrågan å kompletterings jord. Detta är särskilt fallet beträffande utvidgning av flertalet av de små ägostyckningslotter, som jämlikt 1896 års ägostyckningslag uppkommit före år 1910, då ny lagstiftning trädde i tillämpning, som avsåg att förhindra uppkomsten av ägostyckningslotter, som voro olämpliga ur jordbruks-

synpunkt. Då bolagen i allmänhet nekat upplåta tillskottsjord, har efterfrågan å sådan jord så gott som upphört. I de fall, där tillskottsjord kunnat erhållas, har denna till övervägande del bestått av mossjord i mer eller mindre fördelaktigt läge för sambruk med redan bestående jordbruk. Inom kustlandsområdet förekommer efterfrågan å tillläggsjord mera sällan. Att efterfrågan å tillskotts jord är så ringa sammanhänger dels med den relativt ringa tillgången på jord, som är lämplig för sammanläggning, dels med att vederbörande markägare i allmänhet för egen eller efterkommandes räkning vill behålla den odlingsbara jorden, i sistnämnda fall ej sällan för framtida utflyttning i samband med skifte. Av svaren från kommunalnämndsordförandena framgår följande: Icke odlad jord för komplettering av ofullständiga jordbruk finnes allenast i ringa omfattning. Där jord finnes, äges den huvud sakligast av enskilda eller bolag. Utbud av kompletteringsjord och efterfrågan å dylik jord förekomma endast i ringa omfattning. Jämtlands

län.

Egnahemsombuden uppgiva, att efterfrågan å kompletteringsjord endast förekommer i ringa omfattning. Egnahemsnämnden anför: Efterfrågan på jord tillhörig bolag eller ekonomisk förening för komplettering av ofullständiga jordbruk har endast förekommit i enstaka fall. Samma är förhållandet beträffande jord, som tillhör enskild. Av svaren från kommunalnämndsordförandena framgår följande: Icke odlad jord för komplettering av ofullständiga jordbruk finnes i avsevärd omfattning i Svegs socken, men i övriga delar av länet endast i begränsad omfattning. Jorden äges av enskilda eller bolag. Utbud av kompletteringsjord och efterfrågan å dylik förekomma allenast i ringa omfattning. V ä s t e r b o t t e n s län. Egnahemsombuden uppgiva, att efterfrågan å kompletteringsjord är ringa i länet. Egnahemsnämnden anför: Kompletterings jord efterfrågas emellanåt. Sådan jord, som ju måste ligga på ett icke alltför stort avstånd från huvudfastigheten, anskaffas dock vanligtvis under hand, då tillfälle till förvärv yppar sig. Av svaren från kommunalnämndsordförandena framgår följande: Icke odlad jord för komplettering av ofullständiga jordbruk finnes inom länet. Jorden äges av bolag och enskilda, men även av kyrkan och staten. Något utbud av kompletteringsjord förekommer ej, och efterfrågan å dylik jord är allenast ringa. N o r r b o t t e n s län. Egnahemsombuden uppgiva, att efterfrågan å kompletteringsjord är ringa i fjällbygden, men förekommer i stor utsträckning i några socknar i kustlandet och inlandet. Egnahemsnämnden anför: Jord, tillhörig bolag eller ekonomisk förening, efterfrågas för komplettering av ofull-

29 ständiga jordbruk i ganska stor omfattning. Efterfrågan av jord, tillhörig annan än bolag och ekonomisk förening, för komplettering av ofullständiga jordbruk är ganska stor, särskilt i kustlandets större byar, där hemmanen under årens lopp blivit väl starkt skiftade och i många fall behöva få sin areal av odlad eller odlingsbar jord utökad. Den jord, som salubjudes inom länet, synes på ett tillfredsställande sätt tillgodose föreliggande behov och efterfrågan. Spörsmålet, i vilken utsträckning jord finnes, som icke är utbjuden till salu, men som är lämplig för komplettering av ofullständiga jordbruk och som kan antagas bli föremål för efterfrågan, därest den vore utbjuden, får sålunda för Norrbottens läns vidkommande betecknas såsom för närvarande mindre aktuellt. Därest i framtiden en ökad efterfrågan på jord skulle uppstå, erbjuder statens eget jordinnehav särskilt å kronoparkerna i det inre av länet väldiga reserver, vilka i mån av behov kunna nyttiggöras för odling och bebyggelse. Av svaren från kommunalnämndsordförandena framgår följande: Icke odlad jord för komplettering av ofullständiga jordbruk finnes inom länet. Jorden äges av enskilda samt därjämte även av staten och bolag. Något utbud av kompletteringsjord förekommer ej, och efterfrågan å dylik jord är allenast ringa. Beträffande skogsbolagens utbud av jord till försäljning äro i fråga om kompletteringsjord följande siffror av intresse: Åker m. m.

Enligt »1925 års undersökningskommission för upplåtelse av jord» hade skogsbolagen utbjudit till försäljning följande areal i hektar 2 971*15 Härav har intill den 1 juli 1931 försålts .... 745*14 Återstår således att sälja 2 226*oi

* m. m.

Summa

747*55 734*99 12*56

3 718*70 1480*13 2 238*57

KAP. III. Nu gällande bestämmelser för vissa lån och bidrag. Sociala jordutredningen övergår härefter att lämna redogörelse för nu gällande bestämmelser rörande vissa lån och bidrag till förbättring och ändamålsenlig utveckling av ofullständiga jordbruk m. m. Tilläggslån. Kungl. kungörelsen den 8 j u n i 1928 (nr 218) med ändring den 17 juni 1932 (nr 249).

För utvidgning eller förbättring av jordbrukslägenhet, som sökanden redan innehar, till ett mera bärkraftigt jordbruk, så ock för bostads-

lägenhets omläggning till jordbrukslägenhet må utgå egnahemslån, benämnt tilläggslån. För erhållande av tilläggslån för jordförvärv förutsattes icke att sökanden tidigare erhållit annat egnahemslån (jordbrukslån eller bostadslån). För utlämnande av tilläggslån gälla de villkor och bestämmelser, som äro givna för egnahemslåneverksamheten i allmänhet, i den mån de äro tillämpliga och ej strida mot de särskilda villkor och bestämmelser, som äro givna i fråga om tilläggslån. Låntagaren skall innehava antingen ett jordbruk eller annan mindre lägenhet av den art, att han huvudsakligen på grund av jordbrukets eller lägenhetens ringa areal icke av jordbruk kan erhålla erforderlig utkomst, eller ett jordbruk, vars åbyggnad är i behov av om- eller tillbyggnad. Sökanden skall hava vinnlagt sig om nöjaktig skötsel av sitt äldre jordbruk. Han skall åsyfta att utvidga eller förbättra lägenheten till större bärkraft i jordbrukshänseende antingen genom förvärv och tillgodogörande av lämplig jord, avsedd att tilläggas lägenheten (tillskottsjord) eller genom företagande av erforderlig ny-, om- eller tillbyggnad å lägenheten. Värdet av fastigheten, efter förvärvet av tillskottsjorden och härav möjligen föranledda byggnads- och förbättringsarbeten eller efter företagandet av ny-, om- eller tillbyggnad utan samband med förvärv av tillskotts jord, får icke överstiga det för egnahemslån angivna maximivärdet för jordbrukslägenhet (för obebyggd jordbrukslägenhet 15 000 kr. och för bebyggd jordbrukslägenhet 12 000 kr., vilka belopp kunna med Kungl. Maj:ts medgivande för vissa län eller särskild ort höjas till respektive 20 000 och 16 000 kr.). Tilläggslånet får icke överstiga fem sjättedelar av det utav låneförmedlaren beräknade tillhopatagna värdet av tillskottsjorden jämte de på grund av förvärvet av tillskottsjorden föranledda byggnads- och förbättringsarbeten å lägenheten eller, där tillskottsjord ej förvärvats, det av låneförmedlaren beräknade värdet av ny-, om- eller tillbyggnad å lägenhet. Tilläggslån bör i regel ej för någotdera fallet understiga hälften av på nu angivet sätt beräknat värde. För tilläggslånet skall ställas säkerhet. Hinder möter ej att såsom säkerhet godtaga a) för tilläggslån för förvärv av tillskottsjord: gemensam inteckning i den äldre lägenheten och tillskottsjorden, om inteckningen har bästa rätt i tillskottsjorden och sådan förmånsrätt i den äldre fastigheten, att den för tilläggslånet lämnade inteckning kommer att vara belägen inom fem sjättedelar av fastighetens efter utvidgningen genom värdering av låneförmedlaren beräknade belåningsvärde, under förutsättning tillika att med bättre rätt i den äldre fastigheten intecknad gäld utgöres av egnahemslån, hypotekslån, sparbankslån eller annat välordnat fastighetslån samt b) för tilläggslån för ny-, om- eller tillbyggnad utan samband med förvärv av tillskotts jord: inteckning i lägenheten, liggande inom fem sjättedelar av fastighetens

efter byggnadsarbetets företagande av låneförmedlaren beräknade belåningsvärde samt med förmånsrätt näst efter till säkerhet för det äldre egnahemslånet lämnad inteckning. Tilläggslånet betraktas såsom lån för jordbrukslägenhet. Lånet delas i en amorteringsdel, utgörande två femtedelar av utbekommet lånebelopp, samt en stående del, utgörande tre femtedelar av samma belopp. Å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blivit till fullo gulden, en annuitet av sex och en halv procent. Därvid räknas såsom ränta fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp av amorteringsdelen. Amorteringsskyldighet inträder med sjätte året efter utgången av det kalenderår, för vilket lånet beviljats. Intill dess kapitalavbetalningen börjar, erlägges endast ränta efter fyra procent om året å lånets hela belopp. Därefter erlägges jämte annuiteten å amorteringsdelen, ränta å lånets stående del, intill dess jämväl denna lånedel till fullo inbetalts, efter fyra och en halv procent om året. Den stående delen skall vara gulden inom fem år, från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras. Enligt beslut vid 1932 års riksdag må å jordbrukslån (och således även för tilläggslån), som för år 1920 eller senare beviljats eller beviljas, räntan för åren 1932 och 1933 nedsättas till 3*7 procent å lån, varför amorteringsskyldighet ej föreligger, och till 3*3 procent å den stående delen av lån, varför amorteringsskyldighet föreligger. Tilläggslån utbetalas ur egnahemslånefonden. Eiksdagen har medgivit, att för år 1934 må beviljas statslån ur egnahemslånefonden intill ett belopp av 20 miljoner kr., därav 14 K» miljoner kr. för jordbrukslägenheter. Huru stor del av detta belopp, som må utgå till tilläggslån, finnes ej bestämt, Premielån. Kungl. kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) med ändring den 17 juni 1932 (nr 249).

För utförande av nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbeten kan premielån utlämnas till person, som tilldelas jordbrukslån eller tilläggslån. Premielån får ej beviljas annan egnahemslåntagare än den, som åsyftar att genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt och hållet nytt jordbruk eller att genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete i avsevärd mån förbättra eller utvidga den med jordbrukslånet förvärvade eller med tilläggslånet utvidgade lägenheten och som för sådant ändamål är i behov av understöd. För att nyodlingsarbete må kunna räknas såsom mera väsentligt, skall minst en hektar jord ny odlas. Med mera väsentligt byggnadsarbete förstås, att det för lägenheten erforderliga ekonomihuset eller bostadshuset nyuppföres eller underkastas större ombyggnad. Premielån får utgå även för utförande enbart av gödselvårdsanläggning. Vid utlämnande av premielån gives företräde åt den, som därmed avser att ut-

föra sådana företag som nyodling, uppförande av ekonomihus, gödselstad och dylikt. Premielån får ej utgå med högre belopp än som motsvarar halva den av låneförmedlaren beräknade arbetskostnaden för de odlings- och byggnadsföretag, som befinnas för lägenheten i fråga böra understödjas. I intet fall får premielån överstiga 1500 kr. Å premielån erlägges ej ränta. Ansökan om premielån bör ingivas samtidigt med ansökningen om egnahemslån och bör av låueförmedlaren prövas i samband med denna, dock kan premielån, därest egnahemsstyrelsen av synnerliga skäl så medgiver, få beviljas egnahemslåntagaren utan direkt samband med beviljandet av egnahemslånet. Premielån utbetalas till låntagaren i den mån arbete vederbörligen utförts. Efter tillstånd av egnahemsstyrelsen må låneförmedlare dock utbetala beviljat premielån i förskott mot säkerhet, som låneförmedlaren prövar vara tillfyllest. Låneförmedlare äger att i stället för kontant utbetalning av premielånsbelopp göra motsvarande avdrag å förfallen ränta å egnahemslånet. Utbekommet premielån anses guldet, då låneförmedlaren finner arbetena vara inom föreskriven tid vederbörligen utförda. För budgetåret 1933/1934 har riksdagen anvisat ett extra reservationsanslag av 600 000 kr. för utlämnande av premielån till egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten. Å det lika stora anslaget för föregående budgetår beräknas finnes en reservation av 200 000 kr. För innevarande budgetår skulle alltså finnas tillgängligt ett belopp av 800000 kr. för ifrågavarande ändamål. Statsbidrag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk. Kungl. kungörelsen den 20 maj 1927 (nr 206) med ändringar den 30 juli 1930 (nr 326) och den 10 april 1931 (nr 58).

Riksdagen har för budgetåret 1933/1934 anvisat ett extra reservationsanslag av 1200 000 kr. till nyodling och betesförbättring samt stenröjning å ofullständiga jordbruk. Rörande användningen av detta anslag gälla följande bestämmelser. I syfte att åstadkomma förbättring och ändamålsenlig utveckling av sådana ofullständiga jordbruk, som på grund av ringa areal åker och kultiverad betesmark eller på grund därav, att den odlade marken är starkt stenbunden, icke giva brukaren erforderlig utkomst av jordbruket, får statsbidrag, i den mån tillgängligt anslag det medgiver, utlämnas för uppodling av därför lämplig odlingsbar mark (nyodlingsbidrag), för stenröjning å odlad jord (stenröjningsbidrag) eller för rationell beteskultur å icke odlad jord (betesförbättringsbidrag), allt under förutsättning att jordbrukets areal åker, inberäknat i förekommande fall den areal, för vars uppodling till åker statsbidrag ifrågasattes, icke överstiger 10 hektar, att jordbruket icke Brukas gemensamt med annat jordbruk av den storlek, att de gemensamt brukade jordbrukens tillhopatagna areal

av sådan jord, som ovan nämnts, överstiger tio hektar, att lån eller bidrag av allmänna medel icke i annan ordning beviljats för ifrågavarande nyodling, stenröjning eller betesförbättring, samt att sökanden vinnlagt sig om nöjaktig skötsel av sitt jordbruk. Statsbidrag beviljas den, som brukar fastigheten, evad han är dess ägare eller ej och, i sistnämnda fall, oberoende av brukningstidens längd. Företräde till erhållande av stats bidrag gives den, som för sin bärgning är mest i behov av vidgad areal åker eller kultiverad betesmark eller, då fråga är om stenröjningsbidrag, av åkers befriande från sten, så ock den, som på grund av svag ekonomi eller av andra orsaker har större svårigheter att upptaga lån av nyodlingsfonderna och med hänsyn härtill eller av andra anledningar är i mera trängande behov av statsbidrag för ändamålet. Nyodlingsbidrag kan uppgå till högst hälften av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 250 kr. för hektar av den jord, som är avsedd att nyodlas. Vid beräkning av kostnad, som nu sagts, upptages kostnaden såväl för själva odlingsarbetet som ock för sådan erforderlig dikning, vartill statsbidrag under form av lån eller anslag förut icke utgått. Stenröjningsbidrag kan uppgå till högst hälften av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 250 kr. för hektar av den areal, som är avsedd att röjas. Uti kostnad, som nu sagts, inräknas kostnad för brytning och bortförande av sten ävensom, i förekommande fall, för inköp av sprängämne och för borrning. Betesförbättringsbidrag kan uppgå till högst hälften av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 125 kr. för hektar av den för förbättring avsedda arealen. Vid beräkning av kostnad, som nu sagts, upptages kostnaden för sådan röjning, som sker genom upprotning av växande träd och buskar, samt för dikning, planering, kalkning och grundgödsling av betesmarken ävensom fröanskaffning och stängseluppsättning, i den mån nämnda åtgärder erfordras för ändamålet och lån eller bidrag av statsmedel icke på annat sätt utgått för täckande av dylik kostnad. Nyodlings-, stenröjnings- eller betesförbättringsbidrag må icke på en gång tilldelas en och samma person med högre belopp än tillhopa 500 kr. Utan hinder av att bidrag av här ifrågavarande slag redan åtnjutits för viss fastighet, må fastighetens brukare dock kunna ånyo beviljas bidrag, för så vitt i samband med tidigare bidrag för fastigheten föreskriven nyodling, stenröjning eller betesförbättring blivit, i vad på honom beror, utförd samt ovan angivna förutsättningar för bidrags erhållande fortfarande äro för handen. Ansökningar om bidrag för här ifrågavarande ändamål göras hos vederbörande hushållningssällskap. Hushållningssällskap står i avseende å Bin här berörda verksamhet under kontroll av lantbruksstyrelsen. 3 —- 382621.

34 Lån från allmänna nyodlingsfonden. i

Kungl. kungörelsen den 21 augusti 1925 (nr 396).

Enligt beslut vid 1925 års riksdag må från och med budgetåret 1925—] 1926 ur allmänna nyodlingsfonden beviljas lån i mån av tillgång ocb^ intill ett belopp av 500 000 kr. för budgetår, varav för befrämjande av, uppodling av jord i andra delar av landet än Norrland och Dalarna (nyodlingslån) 200 000 kr. samt för befordrande av en rationell beteskultur. å icke odlad jord inom samma delar av riket (betesförbättringslån)* 300 000 kr. Lånen förmedlas av hushållningssällskap ävensom, beträffande nyodlingslån, av landsting. Lantbruksstyrelsen må efter prövning av gjorda framställningar bevilja låneförmedlare statslån från fonden och därvid fastställa den tid, inom vilken varje särskilt företag skall vara påbörjat och avslutatStatslån från fonden må av låneförmedlare under två år från lyftningsdagen innehavas räntefritt utan amortering. Sedan lånet innehafts under sagda två år, skall i fråga om nyodlingslån vid utgången av vart och ett av de därpå följande sju åren och i fråga om betesförbättringslån vid utgången av vart och ett av de därpå följande fem åren dels återbetalas Vv resp. V» av det ursprungliga lånebeloppet, dels ock gäldas ränta efter 4 % å oguldet kapitalbelopp. De, som av låneförmedlare erhålla nyodlings- eller betesförbättringslån, skola likaledes åtnjuta amorteringsoch räntefrihet under två år från lyftningsdagen, och skola jämväl i övrigt å dessa lån tillämpas ovan stadgade bestämmelser om amortering och räntebetalning. Nyodlings- och betesförbättringslån må beviljas ägare eller brukare av jord, oberoende av storleken av den fastighet, där arbetet är avsett att utföras, och beträffande brukare, av brukningstidens längds Beträffande betesförbättringslån gäller, att företrädesrätt bör givas den, som innehar högst 50 hektar åker eller annan odlad jord, samt att dylikt lån i första hand bör avse förbättring av sådan mark, som redan förut har karaktär av betesmark. Nyodlingslån får icke under något budgetår beviljas låntagare till högre belopp än 1500 kr. och betesförbättringslån icke till högre belopp än 2 000 kr. Låntagare må icke på grund av särskilda nyodlings- eller betesförbättringslån samtidigt häfta i skuld till högre belopp än 5 000 kr. för vartdera slaget av lån. Nyodlingslån kan uppgå till högst 8/« av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 500 kr. för hektar av den jord, som är avsedd att nyodlas. Innan nyodlingslån beviljas, skall utlåtande i ärendet, upptagande plan och kostnadsförslag för nyodlingen m. m. ävensom karta däröver, vara uppgjort av kompetent person. Betesförbättringslån kan uppgå till högst hälften av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 250 kr. för hektar av ; den för förbättring avsedda arealen. Även vid betesförbättringslån skall uppgöras plan och kostnadsförslag.

35 Lån från norrländska nyodlingsfonden. Kungl. kungörelsen den 11 juni 1926 (nr 204).

Enligt beslut vid 1926 års riksdag må från och med budgetåret 1926— 1927 ur norrländska nyodlingsfonden beviljas lån i mån av tillgång och intill ett belopp av 1000 000 kr. för budgetår, varav för befrämjande av uppodling av jord i Norrland och Dalarna (nyodlingslån) 700 000 kr. samt för befordrande av en rationell beteskultur å icke odlad jord inom samma delar av riket (betesförbättringslån) 300 000 kr. Lånen förmedlas av hushållningssällskap ävensom, beträffande nyodlingslån, av landstingI fråga om dessa lån gälla samma bestämmelser som ovan angivits beträffande lån från allmänna nyodlingsfonden med det undantag att räntebeloppet vid lån från norrländska nyodlingsfonden utgör allenast 3 %. Täckdikningslån. Kungl. kungörelsen den 22 juni 1920 (nr 332) med ändringar den 1? juni 1921 (nr 358), den 9 juni 1922 (nr 239) och den IG april 1930 (nr 84).

Vid 1913 års riksdag beslöts inrättande av en täckdikningslånefond och antogos därvid allmänna bestämmelser för utlåningen ur fonden. Av nu gällande bestämmelser må här anföras följande: Lantbruksstyrelsen tillkommer att efter prövning bevilja hushållningssällskap, som därom gör ansökning, statslån ur fonden. Hushållningssällskapen äga att av dylikt statslånebélopp utlämna täckdikningslån. Lantbruksstyrelsen skall öva uppsikt och kontroll över hushållningssällskapens täckdikningslånevérksamhet. Statslån från fonden må av hushållningssällskap•• under två år från lyftningsdagen innehavas räntefritt och utan amortering. Sedan lånet innehafts under sagda två år, skall vid utgången av vart och ett av de därpå följande sju åren dels återbetalas V? av det ursprungliga lånebeloppet dels ock gäldas ränta efter 4 procent för år å oguldet kapitalbelopp. Av den, som av hushållningssällskap erhåller täckdikningslån, må ej fordras högre ränta än nyss nämnts och skall jämväl berörda återbetalningsvillkor i allmänhet tillämpas å täckdikningslån. Lån må beviljas ägare eller brukare av åker eller annan odlad jord oberoende av storleken av den fastighet, där arbetet är avsett att utföras och, beträffande brukare, av brukningstidens längd. Vid låns beviljande skall såvitt möjligt tillses, att lån främst komma dem tillgodo, som äro mest i behov därav. Täckdikningslån må icke under något år beviljas låntagare till högre belopp än 5 000 kr. och låntagare må ej på grund av särskilda täckdikningslån utan Kungl. Maj:ts tillstånd för särskilt fall samtidigt häfta i skuld till högre belopp än 10 000 kr. Genom kungörelse den 28 juni 1932 (nr 375) hava vidare meddelats bestämmelser, som möjliggöra erhållande av amorteringsfrihet beträffande lån från fonden under två år och därmed även två års förlängning av lånetiden.

36 Statsbidrag till täckdikning. Kungl. kungörelsen den 30 juni 1933 (ni* 434).

1933 års riksdag har anvisat ett anslag å 1000 000 kr. för utlämnande av statsbdrag till täckdikningar. Rörande användningen av detta anslag gälla följande bestämmelser: Bidrag kan erhållas av ägare eller brukare av åker eller annan odlad jord för verkställande av täckdikning. Bidrag får utlämnas oberoende av storleken av den fastighet, där täekdikningsarbetet är avBett att utföras, och, beträffande brukare, av brukningstidens längd. Statsbidrag kan utgå med belopp, motsvarande högst 25 % av den beräknade kostnaden för företaget. Statsbidrag får ej under ett och samma år beviljas till så högt belopp, att detta, jämte bidragstagaren under året beviljat lån från täckdikningslånefonden, överstiger 5 000 kr. Ej heller får någon innehava statsbidrag och häfta i skuld för täckdikningslån till högre belopp sammanlagt än 10 000 kr., där ej Kungl. Maj:t i särskilt fall medgiver ökning av beloppet. Sammanlagda beloppet av statsbidrag och täckdikningslån får uppgå till, där fråga är om täckdikning med rör, hela den beräknade kostnaden, dock ej mer än 500 kr. för hektar av den jord. som är avsedd att förbättras genom företaget, samt, där fråga är om täckdikning med annat material, */« av den beräknade kostnaden, dock högst 350 kr. för hektar av sådan jord, som nyss sagts. Har för företaget i annan ordning än här avses av allmänna medel beviljats bidrag utan återbetalningsskyldighet, får här ifrågavarande statsbidrag ej utgå. Ansökan om statsbidrag skall göras hoä vederbörande hushållningssällskap. Lantbruksstyrelsen skall öva uppsikt och kontroll över verksamheten. Gödselvårdslån. Kungl. kungörelsen den 11 juli 1918 (nr 576) med ändringar den G juni 1925 (nr 186), den 18 juni 1927 (nr 241) och den 29 maj 1931 (nr 132).

Sedan år 1918 är inrättad en fond, benämnd gödsel vårdslånef onden, från vilken hushållningssällskapen kunna erhålla statslån för att därav utlämna lån för utförande av ändamålsenliga gödselstäder samt sådana anordningar inom Vederbörande djurstallar, som betingas av en rationell gödselvård (gödselvårdslån). Å medel, som hushållningssällskapen erhålla av lantbruksstyrelsen för utdelning av gödselvårdslån, skall erläggas 4 % årlig ränta. Vid utlämnande av lån må hushållningssällskap ej betinga sig högre ränta än sällskapet själv erlägger. Sedan lån räntefritt innehafts under två år, skall detsamma återbetalas under tio år med en tiondedel årligen. Lånemaximum är 2 000 kr., och lån får ej utlämnas till mer än 75 % av anläggningskostnaden. Plan och kostnadsförslag skola vara uppgjorda av länsagronom, jordbrukskonsulent eller annan person, som hushållningssällskapet prövar vara därtill kompetent.

37 Statsbidrag till gödselvårdsanläggningar. Kung), kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 435}.

U933 års riksdag har anvisat ett anslag å 700 000 kr. för utlämnande av stadsbidrag till gödselvårdsanläggningar. Rörande användningen av detta anslag gälla följande bestämmelser: Bidrag kan erhållas av ägare eller brukare av åker eller annan odlad jord för utförande av ändamålsenliga gödselstäder samt sådana anordningar inom vederbörande djurstallar, som betingas av rationell gödselvård. Bidrag får utlämnas oberoende av storleken av den fastighet, där arbetet är avsett att utföras, och, beträffande brukare, av brukningstidens längd. Statsbidrag kan utgå med belopp, motsvarande högst 25 % av den beräknade kostnaden för den med bidraget avsedda anläggningen. Sammanlagda beloppet av statsbidrag, som beviljats för anläggningen, och lån av statsmedel för samma ändamål får ej överstiga 2 000 kr. och ej heller utgöra mer än 75 % av nyssnämnda kostnad. Har för anläggningen i annan ordning än här avses av allmänna medel beviljats bidrag utan återbetalningsskyldighet, får nu ifrågavarande statsbidrag ej utgå. Ansökan om statsbidrag skall göras hos vederbörande hushållningssällskap. I avseende å denna verksamhet skola hushållningssällskapen stå under uppsikt och kontroll av lantbruksstyrelsen. Förbättringsbidrag och nybyggnadslån till främjande av byggnadsverksamhet på landet. Kung!, kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 473).

Riksdagen har för budgetåret 1933/1934 anvisat ett reservationsanslag av 15 miljoner kr. till främjande av bostadsbyggnad. För bostadsbyggnad å landet har anvisats 10 miljoner kr. och för bostadsbyggnad i stad 5 miljoner kr. Därest för ettdera ändamålet avsett belopp skulle visa sig icke behöva eller kunna för detsamma helt tagas i anspråk, möter icke hinder mot att använda överskottet för den andra verksamheten. För bostadsbyggnadsföretag på landet, varom nu är fråga, må av statsmedel beviljas förbättringsbidrag och nybyggnadslån. Förbättringsbidrag får lämnas för reparation av och annat förbättringsarbete å bostadslägenheter, så ock för uppförande av nya bostadslägenheter i stället för förut befintliga. Förbättringsbidrag tilldelas efter därom gjord ansökan den, som äger eller är underhållsskyldig för de bostadslägenheter, å vilka reparation eller annat förbättringsarbete skall utföras eller som skola ersättas genom nybyggnad. Förbättringsbidrag får beviljas allenast under förutsättning att de med byggnadsföretaget avsedda bostadslägenheterna, såvitt för närvarande kan bedömas, äro behövliga för framtiden, att byggnadsföretagets genomföran-

38 de anses ur hälsosynpunkt påkallat, att bostadslägenheterna efter byggnadsföretagets genomförande komma att uppfylla hälsovårdsstadgans krav, samt att sökanden prövas vara i behov av ekonomiskt bistånd för byggnadsföretagets genomförande inom viss angiven tid. Där sökanden är berättigad att för byggnadsföretaget av annan undfå ersättning, skall skälig hänsyn tagas härtill. Förbättringsbidrag får ej beviljas för byggnadsföretag, för vilket av allmänna medel beviljats bidrag eller annat lån än nybyggnadslån. Förbättringsbidrag utgår med belopp, motsvarande viss del av de för byggnadsföretaget uppskattade kostnaderna. Denna del skall i varje särskilt fall bestämmas med hänsyn tagen till sökandens förmåga att själv bidraga med penningar, material, transporter och eget arbete samt till den rätt han må äga att för byggnadsföretaget av annan undfå ersättning. Förbättringsbidrag bör i regel understiga 50 procent av nämnda kostnader och må för varje särskild bostadslägenhet uppgå till högst 1000 kr., dock i intet fäll till mera än den å lägenheten belöpande andelen av kostnaderna för hela företaget. Nybyggnadslån får lämnas för uppförande av nya bostadslägenheter i stället för förut befintliga, så ock för ombyggnad av och annat mera omfattande förbättringsarbete å bostadslägenheter. Nybyggnadslån får ej beviljas för byggnadsföretag, för vilket av allmänna medel beviljats lån eller annat bidrag än förbättringsbidrag. Nybyggnadslån får ej överstiga 70 procent av de för byggnadsföretaget uppskattade kostnaderna och får för varje särskild bostadslägenhet uppgå till högst 3 000 kr., dock i intet fall till mera än den å lägenheten belöpande andelen av kostnaderna för hela företaget. Skall för samma byggnadsföretag utgå såväl nybyggnadslån söm förbättringsbidrag, må dessas sammanlagda belopp ej överstiga 80 procent av nämnda kostnader och må i sådant fall nybyggnadslåhet högst uppgå till 2 0Ö0 kr. för varje särskild bostadslägenhet. Å nybyggnadslån skall erläggas ranta efter 4 procent öm/ året. For lånet skall ställas godtagbar säkerhet. Nybyggnadslån skall återbetalas genom årliga amorteringar under en tid av 20 år med början året näst' efter det, då byggnadsföretaget fullbordades, låntagaren dock obetaget att tidigare helt eller delvis återbetala lånet. Förbättringsbidrag och nybyggnadslän beviljas, i den mån av Kungl. Maj:t för ändamålet fastställda belopp därtill förslå, av hushållningssällskapen genom deras egnahemsnämnder. Härvid skall egnahemsnämnd taga hänsyn till ej mindre varje byggnadsföretags angelägenhetsgrad ur hälsosynpunkt än även behovet av arbetstillfällen å olika orter. Ansökningar om bidrag eller lån skola ingivas till hälsovårdsnämnden i kommunen senast den 15 oktober 1933. Hälsovårdsnämnden skall efter erforderlig utredning insända ansökningar med därtill hörande handlingar jämte eget yttrande till vederbörande egnahemsnämnd senast den 1 december 1933. Egnahemsnämnd skall senast den 1 januari 1934, sedan samtliga till nämnden inkomna ansökningar förberedande

39 granskats och erforderlig ytterligare utredning verkställts, till statens egnahemsstyrelse insända till Kungl. Maj:t ställd framställning angående fastställande av de belopp, inom vilka förbättringsbidrag och nybyggnadslån må av egnahemsnämnden beviljas. Egnahemsstyrelsen skall så snart ske kan med eget utlåtande överlämna sådan framställning till Kungl. Maj:t. För egnahemsnämndernas verksamhet skall ersättning utgå av statsmedel enligt grunder, som efter förslag av egnahemsstyrelsen bestämmas av Kungl. Maj:t. Kostnaderna för hälsovårdsnämnds verksamhet skola bestridas av vederbörande kommun.

KAP. IV. Redogörelse för efterfrågan å vissa lån och bidrag. Sociala jordutredningen övergår härefter att lämna redogörelse för den efterfrågan, som under de senaste åren förekommit beträffande lån och bidrag för komplettering av ofullständiga jordbruk m. m. Beträffande omfattningen av de tilläggslån, som utlämnats för förvärv av tillskottsjord och för ny-, om- eller tillbyggnad, hänvisas till nedanstående tablå: Tillaggslån för förvärv av tillskottsjord Antal lägenheter

År

Ej Belånade Belånade belånade med med jord bostads- med egna- Summa brukslån hemslån lån 1929 1930

Tilläggslån för ny-, om- eller tillbyggnad

78 94

Lånebelopp kr.

204 900

326 150

19S1

288 985

19*2

258 900

Antal lägenheter

Lånebelopp kr.

94 325

Sisom framgår av tablån hava ovanstående uppgifter avseende såväl å ligenheter, som belånats med egnahemslån, som å lägenheter, som icke äro tidigare egnahemsbelånade. I fråga om de lägenheter, som ej tidigare belånats med egnahemslån, lämnas här nedan följande mera detaljerade uppgifter, som hänföra sig till åren 1931 och 1932.

Tilläggslån

40 Förutvarande areal

Län

Tillskottsareal

Äldre Köpeskil- Nybygg- Till- Premielägen- lingen för nadsläggs- lån, som Hela Därav odHela Därav hetens tillskotts- kostlånets bevilarealen lad jord arealen odlad jord värde i jorden i nader i storlek i jats, i i hektar i hektar i hektar i hektar kr. kr. kr. kr. kr. 1931

Kalmar

4*44

3-69

12-90

1*00

4 200

5 000

—

3 300

—

11-76

3-00

1-25

3 500

9-oo

5-0 0

3oo

3-00

5 000

2 500

—

2 000

r-

0-20

O-oo

3-26

3oo

2 000

1700 Gotlands

4-09

4-oo

4oo

3 660

2 500

1000 Kristianstads

6-oo

6-oo

1-60

V50

8 500

3 500

— —

2-oo

2-oo

16-00

6-oo

6 000

5 000

10 000

3 500

l-oo

l-oo

5ÖO

5-50

6-oo

6-oo

5-14

5-14

9 338

4 500

2 000

—

2 500

3 000

200 400

6-oo

6-oo

7-oo

2-oo

3 300

2 700

lOoo

7-oo

6-oo

6'oo

8 800

3 200

15-oo

6-oo

8-50

4-oo

8 000

4 000

— — —

5-50

5-50

6-oo

6-oo

8 300

2 700

2 200

Skaraborgs

4*7»

2-49

5-8 5

2-48

3 200

3 600

3 500

Gävleborgs

30-oo

5-oo

17-70

2-80

6 400

3 750

— —

3 000

—

Vasternorrl.

0-50

0-33

1*96

0-37

3 000

2 772

2 500

0-2 2

—

9-18

3-50

2 000

4 500

2 750

10-2 9

2-50

5-42

2-oo

4 800

3 000

2 000

20oo

2io

18-oo

4-43

3 400

3 000

3 600

400 Västerbott.

.

2-oo

1-60

12-oo

3-oo

3 000

2 800

3 290

2 600

23-oo

5-51

24-oo

3-50

2 300

2 544

2 000

600 Jönköpings

9-oo

2-80

9-oo

2-60

—

3 500

2 500

100 Kalmar

6*oo

4-oo

14-io

Too

3 600

3 000

—

3 600

3 600

4 500

— —

17-60

5-40

17-oo

12-oo

5 300

47-79

5-12

39-oo

4-6 0

7 000

5 000

— — —

20-oo

10*00

12-oo

5-oo

8 400

3 200

3 000

24-00

7-oo

8-60

3-oo

7 000

3 000

3 000

300 Skaraborgs

—

0-66

2-57

2-57

—

—

3 000

250 Gävleborgs

11-38

1-69

3-3 5

2-50

6 000

0*62

29-10

1'25

8 000

3 000

—

2 500

—

Gotlands Kristianstads

Norrbottens

16-51

3-6 9

11-38

2-30

9 000

3 600

5 000

6 000

40oo

8-00

40-oo

3-75

5 000

2 500

5 403

2 000

26-oo

0-63

17-oo

0-80

2 500

31-oo

4-28

21-oo

1-96

4 200

2 450

60-oo

2-oo

145-oo

2«oo

2 500

—

41 Beträffande efterfrågan å premielån torde följande uppgifter vara av Pren*ieié». intresse: Sammanlagda lånebelopp, som sökts Sammanlagda belopp, som tilldelats egnahemsnämnderna av egnahemsnämnderna kr. kr.

År

1124 300

879 000

1156 700

1 372 400

1 334 500

750 000

Att reservation från föregående år i allmänhet förelegat förklaras därav, att återbäring av tilldelade belopp ägt rum från egnahemsnämnderna av den anledning, att det företag, för vilket premielån beviljats, icke blivit verkställt inom föreskriven tid. Under de senaste tio åren (1923—1932) hava åt 13 041 låntagare beviljats premielån å tillhopa 6902441 kr. De ändamål, för vilka premielånen beviljats, framgå av nedanstående tablå: Antal premielån

Premielånebelopp kr.

Nybyggnad av b o s t a d s h u s 1

4 847

1 805 693-—

Nybyggnad eller större ombyggnad av uthus-

9 776

3 351050-50

Gödselvård

4 976

571300 —

Nyodling

3 418

1 007 195 — 167 202-60

Ä n d a m å l

658 Andra ändamål 1

Från och med den 1 juli 1932 jämväl större ombyggnad av bostadshus.

Omfattningen av premielånen för nyodling framgår av följande tablå: Å r

Antal premielån

Beviljade premielånebelopp kr.

Ny odlad areal i hektar

67 450

290-9

106 985

475-3

107 860

489-4

128 125

566-:»

132 345

578-8

117 020

508-4

95 955

439-1

19«)

93 625

423-4

409-1

66 715

322o

3 418

1007 195

4 502-8

S u n m a lör åren 1923—1932

42 Bidrag från anslaget till nyodling, betesförbättring och stenröjning.

Efterfrågan å bidrag från anslaget till nyodling, betesförbättring och stenröjning framgår av nedanstående tablå: Nyodling Kalenderår

Lån från nyodlingsfonderna.

Sökt belopp kr.

Beviljat belopp kr.

Betesförbättring Sökt belopp kr.

Beviljat belopp kr.

Stenröjning Sökt belopp kr.

Beviljat belopp kr.

1 583 828

338 000

290 147

62 000

1 763 238

600 000

396 275

200 000

1462 776

700 000

462 019

300 000

1931 ..... i

1 439 856

734 050

367 020

150 317

1 486 151

800 370

723 928

426 870

328 393

50 000

1 583 521

795 890

786 322

439 110

416 074

75 000

Efterfrågan å lån från nyodl ing s fonder na framgår av följande tablå: Allmänna nyodlingsfonden k X

Sökt belopp kr.

Norrländska nyodlingsfonden

Beviljat belopp kr.

Sökt belopp kr.

Beviljat belopp kr.

1926...

150 310

148 300

471 950

135 470

340 686

339 680

65 405

64 620

89 045

88 390

66 470

62 260

65 090

65 020

48 540

48 510

34 245

32 540

28 640

17 550

13 270

13 270

21 250

20 080

18 420

18 420

Lån från Omfattningen av utlämnade lån från täckdikningslånefonden täckdiknings- a v följande uppställning: lånefonden.

' •• •"

rir

framgår

° Av lantbruksstyrelsen till Av hushållningssällskapen hushållningssällskapen utlämnade lånebelopp | beviljade lånebelopp kr. kr.

1 017 420

791 457

1 251 830

895 369

1 300 420

1 015 195

1 258 520

865 719

1 230 310

906 192

1 335 440

1 066 752

1 388 350

908 261

1 456 198

(Uppgift saknas)

43 Av anslaget till statsbidrag till täckdikning, 1933 sökts bidrag å tillhopa 1464800 kr.

1000000 kr., har för år statsbidrag au täckdik-

Sökta och av lantbrriksstyrelsen beviljade lån från fonden framgå av följande sammanställning:

gödselvårdslåne-

268 470

268 465

262 235

261 245

256 992-50

256 985

154 442

367 660

367 540

T. o. m. oktober 1933

335 123

335 060

Lån från gödselvårdslånefonden.

För utlämnande av statsbidrag till gödselvårdsanläggningar har Kung]. Statsbidrag för gödselMaj:t genom beslut den 7 september 1933 beviljat tillhopa 486 000 kr. För vårdsanläggningar. ändamålet hade hushållningssällskapen hemställt om tillhopa 1039 000 krT Av det anslag riksdagen anvisat, 700 000 kr., återstå sålunda 214 000 kr., vilka äro avsedda att tilldelas de hushållningssällskap, som visa sig vara i behov av ytterligare bidrag för ändamålet.

KAP. V. Sociala jordutredningens motivering. I vårt land finnas enligt senaste statistik, som avser år 1927, ungefär 120 (KO jordbrukslägenheter, där åkerarealen icke överstiger 2 hektar, ungefär 117000 lägenheter, där arealen odlad jord växlar mellan 2 och 5 hektar, sunt ungefär 94 000 lägenheter med en åkerareal mellan 5 och 10 hektar. Givetvis kunna icke alla dessa lägenheter rubriceras såsom ofullständiga jordbruk. Vid bedömandet huruvida en lägenhet är ofullständig eller ej miste man självfallet taga hänsyn icke blott till dess areal odlad jord utan även till lägenhetens ändamål och användning. Sålunda kunna t. ex. icke hantverks- och arbetarsmåbruk eller sådana lägenheter, vars innehavare skola erhålla sin väsentliga utkomst av trädgårdsskötsel, anses såson ofullständiga jordbruk. Syftet med lägenheten är nämligen att bereca innehavaren hjälp av jordbruk vid sidan av den utkomst han erhålle? genom sitt hantverk, skogsarbete, trädgårdsskötsel e. dyl. Men

även beträffande de jordbrukslägenheter, där innehavaren helt är hänvisad att erhålla sin utkomst av sitt jordbruk, är det mången gång vanskligt att fastställa, huruvida lägenheten är ofullständig eller ej. De yttranden, som på framställning av sociala jordutredningen lämnats av egnahemsmyndigheterna och kommunala organ, hava icke innehållit sådana upplysningar, att man av desamma kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning om antalet ofullständiga jordbruk. Man kan emellertid utgå från» att dylika jordbruk i vårt land finnas i avsevärd omfattning. Strävandena att befrämja de ofullständiga jordbrukens utveckling till verklig bärkraft böra givetvis på allt sätt understödjas. Såsom kolonisationssakkunniga erinrat är det ekonomiska utbytet av de alltför små jordbruken i många fall mindre tillfredsställande i förräntningshänseende. Åtskilliga av de olägenheter, som kunna vara förenade med alltför små jordbruk, bortfalla vid något större och mera bärkraftiga jordbruk; bättre proportion erhålles mellan byggnadskapitalet och jordvärdet, dragarfrågan kan ordnas på ett ekonomiskt lämpligare sätt och jordbruksredskapen kunna bättre utnyttjas. Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att staten redan gjort avsevärda uppoffringar för främjandet av tilläggskolonisationen. Sålunda kan envar innehavare av ofullständigt jordbruk, oberoende av huruvida han är egnahemslåntagare eller ej, hos vederbörande egnahemsnämnd erhålla tilläggslån för utvidgning eller förbättring av redan innehavd jordbrukslägenhet eller för bostadslägenhets omläggning till jordbrukslägenhet. Samtidigt är han berättigad att för utförande av nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete erhålla ett räntefritt premielån till halva värdet av den beräknade arbetskostnaden för företaget, vilket lån skall anses guldet, då arbetet slutförts. För nyodling, betesförbättring, stenröjning, täckdikning och gödselvårdsanläggning samt för byggnads- och grundförbättringsarbeten stå därjämte under flera olika förutsättningar lån och statsbidrag till buds. Innevarande budgetår finnes även möjlighet att på vissa villkor erhålla förbättringsbidrag och nybyggnadslån för bostadsbyggnadsföretag. Komplettering av ofullständiga jordbruk genom tilläggskolonisation har, såsom av det föregående framgår, hittills ägt rum i mycket ringa omfattning. Man torde kunna utgå från att flertalet av de ofullständiga jordbruken utgöras av sådana lägenheter, som icke äro belånade med egnahemslån. Under de fyra åren 1929—1932, för vilka statistik föreligger, hava beträffande dylika lägenheter tilläggslån för förvalar av tillskottsjord beviljats i tillhopa 59 fall, vilket utgör i medeltal omkring 15 fall om året. Något talrikare äro de fall, tillhopa 390, då komplettering under dessa år ägt rum i fråga om egnahemsbelånade lägenheter. Man torde emellertid äga anledning att antaga, att på grund av tidigare gällande, numera ändrade bestämmelser rörande bildande av egnahemslägenheter det finnes ett betydligt antal jordbruksegnahem, som äro i behov av kom-

45 pletttering. Orsaken till att tilläggskolonisation icke förekommit i större utsträckning kan icke med bestämdhet angivas och kan vara svår att fastställa. Med all sannolikhet har den nuvarande jordbrukskrisen föranlettt en viss återhållsamhet hos de små jordbrukarna i fråga om utvidgning av deras jordbruk genom tillköp av jord. Bristen på kontanta medel aitt gälda den del av köpeskillingen, för vilken lån icke kan erhållas, har maturligen också verkat hämmande. En bidragande orsak har säkerligeni därjämte varit okunnighet hos småbrukarna om de möjligheter, som föreligga för dem att erhålla lån och anslag. En viss svaghet i den lokala organisationen synes även hava inverkat. I vad mån svårighet att erhålla lämpligt belägen jord till överkomligt pris förelegat, har icke kunnat fastställas. Sociala jordutredningen hänvisar till de slutsatser härom, som kunna dragas ur de uttalanden som inkommit från orterna. Ej mindre viktig än komplettering av en ofullständig fastighet genom tillköp av jord är den verksamhet, som ger lägenheten större avkastningsförmåga genom nyodling, förbättring av åkerjord och andra ägoslag samt av nödiga byggnader. För ätt belysa intresset för sistnämnda verksamhet må nämnas, att, såsom framgår av den förut anförda statistiken, beträffande premielåneanslaget samt anslaget för nyodling, betesförbättring och stenröjning avsevärd efterfrågan synes hava ägt rum. Det bör erinras om att såväl premielånen som anslagen till nyodling m. m. kunna användas icke blott vid sådan komplettering, som avser att på ett mera effektivt sätt utnyttja redan innehavd jord utan även vid tilläggskolonisation, men för sistnäninda ändamål synas lånen och anslagen hava använts i mindre omfattning. I vilken omfattning övriga här ovan omförmälda lån och anslag blivit använda för komplettering av ofullständiga jordbruk kan ej angivas. Otvivelaktigt vore det för kompletteringsverksamheten av stor betydelse, om mera enhetliga former för de statliga lånen och understöden för komplettering på olika sätt av ofullständiga jordbruk kunde tillskapas. Sociala jordutredningen har emellertid icke ansett det ligga inom ramen för sitt uppdrag att söka åstadkomma sådana ändringar, utan har ansett sig böra inpassa sitt förslag inom nu rådande system. Då det gäller att undersöka vilka möjligheter, som föreligga för att stimulera kompletteringsverksamheten, synes i främsta rummet böra ifrågakomma att stärka den organisation, som ute i bygderna handhar sådan verksamhet. Enligt nu gällande bestämmelser skola egnahemsombuden och egnahemskommittéerna i de kommuner, där sådana kommittéer finnas (f. n. 423», under egnahemsnämnderna verka för att egnahemsrörelsen ändamålsenligt bedrives och utvecklas. Härmed följer skyldigheten att jämväl handhava verksamheten för komplettering av ofullständiga jordbruk. Vad särskilt egnahemsombuden angår hava dessa av naturliga skäl sitt

huvudsakliga intresse riktat på verksamheten för nybildning av jordbruksegnahem och bostadsegnahem samt komplettering av ofullständiga egnahémslägenheter. Intresse för komplettering av de lägenheter, som icke äro bildade med egnahemslån, kan endast påräknas i andra hand. Av de ovan lämnade statistiska uppgifterna framgår också, att tilläggskolonisa-> tion förekommit under de senaste fyra åren i vida mindre omfattning beträffande lägenheter, som icke tidigare varit egnahemsbelånade, än vid egnahemsbelånade lägenheter. Enligt sociala jordutredningens mening skulle kompletteringsverksamheten säkerligen i flera delar av vårt land främjas, om verksamheten komme att handhavas ute i bygderna av de kommunala organ, som skola verka för arbetarsmåbruksrörelsen. Av dessa organ — arbetarsmåbruksnämnder och kommunalnämnder — torde med största sannolikhet kunna påräknas ett levande intresse även för kompletteringsverksamheten både i fråga om egnahemsbelånade och icke-egnahemsbelånade lägenheter, detta i synnerhet som kompletteringsverksamheten måste anses vara icke blott ett statligt utan även ett kommunalt spörsmål av stor betydelse. Endast i de fall, där egnahemskommitté inrättats, bör verksamheten handhavas av denna. Sociala jordutredningen har vidare ansett det lämpligt att i författningen utsäges, att egnahemsombuden, egnahemskommittéerna, arbetarsmåbruksnämnderna och kommunalnämnderna böra vid handhavande av egnahemsrörelsen tillhandagå den jord- och lånesökande allmänheten med råd och upplysningar, lämna erforderligt biträde vid uppsättande av ansökningar och andra skrifter ävensom medverka vid förhandlingar om inköp av jord med mera dylikt. Sociala jordutredningen vill härjämte föreslå en bestämmelse av den innebörd, att därest vid den verksamhet, som utövas av de nyssnämnda organen för egnahemsrörelsen i orterna, i något fall finnes, att behov att komplettera ofullständigt jordbruk yppas, men lämplig jord icke kan erhållas på skäliga villkor, det organ, som gjort denna erfarenhet, bör insända meddelande därom till egnahemsnämnden, vilken bör hava till åliggande att överlämna detsamma jämte eget yttrande till statens egnahemsstyrelse. Med denna åtgärd avser sociala jordutredningen att för framtiden åstadkomma ett säkrare underlag för bedömandet av frågan, huruvida en sådan åtgärd som expropriationslagstiftning behöver tillgripas för att skapa förutsättningar för kompletteringsverksamheten. Som bekant råda för närvarande olika meningar därom, huruvida jord för komplettering kan erhållas i öppna marknaden till skäliga pris, eller om tvångslagstiftning är nödvändig för att på rimliga villkor tillgodose behovet äv kompletterings jord. Man synes emellertid varken å den ena eller andra sidan kunna bestrida, att det skulle vara av stort värde för diskussionen i denna fråga, om däri införes det material, som kan komma att föreligga i form av erfarenhetsrön från egnahemsrörelsens organ i bygderna. Enligt den mening, som kom till uttryck i det beslut, vilket fat-

47 tades vid senaste riksdag rörande föreslagen expropriationslagstiftning, hava för närvarande icke tillräckliga skäl anförts för att tillgripa åtgärder av tvångsnatur för här ifrågavarande ändamål. Sociala jordutredningen delar denna riksdagens mening. Enligt § 14 i kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten är egnahemsStatslån avsett att av låneförmedlare användas för utlämnande av egnahemslån för jordbrukslägenheter och egnahemslån för bostadslägenheter under iakttagande av vad härom stadgas i reglementariska föreskrifter, som av Kungl. Maj:t utfärdas rörande den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten. Enligt kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 218) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten må egnahemslån avse antingen jordbrukslägenhet (jordbrukslån) eller bostadslägenhet (bostadslån). Egnahemslån må jämväl utlämnas för att utvidga eller förbättra jordbrukslägenhet, som sökanden redan innehar, till ett mera bärkraftigt jord-; bruk så ock för att omlägga bostadslägenhet till jordbrukslägenhet (tillläggslån). Tilläggslånet skall betraktas såsom lån för jordbrukslägenhet. Årsutlåningen från egnahemslånefonden har för vart och ett av kalenderåren 1929—1934 bestämts till 20 000 000 kr., varav 14 500 000 kr. för jordbrukslägenheter och 5 500 000 kr. för bostadslägenheter. Beträffande fördelningen de båda ändamålen emellan har vid bestämmande av utlåningsbeloppet för 1932, 1933 och 1934 medgivits, att, därest förhållandena skulle därtill giva anledning, större andel av årsutlåningsbeloppet än den nyss angivna finge tagas i anspråk för bostadsändamål, i den mån så kunde ske utan förfång för lånerörelsen för jordbruksändamål. Enligt sociala jordutredningens mening böra egnahemslånen för komplettering av ofullständiga jordbruk särskiljas från de egentliga jordbrukslånen och sålunda ett särskilt årsutlåningsbelopp bestämmas för tilläggslån eller, som de lämpligen böra benämnas, kompletteringslån. Härigenom skapas större reda och överskådlighet beträffande lånerörelsen. Årsutlåningsbeloppet för kompletteringsverksamheten torde förslagsvis kunna till en början beräknas till 500 000 kr. Kungl. Maj:t bör emellertid tillförsäkras rätt att, därest förhållandena skulle därtill giva anledning, utöver det belopp, som anvisas för kompletteringsverksamhet, taga i anspråk ytterligare medel ur det för jordbrukslån anvisade årsutlåningsbeloppet, i den mån så kan ske utan förfång för lånerörelsen för jordbruksändamål. Sociala jordutredningen har övervägt lämpligheten att föreskriva lägre ränta och fördelaktigare återbetalningsvillkor för kompletteringslån än för jordbrukslån för att såmedelst ytterligare stimulera kompletteringsverksamheten, men har ansett sig icke böra under nuvarande statsfinansielk läge ifrågasätta sådana åtgärder. För kompletteringslån böra alltså enligt sociala jordutredningens mening i fråga om ränta och amortering tillämpas samma bestämmelser, som gälla om jordbrukslån.

48 I fråga om premielånen torde anledning icke föreligga att nn föreslå ändrade grunder. Då emellertid med all sannolikhet en ökad efterfrågan å tillskotts jord kommer att föranleda större behov av premielån än vad för närvarande är fallet, vill sociala jordutredningen ifrågasätta, huruvida premielåneanslaget ej bör åtminstone för de närmaste åren höjas. Vad slutligen beträffar anslaget till nyodling och betesförbättring samt stenröjning å ofullständiga jordbruk har, såsom ovan nämnts, detta anslag alltsedan dess tillkomst visat sig vara otillräckligt. En ökning av kompletteringsverksamheten kommer självfallet att föranleda ökad efterfrågan av bidrag jämväl från detta anslag. Ett genomförande av sociala jordutredningens nu ifrågavarande förslag föranleder, förutom de sakliga, vissa redaktionella ändringar i såväl kungörelsen den 8 juni 1928 angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten som kungörelsen samma dag med regiementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten. Dessa ändringar framgå av sociala jordutredningens förslag till författningstext.

KAP. VI. Författningsförslag. A. Kungörelse med allmänna grunder för den statsunderstödda egnahems verksamheten. Härigenom förordnas som följer: Kap. I. Om statens egnahemsstyrelse och den statsunderstödda lokala egnahemsorganisationen. § 1.

lika med nuvarande. Statens egnahemsstyrelse.

§§ 2 och 3. lika med nuvarande.

49 Hushållningssällskapens egnahemsnämnder.

§§ 4-8. lika med nuvarande. Egnahemsombud och egnahemskommittéer i kommunerna m. in. § 9.

Mom. 1. Hushållningssällskaps egnahemsnämnd skall utse egnahemsombud, i regel ett ombud för varje kommun inom sällskapets område, med uppgift att biträda nämnden och verka för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande och utveckling inom ombudets distrikt. Där särskilda skäl sådant betinga, må ombuds distrikt omfatta två eller flera intill varandra liggande kommuner eller ock del av kommun. Till egnahemsombud bör utses person i orten, som har intresse för egnahemsverksamheten samt besitter för uppdraget goda personliga förutsättningar. Det ankommer på sällskapet att besluta, huruvida och enligt vilka grunder egnahemsombud må för uppdraget tilldelas ersättning av sällskapet, börande härom meddelade föreskrifter intagas i egnahemsnämndens instruktion. Mom. 2. En var kommun äge att, genom det organ som utövar kommunens beslutanderätt, välja två representanter, företrädande huvudsakligen den ene de jord- och lånesökandes krets och den andre de jordägandes, att jämte det enligt mom. 1 för kommunen utsedda egnahemsombudet bilda kommunens egnahemskommitté med uppgift att, under egnahemsombudets ordförandeskap, biträda egnahemsnämnden och verka för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande och utveckling inom kommunen. Är kommunen delad i två eller flera ombudsdistrikt, må två sådana representanter väljas för vart och ett av kommunens ombudsdistrikt. Kommun, som valt representanter till egnahemskommitté, har att härom underrätta egnahemsnämnden. Mom. 3. Kommun, inom vilken egnahemskommitté icke är inrättad, må kunna uppdraga verksamheten för komplettering av ofullständiga jordbruk åt kommunens arbetar småbruksnämnd eller, där sådan nämnd ej finnes inom kommunen, åt kommunalnämnden. § 10. I § 9 omförmälda egnahemsombud, egnahemskommitté och nämnder böra tillhandagå den jord- och lånesökande allmänheten med råd och upplysningar, lämna erforderligt biträde vid uppsättande av ansökningar och andra skrifter ävensom medverka vid förhandlingar om inköp av jord med mera dylikt. Därest behov att komplettera ofullständigt jordbruk yppas, men lämp4 — 882821.

50 lig jord icke kan erhållas på skäliga villkor, bör meddelande därom insändas till egnahemsnämnden, vilken det åligger att överlämna detsamma jämte eget yttrande till egnahemsstyrelsen. Låneförmedlande kommuner, aktiebolag och föreningar.

§§ 11 och 12. lika med nuvarande. Kap. II. Om statslån och statsanslag till låneförmedlarna.

§ 13. lika med nuvarande. Egnahemsstatslån.

§ 14. Egnahemsstatslån är avsett att av låneförmedlare användas för utlämnande av a) egnahemslån för jordbrukslägenheter, b) egnahemslån för bostadslägenheter och c) egnahemslån för komplettering av ofullständiga jordbruk, under iakttagande av vad härom stadgas i reglementariska föreskrifter, som av Kungl. Maj:t utfärdas rörande den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten. §§ 15—17. lika med nuvarande. § 18. Mom. 1. lika med nuvarande. Mom. 2. Å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blivit till fullo gulden, vid statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter och egnahemslån för komplettering av ofullständiga jordbruk, en annuitet av sex och en halv procent, och vid statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter, en annuitet av åtta procent. Därvid räknas såsom ränta i förra fallet fyra och en halv procent och i senare fallet fem procent, allt å oguldet kapitalbelopp av amorteringsdelen. Amorteringsskyldigheten inträder, då fråga är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter och egnahemslån för komplettering av ofullständiga jordbruk, med sjätte året efter utgången av det kalenderår, för vilket lånet beviljats, samt, då fråga är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter, med fjärde året efter utgången av det kalenderår, för vilket lånet beviljats. Intill dess kapitalavbetalningen börjar, erlägges endast ränta efter fyra procent om året å statslånets hela

51 belopp. Därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteriugsdelen, ränta å statslånets stående del, intill dess jämväl denna lånedel till fullo inbetalts, efter fyra och en halv procent om året vid statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter och egnahemslån för komplettering av ofullständiga jordbruk, och efter fem procent om året vid. statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter. Mom. 3. Egnahemsstatslånets stående del kan, där ej sådant förhållande, varom i § 19 sägs, mcllankommer, från statens sida icke uppsägas, förrän amorteringsdelen till fullo guldits, och åtnjuter låneförmedlaren därvid sex månaders uppsägning. I varje fall skall likväl den stående delen vara gulden inom fem år, från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras. Mom. d. Ränta och amortering å statslån skall för varje år av låneförmedlare inbetalas till statskontoret före utgången av mars månad nästföljande år; skolande sålunda den första amorteringen verkställas, då fråga är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter och egnahemslån för komplettering av ofullständiga jordbruk, under det sjunde året från utgången av det år, för vilket lånet beviljats, samt, då fråga är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter, under det femte året från utgången av det år, för vilket lånet beviljats. Mom. 5. lika med nuvarande, § 19. lika med nuvarande. Premielåneanslag.

§ 20. Premielåneanslag är avsett att av låneförmedlare, som beviljas egnahemsstatslån för utlämnande av egnahemslån för jordbrukslägenheter eller egnahemslån för komplettering av ofullständiga jordbruk, användas för utlämnande av premielån till egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten å jordbrukslägenheter, under iakttagande av vad härom stadgas i reglementariska föreskrifter, som av Kungl. Maj:t utfärdas rörande den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten. §§ 21—23. lika med nuvarande. Gemensamma föreskrifter om egnahemsstatslåns och premielåneanslags tillgodonjutande.

§§ 24 och 25. lika med nuvarande.

52 Jordanskatfningslån.

§§ 26—31. lika med nuvarande. Förlagslån.

§§ 32—35. lika med nuvarande. Kap. III. Om bidrag av statsmedel till bestridande av låneförmedlarnas förvaltningskostnader och förluster.

§§ 36-40. lika med nuvarande. Kap. IV. Ikraftträdelsebestämmelscr.

§ 41. Denna kungörelse träder i kraft den Genom densamma upphäves kungörelsen den 8 juni 1929 (nr 217) angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten. § 42. Föreskrifter, som erfordras för övergången till de i denna kungörelse stadgade bestämmelser, meddelas av Kungl. Maj:t.

B. Kungörelse med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten. Härigenom förordnas som följer: Allmänna bestämmelser om egnahemslåneverksamheten.

§ 1. I den ordning och under de villkor nedan sägs må egnahemslån utlämnas till person, som avses i § 2, för att bereda honom tillfälle att å landsbygden eller å till stad hörande område, för vilket stadsplan ej blivit fastställd, förvärva sådant eget hem, där låntagaren äger såväl jordområdet som därå uppförda byggnader. Dylikt egnahemslån må avse antingen jordbrukslägenhet (jordbrukslån) eller bostadslägenhet (bostadslån).

53 Ulan hinder därav, att låntagaren icke har äganderätt till jordområdet, må egnahemslån utgå 1) för uppförande eller inlösen av byggnader å fastighet, som upplåtits under åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord; samt 2) till förvärvande av bostadslägenhet, för vilken mark upplåtits med tomträtt eller, beträffande Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörande mark, med ständig och oinskränkt besittningsrätt. Enligt vad därom stadgas i § 15 må egnahemslån utlämnas jämväl för utvidgning eller förbättring av jordbrukslägenhet, som sökanden redan innehar, till ett mera bärkraftigt jordbruk, så ock för bostadslägenhets omläggning till jordbrukslägenhet (komyletteringslån). §2. Egnahemslån må ej tilldelas annan än svensk medborgare, man eller kvinna, som är minst 21 år gammal och känd för sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel samt visserligen ej saknar medel att i någon mån bidraga till genomförande av företag, som är avsett med lånet, men är i behov av kraftigt bistånd härför och prövas äga goda personliga förutsättningar för att genomföra företaget, däri inbegripet, då fråga är om jordbrukslån eller kompletteringslån, att driva ett mindre jordbruk. §§ 3-12. lika med nuvarande. Vissa särskilda egnahemslånevillkor.

§§ 13 och 14. lika med nuvarande. § 15. För utlämnande av kompletteringslån, som omförmäles i § 1 tredje stycket, skola, jämte de för egnahemslåneverksamheten i allmänhet gällande villkor och bestämmelser, i den mån de äro tillämpliga och ej strida mot vad här nedan stadgas, följande särskilda villkor och bestämmelser lända till efterrättelse: 1) Kompletteringslån må beviljas under förutsättning a) att låntagaren innehar antingen ett jordbruk eller annan mindre lägenhet av den art, att han huvudsakligen på grund av jordbrukets eller lägenhetens ringa areal icke av jordbruk kan erhålla erforderlig utkomst, eller ett jordbruk, vars åbyggnad är i behov av om- eller tillbyggnad; att han vinnlagt sig om nöjaktig skötsel av sitt äldre jordbruk; samt att han åsyftar att utvidga eller förbättra lägenheten till större bärkraft i jordbrukshänseende antingen genom förvärv och tillgodogörande av lämplig jord, avsedd att tilläggas lägenheten (tillskottsjord), eller genom företagande av erforderlig ny-, om- eller tillbyggnad å lägenheten;

54 b) att värdet av fastigheten, efter förvärvet av tillskottsjorden och härav möjligen föranledda byggnads- och förbättringsarbeten eller efter företagandet av ny-, om- eller tillbyggnad utan samband med förvärv av tillskottsjord, icke överstiger det i § 5 angivna maximivärdet för jordbrukslägenhet. 2) Kompletteringslånet må icke överstiga fem sjättedelar av det utav låneförmedlaren beräknade tillhopatagna värdet av tillskottsjorden jämte de på grund av förvärvet av tillskottsjorden föranledda byggnads- och förbättringsarbeten å lägenheten eller, där tillskottsjord ej förvärvats, det av låneförmedlaren beräknade värdet av ny-, om- eller tillbyggnad å lägenheten, börande kompletteringslån i regel ej för någotdera fallet understiga hälften av värde, som beräknats på nu angivet sätt. 3) Hinder möter ej att såsom säkerhet godtaga för kompletteringslån vid förvärv av tillskottsjord gemensam inteckning i den äldre lägenheten och tillskottsjorden, om inteckningen har bästa rätt i tillskottsjorden och sådan förmånsrätt i den äldre fastigheten, att den för kompletteringslånet lämnade inteckning kommer att vara belägen inom fem sjättedelar av fastighetens efter utvidgningen genom värdering av låneförmedlaren beräknade belåningsvärde, under förutsättning tillika att med bättre rätt i den äldre fastigheten intecknad gäld utgöres av egnahemslån, hypotekslån, sparbankslån eller annat välordnat fastighetslån, samt för kompletteringslån för ny-, om- eller tillbyggnad utan samband med förvärv av tillskottsjord inteckning i lägenheten, liggande inom fem sjättedelar av fastighetens efter byggnadsarbetets företagande av låneförmedlaren beräknade belåningsvärde samt med förmånsrätt näst efter inteckning, lämnad till säkerhet för det äldre egnahemslånet. Premielåneverksamheten.

§ 16. I den ordning och under de villkor nedan sägs må premielån utlämnas till lämpliga lånesökande personer, som tilldelas jordbrukslån eller kompletteringslån, för utförande av nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbeten. § 17. Premielån må icke beviljas annan egnahemslåntagare än den, som åsyftar att genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt och hållet nytt jordbruk eller att genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete i avsevärd mån förbättra eller utvidga den med jordbrukslånet förvärvade eller med kompletteringslånet utvidgade lägenheten och som för sådant ändamål är i behov av understöd. För att nyodlingsarbete må kunna räknas såsom mera väsentligt, skall minst en hektar jord nyodlas,

55 Med mera väsentligt byggnadsarbete förstås, att det för lägenheten erforderliga ekonomihuset eller bostadshuset nyuppföres eller underkastas större ombyggnad. Premielån må utgå även för utförande enbart av gödselvårdsanläggning. §§ 18—21. lika med nuvarande. Ikraftträdelsebestänimelser.

§ 22. Denna kungörelse träder i kraft den Genom densamma upphäves kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 218) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda egnahemslåneoch premielåneverksamheten. § 23. Föreskrifter, som erfordras för övergången till de i denna kungörelse stadgade bestämmelser, meddelas av Kungl. Maj:t.

56 Särskilt yttrande av herrar Molander och Sten. Till sociala jordutredningens den 5 december 1932 avgivna betänkande med förslag till åtgärder för beredande av ökade möjligheter för mindre bemedlade personer att erhålla eget jordbruk (Statens offentliga utredningar 1932:33) fogades av oss ett särskilt yttrande, i vilket vi uttalade våra bestämda farhågor för att vid de föreslagna åtgärdernas genomförande svårigheter skulle uppstå för anskaffande av den behövliga och lämpliga jorden samt för att oskäliga jordpriser skulle komma att i viss utsträckning förhindra tillkomsten av nya jordbruk. Då dessa farhågor icke jävats, utan redan i vissa fall, enligt vad som blivit känt, bekräftats av erfarenheten — i varje fall beträffande jordpriserna — eller kvarstå på grund av att verksamheten nyss påbörjats, samt då vi hysa liknande farhågor även när det gäller komplettering av ofullständiga jordbruk, hava vi ansett, att expropriationslag för ändamålet bör stiftas samtidigt med att övriga föreslagna åtgärder, till vilka vi ansluta oss, genomföras. Därest expropriationslagstiftning icke samtidigt tillskapas, löper man enligt vår uppfattning risk att kompletteringsverksamheten, åtminstone i vissa fall, förhindras, försvåras eller försenas. Genom möjlighet till expropriation enligt den 1933 års riksdag förelagda propositionen finge man vissa garantier för att verksamheten icke kan hindras genom obenägenheten att sälja jord, som utan olägenhet kan avstås, eller försvåras genom oskäliga priser, ej heller försenas genom att avvakta det material, som uppkommer genom de organisatoriska åtgärder, som nu föreslås av sociala jordntredningen.

Innehållsförteckning. Sid.

Skrivelse till Konungen

3 Kap.

5 I. Historik

Kap. II. Upplysningar, som inhämtats av sociala jordutredningen

20 Kap. III. Nu gällande bestämmelser för vissa lån och bidrag

29 Kap. IV. Redogörelse för efterfrågan å vissa lån och bidrag

39 Kap. V. Sociala jordutredningens motivering

43 Kap. VI. Författningsförslag

48 Särskilt yttrande av herrar Molander och Sten

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1933 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Fast egendom. Jordbruk med binärln gar. Förberedande utkast till strafflag. Brott mot politiska I Jordbruksutredningens betänkandet!. 9. Behånkande rättigheter. Brott mot allmän ordning och frid. [6j ang. produktions- och avsättningsförhållandena för Betänkande med förslag till organisation av det frivilliga | slaktdjur samt kött och fläsk. 112] skydds- och hjälparbetet beträffande frigivna fångar. Berättelse över Statens spannmalsnämnds verlksamhet [Hl m. m. under år 1932. ]17] Utredning ang. ordningen för stadsdomartjänsternas i Betänkande med förslag ang. ändrade bestämrmelser om mjölkavgifters upptagande och användning. | 18] tillsättande och om allmänna bestämmelser rörande ! Betänkande rörande ändrade grunder för utarrendering rådhusrätternas rekrytering. 1311 I av kronojord. [32] Sociala jordutredningens betänkande med förslag till åtgärder för att främja komplettering av ofullständiga Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. jordbruk. [33] Utredning och förslag rörande grunder och förfaringssätt för dyrortsgrupperings;irbetet ävensom rörande i samband därmed stående frågor. [21] Betänkande ang. gottgörelse åt statsverket och de Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. sportelberättigade i händelse av inteckningsförnyelBetänkande med förslag ang. åtgärder för ett biättre utsernas avskaffande m. m. [24] nyttjande av landets skogstillgångar. [2] Kommunalförvaltning. Yttrande och förslag ang. revision av gällande förordningar om kommunalstyrclse i Stockholm m. m. [23i Förslag till vissa ändringar i kungl. byggnadsstyrelsens norma I förslag till byggnadsordningar m. m. |28]

Industri. Handel och sjöfart.

Kommunikations väsen. Statens och kommunernas finansväsen. Betänkande med förslag ang. varningsmärken och säkerSkatteutjämningsberedningen 2. [3] hetsanordningar vid korsningar i samma plan mellan Skatteutjämningsberedningen 3. [4| järnväg och väg m. m. [7| Utredning och förslag ang. importmonopol på kaffe. |15| med förslag till lagom rätt att med motorUndersökning av taxeringsutfallet beträffande jord- Betänkande fordon befara enskild väg m. m. [9] bruksfastighet ålandsbygden enligt beredningsnämnang. statsinlösen av Ostkustbanan o>ch Uppdernas förslag vid 1933 års allmänna fastighetstaxering. Betänkande sala—Gävle järnväg. [13] [19] av telefonnätet på Sveriges landsbygd. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser ang. Automatisering [16] förbättrad deklarationskontroll och till förstärkt taxeringsorganisation ni. in. [27\ Bank-, kredit- och penningväsen. Utredning och förslag rörande rätt för sparbankerna Politi. och postsparbanken att anlita ombud m. m. |30] Socialpolitik. Försäkrings väsen. Undersökning rörande behovet av en utvidgning av bostadsstalistiken jämte vissa därmed förbundna bostadspolitiska frågor. |M] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig Utredning rörande kostnaderna för vissa genom statens arbetslöshetskommission utförda arbeten i jämförelse odling i övrigt. med kostnaderna för motsvarande i annan ordning Utredning och förslag rörande åtgärder för beredande utförda arbeten m. m. 120] av ökade möjligheter att indraga lärartjänster vid Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band folkskoleväsendet. [5| 1. Konjunkturspridningen. [29] Betänkande och förslag rörande det akademiska befordringsväsendet och prokanslersinstitutionen. [10] Betänkande om förbättrad utbildning i stadsplanekonst Hälso- och sjukvård. jämte vad därmed äger sammanhang. [26] Förslag till lag om sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller av annan rubbning av själsverksamheten lidande personer. [22] Försvarsväsen. Allmänt näringsväsen. Utrikes ärenden. Internationell rätt. Betänkande beträffande vattenfallsstyrelsens taxor för Lagberedningens förslag ang. vissa internationella rättselektrisk kraft till abonnenter på landsbygden. [8] förhållanden. 4. Förslag till konvention mellan Sverige, Betänkande ang. ordnandet av avsättningsförhållandena Danmark, Finland, Island och Norge ang. konkurs, for inom riket tillverkad sprit m. m. [25] m. m. [1] Isaac Marcus Boktr.-A.-B., Stockholm 1983