Statliga cement- och betongbestämmelser av år 1934 Normalbestämmelser för leverans och provning av cement samt för byggnadsverk av betong och armerad betong

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 201

.

, D , UL

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1934:17

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

STATLIGA CEMENT- OCH BETONGBESTÄMMELSER AVÅR 1934 NORMALBESTÄMMELSER FÖR LEVERANS OCH PROVNING AV CEMENT SAMT FÖR BYGGNADSVERK AV BETONG OCH ARMERAD BETONG Fastställda av Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen, Kungl. Järnvägsstyrelsen, Kungl. Vattenfallsstyrelsen, Kungl. Byggnadsstyrelsen, Kungl. Telegrafstyrelsen och Statens Provningsanstalt den 26 april 1934, att gälla i stället för motsvarande bestämmelser av dr 1924 med tilläggsbestämmelser av är 1926.

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1934 K r o n o l o g i s k

1. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 2. Finanspolitikens ekonomiska verkningar. Av G. Myrdal. Norstedt, xij, 279 s. S. 2. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 3. Löneutvecklingen och arbetslösheten. Av A. Johansson. Norstedt, vj, 162 s. 1 bil. S. 3. 1933 års teaterntrednings betänkande. Del 1. De fasta statsunderstödda teatrarna. Norstedt. 164 s. E. 4. Betänkande med utredning och förslag rörande organisationen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område. Kihlström. 198 s. J o . 6. Betänkande med förslag angående frågan om lämpliga åtgärder till skydd för sjömän vid besök i utländska hamnar. Idun. 208 s. H. 6. Utredning med förslag om åtgärder för åstadkommande av billiga egnahemsbyggnader. Lindström. 56 s. J o . 7. Betänkande i fråga om inrättande av ett institut för medellång och långfristig kreditgivning åt företag inom näringslivet. Marcus. 54 s. F i . 8. Betänkande med förslag till sjöarbetstidslag. Norstedt. 130 s. H. 9. Medicinalstyrelsens förslag till nya författningsbestämmelser angående statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor m. m. Marcus. 66 s. S.

f ö r t e c k n i n g 10. Utlåtanden över utredningen angående tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonllikter m. m. Norstedt. 214 s. S. 11. Utredning angående åtgärder för bekämpande av ungdomsarbetslösheten. Beckman. (2), 176 s. S. 12. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band. 4. Penningpolitik, offentliga arbeten, subventioner och tullar som medel mot arbetslöshet. Av B. Ohlin. Norstedt, viij, 176 s. S. 13. Stadshypotekssakkunnigas betänkande med förslag till förordningar angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa samt angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet m. m. Marcus. 102 s. Pi. 14. Undersökningar angående det sociala hjälpklientelet. Av T. Jacobsson. Norstedt. 228 B. S. 15. Betänkande med förslag till bestämmelser angående upphandling av lantbruksprodukter m. m. för statens och kommunala inrättningars behov. Marcus. 88 B. F i . 16. Betänkande med förslag till lag angående vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. Norstedt. 106 B. S. 17. Statliga cement- och betongbestämmelser av år 1934. Norstedt. 66 B. K.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. - jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

S T A T E N S OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1934: 17 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

STATLIGA CEMENT- OCH BETONGBESTÄMMELSER AV ÅR 1934 NORMALBESTÄMMELSER, FÖR LEVERANS OCH PROVNING AV CEMENT SAMT FÖR BYGGNADSVERK AV BETONG OCH ARMERAD BETONG Fastställda av Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen, Kungl. Järnvägsstyrelsen, Kungl. Vattenfallsstyrelsen, Kungl. Byggnadsstyrelsen, Kungl. Telegrafstyrelsen och Statens Provningsanstalt den 26 april 1934, att gälla i stället för motsvarande bestämmelser av är 1924 med tilläggsbestämmelser av år 1926.

STOCKHOLM 1934 KUNGL. BOKTBTOKERTET. P. A. NOBSTBDT & 8ÖNEB 340698

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid. Cementfoestämmelser. A. B. C. D. E.

Begreppsbestämningar Förpackning Kvalitetsbestämmelser Provtagning Provningsförfarande Begreppsbestämningar

° 4 * 5 6 Betongbestämmelser. och förklaringar

Avdelning I. Material till betong och armerad betong. A. Cement B. Betongsand och stenmaterial m. m 1. Betongaand 2. Stenmaterial 3. Betonggrus 4. Ersättningsmaterial 5. Sparsten 6. Provtagning C. Vatten D. Armeringsjärn 1. Materialets beskaffenhet 2. Materialets besiktning och provning E. Provningsförfaranden Avdelning I I . Betongs sammansättning, hållfasthet och täthet samt provning. A. Betongs sammansättning B. Betongs hållfasthet och täthet C. Betongs provning 1. Provning töre betongarbetes påbörjande 2. Fortlöpande provning nnder betonggjntnings utförande 3. Provkroppars märkning m. m Avdelning I I I . Arbetsutförande, kontroll samt besiktning och p r o v b e l a s t n i n g . A. Arbetsutförande 1. Ritningar och dagbok 2. Formbyggnaders utförande och rivning 3. Inläggning av armeringsjärn 4. Betongmassaa beredning 5. Betonggjutning a. Betonggjntnings utförande b. Inläggning av sparsten c. Betongs behandling nnder tiden närmast efter gjutningen 6. Särskilda bestämmelser för betonggjutning i vatten B. Kontroll C. Besiktning och provbelastning 1. Besiktning 2. Provbelastning Avdelning IV. Statiska beräkningar. A. Belastningsantaganden B. Övriga beräkningsgrunder a. Moment samt normal- och transversalkrafter b. Inre spänningar c. Tillåtna påkänningar d. Särskilda konstruktionsbestämmelser

« *" 10 *® " *" JD 16

1' 17

*° 1° 19 20 21 23 2o 23 24 *^ 2 ' *' 28 ^ ***

*>i 3a 34 35 36

36 37

°' 4

^

40 49 53

3 Cementbestämmelser. Normalbestämmelser för

leverans och provning av cement. Dessa normalbestämmelser skola tillämpas vid upphandling eller användning av cement, såvida icke härvid på grund av särskilda omständigheter andra bestämmelser uppställas. Normalbestämmelserna avse portlandcement och aluminatcement1 och skola för varje cementsort gälla för såväl partiet i dess helhet som varje del därav. Dessa cement äro hydrauliska bindemedel, d. v. s. äga förmåga att efter tillsättning av vatten hårdna såväl vid förvaring i luft som under vatten. A. Begreppsbestämningar. „, Portlandcement är ett hydrauliskt bindemedel, innehållande huvudsakligen kalk (CaO), kiselsyra (Si0 2 , löslig i saltsyra), lerjord (A1 2 0 3 ) och järnoxid (Fe 2 0 3 ) samt framställt genom finpulverisering och noggrann blandning av råämnena, bränning till minst sintring samt finmalning. Den hydrauliska p

modulen, d. v. s. viktförhållandet g;r)

rv

• A I Q + Fe O ' s ^ a ^ v a r a lägst 17.

Portlandcement får innehålla erforderlig mängd gips och därutöver högst 3 viktprocent andra, för särskilda ändamål gjorda tillsatser. I portlandcement får halten av magnesia (MgO) i glödgat prov icke överstiga 5 % och totalhalten av svavel, beräknad som svavelsyreanhydrid ( S 0 3 ) , icke överstiga 2-5 %. Portlandcement indelas i följande tre klasser, nämligen portlandcement klass B, portlandcement klass A och portlandcement klass special, vilka särskiljas av olika för varje klass uppställda fordringar på tryck- och draghållfasthet. 1 Normalbestämmelserna äro även giltiga för slaggportlandcement (järnportlandcement), som är ett hydrauliskt bindemedel, bestående av en intim blandning av portlandcement och finmalen masugnsslagg, vilken senare får ingå till högst 30 viktprocent av hela massan. Slaggen skall vara av sådan CaO + MgO sammansättning, att viktförhållandet ^ Q I A I Q ^ r B törre än 1.

4 Aluminatcement är ett hydrauliskt bindemedel, innehållande huvudsakligen kalk och lerjord samt dessutom i allmänhet kiselsyra, järnoxider (FeO, Fe 2 0 3 ) och titansyra ( T i 0 2 ) . Aluminatcement skiljer sig från andra cementsorter bl. a. genom sin jämförelsevis låga kiselsyre- och kalkhalt och sin höga lerjordshalt (vanligen minst 35 %). Sintrat aluminatcement är framställt genom bränning till s i n t r i n g av en finpulveriserad blandning av råämnena samt finmalning. Smaltcement är ett aluminatcement, framställt genom s a m m a n s m ä l t n i n g av råämnena (vanligen ungefär lika viktdelar kalksten och bauxit) samt finmalning. B.

Förpackning.

Cement skall som regel levereras i originalförpackning. P å förpackningen skall i tydlig skrift angivas bruttovikt, sort och klass, såsom »Portlandcement klass B», »Portlandcement klass A», »Portlandcement klass special», »Aluminatcement» eller »Smältcement», fabrikens firmanamn eller registrerade märke samt nummer eller annat märke, medelst vilket packningsdagen kan konstateras. Text på förpackningen skall vara tryckt: på brunt papper för portlandcement klass B och klass A, » grönt papper för portlandcement klass special, » violett papper för aluminat- eller smältcement. Dessa färger på papperet få däremot ej användas på förpackning till andra cementsorter. Spillförluster ävensom möjliga variationer i vikt äro för varje förpackningsenhet tillåtna intill högst 2 %. I speciella fall må, om fullgoda tekniska anordningar vidtagas och betryggande kontroll anordnas, cement levereras utan förpackning; härför fordras dock särskild överenskommelse. C.

Kvalitetsbestämmelser.

Cement skall uppfylla nedanstående kvalitetsbestämmelser, avseende målningens finhet, bindetid, volymbeständighet och hållfasthet. Målningens

finhet.

För bedömning av finhetsgraden siktas cement på siktar med fri maskvidd av i medeltal 0*20 mm och 0-088 mm. 1 Cement skall vara så finmalet, att det på siktar med fri maskvidd av i medeltal 0-20 mm och 0*088 mm lämnar en återstod av högst 2 resp. 15 viktprocent. Bindetid. Cement skall vara normalt bindande, såvida ej annat för särskilt fall föreskrives. Normalt bindande cement får icke börja binda tidigare än 1 timme eller senare än 8 timmar efter vattens tillsättande. För särskilda ändamål kan 1 Dessa siktar motsvara nära de i tidigare bestämmelser föreskrivna siktarna med 900 och 4 900 maskor per cm1 med fri maskvidd av i medeltal Q-222 mm resp. 0-095 mm.

5 erfordras hastigare bindande cement, vilket då skall betecknas som hastigt bindande cement. önskemål rörande den tid, inom vilken bindningen skall hava slutat, skall, då så anses nödvändigt, framställas särskilt i varje fall. Volymbeständighet. Cement skall vara volymbeständigt. För att cementet skall anses volymbeständigt, skola följande fordringar uppfyllas: K a l l v a t t e n p r o v . Kakor av ren cementdeg, vilka framställts på en glasplatta och lagts i vatten 24 timmar efter tillredningen, få efter 28 dygn icke visa några krökningar eller kantsprickor. V a r m v a t t e n p r o v . Av cement, som under 24 timmar fått ligga öppet i luft, beredes en ren cementdeg, som fylles i cylindriska formar, vilka efter 24 timmars lagring i fuktig luft få ligga i kokande vatten under 6 timmar. Cementets svallning får härvid icke vara större, än att avståndsökningen mellan visarspetsarna hos den i Statens Provningsanstalts nedan omnämnda arbetsförfarande föreskrivna apparaten uppgår till högst 10 mm. Hållfasthet. Cements hållfasthet utrönes som medeltal hos en serie om minst 6 st maskinstampade provkroppar, tillverkade av en blandning av 1 viktdel cement och 3 viktdelar normalsand samt vatten. Provkropparna skola för tryckhållfasthetsbestämning vara kuber med 50 cm2 sidoyta och för draghållfasthetsbestämning 8-formiga kroppar med en tvärsnittsyta på mitten av 5 cm2. Vid hållfasthetsprovning skall tiden till bindningens början även utrönas. För ett cements godkännande inom viss sort och klass skall cementet uppfylla de i efterföljande sammanställning med fetstil angivna tryck- och draghållfasthetsfordringarna. Cementets hållfasthet i övrigt förväntas uppgå till övriga i sammanställningen angivna värden. Därest särskilt medgives, behöva inga draghållfasthets värden påvisas. D.

Provtagning.

Cement bör provtagas och provas i så god tid, att provningsresultaten kunna föreligga före cementets användning. Av cementpartiet bör som regel av varje cementslag uttagas dels generalprov för bestämning av partiets genomsnittliga beskaffenhet, dels delprov från enstaka förpackningsenheter (fat eller säckar) för bestämning av cementets jämnhet med avseende på tiden till bindningens början. Provtagning bör utföras av opartisk person, som utfärdar provtagningsbevis. När generalprov tages av ett större parti cement, sker detta lämpligen vid lastning eller lossning av partiet. Ur var 50 :e förpackningsenhet (fat eller säck), dock ur minst 10 st, uttages från dess inre delar 1 å 2 kg cement. Dessa småprov blandas tillsammans på torr plats, varefter blandningen halveras. Den ena hälften borttages, och den andra blandas och halveras i sin tur, vilket förfarande upprepas, tills lämplig provmängd, minst 15 kg, erhålles. Minst ett fl—340698

6 generalprov bör uttagas från varje båtlast och som regel ett för varje parti om c:a 2 000 fat. Såsom delprov uttages c:a 1 kg från vart och ett av minst 10 fat eller säckar från olika delar av parti av nyssnämnd storlek. Dessa delprov förvaras och provas vart för sig med avseende på tiden till bindningens början. Då särskild anledning därtill föreligger, kan även prov lämpligen uttagas från olika delar av partiet i annan ordning än ovan sagts. Provning av cement bör ske vid officiell provningsanstalt. För provningen insändes minst 15 kg av generalprovet och därjämte minst 10 delprov, allt väl förpackat i tätt slutande låda eller kärl, som förseglas och märkes. Samtidigt meddelas uppdragsgivarens namn, arbetsplats, cementets fabriksmärke, sort, klass och packningsnummer eller -märke och den undersökning, som önskas, samt bifogas provtagningsbevis, innehållande uppgifter om partiets storlek, plats och sätt för provtagningen, provsändningens beskaffenhet och provtagarens märkning av förpackningen. E.

Provningsförfarande.

S a m t l i g a o v a n n ä m n d a e g e n s k a p e r skola undersökas genom p r o v n i n g a r enligt g ä l l a n d e arbetsförfarande, f a s t s t ä l l t av S t a t e n s P r o v n i n g s a n s t a l t i Meddelande 23 av å r 1934. B e t r ä f f a n d e vid u n d e r s ö k n i n g funna v ä r d e n p å hållfastheter må, n ä r m a s t a v p r o v n i n g s t e k n i s k orsak, för alla cementsorter g ä l l a följande t o l e r a n s e r : a ) för t r y c k h å l l f a s t h e t : 3 % a v h å l l f a s t h e t s v ä r d e t , b) » d r a g h å l l f a s t h e t : 10 % > »

Sammanställning av h&llfasthetsvärden för cement. Tryckhållfasthet kg/cm2 efter 1 dygn 2 dygn 7 dygn Sort och klass

28 dygn

Draghållfasthet kg/cm2 efter 1 dygn 2 dygn 7 dygn

28 dygn

1 dygn vatten vatten- vatten- vatten- 1 dygn vatten- vatten- vatten- vatten under härd- härd- fa är d- o. luft- under härd- härd- li är d- o. luftfuktiga ning1 ning 1 ning1 härd- fuktiga ning1 ning1 ning1 härd-2 ning ning2 dukar dukar

Portlandcement klass B .

25 Portlandcement klass A .

35 Portlandcement klass spe250 Aluminatcement,

smält450

20 Hållfastheten efter 3 och 6 månaders vattenhärdning får icke hava avtagit jämförd med hållfastheten efter 28 dygns vattenhärdning. 1

Förvaring 1 dygn i fuktig luft och återstående dygn under vatten. Förvaring 1 dygn i fuktig luft, 6 dygn under vatten och återstående dygn i luft. Alla provkroppar såväl av sintrat aluminatcement som av smältcement förvaras första dygnet under fuktiga dukar. 2

7 Betongbestämmelser. Normalbestämmelser för

byggnadsverk av betong och armerad betong. Normalbestämmelserna gälla i främsta rummet hittills vanliga konstruktioner av betong och armerad betong. För konstruktioner av mera ovanligt slag och för oprövade byggnadsmetoder böra normalbestämmelserna fullständigas genom särskilda bestämmelser, grundade på särskilda undersökningar och beräkningar.

Begreppsbestämningar och förklaringar. I normalbestämmelserna användas vissa tekniska begrepp, vilka här hava den betydelse, som framgår av följande. Aluminatcement är ett hydrauliskt bindemedel, innehållande huvudsakligen kalk och lerjord samt dessutom i allmänhet kiselsyra, järnoxider och titansyra. Aluminatcement skiljer sig från andra cementsorter bl. a. genom sin jämförelsevis låga kiselsyre- och kalkhalt och sin höga lerjordshalt. Sintrat aluminatcement är framställt genom bränning till sintring av en finpulveriserad blandning av råämnena samt finmalning. Smältcement är ett aluminatcement, framställt genom s a m m a n s m ä l t n i n g av råämnena samt finmalning. Jfr cementbestämmelserna. Armerad betong (järnbetong) är betong, i vilken järn fast inneslutits, så att det medverkar vid upptagandet av uppkommande inre spänningar. Beställare (byggherre) avser myndighet, firma eller person, för vars räkning visst material levereras eller visst byggnadsverk utföres. Betong (cementbetong) är en hårdnad blandning av cement, sand och vatten med eller utan stenmaterial; betong är sålunda hårdnad betongmassa eller hårdnat cementbruk. 1 1 »Cementvaror», tillverkade av cementbruk, t. ex. rör, takpannor o. d., betraktas som betongvaror och böra benämnas betongrör, betongtakpannor etc.

8 Betonggrus är en blandning av betongsand och stenmaterial, t. ex. naturlig sand och singel (naturgrus) eller krossand och makadam (krossgrus). Se Betongsand och Stenmaterial. Betongmassa är en icke hårdnad blandning av cement, sand, stenmaterial och vatten. Jfr Cementbruk. Betongsand är det för betongtillverkning avsedda bergartmaterial av v a r i er a n d e kornstorlek, som kan passera såll med 7 mm håldiameter (eller sikt med 5*6 mm fri maskvidd). Betongsand är antingen naturlig (natursand) eller framställd genom krossning med konst (krossand) eller en blandning av bådadera. Byggherre, se Beställare. Cement, se Aluminatcement och Portlandcement. Cementbetong, se Betong. Cementbruk är en icke hårdnad blandning av cement, sand och vatten. Jfr Betongmassa. Cementdeg är en blandning av cement och vatten av plastisk eller trögflytande konsistens; vid större vattenhalt benämnes blandningen cementvälling. Cementvattentat, se Vattencementtal. Cementvälling, se Cementdeg. Entreprenör resp. leverantör avser firma eller person, som åtagit sig att för beställarens räkning utföra visst byggnadsverk, resp. leverera visst material i arbetat eller oarbetat skick. Grus, se Betonggrus. Kontrollant avser person, som av beställaren eller vederbörande myndighet är utsedd att övervaka leveransens fullgörande eller byggnadsverkets utförande. Kornstorlek, styckestorlek. Såsom mått på korn- och styckestorlek användes fria maskvidden hos sikt eller håldiametern hos såll, varigenom kornet eller stycket ifråga nätt och jämnt kan passera. För storlekar motsvarande 7 mm håldiameter eller större användes i regeln såll, för mindre storlekar sikt. Såll med viss håldiameter motsvaras av sikt med fri maskvidd c:a 0'80 ggr håldiametern. Jfr Sikt och Såll. Krossand, se Betongsand. Leverantör, se Entreprenör. Makadam är ett med konst krossat bergartmaterial, som kan passera såll med 75 mm håldiameter, men kvarstannar på såll med 7 mm håldiameter (eller siktar med resp. 60 och 5"6 mm fri maskvidd). Grovmakadam är makadam, som kvarstannar på såll med 30 mm håldiameter (eller sikt med 24 mm maskvidd); finmakadam är makadam, som kan passera sistnämnda såll. Jfr Singel.

9 Myndighet. Med vederbörande myndighet förstås den myndighet, genom vars försorg visst material anskaffas eller kontrolleras eller visst byggnadsverk utföres eller kontrolleras. Jfr Beställare. Normalsand, som användes för provning av cement och sand, utgöres av kvartssand med kantiga korn av fastställd storlek. (I Sverige användes tysk normalsand — från Freienwalde a. O. — som kan passera såll av 0-25 mm tjock plåt med hål av 1-39 mm diameter, men kvarstannar på såll med hål av 0-74 mm diameter.) Portlandcement är ett hydrauliskt bindemedel, innehållande huvudsakligen kalk, kiselsyra, lerjord och järnoxid samt framställt genom finpulverisering och noggrann blandning av råämnena, bränning till minst sintring samt finmalning. Av portlandcement finnas olika klasser. Jfr cementbestämmelserna. Sand, se Betongsand och Normalsand. Sikt är en trådduk av metall med kvadratiska maskor av sinsemellan lika storlek. Jfr Såll. Singel är ett i naturen, vanligen i rullstensåsar och i form av rundade stycken, förekommande bergartmaterial, som kan passera såll med 75 mm håldiameter, men kvarstannar på såll med 7 mm håldiameter (eller siktar med resp. 60 och 5*6 mm fri maskvidd). Grovsingel är singel, som kvarstannar på såll med 30 mm håldiameter (eller sikt med 24 mm maskvidd); finsingel är singel, som kan passera sistnämnda såll. Jfr Makadam. Slag g portlandcement, se cementbestämmelserna. Smältcement, se Aluminatcement. Sparsten är i betongmassa inlagd sten med större styckestorlek än makadam eller singel. Stenmaterial (sten för betongtillverkning) är en gemensam benämning på makadam och singel. Stenmjöl är ett vid stenkrossning bildat finkornigt material. Styckestorlek, se Kornstorlek. Såll är en plåt med nära varandra belägna, runda hål av sinsemellan lika storlek. Jfr Sikt. Vattencementtal är det tal, som anger antalet liter vatten (fuktighet hos materialen inberäknad) per kg cement i betongmassa eller cementbruk. (Cementvattental är inverterade värdet av vattencementtalet och anger sålunda antalet kg cement per liter vatten.)

10 AVDELNING I. Material till betong och armerad betong. Materials tillverknings- eller fyndort skall vid anfordran meddelas beställaren. A.

Cement.

Cement skall uppfylla i cementbestämmelserna angivna fordringar. 1 Cementliknande bindemedel samt portlandcement med tillsatser utöver i cementbestämmelserna medgivna 3 % må användas i stället för normenligt cement under förutsättning, att de blivit fabriksmässigt tillverkade, att de blivit undersökta med avseende på sina egenskaper och därvid befunna lämpliga för betongtillverkning, att de i övrigt i tillämpliga delar uppfylla cementbestämmelserna, samt att de för varje särskilt användnings fall godkänts av beställaren och av vederbörande myndighet. För vattenbyggnader eller konstruktioner, där särskild täthet fordras, få cementliknande bindemedel användas endast under förutsättning, att genom särskilda undersökningar påvisats, att den med ifrågavarande bindemedel tillverkade betongen besitter åtminstone samma motståndsförmåga mot utlösning som betong med normenligt cement. Vid sidan av föreskrivna leveransprovningar bör på arbetsplatsen utföras en fortlöpande kontroll av cementets beskaffenhet i olika förpackningsenheter, bl. a. med avseende på bindetiden. B.

Betongsand och stenmaterial m. na. 1.

Betongsand.

Betongs and skall vara av bergartmaterial och får icke innehålla mineral eller ämnen, som kunna menligt inverka på cementets bindning eller betongens hållfasthet eller beständighet. Lera och andra slambildande ämnen, fint och jämnt fördelade i sanden, må förekomma intill högst 3 °/° av sandens vikt. Betongsand är antingen naturlig (natursand) eller framställd genom krossning med konst (krossand) eller en blandning av bådadera. 1

Cement av viss sort eller klass får vid betongtillverkning ej utan särskilt medgivande blandas med annat cement.

11 Betongsand skall innehålla korn av v a r i e r a n d e storlek och till minst 95 viktprocent kunna passera såll med 7 mm håldiameter (eller sikt med 5'6 mm fri maskvidd). Den får icke innehålla skadlig mängd organiska föroreningar och skall åt betongkuber giva en tryckhållfasthet, som är minst 10 % större än tryckhållfastheten hos kuber, framställda på samma sätt men med användning av normalsand. Förutom ovannämnda fordringar bör betongsand som regel i tillämpliga delar även uppfylla här nedan i varje särskilt fall angivna betingelser. För utrönande av en sands lämplighet till betong kan den undersökas med avseende på: a) Förekomst av organiska föroreningar (provning med natronlut), b) Kornstorlek, c) Förmåga att bilda hållfast betong, d) Förmåga att bilda vattentät betong, e) Halt av lera och slam, f) Petrografisk sammansättning. Provning med natronlut skall alltid och kornstorleksbestämning bör som regel utföras. Visar sanden tillfredsställande resultat i dessa båda avseenden, är detta vanligen till fyllest för bedömning av sandens lämplighet till betong, för vilken vattentäthet ej fordras. Visar sanden mindre tillfredsställande resultat i ettdera avseendet, skall hållfasthetsprovning utföras. Med sand till betong, som skall vara vattentät, skall täthetsprovning utföras. Kan sanden misstänkas hava otillåten halt av lera och slam, skall halten bestämmas. Om bergartmaterialet i sanden icke är granit eller gnejs eller har därmed liknande egenskaper utan utgöres av lösare bergart, bör sandens petrografiska sammansättning utrönas och, om så härav föranledes, dess förmåga att bilda hållfast betong undersökas. a) Förekomst av organiska föroreningar utrönes i första hand på otvättat sandprov. Till c:a 200 gr sand (något mer än 1 /i 0 liter) i en burk eller flaska av färglöst glas med c:a 7 cm diameter och c:a 0-3 liters rymd sättes c:a 100 cm3 (Vio liter) 3-procentig natriumhydratlösning (natronlut), varpå provet omskakas. E t t dygn efter tillsättning av lösningen bedömes mängden av organiska föroreningar med ledning av färgen hos vätskan. Om vätskan är mörkt rödbrun eller svartbrun, innehåller sanden avsevärd mängd organiska föroreningar, vilka kunna inverka skadligt på betong. Om vätskan är ljusare, undersökes sanden med saltsyra för utrönande av om sanden innehåller kalksten,1 vilket i så fall ger sig tillkänna genom fräsande utveckling av kolsyra. Om vätskan är gul eller ljust rödbrun och sanden är fri från kalk, anses sanden icke innehålla sådan mängd organiska föroreningar, att de kunna inverka skadligt på betong. Skulle sanden däremot innehålla kalk, är ovannämnda renhetsprovning otillförlitlig, och förekomsten av skadliga föroreningar bedömes då med ledning av sandens förmåga att bilda hållfast betong, bestämd på nedan under c) angivet sätt. 1 Kalksten i betongsand är i och för sig icke skadlig, men om sådan förefinnes är provning med natronlut icke tillförlitlig för utrönande av förekomst av organiska föroreningar.

12 Om endast otvättat, men icke tvättat sandprov visar mörkt rödbrun färgning hos lösningen, innehåller sanden sådana organiska föroreningar, som i regeln endast i obetydlig grad inverka skadligt på betong. Se i övrigt Statens Provningsanstalts Meddelande 34 av år 1934. b) Kornstorleken hos betongsand utrönes genom siktning av den torra sanden på så stort antal siktar, att en tydlig kornstorlekskurva erhålles. 1 Betongsand bör som regel hava sådan korngradering, att kornstorlekskurvan faller inom området mellan linjerna A och B i diagrammen, fig. 1 och 2; dessutom bör material med mindre kornstorlek än c:a 4 mm, som skulle kvarstanna på sikt med viss, godtycklig maskvidd men passera sikt med dubbelt så stor (eller 4 ggr så stor) maskvidd, icke utgöra mer än 35 (resp. 60) % av sandens totala vikt. Till betongmassa, för vilken särskilt god arbetbarhet (plasticitet) är önskvärd, t. ex. för betong där vattentäthet eftersträvas och för betong med tät armering, bör sanden som regel hava sådan korngradering, att kornstorlekskurvan inom området för de minsta kornstorlekarna faller ovanför linjen C; det sagda gäller i högre grad för mindre cementrika blandningar än för cementrikare. c) Förmåga att bilda hållfast betong utrönes enligt endera av följande två metoder: 1) Kuber med 50 cm2 sidoyta tillverkas med vattencementtalet 055 och med samma plastiska konsistens dels med användning av betongsanden ifråga, dels med användning av normalsand. Vid provtryckning efter minst 7 dygns lagring skall tryckhållfastheten hos kuber med betongsanden i medeltal vara minst 10 % större än hos kuber med normalsand. 2) Kuber med 20 cm kantlängd eller cylindrar med 15 cm diameter och 30 cm höjd tillverkas med användning av betongsanden ifråga och lämpligen samma godkända cement och stenmaterial och i samma blandningsförhållande, som avses för den betong, vartill sanden skall användas. Tryckhållfastheten vid 28 dygns ålder hos dessa kuber eller cylindrar skall uppgå till minst i avd. IT angivna värden på tryckhållfastheten hos betong med de använda cement- och vattenhalterna. Uppfyller betong, tillverkad med betongsanden ifråga, icke någon av ovanstående fordringar, må, då fråga är om byggnader i luft, efter särskilt medgivande betongsanden likväl användas efter ökning av eljest föreskriven cementhalt hos den ifrågavarande betongen. d) Förmåga att bilda vattentät betong utrönes genom provning av vattentätheten hos provkroppar med 10 cm godstjocklek, tillverkade med betongsanden ifråga och med det cement och stenmaterial samt i det blandningsförhållande, som avses för den betong, vartill sanden skall användas. Den till provkropparna använda betongmassan anses giva tät betong, om provkropparna 1 I Sverige har hittills för kornstorleksbestämning av sand för betongändamål vanligen använts den amerikanska siktserien för betongsand, vilken består av siktar med 4'7, 2'36, 1*17, 059, 030 och 0-15 (samt ibland även 0-074) mm fri maskvidd (siktar U. S. standard nr 4, 8, 16, 30, 50, 100 resp. 200). För kornstorleksbestämning av material för vägändamål m. m. användes numera en liknande siktserie med 1*0 mm som bas, vilken inom det av betongsand berörda kornstorleksområdet består av siktar med (5-6), 4'0, 2-0, 1-0, 0*5, 0-25, 0125 (och 0-062) mm fri maskvidd (siktar U. S. standard nr 31/*, 5, 10, 18, 35, 60, 120 resp 230); denna siktserie är även lämplig för betongsand.

13 Siktar U.S. n r 100 50 30 16 I20]GÖ35 18 100

(3'/2)

A/

c 50

3 4 5 5,6 • Fri maskvidd för siktar, mm Fig. 1. Diagram för kornstorlek hos betongsand; linjär skala. Siktar 1 200 U.S. nr i 230.

I

100 120;

30 35;

50 60!

/a"

4 K

c

W

II'2

IUU

i'

•

/ / 50

/

/ /

!/'

A /j

i c/

B/

/

^J

""

—""--'

O, "1 ' 1 '1 T l | 1 1 0,125 0 031 |0,C 62

0,03

0,05

Jr"""

1°.15

\

1II 1

0,10 0,15 0,2 0.3 0,4

i

0,75

mim

i -1

i OHälc iamete r. för såll mm ! 7 10 15 20 i 30 40 i 60 80 1 i 1 1 'I1'1!!' II 1 i 1 n 17 4 0 |5,6 |8.0 | M.3 16 22,6 323 §4554|(A

7 10 15 20 30 40 5060 1 . 3D1 Fri5 maskvidd för siktar, mm

1,5

02 Fig. 2. Diagram för kornstorlek hos betongsand; logaritmisk skala för kornstorleken. •f 2—340698

14 efter 28 dygns lagring vid provning under 2 dygn med ett ensidigt vattentryck av 40 m vattenpelare (4 kg/cm 2 ) förbliva torra på luftsidan. Provkropparna tillverkas vanligen i form av 8-kantiga rör med 10 cm godstjocklek, 10 cm inre diameter och 50 cm höjd. Snarast möjligt efter gjutningen (helst efter ett dygn) avlägsnas gjuthuden på rörens insida genom borstning med stålborste eller skrapning med lämpligt verktyg. Före provningen tätas rören i båda ändar och förses med tillopp för tryckvatten. I regeln provas de efter både 1 och 28 dygns lagring, varvid de utsättas för ett inre vattentryck av 15 och 40 m vattenpelare (1-5 resp. 4 kg/cm2) under 2 dygn vid vartdera trycket. För tillförlitlig bedömning erfordras provning av minst två provkroppar av varje betongsort. Förmåga att bilda vattentät betong må även utrönas på massiva cylindrar med 15 cm diameter och 30 cm höjd. Den till cylindrarna använda betongmassan anses giva tät betong, om cylindrarna efter 28 dygns lagring vid provning av det 30 cm tjocka betongskiktet under 2 dygn med ett ensidigt vattentryck av 35 kg/cm 2 förbliva torra på luftsidan. Före provning avlägsnas gjuthuden på cylindrarnas båda ändytor (medelst slipning), varefter cylindrarna utefter hela sin längd ingjutas (med stearinbeck) i provkärl. Vid provning utsättas de för ett ensidigt vattentryck av upp till 35 kg/cm2, verkande mot ena ändytan. För tillförlitlig bedömning erfordras provning av minst två provkroppar av varje betongsort. e) Halt av lera och slam hos betongsand utrönes genom torkning, vägning och tvättning av ett delprov. Vid tvättningen hälles vatten på provet till en höjd av c:a 10 cm över provets överyta, varefter kraftig skakning eller omröring sker. Sedan prov och vatten fått stå en minut efter omröringens slut, avhälles tvättvattnet försiktigt. Tvättningen upprepas, tills det vatten, som avhälles, är klart. Sandprovet torkas och väges därefter ånyo. Viktförlusten hos sandprovet genom tvättning utgör halten av lera och slam. f) Petrografisk sammansättning hos betongsand utrönes genom granskning av sanden, om så erfordras under mikroskop, och bestämning av i sanden ingående mineral. Förekomst av kalksten kan utrönas medelst saltsyra i enlighet med vad ovan angivits under a ) . 2.

Stenmaterial.

Stenmaterial (sten för betongtillverkning) är en gemensam benämning på makadam och singel, vilka få användas var för sig eller blandade. Stenmaterial skall vara av beständig bergart med tryckhållfasthet minst 15 ggr så stor som den för ifrågavarande betong vid vanliga belastningsfall tillåtna påkänningen vid centriskt tryck och får icke innehålla mineral eller ämnen, som kunna menligt inverka på cementets bindning eller betongens hållfasthet eller beständighet. Lera och andra slambildande ämnen, fint och jämnt fördelade i stenmaterialet, må förekomma intill högst 1*5 % av stenmaterialets vikt. Stenmaterial skall innehålla stycken av v a r i e r a n d e storlek, kunna passera såll med 75 mm håldiameter (eller sikt med 60 mm fri maskvidd) och till minst 95 viktprocent kvarstanna på såll med 7 mm håldiameter (eller sikt

15 med 5-6 mm fri maskvidd). Dpt får icke innehålla skadlig mängd organiska föroreningar. Där betongmassa vid gjutning skall passera mellan tätt liggande armeringsjärn, anpassas stenens styckestorlek efter fria avståndet mellan järnen. I armerade betongpartier med mindre tjocklek än 15 cm får styckestorleken som regel icke överstiga 30 mm. För utrönande av ett stenmaterials lämplighet till betong kan det undersökas med avseende på: a) Förekomst av organiska föroreningar (provning med natronlut), b) Styckestorlek, c) Halt av lera och slam, d) Förmåga att bilda hållfast betong, e) Förmåga att bilda vattentät betong, f) Petrografisk sammansättning, g) Beständighet, h) Tryckhållfasthet. Provning med natronlut skall alltid utföras på singel och även på makadam, som är framställd av eller blandad med material, som kan vara förorenat. Styckestorleksbestämning bör som regel alltid utföras. Om tveksamhet råder, huruvida materialet behöver tvättas, eller huruvida utförd tvättning varit effektiv, bestämmes halt av lera och slam. Hållfasthetsprovning utföres, då så är erforderligt. Med stenmaterial till betong, som skall vara vattentät, bör alltid täthetsprovning utföras. Om stenmaterialet icke är granit eller gnejs eller har därmed liknande egenskaper utan utgöres av lösare bergart, bör det undersökas med avseende på petrografisk sammansättning, beständighet och tryckhållfasthet. a) Förekomst av organiska föroreningar hos stenmaterial utrönes på liknande sätt (ehuru med 5 ggr så stora materialmängder) som hos betongsand, se 1 a ) , sid. 11. b) Styckestorleken hos stenmaterial utrönes genom sållning på så stort antal såll eller siktar (minst 3 st), att en tydlig styckestorlekskurva erhålles. c) Halt av lera och slam hos stenmaterial utrönes på liknande sätt som hos betongsand, se 1 e), sid. 14. ^d) Förmåga att bilda hållfast betong utrönes genom bestämning av tryckhållfastheten hos betongkuber med 20 cm kantlängd eller cylindrar med 15 cm diameter och 30 cm höjd, tillverkade med användning av stenmaterialet ifråga och lämpligen samma godkända cement och sand och i samma blandningsförhållande, som avses för den betong, vartill stenmaterialet skall användas. Tryckhållfastheten vid 28 dygns ålder hos dessa kuber eller cylindrar skall uppgå till minst i avd. I I angivna värden på tryckhållfastheten hos betong med de använda cement- och vattenhalterna. e) Förmåga att bilda vattentät betong utrönes på liknande sätt som hos betongsand, se 1 d), sid. 12. f) Petrografisk sammansättning hos stenmaterial utrönes genom granskning av materialet, eventuellt efter föregående krossning och under mikroskop,

16 samt bestämning av i stenmaterialet ingående mineral och bergarter. Förekomst av kalksten kan utrönas medelst saltsyra i enlighet med vad ovan angivits under 1 a ) , sid. 11. g) Beständigheten hos ett stenmaterial kan i viss mån utrönas genom att 6 st ur stenmaterialet eller av samma bergart godtyckligt uttagna provstenar utsättas för 25 ggr upprepad frysning och upptining. För att beständigheten hos ett stenmaterial skall anses tillfredsställande, skola stenarna uthärda åtminstone ovanstående prov utan att visa tecken till yttre eller inre förändringar; stenmaterialet får dessutom vid granskning icke visa närvaro av sådan beståndsdel, som enligt erfarenhet visat sig förorsaka bergartens förvittring eller förstöring. h) Tryckhållfastheten hos stenen utrönes genom provning av minst 3 cylindrar med 5 cm diameter och 5 cm höjd. Om bergarten har viss lagringsriktning, skola cylindrarna uttagas så, att tryckhållfastheten kan utrönas dels vinkelrätt mot, dels parallellt med denna riktning. För undersökning angående petrografisk sammansättning, beständighet eller tryckhållfasthet hos ett stenmaterial insändes detsamma till provningsanstalt eller laboratorium. 3.

Betonggrus.

Betonggrus är en blandning av betongsand och stenmaterial, t. ex. naturlig sand och singel (naturgrus) eller krossand och makadam (krossgrus). Grus, som utan föregående uppdelning i sand och sten avses att användas till betongberedning, skall i tillämpliga delar uppfylla för betongsand och stenmaterial uppställda fordringar. Förhållandet mellan i gruset ingående mängder sand och sten skall vara det för ifrågavarande betong föreskrivna och skall under arbetets fortgång regelbundet kontrolleras. Grus, som med avseende på kornstorlek hos sanden, styckestorlek hos stenmaterialet eller förhållandet mellan mängderna sand och sten icke uppfyller ovannämnda fordringar, må likväl användas till betongberedning, om genom tillsats av lämplig sand eller sten eller bådadera de nyssnämnda fordringarna på i betongen ingående material bliva uppfyllda. 4.

Ersättningsmaterial.

Ersättningsmaterial, såsom slagg, t. ex. masugnsslagg, s. k. lerklinker, tegelskärv el. dyl., får efter medgivande i varje särskilt fall användas i stället för betongsand, stenmaterial eller betonggrus, såvida särskilda provningar ådagalägga, att den framställda betongen blir fullgod för sitt ändamål. 5.

Sparsten.

Sparsten, avsedd att användas enligt i avd. I I I givna bestämmelser, skall i tillämpliga delar uppfylla för stenmaterial uppställda fordringar.

17 6.

Provtagning.

I god tid före ett betongarbetes påbörjande g r a n s k a s och u n d e r s ö k a s de f y n d i g h e t e r eller p a r t i e r av sand och stenmaterial m. m., vilka i f r å g a s ä t t a s till a n v ä n d n i n g . Prov på sand och grus samt stenmaterial för undersökning av förekomst av or g aniskaj örorening ar skola vara delprov om c:a 0-5 kg från olika ställen och olika nivåer av fyndigheten resp. skilda delar av partiet och så uttagna, att fyndighetens beskaffenhet med avseende på organiska föroreningar blir på bästa möjliga sätt klarlagd; prov böra icke tagas vid ytan utan på minst 2 dm djup. Varje delprov skall märkas så, att det ställe, där provet tagits, med tillräcklig noggrannhet kan återfinnas. Erforderliga antalet delprov är beroende på lokala förhållanden, fyndighetens beskaffenhet, huru stor kvantitet, som beräknas åtgå till ifrågavarande arbete, arbetets art m. fl. omständigheter. I regeln torde 5 å 8 prov vara tillräckligt vid naturlig fyndighet och 3 å 6 prov vid parti i upplag, pråmar, järnvägsvagnar o. d. Vid insändande till provningsanstalt eller laboratorium böra proven förpackas så, att de i möjligaste mån bibehålla sm naturliga fuktighet under transporten. Prov på betongmaterial för undersökning av korn- eller styckestorlek m. fl. egenskaper kan antingen uttagas som genomsnittsprov, generalprov, från hela fyndigheten eller, om fyndighetens olika delar synas hava märkbart olika egenskaper, såsom delprov från olika delar av fyndigheten eller partiet för undersökning vart för sig; prov böra icke tagas vid ytan u t a n på minst 2 dm djup. Generalprov på sand bör utgöra minst c:a 25 kg, på grus eller stenmaterial m m s t c:a 40 kg, delprov minst c:a 10 resp. 25 kg. Prov på sand eller stenmaterial, som skall undersökas med avseende på för. maga att bilda hållfast eller vattentät betong, bör utgöra 75 å 100 kg- skola bada egenskaperna utrönas, erfordras dubbla materialmängder. Samtidigt bör msandas 1 resp. 2 säckar av det cement, som är avsett att användas till ifrågavarande betongarbete. Skall stenmaterialets tryckhållfasthet eller beständighet utrönas, erfordras m m s t 6 stenar med storleken c.-a 20 X 20 X 10 cm från olika ställen i stenbrottet eller fyndigheten. Eventuell klovriktning hos stenarna utmärkes medelst streck pa två ytor av varje sten. Då prov på betongmaterial insändes till officiell provningsanstalt för undersökning, skola uppgifter lämnas angående förekomstsätt och fyndort ändamålet med ifrågasatt undersökning samt byggnadsverkets art och beskaffenhet m. m. P å b y g g n a d s p l a t s e n skola u n d e r arbetets f o r t g å n g u n d e r s ö k n i n g a r a n g å e n d e o r g a n i s k a föroreningar och korn- resp. styckestorlek regelbundet u t f ö r a s . C.

Vatten.

V a t t e n till betong skall v a r a f r i t t från olja s a m t s å d a n a salter, s y r o r och ämnen, som k u n n a menligt inverka p å cementets b i n d n i n g eller betongens hållfasthet eller b e s t ä n d i g h e t . ( I n a t u r e n förekommande v a t t e n ä r i regeln anv ä n d b a r t till betong, s å v i d a det icke ä r i väsentlig g r a d förorenat av slam, v ä x t delar el. d y l . ) H a v s v a t t e n får icke a n v ä n d a s vid b e t o n g t i l l v e r k n i n g med aluminatcement ( s m ä l t c e m e n t ) . För utrönande av ett vattens lämplighet v a t t n e t u n d e r s ö k a s med avseende p å :

till betong

kan i tveksamma

fall

18 a) Inverkan på cementets bindetid: utrönes genom jämförande bindetidsprovning på cement dels med vattnet ifråga, dels med rent vatten; b) Inverkan på hållfastheten hos betong, tillverkad med vattnet ifråga: utrönes genom bestämning av tryckhållfastheten hos kuber med 50 cm2 sidoyta, tillverkade av cement och ren betongsand med vattencementtalet 0-55 och med plastisk konsistens dels med vattnet ifråga, dels med rent vatten. Vid provtryckning efter minst 7 dygns lagring får hållfastheten hos kuber med det provade vattnet icke väsentligt understiga hållfastheten hos kuber med rent vatten; c) Halt av salter och främmande beståndsdelar: utrönes genom kemisk analys. För ovannämnda undersökningar erfordras 2 liter vatten; om den ifrågavarande betongen kommer att stå i det vatten, varav provet tagits, böra även provkropparna lagras i detta vatten, varvid erfordras en provmängd av 10 liter. D.

Armeringsjärn.

Utöver nedanstående bestämmelser och i de avseenden dessa ej annorlunda föreskriva, skall allt armeringsjärn i tillämpliga delar uppfylla föreskrifterna i samt besiktigas och provas enligt gällande normalbestämmelser för järnkonstruktioner till byggnadsverk (järnbestämmelserna, Statens off. utredn. 1931 nr 30). 1. Materialets b e sk af f enhet. Armeringsjärn skall vara valsat stål, som regel rundjärn, i vissa fall annat valsjärn; paketerat stål får icke användas. Stålet skall hava släta ytor utan anhopningar av glödspån, utan valsfenor och utan flågor eller sprickor; håligheter eller andra felaktigheter i brottet få icke förekomma. Nedanstående bestämmelser gälla valsat stål St 37 och St 44 med minst 5 mm valsad tjocklek. Vid dragprov i valsningsriktningen skola följande fordringar uppfyllas.

Material

Valsat stål St 3 7 ' . . . . > > St 44 . . . .

Undre sträckgräns kg/mm2

Brottgräns

Tänjbarhet 8 % vid godstjocklek, mm,

OB

kg/mm2

> 22

37-45

> 26

44—52

^ 5 men < 8 ^ 8 men < 10

>16 |»16

>18

|Eié

^10

>20 ^20

För armeringsjärn med valsad tjocklek större än 30 mm medgives, därest icke annorlunda överenskommes, att ovan angivna fordringar för sträck- och brottgränser minskas med intill 5 % och att fordran på tänjbarhet minskas från 20 % till 18 %. Beträffande undre sträckgränsen medgivas avvikelser i provningsresultat intill 5 % från angivna värden.

19 Tänjbarheten skall för rundjärn bestämmas på en mätlängd av 10 ggr provstångens diameter. Provstänger av St 37 resp. St 44 skola i kallt tillstånd vid temperatur av lägst + 1 0 ° C; kunna bockas 180° till ett fritt rum mellan skänklarna av 05 resp. 1*0 ggr provstångens godstjocklek, utan att sprickor uppstå på dragsidan, överstiger för St 44 godstjockleken 20 mm, skall mellanrummet vara 2*0 ggr provstångens godstjocklek. Armeringsjärn, som skall varmbockas, skall kunna uthärda rödskörhetsprov. Svetsning av armeringsjärn må utföras i de fall, då därom avtalats. Stål av olika kvalitet, såsom St 37 och St 44, få ej användas till en och samma konstruktionsdel. Om olika stålkvaliteter ingå i ett byggnadsverk, skola de handhavas på sådant sätt, att förväxling ej kan uppstå. Vid alla leveranser, där så kan ske, böra armeringsjärnen levereras i knippen med chargens nummer och märke angivna på knippets märkbricka. 2.

Materialets

besiktning

och

provning.

För utrönande av huruvida ett parti stål uppfyller fordringarna på armeringsjärn, skall det vid besiktning granskas beträffande materialets yttre egenskaper och därjämte underkastas: a) Dragprov, omfattande bestämning av undre sträckgräns, brottgräns och tänjbarhet, b) Bockprov, då kontrollanten så föreskriver, c) Rödskörhetsprov, som regel endast för armeringsjärn med större diameter än 30 mm. Undre sträckgränsen behöver dock icke påvisas, då brotthållfastheten för St 37 är i= 39 kg/mm 2 samt för St 44 är ^ 46 kg/mm 2 . Vid material med godstjocklek under 8 mm behöver, därest icke annorlunda överenskommes, sträckgränsen ej påvisas. Besiktnings- och provningsplatser bestämmas av beställaren eller vederbörande myndighet, såvida ej särskilt därom avtalats. Provning skall såvitt möjligt verkställas vid tillverkningsorten av kontrollanten eller under hans kontroll. Provstycken skola, såvida ej annorlunda är överenskommet, utväljas av kontrollanten på det sätt, som av honom bestämmes. Längden av provstycke bör vara omkring l - 5 m. Då provning sker vid tillverkningsorten och eljest, när leverans omfattar bestämda charger, skola av varje charge uttagas två provstycken, dock ej mer än ett ur en och samma stång. Med avskilda delar ur dessa provstycken utföras de olika slag av provning, som äro föreskrivna. Om båda dessa provstycken uppfylla bestämmelserna, godkännes hela det parti, som tillverkats av ifrågavarande charge. Om däremot endast det ena provstycket uppfyller bestämmelserna, uttagas och provas två nya provstycken. Dessa båda provstycken skola uppfylla bestämmelserna, för att allt till ifrågavarande charge hörande material skall kunna godkännas. Sådant material, vars tjocklek med mer än 25 % avviker från det provade materialets tjocklek, må dock icke kasseras, om det vid omprövning fyller bestämmelserna.

20 Vid leverans direkt från järnverk, omfattande bestämda charger, skall för varje i leveransen ingående charge överlämnas provningsintyg över av järnverket utförda drag-, bock- och eventuellt rödskörhetsprov. Om vid provning på annan plats än tillverkningsorten ej kan avgöras, vilka stänger, som utförts av en och samma charge, skall, då provning gäller ett större parti av samma tvärdimension och från ett och samma järnbruk, hela leveransen därav delas i partier om 100 stänger, varvid återstående antal betraktas såsom ett delparti. För provning av varje delparti gälla samma bestämmelser, som ovan meddelats beträffande stål ur en och samma charge. Av mindre partier än 100 stänger uttagas två provstycken, om ej kontrollanten annorlunda bestämmer. Om varken provtagning eller provning utförts av kontrollanten eller under hans kontroll före järnets avsändande till arbetsplatsen, skall vid leverans av armeringsjärn medsändas reservjärn av samma beskaffenhet som leveransen för att möjliggöra provtagning senare. Antalet reservjärn skall vara lika med antalet ovan föreskrivna provstycken, dock minst två av varje i leveransen ingående tvärdimension; reservjärn skola hava samma längd som de längsta järnen i leveransen av resp. tvärdimension. Vid provtagning kunna provstycken sedan uttagas antingen ur reservjärn eller ur övriga armeringsjärn i leveransen. — Om genom entreprenörens eller leverantörens direkta försorg utförd provtagning och provning icke av beställaren eller kontrollanten anses till fyllest, skall ny provtagning och provning utföras. E.

Provningsförfaranden.

Samtliga under avd. I omnämnda material och egenskaper skola undersökas genom utförande av provningar på angivet sätt och i övrigt enligt gällande arbetsförfaranden, fastställda av Statens Provningsanstalt: för cement i Meddelande 23 av år 1934, » betongsand, stenmaterial, vatten m. m. i Meddelande 34 av år 1934. Beträffande provningsförfarande för armeringsjärn, se gällande järnbestämmelser (Statens off. utredn. 1931 nr 30). Provningar, som icke utföras av kontrollanten eller under hans kontroll, skola utföras vid officiell provningsanstalt, såvida ej annat särskilt medgives. Provningarna böra utföras i så god tid, att provningsresultaten kunna vara godkända av beställare, vederbörande myndighet eller kontrollant, innan materialet ifråga kommer till användning.

21 AVDELNING II. Betongs sammansättning, hållfasthet och täthet samt provning. A. Betongs sammansättning. Betong skall tillverkas av material med egenskaper enligt bestämmelserna under avd. I och med iakttagande av nedan lämnade anvisningar och normalbestämmelserna i övrigt. En ^betongblandning betecknas genom angivande av cementmängd i kg per m3 färdig betong (cementhalt) och erforderlig tryckhållfasthet i kg/cm2 efter 28 dygn, t. ex. »Btg 300 aflK = 260», betecknande en betongblandning med 300 kg cement per m 3 färdig betong och en tryckhållfasthet av åtminstone 260 kg/cm 2 efter 28 dygn. Dessutom må vattenmängden angivas antingen genom högsta tillåtna vattenhalt, uttryckt i liter vatten per kg cement (vattencementtal = vet), eller genom den konsistensform, se nedan, som avses hos den beredda betongmassan (plastisk = pl, trögflytande = t f ) . Betongblandningen betecknas då exempelvis sålunda: »Btg 300 pl o5l>8 = 260». Vid angivande av vattenhalten skall sandens och stenmaterialets egen fuktighet vara inberäknad. För här avsedda byggnadsverk förekomma som regel hos betongmassan konsistensformerna plastisk och trögflytande. Plastisk konsistens avser en massa, som under vidhäftning låter forma sig i handen till en boll. (Denna konsistens erhålles vanligen med omkring 175 liter vatten per m3 betongmassa.) Trögflytande konsistens avser en massa, som, utan att materialen skilja sig at, av sin egen tyngd kan långsamt flyta fram i en ränna av plåt, vars tvarsektion är en halvcirkel med 30 cm diameter, och som lutar 1: 2-5. (Denna konsistens erhålles vanligen med omkring 195 liter vatten per m3 betongmassa.) Konsistensformerna plastisk och trögflytande äro att betrakta som gränser lor konsistensen hos »gjutbetong». Vid bestämmande av den konsistens, som bor användas, skall hänsyn tagas till konstruktionens art samt till transportsatt för betongmassan och erforderlig arbetbarhet hos densamma. Förutom dessa konsistensformer förekomma för speciella ändamål: 1 orr konsistens, avseende en massa, som endast genom hårt tryck kan formas och icke genom stampning kan bringas att vattna sig på ytan; denna konsistensform användes vid maskinmässig pressning av betongvaror och får icke iorekomma vid egentliga byggnadsarbeten; samt Jordfuktig konsistens, avseende en massa, som utan vidhäftning låter forma sig i handen till en boll, vilken sedan bibehåller sin form, då den lägges på ett plan; vatten skall visa sig på ytan först efter massans stampning (»stampbetong»), f3—340698

22 Tabell 1.

Materialåtgång och minimitrjckh&llfasthet för olika betongblandningar med A-cement.

I tabellen angiven tryckhållfasthet avser 20 cm knber, tillverkade och förvarade enligt föreskrifterna på sid. 23. (Om betongens tryckhållfasthet icke styrkes genom fortlöpande provning, får vid beräkning av tilllåten päkänning hållfastheten antagas vara högst två tredjedelar av nedanstående värden; jfr sid. 25.) Materialåtgång i liter Materialåtgång i kg per säck Plastisk konsistens per ms betong cement (om 56 kg netto)

2 Liter Minimitryck- Liter MinimitryckSten- vatten hållfasthet vatten hållfasthet Stenmate- Sand mate- per kg kg/cm2 efter per kg kg/cm* efter rial cement rial 28 28 cement (vet) 7 dygn dygn (vet) 7 dygn dygn 6 8 9 10 11 7 4 5 3

880 780 700 890 790 710 900 800 720 910 810 730 920 820 740 930 830 740 940 840 750 950 840 760 960 850 770 970 860 780 980 870 780 990 880 790 1000 890 800

880 980 1060 890 990 1070 900 1000 1080 910 1010 1090 920 1020 1100 930 1030 1120 940 1040 1130 950 1060 1140 960 1070 1150 970 1080 1160 980 1090 1180 990 1100 1190 1000 1110 1200

Ce- Sand ment 1 450 425 400 375 350 325 300 275 250 225 200 175 150

Blandningsförhållande (cement: sand: stenmaterial)

Trögflytande konsistens

69 61 55 73 65 58 79 70 63 85 76 68 92 82 74 100 89 80 110 98 88 121 107 97 134 119 107 151 134 121 171 152 136 198 176 158 233 207 186

69 77 83 73 81 88 79 88 95 85 94 102 92 102 110 100 111 120 110 122 132 121 135 145 134 149 161 151 168 181 171 190 206 198 220 238 233 259 280

0-41

0-46

0'44

0-49

0-50

0-54

0-58

0-78

0-78

0-87

0-87

l-oo

1-11

1'17

1-30

efter vikt

efter volym

1:1-95:1-95 1:1-7:1-7 1:1-75:215 1:1-5:1-9 1:1-55: 2-35 1 : 1 4 : 2-0 1:2-10:2-10 1:1-8:1-8 1:1-85 : 235 1 : 1 - 6 : 2 0 1:1-66: 2'66 1:1-5:2-1 1:2-25:2-25 1: 2-0 : 2 0 1:2-00:2-50 1:1-8:2-2 1:1-80:2-70 1 : 1 6 : 2 4 1: 2-40 : 2"46 1 : 2-1: 2-1 1:2-15:270 1:1-9:2-3 1:1-95: 2*90 1:1-7:2-5 1:2-60:2-65 1:2-3:2-3 1:2-35:2-90 1:2-1:2-5 1:2-10: 3-15 1:1-8:2-8 l:2'85:2-85 1:2-5:2-5 1:2-55:3-15 1:2-2:2-81 1: 2-30 : 3-40 1 . 2 0 : 3 0 : 1:3-10:315 1 : 2 7 : 27 1: 2-80 : 3-45 1 : 2 - 4 : 3 0 : 1:2-50:3-75 1 : 2 1 : 3 - 3 ; 1: 3-45 : 345 1:3-0:3-0; 1 : 305 : 385 1:2-7:3-3: 1:2 - 75:416 1:2-4:3-6! 1:3-85:3-85 1:3-4:3-4: 1 : 340 : 430 1 : 3 0 : 3 8 1:310:4-60 1 : 2 - 7 : 4 1 1: 4-30:4-30 1 : 3 8 : 3-8 1: 3-80 : 4-80 1 : 3 4 : 4-2 1:3-45:5-15 1 : 3 0 : 4-6 1:4-90 :4'90 1 : 4 3 : 4-3 1 : 4'35 : 5'45 1:3-8: 4-8 1:3-90:5-90 1 : 3 4 : 5-2 1:5-65:5-65 1 : 5 0 : 5 - 0 1:5-00:6-30 1 : 4 4 : 5 6 1:4-50: 6'80 1:4-0: 6 0 1: 665 : 670 1:5-8: 5'8 l:5'95:7-40 1:5-2: 6-4 1 : 5-35 : 8'00 1 : 4 7 : 6 9

Vikt och volym hänföra sig till torra fasta material. Volymer och volymproportioner äro beräknade med volymvikterna 1'4 för cement, 1'6 för sand och 1'6 för stenmaterial. 1 Angivna vattencementtal hava för betongmassa med plastisk och trögflytande konsistens beräknats efter en vattenmängd av 175 resp. 195 liter per m s , vilka vattenmängder äro ungefärliga medelvärden. 1 Med hänsyn till den fnktighetshalt och packningsgrad, som i praktiken vanligen förekommer hos sand och stenmaterial, bör vid bedömning för anskaffning av erforderlig mängd härav räknas med volymvikterna 1"8 resp. 1*5.

23 B.

Betongs hållfasthet o c h täthet.

F ö r betong med A-cement ( p o r t l a n d c e m e n t k l a s s A ) , g o d k ä n d a m a t e r i a l i ö v r i g t och ett omsorgsfullt u t f ö r a n d e b ö r a k u b e r med 20 cm k a n t l ä n g d giva å t m i n s t o n e de t r y c k h å l l f a s t h e t s v ä r d e n , som för olika cement- och v a t t e n h a l t e r ä r o a n g i v n a i tabell 1. I tabellen angiven tryckhållfasthet avser i fuktiga träformar tillverkade kuber med 20 cm kantlängd, vilka gjutits och förvarats vid en temperatur av + 12° \ + 18° C och hållits fuktiga under de 7 första dygnen. F ö r i järnformar tillverkade massiva betongcylindrar med 15 cm diameter och 30 cm höjd kan till följd av provkropparnas form påräknas hållfasthetsvärden, som uppgå till c:a 90 % av de i tabellen angivna. Den färdiga betongens hållfasthet skall anses vara 10 % högre än som påvisats genom provtryckning av cylindrarna. För betong med minst 175 kg/cm 2 tryckhållfasthet uppgår i regeln draghållfastheten vid böjning till åtminstone 15 a 20 kg/cm 2 och skjuvhållfastheten till åtminstone 12 å 16 kg/cm 2 . ^ D e n m i n s t a cementhalt, som med h ä n s y n till t ä t h e t och b e s t ä n d i g h e t i vanl i g a fall skall a n v ä n d a s till olika konstruktioner, angives i tabell 2. Tabell 2. Cementmängd i kg per m3 betong vid Betongkonstruktion

I armerade konstruktioner och tunna, | grova, oarmerade oarmerade konstruk-j konstruktioner tioner

a) utsatt för ensidigt vattentryck; b) i beröring med vatten och utsatt för ofta växlande frysning och upptining (i vattenlinjen vid dammar, bropelare o. d.)

c) helt eller delvis belägen i fria luften men ej utsatt för ensidigt vattentryck; d) helt under vatten, där frysning ej kan förekomma

e) inomhus eller på annat sätt skyddad; f) under marken på frostfritt djup och ej utsatt för aggressivt grundvatten

150 Cementmängden bör som regel icke överstiga 400 kg per ms betoDg.

C. 1.

Provning

före

Betongs provning.

betongarbetes

F ö r e ett betongarbetes påbörjande materialen v a r a u t f ö r d a ; se avd. I .

skola e r f o r d e r l i g a

påbörjande. undersökningar

av

24 För utrönande av det blandningsförhållande och den vattenmängd, som vid föreskriven cementhalt och förhandenvarande material åt betongmassan grva en konsistens med för ändamålet tillfredsställande arbetbarhet, skola lämpliga hand- eller maskinblandade provsatser utföras. Finnes anledning förmoda, att betongen icke uppnår den i tabell 1 mot den använda cementhalten och vattencementtalet svarande minimihållfastheten vid 28 dygn, skall av dylik provblandning tillverkas kuber eller cylindrar för undersökning härom (jfr sid. 12 och 15). Betong till konstruktioner, där drag- eller skjuvhållfastheten är avgörande för bärigheten, bör i erforderlig utsträckning undersökas i dessa avseenden. Draghållfasthet vid böjning utrönes genom tillverkning och böjprovning av oarmerade balkar, skjuvhållfasthet utrönes genom tillverkning och böjprovning av armerade balkar, så dimensionerade, att vid böjprovning av desamma skjuvbrott uppstår. Betong till konstruktion, som skall vara vattentät, skall alltid förundersökas med avseende på vattentäthet (se sid. 12). Efter särskilt medgivande må dock vid mindre arbeten fordran på provning eftergivas mot ökning av eljest föreskriven cementhalt hos den ifrågavarande betongen. Om för betong med viss cementhalt och konsistens kräves större tryckhållfasthet än den i tabell 1 angivna, skall provsats utföras dels med sådan vattenhalt, som giver för arbetet ifråga avsedd konsistens, dels med 5 % större vattenhalt. Av vardera provsatsen tillverkas minst 6 tryckprovkroppar, av vilka 3 provas efter 7 dygn och 3 efter 28 dygn. Det lägsta erhållna medelvärdet vid 28 dygn skall läggas till grund för bestämmandet av den tryckhållfasthet, som får påräknas för betongen ifråga. Provsatser proportioneras efter vikt.

2.

Fortlöpande

provning under utförande.

betong

g jutning

s

Vid betonggjutning skall för kontroll av betongens kvalitet betongmassa uttagas under tillsyn av kontrollanten vid eller om möjligt ur formen och provkroppar gjutas därav samtidigt med konstruktionen ifråga och därefter intill provningen lagras under liknande betingelser som denna. För provkroppars tillverkning avsedda träformar böra under minst 1 dygn före gjutning förvaras i vatten eller på annat sätt vattendränkas, så att de vid användningen ej suga åt sig vatten från massan. Då betongarbete utföres under den varma årstiden, skall, om ej annorlunda bestämmes, för kontroll av betongens tryckhållfasthet av betongmassa med varje förekommande cementhalt tillverkas en serie om 6 kuber eller cylindrar, av vilka 3 provtryckas efter 7 dygn och 3 efter 28 dygn. Utgör den med viss cementhalt tillverkade betongen mera än 150 m3 vid armerad och 300 m s vid oarmerad betong, skall en serie provkroppar tillverkas och provas för varje påbörjad sådan kvantitet.

25 Om omständigheterna därtill föranleda, t. ex. om materialens egenskaper under arbetets fortgång väsentligt ändrats, om vattenhalten måst ökas, eller om förhöjd påkänning skall tillåtas för betongen, må efter kontrollantens bedömande ytterligare provserier påfordras. Giva 7-dygnsproven tillfredsställande resultat, må, om beställaren eller vederbörande myndighet så medgiver, fordran på 28-dygnsprovning eftergivas, men erforderligt antal provkroppar härför skall under alla förhållanden hava tillverkats. Likaså må, då så utan olägenhet kan ske, provningen inskränkas till enbart 28-dygnsprovning. ^ De föreskrivna tryckprovkropparnas antal må, där särskilda omständigheter sådant påkalla och beställaren eller vederbörande myndighet så medgiver, t. ex. med hänsyn till arbetsplatsens belägenhet, kunna begränsas till en enda serie för varje blandningsförhållande, om samtidigt därmed tillverkas en serie om 6 st armerade betongbalkar så dimensionerade, att vid böjprovning av desamma krossningsbrott uppkommer; dessa balkars hållfasthet utrönes på arbetsplatsen och jämföres med kubhållfastheten, varefter under arbetets fortsättning dylika balkar må tillverkas och provas i stället för ovan föreskrivna tryckprovkroppar. Betongbalkar, som äro avsedda för böjprovning, skola förvaras i våt sand eller på annat sätt hållas fuktiga intill provningen. Beställaren eller vederbörande myndighet äger meddela närmare föreskrifter för tillverkning av och fordringar på ovannämnda balkar. Om betongarbete utföres, då lufttemperaturen är lägre än +5° C, eller om sådan temperatur kan befaras uppstå inom 28 dygn efter gjutningen, bör förutom ovan angivna provkroppar tillverkas ett antal dylika, som vid behov kunna provtryckas för bedömande av lämplig tidpunkt för formars borttagande eller för anbringande av tillfällig belastning. För kontroll av vattentätheten hos betong, där sådan fordras eller är önskvärd, skola av uttagen betongmassa tillverkas och provas föreskrivna täthetsprovkroppar (se sid. 12) i av kontrollanten bestämd omfattning. För kontroll av betongens drag- eller skjuvhållfasthet skola, där så erfordras, av uttagen betongmassa tillverkas och provas för ändamålet lämpliga provbalkar (se sid. 24). Beställaren eller vederbörande myndighet äger meddela närmare föreskrifter angående tillverkning och provning av dylika balkar. Vid arbeten av mindre betydelse må efter särskilt medgivande fordran på fortlöpande provning av betongens egenskaper eftergivas mot ökning av eljest föreskriven cementhalt. I sådant fall skall vid beräkning av tillåten påkänning betongens tryckhållfasthet antagas vara högst två tredjedelar av det i tabell 1 för de använda cement- och vattenhalterna angivna hållfasthetsvärdet.

3.

Prov

kr opp ar s märkning

m.

m.

Alla provkroppar skola effektivt och tydligt märkas samt antecknas i dagboken (jfr sid. 28). Om provning icke kan ske på arbetsplatsen, utan måste verkställas vid provningsanstalt, böra provkropparna komma provningsanstalten tillhanda, 7-dygns provkroppar senast två och 28-dygns senast fyra dygn före provningsdagen. Vid insändandet skola uppgifter lämnas om märkning, arbetsplats, tillverknings- och provningsdag, det använda cementet (sort,

26 klass, fabrikat och packningsmärke), om blandningsförhållande och vattencementtal ävensom om andra omständigheter, som böra intagas i provningsintyget. Samtliga provningar, som icke utföras av kontrollanten eller under hans kontroll, skola utföras vid officiell provningsanstalt, såvida ej annorlunda är överenskommet. Provningsintyg skola utan dröjsmål överlämnas till kontrollanten.

27 AVDELNING III. Arbetsutförande, kontroll samt besiktning och provbelastning. A.

Arbetsutförande.

^Byggnadsverk av betong och armerad betong skola utföras under ledning på arbetsplatsen av fullt kompetent arbetsbefäl och med yrkesvana arbetare. Förutom de undersökningar av markförhållandena på byggnadsplatsen, vilka måste vidtagas före uppgörandet av huvudritningar, skall, åtminstone vid mera betydande byggnadsverk, i samband med arbetets utförande närmare undersökas, huruvida förekommande grundvatten innehåller för betongen aggressiva ämnen. 1 1.

Ritningar

och

dagbok.

För arbetet giltiga huvudritningar skola föreligga, innan utförandet påbörjas. Dessutom skall före påbörjandet av någon byggnadsdel eller hjälpkonstruktion, som kräver detaljritning, såsom bjälklagskonstruktion med tillhörande pelare för husbyggnad, landfäste, pelare eller överbyggnad för bro samt viktig formbyggnad, härför giltig sådan ritning föreligga. Samtliga ritningar skola under byggnadstiden alltid finnas tillgängliga på arbetsplatsen. Ritningar till ett byggnadsverk skola fullt tydligt angiva alla dimensioner och betongblandningar för olika konstruktionsdelar ävensom placering, bockningar och förankringar av armeringsjärn. Lägen för skarvar hos järn och för dilatationsfogar samt, i den utsträckning så är möjligt, för gjutfogar skola på ritningarna utvisas. Huvudritningar eller, då så kan befinnas lämpligt, detaljritningar skola innehålla uppgift på de tillfälliga belastningar, som ligga till grund för utförda statiska beräkningar. Till formbyggnader, som avvika från de vanliga typerna och dimensionerna för dylika vid grunder, pelare, bjälklag o. d., krävas ritningar jämte statiska beräkningar. För brobyggnader skola ritningar och beräkningar till såväl ställningar som bärande formar alltid utföras, såvida icke undantag medgives. Ptitningar skola för att äga giltighet vara godkända av beställaren och av vederbörande myndighet. Då ritningar ingivas för godkännande, skola de med &5 S t a t f n s P r o v n i n g s a n s t a l t s Cirkulär 9, ^Anvisningar för provtagning av grundvatten i samband

28 vara åtföljda av sådana översiktliga och lätt kontrollerbara statiska beräkningar, som erfordras för resp. byggnadsdel eller konstruktion. Vid entreprenad för myndighet skall, där ej annat särskilt bestämmes, entreprenören vara skyldig att till beställaren snarast möjligt och före utgången av stadgad garantitid överlämna ett exemplar på kalkerväv (original, eventuellt mekanisk reproduktion) av de genom hans försorg uppgjorda, för arbetet giltiga ritningarna samt ett exemplar slutgiltiga statiska beräkningar. Under byggnadstiden skall dagbok föras över temperatur- och väderleksförhållanden, tidpunkt för betonggjutnings påbörjande och avslutande för olika partier, tidpunkt för formars färdigställande och rivning samt cement-, sand-, sten- och järnåtgång. Anteckningar skola vidare göras rörande till byggnadsplatsen ankomna materialmängder, varvid beträffande cement sort, klass, fabrikat och packningsmärke angivas, ävensom rörande materialprovningar samt under byggnadstiden utförda besiktningar och provbelastningar. Vid arbetes utförande på entreprenad åligger det entreprenören att föra här avsedd dagbok. 2. Formbyggnaders

utförande

och

rivning.

Med formbyggnader avses såväl formar som för dessa erforderliga ställningar. Formbyggnader skola vara så konstruerade och utförda, att vid betonggjutningen inga otillbörliga formförändringar uppstå på grund av utböjningar eller av sammanpressningar i fogar eller skarvar. Formar och därmed förbundna ställningar och transportbanor få ej utsättas för skakningar, efter det cementets bindning tagit sin början. Formbyggnader utföras med överhöjning, där så erfordras, t. ex. vid stora spännvidder, för att den färdiga konstruktionen skall få den avsedda utformningen. Underpallning av formstöttor skall så anordnas, att trycket blir utbrett med hänsyn till underlagets bärighet. Formar för höga och tunna konstruktioner skola vara så anordnade, att vid betonggjutningen betongmassan är lätt åtkomlig för bearbetning, t. ex. genom att en formsida uppföres successivt under gjutningens fortgång. Formar skola vara så täta, att vid betonggjutningen bruksmassa ej sipprar genom dem. Formbräder få dock ej läggas så tätt och ej heller vara av så torrt trä, att utbuktning uppstår vid svallning. För rengöring på svåråtkomliga ställen innanför formar, exempelvis vid foten av pelare, skola rensluckor utföras. Formar skola kvarstå, tills betongen antagit sådan styrka, att konstruktionen med de enligt föreskrifterna om tillåtna påkänningar avsedda säkerhetsgraderna förmår uppbära förefintlig ständig belastning. Vid gynnsam väderlek under byggnadstiden och goda material (bl. a. cement, som uppfyller fordringarna för klass A i cementbestämmelserna) kunna som regel sidoformar borttagas 2 till 6 dygn och bärande formar för vanliga husbyggnadskonstruktioner 8 till 14 dygn, efter det konstruktionsdelen ifråga färdiggjutits; för andra konstruktioner, såsom brobyggnader, böra bärande formar icke borttagas tidigare än 14 till 20 dygn, efter det gjutningen avslutats för resp. balk, valv eller annan självbärande konstruktions del. För sådana konstruktioner, där egna

29 vikten och spännvidden äro jämförelsevis stora, böra formarna i allmänhet kvarstå under längre, efter förhållandena lämpad tid. Vid användning av annat cement än ovan angivits anpassas tidsfristerna med hänsyn därtill. Vid ^ ogynnsam väderlek, i synnerhet vid frost, skall tiden för formarnas kvarstående utsträckas med hänsyn till den tid den ogynnsamma väderleken varat. Betong får i intet fall förutsättas hårdna och öka i styrka under dygn, då den omgivande luftens temperatur klockan 8 understigit + 3° C, såvida ej genom undersökning utrönts att betongens temperatur samma dygn icke understigit + 10° C. Vid användning av cementsort, som kan förmodas binda långsamt vid låga temperaturer, eller sandsort, som kan förmodas verka fördröjande på cementets bindning, skall den lufttemperatur, under vilken betongen ej får förutsättas hårdna, bestämmas genom provning. Om ovisshet råder, huruvida betong frusit under bindetiden eller eljest under tiden för hårdnandet, skola före formarnas rivning prov om möjligt uttagas ur betongen eller annan åtgärd vidtagas för undersökning rörande hårdnande och hållfasthet. Vid formrivning skola sidoformar först borttagas, så att betongen kan undersökas. All formrivning skall ske med varsamhet, utan starkare stötar och slag samt med undvikande av åverkan på betongen. Vid sådana konstruktioner, exempelvis en större båge, där vid avlastning av formbyggnaderna ett jämnt överförande av egna vikten till själva konstruktionen är av betydelse, skola formstöttorna understödjas med kilar, domkrafter eller andra anordningar, medelst vilka långsam sänkning kan åstadkommas. 3. Inläggning

av

armeringsjärn.

Armeringsjärn skola, sedan de bockats enligt föreskrift samt rengjorts från lös rost, fett, is, hårdnat bruk m. m., noga inläggas och fästas, så att de efter betonggjutningens avslutande hava de på ritningarna angivna lägena. Behövliga monteringsjärn skola inläggas, även om sådana icke angivas på ritningarna. Järnen skola vid behov stödjas mot formen, t. ex. medelst distansklotsar av betong; träklotsar få icke användas. Om distansribbor av trä eller annat material användas för armeringsmontaget, skola dessa ribbor vid betonggjutningen successivt borttagas, innan betongmassan når dem. Armeringsjärnens upphängning eller understödning skall vara så anordnad, att vid sättning i betongmassan under gjutningen håligheter kunna förhindras uppstå under järnen. För dragning utsatt armeringsjärn skall, såvida ej annorlunda bestämmes, vid ändarna förses med krok. J ä r n med högst 12 mm diameter må i stället för med krokar förses med spetsvinkliga ändhakar med en haklängd av minst 6 ggr järnets diameter, eller ock må det inläggas med raka ändar, om tillåten vidhäftningspåkänning så medgiver. Enbart för tryck utsatt armeringsjärn behöver som regel ej förses med ändkrokar. För skjuvarmering uppbockat järn skall förankras i betongens tryckzon på tillräcklig längd och förses med ändkrok.

30 Ändkrokar böra utföras i halvcirkelform med en inre krökningsradie, som är 2 ggr järnets diameter, och med ett avslutande rakt stycke, vars längd skall vara minst 4 ggr nämnda diameter. 1

Minst 4d 2d

i

:

Total längd minst JOd+fÖOmm Fig. 3.

Armeringsjärn få skarvas, endast om skarvning är angiven på ritningarna eller eljest så medgives. I konstruktionsdel åverkad av böjning skall, såvida ej annorlunda bestämmes, skarvning av för dragning utsatta armeringsjärn ske på sådant sätt, att järnen skjuta förbi varandra på en total längd av minst 30 d + 100 mm, där d är järnets diameter i mm, varvid järnen vid resp. skarvände ombockas till en ändkrok (fig. 3). J ä r n med högst 12 mm diameter eller med högst 25 mm diameter och dragspänning högst 500 kg/cm 2 må skarvas utan krokar, om järnen skjuta förbi varandra på en längd av minst 60 d. I konstruktionsdel åverkad huvudsakligen av dragning, såsom hängstag och dragband, bör skarvning av järn ske medelst nit- eller bultförband, spännmutter eller på annat godkänt sätt, varvid dragkraften skall kunna överföras enligt gällande järnbestämmelser. Skarvning av enbart för tryck utsatta armeringsjärn må ske antingen i överensstämmelse med ovan givna föreskrifter beträffande skarv med ändkrokar av för dragning utsatta järn, varvid dock den nämnda totala längden endast behöver vara 5 d + 150 mm, eller ock så, att järnen skjuta förbi varandra på en längd av minst 3 0 ^ + 150 mm, i vilket sistnämnda fall krok ej erfordras vid skarvändarna. Skola vidliggande armeringsjärn skarvas, få skarvarna som regel icke förläggas mitt för varandra utan skola förskjutas inbördes. Bockningar på armeringsjärn, med undantag av ändkrokar och hakar samt på byglar, skola utföras med en inre krökningsradie av minst 5 ggr järnets diameter. Vid armeringsjärn med större diameter än 30 mm får bockning med mindre inre krökningsradie än 5 ggr järnets diameter (för ändkrokar o. cl.) icke utföras i kallt tillstånd, utan skall i sådant fall varmbockning ske. Bockning av kallt järn skall ske långsamt och utan slag. Varmbockning skall utföras vid ljus rödvärme; avsvalning skall därefter ske fritt i luft, un1 För armeringsjärn med annan sektion än den cirkulära tillämpas dessa bestämmelser under införande av en tänkt diameter av en till cirkulär form ombildad sektion, dock att beträffande krökningsradie vid bockningar järnets verkliga tvärmått i bockningsriktningen skall gälla i stället för diametern.

31 der skydd mot regn och snö, utan att bearbetning därunder får äga rum. Under alla förhållanden, men särskilt om bockningen sker vid låg lufttemperatur, skall noga tillses, att alla krökar bliva fria från sprickor. Med undantag för skarvar får det fria avståndet mellan parallella armeringsjärn ej vara i sidled mindre än 2 ggr järnets diameter eller mindre än 25 mm och i höjdled mindre än järnets diameter eller mindre än 16 mm. Tjockleken av armeringsjärn täckande betongskikt, vari puts 1 ej får inräknas, skall vid alla slag av byggnadsverk vara minst lika med järnets diameter och får ej understiga i tabell 3 angivna minimivärden. Tabell 3. Minsta tjocklek i mm av armeringsjärn täckande betongskikt för Byggnadsverk

Vanliga bostads- och kontorshus Husbyggnader, där god brandsäkerhet fordras; utomhuskonstruktioner (konstruktioner belägna helt eller delvis i fria luften); konstruktioner utsatta för starka växlingar av värme och kyla, för starka fnktighetsväxlingnr, för rökgaser o. d Husbyggnader eller andra byggnadsverk, där större mängder av brännbara ämnen finnas hopade eller särskilt hög grad av brandsäkerhet önskas . . . . Byggnader eller byggnadsdelar i el I T närmast över vatten

plattor

balkar, lågar och valv

pelare

40 Vid sådana specialkonstruktioner av armerad betong, som skola vara motståndskraftiga mot höga temperaturer (över 500° C), skall tjockleken av det täckande betongskiktet bestämmas efter behovet för varje fall. Cementhalten i dylikt skikt bör ej vara lägre än 300 kg per m 3 betong. Där med hänsyn till brandsäkerheten det täckande betongskiktet är mer än 40 mm tjockt, bör det vara försett med armering av rundjärn eller trådnät. För dylik skiktarmering får tjockleken av täckande betongskikt, oberäknat puts, ej vara mindre än resp. järndiameter. Järnbalkar, vilka ingå såsom bärande i en husbyggnad, böra, i den utsträckning så kan ske, förses med ett täckande armerat betongskikt, vars tjocklek, oberäknat puts, ej understiger: för pelare, allt efter graden av önskat brandskydd, 40, 60 å 100 mm, » övriga konstruktionsdelar 40 mm. Oskyddade järnkonstruktioner, exempelvis i form av entresolering eller takstolar, böra icke anbringas, utan att åtgärder vidtagits till förhindrande av att järnkonstruktionerna vid temperaturändringar kunna skada byggnadsverket. 1 Beträffande puts anbragt med betongspruta gälla för varje fall utfärdade särskilda bestämmelser.

4.

B et on g m as s as

beredning.

Mängden av betongmassans olika beståndsdelar skall noga mätas. Mätning av cementet skall alltid ske efter vikt; väges icke cementet vid blandningen, skall blandarsatsen beräknas för visst antal hela (eventuellt halva) säckar cement. Beträffande övriga material bör mätning helst likaledes ske efter vikt, men mätning efter volym må även godtagas, särskilt i fråga om byggnadsverk av mindre omfattning. Vid mätning efter volym skall iakttagas, att i möjligaste mån samma packningsgrad alltid erhålles i måtten. För undvikande av variationer i blandningsförhållandet på grund av ändring i volymvikt eller volym vid olika fuktighetshalt hos sanden eller stenmaterialet skola vikt- och volymmängder därav hänföra sig till torrt tillstånd, och i enlighet härmed skall vid mätning av sand och stenmaterial, vare sig efter vikt eller efter volym, justering av mängderna ske vid alla de tillfällen under arbetets fortgång, då anledning finnes att förmoda ändring i sagda fuktighetshalt. Sådan justering är särskilt av betydelse vid mätning efter volym. Betongmassa skall beredas med maskin av lämplig typ. I undantagsfall må dock efter särskilt medgivande materialens blandning ske för hand; till säkerhet för att avsedd hållfasthet hos betongen ernås kan i dylikt fall påfordras ökning av eljest föreskriven cementhalt. Materialen skola blandas, till dess att homogen massa erhållits. 1 Stenen skall vara väl omgiven av cementbruk samt jämnt inblandad i detta. Vid blandning för hand omskyfflas först cement och sand på ett tätt och jämnt underlag, varefter stenmaterialet tillsättes. Satsen övergjuten därpå med vatten och omskyfflas väl, tills nyss angivna fordringar äro fyllda. 5. a.

Betonggjutning.

Betonggjutnings

utförande.

Innan betongmassa anbringas, skall tillses att alla järn äro rätt inlagda och väl fastade samt att formar och i övrigt alla ytor, mot vilka gjutning skall ske, ävensom järn äro väl rengjorda. Formarna skola vattnas, så att de ej suga åt sig vatten ur betongmassan. Sedan betongmassan beretts, skall den omedelbart transporteras till sin platsi täta kärl eller på annat sätt, som ej medför läckage, samt utan dröjsmål anbringas och bearbetas i formen. Om, till följd av transportsättet eller eljest, stenen i massan skulle skilja sig från bruket, skall massan ånyo omskyfflas före anbringandet i formen. Undantagsvis och under lämpligt skydd mot sol och värme må betongmassa, med normalt bindande portlandcement, förvaras före gjutningen så lång tid efter vattnets tillsättande, som motsvarar hälften av den för det använda cementet konstaterade kortaste tiden till bindningens början, dock högst 1 timme. Efter dylik förvaring skall massan alltid noga 1 - ^ n ä r °hka betongmaterial och olika blandningsmaskiner fordra väsentligt olika blandningstid för ernående av full likformighet i massan, bör, åtminstone vid större och viktigare betongarbeten, genom provning utrönas den lämpligaste blandningstiden. Vid vattenbyggnader får blandningstiden icke understiga 2 minuter, efter det att alla material, inberäknat vatten, tillförts biandaren.

33 omskyfflas omedelbart före ifyllningen i formen. 1 Betongmassa med aluminatcement bör vara anbringad och bearbetad i formen högst 20 till 30 minuter efter vattnets tillsättande. För betongmassans anbringande i formen skola sådana anordningar vidtagas, att den fria störthöjden ej överstiger 1*5 m. Betongmassa av plastisk eller av trögflytande konsistens (båda konsistensformerna = »gjutbetong») bearbetas omsorgsfullt i ändamål att erhålla en homogen massa och utdriva luftblåsor samt föra betongmassan in mellan och kring befintliga armeringsjärn ävensom mot formarna, så att alla mellanrum utfyllas. Vatten, som vid bearbetningen samlas på ytan, skall försiktigt uppsamlas och avlägsnas; det får icke avtappas, t. ex. genom hål i formen. Där så lämpar sig, må den anbragta betongmassan, till vinnande av god sammanpackning, så att inga håligheter uppstå hos betongen, maskinellt utsättas för hastiga vibrationer, vilket i sådant fall måste ske inom den för det använda cementet konstaterade kortaste tiden till bindningens början. Om undantagsvis, för speciella ändamål, betongblandning av jordfuktig konsistens (»stampbetong») kommer till användning, skall massan utbredas i formen i möjligast jämntjocka lager om högst 20 cm tjocklek. Varje lager stampas med planstöt över hela ytan, till dess vatten tränger fram på överytan, och med kantstöt utefter formsidorna. De skilda lagren böra, där så är möjligt, läggas vinkelrätt mot den i konstruktionen rådande tryckriktningen, eventuellt parallellt med densamma. Om vid utförande av betongpartier, som skola hava direkt sammanhang med varandra, gjutfog utöver de på ritningarna angivna måste anordnas, d. v. s. om så långt uppehåll i gjutningen måste göras, att tiden för uppehållet tillsammans med ovannämnda förvaringstid uppgår till mer än den för det använda cementet konstaterade kortaste tiden till bindningens början eller till mer än 2 timmar, bör sådan gjutfog förläggas, där skjuvspänningarna äro små. Gjutfog bör sålunda exempelvis undvikas mellan balkliv och platta i T-balk. Gjutfog skall, där så är möjligt, förläggas vinkelrätt mot den vid fogstället rådande tryckriktningen. Vid fogställe anbringas efter behovet lämpad avstängningsform. Inom varje avstängningsområde skall betongarbetet utföras i ett sammanhang, utan avbrott. I gjutfog skall vid arbetets fortsättande fogytan befrias från därå eventuellt bildat cementslam samt renborstas och vattnas. Gjutfog får icke göras på sådant ställe, där fogytan blir oåtkomlig för dylik behandling. Vid gjutning av valv bör, för erhållande av möjligast jämn sättning av ställningarna, arbetet fortgå symmetriskt om valvets mitt. Vid betongkonstruktioner av stor sammanhängande längd eller med stora sammanhängande ytor skall, genom särskilda anordningar eller arbetsförfaranden, hänsyn tagas till betongens krympning, där så prövas nödigt även till dess svallning, samt till inverkan av temperaturändringar. 1 För fabriksberedd, med cement av klass A eller B tillverkad betongmassa, som omedelbart efter beredningen transporteras från fabriken i oavbrutet roterande behållare och avlämnas på byggnadsplatsen inom l x / 2 timme efter beredningen, får förvaringstiden räknas från tiden för avlämnandet.

31 Då den omgivande luftens temperatur är lägre än + 5° C, får betonggjutning icke äga rum, med mindre än sådana anordningar träffas, att betongmassan vid gjutningen har en temperatur av lägst + 10° C. Om så erfordras, isoleras formarna eller uppföres s. k. varmhus, inom vilket konstruktionen utföres. Vid uppvärmning av material skall noga tillses att sönderbränning av sand och sten ej förekommer samt att den färdiga betongmassans temperatur icke kommer att överstiga + 4 0 ° C vid användning av portlandcement och + 20° C vid användning av aluminatcement. Betonggjutning med aluminatcement får icke äga rum, när lufttemperaturen är högre än + 20° C. Betonggjutning får ej verkställas mot yta, med vilken vidhäftning önskas, om ytans temperatur understiger + 5° C. b. I n l ä g g n i n g

av

sparsten.

Sparsten får inläggas i grova konstruktionsdelar, i den utsträckning sådan sten i arbetsbeskrivning eller på ritningar medgivits, dock högst motsvarande 20 % av konstruktionsdelens volym, såvida ej annorlunda särskilt bestämmes. Sparsten skall vid behov tvättas samt alltid vattnas före inläggningen. Vid betonggjutning, då den omgivande luftens temperatur är lägre än -f 5° C, skall sparstenen, t. ex. genom förvaring i varmt vatten eller i varmhus, givas en temperatur av lägst + 5° C. Sparsten skall fördelas så jämnt som möjligt i betongmassan och så inläggas, att inga hålrum bildas under de enskilda stenarna, vilka skola på alla sidor omgivas och väl kringpackas med betongmassa. Stenarna få ej läggas närmare varandra än 20 cm eller närmare form, järn eller hårdnad betongyta än 10 cm. c. B e t o n g s

behandling under tiden gjutningen.

närmast

efter

Nygjuten betong skall noga täckas till skydd mot regn och snö, solstrålning samt kyla och får under de närmaste dygnen efter gjutningen endast med försiktighet beträdas. Vid lufttemperatur lägre än + 5° C skall den nygjutna betongen hållas täckt åtminstone de 4 första dygnen, så att nödig värmeisolering vinnes under denna tid. Vid behov anordnas konstgjord uppvärmning, varvid dock till förhindrande av hastig uttorkning skall tillses att nyss färdig betong ej på olämpligt sätt utsattes för starkare värme. För att utjämna den vid uttorkningen uppstående krympningen skall betongen under hårdnandet hållas fuktig minst 7 dygn, vid behov genom vattenbegjutning. Vid konstruktioner, där hastig uttorkning kan hava till följd särskilt stora påkänningar genom krympning, såsom vid statiskt obestämda system, bör betongen hållas fuktig under minst 45 dygn efter gjutningen. Lika-

35 ledes skola, till befordrande av vattentäthet, alla byggnader eller byggnadsdelar, som komma att utsättas för ensidigt vattentryck, under minst 45 dygn efter gjutningen hindras att uttorka. Konstruktioner eller konstruktionsdelar, som gjutas i luft men äro avsedda att nedsänkas i havsvatten, t. ex. kasuner och kajpålar, böra så fullständigt som möjligt få hårdna i luft före nedsänkningen; vid gynnsam väderlek är en tid av c:a 30 dygn tillräcklig. Betong får under de 2 efter gjutningen närmast följande dygnen ej utsättas för nämnvärd belastning och därefter intill formrivningen endast med särskild försiktighet och i ringa grad belastas. Efter formrivningen får belastning ske endast i sådan utsträckning, att de enligt föreskrifterna om tillåtna påkänningar avsedda säkerhetsgraderna förefinnas. Här givna bestämmelser hänföra sig närmast till betong, som tillverkats med cement klass A. Vid användande av annat cement anpassas betongens behandling under tiden närmast efter gjutningen med hänsyn till cementets egenskaper. Vid gjutning av betong med aluminatcement skall noga tillses att betongen, sedan den bundit, ständigt hålles fuktig på ytan genom vattning under minst ett dygn. Vid gjutning av aluminatcementbetong med hög cementhalt och vid gjutning, när hög lufttemperatur kan inträffa under tiden närmast efter gjutningen, skola åtgärder vidtagas för att förhindra, att temperaturen i betongen under hårdnandet stiger till mer än + 5 0 ° C; den i betongen under hårdnandet utvecklade värmen bör vid fara för hög temperatur avledas så hastigt som möjligt genom tidigast möjliga formlossning och vattenbegjutning. 6.

Särskilda

bestämmelser vätte

för

betonggjutning

i

n.

Vid betonggjutning i vatten skall användas betongblandning med en cementhalt av minst 300 kg per m3 betong, såvida icke genom särskilda prov påvisas, att förhållandena vid byggnadsplatsen och den använda arbetsmetoden kunna medgiva lägre cementhalt. Betongmassan, som skall hava efter arbetsmetoden anpassad konsistens, skall nedföras på sådant sätt och med sådana anordningar, att cementets ursköljning undvikes samt att inga hålrum uppstå i betongen. Formarna skola därför vara täta och byggda på sådant sätt, att lugnvatten råder inom formen samt att vattenströmning ej förekommer genom formväggarna. Betongmassan får ej bearbetas, förrän den når upp till vattenytan. Betonggjutning i vatten bör utföras utan uppehåll. Om detta ej låter sig göra, skall å fogytan bildat cementslam avlägsnas före arbetets återupptagande. I övrigt skola i tillämpliga delar gälla de bestämmelser, som ovan givits för betonggjutning.

36 B.

Kontroll.

För övervakande av att byggnadsverk utföres enligt dessa bestämmelser och på ett över huvud taget fackmässigt sätt äger beställaren eller vederbörande myndighet föranstalta om en efter förhållandena lämpad kontroll. Kontrollant skall bland annat tillse, att arbetet utföres med fullgott material, med de betongblandningar, järninlägg, godstjocklekar, mått och dimensioner i övrigt, som angivas på ritningar, samt att nödiga provningar å material utföras såväl i god tid före resp. arbetes utförande som under arbetets gång. Formbyggnader samt armerings järnens lägen och skick skola kontrolleras vid betonggjutningens påbörjande samt under arbetets fortgång, varjämte tidpunkter för gjutning av olika betongpartier antecknas för bedömande av när formrivning och provbelastning kan ske. Vidare tillses, att nödig försiktighet iakttages vid låg lufttemperatur och att i sådant hänseende givna bestämmelser efterlevas. Noga kontrolleras, att eventuella efterlagningar ske pu ett lämpligt sätt. Om sättningar kunna tänkas uppkomma, böra kontrollavvägningar göras under arbetets fortgång, särskilt vid mera betydande byggnadsverk. Redan från början böra därför lämpligen å byggnaden utmärkas bestämda avvägningspunkter, som äro lätt åtkomliga under hela byggnadstiden. Skärpt kontroll, med ständig övervakning och fordran på särskilt noggranna provningar, skall tillämpas för betong utsatt för ensidigt vattentryck ävensom för all slags betong, i vilken de tillåtna påkänningarna förutsätta högre tryckhållfasthet än i tabell 1, avd. I I , angives vid ifrågavarande cement- och vattenhalt, eller i vilken de tillåtna påkänningarna uppgå till eller äro större än de, som enligt avd. I V gälla betong med en tryckhållfasthet av 250 kg/cm 2 hos 28-dygns provkuber. Vid betonggjutning med aluminatcement skall noga kontrolleras att av cementets egenskaper betingad särskild försiktighet och omsorg iakttages och att härför givna särskilda föreskrifter noga efterföljas. Detsamma gäller i tillämpliga delar även beträffande betonggjutning med portlandcement klass special. Dagbok, som under byggnadstiden föres av arbetsbefälet på platsen, skall granskas av kontrollanten under arbetets fortgång. Kontrollanten skall i dagboken anteckna, när granskning skett. Vid kontroll iakttagna bristfälligheter, som ej omedelbart avhjälpas, ävensom resultat av genom kontrollant gjorda provningar böra i skrivelse meddelas arbetsbefälet. Anteckning om sådant meddelande skall av kontrollanten göras i dagboken. Entreprenör är skyldig att för kontrollens fullgörande kostnadsfritt tillhandahålla såväl material och mindre redskap som erforderlig hjälp av arbetare. C.

Besiktning och provbelastning.

Sedan ett byggnadsverk av betong eller armerad betong färdigställts, verkställes besiktning, varjämte provbelastning företages i den utsträckning och

37 på sätt nedan säges. över dylik förrättning skall föras protokoll. Där så finnes behövligt, skall besiktning resp. provbelastning ske, även då byggnadsverket ännu är utfört endast i vissa delar eller i viss utsträckning. Exempelvis bör en betongyta besiktigas, även innan puts, beklädnad, bestrykning el. dyl. anbringats på densamma. När provbelastning företages, skall i samband därmed erforderlig besiktning samt nödiga avvägningar verkställas före, under och efter densamma. Då byggnadsverk utföres på entreprenad, skall entreprenören bära ansvaret för och ersätta alla vid besiktning iakttagna ävensom genom provbelastning möjligen uppkomna skador på konstruktionen, för såvitt ej kan påvisas, att de berott på felaktiga, av beställaren tillhandahållna delar, ritningar eller uppgifter, vilkas beskaffenhet eller riktighet entreprenören ej avtalsenligt varit skyldig att pröva. 1.

Besiktning.

Vid besiktning skall särskilt observeras möjligen förekommande formförändringar och sprickbildningar hos konstruktionen ävensom sättningar i grunden, och böra iakttagna sådana jämte den sannolika anledningen till desamma antecknas i protokollet. Vidare skall undersökas att de konstruktiva anordningar, som avse speciella ändamål, exempelvis rörliga upplag, dilatationsfogar, isoleringar, äro utförda på tillfredsställande sätt. Härför eventuellt erforderliga provningar skola utföras med tillämpning av för varje fall utfärdade särskilda bestämmelser. 2.

Provbelastning.

Provbelastning av konstruktion skall ske, om särskild anledning (frost, mindre goda hållfasthetsprov å betong el. dyl.) finnes att hos densamma misstänka svaghet, som genom provbelastning kan utrönas, eller om vederbörande myndighet eljest så påfordrar. Brokonstruktioner böra som regel provbelastas, då den teoretiska spännvidden är lika med eller större än 15 m vid balk- och ramkonstruktioner och 25 m vid valvkonstruktioner. Om till bro hörande lång- eller tvärreglar hava större spännvidd än nyss angivits beträffande resp. konstruktionstyp, må blott enstaka dylika provbelastas, såvida icke ovan nämnd särskild anledning föranleder vidtagande av mer omfattande provbelastning. Provbelastning företages tidigast 30 dygn, efter det konstruktionen ifråga färdiggjutits. Skulle under sagda tid, till följd av lufttemperatur lägre än + 5° C, betongens hårdnande hava fördröjts, skall tiden, innan provbelastning får ske, i erforderlig mån utsträckas. Antalet lastställningar vid provbelastning bestämmes med hänsyn till konstruktionens art. Sålunda erfordras t. ex. för en enkel balk vanligen endast en lastställning, avseende bl. a. formförändringen vid mitten, under det att för ett valv provlasten bör anbringas dels vid hjässan, dels ensidig, dels över hela spännvidden.

38 För varje lastställning bestämmes provlasten som regel så, att den åstadkommer spänningar i konstruktionen, vilka i så stor utsträckning som möjligt och särskilt i de delar lastställningen närmast avser äro 20 % större än de maximispänningar, som kunna uppstå i resp. delar genom den tillfälliga belastning, för vilken konstruktionen är beräknad vid vanliga belastningsfall, dynamiskt tillskott inberäknat. Dock få de genom provlasten uppkommande spänningarna icke i någon del av konstruktionen eller grunden överstiga nyssnämnda förhöjda värden. Om den ständiga belastningen ännu ej är tillfullo anbringad, skall provlasten ökas med den felande tyngden. Mindre provlast än vad ovan sagts må användas, där särskilda omständigheter sådant påkalla och beställaren eller vederbörande myndighet så bestämmer, t. ex. av kostnadsskäl eller då svårighet föreligger att erhålla tillräckligt provbelastningsmaterial. För broar och andra konstruktioner, beträffande vilka det är av särskild vikt att undvika uppkomsten av för blotta ögat synliga sprickor i betongen, bör, då provbelastning företages inom 45 dygn, efter det konstruktionen färdiggjutits, ej användas större provlast än som motsvarar den tillfälliga belastningen vid vanliga belastningsfall, dynamiskt tillskott inberäknat, dock att ovan nämnt tilllägg för ännu felande ständig belastning må göras. Provlast för järnvägsbroar bör bestå av provbelastningsvagnar och lokomotiv. Vid provbelastning av gatu- och vägbroar ävensom husbyggnads- och andra konstruktioner användes härför lämpligt material, varvid skall tillses att provlastens avsedda verkan ej av någon anledning i nämnvärd grad ändras, t. ex. genom valvbildning i eller viktökning hos provbelastningsmaterialet. Provlast bör så anordnas, att den får likartad statisk verkan som den tillfälliga belastning, för vilken konstruktionen är beräknad vid vanliga belastningsfall. Dock må, exempelvis då beräkningen förutsätter jämnt fördelad last av viss intensitet över hela spännvidden, såsom provlast användas en jämnt fördelad last av större intensitet å en kortare sträcka av spännvidden, eventuellt även koncentrerade laster, blott spänningarna och särskilt skjuvspänningarna ej överstiga ovan angivna största värden. Provlast får som regel ej hastigt anbringas i full utsträckning utan skall successivt ökas. Likaledes skola stötar undvikas vid all provbelastning, såvida icke konstruktionen ifråga är särskilt avsedd att upptaga stötar, då provbelastning skall utföras enligt närmare anvisningar av beställaren eller vederbörande myndighet. Provlast bör, där sådant ej omöjliggöres på grund av pågående trafik el. dyl., eller då ej annorlunda bestämmes, för varje lastställning åverka konstruktionen under minst 6 timmar. Vid provbelastning uppkommande totala formförändringar uppdelas i elastiska och permanenta samt uppmätas såväl vid viktigare punkter på konstruktionen som vid dess stöd. Den totala formförändringen uppmätes, så snart provlasten anbragts, därefter om möjligt upprepade gånger och på jämna mellantider för varje lastställning ävensom omedelbart före provlastens förflyttning till annan lastställning eller dess avlägsnande från konstruktionen.

39 Den permanenta formförändringen skall uppmätas omkring 12 timmar, sedan provlasten avlägsnats från konstruktionen efter sista föreskrivna lastställningen, såvida ej tidigare uppmätning påfordras på grund av pågående trafik el. dyl. eller annorlunda bestämmes. Elastisk formförändring skall ej vid någon punkt med mer än 20 % överstiga den, som erhålles vid statisk beräkning. Permanent formförändring får ej vid någon punkt utgöra mera än 20 % av den vid samma punkt genom provbelastningen framkallade största totala formförändringen. För den händelse nämnda mått å permanent formförändring obetydligt överskrides, må konstruktionen dock efter beställarens eller vederbörande myndighets beprövande kunna godkännas. Anses förnyad provbelastning vara nödvändig för godkännande, skall dylik utföras, och får härvid ingen nämnvärd ytterligare permanent formförändring uppkomma. Formförändringarna skola i sistnämnda fall hänföras till konstruktionens form vid den första provbelastningens avslutande. Vid bedömande av formförändringarnas storlek under provbelastning skall vederbörlig hänsyn tagas till förekommande formförändringar och rörelser hos stöden samt eventuell inverkan av temperaturändringar. Om så bestämmes, skall för järnvägsbro även provkörning företagas med provtåg, motsvarande den rullande materiel, som är avsedd att framföras å den bandel, där bron är belägen, och som i trafik lämnar de farligaste påkänningarna. Tåget framföres över bron först en gång långsamt och därpå med den största hastighet, som är tillåten.

40 AVDELNING IV. Statiska beräkningar. A.

Belastningsantaganden.

För beräkning av byggnadsverk av betong och armerad betong skola i tilllämpliga delar gälla de belastningsantaganden, som föreskrivas i Järnbestämmelserna, med följande ändringar och tillägg: 1) Inverkan av temperaturändringar samt betongens krympning och svallning skall beräknas enligt de bestämmelser, som givas nedan under B. b., mom. 20. 2) Vid konstruktioner utsatta för belastning av tåg eller motorfordon och med ovanliggande fyllning av större höjd än 1 m, räknat till rälsunderkant resp. vägbanans överkant, må det dynamiska tillskottet minskas i förhållande till fyllningens höjd samt i procent beräknas ur formeln 6-Ä där h — fyllningens höjd i m och e — dynamiskt tillskott enligt Järnbestämmelserna. Vid en fyllningshöjd av 6 m eller mera behöver hänsyn ej tagas till belastningens dynamiska inverkan. B.

Övriga beräkningsgrunder.

De statiska beräkningarna skola utföras enligt statikens samt elasticitetsoch hållfasthetslärans regler med iakttagande av nedan för vissa fall lämnade beräkningsgrunder och föreskrifter. Andra beräkningsmetoder må dock användas, såvida de äro grundade på noggranna utredningar eller utförda provningar och godtagas av vederbörande myndighet. a.

Moment

samt

normal-

och

transvers

al

krafter.

1. Vid beräkning av statiskt obestämda kvantiteter, formförändringsarbete och elastiska formförändringar må följande antaganden göras:

41 Vid beräkning av ytor och tröghetsmoment medtages hela tvärsnittet och tillägges för inom snittet belägna järn en yta = 10 ggr järnarean; vid konstruktioner med vanlig armering behöver dock dylikt tillägg göras, endast om så föreskrives; elasticitetsmodulen antages konstant och = 210 000 kg/cm 2 . 2. Den teoretiska spännvidden för en fritt upplagd platta eller balk skall, såvida densamma ej genom särskilda upplagsanordningar är bestämd, antagas vara lika med den fria spännvidden ökad med medeltalet av erforderliga upplagslängder vid båda upplagen. Vid kontinuerliga plattor och balkar räknas den teoretiska spännvidden lika med avståndet mellan stödmittpunkterna. För beräkning av stödmoment må reaktionskraften antagas fördelad över upplagets längd. 3. Korsarmerade, allsidigt understödda rektangulära plattor åverkade av jämnt fördelad last q per ytenhet och med de teoretiska spännvidderna a och 6 (a < b) må, därest ej annan godtagbar beräkningsmetod användes, beräknas enligt följande metod. Plattan tankes uppdelad i två system av varandra korsande, med upplagssidorna parallella balkar. Vartdera balksystemet tankes uppbära lasterna qa resp. qb, därvid qa och qb bestämmas av följande två villkor, nämligen att qa H~ Q b — Q o c n a"tt nedböjningen i plattans mittpunkt för en balk tillhörande det ena systemet skall vara lika med motsvarande nedböjning för en balk tillhörande det andra systemet. Ifrågavarande nedböjningar beräknas på vanligt sätt med hänsyn tagen till uppläggningssättet (fri uppläggning, hel eller delvis inspänning, kontinuitet). I enlighet härmed erhålles exempelvis för en utmed alla fyra sidorna fritt upplagd eller inspänd platta 64 a4 qa q

- "aFTT^

qt

>-q'^TT*

De för dimensioneringen bestämmande positiva momenten Ma och Mb beräknas, då plattan är styvt förbunden med sina upplag eller med angränsande plattfält, enligt formlerna Ma = na • M°a; Mb = nb • M°b, där M°a resp. M°b äro de för belastningarna qa och qb med hänsyn tagen till uppläggningssättet beräknade positiva momenten och 20

20 Om plattan ej är styvt förbunden med sina upplag eller med angränsande plattfält men armeras för uppträdande vridmoment till följd av skjuvkraftei på sätt nedan sägs, gälla samma formler. I övriga fall beräknas momenten Ma och Mb enligt formlerna Ma = ^ L + i . jf. o ; Mb = *±±

• M°b.

42 Ovannämnda armering för upptagande av vridmoment skall finnas i varje hörn av plattan inom en kvadrat med sidan = -r och i enlighet med fig. 4. Sålunda skall armering inläggas i underkant antingen parallellt med upplagssidorna eller vinkelrätt mot diagonalen och i överkant parallellt med diagonalen. Denna armering skall i varje riktning vara lika stor som den största arme-

i s s , UriajerTiantsajYrwring Fig. 4.

ringen i plattans mitt. Hörnarmering i plattans underkant parallellt med sidorna får anses innefatta annan föreskriven armering därstädes. Där negativa moment kunna uppkomma, beräknas det vid det längre upplaget (b) verkande negativa momentet M'a på vanligt sätt som för en balk utsatt för belastningen qa och med motsvarande uppläggningssätt som plattan ifråga samt det vid det kortare upplaget (a) verkande negativa momentet M'h enligt formeln -q—. 24 Plattan armeras för de enligt ovanstående beräknade positiva momenten inom hela det streckade området i fig. 5 samt för de beräknade negativa momenten ävensom för hälften av nyssnämnda positiva moment inom den återstående delen av plattan. Upplag för plattor av ifrågavarande slag beräknas åverkat av lasten från den yta, som begränsas av vederbörande upplagslinje, bisektriserna och sammanbindningslinjen mellan de senares skärningspunkter (fig. 5), vilken yta även skall representera lastfördelningen för upplagsbalken. Sålunda blir vartdera av de kortare upplagen åverkat av triangelformig belastning och vartdera av de längre upplagen åverkat av trapetsformig belastning. Mb = b

I detta mom. avsedda plattor utsatta för åverkan av koncentrerade laster må beräknas enligt av Marcus angiven beräkningsmetod. 1 1

H. Marcus: Die vereinfachte Berechnung biegsamer Plätten, Berlin 1929.

a

I -L I

Cminst i I

Crnirist^t P

—"1

90°

^

rrr

30 cm

a

Cmmstsl

Cmmstjl

Fig. 6.

4. Pelardäck.1 Med ett pelardäck avses en korsarmerad kontinuerlig betongplatta utan förmedling av balkar uppburen av och inspänd i armerade betongpelare (fig. 6). Även benämnda planbjälklag.

44 Plåttjockleken tx skall utgöra minst «ä av den största spännvidden l, dock minst 15 cm; för yttertak må nyssnämnda mått minskas till jx av den största spännvidden resp. 12 cm. Med spännvidd förstås det i de längs- eller tvärgående pelarraderna mätta avståndet mellan pelarnas mittlinjer. Där plattan närmast pelarhuvudet förstärkes genom ökning av tjockleken, skall denna förstärkta del hava ett tvärmått b > « men < 0 a v resp. spännvidd samt en total tjocklek t2 > 1-25 tx och som regel < 1-5 t±. Pelarhuvudets tvärmått c vid anslutningen till plattans undersida skall utgöra minst -r av resp. spännvidd, då förstärkningsplatta finnes, och minst 2 q av resp. spännvidd, om dylik platta saknas. De delar av pelarhuvudet, som ligga utanför en i detta inskriven rätvinklig kon, få härvid icke medräknas. Pelarskaftets minsta tvärmått a får ej understiga ÖÄ av resp. spännvidd, — av våningshöjden eller 30 cm. 10

Beräkning av böjningsmoment och transversalkrafter må, därest ej mera exakt beräkningsmetod användes, 1 genomföras under antagande, att plattan och tillhörande pelare verka såsom ramverk dels i längd- och dels i tvärriktningen, utan reduktion av belastningen i någondera riktningen, samt att plattan är i höjdled orubbligt understödd utefter pelarnas sammanbindningslinjer i de båda huvudriktningarna. Vid fördelning av inspänningsmomenten på platta och pelare behöver hänsyn endast tagas till styvheten hos de i våningen närmast under och över plattan belägna delarna av pelarna. För bestämning av böjningsspänningarna tankes varje rektangulärt fält, i vars hörnpunkter pelare äro belägna, medelst linjer parallella med den ifrågavarande huvudriktningen indelat uti en mittstrimla, vars bredd är lika med halva det i vinkelrät led mot nämnda riktning mätta pelaravståndet, och tvenne (halva) pelarstrimlor, vardera med en bredd lika med fjärdedelen av pelaravståndet. Av plattfältets totala inspänningsmoment Mt antages 075 Mt upptagas av pelarstrimlorna och 0-25 Mt av mittstrimlan; av totala fältmomentet Mm antages 0-55 Mm komma på pelarstrimlorna samt 0-45 Mm på mittstrimlan (fig- 7). För beräkning av pelardäck till husbyggnader må vid jämnt fördelad belastning tillämpas de i tidskr. Betong 1933, häfte 3, angivna formlerna, under förutsättning att spännvidderna i de båda huvudriktningarna icke avvika från varandra med mer än 20 %, att antalet fält i nyssnämnda riktningar icke understiger tre och att, då förstärkningsplatta finnes, dennas bredd b = 0-4 Z. 1 Tabeller för underlättande av beräkningarna, se t. ex. Lewe: Pilzdecken und andere trägerlose Eisenbetonplatten.

45 Fördelning av i/ispanjiingsirwrrientetMi 0.375MI

0.375MI 0.25Mi

Fördelning av fätim/mienlet Mm, az7sMm,

O.^sM^

0.275^

Fig. 7.

5. Vid koncentrerad last P ton verkande på en utefter två parallella kanter upplagd platta med teoretisk spännvidd l m får vid beräkning av böjningsspänningar plattan i sidled (vinkelrätt mot huvudarmeringen) antagas likformigt deltaga i lastens överförande med en bredd åt vardera sidan om lastens r mitt av Q m 5 dä,r r får antagas lika med 3/4 l, dock högst 2-5 m, plus lastbredden samt höjden av påfyllning och täckskikt, varvid plattan skall parallellt med upplagskanterna förses med sekundär armering i såväl över- som underkant (fig. 8). För hjultryckets överförande vid gatu- och vägbroar skall dock den begränsning gälla, att platta upplagd på tvärbalkar får antagas likformigt deltaga i sidled med en bredd högst lika med fordonsfilens halva bredd. Liknande begränsning av lastfördelningsbredden skall gälla för järnvägsbroar. P Den sekundära armeringen beräknas i plattans överkant för momentet 05 P och i underkanten för momentet -=-, båda i meterton per m bredd.

46 Ran. ,Teor

vpplagslirge

Hu vaa arn wr. :ngv, resp v- lastbredd

Sektion vinkelrätt mot huvudarmmrigen. \Pt072,

r

^y^^y^\'ff/°^Tå^ar^

RTivudarnwring - r ^ l + v + f+t, dock Twgst 2,5m£ter+v+f+t Fig. 8.

Vid koncentrerad last P verkande på en av kantbalk uppstyvad konsolplatta skall vid beräkning av böjningsspänningar i plattan nyssnämnda bredd r antagas vara lika med

—, varvid n = -, där E betecknar n y 4E / / elasticitetsmodulen, Ix tröghetsmomentet för kantbalken jämte angränsande del av plattan fram till lastens angreppspunkt samt c en koefficient lika med be-

47 a

Kantballc

—1

1 —4

Konsolens längd. Fig. 9.

lastningsintensiteten parallellt med kantbalken dividerad med konsolplattans motsvarande nedböjning vid lastens angreppspunkt. Kantbalken skall dimenP sioneras för ett positivt moment Mk — — och för ett negativt moment P M't = — T7T-' Därest kantbalken vid sina ändar ej är understödd, skall 19 n därstädes på en sträcka av 1*5 ggr konsolens längd vid plattans dimensionering r antagas vara lika med 5—• och kantbalkens negativa moment anii Tv

P tagas vara M'k = — TT— ' ow 3 gj För en inspänd konsolplatta är c = — ~ , där 72 betecknar plattans tröghetsaö moment (per längdenhet) och a kraftens avstånd från inspänningen (fig. 9). Vid beräkning av skjuv spänning ar skall varje i detta mom. avsedd platta för en vid upplagets kant placerad koncentrerad last antagas likformigt deltaga i sidled med en bredd rx lika med lastbredden ökad med 2 ggr den totala höjden av påfyllning, täckskikt och plattans minimitjocklek eller ock lika med 5 ggr plattans minimitjocklek, därvid det största av nämnda båda mått får väljas (fig. 10).

HuvadnrmeriTuj \

rÅ

v+2(f+t+d7wii)_\ -min. Fig, 10.

48 Fig. 11.

För en koncentrerad last på avståndet x från upplagets kant får nyssnämnda fördelningsbredd rx ökas med j x (fig.

11).

Vid beräkning av den maximala skjuvspänningen i ett snitt får lastfördelning i plattans längdled ej förutsättas och skall alltid en av de förekommande koncentrerade lasterna vara placerad i samma snitt. I längdled (parallellt med huvudarmeringen) får vid beräkning av böjningsspänningar lasten antagas fördelad till plattans överkant på en längd 5 lika med lastbredden ökad med 2 ggr sammanlagda höjden av påfyllning och täckskikt (fig. 12). Sistnämnda lastfördelning må tillämpas för såväl längd- som sidled vid konstruktioner, som ej äro att hänföra under bestämmelserna ovan i detta mom. Lastbredden antages vara: i fordonets längdriktning för motorfordon = 15 cm och för tåg samt gatu- och vägvält = 0; i fordonets tvärriktning för motorfordon = 25 cm, för tåg = 10 cm samt för gatu- och vägvält lika med den i Järnbestämmelserna angivna hjulbredden. Framföres fordon å räls, får vid bestämning av deltagande plattbredd och lastfördelning i fordonets längdriktning rälshöjden medräknas i påfyllningen.

49 SekHon parallellt med luwuädJimruujeri.

6. För konstruktioner, som åverkas av stjälpande krafter, skall säkerheten mot stjälpning vara minst 1-5-faldig, d. v. s. stabilitetsmomentet av belastningar, som med visshet kunna påräknas, skall vara minst 1*5 ggr stjälpningsmomentet. Tågbelastning å järnvägsbro skall vid sådan beräkning antagas bestå av endast stillastående tomvagnar, såvida ej annan tågbelastning giver mindre säkerhet mot stjälpning. o. Inre

spänningar.

1. Spänningarna i tvärsnitt åverkat av böjning med eller utan samtidig normalkraft beräknas som regel under antagande, att längdändringarna äro proportionella mot avståndet från neutrala lagret (Naviers sats). För balkar med särskilt stor höjd i förhållande till spännvidden (större höjd än omkring r\z av spännvidden) är detta antagande icke alltid tillämpligt. 1 2. Vid beräkning av inre spänningar antages betongens elasticitetsmodul såväl för tryck som för dragning Eb = 140 000 kg/cm 2 och järnets elasticitetsmodul Ej = 2 100 000 kg/cm 2 , således n = =£ = 15. 3. Den tillåtna belastningen P för ett armerat tvärsnitt utsatt för centriskt tryck beräknas ur formeln P=Gt(Ab+15Åj), där ot = den enligt c här nedan tillåtna tryckpåkänningen i betongen, Ab = h e l a tvärsnittets yta, Aj = de längsgående armerings järnens sammanlagda snittyta. De längsgående armerings järnens snittyta Aj skall utgöra minst 0-6 % avhela tvärsnittets yta Ab. Är nämnda järnyta större än 3 % av Ab, får i ovanstående formel som verksam järnyta Aj endast medräknas 3 % jämte % av återstoden. 1 Se t. ex. Hermann Bay: tJber den Spannungszustand in hohen Trägern und die Bewehrung von Eisenbetontragwänden.

4. Längsgående järn i för tryck utsatta konstruktionsdelar skola förbinJ das medelst byglar på ett inbördes avstånd, som är högst 12 ggr de nyss^ nämnda järnens diameter och högst lika med konstruktionsdelens minsta tvärmått. 5. Spiralarmering får användas endast vid pelare utsatt för centriskt tryck samt vid upplag. Spiralerna skola hava cirkulär form i snitt, som äro vinkelräta mot kraftriktningen. Den tillåtna belastningen P för en spiralarmerad konstruktion beräknas ur formeln där ot = den enligt c här nedan tillåtna tryckpåkänningen i betongen, Ak = kärnytan, vilken ligger inom och begränsas av spiraljärnets medellinje, Aj = de längsgående armeringsjärnens sammanlagda snittyta, A, = snittytan av den till ett prisma av konstruktionsdelens längd omräknade volymen av spiraljärnet. Alltså gäller A, — , där D 6.

är spiralens medeldiameter, a.s spiraljärnets snittyta och s stigningen. För en spiralarmerad konstruktionsdel skola följande villkor gälla: s :g v-, dock högst = 8 cm;

Vidare skall Ak + 15 Aj + 45 As ^ 2 Ab, där Ab = hela tvärsnittets yta. Spänningen i de längsgående järnen 15 P °J~ Ak + 15 Aj får icke överskrida den enligt c här nedan tillåtna påkänningen. 7. Centriskt belastad och i båda ändar åtminstone sidostyrd dubbelarmerad mur, pelare eller sträva åverkad av en tryckkraft P skall, om slankhetstalet Iji är större än 50, med hänsyn till faran för avknäckning beräknas för kraften coP, där w = 0'60 + 0-00016 [-. Vid slankhetstal l/i Si 85 får den för kraften WP beräknade spänningen vid vanliga belastningsfall uppgå till högst 60 kg/cm 2 . Centriskt belastad oarmerad dylik konstruktionsdel skall, om slankhetstalet är större än 15, beräknas för kraften coP, där 11 ^2 w = 0*775 + 0-001 K

51 Här betecknar l konstruktionsdelens teoretiska längd och i tvärsnittets minIsta tröghetsradie. Tröghetsradien i beräknas utan hänsyn till förefintliga [armeringsjärn; vid spiralarmering får hänsyn endast tagas till kärnytan. Är konstruktionsdelen excentriskt åverkad, skall den beräknas för inverkan av böjningsmoment samt normalkraften P . Med hänsyn till faran för avknäckning skall den dessutom beräknas för en centriskt verkande tryckkraft \coP. 8. Vid konstruktionsdelar utsatta för enbart dragning antages betongen icke medverka för upptagande av dragspänningar. 9. Vid oarmerade för böjning åverkade konstruktionsdelar, som äro utförjda utan gjutfogar och vid vilka risk för sprickbildning icke föreligger, må betongen anses kunna upptaga dragspänningar. 10. Vid armerade för böjning åverkade konstruktioner antages betongen icke medverka vid upptagandet av normaldragspänningar, utan dessa skola helt upptagas av armerings järnen. 11. Vid alla järnvägsbroar av armerad betong samt vid de delar av armerade konstruktioner åverkade för böjning eller dragning, som äro utsatta för rökgaser (såsom viadukter över järnvägar, byggnader i fabriksdistrikt) eller för annan liknande för armerings järnen skadlig inverkan, skola därjämte tvärsnitten, för att motverka uppkomsten av sprickbildningar, så utföras, att de betongdragspänningar, som vid vanliga belastningsfall erhållas under antagande, att betongen upptager dragspänningar, icke överstiga under c här nedan i sådant hänseende särskilt angivna tillåtna påkänningar. Detsamma gäller även för böjning eller dragning åverkade konstruktionsdelar, som äro föri lagda i eller utsatta för vatten och där armeringsjärnen måste särskilt skyddas, [samt huvudsakligen för dragning åverkade konstruktionsdelar i fria luften. 12. Tryckzonen i för böjning åverkad konstruktionsdel må förstärkas med [järn, vilka dock få tillgodoräknas endast under förutsättning, att ytan av dei samma utgör minst 0'6 % av den för tryck åverkade delen av betongtvärsnittet. I Är nämnda järnyta mer än 3 % av den för tryck åverkade delen av tvärsnittet, får som verksam järnyta endast medräknas 3 % jämte x/3 av återstoden. 13. Om armeringsjärn inläggas på olika avstånd från neutralaxeln, skall så' som utslagsgivande anses medelspänningen i det yttersta järnet. Vid styv arme, ring (t. ex. med helvalsad balk) är spänningen i yttersta fibern avgörande. 14. För T-balk, bestående av balkliv med anslutande platta (fig. 13), får antagas att tryckspänningen i plattan har samma storlek hos alla element belägna på lika avstånd från neutralaxeln. Under förutsättning att i plattans överkant vinkelrätt mot balkens längdriktning förefinnes armering med en [ tvärsnittsyta av minst 4 cm2 per m balk, får av plattan på vardera sidan om I livet medräknas såsom verksam en bredd b0 ej överstigande det minsta av följande mått: 6 ggr plattans tjocklek d, a /8 av balkens teoretiska spännvidd, 1 j2 av anslutande plattas fria spännvidd b mellan balkliven. Vid balk med platta å endast en sida minskas nyssnämnda tre mått med 25 %.

{6d b^lVöl (1= öalkens \/2b

teorspännvidd.)

Fig. 13.

15. Vid kontinuerliga balkar med faser (vouter) må över stöden räknas med en höjd h, som erhålles, om faserna tänkas förlängda till skärning med stödpunkts vertikalen (fig. 14). Härvid får icke räknas med brantare lutning för fasernas undersida än 1 : 3.

Fig. 14.

16. Skjuvspänningar vid böjning beräknas under samma förutsättningar, som ovan angivits i mom. 9 och 10. 17. För de delar av konstruktionen, där den beräknade skjuvspänningen i betongen är större än den enligt c här nedan tillåtna, skall hela skjuvkraften upptagas av skjuvarmering. Såsom skjuvarmering räknas uppbockade järn och byglar. De uppbockade järnens fördelning skall som regel verkställas utefter en linje belägen på balkens halva höjd. 18. I en armerad konstruktion måste varje betongtvärsnitt vara så avpassat, att skjuvspänningen utan hänsyn tagen till skjuvarmeringen icke överstiger 15 kg/cm 2 , om betongens tryckhållfasthet efter 28 dygn utgör minst 175 kg/cm 2 . För betong med lägre tryckhållfasthet än 175 kg/cm 2 minskas den tillåtna, på angivet sätt beräknade skjuvspänningen i proportion till tryckhållfastheten. 19. Vidhäftningsspänningar mellan järn och betong beräknas under samma förutsättningar, som i det föregående angivits beträffande materialens elasticitet och samverkan. Vidhäftningsspänningens storlek behöver påvisas, endast om armeringsjärnens ändar icke äro försedda med förut beskrivna ändkrokar.

53 20. Vid statiskt obestämda konstruktioner skall hänsyn tagas till betongens krympning, i vissa fall även till dess svallning, samt till temperaturändringar och dessutom ojämn temperatur inom konstruktioner, där sistnämnda inverkan är av betydelse. Om icke särskilda åtgärder vidtagas för upphävande eller minskning av krympningens inverkan, räknas för armerade konstruktioner krympning i luft motsvara en temperatursänkning av 15° C. Vid grova konstruktioner skall därjämte hänsyn tagas till temperaturhöjningen vid betongmassans hårdnande. Såvida andra värden icke visas vara riktigare, antagas högsta och lägsta medeltemperaturerna inom oisolerade betongkonstruktioner i fria luften variera med konstruktionens belägenhet och medeltjocklek enligt nedan angivna formler, 1 där d betecknar tjockleken i m, tmax konstruktionens högsta samt tmin dess lägsta medeltemperatur, uttryckt i Celsiusgrader. Oberoende av ortens läge antages tmax = 5 (4 - d). För området norr om en linje genom Haparanda och Östersund — norra zonen — räknas tmin==-10(3-d) samt söder om en linje genom Uppsala och Strömstad — södra zonen — tmin — — O (d — äj.

För orter belägna inom det av nyssnämnda båda linjer begränsade området — mellersta zonen — proportioneras i förhållande till resp. orts vinkelräta avstånd till de båda zonlinjerna. Formlerna anses giltiga för 2-0 Si d Si 0"1 m. Om ej annorlunda på förhand bestämmes, antages betongens temperatur = + 10° C vid gjutningen. Medeltemperaturerna för betongkonstruktioner med mindre utsträckning i tvärled än 5 d bestämmas ur ovan angivna formler under antagande av halva den verkliga tjockleken. Betongens längdutvidgningskoefficient vid temperaturändring sättes = 0-00001.

c.

Tillåtna

påkänningar.

1. Vid bestämmandet av tillåtna påkänningar skiljes på vanliga belastningsfall och exceptionella belastningsfall. Med vanliga belastnings fall förstås sådana belastningskombinationer, som ofta kunna förekomma, såsom: ständig belastning tillsammans med tillfällig vertikal belastning jämte före1 Approximerade på grundval av prof. H. Kreugers utredningar, sid. 105.

Tekn. Tidskr. V. & V. 1923,

54 kommande dynamiskt tillskott, centrifugalkraft och enstaka sidokraft (stöt) samt jordtryck ävensom vattentryck inom normalt förekommande vattenståndsgränser. Vissa undantag härifrån medgivas i enlighet med Järnbestämmelserna för olika slag av byggnadsverk, såsom beträffande ensidig snö å husbyggnader och vägvält å vägbroar, vilka belastningar hänföras till exceptionella belastningsfall. Med exceptionella belastningsfall förstås sådana belastningskombinationer, som mera sällan eller med mindre sannolikhet kunna förekomma med full intensitet, d. v. s. då hänsyn tages utom till ovannämnda, ofta förekommande belastningar jämväl till vindtryck, bromskraft, temperaturändringar, vattentryck utanför normalt förekommande vattenståndsgränser ävensom betongens krympning och svallning. Beträffande vattenbyggnader skola vissa belastningar hänföras till vanliga eller exceptionella belastningsfall enligt de grunder, som i Järnbestämmelserna angivas för dylika byggnadsverk. 2. Nedan angivna tillåtna påkänningar i betong förutsätta, att för avsedd konstruktion cementhalten uppgår till minst de värden, som äro föreskrivna uti tabell 2, avd. I I . 3. Vid vanliga belastnings fall tillåtas högst följande påkänningar i betong. Böjning med eller utan normalkraft. I betong, för vilken enligt föreskrifterna i avd. I I tillverkade och förvarade provkuber efter 28 dygn hava en tryckhållfasthet oBn av minst 175 kg/cm 2 , tillätes för armerade inomhuskonstruktioner: ab = 50 kg/cm 2 tryckpåkänning, a = 0 > dragpåkänning, x= 6 t skjuvpåkänning för plattor, i = 5 > skjuvpåkänning för övriga konstruktionsdelar; för oarmerade inomhuskonstruktioner: ob = 35 kg/cm 2 , G

M=

* . 4 » För betong med lägre tryckhållfasthet aBm än 175 kg/cm 2 minskas de tilllåtna påkänningarna i proportion till hållfastheten. För betong med högre tryckhållfasthet aB7& än 175 kg/cm 2 må för armerade konstruktioner, under förutsättning att betongens hållfasthet är tillfredsställande styrkt före gjutningens påbörjande och, beträffande betong med tryckhållfasthet 250 kg/cm 2 eller däröver, att skärpt kontroll anordnas under arbetet, de tillåtna tryck- och skjuvpåkänningarna ökas enligt formlerna T =

ob = 50 +

°

resp. % =

6 + °B™ -

ZI o

llh

• 2 för plattor och

55 x =

5 + °B28—^_ . 2 för övriga konstruktionsdelar, il i U

dock att härvid oh ej får överstiga 100 kg/cm 2 och t ej får överstiga 7 kg/cm2 för plattor och 6 kg/cm 2 för övriga konstruktionsdelar. För såväl armerade som oarmerade utomhuskonstruktioner (konstruktioner belägna helt eller delvis i fria luften eller under markyta) skola de tillåtna tryckpåkänningarna som regel sättas 5 kg/cm 2 lägre än de ovan angivna; övriga slag av tillåtna påkänningar sättas lika med de för inomhuskonstruktioner. Ovan angivna tryckpåkänningar få höjas med 10 kg/cm2 för de negativa momenten vid kontinuerliga T-balkar. För konstruktionsdelar åverkade av tryck och samtidig böjning skall kontrolleras, att nedan angivna tillåtna påkänning för centriskt tryck ej överskrides, om böjningsmomentet sättes lika med noll. Vid armerade konstruktioner av de slag, som omnämnts ovan under b: 11, skall därjämte påvisas, att den betongdragspänning, som vid vanliga belastningsfall erhålles vid beräkning under antagande av att betongen är verksam för upptagande av dragspänningar, icke överstiger ad = 20 kg/cm2 vid dragning och oM •=> 30 kg/cm2 vid ren böjning eller vid böjning jämte tryck eller dragning. Vid betong, för vilken särskilt hög draghållfasthet påvisats, må efter vederbörande myndighets beprövande högre betongdragspänning medgivas. Centriskt tryck. Den tillåtna påkänningen ot vid centriskt tryck får uppgå till högst 80 % av ovan angiven vid böjning tillåten tryckpåkänning. För betongpålar gäller dock vad i varje särskilt fall föreskrives. Vid trycköverföring från en mindre yta Ax till en större A — såsom vid upplag — får emellertid, såvida erforderlig armering inlägges med hänsyn till uppträdande primära och sekundära drag- och skjuvspänningar, den tilllåtna tryckpåkänningen uppgå till

a = o,y £ , dock högst 1 7 5 at. Skjuvning, vidhäftning och vridning. Skjuv- och vidhäftningsspänningarna få uppgå till högst de ovan angivna tillåtna skjuvpåkänningarna. 4. De tillåtna påkänningarna i betong gjuten i vatten bestämmas med hänsyn till den betongkvalitet, som kan påräknas vid den använda arbetsmetoden. 5. Vid vanliga belastningsfall tillätes hos armeringsjärnen en drag- eller tryckpåkänning a$ = 1100 kg/cm 2 för St 37 och 1 300 kg/cm 2 för St 44. För utomhuskonstruktioner tillätes en påkänning av mer än 1 100 kg/cm2 i armeringsjärnen endast vid betong med en tryckhållf asthet oB 28 av minst 250 kg/cm2. 6. Vid exceptionella belastnings fall medgivas 20 % högre påkänningar än de vid vanliga belastningsfall tillåtna för såväl betong som järn.

d.

Särskilda

konstruktionsbestämmelser.

1. Vid armerade balkar skall den effektiva höjden, d. v. s. avståndet från dragarmeringens tyngdpunkt till trycksidans ytterkant vara minst 1/24 av den teoretiska spännvidden. För kontinuerliga balkar anses därvid största avståndet mellan två på varandra följande momentnollpunkter såsom spännvidd. 2. Vid armerade, utefter tvenne parallella kanter upplagda plattor skall den effektiva höjden vara minst 1/30 av den teoretiska spännvidden och minst 6 cm för husbyggnader samt minst 10 cm för bro- och vattenbyggnader; för gångbanor dock minst 8 cm. För korsarmerade plattor skall nyssnämnda höjd vara minst 1I40 av minsta spännvidden och med sagda minimimått. Beträffande minsta tjocklek av platta i pelardäck, se B. a., mom. 4. 3. Avståndet mellan mittlinjerna av järnen i huvudarmeringen för en massiv, armerad betongplatta får vara högst 2 ggr plattans totala tjocklek. 4. Där betongplatta utgör täckskikt över håltegel eller annan sparkropp, får plattan räknas såsom verksam, om tjockleken är minst 5 cm. 5. Vid oarmerade pelare och strävor får förhållandet mellan fri höjd och minsta tvärmått ej överstiga 15. Minsta tvärmåttet får som regel ej understiga 30 cm vid oarmerade och 20 cm vid armerade pelare eller strävor. 6. Vid T-balkar skall alltid inläggas bygelförbindning mellan balkliv och platta, även om skjuvspänningen är lägre än den tillåtna skjuvpåkänningen i betong. Dylik bygelarmering skall utgöras av tvåskäriga byglar av minst 5 mm rundjärn med högst 25 cm inbördes avstånd i balkens längdriktning. 7. Armerade balkar eller plattor, som anses vara fritt upplagda i ursparing i mur men dock äro i viss grad inspända, skola förses med armering i överkanten invid upplaget till en längd av minst 1/5 av spännvidden. Denna armering skall utgöra minst 30 % av dragarmeringen i spännets mitt. 8. Minsta diameter av armeringsjärn skall vid husbyggnadskonstruktioner samt vid gatu- eller vägbroar vara för byglar och fördelningsjärn 5 mm samt för huvudarmering 8 mm i plattor och 12 mm i övriga bärande konstruktionsdelar. Vid järnvägsbroar och vattenbyggnader skola motsvarande mått vara 6, 10 och 16 mm. 9. Tak, brodäck, brovalv och liknande konstruktioner skola förses med isoleringar, som åstadkomma betryggande täthet mot vatten. överytor av kontreforter, balustrader, lister o. d. skola utföras med nöjaktigt fall samt förses med täckning eller ock på annat sätt så behandlas, att vattentät yta erhålles.

Statens offentliga utredningar 1934 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Utlåtande över utredningen ang. tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikter m. m. [10] Betänkande med förslag till lag ang. vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. [16J

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med förslag till bestämmelser ang. upphandling av lantbruksprodukter m. m. för statens och kommunala inrättningars behov. [15]

Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas

flnansväsen.

F a s t egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande med utredning och förslag rörande organisatio' nen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsod' lingens område. [4] Utredning med förslag om åtgärder för åstadkommande ai billiga egnahemsbyggnader. [6] Vattenväsen.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri. Statliga cement- och betongbestämmelser av år 1934. [17]

Handel och sjöfart. Betänkande med förslag ang. frågan om lämpliga åtgärder till skydd för sjömän vid besök i utländska hamnar. [5] Betänkande med förslag till sjöarbetstidslag. [8]

Kommunikationsväsen. Politi.

Socialpolitik. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 2. Finanspolitikens ekonomiska verkningar. [1] Arbetslöshetsntredningens betänkande. 2. Bilagor, band 8. Löneutvecklingen och arbetslösheten. [2] Utredning ang. åtgärder för bekämpande av ungdomsarbetslösheten. [11] Arbetslöshetsntredningens betänkande. 2. Bilagor, band 4. Penningpolitik, offentliga arbeten, subventioner och tullar som medel mot arbetslöshet. [12] Undersökningar ang. det sociala hjälpklientelet. [14]

Mälso- och sjukvård. Medicinalstyrelsens förslag till nya författningsbestämmelser ang. statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor m. m. [9]

Bank-, kredit- och penningväsen. Betänkande i fråga om inrättande av ett institut för medellång och långfristig kreditgivning åt företag inom näringslivet. [7] Stadshypotekssakknnnigas betänkande med förslag till förordningar ang. konungariket Sveriges stadshypotekskassa. samt ang. gränderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet m. m. [18] Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. 1933 års teaterutrednings betänkande. Del 1. De fasta statsunderstödda teatrarna. [8]

Försvarsväsen. Allmänt näringsväsen. Utrikes ärenden.

Stockholm 1934. Kgl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner 340698

InternationeU rätt.