Betänkande med förslag angående avsättningen av smör och andra fettämnen av inhemskt ursprung

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

bx.. A STATENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1934:43

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE

AVSÄTTNINGEN AV_SMÖR OCH ANDRA FETTÄMNEN AV INHEMSKT URSPRUNG AVGIVET DEN 14 NOVEMBER 1934 AV

SMÖR- OCH

MARGARINKOMMITTÉN

S T O C K H O L M 1 9

3 4

Statens offentliga utredningar Kronologisk

förteckning

1. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, 22. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e den s l u t n a kroppssjukvården b a n d 2. Finanspolitikens ekonomiska verkningar, i riket j ä m t e vissa d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e spörsAv G. Myrdal. Norstedt, xij, 279 s. S. mål. Norstedt. (2), 753 s. S. 2. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor. 23. Betänkande m e d förslag a n g å e n d e b e m a n n i n g av b a n d 3. Löneutvecklingen och arbetslösheten. Av svenska fartyg j ä m t e statistisk u t r e d n i n g a n g å e n d e A. Johansson. Norstedt, vj, 162 s. 1 bil. S. svenska handelsflottans b e m a n n i n g år 1931. Nor3. 1933 års teaterutrednings b e t ä n k a n d e . Del 1. De fasta stedt. 174 s. H. statsunderstödda teatrarna. Norstedt. 164 s. E . 21. Förslag till p s a l m b o k för svenska kyrkan. Uppsala. 4. Betänkande med u t r e d n i n g och förslag rörande orgaAlmavist & Wiksell. viij, 704 s. E . nisationen av försöksverksamheten på växt- och 25. Förslag till alternativa koraler. Centraltryckeriet. trädgårdsodlingens o m r å d e . Kihlström. 198 s. J o . (4), 31 s. E . 5. Betänkande m e d förslag angående frågan om l ä m p - 26. Utredning i fråga om a n v ä n d a n d e t av postsparbanliga åtgärder till s k y d d för sjömän vid besök i utkens medel. Marcus. 48 s. K. ländska hamnar. Idun. 208 s. H. 27. T e k n i s k - e k o n o m i s k a u t r e d n i n g a r rörande vägväsen6. Utredning m e d förslag om åtgärder för åstadkomdet. Del 1. Vägar. Hivggström. 434 s. K. m a n d e av billiga egnahemsbvggnader. Lindström, 28. T e k n i s k - e k o n o m i s k a u t r e d n i n g a r rörande vägväsen56 s. J o . det. Del 3. Avgivna u t l å t a n d e n . Haeggström. 47 s. K. 7. Betänkande i fråga om i n r ä t t a n d e av ett institut för 29. 1930 å r s p e n s i o n s s a k k u n n i g a . Betänkande r ö r a n d e m e d e l l å n g och långfristig kreditgivning åt företag familjepensionering för tjänstemän vid den civila i n o m näringslivet. Marcus. 54 s. F i . statsförvaltningen och för a r b e t a r e i statens tjänst. 8. Betänkande m e d förslag till sjöarbetstidslag. NorNorstedt. 167 s. F l . stedt. 130 s. H. 30. U t l å t a n d e n över b e t ä n k a n d e m e d förslag till lag 9. Medicinalstyrelsens förslag till nya författningsbea n g å e n d e vissa e k o n o m i s k a stridsåtgärder m. ni. stämmelser a n g å e n d e statsbidrag till avlöning åt ( T r e t t o n i n a n n a k o m m i s s i o n e n s betänkande.) Nordistriktssköterskor m. m. Marcus. 66 s. S. stedt. 227 s. S. 10. Utlåtanden över u t r e d n i n g e n angående tredje mans 31. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e omorganisation av landsfogderätt till neutralitet i arbetskonflikter in. m. Nortjänsterna. Norstedt. 111 s. J u . stedt. 214 s. S. 32. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om v i r k e s m ä t n i n g 11. Utredning angående å t g ä r d e r för b e k ä m p a n d e av m. m. Marcus. 188 s. J o . ungdomsarbetslösheten. Beckman. (2), 176 s. S. 33. J ä r n v ä g s - och automobiltrafik. Tullberg. (2), ix, 12. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor. 260 s. K. ' b a n d 4. Penningpolitik, offentliga arbeten, subven- 31. Varutrafiken m e d bil samt statistisk och kartogrationer och t u l l a r som m e d e l m o t arbetslöshet. Av fisk ö v e r s i k t av totala varutrafiken till o c b från B. Ohlin. Norstedt, viij, 176 s. S. S t o c k h o l m u n d e r m a j m å n a d 1932. Av O. Jonasson. 13. Stadshypotekssakkunnigas betänkande m e d förslag Separatbilaga till 1932 års trafikulrednings b e t ä n till förordningar a n g å e n d e k o n u n g a r i k e t Sveriges k a n d e d e n 19 jan. 1934. Tullberg. 52, 44 s. K. stadshypotekskassa s a m t angående g r u n d e r n a för 35. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förshig a n g å e n d e stadshypoteksföreningars b i l d a n d e och v e r k s a m h e t s ä n k n i n g av läkemedelspriserna, revision a v a p o t e k s m. in. Marcus. 102 s. F i . v a r u s t a d g a n in. m. Marcus, vj, 612 s. S. 14. Undersökningar a n g å e n d e det sociala hjälpklientelet. 36. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d e bestämmelser Av T. Jacobsson. Norstedt. 228 s. S. r ö r a n d e frihamns väsen det; Norstedt. 253 s. F i . 15. Betänkande med förslag till bestämmelser angående 37. . l o r d b r u k s k r e d i t u t r e d n i n g e n . Betänkande m e d föru p p h a n d l i n g av l a n t b r u k s p r o d u k t e r ro. m. för statens slag till förordning angående statens lånefond för och k o m m u n a l a i n r ä t t n i n g a r s behov. Marcus. 88 s. s e k u n d ä r l å n m o t i n t e c k n i n g i jordegendom, m. in. Fl. Beckman. 147 s. J o . 16. Betänkande m e d förslag till lag angående vissa 38. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e arbetsfördelning in. in. för e k o n o m i s k a stridsåtgärder nr. ni. Norstedt. 106 s. S. tulltaxerings- och k o n t o r s g ö r o m å l vid t u l l v e r k e t . 17. Statliga cement- och b e t o n g b e s t ä m m e l s e r av år 1934. Marcus. 227 s. F i . Norstedt. 56 s. K. 39. B e t ä n k a n d e m e d förslag till spritdrycksförordning 18; 1928 års pensionsförsäkringskonunitté. Betänkande m. in. Norstedt. 710 s. F i . m e d förslag r ö r a n d e revision av den allmänna pen- 40. Utredning och förslag r ö r a n d e de extra o r d i n a r i e sionsförsäkringen. Beckman, vij, 362 s. S. lärarnas vid de a l l m ä n n a läroverken anställningsförhållanden m. m. Norstedt, vj, 15fl s. E. 19. Pensionsförsäkringsreformen. Kortfattad framställning av 1928 års pensionsförsäkringskoinmittcs för- 41. U t r e d n i n g och förslag angående en förbittrad ställslag rörande revision av den allmänna pensionsförning för ä m n e n a latin och grekiska vid de a l l m ä n n a säkringen. Beckman. 26 s. S. l ä r o v e r k e n . I d u n . 112 s. E . 42. 1934 års avlöningsrevision för icke-ordinarie perso20. Betänkande m e d förslag till bestämmelser angående nal. B e t ä n k a n d e m e d förslag till avlöningsbestämu p p h a n d l i n g av i n h e m s k t bränsle för statens statiomelser för icke-ordinarie befattningshavare inom nära anläggningar m. m. Marcus. 54 s. F l . a l l m ä n n a civilförvaltningen. Marcus. 83 s. F i . 21. 1933 års t e a t e r u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e . Del 2. Utred- 43. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e avsättningen avning rörande teaterförhållandena i riket. Norstedt. s m ö r och a n d r a fettämnen av i n h e m s k t u r s p r u n g . 139 s. 8 pl. E.. Marcus. 190 s. J o .

h o k t f f l ^ n ? 1 ;if A?t i t r y f k o r t fJ angives, ar tryckorten Stockholm. Bokstäverna m e d fetstil utgöra begynnelseÄ T ^ S ? e dmeepn at r tt e m e, ni gt t, under vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet J o . kun o r n Ä ?nr «ff,*rf . -/? S ö r e s e n d™ 3 febr. 1922 ang. statens offentliga u t r e d n i n g yyt t r e ano r d n i n g (nr 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag m e d enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1934:43

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

*

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE

AVSÄTTNINGEN AV SMÖR OCH ANDRA FETTÄMNEN AV INHEMSKT URSPRUNG AVGIVET

DEN

14 N O V E M B E R

1934 AV

SMÖR-

OCH

MARGARINKOMMITTÉN

STOCKHOLM

1934 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

W

Till Herr Statsrådet och Chefen för

Jordbruksdepartementet.

Sedan Kungl. Maj:t den 16 mars 1934 bemyndigat Herr Statsrådet att tillkalla sju utredningsmän för att, i enlighet med i statsrådsprotokollet i ämnet angivna riktlinjer 1 , verkställa utredning och avgiva förslag rörande frågan om avsättning av smör och andra fettämnen av inhemskt ursprung, har Herr Statsrådet den 19 i samma månad såsom utredningsmän tillkallat statssekreteraren C. E. A. Mannerfelt, tillika ordförande, ledamöterna av riksdagens första kammare E. B. Andersson i Fältenborg, J. F. Gustafson i Domö och K. E. H. von Heland, ledamoten av riksdagens andra kammare J. A. L. Persson i Tidaholm, affärschefen för konsumtionsföreningen Örebro u. p. a. C. F. Cederlund och direktören i Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag K. K. Stamsö, ävensom förordnat byrådirektören i lantbruksstyrelsen N. A. E. Malmfors att vara sekreterare hos utredningsmännen. Utredningsmännen, vilka antagit benämningen smör- och margarinkommittén, få härmed såsom resultat av sitt arbete överlämna följande betänkande med förslag angående avsättningen av smör och andra fettämnen av inhemskt ursprung. Av herr Stamsö avgivet särskilt yttrande, i huvudsak innehållande avvikande mening beträffande de delar av kommitténs förslag, som avhandlas under kap. 11 avd. D samt kap. 13, fogas härvid såsom bilaga.2 Kommittén torde härmed hava slutfört sitt uppdrag. Stockholm den 14 november 1934. CARL MANNERFELT. ELOF B. ANDERSSON. ERIK VON HELAND.

FRITIOF GUSTAFSON. C. F. CEDERLUND.

J. A. PERSSON. K. K. STAMSÖ.

Nils Malmfors.

1 Utdrag ur nämnda statsrådsprotokoll återfinnes såsom bilaga G till följande betänkande. — 2 Se bilaga F.

Första huvudavdelningen KORTFATTAD HISTORIK OCH REDOGÖRELSE FÖR LÄGET Å DEN SVENSKA MARKNADEN FÖR SMÖR M. FL. FETTÄMNEN SAMT OLJEKAKOR

7 KAP. 1.

Mjölkproduktionen och dess avsättningsmöjligheter. Historik. Mjölkhushållningen intog ännu i mitten av 1800-talet en jämförelsevis undanskymd plats inom det svenska jordbruket. Antalet kor var visserligen i förhållande till befolkningens storlek ganska stort men deras mjölkavkastning var låg. Produktionen av mjölk och mejeriprodukter var följaktligen icke heller stor. Smör- och osttillverkningen bedrevs vid denna tid i allt väsentligt i hemmen. E n ändring inträdde emellertid under senare hälften av 1800-talet. Landets industrialisering och det tilltagande antalet industriarbetare medförde ökad efterfrågan å bland annat mejeriprodukter, särskilt smör. Samtidigt bidrog det starka prisfallet å brödsäd under 1880-talet att främja en övergång inom jordbruket från vegetabilisk till animalisk produktion. Att i Sverige allt större intresse under 1800-talets senare årtionden ägnades mjölkhushållningen var därför helt naturligt. Nötkreatursbeståndet ökades som följd härav hastigt. Enligt från hushållningssällskapen på sin tid inhämtade uppgifter, vilka dock kunna anses endast approximativt riktiga, steg antalet kor från 1 231 000 vid slutet av 1870 till 1765 000 vid slutet av 1900 och 1861 000 vid slutet av 1910. Samtidigt ökades även kornas mjölkavkastning på grund av rationellare utfodring och bättre djurmaterial. Tull- och traktatkommittén har utgått från att medelmjölkmängden per år och mjölkande ko steg från 1 200 kilogram i medeltal för åren 1871—1880 till 2 100 kilogram åren närmast före världskriget. Även om dessa siffror äro ytterligt osäkra, belysa de dock utvecklingen. Denna påverkades även i hög grad av de tekniska och organisatoriska förbättringar, som under 1800-talet vidtogos inom mejerihanteringen. Särskilt den 1878 gjorda uppfinningen av separatorn var betydelsefull. Det blev genom denna möjligt att mottaga och avverka stora kvantiteter mjölk; produktionen kunde sammanföras, smörutbytet höjas och smörets kvalitet förbättras. Under de följande årtiondena genomgick ock den svenska mejerihanteringen en genomgripande nyorganisation. Ett stort antal mejerier anlades, och produktionen av smör ökades hastigt. Enligt av tull- och traktatkommittén utförda beräkningar skulle Sveriges årliga produktion av smör hava stigit från 17 000 ton i början av 1870talet till närmare 45 000 ton i slutet av 1890-talet eller med över 150 procent.

8 I vad mån stegringen härrörde av mejerihanteringens uppsving kan endast bedömas för tiden från 1890, enär uppgifter rörande smörtillverkningen vid mejerierna saknas för tidigare år. Sist angivna år utgjorde produktionen av mejerismör 16 000 ton; 1900 hade den ökats till 26100 ton eller med över 60 procent. Samtidigt hade ostproduktionen vid mejerierna stigit från 6 600 ton till 7 400 ton. Antalet mejerier uppgives hava ökats från 1 562 vid slutet av 1890 till 1 688 vid slutet av 1900. Osten avsattes i allt väsentligt inom landet. Smöret exporterades i stigande mängder till främmande länder, framför allt Storbritannien. Utförseln av smör steg sålunda från ej fullt 2 000 ton i början av 1870-talet till 24 800 ton under 1896. Under de närmast följande åren minskades den visserligen något, dock omfattade den vid sekelskiftet omkring 20 000 ton. Jämsides med den växande exporten av smör infördes under 1870- och 1880-talen icke obetydliga mängder (cirka 2 000 ton årligen) smör från huvudsakligen Danmark och Norge, vilken import dock kraftigt reducerades, sedan en smörtull å 20 öre för kilogram införts 1888. Trots det växande smörexportöverskottet steg förbrukningen av smör i Sverige från 16 000 ton i början av 1870-talet till 22 000 ton i slutet av 1890-talet. Tages hänsyn till att befolkningen samtidigt ökades från 4*2 miljoner till 5'i miljoner personer, var dock stegringen i den individuella förbrukningen ej så märkbar, nämligen från 3'8 till 4*3 kilogram. Priserna å smör voro under ifrågavarande period föremål för uppgång. 1871 uppskattades smörpriset vid försäljning av större partier direkt till förbrukare till 1 krona 55 öre; motsvarande pris var 1900 1 krona 75 öre för kilogram. I jämförelse med förhållandena vid 1800-talets mitt innebar detta en kraftig prisstegring, i det att smörpriset under tioårsperioden 1841—1850 beräknas hava varit i genomsnitt allenast 1 krona för kilogram. Uppsvinget inom den svenska mejerihanteringen fortsatte jämväl efter sekelskiftet. Den årliga mjölkproduktionen steg enligt tull- och traktatkommitténs beräkningar från 2 700 000 ton i början av 1900-talet till 3 300 000 ton åren närmast före världskriget. Samtidigt ökades sammanlagda tillverkningen av mejeri- och lantsmör till 57 400 ton. Någon ökning i antalet mejerier synes visserligen ej hava ägt rum under denna tid, men däremot steg antalet mjölkleverantörer till mejerierna samt den vid dessa invägda mjölkmängden avsevärt. På grund av en kraftigt stegrad försäljning från mejerierna av konsumtionsmjölk och grädde ökades emellertid deras smörtillverkning med endast något över 20 procent eller till 31900 ton. Ostproduktionen vid mejerierna steg samtidigt till 14 600 ton, varav 8 200 ton utgjordes av helfet ost. ökningen i smörproduktionen under ifrågavarande tid synes hava praktiskt taget helt funnit avsättning inom landet. För person och år steg sålunda förbrukningen till cirka 7'0 kilogram. Smörexporten ökades icke under denna tid. Detta berodde i någon mån på att under åren närmast före världskriget en icke obetydlig export av mjölk och grädde till Tyskland kom till stånd.

9 Världskriget åstadkom ett kraftigt avbrott i utvecklingen. Visserligen bibehölls nötkreatursbeståndet till en början vid tämligen oförändrad storlek — den 1 juni 1916 funnos i Sverige 1 770 000 kor — men på grund av den minskade fodermedelstillgången nedgick mjölkproduktionen kraftigt redan under det första krigsåret. Som följd därav minskades även smörtillverkningen. För mejerismör redovisades under 1915 en nedgång i jämförelse med nästföregående år av nära 15 procent. Under världskrigets senare skede samt åren närmast därefter minskades boskapsstammen i Sverige kraftigt — den 1 juni 1919 var antalet kor 1 607 000 — varför en ytterligare mycket markerad minskning i tillverkningen av mejerismör kunde iakttagas under ifrågavarande tid. Minskningen av den totala smörproduktionen var dock ej så stor, enär lantsmörtillverkningen torde samtidigt hava tilltagit avsevärt. Exporten av smör höll sig ännu under 1915 vid omkring 18 000 ton, men sedan i november samma år förbud mot export utan särskilt tillstånd utfärdats sjönk den hastigt. Under åren 1917 och 1918 var den praktiskt taget helt försvunnen. I stället infördes under de båda åren i genomsnitt cirka 6 100 ton smör. Under denna tid vidtogos ett flertal djupt ingripande åtgärder från statsmakternas sida för att, om möjligt, åstadkomma en rättvis fördelning av de tillgängliga förråden av matfett, reglera priserna därå m. m. Redan i slutet av 1916 hade maximipris åsatts smör. I syfte att i möjligaste mån trygga den inhemska smörkonsumtionen ställdes vidare under 1917 handeln med samma vara under statlig tillsyn jämsides med att förbud mot transport av smör å järnväg eller fartyg utfärdades. E n fullständig reglering av smörmarknaden ansågs dock möta oöverstigliga hinder på grund av svårigheterna att kontrollera lantsmöret. Det tillämpade systemet visade sig emellertid ohållbart, i det att blott en mindre del av det inom landet producerade smöret ingick i den statliga regleringen och stora mängder såldes i smyghandeln. P å våren 1919 upphävdes regleringarna. Sedan världskriget upphört och förhållandena någorlunda stabiliserats, skedde återhämtningen raskt. Nötkreatursbeståndet ökades successivt och omfattade den 15 september 1927 ej mindre än 1 874 000 kor, 978 000 ungdjur samt 47 000 oxar och tjurar. Ej fullt tre år senare eller den 15 juli 1930 hade antalet kor stigit till 2 033 000. Därefter synes en stagnation hava inträtt, i det att motsvarande tal i mitten av juli 1933 var 2 039 000. Djurens avkastningsförmåga har stigit, i den mån utfodringen förbättrats och förädlingsarbetet fortskridit. Fullt tillförlitliga uppgifter, belysande utvecklingen i sistnämnda hänseende under nu ifrågavarande period, saknas för kreatursstammen i dess helhet. Enligt verkställda överslagsberäkningar skulle dock mjölkproduktionen 1923 hava uppgått till 3*4 miljoner ton eller ej fullt 2 000 liter i medeltal för ko och år. För 1927 har motsvarande myckenheter uppskattats till 4'i miljoner ton respektive 2 200 liter för ko och år. För närvarande torde totala mjölkproduktionen i riket kunna beräknas till i runt tal minst 4*5 miljoner ton.

10 Jämsides med mjölkproduktionens ökning har även mejerihanteringen rönt ett nytt uppsving. Visserligen har antalet mejerier alltsedan 1928 gått tillbaka såsom ett resultat av pågående koncentrationsarbete inom hanteringen, men såväl antalet mjölkleverantörer som den invägda mjölkmängden har stadigt ökats. Som en följd därav har även produktionen av mejerismör stigit. Under 1923 tillverkades vid mejerier ej mer än 29 000 ton smör eller cirka 10 procent mindre än under 1913, men 1927 var produktionen av mejerismör uppe i ej mindre än 42 000 ton. För närvarande kan den beräknas till cirka 60 000 ton. Med all sannolikhet har tillverkningen av lantsmör, vilken 1913 gissningsvis uppskattades till cirka 25 500 ton, gått tillbaka. E n avsevärd ökning i totalproduktionen av smör torde dock hava ägt rum efter kriget. För ost har utvecklingen gått i samma riktning. Även kondenserad mjölk och torrmjölk framställas numera i icke obetydliga mängder inom landet. De tillverkade mejeriprodukterna avsättas alltjämt i allt väsentligt inom landet. Endast ifråga om smör förekommer en mera betydande utförsel. Denna har efter världskriget ökats mycket hastigt. Då den var som störst eller under 1930 uppgick smörexporten till 26 674 ton. Därefter har den visserligen nedgått — 1932 exporterades endast cirka 13 500 ton smör — men under inverkan av den enligt beslut vid 1932 och särskilt vid 1933 års riksdagar genomförda mjölkregleringen synes den ånyo tendera att stiga. Den inhemska förbrukningen har trots den omfattande exporten av smör under senare år ökat rätt avsevärt. Mot en beräknad smörkonsumtion i landet under 1927 av cirka 45 000 ton eller 7*5 kilogram för individ torde svara för närvarande en årlig förbrukning av 56 000 å 58 000 ton för riket i dess helhet och cirka 9 kilogram i genomsnitt för person. Beträffande priserna å mjölk och mejeriprodukter efter världskriget må meddelas följande. Efter att under 1919 hava överstigit 6 kronor för kilogram sjönk smörpriset vid mejeri så småningom till cirka 3 kronor (motsvarande ett pris å produktmjölken av ungefär 12*5 öre för kilogram) under 1922 samt höll sig sedan vid ungefär denna nivå ända fram till och med 1929. Under de tre följande åfen blev priset på grund av förhållandena å den internationella smörmarknaden föremål för häftiga prisfall, vilket hade till följd, att priset å 1 kilogram prima runmärkt smör i början av 1933 var nere i 1 krona 50 öre (motsvarande ett värde å produktmjölken av ungefär 6*5 öre för kilogram). Detaljpriserna i genomsnitt för 48 viktigare konsumtionsorter sjönko samtidigt från 3 kronor 39 öre till 2 kronor 10 öre för mejerismör och från 3 kronor 5 öre till 1 krona 95 öre för lantsmör, likaledes för kilogram räknat. Ostpriserna hava i stort sett följt smörpriserna, ehuru på grund av lagringsförhållanden och därmed förbunden spekulation vissa förskjutningar ägt rum. Smörprisets starka fall och den därigenom uppkomna stora spänningen mellan priset å konsumtionsmjölk och priset å produktmjölk åstadkom starka påfrestningar å konsumtionsmjölkpriset. En tendens till ned-

11 gång av detta kunde ock märkas, men genom organisationsarbetet förhindrades ett starkare prisfall. Konsumtionsmjölkpriset i medeltal för 48 viktigare konsumtionsorter, som 1929 utgjorde 22 öre, höll sig ännu i början av 1933 i 20 öre för kilogram. Enligt bestämmelserna för den gällande mjölkregleringen utlämnas, särskilt tack vare inflytande mjölkavgifter, s. k. pristillägg å exporterat smör, motsvarande i huvudsak skillnaden mellan det i Sverige noterade smörpriset och genomsnittliga exportpriset, ävensom s. k. prisutjämningsbidrag å mjölk, som vid mejerier användes för produktberedning. Genom utlämnandet av pristillägg å smör har beroendet av prisläget utomlands för smör försvunnit, och genom utbetalande av prisutjämningsbidrag å produktmjölk har spänningen mellan priset å konsumtionsmjölk och priset å produktmjölk minskats, vilket allt haft till följd en stabilisering av mjölkpriserna i hela landet. Mejeripriset å smör har sålunda sedan sommaren 1933 kunnat hållas vid 2 kronor 30 öre, motsvarande ett produktmjölkpris av cirka 9'7 öre för kilogram, eller ungefär detsamma som i genomsnitt under 1930 samt cirka 10 procent högre än före världskriget. P å grund av den minskade spänningen mellan priserna å konsumtionsmjölk och produktmjölk har vidare flerstädes en mindre höjning av priset å konsumtionsmjölken kunnat genomföras. I medeltal för ovan åsyftade 48 orter utgör höjningen 1 öre för kilogram. Konsumtionsmjölkpriset ligger för närvarande i genomsnitt omkring 50 procent högre än under tiden före kriget. Nötkreatursskötselns omfattning m. m. för närvarande. Av den lämnade redogörelsen för utvecklingen inom mjölkproduktion och mejerihantering framgår, att antalet kor steg under åren 1927— 1930, då mjölkpriserna voro jämförelsevis gynnsamma, men att efter sistnämnda år en stagnation inträtt. De förändringar, som sålunda ägt rum ifråga om kobeståndet sedan 1927, hava emellertid icke varit likartade i landets skilda delar. Under tiden 1927—1930 ökades antalet kor i större delen av landet, ökningen hänförde sig främst till södra och västra Sverige, varest kobeståndet till stor del är koncentrerat. Av den totala ökningen i antalet kor, eller 159 000, kommo 14 procent å Skåne och 19 procent å Älvsborgs och Skaraborgs län tillhopa. Den stagnation, som efter 1930 inträtt, synes likaledes hava framträtt mindre i södra och västra Sverige än i övriga delar av landet. I angivna landsändar har nämligen även efter sistnämnda år en mindre stegring av kobeståndet kunnat konstateras. Av betydelse i förevarande sammanhang torde även vara att klargöra, huru nötkreatursstammen i Sverige fördelar sig å jordbruk av olika storlek. Tyvärr saknas uppgifter härom för senare tid än den 15 september 1927. H u r u förhållandena då gestaltade sig belyses av följande tablå. Enligt de däri anförda siffrorna hänförde sig över 60 procent av antalet kor till brukningsdelar med en åkerareal av mellan 2 och 20 hektar. P å bruknings-

12 delar med mindre än 2 hektar funnos ej mindre än 186 000 kor eller cirka 10 procent av hela kobeståndet. Procenttalen voro för Norrland 75 respektive 20 procent, för södra och mellersta Sveriges skogsbygder 70 respektive 11 procent samt för södra och mellersta Sveriges slättbygder knappt 50 respektive 5 procent. Frågan om mjölkproduktionen synes i hög grad beröra även det mindre jordbruket. A n t a l e t n ö t k r e a t u r 1927 å b r u k n i n g s d e l a r av o l i k a s t o r l e k . Södra och mellersta Storleksgrupper

Oxar

Tjurar

Sveriges

Kor

slättbygder.

Ungtjurar och stutar

Kvigor

Kalvar

Summa nötkreatur

Lägenheter m. m. ...

10 584

12 618

0-26 — 1 hektar

13 995

1 544

26 643

2 948

3 886

33 713

1—

»

2—

>

76 662

12 476

106 333

5— 10

»

138 500

2 945

29 642

33 583

207 083 362 271

10— 20

»

2 520

227 860

9 497

58 219

62 532

20— 30

»

122 076

8 034

36 189

37 281

207 299

30— 50

»

4 588

114 565

7 543

37 959

35 022

50—100

»

3 574

90 243

4 282

33 718

26 294

158 452

3 261

108 201

3 728

46 834

32 223

194 860

6 682

17 696

929 329

248 733 1 4 9 9 6 2 6

Summa

Södra och mellersta Storleksgrupper

Oxar

Tjurar

Sveriges Kor

skogsbygder.

Ungtjurar och stutar

Kvigor

Kalvar

Summa nötkreatur

Lägenheter m. m. ...

5 746

6 576

0'26—i hektar

19 879

3 321

1—

»

43 633

5 602

8 831

58 911

2—

»

151 628

3 967

27 623

35 943

5— 10

»

4 468

175 590

9 020

40 411

47 464

277 999

10— 20

»

2 247

2 107

119 684

8 678

34 390

198 265

20— 30

»

2 689

9 806

10 021

59 501

»

27 765

8 702

7 841

47 856

50—100

»

24 031

8 494

Ö363

över 100

»

18 504

7 033

5 254

32 475

13 062

7 262

30— 50

Summa

13 Norrland. Storleksgrupper

Oxar

Tjurar

Kor

Ungtjurar och stutar

Kvigor

Kalvar

Summa nötkreatur

Lägenheter m. m. ...

4 944

0-26 —1 hektar

2 097

2 891

27 011

1—

»

39 142

5 966

2—

»

98 709

17 534

5— 10

»

98 096

2 323

12 909

17 618

10— 20

»

47 663

6 821

8 179

20— 30

»

6 378

1 114

30— 50

»

2 722

3 778

50-100

»

2 343

över 100

»

—

323 221

40 754

54 970

427 822

Ungtjurar och stutar

Kvigor

Kalvar

Summa nötkreatur

Summa

Hela riket. Storleksgrupper

Oxar

Tjurar

Lägenheter m. m. ...

25 055

026—1 hektar

55 622

5 242

7 756

1—2

Kor

»

109 418

12 660

18 683

142 436

»

4 916

326 999

6 370

51 960

68 792

459 755

5— 10

»

6 525

412 186

14 288

82 962

98 665

10— 20

»

3 948

5 051

395 207

19 936

96 199

105 101

20— 30

»

4 438

163 558

47 051

48 416

275 805

30— 50

»

5 800

145 052

9 557

47 113

43 298

251 719

50-100

»

4 489

116 617

5 604

42 782

33 050

203 479

3 875

4 468

54 340

37 856

229 717

26 581

72 756

441 954 463 608

2 899130

2—

Summa

Bestämmande för mjölkproduktionens storlek är ej endast kreatursbeståndet utan även kornas avkastning. Med hänsyn till de olika nötkreatursraser och skiftande utfodringsförhållanden, som förekomma i Sverige, är det helt naturligt, att kornas medelmjölkmängd växlar avsevärt i skilda landsändar. Av omstående tablå, vilken upprättats på grundval av resultaten från byråchefen Höijers, på uppdrag av lantbruksakademien verkställda undersökning avseende den animaliska produktionens storlek omkring 1927, synes framgå, att mjölkavkastningen skulle vara störst å den skånska slättbygden, där den närmar sig 4 000 kilogram om året. Även i övriga delar av Sydsverige liksom i Östergötland och Mälarlandskapen är medelmjölkmängden ganska hög. I Småland och västra Sverige samt i Norrland understiger medelmjölkmängden alltjämt 2 000 kilogram för år.

14 M j ö l k p r o d u k t i o n e n i n o m o l i k a l ä n 1927.

Län

Antal kor 1927

Mjölk- Mjölkpromängd duktion, per ko, ton kg

68 670

2 550

175 000

57 701

2 340

135 000

79 365

2 670

212 000

110 528

2 600

287 000

94 273

68 648

L ä n

...

Östergötlands Kronobergs

Kristianstads

Göteborgs o. Bohus

MjölkMjölkpromängd duktion, per ko, ton kg

125 882

223 000

2 000

268 000

96 566

175 000

74 904

160 000

63 688

2 480

158 000

182 000

70 483

128 000

110 000

70 358

132 000

95 549

189 000

75 597

116 000

26 436

58 000

46 752

76 000

35 072

2 310

72 864

122 000

52 029

1 690

88 000

Stockholms län och

Södermanlands

Antal kor 1927

98 079

2 700

265 000

130 000

3 510

457 000

68 696

2 500

172 000

57 863

108 000

Värmlands Västmanlands

Västernorrlands ••• Västerbottens

Hela riket 1874114

2176 4077 000

Medelmjölkavkastningen hos korna varierar avsevärt även med brukningsdelarnas storlek. Följande från förenämnda undersökning hämtade tablå, i vilken skilts mellan besättningar anslutna till kontrollföreningar och övriga kobesättningar, torde i detta hänseende vara belysande. M e d e l m j ö l k m ä n g d e n i k i l o g r a m f ö r å r o c h k o vid b r u k n i n g s d e l a r av o l i k a s t o r l e k 1927. Vid besättningar anslutna till ej anslutna till kontrollkontrollförening förening

Storleksgrupper

—

2 hektar

2—

5— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

» » » » » » » I medeltal!

samtliga

2 226

2 268

2 728

2 236

3 091

2 342

2 517

3 248

2 374

2 680

3 218

2 439

2 905

3 296

2 698

2 016

2176 Såsom framgår av tablån, stiger medelmjölkmängden stadigt jämsides med att brukningsdelarnas storlek tilltager. Stegringen är dock i regel mindre framträdande hos de kontrollerade besättningarna än hos de övriga.

15 Skiljaktigheterna i medelmjölkmängden för brukningsdelar av olika storlek äro vidare större i skogsbygderna än i slättbygderna. Kreatursskötseln hos de mindre jordbrukarna synes sålunda i de kargare trakterna alltjämt drivas föga rationellt. Av största betydelse för kornas mjölkavkastning är givetvis utfodringsförhållandena. Visserligen saknas mer ingående uppgifter härom omfattande hela kreatursbeståndet, men de redogörelser, som hushållningssällskapen avgiva rörande kontrollföreningarnas verksamhet, lämna viss vägledning. P å grundval av dessa redogörelser har av kommittén upprättats följande sammanställning, som anger foderförbrukningen uttryckt i foderenheter, medelmjölkmängden samt erhållen myckenhet smörfett i genomsnitt för ko vid rikets samtliga kontrollerade besättningar under olika år.

A r

Foderförbrukning fe

Mjölkmängd kg per fe

1924/25

2 282

1*382

1925/26

2 210

3 315

1-6

1926/27

2 447

3 359

1-373

1927/28

2 343

1-337

1928/29

2 417

3 280

1*357

1929/30

2 517

3 486

1*385

1930/31

2 476

3 534

1*428

1931/32

2 527

3 510

1-389

1932/33

2 545

3 502

1376 Smörfett kg

kg per fe

120 120 112 118 126 128 127 126

0-054 0-049 0*048

0-049 0*05 0-052 0-05 0*05

Enligt de anförda siffrorna har såväl mjöikmängden som myckenheten smörfett stigit. Då emellertid samtidigt även foderförbrukningen ökats, har mjölkmängden per foderenhet hållit sig tämligen oförändrad. Av en detaljgranskning av ifrågavarande redogörelser synes vidare framgå, att ökningen i förbrukningen närmast beror på en stegring av betesfodringen. Kraftfoderförbrukningen har nämligen i stort sett stått stilla och i jämförelse med förbrukningen av andra fodermedel till och med nedgått. En viss förskjutning mot en ökning i användningen av gröpe på bekostnad av oljekakorna kan vidare iakttagas. Oljekakor användas framför allt vid de större besättningarna, ehuru i Sydsverige även de mindre jordbrukarna i stor omfattning nyttja sådant foder. Då ett jämförelsevis ringa antal av de mindre kreatursbesättningarna äro anslutna till kontrollföreningarna, får man vara försiktig med att generalisera erfarenheterna från sagda föreningar till att gälla för nötkreatursskötseln i allmänhet. Man kan dock anse, att genom den rationella beteskulturen ett fullgott ersättningsmedel erhållits för de importerade kraftfodermedlen. Vidare förefaller det som om genom betesfodring utvinnes högre avkastning i foderenheter per arealenhet än förut.

16 Mjölkens användning och mejerihanteringens organisation. Av den producerade mjölken förbrukas en betydande del av producenterna själva. Säker uppgift om storleken av denna förbrukning saknas, men med utgångspunkt från dels den beräknade totalproduktionen av mjölk och dels den myckenhet mjölk och till mjölk omräknat smör, som jordbrukarna försälja, kan man uppskatta ifrågavarande förbrukning till väsentligt över 1*5 miljoner ton per år. Av denna kvantitet torde den övervägande delen konsumeras i jordbrukarnas hushåll, men betydande mängder användas även för utfodring, särskilt av kalvar. Uppfödning av gödkalvar växlar emellertid avsevärt under olika tider, beroende på priserna å gödkalvkött. Dessa hava varit synnerligen låga under de senaste åren, men en märkbar förbättring härutinnan har ägt rum under 1934. Kalvuppfödningen är föremål för tydliga säsongvariationer; den är störst under våren och sommaren samt avtager under hösten och vintern. Någon större ökning i förbrukningen av gödkalvkött torde därför för närvarande icke vara att förvänta. Gödkalvsuppfödningen är framför allt lokaliserad till vissa delar av Småland och västra Sverige, där tillfredsställande möjligheter för mjölkens avsättning på annat sätt saknas. Jordbrukarnas försäljning av mjölk och mejeriprodukter sker i huvudsak till mejeri, där sådant finnes. Den vid rikets samtliga mejerier invägda mängden mjölk (och till mjölk omräknad grädde) uppgick under 1932 eller det senaste år, för vilket officiell statistik rörande mejerihanteringen finnes publicerad, till 2 156 714 ton eller nära 50 procent av den totala mjölkproduktionen. Enligt gällande mjölkreglering utgår en avgift av 2 öre för kilogram å all mjölk, som säljes av mjölkproducent, vilken avgift uppbäres av Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. Tack vare mjölkregleringen har det varit möjligt att erhålla viss kännedom även om den mjölk, som jordbrukarna sälja vid sidan av mejeri. Enligt från riksföreningen inhämtade uppgifter såldes sålunda av mjölkproducenter under tiden 1 juli 1933 —30 juni 1934 till mjölkhandlare ungefär 60 000 ton samt direkt till konsumenter 100 000 ton. Under nämnda tid invägdes vid mejerier 2 409 000 ton avgiftspliktig mjölk, varav 1 794 000 ton användes för beredning av mejeriprodukter. Sammanlagda myckenheten avgiftsbelagd mjölk, som användes såsom konsumtionsmjölk eller för beredning av konsumtionsgrädde, var sålunda under nyssnämnda tid 775 000 ton, motsvarande en genomsnittsförbrukning hos den icke jordbrukande befolkningen av drygt en halv liter om dagen. Emellertid bör framhållas, att vissa undantag från avgiftsplikt vid försäljning av mjölk äro medgivna, varför myckenheten försåld konsumtionsmjölk i verkligheten torde vara högre än vad ovan angivits. Jordbrukarna sälja även icke obetydliga mängder i hemmen berett smör. Försäljningen av lantost är däremot helt obetydlig. Med ledning av vissa till riksföreningen tidigare inkomna uppgifter torde man kunna uppskatta försäljningen av

17 lantsmör till minst cirka 5 000 ton, motsvarande ungefär 125 000 ton mjölk, fördelade på ett 40 000-tal jordbrukare. De kvantiteter smör, som de enskilda producenterna sälja, äro i regel små. Enligt berörda uppgifter funnos sålunda ej flera än 23 000 jordbrukare, som sålde mer än 5 kilogram smör för månad. Av dessa sålde nära 13 000 mindre än 10 kilogram för månad. Tillverkningen av lantsmör är framför allt lokaliserad till västra Sverige, Småland och Mälarlandskapen. Mjölkavgift utgår ej å mjölk, som användes för beredning av lantsmör eller lantost för avsalu, men dylik mjölk kommer ej heller i åtnjutande av prisutjämningsbidrag. Då priset å lantsmör i regel något understiger priset å mejerismör, motverkar följaktligen mjölkregleringen tillverkningen av lantsmör i trakter, varest prisutjämningsbidraget överstiger mjölkavgiften. Som förut framhållits har antalet mejerier i landet minskat under senare år, beroende i huvudsak på det pågående koncentrationsarbetet inom mejerihanteringen. I samband med att nya andelsföreningar bildats hava sålunda ett flertal smärre enskilda mejerier nedlagts. Framför allt har denna utveckling framträtt ifråga om ostmejerier, vilka till övervägande del äro enskilda. Smörmejerierna däremot äro i huvudsak andelsmejerier av en i allmänhet jämförelsevis betydande storlek, varför för dessa nedgången ej varit så stark. Följande tablå över antalet mejerier av olika slag må tjäna som belysning. Smörmejerier

Ostmejerier

DistribuBlandade tionsmejerier mejerier

Summa

Andelsmejerier

717 Gårdsmejerier

(iårdsuppköpsmejerier

» 1931

»

» 1930

»

» 1929

»

>- 1928

1673 Uppköpsmejerier Summa år 1932 »

Antalet mejerier i olika län växlar starkt. Inom Skaraborgs och Älvsborgs län funnos under 1932 ej mindre än 463 mejerier eller över 30 procent av hela antalet i riket. Även i Småland liksom i Skåne, Halland och Östergötland finnas många mejerier, av vilka åtskilliga äro enskilda. I övriga delar av landet utgöras mejerierna i vida övervägande omfattning av andelsmejerier. Av den invägda rå varumängden under 1932 hänförde sig ej mindre än 1 599 840 ton eller nära 75 procent till andelsmejerier. År 1932 var antalet leverantörer till mejerierna 148 710, varav till andelso —

342740.

18 mejerier 109 157. Därav voro 32 376 jordbrukare med högst 3 kor, 75 182 jordbrukare med 4—30 kor samt 1 599 jordbrukare med över 30 kor. Tillhopa innehade andelsmejeriernas leverantörer 695 464 kor eller cirka en tredjedel av kostammen i riket. Beträffande den under 1932 vid mejerierna anställda personalen lämnas i nedanstående tablå vissa uppgifter. Dessa äro medeltal för den del av sagda år, under vilken vederbörande mejeri varit i verksamhet. Andelsmejerier Övriga mejerier år 1932 år 1932

Samtliga mejerier ar 1932

år 1931

Män

Kv.

Män

Kv.

292 556 164 266 401 39 kontorspersonal 155 26 125 Arbetarpersonal 1919 1278 1089 Därav: mejerister ocli mejerskor... 412 397 453 maskinister 364 203 övriga 1143 825 489

174 Män

Kv.

Förvaltningspersonal Därav: föreståndare

Summa 2 475 1442 Därav arbetarpersonal under 18 år

54 Män

Kv.

820 3 008 2 098 2 889 2 212 472

567 348 1632

564 1173

894 3 856 2 336 3 532 2 287 14 116 34 26 115

Hela den i mejeridrift anställda personalen utgjorde 6 192, varav 3 917 vid andelsmejerierna och 2 275 vid övriga mejerier. I medeltal per mejeri motsvarar detta en personal av 5—6 personer hos andelsmejerierna och 2—3 personer hos övriga mejerier, vilka senare, som redan nämnts, i allmänhet äro mindre än andelsmejerierna. Per 1000 kilogram råvara är antalet anställda väsentligt mindre vid andelsmejerierna än vid övriga mejerier beroende därpå, att andelsmejerierna, såsom förut framhållits, ägna sig åt tillverkning av smör i betydligt större utsträckning än övriga mejerier, vilka senare äro mera inriktade på ostproduktion, som kräver större arbetsstyrka. Ifråga om det i mejerierna investerade kapitalet har en av statistiska centralbyrån verkställd undersökning avseende förhållanden under år 1928 lämnat följande resultat.

19 I landets mejerier investerat kapital.

Storleksgrupper efter mängden invägd råvara

intill 300

Antal mejerier

Brandförsäkringsvärde kronor 1 000 per ton kronor råvara

Invägd råvara ton

Bokfört värde kronor per ton råvara

1 000 kronor

ton.

96 629

12 291

8 429

318 495

17 721

12 909

300—1 000 * .

1 000—3 000 > .

559 942

23 971

13 982

3 000—5 000 » •

314 682

10 520

7 030

över 5 000

490 274

15 762

7 854

1673 1 7 8 0 0 2 2

—

80 265

705 093

20 610

124 078

15 499

15 035

» . Summa

därav för smörmejerier »

» ostmejerier ...

50 204

Driftkostnadernas storlek under 1932 i förhållande till den invägda råvarumängden för ett antal andelsmejerier av olika slag framgår av nedanstående från den officiella mejeristatistiken hämtade tablå. F ö r s ä l j n i n g s v ä r d e , d r i f t k o s t n a d e r o c h n e t t o f ö r o l i k a slag av a n d e l s m e j e r i e r . Smörmejerier

Ostmejerier

Blandade meje-

I

II

65 Råvara i medeltal per mejeri, ton

3 320

3185 Försäljningsvärde vara, kr

9-45

8-97

12-49

9-53

12-03

11-87

10-62

0-91

Ma

2-50

1-43

1-31

1-30

1-64

avlöningar

0'so

0-2 2

0-91

0-43

0-56

0-47

0-40

mjölkskjutsar

—

0-4S

—

0-58

—

—

0-55

0-06

0-02

0-21

0-06

0-21

0-17

0-07

Antal mejerier

II

Distributionsmejerier

I

I

I

II

per 100 kg rå

Driftkostnader per 100 kg råvara, kr därav:

andra körslor och frakter bränsle, lyse, smörjämnen

drivkraft

och 0-12

0-io

0-41

0-15

0-16

0-14

0-12

avgift för vatten och is

O-oi

0-oi

0-02

0-oi

0-0 7

0-03

0-0 2

drittlar och emballage

0-io

0-11

0"07

0-oo

0-oi

0-0 5

0-06

salt, färg, löpe, rengöringsmedel m. m

0-06

0-06

0-33

0-16

0-02

0-07

0-07

underhåll och avskrivning å byggnader och inventarier

0-15

0-il

0-22

0-03

0-11

0-19

0-18

andra utgifter

0-11

0-08

0*33

0-oi

0-18

0-18

0-18

8-54

7-79

9-99

8-io

10-7 2

10-57

8-98

Netto per 100 kg råvara, k r

20 Vid tablåns upprättande har skilts mellan mejerier, för vilka inköpspriset för mjölken angivits vara priset vid mejeriet och några kostnader för mjölkskjutsar följaktligen ej finnas redovisade (I), samt mejerier, för vilka priset uppgivits gälla fritt producenten och där dylika kostnader följaktligen äro redovisade (II). Av den invägda oskummade mjölken, vilken för 1932 uppgivits till 2 029 543 ton, sälja mejerierna avsevärda kvantiteter såsom konsumtionsmjölk. För nyssnämnda år redovisas sålunda en sammanlagd försäljning av 259 089 ton till ett genomsnittligt pris av 16*7 öre för kilogram. Till grund för beräkningen av sistnämnda pris hava lagts såväl detalj- som partihandelspris allteftersom mejerierna sålt mjölken direkt till allmänheten eller till återförsäljare. På grund av dels olika distributionsformer och dels varierande detaljpriser växlar det sålunda beräknade försäljningsvärdet avsevärt i olika delar av landet, nämligen under 1932 från exempelvis 12*7 öre i Älvsborgs län till 21*8 öre i Norrbottens län. För Stockholm, där detaljhandelspriset för mjölk var 23 öre för liter, uppgavs mjölkens försäljningsvärde vid mejeri till 18*5 öre. Vid sidan av mjölken säljes även konsumtionsgrädde i betydande och stigande mängder. Följande sammanställning kan anses belysande. Försåld grädde i ton. Andelsmejerier

Övriga mejerier

Samtliga mejerier

17 770

8 012

25 782

17 731

8 785

26 516

18 747

9 661

28 408

19 606

9 799

29 405

20 456

9 038

29 494

i r

I enbart Stockholm såldes under 1932 nära 8 200 ton grädde motsvarande cirka 28 procent av den totala kvantiteten från mejeri försåld grädde. Gräddens försäljningsvärde växlar givetvis avsevärt beroende på fetthalten. I genomsnitt för riket var ifrågavarande värde under 1932 125 öre för kilogram. Omräknad till mjölk torde den försålda grädden motsvara ej fullt 300 000 ton. Av smör hava under senare år vid mejerierna tillverkats följande kvantiteter. Sm ö r t i l l v e r k n i n g i t o n . ° A r

Andels. . mejerier

Övriga mejerier

Samtliga mejerier

33 147

38 572

9 326

47 898 54 669

43 836

10 833

44 402

9 525

53 927

42 758

8 624

21 Enligt vad förut anförts har man för tiden 1 juli 1933—30 juni 1934 att räkna med en produktion av mejerismör av cirka 60 000 ton. Den kraftiga stegringen torde framför allt vara beroende på en ökad smörproduktion i landets slättbygder. Inom de särskilda länen tillverkades under 1932: i Malmöhus län 11 000 ton smör, i Kristianstads län 7 700 ton, i Kalmar län 4 400 ton, i Hallands län 4 300 ton och i Östergötlands län 3 700 ton. Det genomsnittliga värdet hos smöret var angivna år 1 krona 88 öre för kilogram. Det växlade mellan 1 krona 76 öre i Gotlands län och 2 kronor 4 öre i Södermanlands län. Vid sidan av produktionen av vanligt gräddsmör intager den av vissa ostmejerier bedrivna tillverkningen av vasslesmör en underordnad ställning. Det är endast i Skaraborgs och Östergötlands län, som tillverkningen av vasslesmör är av nämnvärd omfattning. Totalproduktionen av vasslesmör uppgick 1932 till 359 ton med ett sammanlagt försäljningsvärde av 640 000 kronor och ett medelpris av 1 krona 78 öre för kilogram. I fråga om tillverkningen av ost meddelas följande tablå. Osttillverkningen i ton.

Helfet

ost

Trekvartsfet » Halvfet

»

Mager

» Summa

Andelsmejerier 1932

Övriga mejerier 1932

10 262

14 208

24 470

21S23

Samtliga mejerier

3 303

4 623

4 936

14 610

15 782

30 392

28 233

Osttillverkningen är framför allt lokaliserad till Skaraborgs (40 procent), Östergötlands och Södermanlands län. Medelpriset per kilogram var under 1932 1 krona 7 öre för den helfeta, 81 öre för den halvfeta och 49 öre för den magra osten. För tiden 1 juli 1933—30 juni 1934 kan en mindre tillbakagång i osttillverkningen iakttagas, nämligen till 29 347 ton. Den vid ostproduktionen erhållna vasslen användes, där den tillvaratages, huvudsakligen till beredning av vasslesmör och mesost samt till utfodring. Mesosttillverkningen, som efter krigsåren gick tillbaka betydligt, har fr. o. m. 1922 ökats varje år fram till 1929, då 1274 ton tillverkades. År 1930 sjönk tillverkningen till 1157 ton och 1931 ytterligare till 1 068 ton. Under 1932 steg den kraftigt, nämligen till 1213 ton. Medelpriset var sistnämnda år 40 öre per kilogram mot 43 öre 1931. Tillverkning av kondenserad (evaporerad) mjölk bedrevs 1932 vid tre mejerier, två i Skaraborgs och ett i Malmöhus län. Tillverkningskvantiteten har under senare tid ökats år från år och uppgick 1932 till 1 199 ton mot 1 068 ton 1931. Torrmjölkstillverkning bedrevs liksom under 1930 och 1931, vilket senare år kvantiteten uppgick till 118'i ton, vid ett uppköpsmejeri i

22 Malmöhus län, där under 1932 173'0 ton torrmjölk tillverkades. Under 1933 och ännu mer under 1934 har en betydlig stegring i tillverkningen av såväl torrmjölk som kondenserad mjölk skett. Behovet av dessa produkter i Sverige tillgodoses därför numera praktiskt taget helt med inhemsk vara. Utförseln av mjölk och m e j e r i p r o d u k t e r . Alltsedan slutet av 1800-talet har, om man undantager en kortare tid under världskriget, en betydande export av smör försiggått från Sverige. Efter kriget nådde denna sin höjdpunkt under 1930 (26 674 ton), men sjönk därefter under 1931 och 1932 till 19 524 ton respektive 13 547 ton för att under 1933 åter stiga till 17 127 ton. Under 1934 är en ytterligare stegring att motse. Det exporterade smöret avsattes numera i huvudsak i Storbritannien och Tyskland. Mindre mängder gå till vissa andra länder i Europa, särskilt Frankrike och Belgien. I jämförelse med smörexporten har utförseln av andra mejeriprodukter städse varit mycket ringa. Av ost utfördes till Tyskland, Amerikas förenta stater m. fl. länder under 1930 blott 250 ton, vilken kvantitet 1931 nedgick till 46 ton. Därefter har ostexporten stigit, så att den 1933 omfattade 331 ton. Den svenska osten omsmältes i regel i inköpsländerna och användes för framställning av mjukost av vissa slag. Utförseln av färsk eller behandlad mjölk och grädde är för närvarande betydelselös. Av grädde utfördes dock under 1930 huvudsakligen till Danmark 18 198 kilogram och under 1932 huvudsakligen till Italien 36 579 kilogram. Exporten från Sverige av mjölk och mejeriprodukter är numera i betydande omfattning reglerad. Enligt gällande bestämmelser angående mjölkavgift skola, som redan antytts, avgiftsmedlen, vilka under kontroll av statens mjölknämnd förvaltas av Svenska mejeriernas riksförening u. p. a., användas till bland annat utbetalande av pristillägg å smör, ost, torrmjölk, kondenserad mjölk samt grädde som exporteras. Pristilläggen skola dock till hälften gäldas av medel, som inflyta genom accis å margarin. Pristillägget utgår för smör med skillnaden mellan i Sverige gällande riksnotering för runmärkt smör samt det vid export av smör uppnådda medelnettoexportpriset samt för andra mejeriprodukter i överensstämmelse härmed efter deras halt av smörfett. Om mjölknämnden därtill finner skäl, kan pristillägget i särskilt fall bestämmas enligt andra grunder. Pristillägg å exporterat smör skall utgå till exportör, som därom träffat avtal med riksföreningen, eller ock till annan av statens mjölknämnd godkänd exportör. Under senare år hava särskilda svårigheter att vinna avsättning för mejeriprodukter framträtt. I Tyskland hava införts kontingenteringsbestämmelser, vilka medfört, att exporten från Sverige inskränkts till 4 349 ton smör per år. Enär handelsavtal mellan Sverige och Tyskland saknas, föreligger ej säkerhet att denna kontingent kommer att bliva bestående. Genom en nyligen träffad överenskommelse mellan vederbörande tyska inköpsorganisation och Svenska mejeriernas riksförening har dock från riksföreningen

23 vid sidan av kontingenten inköpts ytterligare 100 ton i veckan för en tid av 10 veckor. Priset vid export till Tyskland har under 1934 avsevärt försämrats. I början av året låg det över 2 kronor 50 öre för kilogram, men sjönk sedan som en följd av i Tyskland vidtagna åtgärder mot smörimport och var i mitten av juli 1934 nere i 1 krona 15 öre. Under månaderna därefter har visserligen en förbättring inträtt, men i vad mån denna kommer att bliva bestående är osäkert. Den brittiska smörmarknaden är alltjämt öppen, men prisläget där är synnerligen tryckt. P å sätt i det följande närmare utvecklas har alltsedan början av 1930 smörpriset i Storbritannien varit i stort sett vikande. Noteringen i Manchester för svenskt smör, som åren 1926—1929 i allmänhet höll sig mellan 3 kronor 10 öre och 3 kronor 30 öre för kilogram, har under 1934 tidvis varit nere vid 1 krona 40 öre. Under hösten 1934 har dock en viss ljusning inträtt. Prisfallet å den brittiska marknaden synes särskilt hava drabbat det svenska smöret. Skillnaden mellan priset å danskt smör och svenskt, vilken före kriget uppgick till endast ett par ören men efter kriget steg till 10 å 15 öre för kilogram, har under senaste tid ibland uppgått till över 50 öre för kilogram. Utvecklingen har medfört, att svenskt smör tidvis i Storbritannien betalats sämre än nyzeeländskt smör. Tages därjämte hänsyn till att sedan början av 1933 tull utgår för europeiskt smör med 15 shillings för c w t l eller cirka 30 öre för kilogram, medan nyzeeländskt och australiskt liksom även kanadensiskt smör ä r tullfritt, är det uppenbart, att en kraftig försämring skett i marknadsläget för svenskt smör under senare år. Den ökade spänningen mellan priset å danskt smör och å svenskt smör efter kriget torde delvis bero på att Sverige icke kunde hålla kontakten med den brittiska marknaden under kriget. Starkt bidragande är vidare den svenska smörexportens växlande storlek under olika veckor ävensom det svenska exportsmörets tidvis jämförelsevis dåliga kvalitet. H u r u sistberörda missförhållanden skola kunna undanröjas är föremål för utredning av särskilda utredningsmän (1933 års mjölk- och mejeriutredning). I det 1933 träffade handelsavtalet mellan Sverige å ena sidan samt å den andra Storbritannien och Norra Irland (Sveriges överenskommelser med främmande makter 1933: 16) finnas vissa bestämmelser i avseende å Sveriges rätt till införsel till sagda länder av bland annat smör. Om Storbritannien skulle genomföra importreglering beträffande smör, skall Sverige tillerkännas en skälig andel i den medgivna införseln från främmande länder under hänsynstagande till den del av den totala införseln från främmande länder av ifrågavarande vara, som levererats av Sverige under senare år. Fastställandet av Sveriges andel i importen kommer att ske på samma grundval som och på icke mindre gynnsamma villkor än fastställandet av andra främmande länders andelar. Sverige har därjämte fått den garantien, att den andel av smörimporten, som skall tillkomma Sverige, icke under något år skall understiga 185 000 cwts (motsvarande i runt tal 9 400 ton). Därest 1

1 cwt =

50"8 kilogram.

24 den totala smörimporten till Storbritannien under något år skulle medgivas överstiga 8 100 000 cwts, skall Sverige tilldelas en andel i införseln utöver 8 100 000 cwts, vilken andel skall bestämmas enligt nyss antydda allmänna princip, vilken princip även i andra fall med ökad totalimport e. dyl. givetvis skall tillämpas. Avtalet trädde i kraft den 7 juli 1933 och gäller under en tid av 3 år. Därest ingendera av de fördragsslutande regeringarna sex månader före utgången av sagda tid av 3 år lämnar den andra regeringen meddelande om sin avsikt att bringa avtalet till upphävande, skall detta förbliva gällande intill utgången av sex månader från dag, då meddelande om sådan avsikt lämnas. Storbritanniens regering har emellertid rätt att när som helst uppsäga överenskommelsen till upphävande tre månader efter uppsägningen, därest vissa särskilt angivna förhållanden i avseende å Sveriges kolimport skulle inträffa. Införseln av mjölk och mejeriprodukter. Under senare hälften av 1800-talet försiggick en icke obetydlig import till Sverige av mejeriprodukter, särskilt smör. I samband med uppsvinget inom den svenska mejerihanteringen minskades den så småningom. Åren närmast före världskriget omfattade smörimporten endast mellan 100 och 200 ton. Av ost infördes samtidigt omkring 500 ton. Under världskriget samt åren närmast därefter steg visserligen importen av ifrågavarande produkter betydligt — 1920 infördes 7 674 ton smör och 2 449 ton ost — men sedan förhållandena kommit i jämvikt sjönk den hastigt. År 1925 infördes endast 184 ton smör och 550 ton ost. Jämsides därmed försiggick en icke obetydlig import av färsk mjölk och grädde från huvudsakligen Finland samt av torrmjölk och kondenserad mjölk från i allt väsentligt Nederländerna och Danmark. Efter medgivande av 1933 års riksdag har fr. o. m. november 1933 införts ett importmonopol för mjölk och mejeriprodukter. . Enligt gällande bestämmelser i ämnet får import av hithörande varor ej ske utan tillstånd av statens mjölknämnd. Dylikt tillstånd får dock ej vägras, n ä r fråga är om vara, som ej eller endast i ringa omfattning tillverkas inom landet, eller ock när importören förbinder sig att erlägga en importavgift, svarande mot det pristillägg, som skulle utgått vid varans export från Sverige. Enligt vid frågans riksdagsbehandling gjorda uttalanden bör importmonopolet så handhavas, att den normala importen visserligen lämnas orubbad men att den import, som kan föranledas av en spekulation i det till följd av den genomförda mjölkregleringen höjda prisläget inom landet, förhindras. — Med utgångspunkt från dessa direktiv bestämde mjölknämnden vid importmonopolets ikraftträdande, att tillstånd till införsel av mjölk och grädde samt andra mejeriprodukter än ost skulle lämnas endast om förbindelse som nyss sagts avgåves. Detta innebär, att smör för närvarande får införas endast om importören — utom gällande tull, 20 öre för kilogram — erlägger en importavgift av 100 å 125 öre för kilogram. För

25 färsk mjölk utgör importavgiften 4 å 5 öre samt för sötmjölkspulver och kondenserad sötmjölk cirka 35 å 40 öre respektive 10 a 15 öre, allt för kilogram. Därjämte utgår tull med 15 öre för kilogram mjölkpulver och 20 öre för kilogram kondenserad mjölk. Färsk mjölk och grädde äro däremot tullfria. — Ifråga om ost, som är belagd med en tull av 20 öre för kilogram, beslöt mjölknämnden däremot, att införseltillstånd tillsvidare skulle lämnas utan att omförmälda förbindelse avgåves. Från och med den 1 maj 1934 fordras dock som regel för tillstånd till införsel av annan ost än dessertost, att förbindelse om erläggande av införselavgift avlämnas. Avgift enligt förbindelsen utgår icke, när fråga är om ost av emmenthalertyp eller om getmesost. Avgiftens storlek varierar efter ostens fetthalt men utgör ifråga om helfet ost för närvarande 40 å 50 öre för kilogram. Genom de sålunda meddelade bestämmelserna har den förut ringa införseln av mejeriprodukter ytterligare inskränkts. Endast ifråga om ost är den av någon nämnvärd omfattning. Den importerade osten utgöres i allt väsentligt av sådana sorter, som icke tillverkas i landet och beträffande vilka sålunda någon konkurrens med inhemsk produktion icke förekommer. Förbrukningen av mjölk och mejeriprodukter. Man torde kunna beräkna, att för närvarande såsom konsumtionsmjölk årligen säljas i runt tal omkring 500 000 å 600 000 ton mjölk. Utslagen på den icke jordbruksidkande befolkningen motsvarar detta en genomsnittlig förbrukning för person och dag av omkring 0'4 liter. Enligt den av socialstyrelsen verkställda levnadskostnadsundersökningen, avseende tiden omkring 1923, vilken omfattade 1 400 hushåll, uppgick den årliga förbrukningen av oskummad mjölk för ett s. k. normalhushåll bland industriarbetare och lägre tjänstemän till ungefär 870 liter eller till 0*6 liter för person och dag. För medelklassen voro motsvarande tal 960 liter respektive 0'6 5 liter. Resultaten från nu pågående levnadskostnadsundersökning äro ej färdigställda, men såvitt framgår av en av kommittén gjord preliminär genomgång av materialet torde de komma att visa en nedgång i förbrukningen av oskummad mjölk med 10 å 20 procent. Den bristande överensstämmelsen mellan nyssnämnda förbrukningstal och ovan frainräknade medeltal torde sannolikt bero på, bland annat, att mjölkförbrukningen hos personer, vilka icke äro hushållsmedlemmar, är mycket ringa. Siffermaterialet är därjämte naturligtvis bristfälligt och ofullständigt. Även om viss tvekan kan råda om mjölkkonsumtionens storlek i vårt land, torde denna dock kunna anses vara jämförelsevis låg. I viss mån motväges detta av att förbrukningen av konsumtionsgrädde under senare år stigit och därför numera är rätt hög. Den kan för närvarande hos den icke jordbrukande befolkningen beräknas till nära 7*5 liter för person och år. Enligt 1923 års förenämnda undersökning var gräddförbrukningen för normalhushåll bland arbetare och lägre tjänstemän 5 liter och bland medelklassen 6*5 liter för person och år. Det högre medeltalet beror givetvis på att betydande kvantiteter grädde användas för konsumtionsändamål

26 utanför hushållen, såsom i konditorier, kaféer o. dyl. Särskilt på detta område föreligger konkurrens från de s. k. fettemulsionerna, men förbrukningen av denna vara är ringa eller endast något över 200 ton om året. Konsumtionen av mjölk och grädde växlar rätt avsevärt med inkomstförhållanden. Av anförda undersökningar framgår sålunda tydligt, att förbrukningen av sötmjölk och grädde stiger med inkomstens ökning. Följande från 1923 års undersökning hämtade siffror, avseende mjölkförbrukningen hos familjer med olika inkomststandard, kunna anses belysande. Förbrukning per år i liter för normalfamilj av

Arbetar- och lägre tjänstemannahushåll med en inkomst för konsumtionsenhet av:

intill 825 kronor 825—1 100 kronor

sötmjölk

separerad mjölk

707"2

107*9

6"9

859*3

14*5

grädde

1100-1375

»

917-7

30-7

20"l

1375—1650

»

987-0

32*7

25*1

1650—1925

»

1037-2

22*8

26-7

1 034'6

6*6

40*9

1 925 kronor och däröver

i

Att mjölk- och gräddförbrukningen växlar efter inkomstens storlek är för övrigt helt naturligt i betraktande av den roll, utgifterna för inköp av sagda varor spela i hushållsbudgeten. År 1923 beräknades dessa för industriarbetar- och lägre tjänstemannahushåll till 16*2 procent av totala livsmedelskostnaderna. Till jämförelse kan nämnas, att utgifterna för bröd och mjöl uppgingo till 15*6 procent samt för kött och fläsk jämte konserver till 18*i procent. Förbrukningen av ost har varit i stigande under de senaste årtiondena. Den utgör emellertid ännu ej mer än knappt 5 kilogram för person och år, vilket är ganska lågt. Däremot får konsumtionen av smör liksom av matfett överhuvudtaget numera anses vara jämförelsevis hög i Sverige. Om man utgår från en inhemsk förbrukning av mejerismör av 36 000 a 38 000 ton samt räknar med en produktion av lantsmör av 20 000 ton, skulle totala smörförbrukningen i landet för närvarande utgöra ungefär 9 kilogram för person och år. Samtidigt kan den årliga konsumtionen av margarin, såsom i det följande påvisas, beräknas till för riket 52 000 ton och i medeltal för person 8*4 kilogram. Till jämförelse kan nämnas, att förbrukningen i nedanstående länder för person och år uppskattas till för närvarande följande myckenheter. „ .. ,, Danmark

Smor 9*6 kg

Margarin 20*5 kg

Norge

6*0 »

15*0 »

Nederländerna

6*0 »

6-o » 3*6 »

Belgien

ll'o

Tyskland

8*0 »

»

4*5 »

Storbritannien

10*5 »

4*0 »

27 Smör och margarin användas i betydande omfattning inom bageriindustrien. Den årliga förbrukningen av bagerimargarin uppgår till över 6 500 ton. Av kommittén verkställda förfrågningar hava givit vid handen, att användningen av smör inom bageriindustrien kan uppskattas till minst cirka 3 000 ton per år. Därjämte förbrukar sagda industri avsevärda kvantiteter kokosfett. Denna vara användes i stor utsträckning även inom chokladindustrien, vilken tillika utgör den huvudsakliga avnämaren inom landet av torrmjölk och kondenserad mjölk. Smör och margarin användas däremot i endast ringa mängder vid tillverkningen inom chokladindustrien. För inblandning i margarin åtgå ej fullt 1000 ton smör. Med ledning av dessa uppgifter skulle man kunna beräkna den industriella förbrukningen av smör till ungefär 4 000 ton och av margarin till cirka 7 000 ton. För a n n a n konsumtion inom landet skulle sålunda återstå ungefär 53 000 ton smör och cirka 45 000 ton margarin. Lantsmöret förbrukas i övervägande omfattning av jordbrukarna själva. Såsom redan framhållits marknadsföras omkring 5 000 ton lantsmör årligen. Samtidigt återtaga jordbrukare, som leverera mjölk till mejeri, smör i betydande omfattning. Enligt verkställda undersökningar torde de återtagna myckenheterna smör utgöra i runt tal 6 000 ton om året. Då jordbrukarna endast undantagsvis torde inköpa smör annat än genom mejeri, skulle man kunna räkna med att jordbruksbefolkningens sammanlagda direkta smörförbrukning uppgår till cirka 21 000 ton samt den övriga befolkningens till ungefär 32 000 ton. För person skulle förbrukningen vara ungefär 9 kilogram hos jordbrukarna och 8 kilogram hos befolkningen i övrigt. Såvitt kan bedömas av materialet till nu pågående levnadskostnadsundersökning synes denna komma att visa ungefär liknande resultat. En preliminär sammanställning av förbrukningen av smör och margarin inom arbetar-, lägre tjänstemanna- och medelklasshushåll i städer och industriorter visar nämligen, att konsumtionen av smör visserligen växlar avsevärt med välståndet men att den i allmänhet ligger mellan 7 och 10 kilogram för person. Enligt sammanställningen skulle vidare den årliga förbrukningen av margarin hos den icke jordbrukande befolkningen i genomsnitt hålla sig vid knappt 9 kilogram för person eller för ifrågavarande befolkningsgrupp tillhopa ungefär 35 000 kilogram. För jordbruksbefolkningen skulle alltså återstå cirka 10 000 ton margarin eller 4*5 kilogram för person. Förbrukningen av smör och margarin hos sistnämnda befolkningsgrupp är dock mycket skiftande. Vissa grupper, särskilt lantarbetarna, använda i allmänhet till vida övervägande del margarin, medan ett betydande antal av de självständiga jordbrukarna konsumera uteslutande smör. Även inom den icke jordbrukande befolkningen är förbrukningen av smör och margarin rätt skiftande. Som regel gäller dock, att familjerna i betydande omfattning använda både smör och margarin. Ehuru det icke saknas exempel på, att familjer, tillhörande de lägre välståndsgrupperna, konsumera huvudsakligen smör, överväger dock margarinet i allmänhet hos dem.

28 I det stora hela företer förbrukningen av margarin en tillbakagång och smörförbrukningen en uppgång med stigande inkomster. Följande sammanställning, som upprättats inom socialstyrelsen på grundval av till pågående levnadskostnadsundersökning inkommet material, torde vara belysande. Å r s f ö r b r u k n i n g e n a v s m ö r o c h m a r g a r i n i k i l o g r a m för n o r m a l h u s h å l l .

Arbetare med en inkomst

för konsnmtionsenhet

Smör

Margarin

Tillhopa

70'66

av 29*4 5

41-21

950—1400

»

39*77

37- 88

77'60

över

»

42*56

44*27

86*83

69-8 0

intill

950 kronor 1400

Lägre tjänstemän

med en inkomst

för

konsumtions-

enhet av intill

950 kronor

27*4 7

42-33

950—1 400

»

38-G2

37*82

76*44

över 1400

»

53*5 9

25-34

78-9 3

Medelklass med en inkomst 950—1900 kronor

för konsumtionsenhet

av 39*17

36-3 2

75*49

1900—2850

»

53'0 6

27*27

80-3 3

över 2 850

»

47*88

26*91

74-2 9

29 K A P . 2.

Den industriella produktionen av matfett och dess avsättningsmöjligheter. Historik. Vid slutet av 1860-talet lyckades den franske kemisten Mége-Mouriés vid sina experiment med nötkreaturstalg ur denna avskilja en mera lättsmältande del, det s. k. oleomargarinet, och därav genom kärning med mjölk och vatten framställa en produkt, vars konsistens och smak starkt liknade smörets. Genom dessa försök lade Mouriés grunden till den fabriksmässiga framställningen av smörsurrogatet margarin. I Sverige anlades den första margarinfabriken 1881. Den följdes snart av flera, så att i slutet av 1800-talet 7 fabriker med ett sammanlagt arbetarantal av 236 voro i verksamhet. Deras produktion var till en början jämförelsevis ringa, men sedan importerat margarin 1888 belagts med samma tull som utländskt smör samt den s. k. mellanrikslagen 1897 upphört att gälla och därigenom konkurrensen från de norska fabrikernas sida å den svenska marknaden försvårats, steg margarintillverkningen i landet under några år hastigt. År 1900 uppgick den till 10 535 ton. Samtidigt minskades införseln av margarin, vilken 1897 omfattade 1 777 ton, till en obetydlighet. Den årliga margarinförbrukningen i Sverige utgjorde vid sekelskiftet något över 10 000 ton eller ungefär 2 kilogram för person. Under det första årtiondet av 1900-talet höll sig margarinfabrikationen jämförelsevis konstant, men därefter och fram till världskrigets utbrott ökades den kraftigt. Den steg sålunda från 12 000 ton 1909 till 23 500 ton 1913. Den inhemska förbrukningen var sistnämnda år nära 4*2 kilogram för person. Tillverkningsvärdet för kilogram margarin utgjorde åren närmast före världskriget omkring 1 krona 10 öre mot cirka 80 öre i mitten av 1890talet. Vidare bedrevs vid några (9) smärre fristående anläggningar framställning av s. k. margarinost, en ostliknande vara, vari ingår annat fett än mjölkfett. Denna framställning var på det hela taget utan betydelse och omfattade 1914 endast 779 ton. Som råvara vid margarinfabrikationen användes ursprungligen i huvudsak talg (premier jus) och därav berett oleomargarin ävensom sedermera ister (neutral lard). Till stor del täcktes margarinindustriens behov av dessa varor genom import. Det visade sig snart, att en tillsats av vissa vegetabiliska oljor, vilka i allmänhet voro prisbilliga, till sådant oleomargarin,

30 som mindre noggrant befriats från den övriga delen av talgen (presstalg), gav margarinet en konsistens mera liknande smörets än om det bereddes av utpressat oleomargarin. Med hänsyn härtill övergick man att i allt större utsträckning vid margarinfabrikationen använda dylika oljor, vilka likaledes måste importeras. Enär oljorna ofta innehöllo högsmältande fettämnen i avsevärd mängd, kunde de dock ej utan vidare helt ersätta oleomargarinet. Efter det kokosoljan i början av 1900-talet efter mångåriga försök, företrädesvis i Tyskland, kunnat göras användbar för förtäringsändamål och finare margarinberedning och man härigenom erhållit ett lågsmältande växtfett med värdefulla egenskaper, framställdes i ökad omfattning s. k. växtmargarin. Detta utgöres av vegetabiliskt fett, vanligen kokosfett och ibland palmkärnfett, med tillsats av vissa flytande oljor jämte små mängder mjölk och koksalt. Tillverkning av växtmargarin började i Sverige under 1909 och steg därefter hastigt under de närmaste åren. Margarinindustrien i Sverige drabbades hårt av världskriget, och under de senare krigsåren låg den på grund av råvarubrist praktiskt taget nere. Sedan dess har den varit föremål för ett starkt uppsving. Tillverkningen av margarin ökades stadigt till och med 1929, då den uppgick till ej mindre än 55 200 ton. Samma år nådde även importen av margarin sin höjdpunkt efter kriget med nära 2 400 ton. Tages hänsyn till den obetydliga exporten, som angivna år utgjorde cirka 100 ton, skulle sålunda för förbrukning inom landet funnits tillgängliga 57 500 ton motsvarande ungefär 9*4 kilogram för person och år. Från 1929 till 1932 har emellertid den årliga tillverkningen och importen av margarin nedgått med tillhopa 6 700 ton, varav ungefär 1400 ton komma på importen. Margarinexporten steg samtidigt till ej fullt 300 ton under 1932. Den för förbrukning inom landet tillgängliga myckenheten margarin uppgick sålunda 1932 till 50 600 ton eller 8'2 kilogram för person och år. Under senare hälften av 1933 och början av 1934 har visserligen förbrukningen av margarin ökats något — för tiden 1 juli 1933—30 juni 1934 har försäljningen av margarin jämte importen därav uppgått till 52 400 ton — men ökningen synes numera ha avstannat I samband med tillverkning av margarin framställas även konstister och rent kokosfett. Produktionen därav var 1932 405 ton respektive 1100 ton. Framställningen av margarinost bedrives däremot alltjämt fristående från margjarinfabrikerna. Produktionen av sistnämnda vara är numera av lägre omfattning än före världskriget. 1932 uppgick den till 295 ton. Sedan några år tillbaka förekommer i Sverige även industrimässig tillverkning av fettemulsioner, men den har hittills varit av ringa storlek, nämligen under 1932 endast 214 ton. Tillverkningen bedrives för närvarande huvudsakligen vid två margarinfabriker samt en fristående anläggning. Förändringarna i margarinförbrukningen stå givetvis i samband med under årens lopp inträffade förskjutningar i margarin- och smörpriserna. Till skillnad från smöret har prissättningen å margarin i Sverige i allmänhet skett jämförelsevis oberoende av margarinpriserna utomlands och endast

31 genom den inbördes konkurrensen de olika inhemska fabrikerna emellan. Visserligen har någon införsel av margarin till Sverige från Nederländerna eller Danmark i allmänhet förekommit, men dennas pristryckande verkan har i hög grad försvagats av det tullskydd, som den svenska margarinindustrien sedan 1888 åtnjutit och vilket intill den 1 december 1911 uppgått till 20 öre och därefter till 15 öre för kilogram. 1 Tullskyddet reduceras något därigenom, att vissa vid margarintillverkningen använda animaliska fettråvaror äro belagda med tull. Tull å konstister infördes den 24 juni 1906 och bestämdes då till 20 öre för kilogram. Den 1 december 1911 nedsattes den till 15 öre för kilogram, vilken tullsats alltjämt är gällande; dock får konstister, som är avsett uteslutande för tillverkning av margarin, margarinost, konstgrädde eller konstmjölk, införas tullfritt. Även om margarinpriset i regel varit föremål för en självständig prisbildning i Sverige, har detta dock ej uteslutit, att prisbildningen rönt visst inflytande av förhållandena utomlands. Råvarupriserna spela därvid en avgörande roll. P å grund av bland annat de sjunkande priserna å feta vegetabiliska oljor nedgingo margarinpriserna i Sverige under åren efter världskriget så småningom, så att de under 1929 lågo cirka 25 procent under 1922 års nivå. Detaljhandelspriset för margarin var sålunda i medeltal för 48 viktigare konsumtionsorter 1 krona 78 öre under sistnämnda år och 1 krona 33 öre för kilogram under 1929. Under denna tid låg smörpriset jämförelsevis högt, varför avsättningsmöjligheterna för margarin inom landet voro goda och tillverkningen därav kunde svälla ut. Åren 1929— 1932 var däremot prissänkningen mindre framträdande — 1930 steg margarinpriset något — medan smörpriset var föremål för ett starkt fall. Begränsningen i margarinkonsumtionen under denna period är därför helt förklarlig. Sedan den 24 juli 1933 har å margarin utgått accis, som till en början sattes till 20 öre men den 1 augusti 1934 höjdes till 30 öre för kilogram, och margarinpriset har på så sätt bragts upp till 1930 års nivå. Samtidigt har smörpriset på grund av mjölkregleringen kommit i ungefär samma läge som under 1930. Margarinindustriens nuvarande organisation och driftförhållanden. För närvarande äro i Sverige 23 margarinfabriker i verksamhet, av vilka tre tillkommit under det senaste året. Av fabrikerna äro 10 belägna i Skåne, 6 i Stockholm, 2 i Göteborg samt 1 i envar av städerna Uppsala, Norrköping, Mjölby, Kalmar och Arboga. Storleken hos fabrikerna är mycket växlande, vilket belyses av följande tablå. Denna omfattar dock endast de fabriker, vilka varit i verksamhet 1933 eller tidigare. 1

De under de allra senaste åren gjorda höjningarna av margarintullen sammanfalla med accisbeläggningen å inom landet tillverkat margarin samt hava alltså ej skyddskaraktär.

32 Margarinfabriker Å r

under 500 ton Produk\ tion, fabriker j t o n Antal

500—1 000 ton ProdukAntal tiori) fabriker ton

—

6 8

1 585

me d e n

—

å r s p r o d u k t i o n av

över 1 000 ton ProdukAntal tion, fabriker ton

Summa ProdukAntal tion, fabriker ton

48 605

49 701

48 521

49 895

48 529

50114 Av fabrikerna äro sålunda 12 av en betydande storlek, medan de övriga hava en jämförelsevis ringa produktion. Margarinfabriker av medelstorlek finnas ej. Någon mera avsevärd förändring ifråga om omfattningen av de enskilda företagens produktion synes ej hava ägt rum under de senaste åren. Åtskilliga av margarinfabrikerna tillverka emellertid andra varor än margarin jämte likartade produkter såsom konstister och kokosfett. Så t. ex. bedrives vid Fabriksaktiebolaget Victorias fabrik i Hälsingborg en omfattande tillverkning av tvål och såpa. Två av de mindre fabrikerna tillverka fettemulsioner. Delvis på grund härav kommer nedanstående sammanställning, angivande margarinfabrikerna uppdelade efter antalet vid dem sysselsatta arbetare, att avvika något från ovan anförda tablå. Margarinfabrikerna i grupper efter arbetarantalet.

Å r

Under 1C arbetare

10 — 60 arbetare

Antal fabriker

Antal arbetare

Antal fabriker

Över 60 arbetare

Antal arbetare

Antal fabriker

Antal arbetare

Summa Antal fabriker

Antal arbetare

725 Av tablån framgår, att endast 6 margarinfabriker hava ett arbetarantal över 60. Av de övriga använda likaledes endast 6 flera än 10 arbetare. Arbetarantalet under 1933 vid samtliga under hela året i gång varande fabriker var 725. Härtill kommer den vid fabrikerna sysselsatta förvaltningspersonalen, vilken enligt den officiella industristatistiken för år 1932 uppgick till 217 personer. Däri är dock ej inräknad den personal, som sysselsattes vid Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag och vilken uppgår till omkring 500 personer. Sammanlagt skulle sålunda inom margarinindustrien sysselsättas i runt tal 1 500 personer. Därtill kommer ett rätt avsevärt antal personer, vilka äro verksamma i den lokala distributionen av margarin. För att få belyst storleken av det kapital, som investerats i margarin-

33 industrien, hava från de olika företagen av kommittén införskaffats uppgifter rörande fabrikernas taxeringsvärden, brandförsäkringsvärden m. m. Fullständiga dylika uppgifter hava erhållits från 13 fabriker. Margarinfabriker med en produktion av under 500 ton

over 1 000 ton 11

90 000

9 161 000

9 251 000

Antal fabriker Taxeringsvärde, k r o n o r

Summa

Uppskattat tomtvärde, kronor

!

34 000

3 724 000

3 758 000

Brandförsäkringsvärde å fastigheten, kronor

i

150 000

12 207 000

12 357 000

64 000

9 391 000

9 455 000

Brandförsäkringsvärde

å maskiner m. m., kronor'

Fabriksföretagen sälja sina produkter i konkurrens med varandra. Kooperativa förbundet, vid vars fabrik i Norrköping tillverkas i runt tal en fjärdedel av margarinproduktionen i landet, säljer dock endast till sina medlemmar. De köpande konsumtionsföreningarna åtnjuta rabatt av för närvarande omkring 18 procent samt dessutom återbäring i förhållande till inköpen, hittills minst 1 procent. Leverans sker från nederlag å olika platser fritt köparens närmaste ångbåts- eller järnvägsstation eller å större platser fritt köparens butik. Emballaget lämnas fritt. Betalningsvillkoren äro inom 30 dagar med 2 procents kassarabatt, vilken tidigare avdrogs särskilt men numera är inräknad i den vanliga rabatten. Av de övriga större företagen hava Aktiebolaget Agra margarinfabrik, Aktiebolaget Arboga margarinfabrik, Margarinaktiebolaget Zenith, Aktiebolaget O. Mustad & Son, Nya Margarinaktiebolaget Svea, Aktiebolaget Pellerins margarinfabrik och Aktiebolaget Vandenberghs margarin, vilkas fabriker omfatta ungefär hälften av hela margarinproduktionen i landet, sammanslutit sig i en gemensam försäljningsorganisation, Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag. Detta bolag har till uppgift att för fabrikernas gemensamma räkning ombesörja försäljningen av margarin, konstister och kokossmör inom landet. Var och en fabrik inköper sina råvaror och sköter själv sin tillverkning samt bedriver denna för egen räkning, men de olika kvaliteterna av margarin och andra varor tillverkas efter gemensamma recept och under enhetlig kontroll. Eventuell försäljning för export till främmande länder ombesörjes av de enskilda fabrikerna utan försäljningsbolagets förmedling. Detsamma är förhållandet med försäljning av margarin till egen personal samt försäljningen av tomfat, avfallsprodukter och råvaror i originalförpackning. Försäljningsbolaget bedriver sin verksamhet dels genom egna kontor med fast avlönad personal och dels genom provisionsagenter. Huvudkontoret är beläget i Stockholm. Dessutom finnas 7 avdelningskontor, belägna i Umeå, Sundsvall, Stockholm, Arboga, Kalmar, Göteborg och Malmö. Under dessa 3 —

342740.

34 avdelningskontor sortera 39 nederlag med fast avlönad personal och 36 agenturer. Vid samtliga avdelningskontor och nederlag samt vid 33 av agenturerna finnas lager av de varor, som säljas. Försäljningen sker till grossister, minuthandlare, bagerier och i vissa fall även direkt till större hotell och restaurationer samt till vissa av landets rederier. I stor utsträckning ske försäljningarna direkt till minuthandlarna. Vidare levereras enligt infordrade anbud margarin direkt till vissa allmänna institutioner till vid varje upphandling uppgjorda nettopriser. Varorna levereras i de flesta fallen direkt till köparens egna lokaler och i vissa fall fritt köparens närmast belägna ångbåts- eller järnvägsstation. Som grundpriser utgår man ifrån de noteringar, som äro avsedda att utgöra detaljhandlarnas minutförsäljningspriser (bruttopriser). I dessa grundpriser är dock ej den till staten utgående accisen inlagd, ehuru givetvis minutpriset inkluderar även accisen. Å dessa grundpriser jämte i viss utsträckning även å accisen lämnas numera från 17 till 20 procents rabatt till detaljhandlare och sådana firmor, som sälja vissa kvantiteter till bagare och till andra köpmän. Eena partifirmor hava dessutom en mindre bonus. Betalningsvillkoren äro per 30 dagar med fri leveransmånad och 2 procents kassarabatt. För bagerimargarin noteras i vissa undantagsfall nettopriser. De utanför försäljningsbolaget stående enskilda företagen tillämpa väsentligt olika försäljningsvillkor, beroende på att förfarandet vid varornas distribution skiftar avsevärt. Som regel gäller, att av sistberörda fabriker lämnade rabatter överstiga dem, som försäljningsbolaget medgiver. Det tillverkade margarinet indelas vanligen i hushållsmargarin och bagerimargarin. P å grund av de särskilda fordringar, som uppställas för ett margarin lämpligt för bageriändamål, måste sådant margarin undergå viss behandling. Enär försäljningen av bagerimargarin synes i stort sett under senare år hållit sig konstant vid omkring 6 500 ton, faller nedgången i margarinförbrukningen helt på hushållsmargarinet. Den högsta kvaliteten därav utgör det smörblandade margarinet, vilket för närvarande betingar ett pris efter tillägg av accis av mellan 1 krona 80 öre och 1 krona 90 öre för kilogram. Detta margarin saluföres under ett flertal olika märken, såsom Eona, Melange, Aroma, S. B., vilka i allmänhet innehålla cirka 20 procent smör. Försäljningen därav har stadigt nedgått under senare år och utgjorde under 1933 endast 8 procent av omsättningen mot 16 procent under 1929. Förbrukningen av smör inom margarinindustrien har ock minskats från ej fullt 2 000 ton under 1929 till något över 800 ton under 1933. Till de dyrare märkena är vidare att hänföra det s. k. specialblandade margarinet. Dylikt margarin, vilket likaledes saluföres under ett flertal olika benämningar, betingar för närvarande ett pris, accisen inräknad, av 1 krona 70 öre för kilogram. Även försäljningen av specialblandat margarin h a r gått starkt tillbaka under senare år och uppgår för närvarande till ej fullt hälften av försäljningen för 1929. Även omsättningen av de dyrare kvaliteterna av växtmargarin, såsom Riksväxt, Victoria-Växt, Kärnväxt,

35 vilka efter tillägg av accisen för närvarande betinga ett pris av 1 krona 50 öre för kilogram, har minskats kraftigt eller till endast cirka en tredjedel av omsättningen under 1929. Däremot har användningen av det billigare växtmargarinet, sådana märken som Solros, Eve, Vera, vilka med inräkning av accisen betinga ett pris av 1 krona 20 öre å 1 krona 30 öre för kilogram ökats mycket starkt under senare tid. Försäljningen av sagda märken har sålunda sedan 1929 stigit med över 150 procent. Av det för närvarande i Sverige tillverkade margarinet utgöras nära 60 procent av sådant, som i detaljhandeln betingar ett pris av 1 krona 30 öre för kilogram. Som en följd av denna utveckling har medelpriset för det inom landet försålda margarinet nedgått väsentligt starkare, än vad priserna å de olika sorterna giva vid handen. Till belysning härav kan nämnas, att medan tillverkningsvärdet för den svenska margarinindustrien sjunkit från 1 krona 15 öre under 1929 till cirka 80 öre för kilogram under 1933 eller med över 30 procent, priset å de numera vanligast förekommande margarinsorterna efter avdrag av accisen samtidigt nedgått med endast cirka 20 procent. Med tillverkningsvärde avses produkternas försäljningsvärde, beräknat fritt banvagn eller fartyg vid fabriken med avdrag av rabatter. De fettråvaror förutom smör och mjölk, som margarinfabrikerna använda, äro antingen animaliska, såsom ister, talg, valfett m. m., eller ock vegetaF ö r b r u k n i n g av r å v a r o r i n o m m a r g a r i n i n d u s t r i e n å r e n 1932 o c h 1933, t o n . Varuslag 1

Kokosolja

19 827

Oleo stock

1 075-6

1 036-1

Neutral lärd

397-3

289-1

* 2 993

2 799-<i

Premier jus

584-2

599-1

105 Solrosolja 5

1 147-1 Ister (inhemskt) 89-i Talg (inhemsk) ••

3 715

4210-9

613-3

15-0

Härdad jordnötolja kokosolja

Härdat valfett

.

231-o

Bomullsfröolja

»

20 430-3

1667 Sojaolja

3 Palmkärnolja Jordnötolja

Varuslag

8 486

9 463">

549-9

Oleo oil 1

Smör Ej särskilt angivna råvaror Summa

226-5

357-1

444-8

434-0

1 103-1

856-6

924-6

1 167-1

43 042 0 4 4 2 8 9 1

Därav av inhemsk tillverkning 130'5 ton. I summan 19 827'6 ingå även icke angivna kvantiteter palmkärnolja. 2 Därav av inhemsk tillverkning 6 117'!\ i vilken summa även ingå icke angivna kvantiteter palmkärn- och jordnötolja. 3 Därav av inhemsk tillverkning 130 ton. 4 6 6

» » »

» :> »

» » »

» » »

10'5 » 11*7 » 2 327'8 »

36 biliska, såsom kokosfett, palmkärnolja, jordnötolja, sojaolja, bomullsfröolja m. m. P å grundval av uppgifter från margarinfabrikerna har av kommittén upprättats föregående tablå, utvisande förbrukningen av de olika varorna. I allmänhet inköpas råvarorna i raffinerat skick, men åtskilliga margarinfabriker hava egna raffinaderier, vid vilka en del av råvarorna renas före användandet. Såsom av tablån framgår är det endast en mindre del av varorna, som är av inhemsk tillverkning. De kvantiteter växtfett och växtoljor, som i tablån angivas såsom inhemsk tillverkning, hava framställts vid oljefabriken i Karlshamn, varom mera i det följande, samt levererats till Kooperativa förbundets margarinfabrik i Norrköping. Användningen av svenskt ister och svensk talg synes visserligen vara i stigande, men alltjämt förbrukas vid margarintillverkningen betydande kvantiteter utländskt ister och utländsk talg eller produkter därav. Som orsak till angivna förhållande har uppgivits, att den svenska varan i regel hittills icke varit av den kvalitet och beskaffenhet, att den utan särskild behandling kunnat ersätta den utländska. De flesta utländska leverantörer av råvaror till margarinindustrien hava egna ombud i Sverige, genom vilka inköpen göras till för dagen gällande noteringar. I det följande kommer att lämnas en redogörelse för prisutvecklingen och nuvarande prisläge för de viktigaste av hithörande varor. H ä r må nämnas, att vissa av de svenska margarinfabrikerna ägas eller kontrolleras av utländska intressen, vilka samtidigt innehava oljefabriker utom Sverige. Sålunda har uppgivits, att den stora internationella fettämnestrusten Unilever äger avgörande inflytande i åtminstone fyra av de större margarinfabrikerna i Sverige, varjämte ett par större margarinfabriker innehavas av danska eller norska företag inom branschen. Enligt till kommittén lämnade upplysningar torde kunna beräknas, att utländska intressen äga cirka en tredjedel av det i den svenska margarinfabrikationen investerade kapitalet samt därigenom hava möjligheter att genomföra viss kontroll beträffande inemot hälften av den samlade margarintillverkningen i Sverige. För fabriker under utländsk kontroll kunna givetvis skäl föreligga att inköpa råvaror från visst håll till över gällande dagsnotering liggande priser. Detsamma gäller givetvis även ifråga om Kooperativa förbundets margarinfabrik i Norrköping vid inköp från förbundets oljefabrik i Karlshamn. I vad mån något sådant förekommit, kan emellertid ej bedömas utan särskilda ingående undersökningar av de enskilda företagen. Anledning till dylika undersökningar har kommittén icke ansett föreligga. Margarinindustriens ekonomiska förhållanden. Det möter givetvis svårigheter att erhålla en fullständig kännedom om margarinindustriens ekonomi. Vid flera av fabrikerna framställas i samband med margarintillverkning även andra produkter för avsalu. Att avskilja fabrikationen av sistberörda produkter u r vederbörande företags ekonomiska

37 bokföring låter sig knappast göra. För industrien i dess helhet äro dock värdet av dessa produkter samt kostnaderna för deras framställning av mindre betydelse. Även om därför i det följande anförda uppgifter, vilka grunda sig på från de olika företagen av kommittén införskaffade utdrag ur företagens bokföring, ej i alla detaljer äro fullt exakta, torde de dock giva en i det stora hela rättvisande bild av förhållandena i förevarande avseende. P å grund av det fallande margarinpriset jämte den något minskade omsättningen i vikt räknad hava inkomsterna av margarinförsäljningen under senare år sjunkit. Minskningens storlek kan dock ej bedömas av de inkomna uppgifterna, enär flera fabriker bokföra inkomsterna brutto samt upptaga rabatter som omkostnad, medan andra redovisa endast nettoinkomsterna, det vill säga bruttoinkomsterna efter avdrag av rabatter. Margarinindustriens samlade tillverkningsvärde har emellertid nedgått från 60*7 miljoner kronor under 1928 till omkring 40 miljoner kronor 1933 eller med cirka 33 procent. Omkostnaderna hava synbarligen sjunkit ännu starkare, beroende främst på råvaruprisernas fall. Kostnaden för råvaror, förbrukningsartiklar och andra ingredienser för kilogram tillverkat margarin har sjunkit från 85 öre under 1928 till 49 öre under 1933. Den fortgående rationaliseringen inom industrien har tagit sig uttryck i en mindre nedgång under samma tid i utgifterna för arbetslöner och samtidig ökning i kostnaderna för bränsle och kraft. E n omkostnadspost, som undergått en stark ökning, är skatter, vilken under sagda tid nära tredubblats. Huru omkostnaderna för kilogram tillverkat margarin gestalta sig under 1933 framgår av följande sammanställning. P å grund av att vissa margarinfabriker icke lämnat fullständiga uppgifter, omfattar denna ungefär fyra femtedelar av tillverkningen. Försäljningskostnaderna för kilogram margarin under 1933 hava beräknats såsom skillnaden mellan ett med hänsyn till försäljningen under året av olika margarinsorter vägt medeltal av priserna för de olika sorterna och samtliga andra kostnader. Omkostnaderna vid tillverkning av margarin vid vissa fabriker. Driftkostnader. Råvaror, hjälpmaterial och ingredienser Arbetslöner Bränsle och kraft Emballage Förvaltnings- och försäljningskostnader. Löner till förvaltnings- och försäljningspersonal Frakter Skatter och försäkringsavgifter Rabatter och andra försäljningskostnader Kapitalkostnader. Hyror och arrenden Räntor å lånat kapital Avskrivningar Övriga kostnader Arets vinst Summa

öre per kg 85 5 1 5

öre per kg 49 5 1 3

8 5 1 '

8 4 3 31

0-4 0'3 2 1 10

0'3 0'2 3 1 11 119"5

38 Av sammanställningen framgår, att margarintillverkningen båda de anförda åren lämnat vinst. Denna har, trots att omsättningen gått tillbaka, stigit från 10 öre under 1928 till 11 öre för kilogram under 1933. För hela den samlade margarintillverkningen motsvarar sist angivna belopp en vinst av tillhopa 5" 2 miljoner kronor. Att margarinindustrien under de gångna åren kunnat lämna ett förhållandevis mycket gott ekonomiskt resultat framgår även av den utdelningspolitik, som flera av de större företagen ansett sig kunna föra. Till belysning härav meddelas följande från av företagens styrelser avgivna förvaltningsberättelser hämtade tablå. Därvid bör framhållas, att uppgifterna om utdelningens storlek avse vederbörande bolagsstyrelsers förslag till utdelning, vilka förslag dock som regel torde hava följts av bolagsstämmorna. 1929 kr.

Margarinfabrikernas

Försäljnings

1930 kr.

1931 kr.

1932 kr.

1933 kr.

AB.

Aktiekapital vid årets slut

2 000 000 2 000 000 2 000 000 2 000 000 ! 2 000 000

Reservfond vid årets slut

40 000

60 000

75 000

90 000

110 000

Årets vinst

128 393

146 332

146 260

190 339

193 690

6%

6%

6%

Utdelning i procent av aktiekapitalet-. AB. Vandenberghs

6%

Margarin.

Aktiekapital vid årets slut

2 500 000 2 500 000 2 500 000 2 500 000 2 500 000

Reservfond vid årets slut Arets vinst

207 816

Utdelning i procent av aktiekapitalet

33 000

68 000

80 000

220 278

257 871

180 634

305 927

5%

K 0/

6 0/ V /o

AB. Agra

Margarinfabrik.

Aktiekapital vid årets slut

2 500 000 2 500 000 2 500 000 2 500 000 | 2 500 000

Reservfond vid årets slut

216 000

250 000

250 000

250 000 | 250 000

Arets vinst

328 419

351 974

271 992

203 679 ! 386 306

6%

Utdelning i procent av aktiekapitalet... AB. Arboga

6%

8%

Margarinfabrik.

Aktiekapital vid årets slut

2 500 000 2 500 000 2 500 000 2 500 000 2 500 000

Reservfond vid årets slut

50 000 j 100 000

150 000

200 000

230 000

Arets vinst

332 095 1 336 031

375 624

224 624

239 161

6%

5%

6%

Utdelning i procent av aktiekapitalet Nya Margarin

AB.

Svea.

Aktiekapital vid årets slut

l 642 600 1 642 600 1 642 600 1 642 600 1 642 600

Reservfond vid årets slut

14 318

164 260

164 260

164 260

164 260

Arets vinst

342 929

184 193

134 384

353 853

403 556

Utdelning i procent av aktiekapitalet

10%'

o /o

10%

15 %

6%

39 1929 kr. AB. Pellerins

1930 kr.

1931 kr.

1932 kr.

Margarinfabrik.

Reservfond vid årets slut

6 000 000 6 000 000 6 000 000 j 6 000 000 600 000 600 000 600 000 600 000

Årets vinst

1 128 360 1 021 632

Aktiekapital vid årets slut

Utdelning i procent av aktiekapitalet. Margarinaktiebolaget

12%

12%

893 757

828 461

12%

12%

Zenith.

Aktiekapital vid årets slut Reservfond vid årets slut

3 937 500 3 937 500 3 937 500 3 937 500 500 000 500 000 500 000 500 000

Årets vinst

780 237

696 715

761 092

564 536

Utdelning i procent av aktiekapitalet.

12%

12%

12%

12%

500 000

500 000

500 000

500 000

AB. Upsala Margarin

fabrik.

Aktiekapital vid årets slut Reservfond vid årets slut

2 521

6 400

46 400

50 000

Årets vinst

38 752

62 910

47 932

600 000

600 000

600 000

900 000

Reservfond vid årets slut

10 000

300 000

300 000

300 000

Årets vinst

112 251

512 323

228 345

Utdelning i procent av aktiekapitalet. - -

5%

15%

35 %l

25%

300 000

600 000

600 000

600 000

20 000

20 000

38 116

Utdelning i procent av aktiekapitalet- - • Fabriksaktiebolaget

Victoria.

Aktiekapital vid årets slut

Margarinfabriken

Kärnan

AB.

Aktiekapital vid årets slut Reservfond vid årets slut

30 000

Årets vinst

16 368

23 249

Utdelning i procent av aktiekapitalet.. • Kooperativa AB-

Förbundet

Margarinfabriken

Aktiekapital vid arets slut Reservfond vid årets slut Årets vinst

3 000 000 3 000 000 3 000 000 3 000 000 1 512 905 2 398 025 3 291172 4 189 667 885 120

893 147

Utdelning i procent av aktiekapitalet1

Dessutom utdelades 300 000 kronor i gratisaktier.

898 495

782 175

40 K A P . 3.

Produktionen av fettråvaror och dess avsättningsmöjligheter. Olika slag av fettråvaror. Såsom råvaror vid framställning av fettämnen av olika slag hava sedan gammalt i betydande omfattning använts från djurriket hämtade produkter. Vid svinslakt erhålles såsom biprodukt ister, vilket visserligen alltjämt torde till övervägande del, efter smältning och raffinering, under namn av flott användas direkt som människoföda men som även utgör en viktig råvara inom olika fettämnesindustrier. Vanligt stekflott består ofta av annat fett, såsom t. ex. talg, varmed förstås fettet från idisslande djur, med tillsats av mjukare fett eller fet olja. Genom att sönderdela, tvätta och smälta råtalg samt frånskilja hinnor och dylikt erhålles ett fett med ljusgul färg och tämligen fast konsistens, vilket benämnes premier jus (oleo stock). Den mera lättsmälta delen därav, vilken kan avskiljas genom pressning, går under namn av oleomargarin (oleo oil) och användes vid tillverkning av margarin. Den vid framställning av oleomargarin erhållna återstoden, presstalg, nyttjas i regel såsom tekniskt fett. Genom kokning och extrahering av däggdjurs ben utvinnes s. k. benfett, vilket användes vid framställning av smörjmedel samt inom tvättmedelsindustrien. I huvudsak samma användning har destruktionsfettet, vilket erhålles vid destruktion av kropparna från självdöda eller sjuka djur. I viss omfattning erhålles även animaliskt fett i form av oljor, såsom klövolja, äggolja m. m., ävensom trän, vilken senare benämning är gemensam för de feta oljor, som härstamma från havets djurvärld. Trän framställes dels genom urkokning, pressning eller extraktion av späcket eller andra feta delar av havsdäggdjuren, främst valar, valrossar och salar, dels ock genom urkokning av fettet hos fiskar eller fiskinälvor, särskilt torsklever. De feta oljorna liksom även mjukt fett kunna genom tillförsel av vätgas överföras till fett i fast form (härdning). Då genom denna process dålig lukt och smak hos fettet till större delen försvinner, kan trän efter härdning användas även vid beredning av matfett. Ehuru råvarorna till i Sverige tillverkade fettämnen alltjämt till avsevärd del hämtas från djurriket, har användningen av vegetabiliskt fett under de senaste årtiondena kraftigt ökats. Detta erhålles i stor utsträckning i form av oljor, vilka genom härdning kunna överföras i fast tillstånd. Sedan gammalt har man vetat att av linfrön genom pressning utvinna linolja,

41 vilken, då den utsattes för luftens påverkan, upptager syre och hårdnar. Linoljan förekommer antingen som kokt och nyttjas då i synnerhet inom måleriyrket samt vid beredning av oljor, färger, fernissor, lacker m. m. eller också som rå, då den finner sin huvudsakliga användning inom linoleum- och tvättmedelsindustrierna. Under senaste åren har den i vissa främmande länder efter härdning även funnit användning i margarinindustrien. Ur frön av åtskilliga brassicaarter utvinnas rov- eller rapsoljor, som ingå i åtskilliga smörjmedel och brännoljor. Vid kallpressning av oliver erhålles en klar gröngul till guldgul olja med mild angenäm smak, olivoljan, vilken i stor utsträckning användes som matolja. Genom varmpressning av oliver framställes s. k. bomolja, som i allmänhet är grumlig med oangenäm lukt och smak samt huvudsakligen brukas för tekniskt ändamål. Sesamoljan pressas u r frön av sesamplantan och användes i viss omfattning som matolja i stället för olivolja. Även sojaoljan, vilken utvinnes av sojabönan, användes i renad form som matolja men eljest till tekniskt bruk (tvättmedelsindustrien). De bästa kallpressade sorterna av jordnöt- eller arachidoljan, vilken utvinnes av jordnötter, nyttjas även som matolja. I övrigt användes den till framställning av margarin ävensom tvål. Bomullsfröeller cottonoljan, som pressas ur skalade frön av bomullsbusken, användes vid framställning av margarin, konstister samt tvål ävensom till uppblandning med andra oljor. Majsoljan, vilken erhålles genom pressning av majskornens groddar eller såsom biprodukt vid tillverkning av majsstärkelse, samt solrosolja, vilken utvinnes u r solrosens frukter, användas vid tillverkning av tvål och såpa. Genom pressning av kopra, de torkade fruktkärnorna av kokospalmens nötter, erhålles kokosoljan. Denna, vilken i renad form även benämnes kokosfett eller kokossmör, utgör ett fast fett av lös konsistens med mild smak. Beteckningen olja förklaras därmed, att kokosoljan ofta har en flytande konsistens i de varma produktionsländerna. Till färgen är den vit. Den har stor användning inom ljus- och tvålfabrikationen samt i renat tillstånd inom livsmedelsindustrien. Renat kokosfett utgör sålunda den viktigaste råvaran vid tillverkning av växtmargarin samt användes vidare som ersättningsmedel för smör i bagerier, chokladfabriker m. m. Ett fettämne, som mycket liknar kokosoljan och även har i stort sett samma användning, är palmkärnoljan, som framställes av oljepalmens fruktkärnor. Produktion och avsättning inom Sverige av animaliska fettråvaror. Givetvis möter det mycket stora svårigheter att med säkerhet uppskatta storleken av produktionen av animaliska fettråvaror i Sverige. Fullständiga uppgifter om slaktens omfattning saknas, och därtill kommer, att fettutbytet från de särskilda djuren är synnerligen växlande. E n viss uppfattning av storleksordningen hos ifrågavarande produktion torde dock kunna erhållas av det följande.

42 Svinslaktens omfattning i Sverige har sedan gammalt varit föremål för kraftiga växlingar. Under 1930 och 1931 torde den hava varit uppe i cirka 2*5 miljoner svin om året. Under senare hälften av 1932 och förra hälften av 1933 sjönk den emellertid rätt kraftigt och torde då för år räknat varit nere vid omkring 2 miljoner svin. Under hösten 1933 inträdde emellertid en stegring, vilken varade fram till sommaren 1934. För närvarande är slakten av jämförelsevis måttlig omfattning, men av allt att döma torde en stegring vara att påräkna under närmaste månader. H u r u utvecklingen därefter kommer att gå är omöjligt att förutse. Enligt uppgift skulle i medeltal för svin erhållas 1*5 — 2*5 kilogram rent isterflott, 0*6—0*7 kilogram tarmfett, vilket likaledes kan användas för matnyttigt bruk, samt 0*3—0*4 kilogram tekniskt fett eller tillhopa för svin 2"5—3'5 kilogram fett. Utgår man från en årlig slakt av 2 miljoner svin, skulle alltså av dessa erhållas cirka 6 000 ton ister. Emellertid föres endast en del av denna produktion i marknaden. Den industrimässiga tillverkningen av isterflott var sålunda 1932 endast 1 673 ton. Denna kvantitet härrörde i huvudsak från exportslakterierna, på vilka faller cirka en tredjedel av slakten, samt några charkuterifabriker och en s. k. flottfabrik i Stockholm. Det vid husbehovsslakten, vilken beräknas omfatta ej fullt en tredjedel av antalet slaktade svin i landet, utvunna istret torde i allt väsentligt användas i det egna hushållet. Även istret från de svin, som nedslaktas av mindre slaktare å landsbygden, lärer endast till en mindre del tillföras marknaden. Man torde därför ej våga räkna med, att större mängder än omkring 3 000 ton ister tillföras marknaden årligen. Råtalg erhålles vid slakt av storboskap i mängder, som för de olika djuren växla mycket starkt. Enligt uppgift skulle man kunna räkna med att i genomsnitt av ett fullvuxet nötkreatur erhålla i skirad vara 4 kilogram magtalg och 1*6 kilogram njurtalg eller tillhopa inemot 6 kilogram. Utgående från en årlig slakt av cirka 400 000 storboskap, skulle man med ledning härav kunna beräkna den inhemska produktionen av skirad talg till nära 2 500 ton årligen. Denna kvantitet torde dock sannolikt vara för låg. I industristatistiken för 1932 redovisas en tillverkning av premier jus å 451 ton samt av teknisk talg å 1 832 ton, varför totala mängden inom landet industrimässigt beredd talg angivna år uppgick till nära 2 300 ton. Talgraffinaderier finnas för närvarande i Stockholm, Göteborg och Malmö, varest slakten är av sådan omfattning, att särskilda anläggningar för talgens fabriksmässiga nyttiggörande äro lönande. I den mån slakten koncentreras till stora slakterianläggningar, torde en ökning i tillförseln av fabriksmässigt behandlad talg vara att motse. Försiktigheten synes bjuda att ej räkna med större myckenheter än 3 000 ton. Ifråga om andra animaliska fettråvaror är den inhemska tillverkningen jämförelsevis ringa. Av benfett erhållas dock icke obetydliga mängder. För 1932 redovisas en industrimässig tillverkning av 1 891 ton. Denna sker i huvudsak vid benmjölsfabrikerna, av vilka inom landet finnas fem. Av

43 trän framställdes vidare under 1932 463 ton, varav 35 ton utgjordes av fisklevertran. Därjämte tillverkades angivna år 40 ton andra flytande animaliska oljor. Av destruktions- och tekniskt fett utgjorde tillverkningen under 1932 496 ton. Landets behov av animaliska fettråvaror tillgodoses emellertid numera till övervägande del genom import. Sedan gammalt har, trots ett icke obetydligt tullskydd — tullen å ister och flott utgör för närvarande ] 5 öre för kilogram — förekommit en betydande import till Sverige av nämnda varor, vilken alltjämt pågår, även om den något minskats under senare år. 1933 uppgick införseln ifråga till 586 ton, varav 503 ton kommo från Amerikas förenta stater och 72 ton från Danmark. Det importerade istret förbrukas till huvudsaklig del inom margarinindustrien. Även av talg och produkter därav införas avsevärda myckenheter, vilka likaledes till viss del användas inom margarinindustrien. Dit går sålunda praktiskt taget hela importen av oleomargarin samt en stor del av importen av premier jus. E n viktig avnämare av utländsk talg utgör vidare ljusindustrien. Vissa tvättmedelsfabriker använda sig likaledes av importerad talg. Införseln därav (inklusive oleomargarin), vilken till övervägande del kommer från Amerikas förenta stater samt därjämte från Argentina och Danmark, har under senare år hållit sig tämligen konstant eller mellan 3 000 och 4 000 ton. Oleomargarin är för närvarande belagt med en tull av 10 öre för kilogram, medan talg inklusive premier jus och presstalg är tullfri. Även importen av trän och andra animaliska oljor har till sin storlek ej förändrats i större grad under senare år och är för närvarande av ungefär samma omfattning som före kriget. År 1933 infördes 1 215 ton dylikt fett, varav 617 ton utgjordes av fisklevertran. Importen kom i huvudsak från Norge och Danmark. E n kraftig stegring under senare år uppvisar däremot importen av härdat animaliskt fett. Denna vara, som i huvudsak består av härdat valfett från Norge och Danmark samt under tidigare år Nederländerna, har sålunda ökats från 2 200 ton under 1926 till 11 200 ton under 1933. I huvudsak användes valfettet inom margarinindustrien. Jämsides med den stegrade importen av animaliska fettråvaror har utförseln av dylika produkter ökats. Av ister och flott förekom visserligen redan före världskriget en mindre utförsel, men denna har numera fått en jämförelsevis stor omfattning och har under senare åren i allmänhet överstigit 1 000 ton. Även av talg förekommer numera en betydande utförsel, nämligen under 1933 över 1 000 ton. Den exporterade talgen användes som regel för tekniskt ändamål, medan den importerade talgen huvudsakligen nyttjas vid tillredning av näringsmedel. Av trän försiggår en stigande export, nämligen under 1933 624 ton, varav dock endast en mindre del eller 108 ton utgjordes av fisklevertran. Viktiga exportvaror äro vidare benfett, varav 1933 utfördes 1 252 ton, samt annat djurfett, varav exporten nämnda år uppgick till 1 1 4 1 ton. Den viktigaste avsättningsmarknaden för animaliskt fett från Sverige är

44 utan jämförelse Tyskland. Ifråga om benfett framträda även Polen och Italien såsom betydelsefulla avnämare. Emellertid har i Tyskland under 1934 genomförts en reglering av fettmarknaden i syfte att trygga avsättningen av inhemskt fett. Genom denna reglering, som jämväl innefattar kontingentering av fettimporten, har exporten dit av fett från Sverige kraftigt beskurits. P å grund av att samtidigt exporten från Sverige till andra avsättningsmarknader ökats, har dock hittills ej någon större minskning i den samlade exporten av djurfett skett. Visserligen har utförseln av ister och flott under januari—september 1934 sjunkit i jämförelse med fjolårsexporten under samma månader, men samtidigt har utförseln av talg stigit. Som en följd av det tryckta läget å den internationella fettmarknaden, varom mera i det följande, hava exportpriserna under senare år varit låga. Detta har givetvis även återverkat å prisbildningen inom Sverige. Följande sammanställning, utvisande import- och exportpriser för olika slag av djurfett under de senare åren, torde belysa utvecklingen. Import- och exportpriser för djurfett, öre per kilogram. I m p o r t p r i s e r

E x p o r t p r i s e r

Varuslag 1929 Ister Premier jus

•••

Presstalg Annan talg Trän: fisklever-, annan .... Härdat animaliskt fett Benfett

116 1 107 88 79 88 74 73 62 76 67 59 55 74

91 56

51 42

39 52

31 Av sammanställningen framgår, att exportpriserna för djurfett av olika slag i allmänhet ligga avsevärt under importpriserna för motsvarande produkter. Orsaken härtill torde i huvudsak vara den, att de svenska produkterna som regel äro av lägre kvalitet än de importerade. I början av 1934 sjönk priset å animaliskt fett hastigt, men under de senaste månaderna har en kraftig prisstegring ägt rum beträffande såväl ister som talg. Isterflott betingar sålunda för närvarande i parti ett pris av cirka 85 öre för kilogram. Produktion och avsättning inom Sverige av vegetabiliska fettråvaror och av oljekakor. Även vegetabiliska fettråvaror hava sedan länge använts i Sverige för skilda ändamål. Den inhemska fabrikationen omfattade under tidigare år endast linolja samt rov- och rapsolja. Tillverkningen av linolja, som sedan 1880-talet åtnjutit ett tullskydd av 7 öre för kilogram — för kokt linolja

45 utgör tullen 10 öre för kilogram — har i anslutning till den växande efterfrågan stigit och är nu ungefär dubbelt så stor som före kriget. För 1932 var tillverkningen för avsalu enligt den officiella industristatistiken 6 803 ton rå linolja och 7 060 ton kokt linolja. Sedan gammalt hava vid vissa av margarinfabrikerna funnits raffinaderier för rening av importerade råoljor eller andra margarinråvaror. Ännu åren närmast före världskriget saknade dock Sverige en industri för framställning av till näringsmedel dugliga vegetabiliska fettråvaror. Behovet därav tillgodosågs helt genom import. Några svårigheter härför på grund av tullar och dylikt förelågo ej heller. Under krigstiden och åren närmast därefter anlades emellertid två oljefabriker, en i Kalmar och en i Karlshamn, för utvinning av olja ur importerade frukter och frön. Verksamheten vid fabrikerna tog hastigt fart, och redan 1922 var oljetillverkningen i landet uppe i 5 801 ton kokos- och palmkärnolja samt 4 308 ton sojaolja. År 1924 voro motsvarande myckenheter 10 006 och 8 880 ton. Efter att under 1925 hava hållit sig vid ungefär samma omfattning, nedgick tillverkningen av kokos- och palmkärnolja så småningom, jämsides med att framställningen av sojaolja ökades. För 1929 redovisas sålunda i industristatistiken en tillverkning av 3 928 ton rå och 5 487 ton raffinerad kokos- och palmkärnolja samt 15 013 ton rå och 6 695 ton raffinerad sojaolja. Under trycket av den skärpta konkurrensen från utlandet inskränktes emellertid produktionen vid de båda fabrikerna under de följande åren. Driften vid fabriken i Karlshamn lades ner under 1931, men sedan Kooperativa förbundet övertagit fabriken återupptogs verksamheten vid densamma under 1932. Vid fabriken i Kalmar, med undantag för raffinaderiet, är driften nedlagd sedan mitten av 1932. Som följd härav var 1932 den inhemska oljetillverkningen av råa oljor allenast 1 821 ton kokos- och palmkärnolja samt 1 708 ton sojaolja. Under 1933 framställdes (vid Karlshamnsfabriken) för avsalu något över 10 500 ton kokos- och palmkärnolja samt ej fullt 10 000 ton sojaolja. Förutom dessa oljor tillverkas i Sverige sedan flera år tillbaka även mindre mängder rå jordnötolja. Framställningen därav befann sig å sin höjdpunkt 1928 och omfattade då något över 4135 ton, men därefter har den sjunkit. För 1932 redovisas sålunda en tillverkning av 839 ton rå jordnötolja. Tillbakagången synes hava fortsatt även under 1933. Däremot har försäljningen av matoljor (kronolja, runolja m. m.) kraftigt ökats under senaste året och överstiger för närvarande säkerligen 800 ton om året. Vid oljefabrikerna raffineras även härdat fett, ehuru detta sker endast i jämförelsevis ringa omfattning. Tillverkningen av raffinerat härdat fett utgjorde 1932 1 220 ton. Vid oljeutvinning erhållas som biprodukt oljekakor. Vid oljeslagerierna, vilka uppgå till ett 40-tal, tillverkas sålunda linfrökakor och linfrökaksmjöl i betydande mängder. I allmänhet synes tillverkningen av linfrökakor och linfrökaksmjöl under senare år hava varit mellan 25 000 och 30 000 ton för år, efter att tidigare, före 1926, hava hållit sig vid omkring 20 000 ton. Av

46 andra oljekakor och annat oljekaksmjöl har däremot fabrikationen efter att hava nått sin höjdpunkt 1928, då den uppgick till cirka 85 000 ton, under de därpå följande åren fram till och med 1982 sjunkit. Sistnämnda år utgjorde tillverkningen endast 10 000 ton. För 1933 torde den kunna beräknas överstiga 65 000 ton. Denna häftiga stegring i oljekakstillverkningen med över 50 000 ton är helt att hänföra till den ökade fabrikationen inom landet (vid Karlshamnsfabriken) av sojaolja samt kokos- och palmkärnolja. En icke obetydlig del av den inhemska oljeindustriens produktion exporteras, men jämsides därmed införas till Sverige avsevärda mängder feta vegetabiliska oljor och växtfett. Visserligen har införseln av såväl linolja som rov- och rapsolja städse varit jämförelsevis ringa. Under senare år har linoljeimporten mer än väl uppvägts av en motsvarande export, men av andra oljor, särskilt kokosolja, sker en betydande införsel. År 1933 importerades 16 255 ton kokos- och palmkärnolja. Även av sojaolja har införseln varit omfattande, särskilt under 1931 och 1932, då tillverkningen av sojaolja inom landet var låg. Vidare importeras jämförelsevis betydande kvantiteter jordnötolja och bomullsfröolja ävensom palmolja och härdat vegetabiliskt fett. P å grund av det skiftande läget å den internationella oljemarknaden fördelar sig införseln av vegetabiliska oljor och växtfett å skilda exportländer mycket olika från år till år. Som regel inköpas de dock numera till stor del från Danmark och Nederländerna. Bomullsfröoljan och jordnötoljan införas i betydande omfattning över Storbritannien. Av sojaolja komma vidare rätt avsevärda mängder från Tyskland. Av oliveller bomolja sker importen i allmänhet direkt från produktionsländerna Spanien och Italien. Jämsides med importen av feta vegetabiliska oljor försiggår en omfattande import av oljekakor och oljekaksmjöl. Denna har trots den ökade inhemska tillverkningen av oljekakor intill de senaste åren varit av i stort sett samma omfattning som före kriget eller cirka 200 000 ton årligen. Samtidigt därmed har ock försiggått en mindre utförsel av linfrökakor och sojamjöl. För åren 1932 och 1933, då mjölkpriserna varit i fallande, har dock en minskning i importen skett. Samtidigt har utförseln av sojamjöl stigit. Särskilt under 1933, då oljefabriken i Karlshamn var i drift hela året, utfördes betydande mängder sojamjöl. Under 1934 synes en omsvängning hava skett. Visserligen har även detta år exporten av såväl sojamjöl som linfrökakor varit jämförelsevis betydande, men införseln av hithörande produkter har stigit samtidigt som den inhemska tillverkningen därav utvidgats. P å sätt framgår av följande siffror har importöverskottet av oljekakor och liknande kraftfoder ävensom för framställning av oljekakor nödiga råämnen ökats under januari—september 1934 jämfört med importöverskottet under motsvarande tid året förut.

47 I m p o r t ö v e r s k o t t av v i s s a s l a g av k r a f t f o d e r m. m., t o n .

Oljekakor

jan.—sept. 88 618

jan.—sept. 114928

Ej särskilt n ä m n t kreatursfoder

7 119

9 776

Kopra

12 164

Sojabönor

43 741

77 813

Linfrö

30 284

34274 Ifråga om införseln av olika slag av oljekakor hava vissa förskjutningar skett i jämförelse med förhållandena före kriget. Importen av bomullsfrökakor, vilka i huvudsak härröra från Egypten och Sovjetunionen, har ökats, medan införseln av raps- och rovfrökakor samt jordnötskakor, vilka i huvudsak komma från Argentina respektive Frankrike, stått stilla och under de senaste båda åren gått tillbaka. Importen av solrosfrökakor, vilka i övervägande omfattning äro av ryskt ursprung, är numera avsevärt mindre än före kriget, vilket emellertid uppväges av att importen av andra oljekakor ökats. Likaså har införseln från Danmark m. fl. länder av sojamjöl, vilken före kriget var jämförelsevis betydelselös, numera fått en avsevärd omfattning. Prisrörelsen å den svenska marknaden för vegetabiliska oljor framgår av följande sammanställning. I m p o r t p r i s e r o c h t i l l v e r k n i n g s v ä r d e n för v i s s a feta o l j o r , ö r e f ö r k g . Tillverkningsvärde1

I m p o r t p r i s e r V a r u s 1a 1913 ! 1929

Linolja, rå J ordnötolja Bomullsfröolja Majsolja Sojaolja, rå och raffinerad Kokosolja, renad

47 75 50 50 47 80 75

63 72 71 62 58 72 64

1933 1929

42 60

44 De anförda siffrorna giva vid handen, att prisrörelsen i Sverige för feta oljor varit tydligt nedåtgående. Det starka prisfallet å världsmarknaden under 1930 och förra hälften av 1931, för vilket redogöres i annat sammanhang, kommer sålunda till synes även i ovanstående siffror. Ehuru uppgifter för importpriser för 1934 saknas, visar dock sammanställningen, att prisläget under senaste åren ligger avsevärt under nivån före världskriget. För kokosolja torde man kunna utgå från, att priset för närvarande utgör endast hälften av vad det var åren närmast före kriget. För övriga oljor är visserligen prisfallet något mindre markerat, men det utgör dock säker1

Tillverkningsvärdena avse råa oljor med undantag för kokosolja.

48 ligen 30 a 40 procent. Av intresse är vidare att konstatera, att tillverkningsvärdet för samtliga oljor med undantag för linolja i stort sett överensstämmer med eller till och med något understiger importpriset för motsvarande oljor. Att tillverkningsvärdet för linolja kunnat hållas högre än importpriset beror på att denna vara är belagd med tull. Prisrörelsen för oljekakor och oljekaksmjöl har för Sveriges del gestaltat sig på sätt utvisas i följande sammanställning. I m p o r t p r i s e r o c h t i l l v e r k n i n g s v ä r d e n för v i s s a s l a g av k r a f t f o d e r , ö r e f ö r k g . Till verkningsvän en

I m p

o r t

p r i s e r

14-5

15-0

ll-o

9-o

10-o

9-8

13-o

ll-o

14-0

V a r u s 1a

Bomullsfrökakor

11-8

20-0

13-0

13-0

21-o

15-o

14-o

14-0

18-o

14-o

12-o

12-o

1933 Jordnötskakor •

13-5

19-0

Linfrökakor

14-0

20-0

14-0

12-o

13-0

11-8

12A

18-o

12-0

10-o

ll-o

10-9

14-0

19-o

14-0

ll-o

13-0

11-7

Solrosfrökakor Sojamjöl

•

Enligt dessa siffror ägde ett kraftigt prisfall för oljekakor rum under 1930 och 1931, varefter en mindre återhämtning skedde under 1932. Under 1933 var visserligen priset för oljekakor utomlands i fallande, men på grund av att en accis å 2 öre för kilogram infördes i juni 1933 inträffade dock icke någon nämnvärd nedgång i genomsnittspriset för oljekakor under sagda år. Under 1934 har accisen höjts till 3 öre för kilogram, vilket i förening med åtstramningen å den internationella marknaden lett till höjda oljekakspriser jämväl i vårt land. Enligt av Sveriges allmänna lantbrukssällskap publicerad prisindex för bland annat viktigare jordbruksförnödenheter har sålunda priset å oljekakor vid försäljning i större partier direkt till förbrukare sedan 1932 stigit med drygt 20 procent.

Andra

huvudavdelningen

DEN INTERNATIONELLA MARKNADEN FÖR FETTÄMNEN OCH OLJEKAKOR SAMT I FRÄMMANDE LÄNDER VIDTAGNA ÅTGÄRDER TILL DEN INHEMSKA MARKNADENS SKYDD

4 —

342740.

51 K A P . 4.

Marknaden för mjölkprodukter. Under äldre tider skilde sig handeln mellan olika länder med mejeriprodukter föga från den inrikes omsättningen med samma varor. I båda fallen var det fråga om ett varuutbyte av jämförelsevis lokal karaktär. Såsom betydande exportländer framträdde Nederländerna, som utgjorde ett centrum för den europeiska varuhandeln och vars inhemska produktion av lämpliga bytesvaror, särskilt lantbruksprodukter, under inverkan härav starkt utvecklades, samt Schweiz. De produkter, som omsattes, utgjordes till övervägande del av ost, medan smöret intog en mera undanskymd plats. Med industrialismens genombrott i de mellan- och västeuropeiska staterna samt kommunikationsväsendets utveckling under förra hälften av 1800-talet skapades emellertid förutsättningar för internationellt varuutbyte i modärn mening på förevarande område. Som en följd härav utvidgades även den mellanfolkliga handeln med mejeriprodukter, särskilt smör, under århundradets senare hälft hastigt. Av flera skäl framträdde därvid Storbritannien såsom den viktigaste avsättningsmarknaden. Dess behov av animaliska livsmedel kom i stor utsträckning att tillgodoses genom import från Nordamerika och de mindre agrarländerna i västra och norra Europa. Vid sekelskiftet importerades till Storbritannien årligen cirka 177 000 ton smör och 129 000 ton ost. För Tyskland voro motsvarande siffror 15 700 och 16 200 ton. Samtidigt exporterades från Danmark 78 000 ton smör, från Nederländerna 21 700 ton smör och 46 200 ton ost, från Schweiz 26 400 ton ost samt från Förenta Staterna och Canada 20 000 ton smör och 120 000 ton ost. Industrialiseringens fortskridande i de västeuropeiska staterna medförde en allt kraftigare efterfrågan av högvärdiga animaliska livsmedel. Åren närmast före världskriget hade importen till Storbritannien av smör stigit till 215 000 ton. Importen av ost höll sig fortfarande vid 120 000 å 130 000 ton. Även industriländerna å fastlandet började vid denna tid att framträda som avnämare av importerade mejeriprodukter. Särskilt var detta fallet med Tyskland, till vilket land åren närmast före kriget infördes i medeltal nära 50 000 ton smör och 21 000 ton ost ävensom rätt avsevärda mängder grädde. Införseln av mejeriprodukter till såväl Storbritannien som Tyskland skedde vid denna tid till övervägande del från Danmark och Nederländerna. Båda

52 dessa sistnämnda länder hade nämligen i syfte att bidraga till täckande av det växande behovet av högvärdiga animaliska livsmedel i angränsande industristater omställt sitt jordbruk i sådan riktning. Genom en stor införsel av koncentrerade fodermedel hade produktionen av animaliska produkter kraftigt uppdrivits. Från Danmark utfördes åren före kriget i genomsnitt 90 000 ton smör samt från Nederländerna 31 000 ton smör och 55 000 ton ost. Däremot hade exporten av mejeriprodukter från länderna i Nordamerika såsom en följd av den i dessa länder hastigt stegrade inhemska efterfrågan av samma varor minskats och omfattade endast 4 000 ton smör och 70 000 ton ost. I stället hade såsom viktiga leverantörländer framträtt Ryssland, som vid denna tid exporterade över 60 000 ton smör och 3 000 ton ost, samt Australien och Nya Zeeland, varifrån utfördes tillhopa nära 60 000 ton smör och över 20 000 ton ost. Världskriget medförde ett avbrott i utvecklingen. Handelsspärren under denna tid hade till följd, att kraftfoderimporten till de mindre, neutrala länderna i Västeuropa endast kunde försiggå under stora svårigheter. Detta medförde, att mjölkproduktionen i dessa länder kraftigt avtog och att följaktligen även smör- och ostexporten från dem minskades. 1918 utfördes sålunda från Danmark ej mer än 14185 ton smör samt från Nederländerna 2 456 ton smör och 14 920 ton ost. För tillgodoseende av sitt behov av mejeriprodukter hänvisades därför Storbritannien till att öka införseln av utomeuropeiska varor. Importen av smör till Storbritannien kunde likväl icke bibehållas vid samma omfattning som före kriget utan nedgick till 80 000 ton. I fråga om ost kunde däremot landets behov bättre tillgodoses. Även importen till Tyskland av smör nedgick under ifrågavarande period katastrofalt och landet blev för sin försörjning av nämnda vara praktiskt taget helt hänvisat till den inhemska produktionen. Av ost däremot infördes även under krigsåren betydande mängder från Nederländerna. Knappheten på smör och andra mejeriprodukter i de europeiska länderna skulle givetvis haft till följd en kraftig prisstegring för samma varor, därest ej en fullständig reglering av avsättningen med maximipriser o. dyl. genomförts i de olika staterna. Det läge, vari den internationella handeln med mejeriprodukter bragtes under kriget, ändrades ej nämnvärt under åren närmast därefter. Visserligen medförde den statliga livsmedelsransoneringens upphörande i flertalet europeiska stater en abnorm ökning av efterfrågan särskilt av smör, men denna kunde utan att någon mera betydande prisstegring behövde vidtagas i huvudsak tillgodoses genom en stegrad tillförsel från utomeuropeiska länder, särskilt Nya Zeeland och Australien. Som följd härav blev även prisfallet på grund av den allmänna ekonomiska krisen under 1921—1923 ej så framträdande för ifrågavarande produkter som för åtskilliga andra livsmedel. Sedan krisen upphört, ägde en mindre återhämtning rum under 1924 och 1925, men denna gick under följande år förlorad. Emellertid torde det kunna sägas, att prisläget för mejeriprodukter i Europa till följd

53 av en stigande efterfrågan var på det hela taget tillfredsställande ur producentsynpunkt under åren fram till och med 1929. Under inflytande h ä r a v ökades tillförseln av utomeuropeiska varor jämsides med att mjölkproduktionen i flertalet länder i Europa utvidgades. Detta medförde, att den internationella handeln med mejeriprodukter alltmer koncentrerades till de stora avsättningsmarknaderna i Västeuropas viktigare industriländer. Vid utgången av nyssnämnda år var det därför bland dessa endast Storbritannien och Tyskland samt, ehuru i mindre omfattning, Schweiz, till vilka import av smör i nämnvärd utsträckning förekom. Under 1929 infördes till Storbritannien över 320 000 ton och till Tyskland över 130 000 ton smör. De viktigaste leverantörländerna voro Danmark och Nederländerna samt Sovjetunionen, Sverige, Finland och de baltiska staterna ävensom, beträffande den brittiska marknaden, Nya Zeeland, Australien och Argentina. Särskilt ifråga om nyzeeländskt smör var ökningen i tillförseln mycket framträdande. Med 1930 inträdde en vändpunkt i utvecklingen. Den alltmer stegrade tillförseln av smör, vilken vara kan anses i längden prisbestämmande för övriga mejeriprodukter, medförde nämligen så småningom, att den europeiska marknaden överfylldes med därav följande prisfall. Mest markerat kom detta till synes i Storbritannien, varest smör från samtliga länder med produktionsöverskott salufördes. Noteringen i Manchester för exempelvis danskt smör, vilken notering avser priset vid försäljning från partihandlare till minuthandlare, sjönk sålunda från över 3 kronor i början av 1930 till 2 kronor 30 öre i slutet av samma år. Närmaste följden härav blev, att regeringarna i de viktigare avsättningsländerna till den inhemska mejerinäringens skydd genomförde mer eller mindre vittgående importbegränsande åtgärder, såsom tullhöjningar, valutarestriktioner eller importregleringar. Detta medförde i sin ordning en hastigt ökad import till samt tillgripande av importförsvårande åtgärder i länder, vilkas inhemska produktion vid förut gällande prisnivå varit i det närmaste tillräcklig för efterfrågan inom landet. Såsom exempel på dylika länder kunna nämnas Frankrike och Belgien. För att söka uppehålla den hotade exporten eller i varje fall åstadkomma den för uppnående av skäligt pris å hemmamarknaden nödvändiga avlastningen därstädes hava flera av de smörexporterande länderna sett sig nödsakade att stödja exporten ifråga. Samtidigt hava ock på sina håll åtgärder vidtagits i syfte att nedbringa eller begränsa produktionen till en med hänsyn till förhållandena lämplig omfattning. Resultatet av dessa olika statliga ingripanden har blivit, att den internationella marknaden för mejeriprodukter numera uppdelats i ett flertal från varandra skilda avsättningsmarknader, var och en med självständig prisbildning. Huru läget å dessa marknader ändrats under de senaste åren framgår av omstående tablå. I anslutning till däri anförda uppgifter samt i tabellbilagan intagna siffersammanställningar må här framhållas följande.

54 I n f ö r s e l n av s m ö r o c h o s t till v i k t i g a r e l ä n d e r å r e n 1928—1933, t o n . 1932

1931 Storbritannien

310 539

324 981

346 538

409 451 424 909 448 793

Tyskland

126 553

134 367

133 157

100 221

69 519

59 144

Frankrike

2 367

3 891

5 862

18 523

11 857

9 210

Belgien

4 355

10 265

18 863

12 407

Schweiz

8 191

7 551

8 524

10 591

3 696

519 Storbritannien

152 666

152 097

158 115

146 598

152 558

154 415

Tyskland

66 484

62 351

54 615

49 300

41242 Frankrike

16 645

19 459

24 964

19 915

20 898

Rpltfifm

17 757

23 610

22 494

20 765

21949 1

Länder Smör

Ost

Införseln till Storbritannien av smör har ökats jämväl under senaste åren. Den har sålunda ej nämnvärt hindrats av det fortsatta starka prisfall för smör å den brittiska marknaden, som ägt rum även efter 1930 och vilket medfört, att manchesternoteringen för danskt smör tidvis varit nere i cirka 1 krona 60 öre för kilogram. Därigenom har priset i Storbritannien bragts ner till en nivå liggande 30 procent under priset före världskriget. Ej heller synes det införda tullskyddet — 15 shillings för cwt ifråga om smör — hava inverkat begränsande på införseln av nyssnämnda vara. Detta sammanhänger dock sannolikt i hög grad med att importstegringen för smör under senare år i allt väsentligt härrör av en ökad införsel av nyzeeländskt och australiskt smör, vilket är tullfritt. Importen av ost är visserligen numera avsevärt större än före världskriget, men ökningen faller i huvudsak på de tidigare åren. Alltsedan 1928 har den hållit sig vid i stort sett 150 000 ton. För närvarande är i Storbritannien all ost belagd med en tull av 15 procent av varans värde. Som viktiga importvaror hava efter kriget även framträtt torrmjölk och kondenserad mjölk. Redan åren före kriget förekom en icke obetydlig införsel därav — cirka 50 000 ton — huvudsakligen från Schweiz och Norge samt Förenta staterna, men denna införsel ökades kraftigt under kriget och har sedan dess ytterligare utvidgats, ökningen under senare år är dock jämförelsevis obetydlig, och under 1934 har en begränsning av importen åvägabragts genom frivillig överenskommelse med de olika exportländerna. Till dessa äro i huvudsak att räkna Nederländerna och Nya Zeeland. Importen till Tyskland av smör har under senaste åren till följd av vidtagna importrestriktioner, såsom höjda tullar, särskilda avgifter, kontingentering av importen m. m., kraftigt nedgått och omfattade 1933 endast 59 000 ton. För 1934 har avsetts att begränsa densamma till 35 000 ton. Även införseln av ost, som åren efter kriget var i hastig utveckling, har numera

55 kontingenterats, och importkontingenten har nedskurits tillsvidare till 40 000 ton. Någon mera betydande import till Tyskland av andra mjölkprodukter förekommer ej. Som en följd av den beskurna importen hava priserna å såväl smör som ost i Tyskland under senare år varit jämförelsevis höga, men fördelarna därav för exportörerna till sagda land hava numera eliminerats på grund av pålagda importavgifter. Såsom förut framhållits var smörimporten till Schweiz under flera år efter kriget rätt betydande — mellan 8 000 och 9 000 ton om året — men vidtagna importrestriktioner i förening med den under inflytande av exportsvårigheterna för ost föranledda omläggningen av den schweiziska mejerihanteringen mot ökad smörtillverkning hava medfört, att importen ifråga under senare åren kraftigt nedgått. 1933 uppgick den till endast omkring 500 ton. Smörimporten till Frankrike, som 1931 uppgick till 18 500 ton, har under senaste år kontingenterats, och som följd därav har den för 1933 sjunkit till 9 000 ton. Även införseln av ost och andra mjölkprodukter till Frankrike är kontingenterad. Import av smör och ost till Frankrike försvåras ock i hög grad av det höga tullskydd, som den inhemska smörtillverkningen därstädes åtnjuter. Importen till Belgien av mejeriprodukter har i stort sett varit föremål för liknande utveckling som importen till Frankrike. Införseln av smör, som 1932 uppgick till 21 300 ton, har kontingenterats och som följd därav nedgått till 12 400 ton under 1933. Införseln av ost är dock alltjämt jämförelsevis betydande.

56 K A P . 5.

Marknaden för fettråvaror och oljekakor. Ehuru det starkt försämrade prisläget för mjölkprodukter å den internationella marknaden närmast torde hava föranletts av en alltför stor produktion av samma varor, har dock en bidragande orsak varit den omfattande produktionen av industrimässigt framställt matfett. Sedan gammalt har visserligen konkurrens förelegat mellan smöret och ett flertal jämförelsevis prisbilliga fettämnen av skilda slag. Så länge produktionen av dessa var av begränsad omfattning och smöret kunde vinna avsättning till rimliga priser, var dock denna konkurrens av mindre betydelse. Omvälvningarna å den internationella fettråvarumarknaden under det senaste årtiondet torde härutinnan hava åstadkommit vittgående förändringar. De fettråvaror, som vid sidan av smöret och andra mejeriprodukter omsättas i den internationella handeln, kunna med hänsyn till sitt ursprung indelas i animaliska och vegetabiliska. Av de förra äro ister och talg biprodukter vid slakten, varför tillförseln därav är beroende av slaktens omfattning och föga påverkas av prisläget för varorna ifråga. Då tyngdpunkten inom köttoch fläskproduktionen numera flyttats från Europa till de transoceana länderna å norra och södra halvklotet, härröra de myckenheter talg och ister, som omsättas i den internationella handeln, i allt väsentligt från sistberörda länder. Det är framför allt Amerikas förenta stater, som fylla behovet i världen av ister, i den mån det ej kan tillgodoses av respektive länders inhemska produktion. Svinslakten är i Förenta staterna av mycket stor omfattning; årligen slaktas för närvarande 70—80 miljoner svin, varav beräknas erhållas mellan 700 000 och 800 000 ton ister och flott. Slakten sker i övervägande utsträckning vid de stora slakterierna i mellersta Västern, varför det uppkomna slaktavfallet kan helt tillvaratagas; även späcket hos svinen nedsmältes ofta. Sedan gammalt har ett betydande exportöverskott av ister förelegat, vilket på grund av att svinslakten är föremål för mycket markerade periodiska växlingar varierar avsevärt. Under senare år har det emellertid i allmänhet hållit sig vid omkring 250 000 ton. Åren närmast efter världskriget var det tidvis avsevärt högre; 1923 omfattade exporten ej mindre än 465 000 ton. Den är riktad till ett stort antal länder, särskilt Storbritannien och Tyskland. Som en följd av det växlande utbudet variera i regel även priserna kraftigt. Så kan nämnas, att genomsnittspriset för månad å ett skålpund svinister i Chikago steg från 10 cents i maj

57 1924 till nära 18 cents i juli 1925. Därefter sjönk noteringen till 12 cents i slutet av 1926, på vilken nivå den sedan höll sig under några år. P å grund av det tryckta läget å den internationella fettämnesmarknaden har emellertid priset å svinister sjunkit starkt under senare år, och förevarande notering utgjorde i slutet av 1933 endast 4'8 cents, motsvarande ungefär 40 öre för kilogram. Därefter har dock förmärkts en stark prisstegring. Även ifråga om talg är produktionen i Förenta staterna av betydande omfattning, men på grund av den till följd av fettämnesindustriernas tillväxt kraftigt stegrade inhemska förbrukningen är exportöverskottet numera ringa, nämligen under 1933 endast 16 000 ton. I stället framträda numera Argentina samt Australien och Nya Zeeland som viktiga leverantörer av ifrågavarande produkt. Beträffande Argentina har exporten av talg under senare år stigit och beräknas för 1933 hava uppgått till omkring 40 000 ton. Från Australien och Nya Zeeland hava under senare år i allmänhet utförts mellan 30 000 och 40 000 ton; 1933 uppskattas utförseln till 38 000 ton. Förutom från angivna länder tillföras den internationella marknaden mindre mängder talg från Frankrike, Danmark, Nederländerna m. fl. europeiska länder. Samtidigt införas till flera av dessa talg eller produkter därav från de utomeuropeiska länderna. De viktigaste avsättningsmarknaderna för talg äro emellertid Storbritannien och Tyskland. Priset har under senare år kraftigt nedgått. Efter att under åren 1920—1929 hava hållit sig vid omkring 40 shillings för cwt, motsvarande cirka 70 öre för kilogram, sjönk noteringen å australisk talg cif europeisk hamn mycket hastigt under 1930 och 1931. I september 1931 var priset nere i 17 shillings 6 pence eller ungefär 30 öre för kilogram. Under 1932 inträdde en återhämtning, men denna gick förlorad under 1933. Under de senaste månaderna har dock priset å talg ånyo stigit. Beträffande fiskoljor och valfett har produktionen under senare år ökats mycket hastigt som en följd av förbättrade fångstmetoder och rationellare utnyttjande av råvaran. Produktionen av valolja beräknas hava stigit från 200 000 ton 1925/26 till 300 000 ton 1928/29 och över 600 000 ton 1930/31. Den stora produktionen sistnämnda år medförde, att avsevärda lager voro osålda vid fångstårets slut, och som följd därav begränsades, efter överenskommelse mellan de olika fångstbolagen, produktionen under 1931/32 till ej fullt 150 000 ton. För 1932/33 har produktionen utgjort 400 000 ton, och för 1933/34 väntas den uppgå till 350 000, allt i runda tal. Man antager, att inom en ej allt för avlägsen framtid utbytet av valolja skall minskas, medan däremot produktionen av fiskoljor av olika slag sannolikt kommer att ökas. För närvarande är användningen av fiskolja inom industrien, om man undantager Förenta staterna, jämförelsevis ringa. Valfångsten samt valoljans framställning bedrivas till övervägande del i de antarktiska regionerna. Såsom de förnämsta produktionsländerna framträda Norge med nära 60 procent och Storbritannien med cirka 30 procent av totalproduktionen. Valoljan avsattes i huvudsak inom Tyskland, Stor-

58 britannien, Nederländerna och Förenta staterna. kan tjäna till belysning.

Följande sammanställning

I m p o r t av fisk- o c h v a l o l j a , 1 000 t o n . Importland 1930 1931 1932 Tyskland 163 144 230 Storbritannien 100 129 83 Amerikas förenta stater 74 84 20 Nederländerna 111 80 32

1933 177 125 23 109

Från flera av dessa länder utföres valoljan efter härdning till andra länder. Särskilt framträda i detta hänseende Nederländerna. Som en följd av överproduktionen har priset å valolja sjunkit avsevärt under senare år. För närvarande uppgives det till £ 10—12 för ton, motsvarande 20—23 öre för kilogram, medan det i slutet av 1929 var uppe i £ 26 för ton. Även om sålunda tillförseln av animaliska fettråvaror stigit efter världskriget, på grund av framför allt den ökade produktionen av valolja, är det dock främst i fråga om de vegetabiliska råfetterna, som en omgestaltning av det internationella marknadsläget ägt rum under senaste årtiondet. Dessa erhållas för närvarande från de oljehaltiga frukterna eller fröna hos ett flertal växter, vilka förekomma i tropikerna, såsom kokospalmen, oljepalmen, jordnötterna m. fl., eller i de tempererade zonerna, såsom t. ex. sojabönorna. Oljeutvinningen sker i vissa fall, såsom beträffande olivolja och palmolja, i regel å den ort, där växten förekommer, men i de flesta fall fraktas fröna eller frukterna långa avstånd, innan oljan pressas eller extraheras ur dem. Enär vidare oljehalten växlar mycket, från t. ex. vanligen 15 procent hos sojabönor och 15—18 procent hos bomullsfröna till 65 procent hos kopran, är det svårt att erhålla någon klar överblick av produktionen och handeln med hithörande oljor. Enligt verkställda uppskattningar skulle världsproduktionen omkring 1931 av olika slag av oljor varit av den omfattning, nedanstående sammanställning angiver. Sedan dess torde en rätt avsevärd tillbakagång hava skett, om man undantager produktionen av kopra, som trots det tryckta marknadsläget synes hava fortsatt att öka även under de senaste åren. V ä r l d s p r o d u k t i o n e n 1931 a v v i s s a o l j e v ä x t e r , t o n . Frukter eller Växternas frön oljemängd Sojabönor 15000000 2 250 000 Bomullsfrön 12 160000 2010000 Jordnötter 6 850 000 1920000 Kopra 2 300 000 1500 000 Linfrön 3620000 1190000 Palmolja — 780000 Olivolja — 770000 Solrosfrön 2160000 650000 Rapsfrön 1 160000 400 000 Sesamfrön 900000 400000 Palmkärnor 550000 250000

59 De angivna oljorna äro långt ifrån de enda, som hava betydelse som fettråvaror. Såsom sådana kunna vidare nämnas hampfröolja samt majsolja, varav världsproduktionen beräknas till 190 000 respektive 55 000 ton. Av den ovan angivna produktionen av frukter eller frön omsattes endast en mindre del i den internationella handeln. Så t. ex. utgöra sojabönorna, vilka produceras i Kina, Manchuriet och Korea, ett viktigt livsmedel för därvarande befolkning, varför endast en mindre del av sojabönproduktionen (20 procent) exporteras. Förenta staterna, Indien, Kina och Egypten äro de största producenterna av bomullsfrön. Som exportland dominerar dock Egypten. Linfröproduktionen sker till övervägande del i Argentina, och från detta land härstammar som regel det linfrö, som omsattes i den internationella handeln. Återstoden av produktionen fördelar sig på ett flertal länder, såsom Indien, Sovjetunionen, Balticum, Canada m. fl. Från medelhavsländerna kommer olivoljan. De jordnötter, som omsättas i den internationella handeln, äro framför allt av indiskt eller västafrikanskt samt till mindre del av nordamerikanskt eller kinesiskt ursprung. Även rapsfrön och sesamfrön komma i huvudsak från Indien. Palmoljan liksom palmkärnorna härröra i allt väsentligt från Västafrika. Kokospalmen förekommer flerstädes i tropikländerna men särskilt rikligt å ögrupperna i Indiska och Stilla oceanen. De viktigaste exportländerna för kopra äro därför Nederländska Indien, Filippinerna, Straits Settlements och Ceylon. De mest betydande importländerna för de olika fröna och frukterna finnas i Europa, där särskilt Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Danmark framträda. Förenta staterna äro ifråga om vissa frön eller frukter, såsom linfrö och kopra, ett viktigt importland liksom även beträffande olivolja. Även Japan inför avsevärda mängder oljehaltiga frön från utlandet. I samtliga dessa länder försiggår en omfattande industriell tillverkning av fettämnen av olika slag. Denna åtnjuter i flera av de nämnda länderna, såsom t. ex. Tyskland och Frankrike, sedan gammalt ett betydande tullskydd. I andra länder, såsom Storbritannien och Nederländerna, hava de livliga handels- och sjöfartsförbindelserna med kolonierna verksamt bidragit till uppkomsten av en livskraftig oljeindustri. Oljetillverkningen har efter kriget kraftigt tilltagit, om ock under de senaste åren en tillbakagång skett. Man har beräknat den totala produktionen av feta oljor — olivolja undantagen — till cirka 6*5 miljoner ton 1931 mot cirka 4 miljoner ton åren närmast före världskriget, ökningen, 2'5 miljoner ton, är framför allt att hänföra till en stegrad tillverkning av jordnötolja, sojaolja och kokosolja. De framställda oljorna förbrukas i allt väsentligt inom de olika produktionsländerna. Endast i Nederländerna och Tyskland ävensom Danmark synes något nämnvärt exportöverskott av oljor föreligga. Detta avsattes i huvudsak i grannländerna. Till Storbritannien och Frankrike liksom även Förenta staterna införas icke obetydliga mängder olja från de oljeväxtproducerande länderna, av vilka många, såsom exempelvis Egypten, Kina och Indien, hava egna oljefabriker av betydenhet.

60 Priserna å de olika vegetabiliska oljorna samt å motsvarande oljeväxtfrön följa varandra tämligen väl. Detta är helt naturligt, enär fröna i regel uteslutande efterfrågas som råvara vid oljeframställningen och sålunda i prishänseende direkt påverkas av marknadsläget för ifrågavarande oljor. Ett starkt prisfall å samtliga oljor inträffade under 1930 samt förra hälften av 1931 eller ungefär samtidigt med det stora prisfallet för smör. En viss återhämtning ägde visserligen rum under slutet av 1931 samt under 1932, vilken dock gick förlorad under 1933, då priserna ånyo började dala. Detta senare prisfall framträder framför allt beträffande de oljor, vilka huvudsakligen användas inom margarinindustrien. För kokosolja sjönk sålunda priset cif London under 1933 med 35 procent eller från 23 shillings för cwt i januari till 14 shillings 6 pence för cwt i december. För jordnötolja och sojaolja, vilka i stor omfattning förbrukas för andra ändamål, var prissänkningen väsentligt mindre eller 25 respektive 15 procent. För linolja, som endast i ytterst ringa omfattning användes vid framställning av matfett, ägde däremot en prisstegring rum under 1933. Vid utvinning av olja erhållas såsom biprodukter oljekakor och oljekaksmjöl. Med den stegrade oljetillverkningen efter kriget har därför en ökad produktion av oljekakor ägt rum. Dessa förbrukas framför allt i länder med en högt uppdriven boskapsskötsel, såsom Nederländerna, Danmark, Sverige, Tyskland och Storbritannien. Så länge priserna å mejeriprodukter lågo å en tillfredsställande nivå, var även efterfrågan å kraftfoder från dessa länders sida i ständig ökning. Oljekakspriserna kunde då hållas på en jämförelsevis hög nivå, vilket möjliggjorde försäljning av oljorna till relativt låga priser. I den mån läget inom nötkreatursskötseln försämrats, har efterfrågan av kraftfoder minskats, och som följd därav hava priserna därå pressats. Nedgången av oljekakspriserna har dock i allmänhet ej varit av fullt samma storlek som sänkningen i smörpriset. Medan sålunda under åren 1929—1933 priserna nedgått för smör med 40 procent och för oljeväxternas frön och de därav framställda oljorna med närmare 50 procent, synes prissänkningen för oljekakor hava i allmänhet stannat vid mellan 30 och 40 procent. Den internationella oljeindustrien har sålunda jämsides med att den genom sin prispolitik ifråga om oljorna bidragit till att jordbrukarna i många länder kommit i ett synnerligen bekymmersamt läge, kunnat på sin försäljning av oljekakor hålla sig i viss omfattning skadeslös för förluster, uppkomna på grund av de sänkta oljepriserna.

61 K A P . 6.

Marknaden för på industriell väg framställt matfett. Av de olika fettråvaror, för vilka i det föregående redogjorts, användes en avsevärd del för framställning av produkter, vilka icke konkurrera med smör. Så t. ex. användas vid tvål- och såpfabrikationen stora mängder fettråvaror, särskilt talg och produkter därav samt vissa vegetabiliska oljor, såsom linolja och sojaolja. Tvättmedelstillverkningen har även efter världskriget haft en mycket stor omfattning — enbart i Förenta staterna, Tyskland och Storbritannien uppskattas sammanlagda produktionen av tvål och såpa till i r u n t tal 2'5 miljoner ton per år — varför en betydande del av ökningen i framställningen av fettråvaror absorberats därigenom. Åtskilliga av råvarorna användas utan särskild behandling såsom matfett i mer eller mindre direkt konkurrens med smöret. Sedan gammalt har sålunda i de tempererade zonerna av världen, varest svinuppfödning och nötkreatursskötsel av ålder varit av stor betydelse, särskilt isterflott men jämväl smält talg brukats vid matlagning, om ock deras användning i sådant syfte numera inskränkts, sedan annat billigt matfett kommit i marknaden. Vidare har särskilt i de tropiska och subtropiska trakterna, varest användningen av smör är jämförelsevis ringa, matoljor av olika slag — i synnerhet olivolja och de bättre kvaliteterna av palmolja — funnit vidsträckt användning som matfett. En viktig avnämare av fettråvaror, särskilt av kokosolja och jordnötolja, är slutligen margarinindustrien. Såsom tidigare framhållits kan margarinindustriens uppkomst anses datera sig från slutet av 1860-talet, då Mouriés gjorde sin förut berörda uppfinning. Den första margarinfabriken anlades 1871 i Nederländerna av mejeriägaren Anton Jurgens, vilken förvärvat ensamrätten till utnyttjande av uppfinningen. Sedan, denna blivit allmän, egendom, vann margarintillverkningen snart insteg i åtskilliga andra europeiska ävensom i vissa utomeuropeiska länder, såsom Amerikas förenta stater. I stort sett har dock margarinproduktionen varit av jämförelsevis ringa betydelse utanför Europa. I Canada har sedan slutet av 1880-talet rått förbud mot tillverkning av margarin. I Australien och Nya Zeeland är det ej tillåtet att framställa margarin med användande av mjölk eller att färga detta, vilket medverkat till att margarin är en där relativt okänd vara. Även i åtskilliga länder i Europa gälla statliga föreskrifter till förhindrande av förväxling mellan smör och margarin. Så t. ex. gällde i Danmark intill 1925 förbud mot

färgning av margarin. Under inflytande av de försämrade avsättningsförhållandena för smör och andra mejeriprodukter hava under senare år även i åtskilliga andra länder vidtagits åtgärder, vilka varit ägnade att mer eller mindre kraftigt hålla margarintillverkningen tillbaka. Närmare redogörelse härför lämnas i det följande. Beträffande margarinlagstiftningen i åtskilliga länder må ock hänvisas till propositionen nr 114/1932. Den holländska margarinindustrien fick en god start genom flera gynnsamma förhållanden. Kreaturspest i Storbritannien åren 1870—1871 ävensom stor kreatursslakt under fransk-tyska kriget hade medfört en betydande knapphet å smör och höga priser därå samt som följd därav stark efterfrågan å det billigare margarinet. Enligt uppgift funnos redan 1884 i Nederländerna 70 margarinfabriker i verksamhet. Under årtiondena fram till världskriget genomfördes en mycket kraftig koncentration av den holländska margarinindustrien i samband med att man övergick till att använda importerade råvaror, vilket nödvändiggjorde vissa omläggningar inom industrien. Antalet fabriker nedbragtes sålunda till 28, jämsides med att produktionen kraftigt utvidgades — 1917 uppgives den hava uppgått till cirka 90 000 ton. Koncentrationsrörelsen har även fortsatt under och efter världskriget. För 1927 uppgives tillverkningen hava utgjort drygt 150 000 ton, fördelade på 13 fabriker. Under senare år har margarintillverkningen i Nederländerna gått kraftigt tillbaka och uppgives för 1931 omfatta 110 000 ton och för 1933 endast cirka 60 000 ton. Samtidigt har förbrukningen av margarin, som i Nederländerna städse varit betydande, visserligen nedgått något, nämligen från 8 kilogram under 1927 till 6 kilogram 1933 för person och år, men dock icke på långt när i samma grad som tillverkningen. Minskningen i denna beror i huvudsak på nedgång i exporten av margarin. Denna uppgick 1927 till ungefär 90 000 ton men hade 1931 sjunkit till 54 600 ton och 1933 till 11 700 ton. Det exporterade margarinet avsattes tidigare i huvudsak i Storbritannien, men numera går endast en mycket ringa mängd dit. Den viktigaste avnämaren av holländskt margarin var under 1933 Belgien-Luxemburg. Ehuru en betydande import av holländskt margarin tidigare gått till Storbritannien, har dock sedan gammalt i sagda land funnits en inhemsk margarinindustri av betydande mått. För 1931 uppgives tillverkningen till över 200 000 ton, och den årliga förbrukningen per befolkningsenhet samma år angives till drygt 5 kilogram. För 1933 beräknas tillverkningen till 175 000 ton och förbrukningen till ungefär 4 kilogram. Landet med den största margarinproduktionen är Tyskland. Tillverkningen därstädes h a r tidigare n ä r m a t sig 500 000 ton men har under senaste åren sjunkit och uppskattas för 1933 till endast drygt 300 000 ton. I våra grannländer finnas betydande margarinindustrier. I Danmark funnos för några år sedan ej mindre än 130 fabriker, vid vilka margarin tillverkades. P å 10 av dessa fabriker kommo dock nära 85 procent av totalfabrikationen. Årsproduktionen, som hållit sig tämligen oförändrad under senare år, uppgives till

63 75 000 ton, varav endast en obetydlighet exporteras. Danmark är för närvarande det land, som har den högsta förbrukning av margarin för befolkningsenhet eller cirka 20*5 kilogram. Även i Norge förekommer en omfattande margarinproduktion. Den uppskattas till cirka 47 000 ton, motsvarande en konsumtion av ungefär 17 kilogram för individ. I Norge har emellertid i smör inblandats margarin i så stor utsträckning, att margarinindustriens smörförbrukning kan beräknas uppgå till lägst 5 000 ton, motsvarande cirka 2 kilogram för individ. I flertalet övriga länder såsom Finland, Frankrike, Belgien, Spanien m. fl. finnas ävenledes margarinindustrier, vilka i huvudsak tillgodose det inhemska behovet. P å grund härav är margarinets betydelse i den internationella handeln jämförelsevis ringa. Som orsaker till att margarintillverkningen i allt väsentligt lokaliserats till det land, där den förbrukas, plägar framhållas, att fordringarna beträffande smak, utseende m. m. äro väsentligt olika i skilda länder, varigenom och till följd även av de olika ländernas margarinlagstiftning handeln med margarin länderna emellan försvåras. En bidragande orsak torde ock vara de intima förhållanden, som sedan länge varit rådande mellan flera av de ledande margarinföretagen i skilda länder. Margarintillverkningen har nämligen varit föremål för en mycket omfattande internationell trust- och kartellbildning. Redan på ett tidigt stadium kunde man inom den nederländska margarinindustrien urskilja två betydande företagsbildningar, den ena ledd av van den Bergh och den andra av Anton Jiirgens, vilka företag visade stark expansionskraft. Genom förvärv av eller samarbete med utanför stående företag hava dessa koncerner sökt att oavbrutet utvidga sitt verksamhetsområde. P å grund av strävanden i de olika länderna att skydda den inhemska industrien genom tullar föranleddes koncernerna att grunda egna fabriker i flera av Europas stater. Alltifrån 1890-talet har sålunda gruppen van den Bergh sina intressen i Storbritannien sammanförda i ett särskilt holding-bolag, vilket under många år varit gruppens viktigaste företag. Inflationen under världskriget och åren närmast därefter möjliggjorde för de båda koncernerna att i stor omfattning utvidga sina anläggningar särskilt i Tyskland. För att tillvarataga sina intressen utanför Nederländerna och Storbritannien grundade van den Bergh-koncernen 1922 ett särskilt nederländskt företag med ett aktiekapital av nära 30 miljoner floriner. Redan dessförinnan eller 1919 hade samma koncern bildat ett kontrollbolag för de nederländska besittningarna — samtidigt koncernens viktigaste bolag — med ett kapital av 75 miljoner floriner. Jurgens-koncernen, vilken är väsentligt mer centraliserad, har sitt huvudbolag i Rotterdam samt hade ett aktiekapital i slutet av 1928 å ej mindre än 130 miljoner floriner. P å grund av de båda gruppernas omfattande intressen kunde det ej undvikas, att de kommö i kontakt med varandra. Detta ledde till, att samarbete i flera hänseenden etablerades mellan dem, vilket så småningom resulterade i att de jämte ett centraleuropeiskt företag med huvudsaklig tillverkning av

64 oljor och tvål under hösten 1927 sammanslöto sig i ett holding-bolag, N. V. Margarine Unie, med säte i Rotterdam. De olika koncernerna skulle dock fortfarande existera såsom särskilda företag. Holding-bolagets uppgift skulle vara att genomföra en centralisering av verksamheten å den europeiska kontinenten. De båda koncernerna hade redan före sammanslagningen förvärvat ett mycket starkt fotfäste i den brittiska livsmedelshandeln. Koncernen Jurgens hade genom att densamma innehade kontrollen över det stora detaljhandelsföretaget Home and Colonial Stores, Ltd, tillförsäkrats möjlighet att fullständigt intränga i detaljhandeln ej blott med fettämnen utan även med kolonialvaror. Koncernen van den Bergh hade förskaffat sig kontrollen över, bland andra, den bekanta tefirman Lipton, som äger ett stort antal detaljaffärer i Storbritannien. Genom sina förbindelser med den engelska livsmedelshandeln kommo de båda margarinkoncernerna i kontakt med den stora engelska tvättmedelstrusten Lever Brothers, som likaledes ägde stora intressen i detaljhandeln. Gemensamma intressen för sistnämnda företag och margarinkoncernerna förelågo även beträffande råvarorna, särskilt valfett samt vissa slag av växtolja, såsom kokosolja och palmolja. Lever Brothers kontrollerade så gott som hela produktionen av palmolja, medan en betydande del av handeln med kopra på Europa omhänderhades av margarintrusten. Detta ledde till att i september 1929 Lever Brothers och Margarine Unie sammanslöto sig genom grundande av ett nytt holding-bolag »Unilever». Därigenom avsågs att åstadkomma betydande besparingar såväl ifråga om råvarornas inköp som framför allt vid de olika produkternas försäljning. Lever Brothers ägde nämligen en försäljningsorganisation, som omfattade praktiskt taget hela jordklotet. Trustens totala omsättning 1933 uppgives till nära £ 60 miljoner. P å grund av att margarin icke är föremål för internationell handel i någon större omfattning möter det stora svårigheter att erhålla uppgifter av internationell karaktär rörande utvecklingen av priserna. Då vidare margarin saluföres i ett flertal skilda kvaliteter till väsentligt, olika pris samt dessa kvaliteter undergå avsevärda förskjutningar i anslutning till förbättrad teknik vid råvaruframställningen och råvarornas vidare bearbetning, är det ej heller möjligt att med hjälp av minutpriserna erhålla något fullt tillförlitligt uttryck för prisutvecklingen i de olika länderna. Enligt inhämtade uppgifter vill det dock synas, som om exempelvis i Storbritannien priserna å margarin höllo sig tämligen oförändrade ända fram till och med 1929, men att därefter ett kraftigt prisfall ägt rum. Mot ett detaljhandelspris därstädes för de billigare sorterna av 1 krona 25 öre under 1929, skulle sålunda för närvarande svara ett pris av mellan 70 och 90 öre för kilogram, innebärande ett prisfall av mellan 30 och 40 procent. Om hänsyn tages till margarinindustriens fasta kostnader, synes ett dylikt prisfall stå» i tämligen god överensstämmelse med den förut berörda nedgången i priserna å margarinråvarorna. Att margarinpriserna fallit väsentligt starkare å den brittiska

65 marknaden än i Sverige, varest som förut påvisats priset för de vanligast förekommande märkena nedgått med cirka 20 procent, är helt naturligt med hänsyn till den olika utvecklingen av smörpriserna i de båda länderna. Uttalanden från ledande håll inom den brittiska margarinindustrien giva vid handen, att nuvarande låga smörpriser å den engelska marknaden framtvingat en så stark prissänkning å margarin, att fabrikationen ej längre vore lönande. Likväl har man ej kunnat förhindra, att konsumtionen förskjutits till förmån för smöret. I sådana länder, varest man med hänsyn till producenternas intressen sökt bevara smörpriset å en mera hög nivå, har utvecklingen varit en annan. Visserligen hava även i dessa länder margarinpriserna sjunkit, om ock ej så starkt som i Storbritannien, men detta har haft till följd en successiv ökning av margarinförbrukningen. Ökningen synes dock av allt att döma hava varit mycket måttlig. I Tyskland uppgives konsumtionen av margarin i medeltal för individ hava stigit från ungefär 7 kilogram under 1927 till nära 8 kilogram under 1931. Under de senaste åren har den dock, genom att margarintillverkningen tvångsvis inskränkts, kraftigt nedgått. Även i Sverige kan i samband med prisstegringen för smör under 1933, trots införande av accis, skönjas en tydlig om ock jämförelsevis svag tendens till ökning av margarinförbrukningen. Den omständigheten att sålunda margarintillverkningen tenderat att svälla ut i samband med att åtgärder vidtagits för smörprisets stödjande inom de olika länderna har flerstädes medfört, att jämväl margarinindustrien indragits i regleringen. I den mån strävandena gått ut på att öka avsättningen av smör inom landet, hava rätt djupgående ingripanden gentemot margarinindustrien vidtagits. De åtgärder, som därvid tillgripits, hava i huvudsak bestått i påläggande av accis å margarin i syfte att försvaga dess konkurrenskraft, kontingentering av margarintillverkningen för att framtvinga en begränsning eller i varje fall förhindra ansvällning av denna ävensom föreskrifter om skyldighet för margarintillverkarna att inblanda viss myckenhet smör i margarinet i syfte att på så sätt skaffa avsättning för förefintligt produktionsöverskott av smör. I vissa fall hava åtgärderna kompletterats med anordningar, ägnade att tillförsäkra de mindre bemedlade befolkningsgrupperna tillgång i nödig omfattning till billigt matfett. Den närmare utformningen av de statliga ingripandena framgår av den följande redogörelsen för förhållandena i olika länder. Då det givetvis ej varit för kommittén möjligt att över hela linjen iakttaga nyligen skedda förändringar, är redogörelsen i vissa delar ej framförd längre än till förhållandena under första halvåret 1934.

5 — 342740.

66 K A P . 7.

I olika länder vidtagna åtgärder för främjande av avsättningen av inhemskt fett. Danmark. De statliga åtgärderna för jordbrukets stödjande i Danmark inriktades till en början på att lätta jordbrukets skuldbörda samt mildra bestämmelserna för indrivning av jordbrukarnas skulder. I den mån avsättningssvårigheterna skärptes och krisens verkningar blevo mera kännbara, vidtogos även direkt prisstödjande åtgärder. Redan i början av 1933 genomfördes sålunda en fullständig reglering av svinproduktionen, varjämte åtgärder vidtogos för köttmarknadens stödjande. Dessa åtgärder hava ytterligare utbyggts och utvidgats att omfatta jämväl produktionen av brödsäd och smör genom lag den 13 december 1933. Även genom den danska valutaordningen hava åtgärder vidtagits, vilka varit ägnade att förbättra avsättningsmöjligheterna för inhemska lantbruksprodukter. Importen av fodermedel har nedskurits till 75 procent av värdet under 1931. Införseln av feta oljor har minskats ännu starkare. Enligt sagda lag den 13 december 1933 äger jordbruksministern föreskriva, att utförsel av smör skall ske genom av honom godkända exportörer. Han äger vidare förbjuda införsel av smör samt mjölk och grädde. Med stöd härav har importförbud å bl. a. smör utfärdats. För utförsel av smör till Tyskland erfordras särskilt tillstånd, i samband varmed upptages en licensavgift. De därigenom inflytande medlen användas delvis till stödjande av den inhemska smörmarknaden. Nämnda lag bemyndigar jordbruksministern att uttaga en avgift av 35 öre för allt smör, som säljes inom landet. Under de veckor, då smörnoteringen i Köpenhamn understiger 1 krona 75 öre för kilogram, höjes avgiften med det belopp, varmed noteringen understiger 1 krona 75 öre. överstiger däremot noteringen för viss vecka 2 kronor 15 öre för kilogram, nedsättes avgiften med ett belopp, svarande mot skillnaden mellan noteringen och 2 kronor 15 öre. Vid ett smörpris av 2 kronor 50 öre får sålunda avgift ej uttagas. Avgiftsmedlen ingå till en särskild fond samt fördelas å samtliga jordbruk efter deras användning av grovfoder. För att hindra att förbrukningen av smör på grund av prisstegringen delvis går över på margarin skall å sådana andra varor än svinister och talg, vilka användas för framställning av margarin, margarinost, konstister,

67 fettemulsioner, matolja m. m., uttagas en avgift av 30 öre för kilogram. Detta belopp beräknas motsvara 25 öre för kilogram margarin. Avgiftsskyldigheten åvilar den, som använder råvaran. Avgiften inbetalas till statskassan, och av de influtna medlen skola för tiden intill utgången av oktober 1934 användas 5 miljoner kronor för utlämnande av margarin och 2 miljoner kronor för utlämnande av nötkött, allt till nedsatt pris åt behövande personer. Ifrågavarande belopp av 5 miljoner kronor ställes till socialministerns förfogande att användas till hjälp åt behövande (»trasngende») personer för inköp av margarin. Av beloppet fördelas 4*5 miljoner kronor mellan kommunerna sålunda, att var kommun erhåller ett belopp av cirka 22 procent av kommunens utgifter till den kommunala hjälpkassan under räkenskapsåret 1932/1933, dock erhåller ingen kommun mer i bidrag än vad kommunen faktiskt utbetalat för sin verksamhet under tiden december 1933— oktober 1934 för lämnande av hjälp till inköp av margarin. Återstående 0*5 miljoner kronor fördelas av socialministern bland de kommuner, beträffande vilka nyssnämnda fördelningsregel (efter hjälpkasseutgifterna) ej kan antagas medföra det behövliga bidraget. Därest något belopp likväl bliver över, delas detta mellan de kommuner, som utövat hjälpverksamhet beträffande inköp av margarin, i förhållande till den del av kommunernas utgifter, som icke blivit täckt med förut åsyftade bidrag. I den mån kommunernas utgifter vid hjälpverksamheten beträffande inköp av margarin ej täckas av bidragen, skall resten av utgifterna stanna på kommunen. Socialministern är befogad att lämna kommun förskott intill 9/io a v bidraget; slutligt belopp anvisas, sedan vissa räkenskapsrapporter om verksamheten avlämnats och granskats. Kommunalmyndighets beslut i fråga, huruvida och i vilken utsträckning en person skall erhålla här avsedd hjälp, får ej överklagas hos högre myndighet. Socialministern har bemyndigats meddela närmare bestämmelser om hjälpverksamheten. Finland. Sedan åtskilliga år utgå i Finland exportpremier för flera viktiga jordbruksalster, såsom smör, fläsk och ägg. Vid utförsel av smör har under senaste tiden utbetalats ett pristillägg av 6'5 mark eller, omräknat till svenskt mynt enligt gällande kurs, 56 öre för kilogram. Det har ansetts nödvändigt att söka öka konsumtionen av smör inom landet samt stabilisera smörpriset å hemmamarknaden vid ett pris i parti av 24 mark för kilogram, motsvarande drygt 2 kronor för kilogram. I sådant syfte har under 1934 bemyndigande lämnats regeringen att förordna om skatt å från utlandet införda eller av utländska råvaror tillverkade varor, som konkurrera med de inhemska lantmannaprodukterna, därvid skatten skall utgå med nedan angivna belopp, nämligen för: 1) margarin med högst ett belopp, motsvarande vid tiden för importen gällande exportpremie för smör, dock ej över 6 mark (51 öre) för kilogram;

68 2) margarinost högst 2 mark (17 öre) för kilogram; 3) för konstister högst 3 mark (26 öre) för kilogram; 4) för fettblandningar högst 1 mark 50 penni (13 öre) för liter. Därjämte har regeringen bemyndigats att pålägga inom landet fabriksmässigt för handel framställt oljekraftfoder, vetekli och vetefodermjöl en accis av 30 penni (2*6 öre) för kilogram. För importerade fodermedel av nyssnämnt slag utgår tull till motsvarande belopp. Enär regeringen kunde träffa uppgörelse med margarinfabrikerna om viss frivillig inskränkning av produktionen, har det sålunda lämnade bemyndigandet i vad avser accis å margarintillverkning hittills ej tagits i bruk. Däremot utgår från och med den 1 oktober 1934 accis å fodermedel enligt nämnda bestämmelser. Norge. Sedan den 1 mars 1931 upptages i Norge en allmän mjölkavgift, vilken utgår å all mjölk, som levereras till konsument, mjölkhandlare eller mejeri. Avgiften bestämdes för tiden 1 mars 1931—29 februari 1932 till 0*2 o öre men utgår därefter med 0*2 5 öre för kilogram räknat. De inflytande avgiftsmedlen hava använts till, bland annat, uppförande av kyilagerhus för förvaring av sommarens överskottsproduktion av smör och ost, som sedan säljes under höst- och vintermånaderna. Genom en lag den 24 juni 1931 har möjlighet beretts att genom myndighets beslut pålägga konsumtionsmjölken en allmän utjämningsavgift i syfte att skaffa medel till utjämnande av prisskillnaden mellan denna mjölk och produktmjölken. I distrikt, där en sammanslutning av mejerier och mjölkproducenter, representerande den övervägande delen av mjölkförsäljningar, beslutat av sina medlemmar uttaga avgift å konsumtionsmjölken i nyssnämnda syfte, kan sålunda förordnas om uttagande av sådan avgift å all mjölk, som säljes genom mejeri eller mjölkhandlare eller ock direkt från producent till konsument. Förordnande om uttagande av utjämningsavgift har meddelats beträffande åtta områden. I allmänhet har avgiften utgjort 4 å 5 öre, men i vissa fall har den uppgått till 8 öre för kilogram. Med stöd av en 1931 utfärdad lag om margarintillverkningen har föreskrivits skyldighet för margarinfabrikerna att inblanda smör i margarin. Inblandningsprocenten, som den 1 november 1931 bestämdes till 2 x/, procent, höjdes den 15 februari 1932 till 3 */, procent, den 1 november 1932 till 5 procent, den 1 mars 1933 till 7 procent, den 15 februari 1934 till 9 procent, den 15 mars 1934 till 14 procent samt slutligen den 20 maj 1934 till 20 procent. Sistnämnda dag meddelades även föreskrift om att hälften av det inblandade smöret skulle vara mejerismör. Genom beslut vid 1934 års storting har regeringen bemyndigats förordna om accis å margarin å högst 20 öre för kilogram och samtidigt har bestämts att, därest inblandningsprocenten överstiger 5, accisen skall sänkas med 1 öre för var procent smörblandningen överstiger 5. Förordnande om accis får dock icke meddelas, förrän inblandningsprocenten sänkts till 10.

69 De inflytande accismedlen skola användas för lämnande av allmänna tilllägg till priset å produktmjölken samt för utjämning av mjölkpriserna inom ovan berörda distrikt. Med anledning av sagda beslut har inblandningsprocenten, som redan den 27 augusti 1934 sänktes till 12, den 17 september 1934 bestämts till 5, varvid samtidigt införts en accis å margarin av 20 öre för kilogram. Den hastiga höjning av inblandningsprocenten, som måste tillgripas under 1932, 1933 och förra hälften av 1934, berodde i allt väsentligt på stegrad mjölkproduktion och minskad förbrukning av konsumtionsmjölk samt som följd därav stegrad tillverkning av smör. Genom beslut vid 1934 års storting har därför regeringen bemyndigats att meddela erforderliga föreskrifter, i syfte att begränsa tillförseln av mjölk och mejeriprodukter, samt att pålägga nyssnämnda varor särskilda avgifter. Bemyndigande har vidare lämnats regeringen att förbjuda införsel av kraftfoder och råvaror, som användas för framställning av kraftfoder, ävensom att genomföra ransonering av förbrukningen av kraftfoder. Därmed avses såväl oljekakor som kli och importerad fodersäd. Ransoneringen får icke omfatta förbrukare, som använda mindre än 1 000 kilogram kraftfoder. Nederländerna. P å våren 1932 hade svårigheterna för den nederländska exporten av mejeriprodukter, speciellt smör, varav halva produktionen plägat gå till utlandet, blivit synnerligen stora och priserna därå hade nedgått katastrofalt. I detta läge ingrepo statsmakterna genom stiftande av en lag den 10 juni 1932 (krislagen beträffande mejeriprodukter), vilken är av temporär giltighet (gäller tillsvidare till den 1 oktober 1935). På grundval därav hava utfärdats administrativa författningar, varigenom upprättats en fullständig kontroll över produktionen av mejeriprodukter. Därunder inbegripas smör, ost och »mjölkprodukter» — varmed förstås kondenserad mjölk och torrmjölk — steriliserad mjölk och grädde för export, margarin och alla slags fett, som kunna användas i stället för smör eller margarin. Omsättningen inom landet av angivna varuslag är belagd med vissa avgifter, som ingå till en fond, vilken användes för utbetalningar till producenterna i ändamål att tillförsäkra dem ett grundpris för produktmjölken, motsvarande de oundgängliga produktionskostnaderna, vilka beräknats till högst 6 cent per liter. Avgifternas belopp fastställas tid efter annan av ministern för ekonomiska ärenden med utgångspunkt från ett smörpris i den inhemska grosshandeln av fl. 1*6 0 för kilogram. Smöravgiften bör alltså icke sättas så hög, att det naturliga handelspriset å smör, med tillägg av avgiften, överstiger fl. 1'6 o i grosshandeln. Avgifterna erläggas av producenten, och till bevis om betalningen har införts en anordning med särskilda märken för de olika produkterna (smörmärken med flera). Från avgift äro fritagna produkter, avsedda för eget bruk, och, i regel, produkter avsedda för direkt export. Därest redan avgiftsbelagda produkter exporteras, återställes i regel den erlagda

70 avgiften. Priset å smörmärket utgjorde under tiden närmast efter lagens införande 42 cent, höjdes sedermera till 55, 65, 75, 80, 90 och 95 cent samt står nu sedan längre tid vid fl. 1 för kilogram. Principiellt har avgifternas storlek ansetts böra bero på mjölkfetthalten i de olika produkterna. Kondenserad mjölk och torrmjölk äro sålunda avgiftsbelagda i förhållande till deras halt av smörfett. Ifråga om ost däremot har avgiften fastställts till '/ 3 av de belopp, som skulle motsvarat smöravgiften, men ingen rätt finnes att återbekomma ostavgifterna vid export. Enär omkring 8/3 av produktionen exporteras, blir den totala belastningen av ostproduktionen ungefär densamma, som om den ifråga om smör tillämpade metoden hade följts. Orsaken till avvikelsen är att söka, förutom i vissa tekniska förhållanden, i farhågor för att den inhemska konsumtionen skulle nedgå, därest ostavgifterna fastställdes i proportion till smöravgiften, varemot man trott sig kunna räkna på att exporten skulle kunna tämligen väl bära den av avgiften förorsakade prishöjningen. Nuvarande belopp av avgifterna å smör och helfet ost samt av de till producenterna utgående betalningarna, beräknade efter 80 cent per kilogram mjölkfett, framgå av nedanstående tabell. P r o cl u k t

Mjölkfettbalt

Avgift

84 procent

fl. 1

Utbetalning till ' producenterna

1 Helfet ost ..

»

10-7 cent

67*2 cent 21-6 »

Enär det huvudsakliga syftet med statsmakternas stödaktion var att åstadkomma både prishöjning och, om möjligt, ökad konsumtion beträffande smör, måste regleringen givetvis omfatta även margarin och sådana fettämnen, vilka kunna tjäna till surrogat för smör eller margarin. Dessa senare fettämnen hava belagts med en avgift av 35*2 cent per kilogram. De feta vegetabiliska och animaliska oljorna hava tidigare lämnats utanför regleringen, men detta har haft till följd en märkbar förskjutning ifråga om fettkonsumtionen. P å grund därav har i juli 1934 bestämts, att en avgift av 24 cent för kilogram skall uttagas å alla animaliska och vegetabiliska fettämnen och oljor (inbegripet Iran) med undantag av osmält animaliskt fett, oraffinerat kakaosmör, mjölkfett, ricinolja och levertran för medicinskt bruk, rå linolja och eteriska oljor ävensom blandningar av två eller flera av angivna ämnen, såvida icke blandningen uteslutande är användbar för tekniskt ändamål. Undantagsvis skall avgiften utgöra 72 cent per kilogram för vissa finare produkter, särskilt ägnade att ersätta smör eller margarin. Ifråga om osmält animaliskt fett är importen monopoliserad och belagd med en avgift av 20 cent för kilogram. Tvångsinblandning av smör i margarin har vidare införts. Vederbörande minister äger att fastställa inblandningsprocenten upp till ett maximum av

71 50. Den utgjorde först 25, höjdes i början av 1933 till 40, men nedsattes efter ett kvartal åter till 25. Det inblandade smöret är givetvis avgiftspliktigt, och det i blandningen ingående margarinet är belagt med en avgift, vid vars bestämmande man utgår från ett pris förhållande mellan smör och margarin av 3:2. För närvarande utgör denna avgift 32 cent för kilogram. För att hindra en överdriven stegring av margarinkonsumtionen inom landet har tillverkningen för inhemsk konsumtion begränsats. Upprättande av nya fabriker är förbjudet, och genom avtal med fabrikanterna har för tillverkningen av smörblandat margarin fixerats ett maximum av 1 050 ton i veckan, motsvarande ungefär 80 procent av normal produktion. Det med 25 procent smör blandade margarinet får icke exporteras. Tillverkningen av annat margarin för export är däremot icke underkastad någon kvantitetsbegränsning. Enligt föreskrift äro margarin fabrikanterna pliktiga att till ett fastställt pris, för närvarande 40 cent per kilogram, ställa till vederbörande ministers förfogande en viss myckenhet icke smörblandat margarin att till billigt pris, för närvarande 44 cent per kilogram, tillhandahållas fattiga befolkningslager, i främsta rummet arbetslösa familjeförsörjare. År 1933 avlämnades för sådant ändamål 2 753 ton. Organiserandet av distributionen är överlämnat åt kommunerna. Sedan april 1932 är importen av smör kontingenterad, därvid kontingenten med hänsyn till varje exportland fixerats till enahanda myckenhet, som därifrån importerats i medeltal under åren 1928, 1929 och 1930. Sammanlagt utnyttjas dessa kontingenter emellertid knappast till mer än 25 procent a v den medgivna totalkvantiteten, vilket beror därpå, att det importerade smöret är underkastat den för inhemsk vara stadgade avgiften, vartill komma 10 cent per kilogram för importlicensen. Andra mjölkfetthaltiga produkter och ätbara fettämnen i allmänhet äro likaledes vid import underkastade avgifter, motsvarande dem, som uttagas å inhemska produkter. I syfte att åstadkomma en rationell begränsning av den under de senaste åren alltför kraftigt utvecklade produktionsapparaten beträffande nötkreatursstammen skola för det allmännas räkning uppköpas och nedslaktas i främsta rummet dräktiga kor. F r å n början hade man tänkt sig en minskning med 210 000 djur, motsvarande ungefär 7 procent av den till 2 900 000 uppskattade nötkreatursstocken vid 1933 års början. Till början av maj 1934 hade uppköpts och nedslaktats inemot 120 000 djur, och därvid har man tillsvidare stannat. Av köttet beredas konserver. Sedan november 1933 är importen av oljekakor kontingenterad. Kontingenteringen gäller för närvarande linfrökakor, jordnötkakor, sojakakor, kokoskakor samt andra slags oljekakor, vare sig hela, krossade eller malda. Den innefattar begränsning av importen till enahanda myckenhet av varje särskild vara, som i medeltal importerats från varje land under tiden 1 juli 1931—30 juni 1933. Åtgärden har hittills uteslutande haft till syfte a t t ekonomiskt stödja de inhemska oljeslagerierna, vilka framställa olje-

72 kakor såsom biprodukt, men det är ifrågasatt att ytterligare inskränka importen av oljekakor och fördyra dessa i ändamål att hålla boskapsstocken nere. Importen skulle i så fall monopoliseras, och såväl den importerade som den inom landet producerade varan skulle beläggas med en avgiftAvgiftsmedlen skulle — liksom fallet är med smöravgifterna — komma samtliga mjölkproducenter till godo. Schweiz. De statliga åtgärderna till mejerinäringens stödjande i Schweiz handhavas i huvudsak under det allmännas kontroll av den stora organisationen av mjölkproducenter (Zentralverband Schweizerischer Milchproduzenten), som lärer omfatta över 100 000 medlemmar. Denna har i första hand inriktat sitt arbete på att hålla uppe priserna på ost. För detta ändamål har organisationen garanterat inlösen av en betydande del av ostproduktionen — mellan 25 000 och 30 000 ton för år — till fastställt pris. För att hindra ökning av ostproduktionen har jämväl smörpriset måst stödjas, vilket likaledes skett i form av prisgaranti för viss årlig myckenhet, omkring 15 000 ton. Denna prisgaranti har lett till kontingentering av den del av tillverkningen, för vilken garanti åtnjutes. Mjölkpriserna hava sedan 1 mars 1932 kunnat hållas vid 18 centimes för liter. P å grund av detta gynnsamma pris har trots vidtagna åtgärder mjölkproduktionen stadigt ökats, och som följd därav hava priserna i öppna marknaden pressats nedåt. Förlusterna å stödorganisationens verksamhet, vilka för tiden 1 maj 1934 —30 april 1935 uppskattas till 35 miljoner francs, täckas dels genom vissa avgifter å saluförd konsumtionsmjölk, dels genom viss del (2/3) av inflytande importavgifter och acciser å fodermedel — återstoden skall användas för att stödja avsättningen av nötkreatur — dels ock genom direkt tillskott från statskassan av 15 miljoner francs. Importen av smör är monopoliserad och handhaves av ett särskilt organ (Zentralstelle fur Butterversorgung). Vid införsel, som förutsattes skola ske vid tillfällen, då den inhemska produktionen ej är tillräcklig för behovet, uppbäres, förutom den ordinarie tullen 20 francs, en tilläggsavgift å 100 francs för 100 kilogram räknat. Även importen av andra fettämnen ä r reglerad och kan endast ske efter tillstånd av vederbörande statliga organ. Detsamma gäller beträffande importen av oljekakor och oljefrukter, ehuru i detta fall tillstånd lämnas av ett särskilt organ (Die sckweizerische Genossenschaft fur Getreide und Futtermitteln), vilket äger upptaga viss avgift. Höjden av denna växlar för olika varor, men utgör i allmänhet för oljekakor 6 francs samt för oljefrukter 2 francs för 100 kilogram. Förenämnda avgift å konsumtionsmjölk utgör 1 centime för liter mjölk men kan av förbundsrådet höjas till 2 centimes. Den uttages av samtliga mjölkproducenter, som sälja konsumtionsmjölk, oberoende av om de tillhöra organisationen eller ej. Förbundsrådet har ock bemyndigats föreskriva, att, under förutsättning att flertalet mjölkproducenter inom ett område äro orga-

73 niserade, jämväl övriga producenter skola ansluta sig till förefintliga organisationer. Trots dessa mycket ingripande åtgärder har man ej kunnat undgå att ingripa jämväl på margarinets avsättningsområde. För att befordra avsättningen av smör har sålunda enligt en förordning, vilken trätt i kraft den 23 juli 1934, föreskrivits, att smör av inhemskt ursprung skall inblandas till 15 procent i margarin och till 5 procent i annat animaliskt och vegetabiliskt näringsfett med undantag av inhemskt svinister och talg. Några åtgärder till förbilligande av matfett för mindre bemedlade hava hittills icke vidtagits. Tjeckoslovakiet. Den inhemska fettproduktionen i Tjeckoslovakiet skyddas i första hand därigenom, att tullen för smör och svinister avväges månadsvis med hänsyn till prisläget inom landet för samma varor. Importen av smör har därigenom varit ringa. Genom en förordning den 12 mars 1934 har produktionen av smör även beretts skydd mot den industriella tillverkningen av matfett. En viss högsta produktion av dylika varor är sålunda fastställd. Nya fabriker få ej inrättas utan särskilt tillstånd. Prishöjning får ej heller företagas utan tillstånd. Tillverkare av konstfett måste i viss omfattning använda inhemska fettråvaror. Användning av konstfett i charkuterifabriker och, i viss utsträckning, i bagerier är icke medgiven. Införsel av konstfett och margarinost är förbjuden, och för införsel av fettråvaror fordras tillstånd, i den mån varorna ej äro avsedda att användas för framställning av konstfett inom ramen av ovan avsedda maximikvantitet. Även mjölkmarknaden har under 1934 varit föremål för en genomgripande reglering. Genom en förordning den 20 april 1934 hava meddelats mycket vittgående bestämmelser till skydd för mejerihanteringen mot konkurrens från fristående mjölkproducenters sida. I de viktigare konsumtionsorterna, såsom städer, industrisamhällen m. m., är försäljning av icke mejeritekniskt behandlad mjölk, varmed förstås icke renad, icke uppvärmd och icke avkyld mjölk, förbjuden. Vidare har genom en särskild förordning sistnämnda dag fastställts vissa priser, vilka producent skall erhålla vid leverans av mjölk till återförsäljare i Prag. Den marginal, som återförsäljaren äger tillgodonjuta, ävensom tillägget respektive avdraget i priset till producenten på grund av mjölkens kvalitet skall fastställas av jordbruksministern i samråd med ministern för handel och industri efter förslag av en särskild kommission. I enahanda ordning kunna ock priserna å mjölk fastställas å varje annan ort, där försäljning av icke mejeribehandlad mjölk är förbjuden. Slutligen har genom lag den 15 maj 1934 bestämmelser meddelats angående en mjölkutjämningsfond. Enligt dessa skall, bland andra, envar, som saluför mjölk eller grädde i viktigare konsumtionsort, vara skyldig att

74 erlägga en avgift med belopp, som bestämmes av regeringen. Dessa avgifter jämte andra bidrag, som kunna tillskjutas, ingå till en fond, vilken förvaltas av en särskild nämnd. Fondens medel skall användas för utlämnande av prisutjämningsbidrag å sådan mjölk, för vilken konsumtionsmjölkpris ej erhålles, ävensom för utbetalande av ersättning till den, vars existensmöjligheter omöjliggjorts genom mjölkregleringen. Nämnden äger bestämma den kvantitet mjölk, varje enskild leverantör får lämna, ävensom den totala myckenhet, som får säljas å de olika orter, där utjämningsavgift .upptages. Tyskland. En fullständig nyorganisation av det tyska näringslivet har vidtagits under de senaste åren. P å lantbrukets område är det framför allt spannmålsmarknaden och mjölkhushållningen, som varit föremål för omgestaltning. Genom en förordning den 27 mars 1934 hava tillskapats 15 mjölkhushållningsförbund, vilka i sin ordning indelats i ett antal mjölkförsörjningsförbund. Organisationen omfattar icke endast producenterna utan tvångsvis även mejerierna. Förbunden hava erhållit befogenhet att fastställa priserna för konsumtionsmjölk och produktmjölk samt i detalj ordna avsättningen. Förbunden äga sålunda att till mejerierna anvisa leverantörer och köpare av mjölk och mejeriprodukter. Särskild utjämningsavgift kan upptagas å konsumtionsmjölken för att användas till prisutjämningsbidrag för produktmjölken. Ifråga om handeln med smör och ost gälla ett flertal författningar. .Smör- och osthandeln är sedan början av 1934 monopoliserad, i det att all försäljning av angivna produkter skall gå genom ett statligt monopolorgan {Reichsstelle fur Milcherzeugnisse, Öle und Fette). Även import av smör och ost får numera ske endast mot företeende av s. k. fJbernahmescheine, vilka utställas för en månad i sänder av nämnda organ. Dylika bevis utlämnas endast för en för vart land bestämd myckenhet av angivna varor. Totala importen av smör avses komma att under 1934 begränsas till 35 000 ton mot 59 000 ton under 1933. För Sverige har dock medgivits samma årskontingent under 1934 som under 1933 eller 4 349 ton. Tullen å smör utgår med 75 Rmk för 100 kilogram, men därtill kommer en monopolavgift, som sedan början av 1934 successivt höjts och i augusti 1934 uppgick till 82 Rmk för 100 kilogram. Å ost utgår tullen med 20 Rmk för 100 kilogram vid import intill viss myckenhet och av vissa slag av ost. F ö r att stödja den inhemska marknaden för smör och ost har ovannämnda organ vid flera tillfällen vidtagit stödköp. De inköpta partierna hava upplagrats och sedan försålts i öppna marknaden eller ock fördelats till nedsatt pris åt behövande. Åtgärder hava även vidtagits för att stimulera användningen av smör och ost inom landet. Sålunda gäller, att vid tillverkning .av smältost, som i Tyskland är en betydande omsättningsartikel, 95 procent inhemsk råvara skola användas. Under övervägande har även varit a t t

75 påbjuda inblandning av smör i margarin, men man har ansett, att detta i längden komme att verka oförmånligt för smörproducenterna. I stället har margarintillverkningen kraftigt beskurits, varjämte en monopolisering genomförts av importen av samt den inhemska handeln med oljor och fett. De varor, som beröras av monopolet, äro feta vegetabiliska och animaliska oljor, härdat växtfett samt oleomargarin, premier jus, rå och härdad trän m. m. Monopolet handhaves av ovannämnda Reichsstelle fur Milcherzeugnisse, Öle und Fette. Även importen av och den inhemska handeln med oljeväxter och oljefrön liksom även importen av oljekakor är monopoliserad, men detta monopol handhaves av samma organ, som ombesörjer importen av majs. Oljemonopolet är organiserat enligt samma grunder som handeln med mjölk. Monopolorganet bestämmer sålunda, huru stora mängder olja och fett det vill övertaga, och kan på detta sätt reglera hela oljemarknaden. Denna möjlighet har ock utnyttjats såtillvida, som importen av fettämnen och oljekakor under senaste år starkt minskats. Inköps- och försäljningspris fastställas av jordbruksministern eller den, han i sitt ställe förordnar. Skillnaden mellan sagda priser utgör för oljor, tillverkade inom landet, och för ister och talg 20 Rmk samt för importerade oljor 25 Rmk och oljekakor 60 Rmk för ton. Importen av oljekakor är numera ytterst ringa. Monopolorganets överskott inflyter till statskassan och skall i främsta rummet användas för främjande av mjölkhushållningen. Framställningen av margarin, matoljor m. m. begränsades för tiden 27 mars—30 juni 1933 till 50—60 procent av tillverkningen under tiden 1 oktober—3 1 december 1932. För närmast därpå följande kvartal fastställdes tillverkningen till 50—60 procent av tillverkningen under kvartalet 1 oktober—31 december 1932. Denna bestämmelse gäller tillsvidare även för varje följande kalenderkvartal. En tilläggskontingent på 10 procent beviljas av riksjordbruksministern numera för sådana margarinfabriker, som använda 20 procent skummjölk. Under oktober—december 1933, då svår smörbrist förelåg, medgavs fabrikerna vidare 100 procents margarintillverkning. Tillverkningen av margarinost har förbjudits. Användningen av svinflott vid framställning av margarin har för tiden mars—maj 1934 bestämts till 12-5 procent av den tillverkade myckenheten. Vidare har föreskrivits, att hotell, matserveringar, bagerier, konditorier m. fl. skola, om margarin, olja o. dyl. användes, meddela detta på skyltar och matsedlar. För att inskränka margarinkonsumtionen på landsbygden arbeta vidare mjölkorganisationerna med stöd av särskild författning i ämnet. På emballaget till margarin m. m. skola procentsatserna av de använda råvarorna angivas. Margarin, konstfett, matoljor, växtfett och härdad trän hava pålagts en •omsättningsavgift av 50 Rmk för 100 kilogram. Den mängd margarin, som motsvarar den kvantitet svinflott, som användes vid tillverkningen, lämnas dock fri från avgift. Sålunda inflytande avgiftsmedel skola användas i första hand för att förbilliga fettvaror för de mindre bemedlade.

76 Av det tillverkade margarinet skola 50 procent utgöras av s. k. hushållsmargarin i särskilt märkt förpackning. Detta margarin, som är skattefritt, får i detaljhandeln kosta högst 0*3 8 Rmk för 0*5 kilogram. Enligt överenskommelse med margarinfabrikanterna har antalet margarinsorter begränsats till ytterligare tre kvaliteter, för vilka även priserna fastställts. Utom hushållsmargarin skola tillhandahållas konsummargarin, som inklusive skatt i detalj kostar Rmk 0*6 6, och två högre kvaliteter för Rmk 0*9 8 och l*io per 0*5 kilogram. Det har uppgivits, att av konsummargarin skulle tillverkas 25 procent och av vardera av de två dyraste sorterna 12"Ö procent av kontingenten. P å grund av rådande läge hava vittgående åtgärder vidtagits för att tillförsäkra de mindre bemedlade möjlighet att tillgodose sitt fettbehov. Med början den 1 april 1933 utdelades sålunda cirka 2 000 ton smör, som uppköpts för att stödja den i februari—mars 1933 mycket svaga smörmarknaden. Detta utdelades till hjälpbehövande inom svåra nödhjälpsområden. Smöret uppdelades i småpaket, som försågos med stämpel »Reichshilfe». Mottagarna fingo betala cirka 20 Rpf per kilogram för distributionskostnader. Liknande åtgärder hava även verkställts för ost. Fettrabattkort (Reichsf ett verb illigungsscheine) komnio till användning fr. o. m. maj 1933, sedan omsättningsavgift å konstgjorda fettvaror införts. P å korten kunna erhållas smör, ost, flott, råfett, späck, talg, matolja, margarin, konstfett och härdat växt- och djurfett. P å varje kort erhålles 1 kilogram fett per månad, och rabatten utgår med Rmk 0'5 0 per kilogram. Korten utdelas på arbetsbyråer (Arbeitsamt) och understödsbyråer (Wohlfahrtsamt). Varorna utlämnas av detaljaffärer, där korten tagas som likvid. Korten inlösas av vederbörande byrå (Finanzamt). För att säkerställa, att det billigaste margarinet kommer de mindre bemedlade till del, infördes, såsom nyss nämnts, leveranstvång för margarinfabrikerna av viss mängd billigt hushållsmargarin. Detta skall tillgodokomma förutvarande innehavare av fettrabattkort mot särskilda nya kort, försedda med beställningsbevis, inköpskuponger m. m. Dessa kort utdelades första gången i oktober 1933 till förutvarande innehavare av fettrabattkort, vilka hos sin detaljhandlare beställde hushållsmargarin för november—december. Detaljhandlaren behöll beställningsbeviset och kvitterade överdelen av kortet med sin stämpel. Beställningsbeviset användes av handlaren för beställning hos en margarinfabrik. P å detta sätt erhålla de mindre bemedlade numera per år 9 kilogram hushållsmargarin samt 3 kilogram andra varor, nämligen smör, ost, flott, korv eller späck, de senare med rabatt av Rmk 0*5 0 per kilogram. Storbritannien. På grundval av »The Agricultural Marketing Acts» av 1931 och 1932 hava under de senaste åren i Storbritannien genomförts stödaktioner för jordbruket, vilka indirekt kunna komma att få en stor betydelse för landets fettförsörjning. Särskilt må nämnas den s. k. Milk Scheme, som trädde i

77 kraft i slutet av 1933 och, liksom andra »schemes», anses vara en producentorganisation. Genom den nyssnämnda lagstiftningen kan hundraprocentig anslutning till den ifrågavarande organisationen framtvingas i de fall, där en kvalificerad majoritet av producenterna röstat för dylik anslutning. En omröstning beträffande mjölk-»schemen» skedde för Englands och Wales' vidkommande den 2 september 1933 och gav till resultat jaröster från 96-4 procent av antalet av de för ändamålet registrerade producenterna, vilka samtidigt representerade 96'6 procent av den totala produktionen. Mjölk-»schemen» bygger i korthet på följande förhållanden. De till producenterna betalade priserna äro mycket växlande, beroende på mjölkens olika användningssätt. Prisdifferenserna hava särskilt framträtt under nuvarande depression, då smör, ost och andra mjölkprodukter hopats på den brittiska marknaden. Samtidigt har det förefunnits en tendens till vidgande av mellanhandsmarginalen på så sätt, att mjölk uppköpts i produkt- men försålts i konsumtionsmjölkmarknaden. För att bevara dessa prisdifferenser och samtidigt låta fördelarna med dem komma producenterna till godo, inträder mjölk-»schemens» styrelse såsom mellanhand vid samtliga de transaktioner, där producenten är säljare. Styrelsen underhandlar med köparna om priset, vilket baseras på den användning mjölken kommer att få, samt garanterar samtidigt producenterna avräkning efter regionala enhetspris, i huvudsak justerade med hänsyn till den proportion, i vilken mjölken inom vederbörande område användes till konsumtions- eller produktmjölk. Avvika de regionala enhetspriserna alltför mycket från varandra, kunna utjämningar ske mellan dessa. De pris, som av den första mellanhanden för närvarande betalas, uppgivas vara följande: för konsumtionsmjölk » färsk grädde

öre per liter mjölk 28'7 ]3- 4

»

kondenserad mjölk

»

konserverad grädde

l()-8 9o

»

torrmjölk

8"1

»

smör och ost

6*7

Givetvis är det ett viktigt intresse, att så stor del av mjölken som möjligt säljes såsom konsumtionsmjölk. Ett hinder härför utgöra dock de abnormt höga mjölkpriserna till konsumenterna, för närvarande enligt uppgift varierande mellan 45 öre och 1 krona 15 öre per liter, vilka till stor del bero på de stora kostnader, som äro förbundna med det nuvarande distribueringssystemet. I avsikt att höja mjölkkonsumtionen ställdes också i början av 1934 till mjölk-»schemens» förfogande ett statligt anslag å £ 1250 000, motsvarande 24*2 5 miljoner kronor, varjämte staten garanterade producenterna vissa minimipriser å försåld mjölk. De för prisgarantien erforderliga medlen skola dock under vissa förutsättningar senare återbetalas.

78 Då för närvarande normalt cirka en femtedel av totalproduktionen utgör produktmjölk, har styrelsen för mjölk-»schemen» vidtagit åtgärder för att för denna finna en så ekonomisk användning som möjligt. Största intresset ägnas åt gräddmarknaden, som är den näst konsumtionsmjölkmarknaden förmånligaste, och där man dessutom ännu så länge kan räkna med en relativt stark naturlig monopolställning. Gräddmarknaden förmår dock icke absorbera hela överskottet, och under senaste tid har man därför börjat planera och bygga fabriker för produktion av kondenserad mjölk och torrmjölk. Man stöder sig härvid på i mjölk-»schemen» medgivna rättigheter för styrelsen att direkt engagera sig i handel och tillverkning av mjölk och mjölkprodukter. I samband med dessa strävanden har regeringen vidtagit åtgärder för att ytterligare nedskära importen av ifrågavarande produkter. Under perioden 1 april—30 juni 1934 har tillförseln från respektive exportländer genom överenskommelse begränsats med 22*5 procent för kondenserad skummjölk, 20 procent för torrmjölk och kondenserad helmjölk och 30 procent för grädde. Dessa begränsningar hava senare förlängts. För smörproduktionen slutligen återstå rätt avsevärda kvantiteter mjölk, även om denna produktion för närvarande icke har blivit föremål för några reformsträvanden. Orsakerna härtill äro av handelspolitisk art. Enligt Ottawaavtalen får kvantitativ importbegränsning för Dominions' vidkommande genomföras tidigast i november 1935, och jämväl har beträffande Dominions garanterats vidmakthållandet av en tioprocentig preferensbehandling. Genom separatavtal med Danmark, Sverige och Finland hava dessa länder garanterats, att smörtullen icke före respektive 20 juni, 7 juli och 23 november 1936 skall höjas över nuvarande 15 shillings per cwt, samt att kvantitativ importreglering icke skall ske annat än i samband med en allmän dylik reglering. Förhållandena hava alltså reglerats beträffande smörimporten, och, då denna utgör 90 procent av totalbehovet, är det för närvarande icke möjligt att stödja smörproduktionen annat än genom direkta subsidier, en åtgärd som dock ej vidtagits. Frankrike. Den inhemska fettproduktionen i Frankrike har skyddats i första hand genom en i september 1931 införd importkontingentering för smör. Kontingenteringen avskaffades visserligen i slutet av september 1932 samtidigt med att smörtullen höjdes från 2 francs till 7 francs för kilogram. I slutet av februari 1933 höjdes tullen ytterligare till 8'5 0 francs för kilogram, varjämte kontingenteringen återinfördes i början av mars 1933. Totalkontingenten fastställdes för första kvartalet 1933 till 4 000 ton. Denna kontingent har sedermera avsevärt minskats, och för första samt andra kvartalen 1934 hava smörkontingenterna fixerats till respektive 2 800 och 500 ton. Enligt beslut den 6 februari 1934 sänktes tullen till 7 francs, och den nya tullsatsen tillämpas från den 17 februari. Samtidigt fastställdes en licensavgift

79 av 200 francs per 100 kilogram smör, i stället för dittills gällande avgift å 50 francs. Härigenom utjämnades tullsänkningen. Importen av ost är kontingenterad genom dekret den 30 september 1931. För andra kvartalet 1934 har fastställts en totalkontingent av 3 500 ton. Genom beslut den 30 mars 1934 har vidare stipulerats, att tullen å ost skall utgå med 100 francs per 100 kilogram brutto enligt minimi tariffen. Ost, vägande mer än 65 kilogram per styck och vars fetthalt uppgår till minst 45 procent (torrvikt), får importeras till Frankrike med 30 procents tullreduktion. Samtidigt fastställdes en licensavgift för ost av 100 francs per 100 kilogram brutto. J ä m l i k t dekret den 28 december 1933 har importen av talg, svinister, margarin, trän och annat fiskfett, vissa oljor samt växtfett kontingenterats. Den 7 augusti 1933 fastställdes en temporär, intill den 1 januari 1937 gällande tullhöjning för bland annat margarin och vegetabiliskt fett. För de båda senare produkterna gällande tullsatser hava tredubblats och utgå numera med 150 och 270 francs respektive för 100 kilogram. Sovjetunionen. Sovjetunionens livsmedelsförsörjning torde i vida mindre omfattning än västra Europas vara byggd på smör och margarin. Jordbruket i Ukraina samt angränsande delar av det egentliga Ryssland är sedan gammalt inriktat på spannmålsodling, och mjölkproduktionen har därför i dessa trakter begränsats till vad som erfordras för att täcka behovet av konsumtionsmjölk. Som matfett användas i stor utsträckning solrosolja med flera växtfetter. I Sibirien samt norra Ryssland är däremot mejerihanteringen av betydelse. Mejerismöret avsattes i huvudsak endast i städerna, i den mån det ej exporteras. 1933 utfördes från Sovjetunionen 37 200 ton smör. Jordbruket i Sovjetunionen är som känt i hög grad socialiserat. Detta innebär å ena sidan inrättandet av statliga jordbruk »statsgods» samt å andra sidan sammanslutning av bönderna till »kollektiva jordbruksenheter» med uppdelning av avkastningen efter antalet arbetstimmar. Vid sidan därav förekomma dock alltjämt enskilda jordbruk. H u r u antalet kor fördelar sig å jordbruk av olika kategorier framgår av följande siffror. Miljoner kor 1932 1933 Statliga jordbruk

I'7

l'7

Kollektiva jordbruk

3'0

3'0

Enskilda medlemmar av kollektiva jordbruk

8'i

9'o

Enskilda j o r d b r u k a r e

7*6

5'3

De statliga jordbruken, vilka hava att överlämna hela nettoproduktionen till staten, indelas allt efter sin övervägande inriktning i spannmåls jordbruk, sockerbetsjordbruk, köttjordbruk, mjölkjordbruk, smörjordbruk etc. Om myckenheten mejeriprodukter (omräknad i smör), som från statsgodsen överlämnats till staten, föreligga nedanstående uppgifter.

80 1931 Smörjordbruk

3"3

Mjölkjordbruk

1*4

1032 1933 1 000 ton 7-7 10'3 1*8

1*3

Sammanlagt räknades vid 1933 års början med 440 köttjordbruk, 552 mjölk- och smörjordbruk etc. Man avser att inrätta ytterligare statsgods, så att antalet av staten innehavda kor 1937 skall uppgå till 2*5 miljoner. Såsom de anförda uppgifterna visa, ägas inom de kollektiva jordbruken korna till övervägande antal av de enskilda medlemmarna. Vid bedömande av saluöverskottet från ifrågavarande jordbruk kommer i stort sett endast de s. k. handelsfarmerna i betraktande. Dessa innehade 1932 endast 2*i miljoner kor. Om den mängd mejerialster, som genom handelsfarmerna tillförts marknaden, stå inga uppgifter till buds. Den till staten överlämnade mjölken har uppgivits till 894 000 ton 1932 och 928 000 ton 1933. Meningen ä r att till utgången av 1937 fördubbla antalet kor i handelsfarmerna till 4'2 miljoner. De enskilda jordbrukarna innehava alltjämt ett betydande antal kor, ehuru detta minskas hastigt. Enligt gällande lagstiftning måste de fristående bönderna bidraga till landets livsmedelsförsörjning i förhållandevis större omfattning än de kollektiva jordbruksenheterna. I slutet av 1932 medgåvos bönderna vissa lättnader i syfte att stimulera till ökad produktion. Deras skyldighet att till staten avlämna sina jordbruksalster begränsades till en på förhand bestämd del, vilken visserligen skulle tillhandahållas till av staten fastställda priser. Härtill kommer, att jordbruksskatten numera delvis erlägges in natura. Sedan dessa skyldigheter fullgjorts, äga bönderna förfoga över sina återstående jordbruksalster. Största delen säljes till städernas konsumtionsföreningar, vilka i Sovjetunionen inordnats i stats- och kommunalförvaltningar etc. Dessa konsumtionsföreningar kunna ernå vissa nedsättningar av inköpspriserna genom att i utbyte erbjuda industrivaror på jämförelsevis gynnsamma villkor. Bönderna äga slutligen numera rätt att torgföra sina jordbruksalster till gällande marknadspriser. Staten säljer sina jordbruksalster till konsumtionsföreningarna, till allmänheten i sina handelsbutiker eller på exportmarknaderna. I Sovjetunionen äro samtliga hos stat och kommun anställda anslutna till konsumtionsföreningarna. Smörpriset i de statliga handelsbutikerna i Moskva uppgavs 1933 till cirka 20 rubel för kilogram. Hotar varubrist, begränsas försäljningen efter omständigheterna till viss mängd per köpare. Margarinförbrukningen är i Sovjetunionen en ny företeelse; inhemsk tillverkning av denna vara har bedrivits under endast cirka sex år. Hittills hava åtta fabriker igångsatts, vartill kommer en nyinrättad anläggning vid Voronesj för bearbetning av vegetabiliska oljor m. m. Sistnämnda anläggnings tillverkningsförmåga skall uppgå till 30 ton margarin dagligen. Man avser att anlägga ytterligare margarinfabriker.

Tredje

huvudavdelningen

KOMMITTÉNS

UTLÅTANDE

OCH FÖRSLAG

6 —

342740.

83 KAP. 8.

Avsättningssvårigheterna för smör m. m. och allmänna synpunkter på frågan om avsättningen av mjölk och mejeriprodukter. Mjölkproduktionens betydelse. Det är uppenbart och m å här blott påpekas, a t t avsättningen av v å r ladugårdsskötsels produktion, särskilt mjölk och mejeriprodukter, är en mycket betydelsefull angelägenhet. Av landets invånare är ungefär en tredjedel sysselsatt i jordbruket och direkt beroende av denna närings möjligheter a t t skänka sina utövare bärgning. Icke minst under rådande tidsförhållanden med sysselsättningssvårigheter inom ett flertal industrier ä r det för samhället av stort värde, att landsbygdens vid jordbruksarbete vana befolkning i största möjliga utsträckning fortfarande k a n finna utkomst inom jordbruket. För lanthushållningen ä r ladugårdsskötseln och framför allt mjölkproduktionen av dominerande betydelse. Genom sina beten och a n d r a fodertillgångar har v å r t land särskilda förutsättningar för boskapsskötseln. Denna intager en central ställning i det svenska jordbruket, oberoende av jordbrukens storlek och läge inom landet. Särskilt för de mindre jordbruken, vilka i v å r t land utgöra det övervägande antalet, har ladugårdsskötseln stor betydelse. Medan statens stöd åt odlingen av brödsäd, v a r a v saluöverskottet huvudsakligen finnes å större och medelstora egendomar inom vissa jordbruksbygder, främst kommer en del större eller medelstora odlare till del, h a v a avsättningsförhållandena beträffande animalieprodukter betydelse för praktiskt taget alla jordbrukare. Rådande svårigheter beträffande smörexporten. F r å g a n om avsättningen av landets animalieproduktion i allmänhet och, varom h ä r särskilt ä r fråga, v å r produktion av mjölk och mejeriprodukter befinner sig nu i ett allvarligt läge. I f r å g a v a r a n d e produktion ä r sedan r ä t t lång tid tillbaka inriktad på, förutom tillgodoseendet av landets eget behov, viss export. Av landets produktion av mejerismör exporteras drygt en tredjedel. H ä r a v går huvuddelen till E n g l a n d och återstoden i regel till Tyskland. Avsättningsförhållandena å v å r a exportm a r k n a d e r och å världsmarknaden över huvud taget äro allt a n n a t ä n

84 tillfredsställande. Sedan n å g r a år tillbaka har, i stort sett, vid Sveriges smörexport erhållits så lågt pris, att produktionskostnaderna ej tillnärmelsevis täckts. Orsakerna till dessa ogynnsamma pris- och a n d r a avsättningsförhållanden å exportmarknaderna äro flera. Produktionen av smör utom Europa i sådana länder av kolonialtyp som Australien och Nya Zeeland har särskilt kvantitativt gått fram med stormsteg och torde med hänsyn till billiga produktionskostnader — bland a n n a t rika betesmöjligheter n ä r a nog året r u n t — kunna ske till priser, med vilka den europeiska produktionen har svårt att konkurrera. Trots -detta befinner sig även smörproduktionen i ett flertal europeiska länder i stegring. Den fria internationella handeln med jordbruksprodukter har under senare år starkt beskurits till följd av självförsörjningssträvandena i olika stater och dessas starkt protektionistiska handelspolitik. Ä exportmarknaderna hava tullhöjningar eller a n d r a importrestriktioner vidtagits och medfört försämrade avsättningsmöjligheter för jordbruksprodukter. Vad särskilt angår mejeriprodukter äro åtskilliga marknader helt stängda; den engelska och i viss mån även den tyska stå dock tillsvidare ännu öppna, men utfås där synnerligen låga pris. Trots dessa ogynnsamma pris har smörexporten från Sverige fortgått. Detta undanskaffande av produktionsöverskottet har skett för att man å den svenska marknaden, som genom importreglering å mjölk, smör och a n d r a mejeriprodukter avstängts från priskonkurrens utifrån, skall kunna till båtnad för smör- och mjölkproduktionen uppehålla vissa högre pris å smör och a n d r a mejeriprodukter. Sålunda är priset i Sverige å 1 kilogram r u n m ä r k t smör vid försäljningen från mejeri 2 kronor 30 öre. Skillnaden mellan detta pris och exportpriset å smör betalas till exportörerna med anlitande i lika delar av mjölkavgiftsmedel och margarinaccismedel. Rörande dessa utbetalningars storlek m. m. hänvisas till tabell 11 i tabellbilagan. Man har att r ä k n a med, att de ännu öppna exportmarknaderna snart nog kunna komma att åtminstone delvis stängas. England har fria händer a t t från och med hösten 1935 kontingentera smörimporten till Storbritannien och Norra Irland. Enligt gällande handelsavtal, för v a r s grundbestämmelser förut redogjorts, är Sverige i dylik situation tillförsäkrat en årskontingent av i r u n t tal 9 400 ton. I vad mån någon export härutöver k a n komma a t t stå öppen beror av omständigheter, som n u ej k u n n a med säkerhet bedömas, men torde man kunna r ä k n a med en utförsel till Tyskland av något över 4 000 ton per år. Det är alltså ej uteslutet, a t t Sverige från och med hösten 1935 kommer att sakna möjlighet att — ens till nuvarande låga exportpris — utföra mer än högst 13 000 a 14 000 ton smör per år r ä k n a t . I jämförelse med nuvarande omfattning av exporten innebär detta en tvungen minskning med ungefär 10 000 ton. Göres jämförelsen med det år, då smörexporten var som högst, eller 1930, utgör minskningen ungefär 13 000 ton.

85 Försvårade avsättningsförhållanden för smör på grund av margarinets konkurrenskraft. Avsättningen av landets smörproduktion hotas icke blott genom de sålunda skildrade förhållandena å exportmarknaden. I den mån avsättningsmöjligheterna utomlands försämras och bortfalla, kommer den inhemska m a r k n a d e n att få ökad betydelse för den svenska smörproduktionens avsättning. Å den inhemska marknaden hava smör, mjölk och a n d r a mejeriprodukter, såsom nämnts, beretts ett effektivt skydd mot konkurrens av utländska varor av samma slag. Däremot k v a r s t å r konkurrensen från m a r g a r i n e t och vissa a n d r a ersättningsmedel. U t a n a t t n u ingå på frågan om margarinets betydelse för konsumtionen och särskilt för tillgodoseende av de mindre bemedlades fettbehov, må här framhållas det ostridiga faktum, a t t margarinets prisbillighet och a n d r a konkurrensegenskaper förskaffat detta ersättningsmedel en mycket stark ställning gentemot smöret. Genom det synnerligen låga priset å flertalet av margarinets råvaror, vilka u t a n n å g r a importrestriktioner eller någon tullavgift kunna hit införas, i förening med den relativt billiga tillverkningsproceduren blir margarinets produktionskostnad så låg, a t t det i längden givetvis kan bliva svårt för smöret a t t hävda sin ställning. Med stöd därjämte av en stark försäljningsorganisation samt reklam h a r margarinet fått starkt insteg hos olika grupper av förbrukare, icke endast enskilda konsumenter u t a n även inrättningar, bagerier m. fl. Genom a t t smörpriset, till följd av statliga stödåtgärder åt mjölkhanteringen hålles på en avsevärt högre nivå, än vad vid fri prisbildning skulle varit fallet, h a r m a r g a r i n n ä r i n g e n alltså — trots den nu utgående accisen av 30 öre för kilogram — beretts ett mycket starkt skydd. Vad nu sagts om m a r g a r i n e t har i viss mån tillämpning även å sådana ersättningsmedel för smör eller för mjölk och grädde som konstister, kokosfett, matoljor samt fettemulsioner, ehuru dessa artiklar ännu ej fått större insteg å hemmamarknaden. Frågan om smörets avsättning och jordbruksproduktionens ökning. F r å g a n om avsättningen av smör är såtillvida än mer komplicerad, som icke endast avsättningsområdet hotas av begränsning genom försvårade exportmöjligheter och konkurrens från m a r g a r i n och a n d r a ersättningsmedel, u t a n därtill kommer, att produktionen av mjölk och mejerivaror inom landet, liksom den till grund härför liggande växtodlingen, synes v a r a i tillväxt. För det övervägande antalet brukningsdelar torde produktionskapaciteten ej v a r a fullt utnyttjad, och den enskilde jordbrukaren har i regel ett privatekonomiskt intresse av a t t å sin åkerareal utvinna största möjliga skördemängd samt likaså a t t av varje i ladugården förbrukad foderenhet erhålla högsta utbyte. De fasta kostnaderna

86 för produktionen, utslagna per producerad enhet, a v t a g a nämligen i samma mån produktionen stiger. Härtill kommer, a t t det allmänna i mycket stor utsträckning, bland a n n a t av sociala skäl, under senaste tiden lämnat och alltjämt lämnar ekonomiskt understöd till produktionsfrämjande åtgärder inom jordbruket. Härom m å erinras följande. Medelst bidrag u r anslag till nyodling och betesförbättring samt vid kronomarkskolonisation och vid utläggande av arbetarsmåbruk m. m. torde årligen ej obetydliga arealer nyodlas till åker och n y a områden hagm a r k iordningställas till rationella beten. E n b a r t genom egnahemsrörelsen och arbetarsmåbruksverksamheten beräknas nyodlingen och betesförbättringen medföra, a t t härigenom åstadkommes nyproduktion av foder motsvarande en årlig tillväxt av kreatursantalet å dylika lägenheter med ungefär 2 000 kor jämte ungdjur. I den mån ett förverkligande sker av önskemålet att genom än mer främjad nybildning av jordbruk bereda sysselsättning och utkomst åt härför lämpliga personer, torde ytterligare produktionsökning v a r a a t t förvänta. Den av staten genom bidrag och lån starkt understödda torrläggningsverksamheten — för närvarande torde i dylika understöd utlämnas drygt 10 miljoner kronor per år, berörande inemot 50.000 hektar — liksom den särskilt i vissa bygder nu livligt bedrivna täckdikningen medför, att betydande arealer åker tillskapas eller beträffande äldre åker erhålla stegrad alstringsförmåga, som bör komma till uttryck i form av ökade grödor. Mycket göres även i avseende å jordens förbättrade brukning, därvid må erinras om den propaganda- och understödsverksamhet, som staten och hushållningssällskapen bedriva för rationell gödselvård. Genom frökontroll, växtförädling, försöksverksamhet, bekämpandet av växtsjukdomar m. m. främjas ökad skördeavkastning. Vid det på möjligheter rika arbete, som bedrives på betes- och vallkulturens område, åsyftas bland a n n a t att i görligaste m å n förbättra det inhemska fodret samt ersätta utländskt kraftfoder med inhemskt äggviterikt, värdefullare, koncentrerat foder. Därvid fästas mycket stora förhoppningar vid sådana åtgärder som rikligare användning av klöver och a n d r a därmed jämförliga baljväxter i v a l l a r n a ; tidig slätter, då det erhållna höet får ett betydligt högre fodervärde än vid sen slätter samt då värdefullare efterskörd ytterligare ökar avkastningen; anläggandet av vallar av betestyp, där betning och slätter under samma å r omväxla; beredande av ensilage genom A. I. V.-metoden, m. m. I anslutning till skogsvårdsåtgärder göres dessutom n u ganska mycket för a t t ersätta i produktionshänseende r i n g a givande skogsbeten med ordnade beten å åker och hagmarker. J ä m t e det att växtodlingen alltså utvecklat sig mot högre k v a n t i t a t i v avkastning och förbättrade kvaliteter, förmärkes även å ladugårdsskötselns område en stigande produktivitet. Genom förädlings- och avelsarbetet samt bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen och a n d r a kreaturssjukdomar ävensom — och framför allt — bättre utfodringsteknik och mjölk-

87 ningskontroll har åtskilligt redan åstadkommits, men på detta område lärer med ekonomisk fördel för den enskilde producenten mycket k u n n a ytterligare göras. Mjölkavkastningen uppskattas för n ä r v a r a n d e till i genomsnitt cirka 2 200 kilogram per ko och år, men borde, enligt fackmän, k u n n a genom rationellare utfodring höjas till åtminstone 3 000 kilogram. E r i n r a s må, att medeltalet för kor inom kontrollföreningarna, vilka dock omfatta blott 15 procent av koantalet, är cirka 3 500 kilogram mjölk per år. Då kostnaderna för hållandet av mjölkkor till stor del äro fasta och alltså oberoende av mjölkmängden — observera de betydande utgifterna för kornas skötsel och det s. k. underhållsfodret — samt då en foderenhet produktionsfoder, enligt fackmän, beräknas lämna 2*5 a 3 kilogram mjölk, måste ett synnerligen ofördelaktigt prisförhållande råda mellan fodervaror och mjölk för a t t det ej skall löna sig för den enskilde jordbrukaren att genom tillräckligt hög fodergiva söka uppnå optimala produktionsförmågan hos varje ko. Med hänsyn till befintliga ladugårdsutrymmen, tillgången å g å r d a r n a av sommarbeten och grovfoder m. m. lärer m a n näppeligen h a v a anledning antaga, a t t jordbrukarna i någon större omfattning vilja minska sitt koantal. Den sannolika tendensen med stegrad mjölkproduktion torde knappast komma a t t rubbas, även om en väsentlig minskning skulle ske i användningen av oljekakor och annat kraftfoder av utländskt ursprung. Införselöverskottet av oljekakor och oljekaksmjöl, kli och annat kreatursfoder (men ej majs och ann a n spannmål) har under åren 1932 och 1933 motsvarat ungefär 175 miljoner foderenheter per år. Under 1934 synes, trots kraftfoderaccisen, oljekaksimporten v a r a ganska betydande. Då emellertid nötkreatursstockens totala foderförbrukning för n ä r v a r a n d e k a n uppskattas till cirka 4 000 miljoner foderenheter per år, skulle en helt bortfallen import av kraftfod e r a v det slag, varom här är fråga, minska nötkreaturens fodertillgång i foderenheter r ä k n a t med blott ungefär 5 procent. Då minskningen emellertid torde komma a t t praktiskt taget helt avse produktionsfodret, lärer nedgången i mjölkproduktionen bliva större än sistnämnda procenttal anger. Vidare är det givet, a t t v e r k n i n g a r n a av en eventuellt minskad eller helt avstängd kraftfoderimport komma att bliva olika i skilda delar av landet och säkerligen k ä n n b a r a s t inom södra Sverige, där relativt stor m ä n g d sockerbetsavfall och visst a n n a t inhemskt saft- och grovfoder n u i fodergivorna kompletteras med koncentrerat kraftfoder i form av oljekakor. Som ett samlat omdöme rörande spörsmålet om den svenska jordbruksproduktionens storlek under den närmaste tiden må framhållas, a t t så m å n g a krafter synas samverka i produktionsfrämjande riktning, a t t sannolikheten talar för fortsatt ökad. produktion inom såväl åkerbruket som kreatursskötseln. Givetvis k a n utvecklingen påskyndas eller hejdas av olika omständigheter och åtgärder, och framför allt kan produktionsmängden komma att i hög grad växla olika år med väderleken och så-

88 d a n a a n d r a oberäkneliga faktorer, som äro bestämmande för skördeutfallet. Naturligtvis har även prisfrågan och a n d r a ekonomiska förhållanden beträffande jordbruksdriften en betydande inverkan på produktionens läggning och inriktning. Allmänna synpunkter på frågan om avsättningen av smör m. m. I de för kommitténs utredningsarbete angivna direktiven framhölls, a t t en inskränkning i mjölkproduktionen i möjligaste mån borde undvikas, enär en sådan å t g ä r d i nuvarande situation kunde ingiva vissa betänkligheter och i varje fall mötte stora praktiska svårigheter. Såsom av näst föregående avdelning framgår, har kommittén emellertid funnit nödigt ägna viss uppmärksamhet även åt frågan om jordbruksproduktionens och särskilt den svenska mjölkproduktionens utveckling. Längre fram ämnar kommittén ytterligare något skärskåda spörsmålet om produktionens volym med särskilt aktgivande på angelägenheten av att förhindra uppkomsten av en avsättningen försvårande överproduktion, samt kommer kommittén därvid att särskilt behandla frågan om reglering a v förbrukningen av oljekakor och annat dylikt kraftfoder. I överensstämmelse med nyssberörda direktiv skall kommittén emellertid nu i första rummet behandla smörfrågan och vad d ä r m e d sammanhänger som en ren avsättningsfråga. Det gäller alltså n ä r m a s t a t t skaffa avsättning för landets produktion av smör med utgångspunkt från en mjölkproduktion av nuvarande storlek. E h u r u sålunda smörfrågan står i förgrunden, bör uppmärksamhet ägnas även åt frågan om avsättningen av a n d r a mejeriprodukter samt mjölk. K a n en i och för sig önskvärd ökning av mjölkkonsumtionen ernås, påverkar detta smöravsättningen i gynnsam riktning. Ifråga om det pris, som producenterna borde få p å r ä k n a vid smörets avsättning, saknar kommittén anledning a t t nu och under nyssangivna förutsättning om produktionens storlek ifrågasätta ändring i vad som, i anslutning till statsmakternas behandling 1933 och 1934 av mjölkregleringsfrågan, är gällande. Med hänsyn härtill har kommittén utgått från a t t mjölkleverantörerna för den mjölk, som levereras till mejeri för beredning av mejeriprodukter, tillsvidare erhålla betalning, motsvarande 2 kronor 30 öre för 1 kilogram r u n m ä r k t smör, fritt mejeri. Den omständigheten, att kommittén r ä k n a t med ett bibehållande tillsvidare av ett produktmjölkpris, baserat på ett smörpris av 2 kronor 30 öre, innebär emellertid icke, a t t kommittén anser, att något visst smörpris eller mjölkpris bör garanteras. Därest exempelvis produktionen av mejerismör fortsätter a t t öka, kan det bliva omöjligt att uppehålla nyss avsedda pris, vilket även k a n bliva fallet, om särskilda svårigheter att finna avsättning för smörproduktionen uppstå.

89 Beträffande avsättningen är förhållandet mellan försäljningen å denn inhemska m a r k n a d e n och exporten en fråga av stor principiell betydelse. Med hänsyn till det dåliga utbyte, som för närvarande erhålles av vår smörexport, samt de ovissa framtidsutsikterna för denna bör noga övervägas, om man i fortsättningen bör inrikta sig på att fullt ut tillvarat a g a de exportmöjligheter, som stå till buds. Å ena sidan bör därvid beaktas följande. De utländska marknader, där svenskt smör är inarbetat,, äro tillgångar av för oss ej ringa värde, vilka skulle tillspillogivas, om exporten av smör från Sverige dit upphörde. Denna synpunkt får särskild styrka, därest kontingentering av importen till de utländska marknaderna genomföres, i vilket fall m a n möjligen kan p å r ä k n a en förbättring av priserna å ifrågavarande marknad. Möjligt är också, a t t v å r kontingent kan ökas, i den mån vi förut uppehållit en stor export. Vidare kan det ur prisregleringssynpunkt v a r a av vikt att äga tillgång till a n n a n avsättningsmarknad än den inhemska, något som särskilt bör beaktas, om jordbrukets produktion ökas och den inhemska avsättningsmarknaden i en icke alltför avlägsen framtid befinnes otillräcklig. A a n d r a sidan är det tydligt, att bevarandet av v å r a exportmarknader för smör icke kan eller bör ske med vilka uppoffringar som helst. För närvarande äro kostnaderna för utlämnande av pristilläggen å exportsmöret, vilka kostnader bäras till hälften av m a r g a r i n och till hälften av mjölk, så stora, att anledning finnes överväga, huruvida dessa belopp kunde till fördel för producenter och konsumenter användas på a n n a t sätt. Spörsmålet ä r i praktiken en avvägnings- och bedömningsfråga, på vilken något generellt svar knappast k a n på förhand lämnas. Tillses bör sålunda, att nödig kontakt uppehälles med en inarbetad exportmarknad, men samtidigt torde, under rådande förhållanden och inför utsikterna av allt mera försvårad export, särskild vikt fästas vid främjandet av avsättningen å den inhemska marknaden. Man bör alltså söka att så snart som möjligt ernå ökad förbrukning inom landet av smör liksom av a n d r a mejeriprodukter samt — vilket kommittén finner v a r a av stor vikt — av konsumtionsmjölk. H u r u långt man enligt kommitténs mening härutinn a n bör gå, kommer a t t framgå av det följande. Då kommittén alltså förordar vidtagande redan nu av åtgärder för ökad användning inom landet av smör och mjölk samt a n d r a mejeriprodukter, förutsätter kommittén, att konsumenternas berättigade intressen d ä r v i d beaktas, och särskilt a t t det tillses, att de mindre bemedlade erhålla kompensation för en eventuell prisfördyring å för dem viktiga livsmedel. F ö r avsättningen av mjölk och mejeriprodukter är frågan om varornas kvalitet av stor betydelse. Då denna fråga, såsom förut erinrats, är föremål för utredning av särskilt tillkallade sakkunniga, har kommittén ansett sig ej böra n ä r m a r e ingå på detta spörsmål, u t a n vill blott unders t r y k a kvalitetsfrågans stora betydelse icke minst för smörexporten.

90 K A P . 9.

Vissa mindre långt gående åtgärder för främjande av avsättningen å hemmamarknaden av smör m. m. Reklam och propaganda. E n åtgärd, som sannolikt k a n medföra viss ökad avsättning inom landet av mjölk och mejeriprodukter utan att något tvång d ä r v i d lägges på konsumtionen och handeln, är vidgad reklam- och propagandaverksamhet. Sådan verksamhet har något olika syfte och k a r a k t ä r , då det gäller å ena sidan mjölk, grädde och ost samt å a n d r a sidan smör. I senare fallet har man att taga hänsyn till konkurrensen från margarin, medan det i förra fallet närmast är fråga om direkt konsumtionsökning. E n ökad förbrukning av färsk mjölk, grädde och ost kommer a t t beg r ä n s a smörtillverkningen samt verkar på mjölkproduktionen i dess helhet i samma riktning som åtgärder för vinnande av ökad avsättning av smör. Visserligen kan en stegring av förbrukningen av n ä m n d a varor medföra minskad konsumtion av a n d r a livsmedel och på så sätt medföra ett försämrat prisläge för a n d r a jordbruksprodukter, men faran för en dylik utveckling lärer ej v a r a stor. E n måttlig utvidgning av berörda varors användning torde knappast n ä m n v ä r t påverka avsättningsförhållandena för a n d r a jordbrukets alster. E n sådan utvidgning synes ligga inom möjlighetens gräns. Visserligen har förbrukningen av grädde och ost stigit avsevärt efter kriget — ifråga om färsk mjölk synes dock en tillbakagång hava skett — men genom målmedveten och intensiv propaganda- och reklamverksamhet torde åtskilligt v a r a a t t vinna. Hittills erhållna resultat vid sådan verksamhet synas giva vid handen, att man på denna väg kan åstadkomma en del. Genom en särskild organisation »Mjölkpropagandan» har sedan 1923 spridits kännedom om mjölkens och mjölkprodukternas värde som näringsmedel samt bedrivits a n n a n verksamhet för främjandet av dessa varors användning. F r å n »Mjölkpropagandan» har kommittén på begäran erhållit en promemoria, vari i korthet dels angivas v u n n a erfarenheter från propagandaarbetet och dess effekt, dels utvecklas vissa synpunkter ifråga om propagandans framtida utformning. Därvid har bland ann a t betonats, a t t de bästa resultaten torde v a r a att p å r ä k n a beträffande mjölken. Särskilt skulle propagandaverksamheten i skolorna v a r a betydelsefull och förtjänt av att intensifieras.

91 J ä m v ä l från Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. har kommittén i n f o r d r a t utlåtande om v u n n a erfarenheter av den av riksföreningen bed r i v n a propagandan för ökad förbrukning av smör och ost inom landet samt lämpligheten av a t t utvidga denna propaganda. Föreningens reklamverksamhet har till stor del varit inriktad på smöret. Verksamheten bedrives med särskilt för ändamålet anvisat belopp av mjölkavgiftsmedel. F ö r budgetåren 1932/1933—1934/1935 hava anvisats respektive 100 000, 200 000 och 300 000 kronor. Av beloppen skall en mindre del tillhandahållas Mjölkpropagandan för bedrivande av reklam huvudsakligen för konsumtionsmjölk, medan återstoden skall a v riksföreningen användas i samr å d med Mjölkpropagandan för reklam i huvudsak för smör. Riksfören i n g e n h a r i sitt y t t r a n d e till kommittén betonat vikten av a t t ökade penningmedel ställas till förfogande för ifrågavarande reklamverksamItet. Därigenom kunde skolkök, hushållskurser med flera institutioner, som nu i undervisningen a n v ä n d a margarin, beredas möjlighet a t t inköpa smör till ett pris motsvarande priset för förstklassigt margarin, då skillnaden mellan detta pris och riksnoteringen å smör skulle täckas medelst propagandamedel. Vidare kunde flygblad och a n d r a personliga meddelanden med anvisning rörande användningen av mjölk, smör och ost distribueras direkt bland husmödrarna. Av särskild betydelse skulle enligt riksföreningen vara, att författare av kokböcker och matlagningsanvisn i n g a r samt föredragshållare och l ä r a r e på detta område stimulerades a t t framhålla dessa produkter. Slutligen kunde av riksföreningen anordn a s speciellt på mejeriprodukter inriktade matlagningskurser. F ö r egen del vill kommittén understryka propagandans betydelse och v i k t e n av dess utvidgning. Kommittén vill alltså rekommendera en forts a t t kraftig propaganda för ökad a n v ä n d n i n g av, i främsta rummet, konsumtionsmjölk samt av smör och ost. Likaså förordar kommittén, att mjölkavgiftsmedel m å i erforderlig utsträckning även i fortsättningen tillhandahållas n ä m n d a organisationer för dylik reklamverksamhet. Kommittén har ej ansett nödigt a t t för egen del n ä r m a r e angiva, h u r u en vidgad reklamverksamhet för mjölk och mejeriprodukter bör bedrivas, u t a n förutsätter, a t t riksföreningen och Mjölkpropagandan härom framlägga n ä r m a r e förslag, i den mån anspråk ställas på ytterligare anlitande för ändamålet av mjölkavgiftsmedel. Då kommittén alltså förordar forts a t t och vidgad reklamverksamhet på området, vill kommittén tillika påpeka vikten av a t t de reklamerade produkterna äro av fullgod beskaffenhet. De resultat, som k u n n a väntas av ifrågavarande propagandaverksamhet, böra ej överskattas. N å g r a hastiga och stora landvinningar för avsättningen a v mjölk och mejeriprodukter torde knappast k u n n a n å s enbart på denna väg. Men i förening med vissa andra å t g ä r d e r — och särskilt sådana av ekonomisk art, varom kommittén i det följande framlägger förslag — bör åtskilligt v a r a a t t vinna genom en energisk och omfattande propagandaverksamhet.

92 Frågan om mjölkkonsumtionen och mjölkpriset. Då det gäller a t t söka ernå en ökad förbrukning inom landet av mjölk och mejeriprodukter, ä r prisläget av särskild betydelse. I detta hänseende är det av vikt a t t undersöka frågan om mjölkkonsumtionen och mjölkpriset. Mjölkkonsumtionen måste tillmätas mycket stor vikt u r både producenternas och konsumenternas synpunkt. E n ökad förbrukning av konsumtionsmjölk kommer givetvis att underlätta lösningen av frågan, h u m avsättning skall vinnas för det nuvarande smöröverskottet. Det vid smörexporten nu erhållna priset motsvarar allenast ungefär 4 a 5 öre per liter sötmjölk. Skulle en del av smörexporten k u n n a ersättas med ökad inhemsk förbrukning av mjölk, vore d e t t a säkerligen fördelaktigt för producenterna. E n smörexportkvantitet av t. ex. 5 000 ton motsvarar ungefär 125 000 000 kilogram mjölk per år eller i r u n t tal 350000 liter per d a g . Det borde icke ligga utom möjlighetens gräns a t t ernå en dylik ökad förbrukning av färskmjölk. A t t det även ur folkhälsans synpunkt ä r ett viktigt önskemål med ökad mjölkförbrukning torde v a r a påtagligt. Mjölk ä r kanske det viktigaste livsmedlet samt har en mångsidig sammansättning av nödvändiga näringsämnen och stort hälsovärde. Icke minst önskv ä r t är, a t t m ö d r a r n a och barnen hos städernas och industrisamhällenas arbetarbefolkning få tillfälle till behövlig mjölkförbrukning. Mjölkförbrukningen är emellertid i hög grad beroende a v prisläget och vederbörandes köpkraft. Av socialstyrelsens hushållsbudgetsundersökningar för tiden omkring 1923 inhämtas, att förbrukningen per år och normalhushåll av oskummad mjölk avtog s t a r k t med fallande välstånd. Sålunda var sagda förbrukning inom industriarbetar- och lägre tjänstemannahushåll med en inkomst per konsumtionsenhet av intill 1,100 kronor: 794 liter; med en inkomst av 1100—1650 kronor: 945 liter; med en inkomst av 1 650 kronor och däröver: 1 036 liter. Motsvarande undersökning för nuvarande tid är ännu ej slutförd, men torde peka i samma riktning. Av de nyss anförda uppgifterna framgår, a t t ju lägre inkomsten är, desto mindre är mjölkkonsumtionen. Över huvud taget framgår a v hithörande budgetsundersökningar, att de mindre bemedlade måste inskränka sin livsmedelsförbrukning särskilt beträffande sådana relativt d y r a livsmedel som flertalet animalieprodukter. Beklämmande är, a t t fattiga, b a r n r i k a familjer ofta anse sig ej hava råd att använda mjölk a n n a t än i liten omfattning. Ur social- och hälsosynpunkt är det av betydelse, a t t en ändring h ä r u t i n n a n må k u n n a ske. De faktorer, som härvid äro av särskild betydelse, torde v a r a den breda allmänhetens köpkraft och konsumtionspriset. F r å g a n om allmänhetens köpkraft är ett vittomfattande samhällsspörsmål, på vilket kommittén näppeligen k a n n ä r m a r e ingå i a n n a n mån än genom a t t påpeka dess intima samband med frågan om ernående av ökad avsättning för jordbrukets produkter. V a d

93 prisfrågan beträffar är det otvivelaktigt, att priset å konsumtionsmjölk spelar stor roll, då det gäller de mindre bemedlades mjölkförbrukning. Stora olikheter i prishöjd r å d a ock mellan skilda orter. I Stockholm är priset å en liter mjölk 24 öre; i flera a n d r a betydande förbrukningsorter ä r mjölkpriset 21 öre, men lägre pris förekomma också. Därvid är att m ä r k a , a t t 2 öre avgå i form av mjölkavgift. Då jordbrukarna vid lever a n s av konsumtionsmjölk i allmänhet torde erhålla 12 å 13 öre netto, föreligger alltså en ganska stor marginal för mellanhandeln och distributionskostnaderna i övrigt. Denna marginal synes ofta uppgå till 6 ä 7 öre för kilogram. Beträffande Stockholm är den större. E j sällan ligger emellertid i priset å konsumtionsmjölk ett visst överpris, som av vederbörande mejeriorganisationer användes för att täcka kostnaderna vid beredning till smör eller ost av ett förefintligt mjölköverskott. Överpriset användes i vissa fall även till betalning av de jämfört med platsmejeriets medelpris högre mjölklikvider, som i en del fall erläggas till jordbrukare, som bo intill samhällen. Även om åtskilliga omständigheter finnas till förklaring av den höga marginalen mellan minutpriset å konsumtionsmjölk och det pris, leverantörerna erhålla, synes dock marginalen mångenstädes v a r a hög samt mjölkpriset ej sällan så högt, att det menligt inv e r k a r på konsumtionens omfattning. Den procentuella prisstegringen sedan tiden före världskriget är större för konsumtionsmjölk än för flertalet a n d r a livsmedel. Kommittén vill därför fästa uppmärksamheten på frågan om mellanhandskostnaderna vid försäljningen av konsumtionsmjölk samt vikten av att priset å dylik mjölk icke hålles för högt. Kommittén har haft under övervägande, h u r u v i d a direkta åtgärder borde vidtagas i syfte a t t e r n å en sänkning av minutpriset å konsumtionsmjölk. Därvid har uppmärksamheten även riktats på möjligheten a t t nå detta syfte genom nedsättning eller borttagande av mjölkavgiften. Meningen med en sådan å t g ä r d skulle givetvis v a r a att frammana ökad förbrukning av konsumtionsmjölk. Vid dylik å t g ä r d måste det ekonomiska stöd, som produktmjölken nu erhåller av mjölkavgiften, beredas genom andra åtgärder. Med hänsyn till de för organisationsarbetet inom mjölk- och mejerihanteringen ofördelaktiga verkningar, som en rubbning a v mjölkavgiftssystemet befaras medföra, samt vikten av att ej för ofta ä n d r a sagda system h a r kommittén — som för övrigt enligt sina direktiv h a r att utgå från att nuvarande system för mjölkprisets reglering skall till sina g r u n d d r a g bibehållas, om än vissa jämkningar må ifrågakomma — ej ansett sig böra framlägga förslag i avseende å de nu utgående mjölkavgifterna. Kommittén vill emellertid starkt understryka vad ovan anförts om konsumtionsmjölkpriset samt förutsätter, att mejeriorganisationerna till ingående och allvarligt övervägande upptaga frågan, bland a n n a t i vad ang å r distributionskostnadernas nedbringande. H ä r v i d bör uppmärksamhet ägnas jämväl åt grädden.

94 I det följande kommer kommittén att föreslå speciella å t g ä r d e r för a t t i viss mån kompensera ifrågasatt höjning av margarinpriset, nämligen genom ett förbilligande i särskilda fall av priset å konsumtionsmjölk för de mindre bemedlade. Frågan om mjölkleverantörernas återtagande av smör. Vid mjölk- och smörfrågans tidigare behandling har ej sällan framhållits, att, då det gällde a t t inom landet vinna avsättning för smöröverskottet, den jordbrukande befolkningen och särskilt mjölkleverantörerna till smörmejerier borde i största utsträckning använda smör i stället för margarin. Denna synpunkt h a r framhållits i propositionen nr 258/1933 om mjölkavgiften, vidare i direktiven för nu förevarande utredning s a m t slutligen i sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets, av riksdagen h ä r u t i n n a n godkända utlåtande n r 1/1934 i anledning av bland a n n a t Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till jordbrukets stödjande. I sistnämnda utlåtande framhölls, att åtgärder borde, i den m å n så vore möjligt, vidtagas för att mjölkproducenterna själva och deras husfolk och a n d r a i deras jordbruk anställda komme att i ökad omfattning förbruka smör. Såsom ett medel att nå detta syfte, därest det ej kunde vinnas på frivillighetens väg, framhöll utskottet den för Kungl. Maj:t förefintliga möjligheten att såsom villkor för erhållande av prisutjämningsbidrag föreskriva, a t t mejerierna vidtoge sådana åtgärder, som kunde befrämja en dylik avsättning. Kommittén, som ägt vetskap om att lantmannaorganisationer, mejerier och mejerisammanslutningar bedrivit propaganda för ökad smöranvändning inom producenternas egna led, har av Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. begärt och erhållit ett y t t r a n d e i förevarande fråga. A v riksföreningens y t t r a n d e framgår, att leverantörerna redan nu å t e r t a g a betydande mängder smör. Åren 1932 och 1933 återtogo de respektive 5 265 och 5 744 ton smör. Under de fem m å n a d e r n a januari—maj 1934 hava återtagits 2 413 ton. (Dessa uppgifter omfatta dock ej samtliga mejerier.) Till belysning av frågan i vilken omfattning mjölkleverantörerna å t e r t a g a smör har riksföreningen vidare meddelat, a t t av Mjölkcentralens 14 500 medlemmar 12 750 under 1933 mera regelbundet återtoge smör. Den genomsnittliga kvantiteten återtaget smör för envar sådan medlem utgjorde sagda år 6*3 kilogram per månad. Riksföreningen har förmält sig ä m n a bedriva fortsatt propaganda för att stimulera till ökad återtagning a v smör (och ost) ävensom a t t i cirkulär till sina medlemmar (mejeriförbunden) och till dem anslutna mejerier framhålla vikten av dylik å t e r t a g n i n g och lämna vissa anvisningar om de normer, efter vilka återtagningen lämpligen kunde av mejerierna påfordras gentemot mjölkleverantörerna. Såsom lämplig norm har riksföreningen framhållit viss återtagning per h u s h å l l eller i förhållande till antalet hushållsmedlemmar eller ock i förhållande till levererad kvantitet mjölk. Riksföreningen h a r med hänsyn till d e t

stora antalet småleverantörer ansett den sistnämnda grunden vara mest: rättvis. Beträffande storleverantörerna skulle då enligt riksföreningen kunna tänkas, att de — eventuellt till ett lägre pris — överläte en del av det återtagna smöret åt anställda. Riksföreningen har vidare framhållit, vissa omständigheter, som kunde utgöra grund för mejerierna att gent. emot mjölkleverantörerna framtvinga ett ökat återtagande. Av riksföreningen har framhållits, att dylik aktion för ett ökat återtagande av smör' måste genomföras med viss försiktighet. Skulle leverantörerna i sin tursälja produkterna, bleve anordningen förfelad och mejeriernas normala avsättning minskad. Riksföreningen har emellertid ej funnit svårigheterna vara av den art, att anledning saknades att utnyttja den angivna, vägen med ett i huvudsak frivilligt återtagande. Slutligen har riksföreningen framhållit, att, därest sagda väg till äventyrs ej skulle giva önskat, resultat, åtgärder för att tvångsvis genomföra en ökad återtagning kunde bliva nödvändiga att tillgripa. Därvid kunde tänkas, att prisutjämningsbidrag ej utlämnades i andra fall, än där viss återtagning vore ordnad, en anordning som på sätt riksföreningen angivit dock kunde medföra vissa komplikationer och svårigheter. Enligt kommitténs mening torde det vara det bästa, att frågan om leverantörernas återtagande av smör även i fortsättningen ordnas genom organisationernas egna åtgöranden. Kommittén förutsätter, att lantbrukarnas egna organ, särskilt mejeriorganisationen, fortsätta med att på övertygelsens väg göra vad de kunna för att främja leverantörernas återtagande av smör och ost. Såsom framgår av redogörelsen hava betydande resultat vunnits på denna väg, och i betraktande bland annat av de av riksföreningen planerade ytterligare åtgärderna borde man kunna förvänta, att leverantörerna i allt större omfattning frivilligt återtaga smörför förbrukning i egna och underlydandes hushåll. Inom kommittén har diskuterats frågan, huruvida man genom statliga, tvångsåtgärder i avseende å leverantörernas återtagande av mejeriprodukter skäligen skulle kunna ernå mera omfattande resultat, än vad fallet är vid ett fortsatt frivilligt förfarande. Om man skulle tänka sig det villkoret för erhållande av prisutjämningsbidrag, att varje leverantör vore skyldig återtaga dels såsom grundkvantitet 2 kilogram smör per hushåll och månad, dels ock viss myckenhet i förhållande till levererad och i mejeriet invägd mjölk, exempelvis 1 kilogram smör per 1000 kilogram sådan mjölk, skulle återtagningskvantiteten uppgå till något över 5 800 ton smör per år. Därvid har räknats med 160 000 leverantörer till mejerier för tillverkning av smör och en invägd mjölkmängd av 2 000 000 ton per år. Den nyssnämnda återtagningskvantiteten överstiger knappast den myckenhet, som redan nu för riket i dess helhet återtages. Skulle man genom generella tvångsåtgärder söka ernå ökad återtagning av nämnvärd betydelse, vore man därför nödsakad uppställa väsentligt strängare normer än de nyss antydda. Detta bleve emellertid betungande för många jordbru-

96 käre, särskilt mindre jordbrukare, vilkas huvudsakliga inkomst består av likviden för mjölkleveranserna. Man bör ej heller underskatta riskerna för ökad lantsmörtillverkning på mejerismörets bekostnad, återförsäljning i marknaden av det tvångsvis återlämnade smöret samt skärpt motsättning mellan j o r d b r u k a r n a i överskotts- och underskottsdistrikten. Med framhållande av förestående synpunkter och under anslutning i huvudsak till vad riksföreningen anfört i ärendet, har kommittén ansett sig böra stanna vid det uttalandet, att frågan om leverantörernas återtagande av smör även i fortsättningen, åtminstone tillsvidare, ordnas på irivillighetens och övertygelsens väg genom organisationernas egna åtgärder. Frågan om ökad smörförbrukning vid allmänna inrättningar m. fl. institutioner. Statliga inrättningar. I skrivelse den 14 m a r s 1931, n r 22, anhöll riksdagen, a t t Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder i syfte att smör i större utsträckning måtte komma till användning vid allmänna inrättningar i stället för m a r g a r i n . Denna angelägenhet underströks vid behandlingen vid riksdagen 1933 (proposition nr 258; riksdagens skrivelse nr 367) av frågan om mjölkavgift. I anslutning härtill utfärdade Kungl. Maj:t den 30 juni 1933 cirkulär (nr 443) till de myndigheter, vilka verkställa upphandling för statens behov, angående utbyte av m a r g a r i n mot smör under budgetåret 1933/1934. Beträffande budgetåret 1934/1935 har riksdagen vid beviljandet av anslag åt ifrågavarande statliga myndigheter förutsatt, a t t smör skall upphandlas i stället för margarin, med undantag dock ifråga om fångvården. Sedermera har Kungl. Maj:t den 30 juni 1934 utfärdat nytt cirkulär (nr 373) till de myndigheter, vilka verkställa upphandling för statens behov, däri Kungl. Maj:t anbefallt sagda myndigheter att, i den mån till förfogande stående medel härtill lämna tillgång samt ej vid beviljandet av anslag för budgetåret 1934/1935 annorlunda förutsatts, under n ä m n d a budgetår upphandla smör i stället för m a r g a r i n . De sålunda meddelade föreskrifterna hava medfört, att ett betydande utbyte av m a r g a r i n mot smör sedan något mera än ett år tillbaka ägt r u m vid de statliga i n r ä t t n i n g a r n a . Medan vid dessa tidigare förbrukades så gott som enbart margarin, förekommer n u m e r a — med undant a g för fångvården — i huvudsak blott smör. Marinen företer dock avvikelse från denna regel, en fråga vartill kommittén strax återkommer. Enligt vad kommittén inhämtat vid förfrågningar hos myndigheterna k a n förbrukningen för helt år av smör och m a r g a r i n för n ä r v a r a n d e uppskattas sålunda:

97 Smör kg

Margarin kg

Armén

286 000

4 300

Marinen

33 400

30 200

Flygvapnet Sinnessjukhusen

•• 213 600 543 040

11900 46 800

Vid fångvården beräknas förbrukas cirka 18 000 kilogram m a r g a r i n per år. Därjämte har beträffande armén uppgivits, att för enskilda lägerkassorna tillhöriga marketenterier och bagerier ävensom vid försäljning till icke portionsberättigade personer beräknas genom armémyndigheterna upphandlas 50 000 kilogram smör och 55 000 kilogram margarin. Den sistn ä m n d a posten hänför sig uteslutande till lägerkassornas marketenterier och bagerier. I f r å g a om marinen har uppgivits, att till enskilda anskaffas genom statlig upphandling 11200 kilogram smör och icke mindre än 65 000 kilogram margarin. Kommittén har särskilt fäst sig vid den alltjämt stora margarinförbrukningen vid marinen. Denna lärer bero därpå, att förbrukningen utöver den i portionsstaten angivna smörmängden, 25 gram per dag vid tjänst i land, tillgodoses med margarin. Kommittén vill framhålla önskemålet, a t t en ändring h ä r u t i n n a n kommer till stånd, eventuellt genom att i portionsstaten upptages en mot den verkliga förbrukningen och det skäliga behovet svarande myckenhet smör. Enligt uppgift har marinförvaltningen beaktat denna synpunkt vid äskandet av anslag för nästa budgetår. Vidare tillåter sig kommittén understryka önskemålet av att, sed a n statsmakterna uttalat sig för a t t smör skall upphandlas i stället för m a r g a r i n , någon statlig upphandling av m a r g a r i n icke äger r u m för tillgodoseende av personalens enskilda behov. Med påpekande h ä r a v vill kommittén beträffande den statliga upphandlingen förorda, att de i förberörda cirkulär givna bestämmelserna måtte i sinom tid förlänas förlängd giltighet, ävensom att bestämmelserna i avseende å marinen få den effekt, a t t den nuvarande margarinförbrukningen därstädes upphör och ersattes med smör. Vissa icke statliga inrättningar. Kommittén har vidare under bemed ling av länsstyrelserna införskaffat ett omfattande utredningsmaterial till belysning av frågan om förbrukningen av smör och m a r g a r i n vid landstingsinrättningar, större kommunala inrättningar, sådana skolor som lanthushålls-, lantmanna- och lantbruksskolor samt större enskilda inr ä t t n i n g a r med sociala, uppgifter. Givet är, a t t dessa uppgifter i vad de avse kommunala och enskilda i n r ä t t n i n g a r icke äro fullständiga, utan h a v a länsstyrelserna h ä n v ä n t sig till allenast vissa sådana inrättningar, d ä r v i d antalet och fullständigheten växlat inom skilda län. E n bear7 —

98 betning äv de sålunda erhållna uppgifterna har lämnat följande result a t för riket i dess helhet, därvid uppgifterna avse den n u v a r a n d e förbrukningen per å r : Smör

Margarin

kg

kg

Landstingsinrättningar

468 000

228 000

Större kommunala inrättningar

245 000

420 000

Vissa skolor

46 000

54 000

•_. 91 000 Tillhopa 850 000

100 000 802 000

Vissa andra sociala inrättningar

Av uppgifterna i de enskilda fallen framgår, att det är mycket vanligt, a t t en och samma inrättning använder både smör och m a r g a r i n . Därvid torde ofta smör användas på bordet och m a r g a r i n till stekning och bakning. Emellertid förekommer ock, att smör användes enbart eller huvudsakligen, vilket under senaste året skett hos vissa landsting, såsom i Gotlands, Uppsala, Kronobergs, Jönköpings, Örebro, Hallands, Kopparbergs samt Göteborgs och Bohus län. Läroanstalterna inom t. ex. Östergötlands och Örebro län synas även huvudsakligen a n v ä n d a smör. Däremot förekommer en mycket stor margarinförbrukning vid inrättningarna i de större städerna. Särskilt är detta fallet inom Stockholms stads inrättningar, där fettförbrukningen till ungefär 9/io tillgodoses med margarin och till cirka 1/m med smör. Liknande är förhållandet vid olika inr ä t t n i n g a r i Göteborg, Örebro m. fl. städer. Kommittén har övervägt, huruvida några särskilda åtgärder lämpligen kunde vidtagas i syfte att främja övergång från m a r g a r i n till smör vid landstings-, kommunala och sociala i n r ä t t n i n g a r samt vissa läroanstalter. I olikhet med vad som är fallet beträffande statens egna inrättningar, k a n Kungl. Maj:t givetvis ej i fråga om dessa i n r ä t t n i n g a r giva. n å g r a ålägganden om inköp och varuanvändning. Skulle något i nyssangivna syfte k u n n a åtgöras från statens sida, vore det antingen framhållande av önskvärdheten av sådan övergång eller ock ett ekonomiskt understödjande härav. Det förstnämnda kunde ju alltid ske, men finge väl knappast större praktisk betydelse. I det senare hänseendet kunde tänkas, a t t i n r ä t t n i n g a r av förevarande slag, vilka förbunde sig att anv ä n d a smör i stället för m a r g a r i n och i övrigt erbjöde trygghet för missbruk, finge r ä t t att för egen förbrukning inköpa smör till billigt pris, i vilket fall prisrabatteringen skulle bestridas med mjölkavgifts- eller margarinaccismedel. Anordningen ifråga kunde möjligen ock få den form — efter mönster av statens subventionsverksamhet för befordrande a v övergång från eldning med koks och kol till vedeldning — att dylik inrättning, som använde smör i stället för margarin, kunde av nyssberörda avgiftsmedel erhålla bidrag för täckande, helt eller delvis, av den efter viss redovisning och granskning konstaterade merkostnaden vid förbruk-

ningen av smör. I detta sammanhang må erinras, att sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet i sitt härutinnan av riksdagen godkända utlåtande nr 1/1934 uttalat, att det stode Kungl. Maj:t fritt att disponera för smörets avsättning på exportmarknaden tillgängliga medel för att fromma stiftelser och andra allmänna inrättningar, som icke åtnjöte direkt understöd av det allmänna, mot avlämnande av förbindelser att ej avyttra smöret, skulle erhålla smör till nedsatt pris. Vid övervägande av nu avhandlade fråga har kommittén emellertid ej funnit tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka åtgärder av nyss åsyftat slag. En statlig subventionering av smörförbrukningen vid landstingsinrättningarna, där för övrigt för riket i dess helhet smör redan användes i ungefär dubbla mängden mot margarin, synes vara principiellt betänklig. I viss mån gäller detsamma om kommunala inrättningar. Vidare är att märka, att det vid förberörda skolor och sociala inrättningar är fråga om så relativt obetydliga mängder smör och margarin, ett eller annat hundratal ton, att saken ej för smörfrågan i dess helhet har nämnvärd betydelse. En avsevärd svårighet vid anordningens eventuella genomförande bleve att avgöra, huruvida även sådana inrättningar, som förut använt smör, skulle tilldelas det billiga smöret eller om detta skulle efter ett visst urval förbehållas den förbrukning hos inrättningarna, som hittills utgjorts av margarin. Ur likställighetens och rättvisans synpunkt — samt även för att förebygga, att inrättningarna med hot om övergång till margarin komme att kräva understöd — bleve det ohållbart att vägra de förra det billiga smöret, men i så fall måste mjölkavgiftsmedel tagas i anspråk för förbilligande av smör även i alla de talrika fall, där inrättningarna redan nu använda och till gängse pris inköpa smör. Anordningen komme då helt visst att draga större kostnader, än som motsvarade fördelarna. I yttrande till kommittén från Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. har även uttalats, att verkställda undersökningar angående möjligheten att till nedsatt pris avyttra smör till olika anstalter och fromma stiftelser, vilkas ekonomiska resurser icke möjliggjorde ett inköp av smör till eljest gällande pris, visat, att endast en obetydlig kvantitet smör skulle kunna avyttras till sådana inrättningar, därest de avstode från surrogater. Då kommittén alltså ej funnit sig böra förorda några särskilda åtgärder beträffande nu förevarande fråga om billigt smör till vissa inrättningar, må framhållas, att kommittén i det följande kommer att framlägga förslag i avseende å visst förbilligande i fria marknaden av smör, en anordning som givetvis kommer att befordra övergången till smör även vid inrättningarna ifråga.

i

100 KAP. 10.

Frågan om färgskillnad mellan smör och margarin samt om skärpning i vissa andra hänseenden av margarinlagstiftningen. Till grund för nuvarande margarinlagstiftning ligger i mångt och mycket den tanken, att margarin och andra produkter, som beröras av denna lagstiftning, böra hållas klart åtskilda från smör och de varor, för vilka de avse att utgöra ersättning. Detta har kommit till uttryck i bestämmelser, avsedda att förhindra, att ord, uttryck och bilder från lanthushållningens område användas såsom benämningar å margarin eller vid annonser och meddelanden om margarin m. m. Likaså skall margarin saluföras i förpackningar, vara tydligt angives, att varan är margarin. Över huvud taget har eftersträvats, att allmänheten icke förväxlar margarin med smör. Ett i nyssangivna syfte vid margarinfrågans behandling vid 1932 års riksdag motionsvis framlagt förslag om åtskillnad i smörets och margarinets färg ledde ej till något positivt resultat. Jordbruksutskottet hade i sitt utlåtande i ämnet nr 70/1932 förordat bestämmelser til! den verkan, att margarin icke må vid något tillfälle kunna äga mörkare gul färgan den som natursmöret har, då det är som ljusast. Ifrågavarande färgningsbestämmelser skulle hava avseende å icke blott tillverkning och handel utan även försäljning å restauranter och andra näringsställen. Den mörkaste nyans i gult, som skulle tillåtas för margarinet, borde enligt utskottets förslag fastställas genom färgprov, som skulle införas i margarinförordningen samt på begäran tillhandahållas vederbörande fabrikant. På grund av att riksdagens kamrar stannade i olika beslut — andra kammaren biföll utskottets förslag, medan första kammaren avslog förslaget om färgningen — föll frågan. Inom kommittén har färgningsfrågan upptagits till diskussion och utredning. Frågan är av delvis annan karaktär, än det till kommittén hänskjutna mera kristidsartade spörsmålet om avsättningen inom landet, närmast vid försvårad export, av smör och andra inhemska fettvaror. Givetvis kunna skäl av principiell och praktisk art anföras både för och emot bestämmelser om färgskillnad mellan smör och margarin. Å ena sidan har framförts önskemålet att få en för alla tydlig skillnad i utseende mellan smör och margarin. Detta har sin särskilda betydelse

i fråga om bordssmöret, och framför allt har framhållits vikten av att spisande gäster å restauranter och andra matställen utan vidare kunna avgöra, om det är smör eller margarin, som framsättes. Nu anförda skäl för en färgskillnad mellan smör och margarin är så att säga ett konstant skäl, som ej har direkt samband med den åt kommittén hänskjutna frågan. Bakom det särskilt från smörproducenternas håll framförda kravet på färgskillnad torde emellertid, medvetet eller omedvetet, ligga även en förhoppning, att bestämmelserna härom komma att minska efterfrågan å margarin. Om smör och margarin ej längre få hava samma färg, kan antagas, att åtminstone en del personer skulle undvika margarinet. Mot färgningsbestämmelser har anförts, att man därigenom skulle skärpa klasskillnaden mellan förbrukarna av det som mera fint ansedda smöret och konsumenterna av det billigare och enklare margarinet. Att tillgripa tvångsbestämmelser om färgning av ett viktigt livsmedel skulle också för många konsumenter och för näringslivet kunna framstå som ett ganska djupt ingripande. Det har även mot anordningen gjorts gällande, att det bleve svårt att i praktiken få sådana färger, att man å ena sidan ej gjorde margarinet osmakligt och å andra sidan erhölle en uppenbar olikhet i färg de båda varorna emellan. Därvid har bland annat erinrats om, att smörets färg starkt växlar med olika årstider (utfodringar) och orter. I Stockholm t. ex. säljes särskilt vintertid smör med synnerligen ljus gul färg; under sommarmånaderna är färgen mörkare, och framför allt norr över begagnas och vill allmänheten hava smör med en starkt gul färg. Med hänsyn bland annat till, att margarinets råvaror ej äro färglösa, har det ansetts möta stora svårigheter att föreskriva, att margarinet skall vara färglöst eller mycket ljust. Därvid kunde även riskeras, att det ljusa margarinet före förbrukningen i hushållen e. d. färgades till likhet med smör. Erfarenheterna från Danmark, där man tidigare haft men frångått färgningsregeln, skulle giva vid handen, att dylikt missbruk kunde befaras. Vidare hava framhållits svårigheterna att bestämma och klart definiera den färg, som skulle utgöra skiljegränsen, samt att i praktiken avgöra, om en varas färg låge över eller under sagda gräns. Man kan särskilt i gränsfallen riskera konflikter. För att få frågan om färgningsbestämmelsernas praktiska möjligheter belyst har kommittén hänvänt sig till Svenska mejeriernas riksförening. Kommittén framhöll därvid, att eventuella färgningsbestämmelser helst borde vara sådana eller i allt fall från deras sida, som önskade skillnaden (mejerihåll), tillämpas så, att det bleve möjligt för menige man att i vart fall, utan användande av jämförande färgprov o. d., lätt bedöma, huruvida han hade smör eller margarin framför sig. Tillika framhöll kommittén, att om nu smöret skulle tänkas få ensamrätt till vissa färgnyanser, som alltså ej finge förekomma hos margarinet, den frågan uppställde sig, vilka dessa nyanser lämpligen borde vara och huru de skulle bestämmas. Kommittén begärde alltså att från riksföreningen få

belysning över frågan om det färgområde, inom vilket smöret avsåges böra bliva skyddat från margarinet. Från mejeriernas riksförening har kommittén erhållit en skala med olika gula färger, som vanligen förekomma hos smöret, och har föreningen ansett lämpligt och önskvärt, att dessa färger helt förbehölles smöret. Föreningen har framhållit, att beträffande margarinet skulle då kunna tänkas, med beaktande av önskemålet att menige man lätteligen skulle kunna särskilja smör och margarin, att för margarinet allenast finge användas färg, som vore väsentligt mörkare än den i färgskalan upptagna mörkaste färgen. Efter mottagandet av sistberörda förslag från riksföreningen lät kommittén färga ett mindre parti margarin med obetydligt mörkare färg än berörda färgskalas översta nyans. Färgen var så stark och av den art i övrigt, att varan icke såg smaklig ut. Fortsatta färgningsförsök, utförda på föranstaltande av kommittén, hava bestyrkt svårigheterna att få fram någon färgtyp för margarin, som på samma gång som den klart och tydligt avviker från smörets färg ej förlänar varan ett utseende, som är stötande för den konsumerande allmänheten. Vid starkt gul lärgning framträder även en tydlig och ganska obehaglig färgsmak, åtminstone om färgningen sker med s. k. smörfärg. Det har vidare inom kommittén undersökts, huruvida färggränsen skulle kunna sättas väsentligt längre ned på färgskalan, så att för smöret förbehölles de allra ljusaste gula färgerna. Då bleve visserligen margarinets färg ungefär densamma som t. ex. norrlandssmöret eller lantsmöret plägar hava, särskilt under sommaren, och den färgen kan ej anses osmaklig, men i dylikt fall erhölles icke någon tillräckligt tydlig gräns mellan smör och margarin. De mörkare nyanserna komme nämligen helt visst att omfatta både smör och margarin, och önskemålet att få en klar skillnad bleve ej förverkligat. Då kommittén dessutom ej kunnat tillmäta färgningsfrågan någon avgörande betydelse för ett omedelbart lösande av spörsmålet om ökad smöravsättning, har kommittén stannat för den mening, att något förslag i färgningsfrågan ej bör framläggas i detta sammanhang. Vidare har kommittén haft under övervägande, huruvida vissa ytterligare föreskrifter borde införas i margarinlagstiftningen i syfte att förebygga förväxling mellan smör och margarin. Därvid har bland annat diskuterats, huruvida, såsom fallet är exempelvis i Tyskland, skyldighet borde stadgas för restauranter och andra näringsställen att, försåvitt margarin serveras eller användes vid matlagningen, genom i lokalerna tydligt synliga anslag angiva att så är fallet. Kommittén har emellertid, med hänsyn till anordningens tvivelaktiga positiva nytta samt svårigheterna att kontrollera dylika föreskrifters efterlevnad, funnit sig icke böra framställa något förslag i sist angivna hänseende.

103 K A P . 11.

Åtgärder för avsättning å hemmamarknaden av ytterligare 10 000 å 15 000 ton smör. De å t g ä r d e r , som kommittén berört i det föregående, torde ej k u n n a medföra n å g r a skyndsamma eller mera påtagliga resultat ifråga om ökad a v s ä t t n i n g inom landet av smör och a n d r a mejeriprodukter. P å l ä n g r e sikt och i förening med mera effektiva åtgärder kunna de visserligen h a v a sin betydelse. Men gäller det inför de förut skildrade svårigheterna a t t vinna avsättning för landets på en betydande mjölkproduktion baserade smörtillverkning, måste mera ingripande och effektiva å t g ä r d e r vidtagas. Då kommittén, såsom förut nämnts, huvudsakligen behandlar frågan som ett avsättningsspörsmål, synes sakens k ä r n p u n k t v a r a a t t å den inhemska marknaden relativt snabbt skaffa avsättning för en ökad m ä n g d svenskt smör. Det h a r i det föregående räknats med en tvungen nedskärning från och med hösten 1935 av smörexporten ned till •en årlig utförselkvantitet av allenast 13 000 å 14 000 ton. Såsom tidigare utvecklats tala åtskilliga skäl för a t t man inför denna utsikt och med gäll a n d e låga exportpris redan före nyssnämnda tidpunkt vidtager åtgärder l ö r vinnande av ökad avsättning inom landet av smör. Vi stå alltså inför uppgiften att å den svenska marknaden snärligen placera 10 000 a 15 000 ton smör utöver den n u v a r a n d e förbrukningen, som t>eträffande mejerismör torde uppgå till 36 000 å 38 000 ton, allt per å r räknat. I den m å n eventuella åtgärder för ökad förbrukning av konsumtionsmjölk giva önskat resultat, k a n m a n r ä k n a med motsvarande lättn a d för smöravsättningen. Emellertid torde kommitténs huvuduppgift v a r a a t t angiva, h u r u ökad avsättning å den svenska marknaden med 10 000 å 15 000 ton smör skyndsamt och på det för folkhushållet lämpligaste sättet m å kunna åstadkommas. Man k a n fråga sig, om den åsyftade ökade avsättningen av smör skulle till någon större del k u n n a vinnas genom stegring av den totala fettkonsumtionen inom landet för mänsklig förbrukning. Den totala fettkonsumtionen, och d ä r v i d tankes närmast på den sammanlagda förbrukningen inom landet av smör och m a r g a r i n , är naturligtvis icke konstant. Visserligen t o r d e fettkonsumtionen i Sverige n u m e r a v a r a relativt hög, men ingen anledning finnes antaga, a t t gränsen för stegring är nådd. De omständigheter, som kunna påverka fettkonsumtionen i stegrande riktning, ä r o emellertid av den art, a t t n ä m n v ä r d hänsyn till dem icke kan tagas i d e t t a

104 sammanhang. F r å g a n sammanhänger med befolkningens allmänna livsföring samt den dagliga kostens sammansättning och måltidsvanorna över huvud taget, vartill kommer — såsom redan a n t y t t s vid behandlingen av frågan om mjölkkonsumtionen och mjölkpriset — den synnerligen viktiga faktorn om de breda lagrens köpkraft och ekonomiska förhållanden i allmänhet. Då man emellertid över huvud taget saknar anledning räkna med någon omedelbar ökning av fettkonsumtionens storlek s a m t då dylik i allt fall ej kan ske brådstörtat, har kommittén ansett sig böra utgå från, att den ökade smöravsättningen måste ske huvudsakligen inom den totala fettkonsumtionens nuvarande ram. Med hänsyn härtill torde den ökade smörävsättningen näppeligen kunna ernås på a n n a t sätt än genom minskad förbrukning av m a r g a r i n och vissa a n d r a ersättningsmedel för smör. Inför behovet att inom landet ernå ökad avsättning för ett av v å r t jordbruks allra viktigaste alster, kan ej undvikas, a t t ett huvudsakligen u r importerade råvaror och med. ringa insats av svensk arbetskraft tillverkat ersättningsmedel får vika tillbaka. Allmänhetens inställning till smör och m a r g a r i n torde v a r a den, att — om man bortser från prisfrågan — det helt övervägande flertalet i och för sig föredrager smör. I viss mån annorlunda synes saken ställa sig ur ekonomisk synpunkt, i det att den förenämnda konsumtionsomläggningen skulle innebära en övergång från ett billigare matfett till ett dyrare. Denna synpunkt har emellertid, som senare n ä r m a r e skall utvecklas, begränsad räckvidd med hänsyn till a t t det gäller att i viss omfattning avstå från en export, som skett till synnerligen låga pris och uppehållits genom bidrag till betydande belopp av allmänna medel, vilka medel efter omläggningen kunna åtminstone till en del frigöras för d e n inhemska konsumtionens förbilligande på ett eller a n n a t sätt. I d e t t a hänseende, nämligen hur konsumtionen av smör och m a r g a r i n kommer att bliva ekonomiskt belastad genom den eftersträvade övergången från margarin- till smörförbrukning, äro emellertid verkningarna av omlägg- • ningen beroende av det sätt, v a r p å statsmakterna söka frammana övergången. Denna och särskilt den erforderliga minskningen i efterfrågan å m a r g a r i n och a n n a t billigt matfett kan naturligtvis ej åstadkommas utan vidare. Såvitt kommittén kunnat finna lärer en lösning av frågan om den förberörda, betydande förbrukningsomläggningen från m a r g a r i n till smör ej kunna tänkas ske annorledes än enligt någon av följande fem huvudlinjer. Redan nu må nämnas, a t t kommittén funnit allenast de h ä r nedan under D och E angivna systemen lämpligen k u n n a tillstyrkas. A.

Minskad margarintillverkning genom överenskommelse med margarinfabrikerna m. m.

Kommittén har trott sig förstå, att man på en del håll ansett en övergång från margarin- till smörkonsumtion k u n n a ernås helt enkelt genom att minska tillgången på m a r g a r i n . I dylikt syfte skulle, jämte d e t

att margarinimporten stängdes, rikets margarinfabriker — helst genomfrivilligt avtal eller i nödfall medelst tvång — tillförbindas att under särskilt bestämda tidsperioder, exempelvis ett halvår åt gången, ej tillverka eller sälja mer än viss bestämd myckenhet. Varje fabriks kvot i den totala tillverkningskvantiteten skulle bestämmas på basis av tidigare års omsättning. Systemet skulle även kräva, att igångsättandet avnya fabriker förhindrades samt att ersättningsmedlen för margarin såsom kokosfett m. m. jämväl indrogos under tillverkningsbegränsningen. Kommittén anser, att ett dylikt system — särskilt då det gäller så stor minskning av tillverkningen, som den varom här är fråga — näppeligen kan bliva hållbart samt att dess genomförande skulle medföra ej önskvärda verkningar. Man lärer för övrigt ej kunna påräkna samtliga margarinfabrikers frivilliga medverkan för anordningen ifråga, vadan tvångsåtgärder måste redan från början tillgripas. Men värre är, att den nedsatta tillgången å margarin ej i och för sig minskar allmänhetens efterfrågan å margarin och ej heller utan vidare åstadkommer ökad smörförbrukning. Därest margarinhandeln lämnades fri och konsumenterna alltså såsom nu finge fritt köpa margarin, skulle snart en otillfredsställd efterfrågan uppstå. Brist å varan skulle framträda med åtföljande prisstegring, spekulation och lagringslusta. För att få någon ordning på marknaden, där balansen mellan tillgång och efterfrågan rubbats, bleve det nödvändigt att komplettera systemet med konsumtionsbegränsande åtgärder. Och därvid vore man inne på något av de system, som beröras nedan. Det är uppenbart, att man ej kan angripa problemet på det sättet, som ovan skisserats med ensidigt minskad tillgång å margarin, utan målet måste vara att i första rummet så påverka konsumtionen och efterfrågan, att den önskade övergången från margarin till smör ernås. B. Kortransonering av margarin. Enligt detta system skulle efterfrågan å margarin och annat billigt matfett samt möjligheterna att åtkomma dessa varor begränsas tvångsvis. Endast sådana förbrukare, som på grund av sin ekonomiska ställning eller eljest anses böra erhålla billigare matfett, skulle berättigas att köpa margarin eller eventuellt förekommande annat billigt matfett.. För en sådan förbrukningsreglering skulle krävas kortransonering samt reglering och kontingerftering av handeln med ifrågavarande varor. Genom särskilda ortsorgan måste till ifrågakommande konsumenter utdelas kort med kuponger, giltiga under viss tid och berättigande till inköp av viss myckenhet margarin eller eventuellt förekommande annat billigt matfett. Handlande skulle ej få rätt att annorledes än mot bekommande av vederbörlig kupong sälja eller på annat sätt avhända sig margarin och eljest ransonerade varor. I sin tur måste handlandena göras redovisningsskyldiga för innehavda förråd och ej få rätt att från margarin-

fabrik erhålla ifrågavarande varor utan mot avlämnande av särskilda av kontrollorganisationen utställda inköpsbevis (partikort). Dylika partikort skulle utdelas, i den mån en handlande genom kortkuponger kunde redovisa, att han verkligen sålt margarin. Särskilda föreskrifter till förhindrande av missbruk samt rörande kontroll och redovisning, kortens förvaring m. m. skulle bliva erforderliga. I den mån man för tillgodoseende av de nuvarande margarinkonsumenternas behov ville utlämna även billigt smör, kunde nyssberörda kort alternativt gälla såsom rabattkort vid dylikt inköp eller ock erfordrades särskilda kort. Att allenast kortransonera billigt smör men låta margarinet vara fritt läte sig ej göra, ty då kunde de, som erhölle det billiga smöret, lätt förledas att med förtjänst sälja detta i handeln eller utbyta det mot andra varor, varefter intet hindrade dem från att i fria handeln anskaffa sitt behov av matfett i form av margarin. För egen del har kommittén vid övervägande av åtgärder för margarink:onsumtionens begränsning ansett, att man, så långt möjligt, bör undvika ett sådant system, som det nu skisserade. Man måste utgå från, att situationen med försvårad smörexport ej med sannolikhet är snart överstånden, varför det gäller att finna ett på lång sikt hållbart system för vinnande av den önskade övergången från margarin till smör. Det nu angivna systemet har kristidskaraktär och bliver svårt för att ej säga omöjligt att med tillbörlig effekt och förståelse tillämpa under någon längre tid. Systemet, vilket måste omfatta hela landet, kommer att vålla allmänheten och handeln besvär och obehag av den art, som från kortransoneringarna under världskrigets tid ännu äro i minne, över huvud taget bör man eftersträva enkla och summariska åtgärder samt alltså undvika en sådan tungrodd apparat som konsumtionsreglering medelst kort. Systemet skulle ju även kräva en vidlyftig organisation. Vidare bleve det vanskligt att fastställa de grunder, enligt vilka korten skulle utlämnas. Kommittén har ansett så starka skäl av praktisk och folkpsykologisk art tala mot det nu skisserade systemet, att kommittén utan att mera i detalj ingå på detta, avstyrker dess genomförande, och detta så mycket mer som kommittén — på sätt längre fram skall angivas — tror sig hava funnit andra åtgärder, vilka på ett lämpligare sätt kunna leda till målet. €. Tvångsinblandning av smör i margarin. Detta systems genomförande skulle kunna tänkas ske ungefär sålunda. I särskild förordning skulle föreskrivas, att envar, som tillverkade margarin, vore skyldig att i margarinet inblanda svenskt mejerismör i sådan omfattning, att smöret i genomsnitt under viss tidsperiod (inblandningsperiod) uppginge till viss av Kungl. Maj:t fastställd procent av det under perioden av tillverkaren framställda margarinet. För att förebygga, att inblandningen praktiserades så, att viss del av tillverkningen innehölle så gott som enbart smör och en annan del så gott som enbart marga-

rin, men samtidigt möjliggöra tillverkning av i viss mån olikartade och olika dyra margarinkvaliteter, borde till nyssnämnda föreskrift fogas bestämmelser om vissa maximi- och minimiprocenter för smörinblandningen i vart särskilt margarinparti. Inblandningstvånget torde böra kompletteras med åtgärder, varigenom konsumtionen hindras att gå över på annat konstfett, som i stor utsträckning kan ersätta margarinet, såsom konstister och kokosfett. Den årliga margarinförbrukningen uppgår för närvarande till ungefär 52 000 ton. Därest å hemmamarknaden skulle placeras 10 000 a 15 000 ton mejerismör utöver den nuvarande förbrukningen, måste alltså margarinet begränsas ned till 42 000 a 37 000 ton, allt per år räknat. I denna situation skulle alltså behöva stadgas skyldighet för margarinfabriker : na att i margarinet inblanda i genomsnitt 20 å 30 procent, för så vitt man antager, att margarinförbrukningen — något som dock är mycket osäkert — även efter inblandningstvångets genomförande stannade vid 52 000 ton. Skulle margarinfabrikanterna hava att köpa det för inblandning avsedda smöret till gängse smörpris, skulle vid nuvarande prislägen å smör och margarin genom dylik inblandning med exempelvis 25 procent åstadkommas en fördyring av margarinets tillverkningskostnad med minst 50 procent och dess minutpris med ungefär 65 öre per kilogram.1 Skulle margarinfabrikanterna åter berättigas inköpa smöret till nedsatt pris, vilket dock rimligen aldrig kan bliva så lågt som priset för de egentliga margarinråvarorna, bleve stegringen givetvis mindre. Men under alla förhållanden måste man räkna med, att inblandningsförfarandet medför stegring av margarinpriset, vilken med hänsyn till de relativt stora smörmängder, som skola inblandas, måste bliva rätt märkbar. Därest margarinfabrikerna finge övertaga smöret för t. ex. 1 krona 10 öre per kilogram, torde vid en inblandningsprocent av 20 a 30 margarinpriset till följd av inblandningen fördyras med 20 å 30 öre per kilogram. Tvångsinblandning av smör i margarin förekommer i Norge och Holland samt sedan juli 1934 även i Schweiz. I Holland är anordningen sammankopplad med prisreglering i ändamål att mellan smör- och margarinpris skall råda ett förhållande av 3 till 2. I Norge har man, såsom tidigare meddelats, genom beslut vid 1934 års storting i viss omfattning frångått inblandningen såsom ett medel för att underlätta avsättningen av smör. Kommittén har sökt att från olika håll — bland annat mejerisammanslutningar och margarinfabriker i förstnämnda båda länder — erhålla upplysningar om vunna erfarenheter av systemet. De erhållna 1

Härvid räknas för enkelhetens skull med en tillverkningskostnad av 80 öre för 1 kg margarin och ett partipris av 2 kronor 40 öre för 1 kg mejerismör, då priset å blandnings3 X 80 + 240 , , ,, , äi p r o d u k t e n bleve ~v =**= 120 öre. Härtill k o m m a försäljningskostnader, rabatter o. d. vilka torde stegras med stigande pris, så att minutpriset inklusive nuvarande accis, t o r d e bliva ungefär 195 öre.

uppgifterna hava emellertid ej givit någon säker ledning för frågans bedömande; man har i allmänhet gjort försiktiga uttalanden samt framhållit både vissa fördelar och vissa nackdelar. I allmänhet synes dock den uppfattningen inom jordbrukarkretsar i respektive länder vara förhärskande, att systemet under kortare tid fungerar tillfredsställande men att det i längden är olämpligt på grund av att gränsen mellan smör och margarin därigenom utsuddas. Det må ock framhållas, att i vissa andra främmande länder framställda förslag om tvångsinblandning ej; lett till resultat, på grund av motvilja mot anordningen från jordbrukarnas och mejeriernas sida. Erinras må, att i propositionen nr 257/1934 angående vissa åtgärder till jordbrukets stödjande hemställdes om bemyndigande för Kungl. Maj:t att, om så befunnes erforderligt för beredande av avsättning av i Sverige framställt smör, för tiden till och med den 30 juni 1935 förordna om inblandning av smör i margarin. Riksdagen lämnade emellertid ej det begärda bemyndigandet. I sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets av riksdagen härutinnan godkända utlåtande nr 1/1934 anfördes, att verkningarna av en dylik åtgärd syntes i hög grad tvivelaktiga. Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. hade i skrivelse, som varit för utskottet tillgänglig, uppgivit, att resultaten av tvångsinblandningen i Norge och Holland varit ur smörproducenternas synpunkt ogynnsamma, i det att skillnaden mellan smör och margarin alltmer utplånades samtidigt som efterfrågan på den blandade varan stimulerades på det oblandade smörets bekostnad. Enligt utskottets mening måste med hänsyn till de utomlands vunna erfarenheterna starka betänkligheter hysas mot införande av en provisorisk tvångsinblandning, helst det syntes sannolikt, att en dylik blandningsprodukt i stor utsträckning skulle bibehålla sin marknad på smörets bekostnad även efter det lagstiftningen upphört att gälla. Utskottet — och riksdagen — ansåg därför, att ett definitivt ställningstagande till frågan borde ske först efter det kommitténs förevarande utredning slutförts. Vissa skäl kunna givetvis anföras till förmån för inblandningslinjen, särskilt då fråga är om skyndsamt och tillfälligt undanskaffande av visst ej alltför stort överskott av smör. Genom att margarinindustrien själv finge medverka vid överskottets undanskaffande, skulle givetvis ernås, att denna industri bleve föremål för minsta möjliga rubbningar, och någon inskränkning i industriens försäljningskvantitet behövde icke vidtagas. Kommittén har emellertid fått ett starkt intryck av, att man från jordbrukar- och mejerihåll här i landet, liksom för övrigt i vissa andra länder, hyser stora principiella betänkligheter mot inblandningslinjen samt farhågor för att blandningsprodukten skulle komma att minska förbrukningen av det oblandade smöret. Förnekas kan ej heller, att systemet innebär ett försvagande av skillnaden mellan smör och margarin. Med hänsyn särskilt därtill, att detta sker genom att ersättningsmedlet

109 förbättras a t t allt mera likna smöret, måste anordningen ingiva betänkligheter u r smörproduktionens synpunkt. Framför allt är detta fallet under ett tidsskede, då det gäller a t t öka smörets avsättningsområde och s t ä r k a dess konkurrenskraft. Tvångsinblandningen synes ej heller v a r a någon för konsumenterna fördelaktig anordning. Man kan säga, att margarinkonsumenterna genom användningen av den blandade produkten påtvingas viss myckenhet smör, och detta medför, såsom förut antytts, förd y r i n g av samtliga margarinförbrukares utgifter för matfettet. Verkställda överväganden hava, såsom redan antytts, givit vid handen, att fördyringen under alla förhållanden bleve ganska betydande, beroende ej endast på smörets överpris i förhållande till m a r g a r i n r å v a r o r n a u t a n ä v e n på de ökade rabatter och vissa a n d r a kostnader m. m., med vilka m a r g a r i n f a b r i k e r n a torde komma att r ä k n a vid inblandningstvångets genomförande. Det torde även v a r a tveksamt, om inblandningssystemet har den smidighet och hållbarhet i längden, som med hänsyn till olika t ä n k b a r a situationer på smörmarknaden kunna komma att erfordras. Om smörexporten till äventyrs komme a t t helt stoppas, måste så hög inblandningsprocent som ungefär 50 tillgripas, därvid systemet av olika skäl sannolikt komme att bliva vanskligt att uppehålla. Då kommittén tillika funnit, a t t de i det följande angivna systemen med större fördelar synas k u n n a genomföras, har kommittén ej ansett sig böra framlägga eller förorda något förslag om smörinblandning i m a r g a r i n . D.

Tillhandahållande i fria marknaden av en särskild sort billigt smör, direkt konkurrerande med margarinet.

Kommittén har ansett, att det naturligaste, bästa och i längden mest h å l l b a r a sättet att ernå den ifrågavarande ökningen av smörförbrukn i n g e n på margarinets och a n d r a ersättningsmedels bekostnad består d ä r i , att smörets konkurrenskraft ökas gent emot sistnämnda varors. Man bör alltså, enligt kommitténs mening, behålla marknaden i huvudsak fri och framför allt medelst prissättningspolitiken söka frammana den önskade konsumtionsövergången. I n n a n kommittén ingår på nu angivna spörsmål i hela dess vidd, nämligen frågan om stärkande av smörets konkurrenskraft genom prissättningsåtgärder, har kommittén önskat undersöka, h u r u v i d a ej åtgången av smör skulle k u n n a avsevärt ökas, därest ett särskilt smör, ä g n a t att framför allt vid stekning, bakning och dylikt hushållsändamål ersätta margarinet, kunde — vid sidan av det vanliga d y r a r e smöret — tillhandahållas allmänheten till ett billigt pris. Den n y a smörsorten skulle alltså i avseende å kvaliteten hava sådana egenskaper, a t t man visserligen g ä r n a använde den i köket och vid bakning i stället för margarin, men däremot näppeligen såsom bordssmör. A v mycket stor vikt är, att den n y a sorten, som för att i önskad omfattning k u n n a u t t r ä n g a m a r g a r i n e t måste säljas till ett ganska lågt pris,

110 icke h a r sädana smakegenskaper, att dess utsläppande i marknaden alltför mycket i n k r ä k t a r på konsumtionen a v det vanliga smöret. I detta hänseende kommer, såsom n ä r m a r e skall belysas h ä r nedan under p u n k t E, frågan om prisskillnaden mellan det vanliga smöret och den nya smörtypen samt mellan denna och m a r g a r i n e t att spela en stor roll. V i d a r e måste givetvis den n y a smörsorten säljas under sådan benämning och i sådana förpackningar, a t t förväxling med riktigt smör förebygges. Genom kommitténs försorg hava under sommaren och hösten 1934 vissa förberedande undersökningar verkställts, h u r u smör med nyss a n t y d d a egenskaper lämpligen kunde tillverkas. Sålunda h a r framställts ett isterblandat smör, därvid m a n n ä r m a s t undersökt inblandning i smör av 10, 20 och 30 procent svenskt ister. Tillverkningen har tillgått så, a t t smör och ister väl blandats i en vanlig smörältningsmaskin — en s. k. k ä r n ä l t a r e kan ock användas — varefter blandningen, sedan den fått stå n å g r a timmar, packats i lämpliga kärl och insatts i kylrum. Kommittén h a r sökt bilda sig en ungefärlig uppfattning om dylika blandningars egenskaper u r ovan antydda synpunkter. E h u r u dessa undersökningar om smak, hållbarhet och användningsduglighet vid stekning, bakning m. m. ej kunnat få a n n a t än mycket begränsad omfattning och preliminär k a r a k t ä r , h a r kommittén dock fått det bestämda intrycket, att saken är värd att föras vidare. Särskilt beträffande sådan användning som stekning, bakning m. m. förefaller det isterblandade smöret att v a r a för h u s m ö d r a r n a tilltalande. E h u r u försöken ej kunna betraktas såsom avslutade u t a n fortsatta experiment helt visst erfordras, synes det v a r a antagligt, att en inblandning a v 15—25 procent renat isterflott i smör skulle v a r a den för här a n g i v n a syfte lämpligaste. Med en så hög tillsats av ister, som den nyss nämnda, framträder en tydlig istersmak, som borde avhålla nuvarande förbrukare av vanligt smör att, i avseende å bordsbruk, u t b y t a detta mot det billigare nya smöret, här nedan benämnt stek- och bagerismör. Däremot måste r ä k n a s med, att den hittillsvarande användningen av smör för stekning och bakning ersattes av det prisbilligare stek- och bagerismöret. Vinsten u r smöravsättningens synpunkt skulle v a r a den, att den n u v a r a n d e mycket stora förbrukningen av m a r g a r i n till stekning, bakning o. d. skulle — åtminstone bland sådana förbrukare, som ej äro alltför ekonomiskt beroende av att köpa den allra billigaste v a r a n — övergå till stek- och bagerismöret. Detta torde, vid ovannämnda sammansättning, bliva av sådan kvalitet och användbarhet för köksändamål över h u v u d taget, att såväl husmödrar som i n r ä t t n i n g a r och bagerier komma a t t för angivna ändamål i ganska stor utsträckning använda detta framför margarin, därest priset bliver lämpligt avvägt. Möjligt är jämväl, att en del hushåll, som n u använda m a r g a r i n även till smörgås, komma att övergå till stek- och bagerismöret för bordsbruk. E h u r u det givetvis ej ä r möjligt att på förhand med säkerhet bedöma verkningarna i förbrukningshänseende av den

Ill n y a smörtypen — varje ledtråd för ett dylikt förhandsbedömande sakna» — synes det med hänsyn till vad anförts sannolikt, att ett billigt stekoch bagerismör skulle kunna på margarinets bekostnad få en ganska god m a r k n a d , u t a n a t t mera avsevärt i n k r ä k t a på det vanliga smörets område. E n förutsättning härför torde emellertid, som redan antytts, vara, att prissättningen å de tre a r t i k l a r n a smör, stek- och bagerismör s a m t m a r g a r i n inbördes avpassas på ändamålsenligt sätt, en fråga vartill kommittén s t r a x återkommer. Genom tillverkningen av stek- och bagerismöret skulle även kunna ernås, a t t ökad avsättning vunnes för svenskt isterflott. Enligt gällande margarinförordning är sådan vara, som det förenämnda isterblandade stek- och bagerismöret, hänförlig till margarin. Med m a r g a r i n förstås nämligen varje smörliknande v a r a av vad ursprung,, blandning eller sammansättning som helst, såvida däri ingår fett, som ej är framställt av mjölk. Meddelas icke bestämmelser i annan riktning,, komma margarinförordningens föreskrifter om tillverkning och försäljning av m a r g a r i n alltså a t t gälla j ä m v ä l å den n y a varan. Denna skullealltså ej få tillverkas annorledes än efter anmälan till länsstyrelsen; vid tillverkningen måste såsom reagens tillsättas viss mängd stärkelse; emballage och förpackningar skola enligt vissa regler märkas med ordet »Margarin»; v a r a n får ej förvaras i mejerier; den får ej utbjudas eller försäljas under benämning, vari ingår ordet smör m. m.; tillverkningen är underkastad särskild tillsyn m. m. Givetvis måste bestämmelser utfärdas till den verkan, att det nya stekoch bagerismöret icke kommer att lyda under margarinförordningen samt ej heller under bestämmelserna om accis å m a r g a r i n . I 36 § av margarinförordningen har Kungl. Maj:t förklarat sig vilja, där det med hänsyn till föreliggande omständigheter finnes påfordrat, i särskilt fall medgiva u n d a n t a g från de i förordningen meddelade föreskrifter. U n d a n t a g från gällande accisbestämmelser torde däremot ej kunna ske, förrän riksdagen h ä r o m beslutat. Det synes kommittén v a r a lämpligt, att i särskild författning i sinom tid meddelas vissa föreskrifter om tillverkningen och handeln med stek- och bagerismör. Dylika föreskrifters sakliga innehåll torde böra vara i huvudsak följande. Bestämmelserna i förordningen den 30 juni 1932 (355) angående kontroll å tillverkningen av samt handeln med margarin, margarinost, fettemulsioner och konstister, m. m. skola ej hava tillämpning i avseende å vara, som i enlighet med föreskrifterna här nedan inom riket tillverkas genom att blanda smör med isterflott. Sådan vara benämnes stek- och bagerismör. I särskild ordning meddelas föreskrifter om den myckenhet isterflott, som får inblandas i av förevarande bestämmelser berörd vara, ävensom om beskaffenhet av det isterflott och smör, som må användas vid inblandningen. — Envar, som vill annorledes än till förbrukning i eget hushåll tillverka stek- och bagerismör, skall därom skriftligen göra ansökan hos myndighet, som Kungl. Maj:t i särskild ordning bestämmer. Tillstånd att till-

112 verka stek- och bagerismör meddelas för viss tid, och må särskilda villkor av myndigheten föreskrivas för tillståndets åtnjutande. — Stek- och bagerismör får, där varan icke är avsedd till förbrukning uteslutande i tillverkarens eget hushåll, utlämnas från tillverkningslokalen allenast i förpackning, vara på ett varaktigt sätt med tydliga bokstäver finnes anbragt orden »Stek- och bagerismör» med angivande tillika av de procentuella andelarna av i varan ingående smör och isterflott. Å förpackningen skall därjämte tillverkarens namn vara på varaktigt sätt angivet. Myndighet, som avses här ovan, äger meddela närmare föreskrifter om förpackningens art och utseende. I fråga om smärre prov av stek- och bagerismör, som utlämnas gratis, skall vad nu säges ej äga tillämpning, såframt provet utlämnas i omslag, därå varans beskaffenhet finnes med tydliga bokstäver angiven. — Den, som driver handel med stek- och bagerismör. åligger att förvara varan i förpackning så märkt, som nyss sagts, dock må i minuthandeln varan utställas till försäljning i klumpar eller mindre stycken, under förutsättning antingen att den är försedd med omslag, som nedan sägs, eller att å varan finnes anbragt en skylt eller etikett med lätt i ögonen fallande, tydlig påskrift av orden »Stek- och bagerismör». Vid försäljning i minut av stek- och bagerismör skall varan antingen tillhandahållas köparen i sådan förpackning, som nyss sagts, eller ock utlämnas i omslag med tydlig påskrift av orden »Stek- och bagerismör, innehållande % smör och % isterflott», med ifyllnad av vederbörliga procenttal. — I räkningar, fakturor, fraktsedlar, konossement, slutsedlar, leveranskontrakt och andra dylika skriftliga handlingar, som angå stek- och bagerismör, skall varans ifrågavarande beskaffenhet uttryckligen angivas. — Tillverkas stek- och bagerismör vid margarinfabrik, skola bestämmelserna i förenämnda margarinförordning, i vad de avse tillsyn över tillverkning av margarin, äga motsvarande giltighet å tillverkningen av stekoch bagerismör. — Bestämmelserna i margarinförordningen skola, i vad de avse tagande och undersökning av prov för utrönande av varas art, i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande tagande och undersökning av prov för utrönande, huruvida viss vara utgöres av stek- och bagerismör. — Vidare erfordras givetvis ansvarsbestämmelser o. dyl. Dessa föreskrifter äro i flertalet hänseenden av enahanda syfte som margarinförordningens samt äro ägnade att starkt särskilja stek- och bagerismöret både från det vanliga, smöret, som det ju dock står nära, och från margarinet, som det i sak ej har mycket gemensamt med. I vissa avseenden äro föreskrifterna strängare än margarinförordningens. Sålunda skulle tillverkning av stek- och bagerismör ej fä ske u t a n efter särskilt tillstånd, därvid erforderliga villkor må föreskrivas. Vidare är tillverkningen av stek- och bagerismöret noga reglerad genom att i särskild ordning bestämmas v a r a n s sammansättning och ingrediensernas beskaffenhet. Bland annat med hänsyn till de sålunda berörda, i förhållande till margarinförordningen skärpta bestämmelser, varigenom tillverkningen ändock är noga kontrollerad, har det ej ansetts nödigt att i själva föreskrifterna stadga sådan tillsyn genom särskild tillsyningsman, som den som äger r u m vid margarinfabrikerna, a n n a t än i de fall, där tillverkningen sker vid margarinfabrik och där alltså dylik tillsyn ändock är anordnad på platsen. I samband med utfärdande av föreskrifter av nyss a n t y t t innehåll torde i margarinförordningen, förslagsvis såsom ett n y t t stycke antingen

113 i 1 eller i 36 §, böra intagas en erinran om att beträffande tillverkning och försäljning av på visst sätt blandat smör (stek- och bagerismör) gäller vad därom särskilt är stadgat. Det kan ej påräknas, att någon tillverkning av stek- och bagerismör kommer till stånd, med mindre särskilda åtgärder vidtagas för varans prisförbilligande. Stek- och bagerismöret måste tydligen säljas till ett pris, understigande tillverkningskostnaden och så nedsatt, att v a r a n får den önskade konkurrenskraften gentemot margarinet. Detta prisförbilligande torde böra ske med anlitande av samma medel, varmed smörexporten nu stödes, d. v. s. mjölkavgifts- och margarinaccismedel. Prisförbilligandet måste uppenbarligen ske under sådana former, a t t missbruk om möjligt förebygges. Man kan tänka sig i huvudsak följande förfaringssätt. Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. träffar avtal med s å d a n a mejerier eller margarinfabriker, som erhållit tillstånd att tillverka stek- och bagerismör, angående tillverkning under viss tid av stekoch bagerismör. Därvid tillses, att garantier erhållas för a t t var a n blir av erforderlig kvalitet. Uppmärksamheten bör även ägn a s frågan om det smör, som användes vid inblandningen, dels med hänsyn till angelägenheten av att ej främja produktion av sämre smör och dels i syfte att förhindra, a t t tillverkarna göra sig en oförtjänt vinst genom a t t vid vissa tillfällen eventuellt använda billigt smör. A n n a t än mejerismör av god beskaffenhet torde ej böra få användas vid stek- och bagerismörets tillverkning. Över huvud taget bör noga iakttagas, att avtal om tillverkning ej ingås med andra än verkligt pålitliga och lojala tillverkare. Vidare fastställas — ungefär i samma ordning som nu gäller i avseende å bestämmandet av pristillägg vid export — försäljningspris för stek- och bagerismöret ävensom — med utgångspunkt från v a r a n s tillverkningskostnad, däri även i n r ä k n a d eventuellt utgående margarinaccis, å ena sid a n och försäljningspriset å den a n d r a — storleken av det tillägg, tillverkaren skall ur förenämnda avgiftsmedel erhålla per kilogram vederbörligen försålt stek- och bagerismör. Till grund för försäljningskvantitetens fixerande böra ligga av tillverkaren härom avgivna deklarationer. Tillverkare, som avgiver felaktig deklaration och därigenom eller eljest tillskansar sig för högt pristillägg, måste vara underkastad straffansvar. I n n a n å t g ä r d e r för tillverkning och utförande i marknaden av stekoch bagerismör vidtagas i enlighet med förestående utkast i hela dess vidd, torde det v a r a nödvändigt utföra fortsatta försök. Dessa, vilka böra v a r a dels laboratorieförsök och dels praktiska försök för marknadens studerande, böra påbörjas så s n a r t ske kan. Då det gäller en ny vara, bör utsläppandet ske med viss försiktighet och allmänhetens inställning till kvalitet och pris noga observeras. Kommittén förutsätter, att Svenska mejeriernas riksförening med verkligt intresse och energi tager upp saken. Kommittén vill ifrågasätta, att Kungl. Maj:t snarast möjligt måtte dels medgiva, att Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. må, enligt plan som 8

—

114 godkännes av statens mjölknämnd, använda till en början ett belopp a v förslagsvis 100 000 kronor för omedelbart igångsättande av mera omfattande försök med tillverkning av sådant isterblandat smör, varom ovan förmäles, och dettas utsläppande likaledes på försök i handeln inom vissa lämpligt valda orter till billigt pris, dels förklara att bestämmelserna i förenämnda margarinförordning den 30 juni 1932 (nr 355) ej skola hava tillämpning i avseende å sålunda tillverkat isterblandat smör, därest det säljes i emballage eller annan förpackning, som godkänts av statens mjölknämnd, dels ock anmoda statens mjölknämnd att. efter riksföreningens hörande, inkomma med redogörelse för erhållna resultat i förevarande hänseende samt det förslag, vartill förhållandena må föranleda, börande vid u p p r ä t t a n d e t a v sagda förslag beaktas vad kommittén h ä r ovan skisserat. Förenämnda anslagsbelopp för försökens bedrivande synes böra bestridas med samma medel, som användas för smörexportens stödjande. E.

Minskad prisskillnad mellan smör och margarin.

Även om åtgärder i enlighet med kommitténs förslag under D vidtagas för utsläppande i marknaden av ett billigt stek- och bagerismör, kan ingen på förhand veta, h u r u experimentet utfaller. Särskilt ä r det vanskligt a t t bedöma, i vad mån den n y a v a r a n kan inverka minskande på förbrukningen av det vanliga smöret. Såsom förut nämnts torde stekoch bagerismörets förmåga att å ena sidan i n k r ä k t a på m a r g a r i n k o n s u m tionen och å a n d r a sidan ej n ä m n v ä r t påverka åtgången av det vanliga smöret till stor del bero av de prismarginaler, som komma att r å d a mellan det vanliga smöret och stek- och bagerismöret samt mellan detta och m a r garinet. I sistnämnda hänseende räknas blott med m a r g a r i n av de billigaste märkena, enär de dyrare margarinsorterna torde bliva p r a k t i s k t taget utträngda. Men även i och för sig är prisrelationen mellan smör och m a r g a r i n en avgörande faktor, då det gäller att stärka smörets konkurrenskraft gentemot margarinet. Därest man önskar öka avsättningen av en v a r a på bekostnad av enannan, är det ett naturligt och i affärslivet ofta brukat medel, att p r i s e r n a jämkas. Systemet med prisutjämning verkar automatiskt och kräver i n g a n ä m n v ä r d a organisatoriska anordningar samt är smidigt och kan anpassas efter vunna erfarenheter samt givas högre eller lägre grad av effektivitet, allteftersom större behov av övergång från den ena till den a n d r a v a r a n föreligger. Särskilt i samverkan med det förut skisserade förslaget om stek- och bagerismöret torde ett utjämnande av de allmänna priserna mellan å ena sidan smör och å a n d r a sidan m a r g a r i n och annat m a t n y t t i g t konstfett vara den enklaste, mest effektiva och u r olika synpunkter b ä s t a anordningen för vinnandet av ökad smörförbrukning inom landet. Genom möjligheten a t t n ä r m a priserna till v a r a n d r a medelst såväl sänkning a v smörpriset som höjning av margarinpriset behöva p r i s ä n d r i n g a r n a icke för vardera varan bliva så starkt framträdande.

115 Det synes ej vara obefogat, att prisskillnaden mellan smör och margarin, som på grund av statens stöd till smörprisets uppehållande i förening med inträffat kraftigt prisfall å margarinråvaror nu är ovanligt stor, jämkas därhän, att margarinindustrien, margarinhandeln och margarinkonsumtionen ej få alltför gynnad ställning. Att försvaga margarinets konkurrenskraft gentemot smöret genom fördyring av margarinet är för övrigt en utväg, som statsmakterna redan i viss utsträckning beträtt genom påläggande av accis å margarin. En sänkning av smörpriset är till fördel för dem, som konsumera smör, liksom en höjning av margarinpriset är olägligt för margarinkonsumenterna. Av betydelse för frågans bedömande är att någorlunda veta, huru förbrukningen av smör och margarin ställer sig i olika fall, såsom för skilda samhällsgrupper och förbrukare. Härom har kommittén utrönt följande. Av större, opersonliga förbrukare — restauranter, inrättningar, skolor, bagerier m. fl. — torde flertalet använda både smör och margarin. Beträffande restauranter och andra näringsställens förbrukning hava uppgifter erhållits från dylika inom städerna i tre län. Därav framgår, att praktiskt taget alla dessa restauranter — även de största och mest förstklassiga i berörda städer — förbruka både smör och margarin, därav ofta knappt två tredjedelar smör och drygt en tredjedel margarin. Medelförbrukningen av margarin är 35 procent och av smör 65 procent. Av ett trettiotal restauranter hade endast tre lägre margarinförbrukning än 25 procent av sin sammanlagda smör- och margarinförbrukning. Sju använde lika mycket eller mera margarin än smör, därav åtminstone någon restaurant, som måste betecknas såsom en första klassens. Dessa uppgifter avse nuvarande förhållanden. — I fråga om bagerierna redovisas i till kommittén från vissa större dylika företag inkomna uppgifter en årsförbrukning av 1 995 ton margarin, 931 ton smör, 411 ton kokosfett o. dyl. samt 51 ton ister. Uppenbarligen är margarinförbrukningen inom bageriyrket ungefär dubbelt så stor som smörförbrukningen, och från många håll har såsom en orsak härtill uppgivits prisskillnaden, även om andra förhållanden — såsom konsistens o. d. — också spela in. Såsom av tidigare lämnade uppgifter framgår använda även landstingens och kommunernas inrättningar samt vissa skolor både smör och margarin. — I avseende å enskilda hushåll torde, att döma av den av kommittén verkställda bearbetningen av socialstyrelsens hushållsböcker, det övervägande antalet familjer, som beröres av sagda nyligen utförda undersökning, använda smör och margarin jämsides. Av 699 hushåll, representerande olika trakter och skilda välståndsgrupper inom arbetarklassen och lägre tjänstemän samt medelklassen, hava 359 använt mer smör än margarin, 100 ungefär lika mycket av varje och 240 mer margarin än smör. Den större margarinförbrukningen framträder särskilt bland de familjer, där inkomsten är låg. Hos lantarbetarna synes margarinförbrukningen vara något större, i det att av 105 lantarbetarhushåll 62 använt mer margarin än smör, 20 unge-

116 fär lika mycket samt 23 mer smör än margarin. Inom den egentliga bondeklassen är förhållandet det motsatta. Enligt hushållsböckerna förekommer det jämförelsevis sällan, a t t margarinförbrukningen därstädes överväger smörkonsumtionen och i allmänhet är den förra proportionsvis ringa. E h u r u de verkställda utredningarna alltså visa, a t t en betydande margarinförbrukning förekommer även bland sådana konsumenter, som strängt taget borde hava r å d att köpa smör, och att smör användes i ej ringa mån jämväl bland den breda publiken, har man dock att utgå från, att stora befolkningsgrupper i svag ekonomisk ställning äro särskilt inriktade på margarinet och ej anse sig hava r å d att köpa det dyrare smöret. De h ä r a v följande betänkligheterna mot en ytterligare fördyring av m a r g a r i n e t måste noga beaktas. E n väsentlig höjning av margarinpriset medför jämväl risk för minskad fettförbrukning över huvud taget och verkar betungande i ekonomiskt avseende på många hushåll. Blir höjningen däremot måttlig och av ungefär samma storleksordning, som många a n d r a prisfluktuationer å viktiga förnödenheter, torde verkningarna för hithörande konsumenter bliva mindre kännbara. Att m ä r k a är, att prisläget för livsmedel över huvud taget för n ä r v a r a n d e är ganska lågt, och n u v a r a n d e m a r g a r i n p r i s ligger ungefär på förkrigsnivån. Med hänsyn till margarinets k a r a k t ä r att i viss mån v a r a de minst bemedlades speciella matfett har kommittén funnit det vara befogat, a t t — i samband med den ifrågasatta höjningen av margarinpriset — med anlitande av de inflytande margarinaccismedlen åtgärder vidtagas från statens sida i syfte att kompensera de konsumenter, som mest kännbart drabbas av prishöjningen å margarinet. I den mån så sker i nödig omfattning, torde betänkligheterna mot ett prisutjämningsförfarande mellan smör och m a r g a r i n minskas. Man torde kunna säga, a t t de sociala olägenheterna av utjämningen med något höjt m a r g a r i n p r i s för alla förbrukare av v a r a n uppvägas av den nödlindrande kompensationsåtgärden, om ett belopp, motsvarande den ytterligare höjningen av accisen å allt m a r g a r i n och alltså även det som förbrukas av de bättre situerade, på ett lämpligt och effektivt sätt användes till fromma för de verkligt behövande. Visserligen kan det synas mindre tilltalande, a t t man först beskattar en viktig nödvändighetsvara och sedan använder influtna medel för att motverka vissa socialt menliga följder av prisfördyringen, men ihågkommas bör då, att prishöjningen torde v a r a nödvändig av viktiga näringspolitiska hänsyn samt för a t t ernå ett rationellt prisförhållande mellan en mycket betydelsefull inhemsk jordbruksprodukt och ett huvudsakligen av importerade r å v a r o r tillverkat ersättningsmedel. Till frågan, h u r u kompem sationen skall ske, återkommer kommittén i ett följande kapitel, men redan nu framhålles, att kommittén därvid närmast tänkt på ett förbilligande av konsumtionsmjölken särskilt för fattiga, barnrika familjer. Sedan kommittén alltså, i syfte att ernå avsättning inom landet a v 10 000 å 15 000 ton smör utöver nuvarande konsumtionsmängd, i princip förordat minskad prisspänning mellan smör och m a r g a r i n jämsides med ut-

117 släppandet av stek- och bagerismöret, gäller det att n ä r m a r e angiva, huru prissättningen bör avvägas för a t t nå sagda syfte. F ö r att åstadkomma minsta möjliga rubbningar och olägenheter bör man, såsom redan antytts, n ä r m a priserna till v a r a n d r a medelst såväl höjning av margarinpriset som sänkning av smörpriset. Beträffande margarinpriset synes för de vanligast förekommande märkena minutpriset böra höjas (från nuvarande 1 krona 30 öre) till 1 krona 50 öre per kilogram. E t t uppehållande av margarinpriset vid denna höjd bör v a r a ett gott stöd för smöravsättningen. Kommittén vill, med hänsyn bland a n n a t till angelägenheten av att fettförbrukningen ej på grund av för stor fördyring nedpressas, ogärna tänka sig, att priset för de berörda vanligaste m a r g a r i n m ä r k e n a sättes högre än 1 krona 50 öre per kilogram. Kommittén håller ock för sannolikt, att för vinnande av avsättning av nyssn ä m n d a ökade smörkvantitet högre m a r g a r i n p r i s icke behöver tillämpas. Vid angivandet av sagda pris har kommittén förutsatt, a t t mera väsentligt ändrade förhållanden på penningmarknaden ej inträda. Den sålunda ifrågasatta höjningen av margarinpriset bör åstadkommas genom erforderlig ökning av accisen (och tullen) å margarin. F ö r närvarande är margarinaccisen 30 öre för kilogram och minutpriset å förberörda vanligare m a r g a r i n m ä r k e n 1 krona 30 öre för kilogram. Vid i huvudsak oförändrade pris å margarinets råvaror torde alltså, för ernående av höjning av margarinpriset till förut angivna 1 krona 50 öre, accisen å margarin böra höjas med 20 öre till 50 öre för kilogram. Vid eventuellt prisfall å m a r g a r i n r å v a r o r e. dyl. kan det emellertid, för hållande av nyssnämnda pris av 1 krona 50 öre, bliva nödvändigt att tillämpa något högre accis. Å andra sidan kan, till följd av prisstegring å m a r g a r i n r å v a r o r eller av andra giltiga skäl, den situation inträffa, att ett m a r g a r i n p r i s av 1 krona 50 öre skäligen kan hållas, även med något lägre accis än 50 öre. Vid accisens bestämmande bör vidare iakttagas, att margarinindustrien förhindras a t t utnyttja situationen genom obefogade prishöjningar, såsom t. ex. en ökning av margarinpriset till förenämnda belopp av 1 krona 50 öre, innan margarinaccisen höjes och u t a n att prishöjningen betingas av råvaruprisernas stegring. E t t dylikt förfarande bör ej stå hindrande i vägen för vidtagande av en eljest erforderlig höjning av accisen. Om kommittén alltså utgår från, a t t accisen för ernående av meranämnda margarinpris som regel bör bestämmas till 50 öre för kilogram, framgår av det nu sagda, att man dock måste r ä k n a med vissa variationer kring n ä m n d a belopp. Kommittén förordar, att en maximering även i fortsättningen stadgas, och synes i dylikt syfte böra av riksdagen föreskrivas, att accisen å m a r g a r i n får uppgå till högst 60 öre för kilogram. Detta innebär, att nuvarande maximigräns höjes med 10 öre. Bestämmelserna om margarinaccis (och höjd tull å margarin) böra utsträckas att avse även konstister och matoljor samt andra ersättningsmedel för smör eller flott. I sistnämnda fallet tankes bland annat och närmast på rent kokosfett (s. k. kokossmör), vilken v a r a enligt margarin-

118 förordningens definition på konstister ej anses såsom dylikt. Sistberörda »andra ersättningsmedel för smör eller flott», vilka för a t t rubbning ej skall behöva ske i margarinförordningens definitioner ej komma a t t direkt ingå under begreppet konstister, torde emellertid vid nyss avsedd tullhöjning lämpligen böra tulltaxeras såsom konstister, för så vitt icke styrkes, att v a r a n är avsedd att användas för annat ändamål än såsom dylikt ersättningsmedel. Härigenom vinnes den praktiska fördelen, att ä n d r i n g a r ej behöva ske i ett antal andra tulltaxerubriker, u t a n torde allenast erfordras införande av en sådan a n m ä r k n i n g till tulltaxenummer 114: 2 (konstister), som framgår av förslaget i bilaga C. Därjämte torde i 20 § tillämpningsföreskrifterna (nr 373/1929) till tulltaxeförordningen böra intagas ett omnämnande av sistberörda anmärkning. Genom denna anordning beträffande tulltaxeringen av dessa a n d r a ersättningsmedel för smör eller flott ernås i huvudsak ock, att tullfrihet — liksom nu ä r fallet beträffande konstister — erhålles för dylika ersättningsmedel, i den mån de äro avsedda att användas såsom r å v a r a för tillverkning inom riket av produkt, varför accis u t g å r vid försäljningen, eller för margarinost. — Vidtages ej utsträckning på nyss angivet sätt av accisbestämmelsernas giltighet, k a n befaras, att förbrukningen övergår till berörda ersättningsmedel. I senare kapitel kommer kommittén vidare a t t ifrågasätta viss accis (och tull) å fettemulsioner ävensom möjlighet att uttaga licensavgift å diverse råvaror för margarinindustrien. Såsom förut a n t y t t s torde vidare med riksdagen böra stadgas bestämmelser till den verkan, a t t accis ej behöver erläggas å i vederbörlig ordning tillverkat stek- och bagerismör. E j heller torde accis böra u t g å för sådan vara, som av Kungl. Maj:t med hänsyn till särskilda förhållanden finnes böra undantagas, något som exempelvis k a n bliva fallet, därest någon annan sammansättning å stek- och bagerismör, än den ovan ifrågasatta, skulle befinnas böra praktiseras, t. ex. någon tillsats av talg. Så kan ock tänkas böra ske beträffande någon till ersättningsmedel för smör eller flott hänförlig artikel, vilken förarbetas vid sådan livsmedelstillverkning, som befinnes vara i oundgängligt behov att erhålla artikeln u t a n den fördyring, som accisen innebär. Något behov av att accisbelägga margarinost torde näppeligen för närvarande föreligga. — Förslag till författningsbestämmelser i ämnet återfinnas i h ä r v i d fogade bilagor. Däri hava margarinförordningens definitioner å margarin, konstister och fettemulsion av praktiska skäl bibehållits oförändrade. Med hänsyn till bestämmelserna i margarinförordningen, enligt vilka det i huvudsak är förbjudet a t t beträffande m a r g a r i n och fettemulsion i handeln använda orden smör, grädde och mjölk, hava de i gällande tulltaxa använda orden »konstgjort smör» samt »konstgrädde och konstmjölk» i förslaget till ändring i tulltaxan utbytts mot orden m a r g a r i n och fettemulsion. Inflytande accismedel, jämte nyssberörda licensavgifter, torde böra användas för två ändamål, nämligen dels — liksom hittills — såsom tillskott till mjölkregleringen och särskilt för täckande av

119 viss del av kostnaderna för försäljning av smör till nedsatt pris, dels ock — vilket i huvudsak är en nyhet — för genomförande av förut antydda sociala kompensationsåtgärder till fromma för de mindre bemedlade, som mest k ä n n b a r t drabbas av den ytterligare fördyringen av margarinet. Till frågan om fördelningen av berörda medel mellan dessa två ändam å l återkommer kommittén med förslag h ä r nedan. För a t t ernå den önskade ökningen i smöråtgången lärer det, såsom redan a n t y t t s , ej vara tillräckligt med den förut ifrågasatta höjningen a v margarinpriset, u t a n samtidigt torde — jämte det att stek- och bagerismöret utsläppes i marknaden — smöret behöva förbilligas. Med vilket belopp d e t t a bör ske, för åstadkommande av den önskade ökade avsättningen, k a n ej på förhand avgöras. Man måste i praktiken pröva sig fram. K o m m i t t é n håller för antagligt, att man därvid behöver tillämpa följande m i n u t p r i s per kilogram, nämligen 2 kronor för stek- och bagerismör samt 2 kronor 50 öre för r u n m ä r k t mejerismör. Det sist nämnda priset innebär en sänkning med ungefär 20 öre av nuvarande pris. Då det ej synes osannolikt, a t t handelsmarginalen vid försäljning av smör, för n ä r v a r a n d e i allmänhet 40 öre per kilogram, vid prissänkningen torde kunna hoppressas till 35 öre per kilogram, skulle nyssnämnda minutpris av 2 kronor 50 öre motsvara en notering vid mejerierna av 2 kronor 15 öre för kilog r a m r u n m ä r k t smör. Genom de åtgärder, som h ä r ifrågasatts beträffande margarin- och smörpris, komma till synes ändrade förhållanden att inträda i fråga om mejeriernas inkomst å försålt smör och mjölkleverantörernas betalningar för levererad produktmjölk. Emellertid komma vissa av åtgärderna att verka i en riktning, medan andra verka i den motsatta. Å ena sidan komma kostnaderna för utlämnande av pristillägg vid smörexporten att avsevärt nedgå dels på grund av den minskade exportmängden, dels genom a t t riksnoteringen inom Sverige å r u n m ä r k t smör skulle sänkas, exempelvis från n u v a r a n d e 2 kronor 30 öre med 15 öre till 2 kronor 15 öre för kilogram, dels ock möjligen till följd av vid minskad smörimport till England stegrade priser därstädes. Härigenom komma avsevärda belopp att inbesparas å de medel, som nu användas för utlämnande av pristillägg vid smörexport, alltså såväl mjölkavgifts- som margarinaccismedel. E n a n n a n ekonomisk vinst u r mjölkregleringens synpunkt erhålles därigenom, a t t avsättningen av konsumtionsmjölk, till följd av de antydda särskilda å t g ä r d e r n a för åstadkommande av ökad mjölkkonsumtion, beräkn a s stiga med åtföljande nedgång i den väsentligt mindre lönande avsättningen av produktmjölk. Å a n d r a sidan kommer den eventuellt erforderliga sänkningen av riksnoteringen inom riket å r u n m ä r k t smör, exempelvis till 2 kronor 15 öre, a t t medföra en inkomstminskning över hela linjen för smörproducenterna; i antydda fall med 15 öre per kilogram. H ä r t i l l komma kostnaderna för förbilligande under noteringspriset av stek- och bagerismöret.

120 Kommittén har utgått från, att smörexporten fortfarande skall komma i åtnjutande av pristillägg, motsvarande liksom nu i huvudsak skillnaden mellan förenämnda riksnotering och genomsnittliga exportpriset. Vidare h a r kommittén ansett, a t t de betydande medelsbelopp, som genom förslaget och på nyss angivet sätt inbesparas vid utlämnandet av pristilllägg vid smörexporten, skola enligt regler, som strax skola angivas, samt sedan därifrån avgått utgifterna för stek- och bagerismörets förbilligande, användas för utökning av de belopp, som utlämnas i prisutjämningsbidrag å produktmjölken. Härigenom bör den betalning, mjölkleverantörerna i genomsnitt erhålla för produktmjölken, bliva i allt väsentligt densamma som nu. Den inkomst, som leverantörerna av produktmjölk hittills netto bekommit (med avdrag alltså av mjölkavgift men med tillägg av prisutjämningsbidrag), har ju varierat för skilda distrikt — den är lägst i Skåne och högst i Norrland — ävensom för olika tidsperioder. Man måste även för framtiden räkna med dylika variationer. Men kommittén anser det vara önskvärt, att, för så vitt ej påtaglig stegring i den nuvarande smörproduktionen eller särskilda förhållanden i övrigt a n n a t betinga, ifrågavarande producenter i fortsättningen ej erhålla sämre betalning för produktmjölken än vad hittills i stort sett utgått. Därvid synes det dock skäligt, a t t man bortser från de belopp, som genom kraftfoderskatt tillföras mölkregleringen, enär dessa tillkomma genom belastning av mjölkproduktionens kostnader. I fråga om de grunder, som skola gälla vid fördelning av inflytande margarinaccismedel (däri inräknad accis å konstister m. fl. ersättningsmedel samt å fettemulsioner ävensom eventuella licensavgifter å margarinråvaror) för användningen till mjölkregleringen och till de sociala kompensationsåtgärderna, har kommittén utgått från bibehållande av den princip, som nu gäller, eller att de särskilda kostnaderna för smörproduktionens avsättning genom att denna helt eller delvis måste säljas till pris, understigande vad som motsvarar 2 kronor 30 öre för kilogram r u n m ä r k t smör, skola gäldas till hälften av nyssberörda accismedel och till hälften av mjölkavgiftsmedel. Med hänsyn till vikten av att tillräckliga medel, särskilt vid höjda margarinpriser, finnas tillgängliga för de sociala kompensationsåtgärderna ävensom för att i någon m å n förebygga en ej önskvärd ökning av produktionen av smör, har kommittén emellertid ansett, att nyssnämnda allmänna fördelningsregel bör kompletteras med ett stadgande om maximering av den del av aeeismedlen, som får användas för mjölkregleringsändamål. Maximigränsen synes lämpligen böra bestämmas så, att av aeeismedlen ej får för mjölkregleringen tagas i anspråk mer än som motsvarar 30 öre för kilogram under året försålt (d. v. s. av tillverkare till köpare levererat) m a r g a r i n och andra accisbelagda varor. Detta innebär med a n d r a ord, att den del av accisen, som överstiger 30 öre per kilogram under året sålda accisbelagda varor, j ä m t e totala beloppet licensavgifter skall användas för de sociala kompensa-

121 tionsåtgärderna. Vidare skall, i den m å n 30-öresandelen av accisen icke enligt förut angivna regler behöver tagas i anspråk för mjölkregleringen, även sålunda besparat belopp gå till de sociala kompensationsåtgärderna. — Fastställandet av storleken av det belopp av aeeismedlen, som skall överföras till mjölkregleringen, torde kunna ske ungefär sålunda. Man u t r ä k n a r för viss tid det belopp, som enligt givna regler u t g å t t såsom pristillägg vid smörexpor ten (pristilläggsbeloppet för smörexporten). Vidare fastställes den myckenhet mejerismör, som med r ä t t att åtnjuta prisutjämningsbidrag. sålts från mejerierna under berörda tid, vare sig försäljningen skett för export eller för hemmamarknaden; och för denna myckenhet beräknas den kostnad, som smörnoteringens sänkning från 2 kronor 30 öre per kilogram förorsakat 1 (kostnadsbeloppet för smörprisets allmänna, sänkning). Slutligen fastställas utgifterna för utlämnande under ifrågavarande tid av sådant tillägg till tillverkare av stek- och bagerismör, varom förmälts u n d e r näst föregående avdelning (pristilläggsbeloppet för stek- och bagerismöret) och vilket tillägg avser att ersätta tillverkarnas särskilda kostnader för stek- och bagerismörets försäljning till nedsatt pris. Den sålunda för perioden uträknade sammanlagda kostnaden för smörproduktionens avsättning till lägre pris än 2 kronor 30 öre, nämligen summan av pristilläggsbeloppet för smörexporten, kostnadsbeloppet för smörprisets allmänna sänkning och pristilläggsbeloppet för stek- och bagerismöret, halveras, och det på detta sätt framkomna beloppet skall överföras från aeeismedlen till mjölkregleringen. Därvid skall dock, såsom förut föreslagits, iakttagas, att vad som under visst å r överföres ej får överstiga ett belopp, motsvarande 30 öre för kilogram under året försålt m a r g a r i n och andra accispliktiga varor. De i förevarande med E betecknade avdelning ifrågasatta åtgärderna toide böra tillgripas, därest ined hänsyn till förhållandena å exportmarknaderna hinder eller avsevärda svårigheter skulle uppstå för större årlig utförsel av svenskt smör än ungefär 13 000 å 14 000 ton eller om tydlig tendens till utveckling i sådan riktning förmärkes eller därest eljest särskilda skäl föreligga för beredande av ökad avsättning inom landet av smör. I n n a n dylika förhållanden inträffa, torde visserligen — förslagsvis från och med den 1 juli 1935 — de n y a befogenheterna böra genom nya författningar v a r a för handen, men böra under berörda mellantid de nu tilllämpade reglerna om margarinaccisens höjd och accismedlens användning följas. Därvid bör dock iakttagas, att, därest accisen, under tid efter den 30 juni 1935, överstiger 30 öre per kilogram, den n y a regeln om accismedlens fördelning mellan sociala ändamål och mjölkregleringen bör under sådan tid tillämpas. H u r u man med utgångspunkt från ovanstående förslag synes kunna räknemässigt bedöma v e r k n i n g a r n a av kommitténs under D och E framlagda förslag framgår av den kalkyl, som s t r a x skall framläggas. 1

Om noteringen exempelvis sänkts till 2 kronor 15 öre. blir alltså sagda kostnad 15 öre per kilogram.

122 I n n a n så sker, m å något beröras förslagets i n v e r k a n på försäljn i n g e n a v l a n t s m ö r . G e n o m u t s l ä p p a n d e t a v stek- och b a g e r i s m ö r e t s a m t j ä m k n i n g e n n e d å t a v s m ö r p r i s e t i d e t a l j h a n d e l n m å s t e a n t a g l i g e n försäljningen av lantsmör d r a b b a s av visst avbräck. D e n n a försäljning är v i s s e r l i g e n n u m e r a ej s ä r s k i l t o m f a t t a n d e — 5 000 a 6 000 t o n p e r å r — m e n för v i s s a l a n d s d e l a r , s ä r s k i l t v ä s t r a S v e r i g e och S m å l a n d , s p e l a r d e n . ä n n u en g a n s k a s t o r roll. D å e m e l l e r t i d m å n g a a v de n u v a r a n d e försälj a r n a a v l a n t s m ö r , v i l k e n v a r a för ö v r i g t o f t a ä r a v l å g k v a l i t e t , t o r d e h a v a m ö j l i g h e t a t t ö v e r g å a t t l e v e r e r a m j ö l k t i l l m e j e r i e r e l l e r o r d n a sak e n p å n å g o t a n n a t i v a r t fall för d e n e n s k i l d e p r o d u c e n t e n a c c e p t a b e l t s ä t t , s y n e s d e n n a s i d a a v f r å g a n ej b ö r a t i l l m ä t a s d e n v i k t , a t t d e n b ö r h i n d r a e n eljest a v b e h o v e t p å k a l l a d p r i s s ä t t n i n g s p o l i t i k för s m ö r och margarin. Den kalkyl, som synes k u n n a uppställas beträffande den sannolika avs ä t t n i n g e n a v mejerismör efter g e n o m f ö r a n d e t av k o m m i t t é n s förslag, ä r följande. En total årlig tillverkning av cirka 60 000 000 kilogram mejerismör l>eräknas bliva enligt förslaget avsatt sålunda: Export 14 000 000 kilogram a 130 öre kronor 18 200 000 Försäljning inom landet av 17 500 000 kilogram stek- och bagerismör å 165 öre i parti (200 öre i minut), och erhålles härför, efter avgång av 3 500 000 kilogram ister å 100 öre samt tillverkningskostnader å 8 öre för kilogram, för i varan ingående 14 000 000 kilogram smör (28 875 000 — 3 500 000 — 1400 000 = ) » 23 975 000 Försäljning inom landet av 32 000 000 kilogram vanligt smör a 215 öre i parti (250 öre i minut) » 68 800 000 Summa kronor 110 975 000. ' I genomsnitt erhållas således för kilogram producerat mejerismör 110 975 000: 60 000 000 = 1 krona 85 öre. Skillnaden mellan 230 öre och sistnämnda belopp utgör 45 öre, som intill hälften skall gäldas av accismedel. Av dessa skulle sålunda enligt sagda regel mjölkregleringen tillföras intill 60 000 000 X 0*225 = 13 500 000 kronor. På grund av den av kommittén ifrågasatta begränsningen av det belopp, som av aeeismedlen får tagas i anspråk för sistberörda ändamål, torde emellertid angivna belopp, 13 500 000 kronor, komma att något minskas. Om förbrukningen av margarin (samt av konstister, kokos o. dyl.), nu i runt tal 55 000 000 kilogram, beräknas genom de föreslagna åtgärderna komma att minskas till 40 000 000 kilogram och accisen tankes utgå med 50 öre för kilogram, skulle nämligen inflyta 20 000 000 kronor, varav högst vad som motsvarar 30 öres accis eller 12 000 000 kronor få användas till mjölkregleringen. Återstoden, 8 000 000 kronor, jämte licensavgifterna å margarinråvaror, beräknade till 1 000 000 kronor, eller tillhopa 9 000 000 kronor skulle användas för de sociala kompensationsåtgärderna. Tillhopa skulle sålunda jordbrukarna av det försålda smöret samt av aeeismedlen tillföras (110 975 000 + 12 000 000 = ) 122 975 000 kronor. För mjölkprisets stödjande tillkomma därjämte mjölkavgifterna samt kraftfoderskatten. Utgår man i stället från nuvarande mjölkregleringssystem, har man vid en produktion av 60 000 000 kilogram mejerismör och en inhemsk förbrukning av 36 000 000 kilogram att räkna med en smörexport av 24 000 000 kilogram. Därför erhållas följande inkomster:

123 Export 24 000 000 kilogram å 110 öre kronor 26 400 000 Försäljning å hemmamarknaden av 36 000 000 kilogram å 230 öre i parti (270 öre i minut) » 82 800 000 Summa kronor 109 200 000. Av margarinaccismedlen skall mjölkregleringen nu erhålla tillskott, motsvarande halva kostnaden för exporten eller 24 000 000 X 0*60 = 14 400 000 kronor. Tillhopa erhålla sålunda jordbrukarna vid nuvarande system av det försålda smöret samt av margarinaccismedlen 123 600 000 kronor. Enligt ovanstående kalkyler skulle genom de föreslagna åtgärderna mjölkproducenternas inkomster minskas med (123 600 000 — 122 975 000=) 625 000 kronor. Utgår man vid kalkylerna i stället från en inhemsk förbrukning av 38 000 000 kilogram mejerismör, bleve inkomstminskningen 950 000 kronor. I båda fallen uppväges inkomstminskningen dock helt av den inkomststegring, som till följd av de ifrågasatta kompensationsåtgärderna skulle uppstå på grund av ökad försäljning av konsumtionsmjölk, och detta även om sänkningen av smörpriset till äventyrs skulle medföra nedgång även i ostpriserna. De medel, som inflyta till mjölkregleringen i form av mjölkavgifter, kraftfoderskatt samt tillskott från aeeismedlen för m a r g a r i n m. fl. fettvaror torde, sedan därmed gäldats kostnaderna för smörexporten och utsläppande av stek- och bagerismöret, böra användas för utlämnande av prisutjämningsbidrag enligt för n ä r v a r a n d e gällande grunder. Dessa böra, beträffande de båda norrländska prisutjämningsdistrikten, tillämpas så, a t t ett v a r t av dessa distrikt av nyssberörda medel tilldelas ett särskilt belopp, svarande mot den å distriktet belöpande andelen av totala kostnad e r n a för exporten av smör samt för utsläppandet av stek- och bagerismör. Detta innebär för berörda distrikts vidkommande en av praktiska skäl bet i n g a d jämkning i härom nu gällande regel. H u r u den föreslagna anordningen i sin helhet k a n väntas komma att verka i olika delar av landet framgår av omstående tablå. Det är givet, att kalkyler av förevarande a r t måste innehålla ovissa faktorer, såsom om blivande exportpris, de kvantiteter som inom landet komma att vid de a n g i v n a prislägena säljas av vanligt smör, stek- och bagerismör samt m a r g a r i n ; men så vitt kommittén kan förutse synes ett genomförande av kommitténs under D och E framförda förslag böra medföra den önskade effekten av ökad avsättning å hemmamarknaden av svenskt smör med bibehållande under förut angivna förutsättning av n u gällande produktmjölkpriser, samtidigt som ett betydande penningbelopp borde kunna p å r ä k n a s för nyssberörda kompensationsåtgärder. Därest det mot förmodan skulle visa sig, att en sådan höjning av accisen å margarin, att priset d ä r å bringas upp till förut angivna belopp 1 krona 50 öre, icke är tillräcklig för ernående av det därmed avsedda syftet, torde det få ankomma på K u n g l . Maj:t att, med beaktande av angelägenheten a v å ena sidan a t t producenternas priser å mjölk ej försämras ochr å a n d r a sidan att konsumenterna ej betungas genom ytterligare fördyring a v margarinet, avgöra, h u r u v i d a accisen bör, inom den förut ifrågasatta maximigränsen av 60 öre per kilogram, ytterligare höjas.

124 Beräknade priser å

produktmjölken

Anm. Det förutsattes, att exporten uppgår till 24 000 ton, för vilka erhålles ett medelnettopris av 110 öre för kilogram, samt att denna export minskas till 14 000 ton med ett medelnettopris av 130 öre för kilogram. Myckenheten stek- och bagerismör, som beräknas k u n n a säljas till ett partipris av 165 öre för kilogram, antages till 17 500 ton, sammansatt av 14 000 Stockholms distrikt

Myckenhet avgiftspliktig mjölk, ton.

Smålands distrikt

820 000

290 000

500 000

230 000

320 000

60 000

Riksnotering å r u n m ä r k t smör, öre/kg

230 Produktmjölkens smörvärde efter avdrag av mjölkavgiften, öre/kg

7-2

72 5 800 000

därav produktmjölk, ton >

konsumtionsmjölk, ton Nuvarande

sgstem.

Till mjölkregleringen inflytande medel: mjölkavgifter, kr

16 400 000

kraftfoderskatt, kr

1719 611

608 155

margarinaccis, kr.

4 585 630

1 621 748

22 705 241

8 029903

Avgår för pristillägg å exporterade varor, kr

9 171 262

3 243 496

Återstår för prisutjämning 1 , kr

13 339 871

4 717 759

Prisutjämningsbidrag å produktmjölk, öre/kg

2-G7

2-0 5

Pris å produktmjölken, öre/kg

10-3 7

215 6-o

215 6*6

mjölkavgifter, kr.

16 400 000

5 800 000

kraf tfoderskatt, kr

1719 611

608 155

margarinaccis, kr.

3 821 359

1 351 456

21940 970

7 759 611

Avgår för pristillägg å exporterade varor, kr

3 789 515

1 340 194

Avgår för pristillägg å stek- och bagerismör, kr.

1 950 485

689 805

Återstår för prisutjämning 8 , kr

15 957 996

5 643 681

Summa kr-

Det föreslagna

systemet.

Riksnotering a r u n m ä r k t smör, öre/kg Produktmjölkens smörvärde efter avdrag av mjölkavgiften, öre/kg Till mjölkregleringen inflytande medel:

Summa kr

Prisutjämningsbidrag å produktmjölk, öre/kg

3-ii)

2-4 5

Pris å produktmjölken, öre/kg

10-2 9

9-55

1 Av prisutjämningsmedlen skola vartdera av Mellersta Norrlands distrikt ocb Norrbottens distrikt tilldelas särskilda belopp av 486 525 kronor respektive 123 029 kronor, motsvarande halva den å distriktet belöpande kostnaden för pristillägg å exporterade varor, varefter återstoden utslås å de olika distrikten efter myckenheten avgiftspliktig mjölk. — 2 Av prisutjämningsmedlen skola vartdera

Vid ovanstående beräkningar är hänsyn ej tagen till den ökning i försäljningen av konsumtionsmjölk, som kan väntas komma att inträda enligt

125 i olika prisutjämningsdistrikt. ton smör och 3 500 ton ister. Istret beräknas i inköp hava kostat 100 öre för kilogram. Kostnaden för stek- och bagerismörets tillverkning antages till 8 öre för kilogram. Produktmjölkens pris har satts lika med mjölkens smörvärde med tillägg av prisutjämningsbidraget jämte 0'5 öre för kilogram, motsvarande skillnaden mellan skummjölkens värde och mejerikostnaderna. Skånes distrikt

Västra Sveriges distrikt

VärmlandsDalarnas distrikt

Mellersta Norrlands distrikt

Norrbottens distrikt

Samtliga distrikt

680 000

555 000

87 000

22 000

2 575 000

560 000

410 000

55 000

36 000

9 000

1 800 000

145 000

66 000

51 000

13 000

775 000

7-2

7-2

7-2

7-2

7-2

13 600 000

11 100 000

2 420 000

1 740 000

440 000

51 500 000

1426 019

1 163 884

253 748

182 447

46 136

5 400 000

120 000

230 7-2

3 802 718

3 103 689

676 661

486 525

123 029

14 400 000

18828 737

15 367 573

3 350 409

2 408972

71 300 000

7 605 436

6 207 378

1 353 320

973 049

246 059

28 800 000

11062 331

9 028 814

1 968 444

t 901 853

480 928

42 500 000

1-98

2-20

3-5S

5-28

5*34

2-38

9-68

9-90

11-28

12*98

13-04

10-06

215 6-c

215 G-G

6-6

6-6

6-6

6-6

13 600 000

11100 000

2 420 000

1 740 000

440 000

51 500 000

1426 019

1 163 884

253 748

182 447

5 400 000

3168 932

2 586 408

563 884

405 437

102 524

12 000 000

18194 951

14 850 292

3237 632

2 327 884

588 660

68 900 000

3142 524

2 564 854

559 185

402 058

101 670

11900 000

1 617 476

1 320 146

287 816

206 942

52 330

6 125 000

13233 460

10 800 839

2 354 778

2 302 105

582 141

50 875 000

2-36

2-63

4-28

6-3 9

6-47

2-83

9-46

9-73

11-38

13-49

13- S 7

9'93

av Mellersta Norrlands distrikt och Norrbottens distrikt tilldelas särskilda belopp av 609 000 kronor respektive 154 000 kronor, motsvarande hela den å distriktet belöpande kostnaden för pristillägg å exporterade varor samt å stek- och bagerismöret, varefter återstoden utslås å de olika distrikten efter myckenheten avgiftspliktig mjölk.

det föreslagna systemet och vilken medför stegring av prisutjämningsbidraget samt därmed även höjning av produktmjölkpriset.

126 Beträffande förutberörda accismedels budgettekniska redovisning, synes följande tillvägagångssätt kunna ifrågasättas. Å riksstatens inkomstsida upptages en inkomsttitel »Accis å m a r g a r i n med flera fettämnen m. m.», v a r a inflytande accismedel samt licensavgifter å m a r g a r i n r å v a r o r redovisas. För budgetåret 1935/1936 torde denna titel böra upptagas till 21000 000 kronor. Av de inflytande medlen torde det belopp, som enligt förut angivna regler användes till mjölkregleringsändamål, för nästa budgetår uppskattat till 12 000 000 kronor, böra tillföras det under nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget »Avsättning till jordbrukets prisregleringsfond». Återstoden av inflytande medel torde på vanligt sätt böra tillföras den allmänna budgeten, å vars utgiftssida, under femte eller nionde huvudtiteln, upptages ett förslagsanslag »Förbilligande i vissa fall av mjölk åt mindre bemedlade m. m.», vilket för budgetåret 1935/1936 torde böra uppföras med 9 000 000 kronor.

Vad kommittén i det föregående föreslagit hänför sig närmast till det fall, att en smörexport av åtminstone 13 000 a 14 000 ton per år kan uppehållas. Skulle läget till äventyrs i framtiden bliva sådant, vilket bland a n n a t torde förutsätta ett upphörande av gällande engelsk-svenska handelsavtals giltighet, att ej ens dylik export kan uppehållas eller ock att av a n d r a anledningar smörexporten helt bortfaller, får givetvis frågan om avsättningen av Sveriges smörproduktion större dimensioner, ä n som förutsatts i det föregående. Kommittén anser det v a r a ganska osannolikt, a t t en dylik situation inträffar inom så n ä r a framtid, a t t man redan n u — och i n n a n erfarenheter vunnits om en sådan omläggning av smöravsättningen, som avses i kommitténs förut skisserade förslag — bör utforma ett förslag, h u r u förfaras bör i den extrema situationen med fullständigt avstängd exportmarknad. Det synes nämligen v a r a av vikt, att, innan m a n går än vidare i fråga om beredande av ökad avsättning av smör å hemmamarknaden och ytterligare bortträngande av margarinet, erfarenheter samlas om verkningarna av utsläppandet av stek- och bagerismöret, utjämningen mellan priserna å smör och m a r g a r i n samt å t g ä r d e r n a för ernåendet av ökad avsättning av konsumtionsmjölk. Då det sannolikt ock torde bliva tid att samla dylika erfarenheter, h a r kommittén avstått från a t t vidare ingå på frågan om helt bortfallande smörexport.

127 KAP. 12.

Utlämnande till mindre bemedlade av konsumtionsmjölk till nedsatt pris. Kommittén har i det föregående berört angelägenheten av främjad avsättning av konsumtionsmjölk, därvid prisfrågan understrukits, ävensom förordat åtgärder i syfte att de minst bemedlade beredas kompensation för den genom ytterligare höjd accis förorsakade fördyringen av margarin m. fl. fettvaror. Under hänvisning härtill och åberopande av vad i övrigt i det föregående anförts vill kommittén härom föreslå följande. Vad av inflytande accismedel å margarin m. fl. fettvaror ej enligt förut tillstyrkta grunder åtgår för mjölkregleringen jämte inflytande licensavgifter å margarinråvaror skall användas för förbilligande huvudsakligen av konsumtionsmjölk för behövande konsumenter. Det är givet, att en dylik åtgärd kan framkalla vissa betänkligheter. Den kräver viss apparat, svårigheter kunna möta att rättvist utvälja de konsumenter, som skola komma i åtnjutande av den billigare varan; likaså krävas kontrollanordningar för missbruks förekommande. Saken är dock av den stora vikt och ett så nödvändigt komplement till förslaget om margarinets fördyring, att något i angivna riktning bör göras, vilket ock förutsatts i direktiven för utredningen. Då kommittén, såsom förut anförts, ej ansett sig böra förorda en allmän sänkning av mjölkpriset genom exempelvis mjölkavgiftens borttagande — en åtgärd som eljest varit enkel att genomföra — har kommittén ej kunnat utfinna någon bättro social kompensationsåtgärd, än förbilligande i särskilda fall av konsumtionsmjölk åt de mindre bemedlade. Detta är, såsom kommittén förut antytt, en så viktig angelägenhet, att eljest hysta betänkligheter mot rabattkort o. dyl. fått vika. Genom att hjälpåtgärden begränsas till sådana förbrukare, som kunna anses vara verkligt behövande, torde verksamheten ej heller bliva alltför omfattande samt bör kunna ordnas på ett praktiskt och smidigt sätt. Därvid utgår kommittén från, att verksamheten i de särskilda orterna omhänderhaves av vederbörande kommunala myndigheter. Dessa torde inom var sin ort kunna bäst bedöma behovet och lättast verkställa urvalet av dem, som böra ifrågakomma till erhållande av rabattering. Såsom förut antytts (se kalkylen i näst föregående kapitel) kan beräknas, att ungefär 9 000 000 kronor komma att per år stå till förfogande för ifrågavarande sociala kompensationsverksamhet. Härav synas intill

128 1000 000 kronor böra stå till Kungl. Maj:ts fria förfogande för vidtagande, i m å n så finnes lämpligt, av sådana a n d r a sociala åtgärder, som k u n n a v a r a av vikt för ett förbilligande av de viktigaste livsmedlen för de minst bemedlade och för vilka åtgärders vidtagande andra medel ej finnas tillgängliga. Användandet av nyss sagda belopp skulle alltså i huvudsak utgöra ett fortsättande av vad som redan nu förekommer, i vilket hänseende må erinras om det, på Kungl. Maj:ts förslag i propositionen n r 257/1934, av riksdagen lämnade bemyndigandet för Kungl. Maj:t att för täckande enligt vissa grunder av kostnader för utdelning av mjöl (och nötkött) till nödlidande t a g a i anspråk högst 1000 000 kronor av margarinaccismedel. Cirka 8 000 000 kronor skulle alltså återstå för prisnedsättning i särskilda fall genom kommunal medverkan av konsumtionsmjölk. Detta belopp skulle förslå till ett förbilligande med exempelvis 8 öre per liter av icke mindre än ungefär 275 000 liter mjölk per dag under ett å r s tid. Härigenom torde ungefär en halv miljon behövande personer kunn a få sitt dagliga behov av färskmjölk tillgodosett till väsentligt lägre priser än eljest. Rörande verksamhetens n ä r m a r e bedrivande synes följande k u n n a tjäna till ledning för blivande bestämmelser i ämnet. Inom ett för varje ifrågakommande kommun för viss kortare t i d r y m d •— exempelvis halvår — bestämt belopp bör kommunen äga att, med anlitande av anslag ur förberörda medel, bedriva verksamhet för förbilligande av konsumtionsmjölk till behövande. Inom kommunen bör verksamheten handhavas av ett för ändamålet utsett särskilt organ. Därvid bör det i huvudsak ankomma på kommunerna och organet att efter behovsprövning bestämma vilka förbrukare, som skola komma i åtnjutande .av förmånen. Under alla förhållanden måste därvid iakttagas, att endast sådana personer ifrågakomma, som äro i verkligt behov av hjälp för livsmedlens förbilligande, varvid familjeförsörjare och barn ävensom ålderstigna och sjuka främst böra tillgodoses. Däremot böra ej schablonmässiga regler i fråga om inkomstbelopp o. dyl. eftersträvas. Verksamheten skall i första hand avse nedsättning av priset å konsumtionsmjölk till sådana personer, som nyss åsyftats. J ä m v ä l får komm u n lämna bidrag för att mjölk må tillhandahållas till nedsatt pris till sådana allmänna eller filantropiska bespisningsföretag, som uteslutande ä r o avsedda för de mindre bemedlade samhällslagren och där å t g ä r d e n k a n tänkas leda till ökad mjölkkonsumtion. Vad sist sagts får, där synnerliga skäl därtill äro, tillämpas även i avseende å barnkrubbor, barnhem o. dyl. Vederbörande kommun bör vara ansvarig för, att verksamheten anordnas så effektivt som möjligt samt att den äger r u m under erforderlig kommunal kontroll. Särskild bokföring över havda utgifter för förbilligandet bör fordras.

129 K o m m u n e n torde själv böra a n s v a r a för alla med verksamheten förenade förvaltningskostnader, med det u n d a n t a g dock a t t särskilt skattetyngda kommuner, där stort behov av hjälpverksamhet tillika föreligger, må efter beslut av Kungl. Maj:t av förenämnda medel kunna erhålla skäligt bidrag till sina utgifter för skrivning, trycksaker, annonser, porton och skrivmaterial. Förbilligandet bör i regel ske i form av rabatter å konsumtionsmjölk enligt ett för ändamålet utarbetat system med rabattkuponger eller dylikt. De, som vilja ifrågakomma till erhållande av berörda förmån, böra ansöka härom hos det kommunala organet, som tid efter a n n a n avgör, vilka som skola erhålla r a b a t t samt antalet kuponger för viss tid. I särskild ordning böra kommunerna erhålla handledande anvisningar om verksamhetens n ä r m a r e ordnande i praktiken. K o m m u n , som önskar erhålla statsanslag för ifrågavarande verksamhet, torde inom viss tid härom böra till Kungl. Maj:t göra ansökan enligt fastställt formulär. Vid ansökningen bör fogas a) plan för de tillämnade a n o r d n i n g a r n a jämte kostnadsberäkning, b) uppgifter och, i förekommande fall, bevis om de medel, som av kommunen själv eller eljest tillhandahållits för ändamålet, c) sådana upplysningar om kommunens ekonomiska och sociala förhållanden och rörande hjälpbehovet, som m å erfordras för bedömandet av ansökningen, samt d) redogörelse för planerade organisations-, bokförings- och kontrollanordningar. Ärenden a s förberedande centrala handläggning, så ock ledningen över kommunernas hithörande verksamhet, granskning av kommunernas redovisn i n g a r m. m., torde k u n n a ske genom en särskild, i anslutning till socialeller jordbruksdepartementet arbetande nämnd. Kostnaderna för nämndens verksamhet torde böra bestridas av förevarande medel. K o m m u n , å t vilken beviljats statsanslag av nu förevarande art, bör äga r ä t t att, efter avlämnande av viss slutredovisning rörande tidsperiodens hithörande verksamhet, utfå så stor del av anslaget, som motsvarar kommunens vederbörligen h a v d a utgifter för ändamålet. Särskilt skattetyngda kommuner, som d ä r a v äro i behov, må k u n n a utbekomma statsanslaget helt eller delvis i förskott. Kommun, som tilldelats anslag, som h ä r avses, bör givetvis v a r a underkastad den kontroll från statens sida, som K u n g l . Maj:t må föreskriva. Anordningen ifråga torde böra begynna från och med den dag efter den 30 j u n i 1935, då margarinaccisen höjes över nuvarande belopp av 30 öre för kilogram.

9 — 342740

130 KAP. 13.

Frågorna om reglering av margarinproduktionen samt importen av margarin, margarinråvaror m. m. I det föregående har huvudsakligen berörts den sidan av frågan om åtgärder för främjande av avsättningen inom landet av matfett av im hemskt ursprung, som avser konsumtionen. Givetvis ligger frågans kärnpunkt däri, att ökad efterfrågan av smör vinnes med därav föranledd minskad köplust och tillbakagång i förbrukningen i avseende å margarin. En dylik utveckling återverkar i sin ordning dock å tillförseln av margarin å den inhemska marknaden samt minskar denna. Av vikt är därför att ägna uppmärksamhet åt frågan, på vad sätt den sålunda inträdda minskningen i den inhemska produktionen och importen av margarin och därmed jämförliga fettvaror skall ske. En begränsning i margarinproduktionen återverkar i sin ordning på tillverkningen och införseln av margarinråvaror. Det är sålunda ett flertal invecklade produktions- och avsättningsproblem, som uppkomma vid en mera starkt begränsad konsumtion av margarin och vilka måste lösas. Vägledande vid hithörande överväganden har för kommittén varit att söka i främsta rummet förbehålla den marknad för margarin, som bliver kvar, åt den inhemska produktionen. Då avsättningen begränsas, är det ur sysselsättningssynpunkt och av nationella hänsyn i övrigt av särskild vikt, att de kvarvarande avsättningsmöjligheterna främst komma det inhemska arbetet och kapitalet tillgodo. Sålunda torde redan av denna anledning en reglering erfordras av importen av såväl margarin som annat matnyttigt konstfett, såsom konstister, kokosfett o. dyl. samt vissa matoljor. Denna reglering, vilken även bör omfatta fettemulsioner, torde böra så tillämpas, att importen av dessa färdiga alster helt bortfaller. Möjligen torde licenser för mindre myckenheter specialkvaliteter av matolja, t. ex. finare olivolja, böra lämnas i särskilda fall. Men någon anledning att i fortsättningen medgiva införsel av utländskt margarin, konstister o. dyl., samtidigt med att avsättningsmöjligheterna för den inhemska margarintillverkningen beskäras, föreligger enligt kommitténs mening icke. Vidare bör klarläggas, i vilken utsträckning margarinfabrikernas tillgodoseende med utländska fettråvaror, särskilt sådana som kunna tillverkas inom landet, bör bliva föremål för reglering. Av flera skäl synes

.131 det lämpligt för att ej säga nödvändigt, att staten h a r kontroll över importen av berörda, varor. Då åtskilliga importerade fettprodukter användas både som matfett och som r å v a r a vid margarintillverkning, måste en reglering av importen av matfett omfatta även kontroll från statens sida över åtminstone viss del av nyssnämnda industris råvaruimport. För en utsträckning av kontrollen till hela råvaruinförseln tala också handelspolitiska skäl. Av avgörande betydelse även för föreliggande fråga är dock den nyss antydda synpunkten, att avsättningsmöjligheterna inom landet för fettråvaror av olika slag — med hänsyn till handelsbalans och arbetsförhållanden — främst komma det inhemska arbetet och kapitalet tillgodo. I dylikt syfte ä r det bland annat av intresse, att olika slag av inhemska fettämnen bliva tillvaratagna. Företräde bör över huvud taget lämnas produkter av svenskt ursprung eller tillverkning, därest dessa kunna saluföras till någorlunda konkurrenskraftiga priser. Den omständigheten, att åtskilliga margarinfabriker kontrolleras av utländska företag med betydande fabrikation av m a r g a r i n r å v a r o r , gör att en dylik förmånsställning för svenskt fett näppeligen kan åstadkommas u t a n statligt ingripande. Huruvida, m a n bör gå längre och tillerkänna den inhemska produktionen företräde även vid priser, som ligga avsevärt högre än utlandets, blir beroende på den vikt, m a n tillmäter nyss anförda synpunkt. I n n a n kommittén ingår på frågan om anordnandet av importreglering för margarinets råvaror, må framhållas, att den nyss åsyftade kontrollen skulle kunna med full effektivitet vinnas även vid ett förstatligande eller genom annat liknande monopoliserande av margarintillverkningen i riket. Vissa skäl kunna anföras både för och emot ett dylikt statligt margarinmonopol, vilket ju kunde tänkas böra bedrivas under formen av ett aktiebolag, där staten hade aktiemajoriteten och bestämmanderätten. — Till stöd för anordningen synas följande skäl kunna andragas. Med hänsyn till jordbrukets intressen och särskilt vikten av tryggad smöravsättning vore det av betydelse, att det allmänna kunde helt dirigera margarinindustrien, bestämma om tillverkningens storlek, fördelning å skilda fabriker, varumärken och kvaliteter, r å v a r u a n v ä n d n i n g , försäljningspris, salumetoder m. m. Det kunde förefalla tilltalande, att den svenska tillverkningen av detta livsmedel undandroges de internationellt kapitalistiska monopoltendenser, som nu i större eller mindre grad behärska margarinindustrien i olika länder. Staten skulle kunna få en god inkomstkälla, en synpunkt som påverkas av det förhållandet, att margarintillverkningens vinstmöjligheter delvis bero på det allmännas prispolitik beträffande smör. — Mot anordningen torde k u n n a framhållas följande. Staten plägar ej u t a n synnerliga skäl inskrida p å det ekonomiska området såsom företagare och driva industri. E t t inlösande av befintliga margarinfabriker och övertagande av deras personal (och agenter) torde — liksom motsvarande åtgärder vid tobaks- och spritmonopolens tillkomst

132 — bliva en svårskött och ömtålig sak. De riktlinjer, som skola följas vid den fortsatta driften, kunna påverkas av politiska kastvindar (större eller mindre jordbrukar- eller konsumentvänlighet). E t t motsatsförhållande kan uppstå mellan statens intressen å ena sidan som fabriksägare med önskan om gott ekonomiskt resultat, stor försäljning m. m. samt å a n d r a sidan som v å r d a r e av jordbrukets liksom av konsumenternas angelägenheter. Tillgodoseendet av de ovan antydda önskemålen om tillverkningens reglering, däri inbegripet ett tillgodogörande för staten av sådana margarintillverkningens vinster, som uppkomma på grund av högt smörpris, torde k u n n a ernås på ett enklare sätt än genom ett statligt affärsmonopol beträffande margarintillverkningen, nämligen genom importreglering å m a r g a r i n r å v a r o r samt beskattning särskilt genom accis å tillverkade produkter. Vid vägandet av dessa för- och nackdelar av statligt margarinmonopol mot v a r a n d r a h a r kommittén s t a n n a t för den mening, att m a n åtminstone tillsvidare bör begränsa statens särskilda ingripande i margarinindustrien till kontroll av råvaruförsörjningen. Detta synes enklast ske genom att importen av olika såsom råvaror inom margarinindustrien nyttjade produkter underkastas statlig reglering. H u r u långt denna reglering i praktiken skall sträckas ä r — såsom nyss a n t y t t s —beroende p å den vikt, man tillmäter önskemålet a t t förefintliga arbetstillfällen inom landet skola tillvaratagas. Detta spörsmål bör givetvis bedömas även ur a n d r a synpunkter än dem, som kommittén enligt det givna uppdraget har a t t anlägga. Kommittén har s t a n n a t vid a t t föreslå sådana anordningar, a t t den från kommitténs synpunkt lämpliga och nödiga kontrollen över margarinindustrien vinnes samtidigt med a t t möjlighet erhålles att, i den m å n statsmakterna så anse önskvärt, utvidga denna kontroll till en mera ingående reglering av landets oljetillförsel. Importregleringen bör i princip omfatta samtliga fetter och oljor a v vegetabiliskt eller animaliskt ursprung (stat. n r 244—256 och nr 260—276), men av praktiska skäl torde vissa u n d a n t a g kunna göras. Ullfett och lanolin (stat. n r 246) samt degras och a n n a t garverifett (stat. n r 247) torde icke behöva bliva föremål för importreglering. Ifråga om under stat. n r 251—256 avsedda animaliska oljor och a n n a t djurfett torde endast det härdade fettet (stat. n r 255) behöva bli föremål för importkontroll. Av de feta vegetabiliska oljorna torde linolja (stat. n r 260) liksom även rovoch rapsolja (stat. n r 261) böra undantagas från importregleringen, då dessa oljor åtminstone för n ä r v a r a n d e icke användas inom den svenska margarinindustrien. Å a n d r a sidan torde importregleringen böra omfatta fettemulsioner, som enligt praxis torde tullbehandlas såsom ej särskilt nämnda näringspreparat (ur stat. n r 292 samt n r tulltaxenummer 123). De varuslag, som sålunda skulle omfattas av importregleringen, äro följande.

133 Stat nr

Varuslag

244 Oleomargarin. 245 Ister och flott. 248—250 Talg. 255 Härdat animaliskt fett. 262—273 Vegetabiliska, feta oljor samt växtfett och andra vegetabiliska fettämnen med undantag av linolja, rå, rov- och rapsolja, även blåsta, samt andra liknande blåsta oljor ävensom lin-, rov- och rapsoljesyror. 274 Margarin. 275 och 276 Konstister. Ur 292 Fettemulsion. Beträffande importregleringens närmare utformning och handhavande synas sådana särskilda omständigheter och syften vara för handen, att speciella författningsföreskrifter erfordras. Sålunda synes det förfarande, som ifrågasatts i propositionen nr 276/1934 angående sättet för anordnande i visst fall av importreglering, ej i alla detaljer lämpa sig för nu ifrågavarande reglering. Begleringen torde till sina huvuddrag böra anordnas sålunda. Införsel till riket av ifrågavarande varor torde — med sedvanliga undantag för vissa sådana fall, då tullpliktig vara får tullfritt införas — ej få äga rum annorledes än efter särskilt tillstånd. Därigenom öppnas möjlighet att förhindra onödig import av med det inhemska matfettet konkurrerande fettämnen jämsides med att kontroll kan utövas å att icke önskvärda förskjutningar inom margarinindustriens råvaruförsörjning uppkomma. Licensgivningen torde böra handhavas av en särskild nämnd, bestående av exempelvis tre opartiska personer samt fyra representanter för olika av regleringen berörda intressen. De opartiska ledamöterna utgöra inom nämnden ett arbetsutskott, som handlägger de löpande ärendena. Erforderligt skydd för den inhemska produktionen av fettråvaror kan lämnas genom att licensgivaren erhåller rätt att efter Kungl. Maj:ts förordnande uttaga licensavgift. Dylik avgift, som ej torde behöva överstiga 7 öre per kilogram, bör utgå för råvaror till margarinindustrien, vilken genom importregleringen åtnjuter skydd mot utländsk konkurrens, medan däremot införsel av fettråvaror för andra fettämnesförbrukande industrier, såsom tvättmedelsindustrien, ljusindustrien m. fl. lämnas avgiftsfri. Såsom kommittén förut anfört, torde ifrågavarande licensavgifter, sedan kostnaderna för nämndens verksamhet därav blivit täckta, böra användas för de förut avhandlade sociala kompensationsåtgärderna. Kungl. Maj:t torde ock böra medgivas befogenhet att stadga särskilda villkor för åtnjutande av importtillstånd. Det synes nämligen kunna ifrågasättas, om icke beträffande vissa margarinråvaror tillståndet i fråga även bör förbindas med skyldighet för importören att i viss

omfattning använda inhemskt fett i sin tillverkning. Därigenom skulle säkerhet vinnas för att åtminstone sådana fettråvaror av svenskt ursprung som isterflott och talg skulle, i den mån kvaliteten icke lade hinder i vägen, kunna avsättas inom landet till icke alltför ogynnsamma priser. Ifråga om de feta vegetabiliska oljorna däremot, vilka för närvarande — sedan tillverkningen i denna del Vid Kalmarfabriken nedlagts — inom landet tillverkas endast vid Kooperativa förbundets fabrik i Karlshamn, torde med hänsyn till att förbundet förfogar över 25 procent av margarintillverkningen ett dylikt villkor icke kunna uppställas, utan att garantier erhållas för att även de privata margarinfabrikerna kunna erhålla inhemska fettämnen i föreskriven mängd till efter förhållandena skäliga priser. Med hänsyn till förberörda licensavgift torde förslaget, närmast i vad det avser denna avgift, böra underställas riksdagen. Därest, i avvaktan på eventuell prishöjning i anledning av nyssberörda licensavgift och importreglering, spekulation till äventyrs skulle förmärkas, torde Kungl. Maj:t böra, utan att avvakta riksdagens medgivande till licensavgifters upptagande, omedelbart förordna därom, att införsel av i detta kapitel avsedda varor ej får ske utan efter tillstånd.

135 K A P . 14.

Frågan om reglering av förbrukningen av oljekakor och liknande kraftfoder. I det föregående har framhållits, a t t sannolikheten talade för ökad jordbruksproduktion inom Sverige beträffande såväl åkerbruk som boskapsskötsel. Skulle som följd d ä r a v uppstå allvarliga avsättningssvårigheter för hithörande produkter, måste problemet om förhindrande av överproduktion upptagas till särskilt övervägande. Detta gäller även beträffande mjölk- och smörproduktionen. P å detta område torde den n ä r m a s t till hands liggande utvägen v a r a a t t begränsa användningen av oljekakor och liknande kraftfoder. E h u r u åtgärder i sådan riktning ej l ä r a komma a t t rubba den sannolika tendensen mot stigande mjölkproduktion, äro de dock ägnade att fördröja utvecklingen. Då oljekakorna antingen importeras eller h ä r r ö r a av importerade råämnen, synas samma skäl t a l a för en begränsning i tillförseln d ä r a v som de, vilka motiverat förslaget om reglering av införseln av fettråvaror. Statsmakterna hava ock redan slagit in på denna väg, i och med att skatt lagts å ifrågavarande fodermedel. Produktionsförhållandena inom mjölkhanteringen ävensom det r å d a n d e överskottet av brödsäd, v a r a v stora delar måste avsättas till foder, göra det angeläget, att frågan om förbrukningsbegränsning för oljekakor redan nu noga beaktas. En minskad användning av oljekakor förutsätter, att efterfrågan d ä r a v hålles tillbaka. Detta skulle k u n n a ske genom en ransonering av förbrukningen, men en dylik anordning komme att medföra en vidlyftig organisation samt skulle med hänsyn till de olika förhållanden, som råd a inom jordbruket i landets skilda delar, näppeligen k u n n a genomföras på ett tillfredsställande sätt. Då kommittén finner denna väg utesluten, måste den eftersträvade begränsningen av efterfrågan på oljekakor ernås genom höjda priser. Detta skulle givetvis k u n n a åstadkommas genom en begränsning i tillförseln inom landet, d ä r v i d den bristande jämvikten mellan tillgång och efterfrågan av sig själv skulle medföra en prisstegring. F ö r ernående av den minskade tillförseln torde bland ann a t en inskränkning av den inhemska tillverkningen v a r a nödvändig, men, då oljekakorna erhållas som biprodukt vid oljeutvinningen, innebär d e t t a en minskning jämväl av oljetillverkningen, något som med hänsyn till vad tidigare anförts synes mindre önskvärt. E n begränsning i tillförseln av utländska oljekakor endast genom importreglering skulle visserligen leda till en omedelbar prisstegring, men härigenom framkallades sannolikt en ökad inhemsk produktion — den u t v u n n a oljan torde k u n n a ex-

136 porteras, om ej avsättning inom landet erhölles — och på grund d ä r a v komme priserna så småningom a t t n ä r m a sig sin förutvarande nivå. Detta utesluter givetvis icke, a t t det ur a n d r a synpunkter, särskilt handelspolitiska, och för ernående av bättre avsättningsförhållanden för det svenska jordbrukets fodervaror, k a n befinnas önskvärt, a t t staten h a r kontroll över importen av oljekakor. Kommittén anser lämpligt, a t t de bestämmelser angående tillstånd för import av vissa fodermedel, som finnas meddelade i kungörelsen den 21 december 1933 (nr 660) angående reglering av införseln av havre och majs samt vissa a n d r a fodermedel 1 , j ä m v ä l bliva tillämpliga i avseende å oljekakor (stat. nr 359—365) samt sådant a n n a t kreatursfoder, å vilket kungörelsen ej nu äger tillämpning och som ä r hänförligt till stat. n r 366, 367 samt 369—372. Den till stat. n r 368 hörande varan, melassfoder, ä r redan nu underkastad kungörelsens bestämmelser. Genom förevarande förslag får det allmänna sin hand över importen även av oljekakor o. d. och k a n reglera denna. Kommittén förutsätter, a t t nyssnämnda bestämmelser komma att förlänas erforderlig förlängd giltighet. Den eftersträvade prisstegringen för oljekakor synes sålunda i fortsättningen liksom hittills böra ernås genom uttagande av skatt å importerade ävensom å inom landet tillverkade oljekakor och a n n a t dylikt foder. Därvid bör emellertid uppmärksammas, a t t den härigenom minskade efterfrågan torde åstadkomma en skärpt konkurrens mellan de inhemska tillverkarna och importörerna. Dylik konkurrens k a n framkalla prissänkning. E n skatt å oljekakor kommer därför sannolikt icke a t t med hela sitt belopp verka tillbakahållande å förbrukningen. Prissänkningen bör givetvis beaktas vid bedömande av storleken av det skydd, v a r a v den inhemska oljeindustrien, enligt vad tidigare utvecklats, bör komma i åtnjutande. Kommittén utgår från, a t t erforderligt skydd kan beredas industrien inom ramen av den föreslagna licensavgiften. Vid bestämmande av skattebeloppet bör hänsyn tagas även till priserna inom landet å nötkreatursfoder i övrigt. E t t visst samband mellan ifrågavarande skatt och de importavgifter, som numera utgå å fodersäd och kli, föreligger sålunda. Då syftet med skatten å oljekakor n ä r m a s t ä r att främja en övergång i förbrukningen ifrån n u v a r a n d e v a r a till rent inhemska fodermedel, torde skatten böra sättas något högre än ifrågavarande importavgifter. Kommittén vill erinra, att, redan innan åtgärder vidtagits för höjning av fodersädspriserna, en skatt å oljekakor a v 2 öre för kilogram upptogs. Det synes kommittén som om denna m a r ginal mellan skatten å oljekakor och importavgiften å fodersäd j ä m v ä l i fortsättningen borde som regel bibehållas, så länge sagda importavgifter äro prisbestämmande för fodersädspriserna inom landet. I anslutning härtill torde maximibeloppet för skatten å oljekakor och dylikt foder, nu 6 öre, böra höjas till 8 öre per kilogram. 1

Förlänad förlängd giltighet genom kungörelserna 1934 : 72 och 479.

137 KAP. 15.

Frågan om regleringen av tillverkningen av fettemulsioner. Enligt gällande margarinförordning förstås med fettemulsion varje mjölk- eller gräddliknande vara, i vilken ingår fett, som ej är framställt av mjölk. Ehuru det ej finnes någon uttrycklig föreskrift därom, torde förordningens bestämmelser om fettemulsioner allenast omfatta vara, som är avsedd att användas som födoämne eller för tillverkning av sådant. Annan tolkning synes leda till orimliga konsekvenser. Man har skäl förutsätta, att nyssnämnda bestämmelser över huvud taget näppeligen avse andra produkter än sådana, som ej endast till det yttre likna mjölk eller grädde utan även i användningen kunna ersätta dem och där alltså en viss likhet jämväl i inre egenskaper förefinnes. Mjölk- eller gräddfärgade majonnäser exempelvis skulle sålunda enligt denna tolkning ej vara fettemulsioner i förordningens mening. Kommittén har fäst sig vid, att vissa produkter, som tillverkas ungefär som fettemulsioner eller därav beredas, ej med säkerhet torde lyda under nyssnämnda bestämmelser. Om en gräddliknande vara, i vilken ingår annat fett än mjölkfett, blir föremål för ytterligare beredning så att utseendet mera väsentligt ändras, torde den näppeligen längre vara att hänföra till fettemulsion, och tillverkningen därav lärer ej heller vara föremål för den i margarinförordningen avsedda kontroll, såvida ej den beredda varan utgöres av margarin eller konstister. Så t. ex. kan ifrågasättas, huruvida tillverkning av fettemulsioner, om dessa omedelbart och vid samma fabrik vidare förarbetas exempelvis till glass för avsalu, äro underkastade margarinförordningens bestämmelser. Detsamma torde gälla beträffande tillverkning ur konstfett av s. k. glassmassa, ett mixtum, som vissa glasstillverkare inköpa och frysa till glass, glasspinnar o. d. Dessa förhållanden måste anses mindre tillfredsställande, och skäl synes föreligga för övervägande av frågan, huruvida ej bestämmelserna i margarinförordningen om fettemulsioner borde, på lämpligt sätt jämkade, förlänas utsträckt giltighet, i syfte att dylika av fettemulsioner beredda produkter uttryckligen bliva underkastade kontroll vid tillverkningen samt i handeln så märkta, att deras egenskap av konstprodukt tydligt framträder. Sistnämnda fråga äger nära samband med spörsmålet om glasstillverkningen, vilket lärer vara under utredning inom lantbruksstyrelsen. Produktionen av fettemulsioner i margarinförordningens mening är

138 ännu av ringa omfattning och har för övrigt under senare år v a r i t jämförelsevis stillastående. Det oaktat utgör sagda tillverkning ett icke betydelselöst hot mot mjölkens framtida avsättningsmöjligheter. Tillverkningen ifråga gynnas för n ä r v a r a n d e i likhet med margarinfabrikationen av abnormt låga råvarupriser samt av det prisstöd, som mjölkproduktionen erhållit i Sverige. I sistnämnda hänseende bör särskilt beaktas, att fettemulsionerna, i den m å n tillverkningen d ä r a v faller under margarinförordningen, användas för konsumtionsändamål och sålunda konkurrera med konsumtionsmjölk och konsumtionsgrädde, å vilka sistn ä m n d a varor mjölkavgift men däremot icke prisutjämningsbidrag utgår. P å g r u n d h ä r a v har m a n att r ä k n a med att genom mjölkregleringen priserna å konsumtionsmjölk och konsumtionsgrädde höjas med icke endast vad som svarar mot stödet åt produktmjölken utan dessutom med mjölkavgiftens belopp. Med hänsyn härtill synes särskild anledning föreligga a t t vidtaga åtgärder för att försvaga fettemulsionernas konkurrenskraft gentemot mjölk och grädde. Samma skäl, som kommittén förut anfört för höjd accis å m a r g a r i n samt införande av accis å konstister, kokosfett och vissa matoljor m. m., tala för a t t bland de olika dylika åtgärder, som k u n n a ifrågakomma, införande av accis å fettemulsioner i första hand bör tillgripas. Kommittén tillstyrker därför a t t så sker. Accisens storlek bör principiellt sett bestämmas i proportion till fetthalten hos v a r a n samt med hänsyn tagen till såväl accisen å m a r g a r i n som utgående mjölkavgifter. På grund av a t t fetthalten hos de fettemulsioner, som för n ä r v a r a n d e saluföras i Sverige, i regel håller sig antingen mellan 10 och 15 procent eller ock mellan 35 och 40 procent behöva dock endast två skattesatser fastställas. Därigenom underlättas kontrollen i avsevärd grad. Gränsen synes lämpligen kunna bestämmas vid 17 procent eller samma fetthalt, som enligt mjölkavgiftsförfattningarna kan anses som gräns mellan tunn och tjock grädde. Förutsätter man, att fetthalten hos m a r g a r i n är lägst 82 procent, skulle sålunda, för a t t paritet skall föreligga mellan accisen å margarin och den å fettemulsioner, den senare bestämmas i fråga om fettemulsioner med en fetthalt, icke överstigande 17 procent, till en femtedel och beträffande a n d r a fettemulsioner till hälften av margarinaccisens belopp. I betraktande av att mjölkavgift u t g å r för konsumtionsmjölk och -grädde böra emellertid skattesatserna för fettemulsioner höjas, varvid dock även bör beaktas det lägre värdet hos fettemulsionerna i jämförelse med värdet hos konsumtionsmjölk och -grädde. Det synes rimligt, att som regel accisen för fettemulsioner med en fetthalt, icke överstigande 17 procent, bestämmes till 40 procent och för fettemulsioner med högre fetthalt ä n 17 procent till 60 procent av margarinaccisens belopp. Emellertid bör accisen å fettemulsioner sättas så hög, att ytterligare i n t r å n g på det nuvarande avsättningsområdet för mjölk och grädde icke sker från fettemulsionernas sida. P å grund d ä r a v bör Kungl. Maj:t äga rätt att, i den

139 mån så erfordras, gå utöver de belopp, som framkomma enligt ovan angivna regel. Högre accisbelopp än det av kommittén föreslagna högsta beloppet för margarinaccisen eller 60 öre för kilogram synes dock icke böra ifrågakomma. De bestämmelser angående accis å m a r g a r i n m. m., som kommittén i det föregående förordat, synas sålunda böra gälla jämväl i avseende å fettemulsioner under iakttagande av att Kungl. Maj:t skall äga bestämma accisen till skilda belopp för margarin, konstister m. m. och för fettemulsioner av olika fetthalt. I den mån accis blir gällande för fettemulsioner, bör givetvis den för fettemulsioner n u utgående tullen undergå motsvarande höjning. Fettemulsioner tulltaxeras nu, som förut anförts, enligt tulltaxenummer 123, men torde, i samband med den ifrågasatta tullhöjningen, lämpligen böra i tulltaxan upptagas för sig n ä r m a s t efter rubriken för konstister (se bilaga C). — J ä m v ä l må erinras, a t t kommitténs i det föregående framlagda förslag om importreglering av vissa fettvaror avsetts att omfatta även fettemulsioner. I den mån den av kommittén nyss förordade utredningen föranleder utsträckning av margarinförordningens bestämmelser om fettemulsioner att gälla även vissa ur fettemulsioner beredda produkter, torde jämväl böra övervägas, i vad mån accis bör utgå även å dylika produkter. Sålunda synes kunna ifrågasättas, om ej accis (och höjd tull) borde u t g å även å a n d r a av fettemulsioner till födoämne beredda produkter ä n m a r g a r i n och konstister, därest den sålunda beredda produkten saluföres från i margarinförordningen avsedd anläggning. Accisbeloppet för de beredda produkterna synes böra v a r a detsamma, som gäller för fettemulsionerna. Därest dessa beredda produkter icke innehålla mer än 17 procent fett, skulle accisen alltså utgå för dem med samma belopp som för fettemulsioner med nyssnämnda fetthalt. För a n d r a ifrågavarande produkter skulle det högre accisbeloppet tillämpas. Denna fråga, nämligen om utsträckt giltighet av föreskrifterna om fettemulsioner och vad därmed följer, bör emellertid — såsom redan anförts — göras till föremål för ytterligare övervägande.

140 K A P . 16.

Sammanfattning av kommitténs förslag. Såsom sammanfattning av vad kommittén beträffande positiva åtgärder i det föregående u t t a l a t och föreslagit må h ä r anföras följande. I . För främjande i allmänhet av avsättningen inom riket av mjölk, smör och a n d r a mejeriprodukter vill kommittén a) förorda fortsatt kraftig propaganda för ökad användning av, i främsta rummet, konsumtionsmjölk samt dessutom av smör och ost; börande mjölkavgiftsmedel även i fortsättningen efter Kungl. Maj:ts beslut anvisas för bedrivande genom Mjölkpropagandan och Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. av dylik reklamverksamhet; b) fästa uppmärksamheten på frågan om storleken av olika mellanhandskostnader vid försäljning av konsumtionsmjölk och -grädde samt understryka angelägenheten, icke minst u r avsättningssynpunkt, av a t t priserna å sagda varor ej hållas för höga; och förutsätter kommittén, a t t mejeriorganisationen upptager dessa frågor till ingående och allvarligt övervägande; c) uttala, a t t frågan om mjölkleverantörernas återtagande från mejeri av smör (och ost) bör, åtminstone tillsvidare, liksom nu ordnas genom vederbörande organisationers egna åtgöranden; och förutsätter kommittén, att l a n t b r u k a r n a s egna organ, särskilt mejeriorganisationen, fortsätta med a t t på frivillighetens och övertygelsens väg göra vad de k u n n a för a t t främja dylikt återtagande; d) förorda, a t t de i Kungl. Maj:ts cirkulär den 30 juni 1934 (nr 373) givna bestämmelser i syfte att de myndigheter, vilka verkställa upphandling för statens behov, upphandla smör i stället för m a r g a r i n m å t t e i sinom tid förlänas förlängd giltighet, samt a t t bestämmelserna, i avseende å marinen, få den verkan, att den n u v a r a n d e margarinförbrukningen där upphör och ersattes med smör. I I . I syfte att, särskilt beträffande stekning, bakning m. fl. hushållsändamål, främja en konsumtionsövergång från m a r g a r i n till smör ifrågasätter kommittén tillverkning och utsläppande i marknaden till billigt pris av ett särskilt smör (stek- och bagerismör). Så s n a r t som möjligt böra omfattande praktiska försök härom igångsättas, och föreslås, a t t Kungl. Maj:t måtte, på sätt i det föregående angivits, till en början ställa

ett belopp av förslagsvis 100 000 kronor till Svenska mejeriernas riksförenings u. p. a. förfogande för tillverkning och utsläppande i handeln inom vissa orter av dylikt stek- och bagerismör, varjämte Kungl. Maj:t torde böra föreskriva, att bestämmelserna i margarinförordningen den 30 juni 1932 (nr 355) ej skola hava tillämpning å sålunda tillverkad vara, därest den säljes i emballage eller annan förpackning, som godkänts av statens mjölknämnd. Statens mjölknämnd torde samtidigt böra anbefallas att, efter riksföreningens hörande, inkomma snarast möjligt med redogörelse för erhållna resultat i förevarande hänseende samt det förslag", vartill förhållandena må föranleda. Vid upprättande av sådant förslag torde böra beaktas, vad kommittén närmare angivit i ämnet. Erhålles tillfredsställande resultat av försöken, böra dessa utvidgas att avse en mera omfattande tillverkning av stek- och bagerismör och dettas utsläppande till lämpligt pris å hemmamarknaden. I I I . Därest med hänsyn till förhållandena å exportmarknaderna hinder eller avsevärda svårigheter skulle uppstå för större årlig utförsel av svenskt smör än ungefär 13 000 a 14000 ton eller om tydlig tendens till utveckling i sådan riktning förmärkes eller därest eljest särskilda skäl föreligga för beredande av ökad avsättning inom landet av smör, böra åtgärder vidtagas för att minska spänningen mellan minuthandelspriserna å smör samt å margarin m. fl. dylika ersättningsmedel. För dylikt ändamål torde Kungl. Maj:t böra av 1935 års riksdag begära 1) antagande från och med den 1 juli 1935, då den nu gällande förordningen om accis å margarin utlöper, av en förordning om accis å margarin samt vissa andra fettvaror i huvudsaklig överensstämmelse med det i bilaga A intagna förslag, samt 2) följande bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela förordnanden om tulltaxering, nämligen: I den mån förordnande om uttagande av accis enligt nyssnämnda förordning av Kungl. Maj:t meddelas, äger Kungl. Maj:t för tid, varunder sådan accis utgår, förordna dels om motsvarande höjning av tullen å av accisförordnandet berörd vara, därest denna utgöres av margarin, konstister, fettemulsion eller matolja, dels ock, därest varan är hänförlig till s. k. annat ersättningsmedel för smör eller flott, att den skall tulltaxeras såsom konstister, för så vitt ej styrkes, att varan är avsedd att användas för annat ändamål än som dylikt ersättningsmedel; skolande beträffande åsättandet av ifrågavarande tullsatser tillämpas de regler, som framgå av förslaget i bilaga C. Ehuru enligt förslaget till förordning accisen kan bestämmas upp till 60 öre för kilogram, har kommittén — med utgångspunkt i nyss antytt läge från ett minutpris för de vanligaste margarinsorterna av 1 krona 50 öre för kilogram — räknat med, att margarinaccisen höjes till 50 öre för kilogram. (Jämför ock förslaget i bilaga B.) De enligt förordningen inflytande aeeismedlen jämte de nedan i V omförmälda licensavgifterna å margarinråvaror böra, enligt av kommittén i det föregående närmare angi-

142 ven regel, fördelas till användning för två olika ändamål, nämligen dels såsom tillskott till mjölkregleringen och dels för vidtagande av vissa sociala kompensationsåtgärder till fromma för de mindre bemedlade, som mest k ä n n b a r t drabbas av den ytterligare fördyringen av margarinet. Beträffande sänkningen av smörpriset har kommittén hållit för antagligt, a t t för ernående av den önskade ökade smöravsättningen följande minutpris för kilogram skulle behöva tillämpas, nämligen 2 kronor för stek- och bagerismör saint 2 kronor 50 öre för r u n m ä r k t mejerismör. Kommittén har, med hänsyn tagen till den väntade ökade smöravsättningen å hemmamarknaden samt storleken av inflytande avgifts- och accismedel av skilda slag, r ä k n a t med samt funnit önskvärt, att producenterna av mjölk för beredande av smör och a n d r a mejeriprodukter, för så vitt ej påtaglig stegring i den nuvarande smörproduktionen eller särskilda förhållanden i övrigt a n n a t betinga, i fortsättningen ej komma att erhålla sämre betalning för produktmjölken än vad hittills i stort sett utgått, och d ä r v i d har bortsetts från de belopp, som tillföras mjölkregleringen genom kraftfoderskatten. Giltigheten av n u gjorda uttalanden om m a r g a r i n p r i s och produktmjölkpris är givetvis beroende av att ej mera väsentliga ändringar ske beträffande penningvärde och olika samhällsgruppers köpkraft. IY. Kommittén föreslår, att den del av inflytande accismedel för margarin m. m., vilken enligt förut åsyftad grund skall användas för sociala kompensationsåtgärder, jämte licensmedlen för m a r g a r i n r å v a r o r , må disponeras enligt i huvudsak de bestämmelser, som i det föregående n ä r m a r e angivits rörande förbilligande i vissa fall av konsumtionsmjölk. Av ifrågavarande belopp, uppskattat till sammanlagt ungefär 9 000 000 kronor per år, torde dock Kungl. Maj:t böra få fritt använda intill 1 000 000 kronor per å r för vidtagande, i den mån så finnes lämpligt, av sådana a n d r a sociala åtgärder, som kunna v a r a av vikt för ett förbilligande av de viktigaste livsmedlen för de mindre bemedlade och för vilka å t g ä r d e r s vidtagande a n d r a medel ej finnas tillgängliga. — Förslaget under I V torde — liksom förslaget under I I I — böra till sina huvuddrag underställas riksdagen samt t r ä d a i kraft från och med den dag efter den 30 juni 1935, då margarinaccisen höjes över n u v a r a n d e belopp av 30 öre för kilogram. Y. Vidare föreslår kommittén — i syfte huvudsakligen att gynna svensk produktion framför import och få inhemska fettämnen tillvarat a g n a — att en importreglering införes dels beträffande margarin, konstister och fettemulsion, därvid regleringen synes böra i huvudsak så tilllämpas, att någon införsel av n ä m n d a varor ej medgives, dels ock i avseende å r å v a r o r för margarinindustrien. Införsel av berörda varor torde få ske allenast efter särskilt tillstånd, på sätt i det föregående n ä r m a r e utvecklats, därvid enligt Kungl. Maj:ts bestämmande en licensavgift av högst 7 öre för kilogram må kunna u t t a g a s samt särskilda villkor för

143 tillstånds åtnjutande föreskrivas. I härvid fogade bilaga D återfinnes ett i ämnet u p p r ä t t a t förslag till kungörelse angående reglering av införseln av margarin och vissa andra fettvaror samt råvaror för margarintillverkning m. m. — Med hänsyn till den ifrågasatta licensavgiften torde förslaget i denna p u n k t böra anmälas för riksdagen, särskilt i vad angår sagda avgift. Skulle dessförinnan tendens till spekulation uppstå, lärer Kungl. Maj:t kunna och böra omedelbart förordna, att införsel av förenämnda varor ej får ske utan tillstånd. VI. Enligt kommitténs mening bör ett aktgivande ske på problemet om förhindrande av överproduktion av svenska jordbruksprodukter, varvid här närmast är fråga om mjölk- och smörproduktionen. Det synes angeläget, a t t ytterligare åtgärder vidtagas för begränsning om möjligt av förbrukningen av oljekakor och liknande kraftfoder. För a t t det allm ä n n a må k u n n a hava sin hand över importen h ä r a v vill kommittén förorda, att de bestämmelser angående tillstånd till införsel av vissa utländska fodermedel, vilka enligt kungörelsen n r 660/1933 gälla beträffande havre och majs m. m., jämväl bliva tillämpliga å oljekakor och liknande kreatursfoder. Dessutom har kommittén ansett erforderligt föreslå, a t t maximibeloppet för skatten å oljekakor och vissa slag av fodermjöl skall höjas från 6 till 8 öre för kilogram. I anslutning härtill h a r uppr ä t t a t s det i bilaga E i n t a g n a förslaget till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den Ii juni 1933 (nr 329) om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl. Sistnämnda förslag torde för antagande böra underställas riksdagen. T I L I avseende å fettemulsioner har kommittén, såsom framgår av förslagen härom, förordat accisbeläggning och importreglering. Därjämte vill kommittén, under hänvisning till vad härom anförts i närmast föregående kapitel, ifrågasätta ett övervägande av frågan, huruvida ej bestämmelserna i margarinförordningen om fettemulsioner borde, på lämpligt sätt jämkade, förlänas utsträckt giltighet, i syfte a t t vissa av fettemulsion beredda produkter (exempelvis glass och glassmassa, framställda ur konstfett) bleve underkastade kontroll vid tillverkningen samt i handeln så m ä r k t a , att deras egenskap av konstprodukter tydligt framträdde; och torde i samband därmed böra övervägas, i vad mån accis och höjd tull böra utgå även å dylika beredda produkter.

144 Bilaga

A.

Förslag till

förordning om accis å margarin samt vissa andra fettvaror. Härigenom förordnas som följer:

14. För följande varor, som inom riket tillverkas för försäljning, nämligen a) margarin, b) konstister, c) fettemulsion och d) matolja ävensom e) ann a t ersättningsmedel för smör eller flott än något av de ovan nämnda, skall, i den m å n Kungl. Maj:t så förordnar, erläggas accis efter vad nedan sägs. I denna förordning förstås med margarin: varje smörliknande v a r a av vad ursprung, blandning eller sammansättning som helst, såvida d ä r i ingår fett, som ej är framställt ur mjölk; med konstister: varje med konst framställt, till människoföda avsett, till färg och konsistens isterliknande fett av vad ursprung, blandning eller sammansättning som helst, såvida däri ingår a n n a t fett än svinfett, dock a t t såsom konstister ej skall anses från djur eller växter h ä m t a t oblandat, ofärgat och icke till isterkonsistens bearbetat fett, vilket utbjudes till salu under benämning, som tydligt angiver dess u r s p r u n g ; med fettemulsion: varje grädd- eller mjölkliknande vara, i vilken i n g å r fett, som ej är framställt ur mjölk; samt med matolja: för matlagningsändamål avsedda vegetabiliska feta oljor, såsom exempelvis run- och kronoljor; med annat ersättningsmedel för smör eller flott: varje ej till m a r g a r i n , konstister eller matolja hänförlig vara, avsedd a t t användas i stället för smör, flott, m a r g a r i n eller konstister, såvida v a r a n består av eller däri ingår fett, som ej är framställt ur mjölk eller h ä m t a t från svin eller idisslande djur; skolande hit hänföras exempelvis kokosfett (kokossmör). Bestämmelserna i denna förordning h a v a icke tillämpning å vara, som i enlighet med av Kungl. Maj:t i särskild ordning meddelade föreskrifter tillverkas genom a t t blanda smör med isterflott eller a n n a t fett (stek- och bagerismör), samt ej heller å vara, som av Kungl. Maj:t med hänsyn till särskilda förhållanden förklarats skola v a r a undantagen från bestämmelserna. 2§. Accisen utgår för varje slag av accispliktig v a r a med det belopp, högst 60 öre för varje kilogram av v a r a n s nettovikt, som Kungl. Maj:t bestämmer.

145 Accisens belopp må bestämmas olika för fettemulsioner med lägre och med högre fetthalt. I 1 § e) avsedd vara skall åsättas accis till samma belopp som den för konstister utgående.

3V Har förordnande jämlikt 1 § meddelats, skall den, som ämnar inom riket för försäljning tillverka vara, för vilken enligt förordnandet accis skall utgå, därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen. Anmälningsskyldigheten skall, där tillverkning bedrives vid tiden för ikraftträdande av förordnandet eller där den är avsedd att taga sin början inom femton dagar från nämnda tidpunkt, fullgöras utan dröjsmål och i annat fall senast femton dagar innan tillverkningen tager sin början. 4§. Det åligger tillverkare att, sedan anmälan blivit ingiven, inom en månad efter utgången av varje kalenderkvartal, varunder förordnande jämlikt 1 § varit gällande, till kontrollstyrelsen avlämna en på tro och heder avgiven deklaration rörande den mängd av varje av förordnandet berörd vara, som under kalenderkvartalet eller den del därav, varunder förordnandet gällt, av honom eller för hans räkning till köpare levererats. I deklarationen skola särskilt för varje kalendervecka angivas de sålunda levererade kvantiteterna med avdrag för vad som kan hava från återförsäljare under samma tid återlevererats såsom till försäljning oduglig vara. Har tillverkare under kalenderkvartalet till utlandet under sådan tullkontroll, som i 12 § tullstadgan sägs, utfört vara, för vilken accis utgått eller skall utgå, äger han att därför göra motsvarande avdrag i deklarationen. För åtnjutande av dylik rätt skall vid deklarationen fogas bevis från vederbörande tullmyndighet angående den utförda varans vikt och dagen för utförseln. 5 §. Tillverkares skyldighet att avlämna deklaration upphör, sedan skriftlig anmälan om rörelsens upphörande och dagen därför ingivits till kontrollstyrelsen. Dock skall deklaration avlämnas för det kalenderkvartal, under vilket rörelsen upphört. 6> Tillverkare skall samtidigt med avlämnandet av deklaration erlägga den accis, som belöper a den i deklarationen upptagna varukvantiteten. 7§. Accis skall inbetalas å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning. Vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal skall av tillverkaren ofördröjligen insändas till kontrollstyrelsen.

s §; Försummar någon att inbetala accis, som det enligt denna förordning åligger honom att erlägga, må accisen på framställning av kontrollstyrél10 — 342740

sen utmätas med det belopp, vartill kontrollstyrelsen efter verkställd undersökning fastställer densamma. 9 *. Visar uppgiftspliktig, att vara, som upptagits i deklaration, försålts till ett pris, som blivit före denna dag avtalat, och är den uppgiftspliktige icke på grund av särskilt förbehåll eller eljest berättigad att hos köparen uttaga accis, som belöper å det försålda partiet, äger Kungl. Maj:t bestämma, att accisen skall erläggas av köparen, eller ock, där skäl därtill föreligger, utan sådant åläggande för köpare medgiva säljaren befrielse från eller återbäring av accisen. Ansökan om sådan befrielse eller återbäring skall ingivas inom tre månader efter det att av Kungl. Maj:t jämlikt 1 § meddelat förordnande angående varan trätt i tillämpning. 10 §. överinseendet å kontrollen, att accis behörigen utgöres, handhaves av kontrollstyrelsen., som jämväl äger utse en eller flera kontrollanter att, emot ersättning som bestämmes av kontrollstyrelsen, biträda vid kontrollen. Närmare bestämmelser angående kontrollants befogenheter och åligganden meddelas av kontrollstyrelsen. Tillverkare skall tillhandahålla sina handelsböcker för kontrollant samt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kontrollstyrelsen för erhållande av en betryggande kontroll över accisens behöriga utgörande meddelar, ävensom de anvisningar, som kontrollant i enlighet med kontrollstyrelsens särskilda anvisningar kan lämna. Kostnaden för kontrollens utövande bestrides av medel, som enligt denna förordning inflyta till statsverket. 11 i Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må ej verkställas av annan än kontrollstyrelsen eller jämlikt 10 § utsedd kontrollant. Deklarationerna skola tillhandahållas dem, som i och för sin befattning böra därav erhålla del. I övrigt må deklaration icke vara för någon tillgänglig, utan att den, som avgivit deklarationen, medgivit dess offentliggörande; dock må deklarationer, på sätt Kungl. Maj:t förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Maj:t uppdrager utförandet av sådan bearbetning. 12 §. Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, bote från och med tjugufem till och med trehundra kronor, och må kontrollstyrelsen förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite. 13 §. Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, så att han därigenom undgått att betala accis eller fått erlägga för låg accis,

147 bote högst fem gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet undandragits. H a r den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande, men har den, som l ä m n a t uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, vare straffet böter, högst t v å gånger det belopp, som genom den oriktiga uppgiften undandragits. Den, som domes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas utgiva den accis, som genom det oriktiga förfarandet undandragits. 14 §. Den, som u t a n a t t h a v a gjort sådan anmälan, varom i 3 § sägs, tillverkar v a r a , för vilken accis skall utgå, straffes med böter, ej under tio dagsböter, samt gälde accis för den vara, som av honom tillverkats. 15 §. 1 mom. Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende, som i denna förordning avses, erhållit del av deklaration eller tillverkares bokföring, m å ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare sig innehållet i sådan deklaration eller tillverkares affärsförhållande, varom h a n därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad ansvar såsom för tjänstefel. Gör a n n a n ä n tjänsteman sig skyldig till förseelse som n u sagts, straffes med böter, ej under fem dagsböter. 2 mom. Den, som på grund av sådant förordnande om statistisk bearbetning av deklarationer, som i 11 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej utom tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse h ä r a v vare den skyldige förfallen till ansvar, som i 1 mom. stadgas. 16 §. Åtal för förseelse mot denna förordning skall anhängiggöras vid allmän domstol. Förseelse, som i 12, 13 eller 14 § omförmäles, åtalas av allmän åklagare. Förseelse, varom i 15 § sägs, ä r icke föremål för allmänt åtal, d ä r densamma ej av målsägande till sådant åtal angives. 17 §. Böter och viten, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas tillgång till deras gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935 och innefattar befogenhet för Kungl. Maj:t a t t meddela förordnande jämlikt 1 § beträffande i sagda paragraf avsedd vara, som levererats intill utgången av juni månad 1937.

148 Bilaga

B.

Förslag '•• •

' till

•••••.

•-. • .

kungörelse med förordnande om accis å margarin samt vissa andra fettvaror.• Kungl. Maj:t har, med stöd av 1 och 2 §§ förordningen den •' om accis å m a r g a r i n samt vissa a n d r a fettvaror, funnit gott förordna, a t t för nedan angivna varor skall utgå accis jämlikt bestämmelserna i n ä m n d a förordning med följande belopp för varje kilogram av varans nettovikt, nämligen för margarin, konstister, matolja och a n d r a i förordningen avsedda ersättningsmedel för smör eller flott: 50 öre; för fettemulsion med en fetthalt av högst 17 procent: 20 ö r e ; samt for fettemulsion med högre fetthalt än 17 procent: 30 öre. Detta förordnande träder i kraft den

149 Bilaga C.

Förslag till

kungörelse om vissa ändringar i den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan. Kungl. Maj:t, som denna dag utfärdat kungörelse (nr ) med förordnande om accis å m a r g a r i n samt vissa a n d r a fettvaror, har, jämlikt bemyndigande av riksdagen, funnit gott förordna, a t t den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 fogade tulltaxan skall i nedan angivna delar erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår: Tull för 100 kg kronor

Vegetabiliska, feta oljor samt växtfett och andra vegetabiliska fettämnen, ej hänförliga till annat nummer:

112 114: i 114:2

andra slag, härunder inbegripna härdade vegetabiliska fettämnen, ej hänförliga till annat nummer: på glas- eller lerkärl E Margarin Konstister

T T

55: — 65: — 65: —

Anm. 1. För konstister, som är avsett uteslutande för tillverkning av margarin, margarinost eller fettemulsion, skall tull icke utgå. Anm. 2. Såsom konstister tulltaxeras även till annat nummer i tulltaxan eljest hänförlig vara, tjänlig s°.som ersättningsmedel för smör eller flott, för så vitt icke styrkes. att varan är avsedd att användas för annat ändamål. Detta gäller dock icke i fråga om vara, som är nämnd i n u m m e r 112 eller 114: 1.

114: 3 114:4

Fettemulsion, med en fetthalt av: högst 17 procent mer än 17 procent

Denna kungörelse träder i kraft den till och med den 30 juni 1937.

E E och

60: 70:

gäller tillsvidare

150 Bilaga D.

Förslag till

kungörelse angående reglering av införseln av margarin och vissa andra fettvaror samt råvaror för margarintillverkning m. m. Härigenom förordnas som följer: 1 *. Margarin, konstister, fettemulsion, oleomargarin, ister, flott, talg samt härdat animaliskt fett ävensom, med nedan angivna undantag, vegetabiliska feta oljor, växtfett och andra vegetabiliska fettämnen må icke införas till riket utan tillstånd av en av Kungl. Maj:t tillsatt särskild nämnd. I första stycket stadgat förbud skall ej hava avseende å linolja, rovoch rapsolja, även blåsta, andra liknande blåsta oljor samt rov- och rapsoljesyror. Den i första stycket avsedda nämnden äger föreskriva, att för tillstånd, som där sagts, skall utgå licensavgift enligt grunder, som Kungl. Maj:t i särskild ordning bestämmer under iakttagande av, att avgiften ej må överstiga 7 öre för kilogram av varans nettovikt För tillstånds åtnjutande må tillika stadgas särskilda villkor i enlighet med vad Kungl. Maj:t härom föreskriver. Ansökan om tillstånd, varom ovan förmäles, skall göras enligt formulär, som fastställes av förut sagda nämnd. 2 §.

Stadgandet i 1 § första stycket skall icke utgöra hinder för transitering samt ej heller för uppläggning å tullager eller provianteringsfrilager av där omförmäld fullbelagd vara; dock må å provianteringsfrilager upplagd sådan vara icke utan av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall meddelat tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven ordning. Ej heller skall stadgandet hava avseende å dylik vara, då den införes i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning tullfrihet för varan åtnjutes eller, om varan varit fullbelagd, skulle hava åtnjutits.

3 i Till riket inkommen vara, som på grund av bestämmelserna i denna knngörelse icke får införas, må, därest varan ej enligt 4 § eller lagen om straff för olovlig varuinförsel skall vara förverkad, under tullkontroll återutföras under de villkor och i den ordning, som tullstadgan föreskriver ifråga om returförtullning.

4 i Den, som utan behörig tullangivning till riket inför eller söker införa i 1 § omförmäld icke fullbelagd vara, straffes med dagsböter och have förverkat varan jämte emballage och kärl. Ifråga om åtal för förseelse, som avses i första stycket, och beslag av gods, som anses förbrutet, ävensom angående förfarande med i beslag taget gods samt påföljd vid förskingring av gods, som skolat dömas förverkat, skola de bestämmelser, som gälla rörande olovlig införsel av fullbelagd vara, äga motsvarande tillämpning. 5 *. Skall vara, som i 1 § avses, enligt tullstadgan eller lagen om straff för olovlig varuinförsel eller på grund av stadgande i denna kungörelse genom tullverkets försorg säljas å auktion, må försäljningen ske endast till den, som erhållit tillstånd, varom i 1 § sägs, eller ock under förbehåll att varan åter utföres. Kan försäljningen icke sålunda äga rum, skall med varan förfaras på sätt Kungl. Maj:t, efter anmälan av generaltullstyrelsen, förordnar. 6 §.

Den, som i strid mot stadgandet i 2 § första stycket disponerar å provianteringsfrilager upplagd vara annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven ordning, straffes med dagsböter. Tullmyndighet, som finner förseelse enligt första stycket hava blivit begången, åligger anmäla densamma till åtal. Förseelsen åtalas av allmän åklagare. Åtalet anhängiggöres vid allmän domstol. 7 §. Böter, som ådömas enligt denna kungörelse, ävensom försäljningssumman för förverkat gods, samt belopp, som utgivits i stället för sådant gods, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag. Denna kungörelse träder i kraft den och gäller tillsvidare till och med den 30 juni 1937. Ifråga om sådan under tiden för kungörelsens giltighet begången förseelse, som i kungörelsen avses, skall vad där är stadgat om påföljd av förseelsen fortfarande gälla.

152 Bilaga E,

Förslag till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 14 juni 1933 (nr 329) om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl. Härigenom förordnas, a t t 2 § förordningen den 14 juni 1933 om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl 1 skall erhålla följande ändrade lydelse:

2> Skatten u t g å r med det belopp, högst 8 öre för varje kilogram av var a n s nettovikt, som Kungl. Maj:t bestämmer. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935.

1 Senaste lydelse, se 1934:177.

153 Bilaga F.

Särskilt yttrande av herr Stamsö. I sina u t l å t a n d e n och förslag till å t g ä r d e r i avsikt att om möjligt inom landet placera det överskott av mejerismör, som skulle uppstå, för den händelse exportmöjligheterna komma a t t begränsas, har kommittén utgått ifrån, a t t smörproduktionen ej kommer a t t n ä m n v ä r t stegras utöver den n u v a r a n d e kvantiteten, som, då kommittén började sitt arbete, uppskattades till cirka 58 000 ton per år. Kommittén påpekar även, a t t en stark ökning av smörproduktionen kan medföra, a t t det n u v a r a n d e systemet, som tilliörsäkrar mejerierna ett smörpris å 2 kronor 30 öre, ej i längden kan upprätthållas. Med instämmande i detta uttalande ber jag a t t särskilt få understryka, a t t de svårigheter, som under de senare åren yppat sig på smörmarknaden, h a v a uppkommit på grund av överproduktion ej blott i främmande länder u t a n även i Sverige. Den inhemska smöriörbrukningen är nu ungefär lika stor som den sammanlagda konsumtionen av smör och m a r g a r i n 1913. N ä r vi det oaktat hava ett stort exportöverskott av smör, ä r detta ej beroende på, a t t m a r g a r i n e t eller a n d r a fettämnen u t t r ä n g t smöret u r m a r k n a d e n , utan därpå, a t t smörproduktionen har ökats ännu hastigare än konsumtionen. Medan produktionen av mejerismör år 1925 uppgick till 31998 ton, hade den under året 1 juli 1933—30 juni 1934, stigit till 60 425 ton, och om m a n jämför siffrorna för mejeriernas smörproduktion under juli och augusti 1934 med motsvarande fjolårssiffror, finner man, a t t kvantiteten ökats med ej mindre än 7-7 procent. Fortsattes i samma takt, skulle tillverkningen redan nu v a r a uppe i cirka 65 000 ton per år, och en ständ i g t fortsatt stegring k u n n a befaras. I jordbruksutredningens utlåtande av den 19 februari 1931 uppskattades den årliga förbrukningen av lantsmör till cirka 21000 ton. Landets totala smörtillverkning skulle således f. n. ligga mellan 80 000 och 90 000 ton per år. För min del ä r jag övertygad om, att det, i händelse exporten omöjliggöres, skulle stöta på oöverstigliga svårigheter att med bibehållande av de nuvarande priserna placera hela denna kvantitet å den inhemska marknaden, även om man gör det tankeexperimentet, a t t all försäljning av m a r g a r i n skulle upphöra. Allmänhetens ekonomi skulle i så fall ej medgiva den livsföring, som man nu har k u n n a t vänja sig vid tack vare den omständigheten, att det bredvid det d y r a r e smöret funnits ett billigare fettämne a t t tillgå. Om margarintillverkningen skulle försvinna eller begränsas, måste man nämligen helt säkert r ä k n a med, att de flesta av dem, som nu köpa margarin, se sig nödsakade a t t inskränka sin fettförbrukning till skada för folkhälsan.

154 I kapitlet om smörets avsättning och jordbruksproduktionens ökning omnämnes, att staten i mycket stor utsträckning lämnat och alltjämt lämnar ekonomiskt understöd till sådana produktionsfrämjande åtgärder inom jordbruket som bidrag eller lån till torrläggningsverksamhet, betesförbättring, växtförädling, förbättring av kreatursstammen m. m. I fall lantbrukarna genom rationalisering kunna öka sin produktion, är det uppenbart, att detta är till stor fördel för deras egen ekonomi, men endast i den mån, som det finnes ett naturligt behov för deras produkter. Ökas produktionen utöver efterfrågan, måste en reaktion uppstå, som kan drabba producenterna hårdare än den fördel, som de haft av produktionsökningen. Det kan därför ifrågasättas, om det under nuvarande förhållanden är lämpligt att i samma utsträckning som förr fortsätta med att lämna bidrag till produktionsökande åtgärder, som möjligen kunna vara till fördel för några enskilda men som å andra sidan kunna uppamma överproduktion. Ifråga om det stöd, som lämnas smörproduktionen genom mjölkregleringen, anser jag mig böra peka på den fara, som alltid är förknippad med obegränsade stödåtgärder. Det är en gammal erfarenhet, att det är svårt att upprätthålla en varas kvalitet, när den under alla förhållanden kan avyttras till ett någorlunda tillfredsställande pris, och framför allt uppstår faran för överproduktion, om ej stödåtgärderna äro begränsade till en viss kvantitet. Kommittén har ej ansett sig kunna framlägga något direkt förslag till begränsning av dessa stödåtgärder, men jag kan ej frigöra mig från den tanken, att en dylik begränsning snart nog kan komma att framtvingas ej minst av hänsyn till producenterna själva. För konsumenterna är det givetvis en fråga av stor betydelse, att smörproduktionen anpassas efter försäljningsmöjligheterna, så de ej riskera, att statsmakterna se sig nödsakade att fördyra deras fettförsörjning för att skaffa avsättning för smöret. När man studerar smörproduktionens utveckling, kan man ej underlåta att fästa sig vid den stora förbrukningen av importerat foder. Vid undersökning har jag funnit, att importöverskottet av kreatursfoder, dels importerat såsom oljekakor, fodermjöl och kli och dels tillverkat inom landet av importerade frön, bönor och nötter under åren 1925—1933 uppgått till cirka 3 miljoner ton med ett värde, som överstiger 400 miljoner kronor. Värdet av dessa fodermedel motsvarar tämligen noggrant hela värdet av vår smörexport, som under sagda år uppgick till 162 000 ton. Eftersom det ständigt framhålles, att margarinet huvudsakligen tillverkas av importerade råvaror, kan det i detta sammanhang hava sitt intresse erfara, att värdet av de råvaror, som under de nämnda 9 åren måste importeras för att tillverka cirka 430 000 ton margarin, endast uppgick till cirka 56 procent av det belopp, som enligt ovanstående utbetaltes för kreatursfoder av utländskt ursprung eller som erhölls i betalning för 162 000 ton exportsmör. Under 1932 och 1933, då smörpriserna stodo lågt, minskades förbruk-

155 ningen av utländskt kreatursfoder, och de senare årens prisfall å s å d a n a varor h a v a också bidragit till a t t reducera kostnaderna härför, men dessa torde dock för 1933 kunna uppskattas till cirka 30 miljoner kronor. Sedan smörpriset stabiliserats, k a n m a n åter konstatera en kraftig ökning av foderimporten. Om m a n jämför siffrorna för januari—september 1933 och 1934, visar det sig, att importen av oljekakor har ökats med 28-06 procent, av kreatursfoder (huvudsakligen oljemjöl) med 14*54 procent och av oljehaltiga frön och bönor samt kopra med 48-41 procent (uträknat i fodermedel 51-89 procent), medan exporten av oljekakor är oförändrad och exporten av a n n a t kreatursfoder endast har ökats med cirka 8 procent. Av kommitténs uttalande förefaller det, som om man ej tillmäter foderimporten någon avgörande inverkan på smörproduktionens storlek. Om denna uppfattning ä r riktig, förefaller det meningslöst a t t fortsätta med denna d y r b a r a import, n ä r v å r a sakkunniga anse det möjligt a t t e r s ä t t a det importerade kraftfodret med inhemskt äggviterikt foder. Den mycket omtalade arbetstillgången vid lantbruket stegras ej genom rationalisering av mjölk- och smörproduktionen men väl därigenom, a t t m a n odlar inhemskt foder i stället för a t t köpa utländsk vara. För min del k a n j a g dock ej frigöra mig från den tanken, att en begränsning av foderimporten åtminstone för någon tid framåt skulle komma att verka hämmande på den ständigt ökade smörproduktionen och skapa ett visst andrum, v a r u n der smörkonsumtionen möjligen skulle k u n n a ökas, så a t t den kommer i nivå med produktionen. Under hänvisning till ovanstående instämmer jag tillfullo i kommitténs förslag om, att maximigränsen för skatten å oljekakor och fodermjöl höjes från 6 till 8 öre per kilogram, men jag kombinerar detta med en hemställan om, att Kungl. Maj:t må begagna sig av sin r ä t t att höja det n u utgående skattebeloppet, innan smörproduktionen har hunnit a n t a g a sådana dimensioner, a t t det ä r för sent a t t bromsa. Angående kommitténs förslag till åtgärder, i händelse smörexporten skulle reduceras till cirka 14 000 ton per år. Tvångsinblandning

av smör i

margarinet.

Det enklaste sättet a t t lösa frågan, för den händelse a t t vi plötsligen skulle ställas inför uppgiften att placera ytterligare ett tiotal tusen ton smör på den inhemska marknaden vore, att margarinfabrikerna fingo sig ålagt att övertaga denna kvantitet till ett pris, som motsvarar det genomsnittspris, vi under innevarande år erhållit för exportsmöret. I så fall skulle ej n å g r a åtgärder behöva vidtagas, förrän meddelande om exportbegränsningen kommit de svenska myndigheterna tillhanda, och för smörproducenterna skulle det ekonomiska resultatet bliva detsamma som under den tid, då smörexporten kunde upprätthållas. För konsumenterna skulle visserligen en sådan ordning medföra en viss förhöjning av m a r -

156 garinpriserna, men denna torde knappast bliva n ä m n v ä r t större än den, som skulle uppstå vid den av kommittén i kap. 11 E föreslagna prisutjämningen genom förhöjd accis, och i fall smöret kan anses mera värdefullt än margarin, skulle m a r g a r i n k ö p a r n a erhålla v a l u t a för det högre priset genom smörinblandningen. Det soulagement i form av billig mjölk, som enligt kommitténs förslag skall lämnas de minst bemedlade, har den nackdelen med sig, att det ej kommer alla dem tillgodo, som h a v a behov därav, och därtill kommer, att det knappast k a n undvikas, a t t d e n n a ersättning får en viss smak av fattigunderstöd. A t t behöva emottaga fattigunderstöd, därför att det finns alltför stort överflöd på livsmedel, v e r k a r något paradoxalt. Därtill kommer, a t t den minskning av m a r g a r i n f a b r i k e r n a s tillverkning och försäljning, som skulle bliva följden av kommitténs övriga förslag, ovillkorligen måste öka kostnaderna per kilo och troligtvis föranleda en prishöjning å m a r g a r i n e t utöver den, som accisen betingar. Kommitténs resonemang om det olämpliga i a t t genom smörinblandning i margarinet påtvinga allmänheten en viss kvantitet smör kan jag ej tillfullo dela. Smöröverskottet skall ju i alla fall placeras inom landet, och jag tycker man övar mindre våld på allmänhetens inköpsfrihet genom a t t påtvinga m a r g a r i n k ö p a r n a t. ex. 20 procent smör ä n att påtvinga en del av köparna 100 procent smör och för den a n d r a delen u t a n vidare höja margarinpriset. Detta sätt a t t placera ett smöröverskott, som ej k a n exporteras, har sina stora fördelar, men det har också en nackdel, som ej får förbises. J u s t däri, att man på ett så enkelt och lättvindigt sätt kan göra u t a v med överskottet, ligger en fara för, a t t smörproducenterna ej inse nödvändigheten av a t t anpassa tillverkningen efter behovet u t a n fortsätta med a t t öka produktionen utan tanke på, a t t konsumtionen h a r sin begränsning. Det var detta förhållande som gjorde, att man i Norge nödgades att i viss m å n ändra systemet, sedan smörproduktionen ökats med cirka 200 procent. Om man hade garantier lör, att smörproduktionen ej kommer a t t a n t a g a sådana dimensioner, att det blir omöjligt för m a r g a r i n i n d u s t r i e n att övertaga, vad som ej kan säljas på a n n a t håll, skulle jag ej tveka a t t rekommendera inblandningslinjen, men u t a n dylika g a r a n t i e r måste jag — trots systemets obestridliga fördelar — hysa s t a r k a betänkligheter mot detsamma. Stek- och

bagerismör.

I stället för detta system har kommittén föreslagit, a t t m a n skall i marknaden utsläppa ett billigt smör, sedan detta blivit »denaturerat» genom inblandning av svinister. Av många orsaker finner jag dock detta iörslag mycket betänkligt. Kommittén har i en av sina kalkyler räknat med en försäljning av 17 500 ton istersmör innehållande 3 5C0 ton ister. E n sådan kvantitet a n v ä n d b a r t ister k a n f. n. ej anskaffas inom landet. Om försäljningen skulle antaga de av kommittén beräknade pro-

portionerna, skulle man således för att fylla behovet av ister vara hänvisad till import. Kommittén har därför vid sina överläggningar hållit frågan öppen om att eventuellt också inblanda svensk talg i detta »stekoch bagerismör». Att kalla en sådan blandningsvara för smör anser jag vara i högsta grad oegentligt. I annat sammanhang uttalar kommittén, att »till grund för nuvarande margarinlagstiftning ligger i mångt och mycket den tanken, att margarin och andra produkter, som beröras av denna lagstiftning, böra hållas klart åtskilda från smör och de varor, för vilka de utgöra ersättning». I sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets utlåtande nr 1/1934 refereras i fråga om tvångsinblandning av smör i margarinet en uppgift av Svenska mejeriernas riksförening u. p. a., att resultaten av tvångsinblandningen i Norge och Holland varit ur smörproducenternas synpunkt ogynnsamma, i det att skillnaden mellan smör och margarin alltmer utplånades, samtidigt som efterfrågan på den blandade varan stimulerades på det oblandade smörets bekostnad. Utskottet uttalade därför, att starka betänkligheter måste hysas mot införande av en provisorisk tvångsinblandning. Kommittén uttalar för egen räkning, att den fått intrycket av, att man å jordbrukare- och mejerihåll här i landet hyser farhågor för, att blandningsprodukterna (vid tvångsinblandning av smör i margarinet) skola utgöra ett hot mot förbrukningen av det oblandade smöret. Beträffande dessa farhågor kunna meningarna vara delade, men en sak bör vara uppenbar, nämligen att blandningsproduktens konkurrens med smöret blir större, om denna får bibehålla beteckningen smör, än om den måste säljas som margarin, utan att det ens får uppgivas vid försäljningen, att den är smörblandad. Det har hitintills varit en enhällig uppfattning bland smörproducenterna, att man bör bevara smörets anseende som en ren och oblandad produkt och att begreppen smör och margarin böra hållas strängt åtskilda. Denna ståndpunkt måste övergivas, i fall kommitténs förslag vinner beaktande. I så fall måste även margarinförördningen ändras, men godkännes förslaget därom, har man på samma gång medgivit, att vissa av de bestämmelser i margarinförordningen, som på lantbrukarhåll ansågos nödvändiga, när det gällde att stifta lagar för margarinindustrien, ej längre ha något existensberättigande, när mejerierna skola börja tillverka en blandningsvara. Kommittén tycks ha insett inkonsekvenserna häri och söker förklara den föreslagna frånvaron av tillsyningsmän vid mejeriernas tillverkning av den blandade varan med hänvisning till, att denna tillverkning är bunden av vissa bestämmelser. Ej heller för margarinindustrien saknas kontrollbestämmelser, men det har likafullt ansetts nödvändigt, att särskilda tillsyningsmän fingo i uppdrag kontrollera, att margarinfabrikerna verkligen följde dessa bestämmelser. Skulle dylik kontroll vara mindre nödvändig vid mejerierna än vid margarinfabrikerna'? Då 1885 års riksdag beslöt att hos Kungl. Maj :t anhålla, att det måtte

158 utfärdas förordning om nödig kontroll över tillverkning av och handel med konstgjort smör, framhölls särskilt hänsynen till smörexporten och den fara, som skulle hota denna export, i fall m a n i utlandet skulle kunna misstänka, att det svenska smöret vore uppblandat. Dessa hänsyn beaktades också i den första margarinförordningen, som utfärdades den 2 oktober 1885. Sedan dess har m a n ständigt såväl här som i a n d r a länder lagt stor vikt vid, a t t det i margarinförordningen är intaget bestämmelser, som skydda exportsmöret från varje misstanke om a t t v a r a uppbland a t med a n d r a fettämnen. I den nu gällande margarinförordningen stipuleras följande: »3 §. Inom samma byggnad må ej tillverkas såväl margarin, margarinost eller fettemulsion som, till avsalu, smör eller ost. 16 §. Margarin eller annat för margarintillverkning användbart fett än sådant, som är framställt ur mjölk, må icke förvaras i lokal, där tillverkning sker av smör eller ost till avsalu eller där smör samlas för export. Ej heller må fettemulsion förvaras i lokal, där tillverkning sker av smör eller ost till avsalu.» F ö r det svenska exportsmöret erhålles f. n. ett alltför lågt pris i förhållande till, vad smör från a n d r a europeiska länder betingar, och m a n söker finna medel a t t r ä t t a detta missförhållande. K a n det under sådana förhållanden v a r a lämpligt att borttaga bestämmelserna i 16 § från margarinförordningen, och utsätta det svenska exportsmöret för misstanken a t t v a r a förfalskat genom a t t tillåta mejerierna a t t tillverka en blandningsvara I Man kan visserligen hänvisa till den särskilda förordningen för stek- och bagerismör, men detta torde knappast räcka gent emot utlandet. I den h å r d a konkurrens, som n u ä r rådande, måste m a n räkna med risken, a t t a n d r a länders smörförsäljare k u n n a låta utsprida ryktet, att Sverige ej längre ä r så noga med sitt smör, och ett sådant rykte är s v å r t a t t få avlivat, då det ä r omöjligt a t t komma till tals med alla köpare och få dem övertygade om r ä t t a förhållandet. Vad skulle vinnas med försäljningen av detta stek- och bagerismör? Kommittén hoppas på, a t t det skall k u n n a säljas på bekostnad av margarinförbrukningen. J a g ä r därvidlag av en annan åsikt. Om smöret »denatureras» i så hög grad, att det ej blir smakligt, torde nog de flesta föredraga ett rensmakande m a r g a r i n . Om tillsatsen av ister (och eventuellt talg) däremot sker på ett sådant sätt, a t t kvaliteten ej n ä m n v ä r t försämras, ä r faran överhängande, a t t en mycket stor del a v dem, som nu köpa smör till fullt pris, komma att begagna sig av den prisnedsättning, som det n y a smöret medfört, och övergå från vanligt smör till stekoch bagerismör, så snart de fått reda på, att detta senare innehåller 80 procent rent smör. För bagare ä r det speciellt tillverkade bagerim a r g a r i n e t p å grund av sin konsistens m e r a lämpligt än smör för vissa

159 ändamål. Man måste därför räkna med, att dessa även i fortsättningen komma att för sådana ändamål använda margarin. Det troliga är, att de endast i de fall, då de förut använt smör, komma att begagna sig av förmånen att erhålla ett billigt stek- och bagerismör, om dettas smak är sådan, att det kan användas för bageriändamål, men för smörproducenterna torde det ej vara någon fördel, att bagare och andra övergå från att köpa smör till fullt pris till att köpa den billigare varan. Enligt kommitténs förslag är det endast mejerismör av god kvalitet, som får uppblandas med ister. Rent principiellt sett är det motbjudande att med vett och vilja försämra en god vara för att kunna sälja denna till ett pris, som ligger under självkostnadspriset, men hela denna fråga har förutom de ovan påpekade olägenheterna ytterligare en mycket allvarlig nackdel. Det är uppenbart och erkännes också av kommittén, att det i första hand blir lantsmöret, som kommer att drabbas av konkurrensen från stek- och bagerismörets sida. Om en sådan vara utsläppes i marknaden, torde följden antagligen bliva, att priset på lantsmör måste reduceras till ungefär samma nivå som för stek- och bagerismör. Kommittén uttalar härom: »Då emellertid många av de nuvarande försäljarna av lantsmör, vilken vara för övrigt ofta är av låg kvalitet, torde hava möjlighet att övergå till att leverera mjölk till mejerier eller ordna saken på något annat i vart fall för den enskilde producenten acceptabelt sätt, synes denna sida av frågan ej böra tillmätas den vikt, att den bör hindra en eljest av behovet påkallad prissättningspolitik för smör och margarin». Enligt kommitténs uppgift uppgå mejeriernas mjölkleverantörer till cirka 160000 och tillverkarna av lantsmör till cirka 40 000. Dessa senare utgöra således en ej obetydlig del av landets smörproduoenter och i allmänhet torde man kunna utgå ifrån, att tillverkarna av lantsmör äro att finna bland de mindre och minsta jordbrukarna, medan de större i de flesta fallen torde lämna sin mjölk till mejerierna. Om de, som nu själva tillverka smör, kunde och ville följa kommitténs råd att leverera sin mjölk till mejerier, skulle detta medföra en rätt avsevärd ökning av de kvantiteter mejerismör, som man har att placera på den inhemska marknaden, och nya problem skulle därigenom uppstå. Även om det endast säljes 5 000—6,000 ton lantsmör i den öppna marknaden, får dock ej förbises, att den årliga produktionen därav torde överstiga 20 000 ton. Om något mera betydande antal av dem, som nu konsumera sitt hemkärnade smör, skulle övergå till att köpa stek- och bagerismör och leverera sin mjölk till mejerierna, torde detta föranleda stora svårigheter för smöröverskottets placering. Emellertid får man nog å andra sidan räkna med, att de flesta av dem, som nu tillverka lantsmör, ej hava möjlighet att leverera sin mjölk till mejerier, och dessa få nöjas med rådet att »ordna saken på något annat i vart fall för den enskilde producenten acceptabelt sätt» eller med andra ord, att de få reda sig bäst de kunna. Jag finner det hårt att avspisa de minsta och troligtvis också mest behövande lantbrukarna på ett sådant sätt, när

det samtidigt föreslås omfattande stödåtgärder för deras större och mera välsituerade kolleger, och en sådan orättvisa kan jag för min del ej vara med om att rekommendera. Andra sätt att placera smör över skottet. I andra länder har man vanligtvis sökt att ordna smörfrågan genom tvångsinblandning av smör i margarin eller genom att statsmakterna träffat överenskommelse med margarinfabrikerna om, att dessa skola reducera sin tillverkning till en viss del av den förutvarande kvantiteten, eventuellt med en kombination av båda dessa system. Så långt min erfarenhet sträcker sig, hava dessa system i allmänhet fungerat tillfredsställande, men om intet av dessa anses lämpligt, torde ej återstå annat än att fortsätta på den väg, som man tidigare slagit in på, nämligen den prisutjämningslinje, som kommittén förordat. Beträffande de uppgjorda förslagen till förordningar om accis och motsvarande tull — respektive tulliörhöjning — för konstister, matoljor och andra ersättningsmedel för smör eller flott tager jag dock för givet, att olika myndigheter, institutioner och de industrier, som beröras därav, få tillfälle att yttra sig och eventuellt inkomma med framställningar om ändring av vissa tekniska detaljer, i fall de därtill finna anledning. Importreglering. Sedan kommittén föreslagit vissa åtgärder i syfte att därigenom söka placera en större kvantitet smör på den inhemska marknaden, har den gått ett steg längre och begagnat tillfället föreslå importreglering för margarinfabrikernas råvaror. Naturligtvis kan det hava sitt berättigande, när kommittén uttalar, att det, i fall margarinproduktiönen måste inskränkas, är olämpligt, att sådana färdiga varor som margarin, konstister m. m. få importeras, men å andra sidan har importen av dylika va : ror ej förut varit av någon större betydelse, och av vissa tecken att döma förefaller det, som om margarinimporten nu skulle vara på väg att upphöra. En begränsning av möjligheterna ätt importera utländskt margarin och att igångsätta nya margarinfabriker skulle i dessa tider värä nyttig men ej absolut nödvändig. Att införa importreglering för att skydda smöret och margarinet för konkurrens från vissa andra fettämnens sida torde vara obehövligt. Man kan uppnå samma syfte enbart genom att lägga samma accis på dessa varor som på margarinet. Kommitténs påstående, att »av flera skäl syns det lämpligt för ätt ej säga nödvändigt, att staten har kontroll över importen av berörda varor» återstår att bevisa. För min del kan jag ej finna, att någon sådan nödvändighet föreligger. Däremot torde ej kunna undvikas, att en importreglering för dessa varor, som användas av olika industrier, skulle medföra åtskilliga olägenheter. Av uttrycket »kommittén hår stannat vid att föreslå sådana anordningar, att en från kommitténs synpunkt lämplig och nödvändig kontroll över margarinindustrién vinnes, sam-

tidigt med att möjlighet erhålles att i den mån, statsmakterna anse önskvärt, utvidga denna kontroll till en mera ingående reglering av landets oljetillförsel» skulle man för övrigt kunna utläsa en antydan om en början till socialisering av oljeindustrien och därigenom av margarinindustrien. Kommittén har dock strax dessförinnan uttalat, att »staten plägar ej utan synnerliga skäl inskrida på det ekonomiska området som företagare och driva industri». Att så ej bör ske, torde nog också vara den allmänna åsikten inom svenskt näringsliv. När det i kommitténs utlåtande framhålles önskvärdheten av, att margarinfabrikerna i största möjliga utsträckning använda sig av svenska varor, ber jag få påpeka, att dessa redan nu köpa rent svenska råvaror i så stor utsträckning, som kvaliteterna möjliggöra detta. Att smör och mjölk och vissa ingredienser uteslutande köpas här i landet, är självklart. I övrigt äro talg och svinister de enda råvaror av rent svenskt ursprung, som kunna ifrågakomma, men speciellt av den förstnämnda varan kunna endast de kvantiteter, som utvinnas vid de större slakthusen, användas av margarinfabrikerna. De övriga kvantiteterna få antingen användas för matvaruändamål i hemorten eller också försäljas till tekniska fabriker. Även tillförseln av ister av sådan kvalitet, att det kan användas av margarinfabrikerna, är starkt begränsad. När margarinfabrikerna måste importera vissa kvantiteter av talg och ister, är detta uteslutande beroende på, att man hitintills ej har kunnat anskaffa tillräckligt stora kvantiteter fullgod vara inom landet. Efter hand som slakterierna kunna framställa goda varor, ökas också användningen därav. För en ökad avsättning av dessa råvaror är följaktligen en importreglering överflödig. Det egentliga syftet med förslaget om importreglering torde således vara att hjälpa den inhemska oljeindustrien. Några handelspolitiska fördelar kunna knappast uppnås genom en dylik importreglering, som har till huvudsyfte att förmå margarinfabrikerna att köpa sina oljor inom landet. I den handelspolitiska vågskålen torde inköpen av sojabönor, nötter och kopra väga avsevärt mindre än köpen av de i europeiska länder förädlade oljeprodukterna. Av inhemska fabriker för matolja finns det som bekant endast en i drift, nämligen den kooperativa oljefabriken i Karlshamn. Den föreslagna regleringen av margarinfabrikernas inköp av råvaror skulle således i själva verket innebära en direkt subvention åt denna fabrik. Vid något tidigare tillfälle hava Svea i Kalmar och Karlshamns oljefabrik gjort framställning om en tull av 7 öre per kilogram på vissa oljor och fettämnen, och senare har Svea hemställt om importreglering eller andra statliga åtgärder i syfte att bereda fabriken ett stöd, som skulle motsvara den tull, som man förut ansökt om, men ej fått beviljad. Samtliga dessa framställningar hava dock blivit avslagna. När kommittén nu föreslår en licensavgift av intill 7 öre per kilogram för margarinråvaror, innebär detta förslag om licensavgift i praktiken detsamma som ett förslag om tull, endast med 1 1 — 342740.

162 den skillnaden, a t t en importreglering verkar ä n n u s t a r k a r e än en tull, därigenom a t t m a n genom a t t neka importlicenser k a n förhindra d e svenska fabrikerna a t t begagna sig av eventuella prisnedsättningar i utlandet och tvinga dem a t t köpa sin v a r a inom landet till det pris, som fabriken och importnämnden kommit överens om. Kommittén h a r visserligen i detta fallet inskränkt sig till a t t föreslå ett visst maximibelopp för licensavgiften, men detta maximibelopp är satt lika med det belopp, som enligt vederbörandes beräkningar i de ovan n ä m n d a fabrikernas ansökningar ansågs nödvändigt, för a t t dessa skulle k u n n a hålla verksamheten i gång. Beträffande den merutgift, som skulle d r a b b a den svenska allmänheten, om m a r g a r i n - och tvålindustriens oljor belades med en tull av 7 öre per kilogram, uttalade Kooperativa förbundet nedanstående i en skrivelse till kommerskollegium av den 25 februari 1931, med anledning a v Karlshamnsfabrikens och Sveas framställning om oljetull: »Tullskydd skulle icke förbättra läget vid Karlshamnsfabriken, men väl giva trusten möjlighet att skattelägga den svenska nationen på ett belopp, motsvarande 7 öre |(den föreslagna oljetullens storlek) gånger 55 miljoner kilogram, eller 3 850 000 kronor. De sammanlagda arbetslönerna för oljeindustrien uppgå icke på långt när till 1 miljon kronor och tullskyddet skulle sålunda kunna medföra en merutgift för det svenska folkhushdllet på i runt tal 3 miljoner kronor pr är. I det ovannämnda arbetslönebeloppet för oljeindustrien äro då icke inräknade arbetslönerna till transportarbetare, ty helt naturligt komma transportkostnaderna icke att minskas för vare sig fodervaror eller olja, även om oljefabrikerna skulle nedläggas.» I samma skrivelse heter det vidare: »Med ledning av det anförda få vi på det bestämdaste avstyrka det begärda tullskyddet på vissa vegetabiliska oljor. Den internationella fettämnestrusten utbreder med stor hastighet sin makt i hela Europa och ser i tullskyddet ett medel att grunda och befästa sin monopolställning i respektive länder till skada för konsumenterna och för folkhushållet i dess helhet. Det synes oss, att Sverige icke borde ha råd att genom statsåtgärder giva den internationella trusten möjligheter att beskatta vårt land som den önskar. När Nya Margarin Aktiebolaget Svea skriver, att tullfrihet skulle innebära 'vår oljemarknads framtida utlämnande på nåd och onåd åt exploatering av utländska koncerners profithunger', anse vi att faran för ett sådant utlämnande är mycket stor, men rätta vägen härtill är just det av Svea begärda tullskyddet, medan tullfrihet är det bästa värnet mot en sådan fara.» Sedan Kooperativa förbundet övertagit Karlshamnsfabriken, u t t a l a r förbundet bland annat följande i en skrivelse till kommerskollegium av den 6 december 1932 med anledning av en förnyad framställning från Svea i K a l m a r : »Styrelsen vill emellertid framhålla, att tillverkningen vid fabriken i Karlshamn huvudsakligast kommer att tagas i anspråk för Kooperativa förbundets eget behov, varigenom en hel del kostnader kunna besparas, som eljest i regel drabba motsvarande industrier. Oavsett om importreglerande åtgärder vidtagas eller ej, kommer oljefabriken i Karlshamn att bedriva verksamheten för att fylla Kooperativa förbundets eget behov.»

163 Visserligen torde de merutgifter, som skulle påföras allmänheten, i fall m a r g a r i n r å v a r o r n a beläggas med licensavgift, ej nu komma att u p p g å till ett så stort belopp, som det av Kooperativa förbundet här ovan nämnda, men att den hjälp, som föreslås åt K a r l s h a m n s oljefabrik, skulle bliva mycket d y r b a r för allmänheten, ligger dock i öppen dag. Eftersom Kooper a t i v a förbundet självt för ett par år sedan har yttrat, att oljefabriken i Karlshamn kommer a t t bedriva sin verksamhet oavsett, om importreglerande åtgärder vidtagas eller ej, kan j a g ej finna någon mening i, a t t hela den margarinkonsumerande allmänheten skall beskattas till fördel för Kooperativa förbundet, detta så mycket mindre som oljefabriken i Karlshamn enligt egna deklarationer har gått med vinst under senaste räkenskapsåret. I fall m a r g a r i n r å v a r o r n a genom den föreslagna licensavgiften komma a t t tullbeläggas med 7 öre per kilogram, torde detta medföra en prisförhöjning å m a r g a r i n e t med cirka 5 öre per kilogram. Skulle därtill komma, att margarintillverkningen, såsom av kommittén beräknas, måste reduceras med 10—15 000 ton per år, k a n detta komma att medföra en ytterligare förhöjning av margarinpriset, om ej fabrikerna skola tvingas att vidtaga en sådan å t g ä r d som att avskeda en större del a v sin personal. Man k a n således riskera, a t t en del av det accisbelopp, som enligt kommitténs beräkningar skulle användas för sociala ändamål, kommer att slukas av de ovannämnda kostnaderna. I valet mellan a t t a n v ä n d a en 5-öring per kilogram tillverkat m a r g a r i n till a t t åstadkomma billigt pris på mjölk för de mest behövande och a t t lämna detta belopp såsom tribut åt den kooperativa fabriken, som enligt egna uppgifter ej behöver någon statshjälp, tvekar j a g för min del ej a t t förorda det förstnämnda alternativet. J a g kan därför ej biträda kommitténs förslag om en importreglering, som skulle komma a t t i onödan fördyra ett så viktigt livsmedel som margarinet.

Under hänvisning till, vad jag h ä r ovan har anfört, måste j a g således anmäla min reservation mot två a v kommitténs förslag, nämligen om 1) utsläppande av ett stek- och bagerismör, framställt genom uppblandning av smör med ister och/eller a n n a t fettämne, samt 2) importreglering för margarinindustriens råvaror, och hemställer jag alltså, att dessa förslag ej må föranleda någon åtgärd. K. K.

Stamsö.

164 Bilaga

G.

Direktiv för smör- och margarinkommitténs utredningsarbete. Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hället inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Iiegentcn i statsrådet å Stockholms slott den IG mars 1934. Närvarande: Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför: I enlighet med beslut av fjolårets riksdag har Kungl. Maj:t den 26 juni 1933 utfärdat förordning (nr 405) om accis å margarin. Med stöd av förordningens bestämmelser har Kungl. Maj:t vidare genom kungörelser den 20 juli 1933 (nr 484) och den 15 december 1933 (nr 647) förordnat, att accis å margarin skall från och med den 24 juli 1933 tills vidare till och med den 30 juni 1934 utgå med 20 öre för kilogram. Av medel, vilka inflyta genom sagda accis, äger Svenska mejeriernas riksförening u. p. a., i den mån utförseln av smör under tiden 1 juli 1933—30 juni 1934 för någon vecka överstiger 290 000 kilogram, utfå vad som erfordras för utlämnande av pristillägg å den överskjutande myckenheten enligt vissa grunder. Vid sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets utlåtande nr 3/1933 i ämnet var fogad en reservation, vilken godkändes av riksdagen och vari uttalades bland annat följande: Utskottet ansåge utvägen att å margarin uttaga accis böra anlitas, då så prövades nödigt, för att åstadkomma ett smörpris å lägst 2 kronor 30 öre för kilogram vid försäljning från producent. Skulle intäkterna av accisen komma att uppgå till större belopp än vad som fordrades för stödjande av smörproduktionen borde överskottet användas för något ändamål, som befrämjade de breda folklagrens intressen, varvid det emellertid kunde anstå till 1934 års riksdag att träffa avgörande om medlens användning. Utskottet förutsatte tillika, att vid den fortsatta prövningen av frågan toges i beaktande vissa motionsvis framförda synpunkter angående möjligheten och rimligheten av att de minsta inkomsttagarna bereddes kompensation för den merbelastning, som för dem bleve en följd av accis å margarin. Därjämte ansåge sig utskottet böra framhålla, att det föreslagna ingripandet gentemot margarintillverkningen måhända icke vore tillfyllest för tillgodoseendet av mjölkproducenternas intressen. I den mån utvecklingen därtill föranledde, borde därför Kungl. Maj:t till prövning upptaga hela spörsmålet om margarintillverkningens ställning och dess framtida andel av vår fettämnesförsörjning. I samband därmed borde uppmärksamhet även ägnas åt vad i vissa motioner anförts om förbud mot färgning av margarin. Den nu tillämpade mjölkregleringen bygger i första hand på att smörpriset kan hållas å viss som skälig ansedd nivå, vilket sker genom begränsning av utbudet av smör inom landet och export av produktionsöverskottet. Den för smörprisets stödjande erforderliga exporten har hittills kunnat fortgå. Vissa svårigheter hava dock mött på grund av att å åtskilliga av våra exportmarknader för smör kontingenteringar av smörimporten vidtagits. Utförseln av smör från Sverige har emellertid, sedan mjölkregleringen bragts i tillämpning i full utsträckning, stigit och i huvudsak återtagit den omfattning, den hade för några år sedan. I genomsnitt för månad har sålunda smörexporten utgjort nära

165 1 750 ton under senare halvåret 1933 mot 1 115 ton under förra hälften av samma år. På grund därav och det ogynnsamma prisläget för smör i den internationella handeln hava kostnaderna för exportens xippehållande blivit betydande. För utlämnande av pristillägg under senare halvåret 1933, hava åtgått över 7*1 miljoner kronor, varav något över 2 miljoner kronor erhållits av margarinaccismedel. Därest till äventyrs importrestriktioner skulle införas jämväl å de av våra exportmarknader för smör, som ännu äro öppna, torde det bliva svårt att enbart genom export få utbuden av smör å den inhemska marknaden så begränsade, att smörpriset skall kunna bevaras å sin hittillsvarande nivå. För att under dylika omständigheter i möjligaste mån undvika nedgång i smörpriset eller inskränkning i mjölkproduktion, vilken senare åtgärd i nuvarande situation kan ingiva vissa betänkligheter och i varje fall möter stora praktiska svårigheter, måste produktionsöverskottet disponeras på annat sätt än genom export. För att kunna bedöma vilka åtgärder, som i dylikt fall lämpligen böra vidtagas av statsmakterna, böra hithörande förhållanden klarläggas och erforderliga åtgärder i god tid förberedas. Med hänsyn härtill förordar jag, att en utredning i ämnet omedelbart kommer till stånd. Vid utredningen bör man utgå från att nuvarande system för mjölkprisets reglering skall till sina grunddrag bibehållas. Därest så anses lämpligt med hänsyn till befarade inskränkningar i exporten av smör, må dock förslag framläggas till jämkningar av systemet. I övrigt bör utredningen ske förutsättningslöst. Med hänsyn till smörets stora betydelse för tillgodoseende av landets fettbehov kan ett statligt ingripande för främjande av smörets avsättning få vittgående återverkningar i fråga om användningen av andra fettämnen. Utredningen bör därför läggas på bred bas och omfatta hela frågan om vårt lands fettämnesförsörjning. Samtliga utvägar för tillvaratagande av avsättningsmöjligheterna för vår inhemska fettproduktion böra sålunda undersökas och prövas. Vid utredningen bör bland annat undersökas, i vad mån den eftersträvade jämvikten mellan utbud och efterfrågan av smör inom landet kan ernås genom en under medverkan från det allmännas sida vidtagen omläggning av produktionsinriktningen inom den svenska mejerihanteringen. Erinras må, att från flera smörexporterande länder pågår en betydande utförsel av smörfett i form av kondenserad mjölk och torrmjölk. Tillverkningen i Sverige av angivna varor är däremot ej tillräcklig för landets behov. Utredningen av nu berörda detaljspörsmål bör bedrivas i samråd med 1933 års mejeriutredning. Vidare bör klargöras, huruvida och i vad mån förbrukningen av smörfett inom det svenska folkhushållet kan antagas kunna ökas samt förutsättningarna härför. En utväg för ernående av detta mål vore måhända, att smör utlämnades till nedsatt pris åt mindre bemedlade. Den möjligheten kan ock tänkas, att för åtnjutande av prisutjämningsbidrag från mjölkavgiftsmedlen föreskreves, att vederbörande mejeri skulle förpliktiga sina leverantörer att återtaga och använda viss del av det i mejeriet tillverkade smöret. I bada fallen torde dock möta praktiska svårigheter för åtgärdernas genomförande. Även andra åtgärder för att stimulera den inhemska förbrukningen av smör kunna tagas under omprövning. Möjligheterna av att genom en begränsning av importerade fettämnen eller genom en pä importerade råvaror grundad svensk fettämnesproduktion bereda inhemskt fett vidgat utrymme böra vidare undersökas. I samband med sistnämnda fråga bör margarinindustriens ställning i värt lands fettförsörjning särskilt beaktas. Rikets margarintillverkning är för närvarande avsevärt större än för ett tiotal år sedan. Förbrukningen av margarin är av ungefär samma omfattning som konsumtionen av smör. Vid margarinindustrien

166 användas emellertid numera i allt väsentligt importerade fettämnen som råvara. Vid den ifrågasatta utredningen bör undersökas, huruvida ej inhemska fettämnen kunna i ökad omfattning användas vid margarinframställningen, övervägas bör även lämpligheten av en föreskrift om skyldighet för margarintillverkarna att inblanda viss myckenhet smör i margarinet. En dylik föreskrift kan måhända finnas böra kompletteras med bestämmelser om särskild accis å margarin, vari smör inblandats, för att förhindra att sådant margarin undantränger smör som förbrukningsvara. Om inskränkning i margarinproduktionen befinnes erforderlig, böra olika vägar för ernående av detta syfte övervägas, såsom böjd accis, importreglering för margarinindustriens råvaror m. m. Därest genom dylika åtgärder en allmän fördyring av margarinet förväntas komma till stånd, bör undersökas på vad sätt i inkomsthänseende sämre ställda befolkningsgrupper kunna fä möjlighet att i samma utsträckning som hittills tillgodose sitt fettbehov eller ock p å annat sätt beredas kompensation för den dem genom fördyringen orsakade merbelastningen. Skulle det för genomförande av de åtgärder, som kunna ifrågakomma, befinnas ändamålsenligt, att margarintillverkningen bleve föremål för statligt monopol, bör ock frågan härom övervägas. Därvid synes spörsmålet om statens inlösningsskyldighet av förefintliga industriföretag inom branschen böra särskilt uppmärksammas. Utredningen torde böra anförtros åt sju utredningsmän samt bedrivas så skyndsamt, att eventuella förslag till åtgärder må kunna framläggas för nästa års riksdag. Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte dels bemyndiga chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla sju utredningsmän för att, i enlighet med av mig angivna riktlinjer, verkställa utredning och avgiva förslag rörande frågan om avsättning av smör och andra fettämnen av inhemskt ursprung, dels ock förklara, att utredningsmännen skola äga att frän vederbörande ämbetsverk och myndigheter omedelbart inhämta de upplysningar, som kunna erfordras för uppdragets fullgörande, att utredningsmännen skola för uppdraget åtnjuta dagarvode och annan ersättning enligt föreskrifterna i kommittékungörelsen den 29 augusti 1921 (nr 517); att utredningsmännens ersättningsräkningar skola av statskontoret gäldas frän nionde huvudtitelns ordinarie reservationsanslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga; samt att chefen för jordbruksdepartementet skall äga utse sekreterare, vilkens ersättning framdeles bestämmes av Kungl. Maj:t. Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar, att utdrag av protokollet i detta ärende må offentliggöras. Ur protokollet: Joh:s Thygesen.

Tabellbilagor

169 T a b e l l 1.

Stat. nr

I n f ö r s e l t u l l a r n a i S v e r i g e å v i s s a v a r u s l a g u n d e r t i d e n från 1882 till o c h m e d s e p t e m b e r 1934. Kvantitetsgrund förvikttull Kg

V a r v. s 1 a

/6

/i 1888

100 kondenserad 100 torrmjölk

66—67 68 69—70

andra slag Smör, naturligt 203—208 Ost Oljehaltiga frön och frukter, icke ätbara 244 Oleomargarin 245 Ister och flott 248—250 Talg, inbegripet premier jus och press talg 251—256 Animaliska oljor och fetter Vegetabiliska feta oljor och fetter: 260—261 linolja, rå samt rov- och rapsolja.. 263-273 274

andra slag, inkommande på fat .. Smör, konstgjort (margarin)

275—276 Konstister 359-365:2 Oljekakor 366—372 Kreatursfoder

100 100

fria fritt 7-— fria

100 100

fria fri fria

7-— i —

50-— 15% av värdet fria fria 20-— 20-20 — 20-—

50-—

10-

15-—

15-—

T 20-— < fr. o. m. [u/61932 15 —

fria 20-— 20-—

fria 20-20-

fria 20'— • 20-—

1 Mjölk och grädde: 64

1892 1906

Tullsatser i kronor vid utgången av september Vi 1934 1930

Tullsatser i kronor enligt de vid nedan angivna tidpunkter ikraftträdande tulltaxorna

-i

fritt

V»

fria 20 — 20-— fr. o. m 15 /7 1887 S fria fria fria 20-— 20-— 20-20-— 20-20"—

fria

fria

fria

'10-— 15'—

10-— 15-—

10 — 15-—

fri fria

fri fria

fri fria

fri fria

fria

T— 7-— fria fr. o. m. \ fria år 1889 20-— 20-—

T—

T—

7-—

T—

fria

fria

fria

fri fria

15—

15-— 6

20-—I 15-—-J 15fritt —

100 fria fritt

fria fritt

fria fritt

fria I fria fritt I fritt

fria fritt

fri

fria 8

45- — 6 fritt 15 — 7 fria 7 fritt

1 Tullen för kondenserad mjölk och grädde i kärl utan hermetisk tillslutning utgjorde 15 procent iv värdet. 2 För dessertost utgick dessutom under tiden fr. o. m. 1h !932 t. o. m. 14/3 1933 en tilläggstull av 10 kronor per 100 kilogram. ! 1 samband med sänkningen av tullen å oleomargarin höjdes högsta smältpunkten för till oleomar[arin hänförliga fetter från + 37° till + 42° C. 4 Vegetabiliska, feta oljor, huvudsakligen avsedda för hushållsbruk och inkommande i andra kärl än at (stat. n r 262), hava u n d e r översiktsperioden varit belagda med en tull av 5 k r o n o r för 100 kilogram. 8 Tullen å margarin höjdes fr. o. m. 2ih 1933 till 35 kronor för 100 kilogram, i samband varmed iven infördes accis å inom landet tillverkat margarin med 20 kronor för 100 kilogram. F r - o . m. Va 1934 lar tullen ytterligare höjts till 45 kronor för 100 kilogram och accisen till 30 k r o n o r för 100 kilogram. >åväl den höjda tullen som accisen hava temporär giltighet, för närvarande intill utgången av år ,934. 8 Tullfriheten gäller för konstister, som är avsett uteslutande för tillverkning av margarin, margarin>st, konstgrädde eller konstmjölk; för annat konstister utgår tullen med 15 kronor för 100 kilogram. 7 För oljekakor och vissa slag av fodermjöl utgår fr. o. m. lä /e 1933 såväl vid inhemsk tillverkning »om vid i m p o r t skatt, som ursprungligen utgjorde 2 kronor för 100 kilogram men fr. o. m. l /e 1934 löjts till 3 kronor för 100 kilogram. Vissa andra till kreatursfoder hänförliga varuslag äro sedan 22/e 1934 belagda med införselavgift av 3 kronor för 100 kilogram. Anm. Mjölk, grädde, smör och ost äro fr. o. m. 1/n 1933 föremål för införselmonopol, i samband /armed för viss införsel fordras erläggande av ett belopp, svarande i huvudsak mot det vid export åtgående pristillägget å varan.

170 Tabell 2. Sveriges mejerihantering, åren 1913—1932.

Å r

Antal Antal mjölkmejeleveranrier törer

Invägd mjölk1 Ton

Försåld oskummad mjölk Ton

Försåld grädde

Tillverkat smör2

Ton

Värde 1 000 kr.

Ton

Tillverkad ost3

Ton

Värde 1 000 Helfet Annan kr.

1913 1914 1915

1650 1627 1663

100 101 1 306 088 167 315 15 758 31906 99175 l 255 630 152 681 13317 31906 100287 1 078 856 164 156 9 021 27 487

67 896 68 669 76 908

8 164 7 689 6 631

6 414 14 265 5 406 12 805 4 312 14 898

1916 1917 1918 1919 1920

1698 1762 1495 1450 1479

103 318 1 138 229 175 342 11276 28 245 99 984 944 838 188 132 14137 20 662 88 355 584 923 143 512 23 785 10 639 87 629 707 903 186 326 20 024 12 433 95 741 968 463 206 238 16 089 19 465

85 712 76 977 57 174 78117 110123

7 821 7 290 3 790 5 405 9 067

5109 22 047 2 975 22 449 1561 15 634 2 589 30 266 5 402 42 513

1921 1922 1923 1924 1925

1499 1504 1516 1585 1648

99188 1 168 302 101 470 1 228 627 103 017 1 293 635 109 370 1 393 738 115 855 1 441 334

210 078 18 230 24 751 208 097 18 280 27 680 228 757 20149 28 997 234 384 21409 30 601 240 941 22150 31998

103 852 10127 89 871 9 368 91059 9 617 99 072 11084 106 536 10 627

7 684 35 318 6 923 24 035 7 201 28 843 9 358 32 780 8 729 28 084

1926 1927 1928 1929 1930

1655 1648 1673 1664 1600

119 640 1 635 035 236 998 23 567 38 485 124 560 1 751 617 239 855 24 396 42 040 133 970 I 780 022 250 633 25 782 41289 142 175 1 989 477 251 137 26 516 47 898 145 339 2 161 678 256 586 28 408 54 669

112 190 13 260 122 885 15 632 126 652 16 833 140 922 19 939 129 273 18 742

8 266 30 025 7 571 32 856 7 944 36 871 8 214 37 009 6 616 27 945

1931 1932,

1551 1516

148129 2 165 026 149 710 2156 714

111 686 21823 96 841 24 470

6 410 33171 5 922 30 998

257 000 29405 53 927 259 089 29 494 51382

Med inräknande av invägd grädde (1 kilogram grädde antages = 10 kilogram mjölk). Vasslesmör ej inbegripet. 3 Mesost ej inbegripen. 2

171 T a b e l l 3.

S v e r i g e s i n - o c h u t f ö r s e l av s m ö r o c h o s t , å r e n 1891—1933. 0 s t

Smör A r

Införsel Ton 1000 kr.

Utförsel

Utförsel

Införsel

Ton

1000 kr.

Ton

1000 kr.

Ton

| 1 000 kr. 211-8 122-2 1030 77-7 116-5

1891 . 1892.. 1893.. 1894.. 1895..

1 134-4 833-c 785-4 785-0 713-7

1 758-3 1 333-7 1 138-8 1 059-s 963-5

16 629-s 17 129-6 20 043-5 22 259-9 24 0611

32 428-0 35 458-2 40 087-0 40 067-8 43 3 1 0 1

167-8 191-4 271-5 236-2 210-5

184-6 181-9 285-1 248-0 221-0

249-2 188-0 1471 86-3 129-5

1896. 1897., 1898. 1899. 1900.

854-5 770-4 444-4 483-7 497-5

1 025-4 1101-7 644-4 725*0 795-9

24 781-3 23 662-1 23 057-1 20 638-3 19 162-8

44 606-4 41408-7 39 888-7 39 419-2 36 792-5

244-1 365-3 283-4 290-6 322-3

256-3 584-5 3400 363-2 402-9

146-4 60-7 6-3 5-3 41

1901. 1902. 1903. 1904. 1905.

754-0 521-2 417-2 592-4 413-7

1221-4 859-9 688-4 1 0070 765-3

18 759-0 20 054-9 20 070-9 19 570-1 18 432-3

36 392-5 38 104-3 37 131-2 35 226-2 35 574-4

361-0 305-4 301-3 321-5 325*3

487-3 427-5 407-4 434-0 432-7

1-9 1-8 2-9 7-8 5-o

1906. 1907. 1908. 1909. 1910.

597-0 679-7 125-0 180-8 931

1 122-3 1 1555 225-0 316-3 167-7

161991 17 339-6 18 157-6 19 215-5 217500

31912-2 33 638-9 37 2231 38 046-7 44 152-4

952*0 550-3 365-5 3531 323-3

1 361-4 731-4 520-9 528-7 497-1

30-4 2-s

1911. 1912. 1913. 1914. 1915.

155-6 123-8 I960 85-7 13'5

272-3 247-8 392o 143-5 30-7

22175-7 21236-7 19 654-3 19 024-4 18 838-8

46 790-7 46 083-7 41 7458 40 112-4 54 7333

337-2 5802 550-6 346-9 520-8

524-5 6731 717-7 502-4 701-3

3-0 5-4 2-7 31-4 284-8

1916. 1917. 1918. 1919 1920.

27-7 7 147-0 5 182-6 6 267-a 7 673-5

65'0 13 019-8 40 491-6 4-7 1-4 26 214-2 7-5 1-5 41771-2 205-1 34-6 40 710-3 137-6 24-2 41 9900

129-7 5481 192-2 1 6220 2 448-7

297-9 2 133-3 888-8 6 497-0 8 866-6

0-4 0-3

o-i 5-6 1800

1921. 1922. 1923. 1924. 1925.

6 428-1 2 581-4 1587-1 559-5 184-3

25 104-8 7 424-6 4315-5 1557-7 5178

567-3 154-4 1380-2 4444-7 2 458-5 7 716-4 5 364-8 17 378-7 9 2 2 3 1 30 960-1

1 015-6 903-5 1 900-2 1 002:! 550-5

2 925-4 1 809-4 3 434-0 2 008-9 1 288-5

134-4 152-2 51-9 120-6 331-1

1926.. 1927., 1928.. 1929.. 1930..

35-7 28-5 42-4 10-7 8-4

91-1 83-3 118-8 28-2 18-5

43 914-1 54 349-8 54 027-3 74 977-0 64 416-9

623-8 690-3 680-8 640-9 668-1

1383-1 1 624-5 1 570-5 1 503-8 1 4950

297-4 260-5 65-9 119-4 249-e

1931. 1932. 1933.

17-8 14-6 33-1

30-7 19 524-9 40 430-3 25-3 13 547-1 25 592-4 5 6 i 17 127-0 30 607-5

7671 473-6 461-0

1606-5 1014-3 888-5

46-4 1170 331-2

15 128-7 18 464-7 17 544-3 24 929-7 26 673-8

2-1 59-0 23-2

172 T a b e l l 4.

S v e r i g e s u t f ö r s e l a v s m ö r till o l i k a l ä n d e r , å r e n 1891—1933, t o n . Storbritannien

Danmark

Norge

Tyska riket

Andra länder

1891 1892 1893 1894 1895

12 167 11489 13 592 13 692 15 447

4 255 5 403 6 301 8 341 8 267

203 212 145 215 335

3 6 4 11 11

2 20 2 1 1

1896 1897 1898 1899 1900

16 339 14 872 14 428 12 618 10 574

8157 8 591 8 573 8 010 8 575

257 154 40

21 25 12 5 12

7 20 4 5

1901 1902 1903 1904 1905

9 278 9 888 10 903 10190 10 824

9 427 10 101 9 080 9 300 7 258

38 48 43 33

26 15 26 21 301

28 13 14 16 16

1906 1907 1908 1909 1910

10 734 12 570 13 569 14189 16 306

5 390 4 601 4 497 4 644 5 092

26 30 38 52 54

37 130 49 324 290

12 9 5 7 8

1911 1912 1913 1914 1915

16 476 15 937 15 749 14 203 6 863

5 287 4 405 3 538 3 679 3 202

51 46 52 51 22

353 833 311 1083 8 607

9 16 4 8 145

1916 1917 1918 1919 1920

2 1 1 4 19

12 823 0

31 5

0 0

1921 1922 1923 1924 1925

82 931 3 490 4 562

34 291 101 513 217

36 156 224 95 192

1 0 20 1202 4104

1 2 1 65 148

1926 , 1927 1928 , 1929 . 1930 .

8 862 9 277 8 918 12 988 14 004

378 416 354 759 634

407 530 244 432 356

5 255 8 091 7 990 10 729 11235

227 151 39 22 445

1931 . 1932 . 1933 .

11 657 9 045 11810

163 57 122

25 13 12

6 545 3 946 4 768

1135 486 415

A r

2 113

173 T a b e l l 5.

Årligen

S v e r i g e s t i l l v e r k n i n g , i n - o c h u t f ö r s e l s a m t f ö r b r u k n i n g av m a r g a r i n , åren 1901-1933.

Antal fabriker

Antal arbetare

Tillverkning

Införsel

Utförsel

Förbrukning

Ton

Ton

Ton

Ton

56 40 490 171 1223 1928

243 501 20 240 244 118

12 317 13 783 24 165 9 439 25 348 50 400

1901/1905 1906/1910 1911/1915 1916/1920 1921/1925 1926/1930

7 8

364 448

8 13 15

391 733 848

12 504 14 244 23 695 9 508 24 369 48 590

1921 1922 1923 1924 1925

13 12 13 13 15

676 677 684 773 856

12 631 17 622 23 313 29 762 38 518

614 666 1269 1811 1757

811 192 22 9 189

12 434 18 096 24 560 31 564 40 086

1926 1927 1928 1929 1930

15 14 15 15 17

870 825 898 825 821

41232 42 661 50 664 55 243 53 149

1369 1714 2 281 2 381 1895

213 94 33 133 118

42 388 44 281 52 912 57 491 54 926

1931 1932 1933

18 20 22

787 759

49 701 49 895 50190

1407 1037 934

163 295 240

50 945 50 637 50 884

•

T a b e l l 6. S v e r i g e s t i l l v e r k n i n g av f e t t e m u l s i o n e r , k o k o s f e t t , m a r g a r i n o s t o c h k o n s t i s t e r j ä m t e i n - o c h u t f ö r s e l av s i s t n ä m n d a v a r a , å r e n 1921—1932, t o n .

Å r

1921 1922 1923 1924 1925

Fettemulsioner

Kokosfett

Margarinost

Tillverkning

Tillverkning

Tillverkning

Tillverkning

— — — —

450 604 731 1029 952

196 103 273 244 225

246 460 209 625

14 41

—

1211 834 910 1061 1061

244 295 360 396 214

863 737 743 792 1035

79 73 82 107 162

—

1 159 1101

368 295

452 405

220 143

1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932

215 214

K o n s t i s t e r Införsel

Utförsel

2 1

2 1 0

174 Ii

-i

!-i " o

Pi2

cS.3

Ä | S

éé« r3>0S

TM

•

( M H r t i e o t ^ CM 0 0 CD 0 0 r H l - CO »O t O

lO lO lO H i B S l t - O CM H r H Tji

t ^ CO T f CO 0 5 0 5 T T Tji rH l O H

CO r ^ r H 0 0 » O O CO H i Q H r H CM t ~ CO 0 5

o o 1 I CM -TT M H

Tji

CO CO

co

CD i—i T J I »O 0 5 T * r H CM TJI

05 t» H

0 0 L^ CD L- • * i © r H r H CO

r H CM »O CM

0 5 »O T j i HlOCS 00 05 05

- r f »O O CD CM 0 0 0 0 CO 0 5 0 5

CO o

a oo o H

CO 0 5 l O o » o 0 0 0 5 CO 0 0 T J I CM CO 0 0 0 0 r H CO r H

i-i

CO

o co

CO »o uO CM

r H CM

»O 0 5 - * 0 5 t > 0 0 t - 0 0 0 0 CM CO CM »O T J I CO CM TJI CO 0 0 0 0

CO Tji CO » C O - f - f i CO CO 0 5 1(3 » O l O H - H

0 5 Oä CO GM 0 5 CO CM CO O CO CO V C 0 5 O O

1^ iC 05 t ^

H 3 3 l O 00 CM

co oc t-

r-^ r H

rH Tji 0 5 I 1 - -Hl 1 CD td

^

l O CM y^ r H

CO

T j i 1—1 CO CC r -

co

co o r-H oo eo

o o 'M rH 05 05

H Tji t - r H i C O O CM »O 05 C- 00 O CM CM

0 5 0 0 Tji T H 0 5 CM T * »o CD 00

t> oo

H CO t - l > CM - H CO CM i—l r H

CM O CM 00 r H r H 0 5 CO 0 5 » O •rH r H CM CM T j i

Tfi CM »O CO 05 l o t — j t oo 05 CO T j i l O lO T j i

CO CM L— CO TJ< t -

CM CO OJ O O CO O »O 0 0 CO CM CO O L-

CO 0 5 CD' CO 0 0 CO CM CO >C, O »O CD t » t - T J I r H »O

O i t ~ i-H 0 0 CD CD C~ 0 5 C~ O - t i T j i CM T j i T T I O H H H H

c~ »o

l»OOiCK 1—1 r-f

Trän ocb andra animaliska oljor

fa

<3

Ol l ^ r H

•

•dg"

c o

I

»ra 0 5 O 0 0 »O CO

o

»o o »o

P 2 «

r H Cvj CO

CM TJI CO CD CO 00 rH rH

, i >i 60

H gra

éé »

bo 'S

00 CO CM H

CM

rH 05 r H CM CO 0 5 CM CO CM

KH 12

«

O O CO CM rH

I 1

r H CO >C 1^

CO CD r H t ~ 00 CM

1 ^ O H l » CO co TU r~ >© O CO CM

r H CM CM

»O rH

t » eo 05 00 CD O CM TJI CM

rH 05 - H O O CO 0 0 T T CO 1~<

»O T j i > o — i » o »O CO 0 5 0 0 0 5 CM CO TJI I f j TJI

00 o lO »c

i C CO (M • * »O I O co • * o co 00 r H - t Tji CO

CM »O O 0 5 T H 0 5 O O <-H CO CO CO T j i T j i t ^

CO CD 00 CM 00 C5

r H T j i CO T j i G 5

T * t - CM 00 CO CO Tji »o CO CD 00 TJI O 00 l O rH

CM 05

05 - t i oo t - oo r H r H r H r H i—1

05 O 05 TJ( CM CM CM I C lO l O

00 00 CO CO

t^- »O 0 0 r H CO

oo oo oo os co

> C CO Tji

CM CD —i

»o t - eo

60 Z

s

T j i TJI

CM T * 1 iOh1 r H CM

I 1

00 CO

1—^

( O H H /

3 n

0 0 T J I 0 0 CM CM 0 5 CM »O - C CO CO r H CM CO CO

t - CO CO r H r H >—1

1 11I 1

i-i O

o

1 111 1 1 1

be

"3 cS

OJ »H

P-|

EH

^,

i

— 12 a

00 T * TH CM CM » T j i CM r H

Tji

t - l>

T? 1

I r H ^

t» — co

a> i— c c t ~ >ra 0 5 r H »O r H 0 5 CM i—<i-ir-t

CD CO 0 0 CM CM CM

CO CD r-t

1 1 I^S

TJI CM O O tO 00 00 - * t » r-t CM

TJI Tfi l O TJI CO »O CM T j i CM »10 y-t r H

CO CM CO 05 CM

O H l O I O rt 0 0 0 0 CO CO r H r H CM CM CO CO

0 5 C^ CM 0 5 l O O 0 5 CO O CO 0 0 0 0 0 0 CM l O rH H

O TJI O 05 CO t ^

CM CO CM CD » O •— T f CM rH i-H

PM

"

CM r H

o

0 0 0 0 —1 ( M i-H t > CO O CD

1^rH

S

r H CM CM

rH

CD r H - H O CD CD t— 0 5 I *

00 »O i - TJI CM

r H 00 I »o c o 1 H H

»O 00 t » CM »O H H H H I ( M CM CM CM CM TJI

O co co »o »o

r - »O 0 5 » O CM CO r H » C CO

00 00

O CO | CM T *

IC - t M M r i 0 0 O 0 0 CO r H TJI r H i—1 CM r H

cc O co l - - ^ t > 05 CM O CO T+l O t > CO r H

l O 0 5 -Tji CM 0 5 -H/I 00 00 CO rH

CM CD T f CM l O 00 CO CO »C CM CM -+ lO

CM 0 0 CO T J I CD t - T f O H t > y-i Tt< - t O OS CO CO CO CO r H

O l C O O O t » »n TJI oo 05 CM Tji C5 O 05 t -

CO — i 0 0 -H 05 0 0 0 5 0 0 CO

C5 TJI CM t I O O C* H

•!

:=! -S fl

H gra

p|l

o ca

0 r* CO H - O O!

o

éåi Ä»1

c3

a

a

I

s IS c H T 2

o H

o O

—i r H

•<* 1 1 -K t »

rH

o co oo »ra co C5 05 00 Tji 00 »O 05 O TJI CM .-c r H CM CM CM

oo

»O TU o 00 CM t lO t - »o

CD O CO CC 0 5 CM 00 T H L~- CO »O CO T * T+l T j i

7-i CM T T

»ra

1*

O H

co t - co eo co rH

O

11l-« SM O rH O Tji

1»

lO l ^ p- 00 t > » O CO - J i CO 0 5 »O r H O r H CO CM CO CM CM r H

CO - J i CM 0 5 CO T j i CO CO CM CO

rH

r H CO 7-<

1-H

o

CO I 00

1 1 -t o

1 I—<

En £ ' c

S3

t^

p 5 .A

t ^ co

CM CO I t - 05 1 C M > r H pH

CM

1 CD CO CO C - T j i CO CD CO 0 5 CO CO CO Tji r H O r-{ r H - H r-< r—<

rH

CC O 05 05 05 rH f - i TT OS 0 0 CO CM r H

O r H »O r H CO l O CM l O 0 5 0 5 0 5 t > CO T j i T J I

CM CD | CO r H I H

o co 05 »ra CM rH rH rH rH r H

M I M

CO T j i »ra rH rH r H 0 5 OJ 0 5

CO t > 00 05 O rH r H rH r H CM 0 5 0 5 0 5 OS 0 5

r H CM CO T * » O CM CM CM CM CM 05 05 05 05 05

CC t > 00 05 O CM CM CM CM CO 05 05 05 05 05

iH oH.

r= _^

co »o CM 05 rH 05 CM r H

o >o CO Tji

co oo 05 l O »ra r H

>

-O

rÖ CJ

:c8 J3

o u

Tji c o

vra o oo co

rH

!>• oo oo os r~ TJI \o cc vo oo

00 CO

e

C5

rH

CM T j i r H O 00 05 CO CD CO

rH rH CM CO Tji Tji

oo co co t t ^ CO r H y—l

o

1 »ra i—i O 00 CD ira

1 1 r H CM CO CO 05 05

u o if

M t!

rt !H

c o

>

4K

r~^

-CS O

fl

o

g"

o rats- D

175 T a b e l l 8.

S v e r i g e s t i l l v e r k n i n g av v e g e t a b i l i s k a o l j o r o c h v ä x t f e t t s a m t o l j e k a k o r o c h o l j e k a k s m j ö l , å r e n 1926—1932, t o n . V a r u s l a g

Vegetabiliska

12 532 11 705 12 824

5 601 6 849

4 988 7 020

5 371 9 925

oljor:

Linolja: rå kokt Rov- och rapsolja

149 1 648

411 2 860

4 135 3 511

2 646 3 086

2 996 3 009

3196 2 955

2146 6 442

1430 7 009

6 160 6 507

3 928 5 083

2 520 5 187

3 288 5 134

4 772 12123 13 615 15 013 3 525 8 370 8 208 6 695 1924 2185 2 491 638

9111 3 320

4 794 1662

644 Jordnöt- eller arachidolja: rå raff Kokosolja: rå raff. Palmkärnolja: raff. Sojaolja: rå raff Andra slag Oljekakor

och

Summa oljor 33193

58 765 52 050 39 255 37137

26 709

oljekaksmjöl:

jordnötsmjöl

2 564

5 465

5 449

3 594

3 555

3 203

kokoskakor och -mjöl

3 656

2 335

2 055

linfrökakor och linfrömjöl

26 889 23 634 27 707 25 796 25 603 30 227 1864 1360 1637 472 157 140 193 341 326 342 246 180 43 172 60 572 73 192 75 847 45 612 19 944

palmkärnmjöl rapskakor sojamjöl och -kakor

S u m m a oljekakor och oljekaksmjöl 79 871 95 497 111967 1108 3861 76683 55 749 38835

176 Tabell 9. Sveriges in- och utförsel av vegetabiliska oljor samt oljekakor och liknande fodermedel, åren 1926—1933, ton. i

1926 Varuslag

Vegetabiliska, samt växtfett vegetabiliska

i

feta oljor och andra fettämnen:

linolja, r å s a m t linoljesyra

Inf. Utf.

384 161

244 377

246 527

406 707

142 651

213 885

310 557

100 284

r o v - o. r a p s o l j a ; ä v e n s o m r o v - o. rapsoljes3rror

Inf. Utf.

196 2

197 8

238 11

161 ! 1

Inf. Utf.

14;

oliv- el. b o m o l j a samt sesamolja

Inf. Utf.

227 2

144 2

207 2

285 1

381 2

298 13

339 1

353!

j o r d n ö t - el. a r a chidolja

Inf. Utf.

3 710 517

2133 1950

3 052 1279

4 540 889

4 242 768

4119 629

2 279 83

2 750 16 !

bomullsfröcottonolja

Inf. Utf.

1583 196

1495 498

1234 22

1393 214

2 462

1212 1

Inf. Utf.

25 Inf. Utf.

5 767 4 429

3 572 6 610

4 545 7 618

4 733 7 217

6 012 2 230

11023 1049

12 9 9 3 765

7 139 751

Inf. Utf.

1534 1

2 097 2

1 135

865 2

1076 i!

Inf. TTtf.

r e n a d e (till födo- Inf. Utf. ämne)

9 385 1459

10 0 2 1 1672

14 4 4 9 1 179

15 990 431

14 855 676

13 8 2 4 382

14 792 118

7 959 3 576

andra

Inf. Utf.

2 946 904

2 753 235

2 559 87

4 697 77

6 234 46

4 907 27

5 999 30

8 296

härdat vegetabil i s k t fett

Inf. Utf.

3 158 389

3 358 361

3 292 389

3 309 292

3 260 42

3 128 4

2101 2

1 466

S u m m a oljor o c h växtfett

Inf. Utf.

29 708 8 059

27 2 2 4 11706

33115 11105

SS 5 4 3 9 836

38 924 4 426

40979 2 991

44129 1556

31 576 4652

bomullsfrökakor

Inf. Utf.

18 271 88

32 732 1476

40 322 32

2 8 281 2 384

21 133 697

2 8 195 258

28 830 514

26 9 3 6

jordnötskakor

Inf. Utf.

88 8 2 3 65

48 947 55

57 5 5 0

50 8 2 2 210

74 322 45

86 207 10

2 7 737 86

38 268

linfrökakor

Inf. Utf.

1994 2 622

3 032 3 513

4 375 3 407

3 509 4 699

2 781 11874

2 690 8 590

386 10 569

454 8 269 |

andra slag: på glas- eller lerkärl på a n d r a

kärl:

el.

majsolja sojaolja ricinolja samt a n d r a flj-tande oljor ej s. n . palmolja kokosolja och kärnolja:

palm-

!

— !

Fodermedel:

177 T a b e l l 9 (forts.).

S v e r i g e s in- o c h u t f ö r s e l av v e g e t a b i l i s k a o l j o r s a m t o l j e k a k o r o c h l i k n a n d e f o d e r m e d e l , å r e n 1926—1933, t o n . 1 1926 j 1927

Varuslag

raps- och rovfrökakor

Inf. Utf.

13 915

13 430

11415 17

9 648 53

6 471 25

13 893 28

13 361 2

12 551

sojabönkakor

Inf. Utf.

—

330 1634

745 4 887

522 1010

solrosfrö kakor

Inf. Utf.

37 558 65

15 848 186

8 063 391

16157 535

11513 134

21032 42

21847 26

15 907

andra oljekakor

Inf. Utf.

8 608

12110 97

15 641

20 057 402

21792 1

24 088 51

16 768

20 019 4 042

kreatursfoder av Inf. animaliskt avfall Utf.

1389 628

1457 1113

2 294 1259

2 896 1042

1631 1399

2 441 1997

2 406 2 587

2 510 2 960

Inf. Utf.

—

melassfoder

Inf. Utf.

4 840

4 557

2 881

3 1000

mjöl av oljekakor

Inf. Utf.

10 561 530

6 916 1914

4 091 424

3 367

1680 13

2 449 1774

4 739 806

8 210 200

sojamjöl

Inf. Utf.

25 118 54 750 2 632 2 538

50 731 736

39 284 1822

54 853 342

34 769 2 733

28 082 35 067

5 777 237

5188 230

2 247 520

4 858 287

glutenfoder

_

1 1

s. k. benprecipitat 0. annat dikalcium- Inf.' fosfat Utf.? annat

Inf. Utf.

33 181 5 888

16 802 2 069

6 950 1848

8 342 1812

Summa foder- Inf. 220120 181 793 209 362 195 411 188110 243088 153939 159043 9 886 14689 14 803 12 883 16 247 13 322 18 843 50825 medel Utf. T a b e l l 10. T i l l v e r k n i n g a v s m ö r o c h a n d r a m e j e r i p r o d u k t e r s a m t f ö r s ä l j n i n g av m a r g a r i n , m å n a d s v i s , u n d e r t i d e n 1 juli 1933—31 a u g u s t i 1934, t o n . Tillverkning av År

och

månad

Smör

Helfet ost

Annan ost

Torrmjölk

Kond. mjölk

Försäljning av margarin

5 055 5 579 5 156 4 727 4 454 4 709

1571 1862 1736 1365 1399 1625

278 397 338 271 317 626

8 19 21 24 21 17

87 107 99 76 93 63

3 690 4 385 4 396 4 432 4 615 4 374

5 055 4421 4 777 4 877 5 536 6 080 5 642 5 810

2 239 2 028 2170 2 289 2 592 2 590 1897 2 017

675 556 638 567 657 563 393 487

21 26 22 25 32 30 31 30

52 82 105 109 115 108 121 119

4152 4 030 4 660 4 253 4 291 4 241 4 687 3 989

1933 Juli Augusti .. September Oktober .. November December 1934 Januari.. Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti 1

Siffrorna avse tiden l/i—91/i2 1927. Åren 1926—1929 redovisas hithörande import och export under rubriken kreatursfoder av animaliskt avfall. 2

12 — 842740.

178 Tabell 11. Sveriges utförsel av smör samt utbetalda pristillägg, veckovis, för tiden 30 december 1932—11 oktober 1934. E x portkvantitet Vecka

Medelnettoexportpris Pristilläggsbelopp Öre för kilogram Kronor

Tyskland

England

Andra länder

Kilogram

Kilogram

Kilogram

52 527 93 574 90 932 57 607 68 377

238 191 248 539 195 326 194 259 163 449

290 718 342113 286 258 251 866 231 826

138 126 130 146 140

63 331 82 943 72 462 60131 69 968

57 556 89 459 91542 88 443 80 467

240 970 222 174 224 104 212 623 215 443

298 526 311 633 315 646 301 066 295 910

133 125 130 126 123

110 164 141 058 127 544 103 017 109 984

78 232 64 211 85 547 77 470 73 965

192 202 155 067 121 107 117 221 107 264

270 434 219 278 206 654 194 691 181 229

124 121 116 118 119

96 331 84 880 91030 80 884 73 321

67 716 86157 99 263 109 372 99 822

105 842 119 812 120 879 128 245 124 384

173 558 205 969 220 142 237 617 224 206

129 133 136 150 172

71221 77 073 75 419 74 451 36 252

77114 78 435 94 437 98 247 79 959

145 415 148 869 170 459 189 662 226 035

222 529 227 304 264 896 287 909 305 994

158 144 146 151 137

64193 109 087 134 404 132 056 196 055

107 442 96 266 92151 92 507 86 716

212 369 282 194 235 153 269 519 283 616

319 811 378 460 327 304 362 026 370 332

142 137 144 138 140

204 689 278 647 217 101 279 317 280 880

97 130 79 604 77 826 69 342 72 492

272 390 310 337 293 446 332 892 435 940

369 520 389 941 371 272 402 234 508 432

147 143 153 143 141

276 220 305 859 274 544 332029 459 226

86 970 75 794 83 058 77 267 89 764

406 171 328 219 454 076 366 700 397 485

493 141 404 013 537 134 443 967 487 249

162 178 161 164 157

343 506 238 962 398469 318 260 388 788

95 606 94 488 142 443 134 925 171 907

363 821 312 522 262 681 260 858 249 606

459 427 407 010 405 124 395 783 421 513

169 190 181 185 184

305 949 202 018 224 728 211816 221 884

140 564 134 264 131 978

244 678 237 998 224 815 1 9 652

385 242 372 262 366 445

187 183 179

193 905 202 726 214 997

Summa Kilogram

1933 30 dec. 1932—5 jan. ... 13 jan.—19 jan 20 jan-—1)6 jan 27 j a n — 2 febr 3 febr — 9 febr 10 febr.—16 febr 17 febr.—23 febr. 3 m a r s — 9 mars 10 m a r s — 1 6 mars 17 m a r s — 2 3 mars 24 m a r s — 3 0 mars 7 april—13 april 14 april—20 april 21 april—27 april

23 juni—29 juni 7 juli—13 juli 14 juli—20 juli 21 juli—27 juli 28 juli—3 aug

8 sept.—14 sept. 15 sept.—21 sept 22 sept.—28 sept 29 s e p t — 5 okt 6 okt — 1 2 okt 13 okt — 1 9 okt 20 o k t — 2 6 okt 27 o k t — 2 nov

24 nov.—30 nov

179 Tabell 11 (forts.).

Sveriges utförsel av smör samt utbetalda pristillägg, veckovis, för tiden 30 december 1932—11 oktober 1934. E x p o r t k v a n t i tB t

Vecka

Tyskland

England

Andra länder

Kilogram

Kilogram

Kilogram

Summa Kilogram

101 854 141 427 128 930 70 663

276 682 262 687 199 771 232 435

19 304 508

397 840 404 622 328 701 303 098

S u m m a 4813 809

12 336 602

29 464

17179 875

68 936 80 213

329 667 402 031 383 642 379 324 400 380

' 22 dec—28 dec

Medelnetto- Pristilläggsexportpris belopp Öre för kilogram 171 172 175 162

Kronor 261 647 251 853 200 966 225 419

1934 ! 29 dec. 1933—4 jan. ••• • 12 jan.—18 jan. 26 jan.—1 febr. o fphi

8 febr

9 febr.—15 febr.

9 mars—15 mars 16 mars—22 mars 23 mars—29 mars 6 april—12 april ! 13 april—19 april 20 april—26 april

22 iuni—28 iuni 13 juli—19 juli 20 juli—26 juli

98 654 79 096 42 926

17 780 18 288

7 620 17 780

398 603 500 024 500 584 466 040 461 086

143 125 129 126 106

375 705 559 886 545 221 521 555 593 365

507 848

5 334 16 205

50 648

427 279 408 534 383 210 298 552 392 049

479 908 447 370 387 909 445 186

99 104 109 117 93

688 980 629 544 559 415 458 086 624 665

71374 84 938 106 477 70 460 71171

327 254 280 594 241 021 287 934 323 240

15 697

414 325 374 473 348 260 359 461 394 411

100 111 111 103 102

553 624 461 748 427 676 469 071 518 973

78 842 86 817 87 528

325 272 322 936

404 114 410 261 409 956 404 037 383 997

99 99 100 99 107

543 450 551 874 550 369 545 128 486 985

365 074 464 617 543 052 575 133 584 048

111 102 102 100 98

449 746 612 370 718 620 770 901 789 780

628 117 672 693 564 973 580 009 433 248

95 90 89 91 115

879 740 973 911 824 937 834 133 515 695

352 907 456 286 531 825 480 873 468 173

133 114 112 124 120

357 988 563 651 651 673 522 828 536 608

1016 305 1270

542 112 439 598 480 365 472 363 509 194

118 116 116 118 116

615 575 526 624 560 714 539 767 580 373

452 755

19095268 |

68 377 71374 58 826 73 152

69 240 108 153

322 428 334 797 275 844

51765 46 736 72 492 69 698 64 059

313 309 414 833 470 560 490 195 519 989

68174 62 382 85 446 90 221 84 328

559 943 597 103 474 447 486 740 348 920

63 144 51 105 90 881 156 972 140 716

289 763 405181 434 594

190 246

8 941 762 1067

3 048 15 240

13 208 5 080 3 048

6 350

323 901 327 457

14 sept.—20 sept 21 sept.—27 sept. 28 sept—4 okt

164 998 216 662

351 866 339 471 316 738 306 095 292 532

5 okt.—11 okt

212 598

240 157

99 111 163 322

2 489

Summa ! 3 772 258 15149 782

472 992 23963946

180 O TJI rH co os oo rai rai co —i oo rai c - rai

—I Tjl O i rH lO — 00 »ra o TU os »ra os — co CM oo i ^ 00 TJI co co co oo rai »ra rH

rH

^

rH

*

CO 0 0 Tji CO r - L - I— co TJI o rH »ra co >—i

T j l ( M Tjl Tjl

CM

rai »ra c o ^ H ^ r c o ^ r a i TJI oo rai o »ra o oo t - CD O O CM CM CD »ra rai oo rH »o rai TJI CM Tjl Tjl

co T T oo CD »ra rH co eo co o o co -H cc »ra ex -H oo TJI oo os

c o o 5 "CM c o l o oo »ra OS »ft CO TJI r r o i — »ra oo t > »ra rai CM OO rai TJI o Tji co eo »ft CM »O TJI

o

t - CO O CD CD CM t - CM T J ( OS T j i O I*t» _ -rjl Tji 0 0 I - 0 0

OS CO »ft 0 0 CO i C CM t » l O (M l > I H f X H f f l t - H l O C J J C t - TJI o C M »ra c o — CM i-H

»ra TJI »ra in TJI ot

Tjl i-< Tjl CO

rH

CS>

o

•« pit

«t^ C5

r

a c

CC CO

o

p

s CO

CO CO

t-

CO Tjl OS r H »Q T j i r H

CM i f t CM OS 00 CO CM OS CO CD CO Tf TJI »ft f eo oo co -H i > co i—i t>- Tf. O CM »ft Tjl r H

OS T J I 0 0 L~ »ft JO CD OS »(0 r H r H OS OS T f T j l »ft »ft I - H C» T j l »ft CO T j l CM 0 0 CO CM CO r H TJI CM

o s t > o o oo i— i ^ o so r - TJI oo oo »ft oo eo r H co os o os

I— 0 0 OS 0 0 X : O -i y-> CM t » CO I - OS 0 0 os »o co o o rai CM

»ft CM co t~ -* oo co H H s i O O C f . OS »O 00 O TT CM O cc TJI o : CM »n ^ J I r H rai rH

M

o

-

•o

CI

O)

M O

to eo eo t -

us

or H

»11-1 co »ra TJI 1— o tI—"

t?

«j

00 CH

CM CO CO

"-<

e-» ^ 1 J _ T > o t - O |H •o l O t - t - co w -M r H i - H •—1 CM CM CO

o

O (0

CC lO

rai

lO

rH

^H

00 C.

tc

t!-• •oen en >-' CM CM CM _ t—

CO -K

Hi I -

i-H

—

eo uO

iC

iH

•O

t t-

o iO cM - H

O

H<

Hi

lO

CO o 00 CM CM CO

lO cn t ^ CO as 0 0 rai CM rai

e k •d

5§

*

1^1

o •^ OI r H

O lO

Cl

- H

i-H

CO CO

i iO

l CC

fc-CM CM rai

O

0 0 CO CM OS »C T J I ; c i—I t - CO CM CO CD CO O »ft CO TJi OS 0 0 t > t - »ft T j i O CO CM CO r H Tjl CO

<*> en

CO

t .

eo t CM

r-H

Hi o O CI o> CO i C - f r* CO CO CO

t -

f

c-t

C5>

" "* e s

^ •«^ :

r*i

rH

ee | Q en l O oa at M H"

F- (M t > GC

CM i—i i-H r H

co o cc CM co rai co CO O TH CO r n co o 00 00 OS CC »ft rH rH •w

_,

*«

EH CM r H CO r H r H O O 0 0 O r H L - -H» O CM 0 0 »O O r H [ > OS O CM t ^ 0 0 CO T j l CO r H T * r H T j l CO

CM

«

eo CM eo CM — co co »ra co co co rai o t t— CO CM CM CM O O »O TJI OS »ra TJI CM

CD 00 O — o TJI OS co oo os co co oo r c o c o t - ra r H T J x

rt O) s

C~ CC CM O CC 0 0 CD T j l »O OS r H r H OS l ^ r H i-H r H »ra OS CO r H OS »ft O CM »ft TJI i—i CM i-H r H

o

CD T t t ^ 0 0 CO r H CO

T(i CO OS

rH

CM CM T J I CM CO TJ" o : CO OS TJI OS r H r H O CO — t - CC T J I CM — OS »O O CM »ft T j l r H CM I-H r-1

»ra co »ra oo co »ra oc T-i t - oo o TJI eo

u •a 3

CO T t O r H »ra T j i rai rH rH

r - 00 I - OS CD oo CD t ^ 00 rai ao 00 o o C- i-H CO rH CO CC OS oo co —i oo »n co TJI rai ira co

CO OS t ~ r H T P CO T j l r H T j l CO

1-1 Ä

t-

IS)

»ft -H T-> os o

r-

HI

eo •JJ OI i—i

i - t—rai>—i as ira oo (M a M > o o c

TJI

as

rH rH

»ra T J I - H C M »ra c o CM rH rH

t-

CM i—i l—l

Ö

O

—• OO

O

-t

t~

i£ CO 1 o <a CO Ol —1 -H rai co co co 1-1

CM CM r H CM CO T j l

t^

O u CO

eo

a.."

05 TH

C

O CM TJI CD •—• 00 Tf - o r a r a t > H f os »ra os o CM cc »ra

8S

»ra oo os oo TJI o

ic

CD r H t - CO 0 0 0 0 T J I OS CC l— O TT r H OS »ra TJI os rai »ra TJI

co e*» en t - H CO CI TH W O C-i i- o CM CM i-H <M CO Tt< r j *

• "

H r t H t o c M o r a co eo a os bn 3

-<

i-H rai T J I r H C M - H I r~ CO CM 0 0 r H r-C O T H CO CM t ~ O »ra CM TJI rai Tjl T t

l ^ CM O CM O rH o CM eo os co — i^- co os »ra CM rH »c co oc

-

CM r - »ra o O

rai

1—I

oo oo oo i> > »<; ?5

"^r i W ^ ^

t - 00 IH CO

T:

r-H CN O CO I - H

-4 4>

C

r.

\ r. 00 «<£

> H3

«

T-j. CO

(Hq r H r H r - l CM CO CM

£° • H

« r 2 4> 73 *H

73 i P

2 B M :ca :ft £ °

CO 00 cr. O Cft 00 00 <-ft oo -r* CO CM r H

3 «ec S

B

c oo o .2 S 2 T: o

Tt

r-l

CC CO CM CM CO OS T J T T O Tj- t— CD o o o T j i r H Tjl CM O TJI O CD »O r H CM CD T j l r - i CM rH rH

«« .2 .2 S> c3 f 4) 00 /Z > TO „

co oo co

CM r H CC Tjl r H

oo rai »ra o os os c »o »ra o co »ra TJI rH

"

:

« -2~

•

4)

>H

H->

> ' Ö ert i J

&5 E : E » Z S CO " ^

2 O cc - « tfl O T ! C3 4) f " 3 'H O r « — g j - | g 4J - r

'^

£ °2 °« * 5 r3 E

^ • ^ c £ S.2 «-

c/2 oo oo >• > »eS 55

2 c os rt « £ 2 ert cu w T j

oo oo oo > • >

H

ft

«< /C

181 Priser i Sverige å mjölk, smör och ost samt margarin, å r e n 1913 — 1934, ö r e f ö r k i l o g r a m .

T a b e l l 13.

År och månad

Helfet ost

Smör

O s k u m m id mjölk

Margarin

Detaljpris Mejeripris1

Detaljpris2

Mejeripris1

1913 1914 1915

12-1 12-9 14-9

14 15 16

213 215 280

1916 1917 1918 1919 1920

17-2 24-0 34-5 42-7 39-4

19 25 4 38 47 44

303 373 4 537 628 566

1921 1923 1924 1925

30-7 21-2 20-6 21-2 20-9

35 25 23 24 24

420 325 314 324 333

1926 1927 1928 1929 1930

19-5 19-0 19-6 18-7 18-0

22 21 22 22 21

1931 1932 1933

17-2 16-7

21 20 20

n>22

Mejeripris1

Mejerismör2

Lantsmör 2

236 239 292

213 218 260

117 114 154

295 358 4 546 727 651

193 241 318 414 323

496 375 366 374 384

486 358 350 350 353

292 292 307 294 236

337 339 351 339 284

207 186

Detalj- Fabriks- Detaljpris* piis3 pris2

164 1K2 197

107 115 137

135 144 170

257 305 4 372 624 524

163 269

341 305

433 376

224 170 192 178 161

389 277 275 289 266

245 151 154 152 158

293 178 184 178 178

311 306 322 305 265

154 156 163 144 120

248 236 237 231 195

146 121 120 115 105

166 148 140 133 138

255 235 244

240 2*0 224

126 107

190 175 147

90 82 80

129 125 127

274 274 274 275 276 276 6 276 6 276

252 249 249 253 253 253 6 251 6 252

310 401 4 587 729 657

1934 April Maj. Juli Augusti

21 21 21 21 21 21 6 21 6 21

159 162 167 172 175 175 8 173 6 173

Enligt mejeristatistiken. — 2 Enligt sociala meddelanden. — Maximipriser. — 6 Preliminära siffror.

138 138 138 138 138 138 6 136 6 146

Enligt industristatistiken

T a b e l l 14. P r i s e r i S v e r i g e i g e n o m s n i t t f ö r m å n a d å o l j e k a k o r av o l i k a slag s a m t v i s s a l i k n a n d e f o d e r m e d e l , å r e n 1933 o c h 1934, ö r e för k i l o g r a m . 1

År och månad

Vetekli

Kapskakor

Jordnötskakor

Bomullsfrökakor

Sojamjöl

Linfrömjöl

Majs

1933 12-04 10-09 14-9 9 14-2 0 15'09 9-29 9-31 Januari. • 12-00 13-89 9-26 14-89 9-10 9-96 15-os Februari 13-49 11-85 9-05 14-53 9-22 9-76 1513 Mars 13-23 8'92 11-67 9-00 936 13-79 14-91 April 12-91 9-25 8-90 13-36 11-56 9-23 14-6 5 Maj 13-65 9-29 13-88 12-84 8-74 10-11 15-50 Juni 14-80 937 13-2 2 9-23 14-90 11-48 16-so Juli 1 Den 24 juni 1933 infördes en skatt av 2 öre för kilogram å oljekakor och vissa andra fodermedel. Skatten höjdes den 1 juni 1934 till 3 öre för kilogram. Denna skatt i ngår i ovanstående priser, vilka gälla vid försäljning till jordbrukare i större partier. Obs! Tabell 14 fortsätter å nästa sida-

182 Tabell 14 (forts.). Priser i Sverige i genomsnitt för månad å oljekakor av olika slag samt vissa liknande fodermedel, åren 1933 och 1934, öre för kilogram. 1 År och månad

A'etekli

Bapskakor

Jordnötskakor

Bomullsfrökakor

Sojamjöl

Linfrömjöl

Majs

9-47 9'2 9 9-21 9-22 9-74

11-41 11-34 11-40 11-43 11-53

14-G3 14-43 14-56 14-40 14-50

13-oo 12-87 12-83 12-64 12-65

14-6 2 14-27 14-05 lo-oi 14-22

16-80 16-44 16-29 16-2 2 16-34

9-07 8-90 8-7 2 8-79 9-22

11-34 11-55 11-13 11-10 10-81 11-74 11-76 12-50 12-60

11-98 12-07 11-91 11-39 11*04 12-04 12-13 13-4 0 13-71

14-90 14-95 14-7 9 14-23 13-86 14-27 14-55 15" 7 5 16-16

12-92 12-89 12-5 0 12-04 12-07 12-99 13-10 14-01 14-44

14-75 14*60 13-70 1301 12-78 14-09 14-39 15-7 2 16-04

16-58 16-58 16-37 16-00 15*7 2 16-69 16-89 18-01 18-66

10-65 10-66 10-40 10-5 9 11-41 12-89 13-26 14-87 15-3 0

1933 (forts.) Augusti •••• September Oktober •• November December.1934 Januari— Februari .. Mars April Maj Juni Juli Augusti .... September Se not å föreg. sida. T a b e l l 15.

S m ö r n o t e r i n g a r i M a n c h e s t e r , å r e n 1907—1914 s a m t 1924- 1934, ö r e för k i l o g r a m . Svenskt smör

Danskt smör

Finskt smör

1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914

201-1 211-7 208-6 210-8 221-0 229-9 223-5 224-8

203-7 213-4 210-7 213-4 223-4 230-7 2241 227*8

194-1 208-0 204-0 207-6 216-c 223-3 215-8 2171

1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933

372-3 361-0 309-0 3151 329-4 313-8 253-8 221-3 213-8 1831

383-3 376-8 328-0 328-7 341-8 328-1 271-5 232-6 223-5 201-5

368-1 358-7 311-5 315-0 329-3 315-6 255-s 221-8 215-1 190-6

157-5 142-8 148-9 148-0 150-6 148-0 142-5 163-2 152-9

177*7 178-3 178-5 163-3 165-6 166-8 170-6 206-6 206-5

160-6 150-4 154-6 151-8 157-5 155-3 153-3 188-9 188-0

A r

Nyzeeländskt smör

__ — — — — — — — — — — — — — —

Pris å svenskt smör högre (-f eller lägre (—) än NyzeeDanakt Finskt ländskt 2-7 1-7 2-1 2-6 2-4 0-8 0-6 3-0

_j_

6-9

3-7 + U- 4-6 + 3-2 + 4-4 + 6-6 + 7-7 + 7-7

+ 4-2 2-3

206-0 197-3 161-2

ll-o 15-8 19-0 13-6 12-4 14-3 17-7 11-3 9-7 18-4

— — 2-o — 0-5 — 1-3 — 7-5

133-1 137-4 143-2 142-3 148-7 153-6 1484 156-7 147-2

20-2 35-5 29-6 15-3 15-0 18-8 28-1 43-4 53-6

— 7-6 — 5-7 — 3-8 — 6-9 — 7-3 — 10-8 —25-7 —35-1

+ + 0-1 + 0-1 1-8

— 2-5

— — — — — — — — — — — — — —

+ 15-3 + 16-5 -f-21-9

1934 Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September

3-o

+ 24-4 + 5-4 + 5-7 + 5-7 + 1-9 — 5-6 — 5-9 + 6-5 + 5-7

183 Tabell 16. Priser i genomsnitt för månad å ister (Prime steam lard) i Chicago för åren 1929—1934, öre för kilogram. Månad

A r'l

-v/ 5 ' 1 lun' juli

97-7 3 98-61 102-7 9 97-01 95-10 97-84 99-96 98-17 95-5 2 88-73 84-5 2

84-99 89-2 0 85-20 84-52 83-83 79-06 78-14 90-24 93-98 93-64 82-2 0 76-04

70-25 72-91

59-3 0 54*66 52-33 50-65 46-9 7 47-2 0 61-81 63-6 8 61-9 6 54-9 8 60-10 52-38

49-4 9 46*24 50-15 59-0 7 68-69 65-10 60-23 54*6 6 51-34 47-13 45-2 5

45-47 57-87 5684 50-86 52-57 64-11 65-66 76-08 80-7 8

85-os

73-so 71-45 63-7 0 6582 60-76 59-78 60-7 6 76-2 8 69-04 66-48

40-is

Tabell 17. Priser i genomsnitt för månad å talg (Australian Good Color Mixed Tallow) cif kontinenthamnar för åren 1929—1934, öre för kilogram. Månad

.

\F\

71-42 73-28 73-3 2 72-47 70-6 0 66-88 70-3 7 70-8 7 71-24 70-06 66-9 9 65-9 5

66-06 66-02 62-89 61-46 57-93 5344 507 7 51-72 507 7 47-21 46-32 40-9 7

41-06 37-51 40-6 4 40-19 35-73 33-94 35-7 3 33-96 30-18 34-54 44-0 7 41-73

38-7 8 43-31 45-08 43-6 7 44-5 7 41-31 43-21 43-14

41-61 39-49 38-is 3752 37-33 39-08 41-07 42-01 41-05 41-05 41-05 41-05

38-20 36-29 36-2 9 33-42 3486 34*3 8 33-4 0 36-2 9 40-11

45-io 44-3 9 43-97 41-47

]

i

Tabell 18. Priser i genomsnitt för månad å kokosolja (Ceylon mill cocoanut oil) i London för åren 1929—1934, öre för kilogram. Månad

68-25 67-19 64-05 61-3 6 6016 57-53 63-35 61-09 61-09 62-13 60-8 0 60-44

60-32 58-9 2 57-50 59-7 3 58-40 55'21 5317 49-60 47-06 45-25 47-51 45-7 0

43-99 42-65 43-56 42-2 0 36*30 34-49 37-66 34-0 5 33-51 3593 42-5 4

47-46 47-59 47*63 44-3 7 43-32 41-9 7 43-90 45-29 46-31 47-0 5 45-14 43-51

42-27 38-9 5 36-42 34-7 8 37-44 37-46 3542 33-47 31-53 29-83 29-59 28-13

" • " " —

T *n"

45-io

26-93 27-89 25-4 0 23-49 27-31 24-83 23-8 7 25-21 24-93

| i

184 Tabell 19.

P r i s e r i g e n o m s n i t t f ö r m å n a d å s o j a o l j a (Manchurian C ru ch ed ) cif L o n d o n f ö r å r e n 1929—1934, ö r e f ö r k i l o g r a m .

Månad

1933 1

56-23 55-39 54-51 5l36 51-30 50-7 4 56-11 56-11 61-54 56-23 53*54 52-0 7

Januari

Juni Juli Augusti September

December

T a b e l l 20.

49-so 51-13 49-35 45-70 45-7 0 46-21 42-5 4 39-8 2 3982 3575

31-18 29*83 33-01 29-49 27-79 28-25 28-93 27-81 29-13 30-56 34-03 35-07

33-13 36-37 35-27 34-51 34-46 33-67 3512 38-4 7 39-0 0 35*89 36-08 34-3 5

34-oo 33-32 32-6 4 32-16 36-4 7 36-97 37-85 34-4 4 33-51 30-80 31-5 2 28-6 2

24-8 3 26-2 6 24-3 5 23-6 3 23-88 24-83 24-6 0 28-65 26-2 6

P r i s e r i g e n o m s n i t t för m å n a d å l i n f r ö k a k o r i L o n d o n för å r e n 1929—1933, ö r e f ö r k i l o g r a m . Månad

Januari Februari •• Mars April Maj Juni Juli Augusti .. September Oktober .. November December

51-25 50-5 4

1934 i

28-2 3 28-94 28-7 3 28-86 28-72 28-54 33-49 35-41 42-42 41-72

32-4 3 31-50 30-79 32-6 9 31-69 30-66 27-15 28-2 0 24-3 2 21-49 19-01 16-29

1519 16-84 16-90 16-11 15-31 15-43 15-31 14-98 13-80 14-7 0 16-45 16-46

15-67 15-83 14-89 15-53 1514 14-86 15-61 16-56 18-04 17-10 16'58 16-26

16-03 15-7 2 15-7 8 16-08 18-48 20-4 3 22-0 8 21-34 21-10 19-16 18-79 17-95

38-oo

34-52

185 Tabell 21.

Storbritanniens, Tysklands, Frankrikes, Belgiens och Schweiz' införsel a v m e j e r i p r o d u k t e r från o l i k a l ä n d e r , å r e n 1928—1934, t o n .

Utförselland

17 082 10103 3 941 2 541

14 748 11 867 5 599 4114

8 919

12 614

8 405 11862 4 894 2 499 1045 14 202

1-

Smör. Sovjetunionen Finland Estland Lettland Litauen Sverige Norge Danmark Polen med Danzig Tyskland Nederländerna Frankrike Argentina Övriga främmande länder Irländska fristaten Britt. Syd.- o. Sydvästafrika Australiska Statsförbundet Nya Zeeland Canada Övriga britt, länder

1932 Storbritannien. 20 542 16 403 12 907 11004 6 369 4 224 2 008 5 718 2 009 3 461 8 929 10 756

1934 I t. o. m. augusti

28 585 ! 6 798! 4 235: —

i

— ; 11520! —

i

02 415 111965 117 781 125 276 131 250 153 162 1 3 302 1657 1472 3 525 153 — l — t 154 517 415 404 202 4 526 4 883 7 405 6 576 6 595 2 387 2 270 3 529 358 55 89 — 18 594 15 386 21034 18 996 19 864 10 285

28 406

28 762

—

44 341 62 092

39 023 66 233

26 516 1312 48 289 79 473

83 31

0 116

11 363

—

19 356 15 985 19 236 i 2 031 3 003 91209 86 032 79144 97 821 108 726 127632 3 968 980 —

—

Totala införseln av: Smör i 310539 324 981 346 538 409 451 424 909 448 793 Ost | 152666 152 097 158105 146 598 152 558 154 415 11666 10 435 7 359 11517 13127 Kondens, mjölk, sockrad i 15 088 24 565 20179 19 335 20 470 20 593 osockradj 21611 12 722 17 914 16 271 13362 Sötmjölkspulver ! 10145 Skummjölkspulver \ 99 112 100 934 100 199 105 945 108 648 104559

Utförselland

1928 Smör. Belgien-Luxemburg Danmark Polen-Danzig Estland Finland Lettland Litauen Nederländerna Österrike Sverige Tjeckoslovakiet Ungern Sovjetunionen Argentina Australiska Statsförbundet Nya Zeeland .. Övriga främmande länder Totala införseln Smör Bordsost, hård »

, mjuk

1305 40 364 9193 7 262 3124 10 977 2100 33 341

940 44 006 10 465 6 905 4 462 U 373 4 044 32 755

2. Tyskland. 687 478 43 961 7 206 9 028 5171 14 903 5 707 28 357 1459 11157

30 636 7 226 6 225 4 066 12 076 4 273 16 348 1257 6 766

278 911

7 595

530 162

325 463

8 928

6 317

1036 3135

153 756 — 455

28 166 16 371

195 20 536 235

13 243

16 637 1 534 3 567 5 104 6 267 2 964 11540

814 6 004 3 003 9 274 5 576 8 905

3 958

4 915

66 520

7 639

1501 13 288

101 82

914 439

126553 134367 133157 100 221 54 710 59 603 55 070 40 007 6 766 7 281 6 881 8 608

69 519 44 882 4 418

4 706

86 272 101 375

av : 59 144 25 847 39195! 19 662 2 0471 166

186 T a b e l l 21 (forts). S t o r b r i t a n n i e n s , T y s k l a n d s , F r a n k r i k e s , B e l g i e n s o c h S c h w e i z ' i n f ö r s e l a v m e j e r i p r o d u k t e r f r å n o l i k a l ä n d e r , å r e n 1928—1934, t o n . Utförselland

2 571

921 535 323 194 115

1931 Smör. Danmark Sverige Estland Lettland Storbritannien Nederländerna Belgien-Luxemburg Argentina övriga främmande läder. Totala införseln av: Smör Ost

514 873 398 896 144

244 741 943 466 577 320

2 226 2 256

2367 16 645

3 981 19 459

5862 24964

18 523 | 11857 31547 19 915

9 210 20 898

—

—

3 800 167

Belgien. 630 I

— —

— —

242 87

2 636

3 829

— 733 167

39 560 245

622 774 264

6 636 1816 808 695 4 645 907 2187 540

1323 17 757

4 355 21046

10 265 23 610

18 863 22 494

Tyskland Österrike Frankrike Italien Nederländerna Danmark Sverige Finland Estland och Lettland Litauen Polen Argentina övriga främmande länder

62 254 2 025 460 84 4 522

67 507 1480 493 125 4 292 2

Totala införseln

8191 Totala införseln av Smör Ost Smör.

av

smör

1933 Frankrike. 5 220 I 2 030 689 i 137 419 ! 336 906 1689 3 677 1137 3 312 3 200 932 I 819 1296 { 2 921 1291 ! 375

4. Tyskland Argentina Danmark Estland Lettland Litauen Nederländerna Polen Storbritannien Övriga l ä n d e r -

12 2 761

119 39 28 395 4

5. 81 327 571 459 176 4 235 275 27 259 236 1281 445 152

7 551

8 524

322 149 2 536

753 558

781 182

9 937

5 761

772 659 257

30 145 380

3 220

2 384

21286 20 765

12 407 21949

Schweiz.

35 7 270 199 42

—

.—

56 15 157

5 827

2 012

62 8 20 211

191 67 502 502 791 338

49 105 116 27 266 724 153

10 591

— — 154 3

— 40 11

Innehållsförteckning. Skrivelse

till statsrådet

och chefen för jordbruksdepartementet Första

huvudavdelningen.

Kortfattad historik och r e d o g ö r e l s e för läget å den svenska marknaden för s m ö r m. fl. fettämnen samt oljekakor. Kap. 1. Mjölkproduktionen och dess avsättningsmöjligheter Historik, s. 7. — Nötkreatursskötselns omfattning m. m. för närvarande, s. 11. — Mjölkens användning och mejerihanteringens organisation, s. 16. — Utförseln av mjölk och mejeriprodukter, s. 22. — Införseln av mjölk och mejeriprodukter, s. 24. — Förbrukningen av mjölk och mejeriprodukter, s. 25. Kap. 2. Den industriella produktionen av matfett och dess avsättningsmöjligheter Historik, s. 29. — Margarinindustriens nuvarande organisation och driftförhållanden, s. 31. — Margarinindustriens ekonomiska förhållanden, s. 36. Kap. 3. Produktionen av fettråvaror och dess avsättningsmöjligheter Olika slag av fettråvaror, s. 40. — Produktion och avsättning inom Sverige av animaliska fettråvaror, s. 41. — Produktion och avsättning inom Sverige av vegetabiliska fettråvaror och av oljekakor, s. 44.

Andra

huvudavdelningen.

Den internationella marknaden för fettämnen och oljekakor samt i främmande länder vidtagna åtgärder till den inhemska marknadens skydd. Kap. 4. Marknaden för mjölkprodukter Kap. 5. Marknaden för fettråvaror och oljekakor Kap. 6. Marknaden för på industriell väg framställt matfett Kap. 7. I olika länder vidtagna åtgärder för främjande av avsättningen av inhemskt fett Danmark, s. 66. — Finland, s. 67. — Norge, s. 68. — Nederländerna, s. 69. — Schweiz, s. 72. — Tjeckoslovakiet, s. 73. — Tyskland, s. 74. — Storbritannien, s. 76. — Frankrike, s. 78. — Sovjetunionen, s. 79.

188 Sid.

Tredje

huvudavdelningen.

Kommitténs utlåtande och förslag. Kap. 8. Avsättningssvårigheterna för smör m. m. och allmänna synpunkter på frågan om avsättningen av mjölk och mejeriprodukter Mjölkproduktionens betydelse, s. 83. — Rådande svårigheter beträffande smörexporten, s. 83. — Försvårade avsättningsförhållanden för smör på grund av margarinets konkurrenskraft, s. 85. — Frågan om smörets avsättning och jordbruksproduktionens ökning, s. 85. — Allmänna synpunkter på frågan om avsättningen av smör m. m., s. 88. Kap. 9. Vissa mindre långt gående åtgärder för främjande av avsättningen å hemmamarknaden av smör m. m Reklam och propaganda, s. 90. — Frågan om mjölkkonsumtionen och mjölkpriset, s. 92. — Frågan om mjölkleverantörernas återtagande av smör, s. 94. — Frågan om ökad smörförbrukning vid allmänna inrättningar m. fl. institutioner, s. 96.

90 Kap. 10. Frågan om färgskillnad mellan smör och margarin samt om skärpning i vissa andra hänseenden av margarinlagstiftningen 100 Kap. 11. Åtgärder för avsättning å hemmamarknaden av ytterligare 10 000 å 15 000 ton smör 103 A. Minskad margarintillverkning genom överenskommelse med margarinfabrikerna m. m., s. 104. — B. Kortransonering av margarin, s. 105. — C. Tvångsinblandning av smör i margarin, s. 106. — D. Tillhandahållande i fria marknaden av en särskild sort billigt smör, direkt konkurrerande med margarinet, s. 109. — E. Minskad prisskillnad mellan smör och margarin, s. 114. Kap. 12. Utlämnande till mindre bemedlade av konsumtionsmjölk till nedsatt pris 127 Kap. 13. Frågorna om reglering av margarinproduktionen samt importen av margarin, margarinråvaror m. m 130 Kap. 14. Frågan om reglering av förbrukningen kraftfoder

av oljekakor och liknande 135

Kap. 15. Frågan om regleringen av tillverkningen av fettemulsioner

137 Kap. 10. Sammanfattning av kommitténs förslag

140 Bilagor: Förslag till förordning (bilaga A)

om accis å margarin samt vissa andra fettvaror 144

Förslag till kungörelse med förordnande om accis å margarin samt vissa andra fettvaror (bilaga B) 148 Förslag till kungörelse om vissa ändringar i den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan (bilaga C) 149 Förslag till kungörelse angående reglering av införseln av margarin och vissa andra fettvaror samt råvaror för margarintillverkning m. m. (bilaga D) 150

189 Sid.

Förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 14 juni 1933 (nr 329) om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl (bilaga EJ 152 Särskilt yttrande av herr Stamsö (bilaga F)

153 Direktiv för smör- och margarinkommitténs utredningsarbete (bilaga G)...,

164 Tabellbilagor Tabell 1. Införseltullarna i Sverige å vissa varuslag åren 1882 —1934

169 Tabell 2. Sveriges mejerihantering åren 1913 — 1932

170 Tabell 3 . Sveriges in- och utförsel av smör och ost åren 1891 — 1933

171 Tabell 4. Sveriges utförsel av smör till olika länder åren 1891—1933

172 Tabell 5. Sveriges tillverkning, garin, åren 1901—1933

in- och utförsel samt förbrukning av mar-

Tabell 6. Sveriges tillverkning av fettemulsioner, kokosfett, margarinost och konstister jämte in- och utförsel av sistnämnda vara, åren 1921 — 1 9 3 2 . . . 173 Tabell 7. Sveriges tillverkning samt in- och utförsel av djurfetter av olika slag, åren 1 9 1 3 - 1 9 3 2 174 Tabell 8. Sveriges tillverkning av vegetabiliska oljor och växtfett samt oljekakor och oljekaksmjöl, åren 1926 —1932 175 Tabell 9. Sveriges in- och utförsel av vegetabiliska oljor samt oljekakor och liknande fodermedel, åren 1926 — 1933 176 Tabell 10. Tillverkning av smör och andra mejeriprodukter samt försäljning av margarin, månadsvis, under tiden 1 juli 1933 — 31 augusti 1934 177 Tabell 1 1 . Sveriges utförsel av smör samt utbetalda pristillägg, veckovis, för tiden 30 december 1932 — 11 oktober 1934 178 Tabell 12. Myckenheten av den produkt- och konsumtionsmjölk, vara mjölkavgift utgår, samt prisutjämningsbidragens storlek för olika månader och prisutjämningsdistrikt under tiden 1 juli 1933 — 31 augusti 1934 180 Tabell 1 3 . Priser i Sverige å mjölk, 1913—1934

smör

och

ost samt margarin, åren 181

Tabell 14. Priser i Sverige i genomsnitt för månad å oljekakor av olika slag samt vissa liknande fodermedel, åren 1933 och 1934 181 Tabell 15. Smörnoteringar i Manchester åren 1907 — 1914 samt 1924 —1934 182 Tabell 16. Priser i genomsnitt för månad å ister i Chicago för åren 1929 — 1934 183 Tabell 17. Priser i åren 1 9 2 9 - 1 9 3 4

genomsnitt för månad å talg cif kontinenthamnar

för 183

190 Sid.

Tabell 18. Priser i genomsnitt för månad å kokosolja i London för åren 1929—1934 183 Tabell 19. Priser i genomsnitt 1929 — 1934

för månad

å sojaolja cif London för åren , 184

Tabell 20. Priser i genomsnitt för månad å linfrökakor i London för åren 1929 — 1933 184 Tabell 2 1 . Storbritanniens, Tysklands, Frankrikes, Belgiens och Schweiz' införsel av mejeriprodukter från olika länder, åren 1928—1934 185

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1934 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas n u m m e r i den kronologiska förteckningen.)

A l l m S n lagstiftning. R ä t t s s k i p n i n g . F å n g v å r d . J o r d b r u k s k r e d i t u t r e d n i n g e n . Betänkande m e d förslag till förordning ang. statens lånefond för s e k u n d ä r l å n Utlåtanden över u t r e d n i n g e n ang. tredje m a n s rätt till m o t i n t e c k n i n g i j o r d e g e n d o m , m. m. [37] neutralitet i arbetskonflikter m. m. [10] Betänkande m e d förslag angående avsättningen av s m ö r Betänkande m e d förslag till lag ang. vissa ekonomiska och andra fettämnen av i n h e m s k t u r s p r u n g . 143] stridsåtgärder ni.' in. [16] Utlåtanden över b e t ä n k a n d e m e d förslag till lag ang. Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. [30] Betänkande m e d förslag till lag om virkesmätning m. in. [32] Statsförfattning. A l l m ä n s t a t s f ö r v a l t n i n g . Industri. Betänkande ined förslag till b e s t ä m m e l s e r ang. u p p handling av l a n t b r u k s p r o d u k t e r in. ni. för statens och Statliga cement- och b e t o n g b e s t ä m m e l s e r av år 1934. [17] k o m m u n a l a inrättningars behov. [15] Betänkande m e d förslag till b e s t ä m m e l s e r ang. u p p H a n d e l o c h sjöfart. handling av i n h e m s k t bränsle för statens stationära Betänkande m e d förslag ang. frågan om lämpliga åtanläggningar m. m. [20] g ä r d e r till s k y d d för sjömän vid besök i u t l ä n d s k a 1930 års pensionssakkunniga. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e fah a m n a r . [5] miljepensionering för tjänstemän vid den civila statsBetänkande m e d förslag till sjöarbetstidslag. [8] förvaltningen och för arbetare i statens tjänst. [29] Betänkande m e d förslag ang. b e m a n n i n g av svenska Betänkande ang. omorganisation av landsfogdetjänfartyg j ä m t e statistisk u t r e d n i n g ang. svenska handelssterna. [31] flottans b e m a n n i n g år 1931. [23] Betänkande ined förslag till avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare i n o m a l l m ä n n a civilförvaltningen. [42] Kommunikationsväsen. T e k n i s k - e k o n o m i s k a u t r e d n i n g a r rörande vägväsendet. Kommunalförvaltning. Del 1. Vägar. [27] Del 3. Avgivna utlåtanden. [28] Järnvägs- och automobiltrafik. (33] Varutrafiken m e d bil s a m t statistisk och kartografisk Statens o c h k o m m u n e r n a s f i n a n s v ä s e n . översikt av totala varutrafiken till och från Stockholm u n d e r m a j m å n a d 1932. [34] Betänkande m e d förslag till ä n d r a d e b e s t ä m m e l s e r rörande frihamnsväsendet. [36] Betänkande ang. arbetsfördelning m. m. för tulltaxeBank-, kredit- o c h penningväsen. rings- och kontorsgöromål vid tullverket. [38] Betänkande i fråga, o m i n r ä t t a n d e av ett i n s t i t u t för m e d e l l å n g och långfristig kreditgivning åt företag Politi. i n o m näringslivet. [7| Betänkande m e d förslag till spritdrycksförordning m. m. Stadshypotekssakkunnigas b e t ä n k a n d e m e d förslag till 139] förordningar ang. k o n u n g a r i k e t Sveriges s t a d s h y p o tekskassa s a m t ang. g r u n d e r n a för stadshypoteksförSocialpolitik. eningars b i l d a n d e och v e r k s a m h e t m. ni. [13] Arbetslöshetsutredningens b e t ä n k a n d e . 2. B i l a g o r , b a n d Utredning i fråga om a n v ä n d a n d e t av p o s t s p a r b a n k e n s medel. [26] 2. Finanspolitikens ekonomiska verkningar. ]1] Arbetslöshetsutredningens b e t ä n k a n d e . 2. Bilagor, b a n d Försäkrings väsen. 3. Löneutvecklingen och arbetslösheten. [2] Utredning ang. åtgärder för b e k ä m p a n d e av u n g d o m s - 1928 års pensionsförsäkringskommitté. B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e revision av den a l l m ä n n a pensionsarbetslösheten. [11] försäkringen. [18] Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, b a n d 4. Penningpolitik, offentliga arbeten, subventioner Pensionsförsäkringsreformen. Kortfattad framställning av 1928 års pensionsförsäkringskommittés förslag röoch tullar som medel mot arbetslöshet. [12] r a n d e revision av den a l l m ä n n a pensionsförsäkringen. Undersökningar ang. det sociala hjälpklientelet. [14] [19] Hälso- och sjukvård. Medicinalstyrelsens förslag till nya författningsbestämmelser ang. statsbidrag till avlöning åt distriktssköt e r s k o r ni. m. [9] Betänkande ang. den slutna kroppssjukvården i riket j ä m t e vissa d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e spörsmål. [22] Betänkande m e d u t r e d n i n g och förslag ang. sänkning av läkemedelspriserna, revision av apoteksvarustadgan m. m. [35] Allmänt näringsväsen. Fast e g e n d o m .

Jordbruk med binäringar.

Betänkande m e d u t r e d n i n g och förslag rörande organisationen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens o m r å d e . [4] Utredning m e d förslag om åtgärder för å s t a d k o m m a n d e av billiga egnahemsbyggnader. [6]

Kyrkoväsen.

Undervisningsväsen, Andlig odling i övrigt.

1933 års t e a t e r u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e . Del 1. De fasta s t a t s u n d e r s t ö d d a teatrarna. [3|. Del 2. Utredning rör a n d e teaterförhållandena i riket. [21] Förslag till p s a l m b o k för svenska k y r k a n . [24] Förslag till alternativa koraler. [25] U t r e d n i n g och förslag r ö i a n d e d e extra ordinarie lärarnas vid de allmänna läroverken anställningsförhåll a n d e n m. m. [40[ U t r e d n i n g och förslag ang. en förbättrad ställning för ä m n e n a latin och grekiska vid de a l l m ä n n a läroverken. [41] Försvarsväsen. Utrikes ärenden.

Isaac Marcu» Boktr.-A.-B., Stockholm 1934

Internationell rätt.