Betänkande angående familjebeskattningen

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades pa Kungl. biblioteket ar 2012

), u, STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 1936:13 PINANS

DEPARTEMENTET

*

BETÄNKANDE ANGÅENDE

FAMILJEBESKATTNINGEN A V G I V E T ÅV

BEFOLKNINGSKOMMISSIONEN

S

T

O

C

K

H

3 6

O

L

M

Statens offentliga utredningar 1936 K r o n o l o g i s k

B e t ä n k a n d e n 1 rörande serafimerlasarettets ekonomi e a m t 2 rörande lasarettets ställning och verksamhet. Haeggström. 187 s. E. Förslag till konvention mellan Sverige och Schweiz om e r k ä n n a n d e och "verkställighet a v domar ooh skiljedomar m . m . Norstedt. 55 s. U. B e t ä n k a n d e med förslag om vissa föreskrifter beträffande konsumtionsmjölk. Marcus. 68 s. J o . B e t ä n k a n d e med förslag till lag om behandling av förbrytare, hemfallna Ät alkoholmissbruk, m . m . Marcus. 56 s. J u . B e t ä n k a n d e m e d förslag angående revision a v lagstiftningen rörande tillverkning, beskattning och försäljning a v maltdrycker. Marcus. 397 s. Kl. U t r e d n i n g m e d förslag rörande bidrag ä t barn till änkor ooh vissa invalider s a m t å t föräldralösa b a r n . B e c k m a n . 93 s. S. Socialiseringsproblemet. Allmänna synpunkter. Tiden, viij, 99 s. Ki.

f ö r t e c k n i n g

U r socialiseringens »europeiska' idékrets. Tidei viij, 210 s. Ki, Socialiseringsidéer och socialiseringspraxis i Sovjel unionen. 1. Tiden, iv, 206 s. Kl. 10. Statligt kaffemonopol. Marcus. 192 s. Fl. 11. Förslag till psalm bok för svenska k y r k a n . Uppsala Almqvist & Wiksell. 58*, 319 s. K. 12. B e t ä n k a n d e angående förlossningsvården och barn morskeväsendet s a m t förebyggande mödra- oo] b a r n a v å r d . Norstedt. 120 s. S. 13. B e t ä n k a n d e angående familjebeskattningen. Mal cus. 118 s. Ki. 14. B e t ä n k a n d e angående dels planmässigt sparand' och dels statliga bosättningslån. Norstedt. 55 s. a 15. B e t ä n k a n d e angående moderskapspenning och mq drahjälp. Norstedt. 78 s. S. 16. Utredning rörande förhållandet mellan land- o c sjötrafikmedel. Haeggström. 183 B. K. 17. Förslag till l a g o m ändring i vissa delar a v sjö lagen m. m, Norstedt, viij, 418 s. J u .

A n m . Om särskild tryckort ej angives, ä r tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse bokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t . ex. E . = ecklesiastikdepartementet. Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars y t t r e anordnini (nr 98) utgivas utredningarna i omBlag med enhetlig färg för varje departement

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1936:13 FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE

FAMILJEBESKATTNINGEN AVGIVET AV

BEFOLKNINGSKOMMISSIONEN

STOCKHOLM 1936 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 366344

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Socialdepartementet.

Befolkningskonimissionen får härmed vördsamt till Herr Statsrådet överlämna ett betänkande angående familjebeskattningen. Betänkandet med författningsförslag samt allmän och speciell motivering ävensom till detsamma fogade bilagor har utarbetats av en sakkunnigdelegation, bestående av f. d. häradshövdingen K. Dahlberg, kammarrättsrådet jur. doktor C. W. U. Kuylenstierna och kommissionens ledamot herr Myrdal. Vid ärendets behandling inom kommissionen har kommissionen icke funnit anledning till några erinringar mot det av de sakkunniga framlagda förslaget till betänkande. I ärendets slutbehandling hava deltagit kommissionens samtliga ledamöter. Stockholm den 11 december 1935. Å Befolkningskommissionens vägnar: NILS WOHLIN.

INNEH ALLSFÖRTECKN ING. Sid.

Författningsförslag:

I.

1) Förslag till lag angående ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 2) Förslag till förordning om ändrad lydelse av 16 § 1 mom. förordningen den 28 september 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt 3) Förslag till förordning om skatt för familjehjälp

9 10

Inledning

13 Utredningens ändamål Befolkningspolitiska och familjesociala önskemål i fråga om beskattningens differentiering efter familjeförhållandena Kortfattad sammanställning av kommissionens förslag II.

Allmän motivering Huvudreglerna i gällande skattelagstiftning angående skattedifferentiering efter familjeförhållandena och beskattning av ä k t a m a k a r . . . . Motiveringen ur rättvisesynpunkt av skattedifferentiering efter barnantalet Olika metoder att åstadkomma skattedifferentiering efter barnantalet Huvudgrunderna för kommissionens förslag till ökad skattedifferentiering efter familjeförhållandena Omläggning av grund- och familjeavdragen Ä k t a makars beskattning Kommissionens förslag till en särskild skatt

III.

13 13 14 17 17 19 23 27 27 31 35

Specialmotivering till författningsförslagen Förslaget till ändringar i kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt Förslaget till förordning om skatt för familjehjälp

Bilaga 1. Bilaga 2. Bilaga 3.

Äkta makars beskattning och differentiering av beskattningen med hänsyn till familjeförhållandena enligt svensk rättsutveckling och gällande rätt Redogörelse för beskattningen i vissa främmande länder, särskilt vad angår differentiering med hänsyn till familjeförhållandena . . Redogörelse för statistisk undersökning, verkställd i syfte a t t belysa befolkningskommissionens förslag rörande familjebeskattningen

39 41

45 67 77

FORB^ A T T N I N G S F O R S L A G .

Förslag till Lag angående ändring i vissa delar ar kommunalskattelagen den 28 september 1928. Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom., 48 § 2 mom. och 50 § 2 mom. samt anvisningarna till 48 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 46 §. 3 mom. Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft inkomst av rörelse eller av eget arbete, må hon, om och i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, i hemortskommunen åtnjuta avdrag med 400 kronor. 48 g. 2 mom. Skattskyldig fysisk nedan sägs. Grundavdraget tillkommer den skattskyldige oavsett hans familjeförhållanden. Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 600 kronors inkomst, är berättigad att utöver grundavdraget åtnjuta familjeavdrag. Grundavdraget, familjeavdraget för hustrun och familjeavdraget för vartdera av de två första barnen utgöra, vart för sig, i ortsgrupp I: 280 kronor; i ortsgrupp II: 300 kronor; i ortsgrupp III: 320 kronor; i ortsgrupp IV: 340 kronor; samt i ortsgrupp V: 360 kronor. Familjeavdraget för varje av de övriga barnen utgör i ortsgrupp I: 560 kronor; i ortsgrupp II: 600 kronor; i ortsgrupp III: 640 kronor; i ortsgrupp IV: 680 kronor; samt i ortsgrupp V: 720 kronor. Skattskyldig, som för hustru. För barn eljest modern. 50 §. 2 mom. För fysisk person överskjuter ortsavdraget. För skattskyldig, som ej åtnjuter familjeavdrag, skall, om hans taxerade inkomst uppgår till, i ortsgrupp I högst 1100 kronor, » » II » 1200 » , » » III » 1300 » , » » IV » 1400 » , » » V » 1500 » ,

8 den taxerade inkomsten ytterligare minskas med i ortsgrupp I och II III IV V Finnes skattskyldigs 700 kronor. Vad härefter beskattningsbar inkomst.

~| 50 kronor, 100 »150 samt 200 f

Anvisningar till 48 §. 1. Vad i av beskattningsåret. 2. Av bestämmelserna nämnda avdrag. 3. Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna i 3 mom. anföres följande exempel: En man har varit bosatt i kommun, tillhörande ortsgrupp II, under tiden den 1 januari—den 5 maj. Efter avflyttning från riket sistnämnda dag ingår h a n den 1 juni äktenskap, vilket består under återstoden av året. Vid taxering nästföljande år utgör honom tillkommande ortsavdrag 6/i2 X (300 + 300) = 250, vadan avdrag får åtnjutas med 240 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1937.

9 Förslag till Förordning om ändrad lydelse av 16 § 1 mom. förordningen den 28 september 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Härigenom förordnas, att 16 § 1 mom. förordningen den 28 september 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 16 §. 1 mom. Skattskyldig fysisk 48 § 1 mom. kommunalskattelagen. Grundavdraget tillkommer den skattskyldige oavsett hans familjeförhållanden. Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 600 kronors inkomst, är berättigad att utöver grundavdraget åtnjuta familjeavdrag. Grundavdraget, familjeavdraget för hustrun och familjeavdraget för vartdera av de två första barnen utgöra, vart för sig, i ortsgrupp I: 560 kronor; i ortsgrupp II: 600 kronor; i ortsgrupp III: 640 kronor; i ortsgrupp IV: 680 kronor; samt i ortsgrupp V: 720 kronor. Familjeavdraget för varje av de övriga barnen utgör i ortsgrupp I: 1 120 kronor; i ortsgrupp II: 1 200 kronor; i ortsgrupp III: 1 280 kronor; i ortsgrupp IV: 1 360 kronor; samt i ortsgrupp V: 1 440 kronor. Skattskyldig, som — för hustru. För barn eljest modern.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937.

10 Förslag till Förordning om s k a t t för familjehjälp. For beredande av medel till familjehjälp skall årligen till staten erläggas särskild skatt, benämnd skatt för familjehjälp, i enlighet med vad nedan stadgas.

2§. Skattskyldig till skatt för familjehjälp är fysisk person, som under beskattningsåret varit här i riket bosatt, ävensom oskift dödsbo efter person, som vid dödsfallet varit här i riket bosatt, därest det för taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beräknade beskattningsbara beloppet utgör för den som vid ingången av taxeringsåret var gift, änkling eller änka minst 2 000 kronor, och för annan minst 1 000 kronor.

3§. Skatt för familjehjälp utgör, då skatten skall utgå med fullt belopp, 10 kronor jämte för den del av det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet, som överstiger det belopp, vid vilket enligt 2 § skattskyldighet inträder, men icke 5 000 kronor 1 procent för den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 5 000 kronor men icke 10 000 kronor 2 » för den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 10 000 kronor men icke 15 000 kronor 3 » och för den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 15 000 kronor 4 » dock att skattens fulla belopp icke må uppgå till mera än 9 000 kronor.

4§. Skatten skall utgå med fullt belopp, där ej avdrag enligt vad nedan i denna paragraf sägs skall åtnjutas. Avdrag åtnjutes dels med en tredjedel av skattens belopp av den, som vid ingången avtaxeringsåret var gift eller som då var änkling eller änka; dels ock med en tredjedel av skattens belopp av man för varje barn i äktenskap, som han haft, och av kvinna för varje barn, som hon haft, dock i vartdera fallet endast under villkor att barnet levde vid ingången av taxeringsåret eller levt till uppnådd ålder av tio år. Enligt denna paragraf anses adoptivbarn såsom adoptantens barn i akten-

11 skåp, såvida adoptivförhållandet var gällande vid ingången av taxeringsåret. För sådant barn vare endast adop tanten eller, om barnet adopterats av makar, dessa berättigade att åtnjuta avdrag. Med barn avses i denna paragraf icke styvbarn. 5§. För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, bestämmes skatten sålunda, att det fulla skattebelopp, som enligt 3 § skolat belöpa på det för makarna gemensamma beskattningsbara beloppet, uträknas och fördelas å makarna efter förhållandet mellan deras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade belopp, varefter avdrag enligt 4 § beräknas för vardera maken.

6§. För dödsbo efter person, som avlidit under beskattningsåret, skall vid tilllämpning av denna förordning gälla vad som skolat gälla för den avlidne, om han fortfarande levt. För senare beskattningsår än det, då dödsfallet inträffat, må, om i dödsboet sitter den avlidnes make och denne är för sitt uppehälle huvudsakligen beroende av boets inkomst, efter vederbörande beskattningsnämnds beprövande för boet tillämpas vad enligt bestämmelserna i denna förordning skolat gälla för den efterlevande maken, om boets beskattningsbara belopp varit dennes. 7§. 1 mom. Den som eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall, om eftertaxeringen därtill föranleder, eftertaxeras jämväl till skatt för familjehjälp. 2 mom. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav föranletts, att honom blivit tillerkänt avdrag från skatt för familjehjälp, vartill han icke varit berättigad, utan att dock eftertaxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall äga rum, skall han eftertaxeras till skatt för familjehjälp. Beträffande dylik eftertaxering skall vad som är stadgat rörande eftertaxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning.

8§. Skattskyldig taxeras enligt denna förordning i den kommun, där han enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall taxeras till dylik skatt. 9§. Har på grund av bestämmelserna i 23 § förordningen om statlig inkomstoch förmögenhetsskatt befrielse helt eller delvis medgivits från skattskyldighet till nämnda skatt, skall motsvarande befrielse åtnjutas i fråga om skatt för familjehjälp. 10 §. Där oskift dödsbo jämlikt 24 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet eller delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott belöper och

12 allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga om skatt för familjehjälp.

11 B. Svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, anses enligt denna förordning hava varit här i riket bosatt. Person, som tillhört främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, anses enligt denna förordning icke hava varit här i riket bosatt. 12 §. Därest i anledning av överenskommelse med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning eller beslut, varom förmäles i 29 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, befrielse från skattskyldighet till dylik skatt helt eller delvis skall åtnjutas, skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet enligt denna förordning. Föreskrifterna i 29 § 2 mom. andra stycket och 32 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skola äga motsvarande tillämpning beträffande skatt enligt denna förordning. 13 §. 1 mom. Taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse med avseende å skatt för familjehjälp, under iakttagande av vad nedan i denna paragraf finnes stadgat. 2 mom. Vid taxering till skatt för familjehjälp fastställes, huruvida skattskyldighet föreligger samt huruvida skatt skall utgå med fullt belopp eller avdrag skall åtnjutas. I sistnämnda fallet fastställes tillika, huruvida avdraget skall utgöra en tredjedel eller två tredjedelar av skattens belopp eller omfatta hela skattebeloppet. Allmän självdeklaration skall upptaga för denna taxering erforderliga uppgifter. Om taxeringen skall uppgift införas i inkomstlängden. 3 mom. Rätt att anföra besvär över taxering enligt denna förordning tillkommer ej kommun. i mom. Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ändras eller bliver någon påförd, skall samtidigt vidtagas den ändring i taxeringen enligt denna förordning, som därav m å föranledas. 5 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 143 § 1 och 2 mom. taxeringsförordningen skall såsom inkomst- och förmögenhetsskatt räknas jämväl skatt för familjehjälp. 14 §. För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter utfärdas av Konungen. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937.

18 I. Inledning. Utredningens ändamål. I det yttrande till statsrådsprotokollet, varmed chefen för socialdepartementet den 13 juni 1935 motiverade förslaget om utseende av en kommission med uppdrag att verkställa en allsidig undersökning av vårt lands befolkningsfråga, framhölls bland annat, att bland de mera nära liggande åtgärder, som för befolkningens uppehållande, kvalitativt och kvantitativt, borde ifrågakomma, under det föregående livliga meningsutbytet anvisats att åvägabringa lindring i beskattningen av äkta makar och barnrika familjer, ett spörsmål, rörande vilket riksdagen tidigare påkallat utredning. Den uppgift, som det sålunda ålegat befolkningskommissionen att fullgöra, har kommissionen uppfattat på det sätt, att sådana reformer av gällande grunder för den statliga och kommunala inkomstbeskattningen borde övervägas, som framstå motiverade ur befolkningspolitiska och familjesociala synpunkter. Dessa synpunkter lära tala för ett gynnande inom beskattningen i högre grad än för närvarande är förhållandet av giftermål och familjebildning. I första hand har kommissionen haft sin uppmärksamhet fästad vid frågorna om skattedifferentiering efter familjers barnantal och om äkta makars beskattning.

Befolkningspolitiska och familjesociala önskemål i fråga om beskattningens differentiering efter familjeförhållandena. I den mån ett gynnande inom beskattningen av äktenskapsbildningen har till följd, att äktenskap komma att ingås i större antal och i yngre åldrar än hittills, synes en sådan verkan i och för sig eftersträvansvärd. Delade meningar torde icke råda därom, att det både för samhället och individerna är till lycka, att en så stor del av den vuxna befolkningen som möjligt lever i äktenskap. Enligt erfarenheten har därjämte stegrad äktenskapsfrekvens en tendens att åtföljas av stegrad fruktsamhet. En av de viktigaste orsakerna till den låga nativiteten i Sverige torde i själva verket vara den låga äktenskapsfrekvensen. En skärpning av skattedifferentieringen efter familjernas barnantal måste i sin mån ytterligare verka till ökad äktenskaplig fruktsamhet. Man bör visserligen icke hysa överdrivna förväntningar om verkningarna av här nedan diskuterade skatteformer. I själva verket få reformer i de angivna hänseendena i och för sig sannolikt blott begränsad betydelse för äktenskapsbildningen och fruktsamheten. Men dylika reformer på skatteväsendets område böra likväl ingå bland de befolkningspolitiska reformer,

14 som övervägas i syfte att på olika vägar förbättra familjernas och särskilt de barnafödande familjernas sociala och ekonomiska villkor. Skattereformerna böra därför med hänsyn till sina verkningar icke bedömas isolerade utan såsom ett led i ett större sammanhang. Samtliga förslag till gynnande av familjerna och här närmast förslagen till reformer av skattesystemet böra vidare betraktas icke blott ur synpunkten av sina möjliga verkningar på äktenskapsbildningen och fruktsamheten. Det är även ett väsentligt intresse, att en god vård och fostran gives den uppväxande generationen. Särskilt de barnrika familjerna få under nuvarande förhållanden sin levnadsstandard hårt pressad vid jämförelse med ogifta personers och barnlösa eller barnfattiga familjers på samma inkomstnivå. Genom att överflytta en del av bördan från de förra till de senare ej blott minskas motiven för extrem barnbegränsning utan ernås en omedelbar förbättring av de barnrika familjernas levnadsvillkor, vilken kan förväntas komma även barnen till godo genom ökade möjligheter för dessa familjer att bereda barnen nöjaktiga förhållanden i fråga om bostad, föda, hälsovård, utbildning och uppfostran och dymedelst göra dem bättre rustade för framtiden.

Kortfattad sammanställning av kommissionens förslag. Det synes lämpligt att inledningsvis lämna en kortfattad sammanställning av de förslag, vartill den verkställda utredningen lett och vilka i det följande skola närmare behandlas. Kommissionen föreslår avsevärda jämkningar inom det system av skattefria s. k. ortsavdrag (grundavdrag och familjeavdrag), som innehålles i kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.^ Innebörden av förslagen är, att avdragen skola så regleras, att genom dem åstadkommes en av sociala och befolkningspolitiska skäl betingad starkare differentiering av beskattningen än för närvarande med hänsyn till de skattskyldigas familjeförhållanden. Detta vinnes till en början genom höjning av familjeavdragen, som åtnjutas för hustru och för minderåriga barn, därvid avdragsbeloppen så utmätas, att familjer med flera än två barn särskilt gynnas. Ytterligare skärpning av differentieringen mellan å ena sidan de ensamstående skattskyldiga och å andra sidan familjerna åstadkommes genom grundavdragens sänkning, vilken åtgärd påkallas för att beskattningsunderlaget skall oaktat höjningen av familjeavdragen bibehållas oförändrat. Från dessa utgångspunkter förordas, att avdragen enligt kommunalskattelagen skola fortfarande utgå med belopp, som äro endast hälften så stora som motsvarande avdrag vid den statliga beskattningen. Kommissionens förslag i nu berörda del innebära, att genom höjning av familjeavdragen och sänkning av grundavdragen avdragssystemet blir sålunda jämkat, att i de olika ortsgrupperna grundavd ge ™ h famiUeavdraget för hustrun och familjeavdraget för vartdera av de två första barnen bliva inbördes lika stora, medan familjeavdraget för varje följande barn blir dubbelt så stort som de övriga avdragen, varav emellertid föranledes viss jämkning av avdragen för de lägsta av de inkomsttagare, som ej åtnjuta familjeavdrag. I samband därmed föreslås, att den för åtnjutande av avdrag för barn gällande gränsen för barnets ålder av 16 år höjes till 18 år. Då förverkligandet av vissa kommissionens förslag i olika avseenden kommer att kräva avsevärda kostnader och kommissionen förmenat, att hänsyn

15 borde tagas härtill vid övervägandet av de med dess arbetsuppgifter sammanhängande skattefrågorna, har det legat nära till hands att undersöka utvägarna att anskaffa medel för de ifrågavarande åtgärderna genom en beskattning, så anordnad, att densamma tillika komme att ingå såsom ett led i strävandena att i beskattningsavseende bereda äkta makar och familjer med barn en mera gynnad ställning än de ensamstående skattskyldiga. Såsom resultat härav har utarbetats ett förslag om en särskild, för bestridande av kostnader av nu antydd beskaffenhet avsedd skatt, vilken så utformats, att därigenom den skattedifferentiering med hänsyn till familjeförhållanden, som erhålles genom ortsavdragen, varder ytterligare ökad och tillräckligt verksam även för större inkomsttagare. Detta syfte vinnes genom att skatten blir så ordnad, att den med sin fulla tyngd drabbar endast de skattskyldiga, som äro ogifta och barnlösa, medan redan ingåendet av äktenskap giver anledning till en avsevärd lättnad "i skatten, vilken lättnad ökas med tillkomsten av ett barn för att övergå till fullständig skattebefrielse i och med det andra barnets tillkomst. Skatten föreslås att utgå efter en svagt stigande skatteskala och att vara till sitt belopp maximerad. Förslaget angående detta ämne innehåller, att en särskild skatt skall uttagas med det dubbla syftet att anskaffa medel för bestridande av vissa utgifter, avsedda att befordra en gynnsam lösning av befolkningsfrågan, och att yttermera öka skattedifferentieringen med hänsyn till familjeförhållandena, samt att denna skatt skall för vinnande av sistnämnda syfte utgå med fullt belopp av skattskyldig, som är ogift och barnlös, medan avdrag från skatten skall åtnjutas med en tredjedel av skattens belopp av den, som år gift, och likaledes med en tredjedel av skattebeloppet för varje barn, med resultat att makar med två eller flera barn bliva helt fria från skatten. I fråga om gällande regler för beskattningen av äkta makar har kommissionen haft att beakta tvenne omständigheter av beskaffenhet att föranleda eller kunna föranleda att en man och en kvinna, som båda hava inkomst, genom att gifta sig med varandra bliva tyngre beskattade än förhållandet skulle varit, om de förblivit ogifta. Den ena anledningen till dylik merbelastning, som socialt och befolkningspolitiskt är olämplig, är att finna däri att det skattefria avdrag, som åtnjutes för hustru, är lägre än det grundavdrag, som tillkommer den skattskyldige. Genom kommissionens nyss nämnda förslag att hustruavdraget skall erhålla samma storlek som grundavdraget undanröjes denna orsak till merbelastning av äktenskapen. Den andra orsaken till sådant missförhållande sammanhänger med gällande grundsats om sambeskattning av äkta makar, vilken i sin tillämpning kan, till följd av skatternas progressiva stegring i fråga om de större inkomsterna, åstadkomma, att skatten å makarnas sammanräknade inkomst blir större än den skulle hava blivit om makarnas inkomster beskattats var för sig. Kommissionen håller före, att här avsedda anmärkning, ehuru riktig, dock i den ekonomiska verkligheten för de kategorier av inkomsttagare, beträffande vilka sambeskattningen skulle kunna antagas påverka äktenskapsförhållandena, icke är av stor betydelse. Den direkta utvägen för undanröjandet av densamma vore att bryta med sambeskattningsprincipen, varifrån dock måste bestämt avrådas. En indirekt väg att i praktiskt taget tillfyllestgörande omfattning råda bot för missförhållandet erbjudes emellertid genom den i det föregående föreslagna särskilda skatten. Denna bereder nämligen åt de gifta i jämförelse med de ogifta förmåner, som äro så pass betydande, att därigenom nöjaktig kompensation torde vinnas för här åsyftade merbelastning, då den stundom förekommer.

16 I fråga om beskattningen av äkta makar hänvisar kommissionen således till, att den merbelastning av makar i beskattningsavseende, som föranledes av den omständigheten att det skattefria avdraget för hustru är lägre än grundavdraget, undanröjes genom förslaget att dessa båda avdrag skola hava samma storlek, varjämte kommissionen uttalar, att principen om sambeskattning av äkta makar bör vidmakthållas, men att nöjaktig kompensation för den merbelastning, som av sambeskattningen stundom orsakas, beredes genom den för gifta skattskyldiga förmånliga utformningen av den av kommissionen föreslagna särskilda skatten. Med hänsyn till den gynnade ställning i beskattningsavseende, som tillkommer den uteslutande med arbete för hemmets räkning sysselsatta hustrun därutinnan att värdet av detta arbete ej beskattas, i jämförelse med den gifta kvinna som har förvärvsarbete utanför hemmet och härför beskattas, föreslås slutligen, att gällande regel, att gift kvinna, som lever tillsammans med sin man och har inkomst av rörelse eller eget arbete, må, i den mån denna hennes inkomst därtill förslår, åtnjuta visst skattefritt avdrag, sålunda jämkas, att avdragets belopp höjes från 200 kronor till 400 kronor.

17 II.

Allmän m o t i v e r i n g . Huvudreglerna i gällande skattelagstiftning angående skattedifferentiering efter familjeförhållandena och beskattning av äkta makar. Enligt svensk skattelagstiftning är det två huvudmoment, som ingå i uträknandet av de direkta statliga och kommunala skatterna, nämligen dels tillämpandet av vissa skattefria inkomstavdrag, väsentligen s. k. ortsavdrag (grundavdrag och familjeavdrag), vilken åtgärd resulterar i fastställandet av »det beskattningsbara beloppet» vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt respektive »den beskattningsbara inkomsten» vid taxeringen till allmän kommunalskatt, och dels tillämpandet å nämnda belopp respektive inkomst av skattefoten, vilken för statsskatterna och den kommunala progressivskatten är progressiv, medan den för den allmänna kommunalskatten, landstingsskatten och vägskatten är proportionell. Ortsavdragen åsyfta dels att medverka till åstadkommande av progressivitet i beskattningen, vilket vinnes genom att de verka såsom det lägsta inkomstskiktet i progressivskatternas skiktskalor och att de åt de proportionella skatterna förläna degressiv karaktär, dels ock att möjliggöra viss hänsyn till orternas dyrhet, vilket vinnes genom att avdragen till sin storlek gjorts beroende av denna orternas olika dyrhet. Emellertid hava ortsavdragen därjämte en tredje, synnerligen betydelsefull uppgift, vilken är den som i förevarande sammanhang äger det största intresset. Genom ortsavdragen åvägabringas en viss skattedifferentiering efter den med olika familjetyper växlande försörjningsbördan. Medan i Sverige bosatta fysiska personer äga rätt att, utan avseende å sina familjeförhållanden, åtnjuta det ortsavdrag, som benämnes grundavdrag, tillkommer rätten att därjämte erhålla sådant eller sådana ortsavdrag, som benämnas familjeavdrag, endast de skattskyldiga, vilka svara för viss familjeförsörjning. Det nu sagda gäller dock icke gift kvinna med egen skattepliktig inkomst; för hustru tillgodogöres nämligen icke grundavdrag utan i stället familjeavdrag. Familjeavdrag åtnjutes vidare av skattskyldig, som har hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under 16 år, vilket icke haft minst 450 kronors inkomst. Familjeavdragen, vilka vart för sig äro avsevärt lägre än grundavdraget, utgå med lika belopp för hustru och för varje barn. Storleken av ortsavdragen är, såsom nämnts, beroende av orternas olika dyrhet. Samtliga orter i riket äro indelade i fem grupper, av vilka ortsgrupp I omfattar orter med de billigaste levnadskostnaderna och således de lägsta ortsavdragen, medan ortsgrupp V innehåller orter med de dyraste levnadskostnaderna och de högsta ortsavdragen. Beloppen av avdragen inom varje ortsgrupp äro i skatteförfattningarna angivna, varemot orternas indelning i grupper beror av Kungl. Maj:ts tid efter annan meddelade föreskrifter. 2—366344.

18 De ortsavdrag, som tillämpas vid den kommunala beskattningen, äro endast hälften så stora som motsvarande för den statliga beskattningen gällande avdrag. För detta förhållande mellan avdragen föreligger intet som helst skäl av principiell innebörd. Anledningen till att de kommunala avdragen gjorts mindre än de statliga är hänsynen till kommunernas finanser, vilka ansetts icke kunna tåla den minskning av skatteunderlaget, vartill ortsavdrag, utmätta enligt de för statsbeskattningen gällande regler, skulle föranleda. Att de kommunala avdragen fastställts till jämnt hälften av det statliga är givetvis endels beroende av att, då en avsevärd skillnad skulle göras, det av rent praktiska skäl var önskvärt, att relationen mellan avdragen bleve för taxeringsarbetet så enkel som möjligt. Genom en för det svenska skatteväsendet säregen anordning tillgodonjutas i själva verket avdrag med rätt mycket större belopp än dem, som i skatteförfattningar till siffran angivas. Den åsyftade anordningen plägar benämnas »bankning» (av ordet banco, som i en äldre tid betecknade 50 % ökning i fråga om mynt). Bankningssystemet är sammansatt av tvenne regler. Enligt den första ökas ortsavdraget, för den händelse det taxerade beloppet (vid kommunalbeskattningen den taxerade inkomsten) uppgår till minst dubbla ortsavdraget, med hälften av avdragets belopp. Är det taxerade be loppet 3 000 kronor och ortsavdraget 1 000 kronor, föranleder således denna bankningsregel, att avdraget ökas från 1 000 kronor till 1 500 kronor. Enligt den andra regeln ökas ortsavdraget, för den händelse det taxerade beloppet understiger dubbla avdraget, med hälften av det belopp, varmed det taxerade beloppet överskjuter ortsavdraget. Är det taxerade beloppet 1 500 kronor och ortsavdraget 1 000 kronor, föranleder således denna regel, att avdraget ökas från 1 000 kronor till 1 250 kronor. Bankningens innebörd kan uttryckas så, att genom densamma åstadkommes, att den del av det taxerade beloppet, som överstiger ortsavdraget men icke dess dubbla belopp, får bära endast halv skatt. Genom bankningen vinnes den fördelen, att det belopp, vara endast halv skatt beräknas, växlar efter dyrort och familjeförhållanden, så att beloppet blir större ju dyrare orten och ju större familjen är. Beskattningen av äkta makar bygger i vår skattelagstiftning på principen om sambeskattning av makar, som leva tillsammans. Makarna taxeras visserligen en var för sin inkomst och förmögenhet och mannen därjämte för boets gemensamma inkomst och förmögenhet, men skatteplikten bedömes med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet, varjämte ortsavdrag ävensom beskattningsbart belopp (respektive beskattningsbar inkomst) beräknas för makarna gemensamt. Skatten beräknas efter det för makarna gemensamma beskattningsbara beloppet och fördelas å dem efter förhållandet mellan deras taxerade belopp. Reglerna föranleda till, att makarna äro berättigade till endast ett grundavdrag, vartill kommer det för hustrun beräknade familjeavdraget, ävensom att, då båda makarna hava inkomst eller förmögenhet och skatten är progressiv, progressivskalan blir tilllämplig å det belopp, som de sammanlagda inkomsterna och förmögenheterna utgöra. Viss hänsyn till hustru, som har förvärvsarbete, har tagits genom en speciell avdragsregel, enligt vilken gift kvinna» som lever tillsammans med sin man och har inkomst av rörelse eller eget arbete, berättigats att, i den mån denna inkomst därtill förslår, åtnjuta ett särskilt avdrag med 200 kronor.

19 Motiveringen nr rättvisesynpunkt av skattedifferentiering efter barnantalet. Även om vid den skattetekniska utformningen av de regler, som bestämma skattedifferentieringen efter barnantalet och beskattningen av äkta makar, ett nära samband förefinnes, bör vid den principiella bahandlingen en särskillnad mellan dessa båda problem uppehållas. Till en början skall här dryftas det förstnämnda problemet. Beträffande skattedifferentieringen efter barnantalet synes böra tagas såsom utgångspunkt ett sammanställande av de i inledningen angivna befolkningspolitiska och familjesociala önskemålen med de allmänna grundsatser i fråga om rättvisa vid beskattningen, som få anses ligga till grund för det gällande systemet av våra skatter, såväl direkta som indirekta, och som vanligen uttryckts på det sättet, att man eftersträvat en avvägning av skattebördan efter »förmågan» hos dem, som skola beskattas. Denna i den s. k. skatteförmågeprincipen uttryckta uppfattning har varit avgörande för skattebördans avvägning i förhållande till de skattskyldigas inkomster och förmögenhetsställning, och har i sådant hänseende lett till en strävan att göra beskattningen progressiv. På denna sida av det skattefinansiella avvägningsproblemet har kommissionen icke funnit anledning att i detta samband närmare ingå, då de befolkningspolitiska och familjesociala synpunkterna i första hand gälla skattedifferentieringen efter familjeförhållandena. Att barnantalet måste vid tillämpning av nyss angivna rättviseuppfattning vara medbestämmande i fråga om varje inkomstläge, är ofrånkomligt eftersom, huru man än söker fastställa skatteförmågan, denna dock icke under några omständigheter kan bestämmas utan hänsynstagande till den med barnantalet växande försörjningsbördan. I fråga om den indirekta beskattningen kan dylikt hänsynstagande egentligen blott ske på det ofullkomliga sättet, att mera avsevärda indirekta skatter undvikas å nyttigheter, som äga väsentlig betydelse för befolkningslager på lägre välståndsnivå. Varje förskjutning av den indirekta beskattningen i riktning mot lyxbeskattning kommer på grund av de barnrika familjernas förhållandevis lägre välstånd och levnadsstandard att innefatta en viss skattedifferentiering till de barnrika familjernas lättnad, varje omläggning av den indirekta beskattningen till att mera gälla nödvändighetsvaror måste av samma skäl särskilt hårt drabba de barnrika familjerna. I Sverige kan den indirekta beskattningen, om den ses i sin helhet och hänsyn icke tages till de särskilda krisanordningarna för jordbrukets stödjande, sägas i förhållandevis hög grad innebära ett skonande av de familjers levnadsstandard, vilkas välståndsnivå är låg vare sig på grund av liten inkomst eller stort barnantal. Det bör m å h ä n d a i detta samband påpekas, att den finansiellt betydelsefulla sprit- och tobaksbeskattningen just från familjesocial synpunkt har en del av sin principiella motivering. Då nämligen sprit- och tobaksvaror mest konsumeras av vuxna personer, bör ifrågavarande skattebörda vid given inkomstnivå bliva normalt sjunkande med stigande barnantal. Men även med beaktande av att den indirekta beskattningen i Sverige i så förhållandevis hög grad inriktats på lyxkonsumtion och vuxna personers konsumtion, torde skäl dock icke saknas för omdömet, att för familjer på en låg inkomstnivå fullt tillräcklig hänsyn icke tagits till grundsatsen, att den med barnantalet växande försörjningsbördan bör föranleda en däremot svarande skatteminskning. De tekniska möjligheterna att på ett rationellt sätt genomföra nyssnämnda krav äro givetvis större vid den direkta beskattningen av inkomst och förmögenhet. Hänsyn till barnantalet tages här i svensk lagstiftning på det sätt,

att avdrag från det taxerade beloppet medgivas med olika, efter barnantalet bestämda belopp, vilka jämväl avvägts med hänsyn till levnadskostnadernas höjd å orter med olika dyrhet. Tanken bakom detta system med avdrag, som variera efter familjestorlek och levnadskostnadsnivå, har ursprungligen varit den, att ingen bör beskattas för den del av sin inkomst, som han behöver för sitt eget och de av honom för sin försörjning beroende familjemedlemmarnas uppehälle. Fastställandet av dessa med familjetyp och levnadskostnadsnivå varierande avdrags storlek blir i viss mån beroende av en skälighetsprövning beträffande frågan, till vilken levnadsstandard man bör knyta det beräknade levnadskostnadsminimum, för vilket avdraget skall vara ett uttryck. Det skall här blott framhållas, att denna skälighetsprövning leder till bestämmande av desto högre avdrag, ju högre levnadsstandarden i allmänhet är i landet och — då det här närmast gäller fastställandet av barnavdragen — framför allt ju större krav man ställer på den standard i fråga om föda, bostad, beklädnad, hygien och utbildning, som man önskar icke skola för några barn underskridas. När familjeavdrag av den nuvarande typen år 1919 infördes vid den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, torde hava avsetts, att tillräcklig hänsyn skulle tagas till den kostnad, som kunde anses oundgängligen nödig för familjeförsörjningen, men knappast något därutöver. Ett steg i riktning mot större sådant hänsynstagande togs genom 1928 års skattereform, men med numera rådande uppfattning om vad som bör krävas i avseende å barnens levnadsstandard torde det vara tvivelaktigt, om ens sistnämnda avdrag kunna anses motsvara ett skäligt existensminimum. Att de för kommunalbeskattningen gällande familjeavdragen redan från början tillmätts alltför knappt för att motsvara även den mest anspråkslösa familjekostnad, torde utan vidare vara klart. Vid frågans bedömande bör hänsyn därjämte tagas till att den indirekta beskattningen, såsom redan anförts, trots sin från familjesynpunkt relativt skonsamma karaktär, dock med sannolikhet, i synnerhet för familjer nära existensminimum, belastar de barnrika familjerna hårdare än som svarar mot nyss angivna grundsats. Den omständigheten, att samtliga skatter bilda ett sammanhängande system, framstår här såsom betydelsefull. Eftersträvar man nämligen, att skattesystemet såsom helhet skall uppfylla grundsatsen, att ingen skall beskattas för den del av sin inkomst, som motsvarar levnadskostnadsminimum för honom själv och hans familj, så måste, i samma mån som den indirekta beskattningen och den kommunala beskattningen icke uppfylla denna grundsats, den statliga direkta beskattningen medgiva avdrag, vilka äro i motsvarande mån högre. Skattesystemets brister i detta hänseende äro slutligen förtjänta av särskilt beaktande av den anledningen, att det är de lägre inkomsttagarna, som i högre grad drabbas framför allt av den icke lyxbetonade indirekta beskattningen, och att det är kommunalbeskattningen med sina lägre avdrag, som för dessa inkomsttagare utgör den väsentliga delen av skattebördan, medan de betala ingen eller ringa statsskatt. Om således de gällande avdragen redan från synpunkten av den hittills angivna tolkningen av principen att beskattningen skall differentieras efter barnförsörjningsbördan måste anses vara för små, så te sig dessa avdrag än otillräckligare, för den händelse man giver denna princip en mera vid tolkning och genom avdragen åsyftar ett fritagande från skatt av så stor del av familjeinkomsten, som motsvarar ej blott levnadskostnadsminimum utan — inom rimlig maximigräns — den verkliga kostnad en familj har för att uppföda och fostra sina barn. För alla familjer med inkomster över existensminiminivån måste denna verkliga kostnad hålla sig mer eller mindre över en beräknad lägsta levnadskostnad.

21 En dylik mera vidsträckt tolkning av det i förmågeprincipen inneslutna kravet på inkomstavdrag motsvarande barnkostnaden synes ej blott från familjernas enskilda utan även från sociala synpunkter naturlig. Det måste nämligen i väsentlig grad vara ett samhällsintresse att såsom en avdragsgrund beakta de enskilda familjernas strävan att, i den mån deras inkomster överskrida levnadskostnadsminimum, även låta barnen tillgodonjuta en vård och fostran, som höjer sig över existensminimum. Av detta skäl synes det jämväl från ren förmågesynpunkt berättigat att medgiva så stora barnavdrag, som motsvara hela eller — för högre inkomster — i allt fall en större del av den verkliga barnkostnaden. Då både den indirekta beskattningen och den kommunala beskattningen uppfylla förmågeprincipens krav på skattedifferentiering ännu ofullkomligare vid denna vidsträcktare tolkning av nämnda princips innehåll än vid den inskränktare tolkning, som nyss berörts, skulle, för att detta rättvisekrav skulle kunna sägas vara fullt ut tillgodosett, barnavdragen vid den statliga beskattningen behöva sättas högre än som motsvarar den verkliga barnkostnaden. Läggas nu därtill på denna fråga de befolkningspolitiska och familjesociala synpunkter, som ovan berörts, kommer en ännu starkare skattedifferentiering efter familjestorlek att framstå såsom erforderlig. Medan den uppfattning rörande rättvisa i beskattningen, som uttryckts i förmågeprincipen sådan denna hittills tolkats, maximalt leder blott till befrielse från så stor del av skatten, som belöper på den del av inkomsten, vilken motsvarar den verkliga barnkostnaden, så motivera de befolkningspolitiska och familjesociala önskemålen i och för sig en skattelättnad för barnförsörjning, som närmar sig själva den mot barnkostnaden svarande inkomstdelen (vilket givetvis innebär, att, om skattedifferentieringen alltjämt skulle åvägabringas genom inkomstavdrag, detta avdrag skulle behöva göras flerdubbelt större än barnkostnaden). Från de nu angivna synpunkterna måste man nämligen eftersträva en jämnare fördelning av själva barnförsörjningsbördan mellan familjer av olika storlek i syfte att minska den merkostnad, som barnförsörjningen medför för den enskilda familjen. Som önskemål framstår då en skattedifferentiering, genom vilken familjen sättes i sådant läge att barnens försörjning icke i samma grad som nu sänker dess välstånd och levnadsstandard. Det synes i själva verket ligga något stötande däri, att den som, av vilken anledning som helst, icke ingår äktenskap och icke bidrager till vårt folks fortbestånd, skall tack vare dessa omständigheter vara i stånd att leva på en så betydligt högre levnadsstandard än den person med lika inkomst- och förmögenhetsförhållanden, som bildar familj och fostrar barn. I all synnerhet med nuvarande befolkningsutveckling bör det framhävas, att folket för sin fortsatta tillvaro och för fullgörandet av sina förpliktelser bland annat med hänsyn till åldringarnas försörjning är beroende av den med stora ekonomiska offer förbundna barnalstringen i familjerna. Det lärer ej av någon ifrågasättas att avlasta hela barnförsörjningsbördan från de enskilda familjerna, men en mycket utbredd uppfattning torde förefinnas, att de barnrika familjerna äro förtjänta av en väsentligt större ekonomisk lättnad i denna börda än som nu på olika vägar gives, vilken då i motsvarande mån måste överlastas på de ogifta och de barnlösa eller barnfattiga familjerna. Det synes från dessa synpunkter icke vara överensstämmande med den hänsyn till förhandenvarande rättfärdighetskänslor, som bör uppbära beskattningen, att skattedifferentieringen efter barnantal är så pass ringa, som den enligt gällande lagstiftning är i Sverige. Skillnaden mellan förmågeprincipen i vedertagen bemärkelse såsom grund för barnavdrag och den nu sist berörda med befolkningspolitiska och fa-

miljesociala överväganden förbundna uppfattningen om vad rättvisekravet i avseende å beskattningen innebär torde kunna ytterligare klargöras genom följande påpekande.. Vid förmågeprincipens tillämpning eftersträvas, att personer på samma välståndsnivå skola betala samma skatt. Välståndet beräknas därvid genom att från inkomsten dragés ett belopp, som anses svara mot den med barnantalet växande försörjningsbördan. Att genom den direkta beskattningen utjämna själva välståndsskillnaden mellan personer med samma inkomst men olika försörjningsbörda medgiver däremot ej förmågeprincipen, sådan den hittills plägat fattas. Såsom grund för beskattningen lägges enligt densamma vad som återstår, sedan det ekonomiskt mycket betydande offer, som barnen kräva, blivit gjort, vartill så fogas ett nytt offer i form av skatt. Ur befolkningspolitiska synpunkter skulle erfordras ytterligare hänsyn till barnförsörjningsbördan, i det att denna skulle ej blott föranleda till avdrag vid den beskattningsbara inkomstens beräknande utan därjämte såsom offer i viss mån sidoställas med skatteoffret och motivera en skattelättnad med syfte att motväga själva den välståndssänkning, som barnkostnaden medför och som kvarstår, även då denna välståndssänkning jämlikt förmågeprincipen beaktas såsom avdragsgrund. En viss utjämning på beskattningens väg i här ifrågavarande avseende synes påfordrad, även om man ej bör sträcka denna utjämning så långt, att det under några omständigheter skulle komma att te sig som om barnförsörjningen helt ankomme på det allmänna. De ekonomiska förhållandena äro ofta för familjeförsörjare, jämväl sådana med jämförelsevis högre inkomster, svåra och bekymmersamma, medan ogifta personer med motsvarande inkomster merendels böra kunna utan svårighet draga sig fram eller till och med hava god ekonomi, trots att de få betala större skatter än familjeförsörjarna. I själva verket finnes, om man anlägger ett sådant betraktelsesätt, hos ogifta och barnlösa personer en outnyttjad skattekraft, som ej finnes hos barnförsörjaren i motsvarande inkomstlägen. Kommissionen vill sammanfatta slutsatserna i den här omhandlade principfrågan sålunda. Den skattedifferentiering med hänsyn till barnantalet, som genomförts i vårt gällande beskattningssystem, kan, allrahelst om detta system betraktas såsom en helhet, ej anses tillfyllest ens för att tillgodose de mindre långt gående krav, som följa av skatteförmågeprincipen enligt dess hittills vanliga utformning. Eftersträvar m a n av befolkningspolitiska och familjesociala skäl därutöver en jämnare fördelning av själva barnförsörjningsbördan mellan familjer av olika storlek i syfte att minska kostnaden för barnens försörjning för den enskilda familjen, är en väsentligt större skattedifferentiering i och för sig önskvärd. Finansiella skäl och det faktiska förhållandet, att för breda lager av befolkningen den utgående skatten är mycket obetydlig i jämförelse med barnkostnaden, begränsa emellertid den praktiskt genomförbara och effektiva skattedifferentieringen inom en mycket trängre ram än som av dessa sistnämnda skäl i och för sig vore motiverad. Svårigheter föreligga redan att tillfredsställa det relativt mindre långt gående krav som motsvarar förmågeprincipen i dess trängre mening. Härtill kommer, att beaktande torde krävas även av andra synpunkter, vilkas bedömande dock icke ankommer på kommissionen, såsom önskvärdheten av att de medborgare, som äro politiskt myndiga, ock allmänt i någon skälig mån deltaga även i den direkta beskattning, som är den omedelbara reflexen av de statliga och kommunala avgörandena. Från de synpunkter, som kommissionen har att anlägga på hithörande spörsmål, ligger problemet så, att all skattedifferentiering med hänsyn till barnantalet, som överhuvud är praktiskt genomförbar, är starkt motiverad, men att det ofrånkomligt kommer att återstå behov av åtgärder utöver skattedifferentiering för beredande av

23 en någorlunda nöjaktig ställning för de barnrika familjerna i förhållande till ogifta personer samt barnlösa och barnfattiga familjer. Det synes naturligt, att, i den mån dessa andra åtgärder föranleda ökning av det allmännas utgifter, finansieringen av de nya utgifterna i första hand åstadkommes med begagnande av den speciella ekonomiska bärkraft, som är tillfinnandes hos de sistnämnda kategorierna.

Olika metoder att åstadkomma skattedifferentiering efter barnantalet. När det gäller att åstadkomma skattedifferentiering efter den med barnantalet växande försörjningsbördan, stå olika vägar öppna. Skattedifferenlieringen kan åvägabringas antingen så att det skatteunderlag, som framkommer genom beräknandet av det beskattningsbara beloppet eller den beskattningsbara inkomsten, göres beroende av barnantalet, eller så att själva den utgående skatten göres direkt beroende av barnantalet. I båda fallen kan väljas mellan metoden att bevilja familjer med barn avdrag från inkomsten, respektive skatten, större ju större barnantalet är, eller att göra tillägg till inkomsten, respektive skatten, större ju mindre barnantalet är. Möjligt är ock att genomföra skattedifferentieringen genom kombination av olika metoder. Den differentiering efter barnantalet, som i gällande svensk skattelagstiftning förverkligats, har åstadkommits genom skattefria avdrag från de taxerade beloppen eller de taxerade inkomsterna. Skall differentieringen ökas, synes det ligga närmast till hands alt ytterligare utveckla denna metod. De ändringar, som därvid böra tagas i övervägande, äro dels en allmän höjning av barnavdragen med eller utan en åtföljande sänkning av grundavdragen och dels införandet av med inkomstens storlek växande barnavdrag. Vid bedömandet av dessa frågor bör jämväl beaktas avdragens uppgift att utgöra ett led i de anordningar i vårt skattesystem, varigenom skattens progressivitet åstadkommes. Om två personer hava respektive 1 000 och 3 000 kronors inkomst och vardera åtnjuter avdrag med 800 kronor, kommer för den förre att beskattas 200 kronor och för den senare 2 200 kronor. Vid proportionell skattefot blir således den senares skatt elva gånger så stor som den förres, medan hans inkomst är blott tre gånger så stor. I fråga om den allmänna kommunalskatten betecknar avdraget det enda progressivitetsmomentet, eftersom skattefoten för denna skatt är proportionell; i fråga om den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten gäller detsamma beträffande alla inkomster för fysiska personer intill ett beskattningsbart belopp av 10 000 kronor, för vilket inkomstskikt ävenledes skattefoten är proportionell. Att skatteskalan för fysiska personer är anordnad som en s. k. »skiktskala» innebär att, när vid en viss gräns en högre skattefot i skalan börjar tillämpas, detta sker endast å den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger gränsen. Grundbeloppet för den sistnämnda skatten utgör således för de första 10 000 kronorna 3 %, för följande 10 000 kronor 4 °/o, för därpå följande 20 000 kronor 5 °/o o. s. v. Grundbeloppet blir sålunda vid 10 000 kronor beskattningsbart belopp 300 kronor, vid 20 000 kronor beskattningsbart belopp 300 + 400 = 700 kronor, vid 30 000 kronor beskattningsbart belopp 300 + 400 + 500 = 1 200 kronor o. s. v. Genom skiktskalor vinnes den förmånen, att hopp undgås vid de gränser, där de högre procenttalen skola börja tillämpas.

24 De skattefria avdragen beteckna, såsom redan påpekats, det första skiktet i nämnda skiktskala, d. v. s. med ingen skatt; den lägsta skattefoten kommer att tillämpas endast å den lägsta del av inkomsten, som överstiger det skattefria avdraget. Avdragens verkan i progressivitetshänseende är relativt störst vid små inkomster. Intill ett beskattningsbart belopp av 10 000 kronor har dock den progressivitet, som åstadkommes genom de skattefria avdragen, ansetts tillräcklig. Jämväl för högre inkomster medverka avdragen till åstadkommande av den jämna progressivitetstegring, som utmärker ett skattesystem anordnat genom skiktskala. Man kan därför ej utan vidare låta avdragen bortfalla vid viss inkomstgräns eller låta avdragen gradvis minskas eller ökas med inkomsten. Då de fasta skattefria avdragen hava den här berörda betydelsen för progressiviteten i vårt skattesystem, har kommissionen däri sett ett skäl att icke i detta sammanhang ifrågasätta en övergång till en helt annan metod för skattedifferentiering efter barnantalet, och har den därav jämväl föranletts att i sina förslag taga särskild hänsyn till verkningarna i progressivitetshänseende. Här må även erinras om att avdragen dessutom hava till uppgift att medföra viss skattedifferentiering med hänsyn till olika orters dyrhet. Jämväl denna omständighet visar, att ett övergivande av nuvarande avdragssystem skulle få verkningar i olika riktningar. Den ändring i syfte att vinna ökad skattedifferentiering efter barnantalet, som ligger närmast till hands, är att med bibehållande av systemet med fasta avdrag vidtaga höjning av barnavdragen. Denna höjning kan kompenseras genom antingen sänkning av grundavdraget för att undvika ändring av skatteunderlaget eller höjning av skattefoten. Anlitas den förra metoden och bibehålies följaktligen skatteunderlaget orubbat, kommer skattebördans fördelning mellan inkomstklasserna att bestå i stort sett oförändrad. Låter man däremot skatteunderlaget minskas, varav — om man vill behålla det totala skattebeloppet oförändrat — måste följa höjning av skattefoten, ställes man omedelbart inför frågan om denna höjnings genomförande genom förskjutningar av skattebördan från vissa inkomstklasser till andra. Vill man endast genomföra en annan fördelning av skattebördan mellan familjer av olika storlek utan att i detta samband ifrågasätta rubbningar i skattefördelningen mellan inkomstklasserna, är således att föredraga en sådan kombination av höjda barnavdrag och sänkta grundavdrag, genom vilken beskattningsunderlaget blir i möjligaste mån oförändrat. Till förmån för en dylik lösning tala jämväl åtskilliga praktiska hänsyn, bland vilka må nämnas svårigheterna att överskåda de verkningar i fråga om skattefördelningen, som en lösning på det andra sättet skulle medföra. Ifrågasättas kunde även, att avdragen skulle göras stigande med inkomstens storlek. Vill man utmäta skatteavdragen att blott motsvara existensminimum, måste, eftersom detta endast kan vara beroende av barnantalet och ortens dyrhet men ej av inkomstens storlek, avdraget å viss ort och vid givet barnantal vara lika stort oberoende av inkomstens höjd. Giver man däremot förmågeprincipen den vidsträcktare innebörden att innefatta krav på skattedifferentiering med hänsyn till den verkliga barnkostnaden, utgör detta motivering för ett system med avdrag, som i viss mån växa med inkomsten. Då barnkostnaden vanligen icke stiger i samma takt som inkomsten, kan emellertid ej ett system med proportionella avdrag på detta sätt motiveras. Det finnes för övrigt knappast anledning antaga, att det allmännas intresse av en höjd standard och en därigenom stegrad kostnad för barnen, som utgör skälet till avdragen, skall göra sig gällande med samma styrka vid varje kostnadsnivå. Detta intresse måste relativt sett vara störst vid en

25 låg inkomst och en låg barnkostnad nära existensminimum för att därefter gradvis avtaga och slutligen, sedan barnkostnaden uppnått ett belopp, som är att anse såsom under alla omständigheter fullt tillräckligt, helt försvinna såvitt ytterligare ökning av kostnaden angår. Barnavdraget borde ur denna synpunkt utmätas i relation till inkomsten och således ökas med ökning av inkomsten, dock förhållandevis ej så mycket som denna ökning, och vid visst inkomstläge maximeras. I den mån man av praktiska och finansiella hänsyn icke anser sig kunna göra avdragen så höga, som egentligen skulle motsvara den vidsträcktare tolkningen av förmågeprincipen, följer av det sagda jämväl, att den vid sådant förhållande erforderliga nedsättningen av avdragens totala belopp bör i en mera väsentlig mån gå ut över de mot större inkomster svarande högre barnkostnaderna. Kommissionen erinrar här vidare om sin tidigare anförda uppfattning att vid den indirekta beskattningen för familjer på en låg inkomstnivå fullt tillräcklig hänsyn icke tagits till grundsatsen att den med barnantalet växande försörjningsbördan bör föranleda en däremot svarande skatteminskning. I här förevarande hänseende bör ett beaktande av detta förhållande i sin mån leda till att avdragen för de lägre inkomstskikten ej göras för små. Det bör i detta sammanhang framhållas, att en anordning, enligt vilken den av barnantalet betingade skattedifferentieringen åstadkommes genom skattefria avdrag från inkomsten, i och för sig och även vid lika avdrag medför en större skattedifferentiering vid stora inkomster än vid små inkomster. Inkomstavdragens verkan att minska det beskattningsbara beloppet medför nämligen, att det är skatteskyldigheten för den mot avdragen svarande översta delen av inkomsten, som bortfaller. Vid den progressiva beskattningen är det denna översta del, som skulle hava burit den tyngsta skatten, vid stora inkomster högst betydligt tyngre än motsvarande del av inkomsten, tänkt såsom liggande i bottnen. Vidare föranleda bankningsreglerna att för dem, som hava mycket låg inkomst, avdragets bankningstillägg icke kommer att utgå till fullo med femtio procent av ortsavdragets belopp utan endast med hälften av det belopp, varmed inkomsten överskjuter ortsavdraget. Båda dessa anordningar äro således ägnade att åstadkomma en viss med inkomsten stigande skattedifferentiering. I vilken utsträckning en stegring av skattedifferentieringen för större inkomsttagare utöver den, som härigenom uppkommer, är motiverad, blir i sista hand beroende av en skälighetsprövning. Vid en dylik prövning måste uppenbarligen beaktas att, om högre avdrag skulle beviljas vid högre inkomster, detta skulle åstadkomma en ändrad progressivitet och därmed en omläggning av skattebördans fördelning mellan inkomstklasserna. För att undvika en sådan omläggning och således blott åvägabringa en annan skattefördelning mellan olika slags familjetyper inom varje inkomstklass tagen för sig bleve det nödvändigt att samtidigt i motsvarande mån stegra skattesatserna för de högre inkomsterna. Att åstadkomma den rätta avvägningen vid en sådan omläggning av progressiviteten skulle emellertid av redan antydda skäl möta svårigheter, vartill kommer att en beräkning rörande verkningarna av en ny skatteskala skulle vara vansklig. Till dessa tekniska skäl mot rörliga avdrag kommer ytterligare det förvisso mycket vägande psykologiska skälet, att en dylik omläggning antagligen ej skulle bliva förstådd av allmänheten. Med sannolikhet skulle det komma att uppfattas såsom en oegentlighet, att familjer med större inkomster skulle få större barnavdrag, och sambandet mellan dessa större barnavdrag och den skärpta progressiviteten skulle ej inses. Även om detta samband skulle fattas vid tidpunkten för förändringens genomförande, skulle

så icke bliva fallet i längden. Skatteskalornas skärpning är en engångsändring, som efter någon tid lätt träder i bakgrunden, medan de större barnavdragen för de högre inkomsttagarna alltjämt skulle vara framträdande. Möjligheten att ernå differentiering med hänsyn till barnantalet genom tillägg till de taxerade beloppen, vilka sjunka med ökat barnantal, vare sig fasta, oberoende av inkomsten, eller stigande med denna, ter sig något olika för det fall, att man vill ersätta det nuvarande avdragssystemet med ett tillläggsystem, och för den händelse man anlitar metoden endast för att erhålla ökad differentiering. Om man borttoge det nuvarande avdragssystemet, skulle bland annat befrielsen för existensminimum bortfalla, och en dylik ändring skulle följaktligen bliva av utomordentlig räckvidd. Gällde det åter att komplettera det nuvarande systemet med ett system med inkomsttillägg, skulle detta snarast te sig som ett återtagande, helt eller delvis, av nuvarande avdrag, och systemet skulle erhålla en prägel av inre motsägelse, som skulle göra detsamma föga ägnat att vinna förståelse hos allmänheten. Ökad skattedifferentiering efter barnantalet kan även ernås genom införandet av avdrag, som verkställas ej från inkomsten utan från den uträknade skatten och som variera med hänsyn till barnantalet. En sådan skattedifferentiering skulle kunna anordnas så, att den till sin verkan ej väsentligen skilde sig från den differentiering, som åstadkommes genom skattefria avdrag från inkomsten. Dylika avdrag från skatten skulle vid olika inkomster ej beräknas till samma absoluta belopp utan stiga med inkomsten, ehuru ej i samma proportion som denna. Att verkan av de nuvarande inkomstavdragen på själva skattebeloppen skulle bliva sådan framgår av det förut anförda. Oavsett de svårigheter, som vid övergång till ett dylikt system från det nuvarande skulle yppas att finna en direkt motsvarighet till detta, kan systemet med avdrag från skatten medföra vissa tekniska olägenheter, enär de särskilda beräkningar, vartill differentieringen skulle föranleda, komme att överflyttas från taxeringen, vilken handhaves av beskattningsnämnderna, till debiteringen, vilken handhaves av häradsskrivarna och vederbörande tjänstemän i städerna. Dylika beräkningar innefatta alltid ett visst osäkerhetsmoment, och säkerligen är det en mindre olägenhet, om detta i allmänhet är förlagt till taxeringen än om det gör sig gällande först vid debiteringen. Uppenbart är dock, att olägenheten av förfarandet med avdrag direkt från skatten blir mindre, ju enklare grunder som fastställas för skatteuträkning och avdrag. Slutligen återstår utvägen att göra med ökat barnantal sjunkande direkta tillägg till skattebeloppen. Göras dessa tillägg fasta, innebära de i viss mån ett överskjutande av skattebördan från de större inkomsttagarna till de mindre; starkast blir denna verkan för de små inkomsttagarna. Om åter tilläggen ökas med stigande inkomst, kan en sådan verkan undvikas. Anmärkas må emellertid, att om en fullständig differentiering skall ske med hänsyn till barnantalet även i mycket talrika familjer, tillägg rätteligen böra utgå för alla andra än mycket stora familjer. Ett system med avdrag från själva skatten är i sådant avseende betydligt mera elastiskt, enär fullständig skattefrihet vid mindre inkomster automatiskt inträder redan vid ett mindre barnantal, medan det stora barnantalet kan göra sig gällande vid stora inkomster. Anses en mindre långt gående differentiering med hänsyn till barnantalet tillräcklig, äger nämnda anmärkning mindre räckvidd, och den fördelen vinnes genom ett system med skattetillägg, att, om ett sådant införes utan rubbning av systemet i övrigt, detta medför ökad skatteintäkt i stället för skatteförlust, som givetvis uppstår med ett avdragssystem och som därför eventuellt måste kompenseras genom ökning av skatten i annan form. Med avseende å taxering och debitering gäller i fråga om tillägg till skatten detsamma som ovan anförts i fråga om avdrag från skatten.

27 Huvudgrunderna för kommissionens förslag till ökad skattedifferentiering efter familjeförhållandena. Omläggning av grund- och familjeavdragen. Kommissionen övergår nu till att lämna en sammanfattande motivering för sina positiva förslag i den hittills principiellt diskuterade frågan om förändrad skattedifferentiering med hänsyn till barnantalet. Härvid skall även redogöras för den del av förslaget till ändring av beskattningen av äkta makar, som har omedelbart sammanhang med avdragssystemet. Vid utformandet av ifrågavarande förslag hava sådana metoder för reformens genomförande ansetts böra föredragas, som i möjligaste mån lämna skattesystemets allmänna anordning oförändrad. Särskilt har det ansetts önskvärt att undvika en lösning, som skulle föranleda ändringar av skatteskalorna och deras progressivitet. Av jämväl materiella skäl, för vilka tidigare redogjorts, har kommissionen den uppfattningen, att det gällande systemet med fasta, av inkomstens storlek oberoende avdrag bör bibehållas. Frågan om differentiering av beskattningen med hänsyn till familjeförhållandena bör enligt kommissionens mening lösas genom två särskilda åtgärder, den ena innefattande en omreglering av de skattefria avdragen vid såväl den statliga som den kommunala beskattningen och den andra ett differentierande tillägg till den nuvarande statsskatten, formellt ordnat som en särskild skatt. Förslaget om denna skatt behandlas längre fram i detta betänkande. Den närmast följande framställningen gäller förslaget om omreglering av de skattefria avdragen. Denna omreglering föreslås så gestaltad, att därigenom beskattningsunderlaget skall i stort sett bibehållas oförändrat. Ett avgörande skäl för en sådan uppläggning av reformen har varit nödvändigheten att beakta det finansiella läget i rikets många små kommuner, beträffande vilka det genomsnittliga barnantalet företer starka variationer. Ehuru avdragen vid den kommunala inkomstbeskattningen äro små, hava de redan nu den verkan, att av den taxerade inkomsten mångenstädes kvarstår endast en ringa bråkdel (exempel härå framgå av tabell 1 i bilaga nr 3). Redan nu betyder i många kommuner fastighetsskatten den väsentliga skattetillgången. En höjning av familjeavdragen, som icke bleve kompenserad genom en sänkning av grundavdragen, skulle medföra en ytterligare skatteövervältring på fastigheterna, d. v. s. i regel på jordbrukareklassen. Ett förslag i sådan riktning skulle säkerligen få ett ogynnsamt mottagande. Kommissionen måste utgå ifrån att garantiprincipen i fråga om fastighetsskatten tillsvidare lämnas oberörd. Möjligheten att tillämpa familjeavdrag jämväl vid objektbeskattning å fastigheter har, ehuru principiellt oriktig, diskuterats, men det har befunnits, att redan de tekniska svårigheterna att genomföra dylika avdrag äro så stora, att en sådan fråga svårligen skulle kunna närmare övervägas annorledes än i sammanhang med en större kommunal skattereform. En dylik reform åter måste kräva ett tidsödande arbete. Att spörsmålet om reformering av den kommunala beskattningen är föremål för utredning och att förslag böra undvikas, som skulle kunna komplicera detta utredningsarbete, har av kommissionen beaktats och utgjort en särskild anledning för kommissionen att, bland annat, söka undvika rubbning av skatteunderlaget. Vid dylikt förhållande måste avdragen vid kommunalbeskattningen nödvändigtvis bliva små, och så mycket mindre skäl hava då förelegat att över-

väga införandet av med inkomstens storlek växande avdrag, eftersom ju ett sådant system skulle förutsätta så små avdrag för de lägsta inkomsttagarna, att dessas läge bleve försämrat. För statsbeskattningens del förefinnes visserligen icke detta särskilda motiv för bibehållandet av fasta, av inkomstens storlek oberoende avdrag, så tillmätta att de lämna skatteunderlaget oförändrat. Ett allmänt skäl för en sådan lösning utgör dock, såsom nyss framhållits, önskemålet, att förändring av skatteskalorna och progressiviteten icke skall föranledas av omläggningen av avdragen. Såsom ett ytterligare skäl att även inom statsbeskattningen följa denna linje bör nämnas, att endast därigenom den nu rådande likformigheten mellan stats- och kommunalbeskattningen i fråga om avdragens anordning kan bibehållas. Från dessa utgångspunkter föreslår kommissionen, att ortsavdragen skola, liksom hittills, vara fasta, oberoende av inkomstens storlek, men att de skola fastställas lika stora för ogift person, för hustru och för första och andra barnet samt dubbelt så stora för varje följande barn, ävensom att avdragen skola sättas vid den höjd, att skatteunderlaget blir i stort sett oförändrat både i fråga om den kommunala och den statliga beskattningen. Avdragen bliva i följd härav högre än de nuvarande familjeavdragen men lägre än de nuvarande grundavdragen, med undantag för avdragen för det tredje och de följande barnen, vilka bliva väsentligt högre än nuvarande grundavdrag. Den nu rådande civilstånds- och barnantalsfördelningen i landet är sådan, att denna omläggning kominer att innebära en skattelindring ej blott för familjer med barn utan även, ehuru i mindre mån, för gifta personer utan barn, varemot står en skatteökning för ogifta personer, vilken av samma skäl blir relativt liten. För de lägsta inkomsttagarna i de olika ortsgrupperna, vilka åtnjuta endast grundavdrag, synes dock vid den kommunala beskattningen en särskild anordning böra träffas av beskaffenhet att motverka skattehöjningen. Till denna fråga återkommer kommissionen i det följande. Det må erinras, att sänkning icke ifrågasattes beträffande den gräns av 600 kronor taxerad inkomst eller taxerat belopp, som gäller för skattskyldighetens inträdande. Den nuvarande proportionen av 1:2 mellan avdragen i kommunal- och statsbeskattningen har bibehållits, vilket ur skattetekniska synpunkter är fördelaktigt. Såvitt kommunalskatten angår, kommer reformen, så länge den kommunala garantiskatten tages i anspråk i den utsträckning som för närvarande är fallet, att endast i mindre grad påverka jordbrukarklassens förhållanden. Den omständigheten, att en riktigare fördelning av den kommunala skattebördan mellan olika jordbrukarfamiljer icke för närvarande synes kunna mera allmänt genomföras, bör emellertid icke få utgöra ett skäl att underlåta reformens vidtagande. Härtill må fogas det påpekandet, att då jordbrukarna i förhållandevis stor omfattning äro gifta och genomsnittligt sett även relativt barnrika, det stora flertalet av de jordbrukare, som hava inkomster överstigande garantiskatteavdraget, kommer att ernå en viss lättnad i sin kommunala beskattning, varjämte flertalet jordbrukare, som taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, komma att få lättnad jämväl i denna beskattning. Det har mot den nuvarande utformningen av ortsavdragen stundom anmärkts, att de skillnader i avdragens storlek, som gjorts med hänsyn till olika orters dyrhet, ej äro stora nog att innebära ett fullt tillräckligt hänsyntagande till den olikhet härutinnan, som faktiskt består. Minskas grundavdragen, kommer beträffande de ensamstående hänsynen till dyrort att bliva mindre tillgodosedd än hittills. Den minskning av dessa avdrag, som erfordras, är dock icke större, än att den måste anses vara av underordnad

•2'.)

betydelse i jämförelse med fördelen av att beträffande familjeavdragen en starkare differentiering med hänsyn jämväl till dyrheten åstadkommes än för närvarande. Särskilt barnkostnaden å dyrare orter är betydligt större än motsvarande kostnad å billigare orter, varför ändringen måste anses vara ett steg i rätt riktning. Det ligger i sakens natur, att reformen kommer att verka något olika i olika kommuner, beroende på den varierande civilstånds- och barnantalsfördelningen bland de skattskyldiga och den skiftande storleken av den del av skatteunderlaget, som skyddas genom garantiskatten. Där antalet gifta personer och framför allt barnrik* familjer är jämförelsevis stort bland dem, som äro skattskyldiga för annan inkomst än som beskattas genom garantiskatten, komma de högre familjeavdragen, trots sänkningen av grundavdragen, att medföra en minskning av beskattningsunderlaget, som orsakar någon stegring av utdebiteringsprocenten. I den mån avvikelser från det normala i fråga om civilstånds- och barnantalsfördelningen i en kommun föreligga för bärarna av garantibeskattningen, minskas verkningen därav å utdebiteringsprocenten genom att reformen icke kan genomföras för fastighetsskattens del. Vid beräkningarna har givetvis önskemålet om oförändrat beskattningsunderlag endast kunnat uppfyllas för en dyrortsgrupp av kommuner såsom helhet, och de här påpekade lokala variationerna, som dock ej torde bliva betydande, hava icke kunnat undvikas. De sakkunniga hava icke förbisett de verkningar, som härigenom förorsakas i vissa kommuner vid själva övergången, men hava däri icke sett ett skäl att ej föreslå reformen, då den genom denna ändrade skattefördelningen måste anses innebära en önskvärd korrigering av ett nu rådande missförhållande. För statsbeskattningens del sakna de lokala variationerna betydelse. Vid de kalkyler, som gjorts angående det ifrågasatta skattesystemets verkningar, har i första hand till utgångspunkt tagits ett system med fullständigt utjämnade grundavdrag. Det har emellertid velat synas, som om mot detta i och för sig naturliga och följdriktiga system skulle kunna framställas den anmärkningen, att systemet beträffande sådana ensamstående, som hava mycket låga inkomster, medför en vid jämförelse med dessas nuvarande beskattning relativt stark höjning av skatten. Denna höjning framträder mest vid kommunalbeskattningen, enär skattefoten här är lika hög för små som för stora inkomster. Såsom redan ovan antytts, har det ansetts önskvärt att finna en anordning, ägnad att motverka detta resultat av ortsavdragens utjämning. Av liknande skäl beredes enligt gällande lagstiftning extra skattelindring åt de allra lägsta inkomsttagarna i första och andra ortsgrupperna. Denna särskilda skattelindring torde för familjeförsörjarnas del böra bortfalla, då den blir mer än kompenserad genom de ökade familjeavdragen. För ensamstående åter synes den nu tillämpade metoden kunna utvecklas dels så, att den kommer att avse samtliga ortsgrupper, dels ock så att skattelindringen göres större för de högre ortsgrupperna än för de lägre. Det förslag, kommissionen i sådant syfte framlägger och som kommer att närmare belysas i den speciella motiveringen, medför genomsnittligt sett ej en sådan minskning av beskattningsunderlaget, som behöver påverka bedömandet av det ifrågavarande förslaget. Någon utväg som med mindre rubbning av beskattningsunderlaget åstadkommer lindring på just de punkter, där lindring enligt vad nu framhållits må anses behövlig, torde i varje fall ej stå till buds. Det erbjuder svårigheter att med siffermaterial rörande kostnaderna för försörjning av barn i olika orter i riket och beträffande olika inkomstgrupper belysa, i vad mån de föreslagna avdragen komma att svara mot dessa kostnader. Dock lärer det jämväl utan dylikt material kunna fastslås, att inom samtliga grupper av skattskyldiga den ogifte och den barnlösa famil-

30 jen även efter genomförandet av den föreslagna jämkningen av avdragen komma att ekonomiskt vara avsevärt gynnsammare ställda än familjer med barn och i synnerhet familjer med många barn. Enligt sammanstämmande resultat av tillgänglig socialstatistik är det framför allt familjerna med tre och flera barn, vilkas levnadsstandard hårt pressas av barnens behov i olika hänseenden. Då därtill för folkstammens vidmakthållande kräves att familjerna i genomsnitt hava inemot tre barn, hava de sakkunniga funnit starka skäl föreligga för att medgiva dubbelt avdrag för vart och ett av det tredje och de därefter följande barnen. Familjer med detta barnantal äro icke så många, att denna stegring i och för sig har några större finansiella verkningar, vilket sammanhänger med att ett stort antal familjer med så många barn skulle bliva skattefria även utan fördubblingen av avdraget. Kommissionen föreslår, att åldersgränsen för barn, för vilka familjeavdrag m å erhållas^ höjes från nuvarande 16 år till 18 år. Avdrag skulle i enlighet härmed få åtnjutas för hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn, som ej före taxeringsårets ingång fyllt 18 år, och som ej självt haft viss inkomst. Ett samband anses föreligga mellan den åldersgräns, som gäller för erhållande av barnavdrag, och den gräns, från vilken hemmavarande barn, vilka sysselsättas i den skattskyldiges jordbruk eller rörelse, skola få räknas till arbetspersonalen. I allmänhet är det en avsevärd fördel för sådana näringsidkare att få räkna sina barn till arbetspersonalen, eftersom de då äga från sin intäkt avdraga hela sin kostnad för barnen, således jämväl kost och husrum. Dylik kostnad är normalt betydligt större än det familjeavdrag, som erhålles för barnet, i den mån sådant avdrag ifrågakommer. Enligt förslaget blir förmånen av att få räkna barn till arbetspersonalen relativt sett mindre än nu, eftersom grundavdraget för barnet såsom särskild skattskyldig och föräldrarnas familjeavdrag för barnet, om detta ej är skattskyldigt, bliva lika stora, men en förmån kommer dock att kvarstå, framför allt på den grund att skattskyldighetsgränsen för barnet inträder först vid 600 kronor taxerad inkomst. Det synes svårt att finna någon betydelsefull reell grund för sambandet mellan de båda gränserna. Att i ett fall ett hemmavarande barn anses göra den nytta för sig, att det får räknas till arbetspersonalen, utgör intet skäl, varför i ett annat fall föräldrarna, där de underhålla barnet utan att det ekonomiskt sett gör rätt för sig, skulle gå miste om barnavdrag. Mot bestämmelsen att hemmavarande barn, som fyllt 16 år och som utför arbete i den skattskyldiges jordbruk eller rörelse, skall få räknas till arbetspersonalen torde i och för sig intet vara att erinra. Vid 16 års ålder är för de flesta barn skolgången avslutad, och barnen göra vanligen, om de arbeta i föräldrarnas jordbruk eller rörelse, så stor nytta, att de böra kunna likställas med lejd arbetspersonal. För barn, som försörjas av föräldrarna och ej hänföras till arbetspersonalen, böra emellertid åtnjutas familjeavdrag. Under ett tidigare skede av skattelagstiftningen har för dylika avdrag åldersgränsen varit så hög som 21 år, vilket förhållande sammanhängde med, att föräldrar beskattades för hemmavarande barns inkomst, därest barnen själva ej voro skattskyldiga. Sedan denna form av sambeskattning upphört, gällde under en period en 18-årsgräns, som emellertid år 1928 utbyttes mot 16-årsgränsen. Denna gräns måste betecknas såsom i vissa fall alltför låg, och i den mån barnavdragen ökas, ökas jämväl gränsens betydelse. Ju större den skattelättnad är, som avdraget medför, desto starkare förnimmes också ökningen av skattebördan, när avdraget upphör. Särskilt kännbar blir skatteökningen, om den inträffar under en period, då föräldrarnas försörjningsbörda är mera än vanligt stor. Detta är merendels förhållandet under de sista åren innan barnen kunna

31 försörja sig själva, i synnerhet om de under dessa år erhålla högre utbildning av ett eller annat slag. Samma förhållande inträffar ofta i arbetarklassen under depressionstider, då ungdomsarbetslösheten är stor. Från dylika synpunkter kunde en allmän höjning av åldersgränsen från 16 till exempelvis 21 år ifrågasättas. Emellertid torde det vara jämförelsevis sällan förekommande, att barnens försörjning bestrides av föräldrarna, sedan de fyllt 18 år. Vid övervägandet av den nu behandlade frågan bör hänsyn jämväl tagas till verkningarna av den av kommissionen föreslagna särskilda skatt, som behandlas i det följande och från vilken avdrag eller befrielse är avsedd att erhållas även sedan barnen vuxit upp. Även bör vid bedömandet av 18-årsgränsens betydelse ihågkommas, att skattebetalningen äger rum tidigast vid slutet av taxeringsåret, medan åldersgränsen är bestämd med hänsyn till förhållandena vid taxeringsårets ingång. Ej förrän barnet fyllt eller snart skall fylla 19 år erlägges följaktligen den ökade skatt, som föranledes av barnavdragets bortfallande. Under övervägande har jämväl varit frågan om avskaffande av den s. k. bankningen. Man har mot bankningen invänt, att metoden är rätt besvärlig i tillämpningen. För den stora allmänheten är den i alla händelser särdeles svår att förstå, och bankningen utgör ett av de viktigaste hindren för skattebetalarna att själva kunna beräkna och kontrollera sin beskattning. Såsom en fördel av bankningens avskaffande må vidare anföras, att det därigenom skulle kunna göras för envar påtagligt, att de effektiva avdragen med hänsyn till familjeförhållandena äro väsentligt större än de avdragsbelopp, som i skatteförfattningarna angivas. Ä andra sidan bör framhållas, att bankningssystemet ur vissa synpunkter ansetts medföra en högre grad av rättvisa. Erinras må, att 1917 års riksdag med bland annat denna motivering avslog ett då av Kungl. Maj:t framlagt förslag om bankningens avskaffande. Vissa undersökningar rörande den lämpliga storleken av avdrag enligt ett system utan bankning hava gjorts, men kommissionen har avstått från att fullfölja dessa undersökningar redan av den anledningen, att det ej synes lämpligt att i förevarande sammanhang föreslå nyheter, vilka i och för sig icke äro nödvändiga.

Äkta makars beskattning. Då frågan om äkta makars beskattning nu upptagits till utredning, har det varit hänsynen till sådana äktenskap, där hustrun har egen inkomst, som påkallat utredningen. För äktenskap av detta slag kunna nämligen nuvarande regler leda till en hårdare beskattning av de äkta makarna, om de leva tillsammans, än den sammanlagda beskattningen, som skulle hava drabbat dem såsom ogifta, vilket redan från allmänna rättvisesynpunkter framstår såsom en obillighet. Kommissionen har därutöver haft att å denna fråga lägga de befolkningspolitiska och familjesociala synpunkter, som inledningsvis berörts, och som helt allmänt tala för en lägre beskattning av äkta makar än av ogifta personer. Vid sitt övervägande av de regler, som böra bestämma äkta makars beskattning, har det först gällt att taga ståndpunkt till spörsmålet, huruvida principen om sambeskattning av äkta makar bör bibehållas eller uppgivas. Den historiska redogörelse, som åtföljer detta betänkande (bilaga nr 1), bär vittnesbörd om att frågan om denna sambeskattning livligt uppmärksammats i den skatterättsliga diskussionen. De skäl, som därvid anförts för sambeskattningens bibehållande, synas vara av avgörande beskaffenhet. Bestämmande för en familjs ekonomiska ställning är

normalt makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet, oavsett om denna inkomst och förmögenhet tillkommer endera maken eller båda. En särskild beskattning av vardera maken skulle innebära, att åtskillnad finge göras mellan fall, då båda makarna åtnjuta inkomst, och fall, då endast ena maken har inkomst, vilket i och för sig framstår såsom oegentligt och därtill skulle innebära fara för otillbörliga manipulationer genom överflyttning av förmögenhet och inkomst makarna emellan. Den finansiella förlusten härav skulle kunna för det allmänna bliva avsevärd. Tekniska svårigheter skulle vidare uppstå i fråga om påläggandet av barnavdrag och andra avdrag. I främmande länder torde sambeskattningens princip vara allmänt vedertagen. Den merbeskattning av äkta makar, som båda hava inkomst, vartill gällande skatteregler föranleda eller kunna föranleda, beror dels på att det skattefria familjeavdraget, som beräknas för hustrun, är lägre än det grundavdrag, som hon skulle hava åtnjutit såsom ogift, och dels, i den mån den sammanlagda inkomsten överstiger den gräns där progressivitet i beskattningen begynner, på att efter inkomsternas sammanläggning högre skattefot kommer att tillämpas för en del av den sammanlagda inkomsten. Den förstnämnda orsaken till merbelastning är icke betingad av sambeskattningens princip utan kan undanröjas oberoende av sambeskattningens bibehållande genom hustruavdragets höjning till samma storlek som grundavdraget. Den senare orsaken är däremot en följd av sambeskattningen. Vad först angår den merbeskattning av äkta makar, som orsakas av den omständigheten att grundavdraget är högre än familjeavdraget för hustru, är det givet, att det tekniskt sett icke möter någon som helst svårighet att åstadkomma ändring härutinnan och dymedelst rättelse av missförhållandet i denna del. En sådan ändring, vilken från de synpunkter, som kommissionen har att beakta, förefaller tämligen självklar, ingår ock i det förslag till jämkningar i ortsavdragen, för vilket tidigare lämnats redogörelse. Enligt detta förslag skall genom sänkning av grundavdragen och höjning av familjeavdragen åstadkommas, att grundavdraget och familjeavdraget för hustru bliva i varje ortsgrupp av lika storlek. Härmed löses för makarnas del denna fråga. Den andra frågan, avseende den merbelastning av äkta makar vartill sambeskattningen i följd av beskattningens progressivitet kan giva anledning, är svårare att komma till rätta med. Beträffande densamma bör till en början betonas, att för det stora flertalet av familjer, ej blott i de breda lagren utan även högt upp i den ekonomiska medelklassen, denna anledning till merbelastning icke är verksam eller har endast mycket obetydliga verkningar. Progressiviteten inträder i fråga om den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten först vid ett beskattningsbart belopp av 10 000 kronor, vilket belopp dessutom på grund av ortsavdragen motsvarar ett högre taxerat belopp. En viss merbelastning av äkta makar kan dock förekomma redan vid lägre inkomst på grund av de särskilda bestämmelser, som gälla för den kommunala progressivskatten, utjämningsskatten och den extra inkomst- och förmögenhetsskatten. Beträffande de båda förstnämnda skatterna inträder skattskyldighet vid ett beskattningsbart belopp av 3 000 kronor, beträffande den sistnämnda vid ett beskattningsbart belopp av 6 000 kronor. Ifrågavarande skatter äro emellertid obetydliga i de lägre inkomstskikten. För innehavare av större inkomster och förmögenheter ställer sig saken annorlunda, enär för dem beskattningens progressiva verkan blir väsentligt starkare, om makarnas inkomster och förmögenheter sammanläggas, än om de beräknas var för sig. Ehuru merbelastning av äkta makar p å grund av sambeskattningen en-

33 dast kan förekomma för de relativt mindre talrika äktenskap, där hustrun har egen inkomst att beskatta, och dessutom merendels är föga betydande, kan den omständigheten alt frågan i verkligheten har förhållandevis små proportioner naturligtvis icke få vara ett skäl för denna merbelastnings bibehållande. Den orättvisa, som här förefinnes, är observerad och storleksordningen av densamma har i den allmänna uppfattningen uppenbarligen starkt överdrivits. Det är av vikt, att varje grund bringas ur världen för påståenden, att skattelagstiftningen genom reglerna om beskattning av äkta makar befordrar den fria sammanlevnaden. Då kommissionen av redan anförda skäl anser, att upphävandet av regeln om sambeskattning av makar ej bör ifrågasättas, gäller problemet att finna någon väg, varigenom inom ramen för denna sambeskattning nu nämnda med densamma förknippade orättvisa blir undanröjd. En sådan väg vore att föreskriva, att makarnas sammanlagda beskattningsbara belopp alltid skall till ett visst maximum av exempelvis 15 000 kronor delas i två hälfter med iakttagande av att det eventuellt överskjutande beloppet tillägges den ena hälften, varefter de progressiva skatterna uträknas särskilt på vartdera av de sålunda erhållna beloppen. De båda skattebeloppen skulle sedan sammanläggas och fördelas mellan makarna enligt gällande regel. Mot ett dylikt förfarande bör emellertid anmärkas, att detsamma för att bringa rättelse i ett ganska obetydligt antal fall, där rättelse vore påkallad, skulle medföra skattelindring även i en mängd fall, där merbelastning ej förekommer, och dessutom skulle föranleda en besvärlig procedur vid taxeringsarbetet, som till allra största delen vore onödig. Av denna anledning hava de sakkunniga övergivit detta uppslag. Det resultat, vartill kommissionen kommit, är att, vid vidmakthållande av den betydelsefulla principen om makars sambeskattning, det näppeligen är möjligt att åstadkomma en direkt lösning av ifrågavarande spörsmål. I stället föreslås, att frågan löses på indirekt väg, sålunda att den nuvarande ordningen med dess möjligheter till orättvisa i sporadiskt förekommande fall lämnas orubbad men att genom en beskattningsanordning av särskild beskaffenhet sådana förmåner erbjudas åt äkta makar, att därigenom tillfyllestgörande kompensation kominer att beredas de makar, vilka genom sambeskattningen erhålla en merbelastning i avseende å den allmänna beskattningen. Såsom längre fram närmare omförmäles föreslår kommissionen, att för vinnande av ökad skattedifferentiering med hänsyn till familjeförhållandena skall upptagas en särskild skatt, beträffande vilken differentieringen skall åstadkommas genom ett system av avdrag, reglerat med hänsyn till bland annat de skattskyldigas civilstånd. Förslaget går härutinnan ut på att, medan den ogifte skattskyldige skall vidkännas full skatt, skatten skall för skattskyldig, som är gift, på grund av detta förhållande sänkas till två tredjedelar av den fulla skattens belopp. Den förmån, som härigenom skulle beredas äktenskapen, är av den ekonomiska betydelse, att därigenom full kompensation, och merendels mera därtill, för den ifrågavarande merbelastningen kommer att lämnas alla de äktenskap, som av densamma drabbas och för vilken den från äktenskapsbildandets synpunkt kan rimligen antagas hava någon betydelse. Visserligen komma fall att förefinnas, där full kompensation ej erhålles. Men det är först vid mycket betydliga inkomster för båda makarna, som fall av någon nämnvärt otillräcklig kompensation kunna påvisas. Beträffande dessa fall, som i verkligheten måste bliva sällsynta, kommer utan tvivel läget att vara sådant, att frågan icke rimligen kan antagas vara av beskaffenhet att utöva något inflytande i det här ifrågavarande avseendet. 3—36G344.

34 Ytterligare en fråga rörande makars beskattning finner kommissionen erforderligt att i detta sammanhang behandla, nämligen om de förvärvsarbetande kvinnornas i beskattningsavseende ur viss synpunkt missgynnade ställning. Av de nyingångna äktenskapen bygger en betydligt större andel på hustruns förvärvsarbete än vad fallet är i fråga om antalet bestående äktenskap. Detta beror delvis på att förvärvsarbete för gifta kvinnor är i och för sig mera vanligt i den yngre generationen än i den äldre, men sammanhänger framför allt med att äktenskap, där hustrun är förvärvsarbetande, numera ofta är ett vanligt genomgångsskede, i det att hustrun ej sällan behåller sitt yrkesarbete ett eller annat år, men därefter lämnar detsamma för att helt ägna sig åt hemmets skötsel. Härav följer, att de förvärvsarbetande hustrurnas ställning i beskattningsavseende torde vara av större betydelse för giftermålsfrekvensen än man kunde antaga, i betraktande av det jämförelsevis mindre antal äktenskap, där hustrun på lång sikt är förvärvsarbetande. Den föreliggande frågans betydelse sammanhänger med de olika synpunkter skattelagstiftningen anlägger på det arbete, som av hustrun utföres i hemmet och för dess räkning, samt det förvärvsarbete utanför hemmet, som den gifta kvinnan framför allt numera ofta nog har att fullgöra. Värdet av hennes arbete i hemmet, liksom för övrigt åtskilligt annat arbete, som inom familjen förekommer, beskattas icke, i det att det ej betraktas som »inkomst» i skattelagarnas mening; däremot beskattas den inkomst, som skapas genom hennes förvärvsarbete utanför hemmet. Att detta innebär ett visst gynnande i beskattningsavseende av hustruns hemarbete i jämförelse med arbete, som av henne utföres utanför hemmet, framstår särskilt klart, för den händelse sistnämnda arbete nödvändiggör anlitande av avlönad arbetskraft i hemmet, men ett liknande förhållande föreligger i verkligheten även om familjen icke finner nödigt eller icke kan anskaffa dylikt biträde. Gällande lagstiftning tager i så måtto hänsyn till det anmärkta förhållandet, att gift kvinna, som lever tillsammans med sin man och har inkomst av rörelse eller eget arbete, är berättigad att, i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, åtnjuta ett skattefritt avdrag av 200 kronor. Kommissionen anser visserligen, att det icke föreligger anledning att i föreliggande sammanhang till närmare utredning upptaga frågan rörande behandlingen i beskattningsavseende av gift kvinnas arbete av olika slag, så mycket mindre som denna fråga berör invecklade spörsmål av skatteteoretisk natur. Likväl håller kommissionen före, att de numera i stor utsträckning rådande förhållandena i fråga om de gifta kvinnornas arbete äro av den beskaffenhet, att någon omedelbar åtgärd bör vidtagas för att bringa den förvärvsarbetande hustrun i ett mindre ogynnsamt läge i jämförelse med den hustru, som är i tillfälle att helt ägna sitt arbete åt hemmet. Vad som med sådant syfte åtgöres kommer att ingå såsom ett naturligt led i de anordningar med social och befolkningspolitisk karaktär, varom här är fråga. Tidigare har funnits rätt att vid sidan av det nyss omförmälda skattefria avdraget å 200 kronor åtnjuta ytterligare ett avdrag med likaledes 200 kronor, för den händelse hustruns förvärvsarbete föranlett kostnad för biträde i hemmet. Med erinran härom föreslås nu den ändring i gällande regel, att avdragsbeloppet höjes från 200 kronor till 400 kronor, utan att dock för avdragsökningen uppställes det villkoret, att biträde i hemmet anlitats.

••55

Kommissionens förslag till en särskild skatt. Genom den av kommissionen föreslagna jämkningen av ortsavdragen ernås en betydligt ökad differentiering av skattebördan efter familjeförhållandena och denna ökning gör sig gällande även upp i rätt höga inkomstlägen. Det ligger emellertid i sakens natur, att den genom fasta avdrag möjliggjorda skattedifferentieringen blir relativt sett störst i de lägre inkomstskikten. Redan i det föregående hava angivits de skäl, som i och för sig tala för en skattedifferentiering företeende en kraftigare stegring i förhållande till inkomsten än den, som åstadkommes genom fasta avdrag, men har å andra sidan pekats på de omständigheter, som tala mot införandet av rörliga avdrag. Vill man med minsta rubbning av skattesystemets allmänna anordning i vårt land nå en med inkomsten stigande skattedifferentiering efter familjeförhållandena, synes den närmast till hands liggande utvägen vara att införa med såväl familjeförhållandena som inkomsterna varierande skattetillägg. Formellt skulle dessa skattetillägg givas karaktär av en särskild statsskatt, men i verkligheten bör skatten ses såsom en utbruten del av den allmänna beskattningen. Med hänsyn till sina verkningar i avseende å skattedifferentieringen bör den icke bedömas annat än i sammanhang med de föreslagna jämkningarna av ortsavdragen. Ett särskilt skäl att välja denna metod för vinnande av ytterligare differentiering har varit det förhållandet, att för vissa betydelsefulla ändamål, angående vilka kommissionen kommer att framlägga förslag, avsevärda penningmedel bliva erforderliga, och att utvägar måste anvisas för anskaffande av dessa medel. Det har icke minst med hänsyn till dessa ändamåls natur synts ligga nära till hands att för deras räkning begagna den outnyttjade skattekraft, som även efter genomförandet av jämkningarna av ortsavdragen kommer att förefinnas hos ogifta personer och barnlösa eller barnfattiga familjer till skillnad från barnrika familjer i motsvarande inkomstlagen. Den särskilda skatten blir sålunda — förutom att den tjänar ändamålet att skaffa medel till vissa av befolkningsfrågan betingade statsutgifters bestridande — ett viktigt led i strävandena att genom beskattningen utjämna barnkostnaden och påverka familjebildningen. Skall det för allmänheten bliva klart, att de statsutgifter, det här är fråga om, och de ändamål man genom dem vill tjäna, gälla för Sveriges framtid mycket betydelsefulla intressen, vilka rättfärdiga ett väsentligt offer, kan det dessutom vara gagneligt, att detta förhållande tydliggörcs genom vidtagandet av en särskild för dessa medels anskaffande avsedd anordning. Denna torde komma att synas desto mera naturlig, som den får den innebörd, att de, som ej alls eller endast i mindre mån bidragit till befolkningens tillväxt, få göra ett ekonomiskt offer för befrämjandet av denna tillväxt. Den omständigheten, att skatten uttryckligt förbehålles de ifrågavarande ändamålen och att detta göres klart för skattebetalarna, torde i själva verket vara en viktig förutsättning för vinnande av förståelse för densamma. Vid övervägandet av frågan om den närmare utformningen av denna särskilda skatt, från vilken det är avsett att i mån av ökning av familjemedlemmarnas antal medgiva kraftiga avdrag och snart nog full befrielse, har kommissionen, som funnit riktigt, att den särskilda skatten beräknas å det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet, tagit i betraktande, att sistnämnda skatt åminstone i fråga om större inkomster företer en avsevärt kraftigare stegring än som bör anses motsvara den med in-

komststegringen följande ökningen av barnkostnaden. I bland annat denna omständighet har kommissionen funnit stöd för sin uppfattning, att den särskilda skatten visserligen bör göras progressiv, men med en progressivitet som är vida svagare än den inom den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen tillämpade och som upphör vid ett måttligt högt inkomstbelopp. Utformningen av den skala, efter vilken den särskilda skatten skall utgå, är givetvis — inom de skäliga gränser som av den nu givna motiveringen för skattens allmänna läggning betingas — beroende av de anspråk, som ställas på skattens avkastningsförmåga. Såsom förut framhållits, komina för genomförande av vissa förslag, som kommissionen har för avsikt att framlägga, att krävas betydande belopp. Under kommissionens överläggningar hava olika skalor diskuterats. Den skala, för vilken kommissionen ansett sig böra stanna, är så utformad, att skatten — i de fall då någon rätt till avdrag från densamma ej föreligger — skall utgöras med, förutom ett fast belopp av 10 kronor, 1 % för den del av det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet som överstiger det belopp, vid vilket, enligt vad nedan kommer att förmälas, skattskyldighet inträder, men icke 5 000 kronor, 2 % för den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 5 000 kronor men icke 10 000 kronor, 3 % för den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 10 000 kronor men icke 15 000 kronor, och slutligen 4 °/o för den del av samma belopp, som överstiger 15 000 kronor. En beräkning av vad en skatt enligt sådan skala kan komma att inbringa möter, då statistiskt material angående flera på densamma inverkande faktorer saknas, stora svårigheter. Emellertid har kommissionen ansett sig kunna approximativt uppskatta skattens avkastning till omkring 15 miljoner kronor. Den särskilda skatten föreslås maximerad till ett belopp av 9 000 kronor. Detta maximum kommer att uppnås vid ett beskattningsbart belopp för ensamstående person av 232 500 kronor. Anledningen till maximeringen är skattens ändamål att åstadkomma differentiering med hänsyn till den minskning av skatteförmågan, som orsakas av kostnaden för barnen, därvid genomgående måste beaktas storleken av den skattebefrielse som erhålles, om skattskyldig gifter sig och får barn. Denna differentiering är avsedd att vinnas genom att giva den skattskyldige rätt att från själva skatten erhålla avdrag för barn, som han har. Såsom nedan kommer att närmare utvecklas föreslås, att avdraget för ett barn skall belöpa sig till en tredjedel av skattens belopp. Det bör anses angeläget, att den skattelindring, som genom dylikt avdrag erhålles, i så måtto begränsas, att det icke blir möjligt för någon att komma i åtnjutande av avdrag, som till sitt belopp alltför mycket närmar sig en objektivt sett rimlig kostnad för underhåll av det med avdraget avsedda barnet. Fall böra framför allt, såsom redan i annat sammanhang betonats, icke förekomma, där det kunde förefalla som om staten genom sitt medgivande av skatteavdrag till fullo eller mer än så bekostade barnets underhåll. Även för de största inkomsttagarna bör den skäliga kostnaden för ett barn utgöra endast ett förhållandevis måttligt belopp, och det avdrag från skatten, som erhålles för barnet, bör lämpligen icke uppgå ens till detta belopp. Genom skattens maximering till 9 000 kronor sörjes för att avdrag från skatten för ett barn icke kommer att kunna överstiga ett belopp av 3 000 kronor. Kommissionen föreslår, att den nyss omförmälda nedre gräns, vid vilken skattskyldigheten skall inträda, sättes vid ett beskattningsbart belopp av 1 000 kronor för ogift person och 2 000 kronor för den, som är gift, vilket innebär att de lägsta inkomsterna bliva helt befriade från här ifrågavarande skatt. För denna åtskillnad mellan ogifta och gifta, varigenom åstadkommes, att det skattefria avdrag, som de nämnda gränsbeloppen representera,

37 blir dubbelt så stort för den gifte som för den ogifte, föreligga samma skäl, som föranleda, att äkta makar erhålla dubbelt så stort ortsavdrag som den ogifte. Det bör vid betraktandet av den gräns för skattskyldighetens inträdande, som beträffande här ifrågavarande skatt föreslås, ihågkoinmas, att den skattskyldiges verkliga inkomst nästan alltid är betydligt högre än hans beskattningsbara belopp, vilket framkommer efter verkställt ortsavdrag. För små inkomster är därtill skattefoten, som, frånsett minimiskatten i botten, begynner med 1 procent, låg, varigenom skatten särskilt för gifta personer eller familjer med barn, vilka komma att åtnjuta avdrag från densamma, blir obetydlig. Att den nedre gränsen för skatten icke satts högre än som skett beror ej endast på att skatten bör vara tillräckligt inbringande utan jämväl och i ej mindre grad därpå att även i de lägre inkomstklasserna en ogift person eller barnlös familj har en så väsentligt bättre ekonomisk ställning än en barnrik familj i samma inkomstläge, att även efter ortsavdragens jämkning en ytterligare differentiering synes försvarad. Full skatt föreslås skola utgöras av den, som är ogift och barnlös. Av skäl, som anförts vid behandlingen av spörsmålet om äkta makars beskattning, bör redan ingåendet av äktenskap medföra viss skattelindring, vilken föreslås skola uppgå till en tredjedel av skattens belopp. Ytterligare avdrag bör medgivas för barn, därvid avdraget för varje barn föreslås till likaledes en tredjedel av skattebeloppet. Resultatet av dessa avdragsregler blir, vid beaktande jämväl därav att skatten utmätes efter det beskattningsbara beloppet, i verkligheten merendels en skattelindring för barnlösa makar med mer än en tredjedel av skattebeloppet och för makar med ett barn med betydligt mer än två tredjedelar av samma belopp, medan full befrielse från skatten kommer att åtnjutas av makar med minst två barn. Beträffande ett antal frågor, vilka fordra särskild reglering, såsom rörande äktenskap, som av olika anledningar upphört, ogifta föräldrar, styvbarn och oskiftade dödsbon, hänvisas till .specialmotiveringen. Ville man ernå enahanda likformiga hänsynstagande till barnförsörjningsbördan, som i kommunalskatte- och inkomstskatteförfattningarna åstadkommes genom ortsavdragen för hemmavarande barn, borde detta föranleda till, att viss skatt uttages även från familjer med flera barn. Starka skäl kunna anföras för att sätta gränsen för den fullständiga skattebefrielsen först vid ett antal av tre barn i stället för vid två. Tre barn i äktenskapen är vad som ungefär erfordras för folkstammens uppehållande och det tredje barnets tillkomst är av detta och andra skäl förtjänt att gynnas. En dylik anordning vore dock av psykologiska skäl icke tillrådlig. Den särskilda beskattningens utsträckande till att träffa även familjer med två barn skulle säkerligen icke komma att stödjas av den allmänna uppfattningen, och då med nuvarande nativitetsförhållanden redan det andra barnets tillkomst behöver gynnas, har kommissionen avvisat tanken på att sätta gränsen först vid det tredje barnet. Erinras må, att vid utformandet av ortsavdragen särskild hänsyn tagits till det tredje och de följande barnen, för vilka dubbla avdrag föreslås. En särskild fråga är, huru det bör förfaras sedan barnen vuxit upp och då de således i allmänhet icke längre försörjas av föräldrarna. Skola barnen därefter i avseende å den särskilda skatten betraktas såsom obefintliga, och skatteavdrag icke medgivas för föräldrarna? En sådan lösning vore naturlig ur den synpunkten, att skatten åsyftar att mellan de skattskyldiga åstadkomma en större åtskillnad än hittills med hänsyn till den olika försörjningsbörda, som åvilar dem. Häremot kan dock anföras, att de föräldrar, som med betydande kostnader uppfostrat sina barn, tills de nått mo-

38 gen ålder, i en dylik lösning av frågan tvivelsutan skulle se en betänklig orättvisa. Enligt kommissionens mening är det erforderligt, att hänsyn tages till denna sistnämnda uppfattning, i enlighet med vilken förslaget således i denna del utarbetats. Följden härav blir emellertid en icke alldeles oväsentlig minskning av skatteintäkten. De förut omnämnda kalkylerna rörande vad den särskilda skatten kan beräknas inbringa hava givetvis gjorts under hänsynstagande till sistberörda omständighet.

39 III. S p e c i a l m o t i v e r i n g till författningsförslagen. Förslaget till ändringar i kommunalskattelagen ocli förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Då kommissionen beslutat föreslå sådan omläggning av ortsavdragen enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, som tidigare motiverats, har kommissionen, såsom jämväl framhållits, utgått från att omläggningen borde åstadkommas utan väsentliga ändringar av beskattningsunderlaget. För att möjliggöra förverkligandet av detta syfte har det varit nödvändigt att, i saknad av föreliggande statistik rörande avdragens fördelning inom olika inkomstgrupper och å olika orter, verkställa en särskild undersökning härom. Angående densamma och dess resultat hänvisas till bilaga nr 3 vid detta betänkande. Det system för avdragen, som nu föreslås med stöd av den verkställda undersökningen, och de slutsatser, vartill denna givit anledning, klarlägges i följande tabell: O t . s g r u P P Kommunala avdrag:

I

II

III

IV

V

340 160

420 180

460 180

500 200

280 560

300 600

920 360

1000 400

720 1440

Enligt gällande rätt:

Enligt förslaget: Grundavdrag samt familjeavdrag för hustrun och vartdera av de två första barnen . . Familjeavdrag för varje följande barn . . .

160 Statliga avdrag: Enligl gällande rätt:

Enligt förslaget: Grundavdrag samt familjeavdrag för hustrun och vartdera av de två första barnen . . Familjeavdrag för varje följande barn . . .

1360 Det bör nämnas, att en viss kontroll å den sammanbragta statistikens användbarhet erhållits genom jämförelse med tabeller sammanställda på grundval av material, vilket samlats för den s. k. bostadssociala utredningen och avser ett stort antal hushålls fördelning på familjetyper och in-

komstgrupper i ett betydande antal städer. Av dessa tabeller hava framför allt erhållits upplysningar rörande variationer, som förekomma i fråga om familjernas sammansättning och storlek. Även må framhållas, att, ehuru vid kalkylerna hänsyn endast i begränsad utsträckning kunnat tagas till förslaget om höjning av åldersgränsen för barnavdrag från 16 år till 18 år, det dock kan med ganska stor visshet antagas, att denna ändring icke kommer att medföra några mera avsevärda verkningar. I flertalet familjer torde nämligen barnen mellan 16 och 18 år hava inkomst av arbete utom hemmet eller ock vara att hänföra till föräldrarnas arbetspersonal, varav följer, att avdrag för barnen merendels ej kommer att åtnjutas. Vidare bör omförmälas, att ehuru, med hänsyn till variationerna i olika kommuner av förhållandet mellan dem, som erlägga kommunalskatt, och dem, som erlägga statsskatt, det ingalunda var självfallet, att undersökningen skulle motivera bibehållandet av jämnt dubbelt så stora avdrag för statsbeskattningen som för kommunalbeskattningen, undersökningen givit sådant resultat, att förslaget om denna relations vidmakthållande bör anses vara i nöjaktig mån välgrundat. Bestämmelsen i gällande författningar, att familjeavdrag för barn må åtnjutas endast för sådant barn, som icke haft minst 450 kronors inkomst, var från början motiverad med att det inkomstbelopp, som skulle angivas, borde vara lika stort som familjeavdraget för barnet. Detta avdrag var, då beloppet fixerades till 450 kronor, i samtliga ortsgrupper 300 kronor, vilket efter verkställd bankning motsvarade högst 450 kronor. Då familjeavdragen sedermera differentierades, bibehölls emellertid det ifrågavarande beloppet oförändrat. Detta belopp synes nu skäligen böra höjas till 600 kronor; en motivering till förslaget härom kan finnas i den omständigheten, att sistnämnda belopp betecknar den inkomstgräns, från vilken taxering skall företagas. Det torde vara antagligt, att de nya reglerna komma att stundom resultera i en benägenhet att underlåta att angiva barnen såsom skattskyldiga och i stället för familjens räkning tillgodoräkna sig avdrag för dem. Detta gäller emellertid särskilt i fråga om de barn, för vilka dubbelt avdrag skulle°åtnjutas. Med hänsyn till den relativa fåtaligheten av familjer med större antal barn torde förhållandet från synpunkten av det allmännas fiskaliska intresse icke äga stor betydelse. Då kommissionen av skäl, som förut anförts, icke föreslår en allmän rätt till avdrag för barn, som överskridit 18 års ålder, anser sig kommissionen hava så mycket större anledning att erinra om den befogenhet, som finnes lämnad beskattningsnämnderna att i ömmande fall utöver de allmänna avdragen medgiva ytterligare avdrag intill visst maximum. Såsom dylikt ömmande fall angives bland andra väsentlig nedsättning av den skattskyldiges skatteförmåga till följd av underhåll av andra närstående än sådana barn, för vilka familjeavdraget är medgivet. Givet är, att denna befogenhet bör kunna begagnas för att bereda stöd åt familjer, vilka äro betungade med utgifter, föranledda av kostnad för barn, som överskridit den ålder, inom vilken familjeavdrag må åtnjutas. Beskattningsnämndernas praxis beträffande tillämpningen av nu ifrågavarande bestämmelse torde vara växlande, men i stort sett synes bestämmelsen endast i rätt sällsynta undantagsfall komma till användning. Det må ifrågasättas, huruvida det icke skulie vara lämpligt, att en erinran gåves om de möjligheter till åstadkommande av skälig uppmjukning, som bestämmelsen erbjuder. Såsom ett särskilt problem har under utredningsarbetet behandlats frågan i vad mån det är möjligt att, i syfte att mildra verkningarna av de sänkta grundavdragen, vid den kommunala beskattningen bereda skattelättnad åt

41 de allra lägsta bland de inkomsttagare, som ej erhålla familjeavdrag. Dessa överväganden hava resulterat i ett förslag av följande innebörd. Extra skattelindring gives skattskyldig, som ej åtnjuter familjeavdrag, därest den taxerade inkomsten utgör högst, i ortsgrupp I 1 100 kronor, i ortsgrupp II 1 200 kronor, i ortsgrupp III 1 300 kronor, i ortsgrupp IV 1 400 kronor och i ortsgrupp V 1 500 kronor. Skattelindringen åstadkommes på det sätt, att ett extra avdrag medgives nämnda skattskyldiga med 50 kronor i ortsgrupperna I och II, 100 kronor i ortsgrupp III, 150 kronor i ortsgrupp IV och 200 kronor i ortsgrupp V. För dessa extra avdrag erhålles ingen bankning. Vid bestämmande av villkoret för skattelindringen har beaktats, att flertalet av dem, som äro hänförliga till tjänstefolk på olika orter och som ej erhålla särskilt hög kontant lön, skola få del av densamma, likaså flertalet lågt avlönade självförsörjande affärsbiträden m. fl., för vilka en skattehöjning skulle komma att bliva betungande. Vid bestämmande av den extra skattelindringens storlek har jämväl beaktats, att densamma, ehuru hänförlig till kommunalbeskattningen, borde taga så mycken hänsyn även till olikheten i levnadskostnader på olika orter, att därigenom kunde i någon mån motvägas den minskning i dyrortsdifferentieringen, som beträffande både stats- och kommunalbeskattningen följer av utjämningen av grund- och familjeavdragen. Av den statistiska redogörelsen framgår, att den minskning av kommunalskatteunderlaget, som blir en följd av en extra avdragsrätt enligt dessa linjer, ej blir av större betydelse. Vid förslagets bedömande bör ej förbises, att detsamma i någon mån även berör frågan om sambeskattning av äkta makar, enär den som gifter sig skulle gå miste om det extra avdraget. Emellertid kan här hänvisas till att för alla fall, där frågan kan antagas äga praktisk betydelse, d. v. s. där båda makarna hava arbetsinkomst, hustrun erhåller det till 400 kronor höjda avdraget från viss arbetsinkomst, vilket även i högsta ortsgruppen räcker till för att kompensera det vid giftermål bortfallande extraavdraget. De ändringar i kommunalskattelagen, som föranledas av kommissionens förslag, avse 46 § 3 mom., som behandlar gift kvinnas rätt till avdrag från hennes inkomst av rörelse eller eget arbete, 48 § 2 mom., som upptager bestämmelserna om ortsavdrag, anvisningarna till sistnämnda paragraf, i vilka ett klarläggande exempel blivit med anledning av ändringarna av avdragsbeloppen omskrivet, och 50 § 2 mom., där den nuvarande bestämmelsen om visst extra avdrag i de lägsta ortsgrupperna ändras till att avse de lägsta av de inkomsttagare i alla ortsgrupperna, som ej erhålla familjeavdrag. Ändringarna i inkomstskatteförordningen avse endast bestämmelserna om ortsavdragen i 16 § 1 mom. Stadgandet i 4 § 2 mom. om gift kvinnas med egen arbetsinkomst rätt till avdrag är så avfattat, att ändringen i motsvarande stadgande i kommunalskattelagen blir utan vidare tillämplig jämväl beträffande statsbeskattningen. F ö r s l a g e t till f ö r o r d n i n g om s k a t t för familjehjälp. Det synes önskvärt, att den särskilda skatt, som föreslås för vinnande av ökad differentiering av beskattningen med hänsyn till de skattskyldigas familjeförhållanden och därjämte med det speciella syftet att bereda medel för finansiering av vissa utgifter, vilka påkallas av förslag som kommissionen har för avsikt att framlägga, erhåller en benämning, som giver uttryck åt skattens ändamål. Det föreslås, att skatten benämnes skatt för familjehjälp. Det är i överensstämmelse med skattens uppgift att densamma icke bör uttagas av andra än fysiska personer, som under beskattningsåret varit här

42 i riket bosatta, ävensom såsom en skäligen nödvändig konsekvens härav oskiftade dödsbon efter personer, som vid dödsfallet varit här i riket bosatta. Enligt förslaget bör skattskyldigheten inträda först då det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet uppgår till 1 000 kronor eller, i fråga om person, som är gift, änkling eller änka, 2 000 kronor, och bör skatt icke beräknas å den del av det beskattningsbara beloppet, som understiger nämnda belopp av 1 000 respektive 2 000 kronor. De skattskyldiga komma således att i fråga om den särskilda skatten tillgodoräkna sig dels de ortsavdrag, som tillkomma dem enligt inkomstskatteförordningen, och dels därutöver de avdrag, som åstadkommas genom den nu nämnda anordningen. Dessa olika avdrag följas icke åt under alla förhållanden, och med hänsyn till den här ifrågavarande skattens särskilda befolkningspolitiska syfte är det ganska naturligt, att full konformitet mellan de två avdragssystemen ej råder. Medan familjeavdrag för hustru enligt inkomstskatteförordningen tillkommer endast den, som är gift, har sålunda i fråga om den särskilda skatten det högre avdraget av 2 000 kronor ansetts böra tillkomma även änkling och änka. Att samma förmån å andra sidan icke medgivits åt dem, vilkas äktenskap upplösts genom skilsmässa, är i överensstämmelse med de principer, som ligga till grund för skatten. Beskattningen i fråga föreslås så ordnad, att det vid taxeringen fastställes, huruvida fysisk person är skattskyldig till ifrågavarande skatt, och att det därvid tillika angives, huruvida eller i vilken mån den skattskyldige på grund av sina familjeförhållanden skall åtnjuta lindring i skatten respektive erhålla befrielse från densamma, varefter skatten uträknas vid debiteringen. Grunderna för tillgodonjutande av sagda lindring eller befrielse hava i den allmänna motiveringen närmare angivits. Enligt dessa kommer skattskyldig, som icke har eller haft vare sig hustru eller barn, alltid att vidkännas full skatt, medan de övriga, allt efter familjeförhållandenas beskaffenhet, merendels äga rätt till avdrag med en tredjedel eller två tredjedelar av skattens belopp eller befrielse från hela skattebeloppet. Det må ånyo påpekas, att den omständigheten att exempelvis en gift person utan barn erhåller skatten minskad till två tredjedelar av dess fulla belopp, icke innebär, att denna person kommer att erlägga en skatt, vars belopp utgör två tredjedelar av beloppet av den skatt, som en ensamstående person med samma taxerade belopp har att utgöra. Den giftes skattelindring blir i verkligheten större därigenom att hans taxerade belopp, innan den särskilda skatten för honom beräknas, minskas med familjeavdrag för hustrun enligt inkomstskatteförordningen, och att för honom ett belopp av 2 000 kronor av det beskattningsbara beloppet men för den ensamstående endast 1 000 kronor därav är fritt från den särskilda skatten. Tidigare har motiverats, varför avdrag från ifrågavarande skatt för barn ansetts böra tillgodokomma även den, vars barn vuxit upp. Av enahanda skäl har samma förmån ansetts böra medgivas den, vars barn avlidit, under villkor att barnet vid dödsfallet uppnått viss ålder, föreslagen till tio år. I sådant fall har nämligen den skattskyldige haft att bekosta barnets underhåll under en så avsevärd tidrymd, att skattelindring ansetts befogad. Medan i fråga om manlig skattskyldig skattelindring för barn bör avse endast barn, som han erhållit i äktenskap, har beträffande kvinna skillnad ej gjorts mellan barn, som hon fött i äktenskap, och barn utom äktenskap. Vill en man erhålla skattelindring för sitt utomäktenskapliga barn, kan han enligt förslaget åstadkomma detta genom att adoptera barnet. Adoptivbarn anses nämligen såsom adoptantens barn i äktenskap. Att å andra sidan adoptivbarnets verkliga föräldrar, som avstå från barnet, icke böra äga rätt till

skatteavdrag för detsamma är självfallet. Ej mindre självfallet är, att i fråga om skatten för familjehjälp och således till skillnad från vad förhållandet är enligt de övriga skattelagarna med barn icke avses styvbarn. Avdrag för sådant barn tillkommer nämligen dess verkliga föräldrar, oavsett att deras äktenskap, om de varit gifta, upphört. Över huvud taget är den gestaltning, som givits här ifrågavarande beskattning, sådan, att de eljest svårlösta komplikationer, vilka föranledas av sådana förhållanden som äktenskapsskillnader, omgiften och skiftningar i fråga om barnavårdens faktiska handhavande, helt undvikits. Reglerna hava utformats utan särskilt hänsynstagande till dylika förhållanden. Allenast härigenom har det varit möjligt att göra beskattningen så enkel, att den bör kunna med lätthet hanteras. Icke osannolikt är, att på detta sätt skatten kommer att i stort sett verka minst lika rättvis som om försök skulle gjorts att taga hänsyn till de individuella förhållandena i fråga om handhavandet och bekostandet av barnens vård. Sådan den föreslagna lagstiftningen är lagd, kommer en var att kunna utan svårighet bedöma, i vad mån han blir skattskyldig enligt densamma. Vid de ekonomiska uppgörelser, som kunna ifrågakomma inom ett äktenskap eller i samband med eller i anledning av dess upplösning, blir det parternas sak att taga hänsyn till bland annat skattereglernas ekonomiska konsekvenser. Äkta makar äro enligt de i vår skattelagstiftning allmänt tillämpade principerna skattskyldiga var och en för sin inkomst (ehuru sambeskattningsregeln föranleder till att skatten uträknas för båda gemensamt). Hava båda makarna inkomst, blir ock envar av dem skattskyldig till den särskilda skatten, liksom han även får tillgodoräkna sig avdrag från densamma dels därför att han är gift och dels, om ett barn finnes, för detta. Upplöses äktenskapet, går vardera maken förlustig det avdrag, maken åtnjutit såsom gift, men behåller barnavdraget. Ingår en av makarna nytt gifte, återfår han skatteavdrag i egenskap av gift, behåller avdraget för det barn, han haft i det upplösta äktenskapet, och erhåller avdrag för det barn, som må födas åt honom i det nya äktenskapet. Dessa regler fungera så att säga automatiskt utan något som helst avseende å vilken av de skilda makarna, som behållit deras barn, eller huru barnets underhåll bekostas, men, såsom nyss sagts, hänsyn till skattereglerna bör givetvis kunna ifrågakomma vid de ekonomiska uppgörelserna mellan makarna i anledning av skilsmässan. Det har, såsom nämnts, icke kunnat undgås att såsom skattskyldiga till den särskilda skatten upptaga ej endast fysiska personer utan ock oskiftade dödsbon. Det har härvid befunnits riktigt, att dessas skattskyldighet ordnas enligt samma regler, som innehållas i de övriga skatteförfattningarna. Dessa regler innebära, att för det beskattningsår, då skattskyldig avlidit, skall för dödsboet tillämpas vad som skolat gälla för den avlidne, om han fortfarande levt, men att för därefter följande beskattningsår dödsboet skall beskattas utan någon dylik friktion. Då en gift person med barn avlidit, kommer således för den del av beskattningsåret, som infallit efter dödsfallet, dödsboet att beskattas med iakttagande av samma bestämmelser, som skulle tillämpas, om den avlidne levt. Från dödsboets särskilda skatt får således avdrag göras dels för den avlidne i hans egenskap av gift och dels för barnen. I den mån dödsboet fortfarande sammanhålles, kommer däremot för följande beskattningsår icke att förefinnas någon rätt till avdrag. Av skälighetshänsyn har emellertid ansetts böra öppnas en möjlighet till jämkning i sistnämnda regel. Är det en efterlevande maka eller make, som sitter kvar i boet och ur detsamma hämtar sin knappa utkomst, kan det synas hårt, att dödsfallet skall för den efterlevande föranleda en skattskyldighet, som icke

tidigare förelegat. För den skull föreslås, att i sådant fall vederbörande beskattningsnämnd skall äga befogenhet att efter prövning av de särskilda omständigheterna medgiva, att enahanda avdragsrätt må av dödsboet åtnjutas, som skulle förelegat, om boets beskattningsbara belopp varit den efterlevande makens. De i författningsförslaget upptagna bestämmelser, som gälla taxeringen och vissa spörsmål, vilka icke hava avseende å beskattningens materiella innehåll, torde icke fordra särskild motivering. Det må betonas, att sådant taxeringsförfarandet enligt förslaget anordnats den nya skatten näppeligen kommer att bereda taxeringsarbetet någon avsevärt ökad tunga. Den nya skatten kommer att föranleda till viss ändring i formulären till allmän självdeklaration. Antagligen bör denna ändring kunna begränsas till upptagande av vissa frågor rörande den deklarerandes familjeförhållanden, vilka han har att besvara med några korta ord. För skattskyldiga, som hava familj och således kunna göra anspråk på avdrag från den särskilda skatten, bör denna utgöra ytterligare ett incitament till deklarations avgivande.

45 Bilaga 1.

Akta makars beskattning och differentiering av beskattningen med hänsyn till familjeförhållandena enligt svensk rättsutveckling och gällande rätt. Historik. 1910 års sliattcförfattningar. Den skattelagstiftning, som år 1928 ersattes genom gällande lagstiftning om statlig och kommunal beskattning, hade i sina huvuddrag tillämpats sedan år 1910. Båda de författningar, vara den var grundad, nämligen förordningen om bevillning av fast egendom samt av inkomst och förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, avsågo formellt statsbeskattningen, men bevillningsförordningen hade sin väsentliga betydelse därutinnan, att den utgjorde en grund för den kommunala beskattningen. Den utgående bevillningen var högst obetydlig och avstods av staten till landstingen och de städer, som ej deltogo i landsting. Den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten var progressiv. Progressiviteten var enligt förordningens ursprungliga lydelse tekniskt anordnad på olika sätt beträffande taxerade belopp, som understego och som överstego 6 000 kronor. För taxerade belopp under 6 000 kronor utgick skatten efter en progressivskala med lägst 0-4 och högst 2'2 % av det taxerade beloppet. Om det taxerade beloppet uppgick till eller översteg 6 000 kronor, utgick skatten med 1 % av ett visst belopp, som erhölls sålunda, att det taxerade beloppet ökades med visst procenttal, lägst 125 % och högst 500 %. Vid ett taxerat belopp av 6 000 kronor beskattades sålunda detta belopp ökat med 125 % till 13 500 kronor. Följaktligen utgjorde skatten för 6 000 kronor 1 % å 13 500 kronor eller 135 kronor, vilket motsvarar 2-25 % av 6 000 kronor. Den del av det taxerade beloppet, som översteg 6 000 kronor men icke 8 000 kronor, ökades med 200 %, den del som översteg 8 000 kronor men icke 12 000 kronor ökades med 250 % o. s. v. Den del som översteg 80 000 kronor ökades med 500 %. Det beräknade belopp, varefter skatten skulle utgå, fick dock icke i något fall överstiga 5 gånger det taxerade beloppet. Vid beräkningen av det taxerade beloppet skulle viss hänsyn tagas till dyrortsoch familjeförhållanden. Å ort, där levnadskostnaderna voro synnerligen höga i jämförelse med vad de voro inom riket i allmänhet, skulle det taxerade beloppet minskas, för skattskyldig, vilkens taxerade belopp icke översteg 1 800 kronor, med högst 300 kronor och för skattskyldig, vilkens taxerade belopp översteg 1 800 kronor men icke 3 000 kronor, med högst 200 kronor. Skattskyldig, vilkens taxerade belopp icke översteg 6 000 kronor, ägde vidare erhålla nedsättning i det taxerade beloppet med 100 kronor för varje av honom på grund av försörjningsplikt underhållet barn, vars ålder vid början av det år taxeringen skedde understeg 15 år. För barn, som självt åtnjöt inkomst, ägde dock skattskyldig tillgodonjuta avdrag allenast såvida och i den mån barnets inkomst understeg 100 kronor. Tillika kunde under vissa förhållanden medgivas s. k. avdrag för ömmande omständigheter. Vid taxering av gift skattskyldig skulle inräknas jämväl hustrus inkomst och förmögenhet. Dock skulle hustru, som haft inkomst eller förmögenhet vilken rättsligen varit från mannens förvaltning undantagen, själv taxeras därför. Då makar taxerats var för sig, skulle skatt beräknas efter de för dem båda taxerade beloppen

46 sammanräknade och fördelas mellan dem efter storleken av värderas taxerade belopp. Den för kommunalbeskattningen grundläggande bevillningen utgick, såvitt inkomsten angick, med Vio % av densamma. Den kommunala utdebiteringen bestämdes i förhållande till bevillningstaxeringen och blev följaktligen liksom bevillningen proportionell. Vid inkomstberäkningen skulle dock i vissa fall avdrag göras från inkomsten, varigenom en viss degressivitet i beskattningen åstadkoms. Hade inkomsten uppgått till 1 200 kronor, skulle 450 kronor vara fria från bevillning, och hade inkomsten uppgått till 1 200 kronor men icke till 1 800 kronor, skulle 300 kronor vara fria från bevillning. För högre belopp erhölls intet avdrag. För äkta makar räknades inkomsten och berörda avdrag gemensamt. Till familjeförhållandena togs vid bevillningstaxeringen endast obetydlig hänsyn. Det belopp, varmed avdrag vid inkomst understigande 1 800 kronor skulle ske, kunde ökas med högst 200 kronor, därest den skattskyldige huvudsakligen försörjde jämte sig själv sammanlagt mer än tre personer eller var boende å ort, där levnadskostnaderna voro synnerligen höga i jämförelse med förhållandena inom riket i allmänhet eller därest vissa ömmande omständigheter förelåge. Avdraget beviljades endast i mantalsskrivningskommunen. Tiden intill 1919 års ändringar i statsbeskattniugen och 1920 års kommunalskatteprovisorium. Sambeskattning

av äkta

makar.

I anledning av motioner vid 1911 års riksdag hemställde riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t om utredning av principerna för äkta makars beskattning. I skrivelsen yttras bland annat: »Den jämförande befolkningsstatistiken utvisar för Sveriges del i fråga om de ingångna äktenskapens antal, antalet levande födda barn ävensom de utom äktenskapet föddas antal avvikelser från medelsiffrorna, tydligt pekande på tillvaron av missförhållanden, som påkalla den allvarligaste uppmärksamhet. Likasom orsakerna till dessa missförhållanden äro många och vitt skilda, har man helt visst också att på mera än en väg söka motarbeta desamma. Då nu motionärerna i fråga om ett visst område, nämligen skattelagstiftningens, framhållit, att vissa där gällande bestämmelser kunna vara ägnade att i sin mån menligt inverka på äktenskapsfrekvensen, och framställt förslag i avsikt att vinna rättelse härutinnan, har riksdagen funnit syftet med deras framställning vara synnerligen beaktansvärt. Det torde också vara obestridligt, att vid tillämpningen av våra gällande bestämmelser om skattefria avdrag vissa oegentligheter kunna uppstå. Att genom ändrade föreskrifter söka förekomma dylika, likasom att över huvud taget på skattelagstiftningens väg befordra det förevarande syftet möter emellertid enligt sakens natur stora svårigheter. En radikal utväg vore givetvis att som regel göra äkta makar till självständiga skatteobjekt. Därigenom skulle undanröjas åtminstone den i motionerna särskilt betonade oegentligheten beträffande avdragen. En sådan åtgärd skulle emellertid innebära ett brytande med en av grundprinciperna i vårt skattesystem, äkta makars samfällda beskattning, en princip, som är allmänt erkänd även i utlandet. Riksdagen har fördenskull tagit i övervägande, huruvida icke på annat sätt åtgärder kunde vidtagas för erhållande av en för ifrågavarande ändamål gynnsammare skattelagstiftning. Såsom möjliga utvägar hava därvid framställt sig de i motionerna antydda, nämligen dels att sänka existensminimum för ogift person och höja detsamma för samlevande äkta makar, dels ock att på lägre inkomststadium vid bedömande av äkta makars skatteförmåga måhända större hänsyn än i gällande skattelagstiftning kunde tagas till det antal barn, de hava att försörja.

47 Det har självfallet ej varit riksdagen möjligt att i frågans förevarande outredda skick lämna närmare anvisningar, men har riksdagen, utan att överskatta betydelsen av de ifrågasatta åtgärderna, ansett dem likväl såsom lämpliga utgångspunkter för en blivande utredning kunna läggas till grund för en framställning i saken. Ett effektivt tillgodoseende av motionärernas önskemål förutsätter emellertid, att bestämmelserna om existensminimum och skattefria avdrag komma att avse även kommunalskatten, men härvidlag lära beträffande åtskilliga kommuner vissa svårigheter möta i fråga om särskilt de skattefria avdragen. Frågan om ändrade grunder för den kommunala beskattningen är emellertid redan föremål för utredning, och synes det riksdagen, att en undersökning av förevarande mera speciella fråga lämpligen bör kunna äga rum i samband med samma utredning.» Under de närmast följande åren föranledde denna riksdagens skrivelse icke någon lagstiftningsåtgärd i avseende å sambeskattningen av äkta makar. Däremot upptogs frågan till dryftande i Eiserman—von Wolckers och Landéns år 1917 avgivna förslag till kommunal skattelagstiftning samt inkomstskattesakkunnigas förslag av år 1918 till ändringar i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Eiserman och von Wolcker, vilka vid sidan av en avkastningsskatt, som träffade även avkastningen av den personliga arbetsförmågan, således bland annat löninkomsten, föreslogo en progressiv kommunal inkomst- och förmögenhetsskatt, yttrade vid behandlingen av sistnämnda skatteform rörande principerna för äkta makars beskattning följande: »Om vid en avkastningsbeskattning enligt förslagets grunder det äger sitt berättigande att låta vardera makens åtnjutna avkastning beskattas oberoende av huru stor avkastning den andre maken erhållit, då ju de särskilda avkastningarna härflutit ur skilda förvärvskällor, blir förhållandet ett annat, när det gäller att avväga skattebördan efter skatteförmågan. Denna måste nämligen, såsom redan i det föregående är antytt, bedömas med ledning av den sammanlagda inkomst, som för den skattskyldige och hans familj står till förfogande. Huru stor del av denna sammanlagda inkomst vardera maken intjänat är utan betydelse för bedömande av makarnas samlade skatteförmåga, eftersom inkomsten i det hela står till förfogande för deras och den övriga familjens gemensamma behov. I hög grad missvisande skulle nämligen en beräkning av deras samlade skatteförmåga bliva, om den grundades på summan av makarnas skattekraft, sådan denna för vardera maken representeras av hans egen inkomst. Skulle skatteplikt och skatteprogression bestämmas efter makarnas särskilda inkomst- och förmögenhetsbelopp, bleve för övrigt säkerligen följden den, att skattskyldiga i större eller mindre omfattning föranstaltade om uppdelning av förmögenheten med därav härflytande inkomst eller eljest anordnade en uppdelning av inkomsten, ett förfaringssätt, som redan nu kommit till användning för beredande av rösträtt åt båda makarna. Då utvägen att medelst uppdelning av inkomsten vinna skaltelindring emellertid vore stängd med avseende å sådan arbetsinkomst, som av arbetsgivaren uppgives för taxeringsmyndigheterna, skulle en anordning av nu antydda art påtagligen lända till orättvisa i beskattningen. Vid samma anordning lämnas för övrigt alldeles ur sikte frågan om beredande av lägre skatteplikt för gifta än för ogifta skattskyldiga. Då slutligen riksdagens skrivelse torde få anses åsyfta att lämna ett korrektiv emot beträdande av den även enligt sakkunniges mening förkastliga vägen för bestämmande av äkta makars skatteplikt, har författningsförslaget bibehållit principen, att äkta makars skatteplikt skall bestämmas efter deras sammanlagda inkomst och förmögenhet. Å andra sidan bör givetvis skattelagstiftningen om möjligt så anordnas, att äkta makar, som båda åtnjuta inkomst, icke komma att i beskattningsavseende intaga en oförmånligare ställning efter än före äktenskapets ingående.» Dessa sakkunniga ville sålunda finna en utväg, varigenom. — utan frångående

48 av principen om skattebeloppens beräknande efter äkta makars sammanlagda inkomst och förmögenhet — skattebördan icke, åtminstone i stort sett, bleve tyngre för äkta makar än för ogifta, utan i stället lättades i den mån äktenskapets ingående kunde antagas medföra nedsättning i skatteförmågan. Denna uppgift ville de sakkunniga lösa medelst anordnande av särskild progressiv skatteskala för gifta personer. Rörande de grunder, på vilka denna skala uträknats, yttrade de sakkunniga: »Därvid har för undvikande av alltför komplicerade beräkningsgrunder byggts på det generella antagandet att genom äktenskapet inträdd nedsättning i skatteförmågan är störst då allenast endera maken åtnjuter inkomst och i annat fall successivt minskas i den mån makarnas särskilda inkomster till beloppen närma sig varandra, samt att då den lägre inkomsten når upp till hälften av den andra och, absolut taget, till ett belopp, som i förslaget ansetts kunna begränsas till 2 000 kronor, äktenskapets ingående ej längre i och för sig medför nedsättning i skatteförmågan. Det har med andra ord antagits, att av det taxerade beloppet eller, där båda makarna särskilt taxerats, de sammanlagda taxerade beloppen en tredjedel, dock högst 2 000 kronor, härrör från den ena makens (hustruns) inkomst samt återstoden från den andre makens (mannens).» Från denna förutsättning hade beräknats de skattebelopp, som skulle hava påförts makarna, om de taxerats var för sig, och på så sätt hade erhållits en serie skattetal, på vilken den för makarna avsedda skalan uppbyggts. Eiserman—von Wolckers förslag måste med hänsyn till sina verkningar bedömas under beaktande av att beträffande den i deras skattesystem ingående mycket betydelsefulla avkastningsskatten makarna betraktades såsom särskilda skattskyldiga, vilket föranledde, att de vid taxering till dylik skatt ej komme i ogynnsammare ställning än ogifta personer. Även enligt Landéns förslag till kommunal inkomstskatt skulle skattskyldigheten beräknas för makarna gemensamt. I fråga om skattefritt avdrag för hustru skulle enligt förslaget gälla följande. Därest inom kommunen mantalsskrivna äkta makar icke enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt vore laxerade för ett sammanlagt belopp överstigande 6 000 kronor skulle, om hustrun hade inom kommunen taxerad inkomst av rörelse, yrke, tjänst, pension, arbetsanställning eller stadigvarande uppdrag, den del av hustruns ifrågavarande inkomst, som icke överstege 500 kronor, upptagas till sex tiondelar av sitt belopp, den del, som överstege 500 kronor, men icke 1 000 kronor, till sju tiondelar därav, den del, som överstege 1 000 kronor men icke 1 500 kronor, till åtta tiondelar därav, samt den del, som överstege 1 500 kronor men icke 2 000 kronor, till nio tiondelar därav, medan den del, som överstege 2 000 kronor, skulle upptagas till oavkortat belopp. Om hustruns inkomst överstege 2 000 kronor, skulle således nedsättningen utgöra 500 kronor. Därest båda makarna taxerades, skulle nedsättningen fördelas på dem efter förhållandet till deras behållna inkomst inom kommunen. Inkomstskattesakkunniga angrepo problemet på en annan väg. Dessa sakkunniga framlade förslag till den år 1919 antagna men sedermera upphävda s. k. familjebeskattningen, vilken tog sikte på det förhållandet, att även hemmavarande barns inkomst påverkade familjens skatteförmåga, varför, om ej dessa vore själva skattskyldiga, deras inkomst borde inräknas i familjeförsörjarens. Att detsamma borde vara förhållandet med hustruns inkomst, var ett utslag av samma princip. Inkomstskattesakkunniga bibehöllo därför den för äkta makar tidigare gällande beskattningsprincipen. Emellertid uttalade de sakkunniga följande (se prop. 259/1919 bil. 1 sid. 32): »Det har vid upprepade tillfällen framhållits, att en man och en kvinna, vilka var för sig äga inkomst, kunna genom att ingå äktenskap med varandra försättas uti en med avseende å inkomstskatt ofördelaktigare ställning än före äktenskapets

49 ingående, i det att efter äktenskapets ingående deras inkomster beskattas efter sitt sammanlagda belopp och icke såsom fördelade på båda. Följden härav blir, att de ofta gå miste om skattefrihet och måste erlägga skatt efter en högre skattesats. Å andra sidan medför den gemensamma hushållningen såsom sådan en besparing, vilken får anses betinga en högre skattekraft. Enligt förslaget äger skattskyldig alt för hustru åtnjuta ett skattefritt avdrag av 200 kronor, men detta är naturligtvis icke alltid tillräckligt att uppväga verkan därav, att skatt skall beräknas efter båda makarnas inkomst och förmögenhet sammanlagda. För att förekomma att två personer av skilda kön, vilka sammanleva såsom äkta makar, i avsikt att undvika beskattning underlåta att ingå äktenskap, vore det strängt taget nödvändigt att i förordningen införa ett stadgande, att personer, vilka sammanleva såsom man och hustru, alltid skulle i beskattningsavseende betraktas såsom om de vore äkta makar. Därav skulle följa, att bådas taxerade belopp sammanräknade lades till grund vid bestämmande av det beskattningsbara beloppet, att avdrag skulle ske för kvinnan såsom om hon vore hustru till mannen, att avdragen för möjligen varande barn beräknades på samma sätt som för barn av gifta personer samt att skatt påfördes en var efter förhållandet mellan hans taxerade belopp och summan av bådas taxerade belopp sammanräknade. Mot införandet av en dylik bestämmelse talar emellertid svårigheten att avgöra, huruvida två personer verkligen sammanleva såsom man och hustru. Man kan icke tillåta taxeringsmyndigheten att verkställa en mera ingående undersökning härav, då det rör sig om så intima förhållanden. Förutsättningen för tillämpning av en dylik bestämmelse måste vara, att de båda sammanlevande uppträda på ett sådant sätt, att det icke kan finnas något tvivel om arten av förhållandet dem emellan. Detta villkor kan anses uppfyllt, därest de vid mantalsskrivning eller i deklaration uppgiva, att de leva som äkta makar, och det synes icke finnas någon betänklighet mot att i ett sådant fall tillämpa de för beskattning av äkta makar gällande reglerna. Det torde jämväl finnas många fall, då två personer uppträtt på sådant sätt, attman, ehuru de icke uppgivit det i sina deklarationer, kan utan svårighet fastslå, att de leva såsom man och hustru. Även i sådana fall bör taxeringsmyndigheten vara berättigad taxera dem såsom om de vore äkta makar. De sakkunniga föreslå därför, att två med varandra sammanlevande personer skola taxeras som om de vore äkta makar, därest av dem eller endera av dem vid mantalsskrivning eller i deklaration uppgives, att de sammanleva såsom man och hustru, eller det eljest är allmänt känt, att så är förhållandet.» Bland andra uttalade sig kammarrätten mot detta förslag, vilket av de sakkunniga själva senare modifierades så, att detsamma skulle gälla blott beträffande sådana sammanlevande, som själva uppgåve sig såsom gifta. Föredragande chefen för finansdepartementet yttrade i samband med avlåtande av berörda proposition nr 259 om detta senare förslag följande: »Därest två personer sammanleva såsom man och hustru, är deras skatteförmåga tydligen densamma vare sig de äro gifta med varandra eller ej. I många fall är förbindelsen även av lika stadigvarande art, som om den vore ett verkligt äktenskap. Med hänsyn härtill kunna skäl visserligen anföras för de sakkunnigas förslag i förevarande del. Stadgandet saknar emellertid säkerligen praktisk betydelse; och har det icke medtagits i mitt förslag.» I propositionen föreslogs, att gift kvinna, som vore av förvärvsverksamhet i avsevärd grad förhindrad att ägna sig åt hemmets skötsel, skulle äga från sin inkomst av dylik verksamhet avdraga kostnaden för nödigt biträde i hemmet, dock högst 300 kronor. Departementschefen anmärkte emellertid, att även efter genomförandet av detta förslag det ofta påtalade förhållandet komme att kvarstå, att äkta makar, vilka båda förvärvade inkomst, kunde komma att beskattas hårdare än de varit beskattade såsom ogifta. Vid upptagande till behandling av det kommunala 4—3(i6344.

50 skatteproblemet syntes emellertid lämpligt tillfälle erbjuda sig att undersöka vad som i ifrågavarande hänseende kunde vara vidare att åtgöra. Vid 1919 års riksdag beslöts, att gränsen för avdrag för hustrus biträde i hemmet skulle utgöra 400 kronor i stället för i propositionen föreslagna 300 kronor. Spörsmålet om makars beskattning upptogs på nytt i en inom finansdepartementet utarbetad, den 22 september 1919 dagtecknad promemoria, vari anfördes bland annat: »Det ifrågavarande missförhållandet torde vara starkast kännbart för arbetarklassen, inom vilken det väl oftast förekomme, att båda makarna hade inkomster av verksamhet utom hemmet. Det genom propositionen framlagda förslaget innebure avdragsrätt endast för direkta utgifter för biträde i hemmet och bleve därigenom utan betydelse för just de mindre bemedlade, som ej hade råd till utgifter för sådant ändamål. Billigheten syntes fordra, att jämväl dessa komme i åtnjutande av någon motsvarande lättnad i det fall, att hustrun förvärvade inkomst. Jämväl rent principiellt torde det kunna ifrågasättas, huruvida avdragsrätten borde begränsas till de fall, då verklig kostnad för biträde i hemmet måst vidkännas. Även om en gift kvinna, som hade förvärvsverksamhet utom hemmet, skötte de löpande göromålen i hemmet utan anlitande av biträde, kunde hon dock icke i samma utsträckning medhinna de mångahanda arbeten med sömnad, lagning o. dyl., som, utan att medföra direkt inkomst, dock nedbragte familjens levnadskostnader. Vid lika sammanlagd inkomst torde därför familjens skattekraft vara större, om mannen ensam förtjänade inkomsten, än om båda makarna måste positivt bidraga därtill.» I ett vid promemorian fogat författningsutkast försöktes en sådan lösning av frågan, att 200 kronor skulle få avdragas utan villkor och ytterligare intill 200 kronor, därest kostnad för biträde i hemmet förekommit. Sistnämnda förslag upptogs i 1920 års kommunalskatteproposition (nr 191), som för övrigt ej närmare ingick på spörsmålet om äkta makars beskattning, och förslaget bifölls i denna del av riksdagen. Avdrag vid beskattningen

för

familjeförsörjare.

Vid 1914 års riksdag väcktes motion om höjning av det belopp, varmed enligt bevillningsförordningen det skattefria avdraget kunde ökas bland annat för dem som försörjde större familjer. Riksdagen beslöt också sådan ändring, att ifrågavarande ökning icke för någon skattskyldig eller, i fråga om äkta makar, för dessa gemensamt finge överstiga 200 kronor, utan så vore att det förelåge ömmande omständigheter eller liknande förhållanden, då ökningen finge uppgå till högst 400 kronor. Vid 1915 års riksdag väcktes åtskilliga motioner om ökade skattelindringar för familjeförsörjare m. m. men utan resultat. Under åren 1916—1919 utfärdades däremot särskilda författningar rörande tillfälliga avdrag för familjeförsörjare vid taxeringarna nämnda år, år 1916 dock endast beträffande bevillningstaxeringen. För det närmare innehållet i dessa författningar torde redogörelse ej vara erforderlig. Anmärkas må dock, att vissa avdrag i förhållande till barnantalet nu medgåvos vid bevillningstaxeringen, därest inkomsten understeg 3 000 kronor. Vad angick inkomst- och förmögenhetsskatten beräknades (från 1917) avdrag för barn alltjämt endast om det taxerade beloppet ej uppgick till 6 000 kronor, men avdragsbeloppen voro högre än enligt 1910 års förordning i dess ursprungliga lydelse. Det må tillika framhållas, att avdragen för barn gjordes högre för lägre inkomster än för högre, ett förhållande som ju står i överensstämmelse med principen att avdragsrätten skulle upphöra vid 6 000 kronors inkomst. Den anordning för familjeförhållandenas beaktande, som fortfarande gäller, an-

51 togs i sina huvuddrag vid 1919 års riksdag beträffande statsbeskattningen och vid 1920 års riksdag beträffande kommunalbeskattningen. Till grund för denna lagstiftning låg i huvudsak ett av inkomstskattesakkunniga avgivet förslag, intaget i proposition nr 259/1919 såsom bilaga 1. Vid 1919 års riksdag antogs bland annat den skattetariff för fysiska personer, som fortfarande är i kraft, varjämte fastslogs, att skatten skall utgå med det procenttal av grundbeloppet, som riksdagen årligen bestämmer. De av Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna om skattefria avdrag motiverades i nyssnämnda proposition på i huvudsak följande sätt: »I fråga om här i landet mantalsskrivna svenska medborgare utgår förslaget från, att en person saknar skatteförmåga för den del av sin inkomst, som motsvarar existensminimum för honom och hans familj, d. v. s. vad som oundgängligen erfordras för hans och hans familjs uppehälle, vadan en skattskyldigs skatteförmåga endast representeras av den existensminimum överstigande delen av inkomsten eller den s. k. fria inkomsten. Denna kan dock icke omedelbart användas som mätare av skatteförmågan, enär vid lika stor fri inkomst skatteförmågan är mindre hos den, som bor å ort med dyra levnadskostnader och har andra att försörja, än hos den, som är bosatt å ort med billiga levnadskostnader. På grund härav beräknas i förslaget skatten efter ett beskattningsbart belopp, vilket erhålles sålunda: Först dragés från det taxerade beloppet ett belopp, vilket beräknas motsvara existensminimum för den skattskyldige och bestämmes med hänsyn till levnadskostnadernas höjd å boningsorten, det antal personer, som den skattskyldige har att försörja, samt förekomsten av s. k. ömmande omständigheter. Därefter reduceras den del av det taxerade beloppet, som överstiger det sålunda medgivna skattefria avdraget men icke dubbla summan av detsamma, till hälften. Det beskattningsbara beloppet kommer då att bestå av det sålunda reducerade beloppet jämte den del av det taxerade beloppet, som överstiger dubbla summan av det skattefria avdraget. Detta beskattningsbara belopp hava de sakkunniga ansett såsom en tillförlitlig mätare av skatteförmågan.» Beträffande sättet för bestämmande av existensminimum yttrades vidare följande. »Storleken av detta är, bortsett från de fall, där särskilda ömmande omständigheter föreligga, beroende dels av levnadskostnadernas höjd å den plats, där den skattskyldige är bosatt, dels av det antal personer, som skola hava sitt uppehälle ur den skattskyldiges inkomst. Det är tydligen omöjligt att i varje särskilt fall avgöra storleken av den skattskyldiges levnadsminimum, utan de skattskyldiga måste sammanföras i vissa klasser med olika stort existensminimum för varje särskild sådan klass.» Härefter utvecklades i propositionen de skäl, som talade för att riket för beräkningen av ortsavdrag indelades i fem olika dyrortsgrupper, enligt en indelning som skulle fastställas av socialstyrelsen. Rörande familjeavdragen och avdragsbeloppens storlek uttalade chefen för finansdepartementet i motiveringen till propositionen följande: »Då existensminimum emellertid är större för familjeförsörjare än för ensamförsörjare skall enligt förslaget skattskyldig, som har hustru eller barn att försörja, äga att, utöver det för alla skattskyldiga inom ortsgruppen lika skattefria beloppet (ortsavdraget), avdraga visst belopp för hustru och visst belopp för varje barn. Dessa belopp hava, liksom det nuvarande avdraget för barn, gjorts lika för alla ortsgrupper. Anledningen härtill är främst önskan att så mycket som möjligt förenkla arbetet vid taxeringen. Det skattefria avdraget för barn får tillgodonjutas för hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållna barn under 21 år, vilka icke själva skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt. Då den skattskyldige enligt förslaget skall taxeras för sådana barns inkomst, erfordras, i olikhet med vad nu är fallet, ingen bestämmelse därom, att vid medgivande av avdrag hänsyn skall tagas till barnens inkomst.

52 Vid bestämmande av avdragens belopp har hänsyn tagits endast till oundgängligen nödvändiga utgifter eller utgifterna för föda, kläder, bostad, bränsle, lyse, bohag, tvätt och sjukvård. Priserna äro för närvarande på grund av världskriget och därmed sammanhängande förhållanden mycket högt uppdrivna, och det synes tvivelaktigt, huruvida de under avsevärd tid komma att sjunka till den nivå, vara de voro före kriget. Men då avdragen nu skola bestämmas för en längre tid framåt samt de statsfinansiella verkningarna av avdragsrätten icke kunna för närvarande fullt överskådas, synes det säkrast att vid bestämmandet av de normala avdragen utgå från 1914 års prisnivå. I så fall torde dock vid 1920 års taxering erfordras en provisorisk höjning av de skattefria avdragen, och skall jag i anledning härav senare i dag framlägga förslag till förordning om en dylik höjning. För att såvitt möjligt förenkla taxeringsarbetet böra de skattefria avdragen fastställas i jämna hundratal kronor. Enligt socialstyrelsens beräkningar kunde år 1914 existensminimum för en ensamförsörjare å ort med normala levnadskostnader eller i ortsgrupp II beräknas till 575 kronor, vadan avdraget för en dylik skattskyldig borde sättas till 600 kronor. Då priserna icke kunna beräknas fullt sjunka till 1914 års prisnivå, anser jag mig böra föreslå, att ortsavdraget för skattskyldig inom ortsgrupp II, inom vilken levnadskostnaderna förutsättas skola hava normal höjd, sättes till 700 kronor. Skillnaden i ortsavdragen mellan de olika ortsgrupperna torde böra fastställas till 100 kronor. Ortsavdraget blir då i ortsgrupp I 600 kronor, i ortsgrupp II 700 kronor, i ortsgrupp III 800 kronor, i ortsgrupp IV 900 kronor och i ortsgrupp V 1 000 kronor. För hustru föreslås ett skattefritt avdrag av 200 kronor. Detta belopp synes vara knappt; men har jag icke velat frångå vad de sakkunniga på grundval av socialstyrelsens beräkningar härutinnan föreslagit. Erinras må i detta sammanhang, att enligt den föreslagna lydelsen av 9 § hustru, som har arbetsinkomst, under viss förutsättning äger att från inkomsten avdraga utgifter för biträde i hemmet. Därest hustrun men icke mannen taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, föreslås, att hustrun för mannen skall erhålla lika stort avdrag, som gift man äger erhålla för hustru. För barn föreslås olika avdrag beroende på deras ålder, så att avdraget för barn under 15 år utgör 100 kronor och för barn, som uppnått 15 år, 200 kronor. Anledningen härtill är dels, att utgifterna för ett äldre barn i regel äro större än för ett yngre sådant, dels ock att enligt förslaget den skattskyldige skall taxeras för barns inkomst, i följd varav han icke får göra avdrag för lön, underhåll och övriga kostnader för hemmavarande barn, som biträder i hans verksamhet. Den omständigheten, att enligt nuvarande bestämmelser skattskyldig fått för dylikt barn över 15 år avdraga högst 200 kronor, har i sin mån bidragit därtill, att det skattefria avdraget för barn, som uppnått 15 år, bestämts till 200 kronor. För ogift, änkling, änka och frånskild medför i regel förekomsten av barn större utgifter än för den gifte. Därför föreslås, att skattskyldig av förstnämnda kategorier skall för ett av de barn, för vilka han är berättigad till avdrag, erhålla 100 kronor större avdrag än vad gift skattskyldig kan erhålla. Särskilda bestämmelser hava meddelats om, vilken av föräldrarna skall äga åtnjuta avdrag för barn, när båda föräldrarna leva, men icke äro gifta med varandra.» Propositionen godkändes i huvudsak av riksdagen, som likväl bland annat beslöt den ändring, att barnavdraget skulle utgöra 200 kronor för varje hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn, vilket icke uppnått 21 år och icke självt skulle taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt. Tillika infördes av riksdagen bestämmelse, att avdrag för ogift skattskyldigs husföreståndarinna skulle få åtnjutas med samma belopp som för hustru. Såsom ogift skulle anses jämväl änkling, änka eller frånskild. Av motiven framgår att avdrag för husföreståndarinna skulle kunna medgivas endast om den skattskyldige hade hemmavarande barn.

53 Erinras må, att enligt 1919 års lagstiftning sambeskattning skulle ske ej blott av man och hustru utan jämväl av föräldrar och barn, nämligen om den skattskyldige hade hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn under 21 år. I dylika fall skulle, därest barnen icke själva skulle taxeras till inkomstoch förmögenhetsskatt, den skattskyldige taxeras jämväl för sådana barns inkomst och förmögenhet. Den i 1919 års lagstiftning upptagna anordningen, att vid uträknandet av det beskattningsbara beloppet den del av det taxerade beloppet, som överstege det skattefria avdraget men icke dess dubbla belopp, skulle reduceras till hälften, hade av inkomstskattesakkunniga, som föreslagit anordningen, motiverats i huvudsak sålunda: »Om man först jämför två skattskyldiga å samma ort, den ena, A, ensamförsörjare med en inkomst, som med 1 000 kronor överstiger existensminimum, sålunda med 1 000 kronor fri inkomst, och den andre, B, familjeförsörjare med likaledes 1 000 kronor fri inkomst, så måste man säga sig, att B:s skatteförmåga är mindre än A:s. På samma sätt är vid lika stor fri inkomst skatteförmågan mindre hos den, som bor å en ort med dyrare levnadskostnader, än hos den, som bor å en billigare ort, liksom vid i övrigt lika förhållanden skatteförmågan blir mindre hos den, i fråga om vilken ömmande omständigheter föreligga. Samtliga de omständigheter, som verka en höjning av existensminimum och därmed en höjning av det skattefria avdraget, verka sålunda en nedsättning i den av den fria inkomsten betingade skatteförmågan. Denna skatteförmåga är alltså störst hos en ensamförsörjare å billigaste ort, d. v. s. hos en skattskyldig, som är berättigad till blott 600 kronors avdrag, under det att den är betydligt mindre hos en å dyraste ort bosatt gift skattskyldig med många barn, t. ex. en skattskyldig, berättigad till 2 000 kronors avdrag. Denna skillnad i skatteförmåga blir dock mindre, ju större den fria inkomsten är, och det torde egentligen vara i fråga om den del av inkomsten, som närmast överstiger existensminimum, som skillnaden har sin största betydelse. För skattskyldig med högre avdrag än 600 kronor synes därför den del av det taxerade beloppet, som något men icke alltför mycket överstiger det skattefria avdraget, rätteligen böra reduceras efter någon lämplig formel, för att det reducerade beloppet skall anses medföra samma skatteförmåga som, hos en skattskyldig med 600 kronors avdrag, den del av det taxerade beloppet, som överstiger dennes skattefria avdrag. Att fullt matematiskt genomföra detta torde dock möta mycket stora praktiska svårigheter. De sakkunniga nöja sig därför med att föreslå, att av varje skattskyldigs taxerade belopp den del, som överstiger det skattefria avdraget, men icke dubbla beloppet därav, i beskattningsavseende reduceras till hälften. Härav följer, att ju större skattefritt avdrag en skattskyldig åtnjuter, desto större blir det belopp som sålunda reduceras. Om man tänker sig två skattskyldiga, A och B, vardera med en inkomst av 2 200 kronor och med skattefria avdrag, utgörande för A 800 kronor och för B 1 200 kronor, så avdragas först av A:s inkomst 800 kronor och följande 800 kronor reduceras till 400 kronor, varefter återstående 600 kronor räknas fullt, så att A skall skatta för ett beskattningsbart belopp av 1 000 kronor; varemot B får avdraga 1 200 kronor och räkna återstående 1 000 kronor såsom 500 kronor, vilket blir det beskattningsbara beloppet. Verkan av reduceringen inträder dock icke till fullo, förrän det taxerade beloppet överstiger dubbla beloppet av det skattefria avdraget. Sedan denna punkt är uppnådd, komma de föreslagna bestämmelserna att verka så, att av det taxerade beloppet en summa lika med 1 l/» gång det skattefria avdraget alltjämt fritages från beskattning. Skatt skall enligt förslaget för svenska medborgare, som äro här i riket mantalsskrivna, beräknas blott å den del av det taxerade beloppet, som återstår, sedan det skattefria avdraget fråndragits och den del av det taxerade beloppet, som översti-

54 ger det skattefria avdraget, men icke dess dubbla belopp, reducerats till hälften. Det sålunda återstående beloppet blir för dessa skattskyldiga beskattningsbart belopp, och skatten därå uträknas enligt den antagna skatteskalan. Härigenom vinnes den fördelen, att för grundbeloppets uträkning erfordras endast en tabel. Den omständigheten, att alla dessa skattskyldiga, oberoende av det taxerade beloppets storlek, erhålla skattefria avdrag och reducering av en viss del av det taxerade beloppet, medför ytterligare den fördelen, att det blir lättare att åstadkorama en jämnt stigande skatteskala, i det att man bland annat undviker plötsliga spring vid övergång från en inkomstgrupp till nästföljande nämligen vid de punkler, där rätten till visst avdrag upphör, såsom i nu gällande inkomstskatteförordning vid 1 900, 3 100 och 6 100 kronor.» Det torde jämväl böra omnämnas, att redan vid 1919 års riksdag en pro/isorisk förhöjning av de sålunda beslutade avdragen genomfördes, beroende på den då rådande höga prisnivån i förhållande till 1914 års prisnivå, vilken i huvudsak lagts till grund för de enligt statsskatteförordningen införda avdragen. Vid 1920 års riksdag antogos i samband med det s. k. kommunalskatteprcvisoriet de bestämmelser i fråga om avdrag vid bevillningstaxering, vilka sedermera kommo att äga bestånd till 1928 års kommunalskattelagstiftning. Motiveringen till dessa avdrag återfinnes i proposition nr 191/1920 å sid. 572 och följande. I ei inom finansdepartementet utarbetad promemoria hade föreslagits, att vid den ifrågasatta kommunala inkomstskatten de skattefria avdragen skulle göras hälften så stora som vid statsbeskattningen och att, i likhet med vad som gällde vid sistnämnda beskattning, den del av det taxerade beloppet, som överstege avdraget man icke dubbla summan därav, skulle medräknas allenast till hälften. Det hade enigt promemorian ansetts skäligt att till underlättande av såväl deklarationernas upprättande som taxeringsmyndigheternas arbete vinna största möjliga överensstämmelse med förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt. I enlighet härmed hade legat närmast att anordna samma avdrag för existensminimum, som av 1919 års riksdag beslutats i fråga om den statliga beskattningen. Med hänsyn till de små inkomstbeloppen inom en del mindre landskommuner syntes det emellertid, om ej de få medelstora inkomsterna inom dylika kommuner skulle bliva alltför tungt beskattade, vara erforderligt att sätta avdragsbeloppen lägre vid den kommunala än vid den statliga beskattningen. Vederbörande departementschef anslöt sig till vad i promemorian sålunda föreslagits. Han anförde därvid bland annat, att den statistiska utredning, som verkställts angående verkningarna av denna linje, hade givit till resultat, att i enlighet med förslaget avdrag syntes kunna medgivas utan fara för att kommunernas behov av beskattningsföremål ej skulle bliva tillbörligen tillgodosett, men att det icke vore tillrådligt att gå längre. Den anslutning till statsbeskattningens regler, som syntes departementschefen önskvärd, ansågs genom den föreslagna anordningen hava på ett tillfredsställande sätt vunnits. De avdrag, som i propositionen föreslagils med avseende å en kommunal inkomstskatt, infördes av riksdagen i bevillningstaxeringen. Även beträffande avdrag vid bevillningstaxeringen antogs redan 1920 en provisorisk förhöjning. Vid 1920 års riksdag infördes jämväl den kommunala progressivskatten. Till grund för denna skulle i huvudsak ligga de för statsskatten beskattningsbara beloppen, varför beträffande denna del av kommunalbeskattningen de för statsbeskattningen meddelade bestämmelserna om skattefria avdrag kommo i tillämpning.

55 Utvecklingen intill tiden för 1928 års kommnnalskattereform. Sambeskattning

av äkta

makar.

Vissa med den s. k. familjebeskattningen sammanhängande frågor blevo föremål för särskild utredning av sakkunniga, vilka den 28 januari 1922 avgåvo en promemoria, avhandlande bland annat frågan om sambeskattning av äkta makar (intagen i prop. 209/1922 sid. 19 ff.). Efter en redogörelse för vad som tidigare förekommit rörande denna fråga utvecklade de sakkunniga spörsmålets innebörd på följande sätt: »Vid sin undersökning av hithörande spörsmål hava de sakkunniga icke kunnat finna annat än att den hittills tillämpade principen, att mans och hustrus inkomster skola i beskattningshänseende sammanräknas, måste anses riktig, även om vissa modifikationer av nu gällande bestämmelser möjligen kunna anses önskvärda. De olika principer, som här stå emot varandra, äro å ena sidan, att makarna äro självständiga rättssubjekt, vilka hava att var och en råda över sin inkomst och förmögenhet, och att en var av dem därför bör beskattas efter sin inkomst utan hänsyn till den andre makens ekonomiska förhållanden, och å andra sidan, att på grund av det sätt, varpå äkta makar äro i ekonomiskt avseende faktiskt beroende av varandra, man icke kan bedöma den ene makens skatteförmåga utan att taga hänsyn till den andra makens ekonomi. Vid bedömande av äkta makars skatteförmåga måste man, liksom alltid i beskattningsfrågor, utgå från vad som kan anses vara normalfallet, vilket väl härvidlag torde vara, att det är mannen, som ensam eller i huvudsak ensam förvärvar den inkomst, varav makarna skola hava sitt uppehälle. Med skatteförmåga i detta normalfall bör man därefter jämföra skatteförmågan i de fall, då båda makarna hava inkomst, eventuellt med hänsynstagande till det sätt, varpå hustruns inkomst förvärvas. I det antagna normalfallet bör ju mannen såsom vanligt hava skattefritt avdrag för existensminimum för sig och sin familj eller, om man nu bortser från barn, för sig och hustrun. Vid beräkning av detta existensminimum måste ihågkommas, att i normalfallet hustrun utför en mängd arbete, för vilket ensamförsörjaren måste anlita avlönad arbetskraft, och att därför hustrun kommer att så att säga minska existensminimum för mannen. Existensminimum får dock antagas vara större för m a n och hustru tillsammans än för en ensam person, men torde på grund av ovan antydda förhållanden icke bliva dubbelt så stort som existensminimum för ensam person. Lagstiftaren har antagit, att existensminimum för gift par skulle överstiga existensminimum för ensam person med blott 200 kronor, vilken summa möjligen kan anses låg, men bestämts i enlighet med socialstyrelsens förslag, vilket emellertid avsåg förhållandena å ort med normala levnadskostnader eller inom ortsgrupp II. Beloppet borde för vinnande av full rättvisa naturligtvis variera för de olika ortsgrupperna, men av praktiska hänsyn har huslruavdraget i likhet med barnavdraget bestämts lika för alla ortsgrupper. Har hustrun egen inkomst, kommer denna att i regel öka de medel, som stå till förfogande för det gemensamma hushållet. Båda makarna äro enligt giftermålsbalken pliktiga att var efter sin förmåga bidraga till att bereda familjen det underhåll, som med avseende å makarnas villkor må anses tillbörligt, och varje ökning i hustruns inkomst kommer sålunda att i regel lätta den börda, som härutinnan vilar å mannen. I de fall, då hustrun försörjer mannen och uppehåller hemmet gäller motsvarande, om mannen lyckas förvärva sig någon inkomst. Varje ökning av den ena makens inkomst ökar makarnas gemensamma skatteförmåga. Om två äkta par i samma ortsgrupp hava 10 000 kronors inkomst var, synas de hava samma ekonomiska ställning och samma skatteförmåga, även om i det ena äktenskapet

56 mannen ensam förvärvar hela inkomsten och i det andra äktenskapet man och hustru förtjäna 5 000 kronor var, och de torde därför i båda fallen böra betala lika stor skatt. Skulle var och en av makarna beskattas fristående, blir detta emellertid icke förhållandet.» De sakkunniga anförde exempel på vilken betydande skillnad i skatt som vid högre inkomster uppstode med och utan sambeskattning och uttalade, att olika inkomstfördelning mellan makarna icke motiverade en så stor skillnad i skatt; skatteförmågan måste tvärtom mätas efter makarnas sammanlagda inkomster, oberoende av vem som förvärvat dem. Efter detta uttalande fortsatte de sakkunniga sålunda: »Emot denna slutsats har under diskussionen såväl i utlandet som här hemma gjorts en hel del invändningar. Först må nämnas den anmärkningen, att äkta makar icke böra behandlas sämre än andra, som hava gemensamt hushåll och därigenom kunna nedbringa sina utgifter, såsom när bröder och systrar hava gemensamt hushåll eller en-moder med egen inkomst hushållar för sin vuxne son. I den mån anmärkningen är riktig, borde logiskt detta snarare leda till det resultatet, att även andra hushåll än äkta makars beskattades efter den sammanlagda inkomsten, icke därtill att äkta makar beskattades var för sig. Emellertid bör ej förbises, att dessa övriga familjehushåll äro av mera tillfällig och löslig natur, liksom ock att för äktenskapen finnas särskilda lagbestämmelser, som reglera bidragsskyldigheten, samt att makarnas hela inkomst i regel användes för gemensamt bästa, varemot för andra gemensamma hushåll dylika lagbestämmelser saknas och blott en mindre del av hushållsmedlemmarnas inkomster användas för utgifter, som kunna anses vara gemensamma. Dessa och andra förhållanden göra det utomordentligt svårt att uppställa några beskattningsregler, vilka skulle rättvist träffa andra gemensamma hushåll än äkta makars. Den omständigheten, att de mera tillfälliga hushållen icke underkastas gemensam beskattning, synes enligt de sakkunnigas mening icke utgöra tillräckligt skäl att upphäva den gemensamma beskattningen av äkta makar. Beträffande åter anmärkningen, att genom den nuvarande beskattningen två personer, vilka ingå äktenskap med varandra, härigenom försättas uti en i skatteavseende ogynnsammare ställning än förut, medgives gärna, att densamma är riktig, om man blott ser på skattens belopp, men man får icke glömma att såsom redan framhållits den ekonomiska ställningen och därmed skatteförmågan blivit förändrad genom äktenskapet och inrättande av det gemensamma hushållet. Ofta bliva väl, även när äktenskapet ännu är barnlöst, utgifterna för uppehället dyrare efter än före giftermålet, men detta beror snarare på en höjning av levnadsstandarden i samband med inrättande av eget hushåll. Hava båda kontrahenterna haft eget hushåll före giftermålet, komma sammanlagda inkomsterna otvivelaktigt att sjunka. Förevarande invändning har otvivelaktigt sitt största berättigande vid jämförelse med två personer, vilka utan giftermål sammanleva såsom man och hustru; dessa bliva helt visst för lindrigt beskattade. Botemedlet härför är ju att beskatta dem såsom äkta makar, men av de sakkunniga tidigare framställt förslag härom har icke vunnit bifall. Antalet av dylika sammanlevande är för övrigt så litet, att man törhända kan bortse därifrån och underlåta att lagstifta för dylika undantagsfall. År 1918 sökte de sakkunniga skaffa sig upplysning, huruvida sammanlevnad vore vanlig, och, enligt vad de sakkunniga då erforo, skulle det i Stockholm vara kanske ett par hundra fall, där skattemyndigheterna skulle utan mera ingående undersökning våga antaga, att sammanlevnad ägde rum. Att söka bota den orättvisa, som ligger däri, att sammanlevande taxeras utan hänsyn till den sammanlagda inkomsten genom att låta även äkta makar taxeras utan hänsyn till sin sammanlagda inkomst, måste vara att upphäva en mindre orättvisa genom att skapa en större. Äkta makars självständiga beskattning komme ju nämligen att

57 medföra minskad avkastning av skatten och därmed, när skattebeloppet måste återfås genom höjd beskattning, ökad skattebörda icke blott för ensamförsörjare och sammanlevande utan även för de äkta män, vilkas hustrur icke hava egen inkomst.» Efter att hava lämnat en redogörelse för vad som i den engelska »Royal Commission on the Income Tax» förekommit beträffande frågan om sambeskattning av äkta makar, 1 yttrade de sakkunniga, att enligt deras åsikt alla skäl talade för bibehållande av sambeskattning av äkta makar. De sakkunniga hade icke kunnat finna någon grund för antagandet, att reglerna härom skulle hava någon ogynnsam inverkan på äktenskapsfrekvensen, vilken syntes i huvudsak influeras av helt andra förhållanden. Skulle det däremot av annan anledning anses önskvärt att i någon form något lätta den nuvarande skattebördan för äkta makar, ville de sakkunniga ifrågasätta två utvägar, nämligen att dels öka hustruavdraget (men ej avdraget för husföreståndarinna) och dels öka det avdrag, som hustru finge åtnjuta från sin arbetsinkomst. Vad beträffar hustrus förmögenhetsinkomst hade de sakkunniga icke ansett sig böra ifrågasätta något dylikt avdrag, då ju denna inkomst utgjorde ett rent ekonomiskt plus för familjen och ökade dess inkomst utan att öka existensminimum. Med hänsyn bland annat till den vid den tiden pågående utredningen i kommunalskattefrågan syntes det emellertid de sakkunniga tvivelaktigt, om ändring då borde ske. En höjning av hustruavdraget syntes i varje fall ej böra vidtagas. Däremot förelåge icke lika starka skäl mot att omedelbart öka det avdrag, som hustru finge åtnjuta från sin arbetsinkomst. De sakkunniga ställde sig dock tveksamma beträffande behovet vid dåvarande tidpunkt av en dylik ökning. Ansåges avdraget dock böra höjas, syntes viss omläggning av avdraget i annat avseende böra äga rum. För kontrollens skull borde sålunda avdrag få ske blott i mantalsskrivningskommunen. En höjning av avdraget för biträde i hemmet till högst 200 kronor kunde tänkas, medan avdraget å 200 kronor från inkomst av rörelse eller eget arbete näppeligen borde höjas. Det syntes dock kunna ifrågasättas, huruvida ett avdrag från hustrus arbetsinkomst, vilket motiverades därmed att hustrus förvärvsverksamhet medförde ett ökat existensminimum, rättvisligen borde ske i den form att hennes arbetsinkomst icke medräknades vid taxeringen, därest denna icke överstege ett visst belopp. Denna synpunkt utvecklade de sakkunniga på följande sätt: »Om en hustru tager arbete utom hemmet, måste det väl i regel vara under den förutsättningen, att hennes inkomst mer än uppväger därmed följande ökning avlevnadskostnaderna och att det alltså uppstår någon vinst för familjen, vilken ökar dennas skatteförmåga. Samtidigt torde också en större arbetsinkomst för hustrun berättiga till ett större avdrag än en lägre arbetsinkomst, i det att den högre inkomsten tyder på, att hustrun nedlagt mera arbete utom hemmet och att därigenom också utgifterna för hemmet ökats. En rättvisare lösning synes därför vara, att de nuvarande bestämmelserna i denna del utbytas mot en ny av innehåll, att gift kvinna äger avdraga viss kvotdel av sin arbetsinkomst. De sakkunniga föreslå, att avdraget bestämmes till hälften av nämnda inkomst, dock högst hälften av hustruns återstående behållna inkomst sedan samtliga avdrag, även s. k. allmänna avdrag, skett. En dylik inskränkning, enligt vilken dock allmänna avdrag få i första hand ske från annan inkomst än arbetsinkomsten, är nödvändig för att icke medgivandet skulle kunna leda till orimligheter. Dessutom bör det stadgas en absolut gräns för avdragets storlek, och de sakkunniga hava såsom sådan tänkt sig ortsavdraget. När hustruns arbetsinkomst uppgår till minst dubbla ortsavdraget, skulle äkta makar då få följande avdrag: avdrag från hustruns arbetsinkomst med ett belopp lika med ortsavdraget, vanligt ortsavdrag för mannen och hustruavdrag. Då emellertid avdraget från hustruns arbetsinkomst icke inverkar vid reduceringen till beskattningsbart belopp, kommer detta avdrag att i förening med hustruavdraget få 1

Se nedan redogörelsen för beskattningen i England.

58 ungefär samma verkan som ett ortsavdrag, och komma i detta fall de äkta makarna att få i stort sett samma skatt, som om de vore ogifta, om nämligen inkomsterna icke äro så stora, att progressionen inverkar.» I den proposition (nr 209) till 1922 års riksdag, som föranleddes av de sakkunnigas förslag, sköts frågan om äkta makars beskattning på framtiden. 1921 års kommunalskattekommitté bibehöll i sitt år 1924 avgivna betänkande principen om äkta makars gemensamma beskattning och föreslog borttagande av det 200-kronorsavdrag, som avsåg kostnad för nödigt biträde i hemmet. Kommittén uttalade, att det synts vara av vikt, att äkta makar, såvitt möjligt, icke i beskattningsavseende intoge sämre ställning än om de vore ogifta. Något förslag till undanröjande av olägenheterna med de gällande reglerna framlade icke kommittén. Vid 1925 ars riksdag påtalades i tvenne motioner, I: 176 och II: 158, det förhållandet att två gifta personer beskattades högre än två ogifta personer med samma inkomster. I den sistnämnda motionen yrkades uttryckligen utredning i syfte, att makarna måtte taxeras och beskattas var för sig. Bevillningsutskottet avstyrkte motionerna med hänvisning bland annat till att förslag till reformering av den kommunala och den statliga beskattningen väntades komma att inom den närmaste tiden föreläggas riksdagen. Motionerna blevo också av riksdagen avslagna. Avdrag vid beskattningen

för

familjeförsörjare.

Såväl statsskatteförordningens som bevillningsförordningens bestämmelser om orts- och familjeavdrag m. m. förblevo under den följande perioden från 1920 till 1928 års skattereform i huvudsak oförändrade. Alltjämt antogos emellertid författningar om provisorisk ökning av dessa skattefria avdrag. Denna ökning, som från början utgjort 50 % av avdragen, minskades dock, när prisnivån småningom sjönk. Antecknas bör tillika, att den s. k. familjebeskattningen, enligt vilken föräldrar skulle i viss utsträckning beskattas för barnens inkomst, upphävdes år 1922. Åtgärden grundades på ett förslag, vilket såsom ett alternativ framlagts av de förut omförmälda sakkunniga, som den 28 januari 1922 avgåvo sitt betänkande (intaget i prop. 209/1922). I de sakkunnigas promemoria behandlades även den fråga, som uppställde sig i samband med upphävande av bestämmelsen, att föräldrar skulle beskattas för hemmavarande barns inkomst och förmögenhet, nämligen huruvida familjeavdrag borde åtnjutas för barnet oberoende av dess inkomst. Det syntes ur alla synpunkter vara lämpligast att låta rätten till barnavdrag vara beroende av att barnets inkomst icke uppginge till minst barnavdragets belopp. Toge man därvid i betraktande att genom reducering av viss del av det taxerade beloppet barnavdraget (som i sig självt utan gällande provisorisk förhöjning uppgick till 200 kronor) kunde minska det beskattningsbara beloppet med högst 300 kronor, borde alltså rätten till barnavdrag normalt upphöra, när barnets inkomst uppginge till minst 300 kronor. Så länge provisorisk höjning av familjeavdragen ägde rum, borde då även en motsvarande höjning av inkomstgränsen ske, och borde den med dåvarande provisoriska avdrag alltså höjas till 450 kronor. I samband med familjebeskattningens upphävande sänktes också åldern för barnavdrags åtnjutande från 21 till 18 år. I sakkunnigförslaget hade en sänkning till 16 år förordats. Det ansågs dock, att man icke borde sänka åldersgränsen för det obligatoriska avdraget mer än till 18 år, vid vilken ålder skolstudierna i regel voro avslutade. Därest åldersgränsen sattes till 18 år i stället för 16 år, borde i samband därmed vid inkomstberäkningen avdrag för lön åt hemmavarande, i den skattskyldiges verksamhet använt barn få ske, därest barnet fyllt 18 år eller det skulle självt taxeras. Detta skulle visserligen kunna befaras medföra en strävan att uppbeskatta lön åt barn mellan 16—18 år så högt, att barnet självt komme att

59 taxeras. Förhållandet syntes dock icke vara av den betydelsen att för den skull åldersgränsen behövde bestämmas lägre än 18 år. Under denna period framlades dels år 1923 inkomstskattesakkunnigas betänkande om inkomst- och förmögenhetsskatt och dels år 1924 1921 års kommunalskattekommittés förslag till kommunalskattelag m. m. Inkomstskattesakkunniga föreslogo, utan att närmare ingå på ämnet, bibehållande av de gällande bestämmelserna om ifrågavarande avdrag, dock med minskande av ortsgruppernas antal till tre. Kommunalskattekommittén däremot föreslog ändrade bestämmelser på förevarande område. Till en början föreslogs sålunda borttagande av den s. k. »bankningen», d. v. s. bestämmelsen, att den del av inkomsten, som överstege det skattefria avdraget men ej dubbla avdraget, skulle medräknas allenast till hälften. Kommittén motiverade sitt förslag härutinnan därmed, att bankningen föranledde svårigheter och misstag vid taxeringen. Vidare ansåg kommittén, att jämväl avdragen för hustru och barn borde differentieras med hänsyn till de olika ortskostnaderna, och föreslogs i sådant avseende, att avdraget för hustru skulle utgöra hälften och för varje barn en fjärdedel av det för ortsgruppen gällande ortsavdraget. Åldersgränsen i fråga om barn, för vilka avdrag finge åtnjutas, sattes i överensstämmelse med fattigvårdslagens föreskrift om minderårighet till 16 år, och för rätt till barnavdrag uppställdes det villkoret, att barnet ej haft inkomst till så stort belopp, att barnet vore självt därför skattskyldigt. Slutligen föreslog kommittén, att vissa skattskyldiga, vilka själva skulle taxeras, skulle åtnjuta blott halvt ortsavdrag; detta lägre ortsavdrag skulle åtnjutas av skattskyldigt, hos fader eller moder hemmavarande barn under 16 år samt sådant barn över 16 år som icke vore för sin utkomst väsentligen beroende av arbetsförtjänst utom hemmet. För att uppväga den minskning av det faktiska avdraget, som bankningens borttagande skulle medföra, föreslog kommittén viss förhöjning av ortsavdragen. 1928 års skattereform. I Kungl. Maj:ts år 1927 till riksdagen avlåtna proposition nr 102 med förslag till kommunalskattelag och en därtill anknuten proposition rörande förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt togs ställning till kommunalskattekommitténs förslag. Departementschefen ansåg sig kunna i stort sett ansluta sig till de principer, som lågo till grund för de av kommittén föreslagna bestämmelserna om ortsavdrag. Sålunda höll departementschefen före, att antalet ortsgrupper fortfarande borde utgöra fem, att den s. k. bankningen, med hänsyn till de med densamma förenade olägenheter, borde upphöra, samt att avdrag icke borde få åtnjutas för barn, som fyllt 16 år. Likaledes fann departementschefen det riktigt, att avdragen för hustru och barn differentierades med hänsyn till ortsgruppsindelningen. Däremot följde departementschefen icke kommittén i fråga om sättet för avdragens utformning. Bland annat ansågos de föreslagna bestämmelserna om avdrag för hustru med halvt och för barn med fjärdedels ortsavdrag resultera i mycket ojämna avdragsbelopp och medföra en differentiering för olika ortsgrupper, som syntes onödigt minutiös. I fråga om kommunalbeskattningen skulle enligt 1927 års proposition grundavdragen utgöra i ortsgrupperna I och II 500 kronor, i ortsgrupp III 600 kronor, i ortsgrupp IV 700 kronor och i ortsgrupp V 800 kronor. Sk ttskyldig, vilken under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med sir hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis u .derhållet barn under 16 år, vilket icke haft minst 450 kronors inkomst, skulle •/ara berättigad att, utöver grundavdrag, åtnjuta familjeavdrag. Familjeavdraget skulle utgöra i ortsgrupp I för hustru 150 kronor, för varje barn likaledes 150

60 kronor, i ortsgrupp II för hustru 200 kronor, för ett barn 200 kronor och för varje ytterligare barn 150 kronor, i ortsgrupp III för hustru 250 kronor, för ett barn 250 kronor och för varje ytterligare barn 150 kronor, i ortsgrupp IV för hustru 250 kronor, för ett barn 250 kronor och för varje ytterligare barn 200 kronor samt i ortsgrupp V för hustru 300 kronor, för ett barn 300 kronor och för varje ytterligare barn 200 kronor. Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig anställd, skulle, därest han varit ogift (varmed jämställdes änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn, för vilket han varit berättigad erhålla avdrag, äga åtnjuta samma familjeavdrag, som tillkomme skattskyldig för hustru. Enligt förslaget till statsskatteförordning skulle grundavdragen i respektive ortsgrupper utgöra 500, 700, 900, 1 100 och 1 300 kronor. Familjeavdraget skulle utgöra i ortsgrupp I för hustru 250 kronor, för ett barn 250 kronor och för varje ytterligare barn 200 kronor, i ortsgrupp II för hustru 300 kronor, för ett barn 300 kronor och för varje ytterligare barn 200 kronor, i ortsgrupp III för hustru 350 kronor, för ett barn 350 kronor och för varje ytterligare barn 250 kronor, i ortsgrupp IV för hustru 400 kronor, för ett barn 400 kronor och för varje ytterligare barn 350 kronor samt i ortsgrupp V för hustru 450 kronor, för ett barn 450 kronor och för varje ytterligare barn 350 kronor. Förslaget om bankningens upphörande följdes således av övergivandet av regeln, att skatteavdragen skulle vara dubbelt så höga som kommunalskatteavdragen. I motiveringen till ifrågavarande förslag anförde departementschefen bland annat följande: »Utom den differentiering med hänsyn till ortsgrupperingen, som enligt vad jag nyss anfört synes böra ske även i fråga om avdrag för hustru och barn, finner jag en viss differentiering i avdragen böra komma till stånd även i förhållandet mellan hustru och barn inbördes. I synnerhet det första barnets födelse försvårar ofta en familjs försörjningsmöjligheter, i regel mer än giftermål och de övriga barnens födelse. Jag har därför varit betänkt på att föreslå större avdrag för första barnet än för hustru och de följande barnen. Ett särskilt skäl att medgiva ett jämförelsevis stort avdrag även för hustrun ligger emellertid i det ofta och, såvitt jag kan finna, ej utan fog överklagade förhållandet, att äkta makar komma i en i beskattningsavseende sämre ställning än de, som leva tillsammans utan äktenskap, och att den fria sammanlevnaden därigenom på visst sätt uppmuntras. Åtminstone för närvarande synes någon annan lämplig utväg att i någon mån neutralisera detta missförhållande knappast stå till buds än att medgiva ett jämförelsevis stort skattefritt avdrag för hustru. Jag har fördenskull stannat vid att föreslå lika stora avdrag för hustrun och det första barnet och mindre avdrag för vart och ett av övriga barn. Det må framhållas, att kommunalskattekommittén föreslagit större avdrag för hustrun än för barnen.» I utlål.-nde nr 1 av det särskilda utskott, å vilket riksdagen uppdragit att behandla frågan om skattereformen, yttrades rörande här ifrågavarande förslag bland annat, att det vid behandling av frågan visat sig, att övervägande sympatier inom utskottet förefunnits för bankningens bibehållande. Denna anordning medförde en större rättvisa än systemet utan bankning, och svårigheterna att tillämpa densamma torde numera, sedan systemet med bankning några år varit i tillämpning, vara i huvudsak övervunna. Genom lämpligt uppställda tabeller syntes ytterligare lättnad kunna vinnas. Enligt utskottets förslag skulle grundavdragen i respektive ortsgrupper för kommunalbeskattningen utgöra 340, 380, 420, 460 och 500 kronor samt familjeavdragen 140, 160, 160, 180 och 200 kronor, och skulle statsskatteavdragen vara dubbelt så stora som kommunalskatteavdragen. Systemet med olika avdrag för å ena sidan hustru och första barnet, samt å andra sidan de följande barnen hade sålunda av utskottet övergivits. Såsom särskilda fördelar med det av utskottet förordade systemet ville utskottet beteckna det förhållan-

61 det, att familjeavdragets betydelse ökats på bekostnad av grundavdraget, samt att de genomsnittliga differenserna mellan de olika ortsgrupperna i förhållande till olikheterna i levnadskostnaderna blivit bättre avvägda än förut. Enligt det då gällande systemet rådde nämligen det förhållandet, att medan differentieringen mellan de olika ortsgrupperna för ogifta skattskyldiga vore betydlig, skillnaden mellan barnrika familjer vore mycket ringa. Hänsynen till de barnrika familjerna hade föranlett utskottet att föredraga det av utskottet framlagda förslaget framför Kungl. Maj:ts förslag om större avdrag för hustru och första barn än för de övriga barnen. Medan gränsen beträffande rätten att åtnjuta avdrag för hemmavarande barn i propositionen föreslagits till 16 år, förordade utskottet, att 18-årsåldern skulle bibehållas. Skattereformen föll vid 1927 års riksdag, men genom proposition nr 213 med flera propositioner bragtes frågan åter inför riksdagen år 1928. Med hänsyn till att 1927 års utskott enhälligt förklarat sig föredraga systemet med bankning och ansett de därmed förenade olägenheterna kunna övervinnas, ifrågasatte departementschefen icke någon ändring i denna del. Jämväl 1927 års förslag om högre avdrag för hustrun och första barnet än för de övriga barnen frånträddes, eftersom dylika regler vore ägnade att i någon mån inveckla systemet, vilket, särskilt när bankningen bibehölles, borde undvikas. Däremot vidhölls 1927 års förslag att gränsen beträffande rätten att åtnjuta avdrag för hemmavarande barn skulle bestämmas till 16 år. Beträffande avdragens storlek föreslogs sådan ändring av de av 1927 års utskott förordade reglerna, att vid kommunalbeskattningen familjeavdraget i första och andra ortsgrupperna skulle utgöra respektive 140 och 160 kronor i stället för 120 och 140 kronor. Då statsskatteavdragen borde vara dubbelt så höga som kommunalskatteavdragen, följde härav viss ändring av familjeavdragens storlek i nämnda båda ortsgrupper även för statsbeskattningens vidkommande. De föreslagna avdragsbestämmelserna godkändes i allt väsentligt av riksdagen. De antagna föreskrifterna återfinnas i 1928 års kommunalskattelag och samma års förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, för vilka redogörelse kommer att lämnas i det följande. Tiden efter 1928 års skattereform. I en motion vid 1931 års riksdag yrkades, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att Kungl. Maj:t ville, med beaktande av synpunkter som i motionen framlagts, i samband med pågående utredningar på beskattningsväsendets område föranstalta om ingående utredning rörande frågan om äkta makars beskattning och om hänsynstagande vid beskattningen till försörjningen av hemmavarande barn, samt för riksdagen framlägga de förslag, som av utredningen kunde föranledas. I motionen påtalades framför allt det förhållandet, att äkta makar, som vardera hade inkomst, vanligen bleve hårdare beskattade än de skulle blivit om de varit ogifta. Behovet att undanröja denna sedan gammalt bestående oegentlighet hade vid upprepade tillfällen erkänts utan att dock något effektivt medel härför dittills blivit utfunnet. För stora kategorier av skattebetalarna framstode det även såsom tydligt, att alltför liten skillnad i beskattningsavseende gjordes mellan barnlösa och barnrika familjer, överhuvud syntes den uppfattningen vara mycket allmän, att en för stor skattebörda vilade på familjeförsörjarna. Bevillningsutskottet yttrade i betänkande nr 39 bland annat följande: »Ehuru genom 1928 års skattereform familjeavdragen något ökats och samtidigt differentierats med avseende å levnadskostnadernas höjd å skattskyldigs boningsort, vill det synas som om dessa avdrag äro särskilt låga och sålunda icke blott absolut taget utan även i förhållande till grundavdragen otillräckliga. Utskottet vill i detta sammanhang peka på det kända, framför allt i de större städerna ofta förekommande förhållandet, att skatt icke kunnat genom införsel uttagas, enär den skatt-

62 skyldiges inkomst icke ansetts överstiga vad han behövt till underhåll för sig eller sin familj. I det övervägande antal fall, då skatt av denna anledning icke kunnat uttagas, torde skattskyldig haft familj att försörja.» Av dessa och liknande skäl ville det synas utskottet som om redan från den principiella ståndpunkt, som låge till grund för gällande avdragssystem, skäl skulle föreligga att lätta skattebördan för familjeförsörjare med låga eller medelstora inkomster. Det syntes desto mera angeläget att söka åstadkomma en jämnare avvägning av skattebördan, som det ur social synpunkt icke läte sig försvara att utnyttja skatteförmågan förhållandevis starkare hos familjeförsörjare än hos den ensamstående. Utskottet yttrade härefter följande: »Stora svårigheter torde emellertid möta att avgöra, på vad sätt nämnda missförhållande lämpligast bör avhjälpas, och ett sådant avgörande bör givetvis, såsom även motionärerna förutsatt, föregås av en närmare utredning. Möjligheterna att vinna en tillfredsställande lösning äro uppenbarligen vida större vid den statliga beskattningen än vid den kommunala. Flera utvägar att utan en minskning av underlaget för inkomst- och förmögenhetsskatten reglera familjeavdragen föreligga därvid. Sålunda kan detta ske genom sänkning av grundavdragen eller en omläggning av den progressiva skalan. Ehuru det först efter en närmare utredning torde bliva möjligt att fatta ståndpunkt till efter vilka linjer frågan bör lösas, har utskottet likväl ansett sig böra framhålla följande. 1928 års lagstiftning på förevarande område har sannolikt genom ortsavdragens sänkning medfört en icke obetydlig höjning av skatteunderlaget. Därest utredningen giver vid handen, att detta är riktigt, torde, med hänsyn bland annat till att en sådan höjning icke synes hava avsetts, det knappast framstå såsom obilligt, att familjeavdragen ökas så, att det sammanlagda avdragsbeloppet kommer att ungefärligen överensstämma med vad i sådant hänseende gällde före 1929 års ingång. Säkerligen skulle dock den höjning av familjeavdragen, som härigenom möjliggjordes, icke vara tillräcklig att åstadkomma en tillfredsställande avvägning av familjeförsörjarnas beskattning. Det torde därför bliva nödvändigt att för vinnande av nämnda syfte anlita även andra utvägar. Motionärerna hava åsyftat en lösning, som icke skulle medföra minskning av skatteunderlaget. Det torde dock böra framhållas att, därest fiktionen att grundavdraget bör motsvara existensminimum för en ensamstående skall kunna upprätthållas, detta avdrag icke torde kunna sänkas. Utskottet håller emellertid före, att andra framkomliga utvägar kunna beträdas. I vart fall synas de fördelar, som stå att vinna genom en mera tillfredsställande avvägning av familjeavdragen, vara så stora, att en ökning av dessa synes böra ske, även om därigenom skatteunderlaget komme att något minskas samt skatten förty komme att utgå efter ett något högre procenttal än som eljest varit motiverat. Beträffande den kommunala beskattningen föreligga knappast andra möjligheter för vinnande av ifrågavarande syfte än att minska antingen grundavdragen eller den beskattningsbara inkomstens belopp. Det synes emellertid särskilt angeläget att vid denna beskattning åstadkomma en lindring för familjeförsörjaren, då de lägsta och medelstora inkomsterna i regel belastas långt hårdare genom den kommunala skatten än genom den statliga.» Utskottet uttalade därefter bland annat att det såsom ett huvudskäl för gällande avdragssystem anförda motivet, att en nära anslutning till det statliga systemet av kommunalbeskattningens system vore av taxeringstekniska skäl önskvärd, knappast syntes böra tillmätas större betydelse. För den händelse avdragssystemet gjordes ur tillämpningssynpunkt enkelt, borde praktiska olägenheter näppeligen behöva möta genom att skilda principer gällde vid de båda taxeringarna. Beträffande i motionen framförda önskemål i fråga om ändrade grunder för äkta makars beskattning ville utskottet erinra, att denna fråga jämförelsevis nyligen varit föremål för riksdagens prövning och att därvid tillräckliga skäl icke ansetts föreligga för ett frångående av dittills gällande principer på detta område. Ehuru utskottet för sin

03 del icke delade alla de synpunkter på förevarande fråga, som framförts i motionen, hade utskottet dock velat framhålla lämpligheten av att vid en utredning uppmärksamhet ägnades jämväl åt detta spörsmål. I enlighet med utskottets hemställan beslöt 1931 års riksdag att hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning rörande frågan om ändrade grunder för familjeavdrag vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ävensom för riksdagen framlägga det förslag, som av utredningen föranleddes. Att utföra denna utredning uppdrogs av Kungl. Maj:t åt 1930 års kommunalskatteberedning. Sedan Kungl. Maj:t beslutat, att beredningens arbete skulle tills vidare upphöra, överlämnades uppdraget åt särskild sakkunnig. Under dennes ledning hava inom finansdepartementets skatteberedning utförts vissa förberedande utredningar. I detta läge befann sig frågan, när spörsmålet vid 1935 års riksdag genom ett antal motioner från olika partier ånyo bragtes under riksdagens prövning. I dessa motioner yrkades med hänvisning bland annat till befolkningsfrågans läge, att den av 1931 års riksdag begärda utredningen måtte verkställas med särskild skyndsamhet. I sitt över motionerna avgivna betänkande nr 54 hänvisade bevillningsutskottet bland annat till sitt betänkande år 1931. Utskottet yttrade i övrigt följande: »Spörsmålet rörande ändrade grunder för familjeavdrag vid taxering för inkomst är såsom i det föregående omförmälts föremal för utredning även sedan kommunalskatteberedningens arbete förklarats vilande. I den motivering, som ligger till grund för de i motionerna I: 2 och II: 2 gjorda yrkandena, har denna fråga belysts från delvis andra utgångspunkter än tidigare, därvid avdragsrättens betydelse för nativiteten skjutits i förgrunden. Även om denna synpunkt förtjänar allt beaktande, framgår dock av en för utskottet tillgänglig vid förenämnda utredning verkställd undersökning, att redan de ökade familjeavdrag, som borde ifrågakomma för att erhålla en fullt rättvis differentiering i beskattningen mellan skattskyldiga med stor familj och ensamstående, skulle hava sin betydelse huvudsakligen för skattskyldiga med större eller medelstora inkomster. Vad angår de barnrika familjerna inom de lägsta inkomstskikten äro nämligen avdragen redan nu av den storlek, att de helt eller till avsevärd del konsumera den taxerade inkomsten. Härtill kommer att i fråga om den kommunala beskattningen en effektiv höjning av avdragen skulle i vissa kommuner kunna medföra, att ett relativt stort antal skattskyldiga skulle fullständigt befrias frän skatt och skattebördan kommer att helt vila å ett jämförelsevis ringa antal personer. Denna fråga torde därför böra övervägas i sammanhang med kommunalskatteutredningen i hela dess vidd liksom frågan lärer komma att omprövas vid den av arets riksdag begärda utredningen av vårt lands befolkningsfråga. Vid dessa utredningar torde även böra övervägas det i motionen II: 8 framställda yrkandet avseende rätt till familjeavdrag vid kommunal fastighetsskatt, om ock åtgärder i sådant syfte näppeligen kunna vidtagas utan att garantiskattesystemet ersattes med ett fristående objektsskattesystem.» Utskottets betänkande i anledning av nu berörda och ett antal andra motioner rörande olika skattefrågor utmynnade bland annat i förslag om hemställan till Kungl. Maj:t, att utredningen pä kommunalbeskattningens område måtte återupptagas. Detta förslag vann riksdagens bifall.

Gällande rätt. Det torde vara på sin plats att, då nu redogörelse skall lämnas för gällande lagstiftning i avseende å äkta makars beskattning och beskattningens differentiering med hänsyn till familjeförhållandena, jämväl i korthet beröra det system i fråga

61 om den kommunala och statliga beskattningen, i vilket bestämmelserna därom äro inpassade. Allmän kommunalskatt, vilken utgör huvudparten av den kommunala beskattningen, är dels fastighetsskatt och dels kommunal inkomstskatt. Fastighetsskatten utgår på det sätt, att, oberoende av inkomsten frän fastigheten, ett belopp motsvarande 5 % av fastighetens genom taxering fastställda värde (beträffande växande skog 4 % av skogsvärdet) likställes med inkomst och deltager i den kommunala repartitionen i likhet med sådan. Genom den kommunala inkomstskatten beskattas den skattskyldiges samtliga inkomster. Från inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse får emellertid avdrag ske med det belopp, som beskattas genom fastighetsskatt, d. v. s. 5 % (i fråga om skogsvärde 4 %) av taxeringsvärdet å förvärvskällan nyttjad fastighet. Särskilt beträffande jordbruksfastighet är detta s. k. procentavdrag ofta så stort, att därigenom medtages hela den skattskyldiges nettointäkt. Har han ej annan inkomst än av fastigheten, blir då ingen inkomst övrig att taxera. Från de sammanlagda inkomsterna av samtliga förvärvskällor göras vissa s. k. allmänna avdrag för underskott å förvärvskälla, för periodiskt understöd, för försäkringspremier m. m. Bland dessa allmänna avdrag ingår ett avdrag för gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under beskattningsåret haft inkomst av rörelse eller eget arbete, i det att hon, om och i den mån sådan hennes inkomst därtill förslär, i hemortskommunen äger åtnjuta ett avdrag med 200 kronor. Vad som återstår sedan de allmänna avdragen verkställts benämnes taxerad inkomst. Det är den beräknade taxerade inkomsten som framkommer såsom resultat av den skattskyldiges självdeklaration. Från denna taxerade inkomst göras härefter vissa skattefria avdrag, vilka emellertid ej verkställas av deklaranten utan av beskattningsnämnden. Med avseende å levnadskostnadernas höjd indelas samtliga orter i riket i fem ortsgrupper, av vilka ortsgrupp I omfattar orter med de billigaste och ortsgrupp V orter med de dyraste levnadskostnaderna. Denna indelning verkställes av socialstyrelsen enligt de närmare föreskrifter, Konungen äger meddela, och gäller för en tid av fem är i sänder. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under beskattningsåret, äger att ä den i hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag (grundavdrag och familjeavdrag) enligt följande bestämmelser. Grundavdraget utgör i ortsgrupp I 340 kronor, i ortsgrupp II 380 kronor, i ortsgrupp III 420 kronor, i ortsgrupp IV 460 kronor och i ortsgrupp V 500 kronor för helt år räknat. Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under 16 år, vilket ej haft minst 450 kronors inkomst, är berättigad att, utöver grundavdrag, åtnjuta familjeavdrag. Familjeavdraget utgör, med lika belopp för hustru och varje barn, i ortsgrupp I 160 kronor, i ortsgrupp II 160 kronor, i ortsgrupp III 180 kronor, i ortsgrupp IV 180 kronor samt i ortsgrupp V 200 kronor, allt för helt år räknat. Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig anställd, äger, därest han varit ogift (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn, för vilket han varit berättigad erhålla avdrag, att åtnjuta samma familjeavdrag, som tillkommer skattskyldig för hustru. För barn vars föräldrar icke varit under beskattningsåret gifta med varandra eller ehuru gifta med varandra levt åtskilda, skall, därest enligt nu nämnda bestämmelser båda föräldrarna skulle vara berättigade till avdrag för barnet, avdraget tillkomma fadern, om denne haft barnet i sin vård under hela eller större delen av beskattningsåret, men eljest modern. Med ortsavdraget äro emellertid ej de avdrag, vilka tillkomma den skattskyldige, uttömda. Förutom med ortsavdrag skall nämligen den skattskyldiges i hemortskommunen taxerade inkomst minskas, om inkomsten uppgår till eller överskjuter ortsavdragets dubbla summa, med ett belopp, motsvarande hälften av orts-

65 avdraget, och, om inkomsten ej uppgår till ortsavdragets dubbla summa, med hälften av det belopp, varmed inkomsten överskjuter ortsavdraget. Återstå efter tilllämpning av dessa bestämmelser för skattskyldig, vilkens hemortskommun tillhör ortsgrupp I eller II och ej utgör stad, av den taxerade inkomsten högst 500 kronor, skall denna ytterligare minskas med 20 kronor. Slutligen må, om den skattskyldiges skatteförmåga finnes vara väsentligt nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig omständighet, hans inkomst efter vederbörande beskattningsnämnds beprövande minskas med ytterligare ett belopp av högst 700 kronor. Vad som härefter återstår utgör beskattningsbar inkomst. Det är denna inkomst, som jämte de genom fastighetsskatten beskattade beloppen utgör det kommunala skatteunderlaget. Beträffande äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, gäller, att envar taxeras för sin inkomst, samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst. Har vid dylik taxering allmänt avdrag helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens skattepliktiga inkomst, må bristen avräknas å den andra makens inkomst i samma kommun. Ortsavdrag ävensom beskattningsbar inkomst beräknas för makarna gemensamt. Den beskattningsbara inkomsten fördelas slutligen å makarna efter förhållandet mellan deras i kommunen taxerade inkomster. Vid taxeringen skall iakttagas, att frågan, huruvida skattskyldig haft barn eller icke, liksom ock frågan om barns ålder, bedömes efter förhållandena vid taxeringsårets ingång. Har under beskattningsåret ändring inträtt i förhällande, som har betydelse för tillämpningen av bestämmelserna angående taxeringen av gift skattskyldig, skall det förhällande, som rått under större delen av taxeringsåret, vara bestämmande för taxeringen. Inkomstberäkningen i fråga om den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten sker efter väsentligen samma grunder som i fråga om den kommunala inkomstskatten med de olikheter, som föranledas därav, att statsbeskattningen äger rum endast i en enda kommun, utom i undantagsfall hemortskommunen, medan den skattskyldige kan kommunalt beskattas i flera kommuner. Eftersom fastighetsskatt ej utgöres till staten, ifrägakommer icke något avdrag för genom dylik skatt beskattat belopp beträffande den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Sedan från den sammanlagda inkomsten av olika förvärvskällor gjorts vissa allmänna avdrag, bland dem samma avdrag som vid kommunalbeskattningen för gift kvinna å 200 kronor från inkomst av rörelse och eget arbete, återstår den till statlig inkomstoch förmögenhetsskatt taxerade inkomsten. Till denna lägges ett belopp, motsvarande V60 av den skattskyldiges nettoförmögenhet. Summan av den taxerade inkomsten och nämnda förmögenhetsdel utgör till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp. I fråga om förmögenhetsbeskattningen är att iakttaga, att skattskyldig, som har hemmavarande barn, vilket vid taxeringsårets ingång icke fyllt 21 år, skall, därest barnets till inkomst- och förmögenhetsskatt beräknade beskattningsbara belopp icke uppgår till minst 10 kronor, taxeras jämväl för barnets förmögenhet. Jämväl i fråga om den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, att åtnjuta ortsavdrag (grundavdrag och familjeavdrag), vars storlek bestämmes med hänsyn till den förut omförmälda ortsgrupperingen. De statliga ortsavdragen äro dubbelt så stora som de kommunala. Grundavdraget utgör följaktligen i ortsgrupp I 680 kronor, i ortsgrupp II 760 kronor, i ortsgrupp III 840 kronor, i ortsgrupp IV 920 kronor och i ortsgrupp V 1 000 kronor, medan familjeavdraget, utgående med lika belopp för hustru och varje barn, utgör i ortsgrupp I 320 kronor, i ortsgrupp II 320 kronor, i ortsgrupp III 360 kronor, i ortsgrupp IV 360 kronor och i orts5—366344.

66 grupp V 400 kronor. De i fråga om kommunalbeskattningen nämnda bestämmelserna om avdrag för husföreståndarinna, om barn till ogifta eller icke sammanlevande föräldrar, om avdrag utöver ortsavdragen och om beskattningen aväkta makar gälla i stort sett jämväl beträffande statsbeskattningen; avdraget på grund av ömmande omständigheter må emellertid här höjas till 1 000 kronor. Inkomst- och förmögenhetsskatt utgår med viss för varje år fastställd procent (för närvarande 170 %) av ett grundbelopp, som för, bland andra, fysiska personer och oskifta dödsbon utgör: för den del av det beskattningsbara beloppet, som icke överskjuter 10 000 kr. 3 \ » » » » » •» , som överskjuter 10 000 men icke 20 000 kr 4% » » » » » » » i som överskjuter 20 000 men icke 40 000 kr 5% > ' » > » , som överskjuter 40 000 men icke 60 000 kr 6% o. s. v., så att grundbeloppet för den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 1 miljon kronor, utgör 15 %, dock att grundbeloppet icke i något fall må överstiga 12 % av hela det beskattningsbara beloppet. På grundval av taxeringen till allmän kommunalskatt utgår även landstingsskatten och, med vissa ändringar, vägskatten. I anslutning till taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt utgår även den kommunala progressivskatten, utjämningsskatten, extra inkomst- och förmögenhetsskatten och den särskilda förmögenhetsskatten. Vid sistnämnda beskattning sker emellertid ingen differentiering med hänsyn till familjeförhållandena.

67 Bilaga 2.

Redogörelse för beskattningen i vissa främmande länder, särskilt vad angår differentiering med hänsyn till familj eförn ål landena. England. Inkomstbeskattningen till staten är anordnad i form av två särskilda skatter, en »normal tax», utgående för närvarande med 22*5 % å den beskattningsbara delen av inkomsten, och en »surtax», utgående på inkomster över 2 000 £ enligt progressiv skala. Utmärkande för denna beskattning har sedan gammalt varit den betydande höjden av de skattefria avdragen för normal tax. Dessa avdrag hava den effekten, att de åstadkomma en ej obetydlig progressivitet även för de inkomstklasser, som endast träffas av den efter enhetlig skattesats utgående normal tax. Därtill bidrager ock, att av den första inkomstdelen å 135 £ två tredjedelar äro fria frän skatt, varför skattesatsen i nämnda inkomstdel effektivt utgör 7'5. Äkta makar, som leva tillsammans, beskattas enligt engelsk skattelagstiftning gemensamt för sin inkomst (förmögenhetsskatt finnes ej i England, men arbetsinkomst, »earned income», reduceras med en femtedel, dock högst 300 £, och beskattas följaktligen lindrigare än annan inkomst). För normal tax utgöra de skattefria avdragen enligt nyligen antagna bestämmelser 100 £ för ensamstående, 170 £ för makar och 50 £ för varje barn. överstiger inkomsten ej 125 £, är den helt skattefri; då inkomsten överstiger 125 £ men ej 140 £, får skatten ej överstiga en femtedel av det belopp, varmed inkomsten överstiger 125 £. För surtax erhållas icke dylika avdrag. Den engelska kommunala beskattningen bygger i mycket stor utsträckning på statsbidrag. Någon kommunal inkomstbeskattning finnes ej, men däremot en beskattning av vissa fastigheter i förhällande till hyresvärdena. Särskild hänsyn till familjeförhållandena tages ej vid den engelska kommunalbeskattningen. Från det engelska utredningsarbetet på skattelagstiftningens område kunna hämtas erfarenheter rörande vissa beskattningsspörsmål av intresse även i Sverige. Ett rikligt utredningsmaterial finnes bl. a. samlat i ett betänkande som år 1920 utgavs av en år 1919 tillsatt »Royal Commission on the Income Tax», vilken jämväl såsom vittnen hörde en mängd sakkunniga och representanter för olika sammanslutningar. Särskilt intresse erbjuder i nu förevarande sammanhang kommissionens utredning rörande äkta makars beskattning. En redogörelse 1 härför må här återgivas. »I England taxeras mannen alltid för hustruns inkomst, därest icke någon av makarna begär, att hustrun skall själv taxeras. Även i detta fall beräknas skatten efter bådas sammanlagda inkomst. Det framhölls hos kommissionen av en del vittnen, att rätten till fullt självständig taxering för hustrun (d. v. s. utan sammanräkning av inkomsterna för bestämmande av skattens belopp) vore en väsentlig del av den självständiga medborgarrätten, och att principen om full likställighet i fråga om medborgerliga skyldigheter (in regard to civil obligations) borde segra över varje skatteprincip. Det påstods också att den gällande beskattningsmetoden verkade som ett straff på äktenskap. Kommissionen godkände icke dessa synpunkter utan 1 Hämtad ur P. M., avgiven den 28 januari 1922 av sakkunniga angående familjebeskattningen, intagen i prop. 209/1922, sid. 19 ff.

68 föreslog endast, att varje skattskyldig skulle få åtnjuta ett skattefritt avdrag motsvarande existensminimum och att detta skulle fastställas för ensamförsörjare till 150 pund 'earned income' och för gift par till 250 pund 'earned income', men om hustrun hade arbetsinkomst ökas med denna, dock högst till 300 pund. Av hustruns arbetsinkomst skulle alltså upp till 50 pund vara fria. Dessa avdragsbelopp överensstämma med de sedermera antagna, då 'earned income' ingår i det taxerade beloppet blott med °/io av sitt belopp. I fråga om sammanläggningen i beskattningsavseende av äkta makars inkomst anförde kommissionens majoritet (blott två reservanter) : Finansministern har i underhuset uppgivit, att förlusten i skatteintäkt vid skild taxering av man och hustru skulle uppgå till £ 20 000 000, vilket belopp möjligen skulle kunna ökas till £ 45 000 000 genom överflyttande av inkomst från man till hustru. Att flytta en börda från personer, vilkas gemensamma inkomst är sådan, att deras betalningsförmåga tillåter att den billigtvis bäres av den, och att genom ökad skatteprocent placera en del av bördan på andra skattskyldiga, skulle enligt vår åsikt vara rakt stridande mot alla principer för en rättvis beskattning. Vi hava den känslan, att de, som begära denna ändring i nuvarande bestämmelser, i verkligheten icke begära självständig taxering eller skild betalning av skatten — detta kan erhållas redan med nuvarande bestämmelser — utan en minskning av inkomstskattebördan på den grund, att en del av den gemensamma inkomsten händelsevis tillhör hustrun. Det finnes två metoder att genom en minskad beskattning taga hänsyn till de förpliktelser, äktenskapet medför. Den ena är att medgiva ett avdrag, hustru- eller äktenskapsavdrag, frän den sammanlagda inkomsten; detta hustruavdrag medgives för närvarande och det kommer att enligt vårt förslag betydligt ökas i betydelse. Den andra metoden är att genom en fullt oberoende behandling av mans och hustrus inkomster i inkomstskatteavseende åstadkomma en differentiering, vilkens resultat helt och hållet kommer att bero på det särskilda sätt, varpå en viss inkomst råkar att fördela sig på hushållets båda medlemmar. Då den förra metoden har betydelse för varje äkta par, är det ofantligt mycket troligare, att densamma kommer att uppmuntra till äktenskap än att den senare gör det. Det förefaller oss underligt, att samma vittnen, som för att söka genomdriva sitt anspråk på självständig taxering bortse från äkta makars gemensamma förpliktelser, samtidigt begära ökade hustru- och barnavdrag, vilka ju innebära uttryckliga erkännanden av de gemensamma förpliktelser, som skapas genom äktenskapet. Det förefaller oss som om det skulle vara fullständigt ologiskt att i ett och samma skattesystem medgiva ett avdrag, som vilar pä erkännande av mans och hustrus gemensamma förpliktelser, och att samtidigt medgiva lättnad för vardera parten i föreningen, som om de vore fullständiga främlingar för varandra. Om skild taxering medgäves, borde logiskt giftermålsavdraget upphävas, och resultatet skulle bliva, att bördorna överflyttades från de rika till de fattiga, enär i det stora flertalet fall hustrun icke alls har någon egen inkomst, eller ock en egen inkomst, som är mindre än det nuvarande hustruavdraget och betydligt mindre än det föreslagna avdraget. Förevarande fråga får icke betraktas som en politisk fråga utan bör ses från finansiell och statsinkomstsynptrnkt, och vi äro övertygade om att den måste avgöras icke efter några teoretiska hänsyn till politisk likställighet, utan i överensstämmelse med principen om skatteförmåga, vilken vi erkänna som reglerande för alla skattefrågor. Vid tillämpningen av denna princip måste vi taga hänsyn till de sociala förhållandena i det land, där skatten pålägges. Det stora flertalet gifta personer leva tillsammans och använda sina inkomster för gemensamma behov, och till detta gemensamma hushåll och inbördes beroende tages, i hustruns intresse, hänsyn vid andra former av beskattning, t. ex. testaments- och arvsskatt är lägre för hustrun än för en person, som icke är besläktad med den döde. Sammanläggningen i skattehänseende av mans och hustrus

69 inkomster beror icke på någon medeltida uppfattning av kvinnans underdånighet och beror ej heller på någon könets underlägsenhet, eftersom vardera parten kan begära egen taxering och egen debetsedel. Inkomsterna sammanläggas, enär lagen om skatteförmågan är den högsta lagen i skattefrågor, och skatteförmågan beror i verkligheten på beloppet av den inkomst, som tillkommer ett gift par, och icke på den proportion, vari denna inkomst händelsevis råkar att ägas av parterna i föreningen. Det är utom allt tvivel, att i det ojämförligt stora flertalet av de fall, där hustrun har egen inkomst, hon bidrager till den gemensamma kassan antingen så att hennes inkomst verkligen uppgår i mannens eller ock därigenom att hon betalar utgifter, som i mindre lyckligt lottade hushåll falla på mannen. Vi hava ägnat mycken tid och uppmärksamhet åt detta ämne och hava med yttersta omsorg prövat alla de skäl, som förelagts oss, och vi hava tvungits till den slutsatsen, att den oförrätt, varöver klagats, är mera påstådd än verklig eller med andra ord snarare en förevändning för klagomål än en oförrätt. Vi tillråda därför att hopläggningen av hustrus och mans inkomster skall i regel fortfarande äga rum.»

Frankrike. Den franska direkta beskattningen är kodifierad genom en lagstiftning av december 1934, som reglerar dels statsbeskattningen och dels beskattningen till primärkommuner och kommuner av högre ordning. Åtskilliga ändringar i fråga om dess detaljer hava dock skett senare. Den direkta statsbeskattningen utgöres av ett antal skatter vid källan sammanlagt avsedda att träffa samtliga inkomster (utom inkomster av kapital, vilka äro underkastade annan beskattning [jfr nedan]), ävensom en allmän skatt å all inkomst (impöt general sur le revenu). Källskatterna äro skatt ä inkomster av handel och industri (impöt sur les benefices industriels et commerciaux), skatt å inkomst av åkerbruk (impöt sur les benefices de 1'exploitation agricole), skatt å avlöningar, pensioner och livräntor (impöt sur les traitements publics et privés, les indemnités et emoluments, les salaires, les pensions et les rentes viagéres), skatt å inkomst av fria yrken (impöt sur les benefices des professions non commerciales), fastighetsskatt å bebyggd fastighet (contribution fonciére des propriétés bäties) och fastighetsskatt å obebyggd fastighet (contribution fonciére des propriétés non båties). Till skattesystemet hör ytterligare en skatt å inkomst av kapital. Skatten å inkomst av handel och industri utgör för år 1935, därest inkomsten ej överstiger 5 000 francs, 3 %, därest inkomsten överstiger 5 000 francs men ej 10 000 francs, 6 %, och, om den överstiger 10 000 francs, 12 %. Skatten kan emellertid reduceras för familjeförsörjare, nämligen med 10 % för vart och ett av de två första barnen och 30 % för varje följande barn, som den skattskyldige har i sin vård. Det totala avdragsbeloppet må dock icke överskrida 800 francs per barn. För att komma i åtnjutande av förmånen av ifrågavarande avdrag skola de skattskyldiga lämna särskilda uppgifter rörande de förhållanden, som inverka på avdragsrätten. Skatt å inkomst av åkerbruk utgöres likaledes med 12 %. Skatten beräknas dock endast på den del av inkomsten, som överstiger 2 500 francs, varjämte den del av inkomsten, som ligger emellan minimibeloppet och 10 000 francs, träffas en-

70 dast till hälften. Avdrag kan erhållas för familjeförsörjare enligt samma regler, som gälla beträffande inkomst å handel och industri. Skatten å avlöningar utgår för närvarande efter en skattesats av 6 %. Den träffar endast den del av årsinkomsten, som överstiger 10 000 francs, varförutom den del av inkomsten, som faller mellan nämnda belopp och 20 000 francs, medräknas endast till hälften. Avdrag för familjeförsörjare sker beträffande ifrågavarande skatt enligt andra regler än för de förut omnämnda skatterna. För varje skattskyldig, vars inkomst ej överstiger 20 000 francs, avdrages 20 % för vart och ett av de två första barnen i den skattskyldiges vård och 60 % för varje följande barn i den skattskyldiges vård. För varje skattskyldig, vars inkomst överstiger 20 000 francs men icke 40 000 francs, åtnjutes avdrag med 15 % för vart och ett av de två första barnen i den skattskyldiges vård och 45 % för varje följande barn. För skattskyldig, vars inkomst är högre än 40 000 francs, åtnjutes avdrag från skatten med 10 % för ett vart av de två första barnen i den skattskyldiges vård och 30 % för varje följande barn. Det totala avdragsbeloppet får dock icke överstiga 800 francs per barn. Skatten å inkomst av fria yrken utgår efter en skattesats av 12 %. Skatt utgår icke på den del av inkomsten som understiger 10 000 francs. Avdrag äger rum för familjeförsörjare enligt samma regler som gälla för skatten ä inkomst av handel och industri. Med tillämpning av den ordningsföljd, som kommit till användning i den kodifierade lagstiftningen, skall nu behandlas den allmänna inkomstskatten (impöt general sur le revenu). Denna skatt träffar pä nytt alla de inkomster, som avses med de olika källskatterna, inklusive den särskilda skatten ä kapitalinkomst. Skattskyldig beskattas såväl för sina personliga inkomster som för de inkomster vilka åtnjutas av hans hustru och andra familjemedlemmar, som bo hos honom. Särskild beskattning äger dock rum, därest hustrun har egen ekonomi och lever tillsammans med mannen, sä ock, därest barnen eller andra familjemedlemmar hava inkomster av eget arbete eller egen förmögenhet. Därest den skattskyldiges inkomst efter avdrag av de belopp, som enligt vad nedan angives få avräknas med hänsyn till familjeförhållandena, ej överstiger 10 000 francs, utgår ej allmän inkomstskatt. Gift skattskyldig är berättigad till ett avdrag frän inkomsten av 5 000 francs. Samma avdrag medgives, sedan en av makarna avlidit, åt den efterlevande maken, så länge han lever ogift och i sin värd har ett eller flera barn från äktenskapet. Dessutom har en var skattskyldig rätt att för varje barn, som han har i sin vård, åtnjuta avdrag från sin inkomst med 5 000 francs för vartdera av de två första barnen, med 8 000 francs för det tredje barnet, med 9 000 francs för det fjärde barnet och med 10 000 francs för varje barn fr. o. m. det femte. Såsom varande i skattskyldigs vård räknas vanligen den skattskyldiges barn (även fosterbarn), om de äro yngre än 21 år. Vid inkomstberäkningen iakttages för övrigt, att den del av inkomsten, vilken, efter avdrag som nyss sagts, ej överstiger 10 000 francs, icke medräknas. Av den del av inkomsten, som faller mellan 10 000 och 20 000 francs, medräknas endast V25. Av den del, som faller mellan 20 000 och 30 000 francs, medräknas 2/25. De reduktioner, som ytterligare äro medgivna, föranleda, att först den del av inkomsten, som överstiger 550 000 francs, medräknas i sin helhet. Skattesatsen utgör för närvarande 24 % av den sålunda uträknade beskattningsbara inkomsten. Emellertid ökas skattens belopp med 40 % för de skattskyldiga, som äro mera än 30 är gamla och äro ogifta, änkor, änklingar eller frånskilda och icke hava barn eller fosterbarn. Med 20 % ökas skatten för de skattskyldiga, som äro mer än 30 år gamla och varit gifta sedan mer än två år räknat från den 1 januari det år beskattningen äger rum, därest de icke hava barn eller fosterbarn. För närvarande utgår för övrigt en extraordinär skatt (contribution exceptionelle) på den del av inkomsten som överstiger 80 000 francs.

71 Skatten ä bebyggda fastigheter beräknas på det sätt, att såsom inkomst beskattas hyresvärdet med visst avdrag. På den sålunda beräknade inkomsten utgår skatt efter 12 %. För obebyggda fastigheter beräknas inkomsten enligt särskilda tariffer; skatten utgör 12 %. Den särskilda skatten å kapitalinkomst utgår efter en skattesats av 24 %, i vissa fall 12 eller 18 %, dock att för lotterivinster och liknande vinster skatten utgör 36 %. Beträffande fastighetsskatterna och den särskilda skatten å kapitalinkomst förekomma icke några avdrag med hänsyn till de skattskyldigas familjeförhållanden. Den franska kommunala beskattningen fullgöres huvudsakligast dels genom tillägg till de statliga fastighetsskatterna och dels genom särskilda kommunala skatter, av vilka de viktigaste äro contribution mobiliére, vilken utgår i förhållande till hyresvärdet på bostaden, samt contribution despatentes, vilken utgår snarast som en licensavgift för bedrivande av handel eller industri enligt tariffer, olika för olika slag av rörelse, samt olika för städer av olika storleksordning. Vid ifrågavarande beskattning tages ej särskild hänsyn till familjeförhållanden och dylikt.

Tyskland. Sedan mer än ett tiotal år tillbaka är beskattningen i Tyskland så ordnad, att för kommunernas del praktiskt taget ej förekommer någon inkomstbeskattning. Den relativt obetydliga s. k. Burgersteuer utgör härifrån ett undantag. Kommunerna äro för övrigt hänvisade till vissa objektsskatter m. m., vilka emellertid endast kunna inbringa en del av deras medelsbehov, och till bidrag frän staten. En mycket avsevärd del av den statliga inkomstskatten utdelas nämligen till kommunerna genom ett särskilt förfarande (Finanz-Ausgleich). Vid betraktande av den tyska beskattningen ä inkomst och förmögenhet har man sålunda företrädesvis att taga hänsyn till statsbeskattningen. Till för något år sedan utgjordes den tyska statliga beskattningen väsentligen av den inkomstskatt, som reglerades genom Einkommensteuergesetz för enskilda personer och Körperschaftsteuergesetz för juridiska personer jämte vid sidan därav olika tillägg till inkomstskatten, ävensom av den förmögenhetsskatt, som reglerades genom Vermögensteuergesetz. Genom lagstiftning år 1934 har en rationalisering skett särskilt av den statliga inkomstbeskattningen, som sedan dess regleras genom en enda Einkommensteuergesetz. Den nya inkomstskatten har bildats huvudsakligen genom sammanslagning av flera äldre skatter. Samtidigt därmed har emellertid en rätt avsevärd omreglering ägt rum. Vid denna omreglering har tagits synnerlig hänsyn till familjebildningens betydelse och en väsentlig differentiering av beskattningen mellan å ena sidan ensamstående och å andra sidan familjeförsörjare har åstadkommits. De lättnader, varom här är fråga, komina allenast s. k. oinskränkt skattskyldiga tillgodo, d. v. s. vanligen i Tyskland bosatta personer, vilka där beskattas för hela sin inkomst och hela sin förmögenhet. Den följande framställningen avser endast sådana skattskyldiga. Inkomstberäkningen enligt den tyska skattelagstiftningen sker efter grunder, som i väsentliga delar likna dem, vilka tillämpas enligt den svenska skattelagstiftningen. Äkta makar taxeras gemensamt, så länge båda äro oinskränkt skattskyldiga och icke leva varaktigt skilda. Gemensam taxering äger rum för kalenderår, under vilket denna förutsättning förelegat i åtminstone fyra månader. Sambeskattningen sker på det sätt, att makarnas inkomster sammanläggas och skattetariffen tillämpas å den sammanlagda inkomsten. I huvudsak motsvarande förhållande gäller beträffande familjeförsörjare och hans barn, för vilka barnavdrag från skatten medgives. Familjeförsörjarens och barnens inkomster sammanläggas sä-

72 lunda, så länge han och barnen äro oinskränkt skattskyldiga. Vissa inkomster avräknas dock vid dylik sammanläggning. Beskattningen sker därefter enligt en särskild i en vidlyftig tabell upptagen tariff. Enligt denna tariff beräknas skatten ej enligt s. k. skiktskala, utan av tabellen utläses omedelbart hur stor skatten är för personer med olika inkomster och olika familjeförhållanden. För inkomster mellan vissa gränser blir skatten sålunda lika. Skatten är väsentligt högre för ensamstående än för familjeförsörjare, och skatten minskas betydligt, i den mån som barnantalet stiger. Skatten är starkt progressiv och dess maximisats är för ensamstående 50 % och för familjeförsörjare 40 % av den beskattningsbara inkomsten. Av lagtexten kan ej utläsas, vilka principer som tillämpats vid uppställandet av dessa skattetabeller. Det torde knappast vara möjligt, i varje fall icke utan synnerligen ingående och komplicerade kalkyler, att utröna dessa principer i olika avseenden, vilket endels kan bero på att inkomstskatten utgör en sammanslagning av flera tidigare skatter. Den mest markerade skillnaden i fråga om beskattningen inom en viss inkomstklass föreligger i förhållandet mellan ensamstående och familjeförsörjare. Skattelättnaden för familjeförsörjare är så avvägd, att skatten för ett gift par är lika stor som skatten för en ensam fader eller moder med ett barn. Det är den första familjemedlemmen, som medför den största skattelättnaden. Den bästa föreställningen om den ungefärliga utformningen av ifrågavarande tabell torde erhållas genom att ur densamma återge skatterna för vissa inkomstlägen (tab. A). Vid högre inkomster utgör inkomstskatten för ensamstående 50 % och för skattskyldig med familj av en medlem utom honom själv 40 %, med iakttagande av att vid inkomstbelopp, som ej utgöra jämnt 1 000-tal, inkomsten avrundas till närmast högre eller lägre tusental. Vid skattetabellens användning gäller bland annat följande. Såsom ensamstående anses skattskyldiga vilka vid kalenderårets ingång icke äro gifta; dock räknas de såsom familjeförsörjare om de varit gifta under minst 4 månader av kalenderåret, om de äro änklingar eller änkor eller frånskilda och haft minst 1 barn i äktenskapet, om de hava rätt till barnavdrag från skatten eller om de äro föräldralösa barn, vilka ännu icke överskridit 25 är och äro under utbildning för ett yrke. Skatteavdrag för minderåriga barn erhålles, därest barnen tillhört den skattskyldiges hushåll åtminstone 4 månader under kalenderåret. Barnavdrag kan efter framställning medgivas även för andra än minderåriga barn, vilka utbildas på den skattskyldiges bekostnad för ett yrke och ännu icke överskridit 25 år, vare sig de tillhöra den skattskyldiges hushåll eller ej. Barnavdrag medgives blott för barn, som själva äro oinskränkt skattskyldiga. Som barn anses i förevarande avseende jämväl barns avkomlingar samt styvbarn, adoptivbarn, fosterbarn och deras avkomlingar. Vid beskattningen skall efter framställning hänsyn tagas till särskilda ekonomiska förhållanden, vilka väsentligen inverka pä den skattskyldiges skatteförmåga genom lättnad i inkomstskatten, om inkomsten icke överstiger 20 000 riksmark, eller beträffande skattskyldiga, som hava rätt till barnavdrag för mer än 2 barn, 30 000 riksmark. Som särskilda ekonomiska förhållanden, vilka föranleda dylil skattelättnad, räknas i synnerhet försörjningsbörda på grund av underhåll av barn eller behövande anhöriga, vilka icke tillhöra den skattskyldiges hushåll, ellei på grund av andra nödvändiga kostnader, vilka icke eljest äro avdragsgilla, särskilt utgifter i anledning av sjukdom, dödsfall eller olycksfall. Emellertid gäller enligt den tyska skattelagstiftningen, att i fråga om arbetslön och kapitalinkomster skatten i väsentlig utsträckning avdrages när beloppen utbetalas. I vissa fall blir den sålunda uttagna skatten definitiv och utgår då i stället för annan inkomstskatt, i andra fall är den att betrakta såsom en förskottsbetalning å inkomstskatten.

73 Det avdrag för skatt, som sålunda äger rum från arbetslönen, benämnes avlöningsskatt (Lohnsteuer). Arbetsgivaren har att vid varje löneutbetalning innehålla ifrågavarande skatt och inleverera densamma till vederbörande Finanz-Amt. Även avlöningsskalten fastställes efter en särskild tabell, innehållande tariffer. Tabellen utgår från månadslönen och upptager liksom den vanliga inkomstskattetabellen den uträknade skatten å vissa avlöningsbelopp dels för ensamstående dels för gift barnlös och dels för personer med olika antal barn. Tabellens uppställning och huvudsakliga anordning framgår av utdrag av densamma (tab. B). Vid högre månadslön än 3 068 riksmark utgör avlöningsskatten för ensamstående 24 % och för familjeförsörjare 15 % av lönen, dock med avdrag av olika belopp, utgörande för ensamstående 43-i6 riksmark, för gift barnlös 27-04 riksmark, för skattskyldig med ett barn 39"78 riksmark o. s. v. t. o. m. 209'56 riksmark för 10 barn. Hos en löntagare, vilken har rätt till barnavdrag för mer än 10 barn, uttages icke avlöningsskatt. Taxeringen till vanlig inkomstskatt av dem, som äro underkastade avdrag för skatt, sker pä följande sätt. Består inkomsten helt eller delvis av intäkter, från vilka avdrag för skatt skett, taxeras den skattskyldige för sin inkomst, om 1) inkomsten överstiger 8 000 riksmark om året, eller 2) de intäkter, från vilka skatteavdrag icke skett, utgöra mer än 300 riksmark om året, eller 3) den skattskyldige är ensamstående och i hans inkomst ingå intäkter avkapital, för vilka skatteavdrag skett å mer än 1 000 riksmark om aret. Om de här angivna gränserna icke överskridas, sker ingen taxering. Skatteskulden anses hava fullgjorts genom avdragen. I den män taxering äger rum tillgodoräknas den skattskyldige det belopp, vilket avdragits vid utbetalningen av avlöningen eller kapitalinkomsterna. Någon restitution av belopp, som innehållits genom skatteavdrag, medgives emellertid ej. Förmögenhetsskatt erlägges enligt 1934 års lagstiftning av dels enskilda personer och dels vissa juridiska personer. Oinskränkt skattskyldighet åligger i allmänhet i Tyskland bosatta enskilda personer. Endast sådana komma i åtnjutande av skattefria avdrag vid beräknande av förmögenhetsskatten. Vid uträkning av skatten iakttages, att 10 000 riksmark avräknas för envar skattskyldig, att ytterligare 10 000 riksmark avräknas för äkta makar, som icke leva varaktigt skilda, att ytterligare 10 000 riksmark avräknas för varje den skattskyldiges minderåriga barn, vilket tillhör hans hushåll (för barn t. o. m. 25 år kan jämväl avdrag medgivas efter särskild framställning, därest de utbildas med hjälp av föräldrarna), samt att ytterligare 10 000 riksmark äro skattefria, om den skattskyldige är över 60 år gammal eller varaktigt oförmögen till arbete under förutsättning tillika, att inkomsten icke överstiger visst lågt belopp. Förmögenhetsskatten är proportionell, i det den utgår med 5 pro mille av den skattepliktiga förmögenheten. För äkta makar och hemmavarande barn äger sambeskattning rum på samma sätt som i fråga om inkomstskatten. Beträffande den kommunala borgarskatten (Burgersteuer) gälla i huvudsak följande bestämmelser. Kommunerna äro berättigade och i vissa fall förpliktade att upptaga dylik skatt. Den åligger alla fysiska personer, som bo inom kommunen. Skatten uttages dock ej av dem, som icke fyllt 18 år, ej heller av dem som mottaga arbetslöshets- eller krisunderstöd m. fl. För borgarskattens storlek gälla vissa s. k. grundbelopp, vilka utgöra 3 riksmark för skattskyldig, som varit fri från inkomstskatt, 6 riksmark för inkomst icke överstigande 4 500 riksmark, 9 riksmark för inkomst av mer än 4 500 riksmark, dock icke mer än 6 000 riksmark o. s. v.

74 Grundbeloppet stiger till 500 riksmark för inkomster mellan 100 000 och 250 000 riksmark, 1 000 » > t » 250 000 och 500 000 riksmark samt 2 000 > » » överstigande 500 000 riksmark. För skattskyldig, till vilkas hushåll höra minst två minderåriga barn, minskas grundbeloppet med 2 riksmark för andra och varje följande minderårigt barn, om inkomsten icke uppgår till mer än 2 400 riksmark, samt med 1 riksmark för andra och tredje minderåriga barnet och 2 riksmark för vart och ett av fjärde och följande minderåriga barn, om inkomsten uppgår till mer än 2 400 riksmark men ej mer än 12 000 riksmark. Inkomsten beräknas enligt taxeringen till inkomstskatt. Borgarskatten uttages antingen med grundbeloppet eller med 150 eller 200 % av detsamma, beroende pä storleken av de övriga rent kommunala skatterna. Under vissa förutsättningar äro kommunerna emellertid berättigade att uttaga även andra procenttal av grundbeloppet. Blir fråga om högre procenttal av grundbeloppet än 500 %, kräves dock godkännande av myndighet.

75 Tab. A. I n •: o m st s k a t t e n u t g ö r h 0 s raxeraa lniiomsr. iifti gift ensam- barnstående lös mer iin

560 675 825 975 1125 1275 1425 1575 1725 1925 2 250 2 550 2 850 3150 3 450 3 800 4 750 5 750 7 750 9 750 14 500 19 500 29 500 40500 50 500 56 500 57 500 58 500 59 500 69 500 79 500 89 500 99 500 109 500 118 500

till

medelbelopp

RM

10 600 750 27 900 46 1125 1050 65 1275 1200 84 1425 1S50 104 1575 1500 125 1 650 1725 165 1925 1800 205 2 250 2100 256 2400 2 550 304 2 700 2 850 360 3150 3 000 420 3 450 3300 486 3 800 3 600 563 4 000 4 250 640 5000 5 250 832 1024 6 250 6 0D0 1504 8 250 8000 10 250 10 000 1984 15 500 15000 3 488 5 376 20 500 20000 30 500 30 (lOO 10 368 41500 410t)0 16 528 51500 51000 22 208 57000 26 048 57 500 58 500 58000 26 688 59 500 59 000 27 328 60 500 60 000 27 968 70 000 34 368 70 500 80 500 80000 40 000 90 500 90000 45 000 100 500 100000 50 000 1)0 500 110 000 55 000 119 500 119 000 59 500

675 825 975

RM

skattskyldig för vilken lättnad medaives för

barn

barn

barn

barn

barn

RM

RM

RM

RM

RM

— 14 26 38 50 62 74 88 118 148 178 215 254 294 342 490 640 940

— — — 10 22 34 46 58 82 112 138 164 189 215 249 344 492 790

1240 2180 3 360 6 480 10 330 13 880 16 280 16 680 17 080 17 480 21 480 25 480 29 480 33 480 43 480 47 600

1090 1960 3 100 6130 9 980 13 480 15 88U 16 280 16 680 17 080 21080 25 080 29 080 33 080 43 080 47 600

_ — — — — — 10 22 34 58 81 101 120 140 159 185 265 376 616 910 1744 2 796 5 710 9 560 13 060 15 400 15 800 16 200 16 600 20 600 24 600 28 600 32 600 42 600 47 600

_ — — — — — — — — — — — — — — — — 14 *• — 38 — 62 5 78 29 91 49 104 55 122 63 182 90 242 124 362 192 544 376 1276 2 224 4 840 8 650 12 150 14 360 14 760 15 160 15 560 19 560 23 560 27 560 31560 41560 47 600

1060 1924 4 420 8160 11660 13 800 14 200 14 600 15 000 19 000 23 000 27 000 31000 41 000 47 600

— — — — — — — — — — — — — — 13 17 21 32 220 850 1672 4 000 7 670 11170 13 270 13 640 14 040 14 440 18 440 22 440 26 440 30 440 40 440 47 600

För varje ytterligare barn minskas skatten

med RM

— — — — — — — — — — — — — — 13 17 21 32 140 210 252 380 490 490 49C 510 560 560 560 560 560 5*0 560 560

76 Tab. B. A v l ö n i n g s s k a t t e n

u t g ö r

för

en

Månadslön RM

mer än

till

80-08 91 91 104 104 117 117 130 130 143 143 156 156 169 182 195 195 208 208 221 221 234 234 247 247 260 260 273 273 286 299 286 299 312 312 325 338 351 364 351 390 403 494 507 598 611 689 702 780 793 793 806 897 910 910 923 988 1001 1001 1014 1014 1027 1027 1040 1118 1144 1144 1170 1222 1248 1248 1274 1976 2 002 2 964 3 016 3 016 3 068

ensamslående löntagare RM

gift barnlös löntagare RM

1 barn RM

0-78 1-82 3-64 546 7-28 9-10 10-92 1612 18-46 21-06 23-92 27-04 29-90 33-02 34-84 37-96 40-82 43-42 4836 5096 58-50 78-52 101-66 123-50 145-34 148-46 17342 176-54 19526 198-38 201-50 204-62 228-28 234-52 25324 259-48 434-20 674-44 686-92

1-30 2-08 3-38 4-42 5"46 7-80 8-84 10-14 11-44 12-74 14-30 15-86 17-68 19-50 21-06 22-62 25 48 27-04 3172 46-80 63-44 77-22 91-— 92-82 108-42 110-24 122-20 124-02 125-84 127-92 142-48 146-64 15808 162-24 271-44 421-46 429-26

0-78 1-82 2-86 1-04 4-94 2-86 5-98 4-16 0-52 7-02 4-94 156 8-32 5-98 2-60 9-62 7-02 3-64 10-92 7-80 4-68 11-96 8-58 5-72 0-78 13-9-62 6-24 1-82 1404 10-40 6-76 3-12 15-34 11-18 7-54 4-16 16-38 11-96 7-80 4-42 18-46 13-78 9-10 4-68 19-76 14-56 9-62 520 0-26 22-88 17-16 11-4-1 5-72 1-30 35-x8 2 6 - - 1664 8-84 1-56 51-48 39-52 23-92 12-74 2-34 64-48 50-44 28-86 16-12 2-60 7 8 - - 63-18 35-36 21-84 10-14 80-08 6526 3692 23-14 1144 1-04 95-68 80-86 49-40 35-36 21-84 10-14 97-50 82-68 50-96 36-92 23-14 11-44 1-04 109-20 94-38 61-88 46-J8 32-24 19-24 7-54 111-2* 96-46 63-96 47-84 33-80 20-54 8-84 113-10 98-28 65-78 49-40 35-36 21-84 10-14 115-18 10036 67-86 5096 36-92 2314 11-44 1-04 130-- 114-92 82-68 6 5 - - 48-62 34-84 21-32 9-62 133-64 118-82 86-58 68-90 51-74 37-96 23-92 12-22 1-82 145-60 130-52 98-28 80-6(1 63-18 47-32 33-28 20-02 8-32 149-24 134-42 102-18 84-50 67-08 50-44 36-40 22-62 10-92 0-78 258-44 243-62 211-38 193-70 176-28 158-86 141-18 123-76 10634 88-66 408-72 393-90 361-40 343-98 326-30 308-88 291-46 273-78 256-36 238-94 416-52 401-70 369-20 351-78 33410 316-68 299-26 281-58 264-16 246-74

skattskyldig löntagare, för vilken bamavdrag medgives för 2 barn RM

3 barn RM

4 barn RM

5 barn RM

6 barn RM

7 barn RM

8 barn RM

9 barn RM

10 barn RM

77 Bilaga 3.

Redogörelse för statistisk undersökning, verkställd i syfte att belysa befolkningskonimissionens förslag rörande faniiljebeskattningen. (Utredningen har verkställts inom finansdepartementets skatteberedning under medverkan av assessorn i kammarrätten E. Thore.)

Metod för undersökningen. Den utredning, vars resultat meddelas i denna redogörelse, avser att belysa verkningarna i olika avseenden av de förslag om ändringar i beskattningen, som framläggas av befolkningskommissionen. Då allmän statistik rörande de skattefria avdragen och deras betydelse saknas, har det varit nödvändigt att verkställa undersökningen kommunvis. Utnyttjats hava därvid även tidigare utredningar, som inom finansdepartementets skatteberedning utförts för att belysa eventuella förslag om skattefria avdrag. Av sådan anledning har utredningen kommit att avse dels, för vissa kommuner, 1933 års taxering och dels, för andra kommuner, 1934 års taxering. Om det ena eller andra årets taxeringar legat till grund för undersökningarna torde, då fråga är om stickprovsundersökningar, ej nämnvärt påverka deras värde. Då syftet med undersökningarna varit att vinna en grundval för bedömande av ifrågakommande förslag för riket i dess helhet beträffande såväl kommunal- som statsbeskattningen, har det varit önskvärt att erhålla ett så representativt undersökningsmaterial som möjligt. Härvid har till en början beaktats, att i allmänhet större olikheter göra sig gällande i rikets till sin struktur mycket olikartade landskommuner, särskilt i de båda lägsta ortsgrupperna, än i städerna och i övriga kommuner i de högre ortsgrupperna. Redan av detta skäl har urvalet av kommuner måst göras särskilt rikhaltigt beträffande förstnämnda båda ortsgrupper. Beträffande ortsgrupperna III och IV omfattar undersökningen huvudsakligen ett antal tättbebyggda kommuner och kommundelar å landsbygden. Till femte ortsgruppen höra numera, enligt 1935 års ortsgruppering, blott städerna Stockholm, Sundbyberg, Östersund och Luleå (delvis) samt Råsunda municipalsamhälle invid Stockholm. Vid 1933 och 1934 års taxeringar hörde till nämnda ortsgrupp ytterligare några samhällen, som nu nedflyttats till ortsgrupp IV. Med hänsyn till dessa kommuners och kommundelars storlek har det varit nödvändigt att beträffande dem begränsa undersökningarna till ett par taxeringsdistrikt i Stockholm, sä valda, att de kunde antagas representera dels en mera normal sammansättning av befolkningen, dels en befolkning med särskilt många gifta och barnrika skattskyldiga, samt ytterligare ett par samhällen, nämligen Saltsjöbadens köping och Kiruna municipalsamhälle, vilka tillhöra dem som nu nedflyttats till ortsgrupp IV. Då verkningarna av förslag, som gå ut på att gynna familjebildning, uppenbarligen äro beroende av familjernas sammansättning, har genom medtagandet av vissa kommuner och kommundelar med särskilt stor äktenskapsfrekvens eller särskild barnrikhet viss garanti vunnits, att längre gående verkningar än de, som där visa sig, ej äro att befara. Vilka de undersökta kommunerna och kommundelarna äro, framgår av tabellmaterialet. Det bör vid bedömande av resultaten av undersökningen särskilt beaktas, att i Kiruna municipalsamhälle antalet gifta skattskyldiga är relativt sett exceptionellt stort, varför undersökningsresultaten från detta samhälle ej äro representa-

78 tiva men dock av särskilt intresse därför att de utvisa de längst gående verkningar som i samhällen av motsvarande typ kunna väntas. Bromma l:a taxeringsdistrikt i Stockholms stad torde representera den barnrikaste stadsdelen i Stockholm, varför även där verkningarna av befolkningskommissionens förslag kunna antagas bliva mera vittgående än de genomsnittliga. Vid uppläggandet av arbetstabeller har genomgående förfarits så, att dessa skulle kunna användas för att pröva verkningarna av olika förslag, som kunde komma i fråga, dock med den begränsning, att tabellerna ej innehålla andra uppgifter än sådana som kunna hämtas ur taxeringslängderna. Av sistnämnda förhällande följer exempelvis, att uppgifter ej i regel kunnat erhållas om andra barn än dem, för vilka familjeavdrag åtnjutas, d. v. s. barn, som vid taxeringsårets ingång ännu ej fyllt 16 är. För att få en föreställning om betydelsen av ändrad ålder såsom villkor för barnavdrag hava stickprovsvis några mantalslängder genomgåtts. En dylik utredning är emellertid synnerligen tidsödande, och den i sådant avseende verkställda undersökningen har därför fatt en mycket begränsad omfattning.

Förslag om ändrade ortsavdrag. Förslagets innebörd. Utredningen har i första hand avsett att utvisa, huru stora ortsavdrag, som borde fastställas för den statliga och kommunala beskattningen, därest grundavdraget, familjeavdraget för hustrun och familjeavdraget för första och andra barnet göras lika stora samt familjeavdraget för varje följande barn dubbelt så stort, allt under förutsättning att beskattningsunderlaget bibehölles i genomsnitt såvitt möjligt oförändrat. Det har därvid måst iakttagas, att avdragen vid såväl den statliga som den kommunala beskattningen borde, i likhet med vad nu är fallet, sluta pä jämna 20tal kronor, varigenom tillämpningen av den s. k. bankningsregeln betydligt underlättas. Med hänsyn framför allt till verkningarna av denna regel är det ej möjligt att, även med kännedom om hustruavdragens och barnavdragens fördelning på olika inkomstklasser, genom ett enkelt räkneförfarande fastställa storleken av de avdragsbelopp, som närmast uppfylla sagda krav, utan har det varit nödvändigt att för detta ändamål på det föreliggande statistiska materialet pröva olika förslag. Det har därvid visat sig, att det avdragssystem, som närmast uppfyller de uppställda villkoren, är ett system med 20-kronorsintervaller i fråga om den kommunala beskattningen och 40-kronorsintervaller i fråga om den statliga beskattningen, samt med 280 och 560 kronor såsom lägsta avdrag vid kommunal- respektive statsbeskattningen. Avdragen bliva följaktligen vid kommunalbeskattningen: i ortsgrupp I 280 kronor, i ortsgrupp II 300 kronor, i ortsgrupp III 320 kronor, i ortsgrupp IV 340 kronor och i ortsgrupp V 360 kronor, samt vid statsbeskattningen: i ortsgrupp I 560 kronor, i ortsgrupp II 600 kronor, i ortsgrupp III 640 kronor, i ortsgrupp IV 680 kronor samt i ortsgrupp V 720 kronor, dock att avdragen för barn från och med det tredje barnet bliva dubbelt så stora. Verkningarna av dessa avdrag belysas av tabellerna 1—4, de tre första avseende den kommunala beskattningen och den fjärde den statliga beskattningen, så ock av den del av tabell 6, som ej avser den särskilda skatten för familjehjälp. Såsom allmänt resultat kan sägas, att i de undersökta kommunerna inverkningarna på beskattningsunderlaget bliva sådana, att detta beträffande såväl den statliga som den kommunala beskattningen blir i genomsnitt väsentligen oförändrat, dock med någon ökning i första ortsgruppen och en obetydlig minskning i de övriga. Märkas bör emellertid, att i de högsta ortsgrupperna finnas representerade kommuner och kommundelar, beträffande vilka, som följd av äktenskapens och bar-

79 nens relativa talrikhet, en verkan väsentligt utöver den genomsnittliga är att förvänta. I varje fall synes fog finnas för det omdömet, att intet annat avdragssystem bättre än det angivna uppfyller de krav, som i det föregående uppställts för ett dylikt system. I det följande skola systemels verkningar närmare beröras dels för kommunal- och dels för statsbeskattningen. Anledningar till förskjutningar av skattetrycket på grund av förslaget. Det torde vara på sin plats att här meddela några allmänna anmärkningar rörande frågan, i vilka avseenden förslaget om ändringar i avdragen är ägnat att åstadkomma förskjutningar i beskattningsunderlaget. Beskattningsunderlaget påverkas efter två linjer, nämligen dels därigenom, att det samlade beskattningsunderlaget för skattskyldiga med enbart grundavdrag ökas, dels därigenom, att det samlade beskattningsunderlaget för skattskyldiga med familjeavdrag minskas. Att den del av beskattningsunderlaget, som belöper å skattskyldiga med enbart grundavdrag, höjes vid ortsavdrag enligt befolkningskommissionens förslag, beror givetvis därav, att nämnda förslag innebär en sänkning av grundavdragen. Denna sänkning påverkar underlaget närmast på det sättet, att antalet skattskyldiga med allenast grundavdrag, vilka påföras skatt, undergår ökning. Denna ökning gör sig dock gällande enbart i fråga om statsbeskattningen, enär de kommunala grundavdragen såväl enligt gällande bestämmelser som enligt förslaget alltid äro mindre än 600 kronor, vilket belopp utgör gränsen för att beskattning skall ifrågakomma. Ökningen av antalet beskattade med enbart grundavdrag har vid förevarande undersökning visat sig vara kraftigare i fråga om ortsgrupperna I och II än i fråga om övriga ortsgrupper. Sänkningen av grundavdragen inverkar vidare på beskattningsunderlaget på det sätt, att beträffande skattskyldiga med enbart grundavdrag, vilka både vid gällande och föreslagna avdrag bliva underkastade beskattning, höjning av beskattningsunderlaget inträder. Denna höjning bör bliva jämförelsevis större i de högre ortsgrupperna än i de lägre, enär minskningen av grundavdraget blir starkare ju högre ortsgrupp det gäller. Den omständigheten, att bankningen bättre torde kunna utnyttjas i de högre ortsgrupperna än i de lägre — något som tabellmaterialet jämväl utvisar — verkar i samma riktning. I fråga om skattskyldiga med familjeavdrag är ortsavdraget alltid högre enligt befolkningskommissionens förslag än enligt gällande bestämmelser. Höjningen av ortsavdraget för familjeförsörjare medför att en del skattskyldiga av denna kategori, vilka enligt gällande avdragssystem bliva taxerade, befrias frän taxering, varigenom beskattningsunderlaget minskas. Detta förhållande kan göra sig gällande både vid stats- och kommunalbeskattningen men mest vid den förra. Reduceringen av antalet taxerade familjeförsörjare har, vad de undersökta kommunerna beträffar, visat sig vara kraftigare i fråga om de lägre ortsgrupperna än i fråga om de högre. Delvis torde detta förklaras därav, att i en lägre ortsgrupp befrielsen från taxering inträder vid en lägre inkomst än i en högre ortsgrupp och därmed kommer att gälla ett jämförelsevis talrikare skikt. Reduceringen bör bliva starkare ju högre det genomsnittliga barnantalet är. Vad angår de skattskyldiga med familjeavdrag, vilka både vid gällande och föreslagna ortsavdrag taxeras, föranleder höjningen av avdragen en sänkning av det å nämnda skattskyldiga belöpande beskattningsunderlaget. Jämväl beträffande storleken av denna sänkning är det genomsnittliga barnantalet av betydelse. Ökningen av ortsavdragen för familjeförsörjare uppvisar ej de olika ortsgrupperna emellan variationer av väsentligare betydelse. Möjligheten att i de högre ortsgrupperna bättre utnyttja bankningen verkar emellertid till att sänkningen av beskattningsunderlaget blir större i de högre ortsgrupperna än i de lägre. Vilken den slutliga förskjutningen av skattetrycket blir, beror givetvis på styrkan

80 av envar av de faktorer som bestämma detsamma. Är de ogiftas antal jämförelsevis stort och medföra de nya avdragen en kraftig stegring av antalet taxerade ogifta, kan snarast förväntas en ökning av beskattningsunderlaget. Äro familjeförsörjarna relativt talrika och är det genomsnittliga barnantalet högt, medför detta en tendens till minskning av beskattningsunderlaget. Familjeförhållandena i de undersökta kommunerna. Såsom framgår av det föregående är för bedömande av verkningarna av de föreslagna ortsavdragen av intresse, huru de taxerade fördela sig på gifta och ogifta. Detta förhållande belyses av tabellerna 3 A och 3 B, som angiva antalet till kommunal inkomstskatt taxerade, fördelade efter ortsavdrag och den taxerade inkomstens storlek, därvid tabell 3 A upptager absoluta tal och tabell 3 B relativa tal. Sistnämnda tabell utvisar, att det procenttal, som uttrycker förhållandet mellan antalet taxerade med enbart grundavdrag och hela antalet taxerade, ej i allmänhet varierar så mycket mellan de olika kommungrupperna. Sålunda utgöra, såvitt angår kommunerna i ortsgrupp I, de taxerade med enbart grundavdrag 60*9 procent av samtliga taxerade, beträffande landsbygdskommunerna i ortsgrupp II 56-2 procent, beträffande Växjö stad 59'0 procent, beträffande kommunerna i orlsgrupp III 55\s procent och beträffande landsbygdskommunerna i ortsgrupp IV och V 47-7 procent. För 2:a taxeringsdistriktet i Oscars församling i Stockholm är siffran högre, nämligen 71-0 procent, men beträffande l:a taxeringsdistriktet i Bromma församling i samma stad är den blott 58'2 procent. Vilken förskjutning i beskattningsunderlaget de föreslagna avdragen medföra, beror även på antalet barn, för vilka familjeavdrag åtnjutas. För klarläggande av denna faktor i orsakssammanhanget har, såvitt angår den kommunala inkomstskatten, i kol. 15 i tabell 1 angivits antalet beräknade barnavdrag per taxerad med familjeavdrag. Av kolumnen framgår, att nämnda medeltal förete mycket starka variationer olika kommuner emellan. Kolumnen utvisar även, att nämnda medeltalssiffra ofta kraftigt minskas vid de föreslagna avdragen, vilket sammanhänger

Ortsgrupp

Orlsgrupp I Ortsgrupp II 31 kommuner m. m. å landsbygden . . Ortsgrupp III Orlsgrupp IV Ortsgrupp V 2 kommuner m. m. å landsbygden . . Oscars 2:a taxeringsdistrikt, Stockholm Bromma 1 :a taxeringsdistrikt, Stockholm

Antal barnavdrag för barn Antal barnavdrag per taxerad med familjeavdrag fr. o. m. det tredje per taxerad med familjeavdrag vid vid skattefria avdrag skattefria avdrag enligt enligt gällande bestämmelser

förslag

gällande bestämmelser

förslag

1-10

0-72

0-13

0-05

1-24 1-17

0-87 0-99

0-15 0-25

0-09 0-14

1-21

0-94

0-26

1-05

0-94

0-11

1-36 0-69 112

113 0-68 1-11

0-30 008 0-15

0 15 0-08 015

31 därmed, att ändringen av avdragen befriar åtskilliga barnrika familjeförsörjare från skyldighet att erlägga skatt. Anmärkas må, att, för att icke över hövan komplicera undersökningarna, vid desamma förfarits så, att antalet barnavdrag satts lika med antalet familjeavdrag utöver det första, vid vilket tillvägagångssätt det erhållna antalet barnavdrag dock blott obetydligt torde avvika från det verkliga antalet. Huru ifrågavarande medeltal ställa sig för de undersökta kommunerna och kommundelarna ortsgruppsvis framgår av nedanstående sammanställning, som jämväl angiver antalet barnavdrag för barn från och med det tredje per taxerad med familjeavdrag, allt såvitt angår den kommunala inkomstskatten. Belysande uppgifter i vissa avseenden rörande antalet barn, för vilka barnavdrag åtnjutas, lämna även tabellerna 3 A och 3 B. För statsbeskattningens del återfinnas uppgifter rörande antalet barnavdrag per .skattskyldig med familjeavdrag i kol. 13 i tabell 4. Av särskild betydelse är antalet barn från och med det tredje, enär enligt befolkningskommissionens förslag familjeavdrag för dessa barn skall räknas till dubbelt belopp. I kol. 16 i tabell 1 har angivits antalet avdrag för dylika barn per taxerad med familjeavdrag, såvitt angår den kommunala beskattningen. Även här föreligga stora skiljaktigheter mellan olika kommuner. Motsvarande medeltal för olika kommungrupper hava angivits i sammanställningen här ovan. Medeltalen beträffande statsbeskattningen äro intagna i kol. 14 i tabell 4. Antalet barnavdrag för barn från och med det tredje i procent av samtliga barnavdrag framgår, såvitt de olika kommungrupperna beträffar, av nedanstående sammanställning. Antal barnavdrag för barn fr. o. m. det tredje i procent av samtliga barnavdrag Ortsgrupp

i fråga om till kommunal inkomstskatt taxerade Avdrag enligt gällande bestämmelser

Avdrag enligt förslag

i fråga om till statlig inkomstoch förmögenhetsskatt skattskyldiga med taxerat belopp av minst 60U kr.

Ortsgrupp I 92 kommuner m. m

%

%

28 Orlsgrupp II 31 kommuner m. m. å landsbygden .. Växjö stad

23 21

11 14

29 22

Ortsgrupp III 12 kommuner m. m

25 Ortsgrupp IV 7 kommuner m. m

12 Orlsgrupp V 2 kommuner m. m. å landsbygden . . Oscars 2:a taxeringsdistrikt, Stockholm Bromma l:ataxering.sdistrikt,Stockholm

22 12 14

13 8 14

21 12 14

Till jämförelse må meddelas en å statistiska institutionen i Lund verkställd kalkyl rörande fördelning efter barnantal (levande, under 18 års ålder) den 31/i2 1932 av de gifta kvinnorna under 60 års ålder, vilken kalkyl i preliminärt skick ställts till förfogande för nu ifrågavarande undersökning. 6—3 06344.

Antal gifta kvinnor under sextio års ålder 283 400 291 400 190 800 103 800 51 300 23 400 10 200 4100 1 600 500 100

Antal levande barn under 18 års ålder 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 o. fl. . .

Summa 960 600 Kalkylen utvisar för de däri upptagna kvinnorna ett barnantal av sammanlagt omkring 1414 800, därav i runt tal 351800 eller 24'9 procent avseende barn från och med det tredje. Vid de statistiska undersökningarna hava förelegat resultat från den nyligen företagna s. k. bostadssociala utredningen, omfattande ett antal städer och andra tättbebyggda samhällen i riket. Utredningen utvisar bl. a., att ej några stora variationer föreligga i förhållandet emellan de olika samhällena, sammanförda ortsgruppsvis, i fråga om hur antalet hushåll fördelar sig efter barnantalet. I sådant avseende må meddelas följande sammanställning. Hushållens fördelning efter antalet barn inom samhällen i olika ortsgrupper.

Ortsgrupp

II III IV V

Antal undersökta samhällen

13 19 10 3

Antal hushåll

15 856 40 432 33 979 5 810

därav hushåll (i procent) med följande antal barn under 15 år 0

1—2

3 eller flera

59-9 60-6 60-6 52-4

32-6 32-4 33-0 39-4

7-5 7-0 6-4 8-2

Från nämnda utredning erhållna tabeller hava även i övrigt använts för viss kontroll av eljest framkomna resultat. Någon anledning att här närmare redogöra för berörda undersökning torde emellertid ej föreligga, då densamma huvudsakligen verkställts efter annan indelningsgrund än den i föreliggande utredning tillämpade. En specialundersökning har, såsom förut framhållits, skett beträffande inverkan av höjningen av åldern för åtnjutande av barnavdrag från 16 till 18 år. Undersökningen har avsett blott 6 av de undersökta kommunerna (Litslena, Villberga, Grillby, Håtuna, Skokloster och Holm). Det har visat sig, att i dessa kommuner funnes 454 gifta par och 5 änkor och änklingar, vilka taxerats till kommunal inkomstskatt, att dessa åtnjöte sammanlagt 534 barnavdrag, samt att de hade 42 barn mellan 16 och 18 år, för vilka barnavdrag kunde ifrågakomma. Bland dessa 42 barn funnes emellertid ett rätt stort antal, som vore särskilt taxerade. Antagas kan f. ö. att även bland de återstående finnas åtskilliga, för vilka föräldrarna erhållit avdrag såsom för driftkostnad, enär barnen vore att hänföra till arbetspersonal, fastän deras inkomst ej varit av den storlek, att de blivit särskilt taxerade.

83 V e r k n i n g a r n a av f ö r e s l a g n a o r t s a v d r a g v i d den k o m m u n a l a b e s k a t t n i n g e n . T a b e l l 1 a v s e r att i n d i v i d u e l l t för v a r j e u n d e r s ö k t k o m m u n , r e s p e k t i v e k o m m u n del, u p p v i s a b e t y d e l s e n av de f a k t o r e r , s o m p å v e r k a s t o r l e k e n av d e n till k o m m u n a l i n k o m s t s k a t t b e s k a t t n i n g s b a r a i n k o m s t e n enligt g ä l l a n d e b e s t ä m m e l s e r o c h enligt förslaget till ä n d r a d e k o m m u n a l a o r t s a v d r a g , så ock de v e r k n i n g a r , s o m ä n d r i n g e n m e d f ö r å n ä m n d a i n k o m s t . T a b e l l e n t o r d e i a l l m ä n h e t ej p å f o r d r a n å g r a särskilda förklaringar. P å p e k a s m å e m e l l e r t i d f ö l j a n d e . Av k o l . 14 f r a m g å r , vilk e n relativt sett m y c k e t o l i k a a n d e l a v a n t a l e t t a x e r a d e s o m i olika k o m m u n e r u t g ö r a s av p e r s o n e r , vilka å t n j u t a e n d a s t g r u n d a v d r a g . Kol. 29 a n g i v e r d e n p r o c e n tuella ö k n i n g eller m i n s k n i n g i d e n b e s k a t t n i n g s b a r a i n k o m s t e n , s o m u p p s t å r p å g r u n d a v ä n d r i n g e n . Det v i s a r sig, s o m n a t u r l i g t är, att, d ä r de ogiftas a n t a l ä r r e l a t i v t sett stort, d e n b e s k a t t n i n g s b a r a i n k o m s t e n ö k a s , m e d a n d e n t v ä r t o m m i n s k a s , d ä r ä k t e n s k a p e n s a n t a l ä r s t ö r r e . D e n n a f a k t o r t o r d e i själva v e r k e t i n v e r k a m e r a ä n v a r i a t i o n e r n a i a v s e e n d e å b a r n a n t a l e t . Det t o r d e b ö r a f r a m h å l l a s , a t t u p p g i f t e r n a i kol. 29 givetvis ä r o av m i n d r e i n t r e s s e ä n de, s o m avse d e t k o m m u n a l a b e s k a t t n i n g s u n d e r l a g e t i d e s s h e l h e t o c h s o m skola b e r ö r a s i d e t f ö l j a n d e . Kol. 28 ä r f ö r t j ä n t av s ä r s k i l d u p p m ä r k s a m h e t p å d e n g r u n d , a t t d e n v i s a r h u r u s t o r del Antal till kommunal inkomstskatt taxerade

O r l s g r u p p

med grundavdrag jämte familjeavdrag

m. m. 1

med grundavdrag

Orlsgrupp I 92 kommuner m. m. Ortsgrupp II 31 kommuner m. m

A

Växjö stad Orlsgrupp III 12 kommuner m. in. Ortsgrupp IV 7 kommuner m. in. Orlsgrupp V 2 kommuner m. m

A B Oscars 2:a tax.-distrikt, Sthlm . A B Bromma l:a tax.-distrikt, Sthlm A B

med 1 fam.avdrag

med 2 fam.avdrag

med 3 fam.avdrag

med 4 o. flera fam. avdrag

12134 12134

3 253 3 253

2176 1766

1347 880

1019 280

7 057 7 057 2184 2184

2 057 2 028 598 594

1599 1419

855 302

447 428

990 709 255 244

2 099 2 099

653 645

468 437

309 259

268 128

2150 2150

598 575

335 321

217 158

1997 1997 3 679 3 679

812 811 865 864

2 946 2 946

797 797

819 805 363 358 597 590

519 494 174 171 479 470

439 273 101 98 245 240

219 141

A=taxerade vid skattefria avdrag enligt gällande bestämmelser. B = taxerade vid skattefria avdrag enligt förslag (hänsyn ej tagen till ifrågasatta avdrag enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen).

84 av den taxerade inkomsten som medtages genom avdragen. Det finns kommuner, där ej så mycket som 30 procent av den taxerade inkomsten för fysiska personer kvarstår som beskattningsbar inkomst. Enligt gällande bestämmelser inträffar detta i ett flertal undersökta kommuner, enligt förslaget blott i en enda av dessa (Ekby i Kalmar län). Förslaget utvisar i avseende ä den beskattningsbara inkomstens förhållande till den taxerade jämnare siffror än gällande bestämmelser. Att det tillläggsavdrag, som bankningsregeln innebär, kan utnyttjas i tämligen olika grad, framgår av kol. 27. Där bankningsdelen utgör 50 procent av ortsavdraget, utnyttjas bankningen till fullo. Detta är enligt såväl gällande bestämmelser som förslaget fallet i en enda undersökt kommundel (Smögen i Göteborgs och Bohus län). I de högsta ortsgrupperna kan bankningen utnyttjas i mycket stor utsträckning. Det torde böra framhållas, att enligt kol. 21 avdrag för ömmande omständigheter vanligen blott medgivits i obetydlig utsträckning, men att undantag från denna regel finnes (se särskilt Anderstorp i Jönköpings län). De i det föregående omnämnda förskjutningarna beträffande antalet till kommunal inkomstskatt taxerade, som ändringen i ortsavdragen medför, belysas närmare av sammanställningen å sid. 83. Sammanställningen utvisar ortsgruppsvis antalet till dylik skatt taxerade (d. v. s. skattskyldiga med beskattningsbar inkomst) vid skattefria avdrag enligt gällande bestämmelser och enligt förslag. Av tabell 2 framgår, vilken ändring som skulle uppstått i den kommunala utdebiteringen för de undersökta kommunerna och kommundelarna, om vid vederbörande års taxeringar de föreslagna ortsavdragen tillämpats i stället för de gällande (bland de gällande avdragen i de båda lägsta ortsgrupperna inberäknat jämväl 20-kronorsavdraget enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen, men bland de ändrade avdragen ej medräknade de föreslagna tilläggsavdragen enligt sagda mom.). Vid tabellens uppgörande har antagits, att undersökta kommundelar utgjort särskilda kommuner, varav förklaras bland annat, att de undersökta taxeringsdistrikten i Stockholm utvisa olika kommunalskatt efter ändringen. I kol. 9 och 10 utvisas dels utdebiteringen enligt gällande bestämmelser, dels utdebiteringen enligt förslaget. Av kol. 11 framgår direkt skillnaden i utdebiteringssatserna. De procentsatser, som upptagas i kol. 12, angiva kol. 11 i procent av kol. 9. I vad mån ökning eller minskning inträder i de undersökta kommunerna och kommundelarna, framgår av följande sammanställning:

Ortsgrupp I » II » III » IV V

Antal kommuner och kommundelar med ökad utdebitering 27 17 10 7 2 Summa

63 Antal kommuner och kommundelar med minskad utdebitering 65 13 1 0 2 81

I 9 kommuner minskas utdebiteringen med mer än 1 krona per skattekrona. Den största ökning som förekommer är, om man bortser från ett par Norrbottenskommuner med synnerligen knapp tillgång på beskattningsföremål samt Kiruna municipalsamhälle i nämnda län med sina särskilt egenartade förhållanden, 0*60 kronor per skattekrona (Graninge i Västernorrlands län). Det torde böra framhållas, att här givetvis är fråga om utdebiteringarna utan hänsynstagande till skatteutjämning. De erhållna differenserna komma i kommuner med högt skattetryck tack vare skatteutjämningen att minskas; i de omförmälda Norrbottenskommunerna torde på

85 grund av skatteutjämningen knappast någon nettoökning av utdebiteringssatsen vara att befara. ~)e genomsnittliga verkningarna på det kommunala beskattningsunderlaget av förslaget om ändrade ortsavdrag framgå av följande sammanställning, därvid beträffande ortsgrupp V Kiruna municipalsamhälle och Bromma taxeringsdistrikt i Stockholm förts för sig, eftersom förskjutningarna i dessa två områden kunna antagas förrycka medeltalssiffrorna för ortsgruppen i fråga, om områdena medtagas bland övriga kommuner och kommundelar i densamma. Summa skattekronor O r t s g r u p p

Ökning eller minskning

enligt gällande bestämmelser

enligt förslag om ändrade ortsavdrag

skattekronor

%

228 037

229 839

+ 1802

+ 0-73

160 877 90 647

157 919

- 2 958 -1970

-1-84 —2-17

-

-1-11

-1790

-235

+ 4 272 - 3 856 -1859

+ 1-01 — 6-48 -079

Ortsgrupp I Ortsgrupp II 31 kommuner m. m

88 677

Ortsgrupp III 85 668 Orlsgrupp IV 7 kommuner m. m Orlsgrupp V Saltsjöbadens köping samt Oscars 2:a tax.distrikt, Stockholm Kiruna municipalsamhälle Bromma l:a tax.-distrikt, Stockholm

84 720 76175 74 385 421326 59 546 235 412

425 598 55 690 233 553

Verkningarna av tilläggsavdrag enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen. I tabell 5 belysas verkningarna av de tilläggsavdrag, som av befolkningskonnnissionen föreslås för de lägsta av de inkomsttagare i samtliga ortsgrupper, som ej åtnjuta familjeavdrag och därom bestämmelse ifrågasattes skola införas i 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen. Det ligger i sakens natur, att dessa tillläggsavdrag få en mera avsevärd betydelse endast i sådana kommuner, där det finnes ett relativt stort antal ensamstående skattskyldiga med små inkomster. Detta är vanligen icke fallet i de kommuner, där de gifta och barnrika familjerna representera en särskilt stor andel av de skattskyldiga. Med andra ord, där verkningarna av de höjda familjeavdragen bliva starka, kommer den sänkning av beskattningsunderlaget, som följer av de nu ifrågavarande extra tilläggsavdragen, ej att bliva så stor. Genomsnittligt uppstår med dessa tilläggsavdrag någon minskning av beskattningsunderlaget i samtliga ortsgrupper. Denna minsknings storlek framgår av sammanställningen å nästa sida. Av sammanställningen framgår, att i första ortsgruppen beskattningsunderlaget även efter dessa avdrag endast mycket obetydligt ändras i förhållande till vad nu gäller. Såvitt siffrorna för de mera representativa kommundelarna i ortsgrupp V utvisa, torde även beträffande nämnda ortsgrupp ändringen av beskattningsunder-

86 Summa skattekronor

0 r t s g i- u p p

Orlsgrupp I 92 kommuner m. m Ortsgrupp II 31 kommuner m. m

enligt gällande bestämmelser

enligt förslag om ändrade ortsavdrag och tilläggs- skatteavdrag enligt kronor K. L. 50 § 2 mom. andra stycket

Orlsgrupp V Saltsjöbadens köping samt Oscars 2:a tax.distrikt, Stockholm Kiruna municipalsamhälle Bromma l:a tax.-distrikt, Stockholm . . . .

%

228 037

224 907

1-37

160 877 90 647

155 363 88099

5 514

3-43 2-81

85 668

83 387

2 548

Ortsgrupp III Ortsgrupp IV 7 kommuner m. m

Minskning

2-66 3 281

72 685

4-58 3 490

421 326 59 546 235 412

420 762 54 619 230 092

564 4 927 5 320

0-13 8"27 2-26

laget bliva mycket ringa. Detta förhällande lärer visa, att om det uppställes såsom ett krav att jämväl efter tilläggsavdragen underlaget skall hällas såvitt möjligt oförändrat, det med bibehållande av 20-kronorsintervaller ej torde vara möjligt att finna något avdragssystem, som bättre än det föreslagna uppfyller de tidigare angivna villkoren för hela den ifrågasatta reformen. Märkas bör, att, enär fråga är om kommunalskatt, någon höjning eller minskning av den totala skatten ej direkt följer av tilläggsavdragen. Eftersom resultatet av dessa emellertid alltid blir någon minskning av beskattningsunderlaget, kan det antagas, att skatteutjämningen därav påverkas, nämligen på det sätt, att ytterligare medel från staten tillföras de mera skattetyngda kommunerna, medan naturligen i intet fall någon minskning av skatteutjämningsbidragen därav föranledes. Det torde böra anmärkas, att, med hänsyn till 600-kronorsgränsen såsom villkor för beskattning, ifrågavarande tilläggsavdrag ej i ortsgrupperna I—III medförde någon minskning av antalet taxerade. I de båda högsta ortsgrupperna kan en sådan minskning emotses, vilken dock, såvitt det vill synas, är av mycket ringa betydelse. Verkningarna av föreslagna ortsavdrag beträffande den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. De statistiska undersökningarna hava som nämnts även avsett att belysa verkningarna av ändringen av ortsavdragen beträffande den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Fråga är härvid främst om vilken inverkan nämnda ändring utövar å totalsumman av till dylik skatt beskattningsbart belopp. Vid undersökningarna har övervägts möjligheten att med utgångspunkt från vissa approximativa antaganden rörande dels fördelningen av de till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade fysiska personerna å olika inkomstskikt och efter civilstånd, dels genomsnittligt barnantal, dels genomsnittlig ortsgrupp i olika inkomstskikt, dels ock vissa andra

87 omständigheter verkställa en uppskattning av den inverkan å det totala beskattningsunderlaget, som de föreslagna avdragen kunna medföra. Med hänsyn till osäkerheten i åtskilliga för en sådan kalkyl erforderliga statistiska data har det emellertid ej visat sig vara möjligt att på den angivna vägen nä ett resultat av godtagbar noggrannhet. De statistiska undersökningarna hava därför stannat vid att, pä sätt redan angivits, belysa ifrågavarande spörsmål genom att för de olika kommuner och kommundelar, som förevarande statistiska undersökningar hava avsett, beräkna vilken förskjutning av beskattningsunderlaget till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt inträder vid de nya ortsavdragen. Verkningarna i nämnda kommuner och kommundelar av de ändrade avdragen vid statsbeskattningen framgår av tabell 4, i vilken tabell kommunerna och kommundelarna i fråga sammanförts ortsgruppsvis. Kol. 32 i tabellen angiver vid de föreslagna avdragen inträdande procentuell förskjutning av sammanlagda beskattningsbara beloppet. Kolumnen utvisar, att totalsumman beskattningsbart belopp ökas såvitt angår de 92 kommunerna och kommundelarna i ortsgrupp I ävensom i 2:a taxeringsdistriktet i Oscars församling i Stockholm, ökningen utgör 1-6 resp. 1'4 procent. I övriga fall inträder en obetydlig minskning, nämligen såvitt angår de 31 till ortsgrupp II hörande landsbygdskommunerna med 1*8 procent, i den till samma ortsgrupp hörande Växjö stad med 2'4 procent, beträffande de 12 kommunerna och kommundelarna i ortsgrupp III med 0-6 procent, beträffande 9 kommuner och kommundelar i ortsgrupperna IV och V med 1*1 procent 1 och beträffande l:a taxeringsdistriktet i Bromma församling i Stockholm med 3"5 procent. Det bör anmärkas, att bland kommundelarna i ortsgrupperna IV och V ingår även Kiruna municipalsamhälle med ett

Ortsgrupper

Ortsgrupp I 92 kommuner m. m Orlsgrupp II 31 kommuner m. m

gällande bestämmelser

förslag

med enbart grundavdrag

med familjeavdrag

gällande bestämmelser

förslag

%

%

%

%

%

%

65-5

80-9

+ 57-3

-29-7

0-7

0-5

56-8 58i

71-4

+ 41-1 + 28-4

-260 -18-4

0-9 1-0

0-6 0-7

+ 29-8

-19-5

l-o

0-7

+ 23-7

-18-2

1-0

0-7

+ 13-4

-

2-0

0-7

0-7

+ 26-0

-

1-1

68-6

Orlsgrupp III 56-4 Ortsgrupp IV och V Ortsgrupp V Oscars 2:a

Vid föreslagna Antal taxerade med Barnantalet per enbart grundavdrag i ortsavdrag inträdande procent av hela an- procentuell ökning( + ) taxerad med familjeavdrag vid ortstalet taxerade fys. per- eller minskning (—) avdrag enligt soner vid ortsavav antalet taxdrag enligt erade

67-6 46-7 570

tax.-distrikt, 69-2

72-2

52-5

59-1

Bromma l:a tax.-distrikt,

1 1 Frånräknas Kiruna municipalsamhälle från kommunerna och kommundelarna å landsbygden i ortsgrupperna IV och V, blir minskningen i stället endast 03 procent.

88 exceptionellt stort antal gifta personer, vilken omständighet i ej ringa mån påverkar siffran för dessa ortsgrupper. Även siffran för Bromma bör betecknas som en undantagssiffra. Sammanställningen å föregående sida belyser, såvitt angår de undersökta kommunerna, vissa faktorer av intresse för bedömande av anledningarna till förskjutningarna i beskattningsunderlaget för den statliga beskattningen. Av sammanställningen framgår, att i de undersökta kommunerna i ortsgrupp I taxerade med enbart grundavdrag äro jämförelsevis talrika, liksom att den vid de föreslagna avdragen inträdande ökningen av antalet taxerade av denna kategori är större beträffande nämnda kommuner än beträffande övriga undersökta kommuner. Observeras kan, att i fråga om nämnda kommuner barnantalet per taxerad skattskyldig är relativt litet, väsentligt mindre än barnantalet per skattskyldig med taxerat belopp av 600 kronor och däröver. Vad angår de undersökta taxeringsdistrikten i Stockholm, må observeras, att ändringen av avdragen blott obetydligt reducerar antalet taxerade familjeförsörjare. Med det förhållandet, att beskattningsunderlaget ökas i distriktet i Oscars församling och minskas i distriktet i Bromma församling överensstämmer, att de taxerade med enbart grundavdrag äro jämförelsevis talrikare i det förstnämnda distriktet än i det sistnämnda och att genomsnittliga barnantalet är högre i Bromma-distriktet än distriktet i Oscars församling. Vad angår övriga i tabell 4 förekommande uppgifter må anmärkas, att det genomsnittliga ortsavdraget för till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade är i samtliga ortsgrupper lägre vid de föreslagna avdragen än vid de nu gällande, något som sammanhänger därmed att de nya avdragsbestämmelserna föranleda ökning av antalet taxerade.

Skattetrycket för personer med olika inkomster och olika familjeförhållanden efter genomförande av befolkningskommissionens förslag. Tabellerna 6 A och 6 B utvisa skattetrycket vid olika kombinationer av inkomst och ortsavdrag dels enligt gällande skattelagstiftning dels efter genomförande av de av befolkningskommissionen ifrågasatta ändringarna av ortsavdragen vid den kommunala inkomstskatten och den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten samt med hänsyn till den av kommissionen föreslagna skatten för familjehjälp. Tabellerna belysa jämväl verkningarna av de ändrade ortsavdragen och den särskilda skatten för familjehjälp var för sig. Vid beräkningarna har utdebiteringen till kommunal inkomstskatt antagits till 10 kronor per skattekrona. Denna siffra anses inkludera även landstingsskatt. Att såsom beskattningsbar inkomst i fråga om den kommunala inkomstskatten räknas samma summa som det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet, är ett antagande som endast sällan torde motsvaras av verkligheten, men torde ej påverka tabellernas användbarhet, när det gäller att fä en uppfattning om de olika ändringsförslagens verkningar.

Kalkyl rörande utbytet av den särskilda skatten för familjehjälp. De statistiska undersökningarna hava även innefattat ett försök till kalkyl rörande vad den föreslagna särskilda skatten för familjehjälp kan förväntas inbringa. Kalkylen har grundats ä 1935 års taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Densamma har skett under förutsättning, att de av befolkningskommissionen i fråga om sistnämnda skatt föreslagna ortsavdragen ägt tillämpning.

89 Vid kalkylen har i första hand beräknats antal skattskyldiga, taxerat belopp och beskattningsbart belopp för olika kategorier till skatt för familjehjälp skattskyldiga, fördelade efter det taxerade beloppets storlek. Nämnda beräkning har skett med utgångspunkt från en antagen fördelning efter det taxerade beloppets storlek av samtliga till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade skattskyldiga. I vad fråga är om skattskyldiga med taxerat belopp av 8 000 kronor och däröver, har antalet taxerade uträknats medelst genomgång av 1935 års av trycket utgivna taxeringskalendrar för riket. Därvid hava för taxerade med minst 50 000 kronors taxerat belopp de exakta taxerade beloppen antecknats och lagts till grund för beräkningarna. Beträffande taxerade personer med taxerat belopp av 8 000—50 000 kronor har däremot antalet taxerade i olika skikt antecknats, varefter de sammanlagda taxerade beloppen för olika inkomstskikt kalkylerats med tillämpning av Paretos lag. I fråga om taxerade med taxerat belopp under 8 000 kronor har fördelning efter det taxerade beloppets storlek av antalet skattskyldiga ävensom uppskattning av sammanlagda taxerade beloppet för de olika inkomstskikten ägt rum med ledning av bland annat färdigställda siffror från 1930 års folkräkning avseende vissa områden av riket, vilka genom jämförelse med siffror frän 1920 års folkräkning befunnits tämligen representativa. Vidare har beräknats till vilket antal och med vilket taxerat belopp de taxerade äro att hänföra till olika kategorier av skattskyldiga till skatt för familjehjälp. Dessa beräkningar hava skett särskilt för varje inkomstskikt. I första hand har med ledning av den av statistiska centralbyrån verkställda undersökningen rörande 1920 ärs taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt verkställts en fördelning av de taxerade mellan å ena sidan ogifta inklusive änklingar och änkor samt å andra sidan gifta. Frän den förstnämnda gruppen hava därefter med ledning av befolkningsstatistiken frånskilts änklingar och änkor. Ytterligare har — på grundval av å statistiska institutionen i Lund verkställda undersökningar — vidtagits en fördelning efter barnantalet av gifta taxerade och taxerade änklingar och änkor. I samma proportion som antalet taxerade fördelats å olika kategorier har uppdelning av taxerade belopp ägt rum. Följande steg i kalkylen har gällt att beräkna vilka beskattningsbara belopp som svara emot de erhållna taxerade beloppen, en beräkning som grundat sig på vissa antaganden rörande de genomsnittliga ortsavdragen i olika inkomstskikt. I samband med dessa kalkyler hava också vissa siffror erhållits för antalet skattskyldiga med beskattningsbart belopp av den storlek, att skatt för familjehjälp skall utgå. Dessa siffror hava betydelse bland annat för att en uppfattning skall erhållas om vad skattebeloppet i botten kan väntas inbringa. Resultatet av kalkylen har blivit, att skatten bör kunna beräknas inbringa omkring 15 miljoner kronor. Den lämnade redogörelsen visar emellertid, att till grund för beräkningarna ligga åtskilliga antaganden samt att siffran fördenskull måste betraktas såsom allenast approximativt uppskattad.

90 Tab. 1. Taxeringen av fysiska personer till kommunal inkomstskatt med i olika kommuner och kommundelar, utan hänsynstagande till föreAv de för varje ort meddelade siffrorna hänföra sig de i den övre raden till taxeringen vid skattefria avdrag

Kommun eller kommundel Län

1 Taxeringsår, som undersökningen avser

Folkmängd 1 jan. taxeringsåret

2 Anta taxerade fysiska med grundavdrag och

med enbart grundavdrag

Samtliga

2 926

2 635

101 101 46 46 111 111 64 64 112 112 114 114 19 19 67 67 113 113 161 161 400 400 297 297 308 308 25 25 113 113 246 246 42 42 21 21 271 271 608 608 14 14

122 102 54 42 128 98 72 60 73 58 93 70 14 7 48 39 120 105 83 57 439 376 198 157 129 102 43 29 94 69 159 129 26 21 12 7 227 188 361 333 3 2

51 51 27 27 49 49 29 29 31 31 32 32 3 3 20 20 51 51 33 33 189 189 86 86 64 64 16 16 40 40 73 73 7 7 4 4 93 93 136 136 1 1

33 32 10 8 27 25 15 15 21 18 24 19 3 2 15 11 36 31 16 14 116 109 54 45 30 25 11 9 28 22 48 41 8 8 3 2 61 54 115 109 2 1

Med följande an-

Ortsgrnpp I.

Villberga, kommundelen (se även ortsgr. II)

. .

Holm

Stora Malm, del av . . . (se även ortsgr. II)

»

.

Östra Husby

Skällvik

Gårdeby

Vist

»

År 1935 uppfl. i ortsgr. II.

>

Östcrg. 1.

>

>

»

ill

skattefria avdrag dels enligt gällande bestämmelser dels enligt förslag, slaget avdrag enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen. skattefria avdrag enligt gällande bestämmelser och de i den nedre raden till taxeringen vid enligt förslag. Antal Antalet taxerade med barnavdrag A ntalet för barn Beräknat antal enbart grund- barnavdrag avdrag i % av per taxerad fr. o. m. det barnavdrag hela antalet med familje tredje per taxerade taxerad med för barn avdrag familjeinalles fr. o. m. det fysiska personer avdrag tredje

Anta familjeavdrag

jersoner

Summa Hela antal antalet taxerade familjelal familjeavdrag fysiska avdrag 4 o. fler personer 3

familjeavdrag

l:l

lä

15 15 10 6 24 19 16 13 11 9 20 15 5 2 9 7 23 21 14 9 73 57 29 21 18 9 11 4 16 7 24 13 9 6 3 1 41 29 55 54

23 4 7 1 28 5 12 3 10

45-3 49 8 460 52-3 46-4 531 47-1 51-6 60-5 65-9 551 62-0 57-6 731 58-3 63-2 48-5 51-8 660 73-9 47-7 51-6 60-0 65-4 70-5 75-1 36-8 46-3 54-6 62-1 60-7 656 618 66-7 63-6 750 54-4 59-0 62-7 64-6 82-4 87-5

0-34 006 0-20 002 0-34 0-06 0-25 005 0-27

— —

151 76 55 23 175 79 89 50 83 36 122 63 25 6 50 29 119 79 110 35 483 292 208 102 123 57 49 17 94 36 148 73 148 20 15 4 263 150 426 327 g 1

1-2 0-7

— —

273 178 109 65 303 177 161 110 156 94 215 133 39 13 98 68 239 184 193 92 922 668 406 259 252 159 92 46 188 105 307 202 59 41 27 11 490 338 787 660 5 3

42 6 11 1 44 6 18 3 20

32 12 55 34

223 203 100 88 239 209 136 124 185 170 207 184 33 26 115 106 233 218 244 218 839 776 495 454 437 410 68 54 207 182 405 375 68 63 33 28 498 459 969 941 17 16

— 17 4 3

— 4 1 10 2 20 1 61 21 29 5 17 4 5

— 10

— 14 2 2

— 2

—

— 24 6 6

— 9 2 17 2 26 1 99 27 38 5 23 6 6

— 14

— 24 2 3

— 2

— 56 14 91 42

.— —

l-o 0-5 1-4 0-8 1-2 0-8 1-1 0-6 1-3 0-9 1-8 0-9 10 0-7 10 0-8 1-3 0-6 1-1 08 11

0-6 10 0-6 1-1 0-6

— 0-26 0-09 0-43

— 019 005 0-14 0-02 0-31 0-02 0-23 007 019 003 0-18 006 0-14

—

l-o

0-5 0-9 0-6 1-3

0-15 0-02 0-12

—

l-o

—

1-3 0-6 1-2 0-8 1-2 1-0 0-7 0-5

— 0-26 007 025 0-13

—

92 Tab. 1 (forts.). Taxeringen av fysiska personer till kommunal inkomstskatt slag, i olika kommuner och kommundelar, utan hänsynstagande till föreTaxerad inkomst för fysiska personer

Kommun eller kommundel Län

Summa kr.

Summa skattefria avdrag i kronor

Ortsavdras kr.

1 Bank- 20-kro Avdrag för»örn nings- nors- mande del avdrag omst.» kr.

kr.

kr.

48 740 41020 18 870 15 550

2 640

700 700

400 400

Ortsjrrupp I. Ytterjärna

Sthlms 1.

Muskö

»

Håtuna

Upps 1.

Skokloster

»

Villberga, kommundelen (se även ortsgr. II)

. .

>

357 010 327 720 114 990

101110 512 960 473 100 178 420 160 700

Litslena

>

Holm

>

Blacksta

Söd. 1.

Vrena

>

195 590 176 870 229 010 200 680 34 220 26170 148 610 138 770 374 100 356 970

Lerbo

»

251 030 219 200

>

1194 350 1113 210

>

527 710 479 130

Stora Malm, del av . . . (se även ortsgr. II) Österåker Östra Husby Börrum Skällvik S:t Anna Gårdeby Lillkyrka Vist Anderstorp Sandvik

.

Österg. 1. 440 970 411560 • 71800 57 010 222 920 197 030 > 483 130 449 710 > 68 920 62 600 > 29 990 24 990 » 1 032 360 981 810 Jönk. 1. 1 860 000 1 815 280 > 15 030 14180

119 500 108 360 51440 43120

129 740 48 830 3140 1600 1600 109 760 38 960 72 000 29 350 2 020 200 66 360 22 990 200 87 860 33 670 3 220 73 920 27 310 104 780 39 660 3 360 500 90 440 29 650 500 17 460 5 400 600 10 920 3 670 54 780 22 410 1580 400 49 280 18 450 400 117 460 49 680 2 420 500 113120 45 380 500 113 840 40 980 4 140 1640 87 080 33 300 1640 432 7K0 178 910 10 680 1000 411 880 152 380 1000 750 233 260 91680 8 060 201 040 74 590 750 188 900 75 940 7 340 200 200 161 000 65 270 150 37 840 11370 1240 28 000 150 8 220 350 100 460 36 030 3 420 350 80 360 29 860 186 820 72 390 6 240 162 120 62 410 32 560 12 630 1240 9 690 29120 5 050 620 15 540 3 750 10 920 500 247 720 99 570 6 860 500 227 080 81620 455 380 215 550 5 480 15 320 460 040 207 820 15 320 6 580 2 770 320 5 320 2 480 —

93 med skattefria avdrag dels enligt gällande bestämmelser dels enligt förslaget avdrag enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen. Beskattningsbar inkomst för fysiska personer Summa kr. 28

185 430 177 640 42 780 42 040 329 650 322 780 74 850 71150

„ , Summa orts! i a n ,", avdrag och mngsdel b a n k n £ g s d e l

Ortsavdrag

per taxerad fysisk person

Bankningsdel i % av ortsavdrag

kr. M

536 534 514 490 543 525 529 535

70 840 75 640 80 710 80 090 10 760 11580 69 440 70 640 204 040 197 970 90 430 97 180 570 980 547 980

475 435 506 492

193 960 202 750 168 590 185 090 21 200 20 640 82 660 86 460 217 680 225 180 22 490 23 790 8 780 10 320 677 710 672 410 1168 270 1132100 5 360 6 380

471 443 432 393 556 519 485 442 461 432 479 462 471 390 497 495 470 489 387 333

529 420 476 465 504 519 467 399 516 531

1 BeskattningsVid föreslagna bar inkomst skattefria avdrag för fysiska inträdande ökn. personer i % ( + )el.minskn.(—) av taxerad av den besk.-bara inkomst för inkomsten för dylika fysiska personer personer %

219 202 189 177 204 186 216 185 182 161 192 161 164 141 195 174 213 208 16S 153 213 196 185 164 174 159 167 152 174 164 179 166 186 154 153 134 200 178 222 221 163 155

755 736 703 667 747 711 745 720

40-8 37-9

51-9 54-2

-

4-2

36-7 361 37-6 355 40-8 34-6 383 36-9

37"2 41-B

-

1-7

64-3 68-2

-

2-1

42-0 44-3 36-2 42-8 35-2 39-9 31-4 44-2

-

4-0

657 596 698 653 693 561 671 639 717 727 635 552 729 727 656 607 606 552 723 671 659 606 640 598 665 616 624 524 697 673 692 710 550 488

1- 6-8 -

0-8

+

7-6

467 50-9

+

1-7

54-5 55-5 36-0 44-3

-

3-0

+

7-5

41-3 37-0

47-8 49-2

-

39-3 37-1 40-2 405 300 29-4 35-9 37-2 38-7 385 38-8 33-3 32-5 34-3 40 2 35-9 47-3 45-2 421 46-6

36-8 42-3 38-2 450 29-5 36-2 37-1 43-9 45-1 50-1 32-6 38-0 29-3 41-3 65-6 685 62-8 62-4 35-7 450

+

4-5

+

9-8

-

2-fi

+

4-0

+

3-4

+

5-8

37-9 32-8 30-9 33-6 40-9 37'4 42-3 40-1 360 38-2

+ 17-5 -

0-8

-

+ 19-0

94 Tab. 1 (forts). Taxeringen av fysiska personer till kommunal inkomstskatt slag, i olika kommuner och kommundelar, utan hänsynstagande till före-

Kommun eller kommundel Län

Bredaryd

Jönk. 1.

Taxeringsår, som undersökningen avser

Folkmängd 1 jan. taxeringsåret

585 Kalvsvik

1036 Dänningelanda . . .

öjaby

962 Gullabo

2 200

Boda

1576 Ekby

184 Gärdslösa

1080 Långlöt

387 Sandby

361 Ventlinge

1405 Akebäck

146 Träkumla

251 Sproge

290 Gerum

168 Hemse, kommundelen .

358 Hemse mun.-samh. . .

465 Öja

140 Gnosjö Uråsa

Krön. 1.

Halltorp

Kalm. 1.

Lärbro '

Sundre

1 Gotl. 1.

.

År 1935 uppfl. i ortsgr. II.

Antal taxerade fvsiska med enbart grundavdrag

210 210 291 291 100 100 219 219 58 58 127 127 165 165 170 170 215 215 30 30 90 90 43 43 26 26 74 74 187 187 30 30 22 22 25 25 17 17 65 65 99 99 103 103 16 16

med grundavdrag och Samtliga

84 71 143 120 62 48 74 51 36 30 73 55 87 66 144 110 195 145 32 26 144 105 26 20 20 16 70 58 110 87 10 6 24 16 17 11 11 7 34 33 68 61 63 49 6 6

Med följande an1

39 39 49 49 32 32 35 35 18 18 30 30 38 38 65 65 85 85 13 13 70 70 16 16 15 15 30 30 45 45 5 5 10 10 9 9 5 5 22 22 29 29 33 33 3 3

25 22 40 40 9 6 22 12 12 10 18 15 19 15 35 27 43 32 12 9 29 20 5 1 4 1 10 10 40 34 4 1 3 1 4 1 4 2 9 8 14 12 20 10 3 3

95 med skattefria avdrag dels enligt gällande bestämmelser dels enligt förslaget avdrag enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen. Antalet barnavdrag Antalet för barn Beräknat antal ivdrag i % av barnavdrag fr. o. m. det Summa familjeavdrag per taxerad Hela barnavdrag hela antalet med familje- tredje per antal antalet taxerad med taxerade taxerade familjeför barn avdrag tal familjeavdrag fysiska familjefysiska peravdrag inalles r. o. m. del avdrag soner tredje 4 o. fler oersoner 3

personer

.,. , Antal familjeavdrag

taxerade

Antal

med

15 Ki

9 5 32 26 16 9 7 3 4 2 14 6 21 10 26 15 26 17 7 4 26 12 3 2 1

11 5 22 5 5 1 10 1 2

86 48 178 108 56 27 75 21 27 14 89 41 93 44 157 68 242 105 26 17 143 53 18 8 6 1 107 50 103 51 8 1 41 14 16 3 8 2 16 15 80 63 49 24 3 3

71-4 74-7 67-1 70-8 61-7 67-6 74-7 81-1 61-7 65-9 63-6 69-8 655 71-4 54-1 60-7 52-4 59-7 78-4 53-6 38-5 461 62-3 68-3 56-5 61-9 51-4 56-1 630 68-2 75-0 83-3 47-8 57-9 59-5 69-4 60-7 70-8 65-7 66-3 59-3 61-9 620 67-8 72-7 72-7

l-o 0-7 1-2 0-9 0-9 0-6 l-o 0-4 0-8 0-5 1-2 0-7 1-1 0-7 1-1 0-6 1-2 0-7 0-8 0-7 l-o 0-4 0-7 0-4 0-6 0-1 1-5 0-9 0-9 0-6 0-8 0-2 1-7 0-9 0-9 0-3 0-7 0-3 0-5 0-5 1-2 lo OS 0-5 0-5 0-5

0-25 0-08 0-21 0-05 0-08 0-02 0-26 0-02 0-08

14 4 7 1 1

170 119 321 228 118 75 149 72 63 44 162 96 180 110 301 178 437 250 58 43 287 158 44 28 26 17 177 108 213 138 18 7 65 30 33 14 19 9 50 48 148 124 112 73 9 9

21 6 30 6 5 1 19 1 3

16 14 18 7

294 281 434 411 162 148 293 270 94 88 200 182 252 231 314 280 410 360 62 56 234 195 69 63 46 42 144 132 297 274 40 36 46 38 42 36 28 24 99 98 167 160 166 152 22 22

|

—

11 4 9 3 18 3 41 11

— 19 3 2 1

—

4 3 2 1 2

7 2 2

—

2 2 15 13 6 4

1 1 10 7 4 2

—

—

21 6 14 3 34 5 65 17 24 3 3 1

37 4 13 1 2 16 3 4

— 1 1 16 11 9 2

0-29 0-11 0-16 0-05 0-24 0-05 0-33 0-12

0-17 0-03 0-12 005

0-53 0-07 012 0-01 0-20 0-67 0-19 0-24

— 0-03 0-03 0-24 0-18 0-14 )-04

—

96 Tab. 1 (forts.). Taxeringen av fysiska personer till kommunal inkomstskatt slag, i olika kommuner och kommundelar, utan hänsynstagande till före-

Kommun eller kommundel Län

Taxerad inkomst för fysiska personer Summa kr. r7

Bredaryd

Jönk. 1.

Gnosjö Uråsa

Krön. 1.

Kalvsvik Dänningelanda . . . Öjaby Halltorp

Kalm. 1.

Gullabo Boda Ekby Gärdslösa Långlöt Sandby Ventlinge

. . . .

Lärbro Akcbäck Träkumla Sproge Gerum Hemse, kommundelen Hemse mun.-samh. . . Öja Sundre

Gotl

Summa skattefria avdrag i kronor

Ortsavdrag kr. 18

Bank- 20-kro- Avdrag nings- nors- för»öm- Samtliga avdrag mande avdrag del omst.» kr. kr. kr. kr. 19

307 640 127160 52 780 4 340 1320 185 600 292 390 113 680 46 210 1320 161210 623 850 198 920 85 930 5 240 6120 296 210 591 590 180 600 74170 6120 26U 890 149 780 73 960 26 390 2 940 103 290 135 750 62 720 22 060 84 780 244 990 123 460 47 050 5 400 175 910 219 940 96 040 39 720 135 760 81010 42 040 15 720 1720 59 480 77 330 36 960 13160 50120 288 130 93 920 38800 2 600 1270 136 590 266 080 79 520 33 340 1270 114 130 312 130 114 480 45 780 4 060 800 165 120 288 690 96 320 37 650 800 134 770 320 100 154 920 700 213140 52100 5 420 279 440 129 640 700 172 900 42 560 466 890 209 320 73 710 6 360 400 289 790 405 220 175 560 60 220 400 236180 53 070 30 360 9 190 1160 500 41210 47 830 27 720 7 200 500 35 420 246 910 125 480 38 960 4 060 1560 170 060 803 140 99 680 29 870 1560 131110 56 910 30 500 9 370 1280 41 150 51330 25 760 7 820 33580 19 800 6 230 42 200 800 26 830 16 520 5190 38 840 21710 77 280 184 160 29 700 2 220 109 200 68 320 22160 163 760 90 480 298 400 135 060 51 130 4 900 191 090 273 860 115 610 43 350 158 990 30 590 16 480 5 680 780 22 920 26 690 12 040 4 760 16 800 48 450 800 26 040 7 540 200 34 580 38 760 200 19 880 5 360 25 440 36 040 100 19 560 5 520 780 25 960 30 140 100 14 000 4 870 18 970 22 760 12 560 3570 540 16 670 19 220 9 240 2 910 12150 89 590 41 660 16 860 1740 800 61060 88 820 41160 15 920 800 57 880 80 460 35 350 1800 1100 118 710 380 950 82 600 33 720 373 740 1100 117 420 74 360 28 660 2 440 1 500 106 960 212 640 63 560 25 630 199 610 1500 90 690 8 920 28 280 4170 340 13 430 8 680 28 280 4 020 12 700

97 med skattefria avdrag dels enligt gällande bestämmelser dels enligt förslaget avdrag enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen. Beskattningsbar inkomst för fysiska personer

per taxerad fysisk person

Summa kr.

Bankningsdel i % av ortsavdrag

kr.

122 040 131180 327 840 330 700 46 490 50 970 69 080 84180 24 630 27 210 151540 151 950 147 010 153 920 106 960 106 540 177 100 169 040 11860 12 410 76 850 72 030 15 760 17 750 15 370 17130 74 960 73 280 107 310 114 870 7 670 9 890 13 870 13 320 10 080 11170 6 090 7 070 28 530 30 940 262 240 256 320 105 680 108 920 14 850 15 580

433 405 458 439 457 424 421 356 447 420 470 437 454 417 493 463 511 488 490 495 536 511 442 409 430 393 537 518 455 422 412 334 566 523 466 389 449 385 421 420 482 516 448 418 405 395

7—366344

Summa ortsavdrag och 3ankningsdel

Bankningsdel

Ortsavdrag

|

180 164 198 180 163 149 161 147 167 150 194 183 182 163 166 152 180 167 148 129 166 153 136 124 135 124 206 168 172 158 142 132 164 141 131 135 128 121 170 162 212 211 173 169 190 183

|

BeskattningsVid föreslagna bar inkomst skattefria avdrag för fysiska inträdande ökn. personer i % 1 + )el.minskn.(—) av taxerad av den besk.-bara inkomst för inkomsten för dylika fysiska personer personer %

613 569 656 619 620 573 582 503 614 570 664 620 636 580 659 615 691 655 638 624 702 664 578 533 565 517 743 686 627 580 554 466 730 664 597 524 577 506 591 582 694 727 621 587 595 578

41-5 40-6 43-2 41-1 35-7 35-2 38-1 41-4 37-4 35-6 41-3 41-9 400 39i 33-6 32-8 352 34-3 30-3 26-0 31-0 30-0 30-7 30-4 31-5 31-4 384 32-4 37-9 37-5 34-3 39-5 290 27-0 28-2 34-8 28-4 31-5 40-5 38-7 43-9 40-8 38-6 40-3 46-7 46-3

39-7 44-9 52-5 55-9 . .31-0 37-5 28-2 38-3 29-2 35-2 52-6 571 47-1 53-3 33-4 381 37-9 41-7 • 22-3 26-0 . 31l 35-5 27-7 34-6 36-4 44-1 40-7 . . 44-7 36-0 41-9 251 37-1 28-6 34-4 28 0 37-1 26-8 36-8 31-8 34-8 68-8 68-6 49-7 54-6 52-5 551

. +

7-5

+

0-9

. +

9-6

+ 21-9 + 10-9 +

0-3

+

4-7

-

0-4

• -

4-6

. +

4-6

-

6-3

+ 12-6 .

+ 11-5 -

2-2

+

7-o

+ 28-9 -

4-0

+ 10-8 + 16-1 +

8-4

-

2-3

+

3-1

+

4-9

98 Tab. 1 (forts.). Taxeringen av fysiska personer till kommunal inkomstskatt slag, i olika kommuner och kommundelar, utan hänsynstagande till föreTaxeringsår, som undersökningen avser

Folkmängd 1 jan. taxeringsåret

2 005

östra Ingelstad

603 Onslunda

1244 Ilstorp . . . . .

210 Björka

170 Lövestad . . . .

2 365

Skeglinge

461 Kommun eller kommundel Län

Sturkö 1

Blek. 1.

Lösen, del av * . . . (se även ortsgr. II) Hannas

Krist. 1.

. . .

Asmundtorp .

Malm. 1.

. . . .

. . .

Skarhult. . . övraby

. . . .

Söndrum

. . ,

1825 Steninge . . . ,

414 Askome . . . ,

336 Hall. 1.

Hede

Göteb. I.

980 Grovare . . . ,

Älvsb. 1.

172 Karl Gustaf . .

686 Gunnarsjö . . ,

470 Älekulla . . . .

589 Ska ab. 1. 1933

918 Flo

1093 Kyrkas

157 Vänersnäs . . .

i.r 1935 uppfl. i ortsgr. II.

Antal taxerade fysiska med grundavdrag och

med enbart grundavdrag

Samtliga

191 191 209 209 74 74 61 61 159 159 263 263 27 27 8 8 348 348 23 23 90 90 93 93 349 349 60 60 48 48 40 40 34 34 117 117 59 59 96 96 140 140 161 161 47 47

175 100 134 97 29 20 50 39 66 49 150 118 9 8 12 10 175 148 10 7 57 45 45 39 222 200 25 18 20 15 37 26 22 16 12 10 13 8 24 18 102 83 46 35 18 15

Med följande an1

66 66 50 50 10 10 12 12 32 32 62 62 4 4 5 5 86 86 3 3 21 21 14 14 83 83 14 14 6 6 16 16 12 12 5 5 7 7 13 13 43 43 18 18 9 9

med skattefria avdrag dels enligt gällande bestämmelser dels enligt förslaget avdrag enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen. Antal Antalet taxerade med barnavdrag Antalet enbart grundför barn Beräknat antal avdrag i % av barnavdrag fr. o. m. det Summa familjeavdrag Hela per taxerad barnavdrag hela antalet antal antalet med familje- tredje per taxerade taxerade taxerad med för barn tal familjeavdrag fysiska familjeavdrag familjeavdrag inalles fr. o. m. det fysiska personer avdrag 4 o. fler personer 3 tredje personer

Anta familjeavdrag

35 6 31 20 7 4 12 9 8 3 26 15 3 3

16 1 19 4 4 1 7 2 9 2 19 5 1

189 42 189 79 36 16 67 40 67 26 160 85 10 7 12 7 167 100 14 5 77 37 56 38 246 186 22 6 26 16 51 18 11 5 14 9 9 1 23 8 110 62 45 25 16 9

522 65-6 60-9 68-3 71-8 78-7 55-0 610 70-7 76-4 63-7 690 75-0 77-1 40-0 44-4 66-5 70-2 69-7 76-7 61-2 66-7 67-4 70-5 61-1 63-6 70-6 76-9 70-6 76-2 51-9 60-6 60-7 68-0 90-7 92-1 81-9 88-1 80-0 84-2 57-9 62-8 77-8 82-1 72-3 75-8

11 0-4 1-4 0-8 1-2 OS 1-3 l-o 10 0-5 1-1 0-7 11 0-9 l-o 0-7 l-o 0-7 1-4 0-7 1-4 0-8 1-2 l-o 1-1 . 0-9 0-9 0-3 1-3 1-1 1-4 0-7 0-5 0-3 1-2 0-9 0-7 0-1 l-o 04 11 0-7 l-o 0-7 0-9 0-6

0-17 001 0-41 0-08 0-21 0-05 0-20 0-05 0-24 0-08 0-18 008 0-11

2 1 18 8 2

364 142 323 176 65 36 117 79 133 75 310 203 19 15 24 17 342 248 24 12 134 82 101 77 101 386 47 24 46 31 88 44 33 21 26 19 22 9 47 26 212 145 91 60 34 24

29 1 55 8 6 1 10 2 16 4 27 9 1

—

366 291 343 306 103 94 111 100 225 208 413 381 36 35 20 18 523 496 33 30 147 135 138 132 571 549 85 78 68 63 77 66 56 50 129 127 72 67 120 114 242 223 207 196 65 62

32 21 2 1 10 9 7 6 40 35 5 2 5 3 6 3 1 1 4 4

12 2 8 3 26 13 3 3 2 7 2

z 1

—

4 1 15 11 9 6 5 3

3 1 15 5 4 1 1

3 1 28 9 3 19 2 10 4 41 21 3 4 2 17 3

_ 2 2 5 1 21 6 4 1 1

0-25 010 0-16 006 0-80 0-33 0-04 0-22 0-io 0-18 011 0-12 0-20 0-13 0-46 0-12

— 017 015 0-21 006 0-21 0-07 009 003 006

100 Tab. 1 (forts.). Taxeringen av fysiska personer till kommunal inkomstskatt slag, i olika kommuner och kommundelar, utan hänsynstagande till före-

K o m m u n eller kommundel Län

1 Sturkö (se även ortsgr. II) Hannas

Asmundtorp

Karl Gustaf

Flo

Taxerad inkomst för fysiska personer

Ortsavdrag

Avdrag Bank- 20-kro- för »öm nings- nors- mande Samtliga avdrag omst.» avdrag del

Summa kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1»

150 150 1400 1400

242 900 160 950 239 320 191 280 65 330 50 370 79 420 66 280 141460 114 710 277 030 237 200 22 870 19 870 15 03' i 13 580 335 070 295 340 21050 16 48) 100 610 83 680 92 510 83 350 395 690 367 080 51 790 39 910 44 250 38 560 54 520 41420 34120 27 210 70 540 59 830 40 040 30 990 67 500 55 690 165 380 141 450 122 410 101750 40 420 33 380

353 000 279 790 445 930 397 27" Krist. 1. 110 500 100 050 116 260 103 930 235 130 215170 Malm. 1. 590 110 554 690 38 840 37 620 24 680 22 620 663 250 632 780 32 320 28 890 201730 186 360 285 380 276 920 758 840 732 600 83 490 76 210 73 640 68 850 97 440 85 550 49 020 44 220 107 740 » 105 360 57 370 52 410 99 680 92 780 320 180 296 280 188 970 » 178 540 57 840 54 520 Blek. 1.

Summa skattefria avdrag i kronor

182 680 53 970 121 520 39 280 168 300 64 460 137 200 52 680 45 420 18 150 36 680 13 690 56 460 20 740 50 760 15 220 97 780 40 280 80 360 34 350 190 020 80 700 166 040 70 210 15 280 7 010 14 000 5 870 10 640 4 070 10 080 3 500 232 540 94 840 210 840 84 350 15 060 5 430 11760 4 720 71 42" 26 880 61320 22 360 63 080 27 450 59 640 23 510 269 020 117 090 267 680 97 000 36 420 13 410 28 560 10 850 30 480 12 390 26 880 11380 40 260 13100 31640 9 780 8 800 24 320 19 880 7 330 48 020 19 960 40 880 18 75" 28 000 10 720 21280 9 710 48 320 16 940 39 480 16 210 116 200 45 520 104 720 36 730 84 940 33 550 71960 29 590 27 540 11700 24 08O 9 300

5160 1760

—

300 300

3 400

—

5 360

950 950

—

z

7 540

150 150

—

2 340

z

200 200 2 400 2 400 500 500 300 300

7180 1460 1080 1160

—

—

2 360

200 200

—

2 240

—

3 660

—

3 720

200 200

—

101 med skattefria avdrag dels enligt gällande bestämmelser dels enligt förslaget avdrag enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen. Beskattningsbar inkomst för fysiska personer

Ortsavdrag

Bankningsdel

Summa ortsavdrag och bankningsdel

per taxerad fysisk person

Summa kr.

Bankningsdel i % av ortsavdrag

kr.

BeskattningsVid föreslagna bar inkomst skattefria avdrag för fysiska inträdande ökn. personer i % ( + )el.minskn.(— \ av taxerad av den besk.-bara inkomst för inkomsten för dylika fysiska personer personer %

110 100 118840 206 610 205 990 45170 49 680 36 840 37 650 93 670 100 460 313 080 317 490 15 970 17 750 9 650 9 040 328 180 337 440 11270 12 410 101 090 102 (580 192 870 193 570 363 150 365 520 31700 36 300 29 390 30 290 42 920 43130 14 900 17 010 37200 45 530 17 330 21420 32180 37 090 154 800 154 830 66 560 76 790 17 420 21140

499 418 491 448 441 390 509 508 435 386 460 436 424 400 532 560 445 425 456 392 486 454 457 452 471 488 428 366 448 427 523 479 434 398 372 322 389 318 403 346 480 470 410 367 424 388

147 135 188 172 176 146 187 152 179 165 195 1S4 195 168 204 194 181 170 165 157 183 166 199 178 205 177 158 139 182 181 170 148 157 147 155 148 149 145 141 142 188 165 162 151 180 150

646 553 679 620 617 536 696 660 614 551 655 620 619 568 736 754 626 595 621 549 669 620 656 630 676 665 586 505 630 608 693 627 591 545 527 470 538 463 544 488 668 635 572 518 604 538

29-5 323 38-3 38-4 40-0 37-3 36-7 30-0 41-2 42-7 42-5 42-3 45-9 41-9 38-3 34-7 40-8 400 36-1 401 37-6 36-6 435 39-4 43-5 36-2 36-8 38-0 40-6 42-3 32-6 30-9 36-2 36-8 41-6 45-9 38-3 45-6 35-1 41-1 39-2 35-1 39-5 41-1 42-5 38-6

31-2 42-5 46-3 51-9 40-9 49-7 31-7 36-2 39-8 46-7 53-1 572 41-1 47-2 391 40-0 49-5 53-3 34-9 430 501 551 67-6 69-9 47-9 49-9 380 47-6 39-9 44-0 44-o 51-0 30-4 38-5 34-5 43-2 30-2 40-9 32-3 40-0 48-3 52-3 . .35-2 430 30-1 38-8

+

7-9

.-

0-3

+ 10-0 +

2-2

+

7-2

+

1-4

. + 111 -

6-3

+

2-8

+ 10-1 +

1-6

+

0-4

+

0-7

+ 14-5 +

+

0-5

+ 14-2 + 22-4 + 23-6 + 15-3

+ O-o + 15-4 + 21-4

102 Tab. 1 (forts.). Taxeringen av fysiska personer till kommunal inkomstskatt slag, i olika kommuner och kommundelar, utan hänsynstagande till före-

Kommun eller kommundel Län

Taxeringsår, som undersökningen avser

Folkmängd 1 jan. taxeringsåret

Antal taxerade fysiska med grundavdrag och

med enbart grundavdrag

Samtliga

31 31 65 65 64 64 230 230 15 15 163 163 542 542 343 343 290 290 118 118 53 53 64 64 148 148 136 136 69 69 144 144 161 161 40 40 263 263 111 161 63 63 79 79 254 254

14 10 35 28 39 27 222 178 29 20 64 45 206 156 236 183 119 93 79 61 65 53 42 31 87 71 111 90 70 52 94 79 209 185 34 28 100 68 160 119 81 65 38 28 110 83

Med följande an1

1 Hällum

Skarab. 1.

293 Hömb

>

282 Varv

>

560 Kola

Värml. 1.

2 475

Bogen

»

287 Lekvattnet

>

östmark

>

3 556

Askersunds landskommun . . Örebro 1.

2 522

Hardemo

>

1392 Kräklinge

»

772 Kärrbo

Västm. 1.

528 Ängsö

»

351 Tortuna

>

799 Berg

>

874 Kopp. 1.

613 Aspeboda

»

897 Silvberg *

>

1361 Nianfors

Gävl. 1.

284 Trönö, 1

»

1720 Graninge '

Västern. 1,

1927 Tynderö *

>

1273 Marieby

Jämtl. 1.

584 Bodsjö

»

1360 Malingsbo

1 År 1935 uppfl. i ortsgr. II.

5 5 10 10 13 13 86 86 12 12 22 22 85 85 81 81 60 60 37 37 21 21 18 18 27 27 47 47 25 25 35 35 93 93 15 15 38 38 57 57 41 41 24 24 42 42

103 med skattefria avdrag dels enligt gällande bestämmelser dels enligt förslaget avdrag enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen. Antal Antalet taxerade med barnavdrag Antalet enbart grundför barn Beräknat antal avdrag i f, av barnavdrag fr. o. m. det Summa familjeavdrag per taxerad Hela barnavdrag hela antalet antal med familje- tredje per antalet taxerad med taxerade taxerade för barn avdrag tal familjeavdrag fysiska familjefamiljeavdrag inalles fr. o. m. det fysiska peravdrag soner 3 tredje 4 o. fler personer

personer

4 1 6 4 8 5 33 21 5 1 11 5 36 20 53 36 19 10 15 6 12 8 11 4 17 14 17 10 14 7 14 11 30 23 8 5 20 8 20 15 11 6 4 2 22 14

Antal familjeavdrag

1 4 1 3 1 28 9 4 10 3 18 3 27 1 12 3 6 2 10 4 2 11 4 16 3 11 2 16 6 21 11 3 7 3 36 8 10 1 3 15 5

45 41 100 93 103 91 452 408 44 35 227 208 748 698 579 526 409 383 197 179 118 106 106 95 235 219 247 226 139 121 238 223 370 346 74 68 363 331 321 280 144 128 117 107 364 337

30 16 75 52 79 48 465 310 62 29 144 79 409 254 508 323 230 144 151 95 149 102 81 48 192 137 238 149 154 91 212 152 404 323 68 46 203 114 386 215 161 97 63 34 241 151

16 6 40 24 40 21 243 132 33 9 80 34 203 98 272 140 111 51 72 34 84 49 39 17 105 66 127 59 84 39 118 73 195 138 34 18 103 46 226 96 80 32 25 6 131 68

2 5 1 3 1 46 10 7 17 3 28 4 37 1 21 5 9 2 18 5 2 L7 4 30 3 14 3 29 12 28 12

4 14 5 67 11 19 1

4 4 8

68-9 75-6 65-0 69-9 62-1 70-3 50-9 56-4 34-1 42-9 71-8 78-4 72-5 77-7 59-2 65-2 70-9 75-7 59-9 65-9 44-9 50-0 60-4 67-4 63-0 67-6 55-1 60-2 49-6 570 60-5 64-6 43-5 46-5 54-1 58-8 72-5 795 50-2 57-5 43-8 49-2 675 73-8 69-8 75-4

1-1 0-6 11 0-9 l-o 0-8 11 0-7 1-1 0-5 1-3 0-8 l-o 0-6 1-1 0-8 0-9 0-5 0-9 0-6 1-3 0-9 0-9 0-5 1-2 0-9 1-1 0-7 1-2 0-8 1-3 0-9 0-9 0-7 l-o 06 l-o 0-7 1-4 0-8 l-o 0-5 0-7 0-2 1-2 0-8

0'14 0-14 0-04 0-08 0-04 021 006 0-24 0-27 0-07 0-14 0-03 0-16 001 018 0-05 0-11 003 0-28 0-09 0-05 0-20 0-06 0-27 0-03 0-20 0-06 0-81 0-15 013 0-06 012 0-14 0-07 0-42 0-09 0-23 0-02 0-11 004 0-oi

104 Tab. 1 (forts.). Taxeringen av fysiska personer till kommunal inkomstskatt slag, i olika kommuner och kommundelar, utan hänsynstagande till föreTaxerad inkomst för fysiska personer

Kommun eller kommundel Län

Summa kr. 1

Hällum

Skarab. 1

Hömb

>

Varv

>

Kola

Värml. 1.

Bogen

>

Lekvattnet

>

Östmark

>

Askersunds landskommun . . Örebro 1. Hardemo

>

Kräklinge

>

Kärrbo

Västm. 1.

Ängsö

>

Tortuna

>

Berg

>

Malingsbo

Kopp. 1.

Aspeboda

>

Silvberg Nianfors Trönö Graninge Tynderö . . . . • Marieby Bodsjö . . •

46 300 41910 311 850 304 000 106 650 95 320 583 580 532 790 62 540 51440 226 930 206 490 663 100 609 380 680 010 619 770 439 490 412 140 204 550 185 950 145 230 131 550 114 290 103 030 279 390 260 540 359 130 331 320 167 750 147 790

312 220 294 160 515 240 > 487 730 Gävl. 1. 86 640 79 420 » 322 490 292 560 Västern. 1. 397 470 344 510 198 570 > 178 320 Jämtl. 1. 100 610 90 020 346 220 > 317 050

Summa skattefria avdrag i kronor

Ortsavdrag

Avdrag Bank- 20-kro- för »ömnings- nors- mande avdrag omst.» del

kr.

kr.

kr.

kr.

2L

20100 7 800 740 15 960 6 800 46 000 19 260 1360 40 880 16 740 47 660 17 890 1800 39 200 14 430 228 080 87 290 6 480 203 840 71140 24 880 8 460 620 17 920 6 780 100 220 38 410 4 020 81200 33 590 319 760 117 510 13 540 267 680 100 640 278140 105 610 8600 238 000 86 580 175 860 72 430 6 360 148 960 61250 91140 34 440 3 340 77 280 26 950 63 960 23 410 1800 59 640 17 040 1900 49 000 17 920 40 040 14160 3 640 110 620 44 590 100 800 35 960 122 060 48120 3 360 105 840 39 810 71900 26 100 2180 60 200 21100 114840 46 990 3120 108 360 40 420 190 440 78 540 4 940 190 680 69 080 36 040 13 700 1080 31920 11310 155 900 55 090 6 320 126 000 48 000 170 900 63 640 4 880 141 680 53140 74 720 27 350 1880 63 280 22 570 49 860 17 700 2 080 39 480 15 770 162 320 60 600 6 380 138 880 51420

100 100 1300 1300 2 800 2 700 300 300 100 100 2100 2100 1700 1700 1160 1160 1400 1100 650 650 250 250 300 300 500 500 150 150 30 30 2 040 1940 200 200 820 820 1750 1750 900 600 300 300 1500 1500

105 med skattefria avdrag dels enligt gällande bestämmelser dels enligt förslaget avdrag enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen. Beskattningsbar inkomst för fysiska personer

Summa ortsavdrag och bankningsdel Bankningsdel i % av ortsavdrag per taxerad fysisk person

Ortsavdrag

Summa kr.

Bankningsdel

kr.

BeskattningsVid föreslagna bar inkomst skattefria avdrag för fysiska inträdande ökn. personer i % ( + )el.minskn.(—) av taxerad av den besk.-bara inkomst för inkomsten för dylika fysiska personer personer %

17 660 19150 245 130 246 280 38 000 40 390 258 930 255 110 28280 26 440 84180 91600 210 190 238 960 285 960 293 490 183 680 200 770 74 230 80 620 55 410 54 220 45 220 48 580 120 240 123 480 185 090 185 170 67 420 66 340 147 240 145 350 239 280 226 030 35 620 35 990 104 360 117 740 156 300 147 940 93 720 91870 30 670 34 470 115 420 125 250

447 389 460 440 463 431 505 500 565 512 441 390 427 383 480 452 430 389 463 432 542 563 462 421 471 460 494 468 517 498 483 486 515 551 487 469 429 381 532 506 519 494 426 369 446 412

173 166 193 180 174 159 193 174 192 194 169 161 157 144 182 165 177 160 175 151 198 161 169 149 190 164 195 176 188 174 197 181 212 200 185 166 152 145 198 190 190 176 151 147 166 153

620 555 653 620 637 590 698 674 757 706 610 551 584 527 662 617 607 549 638 583 740 724 631 570 661 624 689 644 705 672 680 667 727 751 672 635 581 526 730 696 709 670 577 516 612 565

38-8 42-6 41-9 40-9 37-5 36-8 38-3 34-9 340 37-8 38-3 41-4 S6'7 37-6 38-0 36-4 41-2

38-1 45-7 78-6 810 35-6 42-4 44-4 47-9 452 51-4 37-1 44-4 31-7 39-2 42-1 47-4 41-8 48-7 36-3 43-4 38-2 41-2 39-6 472 43-0 47-4 51-5 55-9 40-2 44-9 47-2 49-4 46-4 46-3 41-1 45-3 32-4 40-3 39-3 42-9 47-2 51-5 30-5 38-8 33-3 39-5

41-1

37-8 34-9 36-6 28-6 366 35-4 40-3 35-7 39-4 37-6 36-3 350 400 37-3 41-2 36-2 38-0 35-4 35-3 381 37-2 37-5 36-6 35-7 35-5 39-9 37-3 37-0

+

8-4

+

0-5

+

6-3

-

1-5

-

6-5

+

8-8

+ 13-7 +

2-6

+

9-3

+

8-6

-

2-1

+

7-4

+

2-7

+ Oo .-.l'« -

1-3

-

5-5

+

+ 12-8 -

5-3

-

2-0

+ 12-4 +

8-5

106 Tab. 1 (forts.). Taxeringen av fysiska personer till kommunal inkomstskatt slag, i olika kommuner och kommundelar, utan hänsynstagande till föreTaxeringsår, som undersökningen avser

Folkmängd 1 jan. taxeringsåret

Jämtl. 1.

>

2 821

Kommun eller kommundel Län

Antal taxerade fysiska med grundavdrag och

med enbart grundavdrag

Samtliga

213 213 93 93

54 43 13 11

27 27 10 10

31 31 66 66 32 32 79 79 75 75 129 129 23 23 47 47 129 129 531 531 88 88 82 82 2 2 176 176 32 32 211 211 756 756 304 304 406 406

26 20 48 37 40 35 74 69 120 108 97 91 14 12 48 30 194 169 472 434 53 49 41 31 3 3 238 193 40 36 126 116 499 468 170 150 319 280

15 15 23 23 21 21 44 42 45 45 32 31 6 6 24 21 78 77 189 189 25 25 13 13 2 2 97 97 17 17 38 38 185 184 72 72 149 149

Med följande an-

1 Näs Kyrkas Ortsgrupp I I . Landsbygd. Nämndö

Sthlms 1.

Ornö'

»

Utö

»

Villberga, Grillby mun.-samh. Upps. 1. (se även ortsgr. I) Stora Malm, del av Söd. 1. (se även ortsgr. I) Mörbylånga köping Visby landskommun

Kalm. 1. . . . .

Tjurkö

Gotl. 1. Blek. 1.

Lösen, del av (se även ortsgr. I)

»

Tomelilla köping 1

Krist. I.

354 Säby *

Malm. I.

442 Tofta l

»

>

>

2 816

>

1075 Skarab. 1.

2157 Smögen, kommundelen

. . . Göteb. 1.

Smögens mun.-samh. . . Hasselösunds mun.-samh. Kinna, kommundelen l

. . . Älvsb. 1.

Kinna mun.-samh. . . Grästorps köping 1 Agnetorp 1

År 1935 nedfl. i ortsgr. I.

>

107 med skattefria avdrag dels enligt gällande bestämmelser dels enligt förslaget avdrag enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen. Antal Antalet taxerade med barnavdrag Antalet enbart grundför barn Beräknat antal avdrag i % av barnavdrag fr. o. m. det Summa familjeavdrag per taxerad Hela barnavdrag hela antalet tredje per antal med familje- taxerad med antalet taxerade taxerade för barn avdrag tal familjeavdrag fysiska familjefamiljeavdrag inalles :r. o. m. det fysiska peravdrag soner 4 o.fler personer tredje 3 personer

8 Antal familjeavdrag

6 6 1

6 3 1 1

267 256 106 104

101 72 19 14

47 29 6 3

8 4 1 1

79-8 83-2 87-7 89-4

0-9 0-7 0-4 0-3

0-15 009 0-08 0-09

4 1 10 4 5 4 6 5 26 23 15 15 3 2 6 2 31 26 83 78 4 4 4 4

3 1 3 1 5 2 2 1 13 5 20 15 2 1 3 2 36 19 57 31 9 5 10 2 —

57 51 114 103 72 67 153 148 195 183 226 220 37 35 95 77 323 298 1003 965 141 137 123 113 5 5 414 369 72 68 337 327 1255 1224 474 454 725 686

53 28 90 58 78 58 114 103 262 207 224 199 30 22 85 46 449 335 989 833 106 87 103 58 4 4 513 347 75 62 288 247 1077 930 363 290 616 463

27 8 42 21 38 23 40 34 142 99 127 108 16 10 37 16 255 166 517 399 53 38 62 27 1 1 275 154 35 26 162 131 578 462 193 140 297 183

9 1 4 2 9 3 2 1 28 8 27 18 3 1 4 3 72 29 94 45 12 5 20 3

54-4 60-8 57-9 64-1 44-4 47-8 51-6 53-4 38-5 41-0 57-1 58-6 62-2 65-7 49-5 61-0 39-9 43-3 52-9 550 62-4 64-2 66-7 72-6 40-0 40-0 42-6 47-7 44-4 47-1 62-6 641 60-2 61-8 64-1 67-0 560 59-2

1-0 0-4 0-9 0-6 l-o 0-7 0-5 0-5 1-2 0-9 1-3 1-2 1-1 0-8 0-8 0-5 1-3 l-o 11 0-9 l-o 0-8 1-5 0-9 0-3 0-3 1-2 0-8 09 0-7 1-3 11 1-2 10 1-1 0-9 0-9 0-7

0-35 005 0-08 005 0-23 009 003 001 0-23 0-07 028 0-20 0-21 0-08 0-08 0-10 0-37 0-17 0-20 010 0-23 0-10 0-49 0-10

z 46 32 5 3 19 18 88 84 42 31 46 36

34 10 3 2 23 16 65 41 22 13 32 7

z 54 16 4 2 32 19 111 53 31 18 49 9

0-23 008 0-10 0-06 0-25 0-16 0-22 0-H 0-18 0-12 0-15 0-03

108 Tab. 1 (forts.). Taxeringen av fysiska personer till kommunal inkomstskatt slag, i olika kommuner och kommundelar, utan hänsynstagande till föreTaxerad inkomst för fysiska personer

Kommun eller kommundel Län

Näs

Jämtl. 1.

Kyrkas

»

Summa skattefria avdrag i kronor

Ortsavdrag

Summa kr.

kr.

247 960 238 430 88 400 86 530

106 940 92 960 39 080 33 320

Bank- 20-kro- Avdrag för »öm nings- nors- mande avdrag del omst. > kr. kr. kr. 19

45140 4 740 39150 15 780 1800 15 550

200 200

Ortsgrnpp I I . Landsbygd. 66 860 58 360 159 240 Ornö > 147 640 91190 Utö 83 980 Villberga, Grillby mun.-samh. Upps. 1. 288 150 (se även ortsgr. I) 283 710 Stora Malm, del av . . . . Söd. 1. 355 360 (se även ortsgr. I) 335 490 554 630 Mörbylånga köping Kalm. 1. 545 400 52 760 Visby landskommun . . . . Gotl. 1. 49 440 98 850 Tjurkö Blek. 1. 83 140 654 000 Lösen, del av » 612 790 (se även ortsgr. I) 2 218160 2 161 480 Tomelilla köping Krist. 1, 374 550 368 480 Säby Malm. 1. 147 960 133 240 Tofta » 17 000 17 000 Smögen, kommundelen . . . Göteb. 1. 650 940 594 740 Smögens mun.-samh. . . » 90 430 86 310 Hasselösunds mun.-samh. > 637 040 622 360 Kinna, kommundelen . . . . Älvsb. 1. 2 869 550 2 816 310 Kinna mun.-samh. . . > 872 590 845 630 Grästorps köping Skarab. 1. 965 500 913 950 Agnetorp » Nämndö

Sthlms 1.

30140 10 540 24 000 8 800 57 720 22 300 48 900 19 490 39 840 14 220 38 400 11320 76 380 33 840 75 600 32 550 116 020 53 560 119 400 52 440 121720 56 030 131100 54 700 8 070 18 860 6 210 17 400 49 700 15 280 37 800 12 290 194 580 86 350 198 600 73 500 539 380 243 660 552 900 235 920 70 540 31980 68 700 27 640 63 220 24 520 52 200 18 790 2 540 1270 2 700 1350 239 400 93 350 219 600 80 490 39 360 15 450 39 600 13130 174 140 80 910 177 900 75 200 649 220 309 820 662 100 295 170 238 200 103 940 228 600 95 830 374 060 159 090 347 400 139 540

900 1660 1140 1420 1260

300 300

1660 580 1580

150 150 2 640 1100 1100 8 660 1100 1100 1360 1800

1650 1650 300 980 300 2 720 1600 1600 6 200 3 750 3 750 200 5100 200 9 040 4 900 4 900 4 980

109 med skattefria avdrag dels enligt gällande bestämmelser dels enligt förslaget avdrag enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen. Beskattningsbar inkomst för fysiska personer

Bankningsdel

Ortsavdrag

Summa ortsavdrag och oankningsdel

per taxerad fysisk person

Summa kr.

kr.

Vid föreslagna Beskattningsbar inkomst skattefria avdrag inträdande ökn. för fysiska Banknings- personer i % (-f)el.minskn.(-) del i % av av taxerad av den besk.-bara ortsavdrag inkomsten för inkomst för dylika fysiska personer personer %

401 363 369 320

169 153 149 150

570 516 518 470

422 421 40-4 46-7

36-7 44-5 35-9 43-5

+ 16-7

529 471 506 475 553 573 499 511 595 652 539 596 510 497 523 491 602 666 538 573 500 501 514 462 508 540 578 595 547 582 517 544 517 541 503 504 516 506

185 173 196 189 198 169 221 220 275 287 248 249 218 177 161 160 267 247 243 244 227 202 199 166 254 270 225 218 215 193 240 230 247 241 219 211 219 203

714 644 702 664 751 742 720 731 870 939 787 845 728 674 684 651 869 913 781 817 727 703 713 628 762 810 803 813 762 775 757 774 764 782 722 715 735 709

350 36-7 38-6 39-9 35-7 29-5 47-3 431 46-2 43-9 46-0 41-7 42-8 357 30-7 32-5 44-4 37-0 45-2 42-7 45-3 40-2 38-8 36-0 50-0 50-0 39-0 36-7 39-3 33-2 46-5 42-3 47-7 44-6 43-6 41-9 42-5 40-2

37-8 43-8 48-7 53-7 39-5 40-8 61-3 61-9 51'8 48-7 67-7 65-9 47-9 52-2 325 39-6 565 55-4 64-3 63-5 72-3 73-9 395 46-7 77-6 76-2 37-9 4!»-3 38-0 38-6 59-3 59-1 66-2 65 9 60-2 61-6 43-3 462

4- 1-1

90 940 106 120 31740 37 660

25 280 25 560 77 560 79 250 35 990 34 260 176 510 175 560 184 220 163 350 375 220 359 600 25 250 25 830 32140 32 900 369 330 339 590 1425 360 1 371 560 270 670 272 140 58 420 62 250 13 190 12 950 311560 293 000 34 340 33 280 377 670 367 660 1 900 560 1 855 290 525 150 521000 418 410 422110

|

+ 18-7

+

-

-

0-5

-11-3 -

4-2

+

2-3

+

2-4

-

8-1

-

3-8

+

0-5

+

6-6

. -

1-8

-

-

-

2-7

-

2-4

-

0-8

+

0-9

110 Tab. 1 (forts.). Taxeringen av fysiska personer till kommunal inkomstskatt slag, i olika kommuner och kommundelar, utan hänsynstagande till före-

Kommun eller kommundel Län

Taxeringsår, som undersökningen avser

Folkmängd 1 jan. taxeringsåret

Antal taxerade fysiska med enbart grundavdrag

med grundavdrag och Samtliga

Med följande an-

1 Ny

Värml. 1,

1626 Mo

Gävleb. 1.

2 068

>

4 478

Multrå

Västern. 1

1124 Hällesjö

Jämt]. 1.

2 579

Frostviken

>

2 450

Västerb. 1

4 825

>

2 067

>

1703 Korpilombolo

Norrb. Ii

2 992

Junosuando

>

1459 Karl Gustav •

>

1934 Njutånger

Sorsele, del av ' (se även ortsgr. III) Tärna Fredrika

190 190 340 340 531 531 194 194 605 605 562 562 455 455 152 152 393 393 161 161 69 69 206 206

156 134 225 175 826 758 108 86 318 207 223 117 366 232 91 57 235 169 89 50 94 35 148 107

72 72 73 71 281 281 45 45 112 112 83 78 105 101 25 24 74 72 31 30 23 22 58 53

9 827

2184 2184

1519 1407

598 594

254 254 261 261 126 126 35 35 40 40 186 186 110 110 54 54

226 198 199 186 144 131 58 54 27 22 121 105 123 87 48 42

89 88 95 94 71 70 29 28 13 11 47 47 44 44 20 20

Städer. Växjö stad

Ortsjrnipp I I I . Ed

a

Sthlms 1.

Lovö a

>

Västertälje 2

>

Styrsö, kommundelen * . . . Göteb. 1.

1 Asperö mun.-samh. a .

>

Styrsö mun.-samh. 2 .

>

Donsö mun.-samh. . .

>

Vrångö mun.-samh.

>

.

År 1935 uppfl. i ortsgr. III. — 8 År 1935 nedfl. i ortsgr. II.

Ill med skattefria avdrag dels enligt gällande bestämmelser dels enligt förslaget avdrag enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen. Antal Antalet taxerade med barnavdrag Antalet ;nbart grundför barn Beräknat antal avdrag i % av barnavdrag fr. o. m. det Summa familjeavdrag per taxerad Hela barnavdrag hela antalet antal med familje- tredje per antalet taxerad med taxerade familjetaxerade för barn avdrag tal familjeavdrag fysiska familjeavdrag inalles r. o. m. det fysiska peravdrag soner tredje 4 o. fler personer 3 Antal familjeavdrag

personer

9 Kl

23 15 44 33 142 130 19 15 65 25 48 10 62 37 20 6 61 37 23 6 18 6 22 17

13 5 46 17 95 45 18 4 59 5 32 3 90 11 21 5 45 7 19 6 32 3 43 17

346 324 565 515 1357 1289 302 280 923 812 785 679 821 687 243 209 628 562 250 211 163 104 354 313

295 222 552 353 1760 1460 240 152 751 339 496 173 973 425 243 114 581 320 229 92 298 62 411 233

139 88 327 178 934 702 132 66 433 132 273 56 607 193 152 57 346 151 140 42 204 27 263 126

19 6 85 24 152 50 32 6 103 7 53 4 194 14 45 13 79 10 40 10 83 5 108 38

54-9 58-6 60-2 660 391 41-2 64-2 69-3 656 74-6 71-6 82-8 55-4 66-2 62-6 72-7 62-6 69-9 64-4 76-3 42-3 66-3 58-2 65-8

0-9 0-7 1-5 l-o 1-1 0-9 1-2 0-8 1-4 0-6 1-2 0-5 1-7 0-8 1-7 l-o 1-5 0-9 1-6 0-8 2-2 0-8 1-8 1-2

012 004 0-38 014 018 0-07 0-30 0-07 032 003 0-24 0-03 0-53 0-06 0-49 0-23 0-34 006 0-45 0-20 0-88 0-14 0-73 0-36

255 244

219 141

3 703 3 591

3 296 2 805

1777 1398

382 200

590 60-8

12 l-o

0-25 014

41 36 33 30 15 13 6 5 5 2 28 26 22 14 11 9

29 12 20 13 15 5 8 6 1 1 19 8 34 8 5 3

480 452 460 447 270 257 93 89 67 62 307 291 233 197 102 96

474 369 383 338 269 215 112 98 48 37 273 207 313 160 98 79

248 171 184 152 125 84 54 44 21 15 152 102 190 73 50 37

41 13 27 17 22 5 11 7 1 1 31 10 55 8 6 3

52-9 56-2 56-7 58-4 467 49-0 37-6 39-3 597 64-5 60-6 63-9 47-2 55-8 52-9 56-3

1-1 0-9 0-9 0-8 0-9 0-6 0-9 0-8 0-8 0-7 1-3 l-o 1-5 0-8 l-o 09

0-18 0-07 0-14 009 0-15 0-04 019 0-13 004 005 026 0-io 0-45 0-09 0-13 0-07

112 Tab. 1 (forts.). Taxeringen av fysiska personer till kommunal inkomstskatt slag, i olika kommuner och kommundelar, utan hänsynstagande till före-

Kommun eller kommundel Län

Taxerad inkomst för fysiska personer Summa kr.

1 Ny

Värml. 1.

Mo Njutånger Multrå Hällesjö Frostviken Sorsele, del av (se även ortsgr. III) Tärna Fredrika Korpilombolo Junosuando Karl Gustav

447 720 421900 Gävleb. 1. 787 430 716 660 2 724 260 » 2 616 470 Västern. 1. 353 870 322 880 950 740 Jämtl. 1. 820 270 755 860 » 643 830 Västerb. 1 953 110 770 340 295 450 » 252 800 759 160 » 672 390 300 840 Norrb. 1. 254 160 206 640 » 129 920 530 890 » 469 270

Summa skattefria avdrag i kronor

Ortsavdrag kr.

Bank- 20-kro Avdrag för»ömnings- nors- mande avdrag del omst.» kr.

kr.

kr.

178 680 70 800 4 760 165 600 62 520 303 020 119 030 7 600 267 600 102100 797 260 357 680 9 060 839 700 345 940 153 160 58 350 4 700 131 400 49 900 470 900 157 850 15 780 347 400 134 050 377 660 118 510 14 020 256 800 108 530 467 660 153 280 13 280 337 800 122 290 131 220 43 240 4 040 100800 36 660 331 600 119 940 9 660 267 600 97 650 131 640 40 520 3900 93 900 37 600 109 620 24 420 4 460 51300 19 090 200 280 73 370 4 980 175 200 66 550

5 300 5 300 3 050 2 850 5 660 5 660 850 850

600 600 1000 800

850 850

610 Städer. Växjö stad

9 418 040 1 934 500 899 310 9 232 540 1 978 800 866 960

19 630 19130

Ortsgrupp I I I . 1 026 050 986 760 2 180 230 Lovö » 2 163 230 493 620 Västertälje > 474 550 277 860 Styrsö, kommundelen . . . . Göteb. 1. 272 150 70 560 Asperö mun.-samh. . > 66 220 599 440 Styrsö mun.-samh. . . > 573 350 399 820 Donsö mun.-samh. . . > 344 410 191580 Vrångö mun.-samh. . > 184 320 Ed

Sthlms 1.

286 920 121 240 266 880 109 410 262 140 119 840 256 640 112 090 161820 67 960 152 640 62 560 59 220 26 710 62 080 26 350 36 780 12 360 32 000 9 990 178 080 77 440 162 560 65 380 154 200 55 830 116 800 42 060 60 480 25 650 56 960 22 480

800 800

200 200

113 med skattefria avdrag dels enligt gällande bestämmelser dels enligt förslaget avdrag enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen. Beskattningsbar inkomst för fysiska personer

Ortsavdrag

per taxerad fysisk person

Summa kr.

Bankningsdel i % av ortsavdrag

kr.

188180 188 480 354 730 344 110 1 554 600 1 425 170 136 810 140 730 306 210 338 820 245 070 277 900 317 890 309 450 116 950 115 340 297 960 307 140 123 930 121810 68140 59 530 251 650 227 520

516 511 536 520 588 651 507 469 510 428 481 378 570 492 540 482 528 476 527 445 673 493 566 560

6 564 600 6 367 650

617 890 610 470 1 798 250 1 794 500 263 040 258 550 191 930 183 720 21 420 24 230 343 720 345 210 189 790 185 550 105 450 104 880 8—366344

Summa ortsavdrag och bankningsdel

Bankningsdel

|

|

BeskattningsVid föreslagna bar inkomst skattefria avdrag för fysiska inträdande ökn. personer i % ( + )el.minskn.(—) av taxerad av den besk.-bara inkomst för inkomsten för dylika fysiska personer personer %

205 193 211 198 264 268 193 178 171 165 151 160 187 178 178 175 191 174 162 178 150 184 207 213

721 704 747 718 852 919 700 647 681 593 632 538 757 670 718 657 719 650 689 623 823 677 773 773

396 37-8 39-3 38-2 44-9 41-2 38-1 380 33-5 38-6 31-4 42-3 32-8 36-2 330 36-4 36-2 36-5 30-8 40-0 22-3 37-2 36-6 380

42-0 44-7 45-0 480 57-1 54-5 38-7 43-6 32-2 41-3 32-4 432 33-4 40-2 39-6 45-6 39-2 45-7 41-2 47-9 33-0 45-8 47-4 48-5

522 551

243 241

765 792

46-5 43-8

69-7 69-0

-

3-0

598 590 570 574 599 594 637 698 549 516 580 559 662 593 593 593

253 242 261 251 252 243 287 296 184 161 252 225 240 214 251 234

851 832 831 825 851 837 924 994 733 677 832 784 902 807 844 827

42-3 410 457 43-7 42-0 41-0 45-1 42-4 33-6 31-2 435 40-2 36-2 36o 42-4 39-5

60-2 61-2 82-5 83-0 53-3 54-5 691 67-5 30-4 36-6 57-3 60-2 47-5 53-9 55-0 569

-

1-2

-

0-2

-

1-7

-

4-3

+

0-2

-

3-0

-

8-3

+

2-9

+ 10-6 + 13-4 -

2-7

-

1-4

+

3-1

-

1-7

-12-6 — 9-6

+ 13-1 +

0-4

-

2-2

-

0-5

114 Tab. 1 (forts.). Taxeringen av fysiska personer till kommunal inkomstskatt slag, i olika kommuner och kommundelar, utan hänsynstagande till före-

Kommun eller kommundel Län

Taxeringsår, som undersökningen avser

Folkmängd 1 jan. taxeringsåret

2 Antal taxerade fysiska med grundavdrag och

med enbart grundavdrag

Samtliga

2 249

»

479 479 335 335 109 109

118 117 87 86 20 20

89 84 90 84 30 29

•Jorrb. 1.

110 110

321 282 281 250 92 77 58 35

20 20

13 8

Bromstens mun.-samh. (Spånga) sthlms 1.

2 226

385 385

177 174

Hörningsnäs villast. (Huddinge) 8

>

302 Segeltorps mun.-samh. (Huddinge )2>

116 105 14 13 70 68

Partille, kommundelen * . . .

Clöteb. 1.

51 51 203 203 20 20

>

564 564

»

2 695

502 502

373 357 44 39 263 252 4 4 310 297 458 422

>

2 586

425 425

506 484

Landsbygd. Saltsjöbadens köping 8 . . . . S Uilms 1.

3 263

10 580

579 564 2 010 1819

256 256

Kiruna mun.-samh. (Jukkasj.) 3 > orrb. 1.

998 998 999 999

9 250 11884

1503 1491 2118 2097

865 864

3 679 3 679 2 946 2 946

(se även ortsgr. II)

Med följande an1

2 |

7 Ortsgrupp IV.

Jonsereds mun.-samh. Partille mun.-samh.

s

Sävedalcns mun.-samh.

18 17 119 119 2 2 133 133 175 173 184 183

— 100 98 136 131 162 160

Ortsgrupp T.

556 555

169 166 650 639

Städer. Stockholms stad, delar av. Oscar 2:a tax.-distrikt . . . Bromma l:a

d:o

. . .

797 797

363 358 597 590

Ar 1935 nedfl. i ortsgr. II. — * År 1935 nedfl. i ortsgr. III. — » Ar 1935 nedfl. i ortsgr. IV.

115 med skattefria avdrag dels enligt gällande bestämmelser dels enligt för slaget avdrag enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen. Antalet Antal barnavdrag taxerade med Antalet för barn enbart grundBeräknat antal avdrag i % av barnavdrag fr. o. m. det Summa per taxerad familjeavdrag Hela barnavdrag hela antalet med familje- tredje per antal antalet taxerad ined taxerade taxerade familjeför barn avdrag tal familjeavdrag fysiska familjefysiska peravdrag inalles r. o. m. det avdrag soner tredje 4 o. fler personer 3 Antal familjeavdrag

personer

63 53 58 52

51 28 46 28 25 13

800 761 616 585 201 186

733 569 653 533

95 41 74 39

59-9 62-9

168 145

148 63

43 18 27 6

54-2 58-6 655 75-9

1-3 l-o 1-3 11 1-7 1-3

15 3

412 287 372 283 157 103 90 28

0-30 0-15 0-26 0-16 0-47 0-23 0-47 0-17

55 54

25 24

758 742

9 6 28 21

2 2 46 46

—

95 90 466 455 24 24 874 861 960 924

318 291 51 38 262 226 4 4

42 30

3 3 46 44

691 648 95 77 525 478 8 8 606 548

50-8 51-9 53-7 56-7 43-6 44-6 83-3 83-3

42 21

931 909

999 849 1085 993

296 251 541 427 579 509

1141 1089 4 965 3 981

562 525 2 955 2162

2 539 2504

1036 1013

4 487 4 425

2 369 2 328

17 15 10 4

97 92

31 20 61 38 63 49

93 88

61 54

426 406

378 219

1577 1562 3 009 2 818

174 171 479 470

101 98 245 240

5182 5170 5 064 5 045

86 80

249 180

54-4 57-3

1-6 0-8

0-11 0-08 0-30 0-18 0-17 011

64-5 65-5 52-3 54-3 45-6 46-8

0-9 0-8 1-2 10 l-o 0-9 l-o l-o l-o 0-8 1-2 l-o 1-1 11

697 273

63-8 79-3 33-2 35-5

l-o 0-9 1-5 1-2

0-16 0-13 0-35 0-15

123 117 324 318

710 71-2 58-2 58-4

0-7 0-7

0-08 0-08

11 1-1

0-16 0-15

13 7 44 28

—

111 60 97 67

85 75

— 0-14 0-07 0-24 0-14 0-19 014

116 Tab. 1 (forts.). Taxeringen av fysiska personer till kommunal inkomstskatt slag, i olika kommuner och kommundelar, utan hänsynstagande till föreTaxerad inkomst för fysiska personer

Kommun eller kommundel Län

Ortsavdrag

Bankningsdel

Summa kr.

kr.

kr.

2 665 960 2 603 530 Västerb. 1. 1 491480 1 447 370 390 630 363 890

467 940 438 720 376 260 370 240

204 400 185 690 160170 160 840

129 240 122 880

216 200 183 510

97 200 68 480

52 940 49 890 30 780 26 620

1 Lycksele köping

(se även ortsgr. II)

Summa skattefria avdrag i kronor 20-kro- Avdrag nors- för »öm Samtliga avdrag mande avdrag omst.» kr. kr. kr. 20

— 672 340 624 410 1350 1350

—

—

—

—

—

600 600 700 700

537 780 532 430 182 180 172 770 127 980 95100

Ortsgrupp IY. Bromstens mun.-samh. (Spånga) Sthlms 1. Hörningsnäs villast. (Huddinge)

>

Segeltorps mun.-samh. (Huddinge) »

1 703 360 473 060 1 693 340 482 800 259 530 60 800 251 880 59160 1235 350 308 860 1 213 540 326 740 33 060 12 480 33 060 10 880 1 817 680 511120 1 793 010 486 200 2 532 640 621 420 2 471050 623 220 2 341 150 623 560 2 301200 669 460

212 800 213 230 27 610 24 980

—

686 460 696 630 89110 84 840 452190 469 980 17 490 15 580

142 930 142 840

—

400 400

5 010 4 700 241 990 218 330 278 640 267 810

—

—

—

4 700 4 700

—

2 200 2 200

757 810 709 230 902 260 893 230

290 490 293 750

—

1700 1700

915 750 964 910

6 983 170 1 016 700 484 230 6 959 920 981 360 461 930 8 345 500 2 497 500 1 083100 7 910 260 2 545 920 988130

—

400 1 501 330 400 1 443 690 i 28 600 3 609 200 25 500 3 559 550

Oscar 2:a tax.-distrikt

32 273150 3 098 800 1487 220 32 256 080 2 804 760 1371 360

—

Bromma l:a

24 388 240 3 429 400 1 641170 24 359 750 3 522 960 1 705 040

—

8 400 4 594 420 8 400 4 184 520 4 800 5 075 370 4 800 5 232 800

Partille, kommundelen

. . . Göteb. 1.

Jonsereds mun.-samh.

>

Partille mun.-samh. .

»

Sävedalens mun.-samh.

»

Ortsgrupp V. Landsbygd. Saltsjöbadens köping . . . .

Sthlms 1.

Kiruna mun.-samh. (Jukkasj.)

Norrb. 1.

Städer. Stockholms

stad, delar av.

d:o

117 med skattefria avdrag dels enligt gällande bestämmelser dels enligt förslaget avdrag enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen. Beskattningsbar inkomst för fysiska personer

Ortsavdrag

Bank- Summa ortsningsdel avdrag och bankningsdel

per taxerad fysisk person

Summa kr.

Bankningsdel i % av ortsavdrag

kr.

BeskattningsVid föreslagna bar inkomst skattefria avdrag för fysiska inträdande ökn. personer i % ( + )el.minskn.(—) av taxerad av den besk.-bara inkomst för inkomsten för dylika fysiska personer personer %

1993 620 1979120 953700 914 940 208 450 191120 88 220 88 410

585 577 611 633 643 661 579 472

255 244 260 275

840 821 871 908

43-7 42-3

74-8 76-0

-

0-7

42-6 43-4

-

4-1

263 268 183 184

906 929 762 656

41-0 40-6

63-9 63-2 53-4 52-5

-

8-3

31-7 38-9

40-8 482

+

0-2

1016 900 996 710 170 420 167 040

624 651 640 657

281 287

450 44-2

59-7 58-9

-

2-0

65-7 66-3 63-4 61-3 47-1 52-9

663 718 520 453

45-4 42-2 46-3 43-7 41-1 43-2

-

783 160 743 560 15 570 17 480

905 938 931 935 970 1032

-

5-1

1059 870 1 083 810 1 630 380 1 577 820 1 425 400 1 336 290

585 565

58-3 60-4

+

2-3

64-4 63-9

-

3-2

60-9 58-1

-

6-3

5 481 840 5 516 230

+

0-6

-

8-1

+

1-4

-

l-o

4 736 300 4 350 710

27 678 730 28 071 560 19 312 870 19 126 950

291 278 307 314 209 196 277 254

729 649 862 819

670 736

290 290 312 323

982 1059

47-3 44-9 44-8 43-0 46-6 43-9

645 628 830 903

307 296 360 351

952 924 1190 1254

47-6 47-] 43-4 38-8

78-6 79-3 568 55-0

598 543

287 265 324 338

885 808 1001 1037

48-0 48-9

85-8 87-0 79-2 78-5

647 674

677 699

937 964

47-9 48-4

+ 12-3

118 •s § S

+ +++ I

+

H f f i H t P H O l C D f O J W I O O I N t O i C H O O O T l * M O « l C O i f l l . COC)t-«« i å i b Ö H H H T f i ö r ^ c b o ö c b ä s i h c i

OtMONNm

CO O i-H CO O

I I + I I I I + + I

+ 1 I+ I +

M I M

co r - i a o - * o COHOHT-I

ö o ö ö ö o S

O O O O O O O O O C T O O O T H O C

O O O O O O

I I + I I M ++ I

+ 1I+ I+

++++I

I I I I I

3coao-c*iO'*-<cMt--cO!-<ocftcoa3coai ' -o

:

CM • * l O • * O

CM i—t —< a> OO

i ö ' ö ' c H x i ^ ' t ^ c » ^ - * ö ö - * c ö c f J i ö «

o

ti ö

G 4>

.

O O O v C O tDOONiO

5CO00

TJI O*

4 as ä i ås

CO i O CO i - l CD CO *H —t TJI i—l OS as <M »-< t~-

H r - Q C O i O N O u O O O CO CTi O co co T*, co <M r -

HtOCOXtDCi

CO - H 0 0 CM CO t * - CM CM - H l O r - - * C K CM t ~ r .-t CO

— C O C O O C M ro —* t - » a i c ? 3 ~ H —< t—

00—ICDincM30CCT*.-e*Hl"-OcM0Ciq

ca T * os t o T(*

c

t»ooNOM'*i--mc4»ONn'-"iflj tb^^chT*^äscböäswcbc?Qäsöt

Tji (M irtOO 00 •#83 oor>-to OOiNi-itfi CO Tji i-H <-1

r-- os oo co r— t o o - ^ t o as o» os CO C O - ^ 0 0 ^ " H CSJ i-i<y» y*©3

t » t D CO CNt O

CO y» iH <y* tM lO O O r » H . f l t O TJI O) tO 00 CM CO ,-1 ^ r t *

(ji Tji ö

53 v E M ^

«J O

2 .— rt o ra ~ •> ^ •J-l

t!

Itb

I

l . "i V

3 » o >> c ES c— o

Q ed o i , B •X x b -o §3

e

t" cl M ^

t.

r-HCOvOCOI-CO-^r-CMCj

( M i - i t O r - 1 O C— COi-HCTSfM-^-H—» i O l O » TJI TJI CM TJI as y j a TJI rH i-t d 94

O CO CM 00 CM CM i-H 1-- CO CD > H CM.-H CM

o» os »o t o os

COCOiOOOcMl ca co

HH M S

CL» > ^(J -SS * ^ Q , ca w

si 3 •o

C cd o

c

M

c/3

•* I - H T J I O S T J I OS

« 2« P

?£§

T-(

Tji CO C© 03 — l C D ( J > r - t C > i > O C O C T J O C D a T J I TJI

O l TJI

OS CO t?)

O T J I i-i i-t

d

GOcOr*-iÄCJaiO'-<05l>CTiHiC*-OCOr^tl O'-iiOco-^—•otooO'-'-tiTjiT-iaico»' COr-tTjlCMOOiOCMCO-HCMOr-tOCOCMfc r-1 eM H H CM CM w

Tji c o CO CM

ty*

o i i-i <y»

co en co

2fc eS 2°*

gg & O CJ

£ ca

ra g

T J I o o t~- ers o o

: 0 ••- ty) «•_•. w t ,

_.

-

ocDcMr-«i>»>ooots-cO'<*oco»o^Hir3^ ' l a O - H C M t - C M C O l ^ C O i Ä C C l t — CDOi^cM^ - CO QCM"Ct*COCMli «-H -H CO

r-CO-^OTplN - > o as T J I O iä >TH t o o a i i o

s$

| Q « CTJTjl O CO Tji N r . l > -^H CO

(2, •

C

•a

o.

C/3

§ 9

E

s *i Cl M

CA -HT

•st

«

il

T3 O

- c »

-3°

ca -K w > ca -.ca . - c o ir; : G i C

«

_,

Ä

S* 3 Ä f l o - CoCa

if

-1U

— u5 o .

B.

119 i* BQCOiONHiOiOtÄOtHNOtCtOOCOtflWffl ipHiQ>XN^(NMO>i3inCQOaDCOOiXX[--iO ^ÖCM^CMCOcb-iHcbtbr^cbTjiÖÖÖAG^TjI^

W O ( M O C O ( N H H O O O ^ O O ^ Q f f ! N O ^ C O W O C O O

J + + I + I | + I l + l I + ++ I | ]+

I I I I I+ I I I II I II

CHCOOiOCMCDCMOH^cMCDCOCDCOCOQ-OOaOO NOCMCMiOCOiO.—<c0iOC000-^OOO»-HC0i—OCH

i n x t n i o o o o o c O H c o c o N c O N i O i o c o o i n M c o ^ i O c g H O M O ' f ^ H H O O O l Q O O C O M H O O l o r . J l O W O o o o o o o o o o o o o o o o > - i - H r H O O O O O O O

DÖÖÖ6ÖÖÖÖÖ6ÖÖ6ÖÖÖÖHÖ I + + I + I l + l ' + 1 I+ ++I I 1 +

Il

I I II II II I I +

l i 1 + 1 1l i M 1l i !1 11111II +

ncoOiOCMTticoococor^-h-TjitotDoasascMi^o c o c M C M c o c O T j i i n T j i T j i | > — . . o o o ^ i f l —<ao)> Tjiascotoascnt^i>oor^cMTrTjiTjii-trHCMtocot^c7scooco

J S O O O O O Q O O O — < Q O O Q O » O C T S O r — • - c D O i o - H i N O ^ H O ^ O i o o o H r - T j i o n Tjiasascooasr^i^rMico£>covOTjiiocMCMTjttOTjicooco-r-<oo

r - r - o o » o o ^ a s T j i a 5 — « i o c o r— c o T * iO i—1 t£> CM »O CO »O —I 0 0 TJI GM CC Tji OS Tji i > c o CM c o t - c o i n y * TJI CO CO CO CM t - - GM M GM CO r-t —1 GM CO

CM c o c o y » r-1 TJI Tji t^t^GMOOCD r-1 H 0 0

OSCMtOCO O T j i C O < X > C T ) C O C O C O C O t O a S 4 0 r H O a S t - - t ^ T j l T r C D t ^ r^o^OtOCOt^GMOSOOOOtOCaCTJTj'iOiOiO^OO'-HiiCCOasO CMCOTjIryjTjiGMrHOO'-HOCOOiOOCOOOTjitO^rHTjitOt^t^Tjl r H —1 CM -X* t~ GMGMCOr-iCMrH CMGM GM »O

jstooiOr^cocMcoasasTt*cM—lasco COtDOSGMCMt^-!>»COTjiasCOr-it^O^' O O t D H t - H H h . H H H CO l O

OSCOQOiO COiOCOilO O rH r-1 Tji rH i-iiO

r^COuTiiCOO^iOTjlt^tOtOCOCOr-lOiOTjtT-iCOOC^^CMCOTjlrH OSh-O^iNC^r^WC'lCOiOtOCcOt-'iOHiNTli^HCftXOO TTCOOr-HrH CO—IOaSCOCOCOTj1rHTI1CMCOlCt~-GMrHTjlTj1in —CO CO —4 r H CO i—i CM CM

t»Hc3>ei)»OJ>aO)iOHHT(IN«^

OS 00 iO <M

3 TJI i£3 CO Tji GM GM CD Tji GM TJI CO CM CO l >

^ å s ö c b ö t b c b t Ö T j i t ^ ^ ^ å ^ t r o o o c M c b o b — i c t ^ c b ä * i>£ tGMCOlTiCOTjlTTl-ITj1t^lOCOlHCOTjlTllTjtin»OCOTj1NCOTjlTj1

t O CO CO C

co—<asascorHrH*HcoasocMOTjico OOCMTJIT—tas—ITJICO—«—<COCMC01>-0 cocococot>-coincMTjicocococMr^co

O — I — '£> 00 TJI t o t-~ t o CM t--as

TjiTjlCOGMGMOiOiOO—'OSOTjlTjlCOCNfO—I 3i O Q ^ W N ifl t-Ti«t^tO-JiTji00—iGOX^Hr-a^-lt^HOCOCO^MNNTJi —iCOCOrHTjiyiOOO—liOCOOiOOcOt^-Tj1tOtOO OtD o C co t or -f -- i t I^>TTjJi I rH I H y * t o CM CM CO —l CM ^H CMCM CM iO

^-rHTjiiOTjir-inasascoiOOtCTjit-» I X f l ' X >311-•COtDCOCOGMO OGMr^lCCO r H C M C M — I O ^ C O T J I — t G M — - G M — TjIiO

UJOifliO c o a s TJI r %a l O OS CM

CM Tji t-- CM CM CO 0 0 CO CO O GM O iC »O OS O U0 CO OS TJI CO r - —i T f CO er. t ^ c o i o c O T j i t ^ ^ i c C Q - D O r ^ t c o ^ t ^ O f y > c o a s T j i a s T j i i y j i . o c o tOCTlGMCOCM—iCMifl—iCOCOCOastO^HTjiCMGMOOCOr^TjicOCOt^ r n CM CO rH GM —1 TH CM

—(CM U0CM Tji i-H T*« rHCM

OCMTJIOS t CO r-1>- I —ICO

i-- as —i as tlO Tji O id O H r t N —1 —i IO

^ ^ ^ Z ^ S ^ ^ ^ ^ f S S ^ ^ ^ ^ ^ w c M c o t O T j i t - w o a s »f^^cocotocTsco^HrHtyico—iascM-^t^(^cMTjitot^r^iOooco Tji CO OS rH rH CMWOaStOCOy^Tjtr-tCOrHCOlOtOr-1—I Tji CO 25 co co TH rH co TH CM y *

i l O O H C T O O i f l O I GM r - r n CO TJI er. 00 —i kTSrH CO GM

o

03 O

W

c/5

£ o -~

.23

11 p ra Ed Ä

«

«

3 : o H, :cS

ca >>.£

ii ^

C3 S3

»si

i;

c

o

O P P P c P t* X =ra t- ^ s °c3 nj v m M fc- Q, ^ ^

KOfflMO J y i ^ J ^ h TO O £

2 • B-

iSflll C ca 3 3 ET^ j» S J3 -9 S .5 5 _ c co ca

ca

4) >

f l s £*

! c3 3 ,2 :ra :§ ,2 >i ; ra 2 ra "io > fe ^ K K r> ^

Ko

120 t— if) T, i c O i* T1 c a o O H H Ö 6

W f W N C O O O H ' f O N ' O i n T l i J o O C i W W - X M cMcbih-^T^cb>HTji^öööcbö»bCMw^cocbtb

+ 1 I I i l + l I I + ++ I I + + I

I I I

I If I +

<U ± j S2^'-°?S00i:Dn-f-lfi^COrNOCTJOHCOCO NMOrtCOCOHHJMOOOnoHJ-cSinfflOrO

; £ •

O O O O O O O O O O Ö

- H O O O

o ~H©

ooooo o I If I + +

+ 1 1 I I 1 + 1 1 1+ + + 11 ++ 1 11 1

oE

^ S ^ ^ S S ^ I ^ ^ P ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ o a s T j i t y j coy^cococor^a^oioi>iOioyit--asco»oi^CMascD cMcct^yQcöås^öiötöäir^rHtOT^^^tÖc^ 1-1 ^ —* —1 —1 —< —1 GM y> GM rH

ti

ii * '

COC-OOO

•a c tr- 3 CD

fflOOOOOiOOOOOOOOOOiOOOOO OOCOiOi>Oi>OCOl>iOiC)acO"*NiNOiOOO

« =«Ä

y>cooocMcoot^—1»ccoas^-o"tb'tocor^l>cccctÖ r-^ H H —* —t rH —\ T* CM CM CM —1

cci^cioo

^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ S S ^ ' ^ ^ ^ ^ ^ O t D C M O S C M C M coy^coco»OTji^oo>ocr.oyiO'-joco--cccoasco !>>r^THasas^^cocMCTSTjitoi---oOTjiiyit^xoGMas CM id vO CO GM rH CM CM-rH GM CO GM CO rH CO GM

—COO-CH - H CO CCt -cH t ^ HCH Cd l O

lOtOOiOCOtOGMtOTjiCMcOcO—lOOOasOSiiOCM—'tO X^i£COOOTjiGOCOiQCDOtOCO^r-^Tj1tOCOI>. CMOSCOOSOOOU^TjiyjcOtOTjiyjcO-^TjiascOCMOCO —.—t rHCM —IrH

CO COCO c o igcn-Hio CM t - CO t ^H

—

- H CJ ,

CD

«s S E w '? -c

>• •tr . c S

£. * - S

u « co P *" o

S =5 £ ^ S2 •* i3 b o fe

CM CM CM

CD CO

- .a * • S, o J , P iäj - .Ef P ^ O - ^ - ^ i O t D O i o t N f f Q c q o i O T f t N O - ^ I N i f l C O P.M SL p

s i

E-3 a ii

M » f

H

^rHcocoooincocoiöfyiTVtöcMTjiTVi^Tjiiii^å^ COTjiTjlTjl^cOTjliOiOtOTjliOCOTjlTjl-HiiOCOCOTjicO

CO > ,^J

o . a en

+J

+-> —>

a

£i ±> t .

—

COGMCOtOh-CMTjiCOtOt-—'OOSOOSTJITJITJI^-HOCO C ^ . O ^ O C O ( X ) O N N i O O N i n O ^ H L 7 C - * T | i T H h . t^ocoast^.OrHi>.rHa:iiOtDcoaococot*ooas—ico CM TJI i O CO CM ^H CMCM—ICMCO GM CO -H CM GM

00 CO t - CO O-HCJlÄ I>-*C5iO

or^r^r^Tjiocococoasco—<TjiTjiiocDcoy>r^t-"CO H H t N i n x c Q N O C C Q C - l i r t ^ T f t C D O r H ^ t O t D C O TjiooascocMir3coasooooTjiTjicMr*(>»iocoasiC —1 CM CM iH rH T-K rH rH H iH *H

(Mt^CiCM lOCO HH o • * CO 13 HO

»ocoi>-astDOTjicocoi^-Tfir>*CM O OSHO* r-H CO COrH —I GM —( CO OS OSCM

i o i O TJI ^ o TJI c o ITUTJICO c o t o CM

I =3

Ia

•i P

i a .sc:

*d en i4 >} CD

oo

—i

COCMCMOt-^CMTjICMCM—*Tj<(M.;OtDTj<COr--r*-Tjiasrc O t f O t o e O T t n f l i r . O i O h - r - o i i O ^ t D W O i O O H CMOO—ICOCOt^-inTjt^iCOtOTjiCOCOOiO CO —( a s CO CM CM rH i—I i-1 iH CM rH —I i—(

••s - - I -a p 3

h

:a

o

>

E 2

Bl o- •

.S

o

S Öl

&

i

o .a 3

P a jj-E

P 2 Sb 3 g p 0

CD o >, P fe -O O — CD — ^ Td . 3 co P <- -O co t . O a j l o ^ a i •H - riw a ctH Q CU a CO — - >s.a, o =a >5 D a j o < K « ^ : < [ - H a 5 S < c v 3 Z rH O t - S C Q Z ^ »

> P o-pil

co ^ PC ^i ro i . co -Tj ^ . P OJ - P c

•o P

^

>co .9»• p a : s ÖD ! a P . »^ .a

E g :C

> 2-P

Zoi->

ÖS

121 C O C O i r ^ C D O O t O O L ^ I ^ O t O t O O O O r f i n O C Q

N • * I * C5 > f l

N O W ^ ^ ^ T t t W H H W Ö Ö Ö ^ c b H - t i ^ l W

Ö —( ö

+ 1 I + + + + + -(- + + + I I + + I I 1 +

t » — t T f i i ö i O W i o n c o a o ^ i r .

O H c n a o f - r - i

O O '

cbt o

f I + ++

l O O C D O O C C M O

++ -+ + I+ I+ ++

—* i >

w O y j T j i T T — I T J I Q O O O O — I O C M T J I ^ H T J I T J I C O

Ö Ö Ö Ö Ö Ö Ö Ö Ö Ö Ö Ö Ö Ö Ö Ö O C H O

o o o y* —<

+ 1 I + + + + + + + +'+ I I + + I I 1 +

+ I +++

o +

^GMtoiO^cMiococococMiotOTjitccocoasasr^COOr-—(rHCOrHlCCOtOOrHrHlOOOTjlCOlOirjCO i^CÖOOOCMÖ^TjlTjtT^cOiÖcOCMob

ooooooooooo + + -t- + + I + I + + + cocMOTjiTjio-^OTfi.:

O C C O O O O O O O i C O O t O i O O i ^ O O O O CMOOl^r^iOt^iTSiOiOOrHCMiOCOasvOOOO £ i é& Ö C& C?» Gr? Ä iH T V - T * rH 00 l £ «© O» I?» —< Ä ,—1

-

TT iO co o as iO ^ co CO T J I C O — t CM T J I ^ H CM

et

iÄ y* t— CO

c o y s CM o o —i y * y i c o c o i>-1-*- t o —i a s COCM CM

GM r^-t r - ö

—s«

—

IN

H I - I H

rH

C O C M O T j l T j l O T j l O T j l O T j t

O *P> CM r H

—i as oo o W H *TJ1 CM I O lOTd CM

OCOCOCMCOCOCOCMOS — I t — GM — ( T j l c o O C D I ^ t - u O S O i O r H C M t ^ T j t o

tO t ^ - O — l r H ^ O O H O as co co CM t - ' — i t o y i r H CO

f-GM t--iO CO i O COCO

H H i O H N N Ä J C ^ i O - n y > G O T j i i o o o o t - - o ty» GM 0 0 T J I CM T J I CO t — O l O T j i r H CO TJI r H CO CM lO

TtlCMCCintD I C N - i a s (~—< O GM i P CM r H CO r H CM

CO

C^OSCO^Trl—ICOOOOO

co co co

o

c o i>» o o T J I

— I C O O Q T J I , O

O

iO as co

TJI o OS 0 0 ! > • o o r - o c o T j i C O G M T j t GM CM

Q0 t T H

CM a s c o —» CM — l

CM lO

»o O CO ^H

as TJI o rH

CO r H

o —I

O TJI CO CO T j i rHOSiOCOCM CO ^ C M r H

TJI

CO

t > O B) O)

åsibcb^cb

ö to

ås

co as t - —* ic

l O T j i TJI i f l CO

(MOiOCQH c o Tj4 r - c o ^ H a s T J I t o —t a s

T+< as rH

iccori o co as i C O C O TjIrH

I as

I

—I CO TJI

OS GM C O O C O O iCnO

r H c o i O a o c M i ^ O T j i r t^COCOTjirHCMtO—IrH — ( l - - G M C M ^ t o i r ^ c O O t^iOcOiOCMCMtOTji^-(

C M I O

—i r ~

TJI r- TJI y j co l O O C O C O H CM t - i O —1 r H TJ1CM CO

r H CO GM r H CO

iO o rH

TjiO t o r 00 O CO

O T j i t C — ( C O — i r- coco ^ r a s o o TJI o —i c o o o TJI CO T J I GM u o a s o o r * CO — I —< r H r H T j i y-\ CO —1 CO

as co »c o co co co t o iO r !>> T J I »O T j i GM rH

CO rH

00 t o CM CM o as

Q C O C O O C C C O H O H OiC-^tDCOTj1COCOrH CO r H r H CM CM CO OS

CO t — t - - CD r T T 0"5 .—t O ^ O -H.--H

CO Tji CO

t-* t o r ^ o

GMTjicMr-tocoyi—*co OCOOOTjiTjiCOCOiOtO C M — i CO » O » O CO O ^ M

co as

I O T J I — < CO » O r H CO CM

O

^ T j l

O O O l H r L - C C C 3 » r H i-H O:. CM CD i C ^ H CM - H CM

Tji

COTJI

C S t - - — ( T j i TJI C O C M T J I GM GM

as id oo co as

** yi

I— t O GM CO J >

CM

C O — I y » GM T J I

CO

02 no 00

CO CD »10

CM T J I CO O O 0 0 — t T J I y i CO T J I CM CO i O CM CMTjlrH

t O O T j i T j i CO i O » t O t O CM GM i O —1

a - GM o as TJI t— 0 0 CO ~ H —< —i as co as GM tor-CM—t

TJI

CO

i ( + ) el. a. ( — ) av iteringen »ttekrona

122 P ii a> rP o co

co

CO

e

•*

B

Te, co

»-•a SP

a to CO b.

det

attc llef

~ P

a •* . t » .Se!

TH

b-COCO

|

tt o : : o m o n o CMÖCM

+ + + + + ++ +

4-4-4-4-

CM O

T J I T j i CO r~t GM CO OS OS

enoenrt

H

Ö

H

O

M

O

H

r

i

ers ^ TJ<

o c n o

— I O T H O

O C O H

+ + + + + + -f- +

4-4-4-4-

«

TJIOSCO—"CMCOTJ1-.-J1 COCOOSO—iCOCOCO

HCH O

HCHOO-*

UOCM

•CO CO

CO

cbt^

tja'

O O C M f - r H C O O C O O O

O O O C O O

o o I O O

t CO

O i C O O O O i f l t O l O O O C O O O D C O H H

u S O i O O r H r H r n l N

COt^

CM

cocMt^-^Hr^ococo

c SS •

A

•

*

- H

M

m

9»

r-1 O*

H

«

***

o 00

T - Ö

1 4rr

o o o o o o o o

1C

ö ebe-1 4-4-

U0

ö

O

fe :a i 2 *iS * J ^3 ±£ 3d, co =di - * a « E

—

— ö4- ö4-

fe •* to

aj

tOTttitC-O

T H ^ t H r ^ T j I c b c M c f ^

ö ö ö 1 +4-

22 -I

-H

ö

O O O O

CO

oo B > .E P a o i

»aot-oousosco

CD

oo»

P h fe o

co

g 3 O,

O

eo TT

o*

SS3.CB

i IQ

öcb

++

o,

p S -° x

•-H

-(

H

H

rr*

C o c ö

1 + C- CO CC l O

T H C O C M

1-1

Q O O O O O

c o o o o o o o •"aiesScM r. C

t > t—

T—1

t*

30 CM l-H

CO t CO

O O .-t

ifl t o CO

C O O t - c O coco

CD CO 00

t CO 00

C O O THcn

O

T-H

(M ~*

GQ

O»

CM rH

en

co

en co

t O i03

lO^H CM - H

H

CMiO t - i O

CNCO i C CO COCM

T-H CTS

-cH 00 00

r^to OS

o t*tO

to C O TJI

ioco t^CO T H C O

X t -

CO CD

i f l O — 1— t-CM

rH

dt^-

O r-i

co co

CMtC O O T-H l O

OS

r•o

ifJCO i O * #

O H 00 3 1 01 - H

-«

CH

r.

O*

CO

•C no — a C 13

1.

Skatte skatte enli E Q

:a

ej: t d ^ o ° a ° t, £ E"ioi2£ 2

O c3 * • SL o A P M - .BP P 5 o Ig —i o ä ^ " S f— ^ P ^ t£« E ^

CO

'co

o-* X

§.SPa g w »5

•*£•&

u

COCM

id fe

B «S C

CD a

onoi a av förs

>

en t— t»

|

- ' Ad co £ ea P

03 O

^ rÄ

•a

t"

2p

S a

rf

WJI ~

o p

££

'-*

J.

i*

OJ

ry

«

i_ / < ! B co

C/3

--^

cc

O

TJICO

\a urs iheh

O

HH

ö

t > t -

CJS CM t-00

TJ(CD f ^ ^ X vOlO

OJ CM iO H t > ^J1 OOlO • ^ CO COCM

ö

O

Q

T*|

i-i

OS —1

CM

co

co

cp

»POQ

CO

—i

O

COCO

CM —1

CM

O —<

GM —(

en co o

CM

T-H

r-.

CM en C^iCO

i p CM iO

O CM TJI

»O iO O

T j i OS OS CO — t OS

CD CD 00

T-H t CO

C O H ITJOO • W CM

C i TH iCCM i O r -

CM

rH

CO

CO

uoen

>oo

CVJH0

CO <S CM

t— en TM CD

CM

— .ca

t - 0 0 COen T H CD

CO CO —1

CM

tr-

O —1

TJI

t~—I

o s CO CO

CM CM CM

CO O T-H

2 P O

•M

oc

enen H

OS

TJI

CM

t C OS

co —< O

! >

o rH

CO

co r»

»nos H i O o

—1

,—

CD e n

co en

O i O •300

CM CM

COrt

00 c o

t--en COCM t - T-H

^H

•Jf

-«n

Q CO

lO CM

H C O

CO T-H

• * r-i

T). t ^ i t ) - *

A

A

coco

—

CO

O

:a

-

^

CO

1 * * 1 *

c

O?-

•a»

>T3TH

O C M

T-H

CM X

CD l — CO CO O l i O

?*i OJ

2 T3 P 3

O

-

-«-

.

. .

SP P 3 2

—. eo OO B

• • •

5 B

3 P S

M

cr

w

%

6 g

*Ö3

^

c j2 c

E E

10 O

CJ

© 1 1

° c

CO - C CC

B •fe

co a

•x se

co r.* S

2 •

a i

K

p

E

p E

PCO

—'

1st*

Tj

CA

.

>

O,

CO

en

S -3 SP3 S

|

i-

§ -111 55 co

J,

P E3 B a c

co •O

ås C/3

(3H

•

a

ea 3 C/3

tCM - eT-H n

^ fc:

B 3

ä P eö 2 3 -a gs afe :a>

1 11 i

ffl

B

K -S „

0D 0 0 C B

- -

<DCO

•5 o e«Z

• ^ ea

bl r» M

g g P

O

TH

"-1 o.

<- =«

•*

CM

O ^H CM T-H

-: t— co co •»-»

*

|>

:ca 2fega

sic O

iO

CO TJI

t -

T-H

T-H

= -I

£(/; PO

r>

dt^

HOT-H

eo

O

C»

Ö

»O e n

3 «-J • £ - M +J

(

O

— I O * C CO

t-

P -^ C/5 « tio

BO

eo

do r-

H

co > CJ4 O

C

•o B a

Ci

00 05 t-C—

rH

CO

CO no

C3. a j

B2 ° P --*

CD

T* ^1

05CJ5

O to

lPöa t. fSe E Sö . a

co CD £1

Tt< i O

X

tS

. x •ta a - ] +H Cd

"S a

rt

co C M

CC

E c» i

1 a £ 4

U)

h

§OCQ 55

123 Tab. 3 A. Till kommunal inkomstskatt taxerade fysiska personer, fördelade efter taxerad inkomst och ortsavdrag, ortsgruppsvis. Absoluta tal. Skattefria avdrag enligt gällande bestämmelser. Antal till kommunal inkomstskatt taxerade fysiska personer med taxerad inkomst om I M

O rtsavdrag

>«0

CD O

CO

O

°s °s Ortsgrupp I.

CD 1 ^ CO O O O

S:a COO

too

?? °s

O:

O

°8

T I

< «-

in

II

IS

92 kommuner och kommundelar å landsbygden.

30 15

4 12134

25 22 13 a » .... 13 5 444 80 28 4 > . . . . 4 201 46 16 5 • . . . . — 92 37 10 6 o. fler » . . . . a — S:a taxerade fysiska personer 11090 6134 1261 410 172 92 därav med familjeavdrag 2 447 3 911 797 288 142 77

22 11 16 12 4 2 76 67

18 6 7 1 4 4 4 3 — 2 — — 43 21 33 16

2 3 — — — 1 15 6

8 3 253 2 2176 1347 — 600 — 275 1 144 — 15 19929 11 7 795

9 243 2 223 Taxerade med grundavdrag och 1 familjeavdrag . . . . 2

»

1500 1 208 293 108 730 1090 195 79 212 87fi 146 47

. . . .

Ortsgrupp I I .

63 36 29 11 1

31 kommuner och kommundeliir å landsbygden. 4 260 2 074

Taxerade med grundavdrag och 1 familjeavdrag . . . .

a 3

464 122

» i

4 5

> » 6 o. ler >

S:a taxerade fysiska personer därav med familjeavdrag

490 123

588 790 401 131 51 29 30 228 687 416 135 58 24 28 74 531 235 80 30 14 12 269 112 32 16 7 9 8 5 4 125 54 12 — 4 88 62 21 10 — 5150 4 564 1770 534 224 88 101 890 2 490 1280 411 173 79 87

Ortsgrupp I I .

12 13

7 057

12 14 4 11 9 3 6 4 2 3 a — 3 i 2 — 3 — 47 46 14 35 33 11

7 2 057 — 1599

1 2184

a b

990 453 214 188

— — 20 12558 12 5 501

En stad (Täxjö).

914 741 323 Taxerade med grundavdrag och 1 familjeavdrag . . . . 2 3 4 5 6 o. fler S:a taxerade fysiska personer därav med familjeavdrag

24 28

85 144 140 75 33 30 23 111 149 60 34 14 4 55 94 40 14 5 8 1 33 55 13 „ 6 1 1 9 24 — 5 3 1 9 32 1026 1102 807 285 134 76 112 361 484 199 93 52

24 23 11 2 3 1 92 64

21 aa 16 9 16 3 19 8 3 4 5 a — a a — 3 2 65 65 33 55 56 26

8 b

a a —

—

598 447 255 123 50 46

18 3 703 17 1519

Ortsgrupp III. 12 kommuner och kommundelar å landsbygden. Taxerade med enbart grundavdrag Taxerade med grundavdrag och 1 familjeavdrag 2

o. fler S:a taxerade fysiska personer därav med familjeavdrag

103 36 3

248 201 128 64 36 13

33 123 70 23 107 59 19 69 36 12 19 39 6 22 a 9 6 5 565 287 124 366 199 94

1009 1562 142 690

2 099

88 14 18 8 1 2 91 76

ii 6 11 6 2 42

32 36

653 468 309 160 72 36 3 797 1698

124 Tab. 3 A (forts). Till kommunal inkomstskatt taxerade fysiska personer, fördelade efter taxerad inkomst och ortsavdrag, ortsgruppsvis. Absoluta tal. Antal till kommunal inkomstskatt taxerade fysiska personer med taxerad inkomst om Ortsavdrag

11 COO O O

COO

o

°8

7? I

I cjn CO CO03 CD"1 CO o C O O C O O C O O O O O O O O O O

K" I

o

o

dC I

dC •

10 Ortsgrupp IV och V Taxerade med enbart grundavdrag Taxerade med grundavdrag och 1 familjeavdrag

a 3 4 5 6 o. fler S:a taxerade fysiska personer därav med familjeavdrag

9 k o m m u n e r och kommundelar å landsbygden. 1070 1938 648 244 119 50 37 20 17 8

95 313 482 329 140 77 81 16 273 521 318 126 47 55 — 144 344 170 69 38 33 — 41 171 87 22 12 9 — 18 72 35 11 9 3 — 6 73 23 6 4 1 1181 2 723 2 311 1206 493 237 219 111 795 1663 962 374 187 182

25 6 12 5 3 1 58 52

26 39 17 28 12 26 6 18 1 9 — 1 S2 138 62 121

13 10 6 4 3 2 46 38

Ortsgrupp T. Stockholm. Oscars 2:a taxeringsdistrikt. Taxerade med enbart grundavdrag Taxerade med grundavdrag och 1 familjeavdrag 2 3 4 5 6 o.fler >

496 1558

326 235 142 145

26 2

99 17 6 1

76 33 2 5 1

98 47 13 6

108 57 25

S:a taxerade fysiska personer därav med familjeavdrag

524 1681 28 123

577 117

79 32 12 4

65 28 13 3

77 40 22 2 1

121 50 31 ai 26 a 5 3 491 302 251 287 205 317 178 309 165 127 109 142 118 213 125 236

Ortsgrupp V. Stockholm. Bromma l:a taxeringsdistrikt. Taxerade med enbart grundavdrag Taxerade med grundavdrag och 1 familjeavdrag 3 4 5 6 o.fler S:a taxerade fysiska personer därav med familjeavdrag

528 1389

244 156

14 2

101 43

83 58 29 7 1

75 55 36 15 1

544 155S 16 169

577 178

70 127 73 111 33 24 63 96 68 93 32 29 32 78 73 99 46 22 14 28 19 49 12 20 1 7 15 10 11 7 1 3 4 1 1 1 426 356 253 413 289 394 139 115 182 200 181 337 251 366 135 103 86 58 42 10 4

125 Tab. 3 B. Till kommunal inkomstskatt taxerade fysiska personer, fördelade efter taxerad inkomst och ortsavdrag, ortsgruppsvis. Relativa tal. Skattefria avdrag enligt gällande bestämmelser. Relativ fördelning, efter ortsavdrag, av till kommunal inkomstskatt taxerade fysiska personer med taxerad inkomst om Ortsavdrag CD O

° 9i pr

w 05 zo O t2o o O o

°8 pr i

Ortsgrupp I.

te o oo o pr i

k£. I-H

o* 5p

OO O

pr i

II

i--'

92 kommuner och kommundelar å landsbygden

Taxerade med enbart grundavdrag 791 362 368 298 174 163 118 233 238 60' 26-7 Taxerade med grundavdrag och 1 familjeavdrag 12-8 19-7 23-2 26-3 36-6 27-2 29-0 41-9 38-7 13-3 53-3 6-3 17-8 15-5 19-3 20-9 24-0 14-5 16-2 4-7 30-0 13-3 2 3 1-8 14-3 11-6 11-5 16-9 14-1 21-1 9-3 190 4 0-0 7-2 6-3 6-8 6-4 14-1 15-8 9-3 14-3 5-2 3-3 3-9 5 0-6 3-7 4-3 9-5 6-7 3-6 1-5 2-4 1-2 6 o. fler 2-9 6-7 Summa 100-0 100-0 lOOo lOOo lOOo lOOo 100-0 100-0 100-0 1000 100-0 därav taxerade med familjeavdrag 20-9 63-8 63-2 70-2 82-6 83-7 88-2 76-7 76-2 40-0 73-3 Ortsgrupp II.

•a A a.M,

o 2 5P &

cO°

to o COO

°s

ded o cö

|isf

i

i CJi

I w

60-9 16-3 10-9 6-8 3-0 1-4 0-7 100 0 39-1

31 kommuner och kommundelar å landsbygden. 82-7 45-4 27-7 23-0 33-8 10-2 13-9 25-5 28-3 21-4 400

56-2

11-5 17-3 22-6 24-5 23-8 330 29-8 25-5 30-4 28-6 35-0 4-4 1 5 1 23-5 25-3 25-9 27-3 27-7 23-4 19-6 21-4 1-4 11-7 13-3 15-0 13-4 15-9 11-9 12-8 8-7 14-3 100 5-9 6-3 61 7 1 7-9 8-9 6-4 4-3 15-o 2-7 31 2-2 3-6 5-7 3-9 6-4 2-2 14-3 1-9 6-5 3-5 3-9 4-4 3-9

16-4 12-7 7-9 3-6 1-7 1-5

Summa 100-0 100-0 100-0 1000 1000 100-0 100-0 1000 1000 100-0 100-0 därav taxerade med familjeavdrag 17-3 54-fi 72-3 77-0 77-2 89-8 86-1 74-5 71-7 78-6 6O-0

100 0 43-8

Taxerade med enbart grundavdrag Taxerade med grundavdrag och 1 familjeavdrag 3 4 5

>

6 o. fler >

Taxerade med enbart grundavdrag

Ortsgi •upp II. En stad (1fäxjö ). 89-1 67-2 40-0 30-2 30-6 31-5 30-4 15-4 13-8 21-2

5-0

590 Taxerade med grundavdrag och 1 familjeavdrag . . . . 2 . . . . . 3 . 4 .

8-3 13-1 17-4 26-3 24-6 39-5 36-1 32-3 33-8 48-6 44-4 16-2 2-2 10-1 18-5 21-0 35-4 18-15 25-0 13-8 24-7 9-1 27-8 12-1 0-4 5-0 11-6 14-0 10-5 6-6 11-9 29-2 12-3 9-1 11-1 69 — 3 0 6-8 4-6 6-0 1-3 2-2 6-2 7"7 6-0 — 3-3 5 » 1-3 — 0-8 3 o 2-1 0-7 1-3 3-3 3-1 3 1 — 11-1 6 o. fler > — 0-8 2-7 1-8 2-2 1-3 1-1 — 4-6 6-0 — 1-2 Summa 1000 1000 100-0 1 0 0 0 100-0 1000 1000 1000 lOOo 100 o 100-0 1000 därav taxerade med familjeavdrag 10-9 32-8 60-0 69-8 69-4 68-5 69-6 84-6 86-2 78-8 94-4 410 Orlsgrupp I I I . Taxerade med enbart grundavdrag Taxerade med grundavdrag och 1 familjeavdrag

12 kommuner och kommundelar ä landsbygden 85-9 55-8 352 307 242 26"1 165 15-8 143 11-1

10-2 15-9 21-8 24-4 26-6 30-4 36-2 18-4 26-2 55-6 35-0 3-6 12-9 18-!) 20-6 18-6 10-9 15-4 23-7 14-3 33-2 35-0 0-3 8-2 12-2 12-6 15-3 19-5 19-8 26-3 26-2 11-1 30-8 4-1 6-9 6-6 9-7 8-7 8-8 13-2 14-3 12-5 2-3 3-9 2-1 1-6 2-2 1-1 2-6 4-7 4-2 0-8 o.fler 1-1 3-1 4-0 2-2 2-2 Summa lOOo 100-0 100-0 1000 100-0 100-0 100-0 100-0 1000 100 o 1000 därav taxerade med familjeavdrag 141 44-2 64-8 69-3 75-8 73-9 83-5 84-2 85-7 88-9 87-5

55-3 17-2 12-3 8-1 4-2 1-9 l-o lOOo 44-7

126 Tab. 3 B (forts.). Till kommunal inkomstskatt taxerade fysiska personer, fördelade efter taxerad inkomst och ortsavdrag, ortsgruppsvis. Relativa tal. Relativ fördelning, efter ortsavdrag, av till kommunal inkomstskatt taxerade fysiska personer med taxerad inkomst om Ortsavdrag

8§

i ta cc» tcO o o

pr i

8§ to o pr i

pr?

B- O O

g

O: O > re pr

K)

l L

IS

Ortsgrnpp IV och V. 9 kommuner och kommundelar å landsbygden Taxerade med enbart grundavdrag 906 708 280 202 24'1 21-1 169 24-4 12-3 17'4 10-4 Taxerade med grundavdrag och 1 familjeavdrag . . . . 8-0 11-5 30' 27-3 38-4 33-5 370 31-7 28-3 28-3 431 1-4 100 22-5 26-4 35-6 19-8 351 20-7 20- 21-7 10-4 3 5-3 14-9 14' 14-0 16-0 15-1 14-7 18-9 13-1 20-6 4 1-6 7-4 7-2 4-5 5-1 4-1 73 130 8-7 8-6 5 o- 3 1 3-9 3-2 3-8 1-4 1-2 6-5 6-6 5 2 6 o. fler 3-2 1-9 1-2 1-7 0-4 0-2 0-7 4-3 1-7 Summa 1000 100 0 100-0 1000 100-0 1000 lOOo 100-0 1000 100-0 100-0 därav taxerade med familjeavdrag | 9-4 39-2 72-0 79-8 75-9 78-9 83-1 75-6 87-7 82-6 89-6 Ortsgrupp V. Taxerade med enbart grundavdrag Taxerade med grundavdrag och 1 familjeavdrag 2 3

Stockholm Oscars 2:a taxeringsdistrikt. 94-6 92-7 79-7 66-4 64-9 56-6 50-5 42-4 32-8 29-8 23-6

5-9 13-2 20-0 ai-8 25-9 26-8 28-3 34-1 32-6 39-2 lo 5-7 9-fi 8-9 11-1 13-9 11-7 18-0 18-5 16-2 — 0-3 0-3 2-6 3-3 5-2 7-7 13-7 7-9 12-4 10-0 — 0-1 0-9 1-2 1-1 1-2 0-7 2-9 6-6 6-7 8-1 — — 02 — — 0-4 l-o 0-6 — 1-6 6 o. fler 0-2 l-o Summa 1000 1000 1000 1000 100-0 1000 1000 1000 lOOo 1000 1000 därav taxerade med familjeavdrag 5-4 7-3 20-3 33-6 351 43-4 49-5 57-6 67-2 70-2 76-4 5-0 0-4

Ortsgrupp V. Stockholm. Taxerade med enbart grundavdrag Taxerade med grundavdrag och 1 familjeavdrag 3 > 3 > 4 > 5 6 o. fler

Bromma l:a t a x e r i n g s d i s t r i k t .

971 89 2 692 57-3 43-8 28'5 184 13-1 3-6 0-3 — —

7-1

2-9 10-4

6-5 14-4 17-6 24-2 37-7 30-7 25-3 28-2 23-7 20-9 3-7 100 12-9 16-3 84-9 23-3 23-5 23-6 23-0 253 1-4 5 0 8-5 11-8 12-6 18-9 25 25-1 331 191 0-2 1-2 3-6 2-8 5-6 6-8 6-6 12-4 8-6 17-4 0-2 0-2 1-1 0-4 1-7 5-2 2 5 7-9 6-1 0-4 0-2 1 0 1-1 0-8 0-8 100-0 1000 Summa 100-0 lOOo 100-0 lOOo lOOo lOOo 100-0 1000 1000 därav taxerade med familjeavdrag 2-9 10-8 30-8 42-7 56-2 71-6 81-6 86-9 92-9 97-1 89-6

fl- .. A •a 5 & " i

»Sa?

127 •a

fa c, c-, S o <^ o

S 3 Cd> CM

CM-* C^CT3

tr* o

t-CO

CM CO

IM IM

COCO

IM IM I M CM C O O • * i n

toto

l O H (MiCl rH

ooo

0 0 3

_! b '• i U j j g TI

m S8

C,

IH

c—•** COCT* "tfl CO

- * C d d

a t/5

~ "* "" ä a

CM CO CO

tx.CD dM

t - 0 0 c?d> CO T-t

'« C

COCO

vOCX CO " O • ^ i rdM

COCO rHCO t N H

C O O

•O

^d s .2 * «M

C

a|

cd

CC

1-H

v

— rf P I* « il < c

rf "^

i-1 E 5 -2 §

s

T * -L C3

* 3 <

fa >

~

CO CD

L

-re

«9 -a 3 o h

C O O

>nco toto

T-t r H

CM CO COCO COCO

i T i O I M CO CO I M

O — o l—O ten

-*<dldi

COCO O5C0 H O r H *-* O r CO-*

-«f ers •v O

COCM

^}1

i

W)

—c

mo C M O •^1 t o

COCM »H

TT" —I

SS

•*neo

. * -tå • a ' - S bO Q bD

fl

• *

t-

Ö

** ö

n Ö

7*

o

•^

-~*

H —1 M l O t-CM rHC3 COCO

CO -cri

t ^ i O H O t ~ N rH (M

cocn iccn rHrH

•rjl-rjl

t^t-

O - * co-tel -cri -c«

A"** COCO

COO f ^ CO \0 te»

-H f^ OCT5

rH05 CO l O

cor—

t—r-

COCO C5CM r H CO

55 co

coco

(MIM

CM co

CO CO

tCN

CO

ta

ö

ö

ö

o

ö-

i bo

s

19 CO

t-

n

rH

rH

a

ö

H

o r-

ir»

X

rt

B ca < 3 " S

©

P "a

o

tto»«a£5-!h

<;>

-2

CD

i t J S

IM

Ö*J coco O t — •T* H I M CM

r H * * 0 5 CO rH rH

o cwc o

Uco

t~co

oco

^H

t-*- >x>

O O 0 5 0d>

r H C35 CO

o^>

i>> (7* r - -TJI

tD

£-§ Ef

-g , t ö

'O

J3

w

bQ

1/3 •CS 3 pa • n

r-

"g « B S

M

(X>

IOCT

fl

*c-r 1

0)

•^co

rt

C£

a.

G

a

fi

boS-s-3

fa

- C3 J

V M

3 X3 1

a

6 C o

•"ti

1 O

1^ CM O

oo

(A

fa

i

a

a

is

<

ä

"P

E'|

tM

rH CO

+

J

i §

t »

IM

• *

o ^H 5J! (N

•^1

CO CO CO

CO Odl

t00

o •>*

o 05

I

s

CM

to t~

o

CM

• * • *

CO 7-t

O CO

i

Ä

CO CO (M

00 05

CO

CO

o

CM

rH

t" o M

IA

CM

co

s

to rCO

1< CM to

o

CO rH

I— IM 1> -H

co

IM

c?

"i CO

r-

to in CM

CO iO CO

IM rH O CO

iO 00

CO CO

g CM

2 > CO

•>*

r H

^

>n >n CM

CO rctl

to rH (M

CM

C4

CM iC

•*

CdD

r H

CM -<tfl

iO

«

CM CM 05

^CO

• ^

t -

CO

É

-H

co

to

r-i

Cd]

_L be

CO

CO

m »H

IN

IM

1 o

t^

CM

s

o

rH

CD .-H

o

,—

E^ 2£ Sa o

CO

E2

O to

CdC

• *

1/3 C f j •" E

o

CM rH

CM

5i

W

-+

fill

E o

O

O CO t -

•0

rH

« < <j>

«

Ol

**

*~.2 «

Siri «

te

Q

'""•

i

H

iO

r-

rH •&

act

os

g

s

CO

iO en

t/2

tdsO

OJ

-

'" a

i l i a 1 « £ ^

Ä

>n o os

>n

n«

c

CO CO CM

-*

• *

CM

il

<

>n co to

25 SO

1 II

as

i— CM

H

fa +J

tÄ

cb

(M

« S

S . »O «. -T*0) ddC?"

en CM iTd)

CO

>1

g t-

<n

'

r—

-c*

A u o

Ä O O k

c

o

d3

CM CO C5

S

^

r-

CO CO

. t

-

"H

.

s ><

Iddc

t-

« d-

^

«

C5

t»

o c c ° 5=1 o 5 o *-» •a a

Od>

CM

aO

to §: BS 5 E-S to> S-S o c

tt . 5<2§ö

r--

rH rH

r H - ^ CO

CA

rH

.

O tCU

S O

*

h

o. B-3 dd!

B X)

Cd

o}

•o

•B

> ^

t,

>

2 C3

.

*"•

«CS ä +tHJ CO

CA

O

> S '• O

X

S.3*'

•B S

ä 1g 8s S^* B id: > 2

CC

-

t l - d t O c c r3 O CM - ^ rH

fell

O

•3 c B i

KO 05

« S

CC

CA

"3 O Q

Bo

G

ra

128 S I A , „ _ M % 00,3, COC o; öR.

CC t - t . \ -r -j - ~ ^ - cy •71 17! - H dddd n i

^

>

B

B -Q

^

co

op-a —*.iC 13 + j t- SdH 2 c _ - CA > 13 ca Sc: M xm B

I

å2 § ? o*" « g-

m

n

C cd - ^ i w: •c- XJ " 3 *

CO C l

«

O

>OCl

H

OT

05©

5 o S ^3

x) — 3 x>

_-> CA

rddd c o cc . 5 - a •gs t-, T3

>

TJ

a -a o,

O)

rf

Ä

'•

«

in

o

OCO 00 05

ca o

0 5 CO rH CO CO rH

0 5 C5 00 O CO IM

0 5 t— O H OCO

CO CO rHL~IM rH

tO O Cd5iO IM IM

0 5 0 OCN COCO

COCO CO CO

CM

COCO (MX OCO

O 05 COCO 0 0 5

r-<N

CC t -

O O CM CO CO05 COCO COCO O r H COCO

O C O C O O 11 O Cd5 CC cfdiCd

C M O 0 0 5 1 1 CM t ^ CO I I 11

CO-* 0 0 (M

O O OTt

o o 11 IN

os t -

i~-

o oO

oo

•Hi r H t — i i

vOiO O CO OS O 0503

C O O - H CO -H O 11 I I

Or-

oco

B« A

eo—.

ra c

O

r-cM

o^ * J C3 CC J 3

0. O.

•a » ° CA BO-r V E S

ffl •- s

coco

E2

Bi§ 3 >

OCN

IS) cc

12 "S S C 13

*

2 S2-SJ2 •^ S 2 -3 >§ B

>

<;

A

o oo o IN t o

r H t— M i l

o o to t CMCM

oo I I CM 11 IN

t : i3

£8 con O r H

cc a t.

Q,

r~o

1 1 CO — I O

c3

3 3

o

a 5 i r— t o

ro t—c-

1 1 11

O

Udd!

O — I

1 1 rH H O

toco COCM

r H I i H t > CM O

O O O C O -TJI CO

O O o to

OO

O O CO n COCO CO tO o c a CO t o r~ r~-

O O CMIM coco HiO

I O * H O COCO CO r H H O

O O 0 5 0 i C N COO OCO coco

CO n t-CN tO rH

IMrH

rH 135 "»CO

O O

O

Q

r H CO 1 1 OS

O CM

O O

0 5 CO

1 1 CO

O O r H CO to t -

O O CO O O CO

O O O C O <N<N

coco

H O :

rH O CM r H CM CM

CO CM O O rH rH

H r 0 0 00 05 05

O O ( N O 0 5 0 f r CO CO r H t o i l t - I>

O O 1 > 0 11 11 CO h 1 1 rH o o COCO

COCO IN t o CM CO COCO —I os COIN

con t-co

o o O —I

oo rHCN

oo

O i l IN O C o d

O - H 1 1 Cd5 CO CO

o o coo rH t O C 0 00 rH r n O O O

rHCO 1 U 1 1 CO COIN CMCM

coco co to o o coco

— CL.

(NO

O O

o

H

O

rH

O 11 to o

CNCN

rH

O O O 05 1 1 CO

o o CO r H 11 11

CM o r-<N GOtt— t -

rn n C O O O i l 00 05

o

0 0 5 COCO IN rH

COCO

O

oo

t.

co t o

BO

*1°

13 O CO IN O CT3 CO 00 O CO ITS o 5 CT5

CO—i O i l

.

ft

CO

S-o O

3 M 3 IA T3

r3

C g

C . 3

ft

B 13 o B X- 3

•8 E rH

O

a CO

o o o o o id co =r~-

OQ

o o

CM CM COCO

CM 1 1

B . 3 S3 B cc

ft

SB "3 Ex!

a

B 3 r1

•a 3 S

B

O

cdOCO

O

O O O CO CM d N

1CM r- 1 1 1

t-

CÄ

CA

~

"O I

c

3M

E

C O O H f —1 O 05

EU E-c

CO

O rcA

O

O

CO CO <NCO CO CM

11 05

B . 3

CD CD oo » n CM OH I N r H r H CM oo to CM CO l i t — CMCM I N I N O O O O O i l o n O CM 11 t o c o n IN t o G5CT5 -rHCO O C O Oco

rHCM OCO COIN

o r-

s V. i

B 3

B

S o

a c-

co ej

CC id?

o ra

> to B *J i dB %> E M o o

•-' 0 Ma •j/

a 3

s

>oo

> rd

c-

OCOCT5 t ~ ( N 1COOJO

-a

w •a O 5 V

B 0 0 CA

rd « « " 3 C E 3 ~ 13 a M E P >. CJ Sr X d SOB q B o ooo SSI

3 SI*"

i-

a

CO CM CM O O

^— -1Ö

+

CC d

oc 5 • -

M

0(X)OaoidOiicdc>ooa5cMC5a5CMtoi>.rHO!>oi>-i-. O IN CO 1> I I IN CO-H I I O — i O O 0501IOCM1I

INOOCOOOrHOCMOOOrHrHINrHOrHOCOOIN

+ +++ +

o • -1

d ; 4-> C din;

V

CD

O O O O O

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O

++++ +

CO 11 O I I O

B

s»

E S %•*

C N H 0 1 1 0

CM IN rH 05 0 5 0 5 0 — 1 O O D i > . i > C 0 1 l I I O O O CO 11 O i l

BO*'

IS:

-•3 i % 3 0 g-—-d*d CC

E5 E 3 -2-OCO 5 25

HCCC3IC

O W O C C C C I D " i c ) I O C O c C O t . m O O O H l O t D H C 5

cbtbcbdoö

r

f - Ö H i i ö c b i N H !> H H<MCO soiicbö CM ÖCOÖCM

M i l l

1+ 1 1 1 1

O O O O O 110500011 rHr^oOIIII UOODCOO t ~ 1 1 rH CO t rH CO

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O 1 I C O C 5 f ~ C O C C 0 0 5 C 7 5 COCO 1 1 t ~ rH O CO CO O f - C O - H O O t > O r H C O O C O r H 0 0 0 5 C O C O ( N O C O O I X N t O O < N O O C O I I O 5 C 0 0 5 —I G5 rH 1 1 r H 0 5 <N H O I M O CO CO 1 1 1 — t-nCOCdlCOCOCOr-HCOHW COCM CM I N 1 1 I > I N I I T-* O i-^ *-* (N CO r H rHCO ^-i

•2 B Ö

o o o o o CO CO O O I I

CCS »J g

11 t~ to 00 00 O IN 05 11 O 00 11 CM t~ t~

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O rHt01111(^COCO05OtOCC0500rHt--.CO1111CTSC0C01l r-t-1l01lfflcncONIOC01lr-N«COOCOTtlOiOLO OO05HOOC0C0-HCM!--.(NC0r~00OCM(--CO051lrH 00 <-H t o O 0 5 f^ 0 5 t o CM CO-H IN £--CO CM CM H t o CM O CM O rH r H (M CO r H rHCO r-i

0 CA

+ 1 1 1 1 + 11 + 1 1 1 + 11

: B BO

S2..2

t/3

P

to

al 5 « SJ

»dn CU r H

g:»<ir&* w -dH t . : o >.B ^ •CU •c*2 B 3 s s - S E i S | 5 g g g S d 53 <« | - r». ?J|-S5 ; Ä ca m IS «c« A •35 = 5 = H S S ° 1 » - B i c c 3 S - t ; - 5 3 S E 3 S Ö 3 Kw?J A f f l r ' h l o i O O f l ^ a j X i A f l O S ^ f l O B ^d cu

9—366344.

<5 .det! K

130 c CD CC

3 C

o B

co e j - ; i B

to o) BO CA

3 E c« Brd "Sv o a -fl> .CM , £ "O -^ oo"" -O B5 B _ CA 1H ' rrt « » C

B

CJ t r

fl 2 0 fl O 6 0 «

SQ O O O O O O O O O O O O O oo oo o o oo oo oo oo W^lC^OOHQOW^Or-iCOriH )>NCCH^c>lHW(X)HHri CO CO

oooo oooo W l ^ r0i0C0O0

OHiCimOOOCCOdCOOcOWOOWCTICCOCIH H C5 N CO H O - ^ M N L C I O M I . 1 H O C O C Ä O ÖC^ÖtNihÖrHCÖ O C N O Ö Ö l N I N Ö Ö Ö Ö Ö

+ +++++ I ++ I ++ I ++ +++ I + £PB-S

O C O O C c O l d W N O H n t c o m o c c o r i o H O H Ö Ö r l i Ö Ö r l H

I + ++ I 4+ I + +

:

1 0 0 — l r H O O O O O

SJ-i O

O O Q O C O O O Q o o o o c o o ©35 X> G> £7i Qi-n t~-ffadt- C* CO CM <X) CJ5 r-f CO COCO

B _

Öcd5Ö'ÖOÖ'ÖOÖÖ^Ö^ÖÖ'ÖÖOÖ'o'

o o o o o c o o o o

+ + + + + + I + + I + + I + + + + + I +

I ++ + I 4+ I + +

;05

COC0OCOCT5O. O C O r H I I HOSOC-OCCJICOHCO

113505C0OCrt-.l^rHCd0

XS 3 a

5 :K — h

E > S , al -M £ ca ^_ bo C T ^ oj

BO ca

0 5 O O O O O O O O O — I O O O O O O C7: O l— c - O O i C H M O H r O I I C i n O O r r . i J I O C d HICdOdCCOOdi-r-HCO

+ i

—

'fl C J ^ w es ^ i -C -fl

—i t o (;->

ö^cibf^THÖ^riöö-HÖcbc<»cb

l + l l + l I

B gt?

l + l

l>. O

H

X

«

l^ttl

I-

r ^ CC

+ I I I + I I + 1

B 13 • -

ooooooooooooooo (M • * ^ ^ CO i O X CO N 1 1 ^ W N Ol (M N C O u 0 0 0 1 > - a : T p O T t < c O O ( N ^ C M O O O O H N i f l i n C C O C O N O C O ^ S O - t f Ci ZD T-H. <X> T - i i - * dt>- O T H r-H iX o

o o o o h « ^ o

o o o o o o o o o o ooo^Gso-fT^toaocs

O T - I T-H G ^ TH 1—< T-H

1 1 CO OS O T-H CO

O M N H ^ITJION

COOOOOtCt^-^CTiCO c o o c O N ^ x n H c o o

( N H O c J J CO »""i

cs C to ^

' f l fl t r- fl 4> fl :rf w5 r ' —

!

to

^

PM

» a B

O O O O O O O O O O O O O O O T H C O O C O i C ^ t - ^ H N N C O O c O T j i O c J i T - i C O Q O l ^ c C a s C O C D Q O O O O t M

O O O O O O O O T - I C O C O H C O

T f l O l - ^ H N r - i H N O H r i H T-H

O T - H T - H O r-H T-H C\Jj

T-HT-(

CM <X> CM

o o•* oN oco or-ica) o o o^ oo:oi> N H C O ^ O ^ C C H I N O C O

OtDCOCOOCIX-r-lt-KM 1 1 CO CJ5 —l T-H (NrHOOi CO

CO

t-H T-H

C3

o

o

ä -J

A o -fl t i .2 « p>. OT

ec X) 13 :-ti,

~-, C

es

'CC I

•—

fl O riaJ i r t

sCJ:cC^dt.Q.cii

XOCG W O H J o o > J < H Lfl O K

CJ - J BC3d| S3.C8-5 g 3 ff O T, S> BO «- g . I A JrS ^ +J co > to cc r CC CA B CA .—,:o se ^ ^ ;o ,2 •—m re: rddd ~ O c/5 c/3 J I O O < S f f l Ji oocrtO

- 3 -a

131 o o o o o o o o

^ O O O O O O O O O O O O O O O O Q O O O Q Q O O O O O O O O O Q O O ©

flooooooooooooooooÄo©

-ooooooooooogooo

_|

GQ T-H T—(

T—I

O CO " ^ CO H W r n M

o o

<M CM

T-H

inowiflioo'UH'oxot'

^TOuDCI0030HH10CinHiaW^r**WC'W*.J^.. . . . * "TOTT l ^ " I 1 - OS WJ HHÖHHCO^ÖNrirJIOÖÖlNdbÖÖOHÖläÖrlrllSCaiCT

H O M O -H

+ ++ ++

^ O O O N f f l O O O H O N Ö H H W M i h H Ö H J N O O N H

+-I++I I I l + l I I + ++++ I + I I + I + ++ + ++ I + + I + I I K>CDcMl^:CO0il>Or-C0lNdM105^tN:0CMcN-^rH-c«C0dM-;0 - t S O H O H C I ) O H H C O O O H H d C j O H H H O c O O M H i a a i O H H H i O O _ d O H

O O O O O

LSöööööoocööööööo^öoöööööööööööriöocåö r I + + I I I l + l I I+ + + + +I + I I + I+ + + + + + I + + I + I I

+++++£

^11CMtNr^OidO(dOOCOCMCOrH11CT50^CMCMrJ0 11tOidOCOCMtOINCX30(NrH05CC5^Mcn D CM o t o r n ^ c M O T & c c ^ r H N 5 < N i i o i N : o o o ; < N o s o c o t - i > i i o - N c o c o o o : o c o U en i ö -#«8 9» 5» as «5 eö i > tS eö H dö éidS do d i dö eH do Ö t© t ö C» t ^ I H t ö t o ^ J ~ W «Ö l ä Å —1

r-< r H r H r H

rH

rH

CM

rH

—I rH

rH rH rH

rH

CM CM CM

00I-JJO3 «

rH

D o o o o o o o o o o o c n o o c o o o o o o o o o p d D o o o o o o o o o o 0OO1ICMiV0--0OcT0OrHrMrHOrHOOC0OC~Ot--OC0[--OOidJ5C011IN<NOOOO CO f - O T O O

s n r o ^ o ^ O I .

« O C O > O C 1 0 l f l f l O C ) c n o c o l _ - c t l » c p r H i c l o c c n c o N t . H

k t b -^tebcc) r » td> * H cb eb <J» cb ö *-* i * do Ö i-* ^H CM rH i ö ö tjci & ife lOcfoebi^Hch^flcbH.icQiQ

O N I ' O O rHCO I N

l + l I ++ + + I + + + I I I I 1 + 1++1 + 1 I I I I l + l I + I + +

I I II

2 O O 0 O O 0 O 0 0 0 0 O 0 O O 0 0 O 0 O O O O O O O O O O O O O O O O 'occi03rtCOJ)IJ!OC-.IBOnHjc»^iOH»t-CS|--Mdl3t3-»3«2gHjNl^i0^jJ O C ^ r H C 0 1 l 0 5 - 0 1000CO<X)OCMCOr->tO!dOa51rHOrH01'CdOOOldOlddd1l«Nr--C^1lrHCO ontOHömcc«05cnxi--dOi^'riQWcoococOSiOc-oco2cnHjiaH50cococo -cowSHtSritoTftoHH^corjcadBHdOdiot-c^HaouKHeoo-cticoMrtOicts Q

Ht—

rH

CMCM

IMcNrH

r H r H r H C M r H r H

O O O O rH O tO -H O CO CO 05 11 tO IN CM CM t — C O C —

r-i

O O r-t rH tO

O O O O CO COCT5 —I CM O 0 5 O

O O O O O O O O O O O O O O O COCCJCQ—ifM-H05IM1ia0lNCOOCNI-(N1l1i c 3c 5r 5CcOc C MM 11 * c* M I NI N 0 01 11 1< iNNttNNtC OOCCOOCCOOt — COCdJ5lddOcMCOrHCOO-^tOrHOO^IN-HrH oC cM t — CO t O l1 i C TCJ5 S rI— —

OHmI^^HJ^^(N^o^^^•l^co^oXMlOlO»*lnöoo^^cJ!!;rJcBMOLOOH Dm«^HmHmotOHH«mio«co-coidOt-ic3^NdO»^mnoiocncoricndc) 0

rH

( N C M

IN CM rH

rHrHrHCMrHrH

rH

B

~

E

Cdc,

—J —d

-r*

B

S

co i

u

ccC

O

:ca

>-

:ca

•3 » « o.

C

0:<

7.

>

O

>

-i

O

r> -5

3(.«Sl»«»S«»»«»£««*,g«*'6**l,o,»»'S*i»|""" •£)£>

•S

<" ft

M tu

> CC

r-dcO'cA

gg3!

S ^ H - I- i l e

4H

cu

4 II

-2§

CA

e j "

3-c01: o Brg

O^cj

B ^ « i | =riog .|5|°co.s|fjda - |

5 « m < " 2 c a 3 ^ c c a 5 > > : n » « » o ? « « « i < * C o i i S EctTr-H ~ S t . c » ! * o g j>5 gS<!Eoi5Äo^c>E«KKi>«mjo<!Kc^riJ--<HfflrS<KZ

o -o

a X)

if£ 2 3 -

m ca :Cd

g q s

> oo E »j i §

E

| I & | oc "3 g B S U' -

3 B

•

2PJd2

W

o ao S •* «

•*

r-

t. _ , ca o

ooooooooo

l O U3C_ , lOcoNOcn t D CC t D G* GO

cOildifiiOOOiOiOO CMtdJClcOOOOIIt^COCO

oco

°°°ft + + I + + + + + + + + + + + + + + I 1 + O+ o+ O+ er,- ty*+ + + + ft

"5-3 >> ft> — H-

BO ca C •O

es S "" -*- s«

ca

oc

•g s s

•o ca •

•5 2 * B *- E Si. ° ti, *

O

t - C O f f l O O N O H T j l ^ H Q O i O M M O O ' - i C O O i ' J ' * J

ca ;B "C B Cd v

W3T3

t o cd

~ g«

co^WOT^r-^co^-dt^^r-r^cflcMaoo-^ocji

>

o te

j a g

+ + I + + + + + ++ + + + + + + + I I + + + + - +

COrHCOCMCMi^^COGMOTCMit^THTHcMCOOtOOcflJ ( M O O ' X X i H t O O H H O H C O n t O i C W O C O N O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O

O

"O S W

ai ca g

T5H T-H CO C - CT>

«66Åitrcbib«www«N"^«bHÖHih

+++

c g S "C ca ig S ^ S 3 * . ^ .3 -3 -C . 2

CiW0050sOaiOTr'^OOCOi_7i(?a»->.-T*(b-.00 H w m c o c o c c c i j c Q t o t o o H o w o n D i s t o i O H

ilOCM

i BO.-3 ..dzd _ cu 0 0 - 3 C) J H • 5 r < 3 S

rO

tOCCICO

> 3c ca

a-33

CS

O O IO o \a i i

^

rH O 2

o o oo oo oo o o oO o o o t o CO

W C O N 1 1 r H I M CO

fl

.r-

<Z)

N C O f - N i O h i O i O i C O H K i d O t C K J i ^ O O i O ddt~-COOO^C7S(Mas—c^Tji»

all».* 3_g E :

I

OOHJ

4 - L > Jc. - S ' dX

" (-( —*

T7 « l t CD C — £ c• C " f l I « Fi

O

o c o o o o o o o o o o o t o o o o o o o o •

' - 4 FH t n f> D O o ?• C t £

t

m a

os - * as oo oo ^M 6 6 H I ; '

ran

öAcbch I I I !

N X C l O l l N C O O t O C CMcMcbtbc^COTHCMå}

11 +

I

I I

o o o o o

o0 0

oo

O

tD n

a

O

ÖCM ö tr CO

I I I I I I ++

I II

= .= 5 c

i .g • p XJ -g

« g » "3 B 5f

oooo

t D I I l O icOcO l O Uddd CJ5 CIT5 rH lOClCOWfvO t O l O rH 0 0 COOJ OQ

O C O O (35 HN l• O i J0O5 cC tOl O 0 3 CO CO

g!« 2

co

(5 cd JS « "S » "O & B B • 5 «s

eo

o o» CO

-H cdT5 H 00 C adO a t o CO COCO

o o o o o o o o o O<x>co,or-cor-oo C ^ D O O l M W r - I H O l

H oxcoH«H.nx) O^r-HCO-tfT-HCOCMCM

O O O O O CJ3 CJ5 T-H CO t*t~- <M T-H 50 0 i 00 O O tO CO O O ^ T - H O —< T-HCM r H CM

S Ä

^

u

fcC-fl

~

C

« o 2w u

O O O O CM O -Tji CO O * CM T H CO O O CM CJi f - C M CO t O CO CO

O O O O O CO 1 ^ CM C l O C O ' X i " ^ H i O O O C O CO T-H ( M h i O H H "^Jl f M CO

O CO CO

o o

!>• t O <oo I^O O O co as

O O O O O O O O O l O H C O W C H H N C : r-«-T^ T H N !X5 CO (M O CD ocoao-^ti^titotooc^ W H C O i O i O C O O i * H OTPrHCOOT-HCOCMCO

O O O O O o t o CO *<J< o C71 CTiffs»-i t O t o o c o c o T-H »-i O i CM t e i n »-HCM T-H

CM

•3 ^ Å

Ii»

B^x

S ca

a

U

A

s o ej

OJ

lis

E - " ^ r-d ' :ca cc3

CC3

O

i>0

>

•z.

J3

' E

-* MJS C3 (B

— - C

C3

•3 B

-J

.ca «» rM

^

C-.

. «i b

Ba *s : s s

ca o co

o * ea

JO

r^

«

ca

: Efl

«

rica J ( - CU Cd C d > l ^

» 3 s-^-B- ^

•a -, .2

"-< . ^ . c O

O :cj O

H

r- H r J

HtOE-l

S> "O

> f

ft cO Jed

l&

ii B co -ö B v OC • so •% B .cc - j y - ^ O

«>

"o o J3 T3 B B C8 rS 3

ca-C 9 o = * 5 -2 1» « mE'Sg-i-e -B! « >> o .2, 3 53 sta pc £B •« c 3 "3, Z S Z S Kfec/3 H r H

=« a CH

9*^ 1 OO

O O N O

O O O O O O O O (M Cl H CO CO CO rHCO

rH

rH

o o OS G*

g

o o to

n

o o o o o o COC5 O — I O t— COOJ

t N < D O c 3 l C l O en c c t r . <£> t~~ Cl O O O o cc o cC5 O cMÖcocbcbcMcbcocococo

OJ

o o o o o o o o

+ H

CO T-H

C5 03

CO

CO CO CO t o 03 CO

03 o

n

o o O 1—

o n

o

o o

CO OJ

C O O O T-H

o o

CO 11

eo

oo

r^

1 1 CO r - i i CO CO

rH OT

0 0 3

05 t—

CO

T-H

-H O l>- CdN

CM

o o

O -H O Ci

O o

CO

l l C O C O C O O t O I I I I

11 O 11

o

O 00 o o cc o O C 0 05

+

++++++++

++++

+ ++

CO r-i

SS- H 0 3 0 H O

O O O - H 11 O r J I O

HCOCO O O O r H

rH

o o o o o o o o

O

ÖÖö

C D 1 -

o c o

o o

+ + sft +

H+++ +++ +

o

o

CO T-H

rHO

++-+++ + + + + + + + O CM C l O O CM O r H O CO O r - H O C O T H T H O r H O —" O T-H

o

O

o n

I D O0 CO Cd)

-H n

O l ~ . >CC o 1 ^ - C M C71 0 5

CO o

o

o o * • »

O

O

O

++++++++

++++

+ ++

CO ilO o o 3 O3-5 -tu O O 03 CO O

O

CO

O C O CO T—1 t O T-H

cö

00 0 3 C O r H O O O C O C O

sd>

O O O O O O O CO OO O CO CCT-\ T-H

O O

00 CM

1 + ©r» O

-1

ö'ö 1 +

00 CA

dt—OcnOOCMO-HOCOO t o t o c o o o o o o c o o o o o COCMO O O O O O O O O

o ^ o o o o o o o o o OtOOCOCOCOCCCOCOCOCO

o

to t - tj O C O fe cöb- u w,

1 1

o o o o

to 03

CÖdt^ rH

C - H ( N « « 1 T - . & > « O

00 o

c

HH

en

«

Q

"Cf

Hl

CM

c T « O H

o

>-

n

TH

1 11 1 1

o o o o o I — O O < N CO dt-co co t o - *

o

o

T-H CC

o

CO

o

00 03

H H CO O CM O C 5 it— O CO CM O l — C M i-H

CO

o

co

o o

rH

o o o o o

Gi O - H i CO CM c o c M O c n -ni t— CO CO r H r H H C D C O C T 3 CM CO dt- CM H

T

I

o o o 03 1 1 03 00 o t o r - n c o

CO

1 O rH 03 CO

o Cd5

1 o o c»

H O C O CT5 CO r H

o t-

00 11

o CO

o

to 05

03 00 03 t-

to

O

A

HH CO

CO rH

O TH

O O O CM O O tO I—Hi

o o

o

C O C O CO

'O -H

O

o o o

C J S O CM

Q

03 11

to CO CO Id-

o

OS

CO r H

rH

. o o o o

1 T-H T-H r H

oo O C O

• o o T-H

C O O O

Cdd5

cc

o

•30

r H O

—< 0 0 O

CM

1 1

+1

o o o —*

or - oCO

o

CO

o CO

to to t o CO

s

o n 1103

eddneca CO O j

o n

r-co

et o

T"1

rH

o

n

o ga

0 0 5 T-H O

1 1 1 1

oooo iioSöi

c o o c o o

o

o o r~iooo

t-11 11 t o t-JbJ

iioöet

1 1 1

r-{

rH

O r H

CdOOCOO

o o i

coo3r~r- r-OCOCO

O

O r H O

T-H

CO r H " - * H i

1-

o O

o CO CO

o CO

to

rH

T-H

icSä

o o -v

rH

o o CO t— C-CO 00 03

COCO

-r

t - r-t

nro 11

COCO

CJ

o

:0

Z

c5 tu

cca J3

S

h

tlfl

0 „ O • Ä d i r T j - 3 ev B

• 3 * <

UrJr-cn

its

ca

« c

Ea

• >£ ft« g

v

a 3E c t"

& § 60

^

E

^E

?• ^ A

A "a

c: -;

•ii

. " ca

CJ o :cd 3 r CO —i CA • 3 J4 cd cu cu ^ CJ ^ CA f r

J2 ^ °

<

Ä

r j

cVO

5 G

w

3 cu E

CD

) °ca .3

i ft c C-cc 00

CA

XO O B .»•5

ca b

JK

«

O H

-* « ,-,

c-d

r2

O

'.-3 M

Bä o £

CA C O

%$<»1

'• i* 3 g, 3

d ^ ö i ca > CA B

B

fe ca

ca 7 3

iS

3 caa

a E

I.U o - m c .

•SOCQ

134 Tabell 6. Individuella exempel på verkningarna av föreslagna Till kronoutskylder hava hänförts statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, utgående med 170 ende med hela grundbeloppet. — Till kommunalutskylder hava hänförts allmän kommunalprogressivskatt, utgående med hela grundbeloppet. — Uppgifterna rörande s k a t t för familjevilka familjeavdrag Kronoutskylder för skattskyldiga med Taxerat belopp resp. taxerad inkomst

Skatt för familjehjälp

Gift grundavdrag jämte Ogift enbart enbart med grundmed med grundenbart 5 fam.3 fam.1 fam.7 fam.1 fam. 2 fam.avdrag 1 fam.- 2 fam.- avdrag avdras avdrag avdraa avdraa avdrag avdrag gr.avdr. avdrag avdrag 10

Ortsgrupp I. 1000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 16 000 20 000 50 000 100 000 200 000

8 50 101 152 206 260 374 497 649

26 77 128 180 234 345 467 609 960

17 52 103 154 208 317 436 568 917

9 35 79 130 182 291 407 535 899

1 27 54 105 156 265 379 503 831

18 44 81 132 238 350 471 787

2 28 53 83 187 295 412 704

1003 1388 1342 1296 1249 1203 1157 1064 5 301 5 229 5155 5 083 5 009 4 937 4 790 14 019 13 932 13 880 13 758 13 672 13 585 13 411 35 772 35 648 35 539 35 430 35 321 35 213 34 995

— — — — — — — — — — —

12 E n l i g t gällande

— — — — — — — — — — — —

— — — — — — — — — — — —

49 149 249 349 453 558 768 978 1198 1638 2118 5 858 12 748 27 763

E n l i g t förslag, 1000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 16 000 20 000 50 000 100 000 200 000

11 59 110 161 215 270 384 509 664

22 67 118 170 224 335 455 594 944

8 34 75 126 179 287 404 531 868

—

19 45 84 135 243 354

— —

16 42 67 151 259 372 648

— — —

13 39 90 168 277 517 850

— — — —

— 33 84 135 311 561

47t; 1020 793 1406 1325 1244 1163 1001 5 339 5 201 5 073 4 946 4 690 4 435 3 926 14 052 13 899 13 748 13 596 13 293 12 989 12 381 35 811 35 606 35 416 35 226 34 831 34 466 33 705

12 22 32 42 53 93 133 185 306 466

9 15 22 44 71 100 180 282

1666 3 666 7 666

1082 2 416 5 082

—

— — —

53 158 258 358

5 . 463 8 568 16 778 30 989 43 1209 81 1651 130 2 131 530 5 872 1196 12 764 2 530 27 777

Vid gällande avdrag, skatt 1000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 16 000 20 000 50 000 100 000 200 000

0-80 2-50

337 3-80

412 433 4-67 4-97

541 627 694 10-60 1402 17-88

1-30 2-57 3-40 3-60 3-90 4-31

467 5-07

600 6-71 10-46 13-93 17-82

0-85 1-73 2-68 3-08 3-47 3-96 4-36 4-73 5-73 6-48

1031 13-88 17-77

0-45 1-17 1-98 2-GO

303 364 4-07 4-46

—

0-90 1-35 2-10 2-60 3-31

0-60

0-70

1-62 2-20 2-97 3-50 3-92 4-92 5-78 9-87 13-59 17-61

4-19 5-19

6-25 1017 13-76 17-71

1002 1367 17-66

—

1-88 2-34 2-95 3-43 4-40 5-32 9-58 13-41 17-49

— — — — — — — — —

— — — — — — — — — — — — —

— — — — — — — — — — — —

4-90 7-45 8-30 8-72

906 9-30 9-60 9-78 9-98 1024 10-69 11-72 12-75 1388

135 ändringar i avseende å den statliga och kommunala beskattningen. proc-nt a v grundbeloppet, extra inkomst- och förmögenhetsskatt samt utjämningsskatt, utgåskat (inklusive landstingsskatt), beräknad till 10 kronor per skattekrona, samt kommunal hjälj äro beräknade under förutsättning a t t den skattskyldige ej har andra barn än dem, for må itnjutas. Konmunalutskylder för skattskyldiga med

Summa utskylder för skattskyldiga med

grundavdrag j ä m t e enbart grund1 fan. 2 fam. 3 fam.- 4 fam.- d) fam.- t fam. avdrag 1 fam.- 2 fam. 3 fam.- 4 fam.- 5 fam.- 7 fam.avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag avdraa avdraf avdra; avdrag avdrag avdrat avdras grundavdrag jämte

1 54 180 307 458 609 928

— 43 147 273 410 561 874

bestämmelser, skatt i kronor.

25 125 .25 325 i27 632 "42 952

17 101 201 301 401 506 716 926

9 77 177 277 377 479 689 899

1 53 153 253 353 453 663 873

43 129 229 3*9 429 636 846

_ 25 17 57 199 151 118 27 81 350 302 253 181 501 453 404 281 659 607 555 381 818 766 714 584 1142 1 087 1033 794 1475 1419 1362

9 86 212 356 507 661 980

22 64 — 229 138 — 390 283 32 551 443 82 720 602 132 891 768 296 1 255 1111 498 1631 1468 696 2 058 1853

8 82 208 349 505 663 989

— 44 151 277 416 567 882

1-70 5-90 8-43 10-10 11-10 11-90 12-91 13-62 14-24 15-61 16-73 21-87 26-54 3159

1306 1252 1196 1170 1141 1112 1083 1056 1004 1847 1779 1709 1647 1586 1527 1610 1581 1552 1523 1494 1437 2 641 2 570 2 498 2 451 2 354 2 281 2 085 2 051 2 017 1984 1950 1883 3 506 3 4*7 3 347 3 266 3 187 3107 5 820 5 781 5 743 5 704 5 666 5 589 11159 11 049 10 936 10 826 10 713 10 603 12 705 12 661 12 618 12 575 12 532 12 445 23 767 26 637 26 541 26 376 26 247 26 117 27 »590 27 642 27 594 27 546 27 498 27 402 63 535 63 338 63181 63 024 62 867 62 711 skatt i kronor.

22 116 216 316 417 522 732 942

8 74 174 274 374 476 686 896

__ 44 132 232 332 432 640 850

— 16 66 148 248 348 548 757 967

38 88 164 264 464 665 875

— 16 66 164 290 415 699

— — 38 88 177 303 554 833

1330 1204 1016 1682 1536 1339 1152 1159 1108 1060 1599 1548 1498 1397 1296 1110 2 977 2 723 2 497 2 291 2 045 1813 2 072 2 013 1954 1837 1736 1535 4 003 3 679 3 387 3116 2 838 2 586 5805 5 738 5 671 5 536 5 402 5133 12 877 12 088 11341 10 617 10 226 9 837 12 688 12 613 12 537 12 386 12 235 11932 30 482 29 003 27 557 26133 25 679 25224 27 672 27 588 27 504 27 336 27 168 26 832 71254 68 360 65 534 62 730 62167 61634 i procent ar inkomsten. 2-50 6-26 7-50 8-12 8-54 8-87 9-27 9-52

975 10-06 10-42 11-64 12-71 13-84

1-70 5-05

670 7-52 8-02 8-43 8-95 9-26 9-51 9-88 10-25 11-56 12-66 1382

0-90 3-85 5-90

692 7-54 7-98 8-61 8-99 9-26 9-70 10-08 11-48 12-62 13-79

—

—

2-65 5-10 6-32 7-06 7-65 8-29 8-73 9-02 9-52 9-92 11-41 12-58 13-77

2-15 4-30

1-35 2-70 4-52

572 6-58 7-15 7-96 8-46 8-80 9-34 9-75 11-33 12-53 13-74

562 635 7-30 7-94 8-37 8-98 9-41 11-18 12-45 13-70

5-70 9-95 11-67 12-52 13-18 13-63 14-27 14-75 15-39 16-51 17-63 22-32 26-77 31-76

2-50 7-56 10-07 11-32 12-14 12-77 13-58 14-19 14-82 16-06 17-13 22-10 26-64 31-66

0-90 4-30 707 8-90 1014 11-01 12-25 1306 13-72 15-32 16-33 21-65 26-38 31-50

0-10 2-70 600 7-67 916 1015 11-60 12-52 13-21 14-71 15-93 21-43 26-25 31-43

2-15 4-90 6-82 8-20 935 1092 .11-96 12-72 14-26 15-53 21-20 26-12 3135

136 Tabell 6 (forts.).

Individuella exempel på verkningarna av föreslagna

Kronoutskylder för skattskyldiga med Taxerat belopp resp. taxerad inkomst

Skatt för familjehjälp

grundavdrag j ä m t e Gift Ogift enbart enbirt med grundgrundmed med enbart 1 fam.2 fam.3 fam 4 fam.- 5 fam. 7 fam.avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag avdras avdrag gr.avdr. 1 fam.- 2 fam. avdrag avdrat 10

Ortsgrnpp I . 1000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 16 000 20 000 50 000 100000 200 000

Vid avdrag enligt

l-io 2-95 3-67 4-02 4-30 4-50 4-80

1-10 2-23 2-95 3-40 O' tö

4-19 4-65

5-53

5-90 6-62 10-40 13-90 17-80

7-03 10-68 14-05 17-90

0-40 1-13 1-87 2-52 2-98 3-59 4-04 4-43 5-43

622 10-15 13-75 17-71

— 0-63 1-12 1-68 2-25

303 354 397 4-96 5-81 9-89 13-60 17-61

—

—

0-40 0-84 1-11 1-89 2-59 3-10 4-05 5-00 9-38 13-29 17-41

0-26 0-65 1-13 1-68 2-31 3-23 4-25 8-87 1299 17-23

—

5-30 |

— — — 0-41 0-84

113 194 2-80 7-85 1238 16-85

0-60 0-73 0-80 0-84 0-88 1-16 1-33 1-54 1-91

233 3-33 3-67

790 0-22 0-30 0-37 0-55 0-71 0-83 1-13 1-41 2-16 2-41 2-54

Ortsgrupp I I . 1000 2 000 3 000 4 000 5000 6 000 8 000 10 000 12000 16 000 20 000 50 000 100 000 200 000

6 44

95 146 200 254 367 490 639 992 1377 5 283 13 997 35 729

23 70 121 173 227 338 459 598 949

15 46 97 148 202 310 428 560 906

7 33 72 123 176 284 400 527 863

010 0-13 0-20 0-30 0-36 0-51 0-65 1-06 1-20 1-26

8-60 8-95 9-26 9-47

973 9-89 10-08 10-32 10-65 11-74 1276

1389 E n l i g t gällande 43 143

24 50 99 150 258 471 495 820

16 42 74 125 232 343 464 777

243 343 447 552 762 972

26 51 77 180 289 405 694

1284 1238 1191 1146 1053 5137 5 064 4 991 4 918 4 773 13 911 13 824 13 736 13 650 13 564 13 390 35 617 35 511 35 403 35 294 35185 34 968

,

1330 5 210

—

—

1191 1631 2110 5 848 12 737 — 27 726

Enligt förslag, 1000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 16 000 20 000 50 000 100 000 200 000

10 56

107 158 212 267 381 506 660

20 61 112 164 218 328 448 584 933

5 31 66 117 169 274 393 519 853

15 41 71 122 229 340 460 772

— 10 36 61 133 240 352 617 969

— — 5 31 82 143 251 486 808

20 71 122 273 513

1015 1400 1313 1227 1140 5 320 5183 5 046 4 909 4 636 4 362 3 833 14 041 13 878 13 716 13 553 13 228 12 903 12 252 35 783 35 579 35 376 35172 34 764 34 357 33 542

50 155

11 21 31 41 52 92 132 183 304 464

8 15 21 43 69 97 177 279

1664 3 664 7 664

1079 2 412 5 079

4 8 15 29 42 80 127 527

255 355 460 565 775 986

1206 1647 2 127 5 868 1194 12 759 2 527 27 750

137 ändringar i avseende å den statliga och kommunala beskattningen. Summa utskylder för skattskyldiga med

Kommunalutskylder för skattskyldiga med

grundavdrag j ä m t e enbart grund1 fam 2 fam. 3 fam. 4 fam.- 5 fam. 7 fam. avdrag l fam.- '2 fam.- 3 fam.- 4 fam. 5 fam. 7 fam.avdrag avdrag avdrag avdras avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag avdras avdrag grundavdrag jämte

—

—

2-20 5-03 6-92 8-32 9-45 11-03 12-04 12-80 14-32 15-58 21-23 2613 31-36

0-80 2-20

— —

6-40 11-45 1300 13-77 14-40 14-85 15-69 16-31 17-15 18-61 20-01 25-75 30-48 3562

2-20 6-90 9-43 11-07 12-04 12-80 13-89 14-68 15-44 17-02 18-39 24-18 29-00 34-18

0-80 4-10 6-93 8-72 1010 11-05 1236 13-30 14-02 15-61 16-93 22-68 27-56 32-76

354 505 693

10-16 11-16 12-78 14-19 20-45 25-68 31-08

8-33 9-60 11-33 1293 19-67 25-22 30-81

49 187 338 489 647 806

23 142 289 440 593 752

15 110 241 392 543 701

7 78 204 343 494 649 967

— 49 171 297 446 597 914

— 41 139 265 397 548 862

60 222 383 544 713 884

20 130 271 430 590 755

5 70 196 331 486 643 965

— 40 135 261 391 542 856

—

— —

förslag, skatt i procent av inkomsten. 2-20 5-80 7-20 7-90

834 8-70 9-15 9-42 9-66 9-99 10-36 11-62 12-69 13-84

0-80 3-70 5-80 6-85 7-48 7-94 8-57 8-96 9-23 9-67 10-06 11-47 12-61 13-79

2-20 4-40 5-80 6-64 7-20

800 8-50 8-83 9-36 9-77 11-34 1253 13-75

—

0-80 2-20 3-70 4-96 5-80 6-85 7-57 8-06 8-73

919 11-07 12-39 13-67

1-27 2-20 3-28 4-40 5-80 6-65

729 8-io 8-68 10-80 12-23 13-58

— — — 0-80 1-64 2-20 3-70 4-98 5-80 6-94 7-68 10-27 11-93 13-41

4-io 5-80 6-91

1-27 2-20

0-80 1-64 2-20 4-11 5-82 693 8-88 1048 18-12 24-31 30-26

bestämmelser, s k a t t i kronor. 23 119 219 319 420 525 735 945

15 95 195 295 395 499 709 919

7 71 171 271 371 473 683 893

.—

25 75 201 326 452 757 1019 1129 1073 1293 1183 1076 1462 1404 1347 1237 1514 1402 1694 1632 1571 1162 1134 1830 1105 1076 1050 1760 1574 1602 1545 1516 1487 1430 2 623 2 551 2 480 2 408 2 336 2 264 2124 3 088 2 928 1942 3 247 3166 2 076 2 043 2 009 1975 1875 3 487 3 406 3327 5 810 5 772 5 733 5 695 5 656 5 580 11131 11 020 10 909 10 797 10 686 10 574 10 353 12 694 12 651 12 607 12 564 12 521 12 435 26 734 26 605 26 475 26 343 26 214 26 085 25 825 27 678 27 630 27 582 27 534 27 486 27 390 63 455 63 295 63141 62 985 62 828 62 671 62 358 49 147 247 347 447 656 866

41 123 223 323 423 630 840

25 75 175 275 375 577 7*7 997

—

— —

— —

30 80 140 240 440 640 849

20 70 120 260 460 660

skatt i kronor. 20 110 210 310 411 516 726 936

5 65 165 265 365 466 676 886

— 40 120 220 320 420 627 837

10 60 130 230 330 530 738 948

1098 1047 1152 1592 1538 1484 1376 1269 2 064 2 001 1938 1816 1708 5 796 5 724 5 652 5 508 5 364 12 678 12 597 12516 12 354 12192 27 660 27 570 27 480 27 300 27120

10 60 140 266 391 663 978

30 80 145 271 522 783

— — — 20 70 120 280 531 782

1097 1248 1453 1308 1177 1624 1100 1300 2 049 1833 1658 1507 1344 1755 1071 2 966 2 702 2 471 2 256 1993 1492 3 991 3 656 3 355 3 078 2 785 2 516 2 005 5 076 12 852 12 058 11297 10 561 10144 9 726 8 909 11868 30 464 28 968 27 507 26 069 25 582 25 095 24120 26 760 71197 68 318 65 473 62 652 62 064 61477 60 302

138 Tabell 6 (forts.).

Individuella exempel på verkningarna av föreslagna Skatt för familjehjälp

Kronoutskylder för skattskyldiga med Taxerat belopp resp. taxerad inkomst

grundavdrag jämte Gift Ogift enbart enbart med grundmed grundmed enbart 3 fam.1 fam.2 fam. 4 fam.5 fam.7 fam.avdrag 1 fam. 2 fam.- avdrag avdrag avdra! avdraa avdrag avdrag avdrac 'r.avdr. avdrat a v d r a s 10

1000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 16 000 20 000 50 000 100 000 200 000

0-60 220 3-17 3-65 4-oo 4-23 4-59 4-90 5-33 6-20 689 10-57 14-00 17-86

11 Ortsgrupp II.

Enligt gällande bestäm-

—

—

0-80 1-25 1-98 2-50 323 3-71 4-13 513 596 9 98 13-65 17-65

0-53 1-05 1-48 2-08 2-90 3-43 387 4-86 5-73 984 13-56 17-59

— — — — — — — — — — — — —

430 1-16 233 3-03 346 378 423 4-59 4'98 5-93 6-65 1042 1391 17-81

0-75 1-53 2-43 2-96 337 3-88 4-28 467 566 6-42 10-27 13-82 17-76

0-35 1-10 1-80 2-46 293 8'55 4-00 439 5-39 6-19 1013 13-74 17-70

— — 0-65 1-02 1-28 226 2'89 3-38 4-34 5-27 9-56 13-39 17-48

715 — B — 810 — . — — — 858 — — 894 — — 920 — — 952 972 — _ — — 992 — — 1019 — — 1055 — — 1169 — — 1273 — — 1387 Enligt förslag, skatt

1000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10000 12 000 16 000 20 000 50 000 100 000 200 000

l-oo 2-80 357 395 4-24 4-45 4-76 5-06 5-60 634 7-00 10-64 14-04 17-89

l-oo 2-03 2-80 3-28 3-63 4-10 4-48 4-87 5-83 6-57 1037 13-88 17-79

0-25 1-03 1-65 2-34 2-82 343 3-93 4-33 533 6-14 10-09 13-72 17-69

— 050 1-03 1-42 203 286 340 3-83 4-83 5'70 9-82 13-55 17-59

— — 0-25 0-72 1-02 1-66 2-40 2-93 3-86 4-85 9-27 13-23 17-38

— — _

0-10 0-52 1-03 1-43 2-09 3-04 4-04 8 72 12-90 17-18

— — — — — 0-25 0-71 1-02 1-71 2-57 7-67 12-25 16-77

0-55 0-70 0-78 0-82 0-87 1-15 1-32 1-53 1-90 2-32 3-33 3-66 3-83

— — 0-20 0-30 035 0-54 0-69 0-81 1-11 1-40 216 2-41 2-54

— — .—

0-08 0-13 019 0-29 0-35 0-50 0-64 1-05 1-19 1-26

500 7-76 8-50 887 9-20 9-41 969 986 1005 10-30 1064 11-73 1276 13-88

Ortsgrupp III. Enligt gällande 1000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 16 000 20 000 50 000 100 000 200 000

4 38 11 20 2 — — 89 61 37 9 28 18 140 112 85 57 44 35 16 193 164 136 108 53 81 42 247 218 189 159 132 104 67 359 328 297 268 209 238 151 482 448 414 382 350 318 259 629 584 543 507 471 437 372 981 933 884 836 739 787 648 1365 1313 1261 1209 1157 1105 1001 5 265 5183 5 100 5 019 4 937 4 855 4 427 18 975 13 878 13 780 13 683 13 585 13 487 13 293 35 701 35 579 35 457 35 335 35 213 35 090 34 846

— — —

— —

— — — — — — — — — — — — —

137 — 237 — 337 — 440 — 645 — 755 — 965 — — 1184 — 1624 — 2101 — 5 839 — 12 726 — 27 714

139 ändringar i avseende å den statliga och kommunala beskattningen. Kommunalutskylder för skattskyldiga med

Summa utskylder för skattskyldiga med

grundavdrag jämte enbart grund1 fam.- 2 fam. 3 fam. 4 fam. 5 fam.- 7 fam avdrag 1 fam.- 2 fam. 3 fam.- 4 fam. 5 fam.- 7 fam.avdrag avdras avdrag avdras avdrag avdrag avdraa avdras avdrag avdras avdrag avdrag grundavdrag jämte

4-90 9-35 11-27 12-23 12-94 13 43 14-11 14-62 15-25 16-39 17-44 22-26 26-73 31-73

2-30 7-K) 9-63 11-00 11-86 1253 13-41 14-04 14-67 15-94 17-03 22-04 26-61 31-65

lTiO

0-70 390 6-80 8-58 9-88 1082 1209 12-93 13-60 15-05 16-24 2159 26-34 3149

—

—

5-50 8-03 9-80 10-86 11-68 12-74 13-47 14-12 15-50 16-64 21-82 26-48 3157

2-45 5'70 7-43 892 9-95 11-43 12-37 13-09 14-60 15-83 21-37 26-21 3141

2-05 463 663 7-94 9-13 1078 11-83 12-62 14-15 15-44 21-15 2609 31-34

6oo

2-00 6-50 9-03 10-75 11-80 12-58 13-71 14-53 15-28 16-89 1S-28 24-12 28-97 84-18

0-50 3-50 653 8-28 9-72 10-72 12-06 13-08 13-82 15-44 16-78 22-59 27-51 32-74

—

—

2-00 4-50 6-53 7-82 9-03 10-70 11-77 12-66 1410 1539 21-12 26-07 31-33

0-50 2-00 3-50 5-32 6-52 8-29 9-78 10-83 12-46 13-93 20-29 2558 31-03

— —

melser, skatt i procent av inkomster. 2-30 5-95 7-30 7-97 8-40 S-75 9-18 9-45 9-69 1001 10-38 11-62 12-70 13-84

1-50 4-75 6-50 7-37 7-90 8-31 8-86 919 9-45 9-84 10-22 11-55 12-66 13-81

0-70 3-55 5-70 6-78 7-42 7-89 8-54 8-93 9-21 9-66 1005 11-46 1260 13-79

2-45 4-90 6-18 694 7-45 8-20 866 8-96 9-47 9-87 11-39 12-56 13-76

2-05 4-10 5-58 6-46 7-05 7-88 8-40 8-75 9-29 9-71 11-31 12-53 13-75

1-25 2-50 4-38 5-50 6-25 7-21 7-87 830 8-94 9-37 11-16 12-44 13-70

— —

— — —

1-25 2-50 5-03 652 753 9-46 1076 11-68 13-28 14-64 20-71 25-83 31-18

i procent av inkomster. 2-00 5-00 7-oo 7-75 8-22 860 907 9-36 9-60 9-95 10-31 11-59 12-68 13-83

0-50 3-25 5-50 6-63 7-30 7-77 8-44 8-86 9-14 9-61 10-00 11-45 12-60 13-79

2-00 4-00 5-50 6-40 7-00 7-84 8-37 8-73 927 9-69 11-30 12-52 13-74

0-50 2-00 3'25 4-60 5-50 6-63 7-38 7-90 8-60 9-08 11-02 12-35 13-65

l-oo 2-00 2-80 4-00 550 6-40 7-08 7-93 8-54 10-73 1220 13-56

0-50 1-40 2-00 325 460 5-50 6-69 7-46 10-15 11-87 13-38

1110 12-77 13HO 14-26 14-73 15-60 16-24 17 0H 1854 19-96 25 70 30-40 35-60

l-oo 2-00 2-90 4-52 6-53 7-83 9-17 10-97 12-58 19-45 25-10 30-74

0-50 1-40 2-00 3-50 5-31 652 8-40 1003 17-82 24-12 30-15

bestämmelser, skatt i kronor. 2 20 11 41 20 11 2 — — 34 16 43 58 175 130 94 16 110 83 56 43 34 111 66 147 184 271 220 326 66 210 183 156 129 102 237 164 273 313 422 368 148 477 310 283 256 229 202 355 290 410 464 575 519 633 248 411 383 356 329 302 506 415 615 561 734 675 792 348 516 486 456 429 402 816 699 874 934 993 548 1114 1054 726 696 666 636 607 757 1447 1384 1320 1258 1196 1135 1016 936 906 876 846 817 967 1813 1736 1662 1594 1527 1464 1339 1152 1119 1087 1056 1027 1592 1559 1527 1494 1462 1397 2 605 2 525 2 443 2 363 2 281 2 201 2 045 2 064 2 026 1988 1950 1912 1837 3 466 3 377 3 287 3197 3107 3 017 2 838 5 796 5 752 5 709 5 666 5 623 5 536 11 104 10 979 10852 10 728 10 603 10 478 9 963 12 678 12 629 12 580 12 532 12 483 12 386 26 701 26 556 26 409 26 263 26117 25 970 25 679 27 660 27 606 27 552 27 498 27 444 27 336 63 415 63 239 63 063 62 887 62 711 62 534 62 182

140 Tabell 6 (forts.).

Individuella exempel på verkningarna av föreslagna

Kronoutskylder för skattskyldiga med Taxerat belopp resp. taxerad inkomst

S k a t t för familjehjälp

grundavdrag j ä m t e Gift Ogift enbart enbart med grundmed med grundenbart 1 fam.2 fam.3 fam. 4 fam. 7 fam o fam. avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag avdras avdras avdrag gr.avdr. 1 fam.- 2 fam.avdrag a v d r a s 9

1000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 16 000 20 000 50 000 100 000 200000

9 — — — — 53 18 2 104 — 55 28 11 — — 155 106 57 37 4 209 157 108 — 62 30 — 264 211 159 110 55 22 — 378 320 268 215 114 73 8 501 440 382 325 220 124 59 654 573 444 507 330 224 110 1008 922 836 750 587 455 233 1394 1301 1209 1117 937 465 765 5 311 5165 5019 4 872 4 581 4 289 3 739 14 029 13 856 13 682 13 509 13162 12 815 12122 35 769 35 552 35 335 35118 34 683 34 248 33 369

15 Ortsgrnpp I I I .

Enligt

—

42 152

—

10 20 30 40 51 91 131 181 302 462

95 175 275

1662 3 662 7 662

1075 2 409 5 075

.

7 14 20 41

4 7 14 27 41 78 125 525

252 352 457 5ti2

772 982

1 202 1642 2 122 5 863 1192 12 753 2 525 27 744

Enligt gällande bestämmelser,

1000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 16 000 20000 50000 100 000 200 000

0-40 1-90 2-97 3-50 3-86

412 4-49 4-82 5-24

613 6-83 1053 13-98 17-85

l-oo

1-23 2-13 2-72 3-15 3-71

0-93 1-43

2-80 3-28 3-63

410 4-48 4-87 5-83 6-57 10-37 13-88 17-79

216 2-65 3.35 3-82

423 523

6-31 10-20 13-78 17-73

6-05 10-04 13-68 17-67

4-53

0-60 1-10 1-62 2-20 2-98 3-50 3-93 4-92

9-30 0-88 1-06 1-73 2-61 3-18 3-64 4-62

9-87 13-59 17-61

9-71 13-49 17-55

— 0-40 0-84 1-12 1-89 2-59 3-io

— —

405 5-01 8-85 13-29 17-42

—

—

—

3-70 6-85 7-90 8-43 8-80 9-08 9-44 9-65 9-87 10-15 10-50 11-68 1272 13-86

Enligt förslag, skatt 1000 2000 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 16 000 20 000 50 000 100 000 200 000

0-90 2-65 3-47 3-88 4-18 4-40 4-73 5-oi

545 6-30 6-97 10-62 14-03 17-88

0-90 1-83 2-65

314 3-52 4-00 4-40 4-78 5-76 6-51 10-33 13-86 17-78

0-10 0-93 1-43 2-16 2-65 3-35 3-82 4-23 5-23 6-05 10-04 13-68 17-67

— 0-37 0-93 1-24 1-83

269 3-25 3-70 4-69 5-59 9-74 13-51 17-56

0-10 0-60 0-92 1-43 2-20 2-75 3-67 4-69

916 1316 17-34

0-37 0-91 1-24 1-87 2-84 3-83 8-58 12-82 17-12

010 0-69 0-92 1-46 2-33 7-48 12-12 16-68

0-50 0-67 0-75 0-80 0-85 1-14 1-31 1-51 1-89 2-31

332 3-66 3-83

0-18 0-28 0-33 0-51 0-68

079 1-09 1-38 2-15 2-41 2-64

0-08 0-12 0-18 0-27 0-34 0-49 0-63 1-05 1-19 1-26

4-20 7-60 8-39 8-80 9-14 9-37 9-64 9-82 1002 10-26 10-61 11-73 12-75 13-88

141 ändringar i avseende å den statliga och kommunala beskattningen. Konmunalutskylder för skattskyldiga med

'Summa utskylder för skattskyldiga med

grundavdrag j ä m t e enbart grund1 fim.- 2 fam.- 3 fam.- 4 fam.- 5 fam.- 7 fam avdrag 1 fam. 2 fam.-|3 fam 4 fam.-5 fam.- 7 fam.avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag avcrag avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag grundavdrag j ä m t e

— —

51 215 376 537 706 877

18 122 259 417 575 740

2 58 184 313 468 622 948

4-10 8-75 10-87 11-93 12-66 13-20 13-93 14-47 15-11 16-28 17-33 22-21 26-70 31-71

2-00 6-50 9-03 10-55 11-50 12-23 13-18 13-84 14-47 15-78 16-89 2196 2656 3162

—

4-70 7-33 9-20 10-38 11-25 12-41 1320 13-85 1527 16-44 21-70 26-41 3153

0-20 2-90 6-13 7-83 9-28 10-25 11-68 12-58 13-28 14-77 1599 21-46 26-26 31-44

—

0-80 2-20 3-70 4-96 5-80 6-85 7-57 8-06 8-73 9-18 11-08 12-39 1367

2-15 4-90 6-83 8-20 9-35 10-93 11-96 12-73 14-26 1554 21-21 26-12 31-36

1-70 3-70 5-93 7-10 8-43 10-20 11-35 12-20 1376 15-09 20-96 25-97 31-27

0-80 2-20 4-10 5-80 6-92 8-74 10-16 1116 12-78 1419 19-93 25-68 3109

1-80 6-10 8-63 10-43 11-60 12-33 13-50 14-37 1510 16-76 18-16 24-05 28-93 34-14

0-20 2-90 613 7-83 9-36 10-37 11-85 12-85 13-63 15-26 16-61 22-51 27-45 32-71

1-80 3-97 6-13 7-40 863 10-35 11-38 1231 1387 15-19 2101 26-00 31-29

0-20 1-80 2-90 4-84 6-12 7-83 9-38 10-48 12-13 13-66 20-12 25-48 30-97

—

— —

0-20 1-16 1-80 2-80 424 5-20 6-44 7-25 10-03 11-80 13-35

5-10 10-75 12-53 13-43 14-12 1462 15-51 16-14 1698 18-45 19-89 25-67 30-44 3559

förslag, skatt i kronor. 18 104 204 304 404 509 719 929

2 56 156 256 356 456 666 876

36 108 208 308 408 613 813

— 4 54 112 212 312 512 718 928

22 72 122 216 416 616 822

1144 1087 1033 1354 1242 1584 1469 1527 1794 2055 1988 1921 1679 5786 5 709 5 632 5 479 5 325 12667 12 580 12 494 12 321 12148 27648 27 552 27 456 27 264 27 072

— 36 119 245 370 518 828

— 4 54 116 242 367 626 938

— — 22 72 122 238 489 740

8 58 108 232 1080 1241 483 1285 1138 1614 1437 734 1635 1477 1258 1046 2 037 1812 1264 1941 1697 2 952 2 681 2 441 2219 1031 1451 3 978 3 631 3 322 3 038 2 731 2 444 1916 5 018 12 836 12 026 11253 10 504 10 060 9 614 8 757 11803 30 444 28 932 27 454 26 003 25 483 24 963 23 925 26 688 71175 68 275 65412 62 574 61947 61320 60 057 8 58 108 224 424 624

skatt i procent av inkomsten. 2-00 5-50 7-00 7-75 3-22 8-60 9-08 9-36 9-60 9-95 10-32 11-59 12-68 13-83

1-10 4-15 6-10 7-07 7-66

810 8-70 9-06 9-32 9-74 10-13 11-50 12-63 13-80

0-20 2-80 5-20 6-40 7-12 7-60 8-33 8-76 9-05 9-54 9-94 11-42 12-58 13-77

— 2-15 4-30 5-73 6-58 7-15 7-95 8-46 8-80 9-34 9-75 11-34 12-53 13-75

— 1-70 3-40

505 6-04 6-70 7-59 8-17 8-56 9-14 9-56 11-25 12-48 13-72

l-io

i procent av inkomsten. 1-80 5-20 6-80 7-60 8-08 8-48 8-99 929 9-53 9-91 10-27 11-57 12-66 1382

0-20 2-80 5-20 6-40 7-12 7-60 8-32 8-76 9-06 9-54 993 11-42 12-58 1378

1-80 3-60 5-20 6-16 6-80 7-66 8-13 8-61 9-18 9-60 11-27 12-49 13-73

0-20 1-80 2-80 4-24 5-20 6-40 7-18 7-73 8-46 8-97 10-96 12-32 13-63

0-73 1-80 2-44 3-60 5-20 6-16 6-85 7-77 8-39 10-65 1214 13-54

0-73 1-80 2-44 3-97

6-U 7-40 8-72

1061 12-22 19-23 24-96 30-66

0-20

116 1-80

290 483 612 7-90 9-58 17-61 23-92 30-03

142 Tabell 6 (forts.).

Individuella exempel på verkningarna av föreslagna

Kronoutskylder för skattskyldiga med Taxerat belopp resp. taxerad inkomst

Skatt för familjehjälp

grundavdrag jämte Gift Ogift enbart enbart med grundgrundmed med enbart 1 fam.2 fam. 3 fam 4 fam. 5 fam.- 7 fam.avdrag avdiag avdrag avdrag avdrag avdra: avdrag avdrag gr.avdr. 1 fam. 2 fam.avdra; avdrag !l

1000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 11)000 12 000 16 000 20 000 50 000 100 000 200 000

2 32 83 134 187 241 353 474 619 971

—

—

18 55 106 157 211 320 440 573 922

9 35 79 130 182 291 407 535 874

— —

— —

—

26 51 102 153 262 375 499 826

16 42 74 125 232 343 464 777

7 33 58 98 203 311 430 729

11 Ortsgrnpp IV.

Enligt gällande

— —

. .

31 131 231 331 434 539 749 959

_ 14 40 65 145 253 366 638 90

1 353 1301 1249 1198 1146 1093 5 247 5 165 5 083 5 001 4 918 4 836 4 672 13 953 13 856 13 758 13 661 13 564 13 466 13 271 35 674 35 552 35 430 35 308 35 185 35 063 34 819

.

— -

—

1.177 1617 2 093 5 829 12 715 27 702

—

Enligt förslag, 1000 2 000 3 000 4 0li0 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 16 000 20 000 50 000 100 000 200 000

8 50 101 152 206 260 374 497 649

16 49 100 151 205 313 432 564 911

— 24 50 99 150 258 371 495 820

7 33 58 98 203 311 430 729

— — 23 49 100 201 309 558 904

_ ,— — — 14 65 116 199 425 722

_ — — — 47 98 203 420

1003 1388 1290 1191 1093 5 301 5146 4 991 4 836 4 526 4 217 3 645 14 019 13 835 13 650 13 466 13 098 12 729 11992 35 772 35 525 35 294 35 063 34 602 34 140 33 216

— .

20 30 40 50 90 130 179 299 459

13 20 39 66 93 173 272

1659 3 659 7 659

1072 2 405 5 072

6 13 26 40 79 123 523

34 149 249 349 453 558 768 978

1198 1638 2118 5858 1189 12 748 2 523 27 763

Enligt gällande bestämmelser, 1000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 16 000 20 000 50 000 100 000 200 000

0-20 1-60 2-77

335 374 4-02 4-41 4-74

516 607 6-76 10-49 13-96 17-84

0-90 1-83 2-65

314 3-52 4-00 4-40 4-77 5'76 6-50 10-33 13-86 1777

3-10 6-55 7-70 8-28

0-46

I'll 1-97 2-60 3-03 3-64 4-07

446 5-46 6 24 10-17 13-76 17-71

0-87 1-27 2 04 2-55 3-28 3-76 4-16 5-16 5-99 10-00 13-66 17-65

0-53 1-05 1-48 2-08 2-90 3-43

0-23 0-82 1-16 1-63 2-54

3-58 4-56 5-46 9-67 13-46 17-63

4-86

573 9-84 13-56 17-59

3-n

0-35 0-80 1-08 1-81 2-53 3-05 3-99 4-95 9-34 13-27 17-42

868 898

.

. .

—

—

—

9-37 9-59 9-81 10-11 10-47 11-66 12-72 13-85

143 ändringar i avseende å den statliga och kommunala beskattningen S u m m a u t s k y l d e r för s k a t t s k y l d i g a

K o m m u n a l u t s k y l d e r för s k a t t s k y l d i g a m e d

med

grundavdrag jämte enbart grund1 fam.- 2 fam.- 3 fam.- 4 fam.- 5 fam.- 7 fam.- a v d r a g 1 fam.- 2 fam.- 3 fam. - t fam.- 5 fam.- 7 fam.avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag grundavdrag

|

jämte

bestämmelser, skatt i kronor. — 33 18 9 18 9 14 32 41 14 122 86 50 32 163 41 50 104 77 64 103 212 176 139 64 123 96 314 259 150 204 177 156 301 265 229 356 196 142 465 410 250 223 304 277 282 354 452 242 561 397 296 621 507 323 350 404 377 407 494 548 396 34-2 661 603 780 720 423 450 509 479 803 687 862 980 600 1102 922 542 1039 660 630 689 719 1004 1 183 1 1 2 1 1215 810 751 1369 1306 1433 899 870 840 929 1327 1450 1579 1514 1020 961 1796 1717 1647 1050 1080 1144 1112 1455 1390 2 588 2 506 2 426 2 346 2 264 2 184 2 0 2 8 1520 1552 1487 1584 3 0 8 * 2 997 2 820 1904 1830 1980 3 446 3 356 3 266 3 1 7 8 1942 2 0 5 5 2 017 5 786 5 743 5 700 5 656 5 613 5 527 1 1 0 7 6 10 951 10 826 10 701 10 574 10 449 1 0 1 9 9 12 667 12 618 12 570 12 521 12 472 12 375 26 668 26 523 26 376 26 231 26 0 « 5 25 93ö 25 64'i 27 648 27 594 27 540 27 486 27 432 27 324 63 376 63 200 63 024 62 848 62 671 62 4 9 5 62 143 skatt i kronor. _ 16

_. _ — — — 42 16 49 32 114 32 49 98 — — — 199 — —- — 14 48 103 14 247 171 96 48 147 198 — 370 — 64 229 9S 64 398 297 247 196 98 298 — 531 — 46 114 354 562 446 217 1)4 194 46 699 296 398 347 206 96 494 343 727 603 868 396 294 192 96 502 447 457 196 803 594 927 392 196 1064 494 1232 600 712 656 708 435 899 1121 1605 1420 1263 592 388 922 810 698 866 686 1217 995 1450 1611 796 1020 908 588 2 026 1 7 9 4 1137 1076 1195 1641 2 940 2 661 2 415 2 184 1 8 9 0 1 332 1 2 1 6 992 1455 1577 1516 1411 1904 1772 1650 3 965 3 609 3 289 2 997 2 676 2 372 1 8 3 1 2 047 1975 5 776 5 695 5 613 5 450 5 287 4 960 12 818 1 1 9 9 4 11 209 10 449 9 976 9 504 8 605 12 656 12 564 12 472 12 289 1 2 1 0 5 1 1 7 3 8 30 426 28 896 27 4D3 25 93M 25 387 24 834 2 3 730 27 6 3 6 27 534 27 432 27 228 27 024 26 616 7 1 1 9 4 68 233 65 351 62 495 6 1 8 3 0 6 1 1 6 4 59 832

skatt i procent av inkomsten. 1-80 5-20 6-80 7-60 8-08 , 8-48 8-99 9-29 9-53 9-90 IO'' 2 8 11-57 12-66 13-83

0-90 3-86 5-90 8-93 7-54 7-98 8-61 8-99 927 9-70 10-09 11-48 12-62 13-80

2-60 5-00 6-25

7-oo 7-50 8-25 8-70 9-00 9-50 9-90 11-40 12-57 13-77

2-05 4-10 5-57 6-46 7-05 7-88 8-40 8-75 9-29 971 11-31 12-52 1374

1-60 3-20 4-90 5-92 6-60 7-50 8-io 850 9-09 9-62 11-23 12-47 13-71

0-70 2-13 3-55 4-84 5-70 6-78 7-51 8-01 869 9-16 11-05 12-38 13-65

330 8-15 10-47 11-63 12-42 13-00 13-78 14-33 14-97 16-18 17-23 22-15 26-67 3169

1-80 610 863 10-25 11-22 12-00 12-99 13-69 14-30 15-66 16-78 21-9» 26-52 31-60

0-90 4-30 7-07 8-90 1014 11-01 12 ; 25 13-06 13-73 15-16 16-33 2165 26-38 31-51

250 5-87 7-52 9-04 10-05 11-53 12-45 13-16 14-66 15-89 21-40 26-23 31-42

—

—

—

2-05 4-63 662 7-94 9-13 10-78 11-83 12-62 1415 1544 21-15 26-08 3133

1-60 3-43 5-72 7-08 8-23 10-04 11-21 1208 13-65 14-9N 2090 25-93 31-24

0-70 2-13 3-90 5-64 6-78 8-59 10-04 11-06 12-68 1410 20-39 2565 31-07

144 Tabell 6 (forts.).

Individuella exempel på verkningarna av föreslagna

Kronoutskylder för skattskyldiga med Taxerat belopp resp. taxerad inkomst

Skatt för familjehjälp

grundavdrag j ä m t e Gift Ogift enbart enbart med grundmed grundenbart med 1 fam. 2 fam.3 fam.4 fam.5 fam.7 fam. avdrag 1 fam. 2 fam. avdrag avdras avdrag avdrag avdrag avdrag avdras gr.avdr. avdras avdras 10

11 Ortsgrupp IV. 1000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 16 000 20 000 50 000 100000 200000

0-80 2-50 3-36 3-80 4-12

433 4-67 4-97

541 6-27 6-94 10-60 1402 17-88

0-80 1-63 2-50 3-02 3-41 3-91

432 4-70 5-69 6-45 10-29 13-83 17-76

0-80 1-25 1-98 2-50 3-23 3-71

413 513 5-95 9-98 13-65 17-64

0-23 0-82 1-16 1-63 2-54 3-11 3-58 4-56 5-46 9-67 13-47 17-53

— — 0-46 0-81 1-25 2-01 2-58 3-49 4-52 9-05 lo-lo 17-30

— — — 0-23 0-81 1-16 1-66 2-66 3-61 8-43 12-73 17-07

— — — — — 0-47 0-82 1-27 2-10 7-29 11-99 16-61

0-67 0-75 0-80 0-83 1-13 1-30 1-49 1-87 2-30 3-32 3-66 3-83

1000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 16 000 20000 50000 100 000 200 000

26 76 127 180 234 345 466 609 960

15 46 97 148 202 310 428 560 906

5 31 66 117 169 278 393 519 853

20 46 87 138 245 357 479 799

10 36 61 107 212 322 441 745

25 51 76 180 288 405 694

5 31 56 117 223 333 592 942

1342 1284 1053 1227 1169 1111 5 229 5137 5 046 4 955 4 864 4 773 4 590 13 934 13 824 13 716 13 607 13 499 13 390 13174 35 647 35 511 35 376 35 240 35104 34 968 34 697

E n l i g t förslag,

— — 0-26 0-33 0-49 0-66 0-77 1-08 1-36 2-14 2-40 2-63

Ortsgrupp V.

— — — 0-10

016 0-26 0-33 0-49 0-61 1-05

119 1-26

Enligt gällande

— — — —

— —

— —

— —

— —

— .—

—

3-40 7-45 8-30 8-73 9-06 9-30 9-60 9-78 9-99 1024 10-59 11-72 12-75 13-88

—

— — —

25 125 225 325 427 532 742 952 1170 1610 2 085 5 820 12 707 27 690

Enligt f ö r s l a g , 1000 2 000 3000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 16 000 20 000 50 000 100 000 200 000

7 47 98 149 203 257 370 493 644 998

14 43 94 145 199 307 425 556 901

21 47 90 141 248 361 483 804

3 29 54 86 170 298 415 708

— — 17 43 94 181 290 534 872

— 6 57 108 172 396 681

35 86 190 378

1382 1278 1174 1070 5 292 5128 4 964 4 800 4 471 4143 3 552 14 008 13 813 13 618 13 423 13 032 12 642 11861 35742 35498 35 253 35 009 34 520 34 031 33 053

19 29 39 49 88 128 178 298 457

12 19 38 65 91 170 269

1657 3 657 7 657

1069 2 403 5 069

6 13 25 38 74 120 520

26 146 246 346 450 555 765 975

1195 1635 2114 5 853 1187 12 742 2 520 27 732

145 ändringar i avseende k den statliga och kommunala beskattningen . K o m m u n a l u t s k y l d e r för s k a t t s k y l d i g i m e d

S u m m a u t s k y l d e r för s k a t t s k y l d i g a m e d

grundavdrag jämte

grundavdrag jämte enbart grund1 fam.- 2 f a m . - 3 f a m . - 4 f a m . - 5 f a m . - 7 f a m . - a v d r a g 1 f a m . - 2 f a m . - 3 f a m . - 4 Sam.- 5 f a m . - 7 f a m . avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag avdrag 14

(8

4-20 9-95 12-33 13-28 1398 14-46 15-40 1605 16-88 18-38 19-83 25-64 30-43 35-59

1-60 570 8-23 9-95 11-24 12-11 13-30 14-20 14-95 16-63 18-04 23-98 28-89 34-11

2-45 5-70 7-42 8-92 10-05 11-59 12 63 13-43 1509 16-44 22-42 27-40 32-67

1-60 3-43 5-72 7-08 8-23 10-04 11-21 12-08 13-65 14-98 20-90 25-94 3124

1-60 245 4-34 5-71 7-43 8-99 1015 11-82 1338 19-95 25-39 30-91

0-47 1-60 228 343 571 708 8-29 10-26 11-86 1900 24-83 30-58

skatt i procent av inkomsten. 1-60 4-90 6-60 7-45 796 837 8-90 9-22 947 986 10-23 1155 12-66 13-82

2-45 4-90 6-17 694 7-45 8-20 8-66 8-97 9-47 9-88 11-39 12-56 13-77

1-60 3-20 4-90 5-92 6-60 7-50 8-10 8-50 9-09 9-52 11-23 12-47 13-71

—

1-60 245 3-88 4-90 6-18 698 7-57 833 8-86 10-90 12-29 13-61

—

0-47 1-60 2-28 3-20 4-90 6-92 6-63 7-60 8-25 10-57 12-10 13-51

— — —

0-92 1-60 2-45 3-88 4-90 6-20 7-05 9-92 11-74 13-30

_

.— — —

0-92 1-60 2-45 4-35 572 7-47 915 17-21 23-73 29-91

bestämmelser, skatt i kronor. _ 5 15 15 25 5 65 45 35 25 5 151 110 70 95 45 5 35 25 241 165 135 105 75 301 19(5 195 55 155 115 75 55 235 392 265 205 452 295 175 115 331 281 241 200 120 335 305 543 395 365 275 607 482 215 422 326 246 366 499 466 435 405 375 315 766 701 635 573 512 371 451 1019 676 577 515 1087 954 709 643 610 888 822 757 632 886 1347 919 853 820 787 721 1418 1279 1210 1142 1075 944 931 1134 997 1694 1098 1063 1030 1779 1617 1542 1471 1402 1264 1574 1538 1502 1466 1430 1358 2 570 2 480 2 391 2 301 2 2 1 1 2124 1950 2 043 2 0 0 ! 1798 1 959 1 9 1 7 1875 3 427 3 327 3 228 3 1 2 8 3 0 2 8 2 928 2 740 5 772 5 724 5 676 5 628 5 580 5 484 1 1 0 4 9 10 909 10 770 10 631 10 492 10 353 10 074 12 651 12 597 12 543 12 489 12 435 12 327 26 641 26 475 26 313 2 6 1 5 0 25 988 25 825 25 501 27 630 27 570 27 510 27 450 27 390 27 270 63 337 6 3 1 4 1 62 946 62 750 62 554 62 358 6 1 9 6 7 skatt i kronor. 14 33 14 92 46 28 46 28 106 — — — 193 — — — 192 138 84 42 6 159 363 235 87 42 6 _ — 292 238 184 92 56 524 2 1 3 92 5 6 386 285 — — 392 338 284 692 176 106 84 428 338 193 106 34 549 496 438 384 276 168 585 470 174 84 84 861 714 319 706 646 587 184 184 476 368 907 757 570 425 1 223 1 0 5 1 916 856 797 678 568 1596 1242 1095 859 387 352 676 1406 1130 1066 1 007 552 1422 888 769 2 017 1 7 7 7 1587 1178 941 638 1570 1505 1440 1189 1311 955 2 931 2 641 2 383 2 1 4 8 1845 1585 1145 2 038 1 9 6 3 1887 1751 1621 1372 3 953 3 585 3 257 2 957 1750 2 623 2 302 5 767 5 6 8 0 5 594 5 421 5 248 4 903 12 802 11 964 1 1 1 6 4 10 394 9 892 9 391 8 4 5 5 12 645 12 548 12 451 12 256 12 062 1 1 6 7 3 80 407 28 861 27 353 25 874 25 288 24 704 23 534 27 624 2 7 5 1 6 27 408 2 7 1 9 2 26 976 26 544 7 1 1 3 1 6 8 1 9 1 65 289 62 417 6 1 7 1 2 6 1 0 0 7 59 597

10—366344.

146 Tabell 6 (forts).

Individuella exempel på verkningarna av föreslagna

K r o n o u t s k y l d e r för s k a t t s k y l d i g a Taxerat belopp resp. taxerad inkomst

med

S k a t t för

familjehjälp

grundavdrag jämte Gift Ogift enbart enbart med grundmed med grunda v d r a g 1 f a m . - 2 f a m . - 3 f a m . - 4 fam.- 5 fam.- 7 f a m . - e n b a r t 1 f a m . - 2 f a m . - a v d r a g a v d r a g a v d r a g a v d r a g avdrag avdrag a v d r a g g r . a v d r . avdrag avdrag 2

12 Ortsgrupp T. Enligt gällande bestämmelser, 1000 2000 3 000 4 000 5 000 6 000 8000 10 000 12 000 16 000 20 000 50 OOO 100 000 200 000

1-30 253 3-17 3-60 3-90 4-81 4-66 5-07

6-oo

6-71 10-46 13-93 17-82

0-76 1-53 2-42 2-96 337 387 4-28 4-67 566 642 1027 13-82 17-75

0-25 1-03 1-65 2-34 2-82 3-47 393 4-33 533 6-13 10-09 13-71 17-69

0-67 1-15 1-74 2-30 306 357 3-99 4-99 5-84 9-91 13-61 17-62

0-33 O-90 1-22 1-78 2-65 322 3-67 4-66 5-55 9-72 13-50 17-56

0-62 102 1-27 2-25 2-88 3-37 4 34 526 9-55 13-39 17-48

0-12 0-62 0-93 1-46 2"23 2-77 3-70 4-71 918 13-17 17-35

—

-

_..

—

—

2-50 6-25 7*50 8-13 8-54 8-87 9-28 9-52 9-75 1006 10-43 11-64 12-71 13-85

Enligt förslag, skatt 1000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 8000 10 000 12 000 16 000 20 000 50 000 100 000 200 000

0-70 235 3-27 372 406 4-28 4-63 493 5-37 6-24 6-91 10-58 1401 17-87

. 0-70 1-43 2-35 2-90 3-31 3-84 4-25 4-63 563 6-39 10-26 13-81 17-74

0-70 1-18 1-80 2-35 3-10 3-61 4-03 5-03 5-87 9-93 13-62 17-63

010 0-72 1-08 1-43 2-12 2-98 3-46 4-43 5-35 9-60 13-42 17-50

— —

0-34 0-71 1-18 1-81 2-42 3-34 436 8-94 13-03 1726

_ — — —

0-10 0-71 1-08 1-43 2-48 3-40 8-29 12-64 17-01

— — — — 0-35 0-72 1-19 1-89 7-10 11-86 16-52

0-63 0-73 0-78 0-82 1-10 1-28 1-48 1-86 2-28 3-31 366 3-83

. 0-24 0-32 0-47 0-65 0-76 1-06 1-34 2-14 2-40 253

0-10 0-16 0-25 0-32 0-46 0-60 1-04 1-18 1-26

2-60 7-30 8-20 8-65 9-00 9-25 9-56 9-75 9-96 10-22 10-5? 11-71 12-74 13-86

147 ändringar i avseende å den statliga och kommunala beskattningen. Kommunalutskylder för skattskyldiga med

Summa utskylder för skattskyldiga med

grundavdrag jämte

grundavdrag j ä m t e enbart grund1 fam. 2 fam.- 3 fam.- 4 fam. 5 fam.- 7 fam. avdrag 1 farn.- 2 fam.- 3 fam.- 4 fam.- 5 fam.- 7 fam.avdras avdrag avdrag avdrag avdrag avdras avdrag avdras avdrag avdrag avdrag avdrag 13

2-50 7-55 1003 11-30 12-14 12-77 13-59 14-18 14-82 16-06 1714 22-10 26-64 31-67

1-50 5-50 8-03 9-80 1086 11-68 12-74 13 47 1412 15-50 16-64 21-81 26-47 31-57

0-50 3-50 6-53 8-27 9-64 10-58 11-92 12-79 13-48 14-94 16-14 21-54 26-31 31-47

2-25 5-17 7-02 8-44 9-55 11-10 12-10 12-85 14-38 15-64 21-26 26-15 31-37

1-75 3-83 6-02 7-32 8-53 10-28 11-42 12-25 13-82 15-14 20-98 25-99 31-27

1-25 2-50 5-00 652 7-52 9-46 10-75 11-68 13-28 14-64 20-71 25-82 31-18

0-25 1-83 3-00 492 6-18 7-90 9-44 10-53 12-19 13-70 20-15 25-50 30-98

3-30

1-40 5-30 7-83 9-65 10-98 11-90 13-14 1406 14-80 16-50 17-92 23-93 28-86 34-08

2-30 5-30 7-13 8-56 9-75 11-34 12-42 13-23 14-90 16-28 22-33 27-35 32-64

1-40 2-90 532 6-76 7-83 9-46 10-95 11-85 13-43 14-78 20-79 25-87 3120

1-40 2-30 3-86 5-31 7-13 8-59 9-82 11-53 13-11 19-78 2529 30-85

0-20 1-40 2-12 2-90 5-13 6-76 7-84 9-91 11-51 18-78 24-70 30-50

—

— — —

|

skatt i procent av inkomsten. 1-50 4-75 6-50 738 7-90 8-31 8-87 919 9-45 9-84 10-22 11-54 12-65 13-82

0-50 3-25 5-50 6-62 7-30 7-76 8-45 8-86 9-15 9-61 1001 11-45 12-60 13-78

—

—

—

—

225 4-50 587 6-70 7-25 8-04 8-53 8-86 9-39 9-80 11-35 12-54 13-75

1-75 3-50 512 6-10 6-75 7-63 8-20 8-58 9-16 9-69 11-26 12-49 13-72

1-25 2-50 4-38 5-50 625 7-21 7-87 831 8-94 9-38 11-16 12-43 13-70

0-25 1-83 2-88 4-30 5-25 6-44 7-21 7-76 8-49 8-99 10-97 12-33 13-63

procent av inkomsten. 1-40 4-60 6-40 7-30 7-84 8-27 8-83 9-16 9-41 9-81 10-19 11-53 12-65 13-81

2-30 4-60 5-96 6-76 730 8-08 8-56 8-88 9-41 9-81 11-36 12-55 13-75

1-40 2-80 4-60 5-68 6-40 7-34 7-97 8-39 9-00 9-43 11-19 12-45 13-70

—

1-40 2-30 3-52 4-60 5-95 6-78 7-40 8-19 8-75 10-84 12-26 13-59

—

0-20 1-40 2-12 2-80 4-60 5-68 6-41 7-43 8-11 10-4 9 12-06 13-49

9-65 _ — 12-10 — 13-10

0-68 1-40 2-30 3-52 4-60 5-97 6-86 9-81 11-67 13-27

13-84 14-35 15-29 15-96 16-81 18-32 19-76 25-60 30-41 35-56

0-68 1-40 2-30 387 532 7-16 875 16-91 23-53 29-79

Statens offentliga utredningar 1936 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. B ä t t s s k i p n i n g . F å n g v å r d . Betänkande med förelag till lag om behandling av förbrytare, hemfallna at alkoholmissbruk, m. ni. [4] Förslag till lag om ändring i vissa delar av sjölagen m. m. [171

F a s t egendom. J o r d b r u k med binäringar. Betänkande med förslag om vissa föreskrifter beträffande konsumtionsmjölk. [31

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Vattenväsen. Skogsbruk.

Bergsbruk.

Kommunalförvaltning. Industri.

S t a t e n s och k o m m u n e r n a s

flnansväsen. H a n d e l o c h sjöfart. Statligt kaffemonopol. [10]

Politl. Betänkande med förslag ang. revision av lagstiftningen rörande tillverkning, beskattning och försäljning av maltdrycker. [5]

Nationalekonomi ock socialpolitik. Utredning med förslag rörande bidrag ät barn till änkor och vissa invalider samt ät föräldralösa barn.

K o m m u n i k a t i o n s väsen. Utredning rörande förhällandet mellan land- och sjötrafikmedel. [16]

Bunk-, k r e d i t - och penningväsen.

[6]

Socialiseringsproblemet. Allmänna synpunkter. [7] Ur socialiseringens »europeiska" idékrets. [81 Sooialiseringsidéer och soeialiseringspraxis i Sovjetunionen. 1. [91 Betänkande ang. förlossningsvärden och barnmorskeväsendet samt förebyggande mödra- och barnavård. [121 Betänkande ang. familjebeskattningen. [13] Betänkande ang. dels planmässigt sparande och dels statliga boeättningslån. [14] Betänkande ang. moderekapspenning ooh mödrahjälp. [151 H ä l s o - ock sjukvård. Betänkande» 1 rörande serafimerlasarettets ekonomi samt 2 rörande lasarettets ställning ooh verksamhet, [1]

A l l m ä n t näringsväsen.

Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Förslag till psalmbok för svenska kyrkan. [11]

Försvarsväsen.

Utrikes ärenden. Internationell r ä t t . Förslag till konvention mellan Sverige och Schweiz om erkännande och verkställighet av domar ooh skiljedomar m. m. [2]