Förslag till lag om befordran med luftfartyg m.m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1936: 54 JUSTITIEDEPARTEMENTET

FÖRSLAG TILL

LAG OM BEFORDRAN MED LUFTFARTYG M. M. Avgivet

av

särskilda

8 a le Te u nn ig a

S T O C K H O L M 19 3 6

Statens offentliga utredningar 1936 K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

B e t ä n k a n d e n 1 rörande serafimerlasarettets eko- 3 1 . B e t ä n k a n d e m e d utredning och förslag angående å t g ä r d e r för särskild undervisning och utbildning nomi samt 2 rörande lasarettets ställning och a v psykiskt efterblivna i barn- och ungdomsåren. verksamhet. H a g a s t r ö m . 187 s. ' E . Hreggström. 164 s. E. 2. Förslag till konvention mellan Sverige och Schweiz Svensk arbetslöshetspolitik åren 1914—1935. Norom e r k ä n n a n d e och verkställighet a v d o m a r och stedt. 122 s. S. skiljedomar m . m . Norstedt. 55 s. U. Förslag till vissa ändringar i kungl. byggnadssty3. B e t ä n k a n d e med förslag om vissa föreskrifter berelsens normalförslag till gatukostnadsbestämmelser träffande konsumtionsmjölk. Marcus. 68 s. J o . enligt 49 § stadsplanelagen. Marcus. 7 s. K. 4. B e t ä n k a n d e med förslag till lag om behandling a v U t r e d n i n g rörande de svenska universitets- och förbrytare, hemfallna å t alkoholmissbruk, m . m . högskolestudenternas sociala och ekonomiska förMarcus. 56 s. J u . hållanden. Av S. Wicksell och T. Larsson Bilaga 5. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående revision a v till betänkande med undersökningar och förslag i lagstiftningen rörande tillverkning, beskattning och anledning a v tillströmningen till d e Intellektuella försäljning a v m a l t d r y c k e r . Marcus. 397 s. F i . yrkena. Lund, Ohlsson, i j , 381 s. E. 6. Utredning m e d förslag rörande bidrag å t b a r n till änkor och vissa invalider s a m t å t föräldralösa b a r n . 3 5 . Promemoria angående ändring a v bestämmelserna rörande kommunernas underställningsfria l å n e r ä t t . Beckman. 93 s. S. Marcus. 38 s. Fi. 7. Socialiseringsproblemet. Allmänna synpunkter. P s a l m b o k för svenska k y r k a n . Förslag avgivet den Tiden, viij, 99 s. Fi. 3G. 29 febr. 1936, ö v e r a r b e t a t a v inom ecklesiastik8. U r socialiseringens »europeiska» Idékrets. Tiden, d e p a r t e m e n t e t tillkallade sakkunniga. Uppsala, viij, 210 s. Fi. Almqvist & Wiksell. xxiv, 98 s. E. 9. Socialiseringsidéer och eocialiseringspraxis I Sovjetunionen. 1. Tiden, iv, 206 s. Fi. 37. U t r e d n i n g angående revision a v bestämmelserna o m tingshusbyggnadsskyldigheten. Norstedt. 53 s. 10. Statligt kaffemonopol. Marcus. 192 s. Fi. Ju. 11. Förslag till psalmbok för svenska k y r k a n . U p p s a l a , Almqvist & Wiksell. 58», 319 8. E. 38. B e t ä n k a n d e med förslag rörande jaktlagstiftningsfrågor. 1. Förslag till lag om r ä t t till j a k t s a m t 12. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e förlossningsvården och barnj a k t s t a d g a ävensom a n d r a därmed s a m m a n h ä n g morskevä6endet s a m t förebyggande mödra- och a n d e författningar. Marcus. 202 s. J o . b a r n a v å r d . Norstedt. 120 s. S. Sociala jordutredningens b e t ä n k a n d e med förslag 13. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e familjebeskattningen. Martill åtgärder för a t t bereda ökade möjligheter för cus. 147 s. Fi. d e n mindre bemedlade befolkningen p å landsbyg14. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e dels planmässigt s p a r a n d e den a t t förena s m å b r u k med hemindustri, h a n t v e r k , och dels statliga bosättningslån. Norstedt. 55 s. S. hemslöjd, pälsdjuruppfödning m . m . Marcus. 97 s. 15. B e t ä n k a n d e aDgående moderskapspenning och m ö Jo. drahjälp. N o r s t e d t . 78 s. S. 16. Utredning rörande förhållandet mellan land- och 40. B e t ä n k a n d e m e d förslag till omorganisation a v den m e d statsmedel u n d e r s t ö d d a kemiska analys- och ejötrafikmedel. Haeggström. 183 8. K. kontrollverksamheten. Haeggström. 80 s. J o . 17. Förslag till lag o m ändring i vissa delar a v sjölagen m . m . N o r s t e d t , viij, 418 8. J u . 4 1 . Betänkande m e d förslag rörande förhandlingsordning för statstjänstemän. Norstedt. 153 s. K. 18. Undersökningar r ö r a n d e det samlade s k a t t e t r y c k e t B e t ä n k a n d e m e d utredning och förslag rörande r i i Sverige och u t l a n d e t . Marcus, viij, 308 s. Fi. kets ekonomiska kartläggning och d ä r m e d sam19. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lagstiftning angående m a n h ä n g a n d e organisationsspörsmål angående riskyddsskogar m . m . Marcus. 172 s. 1 k a r t a . J o . kets landkarteverk. I d u n . 278 s. 7 kartbil. J o . 20. B e t ä n k a n d e m e d förslag i anledning av verkställd granskning a v 1932 å r s trafikutrednings förslag till 43. 1935 års lotsverkssakkunniga. B e t ä n k a n d e 2. Förslag till lotsförordning. Marcus. 112 s. H. förordning angående allmän automobiltrafik. H * g g ström. 54 s. K. 44. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag angående sammanförande och organisation a v i Stockholm 2 1 . Arbetslöshetsundersökningen den 31 juli 1935. Marbefintliga arkeologiska samlingar från Medelhavscus. 274 s. 1 k a r t a . S. l ä n d e r n a och främre Orienten. Hojggström. 68 s. E. 22. Den svenska sjöfartsnäringen. Statistisk-ekonomisk Rationaliseringso c h ersättningsfrågor i s a m b a n d undersökning. N o r s t e d t . 111 s. II. m e d ifrågasatt införande a v statligt brännoljemono23. Betänkande a n g å e n d e åtgärder för avhjälpande av pol. Marcus. 95 s. Fi. de Inom vissa delar a v Norrbottens läns l a p p m a r k yppade missförhållanden samt rörande de kostna- ! 46. B e t ä n k a n d e angående sterilisering. Marcus. 80, 46* s. S. der som d ä r a v k u n d e föranledas m . m . Luleå, j Länstryckeriet. 31 8 s. 1 bilaga. S. | 47. U t r e d n i n g m e d förslag rörande förskottering a v underhållsbidrag till b a r n u t o m ä k t e n s k a p m . fl. 24. B e t ä n k a n d e med förslag till lag om internationella Beckman. 87 8. S. rättsförhållanden rörande arv, testamente och bo- i utredning m. m . Norstedt. 62 s. J u . 48. B e t ä n k a n d e med förslag till lönereglering för lärare vid folk- och småskolor. N o r s t e d t . 204 s. F i . 25. Betänkande med förslag till lag angående ändring I 4 J t r e d n i n g m e d förslag angående omorganisation i vissa delar a v lagen den 29 juni 1923 ( n r 286) | - U a v dövstumundervisningsväsendet. Haeggström. om sparbanker m . m . Marcus. 163 s. Fi. , 257 s. E. 26. Sociala jordutredningens .betänkande med förslag I 59 B e t ä n k a n d e och förslag angående beredande a v till revision a v lagstiftningen angående avstyckning I vidgade arbetsuppgifter för svenska konstnärer. m. m . Marcus. 79 s. J o . Haeggström. 48 s. E. 2 7 . Angående kontrollen över elektriska starkströmsan- | 51, Y t t r a n d e angående revision a v 18 kap. 13 § strafflagen m . m . Marcus. 55, 54* s. S. läggningar. Hseggström. 185 s. H. av taxeringsutfallet beträffande jord2 8. Kyrkogodset i S k å n e , H a l l a n d och Blekinge under ! 5 2 , Undersökning bruksfastighet å landsbygden vid 1933 å r s allmänna dansk tid. Marcus, x x x j , 405 s. E. fastighetstaxering. Norstedt, vi, 168 s. 1 karta. Fi. 29. Betänkande om socialstyrelsens organisation. Beck53 U t r e d n i n g angående revision a v bestämmelserna m a n . 151 s. S. om utlännings r ä t t a t t h ä r i riket vistas och därm e d s a m m a n h ä n g a n d e spörsmål. Norstedt. 96 s. Ju. 30. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lagstiftning angående 1 skogar å städer och enskilda tillhöriga flygsands- ; 54 Förslag till lag om befordran m e d luftfartyg m. m . N o r s t e d t . 158 s. J u . fält i Hallands l ä n . Marcus. 108 s. J o . 1.

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till d e t departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet. Jo = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag med enhetlig färg för varje departement

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1 9 3 6 : 54

JUSTITIEDEPARTEMENTET

FÖRSLAG TILL

LAG OM BEFORDRAN MED LUFTFARTYG M. M. Avgivet

av särskilda

sakkunnig

STOCKHOLM 1936 KTTNGL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT <fc SÖNER

a

Till

KONUNGEN.

Den 27 oktober 1933 har Kungl. Maj:t förordnat hovrättsrådet i Svea hovrätt H. Wikander att i egenskap av sakkunnig inom justitiedepartementet biträda med beredning angående den lagstiftning, som kunde finnas påkallad

4 i anledning av den vid konferens i Warschau år 1929 antagna konventionen rörande luftbefordran samt de vid konferens i Rom år 1933 antagna konventionerna rörande dels ansvarighet för skada genom luftfartyg tillskyndad tredje man på jordytan, dels ock kvarstad å luftfartyg. Sedermera har Kungl. Maj:t förordnat presidenten i nämnda hovrätt B. Ekeberg dels den 8 februari 1935 att såsom delegerad jämte Wikander deltaga i de överläggningar i berörda ämnen, som vore avsedda att äga rum mellan representanter för de nordiska länderna under förra delen av år 1935, dels ock den 18 april 1935 att jämte Wikander i egenskap av sakkunnig inom justitiedepartementet verkställa utredning och avgiva förslag angående lagstiftning om luftbefordran samt om kvarstad å luftfartyg. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande har chefen för justitiedepartementet den 8 februari 1935 förordnat assessorn vid nämnda hovrätt E. Hagbergh att såsom sekreterare biträda vid utredningen. P å grund av Kungl. Maj:ts förordnande hava de delegerade deltagit i konferenser, som i omförmälda ämnen hållits med delegerade för Danmark, Finland och Norge i Stockholm den 12—den 25 februari och i Köpenhamn den 29 april—den 4 maj innevarande år. Grannländernas delegerade hava varit, för Danmark overformynder L. Ingerslev och ekspeditionssekretser K. Gregersen, för Finland hovrättsassessorn R. Beckman samt för Norge hoiesterettsdommer E . Alten. tVid konferensen i Köpenhamn slutfördes arbetet med upprättande av lagförslag såvitt angår luftbefordringskonventionen och kvarstadskonventionen; och få de delegerade, som sedermera haft att utarbeta motiv till förslagen, härmed överlämna av motiv åtföljda förslag till 1) lag om befordran med luftfartyg; samt 2) lag om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfartyg. Tillika överlämnas parallelltexter samt under nordiskt samarbete verkställda översättningar av luftbefordrings- och kvarstadskonventionerna. Beträffande åter tredjemansskadekonventionen, som under de delegerades konferenser jämväl varit föremål för behandling, få de delegerade — med överlämnande av och under hänvisning till bifogade utredning »Några anteckningar ur förarbetena till 1933 års Romkonvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om skador, genom luftfartygen tillskyndade tredje man på jordytan», vilken utredning för närvarande ej föreligger i tryckfärdigt skick — i underdånighet anföra följande. Enligt denna konvention skall skada, som genom luftfartyg tillskyndas tredje man på jordytan, principiellt ersättas, så snart det visas, att skadan uppkommit och att den härleder sig från luftfartyget. Denna utsträckta ansvarighet får emellertid i viss mån en motvikt genom begränsning av ersättningsskyldighetens omfattning. För att luftfarten skall kunna utveckla sig på önskvärt sätt har, liksom på sjörättens område, en dylik begränsning ansetts oeftergivlig. Å andra sidan har sådan begränsning synts icke innebära orättvisa mot de skadade, därest samtidigt åt dem bereddes säkerhet för att verkligen utfå sin ersättning. Kompletterad med vederbörlig säkerhet har en begränsad ansvarighet förmenats innefatta en större

5 förmån än en obegränsad ansvarighet utan säkerhet för ersättningsbeloppens utfående. Ansvarsbegränsningen är enligt konventionen art. 8 genomförd sålunda, att brukare av luftfartyg för varje olyckshändelse (accident) svarar intill ett belopp av 250 guldfrancs för kilogram av luftfartygets vikt. Ansvarighetsgränsen må dock icke understiga 600 000 francs eller överstiga 2 000 000 francs. Av ansvarsbeloppet är en tredjedel anslagen till ersättning av skada å egendom och två tredjedelar skola utgå såsom ersättning för skada å person, dock sålunda att i sistnämnda hänseende ersättningen icke må överskrida 200 000 francs för person. Det har redan nämnts, att som en motvikt mot begränsningen av ansvarighetens omfattning och som förutsättning för åtnjutandet av sådan förmån enligt konventionen säkerhet för ersättningen skall förefinnas. Den säkerhet, som härvid i främsta rummet kommer i fråga, är försäkring. Varje fartyg, inregistrerat i en fördragsslutande stat, skall, enligt konventionen art. 12, för att få flyga över en annan fördragsslutande parts territorium vara försäkrat för de i konventionen avsedda skadorna intill de i art. 8 bestämda gränserna, och detta hos en offentlig försäkringsanstalt eller en försäkringsgivare, som med hänsyn till denna risk auktoriserats inom luftfartygets inregistreringsterritorium. Varje fördragsslutande stats lagstiftning kan emellertid under vissa villkor ersätta försäkringen med penningdeposition eller bankgaranti. Arten, omfattningen och varaktigheten av sålunda ställd säkerhet skola enligt konventionen art. 13 konstateras antingen genom ett officiellt certifikat eller genom en officiell anteckning på en av de ombordvarande handlingarna. Sådant certifikat eller dokument skall äga vitsord beträffande luftfartygets ställning i förhållande till förpliktelserna enligt konventionen. Förut berörda samband mellan förmånen av ansvarsbegränsning och förpliktelsen att ställa säkerhet för ersättningsskyldighet kommer till synes, bland annat, genom föreskriften i konventionen art. 14 under b., att brukare av luftfartyg ej äger åberopa de bestämmelser i konventionen, som begränsa hans ansvarighet, om han icke anskaffat sådan säkerhet, som avses i konventionen, eller om anskaffad säkerhet icke är gällande eller icke täcker brukarens ansvarighet för uppkommen skada under de villkor och inom de gränser, som Angivas i konventionen. Dessutom meddelas i samma artikel under a. den bestämmelsen, att rätten till ansvarsbegränsning är förverkad, om det visas att skadan härrör av grov vårdslöshet eller uppsåt hos brukaren eller hans folk, utan så är att brukaren av luftfartyget ådagalägger, att skadan beror av fel vid styrningen, förandet eller navigeringen eller ock, i fråga om fel av hans folk, att han vidtagit alla skäliga åtgärder för att undvika skadan. Av det anförda lärer framgå, vilken central roll försäkring är avsedd att spela på detta område. Redan på nämnda lufträttskonferens i Rom visade sig emellertid dessvärre en stark meningsmotsättning i detta ämne föreligga mellan särskilt nordisk och schweizisk åskådning, å ena, samt engelsk-amerikansk uppfattning, å andra sidan, angående de invändningar, som kunna göras gällande mot en försäkrings giltighet. Å ena sidan framhölls sålunda, att åt stadgandet om försäkring borde givas den innebörden, att försäkringsgivaren

6 bleve lika ovillkorligt ansvarig gentemot de skadade som om hans förbindelse ingåtts direkt och personligen i förhållande till dessa. Med andra ord borde enligt denna uppfattning invändningar grundade på villkor i försäkringsavtalet eller på förhållandet mellan försäkringsgivare och försäkringstagare sakna betydelse gentemot de skadade. Från engelsk-amerikansk sida åter anfördes, att detta vore en alltför radikal utvidgning av den ansvarighet, som normalt följde av ett försäkringsavtal. Försäkringsgivaren borde i varje händelse kunna åberopa: 1. svek eller fördöljande av ett relevant faktum å försäkringstagarens sida; 2. att vid början av flygningen luftfartyget icke varit i luftvärdigt skick och vederbörligen utrustat; 3. överträdelse av en rättsregel, där sådant orsakat eller medverkat till skadan; 4. att i strid med försäkringsavtalet företagits ovanliga övningsflygningar (courses ou autres vols sportifs anormaux); 5. nattflygning utan tillstånd i försäkringsavtalet; samt 6. dolus eller överlagt felaktigt uppträdande (inconduite préméditée) av luftfartygets brukare. Den sålunda förefintliga meningsskiljaktigheten ledde till att ifrågavarande konvention kunde avslutas endast genom att man upptog den svävande, förut berörda bestämmelsen i art. 14 under b. I samband därmed uttalade konferensen även önskningen, att den för luftprivaträttens utveckling verksamma Comité International Technique d'Experts Juridiques Aériens (C. I. T. E . J . A.) under fullföljande av sitt arbete på försäkringsområdet måtte undersöka frågan om försäkring av brukarens ansvarighet mot tredje man, i syfte att på denna punkt uppnå en enhetlig internationell reglering. Arbete i sådant avseende har ock efter konferensen upptagits inom C. I. T. E. J . A. men har ännu icke slutförts. Innan detta arbete lett till avsett resultat, lära sannolikt ej tillräckligt många stater komma att ratificera konventionen för att densamma skall kunna träda i kraft. Uteslutet är naturligen icke heller, att den sålunda pågående utredningen av försäkringsfrågan kan medföra behov av vissa ändringar i konventionen. Anmärkas må ock, att inom C. I . T. E. J . A. sedan åtskillig tid tillbaka förarbeten pågå för en internationell konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om sammanstötning (abordage aérien). Förslag i ämnet är antaget vid en första läsning och avsett att slutligen behandlas på C. I. T. E . J . A. :s möte i Lissabon instundande höst för att under år 1936 kunna föreläggas den diplomatiska konferensen för luftprivaträtt. Denna konvention står i det sammanhang med tredjemansskadekonventionen, att modifikationer i den sistnämnda måhända icke äro helt uteslutna. Under berörda innevarande år hållna nordiska möten hava, förutom försäkringsfrågan, jämväl övriga viktigare bestämmelser i tredjemansskadekonventionen, i den mån de kunna föranleda tvekan, dryftats av de delegerade. Sålunda hava diskuterats stadgandena om möjlighet att såsom säkerhet anlita deposition eller bankgaranti, om den auktorisation av vederbörande företag, vilken bör krävas för godtagande av säkerhet som av detsamma ställes, om det vitsord som må tillkomma certifikat samt om ansvarsgränserna. Vidare har uppmärksamhet ägnats frågan om det befogade i de avvikelser, som kon-

7 ventionen på vissa punkter företer i förhållande till luftbefordringskonventionen, såsom t. ex. beträffande frågan, under vilka förutsättningar brukare förlorar förmånen av ansvarsbegränsning i fall av dolus eller culpa lata å hans folks sida. I betraktande av det i viss mån osäkra läge, vilket sålunda måste anses råda med avseende å tredjemansskadekonventionens framtida öde, hava de delegerade ansett sig icke böra för närvarande utarbeta de omfattande lagförslag angående dels ansvarighet för skada, genom luftfartyg tillskyndad tredje man på jordytan, dels ock trafikförsäkring å luftfartyg, vilka förslag erfordras för konventionens införlivande med nordisk rätt. Såsom ett ytterligare skäl för denna ståndpunkt kan anföras, att de nordiska staterna redan nu äga under nordiskt samarbete tillkomna någorlunda likformiga lagar beträffande den utomobligatoriska skadan. Erinras må om den svenska lagen den 26 maj 1922 angående ansvarighet för skada i följd av luftfart. På motsvarande sätt lärer man, enligt vad de delegerade inhämtat, även i Tyskland komma att tillsvidare ställa sig avvaktande beträffande tredjemansskadekonventionen. De delegerade hava utgått därifrån, att under det fortsatta internationella arbetet samverkan såväl rörande försäkringsspörsmålen som ock beträffande ifrågakommande ändringar i tredjemansskadekonventionen bör äga rum mellan de nordiska ländernas representanter i C. I. T. E. J. A. Det har även ifrågasatts, huruvida icke, på liknande sätt som skett i fråga om de internationella mötena på sjörättens område, de föreliggande spörsmålen lämpligen borde före mötena förberedas av de nordiska representanterna i C. I. T. E. J . A. under samverkan med dem av de nordiska lufträtts delegerade, som icke tillhöra C. I. T. E. J . A. Såsom självklart har även förutsatts, att sedan läget något klarnat beträffande de förut angivna, i viss mån svävande frågorna och tredjemansskadekonventionen sålunda kan anses vara definitivt förd i hamn, arbetet med de för dess införlivande med nordisk lufträtt nödiga lagstiftningsåtgärderna kommer att återupptagas under nordisk samverkan. Av de olika nordiska ländernas delegerade har det ansetts önskvärt, att förslaget till lag om befordran med luftfartyg får så snart lämpligen kan ske undergå behandling i lagrådet och att därefter slutlig överläggning rörande förslaget äger rum mellan ländernas delegerade. Vad åter beträffar förslaget till lag om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfartyg synes den fortsatta behandlingen lämpligen böra anstå tills det visat sig, huruvida konventionen i detta ämne vinner allmännare anslutning. Underdånigst BIRGER EKEBERG.

HUGO W I K A N D E R . Erik

Stockholm den 29 juni 1935.

Hagbergh.

LAGFÖRSLAG.

Förslag till

Lag om befordran med luftfartyg. Härigenom förordnas som följer:

Lagens tillämpningsområde. 1§. Denna lag gäller befordran med luftfartyg av passagerare, resgods eller gods, vilken utföres mot vederlag eller verkställes vederlagsfritt av lufttrafikföretag. 2 §. 1

A luftbefordran, som utföres i enlighet med internationella överenskommelser om postbefordran, äger denna lag icke tillämpning, ej heller å befordran, som verkställes av lufttrafikföretag såsom första försök i syfte att upprätta reguljär luftbefordringslinje, eller å befordran, som utföres under osedvanliga förhållanden och faller utom normal utövning av lufttrafik.

Befordringshandlingar, i.

Biljett. 3§.

Vid befordran av passagerare skall fraktföraren utfärda biljett innehållande följande uppgifter: a. ort och dag för utfärdandet; b. avgångsort och bestämmelseort; c. avsedda mellanlandningar, fraktföraren obetaget att förbehålla sig rätt till nödig ändring; d. fraktförarens eller fraktförarnas namn och adress; samt e. att befordringen utföres under den ansvarighet, som stadgas i denna lag. A r biljett ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommit, vare befordringsavtalet ändock gällande och underkastat bestämmelserna i denna lag. Har fraktföraren mottagit passageraren utan att biljett utfärdats, äge han dock ej åberopa de bestämmelser, som utesluta eller begränsa hans ansvarighet.

12 IL

Resgodsbevis.

4 §. Vid befordran av resgods, som passageraren lämnat i fraktförarens vård (inskrivet resgods), skall denne utfärda resgodsbevis. Resgodsbevis skall utfärdas i två exemplar, det ena för passageraren, det andra för fraktföraren. Beviset skall innehålla följande uppgifter: a. ort och dag för utfärdandet; b. avgångsort och bestämmelseort; c. fraktförarens eller fraktförarnas namn och adress; d. biljettens nummer; e. att resgodset utlämnas till innehavaren av beviset; f. kollinas antal och vikt; g. belopp, som uppgivits i enlighet med 22 § andra stycket; samt h. att befordringen utföres under den ansvarighet, som stadgas i denna lag. 'Är resgodsbevis ej utfärdat, har beviset ej föreskrivet innehåll eller har det förkommit, vare befordringsavtalet ändock gällande och underkastat bestämmelserna i denna lag. Har fraktföraren mottagit resgodset utan att resgodsbevis utfärdats eller innehåller beviset icke de i andra stycket under d., f. och h. föreskrivna uppgifter, äge han dock ej åberopa de bestämmelser, som utesluta eller begränsa hans ansvarighet. m.

Flygfraktsedel. 5 §.

Vid befordran av gods äge fraktföraren fordra, att avsändaren upprättar och avlämnar en befordringshandling, betecknad flygfraktsedel. Avsändaren äge fordra, att sådan handling mottages av fraktföraren. Ä r flygfraktsedel ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommit, vare befordringsavtalet ändock gällande och, med det undantag som följer av 9 §, underkastat bestämmelserna i denna lag.

6§. Flygfraktsedeln skall upprättas av avsändaren i tre originalexemplar och avlämnas tillsammans med godset. Det första exemplaret skall förses med beteckningen »för fraktföraren» och undertecknas av avsändaren. Det andra exemplaret skall betecknas »för mottagaren»; det undertecknas av avsändaren och fraktföraren samt åtföljer godset. Det tredje exemplaret undertecknas av fraktföraren och återställes av honom till avsändaren efter godsets mottagande. Fraktförarens underskrift skall tecknas vid godsets mottagande; den kan ersättas med stämpel. Avsändarens underskrift kan vara tryckt eller ersättas med stämpel. Där fraktföraren på avsändarens begäran upprättat flygfraktsedeln, anses han, där ej annat styrkes, hava handlat för avsändarens räkning.

13 7 §. Avser befordringen flera kolli, skall avsändaren, där fraktföraren det begär, upprätta särskilda flygfraktsedlar.

8§. Flygfraktsedeln skall innehålla följande uppgifter: a. ort och dag för utfärdandet; b. avgångsort och bestämmelseort; c. avsedda mellanlandningar, fraktföraren obetaget att förbehålla sig rätt till nödig ändring; d. avsändarens namn och adress; e. den förste fraktförarens namn och adress; f. om viss mottagare angives, hans namn och adress; g. godsets art; h. stycketal, förpackningssätt och kollinas särskilda märken eller nummer; i. godsets vikt, myckenhet, rymd eller mått; j . godsets och förpackningens synliga tillstånd; k. frakten, om den är bestämd, dag och ort för betalningen, så ock av vem den skall erläggas; 1. om godset sändes mot efterkrav, vederlaget för godset, så ock kostnad som skall gäldas av mottagaren; m. belopp, som uppgivits i enlighet med 22 § andra stycket; n. i huru många exemplar flygfraktsedeln utfärdats; o. handlingar, som avlämnats till fraktföraren att åtfölja flygfraktsedeln; p. befordringstiden och kortfattad uppgift å den avsedda vägen (via), såvitt avtal därutinnan träffats; samt q. att befordringen utföres under den ansvarighet, som stadgas i denna lag. 9 §. Har fraktföraren mottagit godset utan att flygfraktsedel utfärdats eller innehåller fraktsedeln icke de i 8 § a.—i. och q. föreskrivna uppgifter, äge han icke åberopa de bestämmelser i denna lag, som utesluta eller begränsa hans ansvarighet. 10 §. Avsändaren svare för skada, som tillskyndas fraktföraren eller annan i följd av att uppgifter, vilka han upptagit i flygfraktsedeln, ej hava föreskrivet innehåll eller eljest äro ofullständiga eller oriktiga. 11 §. Flygfraktsedeln skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om avtalets slutande, om mottagandet av godset och om villkoren för befordringen. Uppgifterna i flygfraktsedeln angående godsets vikt, mått, förpackning och stycketal skola, där ej annat styrkes, äga vitsord. Annan uppgift om god-

14 sets myckenhet eller rymd samt uppgift om dess tillstånd äge däremot ej vitsord mot fraktföraren, med mindre han i avsändarens närvaro undersökt uppgiften och därom tecknat intyg å flygfraktsedeln eller ock uppgiften avser godsets synliga tillstånd.

Rätt att förfoga över godset och godsets utlämnande. 12 §. Mot uppfyllande av sina förpliktelser på grund av befordringsavtalet äge avsändaren, där det kan ske utan skada för fraktföraren eller annan avsändare, förfoga över godset genom att återtaga det från avgångs- eller bestämmelseflygplatsen, stoppa det vid landning under resan, på bestämmelseorten eller under resan låta utlämna det till annan än den i flygfraktsedeln angivne mottagaren eller begära dess återsändande till avgångsflygplatsen; gälde dock avsändaren kostnad som därav kommer. Kan avsändarens order ej verkställas, skall fraktföraren därom omedelbart underrätta honom. Utför fraktföraren avsändarens order utan att dennes exemplar av flygfraktsedeln företes, vare fraktföraren ansvarig för skada, som därigenom tillskyndas rätte innehavaren av flygfraktsedeln, fraktföraren obetaget att söka sitt åter av avsändaren. Avsändarens rätt upphöre, då godset framkommer till bestämmelseorten. Vägrar mottagaren att mottaga fraktsedeln eller gödset eller är han icke att träffa, gånge rätten att förfoga över godset åter till avsändaren. 13 §. När godset framkommit till bestämmelseorten, äge mottagaren, där ej annat föranledes av vad i 12 § stadgas, av fraktföraren utfå flygfraktsedeln och godset, därest han gäldar vad denne äger fordra och i övrigt fullgör de befordringsvillkor, som angivits i flygfraktsedeln. Där ej annat avtalats, skall fraktföraren, så snart godset framkommit, underrätta mottagaren därom. 14 §. Vidgår fraktföraren att godset förkommit eller har det ej framkommit senast inom sju dagar efter det godset bort anlända, äge mottagaren mot fraktföraren göra gällande de rättigheter, som härflyta ur befordringsavtalet. 15 §. Förbehåll, som innefattar avvikelse från bestämmelserna i 12, 13 eller 14 §, vare ej gällande, med mindre det intagits i flygfraktsedeln. 16 §. Avsändaren vare pliktig att lämna de upplysningar och att vid flygfraktsedeln foga de handlingar, som erfordras för att tull-, accis- och ordningsföre-

15 skrifter må kunna fullgöras före godsets avlämnande till mottagaren. Skada i följd av att sådan upplysning eller handling saknas, är ofullständig eller felaktig vare avsändaren pliktig att ersätta, utan så är att fel eller försummelse ligger fraktföraren eller hans folk till last. : Fraktföraren vare icke pliktig att undersöka, om dessa upplysningar och handlingar äro riktiga eller fullständiga.

Fraktförarens ansvarighet. 17 §. Drabbas passagerare, ombord å luftfartyget eller vid påstigning eller avstigning, av skada å person, vare fraktföraren, såvitt ej annat följer av vad nedan stadgas, därför ansvarig. 18 §. Förkommer, minskas eller skadas inskrivet resgods eller gods, medan det är i fraktförarens vård, på flygplats, ombord på luftfartyg eller, vid landning utanför flygplats, varhelst godset befinner sig, vare fraktföraren, med nedan, stadgade undantag, därför ansvarig. Har på grund av befordringsavtalet vid lastning, avlämnande eller omlastning befordran verkställts till lands eller sjöledes utanför flygplats, ligge å fraktföraren att visa att skada, som drabbat resgodset eller godset, ej uppkommit under den i första stycket avsedda tiden. 19 §. För skada i följd av dröjsmål vid luftbefordran av passagerare, inskrivet resgods eller gods vare fraktföraren ansvarig, där ej Jiedan annorlunda stadgas. 20 §.

Fraktföraren vare fri från ansvarighet, där antagas må, att skadan icke orsakats genom fel eller försummelse av fraktföraren själv eller av hans folk i tjänsten. Samma lag vare, där vid befordran av inskrivet resgods eller gods skadan tillkommit genom fel eller försummelse vid styrningen, förandet eller navigeringen av luftfartyget. 21 §. Har den, som lidit skadan, genom eget vållande därtill medverkat, varde ersättningen jämkad efter ty skäligt prövas. 22 §.

Vid befordran av passagerare vare fraktförarens ansvarighet för envar av dem begränsad till adertontusentvåhundrafemtio kronor i guld. Bestämmes ersättningen att utgå i form av ränta, må dennas kapitaliserade värde icke över-

16 skrida sagda gräns. Avtal må dock träffas om högre gräns för ansvarigheten. Beträffande inskrivet resgods eller gods vare fraktförarens ansvarighet begränsad till trettiosju kronor i guld för kilogram. Har avsändaren vid godsets avlämnande till fraktföraren särskilt uppgivit det intresse, som är förbundet med befordringen, och guldit föreskriven tilläggsavgift, gälle det uppgivna beloppet såsom gräns för fraktförarens ansvarighet, där han ej visar, att avsändarens intresse är lägre. För resgods, som passageraren icke lämnat i fraktförarens vård, vare ansvarigheten begränsad till sjuhundratrettio kronor i guld för envar passagerare. 23 §. Förbehåll, som innefattar inskränkning i fraktförarens ansvarighet eller bestämmer lägre gräns därför än i 22 § sägs, vare ogiltigt. 24 §. Där passagerare drabbats av skada å person, skall enligt de i strafflagen stadgade grunder bestämmas vem ersättningen skall tillkomma och vad därunder skall räknas. 25 §. Har skada med uppsåt eller grov vårdslöshet orsakats av fraktföraren själv eller av hans folk i tjänsten, äge han icke åberopa de bestämmelser i denna lag, som utesluta eller begränsa hans ansvarighet. 26 §. Mottages inskrivet resgods eller gods utan anmärkning, skall godset, där ej annat styrkes, anses avlämnat i oskadat skick och i överensstämmelse med befordringshandlingen. Om skada eller minskning skall anmärkning göras hos fraktföraren omedelbart efter upptäckten och senast, beträffande resgods, inom tre dagar samt, beträffande gods, inom sju dagar från mottagandet. Vid dröjsmål skall anmärkning framställas inom fjorton dagar från den dag, då avlämnande bort

ske.

' WiW

Anmärkning skall göras genom anteckning på fraktförarens exemplar av befordringshandlingen eller eljest i skrift, avsänd inom tid som r andra stycket sägs.

27 t Har ej anmärkning enligt 26 § framställts inom tid som där sägs, vare rätten till talan mot fraktföraren förlorad, utan så är att han förfarit svikligen. 28 §. Talan om ansvarighet skall föras vid rätten i den ort, där fraktföraren har sitt hemvist, där hans huvudkontor eller det kontor finnes, genom vars medverkan avtalet slutits, eller ock på bestämmelseorten.

17 29 §. Varder ej talan om ansvarighet anhängiggjord inom två år från luftfartygets ankomst till bestämmelseorten eller från den dag, då det skolat anlända eller då befordringen avbröts, vare rätten till talan förlorad. 30 §.

Skall befordran, som enligt vad därom avtalats är att anse såsom en enhet, utföras av flera fraktförare var efter annan, vare envar av dem, sedan han mottagit passageraren, det inskrivna resgodset eller godset, ansvarig för den del av befordringen, vars utförande ankommer på honom. Vid befordran av inskrivet resgods eller gods må avsändaren jämväl hålla sig till den förste fraktföraren och den som äger utfå godset till den siste, ändå att skadan eller dröjsmålet inträffat, medan godset var i annan fraktförares vård. Äro två fraktförare ansvariga efter vad nu sagts, svare de en för båda och båda för en.

Sammansatt befordran. 31 §. Där befordran skall utföras delvis med luftfartyg och delvis med annat befordringsmedel, vare denna lag tillämplig allenast beträffande luftbefordringen. Villkor, som avser befordringen med annat befordringsmedel, må intagas i luftbefordringshandlingen.

Särskilda bestämmelser. 32 §. Göres i befordringsavtal eller eljest innan skada timat, med avvikelse från vad i denna lag stadgas, förbehåll om tillämplig lag eller om domstols behörighet, vare det förbehåll utan verkan. Skiljeavtal rörande skada, som i denna lag avses, vare, där avtalet träffats innan skadan timade, ej gällande, med mindre avtalet angår befordran av gods och skiljemannaförfarandet skall, inom stat som är ansluten till den i Warschau den 12 oktober 1929 avslutade konventionen om internationell luftbefordran och med tillämpning av vad lagen i sådan stat stadgar om luftbefordran som i konventionen avses, äga rum antingen där fraktföraren har sitt hemvist, där hans huvudkontor eller det kontor finnes, genom vars medverkan avtalet slutits, eller ock på bestämmelseorten. 33 §.

Bestämmelserna i denna lag skola äga tillämpning jämväl å internationell luftbefordran, vad i 24 § stadgas dock allenast där enligt i allmänhet gällande regler svensk lag skall komma till användning. Har stat, som är ansluten till 2—350780

18 den i 32 § omförmälda konventionen, avgivit sådan förklaring, som avses i tilläggsprotokollet till samma konvention, skall lagen ej äga tillämpning å internationell luftbefordran, som utföres omedelbart av den staten. 34 §. Såvitt angår inrikes luftbefordran, äger Konungen meddela bestämmelser avvikande från vad i 3 § första stycket, 4 § andra stycket samt 8 § stadgas angående biljett, resgodsbevis och flygfraktsedel.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

19 Förslag till

Lag om frihet från kyarstad och skingringsförbud för yissa luftfartyg. Sedan Sverige tillträtt den i Rom den 29 maj 1933 avslutade konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om kvarstad å luftfartyg, förordnas som följer: 1 §• Kvarstad må ej läggas å: a. luftfartyg, som äges eller uteslutande nyttjas av svenska staten eller som av främmande stat användes uteslutande för statsändamål, därunder inbegripet postbefordran men icke affärsdrift; b. luftfartyg, som användes i regelbunden fart för allmän trafik, jämte nödiga reservfartyg; eller c. luftfartyg, som eljest är avsett för befordran av personer eller gods mot vederlag, då fartyget är färdigt att avgå för sådan befordran, utan så är att kvarstaden avser gäld, som gjorts för resans utförande eller därunder uppkommit. Vad i första stycket sägs skall ej gälla kvarstad på ansökan av ägare, som avhänts luftfartyget genom rättsstridig handling. 2 §.

Kvarstad å luftfartyg skall, ändå att den ej är beviljad till säkerhet för fordran, upphöra, då pant eller borgen ställes. Säkerhet till befrielse från kvarstad för fordran skall anses tillräcklig, där den täcker fordringsbeloppet jämte kostnader och uteslutande avser betalning därav eller, om luftfartygets värde är lägre, där säkerheten täcker detta.

3§. Vad i 1 och 2 §§ stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande skingringsförbud.

20 4§. A utländskt luftfartyg äger denna lag tillämpning allenast såvitt Konungen, efter avtal med främmande stat, därom förordnat. Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

•

MOTIV.

Inledning. På inbjudan av den franska regeringen sammanträdde i Paris år 1925 den första diplomatiska konferensen för luftprivaträtt, »la Conference Internationale de Droit Privé Aérien». Under konferensen utarbetades ett förslag till konvention angående fraktförarens ansvarighet vid internationell befordran med luftfartyg. Konferensen uttalade tillika, att med hänsyn till vikten, omfattningen och den juridiskt-tekniska arten av de på luftprivaträttens område mötande spörsmålen en särskild sakkunnigkommitté borde utses att förbereda fortsättandet av den diplomatiska konferensens arbeten. Denna kommitté borde bestå av ett begränsat antal ledamöter och hava sitt säte i Paris. Konferensen anhöll i enlighet därmed hos den franska regeringen, att den ville sätta sig i förbindelse med de till konferensen inbjudna regeringarna för att undersöka möjligheterna att fullfölja detta förslag. Konferensen förordade vidare, att de frågor, vilka först skulle undersökas av kommittén, bleve: skador orsakade genom luftfartyg på egendom och personer på jordytan; obligatorisk försäkring; upprättande av luftfartygsregister, äganderätt till luftfartyg, sakrätter, hypotek; kvarstad; lega av luftfartyg; sammanstötning i luften; luftfartygsbefälhavares rättsliga ställning; fraktsedel; samt enhetliga regler för bestämmande av luftfartygs nationalitet. I överensstämmelse med konferensens förslag och på inbjudan av den franska regeringen sammanträdde därefter i Paris, den 17 maj 1926, sakkunniga utsedda av trettio stater. Den sålunda konstituerade kommittén antog namnet »Comité International Technique d'Experts Juridiques Aériens» (förkortat, efter initialerna, till C. I . T. E . J . A . ) . Den fördelade mellan sina fyra underavdelningar (Commissions) efter ämnenas behov av skyndsam behandling och önskemål, uttryckta av 1925 års diplomatiska konferens, de luftprivaträttsliga ämnen som anförtrotts kommittén. I enlighet med begäran av ett antal regeringar upptog kommittén till ytterligare behandling frågan om fraktförarens ansvarighet vid internationell befordran med luftfartyg och särskilt det konventionsförslag, som utarbetats av 1925 års förut omnämnda diplomatiska konferens för luftprivaträtt. Denna behandling fullföljdes inom C. I. T. E . J . A. åren 1926, 1927 och 1928. Under loppet av detta arbete visade det sig emellertid nödvändigt att samtidigt med spörsmålen om fraktförarens ansvarighet vid internationell befordran behandla frågan om fraktsedeln vid dylik befordran. Vid möte i Madrid 1928 ansåg C. I. T. E. J . A., att det vore möjligt att i dessa ämnen antaga en

24 konventionstext, om vilken enighet uppnåtts inom C. I. T. E. J . A. Därvid fattade C. I. T. E. J . A. den resolutionen, att utkastet till konventionstext skulle överlämnas till den franska regeringen för kommunikation med alla regeringarna i och för sammankallande av den andra diplomatiska konferensen för luftprivaträtt. I överensstämmelse därmed ägde konferens rum i Warschau den 4—den 12 oktober 1929. Följande stater voro därvid representerade, nämligen Amerikas förenta stater, Belgien, Brasilien, Bulgarien, Danmark, Egypten, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Japan, Jugoslavien, Kina, Lettland, Luxemburg, Mexiko, Nederländerna, Norge, Polen, Rumänien, Schweiz, De socialistiska rådsrepublikernas union, Spanien, Storbritannien och Norra Irland, Sverige, Tjeckoslovakien, Tyskland, Ungern, Venezuela och Österrike. Därjämte voro företrädda Nationernas förbund och »Commission Internationale de Navigation Aérienne» (C. I. N. A . ) . Vid konferensen antogs en av de nu föreliggande konventionerna: »Convention pour l 5 unification de certaines regies relatives au transport aérien international». Denna konvention har biträtts av Amerikas förenta stater, Brasilien, Danzig, Frankrike, Italien, Jugoslavien, Lettland, Liechtenstein, Mexiko, Nederländerna, Polen, Rumänien, Ryssland, Schweiz, Spanien. Storbritannien och Norra Irland, Tjeckoslovakien och Tyskland. Sedan konventionen i Sverige remitterats till Kommerskollegium, har kollegium den 29 mars 1933, efter att hava berett Aktiebolaget Aerotransport tillfälle att yttra sig, anfört: Kollegium ville till en början understryka betydelsen av att, bland annat, de frågor rörande lufttrafiken, som berördes i konventionen, gjordes till föremål för internationell reglering. Det syntes angeläget, att från svensk sida verksamheten för lufträttens internationalisering i görligaste mån stöddes. Någon möjlighet att ernå ändringar i konventionen på annan väg än den, som konventionen själv — närmast i art. 41 — anvisade, stode ej till buds. Aerotransport hade tidigare anfört vissa betänkligheter rörande de ekonomiska konsekvenserna av konventionens tillämpning. Dessa betänkligheter ägde emellertid icke längre tillämpning, alldenstund bolaget redan nödgats fullgöra det försäkringstvång, som konventionen föranledde, för att täcka sig för det ökade ansvaret för passagerare, resgods och gods. Enligt skrivelse från bolaget den 2 september 1932 komme konventionens biträdande icke att medföra ökade krav på subvention av statsverket. Under sådana omständigheter syntes några statsfinansiella betänkligheter mot anslutning till konventionen icke kunna göras gällande. Då det vore önskvärt, att Sverige stödde arbetet för lufträttens internationalisering, ville kollegium för sin del hemställa, att konventionen måtte från svensk sida biträdas. E t t biträdande av konventionen från svensk sida syntes emellertid kräva ett ganska vidlyftigt lagstiftningsarbete på luftfrakträttens område, varvid en motsvarighet komme att vinnas till sjörättens lagstadganden angående befraktning. I detta sammanhang må nämnas, att Luftfartsmyndigheten i skrivelse den 12 september 1933 till chefen för justitiedepartementet anfört: Aerotransport

25 hade gjort förnyad framställning, att luftbefordringskonventionen snarast möjligt måtte ratificeras. Detta hade motiverats med att Nederländerna tillträtt konventionen. Bolaget hade framhållit, hurusom till följd av det intima samarbete, som etablerats mellan bolaget och det nederländska lufttrafikbolaget Koninklijke Luchtvaart Maatschappij, det vore synnerligen önskvärt, att jämväl Sverige ratificerade konventionen. Med erinran, att så många länder anslutit sig till konventionen och att jämväl Danmark — med vilket land Sverige samarbetade på luftfartens område — vore villigt att ratificera den, hemställde luftfartsmyndigheten, att departementschefen ville vidtaga åtgärder för att erforderlig proposition bleve avlåten till 1934 års riksdag. P å ett väsentligt senare stadium än de i luftbefordringskonventionen berörda spörsmålen behandlades upptog C. I. T. E . J . A. till reglering ämnet om frihet i viss utsträckning för luftfartyg från kvarstad och vissa andra handräckning såt g är der. Efter det uppmärksamheten på den stora betydelsen av en konvention i detta avseende flera gånger fästats av olika sammanslutningar, såsom International Air Traffic Association ( I . A. T. A., Rom 1929), International Law Association (New York 1930) och Internationella handelskammaren (Washington 1931), ägde den förberedande kommissionsbehandlingen härutinnan rum inom C. I. T. E. J . A. åren 1931 och 1932. P å dess möte i Stockholm 1932 antogs därefter ett utkast till konvention rörande kvarstad å luftfartyg. Tillika fattades den resolutionen, att utkastet till konventionstext skulle överlämnas till den franska regeringen för kommunikation med alla regeringarna i och för sammankallande av nästa diplomatiska konferens för luftprivaträtt. Detta konventionsförslag blev därefter, jämte förslag till konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om skada genom luftfartyg tillskyndad tredje man på jordytan, föremål för behandling på den tredje diplomatiska lufträttskonferensen i Rom den 15—den 29 maj 1933. På denna konferens voro följande stater representerade, nämligen Albanien, Amerikas förenta stater, Belgien, Brasilien, Chile, Colombia, Cuba, Danmark, Dominikanska republiken, Ecuador, Finland, Frankrike, Grekland, Guatemala, Den Heliga stolen, Honduras, Italien, Japan, Jugoslavien, Kina, Litauen, Mexiko, Nederländerna, Nicaragua, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Salvador, San Marino, Schweiz, De socialistiska rådsrepublikernas union, Spanien, Storbritannien och Norra Irland, Sverige, Tjeckoslovakien, Turkiet, Tyskland, Ungern, Venezuela och Österrike. Vid konferensen antogs jämte tredjemansskadekonventionen »Convention pour 1'unification de certaines regies relatives å la saisie conservatoire des aéronefs». Kvarstadskonventionen har ratificerats av Spanien och Tyskland. Därjämte har i Belgien den 13 mars 1935 framlagts proposition om dess godkännande. Kommerskollegium har i anledning av remisser förklarat dels i yttrande den 29 mars 1933, att erinran från kollegii sida icke vore att göra mot C. I. T. E . J . A.:s förberörda Stockholmsutkast, dels ock i utlåtande den 9 februari 1934, att kollegium funnit sig ej böra avstyrka, det Sverige ratificerade konventionen. Konventionen såsom sådan har ock lämnats utan erinran i yttran-

26 •

den avgivna av Aerotransport, Handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare, Sveriges industriförbund samt Sveriges fastighetsägareförbunds styrelse. Sedan inom justitiedepartementet den 27 oktober 1933 upptagits frågan om beredning angående den lagstiftning, som kunde finnas påkallad i anledning av berörda konventioner rörande luftbefordran, tredjemansskada och kvarstad å luftfartyg, har chefen för justitiedepartementet i ämbetsskrivelse den 13 november 1933 till utrikesministern hemställt, att till de danska, finska och norska regeringarna måtte ställas förfrågan, huruvida å deras sida funnes benägenhet till samarbete för beredande av den lagstiftning, som krävdes för anslutning till ovanberörda konventioner, ävensom av de ändringar i nu gällande luftfartslagstiftning, som i detta sammanhang borde ifrågakomma. Efter det dylik förfrågan skett, uttalade nämnda regeringar sin benägenhet för samarbete genom skrivelser, den danska regeringen den 3 januari 1934, den finska den 10 januari 1934 och den norska den 20 mars 1934. Gemensamt nordiskt lufträttsmöte hölls därefter i Stockholm under tiden den 12—den 25 februari 1935. Under mötet upprättades, bland annat, utkast till dels lag om befordran med luftfartyg dels ock lag om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfartyg. Sedan förklarande anmärkningar utarbetats till de båda utkasten, remitterades dessa den 13 mars 1935 för avgivande av yttranden till Kommerskollegium, Luftfartsmyndigheten, Aerotransport samt Nordiska poolen för luftfärdförsäkring. Efter det yttranden inkommit från dessa och yttrandena bearbetats, hölls ett nytt gemensamt nordiskt lufträttsmöte i Köpenhamn under tiden den 29 april—den 4 maj 1935. Under mötet upprättades slutliga förslag dels till lag om befordran med luftfartyg dels ock till lag om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfartyg.

•

Förslag till lag om befordran med luftfartyg. Förevarande förslag har, såsom av det redan anförda i viss mån framgår, i första hand till uppgift att möjliggöra införlivandet med svensk rätt av luftbefordringskonventionen. Betydelsen av lufträttens internationalisering ligger i öppen dag. Redan i samband med den franska regeringens inbjudan till 1925 års diplomatiska lufträttskonferens framhölls, hurusom de särskilda staternas lagar vore ur stånd att tillfredsställande lösa alla de svårigheter som följde av den internationella luftfarten, vilken i praktiken vore den viktigaste. Varje internationell befordran framkallade frågan, vilken lag som skulle tillämpas. Borde — frågades det i detta sammanhang — avgörandet tilläggas lex loci contractus eller lagen i det land, där resan börjat, eller lagarna i de länder, över vilka flygningen ägt rum, eller lagen på bestämmelseorten? Eller borde man måhända i stället tillämpa luftfartygets eller passagerarens eller avsändarens nationella lag? Och vilken betydelse borde anses tillkomma parternas avtal om tillämplig lag? Samtidigt betonades, att de svårigheter, som uppkomme genom antydda lagkollisioner, skulle avsevärt minskas, om man kunde enas om den internationella privaträtten på detta område. En internationell konvention kunde i sådant syfte slutas i ämnet och fastställa, att det lufträttsliga fraktavtalet skulle regleras av t. ex. lagen på avgångsorten eller av luftfartygets nationalitetslag. Såsom uppenbart framhölls emellertid tillika, att en dylik lösning dock icke vore helt tillfredsställande. Visserligen upphävdes därigenom ovissheten om vilken lag som vore att tillämpa. Kvar stode däremot den skilda rättsliga behandling, som bleve följden av olikhet mellan skilda materiella rättsregler. E n dylik lösning verkade ej heller befordrande på den rättsliga utvecklingen på lufttransportens område. Därför vore utan tvivel att föredraga, att man utarbetade en internationell konvention, som bestämde vilka materiella regler vore att tillämpa i fråga om den internationella luftbefordringen. Enligt de delegerades mening kan icke heller någon tvekan hysas om att fördelarna av att genom konventionens biträdande ernå överensstämmelse i ifrågavarande delar av lufträtten med de stora luftfartsidkande nationerna väsentligen överväga de betänkligheter, som i ett eller annat avseende ur svensk rätts synpunkt må kunna göras gällande mot konventionen. I avseende å luftbefordringskonventionens införlivande med nordisk rätt hava två skilda tillvägagångssätt varit under övervägande. A ena sidan har ett

28 försök gjorts att omstöpa konventionens innehåll i svensk lagstil. I sådant syfte har utarbetats ett utkast till luftbefordringslag, i vilket — i viss anslutning till 1935 års förslag till lag om ändring i vissa delar av sjölagen (1935 års sjölagsförslag) — var för sig behandlats dels godsbefordran, med underavdelningar om godsets mottagande till befordran, om befordringens utförande och om förfogande över godset, om utlämnande av godset, om fraktförares ansvar för godset samt om dröjsmål å fraktförarens sida, dels ock passagerare- och resgodsbefordran, med underavdelningar om passagerarebefordran, om befordran av inskrivet resgods samt om befordran av handresgods. A andra sidan har prövats det tillvägagångssättet att upptaga konventionens innehåll mera oförändrat i en i direkt anslutning till konventionen utarbetad lagtext. Med båda förfaringssätten äro uppenbarligen förbundna såväl fördelar som nackdelar. Under det att, särskilt å svensk sida, funnits vissa sympatier för det förra förfaringssättet, har å finsk och norsk sida stämningen avgjort varit för det senare förfaringssättet. När de svenska delegerade ansett sig, trots vissa lagtekniska betänkligheter, böra medverka till luftbefordringskonventionens införlivande med svensk rätt genom en lag i direkt anslutning till konventionen, hava i huvudsak enahanda synpunkter gjort sig gällande som de, vilka blevo avgörande, då 1935 års förslag till lag i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års internationella konvention rörande konossement (konossementslagförslaget) utarbetades. Framför allt har beaktande ägnats det förhållandet, att våra domstolar på grund av luftfartens starkt internationella art företrädesvis torde få att bedöma befordringsavtal med direkt hänvisning till luftbefordringskonventionen. En i svensk lagstil företagen omstöpning av konventionens innehåll skulle i praktiken knappast få synnerligen stor betydelse. Man måste även räkna med att konventionen inom en måhända ej avlägsen framtid blir föremål för revision. Då det lufträttsliga befordringsavtalet ännu näppeligen i sin helhet kan anses moget för lagstiftning, är för övrigt utarbetandet av en systematiskt fullt tillfredsställande och uttömmande lag på nuvarande stadium knappast möjligt. Såväl sistberörda förhållande som ock önskvärdheten av enhetliga regler hava föranlett, att man även för den inre lufttrafiken sökt direkt anslutning till konventionen, i vilket avseende må hänvisas till vad vid 33 § i förslaget anföres. Angående förslagets allmänna läggning må ytterligare framhållas, att de svenska, danska och finska texterna i sak i allt väsentligt överensstämma med varandra. Mellan dessa och den norska texten till lag i ifrågavarande ämne föreligger däremot viss olikhet såtillvida, som bestämmelserna i de svenska, danska och finska texterna 3—16 §§ sakna full motsvarighet i det norska förslaget. Den reella skillnaden är dock ej så stor, som det vid första påseendet kan synas. Enligt det norska förslaget § 17 äger nämligen för internationell luftbefordran Konungen utfärda ytterligare föreskrifter »i henhold til overenskomst med fremmed stat»; och beträffande den inrikes luftbefordringen har å norsk sida erinrats om stadgandet i den norska lagen om luftfart den 7 december 1923 § 36, enligt vilken paragraf koncession skall innehålla

29 bestämmelse om att vederbörande departement har att godkänna de av koncessionsinnehavaren utfärdade reglementena för tjänsten och för befordran av personer och gods. A andra sidan äger enligt 34 § i de svenska, danska och finska förslagen Konungen (resp. Ministeren for offentlige Arbejder och Regeringen) viss rätt att beträffande inrikes luftbefordran medgiva dispens från lagens regler. Skillnaden i förfaringssätt i nu förevarande avseende beror ytterst på att man å svensk, dansk och finsk sida förmenat innehållet i 3—16 §§ vara av sådan betydelse och även den inrikes luftfarten hava nått den utveckling, att reglering i civillagens form principiellt är önskvärd, låt vara att viss dispensrätt bör föreligga. Beträffande den allmänna läggningen av förslaget har någon egentlig erinran ej framkommit från det praktiska livets sida. Kommerskollegium har emellertid ifrågasatt, huruvida det varit erforderligt och lämpligt att välja den föreslagna formen för konventionens införlivande med det svenska lagstiftningskomplexet. I fråga om den så kallade internationella lastlinjekonventionen den 5 juli 1930 hade tillämpats den förenklade ordningen, att konventionens bestämmelser förklarats skola omedelbart äga tillämplighet i svensk rätt (K. kung. den 9 december 1932 nr 568 § 33 och Kommerskollegii kung. den 28 december 1932 med nyttjandereglemente, § 36, och med fribordsbestämmelser). Då något behov av att bringa innehållet i konventionen till en större allmänhets kännedom knappast förelåge och de personer, som hade att skaffa med tillämpningen därav i praktiken, med lika stor fördel kunde begagna konventionstexten, skulle ett dylikt förenklat publicitetsförfarande knappast föranleda några praktiska olägenheter. Därtill komme, att vid överförande till svensk lagtext av en konventionstext alltid måste uppstå svårlösta spörsmål av formell art om lämpligheten att begagna hävdvunna svenska lagtekniska termer för att giva uttryck åt konventionstexten. Man löpte därvid lätt risken, att den svenska lagtexten komme att stå i bristande överensstämmelse med konventionstexten. Då de delegerade valt ett från det av Kommerskollegium förordade något avvikande förfaringssätt, beror detta närmast på den centrala privaträttsliga betydelse, som tillkommer de i konventionen upptagna reglerna. Reglerna föreslås utsträckta även till intern trafik. De delegerade hava vidare förmenat, att det av Kommerskollegium förordade förfaringssättet icke skulle stå i full överensstämmelse med luftfartens nutida utveckling. Såsom av det förut anförda ock framgår, har hos de delegerade snarare förefunnits tvekan därom, huruvida icke konventionens innehåll lämpligen borde helt omstöpas i svensk lagform. Anmärkas må slutligen, hurusom Nordiska poolen för luftfärdförsäkring, utan att på den grund avstyrka biträdande av konventionen, i sitt remissyttrande framhållit, att den vidsträckta ansvarighet för skador av olika slag, som enligt förslaget ålades fraktföraren, komme att för denne medföra ekonomiska konsekvenser, som kunde bliva mycket betungande. Det vore anledning antaga, att fraktförarna i flertalet fall komme att genom försäkring söka skapa garanti för att de skyldigheter att utgiva ersättning, som åvilade dem,

30 kunde fullgöras, utan att deras ekonomiska ställning äventyrades. Sådan garanti, vilken ur alla synpunkter måste anses önskvärd, syntes näppeligen stå att vinna utan betydligt ökade kostnader för fraktföraren, därest dennes ansvar sskyldighet, såsom förslaget innebure, väsentligt utvidgades.

Lagens tillämpningsområde. 1 §• Motsvarande stadgande möter i luftbefordringskonventionen art. 1 stycket 1. Förutsättning för att lagen överhuvud skall bliva tillämplig är, att befordringen äger rum på grund av ett befordringsavtal; såsom passagererare är därför icke att anse hos fraktföraren anställd person, som befordras i tjänsten på grund av anställningsavtalet, exempelvis för att fungera på en annan plats. Men vidare är att märka, att befordringen måste antingen ske mot vederlag eller ock, om vederlag icke skall utgå, utföras av ett lufttrafikföretag. Utanför lagen faller således befordran, som utan vederlag företages av annan än lufttrafikföretag. Lagen avser vidare principiellt blott befordran luftledes. Jämföras må angående så kallad accessorisk befordran 18 § andra stycket och beträffande så kallad sammansatt befordran 31 § i förslaget. Angående vad konventionen i övrigt innehåller i art. 1 må jämföras 30 och 33 §§ i förslaget samt vad vid dessa paragrafer anföres. 2 §. Stadgandet att lagen icke äger tillämpning å luftbefordran, som utföres i enlighet med internationella överenskommelser om postbefordran, är hämtat från luftbefordringskonventionen art. 2 stycket 2. Undantaget gäller oberoende av om den avvikande regleringen skett genom ett statsfördrag eller genom en överenskommelse mellan postförvaltningar. ' Vad åter angår bestämmelsen att lagen icke äger tillämpning å befordran, som verkställes av lufttrafikföretag såsom första försök i syfte att upprätta reguljär luftbefordringslinje, eller å befordran, som utföres under osedvanliga förhållanden och faller utom normal utövning av lufttrafik, äger denna motsvarighet i art. 34 i luftbefordringskonventionen. P å en liknande tankegång vilar 6 § i konossementslagförslaget. I samband med denna paragraf må erinras, att luftbefordringskonventionen i art. 2 stycket 1 uttryckligen fastslår konventionens tillämplighet jämväl å befordran, som utföres av stat, kommun, annan sådan menighet eller offentlig inrättning. 1 Sådant stadgande har däremot ansetts för svensk rätt vara obehövligt samt dessutom mindre lämpligt, då motsvarighet därtill saknas i 1

Jfr tredjemansskadekonventionen art. 21.

31 1

sjölagen. I detta sammanhang må ock anmärkas, att de nordiska länderna ansetts icke böra begagna den i tilläggsprotokollet till luftbefordringskonventionen stadgade möjligheten att göra förbehåll beträffande konventionens tillämplighet å luftbefordran utförd direkt av staten, en möjlighet varav ännu icke någon europeisk stat begagnat sig.2 Jämföras må emellertid 33 § andra punkten i förslaget.

Befordriugshandlingar. I denna underavdelning hava upptagits luftbefordringskonventionens bestämmelser i art. 3—11 om befordringshandlingar: biljett, resgodsbevis och flygfraktsedel. I.

Biljett. O

Q

-> 8 «

Genom första stycket — liksom enligt luftbefordringskonventionen art. 3 — ålägges fraktföraren att utfärda biljett med uppgift om ort och dag för utfärdandet, om avgångsort och bestämmelseort, om avsedda mellanlandningar, om fraktförarens eller fraktförarnas namn och adress samt därom, att befordringen utföres under den ansvarighet som stadgas i förevarande lag. Liksom i konventionen uttalas även i förslaget, att det är fraktföraren obetaget att med avseende å mellanlandning förbehålla sig rätt till nödig ändring. Företagen ändring inverkar icke på befordringens karaktär av internationell i konventionens mening. Jämföras må 33 § i förslaget och vad i samband därmed anföres. I andra stycket är, i överensstämmelse med luftbefordringskonventionen art. 3 stycket 2, angiven påföljden av att biljett ej utfärdats, icke har föreskrivet innehåll eller har förkommit. Sådant inverkar ej på avtalets giltighet; avtalet är.nämligen ett konsensual-, ej ett formalavtal. Mottagandet av passagerare utan att handling utfärdats, som överhuvud kan betraktas som biljett, 3 medför emellertid för fraktföraren förlust av rätten att åberopa de bestämmelser i lagen, som utesluta eller begränsa hans ansvarighet. Den sålunda stadgade påföljden — som äger strängare motsvarighet i reglerna om resgodsbevis och flygfraktsedel — har under de internationella förarbetena ^ l Z l å i n f ö r . 1 . i 1 v a n d ^ med svensk r ä t t av ansvarsbegränsnings- och sjöpanträttskonvenko?vin«nntr • ^ Ä * s ? ° r s m å i f Ö r e m å l f ö r ^ s t i f t a r e n s uppmärksamhet, enär nämnda 6tadg ailde tådana Z t L l ^ ^ : > a * d e * • » tillämpning i fråga om krigsfartyg eller sådana statens fartyg, som aro avsedda a t t användas uteslutande för offentligt ändamål, s^+.Wvc, « n d i r Ä t U t + S a P ' a t t konventionernas regler skola tillämpas på kommersiella eSnde Särskilt stadgande ansågs emellertid då ej påkallat i ifrågavarande hän^ + 3 a t T i , 1 S ? g . S P r ° t 0 k 0 l l e t \ a r n . ä r , m a s t tillkommit på yrkande av England, vars delegation a k t a t nödigt göra reservation i detta avseende, då fråga vore om kronans prerogativ. EngI t t - r w - ne m e l . l e r J l dr e e sj r^v ga tal g nn ae nt > reservationen, varemot Amerikas förenta stater vid sin >tha San l f ° T . « ?. t the first paragraph of art, 2 of the convention + 1 snail not apply to international transportation t h a t may be performed by the United btates or any Territory or possession under its jurisdiction». ®å?°™ e t t minimum torde få anses angivande, mot vem rätten till befordran r i k t a r sigs n och vad denna r a t t innefattar.

32 ansetts som ett lämpligt medel att göra föreskriften om utfärdande av befordringshandling verksam.

II. Resgodsbevis. 4§.

Motsvarande bestämmelser om resgodsbevisets innehåll möta i luftbefordringskonventionen art. 4. Vad första stycket i paragrafen angår må anmärkas, att fraktförarens skyldighet att utfärda resgodsbevis avser blott resgods, som passageraren lämnat i fraktförarens vård (ej »les menus objets personnels dont le voyageur conserve la garde»). Skillnaden mellan de båda slagen av resgods är ej i konventionen bestämd genom objektiva kännetecken, utan får uppdragas i enlighet med vad befordringsavtalet innehåller. Bland de i andra stycket upptagna bestämmelserna må särskilt framhållas den under e. mötande. Under de internationella förarbetena till luftbefordringskonventionen har beträffande denna bestämmelse betonats, att fraktföraren med laga verkan kunde återställa resgodset till resgodsbevisets innehavare; att detta bevis dock icke konstituerade en verklig åtkomsthandling för innehavaren; att fraktföraren, om han hyste tvivel med hänsyn till äganderätten, kunde neka att utan bevis därom utlämna godset; samt att den resande, å andra sidan, vid förlust av sitt resgodsbevis kunde begära framläggande av det andra exemplaret därav för att förebringa utredning om att han vore ägare. Betonats har ock fraktförarens skyldighet att vid utlämnandet förfara med en klok och förståndig mans omsorg. Jämföras må i detta sammanhang jämväl Bernkonventionen angående befordran å järnväg av resande och resgods art. 21 samt § 32 järnvägstrafikstadgan. Med avseende å tredje stycket må hänvisas till det vid 3 § andra stycket anförda. Tilläggas må allenast, att den här upptagna föreskriften såtillvida j är strängare än stadgandet om biljett, som de i 4 § andra stycket under d., f. och h. föreskrivna uppgifterna ovillkorligen måste förefinnas, såvida fraktföraren ej skall förverka förmånen att åberopa de bestämmelser, som utesluta eller begränsa hans ansvarighet.

III. Flygfraktsedel. 5§. Enligt första stycket, hämtat från luftbefordringskonventionen art. 5 stycket 1, uppställes rättighet dels för fraktföraren att av avsändaren fordra upprättande och avlämnande av flygfraktsedel, dels ock för avsändaren att fordra det sådan handling mottages av fraktföraren. Under det att biljett och resgodsbevis upprättas av fraktföraren, åligger det sålunda avsändaren att upprätta flygfraktsedeln. Genom andra stycket i förevarande paragraf fastslås, liksom i luftbefordringskonventionen art. 5 stycket 2, att — i motsats till vad fallet är på järn-

33 vägsrättens område — utställandet av vederbörlig fraktsedel icke är väsentligt för förekomsten av ett giltigt befordringsavtal. Jämföras må vad vid 3 § [ andra stycket anförts. Angående sanktionerande av fraktförarens och avsändarens plikter med hänsyn till upprättandet av vederbörlig fraktsedel må hänvisas till 9 och 10 §§ i förslaget.

6§. Med första stycket må jämföras luftbefordringskonventionen art. 6 styckena 1 och 2. Såsom av förevarande stycke framgår, äro av de tre originalexemplaren av fraktsedeln ett avsett för avsändaren, ett för mottagaren och ett för fraktföraren. Av dessa exemplar är det för avsändaren avsedda av särskild betydelse. Enligt 12 § andra stycket i förslaget gäller nämligen, att om fraktföraren utför avsändarens order om förfogande utan att avsändarexemplaret av flygfraktsedeln företes, fraktföraren är ansvarig för skada, som därigenom tillskyndas rätte innehavaren av flygfraktsedeln. Avsändarexemplaret av flygfraktsedeln är sålunda avsett att få en uppgift motsvarande den, som enligt järnvägsrätten tillkommer fraktsedelsdubbletten. Då alla tre exemplaren av fraktsedeln äro originalexemplar och sålunda principiellt likvärdiga, måste efter omständigheterna i det särskilda fallet avgöras, vilket av exemplaren bör tillerkännas vitsord, om de i något hänseende förete olikheter. P å sätt skett i luftbefordringskonventionen art. 6 styckena 3 och 4 uttalas i paragrafens andra stycke, att fraktförarens underskrift skall tecknas vid godsets mottagande och kan ersättas med stämpel samt att avsändarens underskrift kan vara tryckt eller ersättas med stämpel. Jämföras må Bernkonventionen angående godsbefordran å järnväg art. 6 § 6 samt järnvägstrafikstadgan § 59 under 1. och 8. Stadgandet i tredje stycket återgiver bestämmelsen i luftbefordringskonventionen art. 6 stycket 5, att där fraktföraren på avsändarens begäran upprättat flygfraktsedeln, han, där ej annat styrkes, anses hava handlat för avsändarens räkning. En därmed nära överensstämmande bestämmelse möter i art. 39 i Bernkonventionen angående godsbefordran å järnväg. 1 Stadgandet medför, att avsändaren principiellt enligt 10 § har att svara för uppgifterna i fraktsedeln trots dess upprättande av fraktföraren. 7 §.

Enligt förevarande paragraf är — liksom enligt luftbefordringskonventionen art. 7 — avsändaren pliktig att, om befordringen avser flera kolli, på fraktförarens begäran upprätta särskilda flygfraktsedlar. Stadgandet är av betydelse, bland annat, med hänsyn till möjligen föreliggande behov för fraktföraren att sända godset med olika luftfartyg. 1 Jfr s. 799.

L o e n i n g,

3—350780

Internationales

Ubereinkommen

iiber

den

Eisenbahnfrachtverkehr

34 8§. Gällande sjölag gör som bekant i 132 § en skarp skillnad mellan konossementets obligatoriska innehåll — vad konossement skall innehålla för att gälla som konossement — och dess fakultativa innehåll, med andra ord vad som skall inflyta däri på grund av särskilt äskande. I det förra hänseendet uppräknas: ort och dag för utfärdandet, utfärdarens underskrift, uppgift å fartyget, det inlastade godset och bestämmelseorten samt angivande av till vem godset skall i bestämmelseorten avlämnas. Jämföras må förevarande paragraf under a., b. och f. I det senare avseendet åter nämnas, bland annat: befälhavaren, när handlingen icke av denne utfärdats, avlastaren, fartygets hemort, huruvida det är ångfartyg eller segelfartyg, lastens art och beskaffenhet, vikt, mängd och märken samt den betingade frakten. I järnvägs rätten göres likaledes viss skillnad mellan obligatoriska och fakultativa uppgifter. Även luftbefordringskonventionen skiljer i art. 8 mellan två olika slag av uppgifter, nämligen, å ena sidan, de i förevarande paragraf under a.—i. och q. upptagna och, å den andra, övriga i paragrafen berörda uppgifter. Skillnaden mellan olika slag av uppgifter genomföres emellertid på ett egenartat sätt, såsom framgår av stadgandet i art. 9 i konventionen. Beträffande härefter de särskilda fraktsedelsuppgifterna må allenast följande anmärkas. Vad angår den olikhet som förefinnes mellan luftbefordringskonventionen art. 8 e. och art. 3 stycket 1 d. såtillvida som det senare stadgandet omnämner fraktföraren eller fraktförarna, men det förra endast den förste fraktföraren, står denna i samband med konventionens olika regler angående mot vem talan må föras vid gods- och vid passagerarebefordran, i vilket avseende må hänvisas till vad vid 30 § anföres. Avfattningen av f. har skett med tanke på ett i framtiden möjligen inträdande behov att använda fraktsedlar till order eller till innehavaren. Beträffande uppgiften under g. har under förarbetena till luftbefordringskonventionen betonats särskilt dess betydelse med hänsyn till att i vissa länder kunde förekomma förbud med avseende å in- eller utförsel. Vad angår uppgiften under j . må jämföras luftbefordringskonventionen art. 11 stycket 2 samt 11 § andra stycket i förslaget. Enligt bestämmelsen under k. skall frakten angivas blott om den är bestämd. Dag och ort för betalningen skola däremot städse upptagas. Av vem den skall erläggas skall ock angivas. Utav avfattningen av stadgandet under 1. framgår, att detsamma äger tilllämpning blott vid försändning mot efterkrav. Med uttrycket vederlaget (le prix) lärer vara att förstå den huvudsumma, som skall uppbäras genom efterkravet, t. ex. köpeskilling för försålt föremål eller del därav eller ock lega för förhyrt föremål. Den under m. upptagna bestämmelsen har avfattats i överensstämmelse med art. 6 § 6 i Bernkonventionen angående godsbefordran å järnväg. Angående betydelsen av dylik deklaration av det intresse, som är förbundet med befordringen, må hänvisas till vad nedan anföres i samband med 22 §.

35 Enligt stadgandet under n. skall fraktsedeln innehålla uppgift i huru många exemplar den utfärdats. Ehuru, såsom av 6 § första stycket i förslaget framgår, fraktsedeln i regel utfärdas i tre exemplar, kunna flera sådana förekomma, ett ämne som dock icke närmare regleras av konventionen. Med avseende å uppgifterna under p. må påpekas, att desamma äro av vikt med hänsyn till, bland annat, dels moraspörsmålen dels ock möjligheten att i vissa länder gods kan bliva utsatt för risken att drabbas av beslag. I anslutning till vad i det föregående anmärkts må för övrigt framhållas, att man under förarbetena till luftbefordringskonventionen utgått från att jämväl andra uppgifter än de i 8 § nämnda kunna intagas i fraktsedeln. Det kunde t. ex. — har det anförts — i vissa fall vara nyttigt att angiva, med vilket befordringsmedel gods befordrades. Jämföras må ock art. 31 stycket 2 i luftbefordringskonventionen. Slutligen må här anmärkas, att på den andra diplomatiska lufträttskonferensen framhölls lämpligheten av att hava en enhetlig avfattning av beforcfringsdokumenten för alla luftföretag samt uttalades den önskan, att dessa antoge de förebilder som utarbetats av C. I . T. E. J . A.

9 §. Den i denna paragraf upptagna föreskriften att, om fraktföraren mottagit godset utan att flygfraktsedel utfärdats eller om fraktsedeln icke innehåller de i 8 § a.—i. och q. föreskrivna uppgifter, han icke äger åberopa de bestämmelser i lagen, som utesluta eller begränsa hans ansvarighet, är hämtad från luftbefordringskonventionen art. 9. I förarbetena till denna artikel framhålles, att artikeln vore en kompromiss mellan olika betraktelsesätt för att uppnå ett enhälligt antagande av konventionen. Somliga länders representanter hade nämligen förmenat, att fraktavtalet obligatoriskt skulle fastställas genom fraktsedel, andra åter hade gjort gällande, att man i detta ämne borde lämna parterna fritt att själva bevaka sina intressen. Det antagna systemet innefattade ett minimum och tillmötesginge uppfattningen särskilt hos de tyska och engelska delegationerna. Hänvisas må för övrigt till vad ovan anförts vid 3 § andra stycket, 4 § tredje stycket och 5 § andra stycket. 10 §. I förevarande paragraf hava återgivits föreskrifterna i luftbefordringskonventionen art. 10 angående avsändarens ansvar för riktigheten av de uppgifter, som han upptager i flygfraktsedeln. Motsvarigheter till denna bestämmelse förefinnas såväl i järnvägsrätten, t. ex. i art. 7 § 1 i Bernkonventionen angående godsbefordran å järnväg, som ock i sjörätten, i vilket avseende erinras om 115 § sjölagen samt 1924 års konossementskonvention art. 3 § 5 och art. 4 §5. Under förarbetena till luftbefordringskonventionen har förevarande ämne givit anledning till upprepade överläggningar. Man tänkte sig sålunda till en början att i konventionen uppställa en särskild regel för det fall, att avsändaren

36 gave en veterligen falsk uppgift angående godsets art. Fraktföraren skulle i ty fall icke svara för förlust eller skada, med mindre avsändaren visade att hans oriktiga uppgift icke varit av beskaffenhet att tillskynda fraktföraren någon skada. Såväl genom den sålunda inrymda bevismöjligheten som ock därigenom, att regeln icke omfattade oriktiga värdeuppgifter, skilde sig densamma från liknande regel i konossementskonventionen. Även i sådant skick föranledde dock stadgandet erinringar. Dessa medförde, att den särskilda regeln om falsk uppgift uteslöts. Det framhölls därvid, att sådant stadgande, gående helt utanför den allmänna privaträtten, vore för strängt mot avsändaren; att vad som bibehållits vore tillräckligt; samt att huvudsyftet med ifrågavarande bestämmelser — att stadgandet komme att avse ej blott omedelbara påföljder utan jämväl mera avlägsna — nåddes redan genom en avfattning, som gjorde avsändaren ansvarig för alla följder av hans förklaringar. Man enades i enlighet härmed om att i konventionen art. 10 upptaga stadgande av det innehåll, att avsändaren är ansvarig för riktigheten av de uppgifter rörande godset, som han upptager i flygfraktsedeln, samt att avsändaren har att svara för skada, som tillskyndas fraktföraren eller annan på grund av att avsändarens uppgifter ej hava föreskrivet innehåll eller eljest äro ofullständiga eller oriktiga. Under förarbetena till konventionen ägde sålunda en förskjutning rum i riktning från konossementskonventionen. Art. 10 företer i sin avf attning en, låt vara obetydlig, skiljaktighet mellan de båda styckena, i det att i det första men ej i det andra namnes, att fråga skall vara om »indications et declarations concernant la marchandise». Vid den sammanarbetning av de båda styckena, som företogs vid utkastets upprättande, upptogos i enlighet med artikelns första stycke orden uppgifter »rörande godset» i förevarande paragraf. I anledning härav har emellertid Aerotransport — med instämmande av Kommerskollegium — yttrat, att det syntes kunna ifrågasättas, om icke även andra uppgifter, som lämnades av avsändaren i flygfraktsedeln, borde för honom medföra ansvar. Sakligt sett borde oriktigheter eller ofullständigheter i det ena som i det andra fallet medföra samma påföljder. A t t icke endast uppgifter angående godset kunde orsaka skada vore tydligt. Det behövde endast erinras om betydelsen av att adressuppgifter vore korrekta. Felaktigheter därutinnan kunde för fraktföraren medföra åtskilligt besvär vid efterforskningar samt tvinga honom att under längre eller kortare tid omhändertaga godset. Luftbefordringskonventionen art. 10 stycket 2 syntes även närmast avse dylika omständigheter, medan 10 § i dess lydelse enligt utkastet endast motsvarade artikelns stycke 1. De delegerade hava väl alltjämt antagit, att andra stycket i artikeln måste tolkas i överensstämmelse med det första och att således orden »rörande godset» där äro underförstådda. Då emellertid erforderlig begränsning av stadgandets räckvidd synts ligga däri, att fråga skall vara om sådana uppgifter som avsändaren upptagit eller bort upptaga i flygfraktsedeln, har man ansett sig kunna i förslaget utesluta orden »rörande godset». Denna inskränkning saknas ock i motsvarande järnvägsrättsliga bestämmelser. Med avseende å paragrafens innehåll må för övrigt påpekas, att ansvarig-

37 heten gäller i förhållande ej blott till fraktföraren, utan även till tredje man, passagerare, lastägare, och så vidare. Den inträder oberoende av fel eller försummelse samt utan begränsning till beloppet. Regelns i vissa avseenden stora* stränghet finner sin naturliga förklaring i de särskilda risker, som vid lufttrafik äro förenade med att uppgifter ej hava föreskrivet innehåll eller eljest äro ofullständiga eller oriktiga. Givet torde vara, att vid bedömande av avsändarens ansvarighet måste tagas i betraktande huruvida vållande å fraktförarens sida medverkat. Det i 10 § upptagna stadgandet torde per analogiam lämna viss ledning för bedömandet av passagerarens ansvarighet beträffande uppgifter, som han lämnat om sitt resgods. 11 §• I denna paragraf hava, i överensstämmelse med luftbefordringskonventionen art. 11, upptagits föreskrifter om flygfraktsedelns bevisvärde. Härigenom tages ståndpunkt till ett av frakträttens mest omdebatterade spörsmål, nämligen om befordringshandlingens rättsliga natur. I detta avseende intaga sjörätten och järnvägsrätten väsentligen olika ståndpunkter. Enligt de skandinaviska sjölagarna. 144 § gäller, att konossementet bestämmer rättsförhållandet mellan bortfraktaren och lastemottagaren och att lasten förty skall i överensstämmelse med konossementet till den sistnämnde utlämnas. Såsom ofta framhållits, är konossementet enligt skandinavisk sjörätt icke längre ett bevismedel angående rättsförhållandet mellan avlastare och bortfraktare, utan har i stället blivit en utfästelse av bortfraktaren till lastemottagaren, den till vilken lasten skall avlämnas. Konossementet avlöser befraktningsavtalet såsom grundval för detta rättsförhållande. Bortfraktaren är — som det ock sagts — med hänsyn till det i konossementet upptagna godset förpliktad »non quia recepit, sed quia scripsit». Hans förpliktelse i detta hänseende bedömes med andra ord efter konossementets lydelse. , j m Vad angår järnvägsrätten, innehåller Bernkonventionen angående godsbefordran å järnväg i art. 8 i detta avseende, att sedan järnvägen å fraktsedeln anbragt sin stämpel, fraktsedeln tjänar såsom bevis om fraktavtalet; att i fråga om gods, vars lastning åligger avsändaren enligt taxebestämmelser eller särskilt med honom träffat avtal, därest sådant avtal är tillåtet vid avsändningsstationen, fraktsedelns uppgifter om vikt eller antal kolli icke utgöra något bevis mot järnvägen, såvitt icke järnvägen fastställt vikten eller kolliantalet och å fraktsedeln tecknat intyg därom; att järnvägen är skyldig att a fraktsedelsdubbletten intyga godsets mottagande till befordran samt dagen för mottagandet; samt att dubbletten icke har samma verkan som ett konossement. I detta sammanhang torde det förtjäna att erinras därom, att i konossementskonventionen art. 3 § 4 stadgas att konossementet utgör bevis, till dess motsatsen styrkes, att bortfraktaren mottagit godset sådant, som det beskrivits i överensstämmelse med § 3 a., b. och c. Konossementskonventionens stad-

38 gande i detta avseende har liksom dess innehåll i övrigt tillkommit med den engelska rätten som bakgrund. I motsats till de nordiska sjölagarna samt exempelvis den tyska sjörätten uppfattar nämligen den engelska rätten principiellt konossementet blott som ett prima-facie-bevis, ehuru på grund av det så kallade estoppel-institutet i viss utsträckning möjligheten att föra motbevis mot konossementsuppgifterna avskäres. I valet mellan den tysk-nordiska konossementsuppfattningen och den järnvägsrättsliga fraktsedelskonstruktionen har luftbefordringskonventionen anslutit sig till den senare. I enlighet därmed föreskrives i dess art. 11, att flygfraktsedeln skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om avtalets slutande, om mottagandet av godset och om villkoren för befordringen; att uppgifterna i flygfraktsedeln angående godsets vikt, mått, förpackning och stycketal skola, där ej annat styrkes, äga vitsord; samt att annan uppgift 1 om godsets myckenhet eller rymd samt uppgift om dess tillstånd ej äger vitsord mot fraktföraren, med mindre han i avsändarens närvaro undersökt den och därom tecknat intyg å flygfraktsedeln eller ock uppgiften avser godsets synliga tillstånd. Visserligen hava under förarbetena till konventionen icke helt saknats strävanden att genomföra den tysk-nordiska konossementsuppfattningen. E n övervägande uppfattning har emellertid förefunnits i den motsatta riktningen, nämligen att järnvägsrättens uppfattning här förtjänar företräde. Till det sagda må läggas, att den distinktion, som man i ifrågavarande artikel gjort mellan uppgifter, beträffande vilka fraktsedeln utan vidare har ett — låt vara ej avgörande — vitsord, och andra sådana, har sin grund i hänsynstagande till den större eller mindre möjligheten att vid brådskan på en flygplats kontrollera en uppgift. Luftbefordringskonventionen står, vad angår uppgifter av det förra slaget, såsom ock av det förut anförda framgår, i väsentlig överensstämmelse med konossementskonventionen. Huruvida motbevis kan föras mot uppgifter av det senare slaget, därest vitsord överhuvud föreligger beträffande dem, bestämmes icke i konventionen. Svaret torde emellertid böra bliva jakande.

Rätt att förfoga över godset och godsets utlämnande. I denna avdelning av förslaget, omfattande dess 12—16 §§, äro sammanförda luftbefordringskonventionens huvudsakliga bestämmelser om rätt att förfoga över det befordrade godset samt om dess utlämnande. Utgångspunkt för dessa regler hava varit järnvägsrättens stadganden om »rätt att ändra fraktavtalet» (droit de modifier le contrat de transport — Recht zur Abänderung des Frachtvertrags — diritto di modificare il contratto di trasporto). Enligt Bernkonventionen angående godsbefordran å järnväg art. 21 äger avsändaren ensam rätt att ändra fraktavtalet genom att bestämma, 1

Även uppgift om vikt, mått eller stycketal lärer kunna anses som en uppgift om »myckenhet eller rymd».

39 att godset skall återlämnas å avsändningsstationen; a t t det skall stoppas under vägen; att utlämningen skall uppskjutas; a t t det skall å bestämmelseorten eller å vilken som helst annan ort, framför eller bortom bestämmelseorten, utlämnas till den i fraktsedeln angivna mottagaren eller till annan person; eller slutligen att godset skall återsändas till avsändningsstationen. Järnvägen må dessutom på avsändarens begäran medgiva, att fraktavtalet ändras genom påläggande, höjning, minskning eller återkallande av efterkrav ävensom genom förutbetalning av frakt för godset. Järnväg, som efterkommit avsändarens föreskrift utan a t t fordra fraktsedelsdubblettens företeende, är ansvarig för den skada, som därigenom må tillfogas den mottagare till vilken avsändaren kan hava översänt dubbletten. Vad angår den först omförmälda gruppen av »ändrade förfoganden», stadgas vidare i konventionen, a t t järnvägen icke får förvägra eller fördröja utförandet eller utföra förfogandena på ett mot deras lydelse stridande sätt, såvitt icke: a) utförandet icke längre är möjligt vid den tidpunkt, då förfogandena komma järnvägen tillhanda; b) utförandet skulle inverka störande på den regelbundna transporttjänsten; c) utförandet står i strid med lagar och reglementen; d) godsets värde, då fråga är om ändring av bestämmelsestation, efter omständigheterna a t t döma må antagas icke täcka alla de fraktkostnader, som vid framkomsten till den nya bestämmelsestationen skulle komma att vila på detsamma, samt dessa kostnader icke omedelbart erläggas eller säkerhet därför ställes. I samtliga dessa fall skall avsändaren snarast möjligt underrättas om förefintliga hinder för utförandet av hans förfoganden. Jämte det regler givas om fraktberäkningen i ifrågavarande fall bestämmes slutligen, att järnvägen äger rätt att fordra ersättning för kostnader, som uppstått genom utförandet av först omförmälda slags förfoganden, såvitt icke dessa kostnader bero på någon järnvägens försummelse. Bernkonventionen innehåller slutligen bestämmelser, huru länge rätten a t t ändra fraktavtalet tillkommer avsändaren. Det stadgas härutinnan, a t t även om avsändaren är i besittning av fraktsedelsdubbletten, hans rätt a t t ändra fraktavtalet upphör, så snart fraktsedeln utlämnats till mottagaren eller denne jämlikt art. 16 § 3 1 gjort sina av fraktavtalet härrörande rättigheter gällande, från vilken tidpunkt det åligger järnvägen att rätta sig efter mottagarens föreskrifter, vid risk a t t eljest, jämlikt bestämmelserna i konventionens avdelning I I I , bliva honom ansvarig för följderna av att hans föreskrifter icke utföras. Vägrar mottagaren att mottaga godset, äger emellertid avsändaren rätt a t t förfoga över detsamma, och detta även om han icke kan förete fraktsedelsdubbletten. En befogenhet i viss mån påminnande om avsändarens nu berörda rättigheter enligt nämnda konvention erkännes ock på sjörättens område. Detta är sålunda fallet i de skandinaviska sjölagarnas 126 och följande §§, låt vara med ai ik t*»*™^^^? S f ä l J e t ' a t t s e d a n g o d s e t ankommit till bestämmelsestationen, motH ? t n ^ L •CTk e a ngkfo m att fordra att järnvägen till honom utlämnar fraktsedeln och godset. mit fH,t *a? ™ i YS^dhatiden för utgången av viss i konventionen närmare angiven Ä ^ Ä S ' ? -V? h a Q d l a r * e gde t e l l e r a n n a n s intresse> berättigad att efter St eget namn S & ^ C ^ ' , Söra e av fraktavtalet härrörande rättigheterna J ^ w T A r ' S S S T ' U U d e r V l H k 0 r " " h a Q d * S 8 f ö r i — f * ^ r d e skyldigheter

där upptagna säregna fautfraktregler. I närmare överensstämmelse med allmänna privaträttsliga regler är sådan rätt erkänd i 1935 års sjölagsförslag, då dels 131 och 132 §§ i förslaget reglera påföljderna av att befraktaren frånträder fraktslutet innan lastningen börjat eller underlåter att avlämna gods till den i avtalet bestämda myckenhet, dels dess 133 § stadgar, att sedan lastning skett, fraktslutet icke må, i lastningshamnen eller under resan, frånträdas, såvitt genom lossning av godset väsentlig olägenhet skulle uppkomma för bortfraktaren eller skada tillskyndas befraktare, ävensom reglerar bortfraktarens rätt att njuta ersättning för skada och att häva fraktslutet i dess helhet. Att den befraktaren sålunda enligt sjölagen inrymda rätten kan vara honom betagen framgår emellertid av, bland annat, den i 126 och 128 §£ samma lag gjorda hänvisningen till dess 141 §. E n jämförelse mellan berörda sjö- och järnvägsrättsliga bestämmelser giver vid handen, att dem emellan, som naturligt är, i sak — trots det väsentligt skilda uttryckssättet — föreligger principiell överensstämmelse i betydande delar. Påfallande är detta vad angår rätten att återtaga godset i avgångsorten eller under resan i samband med uppehåll. Ofta betonad samt i lagstiftningen beaktad är ock fraktsedelsdubblettens mot konossementets i någon mån svarande betydelse för omsättning av gods. Däremot förefinnas, såsom av det anförda framgår, dem emellan i andra avseenden väsentliga olikheter. Järnvägsrätten reglerar sålunda åtskilliga ämnen med avseende å »ändring» av fraktavtalet, som av sjölagarna ej äro reglerade. Fraktsedeln är vidare icke i samma mån som konossementet — för att använda en om det sistnämnda ofta brukad bild — »den nyckel, som ensam kan öppna tillgång till varornas gömma». I samband därmed står åter den reglering av förhållandet mellan avsändarens och mottagarens rätt, som vid järnvägstrafiken varit särskilt påkallad. Framhållas må slutligen den allmänt privaträttsliga bakgrunden för dessa stadganden, nämligen att en arbetsgivare äger, mot en på ett eller annat sätt bestämd ersättning, häva eller uppsäga arbetsbetingsavtal. I sitt kapitel om byggnads- eller annat arbetsbeting föreslog Lagkommittén, att om man betingat byggnad eller annat arbete men ville sedan betinget häva, man ägde makt därtill, ändå att byggnaden eller arbetet börjat blivit, men vore skyldig att gälda de kostnader och det arbete, som blivit gjorda, samt att ersätta den vinst, som den vilken åtagit sig arbetet eller byggnaden kunnat hava därav. Ofta citerad är även bestämmelsen i den tyska civillagen, att vid arbetsbeting arbetsgivaren, ända till arbetsproduktens fullbordande, kan när som helst »uppsäga» avtalet, därvid arbetstagaren är berättigad att fordra det avtalade vederlaget men tillika skyldig att låta gå i avräkning vad han i följd av avtalets hävande sparar i kostnader och vad han genom användande av sin arbetskraft på annat håll förvärvar eller med avsikt (böswillig) underlåter att förvärva. 12 §. E n blick på förevarande paragraf första och andra styckena, hämtade från luftbefordringskonventionen art. 12 styckena 1, 2 och 3, utvisar, att konven-

41 tionen i det väsentliga anslutit sig till den inledningsvis berörda järnvägsrättsliga uppfattningen. Under förutsättning att det kan ske utan skada för fraktföraren eller annan avsändare föreligger sålunda ej blott rätt att återtaga godset från avgångsflygplatsen och att under befordringen stoppa det vid landning, utan även befogenhet att återtaga det å bestämmelseflygplatsen, att förordna att det på bestämmelseorten eller under resan skall utlämnas till annan än den i flygfraktsedeln angivne mottagaren samt att fordra dess återsändande till avgångsflygplatsen. I vissa avseenden är emellertid regleringen mindre fullständig än i järnvägsrätt och sjörätt. Sålunda fastslås blott förpliktelse för avsändaren att uppfylla alla ur befordringsavtalet härrörande skyldigheter och att ersätta fraktföraren uppkommande kostnader. Däremot besvaras ej spörsmålen angående plikt för fraktföraren att vidkännas avdrag för vad han i stället förtjänar eller underlåter att förtjäna, angående avståndsfrakt, och så vidare. 1 Från järnvägsrätten upptaget är vidare stadgandet om fraktförarens underrättelseplikt, därest avsändarens order ej kan verkställas. Anslutning till järnvägsrätten föreligger ock i fråga om fraktsedelsdubblettens betydelse för rätt att utöva ifrågavarande befogenheter. Under förarbetena till luftbefordringskonventionen har väl varit ifrågasatt att i densamma reglera jämväl vad i fråga om konossementet plägar benämnas dess sakrättsliga verkningar. A ena sidan har man förmenat en bestämmelse i stil med den sjörättsliga principen »celui qui a le connaissement en main devient le possesseur réel de la marchandise» ej vara påkallad. Man måste nämligen härvid — har det anförts — beakta dels luftbefordringens snabbhet dels ock att mottagarens rätt att utfå godset^ ej vore lika tryggad vid luftbefordran som enligt sjörätten. Ä andra sidan åter har gjorts gällande, att fraktsedeln borde representera äganderätten till godset. Frågan har emellertid blivit ställd på framtiden och man har, såsom redan vid 6 § erinrats, inskränkt sig till att genom konventionen art. 12 åt avsändarexemplaret av flygfraktsedeln förläna en motsvarande uppgift som fraktsedelsdubbletten för närvarande äger i järnvägsrätten. Avsikten därmed har varit att bereda skydd för rätt innehavare av fraktsedeln mot att avsändaren, sedan han lämnat sitt exemplar från sig, vidtager förfoganden över godset. Erinras må exempelvis om grunderna för 16 § köplagen. A t t den nu berörda frågan om fraktsedelns sakrättsliga verkningar icke sammanfaller med spörsmålet angående dess löpande eller icke-löpande natur behöver icke framhållas. Någon begränsning av den ansvarighet, som i enlighet med det nyss anförda 1 Bernkonventionen angående godsbefordran å j ä r n v ä g stadgar i a r t . 22 § 2, a t t om avsändaren föreskrivit, att godset skall utlämnas å en mellanstation, frakt skall till denna station erläggas enligt den mellan avsändningsstationen och nämnda mellanstation gällande taxan. Om avsändaren föreskrivit a t t godset skall återsändas till avsändningsstationen, beräknas frakten: 1) till den station, där godset stoppats, enligt den t a x a som galler mellan denna station och avsändningsstationen; 2) från den station, där godset stoppats, till avsändningsstationen enligt den för denna sträcka gällande taxan. H a r avsändaren föreskrivit a t t godset skall vidaresändas till annan station, beräknas frakten- 1) till den station, där godset stoppats, enligt den t a x a som gäller mellan denna station och avsändningsstationen; 2) från den station, där godset stoppats, till den nya bestämmelsestationen enligt den mellan dessa stationer gällande t a x a n .

42 inträder för fraktföraren, därest han utför avsändarens order utan att dennes exemplar av flygfraktsedeln företes, uppställes icke av konventionen i detta sammanhang. I och för sig lärer visserligen ersättningsskyldigheten vara att bedöma efter de i 20 och följande •§§ uppställda reglerna. A t t efterkomma avsändarens order utan iakttagande av vad här föreskrives torde emellertid få anses vara en åtgärd av den beskaffenhet, att bestämmelsen i 25 § i förslaget blir tillämplig. Tilläggas må slutligen, hurusom Aerotransport i detta sammanhang anfört: Avsändarens förfoganderätt finge enligt 12 § utövas endast där det kunde ske utan skada för fraktförare eller annan avsändare. Vid den tidpunkt, då avsändaren gjorde sin förfoganderätt gällande, kunde det emellertid mången gång vara för fraktföraren omöjligt att avgöra, om skada framdeles kunde uppkomma genom förfogandet eller ej. Det syntes icke rimligt, att fraktföraren skulle vara skyldig att på eget ansvar pröva detta. Prövningsrätten kunde, å andra sidan, icke gärna överlåtas åt avsändaren. Det syntes därför endast återstå att uppställa mindre stränga förutsättningar för fraktförarens rätt att vägra efterkomma avsändarens förfoganden. För sin del ville bolaget därför föreslå, att ordet »skada» ersattes med uttrycket »väsentlig olägenhet». E n dylik ändring syntes icke stå i strid med konventionstexten. Ändring i den sålunda ifrågasatta riktningen har emellertid av de delegerade ansetts icke vara förenlig med konventionen. Avsikten med ifrågavarande stadgande är uppenbarligen densamma som på järnvägsrättens område föranlett bestämmelsen om befrielse för järnväg från skyldighet att utföra »ändrat förfogande», där utförandet skulle inverka störande på den regelbundna transporttjänsten. Fara torde ej heller föreligga, att åt beteckningen skada gives en alltför inskränkt tolkning. Genom tredje stycket i förevarande paragraf bestämmes slutligen, att avsändarens rätt upphör, då godset framkommer till bestämmelseorten. För upphörande av avsändarens rätt kräves icke, att mottagaren gjort gällande rätt på grund av fraktavtalet. Om mottagaren vägrar att mottaga fraktsedeln eller godset eller om han icke är att träffa, återgår till avsändaren rätten att förfoga över godset. Huruvida i sådant fall avsändaren, för att kunna förfoga över godset, behöver förete avsändarexemplaret av flygfraktsedeln, avgöres ej av konventionen. 13 §. I viss anslutning till art. 16 i Bernkonventionen angående godsbefordran å järnväg regleras i luftbefordringskonventionen frågan, när mottagaren, det vill säga den som i flygfraktsedeln angivits som sådan, blir berättigad på grund av luftbefordringsavtalet. I art. 13 stycket 1, återgivet i förevarande paragraf första stycket, bestämmes sålunda, att när godset framkommit till bestämmelseorten, mottagaren principiellt äger fordra, att fraktföraren till honom utlämnar flygfraktsedeln och godset, mot det att han gäldar vad fraktföraren äger fordra och i övrigt fullgör de befordringsvillkor, som angivits i flygfraktsedeln. Aktuell blir sålunda i detta ögonblick den rätt, vilken så-

43 som latent förut skyddats såtillvida, som avsändarexemplaret av flygfraktsedeln skolat företes, för att avsändaren skulle kunna förfoga över godset. Den inskränkning i mottagarens rätt, som gjorts genom orden »där ej annat föranledes av vad i 12 § stadgas», åsyftar dels ändrat förfogande av avsändaren dels ock upphörande av mottagarens rätt enligt 12 § tredje stycket andra punkten. Till skydd för mottagaren har vidare i det från luftbefordringskonventionen art. 13 stycket 2 hämtade stadgandet i förevarande paragraf andra stycket upptagits bestämmelse om skyldighet för fraktföraren att underrätta mottagaren, så snart godset framkommit. Sådan skyldighet föreligger emellertid icke, om annat avtalats. Därjämte är naturligen dylik skyldighet utesluten, när mottagaren ej är känd, t. ex. vid en löpande flygfraktsedel. I öppen dag ligger att, med den konstruktion som på järnvägs- och lufträttens områden givits åt fraktsedeln, ett angivande av när avsändarens rätt upphör och mottagarens börjar är vida mera påkallat än när befordring äger rum enligt ett dokument av den art, som konossementet utgör. 14 §. I denna paragraf meddelas stadgande i överensstämmelse med luftbefordringskonventionen art. 13 stycket 3. Stadgandet innefattar en komplettering av den i 13 § upptagna regeln om mottagarens rätt med avseende å godsets utlämnande. Om fraktföraren vidgår, att godset förkommit, eller om godset ej framkommit senast inom sju dagar efter det att detsamma bort anlända, äger sålunda mottagaren mot fraktföraren göra gällande de rättigheter, som härflyta ur befordringsavtalet. Frågan när godset bort anlända är tydligen att besvara med hänsyn till uttryckligen avtalad »leveransfrist» eller, vid saknad av sådant avtal, till den tid, som skäligen bort åtgå för befordringen. Skulle vid utgången av berörda tid genom t. ex. förfrågan till mottagaren visa sig, att denne ej vill göra sin rätt gällande, eller är mottagaren icke att träffa, lärer i analogi med vad i 12 § tredje stycket stadgas ifrågavarande befogenhet böra anses tillkomma avsändaren. Då, på sätt av det vid 15 § anförda framgår, art. 14 ej upptagits i förslaget, har, för bevarande av paragrafering i enlighet med konventionen, ifrågavarande stadgande upptagits i en särskild paragraf. 15 §. I luftbefordringskonventionen art. 14 är intaget stadgande därom, att avsändaren och mottagaren kunna, envar i eget namn, göra gällande alla dem enligt art. 12 och 13 tillkommande rättigheter, evad de handla å egna eller å annans vägnar, mot det att de uppfylla de förpliktelser, som avtalet ålägger dem. Bestämmelsen har tillkommit på grund av engelskt yrkande därom. Ä andra sidan har emellertid å tysk sida framhållits, att stadgandet allenast uttalade något självklart. Då sistnämnda uppfattning förmenats vara den riktiga, har förslaget ansetts icke böra belastas med lagbestämmelse i ämnet.

44 I luftbefordringskonventionen art. 15 stycket 1 föreskrives, att art. 12, 13 och 14 icke beröra förhållandet mellan avsändaren 1 och mottagaren, ej heller förhållandet till tredje man, vars rätt härleder sig från avsändaren eller mottagaren. Om art. 14 uttalar blott det självklara, att legitimation kan föreligga, även om vederbörande handlar å annans vägnar, torde det, å andra sidan, även i saknad av bestämmelse knappast falla någon in att förmena, att legitimationen i förhållande till fraktföraren skulle utan vidare förrycka den materiella rätten mellan avsändare och mottagare. En annan och därifrån skild sak är naturligen den förändring i rättsläget, som indirekt kan bliva en följd av mottagarens legitimation att utfå godset. Man beakte t. ex. förhållandena, då förutsättningarna föreligga för utövning av stoppningsrätt, men avsändaren icke kan tillfredsställande styrka detta mot fraktföraren. 2 Det kan naturligen icke vara meningen att åvälva den lufträttsliga fraktföraren en längre gående plikt att pröva det materiella förhållandet än den sjörättsliga eller järnvägsrättsliga fraktföraren. Vad ovan sagts om förhållandet mellan avsändare och mottagare gäller uppenbarligen även den, som härleder rätt från dem. Med hänsyn till det anförda har särskilt lagstadgande i ämnet på grand av art. 15 stycket 1 ansetts icke vara påkallat. Andra stycket av art. 15 innehåller slutligen, att förbehåll, som innefattar avvikelse från bestämmelserna i art. 12, 13 och 14, skall för att bliva gällande intagas i flygfraktsedeln. Stadgandet, som närmast föranletts av önskan att icke över hövan betunga fraktföraren med prövningsplikt med avseende å anspråk på godset exempelvis på grund av cession, har därutöver sin betydelse till undvikande av förvecklingar vad angår avsändarens och mottagarens rättsställning. I följd av detsamma framgår nämligen av en blick på fraktsedeln, huruvida en från art. 12—14 avvikande reglering ägt rum. Stadgandet torde icke avse att avgöra, huru långt derogationsrätten går. A t t medgiva sådan rätt även exempelvis i fråga om stadgandet i konventionen art. 12 stycket 3 lärer sålunda icke få anses vara konventionens mening. Därigenom skulle nämligen uppstå viss motsättning mot den tvingande regleringen av ansvarigheten för godset. Mot ifrågavarande stycke svarande bestämmelse har i förslaget upptagits i förevarande paragraf. 16 §. Paragrafen återgiver innehållet i luftbefordringskonventionen art. 16, att avsändaren är pliktig att lämna de upplysningar och att vid flygfraktsedeln foga de handlingar, som erfordras för att tull-, accis- och ordningsföreskrifter 1 I den officiella texten står, på grund av redaktionsfel, »transporteur», vilket redaktionsfel officiellt konstaterats. 2 J f r motiven till sjölagen: »Då emellertid innehav av ett konoseementsexemplar icke är förutsättning för stoppningsåtgärdens befogenhet, kan det icke förmenas befälhavaren a t t på g r u n d av säljarens order förhindra köparen a t t utbekomma lasten; men någon skyldighet a t t efterkomma en dylik föreskrift eller a t t utan sådan bevaka säljarens r ä t t med äventyr a t t ådraga sig själv och redaren ersättningsskyldighet kan icke skäligen åläggas befälhavaren.»

45 må kunna fullgöras före godsets avlämnande till mottagaren; att avsändaren är pliktig att ersätta skada i följd av att sådan upplysning eller handling saknas, är ofullständig eller felaktig, utan så är att fel eller försummelse ligger fraktföraren eller hans folk till last; samt att fraktföraren icke är pliktig att undersöka, om dessa upplysningar och handlingar äro riktiga eller fullständiga. Ifrågavarande artikel står i sin ordning i nära överensstämmelse med Bernkonventionen angående godsbefordran å järnväg art. 13. En liknande skyldighet anses ock enligt sjörätten åligga avlastare. Sålunda föreskrives i 96 § i 1935 års sjölagsförslag, bland annat, att om fartygets avgång fördröjes utöver lastningstiden, enär avlastaren underlåtit att i tid tillhandahålla bortfraktaren alla nödiga, lasten rörande handlingar, bortfraktaren äger undfå dels ersättning såsom för överliggetid, dels ock dessutom gottgörelse för skada, som ej täckes av sådan ersättning, nämligen där ej antagas må att underlåtenheten icke beror av fel eller försummelse av avlastaren eller någon för vilken han svarar. Fraktförarens ansvarighet. I förevarande avdelning av förslaget hava upptagits ett antal bestämmelser om fraktförarens ansvarighet för skada å person, för förlust eller minskning av eller skada å resgods eller gods samt för mora (dröjsmål). Såsom av Inledningen framgår, äro här mötande spörsmål av den centrala betydelse, att de^ framför andra manat till strävan att genom en internationell konvention ^på lufträttens område uppnå ensartade materiella regler. P å vissa angränsande rättsområden innehåller den svenska rätten för närvarande en ingående reglering. I de nu gällande med varandra i det väsentliga överensstämmande skandinaviska sjölagarna intaga reglerna om bortfraktarens ansvarighet en synnerligen dominerande plats i befraktningskapitlen. Enahanda är förhållandet med 1935 års sjölagsförslag och med konossementslagförslaget av samma år. Liknande gäller ock på järnvägsrättens område. Detta är sålunda fallet såväl vad angår den internationella trafiken, för ^ vilken gälla de i Bern den 23 oktober 1924 avslutade konventionerna angående godsbefordran å järnväg samt angående befordran å järnväg av resande och resgods, som ock vad beträffar den med avseende å den inre trafiken gällande järnvägstrafikstadgan den 12 juni 1925. Till detaljerna i regleringen av fraktförarens ansvarighet på sjörättens och järnvägsrättens områden få de delegerade anledning att i det följande återkomma vid olika tillfällen, då en jämförelse synts ägnad att kasta ljus över luftbefordringskonventionens bestämmelser. I detta sammanhang må för övrigt erinras, hurusom på ett med frakträtten nära sammanhörande rättsområde, upplagshusverksamheten, upplagshållarens vårdnadsskyldighet fått sin rättsliga reglering genom lagen den 21 maj 1931 om upplagshus och upplagsbevis. Frånsett de regler, som gälla om det posträttsliga fraktavtalet, saknas däremot i svensk rätt för närvarande i det stora hela lagbestämmelser om övriga befordringsavtal. Detta gäller även luftbefordringsavtalet. Under förarbe-

46 tena till lagen den 26 maj 1922 angående ansvarighet för skada i följd av luftfart var visserligen ifrågasatt ersättningsskyldighet för skada å person vid yrkesmässig trafik. Sådant stadgande blev emellertid ej slutligen upptaget, enär — enligt vad som anfördes — luftfartyget ännu icke kunde betraktas som ett ordinärt transportmedel, varför det syntes vara naturligt att låta den enskilde passageraren, som anlitade transportmedlet, själv svara för risken. Vid avsaknaden av särskilda lagbestämmelser är man sålunda för närvarande hänvisad till att, i den mån det är möjligt, hämta ledning dels från privaträttens regler om inlag och arbetsbeting dels ock från sjö- och järnvägsrätt med deras dock stundom från allmän privaträtt avvikande och av särskilda förhållanden färgade bestämmelser. I enlighet med det anförda innefattar förevarande avdelning av förslaget en komplettering av lagen den 26 maj 1922 angående ansvarighet för skada i följd av luftfart, vilken, såsom redan antytts, principiellt icke avser skada, på grund av luftfartygs begagnande i luftfart tillfogad person eller egendom som befordras med luftfartyget. 17 §. Genom förevarande paragraf fastslås i överensstämmelse med luftbefordringskonventionen art. 17 fraktförarens principiella ansvarighet för dödsfall eller kroppsskada (skada å person), nämligen såvida den skadeorsakande händelsen timar medan passageraren är ombord eller vid påstigning eller avstigning (a bord de 1'aéronef ou au cours de toutes operations d'embarquement et de débarquement)- 1 Enligt paragrafen blir sålunda fraktföraren, om passageraren under en mellanlandning lämnar fartyget, ej ansvarig under den tidsperiod, som passageraren sålunda är borta från fartyget. A t t tidrymden för fraktförarens ansvarighet bestämts något olika här mot vad fallet är vid godsbefordran har under förarbetena till luftbefordringskonventionen motiverats därmed, att passageraren hade sin frihet och att han, då han ännu ej gått ombord eller vid ett uppehåll lämnade fartyget, ej vore föremål för uppfyllande av befordringsavtalet. Angående fraktförarens befrielse i vissa fall från ansvarsskyldighet må jämföras 20 och 21 §§ i förslaget. Genom den befrielse från ansvarighet, som enligt 20 § inträder, då fel eller försummelse ej ligger fraktföraren eller hans folk till last, lärer även åtminstone i huvudsak tillgodoses det önskemål, som Nordiska poolen för luftfärdförsäkring uttalat därom, att under stadgandet i 17 § om skada å person måtte innefattas allenast skada genom olycksfall. Av allmänna rättsregler följer ock, att uppkommen skada, för att bliva föremål för ersättning, måste stå i ett adekvat orsakssammanhang med luftbef ordringen. 18 §. Enligt 18 § första stycket — hämtat från luftbefordringskonventionen art. 18 styckena 1 och 2 — är vid befordran av inskrivet resgods eller gods med 1

Jfr tredjemansskadekonventionen art. 22.

47 luftfartyg fraktföraren principiellt ansvarig för förlust, minskning eller skada, uppkommen medan godset är i hans vård, på flygplats, ombord på luftfartyg eller, i händelse av landning utanför flygplats, varhelst godset befinner sig. I konventionen art. 18 stycket 3, som föranlett stadgandet i förevarande paragraf andra stycket, förklaras åter, att luftbefordringen icke omfattar befordran till lands eller sjöledes utanför flygplats, men att om jämlikt luftbefordringsavtalet sådan befordran utföres vid lastning, avlämnande eller omlastning, uppkommen skada dock skall, där ej annat styrkes, anses härröra av händelse, som inträffat under den i första stycket avsedda tiden. Såsom i förarbetena till konventionen framhålles, angår stadgandet ett slags sammansatt befordran och innebär presumtion, tills motsatsen visas, att förlust, minskning eller skada uppkommit under den del av befordringen, som regleras av konventionen. Man hade härvid tänkt på fall av obetydligare transport till avgångsflygplatsen eller från bestämmelseflygplatsen. Bestämmelsen avsåge alltså icke utan vidare det fallet, att en befordran verkställdes med flera olika transportmedel och blott delvis luftledes. Presumtionen har sin grund i de stundom förekommande svårigheterna att klargöra, om skada inträffat under den i första stycket angivna tiden eller under den accessoriska transporten. P å sätt Aerotransport erinrat skall sålunda, om t. ex. vid lastning på flygplatsen fel på godset upptäckes, felet enligt presumtionsregeln antagas uppkommet under sådan tid, att förslagets ansvarighetsregler bliva tillämpliga, och icke under exempelvis automobiltransporten ut till flygplatsen. Beträffande sammansatt befordran må för övrigt hänvisas till 31 § i förslaget och motiven därtill. Grunden till att tidsperioden för fraktförarens ansvarighet är reglerad något olika beträffande godsbefordran och personbefordran framgår av vad vid 17 § anförts. Angående fraktförarens befrielse i vissa fall från ansvarsskyldighet hänvisas till 20 och 21 §§ i förslaget. 19 §. Under förarbetena till luftbefordringskonventionen har det ansetts angeläget att reglera ej blott det kontraktsbrott som består i skada å person eller i förlust eller minskning av eller skada å inskrivet resgods eller gods, utan jämväl det vilket utgöres av dröjsmål å fraktförarens sida. I enlighet därmed förklaras fraktföraren i konventionen art. 19 ansvarig för den skada, 1 som uppkommer i följd av dröjsmål vid luftbefordran av passagerare, inskrivet resgods eller gods. Under förarbetena till konventionen har framhållits, att man ansett viktigt betona det fraktföraren ej ägde avlämna godset efter sitt godtycke. Om särskild tid ej avtalats, måste han sålunda fullgöra sina förpliktelser inom »skälig tid». Vad därmed förstodes kunde ej avgöras genom någon allmän x Frågorna om hävningsrätt vid dröjsmål och om verkan av att fraktföraren helt eller delvis underlåter att fullgöra befordringsavtalet besvaras däremot icke av konventionen.

48 formel utan vore en omdömesfråga som finge besvaras av domaren i det särskilda fallet. Naturligtvis måste emellertid, för att fraktföraren skulle iråka ansvarighet, skada verkligen hava orsakats genom dröjsmålet. Fraktföraren kunde ock göra förbehåll, att han ej garanterade tiden, i vilken händelse dröjsmål ej finge anses inträda förr än vid en exceptionell och oskälig förskjutning av tiden. Med det anförda må jämföras vad ovan vid 14 § yttrats. Dröjsmål vid luftbefordran måste städse anses föreligga, om fartyget icke är i rätt tid på bestämmelseorten. Likgiltigt är ur denna synpunkt, on förseningen beror på att fartyget icke avgått i rätt tid, på otillräcklig fart under flygningen eller på ej medgivna avbrott under resan. Motsvarighet till 18 § andra stycket såvitt angår dröjsmål har icke upptagits i konventionen, ehuru en liknande regel här kunde synas befogad och varit ifrågasatt. Angående fraktförarens befrielse i vissa fall från ansvarighet må jänföras 20 och 21 §§ i förslaget. Beträffande viss begränsning av skadeståndsskyldighetens omfång hänvisas till 22 § första stycket i förslaget. Därjämte bliva naturligen allmänna rättsregler av betydelse. Att därutöver, såsom Nordiska poolen för luftfärdförsäkring ifrågasatt, begränsa ersättningsskyldighetens omfång har ansetts icke vara förenligt med konventionens nuvarande innehåll. Osannolikt är emellertid icke, att morareglerna bliva föremål för omarbetning vid en blivande revision av luftbefordringskonventionen. 1 20 §. I denna paragraf besvaras, i anslutning till luftbefordringskonventionen art. 20, spörsmålet, vilka omständigheter fraktföraren äger åberopa till sitt fritagande från ansvarighet, och regleras bevisskyldigheten i fråga om ansvarigheten. Första stycket upptager den allmänna regeln härutinnan. Enligt luftbefordringskonventionen skall sålunda fraktföraren vara fri från ansvarighet, om han visar att han och hans »préposés» vidtagit alla nödiga åtgärder för att undvika skadan eller att detta varit dem omöjligt. Vid konventionens införlivande med svensk rätt har uttrycket »préposés» ansetts lämpligen kunna återgivas med beteckningen »folk».2 Fattades uttrycket mera inskränkt, 3 skulle nämligen viss motsättning inträda med avseende å fraktförarens ansvarighet enligt lufträtten, å ena, samt järnvägs- och sjörätten, å andra sidan. Enligt Bernkonventionen angående godsbefordran å järnväg art. 39 gäller, 1 Vad a n g å r järnvägsrätten har i Bernkonventionen angående godsbefordran å järnväg synnerligen ingående uppmärksamhet ägnats jämväl morainstitutet. Särskilt erinra-» om dess uppställande av så kallade leveransfrister. I konventionen är emellertid den begränsningen gjord av ersättningsskyldighetens omfång, a t t — bortsett från uppsåt och grov vårdslöshet samt deklaration av leveransintresse — ersättningen ej må överstiga Hela fraktens belopp. . , 2 Den schweiziska och tyska översättningen av konventionen lyder i detta avseende, »dass er und seine Leute alle erforderlichen Massnahmen zur Verhutung des Schidens getroffen haben öder dass sie diese Massnahmen nicht treffen konnten». Den engelska översättningen åter ä r följande: »that he and his agents have taken all necessary measures to avoid the damage or t h a t i t was impossible för him or them to take such measures». 3 Jfr i detta sammanhang även a r t . 25 samt tredjemansskadekonventionen a r t 14.

49 att järnvägen är ansvarig för i dess tjänst anställda personer ävensom för andra personer, av vilka den betjänar sig vid utförandet av åtagna transporter. I samma riktning går även det allmänna sjörättsliga stadgandet, att för skada, som av befälhavare eller någon av besättningen genom fel eller försummelse i tjänsten åstadkommes, redaren häftar med fartyg och frakt, samt att detsamma gäller, om skadan åstadkommes av någon, som, utan att tillhöra besättningen, på grund av redares eller befälhavares uppdrag förrättar skeppstjänst eller utför arbete ombord. Erinras kan ock om stadgandet i konossementskonventionen art. 4 § 2 q. angående bortfraktarens ansvarsfrihet vid förekomsten av en »cause arising without the actual fault or privity of the carrier, or without the fault or neglect of the agents or servants of the carrier». Vad luftbefordringskonventionen vidare stadgar om ansvarsfrihet för fraktföraren, om han visar att han och hans folk vidtagit »alla nödiga åtgärder för att undvika skadan eller att detta varit dem omöjligt», har man i överensstämmelse med gängse nordisk terminologi ansett sig böra återgiva med bestämmelse om ansvarsfrihet, då skadan icke orsakats genom fel eller försummelse av fraktföraren själv eller av hans folk i tjänsten. Vid upptagandet av konventionens stadgande om den bevisbörda, som åvilar fraktföraren om han vill åtnjuta frihet från ansvarighet, har liksom t. ex. i 142 § sjölagen begagnats termen »antagas må» för att därmed måtte antydas den fria prövning av beviset, som här är påkallad. I enlighet med det anförda föreslås sålunda i förevarande stycke, att fraktföraren skall vara fri från ansvarighet, där antagas må, att skadan icke orsakats genom fel eller försummelse av fraktföraren själv eller av hans folk i tjänsten. Genom andra stycket i 20 § medgives beträffande befordran av inskrivet resgods och gods en ytterligare exculpationsgrund. I viss anslutning till sjörätten stadgar luftbefordringskonventionen vid sådan befordran ansvarsfrihet för fraktföraren, »s'il prouve que le dommage provient d'une fante de pilotage, de conduite de 1'aéronef ou de navigation, et que, ä tous autres égards, lui et ses préposés ont pris toutes les mesures nécessaires pour éviter le dommage». Under förarbetena till konventionen har framhållits, att fraktföraren visserligen i princip borde svara för fel av sina underlydande. Det hade dock, anfördes det, synts nödvändigt att därutinnan göra en inskränkning. Man borde skilja mellan tekniska åtgärder, rörande fartygets trafik, och kommersiella åtgärder. Beträffande de senare funnes ej anledning fritaga från ansvarighet. Annat vore förhållandet med avseende å de förra. Besättningen borde hava känslan av eget ansvar. Luftfarten medförde för närvarande vissa risker liggande i detta befordringssätts natur, med vilka avsändaren borde räkna och i vilka han hade att taga del. Särskilt har å engelsk sida under förarbetena förordats att utsträcka principerna i konossementskonventionen 1 1 Jämföras må stadgandet i konossementskonventionen art. 4 § 2 a. om ansvarsfrihet för skada på grund av »des actes, negligence ou défaut du capitaine, marin, pilote, ou des préposés ('servants') du transporteur dans la navigation ou dans 1'administration du navire».

4—350780

50 till lufträttens område, i det att förarens läge i båda fallen vore mycket likartat. Av förarbetena till konventionen framgår vidare, att orden »faute de pilotage, de conduite de 1'aéronef ou de navigation» ansetts åsyfta tre kategorier av personer, medverkande vid luftfartygets rörelser, nämligen »le pilote, le commandant et le navigateur». För vinnande av överensstämmelse med den terminologi, som kommit till användning i 122 § i 1935 års sjölagsförslag ävensom i 4 § 2 mom. i konossementslagförslaget, har visserligen ifrågasatts att i lagtexten tala blott om navigering. 1 Med den metod, som man valt för konventionens införlivande med nordisk rätt, har emellertid ansetts lämpligast att härutinnan nära ansluta sig till luftbefordringskonventionens uttryckssätt. Att i nu ifrågavarande fall bevisbördan åligger fraktföraren har ansetts ej behöva uttryckligen utsägas i lagtexten. Ej heller har särskilt stadgande om prövningen av beviset synts här vara påkallat. I enlighet med det anförda föreslås i förevarande stycke, att fraktföraren vid befordran av inskrivet resgods eller gods skall vara fri från ansvarighet, där skadan tillkommit genom fel eller försummelse vid styrningen, förandet eller navigeringen av luftfartyget. I detta sammanhang må slutligen anmärkas, att meningarna under förarbetena till luftbefordringskonventionen varit delade i frågan, huruvida i förevarande avseende skillnad borde göras mellan passagerarebefordran och annan befordran. Under det att å ena sidan förordats likställande av gods- och personbefordran, har å andra sidan, särskilt från tyskt håll, gjorts gällande, att det förelåge en alltför begränsad garanti med hänsyn till de resande, därest man även beträffande dem uteslöte ansvarighet för fel vid navigeringen eller framförandet av fartyget. Den i konventionen slutligen intagna ståndpunkten har ock tillkommit kompromissvis. Samtidigt med att regeln i förevarande stycke har begränsats till att gälla inskrivet resgods och gods har man nämligen tillerkänt fraktföraren den lättnad beträffande hans ansvarighet som består däri, att i konventionen ej upptagits någon särregel beträffande dolda fel (vice propre) i befordringsmedlet, i följd varav allmänna regler bliva avgörande i sådant hänseende.2 21 §. Under förarbetena till luftbefordringskonventionen hava i viss mån olika uppfattningar gjort sig gällande beträffande frågan om jämkning av skadeståndsskyldigheten. Medan å t. ex. tyskt håll den uppfattningen hävdats, att regler 1 Den engelska översättningen av luftbefordringskonventionen talar om »negligent pilotage», »negligence in the handling of the aircraft or in navigation». 2 Jämföras må bestämmelserna i 3 § 1 mom. i konossementslagförslaget, att bortfraktaren, innan resan börjar, skall sörja för a t t fartyget är i sjövärdigt skick; att det är behörigen bemannat, u t r u s t a t och provianterat; samt a t t lastrum, kyl- och frysrum samt övriga delar av fartyget, i vilka gods lastas, äro i gott skick för dess mottagande, befordr a n och bevarande. Tillika bestämmes i 4 § 1 mom., a t t för förlust, minskning eller skada, som orsakas av bristande sjövärdighet, bortfraktaren och fartyget ej skola svara, där det visas a t t tillbörlig omsorg använts i de i 3 § 1 mom. nämnda avseenden.

51 om sådan jämkning borde givas, har jämväl den motsatta ståndpunkten blivit förfäktad. Vid den andra diplomatiska lufträttskonferensen år 1929 segrade den förra uppfattningen, såtillvida som i luftbefordringskonventionen art. 21 infogades stadgande, att om fraktföraren visar, att den, som lidit skadan, genom eget vållande orsakat densamma eller därtill medverkat, rätten skulle, i enlighet med sitt eget lands lag, jämka ersättningen. Tillägget av orden »i enlighet med sitt eget lands lag» (conformément aux dispositions de sa propre loi) medför emellertid, såsom ock under förarbetena framhållits, en högst betydande begränsning av rättssatsens räckvidd. Jämföras må tredjemansskadekonventionen art. 3. Man ansåg sig nämligen under förarbetena icke kunna ålägga domaren att i ämnet i förekommande fall tillämpa utländsk rätt. Även ur svensk lagteknisk synpunkt har det ansetts vara riktigast att i lagtexten giva särskilt uttryck åt själva jämkningsmöjligheten. A t t bevisbördan åligger fraktföraren har däremot synts tillräckligt framgå av 20 § i förslaget. Stadgandet i 33 § i förslaget giver vid handen, att svensk domstol har att företaga jämkningen med hänsyn till svensk rätts ståndpunkt i ämnet. Den sålunda upptagna jämkningsmöjligheten torde stå öppen jämväl i de i konventionen art. 3, 4, 9 och 25 upptagna fallen, där fraktföraren principiellt icke kan åberopa konventionen till befrielse eller begränsning av sin ansvarighet. 22 §. Såsom ett led i de lagstiftningsåtgärder, med vilka man under senare år genom uppställande av tvingande bestämmelser sökt rättvist skifta sol och vind mellan fraktförare och trafikanter, förekommer ofta en maximering av den ersättning, som fraktföraren kan kännas skyldig utgiva. På järnvägsrättens område äro sålunda åtskilliga bestämmelser givna, genom vilka ersättningsskyldighetens omfattning bestämmes och begränsas. Jämte det Bernkonventionen angående godsbefordran å järnväg i art. 29 och 32 bestämmer, att ersättningen skall beräknas med ledning av godsets börspris men, om börspris saknas, efter marknadspriset samt, om båda dessa värden saknas, efter det allmänna värde, som gods av samma slag och beskaffenhet hade å avsändningsorten vid tiden för godsets mottagande till befordran, stadgar den tillika, att ersättningen i regel icke må överstiga 50 francs för kilogram av det förlorade godsets bruttovikt. Möjlighet till »deklaration av leveransintresse» förefinnes emellertid. Enligt art. 35 gäller sålunda, att om skada förorsakats genom förlust eller minskning av eller skada å gods för vilket deklaration av leveransintresse ägt rum, järnvägen är skyldig betala ytterligare ersättning, dock högst det deklarerade beloppet. 1 I konossementslagförslaget 4 § 5 mom. möter ock en i viss mån liknande bestämmelse. Enligt detta moment skola nämligen bortfraktare och fartyg 1 Enligt Bernkonventionen angående befordran å järnväg av resande och resgods art. 28 gäller däremot, a t t järnvägens ansvarighet för det fall, a t t resande dödats eller skadats genom tågolycka eller att skada förorsakats genom försening eller inställande av t å g eller genom förfelad anslutning, bestämmes av lagar och reglementen i den stat, där händelsen tilldragit sig, och att bestämmelserna i konventionens avdelning om järnvägens ansvarighet sålunda icke äro tillämpliga i nu nämnda fall.

52 icke i något fall svara för förlust eller minskning av eller skada å gods eller för skada, som därmed sammanhänger, till högre belopp än 1 800 kronor i guld för varje kolli eller annan enhet av godset. Om högre värde å godset, jämte uppgift om dettas art, utan förbehåll upptagits i konossement eller annan handling enligt vilken godset befordras, skall detta värde emellertid gälla såsom gräns för bortfraktarens ansvarighet och, till dess annat visas, anses motsvara godsets verkliga värde. Genom avtal mellan bortfraktaren, befälhavaren eller agenten och avlastaren må gränsen för bortfraktarens ansvarighet bestämmas till högre belopp än förut sagts. På sätt sålunda i viss omfattning skett på järnvägs- och sjörättens områden bestämmer luftbefordringskonventionen 1 i art. 22 vissa maximibelopp för ansvarigheten, vilka principiellt endast i följd av särskilt avtal må överskridas. Det må i samband härmed ur förarbetena framhållas att man befarat, det ett obetingat förbud mot friskrivning skulle kunna medföra vägran att verkställa befordran. Det vore ock, anfördes det, billigt att fraktföraren kunde mäta vidden av de risker, som han iklädde sig. Konventionen förbjöde sålunda fraktföraren att helt friskriva sig eller att nedsätta sin ansvarighet under visst värde, men begränsade samtidigt maximum för fraktförarens ansvarighet, dock sålunda att detta kunde höjas genom särskild klausul. När man i viss omfattning hänfört sig till kilogram av godsets vikt, hade det, efter vad som betonades, skett för att möjliggöra för fraktföraren att noggrant beräkna omfattningen av sin risk med hänsyn till det viktmaximum, som han kunde befordra. I luftbefordringskonventionen art. 22 stycket 1 — som återgivits i förevarande paragraf första stycket — begränsas fraktförarens ansvarighet vid befordran av passagerare för envar av dem till 125 000 francs. Tillika föreskrives, dels att om enligt lagen i det land, där målet är anhängigt, ersättningen kan bestämmas att utgå i form av ränta, dennas kapitaliserade värde icke må överskrida sagda gräns, dels ock att genom avtal mellan fraktföraren och passageraren en högre gräns för ansvarigheten må bestämmas. Med franc förstås enligt stadgande i luftbefordringskonventionen art. 22 stycket 4 fransk franc av sextiofem och ett halvt milligram guld av niohundra tusendelars finhet. Beloppen må omräknas till annat lands mynt i runt tal. Med begagnande av detta medgivande har i första stycket, liksom i paragrafens övriga stycken, omräkning skett till svenska kronor i guld. 2 Att hänföra sig till guld har på grund av berörda stadgande varit oeftergivligt beträffande sådan internationell befordran, som åsyftas i konventionen. Med avseende särskilt å inrikes luftfart har däremot av Aerotransport ifrågasatts, huruvida den faktiska förhöjning av maximigränsen, som låge i dess bestämmande i guld, vore motiverad. Svenska undersåtar, vilka i regel vore de som komme i fråga vid inrikes luftfart, syntes principiellt icke vara berättigade till högre ersättning, endast därför att Sverige lämnat guldmyntfoten. Då svenska kro1 Angående ansvarsgränser vid skada, genom luftfartyg tillskyndad tredje man p å jordytan, må jämföras tredjemansskadekonventionen art. 8. 2 Sveriges riksbank har på förfrågan i ämbetsskrivelse den 12 september 1934 meddelat, »att värdet av här berörda guldfranc ä r : 100 guldfrancs = 14,6196 svenska guldkronor».

53 nans köpkraft vore i det närmaste oförändrad, kunde från de svenska trafikanternas synpunkt ingen berättigad anmärkning riktas mot att för dem maximigränsen bestämdes utan hänsyn till guldvärdet. I anslutning härtill har ock Kommerskollegium uttalat, att vid lagtextens utformning borde »observeras, att för inrikes trafik francsbeloppen omräknas i kronor efter den före kronans devalvering gällande pariteten». Med hänsyn till det mindre tilltalande däri, att om t. ex. skada å person under en luftfärd från Stockholm samtidigt drabbar en resande till Köpenhamn och en resande till Malmö, ersättningen skulle utgå efter guld till den förre men ej till den senare, hava de delegerade emellertid trots det ur viss synpunkt befogade i nämnda bolags uppfattning ansett det vara att föredraga att icke göra åtskillnad mellan olika slag av trafik. Att när förslaget här talar om guld, därmed åsyftas nu gällande guldhalt må, med hänsyn till en av Kommerskollegium gjord erinran, här framhållas. Med hänsyn till det i 33 § upptagna stadgandet har särskild bestämmelse ej varit påkallad i anledning av vad konventionen innehåller därom, att lex fori avgör huruvida ersättningen kan bestämmas att utgå i form av ränta. Andra stycket i förevarande paragraf återgiver innehållet i luftbefordringskonventionen art. 22 stycket 2, att vid befordran av inskrivet resgods eller gods fraktförarens ansvarighet är begränsad till 250 francs för kilogram; att denna begränsning icke gäller, om avsändaren vid godsets avlämnande till fraktföraren särskilt uppgivit det intresse, som är förbundet med befordringen, och guldit föreskriven tilläggsavgift; samt att belopp, som sålunda uppgivits, gäller såsom gräns för fraktförarens ansvarighet, där han ej visar, att avsändarens intresse är lägre. Huruvida det intresse, som skall ersättas, kan avse — utom godsets materiella värde — även »intérét particulier, moral etc», är en fråga, vars besvarande under förarbetena förklarats bliva beroende av domstolarnas avgörande i de särskilda länderna. Erinras må i detta sammanhang om 120 § i 1935 års sjölagsförslag. Enligt 8 § i förslaget skall flygfraktsedeln innehålla, bland annat, uppgift om ifrågavarande slags deklaration. Stadgandet är emellertid icke att förstå så, som om dess bristande iakttagande föranledde deklarationens ogiltighet. Däremot kan sådan underlåtenhet medföra bevissvårighet för den, som vill åberopa deklarationen. I tredje stycket av 22 §, hämtat från luftbefordringskonventionen art. 22 stycket 3, bestämmes slutligen, att för resgods, som passageraren icke lämnat i fraktförarens vård, ansvarigheten är begränsad till 730 kronor (5 000 francs) för envar passagerare. En blick på luftbefordringskonventionens ansvarighetsregler giver vid handen, att ifrågavarande stadgande är den enda bestämmelse däri, som direkt reglerar befordringen av handresgods (les menus objets personnels dont le voyageur conserve la garde). Under förarbetena har ock uttalats, att fraktförarens ansvarighet för handresgodset vore en ansvarighet enligt den allmänna privaträtten, och att bevisbördan beträffande culpa låge å resgodsets ägare. Med hänsyn härtill torde det, ehuruväl vissa artiklar i konventionens text i

54 och för sig äro så avfattade, att de skulle kunna anses vara tillämpliga jämväl beträffande handresgodset, vara riktigast att härutinnan tolka konventionen i restriktiv riktning. Till jämförelse med den här upptagna bestämmelsen må vidare anmärkas, hurusom 1935 års sjölagsförslag 173 § i förevarande avseende intager den ståndpunkten, att om handresgods förkommer, minskas eller skadas, bortfraktaren är därför ansvarig allenast, där antagas må, att förlusten, minskningen eller skadan orsakats av omständighet, som kan såsom fel eller försummelse tillräknas bortfraktaren eller någon för vilken han svarar; att stadgandena i 119—121 §§ angående rätt att, bland annat, lossa farligt gods samt angående beräkning av värdet hos gods och om reklamation skola äga motsvarande tillämpning; att bortfraktarens ersättningsskyldighet är begränsad till 1 800 kronor i guld för varje kolli eller annan enhet av godset; samt att bortfraktaren icke på grund av det sålunda stadgade är pliktig att ersätta penningar, värdepapper eller dyrbarheter. 1 I samband med förevarande paragraf må slutligen framhållas, att under förarbetena till förslaget varit under övervägande, huruvida man, på sätt skedde vid tillkomsten av 1928 års lagstiftning om redareansvar och sjöpanträtt, borde, i stället för att här angiva kronbeloppet med tillägget »i guld», meddela ett fristående stadgande svarande mot lagen den 18 maj 1928 i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års internationella konvention rörande begränsning av redareansvaret. Att förfara på sistnämnda sätt har emellertid ansetts mindre lämpligt med hänsyn till det sätt, som valts för luftbefordringskonventionens införlivande med svensk rätt, ävensom till de nu i mynthänseende rådande förhållandena. 23 §. Genom denna synnerligen viktiga paragraf uppställes för det lufträttsliga befordringsavtalet i viss omfattning en så kallad Harter Act. Paragrafen återgiver luftbefordringskonventionen art. 23, som bestämmer att avtal i syfte att befria fraktföraren från hans ansvarighet eller att bestämma lägre gräns än enligt konventionen är ogiltigt, men att befordringsavtalet likväl är gällande och underkastat konventionens föreskrifter. Såsom förbehåll innefattande inskränkning i fraktförarens ansvarighet måste anses jämväl bestämmelse, varigenom bevisbördan i strid mot reglerna i 20 § i förslaget lägges å den ersättningssökande. Angående vissa andra inskränkningar i avtalsfriheten må hänvisas till 32 § i förslaget och vad i samband därmed yttras. Att å andra sidan talan om ansvarighet mot fraktföraren må föras endast under de villkor och med de begränsningar, som stadgas i förslaget, framgår av vad vid 24 § uttalas. Erinras må för övrigt i detta sammanhang om stadgandena i art. 31 stycket 2 och art. 33 i luftbefordringskonventionen. 1 Bernkonventionen angående befordran å j ä r n v ä g av resande och resgods stadgar i a r t . 28, a t t beträffande handresgods och levande djur, om vilka den resande har a t t själv t a g a vård, järnvägen är ansvarig endast för sådan skada, som förorsakats genom j ä r n vägens försummelse, samt a t t någon gemensam ansvarighet icke förekommer.

55 24 §. I luftbefordringskonventionen art. 24 stycket 1 föreskrives, att i fall som avses i art. 18 och 19 må talan om ansvarighet, på vad grund det vara må, föras endast under de villkor och med de begränsningar, som stadgas i denna konvention. Motsvarighet därtill har emellertid icke upptagits i lagtexten. Vad sålunda stadgas har nämligen synts med full tydlighet framgå av bestämmelsen i 25 §, som angiver i vilka fall reglerna om ansvarsbefrielse och ansvarsbegränsning ej äro bindande för den ersättningsyrkande. Motsvarighet till art. 24 stycket 1 saknas även i tredjemansskadekonventionen. Beträffande skada å person gäller enligt luftbefordringskonventionen art. 24 stycket 2 likaledes, att talan om ansvarighet, på vad grund det vara må, kan föras endast under de villkor och med de begränsningar, som stadgas i konventionen. Behov att uttryckligen uttala detta i lagtexten har ansetts lika litet föreligga här som vad angår stycket 1 i art. 24. Enligt nyssberörda stycke 2 i art. 24 gäller vidare, att frågan vem rätt till ersättning tillkommer och om rättighetens innebörd ej beröres av konventionen. Med hänsyn till den växlande uppfattningen av denna fråga i skilda länder har det nämligen under förarbetena till konventionen visat sig omöjligt att uppnå enighet om en allmän regel härutinnan. Frågans besvarande har därför måst överlämnas till de särskilda staternas lagar. För svensk rätt lärer ämnet böra bedömas enligt de i strafflagen stadgade grunderna. I förevarande paragraf föreslås sålunda, att där passagerare drabbats av skada å person, enligt nyss antydda grunder skall bestämmas vem ersättningen skall tillkomma och vad därunder skall räknas. Angående maximering av ersättningen hänvisas till 22 § första stycket i förslaget. 1 Då konventionen, som redan anförts, ej besvarar den i 24 § i förslagetupptagna frågan, blir spörsmålet när 24 § skall tillämpas naturligen att besvara enligt vanliga internationellt-privaträttsliga regler. Detta utsäges ock i 33 § första punkten i förslaget. 25 §. I förevarande paragraf återgivas bestämmelserna i luftbefordringskonventionen art. 25 angående förverkande i vissa fall av rätten att åberopa bestämmelserna om uteslutande eller begränsning av ansvarigheten. Inom såväl järnvägsrätten som sjörätten kommer den tanken ofta till uttryck, att den mot allmänna rättsregler i viss mån stridande förmånen av ansvarsbe1 Bland lagstiftningsåtgärder, som föranletts av nu ifrågavarande art., må påpekas en den 15 december 1933 given tysk »Gesetz zur Durchfuhrung des Ersten Abkommens z u r Vereinheitlichung des Luftprivatrechts». Nämnas må vidare, a t t den engelska Carriage by A i r Act, 1932, innehåller en »second schedule»: »Provisions as to liability of c a r r i e r in the event of the death of a passenger». Däri beaktas jämväl problemet, huru ansvarsbegränsningen må göras effektiv. Jfr tredjemansskadekonventionen art. 9—11. Se även samma Act 1) under 4 ) : »Any liability imposed by Article seventeen of the said F i r s t Schedule on a carrier in respect of the death of a passenger shall be in substitution for any liability of the carrier in respect of the death of t h a t passenger either under any s t a t u t e or a t common law, and the provisions set out in the Second Schedule to this Act shall have effect with respect to the persons by and for whose benefit the liability so imposed is enforceable and with respect to the manner in which it may be enforced.»

56 gränsning icke bör komma fraktföraren till godo, därest dolus eller åtmiastone visst slag av culpa ligger honom till last. Erinras kan sålunda t. ex. om art. 36 i Bernkonventionen angående godsbefordran å järnväg samt därom, att i 149 § sjölagen regeln om ersättnings bestämmande »efter ty i 200 och 201 §§ stadgas angående ersättande av gods i gemensamt haveri» är begränsad till det fall, att bortfraktare skall »jämlikt 142 §» ersätta felande, skadat eller minskat gods. Enligt vad i motiven till 149 § sjölagen uttryckligen erinras avser bestämmelsen endast »sådana fall, där ersättning skall utgå på grund av fraktförhållandet; vilar ersättningsskyldigheten på en grund, som är oberoende av detta förhållande, bestämmes ersättningsbeloppet efter de för skadestånd i allmänhet gällande grunder». Under förarbetena, till luftbefordringskonventionen har icke heller större meningsskiljaktighet förefunnits om det befogade i att beröva fraktföraren förmånen av befrielse från ansvarighet och av ansvarsbegränsning vid egen dolus eller culpa lata. Däremot hava meningarna varit långt mera delade vid besvarandet av spörsmålet, huru rättsläget borde bliva, då motsvarande förhållande — dolus eller culpa lata — föreligger blott hos fraktförarens »préposés». Skäl hava sålunda anförts till förmån för den uppfattningen, att sådant förhållande ej borde utan vidare försämra fraktförarens ställning. Så föreslogs vid den andra diplomatiska lufträttskonferensen 1929 att begränsa stadgandets tillämpning till skada uppkommen »d'un acte illicite intentionnel, accompli par le transporteur ou sur son ordre». De internationella förhandlingarna hava emellertid fört till att fraktföraren utan begränsning frånkänts omförmälda förmån, då skadan orsakats med dolus eller culpa lata »par un de ses préposés agissant dans 1'exercise de ses fonctions». 1 I enlighet därmed har förevarande paragraf avfattats. Konventionen begagnar i förevarande sammanhang beteckningen »sidan vårdslöshet, som enligt lagen i den stat där målet är anhängigt är att likställa med uppsåt». Att svensk domstol vid avgörandet av sådant spörsmål har att tillämpa svensk rätt framgår emellertid av 33 § i förslaget. Med aänsyn till den stora stränghet, som utmärker den i paragrafen uppställda regeln, lärer i rättstillämpningen grov vårdslöshet ej komma att antagas föreligga annat än i särdeles svårartade fall, en tolkning som ock överensstämmer med förarbetena till konventionen. I lagtexten har sålunda med uppsåt sidcordnats grov vårdslöshet. Angående innebörden av uttrycket »préposés», i lagtexten återgivet med »folk», må hänvisas till det vid 20 § anförda. Jämföras må ock tredjemansskadekonventionen art. 14. Då förslaget i anslutning till konventionen under de i paragrafen angivna förutsättningarna berövar fraktföraren förmånen att åberopa de lagens bestämmelser, som utesluta eller begränsa hans ansvarighet, avses därmed i främsta rummet de i 20 och 22 §§ givna bestämmelserna. Fraktföraren blii sålunda i de i 25 § angivna fallen ansvarig även för navigationsfel, och ersättningsskyldigheten sträcker sig utöver de i 22 § angivna beloppen. FraktJöra1

Jämföras må tredjemansskadekonventionen art. 14 under b.

57 ren lärer emellertid ej heller äga till sin befrielse åberopa vad i 27 och 29 §§ stadgas. Uppenbart torde däremot vara, att den i 21 § upptagna jämkningsrätten bör anses stå honom öppen. Angående vissa andra fall, där fraktföraren icke äger åberopa de bestämmelser i denna lag, som utesluta eller begränsa hans ansvarighet, må hänvisas till 3 § andra stycket, 4 § tredje stycket och 9 § i förslaget. 26 §. Motsvarande bestämmelser återfinnas i luftbefordringskonventionen art. 26 styckena 1—3. Utgångspunkt för luftbefordringskonventionens ifrågavarande bestämmelser hava i sin ordning varit stadgandena i konossementskonventionen art. 3 § 6. Dessa återgivas, såvitt nu är i fråga, i konossementslagförslaget sålunda: Har godset lossats och övergått i mottagarens vård utan att denne givit bortfraktaren eller hans agent i lossningshamnen skriftlig underrättelse om skada eller brist, som mottagaren märkt eller bort märka, samt om skadans eller bristens allmänna art, anses godset vara utlämnat oskadat och oförminskat, såvitt ej annat styrkes. Kunde skadan eller bristen ej märkas vid utlämnandet, vare lag samma, där underrättelsen ej givits senast tre dagar därefter. — Skriftlig underrättelse vare ej erforderlig, om godsets tillstånd i bortfraktarens och mottagarens närvaro fastställts vid utlämnandet. — — — Har minskning eller skada inträffat eller förekommer anledning att sådant antaga, skola bortfraktaren och mottagaren bereda varandra tillfälle att på lämpligt sätt besiktiga godset och förvissa sig om stycketalet. Från vad konossementskonventionen åtminstone enligt sin ordalydelse innebär har man emellertid under förhandlingarnas gång avsevärt avlägsnat sig. Detta är sålunda till en början förhållandet såtillvida som enligt första stycket i art. 26, upptaget i första stycket i förevarande paragraf, den omständigheten att godset eller det inskrivna resgodset mottages utan anmärkning städse medför presumtion om godsets mottagande i oskadat skick och i överensstämmelse med befordringshandlingen, låt vara att presumtionen kan motbevisas. Den sålunda gjorda avvikelsen, för vilken man ivrade icke minst å engelsk sida, medför principiell överensstämmelse med den hos oss gällande sjö- och järnvägsrätten. 1 Meningarna lära ock kunna vara delade mindre om det befogade i att på förevarande punkt avvika från konossementskonventionen än angående behövligheten överhuvud av stadgande om bevisbördan i ifrågavarande avseende. Genom andra stycket i förevarande paragraf stadgas beträffande befordran av inskrivet resgods eller gods reklamationsskyldighet för bevarande av 1 I 1864 års sjölag föreskrevs i 107 §, a t t om mottagaren utan anmärkning mottagit godset men ville framställa ersättningsanspråk, han hade a t t visa, det »skadan icke efter lossningen varan åkommit». Detta stadgande upptogs ej vid tillkomsten av gällande sjölag bland annat av det skälet, a t t det, enligt vad som anfördes, låge i sakens natur, a t t en ersättningstalan ej kunde bifallas, såvida tvivel förelåge i angivna hänseende. Bernkonventionen rörande godsbefordran å järnväg fastslår åter vid sidan av en s t r ä n g reklamationsplikt, till vilken nedan återkommes, skyldighet a t t visa, det skadan uppstått under tiden mellan godsets mottagande till befordran och dess utlämnande.

58 talerätt i händelse av skada, minskning eller dröjsmål. Något motsvaramde gäller däremot icke vid godsets eller resgodsets totala förlust. Även detta stycke skiljer sig väsentligt från konossementskonventionens ordalydelse. Av denna synes nämligen framgå, att underlåten anmärkning medför allenast en omkastning av bevisbördan. Under förarbetena till luftbefordringskonventionen har emellertid — särskilt å engelsk sida -— framhållits, att av allmänna regler om reklamation bleve en följd att sådan måste ske inom s;kälig tid, vid äventyr att all talerätt upphörde. P å grund av, framför allt, Englands mycket bestämda hållning i detta hänseende har luftbefordrimgskonventionen fått sin nuvarande avfattning, vilken överensstämmer vida mera med kontinental åskådning än vad händelsen är med konossementskonventionens förut anförda bestämmelser. Luftbefordringskonventionen har därjämte vissa motsvarigheter på järnvägs- och sjörättens områden. I art. 44 i Bernkonventionen angående godsbefordran å järnväg stadgas sålunda, att ersättningsanspråk på grund av utifrån icke synliga skador, som fastställts sedan godset utlämnats, kunna framställas blott under förutsättning, bland annat, att anhållan om skadans fastställande gjorts omedelbart efter skadans upptäckt och senast å sjunde dagen efter godsets utlämnande. Delvis under påverkan av den tolkning av konossementskonventionen, som under förarbetena till luftbefordringskonventionen förfäktats å engelsk sida, ävensom av upplagsbevislagens ståndpunkt i ämnet hava i 121 § av 1935 års sjölagsförslag upptagits bestämmelser av innehåll att om mottagaren vill framställa ersättningsanspråk, han har att giva bortfraktaren meddelande därom utan oskäligt uppehåll efter det han märkt eller bort märka förlusten, minskningen eller skadan samt att, om det försummas, han är sin talan förlustig, där ej bortfraktaren eller någon för vilken han svarar förfarit svikligen eller visat grov vårdslöshet. 1 Tredje stycket slutligen reglerar sättet för framställande av reklamation. Anmärkning skall göras genom anteckning på befordringshandlingen eller eljest i skrift avsänd inom den i andra stycket stadgade tiden. 27 §. I förevarande paragraf har upptagits en från luftbefordringskonventionen art. 26 stycket 4 hämtad föreskrift, att om anmärkning enligt 26 § icke framställts inom den där föreskrivna tiden, rätten till talan mot fraktföraren skall vara förlorad, utan så är att han förfarit svikligen. Såsom vid 25 § anförts, lärer fraktföraren icke äga åberopa vad här stad1 1 viss mån avvikande är regleringen i 148 § sjölagen. Därest gods utan förutgången besiktning blivit utlämnat till lastemottagaren och h a n vill göra a n m ä r k n i n g angående godsets tillstånd, åligger det honom a t t före utgången av nästa söckendag efter utfåendet anordna besiktning å godset. Påföljden av a t t d e t t a försummas blir enligt lagrummet, a t t mottagaren ej äger fordra ersättning för skada eller minskning, som icke bevisligen tillkommit genom fel eller försummelse av bortfraktare, befälhavare eller besättning. Av intresse är särskilt motiveringen för denna undantagsbestämmelse. Den stadgade »preskriptionstiden» hade — anföres det i motiven till sjölagen — icke tillämpning å annan ersättningstalan än den, som grundades endast på fraktavtalet. Kunde det ådagaläggas, a t t skadan härledde sig från fel eller försummelse av redaren själv eller hans folk, så finge »preskriptionstiden» icke åberopas.

59 gas, om skada med uppsåt eller grov vårdslöshet orsakats av honom själv eller av hans folk i tjänsten. P å liknande sätt gäller t. ex. enligt 53 § köplagen, att förlust av rätt enligt dess 52 § ej inträder, där säljaren förfarit svikligen eller ock visat grov vårdslöshet och felet eller bristen länder köparen till märklig skada. A t t förevarande stadgande upptagits i en särskild paragraf sammanhänger med att förslaget ej innehåller motsvarighet till luftbefordringskonventionen art. 27 och att man velat i möjligaste mån bevara paragrafering i enlighet med konventionen. Luftbefordringskonventionen art. 27, som tillkommit med hänsyn till egendomligheter i engelsk rätt, innehåller blott den för oss självklara bestämmelsen, att om gäldenären avlidit, talan om ersättning enligt konventionen må föras mot hans rättsägare. 1 Bestämmelsen har med hänsyn till det anförda ansetts icke böra belasta den svenska lagtexten. Jämlikt grunderna för 33 § i förslaget är berörda, för den svenska rätten självklara grundsats att tillämpa även vid internationell befordran. 28 §. Genom förevarande paragraf återgives innehållet i luftbefordringskonventionen art. 28 stycket 1, enligt vilket käranden äger välja mellan fraktförarens forum domicilii, forum för hans huvudkontor, forum för det kontor, genom vars medverkan avtalet slutits, samt bestämmelseortens forum. Stadgandet företer vissa olikheter i förhållande till art. 16 i tredjemansskadekonventionen.* Luftbefordringskonventionen bestämmer emellertid vidare i art. 28 stycket 1, att talan skall föras inom en av de höga fördragsslutande staternas territorium. Särskilt stadgande i anledning därav har icke funnits påkallat i förevarande lagförslag. Luftbefordringskonventionen reglerar nämligen ej frågan om erkännande och verkställighet av utländsk dom. Att förevarande stadgande avser allenast fraktförarens ansvarighet för skada å person samt för förlust eller minskning av eller skada å inskrivet resgods eller gods ävensom för mora framgår av stadgandets placering. Angående spörsmålet om den tvingande karaktären av den här upptagna forumregeln må hänvisas till vad vid 32 § anföres. Bestämmelsen i luftbefordringskonventionen art. 28 stycket 2 att förfarandet skall regleras genom lagen för den domstol, där anhängiggörande skett, har ansetts vara självklar och på den grund ej upptagits i förslaget. 29 §. Liksom å sjö- och järnvägsrättens områden vid sidan av bestämmelser om reklamationsplikt uppställts regler om förlust av talerätt eller preskription, 3 1

Jfr art. 18 i tredjemansskadekonventionen. Jfr 323 § sjölagen och 93 § järnvägstrafikstadgan. Jfr Bernkonventionen angående godsbefordran å j ä r n v ä g a r t . 45 samt 284 § första stycket 3. sjölagen, sådant lagrummet lyder enligt lagen den 18 maj 1928. Sistnämnda stadgande står i överensstämmelse med och ä r influerat av konossementskonventionen a r t . 3 § 6, att i varje fall fraktföraren och fartyget skola vara frikallade från varje ansvarighet för förluster eller skador, såvida icke talan anhängiggjorts inom ett å r från v a r o r n a s avlämnande eller från det avlämnande bort äga rum. 2 3

60 har så skett jämväl i luftbefordringskonventionen, från vars art. 29 är hämtat stadgandet i förevarande paragraf, att rätten till talan skall vara förlorad, där talan om ansvarighet ej anhängiggjorts inom två år från luftfartygets ankomst till bestämmelseorten eller från den dag, då det skolat anlända eller då befordringen avbröts. Något undantag är i paragrafen ej gjort för den händelse att det föreligger uppsåt eller grov vårdslöshet. Erinras må emellertid om stadgandet i 25 § i förslaget och motiven därtill. Utom det i paragrafen upptagna stadgas i luftbefordringskonventionen art. 29 jämväl, att tiden räknas enligt lagen i den stat, där målet är anhängigt. Enligt vad av förarbetena framgår har man därmed i främsta rummet åsyftat bestämmandet av när talan bör anses vara rätteligen anhängiggjord, något som förmenats icke påkalla särskilt stadgande i svensk lag. Av förarbetena till luftbefordringskonventionen framgår därjämte, att de särskilda staterna ej ansetts behöriga att genom sina lagar medgiva avbrott i den tid, inom vilken talan skall anhängiggöras. Olikhet föreligger i sådant avseende i jämförelse med art. 17 i tredjemansskadekonventionen. 30 §. I den moderna frakträtten intager som bekant den så kallade genomgående befordringen en mycket framskjuten plats. Detta förhållande kommer starkt till synes ej minst på järnvägs rättens område. I Bernkonventionen angående godsbefordran å järnväg har ock detta slags befordran föranlett ett flertal bestämmelser. Enligt art. 26 i konventionen gäller sålunda, att den järnväg, som till befordran mottagit godset jämte fraktsedeln, ansvarar för transportens utförande över hela transportsträckan ända till dess godset utlämnas samt att varje efterföljande järnväg genom själva övertagandet av godset jämte den ursprungliga fraktsedeln inträder i fraktavtalet, sådant detta är bestämt i fraktsedeln, och ikläder sig därav härrörande skyldigheter. I konventionen art. 42 stadgas vidare, att rättegång angående andra anspråk på grund av fraktavtalet än på återbetalning av erlagt belopp och efterkrav kan anhängiggöras endast mot avsändnings- eller bestämmelse järnvägen eller den järnväg, å vilken den omständighet inträffat vara anspråket grundas; att rättegång kan anhängiggöras mot bestämmelsejärnvägen, även om den icke mottagit godset; samt att käranden äger rätt att välja mellan nämnda järnvägar, men att denna rätt upphör, så snart stämning uttagits. Slutligen må nämnas, att i Bernkonventionen äro upptagna jämväl ingående bestämmelser beträffande regressrätt i fråga om dels ersättning för förlust eller minskning av eller skada å gods dels ock ersättning för den så kallade leveransfristens överskridande. Beträffande sjörätten må i detta sammanhang allenast erinras om stad^andena i 123 och 168 §§ i 1935 års sjölagsförslag. 1 1 E t t i detta sammanhang ofta citerat stadgande ä r bestämmelsen i den nya nederländska sjölagen a r t . 517 v : »Den fraktförare, som på en plats, vilken icke ingår i den av honom uppehållna linjen, mottager gods till befordran eller ock mottager gods till befordrar till

61 Jämväl luftbefordringskonventionen har, om ock blott endels, tagit ståndpunkt till de spörsmål, som möta i ifrågavarande avsende. Detta är, bland annat, förhållandet såvitt angår »les cas de transport regis, par la definition du troisiéme alinéa de 1'article premier, ä exécuter par divers transporteurs successifs», d. v. s. sådan befordran som skall utföras av flera luftfraktförare, var efter annan, och som av parterna betraktats som en enhet, vare sig beträffande befordringen slutits ett enda eller flera avtal. Beträffande sådan befordran hava nämligen vissa bestämmelser upptagits i konventionen art. 30. Angående den allmänna uppfattning, som varit vägledande vid utarbetandet av konventionens bestämmelser, framhålles i förarbetena till densamma, bland annat: Den normala principen syntes böra vara, att ansvarigheten åvilade den fraktförare, på vars sträcka skadan uppkommit. Vid godsbefordran kunde emellertid denna regel icke helt upprätthållas. Det vore till en början ej alltid lätt att bestämma, när en skada uppkommit. Vidare kunde en fraktförare kontrollera godsets synliga tillstånd, då han toge det i besittning. Slutligen förelåge ett uppdrag, vars föremål vore godset och som skapade en fraktförarnas gemensamma och solidariska ansvarighet. Till förekommande av varje sammanblandning och missbruk bestämde emellertid konventionen, att vederbörande ägde vända sig, avsändaren mot den förste fraktföraren, mottagaren mot den siste och båda mot den fraktförare, på vilkens sträcka skadan uppkommit. De skäl, som föranlett att vid godsbefordran vid sidan av den fraktförare, under vars befattning med godset skadan timat, jämväl den förste eller den siste fraktföraren gjordes ansvarig, hade däremot under förarbetena till konventionen ansetts icke göra sig gällande med avseende å passagerarebefordran. Det av konventionen upptagna systemet överensstämde med vad redan praktiserades i det verkliga livet. Å t de i enlighet härmed i art. 30 uttalade reglerna har i förslaget givits uttryck i förevarande paragraf. I dess första stycke uttalas sålunda den allmänna regeln, att vid ifrågavarande slags genomgående befordran en var av fraktförarna, sedan han mottagit passageraren, det inskrivna resgodset eller godset, är ansvarig för den del av befordringen, vars utförande ankommer på honom. Den ytterligare ansvarighet, som vid befordran av inskrivet resgods eller gods inträder i förhållande till avsändare och den som äger utfå godset, framgår av paragrafens andra stycke. I samband därmed har ock återgivits konventionens stadgande om solidariskt ansvar. Att, på sätt skett i konventionen art. 30 stycket 2, särskilt uttala, att vid en plats som icke ingår i hans linje, är, ändå a t t en del av befordringen ej sker till sjöss, som fraktförare ansvarig för hela befordringen i enlighet med den för varje del av befordringen tilämphga rätten. — H a r han i befordringsavtalet eller i det av honom utlardade konossementet betingat sig, a t t hans ansvar för befordringen skall v a r a begränsat till hans egen linje, ä r han skyldig ombesörja, a t t den föregående eller den efterföljande befordringen sker i enlighet med bestämmelserna i befordringsavtalet eller konossementet samt a t t de dokument, av vilka detta framgår, tillställas motparten eller därför anvisad person Avse dessa dokument den efterföljande befordringen, skall av dem tillika framgå a t t godset a bestämmelseorten skall avlämnas till den i avtalet anvisade personen eller fil} innehavaren av genomgångskonossementet.»

personbefordran den förste fraktföraren på grund av uttryckligt åtagande kan vara ansvarig för befordringen i dess helhet har förmenats icke vara påkallat. I motsats till vad fallet är på järnvägsrättens område har i konventionen icke uttryckligen reglerats spörsmålet om regressrätt mellan de olika fraktförarna. Sammansatt befordran. 31 §. De frågor, som sammanhänga med vad man plägar kalla sammansatt befordran eller kombinerad transport, besitta för närvarande en mycket hög grad av aktualitet. Frånsett stadgandet i art. 18 stycket 3 inskränker sig emellertid luftbefordringskonventionen till att därom i art. 31 meddela tvenne bestämmelser. Enligt art, 31 stycket 1, som föranlett första stycket i förevarande paragraf, gäller, att vid befordran, som skall försiggå blott delvis luftledes men i övrigt till lands eller sjöledes, konventionen är tillämplig endast vad angår luftbefordringen. Vad där uttalas lärer visserligen få anses vara allenast en konsekvens av vad i 1 § sägs, varför särskilt stadgande i och för sig knappast torde vara påkallat. Bestämmelsen har dock förmenats försvara sin plats såsom i viss mån av klargörande art. I konventionen art. 31 stycket 1 uppställes vidare den förutsättningen för konventionens tillämpning, att luftbefordringen såsom sådan skall uppfylla villkoren i art. 1. En inom ett visst land försiggående luftbefordran blir i enlighet därmed icke internationell i konventionens mening på den grund, att till densamma ansluter sig t. ex. en över landets gräns gående järnvägsbefordran. A t t stadgande i detta avseende ej upptagits i förslaget beror på den ståndpunkt angående dess tillämpningsområde, som intagits i dess 33 §. ^ Genom andra stycket i förevarande paragraf, hämtat från luftbefordringskonventionen art. 31 stycket 2, klargöres att vid sammansatt befordran i befordringshandlingen kunna upptagas från konventionen avvikande villkor, såvitt nämligen fråga är om befordran med annat befordringsmedel än luftfartyg. I samband med ifrågavarande artikel i luftbefordringskonventionen må anmärkas, att frågan om reglerande av den sammansatta befordringen senare år upptagits till ytterligare behandling inom såväl järnvägs- som lufträtten. I Bernkonventionen angående godsbefordran å järnväg beröres ämnet i art. 2 §§ l _ 3 såvitt angår »regelbundna automobil- och sjöfartslinjer». Denna artikel passar emellertid icke helt samman med utvecklingen under det senaste decenniet. Beaktande har däri överhuvud icke skänkts åt luftfarten, och även beträffande sjöfart och automobiltrafik utgår artikeln från att sådant befordringsmedel blott kompletterar järnvägstrafiken. Härmed står i överensstämmelse, att enligt nämnda artikel med avseende å sådant befordringsmedel skall tillämpas den järnvägsrättsliga ansvarighetsregleringen. Vid den revision, som godsbefordringskonventionen undergick år 1933, var det därför, bland annat, oeftergivligt att taga hänsyn till luftbefordringskonventionen med dess i

63 åtskilliga avseenden avvikande bestämmelser om ansvarigheten. Därav följde åter nödvändighet att skapa full jämnbördighet mellan de olika befordringssätten och att, till undvikande av rättsliga friktioner, bereda möjlighet att uppställa samma befordringsvillkor och att begagna samma befordringshandlingar för alla i den sammansatta befordringen ingående transporter. Med hänsyn härtill infogades ock i godsbefordringskonventionen art. 2 en ny paragraf av innehåll : »Pour les transports internationaux empruntant a la fois des Chemins de fer et des services de transport autres que ceux qui sont définis au § 1 cidessus, les Chemins de fer peuvent établir en commun avec les entreprises de transport intéressées, des dispositions tarifaires appliquant un regime juridique different de celui de la présente Convention, afin de tenir compte des particularités de chaque mode de transport. Ils peuvent, dans ce eas, prévoir l'emploi d u n titre de transport autre que celui qui est prévu par la présente Convention.» Möjlighet finnes alltså att vid den sammansatta befordringen även med avseende å järnvägstransporten bringa i tillämpning från godsbefordringskonventionen avvikande bestämmelser, såvitt nämligen fråga ej är blott om sådan accessorisk transport, som omhandlas i art. 2 § 1 i nyssnämnda konvention. Ungefär samtidigt med revisionen av Bernkonventionen om godsbefordran å järnväg voro de problem, som den sammansatta befordringen erbjuder, föremål för överläggningar inom C. I. T. E . J . A. Vid denna kommittés plenarmöte oktober 1933 fattades nämligen en resolution innehållande, bland annat, att art. 2 § 1 i Bernkonventionen icke lämpligen kunde utsträckas till lufttrafikföretag, »qui ne doivent pouvoir effectuer les transports qui leur sont confiés que sous le regime propre a la navigation aérienne». Tillika uttalades beträffande sammansatt befordran, utförd dels luftledes dels medelst ett annat befordringsmedel (järnväg, automobil eller fartyg), att det vore mindre tillfredsställande att antaga en reglering, som vore tillämplig blott på luftbefordringen; att problemet borde undersökas i hela sin vidd och i sitt samband med andra befordringsmedel; samt att det borde behandlas under samverkan med kompetenta sakkunniga rörande alla ifrågakommande befordringsmedel.

Särskilda bestämmelser. 32 §. Såsom redan anmärkts, kompletterar luftbefordringskonventionen art. 32 i viss omfattning dess art. 23. I art. 32 förklaras till en början som ogiltig bestämmelse i befordringsavtalet och annan överenskommelse som träffats innan skadan timat, varigenom avvikelse skett från konventionen genom bestämmelse om tillämplig lag eller om domstols behörighet. Stadgande i enlighet därmed har upptagits i förevarande paragraf första stycket. Att, såvitt fråga är om en tvingande bestämmelse i förslaget, parterna icke kunna kringgå dess 23 § genom att upptaga ett förbehåll om tillämplig lag vilket avviker från konventionen torde visserligen vara självklart. Konventionens ifrågavarande förbud lärer emellertid

64 böra antagas avse även bestämmelse i densamma, som ej är av tvingande art. I följd därav har stadgande i förevarande fråga synts vara erforderligt. Vad åter angår domstols behörighet stadgas visserligen i 10 kap. 32 § rättegångsbalken, att avtal, varigenom någon utfäst sig att svara vid annan än rätt domstol, är utan verkan. Med hänsyn särskilt till den valrätt mellan olika fora, som enligt konventionen tillkommer den ersättningssökande, hava de delegerade emellertid ansett särskilt lagstadgande böra upptagas jämväl därom, att förbehåll om domstols behörighet vilket innefattar avvikelse från vad i denna lag stadgas skall vara utan verkan. Lagstadgande har vidare varit av nöden med hänsyn till luftbefordringskonventionens bestämmelse om villkoren för skiljeavtals giltighet. I detta avseende stadgar art. 32 i konventionen att, såvitt angår befordran av gods, skiljeavtal inom gränserna för konventionen — det vill säga med tillämpning av dess bestämmelser — utan hinder av vad förut i konventionen sagts är gällande, såvida skiljemannaförfarandet skall äga rum inom en i art. 28 första stycket avsedd domstols domvärjo. Eljest är skiljeavtalet ogiltigt, såvida det träffats innan skadan timade. Stadgande av sålunda angivet innehåll har upptagits i förevarande paragraf andra stycket. Av dess formulering följer, dels att skiljeavtal måste under de i paragrafen angivna förutsättningarna respekteras oberoende av om skiljemannaförfarandet skall äga rum i Sverige eller annan konventionsstat, dels ock att skiljeavtal frånkännes verkan, om skiljemannaförfarandet skall äga rum i icke-konventionsstat. ^ Stadgandet innefattar för ifrågavarande specialområde en viss komplettering av bestämmelserna dels i lagen den 14 juni 1929 om skiljemän .dels ock i lagen samma dag om utländska skiljeavtal och skiljedomar. I samband med denna paragraf må slutligen anmärkas, att luftbefordringskonventionen art. 33 och 35 ej upptagits i förslaget. Art. 33 innehåller, att utan hinder av konventionen fraktförare äger vägra att sluta befordringsavtal, så ock fastställa befordringsvillkor som ej stå i strid med konventionen. Detta stadgande, som tillkommit på engelskt yikande, torde hava sin grund i engelsk åskådning om en så kallad common carrier. För nordisk uppfattning lärer däremot dess innehåll vara alltför självklart för att upptagande av lagstadgande skulle vara motiverat. Självklart synes likaledes enligt nordisk uppfattning vara det på engelskt yrkande tillkomna stadgandet i art. 35 att med dagar förstås löpande cagar och icke arbetsdagar. Angående själva terminologien må hänvisas till exempelvis 120 § sjölagen, där det i fråga om överliggedagar begagnade uttr/cket »löpande dagar» till sin innebörd förklaras genom och sättes i motsätmng mot stadgandet i 119 § tredje stycket sjölagen, att såsom liggedagar icke räknas sön- och helgdagar. A t t om tid, då enligt den föreslagna lagen åtgärd sist skall företigas, infaller å söndag eller annan allmän helgdag eller å påskafton, midsommarafton eller julafton, åtgärden jämlikt lagen den 30 maj 1930 om berälning av lagstadgad tid må företagas å nästa söckendag, därom skall här allmast erinras.

65 33 §. De delegerade hava redan ovan berört frågan om den föreslagna lagens tilllämpningsområde. Enligt luftbefordringskonventionen föreligger förpliktelse allenast att göra densamma tillämplig på internationell befordran. Detta begrepp definieras i dess art. 1 styckena 2 och 3 sålunda: »Såsom internationell anses i denna konvention befordran, då enligt befordringsavtalet avgångsorten och bestämmelseorten — oavsett om befordringsavbrott eller ombyte av fartyg förekommer eller ej — ligga på två höga fördragsslutande parters territorier. Äro både avgångsorten och bestämmelseorten belägna på en enda hög fördragsslutande parts territorium, anses befordringen jämväl såsom internationell, såframt mellanlandning skall äga rum på territorium, som är underkastat annan stats suveränitet, överhöghet, mandat eller myndighet, ändå att denna stat icke är fördragsslutande. Befordran, som utan sådan mellanlandning företages mellan territorier underkastade en och samma höga fördragsslutande parts suveränitet, överhöghet, mandat eller myndighet, anses icke såsom internationell i denna konvention.» — »Befordran, som skall utföras av flera luftfraktförare var efter annan, anses, vare sig beträffande befordringen slutits ett enda eller flera avtal, vid tillämpning av denna konvention såsom en enhet, där den av parterna så betraktats; befordringen förlorar icke på den grund sin internationella karaktär, att ett eller flera av avtalen skola i sin helhet fullgöras inom territorium, som är underkastat en och samma höga fördragsslutande parts suveränitet, överhöghet, mandat eller myndighet.» 1 Ehuru, såsom redan förut framhållits, förevarande lagstiftnings huvudsakliga syfte är att möjliggöra de nordiska ländernas tillträde till luftbefordringskonventionen och i följd därav internationell luftbefordran i konventionens förut angivna bemärkelse trätt i förgrunden vid förslagets utarbetande, hava emellertid jämväl två andra spörsmål här krävt beaktande, nämligen dels huruvida konventionsreglerna borde bringas i tillämpning beträffande inrikes befordran, dels ock vilken ställning förslaget borde intaga till sådan internationell befordran, som ej avses i konventionen. I utlandet har man vid biträdande av konventionen förfarit olika. I England har sålunda valts den vägen, att genom »Carriage by Air Act, 1932,» dels konventionen upphöjts till lag vad angår i densamma avsedd internationell befordran, dels ock Konungen medgivits befogenhet att utsträcka dess tillämpning till övrig befordran. Beträffande det förra slaget av befordran förordnas i berörda Act, bland annat, att efter luftbefordringskonventionens ikraftträdande dess bestämmelser skola »so far as they relate to the rights and liabilities of carriers, passengers, consignors, consignees and other persons and subject to the provisions of this section, have the force of law in the United Kingdom in relation to any carriage by air to which the Convention applies, irrespective of the nationality of the aircraft 1

Angående tredjemansskadekonventionens tillämplighet jfr dess art. 20.

5—350780

66 performing that carriage». Tillika uppdrages åt Konungen att, genom Order in Council, från tid till annan förklara, vilka som äro fördragsslutande parter, med avseende å vilka territorier de äro parter och i vilken utsträckning de begagnat sig av bestämmelserna i tilläggsprotokollet till konventionen, skolande sådan Order »except in so far as it has been superseded by a subsequent Order, be conclusive evidence of the matters so certified». Med avseende å övrig befordran förklaras åter i samma Act, att »His Majesty may by Order in Council apply the provisions of the First Schedule 1 to this Act and any provision of section one of this Act to such carriage by air, not being international carriage by air as defined in the said First Schedule, as may be specified in the Order, subject however to such exceptions, adaptations and modifications, if any, as may be so specified». I t. ex. Tyskland, som äger en även luftbefordringsavtalet rörande, den 1 augusti 1922 given »Luftverkehrsgesetz», har man däremot, om ock med tvekan, 2 valt det motsatta förfaringssättet och upphöjt konventionen till lag blott vad angår sådan internationell befordran, som avses i konventionen. På liknande sätt har ock förfarits i Schweiz.3 Under de nordiska förarbetena till förevarande förslag har man, såsom redan i ingressen till motiven berörts, å svensk sida, liksom å dansk och finsk, utgått därifrån, att konventionen, förutom å sådan internationell befordran som avses i densamma, principiellt borde göras tillämplig jämväl å inrikes luftbefordran. A t t därvid inrymmes viss befogenhet att medgiva dispens från förslagets regler framgår emellertid av 34 § i förslaget. Vad åter beträffar övrig befordran lärer frågan om förslagets tillämpning därå äga övervägande teoretiskt intresse. Luftbefordringskonventionen har numera vunnit sådan tillslutning, att den snart nog torde reglera all den internationella luftbefordran, som för vårt land kan vara av betydelse. I samma riktning verkar även, att International Air Traffic Association's befordringsvillkor äro uppgjorda på grundval av luftbefordringskonventionen. Även om frågan om lagens utsträckning jämväl till nu ifrågavarande område sålunda ej är av något större praktiskt behov påkallad, har man emellertid förmenat det vara mindre lämpligt att begränsa dess tillämpning till internationell befordran i konventionens mening och intern befordran. Detta skulle nämligen medföra, att lagregler saknades vid möjligen förekommande befordran mellan Sverige och en icke-konventionsstat. I enlighet därmed gives i förevarande paragraf första punkten åt förslaget principiellt allmän giltighet. 1

ö v e r s ä t t n i n g av konventionen. I »Begrundung» till den tyska lagen den 15 december 1933 »zur Durchfiihrung des Ersten Abkommens zur Vereinheitlichung des Luftprivatrechts» y t t r a s : »Fur die innere Rechtseinheit ist es erwiinscht, diese Regeln auch auf den Verkehr mit dem Vertragsausland und den rein innerdeutschen Luftverkehr auszudehnen. Doch wird zweckmässig zunächst abzuwarten sein, wie sich die neuen Regeln in der P r a x i s bewähren.» 8 Även i den schweiziska »Botschaft» uttalas tvekan om det riktiga svaret på frågan, huruvida man borde upptaga luftbefordringskonventionen som intern schweizisk r ä t t »und ihm dadurch nicht n u r fur die ausschliesslich im I n n e r n der Schweiz ausgefuhrten, sondern auch fur diejenigen Lufttransporte Geltung zu verschaffen, fur die nach den Regeln des internationalen Privatrechtes schweizerisches Recht anwendbar ist, d. h. insbesondere fiir die in der Schweiz abgeschlossenen Verträge iiber die Beförderung nach Staaten, die am Warschauer Abkommen nicht beteiligt sind.» 2

67 Om sålunda reglerna utsträckas till även annan internationell befordran än den i konventionen avsedda, är naturligen den möjligheten ej helt utesluten, att genom bristande ömsesidighet fraktförarens ansvarighet blir i den främmande staten bedömd på annat sätt än enligt konventionen. På grund därav har övervägts, huruvida icke beträffande sådan internationell luftbefordran, som ej avses i luftbefordringskonventionen, Konungen borde äga att, i avseende å fraktförare i stat där svensk fraktförares ansvarighet ej är så begränsad som i 22 § sägs, till vinnande av ömsesidighet meddela från nämnda lagrum avvikande bestämmelser. Erinras må i detta sammanhang om stadgandet i 266 § sjölagen — sådant detta lagrum lyder enligt 1928 års lagstiftning -—, att om i främmande stats lag äro för svenskt fartyg givna strängare ansvarighetsregler, än i 10 kap. sjölagen stadgas, Konungen äger förordna, att motsvarande regler skola här i riket tillämpas för fartyg, som hör hemma i den främmande staten. De delegerade hava emellertid trott antydda möjlighet vara så pass osannolik, att den ej borde föranleda särskild bestämmelse om retorsionsrätt. Med den avfattning, som givits åt 33 §, innefattar densamma även en internationellt-privaträttslig regel. E t t av konventionens huvudsyften är, som redan tidigare framhållits, i själva verket att genom uppställande av enhetliga materiella regler göra den vanliga internationella privaträtten överflödig på detta område. Konventionens i förslaget återgivna bestämmelser äro sålunda principiellt avsedda att tillämpas oberoende av om vanliga internationellt-privaträttsliga regler därtill föranleda. A t t upptaga begränsning i denna regel om förslagets tillämpning på all luftbefordran har ej funnits nödvändigt ens med avseende å sådan möjligen förekommande internationell befordran, som ej omfattas av konventionen. Från den allmänna regeln, att bestämmelserna i denna lag skola äga tillämpning på all luftbefordran, hava emellertid två undantag måst göras. Det ena och viktigare undantaget är föranlett av bestämmelsen i konventionen art. 24 stycket 2, att frågan vem rätt till ersättning för skada å person tillkommer och om rättighetens innebörd ej beröres av konventionen. Stadgandet i 24 § i förslaget har på grund därav synts böra äga tillämpning allenast, där enligt gällande internationell privaträtt svensk lag skall komma till användning. J ä m föras må motiveringen till 24 § i förslaget. Av mindre betydelse åter är det andra undantaget, föranlett av den vid 2 § i förslaget berörda bestämmelsen i tilläggsprotokollet angående rätt att förklara konventionen art. 2 första stycket ej tillämpligt på internationell luftbefordran, som utföres direkt av staten. 1 1 Jämföras må stadgandet i den engelska Carriage by Air Act, 1932, under 2: »Every High Contracting P a r t y to the Convention who has not availed himself of the provisions of the additional Protocol thereto shall, for the purposes of a n y action brought in a court in the United Kingdom in accordance with the provisions of Article twenty-eight of the said F i r s t Schedule to enforce a claim in respect of carriage undertaken by him, be deemed to have submitted to the jurisdiction of t h a t court, and accordingly rules of court may provide for the manner in which any such action is to be commenced and carried on; but nothing in this section shall authorise the issue of execution against the property of any High Contracting Party.»

68 34 §. Redan i ingressen till motiven har omnämnts den Konungen genom denna paragraf inrymda befogenheten att i viss omfattning meddela bestämmelser avvikande från lagens stadganden angående biljett, resgodsbevis och flygfraktsedel. Lagen föreslås skola träda i kraft den dag Konungen bestämmer. övergångsbestämmelser hava ej ansetts erforderliga, i följd varav allmänna rättsregler bliva avgörande för frågan om förut gällande rätts betydelse för redan bestående rättsförhållanden. I detta sammanhang må anmärkas, att under förarbetena till förslaget varit under omprövning, huruvida flygfraktsedelns likställande i viss utsträckning med järnvägsfraktsedeln påkallade ändringar i köplagen, kommissionslagen, försäkringsavtalslagen och upplagsbevislagen. Enligt 16 § köplagen gäller, att om vid försändningsköp för godsets försändande fram till bestämmelseorten utfärdas fraktsedel som är så inrättad, att säljaren efter dess utgivande till köparen ej äger över godset förfoga, och köpet är att hänföra till handelsköp, godset skall anses sålt att betalas mot nämnda handling efter ty i 71 § sägs. Hålles fraktsedeln köparen till hända, äger han, med andra ord, ej undandraga sig betalning eller godkännande av växel på den grund, att godset ej framkommit eller han ej haft tillfälle att det undersöka. Enligt vad av motiven till köplagen framgår har man visserligen vid avfattningen av lagrummet haft i tanke allenast järnvägsfraktsedel. Såsom av motiven ävenledes framgår är grunden till anförda stadgande den, att de om ifrågavarande slags fraktsedlar gällande regler innehålla, »att avsändarens order till järnvägsförvaltningen ej må efterkommas, med mindre det till honon utlämnade exemplaret av fraktsedeln uppvisas». Med hänsyn såväl härtill som ock till lydelsen av 16 och 71 §§ köplagen har det synts de delegerade klart, att dessa lagrum utan ändring böra anses tillämpliga med avseende jämväl å flygfraktsedel enligt luftbefordringslagen. Motsvarande uppfattning har gjort sig gällande också vad angår stadgandet i 31 § kommissionslagen, att försäljningskommissionär, som givit kommitténten förskott å köpeskillingen eller som eljest i anledning av uppdraget har fordringsrätt hos kommittenten, äger i det gods, som lämnats honom till försäljning, panträtt till säkerhet för sådan fordran, såvida han är i besittning av sådan fraktsedel därå, att avsändaren icke utan företeende av densamma äger förfoga över godset. Det synes ej heller vara tveksamt, att stadgandena i 56 och 57 §§ försäkringsavtalslagen om »fraktsedelsdubblett» kunna utan ändring tillämpas med avseende å flygfraktsedel. Enligt 56 § försäkringsavtalslagen lidei försäkringstagarens legitimation att med försäkringsgivaren träffa avgörande om försäkringens ändring eller upphörande med mera undantag, bland aanat, för det fall, att avtalet avser transportförsäkring å varor, å vilka utfärdats fraktsedelsdubblett. I sådant fall är åtgärd gällande mot tredje man eadast

69 såframt försäkringsbrevet företes för erforderlig anteckning. Grunden till undantaget är — såsom ock i motiven till försäkringsavtalslagen framhålles — att enligt allmänt rådande uppfattning innehavet av försäkringsbrevet i dylika fall spelar en betydande roll och att hänsyn till omsättningens trygghet kräver, att den, som fått försäkringsbrevet i handom, skall kunna lita på att försäkringsavtalet icke utan hans medverkan kan ändras eller uppsägas. På samma grund vilar den i 57 § försäkringsavtalslagen gjorda inskränkningen i försäkringstagarens behörighet att förhandla med försäkringsgivaren och uppbära ersättningsbelopp. Även i sådant hänseende måste vid transportförsäkring å varor, å vilka utfärdats fraktsedelsdubblett, försäkringsbrevet företes för erforderlig anteckning. Ehuru förevarande förslag icke upptagit beteckningen fraktsedelsdubblett på avsändarexemplaret av flygfraktsedeln, har tillämpning av vad 56 och 57 §§ försäkringsavtalslagen innehålla om fraktsedelsdubblett å avsändarexemplaret av flygfraktsedeln synts ligga så nära, att lagändring förmenats ej vara erforderlig för att vederbörligen trygga den, som vid luftbefordran fått försäkringsbrev i handom. Vad slutligen angår upplagsbevislagen, äger enligt dess 16 § upplagshållare, som i anledning av avtal om uppläggning av vara har fordringsrätt hos uppläggaren, panträtt i varan till säkerhet för sådan fordran, bland annat, om han, beträffande vara som är under befordring å järnväg, är i besittning av fraktsedelsdubblett därå. Såsom framgår av förarbetena till berörda paragraf, företer densamma i sin slutliga avfattning viss avvikelse från det till lagrådet remitterade förslaget. I detta saknades nämligen orden »beträffande vara som är under befordring å järnväg». Även om detta tillägg skulle anses omöjliggöra en analog tillämpning av lagrummet på flygfraktsedel, lärer något större praktiskt behov ej förefinnas att utvidga upplagshållarens panträtt utöver vad 16 § direkt utsäger, i följd varav de delegerade underlåtit att, såsom varit under övervägande, föreslå komplettering av paragrafen för det fall, att vara är under befordring med luftfartyg.

Förslag till lag om frihet från kvarstad och skingringsförbud för Tissa luftfartyg. Enligt stadgande i kvarstadskonventionen art. 2 förstås med kvarstad (saisie conservatoire) varje åtgärd, varigenom ett luftfartyg till förmån för borgenär, ägare eller den som eljest har sakrätt i fartyget, genom domstols eller förvaltningsmyndighets beslut, i privaträttsligt intresse 1 kvarhålles, utan att den som söker kvarstad kan åberopa verkställbar dom, given i vanlig rättegångsväg, eller motsvarande grund för verkställighet. 2 Åtgärder av sådan art äro enligt svensk rätt kvarstad och i viss mån skingringsförbud. 3 Jämföras må med stadgandena i 1 och 2 §§ i förslaget bestämmelserna i dess 3 §. Utanför konventionen och förslaget faller däremot utmätning (saisie exécutoire). Jämlikt kvarstadskonventionen art. 2 stycket 2 gäller vidare, att om borgenär utan brukarens samtycke tagit luftfartyg i besittning och borgenären, enligt den lag som skall tillämpas, äger kvarhålla fartyget, utövandet av sådan rätt enligt konventionen är att likställa med kvarstad och underkastat konventionens bestämmelser. Stadgandet har tillkommit med hänsyn till att enligt vissa rättssystem ägare av fastighet, som skadats genom ett luftfartyg, äger retentionsrätt i fartyget. Man har, såsom av förarbetena framgår, förmenat konventionens syfte kräva, att sådan rätt bleve begränsad i samma omfattning som kvarstad. Då de nordiska länderna sakna regler om dylik retentionsrätt, har emellertid konventionens stadgande i detta avseende ansetts icke böra upptagas i förslaget. Retentionsrätt utövad av den, som med ägarens samtycke fått luftfartyg i sin besittning, beröres ej av konventionen. Med avseende å konventionens tillämpningsområde är slutligen att erinra om stadgandet i konventionen art. 7, att den icke äger tillämpning å förvarings1 Såsom »intérét public» i motsats till »intér§t privé» har under förarbetena k a r a k t e r i serats en »intérét relevant de j u r e imperii de 1'Etat sur le territoire duquel la saisie doit avoir lieu». 2 I det på 1933 års diplomatiska luftprivaträttskonferens i Rom framlagda utkastet saknades definition på termen kvarstad. Med hänsyn till olikheter i de skilda ländernas lagstiftning fann man det vara förenat med svårigheter a t t uppställa en sådan. I motiveringen till utkastet framhölls emellertid, att fråga vore blott om åtgärder på begäran av borgenär, som ännu ej v u n n i t dom, och endast om åtgärder, som hindrade fartygets cirkulation. Å a n d r a sidan, y t t r a d e s det, vore konventionen i angivna fall städse tillämplig, oberoende av namnet på och sättet för åtgärderna. Som exempel vore a t t nämna »Arrest» och »einstweilige Verfiigung» i tysk r ä t t samt »Sequestro cosi detto conservative» i italiensk rätt. 3 I korthetens intresse namnes i det följande stundom blott kvarstad, även om uttalandet gäller också skingringsförbud.

71 åtgärder vid konkurs eller å beslag vid överträdelse av tull-, straff- eller ordningsbestämmelser. A t t den befrielse från kvarstad och skingringsförbud, som förslaget i viss utsträckning innefattar, icke sträcker sig in på området för de i art. 7 avsedda instituten har synts tydligt redan därigenom, att förslaget begränsats till att gälla kvarstad och skingringsförbud. Någon förväxling i dessa hänseenden har ansetts icke vara att befara. Förslagets rubrik giver tydligt vid handen, att i huvudsak allenast en sida av kvarstadsämnet i detsamma upptagits till behandling, nämligen begränsning av kvarstadsmöjligheten. I vissa andra hänseenden är emellertid kvarstaden föremål för reglering i ett av C. I. T. E . J . A. vid dess möte i Paris oktober 1931 upprättat »Avant-Projet de convention relative aux hypothéques, autres suretés reelles et privileges aériens», i vilket utkast ett särskilt kapitel är ägnat kvarstad. I åtskilliga andra avseenden är däremot ämnet överhuvud lämnat öppet i det internationella lufträttsarbetet. 1§. I kvarstadskonventionen art. 3 äro i olika grupper upptagna de fartyg, som äro undantagna från kvarstad i förut angivna mening. Såsom av förarbetena till konventionen framgår, har man nämligen ansett frågan om frihet från kvarstad icke kunna besvaras lika för alla slags luftfartyg. Det offentliga intresse, som skall giva ett undantag i detta avseende från allmänna regler dess berättigande, växlar naturligen i hög grad allt eftersom fråga är t. ex. om regelbunden fart eller om ett fartyg använt för sportflygning. Vid utformandet av reglerna om frihet från kvarstad har man därför funnit lämpligt att uppdela fartygen i olika kategorier. Enligt art. 3 första stycket a. är från kvarstad fritaget fartyg, som användes uteslutande för statsändamål, därunder inbegripet postbefordran men icke affärsdrift. Att luftfartyg, som tillhör staten och användes uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift, bör fritagas från kvarstad har under förarbetena till konventionen ansetts vara klart redan på grund av allmänt gällande rättsgrundsatser. I det allmännas intresse och särskilt med hänsyn till vikten av en ostörd postbefordran hava emellertid från kvarstad uteslutits jämväl privata luftfartyg, som användas uteslutande för statsändamål. Ordet »uteslutande» medför att ifrågavarande undantagsstadgande saknar tillämpning, om fartyget samtidigt gör kommersiell tjänst. A t t kvarstadsimmuniteten enligt konventionen ej utsträckts till fartyg, som användes för affärsdrift, har åter, enligt vad av förarbetena framgår, berott på, bland annat, inflytande från den i Bryssel den 10 april 1926 avslutade internationella konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om statsfartygs fri- och rättigheter. 1 I erinran må i detta sammanhang bringas även luftbefordringskonventionen art. 2 med tilläggsprotokoll. * Enligt art. 1 i ovanberörda konvention gäller, a t t fartyg, som ägas eller nyttjas av stater och stater, som äga eller n y t t j a fartygen, i fråga om fordringar, som härleda sig Iran fartygens begagnande, äro underkastade samma regler om ansvarighet och samma förpliktelser som gälla för enskilda fartyg och rederiföretag. Beträffande denna ansvarighet och dessa förpliktelser skola, enligt konventionen art. 2, reglerna om domstolarnas behö-

72 Den frihet från kvarstad, som sålunda medgivits, har under förarbetena till kvarstadskonventionen ansetts icke vara förenad med betänklighet i betraktande av den säkerhet, som en stat erbjuder. 1 Konventionens ifrågavarande stadgande har upptagits i förevarande paragraf första stycket under a. Beträffande luftfartyg, som äges eller uteslutande nyttjas av svenska staten, har emellertid åt stadgandet om kvarstadsfrihet givits allmän räckvidd, nåtgot som dock måhända icke innebär någon olikhet mot vad som skulle giälla oberoende av särskilt stadgande. 2 Klart är för övrigt, såsom ock av förarbetena till konventionen bekräftas, att utom Sverige svenskt statsluftfartyg åtnjuter frihet från kvarstad allenast i den omfattning detta föranledes av konventionens innehåll. I överensstämmelse med kvarstadskonventionen art. 3 stycket 1 b. förordlnas vidare i förevarande paragraf första stycket under b., att kvarstad ej må läggas å luftfartyg, som användes i regelbunden fart för allmän trafik, jämte nödiga reservfartyg. I förarbetena till konventionen framhålles, att för förekomsten av en »ligne réguliére» kräves en periodisk tjänst med bestämd tidtabell eller åtminstone bestämda tider för avgång och ankomst. Genom orden »transports publics» klargjordes — anföres det —, att här ej avsåges ett företag, vars linje fungerade blott på anmodan av en avsändare eller en resande eller som vore reserverad för en eller flera personer. För medgivande av righet samt om rättegång och utsökningsförfarande vara desamma som för handelsfartyg, tillhöriga enskilda ägare. Härifrån göras emellertid viktiga undantag. Så stadgas i a r t . 3 § 1, a t t bestämmelserna i de två föregående a r t i k l a r n a icke äro tillämpliga å k r i g s fartyg, statsjakter, bevakningsfartyg, lasarettsfartyg, hjälpfartyg, förrådstransportfartyg och andra fartyg, som ägas eller nyttjas av en stat och som vid tiden för fordringens uppkomst användas uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift, och att dessa fart y g icke må göras till föremål för utmätning, kvarstad eller annat kvarhållande på g r u n d av myndighets beslut eller för rättslig åtgärd »in rem». Dessutom stadgas i konventionen art. 7, a t t varje fördragsslutande stat förbehåller sig rättighet a t t i krigstid genom förklaring, som meddelas övriga fördragsslutande stater, tillsvidare upphäva tillämpligheten av denna konvention sålunda, a t t varken fartyg, som ägas eller nyttjas av nämnda stat, eller laster, som ägas av densamma, må göras till föremål för utmätning, kvarstad eller a n n a t kvarhållande av främmande stats domstol, dock a t t fordringsägaren skall äga befogenhet a t t anhängiggöra talan vid den domstol, som ä r behörig enligt art. 2 och 3. Sedan från en av de i 1926 års Brysselkonferens deltagande staternas sida väckts fråga om vissa förtydliganden beträffande konventionens innehåll — särskilt rörande innebörden av uttrycket »exploités» och beträffande vilken tidpunkt som skulle vara avgörande vid bedömandet, huruvida sådant dispositionsförhållande föreligger, att fartyg enligt konventionen art; 3 skall vara fritt för exekutiva åtgärder — har i sådant avseende u p p r ä t t a t s förslag till ett särskilt protokoll, avsett a t t utgöra en integrerande del av konventionen. 1 Kvarstadskonventionen saknar all motsvarighet till stadgandet i 1926 års förut nämnda konvention art. 5 därom, a t t om domstolen i fall, som i art. 3 sägs, finner anledning till tvekan, huruvida fartyg eller last är av offentlig, icke kommersiell natur, intyg, som undertecknats av den diplomatiska representanten för den s t a t vilken fartyget eller lasten tillhör och som framlagts genom förmedling av den stat vid vars domstol talan anhängiggjorts, skall gälla såsom bevis för att fartyget eller lasten omfattas av a r t . 3, dock endast s å v i t t fråga ä r om upphävande av utmätning, kvarstad eller a n n a t kvarhållande på g r u n d av myndighets beslut. 2 I en av dåvarande revisionssekreteraren A. Bagge i december 1926 gjord u t r e d n i n g rörande »förslag till konvention om statsfartygs fri- och rättigheter samt därav föranledd svensk lagstiftning» uttalas, a t t huruvida den svenska statens handelsfartyg kunna göras till föremål för kvarstad och utmätning kan synas tveksamt bland a n n a t från den synpunkten^ att överexekutor såsom statens administrativa organ kan anses obehörig att vidtaga tvångsåtgärder mot staten. Därvid vore dock a t t beakta, att klagan över sådan å t g ä r d ginge till hovrätt, som otvivelaktigt vore domstol även då den dömde i utsökningsmål.

73 ifrågavarande frihet från kvarstad hade synts tala ett allmänt intresse, som krävde att den internationella lufttrafiken fungerade väl och snabbt. Därmed vore icke förenliga de uppehåll, som lätteligen kunde orsakas genom en obeskuren rätt till kvarstad. En förebild i detta avseende vore de begränsningar ifråga om kvarstad, som genomförts beträffande järnvägarnas rullande materiel. 1 Ur borgenärssynpunkt syntes begränsning av kvarstadsrätten vad anginge fasta linjer ej förenad med större betänklighet. Fartygen återvände periodiskt; borgenären löpte därför ej större risk genom att vänta tills han erhölle verkställbar dom. Solvensen hos stora företag med rätt att utöva rörelse på en stor internationell linje borde icke vara föremål för tvekan. Möjligheten att återkalla koncession vore ock ägnad att i viss omfattning garantera betalning. Att beakta vore även, bland annat, det skydd mot skada genom luftfartyg tillskyndad tredje man på jordytan, som 1933 års liomkonvention i detta ämne åsyftade. Fall, då trots allt detta en borgenär ej kunde utfå sin fordran, vore alltför sällsynta för att behöva tagas i betraktande. För att kvarstadsfriheten icke måtte utsträckas längre, än som kräves för att linjen skall kunna vederbörligen fungera, har den begränsats till att avse luftfartyg, som verkligen användes i ifrågavarande fart, jämte nödiga reservfartyg. Huruvida denna förutsättning är förhanden, tillkommer det vederbörande myndighet att pröva i det särskilda fallet. En tidigare gjord begränsning, att fartyget skall vara färdigt att avgå, har däremot ej upptagits i den slutliga konventionstexten. I förevarande paragraf första stycket under c, hämtat från kvarstadskonventionen. art. 3 första stycket c , uteslutes i allmänhet från kvarstad luftfartyg, som eljest är avsett 2 för befordran av personer eller gods mot veder-, lag, nämligen då fartyget är färdigt att avgå för sådan befordran. Beträffande fartyg, som ej falla in under stadgandena i a. och b., har det allmännas intresse i att undvika kvarstad ansetts icke göra sig gällande med samma styrka som exempelvis med avseende å linjefartygen. I följd därav, har uppställts kravet, att fråga skall vara om en befordran mot vederlag. På, sätt i viss omfattning skett på sjörättens område, har emellertid kvarstadsfriheten vidare gjorts beroende av att fartyget är färdigt att avgå. överhuvud gäller dock kvarstadsfriheten icke, om kvarstaden avser gäld som gjorts för resans utförande eller därunder uppkommit, ett undantag som har motsvarighet för sjörätten exempelvis i den tyska handelslagen § 482. Särskilt har under förarbetena till kvarstadskonventionen framhållits det obilliga 1 E n l i g t 2 § lagen den 22 december 1927 i anledning av Sveriges anslutning till de in-, ternationella konventionerna angående godsbefordring å j ä r n v ä g samt angående befordring å j ä r n v ä g av resande och resgods gäller, bland annat, a t t om innehavare av utländsk järnväg hos innehavare av svensk j ä r n v ä g äger fordran, som grundar sig på omförmälda konventioner, eller om här i riket finnes rullande materiel, som hörer till utländsk järnväg, sådan fordran eller materiel ej må utmätas eller beläggas med kvarstad, med mindre åtgärden sökes på grund av dom eller beslut av domstol i den stat, till vilken den utländska j ä r n v ä g e n hör. _ 2 Det av konventionen använda uttrycket »affecté å des transports de personnes ou de biens contre remuneration» har förordats med den motiveringen, a t t det gällde »en somme d'etablir que ce sont les aéronefs qui, habituellement, font des transports contre remuneration».

74 i a t t leverantör, som möjliggjort resas anträdande eller utförande, skulle kunna utsättas för risken, att luftfartyget avlägsnades innan leverantören kommit till sin rätt. Undantaget gäller naturligen blott så länge den ifrågavarande resan varar. I andra stycket av förevarande paragraf återgives kvarstadskonventionen art. 3 stycket 2 angående kvarstad på ansökan av ägare, som avhänts luftfartyget genom rättsstridig handling. Enligt vad under förarbetena till konventionen framhållits har billigheten ansetts kräva, att i dylikt fall ägaren av luftfartyget icke berövas möjlighet att återförvärva besittningen av fartyget. 1 I samband med 1 § må slutligen framhållas, att enligt kvarstadskonventionen art. 8 denna ej utesluter tillämpning av internationella konventioner, som i förhållandet mellan de höga fördragsslutande parterna stadga vidsträcktare frihet från kvarstad. Jämföras må t. ex. § 39 mom. 3 K. F . den 26 maj 1922 om luftfart. 2 2 §.

I kvarstadskonventionen art. 4 föreskrives, dels att om frihet från kvarstad ej föreligger eller om brukaren icke åberopar sådan förmån, han dock äger förebygga kvarstaden eller få den hävd, där tillräcklig säkerhet ställes, dels ock att säkerheten skall anses tillräcklig, såvida den täcker fordringsbeloppet jämte kostnader och uteslutande avser betalning därav eller, om luftfartygets värde är lägre, där säkerheten täcker detta. Stadgandets tillämplighet är icke begränsad till visst slag av luftfartyg, ehuru detsamma naturligen främst är av betydelse i fall, där konventionens bestämmelser i art. 3 första stycket ej äro tillämpliga. Avsiktligen har man valt sådan formulering, att en brukare av ett i och för sig från kvarstad befriat fartyg, vilken vill undgå alla eventuella svårigheter, kan åberopa förevarande artikel utan att han därigenom hindras att senare göra gällande de rättigheter, som härflyta ur luftfartygets immunitet. Medlet att enligt art. 4 förebygga kvarstad eller få sådan hävd består i ställande av säkerhet, som garanterar borgenären vad han kunnat vinna genom kvarstaden. Fullföljde den som erhållit kvarstad — yttras det i förarbetena till konventionen — förfarandet, kunde han icke erhålla mera än försäljningspriset. Ställde brukaren en säkerhet, som antingen täckte fordringsbeloppet jämte kostnader och uteslutande avsåge betalning därav eller ock täckte luftfartygets värde, om detta vore lägre än beloppet, befunne sig borgenären i samma läge, som om kvarstad erhållits. Denne förlorade alltså 1 Så yttrades under den diplomatiska konferensen i Rom, bland a n n a t : »L'imposeibilite de saisie p a r le propriétaire souléve une difficult^ qui est surtout théorique, mais qui peut p o u r t a n t se presenter en pratique: le cas du propriétaire dépossédé et qui n'aurait pas le moyen de rentrer en possession de son appareil. Lorsque d'aeronef aura été t r a n s p o r t s å 1'étranger, le propriétaire n'aura plus la possibility de le retrouver» (förhandlingarna I e. 26). * Vissa andra fall, där stadgandet äger betydelse, äro anförda i den diplomatiska konferensens i Rom förhandlingar I s. 60.

75 intet därigenom, att kvarstad hävdes eller icke komme till stånd. Myndigheten hade att uppskatta luftfartygets värde och i övrigt fastställa, när säkerhet finge anses vara betryggande. Av formuleringen av andra stycket i art. 4 synes väl framgå, att man med artikeln närmast avsett kvarstad till säkerhet för fordran. Med den avfattning, som i konventionen givits åt första stycket, lärer emellertid brukare av luftfartyg äga att mot ställande av säkerhet förebygga kvarstad eller få den hävd, även om kvarstaden gäller säkerhet för bättre rätt till luftfartyget. 1 Till sin grundtanke stå väl de ovan återgivna bestämmelserna i full överensstämmelse med stadgandet i 189 § utsökningslagen, att kvarstad och skingringsförbud, som till säkerhet för fordran beviljade blivit, skola upphöra, då gäldenären ställer pant eller borgen. I följd härav lärer beträffande kvarstad till säkerhet för fordran anledning icke förefinnas att i sådant hänseende upptaga särskild lagregel. Enär emellertid, såsom inom doktrinen framhållits, den, mot vilken kvarstad utverkats till säkerhet för bättre rätt till viss egendom, enligt gällande svensk rätt icke har rättighet att genom ställande av pant eller borgen få handräckningen upphävd, men art. 4 stycket 1 som antytts synes avse även sådan kvarstad, har i förslaget förevarande paragraf första stycket upptagits stadgande, att kvarstad å luftfartyg skall, ändå att den ej är beviljad till säkerhet för fordran, upphöra, då pant eller borgen ställes. Beträffande frågan, huru säkerhet skall vara beskaffad för att böra godtagas, gäller enligt 48 § utsökningslagen allenast, att om den ej är av vederparten godkänd, den skall prövas av myndighet, hos vilken den ställes, varjämte vissa bestämmelser givas om borgens beskaffenhet samt om förvaring av pant och löftesskrift. Med hänsyn därtill har det synts nödigt att i förevarande paragraf andra stycket i nära anslutning till konventionen upptaga föreskrift, att säkerhet till befrielse från.kvarstad för fordran skall anses tillräcklig där den täcker fordringsbeloppet jämte kostnader och uteslutande avser betalning därav 2 eller, om luftfartygets värde är lägre, där säkerheten täcker detta. Under fordringsbelopp innefattas tydligen även ränta. 1 Framhållas må, a t t under den diplomatiska konferensen i Rom framlades e t t förslag (förhandlingarna I s. 281) i syfte a t t avlägsna den oegentligheten, a t t andra stycket i a r t . 4 enligt sin ordalydelse rörde blott kvarstad för fordran. Förslaget återtogs emellertid, sedan det uttalats a t t detsamma ej berörde styckets innehåll utan blott dess form. Mot a t t tolka art. 4 såsom avseende blott kvarstad till säkerhet för fordran synes ock tala böljande i »Begriindung» till ett i anledning av konventionen u p p r ä t t a t tyskt lagförslag mötande uttalande: »Die in § 4 vorgeschriebene sinngemässe Anwendung der fur den Arrest in § 3 aufgestellten Vorschrift h a t zur Folge, dass auch die den Abflug eines Luftfahrzeugs hindernde einstweilige Verfugung aufzuheben ist, wenn in der des näheren vorgeschriebenen Höhe Sicherheit geleistet wird. Die Vorschrift weicht von dem in § 939 ZPO. festgelegten Grundsatz bewusst ab. An Stelle des in § 3 erwähnten Betrages der Schuld und der Kosten wird bei der einstweiligen Verfugung ein das Interesse des A n t r a g stellers und die Kosten deckender Betrag hinterlegt werden miissen.» 3 Vid den diplomatiska konferensen i Rom uttalades, a t t bestämmelsen därom, a t t säkerheten skall avse uteslutande betalning till borgenären, gäller blott det fallet, a t t säkerheten täcker fordringsbeloppet jämte kostnader, men icke det, att säkerheten täcker luftfartygets värde, där detta är lägre. Angående tillkomsten av stadgandet må även jämföras förhandl i n g a r n a vid C. I. T. E. J . A.:s möte i Stockholm 1932 (s. 103). Därunder framhölls, bland annat, a t t om brukaren »konsignerat» luftfartygets värde, detta värde stode till förfogande för samtliga borgenärerna; men a t t om han konsignerat blott fordringens belopp, detta måste stå till förfogande för allenast den ifrågavarande borgenären.

76 Skulle kvarstad avse annat än fordran, bliva utsökningslagens vanliga bestämmelser om prövande av säkerhet att tillämpa. I samband med denna paragraf torde böra erinras, hurusom Nordiska poolen för luftfärdförsäkring som sin mening framhållit, att frihet från kvarstad och skingringsförbud borde kunna medgivas även för luftfartyg, vilket icke användes för befordran av personer eller gods mot vederlag, under förutsättning nämligen att gällande ansvarighetsförsäkring funnes för fartyget, varom bevis borde företes, och att de framställda ersättningskraven till såväl sin storlek som sin art otvivelaktigt omfattades av försäkringen. Ehuruväl konventionen art. 3 icke medgiver en utsträckning i sålunda avsedd omfattning för det med konventionen avsedda tillämpningsområdet, 1 lärer dock vad Nordiska poolen åsyftat åtminstone i det väsentliga nås genom de i konventionen art. 4 och förslaget 2 § upptagna bestämmelserna, för vilka i det föregående redogjorts. Innan de delegerade lämna denna paragraf må anmärkas, att i kvarstadskonventionen art. 5 föreskrives, att om ansökan göres om kvarstads hävande, avgörande städse skall träffas summariskt och snabbt. Föreskriften står i den överensstämmelse med gällande utsökningslags grunder, att särskilt stadgande i följd därav ansetts ej vara påkallat. Anmärkas må tillika, hurusom i förarbetena till konventionen framhålles, att staterna bliva ansvariga blott om vederbörliga lagstiftningsåtgärder ej vidtagits. Den omständigheten i och för sig, att domstol eller annan myndighet trots gällande bestämmelser i det särskilda fallet ej träffar avgörande med tillräcklig snabbhet, medför sålunda ej ansvarighet för staten. I konventionen art. 6 föreskrives vidare, att om luftfartyg belagts med kvarstad, ehuru det enligt bestämmelserna i konventionen varit fritaget därifrån, eller om gäldenären måst ställa säkerhet för att förebygga kvarstad eller få kvarstad hävd, sökanden skall svara enligt handräckningsortens lag för skada, som därav kommit för brukaren eller ägaren, samt att detsamma skall gälla där utan giltig orsak kvarstad lagts å luftfartyg. 2 Behov att meddela särskilda lagbestämmelser i anledning av vad konventionen sålunda innehåller har med hänsyn till gällande utsökningsrätt ansetts icke föreligga. Kvarstad Och skingringsförbud må nämligen enligt 194 § utsökningslagen principiellt ej beviljas, där icke sökanden ställt pant eller borgen för den skada, som kan genom åtgärden vederparten tillskyndas. Säkerheten torde, såsom inom doktrinen uttalats, avse såväl det fall, att det anspråk, till säkerhet varför handräckningen beviljats, sedermera befinnes ogillt eller talan därom ej vederbör1 Under förarbetena till konventionen har v a r i t ifrågasatt stadgande, a t t »la production d'un certificat d'assurance contre les risques de responsabilitö vis-ä-vis des t i e r s . . . , sera eensée constituer une garantie suffisante de couverture de toutes demandes en dommagesintéréts auxquelles ladite assurance a t r a i t » . Förslaget har visserligen mötts med gillande i princip, men en del detaljanmärkningar hava framkommit däremot, t. ex. a t t försäkringen måste v a r a sådan, a t t den medför t a l e r ä t t för borgenären inom den ifrågavarande staten. 2 Härmed åsyftas, enligt vad av förarbetena till konventionen framgår, det fallet, a t t en person gjort fordran sannolik och därför erhållit k v a r s t a d men sedermera i den ordinarie processen ej lyckas vederbörligen styrka fordringens giltighet.

77 ligen anhängiggöres eller fullföljes,1 som ock den händelse att överexekutors handräckningsbeslut, sedan det blivit verkställt, ändras. Undantag från detta stadgande äger visserligen rum för det fall, att den som bör säkerheten ställa är ur stånd därtill och för sin talan visat synnerliga skäl. Undantaget avser emellertid blott skyldigheten att ställa säkerhet, ej ersättningsskyldigheten såsom sådan. Särskilt lagstadgande har synts så mycket mindre påkallat, som konventionens ord om ersättningsskyldighet »suivant la loi du lieu de la procedure» 2 infogats i konventionen, efter det å vissa håll framhållits att det vore förenat med viss betänklighet att göra en kvarstadssökande borgenär obetingat ansvarig för följderna av en oberättigad kvarstad, ehuru å hans sida ej förelupit dolus eller culpa. 3 3 §. Redan vid rubriken till förevarande förslag har antytts, att såsom en i kvarstadskonventionen art. 2 avsedd åtgärd i viss mån är att anse, förutom kvarstad, även skingringsförbud. Det är visserligen sant, att då lös egendom, som ställes under skingringsförbud, skall förbliva under innehavarens vård och nyttjande, i följd därav innehavarens rörelsefrihet ej är i samma mån inskränkt som när kvarstad beviljas. Med hänsyn särskilt till den internationella trafiken lärer det emellertid vara av vikt, att icke till följd av skingringsförbud tvekan kan inträda vad angår rörelsefriheten. I sakens natur ligger ock, att betänksamhet mot tillämpning av konventionens regler gör sig mindre gällande vid den lindrigare form av handräckning, som skingringsförbudet innefattar, än med avseende å kvarstad. I förevarande paragraf föreslås sålunda, att vad i 1 och 2 §§ stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande skingringsförbud.

Stadgandet i denna paragraf är föranlett av bestämmelserna i konventionen art, 9, att densamma på envar fördragsslutande parts territorium äger tilllämpning å luftfartyg, registrerat inom annan fördragsslutande parts territorium, samt att uttrycket fördragsslutande parts territorium innefattar varje territorium, som är underkastat partens suveränitet, överhöghet, protektorat, mandat eller myndighet och för vilket parten är ansluten till konventionen. * Under förarbetena till konventionen har v a r i t i fråga a t t upptaga en mot den i a r t . 6 givna bestämmelsen svarande sådan för det fall, a t t »Faction principale n'est pas intentée en temps utile». Bestämmelse därom uteslöts emellertid. Det stode — framhölls det — den nationella lagen fritt a t t lagstadga därom, men man hade ej velat uppställa stadganden berörande den nationella lagens föreskrifter om det processuella förfarandet. 2 Angående innebörden av detta uttryck må jämföras den diplomatiska konferensens i Rom förhandlingar I s. 53. 3 E t t under förarbetena diskuterat specialfall ä r det, då en »créancier saisit un nombre d'aeronefs plus grand qu'il ne serait nécessaire, pour obtenir le payment de sa créance». Man har emellertid v a r i t ense om a t t den »cantonnement de la saisie», som föreskreves av alla lagstiftningar, vore tillräcklig för a t t förhindra eventuella missbruk. Därjämte h a r uttalats farhåga, a t t en borgenär som konsekvens av sådant stadgande skulle k u n n a komma a t t bliva ansvarig för fel även av en myndighet.

78 I förarbetena till konventionen uttalas, att staterna äro skyldiga att tilllämpa konventionen och medgiva därigenom inrymda förmåner allenast beträffande luftfartyg, som äro registrerade i en främmande fördragsslutande stat. Det hade visserligen — framhålles det — föreslagits att utsträcka konventionens tillämplighet till luftfartyg, registrerade i den stat där kvarstaden skulle äga rum, såvitt de voro avsedda för internationell befordran. Såsom skäl därför kunde utan tvivel anföras följande. Luftfartyget kunde hava ombord passagerare och gods även till utlandet. Om luftfartyget ej underkastades reglerna i konventionen utan full frihet lämnades beträffande fartyget i inregistreringslandet, vore passagerare, avsändare och mottagare utsatta för skada, i den mån som inregistreringslandet medgåve kvarstad i större omfattning än konventionen. Med andra ord stode även i sådant fall ett visst internationellt intresse på spel. Man hade emellertid tvekat att antaga en sådan regel, som skulle göra intrång på de fördragsslutande staternas rätt att i viss omfattning självständigt reglera ställningen för luftfartyg som inregistrerats hos dem. För att visa sin avsikt att i möjligaste mån inskränka fallen av kvarstad hade man emellertid uttalat den önskningen (voeu), att de fördragsslutande staterna måtte bringa sin lagstiftning i överensstämmelse med konventionens regler. I nära anslutning till den sålunda utvecklade tankegången upptogs i 1 § i utkastet stadgande att lagen skulle äga tillämpning beträffande dels svenskt luftfartyg, som vore avsett för trafik mellan Sverige och utlandet, dels ock luftfartyg registrerat inom främmande stat, ansluten till den i Rom den 29 maj 1933 avslutade konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om kvarstad å luftfartyg. I ett remissyttrande har i anledning härav framhållits, att den gräns, som sålunda droges mellan olika svenska luftfartyg, syntes alltför obestämd och ägnad att medföra svårigheter vid lagens tillämpning. I vissa fall kunde ett luftfartyg vara förvärvat i avsikt att användas på utlandsrut, men dessemellan brukas även i trafik inom landet. I andra fall användes ett luftfart y g endast inom landet, men just vid det tillfälle kvarstad ifrågasattes hade ägaren för avsikt att låta det avgå till utlandet. Tvekan om lagens tillämplighet syntes i dessa och liknande fall kunna uppkomma. Gränsdragningen syntes för övrigt för borgenärerna sakna nämnvärd betydelse. En kvarstadsrätt beträffande luftfartyg, som användes endast inom landet, vore tydligen icke av något större intresse för dem, då de t. ex. vid konkurs kunde räkna med att luftfartyget i allt fall i regel komme att finnas i landet och ingå bland tillgångarna. Det syntes därför lämpligt att lagen finge sådan lydelse, att den avsåge alla svenska luftfartyg. Vid förslagets utarbetande har man ansett sig kunna, i enlighet med vad sålunda förordats, göra lagen tillämplig även på svenskt luftfartyg, som ej är avsett för trafik med utlandet. Med de begränsningar, som gälla beträffande friheten från kvarstad och skingringsförbud, torde dess lagfästande ej heller med avseende å den inre trafiken vara förenat med betänklighet. Även om man får utgå från att ämnet åtminstone för närvarande saknar större betydel-

79 se för vårt land, lärer det böra medgivas att genom sådan utsträckning en större klarhet vinnes beträffande lagens tillämpning. 1 I enlighet därmed har vad angår lagens användning gjorts blott den begränsningen, att den beträffande utländskt fartyg skall äga tillämpning allenast såvitt Konungen efter avtal med främmande stat därom förordnat. Denna begränsning står i sak i överensstämmelse med konventionens förut berörda art. 9. Den från konventionen något avvikande formuleringen har valts med tanke på möjligheten att i utländsk stat hemmahörande statsfartyg icke är inregistrerat i teknisk bemärkelse. Jämföras må t. ex. § 38 K. F . den 26 maj 1922 om luftfart. Beträffande andra utländska luftfartyg än de av kvarstadskonventionen omfattade förbliva nu gällande regler tillämpliga. Det har ansetts böra överlämnas åt Konungen att bestämma tidpunkten för lagens ikraftträdande. j j den förut citerade tyska »Begriindung» anföres ock: »Ohne eine solche Angleichun» des deutschen Rechts könnte unter Umständen ein deutscher Gläubiger in Deutschland einen Arrest in deutsche Luftfahrzeuge, nicht dagegen, trotz Vorliegens der gleichen Voraussetzungen, in Luftfahrzeuge der fremden Vertragsstaaten vollziehen lassen.»

L U F T B E F O R D R I N G S - OCH KVARSTADSKONVENTIONERNA JÄMTE ÖVERSÄTTNING.

6—350780

(Svensk och finsk text.)

KONVENTION CONVENTION rörande fastställande av vissa pour rUnification de certaines g e m e n s a m m a bestämmelser i Regies relatives an Transport fråga om internationell luftAérien International. befordran. CHAPITRE PREMIER. Objet — Definitions. Article premier. 1) La présente Convention s'applique ä tout transport international de personnes, bagages ou marchandises, effectué par aéronef contre remuneration. Elle s'applique également aux transports gratuits effectués par aéronef par une entreprise de transports aériens. 2) Est qualifié «transport international», au sens de la présente Convention, tout transport dans lequel, d'apres les stipulations des parties, le point de depart et le point de destination, qu'il y ait ou non interruption de transport ou transbordement, sont situés soit sur le territoire de deux Hautes Parties Contractantes, soit sur le territoire d'une seule Haute Partie Contractante, si une escale est prévue dans un territoire soumis ä la souveraineté, a la suzeraineté, au mandat ou a 1'autorité d'une autre Puissance meme non Contractante. Le transport sans une telle escale entre les territoires soumis ä la souveraineté, a la suzeraineté, au mandat ou a 1'autorité de la méme Haute Partie Contractante n'est pas considéré comme international au sens de la présente Convention. 3) Le transport a exécuter par plusieurs transporteurs par air successifs est censé constituer pour l'application de cette Convention un transport unique lorsqu'il a été envisage p a r i e s parties comme une seule operation,

KAPITEL I. Föremål och definitioner. Artikel 1. 1. Denna konvention gäller all internationell befordran av personer, resgods eller gods, vilken utföres med luftfartyg mot vederlag. Den äger tillämpning jämväl å vederlagsfri befordran, som med luftfartyg utföres av lufttrafikföretag. 2. Såsom internationell anses i denna konvention befordran, då enligt befordringsavtalet avgångsorten och bestämmelseorten — oavsett om befordringsavbrott eller ombyte av fartyg förekommer eller ej — ligga på två höga fördragsslutande parters territorier. Äro både avgångsorten och bestämmelseorten belägna på en enda hög fördragsslutande parts territorium, anses befordringen jämväl såsom internationell, såframt mellanlandning skall äga rum på territorium, som är underkastat annan stats suveränitet, överhöghet, mandat eller myndighet, ändå att denna stat icke är fördragsslutande. Befordran, som utan sådan mellanlandning företages mellan territorier underkastade en och samma höga fördragsslutande parts suveränitet, överhöghet, mandat eller myndighet, anses icke såsom internationell i denna konvention. 3. Befordran, som skall utföras av flera luftfraktförare var efter annan, anses, vare sig beträffande befordringen slutits ett enda eller flera avtal, vid tillämpning av denna konvention såsom en enhet, där den av parterna så

(Dansk Tekst.)

(Norsk tekst.)

KONVENTION KONVENSJON angaaende Indforelse af visse om innförelse av visse ensensartede Regler om inter- artede regler o m internasjonational Luft b efor dr ing. nal luftbefordring. KAPITEL I. Genstand og Definitioner. Artikel 1.

KAPITEL I. Gjenstand og definisjoner. Art. 1.

1. Denne Konvention gselder al international Befordring af Rejsende, Rejsegods eller Gods, som udfores med Luftfartoj mod Betaling. Den gselder ogsaa vederlagsfri Befordring med Luftfartoj, naar Befordringen udfores af et Lufttrafikforetagende.

1. Denne konvensjon gjelder al internasjonal befordring av reisende, reisegods, eller gods, som utföres med luftfartöi mot betaling. Den gjelder også vederlagsfri befordring med luftfartöi når den utföres av et luftfartsforetagende.

2. Som international anses i denne Konvention Befordringen, naar Afgangsstedet og Bestemmelsesstedet efter Befordringsaftalen — uanset om Befordringen afbrydes, eller Skifte af Luftfartoj finder Sted — ligger indenfor to af de hoje kontraherende Parters Territorier. Ligger Afgangsstedet og Bestemmelsesstedet indenfor en enkelt kontraherende Parts Territorium, anses Befordringen for international, saafremt Mellemlanding skal finde Sted indenfor et Territorium, der er undergivet en anden Stats Suvereenitet, Overhojhed, Mandat eller Myndighed, selv om denne Stat staar udenfor Konventionen. Befordring, der uden saadan Mellemlanding foretages mellem Territorier, der er undergivet den samme hoje kontraherende Parts Suversenitet, Overhojhed, Mandat eller Myndighed, anses ikke som international i denne Konvention. 3. E n Befordring, der skal udfores af flere Luftbefordrere efter hinanden, anses ved Anvendelsen af denne Konvention som een Befordring, naar den af Parterne er betragtet som en Enhed, uanset om der er afsluttet en

2. Som internasjonal ansees befordringen i denne konvensjon, når avgangsstedet og bestemmelsesstedet efter fraktavtalen ligger innenfor to av de höie kontraherende parters territorium, uansett om befordringen avbrytes eller skifte av luftfartöi företas. Ligger avgangsstedet og bestemmelsesstedet innenfor én kontraherende parts territorium, ansees befordringen for internasjonal, såfremt mellemlanding skal företas på et territorium som er undergitt en annen stats suverenitet, overhöihet, mandat eller myndighet, selv om denne stat står utenfor konvensjonen. Befordring som uten sådan mellemlanding företas mellem territorier som er undergitt den samme höie kontraherende parts suverenitet, overhöihet, mandat eller myndighet, regnes ikke for internasjonal i denne konvensjon. 3-. En befordring som skal utföres av flere luftfraktförere efter hverandre, ansees ved anvendelsen av denne konvensjon for én befordring når den av partene er betraktet som en enhet, uansett om der er sluttet en en-

84 qu'il ait été conclu sous la forme d'un seul contrat ou d'une serie de contrats et il ne perd pas son caractére international par le fait qu'un seul contrat ou une serie de contrats doivent étre executes intégralement dans un territoire soumis ä la souveraineté, a la suzeraineté, au mandat ou ä 1'autorité d'une meme Haute Partie Contractante. Article 2. 1) La Convention s'applique aux transports effectués par l'Etat ou les autres personnes juridiques de droit public, dans les conditions prévues a l'article l e r . 2) Sont exceptés de l'application de la présente Convention les transports effectués sous l'empire de conventions postales internationales.

betraktats; befordringen förlorar icke på den grund sin internationella karaktär, att ett eller flera av avtalen skola i sin helhet fullgöras inom territorium, som är underkastat en och samma höga fördragsslutande parts suveränitet, överhöghet, mandat eller myndighet.

CHAPITRE II.

KAPITEL II.

Titres de transport.

Beford ringshandlingar.

Section I. — Billet de passage.

Artikel 2. 1. Konventionen gäller, under de i art. 1 angivna förutsättningar, jämväl befordran, som utföres av stat, kommun, annan sådan menighet eller offentlig inrättning. 2. Konventionen gäller icke befordran, som utföres i enlighet med internationella postkonventioner.

Avdelning I.

Biljett.

Artikel 3. Article 3. 1. Vid befordran av passagerare 1) Dans le transport de voyageurs, le transporteur est tenu de délivrer un skall fraktföraren utfärda biljet: inbillet de passage qui doit contenir les nehållande följande uppgifter: mentions suivantes: a. ort och dag för utfärdandet; a) le lieu et la date de remission; b) les points de depart et de destib. avgångsort och bestämmelseort; nation ; c. avsedda mellanlandningar, fraktc) les arrets prévus, sous reserve de la faculté pour le transporteur de föraren obetaget att förbehålla sig rätt stipuler qu'il pourra les modifier en till nödig ändring, utan att befordrincas de nécessité et sans que cette mo- gen på den grund förlorar sin iaterdification puisse faire perdre au trans- nationella karaktär; port son caractére international; d. fraktförarens eller fraktförarnas d) le nom et l'adresse du ou des namn och adress; samt transporteurs; e. att befordringen utföres under e) l'indication que le transport est soumis au regime de la responsabilité den ansvarighet, som stadgas i dmna konvention. établi par la présente Convention. 2. Är biljett ej utfärdad, har den 2) L'absence, 1'irrégularité _ ou la perte du billet n'affecte ni l'existence, ej föreskrivet innehåll eller har den ni la validité du contrat de transport, förkommit, vare befordringsavtals änqui n'en sera pas moins soumis aux dock gällande och underkastat bes:ämregies de la présente Convention. melserna i denna konvention. Har mottagit passageiaren Toutefois si le transporteur accepte le fraktföraren voyageur sans qu'il ait été délivré un utan att biljett utfärdats, äge han

85 enkelt eller flere Aftaler. Befordringen taber ikke sin internationale Karakter, fordi en eller flere af Aftalerne i sin Helhed skal fuldbyrdes indenfor et Territorium, der er undergivet samme hoje kontraherende Parts Suveraenitet,' Overhojhed, Mandat eller Myndighed.

kelt eller flere avtaler. Befordringen taper ikke sin internasjonale karakter av den grunn at en eller flere av avtalene i sin helhet skal opfylles innenfor et territorium som er undergitt den samme höie kontraherende parts suverenitet, overhöihet, mandat eller myndighet.

Artikel 2. 1. Konventionen gselder ogsaa Befordring, der udfores af Stat, Kommune eller andre offentlige Institutioner, paa de Vilkaar, der er fastsat i Artikel 1. 2. Konventionen gaelder ikke Befordring, der udfores i Henhold til internationale Postkonventioner.

Art. 2. 1. Konvensjonen gjelder også befordring som utföres av en stat, kommune eller offentlig innretning, under de vilkår som er fastsatt i art. 1. 2. Konvensjonen gjelder ikke befordring som utföres i henhold til internasjonale postkonvens joner.

KAPITEL II.

KAPITEL II.

Befordringsdokumenter.

Befordringsdokumenter.

1. Afsnit.

BiUet.

Avsnitt I. BiUett.

Artikel 3. 1. Ved Befordring af Rejsende skal Befordreren udstede en Billet, som skal indeholde folgende Angivelser: a. Sted og Dato for Udstedelsen; b. Afgangssted og Bestemmelsessted; c. de fastsatte Mellemlandinger; Befordreren kan dog forbeholde sig Ret til nodvendige Forandringer, uden at Befordringen af den Grund mister sin internationale Karakter;

Art. 3. 1. Ved befordring av reisende er fraktföreren forpliktet til å utstede en billett som skal inneholde folgende oplysninger : a. sted og dag for utstedelsen; b. avgangssted og bestemmelsested;

d. Befordrerens eller Befordrernes Navn og Adresse; e. at Befordringen er undergivet de Ansvarsregler, som denne Konvention fastsaetter. 2. E r Billet ikke udstedt, eller har den ikke det foreskrevne Indhold, eller er den gaaet tabt, er Befordringsaftalen dog gyldig og undergivet Bestemmelserne i denne Konvention. Har Befordreren modtaget den Rejsende, uden at der udstedes Billet, har han

d. fraktförerens eller fraktförernes navn og adresse; e. at befordringen er undergitt de ansvarsregler som denne konvensjon fastsetter. 2. Om billett ikke utstedes, eller om billetten ikke har det foreskrevne innhold eller mistes, er fraktavtalen allikevel gyldig og underkastet bestemmelsene i denne konvensjon. Har fraktföreren tätt imot en reisende uten å utstede billett, har han dog ikke

c. de fastsatte mellemlandinger; fraktföreren kan dog forbeholde sig rett til nodvendige forandringer, uten at befordringen av den grunn taper sin internasjonale karakter;

86 billet de passage, il n'aura pas le dock ej åberopa de bestämmelser i dendroit de se prévaloir des dispositions na konvention, som utesluta eller bede cette Convention qui excluent ou gränsa hans ansvarighet. limitent sa responsabilité. Section n . — Bulletin de bagages. Article 4. 1) Dans le transport de bagages, autres que les menus objets personnels dont le voyageur conserve la garde, le transporteur est tenu de délivrer un bulletin de bagages. 2) Le bulletin de bagages est établi en deux exemplaires, l'un pour le voyageur, l'autre pour le transporteur. 3) II doit contenir les mentions suivantes: a) le lieu et la date de remission; b) les points de depart et de destination ; c) le nom et l'adresse du ou des transporteurs; d) le numéro du billet de passage; e) l'indication que la livraison des bagages est faite au porteur du bulletin ; f) le nombre et le poids des colis; g) le montant de la valeur déclarée conformément ä l'article 22 alinéa 2; h) l'indication que le transport est soumis au regime de la responsabilité établi par la présente Convention. 4) L'absence, 1'irrégularité ou la perte du bulletin n'affecte ni l'existence, ni la validité du contrat de transport qui n'en sera pas moins soumis aux regies de la présente Convention. Toutefois si le transporteur accepte les bagages sans qu'il ait été délivré un bulletin ou si le bulletin ne contient pas les mentions indiquées sous les lettres d), f), h ) , le transporteur n'aura pas le droit de se prévaloir des dispositions de cette Convention qui excluent ou limitent sa responsabilité.

Avdelning II.

Resgodsbevis.

Artikel 4. 1. Vid befordran av annat resgods än det, som passageraren behåller i sin vård, skall fraktföraren utfärda resgodsbevis. 2. Resgodsbeviset utfärdas i två exemplar, det ena för passageraren, det andra för fraktföraren. 3. Beviset skall innehålla följande uppgifter: a. ort och dag för utfärdandet; b. avgångsort och bestämmelseort; c. fraktförarens eller fraktförarnas namn och adress; d. biljettens nummer; e. att resgodset utlämnas till innehavaren av beviset; f. kollinas antal och vikt; g. belopp, som uppgivits i enlighet med art. 22 andra stycket; sa.mt h. att befordringen utföres under den ansvarighet, som stadgas i denna konvention. 4. Är resgodsbevis ej utfärdat, har beviset ej föreskrivet innehåll eller har det förkommit, vare befordringsavtalet ändock gällande och underkastat bestämmelserna i denna konvention. Har fraktföraren mottagit resgodset utan att resgodsbevis utfärdats eller innehåller beviset icke de under d., f. och h. föreskrivna uppgifter, äge han dock ej åberopa de bestämmelser i denna konvention, som utesluta eller begränsa hans ansvarighet.

Avdelning HL Flygfrakts edeL Section m . — Lettre de transport aérien. Artikel 5. Article 5. 1. Vid befordran av gods äge 1) Tout transporteur de marchandises a le droit de demander a l'expe- fraktföraren fordra, att avsändaren

87 dog ikke Ret til at paaberaabe sig de rett til å påberope sig de bestemmelser Bestemmelser i denne Konvention, som i konvensjonen som utelukker eller beudelukker eller begraenser hans An- grenser hans ansvar. svar. 2. Afsnit.

Bejsegodsbevis.

Avsnitt II.

Beisegodsbevis.

Artikel 4. Art. 4. 1. Ved Befordring af Rejsegods, 1. Ved befordring av reisegods, som den Rejsende ikke beholder i sin som den reisende ikke beholder i sin Varetsegt, er Befordreren forpligtet varetekt, er fraktföreren forpliktet til til at udstede et Rejsegodsbevis. å utstede reisegodsbevis. 2. Rejsegodsbeviset udfaerdiges i to Eksemplarer, det ene for den Rejsende, det andet for Befordreren. 3. Beviset skal indeholde folgende Angivelser: a. Sted og Dato for Udstedelsen; b. Afgangssted og Bestemmelsessted; c. Befordrerens eller Befordrernes Navn og Adresse; d. Billettens Nummer; e. at Rejsegodset udleveres til Indehaveren af Beviset; f. Stykkernes Antal og Vsegt; g. Det Belob, der er angivet i Henhold til Artikel 22, 2. Stk.; h. at Befordringen er undergivet de Ansvarsregler, som denne Konvention fastssetter. 4. E r Rejsegodsbevis ikke udstedt, eller har Beviset ikke det foreskrevne Indhold, eller er det gaaet tabt, er Befordringsaftalen dog gyldig og undergivet Bestemmelserne i denne Konvention. Har Befordreren modtaget Rejsegods, uden at der udstedes Rejsegodsbevis, eller indeholder Beviset ikke de Angivelser, der nsevnes under d., f. og h., har Befordreren dog ikke Ret til at paaberaabe sig de Bestemmelser i denne Konvention, som udelukker eller begraenser hans Ansvar. 3. Afsnit.

Luftfragtbrev.

Artikel 5. 1. Ved Godsbefordring kan Befordreren krseve, at Afsenderen ud-

2. Reisegodsbeviset utstedes i to eksemplarer, det ene for den reisende, det annet for fraktföreren. 3. Beviset skal inneholde folgende oplysninger: a. sted og dag for utstedelsen; b. avgångs sted og bestemmelsested; c. fraktförerens eller fraktförernes navn og adresse; d. billettens nummer; e. at reisegodset utleveres til innehaveren av beviset; f. kollienes antall og vekt; g. det belöp som er opgitt i henhold til art. 22, 2net ledd; h. at befordringen er undergitt de ansvarsregler som denne konvensjon fastsetter. 4. Om reisegodsbevis ikke utstedes, eller om beviset ikke har det foreskrevne innhold eller mistes, er fraktavtalen allikevel gyldig og underkastet bestemmelsene i denne konvensjon. H a r fraktföreren tätt imot reisegods uten å utstede bevis, eller inneholder beviset ikke de oplysninger som er nevnt under d, f og h, har han dog ikke rett til å påberope sig de bestemmelser i konvensjonen som utelukker eller begrenser hans ansvar.

Avsnitt III.

Luftfraktbrev.

Art. 5. 1. Ved godsbefordring kan fraktföreren kreve at avsenderen skal ut-

88 diteur 1'établissement et la remise d'un titre appelé: «lettre de transport aérien»; tout expéditeur a le droit de demander au transporteur 1'acceptation de ce document. 2) Toutefois, 1'absence, 1'irrégularité ou la perte de ce titre n'affecte ni 1'existence, ni la validité du contrat de transport qui n'en sera pas moins soumis aux regies de la présente Convention, sous reserve des dispositions de Farticle 9.

upprättar och avlämnar en befordringshandling, betecknad flygfraktsedel. Avsändaren äge fordra att sådan handling mottages av fraktföraren. 2. Är flygfraktsedel ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommit, vare befordringsavtalet ändock gällande och, med det undantag som följer av art. 9, underkastat bestämmelserna i denna konvention.

Article 6. 1) La lettre de transport aérien est établie par 1'expéditeur en trois exemplaires originaux et remise avec la marchandise. 2) Le premier exemplaire porte la mention «pour le transporteur»; il est signé par 1'expéditeur. Le deuxiéme exemplaire porte la mention «pour le destinataire»; il est signé par 1'expéditeur et le transporteur et il accompagne la marchandise. Le troisiéme exemplaire est signé par le transporteur et remis par lui ä 1'expéditeur apres acceptation de la marchandise. 3) La signature du transporteur doit étre apposée des 1'acceptation de la marchandise. 4) La signature du transporteur peut étre remplacée par un timbre; celle de 1'expéditeur peut étre imprimée ou remplacée par un timbre. 5) Si, a la demande de 1'expéditeur, le transporteur établit la lettre de transport aérien, il est considéré jusqu'a preuve contraire, comme agissant pour le compte de 1'expéditeur.

Artikel 6. 1. Flygfraktsedeln upprättas av avsändaren i tre originalexemplar och avlämnas tillsammans med godset. 2. Det första exemplaret skall förses med beteckningen »för fraktföraren» och undertecknas av avsändaren. Det andra exemplaret skall betecknas »för mottagaren»; det undertecknas av avsändaren och fraktföraren samt åtföljer godset. Det tredje exemplaret undertecknas av fraktföraren och återställes av honom till avsändaren efter godsets mottagande. 3. Fraktförarens underskrift skall tecknas vid godsets mottagande. 4. Fraktförarens underskrift kan ersättas med stämpel, avsändarens kan vara tryckt eller ersättas med stämpel. 5. Där fraktföraren på avsändarens begäran upprättat flygfraktsedeln, anses han, där ej annat styrkes, hava handlat för avsändarens räkning.

Artikel 7. Artide 7. Fraktföraren äge fordra, att avsänLe transporteur de marchandises a le droit de demander ä 1'expéditeur daren upprättar särskilda flygfrakt1'établissement de lettres de transport sedlar, då befordringen avser flera aérien différentes lorsqu'il y a plu- kolli. sieurs colis. Artikel 8. Artide 8. L a lettre de transport aérien doit Flygfraktsedeln skall innehålla fölcontenir les mentions suivantes: jande uppgifter: a) le lieu ou le document a été créé a. ort och dag för utfärdandet; et la date ä laquelle il a été établi;

89 faerdiger og afgiver til ham et Doku- ferdige og overgi ham et dokument ment, betegnet som Luftfragtbrev, betegnet som luftfraktbrev, og avsenog Afsenderen kan krseve, at Befor- deren kan kreve at fraktföreren skal dreren modtager dette Dokument. ta imot dette dokument. 2. E r Luftfragtbrev ikke udfaerdiget, eller har det ikke det foreskrevne Indhold, eller er det gaaet tabt, er Befordringsaftalen dog gyldig og undergivet Bestemmelserne i denne Konvention med de Undtagelser, der folger af Artikel 9.

2. Om luftfraktbrev ikke utstedes, eller om det ikke har det foreskrevne innhold eller mistes, er fraktavtalen allikevel gyldig og underkastet bestemmelsene i denne konvensjon med de undtagelser som fölger av art. 9.

Artikel 6. 1. Luftfragtbrevet udfaerdiges af Afsenderen i tre Eksemplarer og afleveres sammen med Godset.

Art. 6. 1. Luftfraktbrevet utferdiges av avsenderen i tre eksemplarer og overleveres sammen med godset.

2. Det förste Eksemplar skal paategnes »For Befordreren» og underskrives af Afsenderen. Det andet Eksemplar skal paategnes »For Modtageren»; det underskrives baade af Afsenderen og Befordreren og skal folge med Godset. Det tredie Eksemplar underskrives af Befordreren og tilbagelevefes Afsenderen efter Godsets Modtagelse. 3. Befordrerens Underskrift skal paafores ved Godsets Modtagelse.

2. Det förste eksemplar skal vaere påtegnet »for fraktföreren» og underskrives av avsenderen. Det annet eksemplar skal vaere påtegnet »for mottageren»; det underskrives både av avsenderen og fraktföreren og skal fölge med godset. Det tredje eksemplar underskrives av fraktföreren og leveres tilbake til avsenderen efteråt godset er mottatt. 3. Fraktförerens underskrift skal påföres ved mottageisen av godset.

4. Befordrerens Underskrift kan 4. Fraktförerens underskrift kan erstattes af Stempel; Afsenderens kan erstattes av stempel; avsenderens unvaere trykt eller erstattes af Stempel. derskrift kan vaere trykt eller erstattes av stempel. 5. Har Befordreren udfaerdiget 5. Har fraktföreren utstedt luftLuftfragtbrevet efter Afsenderens fraktbrevet efter begjaering av avsenAnmodning, anses han, hvis ikke andet deren, ansees han, inntil det motsatte bevises, for at handle paa Afsenderens bevises, for å ha gjort det på avsenVegne. derens vegne. Artikel 7. Art. 7. Befordreren kan kraeve, at AfsenFraktföreren kan kreve at avsenderen udfaerdiger saerskilte Luftfragt- deren utferdiger saerskilte luftfraktbreve, naar Aftalen omfatter flere brev når avtalen omfatter flere kolli. Stykker Gods. Artikel 8. Art. 8. Luftfragtbrevet skal indeholde folLuftfraktbrevet skal inneholde folgende Angivelser: gende oplysninger: a. Sted og Dato for Udfaerdigela. sted og dag for utferdigelsen; sen;

90 b) les points de depart et de destination; c) les arrets prévus, sous reserve de la faculté, pour le transporteur, de stipuler qu'il pourra les modifier en cas de nécessité et sans que cette modification puisse faire perdre au transport son caractére international; d) le nom et 1'adresse de 1'expéditeur; e) le nom et 1'adresse du premier transporteur; f) le nom et 1'adresse du destinataire, s'il y a lieu; g) la nature de la marchandise; h) le nombre, le mode d'emballage, les marques particuliéres ou les numéros des colis; i) le poids, la quantité, le volume ou les dimensions de la marchandise; j) 1'état apparent de la marchandise et de 1'emballage; k) le prix du transport s'il est stipule, la date et le lieu de paiement et la personne qui doit payer; 1) si l'envoi est fait contre remboursement, le prix des marchandises et, éventuellement, le montant des frais; m) le montant de la valeur déclarée conformément ä 1'article 22, alinéa 2; n) le nombre d'exemplaires de la lettre de transport aérien; o) les documents transmis au transporteur pour accompagner la lettre de transport aérien; p) le délai de transport et l'indication sommaire de la voie a suivre (via) s'ils ont été stipules;

b. avgångsort och bestämmelseort; c. avsedda mellanlandningar, fraktföraren obetaget att förbehålla sig rätt till nödig ändring, utan att befordringen på den grund förlorar sin internationella karaktär; d. avsändarens namn och adress; e. den förste fraktförarens namn och adress; f. om viss mottagare angives, hans namn och adress; g. godsets art; h. stycketal, förpackningssätt och kollinas särskilda märken eller nummer; i. godsets vikt, myckenhet, rymd eller mått; j . godsets och förpackningens synliga tillstånd; k. frakten, om den är bestämd, dag och ort för betalningen, så ock av vem den skall erläggas; 1. om godset sändes mot efterkrav, vederlaget för godset, så ock kostnad som skall gäldas av mottagaren; m. belopp, som uppgivits i enlighet med art. 22 andra stycket; n. i huru många exemplar flygfraktsedeln utfärdats; o. handlingar, som avlämnats till fraktföraren att åtfölja flygfraktsedeln ; p . befordringstiden och kortfattad uppgift å den avsedda vägen (via), såvitt avtal därutinnan träffats; samt

q. att befordringen utföres under q) l'indication que le transport^ est soumis au regime de la responsabilité den ansvarighet, som stadgas i denna konvention. établi par la présente Convention. Artide 9. Si le transporteur accepte des marchandises sans qu'il ait été établi une lettre de transport aérien, ou si celleci ne contient pas toutes les mentions indiquées par Particle 8 [a) a i) inclusivement et q ) ] , le transporteur n'aura pas le droit de se prévaloir des dispositions de cette Convention qui excluent ou limitent sa responsabilité.

Artikel 9. H a r fraktföraren mottagit godset utan att flygfraktsedel utfärdats eller innehåller fraktsedeln icke de i art. 8 a.—i. och q. föreskrivna uppgifter, äge han icke åberopa de bestämmelser i denna konvention, som utesluta eller begränsa hans ansvarighet.

91 b. Afgangssted og Bestemmelsessted; c. de fastsatte Mellemlandinger; Befordreren kan dog forbeholde sig Ret til nodvendige Forandringer, uden at Befordringen af den Grund taber sin internationale Karakter;

c. de fastsatte mellemlandinger; fraktföreren kan dog forbeholde sig rett til nodvendige forandringer, uten at befordringen av den grunn taper sin internasjonale karakter;

d. Afsenderens Navn og Adresse;

d. avsenderens navn og adresse;

e. den förste Befordrers Navn og Adresse; f. hvis Modtageren opgives, hans Navn og Adresse; g. Godsets A r t ; h. Stykketal, Indpakningsmaade, Stykkernes saerlige Maerker eller Numre; i. Godsets Vaegt, Maengde, Rumindhold eller Dimensioner; j . Godsets og Indpakningens synlige Tilstand; k. Fragten, hvis den er fastsat, Dato og Sted for Betalingen, og hvem der skal betale Fragten; 1. hvis Godset sendes mod Efterkrav, det Vederlag for Godset og de Omkostninger, der skal opkraeves; m. det Belob, der er angivet i Henhold til Artikel 22, 2. Stk.; n. Antal Eksemplarer af Luftfragtbrevet; o. de Dokumenter, der er övergivet Befordreren, og som skal folge med Luftfragtbrevet ; p. Befordringstiden og en kort Angivelse af den Vej, der skal folges (via), hvis der er truffet Af tale derom; q. at Befordringen er undergivet de Ansvarsregler, som denne Konvention fastsaetter.

e. den förste fraktförers navn og adresse; f. hvis mottageren opgis, hans navn og adresse; g. godsets art; h. stykketall, pakningsmåte og kollienes saerlige merker eller nummer;

Artikel 9. Har Befordreren modtaget Godset, uden at der udfaerdiges Luftfragtbrev, eller indeholder Luftfragtbrevet ikke alle de Angivelser, der naevnes i Artikel 8 a.—i. og q., har Befordreren ikke Ret til at paaberaabe sig de Bestemmelser i denne Konvention, som udelukker eller begraenser hans Ansvar.

b. avgangssted og bestemmelsested;

i. godsets vekt, mengde, ruminnhold eller dimensjoner; j . godsets og pakningens synlige tilstand; k. frakten, hvis den er fastsatt, dag og sted for betalingen, og hvem som skal betale frakten; 1. dersom godset sendes mot efterkrav, den kjöpesum og de omkostninger som skal opkreves; m. det belöp som er opgitt i henhold til art. 22, 2net ledd; n. antall eksemplarer av luftfraktbrevet; o. de dokumenter som er overgitt til fraktföreren og skal fölge med godset; p. befordringstiden og en kort angivelse av den vei som skal fölges (via), hvis det er truffet avtale derom; q. at befordringen er undergitt de ansvarsregler som denne konvensjon fastsetter.

Art. 9. Har fraktföreren tätt imot godset uten at luftfraktbrev er utferdiget, eller inneholder luftfraktbrevet ikke alle de oplysninger som er nevnt i art. 8 under a—i og q, kan fraktföreren ikke påberope sig de bestemmelser i denne konvensjon som utelukker eller begrenser hans ansvar.

92 Artide 10. 1) L'expediteur est responsable de l'exactitude des indications et declarations concernant la marchandise qu'il inscrit dans la lettre de transport aérien. 2) Il supportera la responsabilité de tout dommage subi par le transporteur ou toute autre personne ä raison de ses indications et declarations irréguliéres, inexactes ou incompletes. Article 11. 1) La lettre de transport aérien fait foi, jusqu'a preuve contraire, de la conclusion du contrat, de la reception de la marchandise et des conditions du transport. 2) Les énonciations de la lettre de transport aérien, relatives au poids, aux dimensions et a l'emballage de la marchandise ainsi qu'au nombre des colis font foi jusqu'a preuve contraire; celles relatives a la quantité, au volume et ä 1'état de la marchandise ne font preuve contre le transporteur qu'autant que la verification en a été faite par lui en presence de 1'expéditeur, et constatée sur la lettre de transport aérien, ou qu'il s'agit d'enonciations relatives a 1'état apparent de la marchandise. Article 12. 1) L'expediteur a le droit, sous la condition d'executer toutes les obligations resultant du contrat de transport, de disposer de la marchandise, soit en la retirant a l'aerodrome de depart ou de destination, soit en l'arretant en cours de route lors d'un atterrissage, soit en la faisant délivrer au lieu de destination ou en cours de route a une personne autre que le destinataire indiqué sur la lettre de transport aérien, soit en demandant son retour a l'aerodrome de depart, pour autant que l'exercice de ce droit ne porte prejudice ni au transporteur, ni aux autres expéditeurs et avec l'obligation de rembourser les frais qui en résultent.

Artikel 10. 1. För riktigheten av de uppgifter rörande godset, som avsändaren upptager i flygfraktsedeln, vare han ansvarig. 2. Avsändaren svare för skada, som tillskyndas fraktföraren eller annan på grund av att avsändarens uppgifter ej hava föreskrivet innehåll eller eljest äro ofullständiga eller oriktiga. Artikel 11. 1. Flygfraktsedeln skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om avtalets slutande, om mottagandet av godset och om villkoren för befordringen. 2. Uppgifterna i flygfraktsedeln angående godsets vikt, mått, förpackning och stycketal skola, där ej annat styrkes, äga vitsord. Annan uppgift om godsets myckenhet eller rymd samt uppgift om dess tillstånd äge däremot ej vitsord mot fraktföraren, med mindre han i avsändarens närvaro undersökt uppgiften och därom tecknat intyg å flygfraktsedeln eller ock uppgiften avser godsets synliga tillstånd.

Artikel 12. 1. Där avsändaren uppfyller sina förpliktelser på grund av befordringsavtalet, äge han rätt att förfoga över godset genom att återtaga det från avgångs- eller bestämmelseflygplatsen, genom att stoppa det vid landning under resan, genom att på bestämmelseorten eller under resan låta utlämna det till annan än den i flygfraktsedeln angivne mottagaren eller genom att begära dess återsändande till avgångsflygplatsen. Denna rätt må avsändaren utöva endast såvitt ej därigenom skada uppstår för fraktföraren eller annan avsändare; och gälde avsändaren kostnad, som därav kommer.

93 Artikel 10. Art. 10. 1. Afsenderen er ansvarlig for Rig1. Avsenderen er ansvarlig for riktigheden af Oplysninger angaaende tigheten av de oplysninger om godGodset, som han anforer i Luftfragt- set som han inntar i luftfraktbrevet. brevet. 2. Han baerer Ansvaret for enhver Skade, som Befordreren eller andre lider som Folge af, at hans Angivelser ikke har det foreskrevne Indhold eller i övrigt er ufuldstaendige eller urigtige. Artikel 11. 1. Luftfragtbrevet gaelder som Bevis for Aftalens Afslutning, for Godsets Modtagelse og for Vilkaarene for Befordringen, hvis ikke andet bevises. 2. Luftfragtbrevets Angivelser af Godsets Vaegt, Dimensioner, Indpakning og Stykketal gaelder som Bevis, hvis ikke andet bevises. Andre Oplysninger om Godsets Maengde eller Rumindhold samt Oplysninger om dets Tilstand gaelder derimod ikke som Bevis mod Befordreren, medmindre denne i Afsenderens Naervaerelse har undersegt dem og har bekraeftet dette ved Paategning paa Luftfragtbrevet, eller Angivelsen angaar Godsets synlige Tilstand. Artikel 12. 1. Naar Afsenderen opfylder alle sine Forpligtelser efter Befordringsafta.len, kan han raade over Godset ved at tage det tilbage paa Afgangs- eller Bestemmelsesflyvepladsen, ved at standse det i Tilfaelde af Landing undervejs, ved at lade det udlevere paa Bestemmelsesstedet eller undervejs til en anden end den i Luftfragtbrevet angivne Modtager eller ved at krseve det tilbagesendt til Afgangsflyvepladsen. Denne Ret kan Afsenderen kun udove, forsaavidt det ikke medforer Skade for Befordreren eller andre Afsendere, og mod at erstatte de dermed forbundne Omkostninger.

2. Han baerer ansvaret for all skade som fraktföreren eller andre lider på grunn av at hans oplysninger ikke har det foreskrevne innhold eller er uriktige eller ufullstendige. Art. 11. 1. Luftfraktbrevet gjelder som bevis for avslutning av fraktavtalen, mottageisen av godset og vilkårene for befordringen, hvis ikke motbevis föres. 2. Luftfraktbrevets oplysninger om godsets vekt, dimensjoner, pakning og stykketall gjelder som bevis, hvis ikke motbevis föres. Andre oplysninger om godsets mengde eller ruminnhold og oplysninger om godsets tilstand gjelder derimot ikke som bevis överfor fraktföreren, medmindre han har undersökt riktigheten i naervaer av avsenderen og anfört dette i luftfraktbrevet, eller oplysningene vedkommer godsets synlige tilstand.

Art. 12. 1. Når avsenderen opfyller alle sine förpliktelser efter fraktavtalen, har han rett til å rade over godset ved å ta det tilbake på avgångs- eller bestemmelsesflyveplassen, ved å stanse det i tilfelle av landing underveis, ved å la det utlevere på bestemmelsesstedet eller underveis til en annen enn den mottager som er opgitt i luftfraktbrevet, eller ved å kreve det tilbakesendt til avgangsflyveplassen. Denne rett kan avsenderen bare utöve forsåvidt det ikke medforer skade for fraktföreren eller andre avsendere, og mot å erstatte de omkostninger som pålöper.

94 2) Dans le cas ou 1'exécution des ordres de 1'expéditeur est impossible, le transporteur doit 1'en aviser immédiatement. 3) Si le transporteur se conforme aux ordres de disposition de 1'expéditeur, sans exiger la production de 1'exemplaire de la lettre de transport aérien délivré a celui-ci, il sera responsable, sauf son recours contre 1'expéditeur, du prejudice qui pourrait étre cause par ce fait a celui qui est réguliérement en possession de la lettre de transport aérien. 4) Le droit de 1'expéditeur cesse au moment ou celui du destinataire commence, conformément a 1'article 13 cidessous. Toutefois, si le destinataire refuse la lettre de transport ou la marchandise, ou s'il ne peut étre atteint, 1'expéditeur reprend son droit de disposition.

2. Kan avsändarens order ej verkställas, skall fraktföraren därom omedelbart underrätta honom.

3. Utför fraktföraren avsändarens order utan att dennes exemplar av j flygfraktsedeln företes, vare frtktfö- I råren ansvarig för skada, som där- | igenom tillskyndas rätte innehavaren | av flygfraktsedeln, fraktföraren obe- ! taget att söka sitt åter av avsändaren. 3

4. Avsändarens rätt upphöre, då efter vad i art. 13 stadgas mottagarens rätt inträder. Vägrar mottagaren att mottaga fraktsedeln eller godset eller är han icke att träffa, gånge rätten att förfoga över godset åter till avsändaren.

Artikel 13. Artide 13. 1. När godset framkommit till be1) Sauf dans les cas indiqués a 1'article precedent, le destinataire a le stämmelseorten, äge mottagaren, där droit, des 1'arrivée de la marchandise ej annat föranledes av vad i art. 12 au point de destination, _ de demander stadgas, fordra att fraktföraren till au transporteur de lui remettre la honom utlämnar flygfraktsedeln och lettre de transport aérien et de lui godset mot det att han gäldar vad livrer la marchandise contre le paie- fraktföraren äger fordra och i övrigt ment du montant des créances et fullgör de befordringsvillkor, som ancontre 1'exécution des conditions de givits i flygfraktsedeln. transport indiquées dans la lettre de transport aérien. 2. Där ej annat avtalats, skall 2) Sauf stipulation contraire, le transporteur doit aviser le destinataire fraktföraren, så snart godset fram- j kommit, underrätta mottagaren därom, j des 1'arrivée de la marchandise. 3) Si la perte de la marchandise est reconnue par le transporteur ou si, a l'expiration d'un délai de sept jours apres qu'elle aurait du arriver, la marchandise n'est pas arrivée, le destinataire est autorisé a f aire yaloir vis-ä-vis du transporteur les droits resultant du contrat de transport.

3., Vidgår fraktföraren att godset förkommit eller har det ej framkommit senast inom sju dagar efter det godset bort anlända, äge mottagaren mot fraktföraren göra gällande de rättigheter, som härflyta ur befordringsavtalet.

Artikel 14. Artide 14. Avsändaren och mottagaren kunna, L'expediteur et le destinataire peuevad de handla å egna eller å annans vent faire valoir tous les droits qui leur sont respectivement conférés par vägnar, i eget namn göra gällande les artides 12 et 13, chacun en son dem enligt art. 12 och 13 tillkommande

95 2. Kan Afsenderens Ordrer ikke udfores, skal Befordreren stråks underrette ham herom.

2. Kan avsenderens ordre ikke utföres, skal fraktföreren stråks underrette ham.

3. Udforer Befordreren Afsenderens Ordrer, uden at dennes Eksemplar af Luftfragtbrevet forevises, er Befordreren ansvarlig for Skade, som derved maatte paafores den rette Indehaver af Luftfragtbrevet, dog med Regres til Afsenderen.

3. Utförer fraktföreren avsenderens ordre uten at dennes eksemplar av luftfraktbrevet forevises, er fraktföreren ansvarlig for den skade som derved måtte påföres den rette innehaver av luftfraktbrevet, dog med regress til avsenderen.

4. Afsenderens Ret ophorer samtidig med, at Modtagerens Ret indtraeder efter Artikel 13. Nsegter Modtageren at tage imod Fragtbrevet eller Godset, eller kan han ikke antrasffes, genintraeder Afsenderen i sin Ret til at raade over Godset.

Avsenderens rett ophörer sam( 4. tidigt med at mottagerens rett efter art. 1.3 inntrer. Nekter mottageren å ta imot luftfraktbrevet eller godset, eller kan han ikke treffes, gjeninntrer avsenderen i sin rett til å rade over godset.

Artikel 13. 1. Naar Godset er ankommet til Bestemmelsesstedet, kan Modtageren, bortset fra de i den foregaaende Artikel naevnte Tilfaelde, kraeve, at Befordreren udleverer Luftfragtbrevet og Godset til ham mod Betaling af de skyldige Belob og mod Opfyldelse af de Befordringsvilkaar, der er angivet i Luftfragtbrevet.

Art. 13. 1. Når godset er kommet frem til bestemmelsesstedet, kan mottageren, bortsett fra de tilfelle som er nevnt i foregående artikkel, forlange at fraktföreren skal utlevere luftfraktbrevet og godset til ham mot betaling av deskyldige belöp og mot opfyllelse av de befordringsvilkår som er angitt i luftfraktbrevet.

2. Befordreren skal, saasnart Godset er kommet frem, underrette Modtageren derom, hvis ikke andet er aftalt. 3. Anerkender Befordreren, at Godset er gaaet tabt, eller er det ikke ankommet senest syv Dage efter, at det skulde vaere kommet frem, kan Modtageren gore de af Fragtaftalen flydende Rettigheder gaeldende mod Befordreren.

2. Fraktföreren skal underrette mottageren såsnart godset er kommet frem, hvis ikke annet er avtalt. 3. Innrömmer fraktföreren at godset er tapt, eller er det ikke kommet frem senest syv dager efter at det skulde vaere fremme, kan mottageren gjöre gjeldende överfor fraktföreren de rettigheter som utspringer av fraktavtalen.

Artikel 14. Art. 14. Afsenderen og Modtageren kan, enAvsenderen og mottageren kan, enten de optraeder for egen eller andres ten de optrer for egen eller andres Regning, i eget Navn gore gaeldende regning, gjöre gjeldende i eget navn alle de Rettigheder, som ved Artikler- alle de rettigheter som artiklene 12

96 propre nom, qu'il agisse dans son rättigheter mot det att ^de uppfylla propre intérét ou dans 1'intérét d'au- de förpliktelser avtalet ålägger dem. trui, a condition d'executer les obligations que le contrat impose. Artide 15. 1) Les artides 12, 13 et 14 ne portent aucun prejudice ni aux rapports de 1'expéditeur et du destinataire entré eux, ni aux rapports des tiers dont les droits proviennent, soit de 1'expéditeur1, soit du destinataire. 2) Toute clause dérogeant aux stipulations des artides 12, 13 et 14 doit étre inscrite dans la lettre de transport aérien.

Artikel 15. 1. Art. 12, 13 och 14 beröra icke I förhållandet mellan avsändaren och I mottagaren, ej heller förhållandet till 1 tredje man, vars rätt härleder sig från 1 avsändaren eller mottagaren.

Artide 16. 1) L'expediteur est tenu de fournir les renseignements et de joindre ä la lettre de transport aérien les documents qui, avant la remise de la marchandise au destinataire, sont nécessaires ä l'accomplissement des formalités de douane, d'octroi ou de police, L'expediteur est responsable envers le transporteur de tous dommages qui pourraient résulter de 1'absence, de 1'insuffisance ou de 1'irrégularité de ces renseignements et pieces, sauf le cas de faute de la part du transporteur ou de ses préposés. 2) Le transporteur n'est pas tenu d'examiner si ces renseignements et documents sont exacts ou suffisants.

Artikel 16. 1. Avsändaren vare pliktig att lämna de upplysningar och att vid flygfraktsedeln foga de handlingar, som erfordras för att tull-, accis- och ordningsföreskrifter må kunna fullgöras före godsets avlämnande till mottagaren. Skada i följd av att sådan upplysning eller handling saknas, är ofullständig eller felaktig vare avsändaren pliktig att ersätta, utan så är att fel eller försummelse ligger fraktföraren eller hans folk till last.

CHAPITRE III.

KAPITEL III.

Responsabilité du transporteur.

Fraktförarens ansvarighet.

2. Förbehåll, som innefattar avvi- I kelse från bestämmelserna i art. 12, 13 I eller 14, skall intagas i flygfraktsedeln.

2. Fraktföraren vare icke pliktig att undersöka, om dessa upplysningar och handlingar äro riktiga eller fullständiga.

Artide 17. Artikel 17. Le transporteur est responsable du Drabbas passagerare av skada å dommage survenu en cas de mört, de person till följd av händelse, som inblessure ou de toute autre lesion cor- träffat ombord å luftfartyget eller porelle subie par un voyageur lorsque v id påstigning eller avstigning, vare l'accident qui a causé le dommage s'est fraktföraren därför ansvarig, produit a bord de 1'aéronef ou au cours de toutes operations d'embarquement et de débarquement. 1 I den officiella texten står, på grand av redaktionsfel, »transporterna.

97 ne 12 og 13 tillaegges dem, mod at op- og 13 tillegger dem, mot å opfylle sine fylde de Forpligtelser, Fragtaftalen förpliktelser efter fraktavtalen. paalaegger dem. Artikel 15. 1. Artiklerne 12, 13 og 14 berorer ikke Forholdet mellem Afsender og Modtager eller Forholdet til Trediemand, hvis Ret udledes fra Afsenderen eller Modtageren.

Art. 15. 1. Artiklene 12, 13 og 14 berorer ikke forholdet mellem avsender og mottager eller forholdet til tredjemann hvis rett utledes fra avsenderen eller mottageren.

2. Enhver avtale som avviker fra 2. Enhver Af tale, der indeholder Afvigelser fra Bestemmelserne i Ar- bestemmelsene i artiklene 12, 13 og tiklerne 12, 13 og 14, skal vaere anfört 14, skal vaere inntatt i luftfraktbrevet. i Luftfragtbrevet. Artikel 16. 1. Afsenderen er forpligtet til at give de Oplysninger og til at vedlaegge Luftfragtbrevet de Dokumenter, som er nodvendige til Opfyldelse af Told-, Akcise- eller Politiforskrifter, forinden Godset kan udleveres til Modtageren. Afsenderen er ansvarlig överfor Befordreren for Skade, som maatte folge af, at disse Oplysninger eller Dokumenter mangier, er ufuldstaendige eller ikke er forskriftsmaessige, medmindre Befordreren eller hans Folk har gjort sig skyldige i Fejl eller Forsommelse. 2. Befordreren er ikke forpligtet til at undersoge, om disse Oplysninger og Dokumenter er rigtige eller fuldstaendige.

Art. 16. 1. Avsenderen er forpliktet til å gi de oplysninger og til å vedlegge luftfraktbrevet de dokumenter som er nodvendige for å opfylle toll-, akciseog politiforskrifter för godset kan utleveres til mottageren. Avsenderen er ansvarlig överfor fraktföreren for skade som fölger av at disse oplysninger eller dokumenter mangier, er ufullstendige eller ikke forskriftsmessige, medmindre fraktföreren eller hans folk har gjort sig skyldig i feil eller forsömmelse.

KAPITEL III.

KAPITEL III.

Befordrerens Ansvar. Artikel 17.

Fraktförerens ansvar. Art. 17.

Bliver en Rejsende draebt, eller lider han Skade paa Legeme eller Helbred som Folge af en Begivenhed, der er indtruffet om Bord i Luftfartojet eller under Indstigning eller Udstigning, er Befordreren ansvarlig derfor.

Blir en reisende drept eller skadet p å legeme eller helbred, er fraktföreren ansvarlig såfremt den hendelse som har forårsaket skaden, er inntruffet ombord på luftfartöiet eller under innstigningen eller utstigningen.

1—350780

2. Fraktföreren er ikke. forpliktet til å undersöke om oplysningene og dokumentene er riktige og fullstendige.

98 Artide 18. 1) Le transporteur est responsable du dommage survenu en cas de destruction, perte ou avarie de bagages enregistrés ou de marchandises lorsque 1'événement qui a causé le dommage s'est produit pendant le transport aérien. 2) Le transport aérien, au sens de 1'alinéa precedent, comprend la période pendant laquelle les bagages ou marchandises se trouvent sous la garde du transporteur, que ce soit dans un aerodrome ou a bord d'un aéronef ou dans un lieu quelconque en cas d'atterrissage en dehors d'un aerodrome. 3) La période du transport aérien ne couvre aucun transport terrestre, maritime ou fluvial effectué en dehors d'un aerodrome. Toutefois lorsqu'un tel transport est effectué dans 1'exécution du contrat de transport aérien en vue du chargement, de la livraison ou du transbordement, tout dommage est presume, sauf preuve contraire, résulter d'un événement survenu pendant le transport aérien.

Artikel 18. 1. Förkommer, minskas eller skadas inskrivet resgods eller gods till följd av händelse, som inträffat under luftbefordran, vare fraktföraren därför ansvarig. 2. Vid tillämpning av föregående stycke anses luftbefordringen omfatta den tid, under vilken resgodset eller godset är i fraktförarens vård, på flygplats, ombord på luftfartyg eller, vid landning utanför flygplats, varhelst godset befinner sig. 3. Luftbefordringen omfattar icke befordran till lands eller sjöledes utanför flygplats. Utföres jämlikt luftbefordringsavtalet sådan befordran vid lastning, avlämnande eller omlastning, skall dock, där ej annat styrkes, uppkommen skada anses härröra av händelse, som inträffat under luftbefordringen.

Artikel 19. Artide 19. Fraktföraren vare ansvarig för skaLe transporteur est responsable du dommage resultant d'un retard dans le da i följd av dröjsmål vid luftbefordtransport aérien de voyageurs, bagages ran av passagerare, inskrivet resgods ou marchandises. eller gods.

Artide 20. 1) Le transporteur n'est pas responsable s'il prouve que lui et ses préposés ont pris toutes les mesures nécessaires pour éviter le dommage ou qu'il leur était impossible de les prendre.

Artikel 20. 1. Fraktföraren vare fri från ansvarighet, om han visar, att han och hans folk vidtagit alla nödiga åtgärder för att undvika skadan eller att detta varit dem omöjligt.

2) Dans les transports de marchandises et de bagages, le transporteur n'est pas responsable, s'il prouve que le dommage provient d'une faute de pilotage, de conduite de 1'aéronef ou de navigation, et que, a tous autres égards, lui et ses préposés ont pris toutes les mesures nécessaires pour éviter le dommage.

2. Vid befordran av gods och inskrivet resgods vare fraktföraren fri från ansvarighet, om han visar, att skadan härrör av fel vid styrningen, förandet eller navigeringen av luftfartyget och att i övrigt han och hans folk vidtagit alla nödiga åtgärder till undvikande av skadan.

99 Artikel 18, 1. Bliver indskrevet Rejsegods eller Gods odelagt, beskadiges det, eller gaar det tabt som Folge af en Begivenhed, der er indtruffet under Luftbefordringen, er Befordreren ansvarlig derfor.

Art. 18. 1. Blir innskrevet reisegods eller gods ödelagt eller skadet, eller går det tapt, er fraktföreren ansvarlig såfremt den begivenhet som har forårsaket skaden, er inntruffet under luftbefordringen.

2. Ved »Luftbefordringen» i foregaaende Stykke förstaas det Tidsrum, hvori Rejsegodset eller Godset er i Befordrerens Varetaegt paa en Flyveplads, om Bord i et Luftfartoj eller, ved Landing udenfor en Flyveplads, paa et hvilket som helst andet Sted. 3. Luftbefordringen omfatter ikke nogen Befordring til Lands eller til Vands udenfor en Flyveplads. Udfores en saadan Befordring i Henhold til Befordringsaftalen ved Indladning, Udlevering eller Omladning, formodes enhver Skade at vaere foraarsaget af en Begivenhed, der er indtraadt under Luftbefordringen, hvis ikke andet bevises.

2. Ved »luftbefordringen» forståes i foregående ledd det tidsrum hvori reisegodset eller godset er i fraktförerens varetekt på en flyveplass, ombord i et luftfartöi eller, ved landing utenfor flyveplass, på hvilket som helst annet sted. 3. Luftbefordringen omfatter ikke nogen befordring som utföres til lands eller til vands utenfor en flyveplass. Blir en sådan befordring utfört i henhold til luftfraktavtalen ved innlastning, utlevering eller omlastning, skal dog enhver skade formodes å vaere forårsaket ved en begivenhet som er inntruffet under luftbefordringen, hvis ikke annet bevises.

Artikel 19. Art. 19. Befordreren er ansvarlig for Skade, Fraktföreren er ansvarlig for skade som folger af Forsinkelse ved Luft- som fölger av forsinkelse ved luftbebefordring af Rejsende, indskrevet fordring av reisende, innskrevet reiseRejsegods eller Gods. gods eller gods.

Artikel 20. 1. Befordreren er fri for Ansvar, hvis han beviser, at han selv og hans Folk har taget alle nodvendige Forholdsregler for at undgaa Skaden, eller at dette ikke har vaeret muligt for dem. 2. Ved Befordring af Gods og indskrevet Rejsegods er Befordreren ikke ansvarlig, hvis han beviser, at Skaden er foraarsaget af Fejl ved Styringen, Foringen eller Navigeringen af Luftfartojet, og at han og hans Folk i övrigt har taget alle nodvendige Forholdsregler for at undgaa Skaden.

Art. 20. 1. Fraktföreren er ikke ansvarlig hvis han beviser at han selv og hans folk har tätt alle nodvendige forholdsregler for å undgå skaden, eller at dette ikke har vaert mulig for dem. 2. Ved befordring av gods og innskrevet reisegods er fraktföreren ikke ansvarlig hvis han beviser at skaden er forårsaket ved feil i styringen, föringen eller navigeringen av luftfartöiet, og at han og hans folk i alle andre henseender har tätt de nodvendige forholdsregler for å forebygge skaden.

100 Artide

21.

Artikel

21.

Visar fraktföraren, att den, som Dans le cas ou le transporteur fait la preuve que la faute de la per- lidit skadan, genom eget vållande orsonne lésée a causé le dommage ou sakat skadan eller medverkat därtill, y a contribué, le tribunal pourra, con- må rätten, i enlighet med sitt eget formément aux dispositions de sa lands lag, jämka ersättningen. propre loi, écarter ou atténuer la responsabilité du transporteur. Artide

22.

1) Dans le transport des personnes, la responsabilité du transporteur envers chaque voyageur est limitée ä la somme de cent vingt-cinq mille francs. Dans le cas ou, d'apres la loi du tribunal saisi, 1'indemnité peut étre fixée sous forme de rente, le capital de la rente ne peut dépasser cette limite. Toutefois par une convention spéciale avec le transporteur, le voyageur pourra fixer une limite de responsabilité plus élevée. 2) Dans le transport de bagages enregistrés et de marchandises, la responsabilité du transporteur est limitée a la somme de deux cent cinquante francs par kilogramme, sauf declaration spéciale d'interet a la livraison faite par 1'expéditeur au moment de la remise du colis au transporteur et moyennant le paiement d'une taxe supplémentaire éventuelle. Dans ce cas, le transporteur sera tenu de payer jusqu'a concurrence de la somme déclarée, a moins qu'il ne prouve qu'elle est supérieure ä 1'intérét réel de 1'expéditeur ä la livraison. 3) En ce qui concerne les objets dont le voyageur conserve la garde, la responsabilité du transporteur est limitée a cinq mille francs par voyageur. 4) Les sommes indiquées ci-dessus sont considérées comme se rapportant au franc frangais constitué par soixante-cinq et demie milligrammes d'or au titre de neuf cents milliémes de fin. Elles pourront étre converties dans chaque monnaie nationale en chiffres ronds.

Artikel

22.

1. Vid befordran av passagerare vare fraktförarens ansvarighet för en var av dem begränsad till etthundratjugufemtusen francs. Kan enligt lagen i det land, där målet är anhängigt, ersättningen bestämmas att utgå i form av ränta, må dennas kapitaliserade värde icke överskrida sagda gräns. Genom avtal mellan fraktföraren och passageraren må dock högre gräns för ansvarigheten bestämmas. 2. Vid befordran av inskrivet resgods eller gods vare fraktförarens ansvarighet begränsad till tvåhundrafemtio francs för kilogram. Denna begränsning gälle ej, om avsändaren vid godsets avlämnande till fraktföraren särskilt uppgivit det intresse, som är förbundet med befordringen, och guldit föreskriven tilläggsavgift. Belopp, som sålunda uppgivits, gälle såsom gräns för fraktförarens ansvarighet, där han ej visar, att avsändarens intresse är lägre. 3. För resgods, som passageraren behåller i sin vård, vare ansvarigheten begränsad till femtusen francs för envar passagerare. 4. Med franc förstås i denna artikel fransk franc av sextiofem och ett halvt milligram guld av niohundra tusendelars finhet. Beloppen må omräknas till annat lands mynt i runt tal.

101 Artikel

21.

Art.

21.

Beviser Befordreren, at den skadeBeviser fraktföreren at den skadelidte ved egen Skyld har foraarsaget lidende ved egen skyld har forårsaket Skaden eller medvirket til den, kan skaden eller medvirket til den, kan ret. Retten i Overensstemmelse med Be- ten overensstemmende med 'sit eget stemmelserne i dens eget Lands Love lands lov, frifinne fraktföreren eller frifinde Befordreren eller nedsaette nedsette erstatningen. Erstatningen. Artikel

22.

Art.

22.

1. Ved Befordring af Rejsende er Befordrerens Ansvar for hver enkelt begraenset til et Belob af 125,000 Francs. Kan Erstatningen efter Loven i det Land, hvor Retssag er anlagt, fastsaettes i Form af en periodisk Ydelse, maa dennes kapitaliserede Vaerdi ikke overstige denne Graense. Ved saerlig Aftale mellem Befordreren og den Rejsende kan dog en hojere Ansvarsgraense fastsaettes.

1. Ved befordring av reisende er fraktförerens ansvar for hver enkelt begrenset til et belöp av 125 000 francs. Kan erstatningen, efter loven i det land hvor saken er reist, fastsettes i form av en rente, skal rentens kapitalvaerdi ikke overstige denne grense. Ved saerlig avtale mellem fraktföreren og den reisende kan dog en höiere ansvarsgrense fastsettes.

2. Ved Befordring af indskrevet Rejsegods og Gods er Befordrerens Ansvar begraenset til et Belob af 250 Francs pr. kg. Denne Begraensning gaelder ikke, hvis Afsenderen ved Godsets Aflevering til Befordreren har afgivet en saerlig Erklaering om den Interesse, som knytter sig til Befordringen, og har betalt det Fragttillaeg, som maatte vaere fastsat. I saa Fald er Graensen for Befordrerens Ansvar det angivne Belob, medmindre han beviser, at det överstiger Afsenderens virkelige Interesse.

2. Ved befordring av innskrevet reisegods og gods er fraktförerens ansvar begrenset til et belöp av 250 francs pr. kg. Denne begrensning gjaelder ikke hvis avsenderen ved overgivelsen av godset til fraktföreren har avgitt en saerlig erklaering om den interesse som knytter sig til befordringen, og har betalt det frakttillegg som måtte vaere fastsatt. I dette tilfelle er grensen for fraktförerens ansvar det belöp som er opgitt, medmindre han beviser at det överstiger avsenderens virkelige interesse.

3. For Rejsegods, som den Rej3. For gjenstander som den reisensende beholder i sin Varetaegt, er Be- de beholder i sin varetekt, er fraktfordrerens Ansvar begraenset til 5,000 förerens ansvar begrenset til 5 000 Francs for hver Rejsende. francs for hver reisende. 4. Ved Francs i de ovenfor angiv4. Ved francs i de belöp som er ne Belob förstaas franske Francs, sva- nevnt ovenfor, forståes franske francs rende til Gö1^ Milligram Guld med en svarende til 657 2 milligram gull med Finhedsgrad af 900 Tusindedele. Be- en finhetsgrad av 900 tusendeler. Belobene kan omregnes til national Mont löpene kan omregnes til nasjonal mynt i runde Tal. i runde tall.

102 Artide 23. Toute clause tendant a exonérer le transporteur de sa responsabilité ou a établir une limite inférieure a celle qui est fixée dans la présente Convention est nulle et de nul effet, mais la nullité de cette clause n'entraine pas la nullité du contrat qui reste soumis aux dispositions de la présente Convention.

Artikel 23. Avtal i syfte att befria fraktföraren från hans ansvarighet eller att bestämma lägre gräns än enligt denna konvention vare ogiltigt, men befordringsavtalet vare likväl gällande och underkastat konventionens föreskrifter.

Artide 24. 1) Dans les cas prévus aux articles 18 et 19 toute action en responsabilité, a quelque titre que ce soit, ne peut étre exercée que dans les conditions et limites prévues par la présente Convention. 2) Dans les cas prévus a 1'article 17, s'appliquent également les dispositions de 1'alinéa precedent, sans prejudice de la determination des personnes qui ont le droit d'agir et de leurs droits respectifs.

Artikel 24. 1. I fall, som avses i art. 18 och 19, må talan om ansvarighet, på vad grund det vara må, föras endast under de villkor och med de begränsningar, som stadgas i denna konvention. 2. Vad i första stycket sägs gälle jämväl i fall, som avses i art. 17. Frågan vem rätt till ersättning tillkommer och om rättighetens innebörd beröres ej av denna konvention.

Artide 25. 1) Le transporteur n'aura pas le droit de se prévaloir des dispositions de la présente Convention qui excluent ou limitent sa responsabilité, si le dommage provient de son dol ou d'une faute qui, d'apres la loi du tribunal saisi, est considérée comme équivalente au dol. 2) Ce droit lui sera également refuse si le dommage a été cause dans les mémes conditions par un de ses préposés agissant dans 1'exercice de ses fonctions.

Artikel 25. 1. H a r fraktföraren orsakat skadan med uppsåt eller genom sådan vårdslöshet, som enligt lagen i den stat där målet är anhängigt är att I likställa med uppsåt, äge han icke åberopa de bestämmelser i denna konvention, som utesluta eller begränsa hans ansvarighet. 2. Vad i första stycket stadgas j skall ock äga tillämpning, om skadan, j såsom där sägs, orsakats av hans j folk i tjänsten.

Artide 26. 1) La reception des bagages et marchandises sans protestation par_ le destinataire constituera présomption, sauf preuve contraire, que les marchandises ont été livrées en bon état et conformément au titre de transport. 2) En cas d'avarie le destinataire doit adresser au transporteur une protestation immédiatement apres la découverte de 1'avarie et, au plus tärd,

Artikel 26. 1. Mottages inskrivet resgods eller gods utan anmärkning från mottagarens sida, skall det, där ej annat styrkes, anses avlämnat i oskadat skick och i överensstämmelse med befordringshandlingen. 2. Om skada eller minskning göre mottagaren anmärkning hos fraktföraren omedelbart efter upptäckten och senast, beträffande resgods, inom tre

103 Artikel 23. Enhver Aftale, der tilsigter at fritage Befordreren for Ansvar eller at fastsaette en lavere Ansvarsgraense end bestemt i denne Konvention, er ugyldig, men Befordringsaftalen er dog gyldig og undergivet Konventionens Bestemmelser.

Art. 23. Enhver avtale som tilsikter å frita fraktföreren for ansvar eller å fastsette en lavere ansvarsgrense enn bestemt i denne konvensjon, er ugyldig, men fraktavtalen er allikevel gyldig og undergitt konvensjonens bestemmelser.

Artikel 24. 1. I de i Artiklerne 18 og 19 naevnte Tilfaelde kan Erstatningssogsmaal uden Hensyn til Retsgrundlagets Art kun rejses paa de Vilkaar og med de Begraensninger, der er fastsat i denne Konvention. 2. Det samme gaelder i de i Artikel 17 naevnte Tilfaelde. Sporgsmaalet om, hvem der er erstatningsberettiget, og hvad der kan gives Erstatning for, er ikke berört af Konventionen.

Art. 24. 1. I de tilfelle som omhandles i artiklene 18 og 19, kan erstatningssöksmål uten hensyn til rettsgrunnlagets art bare reises under de vilkår og med de begrensninger som er fastsatt i denne konvensjon. 2. Det samme gjelder i de tilfelle som omhandles i art. 17. Spörsmålet om hvem som kan kreve erstatning, og om erstatningskravenes innhold ligger utenfor konvensjonen.

Artikel 25. 1. H a r Befordreren foraarsaget Skaden med Forsaet eller ved en Uagtsomhed, der efter Loven i det Land, hvor Sägen anlaegges, ligestilles med Forsaet, kan han ikke paaberaabe sig de Bestemmelser i denne Konvention, som udelukker eller begraenser hans Ansvar. 2. Dette gaelder ogsaa, saafremt Skaden paa samme Maade er foraarsaget af hans Folk under Udforelsen af deres Tjeneste.

Art. 25. 1. H a r fraktföreren forårsaket skaden med forsett eller ved en uaktsomhet som efter loven i det land hvor saken reises, er likestillet med forsett, kan han ikke påberope sig de bestemmelser i denne konvensjon som utelukker eller begrenser hans ansvar. 2. Dette gjelder også såfremt skaden på samme mate er forårsaket av hans folk under utföreisen av deres tjeneste.

Artikel 26. 1. Modtages indskrevet Rejsegods eller Gods uden Forbehold fra Modtagerens Side, formodes Godset at vaere udleveret i god Stand og i Overensstemmelse med Befordringsdokumentet, hvis ikke andet bevises.

Art. 26. 1. Blir innskrevet reisegods eller gods utlevert uten at mottageren tar forbehold, formodes godset å vaere utlevert i god stand og overensstemmende med befordringsdokumentet, hvis ikke annet bevises.

2. E r Godset beskadiget eller delvis gaaet tabt, skal Modtageren give Meddelelse derom til Befordreren umiddelbart efter, at Skaden er opdaget,

2. E r godset skadet eller delvis tapt, skal mottageren gi meddelelse til fraktföreren umiddelbart efter at skaden er opdaget, eller senest innen en

104 dans un délai de trois jours pour les bagages et de sept jours pour les marchandises a dater de leur reception. En cas de retard, la protestation devra étre faite au plus tärd dans les quatorze jours ä dater du jour ou le bagage ou la marchandise auront été mis a sa disposition. 3) Toute protestation doit étre faite par reserve inscrite sur le titre de transport ou par un autre écrit expédié dans le délai prévu pour cette protestation. 4) A défaut de protestation dans les délais prévus, toutes actions contre le transporteur sont irrecevables, sauf le cas de fraude de celui-ci.

dagar samt, beträffande gods, inom sju dagar från mottagandet. Vid dröjsmål skall anmärkning framställas inom fjorton dagar från den dag, då avlämnande skedde. 1

3. Anmärkning skall göras genom anteckning på befordringshandlingen eller eljest i skrift, avsänd inom tid som i andra stycket sägs. 4. H a r ej anmärkning framställts inom föreskriven tid, vare rätten till talan mot fraktföraren förlorad, utan så är att han förfarit svikligen.

Artikel 27. Artide 27. Har gäldenären avlidit, må mot En cas de décés du débiteur Taction en responsabilité dans les limites pré- hans rättsinnehavare talan föras om vues par la présente Convention ersättning enligt denna konvention. s'exerce contre ses ayantsdroit. Artide 28. 1) L'action en responsabilité devra étre portée, au choix du demandeur, dans le territoire d'une des Hautes Parties Contractantes, soit devant le tribunal du domicile du transporteur, du siége principal de son exploitation ou du lieu oil il posséde un établissement par le soin duquel le contrat a été conclu, soit devant le tribunal du lieu de destination. 2) La procedure sera réglée par la loi du tribunal saisi.

Artikel 28. 1. Talan om ansvarighet skall föras inom en av de höga fördragsslutande parternas territorium, enligt kärandens val, antingen där fraktföraren har sitt hemvist, där hans huvudkontor eller det kontor finnes, genom vars medverkan avtalet slutits, eller ock på bestämmelseorten.

2. I avseende å förfarandet gälle lagen i den stat, där målet är anhängigt. Artikel 29. Artide 29. 1) L'action en responsabilité doit 1. Talan om ansvarighet skall, vid étre intentée, sous peine de déchéance, äventyr av talans förlust, anhängigdans le délai de deux _ ans ä compter göras inom två år från luftfartygets de 1'arrivée a destination ou du jour ankomst till bestämmelseorten eller ou 1'aéronef aurait du arriver, ou de från den dag, då det skolat anlända 1'arrét du transport. eller då befordringen avbröts. 2. Tiden räknas enligt lagen i den 2) Le mode du calcul du délai est determine par la loi du tribunal saisi. stat, där målet är anhängigt. Artikel 30. Artide 30. 1. Skall befordran, i fall som i 1) Dans les cas de transport regis, par la definition du troisiéme alinéa art. 1 tredje stycket avses, utföras av 1

Ordet »skedde> motsvarades i det till lagråd-

remitterade förslaget av >bort ske».

105 og senest inden tre Dage for Rejsegods og syv Dage for Gods, regnet fra Modtagelsen. Ved Forsinkelse skal Meddelelse gives senest fjorten Dage fra den Dag at regne, da Udleveringen har fundet Sted.

frist av tre dager for reisegods og syv dager for gods, regnet fra mottagelsen. I tilfelle av forsinkelse skal meddeleisen gis senest fjorten dager regnet fra den dag da godset skulde ha vaert utlevert.

3. Meddelelse skal ske ved PaategMeddelelsen skal gis gjennem o3. ning paa Befordringsdokumentet eller påtegning på befordringsdokumentet ved en Skrivelse, der afsendes inden eller ved en skrivelse som avsendes Fristernes Udlob. innen fristens utlöp. 4. Gives Meddelelse om Skaden 4. _ Blir meddelelse om skaden ikke ikke inden de fastsatte Frister, er et- gitt innen de fastsatte frister, er ethvert Krav mod Befordreren bortfal- hvert t krav mot fraktföreren tapt, det, medmindre han har handiet svig- medmindre han har handiet svikaktig. agtigt. Artikel 27. Art. 27. E r Skyldneren dod, kan ErstatE r skyldneren död, kan erstatningskrav i Henhold til denne Kon- ningskrav i henhold til denne konvention gores gaeldende mod dem, der vensjon gjöres gjeldende mot hans er indtraadt i hans Retsstilling. rettsefterfölgere. Artikel 28. 1. Erstatningssogsmaalet skal rejses indenfor et af de hoje kontraherende Parters Territorier efter Sagsogerens Valg enten paa det Sted, hvor Befordreren bor eller har sit Hovedkontor eller har den Forretningsafdeling, hvorigennem Befordringsaftalen er blevet afsluttet, eller endelig paa Bestemmelsesstedet.

Art. 28. 1. Erstatningssöksmål må reises innenfor en av de höie kontraherende parters territorium, efter saksökerens valg enten på fraktförerens bosted eller på det sted hvor bedriften har sit hovedsete eller den forretningsavdeling som har sluttet fraktavtalen, eller endelig på bestemmelsesstedet.

2. Rcttergangsmaaden bestemmes ved Loven i det Land, hvor Sägen rejses. Artikel 29. 1. Adgangen til Erstatningssogsmaal bortfalder, saafremt Sag ikke er rejst inden to Aar, regnet fra Luftfartojets Ankomst til Bestemmelsesstedet eller fra den Dag, da Luftfartojet skulde vaere ankommet, eller da Befordringen blev afbrudt. 2. Fristen regnes efter Loven i det Land, hvor Sägen anlaegges.

2. Rettergangsmåten bestemmes ved loven i det land hvor saken reises.

Art. 29. 1. Erstatningskravet faller bort hvis ikke söksmål er reist innen en frist av to år regnet fra luftfartöiets ankomst til bestemmelsesstedet eller fra den dag da det skulde ha kommet frem eller da befordringen blev avbrutt. 2. Fristen regnes efter loven i det land hvor saken reises.

Artikel 30. Art. 30. 1. Skal en Befordring i de i Arti1. Skal en befordring, i tilfelle kel 1, 3. Stk., omhandlede Tilfaelde som faller inn under art. 1, 3dje ledd,

106 de 1'article premier, a exécuter par divers transporteurs successifs, chaque transporteur acceptant des voyageurs, des bagages ou des marchandises est soumis aux regies établies par cette Convention, et est censé étre une des parties contractantes du contrat de transport, pour autant que ce contrat ait trait a la partie du transport effectuée sous son controle. 2) Au cas d'un tel transport, le voyageur ou ses ayantsdroit ne pourront recourir que contre le transporteur ayant effectué le transport au cours duquel l'accident ou le retard s'est produit, sauf dans le cas ou, par stipulation expresse, le premier transporteur aura assure la responsabilité pour tout le voyage. 3) S'il s'agit de bagages ou de marchandises, 1'expéditeur aura recours contre le premier transporteur et le destinataire qui a le droit ä la délivrance contre le dernier, et 1'un et l'autre pourront, en outre, agir contre le transporteur ayant effectué le transport au cours duquel la destruction, la perte, 1'avarie ou le retard se sont produits. Ces transporteurs seront solidairement responsables envers 1'expéditeur et le destinataire.

flera fraktförare var efter annan, gälle för varje fraktförare, som mottagit passageraren, det inskrivna resgodset eller godset, bestämmelserna i denna konvention, och vare, såvitt befordringsavtalet rör den del av befordringen vars utförande ankommer på honom, så ansett, som hade han slutit avtalet.

C H A P I T R E IV.

K A P I T E L IV.

Dispositions relatives aux transports combines. Artide 31.

Sammansatt befordran.

1) Dans le cas de transports combines effectués en partie par air et en partie par tout autre moyen de transport, les stipulations de la présente Convention ne s'appliquent qu'au transport aérien et si celui-ci répond aux conditions de 1'article premier. 2) Rien dans la présente Convention n'empeche les parties^ dans le cas de transports combines, d'inserer dans le titre de transport aérien des conditions relatives a d ' a u t r e s modes de transport, a condition que les stipulations de la présente Convention soient respectées en ce qui concerne le transport par air.

2. Passagerare eller hans rättsinnehavare kan vid befordran, som i första stycket avses, föra talan allenast mot den fraktförare, som utfört den del av befordringen varunder skadan eller dröjsmålet inträffat, utan så är att den förste fraktföraren uttryckligen åtagit sig ansvarighet för hela resan. 3. Vid befordran av inskrivet resgods eller gods må avsändaren hålla sig till den förste fraktföraren och den som äger utfå godset till den siste. Båda må därjämte föra talan mot fraktförare, som utfört den del av befordringen under vilken förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet uppstått. Dessa fraktförare svare, en för båda och båda för en, i förhållande till avsändaren och den som äger utfå godset.

Artikel 31. 1. Där befordran skall utföras delvis med luftfartyg och delvis med annat befordringsmedel, gälle bestämmelserna i denna konvention allenast beträffande luftbefordringen och detta endast såvida denna uppfyller villkoren i art. 1. 2. Utan hinder av denna konvention må vid sammansatt befordran i luftbefordringshandlingen intagas villkor rörande befordringen med annat befordringsmedel, förutsatt att konventionens bestämmelser iakttagas i vad avser luftbefordringen.

107 udfores af flere efter hinanden folgende Befordrere, er enhver Befordrer, der modtager de Rejsende, det indskrevne Rejsegods eller Godset undergivet Bestemmelserne i denne Konvention, og forsaavidt Befordringsaftalen angaar den Del af Befordringen, som det paahviler ham at udfore, anses han for at vaere Part i Af talen. 2. E n Rejsende eller de, der er indtraadt i hans Rettigheder, kan ved saadan Befordring kun holde sig til den Befordrer, der har udfort den Del af Befordringen, hvorunder Skaden eller Forsinkelsen er indtruffet, medmindre den förste Befordrer efter udtrykkelig Aftale har övertaget Ansvaret for hele Rejsen. 3. Ved Befordring af indskrevet Rejsegods eller Gods, kan Afsenderen holde sig til den förste Befordrer, og den til dets Udlevering berettigede til den sidste. Begge kan desuden holde sig til den Befordrer, der har udfort den Del af Befordringen, under hvilken Odelaeggelsen, Tabet, Skaden eller Forsinkelsen har fundet Sted. Disse Befordrere er solidarisk ansvarlige överfor Afsenderen og överfor den til Godsets Udlevering berettigede.

3. Gjelder det innskrevet reisegods eller gods, kan avsenderen holde sig til den förste fraktförer og den som har rett til å kreve utlevering til den siste fraktförer. Begge kan dessuten holde sig til den fraktförer som har utfört den del av befordringen hvorunder ödeleggelsen, tapet, beskadigelsen eller forsinkelsen er inntruffet. Disse fraktförere er solidarisk ansvarlige överfor avsenderen og den som har krav på utlevering.

K A P I T E L IV.

KAPITEL IV.

Sammensat Befordring.

Sammensatt befordring.

Artikel 31.

Art. 31.

1. Ved sammensat Befordring, som delvis udfores med Luftfartoj, delvis med andet Befordringsmiddel, gaelder Konventionens Bestemmelser kun Luftbefordringen og kun, hvis denne opfylder Betingelserne i Artikel 1.

1. Ved sammensatt befordring, som delvis utföres med luftfartöi og delvis med annet befordringsmiddel, gjelder bestemmelsene i denne konvensjon bare luftbefordringen, og bare når denne op fyller vilkårene i art. 1. Denne konvensjon er ikke til < 2. hinder for at partene ved sammensatt befordring inntar vilkårene for de andre befordringsmåter i luftbefordringsdokumentet, såfremt konvensjonens bestemmelser overholdes for luftbefordringens vedkommende.

2. Denne Konvention er ikke til Hinder for, at Parterne ved sammensat Befordring optager Vilkaarene for de andre Befordringsmaader i Luftbef ordrings dokumentet, saafremt Konventionens Bestemmelser iagttages for Luftbefordringens Vedkommende.

utföres av flere fraktförere efter hverandre, er enhver fraktförer som mottar den reisende, det innskrevne reisegods eller godset, underkastet de regler som er fastsatt i denne konvensjon, og forsåvidt fraktavtalen angår den del av befordringen som det påhviler ham å utföre, ansees han for å vaere part i avtalen. 2. E n reisende eller hans rettsefterfölgere kan ved sådan befordring bare holde sig til den fraktförer, som har utfört den del av befordringen hvorunder skaden eller forsinkelsen er inntruffet, medmindre den förste fraktförer efter uttrykkelig avtale har overtatt ansvaret for hele reisen.

108 CHAPITRE V.

K A P I T E L V.

Dispositions générales et finales.

Slutbestämmelser.

Article 32.

Artikel 32. Ogiltig vare bestämmelse i befordringsavtalet och annan överenskommelse, som träffats innan skadan timat, varigenom avvikelse skett från denna konvention genom bestämmelse om tillämplig lag eller om domstols behörighet. Såvitt angår befordran av gods vare skiljeavtal gällande, där skiljemannaförfarandet skall äga rum inom en i art. 28 första stycket avsedd domstols domvärjo och saken avgöras med tillämpning av bestämmelserna i denna konvention.

Sont nulles toutes clauses du contrat de transport et toutes conventions particuliéres antérieures au dommage par lesquelles les parties dérogeraient aux regies de la présente Convention soit par une determination de la loi applicable, soit par une modification des regies de competence. Toutefois, dans le transport des marchandises, les clauses d'arbitrage sont admises, dans les limites de la présente Convention, lorsque l'arbitrage doit s'effectuer dans les lieux de competence des tribunaux prévus a l'article 28 alinéa 1. Article 33. Rien dans la présente Convention ne peut empécher un transporteur de refuser la conclusion d'un contrat de transport ou de formuler des réglements qui ne sont pas en contradiction avec les dispositions de la présente Convention.

Artikel 33. Utan hinder av denna konvention äge fraktförare vägra att sluta befordringsavtal, så ock fastställa befordringsvillkor, som icke stå i strid med konventionen.

Article 34. La présente Convention n'est applicable ni aux transports aériens internationaux executes ä titre de premiers essais par des entreprises de navigation aérienne en vue de 1'établissement de lignes réguliéres de navigation aérienne ni aux transports effectués dans des circonstances extraordinaires en dehors de toute operation normale de l'exploitation aérienne.

Artikel 34. Denna konvention äger icke tillämpning å internationell luftbefordran, som utföres såsom första försök av lufttrafikföretag i syfte att upprätta reguljär luftbefordringslinje, ej heller å befordran, som utföres under osedvanliga förhållanden och faller utom normal utövning av lufttrafik.

Artikel 35. Article 35. Med dagar förstås i denna konvenLorsque dans la présente Convention il est question de jours, il s'agit tion löpande dagar och icke arbetsde jours courants et non de jours dagar. ouvrables. Artikel 36. Article 36. Denna konvention är avfattad på La présente Convention est rédigée en francais en un seul exemplaire qui franska språket i ett enda exemplar, restera déposé aux archives du Mi- som skall vara deponerat i polska ut-

109 KAPITEL V.

K A P I T E L V.

Slutningsbestemmelser.

Slutningsbestemmelser.

Artikel 32.

Art. 32.

Ugyldige er alle Forbehold i Befordringsaftalen og alle saerlige Aftaler forud for Skaden, hvorved Parterne fraviger Konventionens Bestemmelser om den Lov, der skal anvendes, eller om Vaernetinget. Ved Godsbefordring er dog Voldgiftsaftaler tilladt, saafremt Voldgiften skal foretages paa et af de Steder, der er lovligt Vaerneting efter Artikel 28, 1. Stk., og Sägen skal afgores efter Bestemmelserne i denne Konvention.

Ugyldige er alle forbehold i fraktavtalen og alle saerlige avtaler förut for skaden, hvorved partene fraviker konvensjonens bestemmelser om den lov som skal anvendes, eller om vernetinget. Ved godsbefordring er dog voldgiftsavtale tillatt, når voldgiftsretten skal höides på et av de steder som er rett verneting efter art. 28, lste ledd, og saken skal avgjöres efter bestemmelsene i denne konvensjon.

Artikel 33. Denne Konvention er ikke til Hinder for, at en Befordrer naegter at afslutte en Befordringsaftale eller fastsaetter Befordringsvilkaar, som ikke strider mod Konventionen.

Art. 33. Denne konvensjon er ikke til hinder for at en fraktförer nekter å avslutte en fraktavtale eller fastsetter befordringsvilkår som ikke strider mot konvensjonen.

Artikel 34. Denne Konvention finder ikke Anvendelse paa international Luftbefordring, der udfores af et Lufttrafikforetagende som förste Forsog med Henblik paa Oprettelse af en regelmaessig Luftrute, eller paa Befordring, der udfores under usaedvanlige Forhold og falder udenfpr normal Udovelse af Lufttrafik.

Denne konvensjon gjelder ikke når et luftfartsforetagende utförer en internasjonal luftbefordring som förste försök med sikte på oprettelse av en regelmessig luftrute, og heller ikke når befordringen utföres under usedvanlige forhold og faller utenfor almindelig luftfartsvirksomhet.

Art. 34.

Artikel 35. Art. 35. Naar der i denne Konvention tales Når denne konvensjon tåler om om Dage, menes dermed lobende Dage dager, menes löpende dager og ikke og ikke Arbejdsdage. arbeidsdager. Artikel 36. Art. 36. Denne Konvention er affattet paa Denne konvensjon er avfattet på Fransk i et enkelt Eksemplar, som skal fransk i et eneste eksemplar, som skal opbevares i det polske Udenrigsmini- opbevares i det polske utenriksdepar-

110 nistére des Affaires Etrangéres de Pologne, et dont une copie certifiée conforme sera transmise par les soins du Gouvernement Polonais au Gouvernement de chacune des Hautes Parties Contractantes.

rikesministeriets arkiv och varav en bestyrkt avskrift genom polska regeringens försorg skall översändas till envar av de höga fördragsslutande parternas regeringar.

Artide 37. 1) L a présente Convention sera ratifiée. Les instruments de ratification seront deposes aux archives du Ministére des Affaires Etrangéres de Pologne, qui en notifiera le dépöt au Gouvernement de chacune des Hautes Parties Contractantes. 2) Des que la présente Convention aura été ratifiée par cinq des Hautes Parties Contractantes, elle entrera en vigueur entré Elles le quatre-vingtdixiéme jour apres le dépot de la cinquiéme ratification. Ultérieurement elle entrera en vigueur entré les Hautes Parties Contractantes qui 1'auront ratifiée et la Haute Partie Contractante qui déposera son instrument de ratification le quatre-vingt-dixiéme jour apres son dépöt.

Artikel 37. 1. Denna konvention skall ratificeras. Ratifikationsinstrumenten skola deponeras i polska utrikesministeriets arkiv; det åligger ministeriet att om skedd deponering underrätta envar av de höga fördragsslutande parternas regeringar. 2. Så snart denna konvention ratificerats av fem av de höga fördragsslutande parterna, skall den träda i kraft dem emellan den nittionde dagen efter deponerandet av det femte ratifikationsinstrumentet. Mellan de höga fördragsslutande parter, som ratificerat den, och den höga fördragsslutande part, som senare deponerar sitt ratifikationsinstrument, skall den träda i kraft å nittionde dagen efter det deponerande av dess ratifikationsinstrument ägt rum. 3. Det skall tillkomma Republiken Polens regering att underrätta envar av de höga fördragsslutande parternas regeringar om dagen för ikraftträdandet av denna konvention liksom om dagen för deponerandet av varje särskilt ratifikationsinstrument.

3) I l appartiendra au Gouvernement de la République de Pologne de notifier au Gouvernement de chacune des Hautes Parties Contractantes la date de 1'entrée en vigueur de la présente Convention ainsi que la date du dépöt de chaque ratification. Artide 38. 1) L a présente Convention, apres son entrée en vigueur, restera ouverte ä 1'adhésion de tous les Etats. 2) L'adhesion sera effectuée par une notification adressée au Gouvernement de la République de Pologne, qui en fera part au Gouvernement de chacune des Hautes Parties Contractantes. 3) L'adhesion produira ses effets a partir du quatre-vingt-dixiéme jour apres la notification faite au Gouvernement de la République de Pologne.

Artikel 38. 1. Sedan denna konvention trätt i kraft, står den för alla stater öppen för anslutning. 2. Anslutning skall ske genom notifikation riktad till Republiken Polens regering, som skall delgiva den envar av de höga fördragsslutande parternas regeringar. 3. Anslutning skall medföra verkan från och med den nittionde dagen efter det notifikation skett till Republiken Polens regering.

Ill steriums Arkiv. En behörigt bekraef-'tet Afskrift skal tilstilles enhver aff de hoje kontraherende Parters Rege-iringer af den polske Regering.

tements arkiv, og hvorav den polske regjering skal oversende hver av de höie kontraherende parters regjeringer en bekreftet avskrift.

Artikel 37. 1. Denne Konvention skal ratificeres. Ratifikationerne skal depone-ires i Arkivet i det polske Udenrigs-iministerium, som skal underrette hverr af de hoje kontraherende Parters Re-geringer om Deponeringen. 2. Naar denne Konvention er ratificeret af fem af de hoje kontraheren-de Parter, traeder den i Kraft mel-lem disse den halvfemsindstyvende3 Dag efter den femte Ratifikations De-ponering. Mellem de hoje kontraheren-de Parter, som har ratificeret den, ogr den hoje kontraherende Part, som se-nere deponerer sin Ratifikation, traederr den i Kraft den halvfemsindstyvendei Dag efter denne Deponering.

Art. 37. 1. Denne konvensjon skal ratificeres. Ratifikasjonsdokumentene skal deponeres i det polske utenriksdepartements arkiv, og departementet skal underrette hver av de höie kontraherende parters regjeringer om deponeringen. _ 2. Når denne konvensjon er ratificert av fem höie kontraherende parter, trer den i kraft i forholdet mellem dem den nittiende dag efter deponeringen av den femte ratifikasjon. Senere trer den i kraft i forholdet mellem de höie kontraherende parter som har ratificert, og den höie kontraherende part som deponerer sit ratifikas jons dokument, den nittiende dag efter denne deponering.

3. Republiken Polens Regering underretter enhver af de hoje kontraherende Parters Regeringer om Datoen for Konventionens Ikrafttraeden og om Datoen for hver Ratifikations Deponering.

3. Republikken Polens regjering vil underrette hver av de höie kontraherende parters regjeringer om dagen for konvensjonens ikrafttreden og dagen for deponeringen av hvert ratifikas jons dokument.

Artikel 38. 1. Denne Konvention skal, efter at den er traadt i Kraft, staa aaben for Tiltraedelse af alle Stater. 2. Tiltrsedelsen sker ved en Notifikation til Republiken Polens Regering, som underretter hver af de hoje kontraherende Parters Regeringer herom.

Art. 38. 1. Denne konvensjon skal, efter at den er trådt i kraft, stå åpen for tiltredelse av alle stater. 2. ^ Tiltredelsen iverksettes ved en notifikasjon til republikken Polens regjering, som derom underretter enhver av de höie kontraherende parters regjeringer.

3. Tiltraedelsen traeder i Kraft den 3. Tiltredelsen har virkning fra halvfemsindstyvende Dag efter Noti- den nittiende dag, efteråt notifikasjon fikationen til Republiken Polens Re- er gitt republikken Polens regjering. gering.

112 Artide 39. 1) Chacune des Hautes Parties Contractantes pourra dénoncer la présente Convention par une notification faite au Gouvernement de la République de Pologne, qui en avisera immédiatement le Gouvernement de chacune des Hautes Parties Contractantes. 2) La dénonciation produira ses effets six mois apres la notification de la dénonciation et seulement a 1'égard de la Partie qui y aura procédé.

Artikel 39. 1. Envar av de höga fördragsslutande parterna skall kunna uppsäga denna konvention genom notifikation till Republiken Polens regering, som därom omedelbart skall underrätta envar av de höga fördragsslutande parternas regeringar. 2. Uppsägning skall medföra verkan sex månader efter notifikationen av uppsägningen och allenast beträffande part, som företagit densamma.

Artikel 40. Artide 40. 1. De höga fördragsslutande par1) Les Hautes Parties Contracterna äge, vid undertecknande, vid detantes pourront, au moment de la signature, du dépöt des ratifications, ou ponerande av ratifikationsinstrumende leur adhesion, declarer que l'accep- ten eller vid anslutning till konventation qu'Elles donnent a la présente tionen, förklara, att de undantaga Convention ne s'applique pas a tout samtliga eller vissa angivna av sina ou partie de leurs colonies, protecto- kolonier, protektorat, territorier under rats, territoires sous mandat, ou tout mandat eller annat territorium underautre territoire soumis a leur souve- kastat deras suveränitet, myndighet raineté ou ä leur autorité, > ou ä tout eller överhöghet. autre territoire sous suzeraineté. 2. Likaså äge de senare ansluta 2) En consequence Elles pourront ultérieurement adherer séparément au sig särskilt, för samtliga eller vissa nom de tout ou partie de leurs colo- angivna av sina kolonier, protektorat, nies, protectorats, territoires sous man- territorier under mandat eller annat dats, ou tout autre territoire soumis å territorium underkastat deras suveräleur souveraineté ou ä leur autorité, nitet, myndighet eller överhöghet, som ou tout territoire sous suzeraineté undantagits i deras ursprungliga förainsi exclus de leur declaration origi- klaring. nelle. 3. De äge även, under iakttagande 3) Elles pourront aussi, en se conformant ä ses dispositions, dénoncer la av konventionens bestämmelser, uppprésente Convention séparément ou säga densamma särskilt beträffande pour tout ou partie de leurs colonies, samtliga eller vissa angivna av sina koprotectorats, territoires sous_ mandat, lonier, protektorat, territorier under ou tout autre territoire soumis _ ä^ leur mandat eller annat territorium undersouveraineté ou a leur autorité, ou kastat deras suveränitet, myndighet tout autre territoire sous suzeraineté. eller överhöghet. Artikel 41. Artide 41. Envar av de höga fördragsslutanChacune des Hautes Parties Contractantes aura la faculté au plus tot de parterna äge, dock ej tidigare än deux ans apres la mise en vigueur de två år efter det denna konvention trätt la présente Convention de provoquer i kraft, påfordra sammankallande av

113 Artikel 39. 1. Enhver af de hoje kontraherende Parter kan opsige denne Konvention ved en Notifikation til Republiken Polens Regering, som ufortovet skal underrette hver af de hoje kontraherende Parters Regeringer herom.

Art. 39. 1. Enhver av de höie kontraherende parter kan si op denne konvensjon ved en notifikasjon til republikken Polens regjering, som uten ophold underretter hver av de höie kontraherende parters regjeringer derom.

2. Opsigelsen traeder i Kraft seks 2. Opsigelsens virkninger inntrer Maaneder efter Notifikationen om seks måneder efter notifikasjonen, Opsigelsen, men kun for den Part, der men bare for den part som har gitt har foretaget den. den.

Artikel 40. 1. De hoje kontraherende Parter kan ved Undertegningen, ved Deponeringen af Ratifikationen eller ved Tiltraedelsen af denne Konvention erklaere, at de undtager alle eller nogle af deres Kolonier, Protektorater, Mandatsterritorier, eller andre Territorier under deres Suveraenitet, Myndighed eller Overhojhed.

Art. 40. 1. De höie kontraherende parter kan ved undertegningen, ved deponeringen av sine ratifikasjoner eller ved tiltredelsen av denne konvensjon erklaere at de undtar alle eller visse kolonier, protektorater, mandatsterritorier eller andre territorier under deres suverenitet, myndighet eller overhöihet.

2. De kan ligeledes senere tiltraede Konventionen saerskilt for alle eller nogle af deres Kolonier, Protektorater, Mandatsterritorier eller andre Territorier under deres Suveraenitet, Myndighed eller Overhojhed, der var undtaget i deres oprindelige Erklaering.

2. Som fölge herav kan de senere tiltre konvensjonen saerskilt for alle eller visse kolonier, protektorater, mandatsterritorier eller andre territorier under deres suverenitet, myndighet eller overhöihet, som er undtatt i deres oprindelige erklaering.

3. De kan ogsaa under Iagttagelse af disse Bestemmelser opsige denne Konvention saerskilt, enten for alle eller visse Dele af deres Kolonier, Protektorater, Mandatsterritorier eller andre Territorier under deres Suveraenitet, Myndighed eller Overhojhed.

3. De kan likeledes, under iakttagelse av disse bestemmelser, si op konvensjonen saerskilt enten for alle eller visse av sine kolonier, protektorater, mandatsterritorier eller andre territorier under deres suverenitet, myndighet eller overhöihet.

Artikel 41. Art. 41. Enhver av de höie kontraherende Enhver af de hoje kontraherende Parter har Ret til tidligst to Aar efter parter har rett til tidligst to år efdenne Konventions Ikrafttraeden at for- ter ikrafttredelsen av denne konvenanledige indkaldt en ny international sjon å kreve innkalt en ny internasjo8—350780

114 la reunion d'une nouvelle Conference Internationale dans le but de rechercher les ameliorations qui pourraient étre apportées a la présente Convention. Elle s'adressera dans ce but au Gouvernement de la République Franchise qui prendra les mesures nécessaires pour preparer cette Conference. La présente Convention, faite a Varsovie le 12 Octobre 1929, restera ouverte ä la signature jusqu'au 31 Janvier 1930.

ny internationell konferens i syfte att undersöka, vilka förbättringar kunna införas i konventionen. Den skall i sådant syfte hänvända sig till Franska Republikens regering, som skall vidtaga nödiga åtgärder för att förbereda denna konferens.

Protocole additionnel.

Tilläggsprotokoll.

Ad artide 2.

Till artikel 2. De höga fördragsslutande parterna förbehålla sig rätt att vid ratifikationen eller anslutningen förklara, att art. 2 första stycket i denna konvention icke skall äga tillämpning på internationell luftbefordran, som utföres direkt av staten, dess kolonier, protektorat, territorier under mandat eller annat territorium under dess suveränitet, överhöghet eller myndighet.

Les Hautes Parties Contractantes se réservent le droit de declarer au moment de la ratification ou de l'adhesion que 1'article 2 alinéa premier, de la présente Convention, ne s'appliquera pas aux transports internationaux aériens effectués directement par 1'État, ses colonies, protectorats, territoires sous mandats ou tout autre territoire sous sa souveraineté, sa suzeraineté ou son autorité.

Denna konvention, upprättad i Warschau den 12 oktober 1929, skall stå öppen för undertecknande till den 31 januari 1930.

115 Konf erence med det Formaal at undersoge, hvilke Forbedringer der kan foretages i Konventionen. Den paagaeldende P a r t skal i dette Ojemed henvende sig til den franske Republiks Regering, som skal tage de nodvendige Skridt til at forberede denne Konference.

nal konference med det formål å undersöke om forbedringer måtte kunne företas i denne konvensjon. I dette öiemed gjöres henvendelse til den franske republiks regjering, som skal ta de nodvendige skridt til å forberede konferencen.

Denne konvensjon er utferdiget i Denne Konvention er udfaerdiget i Warszawa den 12. Oktober 1929 og Varsjava den 12. oktober 1929 og er staar aaben for Underskrift indtil den åpen for undertegning til 31. januar 1930. 31. Januar 1930.

Tillsegsprotokol.

Tilleggsprotokol.

Til Artikel 2.

Til art. 2.

De hoje kontraherende Parter forbeholder sig Adgang til ved Ratifikationen eller Tiltraedelsen at erklaere, at Artikel 2, 1. Stk., i denne Konvention ikke skal gaelde international Luftbefordring, der udfores direkte af Staten, dens Kolonier, Protektorater, Mandatsterritorier eller andre Territorier under dens Suveraenitet, Overhojhed eller Myndighed.

De höie kontraherende parter forbeholder sig adgang til, ved ratifikasjonen eller tiltredelsen, å erklaere at art. 2, lste ledd, i denne konvensjon ikke skal gjelde internasjonal luftbefordring som utföres direkte av staten, dens kolonier, protektorater, mandatsterritorier eller andre territorier under dens suverenitet, overhöihet eller myndighet.

(Svensk och finsk text.)

KONVENTION CONVENTION pour PUnification de certaines rörande fastställande av vissa Regies relatives a la Saisie gemensamma bestämmelser i Conservatoire des Aéronefs. fråga om kvarstad å luftfartyg. Article premier. Artikel 1. Les Hautes Parties Contractantes De höga fördragsslutande parterna s'engagent a prendre les mesures förbinda sig att vidtaga nödiga åtgärnécessaires pour donner effet aux der för att genomföra bestämmelserna regies établies par la présente Con- i denna konvention. vention. Article 2. 1) Au sens de la présente Convention, on comprend par saisie conservatoire tout acte, quel que soit son nom, par lequel un aéronef est arrété, dans un intérét privé, par l'entremise des agents de la justice ou de l'administration publique, au profit soit d'un créancier, soit du propriétaire ou du titulaire d'un droit reel grevant l'aeronef, sans que le saisissant puisse invoquer un jugement exécutoire, obtenu préalablement dans la procedure ordinaire, ou un titre d'execution equivalent. 2) Au cas ou la loi compétente accorde au créancier, qui détient l'aeronef sans le consentement de l'exploitant, un droit de retention, l'exercice de ce droit est, aux fins de la présente Convention, assimilé a la saisie conservatoire et soumis au regime prévu par la présente Convention.

Artikel 2. 1. Med kvarstad förstås i denna konvention varje åtgärd, varigenom ett luftfartyg till förmån för borgenär, ägare eller den som eljest har sakrätt i fartyget, genom domstols eller förvaltningsmjmdighets beslut, i privaträttsligt intresse kvarhålles, utan att den som söker kvarstad kan åberopa verkställbar dom, given i vanlig rättegångsväg, eller motsvarande grund för verkställighet. 2. Har borgenär utan brukarens samtycke tagit luftfartyg i besittning och äger borgenären enligt den lag, som skall tillämpas, kvarhålla fartyget, är enligt denna konvention utövandet av sådan rätt att likställa med kvarstad och underkastat konventionens bestämmelser.

Artikel 3. Article 3. 1. Kvarstad må ej läggas å: 1) Sont exempts de saisie conservatoire : a. luftfartyg, som användes uteslua) Les aéronefs affectés exclusivement a un service d'Etat, poste com- tande för statsändamål, därunder inbegripet postbefordran men icke afprise, commerce excepté; färsdrift; b. luftfartyg, som användes i regelb) Les aéronefs mis effectivement en service sur une ligne réguliére de bunden fart för allmän trafik, jämte transports publics et les aéronefs de nödiga reservfartyg; reserve indispensables;

(Dansk Tekst.)

(Norsk tekst.)

KONVENTION KONVENSJON angaaende Indforelse af visse om innförelse a v visse ensartede regler om arrest i ensartede Regler om Arrest i luftfartöier. Luftfartoj er. Artikel 1. Art. 1. De hoje kontraherende Parter forDe höie kontraherende parter forpligter sig til at traeffe de nodven- plikter sig til å treffe de nodvendige dige Forholdsregler til at gennemfore forholdsregler for å gjennemföre beBestemmelserne i denne Konvention. stemmelsene i denne konvensjon. Artikel 2. Art. 2. 1. Ved Arrest förstaas i denne 1. Ved arrest forståes i denne konKonvention enhver Foranstaltning, vensjon enhver tvangsforretning hvorhvorved et Luftfartoj efter Beslutning ved et luftfartöi efter beslutning av af Retten eller en offentlig Forvalt- retten eller en förvaltningsmyndighet ningsmyndighed höides tilbage i pri- blir holdt tilbake for et borgerlig krav vatretlig Interesse til Fordel for en til fordel for en fordringshaver, eieren Fordringshaver, Ejeren eller den, som eller den som ellers har en tinglig ioyrigt har en tinglig Ret i Luftfar- rett i fartöiet, uten at saksökeren kan tojet, uden at Rekvirenten kan paa- påberope sig en tvangskraftig dom beraabe sig en eksigibel Dom, erhver- erhvervet gjennem vanlig rettergang, vet _ ved saedvanlig Rettergang, eller eller et tilsvarende tvangsgrunnlag. et tilsvarende Eksekutionsgrundlag. 2: Har en Fordringshaver uden Brugerens Samtykke taget et Luftfartoj i Besiddelse, og giver den kompetente Lov ham Ret til at holde det tilbage, er ved Anvendelsen af denne Konvention Udovelsen af saadan Ret ligestillet med Arrest og underkastet Konventionens Bestemmelser.

1.

Artikel 3. Fri taget for Arrest er:

2. Hvor loven gir en fordringshaver som uten brukerens samtykke har tätt et luftfartöi i besiddelse, rett til å holde det tilbake, er utövelsen av denne rett efter konvensjonen likestillet med arrest og underkastet konvensjonens bestemmelser.

1.

Art. 3. Fritatt for arrest er:

a. Luftfartojer, der udelukkende a. luftfartöier som utelukkende anbenyttes i Statstjeneste, derunder ind- vendes i en stats tjeneste, herunder innbefattet Postbefordring, men ikke befattet postbefordring, men ikke hanHandelsvirksomhed. delsvirksomhet; b. Luftfartojer, der anvendes paa b. luftfartöier som er satt inn i en regelmaessige Ruter i offentlig Luft- regelmessig rute som er åpen for altrafik, og de fornodne Reservefartojer. menheten, og de nodvendige reservefartöier;

118 c) Tout autre aéronef affecté å des transports de personnes ou de biens contre remuneration, lorsqu'il est prét a partir pour un tel transport, excepté dans le cas ou il s'agit d'une dette contractée pour le voyage qu'il va faire ou d'une créance née au cours du voyage. 2) Les dispositions du present artide ne s'appliquent pas a la saisie conservatoire exercée par le propriétaire dépossédé de son aéronef par un acte illicite. Artide 4. 1) Dans le cas ou la saisie n'est pas interdite ou lorsque, en cas d'insaisissabilité de l'aeronef, l'exploitant ne l'invoque pas, un cautionnement suffisant empéche la saisie conservatoire et donne droit ä la mainlevée immediate. 2) Le cautionnement est suffisant s'il couvre le montant de la dette et les frais et s'il est affecté exclusivement au paiement du créancier, ou s'il couvre la valeur de 1'aéronef si celle-ci est inférieure au montant de la dette et des frais. Artide 5. Dans tous les cas, il sera statué, par une procedure sommaire et rapide, sur la demande en mainlevée de la saisie conservatoire.

c. luftfartyg, som eljest användes för befordran av personer eller gods mot vederlag, då fartyget är färdigt att avgå för sådan befordran, dock icke om kvarstaden avser gäld, som gjorts för resans utförande eller därunder uppkommit.

Artide 6.

Artikel 6. 1. Har luftfartyg belagts med kvarstad, ehuru det enligt bestämmelserna i denna konvention varit fritaget därifrån, eller har gäldenären måst ställa säkerhet för att förebygga kvarstad eller få kvarstad hävd, svare sökanden enligt handräckningsortens lag för skada, som därav kommit för brukaren eller ägaren.

2. Bestämmelserna i denna artikel gälla icke kvarstad på ansökan av ägare, som avhänts luftfartyget genom rättsstridig handling. Artikel 4. 1. Föreligger ej frihet från kvarstad eller åberopar brukaren icke sådan förmån, äge han dock förebygga kvarstaden eller få den hävd, där tillräcklig säkerhet ställes. 2. Säkerheten skall anses tillräcklig, såvida den täcker fordringsbeloppet jämte kostnader och uteslutande avser betalning därav eller, om luftfartygets värde är lägre, där säkerheten täcker detta. Artikel 5. Göres ansökan om kvarstads hävande, skall avgörande städse träffas summariskt och snabbt.

1) S'il a été procédé ä la saisie d u n aéronef insaisissable d'apres les dispositions de la présente Convention^ ou si le débiteur a du fournir un cautionnement pour en empécher la saisie ou pour en obtenir mainlevée, le saisissant est responsable, suivant la loi du lieu de la procedure, du dommage en resultant pour l'exploitant ou le propriétaire. 2. Detsamma gäller, där utan gil2) La méme regie s'applique en cas de saisie conservatoire opérée sans tig orsak kvarstad lagts å luftfartyg. juste cause. Artikel 7. Artide 7. Denna konvention äger icke tillämpLa présente Convention ne s'applique ni aux mesures conservatoires en ning å förvaringsåtgärder vid kon-

119 c. Luftfartojer, der i övrigt anvendes til Befordring af Personer eller Gods mod Betaling, naar Fartojet er klart til Afgang for saadan Befordring, dog ikke hvis Arrest kraeves for Gaeld, som er stiftet med den forestaaende Rejse for 0je, eller for en Fordring, der er opstaaet under Rejsen. 2. Bestemmelserne i denne Artikel gaelder ikke Arrest efter Begaering af Ejeren af et Luftfartoj, naar det er frataget ham ved en retstridig Handling. Artikel 4. 1. Naar et Luftfartoj ikke er fritaget for Arrest, eller naar Brugeren ikke paaberaaber sig Fritagelsen, kan Arrest afvaerges eller kraeves ophaevet, saafremt tilstrsekkelig Sikkerhed stilles.

c. luftfartöier som ellers anvendes til befordring av personer eller gods mot betaling, når fartöiet er klart til avgång for sådan befordring, dog ikke hvis arrest kreves for gjeld som er stiftet for den reise som skal utföres, eller for en fordring som er opstått under reisen. 2. Bestemmelsene i denne artikkel gjelder ikke arrest efter begjaering av eieren av et luftfartöi når det er fratatt ham ved en rettsstridig handling. Art. 4. 1. Når et luftfartöi ikke er fri tätt for arrest, eller når brukeren ikke påberoper sig fritagelsen, kan arresten hindres eller kreves ophevet, såfremt tilstrekkelig sikkerhet stilles.

2. Sikkerheden er tilstraekkelig, 2. Sikkerheten er tilstrekkelig når naar den daekker Fordringen med Om- den dekker fordringen med omkostninkostninger og udelukkende skal tjene ger og bare skal tjene til betaling dertil Betaling heraf, eller naar den daek- av, eller når den dekker luftfartöiets ker Luftfartojets Vaerdi, saafremt verdi, hvis denne er lavere. denne er lavere. Artikel 5. Begaeres en Arrest ophaevet, skal Afgorelsen stedse traeffes ved en summarisk og hurtig Rettergang.

Art. 5. Begjaeres en arrest ophevet, skal avgjörelsen i alle tilfelle treffes ved en summarisk og hurtig rettergang.

Artikel 6. Art. 6. 1. E r der gjort Arrest i et Luft1. E r det gjort arrest i et luftfartöi fartoj i Strid med Fritagelsesbestem- i strid med fritagelsesbestemmelsene melserne i denne Konvention, eller har i denne konvensjon, eller har skyldSkyldneren maattet stille Sikkerhed neren måttet stille sikkerhet for å for at forhindre Arrest eller for at faa hindre arrest eller for å få en arrest en Arrest ophaevet, er Rekvirenten ophevet, er saksökeren ansvarlig efter ansvarlig efter Arreststedets Lov for arreststedets lov for den skade som den Skade, der derved er tilfojet Luft- derved er påfört brukeren eller eieren. fartojets Bruger eller Ejer. 2. Det samme gaelder, hvis Arre2. Det samme gjelder når arrest er sten er foretaget uden gyldig Grund. iverksat uten gyldig grunn. Artikel 7. Art. 7. Denne Konvention gaelder ikke TilDenne konvensjon gjelder ikke tilbageholdelse ved Konkurs eller Be- bakeholdelse ved konkurs eller be-

120 matiére de faillite, ni aux mesures kurs, ej heller å beslag vid överträdelconservatoires effectuées en cas d'in- se av tull-, straff- eller ordningsbefraction aux regies de douane, pénales stämmelser. ou de police. Artide 8. La présente Convention ne s'oppose pas a 1'application des conventions internationales entre les Hautes Parties Contractantes qui prévoient une insaisissabilité plus étendue.

Artikel 8. Denna konvention utesluter ej tilllämpning av internationella konventioner, som i förhållandet mellan de höga fördragsslutande parterna stadga vidsträcktare frihet från kvarstad.

Artide 9. 1) La présente Convention s'applique sur le territoire de chacune des Hautes Parties Contractantes a tout aéronef immatriculé dans le territoire d'une autre Haute Partie Contractante. 2) L'expression «territoire d'une Haute Partie Contractante» comprend tout territoire soumis au pouvoir souverain, a la suzeraineté, au protectorat, au mandat ou a 1'autorité de ladite Haute Partie Contractante pour lequel cette derniére est partie a la Convention. Artide 10. L a présente Convention est rédigée en frangais en un seul exemplaire qui restera déposé aux archives du Ministére des Affaires Etrangéres du Royaume d'ltalie, et dont une copie certifiée eonforme sera transmise par les soins du Gouvernement du Royaume d'ltalie ä chacun des Gouvernements intéressés.

ed rtikel 9. 1. Denna konvention äger på envar hög fördragsslutande parts territorium tillämpning å luftfartyg, registrerat inom annan hög fördragsslutande parts territorium.

Artides 11. 1) La présente Convention sera ratifiée. Les instruments de ratification seront deposes aux Archives du Ministére des Affaires Etrangéres du Royaume d'ltalie, qui en notifiera le dépöt a chacun des Gouvernements intéressés. 2) Des que le dépöt de cinq ratifications aura été effectué, la Convention entrera en vigueur, entre les Hautes Parties Contractantes qui 1'auront ratifiée, quatre-vingt-dix jours apres le dépöt de la cinquiéme ratifi-

2. Uttrycket hög fördragsslutande parts territorium innefattar varje territorium, som är underkastat partens suveränitet, överhöghet, protektorat, mandat eller myndighet och för vilket parten är ansluten till konventionen. Artikel 10. Denna konvention är avfattad på franska språket i ett enda exemplar, som skall vara deponerat i Konungariket Italiens utrikesministeriums arkiv och varav en bestyrkt avskrift genom Konungariket Italiens regerings försorg skall översändas till envar av de intresserade regeringarna. Artikel 11. 1. Denna konvention skall ratificeras. Ratifikationsinstrumenten skola deponeras i Konungariket Italiens utrikesministeriums arkiv; det åligger ministeriet att om skedd deponering underrätta envar av de intresserade regeringarna. 2. Så snart fem ratifikationsinstrument deponerats, skall denna konvention träda i kraft emellan de höga fördragsslutande parter, som ratificerat konventionen, nittio dagar efter deponerandet av det femte ratifi-

121 slaglaeggelse paa Grund af Overtraedelse af Told-, Straffe- eller Politibestemmelser.

slag på grunn av overtredelse av toll-,, straffe- eller politibestemmelser.

Artikel 8. Art. 8. Denne Konvention er ikke til HinDenne konvensjon er ikke til hinder der for Anvendelse af internationale for anvendelse av internasjonale konKonventioner, der i Forholdet mellem vensjoner som i forholdet mellem de de hoje kontraherende Parter hjemler höie kontraherende parter hjemler en en videregaaende Fritagelse for Ar- videregående fritagelse for arrest. rest. Artikel 9. 1. Denne Konvention finder indenfor hver hoj kontraherende Parts Territorium Anvendelse paa ethvert Luftfartoj, der er registreret indenfor en anden hoj kontraherende Parts Territorium. 2. Udtrykket en hoj kontraherende Parts Territorium omfatter ethvert Territorium, der staar under en hoj kontraherende Parts Suveraenitet, Overhojhed, Protektorat, Mandat eller Myndighed, og for hvilket denne P a r t har sluttet sig til Konventionen.

Art. 9. 1. Denne konvensjon anvendes innenfor hver av de höie kontraherende parters territorium på ethvert luftfartöi som er registrert innenfor en annen höi kontraherende parts territorium. 2. Uttrykket en höi kontraherende parts territorium omfatter ethvert territorium som står under en höi kontraherende parts suverenitet, overhöihet, protektorat, mandat eller myndighet, og for hvilket denne part har sluttet sig til konvensjonen.

Artikel 10. Denne Konvention er affattet paa Fransk i et enkelt Eksemplar, som skal opbevares i Kongeriget Italiens Udenrigsministeriums Arkiv. E n bekraeftet Afskrift skal tilstilles hver af de interesserede Regeringer af Kongeriget Italiens Regering.

Art. 10. Denne konvensjon er avfattet på fransk i et eneste eksemplar, som skal opbevares i kongeriket Italias utenriksdepartements arkiv, og hvorav kongeriket Italias regjering skal oversende hver av de interesserte regjeringer en bekreftet avskrift.

Artikel 11. 1. Denne Konvention skal ratificeres. Ratifikationerne skal deponeres i Arkivet i Kongeriget Italiens Udenrigsministerium. Dette Ministerium .skal underrette hver af de interesserede Parters Regeringer om Deponeringen. 2. Naar fem Ratifikationer er deponeret, traeder Konventionen i Kraft mellem de hoje kontraherende Parter, der har ratificeret Konventionen, halvfemsindstyve Dage efter Deponeringen af den femte Ratifikation. Ra-

Art. 11. 1. Denne konvensjon skal ratificeres. Ratifikasjonsdokumentene skal deponeres i kongeriket Italias utenriksdepartements arkiv, og departementet skal underrette hver av de interesserte regjeringer om deponeringen. 2. Når fem ratifikasjoner er deponert, trer konvensjonen i kraft i forholdet mellem de höie kontraherende parter som har ratificert, nitti dager efter deponeringen av den femte ratifikasjon. Ratifikasjoner som senere de-

122 cation. Chaque ratification dont le depot sera effectué ultérieurement produira ses effets quatre-vingt-dix jours apres ce depot. 3) II appartiendra au Gouvernement du Royaume d'ltalie de notifier a chacun des Gouvernements intéressés la date de l'entree en vigueur de la présente Convention.

kationsinstrumentet. Ratifikation, rörande vilken instrument deponerats senare, skall medföra verkan nittio dagar efter deponerandet. 3. Det skall tillkomma Konungariket Italiens regering att underrätta envar av de intresserade regeringarna om dagen för ikraftträdandet av denna konvention.

Article 12. 1) La présente Convention, apres son entree en vigueur, sera ouverte a l'adhesion. 2) L'adhesion sera effectuée par une notification adressée au Gouvernement du Royaume d'ltalie, qui en fera part a chacun des Gouvernements intéressés. 3) L'adhesion produira ses effets quatre-vingt-dix jours apres la notification faite au Gouvernement du Royaume d'ltalie.

Artikel 12. 1. Sedan denna konvention trätt i kraft, står den öppen för anslutning. 2. Anslutning skall ske genom notifikation riktad till Konungariket Italiens regering, som skall delgiva den envar av de intresserade regeringarna. 3. Anslutning skall medföra verkan nittio dagar efter det notifikation skett till Konungariket Italiens regering.

Artikel 13. 1. Envar av de höga fördragsslutande parterna skall kunna uppsäga denna konvention genom notifikation till Konungariket Italiens regering, som därom omedelbart skall underrätta envar av de intresserade regeringarna. 2. Uppsägning skall medföra ver2) La dénonciation produira ses effets six mois apres la notification de kan sex månader efter notifikationen la dénonciation et seulement ä 1'égard av uppsägningen och allenast beträffande part, som företagit densamma. de la Partie qui y aura procédé.

Article 13. 1) Chacune des Hautes Parties Contractantes pourra dénoncer la présente Convention par une notification faite au Gouvernement du Royaume d'ltalie, qui en avisera immédiatement chacun des Gouvernements intéressés.

Article 14. 1) Les Hautes Parties Contractantes pourront, au moment de la signature, du dépöt des ratifications, ou de leur adhesion, declarer que l'acceptation qu'elles donnent ä la présente Convention ne s'applique pas a l'ensemble ou a toute partie de leurs colonies, protectorats, territoires d'outremer, territoires sous mandat ou tout a/utre territoire soumis a leur souveraineté, autorité, ou suzeraineté. 2) Les Hautes Parties Contractantes pourront ultérieurement notifier au Gouvernement du Royaume d'ltalie

Artikel 14. 1. De höga fördragsslutande parterna äge, vid undertecknande, vid deponerande av ratifikationsinstrumenten eller vid anslutning till konventionen, förklara, att de undantaga samtliga eller vissa angivna av sina kolonier, protektorat, på andra sidan havet belägna territorier, territorier under mandat eller annat territorium underkastat deras suveränitet, myndighet eller överhöghet. 2. De höga fördragsslutande parterna äge senare underrätta Konungariket Italiens regering, att de ämna

123 tifikationer, som senere deponeres, trae-- poneres, trer i kraft nitti dager efter der i Kraft halvfemsindstyve Dage ef-- denne deponering. ter denne Deponering. 3. Kongeriget Italiens Regeringr. 3. Kongeriket Italias regjering vil underretter hver af de interesserede Re-- underrette hver av de interesserte regeringer om Datoen for Konventionens3 gjeringer om dagen for konvensjoIkrafttraeden. nens ikrafttreden. Artikel 12. Art. 12. 1. Denne Konvention skal, efter att 1. Denne konvensjon skal, efter at den er traadt i Kraft, staa aaben forr den er trådt i kraft, stå åpen for tilTiltreedelse. tredelse. 2. Tiltraedelsen sker ved en Noti2. Tiltredelsen iverksettes ved en fikation til Kongeriget Italiens Rege-- notifikasjon til kongeriket Italias rering, som underretter hver af de in-- gjering, som derom underretter enhver teresserede Parters Regeringer herom.. av de interesserte regjeringer. 3. Tiltraedelsen traeder i Kraftt 3. Tiltredelsen har virkning nitti halvfemsindstyve Dage efter Notifi-- dager efter at notifikasjon er gitt kationen til Kongeriget Italiens Rege-- kongeriket Italias regjering. ring. Artikel 13. 1. Hver af de hoje kontraherendei Parter kan opsige denne Konventioni ved en Notifikation til Kongeriget Ita-liens Regering, som ufortovet skal un-derrette hver af de interesserede Re-geringer.

Art. 13. 1. Enhver av de höie kontraherende parter kan si op denne konvensjon ved en notifikasjon til kongeriket Italias regjering, som uten ophold underretter hver av de interesserte regjeringer.

2. Opsigelsen traeder i Kraft seks5 2. Opsigelsens virkning inntrer seks Maaneder efter Notifikationen om Op-• måneder efter notifikasjonen, men basigelsen, men kun for den Part, der* re i forhold til den part som har gitt har foretaget den. den. Artikel 14. 1. De hoje kontraherende Parter kan ved Undertegningen, ved Deponeringen af Ratifikationen eller ved Tiltraedelsen af denne Konvention erklaere, at de undtager alle eller nogle af deres Kolonier, Protektorater, oversoiske Territorier, Mandatsterritorier, eller andre Territorier under deres Suveraenitet, Myndighed eller Overhojhed.

Art. 14. 1. De höie kontraherende parter kan ved undertegningen, ved deponeringen av sine ratifikasjoner eller ved tiltredelsen av denne konvensjon erklaere at de undtar alle eller visse av sine kolonier, protektorater, oversjöiske territorier, mandatsterritorier eller andre territorier under deres suverenitet, myndighet eller overhöihet.

2. De hoje kontraherende Parter kan senere meddele Kongeriget Italiens Regering, at de vil gore Konventio-

2. De höie kontraherende parter kan senere meddele kongeriket Italias regjering at de vil gjöre kon-

124 qu'elles entendent rendre applicable la présente Convention ä l'ensemble ou a toute partie de leurs colonies, protectorats, territoires d'outre-mer, territoires sous mandat, ou tout autre territoire soumis a leurs souveraineté, autorité, ou suzeraineté ainsi exclus de leur declaration originelle. 3) Elles pourront, a tout moment, notifier au Gouvernement du Royaume d'ltalie qu'elles entendent voir cesser l'application de la présente Convention a l'ensemble ou a toute partie de leurs colonies, protectorats, territoires d'outre-mer, territoires sous mandat, ou tout autre territoire soumis ä leur souveraineté, autorité, ou suzeraineté. 4) Le Gouvernement du Royaume d'ltalie notifiera a chacun des Gouvernements intéressés les notifications faites conformément aux deux alinéas precedents. Article 15. Chacune des Hautes Parties Contractantes aura la faculté, au plus tot deux ans apres la mise en vigueur de la présente Convention, de provoquer la reunion d'une nouvelle conference internationale dans le but de rechercher les ameliorations qui pourraient étre apportées a la présente Convention. Elle s'adressera dans ce but au Gouvernement de la République Franchise qui prendra les mesures nécessaires pour preparer cette Conference.

göra konventionen tillämplig å samtliga eller vissa angivna av sina kolonier, protektorat, på andra sidan havet belägna territorier, territorier under mandat eller annat territorium underkastat deras suveränitet, myndighet eller överhöghet, som undantagits i deras ursprungliga förklaring. 3. De äge när som helst underrätta Konungariket Italiens regering, att de ämna låta konventionens tilllämplighet upphöra beträffande samtliga eller vissa angivna av sina kolonier, protektorat, på andra sidan havet belägna territorier, territorier under mandat eller annat territorium underkastat deras suveränitet, myndighet eller överhöghet. 4. Konungariket Italiens regering skall delgiva envar av de intresserade regeringarna de underrättelser, som givits i överensstämmelse med de båda föregående styckena. Artikel 15. Envar av de höga fördragsslutande parterna äge, dock ej tidigare än två år efter det denna konvention trätt i kraft, påfordra sammankallande av ny internationell konferens i syfte att undersöka, vilka förbättringar kunna införas i konventionen. Den skall i sådant syfte hänvända sig till Franska Republikens regering, som skall vidtaga nödiga åtgärder för att förbereda denna konferens.

Denna konvention, upprättad i Rom La présente Convention, faite a Rome, le 29 mai 1933, restera ouverte den 29 maj 1933, skall stå öppen för ä la signature jusqu'au l e r Janvier undertecknande till den 1 januari 1934. 1934.

125 nen anvendelig i alle eller nogle af de-res Kolonier, Protektorater, oversoiskeä Territorier^ Mandatsterritorier ellerr andre Territorier under deres Suve-raenitet, Myndighed eller Overhojhed,, der var undtaget i deres oprindeligei Erklaering.

vensjonen anvendelig i alle eller visse ay sine kolonier, protektorater, oversjöiske territorier, mandatsterritorier eller andre territorier under deres suverenitet, myndighet eller overhöihet, som er undtatt i deres oprindelige erklaering.

3. De kan naarsomhelst meddele* 3. De kan nårsomhelst meddele Kongeriget Italiens Regering, at dei kongeriket Jtalias regjering at de vil ophore at anvende Konventionen ii vil ophöre å anvende konvensjonen i alle eller nogle af deres Kolonier, Pro-- alle eller visse av sine kolonier, protektorater, oversoiske Territorier, Man-- tektorater, oversjöiske territorier, mandatsterritorier eller andre Territorierj datsterritorier eller andre territorier under deres Suveraenitet, Myndighedl under deres suverenitet, myndighet eleller Overhojhed. ler overhöihet. 4. Kongeriget Italiens Regering 4. Kongeriket Italias regjering skal underrette hver af de interesserede skal underrette hver av de interesRegeringer om de Meddelelser, som gi- serte regjeringer om de meddelelser ves efter de to foregaaende Stykker. som gis efter de to foregående ledd. Artikel 15. Hver af de hoje kontraherende Parter har Ret til tidligst to Aar efter denne Konventions Ikrafttraeden at foranledige indkaldt en ny international Konference med det Formaal at undersoge, hvilke Forbedringer der kan foretages i Konventionen. Den paagaeldende Part skal i dette Ojemed henvende sig til den franske Republiks Regering, som skal tage de nodvendige Skridt til at forberede denne Konference.

Art. 15. Enhver av de höie kontraherende parter har rett til tidligst to år efter ikrafttredelsen av denne konvensjon å kreve innkalt en ny internasjonal konference med det formål å undersöke om forbedringer måtte kunne företas i denne konvensjon. I dette öiemed gjöres henvendelse til den franske republikks regjering, som skal ta de nodvendige skridt til å forberede konferencen.

Denne Konvention er udfaerdiget i Denne konvensjon er utferdiget i Rom den 29. Maj 1933 og staar aaben Rom den 29 mai 1933 og er åpen for for Underskrift indtil den 1. Januar undertegning til 1 januar 1934. 1934.

Till KONUNGEN.

Undertecknade, som förordnats att inom justitiedepartementet biträda med beredning angående den lagstiftning, som kunde finnas påkallad i anledning av, bland annat, den vid konferens i Warschau år 1929 antagna konventionen

128 rörande luftbefordran samt den vid konferens i Rom år 1933 antagna konventionen rörande kvarstad å luftfartyg, avlämnade den 29 juni 1935 av motiv åtföljda, i samråd med delegerade för de övriga nordiska länderna utarbetade förslag till lag om befordran med luftfartyg samt till lag om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfartyg. Vid avlämnandet av förslagen framhölls, hurusom det av de delegerade ansetts önskvärt, att förslaget till lag om befordran med luftfartyg finge så snart lämpligen kunde ske undergå behandling i lagrådet och att därefter slutlig överläggning rörande förslaget ägde rum mellan ländernas delegerade. Sedan Kungl. Maj:t därefter den 18 juli 1935 förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över förslaget till lag om befordran med luftfartyg, har sådant utlåtande avgivits den 19 juni 1936. Under tiden mellan remissen till lagrådet och avgivandet av dess utlåtande har visserligen i Norge den 12 juni 1936 utfärdats Lov om befordring med luftfartöier. Däremot har, för bibehållande så långt möjligt av den tidigare uppnådda överensstämmelsen mellan ländernas lagtexter, förhandlingar skriftligen förts mellan undertecknade och de danska delegerade vid det nordiska lufträttsarbetet, overformynder L. Ingerslev och ekspeditionssekretaer K. Gregersen, med dr juris C. Popp-Madsen som sekreterare, samt den finske delegerade vid samma arbete, numera hovrättsrådet R. Beckman. Under dessa förhandlingar hava dryftats de anmärkningar, som lagrådet eller dess särskilda ledamöter framställt mot förslaget, och hava därvid de delegerade enats om att på ett antal punkter föreslå ändring i anledning av anmärkningarna ävensom vidtagandet av vissa smärre redaktionella jämkningar. Undertecknade få härmed i underdånighet överlämna en sammanställning av de ändringar i den svenska lagtexten, som påkallas av en anslutning till de sålunda vunna resultaten. Såsom av sammanställningen framgår, äro de svenska, danska och finska lagtexterna, sådana desamma föreligga efter ifrågavarande förhandlingar, i allt väsentligt överensstämmande med varandra. Man har ock under förhandlingarna såsom ett önskemål betraktat att i möjligaste mån bibehålla överensstämmelse med berörda norska lag. Underdånigst BIRGER EKEBERG.

HUGO W I K A N D E R . Erik

Hagbergh.

Stockholm den 24 november 1936.

Anm. Den i skrivelsen åberopade sammanställningen har inarbetats i den bland parallelltexterna npptagna svenska lagtexten.

PARALLELLTEXTER.

9—3507S0

(Finsk text.)

(Svensk text.)

Förslag Förslag till till Lag Lag om befordran med luftfartyg. om befordran m e d luftfartyg. Härigenom förordnas som följer:

Lagens tillämpningsområde.

Lagens tillämpningsområde.

1§.

1§Denna lag gäller befordran med luftDenna lag gäller befordran med luftfartyg av passagerare, resgods el- fartyg av passagerare, resgods eller ler gods, vilken utföres mot vederlag gods, vilken utföres mot vederlag eller eller av lufttrafikföretag verkställes av lufttrafikföretag verkställes vederlagsfritt. vederlagsfritt. 2§. A luftbefordran, som utföres i enlighet med internationella överenskommelser om postbefordran, äger denna lag icke tillämpning, ej heller å befordran, som verkställes av lufttrafikföretag såsom första försök i syfte att upprätta reguljär luftbefordringslinje, eller å befordran, som utföres under osedvanliga förhållanden och faller utom normal utövning av lufttrafik.

2§. Å luftbefordran, som utföres i enlighet med internationella överenskommelser om postbefordran, äger denna lag icke tillämpning, ej heller å befordran, som verkställes av lufttrafikföretag såsom första försök i syfte att upprätta reguljär luftbefordringslinje, eller å befordran, som utföres under osedvanliga förhållanden och faller utom normal utövning av lufttrafik.

(Jfr 31 §.)

(Jfr 31 §.)

Befordringsnandlingar.

Befordringsnandlingar.

Biljett. 3 §. 3§. Vid befordran av passagerare skall Vid befordran av passagerare skall fraktföraren utfärda biljett, innehållan- fraktföraren utfärda biljett, innehållande följande uppgifter: de följande uppgifter: a. ort och dag för utfärdandet; a. ort och dag för utfärdandet; b. avgångsort och bestämmelseort; b. avgångsort och bestämmelseort; i.

Biljett.

i.

c. avsedda mellanlandningar, fraktc. avsedda mellanlandningar, fraktföraren obetaget att förbehålla sig föraren obetaget att förbehålla sig rätt till nödig ändring; rätt till nödig ändring;

(Dansk Tekst.)

(Norsk tekst.)

Udkast til Lov o m Befordring m e d Luftfartoj.

Lov om befordring med luftfartöier.1

Lovens Anvendelsesomraade. § 1. Denne Lov gaelder Befordring med Luftfartoj af Rejsende, Rejsegods eller Gods, naar Befordringen udfores mod Betaling eller af et Lufttrafikforetagende, selv om Befordringen er vederlagsfri. §2. Denne Lov finder ikke Anvendelse paa Luftbefordring, der udfores i Henhold til internationale Postoverenskomster, ej heller paa Befordring, der udfores af et Lufttrafikforetagende som förste Forsog med Henblik paa Oprettelse af en regelmaessig Luftrute, eller paa Befordring, der udfores under usaedvanlige Forhold og falder udenfor normal Udovelse af Lufttrafik.

§1. Denne lov gjelder befordring av reisende, reisegods eller gods med luftfartöi, når befordringen utföres mot betaling eller av et luftfartsforetagende, selv om befordringen er vederlagsfri. Loven kommer ikke til anvendelse når et luftfartsforetagende utforer en luftbefordring som förste forsok med sikte på oprettelse av en regelmessig luftrute, og heller ikke når befordringen ellers utföres under usedvanlige forhold og faller utenfor almindelig luftfartsvirksomhet. Ved sammensatt befordring, som delvis utföres med luftfartöi og delvis med annet befordringsmiddel, gjelder bestemmelsene i denne lov bare luftbefordringen.

(Jfr § 31.)

Befordringsdokumenter. I.

Billet.

§3. Ved Befordring af Rejsende skal Befordreren udstede en Billet, som skal indeholde folgende Angivelser: a. Sted og Dato for Udstedelsen; b. Afgangssted og Bestemmelsessted ; c. de fastsatte Mellemlandinger; Befordreren kan dog forbeholde sig Ret til nodvendige Forandringer;

1 Lagen är utfärdad den 12 juni 1936.

132 d. fraktförarens eller fraktförarnas namn och adress; samt e. att befordringen utföres under den ansvarighet, som stadgas i denna lag. Ä r biljett ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommit, vare befordringsavtalet ändock gällande och underkastat bestämmelserna i denna lag. Har fraktföraren mottagit passageraren utan att biljett utfärdats, äge han likväl ej åberopa de bestämmelser, som utesluta eller begränsa hans ansvarighet. n.

Resgodsbevis.

d. fraktförarens eller fraktförarnas namn och adress; samt e. att befordringen utföres under den ansvarighet, som stadgas i denna l a S: Är biljett ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommit, vare befordringsavtalet ändock gällande och underkastat bestämmelserna i denna lag. Har fraktföraren mottagit passageraren utan att biljett utfärdats, äge han likväl ej åberopa de bestämmelser, som utesluta eller begränsa hans ansvarighet. II.

Resgodsbevis.

4§. 4$. Vid befordran av resgods, som pasVid befordran av resgods, som passageraren lämnat i fraktförarens vård sageraren lämnat i fraktförarens vård (inskrivet resgods), skall denne utfär- (inskrivet resgods), skall denne utfärda resgodsbevis. da resgodsbevis. Resgodsbevis skall upprättas i två Resgodsbevis skall upprättas i två exemplar, det ena för passageraren, exemplar, det ena för passageraren, det andra för fraktföraren. Beviset det andra för fraktföraren. Beviset skall innehålla följande uppgifter: skall innehålla följande uppgifter: a. ort och dag för utfärdandet; a. ort och dag för utfärdandet; b. avgångsort och bestämmelseort; b. avgångsort och bestämmelseort; c. fraktförarens eller fraktförarnas namn och adress; d. biljettens nummer; e. att resgodset utlämnas till innehavaren av beviset; f. kollinas antal och vikt; g. belopp, som uppgivits i enlighet med 22 § andra stycket; samt h. att befordringen utföres under den ansvarighet, som stadgas i denna Är resgodsbevis ej utfärdat, har beviset ej föreskrivet innehåll eller har det förkommit, vare befordringsavtalet ändock gällande och underkastat bestämmelserna i denna lag. Har fraktföraren mottagit resgodset utan att resgodsbevis utfärdats eller innehåller beviset icke de i andra stycket under d., f. och h. föreskrivna uppgifter, äge han likväl ej åberopa de bestämmelser, som utesluta eller begränsa hans ansvarighet.

c. fraktförarens eller fraktförarnas namn och adress; d. biljettens nummer; e. att resgodset utlämnas till innehavaren av beviset; f. kollinas antal och vikt; g. belopp, som uppgivits i enlighet med 22 § andra stycket; samt h. att befordringen utföres under den ansvarighet, som stadgas i denna lag. Är resgodsbevis ej utfärdat, har beviset ej föreskrivet innehåll eller har det förkommit, vare befordringsavtalet ändock gällande och underkastat bestämmelserna i denna lag. Har fraktföraren mottagit resgodset utan att resgodsbevis utfärdats eller innehåller beviset icke de i andra stycket under d., f. och h. föreskrivna uppgifter, äge han likväl ej åberopa de bestämmelser, som utesluta eller begränsa hans ansvarighet.

d. Befordrerens eller Befordrernes Navn og Adresse; e. at Befordringen er undergivet de Ansvarsregler, som fastsaettes i denne Lov. E r Billet ikke udstedt, eller har den ikke det foreskrevne Indhold, eller er den gaaet tabt, er Befordringsaftalen dog gyldig og undergivet Bestemmelserne i denne Lov. Har Befordreren modtaget den Rejsende, uden at der udstedes Billet, har han dog ikke Ret til at paaberaabe sig de Bestemmelser, som udelukker eller begraenser hans Ansvar. II.

Rejsegodsbevis.

§4. Ved Befordring af Rejsegods, som den Rejsende övergiver i Befordrerens Varetaegt (indskrevet Rejsegods), skal Befordreren udstede et Rejsegodsbevis. Rejsegodsbeviset udfaerdiges i to Eksemplarer, det ene for den Rejsende, det andet for Befordreren. Beviset skal indeholde folgende Angivelser: a. Sted og Dato for Udstedelsen; b. Afgangssted og Bestemmelsessted; c. Befordrerens eller Befordrernes Navn og Adresse; d. Billettens Nummer; e. at Rejsegodset udleveres til Bevisets Indehaver; f. Stykkernes Antal og Vaegt; g. det Belob, der er angivet i Henhold til § 22, 2. Stk.; h. at Befordringen er undergivet de Ansvarsregler, som fastsaettes i denne Lov. E r Rejsegodsbevis ikke udstedt, eller har Beviset ikke det foreskrevne Indhold, eller er det gaaet tabt, er Befordringsaftalen dog gyldig og undergivet Bestemmelserne i denne Lov. Hvis Befordreren modtager Rejsegodset, uden at der udstedes Rejsegodsbevis, eller indeholder Beviset ikke de Angivelser, der naevnes under d., f. og h., har Befordreren dog ikke Ret til at paaberaabe sig de Bestemmelser, som udelukker eller begraenser hans Ansvar.

134 III.

Plygfraktsedel.

m.

Flygfraktsedel.

5§. Vid befordran av gods äge fraktföraren fordra, att avsändaren upprättar och avlämnar en befordringshandling, betecknad flygfraktsedel. Avsändaren äge fordra, att sådan handling mottages av fraktföraren. Är flygfraktsedel ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommit, vare befordringsavtalet ändock gällande och, med det undantag som följer av 9 §, underkastat bestämmelserna i denna lag.

5§. Vid befordran av gods äge fraktföraren fordra, att avsändaren upprättar och avlämnar en befordringshandling, betecknad flygfraktsedel. Avsändaren äge fordra, att sådan handling mottages av fraktföraren. Ä r flygfraktsedel ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommit, vare befordringsavtalet ändock gällande och, med det undantag som följer av 9 §, underkastat bestämmelserna i denna lag.

6§.

6§. Flygfraktsedeln skall upprättas a v avsändaren i tre originalexemplar och avlämnas tillsammans med godset. Det första exemplaret skall förses med beteckningen »för fraktföraren» och undertecknas av avsändaren. Det andra exemplaret skall betecknas »för mottagaren»; det undertecknas av avsändaren och fraktföraren samt åtföljer godset. Det tredje exemplaret undertecknas av fraktföraren och återställes av honom till avsändaren efter godsets mottagande. Fraktförarens underskrift skall tecknas vid godsets mottagande; den kan ersättas med stämpel. Avsändarens underskrift kan vara tryckt eller ersättas med stämpel. Där fraktföraren på avsändarens begäran upprättat flygfraktsedeln, anses han, där ej annat styrkes, hava handlat för avsändarens räkning.

Flygfraktsedeln skall upprättas av avsändaren i tre originalexemplar och avlämnas tillsammans med godset. Det första exemplaret skall förses med beteckningen »för fraktföraren» och undertecknas av avsändaren. Det andra exemplaret skall betecknas »för mottagaren»; det undertecknas av avsändaren och fraktföraren samt åtföljer godset. Det tredje exemplaret undertecknas av fraktföraren och återställes av honom till avsändaren efter godsets mottagande. Fraktförarens underskrift skall tecknas vid godsets mottagande; den kan ersättas med stämpel. Avsändarens underskrift kan vara tryckt eller ersättas med stämpel. Där fraktföraren på avsändarens begäran upprättat flygfraktsedeln, anses han, där ej annat styrkes, hava handlat för avsändarens räkning.

7 §. 7§. Avser befordringen flera kolli, skall Avser befordringen flera kolli, skall avsändaren, där fraktföraren det be- avsändaren, där fraktföraren det begär, upprätta särskilda flygfraktsed- gär, upprätta särskilda flygfraktsedlar. lar.

8§.

8§.

Flygfraktsedeln skall innehålla fölFlygfraktsedeln skall innehålla följande uppgifter: jande uppgifter: a. ort och dag för utfärdandet; a. ort och dag för utfärdandet;

III.

Luftfragtbrev.

§5. Ved Godsbefordring kan Befordreren kraeve, at Afsenderen udfaerdiger og afgiver til ham et Dokument, betegnet som Luftfragtbrev, og Afsenderen kan kraeve, at Befordreren modtager dette Dokument. E r Luftfragtbrev ikke udfaerdiget, eller har det ikke det foreskrevne Indhold, eller er det gaaet tabt, er Befordringsaftalen dog gyldig og undergivet Bestemmelserne i denne Lov med de Undtagelser, der folger af § 9. §6. Luftfragtbrevet udfaerdiges af Afsenderen i tre Eksemplarer og afleveres sammen med Godset. Det förste Eksemplar skal paategnes »For Befordreren» og underskrives af Afsenderen. Det andet Eksemplar skal paategnes »For Modtageren»; det underskrives baade af Afsenderen og Befordreren og skal folge med Godset. Det tredje Eksemplar underskrives af Befordreren og tilbageleveres Afsenderen efter Godsets Modtagelse. Befordrerens Underskrift skal paafores ved Godsets Modtagelse; den kan erstattes af Stempel. Afsenderens Underskrift kan vaere trykt eller erstattes af Stempel. Har Befordreren udfaerdiget Luftfragtbrevet efter Afsenderens Anmodning, anses han, hvis ikke andet bevises, for at handle paa Afsenderens Vegne. § 7. Omfatter Befordringen flere Stykker Gods, skal Afsenderen paa Befordrerens Begaering udfaerdige saerskilte Luftfragtbreve. §8. Luftfragtbrevet skal indeholde folgende Angivelser: a. Sted og Dato for Udfaerdigelsen:

136 b. avgångsort och bestämmelseort;

b. avgångsort och bestämmelseort;

c. avsedda mellanlandningar, fraktföraren obetaget att förbehålla sig rätt till nödig ändring; d. avsändarens namn och adress; e. den förste fraktförarens namn och adress; f. om viss mottagare angives, hans namn och adress; g. godsets art; h. stycketal, förpackningssätt och kollinas särskilda märken eller nummer; i. godsets vikt, myckenhet, rymd eller mått; j . godsets och förpackningens synliga tillstånd; k. frakten, om den är bestämd, dag och ort för betalningen, så ock av vem den skall erläggas; 1. om godset sändes mot efterkrav, vederlaget för godset, så ock kostnad som skall gäldas av mottagaren; m. belopp, som uppgivits i enlighet med 22 § andra stycket; n. i huru många exemplar flygfraktsedeln utfärdats; o. handlingar, som avlämnats till fraktföraren att åtfölja flygfraktsedeln; p. befordringstiden och kortfattad uppgift å den avsedda vägen (via), såvitt avtal därutinnan träffats; samt

c. avsedda mellanlandningar, fraktföraren obetaget att förbehålla sig rätt till nödig ändring; d. avsändarens namn och adress; e. den förste fraktförarens namn och adress; f. om viss mottagare angives, hans namn och adress; g. godsets art; h. stycketal, förpackningssätt och kollinas särskilda märken eller nummer; i. godsets vikt, myckenhet, rymd eller" mått; j . godsets och förpackningens synliga tillstånd; k. frakten, om den är bestämd, dag och ort för betalningen, så ock av vem den skall erläggas ; 1. om godset sändes mot efterkrav, vederlaget för godset, så ock kostnad som skall gäldas av mottagaren; m. belopp, som uppgivits i enlighet med 22 § andra stycket; n. i huru många exemplar flygfraktsedeln utfärdats; o. handlingar, som avlämnats till fraktföraren att åtfölja flygfraktsedeln ; p. befordringstiden och kortfattad uppgift å den avsedda vägen (via), såvitt avtal därutinnan träffats; samt

q. att befordringen utföres under q. att befordringen utföres under den ansvarighet, som stadgas i denna den ansvarighet, som stadgas i denna lag. lag. • 9 §. Har fraktföraren mottagit godset utan att flygfraktsedel utfärdats eller innehåller fraktsedeln icke de i 8 § a.—i; och q. föreskrivna uppgifter, äge han icke åberopa de bestämmelser i denna lag, som utesluta eller begränsa hans ansvarighet.

9 §. Har fraktföraren mottagit godset utan att flygfraktsedel utfärdats eller innehåller fraktsedeln icke de i 8 § a.—i. och q. föreskrivna uppgifter, äge han icke åberopa de bestämmelser i denna lag, som utesluta eller begränsa hans ansvarighet.

10 §. 10 §. Avsändaren svare för skada, som Avsändaren svare för skada, som tillskyndas fraktföraren eller annan tillskyndas fraktföraren eller annan i följd av att uppgifter rörande godset, i följd av att uppgifter rörande godset,

b. Afgangssted og Bestemmelsessted; c. de fastsatte Mellemlandinger; Befordreren kan dog forbeholde sig Ret til nodvendige Forandringer; d. Afsenderens Navn og Adresse; e. den förste Befordrers Navn og Adresse; f. hvis Modtageren opgives, hans Navn og Adresse; g. Godsets A r t ; h. Stykketal, Indpakningsmaade, Stykkernes saerlige Maerker eller Numre; i. Godsets Vaegt, Maengde, Rumindhold eller Dimensioner; j . Godsets og Indpakningens synlige Tilstand; k. Fragten, hvis den er fastsat, Dato og Sted for Betalingen, og hvem der skal betale Fragten; 1. hvis Godset sendes mod Efterkrav, det Vederlag for Godset og de Omkostninger, der skal opkraeves; m. det Belob, der er angivet i Henhold til § 22, 2. Stk.; n. Antal Eksemplarer af Luftfragtbrevet; o. de Dokumenter, der er övergivet Befordreren, og som skal folge med Luftfragtbrevet ; p. Befordringstiden og en kort Angivelse af den Vej, der skal folges (via), hvis der er truffet Af tale derom; q. at Befordringen er undergivet de Ansvarsregler, som fastsaettes i denne Lov. §9. Har Befordreren modtaget Godset, uden at der udfaerdiges Luftfragtbrev, eller indeholder Luftfragtbrevet ikke alle _ de Angivelser, der naevnes i § 8 a.—i. og q., kan han ikke paaberaabe sig de Bestemmelser i denne Lov, som udelukker eller begraenser hans Ansvar. §10. Afsenderen er ansvarlig for Skade, som Befordreren eller andre lider som Folge af, at Oplysninger angaaende

138 vilka han upptagit i flygfraktsedeln, vilka han upptagit i flygfraktsedeln, ej hava föreskrivet innehåll eller eljest ej hava föreskrivet innehåll eller eljest äro ofullständiga eller oriktiga. äro ofullständiga eller oriktiga. 11 §. 11 §. Flygfraktsedeln skall, där ej annat Flygfraktsedeln skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om avtalets styrkes, gälla såsom bevis om avtalets slutande, om mottagandet av godset slutande, om mottagandet av godset och om villkoren för befordringen. och om villkoren för befordringen. Uppgifterna i flygfraktsedeln angående godsets vikt, mått, förpackning och stycketal skola, där ej annat styrkes, äga vitsord. Annan uppgift om godsets myckenhet eller rymd samt uppgift om dess tillstånd äge däremot ej vitsord mot fraktföraren, med mindre han i avsändarens närvaro undersökt uppgiften och därom tecknat intyg å flygfraktsedeln eller ock uppgiften avser godsets synliga tillstånd.

Uppgifterna i flygfraktsedeln angående godsets vikt, mått, förpackning och stycketal skola, där ej annat styrkes, äga vitsord. Annan uppgift om godsets myckenhet eller rymd samt uppgift om dess tillstånd äge däremot ej vitsord mot fraktföraren, med mindre han i avsändarens närvaro undersökt uppgiften och därom tecknat intyg å flygfraktsedeln eller ock uppgiften avser godsets synliga tillstånd.

Rätt att förfoga över godset och Rätt att förfoga över godset och godsets utlämnande. godsets utlämnande. 12 §. 12 §. Mot uppfyllande av sina förpliktelser på grund av befordringsavtalet äge avsändaren, där det kan ske utan skada för fraktföraren eller annan avsändare, förfoga över godset genom att återtaga det å avgångs- eller bestämmelseflygplatsen, stoppa det vid landning under resan, på bestämmelseorten eller under resan låta utlämna det till annan än den i flygfraktsedeln angivne mottagaren eller begära dess återsändande till avgångsflygplatsen; gälde dock kostnad som därav kommer. Kan avsändarens order ej verkställas, skall fraktföraren därom omedelbart underrätta honom.

Mot uppfyllande av sina förpliktelser på grund av befordringsavtalet äge avsändaren, där det kan ske utan skada för fraktföraren eller annan avsändare, förfoga över godset genom att återtaga det å avgångs- eller bestämmelseflygplatsen, stoppa det vid landning under resan, på bestämmelseorten eller under resan låta utlämna det till annan än den i flygfraktsedeln angivne mottagaren eller begära dess återsändande till avgångsflygplatsen; gälde dock kostnad som därav kommer. Kan avsändarens order ej verkställas, skall fraktföraren därom omedelbart underrätta honom.

Utför fraktföraren avsändarens order utan att dennes exemplar av flygfraktsedeln företes, vare fraktföraren ansvarig för skada, som därigenom tillskyndas rätte innehavaren av flygfraktsedeln, fraktföraren obetaget att söka sitt åter av avsändaren. Avsändarens rätt upphöre, då efter

Utför fraktföraren avsändarens order utan att dennes exemplar av flygfraktsedeln företes, vare fraktföraren ansvarig för skada, som därigenom tillskyndas rätte innehavaren av flygfraktsedeln, fraktföraren obetaget att söka sitt åter av avsändaren. Avsändarens rätt upphöre, då efter

Godset, som han har anfört i Luftfragtbrevet, ikke har det foreskrevne Indhold eller i övrigt er ufuldstaendige eller urigtige. §11. Saafremt ikke andet godtgores, gaelder Luftfragtbrevet som Bevis for Befordringsaftalens Afslutning, for Godsets Modtagelse og for Vilkaarene for Befordringen. Luftfragtbrevets Angivelser af Godsets Vaegt, Dimensioner, Indpakning og Stykketal anses som rigtige, hvis ikke andet bevises. Andre Oplysninger om Godsets Maengde eller Rumindhold samt Oplysninger om dets Tilstand gaelder derimod ikke som Bevis mod Befordreren, medmindre denne i Afsenderens Naervaerelse har undersogt dem og har bekraeftet dette ved Paategning paa Luftfragtbrevet, eller Angivelsen angaar Godsets synlige Tilstand.

Ret til at raade over Godset og Udlevering af Godset. § 12. Mod Opfyldelse af sine Forpligtelser efter Befordringsaftalen kan Afsenderen, saafremt det kan ske uden Skade for Befordreren eller andre Afsendere, raade over Godset ved at tage det tilbage paa Afgangs- eller Bestemmelsesflyvepladsen, standse det i Tilfaelde af Landing undervejs, lade det udlevere paa Bestemmelsesstedet eller undervejs til en anden end den i Luftfragtbrevet angivne Modtager eller kraeve det tilbagesendt til Afgangsflyvepladsen; Afsenderen skal dog erstatte de dermed forbundne Omkostninger. Kan Afsenderens Ordrer ikke udfores, skal Befordreren stråks underrette ham herom. Udforer Befordreren Afsenderens Ordrer, uden at dennes Eksemplar af Luftfragtbrevet forevises, er Befordreren ansvarlig for Skade, som derved maatte paafores rette Indehaver af Luftfragtbrevet, dog med Regres til Afsenderen. Afsenderens Ret ophorer samtidig

140 vad i 13 § stadgas mottagarens rätt inträder. Vägrar mottagaren att mottaga fraktsedeln eller godset eller är han icke att träffa, gånge rätten att förfoga över godset åter till avsändaren.

vad i 13 § stadgas mottagarens rätt inträder. Vägrar mottagaren att mottaga fraktsedeln eller godset eller är han icke att träffa, gånge rätten att förfoga över godset åter till avsändaren.

13 §. När godset framkommit till bestämmelseorten, äge mottagaren, där ej annat föranledes av vad i 12 § stadgas, av fraktföraren utfå flygfraktsedeln och godset, därest han gäldar vad denne äger fordra och i övrigt fullgör de befordringsvillkor, som angivits i flygfraktsedeln. Där ej annat avtalats, skall fraktföraren, så snart godset framkommit, underrätta mottagaren därom.

13 §. När godset framkommit till bestämmelseorten, äge mottagaren, där ej annat föranledes av vad i 12 § stadgas, av fraktföraren utfå flygfraktsedeln och godset, därest han gäldar vad denne äger fordra och i övrigt fullgör de befordringsvillkor, som angivits i flygfraktsedeln. Så snart godset framkommit, skall fraktföraren, där ej annat avtalats, underrätta mottagaren därom.

14 §. Vidgår fraktföraren att godset förkommit eller har det ej framkommit senast inom sju dagar efter det godset bort anlända, äge mottagaren mot fraktföraren göra gällande de rättigheter, som härflyta ur befordringsavtalet.

14 §. Vidgår fraktföraren att godset förkommit eller har det ej framkommit senast inom sju dagar efter det godset bort anlända, äge mottagaren mot fraktföraren göra gällande de rättigheter, som härflyta ur befordringsavtalet.

15 §. 15 §. Förbehåll, som innefattar avvikelse Förbehåll, som innefattar avvikelse från bestämmelserna i 12, 13 eller 14 §, från bestämmelserna i 12, 13 eller 14 §, vare ej gällande, med mindre det inta- vare ej gällande, med mindre det intagits i flygfraktsedeln. gits i flygfraktsedeln. 16 §. Avsändaren vare pliktig att lämna de upplysningar och att vid flygfraktsedeln foga de handlingar, som erfordras för att tull-, accis- och ordningsföreskrifter må kunna fullgöras före godsets avlämnande till mottagaren. Skada i följd av att sådan upplysning eller handling saknas, är ofullständig eller felaktig vare avsändaren pliktig att ersätta, utan så är att fel eller försummelse ligger fraktföraren eller hans folk till last.

16 §. Avsändaren vare pliktig att lämna de upplysningar och att vid flygfraktsedeln foga de handlingar, som erfordras för att tull-, accis- och ordningsföreskrifter må kunna fullgöras före godsets utlämnande till mottagaren. Skada i följd av att sådan upplysning eller handling saknas, är ofullständig eller felaktig vare avsändaren pliktig att ersätta, utan så är att fel eller försummelse ligger fraktföraren eller hans folk till last.

Fraktföraren vare icke pliktig att undersöka, om dessa upplysningar och handlingar äro riktiga eller fullständiga.

Fraktföraren vare icke pliktig att undersöka, om dessa upplysningar och handlingar äro riktiga eller fullständiga.

med, at Modtagerens Ret indtraeder efter § 13. Naegter Modtageren at tage imod Fragtbrevet eller Godset, eller kan han ikke antraeffes, genintraeder Afsenderen i sin Ret til at raade over Godset. §13. Naar Godset er ankommet til Bestemmelsesstedet, kan Modtageren, bortset fra de i § 12 naevnte Tilfaelde, kraeve, at Befordreren udleverer Luftfragtbrevet og Godset til ham mod Betaling af de skyldige Belob og mod Opfyldelse af de Befordringsvilkaar, der er angivet i Luftfragtbrevet. Befordreren skal, saasnart Godset er kommet frem, underrette Modtageren derom, hvis ikke andet er aftalt. §14. Indrommer Befordreren, at Godset er gaaet tabt, eller er det ikke ankommet senest syv Dage, efter at det skulde vaere kommet frem, kan Modtageren gore de af Fragtaftalen flydende Rettigheder gaeldende mod Befordreren. §15. Enhver Af tale, der indeholder Afvigelser fra Bestemmelserne i §§ 12, 13 og 14, er ugyldig, medmindre den er anfört i Luftfragtbrevet. §16. Afsenderen er forpligtet til at give de Oplysninger og til at vedlaegge Luftfragtbrevet de Dokumenter, som er nodvendige til Opfyldelse af Told-, Akcise- eller Politiforskrifter, forinden Godset kan udleveres til Modtageren. Afsenderen er ansvarlig överfor Befordreren for Skade, som maatte folge af, at disse Oplysninger eller Dokumenter mangier, er ufuldstaendige eller ikke er forskriftsmaessige, medmindre Befordreren eller hans Folk har gjort sig skyldige i Fejl eller Forsommelse. Befordreren er ikke forpligtet til at undersoge, om disse Oplysninger og Dokumenter er rigtige eller fuldstaendige.

142 Fraktförarens ansvarighet.

Fraktförarens ansvarighet. 17 §.

17 §. Drabbas passagerare, ombord å luftfartyget eller vid påstigning eller avstigning, av skada å person,_ vare fraktföraren, såvitt ej annat följer av vad nedan stadgas, därför ansvarig.

Drabbas passagerare, ombord å luftfartyget eller vid påstigning eller avstigning, av skada å person, vare fraktföraren, såvitt ej annat följer av vad nedan stadgas, därför ansvarig.

18 §. Förkommer, minskas eller skadas inskrivet resgods eller gods, medan det är i fraktförarens vård, på flygplats, ombord på luftfartyg eller, vid landning utanför flygplats, varhelst godset befinner sig, vare fraktföraren, med nedan stadgade undantag, därför ansvarig.

18 §. Förkommer, minskas eller skadas inskrivet resgods eller gods, medan det är i fraktförarens vård, på flygplats, ombord på luftfartyg eller, vid landning utanför flygplats, varhelst godset befinner sig, vare fraktföraren, med nedan stadgade undantag, därför ansvarig.

Har på grund av befordringsavtalet vid lastning, avlämnande eller omlastning befordran verkställts till lands eller sjöledes utanför flygplats, ligge å fraktföraren att visa att skada, som drabbat resgodset eller godset, ej uppkommit under den i första stycket avsedda tiden.

Har på grund av befordringsavtalet vid lastning, utlämnande eller omlastning befordran verkställts till lands eller sjöledes utanför flygplats, ligge å fraktföraren att visa att skada, som drabbat resgodset eller godset, ej uppkommit under den i första stycket avsedda tiden.

19 §. 19 §. För skada i följd av dröjsmål vid För skada i följd av dröjsmål vid luftbefordran av passagerare, inskrivet luftbefordran av passagerare, inskrivet resgods eller gods vare fraktföraren resgods eller gods vare fraktföraren ansvarig, där ej nedan annorlunda ansvarig, där ej nedan annorlunda stadgas. stadgas. (Jfr 30 §.)

(Jfr 30 §.)

143 Befordrerens Ansvar. §17. Bliver en Rejsende draebt, eller lider han Skade paa Person om Bord i et Luftfartoj eller under Indstigning eller Udstigning, er Befordreren ansvarlig derfor, medmindre andet fremgaar af Bestemmelserne i de folgende Paragraffer. §18. Bliver indskrevet Rejsegods eller Gods beskadiget, eller gaar det tabt indenfor den Tid, det er i Befordrerens Varetaegt, enten paa Flyveplads eller om Bord i Luftfartoj eller paa et hvilket som helst andet Sted, naar Landing sker udenfor Flyveplads, er Befordreren ansvarlig derfor, medmindre andet fremgaar af Bestemmelserne i de folgende Paragraffer. Omfatter Befordringsaftalen ogsaa Befordring til Lands eller til Vands udenfor Flyveplads ved Indladning, Udlevering eller Omladning, formodes enhver Rejsegodset eller Godset tilfojet Skade at vaere' indtruffet indenfor den i 1. Stk. angivne Tid, hvis ikke andet bevises. For Rejsegods, som den Rejsende ikke har övergivet i Befordrerens Varetaegt, af gores Befordrerens Ansvar med den af § 22, 3. Stk., folgende Begraensning efter Lovgivningens almindelige Regler.

§2. Blir en reisende drept eller skadet på legeme eller helbred, er fraktföreren ansvarlig såfremt den hendelse som har forårsaket skaden, er inntruffet ombord på luftfartoiet eller under innstigningen eller utstigningen. §3. Blir innskrevet reisegods eller gods skadet eller går det tapt mens det er i fraktförerens varetekt på flyveplass, ombord i luftfartöi eller, ved landing utenfor flyveplass, på hvilket som helst annet sted, er fraktföreren ansvarlig for skaden.

Omfatter fraktavtalen også befordring til lands eller til vands utenfor en flyveplass ved inniasting, utlevering eller omlasting, skal skaden formodes å vaere inntruffet i det tidsrum som nevnes i förste ledd, hvis ikke annet bevises.

§19. §4. For Skade, som folger af ForsinkelFraktföreren er ansvarlig for skade se ved Luftbefordring af Rejsende, ind- som folge av forsinkelse ved luftbeskrevet Rejsegods eller Gods, er Be- fordring av reisende, innskrevet reisefordreren ansvarlig, medmindre andet gods eller gods. fremgaar af Bestemmelserne i de folgende Paragraffer. (Jfr § 30.)

§5. Skal en befordring som efter fraktavtalen utgjor en enhet, utföres av flere fraktförere efter hverandre, er enhver fraktförer som mottar den reisende, det innskrevne reisegods eller godset, ansvarlig for den del av befordringen som det påhviler ham å utfore. Ved befordring av innskrevet reise-

20 §. Fraktföraren vare fri från ansvarighet, där antagas må, att skadan icke orsakats genom fel eller försummelse av fraktföraren själv eller av hans folk i tjänsten. Samma lag vare, där vid befordran av inskrivet resgods eller gods skadan tillkommit genom fel eller försummelse vid styrningen, förandet eller navigeringen av luftfartyget och fel eller försummelse i annat hänseende ej föreligger.

20 §. Fraktföraren vare fri från ansvarighet, där antagas må, att skadan icke orsakats genom fel eller försummelse av fraktföraren själv eller av hans folk i tjänsten. Samma lag vare, där vid befordran av inskrivet resgods eller gods skadan tillkommit genom fel eller försummelse vid styrningen, förandet eller navigeringen av luftfartyget och fel och försummelse i annat hänseende ej föreligger.

21 §. 21 §. Har den, som lidit skadan, genom Har den, som lidit skadan, genom eget vållande därtill medverkat, varde eget vållande därtill medverkat, varde ersättningen jämkad efter ty skäligt ersättningen jämkad efter ty skäligt prövas. prövas.

(Jfr 26 och 27 §§.)

(Jfr 26 och 27 §§.)

22 §. Vid befordran av passagerare vare fraktförarens ansvarighet för envar av

22 §. Vid befordran av passagerare vare fraktförarens ansvarighet för envar av

145 gods eller gods kan avsenderen også holde sig til den förste fraktförer og den som har rett til å kreve utlevering, til den siste fraktförer, selv om skaden eller forsinkelsen er inntruffet mens godset var i en annen fraktforers varetekt.

§20.

§6.

Befordreren er fri for Ansvar, saaFraktföreren er fri for ansvar safremt det maa antages, at Skadenft fremt det må antas at skaden ikke ikke skyldes Fejl eller ForsommelseB skyldes feil eller forsommelse av af ham selv eller hans Folk i deress fraktföreren selv eller av hans folk Tjeneste. i tjenesten. Ved Befordring af indskrevet RejVed befordring av innskrevet reisesegods eller Gods er Befordreren end-- gods eller gods er fraktföreren også videre fri for Ansvar, saafremt Skadeni fri for ansvar såfremt skaden er forer foraarsaget af Fejl eller Forsom-- årsaket ved feil eller forsommelse i melse ved Styringen, Foringen ellerr styringen, foringen keller navigeringen Navigeringen af Luftfartojet, og hani av luftfartoiet. og hans Folk i övrigt har taget alle nodvendige Forholdsregler for at undgaa Skaden. § 21. §7. Har den skadelidte ved egen Skyld1 Har den skadelidende ved egen medvirket til Skaden, kan Erstat-- skyld medvirket til skaden, kan erningen nedsaettes eller helt bortfaldee statningen nedsettes eller helt bortefter de herom iovrigt gaeldende Reg-- falle efter de eliers gjeldende regler. ler. §8. Blir innskrevet reisegods eller gods utlevert uten at mottageren tar forbehold, formodes godset å vaere utlevert i god stand overensstemmende med befordringsdokumentet, hvis ikke annet bevises. E r godset skadet eller delvis tapt, skal skriftlig meddelelse gis til fraktföreren umiddelbart efter at skaden er (Jfr §§ 26 og 27.) opdaget, eller senest innen en frist av tre dager for reisegods og syv dager for gods, regnet fra mottageisen. I tilfelle av forsinkelse skal meddelelsen gis senest fjorten dager regnet fra den dag da godset skulde ha vaert utlevert. Blir meddelelsen ikke avsendt innen de fastsatte frister, er ethvert krav mot fraktföreren tapt, medmindre han har handiet svikaktig. §9. §22. Ved befordring av reisende er fraktVed Befordring af Rejsende er Befordrerens Ansvar for hver enkelt be-- forerens ansvar for hver enkelt be10—350780

146 dem begränsad till adertontusentvåhundrafemtio kronor. Bestämmes ersättningen att utgå i form av ränta, må dennas kapitaliserade värde icke överskrida sagda gräns. Avtal må dock träffas om högre gräns för ansvarigheten, Beträffande inskrivet resgods eller gods vare fraktförarens ansvarighet begränsad till trettiosju kronor för kilogram. Har avsändaren vid godsets avlämnande till fraktföraren särskilt uppgivit det intresse, som är förbundet med befordringen, och guldit föreskriven tilläggsavgift, gälle det uppgivna beloppet såsom gräns för fraktförarens ansvarighet, där han ej visar, att avsändarens intresse är lägre,

dem begränsad till etthundranittiof yratusenfemhundra mark. Bestämmes ersättning att utgå i form av ränta, må dennas kapitaliserade värde icke överskrida sagda gräns. Avtal må dock träffas om högre gräns för ansvarigheten. Beträffande inskrivet resgods eller gods vare fraktförarens ansvarighet begränsad till fyrahundra mark för kilogram. Har avsändaren vid godsets avlämnande till fraktföraren särskilt uppgivit det intresse, som är förbundet med befordringen, och guldit föreskriven tilläggsavgift, gälle det uppgivna beloppet såsom gräns för fraktförarens ansvarighet, där han ej visar, att avsändarens intresse är lägre.

För resgods, som passageraren ickee För resgods, som passageraren icke lämnat i fraktförarens vård, vare an-- lämnat i fraktförarens vård, vare ansvarigheten begränsad till sjuhundra-- svårigheten begränsad till sjutusentrettio kronor för envar passagerare.!. åttahundra mark för envar passagerare. 23 §. 23 §. Förbehåll, som innefattar inskränkFörbehåll, som innefattar inskränkning i fraktförarens ansvarighet ellerr ning i fraktförarens ansvarighet eller bestämmer lägre gräns därför än i bestämmer lägre gräns därför än i 22 § sägs, vare ogiltigt. 22 § sägs, vare ogiltigt. 24 §. Där passagerare drabbats av skadaL å person, skall enligt de i strafflageni stadgade grunder bestämmas vem ersättningen skall tillkomma och vadl därunder skall räknas.

24 §. Där passagerare drabbats av skada å person, skall enligt de i strafflagen stadgade grunder bestämmas vem ersättningen skall tillkomma och vad därunder skall räknas.

25 §. Har skada med uppsåt eller grov vårdslöshet orsakats av fraktföraren själv eller av hans folk i tjänsten, äge han icke åberopa de bestämmelser i denna lag, som utesluta eller begränsa hans ansvarighet.

25 §. Har skada med uppsåt eller grov vårdslöshet orsakats av fraktföraren själv eller av hans folk i tjänsten, äge han icke åberopa de bestämmelser i denna lag, som utesluta eller begränsa hans ansvarighet.

26 §. Mottages inskrivet resgods eller gods utan anmärkning, skall godset,

26 §. Mottages inskrivet resgods eller gods utan anmärkning, skall godset,

147 graenset til et Belob af 18250 Kr. i Guldvaerdi. Fastsaettes Erstatningen i Form af en periodisk Ydelse, maa dennes kapitaliserede Veerdi ikke overstige denne Graense. Aftale kan dog traeffes om en hojere Ansvarsgraense. Ved Befordring af indskrevet Rejsegods eller Gods er Befordrerens Ansvar begraenset til et Belob af 37 K r . i Guldvaerdi pr. kg. Har Afsenderen ved Godsets Aflevering til Befordreren saerlig angivet den Interesse, der er förbundet med Befordringen, og betalt det Fragttillaeg, som maatte vaere fastsat, gaelder det angivne Belob som Graense for Befordrerens Ansvar, medmindre han beviser, at det överstiger Afsenderens virkelige Interesse. For Rejsegods, som den Rejsende ikke har övergivet i Befordrerens Varetaegt, er Befordrerens Ansvar begraenset til et Belob af 730 Kr. i Guldvaerdi for hver Rejsende.

grenset til 18 250 kroner i gullverdi, hvis ikke en hoiere ansvarsgrense er avtalt. Ved befordring av innskrevet reisegods og gods er fraktförerens ansvar begrenset til 37 kroner i gullverdi pr. kg. Har avsenderen ved avleveringen av godset til fraktföreren opgitt en saerlig interesse som knytter sig til befordringen, og betalt det frakttillegg som måtte vaere fastsatt, gjelder det opgitte belöp som grense for fraktförerens ansvar, medmindre han beviser at det överstiger avsenderens virkelige interesse. For reisegods som den reisende beholder i sin varetekt, er fraktförerens ansvar begrenset til 730 kroner i gullverdi for hver reisende.

§23. §10. Forbehold, der tilsigter at fritage Ethvert forbehold som tilsikter å Befordreren for Ansvar eller at fast- frita fraktföreren for ansvar eller å saette en lavere Ansvarsgraense end fastsette en lavere ansvarsgrense enn bestemt i denne Lov, er ugyldige. bestemt i § 9, er ugyldig. §24. Bliver en Rejsende draebt, eller lider han Skade paa Person, afgores Sporgsmaalet om, hvem der er erstatningsberettiget, og hvad der kan gives Erstatning for, efter Bestemmelserne i § 15 i Lov Nr. 127 af 15. April 1930 om Ikrafttraeden af Borgerlig Straffelov m. m. §25. §11. Befordreren kan ikke paaberaabe sig Fraktföreren kan ikke påberope sig de Bestemmelser i denne Lov, som ude- de bestemmelser som utelukker eller lukker eller begraenser hans Ansvar, begrenser hans ansvar, såfremt skasaafremt Skaden er foraarsaget med den er forårsaket med forsett eller ved Forsaet eller ved grov Uagtsomhed af grov uaktsomhet av fraktföreren selv ham selv eller af hans Folk under Ud- eller av hans folk i tjenesten. forelsen af deres Tjeneste. §26. ^ Modtages indskrevet Rejsegods eller Gods uden Forbehold fra Modtagerens

148 där ej annat styrkes, anses avlämnat i oskadat skick och i överensstämmelse med befordringshandlingen. Om skada eller minskning skall anmärkning göras hos fraktföraren omedelbart efter upptäckten och senast, beträffande resgods, inom tre dagar samt, beträffande gods, inom sju dagar från mottagandet. Vid dröjsmål skall anmärkning framställas inom fjorton dagar från den dag, då avlämnande skedde.

där ej annat styrkes, anses utlämnat i oskadat skick och i överensstämmelse med befordringshandlingen. Om skada eller minskning skall anmärkning göras hos fraktföraren omedelbart efter upptäckten och senast, beträffande resgods, inom tre dagar samt, beträffande gods, inom sju dagar från mottagandet. Vid dröjsmål skall anmärkning framställas inom fjorton dagar från den dag, då utlämnande skedde.

Anmärkning skall göras genom anteckning på fraktförarens exemplar av befordringshandlingen eller eljest i skrift, avsänd inom tid som i andra stycket sägs.

Anmärkning skall göras genom anteckning på fraktförarens exemplar av befordringshandlingen eller eljest i skrift, avsänd inom tid, som i andra stycket sägs.

27 §. Har ej anmärkning enligt 26 § framställts inom tid som där sägs, vare rätten till talan mot fraktföraren förlorad, utan så är att han förfarit svikligen.

27 §. Har ej anmärkning enligt 26 § framställts inom tid som där sägs, vare rätten till talan mot fraktföraren förlorad, utan så är att han förfarit svikligen.

28 §. Talan om ansvarighet skall föras vid rätten i den ort, där fraktföraren har sitt hemvist, där hans huvudkontor eller det kontor finnes, genom vars medverkan avtalet slutits, eller ock på bestämmelseorten.

28 §. Talan om ansvarighet skall föras vid rätten i den ort, där fraktföraren har sitt hemvist, där hans huvudkontor eller det kontor finnes, genom vars medverkan avtalet slutits, eller ock på bestämmelseorten.

(Jfr 32 §.)

(Jfr 32 §.)

29 §. Varder ej talan om ansvarighet anhängiggjord inom två år från luftfartygets ankomst till bestämmelseorten eller från den dag, då det skolat anlända eller då befordringen avbröts, vare rätten till talan förlorad.

29 §. Varder ej talan om ansvarighet anhängiggjord inom två år från luftfartygets ankomst till bestämmelseorten eller från den dag, då det skolat anlända eller då befordringen avbröts, vare rätten till talan förlorad.

30 §. 30 §. Skall befordran, som enligt vad därSkall befordran, som enligt vad därom avtalats är att anse såsom en om avtalats är att anse såsom en enenhet, utföras av flera fraktförare var het, utföras av flera fraktförare var

149 Side, formodes Godset at vaere udleveret i god Stand og i Overensstemmelse med Befordringsdokumentet, hvis ikke andet bevises. E r Godset beskadiget eller delvis gaaet tabt, skal Meddelelse derom gives til Befordreren umiddelbart efter, at Skaden er opdaget, og senest inden tre Dage for Rejsegods og syv Dage for Gods regnet fra Modtagelsen. Ved Forsinkelse skal Meddelelse derom afgives inden fjorten Dage fra den Dag at regne, da Udleveringen har fundet Sted. Meddelelsen skal ske ved Paategning paa Befordringsdokumentet eller ved en Skrivelse, der afsendes inden Fristernes Udlob. §27. Gives Meddelelse om Skaden ikke inden de i § 26 fastsatte Frister, er ethvert Krav mod Befordreren bortfaldet, medmindre han har handiet svigagtigt.

(Jfr § 8, lste og 2net ledd.)

(Jfr § 8, 3dje ledd.)

§28. Erstatningssogsmaalet skal anlaegges ved Retten enten paa det Sted, hvor Befordreren bor eller har sit Hovedkontor, eller har den Forretningsafdeling, hvorigennem Befordringsaftalen er blevet afsluttet, eller endelig paa Bestemmelsesstedet.

§12. Erstatningssoksmål må reises enten på fraktförerens bopel eller på det sted hvor bedriften har sit hovedsaete eller den forretningsavdeling som har sluttet fraktavtalen, eller på bestemmelsesstedet.

(Jfr § 32.)

§13. Voldgift om erstatning for skade på person eller innskrevet reisegods kan ikke avtales for skade er indtruffet.

§29. Adgangen til Erstatningssogsmaal bortfalder, saafremt Sag ikke er rejst inden to Aar, regnet fra Luftfartojets Ankomst til Bestemmelsesstedet eller fra den Dag, da Luftfartojet skulde vaere ankommet, eller da Befordringen blev afbrudt.

§14. Erstatningskravet faller bort hvis ikke soksmål er reist innen en frist av to år regnet fra luftfartoiets ankomst til bestemmelsesstedet eller fra den dag da det skulde ha kommet frem, eller da befordringen blev avbrutt.

§ 30. Skal en Befordring, der efter Befordringsaftalen er at anse som een Befordring, udfores af flere efter hinan-

(Jfr § 5.)

150 efter annan, vare envar av dem, sedan han mottagit passageraren, det inskrivna resgodset eller godset, ansvarig för den del av befordringen, vars utförande ankommer på honom. Vid befordran av inskrivet resgods eller gods må avsändaren jämväl hålla sig till den förste fraktföraren och den som äger utfå godset till den siste, ändå att skadan eller dröjsmålet inträffat, medan godset var i annan fraktförares vård. Äro två fraktförare ansvariga efter vad nu sagts, svare de en för båda och båda för en.

efter annan, vare envar av dem, sedan han mottagit passageraren, det inskrivna resgodset eller godset, ansvarig för den del av befordringen, vars utförande ankommer på honom. Vid befordran av inskrivet resgods eller gods må avsändaren jämväl hålla sig till den förste fraktföraren och den som äger utfå godset till den siste, ändå att skadan eller dröjsmålet inträffat, medan godset var i annan fraktförares vård. Äro två fraktförare ansvariga efter vad nu sagts, svare de en för båda och båda för en.

Sammansatt befordran.

Sammansatt befordran. 31 §.

31 §. Där befordran skall utföras delvis Där befordran skall utföras delvis med luftfartyg och delvis med annat med luftfartyg och delvis med annat befordringsmedel, vare denna lag till- befordringsmedel, vare denna lag tilllämplig allenast beträffande luftbe- lämplig allenast beträffande luftbefordringen. fordringen. Villkor, som avser befordringen med Villkor, som avser befordringen med annat befordringsmedel, må intagas i annat befordringsmedel, må intagas i luftbefordringshandlingen. luftbefordringshandlingen.

Särskilda bestämmelser. 32 §.

Särskilda bestämmelser. 32 §.

Göres i befordringsavtal eller eljest innan skada timat, med avvikelse från vad i denna lag stadgas, förbehåll om tillämplig lag eller om domstols behörighet, vare det förbehåll utan verkan. Skiljeavtal rörande skada, som i denna lag avses, vare, där avtalet träffats innan skadan timade, ej gällande, med mindre avtalet angår befordran av gods och skiljemannaförfarandet skall, inom stat som är ansluten till den i Warschau den 12 oktober 1929 avslutade konventionen om internationell luftbefordran och med tillämpning av vad lagen i sådan stat stadgar om luftbefordran som i konventionen avses, äga rum antingen där fraktföraren har sitt hemvist, där hans hu-

Göres i befordringsavtal eller eljest innan skada timat, med avvikelse från vad i denna lag stadgas, förbehåll om tillämplig lag eller om domstols behörighet, vare det förbehåll utan verkan. Skiljeavtal rörande skada, som i denna lag avses, vare, där avtalet träffats innan skadan timade, ej gällande, med mindre avtalet angår befordran av gods och skiljemannaförfarandet skall, inom stat som är ansluten till den i Warschau den 12 oktober 1929 avslutade konventionen om internationell luftbefordran och med tilllämpning av vad lagen i sådan stat stadgar om luftbefordran som i konventionen avses, äga rum inom en i 28 § nämnd domstols domvärjo.

den folgende Befordrere, er enhver af dem, naar han modtager de Rejsende, det indskrevne Rejsegods eller Godset, ansvarlig for den Del af Befordringen, som det paahviler ham at udföre. Ved Befordring af indskrevet Rejsegods eller Gods kan Afsenderen tillige holde sig til den förste Befordrer og den til dets Udlevering berettigede til den sidste, selv om Skaden eller Forsinkelsen har fundet Sted, medens Godset var i en anden Befordrers Varetaegt. Er herefter to Befordrere ansvarlige, haefter de solidarisk.

Sammensat Befordring. § 31. Udfores Befordringen delvis med Luftfartoj og delvis med andet Befordringsmiddel, gaelder Lovens Bestemmelser kun Luftbefordringen.

( J f r § 1.)

Vilkaarene for de andre Befordringsmaader kan optages i Luftbefordringsdokumentet.

Saerlige Bestemmelser. §32. Ugyldige er Forbehold i Befordringsaftalen og Aftaler forud for Skaden, hvorved Parterne fraviger Bestemmelserne om den Lov, der skal anvend.es, eller om Vaernetinget. Voldgiftsaftaler forud for Skaden er kun gyldige med Hensyn til Godsbefordring og kun, forsaavidt Voldgiften skal foretages paa et af de Steder, der er lovligt Vaerneting efter § 28, og i en Stat, der har tiltraadt den i Warszawa den 12. Oktober 1929 afsluttede Konvention om international Luftbefordring, og efter de i vedkommende Stat angaaende den i Konventionen omhandlede Luftbefordring fastsatte Bestemmelser.

(Jfr § 13.)

152 vudkontor eller det kontor finnes, genom vars medverkan avtalet slutits, eller ock på bestämmelseorten. 33 §. Bestämmelserna i denna lag skola äga tillämpning jämväl å internationell luftbefordran, vad i 24 § stadgas dock allenast där enligt i allmänhet gällande regler svensk lag skall komma till användning. Har stat, som är ansluten till den i 32 § omförmälda konventionen, avgivit sådan förklaring, som avses i tilläggsprotokollet till samma konvention, skall lagen ej äga tillämpning å internationell luftbefordran, som utföres omedelbart av den staten. Vid internationell luftbefordran skola de i 22 § angivna penningbeloppen avse kronor i guld.

33 §. Bestämmelserna i denna lag skola äga tillämpning jämväl å internationell luftbefordran, vad i 24 § stadgas dock allenast där enligt i allmänhet gällande regler finsk lag skall komma till användning. Har stat, som är ansluten till den i 32 § omförmälda konventionen, avgivit sådan förklaring, som avses i tilläggsprotokollet till samma konvention, skall lagen ej äga tillämpning å internationell luftbefordran, som utföres omedelbart av den staten. Vid internationell luftbefordran skola de i 22 § angivna penningbeloppen avse mark i guld.

34 §. Såvitt angår inrikes luftbefordran, äger Konungen meddela bestämmelser avvikande från vad i 3 § första stycket, 4 § andra stycket samt 8 § stadgas angående biljett, resgodsbevis och flygfraktsedel.

34 §. Såvitt angår inrikes luftbefordran, må genom förordning meddelas bestämmelser, avvikande från vad i 3 § första stycket, 4 § andra stycket samt 8 § stadgas angående biljett, resgodsbevis och flygfraktsedel.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Genom förordning bestämmes när denna lag skall träda i kraft.

§33. Bestemmelserne i denne Lov omfatter ogsaa international Luftbefordring;; Bestemmelserne i § 24 dog kun, forsaavidt Forholdet efter almindeligee Regler skal bedommes efter dansk£ Ret. Har en Stat, som har sluttet sigr til den i § 32 naevnte Konvention, afgivet saadan Erklaering, som omhandles i Tillaegsprotokollen til Konventionen, finder Loven dog ikke Anvendelse paa international Luftbefordring, som udfores direkte af vedkommende Stat.

§34. Forsaavidt angaar indenrigsk Luftfart, kan Ministeren for offentlige Arbejder udfaerdige Forskrifter, der lemper Kravene i § 3, 1. Stk., § 4, 2. Stk., og § 8 angaaende Indholdet af Billet, Rejsegodsbevis og Luftfragtbrev.

§15? Denne lov gjelder også internasjonal luftbefordring. For sådan befordring kan Kongen utferdige ytterligere forskrifter i henhold til overenskomst med fremmed stat.

(Jfr noten til § 15.)

§35. §16. Tidspunktet for denne Lovs IkraftDenne lov trer i kraft fra den dag traeden fastsaettes ved kongelig Anord- Kongen bestemmer. ning.

1 Jfr om innenriksbefordring luftfartsloven av 7 des. 1923 § 36.

(Svensk text.)

(Finsk text.)

Förslag Förslag till till Lag Lag om frihet från kvarstad och om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa skingringsförbud för vissa luftfartyg. luftfartyg. Sedan Sverige tillträtt den i Rom den 29 maj 1933 avslutade konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om kvarstad å luftfartyg, förordnas som följer:

Sedan Finland tillträtt den i Rom den 29 maj 1933 avslutade konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om kvarstad å luftfartyg, stadgas i enlighet med Riksdagens beslut härmed som följer:

1 §• Kvarstad må ej läggas å: a. luftfartyg, som äges eller uteslutande nyttjas av svenska staten eller som av främmande stat användes uteslutande för statsändamål, därunder inbegripet postbefordran men icke affärsdrift; b. luftfartyg, som användes i regelbunden fart för allmän trafik, jämte nödiga reservfartyg; eller c. luftfartyg, som eljest är avsett för befordran av personer eller gods mot vederlag, då fartyget är färdigt att avgå för sådan befordran, utan så är att kvarstaden avser gäld, som gjorts för resans utförande eller därunder uppkommit.

1 §. Kvarstad må ej läggas å: a. luftfartyg, som äges eller uteslutande nyttjas av finska staten eller som av främmande stat användes uteslutande för statsändamål, därunder inbegripet postbefordran men icke affärsdrift; b. luftfartyg, som användes i regelbunden fart för allmän trafik, jämte nödiga reservfartyg; eller c. luftfartyg, som eljest är avsett för befordran av personer eller gods mot vederlag, då fartyget är färdigt att avgå för sådan befordran, utan så är att kvarstaden avser gäld, som gjorts för resans utförande eller därunder uppkommit.

Vad i första stycket sägs skall ej Vad i första stycket sägs skall ej gälla kvarstad på ansökan av ägare, gälla kvarstad på ansökan av ägare, som avhänts luftfartyget genom rätts- som avhänts luftfartyget genom rättsstridig handling. stridig handling.

(Dansk Tekst.)

(Norsk tekst.)

Udkast

Utkast

til

til

Lov

Lov

om Frihed for Arrest og Forbud m e d Hensyn til Luftfartojer.

om arrestfrihet for luftfartöier.

§ 1.

§1.

Fritaget for Arrest er: Fri tätt for arrest er: a. Luftfartojer, der udelukkende a. luftfartöier som eies eller brukes benyttes i Statstjeneste, derunder ind- av den norske stat, eller som utelukbefattet Postbefordring, men ikke kende anvendes i en fremmed stats tjeHandelsvirksomhed. neste, herunder innbefattet postbefordring, men ikke handelsvirksomhet; b. Luftfartojer, der anvendes paa b. luftfartöier som er satt inn i en regelmaessige Ruter i offentlig Luft- regelmessig rute som er åpen for altrafik, samt de nodvendige Reserve- menheten, samt nodvendige reservefartojer. fartoier; c. Luftfartojer, der i övrigt er bec. luftfartöier som ellers anvendes stemt til Befordring af Personer eller til befordring av personer eller gods Gods mod Betaling, naar Fartojet er mot betaling, såfremt fartoiet er klart klart til Afgang for saadan Befor- til avgång og arresten ikke kreves for dring, og Arrest ikke kraeves for Gaeld, gjeld som er stiftet til utforelse av som er stiftet med den forestaaende reisen, eller som er opstått under reiRejse for 0je, eller som er opstaaet sen. under Rejsen.

156 2 §. Kvarstad å luftfartyg skall, ändå att den ej är beviljad till säkerhet för fordran, upphöra, då pant eller borgen ställes. Säkerhet till befrielse från kvarstad för fordran skall anses tillräcklig, där den täcker fordringsbeloppet jämte kostnader och uteslutande avser betalning därav eller, om luftfartygets värde är lägre, där säkerheten täcker detta.

2 §. Kvarstad å luftfartyg skall, ändå att den ej är beviljad till säkerhet för fordran, upphöra, då pant eller borgen ställes. Säkerhet till befrielse från kvarstad för fordran skall anses tillräcklig, där den täcker fordringsbeloppet jämte kostnader och uteslutande avser betalning därav eller, om luftfartygets värde är lägre, där säkerheten täcker detta.

3 §. 3 §. Vad i 1 och 2 §§ stadgas skall äga Vad i 1 och 2 §§ stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande motsvarande tillämpning beträffande skingringsförbud. skingringsförbud.

4 §. 4 §. A utländskt luftfartyg äger denna A utländskt luftfartyg äger denna lag tillämpning allenast såvitt Konun- lag tillämpning allenast såvitt Regegen, efter avtal med främmande stat, ringen, efter avtal med främmande stat, därom förordnat. därom förordnat.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Genom förordning bestämmes, när denna lag skall träda i kraft.

157 §2.

Sikkerhedsstillelse til Afvaergelse eller Ophaevelse af Arrest anses for tilstraekkelig, naar den daekker Fordringen med Renter og Omkostninger eller Luftfartojets Vaerdi, saafremt denne er lavere.

§2.

Sikkerhet til avvergelse av arrest skal ansees for tilstrekkelig når den dekker fordringen med omkostninger eller luftfartoiets ver di hvis den er lavere.

§3.

§3.

Bestemmelserne i §§ 1 og 2 finder tilsvarende Anvendelse paa Forbud til Fordel for Ejeren eller den, som ioyrigt har en Rettighed over Luftfartojet. Dog kan Ejeren uanset Bestemmelserne i § 1 kraeve nedlagt Förbud mod, at et Luftfartoj fjernes, naar det er frataget ham ved en retstridig Handling.

Bestemmelsene i §§ 1 og 2 får tilsvarende anvendelse på tilbakeholdelse ved andre midlertidige forfoininger. Dog kan eieren kreve at et luftfartöi skal höides tilbake, hvis det er fratatt ham ved en rettsstridig handling.

§4.

§4.

Paa udenlandske Luftfartojer finPå fremmede luftfartöier kommer der denne Lov kun Anvendelse, for- denne lov bare til anvendelse forsåsaavidt der ved Overenskomst med vidt overenskomst derom er truffet vedkommende Stat er truffet Bestem- med vedkommende stat. melse derom. §5. §5. Tidspunktet for denne Lovs IkraftDenne lov trer i kraft fra den dag traeden fastsaettes ved kongelig Anord- Kongen bestemmer. ning.

INNEHÅLLSÖVERSIKT. Sid.

Skrivelse till Konungen

3 Lagförslag. Förslag till Lag om befordran med luftfartyg Lag om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfartyg

11 19

Motiv. Inledning Förslag till lag om befordran med luftfartyg Förslag till lag om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfartyg

23 27 70

Luftbefordrings- och kvarstadskonventionerna jämte översättning . . .

81 Skrivelse till Konungen

127 Parallelltexter

v

Statens offentliga utredningar 1936 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättsskipning. F å n g v å r d . Betänkande med förslag till lag om behandling av förbrytare, hemfallna åt alkoholmissbruk, m. m. [41 Förslag till lag om ändring i vissa delar av sjölagen m. m. [17] Utredning ang. revision av bestämmelserna om tingshusbyggnadsskyldigheten. [37] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande om socialstyrelsens organisation. [29] Betänkande med förslag rörande förhandlingsordning för statst j änstemän. [41] Kommunalförvaltning. Förslag till vissa ändringar i kungl. byggnadsstyrelsens normalförslag till gatukostnadsbestämmelser enligt 4 9 § stadsplanelagen. [33]

Betänkande med förslag rörande jaktlagstiftningsfrågorj 1. Förslag till lag om rätt till jakt samt jaktstadga! ävensom andra därmed sammanhängande författ-j ningar. [38] Sociala jordutredningens betänkande med förslag till åtgärder för a t t bereda ökade möjligheter för denj mindre bemedlade befolkningen på landsbygden a t q förena småbruk med hemindustri, hantverk, hemslöjd J pälsdjuruppfödning m. m. [39] Betänkande med förslag till omorganisation av den med| statsmedel understödda kemiska analys- och kontrollverksamheten. [40] Betänkande med utredning och förslag rörande rikets ekonomiska kartläggning och därmed sammanhängande organisationsspörsmål ang. rikets landkarteverk. [42]

S t a t e n s och k o m m u n e r n a s finansväsen. Undersökningar rörande det samlade skattetrycket i Sverige och utlandet. [18] Promemoria ang. ändring av bestämmelserna rörande kommunernas underställningsfria lånerätt. [35] Rationaliserings- och ersättningsfrågor i samband med ifrågasatt införande av statligt brännoljemonopol. [45] Betänkande med förslag till lönereglering för lärare vid folk- och småskolor. [48] Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden vid 1933 år? allmänna fastighetstaxering. [52]

Vattenväsen. Skogsbruk. B e r g s b r u k . Betfinkande med förslag till lagstiftning ang. skyddsskogar in. m. [19] Betänkande med förslag till lagstiftning ang. skogar å städer och enskilda tillhöriga flygsandsfält i Hallands län. [30] Industri. Handel o c k sjöfart. Statligt kaffemonopol. [10] Den svenska sjöfartsnäringen. Statistisk-ekonomisk undersökning. [22] 1935 års lotsverkssakkunniga. Betänkande 2. Förslag till lotsförordning. [43]

Politi. Betänkande med förslag ang. revision av lagstiftningen rörande tillverkning, beskattning och försäljning av maltdrycker, [fl] Utredning angående revision av bestämmelserna om utlännings rätt att här i riket vistas och därmed sammanhängande spörsmål. [53]

Kommunikationsväsen. Utredning rörande förhållandet mellan land- och sjötrafikmedel. [16] Betänkande med förslag i anledning av verkställd granskning av 1932 års trafikutrednings förslag till förordning ang. allmän automobiltrafik. [20] Förslag till lag om befordran med luftfartyg in. m. [54]

N a t i o n a l e k o n o m i ock socialpolitik. Utredning med förslag rörande bidrag åt barn till änkor och vissa invalider samt åt föräldralösa barn. [6] Socialiseringsproblemet. Allmänna synpunkter. [7] Ur socialiseringens »europeiska» idékrets. [8] Socialiseringsidéer och socialiseringspraxis i Sovjetunionen. 1. [9] Betänkande ang. förlossningsvården och barnmorskeväsendet samt förebyggande mödra- och barnavård. [12] Betänkande ang. familjebeskattningen. [13] Betänkande ang. dels planmässigt sparande och dels statliga bosättningslån. [14] Betänkande ang. moderskapspenning och mödrahjälp [15] Arbetslöshetsundersökningen den 31 juli 1935. [21] Betänkande ang. åtgärder för avhjälpande av de inom vissa delar av Norrbottens läns lappmark yppade missförhållanden samt rörande de kostnader som därav kunde föranledas m. m. [23] Svensk arbetslöshetspolitik åren 1914—1935. [32] Utredning med förslag rörande förskottering av underhållsbidrag till barn utom äktenskap m. fl. [47]

Bank-, kredit- ock penningväsen. Betänkande med förslag till lag ang. ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker m. m. [25] Försäkringsväsen. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Förslag till psalmbok för svenska kyrkan. [11] Kyrkogodset i Skåne, Halland och Blekinge under dansk tid. [28] Betänkande med utredning och förslag ang. åtgärder för särskild undervisning och utbildning av psykiskt efterblivna i barn- och ungdomsåren. [31] Utredning rörande de svenska universitets- och högskolestudenternas sociala och ekonomiska förhållanden. Bilaga till betänkande med undersökningar och förslag i anledning av tillströmningen till de intellektuella yrkena. [34] Psalmbok för svenska kyrkan. Förslag avgivet den 29 febr. 1936, överarbetat av inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga. [36] Betänkande med utredning och förslag ang. sammanförande och organisation av i Stockholm befintliga Häl so- ock sjukvård. arkeologiska samlingar från medelhavsländerna och främre Orienten. [44] Betänkandenl rörande serafimerlasarettets ekonomi samt i Utredning med förslag ang. omorganisation av döv2 rörande lasarettets ställning och verksamhet. [1] stum undervisningsväsendet. [49] Betänkande ang. sterilisering. [46] ! Betänkande och förslag ang. beredande av vidgade arYttrande ang. revision av 18 kap. 13 § strafflagen m. m. betsuppgifter för svenska konstnärer. [50] [51] A l l m ä n t näringsväsen. Ang. kontrollen över elektriska starkströmsanläggningar. [27] F a s t egendom. J o r d b r u k med binäringar. Betänkande med förslag om vissa föreskrifter beträffande konsurotionsmjölk. [3] Sociala jordutredningens betänkande med förslag till revision av lagstiftningen ang. avstyckning m. m. [26]

Försvarsväsen. Utrikes ärenden. Internationell r ä t t . Förslag till konvention mellan Sverige och Schweiz om erkännande och verkställighet av domar och skiljedomar m. m. [2] Betänkande med förslag till lag om Internationella rättsförhållanden rörande arv, testamente och boutredning m. m. [24]

Stockholm 1936. Kgl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner 350780