Betänkande angående vissa med frivillig anskaffning av luftvärnsmateriel sammanhängande frågor

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

;IX

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1937: 17 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

VISSA MED FRIVILLIG ANSKAFFNING AV

LUFTVARNSMATERIEL SAMMANHANGANDE

FRÅGOR]

AVGIVET AV SÄRSKILT TILLKALLADE SAKKUNNIGA

S F () C I{ II C) L hä 1 9 3 7 iV

\

Statens 1937

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

l. Socialiseringsprobleniet. 2. Hnshållsräkningens pro- 10. Betänkande med förslag angående rätt till tiskc i Viiblem och faktorer. Tiden. viij, 173s. Fi. nern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämt- 2. Socialiseringsidéer och socialiseringspraxis i Sovjet land. l. Lagförslag och motiv. Marcus. 530 s. J0. unioncn. 2. Tiden. vij, 1-L0s. Fi. 11. Betänkande med förslag angáenderätt till fiske i Vii- ‘ 3. Betänkande med förslag till revision av förvaringsv nern, Vättern, 1\Iiilaren,Hjälmaren och storsjöniJäzntoch intemeringslagarna m. m. Marcus. 96 s. Ju. land. 2. Kartbilagor. Vänern och Hjälmaren. Marcus. 4 s. 17 kartor. Jo. 4. Stats]otterintredningen. Betänkande med förslag rö- 12. Arbetslöshetsnndersökningen den 31 juli 1936. Beckrande svenskt penninglotteri. Baggström. 177 s. H. man. 196 s. 1 karta. d - , 1 1 u . - . _ 5. Betänkande med förslag till lagstiftninrr angående sär- 1 3 L skilda. hnsbehovsskogariVästerbottens 30hNorrbottens sizâlxriclâlnâgáäåaf%::(%1flt11£ift:fs::nI:?’%f‘bO§:g:S%§£ läns lappmarker m. m. Marcus. 98 s. 1 karta. Jo. 175 s_ Ju_ G. Yttrande i abortfrågan. Marcus. 56 s. S. 14. Betänkande med förslag till vissa lugstiftningsâtgiirder till motverkandc av överdriven skuldsåittning inom 7. 1934 års nämnd för stüdningsutredning. Betänkande lllarcns. 303 s. Jo. jordbruket. med speciella beräkningar och förslag rörande ersätt- 15. Utredning med förslag till vissa åtgärder för traliku _ningarna för städningsarhete inom vissa statliga Em- säkerhetens höjande vid korsningar i sammaplan melbetslokaler i Stockholm m. m. Marcus. 54 s. Fi. lan järnväg och väg saint järnvägarnas beredande av s Bemnkande ?led mrslag ‘mg‘.1en.dede smtmmderstoada bidrag av autoinobilskattemerlel till säkerhetsanord-

v“_ttemv1edmng5,, Och aVd‘1_‘_“mgSVe‘k33mhe_‘9n§_a}‘ ningarna. vid dylika korsningar. Hzeggstrüm. 107 s. K. där?” sammanhangande5P°sm‘n Baggström 2”’ s 16. Hembiträdesntredningens betänkande. 1. Betänkande 3 hu JO och förslag i fråga om Iitbildning av Ilembiträden. 9. Utredning rörande jordbrukets läge i Norrland med Beckman. 202 s. S. Vissa förslag till åtgärder till förbâittrande av den norr- 17. Betänkande :Angåendevissa med frivillig zinskuifning av ländska jordbrnkarbefolkningens ekonomiska slällning. luftvâknsinateriel sammanhängandefrågor. Beckman. Marcus. 145 s. Jo. 48 s. Fö.

y

l

Anm. Om särskild trycker-t ej angives. är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebok- 1 stiiverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = eeklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruks- j

departementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922ang. statens oflentliga utredningars yttre anordning ‘(nr 9B)utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

g

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1937: 17 FÖRSVABSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

VISSA MED ANSKAFFNING AV

.FRIVILLIG

LUFTVÄRNSMATERIEL SAMMANHÄNGANDE FRÅGOR

AVGIVET AV SÄRSKILT TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1937 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1035 37]

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid. Skrivelse till .statsrådet och chefen för Kungl. Frirsvarsdepartementet . . . . . . . 5 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Tidigare gåvor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Uppgifter angående luftförsvarsmateriel med särskild hänsyn till frivillig an-

skaffning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Allmänna spörsmål med avseende å gåvor av luftvärnsmateriel . . . . . . . 18 Garantier från statens sida beträffande materielens . . . . . . . 23

användning Ekonomiska åtaganden från statens sida . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24

Beställning av materielen och kontroll m. m. . . . 24

av dess tillverkning

Materielens förvaring, vård och underhåll i fredstid . . . . . . . . . . . 25

Materielens bemanning och personalens övande . . . . . . . . . . . . . . 28

Iordningställande av uppställningsplatser m. m. för materielen . . . . . 30

Ammunitionens anskaüning och ersättning . . . . . . . . . . . . . . . . 32

Sammanställning av kostnaderna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 Särskilda åtgärder från statens sida för till . . . . . . . 34

uppmuntran gåvor Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40

Bilagor. Bil. 1. Luftvärnsmaterielens

verkningsmöjligheter. Bil. 2. Diagram över luftvärnsmaterielens

verkningsmöjligheter. Bil. 3. Uppställningen av ett stationärt 75 cm Iuftvärnskanonbatteri. Bil. 4. Ilppställningen av en 40 mm

luftvärnsautomatkanontropp.

Bil. 5. Uppställningen av en ledarstrålkastare. Bil. 6. Priser på luftvärnsmateriel, erhållna vid ar-

Kungl. arméförvaltningens

tilleridepartements upphandlingar år 1936.

Till

Herr Statsrådet och

Chefen f07° Kungl. Färsvarsdeparteønentet.

Genom beslut den 11 mars 1937 har chefen för försvarsdepartementet

med stöd av Kungl. Maj:ts den 5 i samma månad givna bemyndigande

tillkallat landshövdingen i Kronobergs län E. A. Beskow, disponenten

K. A. F. Göransson, Sandviken, över-ingenjören P. S. Rydbeck, Göteborg,

direktören E. Olsson, Malmö, och kaptenen vid generalstaben R. O. R.

Åkerman att inom försvarsdepartementet biträda med utredning rörande

frågan om förutsättningarna för emottagande från statens sida av på fri-

villighetens väg anskaifad luftvärnsmateriel samt avgiva det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Åt undertecknad Beskow uppdrogs att i egenskap av ordförande leda. de sakkunnigas arbete. Såsom sekreterare hava tjänstgjort undertecknad Åkerman och assessorn i hovrätten över Skåne och T. L. Munck af Rosenschöld.

Blekinge Sedan utredningen numera slutförts, få de sakkunniga till fullgörande

av sitt uppdrag vördsamt överlämna betänkande i ämnet.

Stockholm den 16 april 1937.

A. BESKOW

K. F. GÖRANSSON PATRIK RYDBECK

EMIL OLSSON RICHARD ÅKERMAN

Th. Munck af Rosenschöld

Inledning.

I sitt den 21 december 1936 avgivna betänkande (statens offentliga utred-

1936:57) har civila luftskyddsutredningen med avseende å behovet

ningar

av civila luftskyddsåtgärder såsom en viktig omständighet framhållit, att till-

å luftvärnsmateriel efter den vid 1936 års riksdag beslutade försvars-

gången

reformen alltjämt komme att bliva så knapp, att våra större städer, utom Stockholm, samt våra viktigaste industrianläggningar och kraftverk icke kunde påräkna skydd av luftvärn. Av betänkandet framgår, att enligt ut-

redningens mening mörkläggning, dimbildning och andra åtgärder i syfte att

försvåra fiendens orientering endast kunna erbjuda ett begränsat skydd för samhällen och större anläggningar. Utredningen har vidare framhållit, att

möjligheterna att genom byggnadstekniska åtgärder skydda värdefull eller ur allmän synpunkt särskilt betydelsefull egendom likaledes äro tämligen begränsade. I anslutning härtill har utredningen anfört följande:

Utan skydd av luftvärn blir en industrianläggning, som anfalles, med stor sannolikhet utsatt för skador, vilka vålla avbrott i driften under längre eller kortare tid. Då staten, såsom tidigare berörts, enligt den antagna försvarsordningen icke ens tillnärmelsevis kan tillgodose industriens behov av luftvärn, har i den offentliga diskussionen om industriskyddet föreslagits, att större industrier själva skulle bekosta erforderligt luftvärnl Detta har förutsätts kunna ske på. det sätt, att vederbörande industriföretag skänkte materielen till staten med villkor, att densamma endast skulle få användas till av företaget

skyddande i fråga. Det synes utredningen Önskvärt, att ett ståndpunktstagande till denna fråga från statsmakternas sida med det snaraste kommer till stånd och att i samband därmed överväges, vilka garantier, som kunna åvägabringas, för att icke luftvärnsmaterielen tages i anspråk för annat ändamål än det för vilket densamma anskaffats.

I åtskilliga av de yttranden, som avgivits över civila luftskyddsutred-

ningens betänkande, har utredningens nyss anförda uttalande ytterligare understrukits. Sålunda har exempelvis länsstyrelsen i Gävleborgs län anfört bland annat följande:

En påfallande brist i grunderna för luftskyddets fortsatta utveckling är, såsom från skilda håll erinrats, frånvaron av bestämmelser om erforderligt luftvärnsartilleri med tillbehör för avvärjande eller begränsande av luftanfall mot attraktiva städer, industriorter, trafikanläggningar, kraftverk m. m. Vid överläggningar om det civila luftskyddet framkommer i regel kravet på en fast ordning jämväl i detta avseende som förutsättning för tänkbara kommunala och enskilda uppoffringar. Enligt länsstyrelsens mening är det ytterst angeläget, att statsmakterna snarast gå in för att bestämma, huru luftvärnet på varje ifrågakommande plats bör utrustas med till rikets intressen ur allmän v

och organiseras, hänsyn jämväl försvars- och beredskapssynpunkt. Sådant lokalt luftvärn med tillhörande ammunitionsförråd m. m. torde böra ägas av staten men givetvis reserveras för den särskilda lokala uppgiften, så länge icke högre riksintressen annat kräva.

1 RICHARD ÅKERMAN, Organiserat luftförsvar för vara industrier (i Finanstidningen 1936 nr 26).

Länsstyrelsen har vidare framhållit, att intresset för hithörande spörsmål visat sig vara mycket stort.

I olika utlåtanden över civila luftskyddsutredningens betänkande har vidare

ifrågasätts, att staten skulle genom statsbidrag, skattelindringar eller. amor-

teringslån uppmuntra industriföretag att anskaffa luftvärnsartilleri.

Vidare har chefen för generalstaben, efter samråd med t. f. chefen för försvarsstaben, i underdånig skrivelse den 22 december 1936 —— efter att hava

omnämnt vissa förfrågningar beträffande möjligheterna att genom frivillig

medverkan inom 1936 års försvarsordnings ram erhålla ett förbättrat luft-

- anfört bland annat

värnsskydd följande:

Enär behov av luftvärnsartilleri vid ett flertal större städer och industrier. otvivelaktigt föreligger, böra alla för dess fyllande framkomliga vägar användas. Att döma av de ovan berörda förfrågningarna föreligger möjlighet till anskaffning med frivilligt till förfogande ställda medel. Härvid behöves emellertid garanti i någon form för att den anskaffade materielen i krigstid får den användning, som givarna avsett. Avgivandet av en utfästelse i sådan riktning är i själva verket att betrakta som förutsättningen för att anskaffning på frivillighetens väg av luftvärnsmateriel skall komma till stånd. Någon tvekan om att den bör givas i någon form kan därför knappast föreligga. Genom kungl. brev av den 29 maj 1929 mottog Kungl. Majzt en penninggåva från föreningen för Stockholms fasta försvar »i och för anskaffande för Stockholms fasta luftförsvar av ett luftvärnsbatteri» m. m. Härigenom avgavs otvivelaktigt en bindande försäkran av det slag, som ovan avsetts. Fallet kan måhända anses hava i viss mån prejudicerande betydelse, men torde icke åtminstone beträffande villkoren vara mera allmänt känt. Penninggåvan ställdes då till arméförvaltningens artilleridepartements förfogande för anskaffning av materielen, varefter denna överlämnades till Kungl. Svea artilleriregemente för förvaring och vård. Dess bemanning sker nu genom personal ur luftvärnsartilleriet och landstormen. Den senare Personalgruppen erhåller utbildning i viss utsträckning genom den frivilliga landstormsrörelsen.

Motsvarande förfaringssätt torde lämpligen kunna användas även vid eventuella framtida gåvor. Beträffande plats för materielens uppställning i fredstid är undersökning i varje särskilt fall behövlig. Där i orten eller dess närhet militärt etablissement icke kan att — i likhet med vad

finnes, möjlighet föreligga som skett i fråga om vissa skänkta kulsprutor -vuppställa den i landstormsförråd. Bemanning bör ske främst med personal ur landstormen och om möjligt från orten eller dess omgivningar. Möjlighet kan måhända i några fall förefinnas att härtill även använda personer med sysselsättning på platsen, vilka åtnjuta uppskov med inställelse vid mobilisering. Personalens utbildning, utöver vad som kan ske genom frivillig landstormsutbildning, bör kunna ske genom statens försorg och underlättas genom de beslutade obligatoriska landstormsövningarna.

Chefens för generalstaben skrivelse utmynnade i en förfrågan, huruvida

vore sinnad att 4- därest enskilda eller

Kungl. Maj:t penningmedel genom sammanslutningar ställdes till förfogande för anskaffning av luftvärnsmate-

riel till viss orts eller visst — an-

företags eget luftförsvar mottaga dessa, skaffa materielen i den utsträckning medlen medgåve, använda materielen för angivet ändamål, bemanna densamma i krigstid sa.mt övertaga dess vård

och personalens utbildning.

.I yttrande till statsrådsprotokollet den 5 mars 1937 har chefen för för-

— efter en för nu återgivna uttalanden an-

svarsdepartementet redogörelse

anordnande av luftvärn ——— anfört bland annat

gående frivilligt följande:

till en början erinra om, att det luftvärn, som räknats För egen del vill jag i främst av ekonomiska skäl, måst begränsas till att i med försvarsbeslutet, huvudsak avse luftvärnsbehovet för fältarmén och fästningarna samt de bakre luftförsvar. Det vore därför av stor betydelse, om vid sidan därav flygbasernas anskaffades luftvärn, avsett för skydd av vissa större på frivillighetens väg städer industriella Emellertid är det uppenbarligen och viktigare anläggningar. av skilda orsaker att enskilda eller företag eller ens komicke lämpligt, personer muner för innehava luftvärnsvapen. Principiellt bör nämligen det egen räkning militära försvaret omhänderhavas uteslutande av staten, och det luftvärn, varom här är tvivelsutan att hänföra till det militära försvaret. Den komär fråga, munala eller enskilda som på detta område må vara till finnandes, offervilja, lärer därför knappast kunna tillvaratagas i annan form än genom emottagande av eventuella till staten, av penningmedel, avsedda för inköp av gåvor antingen luftvärnsmateriel, eller av färdig sådan materiel. Det lärer i sakens natur, att av nu nämnt slag i de flesta fall ligga gåvor komma att vara förbundna med vissa villkor. Vidare torde i allmänhet gåvornas bliva förenat med vissa kostnader för staten, såsom för materielens cmottagande m. m. Med hänsyn bland annat härtill vård, bemanning, övningsammunition lärer under alla omständigheter få ingå i prövning för varje särskilt Kungl. Maj:t fall, huruvida villkor gåvan skall mottagas. och på vilka Emellertid torde vissa av mera principiell innebörd i förevarande hänfrågor seende vilkas synes mig förutsätta en närmare utredning. föreligga, klargörande Dit höra med avseende å materielens beskaffenhet och anåtskilliga spörsmål Dessutom böra särskild uppmärksamhet å det innehåll, skaffning-. synes ägnas från statens sida för gåvas användande för som bör givas åt en eventuell garanti visst avsett ändamål, åt den form, vari en dylik garanti bör lämnas. ävensom Vidare böra undersökas för av vissa normer för de förutsättningarna angivande från statens sida i avseende å materielens underhåll, förvaring och förpliktelser vård och ekonomiskt utförbara. Slutligen lärer m. m., som kunna anses lämpliga även böra uppmärksamhet åt frågan, huruvida särskilda åt- Litredningen ägna kunna tänkas vara och lämpade för ett uppmuntrande av en gärder påkallade av ifrågavarande slag från kommuners eller enskildas sida. offervillighet I det efter en för vissa tidigare gåvor till

följande skall, redogörelse

försvaret och för (len vid luftförsvaret använda materielen, behandlas

vissa allmänna med avseende å av luftvärnsmateriel, vidare

spörsmål gåvor

beträffande materielens och ekonomiska åtaganden från

garantier användning

sida i samband med samt slutligen olika åtgärder, som

statens dylika gåvor

kunna tänkas i att till av detta slag.

syfte uppmuntra gåvor

Tidigare gåvor.

Att eller anskaffad materiel

på frivillighetens väg insamlade penningmedel

ställts till för försvarsändamål har tidigare vid

Kungl. Majzts förfogande

tillfällen förekommit. Det torde vara obehövligt att här beröra

flerfaldiga

annat än vissa, i ett eller annat avseende mera betydelsefulla av dessa gåvor.

Mest bekant torde den vara, vilken ledde till att Svenska

riksinsamling

den 7 1912 kunde statsverket de belopp,

Pansarbåtsföreningen maj erbjuda

som erfordrades för av en av med behörig be-

byggande pansarbåt F-typ och däri 1‘/2 ammunitionsutredning, allt i styckning utrustning, inbegripen

den mån dessa belopp enligt leveranskontrakt förföllo till betal-

upprättade

ning eller eljest erfordrades för bestridande. Efter

utgifternas riksdagens hörande mottog Kungl. Maj:t som bekant erbjudandet*

Under åren 1914--1918 ägde flerstädes i landet rum för att

insamlingar

förbättra landstormens De av olika och en-

utrustning. föreningar, företag

skilda insamlade eller skänkta medlen överlämnades till i ett

Kungl. Maj:t

stort antal småposter i allmänhet med villkor, att de skulle användas till anskaffning av materiel (kulsprutor eller för viss orts eller trakts

kokvagnar)

eller visst inskrivningsområdes landstorm. :t medlen

Kungl. Maj mottog

genom kungl. brev i varje särskilt fall »att användas för avsett ändamål» och uppdrog åt arméförvaltningens att anskaffa materielen. På

artilleridepartement

detta sätt tillkommo under nämnda 336 och 359

period kulsprutor kokvagnar,

som fördelades enligt de av önskemålen. Dessa hava

givarna angivna ock

sedermera iakttagits. Formellt har detta icke alltid varit

visserligen möjligt

på grund av en del av statsmakterna beslutade i landstorms-

omändringar

organisationen, främst sammanhängande med 1925 års försvarsbeslut. Så har t. ex. den till Älvsborgs norra landstorm skänkta

inskrivningsområdes mate-

rielen, då detta inskrivningsområde i samband med till 1925 års

Övergången försvarsordning indrogs, blivit uppdelad de på angränsande inskrivnings-

områdena, i vilka förstnämnda På detta

inskrivningsområde uppgick. sätt

ha givarnas önskemål även i blivit så som

fortsättningen mycket möjligt till-

godosedda. Genom de dessa gåvor vidfästade villkoren har emellertid materielen blivit i flera fall fördelad, vilket medfört och

ojämnt givetvis medför

vissa olägenheter, kännbara icke minst vid

utbildningsarbetet i fredstid.

Hänsynen till givarnas önskemål har dock ansetts böra sättas i främsta rummet. Särskilt intresse med avseende på den

föreliggande fråga erbjuder penning-

gåva för Stockholms fasta luftförsvar, som omnämnes i

generalstabschefens

inledningsvis refererade skrivelse den 22 december 1936. Gåvan bestod av ett 380 000 kronor för Stockholms belopp på och gavs »i och för anskaffandet fasta luftförsvar av ett luftvärnsbatteri om tre moderna

stycken långskjutande

luftvärnsartilleripjäser samt för nämnda batteri strålkastar-

erforderlig

materiel m. m.». Även denna gåva »att användas för därmed avsett

mottogs

ändamål» Det har även vid flerfaldiga tillfällen förekommit, att markområden skänkts, kostnadsfritt upplåtits eller för en summa utarrenderats

obetydlig

till staten för försvarsändamål. Till dem, som detta sätt ställt mark till

på

förfogande, hör även Stockholms stad.

Uppgifter angående luftförsvarsmateriel med särskild

hänsyn till frivillig anskaffning.

Försvaret mot anfall från luften utföres dels allmänt och för hela riket gemensamt genom de operativa land, sjö- och luftstridskrafternas verksam- 1 Kungl. brev den 22 maj 1912.

i dels i form av ortsförsvar. Den förra delen av detta försvar behöver i het, förevarande sammanhang icke närmare beröras. För ortsförsvaret mot flyganfall kunna, vid sidan om passiva åtgärder (luftskydd), i stort sett tre olika

av medel nämligen jaktflygförband, luftvärnsartilleri och luft-

slag utnyttjas spärrar.

måste i organisatoriskt hänseende utgöra en del av

Jalctflygférbanden

Materielen består av snabba, lättmanövrerade flygplan med stor

flygvapnet.

och relativt kraftig beväpning med kulsprutor, eventuellt kanoner

stigförmåga

och lättare bomber. Som allmän regel gäller, att vid strid i luften tre jakt-

tillsammans böra insättas mot ett bombplan. Redan härigenom

flygplan

framkommer kravet relativt stor jaktflygstyrka för att verkan skall kunna

på

ernâs. Jaktflygplanen kunna på grund av fordran på lättmanövrerbarhet m. m. icke medföra större mängder bensin. I regel torde därför ett jaktflyg-

kunna i luften under en tid av högst 2 till 3 timmar. En-

plan uppehålla sig dast i och med mycket riklig tillgång jaktflygplan är det undantagsfall på

att med sådana en ständig patrullering i luften. Det van-

möjligt upprätthålla blir därför, att jaktflygförbandet uppställes på ligaste tillvägagångssättet

marken med större eller mindre startberedskap. Genom luftbevakningen erhåller förbandet meddelande, när fientligt flyganfall förmodas vara förestående. Jaktflygförbandet startar efter ett sådant meddelande snarast möj-

g

för att möta motståndaren i luften. Stigtiderna variera med olika typer.

ligt

Moderna torde behöva cirka 5 minuter för att nå 4000 m höjd, d. v. s.

plan

vad som kan betraktas som medelhöjd för bombanfall mot orter. Jaktflyg förband använda detta sätt måste sålunda för att kunna göra verkan dis

på

viss tid från det ett meddelande inkommer, som kan föranleda start, ponera till dess de anfallande bombförbanden äro i närheten av skyddsföremålet, d. v. s. orten, som skall försvaras. Då i allmänhet 3 minuter åtgå för starten och därtill 5 minuter i medeltal äro erforderliga för stigning, erhållas 8 minuter såsom ett mått på den förvarningstid, vilken jaktflygförbanden behöva, om de skola kunna utnyttjas. Orter så belägna, att denna varningstid icke kan erhållas, sakna praktiskt taget möjlighet att basera sitt luftförsvar på

Under förutsättning av moderna flygplan å ömse sidor

jaktflygförband.

samt en väl luftbevakningstjänst inträffar detta förhållande för

organiserad

som äro närmare kust eller än 60 km.

platser, belägna gräns

Stora att från ett flygplan i luften upptäcka andra

svårigheter föreligga

flygplan i luften. Detta inverkar på jaktflygförbandens användning sålunda, att de för att kunna finna sina motståndare och inleda strid med dem måste

från marken, varifrån det i allmänhet är lättare att iakttaga mot-

dirigeras

ståndaren. I sin tur medför detta, att en vidlyftig luftbevakningstjänst på marken behöves inom hela det område, över vilket luftstriden kan komma att

Det innebär även, att jaktflygförbandets verksamhet blir i huvudäga rum. sak till det område, där en sådan luftbevakning finnes organiserad.

begränsad

Under natten kunna icke användas utan hjälp av strål-

jaktflygförband

kastare. Då vid ortsförsvar skyddsföremålen oftast äro av den art, att de kunna även natten, krav en komplettering av jaktflyg-

angripas på uppstår på

förbanden med ett relativt stort antal strålkastarformationer.

För att jaktflygförband skola kunna användas till ortsförsvar, fordras alltså stort antal jaktflygplan med väl övade besättningar, som kunna

upp-

rätthålla stridsberedskap på marken i avlösningar dygnet runt, lämpligt belägen flygplats med förläggningslokaler och hangar, en viss luftbevaknings-

organisation utöver den, som i övrigt kan vara en icke

erforderlig, obetydlig strålkastarorganisation samt ett indraget läge av skyddsföremålet i förhål-

lande till kust eller gräns. Samtliga dessa omständigheter medföra, att luftförsvar med jaktflygförband endast kan komma i fråga vid vissa av de viktigaste skyddsföremålen. Vid frivilligt anordnande av lokalt luftförsvar torde

jaktflygförband icke lämpligen böra komma i fråga.

Luftvämsartilleri förekommer inom svenska armén och marinen, varvid förutom äldre pjäser och instrument följande materiel nyttjas:

75 cm luftvärnskanoner, vanligen sammanförda i batterier om 3

pjäser,

40 mm och 25 mm luftvärnsautomatkanoner, sammanförda i

vanligen

troppar om 2 pjäser,

8 mm luftvärnskulsprutor, i regel sammanförda i plutoner om 2 dubbel-

pjäser,

150 cm, 110 cm och 90 cm strålkastare med lyssnarapparater, i regel sammanförda i troppar om 4 strålkastare och 2 lyssnarapparater.

Ovan uppräknad materiels egenskaper framgå av bil. 1 och 2.

Då enligt de sakkunnigas åsikt enhetlighet i typhänseende inom landet

måste eftersträvas, bör icke annan materiel än den, som i arméns eller

ingår marinens utrustning, göras till föremål för frivillig anskaffning. Med hän-

syn härtill behandlas i det följande endast denna.

75 cm luftvärnsbatterier avgiva sin eld med hjälp av beräkningar, grundade på mätningar av målets fart, höjd och kurs. Härför erfordras särskilda mätinstrument, vilka antingen direkt eller efter omräkningar giva de behövliga mätresultaten. Dessa i sin tur överföras till ett s. k. centralinstrument. Enär viss tid förflyter från det skottet lossas till dess projektilen briserar, kan pjäsen icke riktas mot målet utan måste inställas mot en punkt så belägen, att målet och projektilen beräknas inträffa där samtidigt. Projektilens rör måste även inställas så, att brisaden äger rum, då nyssnämnda punkt

uppnås.

De olika inställningar på pjäser och ammunition, som behövas för att detta skall ske, beräknas automatiskt inom centralinstrumentet och överföras därifrån i form av skjutelement till pjäserna på ett eller annat sätt, vanligen på.

elektrisk väg medelst följevisarsystem. Mätningar och inställningar göras på alla håll fortlöpande, varigenom pjäserna komma att hela tiden följa målets

rörelser. sker även under det A

Detta eldgivningen pågår.

Förfaringssättet med eldledning medelst centralinstrument kan anses vara

fullt utexperimenterat och har givit goda resultat. Enär manskapet vid

pjäserna icke behöver se målet utan endast har att följa de från centralinstrumentet kommande skjutelementsuppgifterna och dessa i sin tur härstamma från en eller ett par mans mätningar, underlättas målets uppsökande och angivande samt ledningen av elden. Centralinstrumentet behöver icke uppställas i omedelbar närhet utav pjäserna. Härigenom kan det relativt

sårbara och instrumentet en där det är mindre synligt

ömtåliga givas plats,

och mera än i närheten av vilka om icke förr så genom sin

skyddat pjäserna,

eld måste fiendens Då det emellertid icke kan helt

ådraga sig uppmärksamhet.

lämnas ur att centralinstrumentet med därtill hörande över-

räkningen,

kan råka i eller skadas, förefinnas i regel reserv

föringsanordningar olag

för denna kan ske oberoende av central-

förfaringssätt eldledningen, varigenom

instrumentet. Vid de svenska pjäser, som på senare tiden beställts, har baserats på ett pjäs anbragt mindre sikte, en

reservförfaringssättet på varje

s. k. Då denna användes, inställes den med ledning av ei=

pjäskorrektör.

hållna mätresultat, varefter för riktas mot målet. I detta fall

varje pjäs sig

måste alltså såväl vissa mätare som även riktarna vid pjäserna se målet. Förhar resultat, men lider av vissa nackdelar. Om flera

faringssättet givit goda

kan det sålunda svårighet att få samt-

flygplan uppträda samtidigt, uppstå

mätare och riktare att inställa mot ett och samma flygplan. Dessutom

liga

fordras ett särskilt kursvinkelinstrument, vilket icke behöves, då centralinstrumentet användes. och uppställning av ett 75 cm luft-

Sammansättning

värnsbatteri framgår av bil. 3. De i 75 cm luftvärnsbatterierna ingående kanonerna tillverkas av Aktie-

Bofors. Övrig särskilt för mätningarna och eldledningen behövlig bolaget

materiel tillverkas vid skilda industrier inom landet. Avståndsmätningsinstrument och optisk materiel måste dock importeras. 75 cm ammunitionen består av en försedd med ett tidrör,

spränggranat,

vilket åstadkommer brisad efter en viss inställd (tempererad) tid. Verkan åstadkommes därvid dels genom gas- och lufttrycket, dels genom de splitter, i vilka sönderspringer. I allmänhet förlora dessa splitter efter några

granaten

tiotal meter sin Vissa äro dock av den storleksordning, att de

anslagskraft.

vid nedfallandet till marken kunna orsaka skador person och materiel.

på Denna ammunition tillverkas genom arméförvaltningens artillerideparte-

A

ments* försorg.

40 mm luftvärnsautomatkanonerna äro försedda med å pjäserna fästa sikten, snarlika de vid 75 cm kanonerna förefintliga pjäskorrektörerna. Siktena inställas av centralt erhållna mätvärden främst beträf-

på grundval

fande avståndet till målet. Den första av sker med an-

inriktningen pjäsen

vändande av dessa sikten. Därefter regleras elden närmare mot målet med av s. k. äro nämligen baktill försedda med en

hjälp spårljus. Projektilerna

deras bana i luften kan iakttagas från marken. Då pro-

lyssats, varigenom

avlossas med korta tidsmellanrum förete de tillsammans bilden av

jektilerna

en stråle, som riktas mot målet. Detta förfaringssätt är användbart endast så är i stort sett rak. På omkring 3 000 m avstånd blir

länge projektilbanan av så stark, att spårljuset knappast lämnar någon krökningen projektilbanan

för På omkring 5 200 m avstånd bringar lyssatsen pro«

ledning inriktningen.

till brisad, därest sådan icke tidigare inträffat genom att projek-

jektilen

tilens träffat målet. Härigenom undvikes, förutsatt

högkänsliga nedslagsrör

1 Efter den 1 juli 1937 benämnt arméförvaltningens tygdepartement.

i v 14 l. i

att höjdvinkeln är stor, att som icke

tillräckligt projektiler, träffat, återfalla

till marken hela och åstadkomma skador vid

nedslaget.

Eldledningen vid 40 mm luftvärnsautomatkanonerna kan i stort sett anses ske pjäsvis. Möjlighet sålunda att automatkanonerna

föreligger uppställa

.var för sig. I allmänhet böra dock två avses för av ett

pjäser skyddet och

samma mål. och av en 40 mm automatkanon-

Sammansättning uppställning

tropp framgår av bil. 4. j 25 mm automatkanonerna skilja från 40 mm i stort sett endast

sig pjäserna

genom kalibern. Deras verkan mot moderna kan anses

flygplan knappast

tillräcklig, varför de icke anskaffas för del.

längre krigsmaktens

Automatkanonerna tillverkas av ammunitionen

Aktiebolaget Bofors, genom artilleridepartementets försorg.

8 mm luftvärnskulsprutorna förekomma såsom d. v. s.

vanligen dubbla,

med två sprutor i samma Elden

sammankopplade lavettage. avgives ungefär-

ligen såsom vid luftvärnsautomatkanonerna: en första sker med

inriktning

det på pjäsen fästade siktet, den medelst

följande regleringen spårljus.

Ammunitionen utgöres dock av fullkulor, alltså av

ej sprängladdade projek-

tiler. Såväl kulsprutor som ammunition tillverkas

genom artillerideparte-

mentets försorg. och av en

Sammansättning uppställning luftvärnskulspruta

pluton om två dubbelkulsprutor av bil. 3. En sådan

framgår pluton ingår

ofta i ett 75 cm luftvärnsbatteri för dettas Luftvärnskul-

självförsvar.

spruteplutonerna kunna dock även fullt

uppträda självständiga.

Strålkastarna kunna knappast utan minst tre helst

uppträda ensamma,

flera böra inbördes samverka. Till strålkastare hör en med

varje maskinvagn

bensinmotor, vilken levererar den behövliga elektriska kraften. 110 cm och 90 cm strålkastare äro icke längre föremål för utan numera

nytillverkning,

framställas endast 150 cm strålkastare.

Målet uppsökes med hjälp av en lyssnar-apparat. Denna uppfångar ljudet

från annalkande flygplan och inställes av i den varifrån

lyssnarna riktning,

ljudet utgått. Med hjälp av vissa och inom en korrektions-

antaganden

apparat mekaniskt utförda beräkningar erhålles den i vilken målet

riktning,

är att söka. Denna sammanfaller icke med den, varifrån ljudet hörts, ty under den tid, ljudet behövt för att sträckan från

tillryggalägga flygplanet

till lyssnarapparaten, har målet under fortsatt en

flygning förflyttat sig

mången gång avsevärd sträcka. Den vid erhållna

lyssnarapparaten riktningen

mot målet överföres elektrisk en till strålkastaren.

på väg genom riktapparat

När dennas inriktning är verkställd, strål-

öppnas belysningen. Samtliga

kastare äro icke förbundna med Så är fallet endast med

lyssnarapparaten.

de s. k. ledarstrålkastarna, som skola De

börja belysningen. övriga, följe-

strålkastarna, få kännedom om målets först när detta av en ledar-

läge belysts

strålkastare. Följestrålkastarna emellertid snarast

övertaga möjligt belys-

ningen av målet under det att ledarstrålkastarna till att söka mål.

övergå nya

Sammansättning och uppställning av en och en ledarstrål-

strålkastartropp kastaravdelning framgå av bil. 5.

Arméns luftvärnsstrålkastare tillverkas företrädesvis vid Svenska Instru-

15 ment Aktiebolaget, kol och speglar till strålkastarna måste dock importeras. Lyssnarapparaterna äro av utländsk konstruktion, men förberedelser äro vid-

tagna för tillverkning inom Sverige.

Lyssnarapparaterna kunna i viss mån även användas separat, exempelvis för att vid dager under dimmig eller molnig väderlek uppsöka mål, vilka icke kunna från marken. .

iakttagas

Behovet av luftvärnsmateriel växlar med den yta, som skall försvaras, och med de flygplan och metoder, som kunna förmodas komma till användning vid anfallen, och måste därför i varje särskilt fall undersökas och fastställas

_

av militära sakkunniga. Följande allmänna hållpunkter kunna dock angivas.

Storleken av den yta, som skall försvaras, är beroende av skyddsföremålets art och utsträckning, varvid främst bör räknas med de delar, där en bombträff skulle åstadkomma större skada. Ju större ytan är, desto lättare är den att träffa och på desto högre höjd eller med desto färre flygplan kan anfallet

genomföras. Bombangrepp kunna ske antingen såsom höganfall, låganfall

eller störtanfall. Vid de två förstnämnda metoderna framföres flygplanet under horisontell flykt på hög, respektive låg höjd mot målet. Bomberna lösgöras icke rätt över målet utan på ett visst horisontellt avstånd från detta. I fällningsögonblicket ha de samma fart framåt som flygplanet och fortsätta därför sedermera i en båge mot målet. På luftvärnsartilleriet måste den fordran uppställas, att det nått verkan innan flygplanet uppnår den punkt, där bomberna kunna fällas. Vid störtanfall framföres flygplanet på hög höjd eller i skydd av moln till nära mitt över målet och därefter i skarp dykning rätt mot detta. Under dykningens sista del lösgöres bomben, som fortsätter mot målet, under det att flygplanet viker undan. Denna metod ställer stora fordringar på personal och materiel men giver i gengäld relativt större träffsäkerhet än övriga, anfallsmetoder. Den är därför främst att förvänta mot små mål av stor betydelse. Höganfall äro sannolika mot större mål, låganfall där gynnar en dold flygning till närheten av anfallsobjektet.

terrängen

Gentemot äro 75 cm luftvärnsbatterier - i mörker samverkande

höganfall

med strålkastare — verksammast. Störtanfall bäst med automat-

bekämpas

kanoner, låganfall med automatkanoner och luftvärnskulsprutor. Detta utesluter dock icke, att 75 cm luftvärnsbatterier även kunna verka mot störtoch låganfall eller automatkanoner mot höganfall på höjder upp till 3 400 m.

Av betydelse för luftvärnsvapnens verkningsmöjligheter är även den fart,

varmed de anfallande bombplanen framföras. Ju högre denna är, desto hastigare passera flygplanen luftvärnets verkningsområde och desto kortare tid står till förfogande för eldens avgivande. Högre fart medför även, attbomberna kunna fällas längre från anfallsmålet.

Full säkerhet mot flyganfall kan försvaret aldrig garantera. På praktiska

erfarenheter dock sannolikt, att tre 75 cm luft-

byggda beräkningar göra

värnsbatterier skola kunna en av en och en halv kvadratkilometer*

trygga yta

mot av fullt moderna till 4 000 m höjd, från vilket

höganfall bombplan på upp

håll anfallet än ansättes. För verkan i mörker bör för batteri avses en

varje

1 Motsvarar ungefär den tätast bebyggda och centrala delen av exempelvis Norrköping-

strålkastartropp. Ett större industriföretag (yta 500 X 500 m) kan med två automatkanontroppar beredas skydd mot höganfall på upp till 2600 m höjd

samt mot stört- och lâganfall.

Vid bedömandet av ovan givna uppgifter måste emellertid ihågkommas, att även endast ett batteri eller en tropp utsätter motståndaren för risken av förluster, som även kunna inträffa efter det bomberna fällts. Tillvaron av en sådan risk torde i många fall ensam vara tillräcklig för att flyganfall icke skola komma till utförande.

Luftspiirrar utgöras av i luften medelst drakar eller ballonger uppehållna

wires. Dessa, som utföras av högvärdigt stål och sålunda kunna göras mycket lätta, äro nedtill fästade vid vinschar på marken. Då ett flygplan träffar wiren, giver denna till att börja med efter, går alltså icke av, men skadar så

småningom flygplanet eller hejdar detta, varigenom störtning blir följden.

Om ballonger eller drakar med vidhängande wires på detta sätt grupperas med 200 till 300 m luckor, uppstår därigenom ett nät i luften, en spärr. Erfa-

renheterna från världskriget visa, att dylika spärrar haft en betydande

verkan, oaktat de ingalunda äro omöjliga att genomflyga. Då wiren icke ses från flygplanen, är dess avskräckande verkan betydande. Om dagen vid klar sikt äro ballongspärrar lätta att upptäcka och nedskjuta, varför deras användning huvudsakligen begränsas till mörker eller och väderlek.

dimmig molnig

Då inverkar risken för kontakt med nätet så, att helst undvika om-

flygarna

råden, där det är känt, att luftspärrar finnas. Ballongspärrar torde utomlands förefinnas fullt utexperimenterade, drakspärrar måste närmast anses ännu befinna sig på. försöksstadiet.

Såväl luftvärnsartilleri som ballongspärrar lämpa sig för anskaffning på

frivillighetens väg.

Enligt från arméförvaltningens artilleridepartement inhämtad uppgift har luftvärnsmaterielen vid departementets upphandlingar år 1936 betingat de

priser, som framgå av bil. 6. För ny upphandling inom närmaste tiden måste emellertid på grund av inträffad allmän prisstegring ifrågavarande mate-

på

rielslag i flertalet fall räknas med högre priser. Särskilt är fördyring sannolik, därest beställning sker av mindre serier än de jämförelsevis stora sådana,

vid vilka de uppgivna priserna varit gällande.

De för att erhålla luftvärnsmateriel - därest er-

praktiska möjligheterna forderliga penningmedel för anskaffning ställas till förfogande -— äro främst

beroende av tillverkningsmöjligheterna vid Aktiebolaget Bofors. Import av

luftvärnspjäser av modern konstruktion torde av flera skäl varken böra eller kunna äga rum. Såsom tidigare anförts, måste inom landet enhetlighet i typhänseende eftersträvas, detta såväl för att underlätta utbildning samt reparation ooh underhåll m. m. i fredstid, som för att möjliggöra ammunitionsförsörjning och ersättning av materiel i krig. Varje har även sina sir»

pjästyp skilda skjutegenskaper och fordrar därför sin speciella instrumentering. Möj-

lighet att från utlandet erhålla licenstillverkade pjäser av torde för

Boforstyp

närvarande icke föreligga.. Övriga i utlandet förekommande och tillverkade luftvärnspjäser äro oprövade under svenska förhållanden och böra därför icke

T_ 17

i till Härför talar även önskvärdheten av att svenska

ifrågakomma import. arbetare och företag i största möjliga utsträckning få sysselsättning genom

gåvomedlen.

Leveranstiden blir främst beroende på materieltypen, storleken på leve-

ransen samt hur tillverkningen kan anpassas med hänsyn till tidigare gjorda

svenska och utländska beställningar. De sakkunniga ha ansett det icke ligga inom det givna uppdraget att närmare utreda de möjligheter, som härvid kunna Det torde i varje särskilt fall få undersökas, vilka leverans-

föreligga.

tider m. m., som kunna erhållas.

Icke heller ha de sakkunniga ansett det ingå i sitt uppdrag att söka utvägar för övervinnande av de svårigheter, vilka torde vara förbundna med en utökning av den svenska industriens tillverkningskapacitet i vad avser luftvärnspjäser. De sakkunniga ha emellertid utgått ifrån, att under de närmaste åren vid beställning av luftvärnskanoner omedelbar leverans från lager icke är att påräkna. Detta förhållande kan dock ändras, därest sådant läge inträder, att svensk vapenexport helt eller delvis måste upphöra. I dylikt fall kunna svenska beställare sannolikt efter kort tid, i vissa fall måhända omedelbart, erhålla pjäser, som eljest först senare skulle ha levererats.

För närvarande torde man i vad avser luftvärnskanoner böra räkna med relativt leveranstider. Under sådana omständigheter måste antagas, att

långa

hos eventuella kommer att finnas en strävan att så tidigt som möjligt

givare kunna beställningen. I detta sammanhang må framhållas betydelsen in göra

av att från skilda håll kommande beställningar bliva

tillverkningssynpunkt

sammanställda, och eventuellt uppdelade i lämpliga grupper inom

jämförda

en central instans. För strålkastare och lyssnarapparater

luftvärnskulsprutor,

äro förhållandena likartade, dock att kortare leveranstider torde vara att påräkna, än då det gäller kanoner.

Vid sidan av pjäser, strålkastare och lyssnarapparater innehålla luftvärnsförband, som av det föregående framgår, ett flertal instrument och över-

m. m. Dessa måste alla vara anpassade efter bestämda

föringsanordningar

mått och fordringar på sådant sätt, att batteriet eller troppen verkar som ett maskinellt helt. Det torde utan vidare vara uppenbart, att det erfordras särskild sakkännedom för dessa instruments och anordningars anskaffning, varför denna icke gärna kan ske annorlunda än med anlitande av militär sak-

kunskap.

Som berörts, kunna vissa materieldelar och instrument icke till-

tidigare

verkas inom landet. Härvid äro alltså möjligheterna att erhålla luftvärnsmateriel beroende av I nyss omförmälda läge, då vapenexport från

import.

måste torde med sannolikhet även svårigheter för import

Sverige upphöra,

av komma att Även vid andra tillfällen, särskilt då

krigsmateriel uppstå.

konflikter. hota, kan detta bliva fallet. Därvid värdet av

krigiska äventyras

den av luftvärnsmateriel, som kan rum inom landet, därest

tillverkning äga

icke av till denna materiel hörande delar och instrument dess

importbehovet

förinnan är Av denna anledning är det av vikt, att vad som från utlandet

fyllt.

behöves av råvaror samt hel- och halvfabrikat i god tid införskaffas.

1035 37 2

Den tekniska utvecklingen beträffande såväl flyganfallsvapnen som luftvärnsmaterielen har under senaste tiden varit snabb. Det finns därför anledning förmoda, att i dag anskaffad luftvärnsmateriel om tiotal år icke

något

längre fyller modernitetens krav. Därmed att materiel med bättre

egenskaper

konstruerats, är dock den tidigare anskaffade materielen icke oanvändbar. Det kan i detta sammanhang erinras om att arméns fältkanoner från år 1902, trots all användning vid övningar, ännu äro i av alla de

besittning skjutegen-

skaper, de innehade omedelbart efter anskaffningen, samt att de efter vissa förändringar på lavetterna fortfarande kunna tillfredsställande de

uppfylla huvudsakliga nutida fordringarna. Om vissa såsom kol

förbrukningsdetaljer,

till strålkastare, ackumulatorbatterier och kablar till elektriska installationer m. m. undantagas, torde förslitning i fredstid av luftvärnsmaterielen icke behöva föranleda förnyelse av densamma. Under inträda

krigstid givetvis

helt andra förhållanden och blir ersättningsbehovet av eller

på grund slitning

skador på annat sätt betydligt mer framträdande. av en

Modernisering gång

anskaffad materiel kan måhända bliva beträffande främst vissa

möjlig detaljer

av instrumenteringen och ammunitionen.

på

Ballong- och drakspärrar hava hittills icke varit föremål vare sig för statlig

anskaffning eller för tillverkning inom Sverige. Enligt uppgifter från Frank-

rike och Polen, där fabrikation av ballongspärrar äger rum, bör räknas med cirka 5 ballonger (eller vid annan konstruktion ballongpar) för skyddet av en medelstor fabrik eller mindre ort. Priser per ballong (ballongpar) torde kunna beräknas till minst 30 000 kronor och leveranstiden till 6 å 8 månader. På grund av den betydelse, dylika spärrar tillmätas utomlands, särskilt för ortsförsvar, måste .det anses önskvärt, att prov komma till stånd för utrönande av deras verkan och användbarhet under svenska förhållanden. Då erfarenheter i dessa avseenden ännu saknas, ha de sakkunniga ansett sig böra inrikta sin undersökning på den egentliga luftvärnsmaterielen och därför

upptaga icke ballong- och drakspärrar till vidare behandling.

Allmänna spörsmål med avseende å gåvor

av luftvärnsmateriel.

Enligt de för utredningsarbetet meddelade direktiven har chefen för försvarsdepartementet förutsatt, att det under alla finge an-

omständigheter

komma på Kungl. Majzts prövning i varje särskilt fall, huruvida och vilka

på

villkor en gåva för luftförsvarsändamål skulle Att en sådan

mottagas. prövningsrätt måste förbehållas Kungl. Majzt anse även de sakkunniga uppenbart.

Sålunda måste givetvis i varje fall tillses, att i samband med gåvan föreslagna villkor om materielens beskaffenhet, användningssätt m. m. kunna ur försvarssynpunkt godtagas. Sedan det blivit klargjort, vilka villkor i dessa och andra hänseenden staten är villig underkasta sig, torde emellertid anledning i allmänhet saknas till antagande, att andra villkor komma att av

uppställas

givarna. Med hänsyn till gåvornas betydelse för luftförsvaret torde man kunna utgå ifrån, att den enskilda offervilja, som tager sig uttryck i desamma, kom-

19 l mer att från statsmakternas sida röna all och att komma

i uppskattning gåvorna

att med tacksamhet mottagas.

Gåvor avseende luftvärnsmateriel kunna komma till stånd

antingen på det

sätt, att hela det för anskaffningen erforderliga beloppet överlämnas till Kungl. Majzt och materielen beställes genom militär myndighets eller

försorg,

så, att materielen beställes av givaren genom den militära myndighetens förmedling och efter avslutad anskaffning i komplett skick överlämnas till

Kungl.

Maj :t. Båda sätten äro enligt de sakkunnigas åsikt Markområden

godtagbara.

för materielens uppställning och förrådslokaler för dess förvaring kunna ställas till förfogande antingen med eller med för

nyttjanderätt äganderätt

staten. I allmänhet torde en nyttjanderättsupplåtelse vara för de

tillfyllest

ändamål, varom här är -

fråga.

Behovet av materiel olika platser ävensom den

på lämpliga grupperingen

därav måste, som tidigare berörts, i varje särskilt fall bestämmas av de mili-

tära myndigheterna, närmast genom arméfördelningschefs De sakförsorg.

kunniga förutsätta emellertid, att såväl den, som skänkt materielen, som vederbörande kommun, representerad av eller annat kom-

luftskyddsnämnd*

munalt organ, beredas tillfälle att luftvärnets samt att

följa planläggning

givaren och kommunens representanter bistå de militära myndigheterna med

råd och upplysningar.

Frågan om kommuns medverkan i ekonomiskt hänseende vid luftförsvarets anordnande torde böra i detta sammanhang Denna har

något belysas. fråga upptagits till ingående behandling av i dess betän-

luftförsvarsutredningen

kande (statens offentliga utredningar 1932: Efter en för kom- 3). redogörelse munernas befattning med krigsförvaltningen anför utredningen:

sammanfattas det anförda, finner man, att kommunerna för närvarande icke besörja några krigsförvaltningsuppgifter, utan deras befattning med krigsförvaltningen är begränsad till skyldigheten att förrätta val av ledamöter i vissa krigsförvaltningens lokalorgan och till förmågan att bevilja resekostnads- och traktamentsersättning åt hästuttagningsnämndernas ledamöter. Ett skenbart deltagande i krigsförvaltningen sker vid kommuns verkställande av rekvisitioner; i Verkligheten föreligger dock icke heller här någon kommunal

självförvaltning.

Att krigsförvaltningen icke ligger inom de kommunala subjektens

behörighetsram är också en i förvaltningsrätten erkänd grundsats. Kommunen äger icke med krigsförvaltningsuppgifter taga annan befattning, än som i särskilda författningar uttryckligen föreskrivits. Vad som med krigsförvaltningen sammanhänger kan nämligen icke anses såsom sådana menigheternas »egna behov», för vilka kommunerna enligt regeringsformen kunna erhålla En kom-

självbeskattningsrätt. munal medverkan kan alltså ej ens ske på frivillighetens mitts-

väg. I åtskilliga fall har den principen kommit till att till försvarsändamål icke

uttryck, anslag tillhöra kommunernas gemensamma angelägenheter, och att sådana alltså

anslag ej kunna beviljas. Sålunda har Kungl. Maj :t upprepade gånger i besvärsmål förklarat, att primärkommuns medel icke lagligen få anlitas till understöd

åt skytte. föreningar (W2 1480, 1497, 1577, 1596, 1642) eller till främjande av skjutskickligheten bland stadens folkskolebarn (W 1734)”. Av Stockholms

stadsfullmäktige

1 se sid. 21.

Angående luftskyddsnämnd,

WALLDEN m. fl. Samling av kungl. brev och resolutioner rörande tillämpningen av kommunalförordningarna.

3 Annorlunda i Regeringsrättens årsbok

(R. Å.) 1912: 21 med stöd av en 1920 upphäva bestämmelse.

fattat beslut om anslag till Stockholms landstormsbefälsförening upphävdes likaledes, enär understödjandet av denna, »med avseende å sambandet mellan denna förenings verksamhet och landets försvarsväsende, icke kunde betraktas såsom en stadens angelägenhet». Undantag från den nu angivna regeln förekomma i fråga om landsting, i det dessa funnits behöriga att bevilja anslag till skytteförbund i länet, och Stockholms stadsfullmäktige, vilka hava ansetts äga befogenhet bevilja anslag till skytterörelsen i Stockholm »med hänsyn till den betydelse för huvudstadens befolkning och dess idrottsliv, skytteföreningarna måste anses hava erhållit» (R. Å. 1911: 241). Den befogenhet, som i anförda rättsfall tillerkänts landsting och stadsfullmäktige, torde böra tolkas mycket restriktivt; det är enbart på grund av skytterörelsens idrottsliga betydelse, som anslag kunnat lämnas.

Efter att ha framhållit, att kommuner, såvitt känt, icke någonstädes ålagts förpliktelser med avseende å det med militära maktmedel besörjda luftförsvaret, har luftförsvarsutredningen vidare anfört:

Icke heller för vårt lands vidkommande synes det lämpligt att engagera kommuner och enskilda för militära försvarsuppgifter. Såsom tidigare anförts, skulle kommunernas deltagande i krigsförvaltningen, så snart det gällde annat än tillhandahållandet av ekonomiska nyttigheter och val till lokala förvaltningsorgan, innebära ett avsteg från hittillsvarande maktfördelningsregler staten och kommunerna emellan. Tillräckliga skäl att införa nya principer å detta förvaltningsområde synas icke föreligga. Det torde vara uppenbart, att kriget beror på rikets utrikespolitik, för vilken rikets alla invånare utan hänsyn till bosättningsort måste ställas gemensamt ansvariga. Kommuner och enskilda subjekt äga icke därmed taga någon befattning. Det må väl vara sant, att en kommun faktiskt kan erhålla ett starkare intresse av luftförsvaret än andra kommuner. Så måste en stad med utsatt läge, vilken kan antagas bliva föremål för luftanfall, obestridligen hava ett större intresse av luftförsvaret än exempelvis en avlägsen landskommun utan

befolkning. Men detta kan icke anses utgöra någon anledning att sammanträngd på den förra lägga en försvarsuppgift, som den senare icke har. Dels är det nämligen för statens skull staden angripes, ty luftanfallet är ett påtryckningsmedel staterna emellan. Och det är därför också statens intressen, som tillgodoses, när staden skyddas. Dels är saken principiellt icke annorlunda i fråga om luftkrigföring än i fråga om sjö- och lantkrigföring. Det torde icke kunna ifrågakomma att ålägga hamnstäder eller nära gränsen belägna samhällen vidsträcktare skyldigheter i fråga om försvaret än rikets övriga delar. Det enda skäl, som kan anföras för kommunernas deltagande, skulle vara behovet att avlasta riksbudgeten. Detta skäl kan icke tillerkännas berättigande. En allmän önskan under senare år har varit att till åstadkommande av möjligast jämna fördelning av skattetrycket överflytta uppgifter till högre enheter eller att genom stats- och landstingsbidrag minska primärkommunernas skattetryck. Att nu ålägga kommunerna försvarsuppgifter innebär motsatsen till skatteutjämning. Och att på lokala enheter, sådana som kommunerna äro, lägga skyldighet att bidraga till en förvaltningsuppgift, vilken angår riket och endast medelbart dem, kan icke anses stå i god överensstämmelse med grunderna för regeringsformen § 57, enligt vilken den kommunala beskattningsmakten skall begränsas till kommunens egna behov. Om man genom lagstiftning ålade de kommunala enheterna vissa luftförsvarsuppgifter, skulle visserligen dessa formellt bliva kommunmedlemmarnas gemensamma angelägenheter, men realiter skulle de otvivelaktigt icke vara lokalförvaltningsuppgifter. Detta framgår bland annat därav, att några kommunala militärorganisationer uppenbarligen ej kunde komma i fråga, utan kommunen komme allenast att få bidraga till att ombesörja organisationer eller att anskaffa materiel, vilka skulle disponeras av de statliga militärmyndigheterna och sålunda ytterst av den statliga krigsledningen.

På anförda grunder har utredningen kommit till det resultat, att, huru starkt den enskilda ortens intresse av försvar mot anfall från luften än må vara, detta försvar måste tillgodoses av statens militära organ och därför också bekostas av statsmedel.

I detta sammanhang må även anmärkas, att beträffande kostnaderna för

civila luftskyddsåtgärder luftförsvarsutredningen i princip intagit samma

ståndpunkt som i fråga om bekostandet av det militära luftförsvaret. Det nära sambandet mellan luftskyddsåtgärderna och vissa kommunala förvaltningsgrenar och enskildas intressen har emellertid föranlett luftförsvarsut-

redningen att från den uppställda principen göra vissa undantag. Sålunda borde enligt utredningens mening befintliga kommunala och enskilda anstalter

även i krig bestå och efter måttet av sina krafter bidraga till krigets lyckliga

genomförande, varjämte organisatoriska hänsyn kunde nödvändiggöra, att besörjandet av vidgade eller nya förvaltningsuppgifter måste ske genom före-

fintliga kommunala eller enskilda organ.

Civila har beträffande kostnaderna för det civila

luftskyddsutredningen luftskyddet i stort sett anslutit sig till luftförsvarsutredningens ståndpunkt.

Civila förslag bygger sålunda på att det civila luft-

luftskyddsutredningens

åvilar staten, men att det dock i viss mån får karaktären

skyddet principiellt

av en kommunal angelägenhet, för vilken kommunerna kunna bevilja anslag. Utredningens förslag beträffande kostnaderna för luftskyddet har i det

väsentliga godtagits i de till årets riksdag avlåtna propositionerna (nr 211 och luftskyddslag och anslag till luftskyddet. I den föreslagna 212) angående

luftskyddslagen kommer luftskyddets nära samband med den kommunala för-

till däri, att kommun skall tillsätta en särskild luft-

valtningen synes äga skyddsnämnd för att följa luftskyddets planläggning och därvid företräda

kommunens intresse (6

Att det i om visat sig omöjligt att i praktiken konsekvent

fråga luftskyddet

upprätthålla principen om försvaret såsom uteslutande en statens angelägenhet torde i främsta rummet ha sin i den förändring, som krigförings-

grund

metoderna i av I och med det att en fiende kan

följd luftkriget undergått.

befaras att rikta sina stridsåtgärder icke blott mot vårt lands.krigs-

komma

makt utan i största allmänhet mot civilbefolkningen och dess egendom, uppstår ett intresse för kommuner och enskilda att åtgärder av

påtagligt genom

lokal räckvidd förhindra eller mildra verkningarna av befarade angrepp. Detta intresse är så mycket större, som något verksamt skydd av det av staten bekostade militära luftförsvaret i allmänhet icke är att påräkna för civil och egendom. Förberedandet av de luftskyddsåtgärder, som

personal

föreslås skola åvila kommuner och enskilda, får därför i viss mån karaktären av ett allmänt jämförligt med inrättande av brandkår,

katastrofskydd,

anskaffande av ambulanser m. m. eller rentav tecknande av en försäkring. På

av den bundenhet till vissa byggnader, eller samhällen, som

grund företag

i allmänhet karakteriserar luftskyddsåtgärderna, råder som regel ingen tvekan om vem som har intresse av att vidtaga en luftskyddsåtgärd, som staten för-

klarat sig icke kunna bekosta. Därest Kungl. Majzts förslag till luftskyddets

ordnande vinner riksdagens bifall, torde statsmakterna få anses hava god-

tagit en sådan tolkning av § 57 regeringsformen, att åtgärder av sistnämnda

slag kunna bliva hänförliga till sådana kommunernas »egna beh0v», som avses

i nämnda paragraf.

i

Det nu anförda har haft avseende å det passiva luftförsvaret. Huru motsvarande bedömande bör utfalla beträffande kostnaderna för luftvärnsmateriel förefaller i viss mån tveksamt. Luftvärnet är icke i samma ut-

visserligen

sträckning lokalt bundet som en del men å andra sidan

luftskyddsåtgärder,

kan materielens användningsområde ett villkor vid överläm-

genom gåvans

nande till staten begränsas till att avse viss kommun. Förhållandena torde dock icke vara fullt analoga, då fråga är om luftvärn. Beträffande

luftskyddet

anvisas av statsmakterna -- förutsatt att det

alltjämt framlagda förslaget i,

huvudsak — vissa inom vilka

antages begränsade områden, kommunerna hava att sörja för luftskyddet. Från bekostandet av dithörande

luftskyddsåtgärder

till att bestrida de utgifter, som äro förenade med kommunens utrustande med luftvärn, är ett stort Härtill kommer, att den

steg. föreslagna luftskyddslagen och nyordningen av luftskyddet icke avser att medföra uppenbarligen någon principiell ändring i vad som tidigare gällt i om kommunala fråga

bidrag till försvaret. Man torde därför alltjämt få att kommunerna

antaga,

icke i allmänhet äga anslå medel till luftförsvaret. skäl för att

Tillräckliga

föreslå i detta avseende - en som för

någon principiell ändring fråga, övrigt

torde falla utom de - icke

sakkunnigas uppdrag synas föreligga.

I vissa fall torde det dock kunna ifrågasättas, om icke kommun borde

äga

rätt att understödja luftförsvaret. Det kan sålunda förekomma, såsom

någon-

städes redan skett, att medel till luftförsvaret insamlas det sätt, att fastig-

på

hets- och industriägare inom ett samhälle till med

bidraga insamlingen belopp,

vilkas storlek i större eller mindre grad göres beroende av värdet av givarnas

fastigheter eller industrianläggningar. Det kunde därvid naturligt, att

synas även kommunen med vad som och tek-

bidroge belöpte på dess byggnader !

niska verk. En analogi med inrättande av skyddsrum för kommunens

bygg-

nader och företag ligger här nära till/hands, liksom med försäk:

jämförelsen ringspremier för dessa byggnader och företag. de Enligt sakkunnigas mening

borde det icke vara uteslutet att åt gällande bestämmelser om kommunernas

ekonomiska förvaltning giva sådan tolkning, att rätten att inom måttliga grän-

ser bevilja anslag till skydd för kommunens egna anläggningar i dessa eller därmed likartade fall erkändes. Ej heller torde man böra frånkänna giltighet åt en sådan form för understöd att kommun utan 1

åt luftförsvaret, ersättning

upplåter mark till uppställningsplatser eller ställer befintligt förrådsutrymme till förfogande för materielens förvaring.

i

En fråga, som även påkallar uppmärksamhet, är frågan om rätt för aktie-

bolag, ekonomiska föreningar och därmed likartade juridiska personer att anslå medel till luftvärn. I 55 § lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag

stadgas, att bolagsstämma ej må förfoga över bolagets vinstmedel eller övriga

tillgångar för ändamål, som uppenbarligen är för bolagets ändamål främmande, stämman dock obetaget att till eller därmed jämförligt ändamål

allmännyttigt

{J

använda som i förhållande till bolagets ställning är av ringa bety-

tillgång,

denhet. En motsvarande bestämmelse innehålles i 19 § i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska I de fall, då beloppet är relativt taget av

föreningar.

ringa betydenhet, såsom ofta torde bliva förhållandet vid sådana insamlingar, som förut nämnts, kan någon tvekan icke råda om bolagets eller föreningens

att bevilja anslaget. I sådana fall, då. det rör sig om större kost

befogenhet

nader, blir avgörande för beslutets giltighet, huruvida ändamålet med anslaget kan anses vara för bolaget eller föreningen uppenbarligen främmande. Detta

emellertid ej vara fallet i fråga om luftvärnsanordningar, vilka åsyfta

synes

för eller egendom eller möjliggörandet av driftens

skydd företagets personal i upprätthållande.

Garantier från statens sida beträffande materielens

användning.

Av den förut lämnade redogörelsen för tidigare gåvor av penningar och

materiel till försvaret att Maj:t vid ett flertal tillfällen mot-

framgår, Kungl.

i villkor att användas för visst ändamål.

tagit gåvor på gåvobreven angivna

Innebörden härav torde i allmänhet vara, att Kungl. Majzt garanterat, att

skall användas uteslutande för det avsedda ändamålet. Ändrade för-

gåvan

hållanden kunna emellertid villkor ändamålslösa eller oförnuftiga. Be-

göra

träffande donationer tillkomna stiftelser anses Kungl. Majzt i dylika

genom fall vara att föreskriva ändrade villkor. Fråga. om avsteg från dona-

befogad

tionsvillkoren kan även uppkomma vid gåvor till staten av krigsmateriel, t. ex. då ett truppförband, för vilket materielen avsetts, indrages. Av än större

i förevarande hänseende är, att ett nödtillstånd enligt allmänna rätts-

betydelse

regler kan rättfärdiga en ändring i avtalade villkor. Om sålunda statens existens är hotad, torde avtal med enskilda icke utgöra rättsligt hinder

något för av de dispositioner, som anses nödvändiga. Den omständigvidtagande

heten att ett sådant avtal är ingånget just med avseende å förhållandena. i krig, torde emellertid utgöra bästa möjliga garanti för att avtalet icke kommer att enbart av lämplighetshänsyn, utan att det verkligen kommer att

ryggas krävas omständigheter för frångående av detsamma, liksom att i

tvingande

sistnämnda fall eventuellt uppkommande ersättningsfrågor komma att i skälig mån beaktas. Då under alla omständigheter i händelse av krig avgörandet om eventuell ändring i de villkor, som uppställts för materielens användning, bör ankomma Majzt, torde starkare garanti än en utfästelse av

på Kungl.

Kungl. Maj :t i samband med gåvans mottagande att använda densamma för avsett ändamål svårligen kunna lämnas.

Om det sålunda icke synes kunna ifrågakomma att uppställa strängare

än de hittills i allmänhet tillämpade, torde å andra sidan böra.

garantivillkor

om icke en uppmjukning av villkoren kan vara på sin plats. En

övervägas,

sådan skulle närmast kunna ifrågakomma, för den händelse materielen funnes vara för det ändamål, för vilket den anskaffats. I detta samman-

obehövlig

må erinras om ett i civila luftskyddsutredningens förslag till

hang stadgande

luftskyddslag, vilket har avseende å statens rätt att vid eller

krig krigsfara taga i anspråk egendom för luftskyddsändamål. Där stadgas i 17 § 1 mom., att länsstyrelsen, då det prövas nödigt för luftskyddsändamål, mot full äger

ersättning av statsmedel åt vederbörande eller innehavare i

ägare taga anspråk markområden, byggnader, utrymmen, transportmedel, utrustning, materialier

och annat, som kräves för luftskyddets genomförande, dock att och

utrustning

materialier, som någon innehar för beredande av luftskydd åt och sin

sig

familj eller åt personer, som äro anställda hos honom, eller för

skyddande

av egendom, som av honom innehaves, icke må tagas i i vidare mån

anspråk

än utrustningen och materialierna finnas vara för nämnda ända-

obehövliga

mål. Ett motsvarande förbehåll skulle kunna tänkas beträffande rätten att använda luftvärnsmateriel för annat ändamål än det avsedda.

Härvidlag

måste man dock beakta den skillnad, som föreligger mellan och

luftskydds-

luftvärnsmateriel. Materiel av det förra slaget, t. ex. gasmasker, brandredskap, byggnadsmaterialier, kan befinnas överflödig, därför att vederbörande uppenbarligen anskaffat mera än som behövs eller av liknande anledningar. Frågan om luftvärnsmaterielens ——— frånsett det att den

behövlighet fall, anläggning,

som skyddet avsåg, helt förstörts-blir däremot så gott som alltid en

fråga

om bedömande av anfallsrisken, och ett dylikt bedömande är alltid

mycket vanskligt. Med hänsyn härtill anse de sakkunniga icke lämpligt, att i gåvo-

avtalet inryckes någon bestämmelse om rätt för Kungl. Maj:t att för den händelse gåvan skulle finnas vara obehövlig för det avsedda ändamålet använda densamma för annat ändamål. Det torde utan särskild klausul i

gåvoavtalet

vara klart, att Kungl. Maj:t äger sådan rätt, för den händelse förutsättningarna för utfästelsen beträffande brustit, såsom torde få anses

gåvans användning

vara förhållandet i det nyss antydda fallet, att skyddsföremålet blivit helt förstört. Med hänsyn till vad ovan anförts vilja de således förorda, att

sakkunniga

statens utfästelse beträffande gåvans användning, såsom hittills varit brukligt vid gåvor till försvaret, erhåller den formen, att Kungl. förklarar

Maj:t sig

mottaga gåvan att användas för det med densamma avsedda ändamålet.

Ekonomiska åtaganden från statens sida.

Beställning av materielen och kontroll av dess tillverkning m. m. Såsom i det föregående framhållits kunna bestå i pen-

gåvorna antingen

ningar eller materiel. I det förra fallet beställes den materiel, som avses med gåvan, av statlig myndighet i den de överlämnade

utsträckning, gåvomedlen

eller ställda garantier medgiva. Hur skola inbetalas torde i

gåvobeloppen

varje särskilt fall få bliva föremål för uppgörelse mellan och staten.

givaren

I det fall att gåvan består i materiel, av och

göres beställningen givaren, upp-

görelse om betalning sker mellan denne och leverantören. Av skäl, som tidigare berörts, synes dock beställningen böra förmedlas av en central instans.

Förmedlingen medför givetvis icke några ekonomiska förpliktelser för staten, om givaren blir ur stånd fullgöra sin betalningsskyldighet.

av arméns luftvärnsmateriel ombesörjes av arméförvaltnin-

Beställningen

som kontrollerar samt besiktigar och gens artilleridepartement, tillverkningen

den materielen. Sakkunnig personal, förtrogen med dessa avprovar färdiga

och insatt i de krav, som kunna och böra ställas på materielen, är göromål främst till finnandes inom detta verk. Alla skäl tala sålunda för, att samtliga

av luftvärnsmateriel skola antingen göras av eller förmedlas beställningar

artilleridepartementet. Åt detta synes även böra uppdragas kontroll genom av ävensom utförandet av leveransprov och besiktning av mate-

tillverkningen rielen, innan den mottages!

De som enligt ovan komma att påvila artilleridepartementet,

förrättningar, medföra vissa kostnader för traktamenten och reseersättningar till kontrolloch m. fl. I de fall, då det gäller utomlands tillverkad

besiktningsofficerare materiel, kunna resorna bliva relativt omfattande. Därest beställning sker vid Bofors eller annat företag, där tillverkning för krigsmakten

Aktiebolaget

icke extra kostnader för staten behöva beräknas. I andra pågår, synas några fall kunna från artilleridepartementet kostnaderna överslagsvis

enligt uppgift

till 1/2——1 av inköpsprisen. Ju mer beställningarna kunna angivas procent sammanföras i grupper, som gemensamt kontrolleras, provas och besiktigas, desto ställa sig emellertid de relativa kostnaderna. För provskjutnin-

lägre

även en mindre mängd ammunition, men kostnaden härför ingarna åtgår räknas i regel i inköpspriset. De extra kostnaderna _för kontroll av ett 75 cm luftvärnsbatteris jämte leveransprov och besiktning vid leveran-

tillverkning sen kunna således beräknas uppgå till högst 3 900 kronor. Med hänsyn härtill få de sakkunniga förorda, att beträffande frivilligt anskaffad luftvärnsmateriel arméförvaltningens artilleridepartement bemyndigas utföra dessa förrättningar utan kostnad för givarna.

Materielens (förvaring, vård och under-

håll i fredstid.

Sedan materielen levererats och mottagits av arméförvaltningens artilleri-

torde den böra uppställas för förvaring och vård i fredstid på departement,

dem, varest materielen skall ha sin krigsanvändning. För platser, närbelägna längre tids förvaring ha följande förrådsutrymmen beräknats erforderliga:

för ett 75 cm luftvärnsbatteri om 3 pjäser med fullständig utrustning (utom ammunition) 100 kvm golvyta och 4 m höjd i bottenvåning samt helst samma yta i överliggande våning;

för en 40 mm automatkanontropp om 2 pjäser med fullständig utrustning

50 kvm golvyta och 3 m höjd i bottenvåning samt (utom ammunition) helst samma i överliggande våning;

yta

för en om 2 ledarstrålkastare, 2 följestrålkastare och 2

strålkastartropp

med utrustning 170 kvm golvyta och 3 m höjd lyssnarapparater fullständig i bottenvåning samt helst samma yta i överliggande våning.

1 Endast i det undantagsfall, då en gåva äger samband med en kustfästnings luftförsvarsmedel, synes den avvikelsen från ovanstående böra göras, att marinförvaltningen inträder i artilleridepartementets ställe. I intet fall bör däremot givare gå. i författning om anskaffning av luftvärnsmateriel utan att först hava samrått med någon av ovannämnda myndigheter.

Ifrågavarande materiel, utom den för automatkanontropparna avsedda och luftvärnskulsprutorna, bör då det gäller längre tid förvaras i uppvärmda för-

råd (lokaler med jämn temperatur). Särskilt gäller detta den elektriska utrustningen, centralinstrumenten och mätinstrumenten. Möjlighet föreligger dock att från pjäser och strålkastare avmontera den elektriska utrustningen och förvara denna tillsammans med mätinstrumenten m. m. i varmförråd samt

och strålkastarna i icke uppvärmda lokaler. Då materielen

själva pjäserna

skall användas, åtgår i sådant fall viss tid och kostnad för dess iordningställande genom sakkunnig personal. Vid dylik delad förvaring torde endast en yta omkring 50 kvm per 75 cm batteri och strålkastartropp behöva be-

på

räknas för varmförråd.

För erhållande av förrådslokaler kunna olika möjligheter ifrågakomma. I orter, där truppförband finnas förlagda, torde materialen i allmänhet, därest den icke till större mängd, kunna förvaras inom kasernerna. I andra

uppgår

fall kunna särskilt mindre pjäser, såsom automatkanoner och kulsprutor, få plats i redan befintliga landstormsförråd. Därest intet av dessa alternativ kan bör undersökas, huruvida ej andra, staten tillhöriga för-

ifrågakomma,

råd kunna tagas i anspråk, vilket ofta torde vara fallet exempelvis vid kraftverk eller större järnvägsstationer samt i större städer. Förfogar staten icke över lämplig lokal, torde gång kommun tillhörigt förråds-

någon mången

utrymme kunna utnyttjas. I de fall, då statlig institution eller kommun, som i krigstid drager fördel av luftvärnsmaterielens användning i luftförsvaret, är innehavare av förrådslokalen, synes hyra för denna eller avgift för dess uppvärmning som regel icke böra beräknas eller utgå. Finnes intet statligt förrådsutrymme att tillgå och kan ej heller givaren eller kommunen ställa sådant till förfogande, torde i varje särskilt fall få undersökas och beslutas huruvida förråd skall förhyras eller byggas eller materielen förvaras å annan

ort och vid krigstillfälle förflyttas till användningsplatsen. Sistnämnda för-

faringssätt medför den olägenheten, att materielen först någon tid efter mobi-

lisering blir tillgänglig på användningsplatserna och att övningar på dessa i

fredstid försvåras. De sakkunniga vilja med anledning härav framhålla önskvårdheten av att, där staten icke förfogar över förrådsutrymme i närheten

av krigsanvändningsplatsen, sådant ställes till förfogande av givaren eller

kommunen.

Årshyran för en lokal, lämplig till förvaring av ett 75 cm luftvärnsbatteri, torde avsevärt växla med förhållandena olika orter. Enligt av de

på

sakkunniga verkställda undersökningar beträffande kostnaderna för hyra av garage torde emellertid överslagsvis kunna räknas med följande årshyror:

för värmd uppställningsplats

på landsbygden för kall uppställningsplats

på landsbygden

Såsom av det äro med materielens förvaring, vård och

föregående framgår,

underhåll förbundna kostnader, vilkas storlek i viss mån är beroende av huruvida givaren eller kommunen ställer förvaringslokal till förfogande.

de sakkunnigas mening är det uppenbarligen ur praktisk synpunkt Enligt

mest att staten omhänderhar materielens förvaring och vård

ändamålsenligt,

samt för dess underhåll. Nyssnämnda kostnader synas icke vara av

sörjer

den storleksordning, att de böra föranleda avsteg från den anordning, som är den mest praktiska och som med hänsyn till statens äganderätt till materielen även i torde vara den naturliga. De sakkunniga föreslå sålunda,

övrigt

att materielen förvaras statens försorg i av staten, givaren eller kom-

genom munen till förfogande ställt förråd och att staten jämväl sörjer för materielens vård och underhåll. Materielen bör omhänderhavas av arméförvaltningens

artilleridepartement.

Materielens bemanning och personalens

övande.

På. ett flertal där frivillig anskaffning av luftvärnsmateriel kan

platser,

finnas i landstormens mobiliseringsplaner redan nu kadrar upp-

ifrågakomma,

för eventuellt tillkommande materiels bemanning. I den mån materiel-

tagna

kommer till stånd andra platser, kan personal genom en ändring

anskaffning på

i motsvarande sätt utan svårighet avdelas. Enär de

landstormsplanerna på

organiserade luftvärnskadrarna äro landstormsförband, mobiliseras de med personal från den närmaste trakten* J ämlikt särskilt utfärdade bestämmelser

har arméfördelningschef bemyndigande att till dessa kadrar inkalla personal, som genomgått frivillig luftvärnsutbildning inom landstormsförening. Härigenom finnes möjlighet att till materielens bemanning taga i anspråk även

icke Värnpliktig personal. Sådan kan även i samband med mobilisering an-

tagas såsom krigsfrivillig.

Med hänsyn till internationella bestämmelser måste ovillkorligen den fordran uppställas, att stridsmedlen handhavas av krigsmän. Därest personal vid verk och dylikt ingå i bemanningen av pjäserna, skola de vara mobiliserade landstormsmän, vilka emellertid enligt överenskommelse med luftvärnsförbandets chef kunna permitteras för att sköta befattningar vid verket.

Bemanningen av den frivilligt anskaffade luftvärnsmaterielen kan sålunda ske till alla delar överensstämmande med det sätt, som tillämpas beträffande den statligt anskaffade materielen för Stockholms och flygbasernas försvar.

Krigsplaceringen, d. v. s. personalens utväljande till olika befattningar i krigstid, sker i de högre graderna i allmänhet av arméfördelningschef och in-

skrivningsbefälhavare, i de lägre av landstormsområdesbefälhavare. Place-

ringen sker efter vederbörandes på värnpliktskort och andra uppgifter proto-

kollförda, under utbildning i fredstid ådagalagda militära lämplighet för

olika befattningar, varjämte, beträffande de värnpliktiga, hänsyn tages till

bostadsort och arbetsplats. För närvarande motsvarar tillgången på under

värnpliktstjänstgöring luftvärnsutbildad personal knappast behovet. Den

1 S. F. nr 1927: 342.

Kungl. förordning den 26 juli 1927 (landstormsförordningen)

inom bedrivna frivilliga luftvärnsutbildningen har landstormsföreningarna

erhållit stor betydelse som rekryteringskälla, enär den hittills

därigenom varit den enda möjligheten att bibringa landstormspersonal färdighet i hand-

havande av luftvärnsmateriel.

Jämlikt 1936 års försvarsbeslut skola emellertid obligatoriska landstorms-

sannolikt från och med 1938. Landstormspersonalen kom-

övningar äga rum,

mer härvid att utbildas i de befattningar, vilken den skall bestrida vid mobi-

Den landstormspersonal, vilken är krigsplacerad vid sådana luftlisering.

värnskadrar, som äro avsedda för frivilligt anskaffad materiel, kan härigenom erhålla utbildning i samma utsträckning som den personal, vilken avses för det anskaffade fasta luftvärnsartilleriet. Närmare bestämmelser för

statligt

dessa äro ännu icke utfärdade, men kostnaderna därför äro inräk-

övningar nade i de anslag, som enligt 1936 års försvarsordning skola upptagas på.

fjärde huvudtiteln.

Det synes emellertid lämpligt och nödvändigt för den frivilligt anskaffade materielens bemanning, att vid sidan om de obligatoriska landstorms-

frivillig utbildning i luftvärnstjänst äger rum. Härigenom kunna övningarna befäl och frivilliga (även icke värnpliktiga) erhålla utbildning. Anledning att frångå den hittills tillämpade formen för den frivilliga luftvärnsutbildningen torde icke föreligga. Föreningarnas verksamhet regleras i detalj genom ut-

färdade föreskrifterf och såväl rekrytering som utbildning kontrolleras såväl landstormsrörelsens egna organ som genom arméfördelnings-

genom chefer och inskrivningsbefälhavare. I den mån industrier eller kommuner önska av dem särskilt utsedd personal utbildad i luftvärnstjänst, synes det dem sålunda möjligt att därvid anlita ortens landstormsförening. Redan förefintliga bestämmelser för krigsplacering medföra därefter automatiskt, att den luftvärnsutbildade personalen kommer till avsedd användning för industriens eller ortens luftförsvar, därest materiel till detta är tillfinnandes. De sakkunniga vilja för sin del förorda ett sådant förfaringssätt.

Instruktörer för frivillig utbildning kunna i vissa fall erhållas från när-

belägna artilleriregementen och truppförband av kustartilleriet. Vidare

kunna luftvärnsutbildade reservofficerare eller reservunderofficerare tagas i anspråk eller instruktörer utbildas vid kurser, anordnade av redan existe-

rande luftvärnsföreningar i exempelvis Stockholm och Göteborg. Dessa sätt

att lösa instruktörsfrågan äro i princip desamma, som användas inom den frivilliga landstormsrörelsen i övrigt. Skulle instruktörsbehovet visa sig bliva så stort, att det på ovan föreslagna sätt icke kan fyllas, torde en av Sveriges Landstormsföreningars Centralförbund anordnad och bekostad särskild in-

struktörskurs vid något luftvärnsregemente kunna ifrågasättas.

Kostnaderna för den frivilliga landstormsutbildningen bestridas av till landstormsrörelsens förfogande stående medel, delvis erhållna genom stats-

bidrag. I luftvärnsutbildningen måste emellertid även ingå skarpskjutning

med pjäser, vilken knappast kan komma till stånd annorstädes än vid luft-

1 Av Kungl. Majzt den 2 december 1927 fastställda grundstadgar för Sveriges Landstormsföreningars Centralförbund samt generalorder nr 1286/1934.

värnsregementenas (A 7-A 10) eller kustartilleriförbandens

skjutplatser.

Härvid böra dessa regementens och förbands m. m. användas till und-

pjäser

vikande av kostsamma med 75 cm

materielförflyttningar. Skjutningarna

pjäserna utföras med ett skott av

övningsammunition, betingande pris per

32 kronor. Beräknas under

varje skarpskjutningsperiod

50 skott per 75 cm luftvärnsbatteri,

100 > » och

automatkanontropp

1 000 » »

luftvärnskulsprutepluton,

som undergår övning, erhållas följande kostnader:

tropp pluton

Skarpskjutningsövningar med den personal, som frivilligt utbildas genom

landstormsrörelsen för att ingå i bemanningen av ett batteri, en eller

tropp

en pluton, behöva icke äga rum årligen. Det torde få anses om

tillräckligt, personalen förslagsvis vart sjätte år deltager i en sådan Ovan anövning.

givna kostnader per batteri 0. s. v. kunna alltså fördelas 6 år. I betraktande

på

av det betydelsefulla försvarsändamål, som dessa

ytterst övningar fylla, synes

det de sakkunniga befogat, att ammunitionen ställes till ur statens

förfogande

förråd.

Iordningställande av uppställningsplatser

m. m. för materialen.

För 75 cm luftvärnsbatteriemas i erfordras vissa an-

utnyttjande krigstid ordningar på uppställningsplatserna. Dessa böra i möjligaste mån vara för-

beredda i fredstid. Från uppställningsplatsen måste fri sikt finnas åt alla håll. Här-till kan kommunens eller enskildas medverkan vara på

behövlig

sådant sätt, att de utsedda platserna undantagas från och icke

bebyggelse

kringbyggas med högre hus eller förses med plantering i annan mån än som är lämpligt för erhållande av maskering av batteriet 0. s. v. För och

pjäsers

ammunitions transporterande till äro behöv-

uppställningsplatserna vägar liga. Själva uppställningsplatsen är understundom i behov av och planering

utjämning, varjämte för pjäserna erfordras fundament, helst av vid

betong,

vilka pjässocklarna kunna fastskruvas. Önskvärt ehuru icke

nödvändigt är,

att för varje batteri två platser kunna iordningställas, mellan vilka batteriet, med hjälp av däri ingående kan växla. Det kan för-

transportvagn, nämligen

väntas, att sedan batteriet vid ett anfall eld från en det vid

avgivit plats,

nästa anfall uppsökes där för att sättas ur striden. Två som

ställningar,

alternerande användas, giva möjlighet till ett visst mot ett för-

skydd dylikt

faringssätt från motståndarens sida.

I allmänhet erfordras för ett 75 cm luftvärnsbatteri en från större träd

fri, någorlunda jämn plats med vägförbindelse och fri sikt på ungefär

100 X 50 In samt 300--400 m därifrån en lika-

skyddad uppställningsplats,

ledes med fri utsikt, för centralinstrumentet. Platsen bör givetvis utses av de

militära myndigheterna. Hänsyn till luftvärnets behov av uppställnings-

platser synes böra tagas vid stadsplaneringen. Ofta torde det även vara möj-

att iordningställa dylika platser i samband med kommunala arbeten för

ligt anläggning av gator och parker m. m. Kostnaderna för dessa anordningar

äro så växlande efter förhållandena på. platsen, att en beräkning icke ens överslagsvis är möjlig, men torde kostnaderna i allmänhet bliva ringa.

De för pjäserna behövliga fundamenten kunna utföras något olika, be-

roende på. grunden, i enlighet med ritningar, som finnas uppgjorda av arméförvaltningens artilleridepartement. Kostnaden för ett dylikt fundament, ut-

fört i betong på grusgrund, har beräknats till 450 kronor. Det synes de sakkunniga önskvärt, att anordnandet av erforderliga fundament ingår i gåvan. Om detta ej är fallet, torde det kunna förväntas, att vederbörande kommun,

som vanligen förfogar över arbetskraft på platsen, åtager sig fundamentens

anordnande. Något aläggande därom kan dock icke ifrågakomma. Därest fundamenten icke kunna komma till stånd utan kostnad för staten, torde i varje särskilt fall och med hänsyn till betydelsen ur rikssynpunkt av försvaret i fråga få bedömas, huruvida staten skall åtaga sig fundamentens anordnande eller med dem skall anstâ. till dess luftförsvaret vid krig eller

krigsfara skall slutligt organiseras.

För en 40 mm automatkanontropp, som uppställes på marken, erfordras ett

utrymme av ungefär 50 50 m, fri sikt samt väg till uppställningsplatsen. Pjäsplatserna behöva endast vara något avjämnade. Dessa pjäser kunna emellertid även uppställas på byggnader. Utrymmet för en tropp bör då vara.

minst 7°5 7-5 m under förutsättning, att pjäsernas eldrör kunna svängas något utanför byggnaden, och underlaget bör vara så utfört, att det kan

upptaga vikten av två pjäser på vardera 1 100 kg och en rekylkraft vid skottlossningen av 2 200 kg. Härtill komma vissa mindre anordningar för

pjäsernas

förankring vid byggnadstaket. Därest takterrass eller dylikt finnes och denna.

är tillräckligt rymlig och kraftigt konstruerad för att upptaga påkänningarna

vid -- vilket i torde vara fallet - böra kostnaderna

skottlossningen regel

för förankringsmaterielen och dennas fästande icke behöva 225

överstiga kronor per pjäs. Uppställningsplatser för 40 mm automatkanontroppar synas

i princip böra anordnas och bekostas i enahanda som för 7-5 cm

ordning,

batterier ovan föreslagits.

För uppställning av luftvärnskulsprutor, strålkastare och

lyssnarapparater

äro i allmänhet inga andra förberedelser behövliga än att lämpliga

platser,

till vilka beträffande de två sistnämnda materielslagen måste finnas, ut-

väg

ses i fredstid.

För luftvärnsmaterielens användning i krigstid äro även vissa telefonförbindelser mellan batterier, trappar, plutoner och strålkastare inbördes samt mellan dessa och luftbevakningen erforderliga. I flera fall torde härför telegrafverkets telefonnät kunna utnyttjas, i andra fall kan viss linjebyggnad bliva nödvändig. Därest erforderliga telefonförbindelser icke bekostas av enskilda, torde med deras anordnande vanligen kunna anstå till dess luft-

försvaret vid krig eller krigsfara slutligt organiseras.

Beträffande huru de för staten uppkommande kostnader böra be»

frågan

stridas, som kunna bliva följden av mottagandet av gåvor till luftförsvaret, torde man få mellan å ena sidan sådana kostnader, som täckas av redan

skilja

för motsvarande, till det allmänna försvaret hänförliga ut-

förefintliga anslag

och å andra sidan kostnader, för vilka dylika anslag icke äro tillgäng-

gifter,

I om det förra av kostnader torde Kungl. Majzt böra er-

liga. fråga slaget

hålla ett allmänt att bestrida dem ur förenämnda anslag, och

bemyndigande

torde vid för framtiden vederbörande myndigheter böra

anslagens beräkning

till sålunda merutgifter. Beträffande kostnader av

taga hänsyn uppkommande

det senare torde dessa under vissa förhållanden kunna bestridas ur an-

slaget

för extra eller för oförutsedda utgifter; i annat fall lär det

slagen utgifter

få ankomma att efter gåvas mottagande göra den framställ-

på Kungl. Majzt

till om kostnadernas bestridande, som av omständigheterna

ning riksdagen

föranledes.

Särskilda åtgärder från statens sida för uppmuntran

till gåvor.

Redan om att staten är lämna sådana garantier beträf-

vetskapen villig

fande användande m. m., som förut nämnts, torde vara ägnad att

gåvans

tillkomsten av gåvor av det slag; varom här är fråga. Med hänsyn

främja

till det stora värde, som för vårt försvar, torde emellertid

dylika gåvor äga

böra om icke staten skulle kunna sträcka sig ännu längre, då det

övervägas,

gäller att till donationer för det lokala luftvärnet. De åtgärder

uppmuntra

från statens sida, som härvidlag närmast torde kunna tänkas komma i fråga, äro statsbidrag, skattefrihet samt åtgärder för möjliggörande av materielens anskaffande eller beställning, innan de för ändamålet avsedda medlen äro i sin helhet disponibla.

Vad först beträffar frågan om statsbidrag för anskaffande av luftvärn, hava vissa härom framställts i yttranden, vilka avgivits över civila

förslag

betänkande. Sålunda har länsstyrelsen i Blekinge

luftskyddsutredningens

län uttalat, att det med till de stora allmänna intressen, varom här

hänsyn vore fråga, syntes nödigt och billigt, att staten till mycket betydande del bidroge till engångskostnadens täckande. Även länsstyrelsen i Gävleborgs

län har ansett, att statsbidrag borde utgå för såväl engångskostnaden som årligen återkommande utgifter, samt att bidraget syntes böra avmätas med hän-

syn till respektive luftvärnsanordningars betydelse ur rikssynpunkt.

Därest staten skulle lämna till frivilligt anordnande av luftvärn, er-

bidrag

fordrades någon jämkning i den av statsmakterna beslutade kostnadsramen för rikets försvar. En sådan åtgärd skulle kunna motiveras därav, att staten tack vare enskildas bidrag finge väsentligen högre valuta för dessa än för

övriga försvarsutgifter. Frånsett att ett dylikt resonemang strängt taget

förutsätter, att statsbidragen äro avgörande för tillkomsten av de enskilda

kan mot detsamma riktas den att en av lokala in-

gåvorna, invändningen,

tressen bestämd anskaffning av luftvärnsmateriel icke kan leda till en sådan

luftförsvarsorganisation, som är den ur riksförsxvarets synpunkt mest lämp-

Försvarsanordningarnas bundenhet till vissa orter medför nämligen,

liga.

att det totala behovet av luftvärn blir avsevärt mycket större än som skulle blivit fallet, om försvaret ombesörjts av rörliga förband. Vidare bli privatekonomiska förhållanden och intresset hos enskilda i största utsträckning avgörande för vilka orter, som erhålla luftvärn. Man måste således räkna med, att orter och företag, vilkas skyddande i händelse av krig är av mycket stor betydelse, icke bliva delaktiga i det frivilligt anordnade luftvärnet. Under sådana förhållanden synes det sannolikt, att de belopp, som statsmakterna eventuellt kunde vara villiga att anslå till luftförsvaret utöver vad som enligt den antagna försvarsordningen förutsätts, i första hand böra användas för förstärkning av det allmänna, för hemorten avsedda luftförsvaret. Med hän-

härtill anse sig de sakkunniga icke, åtminstone för närvarande, kunna syn

förorda statsbidrag såsom en allmän åtgärd för uppmuntran till frivilligt

anordnande av luftvärn. Det sagda utesluter emellertid icke, att direkta bi-

i samband med gåvor i särskilda fall kunna vara motiverade. Detta är

drag

enligt de sakkunnigas mening framför allt förhållandet, då inom en ort, varest staten äger verkstäder, kraftverk eller andra betydelsefulla anlägg-

ningar, industriidkare eller fastighetsägare sammanskjuta medel för be-

kostande av luftvärn för orten. Om anordnandet av luftvärn å en sådan ort är ur allmän försvarssynpunkt väl motiverat, synes det skäligt, att staten icke

undandrager sig att bekosta vad som belöper å den statliga anläggningen.

Frågan om statsanslag torde emellertid i varje sådant fall, liksom eljest då behovet av lokalt luftvärn finnes vara ur riksintressets synpunkt särskilt framträdande, få göras till föremål för riksdagens prövning.

I fråga om skattefrihet för donationer till luftvärnet har man a.tt skilja mellan skatt å själva gåvan och skatt å den del av givarens inkomst, som motsvarar En som till värdet överstiger 3000 kronor, är i all-

gåvan. gåva, mänhet underkastad gåvoskatt enligt bestämmelserna i kungl. förordningen

den 19 november 1914 om arvsskatt och skatt för gåva. Skattskyldigheten åligger gåvans mottagare. I de fall, då gåvan gives till staten, kommer naturligen icke någon skatt i fråga. Detsamma gäller, då staten mottager en donation, som givits genom testamente.

Andra svenska personer än staten, således även föreningar, äro

juridiska däremot i underkastade gåvoskatt (31 § i nyssnämnda förordning). princip

Härifrån emellertid (32 Sålunda frikallas

göres vittgående undantag

från bland annat föreningar och andra sammanslutningar, som,

gåvoskatt

utan att hava till ändamål att ekonomisk verksamhet tillgodose

genom medlemmarnas ekonomiska intressen, fullfölja övervägande religiösa, väl-

politiska, sociala, vetenskapliga, konstnärliga eller eljest kulturella görande,

eller avse att främja handel, industri eller övriga näringar inom

syften

landet. I det år 1910 betänkandet med förslag till förordning om

avgivna

arvsskatt och skatt för gåva, som legat till grund för gällande bestämmelser

i ämnet, anföres i motiven till nyssnämnda Lindantagsbestämmelse (31 § i förslaget) bland annat följande:

Det kan ju bliva föremål för tvekan, huruvida icke andra institutioner och sammanslutningar än de, som falla under bestämmelserna i 31 §, kunde vara berättigade att komma i åtnjutande av enahanda skattefrihet, som för dessa blivit föreslagen. Kommitterade hysa dock den uppfattningen, att med den lydelse paragrafen erhållit ramen för skattefrihet gjorts så vid, att alla gåvor, som givas till främjande av ett för samhället såsom helhet behjärtansvärt ändamål, undantagas från skattskyldighet enligt detta kapitel, och hålla före, att, då i tvivelaktiga fall prövning av rätten till skattefrihet skall äga rum, den prövande myndigheten med ledning av de här angivna allmänna Synpunkterna skall komma till ett resultat, som överensstämmer med förslagets anda.

Ehuru av förordningens text icke med full tydlighet framgår, huruvida försvarsföreningar äro befriade från gåvoskatt, torde med till vad

hänsyn

sålunda anförts i motiven till förevarande bestämmelse kunna att

antagas, skattskyldighet för mottagna icke Såvitt de gåvor åligger dylika föreningar.

sakkunniga ha sig bekant, ha dylika heller i med

gåvor ej praxis belagts

gåvoskatt. Något behov av ändrade bestämmelser i detta avseende synes därför icke föreligga.

Beträffande donationer, som genom testamente tillfalla en försvarsförening, gäller däremot, att desamma äro underkastade arvsskatt. Huru skattskyldigheten skall bedömas i det fall, att i testamentet förordnats eller vid dess tillkomst förutsätts, att gåvan i dess helhet skall av föreningen överlämnas till staten, sammanhänger med testamentets tolkning. Det synes rimligt, att testamentet i sådant fall tolkas såsom innebärande en gåva till staten, och att skattskyldighet sålunda icke inträder. Ej heller med avseende å detta fall torde förefinnas praktiskt behov av ändrade bestämmelser.

något

Vad beträffar om skattefrihet för den del av inkomst, som

frågan givarens

svarar mot må till en början framhållas, att avdrag från den skatte-

gåvan,

pliktiga inkomsten för donationer till allmännyttiga ändamål, huru be-

hjärtansvärda dessa än äro, icke enligt gällande skatteförfattningar äro med-

givna. I ett i viss mån jämförligt fall har emellertid sådant avdrag ifrågasatts, i det att civila luftskyddsutredningen i sitt betänkande föreslagit, att kostnad för inrättande av skyddsrum i vissa fall skulle jämställas med

reparationskostnad. Härom har civila luftskyddsutredningen anfört följande:

I den mån man icke kan räkna med understöd från det allmännas sida till enskilda industriföretag eller husägare för inrättande av skyddsrum, torde det böra övervägas, om icke den, som vidtager en dylik åtgärd, skulle i skattehänseende kunna ställas något gynnsammare än vad nu är fallet. Enligt gällande bestämmelser må vid beräknande av inkomst av fastighet eller av rörelse, i vilken användes företagaren tillhörig fastighet, avdrag icke göras för ny-, till- eller ombyggnad av fastigheten, varunder torde få hänföras inrättande av skyddsrum i en befintlig fastighet eller utförande av särskild skyddsrumsanläggning. Då åtgärder av dylik art icke torde medföra en värdeökning å fastigheten, som tillnärmelsevis svarar mot utgiften, synes det rimligt att kostnaden, i den mån den uteslutande är föranledd av skyddsanordningar, i skattehänseende jämställes med reparationskostnad. En bestämmelse i dylik riktning, vilken skulle vara ägnad att i viss mån uppmuntra till iordningställande av skyddsrum, torde såvitt av utredningen kan bedömas icke i nämnvärd grad påverka det allmännas beskattningsunderlag. Utredningen får därför förorda sådan ändring i skattelagstiftningen, som nu ifrågasätts.

Civila luftskyddsutredningens förslag i dennaAdel har tillstyrkts i samt-

de utlåtanden, som avgivits över utredningens betänkande i förevarande

liga

avseende, med undantag för det av länsstyrelsen i Stockholms län avgivna

yttrandet. Nämnda länsstyrelse har anfört:

Vad angår utredningens förslag om sådan ändring i taxeringsförfattningarna, att som vidkännas kostnad för inrättande av skyddsrum, må

fastighetsägare, kunna vid inkomsttaxeringen erhålla avdrag därför såsom för reparationskostnad, länsstyrelsen avstyrka detsamma. En dylik anordning skulle verka

nödgas synnerligen ojämnt. Många fastighetsägare, särskilt ekonomiska föreningar, torde icke alls eller endast delvis kunna utnyttja ett sådant avdrag, då de ofta icke hava något överskott att deklarera. I detta fall skulle anordningen vara värdelös såsom ett medel att uppmuntra inredande av skyddsrum. För en fastighetsägare skulle samma avdrag innebära en mycket större skattevinst än för en annan. Ju större fastighetsägarens inkomst och förmögenhet äro, desto större blir skattevinsten för ett visst avdrag. Den föreslagna ändringen skulle dessutom i ett betydelsefullt avseende genombryta principerna för det nuvarande skattesystemet. Därest ett uppmuntrande av byggnadsverksamheten i angiven riktning anses erforderligt, synes det vara mera tillrådligt att detta sker genom kontanta bidrag i förhållande till den nytta, skyddsrummens inrättande medför för det allmänna luftskyddet.

Kammarrätten har framhållit, att vad civila luftskyddsutredningen till stöd för förslaget anfört synes vara av beskaffenhet att förtjäna beaktande, samt vidare yttrat:

Emellertid torde böra framhållas, att den förmån, som förslaget avser att bereda såsom en visserligen ringa kompensation för gjorda uppoffringar, allenast mera ojämnt skulle komma de särskilda fastighetsägarna till godo. Till en början må erinras, att frågan, huruvida det underskott å fastighet eller rörelse, som en tillämpning av den ifrågasätta avdragsrätten kan medföra, vid fastighetsägarens taxering skall bliva effektivt, i första hand är beroende av huruvida eller i vilken mån fastighetsägaren har inkomst av annan förvärvskälla, från vilken avdraget kan göras. Skulle åter sådan inkomst visserligen vara för handen men icke härröra från förvärvskälla, tillhörande kommun, där den fastighet är belägen, vari skyddsrummet anordnats, skulle fastighetsägaren icke komma i tillfälle att vid kommunalskattetaxeringen begagna sin rätt till avdrag för underskottet. Slutligen kan erinras, att som vid taxeringen till kommunal inkomstskatt garantiskatteavdraget i större eller mindre grad borteliminerar det överskott, fastigheten eller rörelsen avkastar, en rätt till avdrag utöver vad nuvarande kommunalskattelag medgiver ofta icke skulle medföra någon lindring i kommunalskattetaxeringen.

För att i någon mån undanröja antydda ojämnheter, som likväl finna sin motsvarighet redan i nuvarande skattesystem, kunde det synas vara värt att taga i övervägande, huruvida icke rätten till avdrag för anordnandet av skyddsrum i en fastighet skulle kunna vid taxeringen på det sätt medgivas fastighetsägaren, att denne erhölle möjlighet att, om han så önskade, tillgodonjuta avdraget, fördelat på en viss följd av år. Då likväl en sådan anordning skulle komma att strida mot den princip för inkomstberäkningen, som 20 § kommunalskattelagen innehåller, har kammarrätten icke ansett sig böra göra någon hemställan i sådant hänseende.

Kammarrätten får därför förorda genomförandet av det förslag, utredningen framlagt, i anledning varav motsvarande ändringar i 25 och 29 kommunalskattelagen böra vidtagas.

I yttrande till statsrådsprotokollet den 5 mars 1937 i samband med redo-

görelse för frågan om lagstiftning angående det civila luftskyddet har chefen

för Socialdepartementet, efter gemensam beredning med bland annat chefen

för finansdepartementet, förklarat sig anse, att ståndpunkt till utredningens förslag om ändring i skattelagstiftningen först framdeles borde tagas.

Frågan om skattelindring vid frivilligt anskaffande av luftvärnsmateriel har även berörts i samband med civila luftskyddsutredningens Så-

förslag.

lunda har Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund i gemensamt yttrande över utredningens betänkande funnit samma skål, som av utredningen anförts för skattefrihet för skyddsrumskostnad, tala för att motsvarande skattelättnad bereddes företag, som bidroge till anskaffande av luftvårnsmateriel.

Av intresse i detta är en änd-

sammanhang proposition (nr 31) angående

ring i den finska lagen om inkomst- och förmögenhetsskatt, som i mars 1937 avlåtits till Finlands riksdag. Propositionen avser ett till nämnda

tillägg lag (13 §), varigenom skattskyldig berättigas att från sin inkomst avdraga

penningbelopp, som han överlåtit till staten att användas för ändamål, vilket av finansministeriet

godkänts. Såsom motivering till förslaget anföres följande:

En del industriidkare hava meddelat, att de äro villiga att göra betydande donationer till staten i och för ordnande av luftvärnet och gasskyddet inom sina industriområden i samarbete med försvarsväsendet, vilket för sin del ansett en sådan anordning synnerligen önskvärd och påkallad. Från industriidkarnas sida har likväl uttryckts önskemålet, att de sammanslutningar eller personer, vilka av sina årsinkomster göra donationer till fromma för landets försvar, måtte befrias från erläggande av till staten utgående inkomstskatt för denna del. Det är att antaga, att särskilda sammanslutningar och även enskilda personer framdeles, därest dem beviljas skattefrihet för ett deras donationer motsvarande inkomstbelopp, komma att göra sådana donationer även för andra statsändamål, såsom t. ex. för uppförande av sådana sjukhus och skolor, vilka annars måste g byggas av staten.

Enär det vore l

oskäligt att sådana donatorer komme att till staten erlägga inkomstskatt även för den del av sina inkomster, som de överlåta till staten, anser regeringen, som finner åvägabringandet av en anordning av förenämnda slag vara

t,

önskvärd och av vikt, skäl förefinnas att till 13 § i lagen den 5 december 1924

g om inkomst- och förmögenhetsskatt, sådant sagda lagrum lyder i lagen den 14 i december 1935, fogas ett sådant tillägg, att skattskyldig är berättigad att från sin inkomst avdraga jämväl som han överlåtit till staten att

det penningbelopp, användas för ändamål, som av finansministeriet godkänts.

De anförda motiven ha tydligen icke ansetts tillräcklig grund för

utgöra medgivandet av motsvarande avdrag i fråga om den kommunala beskattningen.

Det torde dock icke kunna bestridas, att de anförda skälighetssynpunkterna även kunna ha ett visst berättigande beträffande kommunalbeskattning, åtminstone då fråga är om donationer, som äro till gagn för kommunen. Av det finska förslaget framgår vidare, att man icke ansett sig böra ställa

gåvor

till försvaret i en särklass i förhållande till gåvor för andra allmännyttiga ändamål. Det synes ock de sakkunniga, som om man skulle kunna

svårligen

att donationer för försvarsändamål under alla förhållanden

göra gällande,

skulle vara av större och mera av än andra

betydelse förtjänta uppmuntran

donationer. det vars med hänsyn till dess

Därest ifrågasätta skatteavdraget, betydelse

verkan icke bör underskattas, skall kunna inordnas i vårt nu-

psykologiska

varande torde detta lättast kunna ske med den motiveringen,

skattesystem,

att för luftvärnet betraktas såsom en omkostnad, varmed man skäligen

utgiften

bör få räkna för i händelse av ofred, ungefär som man

företagets tryggande

betalar en För ett sådant betraktelsesätt, vilket så-

brandförsäkringspremie.

som förut framhållits även ur andra förefaller befogat, talar enligt

synpunkter

de starka skäl. Till förmån för befrielse från kommunal-

sakkunnigas mening skatt kan att luftvärnsanordningarna i särskild grad ytterligare åberopas,

komma det samhälle inom vilket företaget är beläget.

tillgodo,

Den här framförda torde kunna som skäl

motiveringen knappast åberopas

för för andra än och rörelseidkare inom det

skattelindring fastighetsägare

för vilket luftvärnet är avsett. Då det emellertid synes särdeles samhälle, önskvärt att en av slag även från

uppmuntra offervillighet ifrågavarande

andra än de nu nämnda och då en förenkling av bestämmelserna

kategorier

torde kunna vinnas att rätten till generell, vilja de sak-

genom avdrag göres

med avseende å till det lokala luftvärnet förorda frihet

kunniga varje gåva

från skatt för så stor del av inkomst, som svarar mot gåvan. Det

givarens

torde emellertid icke tillkomma de sakkunniga att närmare utforma förslag

till härav till skattelagstiftningen. De sakkunniga vilja därför

påkallat tillägg

hemställa, att härom till föremål för närmare utredning med

frågan göres

anlitande av skatteteknisk eventuellt i samband med

sakkunskap, upptagande

av om för kostnad i samband med inrättande av skydds-

frågan skatteavdrag

rum. För att icke den föreslagna skattereformen skall verka fördröjande på eventuella torde skattefriheten böra få från och med

gåvor, tillgodonjutas nästa års taxering.

Beträffande om för möjliggörande av materielens an-

frågan åtgärder

skaffande eller innan de för ändamålet avsedda medlen äro i sin

beställning,

helhet har ett av våra större i yttrande till läns-

disponibla, industriföretag

i län över civila luftskyddsutredningens betänkande

styrelsen Gävleborgs

framhållit, att då luftvärnsmateriel vore synnerligen dyrbar, det vore antagatt ur likviditetssynpunkt kunde finna det svårt att på

ligt, många företag

en de därför utläggen. Följden bleve, att endast eko-

gång göra erforderliga

nomiskt starka kunde skaffa i fråga, medan där-

företag sig anordningarna

emot andra som lika väl behövde skydd, icke kunde göra det. Lämp-

företag, ligt vore därför, om staten kunde, exempelvis genom statligt amorteringslån,

det för att utan nämnvärt av sin likviditet

göra möjligt företagen försvagande följa de tilltänkta linjerna.

De nu framförda kräva det största beaktande. Mot

Synpunkterna givetvis

den att staten skulle understödja an-

antydda utvägen, genom amorteringslån

skaffandet av luftvärnsmateriel, kan emellertid invändas, att återbetalandet

av ett lån för ett sådant, icke ändamål som det bör

produktivt ifrågavarande

ske på tämligen kort tid och att under sådana förhållanden eventuellt erforderlig kredit torde kunna ett enklare sätt ordnas genom avtal mellan be-

på

ställaren och leverantören, utan att staten ikläder sig ansvar för köpeskillingens erläggande. En nära till hands liggande utväg torde därvid vara, att den beställda materielen får utgöra säkerhet för leverantörens fordran betal-

på

ning för leveransen. Gåvan till staten torde dock icke kunna bliva definitiv, så länge materielen häftar för köpeskillingen, vilket emellertid icke bör hindra, att materielen omedelbart efter färdigställandet må kunna

omhändertagas

av staten. Med hänsyn till det nu anförda torde särskilda från

några åtgärder

statens sida av det slag, som här ifrågasätts, icke vara

behövliga.

Sammanfattning.

Det förutsättes, att Kungl. Maj:t i varje särskilt fall huruvida och

prövar,

på vilka villkor gåvor till staten av luftvärnsmateriel eller av medel för

inköp

av sådan materiel skola mottagas. Statens utfästelse beträffande gåvans användning bör, såsom hittills varit brukligt vid för försvarsändamål, er-

gåvor

hålla den formen, att Kungl. Maj :t förklarar sig mottaga att användas

gåvan

för det med densamma avsedda ändamålet. Då av

mottagandet dylika gåvor

i allmänhet lär vara förenat med utgifter för staten, vilka kunna bliva bestående under en följd av år, torde frågan om mottagandet av böra

dylika gåvor

underställas riksdagens prövning. Detta synes lämpligen böra ske det sätt,

på

att vissa allmänna grunder för statens i samband med av

åtaganden gåvor ifrågavarande slag föreläggas riksdagen för godkännande.

Dessa allmänna grunder torde böra innehålla följande: 1. I samband med mottagande av gåvor av luftvärnsmateriel eller av medel för inköp av sådan materiel må Kungl. Maj:t ikläda kronan

skyldighet:

att ombesörja materielens anskaffning, däri kontroll av tillverk-

inbegripet

ningen, leveransprov och vid leveransen,

besiktning

att tillhandahålla förvaringslokaler och iordningställa nödiga uppställ-

ningsplatser för materielen, i den mån avtal icke kan träffas med kommuner eller enskilda om åtagande i sådant hänseende, att vårda och underhålla materielen, att utbilda personal för materielens bemanning och tillhandahålla för ut-

bildningen erforderlig ammunition och annan övningsmateriel,

att bemanna materielen i krigstid ävensom utrusta och den för

beväpna

detta ändamål avsedda personalen, att i den mån beviljade anslag det anskaffa ammunition, mot-

medgiva

svarande det första utrustningsbehovet, samt att sörja för i

ammunitionsersättning krigstid.

2. Kostnad för fullgörande av åtagande, som nu är må, där densamma

sagt,

ej i särskilt fall finnes böra bestridas i annan från för

ordning, utgå anslag

motsvarande, till det allmänna försvaret

hänförliga utgifter.

Såsom en lämplig åtgärd för uppmuntran till gåvor för det lokala luftvärnet vilja de sakkunniga förorda frihet från skatt till stat och kommun för så. stor del av givarens inkomst, som svarar mot gåvan, och föreslås, att skattefriheten må tillgodonjutas från och med nästa års taxering. De sakkunniga hemställa, att med en sådan reform sammanhängande spörsmål till före-

göras

mål för närmare utredning med anlitande av skatteteknisk sakkunskap.

Bilaga 1.

Luftvärnsmaterielens verkningsmöjligheter.

Horisontella verkningsradien (R) på olika höjder.

40 mm 150 cm strål-

7-5 cm luftvärns- luftvärns- kastare Lyssnar-

kanon automat- apparat

F 1 y g h öj d kanon klart lätt dis

-Rmax Rgod Rgod R god Rgod R praktisk

km km km km km km km 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 10 63 39 99 59 69 2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 10 61 35 9-7 5‘6 6-7 3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 9-7 56 2-7 95 52 65 4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 9-2 5-0 ——— 91 4-5 61 5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 40 ä 86 3 3 56 6 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 7-8 2-3 - 7-9 - 49 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 67 — —— 71 — 41 8 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 52 — — 53 — 28 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . — — — 40 -— 10

Eldhastighet och beräknad verkan.

. Erfordcrligt

. .. Eldh t h t ..

P] a s s l a g antal skott_ for

skoaä/:åine

nedskjutnmg

75 cm luftvarnskanonbatteri (3 pj.) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 60 45 40 mm luftvärnsautomatkanontropp (2 pj.) . . . . . . . . . . . . . . . . .. 280 100 8 mm dubbel luftvärnskulspruta (1 st.) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1500 350

Bilaga 2.

7, 5 cm luftvärnskanon . EBM kl A 104 E1. vorknsugsunrâda(Radion- hu:)

Områders: sou verkan (Rudin - ) god

n I J Kn 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 1 2 5 4 5 5 7 D 9 10 ll

40 mmluftvärnsautomatkanon. ur:

Max.vatknxnguouuo (Rutan - Blu)

onråanrar godverkan (han: in.)

8 mmdubbel luftvärnakulsgruta. Kn

bx. vex-kntnglonrlao(Radiono Rm“) onrfidofor goa varken (hann - R8“) X32 I. 1 2 Kn

Diagram över luftvärnsmnterielens verkningsmöjligheter.

Bilaga 3.

Luftvämskulsprutepluton Batterichef

Q Batteritidjutant Ci 4| O O

2. pjäs 5. pjäs m Observations-

0bservat1ons-fi::§if1‘;:E1$t?fi5?kikare kikare

Smriktu-o Q .Hüjdrlkcare Höjd-ooh Kan-ektbrannan us toup.hast.. I i I C O C C i LaddareQ Q uekunsanakzstare . . . . Auflndsmataro° observatörer _Db5er1atöre: Hant- Q 0P,1I.abor§1nAva.re o lulean O 50 u Eldlednlngs- .. undaroffxcer ®BattaHo!Hcor Ordannua sud Mllréljsre .Avsténdsmiatnings- Batteri 1. .2 instrument (2 m) Fartinstrument

fördelar- ‘T’ I*T I Q Höjdinstaller: C CP C E1d1edn1ngs- Avståndsmätare Fax-tuttar: ounderbe{El Q Inatrumanemakuo

Kursvinkelinstrument

Huvudförd elardosa

50 u muuvznkolutuo

. umulator- 1 . pjäs batteri 100II

—..._1—_._.

Reurvatyext CP

CI II C* O *I ID *I

4‘

Helenxuuklkap

Laddningsaegreg at

Uppstiillningen av ett stationärt T5 cm luftviirnskanonbatteri.

Bilaga 4.

Troppohot O 2- näs 1. pjäs 2 . °‘°“““‘ Rtkzare1C .tunn-e Ku-avinkannatfillaro Laddar: . P}Esbota hava-e Fiirdelardosa ~ Hzntlarbgure.

Observations- Kursvinke 1- Avstånd :mätninga- s_ . 1ns rument1; Fgrtmägni 18 klkare instrument instrument

Av:tåndaaücaro “naught” Km-avlnkelmätua Fartmütaro

o Eldlodntnzaunderhotül

O paumxuaxe:

—-———————-—— om-. 50 n ——————-—————

Uppstéillningcn av en 40 mm luftvin-nsauto1natl:anoutropp.

Bilaga 5.

Uggstiillnigg ev en atralkestertrogg. Puljoltrålkactnro Lodnracrålknatarc

0170kr. Trådfbrbindelao 5 kn

Lodaratrilkaa ara Följaatrålkastare (__.__j Omkr.3 kn: —.—_.:..)

Iyssnarapparat

Lyssnare1 O .Lyssnare 2 i I l Korrektionsapparat Riktapperat Lyssnnrunderbotn O nu . . un.

Korroktgona- 50 I Ånatällara Avdelnxngschet Strålkastare

Handinatöllare O Elakenm-

Ma.-akinvagn

C O usekihvagnsakéearo

Uppstiillningen av en ledarsbrédkasbare.

.. per skott 60 kronor

Samtlig ovan nämnd materiel förutsätter; vara av den som avsetts för

typ,

arméns blivande stationära luftvärnsartilleriförband. äro icke in-

I uppgifterna räknade personlig beväpning och utrustning samt

förplägnadsutntstning.

‘ Gäller skott med bränntidsrör; skott med urverksrör cirka. 100 kronor per st.

1937 -B

Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna ntredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

0 Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fñngvård. Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande med förslag till revision av förvarings- och i Betänkande med förslag ang. den statsunderstödda vatteninterneringslagarna m. m. [3] avlednings- och uvdikningsverksamheten samt därmed Lagberedningens förslag till lag om aktie-bolags pensions- sammanhängande spörsmål. [8] och andra personálstiftelser lll. m. 13] Utredning rörande jordbrukets läge i Norrland med vissa förslag till åtgärder till förbättrande av den norrländska _ jordbrukarbefolkningens ekonomiska ställning. [9] i Betänkande med förslag ang. rätt till fiske i Vänern, Vit-

tern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. 1. Statsförfattning. Allmiiii statsförvaltning. i Lagförslag och motiv. [10] 2. Kartbilagor. Vänern och 1934 års nämnd för städningsutrediiing. ,Betänkande med Hjälmaren. [11] y Betänkande med förslag till vissa lagstiftningsåtgärdex till speciella beräkningar och förslag rörande ersättningarna l för städningsarbete inom vissa statliga äiubetslokalci- i inotverkande av överdriven skuldsâittning inom jordbrm Stockholm m. m. ket. [14] l

‘Yattenviisen. Skogsbruk. llergsbruk. Betänkande med förslag till lagstiftning ang. särskilda lins- Kom m unalförvaltning. bchovsskogai* i Våisterbottens och Norrbottens läns lappmarker m. in. [5]

Industri.

Statens och konununeruns ilnansviisen. i Handel och sjöfart.

Kommanlkationsväsen. Utredning med förslag till vissa åtgärder för trafiksäkerhetens liöjande vid korsningar i samma plan mellan järn- Politi. väg och väg samt järnvägar-nas beredande av bidrag av antomobilskattcinedcl till sükerhetsanordningarna vid dylika korsningar. [15]

Bank-, kredit- och lnenniugviiscn.

Nationalekonomi och socialpolitik.

Socialiseringspmblemet. 2. Hnshállsräkningens problem och faktorer. [i] Socialiseringsidéer och socialiseringspraxis iSovjetunionen. Försäkringsviiseii. 2. 2 .Statslotteriutredningen. Betänkande med förslag rörande svenskt penninglotteri. [4] Arbetsliishetsundersökningen den 31 juli 1936. [12] Hembitrlidesutredningens betänkande. l. Betänkande och förslag i fråga om utbildning av lielnbitråiden. [16] Kyrkoviiscn. Undervisningsvâisen. .Andlig odling i övrigt.

.

FÖPSVRPSVäSCII. Hiilso- och sjukvård. Yttrande i abortfrågan. [G] Betänkande angående vissa med frivillig :uiskafining av luftvâirnsmateriel sammanhängande frågor. [17]

Allmänt näringsväsen. Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri./ 1035 37