Betänkande angående Pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande verksamhet

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

, :av: 5;.- sub* lm

.. ZT-Idgnâtâgâf

_ gående _.d‘eri§t§s_b!Id_adb-'d9n,l; oh avlzsntngatta-isgljgaa

Be.»i,fL;.,hi.»’r/n . _ in* 3;.‘ 49;. . , 091186,* :L

N Y l i oáfäät

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1937: 23 SOCIALDEPARTEMENTET

BETÃNKANDE

. ANGÅENDE

I

PENSIONSSTYRELSENS,INVALIDITETS-

‘

FÖREBYGGANDE VERKSAMHET

AVGIVET AV SÃRSKILT TILLKALLADE SAKKUNNIGA.

STOCKHOLM 1937 K I.. BECKMANS BOKTRYCKERI [1469 37]

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Skrivelse till Herr Statsrådet och . . . . . . . . .. 5

chefen för Kungl. Socialdepartementet

1. invaliditetsffirebg/ggande verksamhet i dess nuvarande Kao. Pensionsstyrelsens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 gestaltning

2. De allmänna . . . . . . . . . . . . . . .. 17 Kap. sakkmmigas uppdrag jämte utgångspunkter

3. Knrortsvårdeøzs resultat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 21 Kay).

4. Rennzatikervårdeøzs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 27 Kap. ntbyggande

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 Sjukvårdskommitténs förslag Yttranden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30

Av de införskañad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 36 sakkunniga utredning

De . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 44 sakkunniga

5. 55 Kap. Psykonenrosvårdens utbyggande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 55

Q

Sjukvårdskommitténs förslag

Yttranden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 57 3 Av de införskaffad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 63 utredning

i

sakkunniga De . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 70 sakkunniga

g

1 6. Kurortsvdrdens handhavande och finansiering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 78

Kap.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 78

E

Sjukvirdskommitténs förslag

Yttranden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 81

De . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 84 sakkunniga

§ resultat och ordnande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 102

Kap. 7. Yrkesntbildningens framtida

Utbildningens resultat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 102

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 107

Sjukvårdskommitténs förslag

Yttranden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 109

och . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 111 Kungl. Maj:t riksdagen av inom S. V. C. K . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 112 Framställning delegerade De . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 114 sakkunniga

verksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 119 Kap. 8. Den allmänna

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 122

Kap. 9. Sammanfattning av de sakknnnigas förslag

E

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 131 Bilagor

i

Till

Herr Statsrådet och

Chefen för Kungl. Socialdepartementet.

Genom beslut den 12 1935 uppdrog Kungl. Majzt åt f. d. generaljuli N. E. Hellström att i samråd med verkställa

pensionsstyrelsen

direktören

och rörande ordnandet av den av pensionsstyutredning avgiva förslag relsen bedrivna verksamheten till och havande av invaliditet,

förebyggande i anslutning till den av statens sjukvårdskommitté framlagda

principiell för den slutna i övrigt samt med

planen kroppssjukvârdens organisation

beaktande av vad vid ärendes remissbehandling anförts. sagda Pâ därom Hellström den 20 mars 1936 gjord framställning entledigades från nämnda uppdrag. I härav och med stöd av tillkallade

anledning vederbörligt bemyndigande

statsrådet och chefen för den 2 april 1936 under- Socialdepartementet och chefen för medicinalstyrelsen J. A. Höjer, tecknade,

generaldirektören

tillika samt i Carl Broberg och

ordförande, byråchefen pensionsstyrelsen

överläkaren vid i Göteborg, professorn Sven Johans- Sahlgrenska sjukhuset att såsom inom biträda med fullföljande av son sakkunniga departementet förutnämnda Till sekreterare åt de sakkunniga förordnades utredning. den 18 1936 förste amanuensen i E. G. A. maj Socialdepartementet

Björkquist. På. anmodan av hava de den 10 juni 1936

pensionsstyrelsen sakkunniga

utlåtande av en anstalt för vård avgivit angående förläggningen planerad av beträffande vilken anstalt proposition sedermera avlåtits psykoneuroser, till 1937 års riksdag.

För att beaktas vid hava till de

utredningen sakkunniga från pensions-

; och

medicinalstyrelsen

styrelsen överlämnats inkomna framställningar angående dels anordnande av en upptagningsanstalt i Stockholm för neurospatienter från “hela riket, dels inrättande av avdelningar för reumatiskt sjuka vid centrallasaretten i Kronobergs, Värmlands, Gävleborgs och Västen norrlands län, dels 0070 ifrågasatt ianspråktagande av pensionsstyrelsens avdelning vid vanföreanstalten i Göteborg för avhjälpande av rådande platsbrist å vanförekliniken därstädes. hava de haft förmånen att få. del av de er-

Härjämte sakkunniga

farenheter och som av nuvarande överläkare vid

rön, orts pensions-

styrelsens kuranstalter i denna deras verksamhet, ävensom att i speciella frågor överlägga med olika representanter för medicinalstyrelsen och pensionsstyrelsen samt med vissa av svenska vanföreanstalternas centralkommitté utsedda delegerade. Slutligen må. nämnas, att de sakkunniga, med hänsyn till ämnets vikt och omfattning, berett styrelserna för svenska lasarettsläkareföreningen, svenska föreningen för invärtes medicin samt svenska psykiatriska föreningen tillfälle att under hand sig över de sakkunnigas förslag rörande kuryttra ortsvårdens utbyggande och handhavande. Vad därvid framkommit har vid betänkandets slutliga utformning vederbörligen beaktats. Under åberopande av vad sålunda anförts få de härmed

sakkunniga

vördsamt överlämna betänkande angående pensionsstyrelsens invaliditets-

förebyggande verksamhet.

Stockholm den 3 juli 1937.

J. AXEL HÖJER.

CARL BROBERG. SVEN JOHANSSON.

/ Erik Björkquist.

L. Kap. 1. Pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande

verksamhet i dess nuvarande gestaltning.

Inledning. I skrivelse till Kungl. Maj :t den 1 maj 1914 angående grunderna för förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden anförde pensionsstyrelsen bland annat, att redan under pensionsförsäkringens dittillsvarande verksamhet

blivit påtagligt, att ett stort antal personer, som måste betecknas som pensionsberättigade invalider, sannolikt skulle i större eller mindre grad kunna återvinna sin arbetsförmåga, om lämpliga åtgärder härför vidtoges, såsom beredande av nödig läkarbehandling, yrkesutbildning inom andra yrkesgrenar, anskaffande av konstgjorda lemmar 0. s. v. Vidare riktade styrelsen

uppmärk-

samheten på de mycket talrika fall av invaliditet, som uppstode genom under-

låtenhet att i tid anskaffa lämplig vård vid sjukdom. Med beaktande av de sålunda framförda Synpunkterna medgav 1914 års riksdag, i anslutning till en av Kungl. i ämnet, att för av Majzt framlagd proposition vidtagande åtgärder

till förebyggande och hävande av invaliditet .finge för åren 1914 och 1915 jämlikt de föreskrifter, som av Kungl. Majzt meddelades, av pensionsstyrelsen

disponeras ett belopp av statsmedel av 200,000 kronor. högst Den 30 oktober 1914 fastställde Kungl. Majzt första gången grunder för pensionsstyrelsens .ifrågavarande verksamhet. De därvid utfärdade bestämmelserna togo uteslutande sikte på sjukvårdande åtgärder av individuell natur, d. v. s. åtgärder, som avsågo viss eller vissa personer. År 1918 vidgades emellertid ramen för verksamheten till att jämväl omfatta åtgärder av mera allmän natur, avsedda att i pensionsförsäkringens intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga eller befordra folkhälsan. Allmänna. grunder för den individuella verksamheten. Enligt Kungl. Maj :ts brev till pensionsstyrelsen den 31 december 1920 gäller för den individuella verksamheten i huvudsak följande allmänna grunder. Finner pensionsstyrelsen skälig anledning antaga, att person, som vid varaktig oförmåga till arbete är berättigad till pension eller understöd enligt pensionsförsäkringslagen, inom en nära framtid skall drabbas av sådan ofördärest icke för ändamålet lämplig läkarvård eller yrkesutbildning bemåga, redes honom, eller kan det förmodas, att som av redan person, på grund inträffad arbetsoförmåga tillerkänts pension eller understöd enligt nämnda lag, sådan vård eller utbildning åter kan bliva till arbete förmögen, genom vare helt eller delvis, styrelsen föranstalta om beredande av dylik sig äger vård eller utbildning, i den mån sådan eljest ej kan antagas komma till stånd eller där styrelsens ingripande på grund av andra förhållanden kan anses erforderligt. Sådan åtgärd må även vidtagas beträffande barn under femton år utan hinder av den omständigheten, att pensionsförsäkringslagen härvid ej

8 .

äger tillämpning. Vård och må allenast meddelas i de yrkesutbildning fall,

då eller

genom läkarundersökning på annat sätt blivit utrönt, att utsikter förefinnas att arbetsoförmågan skall eller helt

genom dylik åtgärd förebyggas eller delvis hävas. Av det nu nämnda att s. k. framgår, ifrågavarande sjukvårdande verksamlet tillkommit uteslutande i intresse. av akuta

pensionsförsäkringens Behandling

sjukdomar ingår sålunda icke i verksamheten, heller sådana där ej fall, fråga är om lyte, som endast nedsätter äro vidare obetydligt arbetsförmågan. I_ regel personer, som uppnått 55 års ålder, uteslutna från enär hjälp, möjligheterna att förebygga eller häva icke äro

arbetsoförmågan vanligen stora i dessa

fall. Personer, som själva eller vilkas föräldrar befinna i ekonomisk sig god ställning, kunna i allmänhet icke heller bliva föremål för sjukvårdande åtgärder, även om alltför snäva härvid icke äro gränser uppdragits. Slutligen från de där pensionsstyrelsens hjälp undantagna fall, kommun enligt fattigvårds- eller har att

barnavårdslagarnas bestämmelser ombesörja och bekosta

sjukvård, d. v. s. i huvudsak _vanliga lasarettsfall samt fall av lungtuberkulos och sinnessjukdom. som kunna beredas vård helt Olycksfall, på riksförsäkringsanstaltens eller vederbörande äro likaledes

försäkringsbolags bekostnad,

uteslutna. Har däremot arbetsgivare åtagit att helt eller delvis ansvara sig för de anställdas kostnader för utan samband med sjukvård olycksfall i arbete, tages i och för sig icke hänsyn till denna förmån. Här må även anspeciella märkas, att styrelsen tidigare ansett oförhindrad att i särskilda fall sig lämna mindre bidrag till den ofta och kostsamma vården å kustsanalångvariga torium. Denna sistnämnda verksamhet har emellertid från och med upphört den 1 juli 1933.

Beslut om sjukvårdande i de individuella fallen fattas i efter åtgärder regel ansökan, som vederbörande insänt till pensionsnämndsordförande pensionsstyrelsen. Emellertid förekommer i viss att i omfattning, styrelsen anledning av ingiven initiativ till pensionsansökan själv tager sådana åtgärder. I hand-

läggningen av dessa ärenden hos anställda av vilka

deltaga styrelsen läkare, för närvarande en är ledamot i Innan beslut om

medicinalstyrelsen. hjälp

fattas, har styrelsen att under huruvida icke taga omprövning, bidrag bör kunna påräknas av kommun, eller enskild och sjukkassa person göras till villkor för styrelsens ingripande. I allmänhet sätt nedan näruppställas, på mare utvecklas, villkor om sådant bidrag. _ Till belysande av den vari den individuella verksamheten omfattning, numera bedrives, må nämnas, att under år 1936 till inkommo pensionsstyrelsen 6,552 ansökningar om sjukvård eller för vilka förut

yrkesutbildning personer,

icke ingivit ansökan härom och för vilka heller om ej eljest fråga sjukvårdande åtgärder tidigare varit föremål för styrelsens prövning. 3,101 ansökningar avsågo män och 3,451 kvinnor. Därjämte har initiativ styrelsen på eget upptagit fråga om sjukvårdande i 519 varav 256 män och 263 åtgärder fall, avsågo kvinnor. Slutligen har styrelsen under året behandlat om fråga sjukvårdande åtgärder beträffande 4,864 vilka erhållit vård eller personer, tidigare yrkes-

utbildning eller för vilka frågan om sådan vård i fall av

varje tidigare styrelsen

ha.r under âret verkställts beträffande 10,436 fall, varvid pri-vats. Prövning för 8,232 medan avslagsbeslut medbidrag beviljades sammanlagt personer,

delades beträffande återstoden eller omkring en femtedel av samtliga prövade

fal..

För beredande av i mening har be- Egentllg sjukvård. sjukvård egentlig å kurort i första hand kommit till Denna vårdform har handling användning. av kroniska men botbara huvudsakligen avseende å personer, lidande sjukfrämst reumatiska åkommor samt neuroser, neuralgier och astma. domar, Kurortsvårdens dominerande roll i den verksamheten sammansjukvårdande med den av redan ett stadium iakt-

hänger pensionsstyrelsen på tidigt gjorda att det största antalet ansökningar om för tidig pension

tagelsen, ojämförligt — — ofta från helt unga personer avsågo fall av reumatiska ledgångsåkommor och neurasteniska av vilka de förstnämnda i högre grad än någon sjukdomar, annan ekonomiskt Å andra sidan visade

sjukdom tyngde pensionsförsäkringen.

att de reumatiska åkommorna tidig, lämplig vård och beerfarenheten, genom i kunde med Detsamma gällde även de handling regel framgång bekämpas. nervösa i sådana, där det ärftliga momentet var mindre sjukdomarna, synnerhet framträdande. Under det skedet av den verksamheten

tidigare sjukvårdande

remitterades nu nämnda till sommarkurorter och andra_ enskilda grupper sjuka kuranstalter. Denna form av kurortsvård användes alltjämt, ehuru i mindre För närvarande cirka 450 vårdplatser å sommarkurutsträckning. disponeras orterna av har sedan tid tillbaka sampensionsstyrelsen. Härjämte längre

arbete etablerats med kuranstalt, där möjlighet beretts pensions-

Tyringe att till 75 Emellertid medförde den ständigt

styrelsen disponera upp platser.

starkt behov vilket ökade omfattningen av verksamheten ett av nya vårdplatser, sökt efter två olika linjer, nämpensionsstyrelsen tillgodose huvudsakligen

i första hand upprättandet av särskilda, av pensionsförsäkrings-

ligen genom fonden eller kontrollerade anstalter samt i andra hand inrättandet ägda genom vid vissa och därmed anstalter av särskilda avlandstingssjukhus jämförliga för av berörda i

delningar behandling sjukdomsfall.

De verksamhet omedelbart anslutna kuranstalterna

till pensionsstyrelsens

äro för närvarande till antalet tre och belägna i Nynäshamn, Are och Tranås. av anstalterna i och Åre omhänderhaves av Aktie- Förvaltningen Nynäshamn Kurortsverksamhet, vars aktier frånsett en obetydlig del förvärvats bolaget av Tranåsanstalten och drives av Aktie-

pensionsförsäkringsfonden. äges

Tranås Vattenkuranstalt, vars i huvudsak innehaves bolaget aktiekapital av Kurortsverksamhet. Sistnämnda bolags styrelse består av Aktiebolaget vilka utses av för

fem personer, av fyra fullmäktige pensionsförsäkringsfonden

och en av och

pensionsstyrelsen. Pensionsförsäkringsfondens rättigheter

hava från och med den 1 1937 övertagits av folkpensioskyldigheter januari p

neringsfonden. Vid de nu nämnda anstalterna, vilka tillkommo, anstalten i Tranås år 1916, anstalten i år 1918 och i Åre år 1923, uppgår

Nynäshamn fjällkuranstalten antalet till respektive och 120. Efter pågående ombygg-

vårdplatser 170, 216

nad av Nynäsanstalten beräknas därstädes komma att platsantalet ökas till

250. Det

huvudsakliga patientmaterialet består av neuroser. Härjämte mot-

i fall av reumatism tagas begränsad omfattning lindrigare samt vid Åre- och

Tranåsanstalterna jämväl hava till astmapatienter. Slutligen samtliga anstal-

ter hänvisats fall av och neuralgi, mag- tarmsjukdomar, hjärtfel samt allmän

svaghet, understundom även konvalescenter efter och lungsäcksinflammation

vissa andra sjukdomar. Vid Tranåsanstalten —-— i motsats till mottagas de

båda anstalterna ——— övriga jämväl självbetalande patienter.

Då trots de sålunda inrättade, fristående anstalterna vårdplatsantalet

visade sig icke förslå för av kurortsvård åt ett tillgodoseendet ständigt ökat

antal till sådan vård hänvisade fann patienter, sig pensionsstyrelsen föran-

låten träffa avtal om samarbete med vissa och städer utanför landslandsting

ting för beredande av åt ytterligare vårdmöjligheter ifrågavarande sjuka.

Under åren 1927-1931 inrättades till därav kuranstalter såsom följd särskilda

avdelningar vid sammanlagt sex lasarett, i

nämligen Norrköping, Västerås,

Lund, Lidköping, Umeå och Malmö, vilka 370 inrymma tillhopa omkring

platser. Vidare tillkom avtal mellan och arméförgenom pensionsstyrelsen

valtningen år 1935 en om 48 vid paviljong platser garnisonssjukhuset i

Boden. Härjämte 30 disponerar pensionsstyrelsen vårdplatser vid vanföre-

anstalten i Göteborg, vilka emellertid önskar anstaltsledningen återbekomma

snarast möjligt. Fördelningen av vid patientmaterialet ifrågavarande avdel-

ningar har i huvudsak varit den, att vid i Malmö vårdats avdelningen neuroser,

företrädesvis sådana som varit av mera svårbedömd art eller sammanhängt

med organiska medan å de andra

sjukdomar, lasarettsavdelningarna mot-

tagits reumatici. Utöver nu nämnda har — i likhet med vad som sjukdomar

gäller beträffande de fristående anstalterna —— vård beretts fall av neuralgi,

magsjukdomar, hjärtfel_ och allmän svaghet, konvalescentvård medvarjämte

delats. För samtliga anstalter har i stort sett en viss tilläm-

rayonindelning pats. Tilläggas må, att pensionsstyrelsen erhållit vederbörligt bemyndigande

att träffa avtal om uppförande av en för ytterligare avdelning psykoneuroser,

förlagd till lasarettet i Vänersborg och 120 inrymmande vårdplatser.

De till grund för nu

befintliga lasarettsavdelningar liggande avtalen inne-

hålla i huvudsak följande.

1. förbinder att

Landstinget sig uppföra och med erforderlig apparatur

utrusta kuranstalten samt där intill det antal, som anstalten normalt rymmer, till observation och vård undersökning, emottaga patienter, vilka ditsändas

enligt pensionsstyrelsens beslut eller i med av lämnade enlighet styrelsen

föreskrifter. Lagen om vissa av landsting eller kommun drivna den sjukhus 22 juni 1928 samt samma

Kungl. Majzts stadga dag angående lasarett m. m.

skola därvid vara i tilläm delar såväl gällande liga beträffande sjukvård som

ekonomisk förvaltning, försåvitt ie e annan överenskommelse träffas mellan

styrelsen och lasarettsdirektionen. .

2. Läkarvården å kuranstalten därest bestrides, ej annan överenskom-

melse träffas, av överläkaren å lasarettets medicinska med avdelning hjälp av en biträdande läkare i underläkares Före

tjänsteställning. nytillsättning av

någon av dessa befattningar skall beredas tillfälle att styrelsen sig.

yttra,

3. förbinder

Pensionsstyrelsen sig att från pensionsförsä ringsfonden

söka utverka, att två amorteringslån, det ena till belopp landstinget beviljas motsvarande kostnaderna för anstaltens samt dess beräknade

uppförande

andel i lasarettets undersöknin s-, behandlings-, bad- och ekogemensamma nomilokaler er, och det andra avsett för bejämte erforderliga personalbostä stridande av kostnaderna för anstaltens möblering och utrustning. Båda lånen

i regel med 4.3 procent årlig ränta. löpa 4. betalar för vården avsina patienter dels en fastig- Pensionsstyrelsen hetsavgift och dels en dagavgift. Fasti för år med den annuitet, som erfordras för att hetsavgiften utgår med til av i 3 räntefot under 50 år förränta och ämpning punkt angivna

amortera nyssnämnda fastighetskostnad. avser i första hand ersättning för undersökning, observation, Dagavgiften och annan vård, kost, värme, tvätt, , viss behandling belysnin betjäning,

av och deras effekter samt angel i lasarettets

transport patienterna centrala administrationskostnader. I inberäknas även kostnaden

dagavgiften

för underhåll av och vägar. Till grund för dagavgiftens beräkgård, parker nande skall i lasarettets självkostnad för styrelsens patienter. princip läggas sådan skall -- om och i den mån icke annorledes överens- Som självkostnad kommes-anses lasarettets för lasarettets e a avdelningar och dagkostnad kuranstalten gemensamt, däri dock icke inbegripet kostna erna för lasarettets,

inklusive kuranstaltens, underhåll och första uppsättning invenuppförande,

tarier. Under vart och ett av de femton första åren betalar pensionsstyrelsen där-

ränta och å den landstinget iklätt sig för

jämte amortering engångskostnad,

den första inventarier å kuranstalten. Denna kostnad lägges uppsättningen som en del till Vid kontraktets upphörande skall värdevanligen dagavgiften. ring äga rum av samtliga då befintliga inventarier i kuranstalten, varefter

det som därvid fastställes, skall till styrelsen inbetalas. belopp, 5. är att om förhållandena å Pensionsstyrelsen berättigad taga kännedom kuranstalten och ombud taga del av lasarettets räkenskaper, när stygenom relsen så finner En av utsedd representant skall ock erforderligt. styrelsen rätt närvara vid lasarettsdirektionens sammanträden, då ärenden föreäga som och därvid deltaga i överläg ningarna, komma, angå styrelsens patienter,

men icke i besluten. Kallelse angående dylikt sammanträde skañ delgivas

styrelsen.

6. Avtalen för en tid av femtio år. Pensionsstyrelsen är dock, om gälla statsmakterna icke skulle bevilja densamma erforderliga medel för bedrivande

att tidigare uppsäga avtalet.

av individuell sjukvårdsverksamhet, berättigad

Skulle avtalet till härav före avtalstidens utgång, skall räntan följd upphöra å för den då återstående delen nedsättas till 3 procent. Styfastighetslånet relsen är ock att överlåta avtalet på annan statlig myndighet. berättigad år avtalet, i vilket fall då

Landstin et äger rätt att efter tjugufem uppsäga

återstående av fasti hetslånet skall vara till betalning förfallet, därest elopp så påfor rar.

pensionsstyrelsen

rörande den

7. Skulle mellan kontrahenterna uppstå meningsskiljaktighet

erhålla, skall tvistefrågan

vård och behandling, som styrelsens patienter hän-

Skulle medicinalstyrelsen därvid skjutas till medicinalstyrelsens avgörande. finna vården och otillfredsställande samt meddelade föreskrifter behandlingen för rättelses vinnande är berätti ad att häva

ej iakttagas, pensionsstyrelsen

avtalet och omedelbar av till landstinget ut ämnade lån. påfordra inbetalning

8. Vid annan tvist rörande eller tillämpningen av avtalen eller

tolkningen som direkt eller indirekt med avtalen, rörande förhållanden, äga sammanhang

till en särskild nämnd, av vilken pensionsstyrelsen och

hänskjutes frågan utse var sin ledamot och fungerande chefen landstingets förvaltningsutskott

för justitiedepartementet ordföranden, och skall det beslut, som på så sätt fattas, vara ovillkorligen bindande. Beträffande de närmare detaljerna hänvisas till det mellan pensionsstyrelsen och Västerbottens läns landsting upprättade avtalet rörande kur-

anstalten vid länslasarettet i Umeå, vilket i avskrift detta betänkande

bifogas såsom bilaga I. Enligt det för paviljongen vid garnisonssjukhuset i Boden träffade avtalet skall pensionsstyrelsen med riksgäldskontoret överenskomma om amortering och förräntning av det mot byggnads- och utrustningskostnaderna svarande beloppet, varemot på arméförvaltningen ankommer att anskaffa erforderliga behandlingsapparater och andra liknande anordningar. Vidare skall pensionsstyrelsen erlägga dagavgift ävensom vissa av sjukhusets utvidgning föranledda avlönings- och administrationskostnader. I övrigt innehåller avtalet, som gäller för en tid av femtio år, i tillämpliga delar motsvarande bestämmelser som avtalen angående lasarettsavdelningarna. Avtalets närmare innebörd framgår av bilaga II. Såsom förut antytts, har pensionsstyrelsen som villkor för styrelsens ingripande i regel uppställt det kravet, att sökanden eller annan, i sista hand vederbörande kommun, skall bidraga med viss andel, vanligen en tredjedel, av kostnaderna för sökandens uppehåll och behandling vid anstalten. Detta bidrag, som skall erläggas i förskott, beräknas med utgångspunkt från en vårdtid av 60 dagar, vilken tid i regel visat sig erforderlig. Vårdtidens längd bestämmes emellertid av anstaltens läkare. Skulle denne finna, att utsikter icke föreligga i avsedd riktning, avbrytes vården och återbetalas den del av de erlagda vårdavgifterna, som icke förbrukats. För närvarande lägsta utgör dagavgiften vid de av styrelsen disponerade kuranstalterna kronor 2: 30, motsvarande ett förskottsbelopp av 138 kronor. I vissa fall höjes dagavgiften med 1 krona till kronor 3: 30, 4: 30 och 5: 30 alltefter patientens ekonomiska förhållanden. Stundom förekommer, att plats upplåtes mot självgällande kostnadspris. Återstående andel av de med anstaltsvistelsen förenade kostnaderna bestrides av pensionsstyrelsen. För att möjliggöra en lämplig

platsfördelning

mellan de olika kuranstalterna har styrelsen vidare ansett sig böra bekosta sökandens resor till och från anstalten, inklusive i vissa fall kostnaderna för nattlogi och dylikt. Sådan reseersättning emellertid ej för vistelse vid utgår de s. k. sommarkurorterna, dit i regel hänvisas sökande med ej alltför av-

lägset hemvist. Slutligen lämnas efter vissa grunder bidrag, helt eller del-

vis, för tandvård i de fall, då tandskador — såsom ofta är fallet patientens vid och även i en del andra fall -- anses ledgångsreumatism, magsjukdomar utgöra hinder för sjukdomens botande eller en fara för recidiv. Pensionsstyrelsens medelkostnad per patient och kur utgjorde för samtliga kuranstalter under år 1935 kronor 47, däravför tandvård 18: 53 och för resor 23: 62.

3033:

Till kurortsvârden ansluter sig närmast en annan gren av den sjukvårdande

verksamheten, nämligen tilldelandet av ekonomiskt av växlande storbidrag

åt barn, och kräftsjuka m. fl. ävenlek för beredande av vård syfilitiska lupus-

i vissa fall av sjukdomar i ögon, hud m. fl. organ.

som för specialbehandling

är dock av relativt Bidragen till Denna del av verksamheten ringa omfattning.

barn hava beslut av 1936 års riksdag upphört att. utgå

vård av syfilitiska enligt

ersatts med direkta till vårdfrån och med den 1 juli 1937 samt statsbidrag

I detta må ock nämnas, att pensionsstyrelsen enligt

hemmen. sammanhang

under vissa att lämna . förenämnda kungl. brev förutsättningar äger möjlighet

eller hos enskild, en möjligbidrag jämväl till vård i det egna hemmet eljest

het som dock numera icke utnyttjas.

av kurortsvården har inom den individuella Yrkesutbildning. Vid sidan

kommit att intaga en betydelsefull ställning. verksamheten yrkesutbildningen

har avsetts att hos vilka genom sjukdom, Med denna utbildning personer,

och eller

såsom barnförlamning, ledgångsreumatism ledgångstuberkulos,

eller av annan anledning erhållit bestående nedsättning

genom olyckshändelse

till Härvid är att

av sin arbetsförmåga, öka möjligheterna självförsörjning.

icke endast omfattar fall av märka, att den sålunda understödda utbildningen

lidande av astma och

vanförhet utan även personer hjärtfel, lungtuberkulos,

De vanföra dock 75 a 80 av samtliga, som nedsatt synförmåga. utgöra procent

hava i valts sådana arbetserhålla utbildning. Såsom utbildningsyrken regel

för en äro relativt billiga men där kostnaderna fullständig utbildning grenar, sidan äro säkra, t. ex. sko-

där å andra utkomstmöjligheterna jämförelsevis

snickeri, urmakeri, bokbinderi, sömnad och stickning. makeri, skrädderi,

För av de vanföra stå i första hand vanföreanstalternas yrkesutbildning

Antalet vid dessa anstalter är emellertid långtskolor till förfogande. platser

- liksom ickeifrån Ett stortantal vanföra få därför samtliga tillräckligt.

- hos enskilda eller förevanföra sökande sin utbildning antingen personer

avsedda för med normal arbetskraft,

tag eller ock vid yrkesskolor, personer

har samarbete sedan

ävensom vid vissa andra utbildningsanstalter. Därjämte

för i Kristinehamn. Från-

rum med statens hantverksskola blinda

länge ägt endast särskilda skäl åt sett kortare utbildningskurser beviljas utbildning på

som överskridit 25 års ålder. personer,

av vanför inkommit till pensionsstyrelsen,

Har ansökan om utbildning

om av den vanföre vid närmaste föranstaltar styrelsen i regel undersökning

för bedömandet av frågan om

vanföreanstalt i att erhålla en grundval

syfte bör till vanföreanstalt eller samt huruvida utbildningen förläggas

yrkesvalet

de undersökta i förekommande fall -den utanför. I samband därmed erhålla

lemmar och varigenom nedsätt-

vård bandage, konstgjorda dylikt),

(inklusive i mån reduceras. Till dessa förberedande i arbetsförmågan görligaste ningen av enär de ansetts

åtgärder utgår sedan år 1919 icke bidrag pensionsstyrelsen,

ram. Till har

falla inom själva yrkesutbildningen

fattigvårdskostnadernas

vare den skett å vanföre-

däremot hittills lämnat bidrag, sig pensionsstyrelsen

emellertid

anstalt eller ej. Styrelsens bidrag till vanföreanstalterna hava

från och med den 1 juli 1937_ samt beslut av 1936 års riksdag upphört enligt mån att låta

ersatts med direkta statsbidrag. I den styrelsen anser lämpligt

utbildning försiggå vid hantverksskolan för blinda i andra

Kristinehamn, hantverksskolor eller kunna handelsskolor, bidrag därtill alltjämt i utgå samma omfattning som hittills.

Den gren av som alltmera

yrkesutbildning, trätt i förgrunden, är emellertid utbildningen hos enskilda För detta

yrkesidkare. ändamål har samarbete bland annat anordnats med Sveriges hantverksorganisation. För den av pen-

sionsstyrelsen bedrivna verksamheten i denna del i huvudsak gäller följande: Sedan pensionsstyrelsen preliminärt beslutat om i visst utbildning yrke, vilken utbildning är avsedd att om förvärvas i möjligt hemorten, överlämnas

åt pensionsnämndens ordförande att härom träffa anstalter. Ordföranden skall söka träffa i vilket

skriftligt avtal, yrkesidkaren förbinder sig att emot-

taga eleven för viss tid och mot viss Skulle detta ersättning. icke lyckas ord-

föranden, söker styrelsen med av kännedom om ledning egen lämpliga yrkes-

idkare eller med stöd av från vanföreanstalternas uppgifter kuratorer eller från

skolöverstyrelsen att ordna utbildningen sitt ortsombud. Sedan för-

genom

slag jämte förbindelse från yrkesidkaren fattar

erhållits, styrelsen beslut om

eventuellt bidrag till Beslutet

utbildningen. gives den formen, att styrelsen

utfäster sig att lämna visst under

bidrag förutsättning, att från annat håll er-

hålles ansvarsförbindelse å återstoden av kostnaderna jämte åtagande att. förskottera styrelsens

bidrag. ,Utbildningen övervakas i regel av vederbörande

pensionsnämndsordförande och eljest av annan särskilt förordnad person. Uvervakaren skall avgiva vissa till i rapporter styrelsen syfte att hålla denna om

underkunnig utbildningens fortgång och resultatet därav. Utbild-

ningstidens längd måste självfallet ställa sig högst varierande för olika fall.

I regel räknas med en av växlande De av provtid längd. styrelsen i samråd

med och svenska

Sveriges hantverksorganisation vanföreanstalternas cen-

tralkommitté fastställda minimitiderna växla för skilda från 1 åryrken lägst till högst 5 år.

Pensionsstyrelsens bidrag utgå med vissa maximibelopp, olika

för olika yrken och varierande mellan 600 och 1,500 kronor. Skulle i enstaka.

fall kostnaderna visa sig bliva så att det av låga, styrelsen garanterade bi-

draget motsvarar mer en två tredjedelar av kostnaderna, allenast.

utgår bidrag

med denna andel. fördelas hela

Bidraget vanligen på utbildningstiden, med

något större under den första tiden och

belopp något mindre mot slutet. Kost-

naderna under provtiden bestridas i efter samma som

regel grunder eljest, även om efter den tidens

utbildningen slut skulle komma att avbrytas. En sammanställning rörande vid olika utbildningstiden yrken och pensionsstyrelsens bidrag till utbildningskostnaderna återfinnas i bilaga III.

Vissa åtgärder hava ansetts böra även efter

vidtagas utbildningens av--

slutande, först och främst försök att skaffa den utbildade Skulleanställning. detta misslyckas eller finnes skälig anledning antaga att han skall kunna reda.

sig på egen hand, anskaffas genom pensionsstyrelsens medverkan arbets-

maskin. Regeln är dock, att detta sker först då vederbörande efter anställ-

ning förvärvat nödig erfarenhet: samarbetar Pensionsstyrelsen härvid med

svenska vanföreanstalternas centralkommitté V. (S. C. K.), som även lämnar

bidrag till maskiner åt vanföra. Såsom villkor för härutinnan från:

bidrag

maskiner

att är om större samt att sökan-

pensionsstyrelsen gäller, fråga

den eller kommun i kostna.derna. I regel besjälv, anhörig deltager strides en av eller kommun samt återstoden av tredjedel anhörig pendock att i om vanför återstoden gäldas till två tredje-

sionsstyrelsen, fråga

delar av och en tredjedel av S. V. C. K. pensionsstyrelsen

Totalkostnadema för den individuella verksamheten under år 1936 uppgingo till i runt tal 2,340,000 kronor. Deras närmare fördelning å. olika ändamål fram-

går av bilaga IV.

Allmänna åtgärder. Som nämnts kom, genom tillägg till då gällande tidigare verksamhet att från och med år grunder, pensionsstyrelsens sjukvårdande 1919 inrikta av mera allmän natur, ägnade att föresig jämväl på åtgärder bygga invaliditet eller eljest befrämja folkhälsan. Denna del av verksamheten har haft formen av till upprättande, utvidgning eller huvudsakligen bidrag av barnhem och konvalescenthem samt till anordnande av mindre utrustning landsbygden. Till sistnämnda företag har under de badanläggningar på senaste åren av de för ändamålet anvisade medlen tagits i anhuvudparten Som allmän har att bidrag ej beviljats enskild utan språk. regel gällt, person f allenast kommun, eller stiftelse. Därest erforderligt belopp icke till I förening fullo har krävt, att felande medel skulle inom viss tid anbeviljats, styrelsen skaffas från annat håll eller att betryggande säkerhet därför skulle lämnas. För att för att den verksamhet, som i det särskilda fallet underskapa trygghet komme att under en alltför obetydlig tid framåt, har stystöddes, fortgå ej fordrat för verksamhetens under van-

relsen jämväl garanti upprätthållande

fem till tio år. I om har vidare fordrats, att anligen fråga badanläggningar skall under minst åtta månader årligen viss tid varje vecka hållas läggningen för allmänheten mot Som ytterligare villkor för bidrag tillgänglig billig avgift. till har att skolbarn, tillhörande badanlägg-

badanläggningar gällt, samtliga

verksamhetsområde, skola beredas fria bad i regel minst var fjortonde ningens under termin samt att kostnaderna utöver styrelsens bidrag dag pågående skola täckas från annat håll. Kostnaderna för den typ av badhus, som kommer i av från i regel till mellan 3,000

åtnjutande bidrag pensionsstyrelsen, uppgå

med ett hälften av och 9,000 kronor. Bidraget utgår belopp, ej överstigande

och dock högst 1,500 kronor anläggning. byggnads- inredningskostnaderna, per

Vidare hava av nämnda medel under ett flertal år bidrag lämnats skolöverröda korset samt - medicinalstyrelsen, överstyrelsen för svenska genom -— vissa för bedrivande av försöksverk-

styrelsens försorg primärkommuner samhet folktandvårdens område. Dessa bidrag hava emellertid upphört

på från den 1 1936. hava av anslaget till den allmänna juli Härjämte bidrag till en sommarkurort för anskaffande av

verksamheten lämnats, exempelvis

modernare till en vanföreförening för inrättande av en ortopedisk

utrustning, och till en kvinnoförening för utrustning av ett mottagbandageverkstad ningsrum för föreningens läkare.

Från och med år 1921 till och med budgetåret 1936/1937 har pensionssty-

till allmänna för folkhälsans höjande utbetalat

relsen såsom bidrag åtgärder

sammanlagt omkring 2,835,000 kronor, därav för

badanläggningar 1,010_.000

kronor, för barnhem 645,000 kronor, för konvalescenthem 540,000 krono›r samt för andra hithörande ändamål 640,000 kronor. Beträffande fördelbeloppens ning å olika budgetår hänvisas till bilaga V.

Kostnader-nas bestridande. Formerna för anvisande av medel till den sjukvårdande verksamheten hava av skilda kommit att växla under anledningar olika skeden av verksamheten. Såsom berördes 1914 inledningsvis anslog års riksdag för ändamålet ett belopp av 200,000 kronor att till

huvuäsaklig

del utgå av anslaget till Jämväl pensionsförsäkringens genomförande. under de följande åren till och med 1920 uteslutande direkta anslogos statsmedel till verksamhetens bedrivande. Emellertid hade redarn tidipensionsstyrelsen gare framhållit, att man genom att ställa de som betydande kapital, ;genom pensionsförsäkringen fonderades, till tjänst i kampen för folkhälsa oclh folkhygien, kunde påräkna ej blott en i utan minskning försäkringskostnaderna även ett ökat intresse hos allmänheten för

pensionsförsäkringsverksamiheten.

I anslutning härtill medgav Kungl. Maj:t den 15 oktober 1920, att av pensionsförsäkringsfondens överskottsmedel ett belopp av fyra miljoner kronor finge under åren 1921-1925 användas till bestridande av kostnader för åtgärder,

ägnade att i pensionsförsäkringens intresse förebygga eller häva arbetsoför-

måga eller befordra folkhälsan. Dessa medel skulle bokföras såsom en säry skild fond, benämnd »fonden för sjukvårdande uppgifter». Utöver det b›el0pp, som komme att anvisas av direkta statsmedel för den individuella vården, skulle visst belopp av fondmedlen användas för detta ändamål. Vidare skulle fonden helt bestrida kostnaderna för den allmänna verksamheten. Denna anordning fortfor även efter 1925. Bidraget av direkta statsmedel ha.r från och med 1923/1924 ; budgetåret utgjort 100,000 kronor, vadan den

huvudsakliga

delen av för den verksamheten kommit att 1 utgifterna sjukvårdande bestridas 1 av pensionsförsäkringsfondens överskottsmedel. 1 1 I 1935 års statsverksproposition förutsattes, att utgifterna för ifrågavarande J verksamhet jämväl under budgetåret 1935/1936 skulle

huvudsakligen gäldas

av fondmedel. Kostnaderna för samma budgetår beräknades till 2,621,500 kronor. I skrivelse den 23 april 1935 anmälde emellertid pensionsstyrelsen, att i fonden för sjukvårdande uppgifter den 30 juni 1935 kunde beräknas åter- 1 stå allenast 155,000 kronor samt att man med hänsyn till ned- 1

förskjutningen

åt i det allmänna icke kunde räkna med 1

ränteläget något överskott i pensions-

1 försäkringsfonden. Under hänvisning därtill anhöll styrelsen, att, utöver :för 1 budgetåret 1935/1936 redan anslaget av 100,000 måtte till

belopp kronor, styrelsens sjukvårdande verksamhet anvisas ett belopp av 2,366,5OO kronor.

Med anledning därav föreslog Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att till bestridande under budgetåret 1935/1936 av kostnaderna för pensionsstyrelsens åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet såsom förskott finge ur pensionsförsäkringsfonden tagas i anspråk ett belopp av högst 2,366,5›00 kronor. Det förutsattes därvid, att framdeles skulle tagas under omprövning, om och på vilket sätt fonden borde beredas gottgörelse för

ifrågavarande

förskott. Propositionen bifölls av riksdagen.

Efter den av och därmed av

omläggning folkpensioneringen principerna

för inom densamma, som beslutades 1935 och som trädde i fondbildningen den 1 1937, komma ej längre överskott av fondmedel att tillämpning januari stå till förfogande för finansiering av den invaliditetsförebyggande verksamheten. I enlighet härmed äskade Kungl. Maj :t vid 1936 års riksdag anslag av statsmedel med hela det belopp, 2,675,000 kronor, till vilket kostnaderna för verksamheten beräknades för budgetåret 1936/1937. Vid ärendets behandling i riksdagen framhöll sammansatta stats- och andra att sjukvårdande verksamhet, vilken vore lagut-skottet, pensionsstyrelsens föremål för utredning genom särskilt tillkallade sakkunniga, borde under 1936/1937 bedrivas på i huvudsak samma sätt som dittills. Då en budgetåret av verksamheten överskottsmedel ur pensionsförsäkringsfinansiering genom fonden ej längre kunde komma i fråga, erfordrades uppenbarligen, att medelsbehovet helt täcktes genom anslag å riksstaten. Utskottet tillstyrkte därför förslag i denna del. Därjämte föreslog utskottet, att det för- Kungl. Majzts skott, som lämnats ur pensionsförsäkringsfonden för täckande av kostnaderna för verksamheten under budgetåret 1935/1936, skulle avföras ur fondens räkenskaper vid utgången av år 1936. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan. För budgetåret 1937/1938 har till pensionsstyrelsens inva1idiffe:tsf6rebyggande verksamhet anvisats 2,800,000 kronor, vilket i förhållande till närmast föregående budgetår innebär en ökning med 125,000 kronor. Denna är i sin helhet avsedd att möjliggöra en utvidgning av styrelsens biökning till anordnande av badanläggningar å landsbygden. drag

Kap. 2. De sakkunnigas uppdrag jämte alhnänna utgångspunkter.

Den åt de sakkunniga anförtrodda utredningen kan i stort sett karaktäriseras som ett fullföljande och närmare utformande av de allmänna .riktlinjer rörande pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande verksamhet, som framlagts av statens sjukvårdskommitté i dess år 1934 avgivna betänkande angående den slutna kroppssjukvården i riket (statens offentliga utredningar 1934: 22). Enligt meddelade direktiv skall utredningen ske i principiell anslutning till den av sjukvårdskommittén framlagda planen för den slutna kroppssjukvårdens i övrigt samt med beaktande av vad som vid be-

organisation

tänkandets remissbehandling anförts. Kurortsverksamheten. I likhet med 1928 års pensionsförsäkringskommitté, ehuru delvis på andra grunder, intog statens sjukvdrdskommitté i princip den ståndpunkten, att den av pensionsstyrelsen bedrivna kurortsverksamheten borde inordnas som ett led i den av stat, landsting och städer utanför landsting handhavda allmänna sjukvården. Till stöd härför åberopade sjukvårdskommittén framför allt den omständigheten, att med pensionsförsäkringens dåvarande organisation en av densamma ledd sjukhusvård icke kunde för- 1469 37 2

väntas bliva för landets

tillgänglig samtliga vårdbehövande invånare samt att detta medförde fara för och även lätt till dubbelorganisation ledde en för-

minskad effektivitet av i dess helhet.

sjukvården Socialförsäkringsoi-gan som

I

självständiga företagare på sjukvårdens område jämsides med stat och landsting försvårade även avvägandet av de olika

sjukvårdande åtgärderna mot varandra. En kunde lätt växa

,sjukvårdsgren sig kraftigare än andra minst lika behövliga och utbreda sig på ett sådant att en

sätt, olämplig förskjutning mellan olika vårdområden komme till stånd._ Enligt sjukvårdskommitténs upp-

fattning borde ock —— liksom pensionsförsäkringens övriga socialförsäkrings-

—— grenars sjukvårdsbehov kunna i

tillräcklig omfattning tillgodoses inom

ramen för den allmänna utan att sjukvården därför krävdes några mera om» fattande organisatoriska eller finansiella som icke förut anordningar, prövats, och utan att vårdkostnaden behövde bli per patient högre än för närvarande. Till utveckling härav har kommittén vissa uppdragit preliminära riktlinjer rörande reumatiker- och och inordnande psykoneurosvårdens utbyggande i den allmänna sjukvården, varvid bland annat vissa för inrymts möjligheter pen-

sionsstyrelsen att även framdeles bevaka sina intressen i-hithörande

.sjuk-

vårdsangelägenheter. Ytterligare utredning i ämnet förutsattes dock komma

till stånd.

I yttrandena över sjukvårdskommitténs betänkande har nu berörda

princip ståndpunkt vunnit allmän anslutning. Principiella hava sålunda tillstyrkanden avgivits av bland andra

medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, social

styrelsen, Statskontoret, styrelserna för svenska landstingsförbundet, svenska

stadsförbundet, svenska svenska för in-

lasarettsläkareföreningen, föreningen

värtes medicin samt flertalet och städer utanför Från landsting landsting. ett flertal håll har dock uttalats särskilda önskemål eller framställts krav på vidare utredning rörande och principens praktiska utformning genomförande. De återkomma

sakkunniga härtill i det följande. Här må endast nämnas, att

särskilt pensionsstyrelsen varnat för ett alltför inordnande av

jbrådstörtat

kurortsverksamheten i den allmänna

sjukvården. Pensionsstyrelsen yttrar

i sålunda bland annat:

I icke mindre grad än i fråga om lungtuberkulosen kan _ det beträffande

de

reumatiska och nervösa sjukdomarna sägas, att ett krafti t bekämpande av

desamma är en för vårt folk livsvikti Det är därför att

fråga. ivligt hoppas,

att, även då det gäller reumatiska oc nervösa samt därmed

besläktade sjuk-

domar, vårdmöjligheterna så småningom skola komma att i sådan

förbättras

grad, att dessa sjukvårdsgrenar, såsom kommittén skola kunna föreslagit, överföras till den allmänna sjukvården, och att nå ra för

åtgärder beredande

av vård eller bidrag till vården från sida

pensionsförsä ringens därefter icke

längre skola behöva komma ifråga, ,utan att även 1 pensionsstyrelsen dylika fall skall kunna inskränka till i sig att, då så erfordras, tillse att vård kommer till stånd.

Så länge_vårdmöjligheterna äro inom detta för

otillräckliga invaliditets-

försäkringen speciellt viktiga vårdområde, som utgöres av de

reumatiska och

nervösa sjukdomarna, är det emellertid nödvändigt att en central tilldelning av patienter bibehålles och att ett visst urval sker, vård iåfrämsta varigenom rummet beredes dem, för vilka utsikt förefinnes till återställande eller avse-

värd av Det må beaktas, att vid en central tillförbättring arbetsförmågan. av den tilldelande står i med delning patienter myndigheten ständig rapport de olika anstalterna och har kännedom om deras olika väntetider samt därblir i tillfälle att sända till anstalter, där väntetiden är igenom patienterna kortast. Trots den centrala och de restriktioner, som för närtilldelningen varande i om urvalet av patienter, är väntetiden för patienterna gälla fråga avsevärd. Skulle redan nu denna sjukvård på ifrågavarande sjukvårdsområde införlivas med den allmänna sjukvården, skulle detta otvivelaktigt medföra, att väntetiden bleve ännu mer förlängd, måhända därhän att verksamheten komme att helt förlamas. för att för Möjligheterna invaliditetsförsäkringen sina klienter erhålla observation och vård i förekommande fall skulle komma att beskäras och att ett tillfredsställande sätt handkraftigt svårigheterna på hava den i och för svårskötta invaliditetsförsäkringen skulle i hög grad försig värras. Att —— sedan ett införlivande med den allmänna sjukvården skett av dessa — tänka förtur för sådana vilkas sjukvårdsgrupper sig någon patienter, vårdande ur pensionsförsäkringens syn unkt vore särskilt önskvärt, är uteslutet redan av den anledningen, att, e ter en dylik omändring av förhållandena, alla vårdsökande ju skulle hava att vända sig direkt till vederbörande anstalt. Endast beträffande de patienter, som s ö k t p e n s i 0 n men av styrelsen ansetts böra underkastas observation eller erhålla vård, skulle däratt i sådant s efter styrelsen hava. vidtaga åtgärder syfte. Ur allmän skulle omändringen ej heller bliva till sjukvårdssynpunkt gagn, då den icke kunde leda till att vård skulle kunna lämnas i större omfattning än hittills. Ur nationalekonomisk syn unkt skulle en sådan i otid företagen omändring vara direkt skadlig, då följden härav sannolikt skulle bliva den, att äldre och med relativt små utsikter till återställelse av personer personer arbets- och skulle erhålla vård i större utsträckning än försörjningsförmågan på bekostnad av personer, med större möjlighet till dylikt åter-

stä hitñillsá an e.

emellertid, att den ej har något att i och för Pensionsstyrelsen tillägger sig erinra emot att den av kommittén förordade utredningen igångsättes. Vid en av de verkställd -överläkarna vid

sakkunniga enquête bland pen-

sionsstyrelsens nuvarande kuranstalter har sjukvårdskommitténs principståndpunkt i denna del vunnit ytterligare stöd. Sålunda har av överläkaren vid psykoneurosavdelningen i Malmö betonats, att den omständigheten, att vården vid är intimt förbunden med

pensionsstyrelsens kuranstalter frågan

om i stor utsträckning vållat avoghet och misstro mot behandlingen pension, och därmed förminskat vårdens effektivitet. En icke ringa del av patienterna betraktade vården som ett hinder för att komma i åtnjutande av nämligen pension. Ur den rådande kombinationen mellan sjukvård och pension hade jämväl framsprungit vissa ekonomiska intressemotsättningar mellan stat och kommun, i det att åtskilliga kommuner strävat efter att i möjligaste mån från den fattigvården å pensionsstyrelsen. De lokala avlyfta utgifter egna läkarna hade av förklarliga skäl ofta svårt att vid utfärdandet av läkarintyg,

som skulle åtfölja ansökan om sjukvård, iakttaga önskvärd objektivitet, och för pensionsstyrelsen vore det givetvis vanskligt-att_ bedöma, om och i vad mån ett inflytande därvidlag ägt rum. Överhuvudtaget framhåller obehörigt nämnde överläkare såsom en väsentlig nackdel med den nuvarande organisa-

tionen, att urvalet av patienterna måste .ske centralt på grundval -av ett mate-

som ——- åtminstone då det neuroser —— i om

rial, gällde fråga fullständighet

och noggrannhet lämnade åtskilligt övrigt att önska. Det kunde ej heller rimligen begäras, att en praktiserande läkare skulle mot den relativt ringa å ersättning, som utginge för ifrågavarande intyg, offra alltför mycket tid och arbete å en undersökning, vars resultat under alla förhållanden icke kunde bli fullt tillförlitligt utan tillgång till de resurser, varöver i allmänhet endast de större sjukhusen förfogade. För undvikande av dessa olägenheter borde kurortsvården införlivas med den allmänna sjukvården eller i allt fall urvalet av patienterna förläggas till de allmänna sjukhusen. J ämväl överläkaren vid

Tranås kuranstalt betonar, att ett inordnande av pensionsstyrelsens sjuk-

vårdande verksamhet i den allmänna sjukvården skulle innebära ett otvivelaktigt framsteg, men anbefaller samtidigt viss försiktighet under övergångstiden, så att icke pensionsförsäkringens intressen i onödan skadas. För del kunna de i det stora hela dela de synpunkter, som egen sakkunniga

sålunda framkommit, och tillstyrka alltså ett inordnande av pensionsstyrelsens

kurortsverksamhet i den allmänna sjukvården. Det kan visserligen icke förnekas, att har ett starkt intresse av .att förebyggande åtpensionsstyrelsen

gärder komma till stånd i erforderlig omfattning, men detta synes icke med nödvändighet behöva eller böra medföra, att pensionsstyrelsen allt framgent

skall att hand bedriva sjukvårdande verksamhet. De sakkunniga äga på egen härvid särskilt understryka, att överskottsmedel från folkpensioneringsvilja fonden framdeles icke stå till förfogande för ändamålet utan att kostnaderna för verksamheten helt måste täckas av statsmedel. Å andra sidan framstår det som en av ett av denna att den allmänna sjukgiven följd borttagande rätt, - och utanför vårdens huvudmän staten, landstingen städerna landstingen med större kraft än hittills måste sörja för att folkpensioneringens sjukvårdsbehov bliva Det ock rimligt, att behörigen tillgodosedda. synes penbibehålles vid ledningen av sin nuvarande kurortsverksamhet sionsstyrelsen till dess den allmänna blivit i delar utbyggd och sjukvården erforderliga Från dessa allmänna skola de sakkunniga i

kompletterad. utgångspunkter

till närmare de förslag, som statens sjukföljande kapitel prövning upptaga vårdskommitté i samt därvid föreslå de åt-

framlagt ämnet, kompletterande

och bestämmelser, vilka de kunna anses gärder enligt sakkunnigas uppfattning

påkallade.

Yrkesutbildningen. Frågan om handhavandet av pensionsstyrelsens yrkes-

icke lika klart till som beträffande kurortsverk-

utbildningsverksamhet ligger

samheten. beslut, att bidrag till Visserligen föreligger pensionsstyrelsens å vanföreanstalt skall att den 1 1937, men i

yrkesutbildning upphöra utgå juli

-— statsmakterna har av såväl sjukvårdskommittén som övrigt frågan lämnats i avbidan vidare I denna del hava alltså de saköppen på utredning. att närmare överväga och träffa ett principiellt avgörande angående kunniga åt vem handhavandet av den utomanstaltliga yrkesutbildningen framfrågan, deles bör anförtros, samt därav föreslå de eventuella åtgärder, på grundval som kunna befinnas för en utveckling av nämnda erforderliga ändamålsenlig

verksamhet. I samband därmed få de sakkunniga anledning att något ingå .på

den som svenska vanföreanstalternas centralkommitté

frågan om ställning, framdeles bör intaga.

I

Den allmänna verksamheten. Vad den av pensionsstyrelsen

slutligen angår verksamheten till av folkhälsan, har frågan om bedrivna allmänna främjande

dennas framtida ordnande icke närmare berörts av statens sjukvårdskommitté.

hava emellertid olika delar av denna verksamhet gjorts I andra sammanhang

och t. ex. beträffande ord-

till föremål för utredning prövning, badfrågans

samt vården av och nervösa barn. De sak-

nande å landsbygden psykopatiska

skola i det till jämväl hithörande spörskunniga följande behandling upptaga mål, i den mån de ej redan slutgiltigt prövats.

3. Kurortsvårdens resultat.

Kap.

Till av resultatet av pensionsstyrelsens

Efterundersöknlngar. belysande kurortsverksamhet hava inom verkställts vissa efterundersökningar styrelsen 1924. Därvid har man stött sig på uppgifter, inför tiden 1915-—september

ordförande hälsotillståndet och

hämtade från pensionsnämndernas angående

hos de som under nämnda tidsperiod genom försörjningsförmågan patienter, kurortsvård och sedermera (intill slutet

pensionsstyrelsens försorg åtnjutit

Sedan av-

av år 1927) ej varit föremål för sjukvård genom styrelsen. dels

dels som av att annan sjukdom av lidna och oanträffbara, sådana, på grund

tillstött ansetts böra medräknas, dels sådana, vilkas

väsentlig betydelse ej vård den 30 1924 kunde anses avslutad, undantagits, hava underseptember ej

för det totalresultat, som nedanstående

sökningarna följande perioder givit

utvisar. Med A-resultat avses därvid fullt återställda eller

sammanställning så förbättrade, att de helt eller i mer avsevärd grad kunna försörja sig

fall,

själva.

l . - Serien I Serien II Serien III

(1915--20) (l921——°°/9 23) (‘/10 1923-”/9 24)

S_ kd ju omagrupp A-resultat A-resultat

“tillåtet

A-reaultat

gråta: lâlâiøi

_ % % %

i

sökta sökta sökta

i . . . . . . . . . . .. 627 792 74.9 67.9 Neuroser

Artriter . . . . . . . . . . . . .. —~ 428 Gås 5 .9 547 64.9 51% 25 55.3

. . . . . . . . . . 84.5 1) 85.4 95 91,6 Neuralgier 1) Ovriga (astma, hjärtfel, _ j _ 586 41.6-45.7 547 32.1-41.7 205 43.3-56.0 N organiska ’ ‘

domar m. ñnervsjuk- .)

Summa 65.0 68.5 1,068 62.5

1,641 I 1,886

giver

vid handen föl-

jämförelse

En mellan de olika serierna

siffermässig

v 7 A ~

jande.

antalet ñnnes ej särskilt angivet utan redovisas till- ‘) Totala undersökta neuralgier sammans med »övrigw sjukdomar.

Det bästa resultatet visar tre serier med ivsamtliga gruppen »neuralgier» 85—92 procent A-resultat. Därefter komma bland de stora grupperna: »neuroser» med 68—-75 procent A-resultat samt »artriter» med 55-65 procent A-resultat. Sämsta resultaten visa med 32-56 »övriga» sjukdomar

procent A-resultat. Samtliga siffror torde emellertid, bland annat med hän-

syn till det få bedömas med en viss reservation. Detta ringa patientunderlaget, gäller särskilt resultaten för »övriga» vilken varit alltför sjukdomar, grupp heterogen för ett statistiskt bedömande. Totaliter sett kurortsvården synes uppvisa något sämre resultat under den senaste än under de båda perioden föregående, men skillnaden är icke matematiskt säkerställd.

Rörande det närmare resultatet av de båda första efterundersökningarna, vilka verkställts av överläkare doktor pensionsstyrelsens G. Kahlmeter, anför denne bland annat sammanfattningsvis följande. Inom alla har rönt

sjukdomsgrupper behandlingsresultatet tydlig in-

verkan av den vårdades levnadsålder samt av den tid, som förflutit från sjukdomens början, och än mer från inträdande till vårdens inarbetsoförmågans gripande. Resultaten visa sig nämligen i stort sett vara bättre genomgående ju yngre den vårdade är, ju kortare tid sjukdomen varat och framförallt ju mindre tid den varit Emellertid är skillnaden i dessa sjuke arbetsoförmögen. hänseenden betydligt mindre framträdande i serie II än i serie I. Under den senare tidsperioden äro resultaten inom såegott som alla sjukdomsgrupper

ungefär lika goda i alla åldersgrupper till 50 år och så sämre

upp ej mycket vid längre varaktighet av sjukdomen respektive arbetsoförmågan, åtminstone ej om denna icke 3 år. varaktighet överstiger Inom gruppen neuroser äro resultaten för såväl män som kvinnor i serie II bättre än i serie serierna bättre för männen än något I, och i bägge för och hos könen kvinnorna, bägge bättre i yngre åldersgrupper än i äldre, men skillnaden är mindre uttalad i serie II. Mest uttalad är skillnaden mellan

männens och kvinnornas resultat i de och de lägsta högsta åldersgrupperna, där männens är avsevärt bättre. I åldern 40-50 år är däremot kvinnornas

resultat lika gott, vilket talar för att åtminstone i detta material, »övergångsårens» neuroser ha ganska god prognos. De neuroser, där en orsak till tydlig yttre (exogen) sjukdomen (över- ‘ ansträngning, sorger, genomgångna sjukdomar, olämplig miljö) kunnat spåras, visade i båda serierna bättre resultatän de fall. där betydligt sjukdomens orsak tydligen i moment I serie legat »endogena» (ärftligt påbrå). I hade den förra gruppen procentuellt en halv till så förbättrade som den gång många senare gruppen och blott hälften så I serie II visade många pensionerade. båda grupperna bättre resultat än i serie I, men särskilt den varendogena, för skillnaden nu är mindre. Av stor

betydligt mycket betydelse för resul-

tatet av vården synes vara, huruvida den visat sjuke tidigare energi, arbetslust och god viljekraft. . Inom var resultatet vidare .bättre bland dem neurosgruppen genomgående som kommo från städerna än bland fallen från Särskilt landsbygden. gäller detta kvinnorna. Det som från särskilt av synes om kvinnor landsbygden, den skulle »endogena» neurastenitypen, vara den grupp neuroser, vilka giva det sämsta resultatet, om ock detsamma förbättrats under den senare

betydligt

av de två tidsperioder, som omfattar. Detta

undersökningen gäller även i

fråga om resultaten vid olika av lång varaktighet sjukdomen, respektive

arbetsoförmågan. Resultaten bli i båda serierna sämre tid

ju längre sjuk-

domen, respektive arbetsoförmågan varat före vårdens försämbörjan, ,men

i serie II. Resultatet försämras i båda

ringen är mindre uttalad serierna jäm-

förelsevis för men även detta i mindre grad 1 serie II. hastigare kvinnorna, Även inom »artriter» (ledgångsreumatism) äro resjukdomsgruppen sultaten bättre i serie II än i serie I. Olika kliniska sjukdomsgrupper visa emellertid rätt olika resultat. Bäst äro resultaten inom gruppen »infektartriter» och subakuta, respektive subkroniska fall), d. v. s. (sekundärkroniska med feber under del av sjukdomen förlöpande fall. I denna grupp någon fanns sålunda i serie I 65 och i serie II 71.5 procent A-resultat, under procent det fanns respektive 53.7 att i gruppen »primärkronisk» ledgångsreumatism och 47.4 samt i gruppen ›arthritis deformans» respektive procent procent 52.2 och 53.8 A-resultat. Genomgående äro resultaten _bättre procent procent för männen än för kvinnorna, särskilt inom den men

primärkroniska gruppen,

skillnaden är mindre uttalad i serie II än i serie I. Vidare äro resultaten bättre den vårdade är och bli efter 40 år sämre, men även ju yngre påtagligt i detta avseende är skillnaden mindre under den senare vårdperioden. Av ›infektartriterna» hade 85 före 40-årsåldern, av de primärprocent börjat kroniska fallen blott 56.8 - den förra formen anses också allmänt procent ju vara företrädesvis en den senare ej. Inom båda sjukdomsungdomssjukdom, förekomma lika män som kvinnor, grupperna procentuellt ungefär många vilket avviker från den uppgiften, att den primärkroniska artriten hos vanliga kvinnor oftast i Anmärkningsvärt är jämväl det uppträder »övergångsåren». bättre resultatet av vården för dem, som angivits icke ha tandförbetydligt

ändringar (t. ex. för de primärkroniska 56.6 procent A-resultat) gentemot

dem, som hade sådana A-resultat). Ungefär en tredjedel av fallen (30.8 procent voro inom alla de tre kliniska grupperna från städerna och två tredjedelar från skillnad i resultaten framträder endast hos arthritis landsbygden; någon deformans, där stadsfallen visa betydligt bättre resultat. Liksom beträffande neuroserna är för artriterna resultatet bättre ju kortare tid sjukdomen, och i synnerhet arbetsoförmågan räckt, och detta gäller i lika hög grad alla tre kliniska Emellertid har även i detta avseende skillnaden i blivit mindre grupperna. under den senare tidsperioden. Inom »n e u r a l g i e r» (ischias, ryggskott, muskelreumatism gruppen m. m.) ha. kvinnorna nått lika bra resultat som männen. I ungefär en fjärdefallen -- såväl män som kvinnor - kunde orsaken till del av alla sjukdomen vara funktionell muskelöveransträngning, och dessa visa något sämre resultat än Blott 13.5 av fallen hade i sitt arbete eller eljest varit i övriga. procent

påfallande grad utsatta för inverkan av köld. Av de hotade ischiasfallen hade

* 74 procent behövt blott en enda kur. Vad slutligen angår »bvriga» sjukdomar ha endast 70 fall av astma vårdats, och resultatet är här (bortsett från vissa sömnsjukefall) sämst bland alla sjukdomsgrupperna och har ej heller förbättrats under den senare tidsperioden. Tvärtemot vad ofta uppges är resultatet sämre för de astmafall, som fått sin sjukdom redan i barndomen (före 10-årså1dern) än för dem, som fått sjukdomen senare. Fallen från landsbygden ha något sämre resultat än de från städerna, och de fall, som_-voro komplicerade med bronchit, sämreiän de, som icke voro det.

Den tredje efterundersökningen har verkställts av aktuarien K. Alderin,

som därvid granskat resultaten ur ungefär motsvarande synpunkter som dok-

tor Kahlmeter. .

Som en sammanfattning av sin undersökning rörande in e u r o s f a l l e n

konstaterar aktuarien Alderin,

att fall med endogen d. v.. s.

etio1ogi,_ huvudsakligen konstitutionellt be-

tingade neuroser, ha sämre resultat och prognos än de exogena fallen, att sjukdomens och ännu mer i stort

arbetsoförmågans varaktighet sett

har en mycket så att vid avgörande betydelse, en varaktighet av mer än 1 år resultatet avsevärt försämras; detta i särskilt gäller hög grad om andra neuroser än neurasteni, varemot vid neurasteni så att prognosen säga är mera »resistent» mot tidens inverkan, att åldern, ehuru icke icke betydelselös, spelar samma avgörande roll för resultatet som ovannämnda faktorer och i fall icke så stor roll varje som för artriterna, att könet har en ej ringa betydelse för resultatet, i det a.tt kvinnorna genomgående ha sämre resultat än männen, samt att kvinnornas sämre resultat dock till en del beror på att kvinnorna i större än männen levt under

utsträckning relativt ogynnsamma arbets- och

miljöförhållanden. I fråga om artriterna betonar att de s. k. infektundersökaren, artriterna liksom vid tidigare visat en

efterundersökningar avgjort bättre

prognos än de båda Kvinnorna ha

övriga artrittyperna. sämre resultat än

männen, men båda ligga lika över sina mycket respektive medelresultat. I tvenne avseenden kan man emellertid inom infektartriterna två särskilja olika kategorier, dels med avseende hur nämligen på sjukdomen börjat, dess kliniska förlopp, dels med avseende I förra på när sjukdomen börjat. avseendet framträder bestämd mellan de

en skillnad sekundärkroniska fallen,

d. v. s. fall av sådan artrit, som kvarstår eller utvecklar efter en reumatisk sig feber, samt de kroniskt eller subkroniskt i det att börjande fallen, de sekundärkroniska ligga 15 procent över hela artritgruppens medel-A-resultat, medan de kroniska stanna vid primärt 14 procent under medelresultatet, alltså en skillnad I det andra avseendet på 29 procent. framträder, såsom doktor Kahlmeter en bättre för påpekat, väsentligt prognos sådana fall, som börjat före 40-årsåldern än för sådana, som efter detta åldersstreck. börjat För den primärkroniska framhållas såsom särskilt gruppen anmärkningsvärt, att den i betydligt högre grad än frekventeras av kvinnor,

infektgruppen

ett förhållande som ock konstaterades vid tidigare Av de

undersökningar.

manliga artritfallen höra sålunda endast 24.7 till denna men procent grupp av kvinnorna 38.4 vilket nära 3 så kvinnor procent, betyder gånger många som män inom denna Det av doktor Kahlmeter grupp. påvisade förhållandet, att den så att säga idiopatiska primär-kroniska artriten icke, såsom ofta förmenats, i allmänhet och särskilt hos kvinnorna först “vid uppträder högre ålder, bekräftas ock av siffrorna från denna senare Vid

undersökning. jäm-

förelse med befinnes att

infektgruppen sålunda, den tidigt (= före 40-års-

åldern) uppträdande formen visserligen är betydligt talrikare företrädd i infektgruppen, men att dock inom den primärkroniska en gruppen ganska jämn fördelning råder i detta avseende. Ãven resultatsiffrorna i den peka väntade riktningen, nämligen att den ålder, då sätter sjukdomen in, spelar en större roll infektaxtriterna

vid

än vid den nota bene

primärkroniska artriten,

som här Beträffande den deformeom åldersgränsen drages ungefär gjorts.

att den äldre rande artritgruppen konstateras endast, vanligen angriper per-

soner och som regel har en mycket dålig prognos.

att förekomsten av tandkaries medför ett försämrat Härutöver konstateras,

däremot fall med visat ha bättre resultat än fall resultat, medan hjärtfel sig

Såsom förklaring till utan hjärtfel, åtminstone inom infektartritgruppen.

att fallen med måhända oftare äro sistnämnda förhållande anföres, hjärtfel

att sköta rationellare och av sina besvärande sjukdomssymtom tvingade sig

de komma oftare än andra fall redan från början under uppspara sig mer;

så sätt i tid får fallet under sin kontroll och därför sikt av läkare, som på

till vid kurort. Underi god tid kan hänvisa patienten. efterbehandling ,också en skillnad i resultat vid olika varvisar jämväl högst väsentlig sökningen I båda fallen är det icke aktighet av sjukdomen respektive arbetsoförmågan.

40 skillnad mellan den bästa (1 år) och den mindre än cirka procent

att kvinnorna nästan genomsämsta gruppen (3 år). Slutligen påpekas,

företett sämre resultat än männen. gående undersökaren, att den är Beträffande n e u r a l g i g r u p p e n anmäl-ker

8.9 av hela materialet) och för liten för statistisk behandling (blott procent

har så att man kan, med de att den goda resultat, svårligen

genomgående

stå till hänföra förekommande C-resultat till någon viss uppgifter som buds,

orsak. Icke ens eller arbetsoförmågans varaktighet giver något sjukdomens

absolut säkert utslag.

»öv framhållas, att denna Vad sist riga» sjukdomar

till angår gruppen

för att en medicinsk-statistisk skall leda

grupp är för heterogen granskning

resultat. Astmafallen, 25, förete dock avsevärt till något hållbart tillhopa

(56 procent A-resultat bättre resultat än vid de tidigare efterundersökningarna

45.7 Bäst voro männen med 10 A-fall av 16.

mot tidigare högst procent).

visar här icke sämre resultat än övriga astmafall. Den s. k. barnastman

Sämsta resultaten utvisa liksom sömnsjuke- och psykosfallen.

tidigare

1931-1935. efterundersökning av kur- Årsresultaten Någon ytterligare

icke rum. Emellertid har för år upprättats en ortsfallen har ägt varje

för den verksamheten, som bland annat

statistisk redogörelse sjukvårdande

utvisar resultaten beträffande under året utskrivna vårdfall och tillika angivet

de olika fallen Detta siffermaterial utgör givetvis antalet kurer, genomgått.

det helst som värdesättningen ingen säker mätare på s l u t l i g a resultatet,

anstalterna varierat i men lämnar dock av vårdresultaten å de olika hög grad,

för bedömande av kurortsvårdens gagn. I nedanstående en viss vägledning

tabell därför uppgifter för femårsperioden 1931-1935, återgivas nyssberörda

förstås som så förbättrats att de kunna helt eller varvid med A-f a ll sådana,

samt med B-f all sådana, som föri mera avsevärd grad försörja sig själva,

kräva vård eller för att uppnå

bättrats men ytterligare yrkesutbildning

nivå. d. v. s. sådana, som icke eller endast obetydligt A-fallens C-fallen,

ha för skull utelämnats i denna samman-

förbättrats, överskådlighetens ställning.

Utskrivna kurortsfall

i 1931 1932 . 1933 1934 1635

kmer A B A B- A B totala totala totala totala

rB

res‘ res‘ ma ms _A totala

antalet antalet ma YA‘ B;

antalet 1:8’ antalet

96 % % % ?á /6 lås á Es antalet Sf’ rå

á /o á

1 . . . . .. 3,008 57.1 29.6 3,196 54.1 30.3 3,180 54.7 29.1 3,713 52.8 30.2 4,111 54.6 27.2

2 . . . . .. 767 46.7 38.5 902 46.2 38.0 908 44.7 41.0 914 43.2 40.9 1,05] 40.5 41.4 3 . . . . .. 187 47.1 31.6 257 45.9 31.9 249 39.0 37.3 267 42.1 36.0 346 35.3 37.0 4 . . . . .. 33 45.5 36.4 54 38.9 37.0 34 35.3 41.2 52 30.8 32.7 56 28.6 33.9 5 . . . . .. 1 100.0 — 3 33.3 33.3 3 33.5 66.7 6 16.7 66.7 5 60.0 ———

Summa 3,996 54.4 31.5

441oJ51.9 32.0 4.3741516} 32.2 4,952 50.2] 32:. 5,569!50.5130...

Granskar man totalresultaten i denna

sammanställning, finner man, att

A-resultaten hållit vid

genomgående sig omkring 50 procent samt B-resultaten

vid i runt tal 30 av hela antalet vårdade. I stort procent sett torde detta

resultat kunna betecknas som om man ock måste gott, hålla i minnet, att

vederbörande anstaltsläkares omdöme en roll vid

subjektiva spelat avgörande delresultatens

värdesättning.

Ser man hårefter till antalet

genomgångna kurer, framgår tydligt, att första-

kurerna helt dominera och att alltså det stora flertalet

patienter endast genomgått en kur. Under de fem åren hava förstakurerna i genomsnitt utgjort unge-

fär 73 procent av kurer. Andra-kurerna hava

samtliga genomgående hållit sig vid omkring 20 hava

procent. Sammanlagt alltså första- och andra-kurerna

omfattat cirka

93 procent av förekommande kurer. Tredje-kurerna hava upp-

till

gått ungefär 5 procent av samtliga. Att en patient fått genomgå flera

kurer än tre tillhör sålunda rena

undantagen (2 procent). Några större för-

skjutningar i de olika kurernas inbördes förhållande hava

ej förekommit

under de fem åren. heller har mera

någon markant skillnad beträffande

antalet kurer mellan

genomgångna förelegat män och kvinnor.

Däremot ha vissa för åren 1933 och 1935

gjorda undersökningar utvisat en

väsentlig skillnad i sistnämnda hänseende mellan de kroniska ledgångssjuk-

domarna å ena sidan och särskilt neuroserna å den andra.

År 1933 uppgingo

sålunda för de kroniska första-kurerna till

ledsjukdomarna 59.7 procent, andra-

kurerna till 28.8 samt kurer till 11.5

procent övriga procent, medan motsva-

rande procenttal för neuroserna voro 15.7 och

80.7, 3.6. År 1935 utgjorde

första-kurerna vid 61.1

reumatikeravdelningarna procent, andra-kurerna 25.9

procent och

tredje-kurerna 13 procent samt motsvarande tal för neurosanstal-

terna

82.4, 14.1 och 3.5 procent. De kroniska ledsjukdomarna hava alltså gjorts

till föremål för upprepad behandling i betydligt större utsträckning än neuro-

serna. De senare hava, som koncentrerats

synes, tillförsta-kurer och endast

sällan undergått fler än två

kurenmedan de kroniska ledsjukdomarna till om

kring 40 procent behandlats flera gånger.

Sammanfattningsvis kan anföras, att även om ovan anförda

efterundersökningar

icke lämna ett säkert mått resultaten av

på kurbehandlingen, de dock, under

att kur alternativ till total arbetsoförmåga, visa, att med förutsättning utgjort i flertalet fall vunnits ett av arbetsoförmågan.

behandlingen uppskjutande

att från att den under senare år bedrivna kurorts- Man lärer ock ha rätt utgå

enär den vården i realiteten skall uppvisa ett gynnsa.mmare resultat, tidigare,

vården vid anstalterna för såväl reumatiskt som nervöst mera badortsbetonade av en mera och målmedveten behandling. I stort sjuka ersatts klinikmässig

därför kuranstalter kunna för närvarande sägas

sett torde pensionsstyrelsens

väl sin med avseende å den vård, som där lämnas. fylla uppgift

Kap. 4. Reumatikervårdens utbyggande.

Sjukvårdskommitténs förslag.

vissa rikt-

Som förut nämnts, har statens sjukvårdskornmitté uppdragit för hithörande ur ren vårdteknisk synpunkt.

linjer vårdgrenars utbyggande

av reumatikervården av de kroniska

I fråga om utbyggande (härzvården

den k. arthritis deformans) anför sjukreumatiska ledsjukdomarna jämte

som finner den nuvarande platstillgången otillfredsställande, vårdskommittén,

bland annat följande.

Vid av de som erfordras för vinnande av förbättrad övervägande åtgärder, tre alternativ: 1) utökning av vård av ifrågavarande sjukdomar, erbjuda sig lasarettens medicinska av antalet vårdplatser på avdelningar, 2) utbyggande i till medicinska huvudavdelningar och 3) särskilda avdelningar anslutning

inrättande av självständiga vårdanstalter. alternativ kunna flera Det är Mot sistnämnda vägande erinringar göras. framför allt behovet av samarbete mellan olika läkare för ifrågavarande sjuk-

och som härvid kommer i betraktande. Komdomsfalls diagnos behandling, har redan ovan att de reumatiska ledsjukdomarna till sina mittén antytt, äro skiftande. orsakade av tubersymtom mycket Sjukliga ledförändringar,

kroniska nerv- och ryggmärgssjukdomar m. m., kunna

kulos, gonorré, gikt, ofta likna de som sammanföras under begreppet reumatiska. ledsjukdomar, Även för utforskande av de reumatiska orsaker är en samledsjukdomarnas

verkan mellan olika läkare Att infektionshärdar i svalgmandlar,

erforderlig. och blåshalskörteln till ledsjukdomar av näsans bihålor kunnagiva anledning känt. Infektiösa i tänder, speciellt varreumatisk art är allmänt sjukdomar hava senare år likaledes framstått som en

härdar kring tandrötterna, under

länk i de reumatiska orsakskedja. Slutligen har betydelsefull sjukdomarnas fått icke blott för utan även under senare röntgen singivna plats diagnosen år för av vissa reumatiska Vad sålunda anförts behandlingen ledsjukdomar. redan i och för fullt anledning att icke

torde sig utgöra tillräcklig förlägga

denna till särskilda anstalter. Härtill kommer, att den utrustning sjukvård och som de reumatiska ledsjukdomarna för sin behandling kräva, apparatur, är för en av de som vårdas å lasaretten. Även erforderlig mångfald sjukdomar, ekonomiska skäl tala därför mot anordnande av fristående vårdanstalter för

reumatici. har icke heller beträtt denna väg. De tre själv- Pensionsstyrelsen driver, äro huvudsakligen avsedda för

ständiga anstalter, pensionsstyrelsen i

psykoneuroser. Återstår alltså att till frågan: kan vården av de reumatiska taga ståndpunkt ett tillfredsställande sätt å de medicinska av«

ledsjukdomarna på tillgodoses

delningarna, eller böra, i likhet med vad redan i viss särutsträckning skett, skilda inrättas? Vid besvarande av denna

avdelningar fråga är att märka föl-

jande. Vårdtiden för de reumatiska fallen är i Den regel ganska lång. dagordnin , som med hänsyn till flertalet å de medicinska patienter avdelningarna -- särs ilt de akuta fallen och även svårare fall av kroniska — bör sjukdomar följas, torde mången gång band de reumatiska lägga onödiga på patienterna. Dessa kunna i intresse ofta vara i behov av mera behandlingens rörelsefrihet: än det klientelet. Av än större övriga betydelse är, att vårdavdelningar för reumatiska sjukdomar å ena sidan kunna i stort sett enklare än avplanläggas delningar för medicinska i allmänhet men å andra sidan sjukdomar böra för ses med för ävensom matsal och utrymmen arbetsterapi större dagrum. En fördel med skilda avdelningar torde ock vara, att reumatikervården koncen-

treras och därmed större erfarenhet vid av dessa behandlingen sjukdomar kan väntas föreligga icke blott hos läkaren utan även hos vårdpersonalen, något som synes vara av särskild för betydelse massagebehandlingen, sjukgymnastiken och övrig fysikalisk På av vad sålunda

behandling. grund anförts anser

sig kommittén böra förorda ett av reumatikervården utbyggande genom att till delade lasarett ansluta särskilda vilka dock i

avdelningar (paviljonger),

allmänhet icke torde behöva förestås av egna, specialutbildade läkare.

I anslutning härtill framhåller kommittén, att våra nuvarande brunnsoch

badanstalter av olika skäl, främst den korta tid varunder de i vårt kalla klimat

kunna hållas öppna., icke för av svårare fall i huvud-

lämpa sig behandling utan

sak böra i för vård av konvalescenter tagas anspråk och andra, som endast äro

i behov av en tids vila och kontrollerad

efterbehandling.

Behovet av för reumatiskt har i en inom

helårsplatser sjuka pensionsstyrel-

sen till upprättad, sjukvårdskommittén överlämnad promemoria approxima-

tivt till en i Norrbottens uppskattats plats per 4,000 invånare och Västerbot-

tens län samt en plats för riket i per 5,000 å. 6,000 invånare övrigt. Med ledning härav har som anser denna kommittén, uppskattning kunna i

stort sett godtagas såsom för ett preliminär grund successivt utbyggande av

reumatikervården, beräknat totala antalet för reuerforderliga helårsplatser matiker till i runt tal 1,000 eller efter frånräknande av redan

befintliga platser

till omkring 670. På av denna

grundval beräkning och sin principiella uppfatt-

ning angående lämpligaste formen för reumatikervårdens har komutbyggande mittén, i nära anslutning till ett vid förenämnda

pensionsstyrelsens prome-

moria fogat vidstående

förslag, framlagt plan för reumatikervårdens tillgodo-

seende i landet.

Såsom av planen förordar framgår, sjukvårdskommittén tillskapande av

nio nya

reumatikerpaviljonger, förslagsvis förlagda till Sundsvall, Gävle, Falun, Stockholm, Jönköping, Växjö, Kalmar, och Karlstad. Avdel- Göteborg

ningarna i Stockholm och hava

Göteborg föreslagits så stora, att de böra före-

stås av särskilda läkare. Att den tilltänkta i Stockholm bör förpaviljongen läggas till det blivande Karolinska finner sjukhuset kommittén självfallet. Det har framhållits såsom särskilt ur

undervisningssynpunkt önskvärt, att en avdelning för reumatiskt förlades till

sjuka Uppsala. Kommittén, som haft att

beakta de rena sjukvårdsbehoven men har ansett

ej undervisningssynpunkter,

sig icke böra till detta. önskemål utan taga ställning förutsatt, att detsamma

skulle bli föremål för prövning i samband med bestämmandet av antalet

plan för reumatlkervñrdens tillgodoseende.

Sjukvårdskomnnitténs

Antal Antal Antal invånare Platsen för invånare vård- Anstaltens sjukvårdsområde per värdanstalten ‘/1 1931 platser plats

199,825 50 4,000 Boden Norrbottens län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Umeå Västerbottens län; Hammerdals tingslag samt Kyrkis, kom- Lits, Häggenås, Föllinge, lsaxsjö och Hotagens

muner av Jämtlands län; Angcrmanlands norraodom-

saga och Ornsköldsvik, Ramsele, Resele och Adals-

Lidens kommuner samt Fjällsjö tingslag av Väster- 307,346 60 5,100 norrlands län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

län utom: Ångermanlands norra dom- Sundsvall Västernorrlands Ramsele, Resele och dalasaga och Ornsköldsvik, Lidens kommuner samt Fjällsjö tingslag; Jämtlands län utom dels Hammerdals tingslag samt Kyrkäs,

kom- Lits, Häggenås, Föllinge, Laxsjö och Hotagens 60 . . . . .. 293,720 4,900 muner, dels Hede tingslag och Svegs tingslag Gävle Uppsala läns norra domsaga; Väla Gävleborgs län; 60 342,070 5,700 härad av Västmanlands län , , , __ _, . _, , , _, _. . , _, __

i Falun Kopparbergs län; Hede tingslag och Svegs tingslag av Jämtlands härad samt län; Grythytte och Hällefors 56 län . . . . . . . . . . .. 295,145 5,100 Nya Kopparbergs härad av Orebro Stockholm Stockholms Stockholms län; Gotlands län; Uppstad; 120 1,098,955 9,150 sala län utom norra domsagan; Södermanlands län, , härad av Kalmar län 327,982 56 5.850 Norrköping Östergötlands län och norra Tjusts Vartofta härad inkl. Tidaholm, Fal- Jönköping Jönköpings län;

köping samt Södra Fâgelâs kommun. Norra Fâgeläs kommun, Hjo landskommun och Hjo stad av Skara-

Alvsborgs län; Redvägs härad och Ulricehamn av 284,257 60 4,700 borgs län I län; Blekinge län utomz_Östra härad och Växjö Kronobergs Visseltofta kommun, stra Göinge hä- Karlskrona; rad och Villands härad av Kristianstads län samt 317,966 60 5,300 Kristianstad

Kalmar Kalmar län utom Norra Tjusts härad; Östra härad av 60 4,400 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 264,862 Blekinge län och Karlskrona Malmöhus Kristianstads län utom: Visseltofta Lund lön; Ostra härad och kommun, Göinge härad, Villands 687,688 80 8,600 Kristianstad

Hallands län; Marks dom- Göteborg Göteborgs och Bohus län; saga, Kinds härad, Borås domsaga samt Vättle, Ale

och Kullings domsaga av Alvsborgs län jämte sti- 790,224 120 6,600 derna Alingsås och Boräs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

utom: Vartofta härad inkl. Tidaholm, Lidköping Skaraborgs län Falköping samt Södra Fågeläs kommun, Norra Fäkommun, Hjo landskommun och Hjo stad; gelås Flundre, Väne och Bjärke domsaga samt Nordals,

Sundals och Valbo domsaga av Älvsborgs län jämte . . . . . .. 284,477 56 5,100 Vänersborg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . av Älvs- Karlstad Värmlands län; Tössbo och Vedbo domsaga härad av borgs län jämte Amäls stad; Karlskoga 60 327,190 5,450 Orebro län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l Västerås Västmanlands län utom Väla härad; Örebro län utom

och Kopparbergs samt Grythytte Hällefors, Nya . . . . . . . 329,864 56‘ 5,900 Karlskoga härader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Samtliga 6,141,571 1,014‘ 6,050

1 Under förutsättning av lasarettets delning.

I

platser vid Karolinska i vilken

sjukhuset. Frågan, ordning bör utbyggandet

äga rum, synes kommittén lämpligen böra prövas i samband med en kom-

mande utredning angående omorganisation av pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet, sedan 1928 års

pensionsförsäkringskommittés ställning till

denna fråga blivit känd.

Yttranden över sj ukvårdskommitténs

förslag.

Beträffande de av sjukvårdskommittén uppdragna riktlinjerna för reuma-

tikervårdens utbyggande har i stort sett rått I enighet. några yttranden hava emellertid uttalats mot

betänkligheter lämpligheten över huvud taget att an-

ordna särskilda för i andra

specialavdelningar reumatiker; yttranden har er-

inringarna begränsats till att avse den som kommittén

avdelningstyp, föreslagit. Slutligen hava olika i

meningar gjort sig gällande fråga om platsbehovet och platsernas i landet.

fördelning

I fråga om vårdens

p r i n c i p e r n a. för utbyggande åberopa Karolinska

institutets lärarlcollegimn samt direktionen ,över

Serafimerlasarettet i Stock-

holm ett av Israel i professor Holmgren avgivet utlåtande. Denne, som i prin-

cip ansluter sig till kommitténs bland

förslag,_yttrar annat följande. i

Anledningen till att särskilda

åtgärder behöva vidtagas för vården av de

kroniska reumatismerna är att

uppenbarligen icke, sakkunskap för deras vård

icke skulle finnas vid de medicinska avdelningarna, utan den, att de medicinska avdelningarnas antal är för deras litet, vårdplatser för få och deras utför

rustning sjukbehandling otillfredsställande. Det är ock

säkerligen riktigt, att ett sammanförande av det reumatiska klientelet till särskilda avdelningar, på sätt kommittén vissa i det

föreslagit, betyder fördelar, att vid sjukavdel-

ningarna speciella anordningar för vissa behov kunna mera fullständigt genomföras in om de sjuka vårdas en allmän medicinsk på avdelning. Det bör emellertid framhållas, att dessa äro i samma resonemang fullkomligt grad tillämpliga på. vilka som helst inom den

sjukhusgrupper invärtes medicinen, t. ex.

ma sjukdomar, o. s. v. Även för lungsjukdomar dessa vore uppenbart till för el, att de inom de invärtesmedicinska avdelningarna vårdades i för deras speciella behov konstruerade och utrustade Därav följer tyd-

ligen icke, att det vore någon fördel att var sjukavdelningar. och en av essa sjukhusgrupper

vårdades av en dessa uteslutande på sjukdomar specialiserad läkare; tvärtom är det så, att ingen invärtes kan med full sjuk kompetens vårdas av någon annan än den, som har överblick över det invärtesmedicinska fullständig området. Det är människan, som är och icke ett visst sjuk, organ, om än vissa organ i det ena och andra organ i det andra fallet framför allt träda i för-

grunden med sina sjukdomssymtom. Det är därför icke att vad önskvärt, särskilt reumatikeravdelningarna beträffar dessa i allmänhet underställas en

särskild överläkare, som icke har med och sålunda förbefattning hastigt lorar kompetens i invärtesmedicinens Det är. särskilt övriga grenar. glädjande, att kommittén betecknar som att reumatikeravdel- l normalförfarande, ningarna anslutas till lasarettens medicinska under avdelningar gemensam ; överläkare. Enligt min menin är det bland annat ur undervisningens syn- ,j punkt men framför allt ur vårdens ‘ sju synpunkt nödvändigt, att detsamma

vid den som tänkts förlagd till det bliblir förhållandet reumatikerpaviljong,

vande Karolinska sjukhuset.

denna centralstyrelsen för Sveriges läkar-

Gentemot ståndpunkt ifrågasätter

för reumatiker överhuvud äro huruvida särskilda vårdavdelningar förbzønd,

eller Efter erinran om kommitténs

av behovet påkallade ändamålsenliga.

i denna del sålunda bland annat: förslag yttrar centralstyrelsen

en sätt anordnad särställnin för sjukvården av reumatici Mot på dylikt

en bestämd invändning böra eumatiska specialavdelningar

synes

av den angivna storleken torde me (göras. det omfång som de allmänna medi-

oftast ett alltför tillägg i de

cinska avdelningarna äga, betyda tyngande

överläkares arbetsbörda. Konsekvensen av dessa medicinska avdelningarnas

reumatiska blir då, att de måste läggas under självständiga

stora avdelningar som mening icke vore överläkare, en utveckling enligt centralstyrelsens

en sådan väl avlycklig, enär de reumatiska sjukdomarna knappast utgöra

som i större utsträcknin bör bli föremål för spegränsad sjukdomsgrupp, framställer om icke e reumatiska åkommorna cialisering. Då sig frågan, vårdas a Får detta selämpligare böra på de vanli lasarettsavdelningarna.

sidan un att för dessa nare ske, kan det å ena vikas, landstingsgränserna

vidkommande tas — som innebär både en adsjukdomars genombr något

möjlighet

och för hithörande sjuka att ministrativ förenkling en många

A andra sidan få. de decentralisavårdas närmare hemorten. sjuka, genom stadium - vilket vore utsikt att erhålla behandling i tidigare synnertionen, Och sist den olägenhet som ligger i att

ligen betydelsefullt. till undgås

till samma sammanföra ett större antal kroniska och svårbotliga paplats verksamt kurmedel icke är känt. Det må tienter, för vilka något verkligt

erinras om att en del av dessa fall, särskilt fiertalet av de s. k. för övrigt mera tillhöra den än den medicinska spedeformerande fallen, kirurgiska

cialiteten och fara bäst av att vårdas på kirurgisk avdelning. följaktligen anför för särskilda reumatiska avdelningar äro dels De skäl kommittén fall kräva vårdtid och såväl som enom beatt hithörande lång därigenom

ovisshet riskera att vid konkurrens om sjuk usplatser handlingsresultatets de ofta äro så nedsatta av sin sjukdom, att undanskjutas, dels att lindrigt* än den råde behöva en något friare regim på vanliga. lasarettsavdelningar

förra skälet torde inrättandet av. allt fiera dande. Vad det beträffar, genom medicinska samt det överhuvud ökade och allt större avdelningar genom invånarantal konkurrensen om dessa bliva mindre antalet vårdplatser per

framträdande. Och torde väl i högre grad än de tjänstgörande sjuk-

ingen vara att ett smidigt sätt rättvist fördela tillgänghusläkarna kompetent på mellan .vårdbehövande, som ha utsikt att få gagn liga sjukhusplatser samtliga Tack vare på detta om-

av sjukhusvård. pensionsstyrelsens pioniärarbete att de reumatiska i framtiden komma

råde kan det näppeligen antagas, sjuka

Men detta bör icke medföra, att de ställas i en särskild priviatt förbises. icke, att lasaretten och kanske klass. Det får nämligen förbises,

legierad

måste till odose för åtskilliga

särskilt de medicinska avdelningarna sjukvård

och fall. Va beträffar kommitténs andra

av långvariga svårbotliga

grupper skäl - att de reumatiska fallen kräva friare regim (matsal, större dagrum,

m. - är värd beutrymme för arbetsterapi m.) .denna-:synpunkt visserligen

den kan samma sätt ett flertal andra, aktande, men .på ungefär anläggas på

behandlade långvariga och svårbotliga sjukdomar, på medicinska avdelningar

tillhörande och digestionsorgan,urinapparaten, huden,

kärlsystem, andningskunde den motivera inrättandet ämnesomsättningen, nervsystemet. Möjligen

av en mans- och enkvinnoavdelning med särskild hänsyn på större sjukhus

till samtliga dessa, i mindre svårt

opulär mening sjuka men dock sjukhus-

vård krävande fall. et som kommittén till sist anför om önskvärdheten av större erfarenhet hos läkare och såsom motiv för en vårdpersonal koncentration av reumatikervården kan enligt centralstyrelsens anföras

till förmån mening

för specialvård av så gott som samtliga organsystems sjukdomar och för av dem måhända med större skäl nägra än för de reumatiska.

Verkligt bärande skäl för vård av reumatiska fullt sjukdomar på fristående finner

specialavdelningar centralstyrelsen alltså icke vara förebragta.

Dessa böra i framtiden beredas ä de sjukhusvård avdelningar, dit de vart

och ett med hänsyn till sin natur höra, 001113 i samma ordning som andra

av sjukhusvärd i behov varande fall?

Direktionen för lánslasarettet i ävensom Alingsås styresvnannen för läns-

lasarettet i Falun hävda liknande som synpunkter centralstyrelsen.

Svenska föreningen invärtes medicin åter för förordar i princip särskilda av-

delningar för reumatiker men anser, att vården å. dessa i vissa avdelningar i fall skall handhavas av s. k. biträdande lasarettsläkare.

Föreningen yttrar

härutinnan z

Föreningen anser det vara att överläkarna ä de mycket lämpligt, medicinska avdelningarna äro läkare å

reumatikeravdelningarna, där de medi-

cinska avdelningarna ej äro större, än att överläkarna kunna ha tid att själva verkligt effektivt ä a sig ät vården av de reumatiska vilkas avdelningarna, skötsel, om den s all vara. tillfredsställande, torde vara lika tidsungefär ödande som allmänna av

invärtesavdelningar motsvarande storlek. En över-

läkare kan sköta mera än 120

knappast sängplatser, varför- om reumatiker-

avdelningarna gives en storlek av 50 ä 60 - den sängar föreslagna organisationen knappast är att rekommendera i de då de allmänna fall, invärtes-

avdelningarna ha ett sän antal över 60 ä 70. riskeras lätt att vården

Eljest

av de reumatiskt sjuka blir mer eller mindre eftersatt.

Bland de av kommittén 7 lasarett föreslagna (utom Stockholm och Göte-

borg), dit skulle förlä reumatikeravdelningar gas, har emellertid Karlstad

120 sängar, Gävle 109, Sundsvall 104 och Jön 83.

Öping Föreningen anser,

att vid så. stora avdelnin ar den bästa organisationen vore, att reumatiker-

avdelningen närmast stoåe under ledning av en biträdande överläkare

(biträdande en or anisationsform

lasarettsläkare), som sjukhuslagen känner.

reumatikeravdåningen

Härigenom skulle tillförsäkras som alltid skulle

läkare, ha fullgod invärtesmedicinsk och i

utbildning regel säkerligen också skulle

tidigare ha skañat sig erfarenhet om reumatiska För sjukdomar.

att kontakten med den speciell a lmänna invärtesavdelningen klart skall bibehållas

—- som

något föreningen anser icke blott lämpligt utan önsk-

- synnerligen värt bör chefläkaren ä den senare dock vara. för sjukvården ansvarig chef även å. den reumatiska

avdelningen.

Om man valde en sådan kunde de

organisation, reumatikeravdelningar,

där det finnes biträdande —— åtminstone lasarettsläkare, göras större 80 a 100 sängar. Detta skulle bli än att a. billigare byg specialavdelningar vid ett större antal lasarett än kommittén vi ket

föreslagit, föreningen, med hän-

till hittillsvarande

syn pensionsstyrelsens erfarenheter, häller för troligt, eljest

‘ Anmärkas ma, att centralstyrelsens medlemmar C. G. Sundell och Sam. Olasoni

detta velat .fa som sinasikt att sammanhang framförd, den på. pensionsstyrelsens initiativ tillkomna speciella reumatikervarden borde bibehallas.

snart blir Den av kommittén i dess berörda

tämligen nödvändigt. utredning

eventualiteten att ansluta en till Akademiska sjukhusets reumatikeravdelning i medicinska vilken eventualitet dock i programmet över- Uppsala avdelning, vill för sin del i intresse förorda; motgivits, föreningen undervisningens svarande i Gävle och Stockholm kunna göras något mindre. avdelningar

vid léénslasarettet z U med, doktor W. Möller, fullt Styresnmøznen tager steget

ut och att ilikhet med andra specialanser, samtliga reumatikeravdelningar,

förestås lasaretts-

avdelningar vid lasarett, böra av egna, specialutbildade

läkare. Till stöd härför anför doktor Möller i huvudsak följande.

Såsom kommittén framhåller, ha de kroniska reumatiska fallen tidisjälv i blivit behandlade, de ha betrak-

gare sjukvårdshänseende styvmoderligt

»ett klientel i en till det bättre har tats som disp0nibil1tet»; förändring skett inrättande av de reumatiska

otvivelaktigt genom pensionsstyrelsens

är det emellertid icke tillräckligt, att vårdplatser avdelningarna. Därvidlag det är väl här liksom beträffande all annan sjukvård, att skaffats, viktigaste handhaves av och intresserade läkare. Utan att vilja sjukvården skickliga invärtesläkarnas ansvarskänsla och bemödanden även ifrågasätta intresse, de reumatiska må framhållas, att en viss och därbeträffande patienterna, till stor av de kroniska ledsjukdomarna, de deformerande, mycket grupp med avseende och behandling ha lika på genes, symtom, diñerentialdiagnos stora med som med invärtes medicinen. Dessa beröringspunkter kirurgien .förhållanden det icke å priori säkert, att invärtes-läkarna i allmänhet, göra som invärtes medicinen under de senaste demed den oerhörda utveckling cennierna kunna fullt behärska alla det stora ämnets olika områden, genomgått, lika litet som (ögon- och öronsjukdomar, gynekirurgiens gamla specialgrenar Det förefaller både och sannolikt, att deras kunkologi m. fl.). naturligt och intresse icke räcka till även för den reumatiska skaper ganska speciella, med alla dess stora och svåra medicinska och sociala problem. sjukvården torde det med den storlek, som de reumatiska avdelningarna be- Vidare få 60 innebära en så extra arbetsbörda

räknas skola (cirka platser), tyngande för de medicinska överläkarna, att man kan ifrå asätta, om deras prestations-

överhuvud räcker till för att med er orderligt intresse och intenoförmåga åt icke endast vården av utan även ett fördjupat sitet ägna sig patienterna vilket vore i önskvärt och

studium av de reumatiska sjukdomarna, hög grad

vilket är en för att läkaren skall förvärva sig den större erförutsättning farenhet, som kommittén anser vara en av fördelarna med reumatikervårdens

koncentration. av kommittén förordade av invärtes medicinska Den sammanslagningen avdelnin ar och reumatiska under överläkare kan avdelningar gemensam att vid tillsättandet av lasarettsläkartjänsterna å kanske essutom medföra, -de medicinska. till vilka reumatikeravdelningar äro anslutna, avdelningar, till eventuella detta område, i likhet med

hänsyn tages specialmeriter på

särskilda sakkunni a beträffande neurosläkarna, vilket kanske vad föreslagit i allmänhet icke vore till för den invärtes medicinen för övrigt. gagn Det enda som kommittén för att särskild »reumaskäl, synes godtaga tiken-läkare skall är storlek. De redan föreñnttillsättas, avdelningarnas li a och torde emellertid hava en stor-

föreslagna reumatikeravdelningarna

le , som mycket väl motiverar en särskild läkare. De fordringar på en spe-

av storlek, som kommittén uppställer beträffande ögoncialavdelning lämplig att den kliniska och verksamheten skall

sjukdomar, nämligen polikliniska

läkarens skänka honom utkomst samt bereda honom fylla arbetsdag, skälig att utöka sin erfarenhet, lika väl kunnatillgodoses av en möjlighet synes

1469 37 3

reumatisk avdelning på cirka 60 platser som av en å. 16ögonavdelning 20 platser, vilket platsantal av kommittén anföres som normalstorle en på dylik avdelning. Kommittén framhåller vidare, att å en mediplatsantalet cinsk avdelning med hänsyn till överläkarens icke bör restationsförmåga sättas högre än till 150 platser. Om man ur enna s undersöker, npunkt hur stora de kombinerade medicinska-reumatiska av äro å de elningarna redan befintliga, res ektive bliva â de finner om avdelninföreslagna, man, garna i Stockholm, öteborg. Lund och Växjö undantagas, följande: 6 överskrida redan denna maximigräns (Umeå 194, Karlstad 180, Gävle 169, Kalmar —- efter ombyggnader -—— 165, Sundsvall 164, 153 och 2 Lidköping platser) ligga den ganska nära endast 2 äro för när- (Jönköping 143, Västerås 140;

varande respektive bliva icke så stora, (Falun 125, att de

orrköping 120), av storlekshänsyn icke äro för en Dessolämpliga dylik sammankoppling. utom torde man, såsom kommittén i annat ock sammanhang själv påpekar, med stor sannolikhet inom en snar framtid få räkna att en utganska med, vidgning av de medicinska vilken en sådan avdelningarna framtvingas, gör sammanslagning ännu mindre önskvärd med till läkarnas hänsyn presta-

tionsförmåga. Det förefaller ur dessa unkter att redan

syn knappast klokt, nu binda de reumatiska avdelningarna vi dessa eventuellt för stora medicinska utan bättre att från avdelningar, början ta steget fullt ut och göra även dem till självständiga med läkare. avdelningar egna, specialutbildade

Vad härefter antalet och deras fördelangår erforderliga platser ning i landet, har i en del yttranden bland annat gjorts gällande, att kom-

mitténs uppskattning av platsbehovet ligger avsevärt i underkant.

Medicinalstyrelsen påpekar härutinnan, att pensionsstyrelsen för närvarande som en vårdtid av endast två men att trots regel tillämpar månader, denna begränsning ett stort antal föreñnnes. Då ett expektanter genomförande av kommitténs förslag komme att medföra, att vårdtiden för här

ifrågavarande fall bestämdes efter samma principer som för andra lasaretts-

fall, d. v. s. att de intagna i regel finge kvarstanna å lasarettet tills de vore

fullt återställda eller betraktades som komme obotliga, enligt medicinalsty-

relsens förmenande det för denna vårdform erforderliga platsbehovet att

högst avsevärt utökas. Den i allmänhet vårdtiden för här mycket långa ifrågavarande sjukdomar komme nämligen att ha till följd en ökning av an-

talet vårddagar å lasarettet och därmed ock ett ökat behov av vårdplatser, därest intagning skulle kunna ske i samma som omfattning tidigare. Svenska föreningen för invärtes medicin framhåller, att enligt pensionsstyrelsens statistik hade vid reumatikeravdelningarna väntetiden för intagning

sällan understigit 8 veckor samt under de sista 2 åren visat tendens att bli

allt längre. Under sista året hade den för vissa till nära. avdelningar gått upp 5 månader, och antalet expektanter vore konstant betydligt större än hela

antalet platser. Då det för dessa vore av allra största sjukdomar betydelse, att de sjuka finge snar vård, innan hunnit komma in i ett svårsjukdomen botat stadium, ville uttala för att föreningen sig isjukvårdsplanen upptoges ett något större antal för reumatiskt än kommittén förevårdplatser sjuka slagit. \ Medicinska —

fakulteten vid Uppsala universitet har med instämmande

från och i länet - framhållit önskvärdheten av att länsstyrelsen landstinget

en reumatikerpaviljong förlades till Uppsala. Till stöd härför anför fakulteten, efter erinran att på Akademiska sjukhusets medicinska avdelning i medeltal per dag vårdades 13 ä 14 fall av kronisk eller deformerande ledsjukdom, bland annat: Statens sjukvårdskommitté har föreslagit, att i Stockholm och Gävle skulle upprättas två reumatikeranstalter, dit reumatikerklientelet från Uppsala län skulle remitteras. Därigenom skulle emellertid tillgången till dylikt klientel på Akademiska sjukhuset i hög grad och i övrigt så beäventyras tydande olägenheter för undervisningen uppstå, att den icke kan av fakulteten godtagas. Fakulteten kan härvidlag icke underlåta att påpeka, att

E

medan kommittén i allmänhet räknar med en vårdplats för reumatiskt sjuka på 4,000-ö,OO0 invånare, den har ifråga om Stockholmsanstalten räknat med en vårdplats på 9,150 invånare, alltså ungefär dubbla invånarantalet. Det på synes fakulteten därför ej endast av undervisnings- utan även av sjuknödvändigt, att en reumatikeravdelning förlägges även till Akade-

xrårdshänsyn miska sju huset.

Ehuru fakulteten ej haft tillfälle att verkställa någon utredning angående lämpligaste förläggningsplan och kostnader för en dylik avdelning, synes det fakulteten vara tänkbart, att lokaler för densamma skulle kunna erhållas för en jämförelsevis billig kostnad av den medicinska genom påbyggnad kliniken med en våning, som skulle kunna rymma 60 vård latser jämte

sjukhuset

erforderliga behandlingslokaler. Den badavdelning, som nu förfogar över, är tillräcklig även för detta klientel och kostnaderna för en sådan skulle således bortfalla. Detsamma kan om sjukhusets röntgenavdelsägas ning. Genom upprättandet av en reumatikeravdelning skulle samtidigt vinnas en viss lättnad av den medicinska avdelningens starka överbeläggning. I övrigt hänvisar fakulteten till en av professorerna G. Bergmark, Gunnar Nyström, Ivar Thorling och David Holmdahl i september 1932 avlåten skrivelse, vari undervisningsfrågan närmare avhandlas och där för dennas lösning förordas inrättande i anslutning till Akademiska sjukhuset av en särskild klinik för reumatiska sjukdomar, kombinerad med en mindre ortopedisk avdelning och utrustad med alla moderna hjälpmedel för fysikalisk terapi. Vid denna institution skulle meddelas, utom undervisning i ifrågavarande sjukdomar, jämväl den undervisning i Ortopedi, som är föreskriven för medicine licentiatexamen, samt den för de blivande läkarna. nödiga undervisningen i fysikalisk terapi, häri inbegripet bad, sjukgymnastik och massage, i vilka delar undervisning för närvarande icke kunde bedrivas vid universitetet. Länsstyrelsen z Blekinge län påpekar, att i kommitténs plan för reumatikervårdens tillgodoseende reumatikeravdelningar förutsätts skola bli anslutna till bland annat de varandra ganska närbelägna lasaretten i Växjö och Kalmar. Däremot skulle dylika avdelningar ej finnas vare sig i Karlskrona, Karlshamn eller Kristianstad. Det förefaller länsstyrelsen, som om en lämpligare fördelning av anstalterna skulle komma till stånd, om endera av Kalmareller Växjöavdelningarna utbyttes mot en avdelning i Karlskrona eller Karlshamn. Direktionen för Bäckefors .sjukstaga vill med hänsyn till kommunikationsförhållandena för sin del föreslå, att Göteborg väljes i stället för Lidköping för reumatikerpatienter från Sundals och Valbo härader, medan patienter från Nordals härad hänvisas till Karlstad.

Direktionen för Örnsköldsviks lasarett konstaterar med tillfredsställelse, att en avdelning för reumatiskt sjuka föreslås till Sundsvall ävensom förlagd att enligt den föreslagna distriktsindelningen Örnsköldsvikstrakten med länets norra delar räknas till Umeå, vilket vore med till den fördelaktigt hänsyn kortare vägsträckan. Ett stort önskemål vore enligt direktionen, om även äldre personer med reumatiska sjukdomar kunde emot dessa antagas på stalter, detta såväl för dessa personers skull som för att lätta egen beläggningen på de medicinska avdelningarna. Slutligen må anmärkas, dels att åtskilliga landsting och icke-landstingsstäder uttryckligen uttalat sig för kommitténs förslag i dessa delar, dels ock att pensionsstyrelsen icke ansett sig böra ingå på prövning av hithörancle spörsmål i avbidan på den vidare utredning i ämnet, som förutsatts komma i till stånd.

Av de sakkunniga infdrskaffad utredning. Genom rundskrivelse den 10 juni 1936 anhöllo de hos envar sakkunniga av överläkarna vid pensionsstyrelsens kuranstalter, att de ville delbenäget giva de sakkunniga sina erfarenheter rörande den av pensionsstyrelsen nu bedrivna sjukvårdande verksamheten samt sin uppfattning angående lämpligaste sättet för dess framtida ordnande. Beträffande reumatikervården framhölls därvid som särskilt önskvärt att få del av läkares respektive upprörande den av för vårdens

fattning. sjukvårdskommittén framlagda planen

tillgodoseende samt den ordning,i vilken de tänkta reumatikerpaviljongerna

borde utbyggas. Svar hava ingått från ehuru flertalet samtliga kuranstalter, av dem endast beröra den vårdtekniska sidan av hithörande En problem. sammanställning av svaren, i vad de avse reumatikervårdens utbyggande, giver vid handen i huvudsak följande. Från samtliga reumatikeravdelningar har understrukits, att dessa avdelningar haft att fylla ett avsevärt vårdbehov samt att resultatet av den där lämnade vården i stort sett måste betecknas såsom gynnsamt. Samtliga överläkare vid dessa avdelningar hava ock i varit ense med statens princip sjukvårdskommitté därom, att den slutna vården av reumatiskt sjuka även framdeles bör i huvudsak anordnas såsom särskilda avdelningar vid delade lasarett. Överläkaren vid Nynäs kuranstalt har emellertid härutinnan uttalat en avvikande och anför till stöd därför bland annat mening följande. Beträffande reumatikervården förordar sjukvårdskommittén iallmänhet små avdelningar med 50-60 anslutna till de medicinska lasarettesängar, och med dessas överläkare såsom föreståndare. Detta vore

avdelningarna

enligt min mening ett synnerligen olyckligt arrangemang. Lasarettsläkarens huvuduppgift och största intresse bör och kommer säkerligen alltid att vara den medicinska med dess och krävande interna avdelningen mångskiftande fall. Erfarenheten visar också, att när vissa såsom för specialavdelningar, tuberkulos-, hud- och köns- eller sinnessjuka, la ts till den medicinska lasa-

rettsläkarens arbetsområde, hava dessa sidoordnaåe avdelningar många gin er

realiter kommit att skötas av med mer eller min re avdelningssköterskan välvillig assistans av någon underläkare. Härmed är ej sa t, att de reumatiska avdelningar, som redan nu äro anslutna till de medicinska lasaretts-

skulle vara skötta detta sätt. Tvärtom finnes anledning avdelningarna, på att dessa äro välskötta, men att den ovan påpekade faran förefmnes, tro, torde vara Bättre än små sidoordnade reumatikeravdelningar uppenbart. vore att de medicinska utvidgades, så att polyarthritnog, avdelningarna fallen kunde bland de interna fallen. Den kroniska polyarinläggas övriga thriten måste numera anses som en invärtes sjukdom, väl högintressant värd internistens intresse. bör ett visst, ej för stort antal större Därjämte inrättas i anslutning till därför lämpade centrallasareumatikeravdelningar rett. Dessa större reumatikeravdelningar skulle förestås av egna lasarettsläkare. komme dessa att bli förstklassigt skötta Härigenom avdelningar och skulle för att vetenskapligt utnyttja det enhetliga möjligheter skapas kanske skulle föras närmare sin

klientelet, varigenom polyarthritproblemet

lösning.

I om vårdens närmare hava åtskilliga överläkare framfråga utformning ställt och önskemål av delvis enahanda art, som kommit till erinringar i över betänkande. I första hand synes yttrandena sjukvårdskommitténs har sålunda att vården å reumatikeravdelningarna bör handgjorts gällande, havas av särskild läkare. Överläkaren vid kuranstalten i E. Akmar, anför härutinnan: Lidköping,

Erfarenheten av den vid härvarande reumatiska kuranstalt bedrivna verksamheten vid handen, att de reumatiska avdelningarna helst böra förses ger med särskild läkare, t. ex. i form av en extraläkare eller dylikt, som under överläkarens inseende har huvuddelen av sin verksamhet förlagd till denna reumatiska Som förhållandena nu äro gestaltade, kommer det avdelning. omfattande kliniska och arbetet vid den medicinska avdelningen, polikliniska som här omfattar 97 ordinarie att större delen av sängar, nödvändigtvis taga överläkarens och underläkarnas krafter och tid i Det kan därför

anspråk.

undvikas, att vården vid den reumatiska avdelnin en, som ju i regel ej berör mera kroniska måste komma i an ra hand vid fördelsjukdomsfall, av nets arbete. min skulle det därför vara ningen dy Enligt uppfattning till stor förde för om en särskild läkartjänst i

sjukvårdsarbetet, någon

form kunde inrättas även vid de reumatiska avdelningar, som enligt sjukvårdskommitténs betänkande icke ha behov av självständig överläkare.

I enahanda uttalar biträdande läkaren vid kuranstalten i riktning sig

docenten i Gunnar Edström, vilken gör gällande, att

Lund, reumatologi förhållande till de allmänna interna avdelningarna reumatikeravdelningarnas är till fullo med de nuvarande avdelningarnas ställjämförligt Ortopediska till de allmänna I samma utsträckning som ning kirurgiska avdelningarna. de behöva kirurger, i samma ut-

Ortopediska avdelningarna specialutbildade behöva enligt docenten Edström reumatikeravdelningarna special-

sträckning utbildade interner. Ur denna framföres som ett önskemål, att de synpunkt av statens stora reumatikeravdelningarna i sjukvârdskommitté föreslagna Stockholm och med läkare först utbyggas, Göteborg egna specialutbildade samt att även med 80

därjämte Lunda-avdelningen utbygges ytterligare

till 136 en vårdplats på. om-

sängar sammanlagt vårdplatser (motsvarande

medan de av kommittén mindre avdelkring 5,000 invånare), föreslagna icke skulle förrän erfarenhet vunnits om de stora avdelningarna utbyggas, ningarnas effektivitet.

I detta docenten Edström sammanhang gör ock en erinran mot sjuk-

vårdskommitténs sätt att beräkna för de vårdplatsbehovet reumatiskt sjuka.

Docenten Edström att allt vad man framhåller, hittills vet om de reuma-

tiska sjukdomarnas blott i vårt frekvens, ej land utan i allmänhet, talade

emot kommitténs uppfattning, att frekvens skulle vara ifrågavarande större

i Norrbottens län än i landet för De reumatiska övrigt. sjukdomarna vore

mindre vanliga i länder och landsdelar med mera kontinentalt torrt, klimat

än i sådana med mera maritimt åtminstone inom de klimat, subpolara delarna

av de zonerna. Detta hade tempererade även sin giltighet för vårt land,

och i överensstämmelse därmed skulle den reumatiska sjukdomsfrekvensen vara lägst i Norrland med dess mera ›kontinentala» klimat. Med utgångspunkt från den uppgivna siffran för Norrbottens län talade sannolikheten

för ett vårdbehov av en omkring plats på 3,000 invånare för mellersta och

södra Sveriges innanland samt en omkring plats på 2,000 invånare för

mellersta och södra kustländer. Under sådana Sveriges förhållanden komme

man till ett totalt för vårt land av vårdplatsbehov 2,000 ä 2,500 vårdplatser,

en siffra, som sannolikt även den vore i underkänt och som förutsatte, att

fortfarande en stor del av reumatikervården skulle kunna ske å de allmänna

interna

lasarettsavdelningarna och de odelade lasaretten ävensom ambula-

toriskt.

Överläkaren vid kuranstalten i L. ansluter Norrköping, Brahme, sig i

läkarfrågan till sjukvårdskommitténs men uppfattning ifrågasätter, närmast

med utgångspunkt därifrån, av en så stark

lämpligheten koncentrering

av vården, som kommittén Doktor föreslagit. Brahme yttrar sålunda

bland annat:

En särskild utsättes lätt

reumatikerläkare för faran att med åren bliva

alltför ensidigt en nackdel som inställd, ingalunda får underskattas med häns n till att de fall, som inkomma till de reumatiska avdelningarna, ej

alltidy lida av den sjukdom, för vilken de blivit insända. min

Enligt uppfattning är det därför om en fördelaktigast invärtesläkare vid den ordinarie

invärtesavdelningen kan omhänderhava även vid en dit

sjukvården eventuellt förlagd reumatisk för

avdelning. Förutsättningen detta är emellertid att

den medicinska är för avdelningen ej stor, enär läkaren i sådant fall ej har möjlighet att i

tillräcklig utsträckning hinna med arbetet vid den reuma-

tiska avdelningen. min erfarenhet Enligt kräver nämligen en reumatisk av-

delning ungefär samma arbetstid som en ordinär medicinsk avdelning (räknat i till antalet

proportion sängplatser). Om man sålunda räknar med en

medicinsk avdelning exem elvis 120 och på platser en reumatisk avdelning på cirka 60, så kommer en ombination av dessa att en utgöra högst be-

tydande arbetsbelastning hos läkaren.

Ett annat moment som i detta bör sammanhang ej förbises är, att den

fysikaliska behandlingen vid våra medicinska alltid

avdelningar ingalunda är fullt tillgodosedd, vare tillfredsställande eller

sig genom badanordningar

genom uppsättning av elektriska och andra som — skötta av erapparater, farna händer — vinna allt större betydelse vid skötseln av viktiga sjuk-

domsgrupper. Genom kombination med reumatiska

avdelningar tvingas dessa allt mera in i den

behandlingsformer allmänna sjukhusrutinen och

komma hela och därigenom sjukhuset vården därstädes till godo. Ett all-

mänt anordnande vid våra delade sjukhus av reumatiska avdelningar (givetvis av mindre storlek ån det stora flertalet av de hittillsvarande) skulle enmin så komma att spela en stor rolliallmänvården ligt mening småningom å framför allt de medicinska vilket i sin tur medför en föravdelningarna, av den allmänna folkhälsan. bättring

slutomdöme uttalar doktor Brahme, att redan från rent medicinska Såsom såvitt alldeles lokala förhållanden talade dir-

synpunkter borde, ej speciella

åtminstone vid ett delat lasarett i län tillgång finnas till en emot, varje reumatisk ansluten till lasarettets medicinska avdelning. avdelning,

Overläkaren vid kuranstalten i Västerås, A. Bjure, understryker behovet

av aven för de akuta fallen samt förordar från denna utgångs-

sjukhusvård

inrättande av en i varje län. Doktor Bjure anför punkt reumatikeravdelning hårutinnan i huvudsak efter att hava betonat vikten av att de följande, reumatiskt och särskilt de akuta fallen om hand så tidigt som sjuka togos

möjligt. En för akuta reumatikerfall fullt tillfredsställande vård kan ännu ej och torde med all sannolikhet heller i framtiden, av latsbrist å ej på grund de medicinska kunna där i den utstråc ning, som avdelningarna, lämnas måste anses vara i önskvärd. Aven om de reumatiska fallen högsta grad tillkomsten av medicinska avdelningar, utvidgning av förutvagenom nya rande sådana samt inrättande av konvalescentavdelningar kunna i genom allt större antal beredas vård, så kan man dock knappast förutsätta, att vederbörande huvudman skall sträcka så att vården av alla akuta sig långt, reumatiska fall kan bli fullt tillfredsställande. För att så skall kunna bli kommer det utan tvivel att bli med ingripande från annat fallet, nödvändigt förmenande vore bästa den, att län håll. Enligt mitt lösningen varje finge .sin reumatiska som vore tillräckligt stor att, efter mycket kort avdelning, såväl de kroniska fallen som de lindrigare akuta fallen väntetid, mottaga samt också de svårare akuta fallen, så fort dessa lämpligen kunna slutligen från den medicinska Detta förutsätter ett

överflyttas avdelningen. givetvis

intimt samarbete mellan den reumatiska och den medicinska avdelningen, vilka båda liksom hittills böra ledas av samma överläkare. Att intaga de svårare fallen direkt den reumatiska avdelningen torde ej vara läm ligt, på

då denna avdelning därigenom endast skulle bli en slags medicinsk av-

delning. Överlåkaren vid kuranstalten i Umed, S. Ekvall, betonar likaledes vikten

av att de akuta fallen erhålla enär de eljest hade en bestämd

sjukhusvård,

tendens till kronicitet med En akut polyarthrit borde således

progession.

ha en övervakad och denna borde i större utomsorgsfullt efterbehandling än nu ske anstalt. De snbakuta eller subkroniska fallen sträckning på. borde .också så som kuranstalterna och vårdtiden intagas tidigt möjligt på där relativt De borde tillika noggrant följas genom pen-

göras långvarig.

eller hemortsläkare, sedan de utskrivits, för att snabbt

sionsnåmnderna

återbefordras till kuranstalterna vid intråffande försämring, en sak som

emellertid i visat svår att enär de sjuka, då de praktiken sig genomföra, kanna hellre ville vistas i hemmen än anstalt började sig återstållda, på med dess J åmväl muskelreumatismen och ischias borde enligt doktor tvång. Ekvall beredas samma förmåner med avseende å vårdmöjligheter som de

reumatiska ledsjukdomarna.

Doktor Ekvall tillråder emellertid en viss vid vårsamtidigt försiktighet dens utbyggande. Åtminstone beträffande män vore det att tydligt, platsbehovet minskades i tider, då vore som till stor arbetstillgången god, något del sammanhängde med bristande insikt hos de om besjuka sjukvårdens tydelse för deras reumatiska åkomma. Stundom emellertid också bidroge patientavgiftens storlek till att reumatikerklientelet sökte in ej sig på pensionsstyrelsens kuranstalter. Lägsta dagavgiften å dessa anstalter vore

nämligen högre än motsvarande allmän sal vid lasaretten. Det

avgift på finge emellertid anses vara klart av ansökningarna till kuranstalten i Umeå.,

att mellersta eller södra Norrland vore i behov av en reumatikeranstalt om

minst 40 ä 60 platser.

Gentemot de båda sistnämnda överläkarna hävdar överläkaren vid kur-

anstalten i Malmö, professorn M. Ljungdahl, i om de akuta och subfråga akuta fallens behandling samma som statens uppfattning sjukvårdskommitté.. Efter erinran, att »reumatism» är

begreppet synnerligen oenhetligt och till

sin natur ännu outforskat, anför sålunda bland annat: professor Ljungdahl

Inom de tekniska disci linerna, kirurgi m. fi., är det icke att säreget,

kring

en specialitet växer teknik och Inom den upp behandlingsmetod. interna medicinen, där man har eller har att vänta medel för bot och bättrin , som ej åsyfta att avlägsna något främmande, omplacera något felaktigt stält etc. utan att normala funktioner och har man påverka motaktioner, åter funnit det helt naturligt att låta specialiteten koncentreras vissa. kring sjukdomar eller vissa organs sjukdomar. Från ser man då ut sjukdomen över och bestämmer behandlingen. Det är där att en vanskligt skapa specialitet kring en sådan elektricitets-, bad-, eller

massage- strålbehandling,

vilken nu användes vid de reumatiska Man kommer då att sjukdomarna. se och bedöma sjukdomarna från vilket är bakvänt. Frånsett

behandlingen,

de grövre förändringar, som falla inom den redan bestående specialiteten Ortopedi, hör så gott som allt inom det, vi rubricera som till reumatism, invärtes medicinen. andra sidan är det faktiska att det finns en massa mänläget sådant, niskor med åkommor, som med endast kunna behandlas med framgång bad, massage eller dylikt och som få den om de vårdas av

behandlingen bättre,

i behandlingen erfarna och med de sjukliga förändringarna förtrogna läkare, och som slutligen kunna få denna särskilt inrättade

behandling billigare på

anstalter än å de allmänna sjukhusen, även om desamma erhölle nödigt utrymme för essa patienter. På grund av dessa rent praktiska lärer det vara nödvänomständigheter digt att tills vidare laborera med reumatism och inrätta nödi t. specialiteten antal anstalter för patienter, lidande av hithörande åkommor. Men av skä , som nyss anförts, bör man räkna med nämnda principiella betänkligheter och därför hålla denna specialitet inom snäva ram. Då det möjligast gäller reglerna för avgränsningen av klientelet, bör man alltså det mesta lägga möjliga på de interna och de Ortopediska avdelningarna samt hänföra så. få som möjligt till reumatism och dess anstalter. står specialiteten Jag sålunda här i bestämd motsats till den åsikten, att anpensionsstyrelsens stalter borde taga hand om även de subakuta, även de akuta enligt somliga fallen. «

Till stöd för denna min må att beuppfattning ytterligare framhållas, greppet reumatism varit något än mer än för närvarande. Från

inhomogent

detsamma ha under .årens utsöndrats giktiska och tabetiska, septiska lopp och och tuberkulösa m. fl. ledförandringar. Det kan med tämgonorroiska stor säkerhet att denna avsöndringsprocess kommer att fortligen antagas, att reumatism kommer att bli mindre och mindre samt att gå, specialiteten med av ospeciñka medel och dylikt behandlingen bad, massage, injektion kommer att ersättas med en mera kausal och terapi. Denna avspecifik med ökad och större terapeutiska möjli heter,

söndring, liktydig kunskap

bör stå som det allt annat dominerande spörsmålet, och mot et bör stora, om av reumatismen som specialitet ses. För utformfrågan utvecklingen av den verksamheten detta, att alla mera obestämda, ningen praktiska betyder framför allt de akuta fallen. böra hänvisas till de allmänna sjukhusen och

endast de kroniska fallen till anstalter. Hårtill kommer,

pensionsstyrelsens

att man att beröva de allmänna dessa fall icke blott förgenom sjukhusen ur den där han enligt sjukdomens natur flyttar patienten diagnostiska miljö, hör till skada såväl för honom som för tänkandet och handhemma, själv landet å denna utan även minskar att utavdelning trycket på landstingen forma sina för medicinska fall. En alltför stark utveckling av reumasjukhus tikervården kommer sålunda att störa utvecklingen det interna området, på vilket sina håll redan torde ha skett. på

Professor att han, av vad sålunda Ljungdahl tillägger, just på grund

anförts, biträder uppfattning, att en utbyggnadsplan

sjukvårdskommitténs

för reumatikervården, i avvaktan vidare erfarenhet, bör givas en betypå

dande elasticitet samt att bör ske i form av smärre utbyggandet regelmässigt

i till länslasarettens medicinska avdelningar. Skilsavdelningar anslutning mässan mellan inre medicin och reumatikervård bleve då ej så definitiv

en av rum utan kunde, då så erfordrades, utjämning platsbehovet äga genom

emellan. Skulle reumatikervården av överñyttning avdelningarna på grund

och inskränkas, bleve det

nytillkommande kunskaper terapeutiska resurser

lätt att inrättandet av medicinska avdelöverflödiga utrymmet fylla genom

ningar.

Överläkaren vid kuranstalten i H. Camitz, ansluter sig i huvud- Göteborg, för reumatikervårdens men

sak till sjukvårdskommitténs plan utbyggande

föreslår vissa. Han därvid mellan den infektiösa. kompletteringar. skiljer

formen och den icke-infektiösa formen av ledgångsreumatism. (deformerande)

av den infektiösa ut-

Sina synpunkter på behandlingen sjukdomsformen

vecklar doktor Camitz sålunda.:

Den nuvarande är med sina ständiga värmebehandarthritbehandlingen och de värdefulla kliniklingar (gyttja, ljusbad etc.) synnerligen påfrestande kunna under nuvarande förhållanden icke användas under interplatserna vallen mellan de Att å andra sidan hemegentliga behandlingsperioderna. sända till ofta hem eventuellt vunna resultat patienterna dåliga äventyrar

alldeles för En annan synpunkt av stor vikt är att långvariga mycket.

kroniska ofta medföra för att återgå till sjukdomar svårighet patienterna ordnat i all om detta arbete ar betungande, såsom vanligt arbete, synnerhet Att då ordna ett arbete visar i regel hart när lämpligt sig

grovairbete. omöj igt.

Idealet skulle vara att som erhållit klinikvård, under troligen patienter, mellantiden till nästa kunde överüyttas till mindre dyrbehandlingsperiod bara och där läras ett lämpligt arbete, för rekonvalescentavdelningar

att sedermera med mellanrum Naturlämpliga återtaga klinikbehandlingen. ligtvis bör därvid hållas i minnet, att en hel del infektiösa fall kunna läkas ut snabbt nog och återtaga sitt vanliga arbete. Det att synes mig tydligt, om staten tager hand om en med en med så förpatient sjukdom långdraget lopp som i dessa fall, staten skall hava hela i sin hand ända behandlingen till den punkt, då patienten är läkt eller kommit över i ren invaantingen liditet. Genom den nu skisserade detta mål nått. behandlingsplanen synes mig

Rörande behandlingen av den icke-infektiösa anför sjukdomsformen doktor Camitz följande.

För de rena deformerande arthriterna är den olikliniska behandlingen i regel bäst. De kunna då ofta under behand fortfara med sitt ingstiden arbete, och endast i enstaka fall behöves kortare tids Man kan sjukvård. naturligtvis ej blunda för att i en del fall den vården kan förpolikliniska svåras av att patienten har sin verksamhet så från förlagd långt polikliniken. Möjlighet torde dock finnas att ordna vederbörandes vivre i samband med de föreslagna enklare I en del rekonvalescentavdelningarna. fall, exempelvis »malum coxse senile», kan endast i enstaka

något egentligt behandlingsresultat

fall erhållas och där försattes patienten snabbt i ett rent invaliditetstillstånd. Så kan även vara fallet med avancerade fall av av kotorna och deformering axellederna. I andra fall kan en rad av dessa även behöva utpatienter i ett lättare liksom i ovan omskrivna fall av den infektiösa

” bildning arbete,

typen. Genom en långt driven poliklinisk vinnes, att de behandling dyrbara klinikplatserna kunna battre utnyttjas, vårdkostnaderna bliva och billigare patienterna kunna ofta fortsätta sitt liv.

normala

Beträñande vårdens närmare utformande betonar doktor Camitz bland

annat, att de självständiga reumatiska klinikerna böra alltför ej göras stora, helst större än 56 motsvarande tvenne ej platser, avdelningar om 28 platser, en för män och en för kvinnor. Med dessa kliniker av ovan borde, antydda skäl, förenas en mycket stor med en sådan

poliklinikavdelning utrustning,

att bad i olika former, och kunde i massage rörelseterapi givas praktiskt taget huru stor utsträckning som helst. kliniken borde ledas av en Själva intern läkare med hjälp av en skolad Den behandortoped. polikliniska lingen borde ledas av ortopeden, som skulle hava till alla tillgång behövliga

hjälpmedel, såsom laboratorium,

röntgen, bandageverkstad, gipsningsrum m. m. Med iltgångspunkt härifrån förordar doktor Camitz, att reumatiska

avdelningar upprättas vid alla centrallasarett, utan att han anser sig i stånd

att föreslå någon gradering i om för deras fråga ordningen utbyggande. Behovet av för reumatiskt

konvalescentavdelningar sjuka understrykes

av, förutom doktor Camitz, professor S. Ingvar och docenten G. Edström,

båda i Lund. Båda avse därvid närmast akuta fall, enär dessa under nu-

varande förhållanden icke komma i av den som de behöva. åtnjutande vård, Även om de bli intagna tillräckligt medicinsk få tidigt på. någon avdelning, de i regel icke ligga kvar För fall skulle därför

tillräckligt länge. dylika rekonvalescentavdelningar vara till stor Om än konvalescentavdel-

nytta. ningar behövas för andra sjukdomar, anser att sådana avprofessor Ingvar,

delningar äro särskilt nödvändiga för barn och med reumatisk feber.

ungdom

Slutligen har frågan -om anordnande av dispensärverksamhet för

reumatiskt sjuka berörts i av har denna några yttrandena. Utförligast

behandlats av överläkaren vid kuranstalten i Västerås, doktor Bjure. fråga Denne erinrar till en att pensionsstyrelsen redan för närvarande början, utövar en viss över sina efter kurens slut att med tillsyn patienter genom biträde av pensionsnämndens ordförande på orten efterhöra deras tillstånd

och vid behov remittera dem till ny läkarundersökning, vidare genom full-

av redan eller tillstyrkt tandvård, remiss till vanföljande påbörjad genom föreanstalt för av läkare föreslagen specialbehandling samt slutligen genom

beredande i sällsynta fall av Härefter doktor Bjure

yrkesutbildning. yttrar

i huvudsak följande.

Det kan ej vara möjligt för pensionsstyrelsen att på detta sätt givetvis öva en och säkerligen blir resultatet många gånger lika litet fullgod tillsyn, tillfredsställande för pensionsstyrelsen som för atienten. Många patienter, som vid varit fullt återställ a, ha hittills ofta ej kunnat utskrivningen ej erhålla arbete och ej heller fått tillräckligt understöd av det alllämpligt männa under tiden, de väntat sådant arbete, vadan de förr eller senare på att till sitt förutvarande eller annat tungt arbete, med tvingats återgå tunga och kanske som följd. Patienten har då på nytt försämring arbetsoförmåga

sökt läkare, som remitterat honom till ny kur, och därmed har kretsgången

å Aven ett ej ringa antal patienter, som efter genomgången börjat nytt. kur varit i stånd att till sitt arbete, låt vara att många av dem fått återgå att en viss försiktighet första tiden, återkomma för ny tillsägelse iakttaga kur efter eller kortare tid. Vid utfrågning av patienterna har det längre därvid ofta kunnat konstateras. att arbetet varit olämpligt för dem, att deras besvär till därav förvärrats trätt nytt samt följd respektive up på

ohetydliga

att de ej kunnat erhålla den mån a gånger relativt ändring i arbetet, som föreslagits vid utskrivnmgen från kuranstalten. Med till dessa erfarenheter kan underlåta att framhålla, hänsyn jag ej

att de i och för sig utomordentliga åtgärder, som från pensionsstyrelsens

sida hittills vidtagits för reumatici, i många fall endast inneburit halvgjort arbete och i vissa fall ett arbete till eller obetydlig där man ingen nytta, dock, min bestämda en annan organisation av enligt uppfattning, genom den sjukvårdande verksamheten säkerligen skulle haft utsikter att nå bestående resultat. Jag syftar härvid på ett av mig år 1928 framlagt förslag ordnande av för reumatiska åkommor. Detta angående dispensärverksamhet mitt av en del men rönte också bestämt motstånd förslag mottogs välvilligt av andra. Det föranledde dock en motion till 1929 års riksdag av herr

Gustafsson i Kasenberg. I infordrade utlåtanden ställde sig pensionsstyrelsen och medicinalstyrelsen ej direkt avvisande till förslaget men ansågo kunna detsamma. En fortsatt utbyggnad av kuranstaltssystesig ej tillstyrka met vara Motionen blev med anledning härav också avansågs tillfyllest. Vid läkarmötet år 1930 framfördes mitt förslag på nytt, men blev slagen. heller då oaktat man denna kunnat stödja sig å. en rapport ej godtaget, gång om resultat av en ungefär liknande verksamhet i erlin. gynnsamma I mitt då gjorda diskussionsinlägg ställde jag i utsikt, att ett försök med vid reumatiska skulle anordnas i ett samdispensärverksamhet sjukdomar hälle i Västmanland. Ett sådant försök har nu i cirka 5 år fortgåtti Surahammar i överensstämmelse med mina intentioner. Enär läkaren ungefärlig därstädes, doktor J. Bellander, i önskvärd utsträckning hunnit att ägna ej åt verksamhet, kan försöket ej anses vara helt slutfört sig ifrågavarande ännu. De tills dato vunna erfarenheterna synas dock tala för att en dylik är De slutsatser, doktor Beldispensärverksamhet synnerligen behövlig. lander kommit till, överensstämma i viss mån med min ursprungliga plan-

läggning av det hela, såtillvida att det var min att fall mening, tvivelaktiga skulle närmare utredas å länets medicinska och att eventuella avdelning direktiv därifrån skulle kunna lämnas. Att, som doktor Bellander tänkt, utöka de lokala dispensärerna med en torde dock verklig centraldispensär på frågans nuvarande tämligen outredda stadium vara väl tidigt och är kanske ej ens i en framtid av behovet min bör påkallat. Enligt mening det för vinnande av ett full ott av en tills vidare utbyte dispensärinstitution

kunna vara tillräckligt meg en utbyggnad av den sociala kuratorsverksam-

heten vid lasaretten till att i särskild omfatta omvårdnaden av de grad just reumatiska patienterna. En sådan kurator bör ha en givetvis mycket mångsidig utbildning för att vara fullt insatt i alla de olika som kunna frågor, tänkas yppa sig inför u att bästa sätt ordna för sina klienter. pgiften på Till kuratorns ifter s ulle bland annat höra att reda upp taga noga på patienternas levnadsvillkor och arbetsförhållanden m. m. samt vid utskrivningen från lasarettet lämna råd och i samförstånd med läkaren goda upplysningar vid den reumatiska avdelningen. Han skulle dessutom samråda med de lokala dispensärerna, som därefter skulle ansvaret för de övertaga givna föreskrifternas efterföljande men dock även i så ofta det fortsättningen, kunde anses erforderligt, borde taga råd från centralen för reumatikervården, d. v. s. från länets reumatiska avdelning. De lokala dispensärerna böra emellertid de i stor utorganiseras så, att sträckning kunna på egen hand fullgöra sina Det mesta arbetet uppgifter. kommer enligt förslaget att åvila sköterskan i distriktet. För att hon skall hinna med att denna sin vid sidan av allt som hon är fylla uppgift annat, eller blir skyldig att utföra, år det ett att distrikten oeftergivligt villkor, ej äro för stora. Distrikt 3,000 äro alldeles för på personer säkerligen stora, i all synnerhet om hon även skall ha hand om Ett så stort sjukvården. distrikt lärer kräva en två så att uppdelning på sjuksköterskor, antingen en tager hand om och en om eller också själva sjukvården övriga uppgifter, så att en och samma sjuksköterska får bära hela bördan i distrikt på högst 2,000 personer. Det senare alternativet vara det lämp-

11,500,

synes igaste. .

J ämväl professor Ljungdahl anser, att en inom reumadispensärverksamhet tikervården säkerligen skulle ha fog för sig. Enligt professor Ljungdahls uppfattning måste dock _en dylik dispensärverksamhet sannolikt till anknytas anstalterna. Förrän sättet för ordnandet av anstaltsvården beslutats, vore

därför frågan om för

dispensärverksamheten ej mogen avgörande.

Docenten Edström anknyter för sin del till ett av sjukvårdskommittén gjort uttalande (sid. 316 o. f.) om den sociala kuratorsverksamhetens stora

betydelse för kroppssjukhusvården, speciellt vården av vanföra och tuberku-

lösa, samt påpekar, att sådan verksamhet torde vara av lika stor betydelse vid de reumatiska sjukdomarna som vid andra kroniska sjukdomstillstånd.

De sakkunniga.

Enligt de sakkunnigas uppfattning har i statens besjukvårdskommittés tänkande på ett övertygande sätt ådagalagts och betydelsen nödvändigheten av att på ett mera tillfredsställande sätt än hittills för vården av de sörja reumatiska ledsjukdomarna, i första hand de kroniska men fallen.

påverkbara

Den väg, sjukvårdskommittén härutinnan anvisat, ett mera allmänt nämligen emottagande av ifrågavarande sjuka å särskilda i till

avdelningar anslutning

medicinska ñnna de sakkunniga jämväl i hucentrallasarettens avdelningar, Vid av betänkandet och den av de sakvudsak riktig. remissbehandlingen

föranstaltade bland överläkarna vid pensionsstyrelsens

kunniga enquêten har ock i stort sett rått denna i nuvarande kuranstalter enighet på punkt. Från håll, bland andra centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund, några har som ändamålsenligheten av att för vård av emellertid, nämnts, ifrågasatts

reumatiskt inrätta särskilda avdelningar, på sätt sjukvårdskommittén

sjuka Huvudmotivet för är, att dylika avföreslagit. centralstyrelsens ståndpunkt medföra en alltför stor av de medicinska överlädelningar skulle ökning nu arbetsbörda och att de därför som regel måste

karnas redan tyngande

anordnas såsom med överläkare. En dylik självständiga avdelningar egna vore åter förbundets mindre lycklig, enär de utveckling enligt uppfattning

reumatiska utgjorde en sådan väl avgränsad sjuk-

sjukdomarna knappast att den i större borde bli föremål för specialisedomsgrupp, utsträckning Reumatikerfallen borde i stället vårdas å de allmänna lasarettsavdelring. där de med till sin natur hörde hemma. ningar, hänsyn De underskatta för sin del värdet av de motiv, sakkunniga ingalunda till för Frånsett de grövre som ligga grund centralstyrelsens ståndpunkt. som falla inom höra sålunda det stora flertalet ledförändringar, ortopedin, till den internmedicinska och ett reumatiska ledsjukdomar ostridigt gruppen sammanförande av nämnda till en specialitet är ur diagnossjukdomar egen tisk motiverad. Men å andra sidan är det faktiska läget synpunkt knappast att de reumatiska för en framgångsrik behandling sådant, ledsjukdomarna erfordra vilkas användande kräva särskild sakkunfysikaliska hjälpmedel, och hos såväl läkaren som honom underställd vårdperskap förtrogenhet som för klientel, på sätt sonal, samtidigt vårdavdelningarna ifrågavarande böra och kunna efter i viss mån sjukvårdskommittén framhållit, planläggas andra än de medicinska i allmänhet. De vid nuvarande linjer avdelningarna vunna vårdresultaten under senare år ock bereumatikeravdelningar synas att man i detta avseende är inne rätt Härtill kommer, att kräfta, på. väg. de reumatiska vad en av de sakkunniga verkställd ledsjukdomarna, enligt utvisar, hava en sådan omfattning och utbredning i landet, att utredning i ñertalet län står inför att utbygga de medicinska man uppgiften antingen för att ett vidsträcktare omhändertagande av sär- .avdelningarna möjliggöra skilt de kroniska reumatikerfallen eller ock anordna speciella avdelningar .för dem. Under sådana förhållanden anse de sakkunniga övervägande skäl tala för inrättande av särskilda för vård av reumatiska ledsjukavdelningar domar. De därvid från att staten, som har ett särskilt sakkunniga utgå »starkt intresse av att antal för reumatici kommer tillräckligt vårdplatser till stånd, träder understödjande emellan beträffande såväl avdelningarnas

inrättande som drift.

I om närmare konstruktion hysa de sakfråga reumatikeravdelningarnas i viss mån en från avvikande uppfattning.

kunniga sjukvårdskommittén

Detta bland annat ordnande å avdelningarna. gäller läkarfrågans

I detta hänseende har vid och

remissbehandlingen förenämnda enquête

tämligen olika meningar kommit till Medan sålunda i synes. somliga likhet med sjukvårdskommittén i huvudsak vilja bygga på nuvarande ordning, enligt vilken överläkaren å den medicinska

avdelningen jämte underläkare

handhaver vården jämväl å finna åter

reumatikeravdelningen, andra önsk-

värt, att

reumatikeravdelningarna göras helt självständiga och förestås av

egna specialutbildade överläkare. En tredje och förmedlande ståndpunkt intages av bland andra svenska för invärtes föreningen medicin, som anser, att i de fall, då den medicinska mer avdelningen inrymmer än 60-70 platser, vården å

reumatikeravdelningarna normalt bör handhavas av en biträdande

överläkare, dock att chefläkaren för den medicinska likväl bör avdelningen vara för sjukvården chef å

ansvarig jämväl reumatikeravdelningen, detta för

att den kontakten med den erforderliga medicinska avdelningen icke skall

upphöra. Reumatikeravdelningarna kunde då göras större än

sjukvårdskommittén föreslagit, om så befunnes önskvärt.

De äro ense med

sakkunniga statens sjukvårdskommitté därom, att reumatikeravdelningarna som regel böra på något sätt till de medicinska

anknytas

avdelningarna. Samtidigt måste emellertid tillses, att vården å reumatiker-

avdelningarna icke blir eftersatt av bristande tid för på grund medicinöverläkaren. Med hänsyn härtill och då de nuvarande medicinska avdelningarna till storleken variera torde man väsentligt, åtminstone tills vidare böra tilllämpa något olika organisation vid olika lasarett. De här-

sakkunniga vilja

utinnan, i nära anslutning till ett av svenska för invärtes medicin föreningen framlagt förslag, förorda följande riktlinjer. A a) Inrymmer den medicinska 40-60 och är avdelningen platser reuma-

tikeravdelningen av ungefär samma storlek, en överläkare

synes gemensam och tre eller, vid mindre två avdelningar, underläkare utgöra den ändamålsenligaste organisationsformen. En av kan därvid

underläkarbefattningarna

lämpligen erhålla karaktär av 1:e och innehavaren

underläkartjänst därav

förutsättas äga särskild erfarenhet beträffande av reumatiska

behandling

sjukdomar. b) Om det å den medicinska sammanlagda platsantalet och reumatikeravdelningen överstiger 120 men 150 och antalet å den ej platser förra avdelningen uppgår till cirka 80 a 90, torde 1:e underläkare i nyssnämnda stället böra jämlikt 14 § förordnas sjukhuslagen att i egenskap av biträdande lasarettsläkare på eget ansvar handhava vården å

reumatikeravdelningen,

eventuellt med av en 2:e

tillhjälp underläkare.

Där så låter bör den sig göra, biträdande överläkaren helst hava motsvarande ställning beträifande viss mindre del av den medicinska avdel-

ningen eller i annat fall som underläkare å sistnämnda tjänstgöra avdelning. Han kan ock anförtros

lämpligen föreståndarskapet för lasarettets fysikalisktterapeutiska avdelning, där särskild sådan finnes. Ur är det

vårdsynpunkt önskvärt, att den biträdande överläkaren en alltför kort tid å tjänstgör ej

reumatikeravdelningen. Å andra sidan bör han heller under alltför

ej lång tid vara knuten vid nämnda enär hans

avdelning, erfarenhet å det allmän-

medicinska området då lätt blir för snäv. En tjänstgöringstid av lägst 3 och 6 år ur nu anförda synpunkter lämplig. De sakkunniga högst synes härvid från att den biträdande överläkaren icke må vid sidan om sin utgå utöva Krav hava visserligen framförts på att denne tjänst privat praktik. läkare skulle tillerkännas en men detta torde i så fall böra dylik förmån, medföra en motsvarande för andra läkare i samma tjänsteställning. reglering Detta är emellertid ett som faller utanför ramen för de sakkun› spörsmål,

nigas uppdrag. Skulle å den medicinska avdelningen överstiga 90 och å c) platsantalet den reumatiska 60, torde en fullständig uppdelning å två helt avdelningen skilda böra ske och överläkaren å reumatikeravdelningen därvid avdelningar tilldelas även ett mindre antal rent medicinska vårdplatser, lägst 20. En dylik lärer närmast komma i för storstads- och universitetssjukanordning fråga husens del. I dessa relativt fall torde föreligga att fåtaliga inga svårigheter för å reumatikeravdelningen förvärva med invärtesmedicinen överläkartjänsten i allmänhet fullt och för densamma även framdeles intresserade förtrogna läkare. Genom att låta en underläkare å såväl interntjänstgöra samtidigt som kan för kontakten med den avdelningen reumatikeravdelningen övrigt allmänna medicinen i nu antydda fall i ej ringa mån underlättas.

En annan punkt, där en uppmjukning av sjukvårdskommitténs förslag

önskvärd, är om vilka fall, som böra vårdas å de speciella synes frågan Att härvid de kroniska men påverkbara fallen av reumatikeravdelningarna. reumatiska i första hand böra komma i fråga, torde stå utom ledsjukdomar diskussion. Lika att sådana kroniska fall, vilka avses i gäl-

självfallet är,

lande bestämmelser om -till hem för kroniskt sjuka, icke böra statsbidrag å reumatikeravdelningarna. Olika uppfattningar hava däremot, emottagas såsom av de beträffande de framgår avgivna yttrandena, gjort sig gällande akuta och subakuta fallens vård. Med till vad förut anförts angående de reumatiska sjukdomarnas hänsyn natur är det ur att de akuta och givetvis principiell synpunkt riktigast, subakuta reumatiska ledfallen, i likhet med andra akuta invärtesfall, vårdas å de medicinska och att reumatikeravdelningarna förbehållas avdelningarna de kroniska fallen. Men i torde det bli svårt, för att

nyssnämnda praktiken

icke att en bestämd skillnad mellan ifrågavarande säga omöjligt, upprätthålla akuta och kroniska reumatikerfall. Förutom att i och för sig är gränsen har sålunda ett flertal överläkare vid nuvarande reumatikeravdelflytande, betonat vikten av att även de akuta ledfallen i större utsträckning ningar än hittills beredas tillfälle till i skede, enär de eljest lätt

sjukhusvård tidigt

till kroniskt stadium. Med den som för närvarande övergå överbeläggning, i allmänhet råder de medicinska torde en ökad beläggning på avdelningarna, å lasaretten med akuta reumatikerfall inom en snar framtid icke låta sig med mindre än att de i viss utsträckning emottagas å de speciella göra Det lärer icke kunna förutsättas, att reumatikeravdelningarna. nämligen skola visa att vid sidan om inrättande av särskilda landstingen sig villiga

reumatikeravdelningar utöka de medicinska avdelningarna för att bereda

ytterligare plats åt akuta reumatikerfall, helst som andra sjukvärdsuppgifter

av trängande natur påkalla deras snara medverkan. Med den stora betydelse, de reumatiska ledsjukdomarna hava i invaliditetshänseende, kunna ej heller från statsfinansiell synpunkt bärande skäl anföras mot en utvidgning av i nu De

reumatikeravdelningarnas uppgifter angiven riktning. sakkunniga

V vilja därför förorda, att där akuta fall av av ledgångsreumatism på grund platsbrist icke kunna å de medicinska de istället i emottagas avdelningarna, må å de

intagas speciella reumatikeravdelningarna, dock att där fråga är i

om barn, dessa i första hand böra beredas vård å de särskilda barnavdelj ningarna, där sådana finnas. Å andra sidan böra fall av kroniska artriter, g vilka huvudsakligen kräva ortopedisk vård, företrädesvis å de emottagas

‘I

Ortopediska avdelningarna, där sådana finnas, eller eljest å de kirurgiska i avdelningarna.

i

Mera tveksamt vara, huruvida även de s. k. synes neuralgierna (huvudsakligen fall av muskelreumatism, och såsom från ryggskott ischias) böra, j något håll påyrkats, beredas motsvarande förmåner som de akuta ledsjuk- ; domarna. Ett emottagande av jämväl dylika fall å reumatikeravdelningarna

skulle på grund av fallens talrikhet lätt kunna leda till att de kroniska fallen

av ledgångsreumatism, för vilka nämnda avdelningar egentligen äro avsedda,

icke skulle kunna i önskvärd beredas vård. Dessutom omfattning erforderlig är det i åtskilliga fall av svårt att med bestämdhet huruneuralgier avgöra, vida grunden är av ›reumatisk» natur i medicinsk eller mening ej. Svårigför dessa fall

heterna att erhålla vård på annat håll, den ofta långvariga

i

arbetsoförmågan och den hotande invaliditeten tala emellertid för att dessa z

fall icke böra helt från vård å Med

utestängas reumatikeravdelningarna.

hänsyn till vad nyss anförts bör dock härvid stor försiktighet iakttagas.

Såsom ovan nämnts, vid sin utgick sjukvårdskommittén uppskattning av platsbehovet för de kroniska reumatikerfallen från en inom pensionsstyrelsen utarbetad promemoria, där nämnda behov approximativt uppskat-

tats till en plats 4,000 invånare i Norrbottens och Västerbottens län per samt en plats 5,000 ä 6,000 invånare i län, och kom med dessa per övriga utgångspunkter efter vissa modifikationer fram till ett totalt erforderligt platsantal av omkring 1,000. I en del bland andra av medicinalyttranden, styrelsen och svenska föreningen för invärtes medicin, har rent allmänt

framhållits, att denna av vore för och icke uppskattning platsbehovet låg komme att stå sig. Från ett håll* har dessutom att erfarengjorts gällande, heten talade för att den reumatiska vore i Norrsjukdomsfrekvensen lägst land med dess mera ›kontinentala» klimat samt att med denna utgångspunkt vårdbehovet sannolikt utgjorde en plats 3,000 invånare för mellersta och per södra Sveriges innanland och en för mellersta och plats per 2,000 invånare södra Sveriges kustland. Det totala beräknades till a platsbehovet 2,000 2,500 platser, därvid förutsattes, att en stor del av reumatikerfallen alltjämt

‘ Se sid. 38.

skulle vårdas å de medicinska avdelningarna och de odelade lasaretten ävensom polikliniskt. För att i möjligaste mån bilda sig en uppfattning iförevarande spörsmål hava de sakkunniga låtit verkställa utredning rörande antalet inom varje län å lasarett (de av pensionsstyrelsen disponerade avdelningarna undantagna), och å militärsjukhus intagna civila reumatikerfall åren 1933-1935. sjukstugor Av förut antydda skäl har därvid skilts mellan de egentliga ledsjukdomarna, artritfallen, å ena sidan och de s. k. neuralgierna å andra sidan. Däremot hava de sakkunniga icke skilt mellan de akuta och kroniska artritfallen, helst som finnes att siffrorna för de relativt fåtaliga kroanledning antaga, niska lasarettsfallen ingalunda motsvara det verkliga platsbehovet för sådana fall. Resultatet av denna undersökning återñnnes i bilaga VI. Som ha i genomsnitt under nämnda år å ifrågavarande sjukvårdssynes anstalter vårdats ej mindre än omkring 15,500 reumatiskt sjuka per år, varav över 10,000 artritfall. För att emellertid åstadkomma en fullständigare bild av antalet vårdade reumatikerfall och deras fördelning i landet har genom försorg verkställts en undersökning angående fördelpensionsstyrelsens å de olika länen av de reumatici, som år 1934 vårdats å de av styningen relsen samt de fristående kuranstalterna disponerade lasarettsavdelningarna

i Åre, Tranås och Nynäshamn eller av styrelsen hänvisats till vård å sommar-

kurorter. Sammanställas de uppgifter, som därvid framkommit (se büaga VII), med ovanberörda uppgifter i bilaga VI, erhålles det resultat omstående tabell utvisar. Såsom mätare av platsbehovet å reumatikeravdelning äro tabellens siffror givetvis föga exakta. Förutom att de till övervägande del avse akuta eller subakuta fall, torde de i vissa fall ligga något över antalet faktiskt vårdade, enär vid delade lasarett ett och sammafall kan ha vårdats å såväl

den medicinska som den kirurgiska (respektive Ortopediska) avdelningen

och därigenom blivit dubbelfört. Vidare lära å storstads- och universitetssjukhusens medicinska och kirurgiska avdelningar ha vårdats åtskilliga fall, som hemortsrätt i storstad eller län. Å andra sidan måste ej äga respektive beaktas, att i flertalet län kroniska reumatikerfall hittills endast i ringa ut-

sträckning kunnat emottagas å lasarettens allmänna avdelningar på grund

av rådande platsbrist därstädes. I den mån sjukhusvård varit erforderlig

och sådan på grund av patientens framskridna ålder, förmögenhetsställning

eller andra skäl ej kunnat beredas genom pensionsstyrelsens försorg, hava de kroniska fallen varit hänvisade till privata sjukhem och hem väsentligen vilka här icke redovisats. ock beretts

för kroniskt sjuka, Åtskilliga fall hava

vård i sina hem, ehuru varit önskvärd för deras åternödtorftig sjukhusvård ställande eller förbättrande. Med hänsyn härtill och till det förhållandet, att ett stort antal kroniska reumatikerfall enligt erfarenheten kräver sjukhusvård i två eller flera hava de sakkunniga, trots de osäkra omgångar, ansett kunna förorda en utbyggnad av reumatikervården

premisserna, sig

så, att denna i stort sett kommer att motsvara det vid den verkställda undersökningen för hela riket erhållna medeltalet artritfall av 2 per 1,000 1459 37 4

Medeltal per år vårdade reumatikerfall åren 19 --1935 enligt bilaga VI och VII.

(inkl. Norrköping)

(inkl. Malmö och Hälsingborg) Hallands län 300 2.0 158 458 3.0 Göteborgs och Bohus » 675 1.4 291 966 2.0 (inkl. Göteborg)

Västmanlands . . . . . . . . . . . . . . . . 450 2.8 206 656 4.0 Kopparbergs 468 1.9 246 714 3.0 Gävleborgs 433 1.6 187 620 2.2 (inkl. Gävle)

Hela. riket 12,305 2.0 I 5,721 18,026 2.9

invånare. Räknar man med samma medelvårdtid, som för närvarande tilllämpas vid pensionsstyrelsens kuranstalter och där befunnits tämligen väl avvägd, d. v. s. drygt 2 månader per kur, skulle detta med modiñkanågon tion innebära en utbyggnad av reumatikervården till en plats per 3,000 a 4,000 invånare, vilket ock de sakkunniga motsvara rimliga krav. De synes sakkunniga hava stärkts i denna sin av det förhållandet, att uppfattning l Inkl. de Ortopediska avdelningarna i Lund och Malmö.

nuvarande reumatikeravdelningen i Västerås, som inrymmer 56 platser, under de senaste åren till absolut övervägande del belagts med patienter från Västmanlands län, vilket län enligt nyss angiven norm skulle vara berättigat till inemot 50 platser. För hela riket skulle en utbyggnad efter sagda norm medföra en total platstillgång av i runt tal 1,800 platser, å vilka skulle kunna vårdas omkring 10,000 personer per år. Ehuru det väl kan tänkas, att dessa platser efter någon tid visa sig otillräckliga för emottagande av alla dem, som önska vård därstädes, anse de sakkunniga dock försiktigheten g s att man tills vidare sig med en utbyggnad av nu nämnd ombjuda, åtnöjer fattning. Därvid förutsättes emellertid, att flertalet akuta fall liksom hittills å lasarettens allmänna avdelningar samt att i övrigt poliklinisk emottages vård anordnas enligt de riktlinjer, de sakkunniga i det följande angiva. För närvarande disponerar pensionsstyrelsen 386 vårdplatser för reumatici å olika lasarett och därmed jämställda sjukhus, av vilka dock 30 torde komma att bortfalla. Styrelsen för Göteborgs vanföreanstalt har nämligen i skrivelse till medicinalstyrelsen den 17 januari 1936 framlagt förslag till avhjälpande av rådande platsbrist å anstaltens klinik m. m., vari bland annat förordats, att för ändamålet skulle i anspråk de av pensionsstyrelsen tagas nu disponerade platserna därstädes. Ur de synpunkter, de sakkunniga hava. att företräda, synes häremot intet vara att erinra under förutsättning, att dessa platser på något sätt ersättas. Vidare må erinras, att ett ej ringa antal (år 1934 omkring 300) reumatici med fördel vårdats å pensionsstyrelsens fristående kuranstalter. Sistnämnda anordning anses, såsom ovan närmare utvecklats, av vederbörande anstaltsläkare vara av stor betydelse även för vården av det där intagna neurosklientelet samt för en ekonomisk drift av anstalten, särskilt med hänsyn till de fysikaliska hjälpmedel, som under alla förhållanden måste finnas å ifrågavarande anstalter. Önskemål har ock uttalats om en vidgad av denna vad de sak-

tillämpning anordning. Enligt

inhämtat äro nämnda anstalter i diagnostiskt och terapeutiskt hänkunniga. seende nöjaktigt utrustade för att även reumatiskt sjuka, om ock emottaga beträffande Åre-anstalten en viss komplettering härutinnan synes önskvärd. Vid sådana förhållanden anse sig de sakkunniga böra räkna med att ett mindre antal platser, högst 1/4 av samtliga, å. de nuvarande fristående neurosanstalterna alltjämt komma att beläggas med reumatikerfall. Med denna skulle + 135) 485 redan be-

utgångspunkt sammanlagt omkring (350

ñntliga framdeles stå till förfogande för reumatikervård. Antalet platser erforderliga platser skulle då begränsa sig till omkring 1,300. ytterligare Mellan de olika länen torde inom angivna ram en avvägning av platsnyss behovet böra ske med beaktande av dels redan befintliga anstalter och av-

delningar av olika slag, där vård av reumatici med fördel kan ske, dels ock

länets vidsträckthet, kommunikationsmöjligheter och andra lokala förhållanden. Särskild bör även till läkarundervisningens behov av hänsyn tagas vårdplatser, liksom det ock bör tillses, att befintlig ortopedisk sakkunskap i mån Däremot tveksamt, huruvida de klimatiska möjligaste utnyttjas. synes förhållandena i de olika länen skola, sätt i ett yttrande förordats, tillpå

mätas någon avgörande betydelse vid platsbehovets bestämmande. Sistnämnda uppfattning synes icke tillräckligt grundad; siffrorna i ovanintagna tablå

giva i varje fall intet stöd för en sådan uppfattning. Såsom ett allmänt

önskemål vid de erforderliga platsernas fördelning inom landet framstår att såvitt erhåller 1 slutligen, varje sjukvårdsområde möjligt en egen avdel- .4 l ning. Förutom att tillgången till vård för landets invånare härigenom blir 4 l mera skulle en sådan i verka l jämn, utbyggnad hög grad befrämjande på l våra centrallasaretts förseende med en även för andra patienter erforderlig fysikalisk-terapeutisk utrustning. Under beaktande i möjligaste mån av samtliga nu angivna synpunkter hava de sakkunniga uppgjort vidstående plan för reumatikervårdens tillgodoseende i riket, därvid för överskådlighetens skull medtagits även nu beñntliga reumatikeravdelningar. Av planen framgår, att samtliga län utom Gotlands kunnat tillgodoses med egna reumatikeravdelningar. Därvid har dock samarbete i viss omfattning förutsatts dels mellan Stockholms stad och staten i fråga om avdelningen vid Karolinska sjukhuset, dels mellan angränsande sjukvårdsområden i fråga om avdelningarna i Norrköping, Kalmar (norra och södra), Lund (Hälsingborgs stad och Malmöhus läns landsting), Göteborg och Vänersborg. Tillika hava de sakkunniga, i enlighet med vad ovan sagts, utgått från att Stockholms stad och län samt Södermanlands, Gotlands, Jönköpings, Gävleborgs och Västernorrlands län ävensom i mån av behov andra län skulle för sina reumatici kunna. i viss utsträckning anlita de fristående anstalterna i Nynäshamn, Tranås och Åre. Samtliga sjukvårdsområden skulle för övrigt, i mån av behov och plats funnes ledig, äga att för speciella fall anlita riksplatserna å Karolinska sjukhuset. Såsom redan antytts är det ej osannolikt, att även om reumatikervården utbygges i enlighet med ovanstående plan, avdelningarna iåtskilliga län efter någon tid visa sig otillräckliga för emottagande av alla vårdsökande. Det är nämligen ett känt faktum, att tillkomsten av en specialavdelning inom ett län spontant framkallar ett ökat, förut latent vårdbehov av olika omfattning. Att söka tillfredsställa detta vårdbehov genom ett ytterligare utökande av antalet vårdplatser finnaf de sakkunniga icke tillrådligt, åtminstone icke i första hand. I stället torde i anslutning till reumatikeravdelningarna böra anordnas poliklinisk behandling av sådana fall, som icke erfordra i mån av behov, inrättas

oundgängligen sjukhusvård, samt, särskilda poliklinikh em för inackordering och eventuell sysselsättning av

poliklinikfallen under vårdtiden. Utrymmen för dessa anordningar böra beräknas redan från början och därvid tillmätas så, att de kunna tagas i anspråk jämväl för andra patienter, främst psykoneurosfall. I regel böra poliklinikhemmen endast vara öppna för patienter, som bo utanför poliklinikorten, men även andra patienter böra kunna där mottagas, då förhållandena i patientens hem eller andra omständigheter så påkalla. Då poliklinikhemmen kunna göras enkla till sin beskañenhet och utrustning, lära de

kunna åstadkommas och drivas för en relativt låg kostnad, i varje fall för en kostnad än och alltså i sin mån bidraga lägre själva vârdavdelningarna till att huvudmannens sjukvårdskostnader. begränsa

Plan för reumatikervårdens tillgodoseende.

Antal platser De sak- Sjukvårdsområde Plats för avdelningen per 3,500 kunnigas förinv. slag l r Stockholms stad . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . .. 50

Södermalm : 150

? Karolinska sgukhuset . . . . . . . . . . } 120 1

Stockholms lan . . . . . . . . . . . . .. Stocksund . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 80 50 * 40 50 Uppsala län . . . . . . . . . . . . . . . . .. Uppsala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Södermanlands län . . . . . . . . . . .. Nyköping eller Eskilstuna . . .. 55 50

''''' 9° 10°’ om 56

°?§:i%‘§:Z’i§iaLZig) §i?’ik% € ;$%p;gg‘::::::::::::::}

län . . . . . . . . . . . . .. Jönköping . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 67 60 Jönköpings län . . . . . . . . . . . . .. Växjö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 44 50 Kronobergs Kalmar lan . . . . . . . . . . . . . . . . .. Kalmar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 66 50 ’ ———— —— 3 Gotlands län . . . . . . . . . . . . . . .. 16 län . . . . . . . . . . . . . . . . .. Karlskrona. . . . . . . . . . . . . . . . . .. 42 50 Blekinge Kristianstads län . . . . . . . . . . . . . . Kristianstad . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 60 ” Malmöhus lan . . . . . . . . . . . . . . .. Malmö stad . . . . . . . . . . . . . . . . :. 40 50 Lund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 80 (= nu) (inkl. Malmö och Hälsingborg) Hallands län . . . . . . . . . . . . . . . . .. Halmstad . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 44 50

och Bohus län Göteborg . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 135 100‘ (nu 30) Göteborgs (inkl. Göteborg) .. _ 4 6 """"" ’‘°°’°“”“ 92

“E333???::::::::::::::::::l 28

Skaraborgs län . . . . . . . . . . . . .. Lidköping . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 70 56 (= nu) län . . . . . . . . . . . . . . . . Karlstad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78 60 Värmlands Örebro län . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Örebro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 62 60

Västmanlands län . . . . . . . . . . .. Västerås . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 46 56 (= nu) län . . . . . . . . . . . . . . Falun . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . L. . . 70 60 Kopparbergs Gävleborgs (inkl. Gävle) Västernorrlands län . . . . . . . . .. Sundsvall . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 80 60 län . . . . . . . . . . . . . . .. Östersund . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 40 50 Jämtlands Västerbottens lan . . . . . . . . . . .. Umeå, . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 61 60 (= nu)

Norrbottens län . . . . . . . . . . . . . . Boden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 59 -18(= nu)

Summa 1,785 1,650 Tillkommer vid neurosanstalterna 135

Hela riket 1,785

1 Därav förslagsvis 60 riksplatser. - 2 Norrköpingsavdelningen, eller därest en avdelning inrättas delarna av Kalmar län. -- ° Karolinska i Linköping denna, avses även för nordligaste ‘ Klientelet från övre delen sjukhusets riksplatser samt N ynasanstalten torde få. anlitas. — av Göteborgs och Bohus lan torde böra hänvisas till Vänersborgsavdelningen.

Poliklinikerna böra ock tjänstgöra som ett slags centraldispensärer med uppgift att bedöma från andra läkare inremitterade fall med reumatiska symtom samt med råd och

tillhandagå anvisningar rörande vård i hemorten

av reumatiska åkommor. Vid vederbörande lasarett anställda kuratorer böra självfallet taga hand även om reumatikerfallen och i mån bistå möjligaste dem i ekonomiska samt med anskaüande av angelägenheter lämplig sysselsättning eller yrkesutbildning efter slut. Förutsatt att behandlingstidens tjänsteläkare-, distriktssköterske- och kuratorsinstitutionerna i erutbyggas forderlig omfattning, lira. däremot särskilda lokala för ändamålet dispensärer icke bliva av behovet påkallade.

De reumatiska sjukdomarnas starka att leda till benägenhet invaliditet, därest de ej i tid bli föremål för det ioch för behandling, gör sig önskvärt, att reumatikervården i så som à utbygges hastigt tempo möjligt. andra sidan mana de ovissa momenten till

iplatsbehovsberäkningarna försiktighet.

Härtill kommer, att hälso- och åtskilliga viktiga förslag på sjukvårdens område redan föreligga eller äro under vilkas utarbetande, genomförande inom den närmaste framtiden ställa stora krav såväl som statens på landstingens ekonomi. De sakkunniga hava därför ansett böra räkna med en relativt sig lång tid för vårdens 8-10 år. Under denna tid utbyggande, förslagsvis bör det bli möjligt att närmare i landets olika delar pröva platsbehovet samt även i övrigt erfarenheterna från tillgodogöra sig nytillkommande avdelningar. Vid nu angivna förhållanden framstår det som ett att dei önskemål, tillkommande —— — varje etapp avdelningarna jämte de redan befintliga fördela över sig någorlunda jämnt landet, samtidigt som tillbörlig hänsyn tages till det större eller mindre faktiska vilket till av platsbehov, följd folktäthet förefinnes i olika landsdelar. Tillses måste ock, att undervisningens krav icke sättas allt för iefterhand. Med härav mycket iakttagande hava de sakkunniga funnit att en för vårdens angeläget framlägga plan jämväl successiva utbyggande. De hava därvid tänkt en sakkunniga sig utbyggnad i åtta olika med som ett års mellanrum och de skilda etapper regel etapperna omfattande de avdelningar, som av framgå följande plan: 1:a etappen: Karolinska sjukhuset, och Växjö Sundsvall; 2:a etappen: Uppsala, Göteborg och Falun; 3:e etappen: Jönköping, Karlstad och Gävle; 4:e etappen: Kalmar, Kristianstad och Borås;

5:e etappen: Nyköping (eventuellt Eskilstuna), Halmstad och Örebro; 6:e etappen: Stocksund, Karlskrona och Östersund; 7:e etappen: Norrköping (eventuellt Linköping) och Vänersborg;

8:e etappen: i Stockholm och Malmö.

Södermalms-sjukhuset

Tilläggas må, att vederbörande kommunala myndigheter i särskilda framställningar eller under hand förklarat intresserade för ett sig uppförande inom den närmaste framtiden av i reumatikeravdelningar Växjö, Sundsvall, Göteborg, Karlstad och Gävle, vilka i de tre första samtliga upptagits

Det är för att mindre rubbningar i

etapperna. övrigt givet, ovanstående

kunna bliva med till speciella, för de sakkunniga plan nödvändiga hänsyn okända lokala förhållanden. Det torde i sista hand bli Kungl. Majzts sak att av då och med beaktande av på grundval föreliggande framställningar

skäliga krav på rättvisa sjukvårdsområdena emellan träffa avgörande här-

utinnan i samband med av det statsbidrag, som av de sakkunbeviljande förutsätts till avdelningarnas inrättande. niga utgå

De anse icke hava att i detta sammanhang till sakkunniga sig anledning närmare om det eventuella behovet av en utbehandling upptaga frågan av den Blott så må sägas, att vidgning Ortopediska sjukvården. mycket det ur av de blivande läkarnas av ett rätt bedömande synpunkten förmåga av att denna vård tillgodoses

rörelseorganens sjukdomar synes angeläget,

särskilda vid undervisningssjukhusen. De sakkunniga genom avdelningar hava att så icke är förhållandet i och förmena, att frågan bemärkt, Uppsala, om en härav bör till särskild i samband med ändring upptagas utredning inrättande av en reumatikeravdelning i Uppsala.

Kap. 5. Psykoneurosvårdens utbyggande.

Sjukvårdskommitténs förslag.

om erinrar kommittén till en

I fråga psykoneurosvårdens utbyggande

att under sammanfattas sjukdomar och sjukbörjan, begreppet psykoneuros tillstånd med vitt skilda och vilka kunna

liga symtom symtomkomplex,

vara förvillande lika nästan vilka som helst men ock kunna kroppssjukdomar under former, som lätt kunna tydas som sinnessjukdom iegentlig uppträda Det för dem alla däri, att äro mening. gemensamma ligger symtomen av Såväl med härtill som framför yttringar själsliga rubbningar. hänsyn allt till det att dessa i sin tur ofta framkallas av förhållandet, rubbningar som endast till del eller alls falla inom ramen för den orsaker, ringa ej medicinska såsom och svåra familje- eller terapin, missräkningar motgångar, m. m., är av dessa sjuka förenad arbetsförhållanden, fattigdom behandlingen med stora då den måste inrikta. sig på att få människan själv, vanskligheter, hennes sätt att och värdesätta, förändrad. Kommittén betonar ock, reagera att för en av hithörande fall oftast erfordras en apparatur, riktig diagnostik varöver endast delade lasarett ävensom till konsultationer förfoga, möjlighet med läkare inom olika specialgrenar.

Ett ändamålsenligt utbyggande av den slutna psykoneurosvården erbjuder

därför alldeles särskilda På grund därav har kommittén för svårigheter. med området. Vid dessa frågans lösning överlagt speciellt sakkunniga på hade i det stora hela rått om att patienter, som överläggningar enighet kunde anses stå nära till borde vårdas å gränsen verklig sinnessjukdom, vid En förutsättning härför vore dock, att sinnesavdelningar sinnessjukhus. ändrades att även som icke vore att

sjuklagstiftningen därhän, gränsfall,

beteckna såsom sinnessjuka, bleve att erhålla vård å berättigade sinnessjukhus. Beträffande övriga fall hade i samtliga överläggningen deltagande ock varit ense därom, att med till klientelets dess hänsyn art, benägenhet att låsa sig fast vid och

sjukliga symtom föreställningar szynt dess starka mot-

taglighet för suggestion och bestämda skäl talade emot ett intryck tillgodoseende av denna vård vilohem av även om genom vanlig typ, underhållskostnaderna per dag och skulle kunna patient därigenom nedbringas ijämförelse med andra För vård av nu

vårdanordningar. berörda fall ifråga-

sattes närmast tre olika anstaltstyper, nämligen 1) medicinska avdelningar vid sjukhus, 2) fristående anstalter, nedan kallade

»Ãretypenn samt

3) till lasarett knutna eller nedan kallade

avdelningar paviljonger, »Malmö-

typen».

Vid diskussionen framgick, att bestämd erfarenhet rörande någon limpligaste sättet för psykoneurosvårdens ännu icke vunnits. utbyggande På grundval av diskussionen har kommittén emellertid bildat en sig uppfattning i frågan, vilken i huvudsak av av kommittén framgår följande, gjorda uttalande:

Vad angår försla et att anordna de medicinska speciell psykoneurosvård på

avdelningarna vill iliommittén bringa i erinran, att, enli t vad vid ovan-

nämnda med behan överläggningar sakkunniga betonats, av

ling psyko-

neuroser bör ingå i varje läkares och att därför icke utbildning varje läkare blott bör vara förtrogen med hithörande utan även bör kunna sjukdomsbilder tillämpa de viktigaste metoderna för deras Detta sär-

behandling. gäller

skilt läkarna vid de medicinska vilka faller del avdelningarna, på ej ringa av den viktiga profylaktiska verksamheten. Under sådana förhållanden

synes kommittén intet vara att erinra mot att lättare lämnas psykoneurosfall vård å de medicinska avdelningarna. 4 Beträffande vården av de svårare fallen åter har såväl inom kommittén som bland de rått

sakkunniga enighet därom, att den bör förläggas till

särskilda anstalter, där vården handhaves av läkare med och speciell läggning utbildning för ändamålet. Kommittén anser härvid icke kunna förorda sig helt fristående anstalter i den form de fått i

Åre, Tranås och Nynäshamn.

Avgörande för kommittén har härvid varit den brist till sampå tillfällen arbete med andra specialister, som vidlåder denna den kombi-

typ. Aven

nation, som i sin nuvarande

Malmötypen gestaltning utgör, synes kommittén

innebära vissa svagheter. En sådan torde framför allt vara för avdelning stor för att sammanbindas med den medicinska under avdelningen gemensam läkare. Kommittén vill därför förorda, att i första psykoneurosvården hand tillgodoses å anstalter, som förestås av egna, specialutbildade läkare men icke givas det starkt isolerade lä e, som nu anstalter av Arebefintliga t pen fått, utan anslutas till större elade sjukhus. Kommittén anser sig ock icke böra att anstalterna såsom i påyrka, skola, exempelvis Malmö, förläggas i omedelbar till lasarett. Det anslutning väsentliga är, att anstalten ur är så ansluten

sjukvårdssynpunkt till lasarett, att den är en med övriga självständiga avdelningar jämförbar avdelning.

Kommittén har med sitt förord för en sålunda modifierad Malmö- eller

Åretyp icke avsett att uttala. sig för vårdanstalter av alltför stora mått. Med

hänsyn till den läkarnas har

betydelse, personliga inflytande för en framgångsrik behandling, vore det sannolikt bäst, att en icke

psykoneurosanstalt

större än att överlåkaren kunde sköta den ensam. Kommittén har gjordes emellertid förmoda, att stora skulle möta för att på anledning svårigheter en sådan anstalt få behålla en dugande läkare, på vilken, förutom själva vården, hela och en mängd detaljarbete skulle vila, ett arbete, journalföringen som väl kan utföras av underordnad läkare. På grund härav anser sig kommittén böra föreslå, att ifrågavarande anstalter göras så stora, att anställande även av underordnad läkare är motiverat.

I härtill understryker kommittén vikten av en dispensärverk-

anslutning samhet för Utan en dylik saknar enligt kommittén anstaltspsykoneuroser. vården önskvärda förbindelser med den sjukes omgivning och kan man med i visst att man från orätt håll. Enår verksamheten i fog såga, börjat bygga viss mån kan betecknas som bör dock vid densammas utbyggande en ny, viss innan erfarenhet vunnits om den lämpligaste försiktighet iakttagas, formen. Kommittén finner det ingalunda osannolikt, att man åtminstone under ett försöksstadium skulle kunna påråkna verksamt bistånd av frivilliga krafter och inom vilkas arbets-

sammanslutningar, program ifrågavarande falla, samt erinrar i detta sammanhang om den nybildadeför-

uppgifter för hälsovård. För att verksamheten skall erhålla erforeningen psykisk och ekonomiskt underlag anser kommittén emellerderlig stadga tillräckligt tid det allmännas medverkan vara Verksamheten bör erhålla oumbärlig. om icke en central så dock under alla. förhållanden auktoritativa ledning direktiv och för sitt arbete. Det kommittén ändamålsanvisningar synes att en eventuellt blivande central organisation för den slutna neurosenligt, vården jamvål anförtros uppgiften att leda utvecklingen av en neurosdispensårverksamhet. En av antalet är här, liksom beuppskattning erforderliga vårdplatser träffande reumatikervården, förenad med stora svårigheter. De enda uppkommittén varit i stånd att lämna i detta hänseende, hårröra ur begifter,

räkningar på grundval av pensionsstyrelsens genomsnittliga expektanssiflror.

De hava helt endast ett värde som mätare för platsnaturligt begränsat behovet men dock det antal som skulle vara erforderligt för angiva platser, eliminerandet av den då. rådande långa expektanstiden. Med från och väntetiden för år 1931 har utgångspunkt expektanssifirorna kommittén beräknat, att om cirka 85 vårdplatser skulle vara tillen anstalt för hela väntetidens eliminerande under förutsättning, att antalet räcklig inträdessökande förbleve konstant. Denna förutsättning torde dock, påpekar kommittén, motsvara förhållandena i verkligheten, enär nya vårdnäppeligen mobilisera ett latent sjukvårdsbehov. Med hänsyn till tillgångar plågade rådande formen för den slutna

meningsskiljaktigheter angående lämpligaste

anser kommittén emellertid, att man tillspsykoneurosvårdens utbyggande vidare bör med 100 vårdåtnöja sig en ny anstalt, inrymmande omkring vilken i så fall borde till västra Sverige i anslutning till platser, förläggas något lämpligt sjukhus. Yttranden över sjukvårdskommitténs förslag. Kommitténs beträffande har bi-

förslag psykoneurosvårdens utbyggande

tråtts av flertalet myndigheter och sammanslutningar. En viss tveksamhet

av principiell innebörd har dock kommit till i synes åtskilliga yttranden och stundom utmynnat i krav ytterligare sätt nedan närpå utredning, på mare framgår.

Medicinalstyrelsen, som i princip ansluter sig till kommitténs uppfattning

i förevarande del, har särskilt tagit fasta kommitténs att på uttalande, patienter, som kunde anses stå nära gränsen till borde verklig sinnessjukdom, vårdas å avdelningar vid sinnessjukhus. därtill Styrelsen yttrar ianslutning bland annat följande.

Styrelsen anser sig böra framhålla, att i och med av den genomförandet av statsmakterna beslutade eller planerade av å nyanskaffningen platser statens sinnessjukhus utsikter vara förhanden att den sinsynas egentliga nessjukvårdens platsbehov skall bliva fyllt, i synnerhet om en av landstingen med statsbidrag driven anstaltsvård av de mera lättskötta kroniskt sinnessjuka i enlighet med kommitténs förslag kommer till stånd. Skulle så bliva fallet, synes intet hinder föreligga för iviss utnyttjandet omfattning av vid statens sinnessjukhus inrättade för vård av sådana vårdplatser gränsfall av psykoneuroser, som kommittén avser, efter författningsändring ifråga om intagningsbestämmelserna till med vad som redan motsvarighet tillämpas vid psykiatriska i Stockholm brev den 23 sjukhuset jämlikt kungl. januari 1931 angående klinisk undervisning i vid Det antal psykiatri sjukhuset. platser, som sålunda skulle få disponeras utan av för iakttagande intagning å sinnessjukhus lagstadgade former, fixeras. Att staten såñnge givetvis lunda ombesörjde denna del av överensstämmer helt psykoneurosvården med de riktlinjer som kommittén för denna vård i Bestämangivit övrigt. melserna rörande vårdavgifter för ifrågavarande behöva patienter ingalunda göras beroende av vad som komme att gälla vårdavgifter, respektive avgiftsfrihet, för övriga å statens vårdade. Tillika må att sinnessjukhus nämnas, intagande av nämnda gränsfall icke nödvändigtvis förutsätter deras vård i särskilda paviljon er inom Så sker icke vid sjukhuset. psykiatriska sjukhuset, ej heller vi psykiatriska kliniken i Lund, där en liknande kombination av sinnessjukhus och vårdanstalt med fri och intagning utskrivning anordnats. Utan att framställa något bestämt i ovanberörda hänseende har förslag styrelsen dock velat påpeka för ett av denna möjligheterna förverkligande form för psykoneurosvård och därvid framhålla icke allenast de fördelar, som för sagda vård därigenom stode att vinna utan även den utomordentliga betydelse, som anordnandet av en, om ock till omfattningen begränsad, vård inom av vilkas och sinnessjukhusen patienter, intagning utskrivning icke reglerades av skulle innebära för allsinnessjuklagens bestämmelser, mänhetens dessa anstalter.

inställning gentemot

Medicinska z Uppsala

fakulteten anser i likhet med kommittén, att den

slutna psykoneurosvålrden i första hand bör särskilda avtillgodoses genom delningar, förlagda till allmänna sjukhus. Även i så måtto ansluter sig fakulteten till kommitténs mening, som den finner en mellan en förening

psykoneurosavdelning och en intern under en gemensam överavdelning

läkare föga ändamålsenlig. Fakulteten av understryker jämväl betydelsen att vid avseende fästes blott vid

psykoneurosläkartjänsters rekrytering ej

de sökandes i intern medicin utan ock i

utbildning psykiatri och neurologi.

Fakulteten anser det vidare om tvivelaktigt, pensionsstyrelsens expektant-

siffra får till för beräkningen av platsbehovet för psykoneuroläggas grund enär ett stort antal fall nu vårdas enskilda vilohem och åtser, dylika på interna eller andra lasarettsavdelningar, vilka böra avlastas. skilliga på Fakulteten skattar behovet av för psykoneuroser till en fiervårdplatser dubbelt siffra än 100. framhåller fakulteten, att därest högre Slutligen psykoneurosavdelningar komma att inrättas vid några av de allmänna sjuk-

husen, det är från undervisningssynpunkt nödvändigt, att dylika avdelningar

förläggas till undervisningssjukhusen. Medicinska i I/zmd åter förordar i ämnet

fakulteten ytterligare utredning

samt därutinnan av H. Sjöbring och S. Ingvar till åberopar professorerna fakulteten avgivna utlåtanden.

Professor föreståndare för den psykiatriska kliniken i Lund, be-

Sfiibring, tonar i sitt utlåtande till en början det nära sambandet mellan sinnessjuk-

vård och samt i denna del bland annat: psykoneurosvård yttrar

Det nära sammanhanget mellan s. k. sinnessjukvård och s. k. psykoneurosvård är redan därmed att det i stort sett gäller alldeles samma sjukgivet domar. Aven om de funktionella rubbningarna i vida övervägande omfatthöra till den så äro de dock i sina olika former ning lindrigare gruppen, även bland de ipraktisk mening sinnessjuka. De schizofrena, representerade i som med sina svårare former till väl 60 procent fylla sinnessjukhusen, äro

numerärt säkerligen vida talrikare företrädda bland psykoneurotici och utavsevärd del av det sjukhusklientel det här skulle vara fråga göra en om. Aven de sjukdomsgrupperna ä.r0 i varjehanda lättare grövre organiska och initiala former rikt företrädda bland s. k. psykoneuroser. Det är icke av att det därvid skulle gälla några särskilda slag på grund av utan av rent skäl, man kan av de

sjukdomar, praktiska säga på grund

asociala hos de svårare formerna, som sinnessjukvården sjukdomsyttringarna kommit att en Men då det är om i grunden samma intaga särställning. fråga att samma allmänna principer äro rådande vid vården av sjukdomar, följer de ena som de andra. Och är ett närmaste sammanhang givet därpraktiskt med, att samma kunna efter omständigheterna bli föremål för vård sjuka såsom eller såsom sinnessjuka, och att det mest betydelsepsykoneurotici fulla momentet i samhällets kamp mot sinnessjukdomarna får antagas ligga i att ta hand om de i ett tidigt skede, innan de ännu kan bli sykiskt sjuka

sinnessjukvård

föremål för i mening, för att så lättare kunna bringa vanlig och förhindra att utvecklar sig vidare och blir sinneshjälp sjukdomen sjukdom. Det vara en konsekvens härav, att alla de anordsynes mig nödvändig nin ar som för beredande av vård och hjälp för psykiskt sjuka

vidtagas

bin as samman till en fast enhet. Endast ett ordorganisatorisk genom nande efter blir det uppenbarligen möjligt att på bästa sätt enhetlig plan och till minsta kostnad få till stånd det nödvändiga samarbetet mellan de

olika instrumentena, sinnessjukhus, psykoneurosavdelningar, polikliniker, hem för konvalescenter och för varaktigt invalida, familjevård och

hemhjälp, vad annat som kan visa sig önskvärt.

Härefter till om lämpligaste sättet för övergår professor Sjöbring frågan vårdens varvid han anför i huvudsak följande.

utbyggande,

Vid ett lösande av denna stå tydligen två rena linjer öp na. uppgift Den ena är anordnandet av neuros-avdelningar vid sinnessjukhusen. en

andra inrättandet av sådana avdelningar vid centrallasarett. I stora drag kan man säga att till förmån för vid psykoneurosavdelningar sinnessjukhusen talar, att organisationen av vården för psykiskt sjuka därigenom ñnge större enhetlighet och fasthet och att det för allmänhetens synpunkt på de sinnessjuka och sinnessjukdomar skulle vara av största att även betydelse de lindrigare formerna av psykisk sjukdom vårdades samma på sjukhus. Till förmån för särskilda avdelningar vid centrallasarett åter kan anför-as, att anknytning vinnes till annan att därmed all den sjukvård, sakkunskap som centrallasarettet förfogar över mobiliseras till för vården av de gagn psykiskt sjuka, att möjlighet därmed beredes att få denna från många synpunkter viktigaste del av den psykiska sjukvården företrädd inom varje län och förlagd till en naturlig där även andra centralpunkt, specialavdelningar ha sin plats, och slutligen att detta den som med representerar väg, hänsyn till allmänhetens minst de inställning, ej lindrigt sjukas egen, möter motståndet och därför redan från får anses vara den mest början

dêtkminsta e e tiva.

Angående den närmare innebörden av vårdens utbyggande i samband med

lasarett yttrar professor Sjöbring vidare.

Med ledning av erfarenheterna från psykiatriska kliniken i Lund synes det icke finnas anledning att betvivla, att ett av 60 kommer att platsantal visa sig behövligt även för mindre län, så snart allmänheten fått blicken öppen för vad det gäller. Jag räknar därvid med ett klientel av den art, som nu finnes å Lunda-kliniken, vilket innebär att i stort sinnessjukhusen sett skulle bibehålla sitt nuvarande material. vill särskilt Jag understryka, att icke kunna lasarettsavdelningarna tjänstgöra som up tagningsavdelningar

Easarettsavdelningen

och icke rimligen kunna bereda för plats oroliga sjuka. får sin särskilda uppgift i vården av sådana som lindrigt psykiskt sjuka, kunna förväntas en kortare tids vård bli återställda eller genom väsentligt förbättrade. Den har självfallet i avseenden resurser och många begränsade behöver den intima förbindelsen med andra för den organ psykiska sjuk-

vården för att dit hänvisa som äro i behov av andra än

sjuka, hjälpmedel lasarettets. Aven om tillkomsten av sådana sitt sätt lasarettsavdelningar på skulle innebära en av den kommer tudelning själsliga sjukhusvården, självfallet olägenheterna härav att bli mindre i samma mån som med ändamåls-

enlig organisation samarbetet blir friare och naturligare. Den kompetensfordring, som bör ställas överläkarna vid dessa för lindpå avdelningar ri t psykiskt sjuka, är självfallet i främsta rummet psykiatrisk skolning, vi ket givetvis icke enbart innefattar rörande de svårare utbildning formerna,

de sinnessjuka. Viss intern vid sidan härav vara ett be-

utbildning synes stämt önskemål. innebär emellertid för att större

Anordningen övrigt just, intern sakkunskap ställes till till centrallasa-

förfogande genom anknytning rett. Utvidgningen av arbetsområdet för skolade läkare till psykiatriskt lindrigare fall kommer visa vara av största även för säkerligen sig betydelse dessa läkares uppgift inom den trängre sinnessjukvården.

Utlåtandet utmynnar i ett förordande av snar i ytterligare utredning syfte att de åtgärder, som skola bli och vidtagas, ändamålsenliga planmässiga.

Professor Ingvar, överläkare å den medicinska avdelningen vid lasarettet

i Lund, ansluter till krav

sig professor Sjöbrings på ytterligare utredning,

ehuru han för egen del mera bestämda uttalanden till förmån för vårgör dens ordnande i anslutning till lasarett. Sålunda yttrar professor Ingvar bland annat:

Det motiverat att för de lättare psykiska sjukdomarna, synes synnerligen neuroserna och särskilda inrättas, då dessa psykoneuroserna sjukhusavdelningar vilken teoretisk man än må ha om dem som gränssjukdomar, uppfattning fall till de icke kunna vårdas å sinnessjukavegentliga sinnessjukdomarna, och erfarenheten visar, att de icke sällan å de vanliga invärtesavdelningar av olika icke få vare det lugn eller den särskilda delningarna anledningar sig som de kräva. Rörande huruvida dessa avdelningar böra omsorg frågan till eller centrallasaretten det senare alterförläggas sinnessjukhusen synes nativet med bestämdhet vara att föredraga. Om vars särskilt det somatiska om-

psykoneuroserna, symtomatologi på

rådet i är diffus för att inte subtil, gäller att differentialregel mycket säga fordrar särskilt kännedom och erfarenhet icke blott om diagnosen ingående men om den interna medicinens olika områden. neurologiens överhuvudtaget Men detta räcker icke. Ofta måste psykoneuroserna underkastas ingående som ögon-, öron- och kvinnokliniker etc., undersökningar på specialkliniker man kan stanna för neuros. Förvånande sent har det ininnan diagnosen i det allmänna medicinska medvetandet, att en fullgod sjukvård icke gått kan åstadkommas med mindre än att den behandlande läkaren, hur skicklig och han än månde har tillfälle till samarbete med andra mångsidig vara, arbetande å specialkliniker. Beträffande psykoneufackkolleger, närliggande är detta krav för en särskilt nödvändigt att berosavdelningar god sjukvård akta. samarbete för kan för en sådan avdelning helt en- Dylikt diagnostiken kelt icke åstadkommas annat än våra centrallasarett. Eftersom väl ingen på anser, att sinnessjukhusen kunna förenas med centrallasaretten, så återstår annan än att till central-

ingen möjlighet förlägga psykoneurosavdelningarna

lasaretten. min erfarenhet är kännedomen om natur och Enligt psykoneurosernas insikten om deras icke tillräckligt utvecklad. Följden är, att behandling dessa alltför ofta utsättas för en olika sätt alltefter olika sjukdomar på behandling. Tillgång till psykoneurosavmoderiktningar charlatanmässig med läkare skulle innebära ett viktigt främste och dessa delningar lämpliga stora frekvens skulle redan för närvarande motivera inrättandet sjukdomars av fiera sådana till en vid centrallasaretten i de folkavdelningar, början rikaste länen. bör naturligtvis givas en storlek så att den ledes Avdelningen av särskild överläkare.

Karolinska institutets léiraflcollegium åberopar ett utlåtande av professor

V. som bland annat understryker behovet av särskilda vårdanord- Wigert, vid lasarett även för vissa sjuka, vilka icke tillhöra psyko-

ningar psykiskt

neurosernas krets. Professor Wigert anför:

Med rätta framhålles, att av mångsidigheten

psykoneuroserna på grund hos sina i stor måste bli föremål för behandling inom symtom utsträckning den dit de å av lokalisation i första speciella sjukvård, grund symtomens hand komma att hänföras. En ast för en begränsad del av dessa sjukdomar bör en för dem avsedd särskild specialsjukvård ifrågakomma. Det gäller de fall, i vilka de rent träda iförväsentligen psykiska sjukdomssymtomen och för vilkas vård metoder böra komma

grunden speciella psykoterapeutiska

till För dessa fall torde en vård i den sanatorieform, som användning. kommittén vara tillfredsställande. Med rätta kräver kommittén, föreslagit, att »nervsanatorien nära anslutas till större delade sjukhus. Men tämligen kraven den slutna kroppssjukvårdens befattning med psykiska sjukdomspå fall är icke därmed avslutadg Det måste också beaktas att psykiska sjuksom icke falla inom område, ofta erfordra det domsfall, psykoneurosernas

delade lasarettets resurser i form av tekniska mångsidiga hjälpmedel och möjlighet till konsultation av olika såväl för det specialister diagnostiska

klarläggandet av sjukdomsfallet som för dess rationella Mot-

i

behandling.

svarande resurser kunna näppeligen ens med stora kostnader åstadkommas vid de ofta där ensligt belägna sinnessjukhusen, de sjuka för övrigt först mycket sent söka hjälp. Då de samtidigt psykiska sjukdomssymtomen kräva en särskild och som

behandling hänsyn, ofta icke kan tillgodoses på de vanliga lasarettsavdelningarna, uppställer si kravet på för specialavdelningar

sjuka åtminstone vid de större elade lasaretten. Det bör fram-

psykiskt å las, att även om dylika hittills äro relativt

specialavdelningar okända i

vårt land, visar utländsk att de äro erfarenhet, synnerligen värdefulla led i den allmänna sjukvården. För att endast hålla till skandinaviska sig erfarenheter må erinras därom, att besitter Köpenhamn dylika avdelningar för psykiskt sjuka såväl vid som vid

Kommunehospitalet Rigshospitalet och att

man på. grund av de man haft goda erfarenheter, vid dessa avdelningar, planerar en liknande vid I Oslo verkar Bispebjergs hospital. sedan länge en dylik vid Ullevaals I

avdelning sjukhus. Sverige finnes tills vidare en-

dast den psykiatriska kliniken i Lund.

Det synes därför som en rationell för den framtida plan sjukhusvården i vårt land icke bör underlåta att till behovet av taga hänsyn avdelningar för psykiskt vid de stora delade sjuka lasaretten. Huruvida den uppgift, som påvilar dem, bör kunna förenas med den sanatorievård, som är erforderlig för de s. k. eller om dessa psykoneuroserna, båda vårdformer böra hållas isär, är en som bör till föremål för särskild fråga, göras och ingående

prövning.

Svenska föreningen invärtes medicin ,för synes vara inne på ungefär samma

tankegång som professor Wigert.

Föreningen yttrar:

Föreningen har intet att erinra utan anser väsentligt tvärtom de i betänkandet framlagda för dessa

principerna angelägenheters ordnande utgöra

lyckliga initiativ till ordnande av och vårdavdelpsykiatriska upptagningsningar på allmänna sjukhus, vilket redan vid förverkligats Sahlgrenska sjukhuset i och vid

Göteborg planerats det tilltänkta nya Södersjukhuseti

Stockholm. På de största sjukhusen av blandad höra vårdtyp psykiatriska

avdelningar till nödvändigheterna redan för av svårare

omhändertagandet psykiska komplikationer inom sjukhuset; är efter mycket lämpligt föreningens mening att också låta dylika som avdelningar tjänstgöra upptagningsavdelningar för färska psykiatriska fall. Förenin en kan med hänvisa gillande till

»Programutreåning

den plan, som es i

framläg rörande förslag till nytt

centralsjukhus å Söderma m i Stockholm», Stockholms utstadskollegiums låtande och memorial, 1934 nr 17. Intet

Bihang hindrar, efter föreningens

åsikt, att förlägga sådana eller

upptagningspaviljonger öppna avdelningar

vid som

sinnessjukhus, kommittén förordar, jämväl vid allmänna sjukhus

såsom led i deras organisation.

Centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund ställer sig betänksam mot att

skapa stora specialsjukhus för vård av och att resulpsykoneuroser anser, tatet av verksamheten vid det första av denna art allsjukhuset (Malmö männa först bör avvaktas

sjukhus) och efter en längre verksamhetstid be-

dömas, innan vidare åtgärder efter samma

planeras linjer. Centralstyrelsen understryker tillika vikten av för

dispensärverksamhet psykoneuroser under

framhållande, att den polikliniska vården av dessa åkommor där den torde,

\

omhänderhaves av därför väl kvalificerade läkare, vara till minst lika stort som stora, slutna anstalter. samhälleligt gagn Direktionen för Malmö allmänna sjukhus betonar för sin del, att de senaste årens erfarenheter från i Malmö endast äro ägnade psykoneurosavdelningen att bekräfta de vunna erfarenheterna och giva ytterligare stöd åt tidigare det av kommittén Behovet av en ordnad ambulatorisk framlagda förslaget. vård ute i landet, ej minst en sådan som ombesörjes av kuratorer, hade * dock gjort sig gällande starkare än förr. För närvarande bleve mycket av i arbete och kostnader bortkastade till enär det, man aningen nytta, genom staltsvården vunne, ofta omedelbart ginge förlorat på grund av att patienten efter vårdens slut och utan stöd kastades ut i samma miljö och förgenast som alstrat Ordnandet av denna vård av neuhållanden, sjukdomen. öppna roserna borde därför med eller helst före Ordnandet av yttergå parallellt ligare anstaltsvård. svenska anser, att tjänsteläkarna

Styrelsen fdr provinsialldkarefdreningen

böra kunna den huvudsakliga polikliniska vården av reumatiker övertaga och så att och ökade kostnader undpsykoneuroser, dubbelorganisationer vikas. Tendenser till hade under senare tid icke dylik dubbelorganisation saknats, t. ex. inom Styrelsen ville icke underlåta tuberkulossjukvårdenl att detta förhållande sannolikt i viss mån hade sin orsak i att påpeka, numera vore organiserad och i detalj regletjänsteläkarverksamheten noga rad, vilket utan tvivel att den understundom endast med viss svåriggjorde - het och långsamhet kunde anpassa sig efter läkekonstens snabba utveckling. funne vara för våra förhållan- Styrelsen visserligen tjänsteläkarorganisationen v den men detta hindrade icke, att nu angivna i synnerligen ändamålsenlig, vore och att det vore av synnerlig vikt, att vederböresonemang riktigt rande att med läkarvetenskapens utvecktjänsteläkare finge möjlighet följa såväl som tillfälle till ling genom ändamålsenligt lagd utbildning genom fortsatt sådan. detta, torde kåren kunna fullt till- Tillgodosåges på alltjämt fredsställande sätt handhava densamma från början tillkommande uppgifter utan att annat än i och nya tjänster behövde undantagsfall nya institutioner tillskapas. har av i Norrbottens län framhållits behovet av en Slutligen landstinget med förläggning till övre Norrland. psykoneurosanstalt Anmärkas må till sist, att liksom beträffande reumatikerpensionsstyrelsen, ansett böra av kommitténs förslag i denna

vården, ej sig ingå på prövning

del i avbidan den som förväntades komma till stånd. på ytterligare utredning,

Av de sakkunniga införskaffat! utredning. I sina svar å den av de föranstaltade enquêten, som beträffande sakkunniga särskilt sikte för en bättre differenpsykoneurosvården tog på möjligheterna av hithörande klientel och för en behandling av fallen,

tiering poliklinisk

hava vederbörande överläkare vid nuvarande psykoneuros-

pensionsstyrelsens

i allmänhet funnit att läggas till

j anstalter sjukvårdskommitténs förslag ägnat

för ett vidare av vård. I vissa hänseenden grund utbyggande ifrågavarande

hava emellertid avvikande framkommit eller önskemål uttalats om meningar

kompletteringar, på sätt nedan närmare

framgår. Överläkaren vid Åre fjällkuranstalt, G. är Kinberg, principiellt skiljaktig och anser, att den anstaltstyp, som Åre-anstalten representerar, är

den mest ändamålsenliga. Med stöd av sin erfarenhet från arbetet inom

neurosvården har doktor Kinberg uppställt följande fordringar på. en ändamålsenlig neurosanstalt:

1) Anstalten får ej vara alltför stor; är min lämpliga patientantalet enligt mening cirka 100, allra högst 150. 2) Anstalten bör med enbart För ej beläggas neurospatienter. nervsjuka är det nämligen allt annat än att under en vårdtid fördelaktigt på månader vara uteslutande hänvisade till med andra nervösa. Däremot kan umgänge det vara nyttigt för dem, att se personer med ofta besvärande och smärtsamma somatiska såsom astma sjukdomar, polyarthriter, m. fl., bära sitt lidande med tålamod och bibehållen sinnesjämvikt. 3) Anstalten bör vara så att dess kunna beredas belägen, patienter möjlighet att i stor röra fritt utom utsträckning sig anstalten, företaga promenader i det fria, i och eventuellt

utflykter skog mark, fjällbestigningar, ha tillfälle

till idrott, såsom skidåkning, kälkbacksåkning, rodd, simning m. m. Anstalten bör därför till emedan ej förläggas stad, där som regel möjligheterna till stärkande och uppryckande friluftsliv äro och

skäligen begränsade, möjlig-

heten att röra fritt utom anstalten lätt kan fresta till sig missbruk. 4) Anstalten bör vara utrustad med alla för och undersökning diagnosställande nödiga instrument och med för

apparater, anordningar fysikalisk

terapi samt arbets- och sysselsättnmgsterapi, med gymnastiksal, samlingssal samt ett flertal större och mindre sällskapsrum. Vid av anstalten inredningen bör allt, som angiver karaktär av undvikas. sjukhus, sorgfälligt Sjuksalar böra ej förekomma utan rum för huvudsakligen två, högst fyra patienter samt ett relativt stort antal enkelrum, avsedda dels för särskilt känsliga patienter, dels för sådana, som å ett eller annat sätt äro störande för sina med atienter.

fjusa

Rummen böra vara och luftiga, synnerligen isolerade omsorgsfullt lju och försedda med praktiska som

belysningsanordningar, möjliggöra läsning

och handarbete även efter mörkrets inbrott. Då sömnlöshet är ett av neurospatienternas allra vanligaste är det av största

sjukdomssymtom, vikt, att

bäddarna äro av förstklassig beskaffenhet.

5) Patienterna böra bära egna kläder, och ej sjukhuskläder, överhuvudtaget bör allt göras för att komma dem att att de äro och dem glömma, sjuka återge deras självförtroende, livsmod och livsglädje.

I till de sålunda

anslutning uppställda fordringarna anför doktor Kinberg

bland annat:

Vid en anstalt sådan som ovan i korthet torde skisserats, neurospatienter av de mest olika med fördel kunna och en av typer vårdas, differentiering klientelet och är därför min vårdanordningarna enligt mening ej behövlig. Visserligen förekomma en del, dock ej alltför talrika, fall av neuros, där sjuk-_ domen bottnar i inre, för den ofta ens fullt medvetna sjuke själv ej konflikter, och i dessa fall är läkarens -- i den mån han givetvis personliga ingripande är mäkti ett lämpligt sådant ——av större betydelse än de miljöförhållanden, under vi ka patienten vårdas. Men det torde väl vara att även i uppenbart, fråga om dessa fall och i gynnsamma miljö- behandlingsförhållanden övrigt kunna väsentligt bidraga till ett vårdresultat; gott Från vissa håll har framhållits önskvärdheten, för att icke säga nödvändig-

heten av att neurosanstalterna as i anslutning till centrallasarett för förläg att bereda anstaltsläkarna tillfälle att onsultera lasarettslåkarna. Enligt min bestämda har denna fördel betydligt övervärderats. Om nämligen uppfattning anstaltsläkaren har medicinsk och psykiatrisk utbildning, är konsultagod tionsbehovet så stort, som man velat göra gällande. Skulle emelleringalunda tid i konsultation för ställande av diagnos anses behövlig eller undantagsfall ett vara

någon gång kirurgiskt ingripande, blindtarmsoperation eller dylikt,

nödvändigt, så torde detta behov med våra nuvarande kommunikationsmedel utan större kunna tillgodoses, även om anstalten skulle vara belägen svårighet en eller annan mils avstånd från lasarettet. Erinras bör också, att liksom på detta behov föreli endast i fråga om en försvinnande liten del av patientger

antalet, så gäller det för Varje atient endast i fråga om en i förhållande till

vårdtiden mycket obetydlig ti rymd, för undersökning en eller annan dags, för 0 eration en eller veckors vistelse på lasarettet. Att för den obetyd: några ördel, som i fråga om ett ringa fåtal patienter kan vinnas neurosliga genom anstaltens vid lasarett, uppoffra de obestridliga fördelar för förläggande som vården vid en från ovan anförda synpunkter väl besamtliga patienter, lägen fristående anstalt skulle medföra, är enligt min mening uppenbart

oförnuftigt. Av vad sålunda anförts torde att jag anser vård av neurospatienter framgå, vid de medicinska vid lasaretten icke önskvärd eller lämplig. avdelningarna Dels sakna dessa medicinska så ott som fullständi t de ovan av avdelningar hos en ändamå neurosansta t, dels hava mig angivna egenskaperna senlig läkarna vid dessa endast rent undantagsvis intresse för och avdelningar erfarenhet av vård av neuroser. Att, såsom också föreslagits, vårda svårare fall av neuros vid till hospitalen kan möjligen medföra vissa annexavdelningar fördelar —— för hospitalen, men säkerligen ej för neurospatienterna. Blotta

medvetandet att vara intagen vid en till ett hospital ansluten anstalt verkar i de allra flesta fall deprimerande och oroande på de sjuka och säkerligen befäster hos dem fattningen, att de äro svårt sjuka, varigenom vården up vid en sådan anstalt ommer att direkt motverka sitt eget ändamål. Man får heller icke förbise det faktum, att hospitalen till stor del i allbeklagliga mänhetens mindre äro för de sjukas vårdande och återuppfattning sjukhus ställande till hälsa än fastmera anstalter för deras undanskaffande och oskad- Hur denna än är, måste man likväl räkna med,

liggörande. oriktig uppfattning

att den finnes och säkerligen ej år att utrota i en snar framtid, trots att benämningen hospital numera ej användes i sukhusnamnen. Det är ängre

hospitalen

därför att förutse, att neurosavdelningarna vid komma att ses medmisstroende såväl av de sjuka själva som av deras anhöriga.

Overläkaren vid kuranstalt, F. Sandelin, hyser en i viss mån Nynäs avvikande uppfattning om den lämpliga storleken och belägenheten för en

psykoneurosanstalt. Doktor Sundelin yttrar sålunda:

ha och även i sjukvårdskommitténs utlåtande framförts,

Farhågor tidigare

att så stora kuranstalter som Nynäs skulle vara svårskötta och medföra, att överläkaren skulle kunna personligen ta ställning till alla intagna patienter. ej Dessa mig utan tvivel vara ogrundade. Visserligen kan över-_ farhågor synas läkaren ställning till alla intagna patienter, men detta behövs ej taga personlig heller. Den väl utbildade avdelningsläkaren sköter enligt överej på Nynäs läkarens intentioner självständigt ej fullt hälften av patienterna och avgiver ensam utlåtanden om dessa. När anstalten blir helt färdig kan den mottaga 250 patienter, av vilka 120 komma att sortera under avdelningsläkaren. Genom. att överläkaren en i veckan går översiktsrond tillsammans med avdelgång

1469 37 5

ningsläkaren dennes tillfällen för de båda an-

på avdelningar, gives rikliga

svariga läkarna att diskutera intressanta fall, behandlingsmetoder 0. s. v., vilket måste betraktas som en fördel för dem båda och för verksamheten.. Vidare kan det tänkas, att de båda läkarna lyckligt kompensera varandras svagare sidor; Ur ledningssynpunkt har jag sålunda ej förmärkt några svårigheter därav att klientelet närmast sorterar under två ansvari a. läkare. Vidare har jag funnit att en stor anstalt är att föredraga framför en mindre därigenom, att de nervösa patienterna, när patientantalet är stort, bättre finner sig tillrätta. På en liten anstalt kan nämligen ej undvikas, att atienterna mycket. bli nära bekanta med varandra och intresserat ebattera varandras hastigt krämpor och bekymmer. Det har visat sigpå Nynäs, att den allmänna tonen bland atienterna blivit avsevärt bättre, sedan patientantalet ökats,

Patienterna bli ej längre så familjära och högljudda, när de ej känna till

kamraterna så väl. Kritik har jämväl riktats mot kuranstalternas belägenhet långt från större lasarett med dettas stora konsultationsmöjli heter. Denna anmärkning torde

vara svår att bemöta i fråga om Tranås och åre. Nynäs ligger däremot enligt

mitt förmenande idealiskt avstånd från Stockholm med alla dess konsulta» på tionsmöjli heter. Under förutsättning att anstaltens ledande läkare äro väl

utbildade internister och rönt enolog är anställd vid anstalten kunna i fråga

om reumatiskt och nervöst sju a konsultationer emellanåt behövas egentligen endast med gynekologer och orto eder. Jag vill framhålla, att tillotologer, kallande av ej ofta be över ske, därför att de dylika specialister symtom, som kunna motivera en specialistkonsultation, i regel äro så

att patienten direkt efter telefonöverläg ning med ve erbörande (påfallande,

ifråga

kan remitteras till specialavdelningi tockholm eller hemorten specialist för Endast i få fall har hittills verklig konsultationsanledning intagnin. funnits å och då har patienten insänts till respektive polikliw. ynäs,

niker i tockholm, dit man med tåg eller ifråga bi färdas på en dryg timme.

Under senare år ha kuranstalterna alltmera kommit att överge badorts-och alltmera antagit sjukhuskaraktär. Detta betydelsefulla förhållande typen

har synbarligen icke vunnit det beaktande av sjukvårdskommittén, som det

enli t min mening förtjänar. Att en badortsmässig kuranstalt utan fullgott kliniskt laboratorium, utan röntgendiagnostik och utan möjligheter till sjukvård av febrande o. s. v. bör -- om den nuhusmässig sjuka överhuvudtaget mera är —- i nära till centrallasarett med dess försvarlig ligga anslutning konsultations- och vårdmöjligheter, är väl tämligen självfallet. När en kuranstalt redan ligger isolerad på längre eller kortare avstånd från centrallasarett, är det å andra sidan ett oeftergivli t krav, att den utrustas så. fullständigt och mångsidigt, att den i huvudsa blir oavhängig av andra sjukvårdsanstalter. Denna strävan har åtminstone i fråga om vunnit

Nynäs

beaktande; förutom kliniskt laboratorium och röntgenavdelmng ha särskilda laborations- och röntgensköterskor anställts, varjämte en röntgenologbesöker anstalten en gån i veckan. Ehuru» ännu icke för sjukhusmässi drift;

tillräckligt antal underliare finnas anställda, bedrives dock verksam eten

i fråga om journalskrivning, ronder, undersökningar och tera i så intensivt,

att standarden på. läkarvården måste anses jämställd me den å vilken medicinsk lasarettsavdelning som helst.

. Liknande hävdas av överläkaren vid Tranås kuranstalt.

synpunkter

Slutligen må i detta sammanhang anmärkas, att överläkaren vid kuranstalten i Umeå, S. Ekvall, ifrågasatt, huruvida icke en kombinerad större reumatiker-neurosanstalt i nära förbindelse med ett lasarett och under särskild överläkare borde kunna vara en lämplig anstaltstyp. Doktor Ekvall har

även som sin framhållit, att den neurosvården ej i någon mening egentliga större hörde hemma eller dessas upptagutsträckning på sinnessjukhusen även om dessa utan att det främst vore en ningspaviljonger, gjordes öppna, väl skolad internist, som borde handhava vården av

lämplig, psykiatriskt psykoneuros-fallen.

Behovet av ett bättre u r v al av samt av en d i s p e n s ä rpatienterna v e r k s a m h et för hithörande klientel understrykes särskilt av överläkaren

vid kuranstalten M. Efter att ha betonat, att

i Malmö, professorn Ljungdahl. vore mycket heterogent, anför professor Ljungdahl

begreppet psykoneuros sålunda bland annat:

Urvalet av de atienter, som hänvisas till pensionsstyrelsen för sjuk-

vårdande för närvarande i de praktiserande läkarnas händer. åtgärder, igger att att fallet sig I många fall kan det vara lätt för läkaren avgöra, ej lämpar finner inte ens den tränade för de allmänna sjukhusen. I många andra fall eller neurosläkaren lätt att träffa avgörandet. Om patienten psykiatrikern har mer av vård å eller å en pensionsstyrelsens anstalt, men nytta sjukhus framför allt om han eller hon är för och kan förbättras inom tillgänglig terapi

tid, kan ofta endast erfarenheten i det givna fallet lämna u plysning.

rimlig

I de fall, där läkaren icke är bestämd beträffande vårdformen, borde :illa atien-

ter i första hand remitteras till vilka det bör åligga att utga Ira de sjukhus, som motsvara indikationer. Där det är klart för

patienter, pensionsstyrelsens

att eller kan taga emot patienten, skulle

praktikern, sjukhuset ej lämpar sig ej

fallet remitteras direkt till Ännu bättre vore emellertid,

pensionsstyrelsen.

om kunde remittera fallet till läkare, tillhörande en

praktikern specialutbildad

för av neurosfall bildad dispensärorganisation. En sakomhändertagande

kunnig förundersökning skulle bespara pensionsstyrelsen åtskilliga hopplösa

fall, anstalterna arbete, patienterna mycken sinnesrörelse och _statsmycket verket summor. Som det nu är, sker den verkliga utgallringen först betydande Och det blir en ut allring;_ hänsyn av många slag på anstalterna. mycket dålig förhindra, att omedelbart sändes til baka.

patienten

av skulle alltså bli: raktikern remitterar till sjuk- Gången patienturvalet hus eller till sen, eller annan vård specialist, sjukhuset pensionsstyre specialist samt till pensionsstyrelsen eller annan vård. Specialisten sjukhus, En stor del av det vid anstalten i Malmö vårdade klientelet ut öres mycket av sådana, som med utan fallit inför ivets

eller predisponerande anlag ihop fordringar, fattigdom och umbäranden, motgångar, olyckliga familjeförhållan-

den m. m. Dessa så att sä a fall äro i a

miljöbetingade regel mycket mottagli

för i oc för Av och till har man tillf_re ssykoterapi, bjuda sig god prognos. stäl elsen att kunna dessa en sådan annan_ inställning och värderin , att giva

de i det kommande förmå att stå sig inför svåri heterna. Men det är ty ligt,

att detta också ofta misslyckas. Att taga bort fö jden (neurosen), när orsaken och den stora bördan) står kvar, blir tyvärr i talrika fall ett hopp- (fattigdomen löst Patienten blir snart bra anstalten, men efter hemkomsten återföretag. på. faller han ofta i sin En verksamhet, som inriktar sig på att lämna sjukdom. till arbete, råd i familje elägenheter, tillfälle för atienten

lämpligt

hjälp att ätta sitt hjärta, få. uppmuntran oo ledning i sitt missmo , skulle

därför med all sannolikhet medföra avsevärd vinst även ur ekonomisk syn- För det ändamålet bör vid anstalterna anställas en kurator, som kan punkt. stå i kontakt med patienten samt hålla sig underrättad om och vara i stånd att förmedla de som eventuellt finnas i hemorten. Ännu bättre hjälpmöjligheter, om funnes en företrädd av sakkunnig

vore, därtill dispensärverksamhet,

läkare, med vilken patienten efter hemkomsten kunde få stå. i kontakt. Uppstode en sådan verksamhet, skulle det inte dröja länge, förrän utbildade neurosläkare sloge sig ner åtminstone i större samhällen. Rayonerna för dispensärdistrikten skulle inom en ej alltför avlägsen framtid inte behöva bli alltför stora. Resekostnaderna skulle sannolikt av att effekten av beuppvägas handlingen å neurosanstalten bleve mera bestående. Med all sannolikhet skulle åtskilliga fall, som nu remitteras till dessa anstalter och vårdas där i en eller flera repriser, med större fördel kunna behandlas av dylik sakkunnig läkare i hemorten under det att patienten bibehåller sin sysselsättning.

l anslutning härtill framhåller professor Ljungdahl, att en dispensärverksamhet av ovan antytt slag även skulle komma barnavården till ett omgodo, råde, där behov av råd och ledning i vore särskilt psykiska ting trängande, när det gällde svåruppfostrade, bortskämda och missförstådda nervösa barn.

Sysselsättningen med barn skulle ock göra läkarutbildningen mera allsidig samt framskapa ett antal läkare, vilka vore och för ägnade kapabla viktiga uppgifter inom skola och barnavård, som för närvarande vore föga tillgodosedda.

Uverläkaren vid kuranstalten i T ranås, N. Åhlén, betonar jämväl angelägen-

heten av en bättre differentiering av klientelet men förordar en annan för väg ernåendet av detta syfte. Doktor Åhlén yttrar:

En undersökning av förhållandena vid Tranås kuranstalt ger vid handen, att en hel del olämpliga fall remitteras dit för vård. Av de under år 1935 å anstalten vårdade 1,015 patienterna visade sig sålunda 33 lida av sinnessjukdom i egentli mening och 11 voro psykiskt debila i eller imbecilla högre grad -— detta inne är att över 4 procent av klientelet var påtagligt olämpligt för vård. Denna siffra är givetvis för låg, då även inom andra

sjukdomsgrupper

(t. ex. psykopaterna) finnas många olämpliga fall. Visserligen utskrives en stor del av dessa fall så fort sig göra låter, men säkerligen ha de ändock i antagit språk ett rätt betydande antal vårddagar, vilka, om en förhandsgallring av klientelet i hemorten kunnat enomföras, i stället kunnat utn ett ttjas på betydligt

bättre sätt. Även om en dylik gallring av klientelet icke {an tänkas medföra så

stora verkningar på expektanstiden, så vore det dock av andra skäl synnerligen önskvärt att få till stånd en bättre differentiering av klientelet. Dels skapa dessa olämpliga fall oro och ofrid bland medpatienterna, dels skulle de själva besparas den onödiga resan till kuranstalten, vilken för blir mången ett ps kiskt trauma, som än ytterligare ökar hans lidande. För del vill egen så till en bättre

unda tillstyrka_ åtgärder, syftande differentiering av klien-

jag te et

Det torde ickeevara omöjligt att föranstalta om förundersökning av en betydande del av de vårdsökande i hemorten genom att anställa särskilda, specialutbildade förtroendeläkare. Sådana kunde lämpligen stationeras i Stock»

holm, Göteborg, Malmö och Norrköping samt dessutom en i län. För att

varje

bereda dessa läkare tillräcklig sysselsättning torde deras verksamhet

lämpligen böra kombineras med ledningen av en Emellertid kan neurosdispensär. det icke förnekas, att dessa förundersökningar komma att medföra ökade utgifter, även om man räknar med att förfarandet kommer att en del inbespara resekostnader. Men då för sjukvården stora fördelar äro att vinna att genom patienturvalet göres bättre,_ torde kostnadsökningen vara motiverad. Naturligtvis kan den här föreslagna av klientelet bli »förhandsgallringem aldrig så effektiv, att remiss av varje fall förhindras. Men vore olämpligt mycket redan vunnet, om de uttalade imbecillerna och de asociala sinnessjukdomarna,

kunde uteslutas. Åtminstone till enbörjan, innan tillräckliga psykopaterna erfarenheter om detta vunnits, torde det vara lämpligt att till försystem troendeläkaren hänvisavendast sådana fall, där man av ansökningshandlingarnas kan ha anledning att misstänka, att den sökande ej lämpar sig uppgifter för vård å kuranstalt. Det har även att för dessa förundersökningar skulle inrättas föreslagits, särskilda anstalter för av de för vården bäst éignade». Det är tydligt »sortering att sådana för endast undersökningsändamål skulle medföra beavdelningar

kostnader och göra hela granskningsförfarandet mycket omständigt

tydande och tidsödande. Även om härmed skulle kunna vinnas en ytterligare diffeav klientelet, torde fördelarna icke vara så stora, att de motivera rentiering de stora som denna organisation otvivelaktigt skulle medföra. Sannoutgifter, likt skulle dessa anstalter även komma att mötas med misstroende från den

vårdsökande allmänhetens sida.

Doktor Åhlén att det möjligen även bör undersökas, huruvida tillägger, icke kunde kombineras med den till statens sinnesdispensärverksamheten knutna Det kunde dock tänkas, att kombinationen sjukhus hjälpverksamheten. visade sig så krävande, att ytterförtroendeläkare-dispensärläkare pass ligare arbetsuppgifter icke kunna påläggas dessa läkare.

Over-läkaren vid kuranstalt, F. Sundelin, anser urvalet av patien- Nynäs terna för för närvarande ske i huvudsak till-

psykoneurosanstalterna på ett

fredsställande sätt men finner det nuvarande intagningsförfarandet vara för

och tidsödande. I denna del anför doktor Sundelin bland annat: omständigt

av kuranstalten mig vara för omständig och Intagningen patienter på synes — även om nuvarande frånses — för tidsödande. Först har den expektanstid inremittera.nde läkaren att skriva ett läkarutlåtande, som kan invisserligen sändas direkt till pensionsstyrelsen, men som vanligen inlämnas till pensionsnämndsordföranden i hemorten och av denne mer eller mindre raskt hand- Efter ankomsten till pensionsstyrelsen av detta utlåtande och övriga lägges. dessa av pensionsstyrelsens tjänstemän och erforderliga handlingar granskas läkare. I fall erfordras kompletterande upplysningar i olika hänseenden många angående den sökande, vilket medför en tidsödande skriftväxling med hemortens och den inremitterande läkaren. När allt är

myndigheter eventuellt

klart och beslutat hänvisa sökanden till vård, översändas pensionsstyrelsen handlingarna till lämplig kuranstalt, som i sin tur sedan omedelbart meddelar sökanden, att vården är beviljad och anmodar denne att insända vårdavgiften. Ifall sökanden är medellös, vilket oftast är fallet, måste ansvarssumman anskaffas från fattigvårdsstyrelsen i hemorten, vilket ofta tar lång tid, eller också genom ansvarsförbindelse från sjukkassan, vilket också visat sig taga. mer eller mindre tid i anspråk. Har sökanden icke hemortsrätt på up givet

ytterligare.

ställe, vilket ej är ovanligt, fördröjes ansvarssummans insändande Först när pengarna kommit anstalten tillhanda, inkallas sökanden på första

lediga plats. En granskning av handlingarna för de patienter, som för närvarande vårdas på Nynäs kuranstalt, har givit vid handen, att tiden mellan läkarutlåtandets datum och sjukvårdsavgiftens ankomst till anstalten i medeltal varit 52 dagar. I verkli heten blir väntetiden ytterligare förlängd med i medeltal 62 dagar på av platsbrist, med påföljd att det verkliga antalet väntedagar för de grun patienter, som för närvarande vårdas på anstalten, i medeltal varit 114 dagar. Dessa siffror, ehuru ällande endast Nynäs, torde, frånsett det sannolika för- ” hållandet att såväl e nervösa som de reumatiskt sjukas genom väntetiden

kommit i avsevärt sämre tillstånd och sålunda fordra längre tid för sitt tillfrisknande, tillfyllest visa, att stora summor skulle inbesparas för kommuner, sjukkassor och stat, om väntetiden kunde avsevärt nedbrin as. Genom snab-

bare handläggande av sjukvårdsansökningar och genom att orgensförbindel-

ser godtoges i stället för förskottsbetalning skulle väntetiden avsevärt kunna förkortas. I detta sammanhang må nämnas, att Sällskapet för medicinsk psykologi och psykoterapi i skrivelse den 20 oktober 1936 hos pensionsstyrelsen gjort om dess medverkan till anordnande av en upptagningsanstalt i framställning Stockholm för psykoneurospatienter från hela riket. Anstaltens huvudsyfte skulle vara att - med anlitande av därstädes befintliga specialister —— underlätta en rätt diagnosticering och behandling av förekommande psykoneurosfall. Slutligen har överläkaren vid Tyringe kuranstalt, O. Reimers, som sin uppframhållit, att en utvidgad poliklinisk verksamhet för nervöst sjuka fattning säkerligen skulle vara betydelsefull, i synnerhet för tidigare och bättre sovring av kurortsklientelet och för kontroll av tidigare kurortsbehandlade fall. Att kunna till i någon utsträckning överföra terapin av det klientel, polikliniker som för närvarande sändes till kurorter, förefölle doktor Reimers däremot mindre sannolikt.

De sakkunniga.

Sjukvårdskommitténs förslag angående psykoneurosvårdens tillgodoseende

åsyftade bland annat, på sätt ovan utvecklats, att få till stånd en noggrannare

differentiering av hithörande klientel, så att fall, som kunde anses stå nära

skulle vårdas å särskilda vid sinnessjukegentlig sinnessjukdom, avdelningar husen, med-an i övrigt de lättare fallen skulle å de medicinska avemottagas delningarna och de återstående fallen å särskilda, av specialutbildade läkare ledda. anstalter i viss anslutning till större delade lasarett. Huru___ fördelningen av klientelet å de olika anstaltstyperna i praktiken skulle verkställas, har kommittén, som förutsatt vidare i ämnet, icke närmare berört utan inutredning skränkt till att betona av att en dispensärverksamhet för sig angelägenheten psykoneuroser komme till stånd i samband med den slutna vårdens utbygi gande.

Vid remissbehandlingen har sjukvårdskommitténs förslag vunnit anslut-

ning av det stora flertalet hörda myndigheter och sammanslutningar. Inom läkarkretsar har emellertid en viss tveksamhet kommit till synes beträffande frågan, huruvida hithörande vård bör i princip utbyggas i anslutning till sinnessjukhusen eller till lasaretten. Företrädarna för den förra riktningen framhålla i huvudsak, att det ur principiell synpunkt icke föreligger någon skillnad mellan psykoneuroser och sinnessjukdom i trängre meningsamt att det ur

vårdsynpunkt är önskvärt, att samtliga vårdanordningar för psykiskt sjuka

sammanföras till en fast organisatorisk enhet. Förespråkarna för lasarettsåter att psykoneuroserna ofta härröra från eller stå i

linjen göra gällande,

samband med organiska fel samt att fallens rätta diagnosticering och behandling därför kräva all den sakkunskap och utrustning, varöver ett centrallasa-

rett förfogar. De understryka ock, att ett förläggande av psykoneurosvárden

till skulle väcka_ misstroende hos såväl de sjuka i anslutning sinnessjukhusen

som allmänheten och motverka vårdens syfte. därigenom

finna för sin del nu nämnda vara av övervägande

De sakkunniga spörsmål

till den av och somatiska

teoretisk natur. Med hänsyn blandning psykiska

som kräva beaktande vid det stora flertalet psykoneuroser, lärer symtom, nå att bedöma varje fall för sig och

man i praktiken längst genom noggrant sedan den vårdform, som för det speciella fallet säkrast kan antagas

tillämpa

leda till resultat. Svårare fall med huvudsakligen psykiska. sym»

gynnsamt till och rena torde sålunda i regel

tom, såsom gränsfall psykoser psykopatier, eller motsvarande

böra hänvisas till sinnessjukhusens upptagningsavdelningar

att lättare neurosfall med somatiska besvär i platser, under det väsentligen

stor böra kunna vårdas å lasarettens internavdelningar. Övriga utsträckning

fall att döma av vårdresultaten vid pensionsstyrelsens neurosanstalter;

synas,

böra omhändertagas å för ändamålet inrättade specialanstalter,

lämpligen beredas såväl somatisk behandling som där patienterna kunna nödig

och rekreation under anordning av deras dagliga psykisk vägledning lämplig liv.

Med denna ter det för de sakkunniga ändamålsenligast, att

ståndpunkt sig

erfordras, dessa förläggas så, att nöjaktig

i den mån nya psykoneurosanstalter

till med både skalade läkare och spe-

tillgång finnes konsultation psykiatriskt skilda områden av lasarettsvården utan att därför patienternas

cialister på

och annan vederkvickelse i den friska luften behov av arbetsterapi, promenader

eftersättas. I överensstämmelse härmed hava de sakkunniga ock, med behöver

av remiss från i uppkommen fråga rörande limp-

anledning pensionsstyrelsen

neurosanstalt i västra

ligaste förläggningen av en av styrelsen planerad ny

i utlåtande den 10 1936 förordat av en sådan å viss

Sverige, juni uppförande

där nu berörda önskemål kunna tillplats i närheten av Vänersborg, samtliga

De alltså i denna del huvudsakligen samma ståndgodoses. sakkunniga intaga

statens om ock kravet på psykiatrisk sakkunpunkt som sjukvårdskommitté,

vunnit större beaktande. Ehuru de nuvarande psykoneurosanstalterna

skap krav anstalt, anse de sakkunniga likv icke helt fylla nu angivna å en sådan sig

från att dessa anstalter tillsvidare bibehållas för sitt ändamål. väl böra utgå vid Malmö allmänna som för närva-

Beträffande neurosavdelningen sjukhus,

av överläkaren å den medicinska avdelningen, förorda de sakrande förestås

såtillvida, att vården därstädes anförtros åt en kunniga dock en komplettering i enahanda som i fråga om biträdande lasarettsläkare ordning, föreslagits

v vissa reumatikeravdelningar.

att med den av hithörande klientel,

Det är emellertid uppenbart, uppdelning

vikt måste tillmätas den sov-

som ovan förordats, avgörande praktiska av så att var och en kommer sin rätta plats om möjligt

ringen patienterna, på

Att detta är förenat med svårigheter framgår i

redan från början. betydande

viss mån av vad förut anförts natur och symtoangående psykoneurosernas

vid att hithörande fall icke matologi. Erfarenheten giver handen, åtskilliga

till sin natur och rätt bedömas med mindre än att de underkunna behandling I andra fall är en sådan observation önsk-

kastas en tids daglig observation.

värd för kontroll av ställd Flertalet tidigare diagnos. fackläkare hava ock i

sina utlåtanden starkt framhållit av att ett bättre urval av angelägenheten

psykoneurosfallen komme till stånd samt föreslagit vissa i sådant åtgärder ” syfte.

De sakkunniga hava med hänsyn härtill olika att i övervägt möjligheter

erforderlig utsträckning skapa förutsättningar för en sakkunnig förhandspröv-

ning av hithörande fall. Som torde en sådan kunna regel prövning på ett till-

fredsställande sätt verkställas men bör finnas polikliniskt, möjlighet att vid

behov intaga särskilt svårbedömda fall å. för ändamålet lämpad sjukhusavdel-

ning. Från denna hava de funnit

utgångspunkt sakkunniga naturligt, att där:

i anslutning till och

undervisnings- storstadssjukhusen inrättats eller in-

rättas s. k. psykiatriska kliniker med respektive avdelningar poliklinisk mot-

tagning, ifrågavarande uppgift lämpligen anförtros dessa. Likaså böra neuros-

avdelningen vid Malmö allmänna vilken hittills haft en liknande

sjukhus,

funktion, ävensom den planerade neurosanstalten vid vilken av- Vänersborg,

setts bliva i organisatoriskt hänseende ansluten till lasarettet kunna därstädes,

fullgöra samma uppgift. I enklast övrigt synes ifrågavarande uppgift och smi-

digast lösas så, att i de olika för ändamålet sjukvårdsområdena anordnas poli-

kliniska mottagningar i samband med centrallasarettens medicinska avdel-

ningar eller i sjukvårdsområden, där sådana i samband med. annat ej finnas,

lämpligt lasarett (eventuellt sinnessjukhus). Dessa polikliniska mottagningar

böra om möjligt förestås av en läkare med fullgod utbildning i medicin, neuro-

logi och psykiatri. Finnes sådan läkare* att å vederbörande ej tillgå lasarett, bör

till polikliniken en skolad knytas psykiatriskt läkare, vilken innehar kompe-

tens som överläkare vid Denne skulle då statligt sinnessjukhus. lämpligen

kunna i som konsult för lasarettet tagas anspråk psykiatrisk i dess helhet, var-

igenom ett länge närt önskemål skulle ett sätt få sin Vid på naturligt lösning.

polikliniken skulle i så fall en å medicinska

jämte psykiatern tjänstgöra avdelningen anställd underläkare. av Ledningen polikliniken bör tillerkännas

den, som med hänsyn till sin tidigare och

utbildning personliga egenskaper är

bäst ägnad för denna I särskilt grannlaga uppgift. svårbedömda fall bör, där

polikliniken ej förestås av den medicinska avdelningens överläkare, samråd

äga rum med denne, som då i överensstämmelse med vad ovan anförts bör

vid behov intaga därför som misstänkas lämpade fall, vila på somatisk grund,

för närmare observation å sin eventuellt å för avdelning, ändamålet särskilt

reserverade platser. Med hänsyn till den av de medicinska

avlastning avdel-

ningarna, som reumatikervårdens kan förväntas utbyggande medföra, torde

hinder för en i allmänhet icke

dylik intagning möta. Skulle likväl så vara

fallet, kan möjligen ett mindre antal för detta platser, förslagsvis 5--10, ändamål reserveras å Önskvärt

reumatikeravdelningarna. är tillika, att i den mån

särskilda finnas eller

barnavdelningar inrättas vid lasaretten, vissa platser

därstädes avdelas för eller nervösa barn.

psykopatiska Övriga fall, vilka trots noggrann poliklinisk undersökning icke kunna böra för

nöjaktigt bedömas, fortsatt observation remitteras till eller sinnessjukhus .psykoneurosanstalt h

_ Beträffande det stora

flertaletpsykoneurospatienter lärer_emellertid,.s0m

nämnts, polikliniskt verkställd observation vara tillräcklig för fallens primära bedömande. Det och har för övrigt redan tidigare betonats, att säger sig självt man för dessa bör i största möjliga utsträckning utnyttja redan mottagningar och de jämte tillhörande utrustning,

befintliga utrymmen polikliniklokaler

som förutsätts komma till stånd för reumatikerfallen. Det har likaledes framatt man vid av de i samband med reumatikervården förhållits, planerandet ordade bör till neurosklientelet, så att poliklinikhemmen jämväl taga hänsyn dithörande kunna vid behov mot en rimlig avgift beredas poliklinikfall och därstädes under observationstiden. Sedan beslut plats sysselsättning numera fattats om delning av lasarettet i Västervik, synas särskilda anordför neurosfallen bli direkt erforderliga endast i Gotlands län, där tillningar till delat lasarett ännu saknas. I detta län torde dock en poliklinisk motgång för ifrågavarande fall kunna utan större svårighet anordnas antingen tagning vid lasarettet eller det i Visby. I områden med statliga sinnessjukhuset några delade lasarett och till psykiater framstår poliklinisk mottagning god tillgång för såsom och måhända önskvärd utan att vara direkt psykoneuroser möjlig t. ex. i Stockholms län (Stocksund), Göteborgs och Bohus län nödvändig, ävensom stad. För dessa områden lärer utan alltför (Uddevalla) Hälsingborgs stor samarbete i saken kunna ordnas, i första fallet med Karolinska olägenhet och i fall med Liknande är

sjukhuset övriga angränsande sjukvårdsområden.

fallet med Södermanlands län, såvitt angår den norra delen (Eskilstuna). Att anskaffa erforderlig till lasarettspoliklinikerna

psykiatrisk sakkunskap

torde i allmänhet icke behöva möta oöverstigliga hinder. Åtminstone under de första åren efter inrättande lära mottagningarna därstädes poliklinikernas kunna till en ä två i veckan. De sakkunniga hava därför som begränsas gånger skulle i första hand - mot visst

regel tänkt sig, att psykiatrisk sakkunskap

arvode - tillhandahållas från därmed årligt närbeläget statligt respektive jäm4 förligt kommunalt sinnessjukhus. En dylik anordning skulle i hög grad underlätta det nödvändiga samarbetet i fråga om intagning av svårare neurosfall å. sinnessjukhusen samt även i förhållande till de fristående neurosanstalterna, vilka äro statliga, innebära vissa fördelar. Lämpligast praktiskt taget synes vara, att överläkaren eller, där flera sådana finnas, hjälpverksamhetsläkaren anförtros ifråga, enär denne sin ambulerande verksamhet uppdraget genom förvärvar särskilda förutsättningar för att kunna på ett lyckligt sätt handhava även den neurosvården. De sakkunniga vilja i detta sampolikliniska anbefalla till huruvida icke, i den mån vården för manhang övervägande, lättskötta sinnessjuka utbygges, hjälpverksamheten vid åtminstone flertalet statliga sinnessjukhus anförtros åt särskilda läkare, som då jämväl lämp-

bör

ligen skulle kunnafå till uppgift att dels ha överinseendet över och leda utvecklingen av vårdhemmen för de lättskötta sinnessjuka och dels tjänstgöra som åt lasaretten. Därigenom skulle bland annat möjlig: psykiatriska experter att i de fall, där vore å annan ort än

göras psykoneurospolikliniken belägen

finge sin bostad förlagd till polisinnessjukhuset, hjälpverksamhetsläkaren klinikorten, -vilket skulle betydligt underlätta den polikliniska neurosverksamheten utan. att behöva nämnvärt rubba .kontakten med det statliga sinnessjuk»

huset. Där hinder möter att anför-tro ifrågavarande uppgift åt överläkaren eller hjälpverksamhetsläkaren, bör även psykiater i underläkares tjänsteställning kunna komma i fråga, därest han innehar förut nämnd kompetens. I ett mindre antal sjukvårdsområden lärer.likväl statlig eller därmed jimställd kommunal sinnessjukläkare icke kunna påräknas. Detta gäller framför allt Kalmar läns södra landstingsområde, Blekinge, Kristianstads, Hallands och Gävleborgs län ävensom sannolikt Norrköpings stad. I och med att respektive landsting och icke-landstingsstäder, såsom avsett är, övertager och utbygger vården för de lättskötta sinnessjuka, torde dock anställande av ut« bildad psykiater för denna vårdforms handhavande bli ofrånkomlig och därigenom förutsättningar skapas för att på. ett tillfredsställande sätt tillgodose eventuellt föreliggande behov av psykiatrisk sakkunskap vid psykoneurospoli-

klinikerna även i dessa fall. De sakkunniga vilja till sist betona, att de med

nu angivna synpunkter den psykiatriska sakkunskapens tillgodoseende vid på psykoneurospoliklinikerna ingalunda avse att frånhända landstingen deras rätt att i varje särskilt fall handla med hänsyn till samtliga förhandenvarande om-

ständigheter utan endast att påvisa de möjligheter, som inom den närmaste

framtiden synas föreligga och i första hand böra tagas under övervägande. Med beaktande av vad sålunda i skilda hänseenden anförts hava de sakkunniga uppgjort följande preliminära plan för den polikliniska psykoneurosvårdens utbyggande i riket, därvid även beaktats föreliggande eller beräknad tillgång till psykiatrisk sakkunskap (se sid. 75). Som synes överensstämmer denna plan i huvudsak med planen för reumatikervårdens utbyggande. De avvikelser, som förefinnas, äro samtliga betingade av ovan berörda förhållanden. Från faokhåll har framhållits, att poliklinikernas bedömande och sekundärt även anstalternas behandling av psykoneurosfallen skulle i icke ringa grad underlättas därest i de olika länen en lokalt förgrenad dispensärverksamhet komme till stånd, som snabbt kunde verkställa en noggrann förundersökning rörande de olika fallens miljö, arbete_ samt sociala och ekonomiska förhållanden i övrigt. Många fall bottna som nämnts huvudsakligen i yttre miljöbetonade omständigheter, vilka stundom taga avsevärd tid att utforska. g I varje fall äro dessa omständigheter av stor vikt för den behandlande läkaren att känna till även från annan synpunkt än den neurotiske patientens. Det kan emellertid enligt de sakkunnigas mening ifrågasättas, om för detta ändamål en särskild dispensärorganisation verkligen behöver tillskapas. Redan den inremitterande läkaren bör kunna lämna vissa dylika uppgifter, eventuellt på särskilt formulär. Sedan distriktssköterskaorganisationen utbyggts och tjänsteläkardistrikten å landsbygden omreglerats, torde även bättre möjlig heter föreligga att tillgodogöra sig distriktssköterskas och tjänsteläkares kännedom om patienterna. Härtill kommer den hjälp, som lasarettens kuratorer och statens hjälpverksamhet för sinnessjuka kan komma att giva. Båda dessa verksamhetsgrenar befinna sig ännu i sin början. Sannolikt komma de -w liksom vid tuberkulosvården - att få ett centraldispensärverksamheten mycket nära samarbete med distriktsvården. Tills vidare torde man därför

Plan för den pollkllnlskn psykoueurosvårdens utbyggande.

Plats konsult fran Sj ukvårdsområde för polikliniken Psykiatrisk

Stockholms stad Södersjukhusets psyk. klinik Stockholm. a Karolinska sjukhusets psyk. klinik län Dzo eller Stocksund (event.) n Stockholms i Akad. sjukhusets psyk. klinik Uppsala. Uppsala Södermanlands Las. i Nyköping S:ta Annas sjukhus, Nyköping. D » Eskilstuna (event.) Sundby sjukhus, Strängnäs. I Norrköping Norrköpings komm. vårdhem. Östergötlands (inkl. Norrköping) n Linköping Birgittas sjukhus, Vadstena. » Jönköping Ryhovs n , Jönköping. Jönköpings n Kronobergs n Växjö S:t Sigfrids , Växjö. Kalmar » Kalmar Landstingets vårdhem. u Västervik S:ta Gertruds sjukhus, Västervik. Szt Olofs n Gotlands n Visby , Visby. v Karlskrona Landstingets vårdhem. Blekinge n .i I

Kristianstads Kristianstad

Malmöhus n Lund (psyk. kliniken) Lund. (inkl. Malmö och Hälsingborg) )9 n Malmö (neurosavd.) Stadens sinnessjukhus. _ D » Hälsingborg (event.) Szta Maria sjukhus, Hälsingborg. Hallands D n Halmstad Landstingets vårdhem.

och Bohus i? Sahlgrenska sjukhuset i Göte- Göteborg. Göteborgs (inkl. Göteborg) borg (avd. för psykiskt sjuka) Las. i Uddevalla (event.) sjukhus, Vänersborg.

Kâillshagens

N » Vänersborg Restads Älvsborgs )3 n Boras Szt Jörgens » , Göteborg. )) r Skaraborgs I Lidköping Restads , Vänersborg. » Karlstad Mariebergs sjukhus, Kristinehamn. Värmlands i Örebro V:a Marks sjukhus, Örebro. Örebro Västmanlands » Västerås Ulleråkers sjukhus, Uppsala, ev. landstingets vårdhem.

n Falun Säters sjukhus. Kopparbergs r Gävle Länets vårdhem. Gävleborgs (inkl. Gavle) n Sundsvall Nya sinnessjukhuset, Sundsvall. Västernorrlands n Östersund Frösö sjukhus, Östersund. Jämtlands - Umeå. Umedalens sjukhus, Umeå.. Västerbottens » Boden Furunasets sjukhus, Pitea. Norrbottens

böra avvakta för att av de utvecklingen anordningar, som sålunda äro i vardande, draga den nytta för som denna

poliklinikvården, kräver. Det synes de sakkunniga som om man skulle kunna

härigenom undvika att skapa en särskild lokalt förgrenad för dessa dispensärvård patienters del.

Genom den nu skisserade verksamheten hava de

polikliniska sakkunniga

närmast åsyftat att ernå en av

nöjaktig förhandsgallring psykoneurosklien-

telet, så att varje klient,-som för hälsans återvinnande erfordrar sluten vård, om möjligt redan från kommer till rätt anstalt.

början Samtliga hithörande

fall, som icke förete tecken

omisskännliga på sinnessjukdom och Qaj heller

kunna vårdas av läkare i den böra därför i första

öppna sjukvården, hand hän-

visas till ifrågavarande bör i mån polikliniker. Självfallet av tid å poliklinikerna även som endast kräva mottagas neurosfall, en tids öppen vård. Innan den polikliniska verksamheten fullt och erfarenhet utbyggts vunnits om dess omfattning i praktiken, torde emellertid för all och

undersökning behandling å psykoneurospoliklinik böra erfordras remiss av läkare. och i vad

Om mån

lättnader härutinnan sedermera kunna till särskild beredas,_får upptagas prövning med hänsyn till då föreliggande förhållanden. Därvid ock böra synes tagas under övervägande, huruvida icke alla

psykoneurosfall, som söka för-

tidspension av allmänna medel, böra underkastas

obligatorisk undersökning

å dessa polikliniker, innan bifalles. En

pensionsansökan dylik anordning

lärer sedan tid med resultat hava i Danmark.

någon gott praktiserats

Efter verkställd observation hava poliklinikerna att, därest behov av vård konstaterats, antingen återsända patienten för fortsatt i hemorten

behandling

av den inremitterande läkaren, eventuellt i samråd med polikliniken, eller behålla den för öppen vård eller ock, vid behov av vård eller observation å. sjukhus, remittera den sjuke vidare för i å intagning vanlig ordning respektive medicinska avdelning, sinnessjukhus eller neurosanstalt. Genom en remiss av sistnämnt slag erhåller patienten icke rätt att utan vidare bliva någon intagen å sjukhuset utan ankommer det i sista ifråga, hand på vederbörande intag-

ningsmyndighet att enligt för sjukhuset bestämmelser den remit-

givna pröva terade ansökningen. Det dock att denna säger sig självt, prövning i praktiken kan och bör som till en regel begränsas prövning av graden av vårdbehovet i förhållande till andra inträdessökande ävensom av eventuellt föreliggande speciella omständigheter.

Gäller det härvid å

intagning sinnessjukhus, erfordras, såsom medicinal-

styrelsen framhållit, för ändamålet av ändring gällande bestämmelser till huvudsaklig överensstämmelse med vad som redan jämlikt Kungl. Majzts brev den 23 januari 1931 tillämpas vid kliniken å psykiatriska Psykiatriska sjukhuset i Stockholm. Detta innebär bland att överläkaren skall

annat, äga att

efter ansökan av den eller annan sjuke själv beträffande _visst antalplatser besluta om intagning å med till sjukhuset hänsyn den sjuk_es vårdbehov utan att därvid iakttaga för å

intagning sinnessjukhus föreskrivna speciella villkor

och skall

bestämmelser. Utskrivning ske, dåden intagne därom gör fram-

ställning eller han icke behöver vård å längre sjukhuset.

Gäller det åter intagning å. neurosanstalt, lärer man icke kunna undgå att under en viss övergångstid bibehålla en central tilldelning av patienterna. Sedan erfarenhet vunnits angående den verkan, som poliklinikernas verksamhet kan utöva på platsbehovet vid neurosanstalterna, och vårdplatstillgången med ledning därav eventuellt utbyggts i erforderlig omfattning, synes man emellertid i fråga om intagningen å dessa anstalter kunna till övergå det mera smidiga förfaringssätt, som enligt beslut av 1936 års riksdag från och med den 1 juli 1937 skall tillämpas vid kustsanatorierna och som i huvudsak innebär följande. Ansökan om inträde sker direkt hos anstalten med iakttagande av en av medicinalstyrelsen fastställd rayonindelning. Varje anstalt insänder omedelbart före varje månadsskifte till medicinalstyrelsen specificerad uppgift angående dels antalet inträdessökande med angivande av deras kön, ålder, hemvist och diagnos, dels ock antalet och arten av de platser, som äro eller under månadens lopp med sannolikhet kunna förväntas bliva lediga. Finner medicinalstyrelsen vid granskningen av dessa uppgifter, att antalet inträdessökande vid en anstalt är för stort för att samtliga skola kunna intagas å anstalten under månadens lopp, har medicinalstyrelsen att anmoda anstaltens läkare att till anstalt, där ledighet finnes eller beräknas inträda under samma månad, översända ett lämpligt avvägt antal ansökningshandlingar av den art, som motsvarar platsernas beskaffenhet. Den mottagande anstaltens läkare har sedan att efter förberedande granskning sätta sig i förbindelse med den sjuke eller vederbörande poliklinik och meddela lämplig dag för inträde. Något direkt tvång att intaga vederbörande skall likväl ej föreligga, ej heller någon skyldighet för den sjuke att låta sig intagas å anstalten ifråga. På denna väg synes man kunna i huvudsak ernå. samma fördelar som med ett rent centralt beläggningssystem, samtidigt som dettas olägenheter i form av

onödig omgång och tidsspillan undvikas.

En annan fråga är, om och i vad mån skola till-

socialförsäkringsorganen

försäkras rätt att påkalla omprövning av frågan om intagning i de fall, där intagning vägrats. Till detta spörsmål, som är av mera allmän räckvidd, återkomma de sakkunniga i det följande. Genomförandet av den föreslagna poliklinikverksamheten torde böra ske successivt. Att härvid planen för reumatikervårdens successiva utbyggande bör i största utsträckning följas, framgår utan vidare av vad ovan anmöjliga förts. I den mån neurospolikliniker anordnas utan samband *med nybyggnader för reumatikervården, bör detta kunna ske i relativt hastig takt, varvid dock hänsyn måste tagas till andra vid vederbörande sjukhus eventuellt planerade ny- eller ombyggnader. Någon riksplan för poliklinikverksamhetens successiva utbyggande hava de sakkunniga därför icke ansett sig böra framlägga. Det torde vara anledning antaga, att ett borttagande av den hittills tillbeträffande psykoneurosklientelet, framför allt med lämpade begränsningen avseende å åldern, kommer att i och för sig medföra ett ökat krav åsluten

vård för hithörande fall. Å andra sidan är det enligt de sakkunnigas mening icke osannolikt, att en rätt ledd poliklinikverksamhet kan avsevärt minska behovet av vårdplatser å särskilda neurosanstalter. Försiktigheten bjuder därför att icke vidtaga mera omfattande av den slutna någon utbyggnad neurosvården, förrän tillräcklig erfarenhet föreligger från poliklinikverksamheten. De sakkunniga äro vid sådant förhållande icke beredda att nu tillstyrka framkommet yrkande om ytterligare utbyggnad av a.nstaltsvården för psykoneuroser utöver den, som på grundval av sjukvårdskommitténs förslag planeras i närheten av Vänersborg, och finna ej heller lämpligt att detta på stadium taga närmare ståndpunkt till frågan om den anstaltstyp, som därvid bör väljas.

Slutligen vilja de sakkunniga betona önskvärdheten av att vid de fristående

neurosanstalterna anställas särskilda kuratorer med uppgift att bistå patienterna i ekonomiska och andra angelägenheter. De skäl, som fackläkarna i sina utlåtanden anfört till stöd för en sådan åtgärd, synas borga för att ett gott utbyte skall erhållas av en kuratorsverksamhet vid dessa anstalter, icke minst därigenom att en sådanlverksamhet är ägnad att motverka eljest ofta. förekommande återfall i sjukdomen. Därest kuratorerna vid de två mindre av ifrågavarande anstalter, Tranås och Åre, icke skulle genom kuratorsverksamheten erhålla full sysselsättning, kan deras arbetstid med fördel utfyllas genom att låta dem biträda i arbetsterapin. De sakkunniga förutsätta., att vid lasaretten anställda kuratorer må i mån av behov anlitas även för vid lasa› rettet behandlade psykoneurosfall. Denna kuratorsverksamhet torde bli av särskilt stor betydelse för de å poliklinikhemmenboende patienterna.

Kap. 6. Kurortsvårdens handhavande och finansiering.

De i det föregående uppdragna riktlinjerna för reumatiker- och psykoneurosvårdens utbyggande avse bland annat att möjliggöra, att vårdbehovet för hithörande klientel skall —— efter viss - kunna övergångstid tillgodoses utan upprätthållande av den begränsning, som i pensionsförsäkringens intresse hittills tillämpats. Ett fullständigt inordnande av ifrågavarande vård inom ramen för den allmänna sjukvården förutsätter emellertid även, att pensionsstyrelsens hittillsvarande befattning med vårdens organiserande och finansiering avvecklas och övertages av andra huvudmän på. sjukvårdens område. De sakkunniga övergå nu till en närmare prövning av hithörande spörsmål.

Sjukvårdskommitténs förslag. Som tidigare nämnts, har statens sjukvårdskommitté i förevarande hänseende framlagt vissa allmänna riktlinjer, avsedda att till för tjäna ledning den blivande detaljutredning, som förutsatts komma till stånd. Ehuru dessa riktlinjer icke äro helt den av de ut-

tillämpliga på sakkunniga föreslagqa, i

ökade vårdorganisationen, torde de dock böra här inledningsvis återgivas..

Rörande kurortsvârdens framtida handhavande och finansiering

bland annat:

yttrar sjukvårdskommittén

Vad först de till lasaretten anslutna kuranstalterna för reumatiker angår och kommittén ansvaret för och finansieringen av denna. psykoneuroser synes vård kunna ordnas i överensstämmelse med de prinlämpligen huvudsaklig

som av kommittén förordats beträffande de planerade radiologiska

ciper, centralanstalterna i Lund och Ansvaret för vården skulle sålunda Göteborg. formellt landstin eller icke-landstingsstad, medan driftåligga respektive kostnaderna frånsett e legosängsavgifter, komma att bestridas skulle, inflytan av staten. Kommitténs huvudmotiv härför är, att varken reumatiker» eller kan länsvis utan liksom hittills bör psykoneurosvården lämpligen organiseras avsedda för större områden än länen. Kostnatillgodoses genom anstalter, derna för denna vård böra sålunda redan enligt kommitténs allmänna prin› för bestridas av staten. Härtill kommer, att ciper sjukvårdens finansiering nu anstalter för dessa inrättats och drivits utan större befintliga vårdgrenar från och storstäders sida. Med fullt fog uppoffringar respektive landstings kunna därför även andra huvudmän för sin medverkan till denna vårds utliknande fördelar. Kommittén inser väl, att ett vidgande göra anspråk på samarbete mellan staten och storstäderna av här för-

landstingen respektive

ordad beskaffenhet kan vara att väcka betänkligheter i administrativt ägnat hänseende. Men då tala för ett sådant samvägande sjukvårdssynpunkter arbete och den vunna erfarenheten visar, att samarbetet emellan pensions» och lasarettens huvudmän icke medfört några administrativa olägenstyrelsen har kommittén låtit sina härutinnan falla. heter, betänkligheter Vad härefter de tre stora torde redan av den

angår psykoneurosanstalterna

att de äro helt fristående från andra bliva

anledningen, sjukvårdsinrättningar,

att staten »ansvaret för driftkostnadernas täckande, nödvändigt, övertager därest verksamheten icke framdeles kan i allt väsentligt bekostas av medel från behöver emellertid icke heller

pensionsförsäkringsfonden. Anordningen

här medföra, att anstalterna skola administreras som rena oundgängligen

statsanstalter, utan kan härvid tänkas en liknande anordning som exempelvis

beträffande kustsanatorierna. De skäl, som anförts till förmån för en sådan

i om dessa anstalter, göra sig för övrigt i viss mån gällande

anordning fråga även beträffande nu ifrå avarande anstalter. I med kommitténs allenlighet männa för rese böra ock kostnaderna för kurortspatienternas idrag

resor, vilka princilper ittills i huvudsak gäldats av pensionsstyrelsen, framdeles be-

stridas med statsmedel. Då kommitténs förslag i övrigt intimt ansluter sig till den bestående lärer man vara berätti ad räkna med, att.

organisationen,

vårdkostnaden icke skall bliva större i det ena fallet än 1 det andra.

Kommittén betonar att ställning till den allvidare, socialförsäkringens männa icke är löst enbart med att ett tillräckligt antal ,sjukhussjukvården finnas ligger näm»

platser tillgängliga. Enligt gällande sjukhusförfattningar

om de och utskrivning som regel i veder» ligen avgörandet sjukas intagning börande läkares hand, åtminstone vad lasarett och därmed jämförliga sjukhus

vidkommer. Att intressekonflikter mellan socialförsäkringsorganen och dem,

som företräda den allmänna denna. grund kunna uppstå finner

sjukvården, på

i Det kommittén därför vara ett från socialkommittén ligga öppen dag. synes sett skäligt krav, att de vid eventuell vägran försäkringsorganens synpunkt från sida erhålla möjlighet att efter o p a r t i s k p r ö v»

.anstaltsläkarens

för vård eller observation, då de n i n g få sina patienter intagna på. sjukhus

så anse erforderligt. Då enligt kommitténs uppfattning de fall, där en fri-

villig överenskommelse icke kan träffas, torde bliva relativt få, förordar kommittén, att ärenden av ifrågavarande art till en central hänskjutas prövning, förslagsvis av medicinalstyrelsen. föreslås ock Medicinalstyrelsen erhålla rätt att hänvisa fall, som vid en kunna befinnas vara dylik prövning

i behov av vård eller observation, till härför allmänt eller av allmänna

lämpat medel understött enskilt sjukhus. En sådan och remissrätt skulle prövningsvisserligen stundom medföra ett inkräktande landstingens och storstädernas på bestämmanderätt över sjukhus, vars uppförande och drift de helt besjälva kostat, men med hänsyn till den principiella vikt, komspörsmålet har, anser mittén betänkligheter i avseende böra få vika. dylikt Kommittén framhåller jämväl, att socialförsäkringens ekonomiska intresse av en väl ordnad kräver, att den icke ställes utan sjukhusvård inflytande på

planläggningen och utvecklingen av den allmänna sjukvården. Ett c e n t r a l t

0 r g a n f ö r s a m a r b e t e borde därför åvägabringas, där socialförsäkringens olika grenar vore representerade. Ett kommittén dylikt organ synes jämväl vara av stort värde för av den samverkan mellan den befrämjande allmänna sjukvårdens huvudmän, som kommittén i olika avseenden förordat. Då ifrågavarande kommitténs bör en uteslutande organ enligt mening givas rådgivande natur, benämnes det förslagsvis »det centrala Med sjukvårdsrådet». den ställning, har till landets hälso- och anser medicinalstyrelsen sjukvård, kommittén naturligt, att dess chef blir rådets ordförande. Medlem av rådet skulle jämväl vara den läkar-byråchef i under vars medicinalstyrelsen, byrå

ifrågakommande ärende närmast sorterar. Till ständiga medlemmari rådet

skulle socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, arméförriksförsäkringsanstalten,

valtningens sjukvårdsstyrelse samt svenska landstingsförbundets

styrelse äga att utse vardera en då förekommande ärende representant. Härjämte skulle, det påkallade, till rådets sammanträde kunna för stainbjudas representanter tens fattigvård och barnavård ävensom för olika kommunala sammanslutningar och läkarorganisationer. › För att rådet, som skulle hava att upptaga de viktigare sjukvårdsfrågor av mera allmän natur, vilka hänskötes till detsamma, icke skulle med betungas angelägenheter av mindre betydelse, skulle rätten att dit hänvisa ärenden starkt begränsas och tillkomma endast och vilka myndigheter korporationer, ägde utse ständiga representanter i rådet, ävensom statens för inspektör fattigvård och barnavård. Sålunda skulle icke deras förlandstingen, valtningsutskott, epideminämnder, sjukhusdirektioner m. fl. kunna hänskjuta ärende till rådet med mindre landstingsförbundets lämnat styrelse medgivande därtill. På samma sätt skulle sjukkassor hava att göra framställning genom socialstyrelsen, pensionsnämnder genom pensionsstyrelsen, ifrågakommande

ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag genom riksförsäkringsanstalten, fattig-

vårds och barnavårdsstyrelser statens för och genom inspektion fattigvård barnavård. Andra korporationer och skulle hava att sammanslutningar

göra framställningar genom medicinalstyrelsen.

Yttranden över sjukvårdskommitténs

förslag. Det stora flertalet hörda myndigheter och har sammanslutningar tillstyrkt sjukvårdskommitténs förslag i förevarande delar. I vissa yttranden ha dock

betänkligheter av principiell innebörd eller mot olika deyppats erinringar taljer i förslaget framställts.

Länsstyrelsen i Blekinge län finner sålunda en i de av ändring påkallad skisserade för L kommittén riktlinjerna f i n a n s i e r i n g e n av de till lasa- ; retten anknutna kuranstalterna. anför härutinnan: Länsstyrelsen Enligt kommitténs förslag skulle till vissa lasarett ute i landet anslutas en del kuranstalter för reumatiker och Ansvaret för vården psykoneuroser. å dessa kuranstalter skulle kommittén formellt landsenligt åligga respektive ting eller icke-landstingsstad, medan driftkostnaderna skulle, frånsett inflytande legosängsavgifter, komma att bestridas av staten. En anorddylik ning synes länsstyrelsen bestämt strida mot de av kommittén i annat sammanhang, såsom »självklara» betecknade vilka det admi- »grunder, enligt nistrativa handhavandet av en bör med det ekonomiska uppgift paras ansvaret för densamma och tvärtom, eller med andra 0rd, att den administraå tiva enhet, som beslutar en utgift, också i mån bör bära de ekoväsentlig nomiska konsekvenserna av beslutet». En i denna del av kommitändring i téns förslag därför därvid det torde synes påkallad, ligga närmast till hands att låta det landsting, till vars lasarett kuranstalten är i administrativt avi. seende ansluten, bära ansvaret för driften med rätt dock för vedergivetvis g börande landsting att härför dels avsevärda uppbära statliga driftbidrag i dels ock efter viss fastställd taxa. vårdavgifter I fråga om att få möjligheten patient intagen å allmän

i sjukvårdsinrättning finner riksförsiikringsanstalten sjukvårdskommitténs för-

slag fylla skäliga krav från den sociala sida. Anstal-

olycksfallsförsäkringens

ten understryker i att det ur anslutning härtill, Socialförsäkringens synpunkt understundom kan vara önskvärt, att den försäkrade, även utan att hans till-

stånd med nödvändighet kräver vård å bli-r eller kan sjukhus, intagen kvarligga där för att ernå största effektivitet med till möjliga hänsyn återvinnandet av

arbetsförmågan. Detta önskemål gjorde sig gällande bland annat i om

fråga en del sjukdomar, där tillfrisknandet kunde bero av individens egen villighet att utan den kontroll, som sjukhusvistelse underkasta innebure, sig erforderlig skötsel och därutinnan meddelade föreskrifter m. m. om tillträde Frågan för, en socialförsäkrad till en och om där

sjukvårdsinrättning kvarliggande borde

därför stundom efter andra och friare än som i prövas grunder eljest regel

gällde. Socialstyrelsen och rikssjukkassornas hävda ena- Centralorganisation handa synpunkter för sjukförsäkringens del.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet att en beunderstryker dylik fogenhet innebär ett inkräktande på rätt att bestämma över sina landstingens egna sjukhus, men framhåller å andra sidan, att den torde en nödutgöra vändig följd av att skall socialförsäkringens sjukhusbehov tillgodoses inom den allmänna sjukvårdens ram.

Styrelsen för svenska stadsförbundet kräver närmare om socialutredning försäkringsorgans rätt gentemot sjukhusläkarna. anför härutinnan: Styrelsen 1409 87 6

Ett med svårbedömliga konsekvenser är kommitténs tanke, att förslag skulle vara att upplåta plats för socialförsäkringens organ, sjukhusen tvungna då dessa önskade för observation eller rent av för vård. Ur intaga personer torde detta vara önskvärt och från kommunalt socialförsäkringens synpunkt håll torde man heller icke behöva räkna med något principiellt motstånd mot denna tanke. Men ett bestämt ställningstagande till förslaget synes förutsätta en mera än den, som kommit detsamma till del i

ingående utredning

kommitténs betänkande. Framför allt saknas motivering för den meningen, att de fall, där överenskommelse ej kan träffas, skulle bliva relativt frivillig få. Om så blir förhållandet eller ej torde vara beroende av antalet fall, där kan väntas och om detta giver betänkandet ingen dylik intagning påkallad Såsom kommittén skulle ett realiserande av upplysning. själv medgiver, kommitténs denna punkt innebära ett inkräktande på landstingens förslag på och storstädernas bestämmanderätt över sjukhus, vars uppförande och drift de helt bekostat. När det att dessa befogade ansjälva ifrågasättes gentemot ställa krav, torde det få anses naturligt, om man språk socialförsäkringens från kommunalt håll önskar i förväg få mera klart besked om innebörden av

dessa krav.

svenska finner förslaget att medi Styrelsen för lasarettsldkarféreningen skulle få befogenhet att avgöra. frågan om patients intagning cinalstyrelsen å vanskligt, för så vitt det gäller av kommuner

sjukhus principiellt ytterst

helt bekostade uppfattning torde det vara onödigt sjukhus. Enligt styrelsens att för de få fall, som komma ifråga, taga avsteg från den vedertagna prin-

om kommunernas självbestämmanderätt och lasarettsläkarens befogencipen het att ensam avgöra om intagning.

Vad härefter om inrättande av ett centralt angår frågan u k v ård sråd har man i yttranden ställt sig tveksam mot komsj några mitténs förslag på denna punkt.

Medicinalstyrelsen, som närmare anvisningar rörande arten av

efterlyser

hithörande ärenden, anför sålunda:

har med fullt erkännande av förslagets grundtanke och Medicinalstyrelsen icke kunnat undgå. att hysa vissa betänkligheter mot dess utformning, syfte har därvid icke ingått på en närmare granskning beträffande rådets Styrelsen sammansättning i avseende å ständiga medlemmar eller tillkallade föreslagna representanter för korporationer och sammanslutningar, utan huvudsakligen fäst sig vid svårigheten att överblicka konturerna för det frågematerial, som komme att bliva föremål för rådets handläggning. De stora principiella sjukvårdsfrågorna av mera allmän natur skulle enligt förmenande snart komma att träda i bakgrunden för ärenden styrelsens nog av mera och lokalt räckvidd och givetvis oftast av framspeciell begränsad trädande ekonomisk innebörd. I samma mån finge rådets beslut och utlåtanden från allmänt hållna direktiv till mera bestämt ståndpunktsövergå tagande i de särskilda fallen. Ãrendenas art och deras behandling komme därigenom att alltmera sammanfalla med vad som för närvarande förekommer vid förhandsberedning inom de ämbetsverk —— i första hand medicinalstyrel-

vilkas de i mer eller mindre väsentliga avseenden bliva prövning

1s)en eroen -dpå e.

att lämnas i Den vägledning, som komme av centralrådet, måste även eljest av rådets auktoritativa sammansättning medföra en väsentlig bundenpå grund het för ämbetsverken vid en eventuell författningsenlig handläggning av de

särskilda ärendena på ett senare stadium, en omständighet, som på-

innebär

tagliga olägenheter för ärendenas behandling såväl som inom

inom_rådet

ämbetsverken. Medicinalstyrelsen vill i detta sammanhang 1cke att

underlåta

påpeka den nära överensstämmelsen mellan

centralrådets uppgifter, sådana

de i förslaget angivits, och medicinalstyrelsens i dess instruktion föreskrivna skyldighet att tillhandagå offentliga och kommunala myndigheter med de upplysningar och det biträde, som av dem äskas och som ligga inom området för styrelsens verksamhet.

Styrelsen ifrågasätter slutligen, om icke de i kommitténs förslag avsedda skulle kunna ernås särskilda föreskrifter för - i syftemålen genom styrelsen dess instruktion eller i annan ordning —— om samråd i hithörande frågor med

Socialförsäkringens organ eller den allmänna icke-statliga huvudsjukvårdens man. Styrelsen för svenska provinsialldkarfdreningen finner ock ovisst, huruvida det av sjukvårdskommittén föreslagna centrala kan bliva sjukvårdsrådet ett lämpligt organ för av hithörande och förhållanden. reglering frågor Styrelsen befarar, att det hela resulterar i en vid sidan »dubbelorganisation» av och andra intresserade Kommer ett sådant råd medicinalstyrelsen parter. att tillskapas, synes det emellertid vara av vikt föreningsstyrelsen synnerlig såväl för läkarkåren som för sjukvården, att få läkarorganisationerna göra sin röst hörd inom detsamma, vilket ock kommittén föreslagit.

Slutligen har i fråga om centralrådets från sammansättning olika håll uttalats särskilda önskemål. V Från sjukkassehdll har sålunda betonats önskvärdheten av att svenska

sjuk-t

kasseförbundet bleve representerat i hänskjutna ärenden, berörande sjukkassornas verksamhet. Socialstyrelsen hari anledning härav framhållit, att enär socialstyrelsen såsom tillsynsmyndighet över i främsta rummet sjukkasseväsenclet bör tillerkännas representationsrätt inom rådet, skulle ett av tillmötesgående nämnda önskemål innebära, att den statsunderstödda sjukkasseverksamheten inom rådet skulle bliva företrädd tvenne som genom representanter, något väl knappast borde ifrågasättas. föreslår att svenska

Styrelsen därför, sjuk-

kasseförbundet i förhållande rådet erhåller

till samma ställning som enligt

förslaget tillagts exempelvis svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas d. v. s. rådet förbund, skulle, då förekommande fall det förbundet att påkallade, äga inbjuda genom en representant deltaga i rådets överläggningar. Överståthållarámbetet anmärker, att den tänkta av rådet sammansättningen synes ägnad att medföra ett till synes starkt åt de statopåkallat inflytande liga organ, Vilka hava att handlägga hithörande samt finner erforderfrågor, ligt, icke minst med till vikten av ett samarbete mellan hänsyn gott det blivande rådet och de att dessa

kommunala organen, sistnämnda erhålla ökad

representation i rådet. Därvid bör överståthållarämbetets enligt förmenande bland annat tillses, att de städer, vilka icke i erhålla särdeltaga landsting, skild representant. Genom en ändrad dylik sammansättning av sjukvårdsrådet skulle även vinnas, att detsammaikomme att sakkun-

äga tillgång till

hos personer, vilka i första hand haft att taga ställning till de problem,

skapen som sjukvårdens behöriga ordnande innebär för kommuner och landsting. Styrelsen för svenska stadsförbundet samt stadsfullmäktige i Stockholm och Göteborg påkalla ock ständig representation i rådet för städerna utanför

landsting. Önskemål om uttalas av marinförvaltningen och representation jämväl direktionen för allmänna barnhuset, den senare under åberopande av barnhusets ställning till upptagningshem och spädbarnshem. Stockholms läns finner det icke vara tillfredsställande, landsting slutligen att av ett endast kunna komma under bedölandsting gjorda framställningar mande av rådet, därest svenska landstingsförbundets styrelse därtill lämnat

medgivande.

De sakkunniga. Reumatikervården. Ser man saken rent principiellt, företer frågan om reumatikervårdens framtida handhavande och bedrivande icke några mera tveksamma De redan äro alla utom Bodenavpunkter. befintliga avdelningarna i till centrallasarett med respektive landsting delningen utbyggda anslutning och såsom formell huvudman, och detsamma skulle enligt icke-landstingsstad de i bliva fallet även med de nya avdelningarna,

sakkunnigas plan princip

varvid dock vid Karolinska sjukhuset i Stockholm och Akadeavdelningarna

miska i komma att en viss särställning. Med ut-

sjukhuset Uppsala intaga av en i län vinner jämväl frågan om byggande reumatikeravdelning varje en naturlig lösning i enlighet med de för lasaretten patientfördelningen gällande allmänna bestämmelserna, om ock under övergångstiden viss rapportsätt fram utvecklas. Tvekan kan endast skyldighet synes önskvärdgpå längre råda beträffande avdelningarnas finansiering. I denna del har statens med från sin rela-

sjukvårdskommitté, utgångspunkt

tivt uttalat den att kostnaderna för begränsade utbyggnadsplan, uppfattningen, borde, frånsett legosängsavgifter, i princip reumatikeravdelningarna inflytande bestridas av staten. Kommittén har härvid främst hänvisat till de av kommittén sedermera av statsmakterna i princip godtagna allmänna uppdragna, för hälso- och finansiering, enligt vilka bland annat riktlinjerna sjukvårdens som kräver anstalter, avsedda för större områden än länen, bör bekostas vård,

eller understödjas av staten. Som ytterligare stöd för sin uppfattning

kraftigt har kommittén erinrat, att nuvarande reumatikeravdelningar genom

samtliga

medverkan inrättats och drivits utan större kostnader från

pensionsstyrelsens

eller icke-landstingsstads sida, varför andra huvudmän respektive landstings med visst kunde liknande fördelar för sin medverkan vid fog göra anspråk på vårdens fortsatta utbyggande och bedrivande. Med det mera för reumatikervården, som vittgående utbyggnadsprogram de för sin del kan allmänna princip rörande sakkunniga framlagt, nyssberörda hälso- och icke åberopas. I stället träder en annan sjukvårdens finansiering av huvudprinciper i förgrunden, vilken innebär, att vård, sjukvårdskommitténs som kan ordnas länsvis, bör handhavas och bekostas av landstingen lämpligen i vissa fall med bidrag av staten. Avgörande respektive icke-landstingsstad,

för om till sådan vård har hittills varit, huruvida staten haft frågan statsbidrag starkt intresse av att vården kommer till stånd, såsom t. ex. något speciellt beträffande och Denna norm bör enligt

lungtuberkulos- epidemisjukvården.

de mening allt fortfarande upprätthållas och har för övrigt i viss sakkunnigas mån kommit till uttryck i Kungl. Maj:ts, av 1937 års riksdag godtagna förslag rörande den slutna barnbördsvårdens utbyggande och bedrivande. Beträffande reumatikervården saken till liknande sätt. Av vad tidigare anförts ligger på sålunda, att de reumatiska ledsjukdomarna hava en avsevärd utbredframgår och en bestämd tendens att leda till invaliditet, därest de ej i tid bli ning

föremål för behandling. Enligt en av 1928 års pensionsförsäkringskommitté

verkställd sålunda »reumatiska och andra artriter» näst undersökning utgöra den främsta orsaken till invaliditet, med en procentsiffra ålderdomssvaghet av 12.4 av samtliga invaliditetsorsaker. Till jämförelse kan nämnas, procent att motsvarande för lungtuberkulosen enligt samma undersökning procenttal 5.4. Att märka är ock, att frekvensen av de reumatiska sjukdomarna är utgjorde starkast i 45-64 år, således under en tid, då individens bevaåldersgrupperna rande vid full arbetskraft är av stor för samhälle och familj. Beaktas betydelse

härjämte, att folkpensionerna med den nya folkpensioneringslagstiftningens

ikraftträdande avsevärt framstår det utan vidare tydligt, att staten har förhöjts, ett ekonomiskt intresse av reumatikervårdens snara utbyggande och påtagligt effektiva bedrivande. Med härtill och då det icke kan förväntas, att hänsyn -—- vid sidan av andra krävande — landstingen skola vara i stånd att uppgifter på egen bekostnad och organisera ifrågavarande vård inom rimlig tid, utbygga tveka de att förorda till såväl avdelningarnas inrätsakkunniga ej statsbidrag tande som deras drift.

Frågan blir då, efter vilka grunder statsbidrag böra utgå. Den allmänna för till länsvis ordnad vård principen statliga byggnadsbidrag har hittills varit, att må med hälften av kostnaderna för bidrag utgå högst eller eller inrättande, tomt- och respektive sjukhus avdelnings uppförande inventariekostnader oberäknade, varjämte fixerats visst maximibelopp per som varierat för olika vårdgrenar. Beträffande denna princip vårdplats, något har statens i samband med sin granskning av gällande sjukvårdskommitté för till den slutna sjukvården icke ifrågasatt annan

grunder byggnadsbidrag

av innebörd än att till tuberkulosanstalter i län med särskilt ändring principiell tuberkulosfrekvens borde utgå ett i förhållande till frekvensens storlek hög dock med kostnaden. Kommittén har tillika förförhöjt bidrag, högst verkliga dels att för av tuberkulosanstalt i allmän-

ordat, maximibeloppet uppförande

het borde från 2,500 kronor i överensstämmelse med vad som höjas 2,000 till dels ock att maximibeloppet för nu nämnda anstalter gäller epidemisjukhusen,

borde sättas lägre för det fall, att en redan befintlig byggnad inköps

något för ändamålet 1,750 kronor ävensom för det fall, att i (förslagsvis per plats.) vederbörande huvudmans varande byggnad tages i anspråk (förslagsvis ägo 1,250 kronor Motsvarande bestämmelser och belopp ha av 1937 års per plats). att för till uppförande eller inrättande av riksdag antagits gälla statsbidrag barnbördshus och vid lasarett eller

barnbördsavdelning sjukstuga.

Förebilder saknas alltså ej, när det gäller att bestämma byggnadsbidragen till de blivande reumatikeravdelningarna. I stort sett synas förebilderna också vara godtagbara. Skäl kunna visserligen anföras till stöd för att statens bidrag till dessa avdelningar i princip borde utgå med högre belopp än hälften av byggnadskostnaderna, framför allt att nuvarande reumatikeravdelningar genom pensionsstyrelsens medverkan tillkommit utan direkt kostnad för vederbörande huvudman. Sistnämnda omständighet utgör dock enligt de sakkunnigas uppfattning knappast ett tillräckligt motiv för avvikelse, enär avdelningarna i fråga jämlikt avtal stå uteslutande till pensionsstyrelsens förfo gande och icke förrän om 50 år efter deras öppnande kunna fritt disponeras av vederbörande huvudman. heller för övrigt anse de sakkunniga grundad anledning förefinnas att frångå principen om hälftendelning av kostnaderna. De sakkunniga förutsätta dock därvid, att landstingen i huvudsaklig enlighet med föreliggande förslag efter hand bliva befriade från sina nuvarande kost nader beträffande den statliga sinnessjuk- och sinnesslövården, blindundervisningen samt andra för deras egentliga verksamhet mera perifera uppgifter. Enligt från pensionsstyrelsen inhämtade uppgifter hava kostnaderna för de nuvarande reumatikeravdelningarnas uppförande, frånsett i avdelningen Lund, där särskilda förhållanden föreligga, uppgått till i genomsnitt 9,400 kronor per vårdplats. I detta belopp ingår då även på avdelningen belöpande andel i kostnaderna för lasarettets gemensamma undersöknings, behandlings-, bad- och ekonomilokaler ävensom för erforderliga bostäder åt läkare och personal, men ej kostnader för tomt, inventarier och annan utrustning. Mot denna beräkning synes i och för sig intet vara att erinra. En tillämpning av hälftenprincipen skulle sålunda här innebära., att statsbidraget komme att utgå. med högst 4,700 kronor per vârdplats. Emellertid måste observeras, att den av de sakkunniga förordade polikliniska behandlingen medför krav å ökade lokalutrymmen för mottagning, undersökning och behandling av patienter. Det synes de sakkunniga icke än rättvist, mer att vid beräknande av statens bidrag till

reumatikeravdelningarna hänsyn tages även till utgifter för ifrågavarande ändamål, helst som poliklinikerna

avses fylla en betydande uppgift jämväl inom psykoneurosvårdens område, en uppgift som närmast torde kunna betraktas som statlig. Att uppskatta de merkostnader, som dessa polikliniker komma. att draga, är givetvis vanskligt, då någon speciell erfarenhet området icke finnes. krav på Rimliga härutinnan lärer emellertid få anses tillgodosedda, därest maximibeloppet

för statens bidrag till reumatikeravdelningars inrättande avrundas uppåt till 5,000 kronor per vårdplats. A

Jämfört med motsvarande maximibelopp för övriga statsbidragsberättigade vårdgrenar, vilka dock utan samband med

huvudsakligen utbyggts

centrallasarett, kan detta belopp möjligen förefalla väl högt. Men det måste jämväl beaktas, att kostnaderna skulle bli ännu högre, därest icke centrallasarettens behandlingsresurser utnyttjades utan helt fristående anstalter uppfördes och utrustades för ändamålet. torde Maximibeloppet därför böra fastställas till nämnda kronor De

belopp, 5,000 per vårdplats.

förutsätta att staten endast lämnar bidrag till vårdplats sakkunniga därvid, sal eller därmed likställt i med de bidrag som hittills å allmän rum, analogi från Att för de sannolikt fåtaliga fall, då. färdig

utgått pensionsstyrelsen.

eller en i vederbörande huvudmans ägo befintlig byggnad

byggnad inköpes

fastställa lärer knappast vara tages i anspråk, särskilda, lägre maximibelopp eller ens utan torde det i dessa fall få, ankomma på. erforderligt lämpligt, att efter förhandenvarande omständigheter bevilja statsbidrag Kungl. Majzt inom ramen av Såvitt de sakkunnigas utredning angående

hälftenpxincipen.

vid finnes för närvarande heller anledning att platsbehovet giver handen, ej av med till vårdbehovets omfattföreslå. någon gradering bidraget hänsyn landsdelar. Snarare att man åtning i olika synes försiktigheten bjuda, tillsvidare till visst antal platser i förminstone begränsar statsbidraget till till 1 3,000 invånare, isole-

hållande folkmängden, förslagsvis plats per

inberäknade. I de där reumatikeravdelning redan finnes ringsplatser län, särskilda behöva inrättas, bör statsbidrag efter

men där polikliniklokaler

bestämmande kunna med högst hälften av kostnaderna Kungl. Majzts beviljas för inrättande, utan stipulerande av något särskilt maximi-

polikliniklokalernas

belopp. böra kostnaderna fördelas enligt för sjuk-

Vid undervisningssjukhusen

huset i i den män ej vederbörande landsting

övrigt tillämpade principer,

eller stad utanför skulle komma i sämre läge. landsting därigenom tveksamt huruvida skall även för inrättande av Mera är, statsbidrag utgå Mot en säd-an talar framför allt

de föreslagna poliklinikhemmen. ordning

att de olika lasarettsstäderna kunna vitt skilda den omständigheten, erbjuda för i enskilda hem eller eller

möjligheter inackordering förhyrning på längre

tid av lokaler, och att man därför genom statskortare eljest tillgängliga kan muntra till en kanske inackorderingsform än bidrag lätt up dyrbarare

X

sidan kan det av landstingens ansom är befogad. andra._ på grund ekonomi befaras, att hem även i nödvändiga fall icke komma strängda dylika till stånd inom därest kan erhållas. Och detta är rimlig tid, ej statsbidrag de desto som hemmen i första enligt sakkunnigas uppfattning betänkligare, hand äro avsedda att en av kostnaderna för såväl

,möjliggöra begränsning

som neurosvården och bereda till vård på ett reumatiker- samtidigt tillgång hithörande som icke kräva De»

tidigt stadium för alla fall, sjukhusvård.

anse därför böra i statsbidrag jämväl för sakkunniga sig princip tillstyrka

hem. är emellertid, att om behovet av poliklinik-

dessa Uppenbart frågan

hem bör i särskilt fall till föremål. för grundlig undersökning

varje göras

av vederbörande huvudman och av den statsbidragsbeviljande myndigheten

med särskild till dessa hem torde lämpligen prövas omsorg. Statsbidragen med samma som till m. m. av hem för

kunna utgå belopp uppförande

kroniskt d. v. s. kronor Som villkor bör sjuka, högst 1,500 per vårdplats. att ä hemmet icke mä utan särskilda skäl emottagas andra patienter gälla, än sådana, som bo utanför lasarettsstaden. i överensstämmelse med vad fallet är beträffande andra Slutligen bör, såsom allmänt villkor för till

statsunderstödda vårdgrenar, byggnadsbidrag

reumatikervården stadgas viss därest med

återbetalningsskyldighet, stats4 bidrag uppförd byggnad skulle nedläggas eller komma att användas för

annat än det vid avsedda

statsbidragets beviljande syftet. De regler, som härutinnan föreslagits av statens därvid kunna

sjukvårdskommittél, synes analogt tillämpas.

Vad härefter om angår frågan driftbidragens storlek må erinras, att nuvarande till driften av statsbidrag lungtuberkulosanstalter respektive tuberku-

losavdelningar vid lasarett fastställts av den

ursprungligen på grundval principen, att staten och vederbörande huvudman skola bestrida hälften var av vårdkostnaden å allmän sedan en sal, patientavgift av 1 krona per dag avdragits. Statens sjukvårdskommitté har till jämväl framlagt förslag reglering av denna

tuberkulosbidragen på grundval, vilket bland annat innebär

en av nuvarande

höjning bidragsbelopp för tuberkulosavdelningarna vid

lasaretten från kronor 1: 25 upp till kronor 1: 75.

Enligt de bör i huvudsak

sakkunnigas uppfattning samma princip komma

till användning vid bestämmandet av till

driftbidragen reumatikeravdel-

ningarna, enär i stort sett förhållanden ibåda fallen. analoga föreligga Fog synes dock föreñnnas för att vid

reumatikeravdelningarna tillämpa en något högre patientavgift än vid tuberkulosanstalterna. Vårdtiden är sålundai

genomsnitt kortare för

reumatikerpatienterna; själva behandlingen ställer sig

därjämte dyrare vid de reumatiska än vid ledsjukdomarna lungtuberkulosen. Under senare år har ock av en av i stort

pensionsstyrelsen tillämpats avgift

sett kronor 2: 30 per dag för obemedlade och mindre bemedlade samt 3: 30-

5:30 för patienter i bättre ekonomisk Att ställning. bibehålla denna relativt höga taxa även framdeles emellertid vara med hänsynes knappast lämpligt syn till önskvärdheten av att bereda så vårdbehövande som många möjligt

tillgång till vården. Att märka är, att vid lasarettens i vanliga avdelningar

det stora flertalet län

tillämpas betydligt lägre avgifter för vård å allmän

sal, särskilt då vården är mera 30

långvarig (över dagar). Pensionsstyrelsens

taxesystem skulle tillika strida mot den alltmer allmänt

tillämpade principen

om lika avgift för alla, som vårdas å allmän som för sal, en princip övrigt ny-

ligen godtagits av statsmakterna beträffande vård å kust-

förlossningsanstalt, sanatorium, vanföreanstalt och vårdhem för lättskötta De saksinnessjuka.

kunniga vilja för sin del i om reumatikerfallen föreslå en

fråga högsta patientavgift, lika för alla å allmän sal eller därmed av kronor jämställt rum, 1:50 per dag såsom i

lämpligt avvägd förhållande såväl till värdens be

skalfenhet och syfte som till å flertalet

patientavgifterna övriga lasarettsavdel-

ningar. Med denna och då underhållskostnaden vid nuvarande utgångspunkt

reumatikeravdelningar åren 1933-1935 till i

uppgått genomsnitt respektive kronor 5: 30, 5: 35 och 5:55 och skulle med av

per dag patient, tillämpning

.IJW ovanberörda princip för driftkostnadernas statens till

fördelning driftbidrag

.mAJ.D›.n.S_AYc

reumatikeravdelningarna lämpligen kunna fastställas att tillsvidare utgå med

1 Se Statens offentliga utredningar 1934: 22, sid. 410-12. .».-.,.›.,a: .

ö: 50 - 1: 50 _ _ __ _ v_ _ - 2 kronor dag och patient, på villkor att for patienten _”““9 per .4 icke än kronor 1:50. Det kan tilläggas, att samma uttages högre dagavgift

.bidragsbelopp för närvarande utgår till epidemisjukhusen.

De kunna tänkas anordnade antingen såsom föreslagna poliklinikerna vederbörande lasarettsläkares öppna mottagning enligt 12 § 2 st. sjukhuseller såsom en för vilken huvudmannen står lagen sjukhusets mottagning, det ekonomiska ansvaret. Vilkendera anordningen som skall tillämpas ide olika sjukvårdsområdena, lärer få bero på de lokala förhållandena. I vad torde det dock med hänsyn till behovet av psykiatrisk angår psykoneuroser, och klientelets beskaffenhet i flertalet fall bliva enklast och sakkunskap ändamålsenligast att låta sjukhuset som sådant stå för polikliniken. I betraktande av den tidsödande som framför allt psykoneurosbehandling, fallen men i viss även reumatikerfallen kräva, lärer det knappast utsträckning kunna förväntas, att polikliniker som regel skola bära sig ifrågavarande utan att vården blir alltför ekonomiskt betungande för patisjälva, samtidigt enterna. Detta särskilt i landstingstäderna, vars klientel gäller poliklinikerna till största delen kommer att från landsbygden. De sakkunniga rekryteras föreslå att åt att för samtliga polikli-

därför, medicinalstyrelsen uppdrages

niker fastställa en med hänsyn till vårdens beskaffenhet lämpligt avvägd med beaktande av bland annat, att vinst å verksamheten icke bör taxa, Eventuellt kan det härvid bliva nödvändigt att tillämpa särskilda uppstå. normer för Skulle vinst i fall uppkomma, bör denstorstadspoliklinikerna. något samma fonderas för att täcka ett kommande års underskott. Uppkommen brist torde, i den mån överskott från år ej finnes att tillgå, böra täckas till föregående hälften var av staten och huvudmannen. Att staten i dessa kostnader

deltager

finna de rättvist och med hänsyn till de statliga intressen, sakkunniga billigt att Statens andel i eventuell brist torde emelpoliklinikerna avse tillgodose. lertid av böra maximeras till ett visst belopp år. Det är lämplighetsskäl per att med beräkna det belopp,

givetvis vanskligt nyssnämnda utgångspunkter

varmed staten sålunda skulle till ifrågavarande polikliniker, men bidraga

lärer detta. sannolikt icke behöva överstiga 5,000 kronor per år och poliklinik,

vilket för närvarande till vanförepoliklinikerna. Såsom villkor belopp utgår

för statsbidrag bör gälla, att berättelse angående verksamhetens omfattning

och ekonomiska resultat skall för varje år ingivas till medicinalstyrelsen. Återstå Huruvida staten skall bidraga till driften av poliklinikhemmen. dessa hem kan diskuteras. I böra driftskostnaderna vid dylika hem regel icke bli större än att landstingen —— med tillskott av en rimlig inackordei ringsavgift ~— kunna utan bidrag från staten bestrida desamma. andra sidan tala till förmån för driftbidrag i stort sett enahanda skäl som statliga för till dessa hem. De sakkunniga vilja därför förorda, att byggnadsbidrag staten lämnar även till driften av man från,

bidrag poliklinikhemmen. Utgår

att driftkostnaderna vid dessa hem, inklusive utgifter för patienternas uticke behöva 3 kronor underhållsdag, och fastställes spisning, överstiga per till 1 krona skulle statens med till-

inackorderingsavgiften per dag, bidrag

lämpning av förutberörda princip för vårdkostnadernas fördelning lämpligen kunna utgå med 1 krona per dag och patient. Sådant bidrag bör icke utan särskilda skäl för patienter, som äro bosatta inom utgå poliklinikorten. Nu angivna grunder för reumatikervårdens handhavande och finansiering avse i första hand de blivande avdelningarna, och hinder synas ej heller föreligga att låta dessa grunder träda i omedelbar tillämpning på dylika avdelningar. Beträüande de redan befintliga avdelningarna däremot kunna ifrågavarande grunder icke utan vidare komma i tillämpning dels med hänsyn till de mellan pensionsstyrelsen och vederbörande huvudmän slutna avtalen, dels ock på. grund av att det faktiska läget å reumatikervårdens område icke medgiver ett omedelbart slopande av gällande begränsningar i fråga om vårdens tillgodogörande av allmänheten. En sådan åtgärd skulle icke blott innebära ett oberättigat åsidosättande av den allmänna pensionsförsäkringens intressen utan även medföra ett obehörigt gynnande av be-

folkningen i de län, där de nuvarande avdelningarna äro belägna. Här er-

fordras alltså särskilda Övergångsbestämmelser i syfte att ernå eni möjligaste mån smidig övergång till den ordningen. De hava härvid nya sakkunniga tänkt sig följande grunder. Pensionsstyrelsen bibehålles tillsvidare vid sina rättigheter och skyldigheter enligt de ingångna avtalen (se kap. 1) i avbidan reumatikervårdens på utbyggande i den omfattning de sakkunniga eventuellt med den föreslagit, eller de ändringar, som kunna av statsmakterna beslutas. När vården därvid blivit nöjaktigt utbyggd inom en av pensionsstyrelsen nu tillämpad rayon för viss avdelning, överlåtes vederbörande avtal å medicinalstyrelsen, som med begagnande av den i avtalet stipulerade uppsägningsrätten reglerar förhållandena i största möjliga överensstämmelse med de nya grunderna. Beträffande byggnadslånen att hälften av de av-

iakttages sålunda,

talade fastighetskostnaderna stanna å staten och den återstående hälften å vederbörande huvudmän. Med de ändrade grunder, som enligt den nya lagen om folkpension gäller för folkpensioneringens finansiering, torde denna reglering lämpligen kunna ske genom att folkpensioneringsfondens från pensionsförsäkringsfonden övertagna fordran å vederbörande huvudman nedskrives med ett belopp, som motsvarar skillnaden mellan halva ursprungliga lånesumman jämte därå ränta fram till

belöpande nedskrivningens datum,

å ena, samt vad pensionsstyrelsen då erlagtifastighetsavgifter, åandra sidan. Dylika avgifter skola sedan icke utgå. Som en konsekvens av den sålunda föreslagna nedskrivningen följer, att statens inkomster från folkpensioneringsfonden under året i fråga minskas med samma belopp som den avskrivna summan, men å andra sidan vinnes den fördelen, att statens direkta utgifter för till och hävande av invaliditet i åtgärder förebyggande fortsättningen kan nedsättas med ett mot fastighetsavgifterna svarande belopp. De för utrustningen lånen, som i 5 år, amorupptagna regel löpa på 7. teras helt av vederbörande huvudman, i den mån så ej redan skett. I öv- .i

avtal sålunda, att kapitaliserade värdet av de pensions-

V rigt tillämpas gällande ännu för förräntstyrelsen åliggande, oguldna avgifterna utrustningslånens kontant av staten efter

ning och amortering erläggas (medicinalstyrelsen)

av det vartill inventarierna efter värdering beñnnas uppgå avdrag belopp, I den mån för utrustningen vid

vid avtalets upphörande. samtliga avgifter

redan har medicinalstyrelsen endast att i enavtalets uppsägning erlagts, med avtalet av då. inventarier och av velighet påkalla värdering befintliga lxuvudman infordra det som sålunda fastställes. Inbetalda derbörande belopp, ävensom och räntor å kvarstående inventariebelopp inflytande amorteringar

inlevereras av medicinalstyrelsen till folkpensioneringsfonden.

utrustningslån

Efter avtalets ersättes vidare den stipulerade dagavgiften uppsägning

av 2 kronor och patient. Den med det föreslagna statsbidraget per dag som nu försorg uttages av pati-

avgift slutligen, genom pensionsstyrelsens

eller vederbörande hemkommun, bör för åstadkommande av likställigenten het över hela landet nedsättas till kronor 1:50 senast från den tidpunkt, träda i å en läns-

då de nya statsbidragsgrunderna tillämpning nyinrättad Skillnaden mellan den nu tillämpade och den nya patientavgiften

avdelning. av hemorts-

bestrides under övergångstiden hemortslandstinget respektive

Då redan hava att ersätta

staden. landstingen enligt gällande fattigvårdslag

för sjuka å reumatikeravdelning, av primärkommun erlagda vårdavgifter fattiga förstnämnda en merutgift endast beträfskulle betalningsskyldighet betyda fande de en merutgift som icke synes obefogad

självbetalande patienterna,

av de som med reumatikeravdeli betraktande kostnader, landsting egna måste vidkännas för dessa drift. ningar avdelningars Bestämmelserna rörande Bodenavdelningens framtida handhavande måste få sin därav, att den är förlagd till

och finansiering givetvis särprägel

Beträffande denna vederbö-

ett armén tillhörigt sjukhus. avdelning torde

rande sedan avtalet uppsagts av pensionsstyrelsen, genom nytt

landsting, avtal i »böra rättigheter och skyldigheter

princip övertaga pensionsstyrelsens

emot med de modifikationer, som kunna föranledas gent arméförvaltningen av redan avtal om samarbete mellan landstinget och arméförvalt-

gällande

i om lasaretts- och vid Bodens garnisons-

ningen fråga epidemiavdelningarna

Vid bestridande av och driftkostnaderna för reumatiker-

sjukhus. byggnads-

bör kunna enligt samma avdelningen landstinget påräkna statsbidrag grunder som andra landsting. den av de föreslagna planen för reumatikervårdens Följes sakkunniga successiva därest efter hand vissa modifikationer vid-

utbyggande, skulle,

i nu de kunna på nämnt toges tillämpade rayoner, befintliga avdelningarna sätt från till vederbörande huvudman i följande

överñyttas pensionsstyrelsen

ordning, nämligen efter första etappen: avdelningen i Boden, » andra › » Göteborg, » › › » tredje Norrköping, » » › » Lidköping, fjärde » femte » » » Västerås, › › » Lund och Umeå. sjätte

De förutsätta härvid bland att den sakkunniga annat, nya Göteborgsavdelningen kommer att betjäna och Bohus län i dess

Göteborgs helhet, till

dess samt att

Vänersborgsavdelningen utbyggts, motsvarande kommer att

ske beträffande den nuvarande

Norrköpingsavdelningen iförhållande till

Östergötlands län, intill dess denna avdelning utvidgats eller ny avdelning

inrättats vid lasarettet i Linköping. Båda dessa skola utbyggnader enligt förenämnda plan äga rum i 7:e Den 8:e

etappen. utbyggnadsetappen, om-

fattande de föreslagna avdelningarna vid i Stockholm och

Södersjukhuset

Malmö allmänna sjukhus torde icke behöva avvaktas med till de hänsyn näraliggande undervisningsklinikerna för reumatici vid Karolinska sjukhuset i Stockholm respektive lasarettet i Lund. I syfte att under ernå en i övergångstiden möjligaste mån jämn beläggning av det önskvärt

reumatikeravdelningarna synes och lämpligt att från

samtliga avdelningar —— även de nytillkommande —— till pensionsstyrelsen insändas det antal som kunna rapporter angående platser, beräknas bliva lediga vid varje månadsskifte. Med av dessa motsvarande hjälp jämte uppgifter från de fristående anstalterna, till den del de avse vård av reumatikerpatienter, blir pensionsstyrelsen i stånd att överblicka

beläggningsförhållan-

dena över hela landet och kan vid behov eventuellt träffa avtal angående mottagande under viss tid av ett antal å en utomlänspatienter nytillkommen avdelning. Pensionsstyrelsens och intressen torde härvid ofta

landstingens

komma att sammanfalla, då det i sakens att en ligger natur, nystartad avdelning som regel icke från början kan helt bli med från belagd patienter avdelningens område. får beträffande

eget Pensionsstyrelsen dessa patienter

givetvis vara beredd på att i första hand svara för den del av vårdkostnaden, , som icke täckes av det direkta men att

statsbidraget, bör äga gentemot veder-

börande hemortskommun och

patient, hemortslandsting göra samma anspråk

gällande som vid vård å de till styrelsens stående disposition avdelningarna. Med hänsyn till att de fristående anstalterna allt avses framgent mottaga reumatikerpatienter i viss kan behov av en liknande omfattning eller mera begränsad rapportskyldighet tänkas förefmnas även efter övergångstidens slut, ehuru medicinalstyrelsen då bör träda i stället för

pensionsstyrelsen

såsom rapportcentral. Denna lärer emellertid få bedömas

fråga med beak-

tande av framdeles föreliggande omständigheter.

En uppskattning av statens kostnader för reumatikervårdens utbyggande och bedrivande ovan måste med enligt angivna grunder hänsyn till de många ovissa faktorerna bli i Till hög grad approximativ. ledning för ett bedömande av dessa kostnader hava dock de vissa

sakkunniga nedan gjort

kalkyler. Vad först kostnaderna för vårdens kunna angår utbyggande, utgifterna för de blivande vilka äro avsedda

reumatikeravdelningarna, att inrymma

sammanlagt 1,300 vårdplatser jämte tillhörande polikliniker, med tillämpning av förut angivna grunder till X kronor. uppskattas (1,300 5,000) 6,500,000 Härtill komma kostnaderna för inrättande av dels vid redan polikliniker

dels ock Dessa kostnader

befintliga avdelningar erforderliga poliklinikhem.

låta förhand beräkna. Särskilt vanskligt är att bedöma sig svårligen på kostnaderna för då man icke med grad av tillför-

poliklinikhemmen, någon

kan i vilken hem komma att inrättas. litlighet förutse, omfattning dylika Då dessa hem även skola det emellertid

mottaga psykoneurosfall, synes

att räkna att efter hand komma att er-

rimligt med, poliklinikhemsplatser

fordras till ett som motsvarar hälften av platsantalet vid reuantal, ungefär eller 800 i hela riket. Med denna utgångsmatikeravdelningarna, omkring skulle statens kostnader för ändamål kunna beräknas

punkt ifrågavarande

till X kronor, i vilket även utgifterna för högst (1,500 800) 1,200,000 belopp anordnande vid redan torde kunna inpoliklinikers befintliga avdelningar räknas. skulle alltså nu nämnda kostnader belöpa sig till Sammanlagt kronor. Emellertid blir enligt de sakkun- (6,500,000 + 1,200,000) 7,700,000 staten befriad från att avtalen angående de nigas förslag samtidigt fullfölja redan i deras lydelse, vilket i realitebefintliga avdelningarna ursprungliga ten innebär en för staten, som torde kunna uppskattas till lägst besparing kronor. komma statens merkostnader för (350 5,000) 1,750,000 Därigenom reumatikervårdens att i till i runt tal utbyggande verkligheten begränsas den för vårdens successiva som de

6,000,000 kronor. Med plan utbyggande,

skulle dessa kostnader bliva ungefär jämnt fördelade sakkunniga framlagt, på. 8 a 10 år. Till drift skulle staten lämna ett bidrag av reumatikeravdelningarnas 2 kronor dag och patient. Då antalet erforderliga platser uppskattats per statens kostnader härför efter full till till 1,650, skulle utbyggnad uppgå 2 1,188,000 kronor år. Motsvarande kostnader omkring (1,650 360) per för och kunna enligt ovan angivna grunder poliklinikerna poliklinikhemmen beräknas till 5,000) 120,000 kronor respektive (800 X 1 360) 288,000 (24 kronor. Statens årskostnader för reumatikervärdens bedrisammanlagda vande skulle alltså. + 120,000 + 288,000) 1,596,000 kronor. utgöra (1,188,000

Härifrån emellertid nettokostnaden för driften av pensionsstyrelsens

avgår nuvarande med 580,000 kronor, vadan merkostnaden reumatikeravdelningar inskränker till i runt tal 1,000,000 kronor. sig I betraktande av det successiva som de sakkunniga före-

utbyggande,

bliva kostnaderna under de första åren avsevärt mindre. Merkostslagit, kunna sålunda till kronor efter den

naderna uppskattas omkring 100,000

och samma efter den andra utförsta utbyggnadsetappen ytterligare belopp

byggnadsetappen.

bedömandet av om fram-

Psykoneurosvârden. För frågan psykoneurosvårdens

och torde till en böra erinras om nutida handhavande finansiering början

varande grunder härutinnan. och Åre direkt av där

Anstalterna i Nynäs ägas folkpensioneringsfonden,

de den 1 1937 voro bokförda till respektive 1,690,000 och 640,000 januari kronor. vid anstalterna handhaves av ett för ändamålet bildat Driften Kurortsverksamhet, av vars aktiekapital, 500,600 kronor, bolag, Aktiebolaget

ett av 500,000 kronor innehaves av folkpensioneringsfonden. Bolagets

belopp

styrelse har sitt säte i Stockholm och består för närvarande av fem personer, varav fyra jämte två utses av för nämnda suppleanter fullmäktige fond. Utdelningen är maximerad till 5 av eventuellt procent aktiekapitalet; överskott skall, sedan avsättning skett till reservfond och andra för bolagets verksamhet nödiga ändamål, överföras till en avsedd för dispositionsfond, förbättringar i fråga om bolagets verksamhet. har skett för de Utdelning ej senaste två åren. För granskning av och styrelsens förvaltning bolagets räkenskaper utses två revisorer jämte suppleanter, därav en jämte suppleant av fullmäktige för folkpensioneringsfonden. Har aktie till övergått någon, som icke förut är aktieägare i bolaget, skall aktien iförsta hand hembjudas till pensionsstyrelsen. Pensionsstyrelsen ock rätt att helt äger övertaga verksamheten, varvid bolagets behållna tillgångar —- efter återbetalning av aktiekapitalet jämte 5 procent ränta ——skola överlämnas till pensionsstyrelsen att användas för dess sjukvårdande verksamhet. Den lokala ledningen av anstalterna omhänderhaves av särskilda direktioner, bestående av tjänsteförrättande överläkaren och två av bolagsstyrelsen utsedda ledamöter. Ordföranden utses av bolagsstyrelsen. —— I anslutning härtill må nämnas, att Aktiebolaget Kurortsverksamhet innehar aktiemajoriteten i Åre Kurortsaktiebolag, som är ägare till bland annat Åre bergbana, hotell Fjällgården och anstalter för Åre samhälles förseende med vatten och Sistavlopp. nämnda bolag bildades sin tid i syfte att förhindra, att

på ifrågavarande nyttig-

heter skulle komma i mindre lämpliga händer. * . *

Anstalten i Tranås äges och drives av Aktiebolaget Tranås kuranstalt, som delvis har en annan karaktär, i det att bolaget har till ändamål att jämte kurortsvård bedriva i samband därmed stående hotell- och restaurationsrörelse. Av bolagets aktiekapital, 140,500 kronor, innehaves nominellt 130,500 kronor av Aktiebolaget Kurortsverksamhet. har

Folkpensioneringsfonden

dessutom direkt investerat ett kapital av omkring 1,400,000 kronor i anstalten i form av lån till bolaget, vilket belopp sedermera nedamorterats till 1,165,000 kronor. Bolagets styrelse har sitt säte i Tranås och i väljes vanlig ordning av bolagsstämma. Pensionsstyrelsen och folkpensioneringsfonden ha i detta bolag intet annat än som indirekt tillinfiytande det, kommer dem i egenskap av aktieägare och långivare. Ledningen av neurosavdelningen vid Malmö allmänna slutligen sjukhus tillkommer jämlikt föreliggande avtal formellt staden genom sjukhusets direktion, ehuru en av pensionsstyrelsen utsedd representant rätt näräger vara och yttra sig vid direktionens sammanträden i om som fråga ärenden, angå styrelsens patienter. Pensionsstyrelsen är jämväl berättigad att genom ombud taga del av lasarettets räkenskaper, när den så finner erforderligt, ävensom att yttra sig före tillsättningen av vid avdel-

läkarbefattningarna

ningen. Den planerade neurosavdelningen vid Vänersborg avses i förevarande hänseenden bliva helt jämställd med Malmöavdelningen. Vid samtliga anstalter bestridas, som i kap. 1 nämnts, driftkostnaderna, frånsett inflytande patientavgifter, av pensionsstyrelsen från ett å femte huvudtiteln uppfört reservationsanslag för åtgärder till förebyggande och

Från samma medel till bestri-

havande av invaliditet. anslag utgår jämväl

för de fristående motsvarande viss ränta dande av hyra anstaltsfastigheterna, bokförda värde. Kostnaderna för Malmöavdelningen förå fastigheternas räntas och amorteras efter grunder som reumatikeravdelningarnas. analoga

Detsamma förutsättes bliva fallet beträñande Vänersborgsavdelningen.

statens som de förslag skall

Enligt såväl sjukvårdskommittés sakkunnigas

den slutna alltjämt i huvudsak tillgodoses å anstalter,

psykoneurosvården

äro avsedda för större områden än länen. Med tillämpning av sjuksom allmänna för den slutna handhavande

vårdskommitténs principer sjukvårdens

mot vilka 1936 års riksdag icke haft något att erinra, och finansiering, därav att staten skall i handhava och bekosta eller i varje bör följa, princip vård beträffande såväl som

fall kraftigt understödja ifrågavarande byggande

vad ovan anförts att så i även varit fallet, drift. Av framgår, praktiken formellt sett åvilat annat än staten. Prinehuru huvudmannaskapet organ att staten handhaver och bekostar anstaltsvården för psykoneuroser, cipen, finna de i och för riktig. Frågan är emellertid om det sätt, sakkunniga sig hittills kan bestå, sedan kuranvarpå denna princip tillämpats, lämpligen

stalterna inordnats i den allmänna sjukvården.

Vad då först de anstalterna, kan det synas mindre tillangår fristående talande och rationellt, att de handhavas av särskilda bolag, vilkas hela egen-

dom tillhör staten och vilkas årliga inkomst, frånsett inflypraktiskt taget av statsmedel. Beträffande Nynäs- och

tande patientavgifter, tillskjutes

Åreanstalterna kan dessutom huruvida icke vederbörande bolag ifrågasättas, kommer att framstå som en relativt mellanhand mellan medicinalonödig och de lokala direktionerna. möjliggör emellertid styrelsen Bolagsformen arbetssätt och en större rörelsefrihet vid kurortsvårdens beett smidigare ett direkt inordnande i statens verksamhet medgiver. Utan drivande än vad denna rörelsefrihet varit av då det gällt att tvivel har väsentlig betydelse, verksamheten förvärva intresserade och läkare. Man måste beför dugande att en art av som ställer särskilt

tänka, psykoneurosvården utgör sjukvård,

läkarens omdöme och samt att värdet av stora krav på person, skicklighet, hela verksamheten till del beror huruvida man kan försäkra huvudsaklig på, om den rätte mannen. Det bör härvid att anstalternas sig uppmärksammas, försvåra av läkare till

avskilda läge i ej ringa grad rekryteringen dugande

och att måste att en relativt desamma, möjlighet förty föreligga genom lön bereda läkarna viss för de ofta betydande extrain-

hög kompensation

lasarettsläkare med motsvarande äro i tillfälle att komster, som utbildning förskaffa å lasaretten. I detta hänseende sig genom öppna mottagningar anstalter en analog ställning med de s. k. kustsanatointaga ifrågavarande för vilkas driftkostnader staten beslut av 1936 års riksdag rierna, enligt skall helt men vilka likväl bibehållits under

framdeles praktiskt taget svara,

annat säkerställa en av er-

enskild ledning för att bland fullgod rekrytering

Hårtill att kostnaderna för adforderliga läkarkrafter. kommer, bolagens ministration ställa relativt och med all sannolikhet icke avsevärt sig låga

överstiga den merkostnad, som skulle åsamkas staten vid en direkt ledning av anstalterna ifråga.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anse de skäl sakkunniga övervägande tala för fortsatt enskild av de fristående ledning kuranstalterna. Någon större olägenhet av att därvid bibehålla heller vara bolagsformen synes ej förhanden.

Ãganderätten till Nynäs- och Åreanstalterna ävensom den av folkpen-

sioneringsfonden innehavda aktieposten i Kurortsverksamhet

Aktiebolaget

torde emellertid - eventuellt efter viss -nedskrivning av aktiekapitalet böra överföras till som därmed

medicinalstyrelsen, tillika bör inträda i de

särskilda rättigheter, vilka

enligt gällande bolagsordning tillkomma pensions-

styrelsen och fullmäktige för nämnda fond. Då Kurortsverk- Aktiebolaget samhet innehar aktiemajoriteten i Tranås Aktiebolaget kuranstalt, erhåller medicinalstyrelsen med dessa transaktioner automatiskt den faktiska led-

ningen och överinseendet av denna anstalt. Med de ändrade jämväl grunder för

folkpensioneringsfondens förvaltning och tillväxt, som gälla enligt den

nya lagen om folkpension, torde värdet av de vilka fonden

kapitalbelopp,

vid tidpunkten för överlåtelsen i form av lån eller har innestående i eljest

anstaltsfastigheter och aktier, kunna avskrivas. Som en konse-

lämpligen kvens härav följer dock, liksom vid att statens

reumatikeravdelningarna, kost-

nader för folkpensioner och invalidunderstöd under

avskrivningsåret ökas

med motsvarande

belopp.

I samband med ifrågavarande anstalters inordnande i den allmänna sjukvården synes de böra

sakkunniga undersökas, huruvida icke Aktiebolaget

Kurortsverksamhets engagement i Åre kan över-

Kurortsaktiebolag lämpligen

fiyttas å annan, enskild eller juridisk person. Enligt vad de sakkunniga

inhämtat lära för härom redan

övrigt underhandlingar pågå. De sakkunniga

finna ock önskvärt, att eventuella för en möjligheter övervägas avveckling av den i samband med Tranåsanstalten bedrivna hotell- och restaurantrörelsen

samt att för denna rörelse använda för utrymmen tillgodogöras anstaltens egentliga verksamhet;

Med anstalternas inordnande i den allmänna under enskild sjukvården

ledning torde jämväl böra följa, att statens till desammas drift

bidrag på något sätt maximeras, som en samtidigt högsta avgift för patienterna fastställes. De grunder, som i sådant hänseende fastställts nyligen beträffande bland annat kustsanatorierna, kunna vinna synas härvidlag analog tillämpning. Detta innebär, att statens skall med ett fixt

bidrag utgå belopp per dag och

patient, som jämte den fastställda patientavgiften normalt motsvarar anstalternas driftkostnad, oberäknat räntor och å amorteringar byggnadslån, dock att i intet fall

statsbidraget må utgå med högre belopp än skillnaden mellan

anstaltens driftkostnad och

verkliga summan av patientavgifterna. Patient-

avgiften torde böra bestämmas till samma som vid reumatikeravdelbelopp ningarna, icke minst med tanke att anstalterna i viss skola på utsträckning mottaga jämväl reumatikerfall. Att i närvarande stund fastslå ett visst belopp för till

statsbidraget ifrågavarande anstalter har föga värde med hänsyn

till den relativt som långa övergångstid, torde bli erforderlig för den nya

Till för ett ungefärligt bedömande av ordningens genomförande. ledning

blivande storlek må emellertid nämnas, att medelkostnaden statsbidragets och oberäknat ränte- och amorteringskostnader, under åren per dag patient, 1933-1935 till kronor 6: 40 vid kronor 4: 92 vid Åreuppgått Nynäsanstalten, anstalten och kronor 4: 85 vid Tranåsanstalten. Att döma härav och då den höga driftkostnaden vid Nynäsanstalten beror på tillfälliga omständigheter 1 l skulle statens blivande till › i samband med ombyggnader därstädes, bidrag r dessa anstalter komma att ligga vid omkring kronor (5-1: 50) 3: 50 per under-

hållsdag. J ämväl psykoneurosavdelninga-ma z Malmö och Vänersborg skola enligt de erhålla karaktären av riksanstalter, ehuru de av praksakkunnigas förslag tiska skäl äro respektive avses bliva anslutna till visst sjukhus och ställda under förvaltning. Av avdelningarnas karaktär av riksanstalter sjukhusets bör följa, att jämväl deras driftkostnader skola, frånsett patientavgifterna, bäras av staten. Häremot kan och har även framförts den er-

principiella

inran, att om vederbörande stad respektive landsting skall vara huvudman för så böra de också bestrida en väsentlig del av driftavdelningarna ifråga, kostnaderna, detta för att betryggande garantier skola vinnas för en sparsam De sakkunniga äro fullt medvetna om denna inadvertens men förvaltning. hålla i likhet med statens före, att de fördelar, som ur

sjukvårdskommitté

äro förenade med ifrågavarande anstalters förläggning i anvårdsynpunkt till vederbörande äro så stora, att nämnda ekonomiska beslutning sjukhus, måste vika. Efter av nuvarandeavtal kunna för tänkligheter upphörande fullt tillfredsställande i ekonomiskt hänseende vinnas övrigt garantier genom en av statens bidrag. Rimligt ock vara, att staten lämplig maximering synes i gengäld för sina stora bidrag allt framgent bibehålles vid de rättigheter i fråga om deltagande i vederbörande sjukhusdirektions sammanträden och av räkenskaper, vilka gällande avtal tillförsäkra

granskning sjukhusets

Under sådana förhållanden anse sig de sakkunniga böra pensionsstyrelsen. en fortsatt tillämpning av nuvarande ordning jämväl för ifrågavarande tillstyrka handhavande och finansiering. Statens bidrag torde dock av avdelningars

antydda skäl böra framdeles maximeras till ett belopp, som motsvarar genom-

snittskostnaden under en alltför kort tid vid vederbörande sjukhus, sedan ej en av kronor 1: 50 Efter en sådan beräkpatientavgift per dag avdragits. skulle statens för närvarande kunna fastställas till kroningsgrund bidrag nor 5:25 vid Malmöanstalten och kronor 4: 40 vid Vänersborgsanstalten. Såsom allmänna villkor för till neurosanstalterna böra före-

statsbidrag

skrivas, att anstalterna icke må utan medicinalstyrelsens medgivande beläggas

med andra av än för vilka de äro avsedda, samt att slag patienter sådana, skola att till efterrättelse de

anstalternas ledning vara skyldiga ställaisig

anvisningar i om som medicinalstyrelsen med stöd fråga patientfördelningen, av vad i 5 kan komma att föreskriva. Samtliga anstalter kap. föreslagits böra dessutom, i den mån så ej redan är fallet, vara underkastade inspektion av i enlighet med sjukhuslagens bestämmelser om medicinalstyrelsen allmänna

sjukhus.

1469 37 7

Folkpensioneringens berättigade intressen kräva, att även på detta om-

råde de nya grunderna förrän erfarenhet ej tillämpas tillräcklig föreligger beträffande platsbehovet vid neurosanstalterna. Man torde alltså i första hand böra avvakta i poliklinikvårdens utbyggande huvudsaklig enlighet med de sakkunnigas plan, innan för en till den åtgärder vidtagas övergång nya ordningen. Med hänsyn till de relativt enkla som nämnda

förändringar,

ordning innebär, lära några särskilda erfordras. Övergångsbestämmelser ej När tidpunkten är inne, har att i samråd med

medicinalstyrelsen pensions-

styrelsen träffa nödiga a.nstalter för överförande av till äganderätten Nynäsoch Åreanstalterna samt ovannämnda i Kurortsverk-

aktiepost Aktiebolaget

samhet till medicinalstyrelsen. Beträffande Malmö- och Vänersborgsanstalterna synes enklast ordnas att övergången så, pensionsstyrelsen överlåter respektive avtal å som med

medicinalstyrelsen, bibehållande av avtalen i

övrigt vidtager erforderliga åtgärder för statsbidragens maximering och de andra ändringar, som av inträde såsom i

påkallas medicinalstyrelsens part

avtalet. Där särskilda polikliniker erfordras för tord_e psykoneurospatienterna, kostnaderna för dessa poliklinikers inrättande få i bestridas av staprincip ten. För driftkostnadernas täckande böra i första hand smärre upptagas avgifter av patienterna enligt taxa, som fastställes av medicinalstyrelsen. Därvid böra de för reumatikerpoliklinikerna vinna angivna grunderna analog

tillämpning. I den mån brist uppstår, lärer denna böra i sin helhet be-

stridas av staten. Med den av som de uppläggning psykoneurosvårdens utbyggande, sakkunniga förordat, skulle ett genomförande av de i denna sakkunnigas förslag del icke komma att åsamka statsverket nämnvärda kostnader utöver några dem, som beräknats för den reumatikervårdens polikliniska utbyggande. Detsamma gäller kostnaderna för i vad psykoneurosvårdens drift, den avser den polikliniska Kostnaderna för behandlingen. själva anstaltsvårdens bedrivande bliva, per patient räknat, med till något högre hänsyn patientavgiftens ñxerande till kronor 1: 50 för samtliga Merkostnaden patienter. härför kan för de fyra nuvarande anstalterna till uppskattas omkring 135,000 kronor. Den totala kostnaden för drift efter psykoneurosanstalternas Väners-

borgsavdelningens uppförande kan beräknas till omkring (540 X 3: 50 X 360

+ 60 5:25 360 + 120 X 4: 40 X = eller i runt tal 360) 983,880 1,000,000 kronor. .

Med det ovanstående har staten skola ikläda avsevärt ökade föreslagits sig kostnader framför allt för reumatikervårdens men även för psykoneurosvårdens tillgodoseende. inställer om ett

Fråga sig då, genomförande av

dessa förslag inom den närmaste tiden kan vara med till berättigat hänsyn andra sjukvårdsintressen, som statens medverkan. Ehuru denna påkalla fråga närmast tillhör Kungl. de dock icke

Maj:ts bedömande, vilja sakkunniga

underlåta att härutinnan rikta ett av uppmärksamheten på medicinalstyrelsen år 1935 om till

framlagt förslag statliga bidrag barnsjukvårdens utbyggande

99 .

och ett som oavsett att det har viss för vården av

drift, förslag, betydelse

akuta reumatiska och i första hand torde vara sjukdomar psykoneuroser förtjänt av statsmakternas intresse.

Annan kurorts- och Som i 1 nämnts, har å

sjukvård. kap. pensionsstyrel-

kuranstalter i mindre utsträckning vårdats även fall av andra sjukdomar j sens l än reumatiska, neuralgier och psykoneuroser, främst astma, bronchit, hjärtoch samt nervsjukdomar. i Resultatet av denna vård, magsjukdomar organiska som närmast haft karaktären av försök, har utfallit mycket olika beroende i det särskilda fallet omständigheter, varför det är på föreñntliga speciella att därav bestämda slutsatser. I och med att reumavanskligt draga några över hela landet, torde emellertid ökade möjligtikeravdelningar utbyggas heter komma att föreligga för intagande av hithörande fall å de medicinska där de rätteligen höra. hemma. avdelningarna, har vidare i viss omfattning anlitat privata kur- och Pensionsstyrelsen brunnsanstalter för vård av lättare fall, framför allt sommartid. Under de senaste åren har till sommarkurorter hänvisats i runt tal 400 padylika tienter år. Under förutsättning att till dessa kurortor remitteras fall, per som främst kräva en tids vila och kontrollerad efterbehandling, torde ur icke någon befogad erinran kunna framställas mot _ett utnyttvårdsynpunkt av denna vårdform. I synnerhet sommartid, då efterfrågan å vårdjande av olika är särskilt stor, fylla ifrågavarande kurorter platser anledningar en såsom till den egentliga anstaltsvården. Av alltjämt uppgift komplement skäl ställer emellertid denna vårdform relativt dyrbar. Under förklarliga sig de två senaste åren har sålunda vid anstalter i medeltal utifrågavarande en av kronor 6:45 dag och patient, varav pensionsstyrelsen tagits avgift per bestritt ungefär 2/3 och patienten återstoden. Till jämförelse må nämnas, att motsvarande kostnad vid med betydligt större

pensionsstyrelsens »egna»,

utrustade fristående k-uranstalter under år 1935 i genombehandlingsresurser snitt till kronor 6: 40, inberäknat utgifter för byggnader och inventarier. uppgått Vid sådant förhållande lärer ett anlitande av ifrågavarande vårdform från det allmännas sida icke böra ifrågakomma i större utsträckning än som erfordras för att täcka behov. Huruvida och i vad mån behov av temporära denna vårdform kommer att efter en utbyggnad av kurortsvården föreligga de förslag, kan för närvarande icke överblickas. enligt sakkunnigas Likaledes må erinras, att pensionsstyrelsen lämnat bidrag för vårdi vissa fall vid lasarett, och radiumhem ävensom vid s. k. Welanderlupushem. till de sistnämnda hemmen hava, som tidigare nämnts, Bidragen från och med den 1 1937. ersatts med direkta statsbidrag. Med juli av de centralanstalterna i Stockholm, utbyggande planerade radiologiska Lund och (eller annan närliggande stad) torde pensionsstyrelsens Göteborg till denna vårdgrupp jämväl kunna utan olägenhet uppbidragsverksamhet då vid dessa anstalter avses komma. att ligga vid höra, patientavgifterna samma nivå som för lasarettsvård i allmänhet. .Under år 1936 har ej heller utbetalats till vård vid radinmanstalt. De bidrag, som av pensionsbidrag

.100

styrelsen för närvarande lämnas till vård vid ha

lasarett, undantagslöst

åsyftat att bereda sådan specialvård, som ej kunnat erhållas å hemortslandstingets respektive hemortsstadens lasarett. Det stora flertalet fall har avsett behandling för kluven gom och å talrubbningar phoniatriska polikliniken vid Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm. Då. denna är relativt behandling dyrbar och dessutom i regel medför utgifter för under beinackordering handlingstiden, synes det lämpligt, att ett visst belopp även fortsättningsvis ställes till förfogande för ändamålet, att användas i sådana fall där vård eljest icke kan ordnas. Detsamma gäller vård för hudsjukdomar ävensom

för lupusbehandling. För ifrågavarande ändamål har under senare år utbe-

talats 10,000--16,000 kronor per år, därav 2/5 å lasarettsungefär belöpt vården och ‘/3 å av

inackordering lupussjuka.

Härutöver har pensionsstyrelsen bidragit till kostnaderna för sådana läkari intyg, vilka skola bifogas ansökan om sjukvård genom pensionsstyrelsens försorg, ävensom för eljest erforderlig läkarundersökning eller observation, där denna ej kunnat verkställas å vederbörande hemortslasarett. Till detta ändamål har under år 1936 utbetalats 139,700 kronor, vari dock ersättingår ning jämväl för läkarintyg vid ansökan om yrkesutbildning. Kostnaderna för dylika läkarintyg, i vad de avse bortfalla automatiskt med sjukvård, nämnda sjukvårds inordnande i den allmänna sjukvården. Med den nya

folkpensioneringslagens ikraftträdande har vidare genom en bestämmelse i

31 § möjlighet beretts pensionsstyrelsen att från annat anslag bestrida kostnader för undersökning och observation å sjukhus i fall, där tvekan råder om är att anse som invalid eller pensionssökande ej. Några särskilda medel för undersökning och observation torde därutöver icke erfordras, såvitt angår rent sjukvårdande åtgärder.

Slutligen har pensionsstyrelsen lämnat bidrag till resor, förutom till och

från styrelsens kuranstalter, för beredande av observation eller poliklinisk behandling å annan anstalt i vissa fall, där till resor icke

statsbidrag dylika

enligt gällande bestämmelser utgår. Sammanlagt har styrelsen för patienters resor under år 1936 utbetalat 137,600 kronor. Sedan reumatikervården i enlighet med de till en länsvis ordnad

sakkunnigas förslag utbyggts vård,

torde resebidrag för reumatiker icke längre böra ifrågakomma. Resebidrag för vård å psykoneurosanstalt däremot, i betraktande av denna vårds synes starka centralisering, alltjämt böra bibehållas. De i samsakkunniga vilja band härmed erinra om den av rätten till av statsutvidgning resebidrag medel, som statens sjukvårdskommitté föreslagit och som innebär, att sådant bidrag framdeles bör i princip för all starkt centraliserad vård, utgå exempelvis även för behandling av kluven och I den mån resegom lupus vulgaris. bidrag till sådan vård plägat från och kostnaderna utgå pensionsstyrelsen härför icke kunna täckas i den som omförmäles ordning, i 31 § folkpensio- y neringslagen, bör därför enligt de sakkunnigas medel uppfattning alltjämt ställas till förfogande för ändamålet, intill dess för till grunder statsbidrag dylika resor blivit av statsmakterna i fastställda. vanlig ordning

rätt i fråga om intagning på sjukhus m. m. Så länge av- Folkpensioneringens om de å. och utskrivning från sjukhusen ligger i görandet sjukas intagning kunna intressekonflikter uppstå mellan

sjukhusläkarens hand, uppenbarligen

och den allmänna representanter. Det-

folkpensioneringens sjukvårdens

samma även andra av socialförsäkringen. På grund härav har gäller grenar som nämnts förordat, att socialförsäkringsorganen skulle sjukvårdskommittén beredas att vid eventuell från sjukhusläkares sida få patients möjlighet vägran inträdesansökan eller kvarliggande å sjukhus underkastad opartisk prövning försorg. Styrelsen skulle därvid även förutsättas genom medicinalstyrelsens rätt att hänvisa fall, som vid en dylik prövning befunnes vara i behov äga av vård eller observation å. till därför lämpat allmänt eller av allsjukhus, männa medel understött sjukhus. I de över betänkande avgivna yttrandena ha emellersjukvårdskommitténs tid från såväl svenska stadsförbundet som svenska lasarettsläkareföreningen betänkligheter mot detta förslag med hänsyn till det inkräktande på yppats vederbörande huvudmans rätt att bestämma över sjukhuset, som förslaget innebär. Till den del dessa yttranden avse sjukavdelningar, för vilka huvudmannen själv bestrider hela kostnaden, lära nämnda betänkligheter också vara fullt Men även i kunna principiella erinringar mot en befogade. övrigt anordning anföras. Härjämte må beaktas, att pensionsstyrelsen efter dylik slut icke kommer att få direkt beröring med sjukhusens övergångstidens handhavande av sina uppgifter i andra fall, än där styrelsen för bedömande av ñnner erforderligt, att sökandens hälsotillstånd under-

pensionsansökning

sökes å och för ändamålet föranstaltar om sådan undersjukvårdsanstalt 31 § lagen om folkpensionering. I dessa fall torde dock sökning jämlikt anledning knappast föreñnnas att förmoda, att vederbörande sjukhusläkare skall utan laga skäl ställa avvisande. I de fall åter, där vård erfordras,

sig

kommer pensionsstyrelsen att i regel avslå pensionsansökan och hänvisa vederbörande att i vanlig ordning söka vård å därför lämpad anstalt. Under sådana förhållanden synas några direkta intressekonñikter mellan folkpensiooch endast vara att befara i mera sällsynta undanneringens organ sjukhusen

för vilkas skull ett av det speciella slag, varom tagsfall, skiljedomsförfarande

här är fråga, knappast kan anses

påkallat.

Om de sakkunniga sålunda för sin del icke äro beredda att tillstyrka sjukvårdskommitténs förslag denna. punkt, hava de därmed ingalunda på

avsett att förringa betydelsen för det allmänna därav, att folkpensione-

intressen i förevarande hänseenden bliva till fullo beaktade. Tvärtom ringens finna de sakkunniga angeläget, att betydelsen därav på något sätt underde sakkunnigas uppfattning kan emellertid detta lämpligare strykes. Enligt ske det att såsom villkor för statsbidrag till reumatiker- och psykopå sätt, neurosvården en bestämmelse av innebörd, dels att vårdinryckes generell behövande, som av pensionsstyrelsen hänvisats att söka vård å dylik anstalt, skall där emottages, såvitt det kan ske utan eftersättande av inträdessökande, vilka äro i större behov av vård å sådan anstalt, dels oak — vilket ur in- 1 är av än större - att vederbörande

validitetsförebyggande synpunkt betydelse

intagningsläkare även i övrigt skall tillse att sjuka, särskilt i yngre fildrar, beträffande vilka _goda utsikter vård mera synas föreliggaatt genom varaktigt återställa eller väsentligt förbättra deras arbetsförmåga, skola framför andra emottagas för vård. Skulle det mot förmodan visa sig, att olägenheter av mera allvarlig art uppkomma för folkpensioneringen, lärer sedermera till närmare omprövning få frågan, om och vad sätt hinder upptagas på dylika kunna undvikas genom i och ändring gällande lag författningar. Gentemot sjukvårdskommitténs förslag atttillskapa ett centralt sjukvårdsråd för samarbete i fråga om den allmänna sjukvårdens planläggning och utveckling ställa sig de sakkunniga jämväl betänksamma. Rådets avsedda organisation förefaller sålunda alltför omfattande och tungrodd i förhållande till de begränsade uppgifter, som skola tillkomma detsamma. I likhet med medieinalstyrelsen förmena de sakkunniga, att i stort sett samma syfte skulle ernås genom att medicinalstyrelsen, då anledning därtill till förelåge, gemensamma överläggningar inbjöde myndigheter och andra organ, som hade speciella intressen att bevaka i föreliggande sjukvårdsfrågor av mera allmän natur. Intet synes hindra, att framställning om sådant samarbete av göres vederbörande intressent. Att i instruktion eller annorledes föreskriva direkt skyldighet för medicinalstyrelsen att i nu antydda fall eller eljest samråda med vederbörande intressent lärer tills vidare icke behöva ifrågakomma. De anse hava att

sakkunniga sig grundad anledning antaga, medicinalstyrelsen

det förutan skall visa full förståelse för betydelsen av ett sådant samarbete. Till sist vilja de sakkunniga såsom en konsekvens av sina förslag rörande kurortsvården framhålla, att ett av desamma lärer genomförande möjliggöra en successiv minskning av pensionsstyrelsens personal, närmast å dess sjukvårdsbyrå. Å andra sidan kan för medicinalstyrelsens del förutses behov av ökad arbetskraft för tillgodoseende av de förvaltningsuppgifter, som ,förutsatts överüyttade till denna styrelse. Nu berörda spörsmål torde emellertid böra prövas i samband med andra personalfrågor inom vederbörande verk, varför de sakkunniga ansett sig böra här lämna desamma åsido.

Kap. 7. Yrkesutbildningens resultat och

framtida ordnande. Utbildningens resultat. För att utröna i vad mån det med yrkesutbildningen avsedda ändamålet - - har i olika självförsörjning uppnåtts pensionsstyrelsen repriser genom pensionsnämndernas ordförande av utbild-

verkställt efterundersökningar

ningsresultaten, varje sådan undersökning omfattande samtliga fall, som avslutat sin utbildning senast 2-3 år före

undersökningen. Sålunda hava

undersökts: i slutet av 1923 och början av 1924 de fall, som slututbildats senast 1) under år 1921 - 369 fall, i slutet av av 1926 de fall, som senast

2) 1925och början slututbildats

den 30 september 1923 —— 147 fall, samt

i av 1928 de fall, som avslutade sin utbildning senastunderTår 3) början 1924 —_ 236 fall. p Sammanlagt hava alltså undersökts 752 fall. I dessa siffror vanföra samt ett fåtal hjärtfels- och ingå samtliga personer som erhållit bidrag till sin utbildning från pensionsstyrelastmapatienter, sen och därefter icke intill varit föremål för styrelsens efterundersökningen verksamhet. Däremot hava icke sådana fall, som ersjukvårdande medtagits hållit endast en kort försöksutbildning, eller sådana, som efter utbildningens avslutande blivit offer vilken icke för någon invalidiserande sjukdom, förelåg vid utbildningen. Resultaten hava uppdelats i tre huvudgrupper, nämligen A-resultat : sådana som försörja sig helt eller i mera väsentlig personer, . grad, som —— utan till - endast i C-resztltatzsådana personer, hänsyn yrke mindre eller icke alls försörja sig och väsentlig grad Ay-resultat = sådana personer, som försörja sig helt eller i mera väsentlig men det vari de utbildats, eller blott mera oväsentgrad övergivit yrke, utöva detsamma. Denna torde i stort sett representera onödig ligt grupp —- men därför icke helt —— onyttig yrkesutbildning. Huvudresultaten, sådana de befunnits vid respektive efterundersökning, framgå av nedanstående tabell:

A-rcsultat C-resultat Ay-re ultat s .u

Efterundersökning âr Sa‘1l:]ll1°a

Antal % Antal % Antal %

I

1923 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 369 238 64.5 90 24.4 41 11.1 1925 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147 102 69.4 30 20.4 15 10.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 236 160 67.8 56 23.7 20 8.5 _1928

Summa 752 ! 500 66.5 176 l 23.4 | 76 | 10.1

i

skulle alltså yrkesutbildningen i 66.5

Enligt dessa undersökningar procent

av samtliga utbildade fall medfört avsett resultat. Beträffande varaktigheten _ av det sålunda vunna resultatet har av undersökaren anmärkts, att av flera tecken att döma anledning icke funnes till antagande, att någon total, förtid-ig förskjutning från A till C snart skulle komma att rum inom klienäga telet som helhet betraktat. Det vore nämligen i stort sett de första åren efter utbildningens avslutande —— start- och provåren — som befunnits avgörande och skilde de olika kategorierna åt. Ovanstående tabell omfattar yrkesutbildning såväl å vanföreanstalt som hos enskilda yrkesidkare. Skillnaden i resultat mellan de båda formerna för utbildningen belyses av nedanstående sammanställning, avseende klientelet vid den senast (år 1928) .verkställda efterundersökningen, vilken uppgives vara tämligen representativ för efterundersökningarnas hela material. Som synes ha utbildning vid vanföreanstalt och utbildning hos enskild yrkesidkare givit ungefär lika gott resultat. Härtill bör anmärkas, att de förra fallen_ i stort sett äro av något gravare vanförhetsgrad eller ock utgöras av

A-resultat i C-resultat

Ay-resultat

Summa

Afgnal 0“

Antal 95 c, c, Antal 9,;

Antal %

Utbildning vid vanföreanstalt. Män . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 70 46 65.7 10 9 19 27.1 5 7.2 Kvinnor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 52 37 71.1 5 7 12 23.1 3 5.8

Summa 122 83 68.0 15 16 31 25.4 8 6.6

Utbildning hos yrkesidkare. Män . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 64 46 71.9 10 — 10 15.6 8 12.5 Kvinnor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 50 31 62.0 12 3 15 30.0 4 8.0

Summa. 114 77 67.6

22| 31251214; 12 10.5

Anm. Med (lg-resultat betecknas sådana som sedermera erhållit fall, pension, med C,resultat övriga C-resultat.

sådana vanföra, vilka i särskilt den

hög grad, jämte egentliga utbildningen,

äro i behov av särskilt och fostran. Å andra

omhändertagande sidan har utbildningen vid vanföreanstalt i omfattat en tid

genomsnitt betydligt längre än den privata Den mest framträdande skillnaden mellan man utbildningen.

och kvinnor är den, att männen i större ute-

betydligt utsträckning ägnat sig

slutande at vilket är helt då

utbildningsyrket, naturligt, kvinnorna ofta äro

bundna av hushållsarbete. De vid vanföreanstalterna utbildade kvinnorna

hava för övrigt vid sidan av en erhållit synnerligen gedigen fackutbildning,

undervisning i hushållsarbete.

Härjämte har inom en

pensionsstyrelsen upprättats sammanställning av

den genomsnittliga kontanta nettoinkomsten år av förekommande utbild-

per

ningsyrken m. m. Denna utvisar sammanställning följande:

Medelinkomst av utbildningsyrket för personer, som helt försörja sig på Yrkesutbildning enbart detta yrke detta jämte annat yrke

Antal fall Inkomst kr. Antal fall Inkomst kr.

Manliga yrken. Skomakeri (60 fall) . . . . . . . . . . . . . . .. 38 815 6 317 Skrädderi (22 n ) . . . . . . . . . . . . . . .. 22 1,200 - - Bokbinderi (13 » ) . . . . . . . . . . . . . . .. 9 1,584 —— -- Snickeri (12 » ) . . . . . . . . . . . . . . .. 4 1,166 —— - Måleri (10 -› ) . . . . . . . . . . . . . . .. 5 1,270 — — lgorstbinderi och korgmakeri (8 fall) 2 596 - ——— Ovriga. yrken (9 fall) . . . . . . . . . . . . .. 6 2,082 — —

Kvinnliga yrken. Sömnad (58 fall) . . . . . . . . . . (38 550 10 210 Maskinstickning (39 » ) . . . . . . . . . . 15 370 11 180 Ovriga. yrken ( 5 n ) . . . . . . . . .. 4 1,240 —- -

l

Till av tabellens må nämnas att åtskilliga kvinnor komplettering uppgifter

dessutom naturaförmåner (kost och logi) i sitt utbildningsyrke.

åtnjuta individuella - av

Vidare betonas, att den utbildades egenskaper graden och »framåtanda», och ambition, omdömes- och anpassnings-

energi håg anlag, m. m. — är den allra viktigaste faktorn för vinnandet förmåga, affärsbegåvning av ett Därför också den största hänsyn till gott utbildningsresultat. tages desamma i varje fall, då yrkesutbildning ifrågasättes. Hantverksutbildningen ensam dock alltid variationsmöjligheter efter vedererbjuder ej tillräckliga börandes och Pensionsstyrelsen har därför efterpersonliga läggning anlag. av —— strävat att — inom den ram som nödvändigtvis betingas kostnadsfrågan för ett yrkesval. Hitintills har pensionsutvidga möjligheterna personligt sålunda använt över ett 50-tal för sin vanföreutbildning. Att styrelsen yrken i de stora hantverken ex. skrädderiyrket) givit och utbildningen gamla (t.

så resultat, som faktiskt sker, anses till icke ringa grad

alltjämt giver goda bero dessa att stimulera skaparglädjen hos sina utjust på yrkens förmåga sällan även hos den som från ej haft utpräglad håg för hantövare, ej början verket. Såsom en faktor vid utbildningen framhållas även elevens ålder. viktig Erfarenheterna från såväl den anstaltliga som den utomanstaltliga yrkesutvisar härutinnan, att bättre resultat ernås vid högre utbildningsbildningen ålder än den Av de år 1928 efterundersökta fallen förete vanliga (15-18 år). sålunda männen en receptivitet från 18 till 30 års ålder, medan av stigande kvinnorna de, som sin utbildning i åldern 19-22 år, nått bästa resulbörjat taten. därtill anses bland annat vara att söka däri, att de van- Förklaringen föra i sin utveckling ofta bliva efter att deras uppfostran på. psykiska genom av blir till en viss grad försummad. Deras initia-

grund yttre omständigheter

blir lätt och ur social synpunkt mogna de i en senare tivförmåga nog hämmad,

ålder än sina kamrater. Uppenbart är ock, att en högre ålder med ty åtföljande

större och omdömesförmåga ökar utsikterna för en lycklig start mogenhet särskilt för dem, som skola åt självständig verksamhet. ägna sig De sålunda verkställda efterundersökningarna omfatta emellertid enligt de

en alltför för att man skall sakkunnigas uppfattning begränsad tidrymd

kunna bilda en om varaktigheten av de vunna resultaten. sig uppfattning I att härutinnan nämnda efterundersökningar hava de saksyfte komplettera därför svenska vanföreanstalternas centralkommitté införkunniga genom skaffat uppgifter angående dels inkomstförhållandena år 1935 för vanföra, vilka erhållit arbetsmaskiner under åren 1925-1930, dels ock vanförekuratorernas allmänna uppfattning i förevarande hänseende. En av förstnämnda återfinnes i bilaga VIII. sammanställning uppgifter Denna sammanstälhiing utvisar bland annat, att medelinkomsten under år 1935 för de av ifrågavarande vanföra, som erhållit utbildning å vanföreanstalt, 542 kronor samt för de utom sådan anstalt utbildade 460 kronor. Såutgjort som de ur försörjningssynpunkt bästa yrkena framstå bokbinderi- och med 2,003 och 1,181 kronors medelinkomst för de

skrädderiyrkena respektive

âjanstalt-utbildade. Att bestämda” slutsatser av

draga några sammanställningen är emellertid. vanskligt”, dels enär fall icke torde primäruppgifterna imånga

varaexakta, dels emedan, trotsde verkställda utgallringarna, fall åtskilliga blivit medtagna, som hellre bort hava hänförts till särskilda Sålunda grupper. finnas bland de medräknade som

inkomsttagarna exempelvis gifta kvinnor,

ägna lika lång,vofta längre tid åt husliga sysslor än åt utövande av utbildningsyrket, ävensom jordbrukarsönerjvilka i icke biträda i lantbruket ringa grad under stora delarav året. finnes därför att sammanställ-

Anledning antaga,

ningen icke giver full rättvisa åt de utbildades samlade försörjningsförmåga. Granskar man härefter de erfarenheter, som vanföreanstalternas kuratorer i sin kontrollerande verksamhet gjort, finner man, att dessa äro olika. tämligen

.Kuratorn vid Stockholms vanföreanstalt anför sålunda, att vald

lämpligt utbildningnår åsyftad verkan. Varutbildningen sedan skall ske, inom eller utom vanföreanstalt, finge prövas fall för fall, i den mån så läte sig göra. Det vore många Orsaker, som härvid inverkade, enbart vanförheten. Givet ej vis misslyckades en del fall, men antalet nådde övervägande självförsörjning eller komme att i mån till sin Ett stort antal någon bidraga försörjning. per soner, som åtnjutit yrkesutbildning, förbättrades till hälsan så att de mycket, kunde övergå till annat mera.- inkomstbringande arbete, en del redan inom första Ö-årsperioden. Utbildningen hade för dessa sin stora så till betydelse vida, att de tack vare denna aldrig behövde känna sig isolerade, komme i kontakt med arbetsmarknaden och levde ett liv som varje annan arbetsmänniska. Utan yrkesutbildning hade de sannolikt försoffats, isolerats och förlorat lusten för ett» ordnat arbete; I de fall, då utbildningen helt hade orsaken misslyckats, varit sjukdom eller bristande energi och arbetsvilja. Kuratorn vid Göteborgs vanföreanstalt har som sin uppfattning framhållit, att då det gäller utbildning av lindrigt vanföra, de utanför anstalterna utbildade få en snabbare och intimare kontakt med arbetsmarknaden än de, som upplåtas på anstalt. Icke sällan stanna de som arbetare hos den mästare eller på den verkstad, där.de haft sina läroår; Rörande det bestående värdet av ut› bildningen anser sig ifrågavarande kurator icke hava förmärkt allmän någon nedgång, sedan_ exempelvis en ö-årsperiod förflutit efter yrkesutbildningens slut, men väl att i fall varit en för dem, dennaâ-årsperiod många utgallringstid som aldrig kunna_nå full Hade eleven förmått denna

försörjning. genomgå period, kunde han i regel reda sig för framtiden, till dess ohälsa eller andra

i i speciella tillstötte. -

omständigheter A . _. Kuratorn vid Hälsingborgs vanföreanstalt anmäler, att en preliminär under-

sökning av cirka 300 maskinrapporter rörande inkomsten under år 1936 givit

vid handen, att resultatetav hemorts- respektive anstaltsutbildningen ställt sig

ungefär enahanda. Sålunda hade 62 procent visat resultat och 38

gott procent

mindre gottresultat inom båda grupperna. I regel hade enligt denna kurators uppfattning yrkesutbildningen visat sig vara av bestående värde för den indi-

viduella_ försörjningsförmågan. Isynnerhet bland reumatiker och höggradiga

barnförlamningsfall hade emellertid-efter viss tid tecken till nedgång i försörjningsförmågan framträtt, oftast beroende på alltför hård press på den

förut individen för tillvaron, försämrat allmäntillstånd eller svaga i_ kampen skillnad härutinnan mellanfå anstalt

sjukdomens tilltagande. Någon speciell i i i

”

eller utom anstalt utbildade hade ej försports. ,i

Kuratorn vid Härnösands vanföreanstalt slutligen förmenar, att de å anstalt utbildade i allmänhet för sin framtida utkomst äga större förutsättningar än de utom anstalt utbildade. Detta berodde, förutom på själva utbildningen, även att av elevkåren vore mera vid vanföreanstalt. därpå, gallringen noggrann Ett bättre resultat av skulle enligt kuratorns den utomanstaltliga utbildningen kunna vinnas gallring av yrkeseleverna, uppfattning .genom noggrannare bättre val av och starkare kontroll över_ utbildningen. Därjämte yrkesidkare borde vid sådan lämnas undervisning i kostnadsbeutbildning grundligare inom samt de som erfordrades för att bli en räkningai yrket övriga regler, hantverkare. I allmänhet hadeudock lett till god hjälp till god utbildningen mera sällan till full Tecken av försörjning, varaktig försörjning. på minskning inom hade visat sig under de första försörjningsförmågan utbildningsyrket 5 åren men sällan därefter. Denna hade företrädesvis märkts hos de nedgång utom anstalt utbildade, vilket förklarades därav, att de anstaltsutbildade i hade fastare att och därmed större möjlighet till varregel grund bygga på För stickerskor och Skomakare hade det dock för såväl aktig försörjning. inom som utom anstalt utbildade framträtt en betydlig försämring av förunder de senaste åren, beroende på utbildningen ovid-

sörjningsmöjligheterna i

kommande förhållanden. .Av det sålunda anförda att icke heller kuratorernas erfarenheter framgår, säkra för bedömandet av yrkesutbildningens ekono-

giva några hållpunkter

miska resultat i det .Så mycket torde emellertid med stöd av den långa loppet. verkställda kunna att såväl den å vanföreanstalt som den utredningen sägas, utom sådan anstalt bedrivna i det stora flertalet fall varit yrkesutbildningen och den att i fort-

en god hjälp till självförsörjning på grund förtjänar jämväl

av det allmänna. De sakkunniga vilja ock understryka, att, sättningen stödjas även om det ekonomiska utbytet av utbildningen icke skulle hava varit så likväl måste anses vara av väsentlig betydelse med förmånligt, utbildningen till arbetets såsom en för hälsa,

hänsyn nödvändighet i förutsättning psykisk

ej minst för vanföra.

- - Sjukvårdskommitténs förslag.

I sitt år 1934 avgivna betänkande har statens sjukvårdskommitté i samband med av vanförevården även berört frågan om de v an f ö ra s

behandlingen Kommittén konstaterade därvid, att ett missförhåly r k e s u t b i l d n i n g. lande då mellan ochtillgång å platser vid vanföreanstalförelåge efterfrågan ternas men likväl i.betraktande av den avsevärt ökade yrkesskolor, ansåg för vanföras som under de senaste åren tillplatstillgång yrkesutbildning, kommit och Stockholmsanstaltens väntades uppstå, att -genom nybyggnad med av om ytterligare utökning av platsantaletv åyrkesslutlig prövning frågan skola borde anstå, till dess vidare erfarenhet vunnits om platsbehovets om- I avvaktan häråitillråddes i första hand en utvidgning av den utomfattning. i Kommittén härutinnani

anstaltliga yrkesutbildningen. yttrade

En rationell lösning av de vanföras att även

yrkesutbildningsfråga kräver,

andra utvägar att bereda

yrkesutbildning än genom vanföreanstalternas yrkes-

skolor sökas och Den av i vissa fall prövas. pensionsstyrelsen praktiserade

anordningen med hos enskilda torde härvid

yrkesutbildning yrkesidkare

främst böra komma i åtanke. Anstaltema hava numera anordsjälva genom

nande av kuratorsverksamhet fått ökade att vanföra till möjligheter förhjälpa

utbildning även utom anstalten. Förutom att denna verksamhet är att

ägnad i icke oväsentli underlätta ett rationellt av vanföreanstalgrad utnyttjande

yrkesskofor

ternas för de svårare fallen och minska behovet av anstaltsnya platser för har erfarenheten vid

ifrågavarande ändamål, givit handen, att van-

för, som erhållit sin utom av den närmare

yrkesutbildning anstalt, på grund

kontakten med har t större

ortsbefolkningen betydli möjligheter att vinna anställning och försörjning än en å. anstalt utbildad vanför. Den

utomanstaltliga

utbildningen ställer sig dessutom i avsevärt än anstaltsutbild-

regel billigare

ningen. Starka skäl synas sålunda för en av föreligga vidgad tillämpning

denna form av för vanföra.

yrkesutbildning

Rörande finansieringen av kommittén bland yrkesutbildningen föreslog

annat, att pensionsstyrelsens nuvarande bidrag till vanföreanstalternas yrkes-

skolor skulle upphöra. Beträffande den anutomanstaltliga yrkesutbildningen

förde kommittén följande.

Utbildning å anstalt av en målare eller skräddare skulle med en normal utbildningstid av 4 år och under att eleven eller för honom

förutsättning,

försörjningspliktig erlade med 50 öre om kosta staten 3.75 elevavgift dagen,

300 4=4,500 kronor. Motsvarande utom anstalt skulle med utbildning

tilläm ning av pensionsstyrelsens kosta staten

grunder högst 1,200 kronor,

alltså icke fullt ‘/3 av kostnaden för såsom oftast anstaltsutbildningen. Därest,

torde bli fallet, vederbörande den belöfattigvårdssamhälle erlägger på eleven

pande kostnadsandelen såväl vid anstaltlig som vid utomanstaltlig utbildning, skulle kostnaden för det allmänna komma att i båda fallen ökas med 600 kro-

nor till res ektive 5,100 och 1,800 kronor. Även vid med ut-

yrken kortvarig

bildningstid)

ställa sig kostnaderna för det allmänna vid utomväsentligt lägre

anstaltlig än vid anstaltsutbildning.

Nu anförda siffror torde klart vikten för staten av att ådagalägga stödja

den utomanstaltli a av vanföra. Detta

yrkesutbildningen gäller uppenbarligen

med särskild a, därest verksamhet området skulle

styr pensionsstyrelsens på

framdeles upphöra. De som av hittills till-

bidragsgrunder, pensionsstyrelsen

lämpats, synas kommittén kunna i huvudsak tjäna till även vid bestäm»

ledning

mandet av eventuellt bidrag från statens sida. vad kommittén erfarit har Enligt

mot dessa grunder icke framställts annan erinran än därest berättigad att,

med hänsyn till elevens oförmåga att densamma

tillgodogöra sig utbildningen

efter någon prövotid avbrytes, icke utbetalas för denna tid. Kommittén

bidrag

vill därför förorda sådan uti att i förevarande

ändring ifrågavarande grunder

fall bidrag ut år för en prövotid, som dock icke må V4 av den fastöverstiga

ställda norma a utbildningstiden. Tillika bör, om staten in som direkt, går

bidragsgivare, fördelningen av eleverna anstaltlig och ututomanstaltlig

bildning ske genom anstaltsstyrelsernas fpå örsorg under kontroll av statens in-

spektör för vanförevården.

I härtill har

anslutning sjukvårdskommittén jämväl till behandling upp-

tagit om S. V. C. Kzs f r a m t i d a spörsmålet s t ä l l n i n g. Kommittén

har därvid erinrat, att 1918 års förordat en av vanföresakkunniga ombildning

den nuvarande centralkommittén, som hittills haft entråd-

huvudsakligen

karaktär, till en centralstyrelse. Rörande sin egen ställning

givande verklig

härtill anför sjukvårdskommittén bland annat följande.

Kommittén anser för sin del, att centralkommitténs bör stärkas ställning att säte och stämma därstädes bör beredas för de såtillvida, representanter institutioner, som kunna anses hava särskild sakkunskap i hithörande statliga eller särskilt intresse härför. Kommittén avser härvid närangelägenheter

, mast och pensionsstyrelsen ävensom riksförsäkringsanstaL

medicinalstyrelsen ten och Finnes en särskild statens inspektör för vanförevård, i socialstyrelsen. bör denne hava rätt att i centralkommitténs förhandlingar. Vidare deltaga ändamålsenli t, att ett inom centralkommittén valt arbetsutskott omsynes händerhar de e ärendena samt förbereder angelägenheter, som löpan viktigare skola kommittén. Kungl. Majzt bör utse ordförande i såväl centralföreläggas kommittén som dess arbetsutskott. p Däremot anser sig kommittén icke böra för närvarande tillstyrka någon i centralkommitténs formella befogenhet. Svårigheterna att rätt förändring en från dem, som skulle tillkomma avgränsa verklig centralstyrelses uppgifter de olika anstalternas styrelser, torde vara rätt stora. En dylik centralstyrelse bleve lätt ett ämbetsverk, inskjutet mellan vanföreanstalterna och den centrala medicinska förvaltnin en inom vanförevårdsmyndigheten,

väsendet bleve t ngre. Så län e van varigenom öreanstalterna ic e äro flera än nu, torde

ieller

centralistyrelse

en sådan icke vara av behovet påkallad.

Yttranden över sjukvårdskommitténs i › förslag.

Mot kommitténs angående i vad det förslag y r k e s u t b i l d n i n g e n, av bidrag till vanföreanstalternas yrkes-

avsåg upphävande pensionsstyrelsens

erinran. Beträffande . skolor, framkom i de avgivna yttrandena ingen väsentlig

den däremot flera håll utomanstaltliga yrkesutbildningen ifrågasattes på av att nuvarande befattning med hithörande

lämpligheten pensionsstyrelsens

göromål skulle upphöra. Sålunda framhöll att styrelsen endast tack vare sin hela

pensionsstyrelsen,

av och ombud varit i landet_ omspännande organisation pensionsnämnder stånd att ett tillfredsställande sätt som en central för de på fylla uppgiften samt att det för ett rått handhavande

vanföras utomanstaltliga yrkesutbildning

av den om åt vanföra och andra med samhällsviktiga frågan yrkesutbildning

dem likställda vore av största vikt, att denna även i fortsätt-

personer uppgift

Mot den av tänkta anordningen, att de

ningen fylldes. sjukvårdskommittén

vanföras såväl inom vanföreanstalt som hos mästare i hemorten utbildning skulle av de statsunderstödda vanföreanstalterna och att den omhändertagas centrala av vanförevården skulle vila hos ett centralråd, kunde ledningen riktas den invändningen, att detta cenenligt styrelsen synnerligen vägande lika litet som vanföreanstalterna, förfogade över någon hela landet tralråd,

omfattande lokal organisation.

för i Stockholm delade be-

Styrelsen vanföreföreningen pensionsstyrelsens

härutinnan under framkallande, att anstalt visserligen hade tänkligheter varje hos anställd en kurator, men att denne endast mer undantagsvis torde_ sig sin kännedom om förhållandena i den vanföres hemtrakt

genom personliga

kunna skaffa åt honom. Att kurator i sådant syfte skulle i någon yrkeslärare fall en resa till trakten för att ordna utbildningsfrågan erforderliga företaga

kunde av flera skäl mera sällan Man skulle kunna ifrågakomma. möjligen tänka sig att anställa flera kuratorer hos anstalten, men detta skulle medföra ökade kostnader. För kunde en kurator icke med den övrigt givetvis uppträda pondus och auktoritet som pensionsstyrelsen. där- Föreningsstyrelsen ansågs för önskvärt, att verksamhet området pensionsstyrelsens på finge fortgå, till dess komme till anses fullt någon anordning stånd”, som kunde motsvara denna verksamhet. Styrelsen tillade, att då kostnaderna för en ututomanstaltlig bildning i regel bleve för den enskilde ej obetydligt högre och kommunen, än om å. vanföreanstalt, kommunen

utbildningen försigginge stundom vägrade

att bidraga till i varav icke utomanstaltlig utbildning, följd någon utbildning alls kunde komma till stånd. Sannolikt bleve det därför att efter nödvändigt hand det allmännas därtill utöver de som något höja bidrag bidrag, plägat utgå från pensionsstyrelsen. V . Styrelsen för oanföreföreningen z anförde liknande Göteborg synpunkter som Därutöver betonade

Stockholmsföreningens styrelse. styrelsen önskvärd-

heten av att den komme i av utomanstaltliga utbildningen åtnjutande bidrag från staten med _minst samma som å anstalt, att densamma

belopp utbildning

ställdes under kontroll av myndighet, som distriktsvis hade att såväl granska förslag till som pågående utbildning, att eleverna icke bleve sämre ställda i

fråga om bidrag till husrum, mat och kläder, samt att desamma med försåges maskiner och verktyg efter som anstaltsutbildade. samma principer Eljest kunde enligt verkan av denna

styrelsens mening åsyftad utbildning ej ernås.

Över sjukvårdskommitténs förslag, i vad det avsåg S. V. C. K:s framtida har endastf centralkommitténs ställning, styrelse yttrat sig. Styrelsen erinrar inledningsvis, i kommitténs verksamhet att_statligt ingripande hittills förekommit endast i så måtto, att en av utsedd medicinalstyrelsen revisor efter kommitténs egen framställning årligen i revisionen av deltagit styrelsens förvaltning. Härefter yttrar styrelsen med av före-

anledning den

slagna statliga representationen icentralrådet väsentligen följande. A Ända från början av centralkommitténs _verksamhet hade det varit en strävan att i kommittén och dess styrelse insätta med sakpersoner erforderlig kunskap, vilka kunde betraktas såsom för de ämbetsverk, representanter som hade att i större eller mindre omfattning handlägga vanförevårdsfrågor. En blick å. centralkommitténs och anstaltsstyrelsernas nuvarande sammansättning visade ock, att ettbetydande inslag redan förefunnes av sådana medlemmar, vilkas säte i ledningen sjukvårdskommittén betecknat såsom ett vitalt önskemål. Samma strävan hade även funnit uttryck däri, att för representant

medicinalstyrelsen alltid inbjudits till _och ofta deltagit i centralkommitténs

och dess styrelses sammanträden. Behovet av statligt inflytande syntes genom nämnda omständigheter redan vara så väl att ett än mer ökat tillgodosett, statligt infl tande knappast kunde anses vara behövligt, så länge centralkom-

verksamhet

mitténs - i motsats till anstalternas ——vore så enskild som för närvarande. - , Skulle emellertid ett statligt inflytande i centralkommittén organiseras, måste detta enligt styrelsens u pfattning ovillkorligen förutsätta ett statsbidrag till kommitténs byråverksam et. I realiteten hade denna verksamhet innefattat åtskilligtför statens organ, särskilt för pensionsstyrelsen, nödvändigt arbete, ehuru det. hittills helt och hållet bekostats av enskilda medel. Kost-

naden för byråverksamheten —— för närvarande uppgående .till cirka 14,000

ronor om året — komme med säkerhet att stiga framdeles, alldenstund det

i fortsättningen bleve möjligt att som hittills erhålla oavlönad byråförestånej dare. En annan för det föreslagna statsingripandet i centralförutsättning kommitténs vara, att kommittén finge vissa beorganisation syntes styrelsen stämda avseende en samverkan med anstalterna. Väl befogenheter, reglerad hittills behov av ett starkare band mellan anstalterna än det centralkom-

?hade

jmittén i sin nuvarande organisation representerade, knappast_ gjort sig gällande. Detta uteslöte dock att den gemenskap i arbetet mellan de olika för: ej, och anstalterna, som under en startningsperiod genom helt enskilt eningarna arbete i kunde behöva givas fastare former. Styuppehållits, fortsättningen relsen i likhet med att centralkommittêns omansåge sjukvårdskommittén, till en verklig vanförevårdsstyrelse för närvarande ej vore aktuell, organisation men centralkommittén borde även såsom endast rådgivande organisation kunna

erhålla ökat inflytande.

har till sist förklarat sig villig att, om förslag från statsmyndig- Styrelsen heternas sida skulle komma att förhandla om en omorganisation

framställas,

av centralkommittén i den riktning, angivit.

sjukvårdskommittén

Kungl. Maj:t och riksdagen.

Ovanberörda förelades, andra spörsmål, 1936 års riksdag frågor jämte ” › Maj :ts proposition nr 206. genom Kungl.

Kungl. Maj:t godtog därvid sjukvårdskommitténs förslag 0m..upphörande

av till vanföreanstalterna. I fråga om den utom-

pensionsstyrelsens bidrag

och S. V. O. K:s framtida ställning yttrade före= anstaltliga yrkesutbildningen -

dragande departementschefen följande. _

Vad den utomanstaltliga yrkesutbildningen, tala vissa skäl-

angår onekligen

för en av all yrkesutbildning för vanföra. Tills vidare torde enhetlig ledning emellertid betydelse få tillmätas den i. vissa yttranden anförda avgörande att för närvarande endast pensionsstyrelsen äger tillgång omständigheten, till lokala ombud i den omfattning, som erfordras för att kunna på ett ;tills

fredsställande sätt de vanföras utomanstaltliga yrkesutbildning.. organisera Med härtill vill jag förorda, att handhavandetoch finansieringen av

hänsyn den tills vidare bibehålles hos pensionssty-

utomanstaltliga yrkesutbildningen

relsen. Att märka är för övrigt, att sedan länge ett intimt samarbete äger rum mellan och samt att

pensionsstyrelsen anstaltsledningarna fördelningen

av eleverna å och yrkesutbildning sker i fullt inomanstaltlig utomanstaltlig samförstånd dem emellan. I denna ordning avser jag icke, att någon ,praktisk skall inträda. om det definitiva ordnandet av ifrågavarande ändring Frågan torde böra till prövning i samband med angelägenhet lämpligen upptagas

om den framtida organisationen av pensionsstyrelsens sjuk~

spörsmålet vårdande verksamhet över huvud.: Med denna ingalunda behovet av ett för hela ståndpunkt förringas givetvis vanförevården avsett centralt, rådgivande organ, där staten äger tillbörlig Ett sådant torde ock, på sätt kommittén föreslagit, ,kunna representation. utan större att komplettera den nuvarande svårigheter organiseras genom centralkommittén med för de statliga myndigheter, som hava representanter närmaste_ överinseendet över hithörande verksamhetsgrenar. Tillsvidare torde man härvid kunna inskränka sig till att i det föreslagna centralrådet ,insätta för medicinalstyrelsen och pensionsstyrelsen. ständigarepresentanter En= av, dessa torde .tillika böra utses att vara ordförande -i. representanter Äcentralrådet. Huruvida staten med anledning härav .skall behöva vidkännasi

särskilda kostnader för centralrådets verksamhet torde få bedömas med ut-

gångspunkt från de förhållanden, som framdeles kunna komma att föreligga. _ Något större belopp torde i allt fall icke erfordras för ändamålet. vill Jag för min del föreslå, att nu tills vidare föreskrives ifrågasatta representation som villkor för statsbidrag till berörda Närmare bestäm vanföreföreningar. melser om centralrådets torde få ankomma å att befogenhet Kungl. Majzt meddela.

Ifrågavarande uttalanden föranledde intet från sida. yttrande riksdagens

Inom S. V. C. K. utsedda delegerade.

I skrivelse den 5 1936 hava inom S. V. C. K. utsedda

augusti delegerade

anmält, att de av centralkommittén anmodats verkställa rörande den utredning

omorganisation av centralkommittén och dess verksamhet, som kunde föran-

ledas av Kungl. nr 206 till 1936 års Majzts proposition riksdag, samt tillika

hemställt, att samarbete i frågan måtte anordnas mellan de och delegerade de av Kungl. Majzt utsedda för rörande sakkunniga utredning pensionssty

relsens verksamhet.

invaliditetsförebyggande Vid skrivelsen var fogad en av

centralkommitténs ordförande, professor P. Haglund upprättad promemoria

angående kommitténs uppgifter och arbete hittills, vari särskilt understrykes, att ett visst grundläggande skede av centralkommitténs arbete nu lede mot sitt

slut samt att ett mera deciderat för centralkommitténs framtida program arbete och organisation vore av behovet Till påkallat. utveckling härav anför

professor Haglund inledningsvis följande.

Enligt § 1 i stadgarna för S. V. C. K. utgjorde denna kommitté en representation av de och hade fyra vanföreföreningarna därjämte till uppgift att främja utvecklingen av en rationellt organiserad vanförevård samt att till

vanförevårdens fromma förvalta vissa medel, som stode till dess förfogande. I sådant syfte sökte centralkommittén särskilt att en stark befrämja personlig sammanhållning mellan dem, som verkade i anstalterna och i S. V. C. K., samt att möjliggöra för vanförevårdsfolk och andra intresserade övergemensamma läggningar i uppkommande frågor av eller allmän principiell innebörd. Vidare sökte kommittén att genom verka för att så

upplysning många vanföra som

möligt redan tidigt skulle komma i av vård och åtnjutande erforderlig utbil ning samt för att hos de vanföras vinna förståelse för omgivning det behov av stöd och hjälp, som förefunnes hos de vanföra. Kommittén stode till-

lika myndigheter och enskilda till med tjänst utredningar och yttranden, medverkade vid ordnandet av det internationella samt sökte i umgänget övrigt, i mån av tillgångar, lämna understöd till studieresor och som annat, vore ägnat att direkt ga na den svenska vanförevårdens och

ortopedins utveckling. Vid

sidan härav edreve centralkommittén i samråd med pensionsstyrelsen och vanföreanstalterna en betydande

understödsverksamhet, närmast i syfte att

förse sådana vanföra, som fullbordat *sin med arbetsmaskiner

utbildning, och

verktyg för startande av egen verksamhet.

I alldeles bestämd avsiktghade stiftarna S. V. O. K. gjort till en centralkommitté för gemensamma Med

överläggningar. beteckningen centralkom-

mitté hade de velat attS. V. C. K. vore angiva, ej avsedd att bli ett med befogenheter utrustat ledandevorgan för anstalterna. Sedermera hade man under 25 år med noggrannhet undvikit att ett .skapa »ämbetsverlø eller en särskild;»instans» mellan anstalterna .och vanförevården i Man hade övrigt. ansett, att överläggningarna vanförevårdsvännerna emellan skulle i realiteten

uppnå förverkli ande av samma i

syfta-nämligen enhetlighet utvecklingen,

även utan att .V. C. Kzs och beslut officiellt överläggningar gåvesnågon bindande natur. Under en lång följd av år hade dessa också. överläggningar i stort sett fyllt sin uppgift. Utvecklingen hade emellertid fört därhän, att

ifrågavarande överläggningar och beslut på senare år ej i fullt så hö grad som

tidigare- kunnat åstadkomma den genomgående enhetlighet i ar etet, som säkert, åtminstone i. början, varit; en av de mest orsakerna till betydande , svenska vanförevårdens storartade utveckling. Genom sjukvårdskommitténs betänkande och genom de förslag rörande förändrad _väsentligt. organisation av vanförevården, som återfunnes i- Kungl. propositionen till 1936 års riksdag, hade frågan om S. V. C. Kzs namn och kommit i ett uppgifter jämväl läge, som krävde största uppmärksamhet från anstalternas och centralkommitténs sida.. . « . . . »Lz

Professor Haglund erinrarhärefter, att och

sjukvårdskommitténs proposi-

tionens förslag i förevarande delar vore till sin natur och preliminära vaga

samt att det med hänsyn därtill vore önskvärt, att en ytterligare utredning i denna detalj verkställdes. Därvid borde, så långt ske kunde, S. V. O. Kzs karaktär av enskild organisation hävdas, under

tillbörligt hänsynstagande till statens reala skäl att deltaga blott i anstalternas utan även i centralej organisationens ledning. Sannolikt finge S. V. C. närvarande

K., somför

bestode av fem representanter från varje

förening jämte professorn i orto-

pedi vid Karolinska institutet som

självskriven ledamot, vidgas till en mera.

föreningsliknande samorganisation av allalii ledningen och det kvali-

högre

ficerade arbetet i anstalterna, under “detatt kommitténs

styrelse ellernågot dess arbetsutskott kunde omändras till ett

möjligen sådant rådgivande organ,

som åsyftades i Vidare borde centralkommittén propositionen. tilldelas vissa

bestämda uppgifter och befrias från andra. I hänseende

sistnämnda åsyftar professorHaglundsärskilt till utlärda elever samt

i understödsverksamheten

därutinnan

bland

yttrar annat?

Understödsverksamheten_ direkttill vanföra invalider eller till vanföra via anstalter och ensionsstyrelsen hade så alltför stora

småningom tagit dimen-

sioner i förhål ande till övriga u pgifter. Understödsverksamheten hotade fak-

tiskt att» förkväva en del av V. O. K:s egentliga uppgifter och detta ej

blott ekonomiskt utan framför allt-därför, att det ökade arbetet:

ständigt på

denna arbetslinje ihög grad försvårat för att finna tid och arbetscentralbyrån kraft till viktiga uppgifter av annan Å andra sidan. hade samarbetet art. med pensionsstyrelsen utan tvivel varit en av de allra faktorerna väsentligaste i den gynnsamma utveckling, som vår under de sista vanförevård genomgått tjugo åren. Det förefölle emellertid klart, att sedan kuratorsinstitutionen vuxit sig stark, den principen borde realiseras, att anstalt skulle bli centralvarje organ för all i distriktet; Gränsen mellan anstalternas vanförehjälp uppgifter och S. V. C.K:s skulle då bli. gränsen mellan allt individuellt av hjälpande den enskilde vanföre å ena sidan och arbetet vanförevårdens på organisatoriska uppbyggnad och övriga ovan angivna allmänna

vanförevårdsupp-

gifter å den and-ra. Understödsverksamheten borde med andra ord kunna decentraliseras, om ock en: del. svårigheter i säkert skulle övergångsperioden komma att kräva ett betydande arbete. Så; borde. långt görligt S.V. C.K:s

ekonomiska resurser utnyttjas, men ej så, att understödsverksamheten finge

utan

I förkvävaandra uppgifter, så, att de__centrala uppgifterna första hand

1469 37 3

tillgodosåges. Vad som därutöver ,funnes att dis ponera kunde på lämpligt

sätt disponeras genom anstalterna. .

De sakkunniga.. Sjukvårdskommitténs förslag rörande de vanföras yrkesutbildning innebar som nämnts bland annat, att vid sidan om

vanföreanstalternas yrkes-

skolor alltjämt borde finnas en organiserad utbildning hos enskilda yrkesidkare. Kommittén förordade därvid, att därest pensionsstyrelsens befattning med ifrågavarande verksamhet framdeles skulle upphöra, staten i fortverksamheten med direkta

sättningen skulle stödja statsbidrag efter i huvud

sak samma grunder, som pensionsstyrelsen hittills tillämpat. Som målsmän för verksamheten synes kommittén, ehuru detta ej klart utsagts, ha tänkt sig de nuvarande vanföreföreningarna under ledning av det för hela* vanförevården avsedda organet för samarbete, det s. k. centralrådet. av Fördelningen eleverna på de båda formerna av yrkesutbildning_ inom eller utom vanföreanstalt —— förutsattes skola ske genom vanföreanstalternas under konförsorg troll av en statens inspektör för vanförevården.

Vid remissbehandlingen hava emellertid från flera håll framkommit starka betänkligheter mot kommitténs förslag, i vad detta åsyftar pensionsstyrelsens

avkopplande från den utomanstaltliga yrkesutbildningen. Därvid har särskilt understrukits, att endast för närvarande till

pensionsstyrelsen ägde tillgång

lokala ombud i den som erfordrades för att ett tillfredsstäl-

omfattning, på landesättorganisera och handhava de vanföras utomanstaltliga yrkesutbild-

Med härtill :t i förenämnda

ning. hänsyn utgick Kungl. Maj proposition (nr

till 1936 års från att skulle - i avbidan 206) riksdag pensionsstyrelsen på ytterligare utredning i ämnet —— tills vidarebibehållas vid sin befattning med verksamheten i fråga, vilket ock blev beslut.

riksdagens

Någon tvekan om att för de vanföras del behov av

utbildningsmöjligheter

»även utanför vanföreanstalt alltjämt förefinnes torde icke råda. Att yrkes-

utbildningen hos enskilda yrkesidkare i och för sig måste draga mindre kost-

nader än utbildning å vanföreanstalt samt innebära fördelar att kongenom takten med hemorten ofta kan förbli orubbad, ligger ock i De saköppen dag. kunniga hava härvid icke -förbisett, att det framdeles kan bliva nödvändigt att något höja nu utgående ersättning till yrkesidkarna för att kunna förvärva och bibehålla erforderliga kompetenta krafter för ändamålet. Sedan staten numera

övertagit hela kostnaden för utbildning å, vanföreanstalt, kan det likaledes

tänkas, att staten måste åtaga .sig större andel av kostnaden för den utom-

anstaltliga yrkesutbildningen än hittills, därest denna verksamhet skall er-

hålla åsyftad omfattning och verkan. Det oaktat lärer det bli för staten fördelaktigt att vidmakthålla en efter olika tidsskeden och omständigheterna i övrigt anpassningsbar organisation för utomanstaltlig utbildning av reducerad arbetskraft, helst som en sådan under alla förhållanden är erforderlig för andra än vanföra, såsom t. ex. för personer lidande av hjärtfel, tuberkulos, astma och sockersjuka. Det må för övrigt i detta sammanhang erinras, att

den av pensionsstyrelsen organiserade yrkesutbildningen hos enskilda närings-

idkare verkställda i stort sett lika enligt undersökningar uppvisat goda

resultat som den å. vanföreanstalt bedrivna, om det ock måste beaktas, att de svårare fallen varit koncentrerade till anstalterna. De sakkunniga anse sig därför böra från att ifrågavarande verksamhet skall i en eller annan utgå. form framdeles bibehållas. Mot att vid sidanhärav, på ,sätt hittills skett, vanliga yrkesskolor anlitas, då så lämpligen kan ske, synes de sakkunnigaintet vara att erinra. Då det med denna utgångspunkt gäller att bedöma åt vem handhavandet av den utomanstaltliga yrkesutbildningen i fortsättningen bör anförtros, erbjuda sig enligt de_sakkunnigas meningvteoretiskt sett tre alternativ, nämligen l) pensionsstyrelsen såsom hittills, 2) de olika vanföreanstalterna under ledav förenämnda centralråd och 3) ett självständigt sistnämnda ning organ. alternativ torde emellertid_närmast få. betraktas som ett framtidsperspektiv, i samband med av av att tagas under övervägande organiserandet utbildningen reducerad arbetskraft i allmänhet.. I fråga om de återstående alternativen - kunna skäl anföras både för och emot. Till förmån för alternativ 2) talar onek ligen den omständigheten, att .all yrkesutbildning för vanföra skulle komma under enhetlig ledning, varigenom bland annat en riktig avvägning mellan de olika utbildningsformerna skulleunderlättas. Det har ock framhållits som

en fördel, att yrkesutbildningsverksamheten genom, en sådan anordning skulle

kunna göras mera omfattande och anpassningsbar efter omständigheterna i det enskilda fallet, då man ej behövde vara så strängt bunden av de ekonomiska

hänsyn, som pensionsstyrelsen i folkpensioneringens intresse ansett sig böra lägga på. yrkesutbildningsverksamheten. Å, andra sidan skulle_ vanföre-

föreningarnas Övertagande av den utomanstaltliga, yrkesutbildningen förutsätta en avsevärd utbyggnad av dennuvarande kuratorsinstitutionen, med därav följande kostnader, medan_ pensionsstyrelsen i pensionsnämnderna och .sina

ortsombud redan nu förfogar över lokala organ-i erforderlig omfattning. Det lärer ej heller kunna bestridas, attpensionsstyrelsen såväl principiellt som praktiskt har det största intresse av att en yrkesutbildningsverksamhet för

defekt arbetskraft upprätthålles och_ utvecklas så., att den vid varje tidpunkt motsvarar det oundgängliga behovet. Yrkesutbildningen har med andra ord en naturlig anknytning till folkpensioneringen. På. .denna punkt föreligger enligt de sakkunnigas uppfattning en viss skillnad mellan yrkesutbildningen å. ena sidan rent verksamhet å andra och pensionsstyrelsens sjukvårdande sidan, i det att den senare har större och intimare samband med annan samhällelig verksamhet, representerad avden_ allmänna sjukvården i övrigt. På den sjuk-

vårdande verksamheten kan och bör ej heller anläggas samma ekonomiska

måttstock som Härtill kommer, att den på yrkesutbildningsverksamheten.v utomanstaltliga yrkesutbildningen _med nödvändighet måste omfatta även andra änvanföra samt att .pensionsstyrelsen genom de .numem väsentligt

höjda pensionsbeloppen erhållit anledning att vidga sin ifrågavarande verk-

samhet -utöver de_-levnadså.1_drar och, inkomstgränser, som hittills tillämpats.

Med beaktande av vad sålunda. anförts hava de sakkunniga kommit till den

uppfattningen, .att det_ ur principiell_ synpunkt ärgändamålsenli-

ochpraktisk

gast att låta pensionsstyrelsen alltjämt tills vidare handhava ledningen och organiserandet av den utomanstaltliga yrkesutbildningen. Hinder torde härvid icke föreligga att för verksamheten fastställa sådana direktiv, att vid sidan av de ekonomiska jämväl de pedagogiska och humanitära bliva Synpunkterna i önskvärd › utsträckning tillgodosedda. Godtages denna ståndpunkt, skulle den inomanstaltliga och den utomanstaltliga yrkesutbildningen alltjämt komma att handhavas av olika huvudmän. Emellertid har avsaknaden av en enhetlig nominell ledning i förevarande hänseende hittills gjort sig mindre kännbanenär ett nära samarbete ägt rum mellan pensionsstyrelsen och de olika vanföreanstalternas beträfstyrelser fande såväl fördelningen av klientelet som andra hithörande frågor. Icke minst genom sina bidrag till vanföreanstalternas yrkesskolor har pensionsstyrelsen därvid kunnat utöva ett sådant inflytande även i om den fråga inomanstaltliga

yrkesutbildningen, att man praktiskt taget kunnat tala om en enhetlig ledning

av de vanföras yrkesutbildning. Med av nämnda

upphörande bidragsverksam-

het mister i och för en att i de- en-

pensionsstyrelsen givetvis sig möjlighet

skilda fallen göra sin vilja fullt torde likväl

hörd,_men tillräckliga möjligheter

kvarstå för styrelsen att i fortsättningen utöva den verkliga av ledningen yrkesutbildningen i dess helhet. Då vanföreanstalterna för sin existens numera äro helt beroende av direkta statsbidrag, föreligger nämligen intet hinder för staten att, om behov därav skulle yppa sig, som villkor för bidrag till anstalternauppställa de krav beträffande samarbete med pensionsstyrelsen, vilka kunna befinnas erforderliga eller önskvärda. Vid sådant förhållande och då det nuvarande samarbetet mellan vanföreanstalternas huvudmän och pensionsstyrelsen visat sig fungera tillfredsställande, anse de sakna anledsig sakkunniga att i förevarande avseende * ning föreslå någon direkt ändring. På en punkt kan det emellertid ifrågasättas, huruvida icke en komplettering av gällande ordning bör ske, nämligen i fråga om de vanföras å fördelning inomanstaltlig och utomanstaltlig De här-

yrkesutbildning. sakkunniga syfta

vid på det förhållandet, att de och i sista hand kommuförsörjningspliktiga nerna med gällande bidragsbestämmelser hava ett starkt intresse av att de vanföras utbildning förlägges till anstalt, oavsett graden av vanförhet, enär de i så fall undgå att bidraga till kostnaderna för utbildningen. Om en kommun vägrar att bidraga till utomanstaltlig kan därför lätt den

yrkesutbildning,

situationen uppstå, att vanföreanstalterna av humanitära att hänsyn nödgas mottaga fall, som lika väl skulle kunna utbildas i hemorten. Detta förhållande lärer spela mindre roll för det fall, att ett flertal stå till förfolediga platser gande å vederbörande anstalts yrkesskola. å vanföreanstalt ställer

Utbildning

sig Visserligen i det enskilda fallet icke för staten än utobetydligt dyrare bildning hos enskilda yrkesidkare, men å- andra sidan kan det vara näppeligen förenligt med god ekonomi att låta de redan befintliga, i anskaffning- dyrbara yrkesskoleplatserna stå outnyttjade i större utsträckning. Liksom vid all- annan anstaltsdri-ft utgöres nämligen större delen av yrkesskolornas driftkostnader av fasta omkostnader, vilka endast i. ringagrad påverkas av en elev-

nedgångi

antalet. Betänkligare ter sig emellertid förhållandet, därest av förpå grund

. n,

4444v ._,._._.._,,,..,w..,,,

sörjningspliktigs eller kommuns vägran intagning å vanföreanstalts yrkesskola skulle ske till förfång för annan, som vore i större behov av utbildning vid sådan skola. Så icke införts för kommunerna att bekosta utlänge skyldighet bildning åt vanföra, lärer man härutinnan icke heller kunna uträtta något positivt annat än övertalningens Ur denna synpunkt framstår det för de på väg. sakkunniga såsom önskvärt, att fördelningen av klientelet på de båda formerna 4 f av yrkesutbildning, liksom hittills i huvudsak skett, handhaves av pensions-

styrelsen i samråd med vanföreanstalterna. Oaktat pensionsstyrelsen ej längre

lämnar bidrag till utbildning å vanföreanstalt, lärer man nämligen vara be- A rättigad från att pensionsstyrelsen och dess ombud även framdeles skola utgå större möjligheter att göra uti orterna än vanföreanstalterna äga sig gällande och deras kuratorer. Samtliga ansökningar om yrkesutbildning, vare sig de avse å eller utom vanföreanstalt, böra därför ingivas till pensionsutbildning styrelsen för granskning och prövning. I konsekvens härmed böra ansökningar, som ingivas direkt till vanföreanstalt, av anstalten översändas till pensions- Anstalterna skola alltså icke, såsom hittills i vissa fall skett, äga styrelsen. att på egen hand träffa avgörande om utbildning av vanför å anstalten. På frågan, om och i vad mån en omläggningav gällande grunder för den utomanstaltliga yrkesutbildningens bedrivande i och för sig är önskvärd eller av behovet påkallad, anse sig de sakkunniga icke böra ingå. Denna fråga sammanhänger intimt med spörsmålet om utbildning och användning av reducerad arbetskraft över huvud taget och bör till prövning i ett större samupptagas manhang. Därvid torde böra uppmärksammas den form av arbetsskola, som sedan några år försöksvis bedrives ön i Danmark. Denna skola på Amager söker ——~liksom övriga, men under friare former — trägenom arbetsterapi, ning ooh psykisk vägledning lära skadade eller sjuka att använda de friska delarna av organismen i syfte att eleverna skola återvinna icke blott förmågan utan även tron att kunna försörja sig själva. I skolan jämväl elepå prövas vernas lämplighet för olika yrken, och genom dess försorg ordnas vid behov även utbildning utanför skolan, t. ex. i kontors- och försäljningsbranscherna m. fl. sådana yrkesgrenar. Skolan utgör på detta sätt ett väl utnyttjat övergångsstadium mellan skadan eller sjukdomen å ena sidan och förvärvslivet å den andra. Resultatet av skolans verksamhet synes ock hittills hava varit tillfredsställande. Beträffande skolans närmare uppgifter och arbetssätt hänvisa de sakkunniga till en av skolans föreståndare avgiven berättelse, vilken bifogats detta betänkande såsom bilaga.IX. Såsom framgår av skildringen, kan skolan närmast karakteriseras som en mellanform mellan den anstaltligaoch utomanstaltliga utbildningen, ett uppslag, som de sakkunniga anse förtjänt av . beaktande.

Gällande ordning för understödsverksamheten till vanföra, som fullbordat sin utbildning, torde i detta sammanhang tillika böra uppmärksammas. På sätt tidigare nämnts bedriva pensionsstyrelsen och S. V, C. K. i samråd viss understödsverksamhet för av och åt utbildade elever

anskaffning maskiner verktyg

g i syfte att möjliggöra för dem att starta Som handhar egen verksamhet. regel

ä därvid S. V. C. K. inköpen. Kostnaderna bestridas till ‘/3 av ”vedervanligen

vad i

hörande _försörjningspliktig eller hemortskommun, medan återstoden, a

angår pensionsstyrelsens klientel, bekostas av pensionsstyrelsen och S. V. C. K. och beträffande av S. V. C. K. ensam. År 1935 utbetalade gemensamt övriga in centralkommittén för detta ändamål omkring 23,000 kronor, vilka huvudsakligen bestredos med av vissa fonder. S. V. C. K. lämnar dess-

avkastningen

utom understöd ur den s. k. invalidfonden, vars avkastning enligt Kungl. Maj:ts brev den 27 juni 1914 skall användas för ekonomisk hjälp åt tillfällig sådana icke med hjälp

höggradigt vanföra, vilka av vårdieller utbildning kunna

ernå någon förbättring i sitt tillstånd. Till de sakkunniga hava, sätt ovan i detta

på kapitel närmareutvecklats,

framförts önskemål om att S. V. C. K. skulle i mån befrias från

möjligaste

befattningen med ifrågavarande understödsverksamhet för att kunna i större utsträckning än hittills tillgodose uppgifter, som ansåges mera centrala. Vid överläggningar, som de sakkunniga i härav haft med särskilda av

anledning

S. V. C. K. utsedda delegerade, har tillika framhållits lämpligheten av att pensionsstyrelsen framdeles fungerade som central för inköp och fördelning av erforderliga maskiner och verktyg, varvid anstalterna förutsattes biträda med av och Det betonades emellertid sam-

förvaring kontroll överdesamma.

tidigt, att S. V. C. K. sig förhindrad att överlåta förvaltningen av fondansåge medel för ändamålet å vare sig pensionsstyrelsen eller anstalterna samt att kommittén härutinnan icke kunde sträcka sig längre än att för varje år ställa ett preliminärt beräknat till mot i

belopp förfogande redovisningsskyldighet

efterhand.

Enligt de sakkunnigas tala vissa skäl för en förenk-

uppfattning onekligenling av nuvarande former för handhavandet av understödsverkifrågavarande samhet. Då. vanföreanstalterna sakna medel och resurser för att övriga på egen hand ombesörja denna verksamhet för sina elever, ändamålsenlisynes gast att pensionsstyrelsen förlänas en central ställning även i förevarande hänseende och blir den, somhandhar ansvaret för och kontroll

inköp, fördelning

av erforderliga maskiner och åt såväl de som de utomverktyg inomanstaltligt anstaltligt utbildade. .Givetvis bör styrelsen härvid, såsom vid överläggningarna framhållits, kunna paräkna biträde av vanföreanstalterna och deras kuratorer, särskilt vad å vanföreanstalt* utbildade. Detsamma angår lärer, på sätt hittills skett, i viss kunna ske beträffande som utsträckning jämväl elever, genom pensionsstyrelsens försorg erhållit utbildning utom vanföreanstalt. Till av verksamheten torde vederbörande

finansieringen försörjningspliktig

eller hemortskommunen böra med viss andel i till nuvarande bidraga anslutning praxis. Återstoden bör bestridas av med anlitande i första pensionsstyrelsen hand av de medel, som S. V., C. K. därom träffad överenskommelse jämlikt kan komma att ställa till Därest avsevärt ändrade förhållanden förfogande. ej inträda, synes pensionsstyrelsen härvid rimligen kunna påräkna enaungefär handa belopp, som S. V. C. K. de senaste

under tio åren i genomsnitt utbetalat

för ändamålet, eller kronor år. Sålunda använda medel omkring 25,000 per böra i redovisningssyfte bokföras för sig, I om av avkastfråga fördelningen

ningen å den s. k. invalidfonden däremot synes ingen ändring påkallad.

_ . _, .

r-wr(:~v*v;:.

denna får ett visst intresse

Med anordning pensionsstyrelsen uppenbarligen

av att S. V. C. Kzs medel så förvaltas, att den till nyssberörda understöds-V

verksamhet avsedda andelen förminskas Även i övrigt har pensions-

,icke r ock sina allmänna uppgifter ett styrelsen, liksom medicinalstyrelsen, genom centrala för vanförevården i

l naturligt intresse av att taga del i den ledning

De sak- 3:dess helhet, som sjukvårdskommittén avsett för det s. k. centralrådet. finna därför att och medicinalstyrelsen,

kunniga naturligt, pensionsstyrelsen

erhålla var sin i centralrådet. Att ordföranpå sätt föreslagits, representant av :t däremot nödvändigt, då cen-

den utses Kungl. Maj synes knappast

skulle erhålla gentemot de tralrådet icke några speciella befogenheter

Av enahanda skäl och då S.V. C. Kzs byrå med

skilda vanföreföreningarna.

av de kommer att vinna en betydande ett genomförande sakkunnigas förslag

i sin finna de heller förorda,_ att stats-

lättnad arbetsbörda, sakkunniga ej skäl

må till verksamhet. Huru centralrådet i övrigt bör bidrag utgå vanförebyråns sammansättas och lärer närmast få anses vara en för vanföreförorganiseras eningarna intern angelägenhet.

8. Den allmänna verksamheten. Kap.

Vid sidan av den individuella verksamheten har, såsom i kap. 1 nämnts,

sedan år tillbaka främjat mera allmänna åtgärder

pensionsstyrelsen åtskilliga

av invaliditet och av folkhälsan. Redan år 1917

till förebyggande höjande

i skrivelse till att den dittills vunna erfarenframhöll styrelsen Kungl. Majzt, verksamhet framhävt önskvärdheten av att heten av styrelsens sjukvårdande skulle kunna lämnas åt annan verksamhet med samma huvudbidrag jämväl den individuella På därav förordnade

syfte som sjukvårdsverksamheten. grund

brev den 31 december 1918, att av statsmedel högst Kungl. Majzt genom användas till av enskild inom

25,000 kronor finge främjande företagsamhet

till denna verksamhet i varje särskilt fall

sjukvårdsområdet. Bidragen fingo

med än 500 kronor om året, 1,000 kronor icke utgå högre belopp undantagsvis Enahanda förordnande lämnades för år. På framställning

om året. påföljande

förordnade därefter i brev den 15 oktober

av pensionsstyrelsen Kungl. Majzt

att av överskottsmedel ett belopp av 175,000

1920, pensionsförsäkringsfondens

kronor användas till bestridande av kostnaderna för »annan verksamfinge att i intresse eller häva arbets-

het, som avser pensionsförsäkringens förebygga

befordra folkhälsan». av bidraget i det sär-

oförmåga eller Någon begränsning

skilda fallet härvid icke. Sedermera har Kungl. Majzt, på sätt stadgades närmare av år till och med budgetåret 1935/1936 av framgår bilaga V, varje anvisat till bestridande

pensionsförsäkringsfondens överskottsmedel medel

verksamhet. För 1936/1937 och

av kostnaderna för ifrågavarande budgetåren

1937/1938 hava för ändamålet statsmedel med respektive 175,000 och beviljats i i 300,000 kronor. Vid av om bidrag av nu medel har

prövning ansökningar ifrågavarande

såsom grundsatsen att icke lämna bidrag till pensionsstyrelsen regel tillämpat

driften av en verksamhet. har ansett mindre lämpligt, Styrelsen nämligen

-

-.~..~..,»..,., I»,

att en verksamhet skulle

försittvfortbestånd vara .hänvisad till årliga bidrag

från styrelsen. har i stället Bidrag ,företrädesvis lämnats till inköp eller iståndsättande av fastighet av inventarier och samtvanskaffning utrustning. Därest erforderligt belopp .icke till fullo har att beviljats, styrelsen krävt, felande medel skulle inom viss tid anskaffas från annat håll eller att betryggande säkerhet härför skulle lämnas. För att för att den skapa trygghet verksamhet, som i det särskilda fallet komme understöddes; att fortgå under en ej alltför tid har

obetydlig framåt, styrelsen jämväl fordrat-garanti för verk-

samhetens upprätthållande under fem till tio år; “I allmänhet vanligen har den verksamhet, vartill bidrag lämnats, omhänderhavts av föreningar eller stiftelsen v i v - .. › . Granskar manden i bilaga V att intagna specifikationengfinner man, bidrag till kommit att under

badanlåggningar årens lopp intaga en alltmer fra.m-

trädande plats i allmänna styrelsens understödsverksamhet och för närvarande av medel-i tager huvudparten tillgängliga anspråk. Sammanlagt har till och med 1936/1937 för budgetåret ändamålet använts omkring 1,010,000 kronor. För budgetåret 1937/1938 har till avsetts ett

badanläggningar belopp

av icke mindre än 225,000 kronor. I verket själva har allmänhetens förståelse och intresse för dennaaêdel av

pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande

verksamhet nu _ernått den att

omfattningoch utveckling, densamma bör i

vanlig ordning tillgodoses genom särskilt anslag å budgeten. De sakkunniga vilja i detta

sammanhang erinra, att medioinalstyrelsen

efter samråd med pensionsstyrelsen och skolöverstyrelsen år 1936 framlagt

förslag rörande åtgärder för beredande av ökade särskilt för

badmöjligheter,

lantbefolkningen. I detta förslag, som föranletts av en vid 1935 års

riksdag

väckt motion ,i ämnet, nuvarande

tillstyrkes utvidgning av den understödsverksamheten å .området samt att denna verksamhet till medicinalöverflyttas styrelsen, sedan där inrättats en i vars

social-hygienisk byrå, ,arbetsuppgifter

bland skulle att ,föreslå

annat ingå ochvstödjavallmänna åtgärder i sjukdomsförebyggande syfte. Utan att hava .i detalj ,prövat detta anse de

förslag sig

sakkunniga böra uttala, att_ förslagets allmänna stå i innebörd_ synes god

överensstämmelse med den utveckling, som under senare år å om-

framträtt

rådet och som de sakkunniga för sin del finna

naturlig och ändamålsenlig.

Den gren av den allmänna verksamheten, som .jämte badanläggningar nått

största omfattningen, är understöden till anordnande av I första

barnhem., hand har lämnats till hem för

bidrag friska barn från tuberkulösa familjer_

samt hem för. .allmänt klena barn jämte sommarkolonier, men ha även bidrag utgått till spädbarnshem och hem för s. k. barn. Till sistnämnda

psykopatiska

slag av hem har understöd för har under

åveniutgått driften. Sammanlagt årens lopp cirka 645,000 kronor utbetalats till hithörande ändamål. Emelle_r-

tid har under senare år ,bidrag till _anordnande av och

sommarkolonier späd-

barnshem i allt större från den år 1929 inrättadeutsträckning utgått jämväl

allmänna arvsfonden, som har till uppgift att främja barns och vård

ungdoms och fostran. Från svenska tuberkulos har

nationalföreningen mot vidare_

upplysts, att friska barn

ytterligare hem för från tuberkulösa familjer tills

vidare icke torde erfordras i nämnvård-lutsträkzkning- Då- härtillkommer; att erforderliga medel till driften avhem för psykopatiska och nervösa barn från_ och med budgetåret 1937/1938 anvisas å särskilt anslag under-femte huvud~ titeln, har pensionsstyrelsen beslutat att ej vidare bevilja bidrag till barnhem.

Mot detta beslut hava de sakkunniga för sin del intet atterinra.

Till anordnande av konvalescent4 och Vilohem. har jåmväl utgått icke obetydliga bidrag. Sammanlagt har sålunda utanordnats cirka 540,000 kronor för ändamålet. Under senare år har dock. bidrag till detta ändamål påkallats i jämförelsevis ringa omfattning. Då emellertid anslag av statsmedel för närvarande icke kan i annan ordning erhållas till anordnande av dylika hem samt det enligt de sakkunnigas uppfattning är av vikt, att möjlighet till statsbidrag för ändamålet alltjämt hålles öppen, hava de-sakkunniga ansett sig böra räkna med att visst belopp, tills vidare förslagsvis 20,-000 kronor, även framdeles stålles till förfogande förnämnda syfte. Däresten vsocialhygienisk-byrå inrättas i medicinalstyrelsen, torde jåmvål denna del av pensionsstyrelsens understödsverksamhet kunna dit överflyttas. I övrigt anse sig de sakkunniga sakna att under närmare

anledning ingå på hithörande spörsmål, s01,n,-tprde, komma

i samband med den rörande ord-

övervägande nyligen igångsatta .utredningen

nande av åt husmödrar m. m.

semestermöjligheter på landsbygden

i

Under rubriken »övriga ändamål» har pensionsstyrelsen lämnat bidrag

bland annat till försöksverksamhet folktandvårdens område samt till på kuratorsverksamhet vid vissa vanföreanstalter. Till den förra verksamheten, som anordnats av medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen och svenska röda korset, har sålunda utbetalats 236,500 kronor och till vanföreanstaltillhopa

ternas kuratorsverksamhet 12,000 kronor. Sedan på grundval av nämnda för;

söksverksamhet förslag till folktandvårdens ordnande i riket avgivits samt understödet till kuratorsverksamheten övertagits av staten i Vanlig ordning,

har till dessa ändamål numera upphört. pensionsstyrelsens bidrag

Under åren 1923-1925 lämnade_ även till bei

pensionsstyrelsen bidrag

stridande av kostnaderna för tandvård åt personer, som voro intagna å vissa

kuranstalter. Det visade, härvid, att tandvården i

styrelsens sigjemellertid

fall måste anses ett mycket viktigt led i På

många såsom kurortsvården.

härav fann att tandvård borde i likhet

grund styrelsen, kostnaderna för med

andra vårdkostnader utgå ur de för den individuella sjukvården anvisade

medlen. Så har också i fortsättningen skett.. .

,i i. v

Bland hithörande må slutligen nämnas några större engångsanslag.

bidrag för bistånd åt och vanföra i Stockholm har sålunda erhållit Föreningen lytta 50,000 kronor för inrättandet aven ortopedisk bandageverkstad. Vidare har hälsobrunn 20,000 kronor och Kungl.- Gyttjebad- och Ronneby beviljats Brunnsanstalten Loka 48,000 kronorfi* och- för utförande av reparationer m. m;

I samband med av sistnämnda två» anslag har pensionsstyrelsen

beviljandetöverenskommit om viss för de patienter, som av styrelnedsättning i-avgiften sen .hänvisas till Ronneby och Loka kuransitalter.

.Av *med de som.

vad sålunda anförts framgår, att pensionsstyrelsen medel,

ståtttill för: den s: k. allmänna verksamheten, under

styrelsens disposition

en försökstid befrämjat och understött åtskilliga hälsovård-dande ändamål, som

sedermera inordnats eller inom den närmaste tiden kunna förväntas bliva inordnade i statens ordinarie understödsverksamhet. Det kan med visshet föratt efter hand

utses, nya uppgifter å hälsovårdens område komma att uppstå,

som kräva beaktande och understöd av det allmänna. De i sakkunniga vilja detta hänseende rikta uppmärksamheten å sådana som anordnande uppgifter av barnkrubbor och skolhem, för av i och vid åtgärder höjande hygienen dricksvattenbrunnar m. m. Det de vid sådant förhållande synes sakkunniga

ändamålsenligt, att visst belopp, förslagsvis 25,000 kronor, allt an-

framgent visas för stödjande av försöksåtgärder, att bevara folkhälsan eller beägnade fordra dess höjande. Befattningen med hithörande uppgifter anknyter sig emellertid på ett naturligare sätt till verksamhet än till medicinalstyrelsens pensionsstyrelsens, varför de sakkunniga förorda, att medel för ifrågavarande framtiden ställas till medicinalstyrelsens förfogande.

Kap. 9. Sammanfattning av de sakkunnigas förslag.

Kurortsverksamheten. I likhet med statens - och tidisjukvårdskommitté gare 1928 års -— de den

pensionsförsäkringskommitté hysa sakkunniga upp-

fattningen, att den av bedrivna kurortsverksamheten bör pensionsstyrelsen inordnas som ett led i den av stat, och städer utanför landsting landsting handhavda allmänna sjukvården. En första härför att såväl förutsättning är, reumatikervården som psykoneurosvården i sådan och utbygges omfattning på det sätt, att möjlighet till vård står alla vårdbehövande till buds. dylik Härutöver kräves, att åtgärder för ett ordnande av kurortsvårdens vidtagas handhavande och i största överensstämmelse med av

finansiering möjliga

statsmakterna godtagna eller allmänt eller förordade eljest tillämpade prin- -ciper, särskilt med avseende å kostnadernas å stat, därfördelning landsting, med jämställda städer och enskilda. Vid av dessa hava övervägande spörsmål de sakkunniga i delar funnit skäl ansluta till väsentliga sig sjukvårdskommitténs därutinnan framför allt vad framlagda förslag, angår förslagens principiella I om hava de sak-

inriktning. fråga principerna-s praktiska utformning

kunniga däremot i ett flertal hänseenden hyst _avvikande mening eller föreslagit kompletterande åtgärder av den art och omfattning, som framgår av följande sammanfattande redogörelse.

Vad först angår reumatikervårdens utbyggande, dela de sakkunniga

sjukvårdskommitténs uppfattning, att de reumatiskt sjuka böra i större ut-

sträckning än hittills å särskilda i till cenemottagas avdelningar anslutning trallasarettens medicinska Därvid om det anavdelningar. bör, sammanlagda talet platser å reumatiker- och icke 120 samt

medicinavdelningen överstiger

platserna fördela sig ungefär lika å båda avdelningarna, vården å reumatikeravdelningen handhavas av överläkaren den medicinska med. på avdelningen biträde av erforderligt antal underläkare. Skulle det sammanlagda platsantalet överstiga 120 men 150 och därav å den medicinska cirka

ej avdelningen belöpa

80 a 90 bör vården å reumatikeravdelningen ansvar handhavas platser, på eget av en biträdande lasarettsläkare som då helst bör (biträdande överläkare), ha motsvarande även beträffande viss mindre del av den medicinska ställning Skulle åter det överstiga 150, bör en

avdelningen. sammanlagda platsantalet

ske å två fullt självständiga avdelningar med var sin överläkare, uppdelning varvid överläkaren å även bör tilldelas ett mindre antal reumatikeravdelningen rent medicinska Å reumatikeravdelningarna böra i första hand vårdplatser. kroniska men fall av reumatiska I mån

emottagas påverkbara ledsjukdomar.

av må även akuta ledfall, som icke kunna beredas plats å. de mediutrymme cinska å reumatikeravdelningarna, dock att där det avdelningarna, mottagas barn, dessa böra i första hand vårdas å särskilda barnavdelningar, där gäller sådana finnas. Undantagsvis böra jämväl fall av neuralgier (muskelreumatism, ischias, kunna å. ifrågavarande avdelningar. Å andra. ryggskott) intagas sidan böra fall av kroniska artriter, vilka huvudsakligen kräva ortopedisk be-

företrädesvis vårdas å de kirurgiska (Ortopediska) avdelningarna.

handling,

å reumatikeravdelningar uppskatta de sakkunniga approxi-

Vårdplatsbehovet mativt till en 3,000 ä. 4,000 invånare, vilket för hela riket_ betyder plats per

ett totalt av 0mkring.1,800 platser. Då. den nuvarande platstill-

platsbehov för reumatici beräknas till cirka 500 platser, skulle antalet ytterligare gången sålunda till 1,300. Därvid hava de sakkunniga räkerforderliga platser uppgå

nat med att ett mindre antal platser å de fristående neurosanstalterna i Åre,

och Tranås skall, liksom hittills, stå till förfogande för vård av reu- Nynäs matici. Från nu nämnda hava de sakkunniga en för

utgångspunkter uppgjort plan

reumatikervårdens tillgodoseende i landet, varvid hänsyn tagits till såväl krav som förefintliga lokala behov (sid. 53). Planen läkarundervisningens förutom en avdelning vid Karolinska sjukhuset invid Stockholm, upptager, två i Malmöhus län, Älvsborgs län och alternativt även i avdelningar län samt en avdelning _i övriga län utom Gotlands, vars

Östergötlands

vårdbehov avses bliva j genom anlitande av Karolinska sjuktillgodosett

huset och Nynäsa.nstalten. Mellan vissa angränsande sjukvårdsområden

förutsättes samarbete komma till stånd för åstadkommande av en rationell skola, i mån av behov och

vårdplatsfördelning. Samtliga sjukvårdsområden

finnes kunna anlita ett antal för hela riket avsedda platser å Karoplats ledig, linska å de fristående anstalterna i sjukhusets reumatikeravdelning ävensom i Åre, Nynäs och Tranås. Till av nämnda förorda de sakkunniga, att i anslutning

komplettering plan

till dels anordnas poliklinisk_ behandling för sådana reumatikeravdelningarna fall, som icke erfordra dels ock i mån av .behov oundgängligen sjukhusvård, för eventuell av

inrättas poliklinikhem inackordering. och sysselsättning poli-

klinikfallen under företrädesvis för de utom boende

vårdtiden, poliklinikorten

för dessa ändamål böra tillmätas så, att anordpatienterna. Utrymmen kunna i anspråk även för andra. patienter, främst psykoneurosningarna tagas fall. Poliklinikerna skola tillika tjänstgöra såsom centraldispensärer med,

att bedöma från andra läkare inremitterade fall samt tillhandagå med uppgift

råd -och .i hemorten

upplysningar-rörande-vård -av reumatiska fall. Vid veder-

börande lasarett anställda kuratorer förutsättas skola bistå reumatikerjämväl

fallen_ . .. . . . ., _ :,.

För vårdens utbyggnad hava de räknat med en relativt

sakkunniga lång

tid, förslagsvis 8-10 år. En särskild har för vårdens succes-

plan upprättats

siva utbyggande (sid. 54). A

De

sakkunnigasförslag angående psykoneurosvdrdens utbyggande ansluter

såtillvida

sig till sjukvårdskommitténs förslag, som det understryker behovet

av en

noggrannare differentiering av hithörande klientel. Svårare fall med

huvudsakligen psykiska symtom böra sålunda jämväl enligt de

sakkunnigas

uppfattning som hänvisas till

regel sinnessjukhusens upptagningsavdelningar

eller motsvarande under det att lättare neurosfall med platser, väsentligen

somatiska besvär i böra vårdas å lasarettens

stor utsträckning internavdela,

ningar. Övriga fall böra å för ändamålet inrättade

omhändertagas special-

anstalter i -till där

anslutning centrallasarett, patienterna kunna beredas

såväl

nödig somatisk behandling som psykisk vägledning och rekreation under

lämplig anordning av deras liv.

dagliga

I syfte att få till stånd av

erforderlig förhandsprövning psykoneurosfallen

föreslå de sakkunniga, att i där icke finnes till

sjukvårdsornråden, möjlighet poliklinisk ,behandling vid s. k. klinik eller å psykiatrisk neurosavdelning

lasarett, för ändamålet anordnas i samband med polikliniska mottagningar

centrallasarettens medicinska avdelningar. Dessa mottagningar böra om

möj-

förestås av en läkare med

ligt fullgod utbildning i medicin, neurologi och

psykiatri. Finnes ej sådan läkare att bör till en

tillgå, polikliniken knytas

psykiatriskt skolad läkare med som överläkare vid sinneskompetens statligt

sjukhus. Denne kan då lämpligen i som konsult för tagas anspråk psykiatrisk

lasarettet i dess helhet, ett närt önskemål skulle ett naturvarigenom länge på

ligt sätt få sin lösning. Vid polikliniken skulle

jämte psykiatern tjänstgöra

en å medicinska avdelningen anställd underläkare. Ledningen av poliklini-.

ken skulle tillerkännas den, som med till sin och hänsyn tidigare utbildning

sina bäst för

personliga egenskaper synes ägnad uppgiften.

För verkställandet av ifrågavarande skola i första hand undersökningar

utnyttjas de polikliniklokaler och poliklinikhem, som anordnade

föreslagits

för reumatikerfallen. Särskilda lokaler påkallas från endast för Gotbörjan

lands län, där tillgång till delat lasarett ännu saknas.

Erforderlig psykiatrisk

förutsättes som kunna - mot -

sakkunskap regel särskilt arvode erhållas

från närbeläget statligt eller därmed kommunalt jämförligt sinnessjukhus.

Där så ej kan ske, beräknas komma att

nödiga konsultationsmöjligheter

förefinnas i och med

utbyggandet av den landstingskommunala vården för

lättskötta sinnessjuka. Med iakttagande härav hava de

sakkunniga upprättat

en plan för den polikliniska psykoneurosvårdens vilken i

tillgodoseendei riket,

huvudsak överensstämmer med motsvarande för reumatikervården plan (sid. 75).

_ Till poliklinikerna skola främst hänvisas fall, som icke förete omisskännliga

tecken på sinnessjukdom och heller kunna vårdas av läkare i den ej öppna

sjukvården. I mån av tid skola å poliklinikerna även neurosfall, som

mottagas

endast kräva en vård. Innan den verksamheten fullt

tids-öppen polikliniska

och erfarenhet vunnits om dess i praktiken, bör emellerutbyggts omfattning

tid för all och behandling å psykoneurospoliklinik erfordras

undersökning remiss av läkare. . Efter verkställd hava därest behov-av vård

observation poliklinikerna att,

återsända för fortsatt behandling i hemorten konstaterats, antingen patienter av den inremitterande läkaren, eventuellt i samråd med polikliniken, eller be-. hålla den för vård eller ock, vid. behov av vård eller observation å sjuk: öppen hus, remittera den vidare för intagning i vanlig ordning å respektive sjuke medicinska eller neurosanstalt. Genom en remiss avdelning, sinnessjukhus av sistnämnt skall icke erhålla rätt att utan vidare- bliva slag patienten någon å utan ankommer det på vederbörande intagnings; intagen sjukhuset ifråga, att för bestämmelser pröva den remitterade myndighet enligt. sjukhuset givna I om å neurosanstalt törutsättesrhärvid, att nuansökningen. fråga intagning varande centrala avpatienterna bibehålles under vissövergångstid. tilldelning Därefter förordas en övergång till det. mera smidiga förfaringssätt, som enligt beslut av 1936 års numera tillämpas vid kustsanatorierna. riksdag

Genomförandetav den förutsättes: ske föreslagna. poliklinikverksamheten

i till för reumatikervårdens successiva etappvis huvudsaklig anslutning planen I avvaktan härå anse de sakkunniga försiktigheten bjuda att icke utbyggande. förorda någon utbyggnad av den slutna vården för ne.uroser utöver ytterligare den anstalt, som på grundval av sjukvårdskommitténs förslag planerasi narheten av De sakkunniga betona till sist önskvärdheten av,att vid Vänersborg. de fristående neurosanstalterna anställas särskilda kuratorer med uppgift bland annat att bistå i ekonomiska och andra angelägenheter.. För: patienterna

de. behandlade patienterna förutsättas vid lasaretten anställda

polikliniskt kuratorer kunna anlitas.

Beträffande kurortsvârdens handhavande och finansiering förordar de sakolika allt efter det gäller reumatikervården eller psyko›

kunniga grunder,

* ‘ neurosvården.

dessa skall r e u m a t i k e r V å r d e n -i likhet med annan

Enligt grunder länsvis ordnad vård — handhavas av landstingen och städerna» utanför lands- Staten skall emellertid med iprincip halva kostnaden för såting. bidraga väl vårdens som dess drift. Byggnadsbidragen skola därvid utbyggandemaximeras till 5,000 kronor åreumatikeravdelning, kostnaden- för per vårdplats inberäknad, och 1,500 kronor plats å poliklinikhem. Statspolikliniklokal per skall vidare begränsas till förslagsvis en plats per 3,000 invånare, bidraget skall viss för den händelse driften

varjämte gälla återbetalningsskyldighet

eller användes till annat ändamål. Drift-bidraget skall nedlägges byggnaden med 2 kronor och- patient vid lasarettsavdelningarna under förututgå per dag att för å allmän sal en dagavgift av högst kronor 1: 50: sättning, patient uttages Motsvarande för 1 krona och

bidrag poliklinikhemmenrskall utgöra högsta dag-

- - - “

avgiften därstädes likaledes 1 krona. »Poliklinikerna kunna anordnas antingen såsom vederbörande lasarettsi

läkares öppna mottagning enligt 12 § 2- st. sjukhuslagen eller såsom en sjuk:

husets mottagning, för vilken huvudmannen står det ekonomiska ansvaret. Vilkendera anordningen, som skall i de olika tillämpas sjukvårdsområdena, göres beroende av de lokala förhållandena. I vad anse angår psykoneuroser dock de sakkunniga den senare i flertalet fall vara att anordningen föredraga.

De sakkunniga föreslå vidare, att åt att för samt-

medicinalstyrelsen uppdrages liga polikliniker fastställa en med hänsyn till vårdens beskaffenhet lämpligt avvägd taxa, varvid jämväl skall beaktas, att vinst å verksamheten icke må uppstå. Eventuellt kan det härvid bliva att särskilda nödvändigt tillämpa normer för storstadspoliklinikerna. Där brist skall densamma täckas uppstår, till hälften var av staten .och huvudmannen. Statensandel i eventuell brist föreslås dock av lämplighetsskäl till kronor år och begränsad högst 5,000 per poliklinik. Nu angivna grunder för reumatikervårdens handhavande och finansiering avse i första hand de blivande Beträffande de redan avdelningarna. befintliga avdelningarna förordas särskilda i Övergångsbestämmelser syfte att göra övergången till den nya så. som Dessa ordningen smidig möjligt. gå i princip ut på att pensionsstyrelsen skall bibehållas vid sina och rättigheter skyldigheter enligt ingångna avtal, till dess reumatikervården i utbyggts föreslagen omfattning. När vården därvid blir inom en av nöjaktigt utbyggd pensionsstyrelsen nu tillämpad rayon för viss överlåtes vederbörande avavdelning, tal å medicinalstyrelsen, som med av den i avtalet begagnande stipulerade uppsägningsrätten reglerar förhållandena i största möjliga överensstämmelse med de nya grunderna med av bland att iakttagande annat, hälften av byggnadskostnaderna stanna å staten och den återstående hälften å vederbörande huvudman. I fråga om vilken är

Bodenavdelningen, förlagd till ett armén

tillhörigt sjukhus, förutsättes .vederbörande avtal överlandsting genom nytt taga pensionsstyrelsens rättigheter och skyldigheter gent emot arméförvaltningen med de modifikationer, som kunna föranledas av redan avtal gällande om samarbete mellan och landstinget arméförvaltningen beträffande andra avdelningar vid Bodens garnisonssjukhus. Vid bestridande av och byggnadsdriftkostnaderna för denna beräknas komma

reumatikeravdelning landstinget

i åtnjutande av samma som statsbidrag enligt grunder andra landsting. I syfte att under övergångstiden ernå en i mån möjligaste jämn belägggning av föreslås

reumatikeravdelningarna härjämte viss rapportskyldighet till pensionsstyrelsen rörande antalet lediga å sådana

platser samtliga avdelningar, alltså även de nytillkommande. › Statens kostnader för reumatikervårdens till i utbyggande uppskattas runt- tal 6,000,000 kronor, ungefär jämnt fördelade på 8 a 10 år. Statens merkostnad för reumatikervårdens drift beräknas till omkring 1,000,000 kronor vid full utbyggnad. Under de ,första två åren lära dessa merkostnader komma att begränsas till 100,000 kronor. . respektive 200,000 I fråga om

p s y k o n e u r o s_ a n s ta l t-e r-n a s handhavande och finan-

siering föreslå de

sakkunniga ingen principiell ändring. Då det här gäller en vård, som lämpligen _bör tillgodoses å anstalter, avsedda för

väsentligt större områden än förutsättes staten

länen, alltjämt skola i huvudsak bestrida

kostnaderna för anstalternas och drift, utan hinder av att anstal-

utbyggande

terna formellt kvarstå under av andra huvudmän än staten. Driftledning föreslås dock bliva sätt fixerade, samtidigt som en maximebidragen på något av införes. För de fristående anstalterna i Åre, Nynäs ring patientavgifterna och Tranås förordas härvid enahanda som i sådant hänseende fastgrunder, ställts för kustsanatorierna. Detta innebär, att driftbidrag skall utgå med

ett fixt och som jämte den fastställda patientavgiften

belopp per dag patient, motsvarar a.nstaltens driftkostnad, oberäknat räntor och amortenormalt å dock att i intet fall må utgå med högre ringar byggnadslån, bidraget än skillnaden mellan anstaltens driftkostnad och summan av belopp verkliga förutsättes härvid bestämd till samma bepatientavgifterna. Patientavgiften som vid reumatikeravdelningarna. lopp Med dessa och med ledning av medelkostnaden per dag

utgångspunkter

och under åren 1933-1935 beräknas statens bidrag till dessa anstalter patient

komma att vid kronor 3: 50 underhållsdag. För psykoneurosavdel-

ligga per i Malmö och Vänersborg skulle efter analoga beräkningsgrunder ningarna statens med kronor 5: 25 respektive 4: 40. Såsom allmänna bidrag utgå för till neurosanstalterna förordas bland annat, att anvillkor statsbidrag stalternas skola vara att ställa sig till efterrättelse de anvisledning skyldiga i om som medicinalstyrelsen kan komma

ningar fråga patientfördelningen, att föreskriva, samt att anstalterna skola, i den mån så. ej redan är fallet, vara

underkastade av medicinalstyrelsen i enlighet med sjukhuslagens inspektion bestämmelser om allmänna sjukhus. I den mån särskilda erfordras för förutsättas

polikliniker psykoneurosfallen,

kostnaderna för deras inrättande skola i bestridas av staten. För

även princip

driftkostnadernas täckande skola smärre avgifter av patienterna i upptagas med en av fastställd taxa. Eventuell brist skall enlighet medicinalstyrelsen täckas av staten. De för neurosanstalternas beläggande och finansiering avnya grunderna ses träda i förrän erfarenhet föreligger beträffande ej tillämpning tillräcklig

vid neurosanstalterna. I första hand bör alltså poliklinikvårdens

platsbehovet innan för en övergång till föreslagna utbyggande avvaktas, åtgärder vidtagas den Med till de relativtenkla förändringar, som nya ordningen. hänsyn nämnda anses i denna

ordning innebär, några speciella Övergångsbestämmelser

del ej erforderliga. Med den av utbyggande, som de sak-

uppläggning psykoneurosvårdens

beräknas ett av de i

kunniga förordat, genomförande sakkunnigas förslag

denna del icke komma att åsamka statsverket några nämnvärda kostnader ut-

över som beräknats för den reumatikervårdens utbyggande

dem, polikliniska

och drift. Kostnaderna för anstaltsvärdens bedrivande bliva, per patient själva med till fixerande till kronor 1: 50 räknat, något högre hänsyn dagavgiftens Den totala kostnaden för drift

för samtliga patienter. psykoneurosanstalternas

efter till i runt tal 1,000,000

Vänersborgsavdelningens uppförande uppskattas

. . . kronor. Rörande den av bedrivna understödsverksamheten till

pensionsstyrelsen

a -n -n-a n k u r 0 r t s- -or c h k v å-r d finna de

sju sakkunniga ett begränsat

anlitande av privata kur- och brunnsanstalter för vård av lättare fall alltjämt i viss mån framförallt sommartid. De förutsätta berättigat, vidare, att visst belopp även ställes till

fortsättningsvis förfogande för beredande av special-

vård vid kluven och andra gom, lupus hudsjukdomar. Detsamma gäller beträffande till och från

resebidrag psykoneurosanstalter samt för observation

eller poliklinisk i vissa

behandling fall, där statsbidrag till dylika resor icke

utgår enligt allmänna bestämmelser. Vårdbidrag för å radiumbehandling

anstaltersamt›resebidrag till och från reumatikeranstalter skall däremot

upphöra. Fall av astma, och vissa andra

hjärtsvaghet sjukdomar, som hittills i

viss utsträckning vårdats å

pensionsstyrelsens kuranstalter, förväntas efter

reumatikervårdens utbyggande kunna i-e-rforderlig omfattning emottagas å de medicinska ~ v ~ avdelningarna De sakkunniga finn-a vidare skäl icke tillräckliga föreligga att, på sätt sjukvårdskommittén förordat, i intresse Socialförsäkringens anordna en särskild prövningsinstans för lösande- av intressekonflikter mellan socialförsäkringen och» sjukhusen i om å

fråga intagning sjukhus, ej heller att tillskapa ett

centralt sjukvårdsråd, med representanter för blandandra folkpensioneringen, för samarbete i om den allmänna

fråga sjukvårdens planläggning och utveck-

ling. För attiemellertid för understryka betydelsen det allmänna därav, att

folkpensioneringens intressen i *förstnämndahänseende bliva till fullo be-

aktade, förorda de sakkunniga, att såsom villkor för till reumatikerstatsbidrag och psykoneurosvården en bestämmelse inryckes generell- av innebörd, att särskilt

vårdbehövande, i yngre åldrar, beträffande vilka goda utsikter synas

föreligga att genom vård mera återställa eller varaktigt väsentligt förbättra deras arbetsförmåga, skola framför andra för vård. Skulle det mot intagas förmodan visa sig, att av mera art olägenheter allvarlig uppkomma för

folkpensioneringen, förutsättes ifrågavarande sedermera bli före-

spörsmål mål för* Syftet med eentralrådet anse de omprövning. sakkunniga kunna lika väl ernås att till

genom medicina-lstyrelsen- gemensamma överläggningar in-

bjuder myndigheter och andra organ, som hava intressen att bevaka speciella i föreliggande av mera sjukvårdsfrågor allmän natur. Att i instruktion eller annorledes föreskriva skyldighet för att i nu fall inedicinalstyrelsen antydda eller eljest samråda med vederbörande intressent finna de sakkunniga åtminstone tills vidare icke erforderligt.

”Yrkesutbildniugem De sakkunniga utgå i denna del från att den av pensionsstyrelsen organiserade., yrkesutbildningen hos enskilda

näringsidkare

skall i en eller annan form fortfara, liksom även att vanliga yrkesskolor skola

kunna anlitas, där så lämpligen De

låter_ .sigpgöra sakkunniga finna vidare

övervägande skäl tala. för. att pensionsstyrelsen bibehålles vid ledningen av

denna verksamhet av eleverna ävensom. att fördelningen å inomanstaltlig och

utomanstaltlig utbildning_ handhaves av pensionsstyrelsen i samråd med vanföreanstalterna. I syfte att underlätta en sådan ordning förordas,

att. samt-

liga ansökningar _omgyrkesutbildning, vare sig de avse å utbildning eller utom vanföreanstalt, skola ingivas till pensionsstyrelsen för granskning och

pröv-

ning. Anstalterna skola alltså icke, såsom hittills i vissa fall skett, att äga på egen hand träffa avgörande om utbildning av vanför å anstalten. På frågan, om och i vad mån en omläggning av gällande för den grunder utomanstaltliga yrkesutbildningens bedrivande i och för sig är önskvärd eller av behovet påkallad, anse sig de sakkunniga icke böra enär denna ingå, fråga intimt sammanhänger med spörsmålet om utbildning och användning av redu- M cerad arbetskraft över huvud taget och bör upptagas till prövning i ett större sammanhang. Därvid rikta emellertid de sakkunniga uppmärksamheten på den form av arbetsskola, som sedan några år försöksvis bedrives ön Amager på i Danmark och som närmast kan karakteriseras som en mellanform mellan inomanstaltlig och utomanstaltlig yrkesutbildning. 4 Härjämte förorda de sakkunniga en förenkling av nuvarande former för handhavandet av understödsverksamheten till utlärda elever för anskaffande av arbetsmaskiner och verktyg. Sålunda föreslås, att svenska vanföreanstalternas centralkommittés befattning med denna verksamhet begränsas till att årligen ställa visst på förhand beräknat belopp till förfogande för ändamålet. I stället skall pensionsstyrelsen erhålla en central ställning även i förevarande hänseende samt handhava ansvaret för inköp, och kontroll av erfördelning forderliga maskiner och verktyg åt såväl de som utomanstaltn inomanstaltligt ligt utbildade. Därvid förutsättes styrelsen kunna biträde av vanpåräkna föreanstalterna och deras kuratorer, särskilt vad å vanföreanstalt ut. angår bildade men även beträffande elever, som erhållit utom vanföreutbildning anstalt. Till finansieringen av verksamheten avses vederbörande försörjnings. eller hemortskommunen med viss andel i till nupliktig bidraga anslutning varande praxis. Återstoden skall bestridas av med anlipensionsstyrelsen tande i första hand av de medel, som centralkommittén kan komma att ställa till förfogande. Med denna anordning får ett visst inpensionsstyrelsen uppenbarligen tresse av att centralkommitténs medel så förvaltas, att den till nyssberörda understödsverksamhet avsedda andelen icke förminskas. Även i har övrigt pensionsstyrelsen, liksom ock sina allmänna medicinalstyrelsen, genom uppgifter ett naturligt intresse av att del i den centrala för vanföretaga ledning vården, som sjukvårdskommittén avsett för det s. k. centralrådet. De sakkunniga tillstyrka därför, att pensionsstyrelsen och medicinalstyrelsen erhålla v var sin i detta råd. Att ordföranden utses av representant Kungl. Maj :t synes de däremot heller att

sakkunniga knappast nödvändigt, ej statsbidrag utgår

till centralrådets byråverksamhet. Huru centralrådet i sammansättes övrigt och organiseras finna de närmast »vara en för sakkunniga vanföreföreningarna intern angelägenhet. Den allmänna verksamheten. Den av sedan år bepensionsstyrelsen åtskilliga drivna understödsverksamheten till befrämjande av mera allmänna åtgärder, ägnade att förebygga invaliditet eller eljest befordra folkhälsan, har väsentligen varit inriktad åstadkommande av å på badanläggningar landsbygden samt anordnande av barnhem, konvalescenthem och vilohem. De

sakkunniga

finna för sin del, att allmänhetens intresse för badverksamheten nått den 1469 37 9

omfattning och utveckling, att densamma bör i vanlig ordning tillgodoses å samt erinra i detta om ett av

genom särskilt anslag budgeten, sammanhang

medicinalstyrelsen i samråd med pensionsstyrelsen och skolöverstyrelsen år

1936 framlagt förslag i ämnet. Även i fråga om barnhemmen konstatera de

sakkunniga, att behovet av bidrag kan och bör täckas i annan ordning. För anordnande av konvalescent- och vilohem åter förorda de sakkunniga, att visst belopp, förslagsvis 20,000 kronor, alltjämt ställes till förfogande i hittills-

varande ordning. Därest en socialhygienisk byrå inrättas i medicinalstyrelsen,

förutsättes dock handhavandet av denna understödsverksamhet överflyttad dit. I övrigt anse sig de sakkunniga sakna anledning att ingå på hithörande spörsmål, närmast under hänvisning till den nyligen igångsatta utredningen

rörande ordnandet av semestermöjligheter åt husmödrar å landsbygden m. m..

Till sist betonas, att det med visshet kan förutses, att efter hand nya upp--

gifter å hälsovårdens område komma att som kräva beaktande och

uppstå,

understöd av det allmänna. Det synes de sakkunniga vid sådant förhållandeändamålsenligt, att visst belopp, förslagsvis 25,000 kronor, allt framgent anvisas för stödjande av försöksåtgärder, ägnade att bevara. folkhälsan eller befordra dess höjande. Då emellertid befattningen med hithörande uppgifterett sätt anknyter sig till medicinalstyrelsens verksamhet än till på naturligare föreslås, att medel för framtiden ställas till pensionsstyrelsens ifrågavarande medicinalstyrelsens förfogande.

l

å

Bilaga I.

Avtal

mellan Kungl. Pensionsstyrelsen och Västerbottens läns landsting

vid lasarettet i Umeå av en kuranstalt

) angående uppförande

’ för pensionsstyrelsens patienter.

förbinder att efter övriga anordningar och l) Landstinget sig ritningar, till kostnad, som av pensionsstyrelsen godkännas, vid lasarettet i Umeå anordna en kuranstalt, avsedd att rymma omkring 60 patienter. Anstalten skall vara att i bruk senast den 1 1931. Om så ej blir fallet, är färdig tagas juli att_häva detta avtal, såvida ej dröjsmålet är beroende styrelsen berättigad på. force majeure, i vilket fall efter dess upphörande överenskommelse om ny skälig tid skall_ träffas. förbinder sig att i denna kuranstalt intill det antal som 2) Landstinget i här ovan till undersökning, observation, behandling och punkt 1) angives, vård som ditsändas enligt pensionsstyrelsens beslut eller emottaga patienter, i med av lämnade föreskrifter. La om vissa av landsting enlighet styrelsen

åungl.

eller kommun drivna den 22 1928 saint Maj:ts stadga av sjukhus juni samma lasarett m. m. skola härvid vara gällande i tillämpliga dag angående delar såväl beträffande som ekonomisk förvaltning, försåvitt icke sjukvård annan överenskommelse träffas mellan styrelsen och lasarettsdirektionen. är att tillhandahålla och andra Landstinget skyldigt behandlingsapparater som kunna anses för en rationell skötsel av anordningar, erforderliga patienterna. å. kuranstalten skall, därest annan överenskommelse 3) Läkarvården ej mellan och lasarettsdirektionen träffas, bestridas av överläkaren å styrelsen lasarettets med av en biträdande läkare. Före medicinskaavdelning hjälp av av dessa skall styrelsen beredas, tillfälle tillsättning någon befattningar att avgiva yttrande. förbinder att lämna landstinget dels ett lån med 4) Pensionsstyrelsen sig under 35 år till belopp, som motsvarar den summa, vilken amortering högst bestämmelserna i här nedan skall till grund för jämlikt punkt 5) läggas och dels ett lån å 50,000 kronor, med

fastighetsavgiften, ytterligare högst

am under 5 år, för täckande av kostnaderna för kuranstaltens rtering högst och Båda lånen skola med 4.3 procent årlig ränta.

möblering utrustning. löpa

betalar för vården av sina patienter dels en fastighetsavgift

5) Styrelsen

och dels en dagavgift. skall för år med den annuitet, som erfordras för Fastighetsavgrgften utgå att med av i 4) angivna räntefot under 50 år förränta

tillämpning punkt och amortera en efter nedannämnda grunder beräknad fastighetskostnad.

Denna skall sammanlagt utgöras av:

fastighetskostnad

kostnader av tomtkostnader) för anordnande a) landstingets (med undantag av den för avsedda hälften av kostnaden styrelsens patienter paviljongen, för av bostadshus åt samt hälften kostnaden

uppförande kvinnlig personal av

som avsetts för överläkaren vid V

för uppförande av det bostadshus, lasarettets

medicinska avdelnin läkaren å berörda papiljong och maskin- , biträdande

mästare, i den mån (glessa kostnader tillhopa icke överstiga 444,000 kronor.

Denna del av skall således, om ovannämnda kostnader

fastighetskostnaden

minskas med det som motsvarar sådan understiga 444,000 kronor, belopp, = kostnadsminskning; samt

. ett av 144,000 en mellan kontrahenterna av-

b) belopp kronor, utgörande

talad ersättning för styrelsens andel i kostnaderna för undersöknings, behandlings-, bad- och ekonomiavdelningar, beñntli a personalbostäder m. m. Dagavgzften avser ersättning för sjukvård (in lusive undersökning och observation), bad- och övrig behandling, kost, värme, belysning betjäning, slitning av möbler, linne och dylikt, tvätt, av patienterna och deras transport effekter från och till närmaste järnvägshållplats samt andel i lasarettets centrala administrationskostnader. Under vart och ett av de femton första åren av avtalstiden skall dessutom i ‘/15 av utav dagavgiften ingå pensionsstyrelsen engångskostnad för den första uppsättningen inventarier å kuran-

godkänd

sta ten. Till grund för beräknande av den dagavgift, som avses i första meningen

av nästföregående stycke, skall läggas lasarettets sjdlvkostnad fdr styrelsens

Som sådan skall under den första tiden - om och patienter. självkostnad i den mån icke annorledes bestämmas överenskommelse mellan genom styrelsen och lasarettsdirektionen —— anses lasarettets dagkostnader för lasarettets egna avdelningar och kuranstalten gemensamt, häri dock *icke inbeipet kostnaderna för dels lasarettets, inklusive kuranstalten, u pförande och underhåll, dels ock den första inventarier å asarettet, uppsättningen inklusive kuranstalten, allt de närmare varom och enligt grunder, styrelsen lasarettsdirektionen senare skola träffa överenskommelse. Beträffande inräknande i dagavgiften av kostnaderna för den första inventarier uppsättningen å kuranstalten bestämmes i nästföregående st cke. Vardera kontrahenten skall, sedan kuransta ten tagits i bruk, rätt att äga —— under hänvisning till att av bestämmelserna i nästföretillämpningen gående stycke icke lämna de resultat, som med desamma avsetts, nämligen att vardera kontrahenten skall bära de till lasa-

dagavgiften hörande, efter

rettets beräknade omkostnadema sin av -

självkostnadsprás for grupp patienter

påfordra ändrade för rättelse om tillämpningsgrunder härutinnan, varvid, icke kunna enas, bestämmelserna i punkt 12 finna tillämpning.

parterna ramställning om sådana ändrade tilläm ningsgrunder s all dock ske inom

fyra månader efter ingången av det ka enderår, och, sedan bestämmelse i frågan träffats, skola de eventuellt ändrade grunderna tillämpas retroaktivt från kalenderårets början. Vid kontraktets skall - sätt mellan och lasaupphörande på styrelsen rettsdirektionen överenskommes - rum av inventarierna å värdering äga kuranstalten. Det belopp, som vid sådan värdering fastställes, skall till styrelsen inbetalas. 6) Styrelsen är berättigad att taga kännedom om förhållandena å kuranstalten och att ,genom av styrelsen utsett ombud taga del av lasarettets räkenskaper, när styrelsen så ñnner erforderligt; ock ä er styrelsen taga kännedom om alla de detaljsiffror, som erfordras för att unna kontrollera de kostnader, som enligt vad ovan sägs skola läggas till .för beräkgrund nande av för dagavgiften styrelsens patienter; 7) En av styrelsen utsedd skall rätt närvara vid lasarettsrepresentant äga direktionens sammanträden, då därvid förekomma ärenden, som vård angå av eller andra förhållanden rörande styrelsens patienter, och därvid deltaga i överläg ningarna, men icke i besluten. Kallelse angående dylikt sammanträde skal delgivas styrelsen. 8 Skulle mellan kontrahenterna uppstå meningsskiljaktighet rörande den vår och behandling, som styrelsens patienter erhålla, skall häntvistefrågan skjutas till medicinalstyrelsens avgörande. Skulle medicinalstyrelsen finna vården och behandlingen otillfredsställande, och meddelade föreskrifter för rättelses vinnande ej iakttagas, ärpensions-

att häva som i sådant fall skall upphöra sex styrelsen berättigad avtalet, månader efter skedd uppsägning. Vid denna tidpunkt skola även återstående belopp av i punkt 4) omförmälda lån, därest styrelsen så önskar, vara till

betalning förfallna. Därest vid lasarettet inrättas en poliklinik för lidande av 9) personer, reumatiska skall vid denna poliklinik åsättas ett sjukdomar, behandlingen pris, varom styrelsen och lasarettsdirektionen träffa avtal, och som skäligt skall erläggas i de fall, där styrelsen åtagit sig dylik betalnings-

al: s yldig styrñlsen et. .

om som av för undersökning och utlåtande Ifråga patienter, styrelsen hänvisas till lasarettets läkare, styrelsen samma förmåner, såsom åtnjuter fria m. m., som äro fastställda för innebyggare från Västerröntgenplåtar bottens län. å. kuranstalten — för Om nå on av styrelsens patienter under vistelsen —- över:

undergående

av tonsillektomi eller av annan tillfällig anledning till annan avdelnin inom lasarettet, erläggas samma avgift, som utfiyttas för patientens vård å. uranstalten. går 10) Styrelsen är berättigad att överlåta detta avtal på annan statlig mynd ighet. Detta avtal för en tid av 50 från och med den dag, 11) gäller år, räknat då kuranstalten att med av styrelsen dit hänvisade patienter. börjar beläggas är dock, om statsmakterna icke skulle bevilja densamma erforder- Styrelsen medel för bedrivande av individuell berättigad att

liga sjukvårdsverksamhet,

tidigare uppsäga avtalet. Om så blir fallet, och avtalet till härav upphör före avtalstidens utföljd skall räntan å det i omförmälda för den då gång, punkt 4) fastighetslånet återstående delen av amorteringstiden nedsättas till 3 procent. skall att efter år avtalet, i Landstinget äga rättighet tjugofem uppsäga vilket fall skall beträñande avtalets hävande-och fastighetslånets äterbetalande m. vad som i sista stycket, och punkt 8) andra gälla stadgas punkt 5), styc et. Vid tvist om eller för dess beräknande, eller i 12) dagavgiften grunderna rörande eller av detta avtal eller rörande övrigt tolkningen tillämpningen förhållanden, som direkt eller indirekt sammanhang med avtalet, hänäga - där i annorledes - till en särskild skjutes ej punkt 8) stadgas frågan nämnd, av vilken och förvaltningsutskott utse. pensionsstyrelsen landstingets

var sin ledamot och fun erande statsrådet och chefen för justitiedeparte-

mentet och s all det beslut, som så sätt fattas, vara. ovillordföranden, på - v korligen bindande.

Stockholm den 9 mars 1929. Umeå den 20 mars 1929.

j

Västerbottens läns landsting:

ADOLF AF JOCHNICK. . AD. AWIKLUND.

Bnomma. ALLAN ‘Rxmz. CARL

Bilaga II.

Avtal

om beredande å garnisonssjukhuset i Boden av vård åt personer,

som lida av reumatiska och därmed besläktade sjukdomar.

1. Sedan den vid garnisonssjukhuset i Boden under up förande varande sjnkhuspaviljongen, vilken-är beräknad för 48 latser, fär igställts och för setts med samt av tillkomst föranledde

erforderlig utrustning paviljongens förändringsarbeten inom garnisonssjukhuset i övrigt kommit till utförande,

allt inom ramen av för ändamålet anvisade medel, kommer pensionsstyrelsen

att från arméförvaltningen erhålla uppgift å de härför uppkomna kostnaderna, varefter pensionsstyrelsen har att med riksgäldskontoret träffa avtal rörande amortering och förräntning av det mot dessa kostnader svarande belopp. 2 Arméförvaltningen förbinder si att å intill det

paviljongen samtidigt

antal, som härovan omförmälts, ti undersökning. observation, behandling, vård och underhåll emottaga patienter, som av pensionsstyrelsen dit hanv1sas. Arméförvaltningen är skyldig att tillhandahålla behandlingsap arater och

andra anordningar, som kunna anses erforderliga för en rationell) skötsel av

patienterna.. 3 Läkarvården för de under punkt 2 avsedda patienter bestrides av överläkaren å garnisonssjukhusets medicinska avdelning samt av en biträdande läkare (bataljonslåkare). Före tillsättandet av dessa befattningshavare skall be-

pensionsstyrelsen

redas tillfälle att avgiva yttrande.

4 Kostnaderna för avlöning åt i punkt 3 avsedd biträdande läkare (bataljonsläkare) ävensom för särskild gottgörelse, som av Kungl. Majzt måkomma att med ivas vissa vid för dem åsam-

befattningshavare garnisonssjukhuset

kad öka arbetsbörda grund av paviljongens tillkomst, gäldas i sin helhet på. av ensionsstyrelsen. ärutöver har pensionsstyrelsen att för de å paviljongen intagna, av styrelsen dit hänvisade patienter såsom dagavgift erlägga ersättning för sjukvård (inklusive observation och bad- och

undersökning, utlåtande), övrig

behandling, kost, värme, belysning, betjäning, slitnin av möbler, linne och dylikt, tvätt, transport mellan garnisonssjukhuset oc järnvägsstationen av patienterna och deras effekter vid ankomst och avresa, andel i garnisonssjukhusets administrationskostnader samt för underhåll av garnisonssjukhuset med därtill hörande område och vägar. Ifrågavarande dagavgift, i vilken icke ingår kostnader för sjukhusbyggnadernas uppförande och första utrustning, underhållsdag med per

belopp, motsvarande medelkostnaden för under utglår ållsdag vid garnisonssjuk-

huset under näst föregående budgetår för sjukhusets samtliga patienter,

läkarkostnader häri icke inbegripna.

I punkt 4 avsedda kostnader, för vilka ersättning skall av pensionssty-

relsen betalas kvartalsvis i efterskott enligt av garnisonssjukhusets

erläggas, kassaförvaltning utställda räkningar.

6.

är att kännedom om förhållandena vid Pensionsstyrelsen berättigad taga och när st relsen så finner erforderligt, enom utsett ombud paviljongen att,

de

garnisonssjuklxusets

del av och av detaljsiñror, som taga räkenskaper skola till för beräknande av de ersättningsbelopp, som skola läggas grund av pensionsstyrelsen erläggas.

7.

En av utsedd skall rätt närvara vid

pensionsstyrelsen representant äga

direktionens för sammanträden, då. därvid förekomma

garnisonssjukhuset

som an å vård av eller andra förhållanden rörande styrelsens aärenden, tienter och därvi i men icke ibesluten. Kalle se deltaga överläggnin arna,

angående dylikt sammanträde skall delgivas pensionsstyrelsen.

8. Därest vid inrättas en för personer, lidande

garnisonssjukhuset poliklinik

av reumatiska skall för behandling vid denna polisjukdomar, ersättning klinik av som dit hänvisas av enligt av

patient, pensionsstyrelsen, erläggas

medicinalstyrelsen fastställd taxa. Om av under vistelsen å. paviljongen någon pensionsstyrelsens patienter -- erhållande av särskild värd - till annan avdelning inom för överfiyttas es samma som ut år för patientens vård å.

garnisonssjukhuset, erläg avgift,

Därest vâråen å. dylik avdelning s ulle komma att-fortfara.

paviljongen.

än skall meddelande ofördröjligen insändas till penängre fjorton dagar, sionsstyrelsen.

9.

är överlåta detta avtal på. annan statlig Pensionsstyrelsen berättigad

myndighet.

10.

Detta avtal för en tid av femtio år, räknat från och med den må.-

gäller

nad, under vilken ta es i bruk. Pensionsstyrelsen är dock, om

pavi1ongen

skulle densamma

statsmakterna icke medel för bedrivande bevilja erforderliga av individuell att tidigare uppsäga. avtalet.

sjukvârdsverksamhet, berättigad

11. Vid kontraktets skall - sätt mellan arméförvaltningens upphörande på. och överenskommes — värderin äga

sjukvårdsstyrelse pensionsstyrelsen

av som då ñnnas å. (med un ant

rum samtliga de inventarier, paviljongen

av Det belopp, som vid sådan värdering fastställes, skal, linoleummattor).

sedan statsmedel härför anvisats, inbetalas till pensionsstyrelsen.

Bilaga III.

Sammanställning rörande pensionsstyrelsens bidragsverksamhet till yrkesutbildning. _r

Pensionsstyrelsens bidrag

Minimitid för Yrke utgår i regel med

utbildningen följande belopp, . . .› . .

x regel fordelaa på de utbxldnmgs.

dock icke med ohke

mer än ,/3 av åren med 1 regel kostnaderna

Urmakeriyrket . . . . . . . . .. 4 år + 1 års 1,500 kr. 1:a året 600 kr. prövotid 2:a, » 400 n 3:e » 300 › 4:e » 200 n (4:e100,5:e100). Guldsmedsyrket . . . . . . .. 4 år 1,200—1,50O » samma som urmaken respektive 1:a året 600 kr. 2:a n 300 » 3.6 » » 4:e » 100 v . . . . . . . . . . .. 4 år n Máleriyrket 1,000—1,200 1:a året 600 respektive 600kr. 2:a. » 200 n 300 n 3:e )1 100 n 200 » 4:6 n 100 » 100 n) Skr§dderiyrket(§,vengrun- 4 år 1,200 » Samma som måleri. derna för tillskärning) Snickeriyrket . . . . . . . . .. 3 å. 4 år 1,000-1,200 » & 600 respektive 600 kr. 2:a » 300 » 40 » 3:e » 100 » 200 n Sadehnakeri- och tapet- 3 å. 4 år 1,000-1,200 » samma som snickeri. seraryrket Gravöryrket . . . . . . . . . . .. 2 år 900-1,000 »_ 1:a. året 600 respektive 600 kr. 2:a n 300 n 400 » Sömnad (enkel klädsöm- 1‘/1 år G00 » 400 eller 500 kr. första året, nad) resten sista halvåret. Skomakerj (huvudsakli-_ 2 år 600 » 1:a året 400 kr. gen reparationsskoma- 2:a » 200 » keri) Fotografyrket . . . . . . . . .. 1 år 600 n Frisöryrket . . . . . . . . . . .. 1 år . 600 » Modistyrket . . . . . . . . . . .. 4 säsonger un- 600 D derentidrymd av 2 år

Bilaga I V .

Sammanställning

angående pensionsstyrelsons individuella sjukvñrdande verksamhet. Ar 1936.

Kostnaden för *- A t I å d d Verksamhetens art

e1l;rautbil1d:d:

verkiamheten, T0110!‘

Kurort; . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ‘ 6,548 1,719,766 Lasarett, lupus- och radiumhem . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 81 10,792 Welanderhem . . . . . . . ._.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48 17,627 Vanföreanstalts yrkesskola . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 511 90,398 Annan yrkesskola. (eller handelsskola.) . . . . . . . . . . . . .. 111 22,183 Utbildning hos enskild yrkesidkare . . . . . . . . . . . . . . .. 858 184,750 Andra sjukvårdande åtgärder (anskaifande av maskiner m. m.) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 17,325

Summa 8,256 2,062,841 observation - Läkarundersökning, å. sjukhus m. m.. . .. 139,696 ‘ Resekostnader för patienter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 137,608

Summa 2,340,145

1 Därav för sommarkurort 103,494 kronor samt för tandvård 116,220 kronor.

Bilaga V.

angående de för den allmänna verksamheten anvisade medlen. Specifikation

D ä r a v f ö r Å t

%3I§“‘ liatglztalat pp, pp, konvales-

badflnlägg centhem och barnhem övriga

mg “dam” kronor kronor vilohem

- — 4,525 1921 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175,000 29,525 25,000 1922 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175,000 169,000 12,000 84,000 42,000 31,000 1:a halvåret 1923 - 49,700 11,500 22,000 87,500 83,200 47,500 -- 88,000 1923/1924 . . . . . . . . . . . . 175,000 139,500 4,000 1924/1925 . . . . . . . . . . . . 175,000 118,900 32,000 39,500 25,900 21,500 1925/1926 . . . . . . . . . . . . 175,000 141,820 56,000 46,840 9,000 29,980 1926/1927 . . . . . . . . . . . . 175,000 164,200 75,950 37,250 47,000 4,000 1927/1928 . . . . . . . . . . . . 175,000 161,050 53,900 41,650 55,500 10,000 1928/1929 . . . . . . . . . . . . 175,000 174,635 62,700 24,000 61,700 26,235 1929/1930 . . . . . . . . . . . . 212,000 212,000 78,500 24,500 64,000 45,000 1930/1931 _. . . . . . . . . . .. 215,000 214,482 83,000 25,000 53,232 53,250 1931/1932 . . . . . . . . . . . . 227,000 221,655 83,350 19,800 52,005 66,500 1932/1933 . . . . . . . . . . . . 234,000 233.583 68,290 20,350 98,943 76,000 1933/1934 . . . . . . . . . . . . 198,500 198,500 82,000 17,350 56,800 42,350 1934/1935 . . . . . . . . . . . . 198,500 197,300 102,810 18,100 28,000 48,390 1935/1936 . . . . . . . . . . . . 198,500 198,500 108,000 6,000 44,000 40,500 1936/1937 . . . . . . . . . . . . 175,000 175,000 109,965 11.500 24,500 29,035 Summa 3,146,000 2,832,850 1,012,465 538,040 644,080 638,265

De till barnhem beviljade medlen fördela sig sålunda: Barnhem för a.) friska barn från tuberkulösa. familjer . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. kronor 230,705 b) allmänt klena barn o. dyl.) . . . . . . .. u 238,900 (inkl. sommarkolonier c) spädbarn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. u 18,743 bam . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. n 155,732 d) psykopatiska. Summa kronor 644,080

Bilaga VI.

och militiirsjukhus i medeltal under åren 19:-!8—l935 Ä lasarett, sjukstugor

intagna civila reumatikerfall.

«

Muskel. Artriter Ischias Summa S j u k v ä r d s o m r å d e reumatism,

ryggskott

Stockholms stad . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1,063 345 224 1,632

län . . . . . . . . . . . . . . . . 432 114 99 645 Stockholms n . . . . . . . . . . . . . . . . 326 26 83 435 Uppsala Södermanlands u . . . . . . . . . . . . . . . . 407 107 134 648

stad . . . . . . . . . . . . . . . . . . 135 29 43 207 Norrköpings 371 48 80 499 Ostetgötlands län i övrigt . . . . . . . . .. » . . . . . . . . . . . . . . . . . . 328 110 102 540 Jönköpings :r . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187 26 63 276 Kronobergs Kalmar läns norra landet-område .. 100 27 21 148

» » södra » . 171 46 49 266

Gotlands län . . . . . . . . . . . . . . . . 43 10 14 67

» . . . . . . . . . . . . . . . . 161 32 33 226 Blekinge Kristiandstads u . . . . . . . . . . . . . . . . 329 74 89 492

Malmö stad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 223 23 51 297

Malmöhus 202 213 1,427 län i övrigt . . . . . . . . . . .. 1,012 Hallands n . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 268 79 78 425

stad . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 329 78 76 483 Göteborgs och Bohus län i övrigt.. 266 55 72 393 Göteborgs län . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 489 107 131 727 Alvsborgs n 319 59 112 490 Skaraborgs n 470 123 155 748 Värmlands Orebro n 350 95 95 540

288 . 67 85 440 Västmanlands 353 93 134 580 Kopparbergs 327 87 80 494 Gävleborgs Västernorrlands » . . . . . . . . . . . . . . . . 396 94 97 587

J ämtlands I . . . . . . . . . . . . . . . . 166 31 54 251

Västerbottens » . . . . . . . . . . . . . . . . 546 208 177 931

Norrbottens » . . . . . . . . . . . . . . . . 406 134 120 660

Summa 10,261 2,528 2,764 ll 15,553

Bilaga VII.

Av pensionsstyrelsen till kurortsvird hänvisade reumatikerfnll år 1934.

. i Muskel- Sj u k v å r d s 0 m r å.d e Artriter reumatism Ischias Summa o. dyl.

Stockholms stad . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140 5 15 160 ‘ Stockholms län . . . . . . . . . . 79 7 9 95 Uppsala » . . . . . . . . . . _ 28 1 7 36 _S_6derma.n1a,nds n . . . . . . . . . . 109 15 18 142 Ostergbtlands » . . . . . . . . . . 116 5 25 146 Jönköpings » . . . . . . . . . . 79 5 16 100 Kronobergs n . . . . . . . . . . 61 2 13 76 _ Kalmar » . . . . . . . . . . 103 7 16 126 Gotlands » . . . . . . . . . . 14 1 3 18 Blekinge » . . . . . . . . . . 37 1 2 40 Kristianstads n . . . . . . . . . . 38 1 2 41 Malmöhus » . . . . . . . . . . 72 1 2 75 — ‘ Hallands » . . . . . . . . . . 32 1 33 Göteborgs och Bohus n . . . . . . . . . . 80 3 7 90 Alvsborgs » . . . . . . . . . . 82 6 8 96 Skaraborgs » . . . . . . . . . . 106 3 9 118 Värmlands » . . . . . . . . . . 102 5 10 117 Orebro » . . . . . . . . . . 87 14 13 114 Västmanlands » . . . . . . . . . . 162 11 43 216 Kopparbergs » . . . . . . . . . . 115 5 14 134 Gävleborgs » . . . . . . . . . . 106 4 16 126 Västernorrlands » . . . . . . . . . . 95 1 10 106 Jämtlands » . . . . . . . . . . 46 3 8 57 Västerbottens » . . . . . . . . . . 72 5 19 96 Norrbottens n . . . . . . . . . . 83 14 17 114

u

Summa 2,044 125 303 2,472

Bilaga VIII.

Sammanställning

av inkomsterna under år 1935 för maskininnehavare, som erhållit maskin

under tiden 1925-1930.

Total-an- Rapporter Antal Inkomst för år, kronor Ut ga n tal inne- ej med. , M°“ki“°“’ art rade havare inkomna räknade Högst medeltal Lägst

A B A B A B A B A B A B A B

Skomakerimaskjner 72 139 3 6 7 11 62 122 - 42 24 3,000 2,705 632 545 . . . . . . .. 95 100 6 3 12 11 77 86 15 10 2,100 2,001 543 428 Symaskiner Stsickmaskiner 60 65 ’2 1 6 8 52 56 30 7 800 758 244 147

Skradderimaskiner manl. innehavare 14 14 1 - - -- 13 14 250 105 4,031 2,300 1,181 948

Skradderimaskiner — —~ — -—— 250 - - 678 kvinnl. innehavare 6 — l - 5 1,365 Bokbinderimaskiner 2 2 1 -—- — — 1 2 2,003 240 2,003 518 2,003 379

Sadelmakerimaski- - - —- -- —— 4 -— 110 — - 829 ner . . . . . . . . . . . . .. J 1,150 —- ~— — —— — 1 —- 935 — 935 — 935 Snickerimaskiner .. 1 -

Summa. 243! 331 131 141! 25! 31|| 205! 290 15 7 4,031 2,705 542 460

A = yrkesutbildade å. vanföreanstalt.

B = » utom -

Bilaga IX.

Arbejdsskolen.

Af Forstander Hans Madsen

Som en Gren af den sociale Forsorg er der i Løbet af det sidste Aar ny ude paa Amager opvokset en Institution, hvis Virksomhed her skal omtales. I April 1935 iidsendtes Institutionens første Beretning, og det hedder deri:

»Arbejdsskolen er Navnet paa en ny Virksomhed, beliggende Backersvej 107 udenfor Linje 5’s Endestation Amager. Den har til Opgave at lige paa Personer til - efter eller — hjaelpe arbejdshaemmede Ulykkestilfaelde Sygdom at Den ved Behandling med Arbejde, Tilgenerhverve Arbejdsevnen. søger vaenning eller Arbedstraening at give skaderamte eller i at

syge Oplaering

benytte den sunde el af Organismen, saaledes at deg derved enindvmder, icke alene Evnen til, men ogsaa Troen paa, at de godt kan k are sig selv, enten ved deres Erhverv eller ved for dem nu bedre egnet tidligere nyt og Arbejde.» g Og videre hedder det: »Arbejde som Behandling eller Kur er anvendt i det praktiske Liv gennem alle Tider. Den ikke helt raske glider ind i sit tidligere Arbejdsfelt ved lettere eller lettere Del i Arbejdet, men denne Form for Arbejds- Arbejde tagen eller bliver mindre mindre anvendelig efterbehandling Tilvaenning dog og haanden, idet Specialisering og forøget Tempo naesten overalt kraever fuld Og den er tillige kun anvendelig i de Tilfaelde, hvor den Arbejdsydelse. ikke har mistet Troen at kunne genoptage Arbejdet. arbejdshaemmede paa Medens selve saaledes er i er Tilvaenningen paa Arbejdspladsen Aftagen, Antallet af de Tilfaelde, hvor er aakreevet i stadig Stigen. Flere Tilvaenning bliver Grund af Sygdom eller U ykestilfaelde skubbet ud af deres og flere paa Erhverv, større og større bliver den Byrde, som derved laegges over og stedse paa Samfundet. har sat sig som Opgave overfor disse Mennesker at danne Arbejdsskolen et Overgangsled fra Sygeperioden til Ehrvervslivet.» De første Skridt til Skolens blev foretaget af Formanden for Oprettelse Landsforeningen af Vanføre og Lemlaestede, Hr. Arkitekt R. Rasmussen, Formand for Københavns Kommunes Hjaelpkasse, Hr. Chr. Jensen, og Forretfor Sygekassen »Fremtiden», Hr. Mikkel Christensen. Der danneningsfører des et Repraesentantskab bestaaende af to Personer for hvert af følgende Organer: Arbejdernes Faellesorganisation i København, De samvirkende Sygekasser, Københavns Kommune ved Magistratens 3. Afdeling, Landsav Vanføre, Sygekasselaegernes Organisation, Sygekassen »Fremforeningen tiden» samt som Enkeltpersoner Chr. Jensen, D. s. F., og N. P. Nielsen. Til af den stillede Opgave har Arbejdsskolen af Københavns Kommune Løsning et erhvervet en gammel velbygget Gaard med et Tilligpaa laengere Lejemaal ca.. fem Tender Land Gartnerfjord, dette Omraade ladet gende paa og indenfor indrette en Raekke forskellige Virksomheder: Bogbinderi, Snedkervaerksted, Cykle- Klejnsmedevaerksed, Systue, Kransebinderi, Cementstøberi og og Gartneri, saaledes at disse nu efter endt Ombygning afgiver Prøveomraader

for omkring halvtreds Personer.

kan man ikke til det forannaevnte Formaal Brug af Som man vil forstaa, gøre

af mere eller mindre husflidsagtig Karakter, idet saadan Besaeftigelse Arbejde den haemmede Billede af sin Anvendeikke ville kunne give noget virkeligt

ikke vilde kunne ham Troen at han trods den lighed, og navnlig give paa,

Skade kan en almindelig Arbejds-

ham overgaaede godt gøre sig gaeldende paa

er derfor saa mer ad det praktiske Liv som plads. Virksomhederne lagt op

De drives samme Maader som Vaerksteder overhovedet muligt. paa ganske

- samme Vilkaar arbejder efter de ude i Byen skaffer sig Arbejde paa og

Tariffer Overenskomster. Hvert Vazrkfor de forskellige Fag gaeldende og

ledes af en har till Raadighed saa megen faglaert og sted Mester, og denne

som det er for at sikre Produktets kvaorganiseret Arbejdskraft, nødvendigt

At dette har for den, der henvises til litetsmaessige Standard. Betydning

en maa vaere den nor-

Optraening, er Selvfølge. Sammenligningsgrundlaget

male Ydelse paa normale Betingelser.

at man saavel til Mestre som til den naevnte faste Det maa her indskydes,

saavidt invaliderede Mennesker, men vel at maerke Arbejdskraft muligt søger

som Trods af deres Invaliditet har vaeret i Stand til at erhverve saadanne, paa altsaa socialt set har vaeret i den fuldstaendige fagmaessige Kunnen, og sig

Stand til at Invaliditeten. Snedkervaerkstedet f. Eks. ledes af en Mand, ophaeve

Haand. heraf er let at se. En tilskadekommen der mangler højre Betydningen

overfor dette Forum kunne Opfattelsen af sin

vil meget vanskeligt opretholde

f. Eks. fordi han har mistet et Par ud over denne Uduelighed, Fingre. Og egen rent moralske er der det, at den om man saa maa sige Paavirkning jo ogsaa

der Aarene har traenet sig naturlig-

haardt ramte tilskadkomme, gennem op,

indvundet der Omraader kan komme den vis derved har Erfaring, paa mange

anden til Gode.

Rammer saa Patienterne ——man har valgt for Indenfor de naevnte placeres

dem denne uden at de dog alle kan Nemheds Skyld at give Faellesbetegnelse,

at falde ind under, hvad man almindeligt forstaar derved, og Placesiges

alt efter de Formaal. F. Eks.: ringen foregaar forskellige

de tre mellemste højre Haand.. En mand mistede i en Rundsav Fingre paa

tilbudt aa et Farveri, men

Han blev efter endt Lmgebehandling Arbejde

da han ikke kunde holde tilstraek eligt fast med Tomkunde ikke klare dette,

der var haanden. Man henviste mel- og Lillefingeren, de eneste, tilbage paa

sattes han til at laegge Bund

ham da til Optraening paa Arbejdsskolen, og her

Kranse. Dette den maade, at man med den ene Haand tager paa foregaar paa Mos dette en i Forvejen fremstillet en lille Tot islandsk og anbringer paa den anden Haand faestner man saa Mosset Ved Hjaelp af Halmkrans, og med

Efter i halvanden Maanet at have udført dette Arbejde en lille Metalbøjle. til med baade Kraft Sikkerhed at gripe og fastholde var Manden i Stand og

med Tommel- der var endnu vigtigere, Bevaegelsen og Lillefingeren, og hvad Han kunde derefter uden Risiko sig sit. var blevet ham naturlig. paatage

Arbejde.

Et andet Eksempel:

en ret tuberkuløs Proces, der nu var i R0 En mand var efter

langvarigb

Afstand fra Ar saa han var aengstlig for at paakommet, saa meget paa ejde,

Han henvistes til her stillet ganske tage sig noget. Arbejdsskolen og blev

frit overfor, hvad han vilde med. Efter et Par hist forsøge sig Dage og her paa Vaerkstederne fandt han sig til Rette ude i Gartneriet, hvor han i Løbet af nogle Maaneder var fuldstaendig opsuget —— først gennem lettere Arbejde

ved Sortering, Ekspedition 0. l. og senere i Marken med Hakkejern og Spade.

I begge de ovannaevnte Tilfaelde er det eller det Optraening Tilvaenning,

gaelder, og dette var ogsaa Arbejdsskolens oprindelige Der Hovedopgave. meldte ret endnu en sig dog hurtigt Opgave, nemlig E r h v e r v s v e j le d~

ni n g. Det er her der er Tale

forskellige Grupper, om, og et Par Eksempler

vil bedst belyse Forholdet.

En ung Mand paa Landet fik i 12 Aars Alderen en Børnelammelse, der i

nogen Grad satte den ene Side af ud af Funktion. Han var der« Overkroppen efter uegnet til Landbrugsarbejde, vil vaere Tilfaeldet, havde og som det oftest man i hans Hjem intet Kendskab til, hvilke han derefter vilde Muligheder have for at gøre Gennem et fire Maaneder O hold sig gaeldende. langt paa Arbejdsskolen fandt man, at hans Felt var Kontorarbejde, ddannelse og en ivaerksattes. Det maa at naar man fire Maaneder til at indskydes, brugte komme til naevnte Resultat, saa var det ikke, fordi man absolut behøvde saa.

lang Tid til at fastslaa Egnetheden dette men paa specielle Omraade, ogsaa fordi der behøvedes til de aendrede inden nogen Tilvsenning Livsforhold, egentlig Uddannelse forsvarligt kunde paabegyndes.

Et andet Eksempel:

En ung Maud, der paa sin var invalideret Hjemegn fuldstaendig paa Grund af Astma, sendtes forsøgsvis til Arbejdsskolen. Det viste sig, at Flytningen havde en heldig Astmaen tildels. Men i Forbindelse Virking. ophørte med det opstaaede Emfysem Bronchitis forhindrede den ham i at og nogen dog kunne paatage

sig almindeligt Arbejdsmandsarbejde. Han var uden Uddan-

nelse, og da man paa Grund af Tilstanden maatte naere nogen Betaenkelighed ved af blot

haandvaerksmaessig Beskaeftigelse nogenlunde svaer Art, stod man

ret usikker overfor indtil at Manden Situationen, man_ opdagede, besad saerlige evner som Saelger. Man den for i en Grøntgav ham derpaa Ekspedition

forretning og Torvehandel nødvendige Uddannelse og anbragte ham paa dette

Felt, der viste sig at vaere det helt rigtige.

Med

Optraening og Erhvervsvejledning er de to vig-

tigste Grene af Funktion men Arbejdsskolens omtalte, en tredje maa dog

naevnes. Den falder ind under ogsaa Betegnelsen: I a g t t a g e l s e, og et

Eksempel vil ligeledes her den bedste

give Forklaring. En ung Pige, der var tilkendt Invaliderente af Neurastheni paa Grund og

Depressionsperioder og et Par Aar have gaaet hvor hun havde

hjemme, hjulpet til ved husligt formodedes att vaere Arbejde, saa rask, saa hun nu skulde kunna en Plads. Forinden man paatage sig tog endelig Stilling til Spørsmaalet om Rentens Inddragelse, sendte man hende til Iagttagelse paa Arbejdsskolen —- dels for at prøve Virkningen af under fremmede Ophold Forhold, og dels for at kontrollere de fra ende Hjemmet forelig Angivelser om Som et paagaeldendes Arbejdsevne. saerligt Moment i agen forelaa en

speciel religiøs Indstilling, der ligeledes maate i ved

medtages Betragtning Sagens Afgørelse. Igennem et Par Maaneder med ret bevaegede Episoder og under Assistance af en fremskaffede man Nervelaege, Matriale af afgørende for Bedømmelse.

Betydning Sagens Det blev i dette Tilfaelde en Forkastelse

af Muhgheden for at lade den ved unge Pige tage Plads. Fremmede.

}‘??‘-<\,u«

« .Som det er naturligt, har de første .Aar i nogen Grad staet iEksperimentets men med de til Dato Anaer op mod to hundrede Patienter, der har vaeret Tegn, henviste til har man samlet et Erfaringsmateriale, der giver Arbejsskolen, en Rettesnor for hvilket Omraade, der bør spaendes nogenlunde brugelig over. Den Institution, der i overvejende Grad gør Brug af Skolen, er Invalide der til Stadighed har omkring en Snes Patienter til Opforsikringsretten, eller Iagttagelse. Af andre, der benytter Skolen, kan traening, Undersøgelse naevnes Sygekasserne, forskellige Hospitaler, Landsforeningen af Vanføre og Lemlaestede, Socialkontorer og enkelte Laeger. Den den sociale her i Landet i de senere Aar ——— Udvikling Forsorg og isaer efter Socialreformens Gennemførelse —— har veeret Genstand for, vil uvilkaarlig kraeve nye Organer, ikke alene til at gøre Lovens Bestemmelser som men til — saa. frugtbringende muligt, ogsaa i nogen Grad at hindre eller i det mindste — af disse Bestemmelser. det er vor begraense Misbrug Og at en Institution som Arbejdsskolen nok skal vise sig at vaere Overbevisning, et endog saare nødvendigt Organ paa det naevnte Omraade.

At Forhold vil ind i hinanden -laegelige og sociale ustandseligt gribe ja ofte ikke vil vaere til at udskille fra hinanden —— er klart. Man skal tillade i de naermere Enkelheder at belyse en Sag, hvor dette har vaeret Tilsig feldet: En havnarbejder fear i 1928 en Tønde Kul i Hovedet. Der findes in en synderlig Skade, men Manden klager over Traetthed, Hovedpine o. s. v. en tilkendte Erstatning lyder paa 5 % Invaliditet. Manden kommer ikke i Arbejde igen, men paaberaaber sig at vaere forurettet og søger at faa sin Sag genop— taget, samtidig med at han søger Invaliderente. Han fremfører overfor de skiftende Laeger stadig de samme Klager, og naar efterhaanden at faa et stort Antal Kure og et bet deligt Kvantum Medikamenter. Rentebegaeringen

afslaas, en ny indgives og i[,’atienten indlaegges til Observation paa. Rigshosp.

Nerveafd. paa Militaerhospitalet. Laegerne her finder intet Holdepunkt for de paastaaede Lidelser, 0 Retten afsiger paany Kendelsen: Ikke Invaliditet.

Samtidigt tilbyder man %atienten et Optraeningskursus paa Arbejdsskolen,

og dette tiltraedes. Ved Ankomsten var han fyldt till Handen med Forestillinger om egen Elendighed, kvaerulerande indstillet 0 helst taenkende sig et vaaldigt Apparat

sat i Gang til Undsaetning for ham. %esuden var han aldeles galt orienteret

med Hensyn til Raekkevidden af egne evner. Han mente sig f. Eks. i Stand til efter faa Manneders Uddanelse at kunne beklaede en ledende Stilling paa et Kontor. Under Suk og Klage tog han fat paa Arbejdet (Paginering paa Bo binderiet), og med korte Mellemrum ønskede han at tale med Skolens —-Le er i Enrum for skiftevis at spørge denne, om han kunde komme til at tale med henholdsvis Socialminister Steincke, Retsformand Holck, Folketingsmand Lundberg eller hvem han nu kunde taenke sig, der muligt kunde hjaelpe ham. Det ik meget trevent med Arbejdet, varierende Klager, ledsaget af forskellige rav om Behandlingen fremførtes stedse. Det lykkedes dog at holde ham i Gang ved blankt at afslaa alle Krav med Undtagelse af dette ene: at fas. til en beskeden Start - en for hvis Ivaerksaettelse Hjselp Start, maatte at vaere en Forud-

taktisk Arbejdspraestation siges nødvendig

ent sae ning.

1469 37 10

Efter nogen Tids Forløb var der virkelig en Forandring at spore, og selv om han ingenlunde betragtede sin Lidelseshistorie som afsluttet, saa ombyttede han dog efterhaanden faktisk alle sine tidligere ønsker med dette ene: at komme i Beskaeftigelse, og da han forlod Skolen, var det med en Forsikring om, at den Tid var gaaet bedre end nogen anden i de sidste Aar. De urimlige Fordringer var nu undergaaet en Tilpasning, og man var ved behørigt Samraad blevet enige om, at der burde slaas ind paa et Fag som f. Eks. Skotøjsreparation, hvilket han mente at kunne skaffe sig Beskaeftigelse i paa sit Hjemsted, hvis der kunde ydes ham den fornødne Støtte til en kortere Uddannelse og til Anskaffelse af de fornødene Maskiner ved Starten. En Tilba evenden til sit Fag som Havnearbejder eller lignende maate anses for udelu ket, 0 en regulaer Erhvervsuddannelse paa 4 Aar for i Beuforsvarligt tra tning af andens Alder 44 Aar. n Redegørelse for de_ foretagane Iagttagelser og Konklusionen heraf tilstilledes Invalideforsikringsretten, idet man tydeligt det ønskepaapegede i en - eventuelt i forbindelse med det lige hurtig Hjaelp hjemlige Socialkontor, der maate menes at vaere interesseret i at faa ham i - Beskaeftigelse det eneste sigtbare Middel til at blive fri for varigt Underhold.

Man vil gerne til dette Tilfaelde knytte nogle Bemaerkninger for at ogsaa paapege Arbejdsskolens Betydning for Patienter, hvis Arbejdsevne nedsaettes

af en Traumatisk Neurose.

Manden er ved Uheldet blevet ramt af en Forskraekkelse, et Chock. Maaske har haendelsen haft en dramatisk Karakter, et Praeg af Katastrofe. I hvert Fald har den bibragt ham Opfattelsen af, at der maa vaere sket no et: en Skada, en Ulykke. Laegen, der faar en saadan Patient til fin er evt. Behandling, intet der tyder paa virkelig Beskadigelse, men maa overfor Patientens Foregivende i Be yndelsen føle sig usikker, og de angivne Klager kan derfor føre til en Behand ing, som-hvis den ikke blot

hjaelper- bidrager til, at Patienten

tror sig endnu mere end Derved er intet farlig sy oprindelig antaget. at gøre.

Saalaenge Diagnosen er usiklgier, maa Behandlingen ogsaa blive det, det er da

ogsaa først, naar Laegen føler sig mere sikker paa, at Patientens Klager skyldes en Neurose, at kan sin Indsats. da Arbejdsskolen yde Laegen presser i — selv falder han ikke -paa, for at faa Patienten Arbejde jo paa det men Forsøget mislykkes. Dette erlet forklarligt ved Uvantheden med Arbejdet den snigende Forestilling om skjulte Lidelser efter den ham overgaaede

_[)Jg lykke. Som medvirkende Aarsag er der jo endelig ogsaa der hedder

noget, Erstatning. Saa har ham hidtil overfor hans Laegen igen, og har stadige Klager og Krav om Undersøgelse og Behandling kun haft to enten Udveje: i passende Omfang at for af en evt. negligere Klagerne og sørge Afslutning - men saa skifter Patienten ofte Erstatningssag Laege og i saa Fald indtraeder Usikkerhedstilstanden let aa ny med deraf Befølgende forgaeves - eller at efter for ravet handling give og forsøge Behandling af forskellig Art. I denne ofte meget Situation vil i vanskelige Arbejdsbehandlingen egnede Tilfaelde og i den Udstraekning, Pladsforholdene Skolen tillader paa det, nu vaere en tredie Udvej.

I Arbejdsskolens Aarsberetning for 1935-36, der er tilsendt en Del af de københavnske Laeger —— desvaerre slap Oplaget for tidligt op, saa ikke alle

fik ——— vil man finde en Del andre Laegerne Beretningen Eksempler samt en Oversigt over og Gruppering af de forskellige Arter af Tilfaelde, der har

vaeret henviste til Skolen. vil enhver socialt interesseret vaere Iøvrigt Laege velkommen til et Besøg paa Skolen, hvor der vil kunne til et gives Lejlighed mere indgaaende Studium af dens Funktion.

ma; 1598”

Mmm a av; .0_. idk m m .gar ,amma ?néárááåámiáaáxákar mm an ‘A

& Eerqcitpdeav bänkasä? [V5 “?*.°—‘3.!“? VP?“

betsxbsmsvidétéi‘ a

.11.\?5’?[§“33

. , embitradaautredn betanlgandg,_-1.93..än audeoch. ömlug $.triga...o‘mutbildning avhembátrüdem 11351_. ..-