SOU

Utredning rörande skogsnäringens ekonomiska läge med förslag till åtgärder för höjande av näringens bärkraft. 1,

Beteckning: SOU 1938:53
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

ONC Or :

/ot^ National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1938:53

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

UTREDNING RÖRANDE

SKOGSNÄRINGENS EKONOMISKA LÄGE MED FÖRSLAG TILL

ÅTGÄRDER FÖR HÖJANDE AV NÄRINGENS BÄRKRAFT I. I ÖREEREDANDE UNDERSÖKNINGAR OCH U1TALANDEN 1936 års skogsutrednings betänkande nr 1 avgivet den 25 november 1938

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1938 K r o n o l o g i s k

1. Betänkande angående omorganisation av polisskolan i Stockholm m. m. Idun. (4), 107 s. S. 2. Förslag till revision av den svenska kyrkohandboken. Av E. Eidem. Uppsala, Almqvist & Wiksell. vij, 303 s. E. 3. Byggnadsindustrien i Sverige. 2. Arbetsgivares och löntagares inkomster. Idun. vij, 198 s. S. 4. Byggnadsindustrien i Sverige. 3. Arbetslöshetens omfattning och växlingar. Idun. vij, 202 s. S. 5. Betänkande med utredning och förslag rörande produktions- och avsättningsförhällandena inom trädgårdsnäringen. Marcus. 314 s. J o . 6. Betänkande i näringsfrågan. Marcus. 173, 251* s. S. 7. Belänkande angående barnbeklädnadsbidrag ni. m. Marcus. 133, 18* s. S. 8. 1936 å r s yrkesskolsakkunniga. Betänkande med förslag rörande omorganisation av vissa delar av tekniska skolan i Stockholm. Hxggström. viij, 455 s. 2 bil. E . 9. Utlåtande rörande flottans fartygstyper m. m. Norstedt. 71 s. F 5 . 10. Byggnadsindustrien i Sverige. 1. Allmän översikt, yttranden och förslag. Idun. xvj, 741 s. S. 11. Riktlinjer för en lagstiftning om ägareförbehåll och avbetalningsköp. Av F . Schmidt. Norstedt. 0-1 s. J u . 12. Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden enligt beredningsnämndernas förslag vid 1938 å r s allmänna fastighetstaxering. Haiggström. 89 s. Fi. 13. Betänkande angående förvärvsarbetande kvinnors rättsliga ställning vid äktenskap och harnsbörd. Marcus. 52 s. S. 14. Betänkande och förslag angående skolöverstyrelsens organisation. Haiggström. ix, 396 s. E. 15. Betänkande angående »landsbygdens avfolkning». Marcus. 20S, 90* s. S. 16. Betänkande och förslag angående verksamheten vid kungl; dramatiska teatern, dess förvaltning och ledning. Haiggström. 78 s. E . 17. Betänkande med förslag till lotteriförordning m. ni. Marcus. 70 s. H. 18. Betänkande med förslag" till lag om frivillig pensionering av i enskild tjänst anställda m. m. Beckman. 121 s. J u . 19. Yttrande med socialetiska synpunkter på befolkningsfrågan. Marcus. 52, 10* s. S. 20. Betänkande angående barnkrubbor och sommarkolonier m. m. Marcus. 76, (2), 16* s. S. 21. Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. Del 1. Beckman. 251 s. S. 22. Betänkande med förslag till reformerad hyrcslagstiftning. Norstedt. 278 s. J u . 23. Betänkande med förslag till lag om enskilda vägar m. ni. Beckman. 229 s. K. 24. Betänkande med vissa demografiska utredningar. Marcus. 290 s. S. 25. Betänkande med förslag till lag om villkorlig frigivning m. m. Norstedt. 77 s. Ju. 26. Betänkande med utredning och förslag angående centrala verkstadsskolor m. m. Idun. (2), 320 s. E. 27. Betänkande med förslag till trafikförsäkririgshm jämte därmed sammanhängande författningar. Norstedt. 139 s. J u . 28. 193G års järnvägskommitlé. Betänkande rörande åtgärder för enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet. Norstedt. 276 s. K. 29. Betänkande med utredning och förslag angående intagning av elever i första klassen av de allmänna

f ö r t e c k n i n g

läroverken och med dem jämförliga läroanstalter. Idun. 216 s. E. 30. Betänkande jämte lagförslag angående lärlingsutbildningen inom hantverket och den mindre industrien. Idun. 159 s. H. Försöksutredning beträffande omfattningen av yrkesmässig godstrafik med autoinobil eller släpvagn under år 1937. Beckman. 211 s. K. Betänkande med utredning och förslag angående begynnelsespråket i realskolan. Hseggström. 228 s. E. 33. Betänkande och förslag rörande den andliga vården inom -försvarsväsettdet. Beckman. 95 s. Fö. : i. Den statliga egnahenisvcrksamheten. Marcus, viij, 681 s. J o . 35. Betänkande och förslag angående utsträckning av den årliga Jästiden vid folkskolan m. m. Idun. 102 s. E. 36. Betänkande med förslag rörande djurskyddslagsliftning. Marcus. 154 s. J u . för järnkonstruktioner till 37. Normalbestämmelser byggnadsverk (järnbestämmelser). Tredje omarbetade upplagan. Beckman. 83 s. K. 38. Betänkande med förslag till ändringar i arrendelagstiftningen. Marcus. 492 s. Jo. 39. Betänkande med förslag till statliga åtgärder för stödjande av privatflyguingens utveckling i Sverige. Beckman. 107 s. K. 40. Betänkande med utredning och förslag rörande statsbidrag till anordnande av bostäder åt åldringar och änkor i s. k. pensionärshem. Idun. 98 s. S. 1936 å r s uppbördskommitté. Betänkande med förslag till omorganisation av uppbördsväsendet och folkbokföringen m. m. Del 2. Folkbokföringen. Marcus. vj, 400 s. F i . 42. Betänkande med utredning och förslag angående åtgärder till den svenska exportnäringens främjande. Idun. 118 s. H. 43. Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk. 1. Lagtext. Norstedt, vij, 150 s. Ju. 44. Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk. 2. Motiv m. m. Norstedt. 619 s. Ju. 45. Betänkande med förslag angående reglering av strandbebyggelsen m. ni. Beckman. 66 s. S. 46. 1936 års uppbördskommitté. Betänkande med förslag till omorganisation av uppbördsväsendet och folkbokföringen m. ni. Del 1. Uppbördsväsendet. Marcus, vij, 400 s. Fl. 47. Betänkande angående gitt kvinnas förvärvsarbete m. ni. Marcus. 496 s. Fi. 48. 1936 ars uppbördskommitté. Betänkande med förslag till omorganisation av uppbördsväsendet och folkbokföringen m. m. Del 3. Omorganisation och kostnader. Marcus, iv, 164 s. Fi. 49. 193(5 års yrkesskolsakkunniga. Betänkande med förslag angående utbildningen av lärare i teckning och slöjd samt för yrkesundervisningen. Hseggström. viij, 216 s. E. 50. Betänkande angående utbildningen av lärare vid de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter. Idun. 381 s. E . 51. Uppbörds- och lolkbokföringsrcformen. Marcus. 34 s. Fi. 52. 1936 års lönekommitté. Belänkande med förslag till civilt icke-ordinariercglemcnte. Norstedt. 92 s. F i . Utredning rörande skogsnäringens ekonomiska läge med förslag till åtgärder för höjande av näringens bärkraft. 1. Förberedande undersökningar och uttalanden. (1936 års skogsutrednings betänkande n r 1.) Idun. 115 s. Jo.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet. J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1938:53

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

UTREDNING RÖRANDE

SKOGSNÄRINGENS EKONOMISKA LÄGE MED FÖRSLAG TILL

ÅTGÄRDER FÖR HÖJANDE AV NÄRINGENS BÄRKRAFT I. FÖRBEREDANDE UNDERSÖKNINGAR OCH UTTALANDEN 1936 års skogsutrednings betänkande nr 1 avgivet den 25 november 1938

S T O C K H O L M 1938 IDUNS TRYCKERI AKTIEBOLAG, ESSELTE AB. 817498

7/// Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Jordbruksdepartementet.

1936 års skogsutredning får härmed vördsamt överlämna betänkande med förberedande undersökningar och uttalanden rörande skogsnäringen och statens förhållande till densamma.

Vid betänkandets justering hava närvarit, förutom undertecknade utredningsmän, av Herr Statsrådet såsom sakkunniga tillkallade herrar Berg, Hedlund, Holmbäck, Jansén, Sten och Sundblad. Stockholm den 25 november 1938. NILS MALMFORS.

GERH. STRINDLUND. / Folke

Johansson.

Förberedande undersökningar och uttalanden rörande skogsnäringen och statens förhållande till densamma.

Kap. 1. Utredningsuppdraget och utredningsarbetets bedrivande. Genom beslut den 23 juli 1936 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en utredningsman för att i enlighet med i statsrådsprotokollet angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag rörande skogsbrukets ekonomiska läge och de åtgärder, som kunde vidtagas för att höja dess bärkraft, ävensom högst sju sakkunniga personer att med utredningsmannen deltaga i överläggningar i ämnet. Den 3 oktober 1936 erhöll departementschefen Kungl. Maj:ts bemyndigande att förordna ytterligare en utredningsman i berörda ärende. Med stöd härav hava såsom utredningsmän tillkallats kanslichefen i statens jordbruksnämnd byrådirektören N. A. E. Malmfors och ledamoten av riksdagens andra kammare hemmansägaren G. Strindlund samt som sakkunniga ordföranden i skogsägareföreningarnas riksförbund ryttmästaren N. R. Berg, numera juris doktorn G. Hedlund, direktören i Munksunds aktiebolag jägmästaren B. Holmbäck, landstingsmannen länsskogvaktaren J. V. Jansén, ledamoten av riksdagens första kammare redaktören H. Sten och direktören i aktiebolaget Iggesunds bruk civilingenjören G. Sundblad. Som sekreterare åt utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1936 års skogsutredning, förordnades den 6 augusti 1936 jägmästaren F. Johansson. I det yttrande till statsrådsprotokollet, varmed föredragande departementschefen anmälde ärendet den 23 juli 1936, anfördes bland annat följande. »Vid denna utredning bör på sätt jag nyss antytt beaktas den centrala ställning, som skogsbruket och den därpå grundade förädlingsindustrien intager i vårt lands näringsliv. Betydelsen för vårt jordbruk av ett lönande skogsbruk bör sålunda utredas. Även i övrigt bör det samband, som råder mellan dessa båda näringsgrenar, bliva föremål för undersökning. I den mån skogsbrukets och den därpå grundade förädlingsindustriens betydelse för vårt lands ekonomiska ställning klarlägges, torde det även bliva möjligt att bedöma, huruvida och på vad sätt statsmakterna kunna mildra verkningarna inom vårt land av en i framtiden inträffande konjunkturförsämring å den internationella marknaden för skogsprodukter. Enligt min mening är det av synnerlig vikt, icke minst med hänsyn till ifrågavarande näringsgrenars stora betydelse för beredande av arbetstillfällen, att statsmakterna, i den mån så är möjligt, vidtaga åtgärder i dylikt syfte. Om dessa i god tid' förberedas, torde vid inträffad kris erforderliga statliga åtgärder för ifrågavarande näringsgrenars stöd-

jande måhända kunna göras mindre omfattande och på så sätt svårare rubbningar i det normala affärslivet undvikas. Den utredning, vars igångsättande nu jag sålunda förordar, bör omfatta med skogsbrukets och den därpå grundade förädlingsindustriens ekonomiska läge sammanhängande spörsmål. I anslutning till vad jag tidigare anfört synes genom utredningen böra i första hand belysas skogsbrukets samt den därpå grundade förädlingsindustriens betydelse ur försörjningssynpunkt. Uppgifter böra sålunda, i den mån så är möjligt, lämnas om antalet inom sagda näringsgrenar verksamma personer och deras utkomstmöjligheter med mera. Vidare skall undersökas i vilken utsträckning skogsbruket bereder tillgång till biinkomster åt olika yrkesutövare. Genom utredningen böra även utredas möjligheterna att under statens medverkan höja skogsbrukets bärkraft. För detta ändamål torde erfordras en undersökning rörande avsättningsförhållandena för skogsprodukter såväl inom som utom Sverige samt om förädlingsindustriens möjligheter att genom rationaliseringsåtgärder eller eljest hävda sig gentemot den utländska konkurrensen. I sammanhang härmed bör ock undersökas, huruvida från statens sida åtgärder kunna och böra vidtagas till främjande av vår export av dylika varor. Jämväl möjligheterna att utvidga användningen av inhemska skogsprodukter inom landet torde böra ingående undersökas. Transportförhållandena och deras betydelse för avsättningen av skogens alster böra likaledes utredas. Sålunda bör undersökas, huruvida genom statens medverkan omkostnaderna vid flottningen eller virkets transport å land kunna nedbringas. Därigenom vinnes, att nya skogsområden öppnas för ekonomiskt utnyttjande. Även frågan, om nu utgående frakter vid transport av trävirke m. m. å järnväg kunna anses lämpligt avvägda, bör bliva föremål för prövning. Frågan om skogsägares inflytande vid handhavande av flottningsföreningarnas angelägenheter torde jämväl böra upptagas till granskning, liksom övriga med virkestransporternas ändamålsenliga ordnande sammanhängande spörsmål, såsom angående tillsynen å flottlederna och flottningsföreningarnas verksamhet, flottningskostnadernas fördelning å de flottande, anläggandet av allmänna flottläggningsplatser samt s. k. enskild flottning. Frågan, huruvida staten kan medverka till ett stegrat ekonomiskt utbyte genom förbättrad skogsvård och ökad skogsavkastning, bör ävenledes ägnas uppmärksamhet. Visserligen hava statsmakterna i detta hänseende vidtagit flera åtgärder, men det synes icke uteslutet, att åtminstone i vissa trakter ännu åtskilligt kan göras. Även bör spörsmålet om den statliga administrationen på skogsbrukets område göras till föremål för närmare utredning. Frågan om utvidgad skoglig forskningsverksamhet kan måhända likaledes övervägas i detta sammanhang. Till övervägande bör slutligen upptagas även spörsmålet, huruvida och på vad sätt en lämpligare avvägning kan åstadkommas mellan intressena inom ifrågavarande näringsgrenar. Undersökas skall sålunda, huruvida icke läget för det skogsägande jordbruket kan förbättras utan att andra samhällsgrupper därigenom tillfogas men. I sådant syfte bör klargöras förutsättningarna för ett sammanförande av utbudet från de många små skogsägarna till större enheter genom skogsägarnas organiserande i ekonomiska föreningar. Vidare skall utredas, huruvida och på vad sätt staten lämpligen bör främja tillkomsten av dylika organisationer. Även andra vägar för åvägabringande av en ur skogsägarnas synpunkt mera tillfredsställande avsättning av det oförädlade virket torde undersökas. I den mån därvid befinnes lämpligt, att ett särskilt informationsorgan inrättas till skogsbrukets tjänst, bör förslag härom framläggas. Till behandling i detta sammanhang torde jämväl upptagas frågan om en avverkningsstatistik.»

7 Enligt meddelade direktiv åvilar det sålunda 1936 års skogsutredning att lämna en så fullständig redogörelse som möjligt för skogsbruket och de därpå grundade förädlingsindustrierna, vilka produktionsgrenar i det följande sammanfattas under benämningen skogsnäringen. Därjämte har utredningen att överväga vilka åtgärder, som lämpligen böra av statsmakterna vidtagas för att höja skogsbrukets bärkraft. Vid fullgörande av sitt uppdrag i dess förra del har utredningen självfallet utgått från, att redan tillgängliga uppgifter böra, i den mån de lämpa sig härför, komma till användning. Otvivelaktigt finnas för närvarande icke obetydliga möjligheter för hithörande frågors belysning. I den årliga statistik, som upprättas inom kommerskollegium och socialstyrelsen, lämnas sålunda vissa uppgifter av intresse i förevarande avseende. Dessa äro dock, särskilt i vad angår skogsbruket, mycket knapphändiga. Den under åren 1923—1929 genomförda riksskogstaxeringen (statens offentliga utredningar 1932: 26) har givit värdefulla bidrag till kännedomen om våra skogstillgångars storlek och tillstånd. Det därvid sammanbragta materialet torde emellertid numera i väsentliga delar vara föråldrat. Av stor vikt för kunskapen om skogsnäringen hava varit de officiella specialutredningar, som under senare år verkställts beträffande skogsbruket och dess förädlingsindustrier. I sistnämnda hänseende böra särskilt framhållas de undersökningar, som på sin tid verkställdes av 1931 års skogssakkunniga och 1933 års skogsindustrisakkunniga samt 1936 års utredning angående beredskapsarbeten (statens offentliga utredningar 1933: 2, 1935: 36 respektive 1937: 26). De av socialstyrelsen år 1937— 1938 i serien Sveriges officiella statistik publicerade studierna rörande skogsbygdens arbets- och levnadsvillkor hava likaledes förbättrat inblicken i skogsnäringens förhållanden. Genom dessa specialundersökningar lämnas dock icke den allsidiga bild av sagda förhållanden, som i ovan återgivna direktiv angives som önskvärd. För vinnande av detta syfte kräves därför, att det befintliga materialet i åtskilliga delar fullständigas. Enligt utredningens förmenande bör detta så långt möjligt ske genom att uppgifter, som äro av betydelse för spörsmålens bedömande, fortlöpande införskaffas och av sakkunnigt organ bearbetas. Det torde ej låta sig göra att genom mer eller mindre sporadiskt utförda särundersökningar tillfyllestgörande följa pågående förskjutningar inom näringen. I överensstämmelse med denna sin uppfattning har utredningen med utlåtande den 2 december 1936 framlagt förslag om anordnande av fortlöpande riksskogstaxeringar ävensom om vidtagande av åtgärder för utrönande av lämpligaste sättet för åvägabringande av kontinuerlig avverkningsstatistik. Förslagen hava i allt väsentligt vunnit statsmakternas bifall. Även på andra områden av skogsnäringen kan måhända vara påkallat med utvidgande av förefintlig årlig statistik eller inrättande av ny sådan. Härtill återkommer utredningen i samband med att övervägande sker rörande vilka åtgärder, som böra vidtagas för att höja näringens bärkraft.

8 Det sagda innebär, att utredningen ej anser sig böra för egen räkning föranstalta om mera vidlyftiga statistiska undersökningar. Detta utesluter självfallet icke, att under utredningsarbetets fortgång särskilda engångsundersökningar kunna finnas önskvärda beträffande någon detalj inom här avsedda näring. Därest dylika undersökningar visa sig erforderliga såsom grundval för bedömande av lämpligheten utav viss åtgärd, kommer utredningen också att framlägga förslag därom eller i mån av befogenhet själv ombesörja desamma. I anledning av de meddelade direktiven har emellertid utredningen funnit sig böra i näs tfoljande kapitel söka lämna en orienterande översikt av skogsnäringen i produktions- och utkomsthänseende. Denna översikt grundas i stora delar på tidigare framlagt material. För att förstärka den sålunda tecknade bilden av skogsbruket och skogsindustrierna har ansetts nödvändigt, att materialet i en del avseenden kompletteras. Med vederbörligt tillstånd har utredningen i anledning därav uppdragit åt docenten K. Kock att lämna en sammanfattande redogörelse för skogsnäringens betydelse för folkhushållet. Uppdraget har fullgjorts, och avhandlingen ifråga finnes fogad vid detta betänkande såsom bilaga (bil. A). För utredningens räkning har vidare professorn L. Nanneson företagit en bearbetning av tillgängligt bokföringsmaterial för ett antal mindre jordbruk i avsikt att utröna skogens ekonomiska betydelse vid dessa. Ehuru resultatet på grund av utgångsmaterialets beskaffenhet, bokföringstekniska skäl m. m. kan varken tillmätas större giltighet eller underkastas tillräckligt ingående analys, torde detsamma få anses belysande i vissa hänseenden för hithörande förhållanden. Även denna undersökning bifogas därför (bil. B). Vad därefter angår den senare delen av det åt utredningen anförtrodda uppdraget, nämligen att pröva vilka åtgärder, som lämpligen böra vidtagas för att stärka bärkraften hos skogsbruket, förutsätter utredningen till följd av den inbördes relation, vilken råder mellan skogsbruket och dess förädlingsindustrier, att ifrågavarande överväganden böra avse skogsnäringen i sin helhet och ej begränsas att gälla allenast skogsbruket. En tillfredsställande lösning av de problem, som syfta till att genom statliga föranstaltanden höja skogsbrukets bärkraft, synes icke möjlig utan att hänsyn tages jämväl till förhållandena inom skogsindustrierna. I enlighet härmed har utredningen för avsikt att, i anslutning till uppgjord plan, under skilda avsnitt behandla de åtgärder, som på olika punkter enligt utredningens mening böra komma till stånd för befrämjande av skogsnäringens lönsamhet. I samband därmed skola framläggas resultaten av samtidigt med dessa frågors beprövande verkställda specialundersökningar. Dessförinnan kommer emellertid utredningen att i ett särskilt kapitel i föreliggande betänkande framföra några allmänna näringspolitiska synpunkter, vilka synas böra beaktas vid bedömande av statens framtida ställning till skogsnäringen.

9 Kap. 2. Vissa statistiska uppgifter rörande skogsnäringen. S o m förut n ä m n t s i n n e f a t t a r u t r e d n i n g e n u n d e r b e n ä m n i n g e n s k o g s n ä r i n g e n ej allenast s k o g s b r u k e t u t a n j ä m v ä l de d ä r p å g r u n d a d e f ö r ä d l i n g s i n d u s t r i e r n a . Att h ä r l ä m n a e n r e d o g ö r e l s e för s a m t l i g a i n d u s t r i g r e n a r , v a r i t r ä p å e t t eller a n n a t s ä t t f ö r a r b e t a s , s å s o m s å g v e r k s - , s n i c k e r i - , b y g g nads-, trämasse-, pappers-, konstsilke-, tändsticks-, wallboardsindustrien m . fl., k a n icke l ä m p l i g e n i f r å g a k o m m a . G r ä n s d r a g n i n g e n m e l l a n de p r o d u k t i o n s g r e n a r , som b ö r a m e d t a g a s , och d e m , s o m k u n n a l ä m n a s u t a n f ö r , m å s t e självfallet bliva i viss m å n godtycklig. U r såväl principiell s o m p r a k t i s k s y n p u n k t t o r d e dock, s å s o m d o c e n t e n Kock f r a m h å l l i t i sin s p e c i a l u n d e r s ö k ning, k u n n a försvaras, a t t till s k o g s n ä r i n g e n h ä n f ö r a s e n d a s t s å g v e r k s - och p a p p e r s m a s s e i n d u s t r i e r n a , vilka k u n n a s ä g a s v a r a h e l t b e r o e n d e a v d e n inh e m s k a t i l l g å n g e n p å skog. Utanför skulle i så fall k o m m a , b l a n d a n d r a , p a p p e r s i n d u s t r i e n . S e d a n g a m m a l t p l ä g a r emellertid d e n n a r ä k n a s till skogsi n d u s t r i e r n a . H ä r f ö r t a l a r ä v e n a t t m a n i p a p p e r s b r u k e n n u m e r a i stor u t s t r ä c k n i n g a n v ä n d e r det o f ö r ä d l a d e virket d i r e k t s o m u t g å n g s m a t e r i a l . D e t s y n e s d ä r f ö r befogat, a t t i d e n följande statistiska ö v e r s i k t e n r ö r a n d e s k o g s n ä r i n gen b e a k t a j ä m v ä l f ö r h å l l a n d e n i n o m p a p p e r s i n d u s t r i e n . L i k n a n d e s y n p u n k t e r t a l a för a t t o c k s å snickeri- och en del a n d r a i n d u s t r i e r n å g o t b e r ö r a s . Landets areal och dess fördelning å olika ägoslag. En sammanställning av ägoslagsredovisningen för hela riket, såsom den framgått vid de båda senast publicerade allmänna jordbruksräkningarna åren 1932 och 1927 samt, vad angår landsbygden, vid fastighetstaxeringarna åren 1933 och 1938, utfaller sålunda: Allmänna

jordbrnksräkningarna.

Hela riket. H e k t a r År 1932 År 1927 Köksväxtodling och trädgårdsodling 32 072 39 062 Åker 3 724 625 3 715 847 Slåtteräng 422 098 526 355 Kultiverad betesäng 58 433 31 291 Annan betesäng 610 597 711 210 Skogsmark 22 242 753 21 746 502 övrig mark 13 933 072 14 283 726 Summa 41 023 650 41 053 993 Allmänna

fastighetstaxeringarna.

Åker Tomt och trädgård Slåtteräng Kultiverad betesäng Annan betesäng Skogsmark Övrig mark

Landsbygden. H e k t a r År 1938 År 1933 3 639 065 3 644 621 112 963 101088 347 392 450 979 92 449 56 220 582 744 601 175 22 294 371 22 179 480 12 505 756 12 529 009 Summa 39 574 740 39 562 572

10 Såsom åker skall uppgivas all mark, lagd under plog och icke hänförlig till trädgård. De förändringar, vilka mellan de olika tillfällena inträffat i åkerarealens storlek, äro ej i något län av större omfattning. På sina håll, exempelvis i Skaraborgs och Värmlands län, torde under senare år en verklig igenläggning av åkerjord hava ägt rum, föranledd av såväl övergång till kultiverade betesmarker som att åkern varit vattensjuk eller eljest mindervärdig. I andra landsdelar åter, som i Norrland och vissa län i södra och mellersta Sverige, har en ökning i åkerarealen skett på grund av verkställda nyodlingar. Ängsarealen har undergått betydande förändringar, vilka emellertid delvis äro endast skenbara, ökningen i arealen för kultiverad betesäng återspeglar otvivelaktigt en faktisk utvecklingstendens på beteskulturens område. Den starka minskningen i arealen för slåtteräng och annan betesäng torde däremot till stor del sammanhänga med osäkerhet i arealredovisningen. Denna osäkerhet beror icke endast på bristande kännedom i vissa fall om ängsarealens storlek utan också på ovisshet beträffande rätta rubriceringen av ägoslagen. Arealen för skogsmark har mellan jordbruksräkningarna ökats med nära 500 000 hektar, huvudsakligen en följd av fullständigare redovisning. Härmed har 1932 års jordbruksräknings uppgift rörande skogsmarksarealen kommit i närmare överensstämmelse med riksskogstaxeringens, 23-18 miljoner hektar, ehuru alltjämt den förstnämnda uppgiften understiger den senare med ej fullt 940 000 hektar, eller 4-2 procent. I bredvidstående tabell, som visar landarealens fördelning länsvis å ägoslag enligt 1932 års jordbruksräkning, är även en jämförelse anställd beträffande de båda källornas skogsmarksredovisning. De största avvikelserna förekomma i Norrland och Dalarna, där tillgängliga arealuppgifter äro mest osäkra och det därjämte i fråga om stora arealer många gånger kan vara svårt att avgöra, huruvida de böra hänföras till skogsmark eller impediment. Vid jordbruksräkningen har i skogsmarken inräknats hagmark med drygt 730 000 hektar. Enligt riksskogstaxeringen utgör den i arealen skogsproduktiv mark medräknade hagmarken 970 000 hektar, överensstämmelsen mellan de båda uppgifterna är alltså härutinnan mindre god. För de enskilda länen och i ännu högre grad för mindre områden kunna avvikelserna vara betydande. Av rikets 22 miljoner hektar skogsproduktiv mark komma ungefär 16 miljoner hektar, eller 72-6 procent, på det nordsvenska skogsområdet, omfattande huvudsakligen norrlandslänen samt Kopparbergs och Värmlands län. Då folkmängden i detta område utgör cirka 1.4 miljoner, skulle här omkring 11.5 hektar skogsproduktiv mark i genomsnitt falla per individ. Motsvarande relationstal för rikets landsbygd i övrigt är 2-:t heklar. Skogsmarkens fördelning å olika ägarekategorier. Den vid 1933 års fastighetstaxering, liksom vid 1932 års jordbruksräkning, redovisade totala skogsmarksarealen, alltså drygt 22 miljoner hektar, fördelar sig på olika skogsägaregrupper sålunda. Kronans eller andra allmänna skogar upptaga 5-3 miljoner hektar, aktiebolagens skogar 5-7 miljoner hektar och övriga enskilda skogar 11-1 miljoner hektar. Av skogsmarken disponeras följaktligen 24 procent av kronan och andra allmänheter, 26 procent av aktiebolagen samt 50 procent av övriga enskilda ägare. Förhållandena gestalta sig emellertid synnerligen olika i de skilda länen. I Norrbottens län utgöra de allmänna skogarna icke mindre än 60 procent av den totala skogsmarken, varav 53 procent äro kronoskog. Aktiebolagsskogarna stanna där vid 10 procent samt övriga enskilda skogar vid 30 procent. Längre söderut bliva proportionerna mellan ägarekategorierna helt annorlunda. Aktiebolagen hava sitt största relativa skogsmarksinnehav i Västernorrlands och Jämtlands län, där det

11 c So oo So oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo oo o oooooooo ._.

r< fc- •-

i > r>

<- « s P.S T ; 5 •^ •£ oi g„^i O 2

« a

6 43

S S S S S S S 2 S

CM r i CD CO CM i n CO O CO O CO CM CO

i r i N M i ) - » c i o t n i o o * r < « s * s o i o o p f f l ] 0 0 c £ e S ^ » « O C 9 0 C » n - » O N ' l ' ' l l ^ H r i « l - . g C J O t O M t o n r - H O W H O o n T r g c o o o c j n o a n t j O g

~£>SSgcSigSMSSS32gSSi5S3£;SS

3 ~ g CO U5 co ^i a) Cl

f . o - < o i N ^ r t O t - a )

3 ^ S x CN co o » CN T5 O m en en o co co co o en r- • * r~ i> o o r ^ t y > o e " i ~ « i ^ c o r H C o o < » o ^ i n o c » t ^ i - ^ r - c o c n t N 2 JO ^ § S S g | | S t > S ? S « s c 3 r 5 S ^ c 2 « £ t 5 g g o S g IM M m co

. o o M o e o c o ^ o n o i . o c j i i n i N c o i N O > o > o c s o c o a > ' n o t ^ o o n N o ^ m ^ ' i o H n ^ o c b i o f l o c o i n O O O i o i f f f l n r t ^ C O n ^ M C I O M t

5J >*

ancccohccMnocoTcooinioin^iocjcjo CN CC CO c ^clSoSScl^HOCOCOOOOCOOCOgOM CD — CO S O P- o c D c o c D C M o o o c o m ^ m r ^ o o c O T - i c a o c n ^ c D O ^ H r ^

lOooKononcocono-coMmMrtonrj-H o t- ffleoSfflMcofiooionNionitfflMOMn M S J O S O H Ä M NHcocotNinnonccortCo -r Cl H rHHrttNtOa

o c n o o n i o i s o N i l o a M ^ ^ ^ ^ i j 5 ^ 1 ? 1 ; ? "? 6 - ^ C ^ C O ^ " C « ^ C O C D c Ö i n C O T - t C M C M - j T-* w A O H T-< o o o «H ^ n M i o n o n r - f f l f i o B U T t H M O i n g o f f l O r t t j i n tj £ S " S o o o o n « n n w o o i N £ j o j i N o o a o o co S i ^ f f l O O C O C O ^ C N M M O C O C O C O C O O C S t - l O C O N M a I»

44 :CS

S - S ^ ^ ^ g S ^ c o S ^ S c o c o c o ^ ^ c ^ S S S c o c ? .

2 Ö Ö Ö Ö Ö Ö Ö Ö Ö Ö Ö H Ö Ö Ö Ö Ö Ö Ö 6oooo o ca-ootsOffiEO«anHO)TpWH^jnooogc2^w>^

Ö Ö Ö Ö Ö N O I T - H ^ ^ H Ö Ö H Ö

BQ QQQi-lOi-lOr-irH

^ o i n i o ^ f l i o i o N m ^ - g o c i a f l O O O o B c o o i o n « i « i o i > i i » H O j ; r t t > o » » « j j H » c ) f l

Tf^LNooiooMtoNOOn^nin^io^minh-n^ca CX1CM^-I M O » N Cft m

c-i —ore 00 tN n —i i -

T-I O

T-I

COT-iCM^-inCN

-(MC^QOOQOCÄiOOOl

-* o o

öcot>ööcoincbcD^r CO T-I TH >tf TH T-I c-q

o i ^ c o c o M i n N o o n r ^ n i O H O i N c o rtMfi OS p- r - Q cp c c o c o o c n c N c o o c n p - c Oi' c f i n ^ r ^ c n c o r - CM TH C • c; ec —• o » o o - * o c o c D c n f l n h ^ o ^ O h ' rt CO CO 00 P* 05 cOOltNMPCOtOMr-MOOO^grOMI r* ocooMm^cnONcoiOfflO-coi »o 10 h - O CO o crt CltOH NMnHHrtrt —H t—i c i —1

10 CM

!S > —"^ •s ,_, — -». '—< lO^C-lMCO^^C^COCO^t-MC^l^COWC^CNOOOOCp —

T->

44 ^3 O 10

3 •B a =**.-BO

X :cd O P-

AOOOOOOOOÖ

OOOOÖOOÖÖOOOOOO

artnKOciioiOMffico^io^nwcocooffiOj-jco oKp-CMcoor- — omi^cnr~toinn^i>eor-»n«ocar.in CMcoococococnt^cncoTH^t-co-rHco-w^-inocococM MriHOIrH .-i

CM t . CO

Övriga ensk. skogar

2 a3

i g

u » a

4 ca

C t, ö « : 8 BO

00 »O w

0 H t - i . n o a o o o s t - r - o H W P . a e q o c Q i o i o o c s f l . o

t-1

i > - c ö 6 c ö r o ^ ^ ö i N c ö c i ö ^ ^ c r o ^ w 6 ^ ' H t ^ c ö r '

nö

i O K 5 N N C . t » I M O r t r t r - > f l t * r t H O O a * M « H ^ I M O a ) Å c ^ ^ - d ^ ^ o o . Ä t N c c > t a ^ < c ö ' ^ H H H p - ^ < ( P > ^ w ci i-« r-t -r-i CO LO

CO cc ^H

t D a o i n t e a T n o i M a o o c n ^ n ^ H N t A o c D O i A c o a o b t ^ c Ö H Q O C ^ Q I ^ C Ö o b Ö C ^ i ^ ^ l Ö ^ I ^ ^ W l Ö Ö l Ö h i o c o x i a i o c o o o T - . c i H i o c o c o N O o o ^ O M r o o o h r o M W t N f W f L O H r t M r i r ( L O C N r i ^ * 0 ^ ( N O * l C . L O

oo ffl OJ 03

C O

to o

£ a« to

cv •Ö

T-t

TH T-< ( M T - I T-1

$D TH

N O T - a M c o N o o o n o ^ H N N e i c i o c o ^ i i ^ t o e i i o t S N c ö ^ f N o ö ä ö i c ö c ö c ^ i ^ w c ö ö ^ ö t ö Ö Q c ö ^ i m c ö C m i O C O r t O ^ i H O r H i O C O i M T f C O r t ^ O i M i N O T H ^ i n CO n CQ « O • * »T, H H CS HHiOlML--OlrH00CCOn"NlH

-o »ö o —i

T-,

00 Ä cn "O

•H

i-t

•CS P.

i—- T - I

t/3 tH

as PH PH

(-.

44 M

S3 3 3

c?S

Is tn

cd 10O

<u S

w CO

T-I

TH T-l

T-I

T l H M L O C O f

3 CM

zzi

i o ^ T H T f i ^ i ö ^ ö r ^ ö ö o b ^ ' i » H > ö i ^ c ^ ^ c i ö ^ c ^ ' ^ i-< CO CO C^ »O •<•}< CO n ^ C N H L O T r i Q O W H C O i O l N M C O

H-l

•a

M O H > # N C O M n i ( f l , I N r t O * 5 « l C O f l - l i « O O I > ) i O ^ ^ o o M H i ^ r ^ c ^ ö c ö i N c ö o b ^ H T H Ö r ^ ö ^ t b ^ ^ ö j

-vj<

r i

to : a >> w a <U 43 43 <u to C

r-l

r-t

5 I

i-H

[

C O C O CO - ^

—1 LtO

» 5 . " -id

iC CM

'ETC

! D i o o i o c o H c o i o ? ; t - > c i : i > - * ' i i n i o r t - j N C . « n ' i : t o

^ é « ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ w c ö c ö i ^ i ^ r H c ö i n ^ ^ c ö d b I O I M C O I O O M O M ^ I ' ^ --OCOiO-^Tj-Tp^L^aiCJOlCiCO

»H 04

,_.

T-H T - ,

^ ,

T-. T-t

itl S J?

<_> o

•2 t a g 44 43 3 O

93 C 44

TJI

T f C O C O ^ O O i O M ^ ^ T H i n t D ^ C l i O t C C O h - O O l O H i n ^ H TH T-< T-H -rH

o T-*

"3. C

C3 00

a so o

a '43 V3

1 §

'B 43 S X a 44

ilB

•O

44 CS

TH c5~

O C O C i O l w ^ C D C O t O ^ O ^ C O t ^ C O ^ O i - i l O O C O ^ C N O D ^OS(N00P5l>^ C O C O h O H i o o c c O C O Q O ^ n r i O t O C O H l ^ C O

•* M t*

o "

S l S S S S J ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ N ^ ö o o ^ ^ w i ö ^

Cft

1 - H i O i O O C C i O O O ^ t D O L O O O

)

0 0 M O N C 0 O O G 3 © O © 0 0 r H O C 0 Q 0 © M t ' - O * 0 C S ^ - . C T f ^ i T C O L O ^ l N H

H r t f O n N TH OJ

I'J

44 W

- H C 0 C 3 i - < l O ^ t - O I - C C C S ' 0 O r - C 0 ^ i 0 O 0 0 © t - ^ C - l C 0

00 ©1

CNMTfCNCOOOCJCKNO CM i-i i-i CN

«—1 l

W O W r ^ C i ' f i f M I ' T f c o c . O M O C N r K D N i f t M N r TH H CO t N CM LO TH H d C O O l C J C l O O O O C O O C O C v tM i-H r H O C

i-t

ö _a

o V

c -

»1

g "c c-c O

•* 43 t/i

e T3 00

05 lO

CNCOfO^NiNi-H

2 a

lft t>t

^ o . f i m o ' . ' . M f l t - o e . N N O H t . o H H ' . i o H i . c

1—1

—1 O M H t M ^ H O f D M H ^ C J i n c o i f l C C C O O c l O O i l l I M N

Nf •*

Cd S

—« T-I

flOOXMNHHHCCOHOOl.O^OCICHOaOt-Tfl

C5 SB

il N O N n

S3 ° B •*

H i.") X o lO n M M ? : C1! TH (N Ol O C CO N O CO ^ M . O CO O HCO i-, i-H H C O C O C O C O ^ ^ I - W H

IPs» S 43 o > a 44

i-H

h . - * O r t l M h O N N ' . ' 3 ' ) i n ' ( . O e l - - M »

44 J5 O 3 o 44

r - ^ i t r . i M O O C W C O C J H O i . l O O W O O ^ O D f f i t - H

^ o b 6 c b ö ^ N Ö T - ^ i o b 6 i n M Ö 6 ^ N i ö n M d . 6 t ^ ^ l ^ a o O f - M W C X O O O O O O O O M O ^ l O ^ ^ ^ - f C C M

—

-z

n ^ + J

•c 13

. - sc i 0 •cw z v — 1 te •c- fe sc - e cC q. 1 p B c c: 2 c cc

3 4=

s e c

ö d

•

I/i Jf 0 0 01

41 h CS

•£

73 73

5£

-ö ^ :0 w :S k h ^

t/ 01

9 " ^ v2 iS : C ^ ^

: *rl

« > " » >

^ ^ : r t 9 ! r t J d icd ! « C

i 44

L3 belöper sig till 47 respektive 45 procent. Den av andra enskilda ägda skogsmarksarealen i samma län utgör 44 respektive 43 procent. I exempelvis Jönköpings län äro skogarna till 5 procent kronoegendom, 4 procent tillhöra andra allmänheter samt 5 procent aktiebolag, och 86 procent utgöras av övriga enskilda skogar. I fråga om den skogsmarksareal, I M miljoner hektar, som besittes av andra enskilda än aktiebolag och huvudsakligen ligger i bondehand, skulle det självfallet ur flera synpunkter vara av intresse att äga kännedom om, huru den fördelar sig å jordbruk och brukningsdelar av olika storlek. För närvarande saknas dock möjlighet att bilda sig en nöjaktig uppfattning därom. Efter framställning av 1936 års skogsutredning kommer den allmänna jordbruksräkning, som ägde rum år 1937, att så bearbetas, att allsidiga uppgifter erhållas om skogsmarkstillgången för jordbruk av växlande storleksgrad. Tillgängligt material från 1933 års fastighetstaxering visar emellertid skogsmarkens uppdelning på skogsinnehav av skilda storleksklasser. Därav framgår att av förevarande skogsmark icke mindre än 40 procent tillhöra ägare med skogsinnehav mellan 50 och 200 hektar. De större fastigheterna med 200 hektar skog och däröver omfatta 26 procent, medan de minsta med högst 25 hektar skog disponera tillhopa 16 procent och mellangruppen 25—50 hektar skogsmark motsvaras av procenttalet 18. Som naturligt överväga de mindre skogsägarna i södra Sverige, under det de större framträda framför allt i övre Norrland samt nedre Norrlands inland. Huru fördelningen å olika skogsägarekategorier gestaltar sig länsvis åskådliggöres i tabellen å sid. 12. Med tillhjälp av 1932 års jordbruksräkning kan man jämväl erhålla en uppfattning om totala skogsmarksarealens fördelning på jordbruksfastigheter av olika storlek, såsom utvisas av tabellen å sid. 14. I denna tabell hava vid fördelningen på storleksgrupper, vid sidan av de egentliga brukningsdelarna, såsom en särskild grupp avskilts rena utmarkslotter, å vilka ingen jordbruksdrift förekommer. Till denna grupp hava i främsta rummet räknats kronoparker samt härads- och sockenallmänningar men även i ganska stor utsträckning sådana skogsområden, som vid fastighetens utarrenderande undantagits från arrendet och därför vid jordbruksräkningen och fastighetstaxeringen redovisats för sig. Även i övrigt förekommer det i ganska stor utsträckning, att större skogsägande bolag vid fastighetstaxeringen icke fördelat skogsmarken på varje särskild fastighet utan redovisat hela sitt skogsinnehav inom en kommun gemensamt. I dessa fall har arealen hänförts till gruppen utmark. Mindre brukningsdelar med en åkerareal under 2 hektar torde, undantagandes vissa inom Kopparbergs och Värmlands län samt de tre övre norrlandslänen belägna jordbruk, i allmänhet endast hava skog motsvarande husbehovet. Det kan i detta sammanhang nämnas, att brukningsdelar med högst 2 hektar åker utgöra omkring en tredjedel av samtliga i det område, som innesluter Norrland samt Kopparbergs och Värmlands län. Antalet skogsbruk i landet utgör omkring 283 000. De, vilkas ägare huvudsakligen tillhöra bondeklassen, uppgå till 278 000 eller 98-5 procent av totalantalet. Nämnda 98-5 procent fördela sig sålunda å olika storlekskategorier av skog: — 25 hektar skog 25— 50 * » 50—100 » » 100—200 » » 200— » »

59-3 procent 19-7 » 12-0 » 5-3 » 2-2 »

Skogsmarkens och den därpå växande skogens beskaffenhet. Av vad anförts framgår, att arealen skogsproduktiv mark i landet vid riksskogstaxeringen uppskat-

14 Areal skogsmark fördelad på brukningsdelar av olika storlek (i hektar åker) enligt jordbruksräkningen år 1932. A r e a l s k o g s m a r k i 1 000 h e k t a r t i l l h ö r a n d e b r u k n i n g s d e l a r en å k e r a r e a l a v L ä n utmark

Uppsala Södermanlands

Kronobergs Gotlands Blekinge Malmöhus Hallands G ö t e b o r g s o.

Bohus

Skaraborgs Örebro Västmanlands Gävleborgs Västernorrlands.... Västerbottens Norrbottens Hela riket

—0-25 ha

0-26 —1 ha

1—2 ha

75-1 102-3 110-2 157-3 82-9 110-5 102-0 18-8 15-8 34-3 15-1 30-8 20-2 83-2 71-4 491-8 243-8 95-1 946-6 681-1 996-1 1 621-6 1 835-5 2 621-8

5-3 1-5 2-3 0-6 0-9 0-4 3-4 0-4 2-7 2-7 0-3 6-1 2-8 14-7 0-7 4-1 14-4 1-0 2-6 11-5 1-6 0-7 0-4 1-5 1-4 1-9 5-0 2-2 1-3 5-1 0-3 0-4 0-8 1-4 0-3 5-1 1-1 0-1 3-9 7-8 26-5 0-5 1-6 1-9 6-7 1-8 24-3 52-9 0-9 2-5 6-7 0-2 0-4 1-0 6-7 67-6 123-0 0-6 4-3 13-6 0-2 7-8 28-3 1-4 33-6 75-4 4-4 54-8 173-1 11-4 130-3 282-2

10 563-5

40-2 360-4 806-4

2—5 ha

19-9 11-9 8-4 34-5 132-0 114-1 49-3 6-8 24-6 31-1 2-7 47-1 24-0 155-7 20-0 177-7 32-8 10-5 382-8 93-5 203-7 326-7 558-2 426-2

5—10 ha

35-9 120 22-5 64-9 183-3 169-2 151-0 18-1 45-6 56-4 7-6 54-7 47-7 175-1 44-4 196-7 43-9 21-2 212-5 202-3 336-9 339-8 354-9 241-9

med

10—20 ha

20 —30 ha

30 över 50 — 5 0 — 1 0 0 100 ha ha ha

71-9 32-7 40-5 99-9 105-3 59-3 155-8 37-5 47-4 55-9 10-5 35-7 36-1 103-7 57-2 139-2 56-1 54-5 ' 113-5 237-3 146-8 151-9 108-7 68-8

30-1 23-1 21-0 45-1 26-9 13-5 53-5 22-3 15-3 17-8 6-9 111 7-1 29-9 26-2 45-2 24-9 39-9 20-7 51-5 16-6 22-8 5-9 7-9

36-6 22-9 24-1 51-5 25-6 10-2 51-7 17-8 12-2 10-1 3-5 6-5 5-3 18-4 22-4 29-1 28-9 43-0 31-0 21-3 7-6 18-0 11-9 36-5

44-5 23-2 29-9 52-5 22-2 11-4 42-7 5-6 6-4 6-7 3-6 3-0 4-2 24-6 23-5 52-1 30-4 27-4 23-4 49-7 74-8 11-8 37-7 4-1

81-7 49-0 72-5 45-4 9-1 20-6 43-9 3-4 4-5 22-4 14-9 10-5 2-1 11-4 49-0 39-3 61-2 79-8 45-1 36-1 11-7

0-5

2 894-5 3 038-9 2 026-8 586-4 535-2 615-8 714-3

tats till 23-2 miljoner hektar, niolsvarande 05-8 procent av rikets landyta exklusive fjäll. Härav ligga 4*3 respektive 3-3 miljoner hektar inom Norrbottens och Västerbottens län. På de båda nordligaste länen faller sålunda icke mindre än omkring en tredjedel av den totala produktiva skogsmarksarealen. Större delen därav, eller 4-1 miljoner hektar, är belägen å en höjd av minst 300 meter över havet; redan vid

sagda höjdlägc bliva i dessa trakter enligt erfarenheten föryngringssvårigheterna i allmänhet ganska betydande, framför allt i granskogarna. Inom de övriga tre norrlandslänen finnas 5-9 miljoner hektar skogsproduktiv mark, varav 3-5 respektive 0-9 miljoner hektar ligga å en höjd över havet av minst 300 och 500 meter. Bergslagsbygden —• d. v. s. Kopparbergs och Värmlands län samt delar av Västmanlands och Örebro län — omfattar 3*9 miljoner hektar skogsproduktiv mark; av desamma äro 1-6 miljoner hektar belägna ovanför 300-metersgränsen. Huvuddelen av sistnämnda areal, eller 1-3 miljoner hektar, hänför sig till Kopparbergs län. Inom återstående delen av Sverige utgör den skogsproduktiva arealen 5-8 miljoner hektar; å de tre smålandslänen komma sammanlagt 1-8 miljoner hektar. Av den totala arealen skogsproduktiv mark i landet ligga cirka 9 miljoner hektar, eller omkring 40 procent, å en höjd av minst 300 meter över havet. Av den egentliga skogsmarken redovisar riksskogstaxeringen för hela landet 1-47 miljoner hektar såsom kalmark (slutenhet 0-0—0-2). Härav falla 0-28 miljoner hektar, eller cirka 19 procent, å övre Norrland (Norrbottens och Västerbottens län) samt 0-45 miljoner hektar, eller drygt 30 procent, å övriga N o r l a n d , motsvarande

15 1 allmänhet mellan 3 och 6 procent av den .skogsproduktiva marken i de olika länen. I Jämtland stiger dock sagda procenttal till 10. Inom Bergslagsbygden belöpa kalmarkerna på 0-18 miljoner hektar, eller cirka 5 procent av den skogsproduktiva marken. I förhållande till den skogsproduktiva markens ytvidd äro kalmarkerna i sydvästra och södra delarna av landet av väsentligt större omfattning än i norra Sverige. För Hallands samt Göteborgs och Bohus län utgöra kalmarkerna, sammanlagt 0-96 miljoner hektar, cirka 25 procent av den skogsproduktiva arealen, för Kristianstads och Malmöhus län, inalles 0-61 miljoner hektar, 19 respektive 14 procent, samt för Kronobergs, Jönköpings och Kalmar län, tillhopa 0-22 miljoner hektar, 15 respektive 11 och 10 procent. I kalmarksarealerna ingår jämväl mark, som med tillämpande av gängse avverkningsmetoder normalt måste räknas vara utan skog. Även vid tillfredsställande utnyttjande av skogsmark förekommer det att ytor kalläggas, å vilka ny skog skall uppdragas. Av 1931 års skogssakkunniga har en ungefärlig beräkning verkställts rörande omfattningen av de kala skogsmarkerna, sedan avdrag gjorts för en såsom normal betraktad kalyta. överskottsarealen kal skogsmark skulle sålunda uppgå till cirka 568 000 hektar. Efter reduktion med hänsyn till att vissa marker hava så låg produktionsförmåga eller ogynnsam belägenhet, att de av ekonomiska skäl ej ansetts kunna bliva föremål för åtgärder i syfte att försätta dem i ändamålsenligt skogsproduktivt skick, har den förbättringsvärda kalmarken av de sakkunniga uppskattats till cirka 351 000 hektar, huvudsakligen tillfinnandes i Götaland samt östra delarna av Svealand. I riksskogstaxeringens arealredovisning har, bland annat, särskilts skogsmark, vilken på grund av att den därå växande skogen äger så låg slutenhetsgrad som 0-3—0-4 är att betrakta som synnerligen otillfredsställande bestockad. Dylika skogsbestånd upptaga sammanlagt 3-1 miljoner hektar, eller drygt 13 procent av hela arealen skogsproduktiv mark. Stundom kunna dock bestånd av sådan slutenhet anses som nöjaktiga (fröträdsställningar m. m.). Nyssnämnda sakkunniga anslogo, sedan reduktion för ogynnsam belägenhet etc. vidtagits, arealen skogsmark, bevuxen med bestånd av ifrågavarande slutenhetsgrad, till 1-7 miljoner hektar, fördelade med 1-3 miljoner hektar å Norrland och Dalarna samt 0-4 miljoner hektar å landet i övrigt. I den skogsproduktiva skogsmarken ingår en avsevärd areal, som är vattensjuk och i behov av dikning. Inalles har densamma redovisats med 1-93 miljoner hektar, eller 8 procent av den skogsproduktiva marken. Huvudparten, 1-39 miljoner hektar, ligger i Norrland. För Bergslagsbygden utgör motsvarande siffra 0-25 miljoner hektar. Enligt riksskogstaxcringen uppgå vidare de icke produktiva torvmarkerna (myr) till sammanlagt 5-81 miljoner hektar. Ungefär en fjärdedel därav har betecknats såsom dikningsbar. Efter korrigering med hänsyn till skiljaktiga skogsbiologiska förhållanden i olika orter hava 1931 års skogssakkunniga räknat med en areal dikningsvärd mark av inalles 1*6 miljoner hektar försumpad skogsproduktiv mark och 1-0 miljoner hektar myr, tillhopa 2-6 miljoner hektar. Av sistberörda areal skulle 1-9 miljoner hektar finnas i Norrland och Dalarna. Sedan den första riksskogstaxeringen ägde rum har givetvis genom skogsvårdsverksamheten icke obetydlig areal av ålder kal, vattensjuk o. s. v. mark invunnits för skogsbörd. Sett i förhållande till totalarealen sådan mark torde emellertid denna vinst vara relativt liten. Den i längden viktigaste produktionsfaktorn i skogen är markens virkesalstringsförmäga. Denna brukar angivas i ett bonitetsuttryck, avseende m 3 produktion per hektar och år. Vid riksskogstaxeringen åsattes s. k. ideal bonitet, utvisande markens sålunda uppskattade produktionskapacitet under förutsättning av ett idealt sammansatt virkesförråd och bästa tänkbara skötsel av skogen. Resultaten därav

Uppgifter rörande skogsmarkens B o n i t e t

V i r k e s k a p i -

Övre o. undre Enligt gräns komB e r ä k - fastig- munvis Tall Ideal hetsnad för 3 m / h a n o r m a l t a x e - bonitet enligt m 3 / h a r i n g e n fastigmilj. m3/ha hets% m3 taxcringen Stockholms s t a d . Stockholms

3-6

2-5

2-74

Uppsala

4-0

2-8

2-93

Södermanlands

4-4

3-2

3-30

Östergötlands

4-1

2-9

3-08

3-4

3-24

3-0

3-09

3-0

2-99

Jönköpings Kronobergs Kalmar

> 3-4

1 Gotlands

2-9

2-0

1-79

Blekinge

4-8

3-5

3-53

Kristianstads

5-2

3-8

3-67

Malmöhus

6-3

4-6

4-39

Hallands

4-5

3-3

3-31

G ö t e b o r g s o. B o h u s .

3-7

2-0

2-76

Älvsborgs

4-1

2-9

2-81

Skaraborgs

4-6

3-3

3-20

Värmlands

4-0

2-S

2-82

Örebro

4-5

3-3

2-94

Västmanlands

3-8

2-7

2-95

Kopparbergs

3-1

2-2

2-12

Gävleborgs

3-6

2-5

2-49

Västernorrlands

3-0

2-1

2-04

Jämtlands

2-7

1-8

1-74

Västerbottens

2-7

1-8

1-64

Norrbottens

2-3

1-5

1-27

3-1

2-2

2-18

Hela riket

3-45 1-97 3-41 2-34 4-01 2-52 5-00 2-65 7-00 2-59 3-58 2-43 3-50 2-42 2-93 1-17 4-83 2-58 6-26 1-75 7-29 2-50 4-11 2-14 3-54 1-77 3-38 2-15 4-14 2-00 3-82 2-18 3-77 2-48 3-50 2-69 3-39 1-28 3-00 1-92 2-57 1-75 2-58 0-90 2-00 1-00 1-79 0-57

Gran

Björk

milj. m3

11-96

2-1

11-69

2-0

2-70

9-72

1-7

9-97

1-7

2-08

14-42

2-5

10-39

1-7

2-71

22-29

3-9

13-63

2-3

4-76

15-79

2-7

13-73

2-3

5-24

10-91

10-66

4-16

17-36

3-0

9-37

6-43

5-25

0-9

1-33

0-2

0-19

2-03

0-4

3-29

0-5

2-09

4-67

0-8

3-30

0-6

2-41

0-31

0-1

1-48

0-2

0-43

3-47

0-6

1-99

0-3

1-65

2-32

0-4

3-56

0-6

0-99

14-26

2-5

18-40

4-94

13-60

2-4

8-87

1-5

3-65

29-45

5-1

49-49

8-3

9-98

17-31

3-0

19-04

3-2

3-67

13-00

2-3

12-88

2-2

2-86

65-11

11-4

51-42

8-6

8-56

47-82

8-3

55-29

9-3

13-52

32-23

5-6

62-70

10-5

18-51

44-73

7-8

79-49

13-3

21-65

76-02

13-3

83-80

14-1

32-72

98-59

17-2

59-89

10-1

31-60

573-22 100-0 595-86 loo-o 187-65

Beträffande virkeskapital och tillväxt exkl. Öland.

och skogens beskaffenhet i länen. tal

T i l l v ä x t

(exkl. bark)

milj. m3

Per Tall ha skogsprod. mark 1000 m3 m3

Summa

Övriga

milj. m3

Björk

(exkl. bark)

Övriga

m3 1000

Per ha skogsprod. mark m3 m3

Summa

m3 1000

2-19

3-6

28-55

2-0

66-8

409-2

485-5

117-8

96-7

1 109-3

2-61

1-18

1-9

22-96

1-6

81-8

338-9

360-3

94-7

52-4

846-3

3-02

1-67

2-7

29-19

2-1

82-3

481-0

435-4

106-8

73-4

1 096-6

3-11

2-89

4-8

43-58

3-1

75-9

777-8

631-0

220-6

138-8

1 768-3

3-07

2-12

3-5

36-88

2-6

53-5

611-2

638-0

261-1

105-8

1 616-1

2-33

1-88

3-1

27-61

2-0

48-1

469-6

496-9

210-7

82-0

1 259-2

2-19

3-99

6-6

37-15

2-6

58-6

634-3

454-6

317-5

169-2

1 575-7

2-47

0-14

0-2

6-91

0-5

49-3

151-3

39-7

8-4

4-5

203-8

1-45

2-23

3-7

9-65

0-7

52-3

103-7

217-9

115-5

111-3

548-4

2-97

5-14

8-5

15-53

1-1

57-8

214-2

205-3

141-4

233-5

794-4

2-94

3-27

5-4

5-50

0-4

75-4

14-5

82-3

23-0

118-2

238-1

3-25

2-12

3-5

9-24

0-7

42-2

189-7

134-6

88-6

82-6

495-5

2-25

0-85

1-4

7-72

0-5

42-5

113-4

175-7

57-5

41-3

387-9

2-15

2-08

3-4

39-68

2-8

57-7

638-1

885-4

262-7

114-8

1901-0

2-75

1-57

2-6

27-68

2-0

75-0

566-9

407-4

198-9

87-6

1 260-8

3-41

2-51

4-1

91-42

6-4

73-0

1 129-5

2 155-8

476-1

144-9

3 906-3

3-12

1-30

2-1

41-31

2-9

77-7

680-4

830-6

199-2

76-8

1 787-0

3-35

0-97

1-6

29-71

2-1

79-1

503-2

567-2

159-7

63-2

1 293-5

3-44

1-40

2-3

126-49

8-9

59-7

1 798-5

1 543-2

383-3

83-9

3 808-9

1-80

4-13

6-8

120-76

8-5

85-3

1 515-2

1 903-1

493-0

175-1

4 086-4

2-88

5-81

9-6

119-26

8-4

61-3

940-1

2 145-0

646-1

249-6

3 980-7

2-05

3-67

6-0

149-53

10-5

54-0

1319-7

1 997-8

637-1

122-0

4 076-7

1-48

3-99

6-6

196-53

13-9

58-2

1 991-2

1 857-5

898-7

131-9

4 879-4

1-45

3-4C

5-6

193-48

13-6

42-ä

2 552-3

1 157-0

863-7

124-7

4 697-7

1-03

60-74

100-C

1 417-47

100 0

59-1

18 157-1 19 812-5

6 989-8

2 692-2 4 7 651-7

1-99

2—81749S

18 äro sammanställda å sid. 16—17. Enligt vad tabellen giver vid handen växlar sagda bonitet rätt avsevärt de olika länen emellan. I stort sett sjunker den från söder mot norr samt med stigande höjd över havet. För Malmöhus län överstiger boniteten 6, för Västerbottens och Norrbottens län utgör den 2-7 respektive 2-3. Medeltalet för hela landet är betecknat med 3"1. Då vid skogsbruk i stort markens produktionsförmåga icke helt kan utnyttjas, använder man ofta vid bonitetsangivning, såsom vid fastighetstaxering, den s. k. normala bonitet, som i genomsnitt förväntas kunna uppnås i praktiken och som på grund av de i praktisk drift oundvikliga tillväxtförlusterna understiger den ideala boniteten. I omförmälda tabell har för jämförelse införts såväl en teoretiskt beräknad som den på grundval av 1932 års allmänna fastighetstaxering redovisade medelboniteten för varje län. Som tabellen visar ligger den senare för fjorton län något under beräknad normalbonitet. Fastighetstaxeringsboniteten växlar mellan 4*4 (Malmöhus län) och 1*3 (Norrbottens län) samt utgör för landet i sin helhet i genomsnitt 2-2. I tabellen finnas länsvis angivna de gränser, inom vilka sistnämnda uppgifter hålla sig kommunvis. De låga bonitetstalen för övre Norrland, särskilt lappmarkerna, sammanhänga självfallet till väsentlig del med därstädes rådande ogynnsamma klimatiska förhållanden. Riksskogstaxeringen uppgiver, inberäknat träd på impediment etc., ett virkeskapital inom bark av omkring 1417 miljoner m*. Därav komma 573 miljoner m 3 (41 %) på tall, 596 miljoner m 3 (42 %) på gran och 188 miljoner m 3 (13 %) på björk. Per hektar produktiv skogsmark belöper kubikmassan i genomsnitt för hela landet å för tall 25 m 3 , för gran 26 m 3 och för björk 8-1 m 3 , eller tillhopa för dessa trädslag något mera än 59 m 3 . Huru virkesmassan, både totalt och per hektar skogsproduktiv mark, skiftar mellan olika län utvisas av tabellen å sid. 16—17. Av denna framgår, att något över hälften av totala kubikmassan i fråga om såväl tall som gran faller p å de fem norrlandslänen. Virkeskapitalet inom Norrland och Bergslagsbygden omfattar beträffande tall nära 75 procent och för gran över 75 procent av landets hela virkesförråd av respektive trädslag. Huvuddelen av björkförrådet, cirka 75 procent, föreligger jämväl inom samma område. Särskilt i övre Norrland finnes en stor björkskogstillgång. Utslås virkesmassan per hektar skogsproduktiv mark, uppvisas de högsta siffrorna i allmänhet av södra Norrland (Gävleborgs län 85 m 3 ), Mälarlandskapen (67—82 m3) samt norra och sydligaste Götaland (Östergötlands, Skaraborgs och Malmöhus län respektive 76, 75 och 75 m 3 ). I övre Norrland samt i sydvästra Sverige är däremot hektarförrådet mycket lågt. I Norrbottens och Hallands län uppgår det till 43 m 3 per hektar. Beträffande skogarnas åldersfördelning kan nämnas, att enligt riksskogstaxeringen skulle i Norrbottens lappmark bestånd av 160 års ålder och däröver omfatta ungefär en tredjedel av hela den skogsproduktiva marken och i Västerbottens lappmark omkring en femtedel. Av virkesförrådet uppgives inemot hälften respektive en tredjedel vara övermoget eller behäftat av skador av olika slag. Norrland i övrigt företer en stark förskjutning mot yngre åldersklasser, men rätt mycket gammal skog återstår. Detta är fallet speciellt i Jämtlands län. Ju längre söderut man kommer, desto mindre roll spelar i stort sett den äldre skogen. I Hallands samt Göteborgs och Bohus län ävensom Sydsverige är huvudparten av skogen under 60 år. Till följd av skogsmarkens och den växande skogens olika beskaffenhet kommer även tillväxten att avsevärt växla i skilda landsdelar. Oberäknat barken har den inalles uppskattats till 47-7 miljoner m3, d. v. s. i genomsnitt 2-0 m 3 per hektar skogsproduktiv mark. På Norrland samt Bergslagsområdet faller en total tillväxt av cirka 31*6 miljoner m 3 , eller 66 procent av den i hela riket. De högsta siffrorna per hektar visa Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Malmöhus, Värmlands, Södermanlands, Östergötlands och Uppsala län, över 3 m 3 per år och hektar

19 skogsproduktiv mark. I Norrbottens och Västerbottens lappmarker äro motsvarande tal 0-70 respektive 1-24 m 3 . Vissa av riksskogstaxeringens tillväxtuppgifter äro sammanställda i meromnämnda tabell. Med stöd av data från 1933 års fastighetstaxering har verkställts en överslagsberäkning som, ehuru på grund av primärmaterialets n a t u r starkt approximativ, kan vara ägnad att ytterligare något belysa produktionsförhållandena i de svenska skogarna. Skogsmarkens bedömda kvantitativa avkastningsförmåga under förutsättning av ordinär skogsskötsel och ett tillfredsställande, på behöriga åldrar fördelat virkesförråd (normal skogstillgång) har värderats efter åsatta rotvärden för en normalt sammansatt, årlig virkesskörd. En relativ jämförelse beträffande både kvantitativ och ekonomisk produktionsförmåga å olika ägarekategoriers skogar samt för riksdelarna synes — med reservation för de osäkerhetsfaktorer, vilka orsakas av källuppgifternas beskaffenhet -— kunna ske på basis av de sålunda framdeducerade siffrorna. Dessa visa, bland annat, att å de tre grupperna allmänna skogar, aktiebolagens skogar och övriga enskilda skogar, som upptaga respektive 24, 26 och 50 procent av hela skogsmarksarealen, fördelar sig den kvantitativa produktionskapaciteten med respektive 18, 26 och 56 procent och den ekonomiska produktionskapaciteten med respektive 14, 23 och 63 procent. Å olika landsdelar fördelas den kvantitativa och den ekonomiska produktionskapaciteten med 45 respektive 31 procent i Norrland, 28 respektive 29 procent i Svealand och 27 respektive 40 procent i Götaland. Tagas hänsyn endast till andra enskilda skogar än aktiebolagens bliva motsvarande procenttal respektive 34 och 22 för Norrland, 27 och 26 för Svealand samt 39 och 52 för Götaland. I övrigt hänvisas till tabellen å sid. 20. Ehuru de där anförda talen av nyss antydda skäl icke medgiva annat än allmänna och ungefärliga omdömen och därför måste handhavas med försiktighet, torde dock av desamma kunna slutas, att de enskilda skogarna, exklusive aktiebolagens, hava ej obetydligt större ekonomisk produktionskapacitet än landets övriga skogar sammantagna, ehuru arealerna i de båda fallen äro ungefär av samma storleksgrad. Orsaken till berörda förhållande torde vara att väsentligen söka i genomsnittligt förmånligare produktionsbetingelser och avsättningsläge för nämnda enskilda skogar. Tillika må anföras några uppgifter från 1933 års fastighetstaxering angående medelrotvärden och relativ skogstillgång ävensom skogsmarkens och den växande skogens värde för skilda riksdelar och skogsägarekategorier; motsvarande data från 1938 års fastighetstaxering äro ännu icke tillgängliga. I tabellen å sid. 21 avse rotvärdena virkets nettovärde i kronor per m 3 å rot enligt de pris, som under åren 1927—1931 på grund av prissättning nämnda år i genomsnitt varit å orten gällande för de sortiment, varav den normala virkesavkastningen ansetts sammansatt. Den relativa skogstillgången är uttrycket för i vad mån den faktiska tillgången å växande skog avviker från den normala och betecknas medelst tal, uttryckta i tiondelar av normal skogstillgång, vilken senare motsvaras av siffran 1*0. För rikets landsbygd i dess helhet h a r vid 1938 års fastighetstaxering skogsmarksvärdet uppskattats till cirka 480 miljoner kronor och den växande skogens värde till 1 580 miljoner kronor. Härav komma å de sju nordligaste länen respektive 229 och 793 miljoner kronor. Motsvarande värden vid 1933 års fastighetstaxering äro 412 respektive 1 353 samt 196 och 700 miljoner kronor. För hela rikets landsbygd utgjorde vid 1938 års taxering skogsmarkens värde per hektar i genomsnitt nära 22 kronor och skogsvärdet 71 kronor. Virkesproduktionen och dess användning. Skogarnas aktuella tillstånd är givetvis i sin mån bestämmande för virkesproduktionens storlek och beskaffenhet; med virkesproduktion avses därvid den skörd, som uttages ur skogen. Vid uthållig drift av ett normalt beskaffat skogsbruk kan fortlöpande avverkas någorlunda

20 Relativ fördelning av skogsmarksareal samt approximativt beräknad kvantitativ och ekonomisk produktionskapacitet. Allmänna skogar Norrland: skogsmarkens areal: proc. av landets totala skogsareal för resp. ägare 7(1 grupper » » Norrlands totala skogsareal för resp. ägare32 grupper kvantitativ produktionskapacitet: proc. av landets totala prod.-kapacitet för resp. äga 63 regrupper » » Norrlands totala prod.-kapacitet för resp. ägaregrupper 25 ekonomisk produktionskapacitet: proc. av landets totala prod.-kapacitet för resp. ägaregrupper 42 » » Norrlands totala prod.-kapacitet för resp ägaregrupper 19 Svealand: skogsmarkens areal: proc. av landets totala skogsareal för resp. ägare grupper > i » Svealands totala skogsareal för resp. ägare grupper kvantitativ produktionskapacitet: proc. av landels totala prod.-kapacitet för resp. ägaregrupper » » Svealands totala prod.-kapacitet för resp. ägaregrupper ekonomisk produktionskapacitet: proc. av landets totala prod.-kapacitet för resp. ägaregrupper » » Svealands totala prod.-kapacitet fur resp. ägaregrupper Götaland: skogsmarkens areal: proc. av landets totala skogsareal för resp. ägaregrupper » » Götalands totala skogsareal för resp. ägare grupper kvantitativ produktionskapacitet: proc. av landets totala prod.-kapacitet för resp. äga regrupper » o Götalands totala prod.-kapacitet för resp ägaregrupper ekonomisk produktionskapacitet: proc. av landels totala prod.-kapacitet för resp. äga regrupper » » Götalands totala prod.-kapacitet för resp ägaregrupper Hela riket: skogsmarkens areal: proc. för resp. ägaregrupper .. kvantitativ produktionskapacitet: proc. för resp. ägaregrupper ekonomisk produktionskapacitet: proc. för resp. ägare grupper

Övriga AktieSamtliga enskilda bolagens ägareägares skogar grupper skogar

45 29 34

58 33 49

42 22

28 IS

21 14 20

38 30

31 11 39

11 32

13 It

21 Medelrotvärde och relativ skogstillgång enligt 1933 års allmänna fastighetstaxering. Allmänna skogar

Enskild a

sko gar

Övriga enskilda skogar Övriga Krono- all- Aktieskogar männa bolagsskogar skogar

Varje fastighetsägares skogsmarksinnehav i hektar —25

25— 50

50— 200

200—

Medeltal

Medeltal för alla skogar

Medelrotvärde i kronor: Norrland Svealand Götaland Hela landet

1-83 3-09 5-32 2-18

1-81 3-58 5-43 2-93

2-71 3-55 5-07 3-08

3-02 4-13 5-46 4-54

2-83 3-99 5-27 4-19

2-60 3-84 5-19 3-60

2-39 4-03 5-23 3-31

2-61 3-97 5-28 3-78

2-39 3-73 5-28 3-26

Relativ skogstillgång: Norrland Svealand Götaland Hela landet

0-86 0-93 0-97 0-90

0-89 1-05 0-94 0-97

0-73 0-85 0-74 0-78

0-58 0-68 0-43 0-52

0-62 0-72 0-48 0-56

0-66 0-76 0-54 0-63

0-69 0-84 0-67 0-73

0-66 0-76 0-52 0-61

0-72 0-81 0-59 0-70

Skogsmarksvärde per hektar i kronor: Norrland Svealand Götaland Hela landet

6-2 16-2 39-4 9-3

6-4 21-4 39-7 16-3

12-4 22-0 36-7 16-5

14-5 26-5 37-5 29-4

13-6 25-8 37-5 27-1

12-4 24-1 36-9 21-5

10-2 26-9 39-6 19-7

12-0 25-6 37-7 23-3

10-3 23-3 37-8 18-6

Skogsvärde per hektar i kronor: Norrland 24-9 Svealand 71-0 Götaland 181-1 Hela landet 39-6

26-9 106-1 175-0 74-9

43-0 87-7 127-5 60-6

39-7 85-5 75-7 71-4

39-5 87-5 85-4 71-9

38-7 86-1 93-9 63-7

33-5 106-7 125-8 67-9

37-1 91-2 92-5 67-5

35-1 89-6 104-5 61-0

lika stora kvantiteter. På avverkningarnas omfattning inverka emellertid i hög grad de ekonomiska betingelserna, vilka kunna skifta förhållandevis snabbt. Virkesskörden i det uthålliga skogsbruket kan därför även från ett år till ett a n n a t växla avsevärt. Fullständiga uppgifter om de i landet årligen avverkade virkeskvantiteterna saknas för närvarande. Efter framställning av 1936 års skogsutredning har, såsom förut berörts, riksdagen beslutat, att en provundersökning skall verkställas i samband med 1938 års taxering till skogsaccis. Avsikten därmed ä r att utröna, vilken metod som lämpligen bör läggas till grund för en fortlöpande avverkningsstatistik. Tidigare hava flera försök gjorts att uppskatta virkesförbrukningens storlek under senare år. 1931 års skogssakkunniga framlade en undersökning i ämnet, vilket jämväl behandlades av 1933 års skogsindustrisakkunniga. Kommerskollegium insamlar numera material rörande virkesförbrukningen vid skogsindustrier. Inom byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning har närmare undersökts brännvedsåtgången i landet. Ett försök har gjorts att bygga vidare på senast gjorda uppskattningar av virkeskonsumtionen och föra fram dem till och med år 1937. Resultatet framlägges i följande sammanställning. Uppgifterna i denna omfatta sådant virke, som för

22 de angivna ändamålen utforslats ur skogen. Själva virkesuttagen hava sålunda varit större än vad siffrorna visa, enär i regel efter avverkning i skogen kvarligga större eller mindre kvantiteter outnyttjat virke, toppar, avfall m. m. Givet är att m a n vid dylika uppskattningar måste räkna med stor felmarginal. Uppgifterna äro därför att betrakta såsom ytterst ungefärliga. De kunna följaktligen icke brukas för mera ingående kvantitativa bedömanden. Sådana torde icke kunna ske, förrän en tillfyllestgörande, fortlöpande avverkningsstatistik kommit till stånd. För belysande i stort av virkesförbrukningens kvantitetsförändringar under årens lopp torde däremot de anförda siffrorna kunna begagnas. Av desamma framgår att, jämfört med årsmedeltalet för tvåårsperioden 1929—1930, sagda förbrukning år 1932, som betecknar utvecklingskurvans bottenläge, minskats med ungefär 20 procent. Därefter inträder en stegring av virkesåtgången, vilken senare under åren 1936 och 1937 når upp till 101 respektive 104 procent å nämnda årsmedeltal. Beräknad årsförbrukning av virke. 1929— 1930 Å r medel- 1931 tal per år

1937 Miljoner m 3 exklusive bark 10-5

10-4 10-8

10-4 9-2

10-7 9-4

11-0 12-4

11-2 11-3

11-2 11-0

11-0 110

10-0

8-8

11-3

12-5

12-8

13-6

15-0

Pappersmasse- och pappersindu-

13-0

Konsumtion av träkol; plywood-, tändsticks- m. fl. industrier; nettoexport av oarbetat virke; sliprar, stolpar; industri- och

11-6

4-5

3-6

3-2

3-8

4-0

4-1

4-2

Summa

39-6

34-8

31-5

34-6

39-7

39-3

39-9

41-2

Husbehovsvirket utgör en jämförelsevis stor post av totala virkesförbrukningen. Större delen av detsamma består av bränsle och resten av virke till byggnadsunderhåll, hägnader, stolpar, broar, redskap m. m. Till bränsle nyttjas även stora mängder grenved, gammalt virke och avfall etc. Träkolningen har efter hand starkt minskat. Den framställda myckenheten träkol torde numera, per år räknat, i genomsnitt uppgå till allenast omkring hälften av produktionen före världskriget. Under de senaste åren hava åtskilliga åtgärder vidtagits i syfte att stimulera användningen av inhemskt vedbränsle. Inom sågverksrörelsen inträffade, sett i stort, efter sekelskiftet en stagnation. Sedermera har trävaruproduktionen visat en i någon mån tillbakagående tendens. Pappersmasse- och pappersindustrien har i stället successivt utvecklat sig till att bliva landets största träförbrukande industri. Bland övriga träkonsumenter må nämnas snickeri-, möbel-, svarveri- och tändsticksindustrierna, kommunikationsmedlen och båtbyggeriet ävensom fanérindustrien och den relativt nya wallboardtillverkningen. I viss, ehuru i regel obetydlig utsträckning exporteras oarbetat virke. Importen av dylikt virke har jämväl merendels varit av relativt ringa omfattning. På föranstaltande av 1931 års skogssakkunniga utfördes en undersökning rörande de avverkningskvantiteter, som ansåges under särskilda förutsättningar

23 k u n n a uttagas ur våra skogar. Enligt denna borde det teoretiska årliga virkesuttaget, bortsett från de faktiska användningsmöjligheterna, med iakttagande av god skogsvård kunna uppgå till cirka 49 miljoner m 3 exklusive bark, motsvarande drygt 2 m 3 per hektar eller 3*5 procent av virkesförrådet. Härav komma 28 miljoner m 3 på Norrland jämte Dalarna och 21 miljoner m 3 på landet i övrigt. Vidare skulle 31 miljoner m 3 bestå av friskt gagnvirke av tall, gran och björk samt 18 miljoner m 3 av annat virke. För hela landet överstiger nämnda beräknade avverkningskvantitet den årliga tillväxten med 1-4 miljoner m 3 , beroende på överskott i vissa trakter å gammal skog, som för erhållande av en ur kontinuerlig avkastningssynpunkt gynnsammare åldersfördelning ansetts påkalla ett något hastigare avverkningstempo än eljest funnits lämpligt. Av 1933 års skogsindustrisakkunniga verkställdes en uppdelning av ifrågavarande årsavverkning å flodområden, varjämte materialet rörande gagnvirke till sågverk och massafabriker ytterligare bearbetades. För hela riket uppskattades den teoretiska nettoårsavverkningen av dylika sortiment till 24-2 miljoner m 3 . Såsom av ovanstående tablå framgår h a r förbrukningen av desamma under åren 1931—1937 kalkylerats växla mellan omkring 18 och 26 miljoner m 3 ; de starka växlingarna i förbrukningen under sistnämnda period bero i huvudsak på av de ekonomiska konjunkturerna betingade förändringar i efterfrågan å industrisortiment. Inkomsterna från skogen — i detta sammanhang bortses från arbetsinkomsterna — kunna skifta ännu starkare än virkesuttaget. Under år med starkt reducerade avverkningar äro nämligen som regel rotnettovärdena mycket nedpressade. F ö r att åskådliggöra fluktuationerna härutinnan har ett försök gjorts att med ledning av verkställda beräkningar sammanställa utjämnade indexserier beträffande växlingarna för hela landet i dels skogsavverkningen för industri- och liknande ändamål, dels ock rotvärdena per kubikenhet samt dessa värdens totalsumma. Serierna framläggas nedan. De omfatta en typisk konjunkturcykel, nämligen uppsving kulminerande i högkonjunktur, omsvängning nedåt samt depression, vilken förbytes i ett nytt uppsving. Å r

1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935

100 Rotvärde per kubikenhet.... 100 100

105 110 115

110 115 125

120 105 125

110 100 110

100 90 90

85 55 45

100 50 50

115 70 80

120 80 95

Svårigheterna att erhålla material för jämförelser av ifrågavarande beskaffenhet äro betydande. Indexseriernas uppgifter, som angivas allenast på fem enheter när, kunna självfallet endast belysa de stora dragen. Icke nog med att avverkning och rotvärden realiter ej äro tillräckligt väl kända. Det bör jämväl uppmärksammas, att den förra under skilda år kan variera med avseende å sortimentssammansättningen och att rotvärdena dessutom kunna röna inflytande av förskjutningar i avverkningarnas förläggning med hänsyn till drivningskostnaderna m. m. Allt detta försvårar en bedömning mellan de olika åren. På det hela taget torde dock dessa oregelmässigheter vara av natur att, i händelse på fullt tillförlitliga fakta byggda jämförelser i förevarande hänseenden kunde göras, indexseriernas utslag uppåt och nedåt sannolikt skulle skärpas. Ovanstående serier synas emellertid lämna en för ändamålet användbar bild av vad nyss anförts angående här avhandlade kvantitets- och värdeförändringar. Av-

verkningen varierar minst, rotvärdet per kubikenhet avsevärt mera och, såsom en naturlig följd härav, rotvärdesumman mest. Gentemot basåret utgöra rotvärdesindex i bottenläget av depressionen blott ungefär hälften trots en relativt mindre stark nedgång i avverkningskvantiteten. I förhållande till kulminationsperioden 1928—1929 innebär samma läge en minskning av sagda kvantitet med cirka 25 procent under det rotvärdet per kubikenhet samt rotvärdesumman reducerats med 50 respektive 64 procent. Virkets transport och annan därmed förbunden verksamhet. Som ett betydelsefullt led i skogsnäringen ingår den med transport av virket förenade verksamheten. En avsevärd del av det egentliga skogsarbetet utgöres av virkets framforslande från avverkningsplatserna till huvudtransportlederna. Bland de senare hava de flottningsbara vattendragen sedan gammalt intagit den mest framträdande platsen. Vid sidan av flottningen förekomma transporter å järnvägar, ehuru i relativt mindre utsträckning. Under senaste åren hava till följd av motortrafikens utveckling virkeskörningar å väg kommit att få mycket stor omfattning. Detta gäller i synnerhet södra och mellersta Sverige, varest flottningsverksamheten äger jämförelsevis ringa betydelse. För norra Sverige äro dock flottlederna alltjämt ojämförligt viktigast för virkets utfrakt. Längs kusten bedrives havstransport av virke. Hithörande förhållanden har 1936 års skogsutredning för avsikt att söka närmare klargöra i samband med att frågan om åtgärder för främjande av ökad ändamålsenlighet vid virkestransporterna upptages till övervägande. Då i förevarande sammanhang avses allenast att meddela vissa översiktliga uppgifter om skogsnäringen i olika avseenden, begränsar sig utredningen här i huvudsak till att söka belysa flottningsverksamhetens omfattning m. m. Tämligen fullständiga uppgifter härom finnas i den flottningsstatistik, som årligen sammanställes inom kommerskollegium. Att vattendragen i det nordsvenska skogslandet erhållit så stor betydelse för skogshanteringen beror ej blott på att de äro rikt förgrenade, utan även därpå att såväl huvudälvarna som bivattendragen av naturen synnerligen väl lämpa sig för virkestransport. De befintliga allmänna flottledernas sammanlagda längd uppskattas till cirka 32 800 km. Inemot en åttondel av den beräknade totallängden av landets vattendrag lärer vara inrättad till allmän flottled. De enskilda flottlederna äro av obetydlig omfattning. I Norrland, Dalarna och Värmland belöpa i genomsnitt ungefär 0-13 km flottleder å varje kvkm landareal och i övriga delen av landet 0-01 km. Medelavståndet från såväl statens som än mer från bolagsoch bondeskogarna torde i regel vara jämförelsevis ringa (3 å 6 km fågelvägen) i det nordsvenska skogsområdet. Av de allmänna flottlederna trafikeras årligen i allmänhet mellan 25 000 och 30 000 km, varav i runt tal hälften äro att räkna såsom s. k. huvudled. Betydande kapital äro nedlagda i flottlederna. Dessa hava dock till huvudsaklig del kunnat amorteras. De oamorterade kapitalkostnaderna utgjorde vid 1937 års slut 8-0 miljoner kronor. Motsvarande belopp var vid 1931 års utgång 12-1 miljoner kronor. Flottningsföreningarnas antal i landet uppgick år 1937 till 164. Myckenheten av det till ägarna avlämnade eller i flottlederna kvarliggande flottgodset ävensom den tillsläppta kvantiteten flottgods under sjuårsperioden 1931— 1937 redovisas nedan:

25 Avlämnat till ägarna

Å r

Sågtimmer Småvirke

Kvarliggandc

10 0 0

m3 314 412 482 293 159 181 262

7 276 6 312 6 283 8 826 8 875 8 204 11710

5 979 4 742 4 930 6 695 6 362 5 135 6 584

1931 1932 1933 1934 1935 1936

Tillsläppt

13 219 11 165 11 343 15 365 15 181 13 424 18 536

De sammanlagda gemensamma flottningskostnaderna skifta för olika år efter flottgodsmängden och hava under nämnda period, enligt vad nedanstående sammanställning visar, hållit sig mellan 15-1 och 26-7 miljoner kronor. Huvudparten därav, omkring 65 procent, utgöres av egentliga flottningskostnader. Sorterings-, buntnings-, flott- och forläggningskostnader respektive förvaltnings- och diverse andra gemensamma kostnader kunna beräknas till i runda tal 25 respektive 10 procent av de totala gemensamma kostnaderna. Den ojämförligt största utgiftsposten vid flottningen, ungefär två tredjedelar, utgöres av arbetslöner.

Å r

Andra kostnader

Arbetskostnader

M 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937

5-3 4-1 3-4 4-8 5-0 4-8 6-6

9-2 6-7 6-1 8-7 8-5 7-5 11-3

Andra kostnader

Arbetskostnader i 5-0 3-7 3-2 4-3 4-3 4-0 5-8

o 0-9 0-7 0-7 0-9 0-8 0-7 1-0

Samtliga kostnader

Förvaltningskostnader

Sorteringskostnader m. m.

Flottningskostnader

Löner och arvoden

Andra kostnader

e r

0-8 0-7 0-7 0-7 0-7 0-7 0-7

r 1-5 1-1 1-0 1-2 1.2 1-2 1-3

Arbetskostnader o

Andra kostnader

Summa

n o r 15-0 11-1 10-0 13-7 13-5 12-2 17-3

7-7 5-9 5-1 6-9 7-0 6-7 8-9

22-7 17-0 15-1 20-6 20-5 18-9 26-7

Antalet i den allmänna flottningsverksamheten under viss del av år deltagande personer under ifrågavarande period framgår av följande tablå: Arbetarepersonal

Å r

1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 därav uteslutande i sortering och buntning .

FörvaltningsMän över Män under Kvinnor personal 18 år 18 år 43 140 37 540 36 803 44 987 43 040 43 451 49 588

970 755 771 785 678 801 793

176 140 102 108 94 106 101

6 167

367 355 337 336 340 342 335

26 1933 års skogsindustrisakkunniga hava ansett sig med stöd av gjorda beräkningar kunna konstatera, att flottningsarbetet avsevärt rationaliserats under senaste årtiondena. Arbetskraftåtgången i flottningen beräknas av de sakkunniga till i medeltal 0 1 dagsverke per framflottad och urskild m 3 rundvirke. Den totala genomsnittskostnaden per m 3 redovisat flottgods har under efterkrigstiden företett en markerad sänkning till och med år 1933, då den uppgick till 1-37 kronor. Under åren 1936 och 1937 steg densamma något, till 1-48 respektive 1-53 kronor. Det genomsnittliga kubikinnehållet per klamp har under samma tid skiftat mellan 0-0927 och 0-1105 m 3 . Vad beträffar motortransporterna av virke å väg, föreligger härom ingen statistik. En undersökning i ämnet har emellertid verkställts inom centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund. Enligt denna undersökning, som grundas på stickprovsmaterial för tiden från och med maj 1936 till och med april 1937, skulle virkeslastbilarna, om tomgång inräknas, under sagda tid hava tillryggalagt över 10 miljoner mil. Med den antagna förutsättningen, att avverkningen vore lika stor som tillväxten, skulle drygt en fjärdedel av virkesfångsten hava fraktats billedes på allmänna vägar samt något mer än en sjättedel på privata skogsvägar och andra enskilda vägar. Uppenbarligen täcka de båda uppgifterna varandra i viss mån. Ehuru betingelserna för lastbilskörning av virke äro större i södra och mellersta Sverige än i Norrland, har dock detta transportsätt vunnit utbredning jämväl i sistnämnda landsdel. Avsevärda virkesmängder hava forslats med bil förbi flottleder direkt till exempelvis inlandssågverk. Därtill kommer att under senaste åren en del virke icke behövt flottas, enär det kunnat försågas vid transportabla klingsågar i närheten av avverkningsplatsen samt därefter transporterats vidare å lastbil. Skogsindustrierna och deras företagsmässiga organisation. Tages begreppet träförädlingsindustri i sin vidsträcktaste bemärkelse, kan till detsamma hänföras ett flertal industrigrenar, som i sin verksamhet använda skogsprodukter i någon form såsom utgångsmaterial. Förutom egentlig träindustri (sågverk och hyvlerier, snickeri- och möbelfabriker m. fl.) tillkommer då pappersmasse- och pappers- samt pappersförädlingsindustri. Dessa produktionsgrenar sysselsätta inemot en fjärdedel ay hela det i industristatistiken redovisade arbetarantalet. Avser man emellertid, såsom här är fallet, att statistiskt belysa omfattningen och betydelsen av sådana' industrier, som i första hand hämta sitt råmaterial från skogsbruket, bortfalla åtskilliga industrigrenar, vilka arbeta med träprodukter i mera förädlat skick. Kvar slå då såsom viktigaste träförbrukande industrier grupperna sågverk och hyvlerier samt massa- och pappersindustri, varjämte må nämnas snickeri-, kryssfanér-, wallboard- m. fl. fabriker. I sammanställningen å nästa sida lämnas en del uppgifter enligt 1931 års företagsräkning, ägnade att giva en inblick i de redovisade skogsindustriföretagens fördelning på olika slag av ägare. Det bör erinras om att sedan tidpunkten för denna företagsinventering sagda förhållanden varit underkastade förändringar. Sålunda har exempelvis staten inträtt såsom ägare till företag inom cellulosabranschen. Såsom av sammanställningen framgår, ligger produktionen inom ifrågavarande verksamhetsgrenar till den hett övervägande delen å företag, vilka drivas under aktiebolagsform. Särskilt gruppen sågverk och hyvlerier inrymmer visserligen ett relativt stort antal företag, tillhörande andra ägarekategorier än aktiebolag. Dessa företag äro dock genomsnittligen av mindre storleksgrad. Deras samlade produktion når därför avsevärt lägre siffror än aktiebolagens. Företagens storlek är i genomsnitt större inom massa- och pappersindustrien än i sågverksindustrien, beroende bland annat på att den förra tillverkningen förutsätter

27 EkoEnAktie- Annat nomisk skild bolag bolag föreperson ning Sågverk och hyvlerier: antal företag omsättning i 1 000 kr. sysselsatta personer. . . Sågverks- o. snickerirörelse komb.: antal företag omsättning i 1 000 kr. sysselsatta personer. . .

1 769 453 440 36 477 223 546 13 686 6 254 26 900 2 053

102 869 208

16 2 068 370

5 116 20

71 130 6 511 23 107 1 173 3 516

31 3 273 385

2 146 27

1 979 84

1 12 2

17 9 563 1226

2 269 44

36 26 129 2 438

2 164 51

291 682 87

Tillv. av fanér o. pressade trä skivor: antal företag omsättning i 1 000 kr. sysselsatta personer. . . Träsliperier: antal företag omsättning i 1 000 kr. sysselsatta personer. . .

2 115 21

Sulfitfabriker: antal företag omsättning i 1 000 kr. sysselsatta personer. . .

45 486 173 887 110 11263

Sulfalfabriker: antal företag omsättning i 1 000 kr. sysselsatta personer. . .

20 51682 4 798

Pappersmassefabriker komb. med pappersbruk: antal företag omsättning i 1 000 kr sysselsatta personer Papp- och pappersbruk: antal företag. omsättning i 1 000 kr. sysselsatta personer . . .

Staten

Annan Kom- ägaremun kategori

1 310 57

18 82 450 6 173

5 60 2 049 161012 307 15 170

1 695 151

e n vidlyftigare o c h d y r b a r a r e m a s k i n e l l u t r u s t n i n g m e d d ä r a v f ö l j a n d e ö k a t k a p i t a l b e h o v . S å g v e r k s h a n t e r i n g e n b e d r i v e s d ä r e m o t av s t o r a s å v ä l s o m s m å f ö r e t a g . B l a n d d e s e n a r e k u n n a n ä m n a s s å d a n a , v i l k a för t i l l v e r k n i n g e n u t n y t t j a t r a n s p o r t a b l a cirkelsågar. B o r t s e t t från den u n d e r senaste å r e n tilltagande, vid dylika s å g a r u t ö v a d e f ö r ä d l i n g s v e r k s a m h e t e n , t o r d e u t v e c k l i n g e n efter h a n d h a v a i förel a g s h ä n s e e n d e m e d f ö r t e n k o n c e n t r a t i o n p å det s k o g s i n d u s t r i e l l a o m r å d e t . Utm ä r k a n d e för s å g v a r u - o c h m a s s a p r o d u k t i o n e n vid s t o r f ö r e t a g s y n e s v a r a , a t t b å d a d e s s a t i l l v e r k n i n g s g r e n a r ofta ä r o f ö r e n a d e i ett och s a m m a f ö r e t a g . Beträffande den organisatoriska företagskoncentrationens förlopp och omfattning s a k n a s u t g å n g s m a t e r i a l i d e n officiella s t a t i s t i k e n . U p p g i f t e r o m d e olika i n d u s t r i -

28 bolagen föreligga i diverse uppslagsböcker och kalendrar. Rörande sammanslutningar mellan nominellt skilda företag kan upplysning likväl icke erhållas utan särskild undersökning. Emellertid må nämnas, att inom massaindustrien på senaste tiden tillkommit två stora koncerner, nämligen svenska cellulosaaktiebolaget och aktiebolaget nordsvenska bruk. Dessa kontrollerar genom dotterbolag respektive utgör försäljningsorganisation för 25 cellulosafabriker och träsliperier samt 20 sågverk, vilka tillsammans svarat för omkring en tredjedel av pappersmasseproduktionen och omkring en femtedel av sågverksproduktionen inom landet. Samtliga ifrågavarande fabriker äro belägna i Norrland. Av denna landsdels pappersmasseoch sågverksproduktion hava omkring hälften respektive två femtedelar fallit inom de båda koncernernas intressesfär. Denna innesluter mera än halva arealen av samtliga i bolagshand liggande skogar. Den nutida sammanslutningslendensen inom näringslivet har vuxit utöver de nationella gränserna och resulterat i ett flertal internationella överenskommelser avseende reglering av produktion och utbud. Dylika avtal hava även förekommit inom skogsindustrierna med anslutning från svensk sida. Överenskommelserna torde i hög grad hava underlättats genom de föreningar, som finnas i olika länder mellan företagare i samma bransch. Flera sådana föreningar hava upprättats inom vår "räförädlingsverksamhet. Skogsindustriernas tekniska organisation och rationaliseringsarbetct. Såsom en allmän översikt av sågverks- och massaindustriernas utveckling i landet sedan tiden närmast före sistförflutna depression meddelas nedan vissa indextal för åren 1929 —1936, alltså en period som omspänner en konjunkturcykel. Indextalen äro i fråga om personal och drivkraft grundade på industristatistikens uppgifter och bygga beträffande produktionsvolymen på inom kommerskollegium verkställda beräkningar. Basår är 1935 ( = 100). Personal Drivkraft

Produktionsvolym

122 115 104 90 84 101 100 99

94 95 100 89 86 08 100 106

117 107 91 81 84 106 100 100

114 112 105 99 95 97 100 100

77 82 90 88 91 96 100 107

78 76 70 65 84 94 100 109

Å r

Sågverk och hyvlerier: 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

Förvaltnings-

Arbetar-

114 111 106 97 93 100 100 102 85 85 94 88 89 89 100 104

Massaindustri: 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

I det följande rörande industrien och exporten framlagda siffror hava förts fram så långt som möjligt. Då industristatistiken vart femte år göres utförligare, hava av denna anledning uppgifter för år 1935 i stor utsträckning använts.

'2'J

Vad beträffar sågverksindustrien, redovisas i industristatistiken för år 1935 1 469 (år 1936 1 516) självständiga sågverk och hyvlerier samt dessutom cirka 200 i samband med snickerirörclse o. dyl. drivna verk. Denna siffra inbegriper emellertid icke samtliga i landet befintliga anläggningar utan endast sådana, som redovisat ett produktvärde av minst 15 000 kronor respektive en förädlingslön av minst 4 000 kronor eller också minst 10 sysselsatta arbetare under någon del av året. Smärre sågverk, vilkas anlal torde vara väsentligt högre än ovan angivna siffra, ingå således ej i statistiken. Ur synpunkten av saluproduktionens redovisning torde dock denna omständighet ej spela någon större roll, enär med ovan angivna gränsdragning samtliga större sågverk och även flertalet klingsågar, vilkas tillverkning sker i kommersiell skala, torde ingå i statistiken. Sågverksindustriens lokala fördelning framgår i stora drag av nedanstående tablå, där förut nämnda 1 469 anläggningar med arbetare och saluproduktionens värde äro sammanförda för vissa huvuddelar av landet:

Norrland Mälar- och hjälmarlandskapen Östergötland och Småland Sydsverige Västergötland Värmland Dalarna Summa

Antal sågverk

Antal arbetare

Produktvärde 1 000 kr.

316 302 409 97 133 83 129 1 469

15 588 6 070 5 189 956 1 897 2 297 3 597

125 393 35 924 25 709 4 634 12 543 13 982 20 377

35 594

238 562

Av tablån framgår, att sågverksindustriens tyngdpunkt, om hänsyn tages till sysselsatta arbetare och produktionens storlek, är förlagd till Norrland. Omkring 44 procent av sågverksindustriens arbetarantal och över hälften av produktionens värde komma nämligen på denna landsdel. Mot dessa siffror svarar endast något över en femtedel av de redovisade anläggningarnas antal. Med ett nästan lika stort antal anläggningar följa närmast i storleksordningen mälar- och hjälmarlandskapen (Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Örebro och Västmanlands län) med 17 procent av arbetarantalet och 15 procent av produktvärdet. Det största antalet anläggningar, nära 28 procent av totalantalet, uppvisa Östergötland och Småland (vartill även förts Öland och Gotland), där småsågarna äro rikligast företrädda; omkring 15 procent av arbetarantalet och 11 procent av produktionen härröra från nämnda landskap. För en något mindre del av totalproduktionen, eller 8-5 procent, svarar Dalarna, varifrån nära 9 procent av anläggningarna och 10 procent av arbetarantalet redovisats. Därefter komma Värmland och Västergötland (inklusive Bohuslän) i ungefär samma storleksordning beträffande produktion och arbetarantal samt till sist Sydsverige (Blekinge, Skåne och Halland). Sågverkens storlek är mycket varierande såväl de olika landsdelarna emellan som inom var och en av dessa. Genomsnittliga arbetarantalet per arbetsställe är 1935 utgör 24, medan motsvarande siffror för de olika landsdelarna ställa sig sålunda: Norrland Dalarna Värmland Mälar- och hjälmarlänen

49 28 28 20

30 Västergötland Östergötland och Småland Sydsverige

14 13 10

Sågverkens fördelning på olika storleksgrupper, räknat efter antalet sysselsatta arbetare, framgår av följande tablå: Arbetsställen

Arbetare

Företag med ett arbetarantal av

t . o. m. 10 11— 50 5 1 — 100 101— 200 201— 500 501—1 000 Summa

antal

procent

antal

procent

747 599 55 35 31 2 1469

50-9 40-8 3-7 2-4 2-1 0-1

4 766 11 718 3 947 4 934 9 201 1 028

13-4 32-9 11-1 13-9 25-8 2-9

35 594

1000 Tablån visar de små anläggningarnas dominerande ställning vad beträffar antalet arbetsställen. Icke mindre än hälften av samtliga redovisade sågverk sysselsätta sålunda högst 10 arbetare, och vid 95 procent överstiger icke arbetarantalet 100. 57 procent av hela arbetarantalet äro sysselsatta vid anläggningar, tillhörande de tre lägsta storleksgrupperna (högst 100 arbetare). Storföretag med över 500 arbetare äro endast 2, ett i Västerbottens och ett i Norrbottens län. Till ytterligare belysning av sågverksindustriens storleksförhållanden inom skilda landsdelar kan nämnas, att av de 33 företag, som redovisat över 200 arbetare, 10 äro belägna i Västernorrlands län, 7 i Gävleborgs län, 5 i Norrbottens län, 4 i Västerbottens län, 2 i vartdera av Värmlands och Kopparbergs län samt 1 i vartdera av Uppsala, Göteborgs och Bohus samt Örebro län. Därest de i ovanstående tablå meddelade uppgifterna jämföras med liknande fördelningssiffror för tidigare är (numera publicerade vart femte år), framträder en stark ökning av den lägsta storleksgruppens relativa betydelse (dock till någon del beroende på ändringar i själva redovisningen) och en motsvarande tillbakagång för de högre storleksgrupperna. Jämfört med år 1913 har sålunda den procentiska andelen av antalet företag med högst 10 arbetare stigit från 35-4 till 50-9 procent. Antalet företag med 11—50 arbetare har sjunkit från 46-4 till 40-8 procent och övriga storleksklasser till och med 500 arbetare ungefär minskats till hälften, relativt taget. Antalet företag med över 500 arbetare uppgick år 1913 till 7, hade år 1920 sjunkit till 3 och håller sig sedan vid den nuvarande siffran. Nedanstående tablå åskådliggör den procentiska fördelningen på olika storleksgrupper av arbetarantalet, räknat i medeltal under verksamhetstiden för vissa år: Å r T. o. m. 10 arbetare. . . 1 1 — 50 5 1 — 100 101— 200 201— 500 501—1 000 Summa

6-0 24-8 13-7 17-0 28-3 10-2

9-3 29-8 14-9 19-4 22-8 3-8

6-6 25-7 13-0 20-9 31-3 2-5

10-0 28-7 13-2 17-6 27-6 2-9

13-4 32-9 111 13-9 25-8 2-9

31 Sågverksindustriens mekanisering belyses i stora drag av följande tablå, som utvisar storleken av den vid företagen använda drivkraften för omedelbar maskindrift (alltså ej generatordrift) dels totalt, dels i relation till antalet sysselsatta arbetare: Använd drivkraft i 1 000 n k r Å

Drivkraft per arbetare nkr

1913 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

totalt

därav elektrisk

totalt

därav elektrisk

106-7 184-5 185-5 195-4 174-8 167-5 190-7 195-4 207-7

21-9 94-1 96-2 112-3 103-4 101-9 112-2 115-1 125-4

2-4 4-2 4-5 5-2 5-4 5-5 5-3 5-5 5-9

0-5 2l 2-3 3-0 3-2 3-4 3-1 3-2 3-6

Ovan meddelade siffror vittna om en fortskridande mekanisering av driften. Sålunda har användningen av mekanisk drivkraft under åren mellan 1929 och 1936 ökats med nära 13 procent. Såsom framgår av tablån, härrör denna ökning uteslutande från en fortgående elektrifiering av driften. Den elektriska drivkraften har under ifrågavarande tid ökats med något över 33 procent och dess andel av samtlig inom sågverksindustrien använd drivkraft stigit från 51 till 60 procent. (Sågverkens förbrukning av elektrisk energi har i industristatistiken för år 1936 uppgivits till omkring 120 miljoner k W h ) . Ifrågavarande elektrifieringstendens kännetecknar framför allt de större företagen, medan de mindre anläggningarna i stor utsträckning använda olje- och andra värmemotorer såsom drivkraft. Antydda olikheter i elektrifieringsgrad åskådliggöras i nedanstående tablå, som även illustrerar olika grader av mekanisering över huvud, uttryckt i använd drivkraft per arbetsställe inom olika storleksklasser är 1935:

Företag med ett arbetarantal av

t. o. m. 100 101— 200 201—1 000

Elektrisk drivkraft i % av total drivkraft

Drivkraft (hkr) per arbetsställe

37-1 51-8 74-1

43-3 65-9 89-6

83 760 1 597

Ett mera påtagligt uttryck för den ökade mekaniseringen erhålles, om man sätter den använda drivkraften i relation till antalet sysselsatta arbetare. Man finner då, att drivkraften per arbetare stigit från 4-2 hkr år 1929 till 5-9 hkr år 1936, eller med 40 procent. Motsvarande relativtal för elektrisk drivkraft har stigit från 2-1 till 3-6 hkr per arbetare, eller med 71 procent. -—• Till ovanstående bör beaktas, att sågverksindustriens mekanisering i nutida bemärkelse sträcker sig avsevärt längre tillbaka i tiden än till det åberopade år 1929. Kriserna efter världskriget och arbetskraftens fördyring hava givit upphov till utomordentligt stora tekniska förbättringar, kanske speciellt med avseende på transportanordningarna inom verken. Från år 1913 till år 1936 h a r den mekaniska drivkraften stigit med över 100 000 hkr,

32 eller o m k r i n g 94 p r o c e n t . Samtidigt h a r den e l e k t r i s k a d r i v k r a f t e n n ä r a s e x d u b b lats, v a r i g e n o m dess p r o c e n t i s k a a n d e l h ö j t s frän 20-6 till 60-4. P a varje a r b e t a r e k o m n i o å r 1913 e n d a s t 2-4 h k r , v a r a v 0-5 h k r u t g j o r d e e l e k t r i s k d r i v k r a f t . V i d k o m m a n d e massaindustrien, f u n n o s enligt den officiella i n d u s t r i s t a t i s t i k e n å r 1935 i l a n d e t 97 p a p p e r s m a s s e f a b r i k e r , v a r a v 66 c e l l u l o s a f a b r i k e r och 3 1 t r ä s l i p e r i e r . D e s s a siffror o m f a t t a e n d a s t f r i s t å e n d e m a s s a f a b r i k e r m e n ej s å d a n a i k o m b i n a t i o n m e d p a p p e r s b r u k eller p a p p f a b r i k e r . M e d r ä k n a s ä v e n a n l ä g g n i n g a r a v s i s t n ä m n d a slag, k o m m e r m a n u p p till 93 c e l l u l o s a f a b r i k e r och 67 t r ä s l i p e r i e r . A n t a l e t f r i s t å e n d e p a p p e r s m a s s e f a b r i k e r u t g j o r d e å r 1936 94, d ä r a v 66 c e l l u l o s a f a b r i k e r o c h 28 t r ä s l i p e r i e r . F ö r s t n ä m n d a 97 f a b r i k e r s b e l ä g e n h e t f r a m g å r a v följande s a m m a n s t ä l l n i n g :

Cellulosafabriker

Träsliperier

L ä n

Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Hallands Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Summa

antal fabriker

antal arbetare

1 1 1 4 3 1 1 3

411 76 122 481 335 142 123 554

9 2

2 340 172

4 10 18 2 4 2 66

antal fabriker

antal arbetare

12 14

350 3 524 5 456 387 1 190 424

3 2 5 2 1 1 2 6 1 5 1

57 71 250 158 15 72 120 495 96 631 99

16 007

2 090

T a b l å n i l l u s t r e r a r d e t k ä n d a f ö r h å l l a n d e t , att m a s s a i n d u s t r i e n s t y n g d p u n k t ä r f ö r l a g d till N o r r l a n d l i k s o m i fråga o m s å g v e r k s r ö r e l s e n . D r y g t hälften a v a n t a l e t f a b r i k e r o c h o m k r i n g 70 p r o c e n t av a r b e t a r a n t a l e t k o m m a s å l u n d a p å d e f e m n o r r l a n d s l ä n e n . N ä r m a s t följer p å långt a v s t å n d V ä r m l a n d m e d 14 p r o c e n t a v f a b r i k e r n a o c h a r b e t a r a n t a l e t . I s m å l a n d s l ä n e n ä r o 10 f a b r i k e r b e l ä g n a m e d s a m m a n l a g t i n e m o t e t t 1 000-tal a r b e t a r e . A n d r a c e n t r a a v m i n d r e b e t y d e l s e ä r o V ä s t e r g ö t l a n d , Dalarna och Örebro län. E n successiv f ö r s k j u t n i n g n o r r u t h a r v a r i t ett k a r a k t e r i s t i s k t d r a g h o s m a s s a i n d u s t r i e n s u t v e c k l i n g s e d a n l ä n g tid tillbaka. Till b e l y s a n d e h ä r a v k a n n ä m n a s , a t t ä r 1913 n o r r l a n d s l ä n e n i n r y m d e e n d a s t o m k r i n g 35 p r o c e n t av r i k e t s m a s s a f a b r i k e r och 56 p r o c e n t a v d e r a s a r b e t a r a n t a l . I V ä r m l a n d voro s a m m a å r icke m i n d r e ä n 26 p r o c e n t a v a n t a l e t m a s s a f a b r i k e r b e l ä g n a o c h sysselsattes 17-5 p r o c e n t av a r b e t a r a n t a l e t . M a s s a f a b r i k e r n a s f ö r d e l n i n g efter storlek å r 1935 belyses av följande t a b l å :

33 Arbetsställen

Sysselsatta arbetare

Företag med ett arbetarantal av antal

procent

1 15 16 28 35 2

1-0 15-5 16-5 28-9 36-1 2-0

6 447 1 251 4 172 11 027 1 274

0-0 2-4 6-9 23-0 60-7 7-0

18 177

t. o. m. 10 11— 50 5 1 — loo 101— 200 2 0 1 — 500 501—1 000 Summa

antal

procent

Träsliperierna, som oftast drivas i mindre företagsenheter än cellulosafabrikerna, fördelade sig sålunda: Arbetsställen

Sysselsatta arbetare

Företag med ett arbetarantal av antal

procent

antal

procent

1 14 8 8

3-2 45-2 25-8 25-8

6 407 641 1036

0-3 19-5 30-7 49-5

2 090

t. o. m. 10 1 1 — 50 51—100 101—200 Summa

Av de 37 fabrikerna, som år 1935 sysselsatte över 200 arbetare, äro 13 belägna i Västernorrlands län, 10 i Gävleborgs, 6 i Värmlands, 4 i Västerbottens samt 1 i vartdera av Uppsala, Älvsborgs, Jämtlands och Norrbottens län. Förändringarna av arbetsstyrkans fördelning på olika storleksgrupper visas nedan: År

11— 50 5 1 — 100 101— 200 201— 500 501—1 000 Summa

0-6 9-8 12-7 32-4 44-5

0-0 3-2 7-1 18-8 61-1 9-8

0-0 2-4 6-9 23-0 60-7 7-0

100-0

De förskjutningar, som framträda i ovanstående siffror, böra ses mot bakgrunden av en fortlöpande driftskoncentration vid träsliperierna till större företagsenheter samt den snabba frammarschen av cellulosaindustrien med dess i regel större företag. Sålunda funnos år 1914 i landet 59 sliperier respektive 60 cellulosafabriker. Åren 1935 och 1936 voro, som nyss nämnts, motsvarande tal 31 respektive 28 sliperier och, för ettvart av dessa år, 66 cellulosafabriker. Genomsnittliga antalet sysselsatta arbetare per företag har från år 1914 till år 1935 stigit från 37 till 67 vid träsliperierna och från 168 till 244 vid cellulosafabrikerna. Samtidigt med den ovan antydda driftskoncentrationen har en alltjämt stegrad mekanisering av massaindustrien pågått. Uppgifter om använd drivkraft för ome3—817498

34 delbar maskindrift jämte relativtal, visande mekaniseringens och elektrifieringens styrka vid skilda tidpunkter, äro sammanställda i följande tablå:

Å r

1913 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

Använd drivkraft i 1 000 hkr

Drivkraft per arbetare hkr

total

därav elektrisk

total

därav elektrisk

141-0 297-2 319-0 347-7 341-1 354-5 372-5 387-5 415-8

72-8 242-6 264-7 297-1 297-0 309-1 330-1 348-3 383-3

11-5 14-9 16-1 18-6 19-1 20-6 21-0 21-3 22-9

5-9 12-2 13-4 15-9 16-6 17-9 18-6 19-2 21-1

Tablån utvisar för massaindustrien en mekaniseringsprocess i ännu kraftigare tempo än som i det föregående konstaterades för sågverksindustrien. Absolut laget har sålunda den använda mekaniska drivkraften sedan år 1913 ökats med omkring 195 procent. Liksom fallet var med sågverksindustrien sammanhänger denna ökning med den fortgående elektrifieringen av driften. Medan år 1913 endast inemot 52 procent av hela den inom massaindustrien använda direkta drivkraften uttogs genom elektriska motorer, var år 1936 motsvarande siffra 92 procent. Industriens elektrifiering kan således nu sägas vara tämligen fullständigt genomförd. Uttryckes mekaniseringen mera exakt genom att den använda drivkraften sättes i relation till antalet sysselsatta arbetare, finner man en ökning från år 1913 till år 1936 med nära 100 procent. I industristatistiken redovisas år 1935 75 samt år 1936 76 pappersbruk och pappfabriker jämte en till samma industrigrupp förd vulkanfiberfabrik. De år 1935 redovisade anläggningarnas lokala fördelning framgår av nedanstående uppgifter:

Mälar- och hjälmarlandskapen Sydsverige

Summa

Antal fabriker

Antal arbetare

Produktvärde 1 000 kr.

10 23 5 19 14 5

2 095 4 883 979 4 952 2 096 2 103

26 030 55 240 6 610 50 942 26 845 27 430

17 108

193 097

Av tablån framgår, att den svenska pappersindustrien huvudsakligen är lokaliserad till södra och mellersta Sverige i olikhet med vad förhållandet är i fråga om massaoch sågverksindustrierna. Det bör nämnas, att vissa av de norrländska cellulosafabrikerna under senare år kombinerats med pappersbruk, vilka icke äro medräknade i sammanställningen ovan. Pappersindustriens fördelning efter storlek, mätt genom arbetarantalet, år 1935 belyses i tablån överst å sid. 35.

35 Företag med ett arbetarantal av

t. o. m. 10 11— 50 5 1 — 100 101— 200 201— 500 501—1 000 över 1 000 Summa

Arbetsställen

Sysselsatt a arbetare

antal

procent

antal

procent

13 9 21 25 7 1

17-1 11-9 27-6 32-9 9-2 1-3

420 666 3 025 7 728 4-193 1 076

2-4 3-9 17-7 45-2 24-5 6-3

17 108

1000 De 8 fabrikerna med över 500 arbetare voro belägna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Göteborgs och Bohus (2), Älvsborgs och Kopparbergs (2) län. Nämnda fabriker sysselsatte inemot en tredjedel av hela industrigruppens arbetarantal. Nedanstående tablå visar inträdda förändringar av arbetarstyrkans procentuella fördelning på olika storleksgrupper: År

1 000 Summa

0-4 2-9 10-1 16-0 49-8 20-8

0-1 1-9 5-1 16-3 41-1 35-5

2-4 3-9 17-7 45-2 24-5 6-3 1000

Siffrorna visa en tydlig förskjutning sedan tiden före världskriget till förmån för de högre storleksklasserna. Bl. a. hade den lägsta storleksgruppen år 1935 helt bortfallit. De större företagens ökade betydelse framträder även vid en jämförelse mellan genomsnittliga antalet sysselsatta arbetare per företag nu och före kriget. År 1913 var sålunda nämnda antal 165 men hade är 1935 stigit till 225. För att belysa pappersindustriens mekanisering äro i nedanstående tablå sammanställda uppgifter om använd drivkraft för omedelbar maskindrift jämte den uträknade drivkraften per arbetare vid skilda tidpunkter: Använd drivkraft i 1 000 hkr Å

1913 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

Drivkraft per arbetare hkr

r totat

därav elektrisk

total

därav elektrisk

116-0 276-9 290-7 316-6 329-7 331-8 338-3 359-4 374-5

55-7 223-6 231-3 261-8 273-7 275-2 282-0 304-1 319-5

10-3 16-2 16-9 18-5 19-7 20-3 20-3 21-0 21-5

5-0 12-7 13-5 15-3 16-4 16-9 16-9 17-8 18-3

36 Såsom framgår av tablån, har den använda mekaniska drivkraften sedan år 1913 ökats med över 220 procent. Pappersindustriens mekanisering har sålunda varit ännu kraftigare än den som förut konstaterats i fråga om pappersmasseindustrien. Liksom kunde konstateras med hänsyn till sistnämnda industrigren, framgår vidare av tablåns siffror, att även pappersindustriens mekanisering sammanhänger med driftens fortgående elektrifiering. Medan sålunda år 1913 icke fullt hälften av pappersbrukens drivkraft uttogs genom elektriska motorer, hade år 1936 den elektriska drivkraftens andel stigit till 85 procent. År 1936 redovisas i industristatistiken 1 478 snickeri- och möbelfabriker med sammanlagt 22 016 arbetare, varjämte snickeritillverkning förekom vid cirka 200 fabriker, som redovisas under andra industrigrupper. Rena hantverks- och småföretag äro icke här inräknade (jfr sid. 29). Anläggningarna äro spridda över hela landet med mera betydande centra i Småland och Västergötland, vilka båda landskap tillsammans rymma omkring hälften av hela industrigruppen. Verksamheten bedrives i övervägande grad vid mindre företag. År 1935 funnos sålunda endast 13 företag med mera än 100 arbetare. Mekaniseringen är i jämförelse med övriga träförädlande industrier av relativt obetydlig omfattning. Den använda drivkraften uppgick ar 1936 till 54 858 hkr, varav 40 354, eller 73-5 procent, alstrades av elektriska motorer. Bland övriga viktigare träförbrukande industrier nämndes inledningsvis kryssfanér- och wallboardindustrierna. Båda dessa hava tack vare ökad användning av deras produkter huvudsakligen på byggnadsmarknaden hastigt undergått en stark utveckling. År 1936 redovisades 15 fanérfabriker med sammanlagt 953 arbetare och 5 fristående wallboardfabriker med 777 arbetare (dessutom förekom wallboardtillverkning vid ytterligare 4 fabriker, som i statistiken förts till andra industrigrupper). De viktigaste kryssfanérfabrikerna äro belägna inom Gävleborgs, Västernorrlands och Värmlands län. Wallboardtillverkningen, som drives i intimt samband med sågverksindustrien, är likaledes i huvudsak lokaliserad till norra Sverige. Drivkraften har för fanérfabrikerna uppgivits till 3 809 hkr och för wallboardfabrikerna till 13 946 hkr. Skogsindustriernas produktion och dess avsättning. Tillverkningen inom sågverksindustrien av vissa viktigare slag av trävaror under ett antal år har efter den officiella industristatistiken sammanställts i nedanstående tabell. Produktionen vid den mängd småsågar, som ej äro redovisade i statistiken, torde vara av ej obetydlig omfattning åtminstone tidtals men kan ej statistiskt bestämmas.

1913 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

Ohyvlade plankor etc.

4 694 4 793 4 503 4 054 3 411 3 011 3 089 4 268 3 747 3 624

Hyvlade bräder

Lådämnen

0 0 0

1 210 1 649 1 666 1 575 1 529 1411 1 538 1 795 1 881 1 980

303 489 558 501 405 337 332 329 345 344

Stav

189 135 176 177 99 30 23 25 38 45

En sammanfattande bild av sågverksindustriens produktionsutveckling under senare år meddelades i tablån å sid. 28, där vissa indextal berörande produktions-

37 volym, personal och drivkraft sammanställts. Enligt dessa uppgifter skulle sågverkens produktionsvolym sedan år 1929 hava sjunkit med cirka 14 procent. Sammanlagda värdet av under år 1936 framställda sågverksprodukter har uppgivits till omkring 260 miljoner kronor. Exporten av sågverksprodukter intager en framstående plats i den svenska utrikeshandeln. I hög grad beroende av rådande konjunkturer på världsmarknaden har denna export under de senaste årtiondena varit underkastad betydande växlingar. Nedan hava de viktigaste exportsiffrorna sammanställts för vissa ur jämförelsesynpunkt betydelsefulla år: Ohyvlade plankor etc.

Hyvlade bräder

Stav

Lådämnen

1 000 m 3 :

1913 1928 1935 1936 1937 (prel.)

3 938 3 436 2 398 2 731 2 832

685 1 038 863 992 885

1913 1928 1935 1936

83-9 71-7 64-0 75-4

procent av produktionen: 56-6 89-1 62-9 74-8 45-9 73-3 50-1 68-0

270 366 253 234 311

161 112 31 35 36 85-2 83-0 81-6 77-8

Förutom sågverksprodukter exporteras från Sverige betydande mängder oarbetade och bilade trävaror, såsom gruvstolpar, sliprar, spärrar, bjälkar och timmer. Värdet av utförda sågade, hyvlade, oarbetade och bilade trävaror uppgick år 1928 till 296 miljoner kronor; det utgjorde år 1937 något över 240 miljoner kronor, vilket belopp motsvarar cirka 12 procent av årets totala exportvärde, över 70 procent av hela trävaruexporten beräknas härröra från Norrland där, som förut visats, den större trävaruindustrien har sin tyngdpunkt förlagd, övervägande delen av de mellan- och sydsvenska företagen tillgodoser huvudsakligen lokala behov. För bedömande av den inhemska trävaruförbrukningens storlek saknas direkt statistiskt material. Utgår man frän de förut meddelade produktions- och exportsiffrorna, skulle den statistiskt åtkomliga förbrukningen av sågade och hyvlade trävaror inom landet hava ungefär fördubblats från år 1913 till år 1935. Pappersmasseindustriens tillverkningskvantiteter under senare år och år 1913 äro sammanställda nedan: Å

Slipmassa

Sulfitmassa 10C 0

1913 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 (prel.')

326 658 577 549 498 611 668 672 675 734

ton

(torr 705 1 232 1 231 1 037 876 1 182 1 303 1 355 1458 1636

Sulfatmassa vikt) 155 650 623 612 622 770 898 947 1 047 1 154

38 Sedan tiden närmast före världskriget har sålunda produktionen av slipmassa och sulfitcellulosa betydligt mer än fördubblats, medan för sulfatmassa mer än sjudubbling föreligger. Även i jämförelse med år 1929, närmast föregående toppar i produktionshänseende, kan en ej obetydlig produktionsökning antecknas, i det totalkvantiteten tillverkad massa ökats med 39 procent. Sistnämnda ökning härrör till största delen från sulfatmassan, varav tillverkningen sedan år 1929 ökats med nära 78 procent. Det sammanlagda värdet av under år 1936 tillverkad pappersmassa har uppgivits till 391 miljoner kronor. Därjämte framställdes biprodukter (främst sulfitsprit) till ett värde av nära 10 miljoner kronor. De ovan angivna kvantiteterna avse totala årsproduktionen, alltså även de kvantiteter, som framställts vid pappersbruk med egna massafabriker. Huvudparten av de fristående massafabrikernas produktion går på export. Huru exporten av pappersmassa utvecklats under senaste år och i jämförelse med förkrigsförhållandena visas i tablån härefter, där även exportens relativa andel av produktionen angives (samtliga kvantiteter äro uttryckta i torr vikt): Slipmassa Å

1913 1929 1933 1934 1935 1936 1937 (prel.)

Sulfitmassa

Sulfatmassa

1000 ton

% av prod.

1000 ton

% av prod.

1 000 ton

% av prod.

191 337 314 320 314 315 353

58-6 51-2 51-4 47-9 46-7 46-8 48-1

558 946 942 969 1032 1 160 1303

79-1 76-7 79-7 74-4 75-9 79-6 79-6

98 506 660 712 738 805 897

63-2 77-8 85-7 79-3 77-9 76-9 77-7

Exporten representerar alltså under senare år omkring tre fjärdedelar av den totala pappersmassetillverkningen. Värdet av exporten uppgick år 1937 till 416 miljoner kronor eller 21 procent av samma års totala exportvärde. Pappersmasseoch sågverksindustrierna svara alltså tillsammans för ungefär en tredjedel av landets export efter värde räknat. De svenska pappers- och pappfabrikernas förbrukning av pappersmassa redovisas från och med år 1935 i industristatistiken och uppgavs nämnda år samt år 1936 till följande kvantiteter: År 1935 År 1936 1 000 ton Slipmassa 343 342 Sulfitmassa 316 316 Sulfatmassa 200 241 Annan (inkl. kvistmassa) 6 7 Som synes överensstämma dessa på direkta uppgifter byggda siffror synnerligen väl med dem man erhåller genom att draga exporten från produktionen. Pappersbrukens och pappfabrikernas produktion år 1913 och under senaste konjunkturcykel belyses i sina huvuddrag i tablån å nästa sida. Sedan tiden före världskriget har produktionen av papp och papper i det närmaste tredubblats. Sammanlagda värdet av 1936 års tillverkningar har uppgivits till 204 miljoner kronor. De viktigaste slagen av tillverkat papper äro tidnings- och omslagspapper, varav tillverkningskvantiteterna år 1937 uppgingo till 283 200 respektive 389 000 ton, d. v. s. tillsammans nära 80 procent av den totala pappersproduktionen.

39 Papp

Papper Å r 1 000 ton 1913

48-6 100-3 97-8 74-0 75-8 82-6 97-1 112-9 116-1 134-5

284-4 619-6 559-1 623-5 614-5 637-9 694-0 751-6 779-0 852-9

1930 1931 1933

1937 (prel.)

En betydande del av den svenska pappersproduktionen exporteras till främmande länder, som utvisas av nedanstående tablå, där exportsiffror för ett antal år äro sammanställda beträffande dels den totala pappersexporten, dels de båda förnämsta exportposterna, nämligen tidnings- och omslagspapper: Å r

Samtliga pappersslag

Tidningspapper

Omslagspapper

1 000 ton % av prod. 1 000 ton % av prod. 1 000 ton % av prod. 1913 1929 1936. . 1937 (prel.)

192-0 446-8 526-4 570-3

67-5 72-1 67-6 66-9

61-7 197-9 180-1 197-8

66-5 77-2 68-3 69-8

109-2 216-8 294-3 320-4

86-0 87-4 82-9 82-4

Såsom framgår av tablån, exporteras omkring två tredjedelar av Sveriges totala pappersproduktion. Värdet av denna export uppgick år 1937 till 141 miljoner kronor, vilket belopp motsvarar cirka 7 procent av årets totala exportvärde. Av papp exporterades år 1937 omkring 70 000 ton till ett värde av 15-6 miljoner kronor. Sedan tiden före kriget har pappersexporten kvantitativt nästan tredubblats. Snickerifabrikernas tillverkningar redovisas för år 1936 med ett värde av 140-6 miljoner kronor. De viktigaste tillverkningsslagen voro möbler, byggnadssnickerier och inredningssnickerier med 57-9, 54-6 respektive 10-8 miljoner kronor. Bland byggnadssnickerier äro, förutom annat, inräknade monteringsfärdiga trähus, varav tillverkningen under senare år nått avsevärd omfattning; år 1936 tillverkades sålunda 4 093 hus med ett värde av 17-6 miljoner kronor. Produktionen avsattes i huvudsak på den inhemska marknaden, men export förekommer i någon utsträckning, särskilt av byggnadsmaterial. År 1937 exporterades för omkring 10 miljoner kronor snickeriarbeten, varav cirka 4 miljoner kronor avse byggnadsmaterial. Tillverkningen vid kryssfanérfabrikerna uppgick år 1936 till 22 259 ton med ett värde av 8-2 miljoner kronor och år 1937 enligt preliminär beräkning till 26 900 ton. År 1931, då nämnda produkt första gången specificeras i statistiken, redovisades 12 708 ton med ett värde av 4-6 miljoner kronor. Av produktionen exporterades år 1936 8 532 ton, eller 38 procent. År 1937 hade exportsiffran sjunkit till 8 373 ton. Wallboardtillverkning redovisades likaledes först år 1931 i statistiken, vilket också är ett av de första år sådan tillverkning förekom i vårt land. Nämnda år uppgick produktionen av träfiberplattor till 15 579 ton med ett värde av 4-8 miljoner kronor. Tillverkningen har sedan snabbt stigit för varje år och utgjorde år 1936 63 056 ton med ett värde av 16-4 miljoner kronor. För år 1937 uppgives preliminärt 84 360 ton.

40 U t f ö r s e l n a v t r ä f i b e r p l a t t o r r e d o v i s a s s ä r s k i l t i s t a t i s t i k e n först å r 1934, d å e x p o r t e n u t g j o r d e 13 737 t o n . År 1936 steg e x p o r t k v a n t i t e t e n till 18 983 l o n m e d ett v ä r d e av 7-1 m i l j o n e r k r o n o r o c h a r 1937 till 23 662 t o n m e d ett v ä r d e av 8-1 m i l j o n e r k r o n o r . Sysselsättningen inom skogsnäringen. Arbetet i skogarna, som huvudsakligen b e s t å r a v a v v e r k n i n g a r i en eller a n n a n f o r m s a m t d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e sysslor, b e d r i v e s för g a g n v i r k e s u t t a g e t till helt ö v e r v ä g a n d e del u n d e r v i n t e r h a l v å r e t . Särskilt är detta förhållandet i Norrland och n o r r a Svealand. Sedan utstämpling a v d e n för a v v e r k n i n g t i l l ä r n a d e skogen ägt r u m o c h d r i v n i n g s a r b e t e t i ö v r i g t förb e r e t t s , p å b ö r j a s i d e s s a t r a k t e r h u g g n i n g o c h f r a m f o r s l i n g , så s n a r t v i n t e r k ö r s l o r ä r o m ö j l i g a , vilket m e s t a d e l s i n t r ä f f a r i slutet a v n o v e m b e r eller b ö r j a n a v d e c e m b e r . V i n t e r d r i v n i n g a r n a b e r ä k n a s i m e d e l t a l k u n n a p å g å u n d e r 17 v e c k o r , eller 4 m å n a d e r . F ö r h å l l a n d e n a h ä r u t i n n a n skifta m e l l a n o l i k a l a n d s d e l a r och k u n n a ä v e n för e n o c h s a m m a t r a k t v ä x l a för skilda år. E f t e r i f r å g a v a r a n d e a r b e t e n s a v s l u t a n d e i n t r ä d e r e n v i l o p a u s till islossningens b ö r j a n , d å f l o t t n i n g e n k a n i g å n g s ä t t a s . D e n n a a r b e t s p e r i o d ä r till sin o m f a t t n i n g s y n n e r l i g e n f ö r ä n d e r l i g och s t r ä c k e r sig s t u n d o m — vid h u v u d v a t t e n d r a g e n s skiljeställen — l å n g t f r a m p å s e n h ö s t e n . I s ö d r a Sverige b e g r ä n s a s v i n t e r a r b e t e t g e n o m a t t m a n d ä r i viss u t s t r ä c k n i n g u t t a g e r k l e n v i r k e s s o r t i m e n t j ä m v ä l u n d e r s o m m a r h a l v å r e t . Även i N o r r l a n d f ö r e k o m m e r d e t t a p å s i n a h å l l . F ö r u t o m d r i v n i n g s a r b e t e n och f l o t t n i n g e r b j u d e r s k o g s h a n t e r i n g e n åtskilliga s y s s e l s ä t t n i n g a r a v a n n a t slag u n d e r s k i l d a d e l a r a v året, s å s o m s k o g s v å r d a n d e gallringar i yngre bestånd, hyggesvård, skogsodlingsåtgärder, kolning m. m. I d e n m å n s k o g s b r u k e t får en m e r a intensiv p r ä g e l ö k a s a r b e t s å t g å n g e n s o m m a r tid, o c h b l i r s o m följd d ä r a v s y s s e l s ä t t n i n g e n j ä m n a r e fördelad över a r e t . U n d e r d e t s e n a s t e å r t i o n d e t t o r d e o c k h a v a f r a m t r ä t t ett allt s t a r k a r e b e h o v a v å r s a r b e t a r e i n o m s k o g s b r u k e t . D e n n a ö k n i n g s y n e s d o c k hittills icke h a v a m e d f ö r t n å g o n m e r a p å t a g l i g m i n s k n i n g a v a r b e t s k r a f t b e h o v e t u n d e r v i n t e r n . Detta h a r t i d i g a r e i allt v ä s e n t l i g t tillgodosetts a v a r b e t s k r a f t , s o m j o r d b r u k e t a v l ä m n a t . U p p k o m s t e n av en förhållandevis stor specialiserad skogsarbetarekår h a r emellertid i södra och m e l l e r s t a d e l a r n a a v l a n d e t i viss m å n ö k a t k o n k u r r e n s e n o m a r b e t s t i l l f ä l l e n a i n o m s k o g s b r u k e t u n d e r v i n t e r n . Av n e d a n s t å e n d e , från u n d e r s ö k n i n g e n a n g å e n d e s k o g s bygdens försörjningsproblem h ä m t a d e sammanställning k a n utläsas, att även i det n o r d s v e n s k a s k o g s o m r å d e t (av s o c i a l s t y r e l s e n s a m m a n f a t t n i n g s v i s b e n ä m n t N o r d sverige) e n b e t y d a n d e del a v s k o g s a r b e t e t u t f ö r e s a v p e r s o n e r , s o m i c k e ä r o a n k n u t n a till d e t e g e n t l i g a j o r d b r u k e t ; u p p g i f t e r n a a v s e f ö r h å l l a n d e n a u n d e r v å r e n 1 9 3 4 — v å r e n 1935. I procent av samtliga skogsarbetare i förtjänstarbete

Värmlands (del av) Örebro och Västmanlands av) Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

Hemmansägare

Hemmansägaresöner

Arrendatorer

26-6

21-8

12-4

8-4

16-4

14-4

14-7 26-1 18-6 19-7 19-2 35-5 26-1

10-7 25-6 15-9 18-5 19-5 32-9 26-0

21-1 6-9 7-3 11-2 7-9 5-7 7-2

11-0 5-7 6-8 11-0 9-2 3-9 7-2

24-0 11-5 20-6 13-6 17-2 6-4 11-S

18-5 24-2 30-8 26-0 27-0 15-6 21-7

24-5

22-6

8-7

7-4

14-2

(delar

Nordsverige

iVrrcn- Arbetare Lösdator- med eget arbetare söner hem

41 Efterföljande uppgifter rörande den procentuella fördelningen på årets månader av samtliga dagsverken vid skogsarbete och flottning — beträffande Nordsverige framlagda av socialstyrelsen samt i övrigt av arbetslöshetsutredningen i samarbete med 1928 års skogsvårdskommitté —• åskådliggör det under året varierande arbetskraftsbehovet inom skogsbruket samt olikheterna härutinnan mellan skilda delar av landet: J a n . Febr. Mars April Maj Nordsverige därav: jordbrukare och deras söner. . . . fast anställda skogsarbetare.. lös- och övriga arbetare

Juni

Juli

Aug. Sept. Okt. Nov. Dec.

15-2

15-7

11-9

6-0

5-9

6-2

4-7

4-6

5-0

5-3

7-8

11-7

17-6

12-9

5-4

4-9

5-2

3-5

3-4

4-0

4-4

7-8

13-3

8-6

8-7

8-5

8-4

8-5

8-3

8-0

8-2

8-3

8-5

14-7

15-6

11-8

5-9

6-2

6-6

5-1

4-8

5-1

5-4

7-6

11-2

Svealand (exkl. Kopparbergs län)

16-7

13-9

6-3

6-6

5-1

4-2

4-1

4-2

4-7

8-1

9-4

Götaland

17-1

22-0

18-3

8-8

4-2

5-5

3-3

2-3

1-5

2-6

4-8

9-6

Givet är att sistberörda förhållanden uppvisa skiljaktigheter för skogar, tillhörande olika kategorier av ägare, och för olika grupper av skogsarbetare. För statens och bolagens skogar är sålunda fördelningen över året i stort sett jämnare än för bonde- och godsskogarna. De fast anställda skogs- och flottningsarbetarna hava självfallet en relativt jämn sysselsättning året om till skillnad från övriga grupper, för vilka skogsbrukets säsongkaraktär är starkt utpräglad. Det senare är framför allt fallet beträffande de skogsarbetande jordbrukarna och deras söner. Uppskattning av arbetskraftåtgången inom skogsbruket, inklusive flottning m. m., under åren 1929—1932 har utförts av 1931 års skogssakkunniga. Resultaten av dessa starkt approximativa beräkningar, kompletterade för de senaste åren, framläggas i tabellen överst å nästa sida. Enligt de anförda siffrorna skulle icke mindre än cirka 90 procent av den beräknade arbetskraftåtgången hänföra sig till avverkningsarbeten (inklusive flottning och kolning). Arbetsåtgangen vid dessa är betingad av, bland annat, den omfattning, i vilken barkning av virket sker. Hänsyn bör även tagas till att arbetsprestationerna i och för sig kunna växla i skilda landsdelar. De torde exempelvis i allmänhet vara lägre inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker än inom Norrland i övrigt, sammanhängande med, förutom annat, ofta rådande större avverkningssvårigheter i övre Norrlands inland. Trots de skiljaktigheter, som sålunda kunde antagas i nämnda hänseende föreligga mellan olika trakter, visar en av skogsindustrisakkunniga verkställd undersökning, att arbetsåtgången per m 3 gagnvirke skiftar jämförelsevis obetydligt för de olika flodområdena (0-85—0-95 dagsverken). I medeltal uppgår den till 0-9 dagsverken. Vad beträffar antalet i skogsbruket sysselsatta personer, är detta endast uppskattningsvis känt. Folkräkningarna kunna allenast lämna vissa minimisiffror till belysande av skogsbrukets roll inom folkförsörjningen. Räkningarna observera nämligen vid yrkesgrupperingen uteslutande den huvudsakliga sysselsättningen och ange därför blott antalet av dem, som haft skogsarbete till huvudyrke. Inom yrkesgruppen skogsbruk redovisades av 1930 års folkräkning inalles 87 300 yrkesutövare,

42 Antal mansdagsverken i miljoner Avverkningsarbeten

Föryngrings-, dikningsm. fl. arbeten

Summa

21-6 15-7 37-3

1-8 2-1 3-6

23-1 17-8 40-9

17-8 13-6 31-4

1-5 2-3 3-8

19-3 15-9 35-2

16-4 12-7 29-1

1-5 2-3 3-8

17-9 15-0 32-9

1933: Norrland och Dalarna Landet i övrigt Hela landet

19-3 13-2 32-5

1-8 2-6 4-4

21-1 15-8 36-9

1934: Norrland och Dalarna Landet i övrigt Hela landet

21-8 15-5 37-3

1-9 2-4 4-3

23-7 17-9 41-6

21-5 15-5 37-0

1-9 2-3 4-2

23-4 17-8 41-2

22-0 15-5 37-5

1-8 2-2 4-0

23-8 17-7 41-5

22-9 15-9 38-8

1-6 2-1 3-7

24-5 18-0 42-5

1929—30:

Hela landet 1931: Norrland och Dalarna

1932:

1935: Norrland och Dalarna Hela landet 1936:

1937: Norrland och Dalarna

varav i Nordsverige 70 000. Bland dessa äro icke inräknade de stora grupper med skogsarbete sysselsatta personer, som vid folkräkningen hänföras till hemmansägare och andra jordbrukare av skilda slag. Arbetslöshetsutredningen kom vid sina undersökningar fram till ett genomsnittligt årsbehov av 185 000 skogsarbetare, med högsta antalet i februari med 390 000 och lägsta antalet i september, 84 000. För Norrland och Dalarna beräknades ett genomsnittligt årsbehov av 92 000 skogsarbetare, ett högsta antal av 170 000, i februari, samt ett lägsta antal av 48 000, i oktober. Arbetslöshetsutredningens siffror torde närmast gälla åren 1925—1928. Med ledning av den beräknade arbetskraftåtgången och med i övrigt samma förutsättningar som arbetslöshetsutredningen har en kalkyl avseende åren 1934—1937 givit till resultat ett årsbehov av genomsnittligen ungefär 170 000 arbetare totaliter. I samband med undersökningen rörande skogsbygdens arbets- och levnadsvillkor har antalet skogsarbetare i Nordsverige, dock ej sådana sysselsatta i egen skog med avverkning för husbehov, skogskulturåtgärder o. dyl., anslagits till 145 000 (våren 1934—våren 1935), motsvarande 10 procent av hela folkmängden pä landsbygden

43 inom området samt 20 procent av befolkningen därstädes enbart inom yrkesgruppen jordbruk med binäringar. På 100 hushåll kommo i genomsnitt drygt 80 skogsarbetare. Socialstyrelsens undersökning rörande skogsbygdens arbets- och levnadsvillkor redovisar de av nyssnämnda 145 000 skogsarbetare under omförmätda tolvmånadersperiod utgjorda dagsverkena i skogs- och flottningsarbete med drygt 11 miljoner, motsvarande i stort genomsnitt tre månaders arbete på varje skogsarbetare. Antalet dagsverken i medeltal per skogsarbetare i olika socialgrupper framgår av nedanstående tablå:

L ä n

Hemmansägare och deras söner

Värmlands (del a v ) . . . Örebro o. Västmanlands (delar a v ) . . . . Kopparbergs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Nordsverige

Arrendatorer Arbetare med egna hem och och deras Lösarbetare fasta skogssöner arbetare

Samtliga

52 53 49 54 70 71 78

136 101 108 79 87 83 100

146 143 113 88 92 92 96

85 81 85 78 86 88 100

108 76 81 70 81 76 88

78 Av socialstyrelsen har i fråga om skogsarbetarna i Nordsverige jämväl framlagts uppgifter om arbetsperiodernas längd inom olika förekommande sysselsättningar och yrken. Ur materialet, som grundar sig på en bearbetning av olycksfallsstatistik, må anföras följande data, avseende genomsnittligt antal lönearbetsdagar för samtliga skogsarbetarkategorier vid en del sysselsättningar (aren 1933 och 1934): Värml., Örebro Väso. Väst- Kop- Gävle- ter- J ä m t parmanborgs norr- lands bergs lands län län lands län län län (delar av) Samtliga skogsarbetare: Skogsarbete därav vid avverkning: huggning körning Flottningsarbete Jordbruksf! e g * n t k o s t arbete (hos J f betsgivares , . t kost ' (oavsett löneform Vägarbete Sågverks- och stuveriarbete . . Byggnads- o. snickeriarbete... Reservarbete övrigt arbete (hos andra) . . . . Eget förvärvsarbete

VäSterbottens län

NorrNordbottens sverige län

126-9

116-6

103-8

101-4

96-3

99-3

96-9

105-9

57-4 64-4 40-0 77-9

60-2 60-5 37-3 69-2

54-7 55-9 50-2 72-8

67-1 64-7 32-9 54-6

67-8 68-4 28-0 41-4

67-0 62-8 30-6 47-9

67-8 67-5 35-4 41-6

63-9 63-0 34-8 58-5

142-5 112-8 71-5

157-4 103-3 53-3 83-0 41-6 68-1 67-3 91-1

120-2 98-1 60-2 60-6 49-5 65-1 71-2 70-4

105-2 77-6 57-4 82-3 57-6 85-6 63-3 65-3

105-9 76-1 57-3 70-6 57-3 81-2 61-0 69-3

114-1 74-9 48-7 89-1 60-7 82-8 66-3 92-1

93-6 61-8 49-4 57-6 50-7 85-3 73-7 71-4

119-3 87-3 54-4 74-1 54-3 81-0 66-4 74-7

60-7 92-1 63-3

41 P å varje s k o g s a r b e t a r e i n o r r a Sverige k o m m e r s å l u n d a enligt d e n n a u n d e r s ö k n i n g , v a r s r e s u l t a t h ä r u t i n n a n n å g o t a v v i k e r f r å n d e n n y s s n ä m n d a , i m e d e l t a l 106 a r b e t s d a g a r u t f ö r d a vid s k o g s a r b e t e n a v olika slag. U p p g i f t e n a v s e r visserligen å t m i n s t o n e delvis en tid, d å s k o g s b r u k e t h a d e s t a r k k ä n n i n g a v d e n e k o n o m i s k a d e p r e s s i o n e n o c h s k o g s a r b e t e n a d ä r f ö r ej d r e v o s i m e r a n o r m a l o m f a t t n i n g . T r o t s d e t t a a n s e s n ä m n d a m e d e l t a l t r o l i g e n v a r a h ö g r e ä n d e t f a k t i s k a vid n o r m a l a f ö r h å l l a n d e n , e n ä r i u n d e r s ö k n i n g s m a t e r i a l e t h e m m a n s ä g a r n a , vilka p l ä g a h a v a s k o g s a r b e t e k o r t a r e tid ä n någon annan arbetarkategori, äro starkt underrepresenterade. S o m en s a m m a n f a t t n i n g av d e olika a r b e t a r k a t e g o r i e r n a s s y s s e l s ä t t n i n g s f ö r h å l l a n d e n h a r s o c i a l s t y r e l s e n u p p r ä t t a t n e d a n s t å e n d e t a b l å ö v e r den p r o c e n t u e l l a f ö r d e l n i n g e n a v a r b e t s d a g a r n a (exkl. s p i l l d a g a r ) u n d e r ett å r : Hemmasöner Fast antill jordställda brukare, års skogs- o. anställda flottningsjordbruksarbetare arbetare

Sysselsättning

Hemmansägare

Arrendatorer, torpare och småbrukare

Samtliga skogsarbeten Flottningsarbete Jordbruksarbete (hos andra) . Vägarbete Sågverks- och stuveriarbete.. Byggnads- o. snickeriarbete. . Övriga arbeten hos andra .. . Reservarbete Eget förvärvsarbete (ej jordbr.) Värnplikt, skolgång Sjukdom Eget jordbruksarbete Utan arbete

27-7 3-1 0-3 4-8 0-4 0-9 2-0 0-4 0-8 0-0 0-2 59-4

40-9 3-1 0-6 3-5 0-2 1-1 1-3 1-1 0-4 0-0 0-7 47-1

29-3 1-6 8-5 2-7 0-3 0-4 1-2 1-3 0-2 1-5 0-4 52-6

70-1 4-8 1-0 0-8 0-1 0-1 0-8 2-1 0-1 0-8 1-0 18-3

32-8

Totala antalet arbetsdagar

100 0

1000 Lösarbetare och övriga arbetare

34-5 3-0 5-5 5-9 1-3 1-4 6-0 5-9 1-3 1-8 0-6

I t a b l å n a n f ö r d a u p p g i f t e r s y n a s ä g n a d e a t t giva en inblick i de s k i l d a n ä r i n g s g r e n a r n a s o c h y r k e n a s r e l a t i v a b e t y d e l s e för s k o g s a r b e t a r n a s f ö r s ö r j n i n g . Bland a n n a t f r a m g å r , v a d r e d a n t i d i g a r e b e r ö r t s , n ä m l i g e n a t t de i icke r i n g a u t s t r ä c k n i n g h a v a sökt fylla b e h o v e t av a r b e t s f ö r t j ä n s t e r g e n o m a r b e t e a v a n n a t slag ä n skogs-, f l o t t n i n g s - o c h j o r d b r u k s a r b e t e . S ä r s k i l t v ä g a r b e t e t h a r d ä r v i d varit a v b e t y d e l s e f ö r f ö r s ö r j n i n g e n , vilket b e r o r p å dels d e t t a a r b e t e s o m f a t t n i n g , dels att d a g s i n k o m s t e n vid v ä g a r b e t e b r u k a r v a r a s å d a n , a t t en s k o g s a r b e t a r e k a n a n s e d e n s o m r e l a t i v t g y n n s a m . D ä r j ä m t e f i n n a s e m e l l e r t i d åtskilliga i n k o m s t k ä l l o r , v i l k a tills a m m a n s ä r o u r f ö r s ö r j n i n g s s y n p u n k t v ä r d e f u l l a , ä v e n o m m å n g a av d e m v a r för sig ej ä r o a v n å g o t a n s e n l i g a r e o m f å n g eller för s k o g s a r b e t a r e n a v s t ö r r e vikt, e m e d a n d e h u v u d s a k l i g e n giva b ä r g n i n g å t a n d r a y r k e s m ä n . I d e t t a s a m b a n d b ö r påpekas, att kategorien h e m m a n s ä g a r e avser sådana skogsarbetande j o r d b r u k a r e , s o m i n n e h a f t l ö n e a r b e t e i n o m s k o g s b r u k . H i t h ö r s å l u n d a icke flertalet a v d e m , s o m äga a v v e r k n i n g s b a r s k o g o c h själva a v v e r k a t d e n e g n a s k o g e n . H e m m a n s ä g a r n a visa sig v a r a u t e i l ö n e a r b e t e u n d e r i g e n o m s n i t t o m k r i n g t v å f e m t e d e l a r av å r e t . B l a n d d e r a s o l i k a s y s s e l s ä t t n i n g a r m ä r k e s f r ä m s t s k o g s a r b e t e t , s o m tagit u n g e f ä r en fjärdedel a v å r e t i a n s p r å k . A r r e n d a t o r e r , t o r p a r e , s m å b r u k a r e o. d y l . i n n e h a v a l ö n e a r b e t e i g e n o m s n i t t ö v e r h a l v a å r e t . I n o m s k o g s b r u k e t faller u n g e f ä r t v å f e m t e d e l a r a v d e r a s a r b e t s å r . H e m m a s ö n e r n a m . fl. h a v a haft l ö n e a r b e t e i

45 skogen under drygt en fjärdedel av året, de fast anställda skogs- och flottningsarbetarna under något mer än två tredjedelar därav. Lösarbetarnas skogsarbete motsvarar ungefär en tredjedel av aret. I det föregående hava i samband med redogörelsen för sågverksindustriens lokalisering och storleksgruppering vissa summariska uppgifter lämnats om den sysselsatta arbetarpersonalen. De uppgifter, som i det följande meddelas, avvika i viss mån från de förut nämnda, vilka hänföra sig till sådana företag, vilka i statistiken redovisas såsom sågverk, utan hänsyn till arbetets beskaffenhet. Nedan framlagda siffror avse arbetare, som uppgivits vara sysselsatta med sågverks- och hyvleriarbete, vid såväl fristående sågverksanläggningar som vid sågverk i kombination med annan rörelse: År

1913 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

Förvaltningspersonal

2 215 2 174 2 058 1 883 1805 1 941 1 950 1 982

Arbetarpersonal

Därav under 18 år, %

44 150 44 145 41 332 37 667 32 574 30 354 36 536 36 078 35 735

16-1 11-5 10-8 9-8 9-3 9-1 8-5 8-1 8-0

Ett karakteristiskt drag hos utvecklingen av arbetarpersonalens inre sammansättning är den minderåriga arbetskraftens oavbrutna och starka relativa nedgång. Kvinnlig arbetskraft förekommer i mycket ringa omfattning inom sågverksindustrien; för år 1936 redovisas endast 20 kvinnliga arbetare. Sedan år 1929 har arbetarpersonalens antal sjunkit med 19 procent. I det föregående angavs produktionsvolymens minskning under samma tid till 14 procent. Satta mot varandra vittna dessa siffror om en ökad produktivitet per arbetare. Produktionsvolymen per utförd arbetstimme har också enligt särskild beräkning ökats med nära 15 procent mellan åren 1929 och 1936. Förvaltningspersonalen visar relativt lägre nedgång än arbetarpersonalen, eller med 10-5 procent. Dess antal per 1 000 arbetare steg därför från 50 till 55. Personalförhållandena inom massaindustrien belysas genom efterföljande tablå, vars arbetarsiffror avse såväl fristående som med pappersbruk förenade massafabriker: Å r

1913 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

Förvaltningspersonal

Arbetarpersonal

Därav under 18 år, %

1073 1 075 1 185 1 111 1 116 1 122 1258 1303

12 271 22 755 22 373 20 967 19 819 18 992 19 440 19 985 20 020

7-2 3-3 2-9 2-2 2-0 2-3 2-6 2-7 3-4

46 Den redan före världskriget relativt obetydliga användningen av minderårig arbetskraft har, som synes, därefter ytterligare avtagit, ehuru en viss stegringstendens kan iakttagas för de fyra senaste åren. Kvinnlig arbetskraft redovisas för år 1936 med 30 personer. Jämfört med är 1929 har den inom massaindustrien sysselsatta arbetarpersonalen sjunkit med 12 procent. Produktionsvolymen har under samma tid stigit med 39 procent, varför en betydande ökning av produktiviteten måste hava inträtt. Produktionsvolymen per arbetstimme har också, enligt liknande beräkning som för sågverken, stigit med ej mindre än 59-6 procent. Förvaltningspersonalen visar i motsats till arbetarpersonalen nästan oavbruten stegring mellan åren 1929 och 1936; ökningen uppgår till 21-4 procent. På 1 000 kroppsarbetare kommo år 1936 65 personer, tillhörande förvaltningspersonalen, mot 47 år 1929. I nedanstående tablå rörande pappersindustriens personalförhållanden avse arbetarsiffrorna samtliga med pappers- och pappframställning sysselsatta arbetare men däremot icke pappersmassearbetarna vid kombinerade verk:

Å r

1913 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

Förvaltningspersonal

Arbetarpersonal

Därav under 18 år, %

1240 1 305 1 384 1 373 1483 1 542 1504 1 528

11 251 14 206 13 972 14 246 14 068 13 852 14 279 14 615 14 959

9-6 5-8 5-5 5-0 4-8 4-5 4-4 4-5 4-9

Före världskriget var användningen av minderårig arbetskraft, relativt sett, något större inom pappersindustrien än inom massaindustrien. Under tiden efter kriget har den minderåriga arbetskraftens relativa storlek minskats, dock med någon tendens till stegring under de allra senaste åren, alltså samma utveckling som konstaterats beträffande massaindustrien. Kvinnlig arbetskraft användes i betydligt större omfattning inom pappersindustrien än inom träförädlingsindustrien i övrigt. Antalet kvinnliga arbetare uppgick således år 1936 till 2 216, eller 14-8 procent av totalantalet. År 1929 voro motsvarande siffror 1 966 och 13-8 procent. Pappersindustriens arbetarantal har sedan år 1929 ökats med 5-3 procent, medan produktionsvolymen under samma tid stigit med 29-1 procent. Per arbetstimme räknat har produktionsvolymen stigit med 23-6 procent. Förvaltningspersonalens ökning mellan åren 1929 och 1936 uppgick till 23-2 procent. På 1 000 kroppsarbetare kommo år 1936 102 personer, tillhörande förvaltningspersonalen, mot endast 87 år 1929. Lone- och inkomstförhållanden inom skogsnäringen. Genom socialstyrelsens försorg framlägges årligen statistik rörande den genomsnittliga dagsförtjänsten vid skogsarbete å domänverkets revir under vintersäsongen. Uppgifter ur denna statistik återfinnas å följande sida beträffande huggare och körare vid skogsavverkningar (ackordsarbeten). Av socialstyrelsen h a r vid undersökningen av skogsbygdens arbets- och levnadsvillkor företagits en komplettering pä flera sätt av ovannämnda löneuppgifter. Bland annat har material rörande dagsförtjänster vid olika slag av skogsarbete under

47 Medelförtjänst (i kronor) per dag V i n t e r n

VäsKopVärmGävle- ter- J ä m t parlands borgs norr- lands bergs lands län län län län län

Västerbottens län

NorrNorra botSvetens rige län

Hela riket

Kärare: (häst och karl) 1929/30. 1930/31. 1931/32. 1932/33. 1933/34. 1934/35. 1935/36. 1936/37. 1937/38 1 .

8-79 9-10 8-06 7-70 6-75 7-00 6-63 8-63 10-85

12-39 11-44 10-96 9-66 11-25 11-16 11-21 13-78 14-56

11-83 11-20 10-10 9-85 9-08 10-20 11-00 14-67 15-53

11-71 11-43 9-79 9-74 10-60 10-22 9-83 14-40 17-20

12-77 11-33 8-94 8-05 9-71 9-75 8-62 13-36 16-50

12-26 11-19 9-90 9-54 10-68 11-39 11-27 15-48 18-08

11-66 10-87 9-81 9-48

5-13 4-86 4-57 4-50 4-25 4-50 4-01 5-19 6-38

6-67 5-89 5-75 5-35 5-75 5-96 5-76 7-01 7-94

5-90 5-65 5-35 4-55 4-92 5-42 5-67 6-83 8-60

6-04 5-43 4-69 4-69 5-25 5-14 5-70 7-15 8-60

6-47 5-89 4-47 4-20 4-71 4-96 4-48 7-00 8-50

6-46 5-76 4-99 4-88 5-35 6-00 6-14 8-09 9-19

6-07 5-71 5-14 4-78 4-98 5-10 5-40 7-01 8-43

9-73

10-02 10-20 13-44 16-37

11-87 11-03 9-75 9-30 9-94 10-45 10-40 14-02 16-49

10-28 9-78 8-72 8-21 8-73 8-95 9-03 11-70 13-68

Huggare: 1929/30. 1930/31. 1931/32. 1932/33. 1933/34. 1934/35. 1935/36. 1936/37. 1937/38 1 .

5-51 5-19 4-66 4-40 4-68 4-89 4-97 6-25 7-41

Preliminära siffror. tiden v å r e n 1 9 3 4 — v å r e n 1935 i n f ö r s k a f f a t s g e n o m en k o m m u n e n q u é t e , v a r s r e s u l t a t återgivas i följande sammanställning: Genomsnittlig dagsförtjänst i kronor Huggare Körare (häst och karl) vinteravverk- sommaravning verkning

L ä n

Övriga skogsarbetare

Värmlands, Örebro och Västmän-

Norrbottens Nordsverige

8-16 9-52 9-64 9-40 8-91 10-55 9-65

4-64 5-30 5-15 4-73 4-65 5-42 4-94

4-50 4-71 4-47 4-93 4-75 5-86 5-48

4-49 5-03 4-81 4-88 4-87 5-40 4-96

9-40

4-99

4-90

4-92

Av de b å d a t a b l å e r n a f r a m g å r , a t t l ö n e n i v å n v ä x l a t ej o b e t y d l i g t o l i k a t r a k t e r e m e l l a n u n d e r ett o c h s a m m a å r . I det s t o r a h e l a s y n e s d e n s a m m a r e l a t i v t h ö g r e i N o r d s v e r i g e än i l a n d e t i övrigt ä v e n s o m h ö g s t i de mest u t p r ä g l a d e s k o g s b y g d e r n a o c h vanligen lägst i j o r d b r u k s t r a k t e r n a . D e t t a ä r fullt förklarligt, o m m a n t a g e r i b e t r a k t a n d e d e a r b e t s - och l e v n a d s f ö r h å l l a n d e n m . m., s o m i r e g e l ä r o u t m ä r k a n d e för, å e n a s i d a n , d e o d l a d e b y g d e r n a och, å d e n a n d r a , de e g e n t l i g a s k o g s b y g d e r n a .

48 Inom den odlade bygden äro arbetstillfällena inom skogsbruket relativt fä och tillgången på arbetskraft riklig, medan på samma gång arbetet merendels är Lättare eller i varje fall medför föga kontanta utlägg för arbetarna. Dessa kunna i jämförelsevis stor utsträckning bo och äta hemma. I de egentliga, glest bebyggda skogsbygderna äro förhållandena annorlunda och bidraga till att höja lönenivån. Givet är att dessa allmänna tendenser kunna i speciella fall i hög grad rubbas genom särskilda omständigheter av lokal eller annan karaktär. Inom de särskilda landsdelarna hava lönesiffrorna företett ändringar från ett år till ett annat, bland annat beroende pä variationer i arbetstillgången, olika väderleksbetingelser m. m. 1 vissa delar av landet regleras skogsarbetet i lönehänseende genom kollektivavtal, av vilka enligt lönestatistisk årsbok för år 1936 förefinnas ett hundratal, berörande omkring 125 arbetsgivare med cirka 36 000 arbetare, sysselsatta huvudsakligen inom Värmland och västra Bergslagen, Kopparbergs och Gävleborgs län samt en del län söder därom. I tablån nedan lämnas för vissa län, där kollektivavtalen äro av mera normerande betydelse, uppgifter för nyssnämnda år om lägsta och högsta mansdagsverkspris samt ackordspris för huggning av brännved: Uppsala län

Södermanlands län

Värmlands län

Örebro län

Västmanlands län

Kopparbergs län

Gävleborgs län

Mansdagsverke, kronor 40-0-4-80 4-00-4-80 4-37-5-08 3-60-4-63 4-00-4-80 4-00-6-00 4-00-6-50 Huggning av brännved, 1-25-1-45 1-10-1-30 1-40-1-78 1-25-1-60 1-35-1-50 1-20-1-55 1-45-1-75

Folkräkningen är 1930 utgör för närvarande den förnämsta källan till kunskap om årsinkomsterna inom olika yrkesgrupper. Ehuru de genomsnittssiffror rörande inkomstförhållandena år 1930, som kunna erhållas med ledning av denna räkning, av flera skäl icke torde vara fullt representativa, giva de likväl en uppfattning om ifrågavarande förhållanden. För hela riket utgjorde taxerade medelinkomsten per inkomsttagare för grupperna hemmansägare, småbruksägare, icke jordägande lantbrukare och skogsarbetare respektive 1 155, 484, 1 081 samt 855 kronor. Vid jämförelser beträffande ekonomisk ställning måste hänsyn tagas till, bland annat, det växlande antal personer, som skola erhålla sin försörjning med de uppgivna inkomsterna. Därför bör även inkomsten per person beräknas. Denna belöper för nyssnämnda grupper å respektive 389, 178, 271 och 355 kronor. På grundval av folkräkningens material har socialstyrelsen beräknat avhandlade årsinkomster för de sju nordligaste länen sålunda: Inkomst i kronor per inkomsttagare L ä n

Värmlands . . . . Kopparbergs . . Gävleborgs.... Västmanlands . Jämtlands . . . . Västerbottens . Norrbottens. . .

Hemmansägare

Småbruksägare

1 140 1 252 1 262 1 350 1 302 1 322 1 119

437 525 512 639 492 706 676

Inkomst i kronor per person

SkogsEj j orda g. arbetare lant(inkl. brukare kolare) 1005 1223 1 216 1 141 1 035 1 232 1 173

752 937 904 866 889 914 842

Hemmansägare

Småbruksägare

432 470 415 429 436 366 301

191 231 170 214 159 204 192

SkogsEj jordäg. arbetare lant(inkl. brukare kolare) 265 321 291 266 210 243 222

338 403 335 383 327 435 305

49 Härav framgår att för andra jordägare än hemmansägare redovisats betydligt lägre årsinkomster per inkomsttagare än för, framför allt, de senare men även skogsarbetarna. De icke jordägande lantbrukarna (arrendatorer, brukare, torpare m. fl.) nå däremot upp till ej långt ifrån samma inkomster som hemmansägarna. På grundval av olycksfallsmaterialet har socialstyrelsen företagit uppskattningar rörande de olika skogsarbetaregruppernas årsinkomster av förtjänstarbete under åren 1933—1934. Vissa resultat härav återgivas i tabellen å sid. 50, som avser Nordsverige. Sammanställningen ådagalägger tillika, hur den kontanta årsinkomsten bildals av förtjänster från olika slag av lönearbete. Den större delen (58—94 procent) har i samtliga fall influtit vid skogsarbete och flottning. En summarisk redogörelse för arbetslönerna vid flottning, som dock torde företrädesvis avse arbetare vid skiljeställen eller eljest med långvarigare arbete, lämnas årligen i lönestatistisk årsbok. Följande uppgifter rörande löneinkomst (inklusive övertid, naturaförmåner o. dyl.) för flottningsarbetare per timme och per dag för åren 1926—1936 hava hämtats ur sagda källa: Löneinkomst Löneinkomst per timme per dag kr. kr.

Å r

0-93 1-04 1-04 1-09 1-00 0-97 0-89 0-87 0-86 0-93 0-90

1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

8-67 9-25 9-05 9-67 9-20 9-14 8-34 8-11 7-88 8-31 8-47

I merberörda undersökning rörande skogsbygdens arbets- och levnadsvillkor har sammanförts på olika sätt anskaffat material från skilda trakter av Nordsverige över löneinkomster av flottningsarbete: Värml., VäsÖrebro KopGävle- tero. \ äst- par- borgs norrbergs manlän lands lands län län län (delar av) Sv. skogs- o. flottningsarbetarefö]•bundet år 1934 D igsinkomst vid ackord Dagsinkomst vid timlön Dagsinkomst vid dagspenning. Kommunalnämnderna 1934/35 . . Olycksfallsmaterialet 1933/34 . . .

6-45 6-25 4-67 6-14 6-23

6-75 6-68 5-11 6-92 7-30

8-14 7-41 5-04 7-15 8-11

6-19 6-91 4-80 6-63 6-80

Jämtlands län

VäsNorrNordterbot- botsvetens tens rige län län

6-12 6-78 4-49 6-32 7-26

7-20 7-22 5-25 6-93 7-82

6-95 6-88 5-59 6-87 8-05

6-96 6-92 5-05 6-71 7-44

De olika källorna giva rätt skiftande resultat; storleksordningen på flotlningsarbetarnas genomsnittliga dagsförtjänst blir dock uppenbar. Medelinkomsten per dag synes hava hållit sig mellan 6 och 8 kronor och i varje fall överstigit den gängse daglönen vid skogsarbete. Enligt 1930 års folkräkning skulle den taxerade medelinkomsten för flottningsarbetare uppgå till 1 040 kronor per inkomsttagare och 442 kronor per person. 4—817498

ra ra

ti <

CM t -

•**

i - l » O r H O i H I - I C M ) H

O 00

T t T f CO Tt 1 CO CO T f TH LO CN

CO L O O O O S t M c N O S a s c N i

1 CO CN CM

CS r H

OS H

T -

h - LO

T-*

CO <N Q

st an ällda gs- oc tnings jetart

CM CO OS HH t -

O H . N O 00 00

t - C M O r H r - l { £ > i - ( { M

C O T H T H O O C N T H O

« <Z o -S t< fr, .sä s « B, <M

raS• - 3i ttn CO a« cocot fl fl c t- tn ^ -o ja :S ° w

CO C t.

• " • ja!

1 T I

bru

tall

t/i

er 1 dbr e, å

CN 00 »O H

1 CO J3

fl"

%"s ,L

e o o o o o o o o t i o u :

1 CO T}<

a T t l N N M O O l C O r -

-3 O 0 0 CO T-H o o c o T- CM CO t >

•Hl OS ©

( M o o t - o s e O r H c o o

O 0 0 TP LO o o r -cp co

O O T H O C S T H - H H C M

O T H C O O I M C N C N O

a |

co • w

CO c M O O C O O O c N c N O TH T H

tH CO

Hem man ägar

•

US "O

r f CO TH CO

C3 . O ^

rendaorer, rpare, måukare

1 Lösbeta och vrig beta

OC H H

CO — t ! 0 co H-» J— . _ H->

co co

os •"# T *

co TT co

T H

OS 00

O O N t C C D O J N O S C M T J - O C M C M I > T H T H TH rH

•J ja o > ja CO 1

CO "5

W CD

!>• i-l CO O

C co g ac S co x) ° c co

3 3

•*-»

<« 2

tu ^

- '« £ e j H-> J-J

ra § tH 5

CD O

io <N r-- io

rlO

B e "a t< 2 "O j ta-

° CO C t. K :3S —>^j co o

00 OS

o CO

N ' « n » o r . o w )

-w

™

00 LO

co i f l H h O r l C N C O O

O S © » 0 ©

r - O O H - ^ H M t M f f l

C0CSLO00

O O T H | > O C M T - « C 0 O

CM r*-

-O a

CO H"

oo as oo co LO LO as

»A

i :l

H N f f l H t f l J l M W

-o

Sp tf> 0D

c 4

frlr/-

-5

'jQ CJ

c ra as

~ +3

•*-» tvs CA

"-5

-n

>3 lc

"C ^

•a

•2.2 ra t i

xa tu ra i.

O * -

iä u « -9

> z OZ > raCU

-i h

b t "5 _ •= > c ) o'S •S ? t. J: •c tH « j 4 gg .5 o H O g t Q S -g ä 3 « :0 >

CS O l

«s

« i,

med ko tillhopa ägarbete \gverksyggnads escrvarb vriga ar get förv

CA s-l ^ co en t . x3 J ^

sa i vriga j spe cifice •ad ga sk ogs lottn ngsar bet 3rdbr uksar bet

t/1

' 3

nkomst (inkl. natur förtjänstarbete), k årsinkomst (kr) res

CN 0 0

-<* n t - « r t H T | 1 ( S H

" J * -9 «

rendaorer, rpare, måukare

13-7 20-5 8-4

• aa •-

TH TH T H Os LO OS

T-

806 E

™ H-; ja

Hem man ägar

H-H

> V —PC C w

51 Beträffande löneförhållandena inom skogsindustrierna framläggas efter dels folkräkningen och dels lönestatistisk årsbok en del genomsnittliga uppgifter för hela landet i följande tablåer. Till jämförelse meddelas jämväl motsvarande siffror för vissa andra industrigrupper. I fråga om den egentliga arbetarpersonalen avser statistiken i sagda årsbok i främsta rummet arbetsförtjänsten per timme (eller vecka), och endast ungefärliga siffror rörande årsförtjänsterna kunna erhållas på grundval av vissa antaganden om den genomsnittliga arbetstiden per år inom respektive företag eller näringsgrenar. Taxerad inkomst år 1930 enligt folkräkningen. Inkomst i kronor per Arbetare inom industri och hantverk

Malmbrytning, mineral-, metall- och maskinindustri. . därav vid malmgruvor Jord- och stenindustri Trävaruindustri därav vid sågverk Pappers- och grafisk industri därav vid pappersmassetillverkning Närings- och njutningsmedelsindustri Textil- och beklädnadsindustri Läder-, hår- och gummivaruindustri Kemisk-teknisk industri Byggnadsverksamhet, belysning, vattenledning m. m.

inkomst tagare

person

2 091 2 760 1 499 1 482 1 412 2 087 2 183 1831 1235 1505 1 854 2 189

939 968 589 617 575 893 757 950 803 839 906 861

Givetvis råda stora lokala differenser i lönenivå mellan olika orter i landet, vilket förhållande kan försvåra en jämförelse realiter i nu ifrågavarande hänseende. Av de anförda talen torde emellertid kunna utläsas den kända omständigheten, att det nuvarande löneläget i stort sett är relativt högre inom den skyddade hemmamarknadsindustrien än inom konkurrensindustrien, ehuru från år 1933 en tendens till utjämning av allt att döma gjort sig gällande. Skogsindustrierna, som i övervägande grad tillhöra den senare kategorien, förete (år 1936) vad angår timlönerna en lägre lönenivå än icke blott de för samtliga i förevarande statistik redovisade närings- och industrigrupper beräknade utan även genomsnittstalet för hela konkurrensindustrien. Arbetslönernas utveckling enbart inom exportindustrien belyses av nedanstående uppställning:

Procent av samtliga redovisade manliga arbetare Medelförtjänst per timme för manlig arbetare, kronor

30-0

26-3

24-8

27-9

25-6

24-6

24-0

1-22

1-19

1-13

1-11

1-14

1-15

1-20

Under senare år har, såsom förut berörts, förmärkts en stark tillväxt i försågningen av virke medelst smärre cirkelsågar. Sådana finnas numera till stort antal. En av skogs- och flottledsinspektören år 1936 företagen undersökning gav vid handen, att i de sju norra länen skulle finnas omkring 600 cirkelsågverk (med cirka 2 500 sysselsatta personer), vilka voro igång i direkt samband med avverkningarna vintern 1935—1936. Enligt socialstyrelsens kommunenquéte skulle för Nordsverige

•d

o u as

CO CI

C •CO

fl tH SO CO tH

3 +J

osiocoTpTHtocooor^co ososcooiTHOSTHOsr^o O

-HH

LO TH

CN r p I >

IsCO CO

00 L O o r > T p i o c o - ^ - i c O L O c o l > O ^ f f i 0 0 O f f i O O O OS CM CO T H i O iO TH CN

o o o o L O c ^ o r ^ c o - ^ p r ^ - i - i C O O O C O C O c O O S O C S C O O OS O Tp CO TT r H TH CN CN CN CN

CO o I >

CO CO O CO T H OS

T H

CO •rf

CS OS

oc CM

T f CM OS

P-

o :

0 0

T H

O OS

Q OS

r- os rCM

•eg

CO CO O) T"H

3 CN CO

LOCOOClOCST-tr-ttOTj-CO c o o o o o t - ^ o s o s o o o o ^ o s 00

O r f c O C O T H C O i O c O T H [ > L O O O O O O O C O O S ^ O C O O S

CN Tp

CO CO

0 0

O OS

0 0

CN T H H

00 OS

00 CO

l > CN T p h O O O CO CN

CO CN O O O

1 ^ . y~i CS OS LO

•

-H- CO OS OS O

"<P

•^p 0 0 Tp

C N T H C O T H L O T H I > T H T P T H

LO O CO O CO T H

LO LO CN

C O O S - H H O S i O O s C O O S - r H O S

CO Oi

_> *w 3

3 CO

T H O C O O C O O C O O O O O

O O C O O C O O C C O C M O CN

•

LO CS

CO OS I> CM

O o TH

LO CO

O o

c o tH

CO CO

» O T H t - C 0 i > - C N > O i O © C N © O S © O S ©OS H o H O

* -

T H

CO O S

CM C M

•o r *

CO O S

T H

ta tH CO

jä

CO ja

00 T *

CDCN

6 H

r |

C O C O O O O

( N O

T H ^ r H

r H ^

- *

0 0

• H

r H

tH CO

E S

"3 CO

H->

• H ^ O t - C O C O O C M C N c D C O © OS © CS T H © r H O S O C S

• *

r-H

- *

o o

T H

'O >H

CO CO Ol

TH ^

' O H e O C N © C O © 0 - - r i C O 05 OS © OS » H O © c s © c i 6

H l O

CM LO CM cs

T-(

•«*

CM LO (M OS

n o rH

=0 n-i

c/s

:raa 3?

CN CO OS

O C N 0 0 T p t - . T H r H C N t ^ O S ©

OS ©

r H O

rH OS ©

I H

- p OS

t - CO O l OS

'cJ TO* V

rCO

o CO

T-I

r H

T H

- H O - H H O C O O © O O O T H O C T H

T H

™

T H

0 » 0 O © 0

M r H

T H

»O C O H O

Hi H

O O

r H

1 —

O "

TH O

- *

t '

>m huvudsakligen producera exportvaror, dels sådana företag, som visserligen till övervägande del maden men där möta kännbar konkurrens genom utländsk import. i lokalt begränsad avsättning utan nämnvärd känning av utländsk konkurrens.

- v p =ra

tig E

•—

xt ja 3

-.O

•§

m c. a

M 3

D, 3 TJ

E CH

co tn 3 H J <U -O t»

—

•

ra > o T0

,_ r *

••HT

•2

Z< tPH

t-I

,£j KJ

ta —di b en O

•ja oc

•nr

y o

W Oj

-fl al =o.2>£ M 3 i' Z 3 Oi 3 00 t .

--) :

•-*-t

o :Cd

> --

>5 B a>cd c —i

58 antalet arbetare vid cirkelsågar överhuvud taget utgöra omkring 3 300. Med ledning av enquéten har socialstyrelsen vidare beräknat dagsförtjänsterna vid sistnämnda cirkolsågar. Den genomsnittliga daglönen växlade mellan 5-06 och 5-91 kronor (motsvarande 0-63 respektive 0-74 kronors timlön vid 8 timmars arbetsdag). Sagda dagsförtjänster understego, enligt samma källa, lönerna vid sågverken inom samma områden med lägst 0-45 kronor och högst 2-65 kronor men voro något högre än daglönerna för huggare å avverkningsplatserna. Sammanfattning. Större delen av vårt lands jord synes av naturen bestämd att bära skog. Av förut anförda uppgifter framgår, att över hälften av Sveriges totala landareal utgöres av för skogsbörd lämplig och jämväl till virkesalstring huvudsakligen använd mark. Mot en samlad åkerareal av 3*6 miljoner hektar står en över sex gånger större areal produktiv skogsmark. Med sina efter förhållandena slora odlade arealer äro till exempel Östergötland, Västergötland och Uppland likväl skogslandskap med skog å hälften eller mera av landytan. Ovanför Dalälven är den odlade jorden endast några få procent av totalarealen, under det att skogsmarken helt dominerar. Rådande förutsättningar göra Sverige icke blott till ett av världens skogrikaste länder utan ock till ett land, där möjligheterna för människan att tillgodogöra skogsmarkens avkastningsförmåga och virkesskördarna äro större än i flertalet andra. Ehuru olikartade i skilda landsdelar äro betingelserna för trädens växt och skogsprodukternas utvinnande ofta goda. Härtill medverka klimatet och topografien ävensom markens egenskaper, vattendragens fördelning och beskaffenhet samt bebyggelsens utbredning och andra demografiska förhållanden. Även om i vissa hänseenden skogen till följd av ogynnsam belägenhet eller annan orsak endast i begränsad utsträckning kan ekonomiskt nyttiggöras, torde redan det nu sagda giva vid handen, att skogsbruket och därmed sammanhängande verksamhet måste utgöra en av de hörnstenar, på vilka vårt folkhushåll vilar. Detta bestyrkes jämväl av åtskilliga andra omständigheter. De naturliga förhållandena främja även betingelserna för gagnvirkets bearbetning, förädling och distribuering. Avsevärda kapital hava ock efter hand nedlagts i skogsbruket och dess transportleder samt framför allt i förädlingsindustrierna. I samma mån som med utvecklingen följt allt större krav på effektiviteten hos skogsnäringen hava kapitalinvesteringarna i densamma ökats. I brist på tillförlitliga uppgifter kan frågan om de senares storlek icke besvaras; i exemplifierande syfte må dock anföras, att vissa beräkningar nämna ett belopp av omkring 200 miljoner kronor såsom använt under årens lopp enbart å förbättringsarbeten i flottlederna. Det är också för ifrågavarande näring utmärkande, att praktiskt taget allt ur skogarna hämtat gagnvirke bearbetas eller förädlas inom landet. I endast obetydlig omfattning exporteras obearbetade sortiment; denna export har för övrigt kontinuerligt avtagit. Ej heller importeras i nämnvärd skala dylikt virke. I det

54 samlade värdet för skogsindustriernas alster uppskattas arbete ingå med mera än hälften. Av återstoden av produktionsvärdet utgör värdet hos det förädlade inhemska virket å rot en väsentlig del. Ett talande uttryck för skogsnäringens bidrag till landets försörjning erhålles, därest hänsyn tages till antalet i densamma verksamma personer, alltså till dess direkt arbetsskapande förmåga. Denna torde ur folkförsörjningssynpunkt vara den ojämförligt viktigaste faktorn. Inom skogsbruket, inklusive flottningen, beräknas inemot 90 000 personer sysselsättas större delen av året. Vid sågverk och hyvlerier samt pappersmassefabriker, pappersbruk och en del andra rundvirkesförbrukande industrier utgör antalet manliga yrkesutövare, i runt tal, tillhopa 95 000. Sålunda skulle man kunna anslå den mera stadigvarande stammen arbetare, förvaltningspersonal m. m. i skogsbruket och nämnda industrier till ungefär 185 000 personer. Sammanlagda antalet manliga yrkesutövare över huvud taget kan beräknas till cirka 2 - i miljoner; ej fullt 9 procent därav skulle alltså erhålla sin utkomst i nämnda förvärvsgrenar. Som en följd av teknikens framsteg har emellertid inom dessa åtgången av mänsklig arbetskraft per producerad enhet minskats. Denna utveckling motverkas dock i sin mån av ökningen i behovet av årsarbetare i skogsbruket som följd av dettas intensivare drift. Här bör även erinras om de tillskott, vilka skogsindustrierna under senare år fått och alltjämt kunna erhålla i form av nya förädlingsgrenar, uppbyggda på skogsbruket genom bättre användning av råvaran eller tillvaratagande av virke, som eljest går till spillo vid verken eller kvarlämnas som avfall i skogen. Utgående härifrån torde man måhända våga räkna med att omkring 10 procent av landets arbetsföra manliga befolkning komma att under den närmaste framtiden erhålla sin huvudsakliga sysselsättning inom förevarande produktionsgrenar. Utöver de nu omförmälda hava skogstillgångarna betydande verkningar för sysselsättningsmöjligheterna i landet. Åtskilliga andra industrier och tillverkningar finnas sålunda, vilka i större eller mindre utsträckning äro uppbyggda med skogen som grundval. Den stora omfattning, som snickeri- och möbelfabrikationen har i Sverige, sammanhänger säkerligen direkt med den inhemska skogshanteringen. Åtminstone för den del av produktionen inom sagda industri, som är inriktad på export och vilken kan beräknas till ungefär hälften av den totala tillverkningen, utgör vårt skogsbruk en nödvändig betingelse. Det senare torde ock vara förhållandet med wallboardindustrien, åtskilliga svarverier, en del båt- och skeppsbyggerier, redskapsfabriker och andra mera specialiserade produktioner. I berörda industrier sysselsättas årligen bortåt 40 000 personer. Om hänsyn tages till att dessa verksamhetsgrenar till väsentlig del äro baserade på den svenska skogen, bör nyss angivna procenttal såsom mått på dess betydelse för beredande av sysselsättning åt mera stadigvarande arbetare m. fl. kunna ökas till 11 procent. Skogens ställning till vår folkförsörjning är emellertid därmed långt ifrån

55 tillfredsställande belyst. Inom skogsbruket användes i mycket stor utsträckning tillfällig arbetskraft vid i synnerhet de huvudsakligen till vinterhalvåret förlagda avverkningsarbetena. Ehuru säsongarbete i och för sig icke är önskvärt, medför det dock i förevarande fall den stora fördelen, att därigenom de i jordbruket verksamma erhålla fyllnadsarbete under den tid av året, då jordbruksarbete ej kan bedrivas. Denna tid växlar avsevärt med klimatiska och topografiska förhållanden. Endast i de förnämsta jordbruksbygderna torde sysselsättning hela året i jordbruket vara möjligt. Utan överdrift k a n därför sägas, att skogsbruket utgör en nödvändig förutsättning för att den huvudsakliga delen av den manliga arbetskraften inom sagda befolkningsgrupp skall kunna beredas erforderlig utkomst. De manliga yrkesutövarna i jordbruket torde för hela riket kunna uppskattas till cirka 700 000 personer. Verkställda beräkningar visa, att den väsentligen från jordbruket härrörande tillfälliga arbetskraften i skogsbruket under vintern kan uppgå till inemot 300 000 personer. Skogsbruket kommer därigenom att utgöra en av grundbetingelserna för att jordbruk under sin nuvarande form överhuvud taget skall löna sig i större delen av vårt land. Å andra sidan medför skogsbruket ökat behov av tillfällig arbetskraft under begränsad tid av året, varför detsamma icke med samma fördel kan drivas utan att jordbruk finnes på trakten. Skogs- och jordbruksnäringarna äro på så sätt, i fråga om arbetskraft och dragare och jämväl i andra hänseenden, flerstädes nödvändiga komplement till varandra. Den svenska lanthushållningen torde hava sin största styrka däri, att jord- och skogsbruk sinsemellan blivit så nära förbundna. Jämväl till andra näringsfack intager skogsbruket en ställning, som ekonomiskt och socialt knyter det samman med dessa och tjänar syftet att möjliggöra ett verksamt tillvaratagande av de produktiva krafterna. Här bör tillika understrykas det faktum, att en väsentlig del av landets skogsmark — ungefär hälften — genom ägandeskap är direkt anslutet till jordbruk. I betydande utsträckning föreligger därigenom möjlighet för jordbrukaren att bereda sig lönande arbete i egen skog och såmedelst trygga sin utkomst. Detta är självfallet av särskilt värde i trakter där, om jordbruket icke vore förenat med skog, en del av arbetskraften måste utnyttjas i annan förvärvsverksamhet men stadigvarande tillgång å arbete i dylik verksamhet icke finnes. För att åtminstone i någon mån lämna exempel på den egna skogens betydelse för jordbrukaren hänvisas till bifogade specialundersökning rörande skogshushållningens ekonomiska betydelse vid vissa mindre jordbruk (bil. B). Av denna undersökning framgår, bland annat, alt vid de i bokföringshänseende analyserade fastigheterna i Norrland förbrukats 70 å 80 mansdagsverken och 30 å 37 hästdagsverken samt i mellersta Sverige omkring 200 mansdagsverken och 60 hästdagsverken, allt per år och 100 hektar skogsmark. De ifrågavarande fastigheterna hava i genomsnitt varit sammansatta av i Norrland 8—15 hektar jordbruksjord och 62—97

56 hektar skog samt i mellersta Sverige 7—16 hektar jordbruksjord och 26—31 hektar som skog betecknad mark. I de redovisade fallen har förutom nu angivna dagsverken även utförts arbete å annans skog. Vid en intensiv skogsdrift torde en avsevärt högre dagsverksåtgång per arealenhet skogsmark bliva erforderlig. Särskilt gäller detta i Norrland. Av undersökningen synes tillika kunna utläsas att, om de olika driftsgrenarna ses såsom en helhet, inemot hälften av inkomsten vid de kontrollerade norrländska jordbruken härleder sig från fastighetens skog. Att utöver vad ovan nämnts stora befolkningsgrupper sekundärt äro för sitt uppehälle mer eller mindre beroende av skogsnäringen framstår utan vidare såsom uppenbart. Det är givet, att en så vittomfattande näring måste i kännbar grad återverka indirekt å många delar av folkhushållet. Detta sker i första hand genom att näringen bidrager till en ökning i efterfrågan å tjänster och nyttigheter från andra, närmare eller fjärmare liggande verksamhetsgrenar. Hit kunna i första hand räknas vissa maskinindustrier, transportväsendet m. fl. I andra hand visa sig återverkningarna däri, att den genom skogsnäringen skapade köpkraften användes för att via handeln öka efterfrågan av produkter från skilda konsumtionsvaruindustrier. I den utpräglade skogsbygden komma därför självfallet flertalet av förvärvslivets olika organ att bliva intimt avhängiga av skogshanteringen. Det ligger i sakens natur, att tillförlitliga beräkningar rörande storleken av de befolkningsgrupper, som på nu antytt sätt äro influerade av skogsnäringen, svårligen låta sig utföra. Till skillnad från jordbruket är skogsnäringen för avsättning av sina produkter i mycket hög grad hänvisad till utlandsmarknaden. Visserligen försiggår export av jordbruksalster, men denna är dock av mindre vikt vid sidan av den inhemska förbrukningen av dylika alster. Huru starkt skogsbruket och dess förädlingsindustrier bero av exportmarknaden framgår därav, att det till utförseländamål använda virket plägar uppgå till mellan 50 och 60 procent av totala virkesförbrukningen eller ungefär tre fjärdedelar av den senare exklusive husbehovskonsumtionen. Exporten av oarbetat virke, trävaror, pappersmassa och papper samt andra produkter, som härleda sig från våra skogar, intager tillika en framträdande plats i handelsutbytet med utlandet, i det att i genomsnitt närmare hälften av hela exportvärdet under senaste årtionden belöpt å omförmälda alster. Enligt bilagda specialundersökning rörande skogsnäringens betydelse för folkhushållet (bil. A) skulle vissa större grupper skogsprodukter, år 1936 representerande ett exportvärde av 615 miljoner kronor, de senare åren hava utgjort i genomsnitt 44 procent av totala varuexportens värde. Härav framgår att Sveriges köpkraft gentemot utlandet i betydande utsträckning bestämmes av utförseln av skogsprodukter och de villkor, varunder denna export äger rum. Skogsnäringens intima anknytning till utlandsmarknaden innebar tidigare, då den internationella handeln var i stort sett fri, betydande fördelar. Där-

57 Vissa grafiska

uppgifter

Landarealens

rörande skogsnäringens

ställning

folkhushållet.

fördelning. Äker, trädgård

övrig mark (vägar, myrar berg m. m.)

Ford-, sten- o. grafisk indu;tri, närings- o. njutningsnedelstillverkning

Äng

Fördelningen av manliga yrkesutövare inom industri och hantverk. (Streckat fält = skogsindustrierna.)

rextil- o. beklädnads-, kenisk-teknisk industri m. m

Byggn.-verksamhet, belysning, vattenledning m. m. Trävaruindustri Malmbrytning, mineral-, metall- o. maskinindustri

Pappersmasse- o. pappersinlustri Fördelningen av hela den arbetsföra, manliga befolkningen. (Streckat fält = skogsbruk. flottning o. skogsindustrier.)

övrig arbetskraft

Skogsindustriarbetare Fasta skogs- och flottningsarbetare

Arbetskraft i jordbruket därav i skogen någon del av året

Maskiner o. apparater

Exportens fördelning. (Streckat fält = produkter av skogsindustrierna.)

Anim. o. vegetab. ämnen Transportmedel övrigt

Metaller Mineraliska och fossila ämnen

Pappersmassa o. papper Trävaror, snickerier m. m.

Andel i

nationalinkomsten.

Skogsnäringen Jordbruket Andra industrier än skogsindustrierna

övriga grenar (häri ingår nyttjandet av bostäder o. a. varaktiga konsumtions-kapitalvaror) Transportväsendet

58 igenom hade nämligen näringen möjlighet att utveckla sin produktion utan de hämningar, som en begränsad hemmamarknad utgör. Därtill kem att priserna å skogsprodukter av olika slag utomlands voro jämförelsevis gynnsamma. Härutinnan hava efter hand vittgående förändringar inträtt. Såsom känt har den internationella varuomsättningen reglerats och bundits genom mer eller mindre stränga statsingripanden i de olika länderna. Ett studium av prisrörelserna ådagalägger vidare, att priserna på förevarande område å den utländska marknaden under senare år, om man bortser från högkonjunkturåren 1936 och 1937, varit i stort sett för exportländerna ogynnsamma i jämförelse med motsvarande för flertalet andra viktigare världsmarknadsartiklar. Det oaktat har den svenska skogsnäringen varit i stånd att hävda sin ställning såsom vår viktigaste exportnäring. Utförseln av skogsprodukter från Sverige har, trots importregleringarna utomlands, undergått en kvantitativ utvidgning, som uppvägt den relativa prisförsämringen. Detta torde hava möjliggjorts av, bland annat, tekniska förbättringar av produktionen samt densammas inriktande mot högre förädlingsformer. Trävarorna såväl som den mekaniska massan och oblekta sulfiten hava exempelvis företett en betydande kvantitativ avsättningsminskning, under det sulfatmassan, den blekta sulfiten och papperet i detta hänseende varit föremål för stark expansion. Under i övrigt oförändrade förhållanden skulle den försämrade prisrelationen mellan skogsprodukterna och importvarorna betytt, att vårt land för samma kvantitet skogsprodukter erhållit en sämre försörjning med importvaror än förut. Den omständigheten att skogsnäringen är baserad på inhemskt arbete och inhemska råvaror kunde giva anledning förmoda, att på densamma skulle falla en jämförelsevis stor del av nationalinkomsten. Enligt vad som framgår av meromnämnda specialundersökning har exempelvis för år 1936 skogsbrukets nettoinkomst beräknats till nära 390 miljoner kronor, därav två tredjedelar avse råvara till industrien. Nettoinkomsten för sågverksrörelsen uppgives till drygt 90 miljoner kronor, för pappersmasseindustrien till inemot 130 miljoner kronor och för pappersindustrien till något över 70 miljoner kronor. Sammantagna skulle dessa tillverkningsgrenar, jämte träkolningen, representera en nettoinkomst av drygt 680 miljoner kronor, motsvarande en trettondel av nationalinkomsten. Vid bedömande av sagda relativtal bör ej förbises, att begreppet nationalinkomst i dessa beräkningar fått en vidare omfattning, än det vanligen plägar hava. Ihågkommas må vidare, att skogsnäringen i motsats till ett flertal andra näringsgrenar, vilkas produktionsvärden vid beräkningen av nationalinkomsten ingå med förhållandevis stora belopp, i sin egenskap av exportnäring icke åtnjuter skydd mot utländsk konkurrens. Ävenså torde beaktas, att relativtalet mera är ett uttryck för nationalinkomstens fördelning å de i skogsnäringen och annorstädes verksamma produktivkrafterna än ett mått på näringens bidrag till folkhushållet. Mot bakgrunden av de uppgifter om skogens stora

59 arbetsskapande betydelse, som nyss blivit anförda, framstår dess andel i nationalinkomsten såsom anmärkningsvärt ringa. Man synes ock hava fog för antagandet, att berörda andel tidigare varit större men successivt reducerats. Detta förefaller sannolikt med hänsyn till, förutom annat, det relativt ogynnsamma förloppet av prisbildningen på världsmarknaden för skogsprodukter. Denna utveckling beträffande en av våra ur sysselsättningssynpunkt vitalaste näringsgrenar torde i och för sig vara ägnad att rikta uppmärksamheten på skogsbruket och dess förädlingsindustriers nu rådande villkor och möjligheten att förbättra desamma.

Kap. 3. Statens förhållande till skogsnäringen. På grund av sin framträdande plats i vårt folkhushåll blir skogsnäringen i hög grad beroende av statens allmänna näringspolitik. Samtidigt komma anordningar, vilka genomföras i syfte att främja skogsbruket och därpå grundade förädlingsindustrier, som regel att i olika avseenden mer eller mindre starkt utöva inflytande på näringslivet i övrigt. Vid föreliggande spörsmåls bedömande bör givetvis hänsyn tagas till båda dessa omständigheter. Å ena sidan torde sålunda de statliga åtgöranden, som verkställas för främjande av skogsnäringen, så långt möjligt böra inordnas såsom ett led i statens allmänna näringspolitik. Å andra sidan erfordras att staten låter sina olika ingripanden i näringslivet ske under hänsynstagande i behörig grad till skogsbrukets och dess förädlingsindustriers intressen. Ur skogsnäringens synpunkt synes nämligen föga vara att vinna av att statsmakterna vidtaga åtgärder för höjande av dess bärkraft, därest jämsides därmed den statliga näringspolitiken i övrigt så utformas, att verkningarna av nämnda åtgärder helt upphävas. Statliga åtgärder i prisreglerande syfte. Utmärkande för statens allmänna näringspolitik äro i första hand föranstaltanden i direkt syfte att i ena eller andra riktningen påverka priserna å olika produkter. Till denna grupp av näringspolitiska åtgärder hava sedan gammalt hänförts framför allt skyddstullarna. Alltsedan världskriget har staten vidare genom sin valutapolitik utövat ett mycket märkbart inflytande å prisbildningen inom landet. Slutligen utgöra även de under senaste åren tillämpade jordbruksregleringarna ett verksamt medel för reglering av priserna å de viktigaste jordbruksprodukterna. Genom dessa olika slag av ingripanden har på den inhemska marknaden i prisbildningshänseende uppnåtts ett väsentligt annat jämviktsläge än det, som eljest skulle hava förelegat. Att i förevarande sammanhang mera ingående redogöra för vad detta innebär i skilda avseenden kan självfallet ej ifrågakomma. Emellertid anser

60 sig 1936 å r s s k o g s u t r e d n i n g icke k u n n a u n d g å a t t n å g o t b e r ö r a h i t h ö r a n d e s p ö r s m å l särskilt i v a d avser s k o g s n ä r i n g e n . Helt n a t u r l i g t h a r d ä r v i d en viss s c h e m a t i s e r i n g och f ö r e n k l i n g a v f ö r e k o m m a n d e frågeställningar v a r i t n ö d v ä n d i g . U t r e d n i n g e n ä r fullt m e d v e t e n om, att i p r a k t i k e n statens n ä ringspolitik i åtskilliga betydelsefulla a v s e e n d e n e r b j u d e r vida m e r differentierade och d y n a m i s k a p r o b l e m ä n d e m , som a n t y d a s n e d a n . Tullpolitiken. Nominellt har vari lands system av skyddstullar — från andra tullar bortses i detta sammanhang — i det stora hela endast obetydligt förändrats sedan liden omedelbart före världskriget. Till följd av penningvärdeväxlingarna har tullskyddet realiter dock undergått förskjutningar, vilka fram till år 1921 reducerat och därefter stegrat delsamma, så att det nu torde ligga på ungefärligen samma nivå som före år 1913. Därest den under åren 1936 och 1937 inträffade starka prisstegringen för importvaror skulle fortsätta kommer, med i övrigt bibehållna förutsättningar, tullskyddet att bliva föremål för en ny minskning. Med skyddstullar åsyftas ett möjliggörande för de tullskyddade näringsgrenarna att å hemmamarknaden utfå bättre priser för sina produkter än som betingas avprisbildningen utomlands. Ehuru ett tullskydd närmast framträder såsom uppmuntrande för flera eller färre näringar, verkar detsamma oundgängligen samtidigt återhållande samt inskränkande på andra genom, bland annat, högre priser å använda varor eller ökade levnadskostnader och därav följande fördyrad produktion. Delta kan också uttryckas så, att tullskyddet, i den mån detsamma utnyttjas, innebär en premie för produktionsgrenar, som därförutan icke kunna bestå, och alltså utgör ett understöd från det övriga näringslivet åt desamma. Efterfrågan på utländska varor är en medelbar efterfrågan på landets egna expertprodukter, emedan de senare så att säga utgöra betalningen för importvarorna. I främsta rummet blir det därför de på export inriktade näringsgrenarna, som belastas genom tullskyddet; deras produktionskostnader höjas, utan att priserna i utlandet på produkterna kunna regleras. Då skogsnäringen till övervägande del för avsättningen av sina alster är hänvisad till utlandsmarknaden och följaktligen icke har möjlighet att kompensera en produktionsfördyring genom övervintring på konsumenterna, följer härav att denna näring, i exporthänseende vår förnämsta, får bära sin andel av den börda, som förorsakas av tullskyddet åt andra produktionsgrenar. En viss kompensation härför kan dock lämnas genom att näringen erhåller särskilt stöd — genom handelspolitiska åtgöranden eller på annat sätt — vid ordnandet av avsättningen av sina produkter utomlands. Det av tullarna åstadkomna fördyrandet av de fullbelagda varorna försvårar, i det fall att de senare användas i produktionen, villkoren för denna. Även de varor, som tillhöra den direkta konsumtionen, komma i den mån konsumenternas totala utgifter för desamma ökas att minska efterfrågan på andra varor och därför beskära avsättningen för andra näringar. Den levnadskoslnadsökning, som uppstår på grund av tullarna, innebär en sänkning av reallönerna. Sänkningen kan motvägas av en höjning utav nominallönerna. Därest arbetskraften vore fullt rörlig torde man kunna förvänta, att en dylik höjning komme till stånd inom de oskyddade näringarna på grund av den ökade konkurrensen om arbetskraft. I händelse så sker stegras arbetskostnaderna vilket, då stegringen icke kan elimineras med en motsvarande prishöjning ä produkterna, leder till nedläggande av de minst motståndskraftiga företagen samt rationaliseringar vid de övriga, varav följer reducerat arbetskraftsbehov. Mot den minskade efterfrågan på arbetskraft i förevarande näringar står emellertid en ökad arbetstillgång inom expanderande, tullskyddade produktionsgrenar, vilka tack

61 vare skyddet kunna bära högre löner. Vid full rörlighet hos arbetskraften skulle således tullbördan, i den utsträckning densamma drabbar ej tullskyddade näringar, skjutas över på andra inom dessa verksamma produktionsfaktorer än arbetskraften och främst då den faktor, som i det förevarande fallet äger minsta anpassningsförmågan. Inom skogsnäringen motsvaras emellertid förutsättningen om full rörlighet hos arbetskraften långt ifrån av verkligheten. Speciellt äger detta avseende i fråga om skogsarbetarna, vilkas arbete i stor utsträckning är ett komplementyrke till jordbruket och för vilka en överflyttning i större skala till annan sysselsättning möter stora svårigheter. Även i fråga om skogsindustriarbetarna har erfarenheten visat, att rörligheten är obetydlig. En del av tullbördan har därför med all säkerhet fallit på skogsnäringens arbetare i form av lägre reallöner eller minskad sysselsättning. Marginalen mellan de nominella lönerna inom de tullskyddade produktionsgrenarna och skogsnäringen h a r ökats. Förvisso kan det inträffa, att de .ofördelaktiga verkningarna av tullarna för de oskyddade näringarna ej komma att framträda så skarpt, som ovan antytts. Detta gäller särskilt om efterfrågan i allmänhet på deras produkter befinner sig i stigande, och prisutvecklingen följaktligen är gynnsam. Tullskyddet innebär dock i sådant fall, att dessa näringar få mindre fördel av efterfrågeökningen, än eljest skulle varit förhållandet. För den händelse att de äro föremål för en expansion, som kräver nya kapitalinvesteringar, tillkommer den omständigheten, att de expanderande, tullskyddade produktionsgrenarnas efterfrågan på kapital tenderar att höja låneräntan. Den situationen kan även inträffa, att de oskyddade näringarna på grund av minskad konsumtion eller ökad konkurrens från andra länders sida står inför en sammandragning av produktionen. Därest andra områden då icke förete motsvarande utvidgning, blir resultatet en nedgång i nationalinkomsten, i första hand gående ut över de i ej tullskyddade näringar verksamma produktivkrafterna. Införes i detta läge en skyddstull för en annan näringsgren i syfte att åstadkomma ökat arbetskraftbehov, vilket i bästa fall skall kunna absorbera den på annat håll frigjorda arbetskraften, komma kostnaderna härför att få bäras av de oskyddade näringarna. Det synes kunna ifrågasättas, om ej skogsnäringen för närvarande befinner sig i ett sådant läge som det senast avsedda. Prisutvecklingen på den internationella marknaden för skogsprodukter, jämfört med den allmänna prisnivån, var under förkrigsperioden från exportländernas synpunkt synnerligen förmånlig, vilket i hög grad ökade den svenska skogsnäringens förmåga att tåla en belastning av här berört slag. Även om denna utveckling åtminstone i någon mån torde hava fortsatt under efterkrigstiden, vill det likväl synas som om den från och med 1930-talets början ej blott avstannat utan även förbytts i tillbakagång, innebärande ett efter hand i stort sett allt mera försämrat prisläge för skogsprodukter, om man ser det i förhållande till den allmänna prisnivåns förändringar. Valutapolitiken. Den reglering av den svenska valutans yttre värde, som genomfördes efter suspenderandet av guldmyntfoten i september 1931, var ursprungligen framtvingad av en akut kris och vidtogs ej med något bestämt syftemål. Sedermera har valutaregleringen infogats som ett led i en ekonomisk politik, för vilken en måttlig inhemsk prisstegring uppsatts såsom mål. Valutaregleringen skiljer sig emellertid från de tullpolitiska åtgärderna i det avseendet, att den icke är i samma grad differentierad. De senare hänföra sig till vissa bestämda varor, medan valutadeprecieringen direkt träffar samtliga varor, som ingå i bytet med utlandet. Nedskrivning av valutans yttre värde åstadkommer en allmän höjning av så-

62 väl import- som exportpriser. Stegringen av importpriserna har samma effekt som en tull på de införda varorna. Denna prisstegring kan utebliva, om ett prisfall på de internationella marknaderna inträder. Därvid tjänstgör deprecieringen endast som en dämpare på prisfallet inom landet. Verkningarna av deprecieringen kunna helt neutraliseras, om den svenska marknaden är av sådan betydelse, att säljarna för att få behålla densamma sänka sina priser i utländsk valuta i takt med deprecieringen eller om säljarländerna företaga en motsvarande nedskrivning av sin egen valuta. Den svenska valutadeprecieringen har otvivelaktigt stegrat eller hållit uppe priserna på vissa importvaror och därvid tjänstgjort som skydd för de med utlandet konkurrerande hemmamarknadsnäringarna. Effekten härav har varit densamma som av ett tullskydd, och återverkningarna på oskyddade näringsgrenar behöva därför ej här upprepas. Valutadeprecieringen skiljer sig emellertid från tullpolitiken i det avseendet att den, som nyss berörts, påverkar även priserna på exportvarorna. Vid oförändrat pris i utländsk valuta innebär deprecieringen en stegring av priserna i svensk valuta; vid prisfall utgör den en dämpare. Liksom i fråga om importskyddet blir deprecieringen ineffektiv i detta avseende, därest köparländerna samtidigt nedskriva sina valutor i motsvarande grad. Vidare kunna köparländerna genom införande av importhinder av ett eller annat slag reducera avsättningen eller pressa priserna. Deprecieringen kan även utnyttjas av exportörerna för åstadkommande av en ökning i avsättningen, absolut eller relativ i förhållande till konkurrenterna, genom utbud till lägre priser i utländsk valuta. Den gynnsamma konkurrensställningen försvinner dock, om övriga länder, som exportera samma produkter, nedskriva sina valutor. Importskyddet eller exportpremien upprätthålles endast så länge deprecieringen av valutans yttre värde fortgår. Till skillnad från de tullpolitiska åtgärderna, som medföra bestående förändringar i de relativa priserna och de olika näringsgrenarnas räntabilitet, åstadkommer nämligen en engångsdepreciering förändringar i det inhemska prissystemet, vilka till slut återställa jämvikten vid oförändrade relationer. Därvid har en automatisk avveckling skett av det importskydd och de exportpremier, som höjningen av de utländska växelkurserna ursprungligen skapat. Av betydelse är sålunda, att någon depreciering av svenska valutan praktiskt taget icke ägt rum efter år 1933 gentemot våra för skogsnäringen viktigaste utlandsvalutor. I förhållande till det europeiska guldblocket däremot fortgick deprecieringen till hösten 1936, då blocket sprängdes. Skogsnäringens fördelar av denna utveckling reducerades emellertid genom dessa länders protektionistiska åtgärder. Om man skulle våga ett allmänt omdöme om betydelsen för skogsnäringen av utvecklingen på valutamarknaden skulle kunna sägas, att deprecieringen i vissa hänseenden varit gynnsam. På grund av den tillämpade valuta- och handelspolitiken i köparländerna hava fördelarna dock blivit mindre för denna näring än för vissa hemmamarknadsnäringar. Genom ingripanden på den inhemska penningpolitikens område hava de direkta verkningarna av växelkursförändringarna fått sprida sig till övriga delar av hemmamarknaden, vilket bidragit till en stabilisering av kostnadsnivån inom landet. Ett slutligt omdöme kan dock ej fällas rörande valutapolitiken, om icke den situation beaktas, som skulle uppstått i händelse Sverige ej frångått guldmyntfoten. Man måste taga deprecieringen av pundet som utgångspunkt och bedöma den förda politiken därefter. Hade Sverige haft fritt val i september 1931 och hade valet fallit på ett bibehållande av den gamla guldpariteten, skulle läget för skogsnäringen hava blivit katastrofalt.

63 Jordbruksregleringarna. Under senare år hava i prisstödjande syfte på jordbrukets område genomförts ett flertal olika åtgärder. Dessa, vilka bruka gemensamt benämnas jordbruksregleringarna, voro ursprungligen avsedda att utgöra en krishjälp. Såvitt nu kan bedömas torde man emellertid hava att räkna med att de bliva av mera bestående art. Med jordbruksregleringarna har åstadkommits, att högre priser kunnat erhållas å jordbrukets produkter än som eljest skulle hava uppnåtts. Härigenom hava levnadskostnaderna hållits uppe på en högre nivå än den, som skulle blivit resultatet vid fri prisbildning. I detta avseende hava jordbruksregleringarna haft samma inverkan å skogsnäringen som höjda tullar. I den mån skogsnäringens arbetskraft sysselsattes inom jordbruket, kommer emellertid jordbruksstödet densamma tillgodo. Detta förhållande torde hava största betydelsen i mellersta Sveriges eller södra Norrlands skogstrakter men mindre däremot i det övriga Norrland. Av det anförda får anses framgå, att skogsnäringen i hög grad påverkats av de anordningar i prisstödjande eller prisreglerande syfte, som av statsmakterna under årens lopp vidtagits. Att sagda näring för närvarande får bära en betydande börda genom det prisskydd mot utländsk konkurrens i form av tullar m. m., som lämnats flertalet hemmamarknadsnäringar, torde enligt utredningens mening icke kunna bestridas. Huruvida denna belastning är större än vad som i rådande läge kan anses skäligt vill utredningen icke uttala sig om. Anmärkningsvärt är dock det kända förhållandet — vilket bestyrkes av tidigare anförda siffror — att inom skogsbruket och viss del av skogsindustrierna sysselsatta befolkningsgrupper i regel befinna sig i en i inkomsthänseende väsentligt ogynnsammare ställning än flertalet andra grupper med motsvarande kvalifikationer. Uppenbarligen är dock av största betydelse för skogsnäringens bärkraft, att i fortsättningen näringens intressen behörigen beaktas vid statliga ingripanden i prisreglerande eller prisstödjande syfte. Självfallet innebär detta icke, att några slutgiltiga regler för huru dessa ingripanden böra utformas kunna på förhand uppdragas. Frågan härom beror nämligen i stor utsträckning av den kommande, synnerligen ovissa ekonomiska utvecklingen utom Sverige och måste därför bliva föremål för prövning från tid till annan. Vissa synpunkter i ämnet synes dock kunna anföras. Man torde få utgå ifrån, att framdeles liksom hittills den internationella varuomsättningen kommer att försvåras genom i olika länder vidtagna importbegränsande åtgärder, såsom tullar och införselavgifter, valutakontingenteringar och införselregleringar samt andra därmed jämförliga anordningar. Måhända komma även för Sveriges del liknande handelspolitiska tendenser att göra sig gällande och sålunda skyddet å den svenska marknaden mot utländsk konkurrens alltmer förstärkas. Härigenom torde åsyftas att vinna, bland annat, att betingelserna för uppkomsten av ett mera mångsidigt näringsliv inom landet förbättras samtidigt som landets beroende av andra staters handelspolitiska åtgärder minskas. Detta anses medföra, förutom annat, att känsligheten hos näringslivet för växlingar i kon-

64 junkturerna utomlands minskas. På så sätt skulle uppnås ökad trygghet för befolkningens försörjningsmöjligheter. De fördelar, som sålunda skulle vara förenade med ett förstärkt importskydd, kunna emellertid ej ernås utan uppoffringar. I överensstämmelse med vad i det föregående påvisats belasta dessa främst de tillverkningar, som för avsättning av sina produkter äro i större utsträckning beroende av utlandet, d. v. s. exportnäringarna. Hithörande näringar utgöras emellertid i regel av sådana, för vilka vårt land äger särskilda förutsättningar och som följaktligen kunna anses utgöra våra så att säga naturliga produktionsgrenar. Skyddet mot utländsk konkurrens å den inhemska marknaden kommer för desamma att utgöra ett återhållande moment och därigenom verka hämmande på deras utveckling. Därest belastningen av exportnäringarna till förmån för andra produktionsgrenar drives för långt, innebär detta fara för de förras bärkraft och medför berättigade krav från i desamma verksamma näringsutövares sida på kompensation i en eller annan form. Endast i begränsad omfattning torde sådan kunna lämnas genom att exporten beredes handelspolitiskt stöd. Även om ur samhällets synpunkt det i viss omfattning kan vara nödvändigt att på bekostnad av en del näringar understödja andra, synes därför uppenbart att man ej kan gå hur långt som helst på denna väg. Vid importskyddet måste en avvägning mellan olika näringars intressen ske, så att icke någon i obehörig grad tillbakasättes. En dylik avvägning skulle självfallet i hög grad underlättas, därest de av utredningen påtalade omständigheterna vore föremål för fortlöpande observationer. Det framstår därför som önskvärt, att statens dispositioner på ifrågavarande område i dess helhet föregås av dylika undersökningar. Angeläget är att dessa — på grund av det starka inbördes samband, som i våra dagar råder mellan olika delar av näringslivet — omhänderhavas av ett organ med överblick över folkhushållets samtliga grenar. Allenast härigenom kan man åstadkomma, att de statliga åtgärder, som här avses, vidtagas under behörigt hänsynstagande till alla av dem berörda intressen. Genom en sådan anordning skulle ock, såvitt utredningen kunnat finna, ökad säkerhet vinnas för, bland annat, att anstalterna icke göras mera ingripande än som av behovet påkallas. Rubbningarna i näringslivets lugna utveckling till följd av statsåtgärder skulle på så sätt kunna begränsas till det minsta möjliga. Ett statligt organ, varest en samlad sakkunskap på näringslivets skilda områden finnes, är för närvarande konjunkturinstitutet. Dess uppgift är att kontinuerligt följa den ekonomiska utvecklingen samt verkställa sådana därmed sammanhängande undersökningar, som av Kungl. Maj.t åt institutet uppdragas. Det synes därför böra övervägas om icke, innan ekonomiska frågor av större näringspolitisk räckvidd avgöras, konjunkturinstitutet bör beredas tillfälle föranstalta om för frågornas allsidiga bedömande erforderliga undersökningar. Därvid förutsattes att en så viktig del av vårt folkhushåll som skogsnäringen är företrädd inom institutet.

65 För åstadkommande av att förhållandena inom skogsnäringen vederbörligen beaktas vid den avvägning mellan skilda näringars intressen, som sålunda bör ske vid utformningen av olika prisstödjande åtgärder, kräves vidare ej endast att på skogsnäringens område sakkunniga personer deltaga i för ifrågavarande spörsmåls bedömande erforderliga utredningar, utan även att representanter för näringen få tillfälle framföra sina synpunkter, innan frågorna avgöras. En viss garanti härför vinnes otvivelaktigt, därest inom den centrala statsförvaltningen ej endast det av staten bedrivna skogsbruket utan även det enskilda skogsbruket blir företrätt av eget organ. Det torde kunna förutsättas att, om ett dylikt komme till stånd, detsamma står i kontakt med olika inom dess arbetsområde verksamma näringsorganisationer och inhämtar deras yttranden i ärenden av här åsyftat slag. Andra statliga åtgärder. Jämsides med att staten på olika sätt sökt öva inflytande å prisbildningen för svenska produkter har ett flertal andra statsingripanden vidtagits i näringslivet. Syftet därmed har avsevärt växlat. I vissa fall har eftersträvats en ökad effektivisering av de berörda näringsgrenarna. I andra fall har man avsett att åstadkomma en ur det allmännas intresse ändamålsenlig inriktning av den enskildes verksamhet. Ofta hava rent sociala synpunkter varit de avgörande. Samtliga dessa åtgärder hava helt naturligt erhållit efter deras ändamål olika inriktning och därför kommit alt gestalta sig mycket olika. Det gemensamma hos dem är allenast, att genom dem ej åsyftas någon direkt inverkan å prisbildningen. Verkningarna av berörda föranstaltanden hava helt naturligt skiftat mycket. Därest en redogörelse skall kunna lämnas för huru ingripandena påverkat näringslivet i allmänhet och skogsnäringen i synnerhet kräves sålunda, att man ingår på varje särskild åtgärd. Detta kan ej bär ifrågakomma. Någon summarisk översikt över huru följderna av förevarande åtgärder gestalta sig, i likhet med vad som skett beträffande de prisreglerande dispositionerna, kan utredningen därför ej giva. Emellertid anser sig utredningen icke böra underlåta att något beröra en viss grupp av förfoganden, nämligen sådana som vidtagits i direkt produktionsbefrämjande syfte. Desamma, vilka i allmänhet avse jordbruket och skogsbruket, inskränka sig i regel till stödjande av forsknings-, undervisningsoch upplysningsverksamheten på dessa områden samt lämnande av lån eller bidrag på särskilda villkor för att få till stånd en mera ändamålsenlig drift inom det enskilda företaget. Vad beträffar det stöd, som på denna väg beretts jordbruket, förtjänar framhållas att, då många jordbrukare samtidigt även innehava skog, stödet indirekt kommit även utövare av skogsbruk tillgodo. I annat sammanhang verkställda undersökningar av förhållandena inom jordbruket giva emellertid vid handen, att denna näringsgren mångenstädes i landets skogsbygder alltjämt är jämförelsevis efterbliven. Delvis torde detta hava berott på att anordningarna för jordbrukets upphjälpande tidigare av helt naturliga skäl anpassats främst efter behovet i landets egentliga jordbruksbygder. Under senare år har visserligen en förändring härutinnan skett, men resultaten därav synas ännu 5—817498

66 icke hava hunnit framträda mera märkbart. Vad skogsnäringen angår torde böra erinras om, att under det allmännas medverkan uppbyggts en särskild institution, skogsvårdsstyrelseorganisationen, vilken vid sidan av sin övervakande och upplysande verksamhet även tillhandagår de enskilda skogsägarna med sakkunnig hjälp. Såväl härigenom som genom de statsbidrag, vilka sedan en tid tillbaka utgått till de enskilda skogsägarna för verkställande av vissa, ur det allmännas synpunkt önskvärda skogsvårdsföretag, har skogsbruket erhållit värdefullt bistånd. Samtidigt må dock ej förbises att statsmakterna genom skogsvårdslagstiftningen lagt ett band på den enskilde skogsägarens rörelsefrihet. Man lärer kunna förvänta, att även i fortsättningen åtgärder av det slag. varom här är fråga, komma att av statsmakterna vidtagas. Därvid är av största vikt att de i skogsnäringen sysselsattas intressen behörigen uppmärksammas. Detta kan ske indirekt genom att belastningen å skogsnäringen till följd av hjälpåtgärder av här ifrågavarande slag åt andra näringsgrenar minskas samt direkt genom att särskilda anordningar genomföras för skogsnäringens stödjande. Det torde ej ankomma på utredningen att yttra sig om, i vilken utsträckning åtgärder av det förra slaget lämpligen böra av statsmakterna vidtagas. Vidkommande åtgärder av det senare slaget vill utredningen framhålla som sin uppfattning, att skogsnäringen bör i görligaste mån utveckla sig av egen kraft för att därigenom lättare erhålla den inre styrka och anpassningsförmåga, som äro ofrånkomliga för att kunna hävda sig i konkurrensen på världsmarknaden. I nuvarande läge anser sig utredningen dock icke kunna strängt fasthålla vid denna principiella inställning. Till följd av omständigheter, vilka i det föregående berörts, kan befaras att i vissa hänseenden en försämring avbetingelserna för en lönande drift av skogsnäringen kommer att inträda. Om så sker och detta ej molväges av en för näringen gynnsam utveckling på annat sätt, försämras otvivelaktigt även levnadsvillkoren för de i skogsnäringen sysselsatta, och komma förr eller senare betydande inskränkningar i dess produktion att vidtagas. Verkningarna härav kunna bliva ödesdigra i betraktande av näringens utslagsgivande betydelse för vårt folkhushåll. Det är därför av största vikt att intet underlåtes, som kan vara ägnat att motverka en dylik utveckling. Härvid bör det allmänna lämna sitt bistånd genom att medverka till att näringen arbetar så effektivt som möjligt och att sålunda en höjning av dess bärkraft åstadkommes. Sådana förhållandena för närvarande gestalta sig inom skogsnäringen, är det vidare enligt utredningens mening angeläget, att staten stöder skogsnäringen även genom åtgärder av annat slag. Sålunda synes av sociala skäl — alldeles oavsett det förhållandet att, såsom förut framhållits, det statliga skydd mot utländsk konkurrens m. m., som kommit ett flertal hemmamarknadsnäringar till del, redan nu kännbart drabbar skogsnäringen — statsingripanden vara påkallade för att söka förbättra inom näringen i utkomsthänseende särskilt ogynnsamt ställda befolkningsgruppers försörjningsmöjligheter. Behovet av dylika statliga hjälpåtgärder framträder i synnerhet vid en all-

67 män ekonomisk kris. Oberoende av den utformning, som den allmänna näringspolitiken i Sverige kan komma att få i framtiden, är det därför önskvärt, att staten medverkar till att sådana förhållanden bliva rådande inom skogsnäringen, att den kan utvecklas utan svårare störningar samt olika i densamma sysselsatta befolkningsgrupper erhålla en efter näringens bärkraft avpassad, skälig utkomst. För bedömande på vilka sätt det statliga biståndet åt skogsnäringen lämpligen kan och bör givas krävas ingående undersökningar och överväganden rörande samtliga med skogsbruket och skogsindustrierna förenade problem. Utredningen kommer därför i det följande, alltefter det dess arbete fortskrider, att stanna vid och mera i detalj undersöka de hithörande spörsmål, som den anser förtjänta att i främsta rummet beaktas. Redan nu anser emellertid utredningen sig böra uttala sin uppfattning, att det allmännas bistånd till åstadkommande av största möjliga effektivitet inom skogsnäringen synes böra i första hand lämnas i form av ekonomiskt stöd åt och tillrättaläggande av sådan verksamhet, som vanligen plägar hänföras till statliga arbetsuppgifter. Hit höra, bland andra, forskning och undervisning på såväl skogliga som skogsindustriella områden samt en del andra angelägenheter, som anknyta till själva grunden för näringens utövande, nämligen fastighetsbildningen m. m. För vinnande av det ändamål, som avses med skogsvårdslagstiftningen, bör vidare det allmänna medverka till att en målmedveten skogsupplysning bedrives. Om så visar sig nödvändigt, bör staten ej heller ställa sig avvisande mot anordningar, vilka åsyfta att beforda gemenskapen mellan olika intressenter inom näringen. Det komplex av åtgärder, varom i detta sammanhang är fråga, bör gestaltas med utgångspunkt från att, särskilt inom skogsbruket, produktionen måste arbeta på relativt lång sikt. Åtgörandena skola planläggas och genomföras under beaktande härav. Detta får dock icke innebära ett fastlåsande av utvecklingen. Möjlighet till anpassning efter de skiftande betingelserna inom och utom Sverige måste föreligga. Framför allt i fråga om skogsindustrierna, vilka avsätta huvudsakliga delen av sin produktion i utlandet, är det av vikt, att deras behöriga rörelsefrihet icke hindras. Vad angår de föranstaltanden från statens sida, som kunna föranledas av sociala motiv, har frågan om åtgärder inom skogsbruket för beredande av arbetstillfällen under en eventuell, kommande kristid med omfattande arbetslöshet nyligen varit föremål för undersökning av 1936 års utredning angående beredskapsarbeten. Det kan därför synas överflödigt att här ånyo överväga detta spörsmål. Enligt meddelade direktiv har dock skogsutredningen att vid fullgörande av sitt uppdrag beakta även beredskapssynpunkter. Med hänsyn härtill anser sig utredningen icke kunna undgå att i det följande beröra ämnet. Jämväl frågan huruvida och i vad mån beredskapsåtgärder på skogsindustriens område kunna befinnas påkallade har utredningen för avsikt att upptaga till behandling. Som i det föregående antytts, kunna emel-

68 lertid ingripanden i socialt syfte vara påkallade även under andra kristider. Utredningen ämnar ock närmare pröva spörsmålet om inkomstfördelningen inom skogsnäringen. Därvid kan måhända befinnas lämpligt att åtgärder vidtagas för tillgodoseende av de sämst ställda befolkningsgruppernas i denna näring anspråk på förbättrade levnadsvillkor. I samband med att frågor vidkommande en ändamålsenlig virkesproduktion samt en rationell fastighetsbildning behandlas, kommer utredningen att överväga, huruvida särskilda åtgöranden kunna anses behövliga till underlättande för de mindre skogsägare, vilka driva sitt skogsbruk i nära förening med jordbruk, att erhålla skälig bärgning.

69 Bilaga A.

Skogsbrukets och de skogsförädlande industriernas betydelse för folkhushållet. Av docenten K. Kock. Undersökningens uppläggning. Efterföljande undersökning avser att klarlägga skogsbrukets och de skogsförädlande industriernas betydelse för folkhushållet. Formuleringen av utredningsuppgiften får dock ej innebära, att resultatet skall ge ett kvantitativt mått på skogsnäringens betydelse i förhållande till övriga näringsgrenar. Det är överhuvud taget icke möjligt att ge ett entydigt omdöme rörande betydelsen av en viss näringsgren. Ett omdöme i detta avseende måste kvalificeras, så att det framgår, ur vilken synpunkt det fälles. Detta innebär, att undersökningen måste delas upp i smärre undersökningar, vilka var och en ha till uppgift att klarlägga ifrågavarande näringsgrens betydelse inom ett visst, klart definierat område. Varje sådan undersökning kan, om tillfredsställande material finnes, lämna svar på frågan om näringsgrenens betydelse ur den speciella synpunkt, som anlägges i varje enskilt fall. Någon sammanfattning av resultaten i form av ett kvantitativt totalomdöme kan icke lämnas. I föreliggande fall kan undersökningen läggas upp från följande utgångspunkter: 1) Vilken betydelse har skogsnäringen för efterfrågan på arbetskraft och kapital? 2) Hur stor är skogsnäringens andel av det totala produktionsresultatet eller den totala nationalinkomsten? 3) Vilken betydelse ha skogsprodukterna för vår köpkraft gentemot utländska varor? Sedan frågeställningarna på detta sätt preciserats, måste en avgränsning av undersökningsområdet verkställas med hänsyn såväl till vad som skall inbegripas under beteckningen »skogsnäringen» som till den tidsperiod, som undersökningen lämpligen bör omfatta. Utgångspunkten för undersökningen utgöres av det egentliga skogsbruket. Produkterna från denna näringsgren, de oarbetade skogsprodukterna, finna användning inom landet som material för byggnads- och anläggningsverksamhet, som vedbränsle och som industriråvara. Dessutom exporteras en mindre kvantitet oarbetat virke. I fråga om virkets användning som industriråvara kan undersökningen begränsas till tre förädlingindustrier, nämligen sågverksindustrien, pappersmasseindustrien och träkolstillverkningen. Det kan diskuteras, huruvida man borde följa förädlingsprocessen utöver det första stadiet och t. ex. betrakta pappersmassan endast som en mellanprodukt, vilken får sin slutliga förädling i pappersfabrikerna. Varje gränsdragning blir mer eller mindre konventionell, och skäl kunna därför med samma styrka åberopas för som emot den valda gränslinjen. Den viktigaste orsaken till att i den föreliggande undersökningen gränsen dragés vid det första förädlingsstadiet är den, att om man sträcker sig därutöver, synes konsekvensen fordra att man tager med ej endast papperstillverkningen utan även exempelvis konstsilkeindustrien och snickeriindu-

70 strien. Då det med hänsyn till bearbetningen av det statistiska materialet liksom till analysen av resultatet är önskvärt, att undersökningen begränsas till vissa, stora områden, synes den snävare gränsdragningen vara att förorda. Denna kan även motiveras med att ju längre man kommer i förädlingsprocessen, desto mer oberoende blir man av den inhemska tillgången på skog. Då utgångspunkten för den föreliggande undersökningen är skogsbruket och dess betydelse för folkhushållet, kan en begränsning till det första förädlingsstadiet, för vilket tillgången på råmaterial inom landet är en, om ej absolut nödvändig, så dock synnerligen viktig förutsättning, försvaras. Ur ekonomiskt-politisk synpunkt är denna begränsning även motiverad. De åtgärder, som kunna vidtagas från statens sida för att ge skogsnäringen stöd, måste nämligen få en annan karaktär, om stödet gäller råvaran och halvfabrikaten än om det gäller de förädlade slutprodukterna. Undersökningen kommer därför att omfatta endast de industrier, som förädla oarbetat virke. Hit räknas givetvis all tillverkning av pappersmassa, oavsett om denna äger rum vid fristående fabriker eller vid pappersbruk. Till skogsbruket och förädlingsindustrierna, vilka i det följande betecknas med termen »skogsnäringen», räknas all sådan verksamhet för produkternas försäljning och transporterande till förbrukaren, som utföres av till skogsnäringen hörande yrkesutövare. Detta innebär att flottningen av virket och alla skogskörslor — med häst eller lastbil — hänföras till skogsbruket. Transporter utförda av fristående företag skola däremot ej medräknas. Man kan med en annan formulering uttrycka detta generellt så, att de priser, som användas för värderingen av de oarbetade skogsprodukterna, skola omfatta alla kostnader för varan, till dess den når förbrukaren, med undantag av kostnaden för transporter med järnväg eller båt. Med industriens lokalisering i Sverige betyder detta, att priserna i regel skola avse priset på förbrukningsorten eller på exportplatsen. I fråga om de förädlade skogsprodukterna kommer priset i enlighet med denna princip att avse priset på tillverkningsorten. Denna gränsdragning mellan skogsnäringen och de industrier och näringsgrenar, för vilka denna är av betydelse som avnämare av varor och tjänster, kan också diskuteras. Det har sålunda framhållits från vissa håll, att exempelvis verkstäder, som tillverka sågar eller pappersmaskiner, och rederier, som frakta skogsprodukter, äro så beroende av skogsnäringen, att de kunna räknas som tillhörande densamma. I viss mån torde bakom denna föreställning ligga den tanken, att man skulle kunna uppskatta skogsnäringens betydelse för vårt land genom att konstruera ett Sverige utan skogar, vilket är en orimlig tankegång. En dylik utsträckning av undersökningen kan försvaras, om den skulle avse en analys av återverkningarna av en minskning eller ökning av aktiviteten inom skogsnäringen och av dess bruttoinkomst. I så fall måste den emellertid även omfatta användningen av den del av bruttoinkomsten, som tillfaller de inom' näringen sysselsatta produktionsfaktorerna. Ifrågavarande utredning gäller dock ej denna fråga. Med hänsyn till svårigheten att erhålla jämförbart material är det lämpligast att begränsa undersökningen till en relativt kort tidsperiod. Världskriget och de närmaste åren därefter bilda på grund av de då rådande abnorma förhållandena en naturlig gräns bakåt i tiden, och då huvudparten av det senast tillgängliga materialet hänför sig till år 1936, kan tioårsperioden 1927—36 anses vara en lämplig undersökningsperiod. Denna tidsbegränsning medför visserligen svårigheter för en bedömning av långtidstendenserna. Undersökningens huvuduppgift är emellertid att lämna material för ett bedömande av skogsnäringens nuvarande ställning i folkhushållet, och denna anmärkning mister därför en del av sin betydelse.

71 Undersökningens omfattning blir även beroende på det material, som står till förfogande. I det följande skola därför några allmänna synpunkter läggas på metoder och material för ett bedömande av, huruvida en undersökning efter ovanstående riktlinjer är möjlig att utföra. För besvarande av frågan om skogsnäringens betydelse med hänsyn till sysselsättningen'av arbetskraft och kapital förutsattes, att man har tillgång till uppgifter rörande antalet sysselsatta personer och av dem fullgjorda arbetstimmar samt om företagna kapitalinvesteringar i skogsnäringen samt näringslivet i övrigt. Det förefintliga materialet för arbetskraftens sysselsättning i det egentliga skogsbruket är mycket bristfälligt. För de två viktigaste förädlingsindustrierna, sågverken och pappersmassefabrikerna, lämnar industristatistiken uppgifter, vilka omfatta den övervägande delen av de i dessa industrier sysselsatta arbetarna. För detta område kan man sålunda erhålla en kontinuerlig serie, vilken belyser sysselsättningens förändringar, uttryckta såväl i antalet arbetare som i antalet fullgjorda arbetstimmar. Denna kan sedan jämföras med motsvarande uppgifter för samtliga industriarbetare. Enda möjligheten att med nuvarande statistik uppskatta de årliga kapitalinvesteringarnas storlek i skogsnäringen torde vara att verkställa en bearbetning av balansräkningarna för företag i aktiebolagsform samt att beräkna statens kapitalinvesteringar. Detta är ett synnerligen omfattande arbete, och det är dessutom mycket ovisst, om resultatet överhuvudtaget blir användbart. En dylik undersökning är därför ej att tillråda, i all synnerhet som man saknar hållpunkter för en jämförelse med investeringarna i andra näringsgrenar. Vid de av Stockholms Högskolas Socialvetenskapliga Institut verkställda beräkningarna av Sveriges nationalinkomst (publicerade i National Income of Sweden 1861—1930) har man utgått från en definition av nationalinkomsten, som innebär att den totala nationalinkomsten beräknas som summan av de olika näringsgrenarnas nettoinkomster eller nettoproduktvärden. Nationalinkomsten blir enligt denna definition liktydig med totalvärdet av producerade varor och tjänster under den period som avses, d. v. s. i regel ett år. »Näringsgren» fattas i mycket vidsträckt betydelse, och begreppet täcker ej endast vad som i vanliga fall brukar betecknas som en näringsgren utan även bl. a. värdet av konsumenternas nyttjande av konsumlionskapitalvaror. Det förhållandet, att definitionen gjorts så vidsträckt och att produkterna genomgående värderats efter marknadspriser, även om de icke saluförts utan konsumerats av producenterna, medför att nationalinkomsten väsentligt överstiger det inkomstbelopp, som framkommer vid en beräkning av den samlade inkomstsumman enligt skattedeklarationerna. Enär nationalinkomstens absoluta nivå blir beroende på den definition som viiljes, kommer den att sakna intresse i och för sig, men de verkställda uppskattningarna kunna användas för att belysa förändringar i inkomsten. Härav följer att om man beräknar en viss näringsgrens andel av den totala nationalinkomsten, den procentsiffra som härvid framkommer ävenledes saknar betydelse i och för sig. Den kan endast användas för att ange storleksordningen av denna näringsgrens andel av den totala nationalinkomsten och för att belysa förskjutningarna i densamma. Nettoproduktvärdet eller nettoinkomsten för en näringsgren motsvarar bruttoproduktvärdet, befriat frän dubbelräkningar, med avdrag för de produkter och tjänster, som förbrukas under produktionen och som ställas till förfogande av andra näringsgrenar. Dessa avdragsposter omfatta värdet av råvaror, bränsle, kraft, förbrukningsmaterial av olika slag samt avskrivningar å byggnader och maskiner. Bruttoproduktvärdet är identiskt med produktionens försäljningsvärde. Det motsvarar sålunda icke tillverkningsvärdet för produkterna i fråga, utan inkluderar även de vinster och förluster, som uppstå på grund av att det faktiska priset över-

72 eller understiger tillverkningskostnaden. För skogsbruket har ett dylikt nettoproduktvärde beräknats av institutet t. o. m. år 1930. För de efterföljande åren, 1931 —34, ha beräkningar utförts av E. Dahlgren i samband med en uppskattning av nationalinkomsten för dessa ar. (Produktionsstatistisk uppskattning av Sveriges nationalinkomst åren 1930—34. Bilaga 1 till S. O. U. 1936:18). Dessa kalkyler kunna fullföljas och kompletteras med hjälp av senare publicerat material. Nettovärdet för förädlingsindustrierna har däremot ej uppskattats av institutet, enär till följd av det statistiska materialets beskaffenhet ett nettovärde kunnat beräknas endast för industrien i dess helhet. Under de senare åren verkställda specialutredningar på hithörande område lämna emellertid material för en approximativ uppskattning av förädlingsindustriernas nettoproduktvärden under den tidsperiod, som här kommer i fråga. Det är sålunda möjligt att på ett relativt tillfredsställande sätt beräkna skogsnäringens andel av den totala nationalinkomsten för åren 1927—36. Sveriges köpkraft gentemot utländska varor mätes av den synliga och osynliga exportens värde. Det är en relativt lätt uppgift att beräkna de exporterade skogsprodukternas värde och deras andel av den totala exporten. Hänsyn måste dock tagas till att det förekommer en viss import av skogsprodukter samt att ifrågavarande industrier i viss utsträckning använda importerade råvaror och förbrukningsartiklar av annat slag. — Vid beräkningen av exportvärdet kan det vara berättigat att medtaga papperet. Den inom landet producerade pappersmassan användes dels för export och dels för produktion av papper, varav en betydande del exporteras. Om man endast tar med i exportvärdet den pappersmassa, som exporteras i oförädlad form, underskattar man pappersmasseindustriens betydelse för exporten. Genom inräknande av pappersexporten blir skogsnäringens andel överskattad med ett belopp, som motsvarar dels värdet av övriga råvaror och förbrukningsartiklar och dels värdet av de insatser, som göras av de för produktionen av det exporterade papperet sysselsatta produktionsfaktorerna. Det måste starkt framhållas, att de gjorda beräkningarna i många avseenden grunda sig på grova approximationer, och att de citerade siffrorna därför måste användas med stor försiktighet. Då i det följande priserna för olika slag av skogsprodukter liksom lönerna inom skogsnäringen i olika sammanhang komma till användning dels för beräkningarna och dels för diskussionen av resultaten, torde det vara lämpligt att en kortfattad redogörelse lämnas för utvecklingen i detta avseende, innan det egentliga undersökningsmaterialet framlägges. Pris- oeh löneutvecklingen 1927—36. Prismaterialet framlägges här huvudsakligen i form av indexscrier, 1 och för samtliga serier har år 1927 valts som basår i överensstämmelse med de av Nationernas Förbunds ekonomiska sekretariat utarbetade indexserierna för Sveriges import- och exportpriser. Vid valet av basår måste hänsyn också tagas till att det år, på vilket valet faller, icke utmärker sig för en onormal spridning av priserna. År 1927 tycks ur denna synpunkt vara ett normalt år. Indexserierna visa nämligen en relativt god överensstämmelse t. o. m. år 1931; först därefter blir utvecklingen mer oenhetlig. Vid beräkningen av sägtimrets värde har priset konsumtionsåret 1930 fastställts till kronor 13: 75 per fm 3 (exkl. bark), vilket motsvarar det av socialvetenskapliga institutet använda priset, höjt med 10 % för täckande av kostnaderna för flottläggning, tumning m. m. För de tidigare åren har detta pris varierats med hjälp 1

Absoluta siffror för priserna på sågtimmer och massaved finnas i tab. 4 och 5.

Tti

av den av institutet beräknade prisindexserien för sågtimmer. Efter år 1930 har använts en index utarbetad på basis av det hösten närmast före konsumtionsåret gällande priset å sågtimmer (10") vid Sandslån enligt domänstyrelsens årliga uppgifter över gängse priser å virke (jfr Dahlgren). Dessa prisuppgifter torde vara mer tillförlitliga för den senare delen av perioden än för den tidigare. Det vill synas som om topp- och bottenpunkterna inregistreras något tidigare än i verkligheten. För pappersveden ha använts domänstyrelsens uppgifter rörande gängse priser på ett antal avsättningsorter. Dessa priser ha höjts med 10 %, motsvarande kostnaderna för tumning, flottläggning m. m. Ett ovägt medelpris har uträknats för Norrland och Dalarna samt ett för övriga landet. På dessa medelpris har därefter uträknats ett vägt medeltal, varvid norrlandspriset ansetts väga dubbelt mot priset för mellersta och södra Sverige. En mera detaljerad vägning med ledning av 1933 års skogsindustrisakkunnigas konsumtionssiffror för olika distrikt skiljer sig, att döma av en provkalkyl för ett år, oväsentligt från den grövre medeltalsberäkningen. Liksom för sågtimret ha de på hösten före konsumtionsåret rådande priserna kommit till användning. För trävarorna liksom för pappersmassan är exportpriset i regel avgörande för priset på hemmamarknaden. För ett bedömande av prisutvecklingen är det därför tillräckligt att studera exportpriset. Då exporten består av ett betydande antal varuslag, måste ett på lämpligt sätt vägt medeltal beräknas. En dylik prisscrie, som utarbetats på grundval av de i handelsstatistiken angivna enhetspriserna för olika positioner, har ställts till förfogande av Svenska trävaruexportföreningen. Denna serie avser såväl hyvlade som ohyvlade varor. Prisserierna för de två varuslagen visa nämligen så små avvikelser från medeltalet, att det senare väl kan användas för att illustrera prisförändringarna för såväl hyvlade som ohyvlade trävaror. För att bedöma värdet av denna prisserie har den jämförts med de i Ekonomisk Översikt publicerade exportnoteringarna för furu och gran av större dimensioner. 1 Då trävaruexportföreningens på handelsstatistiken utarbetade medelpris mycket väl följer de individuella exportpriserna, torde man kunna begagna den på föreningens prisserie utarbetade prisindexen som mätare på prisutvecklingen för trävaruexporten. En prisindex för pappersmassa har utarbetats på basis av handelsstatistikens enhetspriser. Denna är en kedjeindex, d. v. s. beräkningen har tillgått på så sätt, att för varje år värdet av pappersmasseexporten i årets priser satts i relation till det värde som framkommer, om man på de under året exporterade kvantiteterna tillämpar föregående årets priser som enhetspriser. Denna index har sedan omräknats till en index med fast basår. En jämförelse med de i Ekonomisk översikt publicerade noteringarna för pappersmassa och med handelsstatistikens enhetspriser för de angivna sorterna visar, att denna index ger en god bild av prisutvecklingen för pappersmassan. Nationernas Förbunds import- och exportprisindices för den totala varuimporten, resp. varuexporten (publicerade i World Trade) äro uträknade som kedjeindices på basis av kommerskollegii beräkningar av importens och exportens värde i löpande årets och i nästföregående års priser. Någon index för rena hemmamarknadsvaror finnes icke. Den här använda, Handelsbankens index för inom landet producerade varor, lider av den svagheten, att den i sig innefattar även exportvaror 1 Vid en jämförelse mellan exportpriser och noteringar måste ihågkommas, att försäljningen av trävarorna ofta sker ett halvt år eller längre tid, innan exporten äger rum, och att i fråga om pappersmassan såväl ett- som tvååriga försäljningskontrakt ofta tecknas. Detta medför en eftersläpning för de i handelsstatistiken angivna exportpriserna i jämförelse med gällande noteringar.

74 Tabell 1.

Priser å skogsprodukter, jämförda med import- och exportprisindex 1927—36. Index: 1927 = 100.

Å r

Sågtimmer

Pappersved Tall

Gran

Inom landet producerade totala totala varor exporten importen P r i s i n d e x för

Trävaror

Pappersmassa

1927 1928 1929 1930 1931

100-0 101-0 98-1 94-3 68-9

100-0 92-0 92-0 97-8 83-3

100-0 89-5 91-8 104-3 90-5

100-0 99-4 94-7 91-1 74-5

100-0 94-8 93-5 84-9 71-9

100-0 98-7 96-G 89-9 79-0

100-0 99-4 98-9 89-8 76-0

100-0 103-4 99-5 91-1 81-3

1932 1933 1934 1935 1936

51-9 61-4 84-9 82-1 80-7

73-5 72-4 73-9 83-3 89-8

70-3 67-7 75-1 83-0 83-6

06-4 71-3 83-4 73-5 77-8

66-7 60-8 63-4 fil-7 (>3-9

74-7 70-4 72-8 71-1 73-Ii

811 7G-5 77-0 77-7 75-7

76-8 75-2 81-3 84-9 88-0

och varor, tillverkade av importerade råvaror, vilka starkt påverkas av exportresp. importpriserna. Av diagram 1 framgår att prisutvecklingen för råvaran i jämförelse med den färdiga produkten varit mycket olika för trävarorna och för pappersmassan. I fråga om trävarorna har den genom trögrörligheten hos arbetslönerna inträdda räntabilitetsförsämringen (se sid. 78) åtminstone under vissa år delvis kompenserats av ett betydligt starkare prisfall på råvaran än på den färdiga produkten, medan för pappersmassan detta icke varit fallet. Det förtjänar påpekas alt diagrammen ej ge ledning för ett bedömande av de faktiska räntabilitetsförändringarna, vilka även äro beroende av den tekniska utvecklingen och kapacitetsutnyttjandet under perioden. I diagram 2 A göres en jämförelse mellan prisutvecklingen för trävaror och pappersmassa samt Nationernas Förbunds exportprisindex. Diagrammet visar att deprecieringen av den svenska kronan i september 1931 icke kunde förhindra ett starkt prisfall för såväl trävaror som pappersmassa. Man torde emellertid kunna förutsätta, att nedskrivningen av den svenska kronans värde dämpade detta prisfall. Prissänkningen från år 1930 räknat tycks ha varit något starkare för trävaror än för pappersmassa. Detta sammanhänger med att pundet och de till pund sterling anslutna valutorna, gentemot vilka kronans depreciering var obetydlig (i vissa fall förelåg t. o. m. en appreciering), spela en större roll för trävaru- än för pappersmasseexporten. Under den efterföljande uppsvingsperioden har prisutvecklingen däremot varit väsentligt gynnsammare för trävarorna, vilka till följd av konjunkturomslaget i England och byggnadshaussen därstädes blevo föremål för en starkt ökad efterfrågan. År 1935 inträffade ett omslag på trävarumarknaden, som resulterade i ett starkt prisfall, varefter en viss återhämtning ägde rum. Förbättringen av priserna å trävarumarknaden år 1933 hade ej någon motsvarighet på pappersmassemarknaden. På denna marknad fortsatte prisfallet (priserna räknade i svenska kronor) med oförminskad styrka och först år 1934 inträdde en obetydlig förbättring. Man kan säga att är 1936 pappersmassepriserna endast obetydligt överstego 1933 års låga nivå. En av orsakerna till denna olikhet i prisutvecklingen för trävaror och pappersmassa ligger i den omständigheten, att Förenta Staterna år 1933 deprecierade sin valuta. För pappersmassan spelar den ameri-

75 Diagram 1. Löner, råvarupriser oeh produktpriser inom sågverks- och pappers* masscindustrierna 1927—36. Index: 1927 = 100.

Löner. Pappersmassa. Pappersved av tall. Pappersved av gran

133^

76 Diagram 2.

Prisutvecklingen för trävaror och pappersmassa 1927—36, jämförd med prisutvecklingen för export- och importvaror samt inom landet producerade varor. Index: 1927 = 100.

lOO-r

100 f

77 Diagram 3.

Priser å animaliska och vegetabiliska födoämnen 1927—36. Index: 1927 = 100. il

\ \

—

\\ \ \...._., 0

Vegetabiliska livsmedel.

kanska marknaden en stor roll, och deprecieringen av dollarn innebar en betydande sänkning av exportpriserna i svenska kronor räknat trots en samtidig höjning av dollarpriserna. Som exportörerna vid denna tidpunkt i regel icke hade säkrat sig mot kursförluster, fingo de bära denna förlust i form av lägre priser för tidigare kontrakterade försäljningar. Sedermera ha de tack vare pundstabiliseringen kunnat skydda sig för dylika förluster genom säkringskrediter eller terminsaffärer. Vid en jämförelse mellan prisutvecklingen för trävaror och pappersmassa å ena sidan samt å andra sidan prisindex för den totala exporten måste ihågkommas, alt de två nämnda exportvarorna utgöra en så väsentlig del av totala exporten, att prisutvecklingen för dem måste komma att påverka exportprisindex. Då som framgår av diagrammet priserna på trävaror och pappersmassa åren 1930—36 utvecklats väsenligt ogynnsammare än den allmänna indexen, beror detta på att övriga exportvaror företett en i genomsnitt gynnsammare prisutveckling än skogsprodukterna. 1 1

Efter år 1936 har en förändring ägt rum av de relativa priserna till skogsprodukternas förmån. Enligt konjunkturinstitutets rapporter ha de procentuella prisförändringarna sedan år 1929 varit följande: Exportprisindex för

1929 36 1936 37 januari—april 1937—38

a) inkl. papp.

trävaror

pappersmassa

papper

Partiprisindex

— 7 +31 + 10

—29 + 20 + 22

—33a) + 16 + 23

—14 + 14 — 2

Index för exporten

importen

—10 + 17 + 17

+ 15 — 2

78 Oenhetligheten i prisutvecklingen framgår tydligt av diagram 2 B och 2 C. I det första jämföras priserna pä trävaror och pappersmassa med genomsnittspriserna för importvarorna. Av skäl, som här ej behöva diskuteras, kom deprecieringen av kronan att få väsentligt större inflytande på importpriserna än på exportpriserna. Detta framgår av den omsvängning i importprisutvecklingen, som ägde rum från år 1931 till 1932. Denna prisstegring gick förlorad år 1933; därefter inträdde en stabilisering av importpriserna vid 1931 års nivå med en svag ökningstendens. I diagram 2 C jämföras skogsprodukternas priser med prisutvecklingen för de inom landet producerade varorna. Åren 1928—31 var prisutvecklingen någorlunda enhetlig; efter denna tidpunkt vidgar sig marginalen mellan prisserierna mer och mer, om man undantar den tillfälliga uppgången för trävarorna från år 1933 till 1934. Prisutvecklingen på den oskyddade exportmarknaden kan jämföras med prisutvecklingen för de genom jordbrukspolitiken reglerade produkterna (diagram 3), vilka under den lid regleringen funnits varit avskärmade från den internationella prisutvecklingen. Vad de vegetabiliska livsmedlen beträffar, har stabiliseringen av priserna ägt rum på en nivå, som understiger prisnivån för trävarorna men överstiger den för pappersmassan. För de animaliska livsmedlen däremot har en så kraftig förbättring inträtt från bottenläget, som inföll år 1933, att dessa priser år 1936 lågo väsentligt över exportpriserna. Löneuppgifterna, vilka avse timförtjänsterna för industriarbetare och dagsförtjänsterna för skogsarbetare, äro tagna ur Lönestatistisk årsbok. 1 Visserligen kunna anmärkningar göras mot denna statistik, men för här angivna ändamål torde siffrorna vara användbara. Det förtjänar dock anmärkas, att timförtjänsten som mätare av arbetskostnadernas förändringar ej inregistrerar förändringar i produktiviteten (produktion per arbetare), som äga rum på grund av tekniska omläggningar eller på grund av det förhållandet, alt arbetarantalet av tekniska skäl ej kan fullt anpassas efter växlingarna i produktionens omfattning. I diagram 1 A och 1 B jämföres prisutvecklingen för trävaror och pappersmassa med timförtjänsterna inom skogsnäringen. Diagrammen visa, att timförtjänsterna inom förädlingsindustrierna undergått relativt små variationer. De lågo år 1936, vad sågverken beträffar, cirka 4 % under 1927 års nivå. Pappersmassearbetarna ha kommit i åtnjutande av en stegring av timförtjänsterna på cirka 4 %. Dagsförtjänsterna i skogsbruket ha varit väsentligt mer konjunkturkänsliga än timförtjänsterna i förädlingsindustrierna. Även om skogsarbetarnas dagsförtjänster ej sjönko lika djupt under depressionen som priset på sågtimmer eller på de förädlade varorna, har löneutvecklingen dock i stort sett gått i samma riktning som priserna. Prisutvecklingen för jordbruksprodukterna är av betydelse för skogsprodukterna genom deras inflytande på levnadskostnaderna. Prisregleringen h a r bidragit till en stabilisering av levnadskostnaderna på en högre nivå än som skulle blivit resultatet vid fri prisbildning. Denna stabilisering av levnadskostnaderna har i sin tur bidragit till trögrörligheten i lönerna inom förädlingsindustrierna. Arbetarna i dessa industrier, som pä grund av en kombination av stigande timförtjänster och sjunkande levnadskostnader erhöllo en väsentlig höjning av den reala timförtjänsten fram till år 1931, ha kunnat i stort sett bibehålla åtminstone en del av denna stegring. Särskilt gäller detta pappersmassearbetarna. Däremot ha skogsarbetarna fått vidkännas en avsevärd sänkning av den reala dagsförtjänsten sedan år 1927. Några slutsatser rörande årsinkomstens utveckling för här berörda arbetargrupper kunna ej dragas ur detta material. Arbetslöshet och inskränkning av arbetstiden 1

Uppgifterna avse kontantlön och naturaförmåner.

79 Tabell 2. Löner inom skogsnäringen 1927—36. Index: 1927 = 100.

Arbetare vid

Samtliga industriarbetare

sågverk

pappersmassefabriker

100-0 100-4 98-8 102-0 97-0

100-0 100-8 105-1 105-1 100-8

100-0 104-7 105-4 108-9 108-1

100-0 101-2 103-6 106-3 106-3

86- 5 81-4 86-6 88-8 89-6

97-0 95-8 94-9 97-0 95-8

100-0 98-1 100-8 101-9 103-5

103-6 102-0 102-0 103-6 104-3

Huggare

Körare

1927 1928 1929 1930 1931

100-0 100-0 97-7 104-4 98-3

1932 1933 1934 1935 1936

88-3 83-3 88-6 92-6 94-1

År

Anm. • Siffrorna för hllggare och körare avse dagsförtjänster under nästföregå ende avverkningssäsong, fö r sågverks- och pappersmassearbetare och samtliga inc ustriarbetare medeltal för löpande år. »Samtliga industriarbetare» wse manliga timförtjänster arbetare i den egentliga industrien. h a b i d r a g i t till en väsentligt o g y n n s a m m a r e u t v e c k l i n g för å r s i n k o m s t e r n a ä n för t i m - eller d a g s f ö r t j ä n s t e r n a . I 1936 å r s l ö n e k o m m i t t é s b e t ä n k a n d e m e d förslag till civilt a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e (S. O. U. 1 9 3 7 : 4 8 ) l ä m n a s vissa s t a t i s t i s k a l ö n e u p p g i f t e r , s o m k u n n a a n v ä n d a s för att b e l y s a l ö n e l ä g e t för a r b e t a r n a i de s k o g s f ö r ä d l a n d e i n d u s t r i e r n a . D e n a b s o l u t a å r s i n k o m s t e n för m a n l i g a a r b e t a r e å r 1935 (inkl. n a t u r a f ö r m å n e r , g e n o m s n i t t för l a n d e t , s t a n d a r d r ä k n a d e m e d h ä n s y n till f ö r d e l n i n g e n p å d y r o r t e r ) , a n t a l e t a r b e t s t i m m a r p e r a r b e t a r e å r e n 1926 och 1935 s a m t f ö r ä n d r i n g a r n a s e d a n å r 1926 f r a m g å av n e d a n s t å e n d e t a b e l l : Antal arbetstimmar pr arbetare x

Årsinkomst

1935 Kronor 1935

Procentuell minskning eller ökning 1926—35

2 258 1 788 2 289 2 289

2 291 1 678 2 276 2 283

2 905 1 981 2 590 3 560

—4 + 5 + 2

2 328 2 235 2 170 2 227

2 275 2 173 2 152 2 026

3 369 2 152 2 999 2 111

±0 + 1 —8 —13

I n d u s t r i

Mekaniska verkstäder Sågverk Pappersmassefabriker Bagerier Komm. kraft-, belysn.- och vat tenverk Spinnerier m. m Skrädderier o. sömnadsfabriker. . . . Tändsticksfabriker 1 Uppgifterna arbetargrupper.

äro

hämtade ur industristatistiken och avse närmast motsvarande

Vid b e d ö m a n d e t av såväl d e n a b s o l u t a i n k o m s t n i v å n s o m i n k o m s t u t v e c k l i n g e n m å s t e h ä n s y n t a g a s till speciella f ö r h å l l a n d e n , s å s o m a r b e t s k o n f l i k t e r , a v k o r t a d

80 arbetstid m. m., som kunna påverka en viss industri under något av de år siffrorna avse. För sågverken var 1935 sålunda ett med hänsyn till avsättning och timmertillgäng dåligt år, vilket bl. a. påverkade arbetstidens längd och därigenom även årsinkomsterna. Med dessa reservationer kan man dock draga den slutsatsen, att årsinkomsterna vid sågverken ligga på en väsentligt lägre nivå än i de rena hemmamarknadsindustrierna och att de försämrats i förhållande till dessa. Detta gäller, fastän i något mindre grad, om pappersmasseindustrien. Av de här medtagna grupperna är det endast textil- och tändsticksarbelarna, som befinna sig på samma inkomstnivå som sågverksarbetarna.

Skogsnäringens betydelse ur sysselsättningssynpunkt. Ur social synpunkt har frågan om skogsindustriernas förmåga att skapa utkomstmöjligheter för norrlandsbefolkningen vid skilda tillfällen tagits upp till behandling. Den senaste undersökningen av detta slag är den s. k. Norrlandsundersökningen, vilken socialstyrelsen nyligen avslutat. Det ligger vid sidan av föreliggande uppgift att taga upp dessa problem till diskussion. Något självständigt försök att beräkna sysselsättningens omfattning kominer därför icke att göras i det följande. Redogörelsen inskränker sig till en sammanställning av viktigare uppgifter, vilka grunda sig på tidigare undersökningar och på den officiella statistiken. Man kan erhålla en föreställning om betydelsen av arbetskraftens insats för skogsnäringen, om man beräknar arbetslönernas andel i det totala produktresultatet. Vid 1930 års skogsvecka framlades en beräkning av bruttoinkomstens fördelning, enligt vilken ungefär en femtedel av bruttoförsäljningsbeloppet för samtliga skogsprodukter skulle utgå till skogsägarna i form av rotvärde, medan huvudparten av de återstående fyra femtedelarna utgjorde arbetslöner i skogsbruk och förädlingsindustrier. I en uppsats i Svenska skogsvårdsföreningens tidskrift (1936: II. Skogsbruket och folkförsörjningen) har Th. Streyffert verkställt en liknande beräkning för år 1934. Enligt denna skulle lönerna till arbetare och andra anställda i skogsbruk och förädlingsindustrier (inkl. pappersindustrien) utgöra ungefär hälften av det samlade produktvärdet efter avdrag av dubbelräknade poster och importerade råmaterial och hjälpmedel. Dessa beräkningar äro synnerligen approximativa och kunna ej tillmätas annat värde än att de ge en föreställning om storleksordningen av här diskuterade faktorer. En bättre belysning av dessa förhållanden erhåller man genom alt studera sysselsättningssiffrorna. Med hänsyn till olikheterna dels i det statistiska materialet och dels i arbetets karaktär måste olika metoder användas för skogsbruket och för förädlingsindustrierna. Skogsbruket skiljer sig frän förädlingsindustrierna framför allt genom arbetets starkt säsongpräglade karaktär och genom de mindre möjligheterna för en mekanisering. Skogsbruk. Den officiella statistiken ger ej några upplysningar om antalet skogsarbetare, men vid skilda tillfällen ha specialundersökningar utförts på detta område. Den senaste är den ovan nämnda Norrlandsundersökningen, vars huvudresultat i delta avseende ställts till förfogande i korrektur. Vad antalet arbetare beträffar, har Norrlandsundersökningen begränslts till Nordsverige, d. v. s. Norrland samt Värmland och Kopparbergs län. Den grundar sig på uppgifter lämnade av kommunalnämnderna. På basis av dessa uppskattar socialstyrelsen antalet i skogsbruk under någon del av perioden våren 1934 t. o. m. vintern

81 1934—35 sysselsatta personer till 145 000, exkl. skogsarbetare, sysselsatta i egen skog med avverkning för husbehov, skogskulluråtgärder och dylikt, och antalet motsvarande dagsverken i skogs- och flottningsarbete till 11 miljoner. En uppskattning av arbetskraftbehovet för hela landet samt för all avverkning och för skogsvårdande åtgärder har utförts av 1931 års skogssakkunniga. Dessa kommo till det resultatet, att skogsbruket vid rationell skötsel och största möjliga virkesuttag skulle kräva 53 miljoner dagsverken. Vid jämn sysselsättning året runt skulle detta innebära ett arbetskraftbehov av cirka 180 000 personer. Enligt 1933 års skogsindustrisakkunniga skulle antalet dagsverken för avverkning m. m. av industrigagnvirke av tall och gran inom Nordsverige härvid utgöra 13-5 miljoner. Utan att direkt jämföra resultaten kan nämnas, att arbetslöshetsutredningen vid uppskattning av sysselsättningen i skogsbruket kom till en siffra av 185 000 beräknade årsarbetare för åren 1925—28. Detta motsvarar ungefär 25 % av hela industriarbetarstammen enligt 1930 ärs folkräkning. Vid ett bedömande av ovanstående siffror måste man emellertid taga hänsyn till, att en stor del av det åsyftade arbetet utföres av bönder och andra jordbrukare för egen räkning. Vid ett studium av problemet ur arbetsmarknadssynpunkt eller vid en diskussion av följderna för arbetskraftens försörjning av en förändring i den industriella förädlingen av virket måste man hålla sig till den av socialstyrelsen beräknade siffran av 145 000 skogsarbetare för Nordsverige, vilken avser arbetare, sysselsatta med skogsarbete och flottningsarbete för annans räkning samt även med skogsavverkning för egen räkning till avsalu. Vid en uppskattning av antalet skogsarbetare för hela landet kan man utgå från den förutsättningen, att sysselsättningsgraden är densamma i övriga delar av landet som i Nordsverige. Om m a n vidare förutsätter, att arbetskraftåtgången fördelar sig på olika delar av landet i den proportion, som framgår av de av 1933 års skogsindustrisakkunniga lämnade dagsverkssiffrorna, kommer man till det resultatet att cirka 230 000 personer under någon del av året skulle sysselsättas med skogsarbete för annat ändamål än eget husbehov och skogsvårdsåtgärder å egen skog. Enligt socialstyrelsens undersökning, vilken i denna del grundar sig på olycksfallsstatistiken, skulle arbetstiden i Nordsverige vara cirka tre månader i genomsnitt per år. Även om sommarhuggningarna och övriga skogsvårdande arbeten, vilka kunna förläggas till sommaren, ha ökats på senare tid, är alltjämt den övervägande delen av avverkningsarbetet förlagd till vintersäsongen. Denna börjar i regel i november eller december. Från nyåret kommer arbetet mera allmänt i gång, och det varar sedan i regel till mars—april alltefter snö- och temperaturförhållanden. Härefter inträder en paus, till dess flottningssäsongen tar sin början i maj. Floltningssäsongens längd varierar beroende på flottledernas längd och på växlingar i vattentillgång och väderleksförhållanden. Samma arbetare torde dock knappast varaktigt taga del i flottningen längre tid än en och en halv månad. Det har på grundval av ovannämnda representativitetsundersökning beräknats, att 62-3 % av samtliga dagsverken falla på månaderna november t. o. m. mars. Dessa uppgifter belysa arbetets starkt säsongpräglade karaktär. Härav framgår att skogsarbetet ej kan lämna full sysselsättning året runt. Även för de fast anställda skogs- och flottningsarbetarna uppskattas antalet arbetsdagar för skogsarbete och flottning till endast 75 % av samtliga arbetsdagar under året. För den stora gruppen lösarbetare är motsvarande procentsiffra endast 37-5. Det är därför nödvändigt för skogsarbetarna att komplettera skogsarbetet med andra slag av arbete. För huvudparten av skogsarbetarna är jordbruket på grund av olikheterna i säsongfluktuationer det viktigaste komplementyrket. Av socialstyrelsens undersökning framgår, att inte mindre än 47 % av samtliga skogsarbetare i Nordsverige 6—817498

82 utgöras av självägande jordbrukare och deras söner. Lägger man härtill arrendatorer, skogstorpare och deras söner, kommer man upp till en siffra av 63 %. Att skogsarbetet, hur viktigt det än är för jordbrukarna, dock ej räcker till att ge dem det nödvändiga tillskottet av kontantinkomster, framgår av att de i stor utsträckning även deltaga i vägarbeten. Den fasta skogsarbetarestammen uppskattas till endast 14 % av samtliga skogsarbetare och lösarbetarna till 23 %. För lösarbetarna framträder nödvändigheten av ett biyrke med stor skärpa. Det viktigaste biyrket är vägarbete. Dessutom kunna lösarbetarna få sysselsättning som tillfälliga jordbruksarbetare, som byggnadssnickare m. m. Under de år, som undersökningen omfattar, ha de statliga och kommunala reservarbetena spelat en mycket stor roll för denna kategori. Då man endast har siffror från enstaka år till sitt förfogande, är det ytterligt svårt att bedöma utvecklingstendensen. Å ena sidan verkar en ökning av de skogsvårdande åtgärderna i riktning mot ett stegrat arbetskraftsbehov. Delta tar snarare formen av en utsträckning av arbetstiden för de tidigare sysselsatta än en utökning av skogsarbetareantalet. Å andra sidan försiggår en viss rationalisering genom hästkörslomas ersättande med motortransporter, vilket innebär ett minskat behov av arbetskraft under avverkningssäsongen. Tillsammans bidraga dessa faktorer till en utjämning av de stora säsongfluktuationerna i behovet av arbetskraft. Förädlingsindustrier. Den huvudsakliga källan för uppgifter rörande sysselsättningen i förädlingsindustrierna utgöres av den officiella industristatistikens uppgifter om arbetareantalet i medeltal för året samt antalet under året fullgjorda arbetstimmar. Vad pappersmasseindustrien beträffar, torde dessa uppgifter omfatta praktiskt taget samtliga pappersmassefabriker, antingen dessa drivas självständigt eller i förening med pappersbruk. Däremot faller ett betydande antal småsågar utanför industristatistiken. En uppfattning om storleksordningen av det fel som uppstår, om undersökningen begränsas till industristatistikens material, erhålles genom en jämförelse mellan industristatistikens och folkräkningens uppgifter för år 1930. Enligt den förra voro i medeltal för året 41 332 arbetare sysselsatta vid sågverk och hyvlerier, medan enligt folkräkningen antalet arbetare, som under år 1930 haft inkomst, utgjorde 48 210. Om denna senare siffra kan anses representera totala antalet sysselsatta sågverksarbetare, skulle industristatistiken omfatta cirka 85 % av dessa. Man torde kunna draga den slutsatsen, att de återstående 15 % huvudsakligen arbeta för rent lokala behov. De äro sålunda i sin sysselsättning ej så starkt beroende av konjunkturväxlingarna i efterfrågan på trävaror. Avsättningssvårigheter på de utländska marknaderna eller timmerbrist torde däremot påverka sysselsättningsgraden vid de sågverk, som ingå i industristatistiken. Med reservation för att siffrorna äro något för låga samt att de även ge alltför starka konjunkturutslag kommer i det följande endast industristatistikens siffror att användas. Ett studium av tab. 3 ger vid handen, att såväl arbetareantalet som de under året fullgjorda arbetstimmarna undergått en avsevärd minskning under tioårsperioden. Om man för att i möjligaste mån reducera konjunkturinflytandena jämför åren 1929 och 1936, finner man att antalet arbetare vid sågverk och hyvlerier minskat från 44 145 till 35 735. Den procentuella minskningen är 19 %. Antalet arbetstimmar har likaledes nedgått från 79 042 till 61 726 eller med 22 %. Förklaringen till olikheten i procenttalen torde vara den, att man ännu år 1936 på sina håll använde avkortad arbetstid. Jämför man denna utveckling med förändringarna i produktionens kvantitet, finner man att tillverkningen av ohyvlade bräder och plankor minskats med 19 %, medan tillverkningen av hyvlade bräder stigit med

83 Tabell 3. Arbetarantal och fullgjorda arbetstimmar i förädlingsindustrierna 1927—36.

År

Arbetare i % av totala antalet Arbets- industriArbetsArbetsArbetsArbetare timmar i Arbetare timmar i Arbetare timmar i Arbetare timmar i arbetare 1 000-tal 1 000-tal 1 000-tal 1 000-tal

1927 1928 1929 1930 1931

42 651 46 665 44 145 41 332 37 667

76 797 81 278 79 042 71 317 63 032

733 1 149 1 122 1 117 889

1334 2 224 2 358 2 216 1 746

21 113 21 648 22 755 22 373 20 967

47 619 40 588 52 677 49 624 42 362

64 497 69 462 68 022 64 822 59 523

125 750 124 090 134 077 123 157 107 140

15-7 15-8 15-0 14-3 13-8

1932 1933 1934 1935 1936

32 574 30 354 36 536 36 078 35 735

52 856 50 498 63 541 61 090 61 726

836 745 895 1 087 1 321

1 553 1 426 1 787 2 308 2 756

19 819 18 992 19 440 19 985 20 020

33 937 41 103 44 526 45 493 46 055

53 229 50 091 56 871 57 150 57 076

88 346 93 027 109 854 108 891 HO 537

13-3 12-7 13-0 12-1 11-4

Sågverk och hyvlerier

Låd- och fanérfabriker

Pappersmassefabriker

Summa

19 %. Då den senare delen av produktionen spelar en avsevärt mindre roll än den förra, torde man kunna draga den slutsatsen att sågverksproduktionen kvantitativt minskat från år 1929 till 1936, men att denna minskning understiger nedgången i sysselsättningen såsom denna framträder i arbetarantal och fullgjorda arbetstimmar. En viss produktivitetsökning torde därför ha ägt rum. Produktionen av pappersmassa steg kvantitativt med 17 % från år 1929 till 1936. Samtidigt minskades arbetarantalet från 22 755 till 20 020 eller med 12 %1 och antalet fullgjorda arbetstimmar från 52 677 till 46 055 eller med 13 %. Detta innebär att antalet arbetstimmar per ton producerad massa nedgått från 21 till 14 timmar i genomsnitt för hela produktionen. Den reservationen måste dock göras, alt denna ökning av produktiviteten till en del kan vara skenbar, beroende på att produktionens sammansättning förändrats. Om tillverkningen av mindre arbetskrävande kvaliteter växer på bekostnad av mer arbetskrävande kvaliteter, kommer detta nämligen att siffermässigt taga sig samma uttryck som en genomsnittlig produktivitetsökning. Den starka stegringen i sulfatproduktionen med 61 % under ovannämnda period (mekanisk massa: + 3 %, sulfit: + 18 %) har verkat i denna riktning. Sulfatfabrikerna äro i regel av senare datum än sliperierna och sulfitfabrikerna och därför mer modernt utrustade. Det är därför antagligt, att den relativt starkare ökningen av sulfatproduktionen medfört en genomsnittlig stegring av produklivitetssiffrorna för hela industrien. Det förtjänar anmärkas, att även vid oförändrad teknik en ökning av produktionen i en starkt mekaniserad industri ej givet för med sig en motsvarande stegring av arbetarantalet. Starka variationer kunna förekomma i produktionens omfattning utan att arbetarantalet nämnvärt förändras. Förskjutningen är emellertid av sådan omfattning, att man torde kunna draga den slutsatsen, att industrien i sin helhet har genomgått en teknisk förändring, som starkt ökat arbetets produktivitet. På annat ställe har framhållits, att prisutvecklingen för de färdiga produkterna gått i en för företagarna ogynnsam riktning i jämförelse med timförtjänsterna och —- i fråga om pappersmassan — råvarupriserna. Den räntabilitetsförsämring, som 1 Denna minskning kan, åtminstone delvis, bero på en omändring av vissa fabriker från tillverkning av cellulosa till cellulosa och papper, som kan ha medfört en överflyttning vid den statistiska redovisningen av vissa arbetare till rubriken »pappersarbetare».

84 detta innebär för företagen, har åtminstone delvis kompenserats genom en rationalisering. En del av förlusten har kunnat skjutas över på arbetskraften i form av minskad sysselsättning för en del av arbetarna. Den tekniska utvecklingen under depressionen har medfört, att förädlingsindustrierna även för framtiden kunna reda sig med ett mindre antal arbetare än tidigare. Detta innebär att deras betydelse ur sysselsättningssynpunkt minskats. Om nedgången i sågverksproduklionen blir bestående, accentueras detta förhållande än ytterligare. Av tab. 3 framgår också att förädlingsindustriernas arbetarantal i förhållande till det totala industriarbetarantalet sjunkit från 15—16 % före år 1929 till 11—12 %. I fråga om skogsnäringens betydelse för arbetskraftens sysselsättning kan det tillägget göras, att denna näring även indirekt efterfrågar arbetskraft. För transporterandet av timmer och massaved på järnvägar och med bogserbätar och för transporten av trävaror och massa på svenska fartyg kräves arbetskraft. Detsamma gäller produktionen av andra förbrukningsartiklar än skogsprodukter samt maskiner för industriens behov, i den mån dessa tillverkas inom landet. En förändring i efterfrågan på skogsprodukter kommer sålunda att påverka efterfrågan på arbetskraft i dessa andra näringsgrenar, och effekten blir starkare, i ju högre grad dessa äro beroende av avsättningen till skogsindustrierna. Någon uppskattning av denna indirekta efterfrågan på arbetskraft är ej möjlig. I de viktigare industrier, vilka använda inhemska skogsprodukter som råmaterial, utgjorde arbetarantalet åren 1929 och 1936 följande: 1929 1936 Snickeri- och möbelfabriker 15 649 21 394 Pappersbruk och pappfabriker 14 206 14 959 Annan pappersindustri 7 120 7 641 Summa 36 975

43 994

Här föreligger sålunda en avsevärd ökning ( + 19 %) i motsats till den minskning, som ägt rum vid sågverken och pappersmassefabrikerna, ökningen faller till ojämförligt största delen på snickeri- och möbelfabrikerna ( + 37 %), vilka kunna uppvisa en stegring av brultoproduktvärdet under samma period från 91*8 miljoner kronor till 140-6 miljoner kronor ( + 53 %). Av detta bruttoproduktvärde utgjorde värdet av byggnadsmaterial 33-4 % år 1929 och 38-8 % år 1936. Vidare har i det ovanstående hänsyn ej tagits till att sågverken och pappersmassefabrikerna sysselsätta ett icke ringa antal personer som teknisk och kommersiell förvaltningspersonal. Antalet av sålunda sysselsatta personer är visserligen väsentligt mindre än arbetarantalet, men det uppgick vid 1931 års företagsräkning till närmare 4 000 personer, inräknat de i hithörande försäljningsföretag anställda. Skogsnäringens brutto- och nettoinkomst. Skogsbruk. Skogsbrukets bruttoinkomst eller bruttoproduktvärde skulle teoretiskt motsvaras av värdet av skogens årliga tillväxt av nyttiga dimensioner med tillägg för värdet av de produktiva insatser, som äro nödvändiga för skogsvården, avverkningen och för transporten av virket. Hur långt man skall sträcka sig i fråga om transporterna beror på definitionen av skogsbrukets verksamhetsområde. Enligt den i inledningen givna definitionen skall i skogsbruket även inbegripas flottning av virket till älvmynningen, flottläggning och bogsering till fabriken, m. m., d. v. s. skogsbrukets

85 insats omfattar all verksamhet som erfordras, till dess virket nått konsumenten, med undantag av transporttjänster som utföras av fristående organ, t. ex. järnvägar. Om avverkningarna jämnt motsvara den årliga tillväxten, överensstämmer bruttoproduktvärdet enligt ovanstående definition med värdet av det avverkade virket vid avsättningsorten eller med de intäkter, som årligen tillfalla skogsbruket genom avverkningarna. Ett överskott av tillväxt över avverkningar betyder att den verkliga inkomsten är större än intäkterna. Detta överskott representerar en kapitalbildning. Däremot innebär ett underskott en kapitalförtäring. Då en uppskattning dels av tillväxtens värde och dels av värdet av de produktiva insatserna är ytterst svår att göra, blir det nödvändigt att arbeta med den förutsättningen, att tillväxt och avverkning motsvara varandra. Man bortser sålunda från den kapitalbildning, som representeras av nettotillväxten, eller den kapitalförtäring, som motsvaras av överavverkning. I förra fallet blir den framräknade bruttoinkomsten något för låg, i det andra fallet något för hög. De data, som äro nödvändiga för en beräkning av skogsbrukets bruttoinkomst, äro sålunda avverkningarnas kvantitativa omfattning och priserna på olika slag av virke. Någon fortlöpande avverkningsstatistik finnes ej. På grundval av riksskogstaxeringarna ha vissa beräkningar utförts rörande avverkningen, men dessa avse endast en uppskattning av den disponibla skogsavkastningen. Ett mått på de årliga avverkningarnas storlek och fluktuationer kan därför erhållas blott genom en beräkning av förbrukningen av virke för olika ändamål. Frånsett att materialet för en dylik beräkning är bristfälligt, lider denna metod av den svagheten, att man ej kan taga hänsyn till den skillnad i tid, som föreligger mellan avverkningen och förädlingen av virket. Vidare måste siffrorna för förbrukningen kompletteras med uppgifter om import och export av oarbetat virke. Förbrukningen av virke kan uppdelas på sex stora grupper, vilka torde representera den huvudsakliga konsumtionen. Dessa grupper äro: förbrukning av virke vid sågverk och pappersmassefabriker samt för kolning, av gagnvirke av tall och gran för husbehov samt av vedbränsle för industriellt bruk och för de enskilda konsumenternas behov. Den förbrukning, som ligger utanför dessa områden, torde vara obetydlig. Det torde huvudsakligen röra sig om gagnvirke av annat slag än tall och gran samt vedbränsle, som användes vid transportföretag, allmänna inrättningar och dylikt. I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för de metoder, som i varje enskilt fall kommit till användning, samt för resultatet av beräkningarna. Virke till sågverk. Vid de beräkningar, som utförts av Stockholms högskolas socialvetenskapliga institut (jfr sid. 71), har använts ett åtgångstal av 2-10 fm3 rundvirke (exkl. bark) per fm 3 sågade trävaror. I 1933 års skogsindustrisakkunnigas betänkande (S. O. U. 1935:36), den senaste officiella utredningen rörande dessa frågor, har man utgått från ett åtgångstal av l - 96 för Nordsverige och L94 för övriga delar av landet. Dessa tal avse virkesåtgången apterat stamvirke, exkl. bark, som transporterats ut ur skogen i och för vidare förädling efter inmätning. Hänsyn har sålunda tagits till sjunkningsförluster, nedtumning m. m., av de sakkunniga uppskattade till 1 %, för att få fram den exakta stamvolymen. De uppgifter från sågverken rörande dessas förbrukning av sågtimmer, vilka infordrats av kommerskollegium för åren 1933—36, ge till resultat ett åtgångstal av L63 för åren 1933—35 och l - 62 för år 1936, om förbrukningssiffrorna apteras på produktionen av sågade trävaror, uppskattad på nedan angivna sätt. Detta åtgångstal avser köpmätt kubikmassa vid förädlingsverken.

86 Om man använder medeltalet av de sakkunnigas åtgångstal för en beräkning av det förbrukade sågtimrets värde för år 1926, erhåller man, med användande av de å sid. 72 angivna priserna, ett belopp av 168-8 miljoner kronor. Detta motsvarar 56-6 % av sågverkens bruttoproduktvärde. Enligt kommerskollegii produktionskostnadsundersökning för år 1926, omfattande 63 % av de i industristatistiken redovisade sågverken och hyvlerierna, skulle råvarans, d. v. s. sågtimrets, andel av hela bruttoproduktvärdet detta år ha utgjort 59-4 %. Överensstämmelsen mellan dessa två procentsiffror visar, att man vid periodens början kommer fram till ett sannolikt resultat med användande av de sakkunnigas åtgångstal. Enligt uppgift från sågverken har någon sådan teknisk förändring ej heller ägt rum sedan mitten av 1920-talet, som skulle medfört en mera väsentlig minskning av timmeråtgången. Ett åtgångstal av L95 anses alltjämt tämligen väl motsvara den genomsnittliga timmerförbrukningen. För år 1936 redovisar kommerskollegium en förbrukning på endast 9 139 000 fm 3 sågtimmer, medan enligt de sakkunnigas åtgångstal förbrukningen skulle ha utgjort 10 915 000 fm 3 (efter avdrag av 1 % för sjunkningsförluster). Denna stora differens torde knappast kunna förklaras annat än genom skiljaktiga redovisningsmetoder vid timrets uppmätning. På grund härav ha de sakkunnigas åtgångstal använts i det följande för hela undersökningsperioden. Som mått på produktionen av sågade trävaror ha använts industristatistikens kvantitetsuppgifter för sågade och ohyvlade plankor, battens m. m., bräd- och plankstump, takstickor, läkter, ribbor, stav och lådämnen. Den beräknade förbrukningen av sågtimmer framgår av tab. 4. Då beräkningarna grunda sig på industristatistikens siffror, kommer den framräknade förbrukningen ej att omfatta det timmer, som försågas vid smärre husbehovs- och andra sågar. I värdet av sågtimret ingår även värdet av det sägavfall, som i form av sulfathack och bränsle finner användning vid sulfalfabriker, sågverk m. m. Tabell 4.

Förbrukningen av sågtimmer 1927—36. Kvantitet 1 000 fm 3

Pris kr. per fm 3

Värde milj. kr.

1927 1928 1929 1930 1931

12 500 14 028 13 640 12 322 10 758

14-58 14-72 14-30 13-75 10-04

182-3 206-5 195-1 169-4 108-0

1932 1933 1934 1935 1936

9 173 9 354 12 355 11 316 11 025

7-57 8-94 12-38 11-97 11-76

69-4 83-6 153-0 135-5 129-7

Å r

En redogörelse för beräkningen av priserna har lämnats på sid. 72. De absoluta priserna liksom det totala värdet av förbrukningen av sågtimmer framgår av tab. 4. Virke till pappersmassefabriker. På grund av brist på lämpligt material har socialvetenskapliga institutet beräknat konsumtionen av pappersved på basis av vissa antaganden rörande pappersvedens procentuella andel av de olika pappersmasseslagens tillverkningsvärde. Med en dylik metod kan man emellertid ej taga hänsyn till den förskjutning i produktionskostnadernas fördelning, som man har anledning antaga äger rum under tider av starka prisfluktuationer, vilka olika starkt påverka råvarupriser, produktpriser och löner, ej heller till tekniska förändringar.

87 Som framgår av diagram 1 A har den föreliggande undersökningsperioden karakteriserats av synnerligen starka förskjutningar i prisrelationerna. Det är även svårt att bedöma hur de tekniska förändringar, som ägt rum inom industrien med åtföljande ökning av arbetskraftens produktivitet, påverkat produktionskostnadernas fördelning. I fråga om råmaterialanvändningen har införandet av barktrummor haft stor betydelse genom det bättre utnyttjande av pappersveden, som därigenom åstadkommits. Härtill kommer att företagens produktionskostnadsberäkningar 1 i regel icke inkludera ränta å det nedlagda kapitalet och ej heller avskrivningar. De tillverkningsvärden, på vilka de skola appliceras, nämligen industristatistikens uppgifter om produktionens värde, hänföra sig emellertid till produkternas totala försäljningsvärde. 2 De siffror, som erhållas ur företagens produktionskostnadskalkyler, kunna därför ej användas direkt utan måste räknas om under vissa antaganden om relationen mellan förräntning och avskrivningar å ena sidan samt försäljningsvärdena å den andra. Dylika kalkyler måste bli synnerligen osäkra, enär de bland annat förutsätta en viss »normal» förräntning av det nedlagda kapitalet. De kunna dock ha ett visst värde som kontroll på de med andra metoder verkställda beräkningarna. I det följande har ett försök därför gjorts att uppskatta pappersvedens värde med samma metod, som använts i fråga om sågtimret, d. v. s. på grundval av en beräkning av de konsumerade kvantiteterna. 1933 års skogsindustrisakkunniga använde vid sina beräkningar av pappersvedsförbrukningen följande åtgångstal (i fm 3 per ton torr massa, exkl. bark):

Mekanisk massa Sulfit, blekt Sulfit, oblekt Sulfat, oblekt (inkl. 20 % sågavfall)

Norra Sverige 2-90 6-70 5-85 5-63

Södra Sverige 2-84 6-57 5-98 5-45

Liksom i fråga om sågtimret har hänsyn tagits till sjunkningsförluster, nedtumning, m. m.; dessa åtgångstal avse sålunda den exakta stamvolymen. Även om de sakkunnigas siffror kunna anses motsvara de verkliga förhållandena vid undersökningsperiodens början, kunna de ej godtagas som mått på åtgången av pappersved vid 1930-talets mitt. På grund av tekniska förbättringar har nämligen förbrukningen av pappersved kunnat väsentligt nedbringas. Enligt uppgift från industriellt håll skulle följande åtgångstal för närvarande kunna anses vara representativa för industrien i genomsnitt (1936): Mekanisk massa Sulfit, blekt Sulfit, oblekt Sulfat 3 (inkl. sågavfall)

2-58 6-14 5-14 4-80

För hela perioden ha åtgångstal konstruerats på så sätt, att medeltalet av de sakkunnigas siffror fått gälla för år 1927. Det har därefter antagits att förbrukningen per ton kontinuerligt avtagit med samma antal fm 3 per år till år 1936. Beräkningen av vedåtgången för sulfaten kompliceras på grund av att pappersveden i varierande utsträckning ersattes med sågavfall. Proportionen mellan såg1 Dylika beräkningar ha ställts till förfogande av vissa företag i branschen. 2 Värdesiffrorna avse »produkternas försäljningsvärde fritt banvagn eller fartyg, med frånräkning av rabatter men med inräkning av emballerings- och andra försäljningskostnader». 3 På grund av den blekta sulfatens ringa betydelse har ingen åtskillnad gjorts på denna och den oblekta sulfaten.

88 avfall och pappersved bestämmes av tillgången på sågavfall, d. v. s. på trävaruproduktionens omfattning. Direkta uppgifter om förbrukningen av sågavfall föreligga endast för åren 1933—36. Omräknas de av kommerskollegium publicerade siffrorna för sågavfallet till rundvirke, erhållas följande relationstal mellan sågavfallet och den totala vedförbrukningen: 1933 1934 1935 1936 Medeltal

24-0 22-9 22-1 20-1 22-3

1933 års skogsindustrisakkunniga utgingo vid sina beräkningar frän ett relationstal av 20 %, vilket dock anses för lågt för äldre år, då trävaruproduktionen var större än nu. För fördelningen av den beräknade pappersvedsförbrukningen har därför antagits, att sågavfallet utgjorde 24 % år 1927 och 20 % år 1936. Med användande av denna metod erhåller man nedanstående åtgångstal, avseende fm3 (exkl. bark) per ton torr massa: År

Slipmassa

Blekt sulfit

Oblekt sulfit

S u l f a t ved

avfall

1927 1928 1929 1930 1931

2-87 2-84 2-81 2-77 2-74

6-64 6-58 6-53 6-47 6-42

5-92 5-83 5-75 5-66 5-57

4-21 4-17 4-13 4-09 4-05

1-33 1-29 1-25 1-20

1932 1933 1934 1935 1936

2-71 2-68 2-65 2-61 2-58

6-36 6-30 6-25 6-19 6-14

5-49 5-40 5-31 5-22 5-14

4-01 3-97 3-93 3-88 3-84

M2 1-08 1-04 1-00 0-96

Tabell 5. Förbrukningen av pappersved1 1927—36. ") r a 11 v e d

G r a n v ed KvanPris titet kr. 3 1 0 0 0 f m p r fm 3

1927. 19282. 1929.. 1930.. 1931.. 19322 1933. 1934. 1935. 1936. Sågavfall ej inräknat. 2 Arbetskonflikt.

Värde milj. kr.

KvanPris titet kr. 3 1 000 fm p r f m 3

Värde milj. kr.

milj. ler.

8 215 7 046 9 082 8 713 7 491

13-86 12-47 12-72 14-45 12-54

113-9 87-9 115-5 125-9 93-9

1 907 1 839 2 751 2 614 2 475

10-12 9-31 9-31 9-90 8-43

19-3 17-1 25-6 25-9 20-9

1332 105-0 1411 151-8 114-8

6 326 8 172 8 938 9 128 9 601

9-75 9-39 10-41 11-51 11-59

61-7 76-7 93-0 105-1 111-3

2 494 3 057 3 529 3 670 4 020

7-14 7-33 7-48 8-43 9-09

18-5 22-4 26-4 30-9 36-5

80-2 991 119-4 1360 147-8

89 Det har vidare förutsatts att tallveden uteslutande använts i sulfatindustrien samt granveden i träsliperierna och sulfitfabrikerna. Någon hänsyn har sålunda ej tagits till alt en mindre kvantitet skadad granved användes vid .sulfatproduktionen. Besultatet av beräkningarna framgår av tab. 5. För kontrollens skull ha dessa siffror jämförts med de av kommerskollegium för åren 1933—36 redovisade uppgifterna rörande pappersmasseindustriens råvaruförbrukning. Dessa avse köpmätt kubikmassa vid verken och anges i löst mått. De ha reducerats till fast mått (1 fm 3 = 0-6667 lm3) och höjts med 5 %, motsvarande sjunkningsförluster, nedtumning m. m. Här beräknade siffror för förbrukningen av granved utgöra i procent av kommerskollegii siffror: 92-5, 92-8, 100-4 och 100-5 %, respektive. Man har anledning vänta att kommerskollegii siffror skola vara någon procent högre än här beräknade. Som ovan påpekats, användes nämligen en mindre kvantitet skadad granved för framställning av sulfat, vilken kvantitet rätteligen borde fråndragas kommerskollegii siffror. Den skadade granveden torde emellertid utgöra endast cirka 2 % av totala granvedsförbrukningen. Om man tar hänsyn härtill, skulle den här använda metoden i jämförelse med kommerskollegii uppgifter ge något för höga siffror för de två sista åren, men väsentligt för låga för de två första åren. Då åren 1933—34 voro de första, för vilka uppgifter om råvaruförbrukningen insamlades och kollegiet på grundval av de vid bearbetningen gjorda erfarenheterna reviderade sina frågeformulär, är det troligt att uppgifterna ej äro lika tillförlitliga för åren 1933—34 som för efterföljande år. Detta bestyrkes av det förhållandet, att den officiella statistiken redovisar en minskning av den totala granvedsförbrukningen från år 1934 till år 1935 med 6 %, medan produktionen av slipmassa och sulfit samtidigt steg med 8 %, en utveckling, som förefaller föga sannolik. Kommerskollegii uppgifter för åren 1933 och 1934 torde därför ge ett för högt mätt på förbrukningen av granved. En på samma sätt utförd jämförelse mellan här beräknade siffror för sulfatveden och kommerskollegii uppgifter ger ett väsentligt sämre resultat. Relationstalen äro i detta fall: 120-5, 121-2, 119-0 och 118-9 %. Även om drygt 5 enheter av differensen bero på att den i sulfatproduktionen använda granveden ingår i de förra men icke i de senare uppgifterna, är skillnaden så stor att den ej kan förklaras annat än genom skiljaktiga redovisningsmetoder. Det här använda åtgångstalet, 4-80, för år 1936 anses vara ett minimum som genomsnitt betraktat. I fråga om sågavfallet är överensstämmelsen bättre. Relationstalen bli i detta fall 98-8, 102-8, 103-6 och 111-0 %, respektive. Med hänsyn till svårigheterna för verken alt uppskatta förbrukningen av sågavfall och med den schematiska metod, som här använts, måste man räkna med en relativt stor felmarginal. Virke till träkol. Virkeskonsumtionens värde har antagits utgöra 50 % av järnoch stålverkens förbrukning av träkol av skogs- och stubbved (se Dahlgrens ovannämnda uppsats). Gagnvirke till husbehov. 1933 års skogsindustrisakkunniga ha verkställt en beräkning av virkesförbrukningen till husbehov med fördelning på bränsle och annat virke. Denna beräkning bygger på förutsättningen, att allt virke för nybyggnadsverksamhet på landet såväl som för all byggnadsverksamhet i städerna tages från de stora sågar, som ingå i industristatisliken, men att virke för byggnadsunderhåll på landet kommer från smärre husbehovs- eller andra sågar, vilka ej ingå i industristatistiken. Vidare har konsumtionen i städerna av pålar, spiror o. dyl. ej sågat gagnvirke uppskattats till 200 000 fm3. Ingen hänsyn har tagits till gagnvirke av andra trädslag än tall och gran. Hela förbrukningen av virke för ovan rubricerade ändamål uppskattas till 2 746 400 fm3.

90 Då dessa beräkningar äro mycket approximativa och här utförda kalkyler avse en begränsad tidrymd, har ovanstående siffra, avrundad till 2 750 000 fm3, betraktats som ett genomsnitt för perioden ifråga. Ingen variation har företagits av årssiffrorna. I sina ovannämnda beräkningar har Streyffert utgått från elt pris för år 1934 av 10 kronor per m 3 (exkl. bark) för husbehovsvirket. Då detta pris närmast motsvarar det pris, som här använts för massaved av gran, har beräkningen av husbehovsvirkets värde ägt rum med hjälp av den i tab. 5 angivna prisserien för dylikt virke. Industriens vedförbrukning. Industristatistiken lämnar årliga uppgifter om industriens förbrukning av ved i större stycken. Förbrukningen av sågspån och annat träavfall, som användes för bränsleändamål, medräknas ej här. Det ingår i värdet Med ledning av domänstyrelsens prisuppgifter har priset för brännveden fastställts till 4-00 kronor per lm 3 för år 1935. Detta pris har varierats med hjälp av ovan nämnda index för priset på sågtimmer. Avdrag har ej gjorts för de transportkostnader, som eventuellt inkluderas i detta pris. Detta fel torde emellertid vara av underordnad betydelse. Tabell 6.

Industriens förbrukning av ved 1927—36. Kvantitet 1000 lm 3

Pris kr. per lm 3

Värde milj. kr.

1927 1928 1929 1930 1931

1 508 1 303 1 344 1 386 1 158

4-88 4-92 4-76 4-60 3-36

7-36 6-41 6-40 6-37 3-89

1932 1933 1934 1935 1936

1 087 1 230 1 338 1 437 1 517

2-52 300 4-12 4-00 3-92

2-74 3-69 5-51 5-75 5-95

Å r

Förbrukning av ved för hushällsändamäl. För åren 1927—30 ha använts de av socialvetenskapliga institutet beräknade värdena samt för efterföljande år E. Dahlgrens kalkyler, kompletterade för åren 1935 och 1936. Före år 1930 bygga kalkylerna på en uppskattning av bränsleförbrukningen per individ i olika distrikt. Efter är 1930 har med ledning av 1931 års skogssakkunnigas och 1933 års skogsindustrisakkunnigas betänkanden den totala konsumtionen uppskattats till 10 miljoner fm 3 rått stamvirke (inkl. bark). Någon hänsyn har ej tagits till befolkningsmängdens förändringar under denna period, ej heller till eventuella förskjutningar i konsumtionsvanorna. Av detaljpriset enligt socialstyrelsens prisuppgifter ha 75 % ansetts tillfalla skogsbruket som inkomst. Resten har ansetts motsvara distributions- och transportkostnader. Brutto- och nettoinkomst. Bruttoinkomsten erhålles genom att summera värdet av förbrukningen för olika ändamål och därefter justera detta belopp med hänsyn till export och import av oarbetade skogsprodukter av samma slag som de, vilka produceras inom landet. En dylik summation har utförts i tab. 7. För att komma fram till nettoinkomsten, vilken motsvarar arbetslöner, ränta pä det nedlagda kapitalet och företagarevinst, skall man från bruttoinkomsten draga

91 de varor eller tjänster, som skogsbruket erhåller från annat håll. Häri ingår bland annat underhåll av hästar, som användas för skogskörslor, och driftskostnader för lastbilar. Dessa omkostnader torde dock vara relativt obetydliga och om man, med hänsyn till brist på material, utesluter dem ur kalkylerna, torde felet ej bli av nämnvärd betydelse. Vidare böra avskrivningar och underhåll av det i skogsbruket använda realkapitalet fråndragas bruttoinkomsten. Den mest betydande posten av detta slag torde gälla flottlederna. Under åren 1930—34 utgjorde amorteringen å anläggningskapitalet och underhållskostnaderna i genomsnitt 4-5 miljoner kronor (jfr Dahlgren). Häri ingå möjligen arbetslöner för underhållsarbeten, utgivna till flottningsarbetarna, vilka löner ej böra fråndragas bruttoinkomsten. Denna post, som torde utgöra en relativt stor del av avdragsposterna, uppgår sålunda till endast 1-0—1*5 % av den totala bruttoinkomsten. Man torde sålunda utan att göra sig skyldig till något större fel kunna sätta nettoinkomsten lika med bruttoinkomsten. Detta fel går för övrigt i motsatt riktning mot det fel man gör sig skyldig till vid bruttoinkomstens beräkning genom att ej taga hänsyn till förbrukningen av annat gagnvirke än tall och gran och genom att exkludera skogens nettotillväxt. Enligt 1933 års skogsindustrisakkunnigas beräkningar torde det nämligen vara sannolikt, att något överskott förelegat under dessa år av tillväxt över avverkningar (exkl. avverkning av överårig skog). På grund av de mycket approximativa uppskattningar, som måst göras, är det nödvändigt att räkna med en rätt betydande felmarginal. Tabell 7. Å 1-

Skogsbrukets bruttoinkomst 1927—36, milj. kr.

Industri- Ved till ExportVirke till Virke till GagnVirke till virke till ens vedför- konsum- övermassaträkol sågverk skott tion husbehov brukning fabr.

Summa

1927 1928 1929 1930 1931

182 206 195 169 108

133 105 141 152 115

6 6 7 7 5

35 31 32 36 31

7 6 6 6 4

95 90 86 84 81

15 25 24 18 8

473 469 491 472 352

1932 1933 1934 1935 1936

69 84 153 135 130

80 99 119 136 148

3 3 4 5 5

24 23 26 29 32

3 4 6 6 6

74 66 64 63 66

6 7 7 4 —2

259 286 379 378 385

394 Medeltal

Av tabellen framgår att skogsbrukets nettoinkomst uppgått till 394 miljoner kronor i genomsnitt per år under tioårsperioden. Härav representeras cirka två tredjedelar av avverkningar för sågverken och pappersmassefabrikerna. De förra svara för cirka 35 % och de senare för cirka 32 %. Som man kan vänta med kännedom om produktionsutvecklingen i förädlingsindustrierna ha sågverkens betydelse som avnämare av virke minskats och pappersmassefabrikernas ökats. För åren 1927— 30 voro motsvarande procentsiffror 39 och 28, medan för åren 1933—36 trävaruindustriens andel minskats till 35 % och pappersmasseindustriens stigit till samma siffra. Skillnaden skulle blivit ändå större, om ej ovannämnda råvarubesparande metoder införts vid pappersmassefabrikerna. Siffrorna giva vid handen att såväl brutto- som nettoinkomsten i skogsbruket är starkt konjunkturkänslig. Från toppunkten år 1929 föll bruttoinkomsten med

92 49 % till bottenåret 1932, varefter den åter steg med samma procenttal till år 1936. I verkligheten torde fluktuationerna dock ej vara så stora som tabellen visar, enär en utjämning äger rum genom lagring av timmer och massaved, respektive utnyttjande av lager. Vidare bör i detta sammanhang framhållas att med den använda metoden avverkning och förbrukning komma att betraktas som simultana företeelser. En för ett visst år i tabellen redovisad avverkning har sålunda i realiteten — även om man bortser från eventuell lagring — åtminstone till en del ägt rum under närmast föregående år. Förädlingsindustrierna. Till förädlingsindustrierna hänföras, på de grunder som angivas i inledningen, de industrier vilka förädla oarbetat virke, d. v. s. sågverksindustrien, pappersmasseindustrien och träkolningen. Vad sågverksindustrien beträffar, måste av statistiska skäl undersökningen begränsas till de stora, i industristatistiken upptagna sågarna. Värdet av förädlingsarbetet vid husbehovssågarna är emellertid relativt obetydligt, och det fel man begår genom att utesluta dem är därför av underordnad betydelse. Med denna reservation lämnas i det följande en redogörelse för beräkningarna i de enskilda fallen. Sågverken. Vid beräknandet av sågverkens bruttoinkomst måste hänsyn tagas till att det i industristatistiken angivna bruttoproduktvärdet innesluter vissa dubbelräkningar. I värdet av de hyvlade trävarorna ingår nämligen även värdet av den sågade mellanprodukten. För att eliminera denna dubbelräkning har i bruttoproduktvärdet endast inräknats den del av produktionen av sågade, ohyvlade trävaror, som enligt sågverkens egna uppgifter försålts. Återstoden har betraktats som råmaterial för den ytterligare förädlingen vid hyvlerierna. Härigenom elimineras icke hela dubbelräkningen, enär även en del av avsaluproduktionen av sågat virke förädlas inom landet vid hyvlerier, som ej tillhöra de i industristatistiken medtagna sågarna, men man torde med denna metod dock befria bruttoproduktvärdet från huvudparten av dubbelräkningarna. Tabell 8.

Sågverksindustriens brutto- och nettoinkomst Bruttoinkomst

Avdragsposter

Å r

Nettoinkomst

Summa

Sågtimmer

Förbrukningsartiklar m. m., avskrivningar

Summa

8 9 10 10 7

329 355 338 299 215

182 206 195 169 108

35 37 35 31 23

217 243 230 200 131

112 112 108 99 84

162 182 258 219 238

6 8 10 10 12

16S 190 268 229 250

69 84 153 135 130

18 20 28 24 26

87 104 181 159 156

81 86 87 70 94

93 Trävaror

Biprodukter

1927 1928 1929 1930 1931

321 346 328 289 208

1932 1933 1934 1935 1936 Medeltal

1927—36, milj. kr.

I det i lab. 8 redovisade bruttoproduktvärdet ingår värdet av avsaluproduktionen av sågade trävaror samt värdet av hyvlade bräder, bräd- och plankstump, läkter, ribbor, lister o. d., lådämnen, stav, spjälved m. m. Till ett mindre belopp ingår

93 även häri värdet av trävaror av andra trädslag än tall och gran. Vidare har till detta produktvärde lagts det i industristatistiken redovisade värdet av biprodukterna vid fabrikationen. De biprodukter, som här medtagits, äro ribbved, trätugg, hack och flis m. m. samt såg- och hyvelspån för avsalu. Den viktigaste kostnadsposten för sågverken är sågtimret. Enligt kommerskollegii produktionskostnadsundersökning år 1926, omfattande sågverk och hyvlerier vilka representerade 63 % av totala produktionen, utgjorde kostnaderna för sågtimmer 59-4 % av försäljningsvärdet eller bruttoproduktvärdet. Vid beräkningen av avdragsposterna för sågverksindustrien har råvaran satts lika med det i tab. 4 beräknade värdet av konsumtionen av sågtimmer. Detta värde torde vara något för lågt i jämförelse med bruttoproduktvärdet. Det innefattar visserligen kostnaderna för flottläggning och bogsering men ej de ytterligare kostnader för järnvägs- och sjötransporter, som höja priset på sågtimmer för vissa sågverk. Vidare ingår ej kostnaden för virke av annat slag än furu och gran. En jämförelse mellan sågtimrets värde och bruttoproduktvärdet visar, att det förra utgjort i genomsnitt 53 % av det senare för tioårsperioden. För år 1926 var motsvarande procenttal 56-6 %. Detta är något lägre än ovan anförda siffra av 59-4 %, men skillnaden torde ligga inom felmarginalen. Vidare måste vid bedömandet av medeltalssiffran för hela perioden hänsyn tagas till de ovanligt låga relationstalen för 1931—33. För de återstående sju åren var relationstalet i medeltal 56-6; det låg sålunda väsentligt närmare kommerskollegii siffra än medeltalet för hela perioden. Övriga avdragsposter utgöras av utgifter för kraft och bränsle, underhåll m. m. samt avskrivningar på det fasta kapitalet. Bränsleposten kan man helt bortse ifrån. Sågverken utnyttja huvudsakligen avfall från sin egen produktion, och då detta avfall ej upptagits bland biprodukterna, skall något avdrag för bränsle ej heller göras. Avdragsposterna ha uppskattats till i runt tal 10-5 % av bruttoproduktvärdet. Dessa beräkningar utgöra endast grova approximationer. Bruttoinkomsten för perioden uppgår till 264 miljoner kronor i genomsnitt per år och nettoinkomsten till 93 miljoner kronor. Nettot utgör i genomsnitt 36-4 % av bruttoinkomsten. Om de ovanligt höga procenttalen för depressionsåren 1932 —33 ej medtagas i medeltalsberäkningen, erhåller man procentsiffran 33-8. Till jämförelse kan nämnas att i National Income of Sweden (II: sid. 329) nettoinkomsten uppskattas till 37-5, 38-4 och 35-5 % av försäljningsvärdet åren 1913, 1920 och 1926. Dessa beräkningar grunda sig på produktionskostnadsundersökningar, som utförts av tull- och traktatkommittén samt kommerskollegium. Man torde härav kunna draga den slutsatsen all de föreliggande beräkningarna giva ett resultat, som i fråga om storleksordningen är relativt tillfredsställande. Sågverkens 1927 1928 1929 1930 1931

nettoinkomst

i procent av bruttoinkomsten % 34-0 1932 31-5 1933 32-0 1934 33-1 1935 39-1 1936

1927—36. % 48-2 45-3 32-5 30-6 37-6 Medeltal 36-4

En jämförelse mellan utvecklingen för priserna på råvaran och på de färdiga produkterna samt för arbetslönerna (jfr diagram 1 A) ger förklaring till de höga relationstalen för depressionsåren. Det starka prisfallet för sågtimret och timlönernas relativa stabilitet måste bidraga att pressa ned sågtimrets och därmed avdrags-

94 posternas andel av bruttoproduktvärdet och höja nettoinkomsten. Det erinras dock om vad ovan sagts rörande den här använda prisserien, som efter allt att döma inregistrerar omslagen något tidigare än de verkligen ägt rum, samt om den utjämning, som verken kunna företaga genom utnyttjande eller uppläggande av lager. Under perioder av starka prisförskjutningar minskas beräkningarnas tillförlitlighet. Pappersmasseindustrien. Pappersmasseindustriens bruttoinkomst motsvaras av bruttovärdet av pappersmasseprcduktionen med tillägg för värdet av utvunna biprodukter. Av dessa är sulfitspriten den viktigaste. Uppgifter, som täcka praktiskt taget hela produktionen, kunna hämtas ur industristalistiken. Beräkningarna av avdragsposterna måste varieras för de olika slagen av massaproduktion på grund av de stora olikheterna i produktionsmetoder. I ett tidigare avsnitt har redogörelse redan lämnats för hur värdet av pappersvedsförbrukningen beräknats. För värderingen av sågavfallet har använts samma prisserie som för pappersved av tall före den å sid. 72 omnämnda förhöjningen med 10 %. För beräkningen av värdet av övriga, i sulfit- och sulfatindustrierna förbrukade råvaror kan man gå tre olika vägar. Man kan på samma sätt som beskrivits å sid. 87 uppskatta dessa råvarors andel av totala försäljningskostnaderna med ledning av företagens uppgifter, eller man kan med ledning av kommerskollegii uppgifter om förbrukningen per ton massa samt med hjälp av lämpliga prisserier 1 direkt uträkna värdet av förbrukningen för vissa år för att därefter fastställa liknande relationstal. Vidare kan man beräkna relationstal för värdet av den övriga råvaruförbrukningen i förhållande till pappersveden. Med användande av dessa metoder och efter en jämförelse av resultaten har det antagits, att värdet av övriga råvaror (kalksten, svavel, svavelkis och natriumsulfat) utgjort 6-0 respektive 8-5 % av produktvärdet för sulfiten respektive sulfaten. Med ledning av företagens och kommerskollegii produktionskostnadskalkyler har förbrukningen av bränsle, kraft, smörjmedel och andra förnödenheter, underhåll m. m. uppskattats för hela massaindustrien till 18-0 % samt avskrivningarna till 6-2 % av produktvärdet. Den senare siffran torde snarare vara för läg än för hög. Tabell 9.

Pappersmasseindustriens brutto- och nettoinkomst 1927—36, milj kr. Bruttoinkomst

A r

Avdragsposter

övriga Pappers- råvaror, Summa ved och bränsle, sågavfall avskrivningar

Nettoinkomst

Pappersmassa

Biprodukter

1927 1928 1929 1930 1931

366 308 412 365 284

3 3 4 5 4

369 311 416 370 288

139 110 148 159 120

110 92 124 109 85

249 202 272 268 205

120 109 144 102 83

1932 1933 1934 1935 1936

238 288 333 346 391

S 5 7 9 10

241 293 340 355 401

85 105 126 143 156

72 87 101 105 119

157 192 227 248 275

84 101 113 107 126

109 Medeltal 1

Prisuppgifter ha ställts till förfogande av de å sid. 1933—35.

Summa

nämnda företagen för åren

95 Enligt ovanstående beräkningar skulle värdet av pappersveden (inkl. sågavfall) utgöra följande andel av industriens bruttoproduktvärde: 1927 1928 1929 1930 1931

% 38 35 36 43 42

1932 1933 1934 1935 1936

% 35 36 37 40 39 Medeltal 38

Lägger man härtill värdet av förbrukade råvaror av annat slag kommer man till en siffra av 44 % i medeltal för perioden (1927: 43 % ) . Enligt tidigare citerade produklionskostnadsundersökningar skulle motsvarande relationstal för år 1926 ha varit 45-2 %. överensstämmelsen är god och tyder på att de här använda metoderna ge ett tillfredsställande resultat, vad storleksordningen beträffar. Av tab. 9 framgår att pappersmasseindustriens bruttoinkomst uppgått till 338 miljoner kronor i medeltal. Liksom på övriga hithörande områden ha konjunklurvariationerna varit betydande. Bruttoinkomsten föll sålunda med 42 % från år 1929 till 1932 (1932 års siffra påverkades av arbetskonflikten, varför nedgången antagligen blev större än den annars skulle ha varit) samt steg därefter med 64 % till år 1936. I National Income of Sweden (II: sid. 329) uppskattas nettoinkomsten för åren 1913, 1918, 1920 och 1926 till 36-1, 23-1, 38-8 och 39-9 % respektive av bruttovärdet. Enligt föreliggande beräkningar utgjorde nettoinkomsten i genomsnitt för perioden 109 miljoner kronor eller 32-4 % av bruttoinkomsten. Detta medeltal pressas ned av de låga relationstalen för åren 1930 och 1931, då priset på den färdiga produkten föll väsentligt snabbare än priset på pappersveden. För de återstående åtta åren var relationstalet 33-4, vilken siffra ligger något närmare socialvetenskapliga institutets relationstal. Pappersmasseindustriens 1927 1928 1929 1930 1931

nettoinkomst % 32-5 35-0 34-0 27-6 29-2

i procent av bruttoinkomsten 1932 1933 1934 1935 1936

1927—36. % 35-3 34-5 33-2 30-1 32-2 Medeltal 32 Å

Träkolning. Denna produktion har trots sin obetydlighet medtagits för fullständighetens skull. Bruttovärdet har satts lika med värdet av träkolskonsumtionen i järn- och stålindustrien och nettovärdet har uppskattats till 50 % av detta värde. Skogsnäringens

nettoinkomst.

I tab. 10 har ett sammandrag gjorts av skogsnäringens samlade nettoinkomst. Denna uppgick till 602 miljoner kronor i medeltal för perioden. Konjunkturvariationerna äro mycket stora. Maximum nåddes sålunda år 1929 med 750 miljoner kronor och minimum år 1932 med 427 miljoner kronor. Nedgången utgjorde icke mindre än 43 %. År 1936 hade nettot återigen stigit till 610 miljoner kronor eller med 43 %. Som redan framhållits i samband med diskussionen rörande skogsbrukets netto, är det möjligt att konjunkturvariationerna accentueras på grund av de tillämpade beräkningsmetoderna, men de torde dock vara betydande.

96 Fördelningen av nettot på de olika grenarna framgår av tab. 11. Enligt dessa representerar skogsbruket knappt två tredjedelar samt sågverken och pappersmassefabrikerna en tredjedel av totala nettoinkomsten. Fördelningen påverkas dock i hög grad av tillförlitligheten i fråga om värderingen av virkesförbrukningen i de två stora förädlingsindustrierna. En för hög eller för låg uppskattning av denna påverkar nämligen ej det totala nettot för skogsnäringen men väl fördelningen av detta på skogsbruket och förädlingsindustrierna. Som synes av tab. 11 h a r denna fördelning ej undergått några större förändringar under tioårsperioden. Av de två förädlingsindustrierna visa sågverken en relativ tillbakagång och pappersmassefabrikerna en relativ ökning. Tabell 10. Skogsnäringens nettoinkomst 1927—36 i jämförelse med nationalinkomsten, milj. kr. Pappersmasse- Träkolning fabriker

Skogsnäringen Summa National- i °o av totala inkomst nationalinkomsten

Skogsbruk

Sågverk

1927 1928 1929 1930 1931

473 469 491 472 352

112 112 108 99 84

120 109 144 102 83

6 6 7 7 5

711 698 750 880 524

7 663 7 871 8 396 8 323 7 574

9-3 8-8 8-9 8-2 6-9

1932 1933 1934 1935 1936

259 286 379 378 385

81 86 87 70 94

84 101 113 107 126

3 3 4 5 5

427 476 583 560 610

6 991 7 075 7 907 8 620 9 205

6-1 6-7 7-4 6-5 6-6

7 969

7-5

År

Medeltal

I tab. 10 göres en jämförelse mellan skogsnäringens nettoinkomst och den totala nationalinkomsten. Hur denna definierats framgår av diskussionen på sid. 71. Siffrorna äro hämtade ur National Income of Sweden för åren 1926—30. För efterföljande år har en uppskattning gjorts med hjälp av Dahlgrens ovannämnda beräkningar för åren 1930—34 samt under antagande av en ökning med 9 % från år 1934 till 1935 och 7-5 % från år 1935 till 1936 (jfr E. Lindahl: Sveriges nationalinkomst, Skandinaviska Kreditaktiebolagets kvartalsskrift 1937:3). Den revision av vissa sifferserier, som gjorts i den föreliggande utredningen, påverkar icke den totala nationalinkomsten, enär den gäller poster, som ingå dels i skogsbrukets netto och dels i förädlingsindustriernas avdragsposter. Den sänkning av t. ex. värdet av virkeskonsumtionen i pappersmasseindustrien, som vidtagits, höjer denna industris netto men minskar samtidigt skogsbrukets nettovärde med samma belopp. Däremot skulle av de poster, som här blivit föremål för uppskattning men som ej medtagits i institutets beräkningar, nämligen gagnvirke till husbehov och industriens förbrukning av vedbränsle, den senare ha frändragits den totala nationalinkomsten. Då denna post är synnerligen obetydlig i förhållande till den totala nationalinkomsten har någon korrektion i detta avseende icke företagits. I medeltal för perioden utgjorde skogsnäringens netto 7-5 % av nationalinkomsten. Som framhållits på sid. 71, har denna procentsiffra i och för sig ej något större värde, enär den blir beroende av hur man definierar nationalinkomsten. Av visst intresse är emellertid en jämförelse mellan de olika åren under perioden liksom en jämförelse med andra näringsgrenar.

97 Skogsnäringens andel har undergått en viss minskning sedan år 1927. För åren 1927—30 var den 8-8 % och för åren 1933—36 endast 6-8 %. Detta torde sammanhänga med den relativt ogynnsamma prisutvecklingen för skogsbrukets produkter samt med den kvantitativa nedgången i sågverkens produktion. Siffrorna tyda på en något större konjunkturkänslighel för skogsnäringen än för övriga näringsgrenar i genomsnitt. F ö r att giva en föreställning rörande storleksordningen på det tillskott till skogsnäringens nettoinkomst, som pappersindustriens nettoinkomst skulle representera, i den händelse denna industri skulle inbegripas i skogsnäringen, har en approximativ uppskattning verkställts av denna för år 1936. Pappersindustriens bruttoproduktTabell 11. Skogsnäringens nettoinkomst 1927—36, procentuell fördelning. Skogsbruk

Sågverk

Pappersmassefabriker

Träkolning

1927 1928 1929 1930 1931

66-5 67-4 65-5 69-4 67-2

15-8 16-1 14-4 14-6 16-0

16-9 15-6 19-2 15-0 15-8

0-8 0-9 0-9 1-0 1-0

1932 1933 1934 1935 1936

60-6 60-1 65-0 67-5 63-1

19-0 18-1 14-9 12-5 15-4

19-7 21-2 19-4 19-1 20-7

0-7 0-6 0-7 0-9 0-8

65-2

15-7

18-3

0-8

Å r

Medeltal

värde utgjorde detta år 205 miljoner kronor. Enligt socialvetenskapliga institutets ovan citerade beräkningar skulle nettot år 1926 ha utgjort 35-5 % av bruttovärdet. Tillämpar man detta relationstal även på 1936 års uppgifter, erhåller man en nettoinkomst av 73 miljoner kronor. Värdet av den förbrukade pappersmassan kan uppskattas till 96 miljoner kronor och av övriga råvaror till 6 miljoner kronor. Stenkolsförbrukningens värde utgjorde 9 miljoner kronor. Dessa avdragsposter representera sålunda ett belopp av 111 miljoner kronor. För övriga avdragsposter, d. v. s. smörjmedel och andra förbrukningsartiklar, underhåll och avskrivningar, skulle återstå 21 miljoner kronor eller cirka 10 %, vilken siffra förefaller sannolik. Man skulle därför kunna acceptera 73 miljoner kronor som ett ungefärligt mätt på pappersindustriens nettoinkomst. Om denna inkluderades i skogsnäringens nettoinkomst, skulle dess andel av nationalinkomsten stiga från 6-6 till 7-4 %. Till jämförelse kan nämnas att jordbrukets nettoinkomst åren 1931—34 utgjorde 7-8 % av nationalinkomsten med mycket små variationer kring detta medeltal. Tack vare jordbruksregleringen och den kvantitativa ökningen av spannmålsproduktionen under denna tid har jordbruket kunnat uppvisa en dylik stabilitet. Före jordbruksregleringen var jordbrukets andel 8-6 % (1927—30), vilket visar att jordbrukets nettoinkomst visserligen undergått en relativ minskning, men att denna minskning varit avsevärt mindre än för skogsbruket. Skogsnäringens betydelse för Sveriges köpkraft gentemot utlandet. Som framhållits i inledningskapitlet bör, när det gäller exporten, papperet inräknas bland skogsprodukterna, enär den däri ingående pappersmassan annars skulle bli försummad. I det följande avses med förädlade skogsprodukter sålunda såväl papper som trävaror och pappersmassa. 7—817498

98 Exportutvecklingen 1927—36. Värdet av exporten av skogsprodukter nådde sitt maximum år 1929 med 774-5 miljoner kronor. Därefter sjönk den till ett minimum av 424-1 miljoner kronor år 1932 eller till 57 % av maximisiffran. Den efterföljande förbättringen medförde en ökning med 37 % till 581-5 miljoner kronor är 1S34. Efter en tillbakagång år 1935 visade 1936 års export en stark ökning till 615-5 niljoner kronor, vilket var den dittills högsta siffran efter krisen. Av de olika grupperna av produkter spela de oarbetade trävarorna en underordnad roll. I genomsnitt uppgingo de för tioårsperioden till 2-4 % av totala exporten av skogsprodukter. Deras betydelse har kontinuerligt avtagit sedan 1929 års högkonjunktur. De tre viktigaste grupperna äro bearbetade trävaror med i medeltal 32-7 %, pappersmassa med 42-8 % och papper med 22-1 %. Före 1931 ars kris fluktuerade de bearbetade trävarornas andel mellan 35 och 37 % och pappersmassans mellan 40 och 42 %, medan papperets andel utgjorde oförändrat 20 %. Vi bortse vid denna jämförelse från år 1928, då pappersmasseexporten starkt påverkades av arbetskonflikten. Under depressionsåren höll sig exporten av pappersmassa och papper relativt väl uppe, vilket medförde en höjning av dessas andel på trävarornas bekostnad. Om man bortser från tillfälliga förskjutningar i relationstalen, har utvecklingen under tioårsperioden gått i samma riktning som tidigare, d. v. s. mot pappersmassans allt större betydelse för exporten av skogsprodukter. F r å n att under åren 1927—30 ha utgjort 59 % av exporten av skogsprodukter har pappersmassans och papperets andel stigit till 69 % för åren 1933—36. Denna förskjutning till pappersmassans förmån har ägt rum trots en relativt ogynnsammare prisutveckling för pappersmassan än för trävarorna (se diagram 2). Kvantitativt sett har pappersmasseexporlen (oavsett den export som äger rum i förädlad form) stigit med 23 % från det tidigare toppåret 1929 till år 1936, medan trävaruexporten sjunkit med 27 % under samma period. I fråga om trävaruexportens sammansättning kan man ej konstatera någon enhetlig tendens. Visserligen var exportvärdet för hyvlade trävaror relativt större åren 1933—36 än 1928—30, men å andra sidan låg det relativt lägre dessa år än år 1927. Såväl i fråga om kvantiteter som priser ha de ohyvlade trävarorna visat större fluktuationer än de hyvlade. Enligt trävaruexportföreningens prismaterial äro skiljaktigheterna mellan priserna för de två varugrupperna dock mycket obetydliga. Det vill synas som om utvecklingen i fråga om kvantiteterna varit något ogynnsammare för de hyvlade än för de ohyvlade trävarorna. Det är dock svårt att draga några bestämda slutsatser rörande tendensen. Variationerna i trävaruexporten äro emellertid i hög grad beroende på avsättning och priser för de ohyvlade varorna, vilka utgöra cirka tre fjärdedelar av exporten. Exporten

1927 1928 1929 1930 1931

av hyvlade

trävaror i procent av totala exporten trävaror, 1927—36. % 27-6 22-5 21-1 22-7 25-5

1932 1933 1934 1935 1936

bearbetade % 25-5 25-5 23-8 25-0 25-2 Medeltal 24-4

En mera utpräglad tendens i fråga om avsättning och priser kan spåras i fördelningen på grövre och mindre dimensioner samt mellan furu och gran. Vid botlenläget för priserna år 1932 hade priset på furuplankor fallit med 31 % och priset

99 p å granplankor med 36 %, medan priset på furubräder endast låg 24 % under 1927 å r s nivå (enl. Ekonomisk översikt). Är 1936 voro motsvarande procenttal (i jämförelse med 1927) 7, 20 och 2 %. År 1936 utgjorde exporten av ohyvlade plankor och battens 80 % av 1927 års export, medan motsvarande procentsiffra för ohyvlade bräder var 85 %. Vad pappersmassan beträffar kan man spåra en bestämd tendens, nämligen i riktning mot en fortgående ökning av sulfatens betydelse. Sulfatexporten utgjorde i genomsnitt för perioden 30 % av totalexporten. Med undantag av en tillfällig tillbakagång åren 1930—31 har sulfatens andel av exportvärdet kontinuerligt stigit från 25 till 35 %. Å andra sidan har sulfitens andel sjunkit från 66 till 58 % och den mekaniska massans från 9 till 7 %. Den sistnämnda är numera av underordnad betydelse. Stegringstendensen för sulfaten har varit så stark, att exportkvantiteten, med undantag för konfliktåren 1928 och 1932, visar en så gott som oavbruten ökning. Konjunkturväxlingarna framträda sålunda endast i priset. Då prisutvecklingen varit mera ogynnsam för sulfaten än för sulfiten, har sulfatens andel av exportvärdet ej stigit i samma grad som man skulle ha anledning att antaga på grund av kvantitetsutvecklingen. Medan den exporterade kvantiteten år 1936 låg 59 % över 1929 års rekordsiffra, hade värdet endast stigit med 18 %. För sulfiten var kvantitetsökningen blott 23 % och exportvärdets minskning 8 %. Tabell

12.

Pappersmasseexportens

(värdet)

procentuella

fördelning 1927—36.

Mekanisk massa

Sulfit

Sulfat

1927 1928 1929 1930 1931

9-3 11-6 10-4 9-3 10-1

65-6 61-4 60-9 66-2 62-8

25-1 27-0 28-7 24-5 27-1

1932 1933 1934 1935 1936

8-3 8-8 8-9 7-6 6-9

59-7 58-9 56-8 57-0 58-0

32-0 32-3 34-3 35-4 35-1

10-2 8-1 9-1

63-5 57-7 60-7

26-3 34-3 30-2

År

Medeltal

1927/30 1933/36 1927/36

Samma tendens kommer till synes i fråga om den pappersmassa, som exporteras i form av papper. Av den totala exporten utgjorde tidningspapper, sulfit- och sulfatpapper i genomsnitt cirka tre fjärdedelar. Dessa tre pappersslags andel av pappersexporten tenderar att minska och detta beror, som framgår av tab. 13, på den relativa nedgången i tidningspappersexportens och i sulfitpappersexportens värde. Kvantitativt sett h a r exporten av tidningspapper hållit sig på ungefär samma nivå sedan år 1929 och exporten av sulfitpapper ökat med 5 % från år 1929 till år 1936, medan sulfatpappersexporten stigit med ej mindre än 71 %. Rörande fördelningen av exporten på olika länder kan följande anföras. Av d e bearbetade trävarorna gå mellan tre fjärdedelar och fyra femtedelar till Storbritannien, Danmark, Frankrike, Spanien och Nederländerna. De förskjutningar, som kunna konstateras, stå i samband med konjunktur- och valutaförhållandena. Sålunda låg Storbritanniens och Danmarks relativa andel högre vid periodens slut än vid dess början, medan Nederländernas, Spaniens och Frankrikes låg väsentligt 7t—817498

100 Tabell 13.

Pappersexportens (värdet) procentuella fördelning på vissa viktigare papperssorter 1927—36.

1 Omslagspapper År

Tidningspapper Sulfitpapper

Sulfatpapper

1927 1928 1929 1930 1931

29-9 27-8 27-5 28-0 27-5

25-2 25-5 24-9 24-3 22-2

23-7 23-7 25-5 23-9 24-2

1932 1933 1934 1935 1936

27-9 22-5 20-2 20-3 17-4

22-1 20-9 21-5 21-2 19-6

21-9 25-1 26-9 26-5 31-4

28-3 20-1 24-9

25-0 20-8 22-7

24-2 27-5 25-3

Medeltal

1927/30 1933/36 1927/36

lägre. Man kan ännu ej bedöma, huruvida denna förändring blir av varaktig karaktär eller endast är en tillfällig företeelse. Storbritannien dominerar marknaden med i genomsnitt 50 % av exporten under de sista fyra åren. Trävaruexportens M e d e l t a l 1927/30 1933/36 1927/36

procentuella

länderfördelning

1927—36.

Storbritannien

Danmark

Frankrike

Spanien

Nederländerna

övriga

36-8 49-5 42-8

10-3 10-9 10-7

10-8 6-7 9-4

8-3 6-1 7-2

8-2 5-0 6-3

25-6 21-8 23-6

Av pappersmassan gå cirka fyra femtedelar till Förenta Staterna, Storbritannien, Frankrike, Italien och Spanien. Tendensen tycks ha gått i riktning mot en minskning av dessa länders andel och en ökning av de övriga ländernas. Detta beror huvudsakligen på en minskning av Storbritanniens andel. Däremot kan Italien uppvisa en så gott som oavbruten stegring, vilken dock ej förmått uppväga minskningen för Storbritannien. Pappersmasseexportens procentuella länderfördelning 1927—36. M e d e l t a l

1927/30 1933/36 1927/36

Förenta Staterna

Storbritannien

Frankrike

Italien

Spanien

övriga

41-4 41-1 41-5

23-9 18-6 20-8

9-2 10-0 9-5

4-1 6-2 5-4

3-2 3-4 3-4

18-2 20-7 19-4

Dessa förskjutningar inom pappersmasseexporten sammanhänga dels med nedgången i avsättningen av oblekt sulfit, som före år 1930 dominerade i Storbritanniens pappersmasseimport från Sverige (1929: 59 %; 1936: 39 %), samt dels med stegringen i avsättningen av blekt sulfit (Italien). Minskningen i sulfitexporten har

101 även haft betydelse för Förenta Staterna. Man har här tydligen att göra med förskjutningar, som äro av mera varaktig karaktär. De två största avnämarna av papper äro Storbritannien och Förenta Staterna, vilka tillsammans absorbera ungefär hälften av exporten. Storbritanniens andel var för åren 1933—36 i genomsnitt 41-9 % och Förenta Staternas 10-2 %. Någon förändring har ej ägt rum i dessa relationstal sedan periodens början. Återstoden av exporten fördelar sig på ett stort antal länder, av vilka vart och ett endast representerar en mindre andel av densamma. Tabell 14. Exporten av skogsprodukter 1927—36. P a p p e r s m a s s a

T r ä v a r o r År

OarMekanisk Sulfit Sulfat Summa be- Bearbetade Summassa ma tade milj. 1000 milj. milj. 1000 milj. 1 000 milj. 1000 milj. 1 000 milj. kr. kr. ton kr. kr. ton kr. ton kr. ton m3 kr.

1927 20-8 4 915 258-8 279-6 1928 27-9 4 907 263-2 291-1 1929 28-0 5 526 284-3 312-3 1930 22-2 4 845 230-0 252-2 1931 11-8 3 448 142-9 154-7

248 280 337 264 267

26-2 27-1 32-6 25-0 21-9

7-6 3 546 130-9 138-5 8-4 4 215 162-9 171-3 9-1 4 274 191-2 200-3 7-3 3 556 143-0 150-3 7-7 4 007 169-0 176-7

221 314 320 314 315

14-1 650 100-9 20-5 942 136-6 22-8 967 145-7 20-5 1 032 153-8 21-2 1 160 176-8

1932 1933 1934 1935 1936 An m.

859 184-1 713 143-9 946 191-3 915 178-3 787 136-1

SumPapma per skogsoch propapp dukter milj. kr.

milj. kr.

70-2 1 455 280-5 63-3 1 327 234-3 89-9 1 789 313-8 66-2 1 641 269-5 58-7 1 568 216-7

138-9 128-7 148-4 128-1 124-4

699-0 654-1 774-5 649-8 495-8

421 54-0 1 292 169-0 660 74-8 1 916 231-9 712 88-1 1 999 256-6 758 95-5 2 104 269-8 805 106-9 2 280 304-9

116-6 117-9 124-6 133-3 133-9

424-1 521-1 581-5 553-4 615-5

348 334 506 462 514

P appers massa n angi :s i torr vik t.

Skogsprodukternas betydelse för köpkraften mot utlandet. Skogsnäringens betydelse för köpkraften gentemot utlandet framgår av en jämförelse mellan skogsprodukternas exportvärde och värdet av den totala exporten av varor och tjänster. Vid en dylik jämförelse måste man först göra klart, i vilken omfattning samma slag av produkter införas från utlandet, samt vilket behov skogsindustrierna ha av importerade råmaterial av annat slag än sågtimmer och pappersved för sin produktion. Importen av bearbetade trävaror och pappersmassa är ytterst obetydlig — i medeltal för tioårsperioden har den uppgått till 1-4 miljoner kronor per år för trävarorna och 0-8 miljoner kronor för pappersmassan. Importen av oarbetade trävaror, bland annat sågtimmer och massaved, är däremot något större. Per år har den uppgått till 7-4 miljoner kronor. Den har emellertid varit väsentligt lägre efter krisen än före. Under perioden 1927—30 utgjorde den i genomsnitt per år 101 miljoner kronor, men åren 1933—36 uppgick den till endast 5-8 miljoner kronor. 1936 års export närmade sig åter siffrorna före krisen. Importen av papper har utgjort 7-0 miljoner kronor per år. Den totala importen av skogsprodukter uppgick till 2-8 % av exporten för tioårsperioden (1936: 23-8 miljoner kronor eller 3-9 % ) . I skogsbruket och trävaruindustrien förbrukas sålunda praktiskt taget endast inhemska råmaterial. Däremot använda pappersmasse- och pappersindustrierna kol och vissa kemikalier som importeras. År 1936 utgjorde värdet av dessa industriers stenkolsförbrukning, beräknad på kommerskollegii kvantitetsuppgifter och handelsstatistikens enhetspriser för ångkol, 22-3 miljoner kronor. Hur stor del av de viktigaste råmaterialen i pappersmasseindustrien, svavelkis, svavel och natriumsulfat, och i

102 pappersindustrien, kaolin och hartz, som importeras är omöjligt att avgöra. Ar 1936 förbrukades dylika råmaterial för cirka 21 miljoner kronor. Vid denna beräkning ha använts kommerskollegii åtgångssiffror och handelsstatistikens enhetspriser. Om man antar att endast importerade råmaterial kommit till användning, skulle den för produktionen nödvändiga importen ha uppgått till 43 miljoner kronor. Detta är en maximisiffra. I sin uppsats om »Skogsbruket och folkförsörjningen» uppskattar Th. Streyffert denna import till 40 miljoner kronor för år 1934. Häri ingå även bränsle och förnödenheter för snickeriindustrien. Om man utgår från en import år 1936 av trävaror, pappersmassa och papper samt bränsle och andra förnödenheter till ett belopp av i runt tal 67 miljoner kronor, torde man komma verkligheten ganska nära. Åtminstone torde detta importvärde ej understiga det verkliga. Av denna import användes en del i produktionen för hemmamarknaden och endast en del i exportproduktionen. Den totala exporten av skogsprodukter uppgick detta år till 616 miljoner kronor, varav följer att högst 10 % av exportvärdet motsvarades av import av skogsprodukter och förnödenheter för skogsnäringens exportproduktion. Om man minskar skogsprodukternas exportvärde liksom det totala varuexportvärdet med ovanstående belopp, 67 miljoner kronor, vilket är ett maximivärde, erhåller man ett relationstal mellan dessa två reducerade exportvärden av 37-9 % i stället för 40-6 %. Skillnaden är oväsentlig för ett bedömande av skogsnäringens betydelse för vår köpkraft, och det kan därför vara berättigat att i det följande helt bortse från ovannämnda import. Detta är desto mer motiverat som övriga exportindustrier även använda importerade råmaterial för sin produktion och jämförelsen sålunda borde göras med ett varuexportvärde, från vilket även denna export borttagits. Tabell 15.

Export av skogsprodukter (inkl. papper) i procent av exportvärdet

1927—36. Exklusive fraktinkomster

Inklusive fraktinkomster

1927 1928 1929 1930 1931

43-2 41-5 42-7 41-9 44-2

38-8 37-2 38-3 37-3 39-3

1932 1933 1934 1935 1936

44-8 48-3 44-6 42-7 40-6

39-7 43-7 40-9 38-9 37-3

42-3 44-1 4 3- .5

37-9 40-2 39-1

Å r

Medeltal 1927/30 1933/36 1927/36

Skogsnäringens betydelse för köpkraften mot utlandet mätes av skogsprodukternas andel i exporten av varor och tjänster. De ingående poster i vår bytesbalans, som böra medtagas vid en dylik jämförelse, äro varuexporten och fraktinkomsterna. Räntor, amerikaremissor och turistinkomster äro inkomster av en sådan speciell karaktär, att de ej böra medtagas, och övriga inkomster äro så obetydliga, att m a n kan bortse från dem. I ovanstående tabell anges exportvärdet för skogsprodukterna i procent av det totala värdet av varuexporten och nettofraktinkomsterna, vilket i det följande för enkelhetens skull kallas det totala exportvärdet. Prisjämförelser ha endast kunnat göras för varorna.

103 Som synes av tabellen utgjorde skogsprodukterna i genomsnitt för perioden 43*5 % av varuexporten samt 39-1 % av det totala exportvärdet. Några större förskjutningar ha icke ägt rum under perioden. De fluktuationer som förekommit ha varit helt konjunkturbetonade. Skogsprodukterna ha förmått att hålla sin ställning trots att prisutvecklingen för dem varit ogynnsammare än för övriga exportvaror (se diagram 2 A). Detta innebär att exporten av skogsprodukter undergått en kvantitativ expansion, som uppvägt den relativa prisförsämringen. Då, som framgår av ovanstående skildring av exportutvecklingen, tvävarorna såväl som den mekaniska massan och den oblekta sulfiten visat en betydande kvantitativ avsättningsminskning, beror stabiliteten i fråga om skogsprodukternas andel på den starka expansionen för den blekta sulfiten och sulfaten samt även för papperet. Denna utveckling illustreras ytterligare av nedanstående siffror för den procentuella förändringen i exportens värde och volym från år 1929 till år 1936 (enl. konjunkturinstitutet):

Sågverksprodukter Pappersmassa Papper och papp

Värde

Volym

Pris

—43 — 3 —10

—31 +37 + 35

—17 —29 —33

Det komplicerade konjunkturläget försvårar alla slutsatser rörande tendensen. Det förhållandet att exporten är reglerad genom internationella avtal är en faktor, som medför ytterligare komplikationer. Man torde dock kunna säga att vid oförändrade prisrelationer blir skogsindustriernas förmåga att bibehålla sin ställning i exporten beroende p å en fortsatt expansion i fråga om avsättningen av blekt sulfit, sulfat och papper av sådan omfattning, att den relativa minskningen i avsättningen av de övriga produkterna uppväges. Detta underlättas eller försvåras, ifall prisrelationen mellan skogsprodukter och övriga exportvaror undergår en förbättring respektive försämring. På grund av den stora betydelse, som skogsprodukterna ha för den totala exporten, blir Sveriges köpkraft mot utlandet i hög grad beroende på dessa. I detta sammanhang är prisrelationen mellan skogsprodukter och importvaror av speciellt intresse. En försämring av denna relation (i likhet med den som ägt rum under tioårsperioden) betyder, under i övrigt oförändrade förhållanden, att Sverige för samma kvantitet trävaror respektive pappersmassa, d. v. s. med samma insatser av arbetskraft och kapital, erhåller en sämre försörjning med importvaror än tidigare. Det faller utanför den föreliggande uppgiften att göra en ingående analys av förändringarna under tioårsperioden. Vi ha emellertid kunnat konstatera, att skogsprodukternas priser sjunkit och att detta prisfall varit starkare än för importvarorna. Samtidigt ha vissa grenar, trävarorna samt den oblekta sulfiten, varit föremål för en avsättningsminskning. Till en del har denna uppvägts av en kvantitativ expansion för blekt sulfit, sulfat och papper, som har varit av den omfattningen att exportvärdet ej undergått någon relativ minskning. Produktionsökningen har ej betytt en motsvarande sysselsättningsökning. Prisutvecklingen för produkterna i förening med de relativt orörliga timlönerna har, i den mån som vinstminskningen ej burits av företagen själva eller övervältrats på skogsbruket i form av lägre rotvärden, lett till rationaliseringar som minskat behovet av arbetskraft. F ö r de stora förädlingsindustrierna har detta minskade behov av arbetskraft resulterat i en absolut nedgång av arbetarantal och fullgjorda arbetstimmar av den omfattning som framgår av tab. 3. En jämförelse mellan åren 1929 och 1936 ger vid handen, att man här har att göra med en utveckling på längre sikt.

104 Bilaga B.

Skogshushållningens ekonomiska betydelse vid mindre jordbruk. Av professorn L.

Nanneson.

För att belysa skogshushållningens ekonomiska betydelse vid mindre jordbruk ha vissa bearbetningar utförts av det insamlade räkenskapsmaterialet för kontrollerade jordbruk i norra och mellersta Sverige under bokföringsåren 1925—1926 t. o. m. 1934—1935. Materialet omfattar inalles 1 030 bokslut från Norrbottens och Västerbottens län (ÖN-området), 357 bokslut från de övriga norrlandslänen (SN-området) samt 537 bokslut från mellersta Sverige (MS-området). För sistnämnda område är antalet kontrollerade jordbruk med skogsinkomster under år 1925—1926 så ringa, att medeltal för detta år ej kunnat medtagas, varför undersökningsmaterialet för detta område endast omfattar åren 1926—1927 t. o. m. 1934—1935. I undersökningen ha medtagits alla till bokföringsbyråerna anslutna jordbruk med en areal av upp till 25 ha jordbruksjord, försåvitt inkomster från skog och skogsarealens storlek redovisats. Dessutom hava till jämförelse även 310 bokslut från större jordbruk i mellersta Sverige bearbetats för att belysa storleken av inkomsterna från skogshushållningen vid dessa jordbruk. Resultaten av den företagna undersökningen äro i detalj redovisade i huvudtab. I och II, där särskilda medeltal angivits för varje år och storleksgrupp inom ifrågavarande områden. Under hänvisning till dessa tabeller skola de erhållna resultaten i det följande närmare diskuteras. I huvudtab. I redovisas antalet undersökta jordbruk för varje år, brukningsdelarnas areal, totalinkomsterna per brukningsdel och dessas uppdelning på inkomster från lantbruket, skogen och annan förvärvsverksamhet. Storleksgrupper. Grupp I omfattar brukningsdelar med en areal av högst 10-0 ha jordbruksjord, grupp II med 10-1—25-0 ha jordbruksjord per egendom. Med jordbruksjord förstås åker och till åker efter den relativa avkastningen reducerad areal av äng och betesmark. Areal skogsmark per brukningsdel angives enligt från de olika egendomarna inhämtade uppgifter. Några siffror för skogsmarkens bonitet ha ej kunnat införskaffas. Arealen av jordbruksjord och skogsmark i medeltal vid de kontrollerade jordbruken framgår av tab. 1. Arealen skogsmark per ha jordbruksjord är sålunda störst eller respektive 8-8 och 8-1 ha i den minsta storleksgruppen i ÖN- och SNområdena. I grupp II i samma områden sjunker densamma, trots större skogsareal per brukningsdel, till respektive 6-3 och 6-6 ha. I MS-området äro motsvarande tal i grupp I 3-6 ha, II 2-0 ha och vid storbruken 2-9 ha.

105 Tabell 1.

De undersökta brukningsdelarnas storlek. Jordbruksjord ha

Skogsmark ha

Ha skogsmark per ha jordbruks] ord

ÖV-området: grupp I. » II

13-

67-0 86-0

8-8 6-3

SV-området: grupp I. » II

7-7 14-6

62-0 97-0

8-1 6-6

MS-området: grupp I. » II storbruk.

7-2 15-6 211-0

26-0 31-0 605-0

3-6 2-0 2-9

7-i

Jordbrukarefamiljens inkomst. Under denna rubrik angives inkomsternas storlek per brukningsdel och år från lantbruket, skogen och annan förvärvsverksamhet. Inkomsterna under dessa rubriker avse den s. k. skuldfria inkomsten, d. v. s. utan avdrag av eventuella gäldräntor. Inkomsten från lantbruket anger sålunda det belopp som, sedan alla övriga driftskostnader blivit täckta, återstår såsom ersättning för jordbrukarefamiljens eget arbete i jordbruket och såsom ränta på i lantbruksföretaget investerat kapital, vare sig detta kapital är lånat eller eget. Inkomsten från skogen anger på samma sätt vad skogen givit i ersättning för familjens eget arbete i skogen och som ränta på i skogsbruket bundet kapital. I räkenskaperna ha särskilda konton upplagts för lantbruket och skogen. I bruttoinkomsterna från lantbruket har upptagits även värdet av alla naturaleveranser från lantbruket till jordbrukarefamiljen liksom i bruttoinkomsterna från skogen upptagits värdet av ved och gagnvirke, som skogen lämnat till familjen respektive lantbruket. Å andra sidan har skogen debiterats och lantbruket krediterats värdet av dragarearbete, som utförts för skogen, liksom värdet av de dagsverken i skogen, som utförts av lantbrukets lejda arbetare. Däremot har arbete, som utförts i skogen av jordbrukarefamiljen själv, ej debiterats skogens konto utan endast redovisats till mängden. Det bör emellertid anmärkas, att någon inventering av skogskapitalet vid bokföringsårets början och slut ej företagits. Om under ett år mera virke uttagits än som motsvarat tillväxten under året, blir alltså den redovisade inkomsten större än den verkliga, vid motsatt förhållande mindre. Detta måste givetvis beaktas vid bedömandet av de föreliggande resultaten för de olika åren, enär avverkningarna under ett visst år kunna avsevärt över- respektive understiga den verkliga tillväxtkvantiteten. Det är dock antagligt, att dessa variationer i viss mån utjämnas vid beräknandet av medeltal för ett större antal brukningsdelar. Inkomsten från annan förvärvsverksamhet utgör väsentligen familjens arbetsförtjänster utanför den egna brukningsdelen. En avsevärd del av dessa arbetsförtjänster härrör från skogsarbete hos andra samt från körningar. Vid körningar för andra har skälig ersättning för dragarearbetet gottskrivits lantbruket men ersättningen för det i samband härmed utförda arbetet av jordbrukaren själv upptagits under rubriken annan förvärvsverksamhet. Huru stor del av inkomsterna under ifrågavarande rubrik, som direkt härrör från skogsarbete utanför den egna bruk-

106 ningsdelen, kan dock icke angivas, enär räkenskapsredovisningen ej ger härför nödiga uppgifter. Inkomsternas storlek i medeltal per brukningsdel för hela undersökningsperioden belyses av nedanstående tabell. Tabell 2.

Jordbrukarefamiljens inkomst per år. Inkomst från skogen

Inkomst i kr. per brukningsdel

Per ha I % av s:a skogsmark inkomster kr.

Lantbruket

Skogen

Annan förvärvsverksamhet

Total

1 533 2 161

436 571

647 705

2 616 3 437

16-4 16-3

6-60 6-80

SN-området: grupp 1 » II

1 684 2 435

516 664

376 403

2 576 3 502

20-4 18-8

8-50 6-90

1 731 2 379

311 397

123 214

2 165 2 990

13-9 12-6

11-50 11-80

Ö\-området:

•

MS-området: »

Av denna sammanställning framgår, att inkomsterna från lantbruket äro lägst, nämligen 1 533 till 1 731 kronor i den minsta storleksgruppen och att dessa inkomster stiga med 600 å 700 kronor per brukningsdel i grupp II. Inkomsterna från lantbruket äro i både grupp I och II lägst i ÖN-området samt högst för grupp I i MS-området, för grupp II i SN-området. Inkomsterna från skogen stiga per brukningsdel med egendomsstorleken och äro störst med 664 kronor per brukningsdel i SN-området grupp II, lägst i MS-området grupp I, där desamma uppgå till endast 311 kronor. Skogsinkomsterna äro dessutom per brukningsdel räknat avsevärt större i de båda norrlandsområdena än i mellersta Sverige, vilket förhållande skall ses i samband med den mindre skogsarealen per brukningsdel i det sistnämnda området. Per ha skogsmark äro inkomsterna däremot störst med kronor 11: 50 respektive 11: 80 i MS-området, under det att motsvarande inkomster i ÖN-området utgöra endast kronor 6: 60 respektive 6: 80 per ha, i SN-området kronor 8:50 respektive 6:90. (Jfr huvudtab. II.) Inkomsterna av annan förvärvsverksamhet uppgå till betydande belopp i ÖNområdet eller till respektive 647 och 705 kronor per brukningsdel i de båda storleksgrupperna. I SN-området äro motsvarande inkomster 376 respektive 403 kronor, men i MS-området sjunka de till 123 respektive 214 kronor per brukningsdel. De lägre inkomsterna av denna art i det sistnämnda området torde i viss m å n sammanhänga med, att familjens arbetskraft i större omfattning kunnat utnyttjas direkt inom lantbruket vid MS-jordbruken, d. v. s. att »besuttenheten» varit större vid dessa jordbruk än t. ex. vid de kontrollerade ÖN-jordbruken, där behovet av arbetsförtjänster utanför jordbruket däremot synes ha varit mycket stort. Tack vare de större inkomsterna från skogen och annan förvärvsverksamhet kunna de kontrollerade norrländska jordbruken uppvisa något större totalinkomst per b r u k ningsdel än MS-jordbruken. Av totalinkomsten kommer i ÖN-området 16-4 respektive 16-3 % från skogen. I SN-området äro motsvarande tal 20-4 respektive 18-8 %, i MS-området 13-9 respektive 12-6 %. Såsom uttryck för skogens relativa betydelse såsom inkomst-

107 källa vid ifrågavarande jordbruk böra dessa tal emellertid kompletteras i ett p a r hänseenden. Såsom redan förut anförts h a r skogens konto i de föreliggande räkenskaperna debiterats och lantbrukets konto krediterats för dragarearbetet å brukningsdelens egen skogsareal. Värdet av detta arbete ingår alltså i lantbruksinkomsterna. Hade dessa körningar ej stått till buds, d. v. s. om skog ej funnits å brukningsdelen, är det antagligt att lantbrukets inkomster minskats med ungefär motsvarande belopp. Det bokförda värdet av dragarearbetet i egen skog redovisas i tab. 3, i vilken tabell även föreliggande medeltalen för i egen skog använda mansdagsverken angivits. (Jfr huvudtab. II.) Tabell 3 . Arbetsförbrukning i egen skog per brukningsdel. Hästdagsverken

Mansdagsverken Familjen

Lejda

S:a

Antal

Värde, kr.

41 58

7 12

48 70

20 30

72 106

36 46

10 31

46 77

19 36

67 124

37 38

14 28

51 66

14 21

50 73

ÖN-området: grupp I » II SN-området: |

MS-området:

Siffermaterialet i tab. 3 belyser, att skogen i avsevärd omfattning givit arbete åt såväl lantbrukets mänskliga arbetskraft som dess dragare. Omräknat per 100 ha skogsmark utgör den redovisade arbetsförbrukningen:

•

Mansdagsverken

Hästdagsverken

71 70 74 79 196 213

30 35 30 37 54 68

I de båda norrländska områdena har sålunda förbrukats 70 å 80 mansdagsverken och 30 ä 37 hästdagsverken per 100 ha skogsmark, i MS-området omkring 200 mansdagsverken och 60 hästdagsverken. Skogsbrukets avsevärt intensivare karaktär i det sistnämnda området framgår särdeles tydligt av dessa siffror. Till jämförelse må anföras, att vid de kontrollerade MS-storbruken förbrukats 810 mansoch 710 hästtimmar per 100 ha skogsmark, vilket med en uppskattad arbetstid av 9 timmar per dagsverke motsvarar 90 mans- och 79 hästdagsverken. Till arbetsförtjänsterna å brukningsdelarnas egen skogsareal kommer vidare, att en icke obetydlig del av de under rubriken annan förvärvsverksamhet redovisade inkomsterna vid de mindre jordbruken härröra från arbetsförtjänster genom skogsarbete utanför den egna brukningsdelen. Särskilt i ÖN-området torde denna andel av ifrågavarande inkomster uppgå till ganska betydande belopp.

108 T a g e s n ö d i g h ä n s y n till d e h ä r a n m ä r k t a f ö r h å l l a n d e n a , t o r d e m a n k u n n a u p p s k a t t a d e n f r å n s k o g s h u s h å l l n i n g e n h ä r r ö r a n d e i n k o m s t e n till V« å x/3 av jordbrukarefamiljens totalinkomster vid de k o n t r o l l e r a d e j o r d b r u k e n i de b å d a n o r r l ä n d s k a o m r å d e n a . Av det h ä r f ö r e b r a g t a u n d e r s ö k n i n g s m a t e r i a l e t f r a m g å r s å l u n d a s k o g s h u s h å l l n i n g e n s s y n n e r l i g e n s t o r a betydelse vid i f r å g a v a r a n d e j o r d b r u k . Att s k o g e n b å d e a b s o l u t o c h r e l a t i v t sett v a r i t av m i n d r e b e t y d e l s e s å s o m i n k o m s t k ä l l a v i d de k o n t r o l l e r a d e m i n d r e j o r d b r u k e n i M S - o m r å d e t s a m m a n h ä n g e r m e d a t t s k o g s a r e a l e n p e r b r u k n i n g s d e l h a r r e l a t i v t liten o m f a t t n i n g vid d e s s a j o r d b r u k . I h u v u d t a b . II r e d o v i s a s b r u t t o i n k o m s t e r n a o c h u t g i f t e r n a för s k o g s h u s h å l l n i n g e n vid d e k o n t r o l l e r a d e j o r d b r u k e n . Bruttoinkomsterna h a v a d ä r u p p d e l a t s p å kontanta inkomster o c h produkter till egen hushållning. U n d e r s i s t n ä m n d a r u b r i k r e d o v i s a s v ä r d e t a v ved till familjens h u s h å l l s a m t ved o c h g a g n v i r k e till l a n t b r u k e t . E n l i g t de f a s t s t ä l l d a b o k f ö r i n g s p r i n c i p e r n a s k o l a i f r å g a v a r a n d e s k o g s p r o d u k t e r u p p t a g a s till saluvärdet vid egendomen, m e n d e t ä r a n t a g l i g t a t t v ä r d e t i flertalet fall u p p t a g i t s i u n d e r k a n t . Utgifterna för s k o g e n u t g ö r a s a v de b o k f ö r d a k o s t n a d e r n a för d r a g a r e a r b e t e och lejd a r b e t s k r a f t i s k o g e n s a m t k o n t a n t a utgifter för s k o g s b r u k e t . E n s a m m a n s t ä l l n i n g av i f r å g a v a r a n d e medeltal för u n d e r s ö k n i n g s p e r i o d e n l ä m n a s i n e d a n s t å e n d e tabell. Tabell 4 .

B r u t t o i n k o m s t e r och utgifter för s k o g e n . Per brukningsdel, kr.

Per ha skogsmark, kr.

Bruttoinkomster Produkter till Kontant egen hus- Summa hållning

Utgifter

BruttoinUtgifter komster

Saldo

ÖN-området: grupp I . . » II.

430 606

177 221

607 827

171 256

9-10 9-80

2-50 3-00

6-60 6-80

SN-området: grupp I . . » II.

565 949

149 201

714 1 150

198 486

12-10 12-00

3-60 5-10

8-50 6-90

MS-området grupp I . . » II.

319 517

128 139

447 656

136 259

16-60 19-70

5-10 7-90

11-50 11-80

De k o n t a n t a skogsinkomsterna per brukningsdel växla mellan högst 949 k r o n o r i S N - o m r å d e t g r u p p I I o c h lägst 319 k r o n o r i M S - o m r å d e t g r u p p I. V ä r d e t a v s k o g s p r o d u k t e r l e v e r e r a d e till d e n egna h u s h å l l n i n g e n v a r i e r a r a v s e v ä r t m i n d r e eller m e l l a n lägst 128 k r o n o r p e r b r u k n i n g s d e l i M S - o m r å d e t g r u p p I och h ö g s t 221 k r o n o r i Ö N - o m r å d e t g r u p p I I . Utgifterna v a r i e r a i s t o r t sett m e d b r u t t o i n k o m s t e r n a s s t o r l e k o c h u t g ö r a för s a m t l i g a g r u p p e r 34 % a v b r u t t o i n k o m s t e r n a . Av d e i t a b e l l e n a n f ö r d a v ä r d e n a p e r h a s k o g s m a r k f r a m g å r det, a t t b r u t t o i n k o m s t e r n a ä r o lägst i Ö N - o m r å d e t m e d k r o n o r 9 : 1 0 r e s p e k t i v e 9: 80 p e r h a . I S N - o m r å d e t stiga b r u t t o i n k o m s t e r n a till k r o n o r 12: 10 r e s p e k t i v e 1 2 : — o c h i M S o m r å d e t till k r o n o r 1 6 : 60 r e s p e k t i v e 19: 70. P e r h a r ä k n a t ä r o s å l u n d a b r u t t o i n k o m s t e r n a n ä r a d u b b e l t så h ö g a i det s e n a r e o m r å d e t s o m i Ö N - o m r å d e t . D e t högre värdet i MS-området torde sammanhänga med högre produktivitet per h a

109 skogsmark men kan givetvis också stå i samband med att högre virkespriser uppnåtts i detta område. Utgifterna per ha skogsmark äro ävenledes lägst i ÖN-området och högst i MSområdet. Saldot d. v. s. den »skuldfria» inkomsten per ha skogsmark är, såsom redan förut påvisats, störst i MS-området med kronor 11:50 respektive 11:80 per ha, lägst i ÖN-området med kronor 6: 60 respektive 6: 80. Skogsinkomsternas växlingar under undersökningsperioden. Av huvudtabellerna framgår, att inkomsterna från skogen under de olika åren variera ganska betydligt kring de förut angivna medeltalen för hela undersökningsperioden. F ö r att ge en bekväm översikt över dessa variationer har i tab. 5 sammanställts bruttoinkomsten och den »skuldfria» inkomsten per ha skogsmark för undersökningsperiodens olika år. Dessutom har i tab. 6 angivits det uttagna rotvärdet per h a skogsmark, vilket värde erhållits genom att från den »skuldfria» inkomsten subtrahera värdet av de dagsverken, som av jordbrukarefamiljen utförts i den egna skogen, varvid priset per mansdagsverke uppskattats till 3 kronor under periodens samtliga år. Motsvarande rotvärde anföres även för MS-storbruken, för vilka jordbruk detta värde direkt kan fastställas ur den mera detaljerade bokföring, som tillämpats för jordbruken i fråga. Tabell 5. Skogsinkomster per ha skogsmark under olika år. »Skuldfri» i n k o m s t

Bruttoinkomst Bokföringsår

1925/1926 1926/1927 1927/1928 1928/1929 1929/1930 1930/1931 1931/1932 1932/1933 1933/1934 1934/1935

ÖN I

9-00 8-20 12-40 10-90 11-70 6-10 4-50 8-70 9-90 10-00

9-70 13-90 14-40 13-80 12-50 7-00 4-90 5-10 10-30 7-00

9-40 15-50 18-50 18-20 13-60 8-40 9-40 6-60 9-20 11-90

ÖN

SN II

6-40 12-30 6-20 8-50 11-20 19-90 26-60 12-90 16-00 25-70 15-50 21-70 26-60 14-00 19-00 18-30 8-50 18-50 19-80 8-60 15-60 14-40 14-90 16-80 18-80 15-90 16-10 18-70

SN I

MS II

6-60 5-90 9-10 7-60 8-80 4-70 3-20 4-60 7-50 7-80

6-80 6-70 4-50 8-90 10-80 8-10 9-80 13-80 7-10 8-80 9-10 6-90 9-40 10-40 8-60 4-80 5-90 7-20 3-50 6-70 4-30 3-80 4-70 4-30 6-80 7-70 7-80 5-80 9-60 10-30

3-70 14-80 10-20 15-70 13-00 12-90 10-40 10-90 12-50

4-30 14-20 15-90 18-90 10-70 12-80 7-60 10-30 1110

Av tab. 5 framgår, att variationerna i såväl bruttoinkomst som »skuldfri» inkomst per ha skogsmark äro betydande för samtliga storleksgrupper och inom alla tre områdena. Inom de båda norrländska områdena är bruttoinkomsten under år 1925—1926 relativt låg. Den stiger därefter under de närmast följande åren och n å r sitt maximum för hela undersökningsperioden under år 1927—1928 i ÖN-områdets båda storleksgrupper och i SN-området grupp I för att därefter åter sjunka. Lägst är bruttoinkomsten per ha under år 1931—1932 i de båda ÖN-grupperna och i SN-områdets grupp II. Grupp I i samma område redovisar däremot lägst bruttoinkomst först under år 1932—1933. Under följande år stiger åter bruttoinkomsten per ha skogsmark i de norrländska områdena, dock utan att åter komma upp i samma storlek per ha som under åren före prisfallet. Den »skuldfria» inkomsten per ha skogsmark visar vid de norrländska jordbruken i stort sett samma variationer som bruttoinkomsten. Vid de mellansvenska jordbruken gör sig depressionen starkast märkbar under

110 år 1932—1933. Årsvariationerna i inkomstens storlek per ha skogsmark äro dock icke så starkt framträdande i detta område som vid de kontrollerade norrlandsjordbruken. De mycket låga inkomsterna under år 1926—1927 vid MS-jordbruken äro icke direkt jämförbara med motsvarande siffror för följande år, enär antalet till undersökningen anslutna jordbruk varit mycket ringa inom MS-området under 1926—1927. Tabell 6. Uttaget rotvärde per h a skogsmark, k r . ÖN

Bokföringsår

SN II

MS II

Storbruk

1925/1926 1926/1927 1927/1928 1928/1929 1929/1930 1930/1931 1031/1932 1932/1933 1933/1934 1934/1935

4-80 3-90 6-80 5-40 7-00 4-00 1-90 2-60 5-20 5-40

4-80 6-60 7-80 6-80 7-50 3-20 1-90 2-10 3-80 3-40

6-10 7-20 11-60 6-70 9-10 4-50 5-30 3-00 5-70 8-20

3-60 7-00 5-40 4-60 7-20 6-30 3-00 2-70 6-00 8-80

(0-10) 11-60 5-40 11-90 9-40 8-70 4-80 4-70 7-30

(0-30) 10-90 12-10 16-30 6-90 9-00 3-80 4-00 8-80

8-70 11-90 14-10 14-50 10-60 8-10 5-30 0-80 4-60 10-00

1925/1927 1927/1930 1931/1933 1934/1936 1925/1935

4-40 6-40 2-30 5-30 4-70

5-70 7-40 2-00 3-60 4-70

6-60 9-10 4-20 7-00 C-70

5-30 5-70 2-90 7-40 5-40

9-60 6-30 6-00 (7-10)

13-10 6-40 6-40 (8-10)

10-30 13-10 3-00 7-30 8-80

Av tab. 6 framgår, att variationerna i uttaget rotvärde per ha skogsmark i stort sett förete samma förlopp som variationerna i bruttoinkomst och »skuldfri» inkomst per ha skogsmark enligt tab. 5. Variationerna i uttaget rotvärde äro emellertid ännu starkare. Sålunda sjunker rotvärdet per ha skogsmark i ÖN-områdets båda storleksgrupper under det sämsta året, 1931—1932, till kronor 1:90 per ha mot kronor 4: 70 i samma grupper som medeltal för hela 10-årsperioden och kronor 6:40 respektive 7:40 som medeltal för perioden 1927—1930. Inom SN-området sjunker det uttagna rotvärdet per ha under år 1932—1933 till ungefär hälften av motsvarande medelvärde för hela undersökningsperioden. Även inom MS-områdets grupp I och II varierar det uttagna rotvärdet per ha under de olika åren, även om variationerna ej äro så stora som vid de kontrollerade norrländska jordbruken. Så mycket större äro däremot ifrågavarande variationer vid de mellansvenska storbruken, där det uttagna rotvärdet per ha skogsmark under år 1932—1933 sjunker ner till kronor 0: 80, d. v. s. till endast V " av motsvarande medelvärde för hela 10-årsperioden. Jämförelserna mellan de föreliggande medeltalen för olika år få givetvis ej pressas allt för hårt. Antalet i undersökningen ingående jordbruk har växlat något från det ena året till det andra. Det under ett år uttagna rotvärdet torde dessutom, såsom förut framhållits, i vissa fall överstiga, i andra fall understiga den normala tillväxten. Även med nödigt beaktande av dessa förhållanden torde det dock vara berättigat att ur det här framlagda materialet draga den slutsatsen, att skogsbruket vid de kontrollerade jordbruken drabbats mycket hårt av depressionen under innevarande årtiondes första år. Depressionen synes ha lättat u n d e r år 1934—1935, men även under sistnämnda år äro skogsinkomsterna vid de undersökta jordbruken dock avsevärt lägre än under de bästa åren före prisfallet.

Ill

Huvudtabeller.

I. Brukningsdelarnas

storlek samt inkomsterna av lantbruk, skog och annan förvärvsverksamhet per brukningsdel. Jordbrukarefamilj ens inkomst, kr.

Areal i ha Bokföringsår

Antal brukningsdelar

Jordbruksjord

Skogsmark

Lantbruket

Annan förvärvsSkogen verksamhet

Total

Skogsrak. i % av totalinkomsten

ÖN-området.

Grupp

1925/1926. . . 1926/1927. . . 1927/1928. . . 1928/1929. . . 1929/1930. . . 1930/1931. . . 1931/1932. . . 1932/1933. . . 1933/1934. . . 1934/1935. . .

80 78 69 60 62 62 63 62 53 44

7-2 7-6 7-8 7-8 7-6 7-6 7-4 7-5 7-8 7-7

70 70 66 72 73 81 70 62 58 48

1 719 1 733 1 742 1 754 1592 1 401 1 437 1 237 1 231 1483

461 410 599 545 646 377 222 286 437 372

593 752 551 518 588 774 626 670 713 688

2 773 2 895 2 892 2 817 2 826 2 552 2 285 2 193 2 381 2 543

16-6

1925/1935. . .

7-6

1 533

2 616

Mil

1925/1926. . . 1926/1927. . . 1927/1928. . . 1928/1929. . . 1929/1930. . . 1930/1931. . . 1931/1932. . . 1932/1933. . . 1933/1934. . . 1934/1935. . .

68 50 53 44 37 36 35 25 24 25

13-8 14-0 14-3 13-8 13-5 14-9 13-7 12-5 12-7 12-5

89 77 83 81 78 102 111 77 83 83

2 539 2 357 2 600 2 361 2 128 2 063 1 936 1 855 1 770

608 685 813 711 730 486 387 292 565 433

655 781 784 778 863 642 464 762 741 583

3 802 3 823 4 197 3 850 3 721 3 191 2 787 2 909 3 076 3 012

16-0 17-9 19-4 18-5 19-6 15-2 13-9 10-0 18-4 14-4

1925/1935. . .

13 6

2 161

3 437

16-3

1925/1926. . . 1926/1927. . 1927/1928. . . 1928/1929. .. 1929/1930. . 1930/1931. . 1931/1932.. 1932/1933. . 1933/1934. . 1934/1935. .

4 3 23 16 25 23 25 25 19 15

8-9 8-7 7-2 6-9 6-9 7-7 7-7 7-9 7-8 7-5

32 35 63 42 67 84 80 62 72 78

2 989 1 600 1 828 1 881 1 750 1 624 1 268 1 335 1 111 1 451

214 377 870 381 697 496 534 289 555 746

32 31 554 532 726 430 546 385 180 348

3 235 2 008 3 252 2 794 3 173 2 550 2 348 2 009 1846 2 545

18-8 26-8 13-6 22-0 19-5 22-7 14-4 30-1 29-3

1925/1935. .

7-7

1 ti» i

2 576

20-4

Grupp

14-2 20-7 19-3 22-9 14-8

9-7 13-0 18-4 14-6

II:

SN-området.

Grupp

I: 6-6

112 Areal i ha Bokföringsår

Grupp

Antal brukningsdelar

Jordbru karefamit ens inkomst, kr.

Jordbruksjord

Skogsmark

Lantbruket

Skogsink. i <% av totalinkomsten

Annan förvärvsverksamhet

Total

709 340 380 606 883

514 73 272 180 310 493 433 430 529 791

4 293 3 523 3 462 3 544 3 926 3 747 2 707 2 488 2 945 4 380

13-4 22-6 21-7 16-6 25-8 18-9 12-6 15-3 20-6 20-2

3 502

18-8

Skogen

II:

1925/1926. . . 1926/1927. . . 1927/1928. . . 1928/1929. . . 1929/1930. . . 1930/1931. . . 1931/1932. . . 1932/1933. . . 1933/1934. . . 1934/1935. . .

9 10 20 15 24 22 23 21 21 14

14-6 15-6 14-5 14-3 14-3 14-2 14-0 14-5 14-3 15-5

127 99 106 85 118 99 80 89 78 86

3 204 2 653 2 439 2 774 2 603 2 545 1 934 1 678 1 810 2 706

1925/1935. . .

14-6

2 435

575 797 751 590 1013

MS-området.

Grupp

1925/1926. . . 1926/1927. . . 1927/1928. . . 1928/1929. . . 1929/1930. . . 1930/1931. . . 1931/1932. . . 1932/1933. . . 1933/1934. . . 1934/1935. . .

—

4 15 17 19 30 33 51 49 31

6-9 7-5 7-2 7-7 7-7 7-8 5-3 6-9 7-5

21 34 30 34 29 26 20 17 23

1547 1728 1 770 1938 2 033 1544 1 606 1 654 1757

78 503 307 533 377 336 207 185 276

57 158 70 66 76 112 176 143 251

1 682 2 389 2 147 2 537 2 486 1 992 1 989 1 982 2 284

1926/1935. . .

7-2

2 165

Grupp

4-6 21-1 14-3 21-0 15-2 16-9 10-4

9-3 12-1 13-9

II:

1925/1926. . . 1926/1927. . . 1927/1928. . . 1928/1929. . . 1929/1930. . . 1930/1931. . . 1931/1932. . . 1932/1933. . . 1933/1934. . . 1934/1935. . .

—

13 19 20 25 27 39 69 54 42

17-1 16-0 16-1 16-4 15-5 15-2 14-9 14-7 14-7

30 41 44 48 29 23

128 583 700 907 311 295 191 226 234

21 340 288 265 235 257 187 144 185

2 582 3 368 3 469 3 843 2 816 2 303 2 514 2 602 3 412

5-0

22 21

2 433 2 445 2 481 2 671 2 270 1 751 2 136 2 232 2 993

1926/1935. . .

15-6

2 379

2 990

17-3 20-2 23-6 11-0 12-8

7-6 8-7 6-9 12-6

113 II.

Specialuppgifter för skogsbruket. Per brukningsdel Mansdagsverken

Bruttoinkomst, kr. Bokföringsår Kontant

Prod. till egen hush.

Per ha skogsmark

Utgifter S:a

FamilLejda jen'

Häst- Brut- Skulddags- toin- fri inverken komst komst

kr.

9-00 8-20 12-40 10-90 11-70 6-10 4-50 8-70 9-90 10-00

6-60 5-90 9-10 7-60 8-80 4-70 3-20 4-60 7-50 7-80

ÖN-området. Grupp I: 1925/1926. . 1926/1927. . 1927/1928.. 1928/1929. . 1929/1930. . 1930/1931. . 1931/1932. . 1932/1933. . 1933/1934. . 1934/1935..

449 414 641 611 671 321 169 377 388 258

180 163 177 174 185 175 147 160 184 223

629 577 818 785 856 496 316 537 572 481

168 167 219 240 210 119 94 251 135 109

42 47 50 53 45 18 31 41 45 39

6 9 7 10 10 5 5 6 4 •4

22 19 23 24 25 15 12 24 22 15

1925/1935. .

9-10

6-60

Grupp II: 1925/1926. 1926/1927. 1927/1928. 1928/1929. 1929/1930. 1930/1931. 1931/1932. 1932/1933. 1933/1934. 1934/1935.

650 811 959 833 740 485 322 215 655 387

217 867 259 1 070 234 1 193 237 1 070 234 974 234 719 227 549 176 391 200 855 190 577

259 385 380 359 244 233 162 99 290 144

58 58 56 53 50 56 59 43 83 67

11 20 19 20 16 15 5 5 5 3

31 34 34 34 25 26 30 19 40 23

9-70 13-90 14-40 13-20 12-50 7-00 4-90 5-10 10-30 7-00

6-80 8-90 9-80 8-80 9-40 4-80 3-50 3-80 6-80 5-20

1925/1935.

9-80

6-80

Grupp 1: 1925/1926 1926/1927 1927/1928 1928/1929 1929/1930 1930/1931 1931/1932 1932/1933 1933/1934 1934/1935

126 397 983 616 767 561 592 277 544 792

176 302 145 542 185 1 168 763 147 910 143 709 148 754 162 408 131 116 660 133 925

88 165 298 382 213 213 220 119 105 179

6 42 47 34 30 40 37 35 48 36

3 10 11 11 6 11 12 15 5 11

5 16 26 27 20 24 20 15 15 20

9-40 15-50 18-50 18-20 13-60 8-40 9-40 6-60 9-20 11-90

6-70 10-80 13-80 9-10 10-40 5-90 6-70 4-70 7-70 9-60

1925/1935

12-10

8-50

SN-området.

114 Per brukningsdel Bruttoinkomst,

Kontant

Prod. till egen hush.

Mansdagsverken

kr.

Bokföringsår S:a

Per ha skogsmark

Utgifter Famil jen kr.

Lejda

Häst Brut Skulddags- toin- fri inverken komst komst kr.

kr.

Grupp II: 1925/1926. 1926/1927. 1927/1928. 1928/1929. 1929/1930. 1930/1931. 1931/1932. 1932/1933. 1933/1934. 1934/1935.

599 1 047 1 002 948 1 585 1 180 465 485 985 1 198

217 175 181 148 243 205 216 281 174 170

816 1222 1 183 1 096 1-828 1 385 681 766 1 159 1 368

241 425 432 506 815 676 341 386 553 485

36 36 60 66 54 30 35 47 47 44

19 30 24 28 35 47 34 39 30 22

27 20 42 42 47 40 23 46 37 32

6-40 12-30 11-20 12-90 15-50 14-00 8-50 8-60 14-90 15-90

4-50 8-10 7-10 6-90 8-60 7-20 4-30 4-30 7-80 10-30

1925/1935.

1 150

12-00

6-90

Grupp I: 1925/1926. 1926/1927. 1927/1928. 1928/1929. 1929/1930. 1930/1931. 1931/1932. 1932/1933. 1933/1934. 1934/1935.

55 504 352 608 421 325 187 166 255

75 173 128 129 130 156 125 120 116

130 677 480 737 551 481 312 286 371

52 174 173 204 174 145 105 101 95

25 36 48 43 35 36 37 35 36

22 17 16 18 19 11 10 15

8 16 20 20 15 14 13 13 10

6-20 19-90 16-00 21-70 19-00 18-50 15-60 16-80 16-10

3-70 14-80 10-20 15-70 13-00 12-90 10-40 10-90 12-00

16-60

11-50

85 256 154 1090 125 1 131 149 1277 197 532 164 455 145 359 117 414 112 392

128 507 431 370 221 160 168 188 158

40 45 55 41 37 29 32 46 16

31 39 38 37 30 24 19 17 21

10 23 34 31 21 13 17 21 20

8-50 26-60 25-70 26-60 18-30 19-80 14-40 18-80 18-70

4-30 14-20 15-90 18-90 10-70 12-80 7-60 10-30 11-10

19-70

11-80

MS-området.

1926/1935.

319 Grupp II: 1925/1926. 1926/1927. 1927/1928. 1928/1929. 1929/1930. 1930/1931. 1931/1932. 1932/1933. 1933/1934. 1934/1935.

171 936 1 006 1 128 335 291 214 297 280

1926/1935.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Skrivelse

till Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Jordbruksdepartementet

....

Sid. 3

Förberedande undersökningar rörande skogsnäringen och statens förhållande till densamma

5 K a p . 1.

Utredningsuppdraget och utredningsarbetets bedrivande

5 Kap. 2.

Vissa statistiska uppgifter rörande skogsnäringen

9 Landets areal och dess fördelning å olika ägoslag s. 9. Skogsmarkens fördelning å olika ägarekategorier s. 10. Skogsmarkens och den därpå växande skogens beskaffenhet s. 13. Virkesproduktionen och dess användning s. 19. Virkets transport och annan därmed förbunden verksamhet s. 24. Skogsindustrierna och deras företagsmässiga organisation s. 26. Skogsindustriernas tekniska organisation och rationaliseringsarbetet s. 28. Skogsindustriernas produktion och dess avsättning s. 36. Sysselsättningen inom skogsnäringen s. 40. Lone- och inkomstförhållanden inom skogsnäringen s. 46. Sammanfattning s. 53. Kap. 3.

Statens förhållande till skogsnäringen Statliga åtgärder i prisreglerande syfte s. 59. Andra statliga åtgärder s. 65.

59 BILAGOR Bil. A.

Bil. B.

Skogsbrukets och de skogsförädlande industriernas betydelse för folkhushållet, av docenten K. Kock Undersökningens uppläggning s. 69. Pris- och löneutvecklingen 1927—36 s. 72. Skogsnäringens betydelse ur sysselsättningssynpunkt s. 80. Skogsnäringens brutto- och nettoinkomst s. 84. Skogsnäringens betydelse för Sveriges köpkraft gentemot utlandet s. 97.

69 Skogshushållningens ekonomiska betydelse vid mindre jordbruk, av professorn L. Nanneson 104 Jordbrukarefamiljens inkomst s. 105. Skogsinkomsternas växlingar under undersökningsperioden s. 109. Huvudtabeller s. 111.

Statens offentliga utredningar 1938 Systematisk (Siffrorna

förteckning

inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska

förteckningen.)

tions- och avsättningsförhållandena inom trädgårdsnäringen. [5] Riktlinjer för en lagstiftning om ägareförbehåll och av- Den statliga egnahemsverksamheten. [34] bctalningsköp. [11] Betänkande med förslag till ändringar i arrendelagstiftBetänkande med förslag till lotteriförordning m. m. [17] ningen. [38] Betänkande med förslag till lag om frivillig pensionering av i enskild tjänst anställda ni. m. [181 Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till reformerad hyreslagstiftning. Utredning rörande skogsnäringens ekonomiska läge med [22) förslag till åtgärder för höjande av näringens bärBetänkande med förslag till lag om villkorlig frigivning kraft. 1. Förberedande undersökningar och uttalanden. m. m. [25] [53] Betänkande med förslag till trafikförsäkringslag jämte därmed sammanhängande författningar. [27] Industri. Betänkande med förslag rörande djurskyddslagstiftning. Byggnadsindustrien i Sverige. 1. Allmän översitt, ytt[36] randen och förslag. [10] 2. Arbetsgivares och löntaProcesslagberedningcns förslag till rättegångsbalk. 1. Laggares inkomster. [3]. 3. Arbetslöshetens omfattning och text. [43] 2. Motiv m. m. [44] växlingar. [4] Betänkande jämte lagförslag ang. lärlingsutbildningen inom hantverket och den mindre industrien. [30] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Normalbestämmelser för järnkonstruktioner till byggnadsverk (järnbestämmelser). [37] Allmän

lagstiftning.

Rättsskipning.

Fångvård.

Handel och sjöfart.

Kommunalförvaltning.

Betänkande med utredning och förslag ang. åtgärder till den svenska exportnäringens främjande. [42]

Statens och kommunernas finansväsen. Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden enligt beredningsnämndernas förslag vid 1938 års allmänna fastighetstaxering. [12] 1936 års uppbördskommitté. Betänkande med förslag I ill omorganisation av uppbördsväsendet och folkbokföringen m. in. Del 1. Uppbördsväsendet. [46] Del 2. Folkbokföringen. [41] Del 3. Organisation och kostnader. [48] , , Uppbörds- och folkbokföringsreformen. 151] 1936 års lönekommitté. Betänkande med förslag till ickeordinariereglemente. [52]

Kommunikationsväsen. Betänkande med förslag till lag om enskilda vägar m. m. [23] 1936 års järnvägskommitté. Betänkande rörande åtgärder för enhetliggörande av det svenska järnvägsnätet. [281 Försöksutredning beträffande omfattningen av yrkesmässig godstrafik med automobil eller släpvagn under år 1937. [31] Betänkande med förslag till statliga åtgärder för stödjande av privatflygningens utveckling i Sverige. [39] Bank-,

kredit- o c h penningväsen. FSrsäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Politl. Andlig odling i övrigt. Betänkande ang. omorganisation av polisskolan i StockFörslag till revision av den svenska kyrkohandboken. [2] holm m. m. Il] 1936 års yrkesskolsakkunniga. Betänkande med förslag rörande omorganisation av vissa delar av tekniska skolan i Stockholm. [8] Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande och förslag ang. skolöverstyrelsens or^anisaBetänkande i näringsfrågan. [6] U ni. [14] Betänkande ang. barnbeklädnadsbidrag m. m. [7] Betänkande och förslag ang. verksamheten vid kungl. Betänkande ang. förvärvsarbetande kvinnors rättsliga dramatiska teatern, dess förvaltning och ledning. [16] ställning vid äktenskap och barnsbörd. [13] Betänkande med utredning och förslag ang. centrala Betänkande ang. »landsbygdens avfolkning». [15] verkstadsskolor m. m. [26] Yttrande med socialetiska synpunkter på befolkningsfrå- Betänkande med utredning och förslag ang. intagning av gan. [19] elever i första klassen av de allmänna läroverken och Betänkande ang. barnkrubbor och sommarkolonier m. m. med dem jämförliga läroanstalter. [29] [20] • • Betänkande med utredning och förslag ang. begynnelseArbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. Del 1. 121 j språket i realskolan. [32] Betänkande med vissa demografiska utredningar. [24] Betänkande och förslag rörande den andliga värden Betänkande med utredning och förslag rörande statsbiinom försvarsväsendet. [33] drag till anordnande av bostådei åt åldringar och än- Betänkande och förslag ang. utsträckning av den å r kor i s. k. pensionärshem. [40] liga lästiden vid folkskolan m. ni. [35] Betänkande med förslag ang. reglering av strandbebyg- 1936 års yrkesskolsakkunniga. Betänkande med förslag ang. gelsen m. m. [45] utbildningen av lärare i teckning och i slöjd samt för Betänkande ang. gift kvinnas förvärvsarbete m. m. [47] yrkesundervisningen. [49] Betänkande ang. utbildningen av lärare vid de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter. [50] Hölso- o c b sjukvård. Allmänt

Försvarsväsen.

näringsväsen.

Fast egendom. Jordbruk m e d binäringar. Betänkande med utredning och förslag rörande produk-

Utlåtande rörande flottans fartygstyper m. m. [0 Utrikes ärenden. Internationell

I d u n s tryckeri aktiebolag Esselte ab. Stockholm 1938 817498

rätt.