Utredning med synpunkter på sågverksdriften i Norrland och förslag angående inrättande av en central sågverksskola

= tdC7s; National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1947: 32 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

UTREDNING MED SYNPUNKTER PÅ

SÅGVERKSDRIFTEN I NORRLAND OCH FÖRSLAG ANGÅENDE INRÄTTANDE AV EN

CENTRAL SÅGVERKSSKOLA AVGIVEN AV

NORRLANDSKOMMITTÉN

STOCKHOLM 19 4 7

Statens offentliga utredningar 1 9 4 7 Kronologisk

1. Kollektiv tvätt. Betänkande med förslag att underlätta hushållens tvättarbete. Hseggström. xv. 284 s. »• 2. Betänkande angående fiskerinäringens efterkrigsproblern samt den prisreglerande verksamheten på fiskets område. Antonsons, Göteborg. 325 s. J o . 3. Elkraftutredningens redogörelse nr 1. Redogörelse for detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Inledande översikt. Sv. Tryckeri AB. 84 s. K. 4. Betänkande med förslag till standardtariffer for detaljdistribution av elektrisk kraft. Hseggström. 126 s. K. _ , 5. 1944 års militärsjukvårdskommittés betänkande. Del 2. Beckman. 170 s. F ö . 6. Betänkande med förslag till geofysiskt observatonum i Kiruna m. m. Idun. 64 s. K. 7. Betänkande med förslag angående lantmätenpersonalens organisation samt avlöningsförhållanden m. m. Marcus. 132 s. J o . # • 8. Betänkande med förslag angående fiskets administration m. m. Kihlström. 155 s. J o . 9. Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. Del 3. Tandläkarinstitutens organisation m. m. Beckman. 166 s. E. 10. Betänkande med förslag rörande civilförsvarets organisation m. m. Beckman. 262 s. S. 11. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 8. Utredning och förslag rörande vissa socialpedagogiska anordningar inom skolväsendet. Idun. 148 s. E. 12. Ungdomens fritidsverksamhet. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 4. V. Petterson. 392 s. J u . 13. Betänkande med utredning rörande riksräkenskapsverkets organisation. Marcus. 114 s. F i . 14. Handeln med olja. Betänkande med förslag avgivet av oljeutredningen 1945. Hseggström. 343 s. 4 pl. F o . 15. 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till lönereglering för övningslärare. Sv. Tryckeri AB. 370 s. Fl. 16. Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark och Norge om erkännande och verkställighet av domar i brottmål m. m. Norstedt. 24 s. J n . 17. Stöd åt utvecklingshämmad ungdom. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 5. V. Petterson. 144 s. J n .

förteckning

18. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 2. Förslag angående yrkesvägledning och yrkesutbildningför partiellt arbetsföra m. m. Katalog o. Tidskriftstryck. 324 s. S. 19. Kompetensfordringar för statliga, vissa halvstatligaj1 och kommunala tjänster samt sådana yrken och befattningar, för vilkas utövande kräves av statlig myn-] dighet utfärdad behörighetsförklaring eller legitima-; tion. V. Petterson. 287 s. S. J 20. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 15. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader! och priser vid distribution av elektrisk kraft. Älvs-; borgs län. Beckman. 48 s. K. 21. Socialvårdskommitténs betänkande. 15. Utredning och förslag angående särskilda barnbidrag och bidragsförskott m. m. V. Petterson. 114 s. S. Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning angående handel med skrot, lump och begagnat gods. Sv. Tryckeri AB. 125 s. H. 23. 1945 års lönekommitté. 2. Betänkande med forslag till statens allmänna avlöningsreglemente m. m. Marcus. 289 s. F l . 21 Betänkande rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan. Norstedt. 220 s. S. 1945 års akademikerutredning. Norstedt. 64 s. E. Slutbetänkande avgivet av bostadssociala utredningen: Del 2. Saneringen av stadssamhällenas bebyggelse. Organisationen av låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål. Idun. 599 s. S. Betänkande med förslag till ändrad ordning beträffande vissa helgdagar. Katalog och Tidskriftstryck. 75 s. E. Stuveriverksamheten i svenska hamnar. Hseggström. 110 s. H. Välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn. Haeggström. 118 s. H. Betänkande med förslag till lag om regionkommuner m. m. Beckman. 214 s. S. ; Betänkande med förslag angående utbildning av befäl för handelsflottan m. m. Idun. 264 s. H. Utredning med synpunkter på sågverksdriften i Norr-j land och förslag angående inrättande av en central sågverksskola. V. Petterson. 150 s. 1 karta. J o .

Anm. Om sårskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebok ståverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . - j o r d " >ruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R

1947:32

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

UTREDNING MED SYNPUNKTER PÅ

SÅGVERKSDRIFTEN I NORRLAND OCH FÖRSLAG ANGÅENDE INRÄTTANDE AV EN

CENTRAL SÅGVERKSSKOLA AVGIVEN AV

NORRLANDSKOMMITTÉN

VICTOR

PETTERSONS

BOKINDUSTRIAKTIEBOLAG

STOCKHOLM

19 4 7

TILL

KONUNGEN

Enligt de direktiv, som meddelats för norrlandskommitténs arbete, har kommittén även att ägna uppmärksamhet åt förhållandena inom sågverksindustrien. Sålunda har i direkliven, efter en erinran om den norrländska

-

industriens ensidighet och känslighet för konjunktursvängningar, också hänvisats till sågverksindustriens i viss mån säsongmässiga variationer i fråga om kraven på arhetskraft samt arbetskraftens obenägenhet att flytta, d. v. s. dess bristande platsrörlighet. Enligt vad i direktiven vidare framhållits borde kommittén, i samband med frågan om skogsindustriernas tillgång på råvaror, bland annat verkställa undersökning rörande strukturen av träindustrierna och deras framtida utveckling. I detta sammanhang bör nämnas, att spörsmålet om säsongarbetslösheten inom sågverksindustrien varit föremål för uppmärksamhet vid 1945 års riksdag. I de likalydande motionerna I: 42 och II: 32 vid nämnda riksdag hemställdes sålunda, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning av de förhållanden, som sammanhängde med sågverksindustrien, samt av möjligheterna att genom samhälleliga åtgärder verka för jämnare sysselsättning av sågverksarbetarna. I statsutskottets utlåtande i ämnet, nr 129, hänvisades till att de i motionerna berörda frågorna till följd av de åt norrlandskommittén givna direktiven, enligt vad utskottet under hand inhämtat, utan åtgörande från riksdagens sida komme att upptagas till behandling av kommittén. Ehuru nämnda frågor vore av betydelse ej enbart för Norrland, fann utskottet — som icke ansåg sig böra förorda särskild utredning i ämnet — att motionerna med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört ej borde föranleda åtgärd från riksdagens sida. Med bifall till utskottels hemställan avslog riksdagen motionerna. I anslutning till direktiven för kommittén och med hänsyn till sågverksindustriens betydelsefulla roll inom det norrländska näringslivet har kommittén ägnat en ingående undersökning ål driftsförhållandena inom sågverksindustrien och möjligheterna att effektivisera denna industri. I sistnämnda hänseende har kommittén funnit särskild anledning att överväga frågan om en förbättrad utbildning för driftsledare, förmän och arbetare vid sågverken. Som ett led i kommitténs undersökning har kommittén, under medverkan av svenska trävaruexportföreningen, sågverksförbundet och inlandssågverkens centralförening, genom en rundskrivelse till sågverken införskaffat uppgifter från dessa om olika driftstekniska förhållanden. Härutöver har en specialundersökning utförts vid ett tiotal sågverk för att skaffa underlag för en jämförelse i ekonomiskt hänseende mellan verk av olika storlek och struktur.

5 Utredningsarbetet har närmast handhafts av kommittéledamöterna Strindlund, ordförande, Andersson, Enström, Holmbäck, Kempe, Nyström, Sten, Tilländer och Westerlund med jägmästare Sten Collinder som sekreterare. Sedermera har ärendet behandlats vid gemensamt sammanträde med kommittén. Förenämnda ekonomiska specialundersökning har enligt förordnande av chefen för jordbruksdepartementet utförts av förre disponenten R. Martin. Vid behandlingen av frågan om en förbättrad utbildning av driftsledare, förmän och arbetare vid sågverken har kommittén anlitat biträde av lektorn vid skogshögskolan, jägmästaren Gunno Kinnman, som bland annat utarbetat förslag till kursplaner för en sådan utbildning, samt av förvaltaren vid Kramfors sågverk, civilingenjören Åke Simonsson, vilken utfört vissa tekniska utredningar och ekonomiska kalkyler till ledning för bedömandet av frågan om inrättandet av en central sågverksskola i Norrland. Vid sina överväganden i sistnämnda ämne har kommittén haft tillfälle att samråda dels med representanter för trävaruindustrien och dels med ledningen för Kramfors aktiebolag. I samband med utredningen ha vissa resor företagits till sågverk inom Norrland m. m. Sedan utredningsarbetet numera avslutats får kommittén härmed överlämna utredning med synpunkter på sågverksdriften i Norrland och förslag angående inrättande av en central sågverksskola. Stockholm den 16 april 1947. Underdånigst NILS MALMFORS Yngve

Ericsson

Sten

Collinder

7 Avdelning I. Redogörelse för förhållandena inom sågverksindustrien. Historisk återblick. Sågning lör husbehov och lokal förbrukning i övrigt har förekommit sedan lång tid tillbaka inom Norrland. Till en början utnyttjades lör detta ändamål smärre vattensågar, som i regel anlades vid mindre vattenfall inne i landet, ofta ganska långt ifrån kusten. Platsen för anläggningen bestämdes sålunda väsentligen av hänsyn till kraftkällan — råvarutillgången torde ha ansetts tämligen obegränsad. Farhågor yppades dock tidigt att virkesuttagen för mättande av sågverkens behov skulle vålla virkesbrist genom alltför hårt anlitande av skogstillgångarna, och exempel finnas på att sågverkens råvarufångst så tidigt som under förra hälften av 1800-talet kunde få karaktären av en lokal överavverkning. Att sågverksrörelsen under vattensågarnas tid ej kunde utvecklas till någon industri av större mått berodde i väsentlig mån på de transportsvårigheter, som mötte vid de sågade varornas avsättning, då det endast i särskilt gynnsamma fall var möjligt att placera sågarna vid segelbart vallen. Uttransporlen av de sågade varorna skedde under denna tid antingen medelst hästfordon eller genom flottning. Flottningen av sågat virke fick dock en begränsad användning på grund av dess ogynnsamma inverkan på virkets kvalitet. Först mot mitten av 1700-talet började exporten av sågade varor från Norrland taga mera betydande omfattning. Den egentliga sågverksindustrien, som kommit att bilda den bärande stommen i den industriella utbyggnaden av Norrlands näringsliv, kan räkna sin begynnelse från tiden för de första ångsågarnas tillkomst vid mitten av 1800-talet. I och med att ångmaskinen logs i bruk för kraftalstringen vid sågverken skapades helt nya förutsättningar för sågverkens produktion. Sågarna kunde — oberoende av vattenkraftstillgång — byggas vid eller i närheten av mynningarna av de större floderna, vilka tjänade som transportleder för råvaran. Genom hamnanläggningar i anslutning till sågverken kunde utlastningen av trävarorna ske från kaj vid respektive sågverk, vanligast medelst pråmtransport men även direkt ombord på fartyg. De förslå norrländska ångsågarna anlades inom Västernorrlands län, nämligen år 1849 i Tunadal samt år 1851 i Vivstavarv och i

8 Kramfors. Under det följande halvseklet utbyggdes den norrländska trävaruindustrien till en produktionskapacitet, som var ungefär tio gånger större än den vattensågarna kunde prestera vid 1800-talets mitt. Denna utveckling avspeglade det industriella genombrottet på den europeiska kontinenten och i England, varigenom uppstod synnerligen omfattande behov av trävaror för byggnadsverksamhet och industriella ändamål. Aid sekelskiftet nådde trävaruexporten från Norrland sin absoluta höjdpunkt med nära 1 miljon standards årligen (inberäknat all skeppning över Gävle). Sågverksföretagen hade då också nått sin största numerära utveckling med ett stort antal företag inom olika delar av Norrland, flertalet förlagda vid kusten, och med en synnerligen stark anhopning inom Västernorrlands län, särskilt i Sundsvallsdistriktet. Denna lokalisering av sågverksrörelsen till Västernorrlands län synes ha haft tre huvudorsaker, nämligen för det första att trävaruindustrien här först bröt igenom i Norrland och bildade traditioner för driftiga förelagardynastier, för del andra att tillgången på råvara var ganska god och för det tredje att råvaran var av hög kvalitet. Det sistnämnda förhållandet medförde, att de från Sundsvalls-, Härnösands- och Söderhamnsdistrikten levererade trävarorna på exportmarknaden kunde betinga sig åtskilligt högre priser, än vad som betalades för sågade varor från andra delar av landet. Detta försprång i fråga om prissättningen har kunnat bibehållas inom Västernorrlands län även långt efter det att de egna sågtimmertillgångarna börjat sina och råvaruförsörjningen till avsevärda delar måste kompletteras genom inköp från nordligare överskottsområden, delvis även genom import från Finland. Under tiden från sekelskiftet fram till del förslå världskrigets början valrörelsen vid de norrländska sågverken tämligen stabil med en svagt nedåtgående tendens hos totalproduktionen. De senare krigsåren medförde visserligen en stark nedgång i trävaruexporten, men efter kriget följde en markerad, fastän tillfällig stegring av exporten år 1920. Denna uppgång följdes återigen av några år med vacklande konjunkturer. Åren 1926 och 1927 voro med hänsyn till trävaruexporten gynnsamma, och under senare delen av 1920-talet ökade exporten kraftigt under inflytande av en jämförelsevis livlig utländsk efterfrågan på trävaror. I början av 1930-talet inträdde emellertid en starkt utpräglad lågkonjunktur, som medförde en kraftig minskning av trävaruexporten. År 1937 uppstod återigen en stark efterfrågan på trävaror på exportmarknaden, och rörelsen vid sågverken var under detta och de två närmast följande åren livlig, ulan alt dock kunna mäta sig med produktiviteten under högkonjunkturen mot slutet av 1920-talet. De här skildrade växlingarna i konjunkturerna på trävarumarknaden medförde helt naturligt verkningar på trävaruindustriens struktur, och dessa verkningar blevo jämförelsevis starkare inom Norrland, där denna industri till övervägande del inriktats på exportförsäljningar. Den utpräglade kon-

9 junkturkänsiighet, som liärigenoin konimil uti känneteckna den norrländska trävaruindustrien, har också visat sig medföra betydande olägenheter ur såväl företagsekonomisk som social synpunkt. Generellt sell har under de senaste årtiondena skell en betydande omvandling av trävaruindustriens struktur, särskilt inom Norrland. Ännu under den nyss nämnda högkonjunktur, som inträffade under senare delen av 1920-talet eller det första världskriget, kunde den norrländska trävaruindustrien prestera en avsevärd ökning av produktionen. Förutsättningar härför skapades dels genom tämligen obegränsade avsättningsmöjligheter, dels genom omfattande råvarureserver, vilka ganska hänsynslöst utnyttjades. Allra starkast blev även denna expansion inom Västernorrlands län, där virkestillgångarna inom upplandet — jämfört med de nordligare länen — endast i ringa utsträckning voro underkastade en konserverande lagstiftning. Inom Norrbottens län hade tidigare förekommit en liknande, ehuru icke på långt när så kraftig tendens till expansion, delvis under inflytande av möjligheterna all importera sågtimmer från Finland. En likartad utveckling har också ägl rum inom Ljusnans floddal, men svängningarna hlevo där icke så utpräglade, möjligen heroende på att skogstillgångarna t ill större delen behärskades av ett fåtal större industriförelag i egenskap av markägare inom flodområdet. Den avsevärt ökade produktivitet, som följde med trävaruindustriens starka expansion, visade sig tyvärr icke kunna bliva bestående. Under 1930-talet gjorde sig en tilltagande brist på såglimmer gällande och som följd delvis därav, delvis även under trycket av ett ogynnsamt konjunkturläge framtvingades en omgestaltning av industriens struktur i sådan omfattning, att den måste betecknas som en omvälvning. Ett stort antal sågverk måste nedläggas, och detta drabbade särskilt företag, som saknade egna skogstillgångar eller till övervägande del för sin timmerfångst voro beroende av inköp. Inom Sundsvalls- och Härnösandsdislrikten. där nedskärningen av trävaruindustrien blev starkast, nedlades ett fyrtiotal exportsågverk under tiden mellan det första och det andra världskriget. För hela Norrland torde sågverksindustrien under samma tid ha minskal i kapacitet till inemot hälften. Den omläggning av trävaruindustrien, som sålunda genomfördes, resulterade i en koncentration av verksamheten till ett mindre antal jämförelsevis stora expovtsågverk. Samtidigt rationaliserades driften genom ökad mekanisering, så att behovet av mänsklig arbelskrafl per producerad enhet avsevärt minskades. Den arbetslöshet bland sägverksarbetarna, som uppstod genom nedläggandet av företag, förstärktes sålunda genom vidtagna rationaliseringsåtgärder. Under krigsåren 1940—1945 inträdde, som följd av att exportmöjiighelerna starkt begränsades genom spärrningen av det fria handelsutbytet, starkt försämrade avsättningsförhållanden bland annat.för trävaror, och driften vid

sågverken kunde med anledning härav uppehållas endast i starkt minskad omfattning. De begränsade export möjligheterna föranledde också de större sågverken att under denna tid placera en del av sin produktion på den inhemska marknaden, vilket underlättades genom att ett flertal smärre förelag, huvudsakligen motordrivna cirkelsågar, tvingades inställa sin rörelse på grund av brist på brännolja. Först under senare hälften av år 1945, efter vapenstilleståndet, kunde trävaruexporten återupptagas i större skala, och därigenom möjliggjordes även en utökning av driften vid sågverken. En viss svårighet att tillgodose råvarubehovet gjorde sig emellertid gällande, på grund av att skogsarbetarna i stor utsträckning måste sysselsättas med brännvedshuggningar. Försäljningarna ledde till en nästan fullständig omsättning av befintliga lager.

S å g v e r k e n s produktion m. m . Produktionen av sågade trävaror har haft att tillgodose två skilda slag av efterfrågan, nämligen dels exportmarknaden och dels förbrukningen inom det egna landet. Med hänsyn till dispositionen av produkterna kan man inom den egentliga sågverksindustrien särskilja två företagsgrupper: den ena omfattande ett mindre antal övervägande stora och medelstora sågverk, belägna vid kusten och med produktionen inriktad i huvudsak på export, och den andra gruppen omfattande ett flertal smärre sågverk, i allmänhet belägna inuti landet och väsentligen inställda på att tillgodose den inhemska konsumtionen av trävaror. Man brukar med en kollektiv benämning kalla företag, som kunna hänföras till den förstnämnda gruppen, för »exportsågar» och företag, som tillhöra den i andra rummet nämnda gruppen, för »inlandssågar». Det förekommer emellertid också inlandssågar, vilka huvudsakligen försälja sin produktion på export. Trävaruindustrien har i likhet med vad som förekommit inom andra industrigrenar sökt skapa en organisatorisk grundval för lösandet av strukturella frågor genom fusioner, d. v. s. genom sammanslagning av flera, tidigare av varandra oberoende företag — alternativt samarbete mellan fristående företag, som genom överenskommelse i ett eller flera avseenden bundit sin handlingsfrihet. Samtidigt har inom sågverksindustrien framkommit en strävan att koncentrera rörelsen till ett färre antal stora sågverk. Denna strävan har i en del fall tagit sig uttryck på sådant sätt, att större företag inköpt mindre sågverk och därefter inställt rörelsen vid dessa. På detta sätt ha bland annat en del inlandssågar under senare tid blivit nedlagda. Detta kan också betraktas som en naturlig följd av den skärpta konkurrensen om råvaran. Utöver de nu nämnda typerna av sågverksföretag, kan som en tredje grupp

nämnas smärre cirkelsågar, vilka drivas endast under viss del av året (periodiskt), och huvudsakligen avse att tillgodose behovet inom en viss ort. En del av dessa cirkelsågar äro fasta och i mera fortlöpande drift, men flertalet drivas endast under en del av året, och många cirkelsågar äro ambulerande. Huvudparten av cirkelsågarna äro mera att betrakta som småföretag eller hantverk än som industri. Enligt i den officiella statistiken tillämpade principer kunna sågverksföretagen med hänsyn till rörelsens omfattning fördelas på egentlig industri och småföretag (hantverk och småindustriella anläggningar). Till den egentliga industrien kunna härvid räknas sådana företag, som ingå i den av kommerskollegium sammanställda industristatistiken, d. v. s. industrianläggningar a) med i regel minst 10 arbetare eller b) med ett produktvärde av minst 15 000 kronor respektive en intjänt förädlingslön av minst 4 000 kronor. Sågverkens förekomst inom Norrland framgår närmare av en karta införd sist i denna utredning. Denna karta har i vad avser de i industristatistiken redovisade sågverken upprättats av fri. lic. Helge Stålberg men därutöver kompletterats med ett betydande antal smärre sågverk, vilka enligt av kommittén verkställd utredning varit av den storleksordning, att de bort ingå i industristatistiken. De mindre cirkelsågarna ha icke kunnat angivas på kartan, med hänsyn till deras stora antal och till att många av dessa sågar äro ambulerande. I kommerskollegii industristatistik lämnas uppgifter om de större sågverkens produktion m. m. Dessa uppgifter äro i regel sammanställda för landet i dess helhet, och en särredovisning av Norrland kan därför endast åstadkommas genom en speciell bearbetning av primäruppgifterna till statistiken. Vissa länsvis fördelade uppgifter angående sågverkens produktion m. m. kunna emellertid hämtas ur den av kommerskollegium utgivna, årliga industriberättelsen. Dessa uppgifter ha för åren 1934—1944 sammanställts i bilagorna I och II avseende de fem norrlandslänen. Av bilaga II framgår, att den redovisade produktionen inom Norrland av ohyvlade sågade varor (kol. 2) från år 1935 till år 1944 nedgått från 2 949 000 m 8 till 1 716 000 m 3 . Nedgången har ungefär lika kraftigt drabbat avj-aluproduktionen (kol. 3), vilken minskat från 2 551000 m 8 år 1934 till 1334 000 m 8 år 1944. Produktionsminskningen har varit proportionsvis mycket kraftigare under åren 1940—1944, vilket får anses huvudsakligen bero på under kriget förefintliga hinder för trävaruexporten. Av de i kol. 2 och 10 angivna procenttalen framgår, att produktionsminskningen varit förhållandevis starkare i Norrland än i övriga delar av riket. Produktionen av hyvlade varor (kol. 4) uppvisar en mycket stark nedgång under krigsåren. Uppgifterna om det sammanlagda värdet på produktionen vid sågverken (kol. 10) visa, atl detta värde trots förutnämnda, betydande produktions-

12 minskning bibehållits tämligen oförändrat, vilket innebär att priset per producerad enhet i genomsnitt undergått en betydande höjning. På grund av statistikmaterialets sammansättning möter det svårigheter att därur sammanställa totalsiffror för den samlade produktionen. Om man emellertid förutsätter, att produktionen av hyvlat virke till huvuddelen ingår i de uppgivna mängderna ohyvlade varor, skulle den samlade produktionen motsvara vad som i bilaga 11 finnes redovisat i kolumnerna 2 .samt 5—9, vartill komma ytterligare de kvantiteter, som svara mot den i kol. 11 angivna såg- och hyvlingslönen för främmande virke. Enligt detta beräkningssätt skulle totalproduktionen av sågade varor inom Norrland under perioden 1934_1944 ha uppgått till de i efterföljande tabell angivna kvantiteterna. T samband med produktionens storlek är det av intresse att studera omfattningen av den sysselsatta mänskliga arbetskraften och den maskinella kraftförbrukningen. Uppgifter härom finnas i det av kommerskollegium insamlade statistikmaterialet, vilket dock icke bearbetats med särredovisning för Norrland. Genom kommitténs försorg har emellertid primärmaterialet bearbetats i förevarande hänseende — detta arbete har utförts av fil. lic. Helge Stålberg — och de härvid erhållna resultaten ha sammanställts i följande tabell. 1 Pers jnal Produktion År

av sågade v a r o r i

l 1934

övriga, arbetare

Arbets-

arbets-

lagerar-

timmar

timmar

betare,

i 1000-tal

per

1 000 m»

chaufförer

m.m. 1

15 130

•t

3 187

14 622

3 028

1937 1938

3 297 2 824

13 622 13 566

person

D r i v k r a f t i eff. n k r

Elektrisk

för elek-

kraftförbruk-

för o m e delbar drift

t r i s k generatordrift

ning

i

1 000 kWh

30 2 3 8

l 877

83 408

14 231

:)

966 1 108

2 8 544

1 831

85 725

13 542

76 662

27 836

15 026

78 502

91 776

14 134

71 449

28 024 24 205

1 890 1 914

91 774

1 079

1 850

12 448

71 099

1 079

24 9 6 8

1 867

94 151 94 384

84 175 75 021

2 972

12 107 • 12 297

2 309

10 287

19 936

1 774

91 160

11 625 11 289

2 031

9 475

1 061

19 485

1 849

92 295

5 558

69 131

1 234 1 126

20 668

1 909

89 985

5 774

69 156

19 436

1 817

101 052

5 705

70 177

1 969

9 594

1943 1944

1 977

9 568

1 885

Upp gifter

sa k n a s

> På grund av atl arbetet med industrislatislikens bearbetning inom kommerskollegium vid tidpunkten lör denna sammanställnings utarbetande ännu icke omfattat statistikuppgifterna för något senare år än 1943, har föreliggande sammanställning ej heller kunnat föras längre fram i tiden; uppgifter om produktionen ha dock kunnat erhållas även för år 1944. 2 Avser alla kraftmaskiner, såväl elektriska som andra. :|

Uppgift saknas.

13 Den här förut beräknade produktionen av sågade varor utgör endast en del av produktionen vid sågverken: den alltmera betydelsefulla del därav, som innebär en vidareförädling av de sågade varorna kommer icke till uttryck på detta sätt. När det gäller att belysa den samlade produktionen tvingas man alt använda antingen arbetskraftsåtgången eller tillverkningsvärdet. I tabellen ha därför även intagils uppgifter om antalet arbetstimmar samt om den maskinella kraftförbrukningen, den senare uttryckt i form av dels utnyttjad drivkraft i effektiva hästkrafter, dels elektrisk kraftförbrukning. I fråga om den sistnämnda är att märka, att den endast motsvarar en del av den totala kraftförbrukningen, eftersom många sågverk utnyttja vattenkraft, ångmaskiner eller oljemotorer för omedelbar drift av arbetsmaskinerna. Av tabellen framgår även att från år 1934 till år 1944, som förut nämnts, en betydande minskning ägt rum i produktionen av sågade varor samt att denna minskning varit särskilt stark under krigsåren 1940—1944, vilket sistnämnda förhållande utgör en naturlig följd av de under kriget begränsade exportmöjligheterna för trävaror. Samtidigt har också arbetarantalet samt antalet arbetstimmar nedgått, medan däremot uppgifterna om den redovisade drivkraften tyda på tämligen små förändringar i den maskinella energiförbrukningen. Härav synes — särskilt om hänsyn tages till att produktionskedjan utbyggts med tidigare ej förefintliga förädlingsetapper, nämligen trähustillverkning samt snickeri- och möbelfabrikation m. m. — kunna dragas den slutsatsen, att produktiviteten ökats vid sågverken genom rationalisering av driften, varvid behovet av mänsklig arbetskraft minskats, och att i ersättning därför den maskinella energiförbrukningen relativt sett tilltagit. Då dylika omläggningar av driften gjort sig gällande i myckel växlande grad vid olika sågverk och ännu blott genomförts vid en del företag, huvudsakligen de större, kan det förutses, att den nyss berörda utvecklingen ännu ej avstannat, utan att den kan väntas fortfara på längre sikt. Hur detta kan gestalta sig lär bliva beroende av de strukturförändringar hos trävaruindustrien, som kunna tänkas uppstå till följd av förändringar i råvarubasen och avsättningsförhållandena, vilka senare synas tendera mot en ökning av den inhemska förbrukningen av trävaror på exportens bekostnad. Av intresse kan vara att studera, hur driften vid de norrländska sågverken varit fördelad på ramsågar å ena sidan och cirkelsågar å andra sidan. Genom den specialbearbelning av kommerskollegii statistik, som utförts på kommitténs föranstaltande, ha erhållits de i bilaga III redovisade uppgifterna, avseende år 1938. I tabellen ha länsvis med fördelning på grupperna ramsågar och cirkelsågar redovisats antal sågar, antalet arbetare och antalet arbetstimmar. Dessutom finnes angivet tillverkningsvärde för cirkelsågarna. Enligt sammanställningen funnos år 1938 inom Norrland 196 ramsågar och 125 cirkelsågar enligt till kommerskollegium inkomna uppgifter. Härtill kommer ytterligare ett stort antal smärre sågverk enligt vad som kommer att beröras

14 i det följande. Av uppgifterna framgår bland annat, att av de i industristatistiken redovisade sågverken cirkelsågarna till antalet motsvara omkring 4 0 % av samtliga i denna statistik redovisade sågverk i Norrland, medan antalet arbetstimmar vid cirkelsågarna utgjort endast 4,5 °/o av totala timantalet. Cirkelsågarna åro starkare representerade inom Norrbottens och Västerbottens län med 11,4 respektive 13,5% av antalet arbetstimmar, medan de spela en obetydlig roll inom Västernorrlands och Gävleborgs län. Produktionen vid de i industrislatistiken redovisade cirkelsågarna kan med stöd av tillverkningsvärdena beräknas ha motsvarat en försågning av omkring 15 000 standards. Därutöver ha vid mindre cirkelsågar försågats sammanlagt omkring 63 000 standards inom Norrland. För att belysa arbetets fördelning på olika specialiteter inom sågverken bar upprättats efterföljande grafiska sammanställning, vilken länsvis anger arbetstimmarnas relativa fördelning på fyra olika avsnitt av sågverksrörelsen, nämligen arbetstimmar vid själva sågen, vid brädgården, vid snickeri, kolning och kraftcentral m. m. samt för maskinister och transportarbetare etc. Cirkelytornas storlek anger relationen mellan totala antalet arbetstimmar inom 'respektive län medan sektorerna ange fördelningen inom länet på specialiteter. Av sammanställningen framgår, bland annat, att sågningen ungefärligen upptagit mellan hälften och tre fjärdedelar av arbetstiden samt att brädgårdsarbetena upptagit huvudparten av återstående arbetstid. Som särskilt anmärkningsvärt må framhållas, att sågning och hithörande arbeten inom Jämtlands län upptagit något mer än tre fjärdedelar av totala arbetstiden på bekostnad huvudsakligen av brädgårdsarbetenas omfattning, vilket får sättas i samband med de särskilda förhållanden, som karakterisera inlandssågar. I fråga om Norrbottens län är det i ögonen fallande i vilken ringa omfattning vidareförädling i form av snickerifabrikation m. m. förekommit. De uppgifter som ligga till grund för industristatistiken insamlas på landet genom landsfiskalerna och i städerna genom magistraterna. Trots det omfattande arbete, som av kominerskollegium och de lokala myndigheterna nedlägges på att få statistiken fullständig, måste man dock räkna med att varje år rätt många företag förbli okända och underlåta att insända uppgifter över den verksamhet, som bedrivits. Detta gäller särskilt smärre företag och i all synnerhet de ambulerande cirkelsågarna, vilka i allmänhet endast äro i verksamhet en kortare del av året. För norrlandskommitténs räkning ha genom skogsvårdsstyrelserna uppgifter inhämtats om tillverkningsvärdet år 1938 vid de smärre norrlandssågarna, som icke redovisats i den av kommerskollegium sammanställda industristatistiken. En jämförelse med kommerskollegii statistik för samma år har visat, att många sågverk icke medräknats i sistnämnda statistik, trots att tillverkningsvärdena överstego 15 000 kronor och företagen sålunda bort ingå

15 Uen fora/a aréehf/dens re/af/va ornfaf/n/ng sarnf arbetstidens förde/n/ng på o//ka arbetsgrenar v/d norrländska sdgi/erk. Avser år /9J8.

s.oZA' % *.'%i

lä/m'/ands /är?

n.3%J^> 2f,S%-*

Väs/erbo//er?s /är?

«?'3MII1«^

/Vorrbo//er?s /är?

S.?%.

6äv/e6orgs /år?

317%'

63%

^0,7%

Väs/emorr/ontfs /år?

3* o fr

Beteckningar I

1 * /irbaisiimmor

t

v/c/sågverket och kyWer/ef

a

*

i- orodgdrden

:

fi

i< snickerit

>

*

/or mask/nisier, Jransporiaråe/c/re e/c.

koining, kraf/cen/rai mm.

i statistiken. Nedanstående tablå visar för de olika norrlandslänen värdet av det vid dessa företag sågade virket i procent av kommerskollegii värdeuppgifter: 6 02 /o Norrbottens län > ° Västerbottens län 1 l,so °/o Jämtlands län 4,32 <Vo Västernorrlands län 0.54 /o 3 91 Gävleborgs län > °'° Hela Norrland *,02 °/« Västernorrlands län domineras av de stora sågverken, medan de små företagen endast stå lör en ringa del av tillverkningsvärdet. Då de i kommerskollegii statistik saknade företagen — jämförda med de i statistiken ingående _ i huvudsak äro alt hänföra till de minsta slorleksgrupperna, utgöra de av skogsvårdsstyrelserna insamlade uppgifterna för nämnda län, som tabellen visar, blott något över Vi % av det i den officiella statistiken redovisade värdet. Helt annorlunda ha förhållandena varit inom Västerbottens län, där de smärre sågverken fått en utbredning, som torde ha sin motsvarighet endast i Småland. För etl stort antal sådana sågar, som haft ett tillverkningsvärde, överstigande 15 000 kronor, ha uppgifter icke ingått till myndigheterna, och värdet av produktionen vid dessa företag har utgjort nära 12°/o av länets sågverksproduktion. Även inom Norrbottens län linnes ett stort antal småsågar. För hela Norrland utgjorde summan av skogsvårdsstyrelsernas värdeuppgifter belrälfande här avsedda småsågar ungefär 4 °/o av det i industristatistiken redovisade värdet. Den här förut nämnda genom norrlandskommitténs försorg utförda utredningen om försågningen vid cirkelsågar och andra smärre sågverk, har omfattat rörelsen under åren 1988 och 1939. Det har nämligen ansetts vara av betydelse att erhålla uppgifter om förhållandena under tiden närmast töre kriget, vilka kunna betraktas som jämförelsevis normala, medan däremot bristen på brännolja under krigsåren medfört en synnerligen stark minskning av sågningen vid oljedrivna cirkelsågar. Huvudresultaten av den utförda undersökningen ha sammanställts i bilaga IV. Av uppgifterna där framgår bland annat, att sågningen vid småsågar haft den största omfattningen inom Västerbottens kustland med ett totalt sågutbyle av omkring 21 000 standards (3,5 miljoner kubikfot) i medeltal för åren 1938 och 1939. För hela Norrland har erhållits ett sågutbyle av omkring 63 000 standards (10,4 miljoner kubikfot). Produktionen vid dessa småsågar motsvarar sålunda omkring Vio av den i kommerskollegii industristatistik redovisade produktionen av sågade varor inom Norrland, vilken för åren 1938—1939 motsvarat omkring 640 000 standards. Enligt vad här förut nämnts ingår dock i förutnämnda uppgifter produktionen vid ett avsevärt antal cirkelsågar, som rätteligen med hänsyn

17 till produktionens omfattning bort redovisas i kommerskollegii industristatistik. Enligt vad som anförts i rationaliseringsutredningens betänkande (SOU 1939: 14) bar en av domänstyrelsen verkställd utredning visat, att för vissa delar av övre Norrland, motsvarande i huvudsak området ned till Ume älvs vattenområde, cirkelsågningen år 1933 uppgått till 2(3 000 standards, varav c:a 14 000 standards exporterats. För bela landet hade cirkelsågningen uppskattats till 47 000 standards år 1933 och 117 000 standards år 1934, motsvarande 5 respektive 1 3 % av totalexporten dessa år. Härav framgår bland annat, att produktionen vid dylika sågar är underkastad snabba och betydande växlingar. Vid en jämförelse mellan driftsresultaten för ra insågar å ena sidan och cirkelsågar å andra sidan har man all undersöka dels del kvantitativa sågutbytet och motsvarande värdeutbyte, dels också sågningseffekten och sågningskostnaderna. Vad angår sågutbytet äro tillgängliga uppgifter i fråga om cirkelsågarnas produktion mycket ofullständiga. 1 följande tabell ha sammanställts vissa uppgifter om sågutbytet vid såväl ramsågar som cirkelsågar, vilka meddelats av lektorn vid skogshögskolan Gunno Kinnman.

66 40

Timrets diametier i topp (eng. tum) 6 7 8 9 10 11 12 13 u t b y t (3 i procent 66 67 68 68 68 68 68 68 46 47 49 51 52 52 53 53

av toppmätt massa inom bark » mittmått » » »

58 37

60 40

62 44

62 45

Toppformtal

5 Ramsåg av toppmätt massa inom bark » mittmått » » »

Cirkelsåg 62

129 128

Av tabellen synes framgå all utbytet, uttryckt i procent av den toppmätta massan, skulle för timmer av (>" toppdiameter och däröver vara 5 å 6 enheter lägre vid cirkelsåg än vid ramsåg. Om utbytet i stället räknas pä den mittmätta massan inom bark skulle skillnaden bliva något mindre. Skillnaden i sågutbyte beror delvis på alt sågspånsavfallet blir större vid en cirkelsåg pä grund av all klingan är tjockare än de sågblad som normalt användas i en ramsåg, men skillnaden sammanhänger givetvis även med beskaffenheten av det sågade virket. Om virket vid cirkelsågningen i allmänhet är av smärre dimensioner och av lägre kvalitet, särskilt avseende förekomst av rötor och andra tekniska fel, inverkar delta sänkande på sågutbytet. Utbylesprocenten torde i bägge fallen avse vad som brukar ernås vid mellansvenska, icke särskilt gynnsamma förhållanden. Särskilt är utbytet vid ramsågning försiktigt beräknat. 1 fråga om sågspånsavfallet kunna anföras följande uppgifter, vilka likaledes lämnats av lektor Kinnman. o

18 5

Timrets diameter i topp 6 7 8 9 10

(eng. tum) II 12

13 SågspånsavfalJ i procent av sagtimrets verkliga kubikmassa Vid ramsåg , cirkelsåg

13 17

12 15

11,6 M

10,5 13

10 12

9 11,5

8,5 11

8 10,5

7,5 10

De angivna talen visa, att sågspånsavfallel vid cirkelsågar under genomsnittliga förhållanden är 2—4 °/o större än vid ramsågar. Sågspånsavfallet varierar alltefter sågningsätt och skränkning m. ni. Enligt vad som här framgått torde man få räkna med att det kvantitativa utbytet vid cirkelsågarna i allmänhet är något mindre än vid ramsågarna. Skillnaden torde dock genomsnittligt ej uppgå till mer än 5 % på den mittmätta kubikmassan inom bark. Ur ekonomisk synpunkt är del emellertid högsta möjliga värdeutbyte, som bör eftersträvas, och i detta hänseende kunna cirkelsågarna bättre tävla med ramsågarna. Genom att varje stock i en cirkelsåg kan behandlas individuellt med särskild hänsyn till stockens beskaffenhet, avsmalning, krokighet, tekniska fel såsom kvistighet, röta m. m. — eventuellt även önskemålet att utvinna vissa för särskilda ändamål, t. ex. husbyggen, eftersträvade dimensioner — öppnas möjlighet att utvinna ett högre värdeutbyte, än vad som skulle vara möjligt i en ramsåg, där sågbladens inställning är schematiskt bestämd för stockar av de topptnmtal, för vilka postningen är avsedd. Möjligheterna att sålunda ändra sågningssättet efter stockarnas beskaffenhet äro därför vid cirkelsågarna i hög grad beroende av försågarens skicklighet, medan denna icke i samma mån kan göra sig gällande vid ramsågarna. Huru stor skillnad, som kan uppstå i värdeutbyte vid cirkelsågning jämfört med ramsågning, är svårt att generellt bedöma, då några undersökningar av detta förhållande ej äro tillgängliga. Svårighet föreligger dock i de flesta fall att vid cirkelsågning utnyttja det uppkommande avfallet. Även om det grövre avfallet — bakar, ribb och plankstump — kan finna användning åtminstone som bränsle eller stängselvirke, är det likväl i regel svårt all tillgodogöra sig sågspånen. 1 fråga om möjligheterna atl bereda en gynnsam avsättning för avfallet inta sålunda särskilt de större ramsågarna en gynnad ställning, då tillfälle linnes all använda del grövre avfallet som råvara (öv sulfat- eller wallboardlabriker samt sågspånen lill bränsle i ångcenlral eller torkhus för sågal virke m. m. Driften vid de större sågverken har under senare tid utvecklats mot en längre driven förädling än enbart framställandet av sågade och hyvlade varor. Sålunda ha på många håll i anslutning till sågverken inrättats lådfabriker, snickerifabriker, fabriker för tillverkning av färdiga trähus, golvoch fanérfabriker, wallboardfabriker och dylika. Delta innebär delvis en anpassning mot försäljning på hemmamarknaden, ehuru en betydande del av denna specialproduktion även kan vinna avsättning utom landet. Möjlig-

heterna att utnyttja arbetskraften kunna i viss mån förbättras genom dylik differentiering av tillverkningen, om arbetarna kunna flyttas inom företaget från den ena avdelningen till den andra. Detta medför emellertid även, att högre krav måste ställas på arbetarnas mångsidighet. I detta sammanhang bör emellertid uppmärksammas, att för vissa grenar av den högre förädlingen inom träbearbetningen planer föreligga o m e n sådan organisation av verksamheten, att denna till större del än hittills skulle komma att bedrivas i form av tempoarbeten. Förefintligheten av andra fabriker i närheten av ett sågverk möjliggör även ett bättre utnyttjande av råvaran och det vid sågen uppkommande avfallet. Ribb och bakar kunna sålunda i form av flis och bränslehack utnyttjas i en massafabrik eller wallboardfabrik, och även barken kan användas som bränsle.

Driftsekonomiska förhållanden vid sågverken. För norrlandskommitténs räkning har disponenten Roland Martin utfört en särskild undersökning av de ekonomiska förhållandena vid elva skilda sågverk inom olika delar av Norrland. I det följande lämnas en redogörelse för huvudresultaten av denna undersökning. En sammanställning över de undersökta verkens kostnader i arbetslöner för sågning och stapling samt utlastning återfinnes i följande tabell. Arbetslöner. 1938 Verk nr

Sågning

och

Utlast-

stapling

ning

S:a

1945 Sågning

Ut-

och

last-

stapling

ning

kronor

per

1 o

12,81

7,88

20,69

14,20

14,49

11,55

26,04

U p p g i f Ler

19,95

7,16

27,11

18,34

7,26

21,86

12,07

33,93

16,95

16,58

27,33

16,80

12,06 11,04

18,36

10,75 10,09

28,45

15,98

13,32 14,93

12,04

25,36

11,23

9,64

24,57 Uppgifte r

14,96

11,76

6,53 | 21,15

saknas 17,2.9

9 Uppgift er

10 11

14,62

5 Ut-

och

last-

stapling

ning

8 Timrets medelS:a

kubik i f l o t t n f3 1945

24,81

11,12

35,93

21,48

12,30

6,9 6,8

standard

|

S:a

Sågning

saknas 9,86 | 24,06

17,95

11,37

33,7 8 29,32

25,60 29,01

23,20

7,91

31,11

23,36

14,82

38,18

7,8

27,84

21,90

13,34

35,24

8,4

8,91

24,89

24,21

12,69

36,90

6,0

11,72

22,95 26,72

15,94 22,09

13,36 12,92

29,30

8,0

34,91

23,87

13,13

37,00

6,8 6,3

23,62

11,42

35,04

6,3

saknas

7,31 | 24,60

7,0 6,4

20 Av tabellen framgår bland annat, att skillnaden mellan högsta och lägsta kostnader år 1945 varit nära 9 kronor per standard. De lägsta kostnaderna för arbetslöner återfinnas hos verk med ångtorksanläggning i kombination med brokran eller hos verk med endast ångtorkning och magasinering. Dessa verk ha å andra sidan en extra kostnad för bränsle, som beräknats till 15 kronor per torkad standard. Från detta belopp bör dock avdragas 10 kronor per standard med hänsyn till fördelarna vid ångtorkning, såsom minskade räntekostnader på grund av hastigare omsättning, minskade försäkringskostnader för lager samt fördelar vid försäljningarna, då vilka specifikationer som helst kunna i stort sett accepteras utan att virket finnes i lager. Om vid jämförelse mellan verk med ångtorkningsanläggning och verk utan ångtork merkostnaderna, omkring 5 kronor per standard, läggas till arbetslönekostnaderna för sistnämnda verk, bliva sammanlagda kostnaderna någotsånär lika. Ångtorksanläggningar äro dyrare än brädgårdsanläggningar och draga alltså större amortering och räntekostnader. Detta motväges av diverse kostnader vid verk med brädgård såsom kostnader för takbräder, stapelfötter, reparationer å långa kajer m. m. Vid bedömande av denna fråga bör även beaktas att ångkostnaderna bliva mindre, i den mån bränslepriserna framdeles kunna nedgå. Man har också tillämpat en kombination av ångtorkning av 50—60 °/o av tillverkningen och lufttorkning av återstoden, och detta har visat sig medföra vissa fördelar. Större delen av det ångtorkade virket har då kunnat utlastas direkt utan uppläggning i magasin eller brädgård, och det övriga virket, bestående huvudsakligen av sämre kvaliteter (kvinta och utskott), som ej laga skada vid lufttorkning, ha kunnat uppläggas i brädgård och utlastas med brokran. I de flesta fall torde dock de för lufttorkning avsedda mängderna under denna förutsättning bliva alltför små för att kunna bära kostnaderna av en brokrananläggning. Bortsett från arbetslöner och kostnader för ångtorkning ha driftskostnaderna under år 1945 uppgått till följande sammanlagda belopp. Verk nr

kronor per tillverkad std

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

47:85 33:62 23:62 35:53 62:75 37:44 51:65 38:75 31: 15 42:06 33:68

21 I de angivna kostnaderna ingå ej ränte- och skatteutgifter. Då de enskilda verkens bokföringssätt väsentligt skilja sig från varandra, har det mött svårigheter att grunda en jämförelse i detalj på bokföringsresultaten. Fördelningen vid bokföringen av de fasta kostnaderna torde t. ex. växla för de verk som — utom försågning — ha cellulosafabriker eller annan industri att fördela kostnaderna på. Hänsyn bör också tagas till att vissa verk under år 1945 haft starkt begränsad drift och icke kunnat anpassa sina administrationskostnader därefter. De här angivna kostnaderna uppvisa betydligt större skillnader mellan företagen än arbetslönerna. Bland annat variera brandförsäkringskostnaderna mycket, vilket får tillskrivas skillnader i lagerhållningens omfattning ävensom att vissa verk ha dyrbarare anläggningar än de andra. Sågverk utan kombination med annan industri ha som regel större fasta kostnader per tillverkad enhet. I efterföljande tabell ha sammanställts de sammanlagda kostnaderna under år 1945 vid de specialundersökta sågverken, såvitt dessa kostnader kunnat klarläggas. Kronor per tillverkad standard Verk nr

Driftskostnader enligt föregående tabeller

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

83: 78 67:40 52: 94 66: 64 100: 93 72:68 88: 55 68: 05 66: 06 79:06 68: 72

Bruttokostnad för ångtorkning

Driftskostnader inberäknat ångtorkning

Beräknad vinst genom ångtorkning

Driftskostnader med avdrag av vinst genom ångtorkning (kol. 4—5)

6:20 6:06 14: 25

-— — 12:45 13:65 5: 60

83: 78 73: 60 59: 00 80:89 100:93 72: 68 101: 00 8 1 : 70 71: 66 79: 06 68: 72

3 : 10 2: 04 9: 50

— — 8: 30 9: 10 3: 50

83: 78 70: 50 56: 96 71: 39 100:93 72: 68 92: 70 72: 60 68: 16 79: 06 68: 72

— — — — Sammanställningen visar bland annat, att de totala kostnaderna skilja sig avsevärt för de olika företagen. Den högsta kostnadssumman, omkring 100 kronor per standard, är nästan dubbelt så hög som den lägsta, 57 kronor per standard. Det är uppenbart, att merkostnaden, 43 kronor per standard, måste utgöra en avsevärd belastning för vederbörande företag. De framkomna skillnaderna i omkostnader peka emellertid också på möjligheten att förbättra driftsresultatet genom rationaliseringsåtgärder, vilka kunna medföra minskade omkostnader.

22 Om man jämför kostnaderna vid sågverk med respektive 2 och 4 timmertagande ramar, visar denna jämförelse endast små differenser. De större sågverken ha genomsnittligt något lägre fasta och rörliga kostnader. Det begränsade materialet tillåter emellertid icke, att några bestämda slutsatser dragas. En del sågverk ha i betydande omfattning inköpt råvara från nordligare belägna flodområden. Detta behöver emellertid ej utgöra någon merbelastning i förhållande till de nordligare sågverken, eftersom de sydligare verkens merkostnader för flottläggning och bogsering motverkas av högre betalning för det sågade virket. Enligt The British Timber Control's prisskala för år 1946 ha avlastarna vid nedanstående distrikt erhållit följande högre priser jämförda med priserna vid Piteå—Haparanda distrikt, nämligen: Prisskillnad i shillings per std för furu

för gran

Skellefteå distrikt 2/6 2/6 Umeå distrikt 5/0 2/6 örnsköldsviks distrikt 7/6 7/6 Härnösands distrikt 7/6 7/6 Sundsvalls distrikt 7/6 12/6 Gävle-Hudiksvalls distrikt 12/6 12/6 De föreliggande prisskillnaderna motiveras väsentligen av högre fraktkostnader. För Gävle-Hudiksvallsdistriktet inkluderar prisskillnaden dock även en viss premiering av högre virkeskvalitet. Samtliga nordligare belägna verk tillgodose sitt timmerbehov genom anskaffning från flera flodområden med åtföljande kostnader för flottläggning och bogsering. Arbetarnas sysselsättningsförhållanden. Den utveckling mot högre produktivitet inom näringslivet, som följt med ökad industriell verksamhet, har dragit med.sig svårigheter att anpassa produktionen efter växlingarna i efterfrågan på varor. Storindustrien har alltsedan sin uppkomst haft att kämpa med avsättningskriser, vilka föranlett produktionsinskränkning och arbetslöshet. Denna senare kan betraktas som en följd av bristande möjligheter att samordna de ekonomiska krafterna. Svårigheterna att åstadkomma ett dylikt samordnande bliva givetvis mycket större, när det gäller produktion av varor, avsedda att försäljas utom det egna landets gränser, och eftersom trävaruindustrien till betydande del för sin avsättning varit beroende av möjligheterna att exportera sågat virke, har denna industri även blivit i hög grad konjunkturkänslig. Detta beror även på produkternas beskaffenhet att icke utgöra för den dagliga behovstillfredsställelsen oundgängliga konsumtionsvaror, varför större förutsättningar för växling i efterfrågan föreligga.

23 Koiijunkturverkningarna ha icke kunnat begränsas lill själva industrien ulan spritl sig lill andra vitala delar av näringslivet. Sålunda har den efter konjunkturerna varierande efterfrågan på sågtimmer och massaved fört med sig alt såväl skogens rotvärden som skogsarbetarlönerna kommit all växla inom vida gränser. Under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet torde, med hänsyn till dåvarande sysselsällningsförhållanden i Norrland, de förmåner som erbjödos vid sågverken ha utövat en ganska stark dragningskraft på de unga männen. Att arbetet vid sågverken övervägande var säsongbetonat med tyngdpunkten förlagd till sommarhalvåret spelade vid denna tid mindre roll, då anspråken på pekuniära inkomster voro ganska låga och levnadskostnaderna väsentligt lägre än nu. Under vintertiden funnos även jämförelsevis goda möjligheter att erhålla sysselsättning med skogsarbete, virkesmätning och dylikt. Etter hand utvecklades en mera fast, ehuru säsongmässigt sysselsatt arbetarstam, som för sin utkomst var beroende av sågverksdriften. Det blev också mycket vanligt, att sågverksarbetarnas söner vid unga år började hjälpa till i sågverken med enklare sysslor, som ribbskjutare, märkpojkar och dylikt, för att småningom läras upp till fullgoda arbetare. Frånvaron av yrkesutbildningsmöjligheter och den knappa tillgången på sysselsättningsmöjligheter inom andra yrken framkallade sålunda en traditionsbunden rekrytering av sågverksarbetarna inom deras egna led. På grund av den utpräglade ensidighet i fråga om produktionen och den ringa differentiering överhuvud laget, som präglade näringslivet i Norrland under tiden intill det första världskriget, var det naturligt att vikande konjunkturer på exportmarknaden för trävaror och därav följande driftsnedläggelser vid sågverken kommo att medföra försörjningssvårigheter för sågverksarbetarna. Större missnöjesyttringar förekommo i det tätast industrialiserade Sundsvallsdistriklet redan så tidigt som år 1879 och senare även på andra håll. Under de tre första decennierna av 1900-talet förekommo även hårda kraftmätningar mellan arbetare och arbetsgivare och betydande sociala olägenheter, framför allt inom Västernorrlands län. Den synnerligen starka expansionen hos trävaruindustrien särskilt inom Väslernorrlands län har medfört ett så starkt anlitande av råvarutillgångarna, att en tilltagande brist på sågtimmer gjort sig gällande under de två senaste årtiondena. Denna råvarubrist framkallade även, som förut berörts, i förening med försäljningssvårigheter på trävarumarknaden under förra hälften av 1930-talet nedläggande av ett flertal sågverk i Norrland, varvid särskilt de mindre och omodernare verken först drabbades: andra företag sökte konsolidera sin ställning genom att koncentrera driften till ett mindre antal storsågar. I samband därmed mekaniserades driften, och på detta sätt åstadkoms ett betydligt minskat behov av mänsklig arbetskraft per producerad enhet räknat och följaktligen även totalt. En mycket allvarlig försörjnings-

24 kris uppstod i samband med denna rationalisering av drillen, och verkningarna därav kvarstå ännu inom vissa norrlandsdistrikt. Tillgången på arbetskraft har under liden intill det senast avslutade kriget i stort sett icke utgjort någon minimifaktor för de träbearbetande industrierna. Den fortskridande rationaliseringen och i samband därmed vidtagna driftsnedläggelser vid ett flertal mindre företag samt koncentration av driften till de större exportsågverken har, som nyss nämnts, medfört ett minskat behov av arbetare per produktionsenhet räknat. Enligt en utredning, som verkställts av 1933 års skogsindustrisakkunniga (SOU 1935:36) har sålunda inom sågverksindustrien — trots en betydande ökning, relativt sett, av de ingående hyvlingskvantiteterna — antalet arbetstimmar per tillverkad enhet under åren 1915—1933 i genomsnitt för samtliga i industristatistiken redovisade sågverk nedgått med i runt tal en tredjedel eller från 12,i arbetstimmar per tillverkad fm 3 år 1915 till 7:« arbetstimmar år 1933 (ännu större har minskningen varit vid massafabrikerna). Denna minskning i åtgången på mänsklig arbetskraft beror visserligen delvis på att småvirkestillverkningen starkt begränsats under senare tid, men har väsentligen åstadkommits genom en ökad mekanisering av driften. Den för omedelbar drift av maskiner och apparater använda drivkraften per tillverkad enhet — 1 000 fm3 — vid sågverk och hyvlerier har sålunda ökat från 15 eff. hkr år 1915 till 20 hkr år 1928 och 25 hkr år 1933; innebärande en ökning på omkring 0 5 % från år 1915 till år 1933 (även vid massafabrikerna har en liknande ökning uppträtt, ehuru ej fullt så utpräglad). Nämnda utveckling mot minskad åtgång av mänsklig arbetskraft torde i viss mån ha fortsatt under tiden efter år 1933, ehuru i långsammare tempo, vilket bland annat framgår av den utredning av numera statsrådet Karin Kock angående skogsbrukets och skogsindustriernas betydelse för folkhushållet, vilken utredning bifogats 1936 års skogsutrednings betänkande nr 1 (SOU 1938:53). Vid sidan av denna allmänna tendens till minskade arbetstillfällen ha, såsom framgår av det nyss anförda, även uppträtt mera tillfälliga störningar, förorsakade av växlande konjunkturer på exportmarknaden, och detta har även påverkat driften vid exportsågverken. Särskilt besvärliga avsättningsförhållanden ha varit rådande under krigsåren, och temporära, mer eller mindre långvariga driftsuppehåll ha nödvändiggjorts på grund av all brädgårdar och lagermagasin blivit överfulla. De förhållanden, som sålunda karakteriserat sysselsättningen inom den norrländska såverksindustrien, ha icke varit ägnade all uppehålla arbetarnas förtroende för dessa företag som arbetsgivare, vilket särskilt inom vissa trakter medfört svårighet all åstadkomma nyrekrytering av arbetskraften. Del måste anses särskilt anmärkningsvärt, att förefintligheten av sådana svårigheter deklarerats av en sågverksförvaltning inom Sundsvallsdislriklel, där en bestående arbetslöshet

25 tidigare föranlett särskilda utredningar och ingripanden från del allmännas sida. Sålunda ha sakkunniga för utredning rörande Västernorrlands läns försörjningsmöjligheter i silt betänkande (SOU 1939:51) anfört bland annat, att de! skulle erfordras en icke obetydlig utbyggnad av trävaruindustrierna inom länet för all möjliggöra ell bibehållande av del dåvarande arbetarantalet. Den enda möjlighet, som vore skönjbar, hänförde sig Lill de eventuella utsikterna alt inom länet förädla skogsprodukterna utöver vad som nu i allmänhet skedde. Detta kunde emellertid medföra ogynnsamma följder, då svårigheter kunde uppslå all på exportmarknaden finna avsättning för de inom landet framställda helfabrikaten, vilka skulle komma att konkurrera med motsvarande produkter inom de länder, som varit köpare till de från Sverige exporterade trävarorna (halvfabrikaten).

Av helt annan natur än de hittills berörda utvecklingstendenserna i fråga om sysselsåttningsförhållandena vid sågverken — sammanhängande med konjunkturvariationer, minskad tillgång pä råvara samt rationalisering av driften — är den årstidsbetonade växling i sysselsättningen, som är utmärkande för sågverksindustrien. Denna växling beror primärt på att rörelsen vid sågverken i vissa hänseenden ställer sig gynnsammast under sommarhalvåret. Sågtimret kan lättare framföras till sågverket, lufttorkningen i brädgården försiggår hastigare och bättre, och slutligen kan utlastning och skeppning försiggå utan hinder av isförhallanden. Angivna omständigheter ha framkallat en stark tendens till förskjutning av rörelsens tyngdpunkt till sommaren, och många sågverk ha helt nedlagt rörelsen under vintermånaderna januari—april. Delta har medfört svårigheter för de ledigblivna arbetarna, vilka visserligen i en del fall kunnat beredas annan sysselsättning genom arbetsgivarnas försorg men oftast haft att söka annat arbete på den allmänna arbetsmarknaden. Skogsarbete har därvid ej sällan tillgripits som utfyllnadssysselsättning, enär tillgång på dylik! arbete i regel funnits. Eftersom skogsarbetslönerna i allmänhet legal åtskillig! lägre än industrilönerna, har emellertid lockelsen till skogsarbetet ej varit särskilt stark, och för många har det även varit svårt all anpassa sig till delta arbete, som ifråga om arbetsleknik och levnadsförhållanden avsevärt skiljer sig från industriarbetarens förutsättningar. Sysselsättning i skogsarbete kan ju i regel ej erhållas i närheten av sågverken ulan föranleder i allmänhet vistelse på någon från hemmet mer eller mindre avlägset belägen ort. Med hänsyn till den vikt, som måste tillmätas nu berörda spörsmål — frågan om åstadkommande av en jämnare sysselsättning vid sågverken har bland annat varit föremål för uppmärksamhet vid 1945 års riksdag — har kommittén ansett sig här böra lämna en ingående redogörelse för sågverksarbetarnas sysselsättningsförhållanden.

IM) En undersökning av sågverksarbetarnas arbets- och inkomstförhållanden inom norra Sverige, avseende liden 1936—1938, har utförts genom socialstyrelsens försorg. En redogörelse för denna undersökning linnes offentliggjord i Sociala Meddelanden år 1940, nr 7. Undersökningen grundades på uppgifter enligt två särskilda frågeformulär, form. 1 och 2. Form. 1 hade utsänts till arbetsgivare inom sågverksindustrien, vilka för varje sysselsatt arbetare skulle redovisa bland annat antalet utgjorda arbetstimmar (eller dagsverken), den utbetalda kontanta avlöningen och värdet av naturaförmåner dels under hela år 1937, dels under vartdera 4:e kvartalet 1937 och 1 :a—3:e kvartalen 1938. Form. 2 var avsett att besvaras individuellt av arbetarna med uppgivande av bland annat olika sysselsättningar under tiden 1 januari 1937—30 september 1938, inkomsterna av dessa och de perioder under denna tid, då vederbörande varit utan arbete. Utom dessa två uppgiftsformulär har bearbetning även skett av de till yrkesinspektörerna inkomna anmälningarna om olycksfall i arbete, i samband med vilka även uppgifter lämnas om den skadades anställnings- och inkomstförhållanden under ett helt arbetsår närmast före olycksfallsdagen. Materialet tillåter bland annat en jämförelse mellan de genomsnittliga arbetstiderna. Enligt form. 1 uppgick årsarbetstiden för år 1937 till 1 506 timmar eller omkring 188 arbetsdagar om 8 timmar. Enligt form. 2 var årsarbetstiden 239 dagar under år 1937 och enligt olycksfallsmaterialet 207 arbetsdagar 1936/1937. I utredningen framhålles dock, att denna jämförelse mellan de tre materialen torde överdriva skillnaden mellan resultaten, enär i själva verket den faktiska arbetstiden ej torde uppgå till fullt 8 timmar. Vidare har det antagits vara troligt, att de siffror, som framräknats ur form. 2 och olycksfallsmaterialet, innebära en viss överskattning av den faktiska arbetstiden, emedan fall av kortare frånvaro från arbetet på grund av sjukdom eller annan anledning icke alltid blivit redovisade. Slutligen har anförts att form. 2 mera ensidigt än de båda andra materialen torde representera arbetare vid större företag och med fastare anställning. Till jämförelse med här förut angivna årsmedeltal, kan uppställas följande beräkning av sysselsättningstiden vid helårsanställning: Kalenderåret omfattar 365 dagar För erhållande av arbetstid fråndrages: Sön- och helgdagar 63 dagar Avlalsenliga fridagar 5 » Semesterdagar 12 » Frånvaro på grund av olycksfall, sjukdom eller permission 10 » 90 » Återstod 275 dagar Den möjliga arbetstiden under ett år skulle räknat efter 275 dagar ä 8 timmar utgöra 2 200 timmar. I jämförelse med en möjlig maximal arbetstid av 275 dagar synes den en-

'27

ligt form. 2 framräknade medelarbetstiden av 239 dagar vara anmärkningsvärt hög, då den skulle representera en arbetslöshet av endast omkring 13 °/o, medan resultaten enligt form. 1 och olycksfallsmaterialet skulle motsvara 32 respektive 25 %>. Såväl arbetsgivarnas som arbetarnas uppgifter ge vid handen, att arbetet inom sågverksindustrien under redovisningsperioden var starkt säsongbetonat. Enligt arbetsgivarnas uppgifter var sysselsättningen vid företag med mindre än 50 arbetare minst under 4:e kvartalet; vid företag med 50 arbetare och däröver inföll motsvarande minimum under 1 :a kvartalet. Arbetarnas uppgifter tyda på att den egentliga högsäsongen inom sågverksindustrien infaller under månaderna maj—oktober. Av de enligt form. 1 redovisade 15 873 arbetare, som haft sysselsättning under någon del av perioden 1 oktober 1937—30 september 1938, voro sålunda 83,9 °/o sysselsatta någon del av 4:e kvartalet 1937; motsvarande siffror för 1 :a, 2:a och 3:e kvartalen 1938 voro respektive 71,o, 90,e och 85,2%. Antalet sysselsatta arbetare var alltså minst under l:a och störst under 2:a kvartalet 1938. Den genomsnittliga arbetstiden var kortast under l:a och längst under 3:e kvartalet 1938 (353 respektive 485 timmar). Arbetarnas fördelning på olika sysselsättningar vid olika tidpunkter 1937 —1938 belyses av bilaga V (hämtad ur socialstyrelsens nyssnämnda utredning). Till jämförelse med relationstalen för antalet arbetslösa och arbetare utan angiven sysselsättning återges i tabellens sista kolumn arbetslöshetsprocenten i slutet av respektive månader inom svenska sågverksindustriarbetareförbundet enligt socialstyrelsens löpande arbetslöshetsstatistik. Även om samtliga arbetare, vilka enligt form. 2 redovisats vara »utan angiven sysselsättning», räknas som arbetslösa, blir arbetslöshetsfrekvensen enligt detta formulär väsentligt lägre än enligt sågverksindustriarbetarförbundets statistik. Härvid bör ihågkommas, att den sistnämnda avser hela riket samt att de båda serierna ej avse identiska tidpunkter; den exceptionellt höga siffran för slutet av december i socialstyrelsens löpande statistik förklaras delvis av den sedvanliga driftsnedläggelsen under jul- och nyårshelgen. Tydligt är dock, att av de arbetare, som besvarat form. 2, endast ett fåtal varit arbetslösa under sågverksindustrins högsäsong, medan däremot den löpande arbetslöshetsstatistiken omfattar åtskilliga mer eller mindre permanent arbetslösa. Jämförelsen mellan de båda sifferserierna bestyrker sålunda den tidigare anförda uppfattningen, att uppgifterna enligt form. 2 ensidigt representera de mera fast anställda arbetarna vid de större företagen. Inom norrlandskommittén har utförts en undersökning rörande driftsförhållandena vid sågverken, vilken även belyser utnyttjandet av den mänskliga arbetskraften. Den individuella arbetslösheten har det icke visat sig möjligt

28 att klarlägga, då detta skulle ha fordrat en undersökning av mera omfattande natur. Kommittén har visserligen övervägt lämpligheten av att utföra en dylik undersökning, men funnit sig höra avslå därifrån med hänsyn till den ogynnsamma tidpunkten. En dylik undersökning hör nämligen avse en period, som kan anses representera genomsnittliga förhållanden. Under de senast förflutna fem krigsåren har ett flertal omständigheter bidragit I ill att störa driften och sysselsättningen inom sågverksindustrien, och resultaten av en undersökning avseende denna tid skulle tydligen icke kunna bliva representativa för de förhållanden, som skulle ha rått under mera normala förutsättningar. Att återigen genomföra en undersökning avseende tiden närmast före det senast avslutade kriget har icke heller ansetts möjligt, enär upplysningar efter så många år icke kunna erhållas om de enskilda arbetarnas sysselsättningar. Härtill kommer, att förhållandena på arbetsmarknaden sedan dess förändrats i hög grad. Vad angår representativiteten av det material, som legat till grund för kommitténs undersökning av driftsförhållandena vid sågverken, kan nämnas, att den sammanlagda produktionen vid de i undersökningen ingående företagen motsvarar omkring 2/s av den totala produktionen av sågade trävaror inom Norrland enligt den officiella industristatistiken samt att den utnyttjade mänskliga arbetskraften vid de undersökta företagen representerar ungefär Vs av hela den inom sågverksindustrien i Norrland enligt nämnda statistik sysselsatta arbetskraften. Ifråga om antalet sågverk ställa sig proportionerna emellertid annorlunda. Enligt bilaga III funnos år 1938 inom Norrland 196 ramsågar och 125 klingsågar. Då kommitténs undersökning omfattar endast 34 ramsågar, är det tydligt, att undersökningsresultaten blott i ringa grad äro belysande för förhållandena vid de minsta sågverken, medan de däremot kunna anses på ett betryggande sätt representera driftsförhållandena vid de större och medelstora sågverken inom Norrland, vilka bedriva tillverkning för export. Såsom framgår av bilaga VI med tillhörande tabeller 1—3 och diagram 4—13 ha sågverksföretagen vid ifrågavarande undersökning av sysselsättningsförhållandena sammanförts i fyra storleksgrupper: den första omfattar inlandssågar samt sågar med i regel mindre produktion än 5 000 standards per år, den andra gruppen omfattar sågverk med en produktion mellan 5 000 och 10 000 standards, den tredje gruppen avser sågverk med en produktion mellan 10 000 och 15 000 standards och den fjärde gruppen sågverk med en produktion av 15 000 standards och däröver. Det har ur flera synpunkter ansetts lämpligt att göra en dylik indelning. Bland annat har det varit av intresse att undersöka, huruvida sysselsättningsförhållandena ställt sig olika vid sågverk inom skilda storleksgrupper. Ur tabell 1, vilken avser åren 1935—1944, kunna utläsas de tider, under vilka de olika sågverken bedrivit sågning i enkelskift respektive dubbelskift

29 (kol. 2 och 3). Av tabellen framgår även förekomsten av säsongmässiga avbrott i sågningen (kol. 4 och 5). Tabellen utvisar, att dubbelskiftsågning förekommit i ett flertal fall. För de olika storleksgrupperna ha följande (med arbetarantalet vägda) resultat erhållits.

enkelskift

dubbelskift

Sågningen har varit inställd under nedanstående antal veckor i genomsnitt för åren 1935—1944

1. Inlandssågar m. fl. (i regel mindre än 5 000 stds) 2. 5 000— 9 999 stds 3. 10 000—14 999 t 4. 15 000 stds och däröver . . .

34 24 27 24

2 12 12 21

16 16 13 7

Genomsnitt för samtliga grupper (efter vägning med arbetarantalet)

12 Antal veckor i genomsnitt för tiden

Grupp

1935—1944 med sågning i

Sågning i dubbelskift under sommaren har förekommit vid ett mindre antal av de redovisade sågverken. Av tabellen kan utläsas, att sågning i dubbelskift företrädesvis förekommit vid de sågar, som haft den största tillverkningen. Åtskilliga sågverk, som använt dubbelskift före kriget, ha dock under krigsåren övergått till enkelskift, dels därför att produktionen måst minskas på grund av bristande avsättningsmöjligheter, dels även på grund av råvarubrist. Några större sågar ha sin drift ordnad för sågning i dubbelskift under hela året, men exempel finnas även på stora och moderna verk, som uteslutande arbeta i enkelskift. Den utförda undersökningen omfattar även en redovisning av antalet arbetare, som varit sysselsatta under olika delar av kalenderåret, i regel med redovisning per avlöningsperiod om två veckor. Med hänsyn till att företagens arbete med sammanställande av här åsyftade uppgifter ansetts synnerligen arbetskrävande har undersökningen i denna del begränsats till åren 1937 ocli 1938, d. v. s. de sista förkrigsåren, ävensom år 1943, varvid resultaten för de två förstnämnda åren sammanräknats och redovisats i genomsnittstal. Såsom kommer att utvecklas i det följande kunna uppgifterna för år 1943 uppenbarligen icke betraktas som typiska, eftersom driftsförhållandena starkt påverkats av de under kriget rådande abnorma förhållandena främst ifråga om avsättningen, knappheten på arbetskraft samt störande inflytelser i form av militärinkallelser och vedproduktionsålägganden. I originaluppgifterna redovisas utom fördelningen på avlöningsperioder även olika förädlings-

30 clapper, nämligen sugning (med särskilda uppgifter för timmerhämtning från skiljeställe och timmerlagring), hyvling, lådfabrik, hustillverkning, snickeritillverkning, golv- och fanérfabrik, plywood- och wallboardfabrik, virkeslagring, utlastning, kolning, kraftcentral, förråd, verkstad, bostäder och diverse. Härigenom möjliggöres en överblick över hur arbetet inom företaget under respektive år varit fördelat på olika verksamhetsgrenar. Resultaten av undersökningen framgå av de vid bilaga VI fogade tabellerna t—3 samt diagrammen 4—13. En del kommentarer till dessa lämnas i bilagan. Bland annat ha försök gjorts all finna siffermässiga uttryck för en jämförelse mellan olika sågverk i vad gäller säsongvariationerna. Den bild, undersökningen ger av sysselsättningsförhållandena inom sågverksindustrien under åren 1937/1938, kan i korthet sammanfattas sålunda. Det bekräftas. att driften vid sågverken före kriget i stort sett var påtagligt säsongbetonad. Stora skiljaktigheter göra sig emellertid gällande mellan olika företag. Om företagen grupperas efter storlek, finner man vissa gemensamma drag. Företagen i storleksgrupperna 1—3 företedde sålunda en avsevärd ansvällning av rörelsen under sommaren och hösten. Denna ansvällning var särskilt stark i storleksgrupperna 2 och 3 samt hänförde sig väsentligen till sågnings- och utlastningsarbeten. Vad angår företagen i storleksgrupp 4 hade driften här under nämnda år ett avsevärt mycket jämnare förlopp än inom övriga grupper, särskilt grupperna 2 och 3. Även i grupp 4 gjorde sig dock en ansvällning gällande under sommaren. Då det icke kan bliva fråga om att här närmare ingå på de särskilda förhållanden, som karakteriserat de enskilda företagen, synes endast som generellt omdöme kunna anföras, att stora företag med mekaniserad drift och starkt differentierad tillverkning samt tryggad råvaruförsörjning, att döma av de lämnade uppgifterna, synas ha haft de bästa förutsättningarna för anordnande av jämn drift. Även vissa smärre inlandssågar förete dock en mycket jämn drift, särskilt i sådana fall där sågverket kombinerats med någon industri för ytterligare förädling av de sågade varorna, såsom snickerifabrik eller möbeltillverkning. De förhållanden, som nu närmast dryftats, röra förloppet av företagens drift, men äro däremot — som tidigare nämnts — icke belysande för den individuella sysselsättningen av arbetarna. Det kan nämligen förekomma, att ett företag trots mycket jämnt fördelad drift haft en synnerligen livlig omsättning inom arbetarbeståndet. För att erhålla klarhet om hur förhållandena i dessa avseenden varit vid sågverken, har det visat sig nödvändigt att anskaffa särskilda uppgifter härom. I det insamlade materialet har sålunda inbegripits sammanställningar årsvis för varje företag över antalet arbetare med olika arbetstimmar för år. Resultaten av den bearbetning som skett av dessa uppgifter framgå av den till bilaga VI fogade tabellen 3. Av denna tabell framgår bland annat, att antalet långtidsanställda ar-

31 helare (med en arbetstid av 2 000 timmar för år och däröver) åren 1935—1939 utgjorde 26,8% av hela arbetarantalet. Antalet sådana arbetare var högst vid de största företagen (34,6%), medan antalet korttidsanställda arbetare (ined en arbetstid understigande 800 timmar för år) var lägst inom denna företagsgrupp (11,9%). Den genomsnittliga arbetstiden för år, som för samtliga undersökta företag motsvarade 1 466 limmar, var likaledes längst vid de största företagen, nämligen 1 612 timmar. Även de minsta företagen uppvisade för åren 1935—1939 jämförelsevis högl antal långtidsanställda (32,o %) och lågt antal korttidsanställda (21,4%). 1 fråga om den genomsnittliga arbetstidens längd kommo dessa företag i andra rummet med 1 504 timmar för är. De nyss angivna sysselsättningstalen — för individ räknat under åren 1935—1939 i genomsnitt 1 466 timmar för år — överensstämma icke med vissa på andra vägar erhållna uppgifter. Enligt den här förut nämnda, av socialstyrelsen utförda undersökningen av sågverksarbetarnas arbets- och inkomstförhållanden inom norra Sverige avseende tiden 1936—1938 ha erhållits följande genomsnittliga sysselsättningstider för arbetare och år:

Enligt arbetsgivarnas uppgifter . . . . Enligt arbetarnas uppgifter Enligt olycksfallsmaterialet

arbetsdagar 1

timmar 1

188 239 207

1506 1 912 1 656

Någon anledning att underkänna de uppgifter kommittén erhållit från företagen torde ej föreligga. Däremot är det tydligt att arbetarnas uppgifter till socialstyrelsen varit mycket oenhetliga, och en granskning av socialstyrelsens primärmaterial har givit vid handen bland annat, att antalet uppgift slämnare för de enskilda företagen växlat mycket kraftigt i jämförelse med antalet genomsnittligt anställda enligt kommitténs material. Representativiteten hos socialstyrelsens nämnda uppgifter har för vissa större företag varit mycket svag, och i stort sett ha på denna väg erhållits uppgifter från de mera varaktigt sysselsatta arbetarna. Därtill har även medverkat tiden för uppgifternas insamlande (i huvudsak december 1938 till januari 1939). Om man återigen skärskådar de uppgifter om den genomsnittliga årsarbetstiden, som framgår av tabell å sid. 12 i denna utredning, visar del sig, all talen under åren före kriget växla mellan högst 1 914 timmar ar 1937 — då rörelsen inom sågverksindustrien var synnerligen livlig — och lägst 1 831 limmar år 1935. Någon bestämd tendens kan icke utläsas ur lalserien, annat än att den genoingående ligger anmärkningsvärt högt. Efter allt att döma kunna dessa uppgifter icke representera den verkliga, individuella sysselsättningstiden lör samtliga arbetare inom sågverksindustrien. Detta bestyrkes av de jämförelser, som kunna göras med tillgängliga uppgifter om sågverks1

Omräknat efter 8 timmar för arbetsdag.

arbetarnas årsinkomster, vilka komma att behandlas i följande avsnitt av clenna utredning. I vad mån sågverksarbetarna kunnat erhålla annan sysselsättning under den tid, då de ej haft sysselsättning vid sågverken, har icke kunnat närmare klarläggas. Av socialstyrelsens här förut åberopade undersökning synes emellertid framgå, att detta icke varit fallet i tillfredsställande utsträckning. Man skulle enligt förut meddelade uppgifter komma till en säsongarbetslöshet, motsvarande i genomsnitt 30 ä 40 % av den möjliga årsarbetstiden — i en del fall mera, men ofta mindre på grund av förekomsten av kompletterande sysselsättning. Bisysselsättning kan under normala förhållanden lättast ordnas för arbetare, som äro sysselsatta i inlandsindustrien, och därvid är skogsarbete vanligast förekommande. Ytterligare belysning av sysselsättningen vid sågverken ge vissa uppgifter om arbetslösheten, vilka ställts till kommitténs förfogande av svenska sågverksindustriarbetareförbundet. Dessa uppgifter ingå i bilaga VI, tabell 2 kolumnerna 9—11. De där angivna procenttalen ha erhållits genom summering av de inom en viss lokalfackföreningsavdelning för olika kalenderår redovisade arbetslöshetsveckorna, varefter den därvid erhållna summan satts i procentförhållande till totala antalet redovisade veckor under året inom avdelningen. På samma sätt har uträknats arbetslöshetsprocenten för totala antalet företag under de skilda, redovisade åren. varvid för år 1937 erhållits 30,o °/o och för år 1938 31,2 °/o. För de enskilda företagen växla procenttalen avsevärt. Ifråga om de erhållna procenttalens värde som mätare på arbetslösheten må anföras, att statistiken för tidigare år varit behäftad med vissa systematiska fel, vilka kommit de redovisade arbetslöshetsprocenlerna att bliva något högre än de verkliga. Under kriget påverkades driften vid sågverken starkt av de då rådande abnorma förhållandena, främst i fråga om avsättningen, knappheten på arbetskraft samt störande inflytelser i form av militärinkallelser och vedproduktionsåtgärder. Ehuru kommittén varit medveten härom, har kommittén funnit det vara av visst intresse all även för ett krigsår sammanställa motsvarande uppgifter som för åren 1937/1938. Uppgifterna för ifrågavarande krigsår, 1943, ge vid handen att sågverksdriften då var jämnare fördelad i tiden än förutnämnda förkrigsår (se de vid bilaga VI fogade diagrammen). Även år 1943 uppkom dock särskilt i grupperna 2 och 3 en betydande ansvällning av sågnings- och utlastningsarbetena under hösten. Inom grupp 4 var driften förhållandevis jämn, dock med ganska starka skiljaktigheter mellan de olika företagen. Om man ser på sysselsättningsförhållandena vid sågverken under kriget, finner man, att korttidssysselsättningen då närmast var mer utpräglad än åren

33 1936—1939 (tabell 3; se även sid. 31 här ovan). Antalet långtidsanställda utgjorde sålunda åren 1940—1944 23.2% av hela arbetarantalet (åren 1935— 1939 2(5.8%). Antalet sådana arbetare var fortfarande högst vid de största företagen (29,6 °/o). Den genomsnittliga arbetstiden lör samtliga redovisade företag utgjorde 1 334 timmar för år, varvid liden var längst för de största företagen eller 1 410 timmar. Av bilaga VI tabell 2, kolumn 11, framgår att antalet arbetslöshetsveckor eidigt sågverksindustriarbetareförbundets statistik år 1943 utgjorde i genomsnitt 13,6% av totala antalet redovisade veckor (jämför sid. 32 här ovan). På grund av vad redan framhållits om de abnorma förhållandena under kriget bör man iakttaga försiktighet vid jämförelse mellan uppgifterna för olika perioder. Medan ojämnheten i sysselsättningen för sågverksarbetarna före kriget i stort sett var beroende av den uppläggning av driften, som företagen ansågo ändamålsenlig, kom däremot driften under kriget att påverkas av sådana ovan omnämnda förhållanden som militärinkallelser och vedproduktionsåtgärder. överhuvud tagel fingo företagen svårigheter att disponera den arbetskraft, som erfordrades för driften. De lämnade uppgifterna om driftsförhållandena under år 1943 tyda på alt företagen under nyss angivna omständigheter funnit vägar att utjämna driften för att bättre kunna utnyttja tillgänglig arbetskraft. Denna anpassning har underlättats genom en leknisk rationalisering av driften. Efter kriget ha sågverken lika väl som andra industriföretag drabbats av den allmänna bristen på arbetskraft i landet. Det har härvid blivit ett naturligt intresse för sågverken att sysselsätta den tillgängliga arbetskraften såvitt möjligt utan avbrott för att kunna upprätthålla en så stor produktion som möjligt och därigenom tillfredsställa den efter kriget uppkomna, synnerligen starka efterfrågan på trävaror. Under sådana förhållanden har utvecklingen mot en jämn drift fortsatt. På grund av det nu anförda kunna de uppgifter angående sysselsättningsförhållandena inom sågverksindustrien under åren före och under kriget, som berörts här ovan, icke anses belysa nuvarande situation. De ge emellertid en bild av förhållandena sådana de tidigare voro. En tendens till återgång till förkrigsförhållandena vore visserligen tänkbar, i den mån det på nytt bleve riklig tillgång på arbetskraft, men det kan antagas, att sågverken efter hand komma att anpassa rörelsen även i tekniskt avseende till en jämnare drift genom anskaffande av kapitalkrävande maskiner m. m., vilket naturligen bör minska företagens intresse av en återgång lill en mera säsongbetonad drift. 1 det föregående ha uteslutande behandlats sysselsättningsförhållandena vid ramsågverken. Då ett icke ringa antal arbetare äro sysselsatta vid cirkelsågverk, kan det vara motiverat att även något beröra sysselsättningen vid dessa sågverk. Uppgifterna i bilaga III angående antal arbetstimmar per ar3

34 betare och år visa, att sysselsättningen genomgående varit myckel kortvarigare vid cirkelsdgarna än vid ramsågarna. Om timantalet vid cirkelsågarna sättes i förhållande till motsvarande timantal vid ramsågarna, erhållas, uttryckt i procent, följande relationer: Norrhottens län . . Västerhottens län . Jämtlands län . . . . Västernorrlands län Gävleborgs län . . . Norrland

70 °/o 71 °/o 61 °/o 62 °/o 73 °/o 69 °/o

Denna jämförelse inbegriper blott sådana cirkelsågar, som redovisats i indnstristatisliken. Utom dessa linnes ett stort antal cirkelsågar, vilka ej redovisats i denna statistik. Någon utredning angående utnyttjandet av mänsklig arbetskraft vid dessa sågar har emellertid ej kunnat åstadkommas. Eftersom rörelsen vid sådana smärre sågar i regel är starkt säsongbetonad och ofta pågår endast under en eller några månader, kan någon statistik över sysselsättningstiden för de i rörelsen anställda knappast heller vara av intresse i nu förevarande sammanhang.

Arbetarnas ekonomiska förhållanden. Den enda mera omfattande undersökning angående hithörande förhållanden, som blivit utförd, synes vara den som ingår i den inom socialstyrelsen verkställda, här förut omnämnda statistiska undersökningen av sågverksarbetarnas arbets- och inkomstförhållanden i norra Sverige avseende åren 1936—1938. Undersökningen redovisar uppgifter, som erhållits ur tre olika statistiska material, och dessa uppgifter skilja sig i viss mån från varandra. Enligt arbetsgivarnas uppgifter var den genomsnittliga arbetstiden inom sågverksindustrien år 1937 1 506 timmar och under perioden 1 oktober 1937 30 september 1938 1 432 timmar. Den genomsnittliga timlönen (inberäknat naturaförmåner) var år 1937 1:03 kronor och 1938 1:08 kronor. Årsinkomsten av sågverksarbete var i medeltal 1 555 kronor för år 1937 och 1 528 kronor för perioden 1 oktober 1937—30 september 1938. Enligt arbetarnas uppgifter var den genomsnittliga arbetstiden år 1937 239 dagar inom sågverksindustrien och 241 dagar inom samtliga redovisade sysselsättningar. Inom sågverksindustrien utgjorde dagsförtjänsten (inberäknat naturaförmåner) i medeltal 7:99 kronor och årsinkomsten 1 911 kronor. Den totala årsinkomsten av samtliga redovisade sysselsättningar var i medeltal 1 923 kronor.

85 Enligt olycksfallsanmälningarna, vilka för varje redovisad arbetare avsågo ett arbetsår, som avslutats under år 1937, var den genomsnittliga årsarbetstiden 207 dagar inom sågverksindustrien och 224 dagar inom samtliga sysselsättningar. Den genomsnittliga kontanta dagsförtjänsten av sågverksarbete var 7:37 kronor och årsinkomsten 1 616 kronor samt den årliga inkomsten av samtliga redovisade sysselsättningar 1 738 kronor. Vid bedömandet av de ovan återgivna inkomstuppgifterna bör man taga hänsyn till förekomsten av naturaförmåner, speciellt fri bostad, som ofta värderas till mycket låga belopp: en kostnadsfritt upplåten bostad innebär givelvis ett betydelsefullt tillskott till försörjningen, särskilt under arbetslöshetsperioder. För de gifta sågverksarbetarna synes familjeinkomsten blott relativt sällan ha kompletterats genom hustruns och barnens förvärvsarbete. Bland de bisysselsättningar, av vilka sågverksarbetarna erhålla inkomster vid arbetsbrist inom sitt egentliga fack, är skogs- och flottningsarbetet den vanligast förekommande. Bisysselsättningarna ha ej kunnat utfylla lågsäsongen; enligt såväl arbetarnas individuella uppgifter som olycksfallsanmälningarna voro flertalet av de redovisade arbetarna arbetslösa längre eller kortare tid av året. De framkomna resultaten visa, liksom de av kommittén sammanställda uppgifterna, att en avsevärd del av arbetsåret icke täckts av den redovisade sysselsättningen. Såsom särskilt anmärkningsvärt synes böra framhållas, att bisysselsättningar redovisats i så ytterligt ringa grad. Årsinkomsten av sågverksarbete växlar enligt de olika uppgifterna i medeltal mellan lägst 1 528 och högst 1911 kronor, inberäknat naturaförmåner. Den sistnämnda uppgiften härrör från det av arbetarna själva lämnade uppgiftsmaterialet, och synes tyda på att de mera fast anställda arbetarna äro överrepresenterade i detta material. Enligt olycksfallsanmälningarna var årsinkomsten från sågverksarbete endast 1 616 kronor i medeltal. Om man utgår ifrån, att full sysselsättning borde motsvara en arbetstid av 2 200 timmar för år, skulle motsvarande årsinkomst efter en timlön av 1: 08 kronor uppgå till 2 376 kronor, vilket överstiger de här nyss angivna gränslägena med 56 % respektive 24 %. Även om man tar hänsyn till den tillskottsinkomst, som kunnat erhållas genom bisysselsättning (vanligast skogs- och flottningsarbete) har likväl den verkligen erhållna årsinkomsten i genomsnitt understigit den möjliga med 25 å 30 % av den förstnämnda enligt de uppgifter, som kunna hämtas ur socialstyrelsens berörda undersökning. Under krigsåren 1940—1945 ha sågverksarbetarnas löner stegrats avsevärt. Enligt en av sågverksförbundet utförd undersökning ha lönerna vid 19 större och medelstora norrländska sågverk i förhållande till 1939 års genomsnittsläge vid respektive verk stigit med minst 34 % och högst 82'%. Denna löneökning kan uppenbarligen ej hänföras enbart till den allmänna indexslegringen eller till reallöneförbättring, utan måste även bero på en från fall till

36 fall växlande ökning av-sysselsättningstiden. Enligt vad som framgått av den i föregående avsnitt berörda, av kommittén utförda undersökningen av sysselsättningstiden har denna generellt sett minskats från åren 1937/1938 till år 1943. Då skeppningarna kommo i gång på sommaren 1945 torde en viss förbättring av sysselsättningen ha inträtt under år 1945 i jämförelse med år 1943. En jämförelse av detta slag är emellertid överhuvud taget mycket vansklig, då det ej med säkerhet kan fastställas, om uppgifterna för de olika åren äro jämförbara. Uppgifterna för år 1939 grunda sig nämligen på medeltal, sammanställda av respektive företag, och någon granskning av primärmaterialet har icke varit möjlig att åstadkomma. Uppgifterna för år 1945 ha däremot till sågverksförbundet avgivits specificerade för varje arbetare, varigenom bättre garanti vunnits för materialets enhetlighet. För de 19 undersökta företagen har den genomsnittliga årsinkomsten utgjort 3 359 kronor för samtliga vuxna arbetare, sedan korttidsanställda med en arbetstid, understigande 800 timmar under året, uteslutits. En liknande undersökning har även utförts inom svenska sågverksindustriarbetareförbundet avseende år 1945. Denna undersökning har omfattat alla de till förbundet anslutna lokalavdelningarna utom tre samt tillhopa 15 822 inkomsttagare inom hela landet. Enligt denna undersökning har medelinkomsten per inkomsttagare inom hela undersökningsområdet utgjort 3 193 kronor. För årsarbetare (med en arbetstid av minst 2 100 timmar eller 11 månader) har medelinkomsten varit 3 699 kronor. För samtliga vuxna arbetare har medelinkomsten varit 3 224 kronor och för vuxna årsarbetare 3 729 kronor. Övertidsersättningen har med stöd av uppgifter ur lönestatistisk årsbok angående den totala arbetstiden inom all industri för åren 1938—1944 (respektive 1,9, 2,2, 2,o, 2,3, 2,4, 2,5 och 2,4%) beräknats knappast ha överstigit 150 kronor per redovisad förtjänstuppgift. Med stöd härav kan förutsättas, att den genomsnittliga sysselsättningstiden för vuxna årsarbetare legat mellan yttergränserna 2 100 och 2 300 timmar och i medeltal sannolikt utgjort omkring 2 200 timmar. Den genomsnittliga inkomsten för timme skulle således ha utgjort omkring (3 729 : 2 200 = ) 1: 70 kronor (enligt sågverksförbundets statistik har den genomsnittliga timlönen under år 1945 motsvarat 169,5 öre). Sågverksindustriarbetarförbundets utredning innehåller också uppgifter om medelinkomsterna för vuxna årsarbetare inom olika industriavdelningar enligt följande. Till Industriavdelning

Sågverk Brädgårdar Hyvlerier Specialarbetare Trähusfabriker

sågverksför-

, bundet anslutna verk Kronor

Samtliga verk Kronor

3 609 3 836 3 604 3 997 3 859

3 534 3 907 3 516 3 958 3 880

37 Industriavdelning

Snickerifabriker Lådfabriker Wallboardfabriker Fanérfabriker Golvfabriker Kolugnar Bogserbåtar Övriga arbeten . Samtliga

Till sågverksförbundet anslutna verk Kronor

Samtliga verk Kronor

3 902 3 481 3 816 3 851 3 765 3 811 3 777 3 599

3 860 3 511 3 723 3 851 3 765 3 933 3 740 3 576

3 753

3 729

Av sammanställningen framgår att, om samtliga verk medräknas, medelinkomsten varit högst för specialarbetare samt kolugns- och brädgårdspersonal. Lägst har årsinkomsten varit vid lådfabrikerna. Sågverksindustriarbetareförbundets utredning innehåller även uppgifter om årsinkomsterna för varje särskild lokalavdelning. Det har därigenom varit möjligt att också på basis av dessa uppgifter göra en beräkning angående genomsnittliga årsinkomsten vid de i nyssnämnda, av sågverksförbundet utförda utredning berörda 19 företagen. Nu åsyftade beräkning har givit till resultat en genomsnittlig årsinkomst, motsvarande för vuxna årsarbetare 3 793 kronor (lägsta värde 3 536 och högsta värde 4 023) och för samtliga vuxna arbetare 3 350 kronor (lägsta värde 2 602 och högsta värde 3 636). Enligt vad nyss nämnts utgjorde den genomsnittliga årsinkomsten för ifrågavarande 19 undersökta företag enligt sågverksförbundets statistik 3 359 kronor för samtliga vuxna arbetare med uteslutande av arbetare med kortare sysselsättningstid än 800 timmar för år. Motsvarande inkomstbelopp utgjorde enligt sågverksindustriarbetareförbundets utredning 3 350 kronor för samtliga vuxna arbetare, inräknat även korttidsanställda. Detta ger vid handen att årslönen enligt den sistnämnda statistiken för heltidsanställda skulle ha varit något högre. Enligt kollationeringar, som gjorts hos sågverksförbundet, synes det antagligt, att i arbetarorganisationens löneuppgifter ingått förtjänster i annan rörelse än sågverksindustrien — en del arbetare ha t. ex. lidvis arbetat inom massaindustrien, och det är möjligt, att inkomsten härav icke frånräknats av vederbörande uppgiftslämnare. Arbetarna vid sågverken ha i stor utsträckning såsom ett led i anställningsvillkoren åtnjutit hyresfri bostad i av företagen ägda byggnader. Med hänsyn härtill och till den betydelse, som bostadsförhållandena äga för arbetarnas standard, synes det motiverat att i detta sammanhang något ingå på frågan om arbetarbostäderna vid sågverken. Någon sammanfattande framställning angående sågverksarbetarnas bostadsförhållanden torde ej finnas publicerad. Industriens utredningsinstitut

38 har visserligen i en år 1944 utgiven, av Jöran Curman författad skrift behandlat industriens arbetarbostäder, men denna framställning avser industrier i allmänhet och lämnar i mycket ringa grad upplysning om de särskilt vid sågverken rådande förhållandena. Bostadssociala utredningen har i betänkande med förslag rörande lån och bidrag av statsmedel till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer i egnahem m. m. (SOU 1937:43) behandlat hithörande frågor och även lämnat vissa uppgifter angående bostäderna på landsbygden, men icke heller dessa uppgifter belysa de speciella förhållandena inom sågverksindustrien. I samband med förhandlingar under år 1945 mellan svenska sågverksindustriarbetarförbundet och sågverksförbundet angående inarbetande av hyreskostnaderna för de av företagen tillhandahållna arbetarebostäderna i löneavtalet har genom sågverksförbundets försorg verkställts utredning om nämnda bostäders beskaffenhet. En sammanställning av vissa uppgifter ur nämnda utredning lämnas i bilaga VII. Bilagan anger för ovan avsedda 34 förelag lägenheternas fördelning på storleksgrupper samt, inom dessa grupper, förekomsten av lägenheter av fem olika godhetsgrader, A—E, enligt vad som närmare framgår av bilagan. Enligt bilagan äro lägenheter om 1 rum och kök vanligast förekommande, och inom denna storleksgrupp skulle beståndet enligt klassificeringen vara något bättre än medelgott. En jämförelse mellan bostadssociala utredningens uppgifter angående förekomsten av lägenheter i olika storleksgrupper och motsvarande resultat av sågverksförbundets undersökning kan vara av intresse i detta sammanhang: Därav (i %) lägenheter bestående av Antal be3 el. flera gagn. bo2 rum 1 rum 1 rum dublett rum o. stadsläo. kök o. kök el. 1 kök o.dyl. kök genh. Enl. bostadssociala utredningen (S.O.U. 1937:43, bil. 1): bostäder i allmänhet inom vissa undersökta landskommuner i Dalarna och Norrland 1 Vissa sågverksarb.bostäder inom Norrland enligt sågverksförbundets utredning

9 932

14,9

2 679

12,2

0,1

36,5

22,9

25,6

81,2

6,3

0,3

Av sammanställningen framgår klart, att sågverksarbetarnas bostäder i utrymmeshänseende äro betydligt underlägsna den allmänna utrymmesstandarden enligt bostadssociala utredningen. Då de från denna utredning häm1

Rum utan uppvärmningsanordning ej medräknade.

39 tade uppgifterna avse förhållandena år 1935, medan sågverksförbundets material hänför sig till år 1945, och bostadsförhållandena på landsbygden i allmänhet i hög grad förbättrats under mellantiden, torde sågverksarbetarbostäderna i verkligheten vara ännu mera efterblivna. Eftersom uppgifter saknas om antalet i respektive lägenheter boende, kunna inga exakta omdömen göras angående bostädernas tillräcklighet i ulrymmeshänseende. Då emellertid en stor del av sågverksarbetarna torde vara gifta och ha 2—3 barn, synes utan tvekan kunna dragas den slutsatsen, att trångboddhet förekommer i ganska stor utsträckning, eftersom den vanligast förekommande lägenhetstypen om 1 rum och kök icke kan vara tillfredsställande som familjebostad. Enligt bostadssociala utredningens slutbetänkande, del I (SOU 1945:63) är ett lägenhetsutrymme av 2 rum och kök att betrakta som minimum för familj med 2 barn. Utredningen har även uttalat, alt tiden synes mogen för krav på att lägenheter, som med statligt stöd nybyggas eller i sådan grad ombyggas, att de bli tillnärmelsevis likställda med nybyggda, skola vara utrustade med vatten och avlopp samt centraluppvärmningsanordning, vara försedda med tillräckliga biutrymmen samt tillfredsställande köksutrustning samt givetvis i övrigt ha en kvalitet, som minst uppfyller hälsovårdsstadgans fordringar. En stor del av lägenheterna vid sågverken äro inrymda i mycket gamla bostadskaserner (ålder 50—100 år), omfattande ett flertal lägenheter under samma tak. Vatten- och avloppsledningar förekomma, såsom även framgår av bilagan, i mycket ringa grad. Vissa företag ha emellertid sökt förbättra lägenhetsstandarden medelst genomgripande reparationer och ombyggnader i de gamla husen, varvid det bland annat förekommit, att vatten- och avloppsledningar blivit anordnade i äldre kasernbyggnader. Detta torde stundom ha skett även i fråga om bostäder, som icke fyllt nutida fordringar på utrymme och beskaffenhet i övrigt. Rationaliseringsmöjligheterna inom sågverksindustrien och deras utnyttjande. Rationalisering inom en industri får i allmänhet taget anses åsyfta en förnuftsenlig planläggning av den industriella verksamheten. Det gäller därvid att söka utforma sådana arbetsmetoder, att man kan ernå en hög produktivitet med minsta möjliga kostnad per producerad enhet. Inom sågverksindustrien har rationaliseringen under de senaste årtiondena karakteriserats av strävandet att så långt möjligt ersätta mänsklig arbetskraft med maskinell. Teknikens allmänna utveckling har riktat företagarnas uppmärksamhet på möjligheterna att mekanisera driften. Intresset härför har stimulerats genom den fortgående stegringen av arbetslönerna under de senaste årtiondena. Denna stegring får visserligen delvis hänföras till penningvärdets försämring,

40 men innebär även en väsentlig höjning av reallönen. Även andra omständigheter ha emellertid framkallat rationaliseringsåtgärder. Kostnaderna för anskaffande av sågtimmer spela alltjämt en betydande roll för sågverken, och det liar därför blivit ett framträdande intresse att på olika sätt — bland annat genom förbättrade tillverkningsmetoder — söka åstadkomma en god hushållning med råvaran. Den tilltagande knappheten i tillgången på sågtimmer i Norrland har ytterligare framhävt önskemålet att söka utnyttja detta så effektivt som möjligt. En betydande del av råvaran — inemot hälften — måste under alla förhållanden beräknas bortgå i form av avfall (sågspån, bakar, ribb, justeringsändar, kntterspån m. m.), och det har därför blivit av allt större betydelse för sågverksdriftens ekonomi att söka åstadkomma den mest lönande användningen för avfallet. Ursprungligen hade avfallet ej något värde, i den mån det ej kunde användas som bränsle för sågverkels ångmaskin eller för bostadsuppvärmning. I vissa fall blev spörsmålet att överhuvud taget kunna undanskaffa avfallet ett allvarligare problem. Vid de sågverk, som legat vid större sjöar och vattendrag eller vid havet, användes ribb och sågspån till en början i stor utsträckning som fyllnadsmaterial vid utbyggnad av kajer samt utökande av brädgårdsutrymmet o. d. Det första steget mot ett utnyttjande av sågningsavfallet togs i och med att ribbkolning anordnades; denna verksamhet hade under tiden från 1880-talet och fram till år 1920 en betydande omfattning, och de rykande kohnilorna utgjorde då ett mycket karakteristiskt inslag i sågverksbilden. Cellulosaindustriens snabba utveckling och hastigt tilltagande råvarubehov ledde emellertid snart till att möjlighet öppnades att utnyttja det grövre sågningsavfallet i sulfatfabrikerna och sedermera även i wallboardoch plattfabriker (sågspån kan däremot icke, på grund av att fibrerna sönderdelats till endast någon eller några millimeters längd, ingå som råmaterial vid massafabrikationen). Med hänsyn till det jämförelsevis höga värde, som kunnat åsältas sågningsavfallet vid överlåtelse till sulfatfabrikerna, har man så långt möjligt sökt genomföra en dylik användning av avfallet, och den ombildning av sågverksindustrien, som ägt rum under 1930-talet. har i ganska hög grad påverkats av detta förhållande..De sågverk, som icke lyckats att ordna en sådan användning av avfallet, ha i konkurrenshänseende befunnit sig j en synnerligen ogynnsam situation. Under senare tid har den ökade efterfrågan på råvara vid massafabrikerna emellertid skapat bättre möjligheter för avfallels utnyttjande, men inlandssågarna sakna i allmänhet på grund av sågarnas belägenhet möjligheter att nyttiggöra avfallet på detta sätt. Vid de ambulerande cirkelsågarna, vilka ofta uppsättas vid bilväg långt ute på skogarna, möta stora hinder för avfallets tillgodogörande. För sulfatfabrikerna har utnyttjandet av sågverksavfallet blivit av stor vikt, och denna anordning har ingått som ett betydelsefullt led vid planläggningen av dessa fabrikers råvaruförsörjning.

41 Som nyss nämnts spolar anskaffningen av råvara en myckel betydelsefull roll i sågverksdriften. Det gäller därvid i första hand att åstadkomma en tillräcklig mängd råvara. Förutsättningarna härför ha i stort sett försämrats under senare tid beroende på en fortgående minskning av virkesförråden i Norrland. En tendens gör sig gällande hos sågverken att söka motverka minskningen av sågtimmertillgången medelst en sänkning av minsta loppdiametern för sågtimret. En sådan sänkning innehar emellertid ett inkräktande på den del av avverkningen, som förut varit förbehållen massafabrikerna och det är icke givet all en sådan utveckling är möjlig — del blir fråga om vilkendera förädlingsformen, som kan prestera det lönsammaste förädlingsresultatet och därigenom även erbjuda del högsta priset på råvaran. Den inom norrlandskommittén utförda undersökningen i fråga om driftsförhållandena vid sågverken har visat att — såvitt gäller del 30-tal sågverk som lämnat uppgifter i förevarande hänseende — såglimmerfångstens sammansättning i grovlekshänseende (medelkubikmassan per stock) växlar ganska mycket från företag till förelag. I stort sett kan emellertid även för den period, undersökningen omfattar, åren 1935—1944, skönjas en tendens till förskjutning mot klenare timmerdimensioner. De insamlade uppgifterna bestyrka även det kända förhållandet, att ett visst samband råder mellan råvaruåtgången per standard sågad vara och den genomsnittliga kubikmassan per stock, i det atl råvaruåtgången i stort sett ökar med sjunkande kubikmassa per stock. Råvaruåtgången är emellertid också beroende av virkets behandling i skogen vid apteringen. Sålunda sker vid vissa företagen kvalitetssortering av timret vid apteringen, varvid de sämre stockarna märkas på särskilt sätt för att sedermera försågas med stor vankant till kvintakvalitet. Vid andra företag bortkapas ej stamdelar, som äro behäftade med röta eller andra tekniska fel, ulan sådana stamdelar få medfölja sågtimret som s. k. vidhängare för att sedermera avkapas före sågningen och överföras till sulfatfabrik. I det senare fallet kommer sågverket att påföras en större råvarumängd, än den verkligen disponerade, om icke ommätning äger rum vid sågverket, vilket icke alltid är fallet. För ovannämnda särskilt undersökta norrländska sågverk motsvara åtgångstalen genomsnittligt de i följande tabell angivna. Medelkubikmassa per stock i ilottningskubikfot Period

7,5

8 Råvaruåtgång i llottningskubikfot per standard 1935- 1944 1942-1944

310 332

314 305

288 280

Åtgångstalen gruppera sig med en anhopning vid 310—315 kubikfot, motsvarande omkring 7,5 kubikfot i medelkubikmassa per stock. Åtgångstalen för de skilda tidsperioderna tyda på en tendens till minskad råvaruåtgång

42 per tillverkad enhet under senare år. Förhållandet mellan råvaruåtgång och medelkubikmassa per stock uppvisar emellertid i de enskilda tallen betydande avvikelser från de utjämnade genomsnittsvärdena. Sålunda företer ett av de undersökta sågverken med högt rationaliserad drift en jämförelsevis stor råvaruåtgång, medan samtidigt deklareras en hög! driven sågningseffekt, räknad i standards per ramtimme. SågningsefVeklen är beroende av timrets grovlek och dess beskaffenhet i övrigt i fråga om trädslag, kvalitet och avsmalning. av den hastighet varmed stockarna passera sågramarna samt slutligen också av möjligheterna att vid sågningen i större eller mindre grad laga ut sidoutbyte. Frågan om uttagande av sidoutbyte sammanhänger med möjligheterna att finna lönande avsättning för sågningsavfallet — vid sågverk. där avfallet kan överlåtas till egna (eller andra tillhöriga) massafabriker, kan det ställa sig fördelaktigt att ge efter på kravet på ett högt sågutbyte. Återigen vid sågverk, där avsättning för avfallet ej på lämpligt sätt kan ordnas, kan det bliva nödvändigt att frampressa ett så högt utbyte av sågvara. som kan åstadkommas för skäliga kostnader. En dylik inställning synes även representerad vid visssa smärre inlandssågverk, vilka trots en mycket låg medelkubikmassa per stock uppvisa en jämförelsevis låg råvaruåtgång per standard. Härvid är alt märka, att inlandssågverken i fråga om virke, avsett att säljas inom landet, kunna tillämpa helt andra sorteringsregler med betydligt sänkta krav på kvaliteten jämfört med exportvirke. En hög medelkubikmassa per stock bidrar till att höja sågningseffekten. eftersom en större kubikmassa passerar sågramen per tidsenhet. Detta motverkas emellertid av att det grövre virket påkallar sänkt varvantal vid sågramen (minskat antal slag per tidsenhet) och långsammare matning, än när klenare virke sågas. Möjligen kan det nyss nämnda förhållandet, att vissa sågverk med synnerligen hög sågningseffekt uppvisa en jämförelsevis hög råvaruåtgång per standard åtminstone delvis bero på en högt uppdriven sågningshastighet, vilken ju medför förminskade möjligheter att genom en noggrann inläggning i sågramen åstadkomma ett högt sågutbyte, varjämte den sekundärt ökade hastigheten vid kantverket kan medföra en betydande minskning av utbytet genom felaktig kantning. Enligt en av industriens utredningsinstitut publicerad utredning av disponenten Arne Mörch (ingår i skriften »Tillvaratagande och förädling av mindervärdigt virke samt avfalls- och biprodukter i skogsindustrien») skulle sågtimrets kubikmassa vid försågningen fördela sig på sågutbyte och avfall på följande sätt räknat på en standard sågad vara. En standard färdig vara 165 kbf 55,oo °/o Krympmån 5 °/o av 165 kbf 8 » 2,65 °/o Justeringsändar 10 °/o » 165 » 16 » 5,35 °/o Brännved 2 °/o » 165 » 3 » l,oo°/o Sulfat- eller wallboardflis . . . 6 m 8 å 12 » 72 » 24,oo °/o Sågspån 3 » » 12 » 36 » 12,oo°/o Summa 300 kbf 100 °/o

43 Råvaruåtgången har i genomsnitt legat vid 300 kbf, varmed avses flottningskubikfot enligt Ångermanälvens kuberingstabell. De per standard sågad vara erhållna 16 kbf justeringsändar omsättas även till sulfatflis, varvid totalmängden flis uppgår till 7,5 m 3 (kubikmeter löst mått). Härtill komma enligt tabellen'39 kbf i form av sågspån och småved, som tillgodogöras som bränsle. Man kan följaktligen enligt Mörch för större delen av vår sågverksindustri räkna med följande fördelning på utbyte och avfall. 55 % färdiga varor 2 °/o krympmån 30 °/o råvara till sulfat- eller wallboardfabriker 1 3 % avfall till bränsle. Den av Mörch angivna mängden sågspånsavfall, 12 °/o, synes högre än som brukar anses normalt, och siffran borde kunna sänkas med åtminstone 2 °/o. I vissa fall har man kunnat uppskatta sågspånsavfallet till så lågt andelstal som 8 °/o. Den angivna mängden sågad vara synes dock ganska tillfredsställande. I fråga om den roll, sågningsavfallet spelar för sågningens ekonomi, har här förut framhållits betydelsen av att skaffa avsättning för avfallet. I detta sammanhang må uppmärksammas, att den kutterspån, som uppstår vid hyvling av sågvirke, är en värdefull biprodukt vid denna högre förädling av sågvirket (kutterspånen användas bland annat till fyllning i trossbottnar och väggar). Vid spånthyvling ökas spånmängden utöver vad som erhålles vid slätkanthyvling, och med nuvarande överlåtelsevärden på dylikt avfall kan värdet på den ökade spånmängden vid spånthyvling uppgå till belopp, som motsvarar hyvlingskostnaden. Härtill kommer den möjlighet till bättre utnyttjande av vankantvirke, som följer med spånthyvlingen. I vad gäller hushållning med råvaran bör avseende även fastas vid de bestämmelser, som enligt kutym tillämpas vid mätning av hyvlat virke. Sålunda mätes för hyvlade bräder bredden i hela och halva engelska tum, medan tjockleken mätes i Va, 5/a, 3/<i, 7 /s, 1. 1 Vs, 1 l/i och 1 Va engelska tum (i vissa fall kunna även andra dimensioner än bräder hyvlas). Från dessa s. k. nominella mått äro avvikelser tillåtna enligt allmänt träffad överenskommelse med 1/i tum på bredden och l/a tum på tjockleken. Dessa toleranser ha ursprungligen beräknats motsvara de variationer omkring de nominella måtten, som ansetts normala vid gängse bearbetningsmetoder. De moderna sågverksmaskinerna, sågramar och kantverk, prestera emellertid en betydligt större precision, och möjlighet föreligger därför att regelmässigt hålla de verkliga eller s. k. aktuella måtten i det närmaste så mycket mindre än de nominella måtten, som motsvarar de angivna toleranserna. Härigenom kan i samband med byvlingen åstadkommas en besparing i kubikmassa, motsvarande någonting omkring 10 %, beroende på de sågade varornas dimensioner. Det är givetvis av stor betydelse för sågningens lönsamhet — så länge

44 ifrågavarande mätningsregler tillämpas — atl denna möjlighet till minskad råvaruåtgång utnyttjas. Driftens gång vid sågverken är primärt beroende av växlingar i dels avsättningen för de sågade varorna, dels tillförseln av råvara. Vad angår de .sågverk, som huvudsakligen arbeta på export, försiggår utlastningen av virke till övervägande del under senare hälften av kalenderåret — detta gäller särskilt de nordligare sågverken där skeppningsmöjligheterna påverkas av isförhållandena. Till följd härav har arbetet vid sågverken normalt fått en väsentligt större volym under denna lid än eljest. Under samma tid, som utlastningen pågår, brukar även hyvling ske, enär det ställer sig fördelaktigt atl utföra hyvlingen i nära samband med utlastningen, varigenom längre tids lagring av det hyvlade virket och därmed risk för lagringsskador undvikas. Även hyvlingen förorsakar sålunda en säsongmässig anhopning av arbete, men eftersom hyvling under senare år i allmänhet förekommit endast i begränsad omfattning, har detta hittills spelat en mindre betydande roll. Annorlunda kan förhållandet bliva, om större del av trävarorna skulle komma atl exporteras i hyvlat skick. Om sågningen igångsattes i lagom tid före utlastningens påbörjande och därefter bedrives i sådan omfattning — i mån av behov genom insättande av dubbla skift — att den täcker utlastningskapaciteten, kan detta innebära vissa ekonomiska fördelar för företagaren. Sålunda undvikas ränteförluster på de sågade varorna, som skulle uppstå under längre tids lagring. En sådan driftsform kan dock endast realiseras om torkhus finnes och om en sålunda säsongbetonad utlastning står i överensstämmelse med köparnas önskemål. Om sågningens igångsättande vidare till tiden kunnat anpassas till llottningen, så att det för året disponibla timret kunnat gå direkt från timmersorteringen till sågning, ha även större delen av de räntekostnader, som uppstå vid lagring av timmer för vintersågning kunnat elimineras (en viss kvantitet virke måste i regel lagras över vintern, emedan sågningen igångsattes vid blivande öppet vatten vid sågen, långt innan årets flottningsvirke kan vara tillgängligt). Vidare kunna vissa driftskostnader hållas lägre eller undvikas under sommaren, såsom i fråga om timmerhämtning och timmerlagring, uppvärmning av lokaler, varmvattenbassäng eller propelleranordning vid timmerintaget i sågen, snöröjning m. m. En viss fördel ligger också i att sågningen försiggår under den årstid, då väderleken är gynnsammast för lufttorkning av det sågade virket; torkningen tar under våren och sommaren en lid av 2—3 månader. Vid ett företag, som ordnat driften på detta sätt, skulle under vintersäsongen arbetet vid sågen till större del vara inställt, i det att endast vissa underhålls- och byggnadsarbeten samt viss tillsyn då skulle kräva arbetskraft. Nu beskrivna driftsform, som ställer sig mycket oförmånlig ur arbetarnas

46 synpunkt på grund av åtföljande säsongarbetslöshet, har tidigare varit allmänt förekommande vid sågverken. Det har sålunda fallit sig naturligt för sågverken att låta driften pågå i huvudsak endast under sommarhalvåret, eftersom därigenom kunnat.ernås en minskning av såväl de direkta driftskostnaderna som även räntekostnaderna för lagring av råvara och färdiga produkter. T jämförelse med flertalet övriga industrier befinna sig sågverken ifråga om produktionstidens längd, räknat från tidpunkten för råvarans ankomst till sågen till tidpunkten för de färdiga trävarornas utlastning, i en ogynnsam ställning. Om man också inräknar tidsutdräkten för anskaffning av timret och flottningen, kan produktionstiden få så lång varaktighet som omkring två år eller mer. Det är givet, att det måste framstå som synnerligen eftersträvansvärt för företagarna att kunna förkorta produktionstiden. Trots detta har sågverksrörelsen under senare tid i allmänhet utvecklats mot mera kontinuerlig drift. Detta sammanhänger med den betydande koncentration, som ägt rum under de senaste tjugo åren inom sågverksindustrien. De kapitalkrävande anläggningar, som ingå i de moderna sågverken, ha på sitt sätt medverkat till en mera kontinuerlig drift på grund av nödvändigheten att förränta och inom skälig tid amortera anläggningskapitalet. Också vid de smärre sågverken har en mera fortlöpande drift kunnat ordnas, i det att dessa i samband med en högre förädling av virket kunnat påräkna en jämnare avsättning genom försäljning på hemmamarknaden. Emellertid ha även hänsyn av social natur och företagens intresse att bibehålla en yrkesskicklig arbetarstam bidragit till att göra sågverksdriften mera sammanhängande. Under de senaste tio till femton åren har sålunda en utveckling mot mera uthållig sysselsättning skett, och vissa företag ha mycket starkt inriktat sig på att söka ordna driften på sådant sätt, att arbetarna kunna erhålla mera sammanhängande sysselsättning. Flera utvägar ha prövats för att nå detta syftemål. Sålunda har man försökt att genom anordnande av sågning i dubbelskift under vintern åstadkomma en jämnare fördelning av sågverksarbetet på olika delar av året. Denna form för arbetenas bedrivande har dock icke visat sig vara särskilt ändamålsenlig ur driftsteknisk synpunkt och icke heller önskvärd ur sociala eller hygieniska synpunkter. En annan väg till åstadkommande av en större elasticitet i själva sågningsarbetet är att låta en sågram vara i gång endast under viss del av året — huvudsakligen vintern — medan denna ram kan ställas i reserv under utlastningssäsongen, varvid den sålunda frigjorda arbetskraften kan utfylla det ökade arbetskraftsbehovet i samband med utlastningen. I sådant fall kan sågen utrustas med exempelvis tre ram-par, varav sålunda ett utnyttjas endast under viss del av året. Även ifråga om timmerlagringen har man prövat olika åtgärder i syfte att utjämna sysselsättningen. Timmerlagringen sker dels i vatten och dels på

46 land, vilka bada metoder användas jämsides eller alternativt beroende på de lokala förutsättningarna. Lagring i vatten bar tidigare skett i form av s. k. stöddragna sänkvältor, där timret bildat flera lager, det ena ovanpå det andra. Detta lagringssätt förutsätter emellertid att som timmermagasin kan disponeras ett rymligt vattenområde av tillräckligt djup. Vissa företag ha särskilt inriktat sig på att utforma effektivare metoder för lagringen i vatten, och för att underlätta och effektivisera arbetet ha konstruerats mekaniska buntningsapparater, medelst vilka timret hoplägges i buntar med sortering efter trädslag och toppdiameter. Buntarna bogseras till magasinet vid sågverket och kunna sedan allt efter behov framföras till sågbommen, där bunten upplöses. Andra företag ha däremot mera intresserat sig för lagring avtimret på land (landrullning), vilket ursprungligen tillgripits för alt tillgodose vinterbehovet. Där vattendjupet är litet, kan det emellertid vara till fördel att förvara större del av sågtimmerlagret på land. Landrullningen har effektiviserats genom användning av mekaniska anordningar för timrets upptagande ur vattnet och för dess framforslande från upplaget till sågen. För alt motverka lagringsskador genom svampangrepp har använts vattenbegjutning av timmervältorna under den varmaste delen av sommaren. Genom de nu berörda omläggningarna av arbetena med timmerlagringen har ernåtts en betydlig minskning av den förut mera säsongartat anställda arbetskraften inom denna arbetsdetalj. Som ett exempel på vad som i detta avseende kunnat åstadkommas må nämnas, att vid ett större sågverk för detta arbete tidigare erfordrats en arbetsstyrka av omkring 50 man. Med förut tillämpade arbetsmetoder påbörjades timmerlagringen först i senare delen av augusti — under rötmånaden har lagring av furutimmer ej kunnat utföras på grund av uppkommande svampskador (blåyta m. m.) — och pågick sedan till isläggningen. Arbetsstyrkan fick sålunda en starkt säsongbetonad sysselsättning. Genom införande av vattenbegjutning av timmervältorna har man vunnit, att landrullningen kunnat ske under hela den tid, då vattnet är isfritt. Den genomsnittliga arbetsstyrkan har därvid kunnat minskas till 15 å 20 man, vilka sålunda erhållit en betydligt längre tjänstgöringstid. Även inom en annan gren av sågverksarbetet ha liknande rationaliseringsåtgärder vidtagits, nämligen i brädgårdsarbetena. Dessa arbeten äro i sin ursprungliga form starkt säsongbetonade, vilket sammanhänger med klimatiska förhållanden; vid lufttorkning av virke erbjuder sommaren de bästa förutsättningarna och vidare kommer produktionen härigenom i lämpligt sammanhang med skeppningen. Som här förut nämnts har därför också primärt utbildats ett starkt säsongbetonat produktionsförlopp med kraftig ansvällning i driften under tiden maj—november. Under senare tid ha emellertid vid flera företag vidtagits omläggningar i driften i syfte att åstadkomma en jämnare fördelning av arbetena i tiden, och i samband därmed har även organiserandet av brädgårdsarbetena blivit föremål för överväganden. Då

brädgårdsarbetena sysselsatt en jämförelsevis stor del av hela arbetarstammen vid sågverken, har denna del av verksamheten tidigast blivit föremål för rationalisering. Det har också varit naturligt, att det tyngsta arbetsmomentet — axelbärningen av plankor och bräder — först tilldragit sig uppmärksamheten i detta sammanhang. Genom olika åtgärder har brädgårdsarbetet numera omformats, så att axelbärningen i den ursprungliga formen sa gott som försvunnit, och denna synnerligen primitiva form av mänskligt arbete har ersatts med maskinella anordningar av olika slag; elevatorer, svängkranar, brokranar, sänkstolar m. fl. I tekniskt hänseende representerar brokranen det högsta stadiet av mekanisering på detta område. I huvuddrag består en brokran av en horisontell järnbrygga av fackverkskonstruktion, vilken uppbäres i vardera änden av bockar, som löpa med hjul på räls. Under bryggan löper en lyftanordning med två horisontella klor; brokranen skötes från en under bryggan hängande manöverhytt, som flyttar sig tillsammans med lyftanordningen. Bryggans längd skall motsvara arbetsbredden inom brädgården (omkring 100—200 meter) och dess höjd över marken anpassas efter brädstaplarnas höjd jämte erforderligt utrymme för manövreringen. Med en sådan brokran, som betjänas av en kranskötare samt två medhjälpare, kan utföras i huvudsak allt arbete med flyttning av virke inom brädgården och vid utlastningen. Även anbringandet av tak över brädstaplarna utföres med brokranen; för delta ändamål ha konstruerats särskilda, flyttbara tak med en bygel på taknocken, som lyftklon på kranen kan gripa tag i. Den inbesparing av mänsklig arbetskraft, som kan åstadkommas genom anskaffande av en brokran, är svår att fastställa. Såsom ett exempel på de förändringar som i sådant sammanhang kunna ernås, må nämnas vissa uppgifter från ett större sågverk, där man år 1936 anskaffat en brokran. Arbetstimmar per standard

Stapling Utlastning

....

År 1935

År 1943

Minskning

Minskning i % av 1935 års uppgift

4,23 4,91

0,74 2,20

3,49 2,71

82 55

Minskningen i åtgången av mänsklig arbetskraft skulle sålunda ha motsvarat 82 % för staplingen och 55 °/o för utlastningen. I genomsnitt för båda arbetsgrenarna kan minskningen uppskattas till omkring 70 %>. Den praktiska innebörden av denna minskning framgår bättre, om man tar i betraktande att vid manuella arbetsmetoder omkring 150 man varit sysselsatta med dessa arbeten. I samband med brokranens anskaffande har arbetsstyrkan sålunda kunnat minskas med omkring 100 man. Hela denna minskning kan dock ej betraktas som en direkt följd av brokranens anskaffande. Jämsides därmed ha även andra omläggningar i driften ägt rum, moderna justeringsverk ha anskaffats m. m. Det anförda kan likväl ge en uppfattning om storleksordningen av de möjliga förändringarna i arbetskraftbehovet. En given

48 följd av mekaniseringen blir, all företaget inriktar sig på ett kontinuerligt utnyttjande av kranen, varmed följer en jämnare sysselsättning även för arbetarna. Under senare lid ha vissa större sågverksföretag genomfört nya och ganska revolutionerande åtgärder ifråga om de tekniska anordningarna lör torkning, lagring och skeppning av trävaror. Det rör sig härvidlag i huvudsak om ugnstorkning av hela produktionen och lagring av det sålunda torkade virket i särskilt magasin. I samhand därmed blir brädgården åtminstone till större delen obehövlig — utrymme behöver endast beräknas för ett buffertlager mellan sågning och torkning. Brokran kan givelvis ej komma ifråga vid en sådan lösning, utan virket transporteras på markbanor från sågen till torkhuset samt därifrån till lagermagasinet. I magasinet användas travershissar eller motsvarande anordningar för virkets in- och utlastning. Del innebär givetvis stora fördelar, om i omedelbar anslutning till magasinet anordnas kaj, vid vilken skeppningsfartygen kunna lägga till. Lastningen kan då ske direkt från magasinet i fartygens lastrum, och den arbetskrävande och kostsamma pråmtransporten från sågverken till fartygen kan därigenom undvikas. De här skildrade anordningarna för lagring och torkning av virke äro även användbara vid medelstora företag, medan däremol en brokrananläggning kan anses lönande endast vid större företag med en årsproduktion av 10—20 000 standards. Det är emelletid klart, att anordningar av detta slag icke kunna vidtagas vid alla sågverk av nämnda storleksordning. Lokala förhållanden av olika slag kunna påkalla en lösning av frågorna efter andra linjer. Vad beträffar kontinuerlig skeppning kan dylik i varje fall icke ifrågakomma i de nordligare norrlandshamnarna på grund av ishinder. Kommittén har i det föregående begränsat sig till att närmare redogöra för vissa mera genomgripande rationaliseringsåtgärder, som kunna ulöva starkare inverkan på arbetarsysselsättningen. Utöver dessa åtgärder ha förekommit en del ytterligare förbättringar inom olika detaljgrenar av driften. Såsom en överblick av vad som hittills varit aktuellt vid de mera modernt organiserade sågverken lämnas i det följande vissa synpunkter på driftens effektivisering. Många av de här berörda åtgärderna ha redan vidtagits vid flertalet av de större sågverken. 1. Ett bättre utnyttjande av råvaran kan åstadkommas genom effektivare anordningar för sågtimrets lagring och sortering vid sågverket. Mekaniska anordningar för timmerlagringen kunna därvid underlätta timrets uppläggning antingen i vatten eller på land. Vid lagring på land kan kvalitetsförsämring genom svampangrepp (blåyta m. m.) motverkas genom anordningar för vatlenbesprutning. Barkningsmaskiner av lämplig beskaffenhet böra finnas.

49 2. Genom användande av moderna sågramar med automatiska (oljedrivna) stockvagnar av förbättrad konstruktion kan sågningseffekten uppdrivas utan att utbytet försämras vare sig med hänsyn till kvantitet eller kvalitet. Förbättrade mekaniska anordningar erfordras även i de efter sågramarna liggande delarna av produktionskedjan, vid kantverk, sortering o. s. v. för all sågramarnas ökade effekt skall kunna fullt utnyttjas. o. Genom en noggrant beräknad och genomförd anpassning av dimensionerna pä de hyvlade varorna kan en avsevärd besparing i virkesåtgång åstadkommas — en besparing i virkesåtgången med omkring en tiondel anses i allmänhet kunna ernås på denna väg. 4. [mpregnering av de sågade varorna med blånadsskyddsmedel användes, där artificiell torkning ej förekommer. 1 5. Brädgårdsarbetet underlättas genom mekaniska anordningar. För större företag kan en brokrananläggning i vissa fall vara ändamålsenlig. Brädgårdens planläggning och slaplingens utförande äro av stor betydelse för ernående av ett gott torkningsresultat samt undvikande av tekniska skador på virket. B. Anläggande av torkugn och lagermagasin för de torkade trävarorna innebär en i tekniskt hänseende långt driven rationalisering av virkeslagringen. 7. Utlastningsarbetet i samband med skeppning av de färdiga varorna kan avsevärt förbilligas, om lastkajer kunna anordnas vid brädgård eller lagermagasin med sådant vattendjup, att fartygen kunna lasta direkt vid kajen. Slutligen må här uppmärksammas, att en högre förädling i form av snickerifabrikation, möbeltillverkning, hustillverkning m. m. möjliggör ett betydligt effektivare utnyttjande av trävarorna genom tillvaratagande av kortlängder (stuage), plankstump och ribb m. m. Vissa möjligheter till omläggning av rörelsen i konjunklurutjämnande syfte från exportsågning till produktion av högförädlade produkter för inhemska marknaden öppnas även på delta sätt. I detta sammanhang hör nämnas, att förädling av trä på kemisk väg synes kunna öppna nya användningsområden för träprodukter, vilket kan komma att bliva av mycket stor betydelse i kommande tid. En utökning av den kemiska träförädlingen kan tänkas inverka försämrande på förutsättningarna för den mekaniska träförädlingen. Ifråga om graden av rationalisering skilja sig de olika sågverken väsentligt från varandra. 1 stort sett har rationaliseringen fortskridit längre vid de ' Impregneringen kan ske på olika sätt; sålunda förekommer t. ex. att huvuddimensionerna översprutas under transporten från kantverket till sorteringen, medan sidoutbylet vid i,'rovsorteringen lår passera en i sorteringsplanel nedsänkt ränna med impregneringsvätska. Dylika vätskor ha tidigare importerats, såsom dowicide och santobrite, men numera tillverkas även sådan blånadsskyddsvätska inom landet under benämningen penlolat. Vid artificiell torkning erfordras ej dylik impregnering. 4

50 större sågverken, vilka ha gynnsammare förutsättningar i ekonomiskt hänseende för anskaffande av de mera kapitalkrävande maskinella anordningar, framför allt brokranar och torkhus, vilka ingå som hjälpmedel vid rationaliseringen. Fortfarande finnas emellertid åtskilliga större och medelstora sågverk, vilka i tekniskt hänseende äro jämförelsevis efterblivna. 1 förhållande till den utveckling, som ägt rum inom andra industrigrenar, måste konstateras, att sågningstekniken kvarstannat på ett i vad avser själva arbetsprocessen tämligen primitivt stadium, och de förbättringar, som genomförts, bestå huvudsakligen i vissa nykonstruktioner av arbetsmaskiner med högre arbelselfekl o. d. Förklaringen till denna bristande utvecklingsförmåga hos sågverkstekniken torde till väsentlig del få sökas i det förhållandel, att forskningen på det sågverkstekniska området varit försummad. Frånvaron av en ordnad utbildning av driftsledare har även bidragit till att konservera föråldrade arbetsmetoder. Ovissheten ifråga om möjligheterna alt framgent läcka företagens råvarubehov har även ulgjort ett hinder för kapitalkrävande investeringar i rationaliseringssyfte. 1 princip lär mekaniseringen icke kunna drivas lika långt vid de smärre företagen som vid de större, och de förra torde därför fortfarande bliva hänvisade till att använda mänsklig arbetskraft i proportionsvis större omfattning. En del ramsågverk av den minsta storleksordningen ha trots de hinder av ekonomisk natur, som företagens ringa slorlek rest mot anskaffande av större maskinella anläggningar, lyckats genomföra en jämnare drift genom att till sågverket foga anläggningar för vidareförädling såsom snickeri-, möbel- och skidfabriker m. m. Cirkelsågarna äro, som här förut berörts, av myckel växlande natur med hänsyn till maskineriets beskaffenhet och produktionens förlopp. Fasta cirkelsågar kunna i princip jämställas med mindre ramsågverk, skillnaden ligger egentligen endast i sågmaskinens konstruktion. Cirkelsågningstekniken har under senare tid befunnit sig i livlig utveckling, och de moderna anläggningarna synas uppvisa avsevärt förbättrad produktionseffekt. De ambulerande sågverken äro däremot i regel av mera enkel beskaffenhet, och medgiva därför icke heller ett arbetsresultat, som kan jämföras med vad som kan åstadkommas vid de större cirkelsågarna. Kommittén har funnit det kunna vara av intresse att söka erhålla någon belysning av i vilken omfattning rationaliseringsåtgärder genomförts vid de norrländska sågverken. Det har emellertid ej varit möjligt att åstadkomma något fullständigt material, varpå en sådan bedömning kunnat grundas. Kommittén har dock med ledning av uppgifter, som på olika sätt kunna inhämtas, i det följande så långt möjligt sökt klarlägga rationaliseringsförhållandena. Med hänsyn till utrustningens beskaffenhet och genomförda rationaliseringsåtgärders omfattning ha i följande sammanställning redovisats 52

51 sågverk inom Norrland, motsvarande huvudparten av de större och medelstora sågverken samt ett färre antal mindre (inlands-) sågverk. Därav äro 38 anslutna till sågverksförbundet. De undersökta företagen torde representera inemot Vio av förkrigsproduktionen inom trävaruindustrien i Norrland. Företagen ha fördelats på fyra grupper enligt följande grunder. Grupp I omfattar verk med fullt modern maskinutrustning i såghuset samt antingen brokran eller torkhus avsett för artificiell torkning av huvuddelen av produktionen. Grupp II omfattar verk med fullt modern såghusutrustning men i övrigt brädgårdar med vanlig maskinstapling och i regel utan torkhus eller också endast ett mindre sådant för behandling av en del av produktionen. Grupp III omfattar verk med något omodern maskinutrustning i såghuset samt i övrigt vanlig maskinstapling eller i en del fall axelbärning i brädgården och i regel utan torkhus eller också endast utrustat med ett mindre dylikt. Grupp IV omfattar verk med mera omodern maskinutrustning. Förekomsten av högre förädlingsformer i anslutning till sågverket har i regel föranlett verkets hänförande till grupp I eller eljest bidragit till uppflyttning i högre grupp. Fördelningen på grupper har blivit följande: T

II

III

IV

Årsproduktion i standards (för de större verken medeltal för åren 1935—1944, för övriga enligt uppgifter från sågverksförbundet). 9 000 8 600 10 000 19 000 13 600 15 700 9 400 10 000 8 500 23 600 17 000 14 500 26 400

6 000 7 000 föOO 8 000 3 200 4 000 3 500 11300 8 000 11000 18 000 14 000 8 000 8 500 6 000 16 000 3 500 9 800

13 st.

Sammanlagd årsproduktion 185 300

Summa

6 800 13 300 15 000 3 100

1 800 3 500 2 000 3 000

10 000

10 800 1 200 14 400 5 000 3 000 800 4 000

1200 1 800 1500 500

18 st.

12 st.

9 st.

147 300

87 400

16 800 Summa 436 800 stds

Summa 52 st.

52 Av sammanställningen framgår, att av de i redovisningen ingående företagen endast 13 nått den högsta rationaliseringsgraden (grupp I), att 18 företag (grupp II) uppnått en tämligen tillfredsställande rationaliseringsgrad, att 12 företag (grupp III) förete en äldre typ särskilt ifråga om brädgårdarnas anordnande samt att 9 företag kvarstannat på ett jämförelsevis primitivt stadium i förevarande hänseende. Utom berörda 52 företag finnas ytterligare ett drygt 100-tal ramsågar, huvudsakligen mindre företag, för vilka underlag för bedömande av rationaliseringsgraden icke kunnat åvägabringas. Det övervägande flertalet av dessa företag får emellertid förutsättas hänförliga till grupperna III och IV, enär rationaliseringen i allmänhet taget har mött större hinder vid de små företagen.

53 Avdelning II. Allmänna synpunkter på sågverksrörelsen i Norrland. Struktur och utvecklingslinjer. Under senare delen av 1800-talet undergick sågverksindustrien i Norrland en genomgripande utveckling. Ännu intill sekelskiftet intogo sågverken en helt dominerande ställning inom norrlandsindustrien, och först under 1900lalels första årtionde började cellulosafabrikerna göra sig gällande som industrigren. Den starka expansion, som sågverksindustrien undergått, har lett till en industriell kapacitet, som i längden ej kunnat upprätthållas på grund av minskning av råvarutillgångarna. Utvecklingen inom sågverksindustrien har därför under de senaste decennierna karakteriserats av en fortgående strävan att anpassa sågverkens kapacitet efter den begränsade råvarutillgången. Den tilltagande knappheten på råvara har lett till att den nuvarande kapaciteten i genomsnitt icke på långt när utnyttjas vid.de norrländska sågverken. Om pågående utredningar angående tillgången på råvara under de kommande årtiondena ge vid handen, att de disponibla sågtimmerkvantitelerna icke medgiva ell utnyttjande av sågverkens kapacitet, lär detta leda till den slutsatsen, att kapaciteten bör minskas. I den mån icke en utjämning av råvarubalansen kan åstadkommas genom bättre tillvaratagande av tillgångarna på sågtimmer inom Norrland, genom inställande av utförseln av obearbetat sågtimmer — mindre kvantiteter sågtimmer ha huvudsakligen medelst havsflottning transporterats Li 11 Svea- och Götaland för förädling där (under 17-årsperioden 1927—1943 22,5 milj. flottningskubikfot eller i genomsnitt omkring 1,8 milj. kubikfot årligen, motsvarande omkring 4 000 standards sågade varor) — eller genom tillförsel av virke från överskottsområden inom Svea- och Götaland, torde en ytterligare nedläggning av sågverk i Norrland bliva nödvändig. Hur denna anpassningsprocedur kan tänkas förlöpa, blir beroende av ett flertal omständigheter, vilka kommittén icke anser sig nu kunna upptaga till prövning. Bland annat måste först en avvägning göras i fråga om programmet för avverkningarna i Norrland under de närmast kommande decennierna. Även om en produktionsbegränsning på detta sätt framtvingas, kommer sågverksindustrien dock av allt att döma att behålla sin rangställning som en av Norrlands mest betydande industrigrenar, och sin nyckelposition såsom

.VI förädlare av en betydande del av skogsavkastningen. Det är givet, att det måste betraktas som ett viktigt intresse ur såväl Norrlands som hela landets synpunkt, att förhållandena inom denna industri i möjligaste mån stabiliseras genom anpassning efter förhanden varande förutsättningar. Av det föregående framgår, att den norrländska sågverksindustrien uppvisar företag av mycket växlande storleksordning, bland vilka likväl kunna särskiljas två huvudtyper av sågverk, nämligen dels en storindustri knuten till företag som i allmänhet äro förlagda till de större flodernas mynningar eller på andra platser efter kusten, och dels en småindustri, som består av smärre företag i inlandet. De stora verken ha i huvudsak inriktat sig på avsättning av sinn produkter genom export, men för vissa högförädlade alster, såsom färdiga trähus, snickerivaror och möbler, som kunna ingå i en vertikalt utbyggd produktion vid de större sågarna, torde man få räkna med försäljning företrädesvis på den inhemska marknaden. En viss motverkan av sågverksindustriens konjukturkänslighet torde kunna åstadkommas genom en sådan differentiering av produktionen, att det kan bliva möjligt att inrikta en större del därav på avsättning inom landet. Vissa större sågverk ha även, som i det föregående nämnts, på grund av hinder för exporten under krigsåren avyttrat en del av sina produkter på den inhemska marknaden. Detta tvingar likväl till vissa omställningsåtgärder — vid en exportsåg är nämligen hela produktionskedjan planerad i rummet med hänsyn till skeppningen som slutfas, och avsättning på den inhemska marknaden kan nödvändiggöra, att särskilda anordningar träffas för produkternas utforsling landvägen. Omställningsoperationer av sådant slag torde i allmänhet lättare kunna genomföras vid större sågverk än vid mindre men bliva även i hög grad beroende av lokala förhållanden, såsom utrymme för nya industribyggnader och transportanordningar samt framför allt möjligheter att åstadkomma direkt normalspårig förbindelse med järnvägsnätet. Avsättningen av hithörande produkter torde kunna underlättas genom en viss spridning av sågverken med tillhörande industrier i inlandet. Det timmer, som sågas vid småsågarna, är i allmänhet av mindre dimensioner än vid de större sågverken. Detta belyses, vad cirkelsågarna angår, av de i bilaga IV redovisade uppgifterna om medelkubikmassa för stock, vilken för hela Norrland motsvarat 4 floltningskubikfot. Småsågarnas virkesfångst ingriper i mindre grad i konkurrensen om det grövre sågtimret men däremot starkare i fråga om den del av virkesavkastningen, som eljest i form av massaved utnyttjas av pappersmassefabrikerna. Denna tendens gör sig gällande såväl i fråga om cirkelsågarna som beträffande de inlandssågverk, vilka ingå i kommitténs undersökning av den industriella sågverksdriften. Några av dessa inlandssågar kunna trots en jämförelsevis låg medelkubikmassa för stock uppvisa ett högt sågutbyte, vilket får förklaras med att

55 sågningen, på grund av svårigheterna att vid dessa sågverk erhålla mera lönande avsättning för avfallet, måst anpassas till önskemålet att utvinna största möjliga del av råvaran i form av sågat virke. Ett förhöjt sågutbyte kan erhållas vid sågning av slipers och spärrar, men också genom ökat tillvaralagande av sidbräder med vankant. Den tilltagande sågtimmerbristen synes även hos de större sågverken ha framtvingat en tendens till minskning av kraven på grovlek hos sågtimret. Detta gäller närmast sådana sågverk, som icke äro kombinerade med massaindustri och med ekonomisk fördel kunna utnyttja det klenare virket för detta ändamål. Av det under föregående avdelning anförda har framgått, att de .smärre cirkelsågarna ha en produktionskapacitet av betydande storlek, och frågan om denna rörelses inpassande i förhållande till den industriella sågverksdriften kan därför förtjäna övervägas. Arbetskostnaderna per producerad enhet torde hittills i allmänhet ha varit åtskilligt högre vid cirkelsågning än vid ramsågning, men genom utnyttjande av hasta maskinella utrustning och god yrkesskicklighet hos sågningspersonalen höra kostnaderna vid cirke!sågning kunna begränsas så att de icke ställa sig avskräckande i förhållande till omkostnaderna vid ramsågning. Förutsättningarna äro i detta hänseende mycket olika. En ramsåg av den vanliga typen fordrar mångdubbel kapitalinsats för industribyggnader, maskiner, arbetarbostäder och övriga anläggningar jämfört med en cirkelsåg. Principiella svårigheter uppstå även vid ett större förelag att ordna uthållig sysselsättning för arhelarpersonalen, som kan nå ett antal av flera hundra. En cirkelsåg kan med fördel drivas i mycket mindre skala och sysselsätter i regel ej fler än ett tiotal man — ofta mindre och ett så ringa antal bör i regel ulan större svårighet kunna beredas annan sysselsättning i orten med skogs- eller jordbruksarbete eller dylikt under de perioder, då sågningen är inställd, vilket vid de minsta sågverken ofta är fallet under sommaren på grund av risk för skador på virket genom svampoch insektsangrepp under denna årstid. De ambulerande cirkelsågarna kunna medföra vissa olägenheter ur sysselsättningssynpunkt liksom i fråga om utnyttjandet av råvaran. 1 den mån cirkelsågningen ej bedrives fortlöpande, är det önskvärt att den kan inriktas på regelbunden säsongdrift och därigenom inpassas i en växelsysselsättning av arbetskraften. Enär rörelsen vid de mindre cirkelsågarna i väsentlig utsträckning har karaktären av fyllnadssysselsättning för jordbruksbefolkningen, har erforderlig arbetskraft i allmänhet kunnat erhållas till lägre å-pris än vid de större ramsågarna. Cirkelsågarna behöva ej heller såsom de större sågarna räkna med kostnader för pensionering och sociala ändamål. Resultatet av cirkelsågningen blir emellertid i hög grad beroende av den skicklighet, varmed sågningen bedrives, och det kan möta svårighet alt anskaffa skickliga arbetsledare. Denna svårighet kan dock kompenseras genom anordnande av yrkesutbildning under

lämpliga former,

50 Även om cirkelsågningen på antydda sätt rationaliseras, kvarstår dock svårigheten att nyttiggöra avfallet — bakar, ribb och sågspån. Avfallet motsvarar en så betydande del som 4 0 — 4 5 % av sågtimrets kubikmassa, och önskvärt är därför, att delta avfall kan förädlas vid näraliggande (mindre) företag. Detta synes utgöra en nödvändig förutsättning för ett ändamålsenligt tillgodogörande av avfallet från dessa sågar. Om frågan om fabriksmässig framställning av högvärdiga bränsleprodukter av sågningsavfallet genom brikettering kunde lösas, skulle cirkelsågarna därigenom kunna få en betydligt bättre ställning i fråga om utnyttjandet av råvaran-sågtimret. Möjligheterna att nyttiggöra sågverksavfallet som industriell råvara torde med all sannolikhet komma att tillmätas ökad betydelse med hänsyn till önskvärdheten av att exporten av skogsprodukter skall kunna utvidgas. Såsom framgår av det anförda göra sig med avseende på rörelsens allmänna karaktär och avsättningsförhållandena väsentliga skiljaktigheter gällande mellan större och mindre sågverk. Båda dessa typer ha emellertid enligt kommitténs uppfattning existensberättigande. Den inbördes avvägningen av rörelsens omfattning mellan de respektive branschgrenarna torde få bliva beroende av de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för verksamhetens bedrivande, varvid samspelet mellan å ena sidan efterfrågan av trävaror på exportmarknaden, närmast berörande storföretagen, och å andra sidan den inhemska konsumtionen, vilken huvudsakligen tillgodoses av småföretagen, kan tillmätas avgörande betydelse. Med hänsyn till alt sågverksrörelsen redan är överdimensionerad i förhållande till råvarutillgångarna, föreligger uppenbarligen icke i och för sig något behov av nyetablering av sågverk. Sådan synes därför böra ifrågakomma i huvudsak endast i syfte att tillgodose lokala behov av trävaror. I den mån fråga uppkommer om stöd från de norrländska företagarföreningarnas sida för nyanläggning av sågverk, torde de synpunkter, som här anförts, böra beaktas av föreningarna.

Då norrlandskommittén nu övergår till att diskutera förutsättningarna fölen rationellt ordnad sågverksdrift böra till en början framhållas vissa faktorer, som sammanhänga med sågverkens lokalisering och vilka kunna vara av betydelse vid ett bedömande av olika företags betingelser för en ekonomisk drift. Vad härvid först angår råvaruanskaffningen är det givetvis till fördel, om ett sågverk är beläget vid en större, virkesrik floddal. Ur utlastningssynpunkt bör verket ligga vid segelbart vatten, så att skeppningsfartygen kunna ankra i närheten av brädgården eller helst angöra kaj vid densamma. Dessutom är det av vikt, att sjöfarten under vintern kan pågå i största möjliga mån utan hinder av is, så att försäljningsavtal kunna träffas för skeppning under alla delar av året. Möjligheten alt medelst billig järnvägstransport

57 utfrakta trävarorna för skeppning i isfri hamn på längre avstånd från produktionsorten kan även bliva av betydelse. I fråga om avsättningen inom landet äro kustsågverk med sådant läge, att järnvägsförbindelse ej kan ordnas, mycket ogynnsamt ställda. I delta sammanhang bör också beaktas, att sågverksavfallet till avsevärd del utnyttjas som råvara för sulfat fabriker. Man har därför eftersträvat alt vid anläggning av sulfatfabriker, vilka som regel tillkommit senare än sågverken, placera fabrikerna i närheten av sådana. Om råvarubehovet vid en sulfatfabrik med en årsproduktion av 30 000 ton massa skulle helt tillgodoses med sågverksavfall, skulle detta motsvara en försågning av (50 000—70 000 standards trävaror. En sulfatfabrik kan sålunda omhändertaga avfallet från ett flertal sågverk, även om en del råvara anskaffas i form av sulfatved. V v denna synpunkt inträda här planläggningsintressen av större räckvidd än de enskilda industriföretagens. På senare tid har sågverksavfallet använts som råvara även för wallboardfabriker, och sådana ha därför anlagts invid vissa sågverk, som icke haft möjlighet att överlåta avfallet till någon sulfatfabrik. Kustsågverken ha som regel bättre förutsättningar att nyttiggöra avfallet genom att överlåta detta som råvara till sulfat- eller wallboardfabriker. Del kan vara till fördel, om sågverk äro förlagda till orter med annan industriell rörelse — delta gäller särskilt de stora verken, för vilka frågor rörande kommunikationer, bostadsbebyggelse och andra sociala anläggningar lättare kunna ordnas i ett tätortssamhälle med differentierat näringsliv. Överflyttning av arbetskraft i samband med växlingar i sysselsättningen kan också lättare åstadkommas i en ort med industrier av flera slag. I mera lokal bemärkelse blir läget avgörande för möjligheterna all på ändamålsenligt sätt anordna driften. Tillgång till djupt vatten intill sågen, där timmermagasinering för vintersågning kan äga rum i vattnet i form av sänkvältor, är sålunda av värde, eller alternativt tillräckligt utrymme för landrullning av sågtimret. Bristande förutsättningar i delta hänseende kunna omöjliggöra en kontinuerlig drift av verket. Markområdenas form och utsträckning kunna även bliva bestämmande för planeringen av de olika industribyggnaderna samt brädgårdsanläggningen med brokran, magasin och utlastningskajer. Av stor betydelse för möjligheterna atl vid de större sågverken uppehålla en fortlöpande drift har varit, att dessa i fråga om råvaruanskaiiningen kunnat intaga en gynnsam position jämfört med de mindre företagen. Detta sammanhänger i avsevärd grad med att de större företagen i allmänhet innehava egna skogar. Timmerfångsten från egna skogar har dock icke täckt sågverksföretagens hela råvarubehov, ulan måste till större eller mindre del tillgodoses genom inköp från andra skogsägare. Mängden inköpt virke växlar

58 givetvis från tid till annan och lör de skilda företagen. För 18 större, skogsägande sågverksföretag inom Norrland har anparten inköpt virke enligt den av kommittén verkställda undersökningen av driftsförhållandena under tioårsperioden 1935—1944 varierat på följande sätt: Antal företag 7 9 2

Inköpt virkes andel (i %) av hela virkesfångsten '25— 49 50— 74 75—100

I medeltal för tioårsperioden har del inköpta virket motsvarat 47 °/o av den totala virkesfångsten vid de 18 företagen. Även de företag, som inneha de proportionsvis största skogstillgångarna, bruka behöva utfylla sin timmerfångst genom inköp. En särställning intager aktieholaget statens skogsindustrier, som visserligen icke är självständig skogsägare, men dock i egenskap av statligt företag har förmånsrätt till avkastningen från statsskogarna. Denna form av samarbete mellan domänverket såsom förvallande organ för statsskogarna och statens egna skogsindustrier som förädlare av råvaran torde få anses utgöra en fullgod garanti för råvaruförsörjningen. Genom innehavet av egna skogstillgångar underlättas de träförädlande industriernas råvaruanskaffning avsevärt, och om virkesavkastningen från egna skogar täcker större delen av råvarubehovet, blir företaget relativt oberoende av de konkurrensbetingade växlingarna i råvarupriserna. Som här förut påvisats uppträda emellertid så gott som alla privata sågverksföretag som köpare av sågtimmer, ehuru de inköpta mängderna kunna växla från år till år. De ganska avsevärda prisvariationer på sågtimmer, som före införandet av prisregleringen på rundvirke i september 1943 brukat göra sig gällande, ha huvudsakligen haft sin grund i de växlingar, exportpriserna för trävaror undergått. I någon mån har emellertid även arbetarlönernas avvägning inverkat. Eftersom fastställandet av exportpriserna på trävaror före kriget undandragit sig starkare påverkan från svensk sida, ha möjligheter heller icke funnits att skapa en mera stabil prisnivå för sågtimmer. Det kunde möjligen förefalla mest närliggande, att de skogsägande sågverksföretagen sökt ernå en sådan utjämning av råvarupriset genom att öka råvaruanskaffningen från de egna skogarna under år med höga köptimmerpriser och vice versa. Härvidlag bör emellertid ihågkommas. att utbudet av sågtimmer till kvantiteten visat en samvarialion med priskurvan. Avverkningarna på statsskogarna ha visserligen varit tämligen jämnt fördelade i tiden, men däremot ha avverkningarna på andra enskilda skogar än trävarubolagens — huvudsakligen bondeskogar — visat en stark tendens till ökning under år med höga virkespriser och lill minskning under år med låga priser. Sågverksföretagen ha följaktligen kommit att under år med höga virkespriser i stor

59 utsträckning tillgodose sitt råvarubehov genom inköp, medan under år med låga priser och följaktligen minskade virkesutbud råvaruanskaffningen fått ske till större del på företagens egna skogar. Den form av vertikal integration som framkommit genom de träförädlande industriernas skogsförvärv har utan tvivel inneburit betydande tekniska och driftsekonomiska fördelar för företagen. Möjligbeter ha därigenom skapats att driva skogsproduktionen med beaktande av industriernas råvarubehov, varvid hänsyn även kan tagas till de särskilda krav, som vid förädlingen kunna ställas på råvarans beskaffenhet i kvalitetshänseende, men dessutom kan även åstadkommas en smidigare anpassning av förädlingsverksamheten I ill skogsbrukets intresse av möjligast intensiva utnyttjande av råvaran. Denna vertikala integration medför också ökade möjligheter till kapitalinvesteringar, å ena sidan i skogsbruket för att framkalla en utökad och förbättrad virkesproduktion samt effektivare anordningar för virkets Tillagande och transport, å andra sidan i industrierna i syfte att genom effektiva förädlingsmetoder ernå bäsla möjliga förädlingsresultat. En annan utvecklingslinje kunde tänkas leda till liknande samverkan mellan skogsbruk och träförädlingsindustri, nämligen att skogsägarna i allmänhet sökte anlägga egna industrier, men detta kan dock möta vissa svårigheter med hänsyn till att träförädlingen hittills i allmänhet visat sig ge bättre ekonomiskt resultat vid drift i stor skala. Undanlag från denna regel kunna dock — enligt vad tidigare nämnts — sådana smärre sågverksföretag utgöra, som inriktats på tillgodoseende av den lokala konsumtionen av trävaror inom en viss ort, eventuellt i förening med vidareförädling. Det synes därför icke uteslutet, att det i vissa fall kunde vara till fördel, om ett antal smärre skogsägare genom samverkan (t. ex. i form av en skogsägareförening) kunde bliva ägare till ett sådant mindre sågverk, som nyss berörts. Den omständigheten, att stora företagskomplex utvecklats inom skogsindustrien och att dessa kunnat öka sin ekonomiska stabilitet genom förvärv av egna skogar, har även blivit av betydelse ur de i företagen anställda arbetarnas synpunkt, i det att dessas anställningsförhållanden blivit säkrare. I viss motsättning häremot anmäler sig emellertid jordbrukarnas intresse av att till stöd för jordbruket ha tillgång till egen skog. Kommittén torde i annat sammanhang få anledning återkomma till frågan om skogens fördelning på olika kategorier av ägare. Kommittén har förut i detta betänkande redogjort för den strävan att åstadkomma teknisk rationalisering, som under senare tid gjort sig gällande inom sågverksindustrien. Endast ett begränsat antal företag — huvudsakligen de större — ha dock hittills kunnat genomföra rationaliseringsåtgärder med mera omfattande och genomgripande verkan, medan de övriga företagen ännu kvarstå på ett i fråga om rationalisering av viktiga delar av arbets-

60 tekniken jämförelsevis outvecklat stadium. Den ovisshet, som i nuvarande läge karakteriserar sågverksföretagens utsikter att i fortsättningen kunna uppehålla driften, främst med hänsyn till den förut berörda knappheten i råvarutillgångarna, har i viss mån förhindrat sådana rationaliseringsåtgärder, som kräva mera hetydande kapitalinvesteringar på längre sikt. Genom sådan rationalisering, som här avses, kan emellertid en förbättrad hushållning med råvaran åstadkommas redan inom den nuvarande produktionens ram. Denna rationalisering kan ingripa på ett flertal punkter i produktionskedjan. En noggrann omvårdnad om såglimrel — icke blott vid dess uppläggning vid sågverken utan även under flottningen — kan skapa förutsättningar för ett effektivare utnyttjande av råvaran i såväl kvantitativt som kvalitativt hänseende, främst genom förhindrande av lagringsskador på virket. Vidare kan en omsorgsfullare aptering av virket med hänsyn till stammarnas avsmalning och tekniska fel leda till alt ett högre sågutbyte utvinnes — detta gäller särskilt vid de mindre skogsbruken, som nu icke ha tillgång till utbildad arbetskraft eller tillsyningsmän. Av skäl, som sammanhänga med sågverksteknikens natur, industribyggnadernas ändamålsenliga anordnande och den maskinella utrustningens inpassande i produktionskedjan, synas de större sågverken böra vara inrättade för en årlig produktion av minst 10 000 standards sågade varor. En produktion av angiven storlek kan visserligen åstadkommas med endast två timmertagande ramar, men härvid torde i allmänhet förutsättas att arbete bedrives i dubbelskift under någon del av året. Det kan sålunda vara till fördel, all el t sågverk med nyssnämnda produktion är utrustat med tre sågramar. Del innebär då ett proportionsvis mindre starkt ingrepp i driften att under någon del av året inställa sågningen vid en av ramarna, om detta kan visa sig erforderligt i driftsutjämnande syfte. Den genom kommitténs försorg utförda undersökningen av driftsförhållandena har visat, att de jämnaste driftsförhållandena i allmänhet återfinnas hos de större sågverken med en årlig produktion av 15 000 standards och däröver. Förklaringen härtill får delvis sökas i det förhållandet, att de stora företagen inriktat sig på en mera differentierad rörelse och högre förädling av trävarorna, och de härför erforderliga mera kapitalkrävande anläggningarna framkalla strängare krav på förräntning av det investerade kapitalet. Det stora arbetarantal, som knutits till den enskilda företagsenheten medför även ökade svårigheter att vid driftsavbrott bereda arbetarna annan sysselsättning. Önskemålet att hos företaget kvarhålla den i vidareförädlingen engagerade specialarbetarstammen med högre yrkesskicklighet bidrager också till en strävan att söka uppehålla fortlöpande drift. En utväg att inom sågverksindustriens egen ram ombilda verksamheten på sådant sätt, att en jämn drift kan uppehållas vid oförändrad eller ytterligare begränsad tillgång på råvara, ligger sålunda i en ökad förädling av produk-

61 terna. Härigenom kan produktiviteten avsevärt utökas utan att råvarubehovet tilltager. Bortsett från den förädling, som hyvlingen av det sågade virket kan innebära, må bland hittills utformade förädlingsetapper nämnas snickerioch möbelindustri, men det torde även vara möjligt att finna nya former för förädlingen. Vissa norrländska sågverksföretag ha, som i detta betänkande förut anförts, genom utvecklande av olika former av högre förädling av trävarorna kunnat avsevärt höja sin produktivitet, så att sågningsarbetet närmast fått karaktär av att vara endast en framställning av halvfabrikat för det vidare förädlingsarbetet inom företagen. Förutsättningarna för en jämnare sysselsättning av den mänskliga arbetskraften ha i samband därmed avsevärt förbättrats. Såsom kommittén här förut anfört synes det vara ett samhällsintresse, att mindre sågverksföretag finnas på vissa orter — särskilt i inlandet i Norrland — för att tillgodose den lokala efterfrågan på trävaror. För att befrämja rörelsen vid sådana sågverk kan det understundom vara önskvärt, att stöd från det allmännas sida lämnas i form av upplysningar och råd samt eventuellt lån, varemot ett understödjande av företagen genom subventioner ej torde böra ske. Frågan om stöd åt hantverks- och småindustriverksamheten i allmänhet har sedan länge varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Statens hantverksinstitut har sålunda till främsta uppgift att genom kurs- och informationsverksamhet meddela kunskap om bland annat rationella arbetsmetoder och hjälpmedel. Inom bland annat de norrländska länen ha dessutom under det senaste decenniet under statens medverkan bildats företagarföreningar i syfte att därigenom stödja småföretagsverksamheten i dess strävan efter förbättrade utvecklingsbetingelser. Företagarföreningarna kunna sägas för hantverk och småindustri fylla funktioner, som i det närmaste motsvara hushållningssällskapens och skogsvårdsstyrelsernas för jordbruket respektive skogsbruket. Det framstår sålunda som en betydelsefull uppgift för dessa föreningar alt verka lör åstadkommande av en effektivare drift hos småindustri- och hantverksföretag medelst rationaliseringsåtgärder inom dessa, men även genom medverkan till en ändamålsenlig utveckling av rörelsens struktur. Företagarföreningarna torde ha en uppgift att fylla även i fråga om sågverken. I samband med den tekniska rationaliseringen av arbetsmetoder, utrustning och verksamhetens organisation är även frågan om standardisering av framställda produkter och sättet för deras mätning av betydelse. Vid sägningen framträder behovet av standardisering i flera avseenden. Sålunda finnas för vissa list verk, som framställas genom hyvling, sedan gammalt en mångfald olika profiler, hänförande sig till speciell efterfrågan inom skilda köparländer. Dessa listverk äro ganska dyrbara i framställningen, och denna utgör också en oekonomisk form för trävarornas utnyttjande, då avsevärda

delar av halvfabrikatet bortgår i form av hyvelspån. Även vid framställningen av mera högförädlade produkter av trävarorna, såsom snickerier, byggnadsvirke m. m., är behovet av standardisering starkt framträdande. Mätning av längden för sågad vara sker sedan gammalt i engelska fot. Vid den slutliga justeringen av plankor och bräder m. m. kapas dessa därför på hela fot, och enär längderna på sågtimret i allmänhet på grund av bristande noggrannhet i längdmätningen vid apteringen samt stötskador i samband med flottningen icke kunna anpassas till hela fottal, bortkapas i genomsnitt ungefär en halv fot på varje enhet av den sågade varan. En omändring av reglerna för längdmätningen, så att denna i stället kunde ske i halva fot eller hela decimeter, skulle kunna möjliggöra en minskning av kapningsförlusterna. I fråga om sorteringen, varigenom det sågade virket fördelas på ett flertal skilda värdegrupper, tillämpas olika regler vid skilda verk och inom olika delar av landet. En principiell skillnad förefinnes bland annat i detta avseende mellan exportsågverken och inlandssågverken. Det har ansetts vara av betydelse, att sorteringsreglerna kunde underkastas en viss standardisering och anpassning till de ändamål, för vilka det sågade virket är avsett. I samband därmed synes också böra övervägas, i vad mån sättet för virkets aptering vid avverkningen kan samordnas med eventuella ändringar i sorteringsreglerna. Dessa frågor äro nu föremål för övervägande bland annat hos den s. k. samarbetskommittén för byggnadsfrågor, vilken för ändamålet bildat en särskild subkommitté. I denna senare kommitté ingå representanter för dels statliga institutioner, som ha att taga befattning med trätekniska frågor, dels också enskilda sammanslutningar av företagare och arbetare inom trävarurörelsen och byggnadsverksamheten. Norrlandskommittén anser sig följaktligen icke ha anledning att här närmare ingå på förevarande frågor utan vill inskränka sig till att understryka betydelsen av att dessa bliva klarlagda och att erforderliga åtgärder komma till stånd.

Utvecklingen av här förut nämnda eller eventuella nya förädlingsformer av mera sammansatt natur måste bliva starkt beroende av möjligheterna att inom eller utom landet erhålla avsättning för de skilda produkterna. I vad det gäller den inhemska marknaden kan det väl vara möjligt att påverka konsumtionen i viss riktning genom olika medel, särskilt i fråga om byggnadsverksamhet och möbelkonsumtion, och för denna del av marknaden finnas således vissa hållpunkter för bedömandet av blivande avsättningsmöjligheter. En standardhöjning synes otvivelaktigt eftersträvansvärd i fråga om heminredning och möblering på landsbygden, och däri synas ligga förutsättningar för en avsevärd ökning av snickeri- och möbelfabrikationen vid sidan av den hantverksmässiga. Genom en viss spridning av förädlingsindustrierna över inlandet kan också avsättningen underlättas. Det synes

c,;; emellertid ovisst, om den efterfrågan på dylika högförädlade produkter, som kan påräknas inom landet, kan möjliggöra någon mera betydande utveckling av förädlingsrörelsen inom sågverksindustrien i allmänhet. Försäljningarnas genomförande har intill tiden för det andra världskriget i huvudsak berott på vederbörande industrier och den samverkan mellan dessa, som kunnat åvägabringas genom deras organisationer, främst svenska trävaruexportföreningen. Den erfarenhet och försäljningstekniska skicklighet, som därvid presterats, har väl i allmänhet givit tillfredsställande resultat. Ett visst stöd har även kunnat erhållas genom statsmakternas medverkan, vilken har varit särskilt betydelsefull under tider, då de handelspolitiska förhållandena försvårat ett fritt varuutbyte mellan staterna, vilket i hög grad varit fallet under det senast avslutade kriget. Vad särskilt angår högre förädlade virkesprodukter ha visserligen exportmöjligheterna efter kriget varit ganska gynnsamma, men det är att befara, att man i köparländerna i samband med omställning till fredsproduktion även kommer att återupptaga den redan före kriget mer eller mindre utvecklade rörelsen vid hyvlerier och andra träförädlingsfabriker, och att intresset för import av högförädlade virkesprodukter samtidigt kommer att minska. Avsättningen av ifrågavarande produkter på utländska marknader kan följaktligen på längre sikt väntas möta en mångfald problem, vilka sannolikt icke kunna lösas genom företagens egna representanter eller gemensamma förhandlingsorgan. Det synes angeläget, att dessa omständigheter kunna vinna beaktande vid förhandlingar genom statens försorg i samband med handelsavtal eller i annan ordning. Möjligheterna att på sådant sätt trygga avsättningen torde få anses bliva avgörande för utsikterna till att produktionen inom den norrländska trävaruindustrien i större omfattning skall kunna inriktas på mera högförädlade produkter. För tillgodoseende av gemensamma intressen framför allt i fråga om försäljning av de framställda produkterna ha de större och medelstora sågverksföretagen bildat särskilda sammanslutningar. Svenska trävaruexportföreningen representerar flertalet av de större exportsågverken och har, som namnet anger, till uppgift att främja de anslutna företagens gemensamma intressen i frågor, som röra exporten av de sågade trävarorna. Vissa inlandssågverk inom Dalarna och södra Norrland ha i liknande syfte bildat Svenska inlandssågverkens centralförening. Också för de smärre sågverksförelagen, som — enligt vad kommittén här förut anfört — i huvudsak böra inriktas på tillgodoseendet av den inhemska förbrukningen av trävaror, torde det kunna visa sig ändamålsenligt att söka samordna sina intressen särskilt i fråga om den interlokala avsättningen av trävaror genom att sammansluta sig till ekonomiska föreningar, åt vilka utom avsättningsfrågor även kunde anförtros arbetskraftsutredningar, löne- och avtalsfrågor samt anskaffning av råvara och prissättning av densamma. I detta sammanhang kan förtjäna nämnas, att

64 sådana föreningar redan finnas i viss omfattning och alt nyligen även bildats en central förening av ägare till cirkelsågar inom Norrland. Ehuru de smärre sågverken böra ha till huvudsaklig uppgift alt tillgodose de lokala inhemska behoven av trävaror, torde man få räkna med att en del smärre sågverk, som bedrivit tillverkning för försäljning på export, komma att fortfara därmed. Exportaffärer i trävaror kunna visserligen förmedlas av vissa agenturfirmor, som specialiserat sig därpå, men möjligheten för småförelagen att mera omedelhart driva sådana affärer torde innebära väsentliga fördelar. Småföretagsutredningen har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 december 1945 föreslagit att inom Sveriges allmänna exportförening skulle inrättas en småföretagens exportbyrå. Etl dylikt organ kunde — om det komme till slånd — också befrämja småsågarnas exportaffärer. Slutligen bör här erinras om att de långa transportavstånden i Norrland och åtföljande höga fraktkostnader, särskilt ifråga om inhemska marknaden, medföra stora svårigheter för avsättningen av norrlandsindustriens produkter, ävensom för anskaffandet av vissa råvaror. För utvecklandet av den norrländska trävaruindustrien mot en högre förädling synes det vara av synnerligen stor betydelse, att en avsevärd sänkning av järnvägsfrakterna kunde åstadkommas för godstrafik till och från Norrland samt på längre avstånd inom Norrland. Vidare synes det behövligt, att transportväsendet i Norrland blir planmässigt ordnat, så att samtrafik mellan järnvägar och billinjer kan bliva mera allmänt genomförd. Kommittén har i ett belänkande den 5 december 1946 angående vissa åtgärder till förbättrande av transportförhållandena i Norrland (SOU 1946: 84) framlagt en del förslag till dessa frågors lösande.

Arbetarnas sysselsättningsförhållanden m . m . Antalet korttidssysselsatta arbetare har tidigare varit stort inom sågverksindustrien — även under det senast avslutade kriget har arbetaromsättningen varit avsevärd, men detta torde i väsentlig mån ha berott på krisbetonade omständigheter, varibland värnpliktsinkallelserna helt visst spelat en betydande roll. Såsom framgår av vad kommittén anfört under avd. I av betänkandet har den säsongbetonade ojämnheten i sågverksdriften huvudsakligen betingats av klimatiska faktorer, som inverkat dels på råvara transporterna, dels också på skeppningen. Under senare tid ha dock vid åtskilliga företag vidtagits åtgärder, som verkat utjämnande på driften. Avhjälpandet av dessa för sågverken särpräglade olägenheter synes, enligt vad kommittén här förut anfört, närmast bliva en fråga om vissa driftstekniska förändringar inom företagen samt en strukturell omgestaltning av industrigrenen. Bland de mera betydelsefulla åtgärder, som hittills prövats i driftsu t jämnande syfte, må nämnas, att sågning i dubbelskift bedrivits under vintern vid vissa nordligare

65 verk. Enär skeppningen och därmed sammanhängande arbeten för sågverkspersonalen måste inställas på grund av ishinder, uppstår eljest vid dessa verk eri säsongmässig minskning av rörelsen under vintern. Denna driftsform får dock anses mindre önskvärd ur hygienisk och social synpunkt. Sådana invändningar kunna däremot icke göras mot de rationaliseringsåtgärder, som beståtl i att hjälpmaskiner anskaffats för vissa arbeten inom timmermagasin och brädgård och varigenom möjliggjorts en stark minskning av antalet under sommar och höst anställda korttidsarbetare. Genom införande av ångtorkning i torkhus och anskaffande av magasin för torkal virke, ha likaså brädgårdsarbetena, som normall ansvälla under sommaren, kunnat reduceras i mycket hög grad. Den verksammaste åtgärden har slutligen visat sig vara att inrätta fabriker för högre förädling av trävarorna i anslutning till sågverken, såsom snickeri-, möbel- och husfabriker m. m. En överflyttning av arbetskraft mellan olika avdelningar i företaget kan härigenom i viss mån bliva möjlig, och de egentliga sågverksarbetena komma i proportion till andra delar av rörelsen att motsvara endast en mindre del av den totala arbetsvolymen, varigenom en eventuell säsongansvällning av sågverksarbetena kan la mindre betydelse. Under inflytande av den i förhållande till trävaruindustriens kapacitet knappa tillgängen på sågtimmer måste av allt att döma en omgestaltning av sågverksindustrien bliva nödvändig. Såvitt nu kan bedömas måste den totala kapaciteten minskas. De kvarvarande företagen synas komma att utgöras av såväl större som mindre enheter. Driften har varit jämnast vid de största företagen och förutsättningarna för åstadkommande av en jämn sysselsättning alltså bäst vid dessa företag. Men även vissa smärre sågverk i inlandet ha genom ändamålsenlig kombination med högre förädling kunnat utveckla en ganska jämn drift. Vid den omgestaltning inom sågverksindustrien, varom nyss talats, bör det kunna påräknas, alt utvecklingen mot en jämn drift fullföljes. Det finnes sä mycket större anledning att räkna härmed, som säsongbetoningen inom sägverksdriften otvivelaktigt varit uttryck för ett visst överflöd på arbetskraft. Under tider med stark efterfrågan på arbetskraft inom företagsgrenar med gynnsammare arbetsförhållanden kan en för arbetarparlen så uppenbart oförmånlig driftsform icke bestå. Denna situation föreligger nu lör sågverksindustrien och torde, såvitt nu kan bedömas, bliva bestående under några år framåt. Bristen på arbetskraft framtvingar sålunda åtgärder från företagens sida för ett mera stadigvarande sysselsättande av arbetarna. Eftersom en höjning av sågverksarbetarnas ekonomiska standard utgör ett primärt intresse för arbetarorganisationerna, är del även naturligt att dessa inrikta sig på att förhandlingsvägen söka verka för en jämnare sysselsättning. En möjlighet alt åstadkomma en sådan synes vara. att arbetsgivaren avtalsmässigt förpliktigas sig att garantera de anställda en viss minsta sys-. 5

(>•)

selsättningstid för år räknat. Ett liknande förfarande har, enligt vad som framgår av ett av 1945 års skoutredning den 28 december 1946 avgivet betänkande, för första gången tillämpats inom Sverige i ett under år 1946 för skoindustrien upprättat kollektivavtal. En annan möjlighet vore måhända att i avtalen införa en gradering av lönesättningen, så att korttidsarbetare betalades med högre timpenning eller ackordspris. Man skulle därigenom kunna skapa etl självverkande korrektiv mot korttidssysselsättningen. Det är dock uppenbart, att en sådan bestämmelse ej skulle kunna helt isolerad inarbetas i avtalssystemet, utan samtidigt kunde finnas anledning att upptaga till prövning frågan om tidlönens avvägning efter det presterade arbetet. Norrlandskommittén finner uppenbart, att en kontinuerlig sysselsättning av arbetskraften inom sågverksindustrien bör eftersträvas ur såväl sociala som ekonomiska synpunkter. Förhållandena ha härvidlag lämnat mycket övrigt att önska, men under senare år har, såsom framgår av det anförda, säsongväxlingen i hög grad utjämnats med hänsyn till bristen på arbetskraft och såsom uttryck för den tekniska rationaliseringen inom industrien. Under sådana omständigheter har kommittén funnit det icke vara lämpligt, att särskilda ingripanden i nuvarande läge vidtagas från statens sida för att påverka sysselsättningsförhållandena vid sågverken. Skulle det i framtiden visa sig, att dessa icke bliva ordnade på ett tillfredsställande sätt, synes frågan härom böra bliva föremål för förnyat övervägande. I nära samband med jämnheten i sysselsättningen står också frågan om säkerhet i anställningen på längre sikt. Här har förut anförts att en strukturförändring vore att vänta inom sågverksindustrien. Sannolikt måste i samband därmed en del sågverk komma att nedläggas, och med anledning härav uppstår frågan om vilka åtgärder, som kunna vidtagas för att förebygga sociala olägenheter för de i samband med driftsinställelse ledigblivande arbetarna. De olägenheter av denna art, som redan under 1930-talet framträtt, ha förut givit anledning till diskussion av denna fråga. 1933 års skogsindustrisakkunniga ha i sitt förenämnda betänkande (SOU 1935:36) bland annat föreslagit införandet av skyldighet för företagarna att till statlig myndighet i möjligast god tid före ett planerat nedläggande av produktionen vid sågverk inge anmälan om den planerade åtgärden. De sakkunnigas förslag kom visserligen icke till genomförande, men under senare tid ha från det allmännas sida vidtagits åtgärder, som i huvudsak torde kunna medföra åsyftad verkan. Under det senast avslutade kriget visade det sig nämligen nödvändigt för åstadkommande av ett möjligast effektivt utnyttjande av den mänskliga arbetskraften — icke minst inom skogsindustrierna och skogsbruket — att åstadkomma en regelbunden kontakt mellan industriens förträdare och arbetsmarknadsorganen. Efter förhandlingar i början av år 1944 mellan å ena sidan industriens omställningskommitté (numera industriens produk-

67 iioijsrtid) och å andni sidan representanter för socialstyrelsen och arbetsmarknadskommissionen utformades ett varselsystem, varigenom uppgifter om väntade förändringar i sysselsättningen inom näringslivet snabbt skulle kunna meddelas. Ifrågavarande varselsystem grundas numera på uppgifter, som arbetsgivarna varje månad lämna till länsarbetsnämnderna. I dessa uppgifter ingå bland annat redogörelse för eventuella avskedande eller pennittering av arbetare i mera betydande omfattning. Genom samverkan mellan arbetsmarknadsorganen och företagsorganisationerna kunna därefter åstadkommas de åtgärder, som befinnas nödvändiga för att skaffa ny sysselsättning för de ledigblivande arbetarna. Det här berörda varselsyslemet har hittills prövats endast under förhållanden, då arbetstillgången i allmänhet taget varit mycket god. Särskilt goda och nästan obegränsade möjligheter ha under kriget förelegat att inom skogsbruket bereda sysselsättning för ledigblivna arbetare. Större svårigheter kunna väntas uppstå att bereda sysselsättning i ett tidsläge, då behovet av arbetskraft inom skogsbruket vore mera begränsat. Huruvida del här berörda varselsystemet kan väntas fungera på ett tillfredsställande sätt vid möjliga driftsinstållelser inom sågverksindustrien, anser norrlandskommittén icke möjligt att närmare bedöma, eftersom detta blir beroende av omställningsprocessens förlopp och omfattning — förhållanden, som i väsentlig grad kunna påverkas av kommande åtgärder från företagens eller det allmännas sida. Vid definitivt nedläggande av ett större, mera isolerat beläget sågverk, torde särskilda åtgärder i allmänhet bliva erforderliga. Kommittén har funnit denna fråga vara av så stor betydelse för näringslivet i Norrland, att den gjorts till föremål för särskild utredning inom kommittén, varför kommittén i annan ordning torde få återkomma därtill. Den tilltagande knapphet på mänsklig arbetskraft, som gjort sig gällande under senare tid på en hel del håll inom sågverksindustrien, har lett till alt företagsledarna börjat ägna frågan om nyanställning och bibehållande av arbetskraft inom företagen en ökad uppmärksamhet. Som ett uttryck för det tilltagande intresse, som inom Sverige ägnats hithörande frågor må nämnas en undersökning, som utförts av en genom ingenjörsvetenskapsakademien tillsatt kommitté. Undersökningsresultaten ha publicerats år 1945 i en skrift med titeln: »Rekryteringsfrågor inom svensk industri.» De synpunkter som framlagts i skriften grunda sig i huvudsak på förhållandena inom de större industriföretagen, men anses likväl kunna i viss mån vara tillämpliga även mom andra företag. I nu förevarande sammanhang synas de synpunkter, som beröra frågan om. arbetskraftens rekrytering och bibehållande inom industrien, närmast vara av intresse. Enligt vad som framgår av nämnda skrift har endast i ett miindre antal fall förekommit särskilda åtgärder från företagsledningens sida. .för alt knyta de anställda fastare till förelaget. För

08 att kunna bedöma, vilka åtgärder, som i detta syfte kunna vara lämpliga, synes det nödvändigt att utröna arbetarnas önskemål angående förhållandena i och kring arbetet. I detta sammanhang ha i skriften återgivits resultaten från en i England utförd undersökning, omfattande 325 arbetare, vilken visat att önskemålen, ordnade efter det antal gånger, de uttalats, varit följande: 1. säker, kontinuerlig anställning; 2. bekväma arbetsförhållanden: 3. behagliga kamrater i arbetet; 4. en god arbetsledare; 5. tillfälle till befordran; 6. högre löner: 7. tillfälle att omsätta sina idéer i praktiken; 8. arbete som tar tankarna i anspråk; 9. kortare arbetstid samt 10. arbete, som icke alls tar tankarna i anspråk. Trots de reservationer, som kunna göras mot de engelska erfarenheternas tillämpande på svenska förhållanden, kunna de framkomna resultaten enligt norrlandskommitténs uppfattning vara till viss ledning som hållpunkter för bedömandet av vilka åtgärder, som kunna vara mest angelägna för att förbättra arbetarnas anställnings- och tjänstgöringsförhållanden. De återgivna erfarenheterna bestyrka även norrlandskommitténs uttalanden om att den ojämna driften och osäkerheten i arbetsförhållandena starkt bidragit till rekryteringssvårigheterna inom sågverksindustrien. I fråga om arbetarnas bostadsförhållanden har kommittén förut framhållit, att sågverksindustrien kommit i ett efterblivet läge. Åtgärder för förbättring av arbetarbostäderna vid sågverken synas därför mycket angelägna. Till sådana åtgärder föreligga vissa möjligheter att erhålla ekonomiskt stöd från det allmännas sida. Enligt en särskild lagstiftning om rätt att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond synes en dylik fond, avsatt för byggnader, kunna tagas i anspråk även för uppförande av bostäder åt anställda, då bostadsbyggandet ombesörjes av arbetsgivaren själv och byggnaden i fråga är att anse såsom tillhörande rörelsen. I proposition nr 86 till 1947 års riksdag har framlagts förslag till ny förordning om investeringsfonder. Enligt förslaget skall investeringsfond för byggnader få tagas i anspråk dels för avskrivning å byggnad, som ny-, till- eller ombyggts under beskattningsåret, med högst ett belopp motsvarande kostnaderna under beskattningsåret för ny-, till- eller ombyggnaden, dels ock för bidrag under samma år till ny-, till- eller ombyggnad av bostad för arbetstagare eller förutvarande arbetstagare utan ledande ställning hos den skattskyldige eller hos honom närstående företag. Att investeringsfond sålunda skall få anlitas även för bidrag till bostadsbyggande innebär en nyhet i förhållande till nuvarande bestämmelser. 1 en särskild punkt i anvisningarna till den föreslagna förordningen angives, att fondmedel skall få tagas i anspråk såväl för bidrag direkt till personalen som för bidrag till förening eller annan sammanslutning eller till

69 närstående företag med huvudsaklig uppgift att uppföra och tillhandahålla höstäder åt personalen. De åtgärder, som vidtagits från det allmännas sida för att framkalla och stödja egnahemsbyggande eller för att bereda hyresbilliga bostäder åt vissa familjer, ha givetvis varit av betydelse för bostadsförsörjningen också i sågverkssamhällena (i bostadssociala utredningens år 1945 avgivna betänkande — SOU 1945: 63 — föreslås den statliga bidragsverksamheten skola ytterligare utbyggas). Vid en del företag har ledningen särskilt intresserat sig för egnahemsbyggandet och på flera sätt sökt uppmuntra därtill: medelst penningunderstöd, fri tomtmark, tillhandahållande av byggnadsvirke till reducerat pris m. m. Den förbättring av arbetarbostäderna vid sågverken, som kommittén här ovan framhållit såsom angelägen ur sociala synpunkter, torde även vara nödvändig för att företagen skola kunna sörja för sin rekrytering. Det ligger alltså i företagens eget intresse att fortsätta och intensifiera sina bemödanden att förbättra bostadsförhållandena, vare sig det gäller tjänstebostäder, egnahem eller flerfamiljshus (bostadsrättsföreningar). Dylika åtgärder från företagens sida underlättas tydligen genom möjligheterna att skattefritt fondera medel för byggnadsändamål.

70 Avdelning III. Forskning och yrkesutbildning inom sågverksindustrien. I de föregående avdelningarna I och II av detta betänkande har kommittén sökt giva en bild av drifts- och sysselsättningsförhållandena inom den norrländska sågverksindustrien, varjämte kommittén framlagt vissa synpunkter på sågverksrörelsens struktur och utvecklingslinjer samt möjligheterna att få till stånd jämnare sysselsättning för den mänskliga arbetskraften. Förhållandena inom sågverksrörelsen ha enligt kommitténs uppfattning tydligt ådagalagt behovet av särskilda åtgärder i syfte att dels stödja forskningen angående sågverksdriftens förutsättningar och arbetsmetodik, dels också åstadkomma en ordnad yrkesutbildning inom denna industrigren. Med hänsyn till att både forskningen och yrkesutbildningen synas vara av grundläggande betydelse för sågverksrörelsens vidare utveckling har kommittén funnit lämpligt att i det följande mera ingående behandla dessa båda frågor.

Nuvarande förhållanden ifråga o m forskning. Betydelsen av en intensifierad forskning rörande sågverkstekniken och trävarornas användning har under senare tid alltmer trätt i förgrunden. Sådan forskningsverksamhet bedrives vid det från och med år 1944 inrättade svenska tråforskningsinstitutet. I viss utsträckning handläggas emellertid hithörande forskningsuppgifter även vid statens skogsforskningsinstitut och i begränsad omfattning vid skogshögskolan. Mellan statens skogsforskningsinstitut (förutvarande statens skogsförsöksanstalt) och svenska träforskningsinstitutet har träffats en överenskommelse i form av en den 13 juni 1945 dagtecknad promemoria, vilken undertecknats av chefen för skogsforskningsinstitutet samt chefen för träforskningsinstitutets trätekniska avdelning. Promemorian är godkänd av styrelserna för respektive institut. I promemorian behandlas samarbetet mellan instituten avseende följande frågor: I) virkets tekniska egenskaper, II) mykologiska frågor, III) entomologiska frågor, IV) resultatens publicering och V) riktlinjer för samarbetet. De under-

sökningar inom det trätekniska området, som ifrågakommit vid statens skogsforskningsinstitut, finnas redovisade i en utgiven berättelse över institutets verksamhet under perioden 1938—-1945 jämte förslag till arbetsprogram för den kommande femårsperioden (Meddelanden från statens skogsforskningsinstitut, band 35, nr 4). Dessa undersökningar ha avsett fyra olika avsnitt, nämligen A) vedens egenskaper som råvara för industrierna samt virkets tekniska egenskaper, såsom hållfasthet, bearbetbarhct, svallning och krympning elc.; B) kvistningens inverkan i kvalitetsförbättrande syfte; C) sågutbytet samt 1)) virkesvården. Den forskningsverksamhet, som hittills bedrivits genom Iräforskningsinstitutet på del sågverkstekniska området, har under den korta tid, institutet varit i verksamhet, till följd av begränsade resurser icke kunnat få någon mera betydande omfattning. Den trätekniska avdelningen vid institutet är inrättad för bedrivande av uteslutande grundläggande forskning, under det alt vid övriga avdelningar finnas såväl laboratorier för grundläggande forskning som s. k. centrallaboratorier, avsedda för tillämpad forskning, som där bedrives genom industriens försorg och på dess bekostnad (avdelningschefen för träkemi såsom grundläggande forskning förestår även motsvarande centrallaboratorium). Institutet torde sålunda icke med den personal, de lokalutrymmen och den utrustning, som för närvarande stå till förfogande för den trätekniska avdelningen, ha möjlighet att i någon mera betydande omfattning utsträcka forskningen till undersökningar, som åsyfta inom den industriella rörelsen mera omedelbart tillämpliga resultat. 1940 års utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande har i sitt betänkande nr 111 (SOU 1942: 12) — vilket betänkande legat till grund för inrättandet av svenska träforskningsinstitutet — uttalat, att inrättandet av centrallaboratorium för trävaruindustrien borde anstå tills närmare erfarenhet vunnits, såväl vid institutet som inom industrien, rörande den föreslagna trätekniska avdelningens verksamhet, eftersom central forskning på nämnda område vore något för vårt land jämförelsevis nytt och oprövat. Den allmänna planläggningen av den trätekniska avdelningen innebure dock enligt utredningens mening möjligheter att bland annat i avdeldelningens stora maskinhall utföra försök av tillämpad karaktär. Forskningsutredningen har emellertid framhållit, att i den mån så befunnes önskvärt nya centrallaboratorier kunde inrättas och då även för sågverksoch fanérindustri. En bland anledningarna till att man vid planeringen ansett sig böra vänta härmed torde ha legat däri, att ett sådant centrallaboratorium skulle bliva synnerligen dyrbart i både anläggning och drift samt att et i mycket stort markområde ansetts erforderligt härför. Under utredningens gång hade också från flera håll uttalats, att den tillämpade forskningen på det trätekniska området bäst borde bedrivas ute i industrien vid moderna och väl utrustade sågverk m. m.

72 Nuvarande förhållanden ifråga om yrkesutbildning. Driftsledare (förvaltare, inspektörer) vid sågverken ha hill ills huvudsakligen rekryterats bland de hos förelagen anställda tjänstemännen, vilka genom praktisk verksamhet inom olika delar av företaget — i skogen, på kontoret och i sågverket — kunnat erhålla en grundlig kännedom om rörelsens olika grenar, varvid samtidigt också en viss merkantil utbildning kunnat inhämtas. Någon mera ingående teknisk utbildning ha ifrågavarande driftsledare sålunda i allmänhet ej erhållit. En del av sågverksförvaltarna ha emellertid skaffat sig merkantil utbildning vid handelsskola, handelsgymnasium eller handelshögskolan. Ett mycket litet antal av dessa driftsledare ha ingenjörsutbildning, och i några fall ha jägmästare eller forslmäslare anställts på dylika befattningar. Åtskilliga smärre sågverk äro dock underställda vederbörande skogsförvaltare, som alltså kan få fylla platsen som driftsledare. Undervisning i sågverksteknik ingår i ämnet skogsteknologi vid skogshögskolan. Undervisningen får anses åsyfta att giva de blivande skogsförvaltarna en så pass ingående kännedom i ämnet, som kan fordras för bedömande av samspelet mellan skogsproduktionen och virkets tekniska utnyttjande. Denna utbildning kan däremot ej anses kvalificera för ledande av sågverksförelag utan att kompletteras med omfattande praktisk verksamhet inom sågverksrörelsen. En betydande brist i denna utbildning är att praktik i sågningsarbete numera icke ingår. Tidigare har förekommit, att eleverna under sommaruppehåll i undervisningen mellan den ettåriga förberedande jägmästarkursen och den efterföljande högskoleutbildningen kunnat skaffa sig en eller annan månads praktik i sågverksarbete. Genom omläggning av undervisningen har nämnda sommaruppehåll numera borttagits med hänsyn till den förlängda militära utbildningen. Vid tekniska högskolan i Stockholm har professorn i mekanisk teknologi tidigare inom den mekaniska fackskolan föreläst sammanlagt ett par timmar om träbearbetning. Inom fackskolan för arkitektur ha också ett par timmars föreläsningar ägnats åt trämateriallära. I detta sammanhang må nämnas, att i en utredning av 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningens ordnande (SOU 1943:34) av de sakkunniga framhållits, att det med hänsyn till den förefintliga bristen på ingenjörsutbildad personal med goda merkantila kunskaper vore värdefullt, om en eller annan person med föregående handelsutbildning sökte sig till de tekniska högskolorna. Sådana sökande borde enligt de sakkunniga styrka sig i matematik, fysik, kemi och teckning äga kunskaper och färdighet motsvarande vad som fordras av studenter eller tekniska studenter. Undervisning av ifrågavarande slag meddelas även vid ett av statens högre tekniska läroverk, nämligen tekniska gymnasiet i Härnösand. Den kurs, som förekommer i detta ämne, har till uppgift att bibringa lärjungarna

?;;

kännedom om de viktigare bearbetningsmetoderna vid träets mekaniska förädling, deras tekniska genomförande och förädlingsprodukter. Ämnet, som i kursplanen benämnts »sågverksteknik och träbearbetning», ingår i undervisningen på gymnasiets maskintekniska linje, men har från början tillmätts en tid av endast två veckotimmar under ett läsår (klass III). Från och med läsåret 1946/1947 har undervisningstiden emellertid utökats till tre veckotimmar, samtidigt som kursplanens beteckning ändrats till »sågverks- och träfiherteknik». Enligt kursplanen omfattar undervisningen följande: Tillverkning

av sågade

trävaror.

Historik. Vedmaterialet. Rundvirkets transport. Sdgverksanläggningen: Anordningar för timrets förvaring, barkningsanordningar, timmeruppfordringen, såghuset, arbetsmaskiner, transportanordningar, sor ler ingsanordn ingår. Brädgårdsanläggningen: Transportbanor, stapelbäddar, anordningar för stapelläggning, justering och utlastning av virke. Torkhus. Hyvlerianläggningen: Arbetsmaskiner, transport- och sorteringsanordningar. Tillverkningsprocessen: Olika sågningssätt, rundvirkets barkning och intumning, postning, försågning, kantning, sortering. Sågavfallets tillgodogörande. Brädgårdsarbetet: virkets stapelläggning för torkning och lagring, artificiell virkestorkning, justering och utlastning. Hyvling. Virkessortiment, kvalitetsklasser. Dessutom berör kursen tillverkning av slipmassa och träfiberplattor. Som biträden till driftsledaren fungera inom sågverksindustrien liksom i andra industrigrenar förmän eller faktorer med olika arbetsuppgifter. Dessa funktionärer ha till uppgift att i detalj leda och fördela arbetsuppgifterna, att övervaka arbetets förlopp och föra erforderlig statistik i den mån detta ej centraliserats till sågverkskontoret. Utbildningen av dessa faktorer har hittills skett inom företagens egen ram, i regel genom upplärande av mera försigkomna och intresserade arbetare. Någon ordnad utbildning för arbetare inom sågverksindustrien har hittills icke förekommit. Arbetsuppgifterna inom ett sågverk ställa mycket olika krav på arbetarnas yrkesskicklighet. På vissa befattningar såsom försågare, förkantare, sågställare, sorterare, klampare, ställverksskötare, traversskötare, maskinister och kranskötare m. fl. erfordras en högt driven yrkesskicklighet, medan flertalet övriga arbetsuppgifter äro av mindre komplicerad natur och delvis att hänföra till mera mekaniska tempoarbeten, vilka icke kräva någon föregående yrkesutbildning. Utbildningen har hittills försiggått inom sågverksföretagens egen ram, varvid de blivande sågverksarbetarna i allmänhet redan som ynglingar i 16 å 17-års åldern erhållit arbete av enklare slag såsom timmerpåstickare, vagn-

lastare, utvagiiare, märkpojkar in. m. Småningom ha dessa arbetsuppgifter utbytts mot mera krävande dylika, och efter hand ha de skickligaste arbetarna placerats som närmaste män till de arbetare, som utföra de mest krävande arbetsuppgifterna, för att efter viss lärotid vid behov kunna inträda på dessa befattningar. En successiv utbildning på detta sätt torde i regel taga flera år i anspråk. Denna ordning för utbildning av sågverksindustriens arbetare har ansetts icke fungera på tillfredsställande sätt. För att främja yrkesutbildningen inom industrierna i allmänhet ha svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i november 1944 gemensamt bildat arbetsmarknadens yrkésrdd, vilket även är avsett alt fungera som en plattform för de fackliga huvudorganisationernas representanter i överstyrelsen för yrkesutbildning. Såsom frukt av samarbetet mellan arbetsgivareföreningen och landsorganisationen ha sedermera inom vissa branscher träffats överenskommelser om tillsättande av lärlingsnämnder, vilka såsom en viktig uppgift bland annat ha att utöva tillsyn över lärlingsutbildningen inom facket. I dessa överenskommelser ingå bland annat bestämmelser, som reglera anställningsförhållandet mellan arbetsgivare och lärling. Även inom sågverksindustrien har i november 1946 bildats en motsvarighet till lärlingsnämnd genom samverkan mellan sågverksförbundet och svenska sågverksindustriarbetareförbundet. Enligt ett mellan svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen den 30 augusti 1946 träffat avtal har bestämts bland annat, att vid företag, där i regel sysselsättas minst tjugofem arbetare, skall inrättas företagsnämnd, såframt arbetsgivaren eller vederbörande lokala organisation på arbetarsidan det begär. Företagsnämnden är avsedd att vara ett organ för information och samråd. Med avseende på yrkesutbildningen skall det åligga företagsnämnden att ägna uppmärksamhet åt att inom företaget sysselsatta lärlingar erhålla god och allsidig utbildning. I detta sammanhang bör nämnas, att viss utbildning i sågning från och med hösten 1946 gemensamt för 7 landsting i mellersta Sverige anordnats vid Värmlands läns landstings centrala verkstadsskola i östanås, Älvsbacka. Utbildningen försiggår vid en särskild yrkesavdelning för cirkelsågare och skall enligt tills vidare gällande undervisningsplan omfatta en tid av 4,5 månader, varav en månad utgör prövotid. Enligt vad som framgår av kursens benämning är utbildningen i huvudsak inriktad på tekniken vid cirkelsågning. För inträde vid denna yrkesavdelning fordras att ha uppnått minst 18 års ålder, att ha ett års skogs- och sågverkspraktik samt att i övrigt uppfylla vad i § 16 i stadgan för centrala verkstadsskolor sägs angående inträdesfordringar. För undervisningen gäller följande timplan:

75 Läroämnen

Veckotimmar

1. Yrkesarbete 30 2. Verktygslära 2 3. Teknologi 3 4. Yrkesräkning 5 5. Praktisk uppsatsskrivning 1 (). Yrkesekonomi 3 7. Yrkeshygien och arbetarskydd samt yrkeslagstiftning . ] 8. Gymnastik och idrott 3 Summa veckotimmar 48

Yrkesutbildningen för sågverksindustrien i Finland. Med hänsyn till Finlands framträdande ställning på de skogliga och skogsindustriella områdena synes det vara av intresse att taga del av de åtgärder, som där vidtagits för yrkesutbildning av hithörande personal. I Finland har den högre skogliga utbildningen ansetts böra specialiseras på ett sätt, som bland annat möjliggör en starkare betoning av utbildningen i skogsteknologi respektive trävaruhandel. Enligt en förordning av år 1944 kan vid agrikulturforstvetenskapliga fakulteten av Helsingfors universitet skogsexamen avläggas på fem olika linjer, nämligen den allmänna linjen, torvmarkslinjen, den tekniska linjen, den ekonomiska linjen och linjen för trävaruhandel. Till den allmänna linjen höra: 1) såsom grundläggande ämnen kemi, botanik och nationalekonomi samt meteorologi, då i examen ingår vitsordet cum laude approbalur i skogsskötsel, och matematik, då i examen ingår vitsordet cum laude approbatur i skogsuppskattning, 2) biämnen enligt en av kansler fastställd plan, 3) såsom huvudämnen skogsskötsel, skogsuppskattning, skogsteknologi, skogsekonomins nationalekonomiska riktning, skogsekonomins företagsekonomiska riktning och skoglig torvmarkslära. I skogsskötsel eller i skogsuppskattning bör erhållas minst vitsordet cum laude approbatur. Till torvmarkslinjen höra: 1) såsom grundläggande ämnen fysik, meteorologi, kemi, botanik och matematik, 2) biämnen enligt en av kansler fastställd plan, 3) såsom huvudämnen skoglig torvmarkslära, skogsskötsel, skogsuppskattning, skogsteknologi och skogsekonomins nationalekonomiska riktning. 1 skoglig torvmarkslära bör erhållas minst vitsordet cum laude approbatur Till den tekniska linjen höra: 1) såsom grundläggande ämnen fysik, kemi och botanik. 2) biämnen enligt en av kansler fastställd plan, 3) såsom huvudämnen skogsteknologi, skogsskötsel, skogsuppskattning,

76 skogsekonomins nationalekonomiska riktning och skogsekonomins företagsekonomiska riktning. I skogsteknologi bör erhållas minst vitsordet cum laude approbatur. Till den ekonomiska linjen höra: , 1) såsom grundläggande ämnen kemi, botanik och nationalekonomi, 2) biämnen enligt en av kansler fastställd plan, ,u . 3 såsom huvudämnen skogsekonomins nationalekonomiska riktning, skogsekonomins företagsekonomiska riktning, skogsskötsel, skogsuppskattning och skogsleknologi. . , I någondera riktningen inom skogsekonomin bor erhållas minst vitsordet cum laude approbatur. Till linjen för tråvaruhandel höra: • , • 1) såsom grundläggande ämnen nationalekonomi, affarsekonomi, kem. och botanik, 2) biämnen enligt en av kansler fastställd plan, 3 såsom huvudämnen skogsekonomins riktning för marknadslara skogsekonomins företagsekonomiska riktning, skogsekonomins nationalekonomiska riktning, skogsteknologi, skogsuppskattning och skogsskötsel. i skogsekonomins riktning för marknadslära bör erhållas minst vitsordet cum laude approbatur. Möjlighet finnes för den som avlagt skogsexamen inom en viss linje att komplettera sina studier i enlighet med fordringarna å någon annan linje och att däröver erhålla intyg. För detta ändamål får den studerande tillgodoräkna sig vad han avlagt för den tidigare examen; motsvarande rätt tillkommer den som avlagt någon annan examen inom fakulteten. Skogsexamen kräver i regel omkring fyra års studier. Den som avlagt sådan examen å den allmänna linjen, torvmarkslinjen, den tekniska linjen eller den ekonomiska linjen erhåller kompelens som forstmästare. I Finland har sedan åtskilliga år funnits en särskild skola för utbildande av förmän inom sågverksindustrien, den s. k. sågindustriskolan i Viborg, numera i Kotka. Denna inrättades år 1921 och har haft en lärotid av omkring ett år (se dock nedan). Sågindustriskolan står under forststyrelsens överinseende. Skolan ledes av en direktion med fem ledamöter, av vilka finska sågindustriskolans garantiförenings styrelse utser två, samt forststyrelsen, handels- och industriministeriet och de stadsfullmäktige som understödja skolan en ledamot var for tva år i sänder. Skolans finansiering omhänderhas av finska sågindustriskolans garantiförening. Medelsförsörjningen har grundat sig på bidrag av staten, av Viborgs och Kotka städer samt av industrien. Sågindustriskolan har verkat på folkskolans bas. Såsom inträdesvillkor gäller, att sökande skall ha genomgått högre folkskolekurs och dessutom forvärvat två års godkännbar praktik inom yrkesområdet. Avkortning av praktiktiden till ett år medgives för den som genomgått fem klasser i läroverk, handels- eller skogsskola. Vid inträdet skall 19 års ålder ha uppnåtts.

77 Under skolans hittillsvarande verksamhet ha betydande ändringar gjorts i dess undervisningsprogram, i fråga om såväl lärotiden samt läroämnenas antal och omfattning som antalet undervisningsavdelningar. Skolan började med två avdelningar, en skogs- och flottningsmannaavdelning och en sågförmansavdelning. Ar 1932 grundades en tredje avdelning för fanérindustriförmän. Under några år anställdes även försök med en snickeriförmansavdelning. Den ettåriga skoltiden har i betraktande av elevernas bildningsnivå vid inträdet i skolan och den omfattande lärokurs, de ha att genomgå där, visat sig alltför kort. särskilt med hänsyn till att det gäller en mera krävande förmansutbildning. På denna grund ändrades skolans program från början av år 1938 sålunda att som fortsättning på den egentliga förmanskursen infördes en teknikerutbildning på skogs- och flottningsavdelningen och sågavdelningen, omfattande vårterminen. Dessa avdelningar benämnas teknikeravdelningar, och sågteknikeravdelningens elever genomgå sin kurs i dess helhet i skolan, medan skogsteknikerskolans elever genomgå den dels i skogarna på avverknings- samt skogsodlings- och planteringsplatserna, dels i form av en teoretisk kurs i skolan. Också som fortsättning på undervisningen inom fanérförmansavdelningen finnes en teknikerkurs. som omfattar ett år och genomgås i av skolan godkända fanérfabriker och under ledning av vederbörande ingenjörer. Vid avdelningen för sågarbetsförmän var undervisningsprogrammet (hösllerminen 1940) följande.

Aritmetik Algebra Ångmaskinslära Elektriciletslära Maskinelement Kartritning Maskinritning Byggnadsritning Skogstaxalion Läran om skogens användning Sågmaskinslära Sågbladslära Sågteknik Postering Försäljning och skeppning av trävaror Planering och ritning av sågverk Brandskydd Arbetsbokföring Skyddslagstiftning för arbetare Arbetsledning och organisation Finska språket (Engelska språket)

Veckotimmar 2 2 2 2 1 2 2 2 2 2 2 2 3 2 2 4 1 1 1 1 2 (2) Summa 40 (2)

78 Antalet elever vid sågavdehiingen hur under åren 1935—1939 vari! i genomsnitt omkring 40. Undervisningen vid sågteknikeravdelningen har under de senaste åren omfattat omkring 40 veckotimmar och inbegripit följande ämnen (vårterminen 1939). Veckotimmar Snabbräkning Maskinelement 2 Ångmaskinlära Läran om förbränningsmotorer 2 Elektricitetslära Läran om sågkonstruktioner och sågverksplanering m. m., byggnadsritning, maskinritning, kartritning 10 Sågteknik 3 Postering baserad på försäljning 3 Artificiell torkning 2 Försäljning och skeppning av trävaror .'5 Sågbladslära 1 Tillverkning av lådbräder 2 Hyvlerimaskiner 2 Samhällslära 1 Arbetsledning 1 Arbetarskydd 1 Finska språket 2 (Engelska) (2) Summa 41 (2) Dessutom förekomma efter behov övningar med ångmaskiner och elektriska motorer, sågbladspostering, kännedom om lådbräder. Efter freden i Moskva den 13 mars 1940 flyttades sågindustriskolan till Kotka, där undervisningen har fortsatt under provisoriska förhållanden. Elevantalet har fortfarande varit ungefär detsamma som under den tid, då skolan låg i Viborg. Genom skolans initiativ ha under årens lopp hållits åtskilliga specialkurser vid densamma för fortsatt utbildning av fackmän i träförädlingsindustriens tjänst, såsom t. ex. i klyvsågning samt sågbladsskötsel.

Framkomna önskemål ifråga o m forskningen. Med anledning av en överläggning mellan representanter för träforskningsinstitutet och norrlandskommittén, varvid från kommitténs sida framförts frågan huruvida institutet kunde ha intresse av all förlägga undersökningar angående sågverksdriften till ett sågverk, som eventuellt kunde komma att

79 disponeras för yrkesutbildningsändamål, har träforskningsinstitutet i en till kommittén den 26 oktober 1946 ingiven promemoria anfört i huvudsak, att om man nu planerar anskaffande av ett sågverk eller del därav för bland annat undervisningsändamål och för praktikanter, så är det möjligt alt del även kan tjäna forskningen, och i den mån så kan ske har givetvis träforskningsinstitutet intresse därav under förutsättning att fullt modern utrustning kan påräknas och erforderliga medel kunna anskaffas, att den vid överläggningen berörda sågverksavdelningen måhända närmast skulle kunna betraktas som något slags motsvarighet till viss del av etl centrallaboratorium, samt att frågan om organiserande av tillämpad forskning inom det trätekniska området torde komma att relativt snart behandlas av styrelsen för träforskningsinstitutet.

Framkomna önskemål ifråga o m yrkesutbildningen. Enligt av 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen framlagt förslag (SOU 1943: 34 och 36) skulle från och med budgetåret 1947/1948 vid tekniska högskolan inrättas en speciallärarebefattning för undervisning i träets mekaniska teknologi. Ämnet skulle enligt förslaget omfatta föreläsningar under två veckotimmar och övningar under två veckotimmar, allt under loppet av en hösttermin. Inrättandet av nyssnämnda speciallärarebefattning är beroende dels av förslag från högskolans styrelse, dels också av Kungl. Maj:ts godkännande. Någon framställning om anslag till inrättande av befattningen har ännu ej ingivits. Chefen för trä forskningsinstitutets trätekniska avdelning liar i en till kommittén ingiven promemoria anfört, att de enligt högskoleutredningens förslag lör kursen i träets mekaniska teknologi anslagna tiderna för föreläsningar och övningar vore alldeles för korta, och att undervisningen borde utsträckas att omfatta motsvarande tider under minst ett helt läsår. Under hänvisning till att, enligt avtal mellan Kungl. Maj:t och stiftelsen Svensk Träforskning, möjlighet öppnats att för studerande vid tekniska högskolan anordna övningar och laboralioner vid träforskningsinstitutet, har i promemorian också framhållits, alt utrymmena för laborationer inom berörda ämne, vilka måste förutsättas äga rum vid trätekniska avdelningen, vore otillräckliga. Vidare har personalen ansetts behöva utökas med en assistent och ett laboratoriebiträde. I promemorian har även framförts den tanken, att undervisningen vid skogshögskolan borde omfatta en särskild kurs i mekanisk träbearbetning samt att för ändamålet borde inrättas en speciallärarebefattning vid sidan av professuren i skogsteknologi. Ett mindre antal laborationer skulle även kunna

80 tänkas ske i samarbete med träforskningsinstitutet eller eventuell utökning av dettas utrymmen och personal. Svenska sägverksindustriarbetareförbundet har i en av förbundets sekreterare i maj 1946 upprättad, till norrlandskommittén överlämnad promemoria framfört vissa synpunkter på frågan om yrkesutbildningen av sågverksarbetare. Enligt vad som anförts i denna promemoria, anses det i hög grad nödvändigt, att särskilda åtgärder vidtagas i nu förevarande sylte. Utbildningen anses böra bliva såväl teoretisk som praktisk. Beträffande formen för utbildningen anses centralisation till en särskild yrkesskola mest ändamålsenlig, och för ändamålet borde alliså disponeras ett särskilt sågverk. Detta anses böra vara utrustat med två ramar, hyvleri och i övrigt de förädlingsmaskiner, som förekomma i den högre rationaliserade sågverksdriflen. Anläggningen borde kompletteras med en skolbyggnad för den teoretiska undervisningen samt eventuellt även lärare- och elevbostäder. Preliminärt kunde emellertid eleverna inackorderas hos närboende familjer. Internatskolsystemet anses dock vara att föredraga.med hänsyn till medföljande fördelar i form av högre effektivitet och bättre sammanhållning kring skolans syfte samt möjligheter till kamratlig samvaro mellan elever och lärare. I fråga om planläggningen av undervisningen vid en sådan central yrkesskola har i promemorian anförts vissa önskemål. En kurs av här ifrågavarande slag anses böra omfatta en tid av minst tre månader och inbegripa såväl teoretisk som praktisk utbildning. Teoretisk undervisning anses böra meddelas under en sammanlagd tid av 25 lärotimmar i vissa grundläggande ämnen, berörande skogen och dess betydelse för näringslivet i Sverige, skogsvården, avverkning med huggning, aptering och körning, virkesmätning, flottning och skiljning samt virkesvård. Genom denna del av undervisningen borde eleverna bibringas insikt i den möda och kostnad, som nedlägges på råvarans framställning och vidare behandling, innan den levereras vid sågen. Upplysning av detta slag anses hos sågverksarbelaren kunna väcka ökad känsla av ansvar i arbetet och förståelse för vikten av att söka ernå största möjliga utbyte av råvaran genom omsorgsfull sågning och kantning samt vidare behandling i den efterföljande arbetsprocessen. Den teoretiska undervisningen borde vidare omfatta sortering och vård av sågat virke, information angående sågblad och klingor samt deras skötsel, säkerhetstjänst och slutligen en koncentrerad framställning angående de svenska arbetsmarknadsorganisationerna med huvudvikten lagd vid sågverksförbundet och svenska sågverksindustriarbetareförbundet samt avtalssystemet inom sågverksindustrien. Den huvudsakliga delen av lärotiden borde ägnas åt praktiska övningar i olika grenar av sågverksarbelet. Den här förut angivna lärotiden av tre månader anses vara den minsta tänkbara för meddelande av grundläggande insikter och färdigheter i de mångskiftande arbetsmoment, som ingå i såg-

HI verksarbetet. Efter genomgången av en dylik kurs kunna eleverna långt ifrån anses färdigutbildade, ulan lorisalt praktiskt arbete under årslång tid erfordras för vinnande av lull yrkesskicklighet. 1 fråga om antalet elever vid skolan har framhållits såsom önskvärt all ett hundratal elever utbildas årligen under el t tiotal år framåt. Som lärare borde enligt promemorian anställas skickliga yrkesmän, som kunna vara fördomsfria i fråga om nya maskiner och arbetsmetoder och dessutom i erforderlig utsträckning kritiska vid bedömandet av möjligheterna alt genom effektiva arbetsmetoder utvinna högsta möjliga utbyte av den tillgängliga råvaran. 1 promemorian har även framhållits den stora betydelse, tillkomsten av den ifrågasatta yrkesskolan borde kunna få lör sågverksindustrien och dess anställda inom landet genom alt alstra ökat förtroende för rörelsens fortbestånd och framgångsrika bedrivande, och utanför landels gränser såsom ett uttryck för den svenska sågverksindustriens strävan alt framställa kvalitetsvaror. Frågan om yrkesutbildning för sågverksarbetare har också under senare liden varit föremål för diskussion inom sågverksförbundet och den detta närslående, ideella föreningen svenska sdgverksmån. Från sågverksförbundet har eller framställning frän kommittén överlämnats en av direktören i förbundet i juni 1946 upprättad promemoria rörande yrkesutbildning av sågverksarbetare. Enligt denna promemoria anses yrkesutbildning — utöver vad som kan meddelas i direkt sammanhang med del praktiska arbetet — vara erforderlig endast lör ett mindre antal yrkesarbetare med specialiserade arbetsuppgifter, såsom sågare, kanta re, slipare, sorterare, hyvlare och klyvare. Dessa yrkesarbetare motsvarade till antalet 10 ä 1 2 % av totala antalet sågverksarbetare eller omkring 1 500 å 1 800 stycken. Enligt promemorian ansåges yrkesutbildning för nämnda yrkesarbetare böra ordnas genom växelverkan mellan praktiskt yrkesarbete i sågverket och teoretisk undervisning pä frilid. Den teoretiska undervisningen förutsattes böra meddelas i någon kommunal yrkesskola i form av kvällskurser några dagar i veckan. Även korrespondensundervisning ansåges böra anlitas som led i berörda yrkesutbildning — särskilt i fråga om äldre arbetare.

Forskningens ordnande. Enligt vad som framhållits i det föregående har en strävan gjort sig gällande inom den norrländska sågverksindustrien att åstadkomma teknisk rationalisering inom driften. I stor omfattning kvarstå emellertid företagen i fråga om rationaliseringen av viktiga delar av arbetstekniken på ett jämförelsevis outvecklat stadium. En av orsakerna till denna eftersläpning i för-

H'2 hållande till utvecklingen inom många andra industrigrenar torde tå anses vara, att forskning på sågverksdriftens område i vårt land förekommit i ganska ringa omfattning. Enligt kommitténs mening är det angeläget, att åtgärder vidtagas för en utökad forskning på detta område. Ehuru inom svenska träforskningsinslitutet hittills endast i ringa utsträckning bedrivits tillämpad forskning inom det trätekniska området, bör del enligt norrlandskommitténs mening närmast ankomma på detta institut alt — i samverkan med skogsforskningsinstitutet som handhar en del närliggande forskningsuppgifter — utgöra det samordnande och ledande organ på träforskningens område, som vårt land har ett naturligt behov av. Träforskningsinstitutet synes, även om icke all forskning kan utföras av institutet självt, böra följa vad som sker på området och taga initiativ till att önskvärda forskningsarbeten och försök komma till stånd. Institutet bör ha sådan sammansättning, att det kan fylla denna funktion. Vad särskilt angår behovet av forskning på det sågverkstekniska området, synas de uppgifter, som härvid närmast komma i fråga, vara följande: a) Sågverkens och brädgårdarnas ändamålsenliga utrustning med maskiner, transportanordningar m. m. b) Sågutbytet. c) Virkesvård. d) Virkets och trävarornas tekniska kvalitet (t. ex. hållfasthet). e) Ändamålsenliga regler för trävarornas sortering. Anordningar för tillämpad forskning inom sågverkstekniken liksom den mekaniska träbearbetningen i övrigt torde böra träffas i anslutning till träforskningsinstitutet, i analogi med vad som skett genom inrättande av centrallaboratoriet för kemisk träbearbetning. I detta sammanhang bör enligt kommitténs uppfattning uppmärksammas, att behov synes föreligga av ett forum för opartisk bedömning av frågor, som uppkomma i samband med anläggning eller ombyggnad av sågverk eller annan modernisering av sågverk eller dess utrustning. Det kan ifrågasättas, att ett sådant forum skulle anordnas med anknytning till den trätekniska avdelningen. De arbetsuppgifter, som skulle följa därmed, synas likväl knappast på ett ändamålsenligt sätt kunna anknytas till den trätekniska avdelningens ordinarie arbetsprogram. Emellertid torde med hänsyn till sågverksdriftens natur vissa försök i halvindustriell skala icke lämpligen kunna anordnas laboratoriemässigt. I sådana fall torde det kunna vara till fördel, om forskningen kunde anknytas till det sågverk, som enligt vad nedan föreslås kan komma att utnyttjas för meddelande av praktisk yrkesundervisning åt blivande driftsledare, förmän och arbetare inom sågverksindustrien,

83 Kommittén har ansett sig icke ha anledning att närmare ingå på frågan om lämpliga sättet för ordnande av tillämpad forskning på det sågverkstekniska området, då kommittén utgår från att denna fråga kommer att inom den närmaste framtiden hehandlas av träforskningsinstitntets styrelse. Det träkemiska centrallaboratoriet har tillkommit genom sammanslutning av förelag inom cellulosaindustrien, och verksamheten vid lahoratoriet finansieras helt av intressenterna. Ett eventuellt centrallaboratorium för mekanisk träbearbetning torde emellertid höra erhålla en annan utformning med avseende på finansieringen med hänsyn hland annat till att sågverksindustrien har en helt annan struktur än cellulosaindustrien: den förra hestår nämligen, vad Norrland angår, av ett 50-tal större och medelstora företag samt mer än 100 smärre företag, om endast ramsågarna medräknas, medan den senare industribranschen omfattar blott ett fyrtiotal fabriker, av vilka de flesta äro att hänföra till stora och medelstora förelag. Del möter helt naturligt hetydande svårigheter alt inom en industribransch med så heterogen struktur som sågverksindustriens åstadkomma en ekonomisk sammanslutning med proportionell delaktighet för finansiering av ett centrallaboratorium. Av denna anledning synes nödvändigt förutsätta, att staten skulle till hetydande del bidraga till täckande av omkostnaderna för verksamheten vid ett eventuellt centrallaboratorium för mekanisk träbearbetning. Enligt de föreskrifter, som utfärdats rörande användningen av under budgetåret 1945/46 influtna prisutjämningsavgifter på trävaror, ha av dessa medel 11 milj. kronor avsatts till en fond för forskningsändamål. Denna fond förvaltas av en särskild styrelse och disponeras enligt riktlinjer, som fastställas av Kungl. Maj:t. Norrlandskommittén förutsätter, att medel från ifrågavarande fond skola kunna anslås till sådan utökning av forskningsverksamheten inom det trätekniska området, som kommittén här förut förordat.

B e h o v av åtgärder for yrkesutbildning. Den redogörelse som i det föregående länmats för den tekniska rationaliseringen inom sågverksindustrien har ådagalagt, alt de möjligheter, som teknikens utveckling i detta hänseende erbjudit, endast ofullständigt utnyttjats. Utvecklingen i nämnda avseende har utan tvivel försvårats eller försenats genom avsaknaden av ordnad teknisk yrkesutbildning för de skilda befattningshavarna inom rörelsen. För att möjliggöra en sådan omgestaltning inom sågverksindustrien, alt jämnare driftsförhållanden kunna ernås, vilket hör utgöra etl gemensamt intresse för företagen och den sysselsatta mänskliga arbetskraften, synes det nödvändigt all sörja för — utom en utvidgad och intensifierad forskning, vilken här förut behandlats — en ordnad uthild-

84 ning för de på olika befattningar inom rörelsen engagerade personerna. Ett allmänt förekommande förhållande har varit, att driftsledarna (förvaltare och inspektörer) till följd av sin övervägande tjänstgöring inom den praktiska delen av yrkesområdet visserligen visat en synnerligen god förmåga att leda företagen under de givna tekniska betingelserna men däremot i många fall icke haft förutsättningar att i önskvärd utsträckning föra den tekniska utvecklingen vidare inom förelagen. Utom för driftsledare erfordras särskild utbildning även för förmän och arbetare. Vad angår behovet av förmän inom sågverksindustrien torde detta vara jämförelsevis större än inom andra industrigrenar. Detta sammanhänger delvis med rörelsens natur och det utvecklingsskede, vari den för närvarande befinner sig. Tillkomsten av arbetsgrenar med högre förädling medför bland annat krav på tillgångtill specialutbildade förmän, vilka skola närmast leda de komplicerade arbetena. Genom hittillsvarande förfaringssätt att låta de dugligaste arbetarna successivt sätta sig in i förmanssysslorna och låta dem avancera till förmän har man givetvis kommit fram till ett mycket förnämligt urval av individer, men trots den obestridliga duglighet dessa förmän eller faktorer kunnat prestera, har dock bristen på en ordnad utbildning med inriktning på även andra förhållanden än dem, som äro rådande inom det egna företaget, efter allt att döma bidragit till att bevara en traditionell utformning av verksamheten, där alltför ringa spelrum funnits för nya idéer och en konstruktiv planläggning av rörelsen. Visserligen torde väl sådana insatser närmast böra komma från driftsledaren, men utan tvivel kunna värdefulla bidrag i detta hänseende många gånger lämnas av de underlydande förmännen och arbetarna. Svårigheterna att tillgodose sågverkens behov av utbildade arbetare särskilt för de mera krävande specialbefattningar, som i jämförelsevis större utsträckning förekomma inom företag med anläggningar för högre förädling av trävarorna, ha blivit alltmer framträdande. Konkurrensen om arbetskraften från industrigrenar, vilka genom en ordnad yrkesutbildning bättre sörjt för rekryteringen av sin arbetskraft, har ytterligare framhävt behovet av särskilda yrkesutbildningsanstalter för sågverksindustrien. Frågan om anordnandet av särskild yrkesutbildning har även under de senast förflutna åren börjat diskuteras i sågverksmannakretsar. Den ovisshet i fråga om sysselsättningsmöjligheterna, som karakteriserat den norrländska sågverksindustrien under 1920- och 1930-talen. har lett till en alltmer försvårad arbetarrekrytering. I den mån arbetarantalet kunnat inskränkas genom införande av en högre grad av mekanisering, har givetvis också behovet av att nyanställa arbetskraft minskats temporärt. På grund av den minskade nyanställningen av yngre personer har emellertid genomsnittsåldern för sågverksarbetarna stegrats avsevärt. Sågverksförbundet har år 1946 verkställt utredning angående åldersfördelningen hos sågverksarbetarna år 1914 respektive 1943 avseende omkring 15 000 respektive 12 000 arbetare,

85 vilken utredning refererats vid årsmöte i mars 1946 med Föreningen sågverksmän. Enligt denna utredning har medianåldern — d. v. s. den ålder, kring vilken de individuella åldrarna fördela sig så, att det finnes lika många arbetare med lägre ålder som med högre ålder i det behandlade materialet — mellan nämnda år stegrats från 32,7 år till 37,7 år, alltså med fem år. Sistnämnda medianålder överstiger betydligt motsvarande ålder för övriga industriarbetare, vilken enligt berörda utredning utgjort 34 år men under perioden 1940—1960 beräknats stiga till 38 å 40 år eller något högre, än vad som gällt år 1943 för sågverksarbetarna. Eftersom en motsvarande ytterligare höjning av medianåldern för sågverksarbetarna kan förutses, måste förutsättas en markerad ändring i rekryteringsförhållandena, om ej en mycket ogynnsam förskjutning mot de äldre åldersgrupperna skall göra sig gällande inom sågverksarbelarkåren. Yrkesutbildningen av driftsledare inom trävaruindustrien synes närmast böra anknyta till en teknisk utbildning, motsvarande ingenjörsutbildning på den maskintekniska linjen. Sådan utbildning meddelas vid tekniska högskolan i Stockholm, vid Chalmers tekniska högskola samt slutligen vid de tekniska gymnasierna. Den maskintekniska ingenjörsutbildningen skulle emellertid för att kunna tjäna här ifrågavarande syfte behöva erhålla en speciell inriktning, så att större del av utbildningstiden än nu ägnades åt studium av träförädlingen och de därvid förekommande maskinella hjälpmedlen. Dessutom måste i utbildningen ingå en grundlig kurs i träets teknologi, och önskvärt vore vidare att en viss kännedom kunde bibringas om sambandet mellan virkets tekniska egenskaper och de olika betingelser, som kunna råda under trädens uppväxt. Dessa senare önskemål torde i viss utsträckning kunna tillgodoses vid genomförande av ovannämnda, av 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen framförda förslag om inrättande vid tekniska högskolan av en speeiallärarebefaltning i träets mekaniska teknologi. Delta förslag bör enligt kommitténs mening vinna beaktande. Ifrågavarande undervisning torde, i anslutning till vad anförts av föreståndaren för träforskningsinstitutets trätekniska avdelning, böra erhålla en omfattning, motsvarande ett helt läsår. Kommittén vill i detta sammanhang erinra om alt en särskild ulbildningsväg finnes med studier vid tekniska högskolan (eller Chalmers tekniska högskola) efter avlagd teknisk studentexamen. Studerande, som avlagt sådan examen, borde också — utan att genomgå fullständig civilingenjörsutbildning — kunna vinna inträde vid nu berörda specialkurs i träels mekaniska teknologi. Frågan om inrättande av en speciallärarebefattning i träförädlingsteknik vid skogshögskolan torde kunna bli föremål för övervägande i samband med en av styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstittit den

86 6 mars 1946 till Kungl. Maj:t ingiven framställning, vari föreslås vissa ändringar i bestämmelserna angående ämnesområdet för professuren i skogsteknologi vid skogshögskolan. Förevarande fråga kan även komma alt beröras av den utredning, som nyligen igångsatts med avseende å den framtida utvecklingen och omfattningen av högskolorna på jordbrukets och skogsbrukets områden. Förefintligheten, enligt vad här förut anförts, av en långt differentierad undervisning för skogsexamen i Finland, vilken examen medför kompetens motsvarande civiljägmästarexamen vid skogshögskolan, kan giva anledning till eftertanke, om del ej kunde vara till fördel all en viss differentiering av undervisningen infördes även vid skogshögskolan, varigenom liksom i Finland skulle kunna möjliggöras, att elever som så önskade kunde specialisera sina studier inom viss del av ämnesområdet, t. ex. skogsteknologi eller trävaruhandel. Alla elever bedriva nu studier av enahanda innehåll, vare sig de efter avlagd examen skola ägna sig åt vetenskaplig verksamhet, skogförvaltning, sågverksdrift eller trävaruhandel. En följd härav har blivit, att förvaltningstjänsten, som erbjuder de lättast tillgängliga befattningarna med något så när tillfredsställande begynnelselön, dragit till sig de allra flesta utbildade jägmästarna. De ändringar i fråga om ämnesområdet för professuren i skogsteknologi, som enligt vad här förut nämnts föreslagits av skoghögskolans styrelse, syfta synbarligen till en utökad undervisning i vissa delar av skogsteknologien, och det är antagligt, att detta framdeles skulle kunna leda till en genomförd uppdelning av undervisningen på skilda linjer. Anledningen till att en sådan uppdelning ej kommit till stånd torde få sökas i att man här i Sverige ansett det vara till fördel, att en skogsförvaltare behärskar alla de slag av skogliga arbeten, som förekomma inom en större skogsförvaltning. Däri ligger givetvis även en stor styrka, men den alltmer utvecklade tekniken inom olika grenar av skogsteknologien och utnyttjandet av mera komplicerade maskiner ha under den senare tiden framkallat behov av en viss specialisering av driftsledare, förmän och arbetare i skogsbruket. Liknande skäl kunna anföras fölen specialisering inom andra delar av skogsteknologien, t. ex. träbearbetning och trävaruhandel. Som här förut nämnts förekommer undervisning i sågverksteknik bloll vid ett av statens tekniska läroverk, nämligen tekniska gymnasiet i Härnösand, och därstädes endast med en starkt begränsad undervisningstid. Frågan om inrättande av en mera fullständig undervisningslinje för ifrågavarande ämne vid något av de tekniska gymnasierna i Norrland är beroende av den anslutning av studerande, som en dylik linje kan beräknas få. Ett elevantal av minst 15 för år anses vara ur utbildningssynpunkt nödvändigt. Det möter svårighet att med någon större säkerhet förutberäkna utbildningsbehovet. Även om man statistiskt skulle finna stöd för ett utbildningsbehov av 15 å

87 20 studerande per år, är det icke givet, att en motsvarande tillströmning till utbildningslinjen skulle komma till stånd, om nämligen förutsättningarna för att de färdigutbildade ingenjörerna skola kunna erhålla platser med tillfredsställande löneförmåner icke skulle anses tryggade. Konkurrensen med andra, mindre specialiserade utbildningslinjer, som dessutom äro inriktade på industrigrenar med expansiva tendenser, kan också bidra till att begränsa anslutningen till en sågverksteknisk utbildningslinje. De löneförmåner, som torde kunna erbjudas inom sågverksindustrien, borde emellertid kunna hållas i nivå med vad som kan påräknas inom andra industrigrenar, och de som erhålla anställning som sågverksförvaltare eller driftsingenjör vid större sågverk kunna med säkerhet påräkna betydligt förmånligare anställningsvillkor än de genomsnittliga. En svårighet ligger emellertid även däri, att en sågverksteknisk ingenjörsexamen icke lär kunna kvalificera för omedelbar anställning som driftsledare, utan en kanske flerårig praktisk vidareutbildning inom olika delar av trävarurörelsen efter ingenjörsexamen kan ifrågasättas som ytterligare kompetensvillkor. I viss mån kan behovet av en sådan praktisk vidareutbildning minskas, om såsom villkor för inträde vid gymnasiet stipuleras en tillräckligt lång och på lämpligt sätt sammansatt praktik inom yrkesområdet. Såsom här förut berörts, kan även en annan utbildningsväg tänkas, ledande (iver teknisk studentexamen till en specialkurs i mekanisk träbearbetning vid tekniska högskolan. Utbildningen vid det tekniska gymnasiet borde i så fall helst ske på den maskintekniska linjen. Denna utbildningsform skulle närmast kunna tillfredsställa de medelstora sågverksföretagens behov av fackutbildade driftsledare, och utbildningskostnaderna kunna beräknas komma att stå i rimlig proportion till de löner, som dessa företag kunna erbjuda. Den mot sågverksindustrien orienterade teoretiska specialutbildning, som på här förut berörda sätt skulle kunna förvärvas av civilingenjörer och av personer med teknisk studentexamen kan som nämnts knappast vara tillräcklig för alt bibringa kompetens som driftsledare vid sågverk. Det har visserligen i sådana undantagsfall, då ingenjörer anställts som sågverksförvaltare, visat sig, att personer med denna utbildning och för övrigt lämpliga förutsättningar för uppgiften efter en tämligen kort tid — kanske endast några månader — vunnit en sådan insikt i sågverksteknikens viktigare element, att bristen på en mera specialinriktad och praktiskt betonad utbildning varit överkomlig. Emellertid synes det klart, att möjligheterna för ingenjörer att vinna anställning inom sågverksindustrien skulle bli mycket större, om ingenjörsutbildningen kunde påbyggas ined en praktiskt betonad specialkurs i sågverksteknik. En sådan specialkurs borde också kunna tjäna till vidareutbildning av förvaltningspersonal, som redan vunnit anställning inom sågverksindustrien. Även för de från skogshögskolan utexaminerade civil jäg-

88 mästarna skulle det vara av betydelse att medelst genomgående av en dylik specialkurs erhålla viss praktik på sågverksområdet samt de särskilda teoretiska insikter, som kunna erfordras för att sätta de blivande skogsförvaltarna i stånd att bedöma sågverksindustriens krav på såglimret som råvara och det samspel, som måste äga rum mellan de inom skogsskötseln möjliga åtgärdernas inverkan på den producerade virkesavkastningen å ena sidan och det industriella utnyttjandet av skogsprodukterna å andra sidan. I fråga om det lämpliga organiserandet av utbildningen vid den nu ifrågasatta förvaltare- eller driftsledarekursen kunna olika alternativ tänkas. Sålunda kan övervägas möjligheterna alt anknyta kursen till utbildningsverksamheten vid tekniska högskolan, skogshögskolan eller ett tekniskt gymnasium. Såsom ett oeftergivligt villkor för undervisningen måste emellertid uppställas, att ett tämligen stort och modernt sågverk kan disponeras för undervisningsändamål på den ort, dit kursen blir förlagd. Tanken att en specialkurs för driftsledare vid sågverken skulle direkt anknytas till tekniska högskolan eller skogshögskolan synes icke kunna realiseras på grund av omöjligheten att i sådant fall erhålla tillgång till något sågverk för anordnande av den praktiska delen av undervisningen. Av liknande skäl synes icke heller en anknytning av driftsledareknrsen till tekniska gymnasiet i Härnösand böra ifrågakomma. Det synes klart, att det icke är möjligt alt enbart för utbildning av driftsledare helt ta i anspråk en så pass stor industrianläggning som ett sågverk. Om det däremot visar sig möjligt att utnyttja sågverket även för utbildning av förmän och arbetare, kan utbildningsverksamheten erhålla en större omfattning och ett effektivare utnyttjande av anläggningen komma till stånd. Kommittén återkommer härtill i det följande. Omfattningen av sågverksindustriens behov av driftsledare med särskild utbildning är svårt alt fastställa. Antalet förelag kan ge en viss ledning, men de enskilda företagens benägenhet att anställa driftsledare med mera dyrbar utbildning och medföljande förhöjda anspråk på lönevillkor är givetvis mycket växlande. Vid de större verken finnas också anställda biträdande driftsledare (inspektörer, driftsinspektörer o. d.), vilka böra ha ungefär samma kvalifikationer. Med hänsyn till antalet sågverksföretag torde man kunna beräkna, att rekryteringsbehovet under den närmast kommande tioårsperioden skall komma att motsvara ett antal av i genomsnitt K) årligen. Utom de nu berörda driftsledarna vid sågverken bör man räkna med att åtskilliga av de från skogshögskolan utexaminerade civil jägmästarna skola vilja komplettera sin utbildning med genomgång av en kurs för driftsledare vid sågverk. Försiktigt räknat bör antalet sådana kursdeltagare till en början kunna antagas motsvara i medeltal 5 för år, vilket motsvarar endast Vö av skogshögskolans normala årskontingent av utexaminerade.

89 Mod stöd av dessa överväganden skulle man således komina fram till ett antal av 15 deltagare i driftsledarekursen under den närmast kommande tioårsperioden. Härvid är atl märka, att utbildningen endast beräknats täcka rekryteringsbehovet inom Norrland. Det är emellertid ganska klart, att på detta sätt specialutbildade driftsledare även kunna röna efterfrågan vid de inom Svea- och Götaland befintliga sågverksförelagen. Hinder borde väl icke beller i princip möta mot utbildning av driftsledare för de sydligare landsdelarnas bebov vid en norrländsk sågverksskola, i den mån skolans kapacitet kan medge detta. Även om rekryteringsbehovet inom Norrland skulle komma alt minskas, lorde man därför kunna antaga, att kursdeltagarna skulle kunna bibehållas vid minst del beräknade antalet av 15.

I sitt den 25 maj 1945 avgivna belänkande angående yrkesutbildningen i Norrland (SOU 1945: 33) bar norrlandskommittén bland annat behandlat behovet av utbildning för förmän och verkmästare inom industrien. .Kommittén har med avseende på behovet av särskilt skolade förmän framhållit, att i fråga om skogsindustrierna kunde påvisas ett någorlunda säkert behov av en särskild förmansskola inom Norrland samt att upprättandet av en sådan skola lorde bliva en gemensam norrländsk angelägenhet. Man kunde därför knappast vänta, alt något landsting, än mindre någon primärkommun skulle vilja åtaga sig att upprätta en sådan skola. Fastmera syntes problemet vara en facklig angelägenhet, och initiativet torde därför böra tagas av vederbörande organisationer på det industriella området, i likhet med vad som tidigare skett inom järnhanteringen och den mekaniska verkstadsindustrien. Om förmansskolan inrättades i administrativt samband med kommunal yrkesundervisningsanstalt, torde statsunderstöd vara att påräkna i den utsträckning, som lörekomme vid de kommunala yrkesskolorna. Huruvida och i vilken utsträckning det eventuellt kunde ligga i landstingens intresse att genom bidrag till en förmansskolas upprättande och drift befordra en dylik skolas tillkomst, ansäges fä ankomma på de av kommittén föreslagna undervisningsberedningarna i landstingen att bedöma. Upprättandet av en förmansskola för sågverksindustrien synes böra övervägas i samband med frågan om anordnande av yrkesutbildning för sågverksarbetare. Undervisningen synes böra anordnas i anslutning till ett i gång varande, modernt exportsågverk. Huruvida industrien skall kunna bereda plats för lörmansskolans praktiska undervisning vid något lämpligt, kommersiellt drivet sågverk eller eventuellt utväg öppnas alt gemensamt med yrkesskola lör sågverksarbetare för ändamålet utnyttja ett särskilt sågverk kommer atl närmare utvecklas i det följande. Vid etl större sågverk kunna följande förmansbefattningar förekomma: bomförman, sågfaktor (sågställare), hyvelfaktor och brädgårdsfaktor. Ofta

90 finnes dessutom en särskild förste man för sliprummet samt i vissa fall en särskild materialredogörare. Vid de största verken finnas som regel flera brädgårdsfaktorer, varvid dock någon av dem brukar ha huvudansvaret för arbetena inom brädgården. De mindre sågverken ha ett mera begränsat antal förmän, och de minsta, vilka utgöra flertalet, få i allmänhet reda sig med endast en förman eller faktor, vilken sålunda ensam får bära ansvaret för både sågningen och brädgårdsarbetena. Med stöd av denna generella översikt över förmansbefatlningarna kan en ungefärlig beräkning av antalet inom Norrland befintliga sågverksförmän utföras. Om man antar, att inom gruppen större och medelstora sågverk — omkring 50 till antalet — skulle i genomsnitt behövas fyra förmän samt vid gruppen smärre sågverk — omkring 100 till antalet — skulle erfordras i genomsnitt två förmän, erhålles ett totalbehov för sågverksindustrien inom Norrland av 400 förmän. Om vidare förutsattes, alt den genomsnittliga verksamhetstiden är 25 år. skulle erfordras en årlig rekrytering av 16 förmän. Med beaktande av önskemålet att snarast möjligt inom industrien kunna tillgodogöra sig fördelarna av en ordnad förmansutbildning, bör man tydligen under de första fem å tio åren kunna räkna med ett elevantal, som överstiger det beräknade rekryteringsbehovet. Med hänsyn härtill torde ett elevantal av 20 tills vidare vara lämpligt.

I fråga om yrkesutbildning för arbetare vid sågverken får kommittén till en början erinra om att kommittén i sitt den 25 maj 1945 avgivna betänkande angående yrkesutbildningen i Norrland behandlat bland annat frågan om utbildning av arbetare inom industrien i allmänhet. Kommittén har därvid förutsatt, att sådan yrkesutbildning skulle tillkomma genom arbetsmarknadsorganisationernas samverkan, sedan behov av särskilda åtgärder för yrkesutbildning fastställts föreligga inom en viss näringsgren. Med hänsyn till de särskilda svårigheter, som möta inom sågverksindustrien all ordna en regelbunden och tillräckligt kvalificerad yrkesutbildning för arbetare med mera krävande arbetsuppgifter, torde del emellertid bliva nödvändigt att vidtaga särskilda åtgärder i detta syfte. Enligt vad som framgår av förut berörda, av direktören för sågverksförbundet upprättade promemoria, skulle särskild yrkesutbildning erfordras för 1 500 å 1 800 yrkesarbetare inom sågverksindustrien med mera specialiserade arbetsuppgifter, motsvarande 10 å 12 °/o av det totala arbetarantalet. Om den genomsnittliga tjänstgöringstiden för dessa yrkesarbetare beräknas till 30 år, skulle alltså erhållas ett årligt rekryteringsbehov av 50 å 60 arbetare. Det årliga utbildningsbehovet borde i likhet med vad som nämnts i fråga om förmännen få antagas vara åtskilligt större under de första fem å tio åren. Elevantalet torde emellertid av pedagogiska skäl böra begränsas till högst 25. Om två, varandra avlösande kurser anordnas varje år, skulle alltså

91 årligen kunna utbildas 50 arbetare. Delta kommer tydligen ej att täcka det totala utbildningsbehovet, varför man torde få räkna med att den centrala .sågverksskolan bör kompletteras med lokalt anordnad undervisning i en eller annan form.

Huvudgrunder for yrkesutbildningens organiserande. I fråga om de former, som böra väljas för anordnandet av speciell yrkesutbildning för driftsledare, förmän ocb arbetare vid sågverken, kunna flera alternativa lösningar övervägas. För arbetareutbildningen kunde det — i anslutning till vad som förut prövats inom andra industrigrenar — synas ändamålsenligt, att den praktiska delen av utbildningen förlades till industriförelagen, medan den teoretiska utbildningen meddelades i kommunal lärlingsskola genom aftonkurser, som eleverna kunde genomgå jämsides med den praktiska utbildningen. Denna utbildningsform bar tidigare genomförts i de Inbyggda verkstadsskolorna. En på detta sätt ordnad utbildning drager ganska små omkostnader; man behöver i regel ej räkna med uppförandet av särskilda skolbyggnader, utan den teoretiska undervisningen kan bedrivas i någon folkskola. Det skulle emellertid helt säkert möta betydande svårigheter att vid sågverken ordna den praktiska utbildningen på ett effektivt sätt. Sålunda blir det knappast möjligt att med upprätthållande av kravet på en skälig koncentration av utbildningen inpassa densamma i den löpande driften på sådant sätt, att driften icke blir utsatt för störningar. För att undervisningen skall kunna bibringa erforderliga insikter i de praktiska arbetena, måste sågverket kunna utnyttjas för undervisningen tämligen oberoende av ordinarie drift. Det måste nämligen möta stora svårigheter att under samma tak förena en melodisk undervisning och en forcerad kommersiell drift. Det öronbedövande buller, som förorsakas av sågramar, kanttrissor och hyvelmaskiner, gör det omöjligt all göra sig hörd under pågående drill, och dessutom utgör del högt uppdrivna tempot i verksamheten elt starkt hinder för bedrivandet av undervisning. Insläppandet av el I större eller mindre antal elever i elt såghus medför också risker för olycksfall, och driftsstörningar av denna anledning eller av undervisningsskäl kunna icke tolereras i sågverksdriften. Vidare kan det knappast vara ändamålsenligt att belasta den ordinarie befälspersonalen vid sågverken med en sekundär arbetsuppgift, som kan bli ganska krävande. Det kan också ifrågasättas, om driftsledare och förmän vid sågverken i allmänhet kunna anses ha önskvärda pedagogiska kvalifikationer för bedrivande av utbildningsverksamheten, och det kan väl knappast tänkas, att sågverken för detta ändamål skulle kunna anställa särskilda lärarkrafter. Samordnandet av den praktiska utbildningen med den teoretiska undervisningen måste även komma att möta stora svårigheter.

92 Nu anförda omständigheter tala starkt för önskvärdheten av alt, såsom förordats av sågverksindustriarbetareförbundet i ovan återgivna skrivelse, kunna disponera ett särskilt sågverk för undervisningsändamål, varvid utbildningen bör inbegripa såväl praktisk som teoretisk undervisning. En sådan skola skulle i fråga om de organisatoriska anordningarna närmast bliva jämförlig med en central verkstadsskola, gemensam för flera landsting. Såsom ett exempel härpå kan hänvisas till den yrkesavdelning för cirkelsågare, som enligt vad kommittén här förut anfört under år 1946 inrättats i anslutning till Värmlands läns centrala verkstadsskola i Älvsbacka. Med hänsyn till de betydande kapitalvärden som äro bundna i ett ramsågverk måste man emellertid räkna med alt del kommer att möta betydligt större svårigheter alt inrätta en yrkesskola för ramsågning än vad som är fallet i fråga om nyssnämnda yrkesavdelning för cirkelsågare. Avsevärda fördelar synas kunna vinnas genom inrättande av en yrkesskola av ifrågasatt slag. Det kan sålunda ej dragas i tvivelsmål, att denna innebär det enda effektiva sättet att inom ramen för en begränsad lärotid meddela en fullständig, ordnad utbildning för sågverksarbetare. Vad angår utbildningen av driftsledare och förmän måste det vara lämpligt att kunna ordna sammanhängande utbildningskurser i anslutning till ett sågverk, vid vilket möjligheter erbjudas att meddela den praktiska undervisning, som bör ingå i utbildningen för båda dessa kategorier av befattningshavare. Det innebär helt naturligt fördelar att kunna förena alla dessa önskemål genom att förlägga utbildningen på samtliga tre utbildningsplan till ett särskilt sågverk, som kan helt disponeras för ändamålet och organiseras som en sågverksskola. Om undervisningen kan organiseras på nämnda sätt, lösas samtidigt åtskilliga svårigheter, som skulle möta ett ordnande av utbildningen för de tre kategorierna oberoende av varandra, och undervisningen kan med hänsyn till elevantalet och lärarkåren få en så pass bred bas, att disponerandet av ett särskilt sågverk för ändamålet kan te sig proportionerligt. Man vinner vidare, att de olika befattningarna inom sågverket kunna besättas med skolans lärare och elever och att därigenom behovet av för sågverkets drift och skötsel fast anställd personal kan mycket starkt begränsas. De driftsledare och förmän, som genomgått sågverksskola, böra vidare ha goda förutsättningar att organisera och bedriva sådan lokaliserad utbildning av arbetare vid de olika verken, som under alla förhållanden torde komma att bliva nödvändig för att med ett visst mått av yrkesutbildning nå det stora flertalet av arbetarna. Möjligen kunna de blivande företagsnämnderna tänkas medverka härvidlag. Tillkomsten av en central sågverksskola skulle också kunna bidraga till att hos de inom denna industri anställda stärka känslan av ansvar i arbetet och samhörighet med yrket. Slutligen skulle till det för undervisningen disponerade sågverket även kunna förläggas en del av forskningsverksamheten på det sågverkstekniska

93 området, enligl vad kommittén här förut i denna avdelning anfört. Detta skulle bland annat kunna möjliggöra, att resultaten av forskningsverksamheten mera omedelbart kunde bliva tillgängliga för lärare och elever i yrkesskolan, och en fruktbärande samverkan mellan forskning och undervisning kunde på detta sätt komma till stånd. De i forskningsverksamheten sysselsatta experterna kunde också utnyttjas vid undervisningen som speciallärare. Av här förut angivna skäl har kommittén stannat vid den uppfattningen, att en effektiv yrkesutbildning för sågverksindustrien endast kan åstadkommas genom inrättandet av en central sågverksskola. Kommittén har därför närmare undersökt möjligheterna att upprätta en sådan skola och kommer i det följande att framlägga förslag därom. Vad angår frågan om huvudmannaskapet för här avsedd yrkesutbildning och finansieringen av denna kunna olika alternativ ifrågasättas. Huvudalternativen synas närmast vara att ansvaret för utbildningen skulle ankomma på staten, landstingen eller trävaruindustrien. Med hänsyn till den speciella uppläggning av utbildningen, som här ovan förordats av kommittén, och även till att utbildningen kan komma att utnyttjas till förmån för sågverk i flera län, eventuellt också utanför Norrland, har kommittén funnit övervägande skäl tala för att trävaruindustrien för ändamålet bildar en särskild stiftelse och genom denna finansierar utbildningsverksamheten. Härvid bör förutsättas, att även staten lämnar bidrag till denna. Vid ett på norrlandskommitténs initiativ tillkommet sammanträde den 31 januari 1947 mellan representanter för trävaruindustrien ha dessa fattat beslut om bildande av en stiftelse för ifrågavarande ändamål samt även utsett en interimsstyrelse. Med denna utgångspunkt har kommittén funnit sig icke böra för sin del ingå på frågan, om stiftelsen bör bildas av enskilda sågverk eller av någon för sågverksindustrien representativ organisation, exempelvis trävaruexportföreningen eller sågverksförbundet. Ej heller torde det vara behövligt alt här närmare diskutera innehållet i de stadgar, som böra gälla för stiftelsen. Kommittén inskränker sig till all förorda, att stiftelsen får till ändamål att i enlighet med ett av dess styrelse upprättat och av överstyrelsen för yrkesutbildning godkänt reglemente jämte undervisningsprogram bedriva undervisning i ämnen, som höra till sågverksindustrien, att styrelsens majoritet utses av någon representation för sågverksindustrien, vilken även bör utse revisorer samt avgöra fråga om ansvarsfrihet för styrelsen, att i styrelsen även insattes en eller flera representanter för sågverksindustriarbetareförbundet samt att vid eventuell upplösning av stiftelsen beslut angående dispositionen av stiftelsens behållna tillgångar skall underställas Kungl. Maj:t för godkännande. Stadgarna eller i varje fall de grundläggande bestämmelserna i dessa torde böra fastställas av Kungl. Maj:t och icke få ändras ulan Kungl.

<J4

Maj:ts medgivande. Då del förutsattes, att lill utbildningen kommer att lämnas bidrag i viss anslutning till vad som eljest brukar gälla för liknande yrkesundervisningsanstalter, kommer en konsekvens härav givelvis att bliva, att sågverksskolan kommer att stå under tillsyn av överstyrelsen lör yrkesutbildning. I det följande återkommer kommittén till frågan om täckandet av kostnaderna för skolans anskaffande och drift. I fråga om valet av förläggningsort för sågverksskolan kan såsom ett allmänt önskemål uppställas, att skolan bör ha ett centralt läge inom Norrland, såväl rent geografiskt som med hänsyn till kommunikationerna. Av stor betydelse är givetvis också, att skolan blir förlagd i en trakt med starkt utvecklad skogsindustrien rörelse, vilken kan utnyttjas till demonstrationsändamål. Närbelägenhet i förhållande till andra läroanstalter, såsom läroverk, handelsskola och verkstadsskola, är även önskvärd för att sågverksskolan skall kunna såsom speciallärare utnyttja de vid berörda skolor anställda lärarna. Då vissa lärarkrafter till driflsledarkursen förutsatts skola hämtas från Stockholm, böra även kommunikationerna mellan denna stad och skolan vara möjligast gynnsamma. De här framförda synpunkterna på skolans förläggning synas leda till att något av de två stora industridistrikten inom Västernorrlands län — i Sundsvallstrakten eller vid Ångermanälvens nedre lopp — skulle vara bäst lämpat som förläggningsort. De undersökningar, som genom norrlandskommitténs försorg gjorts för att utröna möjligheterna att finna ett lämpligt sågverk med nu avsett läge, ha givit vid handen, att det Kramfors aktiebolag tillhöriga sågverket Strömnäs kan få disponeras för ändamålet. I Sundsvallstrakten har det ej varit möjligt att finna något sågverk, som helt kan disponeras för undervisningsändamål. Visserligen ha flera sågverk under senare år nedlagts, men dessa äro redan berövade huvuddelen av sin maskinutrustning och kunna därför ej komma i fråga. Det under cellulosakoncernen sorterande Sunds sågverk vid Alnösundet har av kommittén närmast ansetts kunna komma i fråga. P^mellertid kommer detta verk att bibehållas i drift, och företagsledningen kan därför tillsvidare ej erbjuda skolan annan möjlighet än att få disponera ett av sågens tre ram-par för undervisningen, vilket alternativ kommittén emellertid med hänsyn till önskvärdheten att få disponera ett helt sågverk för ändamålet ansett icke böra ifrågakomma i första hand. Strömnäs sågverk, som äges av Kramfors aktiebolag, är ett av de större sågverken vid Ångermanälven, beläget vid södra stranden och inom Kramfors stad omedelbart intill Sandöbron. Tåg- och bussförbindelse finnes till Härnösand, 40 km, samt till Sollefteå, 50 km. Sågverket byggdes år 1878 och moderniserades är J931 samt innehåller såghus med tre timmertagande ramar. Sågverket består av följande avdelningar:

95 Såghus. O ramar varav 3 timmertagande. Ribbhuggningsanläggning. Slipkammare. Hyvleri sammanbyggt med såghuset. 2 hyvelmaskiner. 2 klyvar. Sliprum. Ångpannehus med maskinrum. Ångpannor. Ångmaskin (ej i bruk). Mekanisk och elektrisk verkstad. Sorteringsanläggning (råsortering). Huvudposten sorteras direkt vid ledningarnas slut. Brädsortering och kapning utefter kättingtransportörer. Transportanordning. Högbaneanläggning, vagnar drivna med ellok. Nedfirningsapparater lör tyngre dimensioner. Skeppning. Nedslagning i lasta och flyttbara transportledningar. El. kapverk. Pråmlastning. Bostäder. Förvaltare- och kontorsbyggnad m. fl. byggnader. Strömnäs sågverk moderniserades, såsom nämnts, för omkring 15 år sedan och har hållits i gott stånd även i fråga om det yttre underhållet, inberäknat bryggor och banor i brädgården. Maskinutrustningen är modern, ehuru vissa kompletteringar i transportanordningar såväl inne i såghuset som i brädgården samt staplingsanordningarna i brädgården äro behövliga. Byggnader finnas, som skulle kunna omändras för den ifrågasatta skolans behov, varför nybyggnader icke skulle bliva nödvändiga. Vallen- och avloppsledningar finnas i samtliga byggnader. Norrlandskommittén har funnit, att Strömnäs uppfyller alla skäliga anspråk på läge och kommunikationer liksom även att sågverket i övrigt väl torde lämpa sig att utnyttjas för den av kommittén föreslagna sågverksskolan. Kommittén har därför icke tvekat att förorda Strömnäs till förläggningsort för denna skola. Till komplettering av den ovan lämnade redogörelsen i fråga om Strömnäs sågverk torde det kunna vara av intresse att meddela några ytterligare uppgifter rörande den industriella verksamheten, utbildningsmöjligheterna m. m. inom den del av Västernorrlands län, där Strömnäs är beläget.

96 Sågverket ligger inom Härnösands trävarudistrikt. Inom detta distrikt finnas bland andra följande industrier. Kapacitet per år (cirka)

Sågverk. Torsvik Kramtors Wåija-Dynäs Lugnvik Bollsta Marieberg Trähus fabriker. Kramfors

sågverk

tork

liyvleri

* td 0 000 18 000 9 000 8 500 10 000 10 000

sld

std

3 500 9 000 4 000

3 000 5 000 — — — —

10 000 5 000

Torsviks Sågverks AB Kramfors AB Dynas AB Björkå AB Graningeverkens AB Kungsgården-Mariebergs AB

3 000 std/år (råvaruåtgång) Kramfors AB

Snickerifabriker. Kramfors Marieberg

200 std 300 »

Sulfitfabriker. Utansjö Kramfors Svanö

50 000 ton 75 000 » 00 000 »

Spritfabriker. Kramfors Svanö Sulfatfabriker. Nensjö Wäija Sandviken Kraft Wäija

Ägare

4 500 000 liter 500 000 »

Kramfors AB Kungsgården-Mariebergs AB Graningeverkens AB Kramfors AB Svanö AB Kramfors AB Svanö AB

30 000 ton 34 000 » 30 000 »

Kramfors AB Dynas AB Graningeverkens AB

7 000 ton

Dynas AB

J* 222 * ? 30 000 nr5 !! °° f t l o n 0 000 »

Kramfors AB

papperstillverkning.

Wallboard

fabriker.

Kramfors ^ r d a L hogporosa . . . . Torsvik***** porösa Fanér fabriker. Torsvik Träsliperier. Hallstanäs Ulvvik Sorteringsverk. -. ,o 4 rännor c Sandslån g ^ ^

Torsviks AB

10 000 m 3

Torsviks AB

100 000 valton 35 000 »

Björkå AB Kramfors AB Angermanälvens flottnings-

_

_

förenjng

97 Mekaniska verkstäder. Kramfors Motorverkstad Verkstaden Lundevarv Gustafsviks docka Hammars Mek. Verkstad Härnöverken Holmens Nya verkstad. Undervisningsanstalter finnas i flertal, av vilka följande kunna nämnas: Kramfors: Samrealskola. Härnösand: Härnösands stads skolor för yrkesundervisning; tekniska gymnasiet; tekniska skogs- och sågverksskolan; Härnösands navigationsskola; småskollärarinneseminariet; flickskola; allmänt läroverk. Sandö: Central verkstadsskola. Strömnäs är placeringsort för provinsialläkare.

Ordnandet av yrkesutbildning vid en sågverksskola. Av vad förut anförts framgår, att yrkesutbildningen vid den av kommittén föreslagna sågverksskolan bör meddelas på tre olika plan: för driftsledare, förmän och arbetare. Utbildningen synes böra ordnas i form av fristående kurser för var och en av nämnda tre elevkategorier. För (/ r i ftsl

e d a r e k u r s e n synes följande böra gälla.

Såsom inträdesvillkor bör fordras alt ha genomgått minst 0 terminers utbildning vid tekniska högskolan (eller Chalmers tekniska högskola) — i regel på maskintekniska linjen — eller skogshögskolan eller tekniskt gymnasium på maskintekniska linjen (det synes önskvärt, att båda nämnda grupper av ingenjörer ha genomgått den förut i detta avsnitt av betänkandet berörda specialkurs i träets mekaniska teknologi, som avsetts att inrättas vid tekniska högskolan). För samtliga elever av förutnämnda kategorier bör fordras minst två månaders sågverkspraktik. Dessutom bör kursen stå öppen för övriga personer, som inhämtat erforderliga tekniska kunskaper och haft en långvarig, allsidig och väl vitsordad praktisk verksamhet inom sågverksrörelsen samt i någon mån även vid skogsavverkning och transport. Vidare bör möjlighet beredas för vissa personer att deltaga endast i vissa avsnitt av utbildningen. I fråga om civilingenjörer och jägmästare bör det vara möjligt att avsevärt begränsa kurstiden, särskilt i fråga om den inledande teoretiska undervisningen och den avslutande tillämpningsundervisningen. För teknologer bör det stå öppet att genomgå kursen under sommaruppehållet mellan tredje och fjärde undervisningsåret vid högskolan. Möjlighet bör dessutom 7

98 beredas för teknologer att i vissa fall utföra för examen vid tekniska högskolan obligatoriska examensarbeten vid sågverksskolan, eventuellt under tillsyn av lärare vid tekniska högskolan. För nu nämnda elevkategorier borde undervisningen sålunda syfta till att meddela insikter övervägande i de praktiskt betonade delarna av arbetsområdet, med hänsyn till att de erforderliga teoretiska kunskaperna väsentligen böra kunna inhämtas vid undervisningen inom respektive högskolor. Kursen beräknas kunna stå öppen för ett elevantal av 10—15. Undervisningstiden är avsedd att omfatta 6 månader med följande fördelning: A. Teoretisk undervisning 2 månader. B. Praktisk undervisning i sågning, brädgårdsarbeten m. in. 2 månader. C. Tillämpningsundervisning 2 månader. Undervisningen bör bedrivas i form av föreläsningar, övningar på lärorummet, demonstrationer samt diskussioner och skriftliga arbeten: exkursioner till avverkningsplatser, transportleder och industrier samt praktiska arbeten och undersökningar på instruktionssågverket. Undervisningen kan lämpligen bedrivas enligt följande timplan: Vid teoretisk undervisning lektioner kl. 8—10, frukostrast kl. 10—11, lektioner kl. 11—15, middag kl. 15—16, övningar på arbetsrummet eller självstudier kl. 16—18. Vid praktisk undervisning tillämpas vanlig dagordning vid sågning. Vid kombinerad teoretisk och praktisk undervisning lektioner under förmiddagen och praktiskt arbete under eftermiddagen. Undervisningstiden beräknas i medeltal per vecka till 40 timmar, vilket per månad utgör omkring 170 timmar. Kursplanen torde böra erhålla ungefär följande sammansättning. A. Förberedande teoretisk undervisning. Det kan ifrågasättas, om icke i undervisningen vid sågverksskolan även bör ingå vidareförädling av trävaror. Kommittén håller emellertid före att undervisningen åtminstone tills vidare bör begränsas till den egentliga sågverksdriften (jämte viss undervisning beträffande plywoodtillverkning).

99 Totalt timantal under driftsledarekursen. Föreläsningar

Ämnen

1. Sveriges skogar och deras betydelse för landets hushållning 2. Översikt över skogsindustrierna . . 3. Anskaffning, avverkning, tumning, lagring och transport av sågtimmer ocli andra runda sortiment •1. Virkets byggnad och egenskaper, virkesvård och konservering 5. Sågblad, klingor och hyvelstål . . . 6. Sågverksmaskiner (i vidsträckt bemärkelse) 7. Motorer för sågverk 8. Ramsågverkets anläggning 9. Ramsågningen 10. Klingsågverk, anläggning och drift 11. Brädgårdstorkning 12. Ugnstorkning 13. Sortimentslära (fyrkantiga sortiment) 14. Mått och mätningsmetoder för virke 15. Justering, sortering och utlastning 16. Hyvleriets anläggning och hyvlingens utförande 17. Plywoodtillverkning 18. Arbetarskydd 19. Arbetsledning, avtal, sociala frågor och sammanslutningar 10. Brandförsäkring och brandskydd . . 21. Bokföring Summa

övningar på lärorummet

Arbeten i sågen

Exkursioner

4 10

IG

4 4 4 4 4 8 4 4 4

8 4 10 144

59 B. Praktisk undervisning i sågning. 1. Sågningsarbete vid alla arbetsplatser. 2. Arbetsledning som förmän ocb faktorer. 3. Driftsledning. Timplan erfordras ej för detta avsnitt.

100 C.

Tillämpningsundervisning. Totalt timantal under driftsledarekursen. Ämnen

1. Trävaruhandel: sågningens ekonomi. rundvirkespriser, statistik över utbyte och omkostnader, försäljningssätt och prissättning (valutor), tulltaxan 2. Propaganda för virkesbesparing vid förädling och användning av trä . . . 3. De sågade varornas vidare förädling 4. Sågavfallets utnyttjande 5. Sågverksindustriens framtida ut-

Föreläsningar

Övningar på lärorummet

Arbeten i sågen

4 4 4

20 1 1752

6. Självstudier och examensarbeten . . . 7. I detta skede av undervisningen anställas skriftliga och muntliga ten-

Summa 1 2

48 Exkursioner

Summa

14 12 4 20 175

35 8

350 Seminarieövningar m. m. Här angivna tid är att betrakta so m maximi Lid.

'

För / ö r m a n s k u r s c n synes följande böra gälla. Såsom inträdesvillkor bör fordras att ha uppnått en ålder av 20 år. att ha genomgått folkskola samt inhämtat kunskaper motsvarande vad som fordras för realexamen i modersmålet, matematik, fysik, kemi och teckning (dessa kunskaper avses att kunna inhämtas även genom korrespondensundervisning) samt minst tre års väl vitsordad praktik inom sågverksindustrien. Kursen beräknas kunna stå öppen för ett elevantal av 20. Undervisningstiden

är avsedd omfatta 10 månader med följande fördelning:

A. Teoretisk undervisning 4 månader (15 januari—15 maj). B. Praktisk undervisning i sågning 4 månader (15 maj—15 september). C. Tillämpningsundervisning 2 månader (15 september—15 november). Undervisningen är avsedd att bedrivas i form av lektioner, demonstrationer, diskussioner och uppsatser; exkursioner till avverkningsplatser, transportleder och industrier samt praktiska arbeten och undersökningar vid instruktionssågverket. För undervisningen torde kunna tillämpas samma timplan som för driftsledarekursen. Kursplanen torde böra erhålla ungefär följande sammansättning:

101 A. Teoretisk

undervisning. Totalt timantal under förmanskursen. Ämnen

Grundläggande

Lektioner

Övningar på lärorummet

3d

20 20 20 14 10

30 20 30 24 26 60

Arbeten i sågen

Exkursioner

Summa

ämnen:

1. Svenska språket, repetition av grammatiken, uppsatsskrivning,

diskussionsövningar 2. Matematik: repetition av realskolans kurs samt behövlig påbyggnad av densamma, användning av hjälpmedel, räknesticka, tabeller och räknemaskiner, grafiska framställningsmetoder, räkneövningar . . . . 3. Ritning, textning och kopiering . . 4. Byggnadslära 5. Bokföring och handelslära G. Rättslära 7. Maskinlära 8. Engelska språket, speciellt facktermerna 9. Gymnastik och idrott Summa

10 10 16 30

10 50

30 50 30

300 Fackämnen : 1. Sveriges skogar och deras betydelse för landets hushållning 2. Översikt över skogsindustrierna . . 3. Anskaffning, avverkning, tumning, lagring och transport av sågtimmer och runda sortiment 4. Virkets byggnad och egenskaper, virkesvård och konservering 5. Sågblad, klingor och hyvelstål . . . 6. Sågverksmaskiner (i vidsträckt bemärkelse) 7. Motorer för sågverk 8. Ramsågverkets anläggning

9. Ramsågningen 10. Klingsågverk, anläggning och drift 11. Brädgårdstorkning 12. Ugnstorkning 13. Sortimentslära (fyrkantiga sortiment) 14. Mått och mätningsmetoder för virke

4 10

15 4

14 8 8 8 4 4 4 4 4

4 4 8 2 4 4

4 20 20 12 8 8

4 18

38 I

35 24

2 5 13

8 4 4 4

34 26 25 24 19 16 17 8 8

102 Ämnen

15. Justering, sortering och ut lastning 16. Hyvleriets anläggning och hyvlingens utförande 17. Plywoodtillverkning 18. Arbetarskydd 19. Arbetsledning, avtal, sociala frågor och sammanslutningar 20. Brandförsäkring och brandskydd . 21. Bokföring Summa

Lektioner

övningar på lärorummet

Arbeten i sågen

Exkursioner

Summa

12 8 8

12 32 8

400 Exkursioner

Summa

4 4 4

8 4 4

4 B. Praktisk undervisning i sågning 1. Sågningsarbete vid alla arbetsplatser. 2. Arbetsledning som förmän och faktorer. Timplan anses ej erforderlig för detta avsnitt. C.

Tillämpningsundervisning. Totalt timantal under förmanskursen. Ämnen

1. Trävaruhandel, sågningens ekonomi, rundvirkespriser, statistik över utbyte och omkostnader, försäljningssätt och prissättning (valutor), tulltaxan 2. Propaganda för virkesbesparing vid förädling och användning av trä . . . 3. De sågade varornas vidare förädling 4. Sågavfallets utnyttjande 5. Sågverksindustriens framtida utveckling 6. Självstudier och examensarbeten . . 7. I detta skede av undervisningen anordnas prov och förhör Summa 1

Lektioner

övningar på lärorummet

Arbeten i sågen

4 4 4

14 12 4

20 1751

26 175

350 Här angivna tid är att betrakta som maximitid.

För arbetarekursen synes följande böra gälla. Såsom inträdesvillkor bör fordras att ha uppnått en ålder av 18 år, att ha 2 års skogs- och sågverkspraktik samt att i övrigt uppfylla vad i § 16 i stadgan för centrala verkstadsskolor sägs angående inträdesfordringar. Varje kurs bör kunna stå öppen för ett elevantal av 25. Två varandra avlösande kurser torde böra anordnas årligen.

103 Undervisningen är avsedd att bedrivas i form av lektioner, övningar och diskussioner; exkursioner till avverkningsplatser, transportleder och industrier samt praktiskt sågverksarbete och undersökningar på instruktionssågverket angående utbyte och arbetsprestationer m. m. Undervisningstiden följande fördelning:

är avsedd all omfatta 5 månader lör varje kurs med

A. Teoretisk undervisning 1 månad. B, Praktisk undervisning i sågning, brädgårdsarbeten m. m. 3 Vs månader. C Tillämpningsundervisning Va månad. För undervisningen torde kunna gälla samma timplan som för driftsledarekursen. Kursplanen torde böra erhålla ungefär följande sammansättning: A. Teoretisk

undervisning. Totalt timantal under arbetarekursen

Ämnen

Grundläggande

Lektioner

Övningar på lärorummet

10 40

20 40

80 Arbeten i sågen

Exkursioner

Summa

ämnen:

1. Svenska språket med övningar i skrivning 2. Räkning: repetition samt tillämp3. Gymnastik och idrott Summa Fackämnen: 1. Sveriges skogar och deras betydelse för landets hushållning 2. Översikt över skogsindustrierna . . . 3. Materiallära 1. Virkets avverkning och transport 5. Virkesvård 6. Sortimentslära 7. Mått och mälningsmetoder för virke 8. Verktygslära 9. Maskinlära 10. Såganläggningar och brädgårdar . .

1 2 5 5 2 2 2

1 10 10 13 6 4 4 24 24 4 14

o

6 4

8 5 8 4 2 2 20 20 2

4 4 2 4

12. Yrkesekonomi, tidsstudier, omkostnader, utbyte och försäljning 13. Yrkeshygien, arbetarskydd samt yrkeslagstiftning 14. Organisationer och avtalsfrågor . .

4 2

2 Summa

104 För att bereda omväxling i arbetet inlägges en del av den teoretiska undervisningen i den praktiska delen av kursen. B. Praktisk undervisning i sågning. 1. Sågningsarbete vid alla arbetsplatser. 2. Tidsstudier, ackordsberäkning och provsågning. I fråga om den praktiska utbildningens bedrivande synes böra beaktas, att eleverna först få inlära de olika maskinernas konstruktion, användning och skötsel. Därefter bör genomgås insättning av arbetsstycken och bearbetning av dessa. En noggrann genomgång erfordras i fråga om utfallet i kvantitativt och kvalitativt hänseende vid skilda bearbetningsalternativ. Först när dessa grundläggande moment inlärts grundligt, böra eleverna få övergå till flytande tillverkning. Till ledning för vad som kan behöva iakttagas vid den praktiska undervisningens ordnande bifogas en av lektorn Gunno Kinnman upprättad promemoria såsom bilaga VIII. G. Tillämpningsundervisning. 1. Återblick på den genomgångna undervisningen. 2. Prov på kunskaper och färdigheter. Timplan är ej erforderlig för avsnitten B och C. Kostnaderna för yrkesutbildningen och

finansieringen

av denna.

För en fullständigt genomförd utbildning för sågverksindustrien erfordras att det sågverk, som tages i anspråk för sådan utbildning, är anordnat fenmodern drift. Sågverket bör vara utrustat med ett eller eventuellt två rampar för 4-skärning. Hyvleri och särskilt sliprum bör finnas, men i fråga om tork bör överenskommelse träffas om disposition av vandringstork vid närbeläget sågverk under vissa tider eller till vissa delar för undervisningsändamål. För studier rörande torkningsförlopp m. m. kan det dock vara önskvärt, att en mindre kammartork finnes. I fråga om byggnader erfordras skolbyggnad för den teoretiska undervisningen samt lokal för gemensam utspisning. Enär internatsystemet är att föredraga, torde skolan böra förses med elevbostäder. Bostadsutrymmen för föreståndaren och lärarna böra också finnas vid skolan. Såsom redan nämnts har Kramfors aktiebolag erbjudit sig att ställa Strömnäs sågverk till förfogande för ifrågavarande ändamål. En redogörelse för sågverkets nuvarande utrustning har lämnats i det föregående. Enligt det erbjudande, som bolaget lämnat, skola fastigheter och för skolans verksamhet erforderliga delar av sågverksanläggningen jämte befintlig maskinutrustning upplåtas i befintligt skick (vid utgången av överenskommen tid skola fastigheter m. m. återställas i ett skick, som ej är sämre än vid tillträdet). Hyresavtalet skall gälla för 10 år med en årlig hyra av 20 000 kronor. Efter ut-

105 gången av denna tid äger skolan rätt påfordra fortsatt upplåtelse, men bolaget skall å sin sida äga rätt erhålla sådan justering av hyresbeloppet, som erfordras för att likställa detta med 20 000 kronor efter nuvarande penningvärde. Kommittén har ej anledning att här närmare ingå på de villkor i övrigt, som böra gälla för ifrågavarande uppgörelse, enär det torde böra ankomma på den blivande stiftelsen för sågverksskolan att forisätta underhandlingarna härom. Kommittén har låtit verkställa vissa utredningar rörande kostnaderna för sådana anordningar vid Strömnäs sågverk, som erfordras för utnyttjande av sågverket till undervisningsändamål. Följande engångskostnader ha beräknats för iordningställande av erforderliga anordningar och utrymmen för den praktiska utbildningen (bortsett från vissa åtgärder, som Kramfors aktiebolag självt påtagit sig): Kronor

Såghusbyggnad 12 000 Hyvleri (inkl. utrustning för cirkelsåg) . . . . 8 000 Ångpannehus och maskinrum 12 000 Mekanisk och elektrisk verkstad 5 500 Sorteringsanläggning . Stapling . . . . . ' 5 000 Skeppning 1 500 Pråmslip 3 000 Diverse oförutsett 8 000 Summa kronor 55 000 För ombyggnad av lokaler till teoretisk undervisning samt till bostäder åt lärare och elever ha engångskostnaderna enligt vissa kalkyler, som utförts av Kramfors aktiebolag och tillställts kommittén, uppskattats till sammanlagt 336 000 kronor. Om härtill lägges något belopp för inköp av inventarier, torde sammanlagda engångskostnaderna kunna beräknas till i runt tal 425 000 kronor. Vad angår årskostnaderna för undervisningen bör skiljas mellan driftskostnaderna för sågverket och kostnaderna i övrigt för undervisningen. För sågverket ha driftskostnaderna beräknats på följande sätt. J

1. Sågningsarbetet utföres som regel av eleverna under ledning av respektive lärare, men vissa yrkeskunniga arbetare måste finnas att tillgå, såsom reparatör, träarbetare, elektriker, slipare, hyvelmästare, smörjare samt någon van sågarbetare. Av dessa torde en del endast behöva anlitas tillfälligt genom att lånas från närliggande verk; kostnaden beräknas lika med löner åt en verkmästare (B-behörighet) och en smörjare 2. Olycksfall, sjukvård, semesterersättning för dessa 3 - Hyra 4. Material till reparationer och underhåll i sågverk och brädgård 5. Förbrukningsartiklar: smörjmedel, sågblad, klingor etc. inkl. försämrat ekonomiskt utbyte av rundvirket

Kronor

10 000 1 000 20 000 15 000 29 000

106 6. Elkraft 7. Brandförsäkring 8. Skatter 9. Brukskostnader såsom väghållning, snöskottning 10. Flitpengar till eleverna för utfört arbete 11. Oförutsedda kostnader

5 00

•.

Summa kronor

° 15 000 3 00 ° 5 000 10 000 17 000 180 000

Härifrån avgår ersättning för legosågning 2 000 stds å 50 kronor 100 000 Återstå utgifter till belopp av kronor 30 000 I detta sammanhang får kommittén framhålla såsom lämpligt, atl råvara torde böra ställas till förfogande ur Kramfors aktiebolags timmerfångst mot atl den sågade varan levereras torkad och skeppningsklar i bolagets pråmar. Den råvara, som tillhandahålles, bör med hänsyn till dimensions- och kvalitetssammansättning vara av genomsnittlig beskaffenhet. Efter överenskommelse böra vissa timmerpartier med krokiga och tekniskt felaktiga stockar ingå i råvaruleveransen för att därigenom möjliggöra ur undervisningsteknisk synpunkt önskvärda demonstrationer av svårigheterna vid försågning av sådant virke samt felens inverkan på sågutbytet. Sågningskostnad m. m. bör betalas till skolan, motsvarande den kostnad, som uppstår vid bolagets eget verk. Provsågningsprolokoll som upprättas vid skolans sågning böra vara offentliga. Högst ett ram-par bör få bortrivas. Det kan förutsättas, att endast ett ram-par behövs för undervisningen och att det andra kan stå till träforskningsinstitutets förfogande för forskningsändamål. När ram-paret ej behöver utnyttjas för träforskningsinstitutets försök, bör ram-paret kunna få användas för sågning i Kramfors aktiebolags egen regi, om delta på grund av driftsstörning vid Kramfors sågverk skulle visa sig behövligt; dock under förutsättning, att överenskommelse kan träffas med skolan om sågningens anordnande under avbrott i den praktiska undervisningen. Vid sådan sågning bör Kramfors aktiebolag till skolan betala skälig andel i driftskostnaderna. Bortsett från driften vid sågverket ha årskostnaderna för den ifrågasatta sågoerksskolan beräknats enligt följande uppställning: Lärare, heltidsanställda. En föreståndare med civilingenjörsutbildning på maskintekniska linjen och speciell erfarenhet av träförädling. Arvode motsvarande lön enligt lönegrad 30 löneklass 33 å löneplan 1 i det från 1/7 1947 gällande civila avlöningsreglementet, ortsgrupp 2 (inklusive 6 °/o

rörligt tillägg)

Kronor

*5 J7jj|* 0

Särskilt arvode som föreståndare • •• " Andre lärare, tillika ledare för förmanskursen, utexaminerad från tekniskt gymnasium. Arvode motsvarande lönegrad 24 löneklass 27 (se ovan) 11 412 En yrkeslärare (faktor), tillika ledare för arbetarkursen, med förmanskompetens inom sågverksindustrien. Denna befattningshavare anställes endast tills vidare. Småningom avses, att på

107 befattningen skall placeras någon från skolans förmanskurs utexaminerad. Arvode motsvarande lönegrad 18 löneklass 21 (se ovan) En biträdande yrkeslärare för sågningen med förmanskompetens. Arvode motsvarande lönegrad 15 löneklass 18 (se ovan) . . En biträdande yrkeslärare för brädgården med samma kompetens och lönevillkor som närmast föregående

8 052

6 936 6 936

Summa för fasta lärare 49 204 Speciallärare. Ämne nr

Befattningshavare

Antal timmar föreläsn.

A-pris kronor

Antal Summa timmar A-pris kronor övningar kronor etc.

Summa S:a s:m kronor kronor

Driftsledarekursen: A: 1 3 4 8 14 17 18 19 20 21

C: 1 o och 5

Jägmästare

,

4 4 4 4 4

Brandinspektör Kontorschef . . .

64 Försäljningschef . . Tjänsteman från lämplig statsinstitution el. dyl

30 Summa

34 Ritlärare Lärare från handelsskola Jurist från orten . . Läroverkslärare eller motsvarande . . Idrottsledare

8 15

10 Summa

i)

4 12 15 4 4 4 4

10 Arkitekt Justeringsman Ingenjör Yrkesinspektör

Förmctnskursen: Grundläggande ämnen Läroverkslärare eller motsvarande .

A:

2 620

3 040

Summa

5 660

10 10

20 20 20

10 16

14 10

10 50

' L ä r a r e från skogshögskolan, statens skogsforskningsinslitut eller svenska träforskningsinstitutet. - Jurist från sågverksförbundet.

108 Ämne nr

Antal timmar föreläsn.

Befattningshavare

A-pris kronor

Antal Summa timmar A-pris kronor övningar kronor etc.

Summa S:a s:m kronor kronor

Fackämnen 1 3 4 14 17 18 20 C: 1

A: 1 2 3 1 3 4

Yrkesinspektör . . . Brandinspektör . . . Försäljningschef . .

4 20 15 4 4 4 4 15

Summa

136 Se driftsledarkursen Justeringsman . . . .

Arbelarekursen Grundläggande ämnen Folkskollärare . . . .

» Idrottsledare .... Fackämnen Länsskogvaktare . .

18 20 4 4 4 8 15 20

2 720

. .

»

..

1 5 5

Summa

2 170

4 890

10 10 40

10 10

i>

5 8 10

73 10 730 Ytterligare en kurs varje år

1040 1040

Summa

2 080

Summa för speciallärare 12 630

Övriga årskostnader. Kronor Vaktmästare och eldare * j?00 Skrivbiträde och telefonvakt « jjOO Resekostnad för styrelsen J 0 J|° 1 Resekostnad för fasta lärare JJJjJJ 1 Resekostnad för speciallärare 000 2 00 Resekostnad för eleverna vid exkursioner ° Duplicering av kompendier '™" Expenser (bränsle, lyse, diverse förbrukningsmateriel) . . . . . . . . 20 000 Stipendier: utgå av särskilda anslag och upptagas därför ej här . . 15 Q0 Byggnadsunderhåll för skolbyggnaderna ° Summa kronor 48 000 Sammandrag av årliga Fasta lärare Speciallärare Övriga kostnader

kostnader. fl lot o nnn 48 000 Summa kronor 109 834

109 Kramfors aktiebolag har vid sitt erbjudande att upplåta Strömnäs sågverk förutsatt, att det icke skall ankomma på bolaget att, bortsett från vissa undantag, svara för erforderliga reparationer å maskinutrustning och sågverksbyggnader. Kostnaderna för dessa och för ombyggnader av lokaler till undervisning och bostäder samt inköp av inventarier, sammanlagt beräknade till 425 000 kronor, böra enligt kommitténs mening täckas av statsmedel, lämpligen genom anlitande av medel, som finnas tillgängliga av influtna prisutjämningsavgifter på trävaror. Driftsunderskottet för sågverket har här ovan beräknats till 30 000 kronor, varvid bland utgifterna upptagits hyra för sågverket jämte undervisningslokaler med 20 000 kronor. Övriga årskostnader ha enligt den föregående sammanställningen uppskattats till omkring 110 000 kronor. Till kostnaderna för undervisningen vid sågverksskolan torde kunna påräknas statsbidrag. Dessa böra med hänsyn till vad som utgår till vissa tidigare upprättade enskilda yrkesutbildningsanstalter kunna beräknas på följande sätt, nämligen till avlöning åt fast anställda lärare med 60 °/o, till avlöning åt speciallärare med 50 °/o samt till kostnad för förbruknincjsartikhamed 5 0 % eller med respektive 30 000 kronor, 6 500 kronor och 14 500 kronor, alltså sammanlagt 51 000 kronor. Återstående årskostnader för skolan — vilka inklusive nyssberörda driftsunderskott å sågverksdriften enligt den föregående uppskattningen skulle belöpa sig till i runt tal 89 000 kronor — ha vid ovannämnda överläggningar mellan representanter för trävaruindustrien ansetts böra täckas av denna genom bidrag till den stiftelse för skolan, varom beslut fattats (se sid. 93). Stipendier och resebidrag förutsättas utgå av statsmedel enligt de grunder, som gälla för centrala verkstadsskolor. Vid arbete i sågverket bör dessutom utgå arbetspremier enligt gängse ackord. I fråga om äldre elever, särskilt sådana som ha familj, samt elever vid förmanskursen förutsattes, att om stipendier och arbetspremier tillsammans icke uppgå till tre fjärdedelar av normal dagsinkomst, vederbörande arbetsgivare i hemorten skall kunna tillskjuta resterande belopp.

110 Avdelning IV. Sammanfattning och förslag. Efter att i avd. I av utredningen ha lämnat en ingående redogörelse för förhållandena inom den norrländska sågverksindustrien, delvis grundad på särskilda inom kommittén verkställda undersökningar, har norrlandskommittén i avd. II framfört en del allmänna synpunkter på sågverksrörelsen i Norrland. Vad till en början angår rörelsens struktur och utvecklingslinjer har kommittén framhållit sågverksindustriens rangställning som en av Norrlands mest betydande industrigrenar och dess nyckelposition såsom förädlare av en betydande del av skogsavkastningen. Enligt vad kommittén anfört måste det betraktas som ett viktigt intresse ur såväl Norrlands som hela landets synpunkt, att förhållandena inom denna industri i möjligaste mån stabiliseras genom anpassning efter för handen varande förutsättningar. Den starka utveckling, som sågverksindustrien undergått särskilt under senare delen av 1800-talet, har lett till en industriell kapacitet, som i längden ej kunnat upprätthållas vid den minskning av råvarutillgångarna, som inträtt. Utvecklingen inom sågverksindustrien har under de senaste decennierna karakteriserats av en fortgående strävan att ernå en anpassning av sågverkens kapacitet efter den begränsade råvarutillgången. Om pågående utredningar angående tillgången på råvara under de kommande årtiondena ge vid handen, att de disponibla sågtimmerkvantiteterna icke medgiva ett utnyttjande av sågverkens kapacitet, lär detta leda till den slutsatsen, att kapaciteten bör minskas. En ytterligare nedläggning av sågverk i Norrland kan sålunda bliva nödvändig. Med avseende på rörelsens allmänna karaktär och avsättningsförhållandena föreligga olikheter mellan större och mindre sågverk. Båda dessa typer ha enligt kommitténs uppfattning existensberättigande. Den inbördes avvägningen av rörelsens omfattning inom de respektive branschgrenarna torde få bliva beroende av de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för verksamhetens bedrivande, varvid samspelet mellan efterfrågan av trävaror på exportmarknaden å ena sidan, närmast berörande storföretagen, och å andra sidan den inhemska konsumtionen, vilken huvudsakligen tillgodoses av småföretagen, kan tillmätas avgörande betydelse. Med hänsyn till att sågverks-

Ill rörelsen redan är överdimensionerad i förhållande till råvarutillgångarna, föreligger uppenbarligen icke i och för sig något behov av nyetablering av sågverk. Sådan synes böra ifrågakomma i huvudsak endast i syfte att tillgodose lokala behov av trävaror. I den mån fråga uppkommer om stöd från de norrländska företagarföreningarnas sida för nyanläggning av sågverk, torde de synpunkter, som här anförts, böra beaktas av föreningarna. Kommittén har diskuterat förutsättningarna för en rationellt ordnad sågverksdrift och härvid till en början framhållit vissa faktorer, som sammanhänga med sågverkens lokalisering och vilka kunna vara av betydelse vid ett bedömande av olika förelags betingelser för en ekonomisk drift. Enligt vad kommittén vidare framhållit, här( det för möjligheterna atl vid de större sågverken uppehålla en fortlöpande drift varit av stor betydelse, nit dessa företag i fråga om råvaruanskaffningen kunnat intaga en gynnsam position jämfört med de mindre företagen. Detta sammanhänger i avsevärd grad med att de större företagen i allmänhet innehava egna skogar. Vad angår möjligheterna till teknisk rationalisering har kommittén — under hänvisning lill redogörelser i avd. I — konstaterat alt endast ett begränsat antal företag, huvudsakligen de större, hittills kunnat genomföra rationaliseringsåtgärder med mera omfattande och genomgripande verkan, medan de övriga företagen ännu kvarstå på ett i fråga om rationalisering av viktiga delar av arbetstekniken jämförelsevis outvecklat stadium. 1 detta sammanhang har kommittén såsom en utväg att inom sågverksindustriens egen ram ombilda verksamheten på sådant sätt, atl en jämn drift kan uppehållas vid oförändrad eller ytterligare begränsad tillgång på råvara, pekat på en ökad förädling av produkterna. Kommittén har hänvisat till att de norrländska företagarföreningarna i •sill arbete på att stödja småförelagsverksamheten ha som en betydelsefull uppgift atl verka för åstadkommande av en effektivare drift medelst rationalisering inom företagen men även genom medverkan till en ändamålsenlig utveckling av rörelsens struktur. Enligt kommitténs mening ha företagarföreningarna en uppgift att fylla även i fråga om de mindre sågverken, vilka de kunna bistå genom rådgivning och lån (ej subvention). Kommittén har understrukit betydelsen av att olika frågor angående standardisering av framställda produkter och sättet för deras mätning bliva klarlagda och att erforderliga åtgärder härutinnan komma till stånd. Slutligen har kommittén i detta sammanhang även diskuterat vissa åtgärder till underlättande av avsättningen av sågverksindustriens produkter. Vad angår sysselsättningsförhållandena för arbetarna vid sågverken har kommittén hänvisat till att driften varit jämnast vid de största företagen och förutsättningarna för åstadkommande av en jämn sysselsättning alltså bäst vid dessa företag. Men även vissa smärre sågverk i inlandet ha genom ända-

112 målsenlig kombination med högre förädling kunnat utveckla en ganska jämn drift. Vid den omgestaltning inom sågverksindustrien, som kan komma att föranledas av knappheten på råvaror, bör det kunna påräknas, att utvecklingen mot en jämn drift fullföljes. Det finnes så mycket större anledning att räkna härmed, som bristen på arbetskraft framtvingar åtgärder från företagens sida för ett mera stadigvarande sysselsättande av arbetarna. Eftersom en höjning av sågverksarbetarnas ekonomiska standard utgör ett primärt intresse för arbetarorganisationerna, är det även naturligt, att dessa inrikta sig på att förhandlingsvägen söka verka för en jämnare sysselsättning. En möjlighet att åstadkomma en sådan synes vara, att arbetsgivaren avtalsmässigt förpliktar sig att garantera de anställda en viss minsta sysselsättningstid för år räknat. En annan möjlighet vore måhända att i avtalen införa en gradering av lönesättningen, så att korttidsarbetare betalades med högre timpenning eller ackordpris. Man skulle därigenom kunna skapa ett självverkande korrektiv mot korttidssysselsättningen. Kommittén finner uppenbart, att en kontinuerlig sysselsättning av arbetskraften inom sågverksindustrien bör eftersträvas ur såväl sociala som ekonomiska synpunkter. Förhållandena ha härvidlag lämnat mycket övrigt att önska, men under senare år har, såsom framgår av det anförda, säsongväxlingen i hög grad utjämnats med hänsyn till bristen på arbetskraft och såsom uttryck för den tekniska rationaliseringen inom industrien. Under sådana omständigheter har kommittén funnit det icke vara lämpligt, att särskilda ingripanden i nuvarande läge vidtagas från statens sida för att påverka sysselsättningsförhållandena vid sågverken. Skulle det i framtiden visa sig att dessa icke bliva ordnade på ett tillfredsställande sätt, synes frågan härom böra bliva föremål för förnyat övervägande. I detta sammanhang har kommittén också berört frågan om säkerheten i sågverksarbetarnas anställning, sett på längre sikt. Enligt vad kommittén framhållit har sågverksindustrien kommit i ett efterblivet läge i fråga om bostadsförhållandena för arbetarna. Kommittén har hänvisat till företagens möjligheter att i beskattningshänseende åtnjuta avdrag för fondering av medel för byggnadsändamål samt till de statliga åtgärderna för att stödja egnahemsbyggande m. m. Enligt kommitténs mening är en förbättring av arbetarbostäderna vid sågverken angelägen ur sociala synpunkter och även nödvändig för att företagen skola kunna sörja för sin rekrytering. Det ligger alltså i företagens eget intresse att fortsätta och intensifiera sina bemödanden att förbättra bostadsförhållandena, vare sig det gäller tjänstebostäder, egnahem eller flerfamiljshus (bostadsrättsföreningar). Förhållandena inom sågverksrörelsen ha enligt norrlandskommitténs uppfattning tydligt ådagalagt behovet av särskilda åtgärder i syfte att dels slödju

113 forskningen angående sågverksdriftens förutsättningar och arbetsmetodik, dels också åstadkomma en ordnad yrkesutbildning inom denna industrigren. Med hänsyn till att både forskningen och yrkesutbildningen synas vara av grundläggande betydelse för sågverksrörelsens vidare utveckling har kommittén funnit lämpligt att behandla dessa båda frågor mera ingående i en särskild avdelning av utredningen (avd. III). Vad till en början angår forskningen på det trätekniska området har norrlandskommittén hänvisat till alt grundforskning på detta område bedrives hos svenska träforskningsinstitutet men att däremot tillämpad forskning hittills endast förekommit i ringa utsträckning. Enligt kommitténs mening höidet emellertid ankomma på träforskningsinstitutet att — i samverkan med skogsforskningsinstitutet — utgöra det samordnande och ledande organ på träforskningens område, som vårt land har ett naturligt behov av. Träforskningsinstitutet synes, även om icke all forskning kan utföras av institutet självt, böra följa vad som sker på området och taga initiativ till att önskvärda forskningsarbeten och försök komma till stånd. Institutet bör ha sådan sammansättning, att det kan fylla denna funktion. Vad särskilt angår forskningen på det sågverkstekniska området bör behovet av tillämpad forskning på detta område liksom inom den mekaniska träbearbetningen i övrigt tillgodoses i anslutning till träforskningsinstitutet, i analogi med vad som skett genom inrättandet av centrallaboratoriet för kemisk träbearbetning. I detta sammanhang bör enligt kommitténs uppfattning uppmärksammas att behov synes föreligga av ett forum för opartisk bedömning av frågor, som uppkomma i samband med anläggning eller ombyggnad av sågverk eller annan modernisering av sågverk eller dess utrustning. Det kan ifrågasättas, att ett sådant forum skulle anordnas i anslutning till den trätekniska avdelningen vid institutet. I den mån den tillämpade forskningen icke lämpligen kan bedrivas laboraloriemässigt anser kommittén det kunna bliva till fördel, om forskningen kunde anknytas till det sågverk, som föreslås skola disponeras för meddelande av praktisk yrkesundervisning åt blivande företagsledare, förmän och arbetare inom sågverksindustrien. Kommittén har icke ansett sig ha anledning att närmare ingå på frågan om lämpliga sättet för ordnande av tillämpad forskning på det sågverkstekniska området, då kommittén utgått från att denna fråga kommer att inom den närmaste framtiden behandlas av träforskningsinstitutets styrelse. Kommittén har förutsatt att medel till sådan utökning av forskningsverksamheten inom det trätekniska området, som kommittén förordat, skola kunna anslås från den fond, som av under budgetåret 1945/46 influtna prisutjämningsavgifter avsatts till forskningsändamål.

114 Vad angår behovet av yrkesutbildning på sågverksområdet har kommittén funnit åtgärder erforderliga för ordnande av sådan utbildning för dels drillsledare (förvaltare och inspektörer), dels förmän och dels arbetare. Yrkesutbildningen av driftsledare inom trävaruindustrien bör enligt kommitténs mening närmast anknyta .till en teknisk utbildning, motsvarande ingenjörsutbildning på den maskintekniska linjen. Ett av 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen framfört förslag om inrättande vid tekniska högskolan av en speciallärarebefattning i träels mekaniska teknologi anser kommittén böra vinna beaktande, dock med viss utsträckning av undervisningstiden. Vidare bör vid skogshögskolan, vid sidan av professuren i skogsteknologi, inrättas en speciallärarebefattning för undervisning i mekanisk träbearbetning eller vidtagas annan anordning i motsvarande syfte. Kommittén har även uttalat sympatier för en viss differentiering av undervisningen vid skogshögskolan, varigenom skulle kunna möjliggöras att elever som så önskade kunde specialisera sina studier inom viss del av ämnesområdet, exempelvis skogsteknologi eller trävaruhandel. Vidare har kommittén funnit skäl tala för inrättande vid något av de tekniska gymnasierna i Norrland av mera fullständig undervisning i sågverksteknik, än som hittills förekommer. Slutligen har kommittén föreslagit, att vid det sågverk, som avses skola disponeras för utbildning av sågverksarbetare (se nedan), även skola anordnas specialkurser för driftsledare. Vid nämnda sågverk bör enligt kommitténs mening även ordnas utbildning av förmän vid sågverken. Med hänsyn till de särskilda svårigheter, som möta inom sågverksindustrien att ordna en regelbunden och tillräckligt kvalificerad yrkesutbildning för arbetare med mera krävande arbetsuppgifter, har kommittén funnit det nödvändigt att särskilda åtgärder vidtagas i detta syfte. Av olika skäl är det enligt kommitténs mening att föredraga att, såsom förordats av sågverksindustriarbetareförbundet i en till kommittén ingiven skrivelse, ett särskilt sågverk disponeras för undervisningsändamål. Utbildningen bör inbegripa såväl praktisk som teoretisk undervisning. Kommittén har tagit initiativ till överläggningar mellan representanter för trävaruindustrien, varvid dessa förenat sig i ett beslut om bildande av en särskild stiftelse, finansierad av nämnda industri, med uppgift att i enlighet med ett av stiftelsens styrelse upprättat och av överstyrelsen för yrkesutbildning godkänt reglemente jämte undervisningsprogram bedriva undervisning i ämnen, som höra till sågverksindustrien. Kommittén har på anförda skäl förordat, alt den ifrågavarande sågverksskolan förlägges till Strömnäs sågverk inom Kramfors stad, vilket sågverk Kramfors aktiebolag förklarat sig villigt att på vissa villkor upplåta för ändamålet.

115 Kommittén har framlagt förslag till program för undervisningen vid sågverksskolan i vad gäller dels driftsledarekursen, dels förmanskursen och dels arbetarekursen. Beträffande kostnaderna för sågverksskolan ha följande beräkningar gjorts. Engångskostnaderna för iordningställande av erforderliga anordningar och utrymmen för den praktiska utbildningen (bortsett från vissa åtgärder, som Kramfors aktiebolag självt påtagit sig) ha uppskattats till 55 000 kronor samt för ombyggnad av lokaler till teoretisk undervisning och till bostäder åt lärare och elever till 336 000 kronor. Om härtill lägges något belopp för inköp av inventarier torde sammanlagda engångskostnaderna kunna beräknas till i runt tal 425 000 kronor. Årskostnaderna ha för driften och undervisningen vid själva sågverket uppskattats till 130 000 kronor, varifrån emellertid avdrag bör ske av ersättning för legosågning beräknad till 100 000 kronor, samt i övrigt för undervisningen vid sågverksskolan till omkring 110 000 kronor. Vad slutligen angår finansieringen av kostnaderna för sågverksskolan har kommittén föreslagit, att förenämnda engångskostnader å sammanlagt 425 000 kronor skola täckas av statsmedel, lämpligen genom anlitande av tillgängliga prisutjämningsmedel. Till kostnaderna för undervisningen vid sågverksskolan har kommittén ansett böra påräknas statsbidrag, vilka med hänsyn till vad som utgår till vissa tidigare upprättade enskilda yrkesutbildningsanstalter uppskattats till sammanlagt 51 000 kronor. Återstående årskostnader för skolan — vilka inklusive driftsunderskottet å sågverksdriften enligt den föregående uppskattningen skulle belöpa sig till i runt tal 89 000 kronor — ha vid förut berörda överläggningar mellan representanter för trävaruindustrien ansetts böra läckas av denna genom bidrag till den stiftelse för skolan varom beslut fattats. Stipendier och resebidrag ha av kommittén förutsatts böra utgå av statsmedel 3nligt de grunder, som gälla för centrala verkstadsskolor. Vid arbete i sågverket bör dessutom utgå arbetspremier enligt gängse ackord. I fråga om äldre elever, särskilt sådana som ha familj, samt elever vid förmanskursen förutsattes, att om stipendier och arbetspremier tillsammans icke uppgå till tre fjärdedelar av normal dagsinkomst, vederbörande arbetsgivare i hemorten skall kunna tillskjuta resterande belopp. Samtidigt med att norrlandskommittén härmed framlagt resultaten av den undersökning beträffande driftsförhållandena vid de norrländska sågverken, vilken kommittén ansett sig böra verkställa, och i anslutning härtill uttalat en del synpunkter i fråga om sågverkens struktur och utvecklingslinjer samt arbetarnas anställningsförhållanden, har kommittén såsom av det anförda framgår funnit sig böra framställa förslag om vissa åtgärder med syfte att

tie främja forskningen och yrkesutbildningen inom sågverksområdet. I dessa hänseenden föreslår kommittén, dels att medel för anordnande av tillämpad forskning i mekanisk träbearbetning i anslutning till tråforskningsinstitutet måtte, sedan styrelsen för delta institut framlagt förebådad utredning i ämnet, i lämplig omfattning ställas till förfogande från den fond, som av under budgetåret 1945/46 influtna prisutjämningsavgifter avsatts till forskningsändamål (denna fråga ankommer det närmast på styrelsen för förvaltningen av nämnda fond att bedöma), dels att av 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen framfört förslag om inrättande vid tekniska högskolan av en speciallärarebefattning i träets mekaniska teknologi vinner beaktande, dock med don utsträckning av undervisningstiden, som angivits i det föregående, dels att vid skogshögskolan, vid sidan av professuren i skogsteknologi, inrättas en speciallärarebefattning för undervisning i mekanisk träbearbetning, dels alt, därest en stiftelse bildas för upprättande och drift av en till Strömnäs sågverk förlagd särskild skola för driftsledare, förmän och arbetare inom sågverksindustrien — åtgärder för bildande av en sådan skola ha redan träffats — sammanlagt 425 000 kronor av statsmedel, lämpligen med anlitande av tillgängliga prisutjämningsmedel, anvisas för iordningställande av erforderliga anordningar och utrymmen för den praktiska utbildningen vid nämnda sågverk samt för ombyggnad av lokaler till teoretisk undervisning och till bostäder åt lärare och elever m. m., dels ock att till driften och undervisningen vid sågverksskolan må utgå statsbidrag, beräknade med hänsyn till vad som utgår till vissa tidigare upprättade enskilda yrkesutbildningsanstalter, liksom att stipendier och resebidrag utgå av statsmedel enligt de grunder, som gälla för centrala verkstadsskolor.

117 Bilaga I.

Sågverk och hyvlerier enligt specialbearbetning av kommerskollegii industristatistik.

Personal

Drivkraft i eff. hkr Arbetstimmar

Län arbetare

för omedelbar drift

för elektrisk generatordrift

Elektrisk kraftförbrukning

kWh

Ar 1934 Norrbottens . . Västerbottens . Jämtlands . . . . Västernorrlands Gävleborgs . . .

2 026 2 242 769 G 019 4 074

153 214 17 401 199

4 240 464 10 556 4 613 874 12 940 1 225 613 3 706 11 977 889 33 985 8 180 903 22 221

1 354 3 697 498 5 645 3 037

15 130

30 238 743

83 408

14 231

2 135 2 111 776 5 660 3 940

121 286 30 301 228

4 004 876 4 225 239 1 296 474 11 041 658 7 975 917

11 077 14 248 3 919 33 924 22 557

1 504 3 607 498 3 996 3 937

11 854 909 9 832 348 1 008 964 40 417 643 13 547 893

14 622

28 544 164

85 725

13 542

76 661 757

2015 1 774 711 5 110 4 012

År 1936 263 4 496 648 298 3 965 250 14 1 200 740 288 10 261 620 245 7 912 298

12 734 14 138 3 598 37 479 23 825

1 615 3 527 488 5 353 4 043

13 016 518 9 499 819 1 065 804 41 199 862 13 719 716

27 836 556 I 91 774

15 026

78 501 719

1 116

uppgifter saknas

År 1935

Norrbottens . . . Västerbottens . . Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs

Norrbottens . . . Västerbottens . . Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs

13 622

1 108

I 976 1 651 743 5 2 11 3 985

132 305 16 264 362

3 84 1 508 3 698 313 1 361 675 10 463 054 8 659 622

11 503 14 731 3 782 36 933 2 1 827

3 178 488 5 382 3 670

7 703 579 11 606 590 647 287 34 988 596 16 503 062

13 566

1 079

28 024 172

91 776

14 134

71 449 114

1 802 1 527 681 4 585 3512

112 222 18 249 372

3 427 607 3 239 710 1 114 734 9 113 122 7 310 636

11 328 14 724 3 395 39 792 24 912

1 438 3 178 68 5 254 2 510

8 369 832 11 117 774 1 101 315 32 683 122 17 826 900

12 107

24 205 809

94 151

12 448

71 098 943

År 1937

Norrbottens . . . Västerbottens . . .lamt lands Västernorrlands Gävleborgs

År 1938

Norrbottens . . Västerbottens . Jämtlands . . . . Västernorrlands Gävleborgs . . .

118 Drivkraft i eff. hkr

Personal Arbetstimmar

Län arbetare

övriga

1 900 1 537 695 4 650 3 515

201 259 16 252 351

12 297

1 079

Elektrisk kraftförbrukning kWh

för omedelbar drift

för elektrisk generatordrift

3 755 025 3 533 925 1 181 564 9 066 511 7 431 350

12 658 14 496 3 826 38 753 24 651

1 572 3 179 118 4 336 2 420

14 289 171 10 798 928 1 140 149 37 910 139 20 036 764

24 968 375

94 384

84 175 151

År 1939 Norrbottens . . . Västerbottens . . Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs

År 1940

Norrbottens . . . Västerbottens . . Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs

1 781 1 372 589 3711 2 834

88 191 16 281 377

3 277 676 2 802 287 876 256 7 194 514 5 785 538

11 840 14 018 4 118 35 928 25 256

1 313 3 177 4 256 2 425

7 967 689 10 771 507 751 443 32 271 101 23 261 843

10 287

19 936 271

91 160

75 023 583

1 520 1 400 509 3 222 2 824

160 277 11 317 296

2 881 266 3 048 667 837 112 7 014 196 5 704 249

11 281 13 303 3 873 38 070 25 768

1 256 2 200

1 804

7 318 310 10 795 080 1 231 459 31 194 974 18 593 863

9 475

19 485 490

92 295

5 558

69 133 686

11734 14 246 4 057 34 503 25 445

1 270 2 200 133 100 2 071

9 312 774 11 838 656 1 467 180 27 245 407 19 292 189

20 668 346 ! 89 985

5 774

69 156 206

13 095 22 990 4 487 31 411 29 069

1 248 2 200 133 200 1 924

15 819 809 12 484 578 1 407 788 24 240 087 16 225 171

19 436 382 101 052

5 705

70 177 433

273 42 163 200

118 År 1941

Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs

i

198 100

År 1942

Norrbottens län Västerbottens . . Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs

3 119 2 851

258 324 7 284 361

9 594

1 234

1 493 1 720 531 2 855 2 969

227 321 7 231 340

9 568

1 126

1 640 1 718 553 2 614 2 876

287 411 21 357 390

2 877 842 4 074 759 889 622 5 980 826 6 483 690

14 679 23 780 4 559 31 955 22 918

1 999

9 660 426 6 700 218 1 373 047 20 985 544 16 908 084

9 401

20 306 739

97 891

2 677

55 627 319

1 593 1 533

3 417 351 3 516 969 846 772 6 699 495 6 187 759

Ar 1943

Norrbottens . . . Västerbottens . . Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs

3 166 823 4 092 521 886 498 6 012 586

5 277 954

År 1944 Norrbottens . . . Västerbottens . . Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs

119 OJ

s

O

o tr ÖD 3 ort

CO

I>

:rt > VH

rt I>

—I

4>

T) m £

> >,c s rt CJ O

X: t-, OJ t . - : - <ob a

,-. <- c«

•>- Ll o ~" '3

•= T ° \o •fl i n LO OJ

o

OJ

co Cl

o - CO

©~C0

O to

«s ro

co"* 3

LO O

co oo ^

co co

Cl

o

OJ CO

,H

CO

\°CO

\ 9 CD

\OTC

<£>

°t - OJ o

<M | >

_ ~ -H

N «

' t

-r

m

<» co >' — o *°

m —,

iO OJ

- * OJ

•"H

OJ

o

OJ CO

M

CO CO \O00

i« 0)

"

-a —

Tf

5 * 's P

"

CO

•*

•O

—i

—<

~

OJ

—<

CO

T*

"8 "B

i 5 CO

-T

1 S

^c OJ

s co

"O

-<

o

A — ' O

CO OJ

..T -H to ^

O

O

SS

3 iO '•OJ OJ -*"

t»

~ co

'5 o-2

c»

°rt

*

rf

c^-*f

o

v<5 CO 0 s - •—i 'O • *

-.0 0

o^oo

OS CO

o^ oo cr-eo

1 —I O' Of

e»

F-<

KH

- • • si

s -o

c; so '5c .5 O. G

PO

120 Bilaga III.

Sågverken i Norrland år 1938 enligt specialbearbetning av kommerskollegii industristatistik.

Ramsågar. Län

Antal arbetare

totalt

per arbetare

16 19 24 63 74

1 613 1 434 634 4 715 3 841

3 038 630 2 804 268 1 065 312 8 912 876 7 372 213

1 884 1 956 1 680 1 890 1 919

12 237

23 193 299

1895 Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Hela Norrland

Cirkelsågar

[kli ng såg

Län

Norrbottens Västerbottens Västernorrlands Hela Norrland

Län

Antal arbetstimmar

Antal sågar

ar).

Antal sågar

Antal arbetare

50 45 9 17 4 125

Antal arbetstimmar

1 Tillverkn.värde

totalt

per arbetare

300 315 65 121 31

392 577 439 042 66 702 142 646 43 195

1 309 1 394 1 026 1 179 1 393

1 770 717 2 122 927 371 582 558 633 294 669

1 084 162

1 303

5 118 528

Antal arbetstimmar för

I i % av I -j- II

I cirkelsågar

II övriga sågar

Västerbottens Jämtlands Västernorrlands . . .

392 577 439 042 66 702 142 646 43 195

3 038 630 2 804 268 1 065 312 8 912 876 7 372 213

11,4 13,5 5,9 1,6 0,6

Hela Norrland

1 084 162

23 193 299

4,5

Tf o -A « 5

Tf co

CD

O O I ' O H oo co co I-H

oo r—1

i n i n i n co CD CO OJ o t ^ i n o o OJ 00

CO CO

t © oo i > h l f l l > N o co i n i >

in 00 00

co

"

t-» OJ —< 0 0 t > CD OJ O t ^ o GO i n OJ co

CO

PH

09 '"

(H

« «Ä C

IO

~ « -rr : « b Q > > > CS

,

£ 3 *?

•i"

B 00 K< 3 °efl X i CO

b

CO

CL,

-

lo C8

o -i

E

OJ

i>

•—t

CO - H OJ

I

co O J O J

1(5 T f ^ f i O uO OJ OJ CD

r^ r^ Tf oo OJ

P H

OJ

c^ OJ

Tf

Tf

P H

o-

«

Tf CO

tfi (S

Tf

t ^

Tj

o OJ

OJ OJ OJ

»H

o

I

l

T #

P H

O w*

o o o

vO •t

in

O

»H

2 Tf"

o co OJ i n OJ o OJ —< o OJ i n OJ r^

o

-H i n OJ Tf

O CO

00 CD

c co

a

uO

ii!

—

CD CX

co

.

C

te

L B " H

2 c

—i '^7 r~\ :C0

CO

p j

o

*H

B

»CO

OJ

s

u o •o :CS

«

OJ o o in *-< 0 0 CD GO

i n i n oo i n

OJ 00 in i>

OJ Tf

CO —<

CO co

O oo

Tf t > i H t O

O J

t > OJ CD

co CD l >

co CD CD

O J

CO CO

i n co -it

O

M

N

Tf

CO i n

CO

l > i n

OJ i n

Tji

O J

OJ OS

Tf

1 C D ^

!

1 CO 00

OJ O

CO iC

r-

Tf

oo

co oo i n ev

CD

• - i OJ OS oc OS O l > — t o CO t o C i

t> OJ

o

1 1

t> —<

T }

o

OJ O

T

C

ST-

—i OJ CO

lO r

1(5 ,

OS CO

i n co OJ — Tf co co a

OJ co

—i i n

O i n

OJ

00 T f

33 X)

cO' i n

TT

i>

—'

CD CO OJ —<

Tf

Tf co OJ co

OJ TT

—1 - H l > l £ OJ T f - H ev OS T f OJ i."

CD

O

Tf

CO

I-H

Tf

Tf

OJ

in

OJ OJ

t>

CO

OJ

CO

1>

co oo c CO Os —i o CO CO —

t^ in CD

J

CO

fcD

P.S ^ C

S H

l>

CO o

Tf

P H

pH

O sO Ä 00 tf)

CD OJ CO

H

p3

oo 00 o vO U5

o

W

2S — tu

n.

OJ

c^

h

•*•"

p*

o

OJ CO O

1(5 N W M

03 O

OJ

i n co OJ in

l-H

, ^

OJ OJ OJ

w o - ^ o ^ i n oo Ln co

co

— — _, o

to

CD

3 bt

•*

»H

ÉB £3

a

00 -K O

3 CO

XI 3 H

in »H ' — '

»H

o o

00 O

IC o t^ o O co oo co

00 OJ

oo TJ< Tf i n co PH CN "H o?

T)*

CO

in o co i n

co

oo 5-,

t ^ co i n i r i n co i n c* Tf co -H a oo o co — M O CO t

Tfl »-H

CD Ln co i n t > O OJ CO

o

s

o

^ o> i n —i i n Ti-, 05 i n t-- OJ i n O " ^ O co o co c o oo o CO 00 co co o oo o co i n T« ~- co ^ o OS CO L^ CC CO ^ O

P H

rt

c

»fi Tf

m i H

v9 sO 00 tN T *

CO

c>

OJ CO CO

Ln o co o 05 OJ co

CN O oo t C<5 fC

o

P H

[^

sO

o

00 l-H

»o 1

C/2

2 £P=2 1

c

.3 ^

«->

•>

2 'B "O

Ö O s v g3

CO

bo cfi pt,

_

-r

p"->

co to S

,

cs • "

*"l

CO

t -

CN

OJ

o

Tji

CO" T f " T f "

C»

co"

T*"

O i n o )

^

CD

i O CD —i 0 0

Tf

co O J t o t > co O J t > r-<

t^ CD r^ OJ

« C O r t O co i n o

o OJ 00

av \0 ir>

o o o

co i n i n o i n co ^ c

o

"5

P H

OJ

!>•

"

o

TJ< oo

T f

OJ Tf

OJ in

Tf

r^

co co i n Tf t ! CO CO CO

t^

- j

CO

iO

t ^ Ln

"-

S3 II

m

W5 vO

r-<

oo os o o OJ Ln o er Tf OJ Tf a

Tji

-H

jV

T f i n oo p0 5 OS t ^ 0

o

00 O H f l r -

CO

CO

—i o

OJ

TJI

P H

"-H

-^

—i

co

i n os co i n Cl

P H

l-H

l-H

CD O

TJI

i n OJ OJ CO OO OJ CO OS CO O i n

sdel S

o

M

Tji

OJ

C

t> \f>

O

O

in

CD i n —i o _, CO O L.O —

CO H

C5J

CS

O

TJ 3 w

r-l

CO

CD QQ

O *J

»J O

"3!

X)

xi

5 Ll

t/J

O

1CB

z

>

^

•*

ffl

T-)

>>

oo "2 3

«

","s i oo o -3 _;

s-, o

t.D f-

CO

SS <*>

c *

05 Ä

CO 6C

<*5 OJ

=co

"d

•O

c

CO CO

tfi

c 9

g

'/.'

>

>

C

p* O

O PH

CO

O

p->

X!

»

CO

B

•TJ

:5

TJI ejv

CO

X) te

<B

-, 3 co"

o o

as

• • -3 • tu

OJ

T3

CJ CO l^ in

S2. S

P H

« c S£ CD .> P-1 » 3 ,

Tt

Ov

Tf i n o i r eo os Tf i ^ oo i n co c 1(5 N t > J . co co Tf —

+J S

-ö

T*

o T f

»O

CO

-

C

T t

lO O l O l O O O —' C-} OS CO O CO

c

hJ

Tf

J J l O H

os

o o

O

- i

0 0 CO 0 0 CO O CO CO o 1(5 - i I H I N Os 0 0

—i

£

:CD be fcCS TO g -3 p- C t i «- ° 3 . 5 3 :CS :C0 ^

S ce 3 —c

o

N

H T f - H l O

J^ O

a

i n Tf Tf co

H CO

c: '2 SH

3 CO

Se

-3 3 :CÖ

CO

o H

122 Bilaga V. Sågverksarbetarnas fördelning på olika sysselsättningar vid olika tidpunkter 1937—1938 (i promille av samtliga redovisade arbetare) enligt arbetarnas uppgifter.1

£'r

A n t a l a r b e t a r e (i p r o m i l l e ) m e d n e d a n s t å e n d e s y s s e l s ä t t n i n g a i i n . m . i m e d i o a\ ' m å n a d e n

a

w

cn Dl

I r»

f-

o

n' 5 K g-

OQ

?

H C

3- S. ro "^ ro ST CT> ro M

1937 jan febr mars april

maj juni juli aug sept okt nov 1938 jan febr mars april maj juni juli aug sept Medeltal 1937 jan.—sept. 1937 . . . Jan.- s e p t . 1938 . . . 1

485 O

561 627 717 899 953 955 952 939 915 830 681

2 o 3 3 3

537 562 634 675 882 937 932 925 898

1 2 2 2 o 3 3

C/5

Q

3 S3

3. 5' °- S cos cr ro o

ro <r» c**

ro

ro 5*"

ro

5M c ^ ?rtJQ cS %

03 -o

< dej -1

c-

ro ro

— —

1 1 1 1 0

—

— — — —

0 1 1 2 2

—

— — — — — —

—

l

1 1

776 !

•

— — — — — — — —

1 l3 1

0 1 1

— — —

cn <t> S3 r * -a O"

ro ro

—

1 1 0 0 0 0 1 1 1

^

»< 2.3

1 0 1 1 2 2

jjj

ST °"i S3 ro

i

0. Of

—

o

o

w

1 2 2

— — — —

2 Cfi

2 2 2 2 2 2 2 2 2

23 31 •25 7 5 8 8 8 1

')

3 <<

1 2

— — —

3 2

o'

> cn 03

O- D3

2 2 2 2 2 2 3 2 2 3 3 2

19 25 19 8 7 9 8 9 4 6 10 11

1 »

2 1 0 1 1 1 1 1

•

—

— — 0

— —

1 4 4 2

i

TT

1! 3

£ A» 2

P1H

1 Hi cn

s cn

3" ro

435 4 8 . 1 366 , 42.8 310 46,4 2 3 3 37,7 71 18,6 3 14,4 15 14,8 17 16,5 21 23.4 43 26,1 29 38,0 193 64,4

0 0 0

4 5

]

24 •21 16 20 13 11 15 11 13

— — — —

5 5 5 2 3 3 3 4 9

B 26

376 45,7 357 41,6 300 42,3 276 34,9 88 21,0 30 19,9 •27 19,0 35 24,0 40 •28,1

;> ; 11

14b

32,4

29,1

; ITU

30,8

Denna tabell är hämtad från Sociala Meddelanden 1940:

6 l 4 3 3 3 3 2 12

rf '

16 ! 32 19 17 16 17 15 17 9 6 9 17 9 2 2 11 13 o 12 13 105 14 83 21

1 1 0 0

& 3

'.} angiven sselsättning

<

dbruksarbete hos andra)

S3°

", c -v c 2.

17 13 13 5 3 4

123 Bilaga

VI.

P. M. angående särskild undersökning rörande sysselsättningsförhållandena vid norrländska sågverk.

Vid en inom norrlandskommittén på grundval av uppgifter från vissa sågverk i Norrland (34 till antalet) utförd undersökning rörande driftsförhållandena vid sågverken ha uppgifter även lämnats till belysande av arbetarnas sysselsättningsförhållanden. Dessa uppgifter ha sammanställts i de vid denna promemoria fogade tabellerna 1—3 samt diagrammen 4—13. Sågverken äro sammanförda i fyra grupper, av vilka den första oinfattar inlandssågar och sågar med i regel mindre produktion än 5 000 standards samt de övriga avse sågverk med en årsproduktion av respektive 5 000—9 999 standards, 10 000—14 999 standards och 15 000 standards eller däröver. Svårigheter ha förelegat att finna en systematiskt riktig indelningsgrund, t.ex. när det gällt atl belysa växlingarna i driften. Sålunda kan sambandet mellan årsproduktionens storlek och variationerna i driftens förlopp icke statistiskt klarläggas med det material, som ingått i denna undersökning, enär produktionens storlek är direkt beroende av förekomsten av sågning i dubbelskift samt av säsongmässiga driftsavbrott. En annan möjlighet hade varit att lägga antalet ram-par till grund för indelningen, men icke heller på detta sätt kan någon statistiskt fullt tillfredsställande fördelning åstadkommas. I det följande utnyttjas sistnämnda indelningsgrund i ett par sammanhang parallellt med indelningen efter årsproduktion. Oavsett efter vilken grund indelningen sker, måste ihågkommas att denna endast tillgripits som ett hjälpmedel vid beskrivandet av tillstånden vid undersökningstillfällena, och resultaten få — ined hänsyn till omöjligheten att förutberäkna utvecklingen — icke läggas till grund för framtidsprognoser. I tabell 1 meddelas uppgifter om de tider, under vilka de olika sågverken bedrivit sågning i enkelskift respektive dubbelskift (kol. 2 och 3). Av tabellen kan även utläsas förekomsten av säsongmässiga avbrott i sågningen (kol. 4 och 5). För de olika storleksgrupperna ha följande (med arbetarantalet vägda) resultat erhållits. Antal veckor i genomsnitt för aren 1935—1944 med sågning i Grupp

Antal sågverk enkelskift

dubbelskift

Sågningen har varit inställd under nedanstående antal veckor i genomsnitt för åren 1935—1944

1. Inlandssågar (se ovan) 2. 5 000— 9 999 stds 3. 10 000—14 999 » 4. 15 000 stds och däröver

6 10 11 7

34 24 27 24

2 12 12 21

16 16 13 7

Oenomsnitt för samtliga grupper (efter vägning med arbetarantalet)

124 Sågning i dubbelskift under sommaren har förekommit vid ett mindre antal sågverk, enligt vad som närmare framgår av tabell 1. Av tabellen kan utläsas, att sågning i dubbelskift företrädesvis förekommit vid de sågar, som haft den största tillverkningen. Åtskilliga sågverk, som använt dubbelskift före kriget, ha dock under krigsåren övergått till enkelskift, dels därför att produktionen måst minskas på grund av bristande avsättningsmöjligheter, dels även på grund av råvarubrist. Några större sågar ha sin drift ordnad för sågning i dubbelskift under hela året. men exempel finnas även på stora och moderna verk, som uteslutande arbeta i enkelskifl. Om man i stället indelar sågverken efter antalet timmertagande ramar, fördelar sig sågningen i enkelskift och dubbelskift samt driftsinställelserna enligt följande på de olika grupperna (aritmetiska medeltal):

Antal ram-par

I II III IV

Antal sågverk

6 9 10 8

Antal veckor i genomsnitt för aren 1935—1944 med sågning å enkelskift

dubbelskift

Sågningen har varit inställd under nedanstående antal veckor i genomsnitt för åren 1935—1944

29 20 23 34

4 17 18 7

19 15 11 11

De större sågverken ha enligt sammanställningen drivits i enkelskift i större omfattning än de mindre, med visst undantag för den första gruppen, som i huvudsak omfattar inlandssågverk. Samtidigt uppvisa de större verken mindre stilleståndstid. De framkomna resultaten äro i stort sett överensstämmande med vad som erhållits vid företagens gruppering efter produktionens storlek. I ovanstående sammanställning framgår dock att de i nedersta raden redovisade företagen med fyra ram-par haft mindre sågning i dubbelskift. Dessa sågar äro i stort sett mindre moderna. I den tabell, där sågverken redovisats efter årsproduktion ha däremot på nedersta raden redovisats vissa moderna sågverk ined stor produktion, vilka i den andra tabellen redovisats på raderna för två och tre ram-par. För åren 1937, 1938 och 1943 ha också sammanställts uppgifter om antalet arbetare, som varit sysselsatta under olika delar av kalenderåret, varvid i regel redovisning skett per avlöningsperiod om två veckor. Resultaten för de två förstnämnda åren ha sammanräknats och redovisats i genomsnittstal. Vad angår driftsförhållandena under år 1943 bör ihågkommas. all dessa starkt påverkats av de under kriget rådande abnorma förhållandena främst i fråga om avsättningen, knappheten på arbetskraft samt störande inflytelser i form av militärinkallelser och vedproduktionsålägganden. I syfte att erhålla ett mått på växlingarna i driften vid varje särskilt i undersökningen ingående företag ha summauppgifterna för de olika avlöningsperioderna underkastats en matematisk bearbetning enligt sedvanliga statistiska metoder, varigenom erhållits ett sifferuttryck för den genomsnitt-

125 liga storleken av nyssnämnda växlingar. 1 De sålunda framkomna »variationstalen», få anses ange i procent, hur mycket antalel under olika avlöningsperioder anställda arbetare genomsnittligt avviker från medeltalet för respektive år. Variationstalen finnas angivna i tabell 2, kolumnerna 4 och 5, där företagen äro upptagna i ordning etter stigande variationstal för åren 1938/1939. Variationstalen representera växlingarna i produktionen, men ge däremot icke upplysning om arbetarnas individuella sysselsättning. Denna senare är beroende av i vad mån arbetarna gått in ocb ut ur företaget, vilket förhållande icke kominer till uttryck i dessa sammanställningar. Vid en första översyn av variationstalen visar det sig, att dessa växla inom ganska vida gränser. Variationstalen ha i nyssnämnda tabell redovisats för varje förelag, dels såsom genomsnitt för åren 1937/1938, dels också för år 1943. Om företagen grupperas efter storlek, erhållas följande variationstal. Företagsgrupp

1. Inlandssågar 2. 5 000— 9 999 stds . . 3. 10 000—14 999 stds . . 4. 15 000 stds och däröver

Variationstal 1937/38

24,1 34,6 24,8 19,4

16,0 28.3 26,7 11,(5

Den minsta variationen har sålunda förekommit inom grupp 4. Därnäst kommer grupp 1 och grupp 3, medan den största variationen återfinnes inom grupp 2. Att döma av ifrågavarande siffror ha de största företagen i genomsnitt haft den jämnaste driften. Även vid de minsta förelagen ha driftsförhållandena varit tämligen jämna, medan de största ojämnheterna i driften förekomma'bland de medelstora företagen. Härvid är emellertid att märka, att ganska betydande avvikelser förekomma inom de olika grupperna och att även bland de största företagen finnas sådana, som uppvisa betydande ojämnhet i driften. Av intresse är även att iakttaga skillnaderna i variationstalen mellan 1937/38 och 1943. varvid framgår atl driften inom grupperna 1, 2 och 4 varit jämnare år 1943 än åren 1937/38, medan däremot driftsförhållandena inom grupp 3 varit i det närmaste oförändrade. Även härvidlag göra sig emellertid avvikelser gällande i fråga om de enskilda företagen, och skillnaden mellan förhållandena vid de båda nyssnämnda tidpunkterna kan i själva verket hänföras till att vissa företag genomfört en genomgripande omläggning av driften i syfte att göra densamma jämnare. Att vissa företag för år 1943 uppvisa större variationstal än för 1937/38 beror i flera fall på att driften periodvis måst inställas på grund av alt lagringsutrymmena helt tagits i anspråk och att avsättningen varit begränsad. I en del fall har driftsinställelse även motiverats av brist på sågtimmer eller av att företaget ålagts vedproduktionsplikt och måst dirigera sågverksarbetarna till vedhuggning. All ell ganska starkl samband råder mellan variationslalet och antalet fast anställda arbetare (med 2 000 arbetstimmar för är och däröver) belyses av följande frekvenstabell, upplagande 33 förelag med fördelning dels på fem 1 Här åsyftade uttryck — variationskoefficienlen — erhålles genom all det sedvanliga sigmavärdct .sättes i procentförhållande till del aritmetiska medeltalet av antalel sysselsatta arbetare.

kolumner efter olika antal fasl anställda arbetare, dels på fem vågräta rader efter skilda variationstal.

Variationstal

Antal företag fördelade efter % fast anställda arbetare (med minst 2 000 arbetstimmar för ar) 0 °' u

1937/38

i

0— 10— 20— 30— 40— 0— 10— 20— 30— 40—

10 %

20 %

1 3

3 1 5 1

1 4 3 3

3 6 4 2 3

30 %

40 %

2 3 3

1 3

,0

1 2

o o

1 Tabellen ger uttryck åt att spridningen bland företagen åren 1937/38 varit större än år 1943 i fråga om såväl driftens jämnhet (variationstalen) som sysselsättningen. Företag med ringa antal fast anställda arbetare ha i regel även haft en ojämn drift (högt variationstal), medan ett jämförelsevis stort antal fast anställda arbetare vanligast förekommit vid företag med jämnare drift. För år 1943 har i jämförelse med 1937/38 en sammanpressning ägi rum från vänster och höger mot mitten av tabellen, vilket i fråga om den individuella sysselsättningen innebär, att såväl antalet heltidsanställda som antalet korttidsanställda minskats. Samtidigt har emellertid tyngdpunkten för sysselsättningen förskjutits i riktning mot färre antal heltidsanställda (i det följande komma vissa förklaringar att lämnas till nu antydda tendenser). I fråga om driftsförhållandena märkes under 1943 en viss ökning av antalei företag med jämnare drift (låga variationstal), vilket senare förhållande redan tidigare påvisats. 1 tabell 2 belysas även skillnaderna i de olika sågverkens variationstal vid jämförelse mellan 1937/38 och 1943 (företagen äro i denna tabell ordnade efter stigande variationstal för åren 1937/38). I de fall, där mera avsevärda skillnader framkommit, har anledningen efterforskats. och det har då i de flesta fall framgått, att förändringen kunnat hänföras till någon mera väsentlig omläggning i driften. I kolumn 8 äro sådana omständigheter anförda i vissa mera framträdande fall: sålunda har redovisats ett företag med variationstalet 25,5 för åren 1937/38 men med så lågt variationstal som 5,6 år 1943. Denna jämnare drift bar kunnat åstadkommas genom en utjämning av sysselsättningen inom samtliga grenar av rörelsen vid sågverket. Ett annat företag företer även en betydande minskning i variationstalet från 44,_* till 19,o. I detta fall beror förändringen på att arbetet med virkeslagring och diverse arbeten anpassats till uppehåll i sågningsarbetet. Såsom exempel på fall, där en ogynnsam förändring i driftsförhållandena gjort sig gällande, kan hänvisas till'ett förelag, där variationstalet ökat från 17,(i till 39,2. Detta beror på att sågningen år 1943 pågått endast under sommaren. På grundval av uppgifterna om antalet vid sågverken under olika avlöningsperioder anställda arbetare ha upprättats bifogade diagram 4—13.

127 Dessa avse de olika storleksgrupperna av företag och hänföra sig lill åren 1937/38 respektive 1943. Alla anställda äro inräknade, alltså hade manliga, kvinnliga och minderåriga. Fördelning har sketi på 8 olika specialiteter: sågning (och timmerupplag), hyvling, vidareförädling (hus-, snickeri- och möbelfabrikation), virkeslagring, utlastning, kolning och kraftcentral samt höstäder och diverse. Diagrammen ha försetts med en höjdskala för arbetarantalet och en längdskala för 26 avlöningsperioder, var och en omfattande två veckor (då vissa företag använt sig av 15-dagarsperioder, inalles 24 för år, undantagsvis även månatliga perioder, har Hire sammanställandet måst utföras en omräkning av uppgifterna för dessa företag till motsvarande fördelning på 26 avlöningsperioder). På grund av de stora växlingarna i arhetarantal ha olika höjdskalor måst användas för de skilda storleksgrupperna. Genom en jämförelse av kurvornas förlopp på de olika diagrammen kunna slutsatser dragas angående driftens gång inom de skilda företagsgrupperna, i den mån denna karakteriseras av antalet anställda arbetare. Härvid bör dock, såsom redan påpekats, beaktas att uppgifterna för år 1943 icke äro typiska t ö r e n normal utveckling, i det att avsättnings- och arbetskraftsförhållanden varit krispåverkade. Dessa uppgifter äro dock bland annat av intresse ur den synpunkten att de visa. vilka förändringar, som varit möjliga att genomföra trots kriget eller som framtvingats på grund av krisförhållandena. 1 fråga om storleksgrupp l (diagram 4 och 5) framgår, alt arhetarantalet företer betydligt starkare växlingar för åren 1937/38 än för år 1943. En avsevärd ansvällning av rörelsen har ägl rum under sommaren förstnämnda år, medan driften under år 1943 varit betydligt jämnare fördelad på årets olika delar, varvid är att märka, att driftens gång inom rörelsens olika specialiteter visar ett ganska jämnlöpande förlopp; sågningen har visserligen under det första kvartalet sysselsatt ett proportionsvis mindre antal arbetare, och en minskning i det vid sågningen sysselsatta arbetarantalet har även inträtt mot årets slut, men detta har i viss mån kunnat motverkas genom en ökning av de under diverse (och bostäder) redovisade arbetsmomenten. En markerad minskning i arhetarantalet har inträtt omkring årsskiftet, vilket får tillskrivas en Iraditionsenlig begränsning av arbetena omkring jul- och nyårshelgerna, något som genomgående återkommer i samtliga diagram. Om man därefter övergår till storleksgrupp 2, framgår, att driften under åren 1937/38 (diagram G) varit underkastad synnerligen starka växlingar, huvudsakligen till följd av en stark ansvällning av sågnings- och utlastningsarbetena under sommaren och hösten. Motsvarande tendens återfinnes under år 1943 (diagram 7), fastän mycket mindre starkt utvecklad. Det genomsnittliga arhetarantalet har minskats betydligt från 1937/38 till 1943, vilket delvis får tillskrivas genomförda rationaliseringar men delvis också en — sannolikt till följd av kriget framtvungen — minskning av produktionen. För storleksgrupp 3 föreligger en ännu starkare ansvällning av driften under sommar och höst (diagram 8), och detta förhållande kvarstår ännu under år 1943 (diagram 9), ehuru mindre starkt utpräglat. Vad slutligen angår grupp 4, så företer driften under bägge undersökningsperioderna ett avsevärt mycket jämnare förlopp än i fråga om grupperna 2 och 3. Under åren 1937/38 (diagram 10) har visserligen en ansvällning av sågnings- och utlastningsarhetena under våren och försommaren betingat en viss ojämnhet i driften, men denna har dock varit avsevärt jämnare än i

128 fråga om grupperna 2 och 3. För år 1943 har driften varit praktiskt taget ganska jämn (diagram 11). Det maximalt anställda antalet arbetare har i båda fallen varit ungefär detsamma, vilket får anses tyda på att en viss balans inträtt i fråga om rationaliseringsåtgärder. Inom gruppen ha dock för enskilda företag ganska starka förskjutningar inträffat, vilket framgår av uppgifterna för de skilda verken. En undantagsställning intager i detta hänseende en som särfall redovisad större såg, vilken blivit föremål för ombyggnad efter brand strax före kriget. Vid ombyggnaden moderniserades sågen och brädgården, och den senare försågs med brokran. Driftsförhållandena vid ifrågavarande såg under år 1937 respektive år 1943 belysas i särskilda diagram (12 och 13). Av det förstnämnda framgår, att sågningen haft mindre omfattning under första kvartalet år 1937 och att utlastningen börjat under 9:e avlöningsperioden för att sedan fortsätta i ungefär samma omfattning under återstående del av året (avbrottet i sågningen under tiden mellan 6:e— 8:e avlöningsperioderna beror på ombyggnadsarbeten i sågen). Under år 1943 har driften varit mycket jämnare. Samtidigt har hela rörelsen ändrat karaktär, i det att vidareförädlingen utvidgats synnerligen kraftigt, så att den ur sysselsättningssynpunkt blivit dominerande inom företaget. Företaget kan därför anses åskådliggöra typen för en trävaruindustri med så långt driven förädlingsverksamhet, att sågningen endast utgör en med flera andra förädlingsgrenar jämställd verksamhet. I det insamlade materialet ha även inbegripits sammanställningar årsvis för varje företag över antalet arbetare med olika antal arbetstimmar för år. Primäruppgifterna från företagen voro avsedda att lämnas för vart och ett av åren 1935—1944 med fördelning på grupper av arbetare med följande antal arbetstimmar per år: 0—599. 600—799, 800—999. 1 000— 1 199, 1 200—1 399, 1 400—1 599, 1 600—1 799. 1 800—1 999 2 000—2 199 samt 2 200 och däröver. Då sammanställandet av dessa uppgifter varit mycket arbetskrävande, ha vissa företag ansett sig kunna lämna uppgifter endast för åren 1937, 1938 och 1943. Flertalet uppgifter äro emellertid fullständiga, och på grund härav har det ansetts möjligt att sammanställa materialet med redovisning av femårsmedeltal för åren 1935—39 respektive 1940—44. För att göra resultaten mera överskådliga har antalet grupper efter sysselsättningstidens längd minskats till hälften. Resultaten av denna bearbetning finnas redovisade i tabell 3. Av denna tabell framgår bland annat, att antalet långtidsanställda arbetare (med en arbetstid av 2 000 timmar för år och däröver) såväl åren 1935-1939 som åren 1940—1944 varit högst vid de största företagen (34,o respektive 29,6 % av hela arbetarantalet), medan antalet korttidsanställda arbetare (med en arbetstid understigande 800 timmar för år) varit lägst inom denna företagsgrupp (11,9 respektive 24,5%). Den genomsnittliga arbetstiden för år har likaledes varit längst vid de största företagen med 1 612 respektive 1 410 limmar. Även de minsta företagen uppvisa för åren 1935—1939 jämförelsevis högt antal långtidsanställda (32,o °/o) och lågt antal korttidsanställda (21,4 °/o), och i fråga om den genomsnittliga arbetstidens längd komma dessa företag i andra rummet med 1 504 timmar för år. För den senare femårsperioden äro däremot siffrorna vida ogynnsammare för småföretagen. Tendensen till försämrade sysselsättningsförhållanden för individ räknat från den tidigare till den senare femårsperioden är för övrigt genomgående — om man betraktar totalresultaten för hela materialet, har antalet långtidssysselsatta visserligen

129 minskats endast från 26,8 % till 23,2 %, men de två följande grupperna förete även minskade procenttal, medan gruppen 800—1 199 arbetstimmar uppvisar någon ökning och slutligen antalet korttidssvsselsatta ökats från 18.3% till 26,8%. Om man i stället för all indela sågverken efter produktionens storlek, grundar indelningen på antalet rampar, erhålles följande procentuella fördelning av arbetare efter sysselsättningstiden: Procentuell fördelning av arbetare efter sysselsättningstiden. Medeltal

II

1937—1938

M e d e l t a l 1943

Sysselsättningstid i timmar Rampar

Antal sågverk

2 000 ocli däröver

I 999

1 599

I 199

1 600 : 1 200

mindre; än 800

' 2 000 och däröver

I 11 III IV VI

6 9 10 8 1

23, l 22,2 26,5 27,3 51,5

21,7 j 17,G 21,1 18,8 21.3 19,2 22,4 20,7 20, G

15. (i 16,4 10,8 12,3 27,9

22,0 21,5 19,2 17,3

—

10,5 ! 20,0 i 26,1 22,4 1 38,8

Summa

26,8

22,6

13,9

18,3

1 23,2

18,4

1 999

1 599

1 199

1 600

1 200

17.2 16,8 19,8 19,3 24,9

16,5 15,7 18,7 17.4

36,0 34,0 23,0 27,1

—

19,8 13,5 12,4 13,8 36,3

18,9

16,3

14,8

26,8

mindre a n 800

Siffrorna tyda på att sågverk med flera ramar kunna bereda vissa arbetare en jämnare sysselsättning. Den bär framkomna fördelningen av arbetarna på sysselsättningsgrader överensstämmer mycket väl med den sammanställning, som upprättats på basis av produktionens storlek. I bägge fallen uppvisa de längre ned i tabellen redovisade (större) förelagen gynnsammare sysselsättningsförhållanden. Enligt tabell 3 har den genomsnittliga arbetstiden från åren 1935 1939 till 1940—1944 minskats från 1466 till 1334 timmar för år. Dessa timantal motsvara endast 67 respektive 61 % av 2 200 timmar, vilket beräknats motsvara den möjliga arbetstiden för år. Detta skulle innebära, att Va respektive Vio av sågverksarbetarnas arbetskraft icke kunnat utnyttjas vid sågverksföretagen. Åtskilliga arbetare ha emellertid frivilligt eller på grund av sjukdom eller inkallelse till värnpliktstjänstgöring avbrutit sin anställning. Här framkomna timantal för år kunna därför ej anses motsvara den verkliga sysselsättningsgrad, som skulle varit möjlig, om arbetarna ej avbrutit anställningen. Utredning kan ej på basis av företagens sysselsättningsstatistik åstadkommas angående förekomsten av dylika frivilliga eller påtvungna avbrott. I v a d mån sågverksarbetarna kunnat erhålla annan sysselsättning under den iid, då de ej varit sysselsatta vid sågverken, har ej heller kunnat närmare klarläggas. 1 Av en undersökning, som ulförts genom socialstyrelsens försorg angående sågverksarbetarnas arbets- och inkomstförhållanden inom norra Sverige avseende tiden 1936—1938 (Sociala Meddelanden år 1940, nr 7) synes emellertid framgå, att detta icke varit fallet i tillfredsställande utsträckning. Man skulle enligt förut meddelade uppgifter komma till en säsongarbetslöshel motsvarande i genomsnitt 30 å 40 % av den möjliga årsarbetstiden — i en 1 I tabell 2 kolumnerna 9—11, har till jämförelse med de vid kommitténs utredning framkomna siffrorna upptagits antalet arbetslöshetsveckor i procent av totala antalet redovisade veckor enligt sågverksindustriarbetareförbundets statistik.

130 del fall mera, men ofta mindre på grund av förekomsten av kompletterande sysselsättning. Bisysselsättning kan under normala förhållanden lättast ordnas för arbetare, som äro sysselsatta i inlandsindustrien, och därvid är skogsarbete vanligast förekommande. Under krigsåren ha emellertid även arbetarna vid kustsågverken i betydande omfattning erhållit sysselsättning i skogen, huvudsakligen med brännvedsavverkningar. I vissa fall ha företagen måst avbryta sågverksdriften och placera arbetarna i dylika arbeten för att kunna fullgöra ålagd produktionsplikt avseende massaved och brännved. Av tabell 3 framgår också att arbetarantalet i stort sett varit i avtagande (10 836 åren 1935—1939 och 9 841 åren 1940—1944). Detta står också i naturligt samband med den allmänna produktionsminskningen. Ett undantag utgör gruppen 15 000 standards och däröver, vilket sammanhänger med att några företag utökat driften med nya förädlingsgrenar och i samband därmed anställt betydligt flera arbetare, av vilka många emellertid endast haft korttidssysselsättning. Delta torde särskilt gälla för kvinnliga arbetare, som anställts i vissa nya fabrikationsgrenar. Om man i stället för genomsnittsantalet sysselsatta arbetare i tabell 3 kolumn 7 betraktar det beräknade ideella antalet helårsanställda arbetare i kolumn 8, framgår att detta senare antal genomgående sjunkit från 1935—1939 till 1940—1944.

Tabell 1. Såguingens varaktighet och fördelning på säsonger.

Företagsbeteckning

Antal veckor i genomsnitt för aren 1935—4944 med sågning i

Sägningen har varit inställd under nedanstående antal veckor i medeltal för åren 1935—1944 på grund av

enkelskift

dubbelskift 1

timmerbrist

annan anledning

— —

8 17 14 9

1 Inlandssågar 1 2 3 4 5 6

36 31 36 37 34 28

8 4 2 2 12 14

S:a och medeltal

5 000—9 999 slds 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16

13 17 23 30 10 7 37 33 35 33

14 18 21 14 28 18 S 4S 1 3 2S

__

25 16 7 8 14 27 11

S:a och medeltal

10 000-14 999 slds 17 13 18 1937 1940 l[ 1941—1944 30f 19 42 20 43 21 24 22 20 23 34 24 32 25 2 20 40 27 31 S:a och medeltal

—

—

1 1

— —. 18 14 4

—. —

"}w

' 20

— —

10 2 18

— —

10 s 20 6 14 39 1S 9S

— — — — o 9

12 12 6 11 9 3

15 8 38

23 34 8 S + H 50 20 2

— — —2

11 10 6 2 72

15 000 slds och däröver 28 29 30 31 32 33 34

172 50 41

S:a och medell al

4S 6S

_

2 2

--

—

— 4 6

Där dubbelskilt företrädesvis drivits under sommj ren eller hösten, utmärkes detta med ett S resp. H efter det tal, som anger tiden (veckor). 2 Avser endast tre år: 1937, 1938 och 1943.

132 Tabell 2. Medelantal arbetare

Företagen äro ordnade efter Företa gsbeteck-

Medelantal arbetare (per avion, period)

ning

Genomsnittsvariation i % av medeltalet anställda arbetare (variationstal = V )

Ordningstal efter V

1937/38

1937/38

1937/38

/

34 15

455 166

266 135

8,6 9,0

8,9 21,0

1 2

6 15

33 24 1

513 349 83

485 241 36

9,2 11,4 12,9

7,2 6,2 23,3

3 4 5

4 3 19

31 32 19 2 14 20 25 22 29 4 30 23 5 18 27 13 7 28

347 353 211 41 281 193 200 277 262 97 283 181 69 303 274 142 388 415

432 224 190 24 210 121 135 375 596 73 244 144 65 168 121 112 317 379

13,2 14,1 14,4 17,6 18,4 18,5 19,0 19,4 22,8 25,5 25,6 25,9 26,7 29,3 29,9 32,6 33,8 35,5

7,8 4,8 16,1 39,2 18,8 22,6 43,3 19,5 9,6 5,6 25,4 33,3 13,7 37,9 25,1 35,0 22,2 18,6 l

6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23

5 1 9 29 11 18 31 13 7 2 21 25 8 28 20 26 17 10

21 26 10 6 17 11 8 9

~184 215 183 44 232 187 156 151

73 198 202 40 152 103 162 89

35,5 36,9 37,1 37,5 37,5 39,8 41,8 44,2

50,8 27,8 28,7 21,0 26,8 35,4 20,9 19,0

24 25 26 27 28 29 30 31

32 23 24 16 22 27 14 12

16 12 3

129 86

112 44,6 47 57,8 u p 3g if t e r s a k n a s

42,1 63,6 26,5

32 33 uppgifter

30 33 saknas

i

1 December månad i\ medräknad — arbetet var inställt på grund av bristande lagringsutrymmen och brist Då arbetskraft. Om uppehållet inräknas i kalkylen, stiger V till 34,6.

.

133 samt variationstalens förändringar, stigande variationstal åren 1937/38. Antalet arbetslöshetsveckor i procent av totala antalet redovisade veckor enligt s; ijverksindustriarbetare förbundets statistik 1

Förändringar från 1937/1938 till 1913

11 Uppehåll i sågmngen under vintern och hösten omkring 20 veckor. Timmerbrist.

9,1

uppgifter

1 Sågningen inställd omkr. 4 mån. på vintern. Starkt minskad omfattning.

Sågning och virkeslagring inställda januari

mars.

Ökad differentiering. Samtliga arbetsgrenar jämnt fördelade. Snickerifabrik.

Dubbelskift på vintern, ökad differentiering, husfabr., snickeritalir.

Div. arbeten förskjutna till vintern. Dubbelskift på vintern. Virkeslagring och div. arbeten anpassade till uppehåll i sågningen.

Vägda medeltal I vissa fall bar semesterledighet redovisats s im kol. 9 och 10 införda uppgifterna blivit för högs t. 1

9,3

6,8

5,5

14,7 16.8

23,0 19.1

5,0

14,6 20,6 36,0

47,5

18,2 28,6 29,0 12,8 11,2 26,0 32.6 32.4 32,9 26,4 32,8 30,2 23,0 46,9 34,7 22,1 u p p g i f t e r sa kr a s 57,2

20,4 39,4 46,0 35,8 48,4 37,5 55,7 46,4

20,2 36,2 44,5 26,8 43,2 40,2 38,5 47,0

21,6 12,3 26,1

45,5 50,5 17,0 30,0

39,0 46,5 24,6 31,2

23,0 29,7 18,3 13,6

S.7 9,4

Sågning endast under sommaren.

saknas

9,8

20.6 31,3 31.4 22,0 11,4 30,2 41,5 18,8 39,8 35,6 26,4

18,0 12,0 9,5

12,7 15,4 7,7 8,7

12,2 11.1 8,7

14,4 26,2 21,4 8,7

26,3 17,2 13,9 15,0

9,9

13,7 31,4 15,1 18,8

arbets öshet, varför en del av de i

134 Tabell 3. Antal arbetare med fördelning efter sysselsätl Medeltal för åren 1935—1939 Antal arbetare med fördelning efter sysselsättningstiden i timmar för år Samtliga Ideellt anarbetare tal helårs- Kolumn 2 000 mindre 1 Företags- timmar 7 :8 (inom 800- 1 200— 1 600 än 800 parentes: arbetare beteck1 199 1 599 1 999 och därtimmar ning ovägda över medeltal}

Genomsnittlig arbetstid timmar per år ocl arbetare Hl

Inlands

.s1 d fj a I'

1 o 3 l 5 6

51 18 11 50 38 6

26 16 36 25 18 18

12 6 5 13 11 1 1

Summa Medeltal

32,0

25,6

10,

3 14 13 14

6 6 4 37 42 21

102 51 59 139 122 70

84 38 46 92 73 39

.8

1 817 1 622 1 701 1 449 1 319 1 209

1,5

1 504

10,3

21,4

100,0

1,6 1,7 1,7 2,1 1,7 2,1 1,8

1 338 1 286 1 315 1 063 1 320 1 048 1 255 1 529 1 569 1 391

(90)

5 000-9

999 slds

7 8 9 10 11 12 13 14 15 16

98 62 61 53 28 6 70 109 78 36

38 67 58 39 70 8 48 90 42 61

65 14 53 49 117 54 43 59 83 40

114 65 56 55 38 46 29 36 25 17

73 88 75 155 59 45 106 63 26 48

388 326 303 351 312 159 296 357 254 202

236 190 181 170 187 76 169 248 181 128

Summa

2 948

1 766

20,4

17,7

20,6

16,3

25,0

100,0 (295)

Medeltal

% 1

Antal arbetare gånger sysselsättningstidens längd dividerat med 2 200 timmar.

M

1,4 1,6 1,7

1 318

135 ningstidens längd vid vissa undersökta norrlandssågverk. Medeltal för Aren 1940-1941 Antal arbetare med fördelning efter sysselsättningstiden i timmar för år Ideellt antal helårsarbetare

Kolumn 16 : 17

Genomsnittlig arbetstid i timmar per år och arbetare

2 000 timmar och däröver

1 600— 1 999

1 200— 1 599

800— 1 199

mindre än 800 timmar

Samtliga arbetare

11 2 2 22 22 4

lf) 6 14 22 20 10

13 10 12 20 15 11

13 10 9 17 10 11

8 12 14 20 34 26

60 40 51 101 101 62

39 20 28 64 59 29

1,5 2,0 1,9 1,6 1,7 2,2

1 417 1 110 1 191 1 392 1 277 1 018

1,7

15,2

21,0

19,5

16,9

27,4

100,0 (69)

54 68 43 76 20 4 49 67 53 42

52 50 33 54 37 9 43 65 54 40

66 45 24 54 42 10 44 72 41 44

52 34 27 43 40 32 29 53 25 26

93 70 59 164 55 61 37 48 31 73

317 267 186 391 194 116 202 305 204 225

180 166 108 204 105 43 132 199 140 128

1,8 1,6 1,7 1,9 1,9 2,7 1,5 1,5 1,5 1,8

1 243 1 368 1 277 1 148 1 193

2 407

2,3

1 284

19,8

18,1

18,4

15,0

28,7

100,0 (241)

*

1 432 1 432 1 508 1 252

136 Medeltal för åren 1935— 1939 Antal arbetare med fördelning efter sysselsättningstiden i timmar för år Samtliga Ideellt an2 000 arbetare tal helårs- Kolumn Företagsmindre 1 200— 1 600— 800— timmar (inom 7 :8 arbetare 1 beteckän 800 1 999 1 199 1 599 och därparentes: ning timmar över ovägda medeltal) 1

2 Genomsnittlig arbetstid i timmar per år och arbetare

10 000—14 999 slds 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27

82 45 116 139 55 90 45 173 92 80 94

91 81 88 52 62 135 86 119 50 104 79

65 135 37 36 71 110 70 79 64 88 96

60 100 32 32 38 49 39 56 32 41 81

36 81 75 41 108 43 100 60 66 68 71

334 442 348 300 334 427 340 487 304 381 421

232 257 240 227 187 301 196 357 201 252 269

1,4 1,7 1,5 1,3 1,8 1,4 1,7 1,4 1,5 1,5 1,6

1 525 1 280 1 515 1 662 1 234 1 548 1 268 1 652 1 451 1 454 1 407

Summa Medeltal

4 118

2 719

1,5

/o

24,5

23,0

20,7

13,6

18,2

100,0 (374)

28 29 30 31 32 33 34

129 81 138 225 81 300 162

161 114 86 80 162 120 116

171 64 65 34 91

127 17 58 6 88

91 22 47 19 33 162 33

679 298 394 364 455 582 455

433 228 282 322 302 458 324

1,6 1,3 1,4 1,1 1,5 1,3 1,4

1 404 1 680 1 573 1 940 1 460 1 729 1 564

Summa Medeltal

1 116

3 227

2 364

1,4

1 612

/o

34,6

26,0

14,9

12,6

11,9

100,0 (461)

Totals:a Medeltal

2 902

2 446

1 986

10 836

7 221

1,5

%

26,8

22,6 49,4 %

18,4

13,9

18,3

100,0 (328)

15 000 stds

0 0 o 0/

0~,4

/o

Antal arbetare gånger sysselsättningstidens längd dividerat med 2 200 timmar.

•

137 M e d e l t a l för å r e n

1940—1944

A n t a l a r b e t a r e m e d f ö r d e l n i n g efter s y s s e l s ä t t n i n g s t i d e n i t i m m a r för å r Ideellt antal helårsarbetare

Kolumn 16 : 17

Genomsnittlig a r b e t s tid i t i m m a r p e r å r och arbetare

2 000 timmar och däröver

1 600— 1 999

1 200— 1 599

800— 1 199

mindre ä n 800 timmar

Samtliga arbetare

49 34 84 51 8 134 30 103 27 99 66

54 36 60 54 25 116 47 76 54 71 52

47 70 45 13 46 111 57 69 54 61 43

50 76 41 24 41 85 41 41 35 36 27

108 93 99 54 58 123 118 54 74 95 77

308 309 329 226 178 569 293 343 244 362 265

165 159 199 143 87 360 145 237 135 229 162

1,9 1,9 1,7 1,6 2,0 1,6 2,0 1,4 1,8 1,6 1,6

1 181 1 133 1 329 1 395 1 074 1 392 1 089 1 441 1 213 1 394 1 348

3 426

2 023

1,7

1 299

20,0

18,8

18,9

14,5

27,8

100,0 (311)

99 216 56 281 86 209 115

106 151 72 109 65 134 50

102 113 64 72 50

209 429 89 22 89

87 101 55 37 29 195 19

603 1 010 336 521 319 538 266

329 536 197 437 200 390 198

1,8 1,9 1J 1,2 1,6 1,4 1,3

1 199 1 166 1 289 1 850 1 382 1 593 1 638

3 593

2 303

1,«

1 410

29, G

19,3

12,0

14,6

24,5

100,0 (513)

2 286

2 640

9 841

5 970

1,6

23,2

18,9

16,3

14,8

26,8

100,0 (298)

42,1 %

41,6 %

•

138 Säsongvarialioner i sysselsättningen vid sågverken, med fördelning på olika storlekar av sågverk samt på åren 1937/1938 respektive 1943.

År

1937/1938.

Diagram

VI: 4

Storleksgrupp 1. Jnlandssågar.

Antal arbetare 90

7 År 1943.

Diagram VI: ,">

Storleksgrupp 1. Inlandssågar.

Antal arbetare

14.

IS

24 25 26 ^y.lfinlna^speriod

139 Diagram VI: 0

Ar 193711938.

Storleksgrupp 2. 5 000—9 999 standards. Antal arbetare 260

10 Diagram VI: 7

Ar 1943.

Storleksgrupp 2. 5 000—9 999 standards.

Ar/943. Sfor/ehsgrupp S

?

12 SOOO - 9999 ifondorc/s

24 25 26 A,vlöningsperiod

140 År

1937/1938.

Diagram V I : 8

Storleksgrupp 3. 10 000—14 999 standards. Anlal arbetare 300

1 2

7 År 1943. Storleksgrupp 3. 10 000—14 999 standards. Antal arbeta

Diagram VI: 9

141 År 1937/1938.

Diagram VI: 10

Storleksgrupp 4. 15 000 standards och däröver. Antal arbetare

9 År 1943.

Diagram VI: 11

Storleksgrupp 1. 15 000 standards och däröver.

Antcl

arbetirc

5C0

142 Diagram VI: 12 År 1937. På sid. 128 särskilt omnämnt sågverk med starkt förändrade driftsförhållanden. Antal vuxna arbetare 700

1 2

7 Diagram VI: 13

År 19A3. Samma sågverk. Antal vuxna arbetare 700

Bilaga

VII.

Bostadslägenheterna

Företagets nr

Lägenhetens Antal lägenheter

Antal lägenheter

1 rum A

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

23 14 43 20 70 59 99 46 42 22 30 67

13 14 15 16 17 18 19 20 21

69 44 9 26 38 15 151 95 65

22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34

26 95 63 156 6 135 18 500 92 10 81 115 335 2 679

B

C

1 kök

D

E

A

B

C

1 2 13 5 9 1 1 2

l1 3

!

1 rum o. kök D

E

A

B

1 1 2 1 1

4 32 1

9 3

1 5 11 4 1 6 31

7 1

7 1 8 9 52

3 1 1

29 36 4

40 24

44 34 21

17 33 37 91

69 13 121

8 2 22

10 19 0,7 %

7 10

2 1 27

309 1J1 > J<i °/ /o

12 5 2 19 6 11 37 5 3

1 5 4 1 3 3

172 763 1054 164

48 93 10

9 3 21 2

1 1 1

4 2 12 9 34 16 67 35 311 15 8 34

12 11

4 4

8 E

6 59 1

D

3 7

21 4

1 2

1 1

15 C

5 24 8 1 6 34 219 61 2 12 7 308

2 173 81,2 %

|

vid sågverken. tillstånd i olika klasser 2 rum o. kök A

B

1 31 51 1 1 7 1 4 1

o 1

3 1

C

D

5 5 4 1

1 1

3 rum o. kök E

A

B

C

D

E

Antal lägenheter med vatten o. avlopp

därav 1 lägenhet med 2 kök

10 3

vindsrum

därav 2 lägenheter med 2 kök

därav 1 lägenhet m. end. avlopp » 1 » » » vatten

därav 1 lägenh. m. 2 kök » 2 » » alkov + kök » 1 » » 2 kök

22 41

1 Anm.

24 24 1

o

o o 1

22 3 1

1 3

__

o

8 1 1

3 1 1

4 3 8

27 38

l1

1 27 1 8 3 1 1

16 44 94 13

6 117 6 1 avi. 4 ll 76

4-rums lägenhet

end. avlopp

4-rums lägenhet

326 170 "> ° /o

l1

3 8 0,3 %

146 Bilaga

Vill.

P. M. rörande den praktiska undervisningen vid den föreslagna sågverksskolan.

Sedan de olika maskinernas konstruktion ocli arbetssätt behandlats i den teoretiska undervisningen, böra eleverna få tillfälle att plocka sönder och åter sammansätta åtminstone några av de viktigare maskinerna. För att icke skador skola riskeras på sågverket, vore önskligt att för sådant ändamål disponera några uttjänta maskiner, som uppställas i maskinhallen. Härvid kan demonstreras inkörning av nya maskiner, inriktning och justering. I detta moment av undervisningen inlägges även arbete i sliprummet tillika med inpostning och provning av sågblad och klingor. Då eleverna visat sig hava förvärvat vana vid maskinerna, överflyttas studierna till sågverket, vars maskiner provköras och justeras såväl i tomgång som med arbetsstycke. Därvid utföras mätningar av kraftåtgång, matningshastighet etc. Sedan på detta sätt maskinläran är fullständigt genomgången, kan den egentliga arbetsläran påbörjas. I anslutning till lektioner och föreläsningar böra de olika arbetsoperationerna visas och diskuteras, även genom visning av stumfilm, som visat sig vara ett utomordentligt hjälpmedel vid undervisning av detta slag. Såsom förberedelse till sågning med arbetsstycke utföras postningskalkyler samt övningar i såginstruktioners upprättande. På varje arbetsplats i timmermagasin, såg, hyvleri, brädgård, tork och utlastning lämnas därefter instruktion rörande arbetets utförande, och efter bearbetningen uppläggas de behandlade bitarna för demonstration, mätning etc. För att allt detta skall kunna genomföras, måste motorerna oupphörligen stannas, och det blir ännu icke fråga om arbetsprestation och fullt utnyttjande av kapaciteten. I stället måste huvudvikten läggas vid virkeslära och virkesvård, vilket kan belysas med följande exempel. 1. Vid dimensionsskiljningen: ett antal stockar av olika beskaffenhet bedömas med hänsyn till deras lämplighet för en viss postning. Efter utförd sågning diskuteras resultatet. 2. Före intagning i sågramarna utritas såginstruktionens tjocklekar på stockens ändarea jämte de bredder som beräknas utfalla, eventuellt markeras önskat läge på sågskären längs mantelytan, särskilt i fråga om krokiga stockar. Det verkliga sågutfallet jämföres därefter med det beräknade. 3. Före intagning i sågramarna bedömes stockens beskaffenhet, varefter den utfallande sågvaran upplägges för sortering. 4. På liknande sätt kan även utbytet i bredd och längd vid fyrskärning och genomskärning jämföras. 5. Vid kantningen bedömes och utritas på förhand beräknat utfall i bredd, längd och kvalitet, varefter kantning utföres och resultatet diskuteras. 6. Alldeles särskilt måste virkesvården uppmärksammas vid undervisningen i torkning och utlastning, varvid olika åtgärders inflytande på kvalitet och värde på olika sätt kan belysas.

147 Vid detta led i den praktiska undervisningen må beaktas, att studiegrupperna icke göras större, än att alla gruppdeltagare kunna följa med, få tillfälle att framställa frågor och förslag. Självverksamhet är nödvändig. Flera lärare måste alltså samtidigt vara i gång, och försök måste även göras med att använda de fast anställda yrkesarbetarna för demonstrationer, i den mån de visa sig användbara. Sedan på detta sätt maskinernas skötsel och arbetets utförande inlärts av samtliga deltagare i en kurs, kan man småningom övergå till flytande tillverkning på alla samhörande maskiner och arbetsplatser, med successivt stegrad hastighet intill dess full kapacitet uppnåtts. Man får t. o. m. icke vara rädd att överskrida denna genom att forcera t. ex. så att ett sågblad springer. Mätning och diskussion av matning, kraftåtgång, arbelseffekt, utbyte etc. ingår givetvis i denna del av undervisningen. Då utbildningen skall ske på tre olika plan, måste den praktiska undervisningen, lika väl som den teoretiska, anpassas efter elevernas förkunskaper och det mål som uppsatts. De ovan angivna riktlinjerna få därför endast betraktas som exempel, och det måste alltid ankomma på läraren att finna den för olika kurser lämpliga undervisningsformen, så att elevernas intresse och självverksamhet kan väckas. Möjligheten för begåvade elever att från ett utbildningsplan fortsätta till ett högre bör kunna utgöra en sporre, och likaså kan det icke vara främmande för skolans uppgifter att genom kontakten med industrin underlätta för eleverna en anställning efter väl fullbordad kurs. I samband härmed kan ifrågasättas huruvida icke inträdesprövning eller prövotid måste uppställas som regel vid intagning, detta för att garantera ett gott elevmaterial och allmän lämplighet för yrkesundervisning. Genom testning i samband med intagning kunna eleverna få en inblick i psykoteknik, liksom de kunna lära sig vilket värdefullt hjälpmedel arbetsstudierna äro genom deras tillämpning vid olika moment i sågningsarbetet. Stockholm den 27 december 1946. Gunno Kinnman.

148 Innehållsförteckning. Sid.

Skrivelse till Konungen

3 Avd.

7 7 10 19 22 34

Avd.

I. Redogörelse för förhållandena inom sågverksindustrien Historisk återblick Sågverkens produktion m.m Driftsekonomiska förhållanden vid sågverken Arbetarnas sysselsättningsförhållanden x4.rbetarnas ekonomiska förhållanden Rationaliseringsmöjligheterna inom sågverksindustrien deras utnyttjande II. Allmänna synpunkter på sågverksrörelsen i Norrland Struktur och utvecklingslinjer Arbetarnas sysselsättningsförhållanden m.m

och 39 53 53 64

Avd. III. Forskning och yrkesutbildning inom sågverksindustrien 70 Nuvarande förhållanden ifråga om forskning 70 Nuvarande förhållanden ifråga om yrkesutbildning 72 Yrkesutbildningen för sågverksindustrien i Finland 75 Framkomna önskemål ifråga om forskningen 78 Framkomna önskemål ifråga om yrkesutbildningen 79 Forskningens ordnande 81 Behov av åtgärder för yrkesutbildning 83 Huvudgrunder för yrkesutbildningens organiserande 91 Ordnandet av yrkesutbildning vid en sågverksskola 97 Kostnaderna för yrkesutbildningen och finansieringen av denna 104 Avd. IV. Sammanfattning och förslag

110 Bilagor: I. Sågverk och hyvlerier 117 II. Sågverkens och hyvleriernas huvudsakliga avsaluproduktion inom de fem nordligaste länen 119 III. Sågverken i Norrland år 1938 120 IV. Försågning vid cirkelsågar och andra smärre sågverk i Norrland . . . 121

149 V. Sågverksarbetarnas fördelning på olika sysselsättningar vid olika tidpunkter 1937—1938 122 VI. P.M. angående särskild undersökning rörande sysselsättningsförhållandena vid norrländska sågverk 123 Tabell 1. Sågningens varaktighet och fördelning på säsonger 131 » 2. Medelantal arbetare samt variationstalens förändringar 132 » 3. Antal arbetare med fördelning efter sysselsättningstidens längd vid vissa undersökta norrlandssågverk 134 Diagram 4—13. Säsongvariationer i sysselsättningen vid sågverken, med fördelning på olika storlekar av sågverk samt på åren 1937/1938 respektive 1943 138 VII. Bostadslägenheterna vid sågverken 144 VIII. P.M. rörande den praktiska undervisningen vid den föreslagna sågverksskolan 146 Karta.

Statens offentliga utredningar 1947 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. F å n g v å r d .

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark och Norge om erkännande och verkställighet av domar i brottmål m. m. [16] Industri.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med utredning rörande riksräkenskapsverkets organisation. [13] 1945 års lönekommitté. 2. Betänkande med förslag till statens allmänna avlöningsreglemente m. m. [23]

Handel och sjöfart. Kommunalförvaltning. Betänkande med m. m. [30]

förslag

till lag om

Statens och k o m m u n e r n a s

regionkommuner

Handeln med olja. Betänkande med förslag avgivet av oljeutredningen 1945. [14] Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning ang. handel med skrot, lump och begagnat gods. [22]

finansväsen. Kommunikationsväsen.

Politi. Nationalekonomi och socialpolitik. Kollektiv tvätt. Betänkande med förslag att underlätta hushållens tvättarbete. [1] Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 2. Förslag angående yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra m. m. [18] Kompetensfordringar för statliga, vissa halvstatliga och kommunala tjänster samt sådana yrken och befattningar, för vilkas utövande kräves av statlig myndighet utfärdad behörighetsförklaring eller legitimation. [19] Socialvårdskommitténs betänkande. 15. Utredning och förslag ang. särskilda barnbidrag och bidragsförskott m. m. [21] Betänkande rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan. [24] Slutbetänkande avgivet av bostadssociala utredningen. Del 2. Saneringen av stadssamhällenas bebyggelse. Organisationen av låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål. [26] Stuveriverksamheten i svenska hamnar. [23] Välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn. [29] Hiilso- och sjukvård. Allmänt näringsväsen. Elkraftutredningens redogörelse nr 1. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Inledande översikt. [3] Betänkande med förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft. [4] Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 15. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Älvsborgs län. [20] Fast egendom. J o r d b r u k med b i n ä r i n g a r . Betänkande ang. fiskerinäringens efterkrigsproblcm samt den prisreglerande verksamheten på fiskets område. [2] Betänkande med förslag ang. lantmäteripersonalens organisation samt avlöningsförhållanden m. m. [7] Betänkande med förslag ang. fiskets administration m. m. [8] Utredning med synpunkter på sågverksdriften i Norrland och förslag angående inrättande av en central sågverksskola. [32]

Bank-, kredit- och penningväsen.

Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande med förslag till geofysiskt observatorium i Kiruna m. m. [6] Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. Del 3. Tandläkarinstitutens organisation m. m. [9] 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 8. Utredning och förslag rörande vissa socialpedagogiska anordningar inom skolväsendet. [11] Ungdomens fritidsverksamhet. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 4. [12] 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till lönereglering för övningslärare. [15] Stöd åt utvecklingshämmad ungdom. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 5. [17] 1945 års akademikerutredning. [25] Betänkande med förslag till ändrad ordning beträffande vissa helgdagar. [27] Betänkande med förslag angående utbildning av befäl för handelsflottan m. m. [31]

Försvarsväsen. 1944 års militärsjukvårdskommittés betänkande. Del 2. (51 Betänkande med förslag rörande civilförsvarets organisation m. m. [10]

Utrikes ä r e n d e n .

Stockholm 1947. Victor Pettersons Bokindustriattieboliig 23253

Internationell rätt.