Betänkande

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R

1939:51

SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE AVGIVET AV

SAKKUNNIGA FÖR UTREDNING RÖRANDE

VÄSTERNORRLANDS LÄNS FÖRSÖRJNINGSMÖJLIGHETER

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1939 K r o n o l o g i s k 1. Betänkande angående grunder för intagning av enskild väg till allmänt underhåll ävensom angående statsbidrag till enskilda vägar. Svenska Tryckeri a.-b. 59 s. K. 2. Utredning och lörslag rörande plats i Stockholms skärgård för förläggning av Stockholms örlogsbas. Beckman. 30, 87 s. 6 kartor. Fö. 3. Betänkande med förslag till taxa för befordring av gods m. m. å statens järnvägar. Beckman. 206 s. K. 4. Svensk namnbok till vägledning vid val av nya släktnamn. Lund, Blom. v, 106 s. Ju. 5. Betänkande angående revision av tjänsteförteckningen i vad avser statens aifärsdrivande verk. Norstedt. 163 s. Fi. . 6. Underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre lanthemmen. Kihlström. 126 s. J o . 7. Betänkande angående justitiekanslerns, justitieombudsmannens och militieombudsmannens allmänna ämbetsställning m. m. Norstedt. 128 s. J u . 8. Betänkande med förslag till exporttariffer. Beckman. 20 s. K. 9. 1937 å r s landsfiskals- och stadsfiskalsutredning. Betänkande med förslag till omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna m. m. Norstedt. 341 s. Ju. 10. 1936 å r s lönekommitté. Betänkande med förslag till militärt icke-ordinariereglemente. Marcus. 130 s. Fi. 11. Betänkande och förslag rörande befrämjande av avsättningen av den svenska stenindustriens produkter. Idun. 319 s. H. 12. Betänkande rörande industriellt utnyttjande av halm. Hseggström. 125 s. J o . 13. Rationaliseringsutredningens betänkande. Del 1. Motiv och förslag. Marcus. 257 s. S. 14. Rationaliseringsutredningens betänkande. Del 2. Verkställda undersökningar. Marcus. 550 s. S. 15. Hembiträdesutredningens betänkande. 2. Betänkande med förslag till lag om reglering av anställningsoch arbetsförhållandena inom det husliga arbetet. Hseggström. 194 s. S. 16. Utredning och förslag angående fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor. Hseggström. x, 157 s. E. 17. Utredning och förslag rörande fri undervisningsmateriell för folk- och fortsättningsskolor. Hseggström. 224 s. E. 18. 1938 å r s arvsskattekommitté. Betänkande med förslag till förordning om arvs- och gåvoskatt m. m. Marcus. 264 s. F i . 19. Betänkande om statstjänstemäns ställning vid arbetskonflikter. Marcus. 82 s. Fi. 20. Betänkande med förslag till vissa ändringar i beklädnadsreglementet för polispersonalen m. m. Beckman. 28 s. S. 21. Betänkande med förslag till ändringar i vissa delar av sjömanslagen m. m. Norstedt. 39 s. J u . 22. Betänkande och förslag angående vissa med beviljande av tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik förenade frågor. Hseggström. (2), 74 s. K. 23. Ledningen av landstingens hälso- och sjukvårdsverksamhet. Beckman. 105 s. S. 24 Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. Del 2. Arbetsförhet m. m. Beckman. 117 s S. 25. Betänkande med förslag till lag om arbetsfostran m. m. Marcus, viij, 134, 138, 142 s. J u . 26. Sociala försvarsberedskapskommittén. Betänkande. Del 1. Förslag till familjebidragslag m. m. Beckman. 75 s. Fö. 27. Betänkande med utredning och förslag angående rätt för folkskollärare m. fl. att inskrivas vid universitet och högskolor samt där avlägga examina. Hseggström. 80 s. E.

f ö r t e c k n i n g 28. Betänkande rörande ett ändamålsenligt utnyttjande av kronans fiskevatten. Idun. 237 s. J o . 29. 1937 å r s domsagoutredning. Betänkande med förslag till omorganisation av domsagoförvaltningen samt lönereglering för domsagopersonalen. Norstedt. 126 s. Ju. 30. Betänkande med utredning och förslag rörande tillgodoseendet av behovet av allmänna samlingslokaler. Marcus. 134 s. S. 31. Betänkande angående vissa med vården av civila patienter å garnisonssjukhusen sammanhängande organisationsfrågor. Beckman. 75 s. F ö . 32. Betänkande angående revision av tryckfrihetsförordningens ansvarighetsregler och därmed sammanhängande förhållanden. Norstedt. 71 s. Ju. 33. Betänkande med förslag till ändringar i förmynderskapslagstiftningen. Av Å. Holmbäck. Uppsala, Almqvist & Wiksell. 92 s. Ju. 34. Betänkande med förslag rörande skärgårdarnas behov av förbättrade kommunikationer. Del 1. Beckman. 200 s. 8 bil. K. 35. Dragbilar. Betänkande med förslag till klassificering av vissa för framdragande av släpfordon eller arbetsredskap ombyggda automobiler, m. m. Hseggström. 64 s. K. 36. Nytt förslag till riktlinjer för bestämmandet av ersättning för tjänstebostad. Marcus. 36 s. F i . 37. Betänkande med förslag till kungörelse med vissa föreskrifter angående tillverkning av bröd efter vikt m. m. Hseggström. 58 s. S. 38. 1936 å r s lönekommitté. Betänkande med förslag till manskapsavlöningsreglemente. Marcus. 256 s. Fi. 39. Utredning och förslag angående de kommunala flickskolornas organisation. Hseggström. 74 s. E. 40. Betänkande angående åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m. 1. Förslag och motivering. Norstedt. 274 s. J u . 41. 1938 å r s docentutredning. Betänkande och förslag rörande docentinstitutionen. Uppsala, Almqvist & Wiksell. 159 s. E. 42. Betänka ide med utredning och förslag angående civilbefolkningens förseende med gasmasker samt inrättande av skyddsrum för luftskyddsändamål. Hxggström. v j . 64 s. S. 43. Betänkande med utredning och förslag angående rekryteringen av försvarsväsendets officerskårer m. m. Beckman. 283 s. Fö. 44. Utredning angående statsdepartementens organisation och därmed sammanhängande frågor. Norstedt. 93 s. Ju. 45. Sociala försvarsberedskapskommittén. Betänkande. Del 2. Förslag till bestämmelser om utrymningshjälp och avlöning av viss luftskyddspersonal m. m. Beckman. 52 s. Fö. 46. Betänkande med utredning angående behovet av legala kompetensföreskrifter för utövande av hantverksyrken. Idun. 205 s. H. 47. 1936 å r s skattekommitté. Betänkande med förslag r ö rande beskattning av stiftelser och ideella föreningar m. fl. juridiska personer m. m. Marcus. 142 s. F i . 48. Betänkande med förslag till organisation av försvarsväsendets läkemedelsförsörjning. Hseggström. 103 s. Fö. 49. Betänkande med förslag till ändring i lagen om förenings- och förhandlingsrätt. Marcus. 100 s. S. 50. Promemoria rörande bostadsbyggnadsverksamheten och bostadsförsörjningen. Hseggström. 61 s. S. 51. Betänkande avgivet av sakkunniga för utredning rörande Västernorrlands läns försörjningsmöjligheter. Idun. 237 s. S.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet, J o . — jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1939:51 SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE A V G I V E T AV

SAKKUNNIGA FÖR UTREDNING RÖRANDE

VÄSTERNORRLANDS LÄNS FÖRSÖRJNINGSMÖJLIGHETER

STOCKHOLM

1940 IDUNS TRYCKERI AKTIEBOLAG, ESSELTE A». 017654

3 xP*W' g

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet Avd. I. Folkmängden och dess förändringar Avd. II. Folkförsörjningen Kap. 1. Inledande översikt Kap. 2. Arbetslösheten och kommunernas finanser m. m Kap. 3. Jordbruket och dess binäringar Kap. 4. Skogsbruket och skogsindustrierna Kap. 5. Övriga industrier och hantverket Kap. 6. Hemslöjden Kap. 7. Bergsbruket Kap. 8. Fiskerinäringen Kap. 9. Kraftförsörjningen Avd. III. Ingripanden av social natur Kap. 10. Yrkesutbildningen Kap. 11. Arbetsförmedlingen Kap. 12. Förbättrande av bostadsförhållandena Avd. IV. Sammanfattning Bilagor

5 7 14 14 17 29 60 82 99 103 134 119 122 122 124 128 147 153

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Socialdepartementet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 april 1937 uppdrog dåvarande statsrådet och chefen för socialdepartementet åt landshövdingen A. Wijkman samt agronomen G. Ericsson, direktören G. Göransson, ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören K. Maler, avdelningschefen E. Olsson samt ledamöterna av riksdagens andra kammare numera statsrådet G. Strindlund och redaktören I. Österström att inom departementet biträda vid utredning rörande Västernorrlands läns försörjningsmöjligheter, varjämte åt landshövdingen Wijkman uppdrogs att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete. Till sekreterare hos de sakkunniga, vilka antagit benämningen Västernorrlandsutredningen, förordnade departementschefen den 11 maj 1937 länsassessorn S. A. Swedberg. Jämlikt av Kungl. Maj:t lämnat bemyndigande hava de sakkunniga låtit verkställa vissa specialutredningar, nämligen: dels en undersökning av möjligheterna för anläggning av ett finpappersbruk i länet, vilken på de sakkunnigas uppdrag utförts av överingenjören H. O. Wahlberg, dels en undersökning rörande vissa i länet bosatta arbetslösa personers levnadsförhållanden, dels ock i enlighet med plan, som uppgjorts i samråd med bostadssociala utredningen, viss undersökning av bostadsförhållandena inom länet. Vidare har verkställts undersökning rörande anläggning av en wall-boardfabrik i Salsåker, Nordingrå socken. Denna utredning har jämlikt Kungl. Maj:ts uppdrag utförts av civilingenjören E. Bosseus. Slutligen har på framställning av de sakkunniga Kungl. Maj:t till Sveriges geologiska undersöknings förfogande ställt medel för utförande såsom statligt beredskapsarbete av vissa undersökningar av länets malmföring. Vid fullgörandet av sitt utredningsuppdrag ha de sakkunniga haft överläggningar med representanter för kommerskollegium, socialstyrelsen, statens egnahemsstyrelse, arbetslöshetskommissionen, Sveriges geologiska undersökning, domänverket, riksskogstaxeringsnämnden, bostadssociala utredningen, hushållningssällskapet, egnahemsnämnden och skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län, arbetslöshetskommittéer och andra kommunala myndigheter i länet, kooperativa förbundet, länets skogsägareföreningar och

hantverksorganisationer, vissa trävarubolags skogsförvaltningar, de arbetslösas föreningar samt med professor Erik Hägglund m. fl. Under utredningsarbetets gång ha de sakkunniga utarbetat och framlagt bl. a. följande förslag. Förslag till vissa åtgärder i anledning av verkställd klientelundersökning. Förslag angående komplettering av ofullständiga jordbruk och framställning om anslag därtill ävensom till vissa specialundersökningar av jordbruket i länet. Framställning om anslag till utförande av skogsvårdande åtgärder. Framställning om anslag till understödjande av försöksverksamhet för tillverkning av barrträkolsbriketter. Framställning om anslag till länets företagareförening. Förslag angående främjande av hemslöjden. Framställning om anslag för omflyttning i yrkesutbildande syfte av arbetslös ungdom i länet samt Framställningar om anslag till förstärkning av arbetsförmedlingen i länet och om flyttningsbidrag till arbetssökandes familjer. Dessutom ha de sakkunniga till följd av remisser yttrat sig i ett stort antal ärenden om lån och subvention ur anslaget till främjande av enskild företagsamhet. Sedan de sakkunniga sålunda utfört den åt dem anbefallda utredningen få de sakkunniga härmed överlämna sitt slutbetänkande i ärendet. I behandlingen av detta hava samtliga de sakkunniga deltagit med undantag av statsrådet Strindlund. Stockholm den 29 september 1939. A. WIJKMAN. GUST. ERICSSON.

GUST. GÖRANSSON.

KARL MALER.

ERIC OLSSON.

IVAR ÖSTERSTRÖM.

AS. A.

Swedberg.

AVD. I.

Folkmängden och dess förändringar. År 1750 uppgick folkmängden i länet, inom dess nuvarande gränser, till omkring 37 000 personer och år 1850 hade den vuxit till 99 558. Vid 1937 års slut utgjorde den 279 993. Folkmängden har således under tiden 1850— 1937 ökat med 180 435 personer, motsvarande en genomsnittlig årlig ökning av i runt tal 2 070 personer. Denna snabba ökning i folkmängden, vartill under vissa tider icke något län i riket har att uppvisa jämförliga siffror, var särskilt kraftig under tjuguårsperioden 1870—1890 med en folktillväxt, som översteg 20 promille årligen. Under denna period, som kännetecknas av en livlig utveckling av sågverksrörelsen, ägde inflyttning av arbetare rum i stor utsträckning från andra delar av landet, särskilt Värmland och Dalarna men även från Norge och Finland. Under åren 1870—1910 beräknas enbart inflyttade finnar ha uppgått till minst 3 479 personer. Speciellt utmärkande för länet var dock en för svensk bygd ovanligt hög nativitet, som starkast framträdde i Ångermanland. Oaktat dödstalen i allmänhet voro höga, särskilt anmärkningsvärd var den stora spädbarnsdödligheten, framgår som slutresultat för länet i dess helhet ett betydande födelseöverskott, vilket stegrades ytterligare under tiden för länets största ekonomiska utveckling. Under 1890-talet inträffade emellertid en vändpunkt i befolkningsrörelsen, kännetecknad av en stark utflyttning, men födelseöverskottet var fortfarande tillräckligt högt för att en tid framåt möjliggöra en kraftig folkökning. Folkökningen i Västernorrlands län åren 1810—1910 framgår av följande från emigrationsutredningen hämtade tablå. Åren

Folkmängd vid periodens slut

1810 1811—1820 1821—1830 1831—1840 1841—1850 1851—1860 1861—1870 1871—1880 1881—1890 1891—1900 1901—1910

60 972 67 067 78 401 85 855 99 535 116 908 134 648 169 217 208 811 232 311 250 512

1 Folkökning

+ 6 095 + 11 334 + 7 454 + 13 680 + 17 373 + 17 740 + 34 569 + 39 594 + 23 500 + 18 201

OmflyttFödelseöverningsresultat 1 skott

6 384 10 274 7 104 12 860 15 889 15 284 26 081 34 967 35 195 36 430

— 289 + 1 060 + 350 + 820 + 1 484 + 2 456 + 8 488 + 4 627 — 11 695 — 18 229

Nettovinste n eller nettof årlusten av in - eller utflytt ningen.

Därav Inrikes

— 289 + 1 060 + 350 + 820 + 1 559 + 3 783 + 9 494 + 9 536 — 3 466 — 8 216

Utrikes

. . — — — —

— 75 — 1327 — 1006 — 4 909 — 8 229 — 10 013

8 Befolkningstillväxten var mycket olika inom länets skilda delar. Den ojämförligast största ökningen faller på städerna samt industrisocknarna vid kusten och Ångermanälvens mynningsvik. Hur förhållandena gestaltat sig där under perioden 1870—1890 framgår av följande uppgifter. Folkmängd

Tillväxten utgjordes av Tillväxt

Sköns tingslag Länets städer Gudmundrå tingslag. Njurunda tingslag.. . Nora tingslag Sollefteå tingslag.. . . Selångers tingslag. . . Boteå tingslag

År 1870

År 1890

6 633 10 112 4 538 3 578 5 118 6 689 3 403 7 855

21 320 19 004 8 788 7 382 7 617 10 169 4 641 11 427

14 687 8 892 4 250 3 804 2 499 3 480 1 238 3 572

födelseöverskott

inflyttningsöverskott

6 496 3 535 2 767 2 439 1 999 3 051 901 3 355

8 191 5 357 1 483 1 365 500 429 337 217

Sammanlagda folkmängden i dessa områden år 1870 uppgick till 47 926 personer och år 1890 till 90 348. Folkökningen utgjorde 42 422 personer, varav 24 543 kommo från det egna födelseöverskottet och 17 879 från inflyttningen. I Sköns tingslag och städerna uppgick inflyttningen till mera än födelseöverskottet. Till ytterligare belysning av utvecklingen kan tillläggas, att Sundsvalls stad år 1875 på 30 år ökat sin folkmängd med 207 procent samt att staden, som år 1805 var till folkmängd den 27 :e bland rikets samtliga städer, vid 1875 års slut ryckt upp till 16 :e platsen. Folkökningen i Sköns tingslag uppgick under perioden 1886—1890 till ej mindre än 25-Q3 procent. Länet mottog och gav utkomstmöjligheter åt ett mycket stort folköverskott från andra delar av landet, som annars sannolikt skulle ha utvandrat till främmande länder. Först under 1860-talet gjorde sig emigrationen märkbar i länet. Några större proportioner antog den emellertid icke till en början. Ännu under 1880-talet nådde länets relativa utvandringssiffra icke till hälften mot rikets. Under 1890-talet steg den i det närmaste upp till riksmedeltalet och åren 1901—1910 har den överskridit detsamma. Under åren 1851—1910 bortförde emigrationen sammanlagt 31 962 personer från länet. Av dessa gick huvudparten, 28 133 personer, till Nordamerikas förenta stater. Emigranternas antal var störst i industrikommunerna. Sålunda utvandrade exempelvis under tiden 1881—1910 från Njurunda 2 024, Skön 3 668, Alnö 2 109, Timrå 1 317, Gudmundrå 950 och Bjärtrå 812 personer. I stora delar av norra Ångermanland förekom knappast emigration före sekelskiftet. Sin kulmen nådde utvandringen under tiden 1901—1910 i och med sågverksrörelsens stagnation och därmed följande brist på arbetstillfällen. Immigranternas antal under perioden 1871—1910 utgjorde 6 403. I förhållande till riket i dess helhet belyses befolkningsutvecklingen av följande från den officiella statistiken hämtade uppgifter.

9 År

Västernorrlands län

1850 1870 1890 1900 1910 1920 1930 1934 1935 1936 1937

99 558 134 598 208 763 232 311 250 512 265 227 278 562 282 324 282 022 281 684 279 993

Hela riket .

3 482 541 4 168 525 4 784 981 5 136 441 5 522 403 5 904 489 6 142 191 6 233 090 6 249 489 6 266 888 6 284 722

De anförda siffrorna bestyrka, att befolkningsutvecklingen i länet under 1800-talet avvikit avsevärt från vad som kännetecknat landet i genomsnitt. Av rikets hela folkmängd kom på länet år 1850 endast 2-83 procent men vid sekelskiftet hade motsvarande tal stigit till 4'50 procent. Efter sekelskiftet har utvecklingen fått ett annat förlopp. Folkökningen har fortskridit fast i betydligt långsammare takt till år 1934, då den efterträtts av en folkminskning. Anledningen härtill är att söka hos de faktorer, som påverka folkmängden. Sålunda har den tidigare höga nativiteten sjunkit avsevärt. Födelsetalen för länet ha i stort sett blivit desamma som i hela riket. Detsamma gäller dödlighetsförhållandena, om man bortser från att spädbarnsdödligheten fortfarande är jämförelsevis hög inom länet. Den undertalighet i barnaåldrarna, som varit utmärkande för landet i dess helhet, gör sig numera även starkt gällande inom länet. Tidigare omförmälda starka utflyttning har alltjämt överstigit inflyttningen. Utflyttningsöverskottets storlek har emellertid varierat. Man kan här tydligt spåra de ekonomiska krisernas inverkan på befolkningsrörelsen även om verkningarna icke framträtt omedelbart. Åren närmast efter fredskrisen karakteriseras alltså av stora utflyttningsöverskott och detsamma gäller i än högre grad den senaste krisen. Befolkningsutvecklingen i länet efter år 1900 belyses närmare av följande tablåer. I dessa ha till jämförelse medtagits talen för hela riket. Den årliga folkökningen i promille av medelfolkmängden.

Västernorrlands län . Hela riket

1901—1910

1911—1920

1921—1925

1926—1930

1931—1935

7-5 7-3

5-7 6-7

5-9 5

3-8 2-9

2-5 3-5

Antalet levande födda i promille av medelfolkmängden.

Västernorrlands län . Hela riket

1901—1910

1911—1920

1921—1925

1926—1930

1931—1935

29-7 25-8

25-3 22-1

22-7 19-1

18-5 15-9

16-1 14-1

10 Befolkningen i olika åldersgrupper i promille av folkmängden. Åldern 0—15 år

Västernorrlands län

Åldern över 50 år

Åldern 15—50 år

349 317-1

280-5 248-4

251-9 221-4

468-9 475-5

522-6 527-8

541-5 544-2

182-1 207-4

196-9 223-8

206-6 234-4

Antalet döda i promille av medelfolkmängden.

Västernorrlands län. .

1901—1910

1911—1920

1921—1925

1926—1930

1931—1935

14-6 14-9

14-9 14-3

13 12-1

12-6 12-1

11-9 11-6

Överskott av antalet levande födda i promille av medelfolkmängden.

Västernorrlands l ä n . . Hela riket

1901—1910

1911—1920

1921—1925

1926—1930

1931—1935

15-1 10-9

10-5 7-8

9-7 7-1

5-8 3-8

4-2 2-5

Skillnaden mellan antalet in- och utflyttade personer i länet belyses av följande sammanställning. 12 433 1911—1920. 7 859 1921—1930 364 1921... 563 1922 1790 1923... 1196 1924... 1206 1925... 567 1926... 764 1927... 546 1928... 330 1929... 533 1930... 79 1931... 124 1932... 506 1933... 324 1934... Utflyttningsöverskott —, inflyttningsöverskott +

Som förut nämnts kulminerade folkökningen i länet år 1934 och efterträddes av folkminskning. Då det kan vara av intresse att närmare lära känna befolkningsutvecklingen efter nämnda år, ha de sakkunniga hos statistiska centralbyrån inhämtat följande uppgifter rörande dels hela länet dels vissa arbetslöshetstyngda kommuner inom detsamma.

11 Område

År

'

Folkökning (-f) eller folkminskning (—)

1935 1936 1937 1938

+ 1 054 + 1 102 + 906 + 874

— 1 275 — 1 521 — 2 597 — 2 319

— 221 — 419 — 1 691 — 1445

11935—1938

+ 3 936

— 7 712

— 3 776

1935 1936 1937 1938

+ + -f +

27 17 29 9

— — — —

80 39 192 53

— — — —

53 22 163 44

U935—1938

+

—

—

'

+ +

3 23

87 129 326 242

+ — — —

90 106 326 261

Hela länet

Njurunda

1935 1936 1937 1938

±

o

—

+ — — —

U935—1938

+

—

—

'

1935 1936 1937 1938

+ + + —

61 34 21 25

— 58 — 35 —• 205 — 224

+

— — —

1 184 249

11935—1938

+

—

—

'

+ + — — —

8 1 11 1 3

— — — —

64 136 152 135

— — — —

56 135 163 136

—

—

1935 1936 1937 1938

+ — + +

11 1 13 14

— + — —

38 7 81 109

—

27 U935—1938

+

—

1935 1936 1937 1938

+ + + +

66 56 40 58

11935—1938

+

'

1935 1936 1937 1938

11935—1938

Skön

Timrå

Alnö

1935 1936 1937 1938

11935—1938 ' Hässjö

Gudmundrå . . .

Högsjö

överskott av le- Beräknad vinst ( + ) vande födda ( + ) eller förlust (—•) eller döda (—) genom omflyttning

+

— — —

68 95 184

— — — —

42 80 134 246

+ — — —

24 24 94 188

—

—

+ + + +

19 20 19 33

— — — —

1 10 37 69

+ + — —

18 10 18 36

+

—

—

26 Den beräknade vinsten eller förlusten genom omflyttning har framkommit såsom resultat av dels flyttningarna mellan särskilda församlingar inom och utom länet, dels överflyttningar till och från boken över obefintliga, dels ock omflyttningen mellan de särskilda församlingarna i länet och ut-

12 landet. Det erhållna omflyttningsresultatet hänför sig givetvis mera uteslutande till omflyttningen mellan församlingar inom landet. Folkökningen eller folkminskningen är räknad från den 31 december till nästfoljande 31 december. Sammanställningen utvisar ej blott betydande utflyttningsöverskott utan även minskning i födelsefrekvensen. I de särskilt arbetslöshetstyngda kommunerna Skön, Timrå och Alnö föreligger för år 1938 underskott av levande födda. Antalet flyttningar till och från länet torde dock vara avgjort lägre än motsvarande medeltal för riket i dess helhet. Beträffande befolkningens fördelning efter kön utvisar statistiken att inom länet finnas fler män än kvinnor. 1936 funnos sålunda 142 711 män mot 138 973 kvinnor. Antalet kvinnor på 1 000 män utgjorde för landsbygden 943, för städerna 1 187 och för länet i dess helhet 974. Riksmedeltalet var samma år för landsbygden 953, för städerna 1 162 samt för hela landet 1021. Befolkningens fördelning å stad och landsbygd skiljer sig väsentligt från landet i dess helhet. Medan år 1936 av rikets samlade folkmängd 34-8 procent bodde i städerna, utgör motsvarande tal för länet endast 13'7 procent. Däremot är procenten agglomererad landsbygdsbefolkning 1 mycket hög i länets kustland. I norra delen av Sundsvallsdistriktet uppgick exempelvis sagda år befolkningen i den agglomererade landsbygden till ej mindre än 55*3 procent av den totala befolkningen. Folkmängdens fördelning på olika bygder inom länet den 31 december 1935 framgår av följande tablå. Egentlig landsbygd

Nedre L j u n g a b y g d e n . . . Nedre I n d a l s b y g d e n . . . . Nedre Ångermanbygden Sollefteå-Nylandsbygden Övre Ådalsbygden Norra Ångermanbygden

kvinnor

män

män

kvinnor

7 821 9 548 12 272 10 653 9 060 13 277 22 775

7 407 8 965 11 372 10 027 8 738 11 528 21 843

4 971 5 188 11 660 11 207 3 128 3 030 9 077 8 658 3 901 3 863 1 222 1 249 5 249 5 437

85 406

79 889

39 425

165 286

Hela folkmängden

Agglomererad landsbygd

38 415

77 840

kvinnor

män

män

kvinnor

21 491 22 400 21 208 20 172 15 400 14 402 5 594 6 602 25 324 25 287 1 336 1 571 14 297 14 172 14 499 12 777 — — 2 453 2 917 30 477 30 197 17 865 21 112 142 696 139 407 8 482

10 022

— —

— —

38 977

282 103

Bygdernas omfattning: Nedre Ljungabygden: Sättna, Selånger, Tuna, Attmar, Njurunda och Sundsvall. Nedre Indalsbygden: Skön, Timrå, Alnö, Tynderö, Hässjö, Ljustorp och Indal. Medelpads inland: Haverö, Borgsjö, Torp, Stöde, Liden och Holm. 1 Tättbebyggt samhälle med minst 200 invånare, där jordbruksbefolkningen ej uppgår till 75 % av hela folkmängden.

13 Nedre Ångermanbygden: Häggdånger, Säbrå, Stigsjö, Viksjö, Gudmundrå, Högsjö, Hemsö, Nora, Skog, Bjärtrå och Härnösand. Sollefteå-Nylandsbygden: Styrnäs, Boteå, Överlännäs, Sånga, Torsåker, Ytterlännäs, Dal, Multrå, Sollefteå landskommun, Ed, Långsele, Graninge och Sollefteå stad. övre Ådalsbygden: Helgum, Edsele, Ramsele, Resele, Ådals-Liden, Junsele, Fjällsjö, Bodum och Tåsjö. Norra Ångermanbygden: Ullånger, Nordingrå, Vibyggerå, Nätra, Sidensjö, Skorped, Anundsjö, Björna, Mo, Själevad, Arnäs, Grundsunda, Gideå, Trehörningsjö och Örnsköldsvik. I fråga om befolkningens fördelning på hushåll gäller i likhet med landet i övrigt, att antalet medlemmar i genomsnitt för hushåll befunnit sig på tillbakagång. Vid slutet av år 1930 beräknades hushållens antal i länet till 74 141 och antalet personer per 100 hushåll i städerna till 318 och å landsbygden till 379.

AVD. II.

Folkförsörjningen. Kap. 1.

Inledande översikt.

I äldre tider har befolkningen i länet så gott som helt haft sin utkomst av jordbruket och dess binäringar. Bruksrörelse uppkom under 1600-talets senare del men upphörde i stort sett mot slutet av 1800-talet vad angår järntillverkningen. Den egentliga sågverksrörelsen är omkring 200 år gammal. Ingen av dessa industrier torde emellertid under tiden fram mot 1800talet ha varit av någon större betydelse för folkförsörjningen. Andra näringsgrenar förekommo endast i ringa omfattning. Vad som krävdes för livets nödtorft tillgodosågs i allmänhet genom tillverkning i hushållet, såväl för eget behov som till avsalu. Under 1800-talet kom emellertid näringslivet att undergå en väsentlig förändring. Omsvängningen sammanfaller med trävaruindustriens genombrott vid tiden omkring år 1850. Till belysande av näringslivets dåvarande ställning må anföras, att år 1860 inom länet funnos, bland annat, 10 ångsågar, 406 salu- och vattensågar, 5 masugnar, 17 järnbruk, 17 stångjärnsverk, 13 järnmanufakturverk, 4 skeppsvarv, 4 repslagerier, 2 glasbruk, 8 tegelbruk och 10 garverier. Sammanlagda antalet anställda vid bruk, fabriker och manufakturinrättningar uppgick till 910 personer. Med hantverk sysselsatta personer utgjorde 1 653. Å antalet vid sågar sysselsatta arbetare har uppgift för år 1860 ej stått att erhålla, men tillgänglig statistik för åren 1861—1865, som dock icke är fullt exakt, redovisar ett årligt antal av 1 761—2 164 personer. Jordbruket karakteriseras vid samma tidpunkt såsom efterblivet, och anledningen härtill uppgives vara, förutom brist på arbetare, i främsta rummet försummad boskapsskötsel med därav följande brist å gödningsämnen, försummad dikning och underlåtenhet att tillägna sig gjorda uppfinningar av förbättrade åkerbruksredskap. Jordbruket synes dock ha lämnat fullt ut den kvantitet spannmål, som erfordrats för invånarnas dåvarande säkerligen anspråkslösa behov.

15 Till trävaruindustriens genombrott medverkade åtskilliga omständigheter, främst upphävande av tidigare gällande restriktioner för sågning samt borttagande av exporttullar å trävaror, men genom maskinkraftens tagande i bruk för sågningsarbetet samt kommunikationsväsendets framsteg med därav följande lättnader i utskeppningen utvecklades denna näringsgren till en på export inriktad dominerande storindustri, som behöll sin ställning i huvudsak oförändrad fram till sekelskiftet. Därefter har sågverksindustrien gått tillbaka för pappersmasseindustrien, som efter sin tillkomst i slutet av 1800-talet inom länet företett en synnerligen kraftig utveckling. År 1934 utgjorde länets andel i hela landets produktion av sågade och hyvlade varor omkring 23 procent och motsvarande andel i fråga om pappersmassa utgjorde omkring 30 procent. Givet är att denna kraftiga expansion av den på skogsprodukterna grundade industrien skapat nya arbetstillfällen jämväl inom skogsbruket samt flottnings- och stuverirörelsen och varit den egentliga orsaken till den stora befolkningsökningen i länet. Denna industris dominerande ställning kom emellertid att medverka till en ensidig inriktning och utveckling av näringslivet inom länet. Särskilt under 1880-talet påtalas att trävaruindustrien är till men för andra näringar inom länet och utövar ett på deras utveckling hämmande inflytande. Det kan ej heller förnekas att i synnerhet jordbruksnäringen tidvis haft det svårt att bestå vid sidan av trävarurörelsen, som genom sin förmåga att bättre kunna löna sina arbetare tillgodogjort sig både de flesta och ofta nog även de bästa arbetskrafterna. År 1875 ansågs trävarurörelsen inbringa 23 000 000 kronor årligen medan värdet av skörden, som nämnda år var god, beräknas till omkring 10 000 000 kronor. Avkastningen av jordbruket och boskapsskötseln antogs då vara tillräcklig för den bofasta befolkningens behov, men införseln av lantmannaprodukter från mellersta och södra Sverige och Finland uppges ha varit stor, enbart värdet av införseln från Finland beräknades till en miljon kronor. I länsstyrelsens berättelse för åren 1885—1890 uttalas, att jordbruket ej var huvudnäringen inom länet utan att hemmansbrukarna i väsentlig mån voro beroende av den vittomfattande trävaruhanteringen. År 1900 framhåller samma myndighet att inom länet, särskilt i kustlandet, tecken visat sig tydande på att en ljusare framtid för jordbruket vore i annalkande. I den mån hemmansägarnas skogstillgång för avsalu avtagit eller upphört, vilket då i mer eller mindre grad tycks ha gällt för större delen av länet, hade dessa nämligen funnit sig för sin bärgning hänvisade att återgå till sitt jordbruk för att med odelat intresse ägna detsamma sin arbetskraft och sitt bemödande att upphjälpa vad som under årtionden blivit eftersatt och försummat. Den kraftiga utvecklingen av trä- och massaindustrien har väl främst betingats av arten av länets naturtillgångar, men även av den spekulationsiver, de tidvis höga priserna på världsmarknaden framkallat. Då företagen oftast finansierats med främmande kapital, har avkastningen av detta endast

i ringa utsträckning kommit till användning för beredande av utväg även för andra näringars tillkomst och förkovran inom länet. Denna inriktning av produktionsförhållandena har medfört dels att jordbruket fått vidkännas en minskning i antalet av dem, som erhållit sin bärgning av jorden, dels att länet kommit att sakna den nyansering och differentiering inom näringslivet, som är utmärkande för andra län. Industriens baserande på export har även haft till följd, att försörjningsmöjligheterna inom länet i hög grad blivit beroende av konjunkturväxlingarna på världsmarknaden, vilket nogsamt givit sig tillkänna under depressionstider. Vidare h a r den ensidiga utvecklingen medfört, att möjligheten till yrkesutbildning i större skala saknats inom länet. Till belysande av sysselsättningen inom näringslivet lämnas i nedanstående tablå en översikt av befolkningens fördelning på huvudgrupper av yrken under folkräkningsåren 1920 och 1930. År

Jordbruk med binäringar

Industri och hantverk

Handel och samfärdsel

Allmän tjänst och fria yrken

Övriga

%

%

/o

%

/o

41-9 37-9

32-2 32-9

3-1 3-8

12-8 12-7

5-3

12-8

Väst ernorrland s 1920 1930

10 12-7 Hela

34-7

31-7

län

riket 15-5

Sammanställningen visar, att i fråga om fördelningen på huvudgrupper av yrken råder för länet ungefär samma proportion som för riket i genomsnitt. Vidare lämnas i tabell l 1 från 1931 års företagarräkning hämtade uppgifter rörande antal företag, omsättningsbelopp, sysselsatta personer och använd drivkraft inom vissa huvudgrupper av näringslivet. Till belysande av de inom olika industrier förekommande företagens antal under perioden 1915—1935 har från industristatistiken hämtats i tabell 2 intagen sammanfattning. Av tabellerna 3—11 framgå de skilda industriernas verksamhetsart samt antal arbetsställen och arbetare. Huru yrkesfördelningen gestaltade sig inom byggnads-, installations- och anläggningsverksamheten år 1931 framgår av tabell 12. Tabell 13 utvisar sysselsättningen inom transport- och kommunikationsväsen samma år. Vad dessa uppgifter utvisa kan i korthet sammanfattas sålunda: Näringslivet har icke nått samma utveckling som i södra och mellersta Sverige. Sågverksindustrien och pappersmasseindustrierna, de för länets vidkommande mest betydelsefulla industrigrenarna, använda i hög grad maskiner och sysselsättningsmöjligheterna vid dem äro i förhållande till deras 1

Se bil. 1.

17 produktionsvolym icke stora. Antalet arbetare vid dessa industrier har successivt minskats oaktat industriernas kapacitet ökats. Särskilt framträdande är den oförmånliga utvecklingen inom sågverksindustrien. De på produktion för landets egna behov baserade industrierna och hantverket äro föga representerade inom länets näringsliv och de, som finnas, ha få arbetare. Resultatet av denna utveckling är, att av samtliga inom landets industrier sysselsatta personer den del, som belöper på länet, numera är mindre än år 1913. Nämnda andel, som för länets vidkommande detta år var 4-78 procent, utgjorde 1934 endast 3-80 procent. I syfte att erhålla en ännu bättre överblick av inom länet befintliga företag ha de sakkunniga låtit verkställa en särskild företagarräkning, omfattande samtliga industriella företag och hantverksföretag med minst fem arbetare. Denna räkning, som hänför sig till år 1937, bestyrker vad ovan anförts rörande den industriella situationen. Bil. 1.

Kap. 2. Arbetslösheten och kommunernas finanser m. m. Arbetslösheten är icke någon ny företeelse i länet. Exportindustriens känslighet för konjunkturväxlingarna har medfört, att länet i hög grad blivit utsatt för arbetslöshet under depressionstider. Arbetslöshetssvårigheterna ha emellertid icke begränsat sig till industrien utan spritt sig även till andra verksamhetsgrenar, främst skogsbruket, och ha därigenom kommit att starkt återverka på provinsens hela ekonomiska liv. På grund av vissa näringsgrenars säsongbetonade karaktär är normalt alt vissa befolkningsgrupper arbeta inom flera yrken samma år. Sålunda utgör exempelvis skogsarbetet biyrke för en stor del av den jordbrukande befolkningen ävensom för sågverksarbetare samt väg- och anläggningsarbetare. Arbetsmarknaden har sedan 1870-talet periodvis undergått försämringar. De första kriserna motverkades av en stigande emigration, men senare kriser ha i allt högre grad nödvändiggjort hjälpåtgärder från det allmännas sida. Arbetslöshetens utveckling under åren 1922—1938 belyses av tabell 14. Siffrorna utvisa att efter fredskrisen 1921—1923 kommit tre arbetslöshetsvågor, som kulminerat de två mindre 1926 och 1928 och den större 1933. Utvecklingen i fråga om sysselsättningen inom sågverksindustrien samt pappersmasseindustrien överensstämmer härmed. Såväl år 1926 som år 1933 visa tydlig nedgång i de sysselsattas antal. Den senaste krisen har i hög grad drabbat länet. Under hösten 1930 försämrades arbetsmarknaden alltmer, och sedan steg arbetslösheten snabbt. Ökningen av antalet hjälpsökande åskådliggöres av tablån överst å sid. 18. Efter år 1934 har en märkbar tillbakagång av arbetslösheten ägt rum, men ännu finnes, särskilt inom industridistrikten, ett betydande överskott å arbetskraft. 2—917654

18 Månad

År

Hjälpsökande i Västernorrlands län

1931 Juli 1932 Juli 1933 Juli 1934 Juli

0-2 3-0 13-6 23-3 17-7 33-3 47-2 56-2 45-1 53-6 63-7 73-0 49-9 60-8 55-8 58-0 31-8 30-9

0-9 6-8 9-4 16-5 16-2 16-3 12-7 14-1 13-3 12-1 9-9 11-6 10-1 10-4 9-2 11-2 10-4 10-3

54 995 3 783 6 495 4 933 9 286 13 205 15 725 12 617 14 993 17 887 20 495 14 022 17 069 15 716 16 323 8 960 8 701

Juli Oktober

% av hjälpsökande Hjälpsökande i %0 av folkmängden i hela riket

Anledningen till dessa svårigheter var främst en betydande minskning av trävaruexporten beroende på försvårade avsättningsmöjligheter. Under krisen nedlades ett flertal sågverk och driften överfördes till andra. Även andra rationaliseringsåtgärder minskade industriens behov av arbetskraft. Exporten av pappersmassa var kvantitativt sett opåverkad av världskrisen, under vilken exportkvantiteten blott obetydligt gick tillbaka. År 1932 medförde en mer omfattande sänkning beroende på arbetskonflikt. På grund av rationaliseringsåtgärder inom denna näringsgren uppstod emellertid även här ett ej obetydligt arbetskraftsöverskott. Exportindustriens läge återverkade på sysselsättningsmöjligheterna i skogsbruket och antalet arbetslösa inom skogshushållning och jordbruk steg avsevärt. Den högsta stegringen i fråga om antal arbetslösa visar dock diversearbetarnas grupp. De arbetslösas fördelning på yrkesgrupper belyses av följande från arbetslöshetskommittéernas rapporter över hjälpsökande hämtade siffror. Träindustri. Månad Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September

325 272 203 162 163 58 12 14 59 577 916 1072

1 533 1 682 2 169 2 446 1 769 1 514 1859 1966 2 233 2 512 2 771 3 189

3 415 3 939 3 952 3 783 2 934 2 607 2 641 2 675 2 678 3 017 3 236 3 448

4 064 4 293 4 678 4 533 3 490 2 853 2 438 2 504 2 839 3 068 3 722 4 069

4 636 4 736 4 461 3 938 2 241 1 615 1 380 1 662 1 842 1 840 2 154 2 386

3 073 2 939 2 707 2 579 1 667 1 395 1 288 1275 1288 1 690 2 001 2 065

2 588 2 716 2 757 2 618 1 650 1 387 1 104 1080 1 130 1282 1 629 1 757

2 284 2 303 2 178 1 767 1 037 764 574 531 542 708 855 1 119

19 Med utgångspunkt från att antalet arbetare i träindustrien enligt industristatistiken år 1930 utgjorde 8 426 framgår av sammanställningen, att mer än hälften av arbetarna inom denna näringsgren tidvis varit arbetslösa. Vidare framgår att arbetslösheten haft starkt säsongbetonad karaktär.

Pappers- och grafisk industri. M anad Januari.. Februari. . Mars April , Maj Juni Juli Augusti. . , September Oktober. . . November, December.

69 69 72 69 38 5

231 248 371 370 305 304 292 316 404 551 658 614

764 822 777 751 711 726 846 928 879 1 011 1 039 1 160

1 233 1 340 1 393 1 386 1 242 1 259 1 272 1 408 1 288 1 306 1 181 1 194

1 180 1 133 1 113 901 748 601 510 512 492 516 600 618

641 634 611 617 557 477 462 471 473 544 602 597

679 675 665 635 520 352 341 325 308 326 338 364

371 357 407 378 267 220 166 183 199 208 218 260

— — 13 51 149 246

Inom denna grupp hänför sig arbetslösheten så gott som uteslutande till massa- och pappersindustrien.

Skogshushållning. Månad Januari. . Februari. Mars April Maj Juni Juli Augusti. . September Oktober. . November December

18 43 52

410 439 1 091 1 896 1 293 1 177 1 302 1 709 1 447 2 415 3 573 3 333

2 726 2 617 2 782 4 080 3 617 3 064 3 000 3 252 3 383 3 432 3 640 3 460

3 410 3 448 3 702 4 635 3 863 3 241 3 032 3 574 3 569 3 441 2 926 2 361

1 524 1 038 1 528 2 476 1 401 1 346 1 349 1 538 1 491 1 416 1 105 921

674 638 556 1 264 999 791 373 485 550 674 935 991

698 541 523 605 303 139 50 96 206 223 268 267

281 298 274 279 51 28 13 65 60 91 135 194

På grund av de vikande konjunkturerna ävensom ovan omförmälda arbetskonflikt inskränktes omfattningen av avverkningarna vintrarna 1931— 1932 cch 1932—1933, vilket avsevärt minskade arbetstillgången i skogsbruket. I tablån redovisade hjälpsökande omfattar personer, för vilka skogsarbete är huvudyrket.

20 Jordbruk. M å n a cl Januari Mars

1 1 2 2

117 285 183 124 142 147 214 75 199 366 462 498

435 572 1 028 913 833 916 819 770 914 1 192 1 245 1 163

1 003 1 028 1 427 1 330 1 352 1 292 1 154 997 1 236 1 509 1 331 1 053

822 798 962 1 117 1 070 859 726 681 674 773 701 675

437 345 345 422 293 168 107 83 104 117 160 186

138 100 77 97 80 40 23 21 16 25 25 18

18 15 8 10 9 2 3 5 2 3 6 11

Maj Juli Augusti Oktober

1 1 3 42

Då skogsbruket i stor utsträckning utgör binäring till jordbruket, inom vilket någon arbetslöshet icke givit sig till känna, torde huvudorsaken till i sammanställningen redovisad arbetslöshet vara att söka i genom konjunkturnedgången framkallad minskning av arbetstillfällena i skogshushållningen. \ Byggnadsverksamhet. M anad

Februari April Maj Juni Juli

25 21 22 14 1 2 1

125 130 135 124 158 70 59 66 95 189 266 282

520 570 567 538 494 430 448 455 580 673 760 818

939 1 013 1 019 942 730 559 500 483 557 579 626 621

687 665 685 577 413 252 213 195 167 167 234 243

454 467 424 414 313 279 308 319 280 315 371 447

513 412 427 494 355 246 225 189 177 195 228 232

317 301 310 287 192 156 112 101 91 98 112 174

September November

4 17 26

Till byggnadsverksamhet räknas förutom husbyggnadsarbete även väg-, gatu- och vattenbyggnadsarbete. Huvudparten av de hjälpsökande tillhöra, såvitt kunnat utrönas, åtminstone under de senare åren sistnämnda kategorier. Diversearbetare. Månad

Mars Maj Juli Augusti Oktober November

254 167 154 82 75 53 41 25 66 295 696 742

1 197 1 251 1 134 1 230 1 295 1 476 1 006 1 207 1 528 2 695 3 183 4 128

4 260 4 250 4 371 4 774 4 584 4 374 4 179 4 035 4 232 4 721 5 278 5 747

5 625 5 054 5 134 5 693 5 363 4 706 4 253 4 487 4 871 5 708 5 601 5 334

5 163 5 141 5 387 5 669 4 799 4 343 3 798 3 633 3 407 3 400 3 395 3 409

2 903 2 831 2 779 3 056 3 054 2 628 2 175 2 188 2 144 2 293 2 564 2 561

2 744 2 600 2 522 2 526 2 055 1 588 1 252 1 165 1 095 1 211 1234 1 235

1 268 1 232 1 196 1 205 808 611 412 420 416 507 649 799

21 I förestående tablå redovisas även ungdom utan särskild utbildning. Inom övriga yrkesgrupper har antalet hjälpsökande icke varit av tillnärmelse samma omfattning, som inom dem, för vilka nu redogjorts. Anmärkningsvärt få hjälpsökande förekomma inom kemisk-teknisk industri, men detta får sin förklaring därav att inom länet befintliga företag av denna industri för det närvarande i huvudsak äro baserade på hemmamarknaden. Trots förbättrade konjunkturer och betydande samhällsinsatser till främjande av sysselsättningsmöjligheterna finnes alltjämt ett betydande antal arbetslösa inom länet. Under en följd av år har antalet arbetslösa på länets landsbygd uppgått till eller överskridit en tredjedel av totala antalet arbetslösa på hela rikets landsbygd. Många av dessa sysselsättas nu i olika hjälparbeten, statliga eller kommunala, eller erhålla understöd i en eller annan form. Detta är emellertid både ur samhällets och de arbetslösas synpunkt otillfredsställande. Dessa personer böra beredas en något så när tryggad ställning i det allmänna produktionslivet. För att förbereda effektivare åtgärder i sådant avseende har det visat sig erforderligt att få en noggrannare och personligare kännedom om de arbetslösa. Sålunda har det ansetts vara av intresse att lära känna de hjälpsökandes hälsotillstånd, yrkesutbildning och möjligheter över huvud taget att erhålla arbete i öppna marknaden. De sakkunniga ha därför jämlikt vederbörligt bemyndigande låtit verkställa en undersökning av arbetslöshetsklientelet i ett antal representativa kommuner inom länet, nämligen städerna Härnösand och Sundsvall samt socknarna Säbrå, Gudmundrå, Högsjö, Nora, Bjärtrå, Boteå, Ytterlännäs, Tuna, Njurunda, Skön, Timrå, Alnö, Hässjö och Tynderö. Resultatet av denna undersökning framgår av bil. 2. Den verkställda undersökningen visar avsevärda variationer kommunerna emellan. Orsakerna härtill kunna vara olikartade. Bland annat torde de betingas av kommunernas ekonomi, tillgången på begärliga hjälpformer, läget på öppna arbetsmarknaden samt den förda arbetslöshetspolitiken. Vad som särskilt uppmärksammas är emellertid, förutom tillbakagången av ungdomsarbetslösheten, dels det stora antalet mindre arbetsföra bland klientelet dels äktenskapsfrekvensen bland de arbetslösa och den påtagliga förskjutning av äktenskapsåldern från 20-talets senare till dess förra hälft ävensom svårigheterna för industrikommunerna att hindra att den avflyttning, som äger rum, ersattes av inflyttning av personer, som icke kunna finna sin försörjning inom dessa kommuner. Det framstår vidare klart, att även om åtgärder skulle kunna vidtagas till förbättrande av länets näringsliv kommer dock alltjämt att förefinnas ett icke obetydligt arbetskraftsöverskott.

22 För att råda bot på detta förhållande kunna olika åtgärder förordas. Då sådana åtgärder, i den mån de äro påkallade, även i andra delar av landet måste genomföras efter enhetliga linjer, synas dessa böra övervägas inom 1937 års arbetslöshetsutredning, vilken centralt handlägger spörsmål av den art, som lokalt uppvisats inom Västernorrlands län. Även den s. k. rationaliseringsutredningen torde syssla med delar av det föreliggande problemet. Under sådana förhållanden ha de sakkunniga icke ansett sig böra för egen del utarbeta några konkreta och detaljerade förslag i detta hänseende, utan ha i stället ansett sig kunna peka på vissa användbara uppslag till minskande av det rådande arbetskraftsöverskottet. Sålunda föreslås: Någon form av förtidspensionering tillskapas för sådana arbetslösa, vilka uppnått förslagsvis 60 år, varit mer eller mindre permanent arbetslösa under de senaste fem åren och vilka icke med någon sannolikhet kunna tänkas få arbete i hemorten under de närmaste två åren. Dessa personers fysik är ofta mindre god, varför de ej med fördel kunna placeras i tyngre arbete. Därtill kommer att många av dem ha en egen fastighet, som ger dem ett bidrag till deras försörjningsmöjligheter. Det klientel, som på grund av sjukdom är eller måste beräknas komma att vara oförmöget att konkurrera på arbetsmarknaden, men som icke ä r att anse som fullt arbetsoförmöget i fattigvårdslagens mening, avskiljes och omhändertages av de kommunala myndigheterna för vård. För vård, som lämnas detta klientel, erhåller vederbörande kommun ersättning av staten, därvid statsbidraget graderas efter kommunernas fattigvårdsbelastning per skattekrona. Frågan om möjligheten att anordna eller anskaffa sådana arbetsformer, där personer med, enligt undersökningen, påvisad nedsatt arbetsförmåga kunna genom lättare arbete bidraga till sin försörjning, göres till föremål för särskild utredning. Vad åter beträffar de yngre arbetslösa måste dessa givetvis i stor utsträckning inriktas på att taga arbete i andra delar av landet. För detta ändamål borde utbildning i lämpliga yrken beredas även för yngre arbetslösa, vilka enligt vad undersökningen utvisar på grund av understödsverksamhetens verkningssätt kommit att ingå tidiga äktenskap. Då det i vissa kommuner synes vara omöjligt att råda bot på förhållandena av den anledning att den avflyttning, som äger rum, ersattes av inflyttning av nya arbetslösa kan ifrågasättas, huruvida icke särskilda åtgärder till förhindrande av sådan nyinflyttning böra vidtagas. I sådant avseende ha de sakkunniga tänkt sig möjligheten av statsinlösen och rivning av för bostadsändamål olämpliga lägenheter. Vidare kan ifrågasättas statsinlösen av smärre lägenheter även i de fall, då lägenhetsinnehavet utgör hinder för yngre eller medelålders fullt arbetsföra arbetslösa att i öppna arbetsmarknaden inom eller utom länet söka och antaga ny sysselsättning. På detta sätt inlösta fastigheter rivas, därest de äro olämpliga som bostäder. Därest de

23 äro användbara, rives annan undermålig fastighet inom bebyggelseområdet och de däri boende överflyttas till inlöst fastighet. Helt naturligt har den sista krisen, som övergått länet, och vilkens verkningar ännu icke övervunnits, återspeglat sig i kommunernas finanser. Hur förhållandena gestaltat sig i länets landskommuner under perioden 1930—1936 framgår av följande tablå. Landskommunernas finanser åren 1930—1936. År

1930 1931 1932 1933 1934 19351 19361 1

Inkomster

Därav skatter

15 261093 8 000 677 15 600 339 8 004 486 16 256 453 7 785 926 18 039 550 8 262 601 20121218 7 762 677 21 292 252 7 568 222 20 067 892 7 951 869

Därav Utgifter folkskola

fattigvård

15 309 815 6 864 033 17 019 771 6 951 000 17 891 345 6 478 923 18 369 610 6 102 645 18 766 699 6 291 975 21 488 991 6 668 979 21 045 074 6 870 538

3 691 191 4 362 158 4 821 849 4 754 120 5 003 894 5 247 418 5 815 612

Tillgångar 31/12

Skulder 31/12

31471 107 6 753 864 31 990 547 7 703 942 31 932 270 8 720 365 30 860 191 9 633 420 33 919 277 11 060 376 35 857 996 12 616 670 37 427 039 14 611 898

Prelim inära uppgifter.

Skatteinkomsterna ha icke undergått några större förändringar. Däremot ha utgifterna ökat avsevärt, särskilt beträffande fattigvården. Värdet av tillgångarna har icke stegrats i proportion till skulderna. Är 1935 utgjorde landskommunernas i länet sammanlagda inkomster 21 292 252 kronor, därav skatter 7 568 222 kronor, medan utgifterna uppgingo till sammanlagt 21 488 991 kronor. Tillgångarna belöpte sig samma år till 35 857 996 kronor och skulderna till 12 616 670 kronor. I fråga om absoluta inkomst- och utgiftsbelopp intog Västernorrlands län den främsta platsen bland de norrländska länen. Räknat per invånare av medelfolkmängden intog länet andra platsen med 88 kronor per invånare på såväl inkomst- som utgiftssidan. Främst kom Norrbottens län med 89 respektive 95 kronor per invånare. Motsvarande tal för hela riket voro respektive 67 och 68. Skatterna i länets landskommuner utgjorde i procent av inkomsterna 35*5. Motsvarande tal för hela riket var 40-1. Fattigvårdsutgifterna i länets landskommuner belöpte sig till 24*4 procent av kommunernas samlade utgifter. Samma procenttal för riket var 22. Räknas fattigvårdsutgifterna år 1935 per invånare företer Västernorrlands län det högsta beloppet fattigvårdsutgifter per invånare i Norrland med 22 kronor. Siffran för landsbygden i dess helhet var 15 kronor. I fråga om förmögenhetsställningen år 1935 finner man, att per invånare räknat landskommunernas i länet tillgångar utgjorde 147 kronor mot 133 kronor för hela rikets landsbygd. Skuldsumman per invånare i länet var 52 kronor mot 48 kronor. Skulderna i procent av tillgångarna utgjorde för länet 35*2 mot 36'1 för hela rikets landsbygd. Jämväl beträffande landstingens inkomster och utgifter intog Västernorrlands län i fråga om absoluta belopp år 1935 främsta platsen bland de norr-

24 ländska länen. Skatten i procent av inkomsten utgjorde 71-5 mot rikssiffran 66-7. Skatteunderlagets storlek har undergått stora växlingar. Antal skattekronor, som legat till grund för utdebitering av kommunalutskylder i landskommunerna enligt beslut år 1925 och åren 1930—1938, har sammanställts i följande tablå. Skattekronor 1925

1 037

i 1 000-tal

kronor

1 180

Perioden 1925—1930 visar en avsevärd stegring i skattekronornas antal, givetvis beroende på goda konjunkturer. Därefter inträffar en av depressionen framkallad reducering av skatteunderlaget, som var särskilt kännbar år 1933. Skattekronetalet sjönk ned till 64 procent av 1930 års siffra. En återhämtning har numera ägt rum. Utdebiteringen per skattekrona är i allmänhet hög. Medelutdebiteringen av allmänna kommunalutskylder i landskommunerna i länet år 1935 var 12-45 per skattekrona mot 8-53 för hela rikets landsbygd. Samma år uppgick landstingsskatten i länet till 3*73 per skattekrona mot ett medeltal av 2*68 för hela riket. Utdebiteringen per skattekrona av allmän kommunalskatt, antalet skattekronor per invånare m. m. i de olika landskommunerna i länet på grundval av 1935 års taxering visar nedanstående sammanställning: Inv. 1/1 1936

Utdeb. per sk.-kr. till primärk.

Haverö Borgsjö. . .. Torp Stöde Sättna

3 000 7 456 9 643 5 494 2 044

12-50 10-40 13-80 17-00 18-00

2-94 4-20 3-38 2-66 1-76

36-73 43-64 46-68 45-24 31-65

Selånger.... Tuna Attmar Njurunda... Skön

3 421 5 038 3 152 11 726 14 621

12-00 18-00 23-00 11-00 16-96

2-81 3-31 1-72 4-42 4-19

33-66 59-6 2 39-64 48-59 71-12

Timrå Alnö Tynderö.... Flässjö Ljustorp. . .

9 369 6 673 1 205 4 394 2 585

10-00 31-00 26-30 16-65 21-20

6-06 2-58 1-36 3-34 1-78

60-64 79-92 35-75 55-55 36-55

Indal Liden Holm Häggdånger Säbrå

2 533 2 845 1 332 955 4 587

21-25 20-00 10-40 20-00 19-00

1-79 2-98 2-57 1-48 2-54

38-10 59-67 26-73 29-55 48-26

K o m m u n

Sk.-kr. per invan.

Utg. kr. per invan.

25 K o m m u n

Inv. 1/1 1936

Utdeb. per sk.-kr. till primärk.

Sk.-kr. per invan.

Utg. kr. per invan.

Stigsjö Viksjö Gudmundrå.. Högsjö Hemsö

1980 1 195 15 311 4 375

Nora Skog Bjärtrå Ullånger Nordingrå.. .

3 418

Vibyggerå.. . Styrnäs Boteå överlännäs. . Sånga

1 845 1381 1 687

974 695

25 29 38 50 26

Torsåker.... Ytterlännäs.. Dal Multrå Sollefteå lk. .

1258 7 210 1 284 1 133 3 293

39 57 33 29 35

Ed Långsele.... Graninge.... Helgum Edsele

1412 3 331 1 902 2 849 2 038

Ramsele Resele Ådalsliden.. . Junsele Fjällsjö

4 334 2 369 2 761 4 085 2 515

31 52 41 29 42 33 21 30 31 26

Bodum Tåsjö Nätra Sidensjö Skorped

2 019 4 310 5 999 2 289 1892

35 34 31 31 20

Anundsjö... . Björna Mo Själevad Arnäs

8 559 3 240 1 877 9 887 5 254

14 11 21 28 23

Grundsunda. Gideå Trehörningsjö

4 533 2 929 1 696

37 15 23

432 974 5 179 1 780 3 505

30 28 55 46 79 11 36 45 26 21

Av sammanställningen framgår att 11 kommuner inom länet år 1935 hade en utdebitering av minst 20 kronor. Till jämförelse förtjänar nämnas, att hela antalet landskommuner i riket med denna skattesats utgjorde 43 samma år. Hur det förhållit sig med utdebiteringen i dessa elva kommuner under en följd av år belyses av följande tablå.

26 Utdebitering per skattekrona, kr. il

Kommun

Alnö Attmar Dal Graninge Häggdånger Indal Liden Ljustorp Nora Stigsiö Tynderö

14-00 8-00 15-00 7-50 14-50 8-20 5-60 9-20 12-30 10-00 12-40

13-50 9-00 18-60 8-80 15-00 9-20 5-20 13-00 10-40 11-00 11-80

13-00 10-00 14-30 11-80 15-50 11-00 5-60 15-80 11-20 14-00 12-70

17-00 11-00 17-50 16-00 14-00 11-60 8-30 16-40 19-90 17-70 13-70

28-00 19-60 29-70 18-65 19-00 20-00 13-00 25-00 24-50 24-00 28-20

31-00 23-00 21-40 20-62 20-00 21-25 20-00 21-20 24-30 23-00 26-30

31-00 21-70 19-35 20-90 20-00 21-20 18-00 20-90 21-40 26-00 22-40

29-00 20-35 24-50 18-00 18-00 21-20 15-00 20-30 24-70 26-00 25-65

De i förteckningen ej upptagna kommunerna i länet, som åren 1936 och 1937 haft en utdebitering av minst 20 kronor, äro Boteå, Sånga, Styrnäs och Torsåker. Så gott som samtliga ifrågavarande kommuner äro jordbruks- och skogskommuner. Då skatteunderlaget ökat sedan år 1935, kan det vara av intresse att lära känna hur utvecklingen gestaltat sig efter nämnda år i några arbetslöshetstyngda kommuner inom länet.

Kommun

År

/1935 \1937 /1935 Timrå \1937 /1935 Alnö \1937 (1935 Hässjö (1937 (1935 Gudmundrå . \1937 (1935 Högsjö |1937 Skön

Folkmängd 31/12

14 621 14 181 9 369 9 181 6 673 6 377 4 394 4 332 15 311 15 198 4 375 4 367

Antal skattekronor

61 312 68 025 56 814 72 657 17 204 16 787 14 660 15 353 81 604 102 825 16 826 22 374

Utdebitering av allm. komm.-skatt

Statsbidrag till skattelindring

Borgerliga kommunens

per skattekrona

tillgångar 1/1

skulder 1/1

16-96 18-80 10-00 12-00 31-00 29-00 16-65 15-65 10-50 11-00 12-00 11-00

2 612 762 2 902 653 1 294 673 1 339 172 1113 791 1 258 351 277 063 285 873 1661 513 2 071 360 648 154 714 606

935 184 1 187 711 309 981 496 294 470 940 595 175 166 611 153 504 994 616 1515 804 47 041 94 849

4-72 5-55 1-18 2-91 14-81 14-75 4-55 4-55 1-82 0-83 2-36 2-99

I samtliga i tablån redovisade kommuner har folkminskning gjort sig gällande. Skatteunderlaget har avsevärt ökat utom i Alnö kommun. I Skön, Timrå och Gudmundrå har utdebiteringen höjts, medan den sänkts i Alnö, Hässjö och Högsjö kommuner. Skuldsättningens relativa ökning är större än stegringen i procent av tillgångarna utom i Hässjö socken, där skuldens absoluta belopp minskat. Skuldsumman per invånare är högst i Gudmundrå kommun med 99 kronor. Därnäst kommer Alnö med 93 kronor. Utvecklingen sammanhänger givetvis intimt med arbetslösheten. Speciellt har fattigvården fått vidkännas ökade kostnader. Till den starka

27 ökningen av antalet hjälpbehövande, som erhållit fattigvård, kunna även andra omständigheter ha medverkat, men huvudorsaken torde vara arbetslösheten. Huru förhållandena i länet gestaltat sig i fråga om fattigvården framgår av nedanintagna tablå. I % av folkmängden Summa understödstagare LandsStäder bygd

År

1930 1933 1935 1936

7-90 13-37 13-46 14-46

31 898 37 755 37 580 39 796

7-59 13-69 12-47 12-07

Antalet understödstagare i % av folkmängden inom olika grupper av landskommuner

Hela länet

Jordbrukskommuner

Skogskommuner

7-86 13-41 13-33 14-13

—

7-13 10-62 11-26 10-49

1 Till denna grupp ha förts kommuner, binäringar.

9-09 9-86

Blandade IndustriSamtoch övriga komliga 1 muner kommuner 5-74 9-53 12-36 12-28

9-57 16-47 15-74 17-58

7-90 13-37 13-46 14-46

där mindre än 50 % tillhöra jordbruk med

Till jämförelse kan meddelas att antalet understödstagare i hela riket utgjorde år 1930 5-82 procent, år 1933 9-53 procent, år 1935 8*59 procent och år 1936 8'47 procent av befolkningen. År 1936 åtnjöt 8*06 procent av rikets landsbygdsbefolkning understöd. Motsvarande tal för städerna var 9*23 procent. I fråga om absoluta antalet understödstagare intog länet främsta platsen i Norrland och i procent av invånarantalet andra platsen i riket. Av intresse är antalet för år nytillkomna fattigunderstöd i länet, där orsaken till behovet angivits vara arbetslöshet. Detta antal framgår av nedanstående tablå. 1930

4 016

5 043

5 708

3 888

4 764

5 558

Sammanställningen visar en oavbruten ökning i de nya understödens antal till och med 1933 samt efter en stark nedgång 1934 fortsalt stegring så att 1936 års siffra är i det närmaste lika stor som den för år 1933. Denna variation torde få tillskrivas en kraftigare insats av den statliga hjälpverksamheten åren 1934 och 1935. Landskommunernas bruttoutgifter för fattigvården belysas av följande tablå. År

1930 1933 1935

Landskommunernas i länet Landskommunernas i riket samlade utgifter för samlade utgifter för fattigvård fattigvård kr. kr. 3 691 191 4 754 120 5 247 418

55 421 214 60 670 267 61886 118

28 Av tablån framgår att av utgifternas stegring för hela rikets landskommuner, 6 464 904 kronor, belöper på länet 1 556 227 kronor, eller mer än 25 procent av hela ökningen. Till ytterligare belysning av faltigvårdsförhållandena i länet har från statistiska centralbyrån inhämtats uppgifter rörande de olika kommunernas utgifter för fattigvården under åren 1929—1936 m. m. Bil. 3. Nämnas kan att bruttoutgifterna för fattigvården per invånare utgjorde år 1936 i Skön 42, i Timrå 35, i Alnö 51, i Hässjö 28, i Gudmundrå 39 och i Högsjö 30 kronor. Kostnaderna för arbetslöshetens bekämpande i länet ha bestritts dels av staten dels av kommunerna. Något fullständigt siffermaterial för bedömande av dessa kostnader har icke stått till de sakkunnigas förfogande. Detta gäller särskilt beträffande den rent kommunala hjälpverksamheten. Av tillgängligt material inhämtas emellertid att staten utbetalt under perioden 1930—2S/s 1938 till statliga och statskommunala reservarbeten, understödsverksamhet samt ungdomshjälp minst 29 958 000 kronor samt beviljat under tiden 1ji 1933—28/2 1938 till statliga och kommunala beredskapsarbeten 7 948 211 kronor. Kommunernas kostnader under tiden 1929—1936 ha uppgått till minst 8 746 000 kronor. I procent av kostnaderna för hela riket uppgingo åren 1930—1934 statens kostnader för reservarbeten m. m. i länet till 12-1. De nuvarande ekonomiskt-sociala förhållandena ha påkallat speciella undersökningar för utrönande av erforderliga åtgärder, som lämpligen böra vidtagas för tryggande av länets försörjningsmöjligheter. Dessa undersökningar ha ansetts böra avse: 1. Ingripanden beträffande jordbruket i avsikt att komplettera ofullständiga jordbruk och nybilda andra, vidare i avsikt att öka avkastningen av den redan brukade jorden, att göra nya produkter till föremål för odling inom länet, att åstadkomma ett rationellare uppsamlande och bearbetande av jordens produkter och en förbättrad avsättning av desamma; 2. Ingripanden beträffande trävaruhanteringen, dels i syfte att öka tillgången på råvara nu och för framtiden, dels i syfte att uppnå en med utnyttjande av länets arbetskraft åstadkommen ytterligare förädling av skogens produkter; 3. Ingripande beträffande industri, hantverk och hemslöjd, i avsikt att åstadkomma nya industrier i anslutning till ortens naturprodukter, främjande av ett modernare och produktionsdugligare hantverk och utveckling av redan bedriven hemslöjd; 4. Ingripanden beträffande fisket i avsikt att förbättra dess utövande och främja avsättningen av dess produkter; 5. Ingripanden av allmänt social natur avseende, bland annat, höjande av

bostadsstandarden, lämplig hjälp till barnrika familjer och förbättrad yrkesutbildning för ungdom. Den följande framställningen kommer i anslutning härtill att giva en närmare redogörelse för läget inom olika näringsgrenar samt att lämna förslag till åtgärder i det med utredningen avsedda syftet.

Kap. 3. Jordbruket och dess binäringar. E h u r u vegetationsperioden i Västernorrlands län är avsevärt kortare än i mellersta och södra Sverige, skapa dock gynnsamma temperaturförhållanden ävensom de långa dagarna under perioden i klimatiskt hänseende goda förutsättningar för jordbruksproduktionen inom länet. Den egentliga jordbruksbygden ligger inom havsavlagringarnas och älvsedimentens region, vars övre gräns bildas av den kustlinje havet hade vid istidens slut, »den högsta marina gränsen», vilken ligger på något olika höjd i olika delar av länet, eller mellan 250—270 meter över nutida havsnivån. Yttersta kuststräckan med skärgården har såtillvida en från regionen i övrigt avvikande karaktär som de havs- och älvsediment, som längre in i denna region bilda den förhärskande odlingsmarken, i detta kustbälte ännu ej kommit upp över havsytan, utan först i en framtid med landhöjningens fortgång bliva åtkomliga för odling. Vid regionsindelning av länet har därför från havsavlagringarnas och älvsedimentens region utsöndrats detta yttersta kustoch skärgårdsbälte såsom en särskild region, något som för övrigt kan anses motiverat även därav att detta bälte icke endast från odlingssynpunkt utan även med hänsyn till näringslivet i övrigt har sina särdrag (fiske, trävaruindustri, sjöfart m. m.). På grund av detta kustbältes ringa bredd och nära anslutning till havsavlagringarnas och älvsedimentens region, vars yttersta, ännu delvis submarina del det i utvecklingshistoriskt avseende tillhör, kan man dock i detta sammanhang sammanföra kustbältet med nämnda region. Om man bortser ifrån den i äldre tid brutna åkern, som ofta lagts på gårdarnas och byarnas moränbackar, spelar moränmarken inom denna region en underordnad roll såsom odlingsjord. Ler- och mofälten, antingen de breda ut sig mellan höjder, ur vilka bränningarna spolat ned material till dessa jordlager, eller de sträcka sig längs älvdalarna, dit älvarna fört ut sitt slam, bilda däremot den för denna region karakteristiska odlingsjorden. De bergshöjder, som finnas nedom högsta marina gränsen, hava allmänt renspolats från moräntäcket, så att berggrunden ligger bar eller blott fläckvis dold under klapperbäddar; de nedre bergsluttningarna äro sålunda täckta av de grus- och sandbildningar, som bränningarna nedsköljt från moränen å bergets högre partier; och slutligen dalbotten och lågmarker upptagna av samma moräns finaste utslamningsprodukter, mo och lera. Härtill komma torvmarkerna, som inom detta område i regel ha ett bättre underlag än i myrmarkernas

30 egentliga region (ler- och sandbotten i stället för moränbolten). Åkerjorden inom detta viktiga jordbruksområde består till övervägande del först och främst av fjordavlagringar, som äro till sammansättningen föga varierande mjälleror (benämnes av befolkningen »lerjord» eller »styv lerjord»), dels av älvsediment, som däremot utgöras av lerfria jordarter: finmo (»mjuna»), grovmo (»sandmjuna») och sand, ofta i växellagring med varandra. Utmärkande för mjälleran är, att den ej sällan slammar till mycket lätt i ytan och bildar skorpa. Den visar även tydliga flytjordsegenskaper, i det alt däri upptagna diken lätt flyta igen. Mjällerans alv, som till färgen är ljusgrå till nästan gråvit (»vitlera»), är under torrperioder ganska hård och mycket tät samt tämligen föga sprickig eller i varje fall mera glest sprickig. Under regnperioder slammas dessutom sprickorna mycket lätt igen, och älven kan då betraktas som nästan ogenomsläpplig. Detta talar för, att denna jordart har ett ganska stort behov av dränering. Mjälornas kalkhalt är i regel låg, sålunda torde pH-värdet efter uppgifter från lokala försök att döma ligga mellan 5-5—5*7. Det anses att närmare 76 procent av den undersökta arealen i nedre Norrlands kustland är i behov av grundkalkning för att nå ett pH-värde av 6. En av förutsättningarna för att klöver- och baljväxtodling skall ge önskat resultat är beträffande jordar med låga pH-värden, att kalk tillföres i tillräcklig mängd. Ä andra sidan har det visat sig, att man åtminstone vid kraftig gödsling på jordar med relativt låga pH-värden kunnat erhålla goda vallskördar med dominerande klöverinslag åtminstone de första åren. Man kan därtill framhålla, att kalkning i viss mån frigör jordens fosfatförråd, varigenom bördigheten höjes. Vad beträffar myr- och mulljordarna inom denna region, så torde de i regel visa betydligt surare reaktion än nyss nämnda fastmarksjordar, varför de i regel äro i behov av rätt kraftig grundkalkning. Sandjordarna åter äro i sig själva nog i behov av kalkning, men bör man vara försiktig därmed, om jordens mullhalt är låg. Inom denna region återfinnes det produktionskraftigaste jordbruksdistriktet i Norrland, om man bortser från Gästrikland, varav en stor del i jordbrukshänseende närmast bör hänföras till Mellansverige. Inom gränserna för regionen ligger som bekant större delen av Norrlands trävaruindustri samt städerna Örnsköldsvik, Sollefteå, Härnösand och Sundsvall, vilkas befolkning absorberar en betydande del av de här framställda jordbruksprodukterna, framförallt mjölk. Moränmarkernas och de stora myrarnas region intager det övre bältet av länet mellan förutnämnda region i öster och fjälltrakterna i väster. På vissa områden, t. ex. södra sidan Ljungan och norra sidan Indalsälven, sträcker sig denna region långt ned som en tunga in i den egentliga jordbruksregionen, på andra ställen åter förekommer den som öar i den sistnämnda regionen. Moränjorden är här så utbredd över berggrunden, att denna en-

31 dast i de mest berglänta trakterna går i dagen i någon större utsträckning; ofta täckes den helt av morän på även ganska betydande höjder. Dessa av morän överdragna höjder benämnas »lider». De låglänta moränmarkerna äro merendels övertäckta av myrar eller försumpad skogsmark. Morän och torvjord äro denna regions förhärskande jordslag, därtill komma de glaciala älvarnas grus- och sandavlagringar, som bilda åsar och hedar. Då varken havet eller de stora isdämda sjöarna sträckt sig inom denna region, saknas de för angränsande regioner så utmärkande ler- och mossmarkerna. Lokalt ha smärre issjöar förekommit och då lämnat efter sig små ler- och moavlagringar, men dessa sätta icke i nämnvärd grad sin prägel på regionen. Den odlade arealen inom denna region uppgår endast undantagsvis till mer än högst 2 procent av totalarealen. Bosättningen eller bebyggelsen har från början huvudsakligen varit bunden till moränlidernas sydsluttningar och till sjöarnas strandbackar, där moränjorden uppodlats till åker, under det att kreatursfodret i forna tider nästan helt och hållet tagits från bäckars och åars översvämningsmarker och från myrmarkerna. Numera har emellertid en betydande uppodling skett av myrmarker. Då fastmarken i regel är mycket hårdbruten eller i viss mån utgöres av magra sandjordar är det tydligt, att jordbrukets fortsatta utökning i areal inom denna region i hög grad måste bygga just på myrodlingen. Godartade myrar, helst uppbyggda av starr, fräken o. d., visa sig, om läget i övrigt är gott, lämna goda foderskördar. P å grund av odlingens ringa omfattning inom denna region har den också med all rätt blivit betecknad skogsbrukets region. Genom lämplig avdikning, jordförbättring genom påföring av lerjord eller grövre sand, kalkning samt väl avvägd konstgödsling, varvid särskilt ifrågakommer fosforsyra och kalisalt, kan myr- eller torvmarkens avkastningsförmåga bliva synnerligen tillfredsställande. I första hand ger den goda skördar av hö och grönfoder, men även tidig havre och under goda förhållanden tidigt korn kunna ge bra skördar. Även rovor lämna god skörd på väl hävdad, godartad torvmark. De erfarenheter, som vunnits vid Svenska Mosskullurföreningens verksamhet i Norrland, då det gäller myr- och kärrmarkernas utnyttjande för odlingsändamål, bestyrka detta. Föreningen har även påvisat, att dylika marker kunna lämpa sig mycket bra som betesmark. Anläggning av kultiverade betesfållor på dylik jord torde ha sin stora betydelse, emedan den odlade fastmarksjorden i allmänhet per brukningsdel är alltför ringa att medgiva utrymme för betesfållor utöver den areal, som oundgängligen erfordras för de vanliga jordbruksgrödorna. Då den oodlade fastmarksjorden oftast är impedimentartad eller förefinnes i form av tallmoar och följaktligen är både svårodlad, mullfattig och torr, ägnar den sig föga till kultiverad betesmark. För att i viss omfattning kunna frångå skogsbetet, torde myr- och kärrmarker inom detta område ha sin stora betydelse, liksom då det gäller att med ytterligare åkerjord komplettera ofullständiga jordbruk. Den övervägande delen av länets nyodlingsverksamhet återfinnes även inom

denna region, där skogsbruk och arbeten i skog eller flottled varit befolkningens huvudsakliga förvärvskälla. Jordbruket däremot har oftast endast avsett familjens eget husbehov, med mindre försäljning av smör och slaktdjur. Enär emellertid förvärvsmöjligheterna inom skogsbrukets område i hög grad minskat, har man ansett, att jordbrukets ställning ur försörjningssynpunkt bör bliva mera framträdande än hittills varit fallet. Nordvästra Ångermanlands silurområde förefinnes i Tåsjö socken och är en utlöpare till det jämtländska silurområdet. De lösa jordlagren i denna trakt ha på grund av bland annat kalkinblandning kunnat utlösa en synbarligen yppig vegetation av örter, gräs och barrträd. Emellertid är förekomsten därav alltför begränsad för att kunna ha någon betydelse för länets jordbruk i sin helhet. Den apatithaltiga kalkförekomsten på Alnön, som blivit föremål för närmare undersökning, kommer sedermera att beröras. Den av jordbruk med binäringar sysselsatta befolkningen är procentuellt något större inom länet än i landet i genomsnitt. Till jordbruksbefolkningen hänföres nämligen ett stort antal småbrukare, som hämta sina huvudsakliga inkomster från arbeten utom jordbruket. Särskilt under senare hälften av 1800-talet ägde en stark nybildning av mindre jordbrukslägenheter rum. Detta sammanhängde i stor utsträckning med skogsbrukets uppkomst och utveckling. Nybildningen av jordbruk och nyodlingar till åker minskade därefter högst väsentligt för att med stöd av statliga åtgärder till lindrande av livsmedelsbrist under världskriget åter öka under åren 1918—1922. År 1919 visar statistiken att antalet brukningsdelar i länet var 21 538, som år 1932 ökats till 23 224. Den procentuella fördelningen år 1932 av de olika ägoslagen i länet jämfört med hela riket framgår av nedanstående tabell. D ä r a v Total landareal hektar

Västernorrlands län. Hela riket. .

2 412 270 41 023 650

i

p r o c e n t

Skogsmark KöksväxtOrdodling Slåtnad Därav och träd- Åker t e r ä n g betes- betes- Hela hagäng gård arealen äng mark

0-01 0-08

4-09 9-08

1-15 1-03

0-04 0-14

1-14 1-49

75-89 54-22

0-38 1-79

Övrig mark

17-6S 33-96

Hur storleken av den odlade arealen inom länet förändrats under tiden 1911—1932 framgår av följande tabell. Åkerareal i hektar. 1911

85 051

97 960

97 364

98 736

33 Enligt vid jordbruksräkningarna insamlade uppgifter rörande nyodlingar utgjorde dessa under tiden 1922—1927 816 hektar och 1928—1932 556 hektar. Emellertid finnas inom länet alltjämt betydande områden, som kunna uppodlas. Beträffande brukningsdelarnas storlek må framhållas, att endast 5-5 procent av jordbruken inom länet ha en åkerareal av minst 10 hektar, och sålunda, enligt numera vedertagen norm, kunna betecknas som fullständiga jordbruk, under det att återstående 94-5 procent av jordbruken måste betraktas som ofullständiga jordbruk. Endast 0-7 procent utgöras av större bondgårdar eller storbruk. Medan för landet i dess helhet medeltalet för odlad jord per brukningsdel uppgår till 8*7 hektar utgör motsvarande tal för länet allenast 4-25 hektar. Till belysande av jordbruksförhållandena inom länets skogssocknar ha de sakkunniga försöksvis låtit verkställa en inventering i Graninge socken. Av denna inventering, som omfattade samtliga jordbruk, som drevos av enskilda personer, eller 209 stycken, framgår, att av dessa jordbruk drygt 200 måste betecknas såsom ofullständiga. Sålunda utgjorde åkerarealen per brukningsdel i medeltal endast 3-68 hektar. Arrendejordbruken, som utgjorde omkring 25 procent, voro genomsnittligt taget bättre utrustade i fråga om odlad jord och ängsmark än de av brukaren ägda jordbruken. I fråga om betesoch hagmark var förhållandet omvänt. Vid 127 av de undersökta lägenheterna, därav 20 arrendelägenheter, förefanns av egen odlingsmark sammanlagt 88-75 hektar, motsvarande 0-70 hektar i medeltal per lägenhet. Av odlingsmark, som disponerades av annan men vore så belägen att den lämpligen kunde införlivas med närliggande brukningsdelar och överföras till åker, fanns för 39 brukningsdelar 55-70 hektar eller i medeltal 1-43 hektar för lägenhet. Sammanlagda tillgången av odlingsbar mark utgjorde 144-45 hektar, motsvarande 17 till 18 procent av den odlade jorden vid samtliga i undersökningen deltagande jordbruk. Begränsades nyodlingen till den odlingsmark, lägenheterna själva förfogade över, skulle ändå åkerarealen vid de enskilda lägenheterna kunna utökas med 14 till 15 procent men vid arrendelägenheterna med endast 5 till 6 procent. De vid utredningen i Graninge socken vunna resultaten få i stort sett anses vara representativa för skogstrakterna i länet. Beträffande odlingsmark finnas dock väsentligt större tillgångar i vissa socknar av inre Ångermanland, särskilt med avseende å myrjord. Av länets hushållningssällskap har den aktuella tillgången på odlingsmark för förbättring av ofullständiga jordbruk inom länet approximativt beräknats till sammanlagt 11 750 hektar och kostnaden för denna marks överförande till odlad jord inberäknat all annan dikning än avloppsdikning till 9 400 000 kronor. Brukningsdelarna i länet äro i regel överbebyggda. Husen äro ofta illa 3— 917654

34 underhållna, opraktiskt inredda och som följd härav arbetskrävande. Bostadshusen sakna i regel vatten- och avloppsledning. Vad ekonomibyggnadernas beskaffenhet och inredning beträffar äro betydande förbättringar av nöden. Vid småbruken och torplägenheterna äro uthusen mycket ofta undermåliga. Ett välgörande undantag utgöra dock jordbruksegnahemmen och arbetarsmåbruken. I en del fall saknas innanfönster och ventilationen är ofta bristfällig. Korna stå ej sällan klavade direkt vid väggen, och ordentliga foderkrubbor och drickeshoar saknas helt. Golvet utgöres ofta av trä, varför den dyrbara urinen går förlorad, då torvströ ej användes. Innertak och väggar äro ofta dåligt isolerade och otäta. Till detta kommer, att dessa skogsarbetare och småbrukare icke se någon utväg att själva anskaffa de medel, som behövas till än aldrig så nödvändig reparation, trots att avkastningen från ladugården och jordbruket skall hjälpa dem över den del av året, då förtjänstarbete i mer eller mindre mån saknas. Vid bondgårdarna är i regel ekonomibyggnadernas tillstånd betydligt bättre än vid småbruken. Av vid 1932 års jordbruksräkning insamlade uppgifter rörande den vid jordbruket sysselsatta arbetskraften framgår, att tillgången på och behovet av arbetskraft är väsentligt högre i skogs- och dalbygderna än i de egentliga jordbruksbygderna i riket samt att användningen av arbetskraft per arealenhet ökas i den mån brukningsdelarnas storlek sjunker. Till belysande av de skiljaktigheter, som råda i nu berörda båda hänseenden, kan nämnas, att medan i Norrland vid jordbruk om 2—5 hektar åker ej mindre än inemot 64 personer ha sin väsentliga utkomst från 100 hektar åker, motsvarande tal för gårdar om 20—50 hektar åker å slättbygderna i södra och mellersta Sverige, vilka gårdar omfatta icke mindre än en sjättedel av landets samlade åkerareal, är 14-6. Löneutvecklingen för i jordbruket anställda arbetare har i viss mån varit en annan i länet än i riket i dess helhet. Lönerna för manliga tjänare hos jordbrukarna i länet ha legat högre än riksmedeltalen, medan för kvinnliga tjänare råder det rakt motsatta förhållandet. Även den tillfälliga manliga arbetskraften är i länet väsentligt dyrare än i landet i dess helhet. Jordbrukets skuldbelastning torde i regel vara mindre i länet än i riket i övrigt. Växelskulder förekomma rätt allmänt, men skulderna mot inteckning äro proportionsvis något lägre än i hela riket, och torde detta sammanhänga därmed att inteckningslån icke i full omfattning kunna erhållas för i fastighetsvärdena ingående värden å växande skog. Jordbrukets lånebehov tillgodoses också på ett helt annat sätt än i riket i övrigt. I länet uppträda nämligen affärsbankerna som jordbrukets kreditgivare i betydligt större utsträckning än annorstädes. Vidare har egnahemslånerörelsen fått en avsevärd omfattning. Även jordbrukskasserörelsen har under senare år gjort betydande framsteg. Sparbankernas och hypoteksföreningens låneverksamhet är av mindre omfattning. Ränteläget torde vara högre än inom landet i övrigt. Länet hör till de mest skattetyngda i riket och taxeringsvärdet å

35 åkerjorden är jämförelsevis högt, beroende på att brukningsdelarna äro små och att i åkerns taxeringsvärde ingår värdet å erforderliga ekonomibyggnader. Länets jordbruk karakteriseras därav att detsamma till övervägande grad är att betrakta som husbehovsjordbruk samt att den omläggning från naturahushållning till penninghushållning, som i mellersta och södra Sverige i huvudsak genomfördes under decennierna omkring sekelskiftet, ännu icke är på långt när i samma mån verkställd inom länet som inom övriga delar av landet. Befolkningen inom länet måste i regel anpassa sin förbrukning av livsmedel på ett sådant sätt, att kosten i flera avseenden blir mer enformig än annorstädes i riket. Sålunda är förbrukningen av exempelvis mjölk, margarin, mjöl, bröd och potatis stor under det att förbrukningen av fläsk och ägg är betydligt mindre än i södra Sverige. Av nedanstående tablå framgår åkerjordens användning under olika år. Åkerjordens användning i hektar åren 1913, 1920, 1927 och 1932. Västernorrlands län 1913

1913 Hela

riket

1932 Total åkerareal i har 87 089 98 002 97 364 98 736 3 683 612 3 794 711 3 715 847 3 724 625 Vete 30 11 40 117 215 144 728 226 816 278 293 Råg 1 838 1 323 568 424 371 002 369 735 276 004 211 668 Summa vete och råg 1 838 1 353 579 464 488 217 514 463 502 820 489 961 Korn 14 921 14 922 12 200 11 569 181 740 161 053 123 584 110 523 Havre 5 959 5 880 7 656 6 644 789 242 709 181 697 348 673 057 Blandsäd 858 2 963 2 214 1 804 171 737 263 299 228 124 233 573 Ärter, bönor, vicker 303 33 850 271 43 962 22 610 27 442 88 43 Summa säd till mogen skörd 23 879 25 389 22 737 20 524 1 664 786 1 691 958 1579 318 1 529 724 Potatis 4 865 4 593 5 160 5 239 152 388 147 421 140 322 138 095 Foderrotfrukter.... 410 510 428 325 76 582 87 935 84 949 82 928 Grönfoder 3 763 2 944 3 835 3 563 196 665 252 032 101 230 96 609 Vall av olika slag.. 52 694 61 601 64 136 68 238 1215 020 1 237 755 1 468 906 1 568 234 Andra växtslag.... 119 209 120 82 31 711 56 074 47 937 47 357 Helträda obruk. åker 1 359 2 756 948 765 346 460 321 536 293 765 261 098

Spannmålsodlingen i länet är jämförelsevis obetydlig. Däremot intaga vallarna en desto mer framträdande plats. Under det att i hela riket ungefär 42 procent av åkern är utlagd till vall utgör detta tal i länet omkring 70 procent. Potatisodlingen bedrives i ganska stor utsträckning, men angrepp av potatismögel sätter vissa år ned skörden högst betydligt. Rotfruktsodlingen är ringa utbredd och visar tendens att avtaga. Ärtblandsäd odlas blott i ringa omfattning, men där denna odling förekommit, har den lämnat fullt tillfredsställande resultat och förtjänar utan tvivel ökad uppmärksamhet från odlarnas sida. Höstsäd odlas endast i obetydlig omfattning. Den hemproducerade brödsäden utgöres huvudsakligen av korn, som för övrigt oftast är det enda sädesslag, som odlas vid småbruken. Havreodling till mogen skörd har ungefär samma omfattning som kornodlingen i Medelpads jordbrukstrakter, men sjunker sedan successivt i den mån förutsättningarna för erhållande av mo-

36 gen skörd minskar. Vårvete har börjat odlas de senare åren. Enär somrarna ur väderlekssynpunkt varit gynnsamma, har resultatet blivit rätt tillfredsställande. Såsom ett helhetsintryck av tablån framstår, att odlingen av brödsäd gått tillbaka, under det odlingen av foder är stadd i utveckling och att den med potatis odlade arealen ävensom vallodlingen betydligt utvidgats. Skogsbetet är ännu allmänt förekommande, men det gamla fäbodsystemet är statt på avskrivning, även om det ännu förekommer i enstaka fall. Kulturbetet vinner sakta men säkert terräng. Men ännu fordras mycken upplysning och propaganda på detta viktiga område. Demonstrationsarbeten, anlagda här och var efter vägarna, skulle helt säkert befrämja en hastigare övergång till en ordnad betesdrift. Förståelsen för en rationellt genomförd gödsling och fållindelning av betesmarken lämnar ännu mycket övrigt att önska, ävenså valet av betesmark, i det man av rädsla om åkerjorden gärna tar till för mager och stenbunden mark, där förutsättningar för en ekonomisk betesdrift ej sällan saknas. Hektarskördarna under skilda perioder i länet samt i hela landet framgå av följande tablå. Hektarskördarna åren 1913—1935, i deciton.

Västernorrlands Höstråg Korn Havre Potatis H ö från vall

Hela Höstråg Korn Havre Potatis

1913—1917

1918—1920

1921—1925

1926—1930

1931—1935

15-8 16-7 13-2 120-9 32-9 12-8

13-8 14-9 14-3 120-9 28-4 12-7

14-8 13-6 12-0 110-2 29-1 12-5

13-3 14-5 12-8 117-4 32-6 13-0

17-5 16-9 15-0 150-8 30-6 13-2

14-9 17-1 14-2 119-8 31-9 11-9

14-1 15-4 16-8 115-1 29-0 11-6

16-4 17-0 15-0 112-8 32-9 12-2

16-4 18-2 16-8 115-2 37-5 11-3

19-7 20-0 17-8 140-3 35-5 11-9

län.

riket.

Av tabellen framgår, att hektarskördarna i genomsnitt stigit för i densamma angivna växtslag. Jordens skötsel och hävd varierar givetvis i hög grad vid olika jordbruk, beroende på dels avsättningsförhållandena dels den enskilda jordbrukarens yrkeskunskap och rent personliga intresse. Om också de naturliga förhål landena spela en viss roll, måste man likväl framhålla, att driften och produktionen i allmänhet äro behäftade med en viss ensidighet. Vid yrkesjordbruken dominerar sålunda helt och hållet mjölkproduktionen, änskönt förutsättningar för andra inkomstkällor jämsides med denna produktion kunna föreligga. Ej sällan förekommer det att produktionen är för svag att med-

37 giva tillräcklig försäljning av jordbruksprodukter. Vid småbruken är produktionen huvudsakligen inriktad på tillfredsställande av den egna familjens behov. Kraftigare och allsidigare produktion skulle här medföra, att större mängd av ett flertal hemmaproducerade alster från jordbruk, ladugård och trädgård skulle stå till familjens förfogande, vilket åter skulle medföra, att familjefadern icke bleve i så hög grad beroende av extra inkomster eller i varje fall lättare skulle kunna klara en arbetslöshetsperiod. Inom växtföljden är vallarnas ålder 4 till 5 år. Fjärde och femte årets vallar kännetecknas i regel av dominerande gräsbestånd i svag växtkraft, beroende på bristande näringstillgång i jorden. Mångenstädes är kreatursgödslingen till skyddssäden vid vallanläggningen den enda gödsling, som vallen erhåller under sin omloppstid. Rationellare användning av konstgödsel skulle i hög grad befrämja vallens utveckling, varaktighet och skördeavkastning. Särskilt skulle fosforsyrehaltiga konstgödselmedel gynna klövern i dess utveckling. I hög grad beror dock vallarnas utveckling på utsädet. Vallfrö odlas för närvarande inom länet till knappast mer än 50 procent av behovet. På grund härav måste betydande mängder vallfrö årligen inköpas från södra och mellersta Sverige. Dessa inköp uppskattas till omkring 300 000 kronor årligen. Detta senare vallfrö, särskilt av klöverarterna, är icke lämpligt för nordliga förhållanden. Emellertid finnas inom länet goda lokalstammar av såväl röd- som alsikeklöver, vilka böra fröodias i betydligt större omfattning än nu är fallet. I allmänhet företages höslåttern på ett väl sent stadium. Genom en tidigare slätter skulle ett ur utfodringssynpunkt värdefullare hö erhållas. Inläggning av A. 1. V.-ensilage, berett av tidigare slätter från vall eller av lämpligt grönfoder, borde komma till stånd allmännare, likaså vore en mera omfattande odling av baljväxtrik blandsäd önskvärd. Därigenom skulle bättre förutsättningar skapas för utfodring av mjölkkorna. Men huru väl utfodringen än ordnas, kan det slutliga resultatet från djurproduktionen icke bliva det rätta, om ej tillgång till goda och lämpliga beten finnes. Betesfrågans ordnande är för närvarande ett av de viktigaste problemen inom länets jordbruksdrift. Särskilt gäller detta småbruket, för vilket skogsbetet ännu är det väsentliga, emedan småbruket i stor omfattning icke har tillgång på betesmark inom egna gränser, utan är hänvisat till betesservitut å omgivande hemmansskogar. Dikningsbehovet är ej tillgodosett i önskvärd omfattning och där dikning förekommit, synes den mera ha skett på en slump utan sakkunskap. Öppna diken, illa underhållna och ofta igenvuxna med buskar förekomma ej sällan. Täckdikningen synes oftast inskränka sig till utdikning av en eller annan kallkälla eller igenläggning av något öppet dike. Planmässigt bedriven dränering förekom tidigare praktiskt taget icke. Under de senare 6 å 7 åren har i detta avseende märkbar bättring inträtt. Medan i genomsnitt för hela riket 23-4 procent av den totala åkerarealen är täckdikad utgör samma tal för

38 länet 4-5 procent. Fördelen med täckdikning är ej blott en fullständigare dränering, då mera sammanhängande och lättbrukade fält erhållas, utan även att tjälen tidigare går ur jorden, varigenom tiden för vårbruket framflyttas, vilken senare omständighet är av särskild betydelse i länet på grund av den korta vegetationsperioden. En viktig faktor för ekonomiskt bedrivet jordbruk är gödselvården. I samband med jordbruksräkningen 1932 inhämtades uppgifter om antalet ordnade gödselstäder och urinbrunnar (gödselvattenbrunnar). Av de därvid erhållna resultaten vill det synas, som om även på detta område utvecklingen i länet icke nått så långt som i riket i övrigt. Härvidlag måste emellertid hänsyn tagas till att brukningsdelarna i länet äro mindre än i övriga delar av riket. Följande tabell ger en antydan om det procentuella antalet ordnade gödselstäder och urinbrunnar (gödselvattenbrunnar). Med ordnad gödselstad L ä n

Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Hela riket

av cement

av annat material

hela antalet

7-5 10-8 14-3 20-6 6-9 16-1

1-6 2-2 2-4 1-8 5-3 3-9

9-1 13-0 16-7 22-4 12-2 20-0

Med cementerad urinbrunn 6-0 5-8 4-5 6-5 6-9 8-0

Under åren 1933—1938 ha ett ej obetydligt antal ordnade gödselstadsanläggningar kommit till stånd inom länet. Det kan emellertid på goda grunder ifrågasättas, om icke ordnade gödselstäder äro något allmännare vid de egentliga småbruken än vid yrkesjordbruken. Vidare förefaller det som om gödselvattenbrunnarna äro alltför knappt tilltagna i rymd på jordbruk, där torvströ icke alls användes. Den relativt goda tillgången på torvströ, åtminstone inom länets innerbygd, synes icke vara utnyttjad i önskvärd omfattning. Överallt, där möjligheter förefinnas, bör en husbehovstäkt av torvströ ske. Användningen av konstgödsel svarar icke mot det föreliggande behovet, som på vissa jordar är särskilt stort. Tidigare har framhållits att en mycket stor del av de norrländska åkerjordarna, såväl mull- och myrjordar som fastmarksjordar, äro i behov av kalkning. Av vissa utförda överslagsberäkningar över totala kalkbehovet hos åkerjordar av fastmarkstyp inom de olika jordbruksområdena i landet, i vilka sammanställningen emellertid icke är gjord länsvis utan för jordbruksområden, framgår, att kalkbchovet för grundkalkning och undcrhållskalkning utgjorde i ton släckt kalk för: grundkalkning underhållskalkning kustlandet i nedre Norrland 273 000 25 200 norrländska mellanbygden 81 200 12 600 354 200 37 800 Summa

SÖTÖOO

39 Underhållskalkningen är beräknad för en sjuårig cirkulation, och grundkalkningen kan knappast tänkas utförd på kortare tid. Det årliga kalkbehovet för åker av fastmarkstyp i ovannämnda två norrländska jordbruksområden skulle sålunda under de närmaste sju åren utgöra cirka 56 000 ton släckt kalk. Vågar man antaga, att ungefär fjärdedelen av fastmarksjorden inom nämnda två jordbruksdistrikt faller inom Västernorrlands län, skulle följaktligen behovet för detta län grovt räknat utgöra 14 000 ton. Beräkningar över det totala kalkbehovet för mull- och myrmarker inom Västernorrlands län saknas, vadan några hållpunkter här icke kunna angivas. På goda grunder kan man emellertid förutsätta, att det totala kalkbehovet för dessa jordar är synnerligen stort. Enligt 1932 års jordbruksräkning utgör arealen i Västernorrlands län, som upptages av köksväxtodling och fruktträdgård: inom kustlandet » inlandet » silurområdet

199 hektar 70 » 0 » Summa 269 hektar

Som jämförelse kan nämnas att hela trädgårdsarealen i Gävleborgs län utgjorde 659, i Kopparbergs län 676, i Västerbottens län 74 och i hela riket 32 072 hektar. Inom Västernorrlands län funnos samtidigt å denna areal (förutom köksväxter och bärbuskar) inalles 22 265 st. fruktträd, inom Gävleborgs län 131 209, inom Kopparbergs län 143 473, inom Västerbottens län 2 392 och inom hela riket 7 227 732. Svårigheten med denna undersökning har varit att riktigt avgränsa städernas förortsområden, varest oftast handelsträdgårdar ligga. Undersökningen visar, att betydande olikhet i detta avseende råder mellan städer och förortssamhällen å ena sidan och länet i övrigt å andra sidan: Areal i % av områdets åkerareal ...,., trädgårdsväxter trädgård Ji . t o r n

Västernorrlands län. Städer och förortssamhällen Länet i övrigt Gävleborgs län. Städer och förortssamhällen Länet i övrigt

1-09 0-23

Pa a K e r n 0-21 0-02

1-82 0-50

0-47 0-07

Trädgårdsodlingen på länets landsbygd har följaktligen icke stor omfattning. Oftast saknas det rätta intresset och förståelsen för trädgårdsväxternas ekonomiska betydelse för lanthushållet. Enklare trädgårdstäppor med några träd, bärbuskar och blommor samt morötter, rödbetor och kålrötter finnas på sin höjd hos jordbrukarna inom kustområdet, men ej sällan saknas trädgård nästan helt, icke minst hos småbrukarna. Denna bild förenklas mer

40 och mer ju längre man tränger in i landet. Till slut finner man endast vid småbruken någon list med kålrot. Trädgårdstäppan vid det norrländska småbruket har följaktligen icke vunnit allmänt insteg. Ändock finnas nästan överallt goda förutsättningar fölen ganska allsidig odling av köksväxter och bärbuskar som ock i bättre Kigen av fruktträd. Under de senaste åren — efter tillkomsten av Norrlands trädgårdsskola i Söråker — synes glädjande nog kunna spåras ett stegrat intresse för trädgårdsodling, särskilt för plantering av fruktträd. Husdjursbeståndet inom länet framgår av nedanstående tablå.

Hästar Kor Ungnöt och kalvar Får och lamm Getter och killingar Höns

20 555 77 771 32 958 13 665 70 371 33 162 110 333

20 379 71 164 31485 12 224 85 780 35 359 96 461

17 774 75 597 25 003 18 457 38 115 18 847 115 304

16 877 77 864 27 862 14 964 25 029 13 299 113 474

Härav framgår att mellan åren 1916 och 1932 antalet hästar minskat samt att får- och getskötseln befinner sig i stark tillbakagång. Minskning i hästbeståndet bör i viss mån ses i sammanhang med motoriseringen. Traktorbeståndets storlek. Västernorrlands län Jämtlands » Västerbottens » Norrbottens »

1937 Vi 131 77 242 154

1939 *k 183 st. 106 » 361 » 324 »

Hela riket 9 879 16 908 st. År 1932 funnos sannolikt endast ett fåtal traktorer i länet. Länets jordbruk synes gå mot en ökad mekanisering. Därpå tyder också den stegrade anskaffningen av olika arbetsbesparande redskap och maskiner. Hästaveln fyller dock ej behovet i länet. Årligen inköpes till länet för omkring 1/2 miljon kronor arbetshästar. Särskilt då en hel del av dessa äro av blandad ardennerras, kan detta verka till skada för länets avel av nordsvensk ras. Då länet har goda förutsättningar för hästavel och hästuppfödning — hästuppfödningsanstalten Vången, i vilken länets hushållningssällskap är delägare, har stora möjligheter att rekrytera med beskällare — förefaller det minst sagt egendomligt att länets jordbrukare icke taga vara på denna möjlighet, utan låta nyss nämnda belopp årligen gå ifrån länet för inköp

41 av hästar. Hästpriserna äro även sådana, att lönande uppfödning i första hand till länets eget behov bör kunna ske. Inrättandet av gemensamhetsbeten för ungston, varom goda erfarenheter finnas från Dalarna och Västerbotten, bör kunna verksamt bidraga till hästavelns utveckling. Ej sällan torde det ha varit svårt att kunna ordna lämpliga unghästbeten för den enskilde lantmannen. Därför har hittills skogsbete, ehuru olämpligt för rationell hästuppfödning, i stor utsträckning måst tillgripas. Vad svinskötseln beträffar föreligger ett mycket stort underskott på smågrisar inom länet. Trots att länets hushållningssällskap under många år arbetat för ökad produktion av smågrisar, inköpas årligen sörlandsgrisar till länet för närmare % miljon kronor. Detta tyder på, att länet redan under normala förhållanden håller alltför ringa antal avelssuggor. Emellertid ser det ut som om smågrisproduktionen något ökat efter den avspärrning i grisexporten, som rådde under mul- och klövsjukeepizootin. De importerade smågrisar, som säljas i länet, betinga ganska höga priser, varför det borde anses riktigt, att länets jordbrukare i första hand bevakade de förvärvsmöjligheter, som ligga i en utvidgad smågrisproduktion. Fläskimporten till länet är betydande, beroende på att gödsvinsproduktionen icke är tillräcklig. Givetvis kan jordbruket här i allmänhet icke med samma goda ekonomiska resultat, som i landets södra delar, producera gödsvin. Men tillgripande av rationella och ekonomiska gödningsmetoder borde giva ett resultat, som manade till en utökning av denna produktion. Vasslan, som nu i stor omfattning icke utnyttjas vid länets mejerier, borde liksom skummjölk därifrån komma till användning ävensom potatis, varvid avkastningsrik foderpotatis borde odlas. I länet är inom varje storleksklass av jordbruk antalet hästar och nötkreatur större än genomsnittligt i hela riket, men sammanställes antalet kreatur med antalet personer, som hava sin huvudsakliga utkomst av jordbruk, uppvisar länet avgjort lägre tal. Folkmängden per arealenhet är så stor, att antalet djur per befolkningsenhet blir ganska ringa, vilket — om hänsyn jämväl tages därtill att vid slakt utbytet av ett nötkreatur i länet endast motsvarar 60—75 procent av ett nötkreatur i mellersta och södra Sveriges jordbrukstrakter — ger en antydan om att saluöverskottet av animalier från jordbruket i länet icke kan bliva stort. Förnyelsen av kobeståndet i länet sker ej lika snabbt som söderut. Antalet äldre kor är relativt stort och därigenom minskas ofta den genomsnittliga avkastningen per ko. Kontrollföreningsverksamheten har varit mycket litet utbredd, om än på de senaste åren ändring till det bättre konstaterats. Utfodringen är i de flesta fall mycket ensidig och domineras helt av stråfodergivan. Saftfoder användes i mycket ringa utsträckning, även om på sista tiden potatis kommit till användning för foderändamål i högre grad än förut. Kraftfoder användes i mycket ringa mängd. Det hemmaproducerade kraftfodret är äggvitefattigt, då oftast inga baljväxter ingå. En ökad upplysning på utfodringslärans område är i hög grad önskvärd och nödvändig.

42 Följande sifferuppgifter, hämtade ur redogörelsen för kontrollföreningsverksamheten inom Västernorrlands län för senaste kontrollåret 1/10 1937— 30/9 1938, kunna i detta sammanhang ha sitt intresse. Då man måste utgå ifrån att de till kontrollföreningarna anslutna besättningarna tillhöra de bästa inom länet och ägas av de mera vakna och kunniga jordbrukarna samt att vederbörande kontrollassistenter i viss mån även ha medverkat till utfodringens planläggning, så torde de här nedan framlagda uppgifterna icke få betraktas som allmängiltiga eller lämna någon representativ bild av, huru länets nötkreatursskötsel förhåller sig i avkastnings- eller utfodringshänseende. För närvarande tillhöra 327 besättningar med 3 138 kor länets kontrollföreningar. Den största anslutningen till kontrollföreningar finnes i Medelpad. Av länets hela koantal äro alltså endast 4 procent anslutna till kontrollföreningsverksamheten, vilket är en mycket låg siffra men ändock innebär en ökning under sista femårsperioden av nära en procent. Sannolikt består länets nötkreatursstock till betydligt över 95 procent av fjällrasdjur. Endast några fåtal procent tillhöra S.R.B.-rasen eller blandras därav. Medelavkastningen och foderförbrukningen under kontrollåret framgår av tabell 15. Någon nämnvärd ökning i medelavkastningen från föregående kontrollår föreligger icke. ökningen stannar vid 4 kg 4-procentig mjölk. Detta får emellertid ses mot bakgrunden av dels den starka nyanslutningen under senare år, dels ock att utgallring av de i avkastningshänseende svagaste korna sker allenast i den mån nyrekrytering hinner ordnas. Av fjällrasbesättningarna ha 10 uppnått en medelavkastning av 130 kg smörfett och av S.R.B.-besättningarna 16. Av samtliga till kontrollföreningsverksamheten anslutna 327 besättningar ha 160 eller 49 procent uppnått en smörfettavkastning per ko och år av 100 kg eller därutöver. Föregående kontrollår uppnådde blott 46 procent av samtliga besättningar denna avkastning. Tabell 16 belyser huru utfodringen i medeltal varit ordnad i de olika kontrollföreningarna. Kraftfoderprocenten, som är ungefär densamma som föregående kontrollår, utgöres till över hälften av hemmaproducerat kraftfoder. Variationerna mellan de olika kontrollområdena äro relativt obetydliga. Däremot varierar kraftfoderanvändningen inom de skilda besättningarna fortfarande mellan 0 och över 30 procent. Med alltför låg kraftfoderanvändning har fodrets koncentrationsgrad blivit för låg för att kunna tillföra de bättre mjölkkorna den mängd näring, som de äro i behov av för att avkastningsförmågan skall kunna utnyttjas. Detta uttalande gäller i de fall då tillgång på exempelvis tidigt skördat klöverhö och ensilage av A.I.V.-foder icke är för handen. Enligt kontrolluppgifterna visar saftfoderanvändningen fortfarande tendens att minska. Detta måste betraktas som en svaghet i vinterutfodringsstaten.

43 Visserligen kan rotfruktsodlingen vara relativt dyrbar i förhållande till andra fodergrödor ensidigt betraktat, men då saftfoder i foderstaten torde vara nödvändigt för att kunna få det rätta mjölkutbytet, måste odlingskostnaderna för denna gröda värdesättas på ett högre sätt. Emellertid kan A.I.V.-foder i betydande grad ersätta rotfrukter i vinterutfodringsstaten. Under vissa förhållanden kan även foderpotatis såväl ekonomiskt som utfodringstekniskt fylla rotfrukternas uppgift. Huvudsaken är, att tillgången på saftfoder förbättras, ty utan saftfoder av något slag kan svårligen en fullgod vinterfoderstat ordnas. En rätt god ersättning för det hemmaproducerade saftfodret i vinterfoderstaten har melass varit under de senaste åren. På grund av sin sammansättning motverkar den i hög grad s. k. bristsjukdomar. Betesprocenten under kontrollåret är anmärkningsvärt hög. Föregående år låg den närmare 5 procent lägre. Givetvis har intresset för betesskötseln ökat, särskilt bland medlemmar inom kontrollföreningarna, men detta kan enbart icke vara förklaring till den höga siffran. Förhållandet torde snarare vara, att de senare åren och i synnerhet det sistförflutna varit ovanligt gynnsamma ur betessynpunkt. Betessläppningen kunde börja mycket tidigt i maj månad och utsträckas långt ut på hösten vid avbetning av riklig återväxt på vallarna. En detalj beträffande utfodringen, som framhålles i berättelsen är, att fodret, med undantag för bete å välgödslade och kalkhaltiga beten, oftast ej fyller djurens behov av mineralämnen, varför extra tillskott därav är nödvändigt. Då 96 procent av hela antalet kor i länet icke tillhöra kontrollföreningar, vore det av största betydelse att veta huru deras årliga mjölkavkastning ställer sig i medeltal per ko. Beräkningar däröver äro icke gjorda sedan år 1927. Emellertid kan man på goda grunder antaga, alt några större förändringar icke skett i Norrland sedan dess, även om en obetydlig ökning i mjölkmängd per ko kan förmodas ha ägt rum. Här nedan återgivas följande uppgifter: Mjölkproduktionen inom några olika län 1927. L ä n

Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Gävleborgs Skaraborgs Kronobergs Malmöhus Hela riket

Antal kor 1927

Mjölkmängd per ko kg

75 597 46 752 72 864 52 029 70 358 134 111 68 648 130 000

1 530 1 620 1 670 1 690 1 880 2 000 1 600 3 510

1 874 114

2 176

44 I samma beräkningar angives, att medelmjölkmängden stadigt stiger med att brukningsdelarnas storlek tilltager. Stegringen är dock i regel mindre framträdande hos de besättningar, som tillhöra kontrollföreningar, än hos de övriga. Skiljaktigheten i medelmjölkmängden för brukningsdelar av olika storlek är vidare större i skogsbygderna än i slättbygderna. Kreatursskötseln hos de mindre jordbrukarna synes sålunda i de kargare trakterna alltjämt drivas föga rationellt. Medeltalssiffror beträffande detta förhållande finnas icke tillgängliga länsvis utan endast för hela riket. Vid besättningar

Egendomar

2— 5 5—10 10—20 20—30 30—50

» » »

anslutna till kontrollförening

utom kontrollförening

Samtlig

2 226 2 268 2 728 3 091 3 242

1 610 1 787 2 144 2 342 2 374

1 704 1 872 2 236 2 517 2 680

.... .... ....

Rörande jordbruksproduktionens storlek i länet finnas för närvarande tillförlitliga siffror endast i begränsad omfattning. Enligt dessa siffror är skördeutbytet och medelavkastningen av mjölk per ko som regel betydligt lägre än i riket i dess helhet. Även produktionen av kött och fläsk är avsevärt mindre per arealenhet än i södra och mellersta Sverige. Äggproduktionen är obetydlig utom i kustlandet. Beträffande mejeriföreningarnas invägning från sina leverantörer under åren 1932—1938 föreligga följande uppgifter, hämtade ur mellersta Norrlands mejeriförbunds förvaltningsberättelse för år 1938. Mejeriernas invägning under åren 1932—1938. 1932

1938 Konsumtionsmjölk /o

Örnsköldsvik . Sollefteå Långsele Resele 1 Ådalsliden.... Ådalens mejeri Härnösand . . . Sundsvall Vivsta Summa 1

5 440 580 5 171 082 1 258 603 1316 967 142 455 173 490 368 274 420 424 116 518 179 534 1 157 465 2 107 858 3 456 820 3 452 027 8 938 131 7 014 372

5 207 856 1376 122 119 248 306 124 100 010 1 920 954 3 091 926 6 496 577

5 521 314 1574 613 261 237 197 615 75 239 2 599 224 3 200 950 3 999 191 573 948

6 529 077 7 317 929 9 245 477 2 367 280 2 489 127 2 704 523 674 990 575 213 246 725

31-82 28-20 30-06

54 247 5 472 527 5 265 699 6 634 141 1710 679

65-00 37-19 43-01 63-26 55-96

77 728 4 230 118 4 092 078 5 880 127 1173 878

75 072 4 924 658 4 836 418 5 423 985 1 340 266

21 025 047 19 689 543 18 618 817 18 003 331 23 977 011 26 982 668 31 762 253

Fr. o. m. år 1936 levererar Resele till Sollefteå mejeri.

Härav framgår att invägningen är stadd i synnerligen kraftig stegring. År 1932 invägdes 21 025 047 kg medan år 1938 invägningen var uppe i ej mindre än 31 762 253 kg oskummad mjölk. Denna stegring beror givetvis

45 på att mjölkproducenter, som förr sålt sin mjölk privat, i allt större utsträckning anslutit sig till ortens andelsmejeri, men framförallt på att ett mycket stort antal jordbrukare, som förr praktiskt taget ej försålt mjölk, blivit leverantörer till mejeri. Men även förutvarande leverantörer ha säkerligen ökat sina leveranser. Anmärkningsvärd är den relativt höga procenten försåld konsumtionsmjölk vid länets samtliga mejerier. Den gynnsammaste siffran uppvisar härvidlag Sundsvalls mejeri med 63*26 procent. Nedanstående tabell utgör en specifikation på invägning av mjölk, använd produktmjölk, mjölkavgift samt uppburet prisutjämningsbidrag per mejeri. Invägning och mjölkreglering för 1938.

Sollefteå Långsele Ådalsliden Ådalen Härnösand Sundsvall Vivsta Summa

Invägd mjölk kg

Produktmjölk kg

Mjölkavgift kr.

Prisutjämning kr.

9 245 447 2 704 523 674 990 54 247 5 472 527 5 265 699 6 634 141 1710 679

6 298 998 1 894 105 458 147 17 782 3 438 219 3 039 622 2 389 743 682 730

149 010:41 43 094: 16 10 681:91 840: 93 87 093: 22 83 398: 14 107 035: 48 27 693: 63

327 715: 07 97 699: 97 23 265:70 906: 52 174 543: 36 154 836: 55 122 239: 66 39 088: 10

31 762 253

18 219 346

508 847: 88

940 294: 93

Av intresse skulle givetvis ha varit att känna den mängd oskummad mjölk, som för närvarande försäljes utom mejerierna. Tyvärr föreligga icke uppgifter i detta avseende för senare tillfälle än för åren 1934/1935. I en av hushållningssällskapet verkställd utredning angående verkningarna av gällande mjölkreglering uppgives denna mjölkmängd ha varit för tiden 1/7 1934—30/6 1935 7 121 687 kg. En del av denna mjölkmängd torde numera inlevereras till andelsmejerier. Sammanställas kända siffror om produktion och konsumtion visa dessa, att produktionen av livsmedel i regel är otillräcklig inom länet. Tillförseln till länet av jordbruksprodukter söderifrån och genom import utifrån är följaktligen relativt stor. Länets karaktär av underskottsområde beträffande vissa livsmedel medför givetvis att de priser, som konsumenterna få betala härför, ofta äro högre än priserna i mellersta och södra Sverige. A andra sidan medverka avsättningssvårigheterna ävensom kvalitetsförhållandena många gånger till att framskapa en lokal prisbildning, varigenom producenterna hindras att för sina produkter erhålla de priser, som de under andra omständigheter skulle kunna ernå. I fråga om jordbrukets lönsamhet har lantbruksstyrelsen i meddelande nr 315 lämnat en redogörelse för vissa bokföringsresultat för året 1936—1937.

46 Undersökningsmaterialet för nämnda bokföringsår omfattar räkenskaper för sammanlagt 580 jordbruk, nämligen från 1. 2. 3. 4.

Södra Sveriges vete- och sockerbetsområde (Svs-områdct) . . . . 161 st. Mellersta Sverige (MS-området) 298 » Södra och Mellersta Norrland (SN-området) 32 » övre Norrland (ÖN-området) 89 » Summa 580 st.

De kontrollerade jordbruken ha uppdelats i särskilda storleksgrupper efter arealen jordbruksjord, varvid äng och betesmark reducerats till åker efter skördeavkastningen i jämförelse med den odlade vallen å samma egendom. Jordbruksjord i hektar

Grupp I » II » III » IV i V

upptill

över

10- 0 10-1—25-0 25-1—50-0 50-1—100-0 100-0

De kontrollerade jordbruken i södra och mellersta Norrland samt i övre Norrland tillhöra utom i 3 fall grupperna I och II. Bokföringslägenheterna inom övre Norrland ligga inom Västerbottens och Norrbottens län, medan de inom södra och mellersta Norrland fördela sig på Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län. I det sistnämnda länet torde bokföringslägenheterna huvudsakligen ligga inom det egentliga jordbruksområdet. Ehuru materialet för södra och mellersta Norrlands del och speciellt för Västernorrlands län är väl litet, torde det ändock i stora drag kunna i viss mån belysa räntabilitetsförhållandena och möjliggöra dragandet av några grova slutsatser. Av denna anledning kan det vara berättigat att återgiva några uppgifter ur nämnda bokföringsresultat. Bruttoavkastningen i kronor per hektar belöper sig till:

Svs-området MS-området SN-området ÖN-området

1936/1937

i ^ l ^ e

1935/1936

526 347 395 381

458 317 335 297

509 331 369 332

I förhållande till föregående år har bruttoavkastningen ökat i ÖN-området med 49 kronor. Närmast kommer SN-området med en ökning av 26 kronor. Svs- och MS-områdena utvisa en ökning med respektive 15 och 16 kronor per hektar. Procentuellt fördelade sig bruttoavkastningen på olika inkomstgrenar sålunda :

47 I % av hela bruttoavkastningen

Kronor per hektar

MS-

SN-

ÖN-

Samtliga

44-6 52-7

28-5 65-4

6-8 87-3

9-7 77-4

36-3 59-2

40 151 37

8-0 31-3 10-4

11-2 39-5 6-6

10-5 53-9 5-3

11-0 45-2 8-9

9-4 35-7 8-7

2-7

6-1

5-9

12-9

4-5

SamtSvsliga

Svs-

MS-

SN-

ÖN-

I. Summa växtprodukter 235 II. Samtliga djurprodukter 277 Därav belöpte sig på: Nötkr., prod, djurvärde 42 Nötkr., mjölk 165 Svin, prod, djurvärde 55 III. Övriga inkomster (Trädgård, hyror, arrenden,familjebostad, övrigt) 14

99 227

27 345

37 295

154 251

39 137 23

42 213 21

42 172 34

49 Av ovanstående framgår att bruttoavkastningen i kronor per hektar belöper sig till 381 kronor i övre Norrland, till 395 kronor i södra och mellersta Norrland, till 347 kronor i mellersta Sverige och till 526 kronor i södra Sverige. I förhållande till föregående bokföringsår har bruttoavkastningen ökats med 49 kronor per hektar i övre Norrland, med 26 kronor i södra och mellersta Norrland och med 15 respektive 16 kronor per hektar i mellersta och södra Sverige. Största andelen i bruttoavkastningen inom samtliga bokföringslägenheter representeras av mjölk med ej mindre än 35*7 procent jämte producerat djurvärde för nötkreatur 9-4 procent, närmast kommer spannmål med 22 procent, svin 8-7 procent o. s. v. De olika produktionsområdena skilja sig avsevärt i detta avseende. Sålunda utgöres bruttoavkastningen i södra delarna av landet till betydande del av växtprodukter, 44-6 procent i Svs-området mot 9-7 och 6-8 i respektive SN-området och ÖN-området. Inkomsten av mjölk utgör i Svsområdet 31-3 procent mot 45-2 respektive 53*9 procent i ÖN-området och SNområdet. Anmärkningsvärd är även olikheten i bruttoinkomsten från svinskötsel i de olika produktionsområdena. I procent av hela bruttoinkomsten är den sålunda i södra Sverige 10-4 och i södra och mellersta Norrland 5-3. Av utredningen framgår vidare, att realisationspriset per skördeenhet har ökat för samtliga kontrollerade jordbruk sedan räkenskapsåret 1935—1936. Denna ökning utgör sålunda 0*9 öre i Svs-, 0*8 öre i MS- och 2*8 respektive 2*0 öre i SN- och ÖN-områdena. Denna ökning torde sammanhänga med en förbättring av produktprisnivån. Ju större jordbruken äro, desto större del av bruttoavkastningen måste också bliva tillgänglig för försäljning. Men även inom de olika produktionsområdena framträder här en betydande skillnad. Inom Svs-området, grupperna I och II, utgör den till försäljning disponibla delen av bruttoavkastningen respektive 84-6 och 90-4 procent, medan samma grupper inom SNområdet ha respektive 68*0 och 81*9 procent disponibla för försäljning. De totala driftskostnaderna per hektar jordbruksjord belöpa sig för de olika produktionsområdena till följande belopp under bokföringsåret 1936—1937:

48 Svs-området MS» SN» ÖN»

kr. 413 » 304 » 380 » 336

Därav utgöra arbetskostnaderna per hektar respektive 180,149, 208 och 203 kronor. För de norrländska produktionsområdena är det således arbetskostnaderna, som representera den större delen av driftskostnaderna. Häri ingår emellertid den beräknade kostnaden för familjens arbete. Vid de mindre jordbruken, grupperna I och II, utgör familjens arbete huvudparten av den redovisade arbetsmängden. I grupp I är familjens arbete sålunda ej mindre än 69-6 procent och i grupp II 60-3 procent under det att i grupp V endast 3-5 procent av arbetet utförts av familjemedlemmarna. Nedanstående sammanställning belyser, hurusom jordbrukets personal i MS-, SN- och ÖN-områdena i stor omfattning sysselsattes med arbete utanför den egentliga lanthushållningen. Det är framförallt skogsarbete, som i dessa områden spelar en avsevärd roll i nämnda hänseende.

Svs-området

MSSNÖN-

» » »

Arbetslön i kronor per hektar Lanthushållövriga 0 Summa ningen grenar 180 20 200

149 208 203

54 64 60

203 272 263

Driftskostnaderna variera rätt avsevärt de olika storleksklasserna emellan. Inom Svs-området har sålunda grupp I en driftskostnad av ej mindre än 602 kronor per hektar, under det att grupp V endast redovisar 391 kronor per hektar. Inom ÖN-området utgöra driftskostnaderna inom grupp I 389 kronor och inom grupp II 286 kronor per hektar. Inom SN-området äro motsvarande kostnader 358 respektive 355 kronor. I jämförelse med föregående år ha driftskostnaderna för samtliga kontrollerade jordbruk ökats med 28 kronor per hektar. Denna ökning sammanfaller ganska nära med den procentuella stigningen av prisnivån å arbetslöner och förnödenheter sedan 1935 —1936. Inom ÖN-området utgör stegringen sålunda 29 kronor per hektar, inom SN-området 55 kronor och inom MS-området endast 17 kronor. De undersökta jordbruken ha i medeltal lämnat en nettoavkastning av 72 kronor per hektar, vilket betyder att lantbrukskapitalet förräntas med 4-4 procent. Detta, vägt medeltal för hela den kontrollerade arealen. Det ovägda medeltalet av förräntningsprocenten för de enskilda jordbruken blir 3-8 procent. Att detta medeltal blir lägre än det vägda medeltalet för hela arealen sammanhänger med att de mindre jordbruken, vilka äro de flesta till antalet, i genomsnitt uppvisa något lägre förräntning än de större. Produktionskostnaderna, d. v. s. driftskostnaderna + ränteanspråk, uppgå till 420 kronor per hektar, vilket utgör 99-1 procent av bruttoavkastningen.

49 Lanthushållningens räntabilitet. S amtlig a Svs-

MS-

SN-

ÖN- 1 9 3 6 — 1 9 3 5 — 1 9 3 1 — 1937

49 73 72 45 43 15 Ncttoavkastning kr. per har 113 Förräntningsprocent, 3-1 4-6 4-4 2-8 3-2 1-0 5-6 vägda tal Förräntningsprocent, 1-9 3-8 3-7 2-8 3'5 2-0 5-3 ovägda tal 77 66 68 66 65 84 55 Normala ränteanspråk kr. per har Nettoavkastningsdifferens (nettoavkastningen — rän+4 +7 —28 —21 —50 + 29 —8 teanspråkcn) » » 395 390 420 402 445 497 355 Produktionskostnader » »

»>

i % av

bruttoavkastningen Räntabel t fastighetsvärde. ... Inventerat fastighetsvärde... Räntabel arbetslön Arbetskostnader Räntabel arbetslön i % av arbetskostnaderna I.önsamhetsindex

» » » » » » t » » » » »

» »

94-5 2 384 1559 209 180 116-1 111

98-2 108-4 99-1 102-3 112-7 105-5 728 559 1290 1350 707 907 1064 1084 1 190 1 167 1 151 128 162 182 168 141 158 155 203 155 164 149 208 94-6 97

76-0 82

89-7 92

102-4 102

104-5 103

82-2 89

Jämför man i ovanstående tabell det sydsvenska jordbruksområdet med det övriga Sverige, framförallt med Norrland, finner man, att jordbrukets lönsamhet i de södra landsdelarna under här ifrågavarande räkenskapsår varit god, under det att knappast detsamma kan sägas om Norrland. Sålunda har Svs-området en förräntningsprocent av 5-6, medan SN-området endast har 1 procent och Övre Norrland 2'8 procent. Av stort intresse är även den räntabla arbetskostnaden i jämförelse med den verkliga. Denna utgör endast 76 och 89*7 procent för respektive SN-området och ÖN-området, under det att Svs-området har 116-1 procent. Detta betyder alltså, att i södra och mellersta Norrland ha jordbrukarna ej fått mer än 76 procent av gällande arbetslön, därest de utfört allt arbete själva, och ändå mindre, därest de nödgats leja för en del av arbetet, då det lejda arbetet måst betalas efter gällande priser. (Priset på fullgod arbetstimme har i medeltal varit högst i Svs-området med 50 öre samt något lägre i de övriga områdena.) Likaväl har relationen de olika jordbruksområdena emellan utjämnats sedan föregående räkenskapsår, i det att nettoavkastningen i ON-området ökat med 20 kronor per hektar sedan föregående år, medan denna inom Svsområdet och SN-området nedgått med 11 respektive 29 kronor per hektar och inom MS-området varit ungefär oförändrad. Genomgående är förräntningsprocenten lägre i den minsta storleksklassen. Sålunda utgör den för ÖN-området respektive 2-2, 3-6 för grupperna I och II, då motsvarande siffror för samma grupper i SN-området äro 1-6 respektive 2*9. Betydligt bättre är det ställt inom Svs-området, där förräntningsprocenten för grupp I är 4-3 och för grupp II 6-0. 1—917654

50 Inom samtliga storleksgrupper förekomma emellertid vid de enskilda jordbruken betydande avvikelser från medeltalet för gruppen. Inom Svs-området redovisar halva antalet av de kontrollerade jordbruken inom samtliga grupper en förräntning överstigande 5 procent. Så är även fallet med grupp III inom MS-området. I övriga grupper och områden förekommer även ett icke obetydligt antal jordbruk, vilka uppnått denna förräntning. Samtidigt är emellertid antalet jordbruk med negativ förräntning i några grupper mycket stort. I grupp II inom SM-området har nära halva antalet jordbruk negativ förräntning och inom grupp IV i MS-området gäller det för ungefär en tredjedel. I övre Norrland åter ha 23-6 procent av jordbruken i grupp I och 35-3 procent av jordbruken i grupp II haft en förräntning å över 5-0 procent, under det att 32*7 procent respektive 23*5 procent haft negativ förräntning. De 10 bästa (A) och 10 sämsta (B) jordbruken i SN-området, grupperna I och II. Grupp II

Grupp I

A i % av B

A i °/ «

l

/o

av B Nettoavkastning per har, kr Förräntningsprocent Åkerarealens användning, % Spannmålsodling Foderväxtodling Handelsväxtodling Hektarskördar: Vete, råg dt Övrig spannmål » Totalskörd sk-i Kreatursenheter: per 100 har » 1 000 skördcenheter Lantbrukskapital per har, kr. Bruttoavkastning.... » » Därav växtprodukter djurprodukter svin dragarearbete Kg mjölk per ko och år Mjölkpris per kg, öre Driftskostnader per har, kr. . . . Därav arbetskostnader konstgödsel fodermedel i övrigt Arbetskostnadsindex Per 100 skördeenheter, kr. Realisationspris Produktionskostnader

+ 154 + 8-4

—46 -3-1

64 114 58

28-3 64-7 4-6

16-2 81-3 2-5

175 80 184

17-7 2 030

115 100

(12-0) 20-9 2 220

19-4 1 820

108 122

119-2 0-584 1 521 386 26 315 29 7 2 160 13-8 307 174 15 44 74 84

128-6 0-633 1 666 390 29 304 27 20 2 050 15-3 417 273 11 42 91 161

93 92 91 99 90 104 107 35 105 90 74 64 136 105 81 52

121-9 0-549 1 843 532 42 460 39 24 2 710 15-9 378 191 18 73 96 91

105-4 0-579 1 490 298 30 239 16 19 2 250 14-7 344 217 11 46 70 122

116 95 124 179 140 192 244 126 120 108 110 88 164 159 137

14-60 14-30

14-30 19-10

103 75

19-30 15-90

12-30 18-20

157 87

+ 69 + 4-5

—27 —1-6

14-2 82-6 3-2

22-2 72-4 5-5

(31-1) 20-3 2 040

Inom grupp I redovisa de bästa jordbruken inom SN-området — vilka betecknats med A — en nettoavkastning av 69 kronor per hektar och en förräntning av 4-5 procent. För B-gruppen äro motsvarande medeltal ogynnsamma med en nettoavkastning av minus 27 kronor per hektar och en förränt-

51 ning av minus 1-6 procent. Skillnaden i nettoavkastning är således ej mindre än 96 kronor per hektar. De sämre jordbruken ha odlat mera spannmål och handelsväxter och ha haft en motsvarande mindre foderväxtodling än A-gruppens jordbruk. Totalskördarna i foderenheter per hektar äro nästan lika stora. Trots den mindre foderväxtarealen och lägre skördar av »övrig spannmål» ha B-gruppens jordbruk både per hektar och per 1 000 skördeenheter större besättningar. Lantbrukskapitalet är, anmärkningsvärt nog, 9 procent lägre i A-gruppen. Mjölkavkastningen h a r varit något högre vid A-gruppens jordbruk men mjölkpriset 10 procent lägre med 13*8 öre per kg mot 15-3 öre vid de sämre jordbruken. Bruttoavkastningen är till sin storlek och sammansättning praktiskt taget lika i de båda grupperna. Stora skillnader föreligga däremot vad gäller driftskostnaderna och alldeles särskilt arbetskostnaderna. Dessa äro nämligen 99 kronor eller 36 procent lägre vid de bättre jordbruken. Arbetskostnadsindex är för dessa 84 mot i B-gruppen 161, en stor och betydelsefull olikhet mellan de båda jämförda grupperna. Man kan säga, att de bästa jordbrukens överlägsenhet beträffande det ekonomiska resultatet helt sammanhänger med de lägre produktionskostnaderna vid dessa jordbruk. Per skördeenhet äro dessa kostnader 14*3 öre mot B-gruppens 19-1 öre, d. v. s. 25 procent lägre än i denna senare grupp. Skillnaden i nettoavkastning per hektar är i storleksgrupp II betydligt större än i den föregående, i det att den uppgår till 198 kronor. A-jordbruken ha uppnått en nettoavkastning av 163 kronor per hektar emot B-jordbrukens minus 35 kronor. Medelförräntningen för de båda grupperna är respektive + 9-6 och —2-4 procent. Inom A-gruppen odlas 75 procent mera spannmål och 20 procent mindre foderväxter än inom B-gruppen. Totalskörden i skördeenheter per hektar är 22 procent högre vid de bättre jordbruken. A-gruppen redovisar 16 procent större kreatursbesättning per hektar men i förhållande till skörden något mindre än B-gruppen. Mjölkavkastningen per ko är vid de bättre jordbruken 20 procent högre och mjölkpriset, som uppgår till 15*9 öre per kg, ligger 8 procent över den sämre gruppens. Bruttoavkastningen per hektar är 79 procent större för A-jordbruken. Samtliga inkomstposter äro högre än motsvarande medeltal för B-jordbruken. Beträffande driftskostnadernas storlek är emellertid A-gruppen ogynnsammare ställd än B-gruppen. Driftskostnaderna för den förra äro sålunda 10 procent högre, varvid utgifterna för konstgödsel och fodermedel bidraga mest till kostnadsstegringen. Arbetskostnaderna äro däremot 12 procent lägre och arbetskostnadsindex 25 procent lägre än för B-gruppen. Per skördeenhet bli emellertid den bättre gruppens produktionskostnader 13 procent lägre än vid B-jordbruken. Realisationspriset per skördeenhet är för A-gruppen 57 procent eller 7-0 öre högre än för B-gruppen, vilket förhållande torde vara den främsta orsaken till lönsamhetsdifferensen. Det bättre utnytt-

jandet av den mänskliga arbetskraften vid A-jordbruken har jämväl kraftigt i bidragit till det goda ekonomiska resultatet. Då en stor del av länets jordbruk beträffande allmänna betingelser, planläggning, produktions- och ekonomiska betingelser i viss omfattning överensstämma med jordbruken inom Övre Norrland, återgives i detta sammanhang följande sammanställning. De 10 bästa (A) och 10 sämsta (B) jordbruken inom ÖN-området, grupperna I och II. Grupp II

Grupp 1

A Nettoavkastning per har, k Förräntningsprocent Åkerarealens användning, c Spannmålsodling Foderväxtodling Handclsväxtodling Hektarskördar: . . dt Vete, råg .. » Vårsäd . . sk-e Totalskörd Kreatursenheter: per 100 har » 1 000 skördeenheter. L a n t b r u k s k a p i t a l . . . . per hiar, kr. Bruttoavkastning.... » Därav växtprodukter.. . . djurprodukter mjölk svin dragarearbete Kg mjölk per ko och är . . Mjölkpris per kg, öre Driftskostnader per har, kr Därav arbetskostnader... konstgödsel fodermedel i övrigt Arbetskostnadsindex Per 100 skördeenheter, kr. Realisationspris Produktionskostnader.. . .

B

A i % av B

A

B

A i % av B

. , —

+ 168

—70

+ 163

—35

+ 10-3

—4-0

—

+ 9-0

2-4

15-5 77-5

11-7 81-6

20-8 71-4

13-8 78-5

6-3

3-3

132 92 191

5-2

2-5

23-2 2 470

18-9 1 990

123 124

113-4 0-459 1 630

131-6 0-661 1 756

551 57 424 183 52 30

413 28 314 193 26 38

2 690 14-2

2 130 16-4

383 200 20 72 91 96

483 314 14 63 92 153

86 69 93 133 204 135 95 200 79 126 87 79 64 143 114

16-60 12-50

14-00 21-20

—

151 91 208

—

(15-6) 22-3 2 240

22-0 1 770

101 127

108-7 0-485 1 698

94-4 0-533 1 478

499 49 409 218 76 19

267 30 207 139 13 12

2 740 15-7

2 120 14-7

99 63

336 182 18 56 80 77

302 195 14 20 73 110

115 91 115 187 163 198 157 585 158 129 107 111 93 129 280 110 70

119 59

17-90 13-80

12-38 17-70

146 78

Inom grupp I redovisa de bästa jordbruken en nettoavkastning av 168 kronor per hektar och en förräntning av 10-3 procent. För B-gruppen äro motsvarande medeltal synnerligen ogynnsamma med en nettoaykastning av minus 70 kronor per hektar och en förräntning av minus 4-0 procent. Skillnaden i nettoavkastning är sålunda ej mindre än 238 kronor per hektar. De bästa jordbruken redovisa större spannmåls- och handelsväxtodling än B-gruppen. Totalskörden i skördeenheter per hektar är 24 procent högre vid de bättre jordbruken. De redovisa dessutom mindre kreatursbesättningar såväl per arealenhet som i förhållande till skörden. Sålunda är antalet krea-

53 tursenheter 14 procent lägre per hektar och 31 procent lägre per 100 skördeenheter än vid B-gruppens jordbruk. A-jordbruken uppvisa 26 procent högre mjölkavkastning per ko och år. Den bättre gruppens överlägsenhet beror också på lägre kostnader. Driftskostnaderna per hektar äro 21 procent lägre än i B-gruppen och arbetskostnaderna 26 procent lägre, medan utgifterna för konstgödsel och fodermedel varit högre vid A-gruppens jordbruk. Arbetskostnadsindex är 96 för A-gruppen och 153 för B-gruppen, vilket visar, att de bättre jordbrukens överlägsenhet beträffande ekonomiseringen med den mänskliga arbetskraften är mycket stor. Detta förhållande medför, att produktionskostnaderna per skördeenhet bli 41 procent lägre än i B-gruppen. I grupp II redovisa A-jordbruken en nettoavkastning av 163 kronor per hektar och en förräntning av 9'G procent, medan B-jordbruken ha en nettoavkastning av minus 35 kronor och en förräntning av minus 2-4 procent. Skillnaden i lönsamhet är således 198 kronor per hektar. De bättre jordbruken odla mera spannmål och handclsväxter samt uppvisa 27 procent högre totalskörd per hektar. I förhållande till arealen är kreatursantalet 15 procent större i A-gruppen, men per 1 000 skördeenheter 9 procent mindre än i B-gruppen. A-gruppen har 29 procent högre mjölkavkastning per ko och 7 procent högre mjölkpris än B-gruppen. Bruttoavkastningen är vid A-jordbruken 87 procent högre än vid B-jordbruken. Denna betydande överlägsenhet sammanhänger framförallt med större inkomster av djurprodukter, 202 kronor per hektar eller 98 procent mer än i B-gruppen. Svinskötseln har vid de bättre jordbruken lämnat en inkomst av 90 kronor per hektar mot 13 kronor vid B-jordbruken. Driftskostnaderna äro 11 procent högre vid de bättre jordbruken, vilket främst beror på större utgifter för konstgödsel och fodermedel. Arbetskostnaderna äro däremot 7 procent lägre än vid B-jordbruken. Arbetskostnadsindex är 30 procent lägre vid de bättre jordbruken än vid de sämre. Realisationspriset per skördeenhet är 17-9 öre i A-gruppen eller 5*6 öre högre än i B-gruppens jordbruk. Orsaken till denna stora skillnad synes vara den, att A-jordbruken bedrivit en mycket lönande animalisk produktion, tack vare goda prisförhållanden och gott utbyte i djurstallarna. Produktionskostnaderna per skördeenhet äro 3-9 öre högre vid B-gruppens jordbruk, vilket närmast sammanhänger med den sämre ekonomiseringen med den mänskliga arbetskraften vid dessa. De gjorda jämförelserna kunna givetvis icke fullt tillfredsställande klarlägga olika driftsformers och faktorers inverkan på jordbrukets räntabilitet, men lämna dock värdefulla upplysningar i detta avseende. Det har sålunda visat sig, att olika storleksgrupper och driftsformer förete vissa skiljaktigheter. De bästa grupperna utmärka sig genomgående i tre hänseenden. Totalskörden per hektar är i regel större, ofta i samband med rikligare använd-

54 ning av konstgödsel. Realisationspriset per skördeenhet är i regel högre, men produktionskostnaderna lägre än i de sämre grupperna. Det gynnsamma realisationspriset per skördeenhet står icke alltid, men dock i ett flertal fall i samband med ett fördelak I igare mjölkpris och bättre prisläge å jordbrukets produkter i allmänhet. Vid sidan härav har emellertid även en annan skiljaktighet emellan de bästa och sämsta lönsamhetsgrupperna konstaterats, en skiljaktighet, som i många fall torde ha varit av den mest avgörande betydelse för de pris, som uppnåtts för de genom husdjuren realiserade foderskördarna. De sämsta jordbruken uppvisa oftast ett större kreatursantal per 1 000 skördeenheter och lägre produktion per ko. Man har med andra ord hållit för stora kreatursbesättningar vid dessa jordbruk och fodrat relativt svagt, varför alltför stor del av fodret har förbrukats såsom rent underhållsfoder, med resultat att fodret också blivit dåligt betalt. Särskilt vid lågt mjölkpris har detta medfört stora förluster. Det torde även vara av intresse att taga del av samtliga i eget hushåll förbrukade lantbruksprodukter. I nedanstående sammanställning medtagas endast .storleksklasserna I och II i de olika jordbruksområdena. I hushållet förbrukade lantbruksprodukter, kronor per hushåll. MS-

SvsII Spannmål, mjöl Potatis Diverse växtprodukter Summa växtprodukter.. . Mjölk och mejeriprodukter. Kött Fläsk Fjäderfä och ägg Diverse djurprodukter Summa d j u r p r o d u k t e r . . . Trädgårdsprodukter Diverse Summa lantbruksprodukter.. Hyra för familjens bostad.

76 25

II

II

II 74 24

84 61

72 49

115 73

98 354 31 123 38 1 547 15

145 443 76 136 29

327 21

145 48 1 194 223 18 114 66 1 422 24

686 24

121 390 45 89 16 1 541 10

188 494 67 125 14 2 702 17

478 215

640 245

660 184

855 250

672 230

907 273

133 69

43 39 1 83 172 5 166 82

130 172 8 86 61

342 22

425 31

465 280

539 306

101 135

ÖN-

SN-

95 35

Av tabellen framgår, att i de norrländska hushållen förbrukas av samtliga lantbruksprodukter betydligt mera per hushåll än vid hushållen, tillhörande samma storleksgrupper i södra och mellersta Sverige. Sålunda förbrukades i Sydsverige i storleksgrupperna I och II lantbruksprodukter per hushåll för respektive 465 och 539 kronor, då motsvarande siffror för södra och mellersta Norrland voro respektive 660 och 855 kronor. Anmärkningsvärt låg är köttförbrukningen i södra och mellersta Sverige och av fjäderfä, ägg och trädgårdsprodukter i de norrländska jordbruksområdena. Inom jordbrukarhushållen i landets södra delar torde köttdieten till icke ringa del utgöras av kött efter fjäderfä, såsom höns, gäss och ankor.

55 Av samma tabell framgår även till huru stort belopp per hushåll lanthushållningen gottskrivits för hyresvärde för jordbruksfamiljens bostad i de olika jordbruksområdena. Den till försäljning disponibla delen av bruttoavkastningen per hektar vid jordbrukslägenheterna utgjorde i procent: Svs-området grupp • 1

84-6

II 1 II 1 II 1 II

90-4 74- 6 81-2 58-9 75-7 61-3 66-7

MS-

»

»

SN-

»

»

ÖN-

»>

»

Medan i Sydsverige i storleksgrupp II 90-4 procent av bruttoavkastningen var disponibel för försäljning och 9-6 procent förbrukats i den egna hushållningen, voro motsvarande siffror i övre Norrland respektive 66*7 och 33*3. Då de till bokföringsverksamheten anslutna jordbrukarna sannolikt få räknas till den mera intresserade och dugande delen, kan man följaktligen anse, att det ekonomiska resultatet för lanthushållningen hos övriga jordbrukare i allmänhet är lägre. Särskilt torde detta gälla i trakter, varest avsättningsförhållandena äro mindre goda och mjölkpriset lägre. Genom sina tjänstemän bedriver länets hushållningssällskap i form av rådgivande och handledande verksamhet samt olika slag av kurser en omfattande undervisningsverksamhet på jordbrukets och dess binäringars område. Desslikes en lokal försöksverksamhet hos enskilda jordbrukare genom lokala gödslingsförsök och smärre sortförsök. De manliga undervisningsanstalterna, Nordviks lantbruksskola samt lantmannaskolorna å Hussborg och i Själevad, ineddela huvudsakligen teoretisk undervisning under vinterhalvåret. Skolorna å Nordvik och i Själevad meddela dessutom praktisk undervisning under sommarhalvåret. Till dessa tre skolor äro även knutna fasta försöksoch demonstrationsfält. För kvinnlig undervisning finnas lanthushållsskolorna å Stöndar och Hussborg. Den förra meddelar praktisk och teoretisk undervisning vid två 51/? månaders kurser varje år och den senare dylik undervisning under enbart sommarhalvåret. Vid skolorna å Stöndar och i Själevad pågå årligen kurser för kvinnliga ladugårdsskötare. Kurser för manliga ladugårdsskötare äro förlagda dels till Hussborgs lantmannaskola dels i landstingets regi till Boda. Vid de manliga jordbruksskolorna undervisa .skogsvårdsstyrelsens jägmästare i skogsvård. Vid trädgårdsskolan i Söråker utbildas trädgårdsmästare samt hållas kurser för jordbrukarkvinnor i trädgårdsskötsel och konservering. Inom länet äro vidare två försöksanstalter på jordbrukets område förlagda: statens försöksgård Offer i Boteå socken och Sveriges utsädesförenings Västernorrlandsfilial i överlännäs socken. Den

56 förra sysslar med tekniska jordbruksspörsmål av olika slag och utfodrings försök. Den senare med mera direkt växtförädling. Samtliga jordbruksskolor och fasta försöksanstalter äro förlagda i kusteller nedre älvdalsområdet. Själva inlandet saknar följaktligen dylika anstalter. Givetvis måste det anses riktigt att i det viktigaste jordbruksområdet i första hand förlägga dylika anstalter, men med tanke på den alltmer ökade betydelse jordbruket kan få i inlandet, måste det betecknas som en brist, att i denna bygd icke finnes anordnad fast försöksverksamhet i någon form. Ett eller ett par fasta försöksfält skulle icke allenast kunna medverka til! lösandet av aktuella jordbruksproblem för innerbygden, utan även i hög gra:! tjäna som demonstrationsobjekt, dit traktens jordbrukare kunde samlas för att bese de olika försöken, åhöra demonstrationer och rådgivande föredrag i aktuella spörsmål samt ha möjlighet till meningsutbyten. Det kan i detta sammanhang ifrågasättas, om icke i anslutning till statens försöksgård Offer borde inrättas tvenne fasta försöksfält i inlandet. Kostnaden härför torde sannolikt per år icke överskrida 3 000 kronor. Säkerligen skulle dylik verksamhet kunna bliva av stor betydelse, då det gäller arbetet för en kraftigare och allsidigare jordbruksproduktion vid inlandets jordbruk. Av det anförda framgår att en stor del av befolkningen inom länet har sin huvudsakliga utkomst av jordbruket. Ett jämförelsevis ringa antal personer erhålla emellertid sin fulla bärgning från denna näringsgren. Flertalet är beroende av inkomster från skogsbruket i en eller annan form. De i fria marknaden tillgängliga arbetstillfällena förslå emellertid icke att lämna den inkomst, som erfordras utöver vad jordbruket kan giva. De arbetstillfällen, som stå till buds, äro huvudsakligen skogs- och flottningsarbete, samt arbeten, som ha samband med dels utökningen och moderniseringen av väg väsendet dels olika direkta statsåtgärder för avhjälpande av arbetslösheten, vilka arbeten numera ingå som en integrerande del av försörjningsmöjligheterna för länets landsbygdsbefolkning. Tillgången på skogsarbete är emellertid ojämn samt beroende av den huvudsakligen på exportmarknaden arbetande storindustrien. E n försämring av konjunkturförhållandena utomlands inverkar i regel oförmånligt på sysselsättningsmöjligheterna för jordbrukarna i länet med påföljd att deras biinkomster minskas eller helt utebliva. Under den senaste krisen ha också småbrukarna i stor utsträckning varit nödsakade att anmäla sig såsom arbetslösa. I den mån de direkta nyanläggningarna på vägväsendets område avtaga och vägunderhållet genom pågående rationalisering kommer att överlämnas åt ett mindretal fackarbelare samt pågående statskommunala arbeten upphöra, komma även här arbetstillfällena att minska. Bland de åtgärder, som synas böra ifrågakomma för att möta verkningarna av minskad arbetstillgång och åstadkomma ökade, mera stadigvarande försörjningsmöjligheter för befolkningen inom länet, äro i första hand sådana, som avse att öka de ofullständiga jordbrukens avkastningsför-

57 måga så att de kunna lämna sina brukare sysselsättning och levebröd i den usträckning att de i allmänna marknaden föreliggande arbetstillfällena kunna förslå att lämna det tillskott till jordbrukarnas försörjning, som är erforderligt. Då övervägande antalet brukningsdelar inom länet äro att hänföra till s. k. ofullständiga jordbruk, är följaktligen frågan om skapande av ökade förtjänstmöjligheter på jordbrukets område i väsentlig grad en fråga om befrämjande av det mindre jordbruket, där tillgången på arbetskraft, i varje fall den manliga, är nära nog dubbelt så stor som riksmedeltalet. Synnerligen angeläget är att befintliga fullständiga jordbruk icke genom styckning överföras till ofullständiga sådana. De sakkunnigas övervägande i syfte att åstadkomma en plan för realiserande av önskemålet att öka de ofullständiga jordbrukens avkastningsförmåga har, efter samråd och i fullt samförstånd med hushållningssällskapets egnahemsnämnd; utmynnat i följande förslag. Tillgängliga statsmedel till bekämpande av arbetslösheten kunna icke med nu gällande direktiv påräknas för här avsedda ändamål med mindre att verksamheten organiseras såsom statliga beredskapsarbeten. Detta torde möjligen låta sig göra under förutsättning, att hushållningssällskapet, som redan nu utövar betydande verksamhet till förbättring av ofullständiga jordbruk, ställer sig såsom företagare. Härmed skulle jämväl vinnas fördelen iiv att jämsides med planläggandet av de avsedda nyodlingarna kunde utövas en betydelsefull konsulterande verksamhet beträffande skötseln av den redan odlade jorden vid respektive jordbruk. Såsom norm för storleken av här avsett statsbidrag torde böra uppställas, att detsamma icke bör sättas högre än att vederbörande jordägares tillskott beräknas komma att uppgå till minst 500 kronor per hektar. Fråga är, om icke statsbidraget jämväl bör maximeras till visst belopp, förslagsvis 750 kronor per hektar. Småbrukare, som saknar möjlighet att själv bekosta på honom belöpande andel av odlings- och dikningskostnaderna, synes lämpligen böra tilldelas lån härför på de för lån från allmänna nyodlingsfonden gällande villkoren. Dylika lån kunna utlämnas från en av hushållningssällskapet förvaltad donationsfond. Däremot torde lån ur allmänna nyodlingsfonden icke kunna utlämnas med mindre särskilt tillstånd därtill lämnas av Kungl. Maj:t. Därest nyodling skall verkställas på inköpt jord, kan lånebehovet för egnahemslåntagares vidkommande tillgodoses genom tilläggslån. Efter planläggning av respektive nyodlingar och sedan överenskommelse träffats med respektive jordägare, vore det meningen att anmälda arbetslösa genom vederbörande sockens arbetslöshetskommitté skulle hänvisas att, lämpligen på ackord, åtaga sig vissa arbeten till i marknaden gällande priser. Härvid torde kunna förutsättas att jordägarna själva komma att övervaka, att arbetena bliva på tillfredsställande sätt utförda. Kontrollen torde i övrigt böra utövas av de förrättningsmän, som hushållningssällskapet förordnat till planläggning av odlingsföretagen. När fråga är om mindre od-

58 lingsföretag vid småbruk, vars innehavare antingen själv är arbetslös eller har arbetslösa söner, torde ett visst förenklat förfarande böra komma till stånd.

'•>

Då hushållningssällskapet för genomförandet av här föreliggande förslag skulle komma att påläggas ökat arbete och få vidkännas utgiftsökningar samt sannolikt, om verksamheten får avsedd omfattning, måste anställa extra arbetskraft, är det nödvändigt, att sällskapet tillförsäkras ett skäligt förvaltningsbidrag. I anslutning till vad sålunda anförts ha de sakkunniga i underdånig skrivelse den 8 oktober 1938 hemställt, att länets hushållningssällskap måtte beviljas ett särskilt anslag å intill 1 000 000 kronor att utöver den andel, som sällskapet kan erhålla av det allmänna statsbidragsanslaget för ändamålet, användas på sätt härovan sägs till förbättring av ofullständiga jordbruk i syfte att hindra verkningarna av arbetslösheten å länets landsbygd. Sedan de sakkunniga härefter anmodats inkomma med förslag till åtgärder i syfte att — med anlitande av 200 000 kronor som riksdagen anslagit för ändamålet — åstadkomma komplettering av ofullständiga jordbruk i länet, ha de sakkunniga efter samråd med hushållningssällskapets förvaltningsutskott avgivit följande förslag till bestämmelser för bidrag från nämnda anslag. § 1I syfte att bereda ökade arbetsmöjligheter genom nyodling och större möjligheter för mindre jordbrukare att genom ökad tillgång av odlad jord och kultiverad betesmark göras mera oberoende av tillfälliga arbetsförtjänster lämnas bidrag för nyodling (nyodlingsbidrag), för omodling av svagt kultiverade äldre odlingar (kultiveringsbidrag) samt bidrag för befordrande av rationell beteskultur å icke förut odlad jord (betesbidrag), allt under förutsättning: a) att jordbrukets åkerareal jämte åker, som brukas av samma ägare, ej är större än tjugo hektar, odlingen inberäknad; dock att i särskilda fall förvaltningsutskottet må äga härifrån medgiva undantag; b) att bidrag av allmänna medel ej förut beviljats för samma arbete; c) att bidragssökaren vinnlagt sig om nöjaktig skötsel av sitt jordbruk. För betesförbältring kan bidrag även utgå till föreningar och bolag, då betesanläggningen avser bete för i huvudsak mindre jordbrukares kreatur. § 2. Mom. 1. Nyodlingsbidrag må kunna uppgå till högst 60 procent av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 750 kronor för hektar av den jord, som är avsedd att nyodlas. I nyodlingen inräknas nödvändig dikning som ock enklare väganläggning till odlingen. Mom. 2. Kultiveringsbidrag må kunna utgå med högst 60 procent av beräknade kostnaden, dock icke till mer än 400 kronor för hektar av den areal,

59 som är avsedd att kultiveras. I detta arbete kan ingå sten- och stubbrytning samt öppen och täckt avdikning, dock endast i fråga om åkerjord, som är så dåligt kultiverad, att en ordentlig förbättring är nödvändig för dess försättande i produktionsvärdigt skick. Mom. 3. Betesförbättringsbidrag må kunna utgå till högst 60 procent av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 350 kronor för hektar av den till förbättring avsedda arealen. I kostnaden kan inberäknas upprotning av växande träd och buskar samt för stenröjning, dikning, planering, kalkning och grundgödsling av betesmarken ävensom fröanskaffning och stängseluppsättning, allt i mån av behov. § 3. Ansökan om bidrag utskrives å särskild blankett och insändes till Hushållningssällskapet, Härnösand. Planläggningar ombesörjas av tjänsteman från hushållningssällskapet. § 4. Innan någon del av utav hushållningssällskapet beviljat statsbidrag må utdelas till bidragstagaren, skall mellan denne och sällskapet upprättas kontrakt i två exemplar, av vilket vardera kontrahenten skall taga ett. I detta kontrakt skola bestämmelser i, bland annat, följande avseende finnas intagna, nämligen: a) angående arten och omfattningen av samt den beräknade kostnaden för det eller de företag, för vilkas utförande bidraget beviljats, b) angående den tid, då varje arbete skall vara fullbordat, samt c) rörande bidragets storlek samt tid och ordning för bidragets utbetalande, börande därvid stadgas, att bidraget utbetalas av i hushållningssällskapet fastställda terminer, i den mån föreskrivet arbete vederbörligen utförts och avsynats av jordbrukskonsulent, vandringsrättare eller annan person, som sällskapet utser. De föreskrivna arbetena skola vara utförda och anmälda till avsyning senast den 15 september andra året efter det bidraget beviljats ( = 3 odlingssomrar) . Innan bidrag till godkända företag fördelas skall skälig hänsyn tagas till den lokala arbetslöshetssituationen och nödigt samarbete med vederbörande kommunala myndigheter och arbetsförmedlingen anordnas. De sakkunniga ha jämväl haft under övervägande åtgärder till främjande av fjäderfäaveln och biodlingen samt åtgärder för åstadkommande av ytterligare förädling och förbättrad avsättning av jordbruksprodukter. Då emellertid särskilda specialorganisationer med viss ledning och hjälp från det allmännas sida numera bildats för tillvaratagande av dessa intressen samt statsbidrag till stödåtgärder för det norrländska jordbruket och dess binäringar äro tillgängliga för ändamålet, synas några åtgärder från de sakkunnigas sida på detta område icke vara påkallade.

60 Kap. 4. Skogsbruket och skogsindustrierna. Som tidigare framhållits är skogsbruket och de därpå baserade skogsindustrierna av utomordentlig betydelse för folkförsörjningen i Hi ne t. Den sammanlagda produktiva skogsmarksarealen i länet uppgår till omkring H miljoner hektar. Därav belöper enligt 1933 års allmänna fastighetstaxering på kronoskogar 7*4 procent, på övriga allmänna skogar 1*6 procent, på aktiebolagsskogar 47-2 procent och på övriga enskilda skogar 43-8 procent. Då ett bärkraftigt skogsbruk och en lönande skogsindustri få anses vara grundförutsättningar för att drägliga försörjningsförhållanden skola råda inom länet, har det framstått som särskilt angeläget att få utrönt, i vilket tillstånd länets skogar befinna sig samt om och i vad man ytterligare arbete kan beredas inom skogsbruket. Närmast liar då gällt att pröva, vilka möjligheter bolagsskogar och övriga enskilda skogar erbjuda i sistnämnda avseende. Då den taxering, som genom riksskogstaxeringsnämndens försorg verkställts i länet år 1938, kunde förväntas giva upplysning härutinnan ävensom grundmaterial för de åtgärder, som kunna komma att bliva aktuella i detta sammanhang, har Kungl. Maj:t på framställning av de sakkunniga genom beslut den 17 februari 1939 bemyndigat riksskogstaxeringsnämnden att till de sakkunnigas förfogande ställa vissa uppgifter från materialet rörande denna taxering. Dessa uppgifter, som betecknats som preliminära och vilka avse de skogsvårdande uppgifter, som närmast äro erforderliga i länet, ligga till grund för de i det följande gjorda dagsverksberäkningarna. Bearbetningen av riksskogstaxeringsnämndens material har däremot ej medgivit lämnande av uppgifter om skogarnas allmänna tillstånd. Under sådana förhållanden få de sakkunniga i denna del inskränka sig till att med tillhjälp av på annan väg inhämtade upplysningar lämna en redogörelse för skogarna i länet. Den kraftiga expansionen av träindustrien under senare hälften av 1800talet föranledde betydande avverkningar inom de förut relativt orörda skogarna inom länet. Exploateringen av grovskogstillgångarna nådde ock på kort tid en sådan omfattning att den gav berättigad anledning till oro för skogarnas fortbestånd. Tanken på skogsvård tog fast form så tidigt som år 1883, då en skogsvårdsförening bildades inom länet. Några nämnvärda framsteg i praktisk skogsvård uppnåddes emellertid icke förrän i början av 1920talet. Förklaringen härtill är att söka dels i den bristfälliga kunskapen om skogsvårdens rätta bedrivande, dels i det förhållandet att det före massaindustriens tillkomst saknades avsättningsmöjligheter för klenvirke. Avsättningsmöjligheter för klenvirke få nämligen anses vara en förutsättning för skogsvård.

61 Belysande för situationen är 1907 är följande av skogsvårdsstyrelsen i länet gjorda uttalande: »De enskilda skogarnas allmänna tillstånd i stort sett är icke gott, i det att överhuvudtaget bestånden äro utgiesnade och söndertrasade genom utförda avverkningar.» Vidare påtalades att de enklaste skogsskötselregler sorgligt åsidosattes vid avverkningarna, att mångenstädes särskilt i kustområdena påginge ett hejdlöst förödande av skog samt att avsevärd del av skogsmarken vore improduktiv, då den dels vore helt kal, dels möjligen beväxt med marbuskar eller gammal halvdöd skog av klen dimension. Direkt beståndsvård såsom hjälpgallringar eller dylikt förekomme högst sällan. Skogsvårdsstyrelsen beräknade 1907 års avverkningar till 2 kbm per hektar, vilket vid jämförelse med samtidigt beräknad tillväxt översteg densamma med 75 procent. Skogsvårdsstyrelsen ansåg emellertid sannolikt, att tillväxten vid god skogsvård skulle kunna uppdrivas till 2 kbm per hektar. Hur allvarlig man ansåg situationen vara framgår av skogsvårdsstyrelsens uttalande, att om god skogsskötsel utebleve torde länet inom en kort mansålder gå en sorglig framtid till mötes. Det skogsvårdsarbete, som denna tid kom till utförande, bestod till över 80 procent i torrläggningsarbeten. Andra arbeten visade sig ineffektiva, sannolikt beroende därpå att de från Tyskland och södra Sverige hämtade synpunkterna om beståndsvård icke lämpade sig för norrländska förhållanden. Enligt tillgängliga uppgifter nedlades under fyraårsperioden 1905—1908 på skogsvårdsarbeten inom länet sammanlagt 700 000 kronor, av vilka arbeten drygt 95 procent voro verkställda av bolag. Emellertid började krav på direkt vård av den produktiva marken och därå befintliga skogsbestånd att göra sig allt mera gällande och nya specifikt norrländska synpunkter på skogsvården framträdde. Världskriget med dess omgestaltande förhållanden medförde dock att den långsiktiga skogsvården fick stå tillbaka för andra, då viktigare hushållningsproblem. Som förut nämnts var det först i början av 1920-talet som mera markerade framsteg på skogsvårdens område började skönjas inom länet. Medan skogsvårdsstyrelsen år 1907 beräknat virkesförrådet å länets cirka 1-9 miljoner hektar skogsmark till 112 miljoner kbm med en årlig tillväxt av 2*4 miljoner kbm, utvisar den år 1924 avslutade riksskogstaxeringen ett totalt förråd av 123 miljoner kbm och en total tillväxt av 4-8 miljoner kbm med bark eller dubbelt mot vad som beräknades i tillväxt år 1907. I 1924 års tillväxtsiffra ingår emellertid även lövskog, vilket icke torde hava varit fallet år 1907. Exklusive bark motsvarar 1924 års totala tillväxt 2-05 kbm per hektar produktiv mark. Riksskogstaxeringen synes sålunda hava bekräftat den av skogsvårdsstyrelsen år 1907 uttalade tanken, att den framtida tillväxten skulle uppgå till 2 kbm per hektar. I fråga om det allmänna skogstillståndet inom länet år 1924 betecknar riksskogstaxeringen 30 procent av arealen som tillfredsställande, 50 procent

62 som mindre tillfredsställande och 20 procent som otillfredsställande. Motsvarande siffror för rikets samtliga skogar voro enligt samma taxering 42, 38 och 20 procent. Länsjägmästaren uttalar 1938, att länets skogar förete ett tillstånd, som kännetecknas av ett alltför otillräckligt virkesförråd, viikei till på köpet saknar mogen avverkningsbar skog. Där nödigt rörelsekapital saknas, hugges ofta skogen i förtid utan att den nått full ekonomisk mognad, och erforderliga arbeten till skogens vård komma icke till utförande i rätt tid och önskvärd omfattning. Statsanslagen för skogsvårdens främjande under senare delen av 1920talet och i än högre grad under början av 1930-talet ha visat sig utgöra en betydande hävstång för skogsvårdens intensifiering. Skogsvårdsstyrelsens årssammanställning för år 1937 utvisar, att skogsvårdsarbeten detta år utförts å marker i enskild ägo för en sammanlagd kostnad av drygt en miljon kronor. Härav utgöra dikningsarbeten 37 procent, medan gallringsröjningar uppgå till 50 procent av kostnaden. I absoluta tal ha nämnda år dikningar och bäckrensningar verkställts med 632 000 meter, och den med direkt skogsvårdsåtgärd övergångna marken utgör 35 000 hektar. Skogsodlingar representera dock fortfarande en mycket blygsam andel eller mindre än 3 procent av hela skogsvårdskostnaden. Om också de senaste decennierna alltså karakteriseras av vissa framsteg på skogsvårdens område, återstår likväl mycket innan skogsvårdssituationen kan betecknas såsom i stort sett nöjaktig. Vid försök att få en uppfattning om de sysselsättningsmöjligheter, skogsbruket skapar inom länet, ha de sakkunniga icke kunnat erhålla någon tillförlitlig statistik. Enligt 1930 års folkräkning uppgick antalet arbetare inom länet, som bedrevo skogs- och flottningsarbete såsom huvudnäring, till 11 256 personer. Härav utgjorde flottningsarbetarna 2 729 personer. Dessa siffror representera dock icke på långt när hela antalet personer, som beredas sysselsättning inom skogsbruket. Sålunda äro icke inräknade de stora grupper med skogsarbete sysselsatta personer, som vid folkräkningen hänföras till hemmansägare och andra jordbrukare av skilda slag. Vid socialstyrelsens undersökningar åren 1935—1937 rörande skogsbygdens arbets- och försörjningsförhållanden beräknades antalet skogsarbetare tili 19 163 personer. För en stor del av dessa utgör emellertid skogsarbetet endast en binäring. I tabell 18 ha sammanförts vid nämnda undersökning, som hänför sig till tolvmånadersperioden våren 1934—våren 1935, erhållna uppgifter för hela antalet skogsarbetare och utförda dagsverken. Anmärkas bör att i det uppgivna antalet arbetare och dagsverken endast ingå skogs- och flottningsarbeten för annans räkning eller skogsavverkning för egen räkning till avsalu. Huru skogsarbetarna enligt nämnda undersökning fördela sig på olika socialgrupper framgår av tabell 19. Antalet dagsverken i medeltal per skogsarbetare i olika socialgrupper framgår av följande tablå.

63 Hemmansägare och deras söner

Arrendatorer och deras söner

Arbetare med eget hem och fasta skogsarbetare

Lösarbetare

Samtliga

i nämnda undersökning har i anslutning till nu lämnade uppgifter närmare berörts, hur förhållandena gestalta sig i fråga om skogsarbetets omfattning i länet. Härom anföres följande. »Länet rymmer vitt skilda landskapstyper och därmed följande olikheter i fråga om skogsbruket, från de tätbefolkade och industrialiserade kustbygderna i Medelpad och Ångermanland och upp till Övre Ädalsbygden, som med en lång spels tränger fram mellan norra Jämtland och Västerbottens lappmark. Skogsbrukets intensitet, mätt efter antalet dagsverken per 100 hektar skogsmark, var något större än medeltalet för Nordsverige (74 mot 69 dagsverken), varvid m a n för Övre Ädalsbygden redovisade 91 och i kustbygderna endast omkring 60 dagsverken. Enligt riksskogstaxeringen var virkesförrådet 62 kbm och tillväxt 2-1 .kbm per hektar skogsproduktiv mark. Antalet skogsarbetare var 19 163, motsvarande 7-9 procent av landsbygdens hela befolkning och 18*3 procent av jordbruksbefolkningen, i båda hänseendena tal, som ej obetydligt understego medeltalen för Nordsverige. Nedre Indalsbygden och Nedre Ljungabygden visade i fråga om skogsarbetarnas antal i förhållande till både folkmängden och jordbruksbefolkningen minimisiffror, medan Övre Ädalsbygden i dessa avseenden hade relationstal, som endast få bygder överträffade. Hela antalet dagsverken i skogsarbetet uppskattades till i runt tal 1 347 000 eller 70 per arbetare. Av dessa kommo i medeltal 54 på hemmansägarna och deras söner, vilket närmast motsvarar förhållandena i de södra delarna av Nordsverige, 79 på arrendatorerna och deras söner, 88 på arbetarna med eget hem och 78 på lösarbetarna. Att skillnaderna mellan de tre sistnämnda gruppernas arbetsperioder i skogsbruket äro så små är ett drag, som ännu mera markerat återkommer i de nordligaste länen. Antalet dagsverken per individ av jordbruksbefolkningen var 13 i medeltal för hela länet, vilket för skogsbruket anger en ur försörjningssynpunkt något mindre betydelse än genomsnittligt. För länets tre södra kustbygder, där jordbruket är jämförelsevis betydande och avsättningsförhållandena till industrisamhällena mycket goda, var motsvarande tal så lågt som 6, en siffra som endast underskridits av Lulebygden. Övre Ädalsbygden låg även i nämnda hänseende mycket högt med 24 dagsverken per person, vilket dock ej är något maximum. Sistnämnda antal dagsverken betyder i runt tal 100 per hushåll och svarar därmed, särskilt med tanke på jordbrukets låga lönsamhet i dylika högtbelägna skogsbygder, antagligen snarare för hälften än tredjedelen av jordbruksbefolkningens försörjning. Mellan dessa ytterligheter vid kusten och de översta skogstrakterna lågo de tre övriga bygderna med relationssiffror omkring länsmedeltalet.

64 Skogsarbetarstammen fördelade sig med 38*2 procent på hemmansägare med söner, 22*2 procent på arrendatorer och deras söner, 13'6 procent på arbetare med eget hem och 26 procent på lösarbetare. Utmärkande för denna fördelning är den stora arrendatorsgruppen, som endast överträffats av talen för Örebro och Västmanlands län, samt den ävenledes rätt stora lösarbetargruppen, som dock var högre i både det södra och det västra grannlänet. Jordbrukargrupperna (hemmansägare och arrendatorer med söner) svarade tillhopa för drygt 60 procent av arbetarantalet och 54 procent av dagsverkena, vilket i båda fallen är något lägre än respektive medeltal för Nordsverige. » Beräkningar rörande arbetskraftåtgången vid skogsbruket ha även utförts av 1931 års skogssakkunniga. Dessa starkt approximativa beräkningar visa, att för uttagande av den beräknade årliga gagnvirkesavverkningen av såväl tall och gran som björk erfordras i länet 3*9 miljoner dagsverken. Dessa inkludera med avverkningen sammanhängande arbeten såsom flott ning och utsortering men ej arbeten, som handläggas av förvaltnings- och bevakningspersonalen. Vid bedömande av de skogssakkunnigas siffror måste hänsyn tagas till svårigheten att uppskatta arbetskraftåtgången i förberörda avseenden, ävensom till den rationalisering och utveckling, som ägt rum inom verksamhetsområdet. Vidare måste bemärkas, att arbetskraftåtgången för huggning och körning av gagnvirke i hög grad är beroende av den omfattning, i vilken barkning av virket sker. Skogsvården, som huvudsakligen hänför sig till sommarsäsongen, representerar för närvarande en obetydlig del eller högst 8—10 procent av allt arbete i skogsbruket. En jämförelse mellan tillgång och behov av arbetskraft för skogsbruket inom länet utvisar, att ett klart överskott av arbetskraft föreligger. Försörjningsmöjligheterna för skogsbygdens folk äro för närvarande mindre gynnsamma. Den alltmer begränsade tiden för skogsavverkningarna har efter hand pressat de betingelser, under vilka denna befolkning lever. På många håll ha även vissa arbetsförtjänster helt eller till betydande del försvunnit. Detta gäller exempelvis flottningsarbetena, beträffande vilka gjort sig gällande en strävan att alltmer få dem verkställda på kortas i möjliga tid. Men även andra viktiga förvärvskällor ha gått förlorade. Detta sammanhänger direkt med arbetsbristen i industridistrikten. Förr kunde folk från skogsbygden sommartiden erhålla arbeten vid industrierna. Dessa arbetstillfällen förefinnas icke längre. Vad allt detta betyder ur försörjningssynpunkt tarvar ingen närmare förklaring. Att någorlunda exakt ange löne- och inkomstförhållandena inom skogsbruket i länet ställer sig svårt. De olika källorna giva rätt skiftande resultat. Av socialstyrelsens statistik rörande den genomsnittliga dagsförtjänsteii vid skogsarbete å domänverkets revir under vintersäsongen inhämtas, att

65 medelförtjänsten i kronor per dag under perioden 1932/1933—1936/1937 varierat för körare (häst och karl) mellan 9*74 och 14*40 samt för huggare mellan 4*69 och 7-15. En av socialstyrelsen i samband med undersökningen av skogsbygdens arbets- och levnadsförhållanden verkställd kommunenquéte rörande dagsförtjänster vid olika slag av skogsarbete under tiden våren 1934—våren 1935 visar en genomsnittlig dagsförtjänst i kronor för körare 9*40, för huggare i vinteravverkning 4-73 och i sommaravverkning 4-93 samt för övriga skogsarbetare 4-88. Enligt samma undersökning har medelinkomsten vid flottning hållit sig mellan 6 och 7 kronor per dag. Folkräkningen 1930 utgör för närvarande den förnämsta källan till kunskap om årsinkomsterna inom olika yrkesgrupper. Om också de genomsnittssiffror rörande inkomstförhållandena år 1930, som kunna erhållas med ledning av denna räkning, av flera skäl ej torde vara fullt representativa, giva de dock en uppfattning om ifrågavarande förhållanden. På grundval av folkräkningens material har socialstyrelsen för länet beräknat den taxerade medelinkomsten per inkomsttagare för grupperna hemmansägare, småbruksägare, icke jordägande lantbrukare och skogsarbetare till respektive 1 350, 639, 1 141 och 866 kronor. Försämringen på skogsarbetsmarknaden beror ej minst på, att skogsbeståndet alltför hårt skattats i gången tid, utan att åtgärder i nöjaktig omfattning vidtagits för återväxten. Det bör redan nu framhållas, att länets skogar icke tillnärmelsevis kunna förse länets industrier med erforderlig råvara. 1933 års skogsindustrisakkunniga, som i anslutning till riksskogstaxeringen verkställt en ingående jämförelse mellan virkestillgång och konsumtion, anföra, att balansen dem emellan är synnerligen otillfredsställande i vad avser länet. Under förutsättning att produktionen under den närmaste framtiden skall uppehållas vid nuvarande omfattning och överavverkning ej behöva förekomma, anse nämnda sakkunniga, att den inom länet förekommande trävaruindustrien i större utsträckning än hittills måste hämta sitt råvarubehov från annat håll. Någon ökning av arbetstillgången inom sågverks- och massaindustrierna i länet torde således icke vara att. påräkna, utan i den mån en befarad minskning av råvarutillförseln till länets industrier norrifrån inträffar, kommer detta tvärtom att leda till ytterligare arbetslöshet. Av det anförda torde framgå, att produktionsapparaten inom skogsindustrien i länet är för stor i förhållande till länets skogstillgångar. Verkställd utredning rörande den timmermängd, som uttagits från länets egna skogar och som tillförts länet, visar också att virke sedan gammalt hämtats från andra håll. Sålunda hade redan år 1881 av det virke, som flottlagts å länets tre huvudälvar, 3 043 497 klampar avverkats inom länet under det att tillhopa 2 657 788 klampar avverkats inom Jämtlands och Västerbottens län. Nämnda siffror bestyrka det kända förhållandet, att länets industri från början 5 - 9176 54

utbyggts för tillförsel från andra län. Detta beroende av tillförsel har successivt ökats, vilket närmare belyses av nedanstående sammandrag över virkestillförseln till länet genom flottning åren 1896—1900, 1901—1905 samt 1931—1935 och 1937. Sammandrag av timmertillförseln genom flottning till sågverken i länet.

Från Västernorrlands län Älvflottning från Västerbottens län » i> Jämtlands län Havsflottning från Norr- och Västerbottens län. Summa Avfört till annat län genom havsflottning. Avfört till annat län genom älvflottning. . Rest inom länet förbrukat

1896—1900 st.

1901—1905 st.

42 010 475 4 777 561 19 857 825 1 054 277

63 652 469 5 286 178 21 058 764 3 834 255

67 700 138

93 831 666

358 400

497 160 835 452

67 341 738

92 499 054

Sammandrag av virkestillförseln genom flottning till skogsindustrierna i länet.

Summa

Rest inom länet förbrukat

1931—1935 st.

1937 st.

111 711 241 23 683 136 53 146 207 18 060 338 27 500 303 47 762

30 618 373 7 462 887 16 328 267 8 392 695 8 620 594 263 760

234 148 987

71 686 576

5 548 885 1 643 617

2 440 374 351 049

226 956 485

68 895 153

Ehuru förestående siffror, som inhämtats från flottningsföreningarna, äro approximativa, giva de likväl en god bild av, hur utvecklingen gestaltat sig. Från skogssakkunnigt håll har framhållits, att vid god skogsvård skulle skogens avkastning inom de vattenområden, som tillhöra de flottleder, som utmynna i länet, kunna höjas med 40 a 50 procent. Det skisserade läget synes påkalla åtgärder i syfte att dels öka skogens avkastningsförmåga dels åstadkomma ytterligare arbetstillfällen inom skogsbruket. Med stöd av de uppgifter," som riksskogstaxeringsnämnden ställt till förfogande, ha de sakkunniga därför sökt räkna sig fram till det antal dagsverken, som under förutsättning att erforderliga medel stå till förfogande skulle kunna utvinnas av skogsvårdande arbeten, och därvid kommit till följande approximativa kalkyl:

67 Enskilda skogar

Bolagsskogar

Summa dagsverken

220 000

190 000

70 000 410 000

Medelpadsområdet: Skogsmark i behov av hyggesrensning Skogsmark i behov av röjning

480 000 Ångermanälven: Skogsmark i behov av hyggesrensning » » » » röjning » » » » » (utpräglad stavaskog)

175 000

175 000

55 000 350 000 90 000 495 000

Norra

Ångermanland:

Skogsmark i behov av hyggesrensning » » » » röjning

200 000

135 000

45 000 335 000 380 000

Total summa

1 355 000

Hela området: Sumpskogar föreslagna att dikas

400 000

450 000

850 000 2 205 000

Härtill komma vidare bäckrensningar, utdikningar av kärr och dikningsbara myrar m. m. lägst

500 000

Summa

2 705 000

Uti kalkylen ingår hyggesrensning med beräknade 170 000 dagsverken. Såsom regel lärer statsbidrag icke böra utgå för dessa arbeten, vilka av skogsvårdsstyrelsen föreskrivas såsom villkor för tillstånd till skogsavverkning. Avräknas således dessa arbeten, återstå i runt tal 2 500 000 dagsverken för arbeten, som ur skogsvårdssynpunkt borde kunna vara slutförda under en tidsperiod av högst 10 år. Under normala förhållanden ingår givetvis åtminstone viss del av dessa arbeten i de ordinarie skogsvårdsåtgärderna, men så kan icke påräknas bliva förhållandet under tider av hård anpressning på det ekonomiska livet. Erfarenheter härom finnas tillfyllest från den senaste lågkonjunklurperioden, då under flera år till och med de bolag, som eljest normalt nedlade stora kostnader på skogsvårdande uppgifter, icke mäktade komma ut med härför erforderliga utgifter annat än möjligen i mycket begränsad omfattning. Man lärer förty få räkna med, att under en kommande depressionsperiod minskning eller rent av totalt upphörande av arbeten av dylik art kommer att inträda samtidigt med att vanlig avverkning avsevärt nedgått. Det är uppenbart att här föreligger ett vidsträckt fält för de strävanden, som avse att icke allenast vidmakthålla skogsbeståndet utan ock öka detsamma, vilket blivit hart när ett livsvillkor för länets skogsbruk i och med cellulosaindustriens mäktiga frammarsch. För länets vidkommande måste

68 därför ur såväl försörjnings- som sysselsättningssynpunkt sägas vara avsynnerlig vikt, att skogsbruket kraftigt främjas. De sakkunniga hålla före, att en statlig bidragsverksamhet, anordnad på samma sätt, som gällt tidigare anslag till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskilda skogar, skulle visa sig ägnad att i hög grad tillgodose dessa syften. Med anledning härav ha de sakkunniga hemställt, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen göra framställning om ett anslag å förslagsvis 1 000 000 kronor att ställas till förfogande för skogsvårdsstyrelsen i Västernorrlands län för utförande av skogsvårdsåtgärder å enskildas — även i bolagens hand varande — marker. För de föreslagna arbetena synes bidrag normalt böra utgå med samma procenttal, som gälla för statens utdikningsanslag respektive skogsodlingsanslag. Med hänsyn till de små skogsägarnas svårighet att åstadkomma på dem belöpande andel i arbetskostnaderna bör i särskilda fall efter Kungl. Maj:ts prövning bidragsprocenten kunna höjas. Vid bedömande av bidragsprocenten synes vidare böra beaktas den omständigheten, att vissa arbetsobjekt icke erbjuda markägarna något ekonomiskt utbyte inom för dem överskådlig tid. De sakkunniga ha tagit under övervägande jämväl andra åtgärder syftande till ökad sysselsättning vid skogsbruket. Bland annat ha de ansett sig böra undersöka möjligheten att igångsätta en försöksanläggning i länet för tillverkning av barrträkolsbriketter. Härvid har utgåtts från att tillverkning av dylika briketter måste vara av stor betydelse. I första hand skulle nya förbrukningsområden skapas för ej mindre en stor del av skogarnas avkastning, som vid nuvarande produktionsbetingelser går till spillo i form av avfall, än även det virke, som skulle kunna erhållas genom gallringar i de ungskogar, där gallringar nu måste mer eller mindre eftersättas i brist på avsättning av det klena virke, som här utvinnes. Detta åter skulle förutom annat medföra gynnsamma verkningar ur arbetslöshetssynpunkt, då träkolens framställning kräver förhållandevis mycket arbete. En fabriksmässig tillverkning skulle vidare innebära ökade möjligheter att ersätta koks med inhemskt bränsle och tillgången på lämpliga briketter kunna slutligen tänkas befordra en utsträckt användning av träkolsgasdrivna motorfordon, varigenom förbrukningen av utländskt flytande bränsle för motordrift kan ytterligare inskränkas. Visserligen pågår, enligt vad de sakkunniga inhämtat, försöksverksamhet på området vid en fabrik i Blekinge, men denna verksamhet arbetar på basis av annan råvara. Några större försök med tillverkning av barrträkolsbriketter ha icke kommit till stånd. Ifrågavarande spörsmål kunna emellertid knappast bliva i sin helhet utredda enbart genom driften vid en fabrik. Icke minst betydelsefullt har ansetts vara, att försöken göras med en transportabel anläggning, varigenom lokala möjligheter bättre kunna utnyttjas och onödiga fraktkostnader undvikas. Huruvida den ifrågasatta tillverkningen blir räntabel, torde

69 endast en försöksdrift kunna utvisa. Vad angår förläggningen av försöken till länet synas förutsättningarna härför vara relativt gynnsamma. Med hänsyn till de fördelar, som stå att vinna av dylik verksamhet, finna de sakkunniga ett understödjande av densamma fullt försvarbart. I anslutning härtill ha de sakkunniga hos Kungl. Maj:t utverkat ett ananslag å 30 000 kronor till en på initiativ av de sakkunniga tillkommen förening med uppgift att främja brikettillverkningen. De sakkunniga ha även haft under behandling frågor dels om utvinning och tillgodogörande för lackfabrikation av betulin ur björknäver dels om framställning av harts för cellulosalack ur grankåda. Undersökningarna ha närmast avsett ett klargörande, huruvida förutsättningar finnas för ifrågavarande tillverkningar i anseende till råvara till erforderlig mängd och rimligt pris. Utredningen har icke givit anledning till någon vidare åtgärd från de sakkunnigas sida. Skogsindustrierna i länet representeras huvudsakligen av sågverk och hyvlerier, låd- och fanerfabriker, pappersmasse- och pappersfabriker samt wall-boardfabriker. Dessa produktionsgrenar sysselsätta största delen av det i industristatistiken redovisade arbetarantalet i länet. Företagen drivas nästan uteslutande under bolagsform. Därjämte finnas inom den egentliga träindustrien även snickeri- och möbelfabrikation samt annan trävarufabrikation, men dessa näringsgrenar äro av mindre omfattning. Utmärkande för utvecklingen inom skogsindustrierna är, att den en gång så blomstrande sågverksrörelsen mer och mer fått träda tillbaka för massatillverkningen. Till närmare belysande av sågverksindustriens utveckling i länet lämnas i tabell 17 en del från den officiella statistiken hämtade uppgifter rörande antal företag och arbetare samt produktion under åren 1908—1936. Siffrorna inbegripa icke befintliga smärre anläggningar utan endast sådana, som redovisat ett produktvärde av minst 15 000 kronor respektive en förädlingslön av minst 4 000 kronor eller ock minst 10 sysselsatta arbetare. 1931 års företagarräkning, som medtagit samtliga företag, vilka driva sågverksrörelse, även sådana i kombination med snickeri-, kvarn- och elektricitetsverksrörelse samt handel med virke och trävaror, redovisar för länet 230 företag med 7 843 sysselsatta personer och ett omsättningsvärde av 70 037 000 kronor. Antalet i industristatistiken upptagna sågverk och hyvlerier utgjorde år 1908 i Sundsvallsdistriktet 44, i Härnösandsdistriktet 42 och i Örnsköldsviksdistriktet 17. År 1936 hade antalet minskat i Sundsvallsdistriktet med 50 procent, i Härnösandsdistriktet med 19 procent och i Örnsköldsviksdistriktet med 29 procent. Under samma period har antalet i rörelsen syssel-

satta arbetare nedgått i Sundsvallsdistriktet med 53*5 procent, i Härnösandsdistriktet med 40 procent och i örnsköldsviksdistriktet med 51 procent. I örnsköldsviksdistriktet inträdde tillbakagången redan under världskriget. I de två andra distrikten hänför den sig så gott som helt till tiden efter år 1923. En jämförelse mellan sågverksindustrien i länet och i landet i dess helhet, grundad på 1935 års industristatistik, utvisar i grova drag, att av samtliga i sågverksrörelsen inom landet sysselsatta arbetare kom på länet omkring Ve. Det genomsnittliga arbetarantalet per arbetsställe inom länet var 82 mot 24 i hela riket. Av de 33 företag i landet, som redovisade ett arbetarantal över 200, funnos 10 inom länet. I fråga om produktionen intog länet den främsta platsen med över 20 procent av riksproduktionen. Därnäst kom Gävleborgs län med cirka 13 procent, varefter i ordning följa Kopparbergs, Västerbottens, Norrbottens, Värmlands och Jämtlands län, vilket sistnämnda bidrog med cirka 2 procent. Tabell 20 belyser närmare sågverkens och hyvleriernas produktion samt värdet därav åren 1913, 1920, 1925, 1930 och 1935. Till jämförelse ha i tabellen medtagits siffror för övriga norrländska län samt hela riket. Orsaken till minskningen av antalet arbetare vid sågverksindustrien i länet är som tidigare framhållits nedläggandet av ett flertal sågverk ävensom mekaniserings- och rationaliseringsåtgärder. Produktionsförmågan vid sågverken har uppdrivits i högst betydande grad så att antalet försågade stockar per timme vid moderna anläggningar mer än fördubblats sedan år 1913. Brädgårdsanläggningarna ha moderniserats icke endast för uppnående av största möjliga arbetseffekt utan även för torkningens genomförande på bästa sätt. Särskilt anmärkningsvärd är den ökade förbrukningen av elektrisk drivkraft; ett förhållande som är mera framträdande vid de större än de mindre sågverken. Kryssfanerfabrikerna, till antalet två, sysselsatte år 1938 sammanlagt 150 arbetare, och tillverkningen uppgick samma år till 7 800 kbm. Denna industri är relativt ny inom länet. Övriga produktionsgrenar inom den egentliga träindustrien äro svagt representerade. Visserligen finnas omkring 180 arbetsställen spridda över hela länet, huvudsakligen möbel- och byggnadssnickerier, men dessas produktion är begränsad till avsättning på orten. Enligt industristatistiken för år 1934 uppgick arbetarantalet vid dessa företag till 137. Medräknas emellertid även de allra minsta företagen, torde siffran hellre överstiga än understiga 1 000. Sedan år 1938 ha tillkommit två fabriker för tillverkning av monteringsfärdiga trähus. Dessa företag, som sysselsätta sammanlagt 80 arbetare,

71 torde hava vissa utvecklingsmöjligheter. Vidare är en större snickerifabrik under uppförande. Den beräknas komma att sysselsätta 50—100 man. Beträffande riket i dess helhet har antalet vid träindustrien sysselsatta icke undergått några större förändringar sedan 1913. Visserligen har en viss förskjutning ägt rum mellan de olika verksamhetsgrenarna inom träindustrien på så sätt, att antalet vid sågverk och hyvlerier sysselsatta minskat inom hela landet, men i stället har motsvarande ökning i antalet anställda ägt rum vid andra grupper av industrier. Denna förskjutning, som karakteriserar mellersta och södra Sverige, saknar tyvärr motsvarighet i länet. Hur utvecklingen i stort gestaltat sig i förhållande till vissa andra län och riket i dess helhet framgår av följande sammanställning. Inom träindustrien anställda i vissa län. Län

Gävleborgs

10 709 1 532 2 601 3 335 1 525 2 272 3 104 1 492 3 661 7 405 1 037 3 177 3 262 57 680

9 715 2 208 3 253 4 237 1 571 3 114 3 713 1 857 4 644 6 815 1 373 4 120 3 258 63 726

8 426 2 384 3 183 4 470 1 902 3 672 3 594 1 994 4 058 6 489 1 038 3 468 2 406 61 640

6 910 1 985 3 241 4 653 1 842 3 694 3 251 2 213 4 067 5 297 872 2 864 2 256 56 709

Till massaindustrien hänföras cellulosafabriker och träsliperier. Efterföljande uppgifter utvisa antalet företag och arbetare samt produktion vid dessa näringsgrenar inom länet åren 1908—1936. Cellulosafabriker inom de skilda industridistrikten jämte produktionssiffror för hela länet. Åren 1908—1936.

År

1908 1913 1919 1923 1928 1933 1936

Sundsvallsdistriktet

Härnösandsdistriktet

Örnsköldsviksdistriktet

Hela länet

Antal fabriker

Antal arbetare

Antal fabriker

Antal arbetare

Antal fabriker

Antal arbetare

Total produktion i ton

5 7 7 7 7 8 8

974 1 687 2 174 2 354 2 469 2 631 2 507

4 4 6 6 7 7 7

823 1 062 1 631 1 495 2 118 1 419 1814

2 2 3 3 3 4 4

326 306 737 826 980 1 063 1352

95 908 244 591 199 645 299 338 424 314 660 095 863 004

72 Träsliperier inom de skilda industridistrikten jämte produktionssiffror för hela länet. Åren 1908—1936.

År

1908 1913 1919 1923 1928 1933 1936

Sundsvallsdistriktet

Härnösandsdistriktet

Antal fabriker

Antal arbetare

Antal fabriker

Antal arbetare

5 5 4 4 4 3 2

276 283 297 106 501 219 194

165 185 143 248 377 238 245

1 2 3 3 3

Örnsköldsviksdistriktet Antal fabriker

1 1 1

Hela länet

Antal arbetare

Total produktion i ton

101 68 74

36 167 54 193 36 046 51 863 97 244 108 736 119 826

Av tablåerna framgår, att massaindustrien under perioden genomgått en synnerligen snabb och kraftig utveckling, särskilt har produktionen undergått en kraftig ökning. I Sundsvallsdistriktet har antalet cellulosafabriker ökat med 3 och antalet i rörelsen sysselsatta arbetare med 1 533. Motsvarande tal för Härnösands- och Örnsköklsviksdistrikten utgöra respektive 3 och 991 samt 2 och 1 026. Beträffande träsliperier visar Sundsvallsdistriktet såväl i fråga om antalet fabriker som arbetare någon nedgång, under det att de båda andra distrikten visa ökning. Ar 1936 uppvisar emellertid icke den största sysselsättningsfrekvensen under perioden annat än i Örnsköldsviksdistriktet. I Sundsvalls- och Härnösandsdistrikten var antalet i rörelsen sysselsatta arbetare större år 1928. Således har i dessa båda distrikt efter 1928 en viss minskning i antalet arbetare ägt rum. Denna minskning sammanhänger liksom vid sågverksindustrien med en fortgående mekanisering av driften vid fabrikerna. En jämförelse med övriga län i riket visar, att Västernorrlands- län intager den främsta platsen även i fråga om tillverkning av pappersmassa. Enligt industristatistiken för år 1935 funnos inom landet 97 fristående 1 pappersmassefabriker, varav 66 cellulosafabriker och 31 träsliperier med ett samlat arbetarantal av respektive 16 087 och 2 090. Drygt 27 procent av antalet fabriker och omkring 33 procent av arbetarantalet kom på Västernorrlands län. Däremot finnas i länet endast 2 av landets år 1935 tili 76 uppgående pappersbruk. Dessa äro kombinerade med massafabriker och tillverkningen utgöres av tidningspapper och kraftpapper. Storleken och värdet av produktionen vid massaindustrien och pappersbruken inom de norrländska länen och riket i dess helhet framgå av tabell 21. Som tabellen utvisar, är länets andel i landets totala produktion av massa synnerligen stor. Sålunda kom på länet år 1935 över 30 procent av total1

Ej i förening med pappersbruk eller pappfabriker.

produktionens volym och dess värde. Tillverkningen av papper och papp utgjorde däremot samma år i länet allenast 4*4 procent av rikets hela produktion. Bland övriga viktigare träförbrukande industrier inom länet märkas tre wall-boardfabriker. År 1938 uppgick antalet vid dessa fabriker sysselsatta personer till 485 och tillvcrkningskvantiteten till omkring 40 000 ton. Huvudparten av produktionen från skogsindustrierna i länet går på export. Endast en mindre del av tillverkningarna torde avsättas inom landet. Till sistnämnda tillverkningar får i främsta rummet räknas produktionen vid kryssfanerfabriker och klingsågar. Härtill kommer att en ej obetydlig kvantitet virke utskeppas i oarbetat skick. Som av det anförda framgår har inom skogsindustrierna i länet en förskjutning ägt rum till förmån för massaindustrien. Då det kan vara av intresse att lära känna, hur denna utveckling inverkat ur sysselsättningssynpunkt, lämnas härnedan från industristatistiken hämtade uppgifter om totalantalet sysselsatta arbetare i de viktigaste grenarna av skogsindustrierna, sågverk och hyvlerier samt massafabriker, i de olika industridistrikten i länet åren 1908 och 1936. År

Sundsvallsdistriktet

Härnösandsdistriktet

Örnsköldsviksdistriktet

1908 1936

6 110 4 959

5 183 4 561

1 629 2 064

Tablån utvisar att utvecklingen ur sysselsättningssynpunkt varit oförmånlig i Sundsvalls- och Härnösandsdistrikten, medan i Örnsköldsviksdistriktet rena motsatsen gjort sig gällande. Detta förhållande återspeglar sig även i arbetslöshetssituationen i de olika distrikten. I Örnsköldsviksdistriktet har under den senaste depressionen arbetslösheten varit jämförelsevis ringa. Orsaken till massa industriens kraftiga utveckling är att söka kanske främst i denna industris förmåga att av råvaran utvinna ett högre utbyte. Som prisbildningen hittills gestaltat sig ger massaindustrien ett större produktvärde per råvaruenhet än sågverksindustrien. Vidare kunna massaindustrierna i högre grad tillgodogöra sig småvirke och avfall från sågverken. Prisbildningen och utvecklingen av produktionskostnaderna i de båda industrierna ha gjort, att sågverken icke kunnat hävda sig i konkurrensen om det mindre sågtimret. Då virkesförrådets sammansättning numera är sådan att ungskogen överväger, har konkurrensen om den avtagande tillgängen på grövre sågtimmer därjämte medfört högre priser på detta timmer.

74 Följden härav har blivit att de mindre räntabla sågverksföretagen i stor utsträckning nedlagts. Massaindustrien synes icke erbjuda lika stort antal arbetstillfällen vid fabrikerna per råvaruenhet som sågverken. Däremot skapar den ökade arbetstillfällen inom skogsbruket genom avverkning och flottning av smådimensioner. För att kunna bedöma skogsindustriernas framtidsmöjligheter och deras förmåga att bereda arbetstillfällen för länets inbyggare ha de sakkunniga inhämtat en del uppgifter från dessa industrier. Som tidigare anförts är länet icke självförsörjande i fråga om råvara för skogsindustriens behov. En betydande del av råvaran tillföres länet genom älvflottning från Jämtlands och Västerbottens län samt genom havsflottning huvudsakligen från nordliga men numera även till någon del från sydliga län. Tidvis har även import ägt rum från utlandet. Av nedanstående tablå framgår i vilken utsträckning under de senaste fem åren behovet av råvara tillgodosetts inom eller utom länet. I tablån ha sammanställts uppgifter från i det följande namngivna exportindustrier. Dessa representera så gott som hela produktionsvolymen i länet. Total anskaffning åren 1 9 3 4 - 1 9 3 8 Virkessortiment

D är a v

Flottningsfot 3

bekommet från länet flottningsfot 3

infört från orter utom länet flottningsfot 3

173 140 860 366 318 439

118 419 662 213 456 040

54 721 198 152 862 399

169 503 345 222 027 514

67 890 253 122 885 826

101 013 092 99 141 688

48 690 000 160 260 600

30 989 000 90 298 600

17 701 000 69 962 000

391 334 205 748 606 553

217 298 915 426 640 466

174 035 290 321 966 087

Sundsvallsdistriktet:

Härnösandsdistriktet:

Örnsköldsviksdistriktet:

Hela lånet:

Förestående siffror äro i det närmaste exakta. Att noggrant skilja på sågtimmer och massaved är svårt, enär en viss överflyttning mellan fabriker och sågverk äger rum. Beträffande den framtida råvaruförsörjningen samt de ytterligare rationaliseringsåtgärder vid sågverk och fabriker, som kunna tänkas bliva genomförda, ävensom dessa åtgärders inverkan på sysselsättningsmöjligheterna ha nedanstående företag våren 1939 anfört följande.

75 Sundsvallsdistriktet: Cellulosakoncernen: Beträffande sågtimmer beräknas för koncernen kunna anskaffas inom länet under de närmaste åren cirka 12*5 miljoner kbft, motsvarande 38 500 stds sågade varor. Detta innebär att, för uppehållande av den nuvarande sågningsvolymen, cirka 4*7 miljoner kbft skulle anskaffas utom länet, d. v. s. betydligt mer än något av åren 1934—1938. Koncernen har den uppfattningen att detta kommer att visa sig omöjligt och att man därför måste räkna med en ytterligare betydande nedgång i sågningsvolymen. Beträffande granpapperstimmer är koncernens årliga behov för närvarande cirka 42 miljoner kbft. Inom länet torde kunna anskaffas cirka 27 miljoner kbft, varför från orter utom länet bör inköpas cirka 15 miljoner kbft. Även denna anskaffning torde möta betydande svårigheter. Årsbehovet av furupapperstimmer är cirka 20 miljoner kbft. Inom länet kan beräknas en anskaffning av cirka 8 miljoner kbft, varför cirka 12 miljoner kbft måste inköpas från annat håll. Möjligheterna härtill synas tämligen goda. Någon väsentlig rationalisering vid koncernens verk och fabriker torde inom de närmaste åren ej behöva förekomma. Vissa inskränkningar i driften vid cellulosafabrikerna komma dock säkerligen inom de närmaste åren på grund av de internationella överenskommelserna att vidtagas liksom ock en genom brist på sågtimmer förorsakad inskränkning i sågverksdriften. Planer på nya förädlingsformer äro visserligen under utredning, men hava icke ännu tagit fast form. Wifstavarvs Aktiebolag: Huruvida möjlighet förefinnes att för framtiden tillgodose bolagets behov av råvaror blir i hög grad beroende på den politik, som i här berört hänseende kommer att föras inom Västerbottens och Norrbottens län. Bolaget har icke för avsikt att inskränka sin nuvarande industri, men självfallet kommer densamma att successivt moderniseras. Någon minskning av betydenhet i arbetarantalet förutser bolaget icke. Motsatsen är emellertid ej utesluten. Vissa ändringar av förädlingen äro påtänkta men icke utom ramen för nuvarande råvarutillgång. Hofvids Trävaru Aktiebolag: Att göra något uttalande om möjligheten att anskaffa tillräckligt med sågtimmer för driftens uppehållande vid bolagets sågverk, är under nuvarande förhållanden ganska svårt för att inte säga omöjligt, ty mycket beror på i vilken utsträckning avverkningar kunna ske, särskilt från de privata skogarna. Dessutom beror timmeranskaffningen på, om sågverksindustrien kan konkurrera med cellulosafabrikerna om sådana timmerdimensioner, som även kunna förädlas vid sågverken. Tillförsel av sågtimmer från andra orter är för bolagets vidkommande på grund av särskilda orsaker utesluten. Rationalisering är icke för närvarande planerad. Sedan år 1936 har bolagets produktion minskats med 30 procent och om icke den nuvarande nrycket låga produktionskapaciteten skulle kunna vidmakthållas, blir driften icke längre ekonomiskt bärkraftig, och uppstår då frågan om en fort-

satt drift av sågverket kan äga rum. Några nya förädlingsformer äro icke påtänkta. Ankarsviks Ångsågs Aktiebolag: Bolagets uppfattning är, att tillgången på sågtimmer kommer att minskas något under de närmaste 25 åren. E n bidragande orsak härtill är också, att granvirke t. o. m. 8V2" i topp numera ofta apteras till massaved av ett flertal verk. Tillverkning av sågade trävaror torde komma att minska, men bolaget har för avsikt att rationalisera annan till branschen hörande industri. Bolaget har planerat nya förädlingsformer, vilka dock beräknas ligga inom ramen av nuvarande råvarutillgång. Stöde Ångsågs Aktiebolag: Vad beträffar framtida möjlighet att täcka bolagets råvarubehov, synas svårigheter komma att uppstå och torde bolaget nog i fortsättningen få räkna på en minskning av råvarutillförseln. På grund av industriens läge torde det vara uteslutet att tänka sig införsel av råvara från andra orter. Någon rationalisering är icke påtänkt, och icke heller någon inskränkning, såvida icke inskränkning måste företagas på grund av svårigheter att anskaffa nödig råvara. Några nya förädlingsformer ha icke påtänkts, och torde inom ramen för nuvarande tillgång på råvara icke vara tänkbara. Wiskans Aktiebolag: För ett sågverk med så relativt liten tillverkning som Wiskan spelar den personliga kontakten mellan timmerleverantörerna och sågverksledningen en ganska stor roll, varför det varit bolaget möjligt att 20—30 år i följd bibehålla de gamla leverantörerna även om konkurrensen vissa år — särskilt vid höga sulfitpris — varit rätt så hård. Så länge verket kan bibehållas under samma ledning tilltror sig bolaget kunna tillgodose sitt behov av sågtimmer från samma trakter som hittills (Västernorrlands och Jämtlands län). I samband med frågan om sågtimmeranskaffningen uppstår ju samtidigt frågan om minsta sågtimmerdimension. Vid tider av normal efterfrågan å pappersved uttogos tidigare endast smådimensioner 3—5x/2/6" till pappersved och bolaget kunde då köpa 6" timmer och grövre till sågtimmer, men då högkonjunktur inträdde speciellt för sulfiten, kunde med de höga pappersvedspriserna per kbft, som då erhöllos, även 7—9" sågtimmer av gran med fördel säljas till pappersved. Som tillgången på stockar över 9" numera är rätt liten, blir antalet sågtimmer avsevärt begränsat. Förslag om verkets ombyggnad och rationalisering föreligger i detalj, men de senaste årens stora fluktuationer å trävarumarknaden ha medfört att ombyggnaden t. v. uppskjutits. Arbetarantalet kommer i så fall att minskas med 10—15 man. Några nya förädlingsgrenar äro icke påtänkta. Härnösandsdistriktet: Kramfors Aktiebolag, Ulvviks Aktiebolag, Strömnäs Aktiebolag och Nensjö Aktiebolag: Möjligheter att för framtiden tillgodose vårt behov inom länet torde icke föreligga med hänsyn till virkestillgången och befintlig industri. För den händelse ingripande icke sker visavi möjligheter att köpa virke från

andra län, anse vi, att vi för framtiden skola täcka vårt behov av råvara genom införsel från andra län; detta så mycket hellre som vi ha egna stora skogsmarksinnehav inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Virket från egna fastigheter inom Jämtland och Västerbotten måste jämväl av naturliga skäl utflottas genom Ängermanälven till våra industrier. På grund av råvaruförhållandena har sågverksindustrien nedskurits från tidigare cirka 46 000 stds till cirka 30 000 stds produktion. Då den senare kvantiteten för närvarande försågas på 3 sågverk, ar en rationalisering ofrånkomlig inom en snar framtid. Omfattningen av en dylik rationalisering kan ej ännu med någon grad av säkerhet bedömas. Några nya förädlingsformer inom ramen för nuvarande tillgång på råvara äro icke planerade i annan mån än att undersökning pågår för att få fram nya förädlingsformer för viss del av nuvarande produktionen. Graningeverkens Aktiebolag, Sandvikens Aktiebolag och Utansjö Cellulosa Aktiebolag: Vi veta ej, huruvida vi komma att i framtiden rationalisera eller inskränka våra industrier. Några nya förädlingsformer äro icke av oss påtänkta eller planerade. Svanö Aktiebolag, Dynas Aktiebolag och Wäija Aktiebolag: Med all sannolikhet torde man få motse minskning i de kvantiteter, bolagen hittills lyckats anskaffa, synnerligas! för sågtimmer. Några rationaliseringar eller inskränkningar i driften äro för närvarande icke aktuella. Några nya förädlingsformer äro ej påtänkta. Björkå Aktiebolag: Den år från år stegrade svårigheten att anskaffa sågtimmer för nuvarande produktion vid Lugnviks sågverk inom länet kommer inom några få år att ytterligare skärpas. För bibehållande av en reguljär drift bliva vi hänvisade att utom länet anskaffa avsevärda kvantiteter sågtimmer, särskilt av de ur specifikations- och försäljningssynpunkt nödvändiga grövre dimensionerna, vilka erhållas från de ännu relativt sparade grövre skogsbestånd, som ännu finnas i Norr- och Västerbottens skogstrakter. Vår bestämda uppfattning i denna fråga är, att en period av 10/15 år snart inträder, då en ytterligare inskränkning av sågproduktionen blir nödvändig. Efter denna period kommer säkerligen tillgången å råvara att öka, då de nu ganska rikligt förekommande bestånden av 60/80-årig skog kommer att kunna skördas. Med en alltmer stegrad och intensifierad skogsvård komma dock länets skogar, rätt skötta, att sett på lång sikt kunna fylla en mycket stor del av industriens sågtimmerbehov, åtminstone av de mindre och medelgrova dimensionerna, även med en sågverksrörelse av nuvarande omfattning. Men för att kunna nå detta mål är det nödvändigt att statsmakterna inom närmaste tiden bevilja betydligt större statsanslag för röjnings- och kulturarbeten än vad som för närvarande är fallet. Detta är en samhällsfråga av oerhört stor betydelse, en norrländsk storfråga. För framtiden och på längre sikt komma alltså ökade möjligheter att förefinnas för oss att med nuvarande produktion till största delen förse oss med sågtimmer från länet under förutsättning av vad

78 ovan framhållits, men torde dock under alla förhållanden mindre kompletteringsköp av grövre dimensioner från andra län även i framtiden bliva nödvändiga. Någon svårighet att inom länet förse oss med sulfitved för fabriken kommer säkerligen ej att förefinnas nu eller på längre sikt. Vår nuvarande industri är under rationalisering. Arbetet vid Lugnviks sågverk kommer att under de närmaste åren omläggas till enkelskift i stället för dubbelskift som hittills under sommarmånaderna, varigenom fasta arbetarstammen kan beredas större årsförtjänst. Hallstanäs trämassefabrik är under utbyggnad från 50 000 till 90 000 tons årlig produktion. Arbetarstammen kommer dock här att minskas något. Vid Lugnvik och Hallstanäs komma cirka 50 arbetare att beröras genom övergång från dubbelskift till enkelskift och genom fabrikens rationalisering. I samband därmed kommer en föryngringsprocedur att genomföras på så sätt, att arbetare från 60/65 år och däröver i första hand permitteras. Detta är för att bereda de yngre arbetarna utkomst- och arbetsmöjligheter. För de äldre permitterade arbetarna komma bidrag till deras framtida försörjning att lämnas. Någon ny förädlingsform är ännu ej planerad. Bolagsledningen har dock vissa planer att inom ramen för nuvarande råvarutillgång och med den mer än tillräckliga arbetarstam, som redan finnes på platsen, inom närmaste femårsperioden undersöka möjligheterna och förutsättningarna för att en ny industri kommer till stånd, som mera rationellt tillvaratager våra avfallsprodukter från sågverket för förädling. Tors viks Sågverks Aktiebolag: Möjligheterna att för framtiden tillgodose behovet av råvara äro beroende på en hel del omständigheter. Få emellertid inköpen som hittills ske från domän- och ecklesiastika skogar samt enskilda torde man icke behöva se alltför mörkt på framtiden. Dock torde tillgången på sågtimmer minska så småningom om ej trämassefabrikerna sänka sina anspråk på papptimrets medelkubikfot. En annan omständighet, som är avgörande för industriens råvaruanskaffning, är dess förutsättning att kunna vara med i konkurrensen därom. Utan vidtagande av åtgärder för rationalisering av driften och hållande jämna steg med utvecklingen inom det tekniska har en industri mycket svårt att göra sig gällande. Dessutom äro industriens ekonomiska resurser en faktor, som även verkar i samma riktning. Någon inskränkning av vår nuvarande industri är ännu icke bestämd, men med hänsyn till den företagna rationaliseringen av vår sågverksdrift till Ramviks sågverk, är det mycket troligt, att Tors viks sågverk kommer att nedläggas, som dock ej kommer att medföra någon produktionsminskning. Den arbetsstyrka, som därvid kommer att entledigas, torde röra sig om cirka 30 man. Några nya förädlingsformer hava vi varken planerat eller tänkt på. E n annan omständighet, som också är av stor betydelse för framtida råvaruanskaffning är vilka åtgärder, som kunna vara till nytta för höjande av skogstillväxten. De flesta bolag och en del enskilda äro redan i gång med åtgärder i skogsvårdande syfte. Verkningarna av sådana åtgärder framträda dock icke förrän längre fram i tiden, varför intresset därför icke är så stort,

79 som det skulle och borde kunna vara. Skulle staten genom skogsvårdsstyrelserna lämna högre bidrag än hittills för vidtagande av kulturarbeten, dikning av försumpad skogsmark och skogsbärande myrar, gallring, kvistning, hyggesrensning samt anläggande av vissa skogsvägar för framforsling av gagn- och avfallsvirke på lönande sätt, skulle nog intresset stegras och medföra oerhörd nytta för framtiden. Dessutom skulle en sådan åtgärd medföra minskad arbetslöshet. Ströms Trävaru Aktiebolag: Svårigheten för sågverksindustrien att anskaffa erforderlig råvara är alltför omvittnad, för att anledning skulle finnas för oss närmare ingå därpå. Svårigheten är självfallet störst för företag av Ströms Trävaru Aktiebolags karaktär, vilket bolag icke i nämnvärd utsträckning kan tillhandahålla råvara från egna skogar. Beträffande rationalisering eller inskränkningar i driften har något beslut ännu icke fattats men föreligger en allvarlig risk för att sågverksdriften icke skall kunna upprätthållas. 1 rörelsen äro för närvarande sysselsatta cirka 116 arbetare. Frågan om ytterligare förädlingsformer har varit och är fortfarande föremål för bolagsledningens ingående undersökningar. Särskilda svårigheter erbjuder emellertid härvid sågverkets läge på den järnvägen motsatta älvstranden. Kungsgården-Mariebergs Aktiebolag: Möjligheten att för framtiden öka tillverkningen är tyvärr ingen. Möjligheten att bibehålla densamma är till stor del beroende på, huruvida sågtimmer fortfarande kan erhållas i samma utsträckning som hittills från Umeälv, därifrån vi årligen erhålla cirka 600 000 kbft, eller cirka 20 procent av vårt råvarubehov. Genom införandet av barkapparat minskas arbetstillfällena vid vår industri hädanefter med cirka 2 500 dagsverken gentemot 1938 och föregående år. Några nya förädlingsformer äro för närvarande icke påtänkta. Aktiebolaget Salsåkers Industri: Vi hysa intet tvivel om våra möjligheter att skaffa råvara även i fortsättningen, i varje fall för den begränsade drift, som nu är tillåten. Någon rationalisering, som skulle inskränka antalet arbetare nämnvärt, är icke planerad. Planer på wall-boardfabrik hava varit uppe men synas icke kunna realiseras. Ö ms kö Idsviksdistriktet: Mo och Domsjö Aktiebolag samt Gideå- och Husums Aktiebolag: Frågan om råvaruförsörjningen är synnerligen svår att besvara. Närmast är vår åsikt, att behovet kommer att täckas på ungefär enahanda sätt som under de fem sista åren. Bolagets industri kommer jämväl i framtiden att successivt undergå en långsam rationalisering, varvid vi dock icke räkna med, att något större antal arbetare skall ställas utan arbete. Bolaget har planerat anläggandet av en spritfabrik med därpå baserad kemisk-teknisk industri vid Alfredshem, men härvid är att anmärka, att denna förädlingsform kommer att ske inom ramen för nuvarande tillgång på råvara. Forss Aktiebolag: Någon ökning av den från orter utom länet anskaffade timmer- och sulfatvedskvantiteten torde vara nödvändig för att bolaget skall

so kunna uppehålla den nuvarande produktionsvolymen. Behovet av sulfitved täckes helt från länet. Rationalisering, eventuellt driftinskränkning är tänkbar beträffande sågverk och brädgård. Härav skulle beröras omkring 50 arbetare. Detta är emellertid beroende av konjunkturutvecklingen. Någon plan rörande ytterligare förädlingsformer föreligger icke, då viss sådan nyligen införts. Även detta spörsmål är emellertid beroende av konjunkturerna. Aktiebolaget Moälvens Träsliperi: Vi anse goda möjligheter förefinnas att även framdeles kunna tillgodose vårt behov av papptimmer inom länet. Rationalisering i vår fabrik har under de senaste åren bedrivits i så stor utsträckning, att föga återstår att nu genomföra. Endast ett 10-tal man kunna ytterligare inbesparas genom nyare och mer ekonomiska maskiner och transportanordningar. Sedan flera år ha vi planerat en komplettering av vår tillverkning av slipmassa med en avdelning för väggplattor eller s. k. wallboard. Vid denna avdelning skulle då det nuvarande avfallet från slipmassetillverkningen i form av raffinörmassa förädlas och dessutom för slipmassa mindre lämplig ved utnyttjas till denna, vad råvaran beträffar, mindre kvalitetskrävande produkt. En viss förbrukning av billiga klendimensioner av furu skulle även äga rum. Sysselsättning kunde därvid beredas för ytterligare cirka 40 man. Av flera olika skäl har emellertid projektet tills vidare ej kommit till utförande. I anledning av uppkommen fråga om statens övertagande av Sandviks sågverk i Västerbottens län samt detta övertagandes inverkan på den västernorrländska sågverksindustriens råvaruförsörjning ha Härnösands distrikts Trävaruexportförening och Sundsvalls Trävaruexportförening avgivit särskilt yttrande till Kungl. Maj:t. Bil. 4. Av det anförda framgår, att länets skogsindustrier i mycket hög grad äro beroende på tillförsel av råvara från andra håll, samt att knapphet härpå, särskilt i fråga om sågtimmer av grövre dimensioner, alltmer gjort sig märkbar. Konsekvenserna härav synas i första hand bliva en ytterligare beskärning av länets produktion av sågade varor. Huruvida virkesförsörjningen skall räcka för uppehållande av massaindustrien i dess nuvarande omfattning är däremot mera vanskligt att bedöma. I varje fall är en ytterligare rationalisering även av dessa verk ej utesluten. I samband med råvaruproblemet har berörts den virkespolitik, som de senare åren bedrivits i Västerbottens och Norrbottens län. Givet är att en mera avsevärd minskning av tillförseln från dessa län skulle få en förödande inverkan på den nuvarande produktionsapparaten i Västernorrlands län. Verkningarna härav skulle emellertid icke inskränka sig till allenast skogsindustrierna — de enda industrier av större betydenhet länet äger — de skulle indirekt drabba näringslivet i dess helhet och verka förlamande på hela folkförsörjningen. För en stor del av skogsindustrierna torde nämligen gälla, att räntabiliteten ej medger produktionens nedsättande i högre grad.

81 Med hänsyn till de stora värden produktionsapparaten i länet representerar och den stora betydelse densamma har ur rent nationalekonomisk synpunkt förutsätta de sakkunniga, att de från övre Norrland framkomna strävandena att reservera råvaran för egen räkning icke erhålla statsmakternas stöd. Då någon ökning i arbetstillfällena inom länets sågverks- och massaindustri icke torde vara att påräkna, synas åtgärder vara erforderliga i syfte att åstadkomma ytterligare arbetstillgång inom industrien genom framställning av helfabrikat, som ej behöva medföra ökad konsumtion av råvara. Som tidigare anförts förädlas för det närvarande massaproduktionen inom länet endast vid två fabriker till helfabrikat. Produkten är tidnings- och omslagspapper. Det förefaller naturligt att länet, som är den största producenten av massa i landet, jämväl borde äga åtminstone ett finpappersbruk. De sakkunniga ha med Kungl. Maj:ts medgivande låtit verkställa en ur såväl teknisk som ekonomisk synpunkt ingående undersökning rörande förutsättningarna för en sådan fabriks förläggande till länet. I utredningen, som bilägges, 1 har upprättats förslag på dels ett finpappersbruk dels ett kombinerat fin- och kraftpappersbruk. Enligt båda alternativen skulle ett relativt stort antal arbetare kunna sysselsättas. Uppfattningen hos utredningsmannen är, att ett finpappersbruk förr eller senare måste komma till stånd i länet. Uppslaget är för närvarande under övervägande hos ett par företag, som de sakkunniga intresserat för detsamma. Efter framställning av ledningen för Salsåkers sågverk i Nordingrå socken har genom särskild sakkunnig verkställts utredning rörande förutsättningarna för anläggande av en wall-boardfabrik i omedelbar anslutning till detta sågverk. Efter en allsidig prövning av frågan har emellertid utredningsmannen icke ansett sig kunna tillstyrka planens genomförande. Jämväl denna utredning bilägges. 1 Även om för det närvarande mer eller mindre berättigade skäl av handelspolitisk art eller ur kommunikationssynpunkt kunna anföras mot en ytterligare driven förädling av skogsprodukterna i länet, visar likväl själva utvecklingsförloppet inom skogsindustrierna att dessa mer och mer tvingas inrikta sig på en dylik förädling. Övergång till halvfabrikat har redan ägt rum i mycket stor utsträckning, och att ytterligare förädlingsformer äro påtänkta visa ovanintagna, från industrier inkomna yttranden. Till följd av remisser ha de sakkunniga avgivit yttranden i följande ärenden om lån och subvention ur anslaget till främjande av enskild företagsamhet. 1. Östbydals Parkett- & Träförädlings aktiebolags ansökan om lån och subvention å sammanlagt 20 000 kronor ur anslaget till främjande av enskild företagsamhet för utvidgning av bolagets rörelse i Gudmundrå socken. 1

Här utesluten.

6—917654

82 2. J. A. Ledins i Helgum ansökan om lån å 10 000 kronor ur samma anslag för utvidgning av träförädlingsrörelse. 3. Disponenten V. T. Lindgrens ansökan om lån å 200 000 kronor och subvention med 100 000 kronor ur samma anslag för anläggande av en fabrik för byggnadssnickerier och monteringsfärdiga hus å Alnön. 4. Äslands Träförädlingsaktiebolags ansökan om ett lån å 45 000 kronor ur samma anslag för återuppförande av ett nedbrunnet sågverk i Dals socken.

Kap. 5. Övriga industrier och hantverket. Som tidigare anförts i fråga om näringslivet saknas inom länet den differentiering, som är utmärkande för södra och mellersta Sverige. Vid sidan av trä- och pappersmassaindustrien intaga den kemisk-tekniska industrien samt de mekaniska verkstäderna det främsta rummet. Länets kemisk-tekniska industri är i huvudsak koncentrerad till några kraftverk i Ljungans ådal. Albyanläggningarna tillkommo omkring sekelskiftet och Ljungaverksanläggningarna togos i bruk 1912. De till industrien i Alby hörande kraftstationerna ha en sammanlagd kapacitet av omkring 16 000 kw och kraftverket i de till Ljungaverk hörande Johannisbergs- och Hångstaforsarna en kapacitet av omkring 14 000 kw. I början användes större delen av den elektriska energien vid såväl Alby som Ljungaverk för tillverkning av kalciumkarbid. Sedermera utökades driften att omfatta jämväl fabriker för tillverkning av kalkkväve, vilket användes som gödselmedel. Kalkkvävefabrikerna byggdes under världskriget ut till en sammanlagd kapacitet av omkring 6 000 ton bundet kväve per år, vilken kvantitet under då rådande förhållanden konsumerades inom landet. Sedan salpeter i tillräckliga kvantiteter efter krigets slut ånyo kunde importeras, sjönk förbrukningen av kalkkväve avsevärt och i och med att viss export av kalkkväve jämväl bragtes att upphöra, nedlades kalkkvävetillverkningen vid Ljungaverk. Kalkkvävefabriken i Alby är fortfarande i drift. I Ljungaverk ombyggdes fabriken för tillverkning av syntetisk ammoniak. Vid Ljungaverk tillverkas nu förutom ammoniak salpetersyra, kvävehaltiga gödselmedel i form av ammonsulfat och Ljunga salpeter, ammoniumnitrat, karbid samt en del för stålindustrien viktiga legeringar såsom metallisk kisel, volfram, molybdenjärn m. m., allt representerande ett årligt tillverkningsvärde av omkring 8 miljoner kronor. Årsproduktionen vid Alby karbid- och kalkkvävefabrik värderas till cirka 2*5 miljoner kronor. Dessa fabriker i Alby och Ljungaverk sysselsätta ungefär 250 respektive 450 arbetare. I Alby finnes dessutom en kloratfabrik, som för driften arrenderar 1 500 kw av kraftverken där. Kloratfabriken sysselsätter omkring 50 arbetare och tillverkningsvärdet uppgår till cirka 1 miljon kronor per år.

83 Belägenheten av kalkkvävefabriken i Alby, 100 km från kusten, lär medföra betydande fraktutgifter för råvarans transport till fabriken och för distribution av den färdiga varan. Denna fördyring av tillverkningen, som det i fraktavseende ogynnsamma läget medför, har ansetts skola bortfalla om fabrikationen förlägges till kusten. Med anledning härav har ägaren förvärvat ett vid djuphamn beläget område i Stockvik, Njurunda socken, avsett att användas för uppförande av en ny kalkkvävefabrik. Därest fabriken i Alby i samband härmed nedlägges, kommer detta givetvis att inverka oförmånligt på sysselsättningsmöjligheterna i Alby. Driften vid kloratfabriken därstädes förväntas emellertid bliva oförändrad. Förutom ovan nämnda fabriker finnes en elektrokemisk anläggning i Alfredshem, Själevads socken, för tillverkning av alkali och klor. Sistnämnda produkt användes för blekning inom cellulosaindustrien. Större mekaniska verkstäder finnas i länets städer samt i Sköns och Ytterlännäs socknar. Bland de största äro ätt nämna Mekaniska verkstaden i Härnösand och Sundsvalls förenade verkstäder, som vardera sysselsätta över 100 arbetare, Sunds och Mohögs mekaniska verkstäder i Sköns socken med respektive omkring 90 och 40 arbetare, Järveds samt A.-B. Maskinfabrikens mekaniska verkstäder i Örnsköldsvik, vilka under de senaste åren i genomsnitt haft vardera 40 fast anställda arbetare, ävensom Hammars mekaniska verkstad i Ytterlännäs socken med omkring 35 arbetare. Vidare märkes en smides- och kättingfabrik i Tuna socken med 25 arbetare samt Möns spikoch trådverk i Sköns socken, som ger sysselsättning åt omkring 60 arbetare. En särställning intager A.-B. Hägglunds & Söners karosserifabrik invid Örnsköldsvik, som genomgått en synnerligen snabb utveckling och nu sysselsätter omkring 350 man. Jord- och stenindustrien representeras huvudsakligen av en del tegelbruk med tillhopa omkring 135 arbetare. Finare stenförädlingsindustri förekommer endast i mycket ringa omfattning och den glasindustri, som tidigare funnits inom länet, är helt nedlagd. Inom denna bransch har en tydlig tillbakagång i fråga om sysselsättningsfrekvensen ägt rum. Inom livsmedelsindustrien har antalet arbetsställen ökat, medan antalet arbetare ej undergått nämnvärd förändring under de senaste tjugu åren. Industrien som sådan torde få anses vara föga utvecklad. Detsamma gäller textil- och beklädnadsindustrien. Bomullsspinnerier och -väverier, bandoch gardinfabriker, snörmakerier, repslagerier och bindgarnsfabriker ha funnits men nedlagts. För närvarande representeras textil- och beklädnadsindustrien av tre yllefabriker, av vilka en större har ett sjuttiotal och de övriga ett fåtal arbetare, samt av två konfektionsfabriker med sammanlagt omkring 80 anställda ävensom några mindre färgerier. Läder- och hårindustrien har utvecklats i förmånlig riktning. Särskilt gäller detta skoindustrien. För närvarande sysselsättas omkring 250 arbetare vid ett tiotal medelstora och mindre fabriker. Dessa företag tillverka huvudsakligen grov-

84 re skodon och sandaler. Päls- och skinnvarufabrikationen ger arbete åt ett 50-tal fast anställda arbetare. För att erhålla en bättre överblick av möjligheterna att bereda ökade arbetstillfällen inom nu nämnda verksamhetsgrenar ha de sakkunniga dels genom i det följande omförmälda företagareförening låtit verkställa en inventering av lämpliga arbetsobjekt dels införskaffat vissa uppgifter från hantverksorganisationerna i länet. Därvid ha framkommit följande uppslag å tillverkningar, som ansetts ha förutsättningar att finna avsättning. Fabrikation av smidesstäd, släggor, stenverktyg, vagnsfjädrar och andra fjädrar har tidigare förekommit på en del platser inom länet, men bedrives numera icke. Dessa tillverkningar torde emellertid fortfarande ha förutsättningar att kunna beredas plats i länets näringsliv och i så fall skulle de även kunna omfatta hejarsmide o. d. Tillverkning av handredskap för jordbruket såsom spadar, skyfflar, grepar, krattor och liar har tidigare utgjort en omfattande hemslöjd men har även förekommit vid en del järnbruk. I och med järnbrukens nedläggande upphörde även ifrågavarande tillverkningar såsom hemslöjd och numera inköpas ifrågavarande artiklar från järn- och manufakturverk i mellersta Sverige. Yxsmide bedrives fortfarande hantverksmässigt på ett fåtal platser inom länet, ofta i förening med tillverkning av timmersaxar och flottningssmide. En återupptagning av dessa tillverkningar skulle säkerligen kunna skapa ytterligare arbetstillfällen. Fabrikation av smärre handverktyg såsom olika slag av knivar, saxar, filar, borrar, tänger m. m. förekommer icke inom länet. Av ifrågavarande artiklar, som tillsammans representera ett årligt tillverkningsvärde av över 10 miljoner kronor, borde vissa artiklar kunna upptagas för tillverkning här. Någon tillverkning av sågar, sågklingor och sågblad förekommer icke, trots att åtgången härav är betydande. Den fabriksmässiga tillverkningen av bleckoch tunnplåtsvaror har under senare tid nått viss omfattning inom länet men fyller fortfarande icke föreliggande behov. Ävenså tillverkas av ett flertal mindre företag diskbänksbeklädnader av s. k. rostfri plåt. En utvidgning av dessa tillverkningar är tänkbar, men fordras i så fall modernare arbetsmaskiner. Efterfrågan på ifrågavarande fabrikat har under senare tid avsevärt ökat och det synes troligt, att omsättningen härav även framdeles kommer att öka, i den mån bostadssaneringen fortskrider. Tillverkningen av handelsgjutgods täcker icke på långt när behovet, och ett välutrustat gjuteri borde ha stora förutsättningar för utveckling. Vid ett sådant bör även kunna upptagas tillverkning av kaminer och spisar, värmepannor, köksvaskar samt en stor mängd annat gjutgods, vari även inräknas aducerat sådant. Metallgjuterier, varmed här förstås de gjuterier, som gjuta bronser, mässing, nickellegeringar, lättmetall och vitmetall, äro i otillfredsställande omfattning representerade inom länet. Inom denna bransch finnas stora möjligheter för kunniga yrkesmän att skapa försörjningsmöjligheter. Armatur för maskiner, gas, vatten och ånga samt olika utrustnings-

85 och tillbehörsdelar för sulfit- och sulfatfabriker, för ångmaskiner, förbränningsmotorer, vattenuppvärmare, bad- och sanitetsanläggningar, rörledningar o. d. böra även kunna komma i fråga såsom tillverkningsobjekt för nya industrier. Samma är förhållandet med metallbeslag för båtar, bussar, möbler, reseffekter m. m. Till metallmanufaktur kan slutligen även räknas fabrikation av knappar och föreningsmärken, medaljer och plaketter och för konstnärligt betonade personer torde förutsättningar för dylik fabrikation föreligga. Förnicklings- och förkromningsanläggningar ha tidigare saknats om man frånser ett fåtal mindre, primitiva dylika anläggningar. Avsevärda mängder gods ha under de gångna åren försänts till södra Sverige för ytbehandling. En fullt modern galvaniseringsanläggning, där nu alla förekommande ytbehandlingar kunna utföras, har numera anlagts. Behov av varmgalvaniseringsanläggning föreligger även och inom denna bransch har fackkunnig person möjlighet att etablera sig. Träförädling — annan än den som sker vid sågverken och massafabrikerna — borde vara en av länets naturligaste industrigrenar. I praktiken är emellertid icke så förhållandet. Visserligen finnas omkring 180 arbetsställen, där dylik verksamhet bedrives, men antalet sysselsatta arbetare är ringa. Huvudparten tillverkar byggnadssnickerier och ett fåtal möbler och butiksinredningar. Oaktat det stora antalet snickerier anse sig byggmästarna vara nödsakade att till stor del verkställa sina inköp av byggnadssnickerier från fabriker utom länet. Orsaken härtill uppges vara oförmågan hos företagarna att fullgöra större leveranser med kortare leveranstider. De möbler, som försäljas inom länet, äro i mycket stor utsträckning tillverkade i södra Sverige. Speciellt möbeltillverkningen torde ha utsikter till en kraftig utveckling inom länet. Från Sverige exporteras årligen avsevärda kvantiteter s. k. diverse träförädlingsprodukter såsom kvast- och gardinkäppar, ram- och tavellister, träarmatur, leksaker, handtag och skaft till verktyg, borstträn, klädhängare, tvättklämmor och träaskar m. m. Dessa tillverkningar skulle säkerligen med framgång kunna upptagas inom länet. Båtbyggeri förekommer i ringa omfattning och för specialutbildat folk böra finnas vissa möjligheter inom denna bransch. Skidfabrikation och tillverkning av skidartiklar förekommer i mindre utsträckning. Förutsättningar för en utvidgning av denna rörelse anses föreligga och detta gäller även för sportartiklar i allmänhet. Beredning av skinn förekommer endast i form av enklare beredning i mindre företag. Däremot utföras betydande kvantiteter oberedda skinn och hudar från länet. De nu existerande företagen i denna bransch skulle efter utvidgning och modernisering kunna fylla behovet. Tillverkning av lädervaror, såsom läderdräkter av olika slag, väskor, remmar o. d. synes ha förutsättningar och detsamma gäller fabrikation av handskar. Dylik rörelse bedrives vid omkring 30 företag, varav de flesta sysselsätta ett fåtal arbetare. Förfärdigande av reseffekter av läder och konstpapp har numera upptagits inom länet och en utvidgning av denna rörelse är tänkbar. Tillverkning av skurdukar, torkdukar o. d., av vilka

86 artiklar torkdukar är en stor förbrukningsartikel bland annat inom vissa industrier, synes ha förutsättningar. Syfabriker av olika slag äro tänkbara. Under 1938 har en dylik igångsatts för tillverkning av väskor, arbetskläder, regnkappor, malpåsar o. d. Företaget sysselsätter för närvarande omkring 14 arbetare. Pressenningar ha tidigare ej tillverkats inom länet trots avsevärd förbrukning. Alla nybeställningar av dylika och ävenså reparationer av äldre ha lämnats till fabriker, belägna i mellersta Sverige. Numera ha uppförts 2 mindre pressenningsfabriker varav den ena redan upptagit driften. Den tid denna pågått, har ordertillgången varit god. Hemstickeri är en verksamhetsgren, som kan förenas med andra göromål och även utövas såsom hemindustri. Efterfrågan på s. k. hemstickade varor ökar oavlåtligen och erhållna priser lämna skälig förtjänst. Fabrikation av benmjöl och bengryn har icke tidigare förekommit i Norrland. En dylik fabrik är numera under uppförande och dess produkter äro avsedda att användas såsom gödningsmedel, respektive mineralnäring för höns och pälsdjur. Färger och fernissor tillverkas icke inom länet om man bortser från ett fåtal färghandlare, som inneha mindre färgkvarnar för rivning och blandning av billigare oljeoch spackelfärger. Förbrukningen av färg- och fernissindustriens produkter har under de senaste åren kraftigt ökat inom länet, sammanhängande med pågående livliga byggnadsverksamhet och stegrade krav på trevnad och hygien. Visserligen råder mycket kraftig konkurrens från utländska fabriker inom färgindustrien, men det torde vara möjligt att med tillräckligt stort kapital och fackkunniga arbetare starta en färg- och fernissfabrik inom länet. Inom livsmedelsindustrien är en utökning av hårdbrödtillverkningen tänkbar och samma gäller även för ett flertal olika konservtillverkningar. Härvarande maskinindustris ursprung kan sökas i de verkstäder, som tidigt funnos vid järnbruken och de större sågarna för utförande av diverse arbeten och reparationer. Vid sidan av dessa anläggningar uppstodo sedermera på ett antal platser smärre maskinindustriella verkstäder, vilka i huvudsak sysslade med reparationsarbeten och enklare tillverkningar av skiftande slag. Med undantag av ett fåtal större mekaniska verkstäder är härvarande företags maskinella utrustning otidsenlig. Så t. ex. saknas i allmänhet modernare svarvar, revolversvarvar, pressar, frasmaskiner, slipmaskiner m. fl. högproduktiva hjälpmedel. På grund härav ställa sig tillverkningskostnaderna onormalt höga och småföretagarna ha icke möjlighet att hävda sig i konkurrensen mot de i allmänhet bättre utrustade företagen i mellersta och södra Sverige. Förutsättningarna för lönande drift av en modernt utrustad verkstad torde under alla förhållanden finnas. Nu importeras en stor mängd olika artiklar, som utan svårighet borde kunna framställas inom länet. Åkdon, vagnar, kärror och slädar av olika slag tillverkas inom länet i mindre omfattning under hantverksmässiga former och huvudsakligast för ortsbehovet. Tillverkning av sågverks- och träbearbetningsmaskiner borde anses som naturlig för länet, där riklig tillgång på trävirke medfört stor er-

87 iarenhet rörande detta materials behandlingssätt. Här finnes emellertid endast en enda fabrik av betydenhet och huvudparten av alla inom länet erforderliga träbearbetningsmaskiner köpes fortfarande från södra och mellersta Sverige. Även för flera andra industrigrenar än de ovannämnda erlordras specialmaskiner. Så t. ex. användas maskiner för kvarnar, bagerier, bryggerier och mejerier med flera livsmedelsindustrier. Importen av dylika specialmaskiner är betydande och skulle säkerligen i viss omfattning kunna ersättas med inhemska tillverkningar. I detta sammanhang kan nämnas att någon tillverkning av järnsängar för närvarande icke bedrives inom länet trots att efterfrågan härav förefinnes. Den elektrotekniska industrien representeras inom länet av ett företag, som tillverkar kuggväxelmotorer. Framställningen av torvströ synes ha goda förutsättningar. Mossar, lämpade för torvtäkt, finnas spridda över hela länet, och dylik rörelse bedrives för närvarande av 3 mindre företag. Den beräknade förbrukningen av torvströ inom länet uppgår till över 60 000 balar per år. Huvudparten av denna kvantitet levereras från mellersta Sverige. Under år 1937 försändes per järnväg 44 000 balar torvströ till länet och denna kvantitet har med största sannolikhet icke minskat. Fraktkostnaderna för torvströet ha i medeltal uppgått till 60 öre per bal, vilket medfört att denna för ett rationellt jordbruks bedrivande så viktiga vara avsevärt fördyrats och härigenom icke kunnat få ett allmännare användande. Intresset för denna verksamhet h a r väckts på ett flertal platser inom länet och ha 2 torvströföretag organiserats, varav det ena beräknas kunna tillverka 5 000 balar och det andra 14 000 balar per år. Det k a n antagas att så småningom ytterligare fabriker kunna startas, så att länets behov av torvströ kan tillgodoses från inom länet befintliga företag. Handelstvättinrättningar finnas endast på några platser och huvudsakligast i städerna. Företagens omslutning är god och synes vara stadd i vidare utveckling. Förutsättningar för dylika anläggningar förefinnas på ett flertal orter. Efterfrågan på impregnerade ledningsstolpar och byggnadsvirke föreligger i tämligen stor utsträckning. Ett sådant företag inom länet har planerats och uppförandet av byggnaderna härför påbörjades i maj 1939. Impregneringen sker enligt Bolidens arsenikmetod under tryck, och stolpar intill 19 meters längd kunna behandlas. Tegeltillverkning bedrives på omkring 10 arbetsställen, varav 4 st. äro av större omfattning. Två av tegelbruken äro utrustade med ringugnar och ha tillsammans en kapacitet på omkring 5 miljoner tegel per år. De övriga äro utrustade med fältugnar och torde tillverka omkring 1 miljon tegel per år. Huvudparten av arbetsställena sysselsätter endast under kortare tid av året arbetare och arbetet bedrives vanligtvis i förening med jordbruk. Dessa företags produkter finna i allmänhet avsättning inom orten. Enligt uppgift är föreliggande fabrikation av tegel icke tillräcklig för länets behov. Under år 1938 har planerats och kostnadsberäknats ett större tegelbruk med förläggning på Alnön och i år h a arbetena för detta påbörjats. Till-

88 gången på råmaterial för detta tegelbruk är både ur kvantitativ och kvalitativ synpunkt tillfredsställande och torde lertäkten vara tillräcklig för omkring 100 års drift. Nu ifrågavarande tegelbruk tillverka endast byggnadstegel och dräneringsrör för jordbruksändamål. Om därför lämplig lera kunde upptäckas inom länet, skulle tillverkning av taktegel kunna tänkas få god avsättning. I fråga om åtgärder, som kunna vidtagas till hantverkets och småindustriens förkovran, har styrelsen för länets hantverksdistrikt i avgivet yttrande anfört i huvudsak följande. Dylika åtgärder borde icke inskränkas att avse enbart produktion för konsumtion inom länet utan jämväl produktion för export till andra landsdelar. En av förutsättningarna härför vore att företagen gjordes konkurrenskraftiga i sådan omfattning, att de med framgång kunde upptaga konkurrens med producenter på andra orter. För närvarande vore länets hantverk och småindustri med få undantag icke i stånd till sådan konkurrens. Orsakerna härtill voro av flera slag. En av de viktigaste vore kapitalbrist och avsaknad av hjälpmaskiner. Härtill komme de höga kommunal- och landstingsskatterna. En företagare måste givetvis kalkylera även med dessa. Då skattekontot krävde en dryg anpart av den eventuella inkomsten, vore det helt naturligt, att företagarna bleve betänksamma. Det låge något orimligt i det förhållandet att ett mindre område, en kommun eller ett län, genom skattetryck, orsakat av allmänna depressionssvårigheter och därigenom uppkommen arbetslöshet, skulle uteslutas från möjligheten att finna försörjningsobjekt för sina innebyggare. De exceptionella förhållandena påkallade särskilda åtgärder, som gjorde det möjligt för hantverkare och småindustriidkare att upplåna behövligt kapital för rörelsens utveckling. Sålunda vore det önskvärt om en uppmjukning av villkoren för lån ur hantverkslånefonden kunde komma till stånd. Med hänsyn till de speciella svårigheterna att framskapa nya industrier i länet skulle det vara till största nytta om större lånebelopp kunde erhållas och om lånen, där så vore behövligt, finge löpa ränte- och amorteringsfritt under så lång tid att låntagarens företag hunne stabiliseras. Den sålunda verkställda utredningen, som icke får anses uttömmande, giver vid handen, att alster av industri och hantverk, som försäljas inom länet, till största delen tillverkas på annat håll, samt att inom länet finnes rum för en egenproduktion som kan finna avsättning. Det synes de sakkunniga sannolikt att någon form av skattelättnad för nystartade företag skulle i hög grad stimulera tillkomsten av nya företag inom de mer arbetslöshetstyngda kommunerna. Likaså vilja de sakkunniga framhålla önskvärdheten av snabba åtgärder till utjämning av det kommunala och landstingskommunala skattetrycket, då en sådan utjämning både ur jordbrukets, hantverkets och industriens synpunkt skulle befrämja ny företagsamhet inom de arbetslöshetstyngda områden, där höga skatter nu tynga företagsamheten och hindra uppkomsten av ny sådan.

89 I syfte att främja en utbyggnad av länets näringsliv ha de sakkunniga tagit initiativet till bildandet av Västernorrlands läns företagareförening u. p. a. Föreningens syfte är bland annat att utreda möjligheterna för skapande av småindustrier, att genom propaganda åstadkomma ökad företagsamhet på olika områden och att genom förmedling av lån eller utlämnande av lån eller understöd stimulera företagsamheten. Till medlemmar av föreningen kunna antagas för föreningens syfte intresserade enskilda personer, bolag, föreningar och stiftelser inom länet ävensom länets landsting, hushållningssällskap, kommuner och andra samfälligheter. Styrelsen, som har att förvalta föreningens angelägenheter, består av fem ledamöter, som utses för två år. Av ledamöterna utses en av länsstyrelsen i länet, en av länets landsting och en av länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt två genom val å ordinarie föreningssammanträde. I enahanda ordning och för samma tid utses fem suppleanter. För närmare kännedom om föreningens organisation hänvisas till dess härefter intagna stadgar. Såväl staten som landstinget och hushållningssällskapet ha skänkt sitt stöd åt föreningens verksamhet. Sålunda bidraga samtliga till föreningens administrationskostnader, varjämte staten tilldelat föreningen för dess låneverksamhet ett belopp av 110 000 kronor, därav såsom subvention 50 000 kronor och såsom lån 60 000 kronor. För detta understöds åtnjutande är föreningen skyldig att underkasta sig viss kontroll av sin verksamhet från statens sida. Förutom nu nämnda belopp har föreningen av de större industriföretagen i länet m. fl. fått mottaga sammanlagt 60 640 kronor. Dess tillgångar utöver skulderna vid utgången av år 1938 uppgingo till 120 853 kronor 37 öre. Sedan den 1 februari 1938 är en konsulent anställd hos föreningen. Dennes verksamhet, som är närmare reglerad i efterföljande instruktion, har visat sig vara av stor betydelse. Antalet låneansökningar under år 1938 har utgjort 122. Inkomna skrivelser med begäran om råd och upplysningar 358 och utgångna expeditioner 392. Antalet besök å konsulentexpeditionen för rådfrågning har under samma tid uppgått till i medeltal 22 per månad. Ur bidrags- och lånefonden ha hittills utlämnats lån till i vidstående förteckning angivna företag med tillhopa 131 300 kronor. Förteckning över av Västernorrlands läns företagareförening u. p. a. beviljade lån till enskild företagsamhet inom länet. Kr. Folke Lindh och Adolf Skoglund, Skönsmon Pressenningfabrikation . . . . 12 000 K. J. Olsson, Innerfälle Torvströfabrikation 3 000 Firma Norrländsk Hemindustri, Skönsberg.. Hemstickade trikotvaror. 5 000 K. A. Lundgren, Norrfällsviken Skidfabrikation 3 000 Rune Ögren, Älandsbro Torvströfabrikation 8 000 Jonas E k m a n , Härnösand Benmjölsfabrikation 7 000

90 Manfred Åberg, Ramvik Ture E. Dahlberg, Ramvik

Manfred Andersson, Sundsvall G. Hamberg, Dynas Sigurd Norberg, Alnö

Laggkärlsfabrikation

Pressenningfabrikation Förnicklings- och förkromningsanläggning Tillverkning av björkstav .

Kr. 1 500 400 7 500 16 000 6 500 7 000 2 000 16 000 4 000

Möbelfabrik T. B. Andersson, Älandsbro. Smidesverkstad P . Viberg, N. Viberg och A. Andersson, Anläggning av stenkross. . 300 H. Lundkvist, Älandsbro 3 600 Träsnidaren H a r r y Svensson, Indalsälven... 2 000 Kontoristen Per Westman, Torrom Madrassfabrikation 3 000 Fiskaren K. A. Lundgren, Norrfällsviken... Båtbyggeri 2 000 Elsa och Sigrid Odling, Örnsköldsvik Hemstickeri 10 000 Arbetaren Albert Värnholm, Söråker Smidesrörelse 2 500 Graninge Torvströförening u. p. a., Viksmon Torvindustri 5 000 Arbetaren Oscar Jonsson, Bollstabruk Läskedrycksfabrikation.... 2 000 Arbetaren R u n e Ögren, Härnösand Torvindustri 2 000 Till följd av remisser ha de sakkunniga avgivit yttranden i ett flertal ärenden om lån och subvention ur anslaget till främjande av enskild företagsamhet. Ärenden, som i detta sammanhang varit föremål för behandling, äro: 1. Fiskarna Knut Algot Lundgrens och Erik Fritiof Mellinders i Norrfällsviken, Nordingrå, ansökan om erhållande av ett lån för uppförande av fabrik för tillverkning av skidor, 2. Täljeåslätts Maskinfabriks i Attmars socken ansökan om lån å 25 000 kronor för »understödjande, förflyttning och utvidgning» av firmans fabriksföretag, 3. Fritz Gustaf Ekmans i Härnösand ansökan om lån och subvention för tillverkning av cementtegel, 4. J. W. Gidlöfs i Gideå ansökan om ett lån å 11 000 kronor och subvention med 6 000 kronor för skofabrikation, 5. J. A. Ledins i Helgum ansökan om lån å 10 000 kronor för bedrivande av tillverkning av kryssfanér av ädelträ, tillverkning av hushållsartiklar, leksaker m. m., 6. Handels- & Sjötransport Aktiebolaget Transferres ansökan om lån å 20 000 kronor för cementvarutillverkning, 7. Fabrikören E. O. Jonssons i Lästa ansökan om lån å 10 000 kronor och subvention med 5 000 kronor för läskedrycksfabrikation, 8. Anna Löfgrens och Agnes Johanssons ansökan om lån å 2 000 kronor och subvention med 2 000 kronor för utvidgning av tillverkning av maskinstickade plagg, 9. Alb. Bohlins och G. A. Bohlins ansökan om lån å 50 000 kronor för anläggande av en färg- och impregneringsfabrik i Gudmundrå socken, 10. Tegelbrukskommitténs i Alnö ansökan om ett lån å 70 000 kronor för en tegelbruksanläggning i Alnö socken, 11. Handelsbolagets med firma Eriksson & Magnusson i Sundsvall ansökan om ett lån å 18 000 kronor för anskaffning av vissa specialmaskiner för bearbetning av rostfri plåt, 12. Smidesmästaren A. J. Högbergs i Sollefteå ansökan om ett lån å 18 000 kronor för nyuppförande av smides- och reparationsverkstad,

91 13. Handelsbolagets med firma Bröderna Berggrens snickerifabrik i Gottne ansökan om subvention med 30 000 kronor för drivande av snickerifabrik, 14. Tage Skoglunds och Nils Arne Skoglunds ansökan om ett lån å 10 000 kronor för anläggande av smides- och reparationsverkstad i Kramfors, 15. Axel Strömdahls ansökan om lån till ett belopp av 10 000 kronor för igångsättande av gruvdrift å Alnön, 16. Axel Strömdahls ansökan om en statlig beställning av gasmasker från tilltänkt fabrik för dylik tillverkning i Västernorrlands län.

STADGAR för Västernorrlands läns företagareförening u. p. a. Antagna å konstituerande

sammanträde

den 8 september

1937.

Firma och ändamål m. m. § 1. Firma. Föreningens firma är Västernorrlands läns företagareförening u. p. a. § 2. Styrelsens

säte.

Föreningens styrelse har sitt säte i Härnösand. § 3. Ändamål. Föreningen har till ändamål: att utreda möjligheterna för skapande av lönande småindustrier, företag tillhörande jordbrukets binäringar såsom fjäderfä-, kanin- och pälsdjursavel samt trädgårdsskötsel ävensom transportföretag m. m. samt genom propaganda främja planmässigt ökad företagsamhet på dessa områden, att lämna upplysningar och råd rörande planering och finansiering av dylika företag, att åt småföretagare, som äro medlemmar i föreningen, förmedla lån från staten eller annan långivare, att — i den mån erforderligt kapital ställes till föreningens förfogande — utdela bidrag samt lämna lån på fördelaktiga villkor till dylika företagare, att befrämja småindustriens avsättningsmöjligheter. Medlemskap och insatser m. m. § 4. Medlemmar. Till medlemmar av föreningen kunna antagas för föreningens syften intresserade enskilda personer, bolag, föreningar och stiftelser inom länet, ävensom länets landsting och hushållningssällskap samt kommuner och andra samfälligheter.

93 § 5. Insatser

och övriga

bidrag.

Medlems insats skall vara fem kronor för varje andel, medlemmen äger i föreningen; skolande insatserna betalas kontant. Medlem må ej innehava flera än femtio andelar. Medlem, som till föreningen inbetalar mer än tvåhundrafemtio kronor (medlems maximiinsats), har att därvid angiva, huruvida det överskjutande beloppet skall användas till finansiering av föreningens organisation eller för bidrags- och låneverksamheten. § 6. Inträde

i

föreningen.

Om inträde i föreningen göres skriftlig ansökan till styrelsen, som har att pröva ansökningen. Enskild persons ansökan skall vara egenhändigt undertecknad; annan persons ansökan skall vara åtföljd av protokollsutdrag, innefattande beslut om inträde i föreningen. § 7. Utträde ur

föreningen.

Uppsägning till utträde ur föreningen skall vara av vederbörande egenhändigt underskriven. Å enskild persons uppsägning skall namnunderskriften vara bevittnad. Annan medlems uppsägning skall åtföljas av protokollsutdrag, innefattande beslutet om utträde ur föreningen. § 8. Styrelsen äger ur föreningen Utesluta medlem, som handlar i strid mot stadgarna eller andra föreningens beslut, icke uppfyller sina förpliktelser mot föreningen eller uppenbarligen skadar dess intressen. Medlem, som icke åtnöjes med styrelsens beslut om hans uteslutande, äger hänskjuta frågan till avgörande å första därefter infallande föreningssammanträde. § 9. Avgången medlems

rätt.

Medlem, som avgått eller uteslutits ur föreningen, äger ej rätt att utfå gjorda insatser eller andel i föreningens vinst eller någon del av dess övriga tillgångar. I fall, som avses i 44 § 2 mom. lagen om ekonomiska föreningar, äger dock dylik medlem den rätt till inbetalda insatser och vinstutdelning, varom stadgas i 15 § första stycket samma lag. Fondbildning och mcdelsdisposition. § 10. Medel till bekostande

av

organisationen.

Till täckande av organisationskostnaderna skola användas i första hand de bidrag, som av medlem eller annan lämnats för sagda ändamål, och i andra hand insatskapitalet. § 11. Bidrags- och

lånefond.

De medel, som överlämnats till föreningen för bidrags- och läneverksamheten, skola bilda en fond, benämnd bidrags- och lånefonden.

94 § 12. Reservfond

och

årsvinst.

Har under ett räkenskapsår vinst uppstått, avsattes därav 10 % till reservfond och lägges överskjutande belopp till bidrags- och lånefonden, såvida ej å föreningssammanträde beslutas, att beloppet skall användas för annat föreningens ändamål. Styrelse, firmateckning och förvaltning. § 13. Styrelsens

sammansättning

m. m.

Styrelsen, som har att förvalta föreningens angelägenheter, består av fem ledamöter, vilka utses för nästföljande två kalenderår. De första gången utsedda ledamöterna skola dock tjänstgöra till utgången av år 1939. Av ledamöterna utses en av länsstyrelsen i Västernorrlands län, en av länets landsting och en av länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt två genom val å ordinarie föreningssammanträde. I nämnda val må ej ombud för landstinget eller hushållningssällskapets förvaltningsutskott deltaga. I enahanda ordning och för samma tid utses fem suppleanter. Avgår ledamot eller suppleant, innan tiden för hans uppdrag gått till ända, böra — ändå att styrelsen är beslutför med kvarstående ledamöter — åtgärder vidtagas för utseende av ny ledamot eller suppleant för den tid, som återstår för den avgångne. § 14. Ordförande

och vice

ordförande.

Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande. § 15. Beslutförhet. Styrelsen är beslutför, dä minst tre ledamöter, därav minst två utsedda av länsstyrelsen, landstinget eller hushållningssällskapets förvaltningsutskott, äro närvarande. Till styrelsesammanträde skola dock, såvitt ske kan, samtliga ledamöter kallas. Vid förfall för ledamot bör suppleant, utsedd i samma ordning som ledamoten, kallas. § 16. Föreningens firma tecknas av — förutom styrelsen i dess helhet — den eller dem, som styrelsen därtill utsett. Dock må styrelsen icke bemyndiga tjänsteman hos föreningen att annorledes än i förening med styrelseledamot eller suppleant teckna firman. § 17. Befattningshavare. Styrelsen utser inom eller utom styrelsen sekreterare, kassaförvaltare (tillika räkenskapsförare) och ombudsman samt anställer, därest erforderliga medel ställas till föreningens förfogande, en konsulent. I görligaste mån bör till två eller flera av nämnda befattningar utses samme innehavare.

95 Därest med tjänsten som konsulent förenas annan eller andra av ifrågavarande befattningar, utgår därför ej särskilt arvode. Styrelsen har att fördela arbetet mellan befattningshavarna samt att, i män av behov, för dem utfärda instruktioner. § 18. Värde- och

säkerhetshandlingar.

Styrelsen har att tillse, att alla till föreningen överlämnade värde- och säkerhetshandlingar förvaras pä betryggande sätt samt att föreningens utestående fordringar icke genom preskription eller annorledes förfalla eller minskas. § 19. Räkenskapsavslutning

och

förvaltningsberättelse.

Räkenskaperna, som avslutas för kalenderår, skola — tillika med en av styrelsens ledamöter underskriven förvaltningsberättelse — före den 1 mars avlämnas till revisorerna. Revision. § 20. Revisorer. Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper granskas av två revisorer, av vilka den ene utses av landstinget och den andre genom val å ordinarie föreningssammanträde. I nämnda val m å ej ombud för landstinget deltaga. För vardera revisorn utses på nyss angivet sätt en suppleant. Revisorerna och deras suppleanter väljas för det närmast följande kalenderåret; dock skola de revisorer och suppleanter, som första gången utses, väljas för tiden till utgången av år 1938. § 21. Revisionsberättelse

m. m.

Före den 1 april skall revisionen vara verkställd och av revisorerna underskriven berättelse över granskningen överlämnad till styrelsen. över anmärkningar, som göras av revisorerna, har styrelsen att avgiva skriftlig förklaring till ordinarie föreningssammanträdet. Föreningssammantriiden. § 22. Ordinarie

föreningssammanträde.

Föreningen håller ordinarie sammanträde varje år före den 1 juni på tid och plats, som styrelsen bestämmer. Därvid skall förekomma: 1. upprättande av röstlängd, 2. val av ordförande vid sammanträdet, 3. val av justeringsmän, 4. fråga, huruvida sammanträdet blivit behörigen utlyst, 5. föredragning av styrelsens förvaltningsberättelse,

96 6. föredragning av revisorernas berättelse och den förklaring, som styrelsen må hava avgivit i anledning av berättelsen, 7. fråga om ansvarsfrihet för styrelsen, 8. fråga om användande av uppkommen vinst eller täckande av förlust, som uppstått, 9. bestämmande av arvode åt styrelse och revisorer, 10. vart annat år val av två ledamöter i styrelsen jämte suppleanter för dessa, 11. val av en revisor och en revisorssuppleant. Därjämte behandlas, dels styrelsens framställningar och förslag, dels ock frågor, som av medlem väckts genom skriftlig framställning till styrelsen före den 1 mars. Intill dess ordförande blivit utsedd, föres ordet av styrelsens ordförande eller vice ordförande eller, vid förfall för dem, av den till levnadsåren äldste bland de närvarande styrelseledamöterna. § 23. Extra

föreningssammanträdc.

Föreningen sammankommer till extra sammanträde, när styrelsen finner erforderligt eller sådant fall föreligger, som avses i 37 § andra och tredje styckena i lagen om ekonomiska föreningar. Vid sådant sammanträde behandlas först de i nästföregående paragraf andra stycket under 1.—4. omförmälda frågor. Om sammanträdets öppnande gäller vad som stadgats i sista stycket av sagda paragraf. § 24. Kallelse till

föreningssammanträde.

Kallelse till föreningssammanträde, såväl ordinarie som extra, skall ske genom lekommenderade brev, som med allmänna posten avsändas till varje föreningsmedlem senast på fjortonde dagen före sammanträdesdagen. Breven skola innehålla uppgift å ärenden, som skola behandlas vid sammanträdet. § 25. Medlem äger en röst för varje pä honom registrerad andel. Medlem är berättigad att överlåta sin rösträtt ä annan medlem; dock må ingen på grund av fullmakt utöva rösträtt för mer än en medlem. § 26. Omröstning. Omröstning vid föreningssammanträde sker öppet, där ej någon medlem påkallar sluten omröstning. Såsom föreningens beslut gäller, där ej enligt 35, 42 och 43 §§ lagen om ekonomiska föreningar är annorledes föreskrivet, den mening, för vilken de flesta rösterna avgivas. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning. I andra frågor gäller den mening ordföranden biträder. Allmänna bestämmelser. § 27. Meddelanden. Jämväl andra meddelanden än kallelse till sammanträde bringas till medlemmarnas kännedom genom brev, som avsändas med allmänna posten.

97 § 28. Ansvarighet. För föreningens förbindelser svara endast dess tillgångar, förfallna men ej guldna insatser och andra avgifter inräknade. § 29. Skiljemannaför

farande.

Tvister mellan föreningen och styrelsen eller ledamot därav eller föreningsmedlem skola hänskjutas till avgörande av skiljemän enligt gällande lag om skiljemän. § 30. Föreningens

upplösning.

Upplöses föreningen, skola dess tillgångar överlämnas till hushållningssällskapet att användas till ändamål, överensstämmande med föreningens syften. Föreningens protokoll, räkenskaper och övriga handlingar skola jämväl överlämnas till hushållningssällskapet att där förvaras. § 31. Lagen om ekonomiska

föreningar.

I allt, varom här ovan ej annorledes stadgats, gäller lagen om ekonomiska föreningar.

Instruktion för Västernorrlands läns företagareförenings u. p. a. konsulent. § 1. Konsulenten är underställd styrelsen för Västernorrlands läns företagareförening u. p. a. och har att i sin verksamhet ställa sig till efterrättelse de föreskrifter och anvisningar, som lämnas av styrelsen och dess ordförande. § 2. Konsulenten antages av föreningens styrelse med tre månaders ömsesidig uppsägningstid och skall vara bosatt å ort, som styrelsen bestämmer. § 3. Konsulenten åligger att såsom ett föreningens verkställande organ arbeta för förverkligande av dess syften. Sålunda har konsulenten, bland annat, att utreda och tillvarataga möjligheterna för skapande inom Västernorrlands län av lönande småindustrier, företag tillhörande jordbrukets binäringar såsom fjäderfä-, kanin- och pälsdjursavel samt trädgårdsskötsel ävensom transportföretag m. m. samt genom propaganda främja planmässigt ökad företagsamhet på dessa områden; att skaffa sig noggrann kännedom om de olika lånemöjligheter, som erbjudas för finansiering av dylika företag, samt tillhandagå intresserade med råd och upplysningar i sådana frågor ävensom beträffande kalkylering och erforderlig bokföring m. m.; 7—917654

98 att, då så kan ske, lämna företagare inom nämnda näringsgrenar hjälp vid planering av företags anläggning och drift; att främja avsättningen av företagens produkter; att efter verkställd utredning för styrelsen föredraga ärenden, som äga samband med föreningens verksamhet; att även på andra områden än här uppräknade tillvarataga länets intressen; att efter kallelse närvara vid föreningens och dess styrelses sammanträden; att under viss angiven tid vara tillgänglig å föreningens expedition; att på ett överskådligt sätt å kortregister eller i diarium föra anteckningar över inkomna framställningar och förslag med angivande av vidtagna åtgärder och vunna resultat ävensom dagbok över sin verksamhet och kassabok; att taga kopior av avgående brev och handlingar samt förvara dem i ordnat skick; att företaga de resor inom länet, som äro erforderliga för tjänstens fullgörande, därvid konsulenten skall beflita sig om att så planlägga sina resor, att desamma medföra minsta möjliga kostnad; att årligen under januari månad till styrelsen avgiva redogörelse över sin verksamhet under föregående år, åtföljd av dagbok för samma tid.

§4. Resor i tjänsten utom länet må konsulenten ej företaga utan styrelseordförandens medgivande. §5. Vad konsulenten under sin verksamhet erfar rörande företags eller personers ekonomiska förhållanden eller rörande uppslag, tillverkningssätt eller andra sådana omständigheter, må icke av honom för utomstående yppas, om därigenom kan uppkomma skada.

99 Kap. 6. Hemslöjden, Under senare delen av 1700-talet intog Västernorrlands län en synnerligen bemärkt plats bland de hemslöjdsidkande provinserna genom sin då kraftigt blomstrande linnetillverkning. Ängermanlandslinet skattades bland de bästa i världen. Linneslöjden i hela Ångermanland uppskattades i 1769 års landshövdingerelation till ett värde av 3 tunnor guld. Bland övriga saluslöjdsgrenar i länet märktes tillverkning av ur, kannor, stop, byttor, skålar, fat, skedar, askar, skrin, kistor, lådor, stolar, såar, kar, dryckestunnor, bunkar, smörmått, kaggar, spinnrockar, slädar, vävskedar och liar. I och med industrialiseringen under mitten av 1800-talet inträdde en tillbakagång på området, och slöjden har sedan dess i större delen av länet så gott som helt undanträngts. Utmärkande för den rena hemslöjden är att densamma numera så gott som uteslutande utgöres av kvinnlig slöjd (textilslöjd). Inslaget av manlig slöjd är högst obetydligt. En inventering av hemslöjdsaffärernas lager visar, att salubjudna alster av manlig slöjd i allmänhet icke äro tillverkade inom länet eller ha några för länet typiska drag. Huvudsakligen saluföres trä- och metallslöjd samt en del arbeten av halm. Dessa artiklar införskrivas i stor utsträckning från Steneby, Falun, Stockholm, Vilhelmina med flera orter. Leverantörerna inom länet uppgå knappast till ett tiotal, och deras leveranser äro mycket oregelbundna. Hemslöjdsaffärernas årliga totalomsättning av manlig slöjd från länet torde uppskattningsvis icke kunna anslås till mer än ett par tusen kronor. Hemslöjdsföreningarna inom länet äro två, en för Ångermanland och en för Medelpad. De äro icke inordnade i hushållningssällskapets förvaltningsorganisation. Försäljningsverksamheten är förlagd till Härnösand, Sollefteå och Sundsvall. Att genom dessa hemslöjdsföreningar utveckla den manliga hemslöjden i den omfattning som är önskvärd torde för närvarande vara uteslutet. Med utgångspunkt från att hemslöjden tidigare haft stor ekonomisk betydelse för länet ha de sakkunniga låtit verkställa en förberedande undersökning rörande möjligheterna att utvidga dess produktion i syfte att bereda ytterligare arbetstillfällen. Denna utredning visar, att förutsättningarna härför äro gynnsamma. Utan en kraftig uppryckning torde verksamheten dock icke kunna nå sådan omfattning och intensitet att den blir effektiv. Hemslöjden bör drivas som binäring till jordbruk eller annat yrke, då m a n måste utgå från, att densamma som huvudnäring ej kan bereda sina utövare tillfredsställande försörjning. Arbetet för hemslöjdens utveckling i länet bör i första hand inriktas på den manliga hemslöjden i trä, läder, metall, horn,

100 ben och skinn. Förebilder kunna hämtas från den gamla bygdeslöjden, men även nyskapelser måste frambringas i stor utsträckning. Försäljningsverksamheten får icke begränsas till hemslöjdsaffärerna, utan varorna böra saluföras i härför lämpade affärer över hela landet. I detalj undersökes vilka artiklar med fördel kunna tillverkas hemslöjdsmässigt. Denna undersökning bör omfatta såväl tillverkningskalkyler som marknadsundersökning. I samband med marknadsundersökningen skapas kanaler för försäljningen. Modeller, mönster och arbetsritningar anskaffas. Handledning lämnas genom kurser och verktyg anskaffas till behövande. Råmateriel utlämnas och avsättning av tillverkade artiklar ordnas. Tillverkningen upplägges i serier. Med utgående från ovan skisserade riktlinjer ha de sakkunniga i underdånig skrivelse den 5 november 1937 framlagt följande förslag. Uppdrag lämnas åt länets hushållningssällskap att handhava främjandet av hemslöjden inom länet med stöd av statsbidrag. Närmaste ledningen avverksamheten utövas av hushållningssällskapets slöjdnämnd, som tillsättes av sällskapets förvaltningsutskott. Tre konsulenter tillsättas, därav två för kvinnlig och en för manlig slöjd. Arbetet bedrives i form av upplysningsoch kursverksamhet samt ordnande av avsättningen av hemslöjdsalster från länet. För verksamheten hemställdes om bidrag av statsmedel för budgetåret 1938/1939 med 60 000 kronor, som beräknades kunna disponeras enligt följande förslag till Inkomst- och utgiftsstat. Inkomster. 60 000:—

Statsanslag A.

B.

Utgifter. Undervisning i kvinnlig slöjd. 2 konsulenter. 1. Lön 8 400 2. Resekostnader, förslagsvis 5 000 Kurser i kvinnlig slöfd. 3. Inköp av undervisningsmaterial 1 000 4. Underhåll och förbrukning av undervisningsmaterial 1 800 5. Redskapsanskaffning 700 Särskilda arbetslöshetskurser. 6. Lärarinna, lön 7. Anskaffande av material 8. Modeller och provkollektioner Undervisning i manlig slöjd. 1 konsulent. 1. Lön 2. Resekostnader, förslagsvis

13 400: —

3 000 3 000 600

10 100: —

7 200 2 500

9 700: —

101 Kurser i manlig slöjd. 3. Omkostnader för kurser 4. Modeller och provkollektioner 5. Material och redskapsanskaffning C.

4 000 4 000 6 000

Försäljningsverksamheten. För organisation, lagerlokaler och inköp av slöjd

8 000: —

D. Övriga utgifter. Provodling och provberedning av för landskapet lämpade linsorter 2 000: — Propaganda - - 1 500: — E.

Sammanträden med slöjdnämnden Oförutsedda utgifter

14 000:—

3 50O: —

300: — • • 1 000: —

1 300: —

Kronor

60 000: —

På grund av den riksomfattande utredning, som för närvarande pågår rörande hemslöjdens ordnande, ha de sakkunniga sedermera ansett sig böra inskränka sig att begära ett mindre anslag för ändamålet, och i sådant avseende i skrivelse den 10 december 1938 framlagt följande förslag. Inom länet tillsättes en konsulent med uppgift att organisera den manliga hemslöjdsverksamheten. Organisationen sker efter följande plan. 1. Modeller anskaffas genom kopiering av den gamla bygdeslöjdens förnämare alster, helst orttypiska, som fylla anspråk på ändamålsenlighet och kvalitet, och nya modeller tillverkas av sådana artiklar, som kunna beräknas finna god avsättning och som nu införskaffas från andra län i större mängd eller i vart fall icke produceras inom länet. En rik omväxling i typer är önskvärd. 2. Intresse för verksamheten väckes genom presspropaganda. Genom annonsering i lokaltidningarna eller annorledes sökes förbindelse med personer, som äro villiga att ombesörja tillverkningen, över dessa upplägges register, därvid varje persons lämplighet och skicklighet för olika arbeten noga antecknas. Produktionen dirigeras genom konsulenten med hjälp av modeller eller särskilda arbetsritningar. Konsulenten tillrättalägger för producenterna allt det tekniska med hänsyn till råvaran och dess behandling, lämnar uppgifter om erforderliga verktyg, leveransbetingelser, priser o. s. v. En händig person, som från början endast tillverkat enklare saker, får med tiden mottaga förslag på svårare uppgifter. Mera komplicerade arbeten kunna tänkas tillverkade i olika etapper. E n person utför snickeriarbetet, en annan snidar o. s. v. Nybörjare sättas igång i första hand efter att ha erhållit undervisning genom anordnade kurser. 3. Vid fördelning av arbetsuppgifterna mellan producenterna tages hänsyn till förmåga, råvarutillgång på orten och möjligheten att vinna avsätt-

102 ning. I den mån så finnes lämpligt ordnas materialanskaffningen centralt. Härigenom garanteras producenterna lägsta inköpspriser för råvara och lämpligaste inköpskälla. Anskaffningen av verktyg till behövande kan även tänkas ske på liknande sätt. 4. För att skaffa största möjliga avsättning för hemslöjdens alster skall konsulenten anskaffa kunder, upptaga beställningar och förmedla försäljningen. Han skall i största möjliga omfattning sätta producenten i förbindelse med köpare. Försäljningen bör helst ske i fast räkning per kontant till såväl hemslöjdsaffärer som andra affärsmän utan begränsning till det egna länet. Prissättningen bör ske i samråd med konsulenten. Utställningar och provkollektioner anordnas, eventuellt även torghandel. 5. Samarbete inledes i viss utsträckning med länets företagareförening, som närmast har till uppgift att få till stånd en rikare variation i försörjningsmöjligheterna genom att uppmuntra och stödja hantverk och småindustri. För expeditionsarbetet anlitas föreningens kontorslokal kostnadsfritt och där förvaras registret över producenter och kunder m. m. Detta samarbete måste ge en djupare inblick i näringslivets förhållanden, än vad arbetet på var sitt håll skulle ge. Tillverkningen av artiklar kan på ett lämpligt sätt fördelas mellan hemslöjd, hantverk och småindustri. Då råmaterialet i stort sett är gemensamt för samtliga grupper, kunna centrala inköp lättare ordnas. Samarbetet skulle även möjliggöra inrättandet av en gemensam försäljningscentral, som införskaffar soliditetsupplysningar och ombesörjer korrespondens, utskrivning av fakturor, inkassering av förfallna belopp m. m. Med tiden kan försäljningsverksamheten tänkas bliva överflyttad till en särskild, på sammanslutning mellan producenterna byggd organisation. Härigenom undanröjas de hinder, som för små företagare kunna ligga däri att de ej ha råd att arbeta på lager eller lämna långa krediter, och därjämte skulle producenten befrias från mellanprovisioner i flera eller färre led. 6. Konsulenten åligger i övrigt: att efter bästa förmåga väcka intresse för och främja hemslöjden, att under resor besöka hemslöjdare och gå tillhanda med råd och upplysningar, att tjänstgöra som lärare vid de kurser i manlig hemslöjd, som kunna anordnas, att noggrant följa utvecklingen på verksamhetsområdet samt att fullgöra de uppdrag, som eljest i tjänsten bliva honom ålagda. För verksamheten, som de sakkunniga tänkt sig kunna igångsättas i någon typisk småbrukarkommun, där befolkningen i stor utsträckning är beroende av biförtjänster, ha de sakkunniga hemställt, att till länets företagareföreningmåtte ställas till förfogande ett belopp av 15 700 kronor.

103 Kap. 7. Bergsbruket. Malmletnings- och inmutareverksamheten har varit betydligt svagare inom Västernorrlands län än inom de övriga norrländska länen. Visserligen ha under årens lopp ett stort antal mutsedlar utfärdats, men av de inmutade fyndigheterna ha endast ett fåtal blivit belagda med utmål och ingen av dessa inmutningar har haft någon lönande gruvdrift till följd. Om en hel del av fyndigheterna gäller att de icke blivit tillräckligt undersökta för att deras värde skall kunna bedömas. Det är därför icke otänkbart att brytvärda fyndigheter skola kunna anträffas vid en mera rationell undersökning. I syfte att få hithörande förhållanden närmare belysta ha de sakkunniga inhämtat yttranden från såväl bergmästaren i norra bergmästaredistriktet som Sveriges geologiska undersökning. Enligt bergmästarens redogörelse, som är dagtecknad den 6 september 1937, hade efter år 1912 utfärdats 873 mutsedlar. Av dessa inmutade fyndigheter hade endast 29 blivit belagda med utmål och av dessa ha hittills icke mindre än 24 blivit sonade. Alltså kvarstode för närvarande endast 5 ännu gällande, sedan 1912 inmutade utmål. Av äldre utmål, lagda under åren 1884—1912, tillsammans 32, hade 31 sonats, återstode alltså 1 utmål, Kittlahällgruvan i Junsele socken, innehållande kopparmalm. Av de ännu gällande, efter 1912 lagda utmålen återfunnes 4 järnmalmsutmål å Trysundsön i Nätra socken samt utmålet Lundegruvan i Timrå socken, innehållande svavel- och magnetkis. Slutresultatet för tiden intill september 1937 vore alltså 6 utmål, därav 4 å järnmalm å Trysundsön, 1 å kopparmalm i Junsele och 1 utmål å svavel- och magnetkis i Timrå socken, medan 55 utmål blivit sonade, däribland 44 järnmalmsutmål å Ulvöarna i Nätra socken. Av ännu ej utmålslagda inmutningar inom länet, som ännu kunde vara gällande under förutsättning att tillräckliga försvarsarbeten utförts, tillsammans 78, utgjorde 48 ommutningar av sonade fyndigheter, därav 35 sonade järnmalmsfyndigheter å Södra Ulvön, medan 30 av inmutningarna angivits såsom nyupptäckta. Då i regel bergmästaren icke finge tillfälle att besiktiga en fyndighet förrän i samband med utmålsförrättningen och därtill allra största delen av de utmålslagda fyndigheterna sonats, emedan de tydligen icke motsvarat de stora förväntningarna, ansåge bergmästaren det mycket svårt att taga risken av att förorda några större kostnader på en mera ingående undersökning av de hittills påvisade malmfyn digheterna inom länet. Bergmästaren ville därför inskränka sig att hänvisa till vad av facklitteraturen kunde inhämtas beträffande länet, och anförde u r denna beträffande kända förekomster följande: »Förnätra

magnetkis-kopparmalmsförekomst.

Fyndigheten, belägen å Förnätraberget i Nätra socken, har varit föremål för en del försöksarbeten sedan åtskilliga årtionden tillbaka. Berget inmuta-

104 des år 1839 på koppar. År 1855 förarbetades den brutna kopparmalmen vid det närbelägna Frösdals kopparverk, där ett par år senare även något (t. o. m. 1857 2-4 ton) nickelkoppar framställdes, men resultatet av driften blev ogynnsamt, varför arbetet år 1857 inställdes. Följande år erhöllo gruvorna vilostånd till 1860. Nytt ulmål lades 1874, men någon brytning synes sedermera icke ha ägt rum. Företaget, vid vilket i början stora förhoppningar knötos och å vilket betydande kostnader nedlades, synes ha startat på basis av en missvisande analys av ett stoffprov med hög kopparhalt. Förnätraberget består till sin västra del av massformig diorit; mot öster blir den något skiffrig och innesluter partier av grå gnejs, vilka längre i öster bli förhärskande. De mest betydande förekomsterna ligga i den massformiga dioriten högt uppe på bergssluttningen NO om Förnätra. Malmen utgöres av magnetkis jämte kopparkis tillsammans med hornblände och förekommer utefter en NV—SO strykande och 20—30° mot NO stupande zon, som blivit undersökt på en längd av c:a 50 m. Tre gruvöppningar ha upptagits, i vilka den synliga malmmäktigheten uppgår till i regel 0-6—1-3 m, undantagsvis 2 m och mera. Enär ingen malm (frånsett en ringa impregnation) kan iakttagas mellan skärpningarna, synes det troligt, att den rikare kisen icke bildar ett sammanhängande lager, utan endast spridda, utdragna linser i hornbländesskiffem. Vid foten av den högsta bergåsen, Ö om nu beskrivna lokal, finnas 3 skärpningar å en annan liknande, ehuru betydligt smalare zon. Rörande den utvunna malmens beskaffenhet vet man, att koppar- och nickelhalterna i 5 av J. Åkerman analyserade prov varit: Gu Ni

I

II

III

IV

v

0-12 % 0-20%

0'93 % 0-40%

0-82 % 0-36%

4-99 % 0-63%

0-51 % 0-48%

Av dessa prov uppgives nr IV ha hänfört sig till 'en sällsynt rik stuff, som egentligen föga förekommer'. Kälamäki kopparmalmsförekomst. Fyndigheten, som torde varit känd sedan gamla tider, är belägen intill Mjällån S om Västanå bruk i Viksjö socken. Berggrunden är grå granitgnejs, i vilken uppträder en NO—SV strykande gång av grå till gråblå kvarts, förande ränder och körtlar av kopparkis. Enligt Witt var kvartsgången år 1883 blottad på något över 20 m längd och 3—6 m bredd. Mest samlad och rik förekommer kopparkisen i vissa släppor, c:a 1*5 m från gångens gräns. Den utskrädda malmen, som uppskattades till c:a 6 ton och ansågs utgöra 12 % av allt brutet berg, höll enligt ett av Witt taget generalprov 8-35 % koppar. Nedräknas den kopparhalt, som kvarstannar i det frånskrädda berget, motsvarar detta en kopparhalt i brutet berg av c:a 2 %. Detta resultat förefaller ju ganska lovande; dock lär resultatet av en 1889 företagen diamantborrning blivit skäligen otillfredsställande.

105 Kittlabergs kopparmalmsförekomst. Kittlabergs eller Kittlahälls kopparmalmsförekomst, känd sedan åtskilliga år, är belägen i norra delen av Junsele socken, c:a 2*5 km NO om Vallens by, något närmare inlandsbanan än norra stambanan. Berggrunden i trakten utgöres i allmänhet av grov Revsundsgranit, vilken dock i närheten av gruvorna är medelgrov, gråvit och av rätt låg biotithalt. Malmförekomsten är bunden vid en smal, N 60° O förlöpande krossnings- och kiseldränkningszon, som emellertid är malmförande endast en kortare sträcka. Malmmineralen äro kopparkis och svavelkis, förekommande tillsammans med nybildad kvarts som bindemedel i nämnda breccia. I en på det mest lovande stället upptagen skärpning har påvisats en malmkropp av 1*5, högst 2 m bredd och 4, högst 7 m längd. Det brutna berget torde här kunna vid skrädning ge 30—50 % malm med 3—4'5 % koppar. Kväcklinge zink-blymalmsförekomst. Vid grävning av en kanal för urtappning av Kväcklingssjön i Lidens socken upptäcktes ett antal vackra zink- och blymalmsblock i moränen. Trots att ett antal skärpningar utfördes, lyckades man ej blotta blockens moderklyft. Förekomsten blev dock 1868 belagd med utmål. Berggrunden i trakten består av ljusgrå leptit. Malmblocken, vars moderklyft tydligen är att söka i blockens omedelbara närhet, visa en vacker zink-blymalm i en breccia som genomsätter leptiten. Zinkbländet och blyglansen åtföljes, förutom av något kopparkis och svavelkis av kvarts, kalkspat och klorit. Förekomsten är värd en närmare undersökning genom elektrisk malmletning. övriga malmanledningar. Bland de talrika övriga inom länet anträffade malmanledningarna, vilka samtliga visat sig sakna praktisk betydelse, må här endast följande i största korthet omnämnas: Lindsjö 'koppargruva' eller Saggmyrgruvan i Attmars socken, utgöres av några skärpningar i granitgnejs, förande magnetkis och kopparkis. Anledningen har upprepade gånger, såsom åren 1821, 1825, 1827, 1838 och 1885 samt även på 1890- och 1900-talen varit föremål för försöksarbeten. Lunde gruva, S om Lögdö i Timrå socken, innehåller magnetkis med något kopparkis. Förekomsten har ett par gånger på 1800-talet varit föremål för försöksdrift. Å Tåsjöberget, NO om Tåsjö kyrka, ha på 1870-talet tagits åtskilliga inmutningar å järn- och kopparmalm samt svavelkis. Dessa malmanledningar, som ånyo inmutats i början av 1900-talet, ha visat sig utgöras endast av smärre svavelkiskonkretioner i alunskiffer. Grafitförekomster. Gånsviks grafitförekomst på nordöstra stranden av Härnön har flera gånger varit föremål för misslyckad spekulation. Mutsedlar därå utfärdades 1807 och 1818, och år 1868 utvunnos 100 centner (4-25 ton) grafit. Ny utmals-

106 läggning skedde 1898. Bergarten utgöres av en veckad, grå, finkornig gnejs, innehållande band av grövre gnejs samt grå, medelkornig granit. Grafiten, som blottats i en 20 m lång och 4 m bred skärpning, bildar dels oregelbundna partier — som endast undantagsvis nå en längd av 0*5—0*8 m och 0#25 m bredd men vanligen äro endast av ärt- till valnötsstorlek — dels små linser. Grafiten uppträder inom alla de ovan angivna bergartsleden. Mineralet är i allmänhet rent, men tillgången synes vara så ringa, att ett lönande tillgodogörande ej gärna kan ifrågasättas. Andra fyndorter för grafit äro: Vitberget i Ljustorps socken, Ulvvik i Säbrå socken och Långsvedjegruvan vid Gammelgården i Viksjö socken.» Av citerade beskrivning att döma syntes enligt bergmästarens mening de fyra först omnämnda fyndigheterna, Förnätra magnetkis-kopparmalmsförekomst, Kälamäki kopparmalmsförekomst, Kittlabergs eller Kittlahälls kopparmalmsförekomst och möjligen Kväcklinge zink-blymalmsförekomst böra i första hand bli föremål för en mera ingående besiktning av malmgeolog. Särskilt med hänsyn till landets stora behov av koppar, vilket knappast vid en längre avstängning av tillförsel utifrån kunde bliva tillfredsställt av landets egna kända kopparmalmstillgångar, vore, i fall en sådan besiktning gåve anledning antaga möjligheten av att påträffa tillgångar av större utsträckning, tillrådligt att företaga elektriska mätningar över de områden, som kunna antagas malmförande, ävensom att å påträffade elektriska påhåll göra malmblottningsarbeten, allt efter uppgörelse med eventuella inmutare å dessa områden. Vad beträffar järnmalmsfyndigheterna inom länet, funnes enligt bergmästaren troligen ej andra av betydelse än de titan- och vanadinhaltiga malmerna å Ulvöarna och Trysundsön inom Nätra socken, men låge deras betydelse huvudsakligen däri, att man möjligen skulle kunna utvinna legeringsmetallerna titan och vanadin, som hade en viss användning för tillverkning av rostfritt stål m. m. Sveriges geologiska undersökning yttrade: Vad först beträffade de allmänna förutsättningarna från malmtillgångssynpunkt för åstadkommandet av en lönande bergshantering inom Västernorrlands län, måste dessa så långt hittills vore bekant anses mindre gynnsamma än inom de båda nordligare länen. Härpå berodde nog också i väsentlig mån den hittills svagare inmutningsverksamheten i förstnämnda län. Det förelåge föga utsikter att inom länet påträffa brytvärda järnmalmsförekomster av sådana typer, som låge till grund för den inhemska järnhanteringen eller exporterades till utlandet. I likhet med bergmästaren ansåg Geologiska undersökningen att de kända titan-järnmalmsförekomsterna inom Ångermanlands kustområde samt på Alnön kunde komma i fråga för utnyttjande endast i den mån man tekniskt-ekonomiskt lärde sig att tillika utvinna vanadin och titan ur dem. Först när detta bleve möjligt, vore rätta tidpunkten inne att närmare utreda till-

107 gångarna på detta slags malm; av vad hittills vore känt, syntes ifrågavarande titan-järnmalmsförekomster inom länet vara ganska små. Sulfidmalmsmineraliseringar förekommo spridda inom länet till ganska stort antal och på en mängd av dem hade också tid efter annan företagits skärpningar och smärre gruvförsök. Oftast utgjordes dessa mineraliseringar av fattig svavelkis och magnetkis utan avsevärda halter av värdefullare beståndsdelar. I flera fall hade emellertid kopparmalmsmineral eller zink- och blymalmsmineral varit förhanden, lokalt i ganska riklig mängd. Däremot hade mera avsevärda halter av ädelmetallerna guld och silver icke kunnat påvisas i dem. Tillgångarna på dylik värdefullare malm hade vid tidigare undersökningar och gruvskärpningar städse visat sig för ringa för att möjliggöra gruvdrift. Så hade jämväl befunnits vara förhållandet vid det flertal besiktningar, som av Geologiska undersökningen tid efter annan (även upprepade gånger under de båda senaste årtiondena) verkställts vid dessa förekomster. Trots dessa mindre goda erfarenheter av Västernorrlands sulfidmalmsanledningar måste erkännas, att kännedomen om dem vore ofullständig, och att särskilt de senaste årtiondenas mera förfinade malmundersökningsmetoder endast i ringa utsträckning kommit till användning vid undersökningar efter malmer inom länet. Det syntes nog därför befogat att upptaga frågan om malmförningen i Västernorrlands län till ny prövning. Ehuru några förekomster av dylik malm hittills ej påträffats inom länet, ville Geologiska undersökningen dessutom framhålla, att man i samband med en malmletning inom Västernorrlands län inom vissa delar av länet borde undersöka möjligheten att finna tenn och de andra värdefulla malmmineral, som plägade förekomma på samma sätt. En utredning borde först bestå däri att en malmgeolog, eventuellt med en assistent, besökte de områden inom länet, som man visste vara mineraliserade, och genom en översiktlig undersökning bildade sig en uppfattning om vad dessa kunna lova. Geologen borde därvid åtföljas av ett antal uppövade »blockletare», vilka kunde efter geologens anvisningar eftersöka malmblock eller mineraliserade block inom de trakter, där så befunnes särskilt påkallat. Mindre grävningar och provsprängningar bleve härvid säkerligen även behövliga. Proverna analyserades i behövlig utsträckning. Det sålunda under en sommars fältarbeten insamlade materialet borde, sedan det nödtorftigt bearbetats, vara tillräckligt för bedömandet av frågan huruvida under därpå följande år borde påbörjas en ingående detaljundersökning på något visst område, som befunnits ur malmgeologisk synpunkt tillräckligt hoppgivande. Att på sakens nuvarande ståndpunkt uppgöra en plan och kostnadsberäkning för en detaljundersökning av ett visst område vore knappast möjligt och skulle icke vara ändamålsenligt. Först borde man skaffa sig en god uppslagsända; man visste ej var det vore bäst att börja. Sveriges geologiska undersökning vore villig att om så önskades organisera undersökningen och genom en på området erfaren geolog övervaka fältarbetena samt avgiva rapport om resultaten.

108 Med anledning av en av de sakkunniga gjord framställning har Kungl. Maj:l sedermera genom beslut den 30 juni 1938 till Sveriges geologiska un- I dersöknings förfogande ställt högst 15 000 kronor för utförande såsom statligt beredskapsarbete av undersökning av länets malmföring. Översiktliga undersökningar ha härefter bedrivits inom ett flertal av länets mineraliserade områden och dessa undersökningar ha pågått jämväl sommaren 1939. Resultatet av hittills verkställda undersökningar framgår av följande som preliminär betecknade av statsgeologen fil. dr A. Högbom avgivna Rapport. Är 1899 utgav Sveriges geologiska undersökning Praktiskt geologisk undersökning av Västernorrlands län II. Berggrunden. Genom de fältarbeten, som lågo till grund för denna redogörelse, hade en ganska god uppfattning erhållits om ifrågavarande läns malmanledningar, vilket jämte senare års undersökningar motiverade Sveriges geologiska undersöknings yttrande i skrivelse till de sakkunniga för utredning av Västernorrlands läns försörjningsmöjligheter. Undersökningen skriver bl. a. att de allmänna förutsättningarna från malmtillgångssynpunkt för åstadkommandet av en lönande bergshantering inom Västernorrlands län måste anses mindre gynnsamma än inom de båda nordliga länen. De under den gångna hösten utförda undersökningarna hava bekräftat detta yttrande. Sveriges geologiska undersökning har för närvarande kännedom om mer än ett 100-tal malm- och mineralanledningar av vilka det allra största flertalet måste betecknas såsom icke brytvärda, i varje fall icke under nu rådande förhållanden. Endast några få förekomster äro av den art, att det är motiverat utföra ytterligare undersökningar, innan ett definitivt omdöme fälles. I denna redogörelse äro Alnöns kalkstens- och järnmalmsförekomster icke medtagna, då de äro föremål för särskild utredning, som utföres av docenten Harry von Eckermann. Berggrunden i Västernorrlands län är ganska växlande och representerar tre olika skeden. Den äldsta delen utgöres av leptitiska bergarter jämte dem överlagrande fyllitiska sediment. Dessa bilda tillsammans områdets äldsta komplex, vilket sedan blivit genomsatt av flera olika graniter. Därvid hava särskilt sedimenten över stora områden blivit så genomdränkta och omvandlade, att de nu framstå såsom migmatiter, biandgnejser. Det närmast yngre komplexet representeras av Nordingråområdets prekambriska, jotniska sandstenar samt eruptiv, dels äldre dels yngre än sandstenen. Av en viss betydelse här äro de basiska bergarterna, gabbror och postjotniska diabaser. Längst upp i nordväst möter ett litet område tillhörande fjällkedjan med dels prekambriska kvartsiter, dels kambriska alunskiffrar etc. Malmförningen i länet representerar ett flertal typer:

109 1. koppar-, svavel- och magnetkisförekomster inom leptitskifferkomplexen 2. grafitförekomster i blandgnejsområdena 3. kisförekomster i grönsten 4. järnmalmsförekomster i postjotnisk diabas 5. blyglansförande sprickgångar 6. kopparkisförande mylonitzon 7. svavelkis i kambrisk alunskiffer. 1. Det stora flertalet förekomster tillhöra den första kategorin. De karakteriseras av magnetkis, svavelkis och kopparkis i växlande proportioner, i regel övervägande magnetkis med mycket låga kopparhalter. I ett par fall hava anmärkningsvärda koppar- och svavelhalter påvisats, men hittills tillgängliga data över dessa malmförekomsters natur karakteriserar dem såsom små och oregelbundna. 2. De fyllitiska skiffrarna äro ofta kisiga och ibland även svarta på grund av att de innehålla finfördelad grafit. I biandgnejserna är grafiten stundom ansamlad till rikare partier, men alla hittills kända sådana äro små och ofta förorenade av kiser, vilket gör att de icke hava något värde. 3. Den typ som här avses är, med bortseende från små och fattiga impregnationer av kis, de s. k. nickel-magnetkisförekomsterna. Hit höra i Västernorrland ett par grupper skärpningar kända under namnen Oxböle och Förnätra och belägna i Nätra socken. Ehuru koppar- och nickelhalterna äro låga, torde dessa förekomster, sannolikt tillhörande tvenne parallellstråk, dock böra underkastas vissa fortsatta undersökningar särskilt för att komma till klarhet om, huruvida möjlighet föreligger att h ä r påträffa nickel i sådan mängd att den skulle kunna ekonomiskt tillgodogöras, särskilt under tider av försvårad tillförsel utifrån eller då förhållandena eljest bliva gynnsamma för en nickeltillverkning inom landet. 4. Ett stort antal inmutningar på järnmalmer hava tagits under gångna tider. Av dessa hava en del hänfört sig till en rad järnmalmsförekomster (magnetit och ilmenit) i diabas inom Nordingråområdet särskilt på Ulvöarna och Trysundaön. Dessa visa ojämn, bankvis eller slirigt uppträdande anrikning av järnmalm med växlande halt av titan och vanadin, vilken anrikning synes hålla sig till bestämda, flackt liggande horisonter. De nå inga större mäktigheter (2 m maximum?) och inom dem blir malmhalten liten och järnhalten därigenom så låg, att den i och för sig icke k a n ekonomiskt tillgodogöras. Titanhalten i malmen varierar starkt (t. ex. 6-6—18-5 % Ti02) och vanadinhalten likaså 0-05—0-5 % V, varför ett slutgiltigt bedömande av dessa förekomsters kvalitet endast på nu tillgängliga uppgifter kanske icke borde göras. Emellertid har den malmförande horisonten mycket liten mäktighet. Vid skrädning för att få någorlunda gråbergsfri malm blir malmprocenten låg och dessutom äro anriknings- och smältningsproblemen icke slutgiltigt lösta. Den på privat initiativ igångsatta provbrytningen och diamantborrningen

110 kan näppeligen väntas konstatera sådana malmkvantiteter och -kvaliteter att de kunna motivera och förränta nödiga anläggningar. Storleksordningen torde vara något eller några 10 000-tal ton. E n stor del inmutningar hava hänfört sig till svaga malmimpregnationer i diabas eller endast till diabas och varit utan värde. 5. De blyhaltiga förekomsterna i länet äro få och i regel smala, oregelbundna sprickgångar. Endast i ett fall, Kväcklinge i Indals-Lidens socken, uppträder blyglans jämte zinkblände och gediget silver i en oregelbunden brecciezon på sådant sätt, att en fortsatt undersökning måste anses mycket motiverad. Tidigare försök av privata intressenter att undersöka förekomsten elektriskt hava givit negativt resultat, men med de skärpta och känsliga metoder, som numera stå till buds, kan det tänkas att den malmförande zonens längdutsträckning och kanske även dess bredd skall kunna fastställas. Senare blottningar hava visat en ringa bredd, x/a—3 dm. En äldre uppgift nämner 4 dm :s bredd. Emellertid hava här erhållits klumpar på flera kg av nästan ren blyglans ofta med gediget silver. Zinkblände uppträder likaledes oregelbundet, ibland i ganska rena klumpar. En analys på ett ganska bra genomsnittsprov gav 7-4 % bly och 1 628 gram silver per ton, motsvarande ungefär 22 kg silver per ton bly. 6. Invid byn Vallen i Junsele socken finnes en kopparkisförekomst, Kittlahäll eller Kittlaberg. Det är en c:a 5 m bred mylonitzon eller rivningsbreccia i Revsundsgranit fläckvis impregnerad med kopparkis och även svavelkis. De partier, som kunna betecknas såsom malm, nå knappast % m i bredd och 10 m i längd. Dessa små linser uppvisa stundom kopparhalter på 3—4 %, fläckvis även väsentligt högre. Av vad som hittills är känt, bestyrkas endast de tidigare gjorda yttrandena om förekomsten av professor Geijer 1915 och av undertecknad 1935, nämligen att förekomsten saknar brytvärda tillgångar. Vid rationell brytning måste så mycket ofyndigt berg medtagas, att kopparhalten blir för låg. Dessutom äro hittills påvisade kvantiteter alltför obetydliga för att kunna förränta nödiga anläggningar. 7. I Tåsjöberget, Tåsjö socken, förekommer svavelkis mycket ren i små konkretioner i alunskiffer, stundom också i smala sprickor. Förekomsten är värdelös. 8. Enligt uppgift har vid Stensjön i Edsele socken nära Jämtlandsgränsen påträffats »mycket» vivianit (järnfosfat). Av allt att döma har vivianit hittats, men inga säkra data rörande kvantiteterna finnas. Förekomsten kan eventuellt vara värd undersökning. Sammanfattning. De under hösten 1938 utförda undersökningarna av Västernorrlands läns malmföring hava ådagalagt, att länet hyser ett förhållandevis stort antal malmanledningar av olika slag, men också att ingen av dem hittills visat sig vara brytvärd.

Ill Emellertid äro en del malmindikationer eller förekomster av sådant ihv tresse att ytterligare undersökningar måste anses väl motiverade eller påkallade. Detta gäller a. ett p a r koppar-svavelkisförekomster i leptit inom Grundsunda och Viksjö socknar b. nickel-koppar-magnetkis-förekomsterna i Oxböle och Förnätra c. sydöstra delen av Medelpad, huvudsakligen Attmars socken. Sedan arbetena avslutats och resultaten bearbetats kommer Geologiska: undersökningen att avgiva ny rapport. 1 Vid rapporten är fogad nedanstående Förteckning över malm- och mineralanledningar i Västernorrlands läm. Alnö s:n Aldersvedjan Brännas Haraldsgruvan Långrörsholmen Näset (Stornäset) Smedsgärden Stavsätt Stolpås Tryggs gruvor Ås

Dals s:n Allstaberget Högbacken Rävkullberget Edsele s:n Stensjön Gideå s:n Stafvatten Grundsunda s:n

Anundsjö s:n Eleonoragruvan, Solberg Gruvberget » Guliksgruvan » Solbergsgruvan » Attmars s:n Attmar Gissjö-Finntorp Lindsjö- eller Saggmyrgruvan Marmen Skedvik

Finna = Ällön

Ultra Utåsviken Gudmundrå s:n Grämmesta (Gremesta) Gudmundrå kyrkoh.bost Gumås (Gummas) H abb o m Jättesta Knäfsta Åå Haverö s:n

Björna s:n Gruvberget Nya Mariagruvan

Haverö Helgums s:n Gagnet

Borgsjö s:n Rankleven Östberget, ö b y 1

Hemsö s:n Carlholm

Denna rapport har vid utredningens avslutande ännu ej inkommit.

112 Holms s:n Hellingen (Holmsjön, Kristnäsudden) Härnösand Gånsvik Indals s:n Nilsböle, Sellvi Smedjeberg Skälsta Indals-Lidens s:n Kväcklinge Junsele s:n Kittlahäll (Kittlaberg) Ljus torps s:n Bureberget Skälsjö (Slättmo) Storskälsjön Vitberget Långsele s:n örbäck Mo s:n Äng, Gottne Njurunda s:n Armsjö Björkön Stqränget Nora s:n Gavik Rossvik Nordingrå s:n Klocke (Salsåker) överveda Nätra s:n Förnätra Grunnan (Grundet, Marviksgrunnan), S. Ulvön Jakob N:a och S:a, N. Ulvön Kvarntjärn > Norrbyn » Oxböle

Oxmyrgruvan, N. Ulvön Skomakarberget Skrubban Trysundaön (Storviksberget) Västersel (Löllingitförekomst, aktiv källa) Resele s:n Helgsjön (Tomingsjön) Rankalberget Sidensjö s:n Rössjö Tög (Teg ?) Skorpeds s:n Aspsjön L. Flora Fiorina S tigsjö s:n Risnäs Säbrå s:n Dala Grovhäll Gådeå Locke Nässland Stigsgruvan Ulfvik Sättna s:n Sula Timrå s:n Damberg Lunde (Lunne) Ribonäset Rii by Risgräns Riskog (Lögdö) Stenbittjärn (Stenljärn) Torps s:n Saxen Tuna s:n Allsta Lyngstern

radio

113 Tåsjö s:n Tås j Öberget

Vibyggerå s:n Mellanklubben Sjöland

Ullångers s:n

Viks

P * I a p p S t * D .. Rapa- el. Ropamyren Skidsta Äskja

Jö s:n Gruvberget (Kälamiäki Kalamäki) Långsvedjegruvan Vestanå

Ytter-Lännäs s:n Valaberget

I samband med verkställandet av ovannämnda undersökning har uppkommit frågan om en närmare undersökning av vissa kalkfyndigheter i Alnö socken. Härom föreligger en på anmodan av de sakkunniga av bergsingenjören fil. dr Harry von Eckermann verkställd utredning med däri inarbetat kostnadsförslag för undersökning av samma fyndigheter. Kalkstensförekomsterna på eller intill Alnön äro ej blott Alnöns ur ekonomisk synpunkt, såvitt man nu kan se, säkraste mineraltillgång, de äro över huvud taget de enda kalkstensförekomster av betydelse inom mellersta Norrlands kustland. De hava därjämte vissa särdrag, som göra dem förtjänta av särskild uppmärksamhet. Ett sådant är den höga fosforhalten, vilken gör att ur dem bör kunna framställas en jordbrukskalk med på samma gång hög fosforhalt. Enligt de sakkunnigas uppfattning är det synnerligen önskligt att den ifrågasatta undersökningen kommer till stånd och att detta sker med minsta möjliga tidsutdräkt. Om vid utredningen bekräftas att förekomsten av kalk är så riklig som antagits, ävensom att den befintliga kalken är användbar för jordbruksändamål och eventuellt även för industriellt ändamål, skulle uppenbarligen förutsättningar föreligga för industri av förhållandevis stora mått. Kungl. Maj:t har på framställning av de sakkunniga genom beslut den 10 mars 1939 ställt till Sveriges geologiska undersöknings förfogande högst 20 000 kronor för undersökning av nämnda kalkstensförekomster. Enligt vad Geologiska undersökningen meddelat hava förberedande arbeten redan utförts och komma fältarbetena på Alnön, som påbörjats i juni, att bedrivas så att utredningen kan beräknas vara slutförd vid utgången av år 1939.

8—917654

Ill

Kap. 8. Fiskerinäringen. För Västernorrlands län med dess långa kust, stora älvar samt många vattendrag och sjöar har fisket sedan gammalt utgjort en viktig näringsgren. Mest betydelsefullt är strömmingsfisket, därnäst laxfisket och tredje rummet torde intagas av sikfisket. Härförutom omfattar fisket även torsk, gädda, abborre, lake, laxöring, röding m. m. Kustfisket bedrives dels som huvudyrke dels som binäring under det att sötvattensfisket numera uteslutande är en binäring. Kustfisket. Antalet inom kustfisket sysselsatta personer under perioden 1915- -1935 framgår av nedanstående tabell. 1915 Område

Västernorrlands län Norrbottens » Västerbottens » Gävleborgs » Uppsala t> Stockholms » 1 Hela ostkusten .. . 1

1935 BinäBinäBinäBinä- Yrkes- BinäYrkesYrkesYrkesYrkesfiskare rings- fiskare rings- fiskare rings- fiskare rings- fiskare ringsfiskare fiskare fiskare fiskare fiskare 602 462 227 1 682 246 91

416 644 603 18 54 815

757 307 154 1 639 293 320

672 591 361 24 36 1271

662 228 186 1 365 247 372

476 583 423 17 47 1 323

551 231 309 642 278 571 4 224

427 508 363 28 32 1 564 6 337

611 226 178 705 236 684 4 493

403 476 379 432 120 1 626 7 729

Kuststräckan I laparanda—Te rshamns udde i Blekinge läi i.

Tabellen, i vilken medtagits uppgifter jämväl för vissa andra län samt hela ostkusten, utvisar att antalet fiskare inom länet under perioden varit tämligen konstant utom under världskrigets sista år, då antalet steg avsevärt. Är 1918 utövades sålunda kustfisket såsom huvudyrke av 901 personer och såsom binäring av 785. Anledningen härtill torde vara att söka i kristidens osedvanligt gynnsamma konjunkturer. Sammanställas de båda slagen av fiskare, mellan vilka enligt sakens natur gränsen mången gång är svävande, befinnas yrkesfiskarena utgöra den större delen inom länet under det att vid ostkusten i övrigt en förskjutning synes äga rum till förmån för binäringsfisket. Inom Gävleborgs län har denna tendens gjort sig särskilt märkbar. Under det att fisket tidigare bedrivits uteslutande under sommarhalvåret, fiskas numera inom länet med undantag för vissa fiskelägen i mellersta och norra Ångermanland praktiskt taget året om. Vid kustfisket inom länet begagnade båtar och redskap samt dessas värde redovisas i följande tablå.

115 LångRyssjor revar 0. Annan Totalannan redvärdet Nät Skotar och Hela botten- krokred- skap av båtar värdet garn skap och AnVärde Värde redskap tal Antal Antal Antal kr. kr.

öppna Öppna båtar båtar Hela Novärdet tar med utan motor motor

1915 1920 1925 1930 1935 1

199 432 447 492 581

520 535 466 358 316

231 885 137 ^ Ö ö S 723 515 83 115 078 — 550 586 70 2 952 8 126 511 745 86 4 001 8 252 567 080 85 4 999 10 355

1 400 1865

307 294 1224

456 055 687 940 819 221 1 542 736 4 665 14 955 615 704 1 166 290 7 663 20 812 629 227 1 140 972 7 479 21 346 703 347 1 270 427

_

—

Under nät upptagas åren 1915 och 1920 sätt- och drivgarn av alla slag.

Av tablån framgår att den använda materialen, bortsett från den exceptionella stegringen under och närmast efter världskriget, successivt ökat i värde. Det ligger i sakens natur att uppgifter om fångstens mängd och värde måste i stor utsträckning bygga på uppskattning och att de därför endast giva ett ungefärligt mått på fiskets resultat. Efterföljande sammanställning lämnar en översikt över fångstens mängd och nettovärde efter avdrag för beredningskostnader i vissa län samt vid ostkusten i dess helhet under perioden 1915—1935. 1915

1930 Dmråde

Kg

Kr.

Kg

Kr.

Kg

Kr.

Kg

Kr.

Kg

Kr.

fästernorrl. 1. 1 843 211 431 256 2 818 2401 070 636 2 841 480 562 929 3 503 199 583 333 4 066 913 606 488 Norrbottens 1. . 815 155 322 556 584 482 775 259 777 808 367 303 922 771 483 941 853 016 479 068 ästerbottens 1. . 792 206 252 372 622 363 486 789 800 373 314 287 772 371 272 704 980 043 261 318 lävlcborgs 1. 3 609 023 696 757 3 809 516 1 108 605 4 210 661 785 355 4185 138 781 272 5 687 778 862 107 Jppsalal. 360 675 111 166 539 494 259 360 522 069 109 547 678 561 133 133 1271 912 214 283 tockliolms 1.3 760 0381 038 1433 752 5312 008 574 2 594 1191 204 016 4 021 4661 443 698 4 471 6411 172 574 tela Osti kusten . 18 978 8137 867 95923 101 6147 077 62727 765 5837 200 917

Sammanställningen visar beträffande länet, att fångstkvantiteten fördubblats sedan år 1915, utan att en motsvarande stegring av fångstvärdet ägt rum. Av fångsten utgör strömmingen den ojämförligt viktigaste fisksorten. Sålunda fångades år 1935 inom länet 3 977 146 kg strömming med ett nettovärde av 485 785 kronor. De senare årens förbättrade avsättning av färsk strömming har dock medfört en betydlig höjning av fångstvärdet och därmed även nettoinkomsten för fiskarena inom länet. En jämförelse mellan de olika länen invid Östersjön och Öresund i fråga om den samlade fångstmängden av strömming och sill visar, att Västernorrlands läns andel i den

116 totala fångsten utgjorde år 1925 7-9 procent, år 1930 7*1 procent och år 1935 14-4 procent. Värdet av vid länets kuster fångad strömming utgjorde samma år i procent av totalsumman för samtliga nämnda län respektive 10-6, 5-8 och 11 *3 procent. Hur förhållandena gestaltade sig vid länets större fiskelägen år 1935 framgår av följande tablå. Fiskeredska- Båtarnas Fångstens totalpens an- anskaffvärde skaffningsBinä1935 ningsvärde Yrkesringsvärde fiskare fiskare kr. kr. kr.

Fångstens totalvärde 1934

9 773 5 461 14 659 9 456 27 241 10 797 27 040 15 742 10 421 9 736 19 395 31 828 18 566 5 848 7 252 27 744 9 503 26 629 10 043 11 233 12 430

14 340 7 365 17 589 11 866 22 546 15 483 32 008 23 489 11 042 11 222 17 983 23 848 15 969 9 187 10 686 37 161 11 403 19 660 8 334

Antal fiskare

Fiskelägen

Fanby viken

Kommun

Grundsunda

» Skeppsmalen Grisslan Trysunda Sandviken Ulvöhamn Norrfällsviken

Själevad Nätra

» Nordingrå

» Härnösand Häggdånger Tynderö Alnö Sandarne och Utvik » Njurunda Juniskär » Junibosand Solumshamn Barsviken Tynderösund

» » » »

Lörudden Björkön

11 8 12 15 24 12 42 22 4 12 12 32 12 5 12 21 6 22 6 13 19

9 5

6 4 8 4 10 2 2 7 2 7 2 8 8

11 559 10 927 13 556 13 018 21 210 9 990 22 622 14 687 13 946 11 762 10 171 19 521 18 595 6 629 12 010 18 698 11 515 14 460 10 775 12 641 20 642

9 560 10 710 9 225 8 475 20 360 10 460 18 220 11 250 7 615 11 500 9 956 21 550 11 750 6 365 12 263 11 750 9 080 13 845 7 565 7 460 12 815

kr.

13 392

Priset på färsk strömming varierar som framgår av följande tablå avsevärt i olika län, beroende på tillgång, årstid då fiske äger rum, kvaliteten och, kanske mest, på avsättningsförhållandena. Genomsnittspris per kg (öre) L ä n 1925

17 20 21 17 13 36

14 17 19 17 14 28

12 14 15 14 14 22

Under de senaste åren har medelpriset för färsk strömming inom länet stegrats samt utgjorde för strömming, som sålts genom fiskförsäljningsför-

117 eningarna år 1938, 17*35 öre per kg. Priset å strömming såld till salterier för beredning har varit ungefärligen detsamma. Minutpriset å färsk strömming har under senaste åren stabiliserats till mellan 40 och 50 öre per kg. För åstadkommande av ordnad avsättning av färsk strömming ha inom länet med stöd från det allmänna bildats två fiskförsäljningsföreningar med sammanlagt 20 fiskförsäljningslag som underorgan. Nämnda avsättningsfråga k a n numera efter tillkomsten av telefon- och väganläggningar till respektive fiskelägen å fastlandet betraktas såsom i huvudsak löst. Under det att i mellersta och södra Sverige endast en obetydlig del av strömmingen användes till beredning, åtgår härför inom länet en betydande del av fångsten. Västernorrlands län representerade år 1925 36 procent, år 1930 54-7 procent och år 1935 46-4 procent av hela tillverkningsvärdet av saltströmming. Av hela tillverkningsvärdet av surströmming belöpte på länet år 1925 77-5 procent, år 1930 80-4 procent och år 1935 70-9 procent. För beredning av strömming till salt- och surströmming finnas inom länet 15 större affärsdrivande salterier, 32 mindre salterier samt 10 rökerier och 1 mindre konservfabrik. Till följd av den ökade försäljningen av färsk strömming samt minskade strömmingsfångster vid fiskelägen i mellersta och norra Ångermanland har strömming för beredning av salt- och surströmming under senaste åren måst dit inköpas dels från Medelpad dels från Hälsingland. Fiskelägena i Medelpad och södra Ångermanland ha däremot, förmodligen till följd av förbättrade fiskemetoder, under senare åren erhållit stegrade fiskefångster och därmed väsentligt höjda inkomster per yrkesfiskare räknat. Yrkesfiskarenas bostadsförhållanden hava tidigare varit otrygga. Numera torde viss förbättring ha inträtt härutinnan, då fiskarena tack vare ensittarlagen i stor utsträckning haft möjlighet att inlösa sina tomtplatser. På grund av den osäkra bärgning fisket giver, lever fiskarbefolkningen under mindre goda ekonomiska betingelser. Förbättrade, intensivare fiskemetoder böra införas vid samtliga fiskelägen. Detta förutsätter anskaffande av större halvdäckade båtar med kraftigare motorer samt ökade, delvis förbättrade fångstredskap. Till underlättande av höst- och vinterfisket böra mindre, varmbonade fiskebodar inredas. Genom dessa åtgärder skulle fiskarbefolkningens inkomster öka och inflyta jämnare, varjämte rekryteringen av kåren och anskaffningen av lejd hjälp skulle främjas. Sötvattens

fisket.

Uppgifter om sötvattensfisket stå ej att erhålla i samma utsträckning som beträffande kustfisket. Av tillgängligt statistiskt material framgår emellertid, att värdet av sötvattensfisket inom länet år 1915 uppskattades till 19*4 procent samt år 1920 till 33'1 procent av hela fisket. För senare år finnas uppgifter endast rörande inom länet belägna lax-, laxörings- och sikfisken i Ljungan, In-

118 dalsälven, Gådeån, Ångermanälven, Faxälven, Moälven och Gide älv. Antalet fiskare vid dessa fiskeplatser samt fångstens mängd och värde m. m. åren 1930, 1935 och 1937 framgår av följande tablå. Antal fiskare (binärings)

År

kr. 1930 1935 1937 1

x

496 524

F å n g s t

Redskapens anskaffningsvärde

86 875 77 134

L a x

L a x ö r i n g

S i le

Vikt kg

Värde kr.

Vikt kg

Värde kr.

Vikt kg

Värde kr.

15 372 38 372 44 029

44 073 83 185 97 714

574 699 980

1 258 1 429 1 965

2 769 5 136 3 542

5 086 6 213 4 304

Därav 5 jr rkesfiskare.

E n jämförelse med övriga norrländska län visar, att ifrågavarande fisken spela en relativt stor roll. Av det sammanlagda fångstvärdet i Norrland hänförde sig år 1935 ej mindre än 48 procent till Västernorrlands län. Laxfisket i älvarna inom länet har längre tillbaka i tiden varit än mer betydande. År 1893 exempelvis uppgick fångstmängden till 103 529 kg. En i början av 1900-talet verkställd undersökning av orsakerna till lax- och sikfiskets avtagande i länets älvar visade, bland annat, att laxens och sikens naturliga lekplatser i älvarna mer och mer förorenats av virkesavfall efter flottningen och att enda utvägen att förbättra fisket vore ökad fiskodling. Dylik odling bedrevs redan då i länet och har sedan än ytterligare utvecklats. Man har också direkta bevis på odlingens gynnsamma resultat. Insjöfisket har befrämjats huvudsakligen genom fiskinplantering. Resultaten av dessa inplanteringar äro i många fall svåra att kontrollera. För närvarande är det dock bekant att inplanteringarna av sik lyckats i 6 sjöar, av röding i 2, av gös i 3, av sutare i 3, av kräftor i 10 samt av bäckröding i 36 vattendrag. Antalet fiskodlingsanstalter uppgår nu till 5 och fiskdammanläggningarna till 66. Sistnämnda gren av fiskodling anses ha förutsättningar att bliva en lönande binäring till jordbruket, om densamma skötes rationellt. Antalet fiskevårdsföreningar inom länet utgjorde vid 1937 års utgång 45. Önskvärt vore att intresset för vården av fiskbeståndet i länets insjöar och vattendrag ytterligare kunde ökas genom upplysande verksamhet och handledning av fackmän. Bland åtgärder, som lämpligen böra vidtagas till stöd för fiskerinäringen, ha hos de sakkunniga framhållits följande: 1. Statlig reglering av handeln med beredd strömming efter samma grunder som gälla beträffande handeln med färsk strömming. 2. Gällande maximipris för erhållande av prisutjämningsbidrag bör för länets vidkommande höjas till 12 öre per kg strömming.

119 3. Anslag böra anvisas för modernisering av kustfisket genom premieringsverksamhet. 4. För anskaffande av varmbonade fiskebodar bör om möjligt förbättringsbidrag i någon form ställas till förfogande. 5. Statsmedel, förslagsvis 4 000 kronor årligen, bör ställas till hushållningssällskapets förfogande för förstärkande av instruktörsverksamheten beträffande insjöfisket. Enligt de sakkunnigas förmenande äro dessa synpunkter värda beaktande.

Kap. 9.

Kraftförsörjningen.

Inom länet finnes ett mycket stort antal större och mindre vattenfall, relativt jämnt fördelade över hela området. Ända från äldsta tider hava dessa kraftkällor varit föremål för mer eller mindre fullständigt utnyttjande och säkerligen ha de spelat en icke oväsentlig roll för länets näringsliv. Endast en mycket ringa del av den totalt tillgängliga vattenkraften och blott de smärre vattenfallen utnyttjades dock till en början. Först mot slutet av 1800-talet och under 1900-talets första decennium hade vattenkrafttekniken hunnit så långt, att man vågade sig på fullständig utbyggnad av de stora vattenfallen i huvudvattendragen. Vid samma tid hade därjämte elektrotekniken utvecklats därhän att kraftöverföring på långa avstånd blev praktiskt utförbar, och härmed voro möjligheterna skapade för ett rationellt och mera fullständigt tillgodogörande av vattenkraftresurserna. Under världskriget och de närmaste efterkrigsåren, med knapphet och höga priser på kol och lysolja, skapades tillika ett stort antal småanläggningar för att tillgodose landsbygdens behov av ljus och kraft, och för såväl kraftdistributionsföretagen som industrikraftverken blev det en tvingande nödvändighet att så långt som möjligt tillgodose de borgerliga kraftbehoven i samhällen och på landsbygden, samtidigt som vissa industriers eget kraftbehov av enahanda anledningar eller på grund av produktionsanläggningar växte starkt. Tablån å sid. 120 ger en bild av länets förbrukning av elektrisk energi under tiden 1907—1937. Enligt tabellen har sålunda energiförbrukningen åttadubblats sedan år 1907 och sedan 1915 fyrdubblats. De tre stora flodsystem, som avbördas till havet inom länet, Ångermanälven, Indalsälven och Ljungan, representera tillsammans med en del smärre vattendrag en årlig energimängd av 11*5 miljarder kWh. Av denna energimängd torde drygt 75 procent ekonomiskt kunna tillvaratagas, vadan i de nämnda flodsystemen en energimängd inemot 9 miljarder k W h per år skulle

120 Miljoner År Inom länet alstrade 1907 1915 1920 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937

c:a 125 259-4 282-6 420-4 430 450 470 505-0 461-8 460 480 510 550 617-5 650 700

kilowattimmar

Från andra län importerade

6-7 47-2 47-0 85-0 117-5 149-1 157-0 190-4 211-9 203-5 213-4 348-3

Totalt förbrukade c:a 125 259-4 282-6 420-4 436-7 497-2 517-0 590-0 579-3 609-1 637-0 700-4 761-9 821-0 863-4 1 048-3

stå till förfogande. Dessa energikvantiteter äro så stora, att de icke inom överskådlig framtid kunna tänkas komma till användning inom de län, där flodernas nederbördsområden äro belägna. I stället kunna avsevärda kvantiteter transporteras söder ut för att täcka där uppkommande kraftbrist, något som för övrigt redan i viss utsträckning äger rum. Under år 1937 uppgick den totala i hela riket alstrade energimängden till cirka 8 000 miljoner kWh, motsvarande per invånare 1 300 k W h per år. För länet utgjorde motsvarande tal omkring 4 000 k W h per invånare och år eller drygt 3 gånger riksmedeltalet. Av år 1937 inom länet förbrukade drygt 1 miljard k W h torde i runt tal 90 procent ha alstrats av vattenkraft. När de gamla vattensågarna avlöstes av ångsågarna var energiförsörjningsproblemet i och för sig enkelt. Även med de omoderna äldsta ånganläggningarna var sågavfallet mer än tillräckligt för tillgodoseende av energibehovet. Någon avsättning för avfallet för andra ändamål fanns icke och vid många sågverk användes det därför som fyllnadsmaterial vid byggandet av kajer o. dyl. Vid cellulosaindustriens tillkomst skedde en förändring såtillvida, att cellulosafabrikerna kunde tillgodogöra sig sågavfallet åtminstone i den mån detta visade sig ekonomiskt med hänsyn till transportförhållanden. Sågavfallet användes i början uteslutande som bränsle för ångalstring, men man gick sedan mer och mer över till att utnyttja avfallet som råvara för själva cellulosafabrikationen. Sågavfallsmängderna äro betydande. Av den i sågverket ingående råvirkesmängden erhålles för närvarande i genomsnitt cirka 50 procent sågat virke, cirka 30—45 procent avfall för cellulosafabrikationen och cirka 15—20 procent bränsleavfall. Den endast som bränsle användbara avfallskvantiteten motsvarar omkring 200—250 kg stenkol per standard färdigsågad vara och skulle vara mer än

121 tillräcklig för tillgodoseende av sågverkets eget bränslebehov för kraftalstring. De större och mera betydande sågverken äro emellertid elektrifierade samt mer eller mindre intimt förbundna med cellulosa- och wall-boardfabrikerna, dit de leverera det mesta av sitt avfall. Genom införande av bättre barkningsmetoder kommer mängden bränsleavfall att undergå procentuell minskning och den som råvara för cellulosaframställning användbara kvantiteten att öka i motsvarande mån. Det är sålunda påtagligt, att sågverksavfallet numera har en ringa och alltjämt sjunkande betydelse ur kraftalstringssynpunkt. Absolut sett faller största ökningen av energiförbrukningen på storindustrien men den procentuellt största för borgerliga ändamål. Som exempel kunna nämnas några värden för energiförbrukningen inom Härnösands stad. Den utgjorde år 1907 » 1925 » 1937

297 000 kWh 1 151 000 » 8 162 000 »

I fråga om landsbygdselektrifieringen kan nämnas, att Västernorrlands län i fråga om elektrifieringens utbredning och intensitet ända från början varit ett bland rikets främsta. Inom länet finnas emellertid större sammanhängande områden med nämnvärd bosättning, som icke äro elektrifierade. Hit höra: 1. Västra delen av Haverö socken. 2. Västra delen av Ädalslidens socken. 3. Sydvästra delen av Junsele socken och nordöstra delen av Resele socken. 4. Södra och västra delen av Fjällsjö socken. 5. Västra delen av Ramsele socken. 6. Vissa delar av Anundsjö socken. 7. Ett 20-tal fiskelägen med tillsammans cirka 160 hushåll. Samtliga större kraftanläggningar, avsedda för industriens och städernas behov, äro numera sammankopplade, så att samverkan mellan de olika enskilda företagen kan äga rum. Krafttillgången vid de anläggningar, vars nät sträcka sig genom Västernorrlands län, är tillräcklig, och ett stort antal outbyggda kraftkällor finnas. Någon risk för kraftbrist för industrien inom överskådlig framtid i länet föreligger därför icke. Som av förestående framgår kan i allmänhet i länet erhållas elektrisk kraft i tillräcklig mängd, även om behovet skulle avsevärt överstiga det nuvarande. Detta gäller såväl de stora kraftbelopp, som storindustrien erfordrar, som ock mindre sådana för hantverk och småindustri samt borgerliga behov. Anledningen till att vissa mindre områden ännu icke kommit i åtnjutande av elektrisk kraft för belysning och andra ändamål beror uteslutande

122 på, att de ekonomiska förutsättningarna för byggande av distributionsnäten saknas, så snart bebyggelsen blir mycket gles. I fråga om priset på elektrisk kraft kan konstateras, att detsamma är genomgående lågt vid kraftverken respektive på storkraftverkens primära nät. På en del ställen inom länet med gles bebyggelse och där långa överföringsledningar byggts för små och obetydliga belastningar har priset vid förbrukningsstället blivit onormalt högt. Därjämte ha de sakkunniga uppmärksammat, att ett betydande antal av de i det föregående omförmälda småanläggningarna tyngas av stora skulder, sakna rörelsekapital för ombyggnad och reparationer samt sakna förmåga att tillhandahålla prima kraft i tillräcklig mängd till normalt pris. Detta verkar ogynnsamt på den elektriska energiens utnyttjande i jordbruk, småindustri och hantverk i företagens distributionsområden. Under dessa förhållanden torde en sanering med stöd av statsmedel vara berättigad beträffande dessa företag. Mest rationellt vore att många av företagen likviderades, deras omoderna och förslitna kraftverk nedlades och elektrisk energi från statens eller enskilda större kraftledningar fördes över till dessa anläggningars distributionsnät. De sakkunniga ha vidare uppmärksammat att onormalt höga tariffer tillämpas i Sundsvall och Sollefteå, vilket måste inverka menligt på sådan småindustri, som förbrukar större kvantiteter elektrisk energi. Bortsett från nu anmärkta fall får priset på elektrisk kraft för hantverk och industri anses normalt.

AVD. III.

Ingripanden av social natur. Kap. 10. Yrkesutbildningen. Bland hjälpåtgärder, som tagit sikte på ungdomsarbetslösheten, har yrkesutbildningen tillmätts en framträdande plats. På grund av produktionsförhållandenas härstädes ensartade utveckling och inriktning saknas emellertid inom länet möjligheter för yrkesutbildning i större skala. Visserligen finnas statsunderstödda skolor för yrkesundervisning, men dessa äro icke tillräckliga och kunna icke ersätta den praktiska utbildning, som till väsentlig del måste ske inom ramen för det löpande arbetet på arbetsplatsen. Med hänsyn härtill kan det anses befogat att för länets vidkommande överväga en yrkesutbildning efter speciella riktlinjer. De sakkunniga ha då närmast tänkt sig möjligheten att bereda den arbetslösa ungdomen i länet utbildning ute i landet vid skilda industrier samt före-

123 tag av småindustrien och mera hantverksbetonad typ. Ungdomarna skulle vara utvalda med hänsyn till deras praktiska förmåga och allmänna fallenhet. För ernående av ett gott resultat av en dylik utbildning erfordras givetvis att såväl urvalet av lämpliga arbetslösa ungdomar som placeringen av dem som praktikanter ställes under överinseende av härtill skickad person. Uppgiften bör kunna lämnas åt arbetsförmedlingen, som jämlikt gällande lag har att vidtaga anordningar för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning åt ungdom. Vad beträffar omfattningen av utbildningsverksamheten får denna självfallet bliva beroende av det faktiska behov, som efter företagen inventering kan visa sig föreligga. Det ligger i sakens natur att genom en dylik omflyttning en viss del av arbetskraften kan beräknas kvarstanna på det nya verksamhetsfält, dit ifrågavarande utbildning fört dem. I den mån åter en del av arbetskraften efter utbildningstidens slut skulle söka sig tillbaka till länet, får denna antagas vara väsentligt bättre rustad än tidigare för produktiva insatser. Det här framlagda förslaget avser givetvis icke att göra utbildningen vid verkstadsskolor och liknande inrättningar överflödig. Arbetet med skolning av arbetslös ungdom torde med fördel kunna bedrivas efter båda dessa linjer samtidigt. Som allmän förutsättning för nu rekommenderade åtgärder gäller att de böra snabbt igångsättas, då det kan antagas att friktionerna bliva minst kännbara i ett läge, som kännetecknas av relativt god arbetstillgång i landet i dess helhet. Genomförandet av planen erfordrar stöd från statsmakterna i form av bidrag åt praktikanterna. Man får nämligen förutsätta, att de arbetslösa under utbildningstiden måste erhålla hjälp till sin försörjning. De sakkunniga äro icke beredda att framlägga något utarbetat förslag i denna del. Såväl formen för nämnda stöd som beloppet av detsamma måste i hög grad bliva beroende av de underhandlingar om utplacering, som kunna komma att föras. Mycket talar för ett system med statsstipendier och. resebidrag, som principiellt borde kunna utformas efter de riktlinjer, som gälla för annan yrkesutbildning. Stipendiet skulle icke tillfalla arbetsgivaren utan användas som en utfyllnad av lärlingens inkomst och för denne möjliggöra att uppehålla sig utan det stöd, som föräldrahemmet ger ungdom, som går i lära på hemorten. Storleken av stipendierna skulle göras beroende av levnadskostnaderna å den ort, där eleven vistas, samt av den lön, som kan bestämmas, då avtal uppgöres om hans anställning. De sakkunniga föreställa sig, att beloppen generellt sett kunna fixeras i nära anslutning till stipendierna för yrkesskolorna. På grund av kollektivavtalens innehåll kan ifrågasättas, huruvida förfarandet kan tillämpas beträffande ungdom i åldern över 18 år. Skulle så icke vara förhållandet, synes i varje fall beträffande dem ett bistånd med stats-

124 medel vara befogat i fråga om utrustning, i den mån denna faktor lägger hinder i vägen för en omflyttning. De sakkunniga ha förutsett att betydande svårigheter äro förenade med den föreslagna anordningen, främst med hänsyn till de olika uppfattningar, som råda rörande hithörande förhållanden. Då anförda synpunkter emellertid synas värda beaktande som bidrag till försöken att lösa ungdomsarbetslöshetsproblemet, få de sakkunniga föreslå, att frågan blir föremål för ett ingående övervägande.

Kap. 11. Arbetsförmedlingen. Läget på arbetsmarknaden kräver kraftiga åtgärder i syfte att få till stånd en mer intensiv överflyttning av överskott på arbetskraft från länet till orter med brist å sådan. I detta avseende har den offentliga arbetsförmedlingen en stor uppgift att fylla. Enligt vad de sakkunniga inhämtat har även dess verksamhet för evakuering av s. k. arbetslöshetsöar på andra håll visat goda resultat. För de sakkunniga har därför den frågan uppställt sig, huruvida man icke skulle kunna uppnå en mera systematisk utplacering i andra sysselsättningar av arbetslösa sågverks- och fabriksarbetare, därest till kontoret i Sundsvall knötes en särskild omflyttningsassistent. Med fäst avseende härå har även efter framställning av de sakkunniga vid nämnda kontor, som numera är distriktskontor i sjunde distriktet, anställts en dylik assistent med uppgift att särskilt handhava den interlokala förmedlingen, vilken avser anvisning av arbetskraft till arbetsplatser utanför länet. Att anordningen visat sig vara ett steg i rätt riktning utvisa följande från länets arbetsförmedling inkomna sammanställningar rörande den interlokala förmedlingens utveckling i länet från och med år 1937. Den interlokala förmedlingens omfattning 1937—30/4 1939. M å n a År

Fördelning

c

i-i

•-5

fe

<s

ra

'G

'c?

<

d «i

•"3

<

r o, CD

O

> o

6 (O

S:ma

Q

5 1937 Söderut. Angräns. norrl. 1. . 139

10 86

19 15

48 • 49 56 11 36 147

24 58

22 52

21 65

26 60

36 25

11 12

327 706

Summa 144

85 203

51 103 116 99 87 46 88 36 16 13 97 191 152 115 100

78 10

85 18

69 9

71 5

838 533

88 103

1 371

32 30 1938 Söderut. Angräns. norrl. 1. . 191 101 Summa 223 131 Angräns. norrl. 1. .

52 100 203 328 3 37 68 23

Summa

89 168 226 331

125 Med anledning av det tillämpade rapporteringssystemet åren 1937 och 1938 ha uppgifter beträffande fördelningen mellan arbetssökande placerade söderut och till angränsande norrländska län endast kunnat angivas approximativt. Divergensen torde dock ej överstiga 10 procent. Hur ifrågavarande utom länet placerade arbetssökande fördela sig på olika yrkesgrupper framgår av följande sammanställningar. Siffror rörande placering ur yrkesgrupper finnas endast för år 1939. Antal arbetssökande placerade utom länet under år 1937. (Siffrorna ange från vilka grupper de arbetssökande rekryterats.) c ra

Y r k e s g r u p p e r

Jordbruk

och

»-a

tn H

u Xi

fe

*<-c

ra <a,

ti

ra* c3

o. 3

<

1-5

> o O

u

o Q

skogshushållning: 1

9 13 41 39 26 14

6 16 15

8 16 1 2

Skogshushållning Industri

och hantverk: 3

Malmbrytning Metall- och maskinindustri Jord- och stenindustri Trävaruindustri

1 4

Livsmedelsindustri

1 Läder-, hår- och gummivaruindustri Kemisk-teknisk industri Byggnadsverksamhet

4 15 1

1 Sjöfart och fiske Handel, samfärdsel och allmän

tjänst:

5 3 4

3 Kontorsarbete Affärs- och lagerarbete Landtransport Hotell- och restaurangrörelse Litterärt och konstnärligt arbete . .

1 1 1

1 2 1 2

5 1

10 19 48 49 56 24 22 21 26 36 11

1 Sjukvård och hygien

1 Husligt arbete Arbete, ej hånförligt till annan

grupp:

Diversearbete Ungdom utan särskild utbildning.. Summa placerade söderut

3 5

7 14

2 Korta anställningar å skogsarbete i 139 86 15 11 36 147 58 52 65 60 25 12 706 angränsande län Summa 144 96 34 59 85 203 82 74 86 86 61 23 1033

126 Antal arbetssökande, placerade utom länet under år 1938. (Siffrorna ange från vilka grupper de arbetssökande rekryterats.) G

Jordbruk och

•/i

cra "u 'a

-<

s

a 3

se 3

4-i OO

> O

o

o Q

skogshushållning:

Jordbruk Skogshushållning Industri

C

ra . OJQ 1-3 fe

Y r k e s g r u p p e r

19 19 38 79 50 22 20 18 28 21 25

62 16 124 30 22 13 1

och hantverk:

Malmbrytning Metall- och maskinindustri Jord- och stenindustri Trävaruindustri Pappers- och grafisk industri Livsmedelsindustri Textil- och beklädnadsindustri Läder-, hår- och gummivaruindustri Kemisk-teknisk industri Byggnadsverksamhet Kraft- och värmeproduktion Sjöfart och fiske Handel, samfärdsel och allmän

2 1

7 11 8 3 11 8 7 20 26 15 15 14 15 15 7 6 2 3 8 1 3 2 3 5 2 3 2 2 1 1 8 1 1 1 1

2 2

6 14 13 1 1

6 1

5 18

3 1

2 6 1

3 3

82 5

1 2

1 7 21 5

tjänst:

Kontorsarbete Affärs- och lagerarbete Landtransport Hotell- och restaurangrörelse Litterärt och konstnärligt arbete. .. Förvaltning och undervisning Sjukvård och hygien

1 1 4 1

1 2

1 1

Husligt arbete Arbete, ej hänförligt till annan

3 2

grupp:

Diversearbete Ungdom utan särskild utbildning...

35 37

Summa placerade söderut

32 30 51 103 116 99 87 78 85 69 71 17

6 15

5 6

6 6

8 Korta anställningar å skogsarbete i angränsande län 191 101 46 88 36 16 13 10 18

533 Summa 223 131 97 191 152 115 100 88 103 78| 76 17| 1 371

Sammanställningarna utvisa en stegring av den interlokala förmedlingens omfattning. Särskilt påtaglig är ökningen av den arbetskraft, som förflyttats söderut. Medan år 1937 endast 327 personer kunde beredas platser i södra Sverige, förmedlades år 1938 ej mindre än 838 platser, eller mer än dubbelt så många som året förut, och under den hittills tilländalupna delen av år 1939 har en ännu mera stegrad förflyttning ägt rum. En anmärkningsvärt stor del av denna har rekryterats från jordbruket, men strävandena att förflytta arbetslösa sågverks- och pappersmassearbetare ha även krönts med framgång. U n d e r å r 1938 h a ett fyrtiotal familjer förflyttats till v a r a k t i g a anställn i n g a r s ö d e r u t och u n d e r tiden j a n u a r i — a p r i l i n n e v a r a n d e å r 35 familjer o m

127 Interlocal förmedling 1/1—30/4 1939.

Jordbruk

och

Jan.

Febr.

Mars

April

Jan.

Febr.

Mars

April

37 37

81 68

167 23

250 3

35 34

65 63

97 33

134 27

4 1

1 17

1 12

6 1 1

9 5 1

16 16 4 1

61 17 2 2

17 1

1 2 5 2

4 13 1

2 1

skogshushållning:

Jordbruk Skogshushållning Industri

Antal som rekryterats från resp . grupper

Antal som placerats till resp. grupper

Y r k e s g r u p p e r

och hantverk:

Malmbrytning Metall och maskinindustri Trävaruindustri Pappers- och grafisk industri.. Livsmedelsindustri Textil- och beklädnadsindustri Läder-, hår- och gummivaruindustri Kemisk-teknisk industri Byggnadsverksamhet Kraft- och värmeproduktion . .

2 1 1 2

4 1 4 2

7 1

1 Sjöfart och fiske Handel, samfärdsel tjänst:

och

allmän

Kontorsarbete Affärs- och lagerarbete Landtransport Hotell- och restaurangrörelse... Litterärt och konstnärligt arbete Förvaltning och undervisning.. Sjukvård och hygien Husligt arbete Arbete, ej hänförligt grupp:

9 1 1 9

1 1 3

1 1

1 3 2

1 3 1 1

3 1

till

annan

Diversearbeten Ungdom utan särskild utbildning Summa Diverse kortvarig anställning å skogsarbete i angränsande l ä n . .

814 37

131 Netto söderut

683 81 4

inalles 135 personer, av vilka 45 redovisats interlokalt. Denna förflyttning har till stor del möjliggjorts med stöd av medel, 5 000 kronor, som länets företagareförening disponerar för ändamålet och vilka ställts till arbetsförmedlingens förfogande. Flyttningsbidraget har uppgått till i medeltal 100 kronor per familj.

128 Givet är att den interlokala arbetsförmedlingen skulle väsentligt underlättas, därest särskilda medel av staten anvisades som flyttningsbidrag åt medellösa arbetssökandes familjer. Då den rådande omfattande arbetslösheten inom länet påkallar alla de ingripanden, som en rationellt ordnad arbetsförmedling med tillräckliga ekonomiska resurser för förflyttning av arbetssökande med eller utan familj är mäktig att göra, ha de sakkunniga i underdånig skrivelse den 26 januari 1939 hemställt, att ett belopp av 15 000 kronor måtte ställas till förfogande att av arbetsförmedlingen i länet försöksvis användas som flyttningsbidrag åt familjer till medellösa arbetssökande, som genom förmedlingen beredas arbetsanställning å orter utom länet.

Kap. 12. Förbättrande av bostadsförhållandena. Ur sysselsättningssynpunkt får byggnadsverksamheten anses vara av stor betydelse. Förutom de arbetstillfällen verksamheten själv erbjuder skapar den genom sin användning av produkter från skilda industrier utkomstmöjligheter inom ett flertal näringsgrenar. För utrönande i vad mån ett främjande av bostadsbyggandet skulle kunna lindra arbetslösheten inom länet har på gjord framställning Kungl. Maj:t genom beslut den 11 november 1938 bemyndigat de sakkunniga att i enlighet med en i samråd med bostadssociala utredningen uppgjord plan låta verkställa viss undersökning rörande bostadsförhållandena inom länet. I en vid nämnda framställning fogad promemoria hade de sakkunniga föreslagit en djupgående och allsidig utredning av bostadsförhållandena i Västernorrlands län, avsedd att läggas till grund för en statsunderstödd sanering av länets bostadsbestånd. E n sådan saneringsverksamhet skulle enligt de sakkunniga kunna tjäna flera mycket betydelsefulla sociala syften, vilka sammanfattningsvis angåvos sålunda: att åstadkomma en arbetsreserv för sysselsättning av länets alltjämt mycket stora antal arbetslösa, att vid dessa arbetslösas sysselsättning åstadkomma en allmän och genomgående förbättring av länets bostadsförhållanden, att vid materialförsörjning för åsyftad bostadsförbättring uppamma delvis ny industriell verksamhet i länet, att genom förbättrade bostäder åstadkomma sådan hygienisk standardförbättring att den inom länet onormalt höga spädbarnsdödligheten kunde nedbringas, att genom ökad trevnad i landsbygdens boendeförhållanden begränsa den starka och i vissa avseenden ödesdigra avflyttningen från landsbygden. De sakkunniga framhöllo att vid de utredningar och undersökningar, som företogos i samband med ärendets fortsatta handläggning, hänsyn borde tagas till alla de härovan skisserade syftemålen med verksamheten. Behovet av den sålunda ifrågasatta bostadssaneringsverksamheten ansågo de

129 sakkunniga vara dokumenterat genom redan företagna utredningar i olika sammanhang både i fråga om bostadsstandardens otillfredsställande beskaffenhet, i fråga om arbetslöshetens omfattning, i fråga om bristen på rationell produktion inom länet av byggnadsförnödenheter, i fråga om spädbarnsdödlighetens omfattning och i fråga om svårigheten för landsbygdens husmödrar att få sina arbetsförhållanden ordnade på rimligt sätt. I alla dessa hänseenden syntes emellertid statsmakternas bistånd vara erforderligt för att åstadkomma en utveckling i önskad riktning. En statsunderstödd saneringsverksamhet på detta område måste emellertid föregås av en grundlig undersökning om de metoder, efter vilka statshjälpen med största resultat kunde sättas in på uppgiften. Enligt de sakkunnigas mening erfordrades sålunda en allmän undersökning av bostadsbeståndet, varvid icke blott konstaterades bostädernas faktiska beskaffenhet, utan framförallt anledningarna till att bostäderna icke kunnat försättas i tillfredsställande skick genom ägarnas eget initiativ eller genom någon av redan existerande former för statshjälp till bostadsförsörjningen. Det borde därvid i möjligaste mån klarläggas, varför egnahemslån icke kunnat utnyttjas, varför bostadsförbättringsbidrag icke sökts eller erhållits, varför möjligheterna till nybyggnadslån åt barnrika familjer icke visat sig ha åsyftad verkan o. s. v. Den misstanken förelåge nämligen, att inom länet funnes ett boendeskikt, oftast i de allra sämsta bostäderna, vilket icke hade förmåga till den egenprestation, som förutsattes för hittills erbjudna hjälpformer. Vidare syntes det erforderligt att närmare pröva, huruvida förhållandena påkallade och resurserna medgåve en grundligare upprustning av bostadsbeståndet än som hittills varit möjligt med anlitande av förefintliga statliga stödformer. Utredningen syntes böra omfatta icke blott lägenheternas förseende med centraluppvärmning samt vatten och avlopp utan också på vad sätt denna del av bostadsförbättring kunde insättas i en plan på lång sikt till höjning av den allmänna bostadsstandarden i länet, alltså även av fastigheter, vilka icke kunna tänkas bli föremål för statsunderstödd förbättring. I det sammanhanget borde undersökas vattenförsörjningens sammanhang i förekommande fall med ladugårdarnas förseende med vattenintag, vidare dess sammanhang med de olika gårdarnas och byarnas behov av tvättinrättningar, och slutligen dess sammanhang med åstadkommande av industriell produktion inom länet av förnödenheter för värme-, vatten- och avloppsledningarnas anordnande. Utredningen syntes vidare böra omfatta frågan om vilka bidragsbelopp, som kunde erfordras för den grupp av lägenheter, varom ovan erinrades, och beträffande vilka ägaren eller de boende icke själva kunde åstadkomma den efter nu gällande bestämmelser erforderliga egeninsatsen i form av arbete eller kontanter. Vidare borde det prövas, huruvida vid en utvidgning av det allmänna förbättringsprogrammet bidragsprocenten måste ökas även för lägenhetsägare med relativt bättre ställning än som synts bidragsberättigade efter hittills gällande grunder. 9—917654

130 Undersökningen ansågs enligt promemorian böra genomföras i huvudsak efter följande plan: »A) En allmän inventering verkställes av länets bostadsbestånd, åstadkommen genom en enquéte med hälsovårdsnämnderna. Enquéten förberedes genom konferenser inför länsstyrelsen med representanter för hälsovårdsnämnderna. Frågeformulären för enquéten formuleras med särskild tanke på att det skall klarläggas hur många bostadslägenheter av den eller den typen inom länet, vilka äro i behov av upprustning, därvid göres skillnad mellan sådana, där ägaren synes ha ekonomisk möjlighet att själv bekosta nödig upprustning, sådana där förbättringen kan ernås genom egnahemslån eller annan form av statlig bostadskredit, sådana där hittills gängse form av bostadsförbättringsbidrag är tillräcklig för vinnande av avsett syfte, sådana där bostad kan åstadkommas genom bostadsanskaffningslån för barnrika familjer, och slutligen sådana där större insatser från det allmännas sida erfordras för att bostaden skall förbättras. Enquéten skall vidare avse att klarlägga hur många lägenheter, som kunna bringas i tillfredsställande skick allenast genom byggnadsarbete i inskränkt bemärkelse och sådana där därtill erfordras värmeledningsarbeten, vatten- och avloppsarbeten. B) Jämsides med denna enquéte anordnas en stickprovsundersökning i två av länets socknar, så utvalda att den ena har viss industriarbetarbebyggelse, den andra skogsbygds-(skogsarbetar- och s m å b r u k a r b e b y g gelse. I dessa socknar undersökes varje lägenhet, som över huvud taget tarvar upprustning i något avseende. Sådana där ägarens ekonomiska omständigheter äro så goda, att de utesluta bidragsförfarande, utmönstras tills vidare. De övriga undersökas med hänsyn till samtliga under punkt A angivna förhållanden, ifrågasatta arbeten göras till föremål för approximativ kostnadsberäkning, vid sidan därav antecknas erforderliga uppgifter om möjlighet till gemensamma vattentäkter och huvudledningar från dessa, om möjlighet till gemensamma avloppskanaler eller ledningar, i förekommande fall behovet av allmän dränering inom ett bebyggelseområde, och likaledes i förekommande fall behovet av förbättring av utfartsvägar till allmän väg, ävensom av förbindelsevägar inom ett bebyggelseområde. C) Svaren på den under punkt A omtalade enquéten konfronteras med de av intensivundersökningen enligt punkt B framkomna uppgifterna. Härur torde kunna dragas för det första en i det närmaste exakt uppgift om, vad en intensivundersökning för hela länet skulle kosta. Men vidare skulle denna konfrontation ge ett tämligen gott svar på frågan i vilken utsträckning arbetslösa kunna sysselsättas i förbättringsarbetena, hur den rena byggnadsförbättringen förhåller sig till värmeförsörjningen, samt till vatten- och avloppsanläggningen. Sammanställningen av dessa tvenne utredningselement kan också i stort sett ge en bild av vad en efter denna plan genomförd bostadssanering inom hela länet skulle kosta.» Dessutom ingick i den ursprungliga planen en hela länet omfattande in-

131 iensivundersökning, genomförd i etapper, samt viss experimentverksamhet jainte en på grundval härav åstadkommen generalplan för en fullständig sanering av bostadsbeståndet i länet. Till dessa frågor vilja de sakkunniga återkomma i det följande. Av den sålunda planlagda undersökningen har numera genomförts dels den allmänna inventeringen av länets bostadsbestånd dels intensivundersökningar i två socknar och i samband därmed viss utredning rörande materialåtgången vid en bostadssanering. Den allmänna inventeringen har verkställts med ledning av uppgifter, som lämnats av hälsovårdsnämnderna, vilka vid sammanträden inför länsstyrelsen närmare införsatts i planläggningen av frågan och avsikten med enquéten. Vid dessa sammanträden, som hållits i Sundsvall, Sollefteå och Örnsköldsvik, läto sig samtliga hälsovårdsnämnder representeras genom ombud, varjämte redaktören Karl Maler företrädde de sakkunniga. Vid överläggningarna uttrycktes allmänt stor tillfredsställelse över det initiativ, de sakkunniga tagit i frågan, varjämte behovet av bostadsförbättringar kraftigt underströks. För intensivundersökning ha utvalts Högsjö och Indals socknar. Den senare är en ren jordbruks- och skogskommun, under det att den förra, med blandad industri-, jordbruks- och skogsbebyggelse, får anses representera de industrialiserade kommunerna inom länet. Utmärkande för Högsjö kommun är därjämte, att den h a r att kämpa med de svårigheter, som härflyta av den länet kännetecknande arbetslöshetssituationen på grund av sågverkens nedläggande. Intensivundersökningarna ha verkställts genom särskilda med respektive socknars förhållanden förtrogna personer, vilka gått från hus till hus. Som ledare för undersökarna har tjänstgjort landstingets i länet bostadsinspektör. Av undersökarnas och hälsovårdsnämndernas rapporter framgår i huvudsak följande rörande bostadsförhållandena i länet. Å länets landsbygd finnes ett stort antal bristfälliga bostäder. Utmärkande för dessa är, att de i avsevärd utsträckning äro uppförda på hörnstenar i stället för på lagd eller gjuten sockel samt att de oftast äro helt i avsaknad av grunddränering. Jordfyllning mot syllarna förekommer allmänt. Gårdsstommen är undermålig med söndertorkade eller sönderspruckna väggar, ej sällan behäftade med röta eller delvis belägna under markens yta. Bostäderna sakna ofta ytterbrädfodring och äro ej sällan försedda med mycket otäta spån- eller papptak. Förstugan är oinredd med provisorisk trappa till vindsvåningen. Bristfälliga fönster och dörrar förekomma i stor omfattning. Fönstren sakna ofta gångjärn, varför ventilationen blir otillfredsställande. Innanfönster saknas ofta. Trossbotten saknas eller är mycket bristfällig. Genom dålig grund äro skorstensstockarna bristfälliga och uppvärmningsanordningarna i många fall otillfredsställande. Kökskammaren och övriga bostadsrum sakna icke sällan uppvärmning; där uppvärmningsanordning finnes kan den bestå av en gammal, oändamålsenlig plåtkamin, utbränd

132 kakelugn, öppen spis eller ett s. k. mälpaelement. Ordentligt ventilerade skafferier saknas i de flesta lägenheter och ordentliga garderober äro sällsynta. Tidsbesparande disk- och köksinredningar saknas allmänt. I större gårdar förekommer, att endast ett par rum äro beboeliga, under det att den övriga delen av byggnaden står oinredd. Vattenledning till ladugården är icke sällan ordnad. På grund av svagt tryck eller vattnets dåliga beskaffenhet måste emellertid vatten för hushållsbruk bäras från källor, åar eller grävda brunnar. Inom en socken ha sex lägenheter den brunn eller källa, varifrån vattnet hämtas, belägen på ett avstånd av 400—500 meter från bostaden, fjorton lägenheter på ett avstånd av 300—400 meter, tjuguen lägenheter på ett avstånd av 200—300 meter, tjugusju lägenheter på ett avstånd av 100—200 meter och sjuttionio lägenheter på ett avstånd av 50—100 meter. Åttiosex lägenheter ha sina brunnar eller källor belägna inom 50 meters avstånd från bostaden, varjämte tjuguen lägenheter, som sakna både brunn och källa, taga sitt behov av vatten från bäck eller insjö. Ett fåtal ha ordentliga brunnar, som äro skyddade mot regn eller snövatten. Många ha en omurad grop eller dåligt skyddad brunn, dit vattnet strömmar fritt vid snösmältning och regn, varigenom vattnet förorenas. Tvättstugor saknas i regel, varför tvätt vintertiden mestadels sker i köket, ladugården eller bagarstugan. Avträde finnes vanligen inrymt i ladugårdsbyggnaden. Ladugården och övriga ekonomihus äro i mycket stor utsträckning undermåliga, otidsenliga, trånga och provisoriska. Ordentlig väg till gården saknas ofta. De mera bristfälliga bostäderna återfinnas i regel på landsbygden och därtill helst i de mera avsides belägna byarna. Man kan tydligt märka en högre bostadsstandard invid industrier och samhällen. Detta torde ha sin förklaring dels i större möjligheter till inkomster, dels i lättheten att där erhålla lämpliga materialer och sakkunnig ledning vid planläggning av byggnadsföretag. Förutom överbefolkade lägenheter finnes frivillig trångboddhet, beroende på kostnaden och bristande tid att hålla nödigt antal rum varma. Sålunda har påträffats fall, där upp till nio personer bo i ett rum, under det att de övriga två rummen stå som finrum. I många fall kunna de överbefolkade lägenheterna utökas genom anordnande av vindsrum. Anledningarna till att ett så stort antal lägenheter befinna sig i otillfredsställande skick torde vara flera. Ofta ha de tillkommit på en tid, då fordringarna på bostäderna voro ganska blygsamma. Att de ej blivit moderniserade, beror i regel på ägarens svaga ekonomi. En relativt stor procent av länets jordbruksfastigheter äges eller ha ägts av bolag. En regel med få undantag är, att såväl bostäderna som ekonomihusen å dylika fastigheter äro i hög grad bristfälliga på grund av försummat underhåll. Ett flertal av dessa fastigheter ha genom avstyckning och försäljning övergått i arrendatorernas ägo. Genom köpen äro dessa givetvis starkt skuldsatta. Räntor

133 och amorteringar sluka under en lång följd av år det mesta av de små inkomsterna och följaktligen kunna ägarna ej få medel disponibla till förbättring av bostäder och ekonomihus med allt vad därtill hör, som avser att underlätta arbetet och befordra hygienen. Sådana fall förekomma även, där ägaren på grund av ålder ej förmår utföra någon reparation. Undermåliga bostäder bebos sålunda ej sällan av ett par gamlingar, vilkas barn sökt sin utkomst på annat håll. Orsaken till att ej flera sökt genom bostadsförbättringsbidrag upprusta sina bostäder har uppgivits vara, dels att det visat sig vara endast ett fåtal varje år, som kunna erhålla sådant bidrag, dels att en del dylika bidrag varit så små alt en verklig förbättring av bostaden därmed icke kunnat åstadkommas och dels att bidragsformen icke varit tillämplig beträffande sådana, som sakna möjlighet att bidraga något nämnvärt själva. Egnahemslånen anses för tunga att fullgöra och kunna icke sökas av personer, som blivit ägare till sina ställen mer än två år före låneansökan. Ej heller anses de fördelaktigare än exempelvis sparbankslån eller lån från jordbrukskassa. Att bostadsanskaffningslån för barnrika familjer icke utnyttjats torde i stor utsträckning få tillskrivas bristande kännedom om denna låneform. Det siffermässiga resultatet av de verkställda undersökningarna återgives i nedanstående sammanställningar. Enquéten. Länet. 1. Hela antalet lägenheter, vilka kunna anses undermåliga, enligt de obligatoriska (>>skall»-)bestämmelserna i hälsovårdsstadgans § 43 Därav läg. bebodda av ägaren » » fritt upplåtna » » uthyrda av arbetsgivaren » » » » annan 2. Hela antalet överbefolkade läg. (mer än 2 personer per rum eller kök) Därav bebodda av familjer med 3 eller flera barn under 16 år. . . . Av de överbefolkade läg. ha under punkt 1 upptagits som undermåliga 3. Antal lägenheter utan vattenledning (inom läg.) » » » avloppsledning (inom läg.) » » med ett eller flera rum utan uppvärmningsanordning » » » eljest otillfredsställande uppvärmningsanordning » » » otillfredsställande förvaringsutrymmen (garderober, skafferi) » » utan egen tvättstuga 4. Antal lägenheter, beträffande vilka erfordras: a) ersättning genom nybyggnad b) ombyggnad, tillbyggnad eller mera omfattande reparationer c) mindre omfattande reparationer Därav fall, där vatten- och avloppsledning bör anordnas Därav fall, där värmeledning bör anordnas

17 113 10 581 1 180 1 627 3 725 3 703 2 172 2 192 26 607 28 462 5 984 9 357 17 293 26 949 1 975 10 134 15 044 19 290 12 555

134 5. Av dessa lägenheter beräknas nedanstående antal kunna försättas i tillfredsställande skick genom: a) ägarens försorg 10 261 b) med stöd av statliga bostadsförbättringsbidrag, ev. nybyggnadslån 10 479 c) med stöd av egnahemslån 528 d) med stöd av bostadsanskaffningslån för barnrika familjer 751 e) återstående antal lägenheter, som icke kunna iståndsättas med stöd av nu förefintliga statliga hjälpformer. . . : . . . 5 134 Hela antalet 27 153 6. Beräknat antal dagsverken för arbetenas utförande 2410 544 De sakkunniga, som förutsett att behovet av bostadsförbättringar och av statliga bidrag till deras genomförande skulle variera i olika delar av länet, allt efter kommunernas allmänna karaktär, ha ansett det angeläget att sammanställa de inkomna enquéte-uppgifterna jämväl efter samma grunder, som gällt vid val av kommuner för intensivundersökningarna. Hur de ovan redovisade lägenheterna fördela sig på jordbrukskommuner, å ena, samt industri- och blandade kommuner, å andra sidan, framgår av följande tablåer: Industrikommuner och blandade kommuner. 1. Hela antalet lägenheter, vilka kunna anses undermåliga, enligt de obligatoriska (»skall»-)bestämmelserna i hälsovårdsstadgans § 43 Därav läg. bebodda av ägaren » » fritt upplåtna » » uthyrda av arbetsgivaren » » » » annan 2. Hela antalet överbefolkade läg. (mer än 2 personer per rum eller kök) Därav bebodda av familjer med 3 eller flera barn under 16 år Av de överbefolkade läg. ha under punkt 1 upptagits som undermåliga 3. Antal lägenheter utan vattenledning (inom läg.) » » » avloppsledning (inom läg.) » » med ett eller flera rum utan uppvärmningsanordning » » » eljest otillfredsställande uppvärmningsanordning » » » otillfredsställande förvaringsutrymmcn (garderober, skafferi) » » utan egen tvättstuga 4. Antal lägenheter, beträffande vilka erfordras: a) ersättning genom nybyggnad b) ombyggnad, tillbyggnad eller mera omfattande reparationer c) mindre omfattande reparationer Därav fall, där vatten- och avloppsledning bör anordnas Därav fall, där värmeledning bör anordnas 5. Av dessa lägenheter beräknas nedanstående antal kunna försättas i till. fredsställande skick genom: a) ägarens försorg 7 025 b) med stöd av statliga bostadsförbättringsbidrag, ev. nybyggnadslån 6 091

11 323 6 095 642 1 353 3 233 1 904 1 054 1 250 15 179 15 851 3 250 4 699 9 469 14 402 802 5 940 9 354 10 322 5 550

135 c) med stöd av egnahemslån 156 d) med stöd av bostadsanskaffningslån för barnrika familjer.. 376 e) Återstående antal lägenheter, som icke kunna iståndsättas med stöd av nu förefintliga statliga hjälpformer 2 448 Hela antalet 16 096 6. Beräknat antal dagsverken för arbetenas utförande

1 267 024

Jordbruks- och skogskommuner. 1. Hela antalet lägenheter, vilka kunna anses undermåliga, enligt de obligatoriska (»skall»-)bestämmelserna i hälsovårdsstadgans § 43 Därav läg. bebodda av ägaren » » fritt upplåtna » » uthyrda av arbetsgivaren » » » » annan 2. Hela antalet överbefolkade läg. (mer än 2 personer per rum eller kök) Därav bebodda av familjer med 3 eller flera barn under 16 år Av de överbefolkade läg. ha under punkt 1 upptagits som undermåliga 3. Antal lägenheter utan vattenledning (inom läg.) » » » avloppsledning (inom läg.) » » med ett eller flera rum utan uppvärmningsanordning » » » eljest otillfredsställande uppvärmningsanordning i » » med otillfredsställande förvaringsutrymmen (garderober, skafferi) » » utan egen tvättstuga 4. Antal lägenheter, beträffande vilka erfordras: a) ersättning genom nybyggnad 1 173 b) ombyggnad, tillbyggnad eller mera omfattande reparationer 4 194 c) mindre omfattande reparationer 5 690 Därav fall, där vatten- och avloppsledning bör anordnas Därav fall, där värmeledning bör anordnas 5. Av dessa lägenheter beräknas nedanstående antal kunna försättas i tillfredsställande skick genom: a) ägarens försorg 3 236 b) med stöd av statliga bostadsförbättringsbidrag, ev. nybyggnadslån 4 388 c) med stöd av egnahemslån 372 d) med stöd av bostadsanskaffningslån för barnrika familjer.. 375 e) återstående antal lägenheter, som icke kunna iståndsättas med stöd av nu förefintliga statliga hjälpformer 2 686 Hela antalet 11 057 6. Beräknat antal dagsverken för arbetenas utförande

5 790 4 486 538 274 492 1 799 1 118 942 11 428 12 611 2 734 4 658 7 824 12 547

8 968 7 005

1 143 520

Intensivundersökningarna. Högsjö kommun. Innevånareantalet i kommunen är 4 368. Hela antalet bostadslägenheter i kommunen uppgår till omkring 740. Hela antalet besökta lägenheter utgör 451.

136 1. Bostädernas beskaffenhet: a) undermåliga enligt § 43 hälsovårdsstadgan (Rö 22 1 ) 121 b) mindre tillfredsställande 308 409 Av under a) upptagna lägenheter äro: bebodda av ägaren 76 fritt upplåtna 30 uthyrda av arbetsgivaren — » » annan 15 2. Antalet överbefolkade lägenheter (mer än 2 personer per rum eller kök) 61 Därav bebodda av familjer med 3 eller flera barn under 16 å r . . 33 Av de överbefolkade lägenheterna ha under punkt l a ) upptagits såsom undermåliga 30 3. Antal lägenheter utan vattenledning (inom läg.) 384 » » » avloppsledning (inom läg.) 376 »> » med ett eller flera rum utan uppvärmningsanordning... 150 » » » eljest otillfredsställande uppvärmningsanordning. . . 179 » » » otillfredsställande förvaringsutrymmen (garderober, skafferi) 310 » » utan egen tvättstuga 435 4. Avsides belägna gårdar, som äro så bristfälliga eller värdelösa a t t de lämpligen böra flyttas till annan ort 2 5. Lägenheter med bristfälliga ladugårdar, som böra nybyggas eller repareras.. 136 Lägenheter i behov av ordnad utfartsväg 217 6. Antal lägenheter, beträffande vilka erfordras ersättning genom nybyggnad, ombyggnad, tillbyggnad eller mer eller mindre omfattande reparationer, vatten- och avloppsledning och värmeinstallationer samt antal fall, där förbättring kan ernås med stöd av statliga hjälpformer, där ägaren själv kan bekosta upprustningen och där förbättring icke kan erhållas med stöd av befintliga statliga hjälpmedel, fördelade efter lägenheternas beskaffenhet ävensom beräknade kostnader och dagsverken m. m. framgår av tabellerna 22—29. I beräknat antal dagsverken för vatten- och avloppsledningar ingå ej dagsverken för huvudledningar i de fall, där gemensamma vatten- och avloppsledningar kunna anordnas. 7. Antal lägenheter, beträffande vilka finnes möjlighet till gemensam vattent ä k t och huvudledning från denna 191 8. Antal lägenheter, beträffande vilka finnes möjlighet till gemensamma avloppskanaler eller ledningar 132 Indals

kommun.

Innevånareantalet i kommunen är 2 497. Hela antalet bostadslägenheter i kommunen uppgår till omkring 590. Hela antalet besökta lägenheter utgör 393. 1. Bostädernas beskaffenhet: a) undermåliga enligt § 43 hälsovårdsstadgan 261 b) mindre tillfredsställande 109 370 Av under a) upptagna lägenheter äro: bebodda a v ägaren 218 fritt upplåtna 20 1 I undersökningsmaterialet ingå 22 lägenheter i Rö, som ägas av ett bolag. Beräkningar rörande kostnaderna för dessas iståndsättande ha icke verkställts.

137 uthyrda av arbetsgivaren 9 » » annan 14 2. Antal överbefolkade lägenheter (mer än 2 personer per rum eller kök)... 35 Därav bebodda av familjer med 3 eller flera barn under 16 år 17 Av de överbefolkade lägenheterna ha under punkt a) upptagits såsom undermåliga 24 3. Antal lägenheter utan vattenledning (inom läg.) 314 » )> » avloppsledning (inom läg.) 346 » » med ett eller flera rum utan uppvärmningsanordning.... 141 » » » eljest otillfredsställande uppvärmningsanordning.... 214 » » » otillfredsställande förvaringsutrymmen (garderober, skafferi) 325 » » utan egen tvättstuga 375 4. Avsides belägna gårdar, som äro så bristfälliga eller värdelösa att de lämpligen böra flyttas till annan ort — 5. Lägenheter med bristfälliga ladugårdar, som böra nybyggas eller repareras.. 170 Lägenheter i behov av ordnad utfartsväg 175 6. Antal lägenheter, beträffande vilka erfordras ersättning genom nybyggnad, ombyggnad, tillbyggnad eller mer eller mindre omfattande reparationer, vatten- och avloppsledningar och värmeinstallationer samt antal fall, där förbättring kan ernås med stöd av statliga hjälpformer, där ägaren själv kan bekosta upprustningen och där förbättring icke kan erhållas med stöd av befintliga statliga hjälpmedel, fördelade efter lägenheternas beskaffenhet ävensom beräknade kostnader och dagsverken m. m. framgår av tabellerna 30—36. 7. Antal lägenheter, beträffande vilka finnes möjlighet till gemensam vattentäkt och huvudledning från denna 124 8. Antal lägenheter, beträffande vilka finnes möjlighet till gemensamma avloppskanaler eller ledningar — När det preliminära resultatet förelåg av enquéten med hälsovårdsnämnderna, vilken givetvis icke kunde bliva uttömmande, samt av intensivundersökningarna i de två härför utvalda kommunerna, uppmärksammade de sakkunniga genast det i hög grad anmärkningsvärda förhållandet, att i hela länet icke mindre än 5 134 lägenheter eller 18 procent av hela det redovisade bristfälliga bostadsbeståndet icke kunde iståndsättas med stöd av befintliga statliga hjälpformer, samtidigt som endast ett obetydligt antal lägenheter angåvos såsom möjliga att iståndsätta genom bostadsanskaffningslån till barnrika familjer. Med anledning härav företogs en förnyad undersökning i de intensivundersökta kommunerna, varvid det visade sig att även de ursprungliga uppgifterna från dessa måste justeras, då undersökarna genomgående förbisett bostadsanskaffningslånen. I Högsjö och Indals socknar utgör antalet lägenheter, som icke kunna iståndsättas med stöd av förefintliga statliga hjälpformer, cirka 6 procent av hela antalet bristfälliga fastigheter. En omräkning på basis av sålunda vunnen erfarenhet medför, att antalet dylika lägenheter i hela länet reduceras till 1 630. Å andra sidan måste antalet lägenheter, som kunna upprustas med bostadsförbättringsbidrag, ökas i motsvarande mån. Vid beräknandet av erforder-

138 liga statsbidrag ha de sakkunniga utgått från det sålunda justerade materialet. I samband med undersökningarna i Högsjö och Indals socknar ha de sakkunniga låtit utreda materialåtgången vid upprustningen med tanke på möjligheten att vinna erfarenhet om vilka förnödenheter, som erfordras och som med fördel skulle kunna framställas vid inom länet nystartad eller utvecklad industri. Denna utredning ger vid handen, att materialförsörjningen för här åsyftad bostadsförbättring i stor utsträckning skulle kunna utveckla befintlig och delvis uppamma ny industri, då en myckenhet av de erforderliga förnödenheterna icke för det närvarande tillverkas inom länet samt i den mån de där frambringas tillverkning icke bedrives i en mot behovet svarande omfattning. Den beräknade materialåtgången i de intensivundersökta socknarna framgår av tabellerna 37 och 38. Enquéten omfattar 63 landskommuner med en folkmängd på i runt tal 240 830 personer, fördelade på beräknade 63 000 bostadslägenheter. Jordbrukskommunerna ha omkring 90 514 invånare samt industrikommunerna och de blandade kommunerna cirka 150 316. Att av enquétesvarens siffermaterial draga några mera bestämda slutsatser om förhållandena inom de olika slagen av kommuner torde ställa sig vanskligt. Däremot får intensivundersökningen anses vara representativ i detta avseende, och kunna med tillhjälp av densamma bedömas vissa förhållanden. Sålunda ägas i jordbrukskommunerna större antal lägenheter av de boende än i de industrialiserade kommunerna. Vidare torde med bestämdhet kunna påstås, att de undermåliga lägenheterna företrädesvis äro att söka å rena landsbygden ävensom att den faktiska trångboddhetsfrekvensen där är större. I Högsjö kommun äro 26 procent av samtliga undersökta lägenheter betecknade såsom undermåliga, medan i Indals kommun motsvarande procenttal är ej mindre än 66. Anmärkningsvärd är de överbefolkade lägenheternas underhaltiga beskaffenhet. I Högsjö äro 49 procent och i Indal 68 procent av de undersökta överbefolkade lägenheterna undermåliga. Antalet lägenheter med ett eller flera rum utan eller med otillfredsställande uppvärmningsanordning utgör i Högsjö 72 procent och Indal 90 procent. Lägenheter med otillfredsställande förvaringsutrymmen utgöra i Högsjö 68 procent och Indal 82 procent. Mer än 95 procent av de undersökta lägenheterna i båda kommunerna sakna tvättstuga. I fråga om vattenförsörjningen äro förhållandena mycket olika i industrikommuner och rena landsbygdskommuner. I en del av de förstnämnda kommunerna är frågan om vattenoch avloppsledningar redan löst i de centrala delarna av kommunen, under det att vattenförsörjningen i de sistnämnda ur hygienisk synpunkt är synnerligen otillfredsställande. E n jämförelse av enquétens och intensivundersökningarnas resultat ger möjlighet att beräkna, vad genomförandet av en hela länet omfattande bostadssanering inbegripet sanitäranläggningar kommer att kosta. Upprustningen torde kräva i runt tal 50 miljoner kronor. Om saneringen tankes

139 utsträckt över en följd av år, förslagsvis åtta, måste emellertid med hänsyn till prisutveckling och andra på saken inverkande omständigheter de av undersökarna år 1938 satta dagspriserna höjas med åtminstone 20 procent. 1 Det låter sig även beräkna, i vilken utsträckning statsbidrag bliva erforderliga för programmets genomförande. Behövligt statligt bidragsbelopp skulle efter ifrågasatt förhöjning med 20 procent uppgå till omkring 24'6 miljoner kronor. Av sistnämnda belopp belöper på bostadsförbättringsbidrag 18-5 miljoner kronor och på bostadsanskaffningslån till barnrika familjer 1*8 miljoner kronor. Återstoden, 4*3 miljoner kronor, är erforderlig för upprustning av bostäder, som nu icke kunna iståndsättas med stöd av förefintliga statliga hjälpformer. Beträffande bostadsförbättringsverksamheten i länet har inhämtats, att under år 1938 utdelats i förbättringsbidrag 774 960 kronor och i nybyggnadslån 146 750 kronor åt tillhopa 984 personer. 445 ansökningar om bidrag och lån äro oavgjorda på grund av medelsbrist. Sammanlagt ha utlämnats bidrag och lån till 4 389 personer i länet med 3 499 512 kronor. Inom de intensivundersökta socknarna Högsjö och Indal ha hittills bifallits respektive 89 och 81 ansökningar med belopp om tillhopa 56 890 och 56 415 kronor. Vid intensivundersökningen har konstaterats, att i ett relativt stort antal fall bostadsförbättringar, fastän i hög grad behövliga, icke med stöd av nuvarande statliga hjälpformer kunna åstadkommas, beroende därpå, att lägenhetsägarna sakna alla möjligheter att bidraga med egen insats eller icke ha det antal minderåriga barn, som erfordras för att komma i åtnjutande av det statliga understöd för bostadsanskaffning, som är medgivet barnrika familjer. Den första av dessa kategorier representeras av folkpensionärer och likställda, alltså personer, som äro hänvisade att existera på en mycket liten kontantinkomst, av vilken icke något kan offras till egeninsats i ett bostadsförbättringsföretag. På landsbygden äga dessa människor ofta en liten stuga, taxerad till 1 000 a 1 500 kronor, vilken någon gång, men kanske mera sällan, är belastad med en mindre inteckning. För dessa pensionärer på landsbygden krävas utan tvivel extra åtgärder, om deras bostadsfråga skall kunna tillfredsställande lösas. De sakkunniga anse sig givetvis icke böra komma med något i detalj utformat eller motiverat förslag härutinnan, alldenstund problemet i denna del icke är lokaliserat till Västernorrlands län utan gäller riket i dess helhet, men vilja dock fästa uppmärksamheten på detsamma och framhålla, hur önskvärt och angeläget det är, att denna fråga snarast tages upp till behandling i sitt riktiga sammanhang. Det synes de sakkunniga vara värt att prövas, huruvida icke en lämplig form av samverkan mellan staten och kommunerna skulle kunna åstadkommas i förevarande fall, exempelvis på så sätt, att staten iordningställde dessa av folkpensionärer bebodda lägenheter mot inteckning för upprustningsbidraget och att kom1

Vid tiden för beräkningarna förutsågos icke de genom kriget skapade förhållandena.

munerna övertoge det framtida underhållet mot att äganderätten till de små stugorna överginge på kommunen, om inteckningen icke bleve inlöst vid de gamlas bortgång. På detta sätt skulle möjligen kommunerna få ett bostads- j bestånd, vilket på billigt och tillfredsställande sätt kunde lösa bostadsbehovet I för folkpensionärer på landsbygden. Men det finns också en annan grupp medborgare, vilka befinna sig i synnerligt svårt och ogynnsamt läge, när det gäller deras möjligheter att erhålla nödvändigt stöd av det allmänna för bostädernas förbättrande och som ; de sakkunniga vid sina undersökningar träffat i relativt betydande antal, särskilt i vissa skogssocknar, där bolagen ägt stora fastigheter. Denna grupp ! består av jordbrukare, vilka köpt sina hemman från bolagen och nu äro ] skuldsatta för så gott som hela köpeskillingen. I regel är det här fråga om I människor i sina bästa år med minderåriga barn. Åbyggnaderna voro i då- j ligt stånd vid köpet och ha sedan ytterligare förfallit. Ägarna sakna emel- j lertid varje möjlighet att ytterligare skuldsätta sig för att reparera bostaden. Följden blir att de leva sitt hårda och slitsamma liv under orimliga förhållanden med avseende å bostäderna. Bostadsförbättringsbidrag kunna de icke söka, därför att det ofta gäller fullständig om- eller nybyggnad av fastigheten och de icke ha tillräckliga resurser att skaffa vad som erfordras utöver bostadsförbättringsbidraget. En insats från statens sida, som hjälpte också denna kategori, skulle vara väl använt kapital. Även härvidlag gäller att de sakkunniga icke anse sig befogade att framlägga ett i detalj utarbetat förslag till hjälpåtgärder men vilja dock framhålla, att en kombination av bostadsförbättringsbidrag och lån enligt principerna för utlämnande av arbetarsmåbrukslån måhända skulle vara en utväg att lösa frågan på ett tillfredsställande sätt. Slutligen ha de sakkunniga observerat att särskilt på industriplatserna finnes ett ganska stort antal hyreslägenheter, vilka befinna sig i högst otillfredsställande skick. Hyresbeloppen äro låga och för den skull nöja sig många människor i dålig ekonomisk ställning med dessa ofta alldeles undermåliga bostäder. De kommunala myndigheterna tillämpa icke vad hälsovårdsstadgan härutinnan klart föreskriver, därför att om dylika slumbostäder utdömdes, riskerade kommunen att genom fattigvården få utgiva bidrag till hyran för bättre bostäder, bortsett från att det ofta kan vara svårt att finna lämpliga bostäder såsom ersättning för de dåliga. Uppenbart torde emellertid vara, att endast genom att hälsovårdsstadgans bostadsparagrafer verkligen komma i tillämpning kan en genomgående sanering av bostadsbeståndet ske. För den skull är det högeligen önskvärt att vederbörande myndigheter göras medvetna om sina skyldigheter på detta område. De sakkunniga ha icke verkställt någon utredning rörande de demografiska förhållandenas inverkan på det framtida bostadsbeståndet inom länets landsbygd. Enligt vad de sakkunniga vid samråd med bostadssociala utredningen inhämtat, kommer emellertid att under alla förutsättningar, som nu kunna

141 bedömas som sannolika, antalet hushåll på landsbygden i hela riket att fortsätta att betydligt tillväxa under de närmaste decennierna. Befolkningsutvecklingen skulle sålunda komma att kräva utökning av bostadsbeståndet å landsbygden i stället för minskning. Att utvecklingen i Västernorrlands län skulle komma att förhålla sig annorlunda än i riket i dess helhet, finnes ingen anledning att antaga. I varje fall kan man icke inom den tid, detta program gäller, räkna med ett minskat bostadsbehov. I sitt förslag ha de sakkunniga för säkerhets skull begränsat sig till att yrka på vidmakthållande och iståndsättande av det nuvarande bostadsbeståndet å länets landsbygd. Beträffande fullföljandet av den i ovan refererade promemoria uppgjorda planen för bostadsundersökningen ha de sakkunniga ansett sig kunna avstå från den ifrågasatta utsträckningen av intensivundersökningarna till länets samtliga socknar, alldenstund det vid de lokalt begränsade intensivundersökningarna framkommit uppgifter, som jämförda med enquétesvarens upplysningar ge tillräckliga hållpunkter för bedömande av bostadsbeståndets beskaffenhet, erforderliga statsbidragsbelopp och åtgång av byggnadsmaterialier. Vad däremot den i promemorian föreslagna försöksverksamheten angår, synes den böra komma till stånd om ock något annorlunda lagd än i promemorian antytts. Sålunda synas som lämpligt försöksmateriel böra utväljas samtliga de lägenheter inom Högsjö och Indals socknar, vilka enligt intensivundersökningens resultat icke kunna upprustas med stöd av hittills beslutade och tillämpade hjälpformer. Dessa lägenheters sammanlagda antal är 48. Av dessa äro 14 i behov av hel förnyelse, 18 av om- och tillbyggnad eller större reparationer, och 16 av mindre reparationer. Den sammanlagda kostnaden för dessa arbeten är av undersökningsmännen beräknad till 137 000 kronor. Erforderligt statsbidrag för deras genomförande har beräknats till 104 225 kronor, vilket belopp dock på av de sakkunniga i annan ordning anförda skäl bör ökas med 20 procent till i runt tal 125 000 kronor. De sakkunniga avse att genom ett ansökningsförfarande ernå grundval för individuella avtal med vederbörande lägenhetsägare om bostadsupprustning inom den statsbidragsram, som intensivundersökningen sålunda uppdragit. Vid avtalsuppgörelserna med lägenhetsägarna vinnes de sakkunnigas första syfte nämligen hållpunkter för storleken och formen av de statsbidrag, som bliva erforderliga för att lösa denna boendegrupps bostadsfråga inom länet i dess helhet. Genom denna försöksverksamhet kan vidare utrönas, på vad sätt och under vilka förutsättningar arbetslösa från andra yrkesområden än byggnadsfacket med framgång kunna sysselsättas i bostadsförbättringarna, ävensom vilken kortare utbildning i facket som för detta syfte kan visa sig oundgänglig. Slutligen blir det möjligt att inom det starkt differentierade boendeområde, som här är representerat, få erfarenhetsmässigt klarlagt vilka inrednings-, utrustnings- och omboningsföremål, som kunna bli föremål för standardiserad tillverkning vid inom

142 länet förefintliga eller eventuellt nystartande industrier. Sålunda böra kunna åstadkommas vissa till storlek, planlösning och byggnadsmaterial något olika bostadstyper, därvid jämförelser böra vinnas mellan fabriksmässigt framställda hustyper och av bygdens folk i allt väsentligt framställda. Sammalunda bör i fråga om vattenförsörjning och avloppsanordning erfarenhet kunna vinnas både beträffande de fall, då dessa sanitäranläggningar kunna knytas till allmän vatten- och avloppsledning, och de fall, då vattnet måste hämtas från lokal vattentäkt och då avlopp måste leda exempelvis till avloppsbrunn på ägarens mark eller eljest i byggnadens grannskap. Olika typer av uppvärmningsanordningar avpassade efter för varje ort tillgängligt bränsle synas också försökvis böra komma till utförande. Sedan dessa försöksbyggnader respektive sanitär- och uppvärmningsanordningar utförts på ett tekniskt tillfredsställande sätt, göras på grundval härav vissa mönsterritningar för tak-, golv- och väggbeklädnadsmateriel, för diskbänkar, för köksskåp, för järnspisinfattningar, för yttertaks- och ytterväggsbeklädnad, för värmeradiatorer, för koks- respektive vedpannor, för vattenuppfordringsanordningar och så vidare och tillställas inom länet verksamma eller startande industriföretag inom branscherna med hemställan om prissättning för serietillverkning i större skala av de ifrågavarande utrustningsdetaljerna. I den mån framställning inom länet av if rågakomna artiklar icke bedrives, skall undersökas möjligheten att därstädes igångsätta sådan tillverkning. Det torde jämväl vid denna försöksverksamhet böra prövas, om ett liknande förfarande kan tillämpas beträffande viss möbelutrustning i åtminstone de nybyggda hemmen, varefter prövade typer göras till föremål för prisberäkningar för serietillverkning inom länet. Behovet av ingrepp på detta område synes i varje fall vara ostridigt beträffande bäddmöbler. Den förmedlingsverksamhet, som här förutsattes mellan lägenhetsägarna och tillverkarna, synes kunna utföras av länets företagareförening, vilken enligt de sakkunnigas mening i fortsättningen jämväl bör fylla denna uppgift i all statsunderstödd bostadsförbättringsverksamhet inom länet, alltså även vid förbättring enligt de tidigare givna bestämmelserna, vid förbättring enligt bestämmelserna för barnrika familjer och vid förbättring enligt de sakkunnigas förslag av det därefter ännu återstående bostadsbeståndet, liksom föreningen i denna förmedlarverksamhet kan komma att bli till betydande nytta även för de fastighetsägare, vilka på eget initiativ och utan statsbidrag nybygga eller förbättra sina fastigheter. Genom denna förmedlingsverksamhet vinnes dels trygghet för lägsta möjliga pris och dels att länets egen produktion i första hand får avsättning. Förmedlingen av statsmedel för försöksverksamheten synes böra ske genom egnahemsnämnden, dock synes det önskvärt att egnahemsnämnden vid handläggning av alla angelägenheter, som röra denna försöksverksamhet, rådgör med representanter för såväl företagareföreningen som de sak-

143 kunniga, alldenstund denna verksamhet är att betrakta som ett led uti den de sakkunniga ålagda uppgiften. Då saneringsverksamheten avser att åstadkomma jämväl en arbetsreserv för sysselsättning av länets alltjämt mycket stora antal arbetslösa, ha de sakkunniga undersökt om och i vad mån dylik arbetskraft kan komma till användning i de föreslagna arbetena. Därvid har utrönts, att såväl i industridistrikten som å rena landsbygden bland de arbetslösa finnas personer, som tidigare förvärvat sig en viss yrkesvana inom byggnadsfacket. Hittills gjorda bostadsförbättringar ha i stor utsträckning utförts av dylika personer. För att öka kvaliteten på de arbeten, som skulle kunna utföras genom dessa, torde det emellertid bliva erforderligt att på lämpligt sätt, inom rimlig tidsrymd och till måttliga kostnader bibringa dem ytterligare fackkunskap. Detta synes kunna ske genom kurser förlagda till lämpliga bostadsfastigheter på landsbygden, vilka i detta sammanhang bliva föremål för upprustning. Till undervisare anlitas byggmästare och kunniga byggnadsarbetare på verksamhetens olika områden. Kurserna kunna tänkas genomförda under tre veckor. Elever till kurserna hänvisas av arbetslöshetskommittéerna och tilldelas stipendier efter i huvudsak samma grunder, som gälla för eleverna vid verkstadsskolorna. Under utbildningstiden utgår ingen dagpenning till eleverna. Husägaren håller själv materialen och får arbetskraften utan kostnad. Innan kurserna igångsättas, sammankallas de blivande undervisarna till en särskild instruktionskurs på omkring en vecka. Kostnaden för denna kursverksamhet har av de sakkunniga beräknats till 10 000 kronor. Det hade varit önskvärt, om det föreslagna saneringsprogrammet hade kunnat genomföras på en relativt kort tid, exempelvis fem år. Å andra sidan kan ifrågasättas, huruvida en på verksamheten grundad industri på denna tid kan uppnå erforderlig stabilitet. Det vill synas de sakkunniga som om tiden med hänsyn till marknadsläget skulle vara tillräcklig. För att utesluta alla riskmoment ha de sakkunniga emellertid stannat vid 8 år. Under förutsättning att programmet genomföres å denna tid, skulle det behövliga årliga statsbidraget uppgå till 2'85 miljoner kronor. Det bör i detta sammanhang bemärkas, att beloppet avser även vatten- och värmeanordningar. Arbetslöshetsförhållandena i länet påkalla extra ordinära åtgärder i syfte att dels åstadkomma omedelbart tillgängliga arbetstillfällen och dels skapa nya arbetstillfällen vid nya industrier. Särskilt på bostadsförbättringens område synas stora möjligheter yppa sig att realisera dessa önskemål. Erfarenheten har nämligen givit vid handen, att denna verksamhet med bidrag av statsmedel stimulerar även ekonomiskt mera välsituerade personer att på egen bekostnad igångsätta bostadsförbättringar, vilket medför ytterligare ansvällning av behovet såväl på arbetskraft som material. Med hänsyn till de särskilda svårigheterna i försörjningshänseende för befolkningen i länet

144 samt ovannämnda verksamhets syfte att Undra verkningarna av arbetslösheten finna de sakkunniga därför ett ökat bidragsförfarande till bostadsförbättringen i länet både försvarligt och lämpligt. De sakkunniga förutsätta dock, att ett ökat stöd på detta område icke kommer att medföra inknappning i de hjälpformer för arbetslöshetens lindrande, som hittills kommit länet till godo. Vidare förutsätta de sakkunniga, att bostadsanskaffningslån till barnrika familjer i ordinarie ordning tilldelas länet omedelbart, så att nu uppväxande barnskaror komma i åtnjutande av de sociala fördelar, denna hjälpform avser att främja. Under åberopande av vad sålunda anförts ha de sakkunniga i skrivelse den 17 februari 1939 hemställt dels att för budgetåret 1939/1940 ett belopp av 2*85 miljoner kronor måtte ställas till förfogande för genomförande av bostadsförbättring i länet, dels att ett anslag anvisas å 125 000 kronor för ett omedelbart igångsättande såsom försöksverksamhet av förbättring å de fastigheter inom Högsjö och Indals socknar, som nu icke kunna iståndsättas med stöd av förefintliga hjälpformer. ävensom att ett anslag av 10 000 kronor beviljas för anordnande av ovan skisserade kurser. Då det givetvis är av största vikt att den på bostadssaneringen grundade industrien erhåller största möjliga stöd, ha de sakkunniga tillika föreslagit att, därest medel för ifrågasatta ändamål ställas till förfogande, därvid knytes såsom villkor att material, som tillverkas på arbetsplatser inom länet, skall under förutsättning av jämförbar enhetlig kvalité och jämförbara priser medgivas viss företrädesrätt. Härefter har Kungl. Maj:t i skrivelse den 22 juni 1939 uppdragit åt de sakkunniga att — med beaktande av vad föredragande departementschefen i det till Kungl. Maj.ts proposition den 3 mars 1939, nr 188, angående anslag till förbättrad bostadsförsörjning för lantarbetare m. m. fogade statsrådsprotokollet anfört rörande viss försöksverksamhet, innefattande bland annat utförande av mönsterbostadsförbättringar — inkomma med plan för dylik försöksverksamhet i vad avsåge Västernorrlands län. Till fullgörande härav ha de sakkunniga avgivit följande förslag. »Genom praktisk experimentverksamhet bör man söka få erfarenhetsmässigt klarlagt vilka inrednings-, utrustnings- och omboningsföremål, som kunna lämpa sig för standardtillverkning vid inom länet förefintliga eller eventuellt nystartande industrier liksom även vilka olika bostadstyper, som bäst lämpa sig för skilda förhållanden. Utförandet uppdrages åt egnahemsstyrelsen med anlitande av länets egnahemsnämnd och i samverkan med Västernorrlands läns företagareförening. Egnahemsnämnden bör vid uppdragets utförande förstärkas med byggnadssakkunnig person. Av beräknat anslag för ändamålet, 47 500 kronor, avsättas till arkitekt-

145 och kontrollarvoden nödiga medel, förslagsvis 10 000 kronor, i vilket belopp jämväl inbegripes ersättning för utarbetande av mönsterritningar. Återstoden disponeras för bostadsupprustning enligt i det väsentliga följande program. 1. Förslagsvis 15 000 kronor användas för nybyggnader av bostadshus å småbruk, dels å småbruk av mer jordbruksbetonad typ, dels å småbruk i skogsbygden. Den förstnämnda typen göres större och förses med särskild köksingång, tvättrum, övre hall, värmepanna i källaren med lämplig anslutning av radiatorer samt inredning av viss standardmodell, medan den sistnämnda typen utföres i något mindre format med en ingång, mindre tvättrum och värmeledning i anslutning till modernaste spiskombination. Båda typerna förses med vatten- och avloppsledning. 2. Förslagsvis 8 000 kronor disponeras för fullständig upprustning avminst ett större och minst ett mindre småbrukarhem, därvid hänsyn i görligaste mån tages till befintlig rumsindelning. Moderna hygieniska anordningar utföras såsom standardiserad utrustning av köks- och ekonomiutrymmen, indragning av vatten- och avloppsledningar, uppvärmningsanläggningar o. s. v. 3. Förslagsvis 3 500 kronor användas för komplett värmeanläggning med billig vedpanna i lämpligt antal bostadshus. 4. Förslagsvis 11 000 kronor användas för försöksanläggningar för vattenförsörjning m. m. åt egnahemsägare m. fl., därvid försöksvis följande typer böra komma till användning: a) Indragning av vatten i en industri- eller grovarbetarbostad med anslutning till redan befintlig centralt anlagd vattentäkt. b) Indragning av vatten i ett småbrukarhem med ladugård med anslutning till redan befintlig centralt anlagd vattentäkt. c) Indragning av vatten i ett småbrukarhem med ladugård med anslutning till på gården redan befintlig lokalt anordnad vattentäkt. d) Indragning av vatten i ett småbrukarhem med ladugård, där anslutning icke kan vinnas till centralt anlagd vattenledning eller lokalt befintlig brunn eller dylikt. Vattentäkt anskaffas genom brunn eller dylikt. e) Lika med föregående, men vatten skaffas med ledning från källa, som ger självtryck. f) Avloppsledning anordnas från småbrukarhem — endast för bostaden — till närbelägen vattenföring. g) Avloppsledning anordnas från småbrukarhem — endast bostaden — till septictank av lämplig modell. h) Avlopp anordnas från småbrukarhem till centralt anordnad avloppsledning. I ett av dessa fall anordnas jämväl ett enkelt tvätt- och duschrum och i ett fall insattes även badkar. 10— 917654

146 Pä grundval av dessa försöksbyggnader respektive sanitär- och uppvärmningsanordningar göras ovan omförmälda mönsterritningar och praktiska anvisningar, som tillställas inom länet verksamma eller startande industriföretag inom branscherna för övervägande av serietillverkning i större skala av de ifrågavarande utrustningsdetaljerna. Verksamheten anknytes till den statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten. Då det är önskvärt att personvalet beträffande dem, som med tillhjälp av här ifrågavarande anslag skola få mönsteranläggningar utförda, sker med stor omsorg, synes urvalet i huvudsak böra göras, sedan ansökningar om bidrag eller lån till byggnadsföretag innevarande höst inkommit. Verksamheten bör vara avslutad hösten år 1940. Ledningen av arbetet uppdrages åt särskilt anställd arkitekt, som utses av egnahemsstyrelsen. För detta ändamål kan, enligt vad inhämtats, egnahemsstyrelsen i nödfall disponera vissa medel. Arkitektens arbete omfattar uppgörande av förslag till planlösningar och ritningar samt behövlig medverkan vid förhandlingarna med vederbörande fastighetsägare ävensom de utredningar för serietillverkningar m. m., varom här ovan förmäles. Bidragssökandenas egeninsats sättes så hög som möjligt utan att huvudsyftet med verksamheten förryckes. Vidare bör sörjas för att administrationskostnaderna bliva de lägsta möjliga.»

AVD. IV.

Sammanfattning. Vad de sakkunniga i det föregående anfört och föreslagit beträffande länets försörjningsmöjligheter, dessas utnyttjande och stimulerande samt det aktuella läget härutinnan torde kunna sammanfattas på följande sätt. Västernorrlands läns rika skogstillgångar ha blivit föremål för en omfattande exploatering. Tre av Norrlands största älvar, vilka utmynna i länet, ha skapat synnerligen gynnsamma betingelser för uppbyggandet av en på skogsprodukterna grundad storindustri. Denna naturliga industriella expansion har fortskridit så långt att länet är ett av de mest betydelsefulla produktionscentra i riket. Tidigare medförde industriens utbyggnad ständigt ökade arbetstillfällen, vilka beredde sysselsättning ej blott åt den egna befolkningen, utan desslikes medgåvo en relativt stark inflyttning. E n av förutsättningarna härför var dock, att möjligheterna att från skogsbärande områden utanför länet införa fyllnadsvirke blevo utnyttjade av industrien. Det är ett faktum, att denna skogsindustriernas naturliga dominerande ställning haft till följd att länets näringsliv i allmänhet fått en mera ensidig och odifferentierad prägel än vad som med hänsyn till den senare utvecklingen och nuvarande situation varit önskligt och tillfredsställande. Jordbruket och dess binäringar spela visserligen en utomordentligt stor roll ur sysselsättnings- och försörjningssynpunkt, men det torde vara obestridligt att utvecklingen för dessa kunnat vara kraftigare samt att mycket står att vinna genom att detta beaktas. Samma omdöme gäller beträffande hantverket och småindustrien. Länets storindustri är baserad på produkternas exporterande. Detta måste innebära, att i den mån läget på världsmarknaden minskar avsättningsmöj digheterna, återverkar detta omedelbart, ytterst kännbart och oförmånligt på länets försörjning, alldenstund minskningen i trävaruexporten icke kan ersättas genom ökad förbrukning på hemmamarknaden. Härutöver tillkommer i nuvarande situation ytterligare en omständighet, vilken visserligen med hänsyn till sina verkningar kan vara tidsbegränsad, men som likväl i be-

148 stämda lägen skärper svårigheterna på arbetsmarknaden högst avsevärt, nämligen den snabbt fortskridande rationaliseringen inom produktionen. Genom den tekniska utvecklingen blir det möjligt att uppehålla och även öka produktionen med minskade arbetsstyrkor. Sågverksindustrien visar dock en faktisk produktionsminskning, vilken emellertid beror på att driften vid ett stort antal sågverk blivit nedlagd, då tillgången av för sågning lämpligt grovtimmer är så knapp att tillräckliga mängder råvaror numera icke kunna anskaffas. Skulle utvecklingen i här berörda avseenden icke undergå någon förändring, bör man utgå ifrån, att trävaruindustrierna i länet icke kunna för framtiden sysselsätta ett ökat antal arbetare. Ja, än mer: för att bibehålla det nuvarande arbetarantalet torde en icke obetydlig utbyggnad av industrien vara erforderlig. Den enda möjlighet, som för det närvarande är skönjbar härutinnan, hänför sig till de eventuella utsikterna att inom länet förädla skogsprodukterna utöver vad som nu i allmänhet sker. Men det får icke döljas, alt denna framkomstväg är synnerligen osäker och vansklig, även om i begränsad mån och i särskilda fall rent lokala lösningar av förefintliga svårigheter på länets arbetsmarknad kunna vara möjliga att uppnå efter denna linje. Med hänsyn till möjligheterna att finna avsättning på världsmarknaden för sina produkter har trävaruindustrien haft stor fördel av att dess halvfabrikat i vederbörande importländer utgöra råvara för hos köparna befintliga förädlingsindustrier. I samma mån som ansträngningarna bliva satta in på uppgiften att skapa en motsvarande förädlingsindustri i Sverige, bör alltså räknas med att konkurrensen från vårt lands sida om helfabrikaten vållar irritation i de länder, där man nu köper våra skogsprodukter. Det undandrar sig ett säkert bedömande i vilken utsträckning irritationen kan medföra repressalier mot svensk trävaruexport, men själva möjligheten till ogynnsamma återverkningar måste hållas i minne, när linjerna för framtiden fastläggas. Resultatet av denna översikt blir, att den allra största uppmärksamhet måste ägnas frågan i vad mån det är möjligt att trygga tillgången på erforderlig råvara, d. v. s. öka skogarnas avkastning. Visserligen kan måhända denna strävan icke få en ögonblicklig verkan i form av ökad sysselsättningsgrad och vidgad produktion inom fabrikerna och sågverken. Men med sikt tagen på en även relativt nära liggande framtid är det ingalunda omöjligt att verksamma och betydelsefulla insatser härutinnan kunna göras. E n verkligt rationell skogsvård, som målmedvetet och systematiskt försiggår med syfte att, så långt den forstliga vetenskapen hunnit, öka skogens produktivitet, är en angelägenhet av största vikt. För Västernorrlands län såsom ett underskottsområde beträffande råvara för att täcka det industriella behovet framstår givetvis skogsvårdsproblemet såsom i hög grad dominerande i samband med strävandena att trygga försörjningen. Såtillvida skulle tvivels-

149 utan åtgärder i antydd riktning dock medföra även snabba gynnsamma verkningar för arbetsmarknaden och folkförsörjningen, att skogsvården såsom sådan representerar en mycket stor arbetsreserv, relativt lätt att organisera och utnyttja. Om man vid en prövning av det allmänna läget nödgas konstatera, att den industri, som dominerar länets näringsliv, åtminstone för det närvarande och inom överskådlig tid näppeligen kan beräknas vara mäktig alt ensam bemästra vanskligheterna på arbetsmarknaden, får likväl icke förbises, att de naturliga förutsättningarna liksom traditionen understryka, att skogsprodukternas förädling för framtiden liksom hittills måste vara det väsentliga för länets ekonomiska liv och styrka. Alla åtgärder, vilka äro ägnade att främja en förbättring av förhållandena inom detta område, anknyta följaktligen till hittills vunna resultat och äro härigenom motiverade. Ä andra sidan måste med all styrka fastslås, att ingrepp, vilka kunna hindra eller försvåra den västernorrländska industriens råvaruförsörjning, i denna industris utsatta läge och med den relativt långvariga och i hög grad utmattande kris, som länets viktigaste försörjningsområde haft att kämpa med, äro särskilt oförmånligt verkande, ja kunna vara ödesdigra. Emellertid framstår det alldeles klart, att energiska ansträngningar böra göras i syfte att intensifiera och utveckla även länets näringsliv i övrigt, så alt bidrag därifrån kunna givas på ett bättre sätt än hittills när det gäller att finna lösningen av försörjningsproblemet. Den fråga, som då närmast uppställer sig, är huruvida jordbruket kan lämna ett dylikt tillskott. På detta spörsmål måste obetingat lämnas ett jakande svar. Av vad tidigare anförts framgår att jordbruket i flera avseenden befinner sig i sådant skick, att stora förbättringar böra kunna uppnås. E n ökning av lönsamheten kan vinnas dels genom nyodlingar, dels genom förbättringar av hävden ävensom omläggning av driften och dels genom rationellare utnyttjande av till jordbruket hörande skogstillgångar. Ett betydande antal av brukningsdelarna inom länets jordbruk äro icke så stora att deras ägare respektive brukare på dem kunna finna rimlig bärgning. Av denna anledning konkurrera så många jordbrukare — både självägande och arrendatorer — om arbetstillfällena på den allmänna arbetsmarknaden och äro av denna så beroende, att de vid större rubbningar för industrien och därav följande minskningar av arbetsstyrkorna nödgas anlita samhällets hjälp genom arbetslöshetsunderstöd eller fattigvård. En ökningav brukningsdelarnas storlek skulle med sannolikhet medföra, att trycket på arbetsmarknaden från de i jordbruket sysselsatta avsevärt lättades, även om alltjämt inkomster från skogsbruket eller annat arbete bliva erforderliga som stöd för jordbrukarnas ekonomi. E n statsunderstödd nyodlingsverksamhet, avseende att förvandla så många som möjligt av småbruken till sådana jordbruk, vilka kunna giva innehavarna och deras familjer huvudsaklig försörjning, synes vara en naturlig och riktig utväg till förbättring av länets

150 näringsliv. Någon svårighet med avsättningen av dessa det utvidgade jordbrukets produkter utöver genom långa avstånd fördyrande transporter torde icke behöva befaras, alldenstund länet är ett underskottsområde i fråga om jordbruksproduktionen med undantag allenast för potatis och mjölk. I detta sammanhang bör också uppmärksammas den icke oväsentliga betydelsen för folkförsörjningen, som fisket inom länet representerar och beträffande vilket näringsfång stora utsikter finnas att på olika sätt främja avkastningen. Närmast torde det ankomma på länets hushållningssällskap att uppgöra och genomföra programmet för ett förbättrande av länets jordbruk med binäringar. För att rätt kunna fylla denna uppgift synes emellertid sällskapet vara i behov av förstärkning i fråga om såväl personal som medel. Vad beträffar de delar av näringslivet, vilka falla utanför skogsbrukets och jordbrukets ram, synas vissa hittills icke utnyttjade möjligheter vara till finnandes för utveckling på exempelvis småindustriens område. Den hittillsvarande ensidiga inriktningen av det industriella livet har hållit företagsamheten på detta fält tillbaka. De sakkunniga ha under sitt arbete funnit, att en mångfald produkter, vilka nu icke tillverkas inom länet, icke ens inom Norrland, med fördel skulle kunna framställas vid mindre industriföretag inom iänet. För att tillvarataga de möjligheter, vilka i sådant avseende visat sig föreligga, h a de sakkunniga i Västernorrlands läns företagareförening skapat ett organ, som kan giva en dylik verksamhet det för framgång erforderliga stödet. Därest föreningen jämväl i fortsättningen kan påräkna stöd från det allmännas sida, torde mycket kunna utvinnas genom dess verksamhet. Även länets malmtillgångar ha varit föremål för undersökningar. De hittills vunna resultaten av inventeringarna äro emellertid icke synnerligen lovande. Arbetet är dock ännu icke avslutat. I detta sammanhang har uppmärksamheten också fästs vid kalkförekomsterna i Alnö socken, vilka kunna tänkas bliva av betydelse för näringslivet. En stor arbetsreserv erbjuder det bostadsförbättringsprogram, som de sakkunniga framlagt. Betydelsen av åtgärder på detta område är synnerligen stor och verkningarna av programmets realiserande bleve tvivelsutan socialt och ekonomiskt mycket goda. Med avseende å konsekvenserna ur arbetssynpunkt bör framhållas, att denna förbättringsverksamhet dels skulle i sig själv skapa många arbetstillfällen, dels kunna giva sysselsättning i hög grad åt vissa befintliga industrier och dels säkerligen giva upphov åt nya sådana. — De sakkunniga ha vid sin specialundersökning rörande arbetslöshetsklientelets beskaffenhet kommit till den slutsatsen, att en icke obetydlig del av de under senare år hos arbetslöshetskommittéerna anmälda arbetslösa utgöres av sådan arbetskraft, som även vid ordinär arbetstillgång icke kan få sysselsättning. Många av de anmälda arbetslösa ha visat sig vara på grund av ålder, sjukdom eller andra omständigheter mindre lämpade för de arbeten, som kunna erbjudas även då arbetsbrist icke råder. De sakkunniga ha

151 i det föregående föreslagit flera åtgärder, vilkas genomförande skulle medverka till en lösning av detta problem. De sakkunniga ha kommit till den uppfattningen, att utsikterna för länets framtida folkförsörjning visserligen i nuvarande läge äro ägnade att ingiva bekymmer, men ändock icke utesluta den förhoppningen att möjligheter äro för handen, att en befolkning av ungefär nuvarande storleksordning skall kunna finna sin utkomst. De sakkunniga förbise därvid ingalunda att temporärt det kan befinnas vara nödvändigt att i viss omfattning främja utflyttning från länet liksom omflyttningar mellan olika delar av länet. För tillvaratagande av förefintliga möjligheter till utveckling av länets produktion erfordras emellertid i viss utsträckning stöd från statsmakternas sida. Detta stöd synes böra anbringas enligt följande linjer: 1. sådan omvårdnad om skogskapitalet, att dettas avkastningsförmåga avsevärt stegras, jämte ytterligare driven förädling av skogens produkter innan export sker; 2. främjande av jordbrukets och dess binäringars utveckling så att länet blir i högre grad självförsörjande i fråga om dessas produkter, och därigenom den till dessa näringar knutna befolkningen göres mera oberoende av de industriella arbetstillfällena; 3. utbyggnad av småindustri, hantverk och hemslöjd med beaktande av att inom länet tillgängligt råmaterial kommer till användning, så att länet genom ett mera differentierat näringsliv blir mindre beroende än hittills av konjunkturväxlingarna; 4. en så inriktad socialpolitik, främst på bostadsförsörjningens område, att därav kan åstadkommas nya produktionsobjekt för inom länet befintliga eller nystartande företag; 5. förbättrad yrkesutbildning för den uppväxande ungdomen; 6. åtgärder för att från det arbetssökande klientelet avföra fysiskt eller psykiskt mindre kvalificerad arbetskraft.

Bilaga I.

154 Tab. 1. Uppgifter från 1931 Industri Industri Ren par- Detaljo. hant- o. hant- tihandel handel, Trädverk ej i verk i o. verks, även i gårds- Skogskomb. komb. komb. av parbruk odling med med med tihandelso. dyl. partiannan annan karaktär handel näring näring

L ä n

Våsternorrlands

län. 58 704 218 24

83 47 127 4 949 190

3 246 259 398 28 968 191 370

515 46 032 2 989 1990

2 137 251 115 558 118 423 4 653 1 101 380 259

213 2 517 765 63

354 160 384 21 255 1253

12 209 856 619 107 436 520 265

2 267 184 470 12 320 9 042

863 280 323 2 970 584

4 220 48 894 14 405 2 247

55 465 10 021 17 045 1 030 90 449 256 731 6 104 114 1 694 658 4 570 074 3156 331 49 231 144 295 72 397 125 374 44 397 19 999 14 051 83 620 6 330 2 253 495

Omsättning, 1 000 kr Direkt drivkraft, hkr Norrland. Omsättning, 1 000 kr Direkt drivkraft, hkr

7 472 422 759 16 220 1 219

Hela riket. Omsättning, 1 000 kr

Tab. 2. Sammanställning över antal arbetsställen och Malmbrytning och metallindustri År

en

Xi c (- CD S J3

i—.

ca c3

a

1915 1920 1925 1930 1935

u

ib

Jord- och stenindustri

O

> 2 <3

C/3

* J

ca

Xi 3

>

C3

- '367 243 239 153 121

t-* CD C3 p 3 :C3 C3 on

i—i

•o a

ca

& 2 3 * <3

fe 2

104 8 941 22 005 126 9 715 29 559 107 9 326 32 719 118 8 426 37 390 108 6 537 40 082

39 43 42 49 50

CD

.C u

ca ^ 2 * xi

CJ ca

(i

+ J +•>

CD

:ca

3 4-T

:C3 «-i

:cä t-i > C8

> ca

C3 -+^

<

M

•<

3*

3 973 40 559 6 685 59 892 6 070 73 576 7 205 117 093 6 785 155 223

68 90 74 92 97

756 896 896 2 562 652 2 059 746 2 953 814 3 925

C3

-4-»

*i CD -Q C

xl •*

:CS

<

402 506 613 606 598

o

<D

J3 3

N

ca ca

Livsmedelsindustri

Pappers- och grafisk industri C/3

C/3

Xi 3 "ca f* ca ~ T3 3 ^ :CS «w « ta < t-

679 861 8 833 1 100 1 735 1 812 1 1 012 2 220 12 1 454 2 766 11

25 33 43 51 77

Träindustri

OT

ca

Tab. 3. Malmbrytning och metallindustri.

År

1915 1920 1925 1930 1935

Verk för framJärn- och stålställning av manufaktur järn och stål

Mekaniska verkstäder

Skeppsvarv och båtbyggerier

Gruvor och anrikningsverk

Summa för samtliga grupper

Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbeställen tare ställen tare ställen tare ställen tare ställen tare ställen tare 1

10 7 11 12 19

113 67 82 119 186

13 23 30 37 54

470 691 570 847 1211

1 3 2 2 3

49 75 83 46 48

25 33 43 51 77

679 833 735 1 012 1454

155 års företagsräkning. FörHotell-, medl.-, FöreTransrestau- Enskild Ej upp- tag för Nöjes-, Samtliga För- port- och rang-, Banksjukvård Fastig- lysn.-, hy- idrotts- spec, verksamsäk- kommuhetsförverko. annan rörelse kaféoch hetsnikavaltning kon- gien, o. dyl. samringspensioomo. dyl. grenar rörelse tionso. dyl. sult.- renh. företag het natsvårdnad o. dyl. o. dyl. väsen rörelse verks.

126 113 109

1 537 30 986 8 178 1 273

449 9 771 1 724 126

11 415 128 308

60 816 47 29

69 883 138

188 1 170 438 64

88 1501 122 79

24 103 63 60

433 676 403

6 485 133 312 27 078 7 028

1567 29 943 6 047 437

35 1 193 310 362

183 2 714 159 144

242 2 519 412 2

680 4 117 1623 321

238 4 688 522 365

33 625 96 403 2 086 637 157 198 781 214 541 313

3 529 27 784 9 049 11 743 1 142 806 323 565 12 208 8 315 149 127 49 957 259 71 65 586 5 032

438 19 601 4 589 2 188

75 345 12

288 1 104 14

2 443

4 172 2 566 6 943 124 502 56 405 64 919 5 001 6 953 20 821 8 788 245 5 047

8 917 633 000 54 170 196 164

237 561 1 428 979 72 264 39 099 17 685 796 6 909 2 311 1 371 290 4 389 2 974 2 474 321

arbetare samt använd drivkraft inom olika industrigrupper. Textil- och be- Läder-, hår- och klädnadsgummivaruindustri industri

iti ur£

en

03 CD

Xi 3 S-i

CD :CS

T3.3

ca ^ t i CD

<

:ca «w > ca

u ca

<

en

£ u

CD

CD

Xi c ca -^ 3 to 3

101 127 117 92 126

101 279 236 265 254

ti

ca ca 3 «

:ca

<-* < 6 (i 7 7 5

•—i

<•£ ca

5 9 13 20 24

u it "Ö Xi xi :ca <*-i > ca

B b

tn +-> CD

Xi

B

—

CD

ca j 3 :ca ca en

XI

CD

-4-> CD

t-

Xi 3

ca ca

*-> •<-> xi B

CD

< ^ -Q ti ca

<

55 10 95 63 156 78 282 185 301 141

Kraft-, belysnings- och vattenverk

Kemisk-teknisk industri

1 6 6 5 6

B 4-T

ti

CD

ca -3 :ca CS en B

> 2 B ja <•* <

803 2 751 546 3 573 694 4 053 613 4 575 631 5 705

22 42 54 56 57

—

CD

ti

ca ca B 2 ca

i u h *

"Ö Xi xi B 4-T :c8 t-i

g2 3*

142 93 206 206 207 83 257 77 258 304

Summa för samtliga grupper

*->en CD

Ä

•* o ca pa ;ca

rt tn B

< 284 362 353 410 435

r—l

CD k<

i u 'Ö X!

ca ca

:ca «t-i

^1 > 2

< *678 15 817 67 19 346 97 740 18 196 115 229 18 786 165 364 17 027 208 998

Tab. 4. Jord- och stenindustri. Finare stenförädlingsindustri

Tegelbruk

Glasindustri

Å r

1915 1920 1925 1930 1935

Antal arbetsställen

Antal arbetare

Antal arbetsställen

Antal arbetare

Antal arbetsställen

Antal arbetare

4 4 3 4 4

126 97 91 116 89

3 1 1

234 135 128

1 1 1

4 4 2

Annan jordoch stenindustri

Summa för samtliga grupper

Antal arbetsställen

Antal arbetare

Antal arbetsställen

Antal arbetare

2 3 7 6

11 20 33 30

8 7 7 12 11

367 243 239 153 129

156 Tab. 5. Träindustri. Sågverk och hyvlerier

Snickeri- och möbelfabriker

Annan trävarufabrikation

Antal arbetare

Antal arbetsställen

Antal arbetare

Antal arbetsställen

31 35 129 199

10 15 16 33 28

54 113 131 269 182

Låd- och fanérfabriker

Summa för samtliga grupper

Å r Antal arbetsställen

Antal arbetare

94 106 89 81 72

8 887 9 536 9 160 7 893 5 961

1913 1915 1920 1925 1930 1935

Antal arbetsställen

1 1 3 6

Antal arbetare

4 1 1 2

Antal arbetsställen

Antal arbetare

104 126 107 118 108

10 709 8 941 9 715 9 326 8 426 6 537

35 135 195

Tab. 7. LivsmedelsKvarnrörelser

Choklad- och karamellfabriker

Bagerier

Bryggerier och mälterier

Fabriker för andra dryckesvaror

Spritfabriker

År Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbeställen tare ställen tare ställen tare ställen tare ställen tare ställen tare 11 35 19 16 19

1915 1920 1925 1930 1935

22 55 28 23 25

50 70 63 128 150

3 4 6 9 14

3 5 5 4 4

75 114 87 30 26

13 9 9 19 18

206 190 196 251 197

6 4 2 5 3

7 12 10 16 9

37 37 15 38 56

5 5 2 7 7

Tab. 8. Textil- och beklädnadsindustri.

År

Bomullsspinnerier o. -väverier

Ullspinnerier och ylleväverier

Band- och gardinfabr. samt snörmakerier

Repslagerier o.bindgarnsfabriker

Sömnadsfabriker

Färgerier, Summa för blekerier och samtliga impregnegrupper ringsfabr.

Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbeställen tare ställen tare ställen tare ställen tare ställen tare ställen tare ställen tare 1915 1920 1925 1930 1935

2 3 3 3 3

27 47 68 67 69

1 1

2 2 3 2 1

68 59 47 20 54

1 1 1

2 2 3

6 6 7 7 5

101 127 117 92 126

157 Tab. 6. Pappers- och grafisk industri. Pappersbruk och pappfabriker

Pappersmassefabriker

År

Kartongvarufabriker och annan pappersindustri

Grafiska anstalter

Boktryckerier

Summa för samtliga grupper

Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbeställen tare ställen tare ställen tare ställen tare ställen tare ställen tare 1913 1915 1920 1925 1930 1935

22 20 19 24 24

3 797 6 025 5 050 6 277 5 951

3 2 2 2

435 796 673 582

2 11 16

2 3 4

1 1

4 2

17 20 19 19 19

176 225 222 240 234

39 43 42 49 50

3 973 6 685 6 070 7 205 6 785

industri.

Mejerier

Slakterier och charkuterier

Fiskberedningsanstalter och konservfabriker

Annan livsmedelsindustri

Tobaksfabriker

Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbetare ställen tare ställen tare ställen tare ställen tare ställen 17 15 15 16 10

9 6 7 7 8

50 48 54 53 49

53 35 49 53 53

1 1 4

7 7 31

1 1 1 1 1

8 9 15 16 15

3 6 7 7 9

260 326 128 131 203

Summa för samtliga grupper Antal Antal arbets- arbeställen tare 68 90 74 92 97

756 896 652 746 814

Tab. 9. Läder-, hår- och gummivaruindustri. Garverier År

1915 1920 1925 1930 1935

Päls- och skinnvarufabriker

Skofabriker

Gummivarufabriker

Annan hithörande industri

Summa för samtliga grupper

Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbe- arbets- arbeställen tare ställen tare ställen tare ställen tare ställen tare ställen tare 3 5 6 4 4

10 21 21 15 13

1 4 4

18 44 32

2 4 6 11 12

45 74 117 218 241

1 3

5 12

5 9 13 20 24

55 95 156 282 301

158 Tab. 10. Kemisk-teknisk industri.

År

Konstgödningsfabriker

Kolnings- och trädestillationsverk

Annan kemiskteknisk industri

Summa för samtliga grupper

Antal arbetsställen

Antal arbetare

Antal arbetsställen

Antal arbetare

Antal arbetsställen

Antal arbetare

Antal arbetsställen

Antal arbetare

2 1 1

80 14 42

4 5 5 5 6

719 532 652 613 631

7 6 6 5 6

803 546 694 613 631

1915 1920 1925 1930 1935

Tab. 12. Byggnads-, installations- och annan anläggningsverksamhet 1931. Husbyggnad, murning, byggnadsMålerisnickeri och rörelse kakelugnsmakeri Sysselsatta personer..

963 Elektriska Annan bygg- Summa för Rörlednings- installations- nads- och ansamtliga läggningsinstallationer och montegrupper ringsarbeten verksamhet

7 170

5 025

Tab. 14. Hjälpsökande arbetslösa i Väster1925

288 240 235

551 1 049 779

1 205 1289 1 249

1 064 899 833

844 1 401 1 144

933 878 697

983 621 654

81 42 15

489 249 164

649 104 20

541 184 95

816 320 124

429 236 97

1 169 1047 962

812 546 303

8 12

142 174 208

8 19 109

29 127 170

98 103 75

64 60 21

915 1013 805

223 117 111

18 29 53

270 349 870

274 290 409

226 325 630

146 243 340

78 79 305

4 823 356 4 467

768 133 635

85 63 22

441 162 279

469 50 419

427 62 365

471 47 424

323 40 283

1924 Mars

13 894 11 077 10 068

1546 1707 1 590

April Maj Juni

9 023 5 589 2 314

Juli Augusti September Oktober November December Medeltal: Hela länet. . . Landsbygd 1 .. 1

36—1938 ha uppgi fter icke inhämtat 5 . För åren 19

159 Tab. 11. Kraft-, belysnings- och vattenverk. Gasverk

Elektricitetsverk Ar

1915 1920 1925 1930 1935

Vattenledningsverk

Summa för samtliga grupper

Antal arbetsställen

Antal arbetare

Antal arbetsställen

Antal arbetare

Antal arbetsställen

Antal arbetare

Antal arbetsställen

Antal arbetare

17 36 48 50 49

99 153 159 157 163

1 2 2 2 2

12 17 20 26 28

4 4 4 4 6

31 36 28 74 67

22 42 54 56 57

142 206 207 257 258

Tab. 13. Transport- och kommunikationsväsen 1931. Hamn- och Post-, teleövrig Summa av Åkerirö- kanalväsen, graf-, tele- Järnvägsrelse alla skeppsmäkle- Sjöfart, transport- samtliga fon- och och spårslag,stads- ri, speditions- bogsering verksam- grupper radiovägsdrift het bud o. d. och stuveriväsen rörelse Sysselsatta personer...

1 382

1 609

1 294

2 074

8 178

norrlands län, fördelade månadsvis 1922—1938. 1931

746 683 559

3 783 4 356 5 395

13 205 13 526 14 319

17 887 18 107 19 620

15 716 15 281 15 836

8 909 8 611 8 277

7 920 7 636 7 571

4 872 4 811 4 667

3 548 3 377 3 194

498 317 133

6 495 5 225 4 856

15 725 14 036 12 871

20 495 17 669 15 344

16 323 11829 9 876

9 103 7 501 6 264

7 503 5 292 3 996

4 203 2 525 1 906

2 825 2 120 1 788

54 70 173

4 933 5 517 6 111

12 617 12 925 13 411

14 022 14 814 15 866

8 960 8 946 8 601

5 062 5 161 5 181

3 199 3 061 3 098

1380 1 394 1 387

1 330 1 408 1666

995 1929 2 307

9 286 11 523 12 885

14 993 16 397 17 192

17 069 17 131 16 270

8 701 8 846 8 918

6 011 7 075 7 291

3 477 3 979 4 132

1724 2 114 2 729

2 185 3 645 5 062

705 55 650

6 697 106 6 591

14 268 694 13 574

17 025 1 058 15 967

11486 551 10 935

7 037

5 072

2 809

2 679

160 Tab. 15. Sammandrag över Västernorrlands läns kontrollföreningars årsresultat kontrollåret 1937—1938. Medeltal Kontrollförening

örnsköldsviksortens Medelpads centrala Distrikt nr 1 Alnö, S k ö n . . . . » » 2 Selånger » » 3 Njurunda » i 4 Torp m. fl »

» 6 Hässjö m. fl

» »

» 8 Sättna m. fl. . . » 9 Tuna

Ådalens centrala Distrikt nr 1 övre » » 2 Mellersta >

» 3 Nedre Summa

per ko och

Antal MedelbesättkoFoder- Kraftningar antal enheter foder Mjölk F e t t 0/ /o

kg

år

kg

4-procentig mjölk kg

Smörfett

/o

258-22

2 152

19-0

2 676 4-04

2 690

27 21 25 27 23 30 32 19 24

317-68 193-04 196-45 236-75 165-77 260-02 215-39 177-98 183-28

2 045 2 092 2 228 1985 1 994 2 115 1 879 2 293 2 110

15-6 18-7 20-6 15-7 14-1 14-3 10-0 23-8 13-0

2 707 2 832 3 006 2 517 2 535 2 591 2 390 2 942 2 761

3-79 3-74 3*79 3-93 3-79 3-86 3-72 3-87 3-80

103 106 114 99 96 100 89 114 105

2 628 2 723 2 912 2 492 2 454 2 536 2 291 2 887 2 679

27 24 25

326-33 330-62 276-83

2 204 2 262 1 885

14-6 16-7 15-9

2 687 3-93 2 896 4-15 2 555 3-76

106 120 96

2 665 2 958 2 462

3 138 36 2 098

16-3

2 697 3-88

2 654

Medeltal

Tab. 16. Antalet förbrukade foderenheter av olika fodermedel i

Kontrollförening

Oljekakor

Kli

Gröpe

Summa kraftfoder /o

Medelpads centrala Distrikt 1 » 2 » 3 » 4 » 5 » 6 » 7 » 8 » 9 Ådalens centrala Distrikt 1 » 2 » 3 Medeltal

Rotfrukter och blast

Ensilage

0-4

6-4

1-3

11-3

19-0

4-1 9-7 6-9 5-9 4-0 4-7 3-4 11-9 4-7

2-6 0-9 1-7 2-9 0-9 1-7 1-7

8-9 8-1 12-0 6-9 9-2 7-9 4-9 11-9 8-3

15-6 18-7 20-6 15-7 14-1 14-3 10-0 23-8 13-0

5-0 3-9 1-9 4-2 2-3 1-4 1-0 2-6 2-9

0-5

5-5 5-3 7-4

0-1 0-4 0-5

9-0 11-0 7-9

14-6 16-7 15-8

6-9 7-4 4-8

0-7 0-7 1-0

6-0

1-2

9-1

16-3

4-2

0-4

1-3

161 Tab. 17. Sågverk och hyvlerier inom sågverksdistrikten jämte produktionssiffror för hela länet. Åren 1908—1936. Örnsköldsviksdistriktet

Hela länet

Antal ProdukAntal arbe- tion i verk kbm tare

Antal ProdukAntal ProdukAntal arbe- tion i arbe- tion i verk tare kbm kbm tare

Total produktion i kbm 1

4 860 5 088 4 167 4 685 4 668 3 096 2 258

4 195 4 436 3 791 4 514 3 872 2 150 2 502

1 475 786 1 883 464 1 421 288 1 588 766 1 739 216 1 234 086 1196 368

Sundsvallsdistriktet År

Antal verk

1908 1913 1919 1923 1928 1933 1936

44 42 44 41 36 25 22

580 256 805 698 583 373 703 819 840 932 588 939 515 433

Härnösandsdistriktet

42 44 45 42 38 27 34

605 949 657 776 546 446 520 475 604 384 473 638 490 892

17 18 17 13 14 10 12

1 303 1 129 957 949 890 640 638

181 797 201 788 140 287 155 759 152 554 143 124 162 435

i Häri in gå även några mindre kvantiteter, som erhållits vid andra anläggningar än till grur.»pen så gverk hänförda (låd- och snickerifabriker).

procent av totala foderförbrukningen. Annat saftfoder

Summa saftfoder

Grönfoder

Bete

Hö

Kontrollår 1937—1938. Halm

/o

Summa grovfoder /o

/o

Medeltal förbrukade fe. p e r ko

Summa foder

2-0

7-5

—

28-3

38-0

7-2

73-5

2 152

0-6 0-2 0-2 0-9 0-3 0-6 0-2 0-3 1-6

5-6 4-1 2-1 6-4 2-6 2-0 1-2 2-9 5-0

0-7 0-4 0-1 2-7 0-3

0-3

30-7 27-3 30-4 26-2 29-2 32-6 32-4 27-1 33-6

38-0 38-3 37-5 41-4 43-0 44-1 43-3 36-7 37-5

9-4 11-2 9-3 7-6 10-8 7-0 12-2 9-5 10-6

78-8 77-2 77-3 77-9 83-3 83-7 88-8 73-3 82-0

100 100 100 100 100 100 100 100 100

2 045 2 092 2 228 1 985 1 994 2 115 1 879 2 293 2 110

0-9 1-3 0-1

8-5 9-4 5-9

1-2 1-2 1-5

32-5 25-6 24-7

34-2 44-0 43-4

9-0 3-1 8-7

76-9 73-9 78-3

100 100 100

2 204 2 262 1885

0-8

5-4

0-7

29-2

39-9

8-5

78-3

2 098

11—917654

—

0-9

—

^

O o IH

H->

-"

j3

CD

(H

tH

ca

i ca en 4 ^ : 0 CD

C.

^ b s

i»

(<J5

9 X

ft fl*

-<* O CO L>- Trt O Trt t > CO CO LO l > 0 0 C l

t»

CM l>

> B

en

i.

E CD

3 IH

r p jordt olkni kol.

s S3

ft

—

lO

00,-, c co

(H

CO CD <C T f CO rt T f TH T-I T - I CN

+J

CO

> <D ca Xi

-i t i •-H

B CD

cr: u o

c-

.

en

CO

B

l>

b

Q

:

• *

ca

O M

Q

&

- B

ca - ^ - -

fl

+->

ca t~

a

<

JA

u

en

>

-B B

ca oo

-fl fa

£

CD JS oo

t©

K!

—

<D

3 Xi

ca en 00 o

S c 3 o

> ScT ca ca 6 S °C3 > fl

—

CO r ) i CO CO ffi r> M O co f >

CO co

'fi

fi

N

CC

O

O

O) O

«)

5 •§ -B o

a

M

CO

rt

t .

t o C ! i f ) «3

C f l w r j i L O I ^ C M i O L O ( N C N C N C O C O T - I C N C O

rt/LOO

-. , a • * LO CS M LO CO H C O - ^ T H C O - ^ C O C O c i co co oo L O o> co

C31 CM co

co •>* eo o o <M o " * LO LO CN t > CN LO CO CN TH T}< TH

io CO CO

te

+•> 0 0 ^

.fl

< T J

O

CO H

O

0 0 0 0 CN CO O n TI T H CO

M

«5 N

C»

cococo

1+

CO T H O •n

O

'O Ol

C O N N C Ä T f O O O O C N T H C N C N C O C O C O T H

M

.3

fiS2fl B

_3

B

•H

rtH

q_, y j

B

+j CD fl CäÄ o h M O w C8 CD O en

O

o

CO r~ T CM

-a

o

O)

co co

O l f J O C O C O C O O l M

ca t-, en ca

TH

«

o

T H

( H CD

o5 CO N

oo i o

C O T « C O O O M O - L O •rtH I O LO CN f - CN LO CD co CN T-l T f i e o

«

.

Cl

O l LO CO H

C O T ) I T H C O T J < C O C O M

31 M

00 O " r l

O X O

ca

-tH

<

TH r*

M - * O O C O c O h

CO

O N H O T TH C l I > O

CO 0 0 0 0

LO

co TH TH LO

io

ci

J

ö

r

t

fi ti <o o

b. 2

B

en

TO

B A 0) O t . M - f l Cl fa 8 fi

TI

Q

O C O i f i O M O C O C O coiocococoi^-LOcN

O N r t j H l t - f f l i O K ) T H O ^ T H t - . T r t O T r t Trt Trt Trt Trt Trt TH TH

CO

f

gruppe

fl

£ S

fi B.

dbruk inäring (1930)

..H

ti o

I O O N LO T j O rt O i N C N CO H CO CO • t C N i O M O H w

TH

Tf O

C J CO CO T H r l © TH TH T-l Trt

OJ CM

•n O -*

CN CO CM l > I > CO TJ< o o CO CN I N ® LO CO OO T | CO CO

"# CO

CO LO TH <C1 0 0 LO I > f C N t ( N C O M M (M

LO LO

TH

o

Ä

C N C O t — O O C - T d t - O TrtC000TrtTrtl>O00 Trt Trt Trt Trt T H Trt Trt

ca TO

s

TH

xi

••ca

O

tn

X/i

e

Q O

ca

g ft 3 ft 5 3

M

rtiCOCOTjiLOOOCN-rt CNCOCOMCMCNCNCN

°

m. irener

ce

co •

i% ordbr bef (kol.

«D ts

O

? ä «3

_ ^

> T3 c3 3

N

g

B o fl O)

M

CH

e

60 O

O

ca :B

en

fl :«

a

h :

fe

O

L>

CO CN Trt [ > CM LO t ^ T-l

• pH

>

B h

H

l^00C0»Oco>LOCiTj< TH TH TH T H CN TH TH

v «;

CD TO

^-v

per nvånai (kol. 2

W

-e

tn CO CD ca CD o

3 TH

M N ^ n - i i o c t o i O O C O C O i O O C N l M L O CM CN CM M CO CO CO CM

B

B •fl

g^ s

se

j

t), med et hem h fasta ogsarb.

B

-fi <rt M '. *>

fl B 42 ii O

s«

CD 0 0 H 3 >B

i f l O O r t C S N L - O f f l Å Ö C N C Ö L Ö | > C Ö C Ö Trt Trt T H Trt T - I Trt CN

I— MH • *

H

CO CO « ) r l

O5COC03I>-rtHTj<|>CO TrtCNTrtTrtCNTrtT-ICN

CD

< fl

.—1

tH

Anta skogs rbeta

e

CN

ana] 1/12 934

CD ca

TH

c o - ^ o o c o c o o c o

C O C N T H O - ^ L O T - I T H

T r t C 0 5 1 > O C 0 0 0 0 0 L 0 Cl

CO T-l T H LO LO

ca CLC O

fl

CD Ti 00

s

fl B CD

>>

rrt

.Q

en -3

fl ca

-1

3 CD CD

xi xi oo oo >> r>>

xi

a

fl . o

ft

"

°"s

00 "P.

-c

Xi Xi "fl I n

CO «

T !

U f t

ca

5 T J T 0 ^ 3 T 3 H H U CO CO U V A

tH tH ^ O

>> en TO

xt

o> v TI co J J ca oo • S TO TO TO TO ^ tH ( H _ Q U D e o c o j j ^ O - O ^

Xi

TO

Xi

.g JKS «•<•& *3 g S

»

CD CD

TO xi 00 00

B co

:

ungabygc dalsbygd s inland, igermanb Nylandsb Qsbygden germanla

TO

B

B

B B J

1 c

r^ B

B S

3 B

Ljungaby Indalsbyg pads inlån Ångermai teå-Nyland Ådalsbygd Ångerman]

fl -5

B

163 LO <C1

,—,

o Cl

0 0 o r » O LO C l T-1 L O C N e o T-i oo l > T f T f 0 0 CN CN

iO

0 0 LO T f CO LO C l CN T f Trt Trt Trt CN

Cl

O l T J o 0 0 CO LO OO T f CO M O LO <M oo i > eo I M co Trt LO LO LO 0 0 C l T f CD CN Trt 0 0

o

CN

ca

LO oo co i > Tf oo Trt -Tf T f 0 0 C l CO C l LO CO LO 0 0 C l

O CO Cl

o B O

o o e o C N Trt c o LO C l Trt 0 0 c o oc CO Trt CN Trt c o CD

0 0 0 0 LO C l TH O TH CM t - - LO

LO CO CD Trt C l CO CO O CN Trt T-I eo

CN LO

O CO H CO M O Trt CD O LO C l 0 0 CD O Trt Trt OO CC

TH T f LO o eo TH eo CD

0 0 M O Trt i > cM CO O T H CN CD Trt CO

eo i >

lO

n 1 1 >o

o

(35

LO Cl

CN

1 o 1

Ci

JM •*J

B

LO

en

Cl

c8

B

T f CN T f i > T H C i Tf< I > CN I M 0 0 M

d

iO

0 0 TH Trt LO C i

Tf

1 Tf

CN 0 0

O irt

eo

CD

CD

TO tH

o CN

>

CO O CN 0 0 LO C l Trt Trt

*J

*—'

r^ i o

oo oo Tf CN eo co l > C l l > CO CO CN LO CO T - 1 C i C l C l

LO <N Cl

CD

TO

CN [ > LO LO CO CO T f LO CO Trt O 0 0 0 0 O 0 0 T * LO o

Cl

LO C l CN 0 0 t ^ CO C l Trt T - 1 Trt CO »O Trt CD

co

CO O

tH

O

:ca

t>

Cl

I > CN 0 0 CN OO Trt o oo eo i > c i CN CO Trt | > o

T-1

LO CO CN Trt CN O CO l > Trt o l > LO CO LO 0 0 C l Trt o

LO

Trt CO CO LO CN C31 CO LO Trt Trt C l

LO Cl

o Cl

u CD 4->

CO Trt CO CO T f CO o eo co oo TH CD 0 0 CO Trt Trt Trt CN Trt co

Trt LO CO Trt 0 0 Trt CD l ^ CN C l L O C l 0 0 O CO CO o o CO Trt 0 0 CN Trt LO c i o o e o o Trt Trt C l LO Trt CO Trt CD T-1 CO

il o

O 1> O O) M O

co eo oo

00 00 Tf 1

Ti

LO 0 0 T * CO CO 1 0

1co ° 1

LO

^ CD 00

0 0 LO LO Cl Tf

1 ® 1 co

LC CN

Ci

CM CN CN l > 0 0 (M T H LO O 0 0 CN CC 0 0 T « CO <M o io

0 0 Trt M CM O Trt O T CN CN T H CO

CN 0 0 CD 0 0 C i L> T-1 c i LO eo oo L> LO 0 0 CN C-

M H

00 CO

1 Tf 1 CO 00

C l CO 0 0 CO t~- T * CO l O 0 0 CO CN O 0 0 Trt T f O CD CM

co co LO

o

Ci 00 CN T f

CO Ci

T-I

Ci

B

N I N T H

0 0 CO CN l > T-I eo

Cl

a

0 0 C i LO 1^- T-l C i CN 0 0 T f

CO O T f 0 0 CN L O C i l > <N CO TT-l CO

C l O co C l i o C:

eo Trt Cl TH

O l O O i C O O h CO C l LO LO L > 0 0 0 0 LO Trt o i T - 1 C l

TH

C i CO CO CN T -

eo co i > oo i > T * CO

Trt

fl.

o LO

TH0O Trt e o

c

'

Tf

i *° 1

»O CO

CN

•

CD

a

X

iO CM Cl

Xi

3 rtH

o Cl TH

T-1 Trt l > Trt C l T « CO CD Trt t M L O O eo o co CN i o o LO TH 0 0 TH CO TH T H cM O CN CO Trt O CO Trt CO LO 0 0 Trt Trt Cl

LO CN t > 0 0 o o LO 0 0 l O 0 0 CO LO C l L O C l CO l > o

es fl v

fl

#©

LO 00 CN CO o oc co CN c i i o eo c

LO

TJI

O i co oo oo C i cr

Cl

f-rt

1 ^ 1> l > T H CM Trt Trt

00 C l CO O O CN C i T f CN

i > 0 0 CM CO T -

CC CO CO

C

T^

'

1 L^

r

-

lO LO

fl r~

O

i>

T « eo o i o co Trt LO LO LO LO CO CM LO Trt LO Trt 0 0 T-l TH TH

TH

Cl

CO

>o CO CO CM 0 0 0 0

c i C l CN C

Trt c i Trt C i Trt c co i > o i > oo Tf CM Tf CD CN CD OC o eo LO c i er CN CO CN

o

eo co co T f CO Trt 1 CN '

r^

o

1 o 1

o

Tf

TH

Cl

o o Tji T H o o o LO O 0 0 1 > 0 0 CN CN T - 1 CO LO T - 1 CN T-I i > o eo oo r~ C l Trt CO 0 0 C l 0 0 O C l T - 1 LO Trt CN Trt Trt 00

Xi B Cl Trt

Trt CN

-J

ca

en"

gg :

xr 0 S> CD "S fl. O 3 O + j X CD CD T J

CD Xi

x? + J "3 * J {-i ca > en H en tn >—< »B i B :ca =B O W

!

! eo £3 1

CO

•c; u o

:B

X o. 3 o h C 'rt 5 4oJ

a, a, c a.

3 o

w

6 c 3 S3

I

6 If T-

c

B

g <2

c t! g t t- o ^" c e •2 o TX

fl

C) oi 2 E c-

co

1/ X

B

en

fl

Gävl Väst Jäm Väst Norr

•r

fl

CD LO Ci

*" a

xi

CN Trt CO 1^ 00 lO Trt T H

T-

5.

fl

0l>0>

T-I Tf CD CO CD r» o oo Tf o CD r^ LO t > O C l 00 LT CM 00 CN eo 00 CC r > en CN oo oc

co

H

a •K

*>

3 O.

a;

ca fl

c c

:

4-

*•

c

a

4->

CD

CD

CD CD T I

a.

e/

c

c u c X

o

fl c f Xi2 c

Gävl Väst Jäm Väst

co

E ec

H ca tH i—1

lä

164 Högsjö.

Tab. 22.

Lägenheter, beträffande vilka erfordras

Ersättning genom nybvssnad Om- eller tillbyggnad eller mera omfattande reparationer Mindre omfattande

Kostnader kr.

Kostnader kr. 'ca

OO t i

B

,rt H3

op -£ >-4

fe

Vatten och avlopp

Byggnadsarbeten

Totalantal

f-i

a <

13 'G

"B

ca

CD

CD

%&

tH

ca

IS

10 000

3 690

13 690

17 365 21

1 835

2 505

80 660 224 310 87

18 460

6 810

25 270

44 845

25 100 69 945 40

11 105

6 260

Summa

143 650

Koja aktiebolags fastigheter i Rö

22 Högsjö.

Tab. 23. Mindre

OO !H •_E CD

B *-l

ca 3

•rf"

feÄ Om- eller tillbyggnad eller mera omfattande reparationer. Mindre omfattande Summa

en + J C3 91

Vatten och avlopp

Kostnader kr.

Kostnader kr.

[3 'C

E

rQ

B

<

.

<

iia

CD

CD

ca B

ca

CD

.

sia

-O tH

B

3 CO

ca B

CD 4-> CD

"tH CD +1

3 C/2

22 570

76 140 42 900 119 040 184 33 870 12 500 308 149 370 84100 233 470 257 50 350 18 590

46 370

73 230

41 200 114 430

73 16 480

68 940

fi 3

'ca C

<

[ca 'C

TQ CD

B

s 22

CD CD

trt

<

B

s s in

Kostnader

Värmeinstallationer Antal dagsverken Kostnader kr.

Kostnader kr.

HH - f i

22 Byggnadsarbeten

6 090

66 Vatten och avlopp

i

:C3

<

tillfredsställande

Tab. 24. Sanitäranläggningar u t a n samband med ny- eller tillbyggnad eller reparationer.

Totalantal

*B C

X

3 C/}

9 075

87 700 49 300 137 000 26

Lägenheter, beträffande vilka erfordras

I* 5

6 625 2 450

26 CO (_ •-J CD

— <

ca

26 Totalantal

ca

o CD -Q

CD

3 t/3

23 Högsjö.

13 'E

a <

O

Xi

Undermåliga

13 B

<

[ca 'C CD 4->

ca

S3

CD H-> CD

Ja ti

•<

ca

S

tH CD

xi oo o, i 2 -a fi< o

i

en B

3 C/5

20 5 935 2 190 8 125 11 7 025 2 100 9 125 312

en CD

« H->

fl ca ca

'3 X 612

ca

co ca g

en B

TO

B

+3

CD

Sen ca

OO

+J

W

CO

13 050

TO

ca B 4->

en O "B

ö fr*

4 200 17 250

165 bostadslägenheter (1 a).

—J

Kostnader kr. 'ca

13 CD

*->

Xi

B

<

ci

<

en TO B

ca

h

Cl

CD

Kostnader

Antal dagsverken

Värmeinstallationer

3 c/3

fl^ >> B

TB

CD

o O o. B

O

5 rt> la

-l-> U5

^ CD

1.2 :ca

en +3 ca

TO

ca 3

e/l

B B

ca CD

X

T>

ffl

«

T

3 . S 3

CD

OO

w

ca 33 4->

CD

C/D

ca •T» en

o

X

"s o h

10 860

3 240

14 100

7 050

7 864

83 125

77 050

160 175

13 165

3 930

17 095

3 590

4 680

52 215

48 515

100 730

4 265

1 270

5 535

1 169

15 425

9 980

25 405

28 290

8 440

36 730

1 206

13 713

150 765

135 545

286 310

bostadslägenheter (1 b).

Kostnader kr. B

<

lä

o

*c

CD

CD •4->

Xs tH

ca

Kostnader

Antal dagsverken

Värmeinstallationer

ca B . C IH B ±£ 3

en TO B ca 9i

Xi

™x>

3 o

>> ca

oo

m

31 905

5 900

CD

O Cv, r- Bl CD r-S

J-> B

> a

3 -H 3 Bo •3 CD

"H

Sia tH •—'

:ca

H-> CD

en

la

B en

4->

frt 3 3

>

1 050

7 820

fl fl CD

CC

W

121 875

eo ca c

'ST "S fe __i

CD

4->

CD

ca S

en

47 030

T0 B en O

X

Ht O

168 905

24 565

7 340

34 025

10 160

44 185

6 130

1 780

9 360

129 305

80 290

209 595

58 590

17 500

76 090

12 030

2 650

2 500

17 180

251 180

127 320

378 500

166 Högsjö.

Tab. 25. Lägenheter, som beräknas kunna försättas! Totalantal

Lägenheter, beträffande vilka erfordras

Byggnadsarbeten

SH

CD +rt CD

Xi en

CD CD

CD

la B

CO :B

<

Xi B

ca

Ersättning genom nybyggnad 12 12 12 Om- eller tillbyggnad eller mera omfattande reparationer 74 88 88 Mindre omfattande reparationer 136 160 160

l

.2 ca

tn s

CD —> H-> en 3 O

SS*

TO

Vatten och avlopp TO 3

i2 3

B

J? °

X ca

en O

la B

<

TO

it

T0

a B

a> B •B *J

O

1 J2 «

frt 3 CD E -*-> en

3 Värm*

o

5 °

ca

"B

c

<

«

tH

J-

1 CD E

I

3 o 1

in

in

37 760

59 000 12

2 683

3 675 12

4 8öj

84 525

47 500 132 025 79

20 975

7 750

28 725 74

27 28(j

64 705

36 300 101 005 125

28 020

10 350

38 370 72

31 953

Summa 222 260 260 186 990 105 040 292 030 216

51 678

19 092

70 770 158

64 086

Högsjö.

Tab. 26. Lägenheter, som beräknas kunna försättas Totalantal

Lägenheter, beträffande vilka erfordras

tH CD CD

-fl

00 en

Ersättning genom nybyggnad Om- eller tillbyggnad eller mera omfattande reparationer Summa

tH CD +-> CD

.fl

"B

CD

<

OO

ca

:«

fe

Byggnadsarbeten

l-H

is fe 5

+J en 3 O

7 680

l

T0

.2 3 CD

C

Vatten och avlopp T0 3 en O

-P en

J? °

B

la

ii

c

+rt

<

3 -E en

3 o

i. 'fi

Värme T0 3

ca ca "C B

.£ 3 CD

B

•gg

O 3

a

<

CD *-> .*_> en 3 O

'

in

4 320

12 000 2

924 j

1 025

1 600 1

8 705

4 895

13 600 3

1 022

1 400

1 386

167 bfredss;tällande skick genom statliga bostadsförbättringsbidrag. 1

l

TO

å2 CD

B

•8 to

J? °

TO 3

A

en TO

a

B

SS

en O

SB'S

>> 3

B

n

< X

C/j

1 449

Ö300 3 034

o o ex 3 B, B B

1 H-> O

t-i CD

:3

>

3H

t/3

-4->

co

3 en

£ »B

en

la a

a a "53.2 S "a

Angelägenhetsgrad

Kostnader kr.

Antal dagsverken

stallatioiner

B

B

a

TO i-Jl

3 3

B

« fe

CD

+j

CD

"03

OO

B 33

w

•4-i

CD

C/2

3 382

47 225

21 750

1 .

3 T0

B g

Statsbidrag eller -lån kr.

Antal

68 975 11

19 550

2 200

8 150 35 430 6 800 1 108

1 165 9 073 124 920

71 260 196 180 52 19 17

48 410 13 150

9 700

9 525 41 480 5 190 1 480

1 362 8 032 105 085

75 770 180 855 82 52 26

44 100 23 600

8 070

19 124 83 210 15 024 2 729

2 734 20 487 277 230 168 780 446 010 145 72 18 112 060 38 950 17 770

tillfredsställande skick med stöd av egnahemslån.

TO B

£V •B* <o B

"2 s

B O

T0

B S 2B t-(uo1 O0.Q OO

tH

>> B

B

5 3 < X

c/5

1 200

Å o

l

O fl.

B o

tH CD

S fi '3 .2

CD

« B

a > s -s

B

>

9> X"

la «

en

00 B en _C

§2afi

B

en

tn

00 CD

B

TH

X

W

CO

w

14 000

B CD

t/2

Angelägenhetsgrad

Kostnader kr.

Antal dagsverken

nstallationer

. TO Tn B B r-<

H o

2 800

2 800 1

16 800

16 800 3

—

—

—

14 000 2

2 Statsbidrag eller -lån kr.

Antal

—

—

168 Högsjö.

Tab. 27. L ä g e n h e t e r , s o m b e r ä k n a s k u n n a försättas i Totalantal

Byggnadsarbeten

Lägenheter, beträffande vilka erfordras

13 "fi .3 B •*-* tn

£ o

< Ersättning genom nybyggnad Om- eller tillbyggnad eller mera omfattande reparationer Mindre omfattande reparationer.... Summa

11 Värmeinstallationer

Vatten och avlopp

T5 "fi .2 ca t-, c

rJ, "O

£ B CD B •B to

CD H-> 4-> en

^5

B O

«

TO

CD

fl

£ B "9 w

i? ° < M

7 680

4 320 12 000

283 1 050

276 1 200

7 875

4 425 12 300

278 1 030

1 502

448 1 9 5 0 483 2 100

2 050

1 150

3 200

290 1 075

1 617

17 605

9 8 9 5 27 500

2 304

851 3 155

4 0 4 3 1 2 0 7 5 250

Ägare:

Torpare 8 Arbetare 3 Medeltal barn per f a m i l j . . 5-3

Högsjö.

T a b . 28. Total antal

Lägenheter, beträffande vilka erfordras

Byggnadsarbeten

uo u

4-> o Xi

.Ef en B

fe

o

Trt ' Ö

fl "3 fe £ fl .2 B

CD

3 CD CC :B

Lägenheter, som icke kunna

4-1

<

-r-> OJ

tfl O

l TO •M B CD B Xi +-»

"2 en •<T§

Värmeinstallationer

Vatten och avlopp !

T0 B

B

+-> en O T*

B

in

i T0

13 3

<

s fi CD — i 4-> e n

B O

%x

£ B CD

fl

i? °

TO B +3 en

o

Trt

B

in

iståndsättas

T« 'fi .2 B

il

< fe£

"2 en

3 3

+•> 03

C/3 O

CD

fl

< -*

T0 B C en O

X B B3

Ersättning genom nybyggnad 6 6 6 21 760 12 240 34 000 6 1 898 702 2 600 6 2 772 828 3 600 Om- eller tillbyggnad eller mera omfattande repa- 6 7 7 6 780 3 820 10 600 7 942 3 4 8 1 290 6 1 655 495 2 150 Mindre omfattande 103 450 r e p a r a t i o n e r . . . . 7 9 9 2 720 1 530 4 250 8 1 972 728 2 700 3 347 Summa 19 22 22 31 260 17 590 4 8 850 21 4 8 1 2 1 7 7 8 6 590 15 4 774 1426 6 200 Ägarens

yrke:

Pensionärer... 12 Torpare 4 Fria y r k e n . . . 1 Hemmansägare 2

169 tillfredsställande skick med stöd av bostadsanskaffningslån. Antal dagsverken

TO B B » fl CD

co jo oc t ! >> B

pq

Kostnader kr.

ft

ti

4-> CD

en

a

±^ > 13 «

S fi « .2 S 2 £ B :aS

>Xi

CD

O

4->

fl

xi «x T

CD

4-1

CD

4->

CD

fl fl

T3

B B

en

as

W

>S

00 B fl

B en

1/5

fr!

B 00

C/3

Angelägenhetsgrad

. *fi pi B "A

1 B fl T

^ X

2 850 11400 14 250

1 680 13 600 15 280

13 600

1417 121

6 375

5 805 30 100 35 905

1 275 5 100

—

3 Statsbidrag eller -lån kr.

Antal

O en

—

—

—

5 100 30 100

med stöd av nu förefintliga statliga hjälpformer. Antal dagsverken

T0 B B 9>

oojä cot:

>> B

Kostnader kr.

BH

tH

4-> CD

If 13 *

S B '3.2

13 B o

>-fl CD

-1-2 en

O

« B CD

en 4->

B en

fl fl CD

00 K

W

Angelägenhetsgrad

00 B fl

io <a T*

rtS ^

1 Trt

3 B fl -ti *•* O en

Statsbidrag eller -lån kr.

Antal

(« Si B 35 4->

t/)

1 B

CD

1 748

1400 38 800 40 200

38 800

3 205 10 835 14 040

10 835

2 512

2 940

7 400

3 550

1 600

6 355 55 285 61 640

53 185

1 600

1 750 5 650

170 Tab. 29. Sammanställning V a t t e n och avi opp

Byggnadsarbeten

Lägenheter

Totalantal

Kostnader kr.

Kostnader kr. B 4->

<

o

CD

X!

4->

B

trt

<

B

_B

4->

S

'C CD

<

s3

4->

B

C/2

CD

B

CD

s

Xi

i

kr)

<

in 25 270

143 650

80 660 224 310

18 460

6 810

308 22

149 370

Sanitäranläggningar . .

84 100 203 470 257 20

Summa

293 020 164 760 457 780 364

50 350 5 935 74 745

18 590 68 940 2 190 8 125 27 590 102 335

260 3

186 990 105 040 292 030 216 4 895 13 600 3 8 705

51 678 1 022

19 092 378

Undermåliga Mindre tillfredsstäl-

Av ovanstående 407, som undermåliga o. mindre tillfredsställande betecknade lägenheter beräknas kunna upprustas: Med statliga bostadsförbättringsbidrag . . 260 3 Med egnahemslån Med bostadsanskaff12

17 605

2 304

3 155

213 300 119 830 333 130 227

55 004

20 321

75 325

Genom ägarens försorg 110 Återstoden, som icke kan iståndsättas med stöd av befintliga statliga hjälpformer 22 Sanitäranläggningar, som icke kunna utföras genom ägarens 15 som kunna utföras genom ägarens för7

48 460

27 340

75 800

8 994

3 301

12 295

31 260

17 590

48 850

4 812

1 778

6 590

—

—

—•]

~

4 745

1 755

6 500

1 190

1 625

—

—

—

—-

5 935

2 190

8 125

Summa

Summa

9 895

27 500

70 770 1 400

av beräknade kostnader.

\ärmeins tallationer

Ai ital da gsverk 3n

u

Kostnader kr.

o

CJ

la 'oC

p

<

4->

B

B

CD CD

X) <H

s s3

TO B

O fl,

C

M

"

oo S

OCE

>, B

fi<

B o la rt

>

i. 2 Sta : B 'fl r>|

Kostnader 4-> CD

en

13 B en

B B

B B

<J

00 CD

00 B fl

xi -&

T

<*> 5l 4-1 CD

B S3

TO B

C

4->

en O

X

"B 4-i

O

s

<

28 290

8 440 36 730

11 534

1 206 13 713 150 765 135 545 286 310

171 11

58 590 17 500 76 090 7 025 2 100 9 125

12 030

—

2 650 312

2 500 17 180 251 180 127 320 378 500 300 612 13 050 4 200 17 250

93 905 28 040 121 945

23 564

3 935

4 006 31505 414 995 267 065 682 060

158 3

64 086 19 124 83 210 1 386 414 1 800

15 024 699

2 729 54

2 734 20 487 277 230 168 780 446 010 59 812 16 800 16 800 —

4 043

1 207

00 C

"(D

K

1 710

w

4-1 CD

C/D

H

5 250

1 417

69 515 20 745 90 260

17 140

2 904

12 591

3 769 16 360

3 912

4 944

—

—

4 774

6 200

2 512

2 940

6 355

55 285 61 640

3 290

4 275

—

10 775

—

10 775

3 735

1 115

4 850

2 275

4 200

6 475

7 025

2 100

9 125

— —

612 13 050

5 805

30 100 35 905

2 965 23 009 299 835 198 880 498 715 104 455

4 260 17 250

172 Tab. 30. Undermåliga

Indal.

Lägenheter beträffande vilka erfordras

Vatten och avlopp

Byggnadsarbeten

Totalantal

Kostnader kr.

Kostnader kr. la

i

00 u Tj CD1 M i-

C t, CD o

[£ -fi

:B jr.

13 "u

o

fl

4->

B

in

B

CD

4-> CD Xi tH

'tH <D

fl h

Xi u

s . Sir C/5

Ersättning genom nybyggnad Om- eller tillbyggnad eller omfattande reparationer. . . . Mindre omfattande reparationer Summa

84 803

17 500 132 303

6 510

6 500

13 010

138 135

118 509

83 000 231 509 126

23 260

22 000

45 260

33 495

18 700 52 195

15 055

14 400

29 455

261 256

266 807 149 200 416 007 238

44 825

42 900

87 725

Tab. 31. Mindre tillfredsställande

Indal.

Lägenheter, beträffande vilka erfordras

M B

jrt fe*

Ersättning genom nybyggnad Om- eller tillbyggnad eller omfattande reparationer Mindre omfattande reparationer Summa

Indal.

4-1

fi fc B

+•*

CD

H

Ä

fe

[B

o

'tH

CD

91 B

s. sia

tH

B <3

h-1

3 00

a B .

CD 4-1 CD

'tH O

sä fl

Xi

B

tH

<

C/3

3 885

21 19 105 10 000

29 105 15

1 940 1 945

87 27 245 15 350

42 595 70

11 345 11 200 22 545

108 46 350 25 350

71700 85

13 285 13 145

Kostnader kr.

OO t 4 .Ti cD

B

•<

21 Vatten och avlopp

"B 4rt>

A

S3 « : 2 fl

13 4-i B <

26 430

Tab. 32. Sanitäranläggningar utan samband med ny- och/eller tillbyggnad eller reparationer.

Totalantal

SS «

Kostnader kr.

Kostnader kr. 13

OC tH

Vatten och avlopp

Byggnadsarbeten

Totalantal

^

3-3

<

la 'tH CD 4->

B

CD

4-1 CD

Xi ti

<

B

ib BX

3 c/2

Värmeinstall ationer Antal dagsverken Kostnader kr. la 13 *-> 3 < 'tH

CD

B

2 CD

4-1 CD

X) ti

<

B

i-

S/2

23 20 3 685 3 685 7 370 21 5 895 2 530 8 425

O O

fl,

-B O&

CD I H 4-> >

B

«

i CD

tH CD B O

l| :B 35 en

4-1 CD

"a 4->

B B B

Kostnader k r . en 4->

B tn #C

fl CD

CO

fe

.s 889 9 225

527 362

00 B tH

T0 B

B

•9

4-1 en O

en 4->

'B

S B

4-> C/1

4J

O

H

6 570 15 795

173 bostadslägenheter (1 a).

Kostnader kr. 13

"3

en TO B B

s .

CD 4->

'tH CD

CD

SÄ fl

Xi •n

B

Kostnader kr.

Antal dagsverken

Värmeinstallationer

<

CO

ca &

fl 1

CD

o fl, Crt

i 2

B O

S +3

TH

CD'S

>> B

PQ

tH CD fi

1(5 «

4->

O

"B 4->

B B

en

-2 13

B

K

en B en

T0 B

4->

g4

_B B

B 4->

cn O

2 '7 4-1

CD

X

CD

"3

B -3

4-1

W

CD

4->

CO

O

H

98 798

65 385 164 183

17 790 177 507

163 462 340 969

8 538

13 220

5 650

18 870

6 800

45 000

19 200

64 200

11 900

3 150

2 740

23 540

10 000

33 540

2 670

2 060

6 160

63 495

51695 115 190

81 760

34 850 116 610

21 370

6 140

4 978

32 488 339 800

280 542 620 342

bostadslägenheter (1 b).

Kostnader kr.

3 B

<

[B

o

CD

£3

'C

(D

Kostnader kr.

Antal dagsverken

Värmeinstallationer en TO B B

B

S fl £ 00

S-S >> B

flo

tH CD

4-<

I fi CD O

"B

CD

cn 4->

B cn

jj

S *ä

fl B B

C

'ä3

00 B *

5-2 en fl

O

OH

B o

s>

00 B C -fl °B

27 4-1

CD

CD

B S

W

4-J

TJ B

C

4->

en O

X

13 o H

s

tH

7 310

3 100

10 410

1 431

2 154

25 490

17 910

43 400

19 100

8 220

27 320

2 190

1 600

1 172

4 962

59 290

32 970

92 260

26 410

11 320

37 730

3 621

1 617

7 116

84 780

50 880

135 660

B

t*

<D

t/1

174 Tab. ,53.

Indal. Totalantal B

4-> CD

Xi 00

rtfl fl

B

00 :B

CD

fe

Summa

Värme-j

tH

tH (D 91

*->en

Ersättning genom nybyggnad Om- eller tillbyggnad eller mera omfattande reparationer Mindre omfattande reparationer

Vatten och avlopp

Byggnadsarbeten

35 "3

.2 B

13 c

tH fl CD 4-> 4-> en

<

B O

2^

hJ

30 183

97 100 193

i TO

M

c?

4-1

fl

(D fl Xi "E -^ c < X

16 900

B TO

sg

Xi

tH C CD H_> 4-» en

S -5 fl en 5 ° CO ^ J

<

47 083

60 700 160 893

TO

.2 B

13 c

i TO 1/5 B CD fl -TH Q -en^

B

Materialkostnad

Lägenheter, beträffande vilka erfordras

Lägenheter , s o m b e r ä k n a s k u n n a försättas i

TO

S fl c s -5 < fl en 5 °^ C/2

B O

i? °

1 745

1 700 3 445 11

4 490

88 14 285 14 100 28 385 91 31 870

— 117 117 41 300 23 100 64 400 102 17 670 17 500 35 170 109 28 980 — 226 226 171 676 100 700 272 376 202 33 700 33 300 67 000 211 65 340

Tab . 34. Lägenheter, s o m b e r ä k n a s k u n n a försättas i

Indal. Totalantal Lägenheter, beträffande vilka erfordras

tH O

tH 91

(D

fl

fl ep *4-> en B

CJ

C CD OC :B

<

B B 'tH fl CD 4-1 4-i en

,

T0

42 B CD 3 •B t£

B O

Värme-

Vatten och avlopp

Byggnadsarbeten

3S 1to

3 o C/5 ^

.2 3C 'tH

13 4->

CD 4 J

l TO

"5 c

B Ö

<

B TO

S2 S£

1 000

1 505

9 950 21

8 420

1 950

2 390

3 O C/3 - *

tH

<

fl

In

B O

fe

Ersättning genom nybyggnad Om- eller tillbyggnad eller mera omfattande reparationer Mindre omfattande reparationer Summa Ägare: 6 Skogsarb6tare 1 Stenarbetare 5 Torpare 22 Jordbrukare Lägenhetsägare . . . . 1 Medeltal barn per 4-3

8 820

4 950

13 770

26 271

14 800

41 071

5 250

4 700

2 850

1 600

4 450

37 941

59 291

6 725

6 175 12 900 32 12 315

175 illfredsställande skick genom statliga bostadsförbättringsbidrag.

Arbets kostna

i TO

1900 B TO

S 2 s -3 fl en 5 ° CO X

6 390

en TO B B CD

-fl

tH CD

CD

1 fi CD O S T3

o fl,

4-> 91

13 4->

£ -2 11 13 * r>.2 ^

TH

B B

B o

2 420

en

4->

2 fi

B en

TO-2

S N

4-1

CD

4->

CD

B -3

CD

00 M

w

2 935

28 213

en C

>

Angelägenhetsgrad

Kostnader

Antal dagsverken

nstallationer

C/3

T0 B

C

1 2

en

o sa "B

3 Statsbidrag eller -lån kr.

Antal

4->

O

H 28 705

56 918 12

28 705

77 492 39 090

4 225

13 700 45 570

8 670 2 014 1956 12 640 114 041 120 807 234 848 58 35 4

12 400 41 380

3 300 2 500 1 772 7 572

28 000 93 340

14 390 4 757 4 000 23 147 211 569 221 147 432 716 84 102 40 118 899 79 225 23 023

69 315

71635 140 950 14 67 36

12 702 40 135 18 798

tillfredsställande skick med stöd av bostadsanskaffningslån. installationer i

+3 B CD

•a*

B TO fl B

s •<-> 52 cn°^ C/3

en TO C B (U Ö +4

oo_2

OO-E

>> B

xi 91 O PH - BH fl O

2 >

tH CD

4-> CD

i B CD O S Hrt>

la

£ .2

:B 3 5

J> B

Angelägenhetsgrad

Kostnader

Antal dagsverken

4->

C B B

H3

fl

en

4->

B en

.s fl CD

OO

-

B fl tn »B TO " p '•B -

<° !ri 4-1

CD

B -3 4-1

fe

t/2

CD

X) B C

4->

en O

X

la

Antal

4-4

o H

Statsbidrag eller -lån kr.

2 150

6 105

10 815 16 920 3

3 600 12 020

2 113

3 297

21 291

41 750

63 041 21

38 425

3 325

1 000 3 390

3 350

6 440

9 790 2

5 1

2 030

3 710

7 035

5 245 17 560

3 050

4 680

30 746

59 005

89 751 26

10 815

8 1 51270

176 Indal.

Tab. 35. Lägenheter, som icke kunna iståndsättas Totalantal

Lägenheter, beträffande vilka erfordras

tH

9 CD

Xi

ep +3 B hU

Ersättning genom nybvssnad Om- eller tillbyggnad eller mera omfattande reparationer Mindre omfattande

— Summa Ägare: Arbetare

5 Lägenhhetsägare.

1 Änkor Jordbrukare

2 12

tH CD 4-> CD

£ c

CD

00 :B h-I

Vatten och avlopp

Byggnadsarbeten

13 4-> fl <

35 "3 .2 o*

is

4-> cn B O

,!> 'fi CD B

< -*

B TO fl B

il fl

en

3 o

-fl "3

l TO

13 B c3 2 B 'C B 4-> *> •*-; CD B c 4-> < B enO tH " < a

B TO

ss g* fl en

3 O t/3 ^

Värme-

"fl. "3

.2 B t- c

CD 4-1 4-1 en

4->

<

B

O

töja 8

2 975

5 740 15 910 11 1 900 1 870 3 770 11

3 840

7 2 165 1 210 3 375 7 1665 1 600 3 265 7 26 33 385 18 750 52 135 26 5 825 5 720 11 545 26

8 445

8 21050 11800 32 850

11 10 170

7 26

8 2 260 2 250

4 510

med stöd av nu förefintliga statliga hjälpformer. installationer

\si

m

•g * < X

Antal dagsverken en

CD

S 2

B ,2

O r-

2 CC-E

B TO

"i

3 o

C/3 -rt1

TO a

>> B

tH O

fl. BH

5-2 ila Bc K*

ca

i.2

Kostnader CD

13 4->

B en G

£.2

C B B

en

CD

00 X

W

00 B la TO

3 en B

Angelägenhetsgrad T0 B

1 2 3

en O

13 Antal

O C-1

2 Statsbidrag eller -lån kr.

1 275 4 250 1 685

2 189 15 745 25 865 41 610 8

25 865

1 650 5 940

1 323 8 355 16 815 25 170 8 3

12 980 3 835

2 330

3 625 12 070

2 678

1 2 — 9 1 7 65 4

2 710 6 260 8 970 1 6 — 4 130 2 130

4 013 26 810 48 940 75 750 17

i»

42 975 5 965

—

178 Indal.

Tab. 36. Sammanställning Vatten

Byggnadsarbeten

sch

avlopp

la Lägenheter

B B

Kostnader kr.

Kostnader kr.

4-1 O t-l

<

"B

CD

'(H

CD

CD

B

Xi tH

•<

B

s s3

"B

o

<

'tH

CD

CD

Xi

s

tH

B

C/3

B

cn

Undermåliga Mindre tillfredsställande Sanitäranläggningar . .

261 256

266 807 149 200 416 007 238

44 825

42 900

87 725

109 108 23

46 350

26 430 7 370

Summa Av ovanstående 370 som undermåliga och mindre tillfredsställande betecknade lägenheter beräknas kunna upprustas: Med statliga bostadsförbättringsbidrag . . Med egnahemslån Med bostadsanskaffningslån Summa Genom ägarens försorg Återstoden, som icke kunna iståndsättas med stöd av befintliga statliga hjälp-

13 285 3 685

13 145 3 685

393 364

85 20 313 157 174 550 487 707 343

61 795

59 730 121 525

226 226

171 676 100 700 272 376 202

— — 35

261 261

25 350

71 700

33 700

33 300

—

—

—

—

—

21 350

59 291

6 725

6 175

12 900

209 617 122 050 331 667 233

40 425

39 475

79 900

—

•

37 941

67 000 —

•

—

70 155

33 750 103 905

11 860

10 850

22 710

33 385

18 750

52 135

5 825

5 720

11 545

—

—

2 902

2 903

5 805

26 Sanitär anläggningar, som icke kunna utföras genom ägarens försorg som kunna utföras genom ägarens för-

—

6 Summa

23 I

—

•

1 565

3 685

3 685

7 370

av beräknade kostnader. \ ärmcins t a l l a t i o n e r

Antal d ag s v e r k jn Xi

Kostnader kr. o

<

'tH

CD

O B

X3 tH

B

s c/5

<5

B 3 co| >> a ro

o ca,

fl o1

91 •— 4-> <-

B

>

Kostnader

(H

"

CD

CD

O .O

2 -2

B

en en

CD B fl JO »B

-rt

••ci -3

o CD

T0 B en O M

S tH j_i CD

B rfl 4-> CD

C/3

O

H

81 760 34 850 116 610

21 370

6 140

4 978 32 488 339 800 280 542 620 342

92 21

26 110 5 895

11 320 37 730 2 530 8 425

3 621

—

1 878 526

1 617 362

114 065 48 700 162 765

24 991

8 544

6 957 40 492 433 805 337 992 771 797

65 340 28 000 93 340

14 390

4 757

4 000 23 147 211 569 221 147 432 716

7 116 84 780 888 9 225

50 880 135 660 6 570 15 795

12 315

5 245 17 560

3 050

77 655 33 245 110 900

17 440

5 637

4 750 27 827 242 315 280 152 522 467

22 070

9 300 31 370

4 873

1 561

1 327

8 445

3 625 12 070

2 678

4 467

1 918

6 385

—

— . —

111 526

1 428

2 040

5 895

2 530

8 425

1 680 30 746

7 764

J

—

59 005 89 751

—

4 013 26 810 48 940

157 785

75 750

5 020

6 570 12 190

3 605

3 605

9 225

6 570 15 795

180 Hög sjö

kommun.

Bostadsförbättringsundersökningen

1938—1939.

T a b . 37. S a m m a n d r a g av m a t e r i a l å t g å n g c n . Isoleringspapp, rullar Spännpapp, m Takpapp, rullar Takspån, alnar Isoleringsplattor för väggar, kvm Tapeter, rullar Oljefärger, kg Rödfärg, kg Kalkfärger, kg Asfalt, kg Korkmattor, kvm Stuprör o. takrännor, m Dräneringsrör av cement, m Cementsteg för yttertrappor, st Cement, säckar Fönsterhakar, st Gångjärn, st Dörrlås, st Skåplås, st Tröskeljärn, m Fönsterbleck, m Friskluftsventiler, st Köksskåp, st Diskbänkar, st Diskbänksplåtar, st Slasktrattar, st Vattenlås för d:o, st Golvbrunnar, st Tvättgrytor, st Indals

897 14 577 688 1 034 15 062 2 875 3 989 8 900 2 700 16 1 769 8 351 4 203 41 3 107 2 348 4 196 574 821 3 713 3 941 536 145 170 186 232 229 2 10

Badkar, st Dörrar, st Dörrfoder, m Fönster, st. ..". Fönsterfoder, m Fönsterglas, kvm Golvbräder, kvm Vedspisar, st Elspisar Värmeledningspannor, st Eldningsredskap, st Expansionskärl, st Rör, m Rördelar, st Ventiler o. kranar, st Radiatorer, st Rörkramlor, st Kakelugnar, st Hydroforer, st Centrifugalpumpar för d:o, st Elmotorer för d:o, st Handpumpar, st Spik, lådor Spik, pkt Spik, st Skruv, gross W. C.-stolar, st Tvättställ, st Murtegel, st

Bostadsförbättringsundersökningen

kommun.

15 340 4 134 480 3116 1 389 4 224 44 130 129 130 31675 6 414 1 791 579 967 87 3 3 2 43 373 183 1 500 726 1 35 67 495 1938—1939.

T a b . 38. S a m m a n d r a g av m a t e r i a l å t g å n g e n . Isoleringspapp, rullar Takpapp, rullar Isoleringsplattor för väggar, kvm Tapeter, rullar Oljefärger, kg Kalkfärger, kg Asfalt Korkmattor, kvm Stuprör o. takrännor, st Dräneringsrör av cement, m Cementsteg för yttertrappor, st Cement, säckar Fönsterhakar, st Gångjärn, st Dörrlås, st • Skåplås, st Tröskeljärn, m Fönsterbleck, m Friskluftsventiler, st Köksskåp, st Diskbänkar, st Diskbänksplåtar, st Slasktrattar, st Vattenlås för d:o, st Golvbrunnar, st Tvättgrytor Badkar

333 655 17 672 8 174 2 517 25 — 1 158 1 568 1 081 31 7 450 4 380 4 380 1 460 292 1 752 4 380 315 200 171 120 284 282 3 — —

Dörrar, st Dörrfoder, m Fönster, st Fönsterfoder, m Fönsterglas, kvm Golvbräder, kvm Vedspisar, st Elspisar, st Värmeledningspannor, st Eldningsredskap, st Expansionskärl, st Rör, m Rördelar, st Vattenrör, m Ventiler o. kranar, st Radiatorer, st Rörkramlor, st Hydroforer. . . . , Centrifugalpumpar för d:o Elmotorer för d:o Handpumpar, st Spik, st. (12 000 per läg.) Skruv, gross (1 gr. per läg.) W. C.-stolar Tvättställ, st Murtegel, st Taktegel, st

546 4 958 812 4 260 6 234 7 497 118 1 135 135 135 5 930 4 568 34 340 949 473 917 — — — 20 3 504 000 292 — 20 30 450 4 600

Bilaga 2.

Redogörelse för Västernorrlandsutredningens undersökning av arbetslöshetsklientelet inom vissa kommuner i Västernorrlands län hösten 1938, upprättad inom Statens arbetslöshetskommission. På därom av de sakkunniga för utredning av Västernorrlands läns försörjningsmöjligheter i skrivelse den 25 oktober 1938 gjord framställning bemyndigade Kungl. Maj:t den 28 oktober de sakkunniga att i huvudsaklig överensstämmelse med i skrivelsen angivna riktlinjer och i samråd med 1937 års arbetslöshetssakkunniga låta verkställa utredning rörande vissa i Västernorrland bosatta arbetslösa personers levnadsförhållanden. Utredningen avsåg att omfatta dels en social undersökning, dels en läkarundersökning. För utförandet av den sociala undersökningen ställde statens arbetslöshetskommission efter muntlig framställning av de sakkunniga, i skrivelse den 2 november 1938, till förfogande sociala ombudet agronomen Nils Andreen. 1 För läkarundersökningen anlitades enligt förslag av medicinalstyrelsen med. lic. A. Kalländer, som även utarbetat redogörelsen för densamma (sid. 191 ff. här nedan). För inhämtande av uppgifter i samband med undersökningen fastställde utredningen i samråd med 1937 års arbetslöshetssakkunniga, medicinalstyrelsen och statens arbetslöshetskommission särskilda formulär, vilkas utseende framgår av bifogade formulär A och B. I skrivelse den 27 januari 1939 uppdrog slutligen Kungl. Maj:t åt statens arbetslöshetskommission att i samråd med 1937 års arbetslöshelssakkunniga verkställa statistisk bearbetning av de uppgifter, som genom ovannämnda undersökningar insamlats. De i undersökningen ingående kommunerna framgå av tab. 1, vari även meddelas uppgifter om antalet i respektive kommuner anmälda hjälpsökande arbetslösa under tiden 31/8—31/12 1938 samt beräknat antal deltagare i förevarande undersökning ävensom antalet undersökta arbetslösa m. m. Samtliga kommuner utom städerna Härnösand och Sundsvall betecknades vid arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937 som arbetslöshetstyngda (se S. O. U. 1938:21, sid. 234). Föremål för undersökningen voro de hos resp. arbelslöshetskommittéer den 31 augusti 1938 hjälpsökande arbetslösa och vid nämnda tidpunkt i beredskapsarbeten i kommunal regi sysselsatta, som vid undersökningstillfället antingen voro ohjälpta eller ätnjöto hjälp i form av kontantunderstöd, statskommunalt eller kommunalt reservarbete eller ock voro sysselsatta i beredskapsarbete i kommunens egen regi. Enligt kommittéernas namnförteckningar skulle antalet sädana personer uppgå till sammanlagt 1 161, samtliga män. Vid undersökningen infunno sig 1 035 eller 89-1 % av samtliga, som kunde komma i fråga. Som framgår av tab. 1 var deltagarfrekvensen anmärkningsvärt läg endast i Gudmundrå, där blott 64-4 % infunno sig vid undersökningen. Denna utfördes under tiden 3/11—20/12 1938 (Boteä kommun den 23 januari 1939) och tillgick så, att uppgifterna till den sociala undersökningen inhämtades genom muntliga frågor till den arbetslöse, varjämte vissa uppgifter om erhållen arbetslöshetshjälp införskaffades frän arbetslöshetskommitté1 Inom Boteå kommun utfördes den sociala undersökningen, med utelämnande av data ior arbetsförhet, av länsassessorn S. A. Swedberg och läkarundersökningen av förste provinsialläkaren R. Larsson.

182 ernås register. Ordföranden eller annan representant för arbetslöshetskommittén var dessutom närvarande vid undersökningen, och man hade därigenom möjlighet att fä de av de arbetslösa lämnade uppgifterna i vissa fall korrigerade eller kompletterade. Sedan den arbetslöse besvarat de frågor, som framställdes vid den sociala undersökningen, vidtog läkarundersökningen. Samtliga i undersökningen dellagande blevo föremål för såväl social som läkarundersökning. I tab. 1—14 meddelas uppgifter om de arbetslösas fördelning på kommuner efter ålders- och yrkesgrupper, inflyttnings-, försörjnings- och bostadsförhållanden, tidpunkt för arbetslöshetssvårigheternas inträdande m. m., varjämte på grundval av såväl den sociala som läkarundersökningen de arbetslösa fördelats efter graden av arbetsförhet. I det följande lämnas först en kommentar till nämnda tabellsammanställningar, avseende den sociala undersökningen, därefter en redogörelse för läkarundersökningen och slutligen diskuteras undersökningsresultaten. Den sociala undersökningen. I tab. 2 ha de arbetslösa fördelats på yrkesgrupper och kommuner. Vid yrkesklassificeringen ha följts de principer, som tillämpades vid arbetslöshetsräkningen 1937 (se S. O. U. 1938:21, sid. 41 ff.). Grundprincipen har sålunda varit, att den arbetslöse skulle hänföras till den yrkesgrupp, inom vilken han huvudsakligen haft sin utkomst. Av tabellen framgår, att man lämpligen kan uppdela klientelet i nedanstående fyra huvudgrupper. Yr k csgr up pcr Sågverksindustri Pappersindustri Tillfällighets- och dlverpearbete Övriga yrkesgrupper Summa

Antal 463 136 234 202 1 035

% 44-7 13-2 22-6 19-5 100 0

För 599 arbetslösa, eller 57-9 % av samtliga, stod arbetslösheten av allt alt döma i direkt samband med driftsinskränkningar eller driftsnedläggelser inom sågverksoch pappersindustrierna. Förbises må dock ej, att i enskilda fall den verkliga anledningen kan ha varit rent personliga förhållanden, som skulle ha medfört avsked från innehavd anställning, även om arbetsstyrkan vid företaget ej reducerats. Tillfällighets- och diversearbetarna (234) bestodo huvudsakligen av sådana som aldrig eller åtminstone ej under de senaste 15 å 20 åren haft stadigvarande arbete i öppna arbetsmarknaden. De hade i allmänhet någon gång haft säsongarbete vid något sågverk, vid väganläggning, i stuveri eller inom skogsbruk. Efter hand som arbetstillfällena inom dessa områden minskat i omfattning bl. a. genom konkurrens från utrationaliserade sågverks- och pappersindustriarbetare, ha de i ökad utsträckning hänvisats att komplettera sin arbetsinkomst genom hjälp från samhället. Till ö v r i g a yrkesgrupper ha förts 202 arbetare tillhörande olika yrkesområden. Bland dessa förtjäna följande omnämnas. Skogs- och flottningsarbetare (31) utgöras förutom av de 12 Boteåbor, som ingå i undersökningen, av skiljeställsarbetare, huvudsakligen med sysselsättning vid Sandslån i Bjärtrå. Till sistnämnda kommun höra även 16 f. d. arbetare vid Sandö glasbruk, som nedlades 1928. Anläggningsarbetarna utgöra en grupp pä 45 personer; en del förut sysselsatta vid Ostkustbanebygget, uppförandet av östrands sulfatfabrik m. m. Sjöfart och fiske omfattar 23 personer, huvudsakligen f. d. sjömän. Åtskilliga av dessa voro unga men hade lämnat yrket pä grund av familjeskäl, sjukdom m. m. Till landtransport ha förts

183 23 å k e r i - o c h s t u v e r i a r b e t a r e . D e s e n a r e u p p g å v o i regel s o m a r b e t s l ö s h e t s o r s a k , att de b l i v i t u t e s t ä n g d a vid b i l d a n d e t a v s. k. B - k å r e r . De u n d e r s ö k t a s å l d e r s f ö r d e l n i n g f r a m g å r av t a b . 3 . Med å l d e r avses d e n å l d e r , s o m v e d e r b ö r a n d e u p p n å d d e u n d e r å r 1938, oavsett o m d e t t a s k e d d e före, p å eller efter u n d e r s ö k n i n g s d a g e n . I f ö l j a n d e s a m m a n s t ä l l n i n g h a r h e l a a n t a l e t u n d e r s ö k t a p e r s o n e r ä v e n f ö r d e l a t s p r o c e n t u e l l t p ä olika å l d e r s g r u p p e r . Åldersgrupper 14—17 18—20 21—25 26—30 31—35 36—40 41—45 46—50 51—55 56—60 61—66 67—w Summa

Antal

%

3 6 51 144 148 139 110 111 121 93 103 6

0-3 0-6 4-9 13-9 14-3 13-4 10-6 10-7 11-7 9-0 10-0 0-6

100-0

S a m m a n s t ä l l n i n g e n u t v i s a r , a t t över h ä l f t e n av de u n d e r s ö k t a t i l l h ö r d e å l d e r s g r u p p e r ö v e r 40 å r o c h a t t e n d a s t ett m i n d r e a n t a l v o r o u n g d o m a r . M e d e l å l d e r n ( m e d i a n e n ) u p p g i c k till 42*2 å r . D e t t a i n n e b ä r , a t t h ä l f t e n av de u n d e r s ö k t a v o r o yngre och hälften äldre än medeltalet. I tab. 4 ha åldersgrupperna sammanförts till s t ö r r e e n h e t e r . Av t a b e l l e n f r a m g å r , a t t 5*8 % av de u n d e r s ö k t a v o r o i å l d e r n 16—25 å r , 41-7 % 2 6 — 4 0 år, 42-0 % 4 1 — 6 0 å r o c h 10-5 % 61 å r o c h d ä r ö v e r . Går m a n till de olika k o m m u n e r n a f i n n e r m a n , a t t b e t y d a n d e s k i l j a k t i g h e t e r förelågo i å l d e r s h ä n s e e n d e . I S ä b r å , T u n a o c h S u n d s v a l l v a r s å l u n d a klientelet b e t y d l i g t y n g r e än i övriga k o m m u n e r . Särskilt o g y n n s a m var åldersfördelningen i Njurunda, Nora o c h Alnö. I n o m d e s s a s e n a r e k o m m u n e r u p p g i c k a n t a l e t p e r s o n e r över 40 å r till r e s p . 76-2, 72-2 o c h 70-4 % . Uppgifter o m försörjningsförhållanden f r a m g å r av f ö l j a n d e s a m m a n s t ä l l n i n g .

m e d d e l a s i t a b . 5.

Ogifta Gifta Sammanboende Änklingar Frånskilda Summa

Civilståndsfördelningen

Antal

%

68 902 20 37 8

6-6 87-2 1-9 3-6 0-7

1 035

100-0

Icke m i n d r e ä n 944 eller 91 - 2 % a v s a m t l i g a v o r o f ö r s ö r j n i n g s p l i k t i g a . Med försörjningsplikt förstas i denna undersökning endast försörjningsplikt m o t h u s t r u eller m o t b a r n u n d e r 16 å r , d. v. s. a t t p e r s o n e r , s o m u n d e r h å l l a f ö r ä l d r a r eller adoptant, redovisats bland icke försörjningspliktiga. I n o m g r u p p e n p a p p e r s i n d u s t r i v o r o 95*6 % f ö r s ö r j n i n g s p l i k t i g a , m e d a n m o t s v a r a n d e p r o c e n t t a l för s å g v e r k s i n d u s t r i u p p g i c k till 91*1, för tillfällighets- o c h d i v e r s e a r b e t e till 87-6 o c h för ö v r i g a y r k e s g r u p p e r till 92-6. A n t a l e t h u s t r u r o c h b a r n ( u n d e r 16 å r ) , s o m d e s s a f ö r s ö r j n i n g s p l i k t i g a h a d e a t t f ö r s ö r j a , u p p g i c k till 2 018 eller 2*1 p e r f ö r s ö r j n i n g s p l i k t i g . D å a n t a l e t h e m m a v a r a n d e b a r n , s o m fyllt 16 år, u p p g i c k till 3 2 3 , s k u l l e s å l u n d a h e l a a n t a l e t f a m i l j e m e d l e m m a r i d e a r b e t s l ö s a s familjer u p p g å till 2 3 4 1 . I t a b . 5 m e d d e l a s ä v e n u p p g i f t e r o m f ö r s ö r j n i n g s p l i k t e n s

184 omfattning. De försörjningspliktigas procentuella fördelning på olika grupper giver följande resultat. •

Antal arbetslösa med försörjningsplikt mot 1 person 2 personer 3 » 4 » 5 »> 6 eller flera personer Summa

0/ /o

37-5 32-2 18-6 5-8 3-8 2-1 100-0

Av tabell 6 framgår, att 355 personer eller drygt en tredjedel av de undersökta voro fastighetsägare. Av dessa hade 242 bostadsfastighet och 113 jordbruksfastighet. Av de senare hade 67, eller nära 60 %, finansierat sina fastighetsköp utan hjälp av egnahems- eller arbetarsmåbrukslån. Dessa låneformer ansågos medföra vissa krav på byggnadernas utförande samt med avseende på egnahemslånen vissa anspråk på inteckningssäkerhet, som försvårade belåning i önskvärd omfattning, varför man om möjligt hellre använde andra utvägar för att anskaffa medel till fastighetsförvärv. Ett visst samband synes förefinnas mellan fastighetsinnehavet och kommunens karaktär. I nedanstående sammanställning har antalet fastighetsägare i procent av hela antalet undersökta sammanförts i tre grupper av kommuner, nämligen kommuner med mindre än 30 %, 30—60 % och mer än 60 % fastighetsägare. Under 30 %

30—60 %

över 60

Härnösand Sundsvall Säbrå Gudmundrå Skön

Högsjö Bjärtrå Ytterlännäs Tuna Njurunda Timrå Alnö Hässjö

Nora Boteå Tvnderö

Härav synes framgå, att fastighetsinnehavet är lägst i städer och i samhällen, som gränsa till städer eller eljest ha en stadsliknande karaktär, samt högst i mera jordbruks- och skogsbetonade kommuner. Mellangruppen innefattar — med undantag av Tuna — uteslutande kommuner, som vid 1937 ärs arbetslöshetsräkning betecknades som sågverkskommuner. Ett visst samband torde även råda mellan flyttningsförhållanden och fastighetsinnehav. Särskilt inom tider med relativt riklig arbetstillgång torde en rätt allmän strävan ha gjort sig gällande att förvärva egen fastighet. Dä arbete oftast fanns att få inom rimligt avstånd från den blivande boningsorten, var fastighetens belägenhet av mindre betydelse, avgörande blev i första hand tillgången på tomtmark eller på mindre jordbruksfastigheter till lämpligt pris. I bl. a. detta förhållande torde man få söka förklaringen till att Nora, som också är en sågverkskommun, hade ett ovanligt högt antal fastighetsinnehavare bland de undersökta. En annan omständighet, som här kan ha inverkat, är givetvis i vilken utsträckning industriidkarna sörjt för tillgången till hyreslägenheter vid sina företag. Där sådana funnits, har hyreskostnaden i regel varit låg, vilket alltså inneburit ett visst lönetillskott och därför motverkat den egna bostadsanskaffningen. Där hyreslägenheter icke funnits, ha de anställda uppfört egna bostäder, om sådana ej i tillräcklig ut-

185 slräckning funnits hyreslediga hos enskilda fastighetsägare eller om dessa begärt så höga hyror, att det synts innebära en besparing att anskaffa egen fastighet. Vid bearbetningen av uppgifterna om fastighetstaxeringsvärden och belåningsförhållanden (tab. 6 a) ha följande kategorier ej medräknats: fastigheter på ofri grund, n ybyg'gda fastigheter utan fastställda taxeringsvärden, fastigheter ägda av sterbhus ävensom 21 arbetarsmåbruk, vilkas taxeringsvärden och skuldsummor synts stä i en abnorm relation till varandra. (Taxeringsvärdena för dessa variera mellan 2 500 och 3 900 kronor samt skuldsummorna mellan 5 400 och 8 000 kronor.) Av de återstående 303 fastigheterna äro 84 jordbruksfastigheter med ett genomsnittligt taxeringsvärde av 3 231 kronor och en genomsnittlig skuldsumma ä 3 485 kronor (belåning till 107-9 %) samt 219 bostadsfastigheter med ett taxeringsvärde av 4 189 kronor och en skuldsumma ä 3 017 kronor (72 % ) . Stora variationer förekomma. Innehavarna av jordbruksfastigheter i t. ex. Bjärträ, Tynderö och Hässjö ha, som av tabellen synes framgå, stora skulder, under det att skuldbördan är mera normal i t. ex. Alnö och Tuna. Även bostadsfastigheterna i Bjärtrå äro högt belånade, under det att kommuner som Högsjö, Njurunda, Skön och Alnö i detta avseende äro rätt gynnsamt ställda. På dessa förhållanden torde inverka ej blott effektiviteten av den hjälp, som lämnats, utan även den från ort till ort varierande tillgången på tillfälligt förtjänstarbete. Beräkningarna äro dessutom baserade pä muntliga uppgifter av ägarna och därför i vissa fall möjligen ej fullt tillförlitliga. Jordbruksfastigheterna synas emellertid vara avsevärt mera skuldbelastade än bostadsfastigheterna. I storlek variera de förra mellan 0-25 och 4 ha, vara födas 1—3 kor. Korna torde i regel vara av låg kvalitet och mera sällan lämna några produkter till avsalu utöver hushållets behov. Några uppgifter om avkastning kunde aldrig lämnas, och möjligheterna torde vara små att genom avelsurval eller förbättrad utfodring öka densamma. De levande inventarierna utgöra dock en tillgång, som kunnat läggas till grund för belåning utöver taxeringsvärdet. Innehav av jordbruksfastighet torde ofta ha betraktats som en förmån, som borde minska hjälpbehovet eller utestänga från hjälptilldelning under sådan tid av året, då ägaren kunde antas ha arbete å sitt jordbruk. Följden härav kan ha blivit, att denna kategori fatt hjälp i mindre omfattning och att dess lånebehov blivit större. Nedanstående sammanställning för åren 1935—1937 tyder på att så varit fallet. 1935 Antal

hjälpta

Medelantal hjälpveckor

°/ /o

hjälpta

Medelantal hjälpveckor

hjälpta

Medelantal hjälpveckor

°/ /o

0/ /o

Arbetslösa med jordbruksfastighet Arbetslösa med annan fastighet Övriga arbetslösa

64-6

29-0

69-0

25-9

65-5

23-4

242 680

81-4 83-4

33-2 32-2

83-5 85-3

31-9 34-2

84-7 83-4

31-4 30-5

Samtliga arbetslösa

80 9

32-2

83 1

32-9

81 7

301 Av sammanställningen framgår vidare, att innehavare av bostadsfastighet ur hjälpsynpunkt voro jämställda med dem som hyrde bostad. Det ansågs alltså inte vara förenat med någon ekonomisk fördel att besitta egen bostadsfastighet. Arbetslöshetskommittéerna lämna ofta den uppgiften, att en familjs ärliga inkomstbehov ej alls eller endast obetydligt påverkas av innehav av jordbruksfastighet av här ifrågavarande art.

186 I t a b . 7 h a de a r b e t s l ö s a i n o m olika k o m m u n e r f ö r d e l a t s efter i n f l y t t n i n g s f ö r h å l l a n d e n . 449 a r b e t s l ö s a (43-4 %) h a d e a l d r i g u t f l y t t a t f r å n d e n n u v a r a n d e vistelsek o m m u n e n . D å 517 v o r o f ö d d a i d e n s a m m a , h a d e s å l u n d a 68 p e r s o n e r u t f l y t t a t o c h å t e r inflyttat till d e n n u v a r a n d e v i s t e i s e k o m m u n e n . Av de 586 i n f l y t t a d e h a d e 51-5 % inflyttat före 1921, 19-0 % å r e n 1 9 2 1 — 1 9 2 5 , 18-1 % å r e n 1926—1930 s a m t 11 *4 % efter 1930. De i n f l y t t a d e s f ö r d e l n i n g efter åldern vid inflyttningen till d e n n u v a r a n d e v i s t e l s e k o m m u n e n f r a m g å r av f ö l j a n d e s a m m a n s t ä l l n i n g . Åldersgrupper Under 16 16—17 18—20 21—25 26—30 31—35 36—40 41—45 46—50 51—w Summa

Antal

%

143 25 32 89 91 93 50 36 19 8

24-4 4-3 5-5 15-2 15-fl 15-9 8-5 6-1 3-2 1-4

100-0

I följande s a m m a n s t ä l l n i n g h a de i n f l y t t a d e f ö r d e l a t s efter typAntal Inflyttade

från

Hela antalet

Städer med över 100 000 inv 30 000—100 000 » 20 000— 30 000 » 5 000— 20 000 » högst 5 000 »

10 6 1 60 2

Landskommuner (inkl. köpingar) industrikommuner blandade kommuner jordbrukskommuner skogskommuncr

232 106 113 21

Utlandet

utflyttningskommunens

inflyttade Därav från kommuner inom undersökningsområdet

1-7 1-0 0-2 10-2 0-3 185 35 6

39-6 18-1 19-3 3-6

6-0

35 Summa

586 Procentuell fördelning av hela antalet inflyttade

Av s a m m a n s t ä l l n i n g e n f r a m g å r a t t icke m i n d r e ä n 227 (38-7 %) f l y t t a t f r å n k o m m u n e r i n o m u n d e r s ö k n i n g s o m r å d e t . Av de 232 f r å n i n d u s t r i k o m m u n e r i n f l y t t a d e k o m m o 185 f r å n k o m m u n e r i n o m n ä m n d a o m r å d e . I n f l y t t n i n g e n f r å n i n d u s t r i k o m m u n e r h a r sålunda huvudsakligen skett genom omflyttning inom området. D e n n a o m f l y t t n i n g belyses n ä r m a r e i t a b . 7 a. T a b e l l e n utvisar, a t t e n d a s t 21 p e r s o n e r f l y t t a t m e l l a n S u n d s v a l l s - o c h Å d a l s d i s t r i k t e n ; de övriga 206 h a d e flyttat i n o m resp. distrikt. I t a b . 8 r e d o v i s a s s å g v e r k s - o c h p a p p e r s i n d u s t r i a r b e t a r n a s u p p g i f t e r o m tidpunkten för arbetslöshetssvårigheternas inträde. Ö v r i g a y r k e s g r u p p e r h a ej m e d tagits, d å de u n d e r s ö k t a h ä r svårligen k u n n a t l ä m n a tillförlitliga u p p g i f t e r . D e r a s

187 arbetsanställningar ha ständigt varit mer eller mindre tillfälliga och en del angåvo, att de alltid haft svårigheter att få förtjänstarbete i nödig omfattning. Andra ansågo, att svårigheterna började samtidigt med den allmänna depressionen, när arbetslöshelskommittén tillsattes, vid ingående av äktenskap m. m. Det senare var en ofta återkommande anledning till hjälpbehov för samtliga kategorier. En säsongarbetare med en inkomst av 700—1 200 kronor per är påkallar nämligen som regel icke samhällets hjälp, sä länge han såsom ogift bor hemma hos sina föräldrar. När han bildar familj uppstår emellertid icke sällan omedelbart ett hjälpbehov. Av tabellen framgår, att flertalet av sågverks- och pappersindustriarbetarna datera sina arbetslöshetssvårigheter från krisåren i början av 1930-talet, icke mindre än 426 (71*1 %) från åren 1930—1933. Siffrorna från de följande åren antyda, att rationaliseringen alltjämt pågår; 1938 års siffra betingas nästan uteslutande av nedläggningen av Sörviks sågverk i Hässjö. I tabellens näst sista kolumn äro redovisade sådana sågverksarbetare, som ständigt haft och alltjämt ha säsongarbete i sågverk men vilkas arbetssäsonger efter hand blivit allt kortare och numera ej giva dem full försörjning. När detta förhållande inträdde, ha de emellertid ej kunnat angiva. För sägverksarbetarna i allmänhet gäller, att de ofta ej äro helt arbetslösa, även om de uppgivit ett visst årtal för svårigheternas början. Detta årtal betecknar då endast den tidpunkt, då arbetssäsongerna börjat bli alltför korta eller då deras ständigt återkommande sysselsättning vid ett och samma sågverk avbrutits, t. ex. genom dettas nedläggande. Därefter ha de nödgats söka sig arbete vid dubbelvakter ä olika sågverk. Ännu år 1937 lyckades detta också i ett stort antal fall. Under det gångna året ha möjligheterna härtill av kända skäl varit i hög grad beskurna. I varje fall ha anställningarna varit av kortvarig art och mast kompletteras med arbetslöshetshjälp i någon form. I tab. 9 framlägges resultatet av undersökningen angående arbetskraftens rörlighet. Enligt de undersöktas egen uppfattning saknade de möjlighet att få arbete på annan ort, när de uppnått en ålder av 40 å 50 år. Undantag härifrån utgjorde i regel blott personer, som tidigare fört ett mera rörligt liv, t. ex. återinflyttade svenskamerikaner, sjömän m. fl. Bland det stora antal (423), för vilka åldern utgjort hinder för avflyttning, funnos 169, som innehade fastighet av något slag och som uppgivit även denna anledning till försvårad rörlighet. I allmänhet ansåg man att en fastighet, hur anspråkslös och skuldsatt den än vore, utgjorde en tillgång, som ägaren mycket ogärna skiljer sig ifrån. Ofta har han själv utfört en stor del av arbetet med fastighetens uppförande, anlagt trädgård eller odlat någon areal till potatisland. Han har därigenom förvärvat en värdefull känsla av samhörighet med fastigheten och hemorten och skulle dessutom vid en avflyttning oftast ej kunna få ut någon ersättning för sitt eget arbete. Är fastigheten belägen i en ort med avsevärt arbetskraftsöverskott, skulle han i mänga fall ej ens få täckning för den intecknade skulden. Familjemedlemmars förvärvsarbete uppgavs som hinder för avflyttning endast i ett fåtal fall, då hustrurna haft mera avsevärd inkomst. Hemmavarande barn hade i regel obetydliga eller säsongmässiga inkomster, som ej uppgåvos påverka familjefädernas uppfattning om möjligheten till avflyttning. Under rubriken »annan orsak» äro samlade ett antal olikartade skäl för motvilja mot avflyttning frän hemorten. Ett sådant skäl, som ofta anfördes under diskussionen med de undersökta, var den säkerhetskänsla, som det medförde att vistas i den kommun, där man hade hemortsrätt. Man fick i alla fall hjälp där, sådan den nu var, under det att man i en främmande kommun vid inträffande arbetslöshet kanske skulle bli ställd på bar backe, om man icke hunnit förvärva hemortsrätt. Hade man förvärvat hemortsrätt, kanske det inte fanns någon arbetslöshetskommitté och i varje fall säkerligen icke de möjligheter att få arbetslöshets-

188 hjälp som i Västernorrland. Man ansåg sig för övrigt i en del fall veta, att levnadsstandarden — åtminstone på landsbygden i södra och mellersta Sverige — var avsevärt lägre än i Västernorrland, något som i sin mån bidrog till att minska intresset för en flyttning. Till denna grupp höra vidare sådana naturliga avflyttningshinder som önskan att vistas på den ort, där man var född, att man hade vårdnaden om gamla föräldrar, vacklande hälsa, någon mindre biinkomst, t. ex. en vaktmästarsyssla o. s. v. Under det samtal, som fördes med de arbetslösa, försökte undersökningsförrättaren bilda sig en uppfattning om vars och ens användbarhet pä den öppna arbetsmarknaden med hänsyn ej blott till fysiska förutsättningar utan även till andra påverkande omständigheter såsom uppträdande, personlig läggning, förmåga att taga eget initiativ m. m. Undersökningsförrättaren måste härvid uteslutande stödja sig på egna mångåriga erfarenheter från dels landsbygdens arbetsmarknad, dels social verksamhet. Samma indelningsgrunder användes som vid 1927 års arbetslöshetsräkning, dock så att de båda sista grupperna E och F, till vilka då fördes »ungdom utan bestämt yrke» och »obestämbar arbetskraft», nu slopades, då de vid nu ifrågavarande undersökning voro mycket svagt representerade. De undersökta fördelades i fyra grupper A—D, där A avser fullgod arbetskraft B » medelmåttig arbetskraft C » dålig arbetskraft D » nästan oanvändbar arbetskraft. De enstaka fall, som skulle kunna förts till grupperna E och F, fördes nu till grupp A. Resultatet av denna bedömning framlägges i tab. 10 och 11. Det framgår av dessa tabeller, att 58-7 % av de undersökta betraktats såsom fullgod arbetskraft. Emellertid finnes givetvis inom grupp B (medelmåttig arbetskraft) ett antal personer, som äro fullt arbetsföra även för tyngre arbete. Grupp C (dålig arbetskraft) omfattar huvudsakligen äldre personer under det att grupp D (nästan oanvändbar arbetskraft) är mycket liten och bland annat innesluter några få imbecilla. Som jämförelse kan nämnas, att vid läkarundersökningen hänfördes (tab. 12) 73*9 % till »fullt arbetsföra jämväl för tyngre arbete». I tab. 10 äro de undersökta fördelade kommunvis i ovannämnda grupper. Typiska industrikommuner, såsom Alnö, Njurunda, Skön och Ytterlännäs, ha endast 44— 54 % fullgod arbetskraft, under det att mera jordbruksbetonade kommuner, såsom Säbrå och Tynderö, ha 81 % fullgod arbetskraft. I tab. 11 äro de undersökta fördelade efter ålder och arbetsförhetsgrupper. Av denna tabell framgår tydligt, hur arbetskraftens begärlighet ur arbetsmarknadssynpunkt sjunker med tilltagande ålder. I tab. 14 meddelas slutligen uppgifter om hjälpverksamhetens omfattning bland i undersökningen ingående personer under åren 1933—1937. För vissa kommuner ha uppgifter endast kunnat erhållas fr. o. m. 1934 resp. 1935. Under åren 1935— 1937 hade resp. ar 80-9, 83-1 och 81-7 % erhållit arbetslöshetshjälp. Medelantalet hjälpveckor uppgick för samtliga hjälpta under resp. är till 32, 33 och 30. Av tabellen framgår att hjälpverksamheten varit mest omfattande i Sköns kommun, där motsvarande antal hjälpveckor uppgingo till 38, 40 och 38. Vid undersökningen framställdes bl. a. frågor om yrkesutbildning förefanns eller önskades. Att den första frågan oftast besvarades nekande torde vara självfallet i betraktande av de undersöktas tidigare yrkestillhörighet. Här nedan redogöres för de svar, som erhöllos ä den andra frågan. Därvid bör bemärkas, att även denna

189 till en början ofta besvarades nekande eller med att vederbörande vore mest van vid grovarbete och helst ville ha sådant i fortsättningen. När undersökaren då påpekade, att tillgången på grovarbete vore begränsad och arbetslöshetsrisken mindre för den yrkesutbildade, kunde den tillfrågade i vissa fall framföra något önskemål angående yrkesutbildning. I andra fall måste undersökaren föreslå något eller några lämpliga yrken, av vilka slutligen efter en del diskussion ett antecknades som det önskvärda, sä vitt den tillfrågade ej bestämt angav, att han endast önskade grovarbete. Pä detta sätt har säkerligen gruppen snickare och träarbetare blivit underrepresenterad i förhällande till vad som skulle blivit fallet, om vederbörande haft att uttala sig utan vägledande anvisningar från undersökningsförrättarens sida, då det ju är rätt naturligt att personer, som äro födda i ett trävarudistrikt och ej ha speciellt intresse för något visst yrke, i första hand tänka sig att välja ett yrke, där de alltjämt fä arbeta med trä. På frågan om önskvärd yrkesutbildning erhöllos 228 svar. Av de svarande voro 52 i åldern 16—25 är (86*7 % av hela antalet i denna ålder) och 173 i åldern 26—40 år (40*1 % av hela antalet i denna ålder). Följande yrken voro mest eftersträvade. Antal Snickare och träarbetare 44 19-3 Mekaniker och metallarbetare. 42 18-4 Bil- och motormekaniker. . . . 25 11-0 Murare 25 11-0 Svetsare 21 9-2 Målare 16 7-0 Elektriker 15 6-(i Rörarbetarc 12 5-3 Endast 5 (2-2 %) önskade jordbruksutbildning men angåvo, att de ej ville flytta från länet utan tänkte sig möjligheten att få ett eget jordbruk i hemtrakten. Av nedanstående sammanställning framgår, hur förhoppningarna om möjlighet till yrkesväxling sjunka med stigande ålder. Upp till 30-årsåldern anser man ganska goda möjligheter föreligga, därefter inträder en snabb försämring.

Åldersgrupp

Hela antalet

därav önska yrkesutbildning antal

16—17 18—20 21—25 26—30 31—35 36—40 11—w Summa

0/ /o

3 6 51 144 148 139 544

2 6 44 106 57 10 3

86-3 73-6 38-5 7-2 0-6

1 035

22-0

Av de 902 arbetslösa män, som voro gifta, hade 401 ingått äktenskap (inkl. omgiften) åren 1929—1938. Äktenskapen fördelade sig på resp. år sålunda. 1929 1930 1931 1932 1933

25 46 26 31 51

1934 1935 1936 1937 1938

63 40 48 46

Summa 401

190 Då flertalet av dessa år utmärkas av omfattande driftsnedläggelser och driftsinskränkningar inom sågverks- och pappersmasseindustrierna och över huvud taget minskad arbetstillgång inom de i undersökningen ingående kommunerna, torde det vara av stort intresse att undersöka, om dessa förhållanden verkat i den riktningen, att äktenskapen försenats och ingåtts vid högre ålder än annars skulle ha varit fallet. I efterföljande sammanställning göres jämförelse med åldern vid äktenskapets ingående för dels samtliga män i riket tillhörande yrkesgruppen industri och bergsbruk, dels samtliga män tillhörande yrkesgruppen sågverksindustri, avseende under åren 1929—1935 1 ingångna äktenskap (inkl. omgiften). I avsikt att utröna, om de tre senaste årens (1936—1938) ändrade arbetsmarknadsförhållanden eventuellt verkat återhållande på den tendens till förskjutning mot större antal äktenskap i tidig ålder, som konstaterats för undersökningens klientel, har för detsamma uträknats motsvarande uppgifter även för hela perioden 1929—1938.

Ålder vid äktenskapets ingående

Samtliga män, som ingått Samtliga män ingående i äktenskap åren 1929—1935 undersökningen 31/8 1938, tillhörande yrkesgruppen som ingått äktenskap åren industri och bergsbruk

sågverksindustri

%

/o

0-2 23-5 39-2 20-4 8-1 3-9 2-1 1-3 0-7 0-3 0-3 Summa Antal

under 20 20—25 25—30 30—35 35__40 40—45 45—50 50—55 55—60 60—65 65—w

1929—1935

1929—1938

O.' /O

O'

0-1 26-4 40-3 19-8 6-5 3-4 1-5 1-0 0-5 0-3 0-2

0-4 34-4 28-7 19-9 7-4 4-0 1-4 2-1 1-1

0-2 33-2 30-1 19-2 7-5 4-5 1-3 2-5 1-0 0-2

100 0

100-0

100-0

131 474

8 624

/o

Äktenskapsfrekvensen i åldrarna mellan 20 och 30 år avviker, som synes, ej nämnvärt från den för hela rikets sågverksindustriarbetare konstaterade. Däremot föreligger för Västernorrlands arbetslösa en påtaglig förskjutning av antalet ingångna äktenskap från 20-talets senare hälft till dess förra. Icke mindre än 34*4 % hade ingått äktenskap i åldern 20—25 år mot 26-4 % av samtliga inom gruppen sågverksindustri. Det till synes paradoxala förhållandet, att arbetslöshetssvårigheterna i Västernorrlands industridistrikt skulle kunna ha någon inverkan på äktenskapsåldern i sänkande riktning, finner sin förklaring i att hjälpåtgärderna i viss mån förbehållits för familjeförsörjare. Avsikten härmed har varit bl. a. att skapa ett incitament för de yngre att söka sig arbete i andra delar av landet. Detta har emellertid medfört, att vissa av dem i stället ingått äktenskap vid tidigare ålder än den eljest normala, för att kunna bli delaktiga av hjälp i hemorten, ett förhållande som även direkt fiamhölls av arbetslöshetskommittéer och medgavs av enskilda arbetslösa.

1 Senare uppgifter föreligga ej för riket, i dess helhet.

191 Läkarundersökningen. I samtliga fall gjordes de generella kroppsliga undersökningarna och dessutom lades största möjliga vikt vid psykiatrisk undersökning. Vidden av den senare måste givetvis varieras mer från fall till fall än den somatiska (kroppsliga) undersökningen och inskränkas till en kortare orientering beträffande vederbörandes psykiska status eller göras mera djupgående, då anledning därtill förelåg. I enlighet med de för undersökningen upprättade formulären klassificerades de undersökta i fyra grupper enligt följande av medicinalstyrelsen godkända beskrivning. Grupp » » »

I fullt arbetsföra jämväl för tyngre arbete, II i stånd att utföra arbete av sådan art, som anpassats efter vederbörandes sjukdom eller lyte, III i behov av sjukvård för arbetsförmågans höjande eller återställande, IV oförmögna att utföra tidigare utövat eller annat arbete.

Under arbetets gång visade det sig emellertid lämpligt att uppdela grupp II i tvenne underavdelningar. De vid undersökningen vunna erfarenheterna motiverade denna uppdelning ur följande synpunkter. En klassificering till grupp II — »i stånd att utföra arbete av sådan art, som anpassats efter vederbörandes sjukdom eller lyte» — måste givetvis även innebära, att han ej är i stånd att utföra tyngre arbete och att insufficiens av arbetsförmågan således redan föreligger. Undersökningarna gåvo vid handen, att frekvensen av incipienta, »smaklösa» sjukdomar var påfallande hög. I dessa fall förelåg sålunda kliniskt påvisbar sjukdom, ehuru den ej i nämnvärd grad påverkat vederbörandes arbetsförmåga eller välbefinnande. I det stora flertalet fall var den påvisade sjukdomen arterioscleros (kärldegeneration, »åderförkalkning») eller hypertoni (blodtrycksförhöjning) hos medelålders män, sålunda sjukdomar som sannolikt skulle progrediera och förr eller senare medföra arbetsinsufficiens. Enligt gängse uppfattning och erfarenhet fortskrida dessa sjukdomar snabbare under inverkan av påfrestande arbete. Lindrigare arbete skulle minska risken av sjukdomens snabba utveckling och medföra relativ arbetsförmåga under jämförelsevis stor del av den återstående livstiden. Ehuru vederbörande ej kan sägas vara ur stånd att utföra tyngre arbete, är betydelsen av i god tid företagen reducering av påfrestande arbete uppenbar. Fall av denna typ borde då lämpligen sammanfattas i en särskild grupp med mellanställning mellan I och II. Ehuru ej ur stånd att utföra tyngre arbete i samma bemärkelse, som angives för II, äro de dock å andra sidan i profylaktiskt syfte i behov av mindre tungt arbete. I den ursprungliga gruppindelningen skulle dessa fall klassificerats till II på grund av de förekommande sjukdomsanlagen, varför denna nu uppdelats i två undergrupper, A och B. II A. Personer med påvisbara sjukdomsanlag men utan insufficiens av arbetsförmågan. II B. Personer med påvisbara sjukdomsanlag och viss insufficiens av arbetsförmågan. Klassificeringen i de olika grupperna skedde efter de i medicinsk praxis vanliga grunderna. Bland dem som hänförts till grupp III, »i behov av sjukhusvård», befanns ett flertal i trängande behov av sådan vård. Då anledning därtill förelåg, remitterades vederbörande via kommunens fattigvårdsstyrelse till vård eller observation å sjuk-

192 v å r d s i n r ä t t n i n g . De p s y k o n e u r o s e r , s o m v o r o i b e h o v av b e h a n d l i n g eller v å r d , e i h ö l l o r å d och a n v i s n i n g o m m ö j l i g h e t e n av k u r o r t s v å r d g e n o m p e n s i o n s s t y r e l s e n . Till g r u p p IV h ä n f ö r d e s e n d a s t b e s t å e n d e i n v a l i d i t e t m e d a r b e t s f ö r m å g a n r e d u c e r a d till V 3 eller m i n d r e av d e n n o r m a l a . Givetvis k u n n a i vissa fall de s y n p u n k t e r , s o m legat till g r u n d för b e d ö m n i n g e n , bli f ö r e m å l för d i s k u s s i o n . I de s o m a t i s k a fallen ligger det n ä s t a n alltid i ö p p e n dag, till vilken g r u p p de s k o l a h ä n f ö r a s . B e t r ä f f a n d e vissa p s y k i s k a s j u k d o m a r eller p s y k i s k a d e f e k t t i l l s t å n d m å s t e d ä r e m o t b e d ö m n i n g e n bli olika, allt e f t e r s o m h u v u d v i k t e n lägges vid det k r o p p s l i g a eller p s y k i s k a tillståndet. De s y n p u n k t e r , s o m h ä r legat till g r u n d för b e d ö m n i n g av de h ö g g r a d i g t i m b e c i l l a s o c h vissa grava psykopaters arbetsförmåga, böra kanske framhållas. Att v a r a »fullt a r b e t s f ö r j ä m v ä l för t y n g r e arbete» f ö r u t s ä t t e r givetvis i första h a n d g o d a k r o p p s k r a f t e r och god k r o p p s l i g k o n s t i t u t i o n . Men »att v a r a fullt a r b e t s för» t o r d e väl även i viss m å n i n s l u t a b e g r e p p e t »i s t å n d att u t ö v a ett y r k e » , vilket a l l t s å f ö r u t s ä t t e r ett visst m å t t av o m d ö m e s f ö r m å g a . O m s å l u n d a d e n h ö g g r a d i g t i m b e c i l l e h a r m y c k e t g o d a k r o p p s k r a f t e r och k a n h å l l a s sysselsatt m e d d e t t y n g s t a k r o p p s a r b e t e , m å s t e d e t t a d o c k ske u n d e r s t ä n d i g tillsyn. Till s j ä l v s t ä n d i g t utö v a n d e av det enklaste y r k e är h a n oförmögen. H o s den grovt asociala psykop a t e n , m e d o f ö r m å g a att h å l l a sig till o r d n a t a r b e t e , föreligger l i k n a n d e f ö r h å l l a n d e . U r d e n n a s y n p u n k t ä r d e n p ä s å d a n t s ä t t p s y k i s k t defekte ej »fullt a r b e t s för», t r o t s god h ä l s a i övrigt o c h goda k r o p p s k r a f t e r . N e d s a t t a r b e t s f ö r m å g a eller fullständig a r b e t s o f ö r m å g a b e t i n g a d e s av f ö l j a n d e sjukdomar.

A.

Antal fall

i % av hela antalet sjukdomsfall

Psykos Psykoneuros Psykopathia Imbecillitas et idiotis

2 17 3 4

0-7 6-3 1-1 1-5

II. Organiska nervsjukdomar. Sclerosis disseminata Syndroma Parkinson Lues cerebrospinalis

1 1 1

0-4 0-4 0-4

146 24 7 1

54-1 8-9 2-(i 0-1

1 1

0-4 0-4

1 7 5 4 2

0-4 2-0 1-8 1-5 0-7

1-1

I. Psykiska

B. Sjukdomar

sjukdomar.

i

cirkulationsorganen.

Arterioscleros (kärldegcneration) Hypertonia (blodtrycksförhöjning) Vitium organ, cordis (organiskt hjärtfel) Pericardit. acut. exud. (akut hjärtsäcksinflammation) Cardiopathia kyphoscoliotica (hjärtsjukdom på gr. av förträngd bröstkorg) Varix (blodåderbråck) C. Sjukdomar

i

andningsorganen.

Sinusit. (inflammation i näsans bihålor) Tuberculos. pulmon. (lungtuberkulos) Emphysema pulmon. (lungemfysem) Asthma bronchial, (astma) Bronchit. chron. (kronisk luftrörsinflammalion). . . D. Sjukdomar

i

njurarna.

Nephrit. chron. (kronisk degeneration i njurarna)...

193 Antal . ,, •' E. Sjukdomar i bensystem, ledgångar och muskler. Ryggradsdeformering Myalgia (»muskelreumatism») Polyarthrit. chron. progressiva (kronisk ledgångsreumatism) Atrophia musculor. post poliomyelit. (muskelatrofi efter barnförlamning) F. Ögonsjukdomar. Cataracta inoperab. (starr) G. Öronsjukdomar. Labyrintaffektion, auricular vertigo (sjukdom i innerörat) Dövhet, höggradig, därav 2 post fractura basis eran. Dövstumhet, medfödd H. Sjukdomar i de endokrina organen. Struma med thyreotoxicos (struma av Basedow-typ) Struma med trycksymtom, dislocerad trachea, recurrenspares I. Ämnesomsättningssjukdomar. Diabetes mellitus (sockersjuka) K. Skador med beslående men. I. Skador genom olycksfall i arbetet: Ögonskador Extremitetsskador II. Skador genom olycksfall utom arbetet: Ögonskador L. Övriga sjukdomar. Hernia inguinal, (ljumskbråck) Status post cancer ventricul. oper. (kraftlöshet efter bukoperation) Status post pneumonia croup, (kraftlöshet efter sjukdom) Summa

i

%

av

hela

antalet sjukdomsfall

5 2

1-8 0-7

0-4

1-5

0-4

1 3 2

0-4 1-1 0-7

0-7

0-4

1-1

2 6

0-7 2-2

1-1

0-4

0-4

1 270

0-3 100-0

Några allmänna anmärkningar i samband med den diagnostiska sammanställningen och en del förtydliganden av terminologien böra kanske göras. Nervsjukdomarna ha för överskådlighetens skull och i enlighet med vanligt språkbruk uppdelats i psykiska och organiska. Framhållas skall emellertid, att under diagnosen »psykoneuros» sammanfattats en del olikartade »nervösa» tillstånd, där tecken på organisk nervsjukdom saknats eller ej kunnat påvisas vid undersökningstillfället. Huvudvikten har sålunda lagts vid »neuros», d. v. s. den sjukes uppfattning av lidande, mindre vikt däremot vid om den synts övervägande organiskt eller psykiskt betingad. Hit ha sålunda räknats konstitutionellt neurasteniska tillstånd, s. k. actualneuroser etc. Särskilt skall påpekas, att bland de upptagna fallen äro fyra, som uppstått post trauma capitis, brott å skallbasen, och sålunda äro att hänföra antingen till s. k. traumatisk neuros eller encephalopathia traumatica, d. v. s. organisk nervsjukdom. Vilketdera som föreligger är omöjligt fastställa genom poliklinisk undersökning. De s. k. psykopatierna ha sålunda ej hänförts till psykoneuroserna utan upptagits som särskild sjukdomsgrupp. Detta har ock skett med tanke på den praktiskt 13—917654

194 viktiga s a k e n , att p s y k o n e u r o s e r n a ä r o m e r a tillgängliga för t e r a p i o c h s å l u n d a ofta »i b e h o v a v s j u k v å r d för a r b e t s f ö r m å g a n s h ö j a n d e » . U n d e r d i a g n o s e n a r t e r i o s c l e r o s h a r gjorts generell s a m m a n f a t t n i n g av s a m t l i g a h i t h ö r a n d e fall, o a v s e t t dess ö v e r v ä g a n d e m a n i f e s t a t i o n i e n a eller a n d r a o r g a n e t . I det s t o r a f l e r t a l e t fall h a r d e n k l i n i s k a b i l d e n d o m i n e r a t s av c a r d i o s c l e r o s (»förk a l k n i n g a v h j ä r t a t s b l o d k ä r l » ) . I f ö r h å l l a n d e till det s t o r a a n t a l e t fall a v c a r d i o scleros s y n t e s fallen av m e r u t t a l a d c e r e b r o s c l e r o s ( k ä r l d e g e n e r a t i o n i h j ä r n a n ) p å f a l l a n d e f å t a l i g a . Att h y p e r t o n i ( b l o d t r y c k s f ö r h ö j n i n g ) ofta förelåg s a m t i d i g t m e d a r t e r i o s c l e r o s b e h ö v e r k n a p p a s t särskilt p å p e k a s , ö v e r h u v u d taget v a r det s t o r a flertalet a v d e s s a a r t e r i o s c l e r o t i c i s a m t i d i g t ä v e n » h ö g t r y c k a r e » . H y p e r t o n i a n g a v s s o m h u v u d d i a g n o s , d å s y m t o m e n h ä r a v — h j ä r t h y p e r t r o f i e n etc. — d o m i n e r a d e över e v e n t u e l l t s a m t i d i g t f ö r e k o m m a n d e t e c k e n p å a r t e r i o s c l e r o s . Att s a m t i d i g t m e d d e i s a m m a n s t ä l l n i n g e n h ä r o v a n a n g i v n a s j u k d o m a r n a ofta förelågo a n d r a , till n e d s a t t a r b e t s f ö r m å g a b i d r a g a n d e s j u k d o m a r ä r givet, l i k s o m ock a t t ofta s j u k d o m a r eller a n l a g u t a n betydelse för v e d e r b ö r a n d e s a r b e t s f ö r m å g a kunde påvisas. F ö r d e l n i n g e n a v de u n d e r s ö k t a p å de olika g r u p p e r n a g e s t a l t a d e sig p å sätt, s o m f r a m g å r a v t a b . 12 o c h 13. G r u p p I o m f a t t a d e , s o m o v a n angivits, de fullt a r b e t s f ö r a . Till g r u p p I I h ä n f ö r d e s : till II A p å g r u n d av f ö l j a n d e s j u k d o m s a n l a g eller i n c i p i e n t a Psykoneuros. Psykopathia Organisk nervsjukdom Arterioscleros Hypertonia Vitium. organ, cordis Varix Emphysema pulmon Asthma bronchial Nephrit. chron Ryggradsdeformering

6 fall 1 1 48 4 4 1 2 1 1 2

s a m t till I I B p å g r u n d av f ö l j a n d e Psykoneuros Psykopathia Imbecillitas Organisk nervsjukdom Arteriosclerosis Hypertonia Vitium organ, cordis Cardiopathia kyphoscoliot Tuberculos. pulmon Emphysema pulmon Asthma bronchial Bronchit chron

sjukdomar:

Myalgia. Polyarthrit. chron. progress Atrophia muscul. post poliomyelit.. Skada genom olycksfall: extremitetsskador ögonskador Dövhet Struma toxica Diabet, mellit Hernia inguinal

2 fall 1 » 1 »

Summa

86 fall

Ryggradsdeformering Atrophia musculor. post poliomyelit. Labyrintaffektion Dövhet Dövstumhet Struma toxica Skada genom olycksfall: extremitetsskada ögonskada Status post cancer ventricul. operat. Status post pneumonica acut

fall

i

1 1 1

» » »

2 » 1 »

sjukdomar:

5 fall 1 » 2 » 1 » 65 » 14 » 2 » 1 » 2 » 3 » 2 » 1

Summa 115 fall

De s j u k d o m a r , s o m f ö r a n l e d d e klassificering till g r u p p I I I , v o r o : Psykos. Psykoneuros Psykopathia Organisk nervsjukdom Hypertoni Pericardit. acut. exud. (et pleuritis acut. exud.) Sinusitis (bihåleempyem) Tuberculos. pulmon

2 fall 5 1 1 3 1 1 4

Asthma bronchial. Bronchit chron Nephrit. chron Ryggradsdeformering Atrophia musculor. (et arthritis humeroscapul. amb.) Struma med trycksymtom Diabetes mellit Summa

1 1 2 2

fall » » »

1 » 1 » 1 » 27 fall

195 Samtliga i grupp III erhöllo remiss till vård eller observation å sjukvårdsinrättning eller, beträffande psykoneuroserna, hänvisades till tjänsteläkare och kommunens pensionsnämnd för erforderliga handlingar för ansökan om kurortsvård genom pensionsstyrelsen. I två fall var vårdbehovet synnerligen trängande, varför vederbörande omedelbart förskaffades värdplats och överfördes till sjukhus. I ena fallet hade en man befunnits sinnessjuk och lida av djup, endogent betingad depression med överhängande självmordsrisk, och skyndsam intagning å slutet sjukhus var därför av nöden, vilket för övrigt skedde på egen ansökan av den sjuke. I det andra fallet blev en 60-årig man efter undersökningen vidarebefordrad till vård å medicinsk avdelning, då det visat sig att han led av akut hjärtsäcks- och lungsäcksinflammation med vätskeutgjutning, ett sjukdomsfynd, som var nog så överraskande vid undersökningar av föreliggande slag. Måhända saknar det ej heller intresse att omnämna, alt mannen trots sin sedan veckor bestående sjukdom och hög feber vandrat den 3 kilometer långa vägen från sin bostad till undersökningslokalen. Den andra av de tvenne psykoser, som iakttagits vid undersökningen, var av schizofren typ (»själsklyvning», splittring). Vårdbehovet var här ej så trängande som i nyssnämnda fall, utan var s. a. s. latent, då försämring av tillståndet kunde befaras. Den sjuke, som med god sjukdomsinsikt förstod vikten av att i tid ha tryggat vårdbehovet, om sjukdomen skulle försämras, remitterades att rådfråga överläkaren vid Gådeå sjukhus i Härnösand för att, om denne ansåg skäl därtill föreligga, samtidigt inlämna egen ansökan om vård a sjukhuset. I de fyra fall av lungtuberkulos, som på grund av påtagligt eller sannolikt aktivt sjukdomsstadium, voro i behov av vård eller observation, hänvisades vederbörande till sanatorieläkare för närmare utredning och råd angående vårdbehovet. För behandling av sjukdomar i hållnings- och rörelseorgan (ryggradsdeformering, ledgångsinflammation etc.) rekommenderades vård å specialklinik härför, vanföreanstalten i Härnösand eller avdelningen för reumatiska sjukdomar vid lasarettet i Umeå. I övriga till grupp III hörande fall förelågo invärtes sjukdomar samt ett fall av bihåleempyem (varbildning). För erforderlig behandling remitterades dessa till respektive lasarett. Som synes har behovet av sjukhusvård påkallats av ett flertal inbördes mycket olikartade sjukdomstillstånd. Effekten av vård och behandling med avseende på arbetsförmågan måste då variera betydande från fall till fall, efter sjukdomens art och den sjukes ålder, och en generell bedömning av de resultat, som kunna förväntas, är omöjlig. Förutskickas måste dock, att ett flertal av hithörande sjukdomar äro av sådan art, att arbetsförmågans fullständiga återställande näppeligen kan väntas och att sjukvärdens huvudsakliga syfte blir att i största möjliga mån höja vederbörandes arbetskapacitet. I anslutning till grupp III och i analogi med övriga fall, där för arbetsförmågans höjande kräves korrektion av förefintligt lyte, skall omnämnas några observationer beträffande de städse förekommande synrubbningarna på grund av medfödda brytningsfel i ögat (närsynthet, översynthet, astigmatism m. fl.). Synförmågans betydelse för all verksamhet är uppenbar, och även kroppsarbetaren hämmas i yrkesutövning, om hans synförmåga är mindre god. Vid undersökningen jämställdes dock ej dessa synrubbningar med övriga sjukdomar eller lyten på grund av sin specifika karaktär och den i regel stora möjligheten till förbättring genom korrektion. De ha därför ej upptagits som orsak till nedsatt arbetsförmåga inom någon av grupperna. Givetvis förekommo även bland de undersökta männen i Västernorrland i ej oväsentligt antal sådana medfödda syndefekter, övervägande myopi (närsynthet).

196 Men frappant många saknade glasögon, ehuru behovet därav syntes nära nog ovillkorligt för att över huvud taget något slags verksamhet skulle k u n n a utövas. Som belysande exempel framhålles ett flertal fall, där den undersöktes för båda ögonen sammanlagda synskärpa utan korrektion ej uppgick till mer än Vio—2/io av den normala. Men med lämplig korrektion kunde synskärpan i gynnsamma fall höjas upp till eller nära den normala. Behovet och betydelsen av korrektionsglas i sådana fall är uppenbar, vartill dessutom kommer korrektionsglasens viktiga uppgift att konservera ögat mot den fortskridande destruktion, som eljest inträder till följd av den ansträngda fixationen etc. och i svåra fall kan leda till blindhet. Bland de undersökta funnos sålunda 16 män, som i saknad av korrektionsglas mer eller mindre begränsades i sin verksamhet, trots för övrigt god hälsa. Att bristen ej kunde fyllas hade alltid samma orsak, den under nuvarande förhållanden oöverkomliga utgiften, som var förenad därmed. Bidrag härtill kunde ej heller erhållas av kommun eller fattigvård. Till grupp IV hänfördes på grund av: Psykoneuros ( = encephalopathia)1 1 fall = 2-4 % av antalet i gruppen Idiotia 2 » = 4-8 % » » » » Arterioscleros 33 » = 78-5 % » » » » Hypertoni 3 » = 7-1 % » » » » Vitium organ, cordis 1 » = 2-4 % » » » » Tuberculos. pulmon 1 > = 2-4 % » » » » Cataracta inoperab.2 1 » = 2-4 % » i » » Summa 42 fall = 100 % Utom i sammanställningarna här ovan upptagna diagnoser skola några andra observationer av betydelse framhållas. Tanddefekter, ofta högst betydliga, på grund av karies, alveolarperiostit etc. voro ytterst vanliga. Struma utan toxiska symtom, ofta av betydande storlek, var ett vanligt undersökningsfynd. Dövhet och hörselnedsättningar, sannolikt förorsakade av förbenings- och skrumpningsprocesser i hörselorganen, var ett vanligt parallellfynd till arteriosclerosen. Med avseende på det omfattade objektet är läkarundersökningen för Västernorrlandsutredningen specifik: hälsotillstånd och sjukdomar hos kroppsarbetande män, övervägande sågverks- och trävaruarbetare, i ett av landets tätast befolkade industridistrikt, vilka på grund av arbetslöshet leva under socialt ogynnsamma omständigheter. I undersökningens ändamål ingår då att om möjligt utröna, om och i vilken utsträckning de förekommande sjukdomarna äro betingade av dessa specifika omständigheter, om alltså något för de undersökta karakteristiskt i fråga om hälsa och sjukdom kan påvisas. För bedömande härav granskas gjorda erfarenheter och diagnostiska resultat ur följande synpunkter: 1. Sjukdomar på grund av eller i samband med rådande förhållanden. 2. Sjukdomarnas samband med föregående eller nuvarande yrke eller verksamhet. 3. Geografiskt betingade sjukdomar. 1. De förhållanden, under vilka de undersökta levde på grund av flerårig arbetslöshet, kunna sammanfattas i begreppet kristid. Ehuru framför allt på grund av arbetslöshetshjälpen ej nöd och brist som under svårare kristid förelåg, skall dock 1 Jfr vad angivits beträffande diagnosen »psykoneuros». I konsekvens därmed har här åsyftade fall upptagits som sådan på grund av sin karaktär av traumatisk nervsjukdom, vilken dock med all sannolikhet var organiskt betingad ( = encephalopathia, event. + hjärn arterioscleros). På grund av sjukdomens progredierande natur och grava symtom, demens, talrubbning, svindel, måste fallet klassificeras till grupp IV. 2 Blind å ena ögat, synskärpan å det andra 1/10.

197 denna benämning användas här nedan, då givetvis andra kristiders kända inverkan på folkhälsan måste tagas till grund för bedömning av här rådande förhållanden. En kristids återverkan på folkhälsan är naturligtvis i första hand betingad av livsmedelsbrist i kvantitativt och kvalitativt avseende och därav följande undernäring och minskad motståndskraft mot sjukdom. Att här ej förelåg någon sådan nöd, behöver ej framhållas. Något fall av undernäring förekom ej, och några »bristsjukdomar», avitaminoser e t c , kunde ej heller konstateras. (Om de omnämnda tanddefekterna äro att hänföra till sådan bristsjukdom, må lämnas därhän, och under alla omständigheter måste en så långt fortskriden destruktion av tandsystemet i regel ha påbörjats flera år tidigare än den nuvarande arbetslöshetsperioden.) I stället skall framhållas, att de yngre i flesta fall hade mycket god kroppskonstitution och voro idrottstrimmade och spänstiga. Ungdomarna i Skön syntes f. ö. stå i särklass i detta avseende. En kristids psykiska påfrestning är en andra betydelsefull faktor för förhållandet mellan sjukdom och hälsa. De psykiska sjukdomarnas stegrade frekvens under dessa tider är allmänt känd. Den kris, som arbetslösheten i Västernorrland medförde, innebar ej en menige man ständigt påfrestande affektstämning av oro för existens och dagligt bröd, och risken för neuroser i större omfattning var därför mindre. Å andra sidan synes en tid av flera års arbetslöshet med oro och osäkerhet utgöra en för den psykiska hälsan icke ofarlig påfrestning. Även denna faktor hade dock inverkat mindre än man kunnat vänta. Att några av de förekommande psykoneuroserna utvecklats under trycket av rådande förhållande är otvivelaktigt, men i andra fall var neurosens endogena komponent dominerande, varför sjukdomen sannolikt fortskridit mer eller mindre oberoende av krisen. Hit hör, som tidigare framhållits, de traumatiska sjukdomsformerna. Bland de yngre männen var den konstitutionellt-asteniska neurostypen övervägande, och även om dessa fall rönt inflytande av de rådande svårigheterna, är graden därav svårbedömbar. De psykoneuroser, som odisputabelt framkallats av rådande kris, voro sålunda relativt få. Dessa voro f. ö. till typen ganska lika och berörde medelålders män och familjeförsörjare, för vilka det tvära kastet mellan den sedan mänga år invanda trygga existensen genom förvärvsarbete till arbetslöshet och osäkert livsuppehälle syntes katastrofalt, och de gnagande tankarna därpå under långa tider av arbetslöshet gjorde neurosen rotfast. Det ringa antalet neuroser över huvud taget var anmärkningsvärt i jämförelse med den påfallande ökning av dessa sjukdomar, som är känd från andra arbetslöshetsperioder, jämförbara med denna. Att detta förhållande delvis kan förklaras därigenom, att jämförelserna i regel äro hämtade från de större städerna med detta klientels större »neurosberedskap», är ej uteslutet. En tydlig olikhet mellan de äldres och de yngres inställning till arbetslösheten och därmed sammanhängande omständigheter var dock märkbar. För de äldre, med mångårigt regelbundet förvärvsarbete bakom sig, var den iråkade arbetslösheten ett onormalt förhållande, varur man önskade men ej kunde befria sig, då inga möjligheter till nytt förvärvsarbete gavs. För de yngre däremot syntes den nuvarande arbetslösheten ej som ett problem. Att leva på understöd tycktes ej vara en nödfallsutväg under kristid, som man snarast möjligt ville göra sig oberoende av. Det var för dem en normal tillvaro, man kunde gifta sig och bilda familj, och ingen anledning förelåg, varför livet för framtiden ej skulle fortsätta på samma sätt. Någon önskan att få självständigt arbete eller att kunna slå sig fram på annan ort ingick ej i deras tankar. Denna inställning fanns nära nog genomgående och berodde sålunda ej på individuell, psykopatiskt betingad initiativlöshet eller oförmåga till ordnat arbete. Den kan måhända delvis förklaras därigenom att en stor del av

198 dessa ungdomar aldrig haft eget förvärvsarbete. Från skolan hade de kommit direkt till de understödstagande arbetslösas klientel. Och vad orsaken än är, så har denna inställning medfört, att arbetslöshet för dem ej är ett problem, som kan förveckla livet. De ha så att säga eliminerat kristiden och befriats från en psykisk påfrestning. Det är ej osannolikt att många neurosanlag skonats härigenom och därför bidragit till den låga frekvensen av nervösa sjukdomar. Utbredd alkoholism, som i likhet med andra narkomanier brukar åtfölja en kristids neurotiska förhållanden, förekom ej heller, i överensstämmelse med det ringa antalet neuros och psykopatier. Ungdomarna voro av »modern», idrottsbetonad typ, och om man hos en och annan av gubbarna kunde förmoda — snarare än diagnostisera — ett flitigt bruk av alkohol, var detta undantag, som bekräftade regeln. Som sammanfattning kan sägas att de yttre förhållanden och betingelser, under vilka det undersökta klientelet levde, blott obetydligt inverkat på det allmänna hälsotillståndet i fysiskt och psykiskt avseende. 2. Av de arbetslösa, som tidigare haft ordnat förvärvsarbete, hade stora flertalet varit anknutna till ortens industrier, alltså sågverks- eller trävaruindustriarbete. Även om ej några av de förekommande sjukdomarna kunna sägas vara yrkessjukdomar eller specifika för dessa yrken, kan ej bestridas, att arbetets art återverkat på förhållandet mellan några »folksjukdomar» och det allmänna hälsotillståndet. I samband med framställningen av de i detta avseende gjorda erfarenheterna, skall även några andra vanliga sjukdomars förhållande omnämnas, även om de ej stå i direkt samband med yrke eller arbete. Vid en undersökning som denna anknyter sig givetvis ett av dess största intressen till tuberkulosens förhållande på grund av dennas stora sociala betydelse. Om man måhända tänkt sig att tuberkulosen skulle spela en dominerande roll som orsak till arbetsoförmåga, bestående eller tillfällig, bekräftades detta förmodande ingalunda av undersökningsresultaten. Lungtuberkulos förekom endast i relativt fä fall och var endast i 2-6 % orsak till helt eller delvis nedsatt arbetsförmåga. Den förekommande lungtuberkulosen syntes även övervägande av godartad natur. Något fall av led- eller körteltuberkulos i aktivt stadium förekom ej. I samband med tuberkulosen omnämnas även några andra lungsjukdomar, vilkas uppträdande och utbredning bruka stå i visst samband med yrke eller industriarbete. Det hos vissa grupper industriarbetare mycket ofta förekommande lungemphysemet spelade för dessa industriarbetare oväsentlig roll som sjukdomsorsak. De förekommande fallen äro att hänföra till åldersemphysemen. Bronchialastman var ej heller anmärkningsvärt utbredd. I ett par av fallen var den dock betingad av yrket, i det allergenet (d. v. s. den sjukdomsalstrande faktorn) uppenbarligen var bundet till industrilokalerna. (Svavelsyran i svdfitfabrik.) Några fall av »stendammslunga», pneumokonios, anthrokos eller lungsjukdomar av liknande typ kunde ej påvisas. Som av den diagnostiska framställningen utvisas var arteriosclerosen suverän bland de förekommande sjukdomarna, i det att orsaken till nedsatt arbetsförmåga i 54*1 % betingades därav och 14 % av de undersökta befunnos lida av kliniskt uttalad arterioscleros. Samtliga fall äro att hänföra till åldersarterioscleros och sålunda avhängig klientelets ålder. Betonas skall dock, att i här anförda fall ej innefattats den »fysiologiska» arteriosclerosen, som förekommer hos alla äldre människor — eller snarare är orsak till åldrandet — utan endast framskriden sjukdom, som återverkat på viktiga organ — hjärta, hjärna o. s. v. — så att dessa börjat svikta i sin funktion eller risk därför föreligger. Arteriosclerosens allmänna förekomst bland de här undersökta står sålunda i

199 första hand i förhållande till det stora antalet män över 50 år, över 31 % av samtliga. Arteriosclerosen visade dock betydande proportionell övervikt, i det att över 45 % av männen i åldern 51—67 år voro arbetsinsufficienta på grund därav. I överensstämmelse med detta förhållande är ock arteriosclerosens dominerande ställning bland samtliga sjukdomar, som för nämnda åldrar varit orsak till nedsatt eller upphävd arbetsförmåga, nämligen i > 76 % av fallen. Några direkta jämförelser mellan arteriosclerosens förhållande och utbredning bland klientelet i Västernorrland och sjukdomens förekomst hos andra grupper av kroppsarbetare och å andra orter ha ej kunnat göras, då motsvarande undersökningar ej förekommit i andra delar av landet. I fråga om de närmast jämförbara undersökningarna bland arbetslösa har även direkt jämförelse stött på svårigheter, då arteriosclerosen i regel ej upptagits som enhetlig sjukdomsgrupp i översikterna, utan de förekommande fallen ha hänförts till sjukdomar i respektive organ (således hjärtsjukdomar, organiska nervsjukdomar etc. Det lämpliga och berättigade i att sammanfatta arteriosclerosf allén i en enhetlig grupp, framgår därav, att arteriosclerosen alltid är »hela organismens sjukdom», även om den övervägande dokumenterar sig i ena eller andra organet.) Men med stöd av erfarenheter angående arteriosclerosens förekomst i allmänhet, och de slutsatser, som kunnat dragas ur ovannämnda sjukdomsöversikter, kan sägas att arteriosclerosen i fråga om förekomst och hastigt fortskridande form var påfallande vanlig bland de undersökta kroppsarbetarna i Västernorrland. Att detta står i samband med arten av deras arbete, kan knappast betvivlas. Bland de många orsaker, som befordra arteriosclerosens utveckling, spelar sannolikt »det dagliga slitet och släpet» största rollen. Enligt gammal uppfattning och erfarenhet pådrives dess fortskridande särskilt av intensivt och jäktigt arbete, vare sig detta är kroppsligt eller andligt. Att ansträngande kroppsarbete utgör en betydlig påfrestning av hjärta och blodkärl, vet var och en, och under ständig påfrestning »slitas» blodkärlen hastigare med kärldegeneration, d. v. s. arterioscleros, som följd. Att hos de undersökta tidigare arbete inom nämnda yrken spelat största rollen för arteriosclerosens allmänna utbredning torde knappast kunna betvivlas. Att särskilt sågverksarbetet är förbundet med betydande kroppsansträngningar är allmänt känt. Som tidigare framhållits var arteriosclerosen i hjärta och stora blodkärlen den dominerande formen, under det att hjärnarterioscleros var mindre framträdande, vilket ock är i överensstämmelse med vad ovan anförts. Att ett högt blodtryck även är en omständighet, som kan medföra utveckling av arterioscleros, har här sitt intresse, med tanke på den talrika förekomsten av hypertoni kombinerad med arterioscleros. Då även blodtrycket vid en föreliggande hypertoni i och för sig stegras genom kroppsarbete, inses lätt, att den sam- och växelverkan, som härigenom uppstår, påskyndar sjukdomsförlopp och hotande arbetsinsufficiens. Som nämnts voro sådana fall vanliga, och en anmärkningsvärd omständighet i detta avseende var, att på Alnön voro nära nog alla arteriosclerosfall av denna kombinerade typ, liksom även manfallet på Alnö på grund av dessa sjukdomar var större än i någon annan kommun. Arbetsinsufficiens betingades i nära 40 % av dessa sjukdomsgrupper, och av förekommande sjukdomar utgjordes nära 90 % av arterioscleros och hypertoni. Frånsett att detta i första hand var beroende på det stora antalet äldre män, voro fallen till typen mycket lika: höggradiga hypertonier (250—300 mm Hg) och uttalade kärl- och hjärtförändringar, men med subjektiva symtom, som voro obetydliga i jämförelse med de konstaterade sjukdomsfynden. Det lika i typen var måhända en tillfällighet, men syntes frapperande. Beträffande hypertoniernas allmänna förekomst kan intet angivas utöver ett konstaterat faktum. Ett strängt arbete ökar hypertoniens symtom, men är ej orsaken till denna. Slutligen skall dock påpekas, att praktiskt taget alla dessa män

200 på Alnö varit sågverksarbetare och att den uttalade kärldegenerationen bland dem sålunda överensstämmer med de framställda synpunkterna på arteriosclerosproblemet. Däremot kunde ej någon allmän utbredning av arteriosclerosen inom yngre åldersgrupper konstateras, vilket man kanske skulle vänta sig med anledning av de framskridna fallen bland de äldre. I intet fall av de angivna var vederbörande under 50 år och blott i enstaka fall kunde lindriga tecken spåras i åldern 45—£0 år. Det syntes som om sclerosen gjorde ett plötsligt språng framåt under 50—55-årsperioden, något som även återspeglas i den påfallande ökningen av antalet arbetsinsufficienta i 50—55-årsperioden, från 19-8 %—38 %, då däremot ökningen under de yngre åldersperioderna skett successivt med några få procent. Efter att sålunda ha manifesterats under nämnda åldersperiod, sker sedan arteriosclerosens progression så mycket snabbare. De synnerligen vanliga hörselrubbningarna, som torde bero på skrumpnings- och sammanväxningsprocesser o. d. i hörselapparaten — kroniska öroninflammationer med defekt trumhinna etc. har naturligtvis ej räknats till dessa fall — ha omnämnts. De förekommo i nära 40 % bland arteriosclerotici, men även i fall utan arteriosclerostecken. Dessa sjukdomar torde i flesta fall vara ett åldersfenomen och förete sålunda en viss likhet med arteriosclerosen i fråga om utveckling eller utvecklas eventuellt i samband med denna. Om sådana hörselnedsättningar förekomma lika ofta hos industriarbetare av annat slag eller över huvud taget hos de arteriosclerotiska i allmänhet kan ej fastställas, men är ej sannolikt. Att dessa rubbningar i örat utvecklas hastigare under inverkan av yttre irritament torde ock vara sannolikt, d. v. s. i dessa fall bullret (eller sägklingornas höga visselton) inom industriarbetet. I så fall skulle dessa hörselrubbningar kunna betraktas som yrkessjukdom i mer egentlig betydelse. Beträffande övriga konstaterade sjukdomar förefinnes intet anmärkningsvärt i fråga om samband med industri och yrkesarbete. Till typ och förekomst skilde de sig ej från förhållandet i allmänhet i landets olika delar. 3. I fråga om sjukdomarnas geografiska betingelser gjordes ej heller några rön av större betydelse. Det mest påfallande var, att de undersökta områdena tillhörde en av landets strumatrakter. Den ofta förekommande struman, ibland av betydlig storlek och fördelad på samtliga åldrar, var i och för sig en omständighet av intresse. Å andra sidan var struman förvånande »smaklös» och såväl toxiska former som sådana med besvärande mekaniskt tryck förelågo blott i ett fåtal fall. Som sjukdomsalstrare var strumans roll obetydlig i förhållande till dess förekomst. Den stora utbredningen av tandkaries har förut berörts. Att denna kan stå i samband med lokala eller geologisk-geografiska faktorer är ju ingalunda uteslutet, för att ej säga sannolikt. Visserligen syntes tanddefekterna skrämmande vanliga och svårartade, med bett, som helt saknade tänder, och kanske mer påfallande än i de flesta delar av landet, men förhållandet är ju ingalunda specifikt för Västernorrland. Att mag- och tarmrubbningar förekommo i samband med den dåliga tuggförmågan är naturligt, men å andra sidan syntes vederbörande ej lida anmärkningsvärt därav i fråga om det allmänna hälsotillståndet. Framhållas skall dock i detta samband, att i fråga om neuroserna utgjorde mag- och tarmkatarrer det vanligaste »kroppsliga» symtomet, vilket kan stå i samband med vad ovan anförts om defekla tänder och tuggförmåga. Om även i några andra fall, exempelvis i fråga om hypertonierna, »högt blodtryck», sjukdomens vanliga förekomst och natur frestar att söka lokala eller geografiska faktorer för densamma, äro hithörande sjukdomars orsaker mer eller mindre outredda, och några synpunkter utöver gissning eller förmodan äro ej att anföra. Som sammanfattande resultat av läkarundersökningen för Västernorrlandsutred-

201 ningen beträffande de undersöktas allmänna hälsotillstånd eller för dem karakteristiska sjukdomsförhållanden skall följande angivas. Om arteriosclerosen och därmed sammanhängande sjukdomstillstånd frånses, var det allmänna hälsotillståndet gott bland de undersökta. Tuberkulosfrekvensen var obetydlig, och övriga förekommande sjukdomar, exklusive arterioscleros, torde till utbredning och karaktär i stort sett överensstämma med förhållandet hos kroppsarbetare i allmänhet. De för klientelet specifika omständigheterna hade, arteriosclerosen alltjämt undantagen, blott i mindre utsträckning inverkat pä hälsa och sjukdom. Ingen brist pä livsmedel och födoämnen var märkbar. Arbetslöshetens psykiska tryck kunde likaså endast i mindre utsträckning spåras i det psykiska hälsotillståndet. Att arteriosclerosen för detta klientel var den stora folksjukdomen är undersökningens mest påfallande resultat, och arteriosclerosens utbredning och natur torde — åtminstone till viss grad — vara specifik för kroppsarbetarna i Västernorrland. En avgörande faktor för sjukdomens allmänna förekomst är otvivelaktigt arbetet inom de förekommande industrierna.

Diskussion av undersökningsresultaten. Vid en analys av de resultat, som framkommit vid västernorrlandsundersökningen hösten 1938, bör först konstateras, hur stor del de i nämnda undersökning ingående utgjorde av samtliga de personer, som den 31/8 1938 voro anmälda hos arbetslöshetskommittéer eller hänvisade till beredskapsarbeten och som vid undersökningstillfället voro kvar i hjälpverksamheten. Som tidigare nämnts skulle undersökningen omfatta samtliga de personer, som den 31/8 1938 voro anmälda hos arbetslöshetskommittéerna eller hänvisade till beredskapsarbeten i kommunens egen regi och vid undersökningstillfället alltjämt antingen voro ohjälpta eller åtnjöto hjälp i form av kontantunderstöd, statskommunalt eller kommunalt reservarbete eller ock voro sysselsatta i beredskapsarbeten i kommunens egen regi. De personer, som vid undersökningstillfället erhållit arbete i öppna marknaden skulle givetvis icke medtagas. Uteslutna voro vidare de personer, som vid undersökningstillfället voro sysselsatta i statliga reservarbeten, ungdomsreservarbeten eller arbetsläger eller hänvisade till statliga beredskapsarbeten. Dessa medtogos icke av den anledningen, att undersökningen därigenom skulle ha avsevärt försvårats, då dessa personer befunno sig på vitt skilda arbetsplatser inom eller utom länet. I sammanställningen å sid. 202 har för varje kommun angivits antalet hjälpsökande eller till beredskapsarbeten hänvisade den 31/8 1938. Summasiffrorna i kol. 8 ange sålunda det maximiantal personer, som kunnat komma i fråga vid en dylik arbetslöshetsundersökning. Då endast de i kol. 3 och 6 redovisade kategorierna medtogos i undersökningen, gjordes sålunda 70-7 % av arbetslöshetsklientelet — i ovan definierade mening — till föremål för undersökning. I Högsjö, Nora, Njurunda och Timrå kommuner uppgick denna procentsats endast till cirka 50, medan den i huvudparten av övriga kommuner låg betydligt över medeltalet. Då undersökningen företogs under tiden 3/11—20/12 1938 måste man givetvis räkna med att ett antal personer efter den 31/8 avgått ur hjälpsökandeklientelet eller från de kommunala beredskapsarbetena. Enligt arbetslöshetskommittéernas namnförteckningar uppgick antalet arbetslösa, som under angivna förutsättningar kunnat bli föremål för undersökning, vid undersökningstillfället till 1 161, och av dessa undersöktes 1 035, eller 89*1 %. Även med de inskränkningar, som gjorts i undersökningens omfattning, har denna sålunda kommit att omfatta huvudparten av klientelet. Därigenom att de i statliga reservarbeten, ungdomsreservarbeten och arbetsläger sysselsatta — de båda sistnämnda kategorierna omfattade den 31/8 dock

202 Till beredskapsarbeten hänvisade arbetslösa

Hjälpsökande arbetslösa Kommuner

i statliga res.-arb. ungd.-arb. samt arbetsläger

övriga

Summa

4 Härnösand Sundsvall Säbrå

2 5 4 26 24 14 9 2 19 24 37 56 51 4 24

15 78 34 162 44 40 48 19 50 23 42 137 54 182 18 18

17 83 38 188 68 54 57 19 52 42 66 174 110 233 22 42

1 265

Högsjö Nora Bjärtrå Boteå Ytterlännäs Tuna Njurunda Skön Timrå Alnö Tynderö Hässjö Summa

statl. komm. Sumarb. ar b. ma 5

39 37 20 14 1 26 10 47 40 10 26

21 83 31 18 182 12 30

39 58 20 97 1 26 41 65 222 22 56

714 S:a kol. 4+ 7

S:a kol. 3+ 6

Kol. 9 i % av kol. 8

17 83 38 227 126 74 154 20 78 83 131 396 130 289 22 109

15 78 34 162 65 40 131 19 50 54 60 319 66 212 18 76

88-2 94-0 89-5 71-4 51-6 51-1 85-1 95-0 64-1 65-1 45-8 80-6 50-0 73-4 81-8 69-7

1 979 1 399

70-7

endast 22 arbetslösa — undandrogs från undersökningen, ha emellertid de yngre åldersgrupperna liksom de icke försörjningspliktiga blivit underrepresenterade. Av hela antalet hjälpsökande samt i kommunala beredskapsarbeten sysselsatta den 31/8 1938 voro 81 -4 % försörjningspliktiga, medan vid undersökningen konstaterades att 9P2 % av de undersökta voro försörjningspliktiga. Det torde emellertid böra påpekas, att de båda procenttalen icke äro helt jämförbara, då vid undersökningen som försörjningspliktiga endast räknats sådana arbetslösa, som voro försörjningspliktiga mot hustru och barn under 16 år, medan i den förstnämnda siffran även inga sådana arbetslösa, som underhålla föräldrar eller adoptant. Skillnaden var alltså större än vad nyss nämnda procenttal giva vid handen. Man skulle kunna göra den invändningen mot undersökningen, att då de statliga reservarbetarna icke medtagits, blir en grupp arbetslösa, som i större utsträckning än andra grupper torde få betraktas som fullt arbetsför och mera lämpad att utföra förvärvsarbete, icke representerad. Det bör dock framhållas, att icke mindre än 406 eller 39-2 % av de i undersökningen ingående arbetslösa vid ett eller flera tillfällen efter den l/l 1935 varit sysselsatta i statligt reservarbete och att alltså härigenom kategorien statliga reservarbetare kan anses representerad ehuruväl icke i samma grad som övriga kategorier av arbetslösa. För respektive är var antalet i statligt reservarbete förut sysselsatta undersökningsdeltagare följande. 1935 1936 1937 1/1—31/8 1938

185 233 197 110

Sedan man konstaterat, att det vid den nu företagna undersökningen samlade materialet är ägnat att i stort sett tillfredsställande representera det klientel, vars arbetslöshetsförhållanden skolat undersökas, ligger det nära till hands att söka utröna de skiljaktigheter i fråga om ålder m. m., som kunna förefinnas mellan dessa

203 arbetslösa och de vid arbetslöshetsräkningen den 31/8 1937 anmälda. Klientelets omfattning vid de båda undersökningarna framgår av efterföljande sammanställning, vari särskilt angivits de som ingå i båda undersökningarna.

Kommuner

Härnösand Sundsvall Säbrå Gudmundrå Högsjö Nora Bjärtrå Boteå Ytterlännäs Tuna Njurunda Skön Timrå Alnö Tvnderö Hässiö Summa 1

Anmälda vid arbetslöshetsräkningen 31/8 1937 (A) hjälpsökande

övriga

Ingående i båda Ingående undersökningarna i under(C) sökningen 31/8 1938 SumSumhjälpöv(B) sökande 1 riga ma ma

14 49 15 141 60 39 51 3 55 49 96 335 110 109 18 50

89 136 41 115 37 47 86 34 96 69 171 227 119 90 34 76

103 185 56 256 97 86 137 37 151 118 267 562 229 199 52 126

16 49 37 121 27 18 89 12 39 61 59 268 48 132 27 32

3 17 6 64 14 9 19 1 21 18 22 166 19 32 7 5

4 9 6 14 5 3 14 3 3 7 15 30 5 25 5

7 26 12 78 19 12 33 4 24 25 37 196 24 57 12 5

6-8 14-1 21-4 30-5 19-6 14-0 24-1 10-8 15-9 21-2 13-9 34-9 10-5 28-6 23-1 4-0

43-8 53-1 32-4 64-5 70-4 66-7 37-1 33-3 61-5 41-0 62-7 73-1 50-0 43-2 44-4 15-6

1 194 1 4 6 7

2 661

1 035

21-5

55-2

C i % av A

C i % av B

Den 31/8 1937.

Det torde böra anmärkas, att personer sysselsatta i beredskapsarbeten icke voro behöriga att anmäla sig vid arbetslöshetsräkningen. I kommunala beredskapsarbeten sysselsatta, av arbetslöshetskommittéer hänvisade arbetslösa förekommo dock vid tidpunkten för räkningen endast i ringa omfattning. Av de 1 194 hjälpsökande, som anmälde sig vid arbetslöshetsräkningen, voro 422 sysselsatta i statligt reservarbete, ungdomsreservarbete eller arbetsläger vid tiden för räkningen. Av tabellen framgår, att 571 personer ingingo i båda undersökningarna. Dessa utgjorde 21-5 % av samtliga vid arbelslöshetsräkningen anmälda och 55*2 % av samtliga i västernorrlandsundersökningen ingående. I Gudmundrå, Högsjö, Nora, Ytterlännäs, Njurunda och Sköns kommuner voro mellan 60 och 70 % av de i denna undersökning ingående även anmälda som arbetslösa vid arbetslöshetsräkningen den 31/8 1937. För övriga kommuner var ifrågavarande procenttal betydligt lägre. Särskilt lågt var procenttalet i Hässjö kommun (15*6). Som framgick av tab. 8 hade arbetslöshetssvårigheterna för en stor del av ile arbetslösa i denna kommun inträtt först 1938. Av sammanställningen framgår även att 148 (25-9 %) av de 571 arbetslösa, som ingå i båda undersökningarna, icke voro anmälda som hjälpsökande den 31/8 1937. I efterföljande sammanställning göras jämförelser i åldershänseende mellan de arbetslösa, som inga i båda undersökningarna och övriga vid arbetslöshetsräkningen anmälda arbetslösa. För att få talserierna fullt jämförbara ha icke medräknats de, som vid arbetslöshetsräkningstillfället voro sysselsatta i statligt reservarbete, ungdomsreservarbete eller arbetsläger. Med ålder avses i följande sammanhang åldern vid arbetslöshetsräkningen, d. v. s. den ålder, som vederbörande uppnådde under 1937, oavsett om detta inträffade före eller efter räkningen.

204 Procentuell Åldersgrupper

fördelning

övriga vid Ingående i arbetslöshetsbåda underräkningen sökningarna anmälda

Därav hjälpsökande

16—17 18—20 21—25

0-4 0-4 3-9

4-1 9-0 16-9

0-5 3-7 5-9

26—30 31—35 36—40

UiI 14-8 11-3

13-9 12-2 11-0

11-3 17-7 14-0

41—45 46—50 51—55

10-3 IM 12-7

8-2 6-4 6-4

11-3 10-1 8-3

56—60 61—66 67—w

10-1 13-9

5-6 5-0 1-3

7-4 8-1 1-7

100 0

100-0

Summa

Sammanställningen utvisar, att de i båda undersökningarna ingående arbetslösa voro betydligt äldre än samtliga övriga vid arbetslöshetsräkningen anmälda. Göres jämförelsen endast med den del av övriga vid arbetslöshetsräkningen anmälda, som utgjordes av hjälpsökande arbetslösa, blir åldersskillnaden mellan de båda kategorierna icke fullt så stor men ändock synnerligen markerad. Vid arbetslöshetsräkningen klassificerades de arbetslösa även efter graden av arbetsförhet. Detta skedde i huvudsak pä grundval av den i frågeformuläret upptagna frågan, om den arbetslöse på grund av lyte, försvagad hälsa eller ålder hade svårigheter att få arbete. Denna arbetsförhetsbedömning, som huvudsakligen avsåg den rent fysiska arbetsförheten, är sålunda icke jämförbar med de bedömningar, som verkställdes vid nu förevarande undersökning. Det oaktat torde det vara av stort intresse att konstatera, i vad män de arbetslösa, som ingå i båda undersökningarna, skilja sig i arbetsförhetsavseende från övriga vid arbetslöshetsräkningen anmälda arbetslösa. Uppgifter därom meddelas i efterföljande sammanställning. Icke arbetsföra

Fullt arbetsföra

Icke fullt arbetsföra

1 903

2 090

89-5

10-2

0-3

91-0

7-8

1-2

100 0

Summa

Antal Ingående i båda undersökningarna övriga vid arbetslöshetsräkningen anmälda Procent Ingående i båda undersökningarna övriga vid arbetslöshetsräkningen anmälda

Av jämförelsen framgår, att några väsentliga skiljaktigheter i arbetsförhetshänseende mellan de bada kategorierna icke kunnat påvisas. De i båda undersökningarna ingående arbetslösa kunna sålunda icke anses utgöra ett i arbetsförhetshänseende sämre rustat klientel. Det torde för övrigt böra anmärkas, att i ovan anförda siffror inga även de i statligt reservarbete (inklusive ungdomsreservarbete)

205 sysselsatta. Procenten fullt arbetsföra av samtliga vid arbetslöshetsräkningen anmälda arbetslösa i hela riket utgjorde för övrigt 82*5, alltså en siffra, som var betydligt lägre än den för västernorrlandskommunerna. Såsom nedan (sid. 206) skall visas, avviker emellertid resultatet av arbetsförhetsbedömningen vid arbetslöshetsräkningen väsentligt från det vid västernorrlandsundersökningen 1938 erhållna. Vid arbetslöshetsräkningen konstaterades även hur många veckor den arbetslöse åtnjutit arbetslöshetshjälp under tiden 1/1 1936—31/7 1937, d. v. s. under en tidrymd av 82 veckor. En jämförelse i detta avseende mellan de i båda undersökningarna ingående och övriga vid arbetslöshetsräkningen anmälda giver följande resultat. Medelantal hjälpveckor 1/1 1936—31/7 1937

Ingående i båda undersökningarna: hjälpsökande 31/8 1937 övriga

65-4 48-8

övriga vid arbetslöshetsräkningen anmälda: hjälpsökande 31/8 1937 övriga

58-0 36-1

Jämförelsen ger vid handen, att de i båda undersökningarna ingående arbetslösa åtnjutit arbetslöshetshjälp under betydligt längre tid än övriga vid arbetslöshetsräkningen anmälda arbetslösa. Det torde även vara nödvändigt att klargöra, huruvida de arbetslösa, som ingå i båda undersökningarna (A), i ovan berörda hänseenden skilja sig från övriga i västernorrlandsundersökningen ingående arbetslösa (B). I följande sammanställning ha de båda kategorierna fördelats efter ålder. Med ålder avses i detta sammanhang åldern år 1938. Procent

Antal

Åldersgrupper A

B

A

B

16—17 18—20 21—25

2 3 16

1 3 35

0-4 0-5 2-8

0-3 0-6 7-5

26—30 31—35 36—40

55 78 71

89 70 68

9-6 13-7 12-4

19-2 15-1 14-7

41—45 46—50 51—55

64 64 76

46 47 45

11-2 11-2 13-3

9-9 10-1 9-7

56—60 61—66 67—w

61 78 3

32 25 3

10-7 13-7 0-5

6-9 5-4 0-6

1000 Summa

Sammanställningen utvisar, att de i västernorrlandsundersökningen ingående arbetslösa, som voro anmälda vid arbetslöshetsräkningen, i större utsträckning än de övriga tillhörde äldre åldersgrupper.

206 En jämförelse mellan de båda kategorierna i arbetsförhetshänseende måste givetvis baseras på de arbetsförhetsbedömningar, som verkställdes vid undersökningen 1938. Resultatet framgår av nedanstående sammanställningar. Beträffande gruppindelningen hänvisas till tab. 10 och 12. Sociala undersökningen x

Summa

A

B

C

D

Antal Anmälda vid arbetslöshetsräkningen, övriga arbetslösa

291 309

183 108

83 39

567 456

Procent Anmälda vid arbetslöshetsräkningen, övriga arbetslösa

51-3 67-8

32-3 23-7

14-0 8-5

1-8

100 0 100 0

den sociala arbetsförhetsundersökningen.

Läkarundersökningen

Summa

I

IIA

IIB

III

IV

Antal Anmälda vid arbetslöshetsräkningen övriga arbetslösa

401 364

59 27

69 46

11 16

31 11

571 464

Procent Anmälda vid arbetslöshetsräkningen övriga arbetslösa

70-2 78-5

10-4 5-8

12-1 9-9

1-9 3-4

5-4 2-4

100-0 100 0

Sammanställningen ger vid handen, att de vid arbetslöshetsräkningen anmälda både vid sociala undersökningen och läkarundersökningen befunnos vara sämre rustade i arbetsförhetshänseende än övriga arbetslösa. Härtill har givetvis bidragit den omständigheten, att de senare i större utsträckning än de förra tillhörde yngre åldersgrupper. I detta sammanhang bör omnämnas, att en direkt jämförelse mellan de båda arbetsförhetsbedömningarna (vid arbetslöshetsräkningen 1937 och västernorrlandsundersökningen 1938) för de 571 personer, som deltagit i bada undersökningarna, lämnat bl. a. följande resultat. Av 511 personer, som vid arbetslöshetsräkningen pä basis av deras egna och resp. kommittéers uppgifter bedömts som fullt arbetsföra, ha vid läkarundersökningen i slutet av 1938 endast 74-2 % (379) kunnat klassificeras som »fullt arbetsföra jämväl för tyngre arbete». Skillnaden i tid mellan de bada undersökningarna, c:a 15 månader, torde möjligen kunna förklara en del av denna differens. På grundval av de uppgifter, som erhållits vid västernorrlandsundersökningen rörande hjälpverksamhetens omfattning bland i undersökningen ingående arbetslösa, har i efterföljande sammanställning dels för vid arbetslöshetsräkningen anmälda (A) dels för övriga i undersökningen ingående arbetslösa (B) för åren 1935—1937 angivits procenten arbetslösa, som resp. år någon gång erhållit arbetslöshetshjälp, samt medelantalet veckor, dessa åtnjutit sådan hjälp.

207 Grupp

A B

Antal arbetslösa

% hjälpta

Medelantal hjälpveckor

88-G 71-3

91-4 72-8

94-7 65-7

35-4 27-3

36-7 27-1

36-0 19-5

571 464

Sammanställningen utvisar, att även i detta avseende betydande skiljaktigheter förelågo mellan de båda kategorierna arbetslösa. De, som icke voro anmälda vid arbetslöshetsräkningen, hade i betydligt mindre utsträckning än övriga åtnjutit arbetslöshetshjälp under ifrågavarande år, och för de hjälpta var antalet hjälpveckor väsentligt lägre. I nedanstående sammanställning meddelas slutligen uppgifter om hur de båda kategorierna arbetslösa fördelade sig på yrkesgrupper. Antal Yrkesgrupper

anmälda vid arbetslöshetsräkningen

Sågverksindustri Pappersindustri Tillfällighets- och diversearbete övriga yrkesgrupper Summa

269 80 118 104 571

Procent övriga anmälda vid arbets- arbetslöshetsräkningen lösa

övriga arbetslösa

194 56 116 98

47-1 14-0 20-7 18-2

41-8 12-1 25-0 21-1

100-0

100-0

Sammanställningen utvisar att sågverks- och pappersmassefabriksarbetarna voro representerade i ungefär samma utsträckning bland de vid arbetslöshetsräkningen anmälda som bland övriga arbetslösa.

De slutsatser, som man torde vara berättigad att draga, pä grundval av de nu verkställda jämförelserna mellan de arbetslösa, som ingingo i såväl västernorrlandsundersökningen 1938 som arbetslöshetsräkningen 1937, och övriga i de bada undersökningarna ingående arbetslösa, kunna sammanfattas sålunda. Omsättningen inom arbetslöshetsklientelet i Västernorrland — betingad av bl. a. sågverksarbetets säsongvariationer — är en faktor av stor betydelse. Av de personer, som högkonjunkturåret 1937 voro hjälpsökande arbetslösa, återfunnos år 1938 endast omkring hälften i denna kategori. I stället hade tillkommit ett antal personer, som år 1937 få antagas ha haft arbete i öppna marknaden, varigenom totalantalet hjälpsökande arbetslösa vid de båda tidpunkterna kom att bli av samma storleksordning. De 571 personer, som deltogo i båda undersökningarna, torde utgöra en grupp, för vilken särskilda svårigheter föreligga att göra sig gällande på den öppna arbetsmarknaden. Denna grupp varierar procentuellt i betydelse från kommun till kommun inom rätt vidsträckta gränser. Utmärkande för individerna i densamma är, förutom en högre genomsnittsålder, att de äro sämre rustade ur arbetsförhetssynpunkt. En given följd härav har blivit, att de i högre grad än andra nöd gats anlita den samhälleliga hjälpverksamheten. Stockholm i mars 1939.

208 Tab. 1. Vissa uppgifter om arbetslöshetsförhållandena i de i arbetslöshetsundersökningen den 31/8 1938 ingående kommunerna. Undersökningen den 31/8 1938

Antal hjälpsökande arbetslösa 1938 Kommuner

Sundsvall Säbrå

Boteå Tuna Njurunda Skön Timrå Hässjö Summa

Folkmängd 1/1 1938

Antal undersökta

Undersökta i % av beräknat antal deltagare

31/8

30/9

31/10

30/11

31/12

Beräknat antal deltagare

12 220 18 446

17 83

20 61

32 77

51 91

65 90

17 49

16 49

94-1 100-0

4 550 15 198 4 367 3 370 5 146 1 661 7 169 4 729 11 549 14 181 9 181 6 377 1 169 4 332

38 188 68 54 57 19 52

45 197 67 36 78 39 103

80 206 76 44 137 50 143

87 238 147 72 144 42 220

105 278 145 99 224 54 219

47 188 36 19 99 19 40

37 121 27 18 89 12 39

78-7 64-4 75-0 94-7 89-9 63-2 97-5

42 66 174 110 233 22 42

54 86 192 133 262 23 40

84 106 234 158 301 31 57

103 165 340 269 400 47 89

126 194 455 311 549 58 95

64 59 275 49 139 27 34

61 59 268 48 132 27 32

95-3 100-0 97-5 98-0 95-0 100-0 94-1

123 645

2 505

3 067

1 161

89-1

209 Tab. 2. De arbetslösas fördelning på yrkesgrupper och kommuner. •CS

C es

Yrkesgrupper

••o

<-i

> xi

a

c

g •cs

°cS u Xi ••a

in

xi C 3

:° i/i

w

s ••o xi

:CS

ati o

C :C3

X

•ctf

<s v

s

O

•ja TH Cd

H->

M

H-> +J

ed C 3

h

es xi

a

3 t-, 3

c

:0 X

Ä

•es u

:0

6 H

:0 (4 CJ

1°

C

:CS

C/3 CO

>> H

<

Summa

X Jordbruk Skogshushållning Ingenjörsarbete o. arbetsledning Malmbrytning Metallindustri

2 2 11 12

1 Stenindustri Glasindustri Annan jord- o. stenindustri Sågverksindustri Annan trävaruindustri Pappersindustri Grafisk industri Livsmedelsindustri Textil- o. beklädnadsindustri Läder-, hår- o. gummivaruindustri Kemisk-teknisk industri Väg- o. anläggningsarbete . . Annan byggnadsverksamhet Kraft- o. värmeproduktion Sjöfart o. fiske Kontors- o. butikspersonal. Lagerarbete Hotell- o. restaurangrörelse Landtransport Litterärt o. konstnärligt arbete

1 1

2 2

5 31

6 19 36 12

7 28

4 30

9 15 10

5 30 148 15 110

2 2

1 1 1 1 2

1 3

3 1

1 11 1 1 1 6

2 1

1 15

136 8 1

1 1

8 5

1 2 2

45 4 3 23

15 6

7 2 1

1 1

2 Förvaltning o. undervisning Husligt arbete Tillfällighets- o. diversearbete Ungdom utan särskild utbildning

14 — 917654

234 Summa 16 49 37 121 27 18 89 12 39 61 59 268 48 132 27 32

1 035 J

9 29 13 30 1

6 17

11 14 13 53

7 13

7 4

210 Tab. 3. De arbetslösas fördelning på åldersgrupper och kommuner. s g r u p p c r

Å l d e r K o m m u n e r

16— 18— 2 1 — 26— 3 1 — 36— 4 1 — 46— 5 1 — 56— 6 1 — 67— Summa w 17 20 25 30 35 40 45 50 55 60 66

Härnösand Sundsvall

1 Säbrå Gudmundrå Högsjö Nora Bjärtrå Boteå Ytterlännäs

1 3

5 11

2 8

1 10

3 7

1 1

2 7

1 1

7 26 2 3 18 2 4

8 21 5 1 7 3 6

5 19 6

5 17 3 4 9 1 1

1 9 3 4 7 1 3

1 6 1

21 1 5

4 15 2 2 10 1 4

8 3 6

7 4 10 2 5 4

10 4 29 8 7 3 5

9 1 45 10 15 1 6

14 5 27 7 12 2 4

3 10 26 4 11 4 4

8 7 34 4 8 4 4

5 11 33 4 24 4 3

3 9 27 6 18 2 1

144 148 139 110 111 121

2 4 2 1 7 3 1

Tuna Njurunda Skön Timrå Alnö Tynderö Hässjö

2 Summa

16 49

2 1 3 4 3 2

37 121 27 18 89 12 39

61 59 268 48 132 27 32

93 103

1 035

1 8 36 3 29

1 3

Tab. 4. De arbetslösas fördelning på större åldersgrupper. Antal och procent. P r o c

A n t a 1 K o m m u n e r

1 2 5 5 1 7 Boteå 3 8 4 10 2 5 7

Tuna Skön Timrå

Summa

e n t

16—25 26—40 41—60 61—w Sum- 16—25 26—40 41—60 61—w år år år år år ma år år år

8 29 20 66 13 4 46 6 15 33 10 101 25 34 6 15 431

7 16 11 47 9 10 34 6 14 19 37 120 18 61 14 12 435

2 1 3 5 3 2 7 1 8 37 3 32 5 109

16 49

6-3 4-1

50-0 59-2

43-7 32-0

37 121 27 18 89 12 39

13-5 4-1

54-1 54-6 48-2 22-2 51-7 50-0 38-5

29-7 38-8 33-3 55-6 38-2 50-0 35-9

2-7 2-5 18-5 16-6 2-2

61 59 268 48 132 27 32

13-1 6-8 3-7 4-2 3-8 25-9

54-1 17-0 37-7 52-1 25-8 22-2 46-9

31-2 62-7 44-8 37-5 46-2 51-9 37-5

1-6 13-5 13-8 6-2 24-2

41 7

42-0

10-5

5-6 7-9 7-7

5-8

4-1

17-9

15-6

211 Tab. 5.

D e a r b e t s l ö s a s f ö r d e l n i n g efter f ö r s ö r j n i n g s f ö r h å l l a n d e n o c h k o m m u n e r . därav försörjHela ningspliktiga antalet arbetslösa antal

K o m m u n e r

Antal arbetslösa som hade a t t försörja följande antal personer

Härnösand Sundsvall

16 49

14 42

87-5 85-7

3 13

4 15

4 4

2 6

Säbrå Gudmundrå Högsjö Nora Bjärtrå Boteå Ytterlännäs

37 121 27 18 89 12 39

30 109 27 16 83 12 36

81-1 90-1 100-0 88-9 93-3 100-0 92-3

8 43 11 8 29 3 14

12 36 2 7 28 4 12

6 21 6 1 16 3 8

3 4 3

Tuna Njurunda Skön Timrå Alnö Tynderö Hässjö

61 59 268 48 132 27 32

58 53 247 42 124 20 31

95-1 89-8 92-2 87-5 93-9 74-1 96-9

13 28 100 11 56 5 9

21 13 82 11 39 7 11

14 7 48 9 19 2 7

3 3 12 6 4 3

4 1 4 3 3 3 3

1 035

91-2

36 Summa

2 2 2

T a b . 6. D e arbetslösas f ö r d e l n i n g efter b o s t a d s f ö r h å l l a n d e n . Hos föräldrar eller anhöriga

Kommuner

Säbrå Gudmundrå Högsjö Nora Bjärtrå Boteå Ytterlännäs

—

— —

15 39 24 80 11 3 45 1 16 28 28 210 25 77 5 19 626

16 20 10 8

1 2 2 1

34 312 231 49

—. 1 3 1 3 5 3 7 3 7 5

Tuna Njurunda Skön Timrå Alnö Tynderö Hässjö Summa 1 6 - 2 5 år 26 — 40 » 41—60 » 61—w »

därav därav FörSumhyrd med jordbruksfastighet ma Hela jord- bostad Hela annan antalet bruksantalet arbefastig fastigegna t arhet små- övriga het hem bruk

1 3 5 7

Härnösand Sundsvall

Egen eller arrenderad fastighet

— 1 1

— — 1

— — — — —, — 3

34 16 14 41 10 20

3 1 2 2 2 1 2

16 49 37 121 27 18 89 12 39 61 59 268 48 132 27 32

1 035

4 17 42 4

5 65 126 46

60 431 435 109

2 6 12 5 1

28 28 51 20 48 17 13

1 3 3 3

2 10 14 5

10 99 194 52

5 18 2

1 12

1 1

5 32 11 6 19 3 14 14 25 51 16 35

212 Tab. 6 a. Uppgifter om fastigheternas taxeringsvärden och belåningsförhållanden m. m. Medelantal hjälpveckor per år 1935— 1937 för samtTaxeSkuld TaxeSkuld i % liga i underrings- Skuld av taxerings- Skuld i % av sökningen intaxe- Antal värde Antal värde rings- gående hjälpringsvärde ta personer i medeltal kr. i medeltal kr. värde Andra fastigheter

Jordbruksfastigheter

Kommuner

7 643

6 034

78-9

17-2 21-0

Härnösand Säbrå Gudmundrå Högsjö Nora Bjärtrå Boteå Ytterlännäs

2 1 4 7 13 6 3

2 700 2 500 2 825 2 657 2 623 2 783 3 500

5 350 4 500 3 025 2 671 3 375 3 316 5 067

198-1 180-0 107-1 100-5 128-7 119-2 144-8

4 31 10 6 17 2 11

3 325 3 516 2 770 2 583 1 676 1 600 1 973

3 600 2 836 1 820 1 992 2 616 2 150 1 714

108-3 80-7 65-7 77-1 156-1 134-4 86-9

24-3 33-2 31-7 30-0 24-9 18-7 31-6

Tuna

8 3

3 775 3 967

3 236 2 367

85-7 59-7

3 12 14 8

5 733 4 217 2 600 3 250

5 000 3 138 3 629 3 913

87-2 74-4 139-6 120-4

13 18 50 14 32

3 992 3 917 7 244 4 214 2 903

3 215 1 717 4 719 3 386 1 705

80-5 43-8 65-1 80-4 58-7

3 231 3 485

107 9

Skön Timrå Alnö Hässjö Summa

2 125

1 925

90-6

28-6 33-2 38-5 31-0 29-2 22-2 28-9

4 189

3 017

72-0

31-7

Tab. 7. Arbetslösa inom olika kommuner fördelade efter inflyttningsförhållanden.

Kommuner

Aldrig utflyttade

In f l y t t a de före 1921

1921— 1926— 1930 1925

efter 1930

Samt- Inflyttade i liga Summa arbets% av inflytsamtliga lösa tade

Härnösand Sundsvall

6 19

6 13

2 2

1 8

1 7

10 30

16 49

62-5 61-2

Säbrå Gudmundrå Högsjö Nora Bjärtrå Boteå Ytterlännäs

20 62 13 7 29 9 16

5 29 8 7 21

4 12 3 1 13 1

5 13 1 2 10 1 6

3 5 2 1 16 1 3

17 59 14 11 60 3 23

37 121 27 18 89 12 39

45-9 48-8 51-9 61-1 67-4 25-0 59-0

Tuna Njurunda Skön Timrå

33 27 100 18 48 19 23

16 15 83 13 62 5 5

6 5 38 7 11 1 1

2 10 31 10 8

4 2 16

3 2 1

28 32 168 30 84 8 9

61 59 268 48 132 27 32

45-9 54-2 62-7 62-5 63-6 29-6 28-1

1 035

56-6

Summa

213 Tab. 7 a. Omflyttningen inom un l c r s ö k n i n g s o m r å d e t . U t f l y t t a d e xi C cS cn :0 G H

Inflyttade till

:CS

in

•CS ti

•es t-. Xi :CS

00 X

f r å n

xi G 3

:CS

"es

CD H-J O

jcS

m «

+J

cn •O G 3 c/2

•cS

cs u o

•cS

t-l +->

g

:CS

i xi 3

>

e 9 H->

cs G 3

H

CS X3

G 3

g 3

•cS :0 X t/3

:0 tH 91

:0 G

£

xi G

<

3?

:°

Summa

cn :CS

>>

H

O Ådalsdistriktet: Härnösand Säbrå Gudmundrå Högsjö Nora Bjärtrå Boteå Ytterlännäs

4 2 6 1

—

3 2 7 6

3 5

2 2 2

7 1

2 1

1 1 5 1

1 2

i 1

i

1 1 1 2

7 8 33 9 3 21 1 13

Sundsvallsdistriktet: Sundsvall Tuna Njurunda Skön Timrå Alnö Tynderö Hässjö

3 2 3

Summa

2 2 1

5 1

20 25 12

4 6 12 1 2 1

9 2 3

2 2

1 6 12 3 5 1 1 3

7 18 37 17 24

18 7 4 44 12 36 6 5

6 21

2 1

7 3 6 1

T a b . 8. Arbetslösa i n o m olika k o m m u n e r tillhörande y r k e s g r u p p e r n a sågverkso c h pappersindustri fördelade efter året för a r b e t s l ö s h e t s s v å r i g h e t e r n a s inträdande. Kommuner

Före 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 Kan ej Summa 1929 angivas 6

9 Härnösand Sundsvall Säbrå Gudmundrå Högsjö Nora Bjärtrå Boteå Ytterlännäs

— — 3 1 — — — —

3 2

5 5 1 1

18 8 1

—

17 21

1 17 1

—

— — — — 1 — — — — — __ — 10 2 — 1 2 —

5 5

— 5

1 2

—

—

— — —

20 21 54 32 8 1

.7 2 12 3 2

1 5 60 5 14

— — — — 10 —

— — — —

3 2 2 12 1 1

6 15 2 6

— — — 1

2 1 10 1 26 2 5

— — — — —

Summa

82 188

51 105

6 Sågverksindustri . . Pappersindustri. . .

8 3

38 7

70 155 12 33

22 29

19 7

17 14

3 3

Tuna Njurunda Skön Timrå Alnö Tynderö Hässjö

— — 1

— 1

7 1 15

—

86 19

—

— — 2

— — 17

— — —

7 19 81 14 8 35 24

1 1 17

— — — —

35 39 163 25 111 13 25

7 8

18 1

—

463 136

214 Tab. 9. Arbetslösa s o m uppgivit att de icke k u n n a taga arbete på a n n a n ort. Antal arbetslösa, som icke kunna taga arbete på annan ort på grund av Kommuner ålder

fastighetsinnehav

Härnösand. Sundsvall...

4 10

Säbrå Gudmundrå. Högsjö Nora Bjärtrå Boteå Ytterlännäs.

6 37 11 12 31 3 19

5 19 6 4 26 5 8

Tuna Njurunda... Skön Timrå Alnö Tynderö.;.. Hässjö

17 33 126 17 72 12 13

10 1 18 4 3 3 5

Summa

423 Sågverksindustri Pappersindustri Tillfällighets- och diversearbete övriga yrkesgrupper... . 1

Summa

familjens förvärvsarbete

annan orsak

Arbetslösa som icke kunna taga arbete på annan ort i % av samtliga 37 40

6 20 11 69 19 16 61 8 28

29 57 70 88 08 66 71

5 1 3

31 34 156 21 80 16 21

50 57 58 43 60 59 65

207 69

42 23

28 4

278 97

60 71

66 81

27 30

9 5

104 118

44 58

11 2

1 3 12

Därav 169 som även uppgivit fastighetsinnehav som hinder. Tab. 10. D e arbetslösas fördelning efter arbetsförhet o c h k o m m u n e r . Sociala Kommuner

Härnösand. Sundsvall.. Säbrå Gudmundrå. Högsjö Nora Bjärtrå Boteå 1 Ytterlännäs. Tuna Njurunda... Skön Timrå Alnö Tynderö.... Hässjö Summa

undersökningen.

A

B

C

D

10 26 30 81 15 12 68

4 17 7 31 7 5 19

2 6

—

21 41 29 137 30 58 22 20 600

11 16 20 87 13 42 2 10 291

Summa A i % av samtliga

16 49 37 121 27 18 89

62-5 53-1

39 61 59 268 48 132 27 32 1023

53-8

.—. 9 5 1 2

— — — —

7 3 10 37 5 30 3 2 122

— 1

— 7

— 2

—. — 10

Grupp indeln ing: Fullgod arbetskraft. C Dålig arbetskraft. Medelmåttig arbetskraft. D Nästan oanvändbar arbetskraft. Ingår ej i undersökningen.

81-1 66-9 55-6 66-7 76-4

67-2 49-2 51-1 62-5 43-9 81-5 62-5 58-7

215 T a b . 1 1 . D e a r b e t s l ö s a s f ö r d e l n i n g efter arbetsförhet i n o m olika ålders- o c h y r k e s g r u p p e r . Samtliga k o m m u n e r . 1 Sociala Åldersgrupper Yrkesgrupper

undersökningen. A

B

D

C

16—17 18—20 21—25

3 6 50

26—30 31—35 36—40

124 122 121

16 21 15

1 2 2

41—45 46—50 51—55

79 59 30

27 48 70

3 2 20

56—60 61—66 67—w

5 1

51 42

Summa

600 Sågverksindustri Pappersindustri Tillfällighets- och diversearbete.. . Övriga yrkesgrupper

243 92 154 111

Summa

A i % av samtliga

3 6 51

98-0

142 145 138

87-3 84-1 87-7

109 110 120

72-5 53-6 25-0

32 55 5

2 5 1

90 103 6

5-6 1-0

58-7

144 32 59 56

70 12 19 21

463 136 234 190

52-5 67-6 65-8 58-4

2 2

Gruppinc lelning se tab. 10. 1

Utom Boteå, jfr t a b . 10. Tab. 12. D e arbetslösas f ö r d e l n i n g efter arbetsförhet o c h k o m m u n e r . Läkarundersökning. I i % av samtliga

Kommuner

Härnösand Sundsvall

11 42

— 2

4 3

1 1

— 1

16 49

68-8 85-7

Säbrå Gudmundrå Högsjö Nora Bjärtrå Boteå Ytterlännäs

33 87 16 10 73 8 27

1 11 3 3 6 — 1

2 12 4 2 9 4 10

1 7 2 1 1 — 1

— 4 2 2 — — —

37 121 27 18 89 12 39

89-2 71-9 59-3 55-6 82-0 66-7 69-2

Tuna Njurunda Skön Timrå Alnö Tynderö Hässjö

55 42 207 37 73 24 20

1 2 37 6 8 1 4

2 11 11 3 35 1 2

2 — 2 1 1 1 5

1 4 11 1 15 — 1

61 59 268 48 132 27 32

90-2 71-2 77-2 77-1 55-3 88-9 62-5

1 035

73-9

Summa Gruppindelning:

I. Fullt arbetsföra jämväl för tyngre arbete. II. I stånd att utföra arbete av sådan art, som anpassats efter vederbörandes sjukdom eller lyte. A. Personer med påvisbara sjukdomsanlag men utan insufficiens av arbetsförmågan. B. Personer med påvisbara sjukdomsanlag och viss insufficiens av arbetsförmågan. III. I behov av sjukvård för arbetsförmågans höjande eller återställande. IV. Arbetsoförmögna.

216 T a b . 13. D e arbetslösas fördelning efter arbetsförhet i n o m olika ålders- o c h yrkesgrupper. Samtliga k o m m u n e r . Läkarundersökning. Åldersgrupper Yrkesgrupper

I

II A

II B

III

IV

Summa

16—17 18—20 21—25

3 6 51

—

—

—

—

3 6 51

26—30 31—35 36—40

130 133 125 96 89 75 41 16

6 6 5 3 7 19 16 24

2 5 4 2 5 5 2 1 1 27

9 5 11 2

—

—

Summa

4 4 5 8 9 20 26 38 1 115

Sågverksindustri Pappersindustri Tillfällighets- och diversearbete.. . Övriga yrkesgrupper

319 110 183 153

50 7 12 17

62 10 20 23

41—45 46—50 51—55 56—60 61—66 67—w

I i % av samtliga

100-0 90-3 89-9 89-9

1 1 2 8 24 4 42

144 148 139 110 111 121 93 103 6 1 035

73-9

23 4 8 7

463 136 234 202

68-9 80-9 78-2 75-7

— —

87-3 80-2 62-0

44-1 15-5

Gruppindelning se t a b . 12.

T a b . 14. H j ä l p v e r k s a m h e t e n s o m f a t t n i n g under åren 1 9 3 3 — 1 9 3 7 b l a n d i u n d e r s ö k n i n g e n i n g å e n d e arbetslösa.

Kommuner

Härnösand Sundsvall Säbrå Gudmundrå Högsjö Nora. Bjärtrå Boteå Ytterlännäs Tuna . Njurunda. Skön Timrå Alnö Tynderö.... ^ Hässjö Summa * Uppgift saknas

Antal arbetslösa som erhållit hjälp någon gång under år

Medelantal hjälpveckor per hjälpt

7 35 6 77

8 36 34 94

12 30 31 102 24 13 60 9 33 54 49 239 36 116 13 16 837

9 30 33 102 22 15 66 2 35 57 54 246 36 123 15 15 860

11 28 20 102 17 14 69 1 34 54 51 248 45 122 19 11 846

13 35 26 12

12 26 29 20

16 23 26 35 27 32 24 22 31 38 36 38 33 27 27 26 32

20 19 28 31 36 25 28 14 31 28 32 40 37 33 22 30 33

17 21 17 33 33 34 23 2 33 20 31 38 25 27 19 32 30

*

•

*

*

10 28 43 45

8 28 50 48 234 35 122 14 30

* 33

* * *

*

•

*

*

14 33 32 38

13 32 35 32 40 31 30 21 24

* 31

* * *

217 VÄSTERNORRLAND SUTREDNINGEN

Arbetslöshetsundersökningen den 31 augusti 1938. Formulär A. Kommun Namn F ö d d den

Arb.-löshetskom. n r Arbetsförmedlingens reg.nr /

Aldrig utflyttad från

i

Yrkesgrupp nr

Inflyttad år

Familjeförhållanden

Familjens förvärvsarbete

ogift gift sammanboende änkling frånskild Antal barn under 16 år ö v r i g a hemmavarande barn Bostad hos föräldrar eller anhöriga inneboende hos andra förhyrd bostad egen fastighet arrenderad fastighet vattenledning avlopp avstånd till v a t t e n t ä k t

Egen

arrenderad

föräldrars

fastighet

Fastighetens t y p Hektar odlad jord Hästar

Kor

Taxeringsvärde Skuld

Yrkes- och arbetsförhållanden Uppgivet yrke Bisysselsättning (yrkesväxling) Egen företagare Arbetslöshetssvårigheterna började Period Anställd såsom Arbetsgivarens namn och adress Orsak till arbetets upphörande

V. 1937.. Vi 1938

218 Arbetsförhet Folkpension kr. per å r . . Livränta på grund av olycksfall i arbete kr. per år invaliditetsprocent . . . . Sjukkassehjälp V. 1937— 31 / 8 1938 . . . . efter « / , 1938

dagar dagar

Medlem av erkänd arbetslöshetskassa Möjlighet att taga arbete på annan ort (varför icke?)

Yrkesutbildning l ° ^ önskvärd Deltog i arbetslöshetsräkningen sl / 8 1937

Kommun

Ur arbctslöshctskommitténs anteckningar Antal

veckor 2/

Hjälpform

31/ |

1938 8| S u m m a

Statligt reservarbete Statskommunalt reservarbete Kommunalt reservarbete . . . .

Summa i

Undersökningen utförd den

i

1938.

219 VÄSTERNORRLANDSUTREDNINGEN

Arbetslöshetsundersökningen

den 31 augusti 1938.

Formulär B.

Kommun Namn

Hälsotillstånd A. Frågor att inför läkaren besvaras 1. Svårare sjuklighet i släkten 2. Tidigare genomgångna sjukdomar

3.

Sjukhusvård

Svårare kroppsskada

4. Anser Ni Eder själv vara frisk? B. Läkarundersökningen 5. Allmän kroppskonstitution

6.

Andningsorganen

7.

Cirkulationsorganen

8. Urinen 9. Tecken på nerv- eller sinnessjukdom

10. Synskärpa H 11.

Hörsel H

V V

ögonsjukdom öronsjukdom

12. Har i övrigt iakttagits sjukdom, lyte eller annan omständighet av betydelse för den undersöktes hälsotillstånd eller arbetsförmåga?

13. Har av läkare, som förut behandlat den undersökte, inhämtats upplysningar som äro av vikt för bedömningen av hans hälsotillstånd?

14.

Diagnos

På grund av ovanstående anser jag den undersökte till följd av oförmögen att utföra tidigare eller annat arbete i behov av sjukvård för arbetsförmågans höjande eller återställande i stånd att utföra arbete av sådan art som anpassats efter hans sjukdom eller lyte fullt arbetsför jämväl för tyngre arbete

den

221 Bilaga 3.

Utgifter för fattigvården under åren 1929—1936 m. m. För året Bruttoutgifter kr.

nya Nettounder- kostnad Nettostöd på för utkomster grund arbetsgifter Samt- Nytillkr. Sluten Öppen lösTillav kr. liga komna fattig- fattigfälliga arbets- heten vardir. vård vård löshet unders. aktiga

Kommun

Stöde

Sättna

1 In-

22 786 24 584 28 414 29 135 38 704 37 190 43 055 48 908

12 023 9 345 10 508 13 118 15 045 13 859 19 087 19 635

1929 29 593 97 723 1930 30 102 92 460 1931 26 198 117 285 1932 38 076 154 277 1933 29 167 155 209 1934 30 201 144 699 1935 35 934 152 449 1936 32 308 140 247

20 306 26 146 29 229 32 848 34 653 53 313 49 980 68 585

1929 a77 554 148 918 1930 46 370 115 532 1931 58 160 139 498 1932 53 071 170 187 1933 40 992 168 719 1934 54 959 175 809 1935 64 066 190 896 1936 56 930 189 505

33 194 44 703 55 528 62 425 56 714 63 503 80 886 78 377

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

11 117 41600 15 411 43 119 16 253 48 367 19 428 71 646 13 677 72 306 13 959 91 653 18 473 94 152 18 358 97 019

17 513 16 877 26 003 21 823 28 055 27 492 34 943 36 430

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

81 18 748

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

Borgsjö

Antal understödstagare

13 995 11 398 11381 12 267 10 031 13 148 22 635 17 613

7 222 2 058 19 151 7 621 6 248 3 180 25 600 10 308 29 691 11 693 21 932 29 192 8 635 4 997 28 937 10 417 2 357 30 039 12 727 1500 33 027 10 856

_ — — — — — — — — — — — — — — — —. — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

Nettoinkomst. — s Ansk. av fastig het 40 544 kr.

118 134 136 140 167 171 178 192 400 391 684 954 948 779 755 687 513 580 871 1 176 1 049

975 1 044 1032

170 159 259 511 615 511 536 474 59 65 81 134 142 125 128 148

18 18 21 11 21 15 9 15 37 61 75 89 41 50 63 60 102 88 89 151 78 103 107 102 28 18 34 77 47 29 40 29 11 10 11 20 12 15 3 8

37 46 34 45 62 61 67 67 148 134 393 573 548 344 306 308 132 187 459 691 579 475 506 476 27 34 115 282 371 282 285 234 15 17 27 67 73 48 56 73

— — — — 1

— 1

— 10 151 273 98 44 34 31 23 63 296 458 290 109 186 117 3 8 48 193 154 77 93 72

— 24 719 48 190 53 043 12 091 11 733 ^287

— —

20 490 84 971 57 162 29 500 9 015 4 064

— —

9 292 31 047 62 741 57 072

— 29 810

— —

2 429 18 918 84 834

— — 2 448

— — —

— — —

31 39 23 23 28

4 000 14 376 12 510 3 200 5 900

222 För året nya Nettounder- kostnad In- Nettostöd på för komster utgifter Samt- Nytillgrund arbetsöppen kr. liga komna Tillkr. lösav fattigdir. varfälliga arbets- heten vård unders. aktiga löshet

Bruttoutgifter kr.

Kommun Sluten fattigvård

Selånger

Tuna

1929 1930 — 1931 1 5 563 x 1932 49 038 1933 x23 952 1934 246 261 1935 12 586 7 924 1936

Timrå ,

16 058 18 396 17 297 18 031 17 686 21 298 32 955 26 902

36 215 35 396 37 835 38 115 41 312 56 887 70 406 48 076

10 652 10 553 10 224 12 508 3 310 8 787 29 602 20 297

1929 46 482 102 686 1930 58 978 127 105 1931 62 794 189 598 1932 42 266 183 578 1933 58 231 193 068 1934 42 484 240 243 1935 36 053 247 680 1936 '184113 267 461

32 306 36 124 74 071 58 644 57 467 94 892 78 054 76 007

D:o 41 763 kr.

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

56 032 103 063 68 646 123 629 67 764 116 019 77 513 145 847 56 622 151 956 54 982 151 727 63 029 187 205 80 640 245 109 2

—

48 920 48 841 56 727 74 331 68 295 76 516 69 244 74 765

87 040 244 195 112 374 82 025 255 933 111 448 76 923 329 480 145 606 83 638 332 189 138 822 82 311 367 901 169 411 86 772 413 067 195 195 77 846 453 306 198 905 72 259 535 282 193 772

Ansk. av fastighe t. —

•

—. — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

154 131 195 293 360 269 277 269 247 219 281 327 317 358 396 427 153 158 182 177 177 209 289 287 513 779

— — — — — — — .—. — — — — — — — _ — — — —

1400 71 647 34 772 1929 1 393 78 513 26 393 1930 1931 3 77 490 74 582 42 897 1932 *77 973 114 179 34 896 1933 433 584 105 548 36 523 1934 13 740 109 112 44 811 1935 16 493 119 583 50 167 1936 629 361 120 208 51 591

— 1929 1930 — 1931 — 1932 — 1933 — 1934 — 1935 «12 359 1936 9 212

Skön

37 360 37 984 40 434 53 565 51 962 48 394 63 536 61 338

Antal understödstagare

—

1520 1 916 1 551 1 822 1 811 2 111 1 208 1 282 1 708 1 383 3 057 1 831 2 103 2 439

573 616 760 713 739 659 1357 1 759

r

18 22 44 46 27 41 47 44 50 45 97 92 51 74 69 48 24 8 11 8 7 17 30 13 46 64 84 87 69 56 96 99 100 86 112 150 155 110 183 232 40 42 95 92 49 14 60 110

62 36 70 151 218 115 107 98 44 21 34 18 32 48 68 108 45 56 82 72 77 85 146 157 169 385 1 076 1 409 1007 1 248 1 189 1416

516 551 920 475 2 024

777 1 022 1 254

217 253 325 259 354 319 832 1 126

—

—

25 1 000 83 7 707 122 14 552 49 2 898 20 12 605 32 3 432 17 2 800 6 — 51 23 974 28 103 848 7 54 375 16 48 018 43 168 325 67 88 787

— 1 14 24 36 43 48 29 88 227 860 1 071

1 150 2 500 16 460 31 978 12 731 20 250 8 316 4 080 5 510 20 941 126 251 101 051 33 819 79 345 144 298

574 681 761 902 181 5 112 7 763 344 553 115 525 183 133 084

1 620 233 933 353 97 288 609 125 263 863 130 901

71 14 046 92 499 153 31 339 86 121 383 100 63 785 103 94 317 576 56 978 856 108 591

>:o 60 280 kr. —• * D:o 20 998 k r. —

223 För året nya Nettounder- kostnad In- Nettostöd på för komster utgifter Samt- Nytillgrund arbetskr. Sluten Öppen liga komna kr. Tillav lösfattig- fattigdir. varfälliga arbets- heten vård vård unders. aktiga löshet Bruttoutgifter kr.

Kommun

Antal understödstagare

1929 x85 527 127 376 84 702 1930 62 307 136 021 106 552 1931 51 979 105 886 81 518 1932 50 767 171 549 96 937 1933 46 513 194 292 94 273 1934 46 355 243 033 118 937 1935 56 092 262 825 87 062 1936 62 652 274 636 140 558

— — — — — — — —

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 Ljustorp

Indal

4 467 5 269 9 470 7 947 9 527 9 363 4 951 6 516

3 215 66 645 5 918 697 73 281 5 548 98 078 14 542 — 270 98 021 16 654 65 97 350 17 445 555 122 707 29 742 118 736 22 359 — 122 863 26 673 —

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

1 670 32 052 1724 32 279 984 33 804 1 003 38 195 1242 39 545 394 42 423 3 543 44 483 3 652 53 708

8 165 10 313 8 006 8 638 12 261 14 899 16 762 21 159

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

—

7 540 7 687 7 900 15 496 14 276 18 511 15 202 13 348

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1

9 309 11 712 13 690 14 123 15 859 17 653 15 659 16 915

28 080

908 26 955 3 997 13 976 27 494 6 454

30 658 33 903 36 623 33 163 796 39 946 3 585 45 308

— —

30 846 35 897 5 676 41 558 45 645 — 56 891 — 68 444 — 3 3 274 71265 79 045 —

Ansk. av fastighet 21 000 kr. —

8 752 7 217 18 746 12 322 12 899 17 438 15 261 16 522

•

—

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — .—. — —

606 704 795 816 912 1 076 1 356 1 642

41 48 44 54 104 79 81 82 188 191 211 239 271 275 277 315 141 140 161 198 220 217 229 299 86 86 99 137 154 189 230 258 135 153 201 246 299 346 363 342

100 136 111 126 144 176 103 62 1 7 2 8 6 5 3 10 16 43 32 28 13 22 17 27 18 28 20 32 27 19 33 26 11 12 8 21 12 16 14 12 19 18 34 39 43 20 31 23

107 125 177 119 82 174 481 772 14 16 11 11 59 30 37 30 44 24 19 34 54 59 42 61 64 53 76 98 117 116 114 170 29 22 36 54 72 100 143 171 47 60 94 118 154 205 202 187

Ansk. av fastighet. — 1 D:o 2 300 kr.

47 106 189 89 99 178 255 363

6 007 9 369 42 654 38 371 58 410 97 659 55 267 64 054 1 642

1 4 3 44 9 9 11 24 24 27 14 8 12 11 28 2 3 8 7 10

—

— 2 565 2 704 3 643 2 827 2 814 3 030 7 773 3 475 13 769 19 918 19 351 13 105 20 044 21030

— 1 000 6 196 14 900

—

3 22

12 000 12 800 5 300

.—. —

— —

6 15 20 18 70 95

24 340 17 910 5 388 11412

— —

— —

12 34 75 65 82 48

2 713 14 362 41 733 30 500 27 765

—

224 För året nya NettoNettounderkostnad Inutstöd på för komster gifter grund arbetsSamt- Nytillkr. Sluten öppen kr. av lösliga komna Tillfattig- fattigvar- fälliga arbets- heten dir. vård vård löshet unders. aktiga Bruttoutgifter kr.

Kommun

Antal understödstagare

26 60 10 393 11852 3 665 1929 1930 12 617 3 846 — 68 8 28 2 — — 83 10 39 4 1931 1260 18 726 3 378 — — 1932 6 723 19 321 5 629 — 77 3 40 10 1 589 1933 13 917 17 447 3 646 — 87 1 48 13 1 941 1934 3 202 18 349 5 762 — 87 3 37 3 2 250 1935 1547 17 323 6 325 — 94 33 3 000 — — 1936 2 178 19 165 8 720 — 104 5 38 5 595 — — 1 5 2 23 1929 312 7 717 2 974 — Häggdånger 1930 9 520 4 554 — 27 3 7 2 — — 1931 46 11 678 5 346 — 36 9 10 2 1932 113 11 521 3 569 — 41 8 11 2 2 445 50 12 327 4 074 — 61 35 13 5 854 1933 — 1934 11216 4 433 — 55 7 27 7 579 — 172 11 528 3 691 — 52 10 20 4 1935 — 374 16 131 6 796 — 68 18 22 3 1936 — — 64 45 108 5 000 272 1929 13 714 56 187 15 602 Säbrå 1930 17 817 64 626 22 533 — 283 16 119 70 5 000 377 33 204 130 20 000 1931 15 005 75 586 22 706 — 1932 13 725 73 338 25 826 — 328 35 143 64 12 600 1933 13 823 76 879 30 998 — 347 30 144 30 61 290 1934 15 558 85 770 34 624 — 388 38 179 24 30 000 461 59 206 43 30 000 1935 14 547 94 644 40 657 — 1936 16 041 102 686 47 572 — 484 62 196 60 31 000 — — 2 2 48 87 14 774 5 686 — 1929 Stigsjö 1930 x 54 130 16 288 4 732 — 92 7 57 — — 1931 12 513 20 776 6 657 — 103 8 58 17 — 1932 5 707 16 437 4 920 — 119 10 66 17 2 000 136 10 85 33 3 574 1933 5 965 17 267 11762 — 1934 10 389 23 179 15 845 — 162 5 113 32 5 600 170 9 118 5 8 000 1935 6 730 22 048 11458 — 212 29 134 7 6 515 1936 6 358 30 278 13 863 — — — 4 9 36 519 14 118 7 228 — 1929 1930 211 312 15 293 6 315 — 35 8 3 — — 1931 17 067 17 956 9 378 — 38 10 5 — — 1932 2 9 931 19 214 9 971 —. 37 4 2 2 279 — 1933 1 094 19 567 10 066 — 40 8 6 5 000 — 1934 165 22 836 9 659 — 82 6 48 3 229 — 826 22 319 10 942 — 84 18 37 1 3 433 1935 1936 354 23 742 11 108 — 91 11 38 3 3 373 15 18 000 443 23 941 1929 53 886 217 201 66 665 — Gudmundrå. 1930 60 096 238 878 70 437 — 1236 91 665 313 15 000 1619 141 937 410 24 730 1931 41384 294 908 146 283 — 1932 60 515 328 557 101 713 — 1829 109 1 178 589 »456 842 1857 138 1 100 391 197 580 1933 55 105 347 195 110 943 — 1934 »118 774 324 878 127 464 — 1898 95 1 122 489 25 380 5 1911 71 1935 150 823 342 349 136 319 — 1114 514 «61 238 1 927 1 80 1095 555 »83 123 1936 '191 342 404 441 149 429 — 1 Ansk. av fastighet 53 445 kr. — 2 Ansk. av fastighet. — 8 Avser även äldre år. — * Ansk. av fastighet 60 041 kr. — « D:c82 367 kr. — • D:o 126 638 kr. — 7 Därjämte k ostn. f. vattenverket 424 856 kr. — 8 D:o 11 Ll 945 kr., vilka böra tilläggas (res.-arb.) Holm

•

—

225 För året nya NettoNettounder- kostnad Inutstöd på för komster gifter Samt- Nytillgrund arbetsSluten öppen kr. kr. liga komna Tillav lösfattig- fattigdir. varfälliga arbets- heten vård vård unders. aktiga löshet Bruttoutgifter kr.

Kommun

Högsjö

Hernsö

Nora

1 Nettoinkomsl 5 D:o 24 925 kr. 15—917654

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

27 216 45 572 30 588 66 585 27 672 65 604 31 381 77 093 22 843 71305 34 647 78 558 25 812 98 163 26 305 105 884

Antal understödstagare

17 892 21 677 25 270 23 752 25 502 24 664 50 705 50 910

— — — —. — — — — 1929 7 437 1 964 — 1930 245 5 780 1 752 — 1931 7 724 2 645 — — 1932 7 682 2 660 — — 1933 6 928 2 445 •— — 1934 6 923 1 724 — — 1935 413 8 237 1 674 — 1936 1 850 9 075 3 026 — — 1929 56 122 19 642 ,—. 1930 54 525 20 545 — — 1931 2 42 756 68 057 16 099 — 2 1932 66 457 61 529 20 885 —, 1933 23 682 56 460 41 431 .—. 1934 16 281 58 948 25 221 — 1935 13 294 64 347 26 614 — 1936 13 032 67 003 30 131 — 1929 86 8 851 3 207 — 1930 50 10 921 3 342 — 1931 267 12 269 3 116 — 1932 12 645 4 130 — — 1933 15 000 12 720 5 176 — 1934 15 156 8 157 — — 1935 13 521 6 173 — — 1936 965 16 712 6 293 — 1929 11495 83 358 27 605 — 1930 9 577 91 719 18 045 — 1931 15 792 99 359 31 241 — 1932 12 013 104 186 33 257 — 1933 11 257 112 789 34 890 — 1934 3 60 493 105 536 45 018 — 1935 47 876 106 841 36 393 — 1936 40 332 97 165 191 987 — 1929 31 19 391 7 553 — 1930 1574 17 626 9 437 — 4 1931 33 440 16 344 7 356 — 6 1932 25 638 19 326 7 107 — 1933 6 611 16 822 9 530 — 1934 5 178 17 609 11 104 — 1935 5 027 20 391 9 645 — 1936 6 299 20 719 9 176| — 2

Ansk. av fastighet. —

206 265 323 302 342 390 364 408

14 44 29 12 25 61 50 34

68 95 102 136 175 124 139 174

1 4 8 1 5 9 2

8 6 7 12 9 17 12 15

144 143 234 219 225 385 288 309

37 15 35 44 22 50 33 36

9 16 91 62 77 208 106 117

45 46 58 62 71 63 77 97

5 6 9 4 12 7 8 4

26 21 27 33 31 29 38 58

5 10 8 7 12 6 7 16

344 452 488 530 578 538 579 644

33 63 47 45 87 54 74 66

53 120 144 164 167 135 159 216

5 46 55 48 52 44 55 115

66 70 76 88 85 86 85 78

7 10 10 11 7 11 13 8

11 15 14 29 35 24 16 19

19 14 18 27 24 34 35 33

—.

4 35 28 25 6 13 13

10 880 11 791 52 584 (4 821) 21 246 38 446 40 398 x 14 744

, , — —.

.— —

1 268 2 836 4 812 3 250 3 318 7 517 6 267

60 19 10 100 33 36

1 000 3 700 53 000 '16 500 42 265 21 451 49 462 r 26 200

.—. 8

«

4 024 2 000 3 600 7 045 3 300 3 000

— 1 800 9 028 56 812 40 344 39 420 23 141 47 115

—

—

.—.

9 7 11 7 4 1

5 000 13 900 13 131 12 899 16 440

—

D:o 45 000 kr. —- « D:o 32 859 kr. —

226 För året nya NettoNettounder- kostnad . Instöd på för komster utgifter Samt- Nytillgrund arbetsÖppen kr. liga komna Tillkr. lösav fattigdir. var- fälliga arbets- heten vård unders. aktiga löshet

Bruttoutgifter

Antal understödstagare

i-.. ±\.

Kommun Sluten fattigvård

Vibyggerå

Styrnäs

Boteå

överlännäs

Sånga

8 514 1929 1930 8 139 7 725 1931 1932 7 389 1933 7 548 1934 9 997 1935 *36 914 1936 216 125

20 573 24 398 29 640 37 140 38 102 33 404 32 505 27 409

13 448 16 482 15 862 17 467 21 373 18 030 9 174 15 466

1929 319 323 1930 — 379 1931 4 1932 3 828 1933 625 041 1934 4 063 4 412 1935 1936 6 958

15 799 16 441 18 027 20 792 15 667 15 197 16 463 14 355

6 146 7 399 8 893 9 360 10 780 12 253 13 815 11463

64 1929 1930 '19 015 7 455 1931 1932 3 775 1933 3 212 1934 3 647 1935 5 032 1936 4 541

19 393 22 161 16 917 17 556 17 800 17 661 16 877 17 967

6 461 9 995 8 366 8 279 8 768 10 140 10 906 8 611

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 193G

13 157 15 413 13 822 10 982 17 161 15 301 13 743 22 534 19 443 10 625 23 831 16 820 11983 21 802 14 834 9 703 25 268 13 821 9 950 24 974 19 652 8 862 25 363 12 428

235 5 026

— — — — .—. — — — .—. — —

14 912 17 488 17 962 19 291 19 690 18 852 16 786 18 035

3 170 3 873 5 600 4 550 6 264 5 411 5 639 6 856

8 161 9 304 10 173 8 122 9 372 7 125 12 354 6 541

5 106 4 069 4 083 8 126 4 453 9 168 6 003 1 779

—

•

—. — • — •

—

•

— — — • — •

— — —

•

— —. — — — — —

•

— — — — .—. — —. •

—

— —

•

— — — — —— — —. — — —. — —

•

— —

•

— — —

102 117 134 172 223 167 151 226

8 9 17 12 6 5 6 7

54 60 64 92 141 91 74 151

41 40 42 54 45 58 62 57

4 1 2 9 1 6 3 5

7 4 7 9 10 25 30 28

—. — —. — —.

77 76 88 90 103 117 105 113

8 3 10 13 8 11 8 10

20 20 31 33 45 54 44 50

— —. — —.

109 111 151 211 170 162 181 220

6 10 7 11 14 19 10 22

49 44 87 148 86 70 101 121

3 6 19 51 11 10 14 37

31 31 35 33 39 93 97 105

2 5 8 3 9 2 4 8

5 2 2 3 5 54 60 64

—

29 26 34 33 34 29 23 37

7 5 8 4 3 2 4 4

4 4 12 13 17 13 11 18

—. — —

—

.—

4 24 66 15 10 37

4 500 27 460 7 659 1 700 6 150

— —. 1 000 2 045 3 344 8 850 9 406 8 369

2 3 5

—. —

2 2 1 5

•

— — 7 331 18 594 10 000 10 000 8 500 5 000

—. —

—

1 212 5 568 7 745 1 226 8 975 2 477

—. • — •

—

•

24 19 19

—

•

— —

•

1 4

Ansk. av fastighet. — Ansk. av fastighet 23 719 kr. _ 2 D : 0 4 843 kr. — 6 6 Nettoinkomst. —• 7 Ansk. av fastighet 18 775 kr. 3 125 kr. — D:o 20 000 kr. —

•

9 450 5 500 4 650 6 752 2 816 4 194

— — 1 835 1 000 1 101 356 10 112 6

2 966

D:o

227 För året nya NettoNettounder- kostnad Instöd på för komster utgifter Samt- Nytillgrund arbetsSluten Öppen kr. liga komna Tillkr. av lösfattig- fattigdir. var- fälliga arbets- heten vård vård unders. aktiga löshet Bruttoutgiftcr kr.

Kommun

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

3 200 2 832 2 567 2 502 1 889 2 193 2 056 J 30 149

Ytterlännäs

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

Dal

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

33 135 80 579 29 300 95 623 28 651 131 465 27 142 125 101 23 871 128 920 24 719 127 710 27 924 133 065 41 947 139 739 — 13 348 — 13 741 — 15 675 — 19 314 — 18 289 — 17 416 1 737 18 886 17 137 —

Torsåker

Antal understödstagare

4 981 13 483 12 786 5 443 3 555 12 161 6 741 13 993 15 839 2 953 17 053 9 073 16 957 3 688 21 918 17 313 36 124 48 751 59 150 58 923 63 578 59 451 61 567 60 892 4 441 4 692 7 015 6 200 10 566 7 826 8 843 6 991

.— —

•

—

•

—, —

•

—. — —. —• —. —. —. — —. — —. —

•

—

•

76 80 93 96 98 99 120 132

6 2 2 5 8 .—. 9 —

37 41 59 61 62 62 81 97

8 12 21 10 13 30 38

419 484 841 728 865 739 802 851

17 40 88 50 56 56 36 23 .—. — 4 10 15 9 5 5

162 196 499 426 539 366 412 467

19 5 000 24 15 911 191 105 615 79 51 747 136 31 636 45 146 429 55 129 566 85 95 590

30 58 74 71 67 76 111 142

1 1 28 14 12 5 24 40 .. — 6 7 6 15 12 19

69 89 112 127 121 119 154 179

—. — — —. — Multrå 5 442 —. 1929 5 392 10 108 48 6 13 6 964 11 650 7 817 —. 1930 43 4 7 8 675 — 1931 5 992 10 323 69 10 26 1932 8 073 14 490 12 310 — 74 15 21 6 102 11 797 11 542 — 1933 74 9 32 1934 6 270 8 953 9 965 — 71 7 28 1935 8 292 11 190 9 814 — 75 7 32 7 396 11 906 11 158 — 1936 93 6 52 Sollefteå lands. . .1929 12 610 32 204 26 283 — 175 12 79 4 9 517 30 266 13 466 — 175 1930 12 84 9 9 667 .33 469 17 961 — 1931 198 12 103 10 3 195 18 1932 34 727 33 914 21 214 — 90 20 221 15 1933 429 416 33 601 15 042 — 111 29 5 1934 31 925 36 642 23 912 — 233 12 125 34 224 16 1935 11229 40 688 25 118 — 113 31 7 8 866 50 957 22 995 — 267 151 1936 31 Ed 5 835 — 5 314 10 970 69 16 26 1929 — 5 657 10 294 70 13 31 1930 6 853 6 5 662 — 77 8 39 1 1931 20 372 13 793 7 517 — 7 76 41 1932 6 240 11 014 11 8 402 —. 84 8 50 5 568 13 327 7 1933 8 037 — 83 3 52 1934 7 138 13 404 12 6 627 — 11 83 46 10 5 813 11 379 1935 11 8 292 — 84 44 5 1936 5 809 13 759 3 2 1 Nettoin iomst. — An sk. av fastighet 25 943 ki Ansk. av fa ätighet 26 750 kr. — 4 D:o 20 202 kr. — 5 ]D:o 19 020 kr. — 6 D:o 14 725 kr.

500 15 738 20 176 4 962 9 264 1 757 2 4 639

3 073 18 000 4 000 4 000 1 840 5 580 5 600

— — —. 6 513 — 1 000 . .— 11 864 11 356 17 828 10 752 6 219 3 643 — 2 027 12 539 14 613 7 209 403 1 271

228 För året Nettonya under- kostnad NettoInstöd på för utkomster grund arbetsgifter Samt- Nytillkr. Sluten Öppen lösTillkr. liga komna av fattig- fattigdir. varfälliga arbets- heten vård vård unders. aktiga löshet Bruttoutgifter kr.

Kommun

Långsele

1 Antal understödstagare

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

15 025 16 666 14 775 14 115 19 118 16 480 16 021 14 369

29 727 32 467 39 325 40 952 47 697 38 936 42 634 47 480

12 757 12 493 9 592 19 110 21 067 26 502 17 168 24 518

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

5 684 5 715 7 230 5 511 4 915 5 339 5 862 5 224

16 942 19 164 18 983 19 549 23 999 24 926 27 106 28 910

9 004 9 923 10 412 10 452 10 326 13 231 16 619 16 034

—.

1929 13 127 1930 10 012 1931 10 287 8 116 1932 1933 216 450 1934 9 299 8 736 1935 1936 9 035

16 535 15 295 18 260 19 427 18 644 21 474 24 747 29 158

11336 10 329 12 327 15 927 15 385 13 458 12 403 14 745

.—.

— 1929 1930 36 000 1931 325 200 1932 12 173 6 242 1933 1934 6 238 1935 7 638 1936 6 901

17 624 22 584 21 134 20 593 20 155 19 159 22 396 23 597

5 874 9 136 8 066 11 116 12 392 10 342 14 487 13 292

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

24 602 17 053 12 032 11 789 10 507 9 957 9 377 13 105

48 096 42 320 46 023 51 319 48 312 60 096 56 442 62 619

17 905 21 142 21 669 18 342 23 162 21 698 24 018 35 468

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

23 116 17 723 15 929 14 300 20 444 23 831 29 439 29 892

13 381 11589 10 337 9 985 10 812 13 824 9 494 12 183

Nettoinkomst. 2 641 kr.

—

9 734 7 122 9 369 7 322 7 081 5 464 8 689 6 435

—

•

— .—. —. —. —.

— — .—

— .—.

— — — — —. —.

— — — — — .—

— — —, —.

— — —.

— — — — — .—.

— — — — — — — — —

105 151 137 203 206 186 205 197 92 103 130 131 139 146 169 162 102 100 128 171 199 169 198 202 85 61 83 121 104 123 131 146 244 271 317 405 388 387 383 214 119 121 139 147 189 166 208 203

Ansk av fastighet 8 616 kr. —

17 20 13 7 10 9 15 19 5 16 8 11 8 11 8 3 20 11 12 12 16 18 15 29 8 3 15 9 7 8 16 9 14 13 15 32 18 20 4 3 13 3 20 15 18 18 30 19

17 59 27 97 87 49 61 72 34 38 64 63 74 69 92 89 37 38 65 108 125 87 129 90 18 11 24 59 45 59 54 69 124 147 183 247 238 237 191 19 44 52 57 62 103 63 80 74

2 717 9 149 35 436 37 010 55 466 53 097 33 681 H 620

— — 2 1 2 8 1 1 7 16 23 29 21 41 30 — — 12 35 55 31 40 22 —

— • — •

4 182 8 155 11 858 7 202 7 550 6 100

— — 11 825 24 667 5 900 3 710 2 554 3 909

— —

•

— 9 15 12 14 10 6 1 4 16 43 13 21 103 4 2 1 7 17 28 12 25 12

Ansk. av fastij?het. —

12 149 25 640 11 738 8 168

651 — — 6 000 24 100 36 000 37 089 17 000 11 886 2 420

— — 12 389 25 973 15 589 6 494 4 643 • — •

4 D:o

229 För året Nettonya Nettounder- kostnad Inutstöd på för komster gifter Samt- Nytillgrund arbetskr. Sluten öppen Tillliga k o m n a kr. av lösfattig- vård dir. varfälliga arbets- heten vård fattiglöshet unders. aktiga Bruttoutgilter

K om m un

Junscele

Fjällssjö

Bodium

Tåsj ö

Nätra

Antal understödstagare

1929 14 438 1930 10 000 1931 9 675 1932 x 20 405 9 108 1933 1934 6 623 1935 6 313 1936 7 986

25 182 19 315 26 558 32 424 30 999 31 155 32 812 28 598

13 853 10 207 11 689 15 266 16 184 16 470 19 676 15 347

1929 17 397 1930 16 274 1931 35 804 1932 221 937 1933 15 470 1934 15 297 1935 17 397 1936 3 27 288

40 892 37 200 47 692 47 417 54 856 55 548 53 191 63 760

22 172 17 661 15 276 32 702 21 112 22 142 24 477 20 078

1929 4 22 871 1930 9 401 1931 8 326 1932 8 634 1933 8 614 1934 8 081 1935 8 173 1936 8 897

28 154 26 096 30 501 36 611 25 958 25 733 27 177 28 396

13 102 13 458 13 368 18 268 18 458 14 840 15 062 17 317

1929 16 480 14 189 1930 5 898 17 613 1931 9 258 14 360 1932 6 541 21291 1933 6 517 17 298 1934 8 237 16 641 li)35 8 546 16 267 1936 6 949 15 914

9 509 8 724 9 052 8 710 11418 11 316 11 638 9 317

— 1929 1930 — 1931 «4 418 7 1932 13 459 1933 8 26 965 1934 9 326 7 769 1935 1936 8 200

36 351 41663 47 955 66 730 62 272 46 993 46 813 53 035

11973 29 188 19 063 22 918 33 465 30 092 26 981 27 718

1929 28 547 1930 40 371 1931 33 876 1932 36 098 1933 26 570 1934 47 535 1935 36 761 1936 40 566

35 636 32 768 42 190 48 809 56 275 57 381 57 830 54 271

28 425 39 331 37 145 40 758 32 826 35 752 36 776 35 216

. — •

—. —. —. — — — — —. — — .—. — —

•

— .—. — —. — —. — —. — — —. — — — — — — — — _ —. — • — •

— — — — — — — — ——

147 130 139 184 171 134 154 154

11 17 13 14 12 7 10 10

41 43 40 83 80 55 72 75

1 11 13 7 4 7 8

18 000 43 901 22 164 14 477 10 157

234 238 300 338 370 354 385 400

30 29 14 26 23 17 20 14

124 122 178 215 241 217 241 253

4 2 46 56 56 50 42 22

33 250 60 901 67 120 26 143

120 116 185 173 158 149 147 125

23 12 12 15 8 13 19 11

36 31 94 91 91 77 76 56

9 11 65 48 25 46 32 2

84 86 104 149 121 105 131 105

12 9 7 15 4 8 2 8

44 50 69 104 89 69 100 71

2 3 16 20 18 8 14 14

126 123 121 254 298 260 253 311

12 8 4 10 21 10 21 25

61 75 74 180 207 175 159 209

— — 4 83 40 47 32 25

1 613 15 038 31 038 20 000 8 9 375 4 741 1 727

142 192 175 293 320 293 277 281

27 44 22 17 30 13 28 16

9 22 47 118 142 93 84 103

— —

— —

1 8 22 6 6 4

506 3 898 9 281 25 630 8 074 2 008

—

— — —

— 9 301

— — 6 606 9 697 21 765 1869 408

— — 5 6

28 512 20 000 7 300

— 1000

— — —

1 er. — Ansk. av fastighet 9 282 kl\ — 2 D :o 7 722 kr. — 3 D:o 10 000 kr. — 4 D:< ) 9 222 1 »Förskott för vägbjrggnad.» — • A nsk. av fastighet. — 7 D:o21 1 46 kr. -- 8 Ej 1jeredskapsarbete. *

230 Bruttoutgifter kr.

Kommun Sluten fattigvård

1929 1930 — 1931 — 1932 *12 720 1933 14 729 1934 5 425 1935 5 451 1936 7 710

8 445 6 306 6 726 5 563 8 974 11 003 13 102 15 382

25 708 14 826 7 403 7 194 6 788 7 168 7 639

19 931 18 400 21 579 22 629 20 401 20 691 18 264 24 802

5 442 5 753 8 627 12 450 11 675 10 923 12 159 8 524

15 713 59 781 29 077 26 105 24 916 24 206 20 511 24 874

63 992 59 460 62 083 57 103 59 987 62 036 68 284 63 969

54 005 43 959 49 584 51 967 51 577 30 039 50 602 50 129

— — 4 722 23 536 4 28 346 B 44 032 5 444 7 547

21 701 23 032 28 136 26 052 23 482 11 658 18 464 20 597

11 264 28 385 15 686 17 309 17 152 23 406 23 960 31594

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

4 071 3 382 5 885 4 794 6 21 937 5 576 5 413 11 590

3 084 4 588 5 677 4 961 12 226 8 407 12 720 12 998

1 153 1951 3 023 1 254 4 087 6 596 9 761 9 027

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

14 584 10 894 7 74 987 8 44 546 15 614 16 623 15 387 17 284

47 696 49 475 57 009 74 119 90 133 99 854 97 003 99 835

23 912 23 962 31 031 11488 53 066 31472 43 552 22 423

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

Mo

1 6

NettoInutkomster gifter Samt- NytillÖppen kr. kr. liga komna fattigdir. varvård unders. aktiga 29 628 29 403 29 519 31 665 29 511 25 735 34 876 35 111

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

.— x

3 För året nya Nettounder- kostnad stöd på för grund arbetsTillav lösfälliga arbets- heten löshet

Antal understödstagare

— — —

•

—. — —. — —. — — — — .—. — — —. —. —: — —. .—: — — ,— — —. — —.— — .—, — —. —. — —. — —. —. —, .—, —. — — —

5 3 12 18 12 8 13 9

49 41 38 50 43 50 61 54

3 13 6 1 6 5 11

16 5 14 27 42 50 40 42

316 286 356 346 354 318 332 320

43 14 25 13 27 18 27 17

140 151 242 254 231 220 226 234

79 79 84 93 97 94 94 87

7 5 1 6 4 2 5 4

26 23 32 35 32 25

21 18 26 26 31 46 42 61

1 1 17 3 8 3 2 5

12 10 1 1 2 28 27 21

189 196 241 341 405 404 389 411

5 9 16 10 18 20 15 26

43 53 83 159 200 180 165 179

109 110 115 137 133 142 149 145 65 53 71 84 88 94 86 94

—

. 37

—

—. —

3 450 2 000 1 000 2 000

4 1 11 2

—

—

.— —

— — — —, — — —

3 1 6 1 2

— 3 54 40 49 18 20

— —. 4 767

382 1 287

— —

— — — — — —

— — — — — — — — — — —

1 1

— — — — — — — — — — 3 30 53 46 36 38 56

— —

— — 5 266

— 68 691

Ansk. av fastighet — 2 D:o 35 <346 kr. — 3 D:o 19 34 6 kr. -- 4 D:o 21 903 k r. D:o 26 000 ]o\ — • D:o 17 065 kr. — 7 D:o 64 108 kr. — 8 33 654 k r.

^

— — —

231 ?ör året Bruttoutgifter

nya Nettounder- costnad NettoInstöd på för utkomster grund arbetsgifter Samt- Nytillkr. Sluten Öppen av lösTillkomna kr. liga fattig- fattigvar- fälliga arbets- heten dir. vård vård löshet unders. aktiga Antal understödstagare

kr.

Kommun

_ 1 41 6 5 26 — — 2 094 27 35 7 6 022 —. 6 48 29 — 24 110 30 10 000 4 000 •—• 12 85 16 — 16 115 2 — 26 77 2 — — 2 14 — 51 Grundsunda 1929 12 691 30 347 15 250 .—1930 15 428 33 398 15 601 — 41 22 1 — 4 118 26 16 1 1931 280 953 37 167 13 696 .— 3 35 43 7 11 022 1932 57 985 36 880 19 679 —13 550 32 42 — 1933 20 089 32 716 18 673 — 11000 28 23 — 1934 20 569 36 762 13 969 .—. 8 000 27 28 — 1935 14 964 38 074 21 319 — 18 111 26 35 — 1936 20 759 42 242 21 748 — — — 7 8 1 072 14 257 12 414 _ Gideå 1929 1930 111 14 968 8 934 — 8 6 — — 7 706 — 16 635 — 12 16 — — 1931 4 1932 27 344 20 240 18 751 — 3 13 — — 9 665 20 407 22 462 — 1933 7 42 — — 6 391 17 508 14 461 1934 9 25 — — 6 449 18 717 12 775 — 1935 18 22 — — 6 287 23 347 19 562 — 1936 16 28 — — — — 33 2 9 676 .—. 15 705 Trehörningsjö. .. . 1929 .—. 1930 912 18 207 8 343 — 4 34 — — 18 608 10 043 — — — 46 6 — 1931 1932 6 7 061 17 803 9 450 7 43 3 — 1933 6 6 872 16 704 10 218 — 4 69 9 — 1934 745 20 527 9 899 — 14 58 3 — 1 825 20 528 13 844 — 1935 7 61 1 — 4 702 21 137 14 052 — 1936 3 54 — — — 19 100 128 Härnösand 1929 94 272 156 091 112 683 — 1930 96 871 152 282 132 271 — 73 125 44 — 105 135 20 — 1931 126 682 180 422 139 905 — 74 116 13 1932 126 047 183 739 186 301 — 1 273 229 66 ? 1933 150 555 203 931 187 588 — 1002 106 342 67 ? 1934 135 661 218 039 199 735 — 1025 152 303 35 ? 1935 156 600 215 173 215 000 .—891 140 155 39 60 753 1936 155 013 227 640 209 730 — 124 — 370 110 1 106 Sundsvall 1929 271 019 229 578 255 940 .—. 1 146 1930 281 122 224 547 240 565 — 134 404 139 — 1376 177 545 250 — 1931 251 038 268 184 249 466 — 2 060 1051 254 843 — 1932 250 599 324 184 256 536 —. 1 048 2 491 468 968 7111 844 1933 235 641 383 163 258 239 — 2 174 190 967 710 396 845 1934 6333 936 389 653 263 327 — 2 006 146 832 534 58 449 1935 272 871 423 590 268 335 — 2 143 182 882 535 72 338 193G 274 040 427 235 261 694 1 Ansk. av fastighet 28 000 kr. — 2 D:o 71 886 kr. — 3 D:o 42 476 kr. — 4 Ansk. av fastighet.— 6 D:o 6 000 kr. — 6 D:o 101 600 kr. — 7 Därav beredskapsarb. 284 649 kr.

Arnäis

5 257 1929 8 385 1930 7 702 1931 9 159 1932 8 500 1933 1934 !36 255 7 032 1935 7 713 1936

30 956 26 858 34 375 39 041 47 542 56 758 56 559 61 568

13 237 14 523 13 103 19 758 19 395 29 325 27 589 31 382

— •

—

• — •

. — •

111 106 136 152 235 222 261 236 117 126 121 164 154 144 146 180 42 47 60 52 85 75 83 97 62 71 84 87 110 105 119 105 626 660 717 698 939

232 Bruttoutgifter kr. Kommun Sluten fattigvård Sollefteå

Örnsköldsvik

NettoInkomster utgifter Samt- Nytillöppen kr. kr. liga komna fattigdir. varvård unders. aktiga

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

11 717 9 833 8 535 8 281 13 576 10 117 10 581 10 564

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

17 408 55 471 14 186 56 903 26 728 59 697 18 078 69 921 13 319 95 638 15 718 99 998 13 735 96 402 15 804 78 650

För året nya Nettounder- kostnad stöd på för grund arbetsTillav lösfälliga arbets- heten löshet

Antal understödstagare

28 904 12 295 31 495 5 875 34 368 10 255 34 109 11 956 38 109 13 125 40 583 14 484 46 438 20 461 42 151 12 110 20 522 20 199 17 136 20 589 33 019 34 735 23 294 43 378

—

111 115 136 136 141 144 155 181

7 13 7 11 7 11 13 13

44 50 74 70 75 74 79 84

6 13 33 10 36 30 37 59

196 190 228 296 349 379 330 310

36 18 63 71 81 54 35 17

23 25 45 71 91 106 89 95

4 14 61 31 44 21 16

—

233 Bilaga 4.

Till

KONUNGEN.

I underdånig skrivelse den 17 november 1938 hava Mo och Domsjö Aktiebolag samt Sandviks Ångsågs Aktiebolag erbjudit sig att till Kungl. Maj:t och Kronan utan ersättning överlämna äganderätten till Sandviks sågverk i Holmsunds socken under

234 förutsättning, bl. a., att staten, som antages kunna förse verket med tillräcklig råvara från egna skogar efter Umeälven, fortsätter driften. Då en av domänstyrelsen på angivna villkor i egen regi bedriven sågverksrörelse kommer att på ett genomgripande sätt förändra grunderna för den västernorrländska sågverksindustriens råvaruförsörjning med därav följande vådor i ekonomiskt och socialt hänseende, ha undertecknade Härnösands distrikts Trävaruexportförening och Sundsvalls Trävaruexporlförening, som med växande oro följa utvecklingstendenserna inom näringen, härmed velat för Eders Kungl. Maj:t framlägga sina synpunkter på frågan och få sålunda i underdånighet anföra följande: Som bekant har sågverksindustrien i Sundsvalls- och Härnösandsdistrikten sedan lång tid tillbaka haft att kämpa med svårigheter i fråga om råvaruförsörjningen. Till följd härav började man också redan så tidigt som på 1890-talet alt införskaffa nödig råvara från Norrbottens och Västerbottens län, varest den industriella konsumtionen understeg tillgången på råvara. Sålunda inhämtas av Länsstyrelsens i Västernorrlands län femårsberättelser från åren 1896—1900 och 1901—1905 — de äldsta uppgifter vi kunnat införskaffa — att från de två nordligaste länen genom havsflottning till Västernorrlands län infördes i runt tal resp. 1 054 277 och 3 834 255 st. sågtimmer. Importen har fortgått oavbrutet intill den dag som är. Vi äro emellertid icke i tillfälle att här angiva dess omfattning i vidare mån än att enbart från Västerbottens län under åren 1936—1938 införskaffats i medeltal pr år c:a 777 000 st. sågtimmer, varav i medeltal c:a 30 % från statens skogar efter Ume- och Vindelälvarna. I sitt den 20 februari 1939 i ärendet avgivna yttrande har domänstyrelsen på grundval av dels vissa av länsjägmästaren i Västerbottens län, K. E. Kallin, gjorda undersökningar, dels av dess skogstekniska byrå verkställda beräkningar gjort vissa uttalanden rörande den sannolika tillgången på sågtimmer under tioårsperioden 1939—1948 samt tjuguårsperioden 1949—1968, i samband varmed styrelsen dock uttalar viss tvekan om tillförlitligheten av de framkomna sifferuppgifterna. Vi instämma härutinnan under uttalande, att vi finna de gjorda beräkningarna nog så optimistiska. Bl. a. kan man i fråga om beräkningen av rundvirkesåtgången vid försågning icke såsom domänstyrelsen gjort genomsnittligt räkna med en så låg siffra som 300 flottningskubikfot pr std. I ett den 29 december 1932 avgivet yttrande rörande fortsatt drift vid Bålskärsnäs m. fl. sågverk har sålunda försäljningschefen Norlin räknat med en virkesåtgång av 325 flottningskubikfot pr std. Med användande av detta tal måste de av domänstyrelsen vid skilda perioder såsom tillgängliga beräknade kvantiteter i standards reduceras med 8*5 %. För perioden 1939—1948 skulle sålunda för flodområdet finnas disponibelt sågtimmer motsvarande en kvantitet av i runt tal 43 000 stds. Frånräknas den kvantitet om 5 000 stds, som domänstyrelsen beräknar för inlandsförbrukning — försågning vid mindre fasta sågverk samt flyttbara cirkelsågverk ävensom virke till stolpar, sliprar o. d. — återstår disponibelt vid kusten för den lokala industrien samt för kustsågverk utanför länet sågtimmer motsvarande en kvantitet av 38 000 stds i stället för av domänstyrelsen beräknade 42 000 stds (38 0 0 0 + 4 000). Med utgående från domänstyrelsens resonemang om en bibehållen produktion vid Sandvik av 16 000 stds och en sammanlagd produktion för flodområdets kustsågverk av 38 000 stds visar det sig sålunda, att virkestillgången för närmaste 10-årsperiod endast förslår till full råvaruförsörjning för den lokala industrien. Skulle staten godtaga det gjorda erbjudandet och sålunda låta vid Sandvik försåga c:a 16 000 stds, innebär detta att c:a 700 000 st. sågtimmer årligen undandrages den öppna marknaden. Den förändring i de allmänna förutsättningarna för rundvirkeshandeln, som blir en följd härav, kommer att ha återverkningar inom hela den enskilda norrländska sågverksindustrien fr. o. m. Sundsvall och norrut. Man

235 muste nämligen utgå ifrån att det icke går alt fylla den uppkomna bristen genom ökade uttag i skogarna vare sig i Västerbotten eller Norrbotten, vilka äro de enda län, som hittills haft bibehållna förråd av gammal grov skog. Härom torde all sakkunskap vara enig. Det problem, som upprullas genom Mo- och Domsjö-koncernens ifrågavarande erbjudande, angår sålunda i högsta grad hela den norrländska sågverksindustrien och dess framtid. Det är mot denna bakgrund med allt vad den inrymmer av ekonomiska och framförallt sociala spörsmål, som det allmänna måste träffa sitt avgörande — icke enbart rent affärsmässiga synpunkter få här taga överhanden. Den norrländska efter kusten belägna sågverksindustrien — inklusive den statliga — som arbetar på export, kan f. n. icke utnyttja sin kapacitet mera än till c:a 50 %. Ett påtagligt starkt behov av koncentration förefinnes sålunda alltjämt, trots det stora antal sågverk, som nedlagts sedan fredskrisen 1921. Enbart inom Sundsvallsoch Härnösands-distrikten har sålunda efter nämnda år icke mindre än ett fyrtiotal exportsågverk nedlagts. Till följd av denna nödvändiga anpassningsprocess, som hårdast gått fram över Västernorrlands län, har också länet att uppvisa en — trots relativt god konjunktur inom de flesta av landets industrigrenar — alltjämt kvardröjande arbetslöshet, som icke äger sin motsvarighet inom andra trävarudistrikt och som föranlett statsmakten alt tillsätta en särskild kommitté för undersökning av försörjningsmöjligheterna i länet. Såsom ovan påvisats måste man alltjämt, oberoende av hur staten förfar med Sandvik, räkna med ytterligare nedläggning av företag eller hopkrympning av produktionsvolymen vid de särskilda verken. Den senare vägen är dock icke under alla förhållanden framkomlig. Går produktionsvolymen ner under en viss gräns blir driften icke lönande. De fasta omkostnaderna exempelvis stå i regel kvar i det närmaste oförändrade. Vilken väg som än beträdes — total driftsnedläggning eller nedskärning av produktionsvolymen — medför det utom ekonomiska svårigheter för ägaren sociala olägenheter i form av arbetslöshet. Det är emellertid icke alldeles betydelselöst, i vilken takt den nödiga anpassningen sker. Varje åtgärd, som skulle vara ägnad att giva den sedan snart tjugu är pågående anpassningsprocessen ett krisartat förlopp, måste ur alla synpunkter vara förkastlig. Enligt vårt förmenande är ett förstatligande av Sandvik att hänföra till en dylik åtgärd. Vi vilja icke här draga upp den gamla striden om lämpligheten över huvud taget av statlig förädlingsverksamhet inom träindustrien, men sä mycket borde väl alla kunna vara ense om, att staten icke bör giva sig in pä förädlingsverksamhet, om en redan förefintlig med stora kapital tillskapad, rationellt utbyggd och väl underhållen industri, som till stor del baserat sin försörjning av råvara på inköp från statsskogarna, därigenom skulle tillfogas obotlig skada. När det gäller att göra upp kalkylen i fråga om Sandvik kan enligt vårt förmenande staten icke undgå att i beräkningen medtaga denna debetpost. I sitt den 20 sistlidne februari avgivna yttrande har domänstyrelsen avstyrkt antagandet av det gjorda erbjudandet. Såvitt vi kunnat förstå bottnar avstyrkandet i dels rent affärsmässiga hänsyntaganden dels skogspolitiska överväganden och slutligen i den sociala sidan av problemet. I förstnämnda hänseende uttalar sålunda styrelsen, alt om tillfredsställande avsättning för virkesavkaslningcn kan vinnas från statens skogar utan virkets förädling i styrelsens egen regi, så anser styrelsen sådan förädling icke erforderlig. Denna av styrelsens majoritet uttalade uppfattning anse vi oss böra förstå så, att de priser, staten utvinner vid sina försäljningar från här ifrågavarande trakter, äro så förmånliga, att styrelsen, med den kännedom den såsom största tillverkaren av sågade trävaror här i landet äger, rent affärsmässigt sett icke kan finna med styrelsens intresse förenligt att i egen regi förädla virket. Vi hysa härutinnan samma uppfattning som styrelsen.

236 Mot styrelsens beslut har reservation anförts av försäljningschefen Norlin, som synes vilja helt bortse från de oförmånliga verkningar, ekonomiskt och socialt, som obestridligen skulle uppslå på andra förädlingsplatser, och han lägger i stället huvudvikten vid domänstyrelsens egenskap av affärsdrivande verk. Häremot vilja vi anföra, att avgörande i denna fråga måste vara, huruvida ur allmän ekonomisk och social synpunkt ett godtagande av det gjorda erbjudandet får anses gagneligt, icke huruvida staten med bortseende från verkningarna i övrigt genom ett sitt affärsdrivande verk till äventyrs kan förtjäna en del pengar pä transaktionen. Då försäljningschefen Norlins reservation i övrigt innehåller vissa uttalanden, som inom fackmannakretsar väckt en del undran, anse vi oss böra något närmare gå in på desamma. I sin reservation uttalar herr Norlin, att Sandviks sågverk genom bl. a. sin »rationella planläggning och utrustning» är ägnat att framför »övriga sågverk» lämna bästa ekonomiska avkastning. Uttalandet förefaller egendomligt i betraktande av att herr Norlin samtidigt i sin den 11/2 1939 dagtecknade »P. M. angående Sandviks sågverk» fastslår, att arbetsstyrkan, som för närvarande uppgår till 267 man, i själva verket vid bibehållen produktion av 16 000 stds endast behöver utgöra 175 man, vartill han tillägger, att »genom framtida brokrananläggning i brädgården kan den totala manskapsstyrkan nedbringas ytterligare». Ett dylikt konstaterande förefaller närmast ha bort föranleda till ett motsatt omdöme. I fackkretsar är det ju också ett känt förhällande, att Sandvik icke är ett i egentlig mening modernt verk. De moderniseringar inkl. brokran, herr Norlin ansett nödvändiga för att bringa verket i behörigt skick, komma säkerligen att draga en kostnad av c:a 3 jé miljon. Herr Norlins påstående, »att den för de närmaste 10 aren framöver beräknade ärliga timmertillsläppningen efter Umeälven, motsvarande c:a 47 000 stds, varav 21 000 stds från statsskogarna, förslår ej endast till upprätthållande av såväl den nuvarande produktionen vid Sandvik av c:a 16 000 stds som den nuvarande produktionen av 16 a 17 000 stds vid det intilliggande Holmsunds sågverk, utan medgiver därjämte att ett relativt stort timmeröverskott tillföres söderut belägna sågverk», är direkt missvisande — åtminstone om man skall tro herr Norlins eget uttalande i hans förut åberopade utredning angående Båtskärsnäsverken, vari han räknat med en rundvirkesåtgång av 325 flottningskubikfot pr standard och icke såsom nu med 300. Börande betydelsen av om det ena eller andra beräkningssättet användes hänvisa vi till vad vi tidigare sagt (sid. 234). Herr Norlin uttalar vidare, »att det icke kan vara vare sig i statens eller den enskilda skogsägarens intresse att avsättningen av sågtimmer efter Umeälven, i händelse av att driften vid Sandvik nedlägges eller mera avsevärt inskränkes, i fortsättningen i stort sett bleve beroende av ett enda lokalt företag jämte med detsamma mer eller mindre samarbetande sydligare belägna verk». Uttalandet är försåtligt. Den som icke känner till förhållandena kan lätt föranledas att tro, att Holmsunds A.-B., som förmodligen åsyftas, skulle ha ett inflytande, som sträcker sig praktiskt taget över hela den virkesköpande sågverksindustrien ända ner till Kalmar län. En blick på nedanstående förteckning, upptagande sågtimmerköpare i Umeälven, torde emellertid vara tillräcklig för att klarlägga absurditeten i herr Norlins påstående: Umeå och örnsköldsviks distrikt: Nordmalings Ångsågs A.-B. Mo och Domsjö A.-B. Härnösands distrikt: Dynas A.-B. Graningeverken.

237 Kungsgården-Marieberg. Ströms Trävaru A.-B. Sundsvalls distrikt: Wifstavarfs A.-B. Ankarsviks Ångsågs A.-B. Norrköpings Exporthyvleri. Härtill komma Holmsunds A.-B. samt övriga till Svenska Cellulosa A.-B. hörande företag i Härnösands- och Sundsvallsdistrikten, vilka helt naturligt samarbeta. Vidare får man icke förbise betydelsen för prisbildningen av förekomsten av ett stort antal enskilda personer, som köpa virke i spekulationssyfte eller för förädling vid flyttbara cirkelsågverk, vilken förädlingsform är särskilt karakteristisk för Västerbottens län. Av samma art som herr Norlins nyss berörda påstående är uttalandet, »att som en följd av den starka koncernbildningen under de senaste tio åren någon egentlig priskonkurrens i fråga om de årliga virkesutbuden från statens skogar inom här ifrågavarande trakter ej förefunnits». Denna fråga skulle få sin bästa belysning, om herr Norlin ville uppgiva dels de förslagspriser domänstyrelsen själv åsätt sina utbjudna virkesposler, dels de priser som i själva verket erhållits. Det är en allmän åsikt, att de uppnådda priserna genomsnittligt äro högre än förslagspriserna. De påståenden som i detta ärende framkommit från herr Norlins sida äro av den art att de kräva ett klarläggande. Den omständigheten att i fråga om s. k. leveranstimmer endast ett anbud avgivits på varje virkespost behöver ingalunda betyda, att anbudet är för lågt i förhållande till produktpriset. Icke heller har herr Norlins påpekande, att i fråga om utbuden av rotstående virkesposter flertalet poster kunnat försäljas först genom domänverkets motbud, i och för sig något bevisvärde. Man måste fråga sig: var ligger detta motbud? över eller under förslagspriserna? Vi vilja slutligen uttala, att det grundfelet vidlåder herr Norlins reservation att den ingenting visar. Den innehåller endast en rad obestyrkta påståenden. Ur rent affärsmässig synpunkt måste det avgörande vara, huruvida staten genom en förädling kan erhålla något överskott, utöver vad som utvinnes vid försäljning till enskilda av statens virke från ifrågavarande flodområde, vare sig försäljningen sker på rot eller genom leverans på vattendraget. Någon sådan kalkyl har emellertid herr Norlin icke presterat. Det erbjudande Mo- och Domsjö-koncernen gjort torde väl ha förestavats av sociala skäl. Skall det emellertid ur samhällelig synpunkt vara någon mening med den ifrågasatta åtgärden, får den icke medföra, att det onda, man här velat undvika, framkallas pä åtskilliga andra platser och kanske framförallt inom ett län, som sedan länge har att dragas med en synnerligen besvärande arbetslöshet inom den industri, varom här är fråga. Under hänvisning till vad vi sålunda anfört tillåta vi oss hemställa att Eders Kungl. Maj:t ville avböja erbjudandet. Vi vilja slutligen ifrågasätta om icke lämpligen den kommitté, som fått sig förelagt den svåra uppgiften att utreda försörjningsmöjligheterna i Västernorrlands län, borde beredas tillfälle yttra sig i ärendet, innan det slutligen avgöres. Härnösand och Sundsvall den 21 mars 1939. Underdånigst Härnösands

distrikts

Trävaruexport

J. EKMAN.

förening

Sundsvalls

Trävaruexport

förening

GUST. GÖBANSON.

Statens offentliga utredningar 1939 Systematisk (Siffrorna

förteckning

inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska

Allmän lagstiftning

Rättsskipning.

Fångvård.

förteckningen.)

Allmänt näringsväsen.

Betänkande med förslag till ändringar i vissa delar av Betänkande med förslag till kungörelse med vissa föresjömanslagen m. m. [21] skrifter ang. tillverkning av bröd efter vikt ni. nu. [37] Betänkande med förslag till lag om arbetsfostran m. m. [25] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande ang. revision av tryckfrihetsförordningens ansvarighetsregler och därmed sammanhängande "för- Underlättandet av kvinnornas arbete i d e mindre lanthållanden. [32] hemmen. [6] Belänkande med förslag till ändringar i förmynderskaps- Betänkande rörande ett ändamålsenligt utnyttjande av lagstiftningen. [33] kronans fiskevatten. [28] Betänkande med förslag till ändring i lagen om förenings- och förhandlingsrätt. [49] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande ang. åtgärder till motverkande av vattenförStatsförfattning. Allmän statsförvaltning. orening m. m. 1. Förslag och motivering. [40] Betänkande ang. justitiekanslerns, justitieombudsmannens och militieombudsmannens allmänna ämbetsIndustri. ställning m. m. [7] 1937 å r s landsfiskals- och stadsfiskalsutredning. Betän- Betänkande och förslag rörande befrämjande av avsättkande med förslag till omorganisation av landsfiskalsningen av den svenska stenindustriens produkter. [11] och stadsfiskalsbefattningarna m m. [9] Betänkande rörande industriellt utnyttjande av halm. Betänkande om statstjänstemäns ställning vid arbetskonflikter. [19] Betänkande med utredning ang. behovet av legala koni1937 års domsagoutredning. Betänkande med förslag till petensföreskrifter för utövande av hantverksyrken. [46] omorganisation av domsagoförvaltningen samt lönereglering för domsagopersonalen. [29] Handel och sjöfart. Utredning ang. statsdepartementens organisation och därmed sammanhängande frågor. [44]

Kommunalförvaltning. Statens och kommunernas finansväsen. Betänkande ang. revision av tjänsteförteckningen i vad avser statens affärsdrivande verk. [5] 1936 å r s lönekommitté. Betänkande med förslag till militärt icke-ordinariereglemente. [10] 1938 års arvsskattekommitté. Betänkande med förslag till förordning om arvs- och gåvoskatt m. m. [18] Nytt förslag till riktlinjer för bestämmandet av ersättning för tjänstebostad. [36] 1936 års lönekommitté. Betänkande med förslag till manskapsavlöningsreglemente. [38] 1936 års skattekommitté. Betänkande med förslag rörande beskattning av stiftelser och ideella föreningar m. fl. juridiska personer m. m. [47]

PoUti.

Kommunikationsväsen.

Betänkande ang. grunder för intagning av enskild väg till allmänt underhåll ävensom ang. statsbidrag till enskilda vägar. [1] Betänkande med förslag till taxa för befordring av gods m. m. å statens järnvägar. 13] Betänkande med förslag till exporttariffer. [8] Betänkande och förslag ang. vissa med beviljande av tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik förenade frågor. [22] Betänkande med förslag rörande skärgårdarnas behoT av förbättrade kommunikationer. [34] Dragbilar. Betänkande med förslag till klassificering av vissa för framdragande av släpfordon eller arbetsredskap ombyggda aulcmobiler, m. m. [35]

Bank-, kredit- och penningväsen. Försäkringsväsen. Kyrkoväscn. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.

Betänkande med förslag till vissa ändringar i beklädnadsreglementet för polispersonalen m. m. [20] Betänkande med utredning och förslag ang. civilbefolkningens förseende med gasmasker samt inrättande av skyddsrum för luftskyddsändamål. [42] Svensk namnbok till vägledning vid val av nya släktnamn. [4] Nationalekonomi ocb socialpolitik. Utredning och förslag ang. fortsatt förstatligande av Rationaliseringsutredningens betänkande. Del 1. Motiv kommunala mellanskolor. [16] och förslag. [13] Del 2. Verkställda undersökningar. Utredning och förslag rörande fri undervisningsmateriel! [14] för folk- och fortsättningsskolor. [17] Hembiträdesutredningens betänkande. 2. Betänkande med Betänkande med utredning och förslag ang. rätt för förslag till lag om reglering av anställnings- och ar- folkskollärare m. fl. att inskrivas vid universitet och betsförhållandena inom det husliga arbetet. [15] högskolor samt där avlägga examina. [27] Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. Del 2. Ar- Utredning och förslag ang. de kommunala flickskolornas betsförhet m. m. [24] organisation. [39] Betänkande med utredning och förslag rörande tillgodo- 1938 års docentutredning. Betänkande och förslag röranseendet av behovet av allmänna samlingslokaler. [30] de docentinstitutionen. [41] Promemoria rörande bostadsbyggnadsverksamheten och bostadsförsörjningen. [50] Försvarsväsen. Betänkande avgivet av sakkunniga för utredning rörande Utredning och förslag rörande plats i Stockholms skärVästernorrlands läns försörjningsmöjligheter. [51] gård för förläggning av Stockholms örlogsbas. [2] Hälso- ocb sjukvård. Sociala försvarsberedskapskommittén. Betänkande. Del 1. Förslag till familjebidragslag m. m. [26]. Del 2. Ledningen av landstingens hälso- och sjukvårdsverksamhet. [23] Förslag till bestämmelser om utrymningshiälp och avlöning av viss luftskyddspersonal m. m. [45] Betänkande ang. vissa med vården av civila patienter å garnisonssjukhusen sammanhängande organisations- Betänkande med utredning och förslag ang. rekryteringen frågor. [31] av försvarsväsendets officerskårer m. ni. [43] Betänkande med förslag till organisation av försvarsväsendets läkemedelsförsörjning. [48] Utrikes ärenden. Internationell rätt. I d u n s tryckeri aktiebolag Esselte ab. Stockholm 1940