Betänkande med förslag rörande lån och bidrag av statsmedel till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer i egnahem m. m. jämte därtill hörande utredningar

ONC Or :

/ot^ National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1937:43

SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG RÖRANDE

LÅN OCH BIDRAG AV STATSMEDEL TILL FRÄMJANDE AV BOSTADSFÖRSÖRJNING FÖR MINDRE BEMEDLADE BARNRIKA FAMILJER I EGNAHEM M. M. JÄMTE DÄRTILL HÖRANDE UTREDNINGAR

AVGIVET DEN 11 NOVEMBER 1937 AV

BOSTADSSOCIALA UTREDNINGEN

ST

O C K H O L M 19 3 7

Statens offentliga utredningar 1937 Kronologisk 1. S o c i a l i s e r i n g s p r o b l e m e t . 2. H u s h å l l s r ä k n i n g e n s p r o blem och faktorer. T i d e n , viij, 173 s. F i . 2. S o c i a l i s e r i n g s i d é e r o c h s o c i a l i s e r i n g s p r a x i s i Sovjetu n i o n e n . 2. T i d e n , v i j , MO s. F i . 3. B e t ä n k a n d e m e d förslag till revision av förvaringsoch i n t e r n e r i n g s l a g a r n a m . ni. Marcus. 06 M. J U . L S t a t s l o t t e r i u t r e d n i n g e n . B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e s v e n s k t p e n n i n g l o t t e r i . HjeggstrÖm. 177 s. H. 5. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lagstiftning a n g å e n d e särskilda h u s b e h o v a s k o g a r i V ä s t e r b o t t e n s och N o r r b o t t e n s läns l a p p m a r k e r m . ni. M a r c u s . 98 s. 1 k a r t a . J o . 6. Yttrande, i a b o r t f r å g a n . M a r c u s . 56 s. S. 7. 1934 å r s n ä m n d för s t ä d n i n g s u t r e d n i n g . B e t ä n k a n d e m e d speciella b e r ä k n i n g a r och förslag r ö r a n d e e r s ä t t n i n g a r n a för s t ä d n i n g s a r b e t e i n o m vissa s t a t l i g a ä m betslokaler i S t o c k h o l m ni. m. M a r c u s . 54 s. F i . 8. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e den s t a t s u n d e r s t ö d d a vattenavlednings- och avdikningsverksamheten samt d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e s p ö r s m å l . H ö g s t r ö m . 275 B. 3 bil. J o . 9. U t r e d n i n g r ö r a n d e j o r d b r u k e t s läge i N o r r l a n d m e d vissa förslag till å t g ä r d e r till f ö r b ä t t r a n d e av den norrländska j o r d b r u k a r b e f o l k n i n g e n s e k o n o m i s k a s t ä l l n i n g Marcus. 145 s. J o . 10. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e r ä t t till fiske i Vä n e r n , Vättern, M ä l a r e n , H j ä l m a r e n och Storsjön i J ä m t l a n d . 1. L a g f ö r s l a g och m o t i v . M a r c u s . 530 s. J o . 11. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e r ä t t till fiske i Vän e r n , Vättern, M ä l a r e n , H j ä l m a r e n och Storsjön i J ä m t land. 2. K a r t b i l a g o r . V ä n e r n och H j ä l m a r e n . M a r c u s 4 s. 17 k a r t o r . J o . 12. A r h e t e l ö s h e t s u n d e r s ö l m i n g e n don 31 j u l i 1936. Beck m a n . 196 s. 1 k a r t a . S. 13. L a g b e r e d n i n g e n s förslag till lag om a k t i e b o l a g s p e n Bions- och a n d r a p e r s o n a l s t i f t e l s e r m . m. N o r s t e d t 175 s. J u . 14. B e t ä n k a n d e m e d förslag till vissa l a g s t i f t n i n g s å t g ä r d e r till m o t v e r k a n d e av ö v e r d r i v e n s k u l d s ä t t n i n g i n o m j o r d b r u k e t . M a r c u s . 303 s. J o . 15. U t r e d n i n g m e d förslag till vissa å t g ä r d e r för trafiksak. r h e t e n s h ö j a n d e vid k o r s n i n g a r i s a m m a plan m e l lan j ä r n v ä g och vag samt j ä r n v ä g a r n a s b e r e d a n d e av b i d r a g av a n t o m o b i l s k a t t e m e d e l till s a k e r h e t s a n o r d * n i n g a r n a vid d y l i k a k o r s n i n g a r . Hseggström. 107 s. K . 16. H e m b i t r ä d e s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e , t. B e t ä n k a n d e och förslag i fråga om u t b i l d n i n g av h e m b i t r ä d e n . B e c k m a n . 202 s. s . 17. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e vissa m e d frivillig anskaffning av l u f t v ä r n s m a t e r i e ] s a m m a n h ä n g a n d e frågor. B e c k m a n . 48 s. FÖ. 18. P r o m e m o r i a a n g å e n d e g r u n d e r n a för en r e f o r m av lagstiftningen om r ä t t till l i t t e r ä r a och m u s i k a l i s k a verk. N o r s t e d t . 67 B. J u . 19. B e t ä n k a n d e ined förslag till å t g ä r d e r m o t s m i t t s a m kastning hos nötkreatur I d u n . 31 s. J o . 20. U t r e d n i n g a n g å e n d e d e riittsbilda.de d m n s a g o b i t r ä d e nas anställnings- och avlöningsförhållanden. Norstedt. Ju. 21. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om m i n i m i l ö n e r fur l a n t a r b e t a r e . B e c k m a n . 214 s. J o .

förteckning 22. Efterskrift till "Kyrkogodset i Skär-e, H a l l a n d och Blekinge u n d e r d a n s k tid». Av E . Schalling. M a r c u s . 66 s. K. 23. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e p e n s i o n s s t y r e l s e a s i n v a l i d i t e t s f ö r e b y g g a n d e v e r k s a m h e t . B e c k m a n . 146 s. S. 24. F ö r s l a g till ä n d r a d l a g s t i f t n i n g om s a m m a n t r ä f f a n d e av b r o t t j ä m t e m o t i v . N o r s t e d t . 132 s. J u . 25. U t r e d n i n g r ö r a n d e t l o t t a n s f a r t y g s t y p e r m . m . Nors t e d t . 232 B. F ö . 26. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag r ö r a n d e bereds k a p s a r b e t e n . B e c k m a n . 221 s. S. 27. B e t ä n k a n d e m e d förslag till l ö n e r e g l e r i n g för l ä r a r p e r s o n a l e n vid k o m m u n a l a m e l l a n s k o l o r , k o m m u n a l a flicks k o l o r och h ö g r e folkskolor. N o r s t e d t . 122 s. F i . 28. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag o m s k y d d s k o p p y m p ning ni. m . B e c k m a n . (2), 482 s. 1 karta, S. 29. B e t ä n k a n d e m e d förslag till l a g om a l l m ä n n i n g s s k o g a r i N o r r l a n d o c h Dalarna in. m . Marcus. 246 B. 2 kartor. Jo. 30. Uedogörelse för i n v e n t e r i n g av o d l i n g s j o r d å k r o n o p a r k e r n a n e d a n f ö r o d l i n g s g r ä n s e n i d e två n o r d l i g a s t e N o r r l a n d s l ä n e n ä v e n s o m f ö r v i s s a a n d r a u p p d r a g . Kihls i r ö m . 82 s. J o . 31. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e i n r ä t t a n d e av e t t s t a t e n s i n s t i t u t för f o l k h ä l s a n . B e c k m a n . 78 s. 3 bil. S. 32. 1936 å r s l ö n e k o m m i t t é . B e t ä n k a n d e med u t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e d y r o r t s g r u p p e r i n g e n . Marcus. 178 s. F i . 33. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e d e n fasta l a n t b r u k s u n d e r v i s n i n g e n s o r d n a n d e . M a r c u a . 270 a. J o . 34. B e t ä n k a n d e m e d förslag till å t g ä r d e r för f ö r b ä t t r a n d e av d e b l i n d a s och de d ö v s t u m m a s a r b e t s f ö r h å l l a n d e n och f ö r v ä r v s m ö j l i g h e t e r . B e c k m a n . 122 s. S. 35. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lagstiftning o m g r u n d vatten m . m . N o r s t e d t . 145 s. J u . 36. U n i v e r s i t e t s b e r e d n i n g e n . U t r e d n i n g i fråga om u n i v e r s i t e t e n s v e r k s a m h e t och o r g a n i s a t i o n . HsBggström. vj, 210 s. K. 37. E f t e r l ä m n a d e a n t e c k n i n g a r till f ö r b e r e d a n d e u t k a s t till strafflag. Av J. (.'. W. T h y r é n . L u n d , Berling. 202 s. J u . 38. B e t ä n k a n d e m e d förslag till l a g o m v i l l k o r l i g d o m m . ni. M a r c u s . 147 s. J u . 89. B e t ä n k a n d e m e d förslag till k u n g ö r e l s e o m k o m m i s s i o n ä r e r h o s ö v e r r ä t t e r och s t a d s d o m s t o l a r . N o r s t e d t . 32 s. J u . 40. Särskilda inom e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t t i l l k a l l a d e s a k k u n n i g a s y t t r a n d e m e d a n l e d n i n g av det åt d e m l ä m n a d e u p p d r a g e t att b i t r ä d a vid u t r e d i g e r i n g e n av det u t a v 1936 å r s k y r k o m ö t e a n t a g n a p s a l m b o k s f ö r s l a g e t . Uppsala, Almqvist k Wiksell. 8 s. E. 41. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e fiskerinäringens avsättningsförhåll a n d e n m . ni. I d u n . 145 s. J o . 42. 1936 års s k a t t e k o m m i t t é . B e t ä n k a n d e med förslag till o m l ä g g n i n g av d e n d i r e k t a s t a t s b e s k a t t n i n g e n m. m. M a r c u s . 397 s. 1 f o r m u l ä r . F i . 43. B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e lån och bidrag av s t a t s m e d e l till f r ä m j a n d e av b o s t a d s f ö r s ö r j n i n g för m i n d r e b e m e d l a d e b a r n r i k a familjer i e g n a h e m m . m . j ä m t e d ä r t i l l h ö r a n d e u t r e d n i n g a r . B e c k m a n . 118*. 119 8.' S.

Anm. Om s ä r s k i l d t r y c k o r t ej augives. är t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a med fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k stäverna till det d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n a v g i v i t s , t. ex. E . = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t . J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . E n l i g t k u n g ö r e l s e n d e n 3 febr. 1922 a n g . s t a t e n s offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e a n o r d n i n g ( n r 98) u t g i v a s u t r e d n i n g a r n a i o m s l a g m e d e n h e t l i g färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1937: 4 3 SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FORSLAG RÖRANDE

LÅN OCH BIDRAG AV STATSMEDEL TILL FRÄMJANDE AV BOSTADSFÖRSÖRJNING FÖR MINDRE BEMEDLADE BARNRIKA FAMILJER I EGNAHEM M. M. JÄMTE DÄETILL HÖEANDE UTREDNINGAR

AVGIVET DEN 11 NOVEMBER 1937 AV

BOSTADSSOCIALA UTREDNINGEN

STOCKHOLM 193? K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI

8*

INNEHALLSFÖRTECKNING Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för K. Socialdepartementet Avd.

I.

Utredningsuppdraget och dess förutsättningar. Kap. Kap. Kap. Kap. Kap.

Avd. IL

Sid. 5*

1. De ursprungliga ningens arbete

riktlinjerna för bostadssociala utred7*

2. Åtgärder mot trångboddhet genom bostadsförsörjning för barnrika familjer i hyresbostäder

8*

3. Vidgad ram för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer

11*

i. Provisorisk lösning av den organiserade småstugebebyggelsens subventionsproblem m. m

16*

5. Resultatet av den hittills bedrivna bostadsförsörjningsverksamheten för mindre bemedlade barnrika familjer

18*

Bostadsbeståndet och dess utvecklingstendenser med särskilt avseende på landsbygden. Kap.

6. Bostadsbeståndets landsbygden

Kap.

7. Den statliga bostadsförbättrings verksamheten, dess resultat och utvecklingstendenser

31*

Kap.

8. Egnahemmen ur sociala och ekonomiska synpunkter ..

37*

Kap.

9. Egnahemmen ur byggnadstekniska synpunkter

Bl*

Kap. 10. Beräkningar landsbygden

beskaffenhet

rörande

och förnyelsebehov på 26*

det framtida bostadsbehovet på 59*

Avd. I I I . Förslag till åtgärder för främjande av bostadsförsörjning i egnahem ni. in. för mindre bemedlade barnrika familjer. Kap. 11. Inordnande i bestående former för statligt stöd åt bostadsbildningen av den speciella bostadshjälpen för barnrika familjer samt dennas tillämpningsområde . . . .

75*

Kap. 12. Utformningen av bostadssubventionen till egnahem för barnrika familjer

84*

Kap. 13. Utkast till kung], kungörelse angående bostadsförsörjning i egnahem för barnrika familjer jämte specialmotivering

92*

Kap. 14. Förslag till familjebidrag i samband med lån ur lånefonden för lantarbetarbostäder 108* Kap. 15. Utkast till kungl. kungörelser angående ändring i vissa delar av kungörelsen den 28 juni 1935 (nr 439) om lån från lånefonden för lantarbetarbostäder samt angående bidrag av statsmedel för åstadkommande av förbättrad bostadsförsörjning för barnrika lantarbetarfamiljer, jämte specialmotivering 111* Särskilt yttrande av herr Ahrén

117*

4* Bilagor.

Sid.

Bil. 1. Bostadsförhållandena inom vissa landskommuner. Redogörelse för de preliminära resultaten av en i 1935/36 års folkräkning ingående specialundersökning. Av Richard Sterner

11 Bil. 2. Statliga bostadsfrämjande åtgärder på landsbygden, deras innebörd och resultat. Av Bertil Nyström

57 Bil. 3. Tabeller till beräkningar rörande det framtida bostadsbehovet på landsbygden. Av Alf Johansson och Gunnar Hävermark

Till Herr Statsrådet

och Chefen för

Kungl.

Socialdepartementet.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 5 juni 1936 uppdrogs åt bostadssociala utredningen att i samråd med statens egnahemsstyrelse verkställa utredning rörande lån och bidrag av statsmedel till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer i egnahem och liknande lägenheter. Med vederbörligt medgivande ha de sakkunniga låtit anordna vissa bostadsstatistiska undersökningar. Genom kungl. brev den 28 augusti 1936 ställdes erforderliga medel till bostadssociala utredningens förfogande för verkställande efter uppgjord plan av dels en undersökning rörande den framtida utvecklingen av bostadsbehovet och bostadsbeståndets struktur, dels för verkställande i samråd med statens egnahemsstyrelse av en på bostadskvaliteten inriktad undersökning av bostadsbeståndet i samtliga landskommuner. Bostadssociala utredningen får härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag rörande lån och bidrag av statsmedel till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer i egnahem m. m. Betänkandet har utarbetats i samråd med statens egnahemsstyrelse, som belt biträtt detsamma. Betänkandet innefattar tillika bostadssociala utredningens utlåtande över en den 21 april 1936 remitterad framställning från Stockholms stads fastighetsnämnd angående viss ändring i kungl. kungörelsen den 4 september 1935 angående bostadsförsörjning för barnrika familjer. Förevarande betänkande har utarbetats av en inom bostadssociala utredningen tillsatt delegation, bestående av herrar Myrdal och Wallander samt utredningens ordförande och sekreterare. För utarbetande av författningstext har bostadssociala utredningen anlitat biträde under tiden från den 19 december 1936 till den 23 september 1937 av hovrättsassessor Herman Zetterberg och under tiden därefter av hovrättsassessor Ingvar Lindell. Särskilt yttrande har avgivits av undertecknad Åhrén. Stockholm den 11 november 1937. B E R T I L NYSTRÖM OLLE ENGKVIST

GUNNAR MYRDAL

SIGURD WESTHOLM

SVEN WALLANDER

UNO ÅHRÉN Alf

Johansson,

7i:

AVD. I.

Utredningsuppdraget och dess förutsättningar. Kap. 1. De ursprungliga riktlinjerna för bostadssociala utredningens arbete. I de allmänna direktiv för bostadssociala utredningens arbete, som av chefen för socialdepartementet lämnades i samband med ärendets föredragning i statsrådet den 6 oktober 1933, framhölls såsom huvudproblem förutredningsarbetet dels den omständigheten, att en icke ringa del av de i städer och stadsliknande samhällen förefintliga bostäderna vore av så underhaltig beskaffenhet, att deras begagnande, särskilt såsom bostäder för familjer med minderåriga barn, icke kunde ur allmän hygienisk synpunkt försvaras, dels det förhållandet att trångboddheten på många håll även i lägenheter, som ej i och för sig vore undermåliga, befunnits vara så stor, att allvarlig fara förefunnes för den psykiska och fysiska hälsan hos dem, som där levde. Departementschefen betonade vidare, att ett stort antal av ifrågavarande familjer befunne sig i sådant ekonomiskt läge, att de icke kunde betala kostnaderna för lämpligare bostäder, och att en förändring till det bättre härvidlag ej torde vara möjlig med mindre ett saneringsarbete beträffande slumbostadsbeståndet subventionerades; i samband härmed borde utredas ej blott lämpligaste sättet för organisation och finansiering av en subventionerad bostadsproduktion utan även de åtgärder, som kunde vidtagas i syfte att förebygga en ogynnsam inverkan därav på den allmänna hyres- och bostadsmarknaden. Företagna undersökningar tydde emellertid på, att många i hög grad underhaltiga bostäder beboddes av personer, som icke vore nödgade därtill på grund av fattigdom, och beträffande denna befolkningsgrupp borde en utredning giva klarhet, i vad mån det vore möjligt, att genom en mera effektiv bostadsinspektion och bostadslagstiftning föranleda sådana personer att söka sig till andra lägenheter. Slutligen framhöll departementschefen, att utredningen borde inriktas såväl på jämförelsevis omedelbara åtgärder, vilka toge sikte på den värsta bostadsnödens avhjälpande, som på åstadkommande av en planmässig bostadspolitik på längre sikt. I enlighet med dessa riktlinjer inrättade bostadssociala utredningen sitt arbete på att söka utreda de sålunda angivna särskilda bostadsproblemen och att bedöma deras innebörd, omfattning och angelägenhetsgrad. Vad först beträffar omfattningen av de undermåliga bostäderna i Sveriges stadssamhällen har det för bostadssociala utredningen icke varit möjligt att på grundval av förefintliga uppgifter och verkställda undersökningar erhålla

8* annat och mera än en uppskattning av storleksordningen av det undermåliga bostadsbeståndet. Man torde kunna antaga, att minst 5 procent av samtliga smålägenheter i stadssamhällena äro att anse som undermåliga. Detta skulle innebära, att minst 20 000—30 000 smålägenheter (till större delen om ett rum och kök) eller 40 000—60 000 eldstäder inom Sveriges städer och stadsliknande samhällen skulle vara att beteckna som undermåliga, däri icke inbegripna sådana i sig själva icke undermåliga lägenheter, som måste följa med vid rivning i saneringssyfte. Samtidigt har emellertid bostadssociala utredningen kunnat konstatera, att åtminstone tre gånger flera bostäder (60 000— 85 000) i stadssamhällena kunna anses som överbefolkade, även om man härvidlag tillämpar låga fordringar på tillräckligt bostadsutrymme. 1

Kap. 2.

Åtgärder mot trångboddhet genom bostadsförsörjning för barnrika familjer i hyresbostäder.

Redan i en den 19 februari 1934 till chefen för socialdepartementet avgiven P. M. framförde bostadssociala utredningen den uppfattningen, att vid i vårt land rådande bostadsvanor det bostadssociala problemet i städer och stadsliknande samhällen i väsentlig grad utgör ett trångboddhetsproblem. Det har också funnits skäl att i det följande vidhålla en sådan uppfattning. Därför fick i det bostadspolitiska programmet till en början saneringsfrågan träda tillbaka för frågan om trångboddhetens motverkande, särskilt därför att trångboddheten måste anses utgöra en större aktuell olägenhet än den kvalitativa undermålighete». Man kan säga, att trångboddhetsproblemet i övervägande grad betingas därav, att lägenheter om ett rum och kök i så stor utsträckning användas som familjebostad. Sålunda synas omkring två tredjedelar av den totala trångboddhetsfrekvensen hänföra sig till denna lägenhetskategori, och de boende i lägenheter om ett rum och kök torde inom flertalet orter till större delen utgöras av barn, än vad fallet är i fråga om någon annan lägenhetskategori. Beträffande frågan i vad mån trångboddheten sammanhänger med inkomstförhållandena, har den av de sakkunniga i samverkan med socialstyrelsen föranstaltade statistiska bearbetningen ur bostadssociala synpunkter av primärmaterialet till 1933 års hyresräkning givit till resultat, att en betydande del av de trångbodda icke kunna betecknas såsom »fattiga». Härvid är emellertid att märka, att dessa förhållanden ställa sig mycket olika på olika orter och för olika hushållstyper. Större delen av »icke fattiga» trångbodda hushåll äro sådana, där vuxna eller halvvuxna barn med egna inkomster bo kvar i föräldrahemmet. Trångbodda familjer med flera minderåriga barn ha däremot till övervägande del ansetts böra betecknas som »fattiga». De här refererade förhållandena framställa trångboddhetsproblemet såsom 1

Jfr Socialstyrelsen: Allmänna bostadsrakningen år 1933 och därmed sammanhängande undersökningar, sid. 94, 174.

9* i väsentlig grad ett barnproblem, och detta icke endast i den meningen, att den faktiskt bestående trångboddheten i mycket hög grad sammanhänger med förekomsten av barn, enkannerligen flera än två barn, i familjerna, utan även i den meningen att den genom »krafternas fria spel» åstadkomna sänkningen i boendetätheten på senare tid till stor del är att hänföra till barnantalets kraftiga begränsning. Bostadspolitiskt reser därför trångboddheten främst ett familje- och barnavårdsproblem, särskilt som trångboddhetens verkningar framträda mest ödesdigra för barn och ungdom. Genom åtgärder mot trångboddheten kan man tillförsäkra barnen en hygieniskt och moraliskt sundare hemmiljö samt, i den mån åtgärderna äro av ekonomisk innebörd, i högre grad göra det möjligt för föräldrar att sätta barn till världen utan risk att dessas uppväxtvillkor i här förevarande avseende skola vara alltför undermåliga. Trångboddheten är, som förut framhållits, till avsevärd del såtillvida »själv1 or vållad», som i åtskilliga fall inkomsterna skulle räcka till för förhyrandet av en tillräcklig bostad. Men det återstår en betydande rest av sådana familjer, för vilka trångboddheten är betingad av ekonomiskt nödläge. Såsom nyss sagts måste emellertid särskilt flerbarnsfamiljernas trångboddhet i övervägande grad anses vara betingad av fattigdom. Effektiv förbättring av dessa familjers bostadsförsörjning synes under rådande sociala och ekonomiska förhållanden kunna åstadkommas endast därigenom, att det allmänna träder hjälpande till. Att så snart ske kan framlägga förslag till härpå inriktade hjälpåtgärder ansåg bostadssociala utredningen vara den angelägnaste uppgiften för sitt utredningsarbete, i synnerhet som enligt utredningens uppfattning endast under förutsättning av en sådan hjälp till de oförvållat trångbodda familjerna samhällets bostadsövervakning kunde skärpas gentemot de övriga. En förbättrad bostadslagstiftning och bostadsinspektion lär näppeligen kunna praktiskt genomföras, utan att tillfredsställande lägenheter i överkomligt prisläge ställas till de familjers förfogande, vilkas inkomster icke räcka till att å den öppna marknaden förhyra sådana. Såsom ytterligare skäl för bostadssubventionens inriktning på de barnrika familjerna anfördes, att därigenom komme att byggas lägenheter om mer än ett rum och kök; en sådan inriktning av bostadsproduktionen framstår vid en analys av den framtida bostadsmarknadsutvecklingen i dess förhållande till befolkningsutvecklingen som en nödvändig förutsättning för en höjning av den allmänna utrymmesstandarden. Det var såsom ett led i denna tankegång de sakkunniga den 17 januari 1935 framlade sitt betänkande med förslag angående lån och årliga familjebidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för barnrika familjer (Statens offentliga utredningar 1935:2). Detta innebar, att för beredande av billiga hyresbostäder åt mindre bemedlade familjer med tre eller flera minderåriga barn skulle beviljas bostadsanskaffningslån till statens självkostnadsränta 1 och i övrigt på förmånliga villkor samt årliga familjebidrag, avsedda för efter barnantalet på visst sätt differentierade hyresavdrag. De statliga lånen 1 Räntan för dylika lån h a r genom kungl. kungörelse den 22 oktober 1937 (svensk förf.saml. nr S33) fastställts till 3-3 procent.

10* (sekundärlån inom 95 procent av fastighetsvärdet efter avdrag för tomtvärdet) och årliga familjebidragen (30—50 procent å standardhyran) avsågo att möjliggöra anskaffning genom nybyggnad (eller i begränsad utsträckning inköp av lämpliga äldre fastigheter) av bostäder om minst två rum och kök eller likvärdig lägenhetstyp för uthyrning till reducerade hyror. Som organ för byggande och förvaltning av genom statsbidrag anskaffade bostäder föreslogo de sakkunniga kommuner eller erkända allmännyttiga företag. Viss ekonomisk medverkan från kommunernas sida förutsattes jämsides med en kontrollerande och förmedlande, särskilt genom tillhandahållande fritt av erforderliga byggnadstomter. I fråga om subventionsprogrammets kostnader framhölls bl. a. i betänkandet, att en exakt förhandskalkyl över de utgifter, som dess genomförande skulle åsamka staten, icke vore möjlig. Programmets förverkligande måste tänkas utsträckt över en följd av år, och därunder kunde de inkomstvillkor, demografiska förhållanden och bostadsmarknadslägen, som bestämde programmets konkreta omfattning, förändra sig, delvis under inverkan av just de bostadspolitiska åtgörandena, och även de räntor och byggnadskostnader, som betingade kostnaden för varje subventionerad lägenhet, undergå förskjutningar. Därför kunde en kostnadskalkyl av ifrågavarande art icke vara något annat än en uppskattning av storleksordningen av de statsutgifter, som under bestämda förutsättningar skulle uppkomma vid subventionsprogrammets genomförande. Antalet av de familjer med tre eller flera barn, som voro såväl trångbodda som mindre bemedlade, kunde enligt resultaten av de av bostadssociala utredningen föranstaltade bostadsstatistiska undersökningarna uppskattas till drygt 20 000 i rikets samtliga städer och stadsliknande samhällen. Antoges det, att för alla dessa trångbodda mindre bemedlade flerbarnsfamiljer skulle nybyggas lägenheter, tillräckliga för familjernas behov, skulle enligt de beräkningar över möjliga och sannolika byggnadskostnader, som utförts för bostadssociala utredningens räkning, det totala byggnadsvärdet utgöra 200 milj. kr., vilket kunde fördelas på ett större eller mindre antal år. Av detta belopp beräknades 45 procent eller 90 milj. kr. skola finansieras genom statskredit. Beräknades hyresvärdet efter 7-5 procent, skulle det nyssnämnda nybyggnadsbeståndet påkalla, en hyressumma av 15 milj. kr. Med hänsyn till barnfrekvensen inom familjerna skulle enligt de föreslagna familjebidragen årliga hyresrabatter utgöra omkring 37 procent, vilket skulle motsvara c:a 5-5 milj. kr., när hela det föreslagna byggnadsprogrammet blivit genomfört. Bostadssociala utredningens förslag lades med vissa smärre ändringar till grund för en proposition (nr 221) till 1935 års riksdag angående anslag till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer. I fråga om anslagsbehovet för de bostadsanskaffningslån, som kunde komma att utlämnas under budgetåret 1935/1936, upptogs i propositionen samma belopp, som beräknats i statsverkspropositionen, nämligen 30 milj. kr., att anvisas såsom kapital till en nyinrättad statlig utlåningsfond, benämnd lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer. I fråga

11* om medel för familjebidrag ansågs anslaget, som skulle erhålla karaktär av förslagsanslag, kunna nedsättas från i statsverkspropositionen beräknade 1*6 milj. kr. till 0-5 milj. kr. på grund av den tid, som måste antagas åtgå, innan fastigheter hunne uppföras och iordningställas för ändamålet. Propositionen angående anslag till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer behandlades av statsutskottet, som uttalade sin principiella anslutning till förslaget att för beredande av billiga hyresbostäder i städer och stadsliknande samhällen skulle kunna lämnas dels bostadsanskaffningslån, dels ock årliga familjebidrag, varvid hjälpen helt skulle vara knuten till fastigheter, ägda av kommuner eller allmännyttiga bostadsföretag. Med hänsyn till att det vore fråga om en stödaktion efter nya och i stort sett oprövade linjer ansåg emellertid utskottet det för bostadsanskaffningslån avsedda fondkapitalet böra begränsas till 10 milj. kr. för budgetåret 1935/1936, medan det begärda beloppet för familjebidrag, 0"5 milj. kr., syntes utskottet lämpligt avvägt. — Riksdagen biföll statsutskottets förslag. I enlighet härmed utfärdade Kungl. Maj:t den 28 juni 1935 kungörelse om ändring av instruktionen för statens byggnadslånebyrå (svensk författningssamling nr 437/1935), i huvudsak innebärande utökning av byrån med två ledamöter samt uppdrog åt byråns socialföredragande att jämväl förbereda och föredraga ärenden rörande bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer. Den 4 september 1935 utfärdades kungl. kungörelse (nr 512) angående lån och årliga bidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer. I 1936 års statsverksproposition hade, efter förslag av statens byggnadslånebyrå, upptagits 15 milj. kr. till förstärkning av bostadsförsörjningslånefonden och 0-6 5 milj. kr. till familjebidrag. Dessa medel beviljades även av riksdagen, sedan anslaget i fråga enhälligt tillstyrkts av statsutskottet. I samband därmed framhöll utskottet, att det borde övervägas om icke någon jämkning borde ske beträffande riktlinjerna för ifrågavarande verksamhet i syfte att underlätta egnahemsbildning för de familjer, varom här vore fråga, och det icke endast i städer och tätare bebyggda samhällen utan även på landsbygden (jfr nedan sid. 13*). I enlighet med vad som föreslagits i 1937 års statsverksproposition, 1 har riksdagen beslutat, att för budgetåret 1937/1938 anvisa reservationsanslag av dels 1 milj. kr. till familjebidrag, dels 5 milj. kr. såsom kapitalökning till lånefonden för mindre bemedlade barnrika familjer. — Resultaten av verksamheten beröras nedan i 5 kapitlet.

Kap. 3.

Vidgad ram för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer. Såsom ovan framhållits, avsåg den genom kungl. kungörelsen den 4 september 1935 närmare reglerade bostadssubventionen att bereda billiga 1 Bil. till 1935 års statsverksproposition ökning, bil. 4, sid. 2.

V huvudtiteln sid. 34, utgifter för kapital-

12* hyresbostäder åt mindre bemedlade barnrika familjer i städer samt i stadsliknande och andra tätare bebyggda samhällen. I skrivelse till Kungl. Maj: t den 24 mars 1936 hade Stockholms stads fastighetsnämnd framfört vissa önskemål om ändring i grunderna för ifrågavarande verksamhet. Fastighetsnämnden erinrade om att jämlikt bestämmelserna i ämnet familjebidrag kunde komma såväl i flerfamiljshus som i enfamiljshus boende familjer till del. En i realiteten viktig begränsning i möjligheten att i förevarande sammanhang tillämpa sistnämnda byggnadstyp låge dock enligt fastighetsnämndens mening däri, att en allmän förutsättning för familjebidrags erhållande vore att bostaden upplätes mot hyra. Familj, som innehade sin bostad med äganderätt, syntes däremot enligt författningens ordalag vara utesluten från möjligheten att erhålla familjebidrag. Huvudorsaken till att familjer, som innehade sin bostad med äganderätt, uteslutits från möjligheten att erhålla familjebidrag, torde enligt fastighetsnämndens uppfattning ha varit, att familjer, som haft möjlighet att åt sig uppföra eller förvärva ett eget hem, förutsatts vara i sådan ekonomisk ställning, att subvention av ifrågavarande slag icke för deras del vore påkallad. Så vore emellertid icke förhållandet beträffande all egnahemsbebyggelse och som exempel härpå hänvisade fastighetsnämnden till den av Stockholms stad bedrivna småstugeverksamheten. Denna verksamhet vore så organiserad, att en småstugespekulant kunde komma i besittning av ett eget hem med en kontantinsats av endast 300 kr., vilket möjliggjordes genom lån av staden upp till 90 procent av den beräknade byggnadskostnaden samt därutöver egen arbetsinsats från småstugebyggarens sida, utförd under stadens ledning. Till följd av den långt drivna standardiseringen och genom den rationella organisationen i övrigt bleve de årliga omkostnader, som efter småstugans upjjförande åvilade innehavaren, förhållandevis mycket låga. Då denna bostadsform också blivit utnyttjad företrädesvis för att tillgodose mindre bemedlade familjers bostadsbehov och då vidare småstugan finge anses vara en utomordentligt lämplig bostad för familjer med barn, 1 syntes det fastighetsnämnden angeläget, att en tillämpning av denna bostadsform vid ifrågavarande statsunderstödda bostadsbyggnadsverksamhet icke försvårades utan i möjligaste mån främjades. Visserligen kunde efter gällande bestämmelser verksamheten organiseras enligt den förutsättningen, att från början uthyrda småstugor framdeles skulle med äganderätt förvärvas av vederbörande hyresgäster, men härvidlag bleve det svårt att realisera den ur såväl etiska som ekonomiska synpunkter betydelsefulla principen om egen arbetsinsats, vartill komme, att det icke bleve möjligt att 1 Enligt fastighetsniimndens berättelse för år 1936 (stadskollegiets ut!, och mem. 1937, nr 38, sid. 26) utgjorde medeltalet minderåriga barn per stuga vid byggets igångsättande:

lr 1927 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 Barn 1-5 1'4 1"| Ii 0"9 Os Os 0'9 Os Oaktat denna sjunkande tendens funnos enligt redogörelsen för 1935 års bostadsräkning (sid. 86*) i småstugorna relativt flera barn under 15 år (25-2 procent) än i övriga subventionerade bostäder.

13* undanröja de ekonomiska risker, som måste bliva en följd därav, att stugorna tills vidare förbleve i kommunens ägo utan att garanti erhölles för att underhåll o. d. ej eftersattes. Fastighetsnämnden hade därför bibringats den uppfattningen, att en småstugebebyggelse, baserad på uthyrningsprincipen, icke kunde på ett tillfredsställande sätt ordnas. Då nämnden emellertid funne det synnerligen angeläget, att möjlighet bereddes att utnyttja jämväl denna bostadsform vid ifrågavarande subventionsverksamhet till förmån för barnrika familjer, syntes det enligt nämndens mening vara önskvärt, att åtgärder vidtoges för möjliggörande av att statliga familjebidrag måtte kunna utgå även för ägare av enfamiljshus, och detta jämväl där tomten innehades allenast med tomträtt. Förevarande möjlighet borde emellertid enligt nämndens mening begränsas till egnahem, uppförda under medverkan och kontroll av vederbörande kommun samt genom dess föranstaltande så finansierade, att egnahemsinnehavarens förvärv kunnat ske utan nämnvärd kontantinsats. I stället för standardhyra syntes därvid böra fastställas ett efter vissa grunder beräknat årligt omkostnadsbelopp, å vilket familjebidragen finge beräknas i form av procentuella avdrag. Statens byggnadslånebyrå, som bereddes tillfälle att yttra sig över fastighetsnämndens framställning, erinrade i sitt den 15 april 1936 avgivna utlåtande om, att talrika förfrågningar gjorts hos byrån beträffande statlig långivning till barnrika familjer, som bebodde eller önskade förvärva egnahem, och det såväl i stadssamhällen som på landsbygden. Byrån, som för sin del ställde sig sympatisk mot en dylik utvidgning av bostadssubventionen, hade övervägt, huruvida icke byrån kunde inom viss angiven ekonomisk ram få disponera medel under något friare former att försöksvis utgå för egnahemsbyggande. I anledning av den remitterade framställningen tillstyrkte byrån, att den statliga stödverksamhet för mindre bemedlade barnrika familjers bostadsförsörjning, som avsåges i kungörelsen den 4 september 1935 och som närmast åsyftade bostadsförsörjning i hyresväg, måtte utsträckas att i tillämpliga delar omfatta jämväl bostadsförsörjning i egnahemsväg. På grund av den korta remisstiden vore byrån icke i tillfälle att framlägga ett i detalj utarbetat förslag i sådan riktning, men ifrågasatte anordnande av viss försöksverksamhet i syfte att vinna nödig praktisk erfarenhet på området. Byggnadslånebyrån hemställde därför, att Kungl. Maj:t täcktes meddela direktiv, innebärande ett bemyndigande för byrån att under budgetåret 1936/1937 driva stödverksamhet till förmån för bostadsförsörjning av barnrika familjer jämväl i egnahemsväg. Bostadssociala utredningen, till vilken fastighetsnämndens skrivelse den 21 april 1936 remitterades, framhöll i skrivelse till chefen för socialdepartementet den 8 maj 1936 önskvärdheten av att bostadssubvention skulle kunna komma småstugebyggare och andra egnahemsägare till del samt subventionsverksamheten utsträckas även till landsbygden. Tillika betonades, att en subvention av samma ekonomiska effekt men lämpad efter landsbygdens förhållanden torde kräva väsentligt andra former än de hittillsvarande.

14* I samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts förslag till 1936 års riksdag om anvisande av ytterligare medel till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer betonade statsutskottet, som förut nämnts, angelägenheten av att egnahemsbildning underlättades för de familjer, varom här vore fråga (utlåtande nr 105). Utskottet höll emellertid före, att frågan torde påkalla ytterligare överväganden, särskilt med hänsyn därtill att åtgärder i den av byggnadslånebyrån åsyftade riktningen icke torde kunna begränsas till att endast avse städer samt stadsliknande och andra tätare bebyggda samhällen. Frågan om bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer på landsbygden hade emellertid även i annan form dragits inför 1936 års riksdag. I likalydande motioner av herr Bagge m. fl. (I: 167) och av herr Skoglund m. fl. (II: 304) hade hemställts, att riksdagen måtte för budgetåret 1936/1937 anvisa ett belopp av 600 000 kr. för utlämnande i anslutning till egnahemslån av särskilda s. k. familjelån, uppgående till 15 a 20 procent av lägenhetens värde, dock högst 1 500 kr. Familjelånen skulle lämnas räntefria samt amorteras genom avskrivning å lånet på så sätt, att för tre barn avskreves 100 kr. för år, för fyra barn 150 kr. samt för fem eller flera barn 200 kr. I händelse lämnat lån ej kunde slutavskrivas på detta sätt, borde återstoden återbetalas under en tid av högst tio år. Såsom säkerhet för lånen skulle lämnas inteckning samt därjämte möjligen borgen av vederbörande kommun. Om denna framställning icke kunde bifallas, hemställde motionärerna om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om skyndsam utredning i ämnet. Jordbruks utskottet, till vilket motionerna hänvisats, ansåg (utlåtande nr 69), att frågan borde göras till föremål för utredning. Härvid borde prövas såväl dessa motionärers uppslag som ett i en annan motion (II: 273 av herr Norling) framfört förslag, att för verksamt stimulerande av egnahemsbyggandet för medellösa barnrika familjer borde, utöver vanliga premielån, särskilda sådana utgå till barnrika familjer efter antalet minderåriga barn och med nödigt hänsynstagande till familjens inkomst och ekonomiska resurser. Utskottet ansåg sig dock icke i anledning av motionen böra föreslå någon särskild åtgärd från riksdagens sida, enär utskottet förväntade, att frågan skulle upptagas till behandling av den jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 maj 1935 tillkallade kommissionen för verkställande av en allsidig under sökning av vårt lands befolkningsfråga (befolkningskommissionen) eller de den 30 december 1935 tillkallade utredningsmännen rörande egnahemsverksamheten och andra med statens verksamhet på det sociala jordområdet sammanhängande frågor (1936 års egnahemsutredning). Den 5 juni 1936 föredrogs ärendet i statsrådet, varvid chefen för socialdepartementet uttalade, att de framförda önskemålen om viss utvidgning av bostadssubventionen även enligt hans mening vore värda allt beaktande. Orsaken till att familjebidragen enligt kungörelsen den 4 september 1935 knutits enbart till lägenheter, som upplåtas mot hyra, torde främst ha varit, att bostadssociala utredningens förslag, jämlikt de för utredningen lämnade

15* direktiven, avsåg förhållandena i städer och stadsliknande samhällen, alltså orter rned hyresmarknad, där det övervägande flertalet av de familjer, som kunna komma i fråga, måste antagas förhyra sin bostad. Det hittillsvarande subventionssystemet vore även avpassat därefter. »Anförda skäl synas dock», yttrade departementschefen, »tala för en undersökning av möjligheterna att låta bostadssubventionen komma jämväl barnrika egnahemsägare tillgodo. I sådant fall bör emellertid subventionsverksamheten utsträckas till att omfatta även landsbygden. De folkhygieniska och familjesociala krav, som bostadsanskaffningslånen och familjebidragen avse att tillgodose, göra sig med samma styrka gällande i fråga om landsbygden. De förbättringsbidrag, som under senare år utgått, ha visserligen kraftigt bidragit att förbättra bostadsbeståndet på landsbygden, men det torde icke kunna förnekas, att för betydande delar av landsbygdens hushåll, icke minst skogsarbetarnas — och särskilt för familjer med många barn — bostadsförhållandena fortfarande äro otillfredsställande i fråga om såväl bostadens kvalitet som dess rymlighet.» »Den här ifrågasatta utvidgningen av ramen för bostadssubventionen enligt kungörelsen den 4 september 1935», fortsatte statsrådet, »kräver emellertid väsentliga modifikationer i formerna för subventionen, vilka böra närmare utredas. Ävenså bör övervägas förhållandet mellan en bostadssubvention till förmån för mindre bemedlade barnrika familjer på landsbygden och de nuvarande förbättringsbidragen till landsbygdens bostäder samt egnahemsverksamheten.» Den utredning, som sålunda synes nödig, ansåg statsrådet lämpligen böra anförtros åt bostadssociala utredningen. Under åberopande av det sålunda anförda uppdrog Kungl. Maj:t åt bostadssociala utredningen att i samråd med egnahemsstyrelsen utreda frågan om utvidgning av bostadssubventionen enligt kungörelsen den 4 september 1935 till att avse jämväl egnahem och liknande lägenheter såväl i städer som på landsbygden ävensom att avgiva det förslag, vartill utredningen må giva anledning. Samma dag bemyndigade Kungl. Maj.t statens byggnadslånebyrå att under budgetåret 1936/1937 försöksvis utvidga den statliga låne- och bidragsverksamheten till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer att omfatta jämväl sådana fall, där enfamiljshus innehades med äganderätt. Beträffande sådan stödverksamhet föreskrevs i det kungl. brevet bl. a., att för ändamålet finge under budgetåret disponeras bostadsanskaffningslån intill ett belopp av 1 milj. kr. och familjebidrag intill 100 000 kr. Vidare anbefalldes byggnadslånebyrån att i samråd med bostadssociala utredningen pröva de jämkningar i gällande författningsbestämmelser, som kunna vara betingade av att bostadslägenhet komme till användning annorledes än genom upplåtelse mot hyra, varvid särskilt skulle uppmärksammas, att andra byggnader ej godkändes än sådana, som vore av för ändamålet lämplig typ och i övrigt motsvarade skäliga anspråk på god bostadsstandard, samt att verksamheten så bedreves, att denna ovidkommande intressen ej därav droge fördel.

16* Genom nämnda båda beslut av Kungl. Maj: t den 5 juni 1936 har sålunda frågan om främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer i egnahem och liknande lägenheter uppdelats i tvenne delproblem. Det ena avser att för budgetåret 1936/1937 — samt 1937/1938 (jfr nedan sid 18*) i n o m en viss begränsad ekonomisk ram söka åstadkomma en provisorisk lösning närmast beträffande småstugor och liknande organiserad egnahemsbebyggelse i och omkring vissa städer. Det andra gäller frågan på längre sikt och i hela dess vidd, sålunda egnahemmet som bostadsform såväl i städerna som på landsbygden, varvid syftemålet torde få anses vara att söka åstadkomma största möjliga likvärdighet i de statliga stödåtgärderna till förbättring av de barnrika familjernas bostadsförsörjning i städerna och på landsbygden.

Kap. 4. Provisorisk lösning av den organiserade smSstugebebyggelsens subventionsproblem m. m. Beträffande möjligheterna att använda egnahemsformen för stödverksamheten för barnrika familjer lämnade kungörelsen den 4 september 1935 en viss utväg öppen, såtillvida som den stadgar möjlighet för kommun respektive allmännyttigt bostadsföretag att efter medgivande av statens byggnadslånebyrå, på villkor som kommunen finner lämpliga, vid uthyrningen av enfamiljshus kunna tillförsäkra hyresgästen rätt att framdeles förvärva huset (19 §). Denna bestämmelse har dock, såsom nedan närmare utföres, hittills vunnit tillämpning endast i relativt få fall. Villkoren för övertagandet ha då blivit i huvudsak sådana, att tidpunkten för förvärvet ansetts inträffa, när familjen icke längre är berättigad till familjebidrag, samt att köpeskillingen skall erläggas kontant med ett belopp, som beräknas efter bostadsföretagets självkostnadspris med avdrag av gjorda amorteringar och med tillägg för tomtens värde. Huru en dylik försöksanordning gestaltar sig i detalj framgår av följande redogörelse av civilingenjör A. Nyländer, avseende Borås.1 I denna stad hade stadsfullmäktige såsom gåva överlämnat ett antal tomter, till att börja med 10 stycken till det halvkommunala företaget A.-B. Egna Hem, som alltså står såsom formell ägare till tomterna och ordnar finansieringen av bygget. Den barnrika familjefadern är till att börja med hyresgäst hos stiftelsen men samtidigt entreprenör for stugans uppförande. Genom denna anordning beredes hyresgästen möjlighet att genom eget arbete minska den kontanta utbetalning, som stiftelsen eljest skulle vara nödsakad att utgiva för bygget. ,...-. ,. «. •• När huset blivit färdigt, upprättas hyreskontrakt och träffas samtidigt ett särskilt avtal, vilket innehåller bestämmelser för framtida inlösen av byggnaden btiltelsen är sålunda ägare till fastigheten, så länge hyresgästen uppfyller villkoren för erhållande av familjebidrag. Stiftelsen har beviljats bostadsanskaffnmgslän och familjebidrag av statens byggnadslånebyrå. Varje eget hem innehåller 3 rum och kök jämte tvättstuga, badrum, vattenklosett och övriga ekonomilokaler. Den beräknade kostnaden, med huset uppfort i I anslutning till direktör C.-K. Cramers föredrag om »Bostadsförsörjning för miMre bemedlade b a r n r i k a familjer» vid Svenska stadsförbundets kongress i Borås i augusti 1936. Svenska stadsförbundets tidskrift årg. 1936, häfte 7.

17* av monteringsfärdigt material, rör sig om c:a 11 000 kr., och den beräknade standardhyran är något över 900 kr. per år. — Ett av dessa hus blev färdigt på eftersommaren 1936, och det ekonomiska resultatet visade sig något gynnsammare än beräknat. Det ansågs dock för tidigt att av detta enda nu färdiga exemplar av stugorna draga några generella slutsatser om kostnaderna. Spörsmålet kom i viss mån i annat läge, sedan Kungl. Maj:t, såsom ovan nämnts, uppdragit åt byggnadslånebyrån att organisera viss försöksverksamhet på egnahemsområdet i samråd med bostadssociala utredningen. Sedan överläggningar i ämnet ägt rum mellan representanter för statens byggnadslånebyrå och för bostadssociala utredningen, utfärdade byggnadslånebyrån den 26 oktober 1936 en särskild P. M. angående bostadsanskaffningslån och familjebidrag för enfamiljstugor för barnrika familjer. Med enfamiljstuga förstås nyuppfört enfamiljshus, som bebos av ägaren jämte dennes familj och som ej vare sig helt eller delvis upplåtes åt annan mot hyra eller annat vederlag. Enfamiljsstuga får ej inrymma mindre än två eller mer än fyra (undantag kan dock medges) boningsrum samt skall vara försedd med fullt inrett kök. Även i övrigt skall den vara ägnad att bereda lämplig bostad åt barnrik familj, varvid särskilt skall beaktas att genom inredande av badrum e. d. nöjaktiga anordningar träffas för tillgodoseende av personlig hygien. Dylik stuga måste enligt kungl. kungörelsen vara belägen inom stad, köping, municipalsamhälle eller annat tätare bebyggt samhälle och icke på rena landsbygden. Såsom standardhyra skall anses det årliga belopp, vilket byggnadslånebyrån prövar motsvara på stugan belöpande skäliga utgifter för ränta och amortering samt onera och nödigt underhåll ävensom för uppvärmning, där centralvärme är anordnad; ränta å ägarens egen insats må härvid ej medräknas. Vid överlåtelse av enfamiljsstuga till annan ägare förbehåller sig byggnadslånebyrån bl. a. att pröva dels i vad mån värdet av sådana förmåner, som kommunen jämlikt kungl. kungörelsen berett ägaren, må av kommunen återkrävas, dels huruvida erhållen köpeskilling eller vederlag kan anses skäligt, detta ur synpunkten av att ovidkommande intressen ej skola draga fördel av verksamheten. Slutligen framhålles, att där ägaren själv genom arbete medverkat vid stugans uppförande, bör beaktas den kontantinsats han härigenom kan anses ha gjort. Det anses lämpligt, att kommunen såsom led i sin förmedlingsverksamhet lämnar företagaren praktisk medverkan särskilt vid anskaffande av material och liknande, detta dels med hänsyn till byggnadsföretagets förbilligande, dels till undvikande av att statslånemedlens ntbetalning till låntagaren sker kontant. Såsom av denna redogörelse framgår, lämna de utfärdade riktlinjerna utan närmare reglering åtskilliga sidor av denna låneverksamhet, bl. a. normerna för egnahemmets värdering och den därav delvis betingade belåningsgränsen. Avsikten torde vara, att dylika frågor skola avgöras från fall till fall. Därav följer, att den faktiska utformningen av denna verksamhet till mycket väsentlig del lär komma att bliva beroende dels av initiativ och åtgärder från kommuner och andra i föreliggande konkreta fall, dels på byggnadslånebyråns möjlighet 1842 87

18* och förmåga att laga efter lägligheten och i de särskilda fallen träffa de avgöranden, som efter omständigheterna befinnas mest ändamålsenliga. Genom kungl. brev den 30 juni 1937 medgav Kungl. Maj:t, att det statens byggnadslånebyrå givna bemyndigande att under budgetåret 1936/1937 försöksvis utvidga låne- och bidragsverksamheten för barnrika familjer att omfatta jämväl sådana fall, där enfamiljshus innehades med äganderätt, skulle gälla jämväl under budgetåret 1937/1938. Tillika anbefalldes byggnadslånebyrån att verkställa utredning, huruvida gällande bestämmelser för bostadsförsörjningsverksamheten för barnrika familjer borde, såsom 1937 års riksdag (skrivelse nr 56) ifrågasatt, underkastas en starkare differentiering, som toge större hänsyn till familjer med flera minderåriga barn än fem.

Kap. 5. Resultatet av den hittills bedrivna bostadsförsörjningsverksamheten för mindre bemedlade barnrika familjer. Statistiska uppgifter rörande omfattningen av den bostadsförsörjningsverksamhet till förmån för mindre bemedlade barnrika familjer, vilken efter förut angivna riktlinjer bedrives av statens byggnadslånebyrå, ha publicerats dels i byråns redogörelser till Kungl. Maj:t, dels i särskilda uppsatser och undersökningar. 1 Då dessa källor ej belysa utvecklingen fram till närvarande tid, ha genom tillmötesgående från byggnadslånebyrån kompletterande uppgifter erhållits för tiden intill den 1 juli 1937. Vid nämnda tidpunkt hade sammanlagt 44 städer och 16 andra orter kommit i åtnjutande av dylik bostadshjälp enligt byggnadslånebyråns beslut. Städerna voro Arvika, Borås, Eskilstuna, Eslöv, Falköping, Gävle, Göteborg, Halmstad, Hälsingborg, Hässleholm, Jönköping, Kalmar, Karlshamn, Karlskrona, Karlstad, Katrineholm, Kristinehamn, Landskrona, Lidköping, Linköping, Lund, Malmö, Mjölby, Mölndal, Nora, Norrköping, Nyköping, Oskarshamn, Skara, Skövde, Stockholm, Strängnäs, Sundbyberg, Sundsvall, Söderhamn, Trollhättan, Uddevalla, Varberg, Vetlanda, Visby, Västerås, Växjö och Örebro. Härtill komma följande andra samhällen: Borlänge köping, Botkyrka s:n, Brunnby s:n, Dalsjöfors (Toarps s:n), Ekelånga (Söndrums s:n), Huddinge s:n, Hässelby villastads köping, Karlskoga s:n, Kolbäcks s:n, Kroppa (Nykroppa s:n), Nevitshögs s:n, Skuru (Nacka s:n), Surahammar (Sura s:n), Stockaryds s:n, Växjö landskommun och ödeshögs municipalsamhälle. Inom sistnämnda grupp ingå sålunda åtskilliga orter av lantlig typ, ehuru de ej kunna betecknas som ren landsbygd. Beträffande samtliga dessa orter hade bostadsanskaffningslån slutgiltigt eller preliminärt beviljats till ett belopp av 10 520 415 kr. och familjebidrag till ett belopp av inalles 928 394 kr., vilken bostadshjälp beräknats komma att avse tillhopa 2 611 lägenheter. Fastighetsvärdet av dessa torde överstiga 25 milj. kr. Närmare uppgifter lämnas i vidstående tabell. 1 C.-R. Cramér: Eostadsförsörjningsverksamheten för mindre bemedlade barnrika familjer. Svenska stadsförbundets tidskrift årg. 1936, häfte 7, 1937, häfte 1. — H. Yve: Dfr b a r n r i k a s bostäder, S. A. P. Information 1937 nr 12, 13—14.

19* Bostadsförsörjningsverksamheten för mindre bemedlade bnrnrika familjer sept. 1935 juni 1937. Antal Antal bolägenstadsheter hus N y b y g g n a d e r m e d bostadsanskaffn l n g s l å n och familjebidrag, i 36 s t ä d e r o c h 13 a n d r a o r t e r 1. Flerfamiljshus a) i k o m m u n s ä g o b ) i s t i f t e l s e s el. a n n a n

ägo

2. Enfamiljshus a) i k o m m u n s ä g o b) i s t i f t e l s e s ä g o c) i e n s k i l d ä g o (»enfaniiljs6tuga») Ombyggnad eller Inköp av äldre fastlgbet, i 4 städer och 1 a n n a n ort

Slutligt beviljade,

kronor

Preliminärt beviljade, kronor

199 2 131

2 506 190 7 536 110384 83783 353 1 6 7 0 0

2 472 265 7 163 625362 979-68339 382-00

14 100

88 1 958

88 1 268

284 760 152 520 23 232-50 9 336-00 2 1 8 7 50£ 7 011 105 339 747'18 130 0 4 6 0 0

3 3 925

372 485 2185815 13 7 8 5 o o

3 32

39 2 24

6 5 6

33 17 13

2 9 92 4 000

202 700 87 345 1 82 440

14 89020 6 561-83 406-12

2-16000 11 625'00

143 000

143 000

335 115 32 9 3 9 1 5 19 516 66 327 465 32 469-15 19 516-66

2 17

i 114

S7

4 27

143 000

14 150 313 315

32 4 6 9 ' 1 5

7 650

470-00

ägo.

Preliminärt beviljade, kronor

Familjebidrag

114 2 046

2. Erifcuniljshus,

i kommuns

Slutligt beviljade kronor

1- Flerfamiljshus a) i k o m m u n s ä g o b ) i s t i f t e l s e s el. a n n a n ä g o . .

Familjebidrag u t a n s a m b a n d med bostadsanskaffningslån, i 9 städer och 2 andra orter

liostadsanskaffningslån

Därav antal lägenheter om kök samt nedanstående antal rum

1 201/00 18 316-66

118 3 3 9 7 2

19 693 75

1. Flerfamiljshus a) i k o m m u n s ä g o b) i a n n a n ä g o

117 688-05

1 588-75

19 20

195 114

126 108

61 6

71 783-40 45-904-65

1 58875

2. Enfamiljshus a) i k o m m u n s ä g o b) i e n s k i l d ä g o (»enfamiljsstuga»)

651-67

18 005-00

4 51

•i 51

44 4

13000 17 875-00

Städer.

286 2 564 168 2 446

1684 167;

857 761

10 2 645 1907 690 710526 898-28383 407-41 5 2 613 2657 366 690505 717-58360 487-41

33 279 1 3 5 2 167

21 1 460

61 700

152 520 93 815'00 10 5 8 6 - 0 0 284 760 5 2 330 505 7 214 170 411 90168 S 1 9 9 6 1 - 4 1

1. Flerfamiljshus a) i k o m m u n s ä g o b) i s t i f t e l s e s el. a n n a n

ägo

2. Enfamiljshus a) i k o m m u n s ä g o b) i stiftelses ä g o c) i g n s k i l d ä g o (»enfamiljsstuga»)

40 21 57

40 21 57

34 16 46

11 Andra orter

1. Flerfamiljshus a) i k o m m u n s ä g o b) i s t i f t e l s e s ä g o

2 2

4 19

2. Enfamiljshus a) i k o m m u n s ä g o b) i stiftelses ä g o c) i e n s k i l d ä g o (»enfamiljsstuga»)

5 1

5 1 18

Samtliga orter

314 2 6 1 1 172 2 469

1. Flerfamiljshus a) i k o m m u n s ä g o b ) i s t i f t e l s e s el. a n n a n ä g o . . 2. Enfamiljshus a) i k o m m u n s ä g o b) i stiftelses ä g o c) i e n s k i l d ä g o (»enfamiljsstuga»)

283 35 2 186 137

7 i

29 925 324 020 21 180-7 0 22 920-00 202 700 83 520 37 800

14 8 9 0 - 2 0 6 29050

9 218 43

4 000 180 515 124 400

4 16

14 150 110 250

1 200'00 6 21930

4 000

8 870-00

4 000

7 650 3 825 1 44 640

1 12167 271S8 4 0 6 12

8 870'00

29 925 I 1

2 290'00 20 6 3 0 - 0 0

8 87000

7 419 30

3 1 7

22 2 649190 7 871225 5 3 6 1 1 6 70 392 277 41

5 2 615 2657 491 0905 1 3 136-88 360 487-41

213 1 463

65 716

45 22 75

7 5 6

37 17 53

284 760 166 670 95 0 1 5 9 0 10 536-00 2 330 505 7 324 420 4 1 8 1 2 0 ' 9 8 349 9 5 1 4 1

L å n e b e l o p p e t ej u p p g i v e t beträffande 9 enfamiljsstugor i 5 samhällen.

33 925 380135 22 979-82 31 790-00 29 925 4 000

210 350 87 345 82 440

16 O H ' 8 7 6 561-89 406-12

2 29000 29 500-00

20* Då riksdagen till lånefonden för bostadsförsörjning för barnrika familjer, såsom ovan nämnts, anvisat för budgetåren 1935/1936 och 1936/1937 tillsammans 25 milj. kr., vartill komma ytterligare 5 milj. kr. för 1937/1938, har sålunda denna verksamhet hittills kommit att utvecklas i långsammare takt icke blott än vad bostadssociala utredningen räknat med i sitt förslag (se sid. 10*), utan även än vad statsmakterna avsett. Detta torde närmast sammanhänga därmed att kommunerna hitintills i relativt ringa utsträckning bagagnat möjligheten att i egen regi låta uppföra och förvalta dylika bostadshus. På fastigheter i kommunal ägo komma sålunda endast 3-5 procent av beviljade bostadsanskaffningslån. Motsvarande siffra beträffande familjebidrag är däremot högre eller något över 13 procent, beroende på att familjebidrag utan samband med bostadsanskaffningslån övervägande utgå till av kommuner ägda bostadshus. Antalet kommunala »barnrikebostäder» kan beräknas till 328 eller c:a 12 procent av samtliga. Flertalet kommuner ha, särskilt beträffande nybyggnader av flerfamiljshus, överlåtit bostadsanskaffningen åt de hjälpbehövande barnrika familjerna till av byggnadslånebyrån godkända s. k. allmännyttiga bostadsföretag. Vanligen hava dessa bostadsföretag karaktären av stiftelser. De flesta av dessa äro bildade i samverkan med Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund. I fråga om dessa stiftelser, som benämnas Solgårdar (i Stockholm A.-B. Familjebostäder), gäller som regel, att två styrelsemedlemmar utses av vederbörande kommun och tre av vederbörande H. S. B organisation. H. S. B:s riksförbund har sålunda svarat för större delen av den bostadsförsörjningsverksamhet för barnrika, som hittills bedrivits. Inklusive nyproduktionen under 1937 beräknas stiftelserna Solgårdar, resp. A.-B. Familjebostäder komma att förfoga över 1 869 lägenheter med ett uppskattat fastighetsvärde av inemot 20 milj. kr. och belägna i 29 olika städer och orter. Av de för barnrika familjers bostadsförsörjning avsedda lägenheterna äro 2 463 eller c:a 95 procent belägna i flerfamiljshus och 142 i enfamiljshus. Bland de sistnämnda — av vilka mer än en tredjedel komma på Stockholm — äro 67 uppförda av kommuner i egen regi eller av allmännyttiga bostadsföretag; dessa äro åtminstone i vissa fall avsedda att sedermera eventuellt överlåtas med äganderätt till bostadsinnehavaren. Återstående 75 hus tillhöra den grupp, som avses i det förenämnda kungl. brevet den 5 juni 1936, varigenom statens byggnadslånebyrå bemyndigades att under budgetåret 1936/1937 försöksvis utvidga den statliga bidrags- och låneverksamheten till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer att omfatta jämväl sådana fall, där enfamiljshus innehaves med äganderätt. För dylika s. k. enfamiljsstugor har hittills bostadshjälp beviljats i 51 fall i Stockholm (för vilka dock endast familjebidrag utgår av statliga medel), samt beträffande 6 i Eslöv och 18 i några andra mindre samhällen med såväl bostadsanskaffningslån som familjebidrag. Med den begränsade omfattning, som denna verksamhet hittills haft, faller det sig givetvis svårt att av föreliggande uppgifter draga några slutsatser om de lämpliga och önskvärda

21* formerna för dess fortsatta bedrivande. Av hos byggnadslånebyrån tillgängligt material i form av ansökningshandlingar, förfrågningar o. a. kan endast konstateras, att efterfrågan på denna bostadsform torde vara jämförelsevis stor. I några av de fall, då i mindre samhällen dylika bostäder uppförts, ha ansökningarna motiverats med att likvärdiga bostäder överhuvudtaget icke kunna åstadkommas på annat sätt i orten. Förutom nu anförda sifferuppgifter rörande den hittillsvarande omfattningen av bostadshjälpen för mindre bemedlade barnrika familjer, kan man ur byggnadslånebyråns material även draga vissa slutsatser rörande i vad mån bostadsförsörjningsverksamheten mäktat förverkliga det därmed avsedda syftet, nämligen att bereda barnrika familjer rymligare bostäder till överkomliga hyror. Beträffande de nya bostadslägenheternas storlek kan ur tabellen å sid. 19* utläsas följande:

Antal lägenheter om

1 r u m och kök . . 2 3

» »

» »

» »

.. ..

»

»

»

..

Samtliga bostadshus

7 1694 888 22

Flerfamiljshus

Enfamiljshus

i kommunal i stiftelses tillhopa ägo ägo

213 65 5

7 1463 716

i komi stiftelses i enskild munal ägo ägo ägo

tillhopa

5 17

18 107 17

7 1676 781 5

7 37 1

6 53 16

Mera upplysande är den jämförelse beträffande nuvarande och förutvarande bostadsförhållanden i 26 städer för 1 051 barnrika familjer, inflyttade senast den 31 december 1936, vilka på grundval av särskilt införskaffade upplysningar meddelats i den förenämnda uppsatsen av C.-B. Cramér. Härav framgår, att den förutvarande bostaden betecknats såsom a) nöjaktig för 438 familjer eller 41-8 procent, b) dålig för 301 eller 28-6 procent och c) mindervärdig för 311 eller 29-6 procent. Nämnda relationstal ha dock varit rätt växlande i olika städer. Där siffran för a-lägenheter varit hög (ex. 75 procent i Göteborg), har bostadsförbättringen närmast avsett avhjälpande av trångboddhet, medan höga b- och c-siffror (ex. Lund, Ystad) tyda på, att det närmast rört sig om kvalitetsförbättring. I fråga om de gamla och de nya lägenheternas storlek är följande tabell upplysande (avser dock blott 641 lägenheter, för vilka dylika uppgifter föreligga): Förutvarando lägenheter Rumsantal

Högst 1 rum och kök 2 » » » 3 » » «... 4 » » » Samtliga

Antal läg.

iledelgolvyta kvm.

359 247 33 3

32-o 41-7 52-i 85" o

37o

Nuvarande lägenheter Anta! läg.

4 424 212 1 641

Medelgolvyta kvm.

32-8 48-6 55-7 86o 50-8

22* Förskjutningen från ettrumsstandard till två- eller trerurnsstandard har sålunda medfört en ökning av golvytan med i genomsnitt 13*8 kvm per lägenhet. Vad familjerna fått betala för denna väsentliga höjning av bostadsstandarden framgår av följande uppställning, varvid de 12 största städerna redovisats särskilt: Beräknad familjeinkomst Hyresutgift i medeltal per år i kr. per år i medeltal, kr. förr nu 736 541 3 168 Stockbolm 496 511 3 127 Göteborg 505 500 2 752 Malmö 362 466 2 468 Norrköping 516 485 2 783 Hälsingborg 508 528 2 753 Borås 467 568 2 867 Gävle 394 542 3 185 Eskilstuna 469 413 2 458 Jönköping 576 476 2 603 Linköping 461 426 2 655 Karlskrona 503 523 2 469 Lund 527 510 2 892 Samtliga städer (26) Ehuru för vissa städer genomsnittliga hyresutgiften något ökats, föreligger i stort sett nedgång av såväl den absoluta som den relativa hyran (i medeltal från 18-5 till 17-9 procent av inkomsten) oaktat bostadsstandardens väsentliga höjning. Detta förklaras genom att de nuvarande hyresbeloppen nedbringats genom beviljande av familjebidrag. Sålunda erhöllo av de undersökta familjerna 346 med 3 hemmavarande barn under 16 år hyresrabatt med 30 procent, 353 med 4 barn med 40 procent och 352 med 5 eller flera barn med 50 procent. Att här ifrågavarande familjer voro särdeles barnrika framgår därav, att antalet hemmavarande barn (inkl. sådana över 16 år) uppgick till 3 i 28-9 procent av familjerna, till 4 i 31'3 procent, till 5 i 19-5 procent, till 6 i 9-3 proBostadssökande, resp. bostadsförsorjda barnrika familjer i Stockholm, fördelade eftei Bostadshyrn Familjer med mer än 2 bo1 1 rum 2 2 rum 3 rum onde per under 350— 4 5 0 - 550— 6 5 0 rum o. kök rum o. kök o. kök eldstad 350 449 549 649 749 Lägenhetskategorier

Antal familjer

A. Bostadssökande fa1240

221 B. Familjer som beretts bostad hösten 1936 i Stadens hus

6 A-B. Familjebostäders hus i Kristineberg Hammarby

79 84

47 59

28 23

57 65

2 3

5 9

14 14

9 18

10 11

23* c e n t , till 7 i 5-9 procent, till 8 i 2-7 procent, till 9 i 1'7 procent samt till 10 eller flera i 0"7 procent. D e t k a n tilläggas, a t t av familjeförsörjarna 5-9 p r o c e n t v o r o u n d e r 30 år, 52 p r o c e n t i 30-årsåldern, 37 p r o c e n t i 40-årsåldern och 5 - i p r o c e n t 50 år eller däröver. Till k o m p l e t t e r i n g av n u m e d d e l a d e uppgifter, må y t t e r l i g a r e anföras vissa d a t a rörande förhållandena i huvudstaden. Bostadsförsörjning för barnrika familjer i Stockholm. Den 18 november 1935 och 27 januari 1936 fattade stadsfullmäktige beslut om uppförande av c:a 500 bostäder för mindre bemedlade barnrika familjer, vilka lägenheter skulle uppföras dels i stadens egen regi, dels genom ett under samverkan mellan staden och H. S. B. bildat allmännyttigt bolag, A-B. Familjebostäder. I april 1936 skulle till ifrågav a r a n d e bostäder ansökningar ingivas, och dylika inkommo till ett antal av 2 707, v a r a v 1 240 från familjer med tre eller flera barn under 16 år. En bearbetning u r bostadssociala synpunkter av dessa efter särskilt formulär avgivna ansökningar h a r verkställts av Stockholms stads statistiska kontor. 1 Sedan omkring hälften av de beslutade lägenheterna omkring 1 oktober 1936 blivit färdiga och erhållit hyresgäster, har bostadssociala utredningen från Stockholms stads fastighetskontor erhållit motsvarande uppgifter om de i ifrågavarande hus inflyttade familjerna, i den m å n de utgöras av barnrika familjer i nyss angivna bemärkelse. Så var fallet med 202 familjer, av vilka 39 erhållit bostad i stadens fastigheter (i den s. k. Körsbärshagen i stadens nordöstra del) samt 163 i A-B. Familjebostäders hus (i Hammarby- och Kristinebergsområdena). De sålunda erhållna uppgifterna om de bostadsförsorjda familjerna ha sammanställts i nedanstående tabell, vari även i jämförelsesyfte införts motsvarande d a t a om de bostadssökande barnrika familjerna. Härav framgår, a t t av de bostadssökande familjerna i medeltal 53 procent bodde i ett rum och kök; detta var fallet med 41 procent av de hushåll, som erhållit bostad i stadens hus, och med 60—70 procent av de, som härbärgerats genom A-B. Familjebostäder. På grund av familjernas storlek var det övervägande antalet av dessa trångbodda. Sålunda bodde flera än två personer per eldstad (boningsrum eller kök) i 74 procent av de bostadssökande hushållen samt i 74—77 procent av hushåll, vilka nu beretts bostäder om minst två rum och kök. De hyrespris, vilka tidigare betalats, voro, som tabellen utvisar, mycket växlande 1

Statistisk månadsskrift 1936 nr 4 och 6.

(förutvarande) bostads storlek och hyrespris samt familjeinkomstens uppgivna belopp. per år, kr.

Familjer med högst 1 000 kr. ink. per ej personenhet under 1 6 5 0 - 2 2 5 0 - 2 8 5 0 - 3 4 5 0 - 4 0 5 0 - 4 650o. upp(1 vuxen el, 1650 2 249 2 849 3 449 4 049 4 649 därövor given 2 barn) Familjoinkomst per dr, kr.

750— 850— 950— 1050o. 849 949 1049 däröver 174

7 7

9 11

5 4

18 7

ej uppgiven 14

7 2

11 15

8 12

17 24

22 22

5 4

9 2

71 68

24* varvid de låga hyrorna avse gammalmodiga, ej sällan undermåliga bostäder, medan de höga beloppen gälla moderna lägenheter med centralvärme och andra bekvämligheter. Familjeinkomsterna voro växlande, men synas i flertalet fall ha hållit sig omkring de 3 500—4 000 kr., som representera en normal arbetareinkomst i huvudstaden. På grund av familjernas storlek blir inkomsten per personenhet (en vuxen eller två minderåriga barn) dock merendels ringa, så att inkomsten per personenhet understeg 1 000 kr. i 83 procent av de bostadssökande och i 81—92 procent av de bostadsförsorjda familjerna. Detta innebär, att de tidigare hyrorna utgjort en mycket betydande belastning på familjeinkomsten. Hyrestrycket kommer dock att väsentligt lättas för de i de nya subventionerade husen inflyttade familjerna, ty genom de statliga familjebidragen beräknas årshyran kunna nedbringas för fullt moderna lägenheter om två rum och kök till i genomsnitt 588 kr. för familj med tre minderåriga barn, samt till 504 kr., där barnen äro fyra, och 420 kr., där de äro fem eller flera. Medan 2/s av de bostadssökande utgåvo över 20 procent av sin inkomst i hyra, skulle nu hyresprocenten nedgå till 14—20 procent, detta även om de stora familjerna med fem eller flera minderåriga barn inhystes i trerumslägenheter (reducerad årshyra 540 kr.) för att icke trångboddhet skulle inträda. De hittillsvarande resultaten av bostadssubventionen för barnrika familjer, vilka härovan statistiskt belysts, kunna i kvalitativt hänseende sägas i stort sett väl motsvara de intentioner, varmed verksamheten igångsattes. Den genomsnittliga höjningen av utrymmesstandarden för de berörda familjerna är avsevärd, vartill kommer en genomgripande förbättring av lägenheternas hygieniska beskaffenhet, utrustnings- och bekvämlighetsstandard. Syftet ifråga om hyresbeloppens fastställande, att bereda en tillräcklig bostad till en hyra, som ungefär motsvarade den hyra, familjerna tidigare betalat, har på de flesta orter uppnåtts. Ett iögonenfallande undantag visar i detta hänseende Stockholm, där genomsnittligen hyrorna i de hittills iordningställda subventionerade lägenheterna utgjorde mindre än tre fjärdedelar av förut betalda hyror. Med hänsyn härtill må framhållas, att i Stockholm kunde inom ramen av bostadssubventionen för de barnrika familjerna byggas större lägenheter, vilket jämväl torde kunnat motiveras ur behovssynpunkt. Detta har jämväl beaktats vid nu pågående bostadsproduktion för detta ändamål. Det kan icke förnekas, att fortfarande och trots den betydande genomsnittliga utrymmesökningen många av de familjer, som bebo de subventionerade lägenheterna, äro trångbodda efter alla rimliga kriterier. Till stor del är detta dock att anse som en övergångsföreteelse, vilken i verksamhetens fortsättning kan undanröjas. Det är naturligt, att vid urvalet av hyresgäster i början företräde givits de mest ömmande fallen, vilket ofta betyder de mycket stora familjerna. Å andra sidan har givetvis sammansättningen av lägenheterna efter storlekstyp måst bestämmas med hänsyn till sammansättningen av flerbarnsfamiljeklientelet i dess helhet. I den mån nya bostadsfastigheter av här ifrågavarande slag komma till, bör trångboddheten kunna motverkas genom att omflyttning successivt företages, i och med att de mycket stora familjer, som nu bo i lägenheter om 2 rum och kök, beredas

25* möjlighet att flytta över i större lägenheter. Med hänsyn till önskvärdheten av en sådan omflyttning är det lämpligt, att byggandet av lägenheter för barnrika familjer i framtiden icke ensidigt inriktas på 2 rum och kök utan på ett mera differentierat bestånd. I bestämmelserna rörande fastigheter med förevarande ändamål ingår en rekommendation, att när större flerfamiljshus byggas lekstuga bör i dem inrymmas. Beklagligtvis ha emellertid endast i ett fåtal fall lekstugor inrättats. E n av anledningarna härtill torde ha varit, att lekstugor äro så kostsamma i anläggning och drift att, om kostnaderna för dem skola belasta fastigheten, hyresnivån hotar att bliva för hög i förhållande till hyresgästernas förmåga. I sitt första betänkande förutsatte bostadssociala utredningen, att kostnaderna för lekstugor skulle delvis täckas av kommunala bidrag, vilka dock i allmänhet icke förekommit. Det synes bostadssociala utredningen uppenbart, att denna sak kräver ytterligare åtgärder. Då emellertid frågan om statsbidrag till lekstugeverksamhet för närvarande är under utredning inom befolkningskommissionen, har bostadssociala utredningen icke ansett sig böra i detta sammanhang göra något förslag i ämnet.

26*

AVD. I I .

Bostadsbeståndet och dess utvecklingstendenser med särskilt avseende på landsbygden. Kap. 6.

Bostadsbeståndets beskaffenhet och förnyelsebehov på landsbygden.

I en den 8 februari 1933 dagtecknad P. M. angående möjligheterna att till förhindrande av arbetslöshetens utbredning vidtaga åtgärder till förbättring av bostadsförhållandena på landet 1 uppskattade bostadsutredningen för landsbygden antalet bostäder på landsbygden i Sverige till c:a 983 000, varav c:a 601 000 kommo på jordbruksbefolkningen. Av dessa bostäder ansågos emellertid omkring V3 utgöras av lägenheter om tre eller flera rum och kök, varför de egentliga smålägenheterna om ett eller två rum och kök kunde beräknas uppgå till c:a 650 000, varav c:a 400 000 kommo på jordbruksbefolkningen. Av dessa sistnämnda torde 70 000 ä 80 000 utgöra av arbetsgivare tillhandahållna familjebostäder för statare o. d. lantarbetare. Toges hänsyn även till de torp och lägenheter, som faktiskt äro lantarbetarbostäder, ökades siffran till c:a 100 000. Källorna för denna beräkning utgjordes av den officiella befolkningsstatistiken, 1912—1914 års allmänna bostadsräkningar samt en år 1930 publicerad, på enskilt initiativ tillkommen ingående bostadsundersökning, avseende tillhopa 5 691 bostäder i 19 olika socknar eller sockendelar, fördelade över hela landet. 2 Numera föreligga möjligheter till tillförlitligare beräkningar genom en specialundersökning av bostadsförhållandena i 100 landskommuner 3 , vilken verkställdes i samband med 1936 års folkräkning och sedermera bearbetats inom statistiska centralbyrån, som benäget ställt till förfogande vissa preliminära undersökningsresultat, vilka för bostadssociala utredningens räkning sammanställts av aktuarien Richard Sterner (se bil. 1, sid. 1 o. t). Denna undersökning torde enligt verkställda kalkyler kunna på det hela taget anses representativ för förhållandena i landets 1 964 mera jordbrukspräglade landskommuner (s. k. A- och B-kommuner). Undersökningen ut1

Proposition nr 211/1933, bil. K (sid. 317 o. I.). Alfred Pettersson och O. Stéenkoff: Bostadsförhållandena på landsbygden i Sverige. Stockholm 1930. 3 Vilka dessa kommuner äro, framgår av tabell 1 i bil. 1 (sid. 2 o. f.). 2

27*

visar, att i de undersökta 100 kommunerna voro i bruk tillhopa 31952 bostäder, varav drygt 9/io voro inrymda i en- eller tvåfamiljshus. Utgår man från att de undersökta landskommunernas folkmängd (c:a 123 000) utgjorde omkring 5 procent av totalfolkmängden i motsvarande kommungrupper, kan man för dessa räkna sig till ett bostadsantal av c:a 640 000. Härtill skola dock läggas de 405 industrikommunernas bostadslägenheter, vilka synas utgöra inemot 400 000, om man utgår från en kalkyl grundad på medelantalet invånare per bostadshushåll i egentliga landskommuner (3*8) samt i stadssamhällena enligt 1933 års bostadsräkning (3*3). Totalantalet bostäder på landsbygden (exkl. köpingar och municipalsamhällen) skulle alltså enligt denna kalkyl överstiga 1 miljon, medan för stadssamhällena motsvarande tal är drygt 750 000. Av bostäderna i de undersökta landskommunerna angivas 11*8 procent som lönebostäder, vilket häntyder på att totalantalet dylika bostäder på landsbygden knappast understiger 100 000, därest man beaktar, att dylika lägenheter, om ock i mindre utsträckning, finnas även i delvis industrialiserade bygder. Bostäder på torp och arrendegårdar torde vara något färre. Bostadsutredningens för landsbygden nyssnämnda P. M. meddelar även vissa uppgifter rörande bostädernas beskaffenhet. Visserligen hade i den förut berörda specialundersökningen av 1930 icke mera än 4" 7 procent av samtliga undersökta boningshus betecknats såsom varande i förfallet skick, men det framhålles, att vid sidan av sådana bostäder, som direkt rubricerats som förfallna, det säkerligen funnes ett betydande antal andra av något bättre beskaffenhet men likväl i behov av reparation. I undersökningen hade även gjorts en schematisk fördelning av bostäderna efter deras beskaffenhet i olika avseenden i kvalitetsgrupper uppgjorda efter poängsystem. Med utgångspunkt härifrån hade bostadsutredningen för landsbygden såsom approximativa uttryck för de ur hygieniska och byggnadstekniska synpunkter förbättringsbehövliga lägenheterna angivit följande procenttal, nämligen 9-6 procent för samtliga smålägenheter samt 10'8 procent för sådana tillhörande jordbruksbefolkningen i allmänhet och 22-5 procent för de egentliga lantarbetarbostäderna. Vad angår den i samband med 1936 års folkräkning verkställda specialundersökningen av bostäderna i vissa landskommuner, ger bil. 1 vid handen, att nära 15 procent av samtliga bostäder betecknats som förfallna; härtill kommer ett betydande antal lägenheter, som uppvisa delvis rätt väsentliga enskilda brister. Proportionen förfallna bostäder är dock synnerligen växlande inom olika kommuner, från 0 ända upp till */«. Dessa uppgifter basera sig på folkräknarnas allmänna omdöme, men möjlighet finnes att använda sig av mera objektiva måttsbestämningar, nämligen förekomsten av vissa konstruktiva brister ur bostadssynpunkt (t. ex. rumshöjd under 2-i m, golv direkt på marken e t c ) . Sammanräknas de lägenheter, vilka utmärkas av minst två mera väsentliga brister, erhålles ett nästan lika högt genomsnittstal (14 procent). Med ledning härav kan det undermåliga bostadsbeståndet på lands-

28 bygden uppskattas till i runt tal 120 000 lägenheter — härvid förutsattes dock, att bostadskvaliteten är väsentligt högre inom de mera industrialiserade delar av landsbygden, som icke beröras av undersökningen —, medan en liknande uppskattning för städer och stadsliknande samhällen givit en siffra av ungefär 30 000 bostäder. Vad beträffar t r å n g b o d d h e t e n å landsbygden synes denna ha ungefär lika stor relativ omfattning som i städerna — ett förhållande, som hittills i alltför ringa grad synes ha beaktats i den praktiska bostadspolitiken. Visserligen är bostadsutrymmet på landsbygden i genomsnitt något större än i städerna, ty medan i stadssamhällena hälften av samtliga lägenheter utgöres av sådana om högst ett rum och kök, omfattar motsvarande grupp i de år 1936 undersökta landskommunerna ungefär en tredjedel. Enär emellertid hushållen i medeltal äro större på landsbygden (i medeltal 3-8 personer) än i städerna (3"3), blir förekomsten av överbefolkade lägenheter ungefär lika hög. Räknas såsom sådana bostäder med mer än två personenheter (barn under 15 år = halv personenhet) per rumsenhet (kök = halv rumsenhet), uppgingo dessa i de undersökta landskommunerna till drygt 12 procent mot knappt 13 procent i städerna. Antalet i dylika lägenheter boende personer utgjorde 19 procent av folkmängden, och ser man enbart på barnen, stiger siffran till 28 procent av alla under 15 år; båda dessa tal skilja sig ej mycket från motsvarande för städerna. Med utgångspunkt från nu anförda siffror kommer man till att på landsbygden skulle finnas tillhopa c:a 120 000 trångbodda hushåll med sammanlagt inemot 700 000 medlemmar, medan städerna beräknats hysa omkring 85 000 trångbodda hushåll med c:a 450 000 medlemmar. Liksom för stadssamhällena framträda även på landet stora skiljaktigheter mellan olika landsdelar och socialgrupper. Sydsverige med dess förhärskande tvårumsstandard företer efter rumsantalet — men knappast i förhållande till bostadsytan — lägre trångboddhet än övriga landsdelar, i vilka smålägenheterna övervägande äro av ettrumstyp. Medan jordbrukarnas bostäder till blott 17 procent utgjordes av högst ett rum och kök, stiger detta jämförelsetal till 46 procent för lägenheter utan (eller med högst 1 ha) åker och till 48 procent för lönebostäder. Ser man speciellt på familjerna med 3 eller flera minderåriga barn, fingo av dessa 27 procent åtnöja sig med bostäder om högst 1 rum och kök. Härav blev följden, att utpräglad trångboddhet (i ovan angiven bemärkelse) förefanns inom c:a 38 procent av samtliga barnrika familjer och i ungefär 50 procent av i lönebostäder boende sådana, överbefolkningen skarpes i väsentlig grad genom ett allmänt rådande »finrumssystem», vilket även i egnahem o. d. något större lägenheter medför stark sammanpackning i sovrummen och »sovköken»; för över XU (27 procent) av smålägenhetsfolkmängden understeg luftrymden 10 kbm per person, och i några fall (3"5 procent) var den t. o. m. lägre än 5 kbm per person. Av i smålägenheter boende barnrika familjers medlemmar var det nära 2h (63 procent), som tillbringade natten i rum eller kök, som utgjorde sovplats för fyra eller flera personer, och i hälften av fallen var luftrymden mindre än 10 kbm per person.

29* överbefolkningens vådor försvåras även därigenom, att trångboddheten är vanligast i undermåliga bostäder. Om man emellertid med undvikande av dubbelräkning sammanlägger de undermåliga och de överbefolkade lägenheterna, kommer man till, att på landsbygden c:a 200 000 och i städerna 100 000 hushåll leva under otillfredsställande bostadsvillkor, vare sig dessa framträda i form av trångboddhet eller i låg bostadskvalitet eller under samverkan av dessa båda faktorer. Såsom exempel på fall av en såväl ur kvantitativ som kvalitativ synpunkt otillräcklig bostadsstandard förtjänar anföras, att drygt 20 procent av de barnrika skogsarbetarfamiljerna bodde i såsom förfallna betecknade lägenheter om högst 1 rum och kök. Av betydelse för en utredning, som åsyftar en höjning av landsbygdens bostadsstandard, är icke blott att lära känna hur det nuvarande bostadsbeståndet är beskaffat, utan även att erfara, hur det f ö r n y a s o c h v ä x e r . För städer, köpingar och municipalsamhällen, ävensom för de f. n. drygt 300 tättbebyggda samhällen på landsbygden, där byggnadsverksamheten är underkastad kontroll från det allmännas sida, föres inom socialstyrelsen årlig statistik över bostadsproduktionen, men för den egentliga landsbygden är man väsentligen hänvisad till de uppgifter angående under senaste årtionde tillkomna och ombyggda bostadshus, vilka insamlats vid 1936 års förut omnämnda bostadsundersökning. I de 100 landskommuner, som berördes av denna undersökning, uppges under åren 1926—1936 (mars) ha tillkommit c:a 4 200 bostäder, motsvarande c:a 13 procent av samtliga, en siffra, som föga avviker från den, som framkommit för den tidigare tioårsperiod, som redovisades i den förutnämnda 1930 publicerade undersökningen (12 procent); båda siffrorna torde emellertid av vissa i bil. 1 anförda skäl ligga något för lågt. Utgår man från de förenämnda antalssiffrorna för hela landsbygdens bostadsbestånd, skulle — om hänsyn tages till detta förhållande — årligen nybyggas inemot 15 000 bostäder, varav c:a -U i de mera jordbruksbetonade bygderna. Anmärkningsvärt är emellertid, att denna bostadsbyggnadsverksamhet, som absolut taget är av i det närmaste samma storleksordning men relativt sett utgör ungefär hälften av städernas (2 å 3 procent), varit i ganska hög grad koncentrerad till vissa bygder och bostadstyper. Medan det finnes socknar, där blott ett eller ett par boningshus tillkommit under tioårsperioden, redovisas för andra ända till en fjärdedel av bostadshusen såsom nybyggda (i nyss angiven bemärkelse). Därmed sammanhänger i viss mån, att nybyggnadsverksamheten varit förhållandevis ringa såväl beträffande jordbrukarnas egna bostäder (8'G procent tillkomna under de tio senaste åren) som lantarbetarnas lönebostäder (8-8 procent), medan den varit drygt dubbelt så stor (19-3 procent) beträffande bostadsegnahem o. d. bostäder med ingen eller ringa jordtilldelning; icke långt ifrån hälften av landsbygdens bostadsproduktion synes vara inriktad på åstadkommande av dylika bostäder, för vilka det årliga tillskottet kan beräknas till åtminstone 5 000. Någon dylik differentiering förefinnes däremot knappast i fråga om de vid

30* bostadsundersökningen jämväl redovisade o m b y g g n a d e r n a , vilka för samma tioårsperiod utgöra ungefär samma antal som nybyggnaderna eller c:a 13 procent av bostadsbeståndet. Härvidlag är siffran högst för jordbrukarbostäderna (c:a 14 procent) och därnäst för bostadsegnahemmen (13 procent), men även lönebostäderna (11 procent) komma ej mycket efter. Av dessa ombyggnader uppges vid tiden för folkräkningen inemot Vs (31 procent) ha utförts med stöd av statliga bostadsförbättringsbidrag. Den här berörda undersökningen ger även vissa upplysningar om n yoch o m b y g g n a d s v e r k s a m h e t e n s i n v e r k a n på b o s t a d s s t a n d a r d e n — sålunda om förhållanden, som på grundval av annat material delvis belysas i efterföljande kapitel. Såsom man kunnat vänta, befinnas de ny- och ombyggda lägenheterna i väsentligt mindre utsträckning än de övriga tillhöra de sämre kategorierna. Dock finnas talrika exempel på att även nybyggda hus kunna vara av mindre god beskaffenhet. Detta kan åtminstone delvis förklara det anmärkningsvärda förhållandet, att icke mindre än 20 procent av bostadsförbättringsbidragen i de undersökta kommunerna utgått till bostadshus, vilka tillkommit under senaste tioårsperiod. Även de med bostadsförbättringsbidrag ombyggda husen — som givetvis i det övervägande flertalet fall kännetecknas av en för landsbygdsförhållanden god standard — kunna emellertid av naturliga skäl stundom uppvisa väsentliga brister. Det har sålunda t. o. m. förekommit, att vissa av dessa lägenheter av folkräknarna betecknats såsom förfallna (jfr förteckningen bil. 1, sid. 47 o. f.). Förklaringen härtill kan vara den, att förbättringsarbetet varit tämligen ofullständigt, eller att det blivit planlagt och genomfört på ett mindre tillfredsställande sätt. Det är dessutom tänkbart, att ombyggnad med statliga bostadsförbättringsbidrag i vissa fall förekommit i fråga om sådana lägenheter, vilka befunnit sig i det skick, att fullständig rivning och nybyggnad hade varit att föredraga. Det konstateras vidare, att frekvensen av överbefolkade lägenheter (sådana med mer än 2 »personenheter» per »rumsenhet») är ungefär dubbelt så hög (23 procent) i de hus, vilka ombyggts med statliga bostadsförbättringsbidrag, som i det undersökta bostadsbeståndet i dess helhet (12 procent). Detta beror emellertid på att bostadsförbättringsbidragen i de undersökta kommunerna till icke mindre än 34 procent utgått till hushåll med minst 3 barn under 15 år, vilka ju särskilt ofta utsättas för trångboddhet. Ehuru den statsunderstödda förbättringsverksamheten icke haft bekämpande av trångboddheten till huvudsyfte, har den dock inom sin givna ram medverkat att nedbringa överbefolkningen. Det synes slutligen framgå, att fördelningen av bostadsförbättringsbidragen mellan olika kommuner icke alltid varit fullt rationell. Det finnes sålunda exempel på (jfr bil. 1, sid. 49 o. f.), att kommuner med särskilt undermåligt bostadsbestånd blivit helt utan dylik statshjälp, samtidigt som andra kommuner kunna ha erhållit förbättringsbidrag för över 20 procent av lägenhetsbeståndet. Sannolikt möter man här samma problem som i vissa andra delar

31* av bostadspolitiken, nämligen att de kommunala myndigheterna kunna ådagalägga mycket olika grad av initiativkraft, då det gäller att utnyttja statlig bostadshjälp. För den centrala administrationen torde det ha ställt sig svårt att i brist på likformiga informationer angående bostadsförhållandena inom de olika länen och kommunerna korrigera de olikformigheter i fördelningen, som kunnat resultera av detta förhållande. Dessa iakttagelser synas emellertid aktualisera frågan om regelmässigt införskaffande av mera fullständiga uppgifter om bostadsstandarden för möjliggörande av en mera rättvis och rationell fördelning av bostadshjälpen till de olika kommunerna. Ifrågavarande uppgifter borde helst grundas på statistiska undersökningar, vilka täcka åtminstone en större del av samtliga landskommuner. Metoden att utgå från ansökningshandlingar eller från mera summariska enquéter, vilka grundats på — enligt sakens natur — i huvudsak subjektiva upplysningar från kommunala o. d. organ, har vid flerfaldiga tillfällen visat sig vara av mindre värde, bl. a. av den anledningen, att ifrågavarande kommunala myndigheter icke kunnat åläggas att utföra det krävande undersökningsarbete, som skulle ha erfordrats, för att uppgifterna skulle bli fullt tillfredsställande.

Kap. 7. Den statliga bostadsförbättringsverksamheten, dess resultat och utvecklingstendenser. För omfattningen och resultatet av bostadsförbättringsverksamheten, inom ramen av övriga statliga bostadsfrämjande åtgärder på landsbygden, lämnas en utförlig redogörelse i bil. 2 till detta betänkande (sid. 57 o. f.). Härav framgår, att för denna verksamhet, som handhaves av dels landskommunernas hälsovårdsnämnder, dels hushållningssällskapens egnahemsnämnder, dels statens egnahemsstyrelse, av riksdagen för budgetåren 1933/1934—1937/1938 anvisats närmare 50 milj. kr. För dessa medel, vilka till närmare 4/s utgått som bidrag utan återbetalningsskyldighet, beräknas ha blivit — eller skola bliva — upprustade omkring 60 000 bostäder. Av dessa tillhöra det övervägande flertalet hemman och jordlägenheter, och blott en mindre del (kanske Va) utgöras av lönebostäder å större jordbruk, ehuru dessa i betydligt högre proportion ansetts i behov av förbättring (jfr sid. 27*). Enligt de bestämmelser, som gälla för bostadsförbättringsverksamheten, skulle vid prövning av ansökningar om förbättringsbidrag och nybyggnadslån, förutom till läget å arbetsmarknaden, hänsyn tagas till byggnadsarbetets betydelse ur hälsosynpunkt, ävensom i fråga om bidrag huruvida sökanden vore i behov av ekonomiskt bistånd för byggnadsföretagets genomförande. Ehuru dessa bestämmelser år för år förnyats i huvudsak oförändrade (senast genom kungl. kungörelsen den 30 juni 1937, nr 654), ha emellertid inom deras ram ägt rum en viss motivförskjutning, innebärande bl. a. att man vid ärendenas prövning jämväl beaktat andra sociala förhållanden. Särskilt synes hänsyn ha tagits till förefintligheten av ett större antal barn i familjen, ett

32* förhållande, som i småbostäder är en huvudanledning till överbefolkning och trångboddhet, vilken i sin ordning inverkar på bostädernas beskaffenhet även ur hälsosynpunkt. Hithörande förhållanden belysta genom en av befolkningskommissionen hösten 1935 verkställd enquéte, för vars resultat redogöres i bil. 2. En redogörelse för undersökningens resultat överlämnades av kommissionen till chefen för socialdepartementet den 10 december 1935 med en skrivelse, vari bl. a. framhölls, att mot bakgrunden av konjunkturuppgången de arbetsmaiknadspolitiska motiven för bostadsförbättringsverksamheten i viss mån försvagats, medan de socialhygieniska skälen fått ökad vikt på grund av det framträdande intresset för vår folkstams uppehållande, kvalitativt och kvantitativt. Att döma av nyssnämnda enquéte hade redan den dittills bedrivna bostadsförbättringsverksamheten i väsentlig grad kommit de barnrika familjerna till godo. Kommissionen fann dock skäl föreslå, att denna praxis lagfästes genom att i en blivande kungl. kungörelse infördes föreskrift om företräde till bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån för familjer med minst tre minderåriga barn. Ehuru kommissionen förutsatte, att bostadsförbättringsverksamheten i sin hittills bedrivna form borde fullföljas tills den nått en viss avslutning, syntes hela bostadspolitiken för landsbygden böra upptagas till förnyad omprövning i syfte att giva den ökad planmässighet på längre sikt, varvid familjesociala och befolkningspolitiska önskemål måste beredas ett mera avgörande inflytande. Verksamhetens planläggning för framtiden borde grundas på en möjligast noggrann inventering av de särskilda orternas bostadsbestånd ur kvalitativa och utrymmessynpunkter, varvid borde utnyttjas dels de bostadsuppgifter, vilka som ovan nämnts upptogos i samband med 1935/1936 års folkräkning beträffande vissa landskommuner, dels uppgifter om bostadsförhållandena i samtliga socknar insamlade genom vederbörande hälsovårdsnämnder. Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 5 juni 1936 uppdragit åt bostadssociala utredningen att verkställa utredning av frågan rörande vissa bostadsfrämjande åtgärder på landsbygden, igångsattes i samverkan med statens egnahemsstyrelse vissa undersökningar, avseende att från hushållningssällskapens egnahemsnämnder och kommunernas hälsovårds-(eller kommunal-) nämnder införskaffa uppgifter om bostadsförbättringsverksamhetens resultat ur familjesociala synpunkter samt bostadsbeståndets beskaffenhet. Under hänvisning till den redogörelse för dessa undersökningar, som meddelas i bil. 2, må här anföras vissa huvudresultat. Intill den 1 juli 1936 uppges bostadshjälp ha tilldelats 44 062 bostäder (varav 3 865 lönebostäder), medan hos egnahemsnämnderna kvarlågo tillstyrkta ansökningar avseende 19 327 bostäder (varav 160 lönebostäder); av bostäderna tillhörde närmare två tredjedelar jordbruksfastigheter. Utöver dessa bostäder skulle enligt vederbörande hälsovårds-(kommunal)nämnders mening ytterligare 36 052 lägenheter vara i behov att upprustas, ombyggas, utvidgas eller ersättas med nybyggnad, varvid i regel stöd skulle erfordras av allmänna medel. Sistnämnda siffra torde

33* kunna ökas till drygt 38 000 med hänsyn till att uppgifter fattades från c:a 6 procent av nämnderna. Tillägges gruppen av 19 327 bostäder med konstaterat ehuru ej avhjälpt förbättringsbehov, får man en totalsiffra av c:a 58 000 förbättringsbehövliga lägenheter, vilket skulle motsvara inemot 6 procent av samtliga bostäder på landsbygden och 8 procent av smålägenheterna. Enär dessa tal grunda sig på delvis rätt ofullständiga inventeringar av bostadsbeståndets faktiska beskaffenhet — uppgiftslämnarna ha givetvis icke kunnat åläggas att i och för enquéten besiktiga varje särskild lägenhet inom resp. kommuner, då detta skulle ha krävt ett mycket betydande och kostsamt arbete — torde de näppeligen kunna anses ge något mera exakt uttryck för det föreliggande totala bostadsförbättringsbehovet. Det är sålunda större skäl att lita till de beräkningar, som i bil. 1 utförts på grundval av den till 1936 års folkräkning anknutna specialundersökningen rörande 100 landskommuner, där varje enskild lägenhet besökts av vederbörande folkräknare. Enligt dessa beräkningar skulle, såsom förut nämnts, omkring 100 000 lägenheter på landsbygden vara att betrakta såsom förfallna, varjämte ett betydande antal därutöver skulle uppvisa väsentliga brister. Det är dock sannolikt, att den summariska och av naturliga skäl ofullständiga beräkning, som kunnat utföras på grundval av den här berörda enquéten, snarare givit en för låg än en för hög siffra. Det på grundval av egnahemsnämndernas och hälsovårds-(kommunal-) nämndernas uppgifter beräknade bostadsförbättringsbehovet var tämligen ojämt fördelat över landsbygden. Särskilt utpräglat synes det vara i Södermanlands, Östergötlands, Blekinge, Hallands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. För nästan samtliga områden synes gälla, att bland de hushåll, beträffande vilka bostadsförbättringshjälp ifrågakommit, antalet familjer med 3 eller flera minderåriga barn var högt (för de tre grupperna resp. 33, 26 och 31 procent). Undersökningen ger vidare vissa upplysningar rörande de vidtagna resp. föreslngna förbättringsarbetenas art och kostnader, för vilka vissa huvudsiffror sammanställts här nedan. Av totalBeräknat beloppet belopp (av bidrag) skulle utgå och lån) till läg. med per läg. barn under nybyggnad 15 &r kr. %

Procentuellt antal läg., beträffande vilka vidtagits, resp. föreslagits upprustning (utan utökn.) tillbyggnad Bostader, för vilka bo-fbeviljats. . stadsf förbättringsbidrag) föreslagits

81-9 71l

Övriga redovisade förbättringsbehövliga lägenheter

11 9

6-i 7-c

770 735

74-9 63-8

21-3 16i

68-4

25-4

Härav framgår, att det i fråga om flertalet lägenheter blott varit fråga om upprustning utan utökning av bostadsutrymmet, exempelvis isolering mot 1842 87

34* köld och fukt, inläggande av nytt golv med trossfyllning, höjning av låga rumstak (till minst 2"4 m), anordnande av bättre dagerbelysning genom upptagande av fönster, anläggande av tjänlig uppvärmningsanordning i varje rum, inredande av garderob, skafferi, matkällare (under huset e. d.), anordnande av förstuga eller vindfång etc. Rätt vanlig och i tilltagande från den första till de båda följande grupperna var dock sådan bostadsförbättring, som även innefattade till- eller påbyggnad av lägenheten ävensom lägenhetens totala bortrivning eller utdömning och ersättande med nybyggnad. Skäligen snäva gränser för förbättringsåtgärderna dragas dock genom bostadshjälpens knappa mått, i genomsnitt 700—800 kr. per lägenhet. Vissa iakttagelser vid specialundersökningen av de 100 landskommunerna tyda också på, att bostadsförbättrade lägenheter ingalunda alltid kunnat betecknas som tillfredsställande ur bostadshygienisk synpunkt (se ovan sid. 30* och bil. 1 sid. 44). Slutligen må omnämnas, att inemot 400 hälsovårds-(kommunal-) nämnder mera bestämt uttalat sig rörande återverkningarna av det allmännas bostadshjälp på den enskildes vilja och förmåga att själv skapa och sörja för sitt hem. Av dessa nämnder har ett mindretal (c:a 48) hållit före, att tillgången till statshjälp bidragit att göra den enskilde mera likgiltig för möjligheterna att själv förbättra sina bostadsvillkor, medan flertalet ansett, att de statliga hjälpåtgärderna ökat ej blott möjligheterna för de mindre bemedlade att höja sin bostadsstandard utan även i allmänhet gynnsamt återverkat på intresset för förbättrade bostadsförhållanden på landsbygden överhuvud. Att döma av resultaten av de statistiska undersökningar, vilka omnämnts i det föregående, synes visserligen redan den hittills bedrivna bostadsförbättringsverksamheten ha i väsentlig grad kommit barnrika familjer till godo. Bostadssociala utredningen fann likväl skäl att i skrivelse till chefen för socialdepartementet den 30 november 1936 föreslå, att denna praxis måtte förenhetligas och befästas genom att i lämplig form föreskrift utfärdades om visst företräde till bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån för familjer med minst tre hemmavarande barn under 16 år. I syfte att mera bestämt inrikta verksamheten på ett övervinnande även av trångboddhetens onda föreslogo de sakkunniga därjämte, att då bidraget eller lånet skulle lämnas till familjebostad och då fråga ej vore om allenast reparationsarbete utan om till- eller ombyggnad resp. nybyggnad, den bidrags- och lånebeviljande myndigheten borde särskilt beakta angelägenheten av att det tillskapades bostad om minst 2 rum och kök. Dessa synpunkter överensstämde i huvudsaklig del med de i det föregående omnämnda önskemål, vilka tidigare framförts av befolkningskommissionen. — Vidare ansåg sig bostadssociala utredningen böra understryka, att därest det vore fråga om barnrika familjer, vilka icke kunde själva deltaga med arbete eller penningar, men vilkas bostäder voro i så bristfälligt skick, att ingripande vore påkallat, vederbörande hälsovårds- och egnahemsnämnder borde beredas ökade möjligheter att räkna med statsbidrag upp till 75 å 80 procent av de beräknade kostnaderna, under villkor att vederbörande kommun tillsköte vad därutöver erfordrades för genomförande av företaget.

35* Därest emellertid dessa önskemål skulle kunna förverkligas inom bostadsförbättringsverksamhetens ram, skulle emellertid erfordras betydande penningmedel. Bostadssociala utredningen ansåg sig därför böra för sin del understödja egnahemsstyrelsens hemställan om anvisande av anslag å 15 milj. kr. för budgetåret 1937/1938 för bostadsförbättringsverksamhetens fortsättande. Egnahemsstyrelsen, som anmodats att avgiva utlåtande över bostadssociala utredningens skrivelse, erinrade om, att styrelsen, som ägde utfärda närmare föreskrifter för tillämpningen av föreskrifterna i kungl. kungörelsen den 30 juni 1933, sökt genom cirkulär, instruktionskurser o. d. åstadkomma en i görligaste mån enhetlig bostadsförbättringsverksamhet i landets olika delar. Härvid hade bl. a. framhållits nödvändigheten av att särskilt familjer med barn finge sina bostäder upprustade, och styrelsen vågade bestämt hävda, att framför allt egnahemsnämnderna beaktat de barnrika familjernas behov. Styrelsen hade därför ej ansett behövligt att utfärda föreskrift om bestämt företräde för dessa familjer, emedan hänsyn måste tagas även till andra familjer, exempelvis familjer med två små barn eller med gamla föräldrar eller sjuka medlemmar. Beträffande bostadens omfattning hade vid om-, tilleller nybyggnad, där familjerna varit barnrika eller av annan anledning, såsom sjukdom e. d., större bostad erfordrats, detta behov blivit i görligaste mån tillgodosett. Å andra sidan syntes icke så få familjer onödigtvis åsamkats ekonomiska bekymmer på grund av för stort tilltagna bostadsbyggen. Styrelsen ansåg det däremot vara önskvärt, att föreskrifter om anordnande av centralvärme, vatten och avlopp samt välinrett, arbetsbesparande kök, tillräckligt antal garderober o. d. kunnat givas, men med hänsyn till statsbidragens otillräcklighet hade detta ej kunnat ske. Vad anginge den ifrågasatta höjningen av statsbidraget till 75 å 80 procent av kostnaden hade styrelsen medgivit dylik förhöjning i sådana fall, då medellöshet nödvändiggjort kommunala bidrag, men därvid ej begränsat sitt medgivande till enbart barnrika familjer. Under hänvisning till det anförda förklarade egnahemsstyrelsen, att styrelsen icke hade något att erinra mot, att i gällande författning eller annorledes föreskrifter i här berörda hänseenden meddelades av Kungl. Maj:t, men borde föreskrifterna icke givas en kategorisk form, enär detta skulle vara, till men för verksamheten. Frågan har upptagits till behandling i samband med 1937 års statsverksproposition. 1 I samband med sitt anslagsäskande uttalade chefen för socialdepartementet, att han funne beaktansvärda bostadssociala utredningens synpunkter, att vid förutvarande stödverksamhet de barnrika familjernas särskilda behov borde uppmärksammas i högre grad än som redan skett samt att det funnes goda skäl för att i särskilt ömmande fall helt eller delvis eftergiva kraven på eget bidrag i penningar. Härvid kunde tänkas, att vederbörande kommun tillhandahölle erforderligt bidrag i penningar, i undantagsfall jämväl i form av arbetsprestation vid byggnadsarbetets ut1

Bil. till 1937 års statsverksproposition, V huvudtiteln, sid. 43 o. f.

36* förande. Då egnahemsstyrelsen förklarat sig intet hava att erinra emot att synpunkterna ifråga komme till uttryck i gällande bestämmelser, ansåg sig departementschefen böra överväga åtgärder av sådan innebörd, varvid föreskrifterna icke borde givas alltför kategorisk form. I detta samband upptog departementschefen även frågan om statsstödet till l ö n e b o s t ä d e r . I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift (av direktör G. W. Andersson) hade framhållits, att enligt nu gällande principer bidrag i första hand lämnades till jordägare med svag ekonomi. Detta system förde med sig olägenheten, att förtursrätt till statshjälp gåves jordägare, som vanvårdat sina lönebostäder och som kunde antagas knappast komma att på ett tillfredsställande sätt hålla i stånd de med statens hjälp förbättrade bostäderna. Vid prövning av ansökningar om bidrag borde därför i görligaste mån bortses från sökandenas ekonomiska förhållanden, varjämte det vore rimligt om bidrag utginge till bostäder, som visserligen icke i och för sig vore undermåliga, men som hade alltför ringa utrymme. Det vore även nödvändigt, att de uppgivna byggnadskostnaderna underkastades mera effektiv kontroll, samt att garanti erhölles för, att utförda förbättringar vidmakthöllos, ävensom för att icke med statsbidrag ombyggda lönebostäder försåldes eller apterades till annat ändamål. — I häröver den 30 november 1936 avgivet yttrande framhöll statens egnahemsstyrelse, att medan man i fråga om övriga bostäder hade att räkna med det egna intresset såsom drivkraft, vore detta icke förhållandet beträffande lönebostäderna. För att få i gång förbättring av dylika bostäder hade styrelsen och egnahemsnämnderna medgivit bidrag även i sådana fall, då den underhållsskyldige måhända kunnat utan statligt stöd själv genomföra förbättringen. Detta avsåge framför allt, när arbetena gällt ett förhållandevis stort bostadsbestånd och man haft anledning befara, att förbättringsarbetet ej skulle kommit till stånd utan statligt bidrag, särskilt som ansökningarna om bidrag till lönebostäder i början varit jämförelsevis fåtaliga. Styrelsen kunde emellertid icke finna, att anledning funnes att, såsom ifrågasatts, bortse från sökandens ekonomiska förhållanden, utan torde numera mera bemedlade sökande komma att hänvisas att söka lån ur lantarbetarbostadslånefonden, medan mindre bemedlade jordbrukare, såsom dittills, borde erhålla bidrag och nybyggnadslån, i den mån medel därför anvisades. Vad beträffade kostnadsberäkningarna ansåg styrelsen de framställda anmärkningarna icke vara berättigade, då förslagen upprättats av sakkunniga personer och i regel underkastats granskning av vederbörande hälsovårdsnämnd och egnahemsnämnd. Att med statligt bidrag ombyggd bostad kunde försäljas eller apteras till arrendatorsbostad e. d. kunde visserligen hava inträffat, men nämnderna hade dock, ex. i Södermanlands län, sökt förebygga detta genom infordrande av särskilda förbindelser. Departementschefen framhöll i sitt förenämnda uttalande till statsrådsprotokollet, att det syntes angeläget, att effektiv kontroll utövades på kostnadsberäkningarna, samt att det sörjdes för, att statsstödet i fråga om lönebostäderna icke bleve föremål för missbruk, varvid den anordning, som till-

37* lämpats i Södermanlands län, syntes böra vidtagas jämväl inom riket i övrigt. Avseende borde — icke minst när det gällde lönebostäderna — fästas vid behovet såväl ur hälsovårdssynpunkt som ur utrymmessynpunkt. En mycket stor enighet torde råda därom, att den statliga bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden varit till stor välsignelse. I allt kunna, som redan nämnts, genom de anslag som utgått till detta ändamål omkring 60 000 av landsbygdens allra sämsta bostäder bliva hjälpligt upprustade. Enligt de sakkunnigas uppfattning torde det fortfarande föreligga ett ganska stort otillfredsställt behov av samhällelig bostadshjälp enligt dessa linjer. Denna hjälpform har emellertid sin mycket påtagliga begränsning. Ehuru den statliga bostadsförbättringsverksamheten till stor del motiverats med den i stor utsträckning bristfälliga beskaffenheten hos lantarbetarbostäderna, har sålunda blott en relativt ringa del — högst 5 procent —• av ifrågavarande bostäder blivit upprustade genom bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån. De uppgifter, som lämnats ovan sid. 30* och i bil. 1 sid. 44, ha vidare ådagalagt, att åtskilliga av de upprustade bostäderna även därefter företett allvarliga kvalitetsbrister, samt att de varit överbefolkade. De barnrika familjernas trångboddhetsproblem, som är lika allvarligt på landsbygden som i städerna, har sålunda icke fullständigt lösts genom den här ifrågavarande hjälpverksamheten. Vad sålunda konstaterats bör emellertid enligt de sakkunnigas mening icke leda till något utdömande av bostadsförbättringsverksamheten såsom medel i bostadspolitiken på landsbygden, utan blott till ett fastställande av att det, jämsides med denna verksamhet, kräves andra hjälpformer för att samhället framgångsrikt skall komma till rätta med problemet om höjande av lönebostädernas standard och problemet om bättre bostäder för de mindre bemedlade barnrika familjerna. De sakkunniga framlägga i båda dessa hänseenden nedan förslag om ytterligare åtgärder. Genom dessa åtgärders vidtagande försvinner dock icke det behov, som bostadsförbättringsverksamheten fyllt och alltjämt kan fylla, nämligen som en till beloppet relativt begränsad eilgångshjälp för upprustning av dåliga bostäder. Tvärtom finnes det anledning att antaga, att bostadsförbättringsverksamheten skall kunna läggas mera rationellt, sedan den befriats från nyssnämnda tvenne uppgifter, som efter vad erfarenheten givit vid handen, icke genom den på ett tillfredsställande sätt kunna fyllas.

Kap. 8. Egnahemmen nr sociala och ekonomiska synpunkter. Egnahemsrörelsens omfattning på landsbygden och i städerna. Det egna hemmet utgör den typiska bostadsformen för landsbygden och de mindre samhällena och sätter även sin prägel på de större städernas förorts- och ytterområden. Att statistiskt bestämma förekomsten av denna bostadstyp i

38* jämförelse med andra möter emellertid betydande svårigheter, icke minst därför att det är vanskligt att klart och entydigt angiva vad som skall förstås med egnahem i här avsedda bemärkelse. Ett eget hem utgör först och främst en av ägaren begagnad bostadslägenhet. På l a n d s b y g d e n är denna bostadstyp förhärskande. Närmare uppgifter föreligga i den förenämnda specialundersökningen av bostadsförhållandena år 1936 i 100 landskommuner (bil. 1). Enligt föreliggande uppgifter voro av i nämnda kommuner undersökta 31 952 bostäder nära *h (63'3 procent) begagnade av ägaren; i fråga om en knapp tiondel av dessa avsåg likväl innehavet blott byggnaden, medan marken var i annans ägo. Nära denna husägaregrupp stå innehavarna av de bostäder (9-7 procent), som innehades i samband med arrende e. d., samt av de till lantarbetare e. d. fritt (eller mot någon avgäld) upplåtna lägenheterna i arbetsgivares bostadshus (11"3 procent). De å fria marknaden uthyrda lägenheterna voro ej flera än 9'3 procent av samtliga, vartill kommo 6-4 procent bostäder upplåtna under andra former än de nu angivna. Då de undersökta kommunerna efter folkmängden räknat utgöra omkring en tjugondel av hela den mera jordbruksbetonade landsbygden, skulle för hela detta område de av ägarna begagnade lägenheterna utgöra omkring 440 000. Tilläggas ägarebostäderna i de mera industrialiserade eller »agglongerade» delarna av landsbygden, torde siffran ökas till bortåt 600 000. Av dessa egnahem lära omkring hälften vara förenade med jordbruk (om över 1 ha åker), medan återstoden skulle kunna anses mera motsvara bostadsegnahem. Såsom egnahemsägare betecknas dock enligt gängse språkbruk icke varje person, som bebor egen lägenhet. Sålunda bör undantagas ägare av hyreshus. Dylika hus spela dock en mycket ringa roll på den egentliga landsbygden, ty även om man hit räknar samtliga boningshus med 3 eller flera lägenheter, utvisa siffrorna för de undersökta 100 landskommunerna, att knappt 6 procent av samtliga bostäder förefinnas i dylika hus, medan drygt 94 procent voro inrymda i en- eller tvåfamiljshus. Av dessa voro de förra till antalet c:a 24 000 och de senare nära 3 000, medan flerlägenhetshusen ej överstego 600. För landsbygdens mera jordbrukspräglade delar kan totalantalet enfamiljshus beräknas till c:a 520 000, tvåfamiljshusen till 65 000 och husen med flera lägenheter till c:a 15 000, sålunda tillhopa ungefär 600 000 bostadshus. För landsbygden i dess helhet, de industrialiserade delarna inbegripna, torde sistnämnda siffra stiga kanske till 800 000, varibland uppskattningsvis inemot 300 000 bostadsegnahem (jordbrukslägenheter häri ej inräknade). Går man därefter över till s t ä d e r o c h s t a d s l i k n a n d e samh ä l l e n , spela nu berörda bostadstyper väsentligt olika roller. Enligt 1933 och 1935 års bostadsräkningar 1 gestaltade sig förhållandena som följer: 1 Socialstyrelsen: Allmänna bostadsräkningen år 1933 och därmed sammanhängande undersökningar, utg. 1936. — Stockholms stads s t a t i s t i k : Allmänna bostadsräkningen i Stockholm 31 dec. 1935 (utg. 1937).

39* Av ägaren Antal Därav (i % i hus med Därav (i %) med begagnade redoAntal visade läg. (i %) i redoenskilda hus visade 10 o. fl. 3 el. fl. 3 9 med fler1 läg. 2 läg. 1—2 1 läg. 2 läg. läg. läg. läg. läg. bostadsfamiljs- familjs20 m i n d r e o r t e r läg. hus hus (med under 10 0 0 0 i n v å 30-8 24-3 46-i 13-8 20s 1 1 5 4 4 40-1 29-i 29 293 15-8 64 nare) o r t e r 18 437

30-9

27-6

41-5

72 973

7-8

14-o

Stockholm(1935) 2 2 1 6 1

45-6

12-o

42-4

5-9

3i

25 s t ö r r e

39-3

38-9

91-0

10-9

5-7 6-6

För samtliga stadssamhällen har antalet hus med bostadslägenheter omkring år 1935 uppskattats till c:a 210 000. Härav synas inemot 100 000 kunna betecknas som egnahem i betydelsen av en- eller tvåfamiljshus, bebodda av vederbörande ägare. Ställas dessa egnahemslägenheter i relation till samtliga de c:a 750 000 bostadslägenheter, som beräknats förefinnas i stadssamhällena, befinnas de utgöra i medeltal c:a 13 procent av totalantalet. Till jämförelse må anföras, att de å fria marknaden uthyrda lägenheterna kunna uppskattas till c:a 475 000 (varav c:a 15 procent i en- eller tvåfamiljshus), de av arbetsgivare åt egna arbetare eller anställda upplåtna bostäderna till c:a 75 000 och lägenheterna i kooperativa bostadshus till c:a 33 000 (år 1935). De visserligen i mycket bristfälliga statistiska uppgifter, som lagts till grund för i det föregående gjorda uppskattningar, synas sålunda giva vid handen, att det i vårt land omkring år 1935 förefanns närmare 400 000 bostadsegnahem, varav c:a 300 000 på landsbygden och c:a 100 000 i städer och stadsliknande samhällen. Bostadsegnahemmen, vilkas befolkning torde överstiga IV2 miljon personer, synas också vara stadda i ganska rask tillväxt. För landsbygdens del belyses detta genom följande, i det föregående berörda genomsnittstal för de specialundersökta 100 landskommunerna, varvid visserligen är att märka, att de särskilda sockensiffrorna ofta förete betydande inbördes olikheter. Andra bostäder Procentuella antalet bostäder, som under åren

1 9 2 6 - 1 9 3 6 (mars) blivit ' ^ y g g d a ' (ombyggda

Lönebostäder

• • ..

8-8 106

utan (el. med högst 1 ha) Sker

med över 1 ha åker

19-3 129

8-6 13-7

Samtliga bostäder

'18s 13o

1 A t t d e n n a siffra ej alltför m y c k e t t o r d e avvika från den för 1a n d s b y g d e n g anomenittliga är ett a n t a g a n d e , s o m stödes bl. a. där iv, att enligt en a n n a n berä kning, som i ä u v u d s a k avser t i o å r s p e r i o d e n 1917—1926, b o s t a d s t eståndet ökad es med i genc msiritt 11 "8 % i 19 s o c k n a r och sockendelar. »Bostadsförhållanden i på l a n d s b y gden i Sverig e» av A. Pe Ltersson och G. Steenhoff, S t o c k h o l m 1930, sid. 4».

Medan ombyggnadsfrekvensen var ungefär densamma för samtliga större bostadsgrupper (jfr ovan sid. 30*), var nybyggnadsverksamheten under perioden mer än dubbelt så stor i fråga om bostadsegnahem o. d. som beträffande jord-

40* brukarnas bostadshus och arbetarbostäder. Medan nämnda båda grupper ökades med mindre än 1 procent i genomsnitt per år, tillväxte bostads egnahemmen med nära 2 procent. Detta innebär, att på den mera jordbruksbetonade landsbygden årligen skulle nybyggas bostadshus inrymmande 9 000 lägenheter, varav 4 000 å 5 000 i bostadsegnahem. För landsbygden i dess helhet synas dessa siffror kunna utökas till inemot 10 0001, resp. 6 000 ä 7 000. Egnahem på landet förete en tillväxthastighet, som närmar sig den, som konstaterats för städer och stadsliknande samhällen. Enligt 1933 års bostadsräkning hade under åren 1924—1933 i genomsnitt tillkommit 21 procent av bostadslägenheterna å 20 mindre orter, nära 23 procent i 25 större städer och orter (med över 10 000 invånare) samt c:a 34 procent i Stockholm. Bortses från de individuella särdrag, som bostadsproduktionen företer i olika samhällen, skulle man kunna säga, att bostadsbeståndet i stadssamhällena ökas med 2—3 procent per år brutto, d. v. s. utan avdrag för husrivningar o. d., genom vilka pläga avgå äldre lägenheter motsvarande ungefär Vio av de nytillkomna. Mer detaljerade uppgifter rörande bostadsproduktionen i de över 600 samhällen, där byggnadsverksamheten är underkastad offentlig kontroll, återfinnas i socialstyrelsens årliga statistik över byggnadsverksamheten. 2 Enligt denna tillkommo i de närmare 300 städer, köpingar och municipalsamhällen, för vilka finnas jämförbara uppgifter för åren 1927—1936, i medeltal per år c:a 3 800 bostadshus och nära 20 000 bostadslägenheter. Utgår man från ett bostadsbestånd i stadssamhällena av c:a 700 000 i genomsnitt för perioden, bekräfta siffrorna för tillkomna bostadslägenheter den förut anförda beräkningen av en bruttotillväxt om i genomsnitt 2—3 procent per år, dock med en tendens till ökning (till c:a 4 procent) under de senaste åren. Av det årliga lägenhetstillskottet torde från en sjundedel till en femtedel utgöras av egnahem i här avsedd bemärkelse eller c:a 3 000 å 4 000 per år. Av dessa egnahem utgöras anmärkningsvärt många av stugor, vilka förutom ägarnas bostad innehålla en annan lägenhet avsedd att uthyras i syfte att därigenom underlätta fastighetens finansiering. Det har särskilt under de senaste åren riktats åtskilligt klander mot ett dylikt uppgivande av egnahemmets idé, och i samband därmed har man sökt påvisa att tvålägenhetshusen starkt nedgått i antal under senare år. Detta bekräftas dock knappast genom den fortlöpande byggnadsverksamhetsstatistiken, vilken utvisar, att medan tvålägenhetshusen i genomsnitt för åren 1927—1936 utgjorde 44 procent av samtliga egnahem (en- och tvålägenhetshus tillhopa), voro för samma orter motsvarande tal 40 procent för 1932, 39 procent för 1933, 42 procent 1 Härvid ha till landsbygden r ä k n a t s omkring 300 tättbebyggda orter, vilka visserligen icke äro städer, köpingar eller municipalsamhällen, men där byggnadsverksamheten är underkastad offentlig kontroll genom byggnadsnämnd e. d. Skulle dessa orter räknas som stadssamhällen, minskas det angivna årliga lägenhetstillskottet för landsbygden med åtminstone 2 000 lägenheter. 2 Sociala meddelanden, årg. 1936 sid. 503 o. f., årg. 1937 sid. 488 o. f.

41* Antalet och beskaffenheten ar under år 1935 nybyggda en- och tvåfamiljshus t jämförelse med hus för flera familjer. D Nybyggda StockÖstra (och helt ombyggda) holms boningshus stad Sverige

ä

r

a

^

SmåSamt- städer land Södra Västra Norra köpingar och municipalsamliga och Sverige Sverige Sverige orter hällen med övriga 100000 samöarna inv. 20 000- 10 000- 5 0 0 0 - under hällen och 100000 20 000 10 000 5 000 däröver inv. inv. inv. inv.

Samtliga tillkomna boningshus .

808 1049

6 946

1556 Därav (i %)med 1 lägenhet .... 2 lägenheter . . . . 3 o. fl. lägenheter

64-5 5-0 31-5

59o

31-o

40-1 35-9 24-0

38-o 45-e

45-9 32-2 21-9

48-7 12-5 38-8

29-(. 28-8 42-2

27-6 46-3 26-2

32e

51 5 17-5

44-8 28-o 27-2

52-4

22-8 18-2

46 i

37o

21-3

10-6

66-i 30'7 32

Samtliga tillkomna bostadslägenheter

5 803

4 940

6 267

8 239

2 380 29 764 12 745

6 856

2 358

2 295

3 049

2 461

6-o

19-9 15-4 64'7

11-7 39-0

7-5 94

5-i 10-2 84-7

8-i 27'3 64-6

12-i 34-2 53-7

26-o

83i

14-0 35-i 50-8

4-s

49-s

9-6 17-1 73-3

36-7 37-3

41-8 38-8 19-4

7 208 17 773 24 424

7 749 87 056 3 3 1 0 3 19 3 1 8

7 327

7 691 10 964

8 653

16-7 39-8

19-4

18 9 33i 48-0

33-s

50-1 32-4 17-5

Därav(i%)ihusmed 1 lägenhet .... 2 lägenheter . . . . 3 o. fl. lägenheter

93-i

Samtliga tillkomna eldstäder 14 817 15 085 Därav(i%)ihusmed 1 lägenhet .... 2 lägenheter . . . . 3 o. fl. lägenheter

10-7 1-2 88i

28 2 15-6 56-3

Antal trähus

16-4

15-9 19-2 64-9

33o

44o

12-6 10-8 76-6

10-7 15-1 74-2

2-2 93-5

47-6

16-8 16-7 66-5

7-9 32 88-9

79o

12-7 28-3 59-0

86 12-4

33-B

33o

5 626

755 1306

1449 Därav (i %) bland boningshus med 1 lägenhet .... 2 lägenheter.... 3 o. fl. lägenheter samtliga h u s . . . .

lOO-o 92-6 1-8 68-7

95-9 93-7 61-i 89i

98'4 97* 86-5 95-8

53o

97-7 94-7 94-7 92-6

90-6 88-6 50 o 81-o

89o

95-7

79-8 68-7 79-4

94-e 90-i

21-9 62i

79-6 88-6 54-5 71 6

89o

36-e

96 i 96-5 69-2 89-8

Antal boningshus med 1 eller 2 våningar i h ö j d . . . .

830 5 983

99-7

98-4 99-s

100-0 lOOo

57-4 91-7

25-8 79-7

98-9 99-6 33-i 83-4

98-s

78-»

99-8 98-4 63 4 92-9

Samtliga tillkomna bostadslägenheter med bad- (oller dusch-)rum.

4 259

2 533

3 703

Procentuellt antal lägenheter med bad(eller dusch-)rum i hus med 1 lägenhet .... 2 lägenheter.... 3 o. fl. lägenheter samtliga hus. . . .

39-4 29-6 76 o 73 4

46-7 32-5 57-i 51-8

48-2 37-7 58-7

39-4 24-7 64-8 59 i

Därav (i %) bland boningshus med 1 lägenhet .... 2 lägenheter. . . . 3 o. fl. lägenheter samtliga h u s . . . .

lOOo 12-3

49-s

41-5

4fi

lOO-o

82-i

77-8 88-8

88-4 89-3 66-5 86-4

28-o 93-i

lOO-o 99-e 74-o

94s

99B 99-2 39o 86-i

98-9 99i 43-8 75-7

lOOo

99-6

lOOo 8i 63-5

997 62 i 90o

98-o 51-9 88 7

99-7 99i 55-3 94-8

911 16 4 7 3

3 909

51-2 27-4 53-4 48-7

32-5 26 2 48-4 38-s

55i

57o

49i 29-2 39-4 38-2

28-s

68-8

51-3 33-4 54-5 48-B

64-fi

69-o

44-B 37-i 60-2

98-8

47-s 90-6

44-5 29-6 62-i 55-s

65-4

32o 52-6 47'0

99o

9-6

18-ä

19s

42* för 1934, 46 procent för 1935 och 43 procent för 1936. Eäknar man efter lägenheter, ökas för tvåfamiljshusen tioårsmedeltalen till ej mindre än 61 procent och årssiffrorna i motsvarande proportion. Även om mycken och berättigad kritik kan riktas mot egnahemshyreslägenheterna ur sociala och även ur ekonomiska synpunkter, har systemet uppenbarligen alltjämt livskraft framför allt i vissa mindre samhällen, där lägenheter av denna typ kunna vara nästan de enda, som stå hyressökande tillbuds. Egnahemmens storlek och utrustning i stadssamhällena. Genom en för bostadssociala utredningens räkning slutförd specialbearbetning av de nominativa uppgifter om fullbordade husbyggen i över 600 stadssamhällen, vilka legat till grund för socialstyrelsens bostadsproduktionsstatistik för 1935, ha erhållits ytterligare en del uppgifter om storleken och utrustningen av nybyggda en- och tvåfamiljshus. Dessa byggnadstyper torde i stort sett inbegripa egnahemsbyggnadsverksamheten, i den mån denna är lokaliserad till städer och stadsliknande samhällen o. d. En- och tvåfamiljshusens betydelse för bostadsproduktionen år 1935 inom olika landsdelar och ortsgrupper belyses av tabellen å sid. 41*. Härav framgår, att av samtliga under året nybyggda (eller från grunden ombyggda) boningshus enfamiljshusen utgjort närmare hälften och tvåfamiljshusen nära Vs, medan flerfamiljshusen föga överstigit Vs. Tvåfamiljshusen äro dock flera än enfamiljshusen i Småland och öarna samt i norra Sverige, ävensom i samtliga orter med 5 000—20 000 invånare. Lägges antalet tillkomna bostadslägenheter till grund, ökas tvåfamiljshusens betydelse, i det att för orterna i gemen flera lägenheter (15'i procent) tillkommit i dylika hus än i enfamiljshus (10-7 procent). Ser man åter på antalet eldstäder, d. v. s. bostadsrum eller kök, ökas de merendels rumsrikare enfamiljshusens betydelse därhän, att de båda hustypernas insats i bostadsproduktionen blir ungefär densamma (16-7, resp 16-8 procent). Egnahemsbygget i här använd bemärkelse svarar sålunda för omkring V3 av bostadstillskottet, medan återstående 2/s komma på flerfamiljshusen. Ser man på de nybyggda husens byggnadsmaterial, utvisar tabellen, att enoch tvåfamiljshusen nästan genomgående uppföras av trä. Ett undantag härifrån utgör Sydsverige, där jämväl småhus i stor omfattning byggas av tegel. Tabellen utvisar ävenledes, att en- och tvåfamiljshusen nästan undantagslöst ej räkna mera än en eller två våningar i höjd. Tabellen ger även ett uttryck för lägenheternas utrustning med bekvämligheter inom de olika hustyperna genom att redovisa relativa antalet bostäder, som försetts med bad-(eller dusch-)rum. Man finner härvidlag, att denna bekvämlighet är vanligast i flerfamiljshusen och därnäst i enfamiljshusen, medan tvåfamiljshusen härvidlag äro sämst ställda. Denna iakttagelse gäller i fråga om samtliga ortsgrupper med undantag av storstäderna, varest emellertid tvåfamiljshus ju förekomma skäligen sparsamt. Framhållas må, att i denna redovisning hänsyn ej tagits till det

43* förhållandet, att särskilt i storstäder flerfamiljshus med smålägenheter ej sällan förses med för flera lägenheter gemensamma badrum i källarvåningen. Vill man undersöka de olika hustypernas betydelse för lägenhetstillskottet ur kvantitativ synpunkt, ger nedanstående tablå närmare upplysningar: Procentuellt antal läg. av vidstående storlek i hus med

1 r u m el. 1 r u m o. k ö k 2 « » » 3 » 9 » 4

i»

»

5 o. fl. r u m o. k ö k

»

1 läg.

2 läg.

3 o. fl. läg.

52 23-9 28 o 19-6 23 4

19 7 47-7 24-3 6-i 22

54-8 28-i 11 i 3-7

2s

Samtliga hus

44-2 30-6 14 9 5-8 4-5

Medan hyreshusen få sin prägel av de minsta lägenhetstyperna, dominera i tvåfamiljshusen bostäder om två rum och kök. I enfamiljshusen förekomma talrikast lägenheter om tre rum och kök, men skillnaden mellan denna samt närmast större och mindre bostadskategorier är merendels icke så framträdande. Egnahemmens finansiering och därmed förenade risker. Man kommer så in på frågan huru vårt lands mycket talrika egnahemsbyggare på landet och i städerna finansiera sina bostäder. Någon mera omfattande statistisk undersökning har icke verkställts på detta område, men genom vissa enquéter och individuella förfrågningar har man erhållit en del konkreta exempel på huru förhållandena i olika fall kunna gestalta sig med avseende på egnahemmens ekonomiska tillkomsthistoria, samt fått del av egnahemsbyggares synpunkter och uppfattningar angående hithörande finansieringsfrågor o. d.1 I dessa redogörelser framträda framför allt de svårigheter, som möta den i allmänhet föga bemedlade och på byggnadsområdet oerfarna egnahemsbyggaren, när det gäller anskaffning av erforderliga penningmedel. Särskilt gäller det placering av de högre liggande lånen, varvid vanskligheterna ökas, när den egna kontantinsatsen är ringa eller obefintlig. Ehuru den bild av egnahemsrörelsens omfattning och tillväxt, som kan erhållas av tillgängliga sifferuppgifter, ingalunda är fullständig, bekräfta de dock det kända förhållandet, att ifrågavarande bostadsform åtnjuter stor och växande popularitet jämväl bland de mindre bemedlade i städerna och på landsbygden. Under senare tider ha egnahemssträvandena främjats ej endast genom åtgärder från det allmännas sida, varom mera i det följande, utan även 1 Beträffande b o s t a d s e g n a h e m märkes, förutom Eskil Sundahls nedan (sid. 52*) omnämnda föreläsning och till grund för denna liggande undersökningar, den »enquéte rörande egnahemsfinansiering», avseende 90 egnahemsbyggare och bostadskooperatörer, vilken meddelats i bostadsproduktionssakkunnigas betänkande med förslag till lag om sparföreningar m. m.. Statens offentliga utredningar 1935: 54, sid. 182 o. f. — Beträffande j o r d b r u k s e g n a h e m föreligger en av statens egnahemsstyrelse verkställd undersökning för år 1929, avseende 152 jordbruk (tryckt 1931). Undersökningen har i viss mån fullföljts genom de beräkningar av ett 80-tal egnahems jordbruks räntabilitet, vilka meddelats i årg. 1933—1934 och 1934—1935 av den av professor L. Nanneson på lantbruksstyrelsens uppdrag utgivna serien »Räkenskapsresultat från svenska jordbruk».

44* genom ingripande från andra håll. Särskilt tänker man då på den förändrade bostadspolitik, som förspörjes hos sådana på landsbygden och i mindre samhällen belägna bruks- och andra industriföretag, vilka i större utsträckning haft att tillhandahålla bostäder åt sina anställda. Detta skedde tidigare företrädesvis genom att uppföra större bostadshus, i vilka bostäder tillhandahöllos fritt eller mot ringa hyra. Då detta system ofta visade sig medföra olägenheter i fråga om bostadsstandarden, ha dylika arbetsgivare under senare år alltmera övergått till att genom lån och lånegarantier samt understundom även direkta bidrag i kontanter eller i form av tomter, byggnadsmaterial o. d. förhjälpa sina arbetare till egna hem. Även, ehuru i mindre grad, spåras en dylik utveckling inom det större jordbruket särskilt under inverkan av tendensen att minska antalet året om anställda arbetare och i stället sysselsätta flera säsongarbetare. Otvivelaktigt har egnahemmet såsom bostadsform särskilt för barnrika familjer sina obestridliga företräden framför bostadshus för många familjer. Egnahemmets framställning och vård ger vidare möjligheter till egna arbetsinsatser, som innebära och föranleda en sparverksamhet, vilken eljest ofta icke kommit till stånd. Men egnahemmet har också vissa nackdelar. Det binder arbetaren vid en viss ort, vilket särskilt när det gäller »enindustriorter» kan ha sina risker i nedgångstider (jfr nedan). Det ställer även i övrigt sin innehavare inför ett komplex av ekonomiska och tekniska problem, vilka han ingalunda alltid är i stånd att lösa på ett tillfredsställande sätt. Slutligen må det understrykas, att särskilt i mindre samhällen en betydande — och på grund av den nämnda förändrade bostadspolitiken från vissa arbetsgivares sida antagligen växande — del av egnahemsbyggarna föranletts till husbyggnad mindre av lust än av nödtvång, enär eljest inga människovärdiga bostäder stått till buds å orten. De ekonomiska risker, som ligga i egnahemsbyggets natur, tillspetsas särskilt i sådana fall, då personliga eller familjeförhållanden förhindra eller förminska en förbilligande naturainsats i form av eget arbete på bygget. Ur sådana synpunkter framhålla de tillsporda betydelsen av att erforderliga medel sammansparats genom metodisk sparverksamhet ända från ungdomsåldern. Det klagas över, att förefintliga kreditinstitutioner genom sin organisation och sina säkerhetskrav mindre väl tillgodose egnahemsbyggarens intressen. Ibland påtalas även avsaknaden av en offentlig rådgivande instans vid uppgörande av finansierings- och byggnadsplaner, materialupphandling o. d. I särskilt stark dager framträda de svårigheter för egnahemmens åstadkommande och behållande, som föranledas genom arbetslöshet för försörjaren, ävensom sjukdom och dödsfall inom familjen o. d. Likväl ha hittills verkställda enquéter uteslutande avsett någorlunda välställda egnahemsinnehavare och icke inbegripit sådana byggare, som av olika skäl tvingats att gå ifrån sina egnahem. Nu berörda svårigheter ha observerats jämväl från det allmännas sida och föranlett en serie av åtgärder. Såsom i bil. 2 (sid. 57) närmare utvecklats, har med avseende på l a n d s b y g d e n (och stadssamhällenas icke planlagda delar) en statsunderstödd

45* egnahemslåneverksamhet under mer än trettio år ägt rum i betydande utsträckning, varvid låneförmedlare varit hushållningssällskapen och i mindre grad vissa kommuner, bolag och föreningar. Det kan beräknas, att härigenom tillkommit över 50 000 jordbruksegnahem och c:a 35 000 bostadsegnahem, vilket torde motsvara inemot 15 procent av samtliga jordbrukslägenheter och drygt 10 procent av samtliga bostadslägenheter på landsbygden. Under de senaste åren ha årligen på detta sätt tillkommit över 2 000 jordbrukslägenheter och ett något mindre antal bostadsegnahem. Lån kunna beviljas upp till 4/s (c:a 80 procent) av värdet (max. i regel 12 000—15 000 kr.) för jordbrukslägenheter och 3/4 (75 procent) av värdet (max. 10 000 kr.) för bostadslägenheter, men i verkligheten torde lånen på grund av medelsknapphet merendels falla väsentligt under nämnda procentsatser. Under årens lopp har den statsunderstödda egnahemslånerörelsen i mycket skiftat karaktär. Särskilt kan man spåra en ökad ansvarskänsla från staten-långivarens sida för att låntagare skola kunna varaktigt reda sig på sina nya lägenheter. Jordbrukslägenheterna har man efter hand sökt utöka till sådan storlek, att de möjliggöra brukarfamiljens självförsörjning, och för detta ändamål ha inrättats särskilda premielån (som betalas genom utförande av vissa byggnads- eller odlingsarbeten), tilläggslån för förvärv av tillskottsjord m. m. Enär en egnahemslånetagare visserligen skall vara mindre bemedlad men icke helt obemedlad, har man för tillgodoseendet av egnahemsbehovet för personer med svag ekonomi tillskapat särskilda former, såsom a r r e n d e e g n a h e m och a r b e t a r s m å b r u k , av vilka särskilt de sistnämnda, varav upprättats c:a 4 300, äro av utpräglad subventionskaraktär men reserverade för skogsarbetare och vissa andra grupper av säsongarbetare (jfr bil. 2 sid. 61). Beträffande såväl jordbruks- som bostadslägenheter har man vidare sökt hålla låneräntan i närheten av statens självkostnadsränta — räntesatserna äro 1937 resp. 3-6 och 4 procent — varjämte man sedan år 1932 i viss utsträckning lämnat de egnahemslånetagare, som därav varit i behov, först stödlån, sedermera uppskovslån, för temporär täckning av resterande ränta och amortering. Enligt egnahemsstyrelsens statistik har antalet tvångsförsålda lägenheter, som under åren 1930—1933 utgjorde över 200 per år eller c:a l/« procent av hela antalet lägenheter med ännu utestående egnahemslån, nedgått till 173 år 1934 och 136 år 1935, motsvarande endast omkring %U procent av beståndet. Vad s t ä d e r n a beträffar utövades en med statens egnahemslånefond jämförlig verksamhet under åren 1920 (1917)—1930 genom statens bostadslånefond. Genom denna verksamhet, för vilken en redogörelse lämnats i bostadssociala utredningens första betänkande, 1 åstadkommos bl. a. över 9 000 egnahem. Låneräntan var dock härvidlag högre, och efter hand omlades lånerörelsen till en sekundärkreditgivning i affärsmässiga former, vilken utveckling avslutades genom upprättande fr. o. m. år 1930 av svenska bostadskreditkassan. Karakteristiskt för här avhandlade låneverksamhet var vidare, att 1

Statens offentliga u t r e d n i n g a r 1935: 2 sid. 20* o. f.

46* kommunerna gjordes ekonomiskt ansvariga för lånemedlen, liksom även statshjälpen kompletterades genom kommunala stödåtgärder av olika slag, jämväl på egnahemsväsendets område. En närmare redogörelse för härtill syftande åtgärder har för vissa städer lämnats i bostadssociala utredningens första betänkande. 1 Sålunda upprättade Malmö år 1916 en egen egnahemslånefond, varur lån upp till 85 procent av värdet lämnades till stadens självkostnadsränta för egnahemsbyggnader å av staden försålda eller med tomträtt upplåtna områden. Liknande åtgärder omtalas från andra städer, såsom Uppsala, Eskilstuna, Norrköping, Hälsingborg, Borås och Västerås. Det mest betydelsefulla uppslaget på detta område synes dock vara det tidigare (sid. 12*) berörda, organiserade småstugebyggandet, som sedan år 1927 pågått i Stockholm och varigenom hittills åstadkommits närmare 2 500 stugor av vissa standardiserade typer; av dessa stugor har staden (t. o. m. år 1936) nödgats exekutivt inköpa ett 80-tal, vilkas ägare icke fullgjort sina ekonomiska förpliktelser. 2 Staden har vid småstugebygget lämnat stöd, dels genom att organisera massbeställning av byggnadsmaterial och färdiga byggnadsdelar, gemensamma entreprenader för installationer av olika slag m. m., dels genom att ombesörja fackmässig handledning och övervakning av hela byggnadsarbetet, ej minst byggarens egen arbetsinsats, dels genom att svara för stugornas belåning mot billig ränta upp till 90 procent (i praktiken i genomsnitt c:a 75 procent) av den av fastighetsnämnden beräknade byggnadskostnaden. Exemplet från Stockholm har vunnit efterföljd i åtskilliga andra städer, såsom Göteborg (c:a 500 stugor), Halmstad, Örebro, Uppsala, Borås m. fl. Härigenom har åstadkommits en fast organisering och tillika en rationalisering av egnahemsverksamheten, varigenom byggaren dels får fackmässig hjälp med bostadens planläggning samt byggets organisation och kontroll, dels tillhandahålles ett fast amorteringslån av sådan storlek, som onödiggör sekundärkredit. Även om genom nu skildrade åtgöranden från det allmännas sida efter hand en icke ringa del av egnahemsbyggnadsverksamheten såväl på landsbygden som i städerna i större eller mindre grad inordnats i den mera socialt betonade bostadsproduktionen, försiggår alltjämt den allra största delen av egnahemsbygget, vilket kan uppskattas till c:a 8 000 hus per år i städerna och landsbygden tillsammans (jfr sid. 40*), tämligen planlöst, såväl när det gäller bostadens planering och utförande, som byggets finansiering och den färdiga fastighetens belåning. Att härvidlag söka åstadkomma ökad planmässighet och bättre organisation måste anses som en viktig samhällsuppgift, varom mera i annat sammanhang (sid. 57*). Icke minst gäller det att förbättra och förbilliga egnahemskrediten, låt vara att i detta fall mera ingripande åt1 Statens offentliga utredningar 1935: 2 bil. 1 sid. 1 o. f. För senare å r kunna vissa kompletterande uppgifter erhållas i Svenska stadsförbundets tidskrift. 2 Stadskollegiets utlåtanden och memorial 1936 nr 411. »Småstugan», utg. 1937 av Stockholms stads fastighetskontor. — Enligt berättelsen över fastighetsnämndens verksamhet och förvaltning å r 1936 hade under året skett 78 frivilliga och 17 exekutiva försäljningar av småstugor; vid årets slut ägde staden 38 exekutivt förvärvade småstugor. Den 1 juli 1937 hade upplåtits 2 825 tomter för småstugebyggen, innebärande en bosättning av i r u n t tal 11 000 personer.

47* gärder synas böra anstå i avvaktan på de resultat i fråga om ökad kreditbillighet och kreditvillighet från olika låneinstitutioner, som synas vara att vänta av den pågående utvecklingen på penningmarknaden. Det må emellertid understrykas, att det blott är under en begränsad synvinkel, som egnahemsfrågan kan upptas till behandling av bostadssociala utredningen, enär större delen av hithörande områden redan äro föremål för utredningar i annat sammanhang. Sålunda är egnahemsfrågan ur jordbrukssynpunkt under handläggning av 1936 års egnahemsutredning, vilken härvidlag ägnat uppmärksamhet ej blott åt jordanskaffningsfrågan utan även åt spörsmålet huru ifrågavarande lägenheter lämpligen skola bebyggas för att motsvara nutida krav. Nämnas må också, att Kungl. Maj:t den 30 oktober 1936 anmodat egnahemsutredningen att i befolkningskommissionens ställe verkställa utredning och avgiva förslag angående åtgärder för skapande av ökade möjligheter för lantarbetare och med dem likställda personer med barnrika familjer att kunna förvärva egna jordbruk. — Även frågan om arrendelägenheter och torp är föremål för översyn jämväl ur sociala synpunkter genom 1936 års arrendeutredning. Vidare må omnämnas, att särskilt under den senaste tiden skett utredningar och ingripanden från det allmännas sida, vilka avsett att i någon mån undanröja vissa utanför den enskildes åtgöranden fallande, av ekonomiska och sociala faktorer betingade förhållanden, som kunna göra den enskildes insatser på egnahemsområdet mer eller mindre värdelösa. Vid den senaste tidens talrika utredningar i arbetslöshetsfrågan ha jämväl beaktats konsekvenserna av den bundenhet till en viss ort och dess arbetsmöjligheter, som egnahemssystemet kan inbegripa. För arbetaren kan egnahemmet innebära ökad arbetslöshe:srisk såtillvida, som bundenhet vid hemorten utgör ett visst hinder att kunna antaga arbete å annan ort. Betydelsen av detta förhållande framgår bl. a. av den 31 juli 1936 verkställda arbetslöshetsundersökningen, varvid även arbetslöshetsklientelets fastighetsinnehav blivit föremål för en utredning. 1 Det visade sig därvid, att 2 875 eller 14-4 procent av hela antalet redovisade arbetslösa i landet innehade fastighet, varav 2 074 enbart bostadsfastighet. Det framgår därjämte av utredningen, att denna bundenhet till bostaden och hemorten för de arbetslösa var störst just inom de mest arbetslöshetstyngda områdena. I Blekinge läns stenkommuner voro sålunda över hälften (51-7 procent) av de arbetslösa innehavare av egen bostad och i Göteborgs och Bohus läns stendistrikt nära en tredjedel (30-8 procent); inom Västernorrknds läns arbetslöshetstyngda kommuner voro i sågverkskommunerna 16-o procent och i övriga kommuner 26" 5 procent av de arbetslösa fastighetsägare eller arrendatorer. I ytterligare fem län voro mellan en femtedel och en fjärdedel av de anmälda arbetslösa fastighetsinnehavare, nämligen i Uppsala Kronobergs, Kristianstads, Värmlands och Västerbottens län. De arbetslösa, som ägde egen bostad, tillhörde, såsom naturligt är, företrädesvis högre åldersgrupper, men över hälften voro dock under 50 år. Som regel var taxerings1 Arbetslöshetsundersökningen den 31 juli 1936 Utförd av statens arbetslöshetskommissioL. Statens offentliga utredningar 1937: 12, sid. 64 o. f.

48* värdet på arbetslöshetsklientelets fastigheter lågt, merendels under 3 000 kr. Även i de fall, då taxeringsvärdet var högre, kunde skuldbelastningen merendels förutsättas vara så betydande, att husets värde som en realiserbar tillgång i sista hand måste bliva ringa. En familj, som drabbas av arbetslöshet, riskerar ju även, särskilt i orter med starkt minskade försörjningsmöjligheter, att vid en försäljning av fastigheten få godtaga så lågt pris, att därigenom förloras ev. nedlagda besparingar. Frågan om skydd för egnahemsbyggare vid kristillfällen kan ytterligare belysas med konkreta exempel genom en något utförligare redogörelse för ett par ur principiell synpunkt betydelsefulla ingripanden, som nyligen skett från statens sida. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 mars 1935 meddelade Kiruna fastighetsägareförening, att på grund av inskränkningar i driften vid gruvfälten i Norrbotten fastighetsägarna i K i r u n a o c h M a l m b e r g e t , vilka till 90 procent utgjordes av arbetare, i stor utsträckning såge sig ur stånd att fullgöra ingångna låneförpliktelser och i följd härav hade att befara exekutiv försäljning av sina fastigheter. Föreningen hemställde därför om åtgärder i syfte att ett räntefritt lån måtte under statlig eller kommunal kontroll ställas till förfogande för de fastighetsägare, som därom gjorde anhållan. I infordrat utlåtande över denna framställning meddelade länsstyrelsen i Norrbottens län vissa sifferuppgifter, vilka utvisade dels växlingarna sedan 1920-talet beträffande samhällenas invånarantal överhuvud, dels fluktuationerna i fråga om arbetareantal och arbetstid hos gruvbolaget, som praktiskt taget är den enda arbetsgivaren på dessa orter. Vidare belystes bostadsproduktionens omfattning i förhållande till invånareantalet samt antalet hyreslediga lägenheter vid 1933 års hyresräkning och i september 1935 (partiella uppgifter). Det påvisades, att hyresnivån, som i Kiruna tidigare varit mycket hög men i Malmberget mera ordinär, under de senaste fem åren nedgått med 30—40 procent. Fastigheterna voro belånade dels hos Kiruna, Gällivare och Malmbergets stadshypoteksförening, dels hos gruvbolaget, som ända sedan 1909 till egna arbetare plägat lämna 4V2 procents byggnadslån (tidvis även byggnadsbidrag) med 15 års amortering, dels hos A.-B. Svenska handelsbanken; särskilt hos de båda förstnämnda lånegivarna funnos betydande restantier, speciellt vad kapitalbetalningarna angår. På grundval av denna utredning uttalade länsstyrelsen, att det visserligen ur principiell synpunkt kunde framstå såsom betänkligt, därest det allmänna på föreslaget sätt skulle lämna ekonomiskt bistånd till en speciell kategori medborgare. Ur vissa synpunkter kunde det också synas ligga närmast till hands, att det å orterna ifråga dominerande halvstatliga gruvbolaget självt trädde hjälpande emellan, åtminstone beträffande hos bolaget direkt anställda. Bolaget hade måhända bort under de goda åren företaga avsättningar till en fond, varmed man under en nedgångsperiod kunnat stödja sådana arbetare och andra, som med anledning av verksamhetens expansion åt sig uppfört bostäder i orten. Även i rådande läge framstode det på visst sätt naturligare, om de redan engagerade kreditgivarna på egen hand medverkade till krisens övervinnande, exempelvis genom ett på ändamålsenligt sätt anordnat administrationsförfarande. Att märka vore emellertid, att denna utväg knappast stode till buds för den av stränga reglementariska föreskrifter bundna hypoteksföreningen. — A andra sidan framhöll länsstyrelsen, att det beträngda läge, vari åtskilliga fastighetsägare i de lappländska malmfältssamhällena befunne sig, närmast orsakats av en minskning i hyror och löneinkomster, vilken i sin ordning följts av det konjunkturomslag, som häftigt och oväntat brutit in över samhällena och

49* omkastat uppgjorda räntabilitetskalkyler. Samhällenas hela existensberättigande betingades av det halvstatliga gruvbolagets verksamhet, vilket även kraftigt uppm u n t r a t sina anställda a t t förskaffa sig egna fastigheter. Den hotande tvångsrealisationen av fastigheter kunde förväntas medföra synnerligen starka påfrestningar på vederbörande samhällen, vilka redan i osedvanlig grad betungats med kristidens bördor. •— Efter övervägande av de synpunkter, som sålunda kunde anföras emot och för ett statsingripande, ansåg länsstyrelsen skälen för en positiv lösning väga tyngst. På grundval av en på införskaffade deklarationsuppgifter ni. ni. grundad fastighetsekonomisk utredning framlade så länsstyrelsen förslag till en stödaktion. Härvid följda principer inneburo, att vederbörande låntagare skulle beredas möjlighet a t t efter understödstidens utgång stå på egna ben, varför fattigvårds- och konkursfall borde uteslutas, vidare att sökande borde äga väl vitsordad personlig skötsamhet, a t t fastigheten skulle äga karaktär av eget hem (taxeringsvärde högst 30 000 kr.), a t t risk kunde anses föreligga för tvångsförsäljning (vilket ej skulle anses gälla fastigheter, vari gruvbolaget hade det huvudsakliga lånet) samt att fastighetens avkastning kunde täcka utgifterna för densamma. Något mildare bedömningsregler ansågos böra tillämpas beträffande sökande med stor familj, enär det måste anses önskligt ur social synpunkt a t t åt dem bevara det egna hemmet. Beträffande Malmberget, där i motsats till Kiruna bostadsbeståndet delvis ansågs vara underhaltigt, föreslog länsstyrelsen en saneringsaktion, avseende temporär eller helst definitiv utslagning ur bostadsmarknaden av de sämsta lägenheterna. I infordrade remissyttranden avstyrktes den föreslagna stödaktionen av statskontoret, men tillstyrktes av Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Gruvbolaget ansåg sig icke böra göra något uttalande i principfrågan, m e n förklarade, a t t om statlig hjälp funnes vara på sin plats, det icke förelåge något bärande skäl a t t från dylik hjälp utesluta sådana fastighetsägare, som huvudsakligen voro gäldenärer hos bolaget. Vidare framhölls i anledning av vissa, ovan anförda uttalanden, a t t om bolaget underlåtit att uppmuntra och stödja arbetarnas egnahemssträvanden, skulle bolaget utan tvivel h a gjorts till föremål för starkt klander för bristande förståelse för sina sociala förpliktelser. Vid ärendets föredragning i statsrådet den 6 mars 1936 anslöt sig föredraganden, chefen för finansdepartementet, efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet i huvudsak till länsstyrelsens förslag. Enligt i ärendet avlåten proposition (nr 185) skulle ett anslagsbelopp av 150 000 kr. ställas till länsstyrelsens förfogande till lånehjälp i sådana fall, där allvarlig risk för exekutiva åtgärder kunde anses föreligga. Lånehjälpen borde omfatta dels förfallna oguldna annuiteter och ränta å lån mot säkerhet av inteckning, dels ock under åren 1936—1938 förfallande annuiteter och under samma år upplöpande räntor å dylika lån. Meddolat lån borde vara räntefritt intill utgången av år 1938; fr. o. m. år 1939 torde böra gäldas ränta efter 4 procent samt erläggas amortering så beräknad, a t t lånet vore återbetalat efter tio år. Till säkerhet för lånet borde pantförskrivas inteckning i fastigheten, men ägde länsstyrelsen att, särskilt i ömmande fall, helt eller delvis eftergiva detta villkor. Riksdagen godkände på förslag av statsutskottet (utlåtande nr 98) den föreslagna hjälpaktionen och anvisade för utlämnande av dylika låneunderstöd under statens utlåningsfonder, fonden för låneunderstöd till lånehjälp åt vissa fastighetsägare i Kiruna och Malmberget, för budgetåret 1936/37 ett reservationsanslag av 150 000 kr., därav 100 000 kr. skulle utgå av lånemedel (skrivelse nr 225). I en den 29 januari 1936 till socialdepartementet inkommen skrivelse hade länsstyrelsen i G ö t e b o r g s o c h B o h u s l ä n meddelat, att den långvariga arbetslöshetskris, som drabbat stenindustrikommunerna inom länet, bland andra olägenheter också medfört, a t t ägare av egnahem och andra mindre bostads1842 37

50* fastigheter inom dessa kommuner i stor utsträckning nödgats skuldsätta sig i en omfattning, som för dessa medförde risken att icke kunna behålla sina fastigheter. Länsstyrelsen ifrågasatte därför särskild lånehjälp från statens sida, vilket även föreslagits i en vid 1936 års riksdag väckt motion (II: 207). Egnahemsstyrelsen delade i princip länsstyrelsens uppfattning, men ansåg hjälpaktionen icke böra inskränkas till Bohuslän u t a n omfatta samtliga orter i landet, där befolkningen hade sin utkomst av stenhuggeri och där verksamheten på grund av brist på avsättning vore nedlagd eller i avsevärd mån inskränkt. Efter anmodan inkom länsstyrelsen den 9 april 1936 med ytterligare utredning och förslag. Utredningen grundade sig närmast på införskaffade deklarationer från 393 egnahemsägare i stenhuggeridistrikten, varav bl. a. framgick, a t t sammanlagda nuvarande taxeringsvärdet å deklaranternas fastigheter uppgick till 1*S milj. kr., medan summan av skulderna utgjorde 1*8 milj. kr. och förvärvssumman för fastigheterna 1"6 milj. kr. Av fastigheterna innehöllo de flesta lägenheter om ett, två eller tre rum och kök; i 90 hus funnos även lägenheter, som varit uthyrda för en medelhyra per år av 153 kr. På frågan huruvida enligt deras mening risk för exekutiv auktion förelåge inom den närmaste tiden, hade 126 deklaranter uttalat sig jakande, medan 136 besvarat frågan nekande samt 131 ansett läget ovisst. Länstyrelsen antog emellertid, a t t risken för a t t långivande affärsbanker och sparbanker skulle vidtaga exekutiva åtgärder icke vore alltför överhängande, enär det vore svårt att vid försäljning få rimliga pris på fastigheterna. Något annorlunda vore läget för de 115 deklaranter, som erhållit lån hos hushållningssällskapets egnahemsnämnd, ty denna vore till skillnad från privatbankerna så strängt bunden av reglementariska föreskrifter, att exekutiva åtgärder från dess sida icke kunde undvikas. Visserligen hade egnahemslåntagarna vissa möjligheter att genom uppskovslån (jfr ovan sid. 45*) få sina svårigheter i någon mån avhjälpta, men gränsen för dylika lån (12 procent av ursprungligt lånebelopp) torde dock redan ha uppnåtts av ett flertal egnahemsägare, varjämte egnahemsnämnden ansåg en fortsättning på denna väg icke vara förmånlig, så länge ingen förbättring på arbetsmarknaden kunde skönjas. Av hushållningssällskapets sekreterare hade även avgivits en allmän redogörelse för inom länet utelöpande egnahemslån, varav 1 046 voro bostadslån och endast 537 jordbrukslån. Av dessa kommo resp. 298 (29 procent) och 150 (28 procent) på stenhuggeriområdet, varvid anmärktes, a t t av ifrågavarande jordbruksegnahem minst 'zh voro så små, att ägaren vore i behov av inkomst vid sidan av jordbruket dels för a t t kunna föda sig och sin familj, dels ock framför allt för a t t kunna förränta och amortera sina skulder. Vad beträffar egnahemslåntagarnas annuitetsbetalningar hade försämringen under de senaste åren varit mindre än m a n kunnat vänta, tack vare uppskovslånesystemet. Men många egnahem hade efter hand uppnått gränsen för dylika lån, och egnahemsnämnden hade sett sig nödsakad att vidtaga lagsökningsåtgärder i allt flera fall (33 år 1935 mot 12 år 1934). Länsstyrelsen hade funnit den verkställda utredningen ådagalägga, att hjälp från det allmännas sida till vissa egnahemsägare vore ofrånkomlig. Vad beträffar formen för hjälpaktionen ansåg länsstyrelsen, att denna borde anordnas efter förebild av lånen till jordbrukare för genomförande av ackord och för förekommande av exekutiv försäljning av gäldenärens fastighet (proposition nr 187, 1936), samt att ifrågavarande stödverksamhet därför lämpligen borde handhavas av Göteborgsoch Bohus läns lånenämnd för ackordslåneärenden m. m. När ärendet den 8 maj 1936 föredrogs i statsrådet, ansåg emellertid föredraganden, chefen för socialdepartementet, efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, att ifrågavarande hjälpaktion till förmån för de bohuslänska stenarbetarnas egnahem vore principiellt likaberättigad och likartad med den redan föreslagna statshjälpen för arbetare vid Norrbottens gruvfält och därför också lämpligen borde utformas på samma sätt. I proposition till riksdagen

51* (nr 260) äskades ett anslagsbelopp av 200 000 kr. (varav 125 000 kr. att utgå av lånemedel) att ställas till länstyrelsens förfogande för utlämnande av lån till sådana ägare av egnahem i Göteborgs och Bohus län, vilka på grund av stenindustriens betryckta läge råkat i ekonomiska svårigheter. Lånevillkoren skulle i huvudsak bli desamma som för egnahemsägare i de norrbottniska gruvsamhällena, men lånehjälpen utsträcktes till att även avse de i kreditavseende mycket ogynnsamt ställda bostadshus på ofri grund, som förefinnas i vissa bohuslänska samhallen. Den föreslagna stödaktionen tillstyrktes av statsutskottet (utlåtande nr 125) och bifölls av riksdagen (skrivelse 302). Kungörelse om lånehjälpen utfärdades den 26 juni 1936 (svensk författningssamling nr 353). Vid 1937 års riksdag väcktes en motion (11:118), vari hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning i syfte att genom statlig försäkring eller annan under statens medverkan vidtagen åtgärd skydda egnahemsbyggare mot de ekonomiska risker de på grund av förhållandena på arbetsmarknaden kunde löpa. Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisats, inhämtade yttranden över motionen från försäkringsinspektionen, socialstyrelsen och statens egnahemsstyrelse. Försäkringsinspektionens utlåtande betonade svårigheterna att vinna en försäkringsteknisk lösning av spörsmålet, medan de båda andra ämbetsverken hänvisade till att frågan vore föremål för uppmärksamhet såväl av 1936 års egnahemsutredning som särskilt av den s. k. rationaliseringsutredningen. Då spörsmålet sålunda komme att beaktas vid redan pågående utredningar, ansåg utskottet (utlåtande nr 37), att någon ny anhållan om utredning icke borde göras utan resultatet av pågående utredningar avvaktas. Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren. Även om sålunda egnahemsbyggandets krisrisker gjorts till föremål för utredning i annat sammanhang, bl. a. ur arbetsmarknadspolitiska synpunkter, anser sig bostadssociala utredningen böra framhålla, att hithörande förhållanden böra vederbörligen beaktas jämväl när det gäller att bedöma och eventuellt omforma egnahemmet såsom bostadstyp för mindre bemedlade barnrika familjer. Av vikt är emellertid därvid att ihågkomma, för det första att den barnrika familjen överhuvudtaget — alltså även om den icke är i besittning av eget hem — är ytterst kriskänslig och förhållandevis föga rörlig på arbetsmarknaden, för det andra att det alternativa systemet för bostadsförsörjning å orter utan egentlig hyresmarknad, hyresbostäder i arbetsgivarens hand, i regel inverkat neddragande på bostadsstandarden.

Kap. 9.

Egnahemmen ur byggnadstekniska synpunkter.

I det föregående anförda statistiska uppgifter giva knappast någon mera konkret och detaljerad bild av egnahemmets beskaffenhet ur byggnadstekniska synpunkter. Då dessa ansetts vara av mycken betydelse för bedömande av egnahemsverksamhetens hittilsvarande resultat och framtida riktlinjer, har bostadssociala utredningen sökt sammanställa vissa frågan belysande uppgifter, vilka hämtats dels ur en på Kooperativa förbundets arkitektkontor

52* verkställd undersökning 1 samt det till grund för denna liggande primärmaterialet, vilket benäget ställts till förfogande, dels en av arkitekt H. CarlheimGyllensköld verkställd granskning av genom egnahemsnämnder och andra tillhandahållna typritningar för egnahemsbyggnader m. m. Kooperativa förbundets undersökning avser vad professor Sundahl kallar »landsortens bostadsegnahem», till skillnad från den under kommunal medverkan finansiellt och tekniskt organiserade småstugebebyggelsen kring vissa större städer. Medan småstugebyggaren plägar erhålla ett fast amorteringslån av sådan storlek som onödiggör sekundärkredit, får en vanlig egnahemsbyggare i städernas ytterområden eller i landsbygdens samhällen kanske ett statligt egnahemslån eller ett sparbankslån som primärlån, medan han för sekundärkrediten vanligen måste taga risken av dyra och uppsägbara lån på olika håll. Medan småstugebyggaren tillhandahålles fackmässig hjälp med bostadens inanläggning och byggets organisation, är en annan egnahemsbyggare i betydligt högre grad hänvisad att reda sig själv med den risk för dyrt och likväl dåligt resultat detta innebär för den i byggnadsfrågor okunnige och oerfarne. Hur förhållandena gestalta sig i praktiken belyses genom den ovannämnda av K. F:s arkitektkontor år 1934 verkställda inventeringen och uppmätningen av 470 bostadsegnahem i olika delar av landet, bekostad av Kooperativa förbundet och försäkringsanstalten Samarbete. Utredningens begränsade omfattning gör, att dess resultat ej kunna anses allmängiltiga, men ett visst värde ligger i, att byggnadsfackmän genom åtskilliga månaders umgänge med egnahemsfamiljer praktiskt kommit i kontakt med deras problem och fått en närbild av egnahemsverksamheten. Egnahemsbyggarna voro i 203 fall arbetare och i de återstående förmän, verkmästare, hantverkare, tjänstemän eller utövare av fria yrken. Inom dessa olika fack växlade familjefaderns årsinkomst mellan i genomsnitt c:a 2 000 och 6 000 kr.; medelåldern visade en tendens att ökas (från 34 k 35 till 38 år) under undersökningsperioden, som i huvudsak avsåg egnahem byggda åren 1920—1934. Det i fastigheten insatta egna kapitalet växlade mellan 0 och 100 procent och utgjorde i genomsnitt 19 procent av fastighetskostnaderna. Härvid har den egna arbetsinsatsen ej medräknats, men uppskattas denna svårvärderliga post, befinnes medelkostnaden för huset uppgå till 24 å 25 kr. per kbm, vilket anses relativt dyrt med hänsyn till de undersökta egnahemmens standard och landsortens prisförhållanden. 2 Egnahemsbyggarens finansieringssvårigheter i förening med strävanden 1 Professor Eskil Sundahls installationsföreläsning om »landsortens bostadsegnahem», behandlande denna undersökning, är återgiven i »Byggnadsvärlden» årg. 1930 sid. 425 o. f., »Kooperatören» årg. 1936 sid. 502 o. f. och »Byggmästaren» årg. 1936 nr 36. E n redogörelse för undersökningen har år 1937 utgivits under titeln »Egnahemmet. Utredning över egnahemsförhållanden, utförd av Kooperativa förbundets arkitektkontor». Värdefulla synpunkter på vissa av de här förevarande frågorna återfinnas i en uppsats av provinsialläkaren dr J . Castenfors: »Den konstlade trångboddheten — landsbygdens viktigaste bostadshygieniska spörsmål» i Soeial-medicinsk tidskrift, haft. 4 och 5, 1937. 2 H ä r t i l l kommer priset för tomten, vilket på landsbygden synes vara r ä t t växlande. Bland 430 av K. F : s undersökning berörda egnahemsbyggare ha 117 uppgivit ett tomtpris av under 0-50 kr. per kvm, 116 av 0-50—0-99 kr., 114 av Loo—1-99 kr., 74 av 2-00—4-99 kr. samt 9 av 5 kr. och däröver.

53 att göra bygget möjligast »storståtligt» nödgar honom ofta att beträda kvalitetsförsämringens sluttande plan eller ock att i vindsvåningen inrymma en lägenhet till uthyrning. Undersökningen har givit vid handen, att man härvidlag ofta räknar fel på grund av höga underhållskostnader och risk för hyresförlust. Uppskattningen av dessa hyreslägenheter anses också vara i sjunkande, ty medan av de under perioden 1920—1928 byggda husen c:a 40 procent hade endast en lägenhet, hade enfamiljshusen bland de 1929—1934 uppförda ökats till 62 procent (jfr dock ovan sid. 40*). Vad bostadsutrymmet beträffar, befunnos visserligen 35 procent av de undersökta lägenheterna — av vilka c:a 9 procent bestodo av 1 rum och kök men 54 procent av 2 rum och kök, 24 procent av 3 rum och kök och återstoelen av större lägenheter — vara att efter vanliga grunder anse som överbefolkade. Men denna trångboddhet berodde så gott som helt på familjernas begär att ha ett »finrum» (se bil. 1, sid. 20). Det framhålles, att önskan att ha ett rum, som alltid står snyggt, kan motivera ett sådant avskiljande i familjer, vilkas medlemmar ha arbete av tyngre eller smutsande slag, men knappast i andra hem, där det ej är alltför svårt att hålla det bästa rummet snyggt, även om det tas i bruk både på dagen och om natten. Egnahemsbyggarens nödtvungna eftergifter i fråga om bostadens kvalitet liksom hans avsaknad av fackmässig ledning och hjälp framträder tydligt i fråga om husens tekniska anordning och utförande. I dessa 470 undersökta byggnader funnos bl. a. representerade 87 olika metoder att åstadkomma ytterväggar; medan i många fall väggarnas värme- och fuktisolering var underhaltig, förekom det också, att man i överdrivet nit åstadkommit en isolering fullt tillräcklig att uthärda polartrakternas kyla. Påfallande var det relativt stora antalet fall av bristfällig taktäckning, t. ex. med spikad tjärpapp. Den sanitära utrustningen var i jämförelse med stadsförhållanclen låg; sålunda förefanns badrum i omkring 100 fall, ehuru man i 302 fall hade både vatten- och avloppsledning. Påfallande var, att egnahemsbyggarna i alltför ringa grad förstått utnyttja de tekniska framstegen för att förbättra bostadens plan. Allmänt användes den gamla plantypen med innerväggarna korsande varandra vid skorstensstocken, ehuru man i nära 50 procent av fallen övergått till centraluppvärmning och därför vid planlösningen var oberoende av skorstensstockens placering. Undersökningens resultat sammanfattas i Sundahls föreläsning sålunda, att en standardhöjning för landsortens bostadsegnahem är ofrånkomlig. Möjligheterna härtill sammanhänga med frågan om hur dessa egnahemsbyggare skola kunna beredas bättre låneförhållanden och hur en rationalisering av egnahemsbyggandet skall kunna genomföras, som är tillräckligt smidig för att passa olika orters skilda förhållanden. Det anses ej nog med upplysning och propaganda genom typritningar o. d., ty för mången egnahemsbyggare synas goda ritningar vara till för att förändras efter individuella nycker. Det erfordras en fastare ledning och mera genomförd rationalisering av byggnadsarbetet samt en byggnadskontroll, som tidigare och effektivare än nu kan träda i funktion vid

54* begynnande samhällsbildningar. Det har visat sig, att om de första egnahemsbyggarna på en plats byggt någorlunda förnuftigt, ha också de efterföljande bostäderna blivit bra. Professor Sundahl framhåller till sist, att egnahemsverksamheten skulle vinna på att ställas i sitt naturliga sammanhang med annan social bostadsverksamhet. Det borde klarläggas, vilken bostadsform som är den speciellt lämpliga med hänsyn till föreliggande ekonomiska, sociala och kulturella faktorer. Egnahemsbostäderna äro vid eljest lika förutsättningar dyrare än bostäder i radhus eller hyreshus, men kostnaderna för egnahemmet kunna under vissa förutsättningar nedbringas genom att framställningen industrialiseras och att den blivande ägaren själv utför en del av byggnadsarbetet samt själv leder och organiserar detsamma. Mot bakgrunden av nu meddelade uppgifter och egna undersökningar anser sig bostadssociala utredningen böra understryka, att den låga tekniska standard, som ej sällan präglar egnahemsbyggen såväl i fråga om planlösning som utförande och sanitära anordningar, är en sida av egnahemsproblemet som i hög grad är värd att uppmärksammas. Framför allt gäller detta egnahemsbebyggelsen på landsbygden, där samhällelig byggnadskontroll merendels saknas och där av detta och andra skäl byggnadskulturen i allmänhet är lägre än i städerna. Egnahemsbyggaren själv saknar som regel förutsättningar att rationellt bedöma bostadens utformning, och den byggnadstekniska sakkunskap, som till överkomlig kostnad står till hans förfogande, är enligt en bland fackmän allmänt accepterad uppfattning i de flesta fall otillräcklig. Byggherrens kontroll av att ett bygge utföres enligt godkända planer är ofta otillräcklig och kontroll från det allmännas sida saknas nästan alldeles. En för bostadssociala utredningen av arkitekt H. Carlheim-Gyllensköld föranstaltad granskning av de typritningar, som nu tillhandahållas av statens egnahemsstyrelse och vissa hushållningssällskaps egnahemsnämnder, synes ådagalägga, att en del av dessa typritningar i viktiga avseenden icke motsvara nutida krav. Enligt uppgift lära dock dessa ritningar i rätt ringa mån komma till användning i oförändrat skick. Planlösningen även i nybyggda egnahem är ofta av en äldre, i utrymmeshänseende oekonomisk typ, vilken grundar sig på ett utnyttjande av den i huskroppens mitt befintliga skorstensstocken för samtliga eldstäder (jfr ovan). Denna s. k. korsplan, där innerväggarna korsa varandra vid rökstocken, bibehålles ofta även i hus med centraluppvärmning, ehuru planlösningen där kunde göras oberoende av skorstenens placering. Korsplanen erbjuder dåliga möjligheter för ett rationellt tillvaratagande av utrymmet, ty den ger ett maximum av dörrar och fönster i relativt små rumsenheter, samtidigt som ett eller flera rum bli utan direkt ingång från förstugan; innerväggarna bli splittrade, sovplatserna komma att i stor utsträckning placeras vid yttervägg eller eljest olämpligt, arbetsplatserna i köket bli ofta opraktiska med spisen ibland placerad mellan två dörrar o. s. v. Svag ekonomi och finansieringssvårigheter i förening med en ofta om-

55* vittnad benägenhet hos egnahemsbyggaren att tillgodose ytliga representationssynpunkter medföra därtill gärna, att bostadens soliditet och tekniska utrustning och därmed dess funktionsduglighet bli eftersatta. Det finns exempel på att den byggnadstekniska okunnigheten och bristen på rådgivande sakkunniga institutioner kan, såsom också framhålles av egnahemsbyggarna själva, både leda till att man bygger onödigt dyrt och att husets kvalitet blir undermålig med åtföljande ökade underhållskostnader och förminskad varaktighet. Även under senare år har det också i betydande utsträckning förekommit, att egnahem uppförts utan central uppvärmningsanläggning, ehuru sådan knappt torde nämnvärt fördyrat bygget. Vattenledning och avlopp saknas fortfarande ofta, även där sådan kunde åstadkommas utan större kostnad; badrum synes endast i ringa utsträckning förekomma i landsortens egnahem. Att i fråga om bostadsbyggnadsverksamheten i dess helhet på landsbygden åstadkomma effektiv och varaktig hjälp är emellertid ett vittutseende problem. Bostadssociala utredningen vill i detta avseende hänvisa till den av dess ledamot Åhrén avfattade »P. M. angående den byggnadstekniska sakkunskapens ställning inom bostadsövervakningen m. m.», vilken ingick i de sakkunnigas andra betänkande. 1 Häruti framhålles bl. a., att ett intimt samband förefinnes mellan byggande av hus och husens samordnande till samhällen och att för båda dessa sidor av byggandet erfordras byggnadsteknisk sakkunskap. Det betonas, att denna sakkunskap i viss, ehuru långt ifrån tillräcklig grad tillgodosetts inom det statsunderstödda egnahemsväsendet, men ifrågasattes, huruvida enbart inom detta begränsade område åtgärder för förstärkning av den byggnadstekniska sakkunskapen böra vidtagas, innan utredning verkställts rörande det ändamålsenligaste sättet för tillgodoseende av samma behov inom vidsträcktare områden, särskilt den egentliga landsbygden, som ännu saknar byggnadsnämnder eller liknande institutioner. Det ligger i sakens natur, att en lösning av här ifrågavarande problem i hela dess vidd kräver vidlyftiga och tidskrävande utredningar, i vilka hänsyn måste tagas till många för saken relevanta omständigheter, som falla utanför bogtadssociala utredningens uppdrag. Ä andra sidan anser bostadssociala utredningen det vara en angelägenhet av stor vikt, att det skapas garantier för att, därest egnahem för barnrika familjer skulle anskaffas genom statens hjälp, dessa givas en lämplig teknisk utformning och att speciella krav på bostädernas utrymme, differentiering och utrustning uppehållas och stödjas av lämpliga författningsbestämmelser. På senare tid har en påtaglig opinionsbildning gjort sig gällande till förmån för en allmän uppryckning av byggnads- och bostadskulturen på landsbygden, för lättande av landsbygdshushållens ofta orimliga arbetsbörda och för större möjligheter till personlig hygien genom en bättre utrustning av bostäderna. Den ur många synpunkter beklagliga och farliga sociala klyfta, 1

Statens offentliga u t r e d n i n g a r 1935: 49 bil. 5, sid. 109 o. f.

56* som består mellan landsbygd och städer, är uppenbar icke minst beträffande bostädernas beskaffenhet. Det torde icke av någon förnekas, att en av de viktigaste anledningarna till »flykten från landsbygden» — särskilt när det gäller kvinnorna — är den ännu tyvärr i stor utsträckning rådande bostadsprimitivismen på landsbygden. E n analys av de demografiska betingelserna för en fortsatt inre omflyttning av den art och omfattning, som utmärkt senare decennier, ger — såsom behandlas i följande kapitel — vid handen, att en sådan fortsättning av flyttningarna kan leda till ur såväl produktionssynpunkt som befolkningspolitisk synpunkt katastrofala resultat. E n fortskridande utveckling av kraven på kraftiga åtgärder i syfte att lyfta upp bostadskulturen på landsbygden är av allt att döma på väg. I samband med tillsättande den 29 januari 1937 av utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande vissa åtgärder till lättande av arbetsförhållandena inom det mindre jordbruket framhöll chefen för jordbruksdepartementet, att den mindre jordbrukarens bostad många gånger icke lärer möjliggöra tillgodoseende av vissa enkla hygieniska och sanitära krav, något som torde vara ägnat att göra särskilt det kvinnliga arbetet i hemmet onödigt betungande och mindre trivsamt. Främst gjorde sig härvid gällande avsaknaden av vatten- och avloppsledningar. Men det påtalade förhållandet sammanhängde även med själva bostadsinredningens beskaffenhet. I ena som andra avseendet torde erfordras förbättringsåtgärder, som det i allmänhet icke låge i småbrukarnas förmåga att utan någon hjälp realisera. Detta gällde ock i fråga om ladugårdarnas ändamålsenliga anordnande. Statsrådet hade haft under övervägande, huruvida icke i samband med den förordade utredningen borde undersökas, om och i vad mån åtgärder borde vidtagas i syfte att underlätta åvägabringandet av förbättrade förhållanden inom det mindre jordbruket även i sistberörda hänseenden. Departementschefen erinrade emellertid om att 1936 års riksdag (skrivelse nr 244) med anledning av en inom andra kammaren väckt motion (nr 379) anhållit om utredning angående åtgärder till åstadkommande av utsträckt användning av vatten- och sanitetsledningar på landsbygden, och att denna riksdagsskrivelse överlämnats till 1936 års utredning angående beredskapsarbeten för att tagas i övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag. 1 — Det må erinras om, att frågan även varit föremål för uppmärksamhet vid 1937 års riksdag. I anledning av väckt motion (II: 291) angående flykten från landsbygden till stadssamhällena framhöll andra kammarens fjärde tillfälliga utskott i sitt utlåtande (nr 6), att bostadsstandarden tvivelsutan var en viktig anledning till att människor sökte sig till städerna, varför det vore av vikt att staten även i fortsättningen medverkade till en förbättring av landsbygdens bostadsbestånd. Särskilt vad landsbygdens kvinnor beträffade ville utskottet gärna understryka de önske1 I Betänkande med utredning och förslag rörande beredskapsarbeten (statens off. utredn. 1937: 26) meddelas (sid. 123) en utredning rörande behovet av b r u n n a r och vattenledningar på landsbygden. Det anses dock ej finnas anledning a t t förorda anvisande av statsbidrag för ifrågavarande ändamål under rådande gynnsamma konjunkturförhållanden, men väl vid en kris med åtföljande arbetslöshet.

57* mål, som i yttranden från olika kvinnoorganisationer kommit till synes och som gå ut på att genom förbättrad teknisk utrustning, standardisering och rationalisering underlätta kvinnornas arbete i landsbygdshemmen och bereda landsbygdskvinnorna en drägligare tillvaro. Ehuru utskottet fann en utredning i motionens syfte befogad, ansåg det sig ej böra påkalla någon sådan, enär utskottet erfarit, att befolkningskommissionen ämnade göra frågan om åtgärder till motverkande av folkströmningen från landsbygden till städerna till föremål för allsidig utredning. Utifrån de synpunkter bostadssociala utredningen har att anlägga synes det naturligt, att krav på högre bostadsstandard böra urgeras särskilt när det gäller barnrika familjer. Kraven böra hållas i överkant, jämfört med nu i allmänhet rådande förhållanden. Härför tala, förutom de allmänna synpunkterna på behovet av radikal förbättring av landsbygdsbostäderna, att i fråga om bostäder för barnrika familjer husmoderns arbetsbörda är särskilt tung. Genom att hålla kraven högt kan också i någon mån tillgodoses önskemålet att staten befordrar tillkomsten av mönsterbostäder, vilkas förebildande betydelse är allmänt omvittnad. Lån och bidrag av statsmedel till egnahem för barnrika familjer böra därför enligt bostadssociala utredningens uppfattning givas endast för fullgoda bostäder. I författningen rörande lån och bidrag till barnrika familjers bostadsförsörjning i hyreshus finnas icke intagna preciserade krav i fråga om teknisk utrustning av de hyreslägenheter som där avses. I praxis har dock utbildat sig den regeln, att nybyggda lägenheter skola ha tillgång till badrum och varmvatten. När det gäller egnahem i städer och stadsliknande samhällen torde icke hinder möta att upprätthålla samma krav tämligen generellt. Landsbygdens förutsättningar äro något annorlunda, men med avseende å byggande med statshjälp av egnahem för barnrika familjer håller bostadssociala utredningen före, att vissa preciserade krav böra uppställas, vilka angivas här nedan. a) Hustyp. Inom den svenska egnahemsbebyggelsen är, som förut framhållits, tvåfamiljshuset med en lägenhet avsedd för ägarens eget behov och den andra för uthyrning en mycket vanlig typ, som fortfarande bygges i icke ringa omfattning. I förevarande sammanhang kan denna typ givetvis icke ifrågakomma. Tvåfamiljshuset är kapitalkrävande för husägaren och medför betänkliga risker under lågkonjunkturer, då husägaren kan drabbas av både sin egen och hyresgästens arbetslöshet. För här ifrågavarande ändamål är enfamiljshuset den riktiga typen. b) Utrymmesstandard. Beträffande utrymmeskrav är den redan vid hyreshusbygge för barnrika familjer gällande kravet på två rum och kök såsom minimum självklart i fråga om egnahem. I synnerhet när det gäller större flerbarnsfamiljer borde tre rum och kök eftersträvas såsom det normala; beaktas bör dock, att rummen ej bliva för små. A andra sidan bör även tillses, att det icke bygges för stort — en hos egnahemsbyggare icke ovanlig benägenhet. Framhållas må, att alltför stora lägenheter äro tungskötta och bli illa utnyttjade.

58* c) Planlösning och utförande. I det föregående ha anförts en rad kritiska synpunkter på det nuvarande tillståndet inom egnahemsbyggandet på landsbygden. I avvaktan på en rationalisering av byggnadsväsendet på landsbygden torde vissa åtgärder vara påkallade för att åt här ifrågasatta speciella byggnadsverksamhet för barnrika familjers bostadsförsörjning garantera god kvalitet i fråga om planlösning och utförande, åtgärder, som icke hindra men befordra en framtida allmän reglering. Bostadssociala utredningen vill peka på betydelsen av att genom vederbörande statliga organs försorg det periodvis utarbetas och gives effektiv spridning åt samlingar av goda t y p r i t n i n g a r , passande för varierande behov och åtföljda av klara arbetsbeskrivningar. Planlösningar, som äro avsedda att tillämpas vid här ifrågavarande byggnadsföretag, som erhålla statens stöd, böra g r a n s k a s av vederbörande centrala organ, vilket för ändamålet utrustas med tillräckliga resurser. Erfarenheten ger vid handen, att bristerna i landsbygdens byggnadsskick i mycket hög grad sammanhänga med bristen på yrkesskickliga byggmästare. Bostadssociala utredningen vill i detta sammanhang understiyka önskvärdheten av att sådan verksamhet, som syftar till förbättrad utbildning av lantbyggmästare, t. ex. de av Samfundet för hembygdsvård anordnade byggmästarekurserna, effektivt understödes av staten. Från egnahemsstyrelsens sida har även framförts förslag om lämpligt ordnat lärlingssystem. d) Utrustning. Bostadssociala utredningen vill framhäva den fundamentala betydelsen av att husen förses med central uppvärmningsanordning. 1 Utom hygieniska fördelar innebär centraluppvärmning förutsättningen för ett förnuftigt utnyttjande av bostadens utrymmen. Dels medger den, som nämnts, bättre planlösningar, dels bliva samtliga rum användbara även vintertid och slutligen kan huset tänkas bli fullständigare inrett och utnyttjat från början. Otvivelaktigt sammanhänga de missförhållanden i detta avseende, som konstaterats genom undersökningen av bostadsförhållandena i 100 landskommuner (se bil. 1 sid. 53), i hög grad med bristen på centraluppvärmning. Anordnandet av sådan bör göras till ett krav för lån och bidrag av statsmedel till byggande av egnahem för barnrika familjer. Värmeledningspanna för ifrågavarande ändamål bör vara av en typ, som kan eldas med inhemskt bränsle. Inhämtade uppgifter från fackmän ha givit vid handen, att det tekniska problemet i detta sammanhang låter sig lösa utan större svårighet men tarvar särskild utredning. Anordnandet av vatten och avlopp inomhus bör även uppställas som krav, där icke tekniska hinder omöjliggöra detta. En dylik anläggning torde till stor del kunna utföras som egnahemsbyggarens egen arbetsprestation, varvid även enkla och billiga handpumpar i köket kunna komma till användning. Behovet av garderober, skafferi och övriga förvaringsutrymmen synas snarast lättare kunna tillgodoses i landsbygdsegnahem än i städernas hyreslägenheter. I fråga om inredandet av badrum eller tvagningsrum (eventuellt 1 I ovannämnda uppsats av dr Castenfors utvecklas på ett synnerligen sätt den avgörande hygieniska betydelsen av centralvärme.

övertygande

59* jämte varmvatten) vill bostadssociala utredningen uttala en rekommendation härför. Att åstadkomma badmöjligheter inom bostaden, med badrummet förlagt till källaren tillsammans med tvättstuga, kan vara enkelt och föga kostsamt. Vad nu sagts, innebär givetvis intet underkännande av strävandena att söka lösa landsbygdens badfråga på kollektiv väg genom badstugor o. d. I fråga om dylika önskvärda förbättringar av egnahemmens tekniska utrustning må emellertid, med hänsyn till vissa erfarenheter från den hittills bedrivna bostadsförsörjningsverksamheten för barnrika familjer, understrykas betydelsen av att låne- och bidragsbeviljande eller -prövande myndigheter icke av förmenta sparsamhetsskäl motsätta sig en utveckling, vilken sakligt måste anses motiverad av tekniska och även av ekonomiska skäl på längre sikt. Det är en även ur andra synpunkter än bostadssociala utomordentligt angelägen sak, att bostadsprimitivismen på den svenska landsbygden brytes åtminstone med avseende på nybyggda egnahem för barnrika familjer. Vid undersökningar av nytillkomna egnahemssamhällens struktur har gjorts den iakttagelsen, att de konkreta förebilderna på platsen kunnat vara av avgörande betydelse för vilken form den senare bebyggelsen erhållit både beträffande bostädernas inre och yttre utformning. Det finns därför grundad anledning att våga hoppas, att en relativt omfattande nyproduktion av egnahem, vars standard kunde hållas på en jämförelsevis hög nivå, skulle få ett fördelaktigt inflytande på stora delar av landsbygdens bostadsproduktion. Detta vore av utomordentlig vikt icke minst med hänsyn till att landsbygdens byggnadsverksamhet är relativt livlig och sannolikt — på grunder, som utvecklas i nästföljande kapitel — kommer att få betydande omfattning under närmast följande decennium. Bostadssociala utredningen vill i detta sammanhang upprepa vad inledningsvis uttalats, nämligen att förhållandena synas påkalla en utredning ur mera allmänna synpunkter, syftande till ökat inflytande för den byggnadstekniska sakkunskapen ej blott beträffande den statsunderstödda bostadsproduktionen utan för byggnadsverksamheten överhuvud, enkannerligen på landsbygden.

Kap. 10.

Beräkningar rörande det framtida bostadsbehovet på landsbygden.

Det har vid upprepade tillfällen som argument gentemot åtgärder, som syftat att befordra bostadsbildningen på landsbygden, hävdats, att dylika åtgärder skulle vara förenade med risker av den anledningen att landsbygdens befolkning är i tillbakagående och att denna befolkningsregress kommer att bli än starkare i framtiden. Det finnes ingenting som tyder på, att »flykten från landsbygden» skulle upphöra eller inom nära framtid mera avsevärt minskas. Till denna regressfaktor kommer upphörandet av den naturliga folkökningen och eventuellt dess förbytande i naturlig folkminskning på

60* landsbygden till följd av den fortgående sänkningen i landsbygsbefolkningens fruktsamhet. Även om ett betydande byggnadsbehov skulle kvarstå på landsbygden i och för den omfattande om- och tillbyggnad eller ersättningsbyggnad, som kräves för att det existerande bostadsbeståndet skall kunna bringas att motsvara rimliga krav, skulle det dock, har man menat, icke föreligga något behov att u t ö k a antalet lägenheter. — Det är uppenbart, att en rationell inriktning av de bostadspolitiska åtgärder, som avse landsbygden, måste ske under hänsyn till den befolkningsutveckling, som kan bedömas såsom sannolik, och grunda sig på så långt möjligt säkra beräkningar över landsbygdsbefolkningens framtida storlek och sammansättning. De slutsatser, som dragits beträffande bostadsbehovet på landsbygden ur föreliggande tendenser i befolkningsrörelsen på landsbygden, ha dock som regel icke grundats på någon analys av de för hushållsbildningen och därmed bostadsbehovet bestämmande faktorerna. I bil. 4 till bostadssociala utredningens första betänkande 1 påvisades, hurusom den exeptionellt höga byggnadsverksamheten under det senaste årtiondet och det förhållandet, att i städerna under elenna period tillväxten i antalet lägenheter varit av helt annan och högre storleksordning än tillväxten i folkmängden, ha sin naturliga förklaring i förskjutningarna i åldersoch civilståndfördelningen. Den retarderande faktorn i befolkningsrörelsen har framför allt varit en stark absolut minskning i de yngre åldersklasser, som ännu icke äro hushållsbildande. De starkast hushållbildande åldersklasserna ha däremot fortsatt att växa mycket kraftigt, och resultatet har blivit, att antalet hushåll trots retardationen i totalfolkmängdens utveckling ökat i snabbt tempo. På grundvalen av beräkningar över den framtida åldersoch civilståndsfördelningen drogs även med ledning av den kalkylerade utvecklingskurvan för antalet gifta män i hela landet den slutsatsen, att hushållsbeståndet skulle komma att fortsätta att växa betydligt under de närmaste årtiondena och nå ett maximum först omkring år 1960. Därvid hade icke gjorts försök att kalkylera utvecklingen för städer resp. för landsbygd för sig; för de allmänna slutsatser, som drogos beträffande hushållsbeståndets tillväxt i städerna, användes den beräknade utvecklingen av den för hushållsbildningen dominerande befolkningsgruppen, de gifta männen, endast såsom allmänt indicerande huvudtendensen i utvecklingen, jämfört med känd föregående utveckling. Vid planläggningen av utredningen om städernas saneringsproblem framstod det för de sakkunniga som ett önskemål, att kalkyler av den art, och med den metod, som med delvis mycket förenklade antaganden använts i ovannämnda undersökning, kunde utföras under å ena sidan mera preciserade, å andra sidan mera varierande antaganden beträffande sådana nu icke säkert kända faktorer, som inverka medbestämmande på den framtida utvecklingen av befolkningens storlek och sammansättning samt den därav bestämda hushållsbildningen. 1

Statens offentliga utredningar 1935: 2 sid. 133.

61* Det syntes för det första önskvärt, att alternativa antaganden kunde uppställas rörande den framtida nativiteten. I den förut nämnda undersökningen, där frågan gällde hushållsbildningen och bostadsbehovet under endast de närmaste årtiondena, var detta helt onödigt, eftersom förändringar i nativiteten öva inverkan på hushållsbildningen överhuvud först efter c:a 20 år och få mera avsevärd betydelse först efter 30 å 35 år. Det stadsplanemässiga saneringsproblemet däremot är ett problem att se på mycket lång sikt; alternativa utvecklingsmöjligheter i en mera avlägsen framtid, för vilka den kommande nativitetsutvecklingen är av betydelse, vore därför i detta sammanhang av intresse. För det andra framstod det särskilt ur saneringsfrågans synpunkt som angeläget, dels att utvecklingen av städernas bostadsbehov kunde undersökas för sig, dels — och som en konsekvens därav — att betydelsen för bostadsbehovets utveckling i städerna av flyttningarna mellan landsbygd och städer kunde beräknas, och att sålunda kalkylerna kunde utföras under alternativa antaganden rörande dessa flyttningar. Härvid erhålles givetvis som en rest motsvarande material för landsbygden. Av statistiska skäl är det nödvändigt att vid en tudelning av materialet draga gränsen mellan stärler och landsbygd enligt den nu gällande administrativa indelningen, vilket ur saneringsfrågans synpunkt knappast innebär någon väsentlig olägenhet. I »landsbygden» komma sålunda att inräknas även områden med agglomererad bebyggelse, vilket ur vissa synpunkter — dock icke dem, som bostadssociala utredningen har att anlägga — kan vara mindre lämpligt. 1 I ett kommande betänkande förvänta sig de sakkunniga kunna framlägga mera detaljerad redovisning av de tillämpade metoderna och av de slutsatser, som av beräkningarnas resultat kunna dragas beträffande det framtida bostadsbehovet, d. v. s. det behövliga antalet lägenheter av olika storlekstyper, vid ett flertal, på olika sätt definierade bostadsstandards, såsom det kan beräknas ur de vid vissa tidpunkter i framtiden befintliga hushållens antal och struktur under en serie antaganden om utvecklingen av var och en av de främsta, för hushållsbildningen bestämmande faktorerna. Här skall endast — såsom en bakgrund till de följande betraktelserna över den framtida hushållsbildningen på landsbygden — lämnas en kort redogörelse för innebörden av de olika antagandena, i den mån dessa ha betydelse för beräkningarna av landsbygdsbefolkningens utveckling. Hypoteserna rörande de olika faktorerna i befolkningsutvecklingen ha formulerats på sådant sätt, att de, inbördes kombinerade, bilda liksom ett nät lagt över alla de möjligheter för den kommande utvecklingen, som äga någon beaktansvärd grad av sannolikhet. När »gränsantagandena» så väljas, att en utveckling av vederbörande faktor utanför gränserna kan bedömas såsom 1 På föranstaltande av 1936 års egnahemsutredning har materialet för landsbygden i här ifrågavarande undersökning underkastats en speciell bearbetning, varvid uppdelning skett mellan »jordbruksbefolkning» och »övrig landsbygdsbefolkning» och alternativa antaganden uppställts rörande nativiteten inom och flyttningarna mellan dessa båda delar av landsbygdsbefolkningen. Dessa undersökningar äro ännu icke helt slutförda.

62* utesluten eller mycket osannolik, har man rätt att antaga, att den faktiska utvecklingen i framtiden kommer att hålla sig inom det fält, som ligger inom de gränser, vilka de mest ytterligtgående antagandena uppdraga, varvid dock givetvis reservationer måste göras för överhuvud icke beräkneliga (till stor del av politiska omständigheter betingade) eventualiteter, såsom en omfattande immigration eller händelser av katastrofal natur. För den händelse det visar sig, att alla de vid kalkylerna framkomna serierna av mera sannolika utvecklingslinjer för befolkningen och dess sammansättning löpa i samma riktning och ligga väl samlade inom ett begränsat fält, har man vunnit en god grund för bedömning av tendenserna i den framtida utvecklingen. Om utvecklingslinjerna däremot skulle gå i vitt skilda riktningar, ha undersökningarna ändå varit av värde, så till vida att de klargöra, att grunden för en prognos är mycket osäker. Om ändock en prognos försökes i och med att vissa antaganden utväljas och betecknas som de mest sannolika, bör den osäkerhet i resultatet, som följer av osäkerheten i sannolikhetsantagandena, hållas i minnet och redovisas. — Det säger sig vidare självt, att ju längre in i framtiden man sträcker beräkningarna, desto mera skilda från varandra måste de utvecklingslinjer löpa, som framgå ur olika kombinationer av antaganden, och desto osäkrare blir sålunda grunden för bedömningen. Det må dock här än en gång understrykas, att när det gäller kalkyler över hushållsantalet, nativitetsantagandena spela roll först efter 20 år och mera betydande roll först efter 30 å 35 år. Frågan om hushållsbildningen på landsbygden (resp. i städerna) blir därför inom en period av dylik längd väsentligen en fråga om flyttningarnas omfattning. Grunden för bedömningen av hushållsbildningen på landsbygden utgöres av beräkningar över befolkningens fördelning efter kön, ålder och civilstånd, inbördes kombinerade. Dylika beräkningar ha utförts för vissa tidpunkter i framtiden med fem års mellanrum (fram till år 2000) och med 31 december 1935 som utgångspunkt. Härvid har fordrats antaganden om den framtida 1) dödligheten, 2) nativiteten, 3) civilståndsfördelningen i olika åldersklasser samt 4) flyttningarna från landsbygd till städer, deras omfattning bland män och kvinnor i olika åldrar. Dessutom har förutsatts, att någon migration ej förekommer. Beträffande dödligheten föreligga relativt goda möjligheter att uppskatta den framtida utvecklingen. En hel del arbete har också under senare tid nedlagts på dylika förutberäkningar, vilka äro i hög grad behövliga för livränteoch pensionsförsäkringen. År 1932 framlade en särskild för ändamålet tillsatt kommitté ett betänkande (statens offentliga utredningar 1932:4) med förslag till en på förutberäkning av dödligheten grundad dödlighetstabell (B 32). Vid förevarande kalkyler har antagits, att fr. o. m. år 1936 varje femårsklass i sitt avdöende följt denna tab. B 32. Vissa dödlighetsskillnader mellan landsbygd och städer förefinnas visserligen, men differenserna äro knappast av sådan storleksordning, att undersökningsresultaten kunna äventyras. Att formulera särskilda dödlighetsantaganden för landsbygds-

63* befolkningens del eller att överhuvud arbeta med alternativa dödlighetsantaganden har därför ej befunnits nödvändigt. Beträffande nativiteten (eller rättare fruktsamheten) har för landsbygdsbefolkningen gjorts tre olika antaganden: I) sjunkande nativitet till år 1950, därefter oförändrad; nettoreproduktionstalet c:a 500 eller detsamma som f. n. gäller för rikets städer; II) i stort sett oförändrad nativitet eller, noggrannare uttryckt, något höjd nativitet, så att den ger ett nettoreproduktionstal = 1 000; I I I ) stigande nativitet till år 1950, därefter oförändrad; nettoreproduktionstalet c:a 1 250. * Utifrån ovanstående antaganden om dödlighet och nativitet har folkmängden vid slutet av åren 1940, 1945, 1950—2000 beräknats, varvid män och kvinnor fördelats efter ålder i femårsgrupper. Därefter ha män och kvinnor var för sig fördelats efter civilstånd inom varje åldersklass i enlighet med den relativa fördelning, som enligt folkräkningen gällde år 1930. Vid tillämpningen av denna relativa civilståndsfördelning befanns emellertid det totala antalet gifta män överstiga det totala antalet gifta kvinnor med belopp, som blevo allt större, ju längre fram i tiden det gällde. Detta resultat är fullt förklarligt med hänsyn till dels de olikheter, som förefinnas mellan männens och kvinnornas civilståndsfördelning i olika åldrar, och dels de stora förskjutningar i åldersfördelningen, som inträffa i framtiden. En korrigering var därför nödvändig därhän, att totala antalet gifta män och kvinnor i stort sett överensstämde. Det befanns därvid lämpligast att anpassa de gifta kvinnornas antal efter männens. Denna metod för korrektionen får anses naturligast, eftersom familjeförsörjningsbördan fortfarande i allmänhet till större delen vilar på mannen. Slutligen ha gjorts fyra olika antaganden om flyttningarna från land till stad. Förutom ett antagande (a) om inga som helst flyttningar ha i vart och ett av de övriga fallen angivits ett visst absolut nettoantal män och kvinnor, som under varje femårsperiod antagits flytta från landsbygden och vid periodens slut kvarlevat i städerna, nämligen (b) 10 000 män och 20 000 kvinnor; (c) 30 000 män och 50 000 kvinnor; (d) 50 000 män och 80 000 kvinnor. De flyttande ha åldersfördelats i enlighet med förhållanden, som konstaterats i vissa fall, som visserligen äro ringa till antalet men mycket väl överensstämmande med varandra. Av alla de antaganden, som man behövt göra för att kalkylera utvecklingen för landsbygd resp. städer för sig, äro antagandena om flyttningarna måhända de vanskligaste, och detta gäller i synnerhet beträffande de närmaste årtiondenas utveckling, för vilken, såsom tidigare påpekats, nativitetsantagandena icke spela någon roll i vad angår beräkningen av de för hushållsbildningen bestämmande faktorerna. Av ovannämnda fyra flyttningsantaganden är (c): 30 000 män och 50 000 kvinnor per femårsperiod det som 1 För stadsbefolkningens del ha gjorts fyra olika nativitetsantaganden, innebärande fortsatt nedgång, konstant, samt två olika grader av stegring. Olika möjliga kombinationer av nativitetsantagandena för städer respektive för landsbygd ge för hela rikets befolkning nettoreproduktionstal, som variera mellan c:a 400 och c:a 1 150.

64* närmast överensstämmer med den omfattning av flyttningarna, som gällt under senare decennier. Man kan med tämligen stort lugn våga påståendet, att för överskådlig och i fråga om planering av åtgärder beaktansvärd framtid de båda gränsantagandena (a): ingen flyttning, resp. (d): 50 000 män och 80 000 kvinnor representera ytterligheter, som icke endast ingränsa varje utveckling av rimlig sannolikhet utan även betyda mycket osannolika ytterlighetsfall. I den hittillsvarande utvecklingen kan icke förmärkas någon tendens till avmattning i den »flykt från landsbygden», som utmärkt det senaste trefjärdedels seklet. Inom landsbygdens dominerande näringsgren, jordbruket, kommer efter all sannolikhet den befolkning, som där har sin sysselsättning, att fortsätta att minska, främst till följd av den rationalisering av jordbruksdriften, som kräves för att upprätthålla jordbrukets räntabilitet och underbygga en levnadsstandardshöjning för jordbruksbefolkningen. Det vore visserligen tänkbart, att denna tendens kunde i sin verkan på den totala landsbefolkningen komma att helt eller delvis motvägas av en stark utveckling av andra till landsbygden lokaliserade näringsgrenar. Under senare decennier har en dylik utveckling av betydande styrka uppenbarligen varit för handen, dock långtifrån tillräckligt stark för att förhindra en fortgående förskjutning mellan total landsbygdsbefolkning och stadsbefolkning, vilket får en viss belysning av följande sammanställning ur folkräkningsuppgifterna över antalet män och kvinnor åren 1920 och 1930 inom jordbruksbefolkning, övrig landsbygdsbefolkning samt stadsbefolkning: Män

K v i TI n o r

1 044 000 1 043 000

982 000 1119 000

957 000 1117 000

876 000 1 169 000

2087 000

2045 000

932 000

1076000 Landsbygden: jordbruksbefolkning Summa

Emot möjligheten av en utveckling av andra landsbygdsnäringar än jordbruket, tillräckligt stark att motverka befolkningsminskningen i denna senare näringsgren, talar vidare den omständigheten, att den industriella produktionens struktur synes vara stadd i förskjutning i riktning mot större relativ betydelse för konsumtionsvaruindustrierna, vilka huvudsakligen äro lokaliserade till städerna och enkannerligen de större städerna. Huruvida denna tendens är av mera tillfällig natur eller kommer att fortsätta är dock vanskligt att döma om. Det kan å andra sidan förvisso skönjas tendenser, som kunna tänkas — i framtiden förstärkta •— verka uppdämmande på flyttningen från land till stad. Härvid åsyftas dels sådana produktions- och transporttekniska ten-

65* denser, som verka relativt gynnande för småföretag (elektriska motorer, lastbilar o. s. v.) och som därför också kunna tänkas gynna en mera spridd industriell lokalisering, dels alla dessa omständigheter, som tendera att överbygga klyftan mellan land och stad i fråga om sociala och kulturella levnadsvanor (bussar, radio, organisationsväsendets samt förenings-, bildnings- och idrottsrörelsens utträngande på landsbygden, förbättrad hälso- och sjukvård på landsbygden o. s. v.). Av väsentlig, väl avgörande vikt i detta hänseende är givetvis, att klyftan mellan land och stad i fråga om materiella levnadsvillkor fylles ut. Det har ju även på senare tiden allt mera allmänt erkänts (se sid. 55*), att därvidlag förbättring av landsbygdens bostadsförhållanden, särskilt i fråga om en hygienen befordrande och det husliga arbetet underlättande utrustning av bostaden, spelar en väsentlig roll. — Dessa senare tendenser till trots synes det dock finnas övervägande skäl att antaga, att de förut nämnda tendenserna till fortsatt flyttning från land till stad skola visa sig dominerande, åtminstone under de närmaste årtiondena. Gränsantagandet (a): ingen flyttning kan betraktas som ett fullt betryggande ytterlighetsfall. Det andra gränsantagandet (d): 50 000 män och 80 000 kvinnor per femårsperiod kan ävenledes på goda grunder betecknas som ett osannolikt ytterlighetsfall. Det överstiger för det första mycket betydligt den flyttning, som under senare årtionden har förekommit. En flyttning enligt detta antagande skulle förutsätta en helt exceptionell ökning i den hastighet, med vilken närings- och sysselsättningsmöjligheterna i städerna tillväxa. E t t viktigare argument är dock, att en flyttning av sådan omfattning mycket snart skulle leda till disproportioner i befolkningsfördelningen, som säkerligen skulle framkalla såväl spontana reaktioner som ingripanden från det allmännas sida — inte minst ur befolkningspolitiska synpunkter. Uneler antagande I härovan beträffande nativitetsutvecklingen på landsbygden (d. v. s. fortsatt nedgång till den nu för städerna gällande nivån) skulle vid maximiantagandet angående flyttningen de mera mobila åldersklasserna 15—35 år vara nära nog avfolkade redan på 1970-talet. Vid de — efter nuvarande utvecklingstendenser att döma mindre sannolika — antagandena om redan från närvarande tid konstant eller stigande nativitet på landsbygden, skulle situationen visserligen ej bli fullt så drastisk, men såväl könsfördelningen som fördelningen på produktiva och improduktiva åldrar skulle bli mycket abnorm. Detta gäller väl att märka om h e l a landsbygdsbefolkningen. Kedan nu ha ju för jordbrukets del avsevärda svårigheter av här antydd art inställt sig. Det är att antaga att den skärpning av disproportionerna i befolkningssammansättningen, som en fortsättning av flyttningen skulle medföra, i synnerhet skulle komma att gälla just jordbruksbefolkningen och där åstadkomma orimliga förhållanden. (Än en gång erinras om reservationen för immigration, vilken, om den fick mera betydande omfattning, naturligtvis kunde medföra väsentliga modifikationer i läget.) Flyttningsantagandena 184237

(b): 10 000 män och 20 000 kvinnor per femårs5

66* period och (c) 30 000 män och 50 000 kvinnor per femårsperiod äro rimligare än de två förut behandlade, och under förutsättning, att inga nu oförutsebara genomgripande förändringar ske i betingelserna för befolkningens fördelning på land och stad, kan man hålla för sannolikt, att utvecklingen kommer att förlöpa inom de gränser, som kunna beräknas utifrån dessa flyttningsantaganden. Av dessa ligger det förra betydligt under hittills gällande nivå, under det att det senare ligger något över denna nivå. Om man icke har några särskilda skäl att antaga någon mera betydande förändring i den inre omflyttningens styrka, torde man sålunda kunna utgå från att den sannolika utvecklingen för den närmaste framtiden kommer att ligga närmare den linje, som framgår ur flyttningsantagandet (c), än den, som framgår ur flyttningsantagandet (b). J u längre in i framtiden man kommer, desto mera måste dock betingelserna för flyttningen förändra sig. När -— såsom all sannolikhet talar för — den naturliga folkökningen på landsbygden stagnerar och övergår i naturlig folkminskning, måste också källorna för folkströmmen från landsbygd till städer allt mera sina ut. I synnerhet när de starkast mobila åldrarna, 20—30 år, i mera kraftig grad komma att utsättas för sammankrympningsprocessen, måste häri ligga en för flyttningens absoluta omfattning starkt neddämpande omständighet. De utvecklingskurvor, som erhållas ur de olika, men var för sig under hela perioden o f ö r ä n d r a d e flyttningsantagandena, måste alltså betraktas såsom varande av o l i k a sannolikhetsgrad under olika delperioder. För bedömandet av en längre fram i tiden liggande utveckling — vilket är av behovet påkallat i fråga om exempelvis det stadsplanemässiga saneringsproblemet — måste dylika omständigheter tillmätas synnerlig vikt. I fråga om här förevarande problem, bostadsbehovet under de närmaste årtiondena, spela de mindre roll men böra dock givetvis hållas i minne. Resultaten av beräkningarna över landsbygdsbefolkningens framtida storlek och sammansättning med avseende på kön, ålder och civilstånd under de på olika sätt kombinerade alternativa förutsättningar beträffande nativitet, flyttningar samt dödlighet och civilståndsfördelning i olika åldrar, vilka härovan beskrivits och kort diskuterats, redovisas närmare i tabellbilaga 3, sid, 107 o. f. Härur ha hämtats vidstående sex diagram, ur vilka i stora drag kunna avläsas de utvecklingslinjer, som de viktigaste av de uppställda förutsättningarna, inbördes kombinerade, innebära. För enkelhetens skull fästes i efterföljande kommentarer avseende väsentligen vid resultaten enligt flyttningsantagandena (b) och (c) på grunder, som tidigare diskuterats. Beträffande den beräknade utvecklingen av landsbygdens folkmängd må här i förbigående göras ett påpekande. Såsom förut nämnts, har vid kalkylerna använts dödlighetstabellen B 32, vilken innebär en icke obetydligt lägre dödlighet än den nu rådande. (Dödligheten enligt B 32 skulle 1935 ge ett dödlighetstal för hela riket på något under 10 promille mot det faktiska 11"7.) Detta förhållande skapar en viss diskontinuitet i skarven mellan kurvan

67* Diagram A. Folkmängden & rikets landsbygd. Nativitetsantagande I (sjunkande nativitet till år 1950, därefter oförändrad; nettoreproduktionstalet c:a 500).

4 milj.

•5*i£

:~—- ~^r~ v,

"*^

\,

^

v.

%

>

v, 3 milj.

X

V s

*•».

sv

X

\

^

\

2 milj.

—s\

'••.

^— \ \

/ lyttn 'ngsa ntago flCfefl

1 milj.

N

\ \

för fandsby^iden. Flyttningsförlust för landsb. unc'er varie 5-ir \perioi.t 31/ _

I är 1920

'"X , >

(b) 10000 män och 20000 kvinno r.

25 I

" | 30

—i 50

7 O 7 5 S D 8 5 9 O 9 5 2 0 0 0

Diagram B. Antalet gifta män å rikets landsbygd. Nativitetsantagande I (sjunkande nativitet till år 1950, därefter oförändrad; nettoreproduktionstalet c:a 500).

uooooo

1000000 • — • '

//

900 000

— —. ^ \

f

—

\\

\

"*>*, \

\

v

' \\

\

\

700000 Fly ttrtlngsan

s\ s

\

\

Flyttningsförlust för landsb. unc'er varje 5-årsperioi / au

(b, 10000 män och 20000 kvinno r. (d,) 50 OC0

år 1920

tagänder?.

.,

.,

45 I

W 000

68* Diagram C. Folkmängden å rikets landsbygd. Nativitetsanlagande I I (i stort sett oförändrad el. närmare bestämt något höjd nativitet; nettoreproduktionstalet = 1000). 5 milj.

4 milj.

3 milj.

2 milj

2000 Diagram D.

Antalet gifta män å rikets landsbygd. Nativitetsantagande II (i stort sett oförändrad cl. närmare bestämt något höjd nativitet; nettoreproduktionstalet = I 000).

1200 000

1 100000

1000 000

-,*--*

"***•

SS

- - . **^^

900 000

' ••• — —.-. ""

800 000

—

,

—&

v

V, V S

700000 Flyttningsantaganden:

\ ndsbvcden.

ft

v,

\

Flyttningslörlust lör landsb. una er varje 5-årsperioa av

•• 1

år 1920

-«^

/ v ^s

100C0 män och «->oooo kvinno r. 50000 o „ (c. 30 OC SO 000 (d ) 500Co „ 4 35 40 45 50 55 60

69* Diagram E. Folkmängden å rikets landsbygd. Nativitetsantagande III (stigande nativitet till år 1950, därefter oförändrad; nettoreproduktionstalet = c:a 1250). Si

6 milj.

5 milj. m- - "

—-—'' "

4 milj.

-'*,^ , '**•

—

• ^ - » .

—

Fly It n ing san tag anden

3 milj.

'**••%

FlyttningsfÖrlust för landsb. under varje 5-årsperiod av (c) 30000

„

„

'2 milj.

är 1920

&5

2000 Diagram F. Antalet gifta män å rikets landsbygd. Nativitetsantagande III (stigande nativitet till år 1950, därefter oförändrad; nettoreproduktionstalet = c:a 1250). 1 200 ooo

c

1 100 (XX)

^-'

SS - - " SS

900 000

7 y

- . - --.. 's*

* " " " •*••».

'•>*t

*•». v,

700 000 FlyttningsantagandenFlyttningsförlust för landsb. una er varje 5-érsperioo av (b) 10000 män och 20000 kvinno 30 000 . „ 1

år 1920

rt

70* för hittillsvarande utveckling och kurvorna för den beräknade framtidsutvecklingen, vilken tydligt framträder särskilt i diagrammet över landsbygdens folkmängd enligt nativitetsantagande I. För de förhållanden, som i detta sammanhang äro av intresse, spelar detta dock en mycket obetydlig roll. Antagande I om fortsatt fall i landsbygdens nativitet ned till den nivå, som f. n. gäller i städerna — ett med tanke på befolkningens framtida utveckling dystert men tyvärr av gällande tendenser att döma tämligen realistiskt antagande — ger, som naturligt är, vid de sannolika flyttningsantagandena •—• och för övrigt i längden även vid det osannolika minimiantagandet beträffande flyttningarna — som resultat en fortsättning på den nedgång i total landsbygdsbefolkning, som började omkring 1925. (Se diagram A.) Även under förutsättning att den förbättring av dödligheten, som ligger i antagandet av dödlighetstabellen R 32, genomföres fullt redan fr. o. m. 1936, skulle landsbygdens folkmängd, som f. n. uppgår till omkring 4 100 000, vid det närmast sannolika flyttningsantagandet (c) år 1950 ha sjunkit till omkring 3 850 000 och passera 3-miljonersgränsen omkring 1970. (Här må erinras om den tidigare gjorda reservationen angående flyttningsantagandenas olika grad av sannolikhet under olika perioder.) Vid flyttningsantagandet (b) (innebärande en flyttning långt mindre än den på senare tiden gällande) skulle efter en svag uppgång, som följer av antagandet om förbättrad dödlighet, landsbygdens folkmängd år 1950 ha sjunkit något under 4 000 000 och passera 3-miljonersgränsen i slutet av 1970-talet. Även vid antagandet att ingen flyttning sker, skulle vid här ifrågavarande nativitetsantagande landsbygdsfolkmängden från senare delen av 1940-talet kontinuerligt sjunka och omkring 1985 ha kommit ned i 3 000 000. Det mycket optimistiska nativitetsantagandet I I I , stegring av landsbygdens nativitet till ett nettoreproduktionstal av 1 250, ger givetvis helt andra utvecklingslinjer och därtill mera spridda sådana än enligt nativitetsantagandet I, vid vilket trots starka skillnader i flyttningen i längden en tämligen väl samlad rörelse nedåt framkommer. En blick på diagram E visar, hurusom nativitetsantagandet I I I , kombinerat med det flyttningsantagande (c), som närmast svarar till hittillsvarande flyttningsrörelser, ger en i stort sett konstant befolkning på landsbygden. Man kan sålunda säga, att förutsättningen för att landsbygden i längden skall kunna fortsätta att ge tillskott till städernas folkmängd i hittillsvarande omfattning är, att landsbygdens nativitet hålles uppe i den (betydligt högre än nuvarande) nivå, med vilken nativitetsantagandet I I I räknar; huruvida i sådant fall städernas folkmängd (och därmed hela rikets) skulle komma att fortsätta att stiga, stagnera eller falla beror tydligen på hur nativiteten i städerna i framtiden kommer att ställa sig. — Vid den svagare flyttningen enligt antagande (b) skulle den till nettoreproduktionstalet 1 250 stigande nativiteten på landsbygden givetvis ge en fortskridande ökning av landsbygdens folkmängd; vid denna kombination av antaganden skulle landsbygdsfolkmängden passera 5-miljonersgränsen omkring år 1980.

71* Nativitetsantagandet I I , oförändrad eller något höjd nativitet (nettoreproduktionstal 1 000), utgör ett mellanting mellan de båda föregående. (Se diagram C.) Det ligger ju i antagandet att i längden landsbygdsbefolkningen bevaras konstant (efter att först ha stigit till följd av nuvarande relativt stora befolkning i fruktsam ålder samt av den antagna förbättrade dödligheten) under den förutsättning, att ingen flyttning kommer till stånd. Vid flyttningsantagandet (c) skulle landsbygdsfolkmängden vara i stort sett oförändrad ett par årtionden framåt, men därefter kontinuerligt sjunka, vilket illustrerar, hurusom flyttningstillskott av nuvarande omfattning till städerna i längden omöjligen kunna komma till stånd vid nuvarande nativitet på landsbygden. Vad som i förevarande sammanhang, ur hushållsbildningsfrågans synpunkt, närmast intresserar, är emellertid icke utvecklingen av landsbygdsbefolkmängden i dess helhet, vilken visserligen i längden är avgörande, men för de närmaste årtiondena icke riktigt indicerar hushållsbildningens utveckling. Såsom tidigare har antytts, under hänvisning till bil. 4 i de sakkunnigas första betänkande, bestämmes hushållsantalet under kommande decennier i väsentlig grad av de våldsamma förskjutningar i ålders- och civilståndsfördelningen, som komma att inträffa som en ofrånkomlig konsekvens av nu rådande befolkningsstruktur. Avgörande härvidlag är, att de grupper inom befolkningen, som äro hushållsbildande, för närvarande äro mycket stora, och, såsom skall framgå av det följande, komma att fortsätta att växa betydligt åtminstone ett par decennier. Och för denna utveckling har, såsom tidigare påpekats, den nu okända nativiteten i framtiden ingen som helst betydelse förrän om 20 k 30 år, varför också slutsatserna rörande utvecklingen av de för hushållsbildningen avgörande befolkningsgrupperna kunna dragas med långt större säkerhet än slutsatserna rörande utvecklingen av den totala folkmängden. Av de statistiska serier, som utvisa utvecklingen av olika ålders- och civilståndsgrupper inom befolkningen, är den över antalet gifta män den lämpligaste indikatorn för hushållsbildningens allmänna tendens. Kurvan för hushållsbeståndet sammanfaller visserligen ingalunda med kurvan för antalet gifta män, eftersom även andra grupper äro hushållsbildande: främst förut gifta och i viss grad även vuxna ogifta; dessa båda kurvor äro icke heller helt parallella. 1 Om man emellertid icke åsyftar något annat än att bestämma framtidsutvecklingens allmänna riktlinjer i förhållande till hittillsvarande utveckling, är dock — med vissa modifikationer — kurvan för antalet gifta män en fullt 1 För städernas del ha i h ä r ifrågavarande undersökning hushållsbestånd och hushållss t r u k t u r beräknats genom a t t den ålders- och civilståndsfördelade folkmängden vid olika framtida tillfällen »översatts» i hushåll med användande av empiriskt konstaterade konstanter, som u t t r y c k a den grad, i vilken respektive ålders- och civilståndsgrupp är hushållsbildande. För landsbygdens del är det avsevärt svårare a t t erhålla empiriskt underlag för dylika konstanter, och beräkningar av denna a r t ha därför ännu icke utförts. I den ovannämnda speeialbearbetningen av landsbygdsmaterialet, som föranstaltats av 1936 å r s egnahemsutredning, komma emellertid försök a t t bestämma hushållsbildningens konstanter a t t göras.

72* betryggande indikator för hushållsbeståndets utveckling. Vilka dessa modifikationer äro framgår av de beräkningar för städernas del, i vilka, som nyss nämndes, hushållsbeståndets utveckling har kunnat direkt kalkyleras. Det visas av dessa kalkyler, att för — i stort sett — de närmaste två årtiondena antalet hushåll kommer att växa något svagare än antalet gifta män av den anledningen, att vissa andra hushållsbildande grupper tillväxa i långsammare takt än antalet gifta män. Så småningom inträffar emellertid i detta hänseende ett omslag och antalet hushåll växer starkare än antalet gifta män, vilket har sin naturliga förklaring i den starka tillväxten i den relativt starkt hushållsbildande gruppen av förut gifta (änke- och änklingshushållen), som kommer att ske då de nuvarande stora medelåldrarna ha hunnit upp i högre åldrar. I stort sett torde ett liknande förhållande komma att inställa sig för landsbygdens del; skulle någon mera betydande skillnad föreligga, skulle det vara beträffande förhållandet under de närmaste decennierna mellan kurvorna för antalet hushåll och antalet gifta män. Genom flyttningarna från landsbygd till städer kommer nämligen tillväxten i antalet gifta män att bli relativt svagare på landsbygden än i städerna, och man kan därför möjligen antaga, att för denna period kurvorna för antalet hushåll och för antalet gifta män komma att närmare överensstämma med varandra på landsbygden än i städerna. I stort sett torde man emellertid kunna hålla före, att utvecklingskurvan för hushållsbeståndet på landsbygden kommer att i det väsentliga följa kurvan för antalet gifta män men visa ett något flackare förlopp. Diagram B visar med nära nog drastisk tydlighet, vilken helt utslagsgivande betydelse för hushållsbildningen på landsbygden inom de närmaste decennierna, som tillkommer de kraftiga förskjutningar i ålders- och civilståndsfördelningen, vilka — som förut påpekats — komma att framgå som en ofrånkomlig konsekvens av redan existerande förhållanden inom befolkningsstrukturen. Nativitetsantagandet är där I, sjunkande nativitet till städernas nuvarande nivå; såsom tidigare behandlats svarar härtill vid alla flyttningsantaganden en fortskridande minskning i landsbygdens totalfolkmängd. Detta till trots kommer antalet gifta män (och därmed antalet hushåll) att under samtliga flyttningsantaganden uppvisa en kraftig tillväxt under minst ett par decennier, ett förhållande, som utgör fortsättning på den relation mellan total folkmängdsutveckling och utvecklingen av antalet gifta män, som markerat framträder efter 1920 vid en jämförelse mellan diagram A och diagram B. 1 Till och med vid det orimliga flyttningsantagandet (d), 50 000 män och 80 000 kvinnor per femårsperiod, som mycket snart skulle komma flyttningens källor att helt sina, skulle antalet gifta män på landsbygden komma att växa från mindre än 770 000 år 1935 till mer än 870 000 år 1955, eller med 13 k 14 procent. Vid det rimligare och närmast sannolika, ehuru något i överkant tilltagna flyttningsantagandet (c), 30 000 män och 50 000 1 Under det a t t landsbygdens folkmängd 1935 var n ä r a 50 000 mindre än 1920, var antalet gifta män ungefär 70 000 större.

73* kvinnor per femårsperiod, skulle tillväxten fortsätta till 1960, då antalet gifta män på landsbygden skulle uppgå till 920 000 eller omkring 20 procent högre än det nuvarande antalet. Det lägre flyttningsantagandet (b) ger en tillväxt, ävenledes till år 1960, upp till c:a 975 000 gifta män, innebärande en stegring på nära 27 procent. De övriga nativitetsantagandena (diagram D och F) ge fram till 1955 helt och fram till 1960 praktiskt taget samma utslag som det här behandlade till följd av det tidigare upprepade gånger påpekade förhållandet, att förändringar i nativiteten ge utslag i de hushållsbildande åldrarna först efter 20 å 30 år. Det är sålunda först i den i förevarande sammanhang mindre intressanta utvecklingen efter 1960, som olikheterna i nativitetsantagandena börja spela roll. En jämförelse mellan diagrammen B, D och F ger vid handen, att efter 1960 kurvorna för antalet gifta män på landsbygden uppvisa i stort sett samma olikheter, som kurvorna för landsbygdens hela folkmängd visa, när man börjar jämförelsen 1935. Vid nativitetsantagandet I gå kurvorna för samtliga flyttningsantaganden i samlad rörelse nedåt. Diagram F, med det optimistiska nativitetsantagandet I I I , reproduktionstal 1250, åskådliggör att — liksom fallet var beträffande landsbygdsfolkmängden —- en dylik nativitet kräves för att landsbygdens hushållsbestånd skall kunna i längden hållas konstant, om landsbygden samtidigt skall avlämna lika stora tillskott till städernas befolkning som hitintills. Diagram D, nativitetsantagande I I , visar slutligen att nuvarande nativitet på landsbygden icke är tillräcklig för att i längden uppehålla hushållsbeståndet på landsbygden, om någon som helst flyttning förekommer. Tillväxten i hushållsbeståndet till följd av den ännu i hastig takt skeende ökningen i de hushållsbildande åldrarna kommer helt naturligt att äga rum i retarderande tempo. 1930-talet utmärkes av den starkaste tillväxthastighet i hushållsbeståndet, som överhuvud någonsin förekommit och mänskligt att döma någonsin kommer att förekomma inom den svenska befolkningen. Kulmen i kurvan för tillväxthastigheten synes redan passerad, men ännu något årtionde kommer hushållsbeståndet att öka med en hastighet, som långt överstiger den under tidigare perioder fram t. o. m. världskriget gällande. I bil. 4 till bostadssociala utredningens första betänkande beräknades, att perioden 1935—45 skulle komma att utmärkas av ett absolut taget ungefär lika stort tillskott i hushållsantalet som perioden 1925—35. I stort sett kan detta omdöme tillämpas på utvecklingen av landsbygdens hushållsbestånd, om man håller sig inom de gränser, som uppdragas av de mera sannolika flyttningsantagandena. 1 Ännu fram till 1950 är tillväxthastigheten tämligen hög, men på 1950-talet börjar verkan av nativitetsminskningen göra sig gällande i så hög grad i de hushållsbildande åldrarna, att tillväxthastigheten 1 Det erinras om, a t t härvid »landsbygd» betyder allt det som i administrativ mening är landsbygd. Vissa skäl, som här icke skola närmare utvecklas, göra det sannolikt, a t t den fortsatta ökningen av hushållsantalet på landsbygden kommer a t t ske utanför jordbruket och till stor del antagligen i agglomererade delar av landsbygden.

74* starkt retarderas för att — under de mera sannolika flyttningsantagandena — sjunka till noll omkring 1960. För att sammanfatta: under alla förutsättningar, som nu kunna bedömas som sannolika, och t. o. m. under förutsättningar beträffande omfattningen av »flykten från landsbygden», som äro avgjort osannolika, kommer antalet hushåll på landsbygden och därmed även behovet av tillskott till landsbygdens bostadsbestånd att fortsätta att betydligt tillväxa under de närmaste decennierna; en rimlig och på intet sätt äventyrlig uppskattning är, att år 1960 antalet hushåll på landsbygden kommer att överstiga antalet år 1935 med 20 procent. Utvecklingen kommer sålunda att kräva en mycket väsentlig utökning av bostadsbeståndet på landsbygden — t r o t s sannolikt sjunkande folkmängd. Även oavsett det byggnadsbehov, som sammanhänger med andra omständigheter än hushållsbeståndets tillväxt (om-, till- och ersättningsbyggnad), äro förhållandena sådana, att det icke gives anledning nu att av fruktan för befolkningsutvecklingens konsekvenser hesitera inför åtgärder till befordrande av bostadsbildningen på landsbygden, vilka på socialpolitiska grunder kunna motiveras. I en senare period, efter 1960, kommer visserligen med all sannolikhet att inträffa stagnation och — om icke nativiteten inom den närmaste tiden stiger starkt — även tillbakagång i hushållsbeståndets utveckling, men denna framtidsmöjlighet kan icke användas som argument m o t bostadspolitiska åtgärder. För det första: om hushållsantalet skulle minska, kan detta lång tid mötas och motsvaras av bortrivning av äldre, mindre tillfredsställande bostäder. För det andra: de hushåll, som komma till under de närmaste 20—30 åren, måste ju någonstans bo, och om hotet om kommande tillbakagång i hushållsbeståndet skall medräknas i de bostadspolitiska övervägandena, måste det vara som argument för omedelbara och starka åtgärder att förbättra bostadsförhållandena i förhoppning att därigenom nativitetsutvecklingen skall kunna påverkas i gynnsam riktning.

75*

AVD. III.

Förslag till åtgärder för främjande av bostadsförsörjning i egnahem m. m. för mindre bemedlade barnrika familjer. Kap. 11. Inordnande i bestående former för statligt stöd åt bostadsbildningen av den speciella bostadshjälpen för barnrika familjer samt dennas tillämpningsområde. Såsom framhållits i de direktiv, vilka, som tidigare berörts (sid. 14*), i förevarande fråga givits de sakkunniga av chefen för socialdepartementet, var orsaken till att bostadsanskaffningslånen och familjebidragen enligt kungörelsen den 4 september 1935 knutits enbart till lägenheter, som upplåtas mot hyra, främst den, att bostadssociala utredningens förslag, jämlikt de för utredningen då gällande direktiven, avsåg förhållandena i städer och stadsliknande samhällen, alltså orter med hyresmarknad, där det övervägande flertalet av de familjer, som kunde komma i fråga, måste antagas förhyra sin bostad. Det hittillsvarande subventionssystemet har i enlighet med dessa förutsättningar haft karaktären av en hyressubvention, med undantag endast för de under det senaste året i ett mindre antal fall vidtagna försöken att tillämpa de för hyressubventionen gällande principerna på enfamiljshus, upplåtna mot äganderätt i städer och stadsliknande samhällen (se sid. 17*). I fråga om bostadssubventionen för barnrika familjer i stadsamhällen, för vilka hyressubvention enligt kungörelsen den 4 september 1935 kan utgå, har det, såsom redan tidigare framhållits (sid. 16*), synts de sakkunniga angeläget, att, när bostadssubventionen för barnrika familjer utsträckes till att omfatta även egnahem, de regler, som skola gälla, göras i möjligaste mån likvärdiga för de båda upplåtelseformerna, och detta såväl för de familjer, åt vilka bostad i den ena eller andra formen upplåtes, som för kommunerna, som ha att organisatoriskt och ekonomiskt medverka. Stadssamhällena, enkannerligen de större, ha med sin längre drivna sociala och stadsgeografiska differentiering behov av såväl olika upplåtelseformer som olika stadsplaneoch hustyper, vilka sålunda icke böra betraktas som konkurrerande utan fastmer som varandra kompletterande. Hyreslägenheter kunna i fråga om läge i förhållande till arbetsplats och skola, i fråga om kollektiva anordningar o. s. v. erbjuda fördelar, som för en del av stadsfamiljerna kunna överväga de fördelar i fråga om rymlighet, självständighet o. s. v., som en småstuga kan giva och som för andra familjer kunna vara dominerande. E n fördel att särskilt beakta hos hyresupplåtelsen är den större möjlighet att genom omflyttning smidigt anpassa bostadens storlek efter familjens i tiden växlande behov; i annat sammanhang (sid. 24*) har påpekats angelägenheten

76* av att sådan omflyttning inom beståndet av hyreslägenheter för barnrika familjer underlättas och att detta bestånd i sådant ändamål differentieras och icke ensidigt sammansättes av övervägande 2 rum och köks-lägenheter. — Vilken upplåtelseform eller hustyp, som i olika konkreta fall väljes, bör avgöras av de naturliga förutsättningar, som på orten föreligga, och icke påverkas av någon olikhet i de fördelar eller bördor, som statshjälpen vid hyressubvention respektive subvention av egnahem innebär för familjerna och kommunerna. Det vill synas som om de provisoriska regler, som statens byggnadslånebyrå uppställt för bostadsanskaffningslån och familjebidrag för enfamiljsstugor för barnrika familjer (se sid. 17*), i stort sett tillgodose dessa synpunkter, och de sakkunniga komma att i fortsättningen föreslå endast oväsentliga modifikationer i dessa regler. Ävenledes vad angår utsträckandet av bostadssubventionen för barnrika familjer till egnahem i allmänhet och till landsbygden •—• den i detta sammanhang huvudsakliga frågan — torde det vara i enlighet med de i frågan givna direktiven, att man söker åstadkomma största möjliga likvärdighet i de statliga stödåtgärderna till förbättring av de barnrika familjernas bostadsförsörjning i städer och på landsbygd. I direktiven har dock förutsetts, att icke obetydliga modifikationer i reglerna för bostadssubventionen skulle visa sig påkallade, då denna utsträckes till att omfatta jämväl landsbygden. De sakkunniga ha även — särskilt med hänsyn till förda diskussioner med representanter för statens egnahemsstyrelse — funnit det nödvändigt att föreslå sådana modifikationer. Dessa gälla närmast villkoren för lån och bidrag för de barnrika familjer, som skulle erhålla statens stöd för anskaffning av egnahem på landsbygden, varvid avvikelserna gent emot de för stadssamhällena gällande reglerna främst motiveras av den större bundenhet till den en gång anskaffade bostaden, vilken följer därav att landsbygden som regel saknar utbildad bostadsmarknad. Vad angår villkoren beträffande kommunernas medverkan lära dessa för de i organisatoriskt och finansiellt avseende i allmänhet svagare utrustade landskommunerna icke lämpligen kunna sättas lika med de för stadssamhällena givna. Till utformningen av dessa förslag till modifikationer återkomma de sakkunniga i det följande. I sina huvuddrag går de sakkunnigas förslag, i vad det avser finansieringen, ut därpå, att staten lämnar lån till 90 procent av anskaffningsvärdet (för om-, till- eller nybyggnad), varav, såvitt angår landsbygden, 20 procent utgöras av intecknat ränte- och amorteringsfritt lån och 70 procent av dels amorterings-, dels uppsägningslån. Såsom normalt bör räknas med egen arbetsinsats till omkring 10 procent av anskaffningsvärdet; kan denna icke utgöras av familjen, bör ansvaret för finansieringen av de översta 10 procenten av anskaffningskostnaden åvila kommunen eller annan, t. ex. arbetsgivare. Därutöver lämnas av statsmedel årliga annuitetsbidrag till högst annuitetens belopp, bestämda efter samma regler som familjebidragen i stadssamhällena utifrån ett på visst sätt beräknat årligt bostadsvärde. — Frågan om lönebostäder upptages särskilt längre fram (sid. 108*).

77* De sakkunniga ha förutsatt, att på landsbygden kommunen skall tjänstgöra som förmedlingsorgan samt att kommunen skall stå en viss risk. Det torde näppeligen vara att förvänta, att på landsbygden sådana allmännyttiga företag, som i städerna handhaft en betydande del av verksamheten, skola vara att påräkna. Däremot torde ofta, särskilt på industriorter, de arbetsgivande företagen — i synnerhet av brukstyp — vara intresserade av att stödja här ifrågavarande verksamhet. Den regeln torde därför böra fastläggas, att efter vederbörande statsmyndighets prövning enskilt företag må kunna träda i kommuns ställe. Då de sakkunniga nedan tala om kommun avses även sådant företag. Som ett viktigt motiv för ett i vissa stycken annorlunda konstruerat system för bostadssubventionen för barnrika familjer på landsbygden må vidare framhållas önskvärdheten av att den speciella bostadshjälpen för barnrika familjer i fråga om organisation och metoder i görligaste mån infogas som ett led i redan bestående system för främjande av bostadsbildning och bostadsförbättring på landsbygden, för vilka redogörelse tidigare lämnats (sid. 31*, jfr bil. 2). Med hänsyn till detta önskemål ha de sakkunniga diskuterat möjligheterna att utforma den speciella bostadssubventionen för barnrika familjer såsom modifikationer i de regler, som gälla för arbetarsmåbrukslån, bostadsförbättringsbidrag och egnahemslån. Arbetarsmåbrukslånen innebära, som förut påpekats (sid. 45*), en subvention, fullt jämförlig med bostadssubventionen för barnrika familjer i stadssamhällena, i vissa hänseenden t. o. m. ännu längre gående. Att till denna knyta familjebidrag är sålunda uteslutet; det gives helt enkelt inte rum för sådana bidrag, vilka väl i regel skulle komma det sammanlagda subventionsbeloppet att överstiga bostadskostnadens belopp och sålunda mista karaktären av bostadshjälp. Arbetarsmåbrukslånen äro ju dessutom knutna till vissa sysselsättningar av säsongkaraktär, en begränsning, som ur synpunkten av de barnrika familjernas speciella bostadsproblem ter sig irrelevant. E n preferensbehandling av de barnrika familjerna i den fortsatta arbetarsmåbruksverksamheten synes de sakkunniga befogad på allmänna socialpolitiska grunder. Den kunde ges formen av ett med visst belopp (exempelvis 1 000 kronor) större lån än det i allmänhet som maximum gällande — oavsett om det nuvarande maximibeloppet bevaras eller om det med hänsyn till de höjda byggnadskostnaderna enligt egnahemsstyrelsens förslag höjes till 7 000 kr. —, varvid tillskottet skulle avse att täcka kostnaderna för en större och framför allt bättre utrustad bostad. Detta är motiverat därav, att större familjer ha större behov av utrymme och hygieniska anordningar, samt därav, att arbetet i hemmet blir oskäligt tungt i en mera primitivt utrustad bostad, när familjen är stor. — Några detaljerade förslag till modifikationer i reglerna för arbetarsmåbrukslånen med speciell hänsyn till de barnrika familjer, vilka äro i den situationen att kunna komma i fråga för arbetarsmåbrukslån, anse sig de sakkunniga icke befogade att framställa. De sakkunniga vilja endast framhålla, att arbetarsmåbrukslån å ena sidan och bostadssubvention

78* för barnrika familjer å andra sidan — den 'ena hjälpformen avseende en viss sysselsättningskategori, den andra en viss familjekategori — visserligen i så måtto utesluta varandra, som de icke kunna utgå samtidigt till en och samma familj, men båda tillgodose socialt utomordentligt angelägna behov samt kunna bestå vid sidan av varandra och komplettera varandra. Bostadsförbättringsbidragen äro såsom engångsbidrag svåra att anpassa till den subventionsform, grundad på årliga bidrag, differentierade efter barnantal, som gäller för barnrika familjer i städerna. Allmänna socialpolitiska överväganden kunna motivera en preferensbehandling av barnrika familjer även vid tilldelningen av bostadsförbättringsbidrag, såsom ju också i växande utsträckning redan skett och varom bostadssociala utredningen tidigare gjort hemställan (se sid. 34*). Viktigast är emellertid att bostadsförbättringsbidragen •—• utan förändringar i tilldelningsprinciperna och beloppen, som skulle helt förändra karaktären hos denna bidragsverksamhet —• äro otillräckliga för ändamålet att radikalt upphjälpa de barnrika landsbygdsfamiljernas bostadsförhållanden (se sid. 30*). Begränsningen i deras syfte att tjäna upprustnings- och i viss utsträckning ersättningsbyggnadsändamål jämte begränsningen i bidragsbeloppen, vilken icke medgiver mera genomgripande ombyggnad utan sådana kapitaltillskott av de byggande, som icke i normala fall kunna förutsättas möjliga för här ifrågavarande familjekategori, göra bostadsförbättringsbidragens otillräcklighet uppenbar för nu förevarande ändamål. Det gäller emellertid om dem detsamma, som nyss hävdades beträffande arbetarsmåbrukslånen i deras förhållande till den ifrågasatta tillämpningen av bostadssubventionen för barnrika familjer, nämligen att de tjäna ett ännu ingalunda tillfredsställt och socialt mycket viktigt behov; bostadsförbättringsverksamheten efter nuvarande linjer och en speciell bostadssubvention för barnrika familjer kunna bestå vid sidan av varandra och komplettera varandra. Med den utformning av den senare subventionsformen för landsbygdens del, som de sakkunniga i det följande föreslå, torde för övrigt komma att på ett naturligt sätt bildas en successiv övergång från de fall där — utan villkor med avseende å familjestorlek — enbart förbättringsbidrag för mindre genomgripande upprustningsarbeten kunna beviljas, över sådana fall, där en mera genomgripande om- eller tillbyggnad kan finansieras medelst dels det räntefria lån, som enligt följande förslag skall utgöra en del av det statliga lånet och som i realiteten i vanliga fall blir liktydigt med ett bostadsförbättringsbidrag, dels det lågförräntade amorteringslån, för vilket under barnens uppväxttid annuitetslättnader beredas genom familjebidrag, fram till de fall där nybyggnad eller total ombyggnad möjliggöres genom nyssnämnda lån till högre belopp jämte därtill knutna familjebidrag. Genom anordningen att göra en del av bostadsanskaffningslånet ränte- och amorteringsfritt kunna bostadsförbättringsbidragen sägas vara i viss mån inkluderade i det system för bostadshjälp åt barnrika familjer på landsbygden, som de sakkunniga föreslå. Men i huvudsak böra enligt de sakkunnigas mening strävandena i dessa avseenden läggas efter andra linjer än engångsbidragen.

79* I fråga om egnahemslånen vore det otvivelaktigt möjligt att genom modifikationer i reglerna för långivningen (högre belåningsgräns och lägre ränta) samt anknytning av familjebidrag i form av årliga annuitetsbidrag till dylika lån åstadkomma en subventionsform, likvärdig med den nu för stadssamhällena gällande. Då de behövliga modifikationerna emellertid skulle vara mycket betydande — särskilt i jämförelse med rådande praxis för belåning — synes det vara lämpligare — eftersom egnahemsfrågan f. n. är föremål för utredning i annat sammanhang (se sid. 47*) — att införa en även formellt ny typ av egnahemslån, speciellt avsedd för flerbarnsfamiljer, vilkas ekonomiska situation i flertalet fall är sådan, att de icke förmå bära de ekonomiska förpliktelser, som följa med de nuvarande egnahemslånen. Dessa överväganden leda sålunda enligt de sakkunnigas mening till den slutsatsen, att den överföring av principerna för subventionen för barnrika familjer i stadssamhällena, som de sakkunniga ha haft att pröva, icke lämpligen bör ske genom modifikationer i reglerna för redan bestående stödformer för bostadsbildning och bostadsförbättring på landsbygden, när mindre bemedlad barnrik familj är låne- eller bidragssökande, utan genom anordnande av en från dessa fristående låne- och bidragsform. En dylik ny stödform för en speciell kategori av familjer skulle icke onödiggöra någon av de nu existerande stödformerna, men väl komplettera dem till fördel för sådana bostadsnödlidande flerbarnsfamiljer, som till följd av arten av familjeförsörjarens sysselsättning icke kunna komma i fråga för arbetarsmåbrukslån och som icke kunna finansiera en tillräcklig om- eller tillbyggnad med hjälp av enbart bostadsförbättringsbidrag och som icke — slutligen — äro ekonomiskt nog bärkraftiga för att erhålla vanliga egnahemslån. Liksom den nya stödformen innebär ett eliminerande i huvudsak av de ekonomiska risker, som äro förknippade med ett egnahemsinnehav av vanlig typ, synes densamma ej böra möjliggöra sådana realisationsvinster, som i vissa fall kunna komma en fastighetsägare till del. Lånen böra därför förbindas med villkor, som berättiga såväl stat som kommun att, i händelse det subventionerade huset icke användes för avsett ändamål eller eljest missbruk förekommer, återfordra icke blott återstående delar av lån utan även givna ekonomiska bidrag i form av gratis tomt, annuitetslättnader o. s. v. Detta motiveras främst därav, att verksamhetens syfte delvis kan äventyras — såsom erfarenheter från vissa främmande länder visa —, om icke frestelsen att inhösta en tillfällig ekonomisk vinst genom försäljning eller uthyrning av huset förhindras att uppkomma. Direktiven peka i fråga om tillämpningsområdet för den utvidgade bostadssubventionen för barnrika familjer i »egnahem och liknande lägenheter» såväl i städerna som på landsbygden. Därmed torde ha avsetts bostäder överhuvud, som upplåtas på annat sätt än mot hyra. Vad stadssamhällena beträffar torde komma i fråga praktiskt taget endast egnahem, däri inräknade även sådana enfamiljshus, där tomten innehaves allenast med tomträtt. Att knyta familjebidrag till bostadsrättslägenheter i kooperativt förvaltade flerfamiljs-

80* hus synes de sakkunniga meningslöst, eftersom dylika lägenheter såsom bostadsform överensstämma med hyreslägenheter och eftersom de fördelar, som denna besittningsform erbjuder ur förvaltnings- och andra synpunkter, ernås även med det system för fastighetsbesittning och -förvaltning, som gäller för nuvarande hyresbostäder för barnrika familjer. Beträffande landsbygdens bostäder är emellertid frågan om tillämpningsområdet för den utvidgade subventionen för barnrika familjer mera komplicerad. Det är visserligen att antaga att även på landsbygden det i det övervägande flertalet fall kommer att bli fråga om egnahemslägenheter, enkannerligen sådana, som icke äro förbundna med jordbruk; byggnadsverksamheten på landsbygden tenderar överhuvud — såsom förut påpekats (sid. 29*) — att alltmera inriktas på denna typ av lägenheter. Även för jordbruksegnahem böra emellertid lån och bidrag av här föreslagen art kunna komma i fråga för barnrika familjer, dock endast för om-, till- eller nybyggnad av själva bostadshuset. Lånen och bidragen för bostaden synas i sådana fall kunna kombineras med jordbruksegnahemslån för jordanskaffningen, låt vara att härvidlag reservation bör göras med hänsyn till den pågående, på dessa spörsmål inriktade egnahemsutredningen. Den socialgrupp på den svenska landsbygden, som är mest i behov av samhällets hjälp till en god och rymlig bostad, är utan tvivel lantarbetareklassen. Det är även känt, att inom denna klass en särskilt stor del av familjerna äro barnrika. De sakkunniga ha under sådana förhållanden icke kunnat underlåta att till särskild behandling upptaga det hittills i stort sett olösta problemet om förbättrande av l ö n e b o s t ä d e r n a i avseende å såväl utrymme som kvalitet. Då lönebostaden äges av arbetsgivaren och i löneavtalet blott upplåtes till nyttjande under anställningstiden, är det till en början uppenbart, att en bostadssubvention åsyftande att höja barnrika lantarbetares bostadsstandard icke kan anordnas enligt de linjer som nyss antytts. Av samma skäl är det likaledes givet, att en förbättring av lantarbetarnas bostadsstandard ej heller kan vinnas genom de former för bostadshjälp, som redan föreligga i arbetaresmåbrukslånen och egnahemslånen. Det är visserligen givet, att i den mån lantarbetarna skulle övergå till att taga arbete mot kontantlön och söka sig egen bostad, båda dessa hjälpformer skulle bli tillämpliga. Under sådana förhållanden skulle även den av de sakkunniga utformade speciella subventionen av barnrika familjer i egnahem och liknande bostäder bliva användbar. En viss utveckling i denna riktning försiggår utan tvivel. För överskådlig tid framåt kommer emellertid flertalet egentliga lantarbetare att bo i lönebostäder upplåtna av arbetsgivaren. Då dessa bostäder genomsnittligt sett äro kvalitativt sämre och mera överbefolkade än andra bostäder på landsbygden, kvarstår här ett problem som icke längre kan förbigås. Såsom redan nämnts, hade den statliga bostadsförbättringsverksamheten till stor del motiverats med behovet av förbättring av lönebostäder. En för-

81* hållandevis mycket ringa del av denna verksamhet har emellertid kommit att inriktas på lönebostäderna. Detta förhållande är i viss grad naturligt. Huruvida sådan bostadshjälp kommer att'utgå, beror ju icke blott på arbetarelägenhetens beskaffenhet, utan väl likarhycket på vederbörande arbetsgivares intresse för saken och möjlighet att för ändamålet komma i åtnjutande av bidrag från det allmännas sida. I senare hänseendet står den lånebeviljande myndigheten i viss mån i ett svårlösligt dilemma, beroende på att det ekonomiska understödet ju tillfaller ägaren-arbetsgivaren och icke bostadsinnehavarenarbetaren och det vare sig den förres ekonomiska villkor äro goda eller dåliga. Är nämligen ägaren välbärgad, framstår det å ena sidan oegentligt, att han av skattemedel skall tillgodonjuta allmänt understöd för att upprusta sina arbetarebostäder. Å andra sidan äro lantarbetarebostäderna allmänt så lågvärdiga, att han vanligen utan upprustning kan få arbetare. Då en förbättring av bostadsförhållandena således icke är ekonomiskt motiverad, är måhända understöds givande enda förutsättningen för att en förbättring skall komma till stånd. Egnahemsnämnderna ha i detta läge understundom beviljat lån och bidrag även till välbärgade egendomsägare. Även egnahemsstyrelsen har på grund av inkomna besvär med hänsyn till särskilda omständigheter beviljat bidrag och lån till mera välsituerade jordägare i enstaka fall (jfr sid. 36*). Arbetar tvärtom ägaren under ekonomiska svårigheter — ett fall som kan inträffa vare sig egendomen är stor eller liten —, bortfaller visserligen det nyss angivna skälet emot understödets beviljande. Men detta understöd motiveras icke av ekonomisk nödställdhet hos bostadsinnehavaren. Ett understöd givet under sådana förhållanden måste även, med hänsyn till ett jordbruksföretags affärsmässiga karaktär, stundom betyda en premiering av den mindre dugliga företagaren. Tack vare sitt ekonomiska obestånd får han tillgodonjuta en värdestegring av sin egendom genom ett understöd, som primärt blott åsyftar att förbättra bostadsförhållandena för hans arbetare. I och för sig måste det framstå mindre egentligt, att en bostadssubvention inriktad på arbetarebostädernas förbättring skall vara beroende av arbetsgivarens ekonomiska villkor. Det måste även förutsättas, att en egendomsägare i sådant läge, att han, i egenskajJ av obemedlad eller mindre bemedlad, skulle kunna få subvention för upprustning av sina arbetarebostäder, ofta icke äger tillräckligt intresse eller förmåga att driva igenom förbättringsarbetet. De sakkunniga ha vid övervägandet av denna fråga kommit till den slutsatsen, att bostadsförbättringsverksamheten icke är en ändamålsenlig form av bostadshjälp för familjerna i lönebostäder, och ha i den ringa utsträckning, vari denna hjälpform kommit till användning för lönebostäder, sett en bekräftelse på denna uppfattnings riktighet. Under sådana förhållanden uppstår frågan hur lantarbetarnas bostadsfråga skall kunna lösas på annat sätt. De sakkunniga förbise därvid icke de krafter på den fria marknaden, som verka i riktning mot en höjning av bostadsstandarden för lantarbetarna. Således torde bland lantarbetsgivare den insikten vara i tillväxt, att goda bostäder äro av betydelse för en tillfredsställande rekrytering av arbetskraft 1812 37

82* till jordbruket. Lantarbetarna själva sträva även i samma riktning. Dessa krafter vinna ökad betydelse i mån av det på senare tid starkt vidgade tillämpningsområdet för de kollektivavtal, som träffats mellan svenska lantarbetsgivarnas centralförening och svenska lantarbBtareförbundet (f. n. över 30 000 arbetare eller inemot en tredjedel av det större jordbrukets hela arbetspersonal). I dessa avtal ingå även ganska detaljerade bestämmelser rörande beskaffenheten av lantarbetarnas bostäder. Familjebostad skall sålunda ha en nettogolvyta av minst 35 kvm, men kan bristande bostadsutrymme av arbetsgivaren ersättas med 10 kr. per år och felande 3-tal kvm golvyta. Åtskilliga andra bestämmelser meddelas i avtalen rörande bostadens art och utrustning och slutligen föreskrives, att beträffande bostad skall i övrigt gälla hälsovårdsstadgans bestämmelser. Vad denna beträffar må erinras om, att 1935 och 1936 års riksdagar, i huvudsaklig överensstämmelse med vissa av bostadsutredningen för landsbygden och bostadssociala utredningen utarbetade förslag, godkänt vissa förslag till förbättrad hälsovårdsorganisation för landsbygden och skärpning av hälsovårdsstadgans bostadsbestämmelser. Innebörden av sistnämnda stadganden, vilka trädde i kraft den 1 januari 1937, har belysts och förtydligats av medicinalstyrelsen, som dels utfärdat kungörelse rörande bostadsinspektion, dels råd och anvisningar till hälsovårdsnämnderna rörande bostäder och bostadsinspektion. Under år 1937 ha också efter initiativ av svenska lantarbetareförbundet och dess avdelningar på ett flertal orter avhållits bostadskonferenser, avseende att diskutera möjligheterna att med hjälp av hälsovårdsstadgans och kollektivavtalens bestämmelser nå fram till en allmän höjning av lantarbetarnas bostadsstandard. Tager man emellertid hänsyn till det svenska jordbrukets förhållanden och beaktar man dessutom, att strävandena till förbättrade arbetsvillkor för lantarbetarna ej kunna koncentreras på blott bostaden utan även måste gälla arbetstid och arbetslön m. m., torde man vid en mera verklighetsbetonad betraktelse näppeligen komma till annan slutsats än att med all sannolikhet lantarbetarnas bostadsförhållanden icke enbart på grund av de ovan antydda krafterna komma att inom överskådlig framtid så förbättras, att de kunna sägas vara tillfredsställande även for en barnrik familj. Denna slutsats kan icke vara förvånande, särskilt i betraktande av att de sakkunniga ju ansett sig böra hävda den meningen, att f. n. de mindre bemedlade barnrika familjerna icke utan samhällets ekonomiska stöd kunna få sin bostadsfråga tillfredsställande ordnad. Frågan är då, hur en sådan bostadssubvention skall kunna anordnas Då bostadsinnehavaren icke äger sin bostad, utan bostadsinnehavet anknyter till ett arbetskontrakt, måste subventionen utgå till arbetsgivaren-ägaren. I princip ha statsmakterna godtagit en sådan ordning, att bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån kunna utgå för lönebostäder. Den uppgift, de sakkunniga ställt sig, är att giva subventionen en sådan form och förbinda den med sådana villkor, att den blir mera tillfredsställande ur allmänna syn-

83* punkter och mera effektiv ur speciellt bostadspolitiska synpunkter. I senare hänseendet bör den om möjligt givas viss likvärdighet i olika hänseenden med den bostadssubvention, som utgår till barnrika familjer i egnahem. Till den närmare utformningen av sitt förslag återkomma de sakkunniga i det följande (sid. 108*). I sina huvuddrag går förslaget ut på, att lantarbetsgivare, som uppför lönebostad, vilken i fråga om utrymme och standard i övrigt uppfyller de krav på bostad för barnrik familj, som allmänt utgöra förutsättningar för här ifrågavarande art av statshjälp, och som därtill genom inteckning eller eljest kan ställa av egnahemsstyrelsen godkänd säkerhet, beviljas statslån ur den 1935 upprättade lånefonden för lantarbetarbostäder på de något modifierade villkor, som i det följande föreslås. För den tid, varunder bostaden bebos av barnrik familj — men icke eljest — tillgodonjuter han å detta lån viss annuitetslindring. Denna hjälp skall utgå oavsett ägarens förmögenhetsförhållanden; den är tänkt att till viss del motsvara skillnaden i kostnad mellan en tillfredsställande bostad och de mindre tillfredsställande bostäder, som nu förekomma och som måste godtagas av arbetarna. Subventionen är således icke avsedd att giva arbetsgivaren-ägaren en inkomstökning. Det gynnande å arbetsmarknaden av flerbarnsfamiljer, som måste antagas bliva följden, anse de sakkunniga vara en viss fördel, då det bildar en motvikt till det missgynnande, dessa f. n. av skilda anledningar äro utsatta för. E n väsentlig fördel av denna hjälpforms införande skulle bliva, att bostadsinspektionen borde kunna avsevärt effektiviseras i avseende på lönebostäder, då arbetsgivare erbjudes hjälp att höja dessas standard. Denna hjälpform bör betraktas såsom en för kort tid av samhället gjord insats i syfte att ernå en mera kraftig höjning av lantarbetarnas bostadsstandard. Sedan denna standardförskjutning skett — säg inom tio år —• bör subventionen borttagas, om då jordbrukets förhållanden så rationaliserats, att det kan uppbära en godkännbar bostadsstandard för jordbrukets arbetare. Ur denna synpunkt ligger stor vikt uppå, att bostadsinspektionens effektivitet på landsbygden utvecklas i takt med de ekonomiska hjälpåtgärderna från statens sida. Med avseende å a r r e n d e l ä g e n h e t e r möter ett i det väsentliga likartat problem, och här anförda allmänna motivering för familjebidrag till lönebostäder lär kunna anses tillämplig även på smärre arrendelägenheter. En bostadssubvention av egnahem och liknande lägenheter för barnrika familjer bör enligt de sakkunnigas mening utgå endast i och för en höjning av bostadsstandarden för de hjälpta familjerna, alltså i sammanhang med nyanskaffning eller om- och tillbyggnad av bostaden. . De sakkunniga äro väl medvetna om, att en dylik begränsning, som dock är helt i överensstämmelse med de principer, vilka kommit till tillämpning beträffande bostadssubventionen av hyreslägenheter för barnrika familjer, lätt kan ge upphov till situationer, vilka kunna med viss rätt bedömas såsom innebärande ett gynnande av vissa familjer och missgynnande av andra,

84* vilkas ekonomiska resurser kunna vara lika dåliga, men som genom stora uppoffringar lyckats skapa sig tillfredsställande bostadsförhållanden. Sådana situationer äro i själva verket oundvikliga vid varje form av bostadssubvention i ett visst skede. Särskilt skarp skulle motsättningen framstå i sådana fall, där en familj, som tidigare skaffat sig ett eget hem, av den ena eller andra anledningen blir tvingad att frånträda detta. Skulle emellertid nämnda begränsning upphävas och t. ex. familjebidrag kunna knytas till redan bestående egnahem, utan att en väsentlig förbättring av bostadsstandarden i sammanhang därmed sker, har frågan flyttats från det rent bostadspolitiska planet och därmed också förts utanför gränserna för det område, som bostadssociala utredningen har att beakta.

Kap. 12; Utformningen av bostadssubventionen till egnahem för barnrika familjer. Subventionens syftemål. Bostadssociala utredningen har i sitt första betänkande utförligt motiverat sin uppfattning, att statliga åtgärder till bostadsnödens bekämpande böra i första rummet avse flerbarnsfamiljer. Det är för det första dessa familjer, som naturligt nog, bliva de mest trångbodda, samtidigt som de enligt bostadsstatistikens vittnesbörd ofta dragas till de sämsta lägenheterna, enär även förmågan att bekosta bostad sjunker, när barnantalet växer. För det andra äro barn och halvvuxna särskilt känsliga för skador till följd av kvantitativa och kvalitativa brister hos bostaden. Slutligen är det tveklöst motiverat att ifråga om barnrika familjers bostadsförsörjning uppställa kravet på två rum och kök såsom minimityp, varigenom nyproduktionen av bostäder kan påverkas i en riktning, som planmässigt svarar till det bostadspolitiska målet att höja den allmänna utrymmesstandarden. Som allmänt syfte med utsträckandet av bostadssubventionen för barnrika familjer till egnahem i städer och på landsbygden kan anges dels att möjliggöra för dessa familjer, som i allmänhet icke kunna antagas förmå prestera de besparingar eller lånesäkerheter, som nu krävas, att finansiera anskaffningen av ett i fråga om utrymme, rumsdifferentiering och bostadsutrustning fullvärdigt egethem antingen genom nybyggnad eller om- och tillbyggnad utan egen kapitalinsats, dels att minska den årliga kostnaden för det egna hemmet genom bidrag, likvärdiga med dem som nu utgå för hyreslägenheter, under de år, då på grund av kostnaderna för barn, som ännu icke kunna bidraga till försörjningen, familjens ekonomiska bärkraft är nedsatt. Då ingen egen kapitalinsats kräves, och då årliga bidrag till amortering ges, bör den ekonomiska bundenheten till det egna hemmet bliva väsentligt mindre än den, som nu i allmänhet föreligger. Därför skulle den allvarligaste olägenhet, som enligt allmän uppfattning vidlåder det nuvarande egnahemssystemet, när fråga är om ekonomiskt svagare ställda familjer, vara undanröjd tack vare att staten och delvis kommun eller arbetsgivare i och för

85* tillgodoseendet av ett angeläget socialpolitiskt krav övertager en del av de ekonomiska risker, som äro förbundna med bostadsanskaffningen, samt bidrager till det egna hemmets löpande kostnader. Betänkligheter mot åtgärder, som avse att hjälpa barnrika familjer att skaffa egnahem, på den grund att familjen därigenom blir bunden till orten, böra för övrigt icke överdrivas: dessa familjer äro redan i och genom familjestorleken föga rörliga. Kommuns eller arbetsgivares ekonomiska medverkan. Enligt författningen rörande lån och bidrag till barnrika familjers bostadsförsörjning i hyresbostäder skall kommunen ekonomiskt medverka dels genom att i mån av behov sörja för finansieringen av den del av fastighetskapitalet, som överskjuter det genom lån av statsmedel erhållna, dels fritt ställa tomt till förfogande, dels slutligen gentemot staten ansvara för den förlust, som kan ujjpkomma genom försummad hyresbetalning. När det gäller egnahemsanskaffning äro vissa modifikationer i dessa regler befogade dels generellt, dels beträffande särskilt landskommunerna, överhuvud torde det vara nödvändigt att i fråga om landskommunerna sänka kraven på kommunens ekonomiska medverkan och ansvar. Frågan om kommunens medverkan vid finansieringen bör ses i sammanhang med frågan om den arbetsinsats, som kan påräknas från egnahemsbyggarens sida. Erfarenheter av egnahemsbyggnadsverksamheten tyda på, att sådan arbetsinsats i allmänhet kan och bör göras. Normalt torde man kunna räkna med en arbetsinsats av omkring 10 procent av anskaffningsvärdet, låt vara att en sådan proportion är svår att värdesätta (jfr sid. 52*). Arbetsinsatsen har även ett visst värde som prov på en familjs lämplighet som egnahemsinnehavare. Denna synpunkt bör dock icke pressas, när det gäller barnrika familjer i svag ekonomisk ställning, där mannens arbetsmöjligheter kunna krävas helt för tillgodoseende av familjens omedelbara behov, hustrun är bunden av barnen och det hårda hushållsarbetet i en stor familj och barnen ännu icke kunna prestera något arbete. Då bestämmandet av familjens behov av ekonomiskt stöd och beaktandet av de speciella krav på skötsamhet och lämplighet i övrigt, som böra ställas på egnahemsinnehavare, måste ankomma på kommunen, varigenom urvalet av familjer göres beroende av kommunal prövning, bör även kommunen, i händelse arbetsinsats icke kan göras från familjens sida, sörja för finansieringen av vad som felas i normal arbetsinsats. I fråga om kraven på fri tomt och ansvar för statslånet synes det icke finnas skäl att för stadssamhällenas del göra någon ändring av de regler, som gälla för närvarande beträffande hyreslägenheter. Sådan ändring kunde visa sig innebära ett icke rationellt favoriserande av vissa bostadsformer på bekostnad av andra. Ansvaret gentemot staten för förluster orsakade av försummad hyresbetalning bör motsvaras av ansvar för den förlust, som kan uppkomma på statslånet till det egna hemmet.

86* När fråga är om de rena landskommunerna med deras ofta svaga finansiella ställning böra dock dessa krav modifieras. Sålunda är det att befara, att kravet att kommunen skall gratis ställa tomt till förfogande skulle komma att starkt försvåra genomförandet av bostadssubventionen i åtskilliga kommuner och måhända främst i sådana, där behovet är störst (jfr sid. 76*). Även i fråga om det ansvar, kommunen har att bära för statslånet, torde beträffande de rena landskommunerna den medverkan, som kräves av kommunen, böra begränsas. Med hänsyn till den likhet i många avseenden, som finnes mellan arbetarsmåbrukslånen och de här föreslagna, låne- och bidragsformerna, synes det lämpligt att för dessa senare tillämpa en regel, liknande den nu för arbetarsmåbrukslånen gällande. Sålunda synes kommunen böra bära hela risken under den tid, då familjebidrag utgå och då risken därför är mycket ringa, men därefter endast en fjärdedel av risken för förlust på grund av försummad ränte- och amorteringsbetalning. I allmänhet torde de risker, som man i den föreslagna verksamheten har att räkna med, vara obetydliga, och såtillvida skulle icke mycket vara att erinra mot att staten bure hela risken. Ekonomisk medverkan av kommunen i denna form är dock i främsta rummet motiverad därav, att kommunen bör vara ekonomiskt intresserad av att förhindra tendenser till missbruk och dålig skötsel av fastigheterna. Det kan, såsom förut framhållits, antagas, att i många fall bostadssubventionen av barnrika familjers egnahemsanskaffning kan visa sig lämplig att tillämpa för att hjälpa upp de ofta undermåliga bostadsförhållandena i brukssamhällen och vid annan landsbygdslokaliserad industri, där bostadsbebyggelsen måste ordnas i nära anknytning till den industriella arbetsplatsen. I dylika fall bör det ansvar för lånet, som eljest åvilar kommunen, kunna övertagas av vederbörande företag. Även lantarbetsgivare, som önska medverka till lösningen av sina anställdas bostadsförsörjning i egnahemsform och äga tillräckliga förutsättningar för att ikläda sig erforderliga ekonomiska förpliktelser, böra kunna träda i kommuns ställe. Den ekonomiska medverkan i form av deltagande i finansiering, riskbärande samt tillhandahållande av tomt synes därvid med hänsyn till dels det speciella intresse och ansvar för bostadsförhållandenas ordnande för de anställda, som företaget har, dels det beroende, vari dessa anställda stå i förhållande till företaget i fråga om hela sin ekonomi och även beträffande sina egnahemsfastigheters värde (jfr sid. 44*), böra generellt vara densamma, som gäller beträffande kommunens medverkan i stadssamhällen. Subventionsberättigade familjer. I fråga om reglerna för vilka familjer, som kunna komina i åtnjutande av subventionen, synes det icke föreligga någon anledning att ändra någonting i det som gäller för närvarande enligt kungörelsen den 4 september 1935. Därest statens byggnadslånebyrå vid anbefalld utredning i ämnet (se sid. 18*) skulle föreslå vidaregående differentiering

87* av familjebidragen efter barnantalet, vilja de sakkunniga ej motsätta sig detta. 1 Lägenhetens beskaffenhet. I det föregående ha diskuterats de krav, som lämpligen böra ställas på lägenheter för här ifrågavarande ändamål. I författningen rörande bostadsanskaffningslån och familjebidrag till hyreslägenheter för barnrika familjer ha standardkraven givits en skäligen allmän formulering. Med hänsyn till den större vikt, som vid rådande förhållanden inom det lantliga byggnadsväsendet tillkommer standardkravens hävdande på landsbygden (se sid. 57*), synes det befogat att i författningen rörande bostadssubvention av egnahem och dylika lägenheter för barnrika familjer intaga vissa mera preciserade krav rörande dels bostadens storlek, dels anskaffande av vattenledning samt central uppvärmningsanordning jämte en rekommendation för inrättandet av bad- eller tvagningsrum m. m. A andra sidan bortfalla av naturliga skäl i fråga om den lantliga bebyggelsen de i författningen angående hyreslägenheter intagna kraven rörande läge i staden och tillgång till lekplatser. Finansieringen. Då ingen insats utöver arbetsinsatsen kan krävas av familjen, bör i enlighet med det ovan sagda för statslånet fastställas en övre gräns vid 90 procent av anskaffningskostnaden (för ny-, om- eller tillbyggnad), beräknad exklusive tomt i stadssamhällen men inklusive tomt i landskommuner. Även i fråga om finansieringen i övrigt synas vissa olikheter i reglerna för stadssamhällen resp. landskommuner befogade. Bostadssubventionen till hyreslägenheter är konstruerad sålunda, att subventionen bortfaller, nar antalet hemmavarande barn, som äro under 16 år eller eljest prövas icke kunna bidraga till familjens försörjning, understiger tre. De skäl, som legat till grund för denna ordning, äro dels att familjens ekonomiska ställning och hyresbetalningsförmåga blir förbättrad, när hemmavarande vuxna barn kunna bidraga till försörjningen, dels att familjens bostadsbehov minskas, när barnen flytta från hemmet. För landsbygdens familjehushåll, boende i egnahem, kunna samma skäl i stort sett åberopas, dock med den väsentliga modifikationen, att familjen — även efter barnens utflyttning •— är i starkare grad bunden till bostaden, det egna hemmet, och icke på samma sätt som familjer, boende i hyreslägenheter på orter med utbildad hyresmarknad, kan fritt välja mellan t. ex. en större lägenhet med högre kostnad och en mindre lägenhet med lägre kostnad. Det kan befaras, att denna starkare bundenhet till bostaden och därmed till de ränteoch amorteringskostnader, som bostaden drager efter familjebidragets bortfallande, kan verka återhållande eller rent av hindrande för många familjer. Med hänsyn härtill synes det befogat att konstruera bostadssubventionen för landsbygdens barnrika familjer som en kombination mellan 1 Statens bygguadslånebyrå har i november 1937 i avgivet y t t r a n d e föreslagit, a t t den glidande skalan för familjebidrag bör påbyggas på sådant sätt, a t t bidrag skall utgå med 00 procent vid 6—7 barn och med 70 procent vid 8 eller flera barn.

88* engångsbidrag och årliga bidrag sålunda, att av statslånet en del, förslagsvis 20 procent av anskaffningskostnaden, utgår som intecknat, räntefritt lån utan återbetalningsskyldighet, under det att resten, 70 procent av anskaffningskostnaden, utgår som dels amorterings-, dels uppsägningslån. Förräntning och amortering. Förräntningen bör, såsom enligt gällande regler beträffande bostadsanskaffningslån för hyreslägenheter, bestämmas i enlighet med statens självkostnadsränta. Då finansiering i annan väg än genom statslån förekommer, t. ex. genom lån av kommun eller arbetsgivare, bör sådan godkännas endast under den förutsättning att villkoren för lånet äro minst lika fördelaktiga som de för statslån gällande. Amorteringstiden är för bostadsanskaffningslån till hyreslägenheter bestämd till 40 år för nybyggnad av sten och 30 år för nybyggnad av trä; vid inköp och förbättring av äldre fastighet bestämmes amorteringstiden i varje särskilt fall med hänsyn till fastighetens ålder och tillstånd. Vid bebyggelse med enfamiljshus torde övervägande byggnader av trä komma i fråga. Samma regel, som gäller för lånen till hyreslägenheter för barnrika familjer, skulle alltså i allmänhet betyda en 30-årig amorteringstid, vilken även torde vara ungefärligen den för egnahemslån i allmänhet gällande. Enahanda skäl som nyss anfördes för att göra en del av lånet ränte- och amorteringsfritt — bundenheten till bostaden även efter barnens uppväxt och utflyttning samt de årliga bidragens bortfallande — kunna dock även i denna punkt motivera en modifikation i riktning mot kortare amorteringstid. Familjebidrag kunna i normala fall beräknas utgå under en period av 10 k 15 år. Vid den ålder, som familjeförsörjaren i allmänhet kan antagas ha uppnått, när familjebidragen bortfalla, torde han i regel icke längre ha någon större utsikt att få arbete på annat håll eller överhuvud kunna förflytta sig och fritt välja uppehållsort och bostad. Samtidigt kunna eventuellt arbetsförmågan och därmed förtjänstmöjligheterna befinna sig i nedgång och utsikterna att erhålla bidrag från vuxna barn torde kunna räknas till de osäkra utsikterna. En alltför lång återstående amorteringstid efter familjebidragens bortfallande kunde under sådana omständigheter te sig avskräckande. Även om en kortare amorteringstid, förslagsvis 20 år, betyder större annuiteter •— och därmed också för staten högre familjebidrag, så länge amorteringen pågår, — synas dock de här anförda synpunkterna tala för en sådan kortare amorteringstid. Även ifråga om småstugor i städer och tätbebyggda samhällen synes 20 års amorteringstid på enahanda grunder vara befogad. Bostadsanskaffningslån till hyresfastigheter beviljas mellan lägst 50 och högst 95 procent av anskaffningskostnaden. Här förutsattes i fråga om lån till egnahem för barnrika familjer på landsbygden, att dessa — liksom fallet är beträffande de vanliga egnahemslånen — beviljas från botten. I sådant fall bör amortering ske förslagsvis ned till 40 procent av det ursprungliga anskaffningsvärdet, varefter av återstoden den ena hälften utgör stående (uppsägnings) lån och den andra hälften är avsedd att efterskänkas.

89* I de tätbebyggda orterna, där å ena sidan i kraft av principen om största möjliga likvärdighet mellan subvention till hyreslägenheter och subvention till egnahem hela bostadsanskaffningslånet bär ränta och å andra sidan tomt erhålles gratis, varjämte marknadsvärdet och därmed belåningsmöjligheterna i öppna marknaden av även äldre småstugor torde vara stabilare än på rena landsbygden, synes gränsen för nedamorteringen kunna sättas vid 30 procent av det ursprungliga anskaffningsvärdet, tomtkostnaden ej däri inbegripen, och alltså lånets amorteringsdel göras något större — två tredjedelar av bostadsanskaffningslånet — än ifråga om lån till egnahem för barnrika familjer på landsbygden. Beträffande de delar av bostadsanskaffningslånet, som utgör uppsägningslån (två niondelar på landsbygden och en tredjedel i stadssamhällena), torde det vara lämpligt att föreskriva, att dess betalande kan efter amorteringstidens slut anordnas efter lägligheten antingen genom omedelbar uppsägning eller genom en avbetalningsplan på högst tio år. Beräkningen av familjebidrag. För ernående av likvärdighet med familjebidragen till hyreslägenheter bör i den årliga bostadskostnad, som skall motsvara standardhyran, givetvis inräknas värdet av normalt underhåll samt värmekostnad, och detta oberoende av om familjen har kontanta utgifter för underhållet eller av sättet att ordna uppvärmningen. Det efter barnantalet differentierade familjebidraget bör utgå som annuitetsavskrivning och maximeras till annuitetens belopp. Denna senare regel torde innebära en praktiskt lämplig anpassning av subventionen till understödsbehovet i sådana fall, där ombyggnad sker med anlitande av här ifrågavarande statshjälp, men ombyggnaden icke är total. Förfarande vid överlåtelse av subventionerat egethem mot vederlag. I det föregående ha anförts skäl för lämpligheten av anordningar, varigenom realisationsvinster vid försäljning av subventionerat egethem förhindras (se sid. 79*). Möjligheten att göra sådan vinst kan befaras medföra missbruk, vilka till en del skulle kunna äventyra det bostadssociala syfte som eftersträvas. Det är även av ett visst intresse, att de enfamiljshus, som tack vare statens hjälp komma till stånd i och för en bättre bostadsförsörjning för barnrika familjer, för framtiden bevaras i denna användning, även om en rigorös regel av denna innebörd icke är lämplig. Det torde få anses höra till kommunernas organisatoriska medverkan i här förevarande verksamhet, att i de fall, då före amorteringstidens utgång ägare av ett subventionerat egethem av den ena eller andra anledningen lämnar detta, vederbörande kommunala organ söker ordna med överlåtelse till annan barnrik familj. Som instrument för förhindrande av missbruk av här ifrågavarande art kunde i fråga om egnahem i stadssamhällen, där kommunen skulle tillhandahålla tomten, tänkas stipulerande av återköpsrätt inom viss tid för kommunen, vilken i sådant fall även borde ha skyldighet att sörja för, att fastigheten överlätes till annan barnrik familj. E n dylik ordning skulle dock sanno-

90* likt visa sig innebära betydande komplikationer och möjligen verka hämmande på verksamheten. Det åsyftade målet torde dessutom kunna nås med enklare medel. Vid överlåtelse mot vederlag, som icke under kommunal förmedling göres till annan bidragsberättigad barnrik familj, bör för det första återstående statslån kunna uppsägas till omedelbar betalning, jämväl den ränte- och amorteringsfria delen av lånet. För det andra böra kommunens (eventuellt arbetsgivarens) ekonomiska insatser (gratis tomt i stadssamhällen och vid av arbetsgivare ordnad bebyggelse samt eventuellt återstående del av topplån) kunna intecknas som en fordran i fastigheten, som kan göras gällande vid överlåtelse av annan art än den nyssnämnda till annan flerbarnsfamilj. För det tredje bör i händelse av överlåtelse mot vederlag kunna efter prövning av det låne- och bidragsbeviljande organet återfordras de bidrag, som givits i form av annuitetsavskrivningar, intill beloppet av faktiskt givna bidrag samt intill beloppet av den realisationsvinst, som kan uppkomma vid överlåtelsen och som beräknas under hänsynstagande till egnahemsägarens krämpa ersättning för egna arbetsinsatser till värde, som från början bestämts. Vissa administrativa frågor. Eftersom i de sakkunnigas förslag en icke oväsentlig skillnad i villkoren gjorts mellan stadssamhällen och landsbygd, måste angivas den administrativa gräns dessa emellan, som i verksamheten skall gälla. Därvid torde knappast kunna komma i fråga någon annan gräns än sådan mellan kommuner. Det kunde visserligen te sig naturligt ur vissa synpunkter att draga gränsen mellan stadsplanelagda och icke stadsplanelagda områden. Just på grund av olikheten i villkor mellan stadssamhällen och landsbygd skulle dock en sådan gränsdragning kunna medföra risker: den skulle bilda ett ur bebyggelsesynpunkt irrationellt motiv att förlägga egnahemsbebyggelsen för barnrika familjer till icke planlagda områden. Lämpligast torde därför vara att i första hand draga gränsen mellan sådana kommuner, vari ingår område, som blivit i den ordning, särskilt är stadgad, planlagt för bebyggelse, och andra kommuner, samt införa en dispensbestämmelse, avseende sådana kommuner, inom vilka visserligen dylikt område ingår men som med hänsyn till kommunernas ekonomiska ställning och bebyggelsens övervägande lantliga karaktär av Kungl. Maj:t kunna beviljas de lindrigare villkor i fråga om kommunens ekonomiska medverkan, som äro avsedda att gälla för spridd, lantlig bebyggelse. Beträffande de centrala organen för verksamheten finna de sakkunniga, som visserligen icke frånträtt den principiella uppfattning, varåt uttryck givits i tvenne föregående betänkanden, att i framtiden ett enhetligt centralt organ för den statliga bostadspolitiken bör upprättas, det likväl vara självfallet, att under nuvarande förhållanden den del av här ifrågavarande verksamhet, som hänför sig till tätbebyggda områden, omhänderhaves av statens byggnadslånebyrå, och den del, som hänför sig till landsbygden, av statens egnahemsstyrelse i samverkan med hushållningssällskapens egnahemsnämnder.

91* Kostnaderna för bostadssubventionen för barnrika familjer på landsbygden. I bostadssociala utredningens första betänkande framhölls i fråga om kostnaderna för det där framlagda subventionsprogrammet för hyreslägenheter i stadssamhällen, att en exakt förhandskalkyl icke vore möjlig, eftersom programmets förverkligande måste tänkas utsträckt över en följd av år och därunder såväl de omständigheter, som bestämde verksamhetens omfattning, som de, som bestämde kostnaden per lägenhet, förändrade sig. I än högre grad gäller detta i fråga om en bostadssubvention för barnrika familjer i egnahem på landsbygden. Härvid tillkommer nämligen den komplicerande omständigheten, att den subventionerade bostadsanskaffningen till betydande del måste tänkas i form av om- och tillbyggnad; att beräkna de genomsnittliga kostnaderna härför är ogörligt. Det framgår av undersökningen av bostadsförhållandena i 100 landskommuner (bil. 1, sid. 53), att man har att räkna med c:a tre gånger så många barnrika familjer på landsbygden som i städerna; dessutom är vanligen familjens reala inkomst lägre och det genomsnittliga antalet barn per familj större. Å andra sidan är den årliga bostadskostnad man har att utgå från lägre, med hänsyn dels till den lägre nybyggnadskostnaden per lägenhet, dels till den större möjligheten att ordna bostadsförsörjningen genom ombyggnad, dels slutligen därtill att enligt förslaget en del av finansieringen av bostadsanskaffningen skall ske i form av ett ränte- och amorteringsfritt lån, d. v. s. i realiteten med ett engångsbidrag. Under beaktande av dessa omständigheter ha de sakkunniga uppskattat, att vid nu gällande förutsättningar beträffande byggnadskostnader det årliga värdet av familjebidragen vid ett fullt genomförande av programmet för landsbygden skulle vara ungefär det dubbla av det för städerna beräknade (5-5 milj.) eller 11 a 12 milj. kr. Nybyggnadskostnaden för ett eget hem med den tekniska utrustning, som här förutsatts, kan enligt inhämtade upplysningar uppskattas till 8 000 k 9 000 kr. (varvid värdet av den egna arbetsinsatsen icke medräknats). Då emellertid — som nyss nämnts — i ett stort antal fall bostadsanskaffningen torde komma att ordnas genom om- och tillbyggnad, synes det rimligt att uppskatta det genomsnittliga byggnadsvärdet per lägenhet till 5 000 a 6 000 kr. Enär för landsbygdens del 20 procent härav skulle utgöra ränte- och amorteringsfritt lån, skulle detta — innebärande ett engångsbidrag — per lägenhet i genomsnitt utgå med 1 000 å 1 200 kr., d. v. s. ungefär det maximibelopp, varmed bostadsförbättringsbidrag kan utgå. Därmed har angivits storleksordningen enligt de sakkunnigas uppskattning av de moment i den föreslagna verksamheten, som ha subventionskaraktär. Att beräkna omfattningen av behovet av lånemedel vore — såsom jämväl visas av erfarenheterna från hyressubventionen i städerna — knappast möjligt, eftersom det årliga lånebehovet väsentligen bestämmes av den hastighet, varmed programmet genomföres och vilken delvis synes böra avpassas med hänsyn till det allmänna konjunkturläget.

92*

Kap. 13. Utkast till kungl. kungörelse angående bostadsförsörjning i egnahem för barnrika familjer jämte specialmotivering. Utkast till KUNGÖRELSE om lån och bidrag av statsmedel för beredande a\ bostäder 1 egnahem åt mindre bemedlade, barnrika familjer. Härigenom förordnas som följer: Allmänna

bestämmelser.

1§För att åt mindre bemedlade, barnrika familjer bereda billiga bostäder i egnahem å mark som innehaves med äganderätt eller tomträtt må, under de villkor här nedan stadgas, beviljas lån av statsmedel (bostadsanskaffningslån) samt medgivas eftergifter å de för lånen fastställda ränte- och annuitetsbeloppen (familjebidrag). I fråga om bostäder inom kommun, vari ingår område som blivit i den ordning, särskilt är stadgad, planlagt för bebyggande, gälla de i vissa avseenden avvikande bestämmelser, vilka angivas i 31—35 §§. 2§Bostadsanskaffningslån lämnas under förmedling av vederbörande kommun. Låneverksamhet må förekomma allenast i kommun, som åtagit sig att i enlighet med föreskrifterna i denna kungörelse utan kostnad för statsverket eller låntagare omhänderhava förmedlingen. Vad enligt denna kungörelse gäller om kommun skall äga motsvarande tillämpning i fråga om municipalsamhälle och köping, som icke utgör egen kommun. Organ för kommuns förmedling av lån och bidrag (förmedlingsorgan) är, där kommun ej annorlunda beslutar, i stad drätselkammaren och på landet kommunalnämnden eller municipalnämnden. Hurusom i vissa fall bostadsanskaffningslån må förmedlas av enskilt företag stadgas i 36 §. 3§Bostadsanskaffningslån och familjebidrag beviljas i den ordning nedan stadgas av hushållningssällskaps egnahemsnämnd eller statens egnahemsstyrelse; dock att egnahemsnämnds beslut, varigenom lån och bidrag beviljas, skall för att bliva bindande stadfästas av egnahemsstyrelsen. 4§Vid beviljande av bostadsanskaffningslån och familjebidrag skall beaktas, huruvida kommunen visat verksamt intresse för bostadsförhållandenas för-

93* bättring å orten eller ock åtagit sig att för framtiden vidtaga lämpliga åtgärder i sådant syfte. Bostadsanskaffningslån. 5§Bostadsanskaffningslån beviljas för nybyggnad eller förbättring av bostadshus och utgår med högst nittio procent av det belopp, vartill kostnaderna för byggnadsföretaget, tomtanskaffning inbegripen, eller för förbättringsarbetet enligt egnahemsnämndens prövning kunna beräknas uppgå. Kan återstående del av kostnaderna icke täckas genom insats av egen eller annan kostnadsfri arbetskraft och ej heller genom tillskott av kapital från låntagaren eller annan, må lån icke beviljas, där ej kommunen åtager sig att tillhandahålla låntagaren det erforderliga beloppet utan rätt för kommunen att därå åtnjuta ränta och amortering i vidare mån än egnahemsnämnden prövar skäligt.

6§. Som säkerhet för bostadsanskaffningslån skall, då det gäller nybyggnad, lämnas första inteckning i fastigheten eller, där tomten innehaves med tomträtt, i tomträtten, dock att beträffande fastighet sådana inteckningar, som avse annat än fordran och icke hava avsevärd betydelse för fastighetens värde såsom säkerhet, må kunna få kvarstå med bättre förmånsrätt än som tillkommer inteckning, vilken lämnas till säkerhet för lånet. Är fråga om förbättring av äldre bostadshus, skall som säkerhet för lånet lämnas inteckning i fastigheten eller tomträtten, liggande inom det värde, vilket enligt egnahemsnämndens prövning beräknas kunna efter förbättringen åsättas fastigheten eller tomträtten och vad därtill lagligen hör.

7§Bostadsanskaffningslån skall utgöra till två niondelar en räntefri stående del, till likaledes två niondelar en stående del, vara ränta utgår, och till återstoden en amorteringsdel. A lånets amorteringsdel skall amortering ske från den dag, egnahemsnämnden föreskriver, med en fast annuitet, som egnahemsnämnden fastställer. Annuiteten skall i fråga om lån för nybyggnad bestämmas så, att amorteringsdelen därmed blir slutamorterad inom tjugu år. Beträffande äldre byggnad bestämmes amorteringstiden med hänsyn till byggnadens ålder och tillstånd. I de fall, som angivas i 10 § första stycket, kan amorteringsdelen tidigare uppsägas till betalning. Före utgången av den i andra stycket angivna amorteringstiden kan stående del av lånet icke från statens sida uppsägas, där ej sådant förhållande varom i 10 § första stycket sägs mellankommer. Sedan amorteringsdelen till fullo guldits, må den stående del av lånet, vara ränta löper, uppsägas till betalning, därvid låntagaren åtnjuter en uppsägningstid av sex månader. I varje fall skall sistnämnda del av lånet vara gulden inom tio år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras.

94* A bostadsanskaffningslån äger låntagaren rätt att verkställa inbetalningar utöver vad ovan sagts. Då av lånet i behörig ordning inbetalts allt utom den räntefria stående delen, skall så anses som vore lånet till fullo infriat. 8§Bostadsanskaffningslån med undantag av den räntefria stående delen skall förräntas efter fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot. Denna fastställes av Kungl. Maj:t lägst till medelräntan för statens upplåning mot obligationer under det budgetår, som närmast föregått det, varunder lånet beviljats, med tillägg av en fjärdedels procent. 9§. Bostadsanskaffningslån må icke beviljas med mindre vederbörande kommun åtager sig att gentemot staten ansvara dels för hela den förlust, som kan uppkomma å lånet såväl innan amorteringsskyldighet inträder som under den tid, för vilken familjebidrag utgår, dels ock för en fjärdedel av den förlust, som under tiden därefter kan uppkomma å lånet. 10 §. Vid beviljande av bostadsanskaffningslån skall det förbehåll göras, att såväl de stående delarna som amorteringsdelen må av egnahemsnämnden kunna uppsägas till omedelbar betalning i följande fall: a) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranlett lånets beviljande; b) om låntagaren ej fullgör vad egnahemsnämnden vid lånets beviljande föreskrivit i fråga om nybyggnaden eller förbättringen; c) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskrivet ränte- eller annuitetsbelopp; d) om låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsavgift för lägenheten eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet stadgade villkor; e) om lägenheten vanvårdas; f) om låntagaren utan egnahemsnämndens medgivande under längre tid i bostaden inhyser annan än familjemedlem; g) om äganderätten eller tomträtten till lägenheten i dess helhet eller del därav utan egnahemsnämndens medgivande genom köp eller annat fång från låntagaren övergår till annan än dennes make eller bröstarvinge; eller h) om låntagaren avflyttar från lägenheten under sådana omständigheter, att det kan skäligen antagas, att han eller hans familj icke vidare ämnar bebo densamma, eller eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren, med hänsyn till det med lånet avsedda ändamålet, uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detsamma. I enlighet med förbehåll, varom i första stycket sägs, må egnahemsnämnden, där nämnden finner sådant av särskilda förhållanden påkallat, återkräva ej blott vad av lånet återstår oguldet utan även de ränte- och annuitetsbelopp vilka jämlikt 13 § gottskrivits såsom familjebidrag.

95* Är någon missnöjd med egnahemsnämnds beslut, varom förut i denna paragraf stadgas, äger han draga saken under egnahemsstyrelsens prövning genom inlaga, vilken, ställd till egnahemsstyrelsen, skall insändas till egnahemsnämnden och dit inkomma sist å femtonde dagen från det han av beslutet erhöll del; åliggande det egnahemsnämnden att skyndsamt, jämte eget yttrande, översända inlagan samt handlingarna i ärendet till egnahemsstyrelsen. Beslut som i denna paragraf avses skall meddelas statskontoret. Familjer

och

bostäder.

11 §• Såsom barnrik anses i denna kungörelse familj bestående av, förutom en eller flera vuxna personer, tre eller flera minderåriga, helt eller delvis försörjda barn. Till barn räknas även adoptivbarn, så ock efter prövning av förmedlingsorganet fosterbarn, som på grund av släktskapsförhållande eller av liknande anledning försörjes utan ersättning. Såsom minderårigt anses barn, som ej fyllt 16 år; dock må jämväl äldre barn, som erhåller fortsatt utbildning eller eljest mera stadigvarande är utan arbetsförtjänst, efter prövning av förmedlingsorganet kunna medräknas. Vid bedömande av frågan, huruvida familj är att anse som mindre bemedlad, skall hänsyn främst tagas till familjens sammansättning och samlade inkomst samt de olika familjemedlemmarnas särskilda behov. 12 §. Byggnad, som må komma till användning för bostadsförsörjning enligt denna kungörelse, skall utgöras av enfamiljshus av lämplig typ för det avsedda ändamålet, innehållande minst två rum och kök. Bostaden skall, där så kan ordnas inom rimlig kostnad, vara försedd med vattenledning och central uppvärmningsanordning, varjämte bostaden även i övrigt bör utrustas så att hygienen befordras och det husliga arbetet underlättas. Familjebidrag. 13 §. Familjebidrag skola tillgodokomma sådana familjer, som avses i 11 §, i form av avdrag å de årliga ränte- och annuitetsbeloppen. Bidragen, vilka sålunda högst kunna uppgå till nämnda belopp och vilka, i enlighet med stadgandet i 10 § andra stycket, under särskilda förhållanden kunna återkrävas, bestämmas av egnahemsnämnden på sätt nedan angives. För varje fastighet skall beräknas en normal årlig bostadskostnad. Därvid skola medräknas dels utgifterna för räntor och amortering, dock ej å låntagarens egen insats, dels ock övriga omkostnader, såsom för underhåll och uppvärmning. Familjebidraget skall bestämmas till ett procentuellt belopp av normalkostnaden, nämligen

96* 30 procent för familj med 3 barn, 40 » » » » 4 » samt 50 » » » » 5 eller flera barn. 14 §. Vid ökning av familjs barnantal skall därav föranledd höjning av familjebidraget inträda med den närmast därefter förfallande inbetalningen. Vid minskning av barnantalet skall sänkningen av familjebidraget inträda från och med ingången av påföljande år. 15 §. Har familjs barnantal minskats så, att den icke längre är att anse såsom barnrik familj enligt 11 §, eller har familjs ekonomi varaktigt förbättrats så avsevärt, att den icke längre kan anses såsom mindre bemedlad, skall familjebidraget upphöra från och med ingången av påföljande år. Har enligt 10 § lån uppsagts till betalning, må familjebidrag icke vidare tillgodonjutas. Förfarandet

i ärenden angående lån och bidrag m. m.

16 §. Ansökan om bostadsanskaffningslån och familjebidrag skall, ställd till egnahemsnämnden, ingivas till förmedlingsorganet, som har att till egnahemsnämnden översända ansökningshandlingarna jämte utredning och yttrande i de hänseenden, som angivas i 18 §. 17 §. 1. Ansökan som i 16 § sägs skall, då fråga är om nybyggnad, innehålla: a) uppgift om det belopp, som sökes i bostadsanskaffningslån; b) plan för byggnadsföretagets finansiering med särskilt angivande av sökandens ekonomiska ställning, byggnadskostnaderna, avsedd låneplacering och övriga omständigheter, som kunna vara av betydelse vid bedömande av finansieringen; c) uppgift om beräknad tid för byggnadsföretagets påbörjande och slutförande; d) uppgift om värdet å tomten eller, därest denna innehaves allenast med tomträtt, å tomträtten och vad därtill lagligen hör ävensom i sistnämnda fall om tomtavgiften och upplåtelsevillkoren i övrigt; samt e) uppgifter till ledning för beräkning av bostadskostnad enligt 13 §. 2. Är fråga om förbättring av äldre bostadshus, skall ansökan innehålla uppgifter i de hänseenden, som under 1. a), d) och e) sägs, jämte uppgift om värdet å bostadshuset och om den inteckningssäkerhet, som beräknas kunna ställas för lånet, samt plan för förbättringsarbetets finansiering med särskilt angivande av sökandens ekonomiska ställning, kostnaderna för byggnadens förbättring, avsedd låneplacering och övriga omständigheter, som kunna vara

97* av betydelse vid bedömande av finansieringen, ävensom uppgift om beräknad tid för förbättringsarbetets påbörjande och slutförande. 3. Vid ansökan, som gäller nybyggnad, skola fogas byggnadsritning och byggnadsbeskrivning samt kostnadsberäkning (i förekommande fall entreprenadkontrakt). Är fråga om förbättring av äldre bostadshus, skola vid ansökan fogas fullständiga ritningar över byggnaden, utvisande avsedda förbättringar å denna, jämte kostnadsberäkningar. 4. Formulär till ansökningar fastställas av egnahemsstyrelsen. 18 §. 1. Aid ansökan som i 16 § sägs skall av förmedlingsorganet fogas utredning om: a) behovet av förbättrade bostadsförhållanden i orten; samt b) de åtgärder, som vidtagits eller äro avsedda att vidtagas för bostadsförhållandenas förbättring i orten. 2. Gäller ansökan nybyggnad, skall vid densamma av förmedlingsorganet fogas yttrande med angivande av: a) lämpligheten av byggnadsföretaget och behovet av statsunderstöd till detsamma; b) möjligheten av att genomföra uppgjord plan för byggnadsföretagets finansiering; c) huruvida byggnadsritning, byggnadsbeskrivning och kostnadsberäkning anses vara av beskaffenhet att kunna godkännas; samt d) det värde, som anses böra åsättas byggnaden efter dennas fullbordande. 3. Är fråga om förbättring av äldre bostadshus, skall förmedlingsorganet vid ansökan foga yttrande i motsvarande avseenden, som under 2. sägs, samt därvid tillika angiva byggnadens lämplighet för ombyggnad till det avsedda ändamålet. 4. Biträder kommunen ansökan, skall vid denna av förmedlingsorganet fogas förbindelse av kommunen i de avseenden, som angivas i 5 § andra stycket och 9 §. 19 §. I anledning av ansökan som i 16 § sägs har egnahemsnämnden att, efter granskning av handlingarna och inhämtande av de ytterligare upplysningar som kunna vara erforderliga, meddela beslut i ärendet. Där lån och bidrag beviljas, skall i beslutet angivas, till vilka belopp, på vilka villkor och under vilka förutsättningar lånet och bidraget skola utgå. Avslås ansökan, skall anledningen därtill uppgivas. Egnahemsnämndens beslut skall, vare sig gjord ansökan beviljats eller avslagits, underställas egnahemsstyrelsens prövning. För sådant ändamål skall egnahemsnämnden utan uppskov översända handlingarna i ärendet till egnahemsstyrelsen. Sökanden ävensom förmedlingsorganet må i anledning av egnahemsnämndens beslut hos egnahemsstyrelsen göra de erinringar vartill fog kan föreligga, 1842 37

98* Egnahemsnämndens och egnahemsstyrelsens beslut skola, vartdera i två exemplar, tillställas förmedlingsorganet, som har att skyndsamt överlämna det ena exemplaret till den lånesökande. Egnahemsstyrelsens beslut skall därjämte tillställas statskontoret ävensom egnahemsnämnden, i samband varmed handlingarna i ärendet skola till nämnden återställas. 20 §. Finner egnahemsnämnden, sedan lån beviljats, synnerliga skäl tala för ändring i de bestämmelser, som meddelats i fråga om lånebeloppets storlek, byggnadsföretagets eller förbättringsarbetets utförande eller övriga villkor för lånet, äger nämnden härom besluta; och skall beträffande sådant beslut vad i 19 § andra och tredje styckena är stadgat äga motsvarande tillämpning. 21 §. När lån beviljats, skall låntagaren utfärda förbindelse, däri angivas hans åtagande att enligt den fastställda byggnadsplanen och inom föreskriven tid utföra byggnadsföretaget ävensom övriga villkor. Formulär till förbindelse fastställes av egnahemsstyrelsen. Sedan förbindelse som i första stycket sägs blivit utfärdad, må förmedlingsorganet, utan hinder av vad i 6 § föreskrivits, såsom förskott å beviljat lån utbetala större eller mindre del därav mot säkerhet, som förmedlingsorganet prövar tillfredsställande. Beviljat lån må efter ingången av det år, för vilket lånet beviljats, och sist innan amorteringsskyldighet för detsamma inträder, av förmedlingsorganet i mån av behov lyftas i statskontoret mot förbindelse av kommunen enligt formulär, som statskontoret fastställer. Vid behovets beräkning skall hänsyn tagas till å ena sidan det belopp, som kan förväntas bliva under skälig tid framåt, i regel ett halvt år, utbetalt å beviljade lån, samt å andra sidan den tillgång, som kommunen redan innehar av lyftade men ej utbetalda lånemedel. 22 §. Sedan byggnadsföretag eller förbättringsarbete fullbordats, har låntagaren att hos egnahemsnämnden göra framställning om företagets eller arbetets godkännande. Sådan framställning skall ingivas till förmedlingsorganet, som har att till egnahemsnämnden insända framställningen med därtill hörande handlingar ävensom eget yttrande i ärendet. 23 §. Framställning som i 22 § sägs skall innehålla uppgift angående: a) den tid, under vilken byggnadsföretaget eller förbättringsarbetet blivit utfört; samt b) den inteckningssäkerhet, som lämnas för lånet. Vid framställningen skola av låntagaren fogas följande handlingar rörande fastigheten eller tomträtten:

99* a) äganderättsbevis eller bevis om inskrivning av tomträtt; b) bevis angående senast fastställt taxeringsvärde; c) bevis om nöjaktig försäkring mot brandskada ävensom uppgift angående brandförsäkringsvärdet; samt d) gravationsbevis, vilket beträffande fastighet skall vara utfärdat så sent efter senast beviljad lagfart, att förbindelse å ogulden köpeskilling ej kan mtecknas med bättre rätt än den inteckning, som lämnats för bostadsanskaffningslånet. Formulär till framställning fastställes av egnahemsstyrelsen. 24 §. Sedan framställning som i 22 § sägs inkommit till egnahemsnämnden, har denna att låta verkställa besiktning och värdering av fastigheten eller tomtratten och vad därtill lagligen hör samt därefter besluta i ärendet. Beslutet skall i två exemplar tillställas förmedlingsorganet, som har att överlämna det ena exemplaret till låntagaren. Innan byggnadsföretag eller förbättringsarbete av egnahemsnämnden godkannes, skola låntagarens förbindelse samt de inteckningshandlingar, som skola hgga till säkerhet för lånet, genom förmedlingsorganets försorg insändas till egnahemsnämnden. I den mån utbetalning ej skett med tillämpning av 21 § andra stycket, skall lånet, sedan företaget eller arbetet godkänts, utbetalas till låntagaren av förmedlingsorganet. 25 §. Eänte- och annuitetsbelopp, efter avdrag för medgivet familjebidrag, erläggas halvårsvis till förmedlingsorganet, som har att bestämma tiderna för betalningarna samt tillse, att dessa behörigen ske. Bäntor och annuiteter skola genom förmedlingsorganets försorg halvårsvis insändas till statskontoret, vad angår förra kalenderhalvåret senast den 15 augusti samma år och vad angår senare kalenderhalvåret senast den 15 februari nästföljande år. Därvid skall bifogas specifikation rörande det insända beloppet. Avskrift av specifikationen skall samtidigt översändas till egnahemsnämnden. 26 §. Fullgöres ej föreskriven inbetalning till förmedlingsorganet i tid, skall å beloppet gäldas dröjsmålsränta enligt de grunder, som kunna varda i särskild ordning bestämda. Förmedlingsorganet skall tillse, att sådan dröjsmålsränta som i första stycket avses behörigen inbetalas, samt — i den mån icke på grund av kommunens ansvarighet för lånet till statskontoret inbetalts vad som brustit — omedelbart insända nämnda ränta med specifikation till statskontoret. Avskrift av specifikationen skall samtidigt översändas till egnahemsnämnden.

100* 27 §. Det åligger förmedlingsorganet att under byggnadstiden ombesörja erforderlig teknisk kontroll över byggnadsföretag eller förbättringsarbete. Tillika har förmedlingsorganet att under tid, bostadsanskaffningslån åtnjutes, öva tillsyn över byggnaden samt att, då sådant förhållande yppats, som i 10 § under a)—h) sägs, därom göra anmälan till egnahemsnämnden. 28 §. Det ankommer å egnahemsnämnden att på betryggande sätt förvara säkerheter, som lämnats för bostadsanskaffningslån, samt att i övrigt vidtaga de åtgärder, som äro erforderliga för säkerställande av statens fordran i anledning av utlämnade lån. I avseende å berörda åtgärder har förmedlingsorganet att utan kostnad för statsverket lämna den medverkan egnahemsnämnden påfordrar. 29 §. Besiktning och värdering, varom förmäles i 24 §, skola verkställas av förrättningsmän, som för dylikt ändamål utses av egnahemsnämnden. Vid värderingsförrättning skola särskilda värden åsättas byggnaden och tomten. Vart femte år, räknat från den dag, då bostadsanskaffningslån börjar löpa såsom amorteringslån, till dess lånet är till fullo guldet, skola av egnahemsnämnden utsedda förrättningsmän besiktiga byggnad, för vilken bostadsanskaffningslån åtnjutes, till övervakande av att vanvård av densamma icke äger rum. För förrättningsmännen skall gälla instruktion, som fastställes av egnahemsstyrelsen. I instruktionen skola särskilt angivas de grunder, enligt vilka värdering skall ske. Angående varje förrättning skall upprättas instrument enligt formulär, som fastställes av egnahemsstyrelsen. Kostnad för förrättning, som i denna paragraf avses, skall bestridas av kommunen. 30 §. Egnahemsnämnd skall i avseende å sin här berörda verksamhet stå under ledning, uppsikt och kontroll av egnahemsstyrelsen. För egnahemsnämndernas verksamhet enligt denna kungörelse skall ersättning utgå av statsmedel enligt grunder, som efter förslag av egnahemsstyrelsen bestämmas av Kungl. Maj:t. Egnahemsstyrelsen äger meddela de föreskrifter, som må finnas erforderliga för tillämpningen av bestämmelserna i denna kungörelse. Särskilda

bestämmelser

för bostäder inom vissa kommuner

m. m.

31 §. I fråga om bostäder inom kommun, vari ingår område som blivit i den ordning, särskilt är stadgad, planlagt för bebyggande, skall den befattning

101* med bostadsanskaffningslån och familjebidrag, som enligt kungörelsen utövas av egnahemsnämnd och egnahemsstyrelsen, ankomma på statens byggnadslånebyrå. 32 §. Bostadsanskaffningslån för bostad inom kommun som i 31 § sägs må, där ej Kungl. Maj:t på ansökan av kommunen medgiver undantag, beviljas endast på villkor att kommunen åtager sig att dels, om så erfordras, ställa tomt till förfogande och dels, utan den begränsning som i 9 § sägs, gentemot staten ansvara för den förlust som kan uppkomma å lånet; och skall förbindelse, varom i 18 § 4. förmäles, jämväl omfatta kommunens åtagande i dessa hänseenden. 33 §. Vid den uppskattning av kostnaderna för byggnadsföretag, varom i 5 § första stycket sägs, skall, där kommun ställer tomt till förfogande, värdet härav icke medräknas. 34 §. I fall då kommun ställer tomt till förfogande skall bostadsanskaffningslån utgöra till en tredjedel en stående del, vara utgår ränta, och till återstoden en amorteringsdel, och skall vad i 7 och 8 §§ för sådana delar av lån är stadgat äga motsvarande tillämpning. 35 §. Kommun, som ställer tomt till förfogande, erhåller en däremot svarande räntefri fordran, vars storlek bestämmes av det lånebeviljande organet. Denna fordran må av kommunen återkrävas allenast där nämnda organ med hänsyn till särskilda förhållanden finner fog för sådan åtgärd föreligga, Sedan bostadsanskaffningslån i vederbörlig ordning inbetalts, skall kommuns fordran för tomt anses hava förfallit. Förmedling

av lån och bidrag genom enskilda

företag.

36 §. Bostadsanskaffningslån och familjebidrag må, efter därom av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall lämnat medgivande, förmedlas jämväl av enskilt företag, beträffande vilket därvid i tillämpliga delar skola lända till efterrättelse de bestämmelser, vilka enligt vad ovan sagts gälla för sådan kommun, varom i 31 § förmäles, och dess förmedlingsorgan.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1938.

102* Specialmotivering till författningsutkastet. Utkastet till kungörelse om lån och bidrag' av statsmedel för beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade, barnrika familjer. De i förevarande kungörelse givna materiella reglerna äro i görligaste mån anpassade efter de föreskrifter, vilka kommit till användning i kungörelsen den 4 september 1935 om lån och bidrag av statsmedel till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer. De sakkunniga få beträffande de bestämmelser, vilka helt eller i huvudsakliga delar överensstämma, såsom specialmotivering hänvisa till vad vid tillkomsten av kungörelsen den 4 september 1935 förekommit. Det nu förevarande kungörelseutkastet föranleder allenast följande anmärkningar.

1§Såsom låntagare till bostadsanskaffningslån enligt den nu förevarande kungörelsen blir varje enskild egnahemsbyggare att anse. Då lånet skall utlämnas under förmedling och överinseende av vederbörande kommun, blir skillnaden mellan det i andra fall, såsom beträffande arbetarsmåbrukslån, tillämpade förfarandet att lånet beviljas till kommunen, vilken i sin tur ställer sig som långivare, av huvudsakligen formell natur. 3§De anslag, som beviljas för det i kungörelsen angivna ändamålet, torde komma att av Kungl. Maj:t fördelas i första hand med hänsyn till det samfällda behovet av statsunderstöd inom de delar av riket som, i enlighet med den i kungörelsen gjorda indelningen av kommunerna, representeras å ena sidan av egnahemsstyrelsen och å den andra av byggnadslanebj'ran. Enligt tillgängliga uppgifter skulle verksamhetsområdet för den senare innefatta, förutom 116 städer och 49 köpingar, 434 landskommuner med områden planlagda för bebyggande. — De medel som ställas till egnahemsstyrelsens disposition torde i sin tur komma att fördelas mellan de olika länen av egnahemsstyrelsen, som därvid har att stå i ständig kontakt med de olika egnahemsnämnderna. I detta sammanhang må erinras om att förslag till omorganisation av egnahemsväsendet torde vara att förvänta inom den närmaste framtiden.

4§Denna paragraf innehåller en anvisning därom att vid lika stort behov av understöd för skilda kommuner företräde bör givas den kommun, som genom en välordnad bostadsinspektion eller på annat sätt vidtagit eller planerat åtgärder i syfte att undanröja undermåliga bostäder.

5§Såsom ovan (sid. 85*) angivits torde man i allmänhet kunna räkna med en arbetsinsats från egnahemsbyggarens sida, uppgående till tio procent av

103* kostnaderna för byggnadsföretaget. Där emellertid en sådan arbetsinsats icke kan lämnas, ankommer det i första hand på vederbörande kommun att tillskjuta det felande beloppet. Den fordran, kommunen därigenom erhåller, bör vad ränta och amortering beträffar underkastas de bestämmelser, egnahemsnämnden finner lämpligt uppställa. ?§• Såsom i den allmänna motiveringen (sid. 87*) framhållits, torde det icke sällan vid utgången av amorteringstiden för lånet visa sig, att enär barnen vid denna tidpunkt lämnat hemmet, detta kommer att vara onödigt stort för låntagaren, helst som dennes inkomster då ofta äro reducerade. Eftersom det allmänna genom sin väsentligen av hänsyn till det uppväxande släktet betingade långivning ovedersägligen medverkat till uppkomsten av nämnda för låntagaren oförmånliga situation, synes ett efterskänkande av en mindre del av lånet under i paragrafen närmare angivna villkor vara väl på sin plats. Vad beträffar återbetalningen av den återstående delen av lånet skulle, om hela denna del gjordes till föremål för amortering under en exempelvis tjuguårig amorteringstid, de årliga annuiteterna för mången te sig alltför betungande. De sakkunniga ha därför ansett att åtminstone till en början endast en del av lånet bör amorteras och att den återstående del av lånet, som icke i enlighet med vad nyss sagts är avsedd att i sinom tid efterskänkas, bör behandlas som en stående del, vilken först efter utgången av berörda amorteringstid skall kunna uppsägas till betalning. En motsvarande anordning förekommer som bekant vid de vanliga egnahemslånen. Skulle det visa sig att nämnda stående del, beträffande vilken ovillkorlig återbetalningsskyldighet föreligger, icke sedan amorteringsdelen slutbetalts kan av egnahemsbyggaren omedelbart till staten återgäldas, t. ex. genom anskaffande av ett privatlån å motsvarande belopp, lämnas möjlighet att medgiva uppskov med slutbetalningen i tio år, under vilken tid det måhända i vissa fall kan ställa sig lämpligt att behandla jämväl denna del av lånet som en amorteringsdel. I enlighet med det sålunda sagda bör — då kommun icke ställer tomt till förfogande — bostadsanskaffningslån uppdelas i 1) en räntebärande amorteringsdel, utgörande fem niondelar av lånet, vilken skall återgäldas under en i regel tjuguårig amorteringstid, 2) en räntebärande stående del, utgörande två niondelar av lånet, vilken icke kan uppsägas förrän nyssnämnda amorteringstid tilländalupit, men vilken skall vara inbetald senast tio år därefter; samt 3) en räntefri stående del, utgörande likaledes två niondelar av lånet, vilken så länge lånet i övrigt löper skall, om låntagaren i väsentlig mån eftersätter sina skyldigheter, kunna återkrävas men vilken, sedan de andra delarna av lånet i behörig ordning guldits, skall av staten efterskänkas. Angående uppdelningen av lånet i sådana fall, då kommunen ställer tomt till förfogande, stadgas i 34 §.

104*

8§Kantan utgör statens självkostnadsränta med tillägg av en fjärdedels procent, motsvarande statens utgifter för de med lånerörelsen förenade förvaltningskostnaderna. 9§I denna paragraf och 32 § berörda förhållanden ha behandlats närmare ovan sid. 85*. 10 §. Enligt första stycket av denna paragraf äger egnahemsnämnden uppsäga bostadsanskaffningslån till omedelbar betalning bl. a. i det fall att egnahemsbyggaren visar försumlighet i fråga om erläggandet av de föreskrivna annuiteterna. De sakkunniga förutsätta, att egnahemsnämnden (resp. byggnadslånebyrån) kommer att begagna sig av denna möjlighet under tillbörligt hänsynstagande icke allenast till vederbörande egnahemsbyggares vilja och förmåga att göra rätt för sig utan även till kommunens skäliga förväntan att dess ansvarighet för lånet enligt 9 § (resp. 32 §) icke tages i anspråk i vidare mån än av förhållandena oundgängligen påkallas. Enligt andra stycket av denna paragraf skall, då egnahemsnämnden enligt första stycket uppsäger ogulden del av bostadsanskaffningslån till betalning, jämväl kunna återkrävas de belopp, vilka gottskrivits vederbörande egnahemsbyggare såsom familjebidrag. Återkrävandet av familjebidraget må dock endast ske, där egnahemsnämnden finner sådant av särskilda förhållanden påkallat, t. ex. då egnahemsbyggaren säljer fastigheten till en utomstående i avsikt att obehörigen profitera av statsunderstödet. Säkerhet för återbekommande av familjebidraget bör finnas i den för bostadsanskaffningslånet lämnade inteckningen. Beslut som avhandlas i denna paragraf böra få överklagas hos egnahemsstyrelsen. 11 §. I vad mån sådana barn skola medräknas, som på grund av skolgång e. d. äro hemmavarande endast en del av året, bör avgöras efter prövning av förmedlingsorganet. 12 §. Då i paragrafen föreskrives, att bostaden bör utrustas med, förutom vattenledning och centraluppvärmning, jämväl andra anordningar, varigenom hygienen befordras och det husliga arbetet underlättas, avses i främsta rummet avloppsledning, köksutrustning, bad- eller tvagningsrum samt tillfredsställande avträde. 13 §. Beglerna för bestämmande av familjebidrag överensstämma nära med motsvarande föreskrifter i kungörelsen den 4 september 1935. I stället för en uppskattad standardhyra har man emellertid här att räkna med en normal

105* årlig bostadskostnad. Uppskattningen av bostadskostnaden torde av praktiska skäl med nödvändighet bliva tämligen summarisk, därvid dock regionala olikheter kunna vinna tillbörligt beaktande. Med hänsyn till de fluktuationer, som kunna beräknas inträffa beträffande särskilt vissa av de i bostadskostnaden ingående posterna, såsom posten för uppvärmning, lärer — periodvis eller i anledning av inträffade omständigheter — bostadskostnadsbeloppen böra göras till föremål för omprövning. 16 §. Förfarandet i ärenden angående bostadsanskaffningslån och familjebidrag har enligt kungörelsen anordnats så att ansökan om lån och bidrag skall ingivas till förmedlingsorganet, som har att vidarebefordra den till egnahemsnämnden. Förmedlingsorganet skall i samband därmed till egnahemsnämnden avlämna utredning och avgiva yttrande i vissa avseenden som närmare angivas i 18 §. Då lån icke må beviljas med mindre kommun iklätt sig vissa förpliktelser beträffande byggnadsföretaget, skall förmedlingsorganet, därest kommunen biträder ansökningen, vid densamma foga förbindelse av kommunen i berörda hänseende. Nämnden har därefter att överlämna handlingarna till egnahemsstyrelsen, som slutligen behandlar ärendet. Därest kommunen icke velat ikläda sig de förpliktelser, som enligt kungörelsen åvila densamma, skulle handlingarna egentligen icke behöva av förmedlingsorganet vidarebefordras. Då emellertid den möjligheten icke är utesluten, att vederbörande kommun — eventuellt sedan hänvändelse skett till hälsovårdsmyndigheterna — ändrar mening, ha de sakkunniga ansett, att förmedlingsorganet icke borde av nyssnämnda anledning kunna avbryta ansökningsärendets fortgång. Därvid har även beaktats, att ett sådant förfarande från förmedlingsorganets sida skulle betaga egnahemsnämnden och egnahemsstyrelsen möjligheten att erhålla nödig inblick i förhållandena å området. 19 §. Beträffande första stycket anmärkes, att egnahemsnämnden äger meddela bestämmelser angående tid, då byggnadsföretag eller förbättringsarbete skall vara påbörjat, samt tid, då sådant företag eller arbete skall vara fullbordat. Vidare äger egnahemsnämnden meddela föreskrifter rörande säkerheten för lånet, fastställa plan för byggnadsföretaget eller förbättringsarbetet etc. I fråga om andra stycket gäller, att om egnahemsnämnden beviljat lån och bidrag, egnahemsstyrelsen kan godkänna beslutet härom antingen i oförändrat skick eller med de ändringar, som egnahemsstyrelsen finner påkallade. Avslår egnahemsnämnden ansökan, kan egnahemsstyrelsen antingen fastställa avslagsbeslutet eller ock, med upphävande av nämndens beslut, bifalla ansökningen, därvid styrelsen har att bestämma de närmare villkoren för lånet. 21 §. Utbetalningen av lånet torde i allmänhet böra ske på det sättet att förmedlingsorganet antingen själv tillhandahåller de materialier m. m. som er-

106* fordras för bygget eller ock gäldar de räkningar som utfärdas av de olika leverantörerna. Härigenom vinnes den fördelen att beloppen icke komma att utbetalas i kontanter till låntagaren. Ofta torde det visa sig lämpligt att innehålla en mindre del av lånet, till dess bygget fullbordats och avsynats. 29 §. Egnahemsnämnderna torde till förrättningsmän kunna använda sina konsulenter eller andra hos nämnderna anställda eller av dem anlitade personer. Byggnadslånebyrån, som icke har tillgång till en sådan krets av personer, lärer däremot få utse särskilda förrättningsmän att verkställa ifrågavarande uppdrag. 31 §. I denna och följande paragrafer berörda förhållanden ha behandlats närmare å sid. 85* o. följ. De för det stora flertalet landskommuner i författningsutkastet givna reglerna om förfarandet i ärenden angående lån och bidrag äro i viktiga avseenden likartade med dem som nu gälla inom egnahemsväsendet. De sålunda föreslagna bestämmelserna torde lämpligen kunna vinna användning även då det gäller bostäder i städer och därmed jämställda kommuner. Eftersom byggnadslånebyrån här skall hava den befattning med ifrågavarande ärenden som å den rena landsbygden utövas av såväl egnahemsnämnderna som egnahemsstyrelsen, komma bestämmelserna helt naturligt att i vissa avseenden modifieras. Sålunda märkes att någon motsvarighet här icke kan förekomma till det underställnings- och prövningsförfarande, varom i 3 §, 10 § tredje stycket och 19 § andra stycket sägs, eller till den kommunikation mellan egnahemsstyrelsen och egnahemsnämnd, som omförmäles i 19 § tredje stycket, eller till de förhållanden, som omtalas i 30 § första och andra styckena. De av de sakkunniga sålunda föreslagna reglerna för städer och därmed jämställda kommuner komma genom sin anknytning till det inom egnahems väsendet tillämpade systemet att förete vissa avvikelser från de föreskrifter beträffande förfarandet som byggnadslånebyrån har att tillämpa enligt 1935 års kungörelse angående hyresbostadssubvention. Emellertid anse de sakkunniga dessa avvikelser fullt motiverade med hänsyn till olikheten hos dem som i de båda fallen närmast äro att betrakta såsom låntagare. 32 §. Kommuns prestation med avseende å tomt kan fullgöras antingen genom att kommunen lämnar tomten med äganderätt eller upplåter den med tomträtt. För att syftet med ifrågavarande prestation skall fyllas bör kommunen i sistnämnda händelse avstå från tomtavgiften åtminstone till dess lånet slutbetalts. 33 §. De i 33—35 §§ givna reglerna äro, såsom framgår av deras placering i kungörelseutkastet, närmast hänförliga till stads- och därmed jämförliga kom-

107* numer. Skulle emellertid i något fall en annan kommun ställa tomt till egnahemsbyggarens förfogande — någon skyldighet därtill föreligger ju icke enligt kungörelsen —, torde nyssnämnda regler även därvidlag böra vinna tillämpning. Då kommun ställer tomt till förfogande med äganderätt, kommer kommunens prestation att motsvara tomtvärdet. Lämnas tomten med allenast tomträtt, kan prestationen skattas till det kapitaliserade värdet av de tomtavgifter, från vilka kommunen förklarat sig avstå. 34 §. Då kommun ställer tomt till förfogande, erhåller väl egnahemsbyggaren en (räntefri) skuld till kommunen, men denna skuld skall, på sätt av 35 § framgår, i sinom tid efterskänkas. På grund härav synes det icke nödigt att i dessa fall eftergiva någon del av statslånet (jfr 7 §). Därtill kommer att, såsom ovan (sid. 89*) framhållits, i möjligaste mån bör eftersträvas likvärdighet mellan subvention till hyreslägenheter och subvention till egnahem. Under beaktande av det sålunda anförda ha de sakkunniga funnit att i fall, då kommun ställer tomt till förfogande, statslånet lämpligen bör uppdelas i 1) en räntebärande amorteringsdel, utgörande två tredjedelar av lånet, vilken skall återgäldas under en tjuguårig amorteringstid; samt 2) en räntebärande stående del, utgörande en tredjedel av lånet, vilken icke kan uppsägas förrän amorteringstiden tilländalupit, men vilken skall vara inbetald senast tio år därefter. I fråga om bestämmandet av storleken av kommuns fordran i anledning av tomtprestationen hänvisas till vad som anförts vid 33 §. Här må endast påpekas, att då fråga är om tomträtt en reducering av fordringen kan betingas av att tomträtten i enlighet med därom i avtalet om tomträttsupplåtelsen intagna klausuler — i den mån sådana härvidlag kunna tillåtas — må ha förverkats. Kommuns tomtfordran må enligt de sakkunnigas mening kunna återkrävas endast då så befinnes befogat med hänsyn till särskilda förhållanden. Så torde regelmässigt vara fallet, då föreskrift meddelats enligt 10 § andra stycket om återbetalning till staten av familjebidrag. Fog för återkrävande av tomtfordringen torde emellertid även eljest kunna tänkas förekomma, exempelvis ifall en egnahemsbyggare skulle före amorteringstidens början och alltså innan några familjebidrag ännu utgått återbetala statslånet i avsikt att därefter försälja fastigheten med vinst, motsvarande kommunens tomtprestation. Den erforderliga garantin för att kommun icke i oträngt mål skall återkräva tomtfordringen erhålles därigenom att byggnadslånebyråns (resp. egnahemsnämndens) tillstånd erfordras för en sådan åtgärd. 36 §. I denna paragraf berörda förhållanden ha närmare behandlats ovan, bl. a. å sid. 86*.

108* Ett enskilt företag, som önskar förmedla lån och bidrag av ifrågavarande beskaffenhet, måste som regel kunna åtaga sig såväl att lämna kapitalinsats och ansvara för statslånet som att ställa tomtmark till förfogande. Kungl. Maj:t lärer med anledning härav, då fråga uppkommer att förläna behörighet i förevarande avseende åt ett enskilt företag, fästa särskild vikt vid dess ekonomiska ställning. Med hänsyn icke minst till de kontrollerande uppgifter som åvila företaget såsom förmedlingsorgan torde i allmänhet allenast större företag kunna ifrågakomma för denna verksamhet.

Kap. 14.

Förslag till familjebidrag i samband med lån ur lånefonden för lantarbetarbostäder.

Bostadssociala utredningens uppdrag har, såsom tidigare upprepade gånger framhållits, i förevarande sammanhang varit begränsat till att avse ett överförande av de allmänna principer, som kommit till tillämpning i bostadssubventionsverksamheten för barnrika familjer i stadssamhällena, till »egnahem och liknande lägenheter», särskilt på landsbygden. De sakkunniga ha — med den allmänna motivering, som härovan redovisats (sid. 80*) — icke ansett sig kunna i sitt förslag utesluta lantarbetarbostäder och mindre arrendelägenheter från den ifrågasatta verksamheten, trots att en av de för bostadssubventionen väsentliga principerna, det årliga bidragets differentiering efter familjernas barnantal, icke lämpligen låter sig tillämpa i fråga om dylika bostäder, och trots de komplikationer, som med nödvändighet uppkomma därigenom att bostadsupplåtelsen är förbunden med förhållandet mellan arbetsgivare-jordägare och lantarbetare resp. arrendeinnehavare. Genom beslut vid 1935 års riksdag (se bil. 2 sid. 72), tillkom en lånefond för lantarbetarbostäder. Bostadsutredningen för landsbygden, vilken tagit initiativ till denna anordning, hade framhållit, att den övervägande delen av de mycket betydande belopp, som statsmakterna anvisat för bostadsförbättring, hade kommit att utgå till reparation och ombyggnad av smärre egnahem o. d., vilka ägdes av den mindre bemedlade befolkningen på landsbygden. Det syntes därför vara motiverat, att det allmänna särskilt sökte underlätta strävandena att förbättra bostadsförhållandena för sådana lantarbetare, vilka bebodde av vederbörande lantarbetsgivare upplåtna, ej sällan bristfälliga bostäder och som, eftersom bostäderna ej vore deras egna, själva icke kunde avhjälpa bristerna. I fråga om lönebostäder kunde ofta enbart lån på förmånliga villkor bereda erforderligt stöd för åstadkommande av nödiga förbättrings- eller nybyggnadsarbeten. Bostadsutredningen föreslog därför upprättande av en särskild lånefond för lantarbetarbostäder, för vilken borde tagas i anspråk inkommande amorteringar å utlämnade nybyggnadslån. Enligt bostadsutredningens förslag skulle rätt att erhålla lån från fonden tillkomma såväl ägare som brukare av jordbruksfastighet för uppförande av nya lantarbetarbostäder å fastigheten eller för ombyggnad av eller

109* annat mera omfattande förbättringsarbete å dylika bostäder. De bostäder, som sålunda skulle uppföras eller inredas, borde vara ur sociala och hygieniska synpunkter goda och ändamålsenliga; givetvis måste hälsovårdsstadgans krav beaktas. De ekonomiska stödåtgärder, varom här vore fråga, utgjorde ett nödvändigt komplement till de åtgärder av legislativ och administrativ art, som borde vidtagas i syfte att möjliggöra förbättringar i avseende å landsbygdens bostäder, och avsågo särskilt att underlätta hälsovårdsnämndernas strävanden att bereda invånarna i resp. hälsovårdsområden sunda bostäder. Vid prövning av ansökningar om lån från fonden borde beaktas omständigheterna i de olika fallen, särskilt de nuvarande bostädernas beskaffenhet, Viss hänsyn måste tagas till sökandens ekonomiska förhållanden, men endast i undantagsfall syntes närmare uppgifter i detta hänseende böra avfordras sökanden. Bostadsutredningen underströk i detta samband, att även om lånevillkoren gjordes så förmånliga, att lånen i viss grad förlänades subventionskaraktär, denna subvention likväl genom de förbättrade bostadsförhållandena i främsta rummet komme bostädernas invånare till godo. Ur jordägarens synpunkt kunde sägas, att en dylik arbetarbostadsbyggnadsverksamhet icke vore direkt räntabel. Lånebeloppens storlek borde bestämmas i huvudsaklig enlighet med vad som gällde i fråga om nybyggnadslån, sålunda högst 3 000 kr. per lägenhet och ej över 70 procent av de för byggnadsföretaget uppskattade kostnaderna. Räntan borde ej sättas högre än räntan å egnahemslån för jordbrukslägenheter, sålunda 3" G procent. Godtagbar säkerhet borde ställas, i främsta rummet inteckning i vederbörande fastighet. Amorteringstiden borde bestämmas till samma som gällde för nybyggnadslån nämligen 20 år. I betraktande av låneverksamhetens begränsade omfattning och för att möjliggöra en rättvis och lämplig fördelning på de särskilda byggnadsföretagen av tillgängliga medel, skulle lånens beviljande ankomma på en central myndighet, förslagsvis statens egnahemsstyrelse. Även de lokala myndigheterna borde dock tagas i anspråk för låneverksamheten, i första rummet hälsovårdsnämnderna, vilka skulle mottaga ansökningar (åtföljda av ritningar och kostnadsberäkningar) samt efter erforderlig prövning överlämna ärendet till vederbörande egnahemsnämnd. Denna skulle verkställa ytterligare utredning och därefter översända ansökningshandlingarna jämte eget yttrande till egnahemsstyrelsen, vilken fattade beslut i ärendet; beslut kunde överklagas hos Kungl. Maj:t. Statskontoret skulle utbetala beviljade lån, varav hälften kunde erhållas genast, medan den återstående hälften innehölles, intill dess byggnadsföretaget slutförts och godkänts av egnahemsstyrelsen. Banta och amorteringar inbetalades till statskontoret. Bostadsutredningens förslag lades till grund för proposition (nr 222) med endast få förändringar, av vilka den viktigaste innebar, att såsom lånesäkerhet borde godtagas inteckning intill 5/e av fastighetens genom taxeringsbevis eller på annat, av egnahemsstyrelsen godkänt sätt intygade värde. Närmast

110* av budgetstekniska skäl borde kapital ej tillföras lånefonden direkt ur inflytande amorteringar å nybyggnadslån, utan skulle å budgeten årligen såsom kapitaltillskott anvisas ett belopp, som beräknades ungefärligen motsvarande amorteringarna. Propositionen godkändes på förslag av statsutskottet (utlåtande nr 145) av riksdagen (skrivelse nr 345) och den 28 juni 1935 utfärdades kungörelse angående lån från lånefonden för lantarbetarbostäder (nr 439). Såsom kapital för fonden anvisades för budgetåret 1935/1936 250 000 kr., varav 50 000 kr. skulle utgå av andra medel än lånemedel. För budgetåret 1936/1937 beviljades ett kapitaltillskott av 300 000 (resp. 60 000) och för budgetåret 1937/1938 av 400 000 kr. Angivna belopp beräknades motsvara de under resp. tidsperioder inflytande amorteringarna å utlämnade nybyggnadslån. Oaktat fonden sålunda närmar sig miljonen, har den hittills blott i ringa mån tagits i anspråk för sitt ändamål. Enligt erhållna uppgifter hade av statens egnahemsstyrelse intill medlet av september 1937 beviljats 14 lantarbetarbostadslån till ett sammanlagt belopp av 75 730 kr., fördelade på sju län, nämligen Stockholms, Östergötlands, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands och Skaraborgs. Lånens belopp växlade mellan lägst 1 650 och högst 12 600 kr. Vid övervägande rörande möjligheten av och formerna för en tillämpning av en speciell bostadssubvention för barnrika familjer på ifrågavarande område ha de sakkunniga funnit det naturligt att anknyta en sådan till den redan existerande lånefonden för lantarbetarbostäder, varigenom man skulle kunna hysa förhoppning om, att ifrågavarande medel i högre grad än hittills skett kunde komma till användning för avsett ändamål. De för lån ur denna fond givna reglerna torde, för att här förevarande syfte skall kunna effektivt tillgodoses, böra i vissa punkter modifieras. Den nu gällande räntesatsen synes med hänsyn till rådande räntenivå på den allmänna marknaden skäligen hög och de sakkunniga vilja föreslå en sänkning till den för bostadsanskaffningslånen bestämda räntesatsen (se sid. 9*, not '). Maximeringen av lånebeloppet till 3 000 kr. per lägenhet bör enligt de sakkunnigas uppfattning borttagas, dels därför att en bostad på tillfredsställande standard knappast låter sig åstadkomma med ett sådant belopp, dels därför att lantarbetsgivarens eget ekonomiska intresse borde utgöra en tillräcklig garanti för återhållsamhet vid utmätandet av kostnaderna för byggnadsföretag för ifrågavarande ändamål. Slutligen synes en regel till förhindrande av missbruk och analog med den i det föregående beträffande egnahem föreslagna regeln vara lämplig. I det föregående (sid. 83*) ha de sakkunniga anfört de allmänna motiven för att i sådana fall, där lantarbetsgivare anskaffar bostäder tillräckligt rymliga för en större familj och av fullvärdig beskaffenhet, samt där dessa bostäder användas att hysa flerbarnsfamiljer, annuitetslättnader böra beredas, till sin innebörd och syftemål motsvarande familjebidragen till barnrika familjer i hyresbostäder resp. egnahem. Dessa annuitetslättnader böra anknytas till bo-

Ill* stadens användning som bostad för barnrik familj men kunna icke såsom familjebidragen differentieras efter barnantalet, eftersom de icke äro direkt betingade av den boende familjens förmåga att betala hyra eller årliga bostadskostnader för en egen bostad, utan av att arbetsgivaren håller en bostad till förfogande, som är större, bättre utrustad och alltså kostsammare än som för honom såsom företagare vore ekonomiskt motiverat ur arbetskraftsrekryteringssynpunkt e. d. Då man enligt inhämtade upplysningar kan räkna med, att en välutrustad familjebostad i nyanskaffning drager en kostnad, som kanske är dubbelt så hög som nyanskaffningskostnaden för en som familjebostad otillräcklig men ur företagarens synpunkt tillräcklig bostad, synes det vara en lämplig avvägning att bestämma annuitetsavskrivningen till annuitetens halva belopp, vilken avskrivning göres för den tid, barnrik familj bebor lägenhet, för vilken statslån beviljats. — Såsom i det föregående framhållits, tänka sig de sakkunniga den här föreslagna anordningen såsom ett försök, åsyftande att under en övergångsperiod befordra framväxandet av en ny, jämfört med rådande förhållanden väsentligt förbättrad och för den framtida byggnadsverksamheten på ifrågavarande område normgivande bostadsstandard. Icke sällan intaga innehavare av smärre arrenden en ställning, som praktiskt föga skiljer sig från lantarbetarnas, och i sådana fall bör enligt de sakkunnigas mening inga hinder möta att tillämpa den här föreslagna anordningen jämväl på arrendelägenheter.

Kap. 15. Utkast till kungl. kungörelser angående ändring i vissa delar av kungörelsen den 28 juni 1935 (nr 439) om lån från lånefonden för lantarbetarbostäder samt angående bidrag av statsmedel för åstadkommande av förbättrad bostadsförsörjning för barnrika lantarbetarfamiljer, jämte specialmotivering. Utkast till KUNGÖRELSE angående ändring i vissa delar av kungörelsen den 28 juni 1935 (nr 439) om lån från lånefonden för lantarbetarbostäder. Härigenom förordnas, att 2, 3 och 12 §§ kungörelsen den 28 juni 1935 om lån irån lånefonden för lantarbetarbostäder 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 2§Låu må ej överstiga sjuttio procent av de för byggnadsföretaget uppskattade kostnaderna och må icke för någon särskild bostadslägenhet uppgå till 1

fenaste lydelse av 12 §, se 1937: 629.

112* mera än den å lägenheten belöpande andelen av kostnaderna för hela företaget. Kostnaderna för dessas golvytor. 3§Lantarbetarbostadslån skall förräntas efter fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot. Denna fastställes av Kungl. Maj:t lägst till medelräntan för statens upplåning mot obligationer under det budgetår, som närmast föregått det, varunder lånet beviljats, med tillägg av en fjärdedels procent. Angående skyldighet i vissa fall att erlägga högre ränta än nu sagts stadgas i 11—13 §§. För lån vederbörande fastighet. Inteckning må säkerheten erbjudes. 12 §. Fullgör låntagaren om beslutet. Därest egnahemsstyrelsen styrelsen föreskrivas. Brister låntagaren — styrelsen bestämmer. Användes bostad icke längre för det med denna kungörelse avsedda ändamålet, må egnahemsstyrelsen, där styrelsen finner sådant av särskilda förhållanden påkallat, uppsäga lånet eller å bostaden belöpande del därav till omedelbar återbetalning. Låntagaren är ordning bestämda. Om beslut, som i andra, tredje och fjärde styckena sägs, skall egnahemsstyrelsen underrätta statskontoret. Denna kungörelse länder till efterrättelse från och med den 1 juli 1938, dock att de nya bestämmelserna i 12 § icke skola äga tillämpning å dessförinnan beviljade lån.

Utkast till KUNGÖRELSE angående bidrag av statsmedel för åstadkommande av förbättrad bostadsförsörjning för barn rika lantarbetarfamiljer. Härigenom förordnas som följer:

1§I samband med beviljande av lån enligt kungörelsen den 28 juni 1935 om lån från lånefonden för lantarbetarbostäder må, i den mån tillämnad ny- eller ombyggnad är avsedd att tillgodose behovet av förbättrad bostadsförsörjning för barnrika lantarbetarfamiljer samt under de villkor här nedan stadgas, medgivas eftergifter å de för lånet fastställda ränte- och kapitalavbetalningsbeloppen (familjebidrag).

113* 2§Såsom barnrik anses i denna kungörelse familj bestående av, förutom en eller flera vuxna personer, tre eller flera minderåriga, helt eller delvis försörjda barn. Till barn räknas även adoptivbarn, så ock efter prövning av hälsovårdsnämnden fosterbarn, som på grund av släktskapsförhållande eller av liknande anledning försörjes utan ersättning. Såsom minderårigt anses barn, som ej fyllt 16 år; dock må jämväl äldre barn, som erhåller fortsatt utbildning eller eljest mera stadigvarande är utan arbetsförtjänst, efter prövning av hälsovårdsnämnden kunna medräknas. Vid bedömande av frågan, huruvida familj är att anse som mindre bemedlad, skall hänsyn främst tagas till familjens sammansättning och samlade inkomst samt de olika familjemedlemmarnas särskilda behov. 3§Byggnad, som må komma till användning för bostadsförsörjning enligt denna kungörelse, skall utgöras av enfamiljshus av lämplig typ för det avsedda ändamålet, innehållande minst två rum och kök. Bostaden skall, där så kan ordnas inom rimlig kostnad, vara försedd med vattenledning och central uppvärmningsanordning, varjämte bostaden även i övrigt bör utrustas så att hygienen befordras och det husliga arbetet underlättas. 4§Familjebidrag skola tillkomma låntagaren sålunda att å de för lånet fastställda ränte- och kapitalavbetalningsbeloppen verkställas avdrag, uppgående till hälften av dessa belopp, där hela lånet tjänar det med denna kungörelse avsedda ändamålet, men eljest till så stor del av nämnda hälft som svarar mot vad av lånet erhåller sådan användning.

5§Har familjs barnantal minskats så att den icke längre är att anse såsom barnrik familj enligt 2 §, eller har bostad, varför lån med familjebidrag beviljats, av annan anledning upphört att tjäna det med denna kungörelse avsedda ändamålet, skall det å bostaden belöpande familjebidraget från och med påföljande år icke längre utgå. Har statskontoret eller egnahemsstyrelsen uppsagt lånet till betalning, må familjebidrag icke längre tillgodonjutas. 6§Framställning om familjebidrag göres i samband med ansökning om lantarbetarbostadslån; och skall vad angående behandlingen av sådan ansökning finnes föreskrivet äga motsvarande tillämpning beträffande framställning om familjebidrag. 1842 37

114*

7§Familjebidrag beviljas av egnahemsstyrelsen. Det åligger egnahemsstyrelsen att, då bidrag beviljats, därom underrätta statskontoret. 8§Vid beviljande av lån med familjebidrag skall det förbehåll göras att, därest låntagare upphör att nyttja bostad för det ändamål, som avses med ovannämnda kungörelse den 28 juni 1935, egnahemsstyrelsen må, om styrelsen finner det av särskilda förhållanden påkallat, i samband med uppsägning av lånebelopp, som icke i någon form amorterats, jämväl återkräva ränte- och kapitalavbetalningsbelopp, vilka gottskrivits låntagaren såsom familjebidrag. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1938.

Specialmotivering till författningsutkasten. Utkastet till kung-örelse angående ändring i vissa delar av kungörelsen den 28 juni 1935 om lån från lånefonden för lantarbetarbostäder. I avsikt att åstadkomma förbättrad bostadsförsörjning även för barnrika lantarbetarfamiljer föreslå de sakkunniga en särskild kungörelse, innehållande vissa tillägg till kungörelsen den 28 juni 1935 om lån från lånefonden för lantarbetarbostäder. Innebörden av nämnda särskilda kungörelse är att jämväl vid lantarbetarbostadslån skola kunna medgivas eftergifter å ränte- och kapitalavbetalningsbeloppen i form av familjebidrag. I samband härmed föreslå de sakkunniga i det nu förevarande författningsutkastet vissa smärre ändringar i kungörelsen den 28 juni 1935. De sakkunniga finna det väl önskvärt, att reglerna angående ifrågavarande statssubvention till lantarbetarfamiljer, särskilt vad beträffar förfarandet, omarbetas till närmare överensstämmelse med de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna angående statssubvention för beredande av bostäder i egnahem. Bland annat med hänsyn till den omorganisation av egnahems väsendet, vilken ställts i utsikt, ha de sakkunniga emellertid icke ansett sig böra nu framlägga något förslag i berörda hänseende.

2§Enligt den nuvarande lydelsen av denna paragraf må lån för varje särskild bostadslägenhet uppgå till högst tretusen kronor. En sådan begränsning torde särskilt då fråga är om barnrika familjers bostadsbehov lägga hinder i vägen för ett rationellt utnyttjande av förevarande lånemöjlighet. Bl. a. med hänsyn härtill (se sid. 110*) föreslås att begränsningen upphäves. 3§Enligt den nuvarande lydelsen av denna paragraf skall å oguldet lånebelopp erläggas ränta efter tre och sex tiondels procent om året från lyft-

115* ningsdagen. De sakkunniga föreslå, att räntan å lantarbetarbostadslån — liksom fallet är beträffande lån enligt kungörelsen den 4 september 1935 om lån och bidrag till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer ävensom i fråga om lån enligt den av de sakkunniga föreslagna kungörelsen om lån och bidrag av statsmedel för beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade, barnrika familjer — bestämmes så att den kommer att motsvara statens självkostnadsränta med ett mindre tillägg, motsvarande statens förvaltningskostnader. 12 §. Till förhindrande av missbruk bör möjlighet finnas att återkräva belopp vilka såsom familjebidrag gottskrivits vederbörande ägare eller brukare av jordbruksfastighet. De sakkunniga föreslå i det särskilda utkastet till kungörelse om familjebidrag å lantarbetarbostadslån en bestämmelse i sådant syfte. Emellertid synes det önskvärt, att även då det gäller själva lånet uppställes en uttrycklig regel av innebörd att lånet må kunna uppsägas till omedelbar återbetalning, därest sådant av särskilda förhållanden påkallas, exempelvis om ägare eller brukare av fastighet skulle under uppenbart missbruk av det erhållna statslånet försälja eller uthyra en subventionerad bostadslägenhet. Utkastet till kungörelse angående bidrag av statsmedel för åstadkommaude av förbättrad bostadsförsörjning för barnrika lantarbetarfamiljer.

1§Såsom förut nämnts avses med denna kungörelse att giva reglerna om familjebidrag vid bostadsförsörjning av mindre bemedlade, barnrika familjer tillämplighet även å lån jämlikt kungörelsen den 28 juni 1935 om lån från lånefonden för lantarbetarbostäder. Då det omedelbara syftet med den nu förevarande kungörelsen icke är att bistå vederbörande ägare eller brukare av fastighet utan att tillfredsställa det aktuella behovet av bättre bostäder för barnrika lantarbetarfamiljer, böra familjebidrag endast kunna medgivas i samband med beviljande av lantarbetarbostadslån. Utredningen får i detta hänseende hänvisa till vad ovan (sid. 83*) anförts beträffande familjebidrag i samband med lån för anskaffande av egnahem. 2 och 3 §§. Dessa paragrafer överensstämma med 11 och 12 §§ i utkastet till kungörelse angående bostadsförsörjning i egnahem för barnrika familjer. 4§Då praktiska svårigheter i förevarande fall möta mot en differentiering av familjebidragen allt efter de olika familjernas barnantal (sid. 111*), föreslås att bidrag skall för varje såsom barnrik ansedd familj utgå med en lika stor

116* del av av de årliga ränte- och kapitalavbetalningsbeloppen, nämligen med hälften av dessa belopp. 8§Enligt denna paragraf må, där bostad icke längre användes för lantarbetare, de såsom familjebidrag gottskrivna beloppen kunna återkrävas, dock endast ifall sådant påkallas av särskilda förhållanden, såsom att lägenhet försålts eller uthyrts i uppenbart syfte att profitera av de från det allmännas sida lämnade förmånerna. Den för lånet lämnade säkerheten bör förty icke eftergivas i vad den avser gottskrivna familjebidrag förrän lånet i dess helhet slutbetalts.

117*

S ä r s k i l t y t t r a n d e av herr Åhrén. Jag anser att följande synpunkter icke vunnit tillräckligt beaktande i betänkandet. Betänkandet baseras utan närmare motivering på systemet, att egnahemsägaren som regel skall prestera egen arbetsinsats vid husets uppförande. Härvidlag torde en gräns böra dragas mellan orter med mera lantliga förhållanden och orter med ordnad arbetsmarknad. Medan självbyggaresystemet sannolikt måste vara regel för de förra, bör det för de senare vara undantag. Att personer, som icke äro kunniga i byggnadsfacket, själva bygga sina hus är en ur flera synpunkter orationell metod. Kesultatet blir ofta att arbetet i ett eller annat avseende blir underhaltigt utfört, även om det är fråga om hus av delvis fabriksfärdigt, monterbart material. Samtidigt som de egnahemsbyggare, vilka i sitt dagliga arbete tillhöra andra yrken, arbeta med uppförande av sina hus, gå kanske byggnadsarbetare i trakten arbetslösa. Då det är ett socialt intresse att öka arbetarnas fritid, bör icke samtidigt uppmuntras till en utsträckning av arbetstiden genom att en del av fritiden tages i anspråk för livsuppehället, i detta fall bostadsförsörjningen. Metoden är föga förenlig med principen om en rationell arbetsfördelning inom samhället. Innan självbyggeriet i stor skala genom statligt stöd av här ifrågavarande slag fastslås som en riktig princip, borde utredas, hur denna arbetsmetod, där den f. n. tillämpas på orter med ordnad arbetsmarknad, inverkar på arbetsmarknaden, och hur den skulle komma att inverka, ifall den komme till användning i större omfattning. Klargöras borde även, i vilken mån den nuvarande prissättningen av arbeten sammanhängande med montering av fabriksfärdiga hus lägger hinder i vägen för användande av organiserad arbetskraft för sådana arbeten, varjämte motsvarande förslag till en rationalisering av prissättningen borde uppgöras. Den subventionerade egnahemsägarens ekonomiska bundenhet vid bostaden blir, framhålles det i betänkandet (sid. 84*), ringa eller ingen genom att någon kapitalinsats icke erfordras, och då årliga bidrag till amorteringen ges. Men kanske än viktigare än den ekonomiska bundenheten är i detta sammanhang den av psykologiska orsaker betingade bundenhet, som lätt uppstår för den som äger sin bostad. Erfarenheten torde visa att egnahemsägarnas fritid i stor utsträckning åtgår till att sköta hus och trädgård. Fritiden medför därför icke för vederbörande samma möjlighet till studier, föreningsliv o. d., som för den vilken icke har sådana omsorger. I en tid då personlig vakenhet inför den ekonomiska och politiska utvecklingen och intressegemenskap är av nöden, är den tendens till individualism, som egnahemsägandet lätt drar med sig, icke önskvärd. Egnahemsägarens bundenhet vid en viss ort och hans svårighet att, exempelvis vid en minskning i arbetstillgången på orten, flytta till annan ort, vidröres i betänkandet (sid. 44*), men det anses att denna olägenhet icke bör

118* överdrivas (sid. 85*). Jag anser, att de fall vi nyligen haft av detta slag, och som relateras i betänkandet, äro tillräckligt avskräckande. Det borde enligt min mening klargjorts, huruvida icke en lämpligare metod beträffande »industriorter» — som det ju här närmast gäller — vore, att industrierna, såsom hittills i en viss utsträckning skett, själva ombesörja byggande av bostäder till uthyrning åt sina arbetare i den mån ett tillräckligt antal hyreslägenheter icke finnas på orten. Det faktum att en del industrier börjat övergå till att hjälpa sina arbetare att skaffa sig egnahem, innebär icke i och för sig att denna metod ur social synpunkt skulle vara den mest önskvärda. Om ovanstående synpunkter vunnit mer beaktande i betänkandet, skulle i förslaget enligt min mening skilts mellan bostäder under lantliga förhållanden och sådana i städer och stadsliknande samhällen. För dessa senare borde småstugan med äganderätt icke föreslagits annat än som undantag. I den mån det kan anses lämpligt att de barnrika familjernas bostäder utformas som enfamiljshus i stället för flerfamiljshus — och en del skäl tala givetvis för att detta i större grad än hittills bör prövas —, bör detta i städer och stadsliknande samhällen kunna förenas med uthyrningsprincipen. Gentemot erfarenheterna från England, där man med gott resultat tillämpat denna metod i stor omfattning, är det svårt att påstå, att detta system skall behöva medföra några avgörande svårigheter.

1 Bilaga 1. Bostadsförhållandena inom vissa landskommuner. R e d o g ö r e l s e för d e p r e l i m i n ä r a r e s u l t a t e n av e n i 1 9 3 5 / 3 6 å r s folkräkning ingående specialundersökning. Av Richard

Sterner.

En belysning av landsbygdens bostadsförhållanden ur olika synpunkter erbjuder den specialundersökning rörande 100 landskommuner, som ingår i 1935/36 års folkräkning. Sedan en första, mera summarisk, bearbetning av det till denna undersökning inkomna primärmate # rialet avslutats, har statistiska centralbyrån beniiget ställt resultaten av densamma till bostadssociala utredningens förfogande; på vissa punkter h a även resultaten av en sedermera enligt maskinell metod (s. k. hålkortsystem) företagen mera ingående bearbetning kunuat utnyttjas för denna redogörelse. Det bör emellertid starkt understrykas, att dessa undersökningsresultat äro av preliminär natur, och att de alltså meddelas med viss reservation för eventuella kommande justeringar. 1 På grundval av statistiska centralbyråns undersökningsresultat avseende 100 landskommuner ha även verkställts vissa ungefärliga beräkningar rörande förhållandena inom landsbygden i dess helhet. Ansvaret för dessa beräkningar faller helt på författaren till denna redogörelse. Undersökningens tillkomst och innebörd. De genom socialstyrelsen och bostadssociala utredningen nyligen slutförda undersökningar rörande bostadsförhållandena under åren 1933—1935, vilka sammanfattats i en av socialstyrelsen utgiven publikation, 2 beröra huvudsakligen städer och stadsliknande samhällen. Visserligen inbegriper redovisningen även ett antal landskommuner, men dessa äro till god del stadslikt bebyggda, och dessutom ha inom undersökningsområdena befintliga jordbruksfastigheter uteslutits. Då den senaste, speciellt på landsbygden inriktade, mera omfattande bostadsundersökningen hänför sig till åren 1912/13, 3 liar det därför synts nödvändigt a t t i detta avseende söka åstadkomma en komplettering av vår kunskap beträffande bostadsförhållandena — detta så mycket mera, som den pågående statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden ökat det praktiska behovet av mera ingående informationer rörande landsbygdens bostadsstandard. För vinnande av en djupare inblick i landsbygdens bostadsförhållanden är det lämpligast a t t anlita särskilda undersökare, vilka personligen besöka de olika 1 Vissa resultat av denna bostadsundersökning ha tidigare meddelats i Betänkande i sexualfrågan, avgivet av befolkningskommissionen (Statens offentliga utredningar 1936: 59), bil. 7 sid. 246 o. f. 2 Sveriges officiella statistik: sooialstatistik. Allmänna bostadsräkningen år 1933 och därmed sammanhängande undersökningar. Stockholm 1936. a Denna grundar sig dock icke på uppgifter insamlade genom husbesökare. Så var däremot förhållandet med en åren 1926—1929 utförd bostadsundersökning av 19 socknar (och sockendelar), vilken år 1930 publicerades under titeln Bostadsförhållandena på landsbygden i Sverige av Alfred Pettersson och G. Stéenhoff, Stockholm 1930. Dessutom ha enquéter verkställts vid olika tillfällen, t ex. av socialstyrelsen år 1930 (sammanfattad i Sociala Meddelanden, årgång 1931, sid. 99 o. f.). Dessa enquéter ge en tämligen åskådlig bild av landsbygdens bostadsförhållanden men däremot knappast någon mera bestämd kvantitativ uppfattning om betydelsen av olika brister o. d. i bostadsstandarden. Detsamma gäller om de uppgifter, som på grundval av provinsialläkarnas rapporter meddelas i förste provinsialläkarnas t r y k t a årsberättelser och i medicinalst3'relsens årliga berättelser om allmän hälso- och sjukvård.

2 Tab. 1. Bostadsförhållanden! 1

*

s

10 Antal övriga

Därav om

FolkK o m m u n e r

31 dec. 1935

Antal begagnade bostadslägenheter

Antal hushåll Därav med 3 i lägen- Antal heter löneeller med boflera högst städer l 3 eller barn högst 2 rum under 1 rum flera 1 rum o. kök rum 15 år o. kök o. kök o. kök

• Stockholms Alsike a Frösunda 3 Ljusterö •i Skå

län.

Uppsala Skokloster B Nysätra 7 Kasbokil 8 Tolfta

län.

9 to

Södermanlands Nykyrka Helgesta

län.

Östergötlands

län.

ii 12 13 14

Skällvik

16 16 S:t P e r 17 is Oppeby 19

Jönköpings Olmstad •i i B o t t n a r y d 2 2 Norra Hestra 23

Fryele

25 Kronobergs

Kalmar

1 Lägenheter med mer an

utan eller med

högst 1 ha åker

2 per2 per- sonsoner enmed heter över per per 1 ha eldstad rumsåker % enhet

644 729 1616 662

180 203 512 181

88 93 209 66

44 29 139 32

48 81 164 83

21 21 39 12

9 5 13 6

55 23 43 31

62 115 350 72

62 63 114 57

10-0 5-4 4-5 6-6

13-s 6» 5-5 94

393 765 712 1504

101 187 189 391

49 79 78 177

24 53 39 100

28 55 72 114

14 28 26 50

5 12 9 21

38 33 23 135

25 69 79 154

37 82 79 102

11-9 12-3 95 11$

14-9 16o 10-e 16i

398 1195 1188 1012

108 341 302 244

64 169 155 105

19 96 40 51

25 76 107 88

12 35 36 33

7 18 22 12

72 73 84 47

16 168 94 59

19 89 123 130

13-9 10-9 11-6 11-1

Ib-7 13-s 13-2 14-s

789 1003 647 586 929 1186 666

213 265 174 140 258 313 176

90 106 62 49 105 135 66

40 56 37 42 67 80 44

83 103 75 49 86 98 66

25 29 21 21 24 33 23

9 12 8 9 9 13 3

35 53 25 45 78 26 13

124 120 88 57 94 141 67

54 92 60 37 84 139 91

7-5 11-3 9-2 12i 6o 11-2 10-2

10-3 14o 10-3 14-3 10-5 17s 11-4

1202 1019 601 532 992 1160

309 275 151 130 232 287

65 71 15 21 67 61

57 61 36 38 64 92

187 143 100 71 101 134

40 25 25 16 42 36

6 5 2 1 6 7

12 9 6 4 23 46

140 82 86 13 31 97

147 152 58 103 172 142

4-9 3-c 4-0 85 12i

4-9

580 791 1111 1182 563

140 205 273 316 145

23 39 47 36 8

34 54 45 103 31

83 112 181 177 106

17 17 30 29 18

3 4 3 2

30 112 58 114 23

98 82 184 185 114

64 4-4

—

11 10 21 12 4

5-5

4-4 6-6 4-7 4-8

1109 1975

268 518

112 95

56 172

100 251

34 62

14 3

56 37

135 292

71 182

16-8 6-9

18-3 6-8

9i

bi 2-0

6-2 11-G 8-0

län.

2 fl -1? 28 29 3 0 Nöttja 3 1 Östra Ed 3 2 Bäckebo

12 | 18

län.

i",

6'2 54

4-s

län.

S u m m a n av a n t a l e t lö nebostäc er och a n t a l e t »övriga » bostä der und erstiger i vissa fall t o t llantale t, b e r o e n d e

p å a t t u p p g i f t e r s t u n d o m s a k n a t s o m, huri ivida lä genhete r n a haf k a r a k t är av K liebost; der, ell sr om ti 11 b o s t a d e n e v e n t u e l l t h ö r t v i s s j o r d ; ]:>å grunc av l i k nande l r i s t e r i redovi aningen äro up p giften La i ko . 18—2 9 s t u n d o m n å g o t f ö r l å g a . —• * A t t en läge lliet hy ser met än 2 ' p e r s o n e n h e t e r > p e r * r u m s e n het», iu nebär t . ex-, a t t i 1 r u m o c h k ö k b o m e r ä n 3 v u x n a eller i ner än 2 v u x n a o c h i b a r n ( iller m* r ä n 1 v u x e n c ch 4 ba r n ; k ö k h a T n ä m l i g e n r ä k n a t s s å s o m ] Lalva r u msenhe -er och b a r n u n d e r 15 å r sås o m h a l a p e r s onenhet er. — ' K v a l i t e t s T g r u p p 1 o m f a t t a r a v f o l k •äknarna såsom fö rf all c a betec k n a d e ägenhe ;er, gru pp 2 Ö t riga b >städer med m i n s t

3 vissa landskommuner. 14

|

|

|

| 31

Läg. där Antal läg. Anta! Av 100 sov- lägensedan 1 /i för vilka Antal lägen- Antal Antal lägenheter Samtrum o. »sov- heter Antal 1926 omtillhörande (intill heter med lägenliga s kök» (i små- med kvalitetsgrupp lägen- byggnad hösten golvet heter Antal lägenheter) lagen- heter förekommit 1936) bominst lägenbei hus heter stadsförb.100 m heter teckmed utsom . med bidrag per- barn där ut- gjorde avnade minst tillbofönst- direkt under såsom gjorstånd 1 i % 2 väsoner på nekomstadseller des till ren ej av i senti % sökts danst. marmit samt- iorav samt- ne- antal när- kunna ken högst högre förliga 2 1 + 2 1926 liga bätt- bevil- och samt- liga danst. sovpl. maste öppnas utan 30 cm grad fallna bristill-35 över fuk- lägenrings- jats 6 liga barn antal för 4 brunn ter 4 styrkts stenbo- (uudor av el. fl. (eller bi'e fot marken tiga heter) onde 15 år) kök pers. källa) drag 6 I dylika lägenheter boende

20-6 10-7 9-4 14-5

29-s 15-7 15-4 26-8

495 67-8 45'9 32-3

13-5 10-5 6l 8-s

34 22 109 29

74 46 156 67

36 53 63 59

76 108 281 80

29 20 14 24

21 19 38 18

25 19 38 23

46 38 76 41

38 32 58 36

14 14 82 32

36 10 56 21

21-9 25-2 16-2 24-6

32o 39s 28c 34'2

40-4 45-7 53-9 60-9

7-9 18-1 13-8 14-2

43 25 16 44

30 100 140 114

49 37 32 62

74 83 75 184

29 15 22 42

12 23 38 52

39 6 6 11

51 29 44 63

49 21 27 30

2 26 30 27

23-4 20-5 19-9 19-5

35-2 33-i 39-2 33-5

53-8 38-9 55'8 38-4

16-o 10-5 18-0 17-4

32 72 79 82

42 104 71 100

20 44 180 59

37 156 194 139

4 36 29 37

11 59 57 42

13 40 89 44

24 99 146 86

21 70 129 79

17-3 20-9 14-2 20-fl 15-5 253 19-5

25-5 33-5 25-5 31-2 22 9 35-8 28-6

59-4

13i 14 5 14o 16-8 125 18-4 14-4

67 138 22 16 31 113 34

100 105 122 41 49 229 6

55 16 27 3 18 53 23

106 116 71 34 108 177 66

29 31 13 9 22 53 8

37 28 23 4 31 81 35

36 59 20 4 35 66 15

73 87 43 8 66 147 50

5-9 73 3-0 8-7 18-2 14-2

lli 9-9 5-8 9-6 ä4s i!3-o

36-0 35'8 31-5 25-7 39-9

8-5 10-6 5-7 ll-o 18-0 16 i

18 45 14 13 h-i 74

150 158 23 7 152 136

33 9 10 5 20 33

180 134 35 56 155 135

6 8 2 2 7 18

13 21 12 15 22 37

19 10 4 4 32 23

6-9

1Ö'0

19-7 20-7 30-7 124 16-7

22-5 21-5 17-3 23-1 6-3

19 25 43 16 6

103 27 150 51 27

5 22 3 26 4

31 76 127 139 62

5 3 9 17 3

22 14 32 42 10

34-3 14-8

44-8 22-3

18-7 15-4

100 47

174 41

19 20

150 144

18 19

43 46

4-9 7-4 10-4 8-8 10-2 25-8 104

Ila

12-4 14o

4;s-4 37" 5 38-5 34-5 37-5 29-9

3.T2

1 2 10

1 2 14

i

—

— 2 — 3 — — 4

2 36 34 10

16 10 2

20 13 2

3 6 3 7

9 43 15 10

13 33 37 34

5 11 5 13

21 44 24 19

65 79 35 7 52 136 32

13 10 8 28 12 26 28

25 30 9 19 28 52 16

10 6 16 6 5 2

17 7 18 8 7 2

32 31 16 19 54 60

31 14 10 10 43 43

39 40 33 16 24 34

38 17 10 15 17 23

6 2 1 9 1 7

9 4 2 12 3 8

5 9 11 9 5

27 23 43 51 15

17 14 27 30 6

16 32 24 31 19

28 15 28 36 29

8 3 13 19 15

11 7 37 34 32

46 29

89 75

73 46

13 114

20 68

8 12

19 15

— 8 — 9 1 10

— 11 — 12 — 13 — 11 — 15 2 16 2 17 3 18 1 19

1 20 — 21 1 22 2 23 6 24

—2 5 1 20

— 27 — 28

7 29 13 3 0

— 31 4 32

två väsentliga brister (t. ex. i högre grad fuktiga och med golvet direkt på marken, jfr sid. 32. — 4 Här redovisas summan av grupp 2 och de lägenheter inom grupp 1, hos vilka minst två väsentliga brister konstaterats. — 5 Här redovisas endast de vid folkräkningstillfället slutförda ombyggnadsföretag, till vilka bostadsförbättringBbidrag uppgivits ha utgått. — 6 Här åtrrges hela antalet intill hösten 1936 beviljade bostadsförbättringsbidrag; uppgifterna i dessa kolumner äro icke hämtade ur folkräkningen utan ur den sommaren 19S6 anordnade enquéten, för vilken å sid. 80 o. f. redogöres.

1 «

5 Tab. 1 (forts.).

Bostadsförhållandens

9 Därav om Antal hushåll Därav Folkmed 3 i lägen- Antal eller heter lönemängd med boflera högst bo31 dec. stads3 eller barn städer 1935 lägen- högst l rum 2 rum flera under heter 1 rum o. kök rum 15 år o. kök o. kök o. kök

»

13 Antal ovritra bostäder

I.iiirenheter med mer an

utan eller med högst 1 ha åker

2 per2 par- sonsöner enper heter per eldstad rums% enhet

Antal begag-

Kommuner

med över 1 ha åker

%

1 2

Åby Runsten Gotlands

6 C

8 B 10 11 12 13 14

Eskelhem Etelhem

Blekinge Edestad Ringamåla

Kristianstads län. Östra Ingelstad Rörum Ravlunda Visseltofta Matteröd Strövelstorp

Malmöhus län. Mörarp 16 Ottarp 1 7 Igelösa och Odarslöv IS Uppåkra 19 Stora H a m m a r Borlunda

Hallands Ysby 18 Holm 2 4 Grällared Ii As 2 6 Gällinge

131 83

180 103

257 47

72 35

9 6

93 10

299 109

170 113

5i ll-o

5-8 11-2

516 647 555

121 148 142

25 19 16

37 25 31

59 104 95

13 27 21

1 3 1

24 6 12

42 30 59

55 110 70

6-fl 5-4 2-i

8-3 2-0 2i

879 1552

227 380

42 80

102 84

83 216

26 58

2 C

23 20

135 169

67 181

V-o 7-6

7-5 7-9

586 703 700 920 452 784 1805

149 193 200 242 112 199 458

37 13 19 18 10 39 52

38 59 36 21 16 20 58

74 121 145 203 86 140 348

24 26 26 25 18 24 58

7 3 1 2 2 3

33 5 17 10 21 9 74

54 96 112 101 30 58 203

60 64 71 126 58 117 164

9-4 3-6 1-5 2-9 6-3 4-5 2-6

9-4 3-1 0-5 2-i 3-6 25 0-9

1016 1277 798 973 757 1505 507

293 360 191 264 207 439 117

41 52 31 31 20 76 19

89 92 91 90 45 133 40

163 216 69 143 142 230 58

25 37 35 28 30 71 17

3 2 3 1 3 9 3

50 44 65 43 22 33 38

185 132 58 153 141 138 36

57 183 66 65 31 245 43

4-8 2-8 9-4 34 3-9 4i 6-8

3'8 1-7 6-3 3o 2-9 3-2 6-0

936 692 802 1017 541

234 162 180 244 109

19 28 25 21 15

31 61 54 69 30

184 73 101 154 64

34 27 32 32 24

3 3

22 31 5 19 4

109 30 40 94 23

102 97 135 127 78

2-1 9-3 67 3-3 4-0

1-3 6-8 8-9 3-3 64

1261 1345 1610

280 347 421

58 67 128

71 72 79

151 208 214

40 43 43

7 6 11

10 14 14

116 158 183

150 169 222

9-s 4-9 7-8

8-9 5-2 1-6

675 1747 1149 1007 546 784 785

159 485 317 243 130 183 179

54 166 74 22 22 69 27

22 137 64 42 33 39 56

83 182 179 179 75 75 96

19 54 24 35 22 30 28

4 20 o 2

10 45 14 20 25 5 6

34 240 143 77 33 59 33

105 10-7 173 8-9 160 2-8 134 4-i 71 3s 116 10-4 130 7-8

14-5 11-5 4-7 4i 3i 16-4 8-4

län.

20 2 1

568 233

län.

a Fallin gbo •i

2 063 882

län.

22 Göteborgs o. Bohus län. 27

88 Jörlanda gg Yalla 30 31 32 33 11 35 36

Älvsborgs Edsleskog Holm Upphärad Ostad Hajom Hössna

O

— 2

"

län.

7 3

5 vissa landskommuner. 1.1 1

16 1

» 1 18 |

Antal Av 100 sov- lägenI dylika lägenheter rum O. MSOV- heter kök» (i små- med boende lagen l e t e r j minst 100 m utper- barn utavgjorde stånd soner i % gjoruedes till av i % danst. samt- ne- antal närav samt- liga danst. sovpl. maste liga barn antal för 4 brunn (eller bo- under av el. fl. källa) ende 15 år) kök pers.

|

|

|

|

|

|

|

|

| 31

Antal läg. Läsr. där för vilka sedan Vi Antal lägen- Antal Antal lägenheter Samt(intill Antal 1926 omheter med lägentillhörande liga byggnad hösten lägen"olvct kvalitetsgrupp heter Antal lägen- heter förek imruit 1936) bolägenbeheter i hus stadsförb.teckheter med som med bidrag nade där direkt minst botillfönstunder såsom 1 på 2 västadsren ej eller komi marsentsökts kunna högst högro förmit samt- förken 2 1 + - 2 liga öppnaB 30 cm grad fallna 1926 liga bätt- bevil- och utan bris- — 3 5 rings- jats tillöver fuk- lågenstenter bistyrkts marken tiga heter) fot drag

9-7 19 2

14n 30 6

10-0 34-4

18-5 12-2

69 3

341 196

9 6

233 52

29 23

76 14

21 19

97 33

47 27

63 39

47 22

8 7

11 10

6 6

i

12o 3-2 2-9

13'8 8-4 4-i

20-4 22-2 17-2

14-3 95 9-4

4 9 13

16 3 2

16 7 8

32 37 45

20 18 16

11 17 15

3 7 8

14 24 23

8 15 12

9 7 11

16 15 20

9 4 5

11 5 6

4 2 2

11-9 12i

16-s 17-6

1-7 11-8

20-3 23-i

28 65

38 149

31 19

124 148

26 35

32 60

16 35

48 95

42 58

30 34

37 42

15 14

17 20

10 3

16 6 64 1-2 56 5'7 4-4 15

29G

33-8 7-7 19-3 13-s 20o 10-3 47

21-3 11-5 15-8 10-3 44-o 13-8 18-6

2 29 13 19

11-3 34 11-9 7 9 2-8 2-7

—

88 15 54 19 15 43 76

95 60 96 130 58 106 200

10 35 1 24 19 14 24

18 8 27 3 13 9

38 12 24 7 12 18 25

38 30 32 34 15 31 34

38 21 28 18 13 22 27

13 38 29 29 8 10 51

21 14 13 21 6 14 39

14 4 4 9 4 6 4

44 19 5 19 6 14 4

2 S 10 9 1 10 5 11 1 12 9 13 3 14

85 3s 10-9 6-2 5-o 68 10-5

17-4 7-7 13-6 10-7 10-4 12-3 14-3

17-7 6-o 9-o 11-8 4-8 13-2 13-6

15-2 17-3 21-6 13o 13i 19i 21-0

5 1 1

3 12 31 16 10 92 8

1 11 18 2 2 32 6

32 42 29 39 11 71 6

33 53 47 41 13 103 12

32 50 41 39 11 94 8

41 17 6 25 66 92 10

15 24 26 14 11 61 8

3 21 6 1

—

79 159 98 155 83 205 45

3 7 4

21 7

36 107 45 144 15 133 12

1-6 10-3 13-9 5-9 10-8

3-8 12-2 19-2 9-0 12-0

5-2 18-8 40-2 37-8 49 2

13'8 25o 16-2 10-2 16-9

6 18 10 13 6

19 56 5 170 51

25 17 21 27 6

104 91 115 50 36

16 34 2 12

—

25 23 23 23 10

7 21 9 8 9

32 44 32 31 19

17 34 17 19 13

47 9 28 22 16

13o 8-5 18o

14-4 18-4 2:i-i

31-6 21-8 35s

10-5 12-3 149

21 34 54

57 6 14

21 33 58

97 86 85

9 40 21

20 47 22

14 41 55

34 88 77

27 70 68

19-8 19i 6-7 6-5 46 19-7 14-9

28-2 32-8 12-fl 7-6 3i 24-0 24-6

36-i 51-8 30-6 25-3 34-2 40i 35-5

1-5 13-i 8-i U-o 12-7 10-o 20-2

12 39 32 33 10 17 11

50 5« 12 27 3 9 29

33 20 13 19 9 82 16

52 181 139 106 52 104 79

4 24 17 15 4 3 6

18 47 57 12 7 17 17

7 25 7 15 11 60 20

25 72 64 27 18 77 37

16 46 30 23 15 70 25

— 14 7

— —

4 10 49 4 64 6 20 10 9 7 10

— —

•1

— 15 — 10 — 17 —is — — 18

22 4

31 5

—2 1

1 20

23 26 36 52 20

8 10 20 35 11

20 23 24 38 13

15 2 2 7 23 13 2 ' 25 2 : . 4 2(,

45 84 57

32 37 31

2 5 4

5 13 6

2 27 4 88 2 211

18 127 35 25 14 16 23

14 38 22 10 11 21 40

8 10 7 2 2 6 21

8 21 8 3 2 9 23

1 50 7 31 5 32 — 88 — 84

—a 5 3 2,6

Tab. 1 (forts.).

Bostadsförhållan 10

Därav om Antal begagFolknade mängd bo31 dec. stads1935 lägenheter

Kommuner

Skaraborgs Främmestad Lavad Husaby Synnerby Velinga Korsberga Trästena Björkäng

Antal hushåll Därav med 3 .lägen- Antal eller heter löneflera mod bohögst 3 eller barn 1 rum städer högst 2 rum flera under o. kök 1 rum o. kök rum 15 år o. kök o. kök

11 Antal övriga bostäder

utan eller med högst 1 ha åker

med över 1 ha åker

95 17 72 50 49 113 17 299

196 57 70 152 90 112 86 213

län. 1217 330 733 803 649 917 516 1874

318 80 ' 202 223 163 264 123 530

59 24 85 80 68 83 52 139

80 22 56 63 43 67 42 226

179 34 61 80 52 114 29 165

36 8 22 19 13 24 20 58

7 7 4 7 8 16

19 6 59 15 22 34 19 18

Visnum-Kil Bro Stavnäs Norra Pinnskoga . . . . Alvsbaoka

810 1072 2 416 1717 739

193 275 673 373 188

72 97 221 213 64

42 72 158 83 53

79 106 294 77 71

26 32 62 81 22

8 13 14 •11 7

29 57 114 32 33

52 55 231 285 58

107 160 321 53 96

Örebro län. Vintrosa Rinkaby Norrbyås Kräklinge

1522 670 782 776

421 171 221 227

128 63 82 99

111 23 54 39

182 85 85 89

36 13 22 15

6 6 3

39 41 41 43

196 56 82 71

179 73 98 112

1322 1563

313 419

164 164

35 74

114 181

46 44

18 23

67 75

83 208

160 124

1211 2 547 2 562

317 681 658

117 314 266

65 140 117

135 227 275

24 57 80

4 25 24

46 42 38

144 400 325

127 236 265

1254 2 384 2 332

297 607 531

115 224 195

58 135 132

124 248 204

62 81 89

17 27 16

35 21 66

143 339 204

117 237 248

2 585 2 018

641 431

353 211

143 102

145 118

95 96

45 43

38 26

219 224

365 176

1763 580

393 132

131 44

75 25

187 63

81 31

21 11

35 14

221 32

134 86

7 652 1884 6 225 1362

886 524

618 414

380 424

260 302

97 91

200 87

689 742

973 525

Värmlands län.

Västmanlands Odensvi Kumla

län.

Kopparbergs Torsång Flöda Lima

län.

Gävleborgs Undersvik Hälsingtuna Hassela

län.

Västernorrlands Ljustorp Bodum

län.

Jämtlands Håsjö Marby

län.

Västerbottens Bygdeå, Asele

län.

Norrbottens Råneå

län.

965 8 962 1998 1007 574 417 384 154 70 955 Samtl. 100 kommuner 126 718 31952 10 598 8066 13 288 4318 1180 3 560 13 605 14202

12 I 13

7 vissa landskommuner. 14

|

|

|

| 25

31 Antal Läg. där Antal läg. Av 100 sovlägenAntal lägen- Antal Antal lägenheter sedan Vi för vilka Samtrum o. »sovheter heter med lägenAntal 1926 omtillhörande (intill kök» (i småliga golvet heter lägenbyggnad med Antal kvalitetsgrupp hösten lägenheter) lägenheter förekommit 1936) bominst lägenbeheter i hus 100 m heter teckstads förb.utmed som där nade med per- barn avbidrag utgjorde direkt minst tillunder såsom bostånd fönst1 soner ' % gjor2 väpå nekomeller stadstill ren ej i des av i % sentmardanst. mit samt- förhögst högre förnär- kunna sökts samt- neav liga ken antal 2 1 + 2 1926 liga bätt- bovil- och samt- liga danst. sovpl. maste öppnas utan 30 cm grad fallna bris-35 över rings- jats tillfuk- lägenliga barn antal för 4 brunn ter stenbi(eller marken tiga heter) bo- 'under av styrkts fot el. fl. drag ende 15 år kök pers. källa) f dylika lägenheter boende

26-5 27-6 47-6 32-7 35-s 25-4

5-8 10-3 11-4 8-9 17-5 7-4 24i 12-7

11 13 37 7 29 27 22 20

246 26 58 100 110 142 11 210

15 11 9 31 40 11 11 33

75 38 102 99 99 81 59 142

11 11 2 10 12 1 17 26

15 7 13 32 35 21 24 35

18 15 33 13 6 14 6 22

33 22 46 45 41 35 30 57

25 19 41 32 23 23 17 35

57 9 18 23 10 31 23 51

52 8 12 35 10 25 24 25

18 1 3 8 1 5 9 7

31 3 2 12 3 6 17 7

21 2 5 4 5

26-8 34-2 24-7 62-7 26-7

46-4 43-2 50-0 49-8 55-1

15-i 12-1 6-9 18-4 12-9

12 80 208 35 31

84 108 353 255 127

18 25 58 61 17

100 131 324 205 117

8 28 77 85 31

20 48 118 116 51

4 25 70 17 6

24 73 188 133 57

8 55 139 97 24

11 19 80 56 12

23 24 100 96 35

1 9 19 27 10

2 11 21 39 12

9 3 10 7 11 13 12 6 13

13-s 12-5 14-4 lOo

23-3 21-4 21-6 13-8

39-9 50-8 45-9 33-8

8-4 11-9 10-7 7-s

18 30 34 14

227 4 168 149

42 39 28 27

162 63 88 84

19 3 24 15

36 14 52 22

19 17 10 21

55 31 62 43

32 24 33 34

29 9 15 5

66 16 22 18

18 1 8 7

22 1 10 7

2 11 1 15 1 16 2 17

26-6 15-4

34-8 29i

41-3 49-s

8-7 8-o

68 45

3 138

22 27

188 136

56 40

67 66

13 23

80 89

46 47

29 19

22 36

11 6

22 9

4 18 9 19

12-0 24-4 21-5

17-8 36-7 33-9

44-9 48-8 46-8

5-7 10-8 10-9

44 51 41

46 141 411

9 86 47

191 294 420

28 46 29

49 51 68

7 42 6

56 93 74

17 59 28

39 122 97

40 64 81

5 11 19

5 16 23

24' 4 17-7 17-4

31-fl 29-6 24-2

46o 46s 45-4

10-5 9i 10-3

16 49 29

163 133 338

2 26 28

92 159 50

10 25 21

68 65 71

16 9

68 81 80

5 38 31

35 100 67

34 74 64

10 14 21

12 16 31

1 23 3 21 10 2 5

32-8 40-9

44-8 50-2

60-4 56i

18-0 22'4

103 97

487 271

169 44

505 159

206 60

331 106

25 10

356 116

186 51

71 109

118 73

42 17

51 27

18 2 C, 23 2 7

18-1 22-0

24-o 30o

48-6 48-8

13i 20-2

58 10

134 44

39 3

107 61

32 3

41 21

6 2

47 23

38 8

94 35

44 24

18 11

17 18

1 1 28 3 2:1

28-6 31-4

34-7 39-4

50-s 554

14-4 17-8

159 185

846 748

289 210

677 610

157 124

395 305

30 20

425 325

125 133

268 247

372 282

99 117

111 137

156 3 0 150 31

40-9

50-i

53-4

18-9

169 3 2

18-9

27-5

42o

14-2 4 0 3 1 1 2 1 0 6 4 0 9 5 1 3 9 8 4 2 8 8 4 4 6 5 7 2 1 5 2 6 8 0 9 4 2 0 1 4 2 4 3 4 1 1 5 1 2 6 7 1 8 3 8

8 5 5 38

5-8 15-9 15-6 12o 20-4 12i 26-2 12o

8-9 27o 28-0 17-4 25-4 21-5 32o 22-3

42-6

19-6 25-9 14-4 52-9 19-5

41-G

— 12 3

i •j

3 1 5 G 7 S

_ 20 1 21 7 22

8 lägenheterna. Denna metod har emellertid den olägenheten, att den, särskilt för landsbygdens del, måste ställa sig förhållandevis tidskrävande och dyrbar. Det var bl. a. med hänsyn härtill, som det ansågs lämpligt att anknyta en bostadsundersökning för landsbygden till 1936 års partiella folkräkning, för vilken uppgifter, som bekant, i n h ä m t a t s genom särskilda s. k. folkräknare. Då dessa ändock skulle besöka varje särskilt hushåll, måste specialkostnaden för erhållande av bostadsuppgifter bli förhållandevis begränsad. Det beslöts sålunda att — vid sidan av de summariska bostadsuppgifter, som skulle inhämtas beträffande varje i den partiella folkräkningen medtaget hushåll — införskaffa utförligare upplysningar om bostadsförhållandena i 100 av den partiella folkräkningen berörda landskommuner. Härvid användes ett speciellt formulär (blankett 3), som, jämte tillhörande anvisningar, avtryckts å sid. 55 o. f. Det blir längre fram anledning återkomma till vissa punkter å detsamma. Undersökningens omfattning och representativitet. Vilka kommuner, som medtogos vid undersökningen, framgår av tab. 1, som socken vis meddelar vissa huvudresultat av undersökningen. Av efterföljande tab. 2 framgår, hur de undersökta kommunerna samt folkmängden och bostadsbeståndet i desamma fördela sig på de olika s. k. riksområden, som särskiljas vid folkräkningen. 1 Tab. 2. Folkmängd och bostadsbestånd Antal undersökta kommuner

Riksområden

Östra Götaland Skåne, Halland, Blekinge

....

Dalarne och Norrland S a m t l i g a 100 l a n d s k o m m u n e r

IS 25 21 23 13 100

undersökta landskommuner.

Kyrkoskriven Kyrkoskrivsn folkmängd i % av folkmängfolkmängd den i samtliga den 31 /i2 a- och b1935 kommuncr

17 453 23 286 19 202 24 702 42 075 126 718

4-4 4-5 4-4 4-7 5-5 4-8

Folkmängd i bostadslägenheter mars 1936

Antal begagnade bostadslägenheter

16 898 22 698 18 654 23 954 40 418 122 622

4 711 6 0ii0 4 960 6 349 9 932 31952

De undersökta landskommunerna utgöras endast av s. k. a- och b-kommuner, d. v. s. jordbruks- och »blandade> kommuner, varmed avses sådana, där den jordbruksidkande befolkningen utgör minst 75 resp. minst 50 procent av den totala folkmängden (tillhopa 1 964 i hela landet). De av undersökningen berörda landskommunerna svara för ej fullt 5 procent av hela befolkningen i dessa mera jordbruksbetonade bygder. Denna proportion är ungefär densamma för alla olika riksområden, och ur denna s y n p u n k t synes det undersökta urvalet av kommuner sålunda uppfylla vissa krav på representativitet; Dalarne och Norrland synas dock vara företrädda i något för stark proportion, men avvikelsen härvidlag är endast obetydlig. Ehuru undersökningen berör n ä r a 32 000 lägenheter med en bostadsfolkmängd av c:a 123 000 personer och sålunda, r ä k n a t i absoluta tal, icke har alltför 1

Härvid räknas Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Västmanlands och Örebro län till M ä l a r l a n d s k a p e n , Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Gotlands län till Ö s t r a G ö t a l a n d samt Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län till V ä n e r l a n d s k a p e n .

9 Tab. 3. Folkmängden år 1935 dels i samtliga a- och b-kommnner (A), dels i de 100 specialundersökta landskommunerna (B) fördelad efter olika »representativitetskriterier» (i procent). A

Ii

44-s 55-7

52-5 47-5

under 5 kr 5—10 k r 10 kr. och däröver

20-9 38-2 40-9

24-8 334 41-8

Bestantiefrelcrens för avgifter (1933): d under 8 % 8-14 % 14 % och däröver

25-5 30-3 44-2

27-5 33-e 38-9

33-6 53-9 12-5

40o 34-i 25-9

33 7 559 Folktäthet: u n d e r 10 invånare per kvkm 26-0 10-4 37-7 10—20 » » » 40-2 28-e 20—35 » 22o 23-7 35 invånare p e r kvkm och 45'5 däröver 11-8 lOo 28-9 Samtliga landskommuner 100 o lOOo 25-6

34s 10-8 16-e 32-s

36-4 8-9 22-5 32-2

Kommuntyp (1930): a-kommuner b-kommnner

Kommunal utdebitering (1935):

... ...

Giftermålsfrekvens (1933): : u n d e r 8 °/oo 8—10 °/oo 10 °. oo ocli däröver Födelsefrekvens

(1933):

u n d e r 21 °/oo 21—25 °/oo 25 °, oo och däröver . . 16—66-äringar

(1933):

under 62' 5 % 62-5—66 % 66 % och däröver. . Understödsfrekvens

(1932):

under 4 % 4-7 % 7 % och däröver

Annan fastighet.

1-8 47-3 50-9

3-3 51-4 45'3

54-8 21-9 23-9

54-7 23-6 21-7

58-6 32-4 9-0

68-4 28-0 36

pensions-

(1935): ;

u n d e r 20 % 20-40 % 40 % och däröver

.

Arbelslöshetsfrckvens (1933):! inga arbetslösa under 2 % arbetslösa... 2—4 % arbetslösa 4 % arbetslösa och däröver

1 Folkmängden i kommunerna procentuellt fördelad efter antalet inom resp. kommuner årligen per 1 000 invånare ingångna giftermål. — 2 Antalet födda barn per 1 000 invånare. — ' Folkmängden i åldern 16 — 66 år i procent av den totala folkrnängdi-n. — 4 Antalet personer med fattigvårdsunderstad i procent av folkmängden. — 6 Antalet hos arbetslöshetskommissionen registrerade hjälpsökande arbetslösa i procent av folkmängden. —• ö Å restlängd uppförda tillläggsavgifter för folkpension i procent nv tilläggsavgifternas totalbelopp. — 7 Värdet av annan fastighet än jordbruksfastighet i procent av det totala taxerade fastighetsvärdet.

obetydlig omfattning, är den dock relativt sett skäligen begränsad. Det blir då angeläget a t t söka något närmare utröna, i vad mån dessa utvalda kommuner kunna anses representativa för det totala beståndet av mera jordbruksbetonade landskommuner. Någon mera exakt uppfattning härom kan visserligen knappast erhållas, förrän resultaten av hela den partiella folkräkningen föreligga, men en viss ledning vid bedömandet kan dock åstadkommas genom redan nu förefintliga uppgifter om de olika kommunernas egenskaper ur skilda synpunkter. Tab. 3 utvisar, h u r folkmängden dels (A) i samtliga a- och b-kommuner, dels (B) i de 100 specialundersökta landskommunerna fördelar sig efter vissa olika »representativitetskriterier». Vi finna bl. a., a t t områden med svag bebyggelse och ringa folktäthet i något större utsträckning äro företrädda bland de senare än inom det totala beståndet av a- och b-kommuner. Den medvetna begränsningen av undersökningen till a t t i huvudsak endast avse »ren» landsbygd har sålunda

10 d r i v i t s n å g o t l ä n g r e ä n v a d s o m b e t i n g a t s d ä r a v , a t t b l o t t a- och b - k o m m u n e r medtagits.1 Även i a n d r a avseenden förekomma vissa avvikelser, m e n dessa äro i stort s e t t a v m i n d r e b e t y d e l s e . D e t vill s å l u n d a förefalla, s o m o m d e u t t a g n a k o m m u n e r n a , i f ö r h å l l a n d e till sitt r i n g a a n t a l , skulle k u n n a anses n å g o r l u n d a väl r e p r e s e n t e r a l a n d s b y g d e n s m e r a j o r d b r u k s b e t o n a d e b y g d e r . D e v ä x l a n d e sockent a l e n h ä n t y d a dock på, a t t viss försiktighet m å s t e i a k t t a g a s vid b e d ö m a n d e av de erhållna undersökningsresultaten. Särskilt bör framhävas, a t t bostadskvalit e t e n i n o m d e s s a j o r d b r u k s b e t o n a d e b y g d e r s a n n o l i k t i d e flesta a v s e e n d e n ä r något lägre än inom de m e r a industrialiserade delarna av l a n d s b y g d e n ; däremot förefaller d e t v a r a å t m i n s t o n e m i n d r e s a n n o l i k t , a t t b o s t ä d e r n a s u t r y m m e s s t a n d a r d generellt sett skulle v a r a lägre i j o r d b r u k s k o m m u n e r n a ä n i övriga landskommuner. Bostädernas fördelning efter hustyper och upplåtelseformer. V a d h u s e n s s t o r l e k s t y p e r b e t r ä f f a r , f r a m g å r , a t t i c k e m i n d r e ä n SU eller 75"8 p r o c e n t a v s a m t l i g a lägenheter äro belägna i enfamiljshus. I t v å f a m i l j s h u s v o r o 18'5 p r o c e n t a v l ä g e n h e t e r n a i n r y m d a , i t r e - eller f y r a f a m i l j s h u s 4 ' 7 p r o c e n t o c h i h u s m e d fem eller flera l ä g e n h e t e r e n d a s t 1 0 p r o c e n t . M e d l e d n i n g a v d e s s a u p p g i f t e r k a n a p p r o x i m a t i v t b e r ä k n a s , a t t b o r t å t 9 /io (c:a 8 8 p r o c e n t ) a v s a m t l i g a o m k r i n g 27 6 0 0 b o n i n g s h u s u t g ö r a s a v e n f a m i l j s h u s . I f r å g a o m b y g g n a d s m a t e r i a l e t b e f l n n e s , a t t 9 /io eller 8 9 ' 6 p r o c e n t a v l ä g e n h e t e r n a voro i n r y m d a i h u s , som h u v u d s a k l i g e n voro u p p f ö r d a av trä, m e d a n b l o t t 7'1 p r o c e n t l å g o i h u s a v t e g e l (eller i v i s s a fall s t e n ) och 3 3 p r o c e n t i h u s a v k o r s v i r k e (eller a n n a t m a t e r i a l ) . D e b å d a s i s t n ä m n d a g r u p p e r n a ä r o emellertid n ä s t a n e n d a s t representerade i de sydliga landskapen Skåne, H a l l a n d o c h B l e k i n g e , d ä r de i t r ä h u s b e l ä g n a l ä g e n h e t e r n a u t g j o r d e 4 3 ' 5 p r o c e n t a v s a m t l i g a , m e d a n m o t s v a r a n d e j ä m f ö r e l s e t a l för ö v r i g a r i k s o m r å d e n t i l l s a m m a n t a g n a u p p g i c k t i l l 98'0 p r o c e n t . T a b . 4.

Bostädernas fördelning på olika upplåtelseformer. D ä

Riksområden

Antal lägenheter

av ägaren begagnade lägenheter

annans n ark1 mark1

Mälarlandskapen Östra Götaland Skåne, Halland, Blekinge Vänerlandskapen Dalarne och Norrland. . . .

4 711 44-6 6 000 55-o 4 960 62o 6 349 59-6 9 932 62-6

Samtliga 100 landskommuner 31952

57-8

(i %)

arrende- och torplägenheter

3-0 6-i 7-6 6-7 4-4

47-e 61i 69-6 663 67-0

14-2

63 3

12-7 7-7 ll-o 5-5

av arbetsgivare till egna arbetstagare fritt upplåtna lägenheter

18-1 lOl 10-4

Övriga pä begagfria markn. nado lägenututhyrda hyrda heter lägen- liigenhoter heter

lie

5-8

9i 6-7 8-o

5-7

7-7 4-8

27 1-3 1-8 2-2 2-5

10-3

9-1

2-2

38 4-2

9-9 64

1 Vid d e n n a fördelning h a 125 l ä g e n h e t e r , för vilka icke u p p g i v i t s , h u r u v i d a de äro bel ä g n a å »egen tomt» eller ej, u t p r o p o r t i o n e r a t s p å de b å d a g r u p p e r n a .

1 Denna avvikelse beror därpå, att m a n medvetet sökt undvika sådana landskommuner, som inbegripa municipalsamhällen. Dock ingå tvenne sådana samhällen, nämligen Bobertsfors municipalsamhälle (med 954 invånare) i Bygdeå kommun och Asele municipalsamhälle (1 126 invånare) i Åsele kommun. Dessutom inbegriper undersökningen vissa andra områden med sammanträngd bebyggelse.

11 I fråga om fördelningen på u p p l å t e l s e f o r m e r hänvisas till tab. 4. Denna utvisar, a t t närmare 8 /s av lägenheterna eller 6 3 3 procent beboddes av ägarna; av dessa ägarelägenheter voro knappt Vio (5'B procent av samtliga lägenheter) belägna å ofri grund. Därnäst i betydelse kommo lönebostäderna (1T3 procent), vilka i det alldeles övervägande antalet fall (9 1 procent av samtliga lägenheter) voro fritt upplåtna av arbetsgivaren; det var sålunda relativt sällsynt (22 procent), a t t arbetsgivaren betingade sig viss hyra för till egna arbetstagare upplåtna lägenheter. Arrende- och torplägenheterna utgjorde närmare Vio (9'7 procent), och de egentliga hyreslägenheterna voro nästan lika många (9'3 procent). Återstående lägenheter (6 4 procent) bestodo väsentligen av bostäder, som upplåtits åt släktingar till ägaren, däribland »undantagsbostäder» o. d. Att döma av tabellens uppgifter synes det totala antalet lönebostäder på landsbygden i dess helhet knappast väsentligt understiga 100 000. Ser man på uppgifterna för de olika riksområdena, befinnes, a t t mälarlänen uppvisa den största frekvensen av lönebostäder (208 procent); i gengäld äro ägarelägenheterna där mindre talrika än på andra håll (47'6 procent). Tab. 1 visar i detta avseende stora olikheter mellan olika kommuner. I föreliggande preliminära sammanställningar ha emellertid bostadsförhållandena inom olika upplåtelseformer icke underkastats någon mera fullständig undersökning. Däremot användes en gruppering, som upptager vissa element av fördelningen på upplåtelseformer och samtidigt tager hänsyn till om med bostaden är förenat j o r d b r u k , nämligen på så sätt, a t t s. k. lönebostäder (d. v. s. av arbetsgivare fritt upplåtna, ävensom av arbetsgivare till egna arbetstagare uthyrda lägenheter) särredovisas i en grupp, medan de återstående fördelas på tvenne grupper, varav den ena omfattar lägenheter utan jord eller med högst 1 ha åker, medan den andra inbegriper lägenheter med mer än 1 ha åker (egen eller arrenderad). Resultatet av denna tredelning av lägenheterna, med vars hjälp sambandet mellan bostadsförhållandena och de boendes sociala ställning i någon mån kan belysas, meddelas i tab. 5. x Tab. 5. Förekomsten (i procent) av lönebostäder samt ar lägenheter med och utan jordbruk. Mälarlandskapen

Östra Götaland

Lönebostäder Ö v r i g a b o - | u t a n eller med högst 1 ha åker städer \ m e d mer än 1 ha åker . . . .

20-8 42-4 36-8

11-4 41 6 47o

12-2 43-5 44-3

9-9 39-6 50-5

Samtliga bostäder

100 o

lOOo

100 o

lOOo

Skåne, Väner- Dalarne Samtliga Halland, landoch 100 landsBlekinge skapen Norrland kommuner 7'3 47-s 45-4 lOOo

11-3 43-4 45-3 lOOo

Jordbrukarna disponera sålunda över bortåt hälften eller 45'3 procent av hela lägenhetsbeståndet. Av förut angivna skäl uppvisa emellertid mälarlänen en väsentligt lägre siffra (36'8 procent). De »icke-lönebostäder», till vilka ingen eller endast obetydlig åkerareal hörde, voro emellertid nästan lika talrika (43"4 procent) som jordbrukslägenheterna. Bostädernas fördelning efter rumsantal. Av grundläggande betydelse i fråga om bostädernas u t r y m m e s f ö r h å l l a n d e n är lägenheternas fördelning efter antalet 1 Vid fördelningen på lönebostäder och övriga bostäder har utproportionering företagits i fråga om 242 lägenheter, för vilka icke uppgivits. huruvida de äro lönebostäder eller ej, och vid underindelningen av de övriga bostäderna har förfarits på motsvarande sätt i fråga om 343 lägenheter, för vilka uppgift om eventuell åkerjord saknas.

1842 37

12 r u m . 1 E n f ö r s t a ö v e r b l i c k h ä r v i d l a g e r b j u d e r t a b . 6. D e n n a u p p t a g e r s o m s y n e s t v å s k i l d a a v d e l n i n g a r , v a r a v d e n e n a å t e r g e r f ö r h å l l a n d e n a , n ä r s a m t l i g a boningsrum medräknas, m e d a n den a n d r a belyser fördelningen på lägenhetskateg o r i e r s å d a n d e n n a t e r sig, n ä r h ä n s y n i c k e t a g e s till s å d a n a b o n i n g s r u m , s o m sakna u p p v ä r m n i n g s a n o r d n i n g . U t m ä r k a n d e för l a n d s b y g d s b o s t ä d e r n a ä r n ä m l i g e n d e t s t o r a a n t a l e t s. k. k a l l r u m . E h u r u s å d a n a r u m , s o m i c k e a n v ä n d a s v i n t e r t i d , ej s k u l l e a n g i v a s å u p p g i f t e r n a , h a icke m i n d r e ä n 12'8 p r o c e n t a v samtliga redovisade boningsrum uppgivits sakna uppvärmningsanordning. Mots v a r a n d e t a l för o l i k a r i k s o m r å d e n å t e r g e s i n e d a n s t å e n d e t a b e l l . Mälarlandskapen

Östra Götaland

Skåne, Halland, Blekinge

6-8

8-7

23-5

Väner- Dalarne Samtliga 100 landslandoch skapen Norrland kommuner

Bum utan uppvärnmingsanordning i % 9-9

Ils

12-3

F r e k v e n s e n a v d y l i k a » k a l l r u m » är, s o m s y n e s , s t ö r s t i s ö d r a S v e r i g e , v i l k e t t o r d e s a m m a n h ä n g a m e d d e k l i m a t i s k a f ö r h å l l a n d e n a . — D e t b ö r e m e l l e r t i d bet o n a s , a t t » k a l l r u m m e n » ej s ä l l a n t o r d e e r h å l l a v ä r m e i s e k u n d ä r f o r m , t. ex. f r å n d e t n ä r b e l ä g n a k ö k e t . I a n d r a fall t o r d e å t e r i g e n d e r a s b o s t a d s v ä r d e s t a r k t minskas genom avsaknaden av egen uppvärmningsanordning. J u s t ovissheten beträffande dessa förhållanden (ävensom möjligheten, att några »sommarrum» k u n n a h a b l i v i t m e d r ä k n a d e ) gör d e t m o t i v e r a t a t t b e t r a k t a f ö r d e l n i n g e n p å lägenhetskategorier från b å d a de i t a b . 6 u p p t a g n a i n d e l n i n g s g r u n d e r n a . T a b . 6.

B o s t ä d e r n a s f ö r d e l n i n g efter a n t a l rum och k ö k . Därav (i %) lägenheter bestående av Antal negagn. bostads- 1 rum 5 el.il. dubl. 1 rum 2 rum 3 rum 4 rum rum lägeneller och kök och kök och kök och kök o. d. heter och kök 1 kök

k s om r å d e n

I.

boningsrum medräknade. Mälarlandskapen Östra Götaland Skåne, Halland, Blekinge . . . . Vänerlandskapen Dalarne och Norrland Samtliga 100 landskommuner II.

Samtliga

Bum utan anordning ej

0-7 24

36-6 20-i

5-5 1-1 0-i

25-i 35-2

21-3 26-4 25-4 25-5 26-s

17 i 236 29-2 24o 15-2

10-3 12 6 16-5

4 711 6 000 4 960 6 349 9 932 31952

5-8

1-1

26o

25 2

Sl-o

4 711 6 000 4 960 6 349 9 932

7-7 4-2

7 •9 2 •9 •1

38-8 24 2

21-3 29o 31 9 26-6 22 9 25 9

15-5 21-4 19-5 21-2 13-9

7-3 9-9 88 8-8

8'7 9'4 8-9 7-i 5-2

7-9

3-8 2'4

4-4 8-9

5a

11-6 15-i 10-3 7-9

9-6

65 104

uppvärmningsmedräknade.

Mälarlandskapen Östra Götaland Skåne, Halland, Blekinge Vänerlandskapen Dalarne och Norrland

....

Samtliga 100 landskommuner

5'2 6-2 14-9 8r,

'2

23o 29-7 36-5 311

1 Härvidlag h a r materialet visat sig innehålla vissa felkällor, i det att en del av folkr ä k n a r n a medräknat kök vid angivandet av antalet boningsrum, så a t t en lägenhet om t. ex. 1 rum och kök angivits innehålla 2 r u m och kök. Det h a r vidare förekommit, att rum u t a n uppvärmningsanordning ej medräknats i det totala antalet boningsrum, så att en lägenhet med t. ex. 3 boningsrum, därav 1 u t a n uppvärmningsanordning, uppgivits

13 Även om man utgår från uppgifterna i tabellens första avdelning, befinnas lägenheter om 1 rum och kök utgöra den största gruppen (26'0 procent). Lägenheter om 2 rum och kök ha emellertid föga mindre betydelse (25'2 procent), och även lägenheter om 3 rum och kök (21'0 procent) utgöra ett avsevärt inslag i dessa landskommuners bostadsbestånd. Sammanräknas alla lägenheter om högst 1 rum och kök, visar det sig, att dessa utgöra Vs eller 33'2 procent av samtliga. Frekvensen av dessa småbostäder är sålunda avsevärt mindre än i stadssamhällena, där ungefär hälften av lägenheterna innehålla högst 1 rum och kök. Smålägenheter om högst 2 rum och kök omfatta 58"4 procent eller knappt 3 /s av hela bostadsbeståndet mot drygt 3/4 i städerna. Medräknar man, såsom i avd. II av tabellen, endast de boningsrum, som ha egen uppvärmningsanordning, komma de minsta bostadstypernas betydelse att te sig avsevärt större. Från denna synpunkt skulle lägenheter om högst 1 rum och kök sålunda utgöra 40'8 procent av samtliga lägenheter, och bostäder om upp till 2 rum och kök 66'7 procent. Även dessa tal understiga dock de nyss anförda siffrorna för städerna. Av särskilt intresse äro de betydande olikheterna mellan skilda riksområden. I de tre sydligaste landskapen utgöra lägenheter om högst 1 rum och kök blott 1 3 8 procent av samtliga (om alla rum medräknas). Här är det lägenheter om 3 rum och kök, som utgöra den största gruppen (29'2 procent). Även östra Götaland har förhållandevis få lägenheter tillhörande de minsta typerna. I Dalarne och Norrland utgöra emellertid lägenheter om högst 1 rum och kök icke mindre än 44'2 procent av samtliga. Frånräknas »kallrummen», te sig emellertid de lokala olikheterna mindre — detta beroende på den höga kallrumsfrekvensen i södra Sverige. I det följande medräknas genomgående samtliga boningsrum vid angivande av lägenhetskategorien. Det har också sitt intresse a t t med ledning av tab. 1 särskilja de olika landskommunerna efter den i resp. kommuner vanligaste bostadstypen. Lägenheter om 1 rum och kök utgöra den viktigaste lägenhetskategorien inom 44 av de 100 landskommunerna, medan bostäder om 2 rum och kök dominera inom 25 kommuner, vartill komma 2 kommuner, där båda grupperna äro jämnstarka. Inom återstående 29 undersökta kommuner är det lägenheter om 3 rum och kök, som bilda den största gruppen. Den mest utpräglade »trerumsstandarden» framträder i Matteröd, Kristianstads län, där 44'2 procent av lägenheterna bestå av 3 rum och kök, samt vidare i Nöttja, Kronobergs län (42'i procent), Valla, Göteborgs och Bohus län (40'6 procent) och Östad i Älvsborgs län (40'3 procent). T. o. ni. i norra Sverige finnes en undersökt kommun, som uppvisar en •— visserligen svagt utpräglad — »trerumsstandard», nämligen Marby, J ä m t l a n d s län (27'3 procent). Att antalet bostäder fr. o. m. 3 rum och kök och uppåt är större än antalet smålägenheter (om högst 2 rum och kök) är, även i Nordsverige, icke ovanligt i jordbrukskommunerna. Räknar man samman lägenheter om 1 rum och kök med enkelrum, enkelkök o. d., befinnes, att Nykyrka i Södermanlands län företer den största förekomsten innehålla blott 2 boningsrum, därav 1 utan uppvärmningsanordmng. Dylika fel ha emellertid kunnat uppdagas och korrigeras tack vare det förhållandet, att för varje särskilt rum och kök i lägenheter om högst 2 rum och kök skulle lämnas speciella uppgifter om golvyta m. m. i punkt 16 å formuläret (jfr sid. 56), varjämte de efter delvis andra grunder avlämnsde, summariska bostadsuppgifterna å den partiella folkräkningens allmänna formulär kunnat användas för jämförelse. Före korrigeringen har statistiska centralbyrån alltid satt sig i förbindelse med folkräknarna för att kontrollera det berättigade i korrigeringen, vilken ju i förekommande fall även måste omfatta lägenheter om mer än 2 rum och köl. Svårare att avgöra har däremot varit, huruvida folkräknarna följt anvisningen att icke medräkna sådana lägenheter och rum, som endast kunna användas sommartid. Det vill emellertid synas, som om uppgifterna i stort sett skulle vara korrekta i detta avseende.

14 av dylika småbostäder (59'3 procent), vilket torde få ses i samband därmed, a t t icke mindre än 2/a (66'7 procent) av lägenheterna i denna kommun äro lönebostäder. Därnäst kommer Norra Finnskoga i Värmlands län, där lägenheter om högst 1 rum och kök utgöra 57'1 procent, samt Odensvi i Västmanlands län (52'4 procent) och Jäder i Södermanlands län (51'3 procent). Även i sistnämnda fall är antalet lönebostäder förhållandevis stort (27'8 procent). Alla de här n ä m n d a kommunerna äro belägna i mellersta Sverige. Av de undersökta norrlandskommunerna är det endast en, nämligen Råneå i Norrbottens län (50'4 procent), som har ett bostadsbestånd, vilket till mer än hälften består av lägenheter om högst 1 rum och kök. Att lägenheternas rumsantal icke lika regelbundet avtar j u längre norrut m a n kommer, som fallet är i fråga om stadssamhällena, torde delvis sammanhänga med, a t t bostadstypen i hög grad bestämmes av de sociala förhållandena. En viss uppfattning om sambandet mellan bostadstypen och de boendes sociala ställning erbjuder tab. 7, som återger frekvensen av lägenheter om högst 1 rum och kök inom de tre förutnämnda huvudgrupperna av bostäder. Det befinnes, a t t lönebostäderna till närmare hälften (48'2 procent) utgöras av högst 1 rum och kök; i mälarlänen är det t. o. m. 2 /s eller 67'4 procent av lönebostäderna, som tillhöra n ä m n d a storlekstyp. Ett nästan lika högt jämförelsetal som för lönebostäder (45'7 procent) noteras för de lägenheter, till vilka intet eller endast obetydligt jordbruk hör, medan däremot bostäderna för jordbrukarklassen förete en väsentligt lägre siffra (17Él procent). Tab. 7. Bostäder om högst 1 rum och kök i procent ar samtliga inom olika lägenhetsgrnpper och riksomrnden. L ä g e n h e t s

I.

Samtliga

g r u p p e r

Samtliga Lägenheter

Östra Götaland

Skåne, Halland, Blekinge

67-4 51-2 19-0

45-6 35'4 11-8

18o 21-2 4-5

49o 45-s 14-6

48-9 59-7 27-4

48-2 45-7 17-1

25-8

13 9

30 G

33 2

69-4 50-4 20-2

44-s 30-2 8-2

16-o 14-6 2-8

51-2 43-2 11-7

368 49-2 26o

43-9 40-9 16-2

18o

26ö

35o

lägenheter.

Övriga b o - ( u t a n eller m e d h ö g s t 1 h a åker städer \ m e d över 1 ha åker

II

Väner- Dalarne Samtliga landoch 100 landsskapen Norrland kommuner

Mälarlandskapen

med 3 eller under 15 dr.

lägenheter flera

barn

Ö v r i g a b o - l u t a n eller m e d h ö g s t 1 h a å k e r städer \ m e d över 1 ha åker Samtliga

lägenheter

1 den nedre avdelningen av tabellen redovisas de lägenheter, som bebos av b a r n r i k a h u s h å l l , d. v. s. sådana med minst 3 barn under 15 år. Dessa utgöra i allt 4 318 eller 13'5 procent av samtliga lägenheter (i Dalarne och Norrland 16'5 procent); för städerna var proportionen flerbarnshushåll enligt 1933 års bostadsräkning icke ens hälften så hög (6 procent). Härvidlag bör emellertid erinras om, att undersökningen endast berör jordbruksbetonade kommuner, där barnrikedomen är större än inom övriga delar av landsbygden. Med beaktande av detta förhållande och med stöd av bl. a. vissa preliminära sammanställningar rörande barnantalet inom äktenskapen och änklingshushållen enligt den partiella folkräkningen 1936, ävensom beträffande barnantalet inom änkehushållen enligt

15 en på grundval av uppgifterna till folkräkningen 1930 företagen specialundersökning, kan det totala antalet hushåll med minst 3 minderåriga barn å hela landsbygden (inkl. köpingar och municipalsamhällen) approximativt beräknas till c:a 125 000. 1 Då städerna enligt 1933 års bostadsräkning hysa närmare 40 000 flerbarnshushåll, skulle sålunda på landsbygdens del komma över 3 /t av samtliga sådana hushåll. Härav inses, att man i fråga om landsbygden har särskild anledning a t t uppmärksamma dessa specialuppgifter om utrymmesförhållandena för flerbarnsfamiljerna. Anmärkas bör, att det är jordbrukslägenheterna (med över 1 h a åker), som uppvisa den största proportionen flerbarnshushåll (17-o procent). Därnäst komina lönebostäderna (13 - 8 procent), vilken grupp icke enbart inbegriper lägenheter för lantarbetare, 2 och lägst på skalan övriga bostäder med ingen eller högst 1 ha åker (9'7 procent). Jämföras tabellens siffror för barnrika hushåll med motsvarande för samtliga lägenheter, befinnes, a t t de förra endast till obetydligt mindre del (27'8 procent av samtliga) bo i lägenheter om högst 1 rum och kök, än vad fallet är i fråga om det totala beståndet av hushåll (33'2 procent). Denna obetydliga differens kan delvis tillskrivas det förhållandet, att barnrikedomen är särskilt stor i jordbrukarlägenheterna, vilka ju förhållandevis ofta tillhöra de större typerna. I fråga om lönebostäderna spåras knappast alls någon dylik tendens a n n a t än möjligen i norra Sverige. Av de i mälarlänens lönebostäder inrymda barnrika familjerna förfoga sålunda icke mindre än 6 9 4 procent över högst 1 rum och kök — en proportion, som snarast överstiger den, som iakttagits för samtliga hushåll i lönebostäder (67-4 procent); liknande förhållanden framträda inom detta område även i fråga om andra bostadsgrupper. Överhuvud taget ter sig problemet om anpassning mellan bostads- och hushållstyp helt annorlunda på landsbygden än i städerna. För en stadsfamilj i någorlunda goda ekonomiska villkor är det ju näppeligen någon svårighet a t t erhålla en större lägenhet, när barnantalet växer. I fråga om det övervägande flertalet stadshushall gäller dock, att inkomsten är så pass begränsad, a t t den möjlighet, som det fria bostadsvalet erbjuder, i dylika fall har en tämligen illusorisk karaktär. På landsbygden med dess egnahem o. d. torde i flertalet fall icke ens »teoretiskt» något dylikt fritt bostadsval föreligga. Om familjens växt kräver ökat bostadsutrymme, torde detta krav ofta endast k u n n a tillgodoses genom tillbyggnad av den gamla bostaden eller eventuellt genom nybyggnad. En mera direkt belysning av hur bostadsutrymmet varierar med den sociala ställningen erbjuder tab. 8, vilken grundats på den senare företagna maskinella bearbetningen av bostadsuppgifterna. 3 Bortåt 9/io av alla hemmansägare- o. d. hushåll, varmed här i regel avses sådana, som förfoga över minst 3 ha åker, bo sålunda i lägenheter om 2 eller flera rum och kök. Småbrukarna bo däremot till nära Vs i mindre bostäder, lantarbetare till drygt hälften och skogsarbetare till två tredjedelar (65'i procent). Inom varje särskild grupp — dock ej bland hemmansägare och »andra» lantarbetare — befinnas de barnrika familjerna i något mindre utsträckning bebo lägenheter om 1 rum och kök eller därunder. 1 En närmare redogörelse för denna kalkyl lämnas i befolkningskommissionens betänkande i sexualfrågan, bil. 7 (Statens offentliga utredningar 1936: 59 sid. 211). Den nämnda specialundersökningen rörande änkehushållen utfördes av de s. k. barnpensioneringssakkunniga (Statens offentliga utredningar 1936:6). a Av den senare företagna maskinella bearbetningen, vilken bl. a. inriktats på olika yrkes- och socialklasser, framgår, att antalet flerbarnshushåll är något högre inom lantaxbetarklassen (189 procent) än inom hemmansägarklassen (17-6 procent) och småbrukarMassen (IG'4 procent). Högst på skalan komma skogsarbetarna (22 2 procent). Jfr tab. 8. Bl. a. på grund av vissa efterredovisningar. vilka först kommit med i den maskinella bearbetningen, förekomma en del smärre avvikelser mellan den manuella och den maskinella bearbetningens resultat, vilka icke hunnit elimineras före färdigställandet av denna preliminära redogörelse. De ha emellertid ingen praktisk betydelse för bedömandet av resultaten.

16 Tab. 8.

Förekomsten ar lägenheter om högst 1 rum och kök inom olika social- och yrkesgrupper. Lägenheter, där hushä!l8föreståndaren var självst. övriga hcmsmåskogsstatare annan industri- hantv.. mansäg. brukare 'eller gift (eller socialarb. e. d. butikslantarb. 1 e. d. e. d. dräng) väg-)arb. äg. c. d. grupper

Hela antalet lägenheter därav (i %) om högst 1 rum och kök . . . . Antal lägenheter med 3 eller flera harn därav (i %) om högst 1 rum och k ö k . . . . 1

Samtliga lägenheter

9 862

3 598

3 286

2 465

8 855

11-9

39-8

58-8

68-B

65'i

43-2

27-3

40c

33-2

4 349

U-2

37-5

52-i

51-2

56-4

37-0

17-7

U-e

27-s

H ä r i n g å b l . a. samtliga l ä g e n h e .er, där l u s h å l l s f ö r e s t å n d a r e n v a r kvinna.

Tab. 9. Bostader om 1 och 2 rum och kök fördelade efter golvyta (i procent).

R i k s o m

r å d e n

Antal läg.'

Därav (i %) med en golvyta av (kvm) under

15 Läg.

1 rum

och

1 5 - 2 0 - 2 5 - 30— 35— 4 0 - 4 5 - 50- 5 5 20 25 30 35 40 45 50 55 60

kök.

Mälarlandskapen 1710 Östra Götaland 1193 S k å n e , H a l l a n d , B l e k i n g e 281 1581 Vänerlandskapen D a l a r n e o c h N o r r l a n d . . . . 3 466

Ti 0-2 0-1

1-3 6-9 19-5 26-o 25-3 1-3 6-9 17-9 24-6 21-7 2-5 17-4 18-i 25-6 18-9 1-2 8-3 19-5 26-0 21-o 7-0 16-i 19-3 02 28

S a m t l . 100 l a n d s k o m m u n e r 8 231

0-1

0-9

6 875

Os

3-4 111

14 s t ä d e r Läg.

om 2 rum

och

Os

5-8

4-4 7-2 5o 6 B

15-4

2-0 3-s 1-4 30 9-4

9o

14o 2 1 5 81a 21n 26s 21-2

4-2

lo

1-4 1-6 1-4 0-7 4-C

0-8 0-8 O* 1-2 5-2

33 34 31 38 40

2-G

2-j

:»:

0i

kök.

972 Mälarlandskapen 1531 Östra Götaland S k å n e , H a l l a n d , B l e k i n g e 1182 Vänerlandskapen 1564 D a l a r n e o c h N o r r l a n d . . . . 2 553

0-i OS 0-i

0-5 4-G 6-7 l-i 3 i ll-o 5-7 l-i l-o 0-2

S a m t l . 100 l a n d s k o m m u n e r 7 802

0-2

lo

0-4

2-4

14 s t ä d e r

Median golvyta där' (kvm) över

60 o

5o &o

19-1 17 7 20-3 18i 6-9

l l - i 18-8 11-8 16 7 4-8 9-2 10 7 15-9 15-4 47-9

48-7 47-8 42-2 47-4 58-8

1 4 * 16-8 14-0 11-6 25 9

50o

17-9

49-7

18-9 19i 18-i 20 4 11-7

15 o 16-3

17o 14 7 8-8 15-2 142

3J •1

1 E x k l . 76 l ä g e n h e t e r om 1 r u m och k ö k s a m t 264 l ä g e n h e t e r om 2 r u m och kök, för vilka uppgift om golvyta saknas.

L ä g e n h e t e r n a s golvyta. 1 p u n k t 1 6 å u n d e r s ö k n i n g s f o r m u l ä r e t s k u l l e f o l k r ä k n a r n a för l ä g e n h e t e r o m h ö g s t 2 r u m o c h k ö k l ä m n a u p p g i f t o m g o l v y t a (eller l ä n g d och bredd) i boningsrum, kök, kokvrå, t a m b u r , hall, b a d r u m o. d.1 Med ut1 I å t s k i l l i g a fall v o r o u p p g i f t e r n a o f u l l s t ä n d i g a b e t r ä f f a n d e t a m b u r e r , h a l l a r o. d. D e k o m p l e t t e r a d e s då m e d vissa » n o r m a l v ä r d e n » , s o m erhöllos f r å n ö v r i g a u p p g i f t e r för r e s p . k o m m u n e l l e r f r å n n ä r b e l ä g e n k o m m u n . I f ö r h å l l a n d e till d e n t o t a l a g o l v y t a n p e r l ä g e n h e t m å s t e d e t av dessa o f u l l s t ä n d i g h e t e r å s t a d k o m n a felet bli m y c k e t o b e t y d l i g t ( d ä r e m o t hade det blivit relativt stort, om det gällt att undersöka golvytan per t a m b u r etc). — O m å t e r i g e n u p p g i f t s a k n a t s f ö r n å g o t av b o n i n g s r u m m e n e l l e r f ö r k ö k e t , h a r b l a n k e t t e n icke m e d t a g i t s vid redovisningen av l ä g e n h e t s g o l v y t a n ( u t a n förts u n d e r rubriken »uppgift saknas»).

17 gångspunkt härifrån har den totala golvytan per lägenhet (exkl. garderober, klosetter, skafferier o. d.) kunnat beräknas. I tab. 9 återgivas dessa uppgifter för de två viktigaste kategorierna av smålägenheter, nämligen bostäder om 1 och 2 rum och kök. I jämförelsesyfte ha även medtagits uppgifter enligt en av bostadssociala utredningen år 1935 företagen specialundersökning rörande 14 landsortsstäder. Det visar sig, att på landet hälften av alla redovisade lägenheter om 1 rum och kök äro mindre än 36'2 kvm. För lägenheter om 2 rum och kök uppgår motsvarande tal till 50'0 kvm. Variationerna omkring dessa mediantal äro emellertid högst betydande. En lägenhet om 1 rum och kök kan sålunda i enstaka fall mäta mindre än 15 kvm, men det finns också sådana, som äro över 60 kvm och alltså större än flertalet tvårumslägenheter. Bortses från de båda fjärdedelar av lägenheterna, som ha de minsta och de största golvytorna, befinnes, a t t talen för den återstående »mellersta hälften» av lägenheter om 1 rum och kök ligga mellan 30"B och 4 3 0 kvm. För lägenheter om 2 rum och kök utgöra motsvarande »normala variationer» 41'9—60'2 kvm. Denna betydande »spridning» beror emellertid till någon del på de lokala olikheterna. Medan rumsantalet per lägenhet i stort sett minskas från söder till norr, är tendensen motsatt i fråga om golvytan per rum. Mediantalet för lägenhet om 1 rum och kök är sålunda i södra Sverige endast 3 1 1 kvm men uppgår däremot i Dalarne och Norrland till 40'4 kvm. För 2 rum och kök äro motsvarande tal resp. 42'2 och 58'8 kvm. Gentemot städerna framträda vissa olikheter i fråga om golvytans fördelning på rum och kök men däremot endast obetydliga avvikelser i fråga om den totala lägenhetsarealen. Särskilt i fråga om lägenheter om 1 rum och kök synes landsbygden visserligen förete något högre frekvens av mera rymliga bostäder, men skillnaden är dock icke större, än att den helt kan förklaras av det förhållandet, a t t undersökningen för städerna knappast är representativ för norra Sverige; Gävle är nämligen den enda norrlandsstad, som ingår i densamma. Inom varje särskild lägenhetskategori synes sålunda golvytan vara ungefär densamma på landsbygden som i städerna. En beräkning av den genomsnittliga golvytan för samtliga storlekstyper av lägenheter tillsammantagna skulle däremot ge ett högre tal för landsbygden, då ju det genomsnittliga rumsantalet här är större än i städerna. 1 Trångboddhetens utbredning. Den omständigheten, att frekvensen av de minsta lägenhetstyperna förefaller vara väsentligt lägre på landsbygden än i städerna, borde i och för sig verka därhän, a t t även trångboddheten där borde ha väsentligt mindre utbredning. Ett dylikt resultat motverkas emellertid därigenom, att proportionen av stora och barnrika hushåll är betydligt högre på landsbygden. Vad de 100 h ä r undersökta landskommunerna beträffar, komma de båda nämnda faktorerna att på sådant sätt upphäva varandras verkningar, a t t trångboddhetsfrekvensen i själva verket hlir ungefär densamma som den för städerna iakttagna. Härvidlag må hänvisas till tab. 10. Denna återger i första h a n d det procentuella antalet lägenheter, vilka hysa mer än 2 »personenheter» per »rumsenhet». Härvid ha personer över 15 år r ä k n a t s såsom hela och barn under 15 år såsom halva »personenheter», och på samma sätt ha kök betraktats såsom halva och boningsrum såsom hela »rumsenheter»; hallar samt kokvrår eller kök 1 Vad angår dimensionerna av boningsrum och av kök, meddelas vissa uppgifter i det följande (sid. 22].

IS Tab. 10. Bostäder med mer än 2 personenheter per rnmsenliet i procent av samtliga lägenheter, ävensom boende samt barn under 15 år i sådana lägenheter i procent av samtliga boende resp. samtliga barn.' Övriga bostäder

Lägenheter bestående av

Lnnehostiider

utan eller med högst 1 ha åker

med över 1 ha ii k er

i rum eller 1 kök

dubletter o. d.

1 rum och kök

Z rum och kök

Mälarlandskapen Östra Götaland Skåne, H a l l a n d och Blekinge Vänerlandskapen Dalarne och Norrland

20-5 13-4 8-2 17-3 13i

8-i 7'3 3-3 12-7 18 i

9-9 8-o 3-3 8-6 22-5

20-s 27i 13 9 22-9 30-9

i i-a 9-6

23-8 25-o 18i 29-1 34-2

08 7-2 65 15-3

0-7 O? 0-7 11 3i

Samtliga lOOlandskommune

15i

12 2

29 2

9-7

25-5 28-2 24-4 312

37 Riks omr åd en

/.

II.

Lägenheter

(i

3 eller flera rum och kök

allt)

7'7 12-5

8-s

91 Lägenheter med 3 eller flera barn under 15 dr.

Mälarlandskapen . strå Götaland Skåne, Halland och Blekinge Vänerlandskapen Dalarne och Norrland. .

73- 6 50o 26-i 59-s 39-7

54 s 36-3 18o 53i 56-6

27-7 18i 9 21 46

35'5

97-5 97-0 92- 3 97-3 95-s

S a m t l i g a 100 l a n d s k o m m u n e r

50-2

963 Mälarlandskapen Östra Götaland Skåne, Halland och Blekinge Vänerlandskapen Dalarne och Norrland. .

32-s 21-4 15-4 27-4 21-6

15-0 13-6 6-s 23-4 29-6

129 109 5-3 12i 30-2

39-5 55-1 34-3 46-8 56-8

41o 43i 36-3 48-8 54-2

12-7 15-4 14-3 17-2 27-2

1'6 1-5 1-7 2-4

S a m t l i g a 100 l a n d s k o m m u n e r

24 8

17o

51ö

48-6

19 6

3-0

Mälarlandskapen Östra Götaland Skåne, Halland och Blekinge Vänerlandskapen Dalarne och N o r r l a n d

44-4 287 21o 34-4 27-3

27-9 23-7 12-i 359 40-8

20-5 14-5

29-6 28-2 6i-3

59 i 60s

17-2 38-2

82-8 94-2 926 94-0 91-5

66-3 66-4

18-2 20s 19-5 22-2 31o

2-5 2-i 2-6 3-4 9-3

S a m t l i g a 100 l a n d s k o m m u n e r

31-0

32-0 1 23 7

32 7

64o

24e

44 III

IV.

Boende

Barn

(i

under

39-4 326

2-7 3-8 4-2 10-6 5-6

allt)

6-s

dr.

7'8

58T,

Sitfror a v s e e n d e ett t o t a l a n t a l u n d e r s t i g a n d e 25 äro icke u t s a t t a ; siffror avseende ett totala n t a l av 25 — 49 äro angivna med medisevalstil.

under 6 kvm ha helt uteslutits vid beräkningen av antalet »rumsenheter». 1 Mera konkret uttryckt innebär en boendetäthet överstigande 2 personenheter 1 E n n ä r m a r e m o t i v e r i n g för d e t t a s ä t t a t t a v g r ä n s a b e g r e p p e t t r å n g b o d d h e t återfinnes i 1933 å r s a l l m ä n n a b o s t a d s r ä k n i n g , sid. 155 o. f. D e n vid 1933 å r s s. k. r e p r e s e n t a t i v a b o s t a d s r ä k n i n g a n v ä n d a trångboddhetsdefinitionen avviker emellertid n å g o t från den h ä r begagnade. Boningsrum under 9 kvm betraktades nämligen såsom halva ruinsenheter; å andra sidan medräknades även hallar, nämligen såsom halva rnmsenheter. Denna avvikelse i m e t o d k a n emellertid e n d a s t i obetydlig grad minska j ä m f ö r b a r h e t e n mellan u p p gifterna för städer och landsbygd och s a k n a r sålunda praktisk betydelse.

19 per rumsenhet, att t. ex. i en lägenhet om 1 rum och kök bo mer än 3 vuxna eller mer än 2 vuxna och 2 barn eller mer än 1 vuxen och 4 barn. Antalet i denna betydelse överbefolkade lägenheter uppgår, som synes, till 12'2 procent, vilken siffra mycket nära sammanfaller med den för de 45 i 1933 års representativa bostadsräkning ingående stadssamhällena (12'6 procent). Tillämpningen av det n ä r m a s t efter stadsförhållandeu tillkomna begreppet rumsenhet kan diskuteras, särskilt a t t såsom halv enhet räkna lanthemmens ofta relativt stora och rymliga bostadskök (jfr ovan). Utgår man emellertid, såsom jämväl skett i tab. 1 (sid. 2 o. t), från den mera traditionella definitionen av begreppet trångboddhet, enligt vilken lägenhet betraktas såsom överbefolkad, när den hyser mer än 2 boende per eldstad ( = boningsrum eller kök), erhålles för de 100 landskommunerna ett frekvenstal på 10'5 procent, vilket något överstiger motsvarande siffra för samtliga 196 i 1933 års allmänna bostadsräkning ingående städer, köpingar och municipalsamhällen (8'9 procent). I den tredje och fjärde avdelningen av tab. 10 återgives det procentuella antalet personer (i allt) samt barn under 15 år, vilka bo i överbefolkade bostäder (enligt rumsenhetsberäkning). Eftersom trångboddheten ju väsentligen måste beröra stora och barnrika familjer, komma de ur denna sj-npunkt beräknade trångboddhetsfrekvenserna a t t te sig väsentligt högre än de förut anförda. De i överbefolkade lägenheter boende personerna utgöra sålunda 18'9 procent av hela bostadsbefolkningen. Att särskilt barnen beröras av trångboddheten, framgår av, att de till icke mindre än 2 7 6 procent tillhörde trångbodda hushåll. Även i detta avseende framträder god överensstämmelse med 1933 års representativa bostadsräkning för 45 stadssamhällen, enligt vilken 20'9 procent av samtliga personer och 28'7 procent av de minderåriga barnen bodde i lägenheter med mer än 2 personenheter per rumsenhet. Särskilt höga trångboddhetstal iakttagas för den i avd. II redovisade specialgrupp av lägenheter, som bebos av hushåll med minst tre minderåriga barn. Dessa hushåll äro nämligen trångbodda till icke mindre än 3 7 6 procent — detta ehuru barnen räknats endast såsom halva personenheter. I detta fall förete emellertid städerna ett rätt väsentligt högre tal (47'4 procent). Avvikelsen härvidlag innebär emellertid ingen motsägelse gentemot de förut anförda resultaten. A t t den allmänna trångboddhetsfrekvensen på landsbygden är lika hög som i städerna, beror, som förut sagts, på a t t de stora och barnrika hushållen äro så talrika, icke på a t t trångboddheten för varje enskild hushållstyp genomgående är lika hög som i städerna; hade så varit fallet, skulle landsbygdens allmänna trångboddhetstal i själva verket ha väsentligt överstigit städernas. Det kan emellertid vara v ä r t att uppmärksamma det förhållandet, att det i stort sett inom de särskilda familjetyperna torde råda en något bättre anpassning mellan bostads- och familjetyp, än vad fallet är i städerna. A andra sidan förtjänar det n ä m n a s , att den trångboddhet, som förefinnes på landsbygden, till större del än i städerna är koncentrerad till familjer med flera minderåriga barn. Av samtliga överbefolkade lägenheter beboddes sålunda 41'7 procent av hushåll med minst tre barn under 15 år, medan motsvarande tal för de 45 stadssamhällena utgjorde 26'0 procent. Det finnes emellertid också anledning att studera tabellens specialuppgifter för de olika lägenhetsgrupperna. Av de tre olika huvudgrupperna befinnas, såsom väntat, lönebostäderna förete den högsta trångboddhetsfrekvensen. Av de barnrika familjerna inom denna grupp äro sålunda hälften (50'2 procent) att anse såsom trångbodda; för mälarlänens landsbygd noteras t. o. m. ett så högt tal som 73'6 procent. Av de olika storlekstyperna av lägenheter böra särskilt bostäder om ett rum och kök uppmärksammas. De svara nämligen för bortåt s /a eller 62'2 procent av de fall, då boendetätheten överstiger 2 personenheter per rumsenhet. Även i detta fall har nästan exakt samma siffra noterats för

20 de 45 stadssamhällena i 1933 års representativa bostadsräkning (62'6 procent). Av alla lägenheter om ett r u m och kök befinnas 29'2 procent vara överbefolkade, och antalet i dessa lägenheter boende trångbodda personer utgör n ä s t a n hälften (48'6 procent) av hela bostadsfolkmängden i lägenheter om ett rum och kök; av alla barn i lägenheter om 1 rum och kök tillhöra nära 2/s (64'0 procent) trångbodda hushåll. Av de enskilda landskommunerna förete enligt tab. 1 (sid. 2 o. f.) följande det största relativa antalet lägenheter med mer än 2 personenheter per rumsenhet: Norra Finnskoga, Värmlands län (37'8 procent), Bodum, Västernorrlands län (30'2 procent), Råneå, Norrbottens län (28'1 procent), Ljustorp, Västernorrlands län (22'6 procent) och Åsele, Västerbottens län (21'0 procent). Med utgångspunkt från de här anförda uppgifterna synes det totala antalet trångbodda hushåll på hela landsbygden (exkl. köpingar och municipalsamhällen) approximativt kunna beräknas till c:a 120 000. Antalet medlemmar i dessa hushåll torde utgöra omkring 700 000. För städer och stadsliknande samhällen ha motsvarande tal beräknats till c:a 85 000 trångbodda hushåll med omkring 450 000 medlemmar. Framhållas må, att dessa beräkningar äro mycket ungefärliga. Bostadsvanor och samboendeförhållanden (i smålägenheter). Det bör starkt understrykas, a t t de hittills anförda uppgifterna om trångboddheten i landsbygdshemmen i så måtto äro av mera teoretisk natur, som de endast u t g å t t från en jämförelse mellan lägenheternas och hushållens storlek utan beaktande av, hur lägenheterna faktiskt användas. Tages emellertid hänsyn härtill, ter sig trångboddheten i de undersökta landskommunernas småbostäder såsom mera svårartad än i städerna. I första hand är a t t märka, a t t åtskilliga »rumsenheter» i landsbygdsbostäderna torde vara av sådan beskaffenhet, att de, särskilt vintertid, knappast ha fullt bostadsvärde; de torde sålunda icke alltid k u n n a utnyttjas till sovrum. Dessutom synes på landsbygden i ännu högre grad än i städerna förekomma s. k. f i n r u m s s y s t e m , vare sig nu detta enbart är ett uttryck för dåliga bostadsvanor eller förklaras därav, a t t de boende känna behov att spara på bränslet; ofta torde husmoderns behov a t t begränsa städningsarbetet inverka, särskilt när hushållsmedlemmarna ha t u n g t och smutsigt utomhusarbete och icke varje dag orka göra fullständig toalett på kvällen. I vilket fall som helst får en betydande del av rummen även i smålägenheterna nattetid stå helt oanvända. I p u n k t 16 å frågeformuläret begärdes för lägenheter om högst 2 rum och kök uppgift om hur många personer, som hade sovplats i v a r t och ett av de olika rummen samt i köket. Äv dessa uppgifter framgår tydligt, a t t det i stort sett var en större del av boningsrummen än av köken, som nattetid i c k e användes till sovrum. Härvidlag hänvisas till följande tablå: Boningsrum och kök (i smålägenMälarheter), vilka icke användaa såsom sovrum i % av samtliga rum landskapen resp. kök l

Kök 1

38-s 27-7 O h e r ä k n a t 1 259 boningsrum (4-8

Östra Götaland

Skåne, Balland och Blekinge

Vänerlandskapen

Dalarne och Norrland

Samtliga 100 landskommuner

34-8 51'8

35-6 749

35s 36-8

39 2 18-4

37i 33-4

%) och 5 75 k »k (3'3 %) för v i l k a uppgifter

saknas.

I södra och sydöstra Sverige bruka visserligen köken i större utsträckning än r u m m e n få stå oanvända nattetid, men i stora delar av mellersta samt i norra Sverige är förhållandet motsatt. I Dalarne och Norrland är det sålunda

21 blott 18'4 procent av smålägenhetsköken, som icke användas till sovrum; motsvarande proportionstal för r u m m e n (39'2 procent) är däremot högre än för övriga riksområden. T. o. m. det absoluta antalet redovisade »sovkök» (5 584) är här i smålägenheterna större än antalet redovisade egentliga sovrum (5 235). Tab. 11. Bostäder om 1 och 2 ram och kök fördelade efter sättet för deras utnyttjande. Antal lägen-

Antal lägen-

Därav (i %) lägenheter, där såsom sovrum användas

övöv- om 2 om 1 både bada ett av båda riga rum endast riga rum endast rumrum- rumrumutoch rum- endast met och ett av men men endast men utkök 1 met köket och rym- k ö k 1 rum men ej samt köket samt rymmen men men köket köket köket köket 2 1

Riksområden

Mälarlandskapen Östra Götaland Skåne, Halland

Därav (i %) lägenheter, där såsom sovrum användas

....

23-3 36-7

34-9

272 57'0 Vänerlandskapen . . . . 1541 295 D a l a r n e o c h N o r r l a n d 3 4 4 8 14-9

22-o

1678 1163

41 2 33i

0-6 2-2

28-7 44-9

10-5 18-0

82'7 22-8

12'5

oo

154 9-5

0-2 0-3

18'4 41-4 47-7

2-e 1 1 5 4 5 7 7 2'5 1 5 3 8 34-6

21i 11'8

12-4

26-6 32-2

34e

2 552

16 3

39-7

3-5 5-5 12-9

4-8 13-1 21-1

0-6 0-4 1-7

30 8

42 i

7 6 9 8 83 s

30s

8-4

14l

28-o

968 1486

och

S a m t l i g a 100 l a n d s kommuner 8102

205 l ä g e n h e t e r o m 1 r u m och k s k s a m t 368 l ä g e n h e t e r om 2 r u m och kök, för vilka u p p gift s a k n a s , äro h ä r ej m e d r ä k n a d e . 3 L ä g e n h e t e r , där hall, t a m b u r e. d., oftast vid sidan av a n d r a u t r y m m e n , a n v ä n d e s såsom sovrum.

I tab. 11 lämnas en specialredovisning för lägenheter om 1 och 2 rum och kök. Det visar sig, att icke mindre än 30'8 procent av alla lägenheter om 1 rum och kök användes pä så sätt, a t t endast köket utgjorde sovrum, medan det egentliga boningsrummet stod tomt över n a t t e n . Motsvarande proportionstal för de 14 n y s s n ä m n d a landsortsstäderna var rätt väsentligt lägre eller 20'8 procent. P å landsbygden synes detta sätt att a n v ä n d a lägenheten t. o. m. vara vanligare än det motsatta, d. v. s. att enbart boningsrummet utnyttjas under natten (23'9 procent) — något som däremot icke gällde i fråga om de n ä m n d a 14 städerna (33'4 procent). Nästan ännu mera anmärkningsvärt är, a t t i 8'4 procent av tvårumslägenheterna (i Dalarne och Norrland 12'9 procent) båda boningsrummen stodo outnyttjade nattetid, medan sålunda endast köket kom till användning. Ä n n u vanligare (30'3 procent) var emellertid, a t t ett av boningsrummen jämte köket begagnades till sovrum, medan det andra boningsrummet stod tomt. Det användningssätt, som för större familjer kunde förefalla vara det mest rationella, nämligen a t t endast de båda boningsrummen men däremot icke köket utnyttjades till sovrum, var återigen relativt ovanligt (13'1 procent). Utgår m a n från, a t t det merendels är olämpligt, a t t köket användes såsom sovrum, befinnes, a t t icke mindre än 3At av alla undersökta lägenheter om 1 rum och kök samt över hälften av tvårumslägenheterna utnyttjas på ifrågavarande olämpliga sätt — vare sig nu detta framtvingas genom hushållets storlek eller enbart har sin rot i gamla bostadstraditioner. Vid bedömandet av dessa förhållanden bör emellertid å andra sidan beaktas, att köken i de landsdelar, där de i särskilt hög grad utnyttjas såsom sovrum,

22 Tab. 12. Golvyta per boningsrum och kök (i smålägenheter) i vissa landskommuner. Sovrum och »sovkök»

Samtliga rum och kök

Kommuner (län)

Frösunda (Stockholms) boningsrum kök Angelstad (Kronobergs) boningsrum kök Bodum (Västernorrlands) boningsrum kök . . . ' Marby Jämtlands) kök

därav med en hela hela golvyta av fkvm) Mediananangolvyta ta- unta20 o. (kvm) 10 1 5 let der let där14 1 9 över 10

därav med en golvyta av (kvm)

Mediangolvyta un20 o. 10— 1 5 - där- (kvm) der 14 19 över 10

18 15

55 44

39 39

15 17

14 14

49 103

7 12

26 37

12 38

4 16

13 15

223 40 116 58

58 48

55 7

70 3

16 10

148 22 21 3

51 14

32 3

43 1

15 12

352 36 305 6

154 46

97 115

65 138

14 18

216 25 5 275

97 34

53 103

41 133

14 18

68 56

29 23

17 22

8 11

13 15

43 41

17 14

12 18

4 9

13 16

127 115

ofta äro större än de egentliga boningsrummen. Detta åskådliggöres genom tab. 12, som för fyra landskommuner 1 återger hur dels samtliga boningsrum och kök i smålägenheter, dels de såsom sovrum utnyttjade rummen och köken fördela sig efter golvytans storlek. Det framgår bl. a., a t t »sovköken» i norrlandskommunerna Bodum och Marby äro 3—4 kvm större än boningsrummen, och a t t motsvarande differens i Frösunda (Stockholms län), där ävenledes en ovanligt stor andel av köken utnyttjas nattetid, uppgår till 2 kvm. I Angelstad (Kronobergs län), där köken endast i ringa utsträckning användas till sovrum, äro de däremot märkbart mindre än rummen. Dock framträda talrika individuella avvikelser från denna allmänna tendens; sålunda finns det även i Norrland en del mycket små »sovkök», och omvänt kan södra Sverige uppvisa exempel på stora sådana. »Finrumssystemet» åstadkommer, i förening med den ofta bristande anpassningen mellan bostads- och familjetyp, en hög frekvens av ö v e r b e f o l k a d e s o v r u m o c h » s o v k ö k » . Av tab. 13 kan framräknas, att över 14 procent av såväl sovrummen som »sovköken» (i smålägenheter om högst 2 rum och kök) nattetid hyste minst 4 personer. Det förefaller anmärkningsvärt, att proportionen blir ungefär densamma för rummen som för köken — detta till skillnad från vad fallet är i de 14 förutnämnda landsortsstäderna, där rummen i samma mening voro överbefolkade till 9 2 procent och köken till 3'4 procent. Båda talen underskrida landsbygdens siffror, men skillnaden är störst i fråga om köken. Det är värt a t t fasthålla den iakttagelsen, att smålägenheterna på landsbygden äro, när man ser på det sätt på vilket bostäderna faktiskt utnyttjas, mera överbefolkade än städernas smålägenheter, och att detta alldeles speciellt gäller beträffande köken. A andra sidan bör emellertid också understrykas, a t t redovisningen endast inbegriper smålägenheter om högst 2 rum och kök, vilka ju på landsbygden svara för en väsentligt mindre andel av bostadsbeståndet, än vad fallet ä r i 1 Statistiska centralbyråns preliminära bearbetning av bostadsmaterialet inbegriper icke någon redovisning av golvytan per rum eller per kök. För att i detta avseende kunna åstadkomma åtminstone någon komplettering av bilden, har bostadssociala utredningen föranstaltat om en specialbearbetning, som emellertid begränsats till fyra kommuner. Jfr även tab. 15, avd. 2, sid. 25.

23 Tab. 13. Såsom sovrum använda boningsrum och kök i smålägenheter fördelade efter antalet personer, som däri hade sovplats. Antal såsom sovrum använda boningsrum resp. kök1

Riksområden

Därav (i %) rum resp. kök, vilka m göra sovplats för . . . . personer 1

7 el. fl.

..

2 323 2 934 1982 3 148 5 235

35'4 29- s 27-9 29-5 33i

34-9 33i 33i 35-7 36-8

17-5 19n 19-8 21-2 18-9

3o 4-o 4-4 37 2-0

Samtliga 100 landskommuner

15 622

35 2

83 11-3 12-o 8-6 8-i 93

0-7 1-7 2-0 0-9 0s 11

0-2 11 Os 0-4 0-3 05

Skåne, Halland och Blekinge . . Vänerlandskapen Dalarne och Norrland

2 035 1312 359 2 039 5 584

38-i 43-2 32-6 38-9 28'5

36-4 32-4 36-5 36o 33-5

15'6 15-3 19-5 15i 18'9

6-o 6-4 7-8 6-s 10'G

2-4 1-8 3-0 24 4-9

0-5 0-5 0-3 0-6 1-5

Samtliga 100 landskommuner

33»

34 5

8-4

l-o 0-4 0-3 0-7 2-i 14

306 373 335 410 1114

9-5 7-2 2-4 6i 9(5

24-5 20-9 22-4 21'5 197 211

5-2 10-2 10'4 5-8 3'8 59

2o 8-3

7-7

22-9 18-o 19-4 28-8 26-5 24 2

19 3 19-6 19-4 20-7 8-3

2 538

16-fi 15'8 2lö 13-7 31'2 231

..

265 190 87 315 1005 1862

32i 36-8 37-9 31 8 22 2 274

15-5 20-5 25-s 238 21-5

Samtliga 100 landskommuner

14o 12'6 103 13-0 54 8-9

11-3 13'2 14-9 12-4 16'2 14 5

A. Samtliga smålägenheter. I.

Boningsrum.

Skåne. Halland och Blekinge

11.

3-2

Kök.

Mälarlandskapen

lo

B. Smålägenheter med 3 eller flera barn under 15 år. I

Boningsrum.

Skåne, Halland och Blekinge . .

Samtliga 100 landskommuner II.

3-4 1-4 32

Kök.

Östra Götaland 'Skåne, Halland och Blekinge Dalarne och Norrland 1

4T,

21i

15-s lli 9-2 11-4 18-6 15J

7-5 2-6 1-2 4-4 9o 7-0

4-i 8-i 1-2 3-2 7-i 54

Exkl. sådana rum e t c , beträffa nde vilka uppgift om a nvänd lii.gssättet a aknas.

städerna. Hade undersökningen omfattat samtliga lägenhetskategorier, är det tänkbart, a t t landsbygdens bostadsförhållanden i detta avseende icke skulle ha framträtt såsom fullt u t lika oförmånliga i jämförelse med städernas, men en viss skillnad skulle dock säkerligen ha kvarstått. Granskar man vidare tabellens uppgifter, befinnes, att de olika riksområdena i detta fall uppvisa relativt små skillnader, och att tendensen härvidlag delvis t. o. m. är alldeles motsatt den vanliga. Sålunda uppvisa de tre sydliga landskapen den största frekvensen av (egentliga) sovrum med 4 eller flera personer (19'2 procent). Även i detta fall får emellertid hänsyn tagas till, att redovisningen

24 endast inbegriper smålägenheter, vilka j u här intaga en mindre dominerande plats inom bostadsbeståndet, än vad fallet är beträffande övriga områden. Vad frekvensen av i samma mening överbefolkade »sovkök» beträffar, visar det sig, att denna är störst i norra Sverige (19'1 procent). Här äro överhuvud taget köken mera överbefolkade än rummen. 1 I 3'6 procent av de norrländska »sovköken» ligga 6 eller flera personer; det har redovisats kök, som utgjorde sovplats för mer än 10 personer. Det relativt största antalet sovrum och »sovkök» med 4 eller flera personer uppvisa följande landskommuner (jfr tab. 1, sid. 2 o. f.): Sörby, Kristianstads län (44'0 procent 2 ), Holm, Hallands län (25'0 procent) och Trästena, Skaraborgs län (24'1 procent). I den nedre avdelningen av tab. 13 specialredovisas sovrummen och »sovköken» i smålägenheter med minst 3 barn under 15 år. Sovrummen i dessa lägenheter befolkas till icke mindre än 45'0 procent av 4 eller flera personer, och för »sovköken» uppgår motsvarande tal till 4 2 6 procent. I Dalarne och Norrland användas 7 l procent av dessa »sovkök» av 7 eller flera personer. Hittills h a vi uteslutande a n v ä n t rummen och köken såsom räkneenheter. Utgår man däremot från antalet personer i överbefolkade sovrum, d. v. s. undersöker hur stor del av smålägenhetsbefolkningen, som tillbringar natten i sådana rum eller kök, erhålles ett mera sägande m å t t på trångboddhetens omfattning. Av naturliga skäl kommer för övrigt överbefolkningen ur denna s y n p u n k t att te sig ännu mera allvarlig än enligt de förut anförda siffrorna. Tab. 14. Sovrum, och »sovkök» med 4 eller flera personer i procent av samtliga sovrum etc. i smålägenheter samt i dylika rum sovande personer i procent av hela smålägenhetsbefolkningen. 1

I. Samtliga

Smålägenheter

Östra Götaland

12'2 9-8

18l 9i

19-2 11'4

13-6 9-9

11-2 19i

14 2 144

24-5

31-7

35'2

25-8

31o

51'0 38'5

59-0 30o

56-7 26'4

51'6 31'4

32-8 50-9

45o • 42 6

66i

69'9

69-3

62-i

60-6

63 2

smålägenheter.

S o v r u m m e d 4 e l l e r flera p e r s o n e r [%) »Sovkök» » » » » » » P e r s o n e r i r u m eller kök m e d 4 eller flera p e r s o n e r {%) II.

Skåne, Väner- Dalarne Samtliga Halland, landoch 100 landsBlekinge skapen Norrland kommuner

Häl arlandskapen

med

3 eller

flera

barn.

S o v r u m m e d 4 e l l e r flera p e r s o n e r {%) »Sovkök» » » » » » » P e r s o n e r i r u m eller kök m e d 4 eller

1 Härvid bortses från den del av ruuamer s a m t a-v smålägc nhetsbef olkninge n, för vil ken ingen uppgift o m r u m s d i s p o s i t i o o e n föreligger, sai nt vidare frän såc ana pers oner, sor a tillbrin ga n a t t e n i t a m b u r e r , h a l l a r o. d.

Härvid må hänvisas till tab. 14, som anger, hur stor del av smålägenhetsbefolkningen, som sover i rum eller kök, vilka utgöra sovplats för minst 4 personer; i jämförelsesyfte anföres dessutom (enligt tab. 13) frekvensen av dylika överbefolkade sovrum och sovkök. Det visar sig, a t t den här angivna graden av överbeläggning berör bortåt en tredjedel eller 29'8 procent av hela små1

Tages även hänsyn till rummens och kökens dimensioner, blir dock intrycket ett annat. Jfr tab. 15, sid. 25. — ! Uppgifter föreligga emellertid endast beträffande 25 sovrum och »sovkök», av vilka 11 äro på angivet sätt överbefolkade.

25 Tab. 15.

I smålägenheter (om högst 2 rum och kök) boende personer fördelade efter luftrymden per person i s o v r u m m e n .

Riksomräden, lägenhets- och hushållstyper m. m.

1. Riksomräden: Miliar- och Vänerlandskapen Östra och södra G ö t a l a n d . . . Dalarne och Norrland

Antal Därav (i %) personer med sovplats perLuftryiud por person i kbm rum, kök etc. där luftrymden per soner (mediantal2) person utgjorde . . . . kbm med uppgift Mälar- Östra Daom luftoch larne rymd under 5 - 1 0 - 1 5 - 2 0 - 3 0 - 40 och och där- Väner- södra och i små5 10 30 15 20 40 över land- Göta- Norrlägenskapen land land heter'

20 365 15 130 25 359

3-6 5-e 2-2

2 6 i 27-2 17-9 15-4 31'6 27-4 15-i 12'4 16'3 22-7 19-5 21-8

5-7 4-9 88

34 819 4 i 27'9 26-7 16-4 14'6 25 106 1-5 16'4 2 4 i 20-4 21-7 929 36-5 4 3 ' s 12-s 3-5 2-8

5-5 8-7 0-8

3 553 1123 26 725 29 453

4-4 8-7 3o 38

22'3 31-7 21-8 246

9 5 4-6 6-9 64

10 724 8 662 11701 14 2B7 15 480

0i 0-9 3-2 22 8-8

5-2 15-2 19-2 10-7 22-7 20-5 27-5 31 5 17-8 2 2 e 27-9 21-o 40-7 27-o 12-6

Hemmansägare 12 864 Småbrukare o. d 10 280 Statare, gifta drängar 3 646 Övriga och ej spec, lantarbetare 2 816 Skogs- och vägarbetare 6 261 8 850 Industriarbetare Butiksäg., sjalvst. hantverk, o. d. 4 151 Övriga socialgrupper 11986

3'9 3-8 4-9 5-8 4-2 3-6 3-3 1-5

21-4 24-6 23-3 26-8 36-c 30-2 30-8 27-2 28-8 26 J 26-7 26-5 24 9 27'8 1 4 o 21-2

6. Samtliga personer

o"5 2 3 4 2 5 4 1 7 9 1 7 4

2.

13'7

— —

12-3

—

17-s

—

13 2 14-7 6-0

12-3 12-7 7-2

14-8 19-4 6-6

8-9 3o 5'6 5-7

15-5 12o 13-6 13-8

12-8 11-8 13'2 12o

16-8 17i 17'5

28-4 1 6 o 25-6 1 1 1 13-8 3-e 17-0 5-2 8-1 1-7

15-9 8-5 2-6 4i Ii

21-o 17-i 123 13i 9-o

19-9 15o 10-8 11-8 8-4

29-4 24-7 15-9 17-4 12-3

18'7 19'S 6-5 18-3 17-2 6'3 15-5 8'7 2-7 17-i 12-6 3'7 16 8 15-2 4-8 17-6 15-8 5'7 17-6 16-2 5'6 18-5 21'7 11'6

5'6

13i 12-8 12'3 12-3 126 13-2 13 7 17-6

12-2 12-2 10-3 ll-o lOo 11.1 11-6 16-2

18 3 16-4 16-9 13-9 16-o 16 7 22-4

13 7

12»

17-2

Rumskategorier:

Boningsrum Kök Tamburer, hallar o. d 3. Lägenhetska

tegorier:

1 rum eller 1 kök Dubletter och delkökslägenheter

1 rum och kök 2 rum och kök 4. Hushdllstyper:' Småhushåll Medelstora hush. | u t a ? , b a r n Imed barn . 0 2 barn. Större hush, medi 3 el. fl. barn 5.

4-1 3'i 8-7

21-2 26s 25-9 25 4

15-e 12'4 19'2 17-i

18-i 12-8 17-s 17-0

Socialgrupper:

60 854

6 7

4-3

1-4 2-8 4o 4i 4-8 11-5

57 Hela 8målägenhetsbefolkningen uppgår till 63 209 personer; för 2 355 personer saknas uppgift om deras 2 sovrumsförhållanden eller om sovrummens dimensioner. — Siffrorna ange den luftrymd per person, som över- resp. underskrides i fråga om halva antalet personer inom resp. grupper. — 3 Smahushåll = sådana bestående av 1 vuxen och O—2 barn under 15 år eller 2 vuxna utan barn; medelstora hushåll utan barn = s å d a n a om 3 — 4 personer över 15 år; medelatora hushåll med barn = sådana om 2 vuxna och 1 — 2 barn under 15 år; Btörre hushåll med 0 — 2 barn = sådana om S — 4 vuxna och 1—2 barn eller 5 eller flera vuxna och 0—2 barn under 15 år; större hushåll med 3 eller flera barn = samtliga hushåll med minst 3 barn under 15 år.

lägenhetsbefolkningen. Till jämförelse k a n n ä m n a s , a t t m o t s v a r a n d e proportion a v d e n t o t a l a s m å l ä g e n h e t s b e f o l k n i n g e n i d e 14 f ö r u t n ä m n d a l a n d s o r t s s t ä d e r n a s t a n n a d e vid 16'8 procent. Av de i s m å l ä g e n h e t e r boende, b a r n r i k a l a n t h u s h å l l e n s

21 i

Tab. 16. Antnl medlemmar i större, i smålägenheter boende hushåll, som liade sovplats i rum, kök e t c , där luftrymden per person understiger 10 kbm. Socialgrupper Hushällstyper

Hemmansägare o. d.

Statare

Antal medlemmar i större h u s h å l l m e d 0 - 2 b a r n . . 4 316 723 d ä r a v (i %) m e d s o v p l a t s i r u m m e d u n d e r 10 k b m per person 19-c 3 3 o Antal medlemmar i större h u s h å l l m e d 3 e l l e r flera 3 865 1 3 8 0 d ä r a v (i %) m e d s o v p l a t s i r u m m e d u n d e r 10 k b m per person 42-8 61-i 1

Familj einkomstklasscr

ÖvÖvEj Under 6 0 0 - 1 0 0 0 2 0 0 0 - 3 000 riga Skogs- riga an1 9 0 0 2 9 0 0 kr. och lant- arb. social- given 60(1 900 kr. kr. däröver kr. kr. 1 arb. ink. ly

Samtliga personel

433 1 2 3 3 7 552 1 2 0 8 1 2 4 7 2 5 1 5 5 036

2 625

14 2 8

36-o

25'9

27'0

20-i

24-8

644 2 270 7 321 2 206 1 3 1 1 2 494 6 896

678 15 481

51 o

47-7

39-8

68-s

26-0

52-8

26-i

48-1

30-6

61 -*9

15 5

34-5

25-0

46i

49 5

I h u v u d s a k s å d a n a vilkas inkoraster icke u p p t a g i t s till taxering, emedan de u n d e r s t i g i t 600 k r .

medlemmar voro icke mindre än 63'2 procent, alltså nära två tredjedelar, i samma mening a t t betrakta såsom trångbodda. Mellan de olika riksomrädena framträda endast obetydliga skillnader. Den svåraste sammanpackningen i smålägenheternas sovrum framträder som synes i södra Sverige, som ju har de minsta rummen, medan däremot mellersta och norra Sverige uppvisar något mera förmånliga tal. Härvidlag får emellertid återigen erinras om, att här ifrågavarande smålägenheter i södra Sverige äro mindre representativa för bostadsförhållandena inom lantbefolkningens breda lager, än vad fallet är i fråga om landets övriga delar. Tages även hänsyn till s o v r u m m e n s d i m e n s i o n e r , visar emellertid trångboddheten i smålägenheternas sovrum ännu mera påtaglig tendens a t t vara större i södra än i norra Sverige. Detta framgår av den på den maskinella bearbetningen grundade tab. 15, som utvisar, bur smålägenhetsbefolkningen fördelar sig efter luftrymden per person i sovrummen. Det befinnes, att det vanligaste m å t t e t utgör 10—15 kbm per person, vilket ligger omkring den minimigräns, som i allmänhet brukar uppställas av bostadshygieniska experter. Mer än Vi (26'9 procent) av smålägenhetsbefolkningen förfogar emellertid över mindre än 10 kbm per person, och för 3'5 procent understiger utrymmet 5 kbm. I östra och södra Götaland var det icke mindre än 37'1 procent av smålägenhetsbefolkningen, som fingo åtnöja sig med mindre än 10 kbm per person, medan motsvarande tal för Mälar- och Vänerlandskapen stannade vid 29'7 procent och för Dalarne och Norrland vid 18'6 procent. U t m ä r k a n d e för lägenhetsdispositionen på landsbygden är det förhållandet, att de i boningsrum sovande personerna vida oftare (32'0 procent) få nöja sig med mindre än 10 kbm per person, än vad fallet är med dem, som ligga i köket (17'9 procent). Men ä n n u oftare utsättas givetvis de personer, som ligga i hallar, tamburer e. d., för sådan trångboddhet (79'8 procent). Det är vidare anmärkningsvärt, a t t de större smålägenheterna i stort sett icke förete n ä m n v ä r t bättre förhållanden än de mindre. Stundom uppvisa tvårumslägenheterna t. o. m. större frekvens av överbefolkning i sovrummen än ettrumslägenheterna, vilket tyder på, att finrumssystemet i det förra fallet har större utbredning, samtidigt som hushållen äro något större. De mest påfallande olikheterna förete de skilda hushållstyperna, vilka här

27 redovisas enligt ett mera fullständigt schema, än vad som kommit till användning i den manuella bearbetningen (jfr not 3 till tab. 15). Det befinnes, a t t luftrymden starkt minskas med ökad hushållsstorlek samt med ökad proportion minderåriga barn. Medlemmar i hushåll med minst 3 barn under 15 år ligga sålunda i halva antalet fall i rum, kök etc. med mindre än 10 kbm per person och i 8'8 procent av fallen i rum med mindre än 5 kbm per person. Däremot förete de särskilda socialgrupperna betydligt mindre skiljaktigheter. Man noterar, att »övriga socialgrupper», vilka inbegripa en del mindre hushåll av änkor o. d. ävensom mera välsituerade hushåll, uppvisa de förmånligaste förhållandena, medan däremot länt- och skogsarbetare i östra och södra Götaland i hälften av fallen få åtnöja sig med ett u t r y m m e av högst 10 å 11 kbm per person. Med hänsyn till a t t större hushåll befunnits förete så höggradig trångboddhet i sovrummen, kan det vara skäl a t t underkasta desamma en specialredovisning. En sådan lämnas i tab. 16, där de båda å föregående tabell redovisade grupperna av större hushåll fördelats på vissa socialgrupper samt efter taxerad »återstående» familjeinkomst. Av de här redovisade socialgrupperna befinnas »övriga» lantarbetare uppvisa den högsta trångboddhetsfrekvensen; av medlemmar i flerbarnsfamiljer tillhörande denna socialgrupp förfogade sålunda 68'8 procent över mindre än 10 kbm. Inkomstredovisningen blottar en anmärkningsvärt oenhetlig tendens. Denna kan till någon del ha förorsakats av a t t dylika taxerade inkomstuppgifter, särskilt för landsbygdens del, äro mindre tillförlitliga, men den väsentliga förklaringen torde vara, a t t sambandet mellan inkomst- och bostadsstandard är jämförelsevis svagt. När det sålunda framgår, a t t en avsevärd trångboddhet förefinnes även i hushåll, där familjeinkomsten överstiger den för landsbygdsförhållanden relativt höga gränsen 3 000 kr. per år, tyder detta på otillfredsställande bostadsvanor. Det må emellertid erinras om a t t de ekonomiskt relativt välsituerade större familjer, som bo i smålägenheter, knappast äro typiska för det totala beståndet av större och välbärgade familjer på landsbygden. Bostadslägenheternas beskaffenhet. Sedan utrymmesförhållandena erhållit en tämligen ingående belysning, återstår a t t redogöra för bostädernas beskaffenhet. I första hand meddelas frekvenstal för olika enskilda brister, varefter ett försök kommer a t t göras a t t på grundval av dessa och andra uppgifter ge en mera sammanfattande bild av det undersökta bostadsbeståndets kvalitet. Till en början må anföras en del uppgifter, som ha visst samband med utrymmesförhållandena. Följande tablå anger det procentuella antalet smålägenheter med en r u m s h ö j d understigande 2 l m 1 :

Smålägenheter med en rumshöjd understigande 2'1 m i % av samtliga smä1

Mälarlandskapen

Östra Götaland

Skäne, Halland. Blekinge

25-1

41-8

37-5

Väner- Dalarne Samtliga landoch 100 landsskapen Norrland kommuner 27-3

3'5

21*

O b e r ä k n a t 284 s m å l ä g e n h e t e r , för vilk a uppgii t h ä r o m s a k n a s .

L å g a rum utgöra ett av de karakteristiska dragen i landsbygdens och särskilt i de sydliga landskapens bostadstyper. Det finns för övrigt även en del (0'7 procent) smålägenheter, som ha lägre takhöjd än 1'8 m. Särskilt i Dalarne och Norrland, där även golvytorna vanligen äro större än på andra håll, är det dock mera ovanligt, att rumshöjden underskrider gränsen 2'1 m. 1 2'1 m är den lägsta höjd, som kan medges enligt städernas byggnadsordningar. I de fall, då rumshöjden icke är densamma i de olika rumsenheterna, har hänsyn tagits till rumshöjden i boningsrummet eller, om två sådana finnas, i det lägsta boningsrummet. 1812 37 10

28 I följande tablå återges vissa uppgifter om v e n t i l a t i o n s f ö r h å l l a n d e n a :

L ä g e n h e t e r u t a n i n n a n f ö n s t e r (%)1.. .• L ä g e n h e t e r , d ä r f ö n s t r e n v i n t e r t i d ej g å S o ft. nrmnn. (3K1 1

2 Väner- Dalarne Samtliga 100 landsoch landskapen Norrland kommuner

Mälarlandskapen

Östra Götaland

Skåne, Halland, Blekinge

lo

9-8

49'6

2-4

2-0

10 8

37o

40-5

14i

33-2

52-6

38s

O b e r ä k n a t 77 l ä g e n h e t e r , för vilka uppgift h ä r o m ej l ä m n a t s . » 3 0 7 » » » » » » »

I de tre sydliga landskapen saknar sålunda ungefär hälften av lägenheterna innanfönster och i östra Götaland gäller detta om en tiondel av de undersökta bostäderna, men i övriga landsdelar synes alla lägenheter, med undantag av en eller annan procent, vara utrustade med innanfönster. Det är emellertid mycket vanligt, att innanfönstren insättas och tillklistras på sådant sätt, att f ö n s t r e n icke gå a t t öppna. Detta gäller sålunda om icke mindre än 38'3 procent av samtliga lägenheter; i norra Sverige stiger siffran till 52'6 procent, medan Skåne, Halland och Blekinge ha proportionstalet 14'1 procent. Härvid är att märka, att dessa siffror dock äro något för låga, i det att några av uppgiftslämnarna lära besvarat frågan efter förhållandena under sommaren. Det är ju givet, att en dylik brist på ventilationsmöjligheter i hög grad måste öka de hygieniska skadeverkningarna av trångboddheten. I följande tablå återges det procentuella antalet lägenheter, vilka av folkräknarua betecknats såsom utmärkta av fukt i högre grad: Mälarlandskapen

Östra Götaland

Skåne, Halland, Blekinge

9-7

6'5

86 Väner- Dalarne Samtliga 100 landsoch landskapen Norrland kommuner

L ä g e n h e t e r , v i l k a b e t e c k n a t s s å s o m »i h ö g r e grad» fuktiga, i % av samtliga 1

7-3

11-c

9-1

O b e r ä k n a t 152 l ä g e n h e t e r , för vilka uppgift s a k n a s a n g å e n d e e v e n t u e l l f ö r e k o m s t av fukt.

Närmare en tiondel av samtliga lägenheter skulle sålunda vara i högre grad behäftade med fukt. Härvid bör emellertid uppmärksammas, att det givetvis existerar en mängd gränsfall, där det i viss mån måste anses vara en omdömesfråga, huruvida en lägenhet skall betraktas som fuktig eller ej. Den i formulärets fråga använda tilläggsbestämningen »i högre grad» borde emellertid garantera, att endast lägenheter med verkligt konstaterbar fukt här blivit medräknade, samt att den angivna siffran snarast skulle innebära en underskattning av den totala fuktfrekvensen. Det subjektiva elementet i svaren torde å andra sidan göra det vanskligt att använda uppgifterna för några interlokala jämförelser; den i tablån framträdande olikheten mellan skilda riksområden kan sålunda möjligen bero på, att uppgiftslämnarna haft olika uppfattning om vilka. lägenheter, som skulle anses vara »i högre grad» fuktiga. Bostadsfukten åstadkommes ej sällan av otillfredsställande g r u n d f ö r h å l l a n den o. d. Vissa uppgifter härom lämnas i tab. 17 samt sockenvis i tab. 1 (sid. 2 o. f.). Förstnämnda tabell upplyser, att 2'1 procent av lägenheterna hade golvet lägre än marken och att 420 procent hade golvet i nivå med eller högst 30 cm över angränsande mark. Det gällde sålunda om sammanlagt 44'1 procent av lägenheterna, att golvet icke låg på tillfredsställande höjd i förhållande till mark-

29 ytam. Motsvarande proportion enligt den förut anförda undersökningen för 14 lamdsortsstäder stannade vid 9'6 procent, varvid är a t t märka, a t t denna unders ö k n i n g endast avsåg smålägenheter, vilka bruka förete större relativ frekvens av olika brister, än vad fallet är med bostadsbeståndet i dess helhet. Det framgår vidare, a t t beträffande 12'9 procent (i Sydsverige 19'8 procent) av lägenheterna vilade golvet (helt eller delvis) direkt på marken, vilket innebär, a t t de lågo i bottenvåningen av hus, som saknade stenfot. x

Tab. 17. Uppgifter om vissa grundförhållanden o. d • Mälarlandskapen Liägenheter med golvet u n d e r m a r k e n ^ ) 1 Liägenheter med golvet i nivå med eller högst 30 cm över marken (%)1 Liägenheter med golvet direkt på m a r k e n (utan stenfot) (%)* Liägenheter i bottenvåning av hus u t a n ventilerat utrymme under golvet{%) % 1 2 8

Östra Skåne, Väner- Dalarne Samtliga Göta. Halland, landoch 100 landsland Blekinge skapen Norrland kommuner

2-2

1-7

2'1

1-5

2'8

2i

44-9

39o

42'4

42o

18-7

7-6

19-3

10-2

11'9

12o

30-6

29'2

28-5

20-4

14-9

281 Exklusive 251 lägenheter, för vilka u ppgift härom saknas. » »

244 306

» »

» »

» »

» »

» »

» »

För de 14 specialundersökta landsortsstäderna utgjorde motsvarande tal end a s t 1'6 procent. — Om dessa lägenheter i hus u t a n stenfot gäller, a t t de i allmäinhet sakna g r u n d v e n t i l a t i o n . D e t s a m m a inträffar också beträffande bottenvåmingslägenheter i hus, som ha oventilerad stenfot, samtidigt som källare under hutset saknas. Alla dessa grupper av lägenheter, som äro belägna i bottenvånimgen av hus, där grunden felas eller är oventilerad, utgöra tillsammans 23'1 pro)cent (i mälarlänen 30 6 procent) av samtliga undersökta bostäder (inkl. de i övrre våningar belägna lägenheterna), m e d a n motsvarande frekvenstal för smål ä g e n h e t e r i de 14 förutnämnda städerna stannade vid 5'9 procent. Beträffande den höga frekvensen av r u m u t a n u p p v ä r m n i n g s a n o r d n i n g ha uppgifter förut lämnats (sid. 12). 'Övergår man till a t t betrakta lägenheternas utrustning med olika bekvämlighetcer, visar sig att landsbygdsbostäderna i tvenne fall uppvisa bättre förhållandem än stadslägenheterna. Det ena gäller förekomsten av sådana lägenheter, villka sakna såväl t a m b u r som h a l l . Dessa utgjorde nämligen i de 100 unders ö k t a landskommunerna 10'3 procent av samtliga lägenheter mot 37'8 procent för- samtliga av 1933 års bostadsräkning berörda städer, köpingar och municipalsatmhällen. Det andra avser frekvensen av lägenheter u t a n egna a v t r ä d e n . I de 14 städerna var det icke mindre än 2h (66'6 procent) av smålägenheterna, sonn saknade egna avträden; däremot var det föga över Va (21 '1 procent) av de härr undersökta landsbygdsbostäderna (tillhörande samtliga storlekstyper), som hacde avträde gemensamt för 2 eller flera familjer. I båda de här berörda avseemdena sammanhänga de g y n n s a m m a r e fallen med, att flertalet lägenheter i lanidskommunerna äro belägna i enfamiljshus. A a n d r a sidan är det på landsb y g d e n betydligt mera ovanligt (2'2 procent av samtliga lägenheter) än i städerrna (21'7 procent av smålägenheterna i undersökta städer), a t t klosetten är behagen inom lägenheten. Det förtjänar också n ä m n a s , a t t det i enstaka fall (0"U procent) på landsbygden förekommer, a t t avträde helt saknas. 11

Härvid har hänsyn icke tagits till golvets höjd över markytan, varför en del av de lägrenheter, vilka brista i detta avseende, ingå i den här angivna siffran.

30 Beträffande samtliga övriga i denna undersökning redovisade bekvämligheter och särskilda biutrymmen gäller, a t t utrustningen är mera ofullkomlig på landsbygden än i städerna. I tab. 18 lämnas uppgift om frekvensen av lägenheter, som sakna g a r d e r o b , samt av sådana, som äro utan s k a f f e r i (matskåp), varjämte anges hur stor del av samtliga lägenheter, som sakna såväl skafferi (matskåp) som m a t k ä l l a r e (matbod). Nämnas må emellertid, att uppgifterna beträffande dessa förhållanden i fråga om vissa kommuner befunnits vara något osäkra. Förekomsten av dylika bekvämligheter skulle nämligen anges genom understrykningar i punkt 14 å formuläret (jfr sid. 55). Avsaknad av dylik beteckning skulle sålunda ange, a t t vederbörande utrymme icke finnes, men i en del fall ha emellertid understrykningar saknats så ofta, att det k u n n a t förmodas bero på förbiseende av uppgiftslämnarna. I största möjliga utsträckning har man sökt r ä t t a dylika redovisningsbrister genom skriftväxling med folkräknarna, men i vissa fall ha sådana kompletteringar icke k u n n a t medhinnas. För a t t frekvensen av lägenheter, som sakna här ifrågavarande bekvämligheter, ej skulle överskattas, h a uppgifterna från ifrågavarande folkräknare i sådana fall hänförts under rubriken »uppgift saknas». Det är emellertid tänkbart, a t t frekvensen av dessa brister i lägenhetsutrustningen härigenom i stället kommit att något underskattas. Tab. 18. Förekomsten av lägenheter utan garderob, skafferi och matkällare.

L ä g e n h e t e r u t a n g a r d e r o b {%)' L ä g e n h e t e r u t a n s k a f f e r i ( m a t s k å p ) (%)% därav lägenheter, som jämväl sakna m a t k ä l l a r e ( m a t b o d ) , (%)ä 1 2 3

Väner- Dalarne Samtliga och land100 landsskapen Norrland kommuner

Mälarlandskapen

Östra Götaland

Skåne, Halland, Blekinge

35-2 12-9

29-2

Uo

42-B 10"8

46-i 18'6

57'5 19'5

44 S 154

5-3

6-5

5*1

8'o

5 5

O a v s e t t 1 026 l ä g e n h e t e r , för vilka in ga uppgi fter liiir >m förel ggau » 1 043 » » » » » » B e r ä k n a t i % av s a m t l i g a u n d e r s ö k t a lägenhe ter.

Följas emellertid tabellens uppgifter, befinnes, att icke mindre än 44'3 procent av samtliga lägenheter (i norra Sverige 57*6 procent) skulle sakna garderob. För smålägenheterna i de 14 städerna stannade motsvarande proportion vid 8'4 procent. I viss utsträckning torde emellertid garderobsbristen kompenseras därigenom, a t t landsbygdsbostäderna ej sällan innehålla en del ofullständigt inredda rum eller rum utan uppvärmningsanordning eller andra utrymmen, som sakna fullt bostadsvärde, men som i stället kunna användas såsom förvaringsplats för kläder o. d. Lägenheter utan skafferi (matskåp) skulle enligt tabellen utgöra 15'4 procent av samtliga (mot 7'1 procent enligt undersökningen för smålägenheter i städerna). I fråga om 5'6 procent av bostäderna saknades dessutom matkällare (matbod). x Även härvidlag torde emellertid kallrum o. d. stundom kunna tjäna såsom ersättning. I vissa fall kan det dessutom faktiskt ha förefunnits särskilda förvaringsntrymmen för matvaror, som emellertid varit av sådan beskaffenhet (t. ex. »potatisgropar»), a t t folkräknarna icke velat beteckna dem såsom matkällare e. d. Av t a b . 19 framgår, att v a t t e n - o c h / e l l e r a v l o p p s l e d n i n g endast fanns för Vö (20'5 resp. 19'7 procent) av lägenheterna, häri inräknat de relativt fåtaliga fall, då ifrågavarande bekvämligheter förefunnos utanför bostaden. I de tre sydliga 1 Dessutom finnas givetvis ett flertal lägenheter, som sakna matkällare o. d., men däremot ha skafferi.

31 Tab. 19.

Vissa uppgifter om avloppsförhållanden och vattentillgång.

Aintal lägenheter med uppgift om avloppsförhållanden D ä r a v (i %): med avlopp inom bostaden » » utom » helt u t a n avlopp Amtal lägenheter med uppgift om vattentillgång D ä r a v (i %): med vattenledning inom bostaden . . » » utom » u t a n vattenledning: avstånd till när1 maste brunn eller k ä l l a : u n d e r 25 m 25—50 m 50-100 m 100—200 m 200 m och däröver 1

Miilar. landskapen

Östra Götaland

4 698

5 980

4 919

6 327

9 910

17-3 0-8 81-9

11'5 1-4 87-i

37-8 4-2

58o

19-2 1-7 79i

14c 0-s 84-6

18-9 16 79 5

4 705

5 999

4 953

6 344

9 927

15'3 2-i

12-0 1-8

22'7 6'9

16-4 2'9

14-6 5i

15 8 89

25-5 21-6 18-5 11-* 5-8

33-6

48-1

19'4 16'6 10-4

10-4

29-8 21o

28-i 25-7 14 o 75 4-5

32 2 20c 146 8l

6s

Skåne, Väner- Dalarne Samtliga Halland, landoch 100 landaBlekinge skapen Norrland kommuner

6-5 4-0 Vi

17-s 7-8

4'8

46 Härvid bortses från 142 lägenheter, för vilka uppgift om avstånd till brunn e. d. ej föreli

l a m d s k a p e n ( 4 2 0 p r o c e n t r e s p . 29'6 p r o c e n t ) v o r o f ö r h å l l a n d e n a d o c k a v s e v ä r t bätitre än i övriga r i k s o m r å d e n . — Till jämförelse kan n ä m n a s , a t t b o s t ä d e r n a i a w 1933 års a l l m ä n n a b o s t a d s r ä k n i n g berörda städer, köpingar och municipals a n n h ä l l e n till 79'6 p r o c e n t h a d e v a t t e n - o c h / e l l e r a v l o p p s l e d n i n g . IDet f r a m g å r v i d a r e a v t a b e l l e n , a t t 12'7 p r o c e n t a v d e l ä g e n h e t e r , s o m s a k nadle vattenledning, hade ett a v s t å n d t i l l n ä r m a s t e b r u n n e l l e r k ä l l a av m i n i s t 100 m ; i 4'6 p r o c e n t a v fallen u p p g i c k a v s t å n d e t till m i n s t 2 0 0 m . D y l i k a i f ö r h å l l a n d e n , v i l k a s o c k e n v i s å s k å d l i g g ö r a s i t a b . 1 (sid. 2 o. f.), m å s t e g i v e t v i s m e d v e r k a till a t t i h ö g g r a d f ö r s v å r a u p p e h å l l a n d e t a v en fullgod b o s t a d s ochi p e r s o n l i g h y g i e n , d e t t a s å m y c k e t m e r a s o m h u s m o d e r n s a r b e t s b ö r d a i l a n t h e m i m e n ofta ä v e n e l j e s t ä r m y c k e t b e t u n g a n d e . r Till s i s t m å n ä m n a s , a t t d e n v i k t i g a b o s t a d s b e k v ä m l i g h e t e n e l e k t r i s k t l j u s s a k m a d e s i n ä r a hälften (47'4 procent) av de u n d e r s ö k t a l a n d s b y g d s l ä g e n h e t e r n a . {Sammanfattning av kvalitetsuppgifterna. B e t r ä f f a n d e d e h i t t i l l s a n f ö r d a u p p g i f t e r n a b ö r i h å g k o m m a s , a t t en l ä g e n h e t , s o m b e r ö r e s a v n å g o n v i s s b r i s t , t. ex. a v s a k m a d a v g a r d e r o b , d o c k i a n d r a a v s e e n d e n k a n v a r a a v fullgod b e s k a f f e n h e t , samit vidare, a t t de h ä r u p p r ä k n a d e bristerna k u n n a v a r a av mycket skiftande b e t y y d e l s e . F ö r a t t få e n s a m m a n f a t t a n d e b i l d a v b o s t ä d e r n a s b e s k a f f e n h e t ä r det därför lämpligt a t t söka utröna, h u r m å n g a lägenheter, som beröras av m e r a v ä s e n t l i g a b r i s t f ä l l i g h e t e r s a m t h u r m å n g a , s o m i c k e u t s a t t s för n å g o n a l l v a r ligare anmärkning. I och för d e t t a ä n d a m å l h a l ä g e n h e t e r n a f ö r d e l a t s p å o l i k a s. kk. k v a l i t e t s g r u p p e r , a l l t e f t e r s o m d e u p p f y l l t eller i c k e u p p f y l l t v i s s a m e r elleir m i n d r e a n g e l ä g n a b o s t a d s h y g i e n i s k a k r a v . • I f ö r s t a h a n d h a d o c k d e l ä g e n 11 En kvalitetsgruppering grundad på samma huvudprincip användes vid den av bostadssociiala utredningen år 1935 företagna, här förut omnämnda kompletterande bostadsunders ö k n i n g e n avseende 14 städer. Denna gruppering avvek emellertid i vissa detaljer från den här använda, och resultaten av de båda undersökningarna äro sålunda i detta avseendte icke fullt jämförbara. Bl. a. lades vid stadsundersökningen stor vikt vid, huruvida lägejnheterna voro dragiga samt svåra a t t hålla varma. Vid förevarande utredning ha emedlertid inga uppgifter härom inhämtats. Då emellertid landsbygdsbostäderna förhållandlevis ofta torde uppvisa dylika brister, skulle ett hänsynstagande till dessa förhållanden säkeerligen ha medfört, att betydligt flera lägenheter, än vad som nu blivit fallet, kommit a t t hänföras till de lägre kvalitetsgrupperna.

32 h e t e r , v i l k a a v f o l k r ä k n a r n a b e t e c k n a t s s å s o m v e r k a n d e f ö r f a l l n a , a v s k i l t s sås o m en s ä r s k i l d l ä g s t a g r u p p . F ö r f a r i n g s s ä t t e t f r a m g å r n ä r m a r e a v följande redogörelse: Kvalitetsgrupp

1 omfattar de lägenheter, vilka betecknats såsom

förfallna.

Övriga lägenheter h a hänförts till: Kvalitetsgrupp 2, om de uppvisa minst två brister beträffande följande k r a v (nr 1—7): 1) Ej i högre grad utsatt för fukt; 2) Golvet ej under markens nivå; 3) Golvet ej direkt på marken; 4) Försedd med minst ett av följande u t r y m m e n : egen (eller med annan lägenhet gemensam) t a m b u r , hall, förstuga eller vindfång; 5) Försedd med minst ett av följande u t r y m m e n : skafferi, matskåp, matkällare eller matbod (detta krav h a r dock ej tillämpats beträffande lägenhet, som varken haft kök eller kokvrå); 6) Försedd antingen med vattenledning (inom eller utom lägenheten) eller med b r a n n (eller källa) inom ett avstånd av mindre än 100 m ; 7) E u m s h ö j d (i det lägsta boningsrummet, resp. i enkelkök) av minst 2pi m (detta krav h a r dock endast tillämpats för lägenhet om högst 2 r u m och kök, beroende på att uppgifter om rumshöjden saknats för övriga lägenheter). Kvalitetsgrupp

3, om de uppvisa e n brist beträffande ovanstående krav.

Kvalitetsgrupp 4, om de uppfylla samtliga ovanstående krav, men däremot brista beträffande minst en av följande fordringar (8—14): 8) Ej belägen i bottenvåningen av hus, där ventilerat utrymme (källare eller ventilerad stenfot) u n d e r huset saknas; 9) Försedd med egen t a m b u r eller egen förstuga resp. egen hall; 10) Försedd med skafferi eller matskåp (utom beträffande lägenhet, som varken h a r kök eller kokvrå); 11) Försedd med garderob; 12) Försedd med eget avträde (inom eller utom lägenheten); 13) Försedd med vatten- och avloppsledning (inom eller utom lägenheten); 14) Försedd med öppningsbara fönster. Kvalitetsgrupp 5, om de uppfylla samtliga ovanstående krav men däremot brista beträffande minst en av följande fordringar (15—18): 15) Golvet mer än 30 cm över angränsande mark; 16) Försedd med elektriskt ljus; 17) Försedd med vatten- och avloppsledning inom l ä g e n h e t e n ; 18) Försedd med innanfönster. Kvalitetsgrupp 6, om de uppfylla samtliga ovanstående krav (1—18). D e t ä r j u g i v e t , a t t d e n k l a s s i f i c e r i n g a v d e b o s t a d s h y g i e n i s k a k r a v e n efter a n g e l ä g e n h e t s g r a d , s o m s å l u n d a i h u v u d s a k l i g g e r t i l l g r u n d för g r u p p e r i n g e n , d e l v i s m å s t e bli e n o m d ö m e s f r å g a . A v i v i s s m å n s u b j e k t i v k a r a k t ä r ä r o v i d a r e d e o m d ö m e n o m h u r u v i d a l ä g e n h e t e n ä r a t t a n s e s å s o m »förfallen» eller s å s o m »i h ö g r e g r a d » f u k t i g , v a r t i l l h ä n s y n t a g i t s v i d g r u p p e r i n g e n . D e t ligger emellertid i sakens natur, att en kvalitetsgruppering u t a n varje subjektivt inslag v o r e p r i n c i p i e l l t o m ö j l i g a t t å s t a d k o m m a . V a d d e a n v ä n d a b e t e c k n i n g a r n a »förfallen» o c h »i h ö g r e g r a d f u k t i g » b e t r ä f f a r , ä r a t t m ä r k a , a t t d e j u i n n e b ä r a s å p a s s s t a r k a u t t a l a n d e n , a t t a n v ä n d a n d e t a v d e s a m m a ej t o r d e h a f ö r a n l e t t a t t b ä t t r e eller m e d e l g o d a l ä g e n h e t e r k o m m i t a t t hänföras till de l ä g r e kvalitetsklasserna. D e t b ö r e m e l l e r t i d i h å g k o m m a s , a t t k v a l i t e t s s k a l a n ä r k o n t i n u e r l i g , och a t t m a n d ä r f ö r i c k e k a n v e t a , o m f o l k r ä k n a r n a ö v e r a l l t d r a g i t g r ä n s e n m e l l a n »förfallen» o c h »icke förfallen» p å s a m m a s ä t t . M a n h a r s å l u n d a i v a r j e fall a n l e d n i n g a t t ställa sig frågan, i v a d m å n uppgifterna om a n t a l e t såsom förfallna betecknade lägenheter äro interlokalt jämförbara. F ö r a t t m ö j l i g g ö r a en u p p f a t t n i n g h ä r o m h a d e s s a l ä g e n h e t e r f ö r d e l a t s p å d e k v a l i t e t s g r u p p e r , till v i l k a d e s k u l l e h a h ä n f ö r t s , d ä r e s t i n g e n h ä n s y n t a g i t s t i l l o m d ö m e t »förfallen». R e sultatet av d e n n a specialbearbetning framgår av tab. 20.

33 Ti'.'nb. 20.

Såsom förfallna betecknade bosläder, fördelade på de kvalitetsgrupper, till vilka de skulle ha hänförts, om hänsyn icke tagits till omdömet »förfallen».

Riksomräden

Milälarlandskapen Ös)stra Götaland Skkåre, Halland, B l e k i n g e . . Va'anerlandskapen Döalarne och Norrland . . . . Saiamtl. 100 landskommuner

Såsom förfallna hetecknade lägenheter antal

i % av samtliga '

647 701 346 799 2188 4681

139 12-1 7l 12-9 22-7

15o

Därav (i %) lägenheter, vilka, om hänsyn ej tagits till omdömet »förfallen», skulle ha hänförts till kvalitetsgrupp

54-8 57-7 53-4 54-9 34'4 455

29'9 28-7 29-7 27'0 34-2

15'2 13-6 16-3 18-0 31-3

o-i Oo

0'i

231 Oi

Oi

O-i

—

0'6

1 Oberäknat 813 lägenheter, för vilka uppgifterna om kvalitetsförhållandena varit Bä ofullstäcänciga, att de icke kunnat hänföras till viss kvalitetsgrupp.

fc-Som synes, ha 15'0 procent av samtliga undersökta lägenheter — för vilka någgorlunda fullständiga uppgifter om kvalitetsförhållandena föreligga — betecknahts såsom förfallna. Högst når siffran för Dalarne och Norrland (22'7 procent), meodaa de tre sydliga landskapen (7'1 procent) förete det lägsta jämförelsetalet. Ovrriga delar av landet intaga en mellanställning (12 k 14 procent). £Se vi nu på, h u r dessa lägenheter fördela sig efter förekomsten av mera •objcjektivt konstaterbara bristfälligheter, befinnes, att förhållandena härvidlag te sig ; rätt likartade inom alla riksområden, frånsett Dalarne och Norrland. I södra ochh mellersta Sverige är det sålunda genomgående 53 å 58 procent av de förfalhlna lägenheterna, som befunnits behäftade med minst två brister enligt kriterierrna 1—7, medan 27 å 30 procent uppvisa en sådan brist, och 14 k 18 procent ickee skulle vara behäftade med dylika mera allvarliga brister, men däremot i regqel uppvisa något mindre svårartade ofullkomligheter. Att dessa sistnämnda läggenheter betecknats såsom »förfallna» behöver emellertid icke alltid vara oberättttigat. Det kan nämligen i desamma förekomma åtskilliga bristfälligheter (t. i ex. glesa väggar, dåliga golv, r u t t n a fönsterbågar etc), till vilka ingen direkt hännsvn tagits i kvalitetsgrupperingen. I Den relativt goda överensstämmelsen beträffande de »förfallna» lägenheternas kar.raktär synes åtminstone a n t y d a , a t t folkräknarna inom de fyra riksområdena i nmellersta och södra Sverige i stort sett utgått från någorlunda samma avgräänsning av begreppet »förfallen». Mellan de olika landskommunerna kunna docck vissa skiljaktigheter i uppfattningen ha förekommit, varigenom uppgifternas intcterlokala jämförbarhet begränsas. (Jfr tab. 1.) 1 I ett avseende synes emellertid redan nyssberörda fördelning på olika riksomnrålen avslöja vissa avvikelser i sättet a t t uppfatta lägenhetskvaliteten. I DaUlame och Norrland är det nämligen en avsevärt mindre proportion av de förfalllln2, lägenheterna, än vad fallet är på andra håll, som befunnits vara behäftade m e e d mera väsentliga bristfälligheter. Att märka är, a t t nästan alla de undersökkta kommunerna i Dalarne och Norrland i detta avseende skilja sig från flertaldet övriga landsbygdsområden. Det är emellertid icke alldeles otänkbart, a t t anhlecningen härtill kunde vara den, att de nordsvenska kommunerna skulle upppv.sa en särskilt stor frekvens av sådana brister i bostädernas beskaffenhet, v a n r t i l hänsyn icke k u n n a t tagas i kvalitetsgrupperingen. Ofta torde dock förk l a a r h g e n vara den förut antydda, nämligen a t t man i norra Sverige tillämpat

34 en delvis a n n a n värderingsnorm än på andra håll — något som möjligen kan sättas i samband med, att den statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten till så avsevärd del koncentrerats till norrlandslänen (se sid. 43). Detta förhållande kan nämligen tänkas ha dels skärpt norrlandsbefolkningens uppmärksamhet beträffande de bostadskvalitativa ofullkomligheterna, dels också successivt höjt anspråken på bostadsstandarden. Dylika högre anspråk kunna i vissa fall med hänsyn till de klimatiska förhållandena också vara reellt motiverade. I vilket fall som helst torde man få anse, att frekvensen av undermåliga lägenheter i norra Sverige i verkligheten icke är så mycket större än i övriga landsdelar, som uppgifterna om »förfallna» bostäder i tab. 20 synas h ä n t y d a på. Utgår man från mera objektiva kriterier, vill det tvärtom synas, som om norrlandskommunerna knappast skulle uppvisa sämre förhållanden, ja t. o. m. företa en något mindre förekomst av dåliga bostäder än andra riksområden. Såsom förut antytts, k u n n a visserligen dessa mera objektiva bedömningsgrunder icke ge en så allsidig •— och med hänsyn till växlingarna i de av klimatiska o. d. förhållanden betingade behoven differentierad — bild av bostadskvaliteten, a t t m a n utan varje reservation kan lita till deras vittnesbörd, men det kan dock h a sitt intresse a t t ta del därav. I tab. 21 jämföras olika serier av uppgifter rörande antalet sämre lägenheter. I första hand upprepas uppgifterna om frekvensen av »förfallna» bostäder (kvalitetsgrupp 1), därefter redovisas av övriga lägenheter sådana, som äro behäftade med minst två »väsentliga» brister enligt kriterierna 1—7 (kvalitetsgrupp 2), varpå följer en summa för båda dessa grupper. Slutligen meddelas uppgift om det totala antalet lägenheter med minst två väsentliga brister, d. v. s. s u m m a n av kvalitetsgrupp 2 samt de lägenheter inom kvalitetsgrupp 1, som ha två eller flera ofullkomligheter enligt kriterierna 1—7. Det är denna sista uppgiftsserie, som kan sägas vara mera objektivt grundad. De enda uppgifter av subjektiv natur, som inverkat på densamma, äro ju omdömena angående förekomsten a v fukt; det är emellertid aldrig enbart fukten, som föranleder, att en lägenhet hänföres till denna grupp, ty dessutom kräves ju, a t t bostaden skall u t m ä r k a s av ytterligare minst en allvarlig bristfällighet. Medan de »förfallna» lägenheterna uppgå till 15'0 procent, omfattar 2:a kvalitetsgruppen ti'9 procent av det undersökta bostadsbeståndet. Sammanlagt skulle Tab. 21. Frekvensen av sämre bostäder enligt olika kriterier.

Eiksområden

Hela antalet undersökta lägenheter 1

Därav (i %) lägenheter

Därav (i %) smålägenheter

Antal med tillh. kvalitetsgrupp småminst lägen2 väheter 1 + 2 sentl. 1 2 2 Itristor

nied minst 2 vä1 + 2 scntl. brister 2

tillh. kvalitet igrupp 1

4 641 5 787

13'9 12 i

9-8 8-6

23-7 2U-7

17-5 15-6

2 985 3 008

18-4 19-3

13-8 15-4

32-2 34-7

25-i 27-7

4 871 6185 9 655

7'i 12-9 22'7

9-7 8i 2-3

16-8 21 o 25o

13-5

12-9 19o 27-8

21-s

3o

34-2 31-8 30-8

30-o

10-1

1836 3 456 6 762

S a m t l i g a 100 l a n d s kommuner 31139

15o

18 047

lOo

32 2

21-4

Mälarlandskapen . . . . Östra Götaland .... Skåne, Halland, Blekinge Vänerlandskapen. . . . Dalarne och Norrland

15-a

12-8

24-5 13'i

1 H ä r v i d b o r t s e s från 813 ä g e n h e t e r , d ä i av 617 s m å l ä g e n h e t e r j vilka pä grui id av uppgift e r n a s ofullständighet ej kunnt it h ä n f ö r a s til] viss k v a l i t e t s g r u p p . 1 E n l i g t k r i t e r i e r n a 1—7 G fr sid. 3 2).

35 såhunda över Vs eller 21 '9 procent av lägenheterna vara antingen förfallna eller (ochi) behäftade med minst två väsentliga brister. I fråga om frekvensen av dessa två grupper tillsammantagna äro variationerna mellan olika riksområden betydligt mindre än beträffande förekomsten av enbart »förfallna» bostäder, beroende på a t t kvalitetsgrupp 2 har relativt ringa frekvens i Dalarne och Norrland (2'3 proeoent). Detta riksområde kommer visserligen högst beträffande summan av de båcha lägsta kvalitetsgrupperna (25'0 procent), men skillnaden gentemot övriga riks<områden är förhållandevis ringa; mälarlänen n å sålunda upp till en nästan lika hög siffra (23'7 procent). SBe vi nu på den fjärde, på mera objektiva kriterier baserade uppgiftsserien, somt återger den totala frekvensen av lägenheter med minst två väsentliga brister, visair det sig, a t t denna grupp omfattar 13'8 procent av samtliga bostäder. I dettsa avseende komma, såsom förut antytts, Dalarne och Norrland lägst på skällan (10'1 procent), medan mälarlänen nå den högsta siffran ( 1 7 5 procent). Av förut anförda skäl kunna emellertid inte heller dessa uppgifter tillmätas obet i n g a t vitsord. TTabellen innehåller även en specialredovisning av s m å l ä g e n h e t e r om högst 2 ram och kök. Denna grupp uppvisar genomgående en högre frekvens av dåliga lägemheter, än vad fallet är med bostadsbeståndet i dess helhet. De såsom förfallma betecknade smålägenheterna utgöra sålunda mer än Vs (21 '6 procent) av samitliga. De två lägsta kvalitetsgrupperna tillsammantagna representera inemot Vs av hela smålägenhetsbeståndet (32'2 procent). Totala antalet smålägenheter medl minst två väsentliga brister är även i detta fall ungefär lika stort (21'4 p r o c e n t ) som antalet förfallna bostäder. — Beträffande denna uppgiftsserie framträdia förhållandevis stora interlokala skiljaktigheter. För Dalarne och Norrland upp f igår siffran till 13'1 procent, medan de tre sydliga landskapen komma högst på skalan (30'0 procent). Sistnämnda höga siffra torde emellertid delvis förklar.-as av det förhållandet, a t t smålägenheter i södra Sverige till större del torde bebcos av fattigare familjer, än vad fallet är i landets nordligare delar, där de i högire grad representera den normala bostadstypen. E n redovisning efter nu berörda grunder av bostädernas kvalitet har sockenvis meddelats i tab. 1 (sid. 2 o. £.). I tab. 22 ha upptagits de enskilda landskommumer, vilka förete den högsta och den lägsta frekvensen av lägenheter (inom samitliga storlekstyper) med minst två väsentliga brister. E)e lokala skiljaktigheterna äro betydande. För 60 av de 100 landskommunerma är emellertid variationen begränsad till 5—15 procent, medan övriga 40 Tab. 22.

Landskommuner med hög r e s p . l å g frekvens av sämre bostäder.

K o m m u n e r

Skcokloster Ha.ijom Op>peby Jäcder Leirbo Osttra Ed Skcällvik Stjyrestad S:t

Län

Uppsala Östergötl ands Södermanlands Kalmar Östergötlands

Per

Östergötlands

NoHtja Vissnums-Kil Unidersvik

Kronobergs Värmlands

Lägenheter med minst 2 väsentliga brister antal

%

49 70 136 129 79 73 79 65

52-7 43'8 43-6 43o 32-9 32-2 31-9 31'6

7 28 6 8 5

5o 4-3 4-a 4i 1'7

36 landskommuner ligga utanför dessa gränser — flertalet av dem ovanför den övre gränsen. Av de landskommuner, som komma högst på skalan, är det flera, som ha en betydande proportion lönebostäder, nämligen Skokloster (38'0 procent lönebostäder), J ä d e r (27'8 procent), Östra Ed (20'9 procent) och Skällvik (200 procent). Såsom längre fram skall ådagaläggas, är det emellertid visst icke alltid bland lönebostäderna, som man påträffar den största proportionen av sämre lägenheter. Det visar sig också, a t t några av de kommuner, vilka uppvisa ett särskilt dåligt bostadsbestånd, ha mycket få lönebostäder. Så är t. ex. fallet med Hajom (2'7 procent lönebostäder). Det har tidigare befunnits, att frekvensen av lägenheter med minst två »väsentliga» brister i stort sett nära överensstämmer med antalet »förfallna» bostäder. Såväl enligt denna mera subjektiva som enligt den förutnämnda mera objektiva normen skulle 14 k 15 procent av de undersökta bostäderna vara i hög grad undermåliga. Då de 100 här undersökta landskommunerna befunnits vara tämligen representativa för landets mera jordbruksbetonade bygder, vill det synas, som om man med utgångspunkt härifrån skulle våga verkställa en approximativ beräkning av h e l a a n t a l e t u n d e r m å l i g a l ä g e n h e t e r i n o m s a m t l i g a a- o c h b - k o m m u n e r (exkl. köpingar och municipalsamhällen). Man kommer då till ett totalantal undermåliga lägenheter för dessa landsbygdsområden på närmare 100 000. Härtill komma så de undermåliga lägenheterna inom landsbygdens mera industribetonade kommuner. Även om m a n för dessas del räknar med en avsevärt lägre proportion dåliga bostäder, torde man knappast kunna öka den förut anförda siffran med mindre än ett par tiotusental lägenheter, om man vill få det totala antalet undermåliga bostäder på hela landsbygden (exkl. köpingar och municipalsamhällen). Till jämförelse kan nämnas, a t t antalet undermåliga lägenheter i städer, köpingar och municipalsamhällen med ledning av 1933/35 års bostadsundersökningar uppskattats till c:a 30 000, varav c:a 20 000 skulle vara utdömningsbara. Det är emellertid svårt att avgöra, i vad mån dessa siffror för stadssamhällena äro jämförbara med den nyss anförda beräkningen för landsbygden. Så mycket torde dock kunna sägas, att det snarast är den förra av de sistnämnda siffrorna (30 000), som bör sammanställas med uppgiften om antalet undermåliga lägenheter i landskommunerna. Det förefaller nämligen mest sannolikt, a t t det endast är en del av de c:a 120 000 undermåliga lägenheterna på landsbygden, som k u n n a betecknas såsom på en gång hälsovådliga och omöjliga a t t genom reparation bringa i gott skick, utan a t t reparationskostnaden blir alltför hög i förhållande till kostnaden för en eventuell nybyggnad. Tyvärr saknas hållpunkter för en närmare beräkning av antalet i dylik mening utdömningsbara lägenheter på landsbygden. Att de här meddelade uppskattningarna äro tämligen vaga och osäkra, är så uppenbart, a t t förhållandet knappast behöver närmare understrykas. Hittills h a r emellertid endast berörts frekvensen av dåliga lägenheter. Det gäller sålunda att även undersöka antalet bättre bostäder. En fullständig översikt av bostädernas fördelning på kvalitetsgrupper återfinnes i tab. 23, där uppgifterna i den nedre avdelningen (samtliga lägenheter) grundats på maskinbearbetningen. 1 Det framgår av denna sammanställning, att över 2 /s (40'7 procent) av lägenheterna tillförts grupperna 1—3, d. v. s. de ha antingen betecknats såsom förfallna eller äro behäftade med minst en »väsentlig» brist (enligt kriterierna 1—7). Härtill komma 51'4 procent, som utsatts för någon mindre allvarlig anmärkning (avsaknad av garderob, skafferi, vatten- och avloppsledning etc). E n d a s t 1 Det erinras om att denna gentemot resultatet av den manuella bearbetningen uppvisar vissa smärre divergenser, vilka emellertid sakna praktisk betydelse.

37 Tab. 23.

Undersökta lägenheter fördelade på olika kvalitetsgrupper.

Riksomräden

Antal lägenhetor 1

Därav (i %) tillhörande kvalitetsgrupp

A. S m å l ä g e n h e t e r (om h ö g s t 2 r u m o c h k ö k )

2 985

18'4

13'8

24-5

0-9

2-o

Lönebostäder Övriga b o - / u t a n eller med högst 1 ha åker städer \ m e d över 1 ha åker

821 1450 647

17-3 16-6 24o

14'i

0'7 1-2

14-2

23-9 23-9 26-9

3'i 2-2 Oo

östra

Mälarlandskapen

13B

Os

3 008

15-4

28'0

0-3

1-3

Lönebostäder Övriga b o - | u t a n eller med högst 1 ha åker s t ä d e r (med över 1 ha åker

493 1560 885

18i 16-7 24'8

15- e 15-2 15'8

28'4 28'9 26-9

0-4 0-3 0-2

2o 1-8

Skäne, Halland

och Blekinge

12-9

21-3

28-2

1-0

1-6

Lönebostäder Övriga bo-1 u t a n eller med högst 1 ha åker städer lmed över 1 ha åker

373 9S2 408

7-2 13-4 16-6

16'4 23'0 21-i

32-4 26-9 27-7

IS 0-9 1'0

5'4 l-o O-o

Vänerlandskapen

3 456

19o

12-8

23-5

2-i

Lönebostäder Övriga b o - ( u t a n eller med högst 1 ha åker städer \ m e d över 1 ha åker

454 1762 1171

15-9 19-4 19'8

12-i 13i 12-2

30-2 19-7 26'5

37 41

06 0-4 0-9 0-2

Dalarne

Götaland

O-o

3-5 3'i 0-3

6 762

27-8

3-o

16-s

0-e

3o

Lönebostäder Övriga bo-1 utan eller med högst 1 ha åker städer ) m e d över 1 ha åker

516 3 710 2 451

9'9

23-4 17-9 13 9

57 -19 46

2-7

26'2 34o

1-5 3-8

0-5 0-2

4-7 2-a 3-3

Samtliga

22-4

2-2

Lönebostäder Övriga b o - l u t a n eller med högst 1 ha åker städer lined över 1 ha åker

2 657 9 464 5 562

14-3 20-6 27-i

11'9 10-9

26-9 21-9 21i

42 41! -10

1-1 0-7 0-3

3-6 2-8 1-6

B. Samtliga lägenheter: Mälar- och Vänerlandskapen Östra och södra Götaland. . . Dalarne och Norrland

10 786 10 503 9 659

134 lOo 22-6

8-9 9s 2-3

49-4 50'4 54-7

2-3 3'6 1-5

5'9 5-6 4-5

Samtliga 100 landskommuner

30 948

15i

20i 21-1 14'4 18-6

2-5

5-4

och Norrland

landskommuner

9-2

1 E x k l . 1 014 l ä g e n h e t e r , d ä r a v 617 s m å l ä g e n h e t e r , v i l k a p å g r u n d av o f u l l s t ä n d i g h e t e r i u p p g i f t e r n a ej k u n n a t h ä n f ö r a s till viss k v a l i t e t s g r u p p . •— Vid specialredovisningen av l ö n e b o s t ä d e r etc. h a s å d a n a l ä g e n h e t e r , vilka p å grund av b r i s t e r i uppgifterna ej k u n n a t h ä n f ö r a s till n å g o n av dessa g r u p p e r , u t e s l u t i t s . Det är därför s o m s u m m a n av de tre g r u p p e r n a n å g o t understiger totalantalet.

7'9 p r o c e n t a v d e u n d e r s ö k t a l ä g e n h e t e r n a h ö r a s å l u n d a t i l l n å g o n a v d e b å d a h ö g s t a k v a l i t e t s g r u p p e r n a 5 och 6. I t a b . 2 3 l ä m n a s , i f r å g a o m s m å l ä g e n h e t e r , ä v e n s p e c i a l u p p g i f t e r för l ö n e b o s t ä d e r , b o s t a d s e g n a h e m o. d. s a m t j o r d b r u k s l ä g e n h e t e r . Härvid framträder det a n m ä r k n i n g s v ä r d a förhållandet, att s i s t n ä m n d a lägenheter (med mer än 1 h a

38 åker) uppvisa den största frekvensen av sämre bostäder. Kvalitetsgrupperna 1—2 omfatta sålunda icke mindre än 36'3 procent av dessa småbostäder. Det är att märka, a t t detta förhållande framträder i fråga om samtliga riksområden, varför tendensen knappast kan tillskrivas subjektiviteten i omdömet »förfallen». Däremot inverkar det förhållandet, att denna redovisning begränsats till enbart smålägenheter, vilka ju icke äro typiska för den egentliga hemmansägarklassen, samt vidare, a t t gruppen lönebostäder icke enbart inbegriper lantarbetarhem. Den mera direkta belysningen av de sociala olikheterna, som ges i den på maskin bearbetningen grundade tab. 24, utvisar, a t t småbrukare, lantarbetare och skogsarbetare relativt ofta bo i dåliga lägenheter, medan hemmansägare, industriarbetare, självständiga småföretagare inom industri och handel o. d. mindre allmänt bebo sämre bostäder. Tab. 24. Förekomsten av sämre bostadslägenheter inom olika riksområden, socialgrupper och hnshnllstyper. Socialgrupper (enligt uppgifter om hushållsföreständarens yrke)

1.

Väner- och Mälar landskapen Antal lägenheter 1

Östra och södra Götaland

Dalarna och Norrland

Samtliga riksomräden

därav (i %) därav(i %) därav (i %) därav \i%) Antal Antal Antal inom inom inom inom lägen- kval.-gr lägon- kval.-gr. kval.-gr. lägen- kval.-g 1 1 heter • heter hcter 1 1+2 1 1-1-2 1 1+2 1 1+2

Socialgrupper:

H e m m a n s ä g a r e o. d. S m å b r u k a r e o. d S t a t a r e {o. g i f t a d r ä n g a r ) Ö v r i g a , ej s p e c , l a n t a r b . S k o g s - (o. v ä g - ) a r b e t a r e I n d u s t r i a r b e t a r e o. d. . . Självst. hantv., butiksä g a r e o. d Övriga manliga hushållsföreståndare Kvinnliga hushållsföreståndare 2. Hushållstyper:

3 322 10-4 15 1 1 3 8 17a 32 457 16-6 32 365 23-3 37 421 27-8 36 1 1 3 6 11-2 20 5

3 637 12-3 876 20-o 34- s 476 1 6 4 31-6 526 15-4 35-7 199 14 i 27-i 918 8 i 17'9

6-9 14'5

5'5

1 3 5 6 11'2 19-7

9-5

1798 15-6 25-9 1695

9-9

12'8 20'i 20-4

2 609 24-5 25 7 1469 27-4 29-0 14 169 25'4 30-2 1163 29-e 33-4 1147 13-1 16-0

9 568 13 i 17-0 3 483 22-4 31-6 947 16-3 31-6 1060 19-7 35-5 1783 27-4 33'5 3 201 ll-o 18-2

701 12'6 15'S 2 393 8'o 14i 1054 18-4 20-s 3 687 12-7 20o 1333 24-7 27-7 4 826 16i 24'5

2 Småhushåll Medelstora lutan barn hushåll )med barn Större hus-10—2 b a r n h å l l m e d \ 3 el. fl. b a r n

3 324 15'5 26-4 2160 11-4 20-6 1620 12-5 21-7 2 446 10-7 16-8 1236 17-5 25-7

3. Samtliga

10 786 13 4 22 8 10 503 10 o 19 3 9659 22-6 24 9 30 948 15 i 22 i

grupper

....

3 174 11 6 24-3 1944 7-8 14-9 1538 9s 2 0 i 2 479 8-6 14-2 1368 12-4 21-8

2 557 24-5 27-9 1465 21-2 23 3 1579 18-7 20-7 2 453 22'* 23-8 1605 25'7 27-7

9 055 16-7 26i 5 569 12-7 19-3 4 737 13-5 20-9 7 378 13-8 18-2 4 209 19 o 25'2

Jfr noten å föregående sida. — De 1 0 1 4 l ä g e n h e t e r , vilka p å grund av ofullständigheter i m a t e r i a l e t ej k u n n a t h ä n f ö r a s till visa kvalitetBgrupp, äro här ej m e d r ä k n a d e . S m a h u s h å l l : h u s h å l l om 1 v u x e n och 0—2 barn u n d e r 15 år eller 2 v u x n a u t a n h a r n ; m e d e l s t o r a h u s h å l l u t a n b a r n : s å d a n a om 3—4 p e r s o n e r Över 15 å r ; m e d e l s t o r a h u s h å l l med b a r n : s å d a n a om 2 v u x n a och 1—2 b a r n u n d e r 15 år; s t ö r r e h u s h å l l med 0—2 b a r n : s å d a n a om 8—4 v u x n a och 1—2 barn u n d e r 15 år eller 5 eller flera v u x n a och 0 — 2 b a r n ; större h u s h å l l m e d 3 eller flera b a r n : s a m t l i g a h u s h å l l m e d m i n s t 3 b a r n u n d e r 15 år.

Anmärkningsvärt är vidare, a t t hushåll med minderåriga barn i regel något oftare än andra hushåll av n ä r m a s t motsvarande atorlekstyp bo i sämre lägenheter. Förhållandet belyses i tabellens andra avdelning. Det befinnes exempelvis, att familjer med minst 3 barn under 15 år till 19'0 procent bo i bostäder,

39 vilka betecknats såsom förfallna. Det förtjänar påpekas, a t t samma förhållande iakttagits beträffande smålägenheter i de 14 städer, som bostadssociala utredningen underkastat en specialundersökning. Sambandet mellan bostadskvalitet och utrymmesförhållanden, i det föregående h a r såväl iitrymmesstandarden som bostädernas kvalitet ingående berörts. Det gäller nu att studera sambandet mellan dessa båda företeelser och att söka sammanfatta de kvantitativa och de kvalitativa uppgifterna om bostadsstandarden. Tab. 25. Hushåll tillhörande olika storlekstyper, fördelade efter lägenheternas rumsantal och kvalitetsgrupp (i procent). 1 Antal hushall i 1 igenheter om

Samtliga högst 4 el. 2 ruin 3 rum hus1 rum flera och håll och och rum kök kök kök o. kök

Hushålls- och kvalitetsgrupper

I. Smahushåll: ( 1 i

ti

12-9 6-6 11-4 19s 0-2 0-8

2-5 2-2 5-7 11-9 OS 1-1

0-9 0'4 2-6 10-6 0-4 1'1

0-4 0-i l-o 6*8 0-6 1-4

16-7 9-3 20-7 47-4 1-5 4-4

Samtliga

51'2

23-7

16-0

9l

lOOo

lägenheter tillhörande kvalitetsgrupp

8a 4

5 II. Medelstora hushåll utan ' 1 i lägenheter 2 tillhörande 3 kvalitets4 grupp 5

6'9

8-a

5-3 7-8 Oi Oi

Samtliga

23-5

III Medelstora hushåll med barn: 1 i lägenheter 2 tillhörande 3 kvalitetsl grupp 5

3-3 2-5 58 0i 0-5

1-7 0-8 4-i 17-9 0-7 0-9

0-9 0-3 28 16-6 2-o 4o

543 2-9 5-5

24i

25-8

26-G

lOOo

12-o

18o

Samtliga högst 4 el. 2 rum O rum hus1 rum flera och håll och och rum kök kök kok o. kök

Hushålls- och kvalitetsgrupper

IVhåll

Större husmed 0—2 barn: ( 1 i lägenheter 2 tillnörande 8 kvalitets-J grupp B

6-0 1-6 3o 5i Oo O-i

4-0 18 5-4 10'7 0i 0-4

2-2 0-D 3-8 16-3 0-7 11

l-i 0-5 4-4 21'3 3i 6-3

13-8 4-4 16-G 53 4 3-9 7-9

Samtliga

15-8

22-4

24-e

37-2 100-0

9-8 2-9 53 9i 0i

öl

2-8 0-6 3'4 15o 0'6 0-7

1-3 OS 2-4 133 1-4 2'6

V. Större hushåll med 3 eller flera barn:

{ 1

i lägenheter tillhörande J kvalitets- \ grupp

2 3 4 5

19o 6-2 17-6

16 Oo

2-4 6-6 13 9 0i 0-5

Samtliga

27-2

28-5

23o

21-3 lOO-o

9s

3o

lo

4-3

2-3 6-5 16 G 0-5 1-4

0-5 2-7 11-4 0-8 1-2

9-e 19o 0i 0-5

e 42-8 30-3 17-6

0-2 0-3 0-8 5-8 0-7 1-6

13-5 74

9-2 4'0 7-2 12-4 0i 0-3

34 22 5-8 12-6 0-3 0-8

1-6 0-5 3-3 OC lo

09 OS 2-3 12-4 l-i 3-3

19-c

18 6 51 4 2-5 54

52-8 2i 4'6

9-s lOO-o 1

33 2 1 25 i 21o

20 7

100 o

Samtliga hushåll: ' 1 i lägenheter 2 tillhörande 3 kvalitets4 grupp 5

öls 2i 8-8

VI.

Samtliga 1

12-7 6'G

Antal hushall i lägenheter om

6 Samtliga

14-o

15i

7o

Jfr n o t e r n a till t a b . 24.

Tab. 25 innehåller en allmän översikt över hithörande förhållanden. 1 Lägenheter tillhörande hushåll av olika storlekstyp ha här fördelats dels efter rumsantalet dels efter kvaliteten. Det visar sig exempelvis, a t t hushåll med minst 3 harn under 15 år till 36'4 procent bo i lägenheter, som antingen betecknats såsom förfallna eller (och) innehålla högst 1 r u m och kök och sålunda kunna anses 1

Denna sammanställning är grundad på, den maskinella bearbetningen. Jfr not 3 sid. 15.

40 o t i l l r ä c k l i g a för f a m i l j e r a v d e n n a s t o r l e k . F ö r ö v r i g a s t ö r r e h u s h å l l u p p g å r d e n n a siffra till 23'6 p r o c e n t . I l ä g e n h e t e r , v i l k a p å en g å n g ä r o f ö r f a l l n a o c h b e s t å a v h ö g s t 1 r u m och kök, bo 9'8 p r o c e n t a v d e b a r n r i k a h u s h å l l e n o c h 6 - 0 procent av övriga större hushåll. Tab. 26. Förekomsten ay l ä g e n h e t e r , vilka bestå av h ö g s t 1 rum och kök och samtidigt betecknats såsom förfallna, inom olika socialgrupper. Lägenheter bebodda av hushåll, vilkas föreståndare är Samtsjälvst. liga Bkogsstatare hem- små- (eller övriga (och indu- hantlägenmans- brukare gifta och ej väg-) striar- verkare ovnga heter ägare o. d dräng- spec. arbe- betare butiks- grupper lantaro. d. ägare o. d. tare ar) betare

Antal större hushall med 3 713 0—2 b a r n 1 Därav (i %) boende i säsom förfallna betecknade lägen3-3 heter om högst 1 rum o. kök Antal större hushåll med 3 s 1689 eller flera barn Därav (i %) boende i såsom förfallna betecknade lägen heter om högst 1 rum o. kök 5'2 1 Ej hänföras 8 Ej hänföras

o. d.

7 378

555 1119

13-4

ll-o

11-8

16-9

5'0

3i

6'6

15-7

12-9

19'8

20-9

11-8

4-2

6'9

i n r ä k n a t 213 l ä g e n h e t e r , vilka på g r u n d av ofullständigheter i m a t e r i a l e t ej k u n n a t till viss k v a l i t e t s g r u p p . i n r ä k n a t 140 lägenheter, vilka p å g r u n d av o f u l l s t ä n d i g h e t e r i m a t e r i a l e t ej k u n n a t till viss k v a l i t e t s g r u p p .

Med h ä n s y n till a t t förekomsten av dylik såväl ur k v a n t i t a t i v som kvalitativ s y n p u n k t otillräcklig b o s t a d s s t a n d a r d ter sig såsom något tämligen a n m ä r k n i n g s v ä r t , h a v i s s a specialsiffror för s t ö r r e h u s h å l l t i l l h ö r a n d e o l i k a s o c i a l g r u p p e r s a m m a n s t ä l l t s i t a b . 26, v i l k e n ä v e n l e d e s g r u n d a t s p å d e n m a s k i n e l l a b e a r b e t n i n g e n . E n l i g t d e s s a u p p g i f t e r s k u l l e bl. a. b a r n r i k a s k o g s a r b e t a r f a m i l j e r till d r y g t V i (20'9 p r o c e u t ) b o i f ö r f a l l n a l ä g e n h e t e r o m h ö g s t 1 r u m o c h kök. Förefintligheten av d e n n a »dubbla» brist i b o s t a d s s t a n d a r d e n betingas till v ä s e n t l i g del a v d e t f ö r h å l l a n d e t , a t t m i n d r e l ä g e n h e t e r , s å s o m t i d i g a r e b e f u n n i t s , väsentligt oftare ä n större s å d a n a tillhöra de s ä m r e kategorierna. T r å n g b o d d h e t s f r e k v e n s e n k o m m e r d ä r f ö r a t t i s t o r t s e t t t e n d e r a a t t ö k a s m e d s j u n k a n d e bostadskvalitet. F ö r h å l l a n d e t f r a m g å r t y d l i g t a v f ö l j a n d e siffror: Smålägenheter med mer än 2 personenheter per rumsenhet i % av samtliga smålägenheter inom kvalitetsgrupp

31-4

20-0

17-8

16-6

samtliga smålägenheter

2'7

4-o

19-9

D e t v i s a r sig s å l u n d a , a t t d e s å s o m »förfallna» b e t e c k n a d e s m å l ä g e n h e t e r n a ( g r u p p 1) ä r o ö v e r b e f o l k a d e till n ä s t a n e n t r e d j e d e l . I t a b . 2 7 h a r s m å l ä g e n h e t s b e f o l k n i n g e n f ö r d e l a t s d e l s e f t e r l u f t r y m d e n i sovr u m m e n , d e l s efter h ö s t ä d e r n a s k v a l i t e t . 1 Ä v e n h ä r k o m m e r s a m m a t e n d e n s t i l l synes. Av befolkningen i smålägenheter tillhörande de två lägsta kvalitetsgrup1

Grundad på den maskinella bearbetningen.

Jfr sid. 15, n o t 3.

41 perna tillbringar sålunda ungefär en tredjedel natten i rum, kök e t c , där luftrymden understiger 10 kbm, medan mindre än en femtedel av befolkningen i smålägenheter tillhörande de två högsta kvalitetsgrupperna beröres av denna grad av trångboddhet. Tab. 27. Sovluftrymd per person i smålägenheter tillhörande olika kvalitetsgrupper.»

Kvalitetsgrupper

Antal Därav fi %) personer med sovplats i rum, Luftrymd per person i kbm personer kök e t c , där luftrymden per person (mediantal) med upputgjorde . . . . kbm gift om Mälar- Östra Samtl. luftDalar40 och och 100 rymd i under 5 - 1 0 - 1 5 - 2 0 - 3 0 - och ne och Väner- södra landssov5 10 15 20 30 40 där- land- Göta- Norr- komland rummen över skapen land muner

Grupp 1 » 2 3 4 5—6 » ej uppg. ..

13 848 5 902 12 969 25 394 1272 1469

5-i 5'5 4-2 1-9 1-5 2l

25-4 25-5 17'4 15-7 32o 27'o 14-9 13-4 24-9 25-7 16-5 17 i 20-2 25-0 19-i 19o 16-5 26-0 20-i 18-6 17'3 22-7 2 2 ' i 20-4

7'9 7-5 8-i

Samtliga personer

3D

234 254 1 7 9 17'4

6-7

5-s 4-6 6-s

7-s

12-5 12-5 13-7 19-5 20-3 15-0

13 7

4-8 2-6 5'4 6-9 9-8

10-2

18-i

12'4 135 14'4 14'2

16-0 15-6 17-2 18-0 18-i 18-9

12-3 14-1 15-8 17-i 15-s

12 3

145 Ils

Jfr n o t e r n a till 1 ab. 15.

Med utgångspunkt från de i föregående tablå anförda uppgifterna rörande sambandet mellan bostadskvalitet och trångboddhetsfrekvens 1 kan man beräkna de ö v e r b e f o l k a d e o c h f ö r f a l l n a l ä g e n h e t e r n a s s a m m a n l a g d a a n t a l . De lägenheter, vilka voro på en gång överbefolkade (enligt kriteriet »mer än 2 personenheter per rumsenhet») och enligt folkräknarnas uppfattning a t t anse såsom »förfallna», utgjorde sålunda 4 procent av samtliga undersökta bostäder; de överbefolkade men icke »förfallna» bostäderna uppgingo till 8 procent, medan 11 procent skulle vara »förfallna» men däremot icke överbefolkade. Sammanlagt skulle sålunda 23 procent av samtliga undersökta bostäder vara antingen i hög grad undermåliga eller överbefolkade — eller bådadera. Dessa siffror synas h ä n t y d a på, a t t det totala antalet lägenheter å landsbygden i dess helhet, vilka äro antingen överbefolkade eller (och) i hög grad undermåliga, uppgår till bortåt 200 000. Folkmängden i dessa lägenheter torde röra sig omkring 1 miljon. Dessa siffror, som givetvis endast äro avsedda a t t ange den allmänna storleksordningen av landsbygdens »totala bostadsnöd», är beräknad under hänsynstagande till, att bostadskvaliteten — men däremot sannolikt ej utrymmesstandarden — är bättre inom de mera industrialiserade delarna av landsbygden än inom jordbrakskommunerna. Att märka är, a t t de anförda uppskattningarna icke inbegripa den trångboddhet, som helt förorsakas av »finrumssystem», och ej heller sådana lägenheter, som endast utmärkas av enstaka brister, även om dessa kunna vara av rätt allvarlig natur. I städer och stadsliknande samhällen torde antalet lägenheter, som antingen äro överbefolkade eller undermåliga (eller bådadera), röra sig omkring 100 000, och antalet medlemmar i dessa hushåll torde utgöra c:a en halv miljon. I städer och landsbygd tillsammantagna skulle enligt dessa — givetvis mycket 1 Visserligen hänför sig denna undersökning om sambandet mellan trångboddhet och bostadskvalitet endast till smålägenheter, men dessa svara för praktiskt taget hela trångboddhetsfrekvensen, varför denna omständighet endast obetydligt inverkar på resultatet av den här anförda beräkningen.

42 grova •— överslagsberäkningar finnas ungefär 300 000 överbefolkade och/eller undermåliga lägenheter med en total bostadsfolkmängd av omkring 1'5 milj. personer. Bostadsbeståndets förnyelse. Huvudvikten i denna framställning har lagts på en redogörelse för bostadsstandarden. Materialet erbjuder emellertid även möjligheter a t t i viss mån belysa bostadsbeståndets förnyelse genom ny- o c h omb y g g n a d e r samt i vad mån eventuella ombyggnader utförts med stöd av statliga b o s t a d s f ö r b ä t t r i n g s b i d r a g . Med ledning av dessa uppgifter kan en viss uppfattning erhållas om vissa utvecklingstendenser, särskilt n ä r dessa data kombineras med uppgifter om bostadsstandarden. A undersökningsformuläret efterfrågades, huruvida lägenheten var belägen i hus, som tillkommit före eller efter den 1 januari 1926. Materialet har sålunda kunnat uppdelas i tvenne åldersgrupper, nämligen dels lägenheter i nyare hus, d. v. s. sådana som tillkommit under tioårsperioden 1926—1935 (inräknat de, som tillkommit under de första månaderna av 1936 d. v. s. före folkräkningstillfället i mars), dels lägenheter i äldre hus eller sådana, som tagits i bruk före 1926; denna sista grupp torde emellertid även inbegripa en del nyare lägenheter, d. v. s. sådana, som tillkommit genom tillbyggnad av äldre hus. Av tab. 28 (översta avdelningen) framgår, att lägenheter i nyare hus utgjorde 13'3 procent av samtliga. Till jämförelse kan nämnas, att antalet lägenheter i under åren 1924—1933 tillkomna hus enligt 1933 års representativa bostadsräkning för 45 stadssamhällen i landsorten utgjorde 22'2 procent; hade Stockholm k u n n a t medräknas, skulle siffran säkerligen h a blivit högre. Det torde sålunda k u n n a sägas, att i förhållande till bostadsbeståndets storlek byggnadsverksamheten inom de mera jordbruksbetonade delarna av landsbygden är ungefär hälften så stor som bostadsproduktionen i stadssamhällena. 1 Då antalet bostadshushåll på landsbygden (exkl. köpingar och municipalsamhällen) kan uppskattas till drygt 1 miljon, skulle med utgångspunkt från den angivna procentsiffran kunna beräknas, att under senaste tioårsperiod tillkommit över 130 000 lägenheter på landsbygden, d. v. s. i genomsnitt mer än 13 000 per år. Denna siffra kan emellertid vara ett par tusen enheter för låg. Man får nämligen beakta, att byggnadsverksamheten är mera intensiv i industrikommuner o. d. än i de mera jordbruksbetonade bygder, från vilka beräkningen utgått, och dessutom att en del nyare lägenheter kunna ha åstadkommits genom tillbyggnad av äldre hus. Det genomsnittliga årliga lägenhetstillskottet i landsbygdens »icke municipala» delar under senaste tioårsperiod synes sålunda ha endast med några få tusental enheter understigit antalet i städer, köpingar och municipalsamhällen, enligt uppgifter från byggnadsnämnderna, tillkomna lägenheter, vilket under perioden 1926—1935 uppgått till något över 18 000 per år. 2 Efter lägenhetstal r ä k n a t skulle landsbygden sålunda svara för närmare hälften av hela bostadsproduktionen i riket; räknat efter antalet eldstäder blir dess insats säkerligen ännu något större, då landsbygdens bostäder i genomsnitt ha flera rum (jfr sid. 12 o. f.). Det förtjänar särskilt beaktas, att lönebostäder (8'8 procent lägenheter i nyare hus) och jordbrukslägenheter (8'6 procent) förete knappt hälften så hög nybygg1 Även under närmast föregående decennium synes bostadsproduktionen på landsbj'gden ha hållit sig på ungefär samma nivå. Enligt den förut omnämnda publikationen »Bostadsförhållandena på landsbygden i Sverige», vartill primärmaterialet i huvudsak insamlades under åren 1926 och 1927, bodde av de undersökta hushållen ll - 8 procent i byggnader uppförda under de tio senaste åren (a. a. sid. 42j. 3 Jfr Soc. Medd., årg. 1936, sid. 503. Redovisningen avser städer, köpingar och municipalsamhällen; övriga samhällen med offentlig byggnadskontroll ha räknats till landsbygden.

43 Tab. 28.

Nybyggda och ombyggda bostäder under åren 1926—1935. Mälarlandskapen

Östra Götaland

Skåne, Halland

4-7 14-i 5-o 8-7

T6 17-2 7-3 11-5

9-s 18-3

10-5 10-3 ll-o 10-7

8'8 12'3

a) samtliga undersökta lägenheter: ° Lönebostäder Övriga (utan el. med högst 1 ha åker bostäder\med mer än 1 ha åker . . . . Samtliga lägenheter b) under 1926—1936 ombyggda läg.: 3 Lönebostäder Övriga (utan el. med högst 1 ha åker bostäder (med mer än 1 ha åker . . . . Samtliga lägenheter

/ . Lägenheter i under aren 1926—1935 tillkomna hus i % av samtliga:1 Lönebostäder Övriga (utan el. med högst 1 ha åker bostäder)med mer än 1 ha åker Samtliga lägenheter II

7-3 12-6

10-6 193 9i 13'3

13-7 23i lli 16-0

19 3 8-« 13 3

lO'i 10-9

8-9 11'6 10-3 10-6

9-9 11-2 12-3 11-5

14-2 15-c 19 c 17'4

106 12!) 13 7 13o

2i 2-3 3-6 2-7

2-4 3o 3-3 3-i

3-8 3-9 4-2 4-o

03 30 3-4 3o

0-6 5'6 6-9 59

1-8 39 46 4o

21-3 24-e 35-9 28-8

34-o 33-6 38-9 36-6

61i 36-6 438 42-4

3-8 32'9 29-7 29-o

53 38-5 36-7 35-8

209 35 i 36 3 34;

8-8

Under åren 1926—1935 ombyggda lägenheter i % av samtliga:'

Lönebostäder Övriga (utan el. med högst 1 ha åker bostäder\med mer än 1 ha åker . . . . Samtliga lägenheter III.

Blekinge

Väner- Dalarne Samtliga landoch 100 landsskapen Norrland kommuner

Med bostadsförbättringsbidrag ombyggda lägenheter i % av

I n r ä k n a t b o s t ä d e r , som färdigställts och tagits i b r u k u n d e r de första m å n a d e r n a av å r 1936, fl. v. s. före folkräkningstilltället (mars 1936). — Vid b e r ä k n i n g a r n a ha 105 l ä g e n h e t e r , för vilka uppgift om Imsets aider s a k n a s , ej m e d t a g i t s . Vid beräkningen av specialsiffrorna för l ö n e b o s t ä d e r etc. ha vidare u t e s l u t i t s de lägenheter, för vilka vissa a n d r a uppgifter s a k n a s . — Oberäknat 247 l ä g e n h e t e r , för vilka uppgift saknas om ev. o m b y g g n a d . — s O b e r ä k n a t 468 l ä g e n h e t e r , för vilka uppgift s a k n a s om ev. o m b y g g n a d (eller beträffande h u r u v i d a b o s t a d s förbättringsbidrag utgått).

n a d s f r e k v e n s som ö v r i g a b o s t ä d e r , till v i l k a h ö r i n g e n eller e n d a s t o b e t y d l i g j o r d a r e a l (19'3 p r o c e n t ) . D e n n a g r u p p s v a r a r i s j ä l v a v e r k e t för n ä r a 2 /3 (63'1 procent) av samtliga lägenheter i under senaste tioårsperiod tillkomna hus. P r o d u k t i o n e n av n y a bostadslägenheter har varit lägst i l a n d s k a p e n o m k r i n g M ä l a r e n och h ö g s t i D a l a r n e och N o r r l a n d , i n o m v i l k e t o m r å d e b o s t a d s b y g g a n det u n d e r tioårsperioden varit i g e n o m s n i t t n ä s t a n dubbelt så h ö g t som inom det förra området. S e r m a n p å u p p g i f t e r n a för de e n s k i l d a k o m m u n e r n a i t a b . 1, b e f i n n e s , a t t p r o p o r t i o n e n n y a l ä g e n h e t e r i flertalet fall v ä x l a r m e l l a n 5 och 20 p r o c e n t . 1 vissa kommuner ha emellertid endast enstaka lägenheter tillkommit under s e n a s t e t i o å r s p e r i o d ; i I g e l ö s a och O d a r s l ö v ( M a l m ö h u s l ä n ) b l o t t 6 a v 191 o c h i Kräklinge (Örebro län) e n d a s t 5 av 227. A a n d r a sidan h a r i St. H a m m a r ( M a l m ö h u s l ä n ) n ä r a 1/a eller 31'9 p r o c e n t a v l ä g e n h e t e r n a u p p g i v i t s v a r a bel ä g n a i h u s , som tillkommit u n d e r perioden 1926—1935. 1 d e n a n d r a a v d e l n i n g e n a v t a b . 28 å t e r g e s f r e k v e n s e n a v l ä g e n h e t e r , s o m under senaste tioårsperiod undergått o m b y g g n a d . De b e f i n n a s v a r a u n g e f ä r l i k a t a l r i k a (13'0 p r o c e n t ) s o m de n y b y g g d a l ä g e n h e t e r n a . Även ombyggnads1842 37

44 Tab. 29. Lågenheter av olika ålder ni. m. fördelade efter rumsantal. Därav (i %) lägenhetci bcstå( nde av Riksomräden och åldersgrupper

Mälar-

och

Antal lägenheter

6 el. fl. dubl., 1 rum 2 rum 3 rum 4 rum S rum 1 rum rum deloch och och och och eller och köks- kök kök kök kök kök 1 kök kök läg.

Vänerlandskapen:

2o

ÖS 2-8

3-3

3o

9-3

5-5

25-8 28-3 29-1

13-2

9-i 13-s

6 5 1-3 5-8

8-3 l-i 6-0

25-9

26l

13-2

6-4

8-i

0i

24-9 41-9 32i

16-o

33-s 39o

147 11-8

4-9 49

8-4 0-4 l-i

3'8 0-4 l-i

0 1

35-3

26-2

15 2

7-9

3 1

3 4

5-4 25 5 9

1-8 0-6 0-8

26-0 26-5 26o

24-2 42-0 31-3

21-1 19-6 206

10-5 6-4 8s

4-9 1-1 3-3

6-i 1'3

•").")

26 l

25-2

10 2

57 L ä g e n h e t e r i h u s tillk. f ö r e 1926 D ä r a v omb. m. bost.-förb.-bidr. L ä g e n h e t e r i h u s tillk. 1926—1935

9 772 251 1251

5l 0-8 4-0

l'i 0-8 0-4

30-4 28-7 26-5

22'8 40-6 30-2

20-8 18-7 23«

9-i 5-6 8'4

4-5

Samtliga lägenheter '

5-0

1-0

211 L ä g e n h e t e r i h u s t i l l k . f ö r e 1926 D ä r a v omb. m. bost.-förb.-bidr. L ä g e n h e t e r i h u s tillk. 1 9 2 6 - 1 9 3 5

9 611 304 1307

2-9 17

3o

4-0 l-i 2i

14-2 132 10-6

25-i 43-1 31-3

lägenheter1

10 964

2-9

3-8

13-s

L ä g e n h e t e r i h u s tillk. f ö r e 1926 D ä r a v o m b . in. b o s t . - f ö r b . - b i d r L ä g e n h e t e r i h u s t i l l k . 1926—1935

8 234 489 1680

8-7 3-9 9-0

Oi

34-6

Samtliga

9 937

8'8

27 617 1044 4 238 3 1 962 1

östra

och södra

Götaland:

Samtliga Dalarne

Samtliga

och

Norrland:

lägenheter'

riksområden:

L ä g e n h e t e r i h u s tillk. f ö r e 1926 D ä r a v omb. m. bost.-förb.-bidr. L ä g e n h e t e r i h u s tillk. 1926—1935 Samtliga 1

lägenheter1

3o

I n k l . sådana, för vilka uppgift c m b u s e t s ålder s a k n a s .

verksamheten är särskilt koncentrerad till norra Sverige. Den skiljer sig emellertid därutinnan från nyproduktionen, att den i något högre grad avser jordbrukarlägenheter o. d. än lönebostäder och »övriga» bostäder. 1 den tredje avdelningen av tabellen redovisas de med hjälp av b o s t a d s f ö r b ä t t r i n g s b i d r a g ombyggda lägenheterna. Trots att denna statliga bostadshjälp vid undersökningstillfället icke utgått under mer än tre år, kommer mer än en tredjedel (34'7 procent) av den totala ombyggnadsverksamheten under senaste tioårsperiod på dess konto. I förhållande till hela beståndet av undersökta lägenheter utgöra dessa bostäder, till vilka statlig bostadshjälp utgått, 4 - 0 procent. Denna siffra inbegriper dock icke hela det antal lägenheter, till vilka dylik bostadshjälp hittills beviljats, utan endast sådana statligt understödda ombyggnadsföretag, som i huvudsak avslutats vid folkräkningstillfället i mars 1936. Detta torde innebära, att endast en del av de bostäder, för vilka bostadsbidrag beviljats under år 1935, blivit medräknade. Såsom framgår av de sista kolumnerna i tab. 1, uppgår hela antalet lägenheter, till vilka bostadsförbättringsbidrag intill hösten 1936 beviljats, till 5'8 procent av det totala antalet bostäder i de 100 undersökta kommunerna; härtill komma 2'7 procent, för vilka egnahemsnämnderna tillstyrkt ansökningar om bostadshjälp men bidrag på grund av brist på medel ej kunnat beviljas. Av tab. 28 framgår vidare, att Dalarne och Norrland erhållit det relativt

45 Tab. 30. Förekomsten av rum utan uppviirmningsanordning i lägenheter av olika ålder. Lägenheter bestående av Samtliga dubl, 1 rum 1 rum 2 rum 3 rum 4 rum 5 rum 6 el. 11 lägendelrum eller och och och och och heter köksoch lkök kök kök kök kök kök läg kök

Åldersgrupper

Lägenheter (i allt)

i h u s tillk. f ö r e

1926 D ä r a v (i %): utan kallrum med 1 kallrum m e d 2 el. fl. k a l l r u m L ä g e n h e t e r i h u s t i l l k . f ö r e 1926 och omb. m e d bost.-förb.-bidr.

7 1 8 3 6 687 5 822 2 895 1 3 4 9 1 6 8 8

99-4 0-6

62-7 35s 1-8

91-o 9-o

74-4 24-5 Ii

67-0 26'7 6-8

60-5 25-7 138

56-4 21-4 22-2

58-9 16-3 24-8

75-0 19-3 5-7

87-7 12-3

79-2 19-9 O-i

62o 31-7 6-3

3-1 1 1 2 6 1 3 2 7

4 238

99-6

90-9 9i

76'5 18-3 5-2

72i 17'i 10'8

71-2 13 7

66-4 17-s 16-4

82-i 14-7

59-5 16-3 24-2

76-0 18-7 5'3

26 D ä r a v ii %): utan kallrnm med 1 kallrum m e d 2 el. fl. k a l l r u m L ä g e n h e t e r i h u s tillk. 1926 - 1 9 3 5 D ä r a v ;'i %)-. utan kallrum med 1 kallrum m e d 2 el. fi. k a l l r u m Samtliga lägenheter

1 D ä r a v (i %); utan kallrum med 1 kallrum m e d 2 el. fl. k a l l r u m

Oi 1752

80-6 18-6

0-8

27 617

76-4 20i 3-5

536 8 337 8 051 6 710 3 269

8-t

15-i 1489

99-4 0-6

63-e 34-7 1-7

91-o 9-o

75-5 23-4 l-l

68-2 25-7 6i

61-8 24-8 13-4

57-8 20-7 21'5

I n k l . sådana, för vilka uppgift om h u s e t s ålder s a k n a s .

största antalet bostadsförbättringsbidrag (5-9 procent av samtliga lägenheter), medan mälarlandskapen endast fatt bidrag till hälften så stor del av lägenheterna ( 2 7 procent). Vidare märkes, att blott T8 procent av lönebostäderna ombyggts medelst bostadsförbättringsbidrag, medan jordbrukslägenheter o. d. fått sådan hjälp beträffande 4'6 procent av samtliga. I tab. 29 återgives — enligt preliminära resultat av den maskinella bearbetningen — lägenheternas fördelning efter rumsantal dels i äldre hus, däribland sådana, som ombyggts med hjälp av bostadsförbättringsbidrag 1 , dels i nyare hus. I södra och mellersta Sverige befinnas de nyare husen uppvisa något starkare proportion av större smålägenheter än de äldre. Lägenheter om 2 och 3 rum och kök ha sålunda ökat i betydelse på bekostnad av dels bostäder om högst 1 rum och kök, dels lägenheter om 4 eller flera rum och kök. Även i Dalarne och Norrland uppvisa de nya husen en något ökad proportion av tvårumslägenheter, men däremot ha trerumslägenheterna minskat i betydelse, samtidigt som ettrumslägenheterna gått framåt. De bostadsförbättrade lägenheterna bestå till drygt två femtedelar (42'0 procent) av 2 rum och kök samt till en dryg fjärdedel (26'5 procent) av 1 rum och kök och till en femtedel (19'6 procent) av 3 rum och kök. 1 De i nyare hus belägna lägenheter, till vilka bostadsförbättringsbidrag utgått, ingå sålund» ej i denna specialredovisning. Dessa lägenheter utgöra 17'6 procent av samtliga bostadsförbättrade.

46 Tab. 31. Förekomsten [i procent) av vissa brister i lägenheter av olika å l d e r Lag. i hus tillkomna

Läg. i hus tillkomna

före 1926

före 1926

Samtliga därav omb.ni. 1926— lägensamt- bost.- 1935 heter liga förb.bidr.

Samtliga därav omb.in. 1 9 2 6 — lägensamt- bost.- 1935 heter liga förb.bidr. Antal undersökta lägenheter1 . . 27617 D ä r a v (i %): med golvet direkt på marken. . . . med golvet under marken m e d g o l v e t 0'30 m över marken belägna i bottenv å n . av h u s u t a n vent, u t r y m m e under golvet. . b e t e c k n a d e sås o m »i h ö g r e grad" fuktiga

4 238 3 1 9 6 2

14-2

7-o

4-s

2-4

1-6

OS

44-9

44o

23-3

25i

15-7

9-8

9-7

6-9

4-s

1 Vid b e r ä k n i iigen a-v procer ittalen lämnat6 obesvarac e.

111. I I ) .

Antal undersökta l ä g e n h e t e r 1 . . 27 617

Därav (i%): helt u t a n avlopps129 ledning helt utan vattenledn 2-2 d ä r a v m. m i n s t 100 m till n ä r 42o maste brunn m e d a v t r ä d e gem e n s a m t för 4 e l l e r (lera l ä g . 23 i u t a n vare sig t a m b u r el. h a l l 9 l utan garderob . . u t a n skafferi.. . . utan matkällare

4 238 3 1 9 6 2

81-3

88-3

66-8

79-4

81-5

91'S

72-2

80-3

15'G

15-8

17-s

15 8

1-7

Ii

0-3

lo

10-6 45-2 15-9 32-6

7'4 51-7 13-1 33-2

7-9 37 8 12-2 25-9

10s 44-2 154 318

nar b o r t s e t t s frän de l ä g e n h e t e r , för vilk a resp. frågor

Tab. 3 0 1 belyser förekomsten av lägenheter med rum utan uppvärmningsanordning i hus av olika ålder etc. Det beflnnes, att lägenheter i hus tillkomna under senaste tioårsperiod i föga mindre utsträckning (17'9 procent) än äldre lägenheter ( 2 5 0 procent) innehålla dylika kallrum. Även de med bostadsförbättringsmedel upprustade lägenheterna äro mycket ofta (23'6 procent) utrustade med kallrum, vilket är desto mera anmärkningsvärt, som de sällan tillhöra de större lägenhetstyperna och dessutom till förhållandevis stor del äro belägna i norra Sverige, där kallrum eljest äro sällsyntare än i landets sydligare delar. Tab. 31 x belyser frekvensen av vissa bristfälligheter inom äldre och nyare lägenhetsgrupper. De nya samt de med bostadsförbättringsbidrag ombyggda äldre lägenheterna befinnas'i flertalet fall uppvisa bättre förhållanden än övriga lägenheter i hus, som tillkommit före år 1926. Även i dessa nybyggda eller reparerade bostäder a n m ä r k a s dock brister i en stundom tämligen stor omfattning. Särskilt gäller d e t t a om de med bostadsförbättringsbidrag ombyggda lägenheterna, vilka exempelvis till 6'9 procent betecknats såsom (i högre grad) fuktiga, till 15-7 procent äro belägna i bottenvåningen av hus, där ventilerat u t r y m m e under golvet saknas, och till 7'0 procent ha golvet direkt på marken (utan stenfot). I tab. 32* återgives fördelningen på kvalitetsgrupper inom samma lägenhetsgrupper. Denna sammanställning bekräftar intrycket av att de nybyggda och med bostadsförbättringsbidrag ombyggda lägenheterna i stort sett äro bättre än de äldre oreparerade, men a t t de dock i åtskilliga fall äro av sämre beskaffenhet. Av de under senaste tioårsperiod tillkomna bostäderna ha sålunda 4'6 procent betecknats såsom förfallna, och för äldre med bostadsförbättringsbidrag ombyggda lägenheter uppgår motsvarande tal till 3'4 procent. Detta sistnämnda förhållande har ansetts så anmärkningsvärt, a t t uppgifterna 1

Sammanställningen grundad på den maskinella bearbetningen.

Jfr not 3, sid. 15.

47 Tab. 32. Lägenheter av olika ålder m. m. fördelade (i procent) på skilda kvalitetsgrupper. Riksomräden och äldersgrupper

Mälar-

och

Samtliga och södra

lägenheter

Samtliga och

lägenheter

9 531 244 1219

14-6 2-0 3' 3

9-4

20-7 24-e 14-9

48-5 60-3 57-4

2-o 2-i 5-0

4-s

9-o 5o

2i 14-4

10 786

13-4

8-9

20i

49-4

5-9

9199 291 1266

ll-o l-o

31'8

2-4

9-9 12-4 4-6

33' s 15-e

49-e 51-6 56-2

3-4 lo 57

4-s 0-7 15-5

10 503

9-3

21l

50 t

3-6

5-6

8 000 467 1640

25-9 56 7-3

2i 1-9 3'3

13-3 23-6 19-7

53'5 67-2 60-2

1-4 0-6 1-9

3-8 1-1 7-6

9 659

22e

14-4

54'7

1'5

26 730 1002 4 125

16-7 3-4 46

7É4 67 4-2

18-9 26 6 17i

50-s 61o 58i

2-3 1-1

4-4 1-2

4-o

12o

15 i

18-6

54 Norrland:

L ä g e n h e t e r i h u s t i l l k o m n a före 1926. . Därav omb. med bostadsförb.-bidrag L ä g e n h e t e r i h u s t i l l k o m n a 1926—1935 Samtliga Samtliga

2 Götaland:

L ä g e n h e t e r i h u s t i l l k o m n a före 1 9 2 6 . . Därav omb. med bostadsförb.-bidrag L ä g e n h e t e r i h u s t i l l k o m n a 1926—1935

Dalarne

1 Därav (i %) tillhörande kvalitetsgrupp

Vänerlandskapen:

L ä g e n h e t e r i h u s t i l l k o m n a före 1926. . Därav omb. med bostadsförb.-bidrag L ä g e n h e t e r i h u s t i l l k o m n a 1926—1935

Östra

Antal undersökta lägenheter'

riksområden

lägenheter •'

L ä g e n h e t e r i h u s t i l l k o m n a före 1 9 2 6 . . D ä r a v omb. med bostadsförb.-bidrag L ä g e n h e t e r i b u s t i l l k o m n a 1926 — 1935 Samtliga

lägenheter

1 O b e r ä k n a t 1 014 l ä g e n h e t e r , vilka :>å g r u n d a v ofull ständig] leter i materialet ej k u n n a t h ä n f ö r a s till viss k v a l i t e t s g r u p p .

för dessa nyupprustade men likväl såsom förfallna betecknade lägenheter underkastats en speciell granskning. Det har härvid av anteckningar å formulären visat sig, a t t bostadsförbättringsarbetet icke varit slutfört vid undersökningstillfället i fråga om 8 av de 34 lägenheter i äldre hus, vilka tillerkänts bostadsförbättringsbidrag men likväl betecknats såsom förfallna. De återstående 26 lägenheterna h a upptagits i nedanstående förteckning, där i förekommande fall även angivits förefintligheten av mera väsentliga a n d r a brister, ävensom överbefolkning i sovrummen o. d.: Landskommun i Uppsala län: 1 lägenhet om 2 rum (därav 1 utan uppvärmningsanordning) och kök, hushållsföreståndaren hemmansarrendator med 15 har åkerjord, lägenheten delvis fuktig, golvet delvis direkt på marken, fönstren ej öppningsbara, överbefolkad (4 vuxna och 3 barn), 4 persouer ligga nattetid i köket och 3 i det ena boningsrummet. Landskommun i Hallands län: 1 lägenhet om 1 rum utan uppvärmningsanordning och kök, hushållsföreståndarcn jordtorpare med 1-5 har åkerjord, ventilerat utrymme under golvet saknas, rumshöjd 1-s m, fönstren ej öppningsbara, hela hushållet, 3 vuxna personer, ligger i köket, där luftrymden per person uppgår till 9-4 kbm. Landskommun i Örebro län: 2 lägenheter om resp. 1 och 2 rum samt gemensamt kök och gemensamt avträde, hushållsföreståndarna lägenhetsägare (1-25 har åker) resp. grovarbetare, båda lägenheterna fuktiga, rumshöjd 2-o m, fönstren ej öppningsbara, golvet i ena lägenheten direkt på marken, utan ventilerat utrymme under detsamma, den andra lägenheten (2-rumslägeuheten) överbefolkad (4 vuxna och 1 barn); i det ena boniugsrummet, som mäter 8 kvm, ligga 3 personer (5 kbm luftrymd per person), och i det andra (6 kvm) ligga 2 personer (6 kbm luftrymd per person).

48 Landskommun i nedre Norrland: 1 lägenhet om 2 rum och kök, hushållsföreståndaren småbruksarrendator med 1-5 har åkerjord, lägenheten fuktig, rumshöjd 2-o m, fönstren ej öppningsbara, överbefolkad (4 vuxna och 3 barn), 2 personer ligga nattetid i köket, 2 i det ena boningsrummet, som mäter 10 kvm (luftrymd per person 9-9 kbm), och 3 i det andra rummet (golvyta 9 kvm, luftrymd per person 7-2 kbm). Landskommun i mellersta Norrland, i närheten av kusten: 13 lägenheter, vilka i det följande angivas var för sig: Nr 1. Enkelkök, hushållsföreståndaren förmånstagare, lägenheten fuktig, avträde gemensamt med a n n a n lägenhet, golvet direkt på marken utan ventilerat utrymme uuder detsamma, 100 m till brunn, fönstren ej öppningsbara; Nr 2. 1 rum (utan uppvärmningsauordning) och kök, hushållsföreståndaren f. d. mjölnare, lägenheten fuktig, golvet under marken, fönstren ej öppningsbara; Nr 3. 1 rum (utan uppvärmningsauordning) och kök, hushållsföreståndaren torpägare (2 har å k e r ) , fönstren ej öppningsbara; Nr 4. 1 rum (utan uppvärmningsanordning) och kök, hushållsföreståndareu torpägare (1-5 har åker), golvet direkt på marken, fönstren ej öppningsbara, överbefolkad (3 vuxna och 1 barn) ; samtliga 4 personer ligga nattetid i köket (9-7 kbm luftrymd per person) ; Nr 5. 1 rum och kök, hushållsföreståndaren hemmansägare (3 har åker), lägenheten fuktig, avträde gemensamt med annan lägenhet, fönstren ej öppningsbara, lägenheten överbefolkad (5 vuxna och 3 barn) ; samtliga 8 personer ligga i köket (6-6 kbm luftrymd per person); Nr 6. 1 rum och kök, hushållsföreståndaren torpägarinna (1 har åker), delvis fuktig, fönstren ej öppningsbara; Nr 7. 1 rum och kök, hushållsföreståndaren grovarbetare, 1 har åker, lägenheten fuktig, 125 m till brunn, fönstren ej öppningsbara, lägenheten överbefolkad (3 vuxna och 5 barn) ; samtliga 8 hushållsmedlemmar ligga nattetid i köket (6-9 kbm luftrymd per person) ; Nr 8. 1 rum och kök, hushållsföreståndaren jordbruksarbetare, lägenheten fuktig, golvet direkt på marken u t a n ventilerat utrymme under detsamma, 100 m till brunn, avträdet delas med a n n a n familj, fönstren ej öppningsbara, lägenheten överbefolkad (4 vuxna och 1 barn) ; samtliga 5 personer ligga nattetid i köket (8-o kbm luftrymd per person); Nr 9. 1 rum och kök, hushållsföreståndaren torpägare (5 har åker), fuktig, fönstren ej öppniugsbara, samtliga 4 hushållsmedlemmar ligga i köket; Nr 10. 2 rum (därav 1 u t a n uppvärmningsanordning) och kök, hushållsföreståndareu skogsarbetare och torpare (3 har åker), fönstren ej öppningsbara, lägenheten överbefolkad (4 vuxna och 5 barn) ; i ett av boningsrummen ligga 5 personer (9 kbm luftrymd per person) och i det andra (9 kvm) ligga 2 personer (11-3 kbm luftrymd per person); Nr 11. 2 rum och kök, hushållsföreståndaren skogsarbetare, fönstren ej öppningsbara, lägenheten överbefolkad (4 vuxna och 3 b a r n ) ; i det mindre boningsrummet (11 kvm) ligga 3 personer (7-7 kbm luftrymd per person) ; Nr 12. 2 rum och kök, hushållsföreståndaren skräddare och torpägare (2-5 har åker), lägenheten fuktig, golvet direkt på marken u t a n ventilerat utrymme under detsamma, 150 m till brunn, fönstren ej öppningsbara; Nr 13. 2 rum och kök, hushållsföreståndaren torpägare (1-5 har åker), 4 hushållsmedlemmar ligga nattetid i köket. Landskommun i mellersta, inre Norrland: 2 lägenheter, den ena om 1 rum och kök, hushållsföreståndaren arbetare (1-5 har åker), lägenheten fuktig, golvet delvis direkt på marken samt under angränsande markyta, 100 m till brunn, fönstren ej öppningsbara — den andra om 2 rum och kök, hushållsföreståndaren förmånstagare, 90 m till brunn, fönstren ej öppningsbara. Landskommun i övre Norrland: 6 lägenheter enligt följande: Nr 1. Enkelkök, hushållsföreståndaren »f. d. husmor», avträde gemensamt med annan familj, fönstren ej öppningsbara, bostaden »medelmåttigt ombonad»; Nr 2. 1 rum (utan uppvärmningsanordning) och kök, hushållsföreståndaren kvinnlig pensionär, lägenheten fuktig, avträde gemensamt med annan lägenhet, fönstren ej öppningsbara, överbefolkad (3 vuxna och 2 barn), samtliga 5 personer ligga nattetid i köket; Nr 3. 1 rum (om 10 kvm) och kök, hushållsföreståndaren stenarbetare (1 har åker), fönstren ej öppningsbara, lägenheten överbefolkad (4 vuxna) ; Nr 4. 2 rum (om 10 resp. 13 kvm) och kök. hushållsföreståndaren hemmansägare (2-5 har åker), avträde gemensamt med annan lägenhet, fönstren ej öppningsbara; Nr 5. 2 rum och kök, hushållsföreståndaren skogsarbetare (0-25 har åker), lägenheten fuktig, överbefolkad (6 vuxna och 3 barn), 3 personer ligga i v a r t och ett av rummen och Nr 6. 3 rum och kök. hushållsföreståndaren hemmansägare (3 har åker), lägenheten fuktig, u t a n vare sig skafferi eller matkällare, fönstren ej öppningsbara. V i d b e d ö m a n d e t a v d e s s a u p p g i f t e r b ö r e m e l l e r t i d i h å g k o m m a s , a t t d e n överv ä g a n d e d e l e n a v d e l ä g e n h e t e r , s o m t i l l d e l a t s b o s t a d s f ö r b ä t t r i n g s h j ä l p , före för-

4'.)

Tab. 33. Bostadsbeståndets beskaffenhet och bostadsförbättriiigsverksaiiihetens omfattning. Kommuner .är bostadsorbättrings»drag intill lösten 19;-)6 leviljats till edanstående proc. antal lägenheter

Kommuner, där procentuella antalet lägenheter med minst 2 väsentliga brister * utgjorde

under 5

—

5-10

St. Hammar, Malm.

10-15

15—20

20-30

30 och däröver

—

—

Skå, Sthlms

Skokloster, Uppsala Styrestad, Öst.

Jiuler 2 %

Visnums-Kil, Tolfta, Upps. Mörarp, Malm. Bottnaryd, Jönk. Härryda, Gbg. Värml. Norra Hestra, » Gingri, Älvsb. StrÖvelstorp, Velinge, Skar. Krist. Björkäng, Skar. Torsiliig, Kopp. Äby, Kalm. Östad, Älvsb.

Frösunda, Sthlms Alsike, Sthlms Svinhult, Öst. Husaby, Skar. Fryele, Jönk. Uppåkra, Malm. Valla, Gbg. Rinkaby, Ör.

2-5

%

Lima, Kopp. Tjureda, Krön. Ljusterö, Sthlm Etelhem, Gotl. Undersvik, Ölmstad, Jönk. Borlunda, Malm. Runsten, Kalm. Gävl. Holm, Älvsb. Eskelhcm, Gotl. Uppbärad, Älvsb. Ravlunda, Krist. Korsberga, Skar. Norrbyås. Ör. Ploda, Kopp. Kumla, Västm. Hälsingtuna,Gävl. Håsjö, Jämtl. Bäckebo. Kalm.

Karlstorp, Jönk. Kräklinge, Ör.

5-10

%

0—15 %

5-20 %

—

20 % och däröver

Nöttja, Krön.

Oppeby, Öst. Varv, Öst. Västerlösa, Öst. Hajom, Igelösa o. Älvsb. Odarslöv, Malm. Jörlanda, Gbg. Lavad, Skar. Bro, Värml. Stavnäs, Värml.

Torskinge. Jönk. Rasbokil, Upps. Edeslad, Blek. Follingbo, Gotl. Uråsa, Krön. Ringamåla, Blek. Visscltofta, Krist. Itörum, Krist. Matteröd, Krist. Ysby, Hall. Sörby. » Ottarp, Malm. Främmcstad, Edslcskog, Älvsb. Skar. Synnerby, Skar. Vintrosa, Or. Älvsbacka, Värml, Hassela, Gävl. Odensvi, Västm. Bygdeå, Västerb. Bodum, Västern.

Slimminge, Malm. Ljustorp, Västern.

S:t Per, Öst. Angelstad, Krön. Gällared, Hall. Marby, Jämtl.

Helgesta, Söd. Holm, Hall. N:a Finn8koga, Värml.

Ås, Hall.

—

E n l i g t k r i t e r i e r n a 1 — 7, se sid. 32.

Nysätra, Upps. Asa, Krön. Gällinge, Hall. Hössna, Älvsb. Trästena, Skar. Asele, Västerb. Råneå, Norrb.

— —

Nykyrka, Söd.

—

— Ö:a Ingelstad, Krist.

Jäder, Söd. Lerbo, Söd. Skällvik, Öst. Östra Ed, Kalm.

— —

50 bättringsarbetets utförande torde ha varit av sådan beskaffenhet, att de av folkräknarna skulle ha betecknats såsom förfallna. Om de föreliggande uppgifterna sålunda ge vid handen, att de utförda förbättringsarbetena icke alltid varit tillräckliga, tyda de dock samtidigt på (jfr tab. 32) att dessa bostäder i det övervägande flertalet fall bringats upp till en efter landsbygdsförhållanden någorlunda god standard. Anledningen till att de statsunderstödda förbättringsarbetena icke alltid givit önskat resultat, torde, att döma av enstaka anteckningar i materialet, ofta vara den, att ibland endast ett par h u n d r a kronor utgått i bostadsförbättringsbidrag även till lägenheter, vilka skulle ha krävt betydligt större finansiella uppoffringar, om förbättringsarbetena skulle ha blivit fullt effektiva. Det är dessutom icke otänkbart, att förbättringsarbeten företagits i fråga om hus, vilka varit i så dåligt skick, a t t rivning och nybyggnad skulle ha varit att föredraga. Det är vidare av intresse att söka bedöma, i vad mån den lokala fördelningen av bostadsförbättringsbidragen överensstämmer med behoven, såsom dessa avspeglas i uppgifterna om frekvensen av sämre lägenheter i olika orter. En viss uppfattning härom ge redan sockensiffrorna i tab. 1. I ornstående tab. 33 ha de olika kommunerna fördelats efter dels förekomsten av lägenheter med minst två väsentliga brister (enligt kriterierna 1—7; jfr sid. 32), dels efter frekvensen av lägenheter, för vilka bostadsförbättringsbidrag beviljats. Det vill av denna sammanställning förefalla, som om kommuner med sämre bostadsbestånd till något större del än sådana med bättre bostäder skulle ha kommit i åtnjutande av en mera omfattande bostadshjälp. Av de 65 kommuner, vilkas bostadsbestånd till 10 procent eller däröver skulle bestå av dåliga lägenheter, skulle sålunda 31 ha erhållit förbättringsbidrag till 5 procent av bostäderna eller däröver, medan av de återstående 35 kommunerna, där mindre än 10 procent av bostäderna uppgivits vara av undermålig beskaffenhet, endast 14 erhållit bidrag till så stor andel av bostäderna. Skillnaden mellan de båda grupperna i fråga om bostadshjälpens omfattning är dock relativt obetydlig. Det visar sig också, att en del av de kommuner, som fått de relativt största bidragen, uppvisa ett relativt ringa antal bristfälliga lägenheter. Hit höra t. ex. Nöttja i Kronobergs län, där lägenheterna till mer än 20 procent erhållit förbättringsbidrag, och As i Hallands län (över 15 procent). Beträffande dessa kommuner kan det dock förhålla sig så, a t t bostadsbeståndet tidigare varit av mycket undermålig beskaffenhet, och att det nuvarande relativt goda tillståndet sålunda utgör ett resultat av den betydande förbättringsverksamheten. Mera anmärkningsvärt förefaller det vara, a t t t. ex. Skokloster i Uppsala län och ^tyrestad i Östergötlands län, vardera med över 30 procent i ovan angivna bemärkelse undermåliga bostäder, samt Skå i Stockholms län (över 20 procent) icke fått några som helst bostadsförbättringsbidrag. Tab- 34. Barurika hushåll samt trångbodda hushåll i procent av samtliga dels i hus, som ombyggts med hjälp av bostadsförbättriiigsbidrag, dels i samtliga hus.

D ä r a v (i %): m e d 3 e l l e r flera b a r n u n d e r 15 å r . . . . i lägenh. med mer än 2 personenheter Hushåll i lägenh., som förbättrats med h j ä l p av b o s t a d s f ö r b ä t t r i n g s b i d r a g . . D ä r a v (i %): m e d 3 e l l e r flera b a r n u n d e r 15 å r . . . . i lägenh. med mer än 2 person enheter per rumsenhet

Väner- Dalarne Samtliga och 100 landslandskapen Norrland kommuner

Mälarlandskapen

Östra Götaland

Skåne, Halland, Blekinge

4 711

6 000

4 960

6 349

9 932

10-7

12-3

18-6

12-0

16-5

13 5

11-4

8-4

11 i

19-7

23-8

27-5

34-3

35'i

37-8

34 0

16-7

12i

10-6

18'4

33-7

23 o

51 Det undandrager sig givetvis varje bedömande, i vad mån dylika förhållanden förklaras därav, a t t administrationen av bostadsförbättringsverksamheten försvårats genom bristen på likformiga informationer beträffande bostadsbeståndets beskaffenhet. Erinras må emellertid därom, a t t förbättringsbidragen icke utmätas blott efter bostadskvalitativa faktorer utan även under hänsynstagande till andra omständigheter, t. ex. befolkningens ekonomiska förhållanden i de olika kommunerna, antalet barnrika familjer inom kommunerna, etc. Tab. 34 utvisar, att t r å n g b o d d h e t s f r e k v e n s e n i de bostadsförbättrade lägenheterna är nästan dubbelt så hög som i allmänhet. Sålunda hysa 23'0 procent av dessa lägenheter mer än 2 personenheter per rumsenhet, medan motsvarande tal för bostadsbeståndet i dess helhet stannar vid 12'2 procent. Detta förhållande beror emellertid på att bostadsförbättringsbidragen i särskild utsträckning utgått till stora och barnrika familjer, inom vilka trångboddheten är speciellt hög. Icke mindre än 3 4 0 procent av hushållen i de bostadsförbättrade lägenheterna ha sålunda minst 3 barn under 15 år, medan den allmänna frekvensen av dessa barnrika familjer stannar vid 13'6 procent. I samma riktning verkar det förhållandet, a t t bortåt hälften av de här redovisade bostadsförbättrade lägenheterna tillhöra Dalarne och Norrland, där ju trångboddheten är särskilt svårartad. Det är emellertid tydligt, att bostadsförbättringsverksamheten åtminstone icke i större utsträckning inriktats på ett höjande av utrymmesstandarden, vilket kunde synts erforderligt just med hänsyn till att verksamheten i så hög grad kommit Norrland och de barnrika familjerna tillgodo. Sammanfattning av undersökningsresultaten (jfr tab. 35). Den här ifrågavarande undersökningen omfattar 100 landskommuner med en redovisad bostadsfolkmängd på c:a 123 000 personer fördelade på inemot 32 000 bostadslägenheter. Alla dessa landskommuner ha minst 50 procent jordbruksbefolkning, och de representera närmare 5 procent av hela folkmängden i de mera jordbruksbetonade delarna av landsbygden. Att döma av vissa jämförande utredningar synes undersökningen, trots sin relativt ringa omfattning, dock vara förhållandevis representativ för dessa mera jordbruksbetonade bygder. Dock böra de här gjorda försöken att från dessa undersökningsresultat bedöma förhållandena inom landsbygden i dess helhet, sålunda inklusive dess industrialiserade delar, upptagas med viss reservation. Dylika beräkningar kunna i varje fall endast få en mycket ungefärlig innebörd. Av samtliga undersökta lägenheter ägas nära två tredjedelar av de boende. Över en tiondel utgöras av lönebostäder och nästan lika många betecknas såsom arrende- eller torplägenheter; de egentliga hyresbostäderna omfatta ej mer än en tiondel av bostadsbeståndet. B o s t a d s u t r y m m e t på landsbygden är i och för sig vanligen större än i städerna. Medan i stadssamhällena hälften av samtliga lägenheter innehålla högst 1 rum och kök, omfattar motsvarande grupp i de undersökta landskommunerna ungefär en tredjedel (332 procent) av det totala bostadsbeståndet. Frånräknas de boningsrum, där ingen direkt uppvärmningsanordning finnes, stiger dock proportionen av bostadslägenheter om 1 r u m eller 1 rum och kök o. d. till 41 procent. Samtidigt äro emellertid också bostadshushållen i genomsnitt större på landsbygden (3'8 personer) än i städerna (3'3). Detta gör, att t r å n g b o d d h e t e n blir ungefär lika omfattande på landet som i städerna. Antalet bostäder med mer än 2 »personenheter» (barn under 15 år räknat som halv personenhet) per rumsenhet (kök räknat som halv rumsenhet) uppgår sålunda till drygt 12 procent mot knappt 13 procent i städerna. I dylika lägenheter boende personer utgöra 19 procent av den totala bostadsfolkmängden, och antalet barn i överbefolkade lägenheter uppgår till 28 procent av alla barn under 15 år; även dessa siffror sammanfalla mycket nära med motsvarande tal för städerna.

52 Tab. 35. Sammanfattande översikt av vissa viktigare undersökningsresultat. Väner- Dalarne Samtliga Skåne, 100 landsHalland, landoch Blekinge skapen Norrland kommuner

Mälarlandskapen

Östra Götaland

18 4 711

25 6 000

21 4 960

23 6 349

13 9 932

100 31952

20'8 10-7

11-4 12s

12'2 13'6

9-9 12-0

7-3 16-5

Ils

l ä g . m e d 3 e l l e r flera b a r n u n d e r 15 å r läg. om p n o m samtliga grupper . . . . högst 1 < bland lönebostäder r u m o. k . l b l a n d l ä g . m e d 3 el. fl. b a r n . .

43l 67-4 40-4

25'8 45-6 18-9

13'9 1S'0

30-6 49o 26-6

44-2 48-9 35-0

33 2 48-2 27-s

läg. m. m e r än ( m o m samtliga g r u p p e r 2 p e r s o n e n h . -'bland l ö n e b o s t ä d e r . . . . p e r r u m s e n h . (.bland l ä g . m . 3 e l . f l . b a r n

11-4 20-5 46-3

8-4 13-4 27-2

3-9 82 15'2

lli 17-3

36-o

19-7 13i 49-6

122 15 1 376

34-9

28-0

22-o

26-e

32-2

30 8

24-B

31'7

35-2

25-8

31o

29 3

66-1

69'9

69-3

62-i

60c

s m å l ä g . m e d en r u m s h ö j d u n d e r s t . 2 ' 1 m l ä g . , d ä r f ö n s t r e n v i n t e r t i d ej g i u g o a t t öppna

25-i

41-8

37-5

27-3

3-5

37'0

40-5

14i

33s

52'5

»i h ö g r e g r a d » f u k t i g a l ä g e n h e t e r . . läg. med golvet direkt på marken (utan

9-7

6'5

8-6

7'3

11-fi

9i

18-7

7-e

19-3

10-2

11-9

17-0

16'G

12-6

12-0

12 7

23-7 17-5

20'7 15-6

16'8 13-5

21-0

25-0

16a

löt

219 13 8

32-2

34-7

34-2

30-8

44-5

42-5

36-3

32-7

33s

36 ö

Antal undersökta landskommuner .... Antal begagnade bostadslägenheter. . . . Procentantal:

9o

13 5

läg. om 1 r u m och kök, där blott köket pers. med sovplats). ,, • i i „i j - i n o m s a m t l . g r u p p e r i r u m el k ö k , d ä r 1. h u g h m e < f g ^ R m m s t 4 pers. t i l barll bringade natten ' J

l ä g . m e d m i n s t 100 m a v s t å n d n ä r m a s t e b r u n n (eller källa)

till

läg. tillhörande de två lägsta kvalitetsgrupperna 2 . därav m . m i n s t två »väsentliga» brister3 s m å l ä g . tillh. de ( m o m s a m t l . g r u p p e r t v å l ä g s t a kvali-< b l a n d s m å l ä g . m e d tetsgrupperna ^ 3 el. fl. b a r n . . . . 1

Uppgifterna avse u t e s l u t a n d e Bmåläg< nbeter o ch ange s å l u n d a den pro ^entuella andel av s m å l ä n e n h e t s b e f o l k n i n g e n (resp. av antale t i små ägenhett r hoend i medleni m a r av flerbarnsh u s h a l l ) , som t i l l b r i n g a d e n a t t e n i r u m ell er kök, lär mins t 4 pers anor had e sin so -plats. 2 L ä g e n h e t e r , vilka b e t e c k n a t s såsom förfallna s a m t säduna, E om haft t v å »väsentliga» b r i s t e r (enligt k r i t e r i e r n a 1 — 7, jfr Bid. 32) 3 S a m t l i g a l ä g e n h e t e r med m i n s t t v å väsentl ga brist er av (i h u v u d s i ik) m e r a objektivt k o n s t a t e r b a r k a r a k t ä r {inräknat sådana, vil ca dessu ;om bett c k n a t s E å s o m »f jrfnllna» .

Om de här lämnade uppgifterna förutsättas vara representativa för hela landsbygden — vilket antagande dock måste göras med reservation — kommer man till, a t t på landsbygden (exkl. köpingar och municipalsamhällen) skulle finnas i allt c:a 120 000 trångbodda hushåll med sammanlagt inemot 700 000 medlemmar. I absoluta tal r ä k n a t är trångboddheten på landsbygden sålunda mera omfattande än i städer och stadsliknande samhällen, vilka enligt 1933 års bostadsräkning beräknades hysa omkring 85 000 trångbodda hushåll med 450 000 medlemmar. Den totala trångboddheten i hela riket skulle sålunda beröra 200 000 lägenheter, bebodda av l ' l å 1'2 milj. personer. Liksom beträffande städerna framträda även för landskommunerna stora skillnader mellan olika landsdelar. I södra Sverige är trångboddheten sålunda minst omfattande, medan däremot norra Sverige uppvisar den svåraste överbefolkningen. Likaså framträda stora skillnader mellan olika socialgrupper. Sålunda äro hem-

53 mansägare o. d. trångbodda i vida mindre utsträckning än flertalet övriga befolkningsgrupper. Givetvis berör trångboddheten i särskild utsträckning barnrika familjer, vilka på landsbygden synas utgöra c:a 125 000 (mot 40 000 i städerna). Av alla hushåll med 3 eller flera barn under 15 år bodde sålunda 38 procent i lägenheter med mer än 2 personenheter per rumsenhet. De barnrika familjerna i mälarlandskapens lönebostäder voro i samma mening trångbodda till icke mindre än 74 procent. Tar man dessutom hänsyn till, hur lägenheterna faktiskt användas, ter sig trångboddheten på landsbygden ännu mera svårartad än i städerna — åtminstone vad smålägenheterna beträffar. Landsbygdsbostäderna torde nämligen ofta innehålla utrymmen, som knappast äga fullt bostadsvärde, varjämte här förekommer ett ä n n u mera omfattande » f i n r u m s s y s t e m » än i städerna. I mellersta och norra Sverige utnyttjas i landsbygdens smålägenheter köken till ä n n u större -del än de egentliga boningsrummen såsom sovrum. I 31 procent av alla undersökta lägenheter om 1 rum och kök användes endast köket såsom sovrum, och i 8 procent av tvårumslägenheterna stodo båda boningsrummen outnyttjade under natten, medan de boende trängde ihop sig i köket. Dylika förhållanden medverka till, a t t överbefolkningen i sovrummen ofta blir svårartad. Av hela smålägenhetsbefolkningen tillbringade c:a 29 procent natten i rum eller kök, vilka utgjorde sovplats för 4 eller flera personer. Av de i smålägenheter boende barnrika familjerna var det icke mindre än 63 procent av medlemmarna, som nattetid lågo i dylika överbefolkade sovrum eller »sovkök». I halva antalet fall understeg luftrymden i de av barnrika familjer bebodda smålägenheterna 10 kbm per person och i 9 procent av fallen 5 kbm. Betecknande är, att dylika exempel på knappt luftutrymme äro vanligare i egentliga sovrum än i »sovkök» samt vidare vanligare i södra Sverige, där rummens dimensioner äro mindre än i norra Sverige, som dock ur andra synpunkter uppvisar den mest omfattande trångboddheten. Det förtjänar emellertid understrykas, att uppgifterna härvidlag ge en ofullständig bild av utrymmesstandarden, eftersom de icke inbegripa lägenheter om 3 eller flera rum och kök, för vilka inga upplysningar om sovrumsförhållandena föreligga. I åtskilliga trakter, särskilt i landets sydliga och sydöstliga delar, utgöra dessa medelstora och större lägenheter ett dominerande inslag i bostadsbeståndet. — De bostadshygieniska skadeverkningarna av den omfattande överbefolkningen i lägenheterna försvåras i hög grad av de dåliga v e n t i l a t i o n s f ö r h å l l a n d e n a ; i icke mindre än 38 procent av de undersökta lägenheterna uppgåvos fönstren vintertid icke kunna öppnas. Även i övrigt har det förekommit ett betydande antal anmärkningar mot lägenheternas b e s k a f f e n h e t . Sålunda saknas uppvärmningsanordning i 12 procent av boningsrummen, garderob i 44 procent, skafferi i 15 procent och elektriskt ljus i 47 procent. Det kan även på landsbygden förekomma, att lägenheterna äro u t a n såväl tambur som hall (10 procent), och a t t avträdet är gemensamt för flera familjer (21 procent); dessa brister äro emellertid här icke lika vanliga som i städerna. I fråga om 13 procent av lägenheterna var avståndet till närmaste brunn eller källa minst 100 m. Belysande för grundförhållandena är, a t t golvet i 13 procent av bostäderna låg direkt på marken, samt a t t 23 procent voro belägna i bottenvåningen av hus, där ventilerat u t r y m m e under golvet saknades. Utmärkande för landsbygdens bostäder är vidare den ofta låga rumshöjden; i 21 procent av smålägenheterna understeg denna 2'1 m. Enligt folkräknarnas uppfattning kunde slutligen 9 procent av lägenheterna betecknas såsom »i högre grad» fuktiga. En lägenhet, som beröres av endast någon enda brist, kan dock i andra avseenden vara av fullgod beskaffenhet. Det har därför synts lämpligt a t t söka beräkna förekomsten av lägenheter, vilka till sin allmänna beskaffenhet k u n n a betraktas såsom i högre grad undermåliga. Härvid har man bl. a. u t g å t t från vissa av folkräknarna uttalade allmänna omdömen, enligt vilka c:a 15 procent av

54 de undersökta bostäderna skulle vara a t t beteckna såsom »förfallna». Lägger man i stället till grund de i huvudsak mera objektiva uppgifterna angående förekomsten av särskilda brister och ofullkomligheter och beräknar det antal lägenheter, som äro behäftade med minst två mera väsentliga brister (t. ex. att golvet ligger direkt på marken, att både skafferi och matkällare saknas, att rumshöjden understiger 2'1 m etc), erhålles en nästan lika hög siffra (14 procent). Med ledning av dessa båda procenttal kan det undermåliga bostadsbeståndet på landsbygden uppskattas till mer än 100 000 och sannolikt något sådant som 120 000 lägenheter, medan en liknande uppskattning för städer och stadsliknande samhällen givit siffran 30 000. Det har vidare konstaterats, att de barnrika familjerna oftare än andra hushåll måste nöja sig med undermåliga bostäder. De bodde sålunda till 19 procent i lägenheter, vilka betecknats såsom förfallna. Vidare synas småbrukar-, lantarbetar- och skogsarbetarhushåll oftare än andra familjer bebo dåliga bostäder. Det förtjänar påpekas, a t t ett flertal undermåliga lägenheter samtidigt äro överbefolkade. Trångboddheten är i själva verket t. o. m. vanligare i undermåliga bostäder än i bättre sådana. Om man under hänsynstagande till dessa förhållanden, alltså med undvikande av dubbelräkning, sammanräknar de undermåliga och de överbefolkade lägenheterna, befinnes a t t dessa utgöra 23 procent av samtliga undersökta. Detta synes h ä n t y d a på att bortåt 200 000 hushåll på landsbygden med sammanlagt c:a 1 miljon hushållsmedlemmar lida av otillfredsställande bostadsförhållanden, vare sig nu dessa framträda i form av trångboddhet eller i bostädernas undermåliga beskaffenhet eller under samverkan av båda dessa faktorer. Motsvarande siffror för städer och stadsliknande samhällen torde innefatta drygt 100 000 hushåll med en halv miljon hushållsmedlemmar. Den aktuella bostadsnöden i hela riket (såväl städer som landsbygd) skulle sålunda beröra kanske 300 000 lägenheter med omkring IV2 miljon boende. Härvid har dock ingen hänsyn tagits till sådana lägenheter, som endast varit behäftade med enstaka svårare brister, och ej heller till den form av trångboddhet, som enbart orsakas av »finrumssystem» o. d. Det framgår även av undersökningen, på vilket sätt landsbygdens bostadsbestånd förnyas och växer. Sålunda voro drygt 13 procent av bostäderna belägna i hus, som tillkommit under tioårsperioden 1926—1935, vilket betyder, att b o s t a d s p r o d u k t i o n e n på landsbygden skulle vara ungefär hälften så stor i förhållande till bostadsbeståndets storlek som i städerna. Ungefär lika många lägenheter (13 procent) ha sedan 1926 underkastats ombyggnad. I en tredjedel av dessa fall h a statliga b o s t a d s f ö r b ä t t r i n g s b i d r a g utgått, vilka i första hand kommit småbrukar- och hemmansägarbostäder tillgodo, medan lönebostäderna endast i relativt obetydlig utsträckning erhållit dylik bostadshjälp. De nybyggda och de bostadsförbättrade lägenheterna förete givetvis en betydligt mindre frekvens av olika brister, än vad fallet är med det äldre, icke upprustade bostadsbeståndet. Likväl förefinnas såväl bland nybyggda som bland med statshjälp förbättrade lägenheter ett antal, vilka av folkräknarna betecknats såsom förfallna. Tilldelad bostadsförbättringshjälp synes sålunda icke i samtliga fall varit fullt effektiv. Det synes vidare framgå, att det fortfarande finnes en del kommuner, vilka icke erhållit några bostadsförbättringsbidrag, trots att de ha ett betydande antal dåliga bostäder. Anmärkningsvärt är också, a t t de bostadsförbättrade lägenheterna äro överbefolkade (enligt kriteriet »mer än 2 personenheter per rumsenhet») i relativt sett dubbelt så många fall (23 procent) som bostadsbeståndet i allmänhet (12 procent). Detta förklaras emellertid därav, a t t bostadsförbättringsbidrag i väsentlig utsträckning utgått till norrlandslänen och till de barnrika familjerna, vilka ju särskilt äro utsatta för det bostadssociala missförhållande, som trångboddheten utgör, vars avhjälpande ju särskilt i sådana fall skulle gå utöver den — i förhållande till hjälpbehovet — snäva ekonomiska ramen för den hittillsvarande bostadsförbättringsverksamheten.

55 KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN

Blankett

3.

F o l k r ä k n i n g e n i m a r s 1936. Särskilda bostadsuppgifter. Län:

Kommun:

Ifylles ej av folkräknaren: Hushåll nr

Hushållsföreståndarens ålder:

Kön:

Yrke och

yrkesställning: Familjemedlemmar under 12 år

Antal boende:

12 år o. däröver

Tjänare o. d.

Övriga (inneboende o. d.)

Tillsammans

män kvinnor S:a boende

Att ifyllas av folkräknaren: 1) Antal bostadsläg. i huset: (Är bostaden fördelad på flera byggnader? 2) Huvudsakl. byggnadsmaterial: sten — trä — annat material, nämligen: 3) Finnes jordbruk el. trädgårdstäppa? trädgård kvin.

I så fall, angiv ungefärlig aroah åker

). har,

4 a ) Har huset tagits i bruk före den Vi 1926? 4b)

» » bidrag?

efter Vi 1926 blivit ombyggt?

Har

i så fall därtill utgått bostadsförbättrings-

5) Vilket år inflyttade hushållet i bostaden? 6) Bostaden begagnas av ägaren (I så fall, äger husägaren jämväl tomten? ) — bostaden är upplåten i samband med arrende, torpupplåtelse e. d. — förhyrd i arbetsgivarens hus — fritt upplåten av arbetsgivaren — förhyrd i annat hus (å fria marknaden) — annan upplåtelseform. 7) För hyrcsläg. (å fria markn.): hyra per år kr. el. per månad kr. 8) Ingår i hyran ersättning för centralvärme (o. varmvatten)? annan jord? annan förmån, nämligen 9) Är bostaden belägen i bottenvåning? I så fall: a) Vilar golvet dirokt på marken (helt el. delvis)? stenfot el. källare) under huset?

elektr. ljus?

b) Finnes ventilerat

trädgård el.

utrymme (ventil.

c) Ligger golvet (lägsta delen) lägre än angränsande mark — i nivå med el. högst 30 cm över angr. mark — mer än 30 cm över angr. mark. 10) Avloppsledning: linnes inom bostaden — finnes utom bostaden — saknas helt. 11) Vattenledning: finnes inom bostaden — finnes utom bostaden — saknas helt. 12) Om vattenledning saknas, hur långt är ungefärliga avståndet till närmaste källa el. brunn? meter. 13) Avträde inom bostaden — utom bostaden, men eget — utom bostaden och gemensamt för familjer. 14) Finnes centraluppvärmning (el. geysirspis e. d.) — badrum — duschrum — elektr. ljus — tambur (el. egen förstuga) — för flera bostäder gemensam förstuga (vindfång) — hall — garderob — skafferi (matskål)) — matkällare (matbod) — Finnas innanfönster? gå fönstren att öppna? 15) Höstaden utgöres av boningsrum, därav utan uppvärmningsanordning. Finnes kök — kokvrå — del i kök? Om inneboende finnas, bur många rum disponeras (helt el. delvis) av dessa? Äro med boningsrummen förenade lokaler för andra än bostadsändamål (t. ex. butiks- el. verkstadslokal)? 1 så fall av vad slag?

66 Detta schema i fy lies endast för bostad om högst 2 rum och kök

Rum nr 1

Rum nr 2

Kök, kokvrå

Hall

Tambur el. förstuga

Badrum, Övriga utrymmen, duschrum nämligen

a) Längd o. bredd i meter b) höjd i meter (ev. rymd c) De boendes fördelning

17) Utmärkes bostaden i högre grad av fukt?

Verkar bostaden förfallen?

Är

fallet även med boningshuset?

Anvisningar. Allmänna anvisningar. Särskilda bostadsuppgifter -böra inom de för bostadsundersökningen uttagna kommunerna lämnas för alla hushåll, för vilka uppgifter meddelats i avd. C å huvudblanketten (bl. 1). Uppgifterna skola avso hushållets vinterbostad; bostäder och rum, som endast användas sommartid, skola alltså ej medräknas. För anstalter o. d. behöva ej de här ifrågavarande uppgifterna lämnas. Punkt 1. Den inom parentes ställda frågan besvaras jakande, när en el. flera till hushållet hörande personer ha sovrum i annan till gården hörande byggnad än det egentliga boningshuset. Dylika rum skola i det följande medräknas. Punkt

2.

Keveterat trähus räknas som hus av trä.

Korsvirkeshus redovisas under »annat material».

Punkt 6. Är bostaden belägen i bostadsföreningshus, göres härom särskild anteckning. — Såsom av arbetsgivare förhyrd el. upplåten bostad betraktas även gårdskarlslägenhot o. d. — Till »bostad förhyrd i annat hus» hänföras endast sådana hyreslägenheter, beträffande vilka rent marknadsmässigt hyresavtal föreligger. Är bostadsupplåtelsen förenad med arbets- el. arrendeavtal cl. förefinnes ett undcrstödsmoment, hänföres bostaden till någon av övriga grupper. Sålunda hänföres till »annan upplåtelseform» bl. a. bostad i hus tillhörande släkting till hyresgästen. Punkt 15. Boningsrum med under 6 kvm golvyta räknas icke som särskilt rum. Kök under 6 kvm räknas såsom kokvrå, Punkt 16. Om läg. består av mindre antal rum och andra utrymmen, än som finnas upptagna å schemat, skall kolumn utmärkando överskjutande rum o. d. överkorsas. Under rubriken »Övriga utrymmen» redovisas bl. a. boningsrum med mindre än 6 kvm golvyta ävensom sådana vindskontor, uthusljkaler o. d., som användas till sovrum. Beträffande de olika momenten i punkt 16 iakttages följande: a) och b): därest rummets form är regolbunden, så att areal och rymd kunna exakt uträknas på grundval av onkla dimensionsuppgifter, behöva endast sådana uppgifter lämnas (uttryckta i meter med ca decimal). Vid a) skrives i så fall t. ex. Ö 5 X 3 ' 7 , alltså längd och bredd, och vid b) noteras höjden, t. ex 2 ' i m. Är rummets form åter oregelbunden, anges vid a) arealen i kvm och vid b) rymden i kbm (utan decimal), höjden skall dock även i detta fall uppgivas. För undvikande av misstag vid bearbetningen skola härvid måttsenheterna (m, kvm, kbm) inskrivas i vederbörande nita. c): uppgifterna om do boendes fördelning efter sovrum avgivas på så sätt, att för varjo rum (el. utTjmrae) antalet personer, som där hava sin sovplats, angives medelst en siffra i resp. ruta. Därest e t t rum (kök etc.) icke användes till sovrum, införes i vederbörande ruta 0. Obs.! Vissa frågor å formuläret, nämligen de under punkt 2, 6, 9 c, 10, 11 samt 13, 14 och 15 delvis, skola besvaras genom understrykning av tillämpligt alternativ. Det är av vikt, att denna metod användes och icke det motsatta (överstrykning av icke tillämpliga beteckningar), vilkot skulle kunna ge anledning till missförstånd vid bearbetningen.

57 Bilaga

2.

Statliga bostadsfrämjande åtgärder på landsbygden, deras innebörd och resultat. Av Bertil A.

Nyström.

Egiialiemsverksamketen.

Det för landsbygden karakteristiska sammanhanget mellan jordbruk och bostadsnpplåtelse framträder klart i utvecklingen av den statliga egnahemsverksamheten. När denna, väl närmast efter förebild av den danska statshusmansrörelsen, tillkom genom beslut av 1904 års riksdag, åsyftades n ä r m a s t a t t bereda lantarbetare och andra av landsbygdens mindre bemedlade befolkning möjligheter a t t mot billig r ä n t a (f. n. för jordbrukslån 3'6 procent, för bostadslån 4 procent) och långsam återbetalning (max. 30—37 år) erhålla lån för förvärvande med äganderätt av egua hem; lånen, vilka beviljas mot säkerhet av första inteckning uppdelas i en amorteringsdel (2/s av lånet) och en stående del (3/«). Då tanken var a t t »egnahemmaren» alltjämt skulle hämta huvuddelen av sin inkomst från lantarbete, särskilt vid det större jordbruket, hölls jordbruksegnahemmets jordareal ursprungligen vid mycket knappa mått, men efter hand har den genomsnittliga ytvidden väsentligt utvidgats, i den mån man uppställde som huvudsyfte med egnahemsrörelsen att upprätta nya självständiga jordbruk, avsedda a t t ge full försörjning och sysselsättning åt en småbrukarfamilj. Enligt nu gällande bestämmelser (svensk författningssamling 1928 nr 217, 218 och 219 med senare ändringar) kan sålunda värdet av en egnahemslägenhet i färdigt skick få uppgå till högst 15 000 kr. (i särskilda fall 20 000 kr.) för vid lånets erhållande obebyggd jordbrukslägenhet och till 12 000 kr. (16 000 kr.) för redan bebyggd sådan (friköpt, torp, arrendegård e. d.), vilka värden kunna belånas intill 5 /c. Därjämte kunna erhållas tilläggslån för inköp av tillskottsjord för utvidgning eller förbättring av ofullständiga jordbruk eller för bostadslägenhets omläggning till jordbrukslägenhet m. m. För utförande av mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller a n n a t grundförbättringsarbete kan vidare (sedan 1923) i samband med egnahemslånet beviljas bidrag i form av premielån (motsvarande högst halva den beräknade arbetskostnaden intill ett maximum av 1 500 kr.), vilket är räntefritt och anses guldet, då det föreskrivna arbetet utförts inom bestämd tid. Lägenhet, å vilken ej kunna födas minst två kor (eller vara innehavaren ej kan erhålla sin väsentliga utkomst av trädgårdsbruk e. d.), betraktas som bostadslägenhet, och för sådan är högsta belåningsvärdet 10 000 kr. och högsta lånebeloppet 4 /s därav. Dylika bostadsegnahem pläga anläggas invid industrisamhällen eller eljest å platser, där stadigvarande arbetsförtjänst är a t t påräkna, men få ej upprättas inom stadsplanelagt område. Egnahemslåneverksamheten handhaves icke av staten själv u t a n av ansvariga låneförmedlare, vilka på ansökan årligen tilldelas statslån att av dem på egen risk och med egen beslutanderätt, men under kontroll av statens egnahemsstyrelse användas för utlämnande av egnahemslån till de enskilda egnahemsbildarna; från en särskild statens jordförmedlingsfond (upprättad 1907) kunna låneförmedlare därjämte erhålla lån för inköp och uppdelning i lotter av större för styckning lämpliga jordegendomar.'• Huvudsakliga låneförmedlare (c:a 9/io av lånesumman) äro hushållningssällskapen — vilka sköta lånerörelsen och vad därmed sammanhänger genom var sin egnahemsnämnd (5 ledamöter varav 2 utsedda av Kungl. 1 Förutom den av staten sålunda understödda och kontrollerade jordanskaffningsverksamheten bedrives en yrkesmässig jordstycknings- och jordförmedlingsverksamhet, vilken i fråga om omfattning överstiger den statsunderstödda.

58 T a b . 1.

A T l ä n e f ö r m e d l a r n a lindei å r e n 1905 —1936 b e v i l j a d e e g n a h e m s l å n .

Å r

Lån för jordbrukslägenheter

Lån för boatadslagenheter

Tillhona

lånelielopp kr.

antal

lånebelopp kr.

3702 8 904 1185 1171

7 082132 21 484 480 4 648 200 4 476 200

13 252 20 293 3 163 3 325

33 680 120 84 371 225 15 158 500 15 980 200

12 173 700 10 995 750 11122 600 9 932 850

1170 1220 1202 1282

4 403 150 4 513 950 4 306 250 4 579 700

3 476 3 374 3 423 3 278

16 576 850 15 509 700 15 428 850 14 512 550

1909 2155 2 440 2 345

8 889185 9 257 900 9 663 500 9 794 550

1244 1637 1993 1978

4 379 900 5 599 750 6 537 900 6 719 050

3153 3 792 4 433 4 323

13 269 085 14 857 650 16 201400 16 513 600

2 081 1994

8 509 425 8 541 080

1982 1777

Tillhopa

48 672

207 379 573

28 447

7 090 600 6 888 348 95 709 610

4 063 3 771 77 119

15 600 025 15 429 428 303 089 183

II. Kommuner, bolag och föreningar. 1905-1914 1915-1924 1925 1926

635 743 63 52

2 715179 4 590 024 485 400 438 000

1703 1 761

2 33S 2 504

167 182

4 662 754 7 725 599 816 000 916 300

230 234

7 377 933 12 315 623 1 301 400 1 354 300

1927 1928 1929 1930

44 44 39 39

339 300 362 250 265 450 345 400

180 201 192 186

895 500 986 500 942 400 916 200

224 245 231 225

1 234 800 1 348 750 1 207 850 1 261 600

1931 1932 1933 1934

46 51 33 27

316 000 304 000 185 400 162 250

184 339 317 282

902 500 1 706100 1 625 700 1 487 800

230 390 350 309

1 218 500 2 010 100 1811 100 1 650 050

1935 1936

21 25

324 342

1 812 850 2 005 925

345 367

6 360

27 402 128

8 222

1 964 880 2 177 275 38 234 161

34 807

123111 738

85 341

341323 344

antal

lånebelopp kr.

Hushållningssällskap. 1905—1914 1915—1924 1925 1926

9 550 13 389 1978 2154

26 597 988 59 886 745 10 510 300 11 504 000

1927 1928 1929 1930

2 306 2154 2 221 1996

1931 1932 1933 1934 1935 1936

antal

/.

Tillhopa

1 862

152 030 171350 10 832 033

Samtliga låneförmedlare

50 534

218 211606

Maj:t), biträdd av en eller flera jordbruks- e. d. konsulenter s a m t egnahemsombud (och ibland egnahemskommittéer) ute i socknarna — samt därjämte ett trettiotal kommuner och ungefär lika många egnahemsföreningar och egnahemsaktiebolag (med begränsad vinstutdelning etc), vilkas rörelse emellertid huvudsakligen hänför sig till bostadsbildning invid städer och andra tättbebyggda samhällen. Under de mer än trettio år (1905—1936), för vilka redovisning föreligger för egnahemsverksamhetens resultat, ha, såsom framgår av den på grundval av egnahemsstyrelsens uppgifter upprättade tab. 1, beviljats tillhopa 85 341 egna-

59 hemslån till ett sammanlagt belopp av över 341 milj. kr.; därav ha 218 milj. kr. kommit på 50 534 jordbrukslägenheter (varav 20 061 förut obebyggda) med i medeltal c:a 4 300 kr. per lån, samt 123 milj. kr. på 34 807 bostadsegnahem (varav 30 281 förut obebyggda) med i medeltal c:a 3 500 kr. Härtill komma över 10 milj. kr. i form av premielån; såsom tab. 3 utvisar, utgingo 9'2 milj. kr. i premielån under åren 1923—-1935 motsvarande c:a 0'7 milj. kr. per år. Av de under trettonårsperioden utlämnade premielånen har visserligen det mesta använts till ekonomibyggnader (42'8 procent) och gödselvårdsanläggningar (22'9 procent), men 19'6 procent ha gått till bostadshus. Under vart och ett av senaste åren ha av egnahems- och premielån utlämnats n ä r m a r e 20 milj. kr., vilka kommit 3 500 a 4 500 låntagare tillgodo. Eörelsen har rönt påtaglig inverkan av rådande konjunkturer, låt vara a t t verkningarna understundom gestalta sig olika för jordbruks- och bostadslägenheter. Även särskilda faktorer spela in. Så synes nedgången från 1934 till 1935 och 1936 i fråga om jordbruksegnahem böra ses i samband med bl. a. den växande arbetarsmåbruksrörelsen (jfr nedan). 1 enlighet med framställningar i statsverkspropositionen medgav 1937 års riksdag, att för 1938 finge beviljas statslån från egnahemslånefonden intill ett belopp av 22 milj. kr., därav 14'5 milj. kr. för jordbrukslägenheter och 7'5 milj. kr. för bostadslägenheter. Sistnämnda belopp hade ökats med 2 milj. kr. på grund av ökad efterfrågan, varjämte Kungl. Maj:t n u liksom tidigare skulle äga rätt a t t för bostadslägenheter taga i anspråk större belopp än det angivna, därest förhållandena därtill skulle giva anledning och i den mån så kunde ske utan förfång för lånerörelsen för jordbruksändamål. Såsom kapitalökning för egnahemslånefonden anvisades för budgetåret 1937/1938 5'6 milj. kr., varjämte för premielån till egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten anvisades för budgetåret 1937/1938 ett reservationsanslag av 0'9 milj. kr. Vidare skulle, i avvaktan på förslag från 1936 års egnahemsutredning, för treårsperioden 1937— 1939 genomföras en temporär räntesänkning, innebärande att räntan å den stående delen av egnahemslån, beviljade efter utgången av år 1920, skulle utgå efter 3'6 procent beträffande jordbrukslån samt efter 4 procent beträffande bostadslån. I fråga om användning av jordförmedlingsfonden medgav riksdagen a t t lån från denna fond finge utlämnas även för inköp av fastighet lämplig för styckning till tomter för bostadsändamål, enär bristande möjligheter i detta avseende förorsakat svårigheter för låneförmedlare, som i avsikt att få till stånd nedsatt tomtpris önskat förvärva jordområde, avsett a t t upplåtas till bostadslägenheter. Medräknas 1937 års låneverksamhet, har genom egnahemsrörelsen skapats närmare 90 000 bostäder med eller utan samband med jordbruk, vilket visserligen icke, särskilt i fråga om jordbrukslägenheter, behöver innebära motsvarande n y b y g g n a c l av bostadshus. Beräknas i genomsnitt, a t t i varje hem finnas inemot 5 familjemedlemmar, skulle omkring 450 000 personer eller drygt 1 /io av lantbefolkningen fått sina levnadsvillkor och särskilt sina bostadsförhållanden omgestaltade genom statens mellankomst. Denna påverkan måste anses h a i stort sett inverkat höjande på landsbygdens byggnads- och bostadsstandard, låt vara att kritik ej saknas mot tillämpade byggnads- och finansieringsmetoder. Jordbruks- och arbetslöshetskrisen medförde svårigheter för låntagarna a t t fullgöra sina betalningsskyldigheter, vilket nödvändiggjorde beviljande av stödlån 1932 (å tillhopa 1'1 milj. kr.) samt sedermera i viss utsträckning av uppskov med erläggande av r ä n t a och amortering å en del egnahemslån; enligt riksdagens beslut fingo dylika uppskov beviljas till ett belopp av 2 milj. kr. för vartdera av budgetåren 1933/1934 och 1934/1935, 1 milj. kr. för 1935/1936, 0'3 milj. kr. för 1936/1937 samt 0'2 milj. kr. för 1937/1938 x ; beloppen ha dock blott delvis tagits i anspråk. Antalet tvångsförsålda egnahemslägenheter, vilket åren 1931— 1

Kungl. kung. 1933: 173, 1934: 126, 1935: 161, 1936: 99, 1937: 10.

1842 37

60 Tab. 2. Vid 1935 års utgång egnaliemsbelftnade lägenheter lios de olika hushållningssällskapen.

Antal jordbrnkslägenlieter

Hushållningssällskap

Antal bostadslagen heter

Tillhopa

Lånoförmedlarnas kapitalskuldtill egnab:slåncfonden d. 3Vi2 1935

Antal jordbrukslägenheter

Hushållningssällskap

Antal bostadslägen heter

Låneförmcd larnas kapitaj skuld ti Tillcgnah: hop* lunefondei d. 3 1 /i 1935 1000 k

1000 kr. S t o c k h o l m s s t a d s o. l ä n s Uppsala läns Södermanlands läns. . .. Östergötlands läns . . . . Jönköpings läns Kronobergs läns Kalmar läns norra Kalmar läns södra

Kristianstads läns Malmöhus läns

.... ....

1072 1201 849 881

1566 785 387 583

592 1405 417 295

248 457 432 629

968 1142 3 981 668 1117

416 615 1583 586 440

2 638 13 955 1 9 8 6 7 705 1 2 3 6 7 012 1 4 6 4 5 804 840 1862 849 924

2 667 5 409 3 356 2 857

1 3 8 4 5 008 1 7 5 7 5 628 5 564 26 482 1 2 5 4 7 602 1 5 5 7 6 739

G ö t e b . o. B o h u s l ä n s . . Alvsborgs läns norra . . Älvsborgs läns södra .. Skaraborgs läns Värmlands läns V ä s t m a n l a n d s läns Kopparbergs läns

....

Gävleborgs läns Västernorrlands läns . . Jämtlands läns Västerbottens läns . . . . Norrbottens läns

590 1056 1208 1213

1028 578 475 199

1618 1634 1683 1412

4 8? 6 18 5 58

6 se

2 505 1227 701 715

790 457 554 1157

3 295 1684 1255 1872

10 81 6 6< 5 OS 6 3*3

825 3 023 1910 3 528 2 529

1013 1944 738 1424 839

1838 4 967 2 648 4 952 3 368

5 35 16 6c 8 5' 1418 9 8E

S a m t l i g a 3 5 6 1 8 1 9 9 2 3 55 541 2 0 6 81

1933 årligen uppgått till c:a 200 k 300 eller omkring 0'5 % av hela antalet lägenheter med uteliggande lån, nedgick 1934 till 173 (0'3 %) och 1935 till 136 (0"2 %). Tendensen synes gå i riktning mot att utvidga egnahemsrörelsen från väsentligen en kreditförmedling till en genom det allmännas organ planmässigt ledd social jordbruks- och bostadskolonisation. Den 30 december 1936 tillkallade chefen för jordbruksdepartementet enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande särskilda utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande egnahemsverksamheten och andra med statens verksamhet på det sociala jordområdet s a m m a n h ä n g a n d e frågor. Enligt givna direktiv äger denna »1936 års egnahemsutredning» att behandla egnahemsfrågan i hela dess vidd, men till en början har kommittén inriktat sitt arbete närmast på jordfördelningsfrågan. Egnahemsutredningen har sålunda sökt belysa förekomsten i olika bygder av dels självförsörjande jordbruk, dels stödjordbruk (arbetarsmåbruk o. d., jfr nedan), vilkas innehavare få sitt huvudsakliga uppehälle av säsongarbete o. d., dels ofullständiga jordbruk, vilka böra brukas som självförsörjande men för närvarande icke lämna erforderlig bärgning och tillräcklig sysselsättning åt innehavarna och deras familjer. Härigenom söker egnahemsutredningen vinna underlag för bedömande av, i v a d m å n ofullständiga jordbruk kunna förstärkas, självförsörjande egnahemsjordbruk samt arbetarsmåbruk nybildas etc. Dylika undersökningar lära bl. a. bekräfta, att den statliga egnahemsrörelsens betydelse ingalunda gjort sig likformigt gällande över hela landet. Efter folkmängden r ä k n a t har egnahemsverksamheten, som tab. 2 utvisar, utvecklats kraftigast å Gotland, i Kristianstads län samt i de fyra nordligaste länen, medan exempelvis i Malmöhus och Jönköpings län bildande eller förvärvande av egnahemslägenheter med det allmännas stöd synes ha spelat en r ä t t undanskymd roll och m a n i stället litat till kredithjälp från sparbanker, affärsbanker o. d.

61 Tab. 3. Åren 1923—1935 beviljade »remielän, fördelade efter olika ändamål. Bostadshus

Hushållningssällskap m. m.

antal

EkoÖödselnomiNyvård6bygg- anläggn. odling nåder antal antal antal

Stockholms stads och läns . Uppsala läns Södermanlands läns Östergötlands läns Jönköpings läns

118 122 193 75 48

300 495 355 250 127

227 308 203 146

Kronobergs läns Kalmar läns norra K a l m a r läns södra Gotlands läns Blekinge läns

86 29 71 140 85

486 110 120 313 329

563 8 86 257 365

Kristianstads läns Malmöhus läns Hallands läns Göteborgs och Bohus läns Alvsborgs läns norra

633 321 151 85 137

1331 366 326 142 429

Alvsborgs läns södra Skaraborgs läns Värmlands läns Örebro läns Västmanlands läns

175 190 514 202 137

Kopparbergs läns Gävleborgs läns Västernorrlands läns J ä m t l a n d s läns Västerbottens läns

114 124 467 436 732

..

Norrbottens läns

Hela Diverse antalet ändamål premielån antal

Premielånens belopp, kr.

2 73 29 25 33

38 9 86 95 21

483 926 971 648 375

246 330 240 000 311000 209 970 91100

167 10 110 9

854 21 3 51 5

1387 168 290 871 793

280 050 66 060 66 3S3 185 900 161450

1725 68 37 53 441

1027 30 204 16 14

12 19 56 14 14

4 728 804 774 310 1035

977 000 283 050 236 835 116 405 237 000

276 436 1166 642 300

91 321 1063 223 69

161 56 10 86

72 45 3 43 6

775 1048 2 756 1196 517

173 000 315 000 487 200 316 085 253 385

365 216 1093 640 1331

264 139 146 70 459

8 34 196 192 907

3 91 45 16 18

754 604 1947 1354 3 447

209 000 188 300 661 000 540 500 948 000

3 097

1156 400

6 243

13 712

7 419

3 807

32 058

8 956 403

230 905

| antal 6 4 3 1 Samtliga laneförmedlare;

13 993

7 490

3 852

32 717

9187 308

19G

42-8

22 9

11-8

2-9

lOOo

Tillhopa Övriga laneförmedlare

%

B. Arbetarsmåbruksverksamheten. Ett karakteristiskt drag för egnahemslåneförmedlingen är, a t t låntagare visserligen skall vara i behov av kraftigt bistånd för att kunna genomföra sitt företag, men dock ej helt sakna egna medel. Riksdagsmotioner ha emellertid väckts och utredningar verkställts åsyftande att utröna möjligheterna till egnahemsförvärv för personer, för vilka de dittillsvarande formerna ej passade, men som eljest kunde anses äga goda förutsättningar för genomförande av ett dylikt företag. Såsom ett resultat av dessa strävanden framstår i någon mån 1933 års riksdags beslut (svensk författningssamling nr 382) angående statsunderstödd samfälld jordbruksdrift, vilken emellertid knappast blivit omsatt i praktiken. Mera betydelsefull har varit den efter initiativ av sociala jordutredningen genom beslut av 1933 års riksdag inrättade a r b e t a r s m å b r u k s v e r k s a m h e t e n (svensk författningssamling nr 331), som åsyftar a t t bereda företrädesvis skogsarbetare samt med dessa beträffande arbetsförhållanden och utkomstmöjligheter likställda arbetare (t. ex. lantarbetare, stenhuggare, fiskare)

62 Tab. 4. Översikt över arbetar-

Antal låneFör bcvil- resp. år jande disponibla kombelopp muner

Låneförmedlande kommuner

Därav disponerat genom beviljande av lån

Summa

kr.

kr.

Antal under året handlagda ansökningar

AvVilande Per slagna till Bovillägeneller Summa jade het åter- nästa år kallade kr.

1 Uppsala län

45 000

6 350 3175

(i

2 Östergötlands län. . 1935

4 000

4 000

a

Jönköpings l ä n . . . . 1935

30 000

5 850

—

i

Gotlands län

9 000

—

—

—

—

—

5 Blekinge län

77 000

5 939

-

6 Kristianstads l ä n . . 1935

57 400

14 250

4 750

7 Göteborgs och Bo1935 hus län

60 000

54 340

4 940

o

-

S

Alvsborgs län

15 750

5 250

9 Skaraborgs län. . . . 1935

12 000

—

—

-

—

-

-

10 11 12

Värmlands län

1933 1934 1935

5 8 22

74 000 219 100 675 950

63 900 176 850 506 430

4 915 4 912 5 445

13 36 93

9 10 24

21 31 89

43 77 206

13 14 15

K o p p a r b e r g s län . . 1933 1934 1935

6 19 23

65 300 325 025 507 650

27 175 194 925 218 115

5 435 4 998 5 593

5 39 39

16 41 10

7 26 19

28 106 68

16 17 18

Gävleborgs län

497 500 25 807 927 38 38 1 167 832

379 973 649 945 972 430

4 809 4 999 5 402

79 130 180

70 187 79

200 255 245

349 572 504

19 20 21

Västernorilands län 1933 1934 1935

556 830 4 564 732 000 32 50 1 386 670 1 212 094 4 716 52 1 980 586 1 666 355 5191

122 257 321

70 153 100

205 322 352

397 732 773

22 23 24

J ä m t l a n d s län

1933 1934 1935

518 415 4 508 749 200 36 53 1 421 985 1197160 4 847 53 1918 045 1 621340 5197

115 247 312

127 135 112

171 345 344

413 727 768

25 26 27

Västerbottens län. . 1933 1934 1935

132 300 3 575 145 000 7 782 700 723 057 4 304 21 22 1132 613 1 016 100 4 957

37 168 20E

11 97 71

32 101 87

80 366 363

2S 29 30

N o r r b o t t e n s län

105 170 608 150 992 005

4 573 4 678 4 935

23 13C 201

30 153 105

38 172 201

91 455 507

31 32 33

Hela verksamhets1933 området 1934 1935

4 527 4 729 5174

394 1007 138C

1933- -1935

123 2 500 000 1 783 763 210 5 716 237 4 762181 256 8 918 086 7 140 735 17134323 13 686 679

2 781

333 776 523 1632

1933 1934 1935

1933 1934 1935

237 000 12 21 772 830 22 1 172 780

674 1401 1 252 3 035 1358 3 261 3 284 7 697

63 småbrnksverksamheten 1933—1935. Under resp. år beviljade lånebelopps fördelning per lägenhe

Areal pei belånad lägenhet

Lantmäterioch lagNyOdlad fartsodling jord kostnader etc. kr. kr. ha

Antal familj smedlemmar i belånade lägenheter

Hela antalet Odlingsmark

Därav barn under 15 år

Köpeskilling

Därav för jord

Nybyggnad

kr.

kr.

kr.

2 135

2 500

3 960

1-70

0-52

4'60

4-0

2-o

Annan Summa mark

Per Per Summa lägen- Summa lägenhet het

ha

ha

ha

0-93

0-58

0-94

2'45

6-5

2'5

i

0-75

0-25

1-10

2-10

4-o

2'0

0-75

0-43

2C3

7'5

4-5

3 4

2 071

3 848

—

3 352

—

ll2

0-74

0l7

4'0

1-7

2 079

2 699

1-24

l-oi

1-49

5-4

3'0

2 608

2 607

—

2-17

2-43

4-93

4-7

3'0

1596 1719 1754

1302 1523 1597

3 083 3128 3 605

162 40 40

23 24 47

1-14 1-59 1'68

0-62 0-46 0'49

6-50 283 1'63

8-26 4-88 3-80

67 164 451

5-2 4-6 4-8

36 81 212

2-8 10 2-3 11 2-3 12

1105 1103 1269

865 762 1043

4 070 3 656 4 075

260 218 192

0'76 0-71 0'87

0-96

22 57

0-93

2-66 2-79 2-48

4'38 4'60 4'28

21 187 188

42 4-8 4-8

8 84 69

1-e 13 2-2 14 1-8 15

1484 1529 1482

1153 1251 1329

3164 3 391 3 816

128 53 58

33 27 47

1-81 1'85 1-80

0-85 0-79 0-58

2-21 2'37 2-83

4'8 7 5'0i 4'71

376 641 836

4-8 4-9 4-6

188 328 414

2 i 16 2-5 17 2-s IS

1464 1584 1581

1274 1348 1417

3 025 3 047 3 514

70 55 45

5 31 51

1-29 1-C2 1-57

0-76 0-79 0-75

1-58 2l6 204

3'58 4-57 4'36

542 1130 1352

44 4-4 4-2

264 534 628

2-2 19 2-i 20 2 o 21

1278 1423 1373

1036 1075 1127

2 933 3136 3 525

271 256 252

26 32 47

0'89 0-80 0-84

l-92 228 2-15

4'20

7-oi

5oo 336

8-08 6-35

526 1191 1418

4-6 4-8 4-5

251 559 639

2-2 22 2-3 23 2-o 24

746 1073 1104

569 874 928

2 518 2 956 3 497

274 245 307

37 30 49

030 0-77 0-59

2-61 2'29 281

5'71 6'96 5'74

8-62 1002 9'14

161 638 793

4-4 3'8 3-9

77 311 351

2 i 25 1-9 26 1-7 ,27

1265 990 963

1083 875 884

2 896 3 331 3 569

408 327 354

4 30 48

0-4 6 0-iss 0-51

3oo

5-55

275 2-89

4'27 387

9'0i 765 7-27

103 523 850

4-5 4-0 4'2

50 248 414

2-2 2S 1-9 29 2 l 30

1336 1362 1371 1363

1098 1112 1196 1152

2 986 3161 3 573

185 177 181

20 30 49

1-13 1-14 ll2

1-42 1-65 1-65

325 317

5'80 6-79 5'94

1796 4 474 6 033

4-6 44 4'4

874 2145 2 804

2-2 31 2 i 32 2-o 33

lis

1-62

6 2 8 12 303

5 823

2 i 34

l-io

4oo

64 ökad förmåga till självförsörjning genom förvärv av jord i och för nybildning av e t t småbruk, avsett att drivas vid sidan av förtjänstarbetet, t. ex. skogs-, flottnings- eller liknande säsongarbeten. Lånerörelsen, vilken från att ursprungligen ha avsett Norrland samt de norra delarna av Dalarne och Värmland utsträcktes till hela landet år 1934 (nr 234), bedrives under egnahemsstyrelsens inseende av sådan landskommun, som beslutat om rörelsens upptagande inom sitt område, genom särskilt utsedd arbetarsmåbruksnämnd eller kommunalnämnden och därför erhållit arbetarsmåbruksstatslån. Från den för ändamålet inrättade arbetarsmåbrukslånefonden, vartill för budgetåren 1933/1934—1937/1938 anvisats tillhopa 31'9 milj. kr. och vars årliga utlåningsbelopp ursprungligen sattes till 2'3 milj. kr., men för år 1935 höjdes till 8 och för 1936 till 10 milj. samt för vartdera av åren 1937 och 1938 till 12 milj. kr., utlämnas till jordsökande lån å högst 6 000 kr. Av lånebeloppet utgöra minst 2/3 amorteringsdelen, som är räntefri, men skall återbetalas under 6:e—35:e året, vilket medför en årsutgift av högst 133 kr. Därefter skall gäldas ränta efter av Kungl. Maj:t fastställd räntesats på den återstående tredjedelen av lånet, vartill hänföres lånebidrag för jordköp och i förekommande fall vissa odlingskostnader; årliga räntebetalningen torde ej överstiga 80 kr., enär räntesatsen skall bestämmas med hänsyn tagen till r ä n t a n för den stående delen av egnahemslån för jordbrukslägenheter. För eventuell förlust å lånerörelsen svarar kommunen helt intill dess amorteringsskyldigheten inträder (d. v. s. till sjätte årets början), men därefter blott för en fjärdedel av uppkommande förlust, varav återstoden faller på staten. Såsom av tab. 4 framgår, beviljades under år 1933 i tillhopa 123 kommuner 394 arbetarsmåbrukslån om i genomsnitt 4 527 kr., varav 1 098 kr. beräknats åtgå för jordinköp (i medeltal per lägenhet 5'80 ha, varav 1'13 ha åker och 1'42 ha odlingsmark) och 2 986 kr. för bostadshus och ekonomibyggnad. Antalet familjemedlemmar per arbetarsmåbruk beräknades uppgå till i genomsnitt 4'6, varav 2'2 barn under 15 år. År 1934 deltogo 210 kommuner i arbetarsmåbruksverksamheten, och nu beviljades ansökningar om lån för 1 007 arbetarsmåbruk med i genomsnitt 4 729 kr., varav 3 161 kr. belöpte sig på nybyggnad och 1 1 1 2 kr. på jorden. Medelarealen per lägenhet var nu 6'79 ha, varav 1'14 ha odlad jord och 1'65 ha odlingsmark. Antalet familjemedlemmar per belånad lägenhet uppgavs för detta år till 4'4, varav 2'1 barn under 15 år. Med år 1935 utsträcktes arbetarsmåbruksrörelsen även till de sydligare delarna av landet, och lån beviljades, såsom tab. 4 utvisar, inom 256 kommuner fördelade på 16 olika län. Tillhopa beviljades lån till 1 380 småbruk med ett genomsnittligt belopp av 5 174 kr., varav 1 196 kr. beräknades för jorden och 3 573 kr. för nybyggnader. Medelarealen per lägenhet var nu 5'9i ha, varav 1" 12 ha odlad jord och 1'65 ha odlingsmark. Familjemedlemmarnas antal per lägenhet var i medeltal 4'4, varav 2 0 barn under 15 år. Under år 1936 har arbetarsmåbruksverksamheten fortsatt efter samma linjer som föregående år. Enligt i tab. 5 meddelade uppgifter har arbetarsmåbruksverksamhet bedrivits i ytterligare 7 län eller samtliga med u n d a n t a g av Södermanlands län. Lån ha beviljats till 1 489 småbruk utöver de förut beviljade 2 781, varigenom totalantalet stiger till c:a 4 270. Det för 1936 disponerade lånebeloppet utgjorde 8'3 milj. kr. eller c:a 5 570 kr. per lägenhet. Såsom framgår av vad nu anförts, är arbetarsmåbruksrörelsen stadd i rask utveckling. Särskilt kraftig har rörelsen varit i Västernorrlands, J ä m t l a n d s , Västerbottens och Norrbottens län, där det finnes kommuner med ett tjugotal beviljade lån per år (Åsele 25 lån år 1935). Otvivelaktigt har härigenom åstadkommits en icke oväsentlig höjning av den merendels mycket låga levnads- och bostadsstandarden bland arbetarna i Norrlands skogsbygder. Vid lånens beviljande har hänsyn tagits dels till sökandes försörjningsskyldighet mot familje-

65 Tab. 5. Uppgifter rörande arbetarsmåbruksverksamheten 1936.

L ii n

Summa Överflyttat Nytt Disponerat tillgängligt belopp från belopp för belopp belopp för 1935 1936 1936 1936 kr.

Stockholms TTppsala Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus

38 650 17 000 18 300

35 430 43 150

kr.

kr.

kr.

59 500 17 000 6 000 70 000

59 500 38 650 34 000 24 300 70 000

23 500 9 600 5 000 6 000 11500

72 000 16 500 99 000 130 250 77 000

72 000 16 500 13-1430 173 400 77 000

18 57o 9 000 29 300 76 500 17 900

81500 93 000 52 400 78 500 809 500

81500 98 660 87 850 90 500 979 020

Delopp, OdispoAntal som hos nerat bevil- K. M:t bejade gärts få belopp att lån överflyttat återgå till fonden 1936 till 1937 kr. kr.

36 000 12 000

29 050 17 000 18 300

58 500 2 5 18 3

53 425 7 500 75 830 96 900 59 100

29 300

Hallands Göteborgs o. Bohus Alvsborgs Skaraborgs Värmlands

5 660 35 450 12 000 169 520

40 890 57 930 47 200 41650 653 985

40 500 40 730 17 200 36 850 269 110

Örebro Västmanlands .... Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands. . . .

101 000 101000 46 360 73 000 73 000 52 400 223 335 286 000 509 335 242 575 168 542 1 063 750 1 232 292 936 780 272 069 2 009 725 2 281794 1 830 780

9 42 163 331

54 640 20 600 126 660 140 100 261 362 34150 392 434 58 580

Jämtlands Västerbottens Norrbottens

266 775 1 618 900 1 885 675 1 557 395 99 843 1 211 000 1310 843 1150 335 169 900 1 428 000 1 597 900 1 427 350

274 213 263

282 930 133 508 145 535

7 10

110 23 450 12 000 55 925

45 350 27 000 25 015

1 575 624 9 453 525 11029149 8 292 505 ' 1489 2 221314 515 330 1

Därav 584 ined maximilån 6 000 kr.

medlemmar eller andra anhöriga, dels till huruvida han på grund av bristfällig bostad eller trångboddhet vore i behov av bättre ordnade bostadsförhållanden. P å bostadshus ha av egnahemsstyrelsen uppställts vissa minimifordringar, såsom avskilt läge i förhållande till djurstallar, grund nedförd till frostfritt djup och med hel sockel, golv av trä med trossfyllning minst 30 cm över marken, rumshöjd c:a 2'4 m (i vindsrum 2'2 m), öppningsbara fönster, erforderlig uppvärmningsanordning, garderob, ventilerat skafferi m. m. Men för kostnadens nedbringande ha även uppställts vissa maximifordringar, innebärande bl. a. a t t boningshusets bottenyta ej må överstiga 45 kvm utan särskilt medgivande av egnahemsstyrelsen. Ehuru egnahemsstyrelsen sökt a t t genom tillhandahållande av typritningar och granskning av inkomna ansökningar tillse, att kostnaderna för arbetarsmåbruken och särskilt för byggnaderna å dessa utan eftersättande av vissa kvalitetsfordringar i möjligaste mån holies nere, utvisa de förut anförda uppgifterna «u nästan genomgående prisstegring framför allt på byggnader. Maximibeloppet 6 000 kr. per lägenhet har uppnåtts i allt flera fall '— 1936 i 584 fall — och genom särskild kungörelse (1936 nr 100) har egnahemsstyrelsen, jämlikt beslut av 1936 års riksdag, medgivits att använda ett belopp av högst 200 000 kr. till förhöjning av tidigare beviljade lån (intill maximum 6 000 kr.) i syfte a t t möjliggöra

66 färdigställandet av vederbörande lägenheter. Härtill ha särskilt medverkat stigande priser på byggnadsmaterial, medan genom de låneförmedlande n ä m n d e r n a s medverkan (inköp av jordområden för styckning etc.) jordpriserna uppgivas h a k u n n a t hållas inom skäliga gränser. 1 1937 års riksdag har medgivit, att av det belopp å 12 milj. kr., inom vilket statslån från arbetarsmåbrukslånefonden skulle få beviljas för år 1937, högst 300 000 kr. finge användas för möjliggörande av erforderliga låneförhöjningar till 1933, 1934 och 1935 års låntagare enligt enahanda grunder som de, vilka tillämpats vid motsvarande av 1936 års riksdag medgivna förhöjningar. Närmare bestämmelser ha utfärdats genom kungl. kungörelse (nr 395). Medel ha hittills disponerats för upprättande av över 6 000 arbetarsmåbruk. I 1937 års statsverksproposition underströk chefen för jordbruksdepartementet vad som redan framhållits vid arbetarsmåbrukslånefondens inrättande, nämligen a t t inom vissa kommuner förhållandena kunna vara sådana, a t t arbetarsmåbruksverksamhet därstädes icke borde förekomma. Särskilt vore a t t märka, att arbetarsmåbruk ej borde bildas i större utsträckning än a t t de därå bosatta arbetarna kunde påräknas skola under tider med normal arbetstillgång erhålla nödig kont a n t inkomst. Departementschefen ansåg, att vederbörande kommuner bäst torde k ä n n a till arbetsmöjligheterna å orten, men förutsatte, att egnahemsstyrelsen dessutom hade sin uppmärksamhet riktad på detta förhållande, som vore av avgörande betydelse för resultatet av arbetarsmåbruksverksamheten. C.

Bostadsförbättringsverksamheten.

Verksamhetens innebörd och omfattning. Såsom närmare framgår av tillgängliga uppgifter rörande bostadsbeståndet på landsbygden (se sid. 36), äro bostadshusen för de mindre bemedlade här i större utsträckning än i städerna behäftade med bristfälligheter av olika slag. Av detta skäl, liksom även med hänsyn till den merendels svagare hushållsbildningen på landet, framträder bostadsfrågan på landsbygden ej blott som en nybyggnadsfråga utan även och kanske lika mycket som ett bostadsförbättringsproblem. Lantarbetarbostäderna h a ju länge varit kända såsom i stor omfattning undermåliga, och landsbygdens fastighetsägare, som i mer än ett årtionde lidit av tryckta förhållanden inom jordbruksnäringen, vilka först på sistone börjat lättas, ha ej kunnat göra mycket för upprustning av sina egna och sina arbetares boningshus. Relationen mellan byggnadskostnader och hyror torde vara sådan, att ett i vanlig mening räntabelt bostadsbygge knappast torde vara möjligt på landsbygden, vilket även påvisats av bostadsutredningen för landsbygden. Enligt en av denna år 1933 verkställd uppskattning, som visserligen vilar på rätt bräckliga grunder, skulle av de till c:a 650 000 beräknade bostäderna på landet t. o. m. 2 rum och kök omkring 6 500 eller c:a 1 procent behöva helt nybyggas för en beräknad kostnad av ungefär 4 000 kr. per bostad eller tillhopa 26 milj. kr., men c:a 55 900 eller 8"6 procent eljest vara i behov av reparation för en beräknad kostnad av c:a 700 kr. per lägenhet eller sammanlagt 39 milj. kr. Härigenom kom m a n till en beräknad total nybyggnads- och reparationskostnad av omkring 65 milj. kr., varav 19 milj. enbart på c:a 22 500 lönebostäder. Efter initiativ av bostadsutredningen, vilken ansåg ett statsingripande härvidlag motiverat ej blott av socialhygieniska skäl utan även med hänsyn till depressionen på landsbygdens arbetsmarknad, framlades vid 1933 års riksdag, närmast såsom ett led i serien av statsåtgärder till arbetslöshetens bekämpande (proposition nr 211), förslag angående anvisande av 10 milj. kr. till förbättringsbidrag och nybyggnadslån. Propositionen bifölls av riksdagen, och summan utökades av 1934 års riksdag med 16 milj. kr., varav 8 milj. kr. på tilläggsstat 1 I oktober 1937 har egnahemsstyrelsen föreslagit, att maximibeloppet av arbetarsmåbrukslån skall höjas till 7 000 kr.

67 för löpande budgetår; av övriga 8 milj. kr. skulle 1'8 milj. företrädesvis användas för lönebostäder och 0'5 milj. till bostadsförbättring i vissa municipalsamhällen efter Kungl. Maj:ts särskilda medgivande. Av 1935 års riksdag anvisades 5 milj. kr. till bostadsförbättringsbidrag (varav 1 milj. kr. företrädesvis för lönebostäder) och 2 milj. kr. till nybyggnadslån. 1936 års riksdag anvisade för budgetåret 1936/1937 dels 5 6 milj. kr. till förbättringsbidrag och dels 2 milj. kr. till nybyggnadslån. Tillhopa har för den statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten vid de fyra senaste riksdagarna anvisats 40'6 milj. kr. Beloppet utökades till 49 milj. kr. genom 1937 års riksdag, som i enlighet med hemställan i statsverkspropositionen för budgetåret 1937/1938 anvisade 5'6 milj. kr. till bostadsförbättringsbidrag samt 3 milj. kr. till förstärkning av lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden, vilken bildats genom de 4 milj. kr., som för budgetåren 1935/1936 och 1936/1937 anvisats för nybyggnadslån. Bestämmelserna om den statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten (svensk författningssamling 1933 nr 473, 1934 nr 411, 1935 nr 438, 1936 nr 299, 1937 nr 654 m. fi. kungörelser) avse den egentliga landsbygden (där hälsovårdsstadgans kap. 2 tillämpas), men h a utsträckts till vissa municipalsamhällen efter Kungl. Maj:ts särskilda medgivande (jfr ovan). Föreskrifterna innebära, a t t förbättringsbidrag och nybygguadslån kunna utlämnas för ur hälsosynpunkt påkallad upprustning av det nuvarande bostadsbeståndet samt därmed sammanhängande ny- och ombyggnader. Där dessa ersätta äldre bostadslägenheter, få dessa icke vidare användas för bostadsändamål. Både bidrag och lån k u n n a utgå till samma byggnadsföretag, och den huvudsakliga skillnaden i förutsättningarna för åtnjutande av hjälp i den ena eller andra formen är, a t t vederbörande för att få bidrag (utan återbetalningsskyldighet) skall vara i behov av ekonomiskt bistånd, vilket ej erfordras för erhållande av lån (4 procents r ä n t a , 20 års amortering, godtagbar säkerhet). Bostadsförbättringsbidrag bestämmes till högst 1 000 kr. per bostadslägenhet och bör i regel understiga 50 procent av de beräknade kostnaderna för upprustningen, men kan i fråga om sökande, som saknar förmåga att själv bidraga, enligt praxis höjas upp till 80 procent, u n d e r villkor att vederbörande kommun svarar för att företaget verkligen kan genomföras. Nybyggnadslån utgår med högst 3 000 kr. för lägenhet och får ej överstiga 70 procent av byggnadskostnaderna. Beviljas för samma lägenhet såväl bidrag som lån, må dessa tillhopa icke överstiga 80 procent av kostnaderna och lånet uppgå till högst 2 000 kr. ^ Verksamheten handhas av dels kommunernas hälsovårdsnämnder, dels hushållningssällskapens egnahemsnämnder, dels statens egnahemsstyrelse. Hälsovårdsnämnderna mottaga ansökningar (vilka skola åtföljas av plan, enkel ritning samt kostnadsberäkning) och y t t r a sig över dem, medan egnahemsnämnderna ha a t t besluta angående beviljande av lån och bidrag (inom ramen för av Kungl. Maj:t för ändamålet fastställda belopp) samt omhänderhava medelsförvaltningen, förvaltning av inteckningar och andra säkerheter m. m. Egnahemsstyrelsen slutligen utgör klagoinstans beträffande egnahemsnämndernas beslut i dessa ärenden samt leder och övervakar verksamheten enligt statsmakternas direktiv. Styrelsen äger också meddela de närmare föreskrifter, som må finnas erforderliga för tillämpning av bestämmelserna i vederbörande kungl. kungörelser. Den statsunderstödda bostadsförbättrings verksamheten fick omedelbart en mycket betydande omfattning. Ansökningar till 1933 års anslag inkommo från närmare 9 /io av landsbygdens samtliga hälsovårds- resp. kommunalnämnder beträffande tillhopa närmare 43 000 bostäder. Egnahemsnämnderna beviljade av anvisade statsmedel 17-8 milj. kr., varav c:a 4 /s som förbättringsbidrag och Vs som nybyggnadslån. De understödda bostadsbyggnadsföretagen, som voro fördelade på samtliga län och hushållningssällskapsområden och på 2 101 landskommuner, omfattade tillhopa 25 128 bostäder. Detta innebär, att till varje

68 O ifl O O O o

Ö *?

-

-4

o TJI e n OJ. o o t c o TM - H c o o ao t co i O t - i f l CD i - 53 e n -X! —i o au

o o oo o

ifl ifl O o »o CD CO » f l CO i f l r^ ^ TM r-o CO » f l 0 3 'Tji t D - H CO CD CD i O

O T J I CM CD i-H CM r - T-H r j t c n

x

« D 0

TM O T J I

x

i n iO o i n Ci CO t - - CD T J I CO

5 1 T - I « C

O O O CO » f l o

o o

LO

c—

••71 CO - M T H CD CD T-H t M X O t TJI

»fl CO ifl »fl

O

O

"rf O

O

o o »o en o a O OI L^ N CO CD CD i f l T J I

(M C CO - ^ J i 05NOC0O T-H CM 1-1 CM

O O O O »fl H O l O C O H c o c ; O I CD O CT- — " CD i-H e n i-t CM er. c o o T J I Y-H CO CO CM

o

O O Ml o o » f l CJS i—t i - f CD O T J I O CM CD

o »c o iO »n

t©

C i T J I ^ M c o CO CO T J I CM T J I CM O CO X CO CD i f l c o e n TM CM O iO L ' N O

t-- CO TJI »fl CO

t " » » f l O » A CD ' f l i— » f l O i O CO CO T J I 0 0 CO

0 0 T-M CM — : e n er. t - - co co o

•ao r— C M i f l o OC CO O i f l CD o TM c o co o

» f l CM CO TM f -

o o o o » O CO •—I o T H t-- C D » A

CD X i f l CD CO CO t > CD TJ4 CD CM CM

t ^ CD »C CM TJI

O O O »fl o CD O CO T M CD CO » f l i - i CTi C M T J 4 CD h » ? M a o CO CD - H O O CO O H 7 . l O

O O i f l i f l o O O N C O M O O T J I CD O O

T-H CM O CM CD C O H H O C n CJ3 CM T J I O CM i - i CO CO CO i-H 0 0 i f l CD -rM r M CO 0 0 CO CD CTi

O

o o r-

CD CD T—i r -

» o c o c o <n o * ' o —< »o r - i f l TJI C l O TJI TJI

o

00 T—1 O

s

co O

»A TJI CD CD i f l CO f-~ CO O CD CO CD CD T j f CM CM CO CM CO * - i TM

TJ*

T-H

O CO CD O O l O J l O H Ifl f S O N H O O » f l CM CM CO CD CM i-H CM i fl CD CD CD T J I » f l

CO t t T-H CO

»© -T* C© "*M oo

r H i - i CM

CM

-T*

c o o * ers —< - M » f l T t l i-H O CO T J I CM CO t— t - l N T ) i C M O - f CO CM » f l CD CO i f l CM CD » f l CO T-H CO CM i - l i - i

» f l —I O i f l I-H o er. TJI o

O - H

en co CM o o

CO » f l i—* CTi CO CO 0 0 CTJ CO CM

CM P I CM T-H CM

, f l W i-H i - ^ i ^ . CM O C O H H r i

co »fl CM T-H r O CO t*- CM r— l r - t - X O CD

( M CO O i - f CO CO i-H CO' CO o t - TJI o 551-< CM CM CM i-H - H

CO CM CD CTi T-H O CO » f l CO - H CO i > CO CM 1>-

r - t~- i - i t-» O O CO T J I u O o o O CO T-H O CD H H C C N T O

o i—i i f l ers o CM CM CO CO CO T-H

r~ TJ< ; D »fl en

e n ers r - TJI ers 0 0 O CD CO » f l CD T-H X CO O CM CM H — I , —

r- f - c o t - T M O »fl O O * - H e n co »fl CM c o

CO t - - - H CD O C C Q H t » o CO O CO T-H O CD i-H r H CO CM CO

co

CD CM

O N C C ' O O

I " - T M CD CO CM CO CO CO CO CD o ers CM o r-

en o> er:

a

ifl co co o co » f l CD f - CM O CD CO T J I T J I i > .

o o o »fl o C. ifl £^ O O T M CM T J I I O T-H

ao —t » •

T*

er. co ifl TM oo i - . CM i f l CO » f l

gg o CM CD

» SI

CM

O

£ 3 CD

CD

O 1X1

c en r^« co en

CD CM » f l e n CD CD t ^ 0 0 CO CTi

ti ca

iss *< i i - 1 1

i f l O CD CO CO f - O O CO T-H 1 H H O H

os o SI

-2

"

~

— -£

T-H O

OJ »fl 0 0 i f l CO CM O i f l

en t - co o

c o »fl x »o t-- o CD c - o se a

5*0!

a

o

» f l en tD t » co en

CD o CO CM X ("• c o —• X - H O CO - H " f l - - I

en co ifl x en o en o

TJI T-H » f l CD CO CO » A

T-H CD X

X

CD

O

H

Ifl

»fl CD CM en CM Ifl O

co en »fl co -M co r~ en x CM O

X

CM

*3

< 5'

CM CM

X

T-H T-H CM

-co CM x en co 1 " ^ —- O X T H »fl T - H X ( M O CM CM - - I T-H T-H

i-< » f l o TJ»

t--

o CD T-H

»fl en t-»fl co r - en i ^ co en T-H en O

i f l CD T f l TJI CD

o r-i en TMCM

co

CMCMT-H

O CM r - T-H CM CD CO CD CD X O TJI X l — T M CM i-H T-H O-I CM

-i-H CM CO O X r~ CM o o »fl i f l CM CD X i-H CM T-H r-^ r - t T j i

e n »fl i f l c o c o r - •— o i

X t -

X

-H

1 - - CO CO CO CO c o TM c o c o e n CO O J CM O t T-H

* - - i-H i-H T-H CO O i f l t ^ O CD

co TJI CD x r^ CD o X ers TM TM en i— »fl o

T-H T-H T-H O» O ?

r H T-H T M

TM CM

en c - x o

T M T-H X

i f l CO T M CM CM

» f l CM CO O t 0 5

T-H e n T-H O T M x »fl co e n c o X CD » f l O CO

-OJ e n x co co e n »—i »fl c o »fl e n co en e n » f l

TM

S I

T-H CM r H CO

CO

« Ä

-n -TM en eo

8 e n c o CD I > x TJI X t~- T M r > -

TJI x c o r - CM en ! - - x t~- c o

CM i f l r-- T J I T J I CM CO CO i f l T M CO T J I X » f l CM T-H. CO CM T-H i-H

• fl T j i ^ H X CO CM t ~ - CD CD i - i

( M C l f l - H N O CM CM CM CO CO O CD T-H CO H T M CO CM i-H

O I i-H O t T J I CO TM »fl O O I—

t— o i-- O) TM

CT o O en iO CO TM ifl O —i

o co o x r-

CM CO O T J I c— » f l 1>- CM CD T—I r H CO CO T-H - H

t - O ifl t - CO co o en co co

»fl

00 CM

S I

O

"TH

CM CO » f l T M CD

T-H CO CO O

CO

O t CO c o i f l O I

CM CO CO T J I CM

o ja

ta

-

u

o.

O

c

o

c rf

o

ce c

bD

—

Cfi

CD

o - ? o

S3

a

i

B

QöO

r-a

w> v ^ k ^ r^

»

w

^ _ _g oi a ta o X

a S tä S

« fl

£ bjj t " ä

3 » S o » M

V

•i P '"'

i

a

Q Q -^ d

O - ^ s o p

.2

£ "•"•

o

en

t? 8 c - fl o a ^ o 5 J3 tä ^ b fl >• oe S ^- ^ ^a

© -

W a K 3:< : < <J1 > : Q

3 :rf >

Ä s °^ ° « Sfl3-° fl..2 S ^ i ^ ft> o) P m O sö =3 .5 :=ä

fe

69 Tab. 7.

Uppgifter rörande det beräknade medelsbehovet för 1935 års ansökningar om förbättringsbidrag och iiybyggnadslån till lönebostäder. Medelsbchov enligt egnahemsnämnder ias framställningar

11 usliiillii ingssiil isku ii

Beräknad Beräknade lleräknadc totalförbättnybyggkostnad ringsbidrag nadslån kr. kr. kr.

Summa bidrag och lån kr.

Egnahemsstyrelsens förslag Beräknade Beräknade förbättnybyggringsbidrag nadslån kr. kr.

Summa bidrag och lån kr.

Antal ansökningar

Antal lägenheter

.Stockholms läns. . . . Uppsala läns Södermanlands läns Östergötlands läns Jönköpings läns . .

45 4G 185 81 38

86 113 400 15b' 98

165 424 181 376 900 000 337 755 168 611

47 000 69 900 320 000 125 800 61270

31000 12 800 130 000 45 300 14 470

78 000 82 700 450 000 171100 75 740

4 3 000 65 000 290 000 117 000 57 000

3 1 000 12 800 130 000 4 5 300 14 470

74 000 77 800 420 000 162 300 71470

Kronobergs läns . . Kalmar läns norra K a l m a r läns södra Gotlands läns Blekinge läns

15 29 17 5 9

26 65 34 6 25

20 500 134 991 59 823 9 401 18 660

8 000 56 045 22 335 3 400 8 000

5 000 19 200 14 710 1500

13 000 75 245 37 045 4 900 8 000

7 500 52 000 20 700 3100 7 500

5 000 19 200 14 710 1500

—

12 500 71200 35 410 4 600 7 500

Kristianstads läns. . Malmöhus läns . . . . Hallands läns Göteborgs och Bohus läns Alvsborgs läns norra

47 140 79

153 427 140

257 188 697 778 247 065

111141 281 810 101 020

25 792 40 310 24 100

136 933 322 120 125 120

103 000 262 000 94 000

25 790 40 310 24 100

128 790 302 310 118100

14 18

24 39

5 5 479 68 5 5 3

22 350 22 300

8 600 11000

30 950 33 300

20 700 20 700

8 600 11000

29 300 31700

Alvsborgsläns södra Skaraborgs läns. . . . Värmlands läns . . . . Örebro läns Västmanlands läns

— 59 57 29 47

139 206 48 86

293 150 279 072 77 729 156 106

98 870 108 485 22 800 56 550

37 150 13 100 3 700 3 500

136 020 121 585 26 500 60 050

92 000 100 000 21000 52 500

37 150 1 3 100 3 700 3 500

129 150 113 100 24 700 56 000

Kopparbergs läns . . Gävleborgs läns . . Västernorrlands läns J ä m t l a n d s läns . . . . Västerbottens läns

—

—

2 050

—

—

—

7 700 1000

5 000 1000

2 300

7 300 1000

3 000

2 800

6 1

—

_

6 2

Norrbottens läns . .

3 Tillhopa

2 284

_

_ —

12 200 2 561

5 400 1000

7 020

3 000

4 1 5 2 492 1 557 4 7 6

2 300

— —

4 4 3 532 2 0 0 1 0 0 8 1 4 3 8 500

— —

2 800

143 530 1 8 8 2 030

lägenhet statsmedel skulle utgå med c:a 700 kr., vilket belopp anmärkningsvärt nog helt sammanfaller med det, varmed bostadsutredningen för landsbygden, som förut nämnts, räknat. Ehuru, som förut antytts, det allmännas ingripande på detta område väsentligen föranletts av klagomål över bostäderna för statare o. d. lönearbetare, omfattade de understödda bostadsbygguadsföretagen blott 716 lönebostäder eller 2'8 procent, ehuru dylika bostäder beräknats utgöra åtminstone 10 procent av samtliga småbostäder. Den alldeles övervägande delen av statshjälpen hade gått till ägare av lägenheter, smärre hemman o. d., särskilt (till 38 procent) i Norrland, där förhållandena på detta område också lära vara sämst. Stödaktionens betydelse ur arbetsanskaffningssynpunkt belyses därigenom, a t t av byggnads- och reparationskostnaderna, som sammantagna uppgingo till nära 37 milj. kr. eller drygt dubbla statshjälpen, över 15 milj. kr. eller mer än */a utbetalts i arbetslöner för c:a 1'7 milj. kr. redovisade dagsverken. Den andra stödaktionen, som avsåg de hösten 1934 inkomna ansökningarna om bostadsförbättringsföretag, innebar disposition av de för budgetåren 1934/1935

70 —1936/1937 till förfogande ställda 22'6 milj. kr., varav dock, såsom förut angivits, 3 milj. kr. skulle användas till nybyggnadslån, 0'5 milj. kr. företrädesvis för lägenheter i municipalsamhällen s a m t 2'5 milj. kr. till lönebostäder (rörande vilka sistnämnda n y a ansökningar även hösten 1935 kunde ingivas till hälsovårdsnämnderna). De hösten 1934 inkomna ansökningarna avsågo ej mindre än 52 690 bostadslägenheter och ett anslagsbehov av nära 39 milj. kr., vilka båda summor dock väsentligt reducerades genom egnahemsnämndernas prövning efter angelägenhetsgrad. Angående omfattningen av den statsunderstödda bostadsförbättringsverksamhetens omfattning sedan dess början år 1933 t. o. m. utgången av år 1935 hänvisas till vidstående tab. 6. Därav framgår, att under de tre, åren 1933—1935 inkommit 88 437 ansökningar om bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån, avseende 95 584 bostäder och ett medelsbehov av 79 milj. kr.; av n ä m n d a tre summor kommo resp. 43'4, 41'7 och 43'2 procent på de fem norrländska länen. Under n ä m n d a period hade medel beviljats till 39 342 byggnadsföretag, avseende 42 884 lägenheter, varav 40 851 (95 - 3 procent) voro egna bostäder och 2 033 lönebostäder (4'7 procent); av lönebostäderna redovisas de flesta från Stockholms, Södermanlands och Malmöhus län. På Norrland kommo av byggnadsföretagen 34'8 procent och av bostäderna 33'2 procent, men av lönebostäderna blott 0'4 procent. Totalkostnaden för de subventionerade lägenheterna beräknades till n ä r a 67 milj. kr., medan den beviljade statshjälpen uppgick till c:a 25 milj. kr. i bidrag och 5 milj. kr. i lån eller tillhopa 30 milj. kr., motsvarande c:a 700 kr. per lägenhet. Medelstilldelningen till de norrländska länen utgjorde drygt 11 milj. kr. eller 36'7 procent av s u m m a n för hela riket. I nu anförda beräkningar h a icke redovisats de lönebostäder, rörande vilka ansökningar ingivits hösten 1935. Enligt egnahemsstyrelsens sammanställning, vilken återges i tab. 7 å föregående sida, avsågo dessa ansökningar tillhopa 2 284 lönebostäder, bland vilka Södermanlands, Malmöhus och Värmlands län voro starkast representerade. Enligt egnahemsnämndernas av egnahemsstyrelsen prövade ansökningar skulle för tillgodoseende av ifrågavarande byggnadsbehov, som kostnadsberäknats till c:a 4 milj. kr., erfordras Vi milj. kr. i förbättringsbidrag och nära 0'5 milj. kr. i nybyggnadslån eller tillhopa n ä r a 1'9 milj. kr. De av 1936 års riksdag anvisade medlen skulle a) (kungl. kungörelse den 5 juni 1936, nr 299) endast utgå till bostadsbyggnadsföretag, för vilka bidrag eller lån sökts jämlikt kungörelsen den 30 juni 1934, b) byggnadsföretag avseende lönebostäder, beträffande vilka ansökan om bidrag eller lån redan ingivits till vederbörande hälsovårdsnämnd eller dit ingåves senast den 15 oktober 1936 samt c) bostadsbyggnadsföretag, beträffande vilket Kungl. Maj:t — sedermera statens egnahemsstyrelse enligt kungl. kungörelsen den 3 oktober 1936 (nr 524) — med hänsyn till särskilda omständigheter prövade skäligt medgiva, att lån eller bidrag måtte utgå utan hinder av tiden för ansökans ingivande till vederbörande hälsovårdsnämnd. I enlighet härmed inkommo »dispensansökningar» (enligt c) till ett antal av c:a 5 500 och ansökningar rörande lönebostäder till ett antal av 935 (enligt b), vartill kommo ännu vilande ansökningar från 1934 (enligt a). Bland de sålunda föreliggande ansökningarna blevo tillhopa 8 380 bifallna, varvid skulle utgå ett belopp av 5'9 milj. kr. såsom bidrag och 2'1 milj. kr. såsom lån. Tages h ä n s y n härtill, kan bostadsförbättringshjälp beräknas ha kommit eller skola komma närmare 60 000 lägenheter tillgodo. 1937 års anslag skulle enligt kungl. kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 654) fördelas på grundval av n y a ansökningar, vilka skulle ingivas till vederbörande hälsovårdsnämnder senast den 1 september 1937 (jfr ovan sid. 35*). I motsats till föregående år h a r intet särskilt ansökningsförfarande utsatts för lönebostäder, utan komma sådana att bedömas gemensamt med andra bostäder. Dispensansökningar av 1936 behöva icke förnyas och h a i viss mån förhandsrätt till tillgängliga medel.

71 Verksamhetens resultat. Vid bedömande av resultatet av den statliga bostadsförbättringsverksamheten må erinras om att den hade två huvudsyften, nämligen beredande av arbetstillfällen och förbättrande av bostadsförhållandena för de mindre bemedlade på landsbygden. Vid tiden för verksamhetens igångsättande rådde allmänt även på landet en betydande arbetslöshet, även om den delvis ej var så öppet framträdande som i städerna. Under de senaste åren har emellertid arbetslösheten gått starkt tillbaka på landsbygden, och flerstädes har uppkommit brist såväl på vissa slag av lantarbetare som på yrkeskunniga byggnadshantverkare o. d. Den arbetslöshet, som alltjämt gör sig starkt gällande i Blekinge och Bohusläns stenhuggeriområden samt i Västernorrlands sågverksdistrikt, är väl n ä r m a s t a t t anse som lokal överbefolkning i förhållande till nuvarande försörjningsmöjligheter. Att här sätta in någon mera omfattande bostadsförbättringsverksamhet kan ha sina betänkligheter, icke minst med hänsyn till a t t en grundsats för ifrågavarande verksamhet är, att de med byggnadsföretaget avsedda lägenheterna skola vara behövliga för framtiden. Vad beträffar den betydelse, den nu i snart fem år bedrivna bostadsbyggnadsverksamheten haft för bostadsförhållandenas förbättring, vitsordas från många håll och ej minst av landsbygdens tjänsteläkare dess gynnsamma inflytande på folkhälsan genom att bereda tillgång till sundare bostäder åt stora folkgrupper, där den egna bärkraften är svag. För budgetåren 1933/1934—1937/1938 ha, såsom förut nämnts, för bostadsförbättring på landsbygden anvisats tillhopa nära 50 milj. kr. Då totala reparations- och nybyggnadskostnaden plägat i genomsnitt uppgå till statsmedlens dubbla belopp, skulle ifrågavarande medel, som ä n n u ej helt tagits i anspråk, medgivit eller medgiva bostadsförbättring till ett belopp av omkring 100 milj. kr. Som förut n ä m n t s , hade bostadsutredningen för landsbygden räknat med a t t det skulle draga en icke oväsentligt mindre kostnadssumma för att genom reparationer samt ny- och ombyggnader bringa upp den mindre bemedlade landsbygdsbefolkningens bostäder på en nivå, som stode i överensstämmelse med nutida sociala och hygieniska minimikrav. Bostadsutredningen har emellertid betecknat denna kalkyl allenast som en mycket grov överslagsberäkning. Det statistiska material, som för här ifrågavarande utredningar anskaffats angående beskaffenheten av landsbygdens bostäder och för vilket i bil. 1 redogjorts, synes tyda på, att i början av år 1936 närmare 15 procent av landsbygdens bostäder skulle vara undermåliga. Men jämväl dessa uppgifter möjliggöra näppeligen någon mera noggrann kalkyl vare sig rörande bostadsbeståndets beskaffenhet före bostadsförbättringsverksamhetens igångsättande eller beträffande den därigenom åstadkomna standardhöjningen. Ökat intresse för bostadsfrågor och stigande bostadsanspråk ha åstadkommit förskjutningar i underlaget för dessa företeelsers bedömande. Bostadsförbättringsarbetet har även enligt förste provinsialläkarnas berättelser eggat de kommunala n ä m n d e r n a till större intresse för bostadsfrågan, exempelvis genom inventering av undermåliga bostäder, varigenom vissa grundvalar efter hand skapas för en noggrannare kännedom om bostadsbeståndets verkliga beskaffenhet. Beträffande bostadsförbättringsverksamhetens allmänna resultat har från statens egnahemsstyrelse, egnahemsnämnder, förste provinsialläkare och andra intresserade allmänt framhållits, att de vid verksamheten k n u t n a förväntningarna väl infriats även såtillvida, att de understödda byggnadsföretagen blivit ändamålsenligt planlagda och genomförda. I sistnämnda avseende har emellertid särskilt från arkitekthåll understrukits, a t t anstalter borde träffas för a t t den byggnadstekniska sakkunskapen mer borde komma till sin rätt. En granskning av föreliggande uppgifter synes emellertid ge vid handen, a t t de bostadsmiljoner, som sedan år 1933 i mångtaliga rännilar strilat över vår landsbygd, i mycket följt andra fåror än de ursprungligen avsedda. Bostadsut-

72 redningen för landsbygden synes enligt givna direktiv närmast haft för ögonen lantarbetarna, vilkas lönebostäder beräknades till närmare en fjärdedel erfordra förbättringsåtgärder, medan så vore fallet med endast inemot en tiondel i fråga om landsbygdsbefolkningens bostäder i allmänhet. Av föreliggande rapporter a t t döma har emellertid statshjälpen företrädesvis kommit lägenhetsägare, småbrukare o. d. tillgodo, särskilt i Norrland. Ehuru de fem norrländska länen omfatta föga över en femtedel av rikets landsbygdsbefolkning, utvisa i det föregående anförda siffror, att på dem kommit 30—40 procent av hittills utanordnade bostadsförbättringsmedel. Av dessa medel synas närmare två tredjedelar ha kommit på Västerbottens och Norrbottens län, ehuru här bor föga över en tredjedel av Norrlands befolkning. Visserligen har det anförts, att bostäderna i övre Norrland i hög grad äro i behov av förbättring, särskilt med hänsyn till det hårda klimatet samt befolkningens begränsade inkomster och betydande trångboddhet. Den specialundersökning rörande bostadsförhållandena i 100 landskommuner, för vilken redogöres i bil. 1, synes visserligen i stort sett bekräfta dessa uppgifter, men också hän ty da på, att bostadskvaliteten och boendetätheten företer betydande växlingar inom dessa vidsträckta områden. Även i de mellersta och södra delarna av landet förefinnas områden med relativt låg bostadsstandard. Bland de senare framträda särskilt vissa socknar, där siffrorna såsom en huvudorsak till den genomsnittligt låga bostadsnivån häntyda på förefintligheten avtalrika lantarbetarbostäder av låg kvalitet. Sistnämnda förhållande fäster uppmärksamheten på den tidigare berörda omständigheten, att närmaste anledning till bostadsförbättringsverksamhetens upptagande varit de bristfälligheter, vilka efter vad känt var vidlådde ett stort antal av de familjebostäder, som lantarbetsgivare upplåtit åt sina arbetare. Som förut anförts, beräknade bostadsutredningen för landsbygden i sin förenämnda P. M. av den 8 februari 1933, a t t av tillhopa inemot 100 000 lönebostäder närmare en fjärdedel eller 22 500 voro i behov av reparation eller ny- eller ombyggnad. Emellertid synas hitintills ej ens en femtedel av angivna lönebostäder ha inbegripits i bostadsförbättringsaktionen. Likväl ha, på grund av den förtursrätt till vissa medel, vilken tillämpades 1934—1936 (jfr ovan), egnahemsnämnderna kunnat bevilja så gott som alla ansökningar om lönebostäder, vilka ansetts befogade och tillstyrkts av hälsovårdsnämnderna. Det må i detta samband framhållas, a t t nii skildrade bostadsförbättringsanordningar närmast haft karaktär av engångsåtgärder. Men bostadsutredningen för landsbygden har sökt trygga deras fullföljande för framtiden, om än i liten skala, genom ett i september 1934 avgivet förslag, innebärande att inflytande räntor och amorteringar på nybyggnadslånen skulle användas dels för utlämnande av billiga lån till lantarbetsgivare o. a. för uppförande av goda lantarbetarbostäder, dels att på subventions vägen bereda hälsovårdsnämnderna ökade möjligheter till ett effektivare saneringsarbete på bostadsområdet. Det senare förslaget har ej ansetts aktuellt, så länge den hittillsvarande bostadsförbättringshjälpen fortginge, men i anledning av det förra avläts till 1935 års riksdag en proposition (nr 222) angående upprättande av en lånefond för lantarbetarbostäder med ett begynnelsekapital av 250 000 kr., vilket förslag även blev av riksdagen bifallet. Bestämmelser rörande lån från fonden meddelades i kungl. kungörelse den 28 juni 1935 (nr 439). 1936 års riksdag anvisade i anledning av förslag i årets statsverksproposition för samma ändamål 300 000 kr. och vid 1937 års riksdag höjdes kapitaltillskottet till 400 000 kr., vilket ansågs motsvara det årliga amorteringsbeloppet för de 8 milj. kr., vilka disponerats för nybyggnadslån av de dittills för bostadsförbättrings verksamheten å landet anvisade 40'5 milj. kr.

73 Befolkningskommissionens enquéte år 1935 bland egnahemsnämnderna angående praxis vid handläggningen av ansökningar om bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån samt därav föranledda åtgärder. Enligt de bestämmelser, som gälla för bostadsförbättringsverksamheten, skulle vid prövning av ansökningar om förbättringsbidrag och nybyggnadslån, förutom till läget å arbetsmarknaden, hänsyn tagas till byggnadsarbetets betydelse ur hälsosynpunkt, ävensom i fråga om bidrag huruvida sökanden vore i behov av ekonomiskt bistånd för byggnadsföretagets genomförande. Av den i det föregående meddelade redogörelsen för bostadsförbättringsverksamhetens hittillsvarande resultat torde emellertid framgå, att man vid ärendenas prövning jämväl beaktat andra sociala förhållanden. I syfte a t t närmare klarlägga nu berörda omständigheter anordnade befolkningskommissionen genom förmedling av statens egnahemsstyrelse en enquéte bland hushållningssällskapens egnahemsnämnder med a n v ä n d a n d e av ett särskilt frågeformulär. Formulären utsändes den 24 oktober 1935 med anhållan om svar före den 1 november. Först mot mitten av månaden förelågo emellertid uppgifterna i bearbetningsbart skick, och i det följande meddelas en sammanfattning av enquétens hnvudresultat. Formulärets första fråga avsåg att inhämta upplysning, huruvida egnahemsn ä m n d e r n a vid prövning av ansökningar om förbättringsbidrag och nybyggnadslån enbart tagit hänsyn till byggnadsarbetets betydelse ur hälsosynpunkt samt till sökandens ekonomi eller jämväl beaktat andra sociala förhållanden, särskilt f ö r e f i n t l i g h e t e n a v e t t s t ö r r e a n t a l (3 eller flera) m i n d e r å r i g a b a r n (under 15 år) i l ä g e n h e t e n . Sistnämnda fräga besvarades nästan genomgående jakande av n ä m n d e r n a , merendels utan närmare motivering. I några fall har hänvisats till, a t t ansökningar från barnrika familjer i många fall pläga vara av sådan beskaffenhet med hänsyn såväl till byggnadsarbetets betydelse ur hälsosynpunkt som till sökandens ekonomi, att de även ur dessa synpunkter böra i första hand bifallas. Vidare har erinrats om de av egnahemsstyrelsen för 1934 års ansökningar fastställda nya blanketterna, å vilka jämväl skulle redovisas det antal personer, som bebodde lägenheten, och däribland barn under 15 år. Medan fem egnahemsnämnder ej närmare angåvo, efter vilka grunder de handlade bostadsansökuingar beträffande mindre bemedlade barnrika familjer, gåvo 6 nämnder företräde åt dylika under eljest lika förhållanden i sanitärt och ekonomiskt avseende, medan 12 syntes överhuvud medgiva förtursrätt åt barnrika familjer. Sex nämnder meddelade, att de ej blott togo hänsyn till antalet minderåriga barn utan även till hemmavarande vuxna barn, åldriga föräldrar m. fl., sålunda i allmänhet till stora familjer. Det förekommer sökande med familjer om över tio personer, där de flesta barnen äro över 15 år men ä n n u hemmavarande, heter det från Västerbottens län. — F r å n annat håll betonas emellertid nödvändigheten a t t tillse, att lägenhetens överbefolkning icke är a t t tillskriva tillfälligt där boende personer. Tre n ä m n d e r ha meddelat, att de ansett barnrikedom böra betinga ej blott förtursrätt till förbättringsbidrag, u t a n även högre bidragsbelopp. A andra sidan framhålla ett par nämnder, a t t de lagt stor vikt vid sökandens och hans familjemedlemmars arbetsinkomster, varvid ibland speciell h ä n s y n tagits till änkor, åldringar o. d. Fyra n ä m n d e r påpeka, att de jämväl ansett sig böra beakta de krav på ökat bostadsutrymme, som föranletts av sjukdom i familjen, särskilt tuberkulos. Det förefaller, som om de familjesociala synpunkterna inom bostadsförbättringsverksamheten uuderstundom mera skulle ha kommit till sin rätt vid ärendenas handläggning i egnahemsnämnderna än vid den föregående prövningen hos hälsovårdsnämnderna. Sålunda heter det i y t t r a n d e t från Gotlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd, a t t n ä m n d e n tagit särskild hänsyn till de

74 sökandes familjeförhållanden, främst beträffande antalet minderåriga barn, samt att även hälsovårdsnämnderna nog tagit hänsyn till sistnämnda förhållande, men dock kanske än oftare anbefallt hjälp åt äldre orkeslösa personer. Överhuvud understrykes starkt i egnahemsnämndernas yttranden, a t t de vid bostadsförbättringsärendenas behandling ej följt fixa grunder och schabloner utan prövat varje särskilt fall efter dess art. Sistnämnda synpunkt kommer även fram i svaren på frågeformulärets n ä s t a punkt, nämligen om egnahemsnämnderna beaktat önskvärdheten av att åstadkomma v i s s t m i n i m i u t r y m m e i förhållande till familjens storlek. Åtta nämnder meddela, a t t de vid handläggning av ärenden, som avsågo ej blott smärre reparationer utan åstadkommande av ökat bostadsutrymme, sökt genomföra vissa minimikrav. Flertalet egnahemsnämnder synas därvid ha bedömt behovet av u t r y m m e från fall till fall. Några hänvisa till hälsovårdsstadgan, vars då gällande bestämmelser i förevarande avseende dock voro skäligen obestämda. Egnahemsnämnden i Västernorrlands län har i samråd med länets bostadsinspektör ansett sig böra utgå från ett utrymme av 15 kbm per person (även barn). Några n ä m n d e r ha tillämpat andra normer, varvid till utgångspunkt understundom tagits egnahemsstyrelsens uttalande i en till egnahemsnämnder och hälsovårdsnämnder den 16 september 1933 avlåten P . M., vari såsom exempel på ur hälsosynpunkt angelägna arbeten omnämnes utökning av golvytan per familj till minst 35 kvm, biutrymmen däri icke inräknade — alltså samma måttsbestämmelse, som sedan 1925 återfinnes i de mellan svenska lantarbetsgivarnas centralförening och svenska lantarbetareförbundet ingångna kollektivavtalen. Medan vissa hushållningssällskap betraktat angivna areal som ett normalmått, varifrån undantag endast medgivits i särskilda fall, ha andra ansett n ä m n d a ytvidd alltför knappt tillmätt och särskilt för större familjer sökt åstadkomma ett bostadsutrymme av 45—50 kvm och däröver. Härvidlag spela uppenbarligen in de särskilda landsdelarnas olikartade bostadstyper och bostadsvanor, och detsamma gäller i fråga om uppgifterna om det såsom önskvärt ansedda antalet rum per lägenhet. Medan man i Skåne och Blekinge samt på Gotland i regel kräver två rum och kök (varvid minst två rum skola ha eldstad), minskas utrymmesanspråken i stort sett ju längre norrut man kommer. I Södermanland uppger man sig i regel och alltid när familjemedlemmarnas antal varit stort sökt åstadkomma en utökning av lägenheten till två rum och kök genom inredande av vindsrum o. d. Västerbottens läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd anser, att såsom minimiutrymme för familj om fyra personer bör bostaden omfatta minst ett rum och kök. Det finnes emellertid egnahemsnämnder, som framhålla, att de tillämpat ej blott minimi- utan även maximisynpunkter, det senare när det gällt att begränsa synbarligen i förhållande till föreliggande ekonomiska resurser och personantal alltför stort tilltagna byggnadsprogram. Den mest omfattande avdelningen av frågeformuläret avsåg att införskaffa uppgifter rörande vilken andel l ä g e n h e t e r , b e b o d d a a v f a m i l j e r m e d e t t s t ö r r e a n t a l (3 eller flera) b a r n (under 15 år) utgjorde av hela det antal lägenheter, beträffande vilka ansökningar inkommit år 1934. Syftemålet härmed var ingalunda a t t söka fastslå den rimliga proportionen av lägenheter med barnrika familjer, utan n ä r m a s t att utröna, i vad mån vissa familjesociala synpunkter gjort sig gällande vid de olika instansernas handläggning av bostadsförbättringsärenden. En fullständig statistik ur angivna synpunkter beträffande inemot 50 000 ansökningar visade sig emellertid draga alltför stora kostnader, varför m a n inskränkte sig till att efterfråga, vilken ungefärlig andel lägenheter med 3 eller flera minderåriga barn utgjort av hela det antal lägenheter, beträffande vilka a) de lokala hälsovårdsnämnderna tillstyrkt ansökningar, b) hushållningssällskapens egnahemsnämnder (och statens egnahemsstyrelse) beviljat bidrag eller

75 Tab. 8. Uppgifter å vilken ungefärlig andel lägenheter med ett större antal (3 eller flera) minderåriga barn (under 15 år) utgjort av hela det antal lägenheter (undra än lönebostäder), beträffande vilka ansökningar inkommit hösten 1934. Av egnahemsnämnden Ansökningar,vilka ansetts Av hälsovårdsnämnderna (och statens egnahems- böra beviljas, men ej kuntillstyrkta ansökningar styrelse) beviljade nat bifallas på grund avansökningar brist på medel

Hushållningssällskap

Förbättrings- Nybygg- Förbättrings- Nybygg- Förbättrings- Nybyggbidrag % nadslån %l bidrag $j nadslån % bidrag % nadslån % Stockholms läns Uppsala läns Södermanlands läns Östergötlands läns Jönköpings lä,ns

17 18 19 22 19

16 23 20 20

22 33 23 45 23

14 42 42 50

15 12 10 10 18

22 18 6 0

Kronobergs läns Kalmar lans norra Kalmar läns södra Gotlands läns Blekinge läns

18 26 27 65

30 20 22 33 75

36 26 47 39 75

60 33 40 43 90

6 8 17 24 50

14 31 60

Kristianstads läns Malmöhus läns Hallands läns Göteborgs o. Bohus läns Alvsborgs läns norra . .

27 23 15 25 21

26 15

100 30 33

25 15 13 21 15

54 28 33 30 32

Alvsborgs läns södra Skaraborgs läns Värmlands läns Örebro läns Västmanlands läns

24 22 30 15 27

36 16 26 21 30

36 31 42 23 44

41 28 41 31 29

31 23 24 10 13

26 35 17 5 11

29 45

19 37 23 25 36

25 23 53

..

Kopparbergs läns Gävleborgs läns Västernorrlands läns. . .. Jämtlands läns Västerbottens läns

24 32 26 27 47

28 24 57

36 43 32 37 58

Norrbottens läns

62 Dä uppgifter sakuas om nybyggnadslån, är anledningen i regel den, att dylika lån endast beviljats i samband med förbättringsbidrag.

lån samt c) ansökningarna ansetts böra beviljas, men på grund av brist på medel ej k u n n a t bifallas. Det framhölls i samband med formulärets utskickande, a t t det för att angiva nämnda ungefärliga procentsiffror ej vore nödvändigt a t t genomgå samtliga ansökningshandlingar, men a t t så lämpligen kunde ske beträffande vissa kommuner i syfte a t t därigenom erhålla ett representativt underlag för de önskade siffrorna. Egnahemsnämnderna ha också i allmänhet följt denna anvisning. Endast ett mindre antal nämnder synas ha genomgått samtliga 1934 års ansökningar, medan flertalet inskränkt granskningen till ett antal landskommuner, växlande mellan 3 och 62 per hushållningssällskap samt omfattande från omkring ett hundratal upp till närmare 1 900 ansökningar. Enligt frågeformuläret skulle skillnad göras mellan lönebostäder och övriga bostäder samt mellan förbättringsbidrag och nybyggnadslån. Vad först angår uppgifterna om l ö n e b o s t ä d e r äro dessa skäligen obestämda och mångtydiga. Detta sammanhänger dels med det ovan berörda förhållandet, a t t 1842 37

76 dylika bostäder, som fått statsbidrag, merendels äro tämligen fåtaliga och inom vissa områden (t. ex. Norrland) nästan helt saknas. Vidare har det uppenbarligen visat sig vanskligt a t t i fråga om dessa bostäders ofta rörliga befolkning erhålla fullständiga uppgifter om de boendes familjeförhållanden. Vida mera upplysande är enquétens resultat i fråga om ö v r i g a b o s t ä d e r , såsom närmare framgår av omstående tab. 8. Dennas siffror bestyrka genomgående egnahemsnämndernas förut berörda uttalanden, a t t hänsyn allmänt tagits till de barnrika familjernas särskilda behov av bättre och rymligare bostäder. Visserligen förete procenttalen åtskilliga växlingar, förklarliga genom växlande beräkningsgrunder och flerbarnsfamiljers varierande frekvens inom olika områden, men tendensen är fullt tydlig. Tabellen låter även klart framstå hurusom egnahemsnämnderna i högre grad beaktat flerbarnsfamiljernas bostadsbehov än som skett vid den föregående prövningen hos hälsovårdsnämnderna. Egnahemsnämnden i Blekinge län meddelar, a t t då hittills tillgängliga bostadsförbättringsmedel räckt till bifall av endast c:a 15 procent av antalet tillstyrkta ansökningar från sökande med tre eller flera minderåriga barn, ha hitintills i huvudsak endast sådana ansökningar bifallits. Av egnahemsnämndernas mera utsträckta tillämpning av familjesociala synpunkter har blivit en följd, att inom gruppen av tillstyrkta ansökningar, vilka måst förklaras vilande på grund av bristande tillgång på medel, barnrika familjer äro i genomsnitt mindre talrikt företrädda än i den grupp, som redan kommit i åtnjutande av förbättringsbidrag och nybyggnadslån. Den sista punkten å frågeformuläret avsåg att från egnahemsnämnderna införskaffa upplysningar om huruvida och i vad mån man ansåge, att ä n d r i n g a r borde vidtagas i fråga om de nuvarande villkoren för förbättringsbidrag och nybyggnadslån eller i fråga om verksamhetens organisation. Svaren ge vid handen, a t t flertalet egnahemsnämnder anse nuvarande bestämmelser vara i stort sett lämpligt avfattade, varvid man särskilt understryker betydelsen av den handlingsfrihet nämnderna medgivits genom såväl gällande författningar som egnahemsstyrelsens direktiv för deras tillämpning. Sex nämnder anse emellertid, att om verksamheten skall fortsätta, bör det i kungl. kungörelsen införas ett stadgande om företräde för familjer med minst tre minderåriga barn (under 15 år). Östergötlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd anser, att i dylika fall förbättringsbidrag böra kunna uppgå till högre belopp än som motsvarar nu vanligen följda norm, nämligen 50 % av beräknade reparationskostnader. Det har ifrågasatts (Stockholms, Älvsborgs läns norra och Norrbottens län), a t t maximigränsen för förbättringsbidrag skulle höjas från nuvarande 1 000 kr. till 1 200 k 1 500 kr. per lägenhet och i samband därmed bidrag, som nu i regel ej bör överstiga 50 procent av den beräknade kostnaden, beviljas upp till 70 å 80 procent eller däröver, eventuellt med åläggande för vederbörande kommuner att biträda vid ett nödvändigt reparationsarbetes genomförande. Å andra sidan framhåller egnahemsnämnden på Gotland, a t t den redan nu förefintliga möjligheten a t t erhålla intill c:a 80 procent statsbidrag, därest kommunen tillskjuter resterande 20 procent, borde återkallas, då densamma visat sig alltför tänjbar och svårkontrollerad och ägnad a t t locka till vissa skentransaktioner. — Från Norrbottens län har vidare föreslagits en utsträckning av byggnadstiden vid statshjälpta företag från omkring ett till två år, ävensom medgivande för bidrags- och låntagare a t t uppföra nybyggnad å annan plats eller ort än den nuvarande, försåvitt detta kan anses lämpligare med hänsyn till ägarens framtida utkomst och försörjning. Från Kronobergs län har ifrågasatts, huruvida icke bostadsförbättringsverksamheten kunde utvidgas därhän, a t t mindre bemedlad person med stor familj gåves möjlighet a t t erhålla bidrag även till nyförvärv av bostadslägenhet, vilket understöd eventuellt kunde utgå i form av premielån i samband med beviljande av bostadsegnahemslån. Beträffande frågan om föreskrifter böra lämnas angående visst minimiutrymme

77 i förhållande till familjens storlek, anser egnahemsnämnden i Östergötland detta tveksamt, enär det lämpligen synes kunna överlåtas åt hälsovårdsnämnderna a t t bedöma denna sak efter förhållandena i varje särskilt fall. Detta synes också vara den allmänna uppfattningen inom övriga egnahemsnämnder. En egnahemsnämnd (Östergötlands) framhåller, att erfarenheten i många fall givit vid handen, a t t hälsovårdsnämnderna i alltför ringa omfattning anlitat verkligt byggnadssakkunnig hjälp vid prövning av planer, ritningar och kostnadsförslag för förbättringsföretagen. Nämnden anser det därför önskvärt, om medel ställas till förfogande, så a t t erforderligt byggnadstekniskt biträde kunde anlitas av hälsovårdsnämnderna, liksom också av egnahemsnämnden för a t t i förekommande fall kunna använda byggnadssakkunnig person för granskning och omarbetning av mindre ändamålsenliga planer. Överhuvud framhålles, a t t egnahemsnämndernas nuvarande uppgift a t t skipa rätt beträffande bostadsförbättringsanspråken från olika socknar och olika sökande är vansklig, särskilt därför att de från hälsovårdsnämnderna inkomna uppgifterna om de tilltänkta byggnadsföretagen icke alltid äro fullständiga och uttömmande. Det ifrågasattes därför i några fall, att egnahemsnämnden och dess tjänstemän skulle beredas tillfälle att på förhand besiktiga samtliga lägenheter, för vilka statshjälp förordats av hälsovårdsnämnderna. Egnahemsnämnden i Norrbottens län har, väl närmast med tanke på a t t bostadsförbättringsverksamheten framdeles skulle erhålla mindre omfattning och delvis annan inriktning än hittills, ifrågasatt, huruvida egnahemsnämnderna även framdeles skola behöva biträda vid ifrågavarande arbete, vilket ju ligger utanför deras egentliga verksamhetsområde. Norrbottensnämnden anser mycket tala för a t t bostadsförbättringsärendena med beslutanderätt få handläggas av vederbörande hälsovårdsnämnder. Genom de två senaste årens bostadsförbättringsverksamhet ha hälsovårdsnämndernas uppmärksamhet på allvar riktats på dylika frågor, och ha nämnderna härigenom förvärvat ganska god erfarenhet och rutin, vilken kunde vidare utbyggas med stöd av en omarbetad och förtydligad hälsovårdsstadga. Tanken pä en dylik organisatorisk omläggning av bostadsförbättringsverksamheten synes dock ej delas av övriga egnahemsnämnder, vilka merendels fasthålla vid nuvarande organisationsformer. Sålunda understryker egnahemsnämnden i Östergötlands län önskvärdheten av, att beviljande av bidrag och lån såsom hittills handhaves av egnahemsnämnderna, ty det förefölle av flera skäl knappast lämpligt med en centralisering av verksamheten exempelvis sä, att densamma komme a t t handhavas av statens egnahemsstyrelse med biträde av allenast hälsovårdsnämnderna. Likaså framhåller egnahemsnämnden i Västerbottens län, att någon anledning att företaga ändring i fråga om verksamhetens organisation icke förelåge, enär det uppstått ett verkligt samarbete mellan de olika myndigheterna för verksamhetens bästa, liksom man äveu lyckats åstadkomma en tämligen stor likformighet de olika kommunerna emellan beträffande verksamheten, vartill starkt bidragit egnahemsstyrelsens instruktionsresor och egnahemsnämndens inspektioner av byggnadsföretagen. Man synes emellertid vara medveten om, a t t en viss grad av tillfällighet vidlåder den hittillsvarande, väsentligen på enskilda initiativ beroende bostadsförbättringsverksamheten. Västernorrlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd skriver, att det nu tillämpade systemet att låta bostadsförbättringsverksamheten bliva beroende av, om vederbörande sökt inom viss tid, har visat sig medföra den olägenheten, a t t statlig hjälp icke kan lämnas i åtskilliga fall, där dylik vore av behovet påkallad. Lämpligt vore därför enligt egnahemsnämndens mening, a t t hälsovårdsnämnd berättigades a t t anmäla nya sökande, särskilt i sådana fall, där detta vore av behovet påkallat med hänsyn till omsorgen om det uppväxande släktet. Därest n y ansökningstid komme att utsättas, anser egnahemsnämnden, att ansökningar endast borde få ingivas av resp. hälsovårds-

7S nämnder, varvid särskilda direktiv lämpligen kunde lämnas angående speciellt hänsynstagande till barnrika familjer. A andra sidan borde åtgärder vidtagas för utestängande av »okynnesansökningar», ty enligt nämndens mening vore dylik begränsning av verksamheten nödvändig, därest icke underhållet av bostäderna för på landsbygden boende mindre bemedlade skulle i olämplig omfattning komma a t t överflyttas på det allmänna. Även inom Stockholms läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd har betonats, att om den statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten skulle fortsätta och eventuellt utvidgas, vore det önskvärt, a t t medelstilldelningen till kommunerna och enskilda sökande i så liten utsträckning som möjligt bleve beroende av tillfälliga och andra faktorer, som icke direkt hade med behovet av bostadsstandardens förbättring a t t göra, och i stället anpassades efter bostadsbeståndets verkliga beskaffenhet. Medelstilldelningen borde därför regleras med utgångspunkt från en allmän och systematisk undersökning ur hygieniska och andra synpunkter av bostadsbeståndet på landsbygden. En berättelse angående den av befolkningskommissionen föranstaltade enquéte, för vars resultat nu redogjorts, överlämnades av befolkningskommissionen till statsrådet och chefen för socialdepartementet med skrivelse den 10 december 1935, varvid kommissionen bl. a. framhöll följande. Enligt kommissionens uppfattning hade de tre senaste årens bostadsförbättringsverksamhet haft i stort sett lyckliga verkningar. Kommissionen kunde därför understödja egnahemsstyrelsens i underdånig skrivelse den 28 oktober 1935 gjorda hemställan om anslag om sammanlagt 15 milj. kr. för nästkommande budgetår för verksamhetens fortsättande, men fogade därtill förslag om i vissa hänseenden ändrade direktiv för denna verksamhet. Såsom stöd härför framhöll kommissionen, a t t då bostadsförbättringsverksamheten genom beslut vid 1933 års riksdag påbörjades, densamma var motiverad ej blott av socialhygieniska skäl u t a n även av arbetsmarknadspolitiska, i det att den ingick bland de åtgärder, som då vidtogos i syfte a t t bereda ökade arbetstillfällen. Sedan dess hade på grund av konjunkturuppgången de arbetsmarknadspolitiska skälen i viss mån försvagats. Så mycket starkare framträdde emellertid nu de socialhygieniska skälen för denna verksamhet. Dessa skäl hade fått ökad vikt på grund av det från alla håll framträdande intresset för vår folkstams uppehållande, kvantitativt och kvalitativt, och samtidigt måste de lyckliga resultaten av den hittills bedrivna bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden mana till ett fortsättande på den inslagna vägen. Kommissionen ansåg därför starka skäl tala för, a t t bostadspolitiken överhuvud inriktades på de barnrika familjerna. Att döma av den enquéte, för vars resultat förut redogjorts, syntes redan den hittills bedrivna bostadsförbättringsverksamheten i väsentlig grad kommit dessa familjer tillgodo. Kommissionen fann emellertid skäl föreslå, att denna praxis lagfästes genom a t t i en blivande kungl. kungörelse infördes föreskrift om företräde till bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån för familjer med minst tre minderåriga barn. I syfte att mera bestämt inrikta verksamheten på ett övervinnande även av trångboddhetens onda föreslog kommissionen därjämte, a t t då bidraget eller lånet lämnades till familjebostad och då fråga ej vore om allenast mindre reparationsarbete u t a n om till- eller ombyggnad resp. nybyggnad, den bidrags- och lånebeviljande myndigheten skulle särskilt beakta angelägenheten av att bostad om minst två rum och kök skapades. Särskilt om bostadsförbättringsverksamheten genom de föreslagna ändringarna lades efter sådana mera familjesociala linjer, kunde det starkt ifrågasättas, huruvida, såsom statens egnahemsstyrelse förutsatte i sin förut omnämnda skrivelse, verksamheten skulle begränsas till att omfatta allenast kvarvarande ansökningar från 1934. Nyssnämnda enquéte gåve anledning till antagandet, att, på grand av särskilt egnahemsnämndernas beaktande av de barnrika familjernas större

79 hjälpbehov, dylika familjer voro relativt sparsamt företrädda bland de ännu ej tillgodosedda ansökningarna från detta år. Egnahemsstyrelsen hade i sin nyssn ä m n d a skrivelse jämväl framhållit, att det säkerligen finnes ett avsevärt antal bofälliga lägenheter, varom ansökningar om bostadsförbättringsmedel ännu icke inlämnats. Styrelsen hänvisade i detta sammanhang till a t t bostadsförbättringsverksamhetens utvidgning till a t t omfatta jämväl dessa lägenheter skulle förutsätta, a t t ny ansökningstid utsattes i samband med ytterligare medelsanvisning för verksamhetens fortsättande, och förmenade, att detta skulle hava till följd, att medelsbehovet väsentligt ökades utöver det begärda anslaget å 15 milj. kr. Vid rådande läge på arbetsmarknaden befarade emellertid styrelsen, a t t en ytterligare forcering av verksamheten komme a t t medföra en alltför stark förskjutning av landsbygdens ordinära arbetsförhållanden. Befolkningskommissionen betonade, a t t styrelsens farhågor i detta avseende torde förtjäna beaktande. Det må emellertid framhållas, a t t bostadsförbättringsverksamhetens större eller mindre omfattning icke nödvändigtvis berodde på huruvida n y t t ansökningsförfarande skulle tillämpas, utan helt bestämdes av de penningmedel, som anvisades för ansökningarnas tillgodoseende. Då kommissionen trots de anförda skälen för ett n y t t ansökningsförfarande likväl icke påyrkade ett sådant, vore detta ståndpunktstagande främst betingat av hänsyn till de personer, som ingivit ansökningar 1934 och som länge v ä n t a t på och i vissa fall ansett sig ha fått underhandslöfte om hjälp, därest nya medel komme att ställas till förfogande. De skulle måhända känna sig oriktigt behandlade, om deras ansökningar skulle sättas i konkurrens med ansökningar enligt ett nytt ansökningsförfarande. 1934 års ansökningar ansåges även i viss grad representera en bottenskrapning av landsbygdens sämsta bostäder. Kommissionen stannade därför vid att för det närvarande allenast föreslå, a t t hälsovårdsnämnderna måtte givas rättighet a t t i särskilda fall, då det gällde mycket dåliga bostäder, som dock ej kommit med i 1934 års ansökningsförfarande, medverka till a t t nya ansökningar — kompletterande det redan inneliggande ansökningsmaterialet — bliva ingivna. Kommissionen förutsatte därvid, att med den på återstoden av 1934 års ansökningar inriktade bostadsförbättringsverksamhet, som skulle finansieras med det n y a anslag, som äskades av 1936 års riksdag, denna verksamhet i sin hittills bedrivna form n å t t en viss avslutning. Därefter syntes hela bostadspolitiken på landsbygden böra upptagas till förnyad omprövning i syfte a t t giva den en ökad planmässighet på längre sikt. Vid denna omläggning, där redan v u n n a erfarenheter självfallet borde beaktas, måste familjesociala och befolkningspolitiska önskemål beredas ett mera avgörande inflytande. Verksamhetens planläggning för framtiden borde grundas på en möjligast noggrann inventering av de särskilda orternas bostadsbestånd ur kvalitativa och utrymmessynpunkter. Kommissionen erinrade härvid om, att den särskilda folkräkning, som på kommissionens förslag skulle företagas vid och efter årsskiftet 1935/1936, komme a t t giva en viss belysning av landsbygdens bostadsförhållanden, framför allt vad gäller utrymmesstandarden. Vid sidan av folkräkningen syntes genom hälsovårdsnämndernas försorg en inventering av bostadsbeståndet dessutom böra företagas. Med anledning av befolkningskommissionens ifrågavarande hänvändelse anbefallde Kungl. Maj:t den 5 juni 1936 egnahemsstyrelsen att vidtaga åtgärder för a t t de i kommissionens skrivelse framförda synpunkterna bleve beaktade, i den mån för verksamheten gällande bestämmelser så medgåve. Nämnas må vidare, att 1936 års riksdag i den skrivelse (nr 251), varigenom medel anvisades för bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden, förutsatte, att dessa medel bl. a. skulle användas till bostadsbyggnadsföretag, beträffande vilka Kungl. Maj:t x med 1

Enligt kungl. kungörelse den 3 oktober 1936. nr 524, statens egnahemsstyrelse.

80 hänsyn till särskilda omständigheter prövade skäligt medgiva, a t t lån eller bidrag må utgå utan hinder av tiden för ansökans ingivande till vederbörande hälsovårdsnämnd (jfr ovan sid. 70 och kungl. kungörelsen den 5 juni 1936, nr 299). Undersökning rörande bostadsförbättringsverksamhetens omfattning och bostadsbeståndets beskaffenhet i landskommunerna år 1936. Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 5 juni 1936 uppdragit åt bostadssociala utredningen a t t i samråd med statens egnahemsstyrelse verkställa utredning av frågor rörande fortsatt och utvidgad statssubventionerad bostadsförbättringsverksamhet (jfr ovan sid. 15*), igångsattes såsom ett första led i utredningsarbetet sommaren 1936 vissa undersökningar, avseende att från hushållningssällskapens egnahemsnämnder samt kommunernas hälsovårds- eller kommunalnämnder införskaffa vissa uppgifter rörande bostadsförbättringsverksamhetens omfattning och bostadsbeståndets beskaffenhet, vilka ej kunde erhållas ur de redogörelser, som tidigare ingivits till egnahemsstyrelsen och behandlats i det föregående (se sid. 70). Från egnahemsnämnderna begärdes kommunvis uppgifter enligt särskilt formulär (bil. 1 resp. 2) dels angående intill den 1 juli 1936 beviljade bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån enligt 1933 och 1934 års ansökningar, dels avseende hos egnahemsnämnderna inneliggande men ä n n u ej avgjorda ansökningar av år 1934 (samt av år 1935 angående lönebostäder), vilka nämnderna efter särskild granskning (enligt egnahemsstyrelsens cirkulärskrivelse den 3 juli 1936) ansett böra ifrågakomma för beviljande av förbättringsbidrag och nybyggnadslån. Bostadslägenheterna fördelades på lönebostäder och andra bostäder med och utan jordbruk (om minst 1 ha odlad jord). I fråga om 1933 års ansökningar kunde ej erhållas andra uppgifter än om antalet bostadslägenheter samt beloppet av bidrag och lån, medan för 1934 (resp. 1935) års ansökningar även upptogos upplysningar om bostadslägenheternas rumsantal, familjernas barnantal, bostadsförbättringens art m. m. Liknande uppgifter infordrades även från samtliga hälsovårds- (resp. kommunal-)nämnder, dels med avseende på samtliga bostadslägenheter i vederbörande kommuner, vilka enligt nämndens uppfattning vore i behov att upprustas, ombyggas, utvidgas eller ersättas med nybyggnad (häri icke inräknade bostäder för vilka ansökningar tidigare ingivits), dels beträffande i förstnämnda antal ingående löne- och andra bostäder, för vilkas förbättring erfordrades stöd av allmänna medel i form av lån eller bidrag. Såsom norm för bedömande av förbättringsbehovet hänvisades till 43 § i hälsovårdsstadgan i dess ändrade lydelse enligt kungl. kungörelsen den 26 juni 1936 (nr 322). Ifrågavarande uppgifter skulle insändas före den 20 augusti 1936 i fråga om bil. 1 och 2 och senast den 31 augusti i fråga om uppgifter från hälsovårdsnämnderna. Särskilt i fråga om dessa sistnämndas uppgifter överskreds emellertid den angivna tidsfristen väsentligt, och först i november 1936 var primärmaterialet tillräckligt fullständigt för a t t möjliggöra systematisk bearbetning. Antalet kommuner och samhällen, för vilka uppgifter inkommit till undersökningens olika grenar, framgår av översikt överst å följande sida. Det högsta antalet landskommuner, nämligen 2 256 eller 95'2 procent av samtliga 2 369 förefintliga dylika, har alltså redovisats i egnahemsnämndernas redogörelser för beviljade bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån enl. bil. 1. Att antalet landskommuner nedgått till 1 683 eller med 25'4 procent enl. bil. 2 beror på, a t t denna, såsom förut antytts, åskådliggör resultatet av en särskild prövning av vilande tillstyrkta ansökningar, vilken undersökning ej blott väsentligen reducerat antalet sökande personer utan även antalet sökande kommuner. Landskommunerna ökas äter väsentligt i antal, när man kommer till kol. 3, vari uppgifter om återstående förbättringsbehövliga bostäder redovisas från 2 224 kommuner eller 93'9 procent av samtliga. Det framgår emellertid av de föreliggande uppgifterna, a t t blott ett mindre antal av kommunerna varit i tillfälle a t t under

81 Landskommuner redovisade genom

Landskommuner redovisade £ penom

bil. 1

bil. 2

hälsovårdsnamn der etc.

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings

95 85 87 137 119

44 85 33 64 96

98 78 79 139 115

Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads

80 99 90 36 142

59 85 79 36 132

77 Jämtlands 9s Västerbottens 86 Norrbottens 35 S:a landskommuner 133

Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands

203 86 77 214 237 86

36 86 65 142 219 68

218 84 78 206 246 77

Län

egnahemsnämnder enligt

hälsoegnahemsnämnder onligt vårdsnämnbil. 1 bil. 2 der etc

Län

Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs

54 61 47 45

45 51 40 44

55 64 46 47

Västernorrlands

63 60 28 25

58 56 27 24

2 256

63 58 28 25 1683

2 224

Städer Köpingar Municipalsamhällen . Andra samhällen (bruks-, stations- o. d.)

66 9 59

39 7 24

3 2 13

4 Samtliga orter

2 250

d e n k o r t a t i d , s o m för ä n d a m å l e t s t å t t till b u d s , u t f ö r a n å g o n m e r a g r u n d l i g i n v e n t e r i n g a v h e l a d e t förefintliga b o s t a d s b e s t å n d e t i s y f t e a t t p å d e n n a v ä g b i l d a s i g e n u p p f a t t n i n g o m d e t a n t a l b o s t a d s l ä g e n h e t e r i k o m m u n e n , som k u n d e anses v a r a i behov a t t u p p r u s t a s , o m b y g g a s e t c , eventuellt m e d stöd av a l l m ä n n a m e d e l . I flertalet fall s y n e s m a n h a n ö j t sig m e d a t t u p p g i v a d e t a n t a l d y l i k a b o s t ä d e r , s o m k o m m i t till n ä m n d e n s k ä n n e d o m g e n o m a n m ä l n i n g a r , g e n o m ledam ö t e r n a s p e r s o n l i g a i a k t t a g e l s e r e. d. D e t ä r e t t s å d a n t t i l l v ä g a g å n g s s ä t t , s o m v ä l i a l l m ä n h e t g e r f ö r k l a r i n g s g r u n d e n till a t t f r å n 3 4 6 k o m m u n e r u p p g i v i t s , a t t i c k e n å g r a (eller e t t ej a n g i v e t a n t a l ) f ö r b ä t t r i n g s b e h ö v l i g a b o s t ä d e r finnas i n o m området. I f r å g a v a r a n d e k o m m u n e r f ö r d e l a sig p å d e o l i k a l ä n e n s o m följer: Stockh. Uppsala Söderm. Östergötl. Jönk. Kronob. Kalmar Gotl. Blek. Krist. Malmöh. Hall. 13 22 15 14 23 4 14 22 1 18 60 12 Uöteb. o. Bob. Älvsb. Skarab. Värml. Örebro Västm. Kopparb. Gävleb. Västern. Jämtl. Västerb. Norrb. 15 43 42 4 7 6 4 4 1 1 1 — Ä v e n o m m a n b ö r se d e r e l a t i v t h ö g a siffrorna för b r i s t a n d e b o s t a d s r e d o v i s n i n g från v i s s a syd- och m e l l a n s v e n s k a l ä n m o t b a k g r u n d e n a v d e t s t o r a a n t a l e t d ä r förefintliga k o m m u n e r , ä r s k i l l n a d e n i ö g o n e n f a l l a n d e , s ä r s k i l t v i d j ä m f ö r e l s e m e d de n o r r l ä n d s k a l ä n e n . I tabellen h a r särskilt i den första k o l u m n e n redovisats ett a n t a l städer och köpingar, inom vilkas mera lantliga, utanför hälsovårdsstadgans stadsbestämmelser fallande områden statsunderstödd bostadsförbättringsverksamhet ägt rum; att d e s s a m e r e n d e l s s a k n a s i kol. 3 , b e r o r p å a t t h ä n v ä n d e l s e n t i l l h ä l s o v å r d s n ä m n d e r n a e g e n t l i g e n a v s å g l a n d s b y g d e n . Ä v e n u p p t a g a s i k o l . 1 e t t 60-tal m u n i c i p a l s a m h ä l l e n o. d., d ä r d y l i k s t ö d v e r k s a m h e t ä g t r u m m e d K u n g l . M a j : t s s ä r s k i l d a m e d g i v a n d e (jfr sid. 6 6 ) ; a v d e s s a s a m h ä l l e n v o r o 15 eller e n f j ä r d e d e l b e l ä g n a i G ö t e b o r g s och B o h u s l ä n . E n a l l m ä n ö v e r s i k t ö v e r u n d e r s ö k n i n g e n s r e s u l t a t m e d d e l a s i t a b . 9. Enligt d e t t a h a d e b o s t a d s f ö r b ä t t r i n g s h j ä l p intill 1 juli 1936 tilldelats 24 705 bostäder ( d ä r a v 6 7 1 l ö n e b o s t ä d e r ) e n l i g t a n s ö k n i n g a r a v å r 1933 och 19 3 5 7 (3 194) e n l i g t

82 Tab. 9. Översikt över vidtagna bostadsförbättringsätjriirder Intill 1 juli 1936 beviljade bostadsförbättrin gsbidrag resp. lån Lönebostäder Hushållningssällskap

(O

andra bostader

M

enligt 1933 års ansökningar

antal bostadslägenhcter

bidrag, kr.

enligt 1934 (1935) års anse kningar därav läg. antal för vilka boredovisats stads- 3 eller liera lägen- barn under heter 15 år

lån, kr.

bidrag, kr.

lån, kr.

antal | % 1

i 3 •1

t B 7 8

9 10 11 12

Stockholms och läns

stads r

Uppsala läns

....

l

Södermanlands läns Östergötlands läns Jönköpings

läns..

Kronobergs läns .

( l 1 \ i l i

l

l

( 1 15 1 » » södra lti l 17 / Gotlands läns. . .. 18 1 19 ( B l e k i n g e l ä n s . . . . 2 0 1 21 / K r i s t i a n s t a d s l ä n s 2 2 l 2 3 f M a l m ö h u s l ä n s . . 2-1 \ 2 5 | Hallands l ä n s . . . . 2 Ii ) 27 G ö t e b o r g s och Bo- i 98 h u s läns l 2 9 Älvsborgs läns 1 90 norra l 91 A l v s b o r g s l ä n s 1 32 södra l 3 3 f Skaraborgs läns . 34 l B5 1 Värmlands läns . . 3(1 1 37 Örebro läns .... I 3 8 1 39 i Västmanlands läns 40 1 1 I Kopparbergs läns i 42 1 i 3 ( Gävleborgs läns. . i < l 15 V ä s t e r n o r r l a n d s | •10 läns 1 17 f J ä m t l a n d s läns . . •IS | 49 V ä s t e r b o t t e n s l ä n s ( 5 0 1 51 ( Norrbottens läns. 52 l 13

5 3 51

Kalmar läns norra

Samtliga

i a 1 a 1 a 1 a 1 a 1 a 1 a 1 a 1 a 1 a 1 a 1 a

1 a 1 a 1 a 1 a 1 a

1 a 1 a 1 a 1 a 1 a

1 a

1 a 1 a 1 a

457 60

468 117

254 821 23

285 000 Cl

234 290

91 21'6

29'4

85 200

85 33'3

140 550

8 30

1 4 -

73 21-o 19-6

434 100

213 230

90 31-7

405 810

130 715

17-J

155 560

88 5

965 10

355 9

458 3

356 735 4

—

194 790

39 490

2 124

228 596

4 1

240 570

4 1 450

540 970

114 500

19 19

1554 72

726 38

744 306 38

285 200 21

638 550

7 700

374 965

4 5 200

39 070

108 240

—

38 800

267 200

24 550

152 050

116 815

—

554 25

1072 71

66 i

685 360 23

504 8 4 5

337 210

89 000

200 455

42 700

355 550

180 400

44'3

167 39-2 6

1 6 •-•

211 29-5 37

S8'l

74 22-e 16

180 48-o

— —

108 32 8 10

52'0

381 46-7 47

24 4

330 30-8 120

350 26-0 79

234 37-3 12

30'0

217 31-7 1 7

25'8

132 28-8 i

108 G50

177 8 2 5 546

237 850 182

215 0 3 5 50

210 625 18

292 210 65

152 5 0 5 25

239 840 20

157 665 10

606 823 251

556 0 2 5 157

387 490 36

520 769 86

257 4 0 0

100'o

113 34-7

136 980

34'6

197 35-2 35

16'4

199 29-1 2

B'3

67 23-4 21

423 295 132

495 655 15

126 4 7 5

i

50 o

322 170

_ —

—

88 0 9 8

340 3 3 o 257 3 4 o

16 950

3.V3

ii

2 325 1 508 245

221 955

31800 22

23 585 17

49 8 9 0 12

2 3 820 30 550 47

102 590 14

21 550 34

4 3 950 6

125 020 14

48 800 3 1 800 56

99 180 22

132 350 3

23 600

722 091 4

165 41-3

2 446 1 633 050

—

299 0 0 0

241 050

52 565

151 34-6

—

103 700

2 3 8 192

843 130

29 000

—

i

602 873

27 725

190 8 3 5

15 S

—

1 1 8 3 474

106 36-2

920 2127

165 950

450 0 7 5

i 2

232 869

98 705

—

42 650 1

574 550

180 530

5 5 3 46-7 924 999 8 040 c 5 4'5 823 47-7 1 3 0 6 199

22 550 244 806

671 309 385 183 174 3 194 762 23-9 2 129 355 6 5 1 7 0 0 24 0 3 4 1 3 6 5 8 2 6 5 2 8 2 4 725 1 6 1 6 3 5 6 9 4 3 5 2 1 0 2 1 7 2 5 5 1 897 9 1 6

sa och bostadsbeståndets beskaffenhet i olika kommuner. Andra bostadslägenheter i resp. kommuner, vilka ansetts vara i behov att upprustas, ombyggas, utvidgas eller ersättas med nybyggnad

Hos resp. egnahemsnämnder inneliggande 1934 (1935) års ansökningar, vilka ansetts böra ifrågakomma till bidrag resp. lån

antal därav i äg. för vilka redobostads- visats barn lägcn- under 15 år heter antal %

bidrag kr.

lån, kr.

3 42'd

4 000

16-9

115 924

60 150

9 155

1 000

15-3

116 950

18-o

14 800

12-8

32 400 i oo 87 015

18-9

i

2 0110

2 217

547 24-7

256 610

55 700

301 35'9 (

15o

72 510

398 34-5 i

7-7

59 980

7 500

123 25-9

17"3

286 995

21-0

124 010

68 820

21-6

393 350

16 900

34i

490 470

206 300 }• 1937

572 29-s

108 880 | 1791

468 26'i

7 532 92 255 55 744 161 900 79

307 16

47 1342 60

405 284 162 986 460 221

20 s

4 8 995

709 040 15 000

279 480 24-0

97 19-0 54 29-0 48 16-9 167 28-5 131 10 9 24 11-8

263 31 16-2 216 35 29-8 416 124 21-i 1198 253 23'5 1479

154 600 69 750 653 735 293 990 64125 163 815 154 500 305 708 661705 911 655 2 741 785

\ 20

/

l 89

/ 113

l 104 1022

(

t»

\ 72

«

l 71

235 33o

\I 12 24 l 22

113 30-5

i C

44 G

552 37-o \

1 290 1 355

j

9 000

}• 1253

360 28-7

\

403 28-5

14 500 I 1 0 0 71990 515 19 600 \

282 28-o

16 200 I 1786

468 36

136 225 [ 1771

521 29-4

109 770 [ 1306

283 21-7

5 600 f- 761

227 29-s

18 000 [ 1819

•IS' 26-s

76 200 \ 1440

436 30-3

55 1443 65

1074 1151 { 77 13 95 10S

231 50

43 c 48

1 &1

-i

i

{

33S

1 124 1177

700 66 450

156 30-3

' l \

-

14 18-7 251

317 22-8

38 91

36 450

69 253

226 25-o

14 365

296 23-e

27 50

|

\ 73

bostäder, där enligt hälsovårdsdärav sådana nämndens mening stöd erfordras för vilka av allmänna medel antal redovisats bostads. därav bo 3 eller liera lägenstäder med 3 barn under enbart även tillbeter eller dera barn rena 15 år lån hopa under 15 år bidrag antal antal

f

)

{

77 1328

309 I

1 177

t

1S5

\ 28

1 194 1266

118 609 [ 1812

1 45 1187 16 f 622 34-3 \ 63 1543

60 910 i 1574

475 30-2

205 775

039 45-o

2 307

{ 125 1210 106

662 4 1679 i 4 138 695 2 751 185 43i 2 467 426 740 164 \ 98 2 469 962 1302 34s 2 371 3 880 78 150 26 500 653 3 638 774 36 052 11092 308 1349 15-0 1853 2 985 26 568 7 191 160 5 055 26 i 11 684 49S 2 419 510 24 715 24 19167 347 32-2

4 042

84 sådana av år 1934 (1935) till ett sammanlagt belopp av c:a 26'3 milj. kr. i bidrag och 5'5 milj. kr. i lån. Hos egnahemsnämnderna kvarliggande tillstyrkta ansökningar avsågo 19 327 bostäder (varav 160 lönebostäder) och ett sammanlagt belopp av 11*7 milj. kr. i bidrag och 2'4 milj. kr. i lån. Att dessa siffror icke fullt överensstämma med dem, som tidigare meddelats enligt egnahemsstyrelsens statistik, torde bero på vissa olikheter i fråga om rapporteringen, delvis avvikande redogörelseperioder m. m. Utöver dessa trenne, förut berörda grupper kommer en fjärde, omfattande återstående bostadslägenheter, vilka enligt vederbörande hälsovårds- (kommunal-) nämnders mening skulle vara i behov att upprustas, ombyggas, utvidgas eller ersättas med Dybyggnad. Tillhopa skulle dessa bostäder utgöra 36 052, vilken siffra kan ökas "till c:a 38 250 med hänsyn till a t t uppgifter fattas från 6 1 procent av nämnderna. Detta tal skulle motsvara c:a 4 procent av samtliga bostäder p å landsbygden och c:a 6 procent av smålägenheterna, vilka tal ökas till c:a 6 och 9 procent om man tillägger gruppen av 19 327 bostäder med konstaterat ehuru ej avhjälpt förbättrings behov. Enär dessa tal, såsom ovan framhållits, g r u n d a sig på delvis rätt ofullständiga inventeringar av bostadsbeståndets faktiska beskaffenhet, torde de näppeligen k u n n a anses ge något mera exakt uttryck för det föreliggande bostadsförbättringsbehovet, något som även bekräftas genom den tidigare i bil. 1 för 100 kommuner meddelade sammanställningen av dessa uppgifter med de kvalitetsuppgifter, som för varje enskild bostad införskaffats genom särskilda husbesökare i samband med 1936 års folkräkning (se sid. 42 o. f.). Det uppgivna bostadsförbättringsbehovet synes vara tämligen ojämnt fördelat över landsbygden, såsom framgår av följande uppställning:

L ä n

FörbättringsbeLands- hövligabostäder bygdsper befolkning 31 /i2 1935 antal 1000 inv.

L ä n

FörbättringsbeLands- hövliga boBtäder bygdsper befolkning •Vi» 1935 antal 1000 inv.

219 418 100 445 125 209 197 209

1254 905 1391 2 217

5'7 9o ll-i 11-2

Alvsborgs Skaraborgs Värmlands

232 599 192 720 221 685 171 759

1522 1786 1771 1306

65 9-s 8-o 7-6

Gotlands

161 622 145 255 180 317 47 078

838 1155 1187 371

5-2 8-o 6-6 7-9

"Västmanlands .... Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands....

110 629 219 507 223 138 243 401

761 1819 1440 1812

6-9 8-3 6-5 7-4

Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus

100 032 222 981 247 833 106 820 166 536

1491 1937 1791 1253 1413

14-9 8'7 7-2 11-7 8'5

Jämtlands Västerbottens

121 237 1574 193 275 2 307 180 296 2 751 4131001 36052

13o 11-9 15-s

Stockholms Södermanlands . . . . Östergötlands Jönköpings Kronobergs

Samtliga

8-7

För upprustning av de förbättringsbehövliga bostäderna skulle enligt hälsov å r d s n ä m n d e r n a s mening erfordras stöd av allmänna medel, i regel bostadsförbättringsbidrag, i 30 206 fall eller 83-8 procent av samtliga, därav 3 638 lönebostäder och 26 568 andra lägenheter. E t t särskilt intresse erbjuda inom sin begränsade ram de familjesociala uppgifter, som meddelades i tab. 9 i form av uppgifter rörande förekomsten av familjer med 3 eller flera minderåriga barn i lägenheter, beträffande vilka statliga bostadsförbättringsbidrag ifrågakommit eller ifrågasatts; för 1933 saknas dylika uppgifter. För undersökningsområdet i dess helhet belyses den redovisade frekvensen av barnrika familjer av följande tabell:

85 Beviljade bostadsförbättringsbidrag Inneliggande tillstyrkta enligt 1934 ansökningar (1935) års ansökningar

Bostader, för vilka redovisats 3 eller flera barn under 15 år 1

Lönebostäder

antal

%

762 23-9 (25-8)

Andra bostadslägenheter, vilka ansetts vara i behov av upprustning etc. överhuvud

där stod erfordras av allmänna medel

24 15-o (15-6)

774 21'3 (35'0)

A n d r a bostäder

antal 5 694 5 055 7191 35-2 (35-e) 26'4 (26-5) 27-1 (33-o) Samtliga bostäder antal 6 456 5 079 11092 7 965 33-4 (34-o) 26-s (26'i) 30-8(32-8) % 26-4 (33-3) 1 Uppgifter om barnantal saknas för ett betydande antal lägenheter Utproportioneras dessa på de redovisade, ökas procenttalen till de inom parentes angivna.

Tablån utvisar, att frekvensen av barnrika familjer var väsentligt större bland de bushåll, som redan erhållit bostadsförbättringshjälp, än bland dem, vilkas ansökningar förklarats vilande. Dessa rikssiffror liksom också de i tab. 9 meddelade detaljsiffrorna för olika områden bekräfta den uppfattning om hälsovårdsoch egnahemsnämndernas tilldelningspraxis, som redan belysts genom 1935 års enquéte (se sid. 73). Än mera v ä r t a t t observera är emellertid, att relativa antalet barnrika familjer åter väsentligt ökar inom den krets av i bristfälliga bostäder bosatta bushåll, rörande vilka vid redovisningstillfället inga ansökningar ingivits till vederbörande, ehuru dessa familjer till övervägande del ansetts vara i behov av det allmännas stöd för förbättring av sin bostadsstandard. Det må emellertid framhållas, a t t på g r u n d av ofullständig redovisning äro de meddelade procenttalen för barnrika familjer alltför låga, särskilt i fråga om lägenheter, för vilka ansökningar ej föreligga. Inom parentes meddelas vissa kompletterade siffror, hämtade ur tablåerna å sid. 96 och 105 i det följande. Uppgifterna i tab. 9 kompletteras genom tab. 10 och 11, av vilka den förra g r u n d a r sig på uppgifter från egnahemsnämnderna, den senare på uppgifter från hälsovårds-, resp. kommunalnämnderna. Tab. 10 avser i fråga om beviljade bostadsförbättringsbidrag etc. (på grundval av 1934—1935 års ansökningar) 2 220 kommuner o. d. och i fråga om ännu e J a y g j o r d a , men tillstyrkta dylika ansökningar på data från 1 704 kommuner o. d. Härvid ha de bostäder, som ej äro lönebostäder, uppdelats i tvenne grupper allteftersom de äro förenade med jordbruk (om minst 1 ha odlad jord) eller ej. Fördelningen av här ifrågavarande lägenheter på dessa grupper ävensom bostädernas rumsantal (före eventuell utvidgning) har för uppgifterna tillsammantagna sammanställts här n e d a n : Bostads ägenheter antal lönebostäder andra bo-lmed jordbruk städer, . l u t a n jordbruk

%

Proc antal bostäder med följande rumsantal 1 1 rum 1 rum 2 rum 3o. fl. rum (kök) o. kök o. kök o. kök

4o

52-9 35-8 41-6

34-3 40 s 37-5

5-1 20-s 16-9

4i

38-2

(lönebostäder 160 0-8 0-6 42-5 46-3 b) Bostäder, för vilka I andra b o - l m e d jordbruk 12 406 64-2 2-0 36-s 39'6 bostadsförbättrings- i städer. . t u t a n jordbruk 6 761 35o 3i 43-0 36'8 bidr. etc. föreslagits _ ,,,- , ..,, 19327 lOOo 24 39 2 38-6 I s a m t l i g a bostader Bostader med ej uppgivet rumsantal ha utproportionerats på övriga grupper.

10-6 21-6 16-5

a) Bostäder, för vilka bostadsförbättringsbidrag etc. beviljats

3194 16'5 8 762 45-3 7 401 38'2

7'4 3i

Samtliga bostäder 19 357 lOOo

19 7

86 Tab. 10. Uppgifter angående dels intill 1 juli 193(5 beviljade bostadsförbättringsbidrag ocl liggande men ännu ej avgjorda 1934 (1935) års ansökningar (b), vilka ansökningar nämn JLöneAv bostadslägenheterna omfatta bost.= 1 Antal Antal andra resp. omfattade följande antal kommubost. Antal ner (inkl. läg. muniei- m. jord bostads3 eller med c palsani- = am lägen- 1 rum 1 rum 2 ruin flera ej upp- däri andra heter givet boende upphällen och rum eller och bost. rums- perso- givet el. d.) kök och kök kök ut. jord ner antal antal kök = au boend

Hushållningssällskap

I

1 2 3 •1

5 6 7

a) b e v i l - ) ja.de | Stockholms stads och. l ä n s h u s h å l l ningssällskap

l b)före- ) slagna!

|

9 10 1 1 12 U p p s a l a l ä n s

a) b e v i l - ]

jade 1

hushållningssällskap

21 89 23 24 25 20 27 28 99 30 31 39

32 11 38

f

7 33 33

b)före- J

slagna1

77 75 42

a) b e v i l - l jade I Södermanlands läns hushållningssällskap

b)före- 1 slagna)

r Östergötlands läns hushållningssällskap

i

56 81 S3

a) b e v i l - l iade )

I

slagna)

1 43 42

16 100 73

a) b e v i l - l jade |

Jönköpings läns hushållningssäll37 skap 88

— 26

b)före- 1

33 31 35 36

39 10

i 33 35

16 17 1» 19 20

s

13 11 15

31 61 70

1 122 b)före- 1 slagna)

'

'

84 56

1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a

_ 579 — 901 — 972 — 2 452

158 184 237

21 9 11

107 96 142

27 60 62

3 19 22

7 122 168

— 2 4

5 46 83

2 54 65

—

160 137 lis

16 3 1

112 55 69

30 62 44

2 17 4

13 95 82

i

12 46 54

—

—

37 21

12 7

774 261 S3

122 9 4

542 168 55

89 71 21

6 10 3

— 34

— —

— 16

— ii

— 7

i

230 138 146

— 1

159 72 89

54 48 45

5 18 10

—

8 2 244

1 54 55

— — — — —

1 28 3S

— 15

— ii

40 47 47

40 152 98

8 54 20

— 2 6 03 — — 205 — 468 — 361 — 1 313 — 7 64 — 2 438

— — — — — — — — — —— — — — —

30 36

107 70

S8 33

1 034 498

i i

110 S8 255 171

514 296 139

— —

— 2

— —

20 16

— 4

— 56 35 75 — — 1222 — 559 — 732 — 538 — 1829 33 — — 425 — 316 — 774

— — 2 1

— 3 2

— — 2 2

2 315 1 212 330

2 1

15 3 857

— —

— — — — 7 1

i

— 1

—

153 62

215 875 726 643

ybyggnadslån enligt 1934 (1935) års ansökningar (a), dels hos resp. egnahemsnämnder inneerna ansett böra ifrågakomma för beviljande av förbättringsbidrag och nybyggnadslån. Antal bost idslägcnheter med t oljarde ant il barn under 15 år vid ansökningstillfället

1-2

3-4

Av bostadslägenheterna har för fö jande antal vidtagits. resii. föreslagits

läg. upprustjämväl ersättn. ej med ej ning tillni ed angiv. 5 och upp- utan utel. pånyförliera givet ökning bygg- bygg- bättbarn- av utnad nad ring an tnl rymmet

35 70 101

95 68 91

25 31 29

3 15 16

—

4 56 65

3 21 17

—

41 79

54 29 30

59 68 53

32 29 28

15 21 7

2 30 38

11 54 28

—

—

8 15

3 1

— — — — — — — —

2 50 82 37

271 116 29

92 42 9

22 17 5

12 6

15 8

5 2

87 38 53

98 49 54

32 35 26

is

178 —

— — — — — — —

61 80 126

S9 84 98

8 20 13

267 —

41 —

62 111

7 54 53

100 95 80

44 27 32

16 16 6

10 63 70

3 17 9

37 —

139 7 3

220 77 29

351 131 45

135 56 9

— — —

17 6

17 9

—

95 53 76

93 66 62

38 18 8

8 27

38 25

1 8 3

4 7

6 4

15 3

_ — — — — — — — — — — — — — — — 8

— — 8

Summa bidrag och nybyggnadslån till bostadslägenheter med barn under 15 år

Summa bidrag

Summa nybyggnadslån

Tillhopa

kr.

kr.

kr.

kr.

%

75 200 112 794 120 i; 75

66 900 87 450 78 500

142 100 200 244 198 575

106 500 135 969 127 945

74'9

!

308 069

232 850

540 919

370 414

68-5

2 3 1

4 000 51 434 64 490

—

4 000 83 031 93 040

4 000 55 134 49 125

31 600 28 550

119 924

180 074

108 259

108 650 97 775 80 050

13 900 18 725 9 000

122 550 116 500 89 050

94 285 89 600 70 925

286 475

328 100

254 810

9 155 G6 460 50 490

1 000 24 S40 12 110

10 155 90 800 62 600

7 900 61 175 35 485

126 105

37 450

163 555

104 560

7 7 8 13 67'4 1 4 56'7 15 63'9 If,

546 900 184 750 53 100

24G 400 79 400 24 300

793 300 204 150 77 400

390 245 174 650 44 650

49'2 17 661 18 67 7 1 9

784 750

350 100 1 134 850

609 545

53'7 BO

B

5 6 6 4 1! 52'8 7 60i 8 76'0 9 76'8 10 79'6 il 77'7 12

2 1

— 2 16 13

— — —

i

— — — 4 1

— 5 — — — —

22 450 9 950

10 400 4 400

82 850 14 350

22 900 8 150

G9'7 2 2 56 8 25

32 400

14 800

47 200

65'8 2 4

182 490 110 245 104 790

54 800 30 665 21 900

237 290 140 910 126 690

145 350 96 980 S3 775

61's 2 5 68 8 2 6 66'1 27

397 525

107 365

504 890

326 105

646 2 8

1 000 43 S76 43 640

2 000 32 650 23 150

3 000 75 925 66 790

3 000 56 475 44 300

1000 2 9 74'4 3 0 663 3 1

88 015

57 700

145 715

103 775

71'2 3 2

12 500 43 700 20 400

62 875 173 405 101 320

59 775 142 980 81 620

95'1 3 8 82É5 31

1 32 25

6 4

2 2

8 48 42

41 97 69

32 74 42

7 34 17

— 2 1

59 131 100

5 68 44

17 56 25

— 2

50 375 129 705 80 920

261 000

76 600

337 600

284 375

84-2 3 0

S7

41 12

ii 5

—

30 24

50 12

169 253 87 357

89 555 18 567

208 808 105 924

126 534 56 529

60'6 38

i

143 103

87 48

534 3 9

256 610

314 732

183 063

582 4 0

— — —

7 S O r, S 5

— 3

8x Tab. 10 (forts.).

Lönebost.= i Av bostadsl igenheterna omfatta Antal Antal andra resp. omfattade följando antal kommu- bost. Antal ner (mu- m. jord bostadsläg. 3 eller nicipal- = am lägenej upp- däri med e 1 rum 1 rum 2 rum flera samhällen andra heter givet boende uppeller och och rum cl. d.) bost. rums- perso- givet kök kök kök och ut. jord antal ner antal kök = au boende

Hushållningssällskap

1 'J 3 1 Kronobergs läns hushållningssäll6 skap i 7

•

a) b e v i l - l jade |

b)före- J

slagna!

1 a) bevil-J

9 LO 1 1

14 25

jade 1

b)före- 1

(

slagna)

12 K a l m a r läns norra hushållningssäll18 skap 15

17 is 19 2 0 2 1

K a l m a r läns södra hushållningssällskap

22 2 5

\

1 b)före- 1 slagna!

— 41

l

a) b e v i l - l jade |

|

14 40

25 26

a) b e v i l - | jade \

1 Gotlands läns hushållningssällskap

9 73

89 I

—

3,0

b)före- J

5 1

slagna!

65 59

2,2

3 3

i

a) b e v i l - l jade j

35 36 37

1 B l e k i n g e läns hushållningssällskap

|

—

5 8

b)före- 1

slagnal

lj

a) b e v i l - l jade |

j b)före- 1 slagna]

4 0 41 12 4 3 4 1 4 5

•10 47 4 8

Kristianstads läns hushållningssällskap

Uppgifter angående beviljade ocl

—

1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a

_

i

5 6

2 099

6 3

56 3 441

— — —

31 I 2

— —

385 476

5 1796

i

—

5 11

91 39 90

414 131 401

— — — — — — —

i

—

—

—

—

—

— — — — —

212 574

65 28

i

—

— —

—

—

—

286 518

1 2 210

i

— 494 — 1 546

— 2

—

598 1

— — — 822 — 737 — 1559 — — — 095 — 480 — 1125 63 — — 1 498 — 3 118 — 4 679 — — i

i

524 376

25 33

148 156

2 556 — 1 601 i

1 4157

— 2 204

1 3 415

— 777 — 2 552 — 2 242 — 5 571

— — —

— — — — — — —

— — — — — — — — — — — 28

— — 28

— — — — — —— — — — — — — — — —

— — —

89 "Öreslagna b o s t a d s f ö r b ä t t r i n g s b i d r a g och Antal bostadslägenheter med följande antal barn under 15 år vid ansökningstillfället

i—a 3 - 4

nybyggnadslån.

Av bostadslägenheterna liar för följande antal vidtagits, resp. föreslagits

läg. upprust- jämväl ersättn. ej med ej ning med till5 och upp- utan ut- el. på- ny- angiv. flera givet ökning bygg- bygg- förbättbarn- av utnad ring nad antal rymmet

-

Summit bidrag och nybyggnadslån till bostadslägenheter med barn under 15 år

Summa bidrag

Summa nybyggnadslån

Tillhopa

kr.

kr.

kr.

kr.

%

ii 115 118

9 153 81

89 48

4 45 29

11 25 17

15 213 139

149 103

4 41 25

11 24 21

13 750 182 6 7 5 109 535

3 000 22 3 0 0 9 500

16 7 5 0 204 975 119 0S5

8 476 145 920 74 7 0 0

60o 711 62 8

305 960

34 800

340 760

229 095

67-2

77 42

42 24

17 10

3 3

13 17

80 47

55 28

9 5

13 16

47 280 25 230

5 700 1 800

62 9 8 0 27 0 3 0

23 580 13 030

44s 48 3

72 510

7 500

80 010

36 610

45-s

20 96 93

40 45 88

26 19 29

11 10 16

—

40 51 99

26 14 1

i

31 36 126

—

65 425 57 6 6 5 94 8 4 0

22 8 0 0 19 500 4 085

88 225 77 1 6 5 98 925

68 270 62 2 4 5 59 9 0 5

217 930

46 385

264 315

190 420

9 77'1 80 7 10 60'6 1 1 720 12

17 34

17 16

3 1

—

6 28

22 22

ii 2

14 9 5 0 15 655

3 5 36

20 49 101

14 22 94

2 14 50

i

18 38 144

12 46 125

9 6 16

47 175

50 164

25 44

8 15

i 3

72 211

—

—

—

—

37 46

62 76

37 36

22 13

50 30

61 50

22 18

3 S3 107

— — —

—

26 0 1 0 33 970

1 000

26 0 1 0 34 9 7 0

59 980

60 980

30 505

25 815 00 8 5 5 178 985

17 3 6 0 14 6 7 0 35 220

4 3 175 75 5 2 5 214 205

39 895 68 565 189 450

— — — -

265 655

67 250

332 905

297 910

48 166

10 21

1 3

78 270 208 725

16 6 6 0 52 1 6 0

94 9 3 0 260 886

65 865 147 310

286 995

68 820

355 815

213 175

2 40 51

14 15 12

—

9 103 108

—

20 7 0 0 76 8 5 5 80 8 1 0

12 5 0 0 11 920 11 9 0 0

33 2 0 0 88 7 7 5 92 7 10

72 070 72 5 6 5

178 365 •

36 320

214 685

144 635

ii 4

99 70

37 31

8 10

11 2 0 0 5 700

83 3 9 6 67 6 1 6

52 955 36 390

124 010

16 900

140 910

89 345

6 84 211

9 51 150

i 74 100

19 151 339

—

—

—

76 154

15 31

10 9 0 0 149 200 300 875

5 500 25 0 5 0

10 9 0 0 154 700 325 925

8 600 140 200 280 400

— — —

— — — —

72 1 9 5 51 8 1 5

460 975

30 550

429 200

63 209

100 211

38 73

25 25

75 148

i

i

125 950 267 400

65 9 0 0 140 400

191 8 5 0 407 800

149 350 204 250

—

143 848

393 350

206 300

599 650

413 600

28 124 196

117 231 189

38 123 93

9 58 51

i

—

129 292 344

41 189 143

23 55 46

— — i

126 430 323 903 282 9 2 0

47 890 57 5 9 0 45 000

174 320 381 4 9 3 327 920

152 020 295 900 228 765

733 253

150 480

883 733

676 685

116 111

208 163

139 82

59 27

2 3

433 337

45 24

46 15

301 438 189 032

80 5 9 0 28 290

382 028 217 322

301521 154 351

490 470

108 880

599 350

455 872

—

—

—

—

1 2 3 4 5 0 7 8

18 57 6 14 4 4 5 15 50-o 10 9 2 - 1 17 9 0 ' 8 18 8 8 4 19 89-5 2 0 21 694 2 2 56'5 2 3 59'9 2 1

oo 2 5 8 1 2 2D 78 3 2 7 674 2 8 29 6 3 5 30 6 8 ' 3 31 63'4 3 2 78-9 5 3 900 34 86-0 8 5 87-3 8 r, 37 77'8 5 8 64'8 8 B 69'0 4 0 8 7 ' 2 41 770 4 2 69'8 4 8 76-6 4 4 15 78 "0 4 5 710 4 7 76-i 4 8

90 Tab. 10 (forts.).

Lönebost.=l Av jostadsl igenheterna omfatta An tal resp. omfattade följande antal Antal andra Antal kommubost. ner (mu- m. jord bostadsläg. 3 eller nieipal- = am lägenej upp- däri med ej heter 1 rum 1 rum 2 rum flera samhällen andra uppgivet boende eller och och rum bost. el. d.) ruins- perso- givet kök kök och kök ut. jord antal antal ner kök = au boende

Hushål Iningssäll skåp

1 2 8 4

a) bevil-l jade I

Malmöhus läns hushållningsIS sällskap 8 7

i b) före- 1 slagna ]

| |

s D 10 11 12 H a l l a n d s l ä n s h u s 18 14 IG 16 17 18 19 20 21 22 23 21

a) b e v i l - l jade |

74 142 164

197 23 12 8

36 38 83 68

hållningssällskap '

Göteborgs och Bohus läns hus- . hållningssällskap

25 28 27 28

Alvsborgs läns norra hushåll28 ningssällskap

30 8 1 22

88 84 B f.

36 A l v s b o r g s l ä n s södra hushåll37 ningssällskap

b ) före- J slagna |

83 81

l

a) b e v i l - l jade j

ii 63 78

93 1 b)före J slagna I

1 54 60

I

i

a bevil-1 jade |

15 82 42

b)före-| slagna |

64 39

.

i

i

a) b e v i l - l jade |

85 43

38 89 40

b)före- 1 slagna j

56 23

i1 42 43 •14

i

a) bevil-l jade |

57 104 116

|

48 47 48

Skaraborgs läns hushållningssällskap

Uppgifter angående beviljade och

b) f ö r e - ) slagna \

214 119

\

1 am au sia 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a

404 661 685

8 3

— 11

94 35 39

286 298 850

11 315 284

5 10 12

1 729 2 796 2 642

2 5 3

56 12 5

16 16 7

263 130 58

2 3 3

_ — — —

254 399 229

4 2 1

CO 40 44

141 161 109

48 190 74

—

1 030 2 172

4 184

— — — —

807 535

3 2

40 71

278 243

486 219

40 338 347

— 5 4

15 86 129

22 130 113

3 117 101

60 214 191

16 77 60

i 99 52

— — — —

43 38 79

66 364 9 1

6 8 3

51 147 48

7 169 38

i 37

203 81

1 4

68 36

1 251 75

—

79 31 16

128 34

i 2

i

—

3 3

— 3 623 — 1 948 — 5 571 — 137 — 1 583 — 1 571 3 291

— 196 — 1 804672 — 2 105 — 147

— — — — — — — — — — • —

23 1

1 661

i 3 2

2 229

65 26

68 12

1 3

816 280

i 128 48 177

—

—

85 18

37 6

— — 1

8 1 878 315

— — —

55 19

51 12

18 3

205 356 203

— — i

108 128 93

86 186 95

11 42 14

745 241

3 6

207 109

401 100

133 26

_

— 669 — 140 — 809 -— 8 5 4 — 1 872 — 881 — 3 607 1

— 1

3 259 759

4 018

— 24

2 1

— — — — — — — — —

91 ireslagna bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån. Antal bostadsläg snhetei med följande an Sal barn under 15 år vid an iökningstilliallet

96 179 256

1-2 3-4

177 275 242

Av bostadsläs enheten a har för följande antal vidtagits, resp. föreslagits

läg. upprust jämväl ersättn ej med ej ning tillmed angiv 5 ocli upp- utan ut ol. på- nyförflera givet ökning bygg- bygg- bättbarn- av utring nad antal r y m m e . nad

106 134 114

20 53 49

5 20 24

313 620 665

29 7 10

56 34 6

531 694 354

26 6 2

31 12 7

ii 6 2

5 4 2

6 3 3

61 28 12

—

39 89 86

136 136 83

72 111 39

7 63 21

105 191 149

78 110 55

71 98 25

214 355 222

12 — — — —

— — 9

194 S12 !66

698 433

125 84

84 18

28 217 283

5 50 40

7 71 24

95 —

102 —

24 40

30 4

337 176

117 68

41 25

)78 513

6 24 08

15 89 147

10 83 62

2 42 30

!38 251 55 —

74 2

100 76

3 38 36

14 9

32 231

7 19 30

4 136 37

— — — 7

— — 7 — — — —

10 69 19

7 37 7

38 3 1

55 231 73

8 76 13

8 57 8

00 38

62 29

31 10

10 3

— i

133 59

38 —

91 —

1 —

66 36

89 20

i 57 11

13 — 38 7

38 16

49 11

34 4

7 3

46 75 72

88 137 78

57 93 33

14 51

93 303

54 50

250 64

107 20

34 6

—.

34 314

62 70

8 4 2 37

60 160 140

— 4

10 — 3 3

6 — — — — — — — — — — — — — 1

Summa bidrag

Summa nybyggnadslån

Tillhopa

S u m m a bidrag och nybyggnadslån till bostadslägenheter med barn under

15 år kr.

kr.

kr.

kr.

%

251370 300 260 255 765

14 100 13 400 8 150

265 470 313 660 263 915

201 950 234 230 182 245

76'l 74'7 69l

1 2 3

807 395

35 650

843 045

618 425

73-4

48 995 11 785 5 185

9 000

57 995 11 785 5 885

37 785 7 710 4 250

65'2 65 4 723

5 6 7

65 965

9 700

75 665

49 745 6Ö7 8

157 810 262 575 124 915

34 500 40 250 3 700

192 310 302 825 128 615

165 735 242 355 88 205

86'3 9 80'0 10 08 6 11

545 300

78 450

623 750

496 295

79-6 12

493 535 215 505

52 950 13 500

546 485 229 005

326 655 127 960

59 8 14 65'0 15

709 040

66 450

775 490

454 615

58-6 16

86 750 280 725 240 044

6 000 70 790 54 230

42 750 351 515 294 274

36 575 216 215 209 800

85'6 17 61'5 18 71 3 19

557 519

131 020

688 539

462 590 67'2 20

15 000 155 155 124 325

14 500 40 840 31 150

29 500 195 995 156 475

29 500 144 080 98 650

294 480

— 700

10 0'0 21 73 5 22 63'5 23

86 490

380 970

272 230 71-5 24

30 300 213 700 43 700

14 800 43 300 5 500

51 100 257 000 49 200

20 200 165 550 37 600

1 — — — —

293 700

63 600

357 300

223 350 62-6 28

52 15

17 6

1 1

113 450 41 150

16 800 2 800

130 250 43 950

60 950 21 050

192 —

67 —

19 600

174 200

82 000 47-1 32

119 37

74 22

600 105 950 31 030

—

i i

26 300 5 600

600 132 250 36 530

600 99 900 20 030

2 — — — —

154 600

i 58 16

137 580

169 380

120 530 71-2 36

74 23

33 11

i

71 150 14 800

50 300 9 600

97 143 112

66 164 77

42 49 14

— 1 — — — —

15 400 800

— 20

55 750 14 0O0

i

464 148

211 77

70 15

— — — — — — —

— i 1

39 5 25 64 4 26 76'4 27

— 29 46'8 30 •17 9 31

100-0 33 75'5 34 5 4 8 35

— 37 70'7 38 64'0 39

69 750

16 200

85 950

59 900 69-7 40

172 250 »88 450 184 845

56 160 69 380 29 800

228 400 357 830 164 645

182 875 288 080 114 7 55

595 545

155 330

750 875

585 710 78'0 44

515 900 137 835

116 100 20 125

632 000 157 960

334 445 68 900

653 735

136 225

789 960

403 345 51-1 48

8 0 1 41 8 0 S 42 69-7 43

— 45 52 9 46 4 8 0 47

92 Tab. 10 (forts.).

Lönebost.= 1 Av bostadslägenheterna omfatta Antal Antal andra resp . omfattade följ inde antal Antal kommu- bost. ner (mu- m. jord bostadsläg. 3 eller . nicipal- = am lägendäri med ei u p i v samhällen andra heter 1 rum 1 rum 2 rum tlera givet lociide uppeller och och rum rums- perso- give bost. el. d.1 och kök kök kök ut. jord anta ner antal kök = au bociu

Hushållningssällskap

1 2 3

4 Värmlands läns hushållningssällskap 7

i) bevil-l jade j

28 80 73

|

, b)före- 1 slagna |

64 50

9 10 11

[

12 47 38

a) bevil-l iade \

12 Örebro läns hushållningssällskap ' 14 15 16

b) före- 1 slagna I

17 18 19

|

Västmanlands läns hushall21 ningssällskap 22 23 24 25 26 27

— 40 29

1 a) bevil-J jade j

49 30 53 43

|

b)före- 1 slagna |

1 |

a) bevil-l jade |

— 45 41

54 1 35 44

2 8 Kopparbergs läns l hushållnings* jo -sällskap b) före- 1 slagna 1 31

i

32 33 34 35

3 6 Gävleborgs läns hushållningssällskapr

'

a)bevil-j jade |

b)före- , slagna

41 42 43

'

46 47 48

28 82

1 42 48

1 49

38 39 40

4 4 Västernorrlands läns hushåll" ningssällskap

Uppgifter angående beviljade oc

38 45

48 a) beviljade

-

67 61

68 b)föreslagna

63 57

-

1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s.a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au sia 1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au s:a

733 1 988 1 311

214 384 299

34 15 32

137 199 1 8.8

37 108 65

6 62 27

264 196

8 9

120 130

86 40

49 17

32 161 125

— 4 4

25 68 86

6 68 27

i 21 8

130 91

2 1

48 51

60 32

20 7

135 147 146

9 1 2

104 74 101

21 49 36

i 23 7

126 137

i 5

57 94

45 35

t 26

1 107 330

—

—

—

i 6

1 53 201

43 92

10 31

38 100

13 36

6 17

2 151 249

—

—

—

10 22

2 62 155

65 58

14 14

10 — — 968 — 1 342 — 2 320

163 263

4 13

68 139

74 74

17 27

870 1 219

686 345

12 8

312 188

308 118

42 22

12 14

3 583 1 505

5 088

827 371

22 21

329 180

337 106

129 59

10 5

4 127 1 437

5 564

— — — 3 972 1

— 1

1 329 936

2 265

60 — — 74 47 93 — — 1282

— 535 — 300 — 835 — 360 — 807 658 — 1825 —

— — — —

— — 1

— 1

— — -

—

68 158

_

— 54 68 25 — — 1047 — — — 1 663841 — — 2 315 i

— 1

289 676

— — 2 089 —

—

" -

-

-

93 reslagna bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån. Antal bostadslägenheter med oljande antal barn under 15 år vid ansökning stillfället

1-2

3-4

Av bo stadslag jnhetern a har för följande antal vidtagits resp. föreslagits

läg. upprust med e; uing jämväl ersättn. ej med angiv. 5 och upp- utan ut- tillförflera givet ökning el. på- nybarn- av ut- bygg- bygg- bättnad ring antal rymmet nad

10 00

87 154 120

25 73 58

10 47 26

81 55

99 94

66 35

18 12

4 69 42

2 37 12

—

44 68

— — — —

147 157 130

36 168 114

81 69 55

— — —

121 82

119 86

24 28

10 8

16 1 5

26 143 114

3 6 9

3 12 2

17 3

13 6

4 1

8 1 1

117 83

10 6

39 45

46 57

16 3S 29

5 24 15

109 71 91

— — — —

3 1

25 80

i 8

—

172 080 121910

65 220 44 580

237 300 166 460

176 0 6 5 123 600

74'2 74 3

293 990

109 770

403 760

299 665

74-2

15 850 79 250 47 225

8 700 16 6 5 0 7 050

19 5 5 0 95 800 54 2 7 5

6 500 67 4 5 0 30 900

142 325

27 300

169 625

104 850

4 500 1 100

46 550 23 175

27 4 2 5 13 9 5 0

t

fi 7 8

333 2 7 0 ' 4 10 56 o 1 1 61'8 1 2 18 589 1 4 60 2 18 59-8 18

275 335

29 500

304 835

207 250

88 730 75 085

15 000 8 000

103 730 78 085

56 4 85 31 780

163 815

18 000

88 265

—

400 78 300 220 700

25 800 51 350

400 104 1 0 0 272 050

84 700 205 500

299 400

376 550

290 200

25 81'4 2 8 7 5 ' 6 27 77-i 3 8

19 0 0 0 57 2 0 0

62 1 5 0 168 550

30 000 81 8 0 0

89 4 8 3 3(1 48 5 2 1

4 20

69-4

6 14

543 750

783 155

44 0 5 0 89 0 2 5 74 1 7 5

154 550

41 375

u

628 605

i 2 3 4

86 0 0 0 124 325 95 510

16 82

49 127

56 1 73'3 718

69 725

6 33

22 87

87 6 7 5 260 510 195 565

500 19 1 0 0 9 900

—

1 5 5 150 855 645 2 7 2 360

5 600

—

—

22 2 0 0 68 2 2 0 64 1 3 0

84 5 0 0 105 225 8 5 610

—

—

182 950 287 425 208 230

64 125

i 86 264

i

%

— — — —

kr.

ii 17 6

kr.

15 59 49

kr.

12 3

kr.

27 28

80 Tillhopa

—

87 106

— — — — — — —

Summa bidrag

42 0 5 0 22 075

— — — — —i

19 8

_ — — —

Summa bidrag och nybyggnadslån till bostadslägenheter med barn under 15 år

Summa nybyggnadslån

— — — — —

5 1 8 17 7 1 o 18 7 7 7 18 68-0 2 0 21 54'i 2 2 4 0 7 2 2, 48-5 2 1

12 14

i

48 123

43 150 111 350

154 500

76 200

230 700

48-5 a 2

—

i

—

43 74

24 41

1 000 128 845 198 325

43 615 55 090

1 000 172 460 248 415

1 000 156 0 6 5 196 980

— — — —

—

44 60

2 84 134

—

63 93

— — — —

—

17 62

i 27 84

323 170

98 705

421 875

354 045

100-0 8 8 90 5 2 4 79'3 8 5 839 36

38 52

14 20

102 159

37 74

24 20

15 15

350 198

— — ~

127 059 178 649

55 285 63 324

182 344 241 973

130 564 188 422

— — —

305 708

118 609

424 317

318 986

82. 49

226 84

28 14

502 726 219 366

28 750 13 900

531 475 238 266

403 440 146 871

87 7 1 ' 6 3S 77 9 99 75'2 4 0 11 75'9 4 2 6 3 0 13 72-o 14

107 26

722 091

42 650

764 741

550 311

9 10

660 323

67 22

94 22

6 4

487 444 174 261

43 310 17 6 0 0

680 754 191 861

in

59 14

889 393

5-1

137 43

10 | 661 705

60 910

722 615

513-SfSo 1 71-1 4 8

45 73 4 b&A TT5^9

94 Tab. 10 (forts.)

Lönebost.= l Av jostadsl igenheterna omfatta Antal andra resp. omfattade föl ande antal Antal Antal kommu- bost. ner (mu- m. jord bostadsläg 3 eller ej upp- däri med nicipal- = am lägensamhällen andra heter 1 rum 1 rum 2 rum flera givet boende upp eller och rum rums- perso- give bost. och el. d.) kök kök och ut. jord kök ner anta antal kök se au boen

Hushållningssällskap

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24

Jämtlands läns hushållningssällskap

29 30 31 32

4 59 51

64 IV före- | slagnal

a) bevil-l jade |

1 b)före- 1 slagna]

Norrbottens läns hushållningssäll- • skåp

56 55

32 36

36 30 35

l

1 a) bevil-) jade 1

1 27 27

b)före- 1 slagual

27 29

25 20 27 28

a) bevil-l jade j

60 Västerbottens läns hushållningssäll- < skåp

a) bevil-l jade | Samtliga hushållningssällskap

Uppgifter angående beviljade o

, b)före- 1 slagnaj

580 1768 1 645 2 220 33 1397 1210 1704

1 am au s:a 1 am au s:a 1 am au sia 1 am au s:a 1 am au s:a

_

67 34

207 127

192 60

4 58 18

1 104 375

71 19

389 160

447 136

197 60

818 866

47 21

422 1 90

3 258 784

6 517 239

—

36 2 807 1 089

_ — — —

3 932 6 431 1 550

— — —

6 981

238 106

41 18

70 31

5 132 1 889

7 021

—

79 26

1 638 436

1 234 252

307 70

4 042

2 074

ii 890 836

—

—

—

72 122

ii 502 552

264 139

52 23

— 17 6 8 9 — 3 312 — 21001 58 — — 6 047 — 4 352 — 10 457

-

1 001 346

362 51

— 15 2 8 6 — 5 963 — 21249

-

41 123 87 251

11371 46 942 34 154 92 467

7 1 9

— 34 28 62

525 63 966 27 867 92 358

1 am au s:a

2 596 1 284

54 89

1 179 798

3 880

1 am au s:a

3194 8 762 7 401 19 357

232 268 293 793

1347 413 171 1667 1083 3 097 3 480 1794 3 043 2 739 1239 7 807 7 302 3 204

1 am au s:a

160 12 406 6 761 19 327

1 254 211 466

74 17 68 4 549 4 895 2 674 2 939 2 477 1106 7 556 7 446 3 797

Av tablån å sid. 85 framgår, a t t jordbrukslägenheterna utgöra den talrikaste gruppen och särskilt dominera bland de ännu »oförsedda» bostäderna. Det övervägande flertalet av lägenheterna innehåller ett eller två r u m och kök, vilka båda grupper förekomma ungefär lika allmänt. Jordbrnkarbostäderna räkna dock övervägande två eller flera rum och kök, medan ett rum och kök utgör förhärskande lägenhetstyp bland lönebostäderna och de egna bostäderna u t a n jordbruk. Vad nu sagts gäller för landet i dess helhet, men siffrorna för särskilda län och hushållningssällskapsområden låta betydande lokala skiljaktigheter framträda. I stort sett bekräfta de det kända förhållandet, a t t när m a n färdas från norr till söder även landsbygdens småbostäder bliva rymligare, åtminstone om man räknar efter antalet rum. I Sydsverige råder sålunda tvårumsstandard även inom lönebostäderna och de egna bostadslägenheterna.

—

95 reslagna bostadsförbättringsbidrag och nybyggn ad slån. Antal bostadslägenheter med oljande antal barn under 1 5 å r v i d a n s ö k n i n g s t i l l f ä l l •t

Av b o s t a d s l ä g e n h e t e r n a h a r för f ö l j a n d e a n t a l v i d t a g i t s , resp. föreslagits

läg. uppruste jämväl ersättn. m e d ej n i n g tillmed angiv. 5 och u p p - u t a n u t el. p å nyförflera g i v e t ö k n i n g b y g g bättbyggbarn- av utnad ring nad antal rymmet

J

1-2

3-4

2 143 70

2 180 85

2 115 42

67 33

12 9

3 225 105

360 135

461 167

203 55

74 15

124 89

268 144

213 863 288

_

Summa bidrag

Summa nybyggnadslån

Tillhopa

Summa b drag och nybygj. nadslån t i l l b o ä t a d s lägenheter med b a r n un l e r

15 år kr.

kr.

kr.

kr.

%

4 900 406 725 167 825

1 700 131! 6 5 0 43 880

6 600 543 375 211 705

4 300 380 315 150 745

653 70'0 713

i 2

579 450

182 230

761 680

535 360 70-3

706 995 204 660

169 465 36 3 1 0

876 460 240 970

564 005 156 570

205 775 1117 430

i 6 7 8

_

112 78

3 17S 56

6 3

509 210

397 129

138 36

—

911 655

232 87

188 46

426 190

183 82

140 62

69 32

647 529 277 470

18 260 4 300

665 779 281 770

202 101

924 999

22 550

947 549

1 264 325

738 122

393 49

188 49

194 31

111 788 26 9 0 7

2 321 667 558 813

3 580

2 741 785

138 695 2 880 480

i 146 213

4 259 285

3 226 189

3 259 149

11 576 523

—

—

215 199

99 114

— — —

2 209 879 531 906

151 1589

— — —

2 876 704

—

—

1314 239

670 391

914 556

587 213

425 124

1 666 775

759 418

171 91

061 1470

2 441

1653 4 908 4 729 11290

919 582 40 2 129 355 651 700 2 781 055 1 831970 65'9 2 5 2 281 1449 124 5 973117 1191216 7 164 333 5 641 925 78'8 2 8 1860 737 75 4 244138 706 700 4 950 838 3 676 956 74-3 27 5 060 2 76S 239 12 3445610 2 549 616 14896 226 11150 851 74» 2 8

—

—

I

879 1308 606 156 245 074 3 206 2 039 1350 93 298 2 720 1476 829 78 251 7 234 4121 2 335 416 28 102 7 6 17 S28 4 829 2 471 1236 42 655 2 701 966 382 57 511 7 632 3 454 1625 105

131 19 10 8 829 2 493 1055 4 744 1593 392 13 704 4105 1457

—

8 040 799 011 507 188

— _ 1 820 223

— 179 441 65 3 6 5

8 040 978 452 572 553

720 575 64-5

9 6 0 5 7 7 9 lOO'o 10 2 8 1 7 7 0 1 0 0 ' 0 11 947 549 lOOo 12 13 2 3 2 1 6 6 7 lOO'o 14 6 5 8 8 1 3 lOO'o 15 2 880 4S0 lOOo 18 7 095 868 232 427 115

244 806 1 559 045 1 297 442 616 242 123 922

2 436 465 771 125

1 916 563 506 006

z 2 467 426 740 164 3 207 590 2 422 569 647 208

64'4 65'o

82 185 78150 26 500 104 650 29 8 047 300 1 660 395 9 707 695 7 466 746 32 3 637 198 759 115 4 396 313 2 940 353 61 11762648 2 446010 14 208 658 10 489 284

Tab. 10 meddelar även vissa uppgifter om de boende och deras familjeförhållanden. En sammanställning av dessa uppgifter för landet i dess helhet meddelas överst å sid. 96. Inom dessa grupper var medelantalet boende per lägenhet 4'8, vilket är ej obetydligt högre än det beräknade medeltalet för landsbygden i dess helhet (3'8, jfr sid. 51). Antalet redovisade familjer med 3 eller flera barn utgjorde i a-gruppen 6 456 och i b-gruppen 5 079, men genom utproportionering av ej storleksfördelade familjer ökas dessa siffror till omkring resp. 6 600 och 5 100, motsvarande resp. 34'1 och 26'4 procent av samtliga. Av dessa barnrika familjer beräknas över hälften komma på jordbrukarhnshållen, av vilka 39'1 resp. 30'0 procent hade 3 eller flera barn. Hushållen i egna bostäder u t a n jord räknade i a-gruppen 31'6 och i b-gruppen 20' 1 procent flerbarnsfamiljer,

8 8 2 17 8 8 ' 2 18 7 4 6 18 83'2 2 0 31 787 22 6 5 ' e 23 75'5 2 4

78-5 2 9 76-9 8 (i 66-9 3 1 73 8 3 2

96 Antal Medeli lägen- tal heter boende boende per per- lägensoner1 het [lönebostäder a) Bostäder, för vilka a n a r a bo-lmed jordbruk bostadsförbättrings- ' städer\utan » bidrag etc. beviljats I Samtliga bostäder

11667 46 978 34 202 92847

[lönebostäder 541 b) Bostäder, för vilka a n d r a bo-lmed jordbruk 63 990 bostadsförbättrings- ; städer\utan » 27 887 bid rag etc. fö reslagits 92418 \ Samtliga bostäder

Proc. antal bostäder med följande antal barn under 15 år 2 1—2

3-4

5 och flera

37 54 4-6 48

29-8 23-9 31-4

44-4 37'o 37i

20-5 23 5 20 2

5-s 15-e 11»

27-7

38-2

12 3

3-4 5-2 4-1

18-2 31 o 39-6

ll-o 20o 14-4

66-2 39-0 40-3 39 j

4-6 lOo 5-7 8-4

18o

1 Lägenheter med ej uppgivet antal boende ha antagits vara bebodda av i genomsnitt 4 personer. 2 Bostadslägenheter med ej uppgivet antal barn ha utproportionerats på övriga grupper. m e d a n för l ö n e b o s t ä d e r n a m o t s v a r a n d e t a l ä r o a) 2 5 ' 8 o c h b) 15'6 p r o c e n t . Särs k i l t d e s i s t n ä m n d a siffrorna m å s t e m e d d e l a s m e d r e s e r v a t i o n , d å u p p g i f t s l ä m n a r n a vitsorda svårigheten att l ä m n a exakta uppgifter angående statarbostädernas ofta flyttande i n v å n a r e . T a b . 10 m e d d e l a r v i d a r e u p p g i f t e r r ö r a n d e d e v i d t a g n a , r e s p . f ö r e s l a g n a bostadsförbättringsarbetenas a r t och kostnader, vilka uppgifter sammanställts ö v e r s t å sid. 96. H ä r a v f r a m g å r , a t t i f r å g a o m flertalet l ä g e n h e t e r d e t b l o t t ä r f r å g a om u p p r u s t n i n g u t a n u t ö k n i n g a v b o s t a d s u t r y m m e t , e x e m p e l v i s i s o l e r i n g m o t k ö l d och f u k t , i n l ä g g a n d e a v n y t t g o l v m e d t r o s s f y l l n i n g , h ö j n i n g a v l å g a r u m s t a k (till m i n s t 2 4 m), a n o r d n a n d e av b ä t t r e dagerbelysning genom u p p t a g a n d e av fönster, anläggande av tjänlig u p p v ä r m n i n g s a n o r d n i n g i varje rum, inredande av garderob, skafferi, m a t k ä l l a r e u n d e r l ä g e n h e t e n e. d., a n o r d n a n d e a v f ö r s t u g a eller v i n d fång, särskilda i n g å n g a r m. m. R ä t t v a n l i g h a r dock v a r i t s å d a n bostadsf ö r b ä t t r i n g , s o m ä v e n i n n e f a t t a r till- eller p å b y g g n a d a v l ä g e n h e t e n , m e d a n i c k e s å a l l m ä n t f ö r e k o m m i t l ä g e n h e t e n s t o t a l a b o r t r i v n i n g eller u t d ö m n i n g s a m t ersättande med nybyggnad. I n o m g r u p p e n a v b e v i l j a d e b o s t a d s f ö r b ä t t r i n g a r omf a t t a d e n u n ä m n d a t r e n n e g r u p p e r n a r e s p . 5 9 0 , 26'6 o c h 14'6 p r o c e n t a v s a m t l i g a företag, m e d a n bland de föreslagna a r b e t e n a den r e n a u p p r u s t n i n g e n d o m i n e r a r m e d p r o c e n t t a l e t 71*1, v a r v i d p å d e b å d a g r u p p e r n a a v m e r a g e n o m g r i p a n d e å t g ä r d e r e n d a s t k o m m a r e s p . 2 1 ' 3 och 7'6 p r o c e n t . E f t e r f ö l j a n d e t a b l å m e d d e l a r ä v e n v i s s a u r t a b . 10 h ä m t a d e k o s t n a d s s i f f r o r . E n l i g t d e s s a h a r d e n b e v i l j a d e b o s t a d s f ö r b ä t t r i n g s h j ä l p e n ( b i d r a g och l å n ) p e r l ä g e n h e t u t g j o r t i m e d e l t a l 770 k r . , n ä m l i g e n för l ö n e b o s t a d 8 7 1 kr., för e g e n b o s t a d m e d j o r d b r u k 8 1 8 k r . och för d y l i k u t a n j o r d b r u k 669 kr. I n o m g r u p p e n a v f ö r e s l a g n a h j ä l p å t g ä r d e r ä r o m o t s v a r a n d e siffror r e s p . 7 3 5 , 6 5 4 , 7 8 3 och 6 5 0 kr. Kostnadssiffrorna ställa sig dock väsentligt olika i de särskilda subventionsfallen, s å s o m n ä r m a r e b e l y s e s a v f ö r d e l n i n g s t a b e l l e r n a 12 A, B och C. P å g r u n d av p r i m ä r m a t e r i a l e t s a r t h a dock h ä r icke k u n n a t redovisas de särskilda bidragsb e l o p p e n , u t a n a l l e n a s t g e n o m s n i t t s s i f f r o r för d e s ä r s k i l d a k o m m u n e r n a . N ä m n a s m å i d e t t a s a m b a n d , a t t t o t a l s u m m a n a v i t a b . 10 r e d o v i s a d e bos t a d s f ö r b ä t t r i n g s b i d r a g och n y b y g g n a d s l å n i n o m a - g r u p p e n 11 '2 m i l j . kr. e l l e r 74'9 p r o c e n t och i n o m b - g r u p p e n 10'5 m i l j . k r . eller 73 8 p r o c e n t t i l l k o m m i t h u s håll m e d m i n d e r å r i g a b a r n . D e t m å emellertid f r a m h å l l a s , a t t d e n n a g r u p p ä r

97 Proc. antal lägenheter beträffande vilka vid1 Antal tagits, resp. röreslagits bouppstadslägen- rustnytillning heter bygg- bygg(utan nad nad utökning^

summa kr.

per lägenhet kr.

Därav i % till lägenheter med barn under 15 år

Bidrag och lån

a) Bostäder, f ö r / ] ö n e h o s t ä d e r 3 194 52-4 vilka bostads- a n d r a b o . ( r n e ( j jordbruk 8 762 56-8 förbättringsstäder\utan 7 401 64-5 bidrag etc. beviljats ' Samtliga bostäder 1 9 357 5 9 o

29i 26-4 25-4

18-5 16-8 101

2 781055 7 164 333 4 950 838

871 818 669

65'9 78'8 74-3

1 4 5 1 4 8 9 6 226

74s>

b)Bostäder, förjiönpbostäder 160 81-9 vilka bostads- a n a r a bo-(med jordbruk 12 406 71-3 förbättringsstäder\utan 6 761 7 0 s bidrai: etc. föreslagits \ Samtliga bostäder 19 327 71 1

11-9 20-2 23-7

62 8-5 5-8

104 650 9 707 695 4 396 3 1 3

654 783 650

78'6 76-9 66-9

7-6 14 2 0 8 6 5 8

73 8

1 Bostadslägenheter, övriga g r u p p e r .

för vilka

förbätt ringsår aetets a r t ej angivits, h a u t p r o p o r t i o n e r a t s på

vida större än de familjer med 3 eller flera barn, vilka ovan betecknats såsom barnrika. I tab. 11 ha de från h ä l s o v å r d s - , resp. k o m m u n a l n ä m n d e r n a erhållna uppgifterna angående bostadslägenheter, vilka äro i behov att upprustas, ombyggas o. s. v., bearbetats ur i huvudsak samma synpunkter som i tab. 10. Lägenheternas storleksfördelning belyses av nedanstående sammanställning: Antal Proc. antal lägenheter om ' redovisade 3 och bostads 1 rum 1 rum 2 rum flera och och lägen- (kök) rum kök kök heter och kök Samtliga redovisade fttrbättritigsbehövliga lägenheter (a) 36 052 3 6:i8 Dtlrav lägenheter, där l ö n e b o s t ä d e r (b:l) 26 568 stöd erfordrades av andra bostäder (b:a) allmänna medel ( samtliga bostäder (b:l + b:a) 30 206

6-6 5-4 69 67

49-7 652 47i

33-7 26-9 35i

lOo

49 2

2-5 10-9

Bostäder med ej uppgivet rumsantal ha utproportionerats pä övriga grupper.

Jämföras dessa uppgifter med motsvarande i tablån å sid. 85, befinnes lägenheternas storleksfördeluing gestalta sig ganska olika. Medan bland de subventionerade, resp. till subvention föreslagna höstäderna en- och tvåramslägenheterna väga ungefär jämnt, dominera ett rum och köks-lägenheterna bland de nu redovisade bostäderna. Förklaringsgrunden härtill synes vara, att de vid denna inventering redovisade lägenheterna i högre grad representera bygder och socialgrupper med övervägande ettrumsstandard. Ur denna synpunkt intressera hälsovårdsnämndernas svar på den underställda frågan, huruvida vid hittillsvarande statliga bostadsförbättrande åtgärder inom kommunen ekonomisk medverkan även lämnats av resp. kommuner eller arbetsgivare. Svaren ge vid handen, att 470 kommuner bistått obemedlade med bidrag

98 Tab. 11. Uppgifter från hälsovårds- (koiiiiiniiiiil-)iiiiiniidei!ia rörande dels vilka äro i behov att upprustas, ombyggas, utvidgas eller där stöd erfordras av allmänna medel beträdande Därav om Antal redovisade ej upp3 och bostads- 1 rum 1 rum 2 rum givet flera rum lägenheter (eller kök) och kök och kök rumsoch kök antal

Hushållningssällskap

1 i 3

Stockholms stads och läns

i Uppsala läns

a

lä

Östergötlands läns

Jönköpings läns

180 315

30 152

300 411

8 17

167 205

20 82

105 90

la . b:l lb:a

498 645

45 27

387 371

34 118

la . b:l lb:a

2 217

600 1 126

14 32

323 591

82 19S

7 72

174 233

63 692

3 13

10 285

26 271

i 59

17 64

52 962

13 220

18 432

19 75

.f

2 11

100 238

2 7

62 110

16 69

u

19 41

la

lb:a

54 558

20 144

24 310

i 33

9 59

f

.f

|b:a

16 17 18

ii 43

|b:a

7 B 9

13 11

232 604

(b:a

ii) i i 12

.ft,

Kronobergs läns

i a Kalmar läns norra 81

ja .. b:l |b:a

lb:a

i

11 42

32 101

22 23 21

Kalmar läns södra

88 26 81

la . . b:l |b:a

7 Gotlands läns

44 273

i 3

3 34

15 165

i 42

21 29

:;o

(a . . b:l |b:a

1491 Blekinge läns

18 1 355

4 43

6 518

6 607

2 35

91 38 S3

la . .{b:l (b:a

1 10 1498

13 28

6 180

40 623

6 365

45 302

6 70

57 139

205 696

10 164

39 82

108 1 043

4 15

10 132

71 480

18 330

5 86

88 89

34 95 36 81 88 39

.. jb:l

f

lb:a

..ft. [b:a

1791 317 1 151

•

99 samtliga bostadslägenheter i resp. kommuner (mnnicipalsamhällen o. d.) ersättas med nybyggnad (a), dels däri ingående lägenheter, lönebostäder (b:l), resp. andra bostäder (b:a). Antal bostäder med följ m d e anta 1 barn under 15 ir

Antal däri läg. med boende ej uppg. personer antal boende

1—2

3-4

5 och flera

Antal bostadslägenheter som anses behöva

upprustas ej anej uppjämväl ersättas givet utan ut- till- eller med ny- given antal ökning av påbyggas byggnad förbättring utrymmet

4 228

552 1 675

92 171

43 162

42 102

27 70

19 31

101 239

79 264

67 141

12 38

74 161

2 896

498 961

1G0 175

86 83

55 83

21 44

5 8

183 193

130 129

20 68

6 58

144 150

4 663

1 228 1 477

195 233

97 211

134 141

78 74

30 21

159 198

141 225

149 188

32 64

176 168

7 681

1 280 2 854

270 328

89 351

113 258

43 110

35 56

320 351

161 433

120 336

49 73

267 284

3 251

105 2 251

35 188

5 162

11 197

18 150

6 81

23 102

23 288

12 128

5 107

23 169

128 3 119

28 239

5 208

7 185

9 191

5 100

26 278

18 465

13 250

6 108

258 652

27 56

30 96

24 40

ii 33

9 14

26 55

33 118

29 43

79 c

2 362

109 1 632

23 107

5 147

13 130

15 129

i 37

20 115

12 244

i

29 48

5 93

5 59

i 14

29 31

12 110

5 949

61 5 262

2 43

4 492

5 333

6 252

i 243

2 35

18 4 102

53 372

13 384

10 386

13 276

10 102

5 794

844 3 232

97 231

60 348

76 346

68 169

482 3 654

8 154

11 402

33 276

G 3

15 139

1 2 3 4 b

e 7 8 8 10 11 12 13 1 4

ir, 10 17 18 19 80 81

32 55

.

4 134

18 87

20 93

-_' 3 21

91 —

54 —

:.'

32 49

—

8 756

7 372

i 192

2 35

111 31

64 350

42 903

10 170

7 114

51 311

24 62

89 226

161 800

57 112

32 78

138 3 i 67 3 r,

15 3 7

40 185

10 70

14 110

37 548

18 208

36 209

17 78

t.

"i

86 2 7

88 i!) 3 0

38 3 3

3 6

88 89

100 Tab. 11 (forts.).

Uppgifter från hälsovårds- (kommunal-)nämnderna Därav om

Antal visade 1 rum 1 Tum bostadslägenheter (eller kök) och kök

Hushållningssällskap

G-öteborgs och B o h u s l ä n s

B

62 1 086

ii 68

31 377

ii 325

2 199

7 117

t

la ,b:l |b:a

67 743

32 315

25 294

9 78

1 22

Alvsborgs läns norra

7 8

la .bil (b:a

17 453

11 256

6 135

la .bil |b:a

406 1 177

2 S7

231 478

90 433

8 87

75 142

166 1 405

ii 145

106 649

21 272

2 62

26 277

141 908

5 24

71 440

16 169

1 38

la . b:l (b:a

185 353

2 10

134 238

10 71

11 Alvsborgs läns södra

t 10 1 1 Skaraborgs 18

läns

13 14 15

Värmlands läns

111 17 18

Örebro läns

ja

.bil |b:a

6 1 460

4 999

2 183

f

|b:a

.ft„ lb:a

19 2 0 Västmanlands äi Bl 23 84

.ft, |b:a

läns

Kopparbergs läns

ej uppgivet rumsantal

a

3 och 2 rum flera rum och kök och kök

48 237

39 23

—

4 1 232

1 611

3 326

16 1 606

2 162

14 892

la . bd |b:a

66 1 336

ii 118

28 565

19 310

6 62

2 280

la . b:l |b:a

2 307

2 1 785

2 814

la . b:l

2 751

88 N o r r b o t t e n s l ä n s 39

Be 86

.ft,

|b;a

88 29 80

Västernorrlands läns

|b:a

31 3i 83 34 SIS 30

Västerbottens läns

.ft,

lb:a

4 2 469

4 1 289

la

3 6 052

2 334

17 6 5 4

3 544

3 638

8 318

2 571

2 889

41 Samtliga hushållningssällskap!bd

lb:a

26 568

101 angående bostadslägenheter som äro i behov att upprustas m. m. Antal bo stadslägenheter, som anses behöva

Antal bostäder med följ inde antal barn under 15 Ir

Antal läg. med däri boende ej uppg. personer antal boende

1-2

5 och flera

3-4

ej anupprustas cj upp- utan ut- jämväl ersättas given givet ökning av till- eller med ny- förantal utrymmet päbyggas byggnad bättring

5 530

i

i

i

2 S 682

3 439

2 444

o

i

1 542

5 834

6S8

1 110 8 122

1 0 1 1

6 507

1 3

3 886

1 5

3 821

1 668

2 721

1 9 20

1 103

—

—

i

—

i

— —

5 886

5 724

—

—

—

—

—

—

i

— 88 — 23 — 24 74

— 88

4 052

7 215

—

—

—

—

— 23

6 583

7 253

—.

4 788

32 33

—

—

—

—

—

—

—

— 35

8 588

14 733 16

— —

—

—

— —

—

8(1

— 31

— 37 — 38

12 495

1 391

138 217

2 423

7 557

3 535

2 289

5 706

8 746

5 132

7 263

7 304

4 799

2 392

4 810

13 361

5 613

3 709

3 885

102 Tab. 12. Genomsnittliga belopp av bostadsförbättringsbidrag i olika kommuner. A.

Intill 1 Juli 1936 beviljade bidrag enligt 1933 års ansökningar (enl. bil. 1). Antal kon muner, där genonisnittsbelc ppot por lägenhet iv bidrag utgjorde (i kr.)

Hushållningssällskap der 100 Stockholms stads (lönebost .. och läns (samtl. bost. TT T I . . (lönebost. . . Uppsala lans . . . . ^ ^ bost. Södermanlands Ilönebost. . . läns (samtl. bost. K . .... , ,„ (lönebost. . . Östergötlands f a n a ^ ^ b o s t T., i .. • i(lönebost. . . J(5nkoP1ngsläns..|samtl bo3(. TT , i(lönebost. . . Kronobergs lans.. | s a m t l b o s t TT i ... (lönebost. . . K a l m a r lans n o r r a | g a m t L b o s t

over 1 0 0 - 2 0 0 - 3 0 0 - 4 0 0 - 500 6 0 0 - 7 0 0 - 8 0 0 - 900 1000 1000 199 299 399 499 599 699 799 899 999

_ _ 2 — — 1 3 — 2 — — 1 — 2 — 5 — 1 2 — 1

i

—

—

12 5

17 i 18

b i 15

i

— — — — 1 1 1 —

— —

—

—

i 2

3 i 14

13 i 40 i 30

i

i

T,, , • ... (lönebost. . . Blekinge U m . . . . j ^ y , b o s t

_

TT • ii i i« (lönebost. . . K r i s t i a n s t a d s länss ,, , „_. (samtl. bost. , , , ..i ,.. (lönebost. . . M a l m ö h u s l a n s . .< ,, »._-. (samtl. bost. TT n j i(lönebost. . . Hallands l a n s . . . . i ,, .,„„.. (samtl. bost.

z

Bohus läns , . .. Isamtl. bost. Alvsborgs läns Ilönebost. . .

1 — 1 3 — — — — 1 7 — 1

—

i

35 i 10

32 i 22 i 16

12 l 9 i 19

4 i 4 i 5

13 i 23

b

19 i 43

11 i 45

i

—

•

—

78 15

76 2

29 3

_

_ —

_

1 — — — — 2

i

i

— 1

— 1

i

i 12

i 13

88 i 68 3

84 93 9

224 13

_

_ — — _

i

_

—

—

1 i 6

_

—

—

—

13 1 10 i 16

—

6 i 30

12 i 37 i 13

i 1

— — —

2 V ä s t e r b o t t e n s läns-J 1 0 1 1 6 ^ 0 8 , 6 Isamtl. bost. Norrbottens läns {lönebost. . (samtl. bost.

— —

— —

— — —

—

i

i

—

35 i 7 i 5

—

— — — — — —

— —

— —

_

z

55 14

66 i 60 28

— —

—

—

—

lfi

i

9 4 207

301 3 7 9 3 8 0 270

0-7

8'0

6'7

14i

12i 208

8-7

81 O?

10-7

O?

4-S

12 9 1 7 5 I S 3 18 4 1 3 1

2-6

3 7

0-1

1000 Ilönebost. .. < (samtl. bost.

1 Ilönebost. ..

(samtl. bost. Oo

% \

„ ,, ii.. ilönebost. . . Gotlands l a n s . . . . { ^ ^ b o s t

Hela riket

—-

z

rt.. , , .„ Ilönebost. .. Gavleborgs lans. A ,, . ' (samtl. bost. Västernorrlands (lönebost. . . läns Isamtl. bost. .i i i Ilönebost. . . T„ J ä m t l a n d s l a n s .A •., . Isamtl. bost.

i

i

17 TT , ,.. „ , (lönebost. . . K a l m a r lans s ö d r a ^ ^ , b o g t

Alvsborgs läns (lönebost. . . södra (samtl. bost. ci , ,., Ilönebost. . . S k a r a b o r g s l å n s . .-! ,, , ° Isamtl. bost. „.. , , ,.. Ilönebost. . . V a r m l a n d s l a n s .A ... , (samtl. bost. r\ , ... Jlönebost. . . Örebro lans . . . A . , Isamtl. bost. Västmanlands Ilönebost. .. läns Isamtl. bost. , i.. Ilönebost. . . TT Kopparbergs l a n s ) s a n U l b o g t

—

— —

b

i

—

2 2

, — —

2 5 i 11

i

„

Antal redovisade koiumaner

8-7

103 Tab. 12. Genomsnittliga belopp av bostadsförbättringsbidrag i olika kommuner. B.

Intill 1 juli 1936 beviljade bidrag enligt 1934 (1936) års ansökningar (enl. bil. 1). Anta kom muncr, där genomsnittsbeloppet per 1 igenliet av bidrag utgjorde (i kr.)

Hushållningssällskap

Stockholms stads |lönebost. .. och läns '(samtl. bost. , ,„ (lönebost. . . TT Uppsala läns - - - . < | s a m t l . b o s t . Södermanlands .lönebost. . . läns .samtl. bost. x . . . .lönebost. . . Östergötlands l ä n s | s a m t | b o g t T., i • ,.. J ö n k ö p i n g s lans TT . i Kronobergs läns fe

Antal redovisade un- 100- 200- 300- 400- 500- 600- 700- 800- 900- 1000 över kom1000 muner der 199 299 399 499 599 699 799 899 999 100

— — — — — — — — —

.lönebost. . . i ^ bogt 1 .lönebost. . . 1 . tl <samtl. ,bost. T- i ... [lönebost. .. — Kalmar lans norra •isamtl. ,, ,bost. . — ... .. i .lönebost. .. — TT , K a l m a r lans södra \1samtl. ., ,bost. . ~ ,, , ... ilönebost. . . — Gotlands l a n s . .. J•isamtl. . _ . , ,bost. , — T,, , . ,„ .lönebost. . . — Blekinge l ä n s . . . . .i i — ° isamtl. bost. — TT • ,. . i -!„ .lönebost. .. Kristianstads lans isamtl. 1 ,, ,host. . , . , .., ,.. .lönebost. .. — Malmöhus lans . .1 ., , •isamtl. bost. 1 TJ ., j ,.. .lönebost. . . — Hallands l a n s . . . . l ., , . •isamtl. bost. — Göteborgs och .lönebost. . . — Bohus läns . . . . . samtl. bost. — Älvsborgs läns .lönebost. . . — norra •>samtl. bost. — Älvsborgs läns ilönebost. . . södra •) samtl. bost. — oi -u i. (lönebost. .. — Skaraborgs lans ) ^ m d bogt TT.. , i i . . (lönebost. .. Varmlands l a n s . J ,, , isamtl. bost. r\ i i-ilönebost. Uiebro lans ....) ,, , . . isamtl. bost. Västmanlands läns.' ,, , bost. T,i ,.. ^samtl. 1(lönebost. . . Kopparbergs lans,, cl x, , ° (samtl. bost. n- i i i.. ilönebost. . . (javleborgs lans... 1 ,, , ° (samtl. bost. Västernorrlands jlönebost. . . läns (samtl. bost. J ä m t l a n d s läns . . P ^ b o s * . . (samtl. bost. Västerbottens I lönebost. . . läns (samtl. bost. Norrbottens läns p n e b o s t . . (samtl. bost. Hela riket

(lönebost. . . •! (samtl. bost.

i

i

3 — 2 — — 2 — — 2 — — —

g

— — 10

—

— — — — — —

65 77

i

—

i

—

—

— — — — — — —

— — — —

— 1

— 1

i

i

i

i

i

—

—

—

—

2 2

— —

—

i

i

—

—

— — — —

— 6

i

i

i

— — 6

—

—

— — — — 1

i

5 3 — — 4 — — 7 13 17 — i — i — — 1 3 8 10 3 — i — 4 — 4 7 19 26

15 i

i

89 7

36 38

— —

—

—

ii

—

—

i

—

—

— 4

—

—

—

i

i 6

s 32

i

i

— —

i

3 12

—

z

i

z

i

i

—

i

2 1

i

46 i

1 t 6

— — — 1 — — _ —

—

— — — — — —

—

i

— — — —

68 4

64 36 i

i

i

196 324 340 356 322 272 142

2 216

104 Tab. 12. Genomsnittliga belopp av bostadsförbättringsbidrag i olika kommuner. C.

Inneliggande, men ej avgjorda ansökningar 1934 (1935), vilka tillstyrkts av egnahemsnämnden (enl. bil. 2). Antal redovinade unöver kom400- 500- 600- 700- 800- 900der 100- 200- 3001000 399 499 599 699 799 899 999 1000 muner 100 199 299 Antal kommuner, där genomsnittsbeloppet per lägenhet av bidrag utgjorde (i kr.)

Hushållningssällskap

Stockholms stads .lönebost. . . och l ä n s ' •jsamtl. bost TT ii.. lönebost. . . Uppsa a lans . . . . ., , , r r {samtl. bost. Södermanlands [lönebost. .. läns Jsamtl. bost. Ä . „,, , ,„ Uönebost. . . Östergötlands l ä n s , , , b o g t ,.. lönebost. . . T„ i „ Jönköpings lans , , . r ° jsamtl. bost. TT i ,.. Mönebost. . . Kronobergs läns i ^ bQgt

i

2 .1

2 1

i

, i. 'lönebost. . . Kalmar lans norra ,, , , •Isamtl. bost

, ., Hela riket

Ilönebost. . . s Isamtl. bost.

1 1

24 4

1 i

2 1 3

16 4

3 5 108 165 242 1

4 7 3 12 3 2 19 9 24 37

i

i

3 i

6 24 7 14 16 34 7 3 11 3 6 15 12 3

67 6

1 4

2 13 12 14 6 43 8

17 71 81 33

i

i

36 88

i

3 9 6 13 13 24 11

100 62

7 i

3 TT

Kalmar läns södra) ., , ' V •Jsamtl. bost. r, ,, j ,„ Mönebost. . . Gotlands läns. . . . 1 ., , < samtl. bost. -o, , • ,., Mönebost. . . Blekinge l a n s . . . . | .. , ° < samtl. bost. TT • ,• L j i.lönebost. . . Kristianstads lansl ,, , •isamtl. bost. nr , ... ,.. Mönebost. . . Malmohus lans . . 1 ,, , •isamtl. bost. ,, , ... ilönebost. .. TT Hallands lans....) ,, , S samtl. bost. Göteborgs och .lönebost. . . Bohus läns . .. .Ssamtl. bost. Alvsborgs läns .lönebost. .. norra "jsamtl. bost. Alvsborgs läns ilönebost. .. södra 'jsamtl. bost. oi i, i„ (lönebost. . . Skaraborgs läns J ,. , ° jsamtl. bost. ,.„ , j ,„ ilönebost. . . Värmlands l ä n s . J ., , ' (samtl. bost. löne Örebro läns . . . . J ^°f V (samtl. bost. Västmanlands läns I 1011131 , 0 ,'' V • samtl. bost. Kopparbergs l ä n s ' .. , ' ' ' 1r ° jsamtl. bost. Gävleborgs läns. Jlönebost. . ° (samtl. bost. Västernorrlands ilönebost. . . läns (samtl. bost. J ä m t l a n d s läns . i ^ ^ e b o s t . . (samtl. bost. Västerbottens jlönebost. . . läns Isamtl. bost. Norrbottens läns Jlönebost. . Isamtl. bost.

2 3 8 11 1 2 3 8 271 214 150 299

35 1

1 1 64

105 i penningar eller material, fri tomt e. d. Liknande hjälp från bolag eller enskilda arbetsgivare omtalas från 160 kommuner. Tab. 11 redovisar även de i lägenheterna boende samt familjernas barnantal, vilka uppgifter i sammandrag för hela landet återgivas här nedan. Enligt denna, såsom förut antytts, långt ifrån fullständiga och likformiga inventering skulle sålunda på landsbygden närmare 150 000 personer vara i behov av förbättrade bostäder, vilka det övervägande flertalet eller närmare 130 000 ej ansetts kunna erhålla på a n n a t sätt än genom stöd av allmänna medel Inom nämnda båda grupper utgjorde familjer med 3 eller flera barn resp. 32'9 och 33'3 procent. Antal Medeli lägental heter boende boende per perlägen1 soner het

Proc. antal bostäder med följande antal barn under 15 är 0

1-2

3-4

5 och flera2

147 909

4-i

33-c

33-5

22'4

14 418 D ä r a v lägenheter, där (lönebostäder (b.l) 112107 stöd erfordras av a l l - j a n d r a bostäder (b:a) m a n n a medel (samtl. bostäder (b:l + b:a) 126 525

4'o 4-2

26i 33-4

38'9 33-6

25-4 22-o

96 llo

32 7

34 o

22 4

10 9

Samtliga redovisade förbättringsbehövligalägen-

liägenheter med ej uppgivet antal boende ] ia antagits vara bebodda av i genomsnitt 4 personer. 2 Bostadslägenheter med ej uppgivet antal b irn ha utproportionerats pä övriga grupper.

Tab. 11 ger slutligen en uppfattning om, vilka slag av bostadsförbättrande åtgärder, som ansetts erfordras i de särskilda fallen Ett sammandrag av dessa uppgifter meddelas här n e d a n : Antal redovisade bostadslägenheter Samtliga redovisade lägenheter (a)

Proc. antal lägenheter, vilka ansetts behöva1 upprustas (utan utökning av utrymmet)

jämväl till- eller päbyggas

ersättas med nybyggnad

58o 54-s 58-s 58-5

25-5 317 24-7 254

165 14-o 16 4 161

förbättringsbehövliga

Därav lägenheter, (lönebostäder (bd) där stöd erfordras'. andra bostäder (b:a). . . . av allmänna m e d e l | s a m t l . bostäder (b:l + b:a)

36 052 3 638 26 568 30 206

1 Bostadslägenheter, för vilka förbättringsbehovets art ej angivits, ha utproportionerats pä övriga grupper.

De anförda proportionstalen för olika bostadsförbättrande åtgärder synas tyda på, att verksamheten ansetts böra bedrivas efter tämligen oförändrade linjer. Läggas till grund de tidigare beräknade enhetsprisen (se sid. 96) — ehuru de nu sannolikt torde vara alltför låga med hänsyn till avsevärda stegringar av byggnadsmaterialkostnaderna under mellantiden — kan den på det allmänna fallande kostnaden för de ifrågavarande bostadsförbättringsåtgärderna uppskattas till e:a 22 milj. kr. I frågeformuläret ombådos slutligen hälsovårds-, resp. kommunalnämnderna att anteckna gjorda iakttagelser rörande återverkningarna av det allmännas

106 bostadshjälp på den enskildes vilja och förmåga att själv skapa och sörja för sitt hem. Uttalanden härom h a erhållits från tillhopa 984 nämnder, av vilka 338 (34'3 procent) anse, a t t de statliga åtgärderna ökat ej blott möjligheterna för de mindre bemedlade att höja sin bostadsstandard utan även i allmänhet gynnsamt återverkat på intresset för förbättrade bostadsförhållanden p å landsbygden överhuvud. Däremot ha 50 nämnder (5'1 procent) hållit före, att tillgången till statshjälp bidragit att göra den enskilde mera likgiltig för möjligheterna a t t själv förbättra sina bostadsvillkor. Återstående 596 n ä m n d e r (60'6 procent) ha uttalat sig i båda de angivna riktningarna eller eljest angivit sin uppfattning i frågan såsom mera obestämd. Uppenbarligen växlar opinionen i dessa frågor ej blott inom olika socialgrupper u t a n även inom olika bygder, såsom framgår av följande, länsvis uppgjorda tabell av de inkomna svaren: Verkningarna av det allmännas bostadshjälp pil den enskildes vilja att själv sörja för sitt hem ha frän följande antal kommuner angivits som båda icke delarna goda eller goda obestämt

L ä n

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs

Blekinge Kristianstads

....

21 1 17 22

5 Verkningarna av det allmännas bostadshjälp på den enskildes vilja att själv sörja för sitt hem ha från följande antal kommuner angivits som båda icke delarna goda eller goda obestämt

L ä n

1 3

13 22 21 49

Göteborgs och Bohus Alvsborgs Skaraborgs Värmlands

17 65 35 15

12 7 10 8

4 5 2 4

38 30 32 24

Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs

3 5 12 4

6 23 20 5

2 5 3 1

14 32 37 37

Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

....

5 14 6 5

1 2 6 1 1 2 1 1

7 12 56 22 19 28 17 19 34 14 16 3

Det är sålunda egentligen endast i södra och vissa delar av mellersta Sverige, som kritiska uttalanden av den statliga bostadshjälpen förts fram i någon större utsträckning. I Västsverige och framför allt i Norrland förhärska de uttalanden, som prisa den statsunderstödda bostadsförbättringsverksamhetens förmånliga verkningar och förorda en fortsättning på samma väg. 1 1 Med anledning av resultatet av denna undersökning ha frän bostadssociala utredningens sida vidtagits vissa åtgärder, för vilka redogjorts ovan sid. 34* o. f.

107 Bilaga 3.

Tabeller till beräkningar rörande det framtida bostadsbehovet på landsbygden. I efterföljande tabeller redovisas dels det beräknade antalet män och kvinnor i olika åldrar och civilstånd, dels den beräknade ökningen eller minskningen i antalet män och kvinnor i olika åldrar och civilstånd på landsbygden under alternativa kombinationer av antaganden rörande nativitet och flyttningar från landsbygd till städer. Dessa antaganden äro redovisade och kommenterade i betänkandets kap. 10 (sid. 59* ff\). Alf Johansson

1 8 4 2 37

Gunnar

Hävermark

108 Tab. 1. Beräknat antal män och kvinnor (i tusental) i olika åldrar och civilstånd å landsbygden åren 1935—1990. Nativitetsantagande I. (Sjunkande nativitet till år 1950, därefter oförändrad; nettoreproduktionstalet c:a B00.) 1935

1940 Under 20 år Ogifta och förut gifta därav: 20—65 år 65—ai »

712 615

F l y t t n i n g s a n t a g a n d e : Ingen flyttningsvinst eller -förlust. 644 562 483 421 371 333 309 278 245 2141 189 652 669 675 651 630 564 603 539 519 495 | 464

532 83

563 89

580 95

569 100

545 106

481 122

433 131

395 144

364 155

329 166

291 178

Gifta därav: 20—35 år 35—50 » 50-65 » 65—ai »

983 1006 1010

154 288 210 110

167 314 228 117

174 344 242 126

174 372 202 133

162 395 286 140

125 384 339 162

109 348 3 59 177

91 306 364 194

77 269 346 20S

75 228 313 220

70 196 275 224

Män:

517 113

140 402 814 150

1985 1990

Samtliga män 2 095 2122 2123 2 093 2055 2 007 1946 1866 1772 1664 1545 1418 Kvinnor : Under 20 år Ogifta och förut gifta därav: 20—65 år 65 — to » Gifta därav: 2 0 - 6 5 år 65—IO »

679 555

620 580

541 596

464 586

406 565

358 544

321 517

298 483

268 464

236 454

207 442

183 425

426 129

445 135

455 141

439 147

411 154

382 162

347 170

307 176

283 181

265 189

241 201

212 213

983 1006 1010

685 83

738 88

790 90

839 102

872 111

882 128

858 135

815 140

752 148

674 162

594 171

887 119

Samtliga kvinnor 2002 2 026 2 023 1991 1954 1908 1848 1 774 |1687 |1 5 9 0

Män: Under 20 år Ogifta och förut gifta därav: 2 0 - 6 5 år 65—ai » Gifta därav: 2 0 - 3 5 år 35—50 » 50—65 » 65 — to

»

1485 11373

P l y t t n i n g s a n t a g a n d e : Flyttningsförlust u n d e r varje 5-årsperiod av 10 000 män och 20 000 kvinnor. 712 643 559 476 410 354 311 284 251 216 184 157 615 647 666 656 635 613 539 582 508 484 455 419 532 83

558 89

571 95

560 100

529 106

600 113

401 121

409 130

367 141

332 152

294 161

254 166

154 288 216 110

165 312 228 117

170 340 210 120

169 365 2G0 132

156 383 282 140

134 387 308 149

119 366 329 161

103 330 345 174

83 287 848 189

68 249 327 202

64 206 293 212

59 171 255 214

Samtliga män 2 095 2112 2101 2058 2006 1945 1868 1775 1666 1546 1414 1275 Kvinnor: Under 20 år 679 617 537 456 393 339 298 272 241 207 175 149 Ogifta och förut gifta 555 567 569 546 513 442 480 394 363 341 320 294 därav: 20—65 år 426 432 429 401 368 321 280 229 196 172 145 115 65—to » 129 135 140 145 150 156 162 166 167 169 175 179 Gifta därav: 20—65 år 65 — oi »

733 89

780 96

822 104

847 114

855 123

843 132

818 189

763 144

695 151

612 163

527 172

83 Samtliga, kvinnor 2 002 2006 1982 1928 1867 1797

1 715 [

1511 1 3 9 4 1270 1142

109 T a b . 1 (forts.).

Beräknat antal män och kvinnor (i tusental) i olika åldrar och c i v i l s t å n d å landsbygden åren 1935-1990.

Nativitetsantagande I. (Sjunkande nativitet till år 1950, därefter oförändrad; nettoreproduktionstalet c:a 500.) 1935

Män:

1985 1990

F l y t t n i u g s a n t a g a n d e : Flyttningsförlust under varje 5-årsperiod av 30 000 män och 50 000 kvinnor.

Under 20 år Ogifta och förut gifta därav: 20 - 0 5 är 65—i» »

712 615

641 637

554 647

466 630

392 605

328 577

279 540