Betänkande med förslag till kungörelse med vissa föreskrifter angående tillverkning av bröd efter vikt m. m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

£x. S T A T E N S O F F E N T L I G A UTREDNINGAR

1939:37

SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG T I L L K U N G Ö R E L S E MED

VISSA FÖRESKRIFTER ANGÅENDE TILLVERKNING AV RRÖD EFTER VIKT MM. A V G I V E T AV L I V S M E D E L S L A G S T I F T N I N G SSAKKUiNNIGA

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1939 Kronologisk f ö r t e c k n i n g 1. Betänkande angående grunder för intagning av enskild 20 Betänkande med förslag till vissa ändringar i bekliädnadsreglementet för polispersonalen m. m. Beckmian. väg till allmänt underhall ävensom angående statsbi28 s. S. drag till enskilda vägar. Svenska Tryckeri a.-b. 59 s. K. 2. Utredning och förslag rörande plats i Stockholms skär- 21 Betänkande med förslag till ändringar i vissa delar' av sjömanslagen m. m. Norstedt. 39 s. J u . gård för förläggning av Stockholms örlogsbas. Beckman. Betänkande och förslag angående vissa med beviljamde 30, 87 s. 6 kartor. F ö . av tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik förenade 3. Betänkande med förslag till taxa för befordring av frågor. Hseggström. (2), 74 s. K. gods m. m. å statens järnvägar. Beckman. 206 s. K. 4. Svensk namnbok till vägledning vid val av nya släkt- 23 Ledningen av landstingens nälso- och sjukvårdsverksamhet. Beckman. 105 s. S. namn. Lund, Blom. v, 106 s. J u . 5. Betänkande angående revision av tjänsteförteckningen 24 Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. Deli 2. Arbetsförhet m. m. Beckman. 117 s. S. i vad avser statens affärsdrivande verk. Norstedt. 163 Betänkande med förslag till lag om arbetsfostran m. m. s. F i . Marcus, viij, 134, 138, 142 s. J u . • > 6. Underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre lant26. Sociala försvarsberedskapskommitten. Betänkande Del hemmen. Kihlström. 126 s. J o . 1 Förslag till familjebidragslag m. m. Beckman. 7;D S. 7. Betänkande angående justitiekanslerns, justitieombudsFö. mannens och inilitieombudsmannens allmänna äm27. Betänkande med utredning och förslag angående rätt betsställning m. m. Norstedt. 128 s. J u . för folkskollärare m. fi. att inskrivas vid universitet 8. Betänkande med förslag till exporttariffer. Beckman. och högskolor samt där avlägga examina. Hseggstr<öm. 20 s. K. 80 s. E . 9. 1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning. Be28. Betänkande rörande ett ändamålsenligt utnyttjande av tänkande med förslag till omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna m. m. Norstedt. 2'.). kronans fiskevatten. Idun. 237 s. 1 karta. J o . 1937 års domsagoutredning. Betänkande med förslag till 341 s. J u . omorganisation av domsagoförvaltningen samt löne10 1936 års lönekommitté. Betänkande med förslag till reglering för domsagopersonalen. Norstedt. 126 s. J u . militärt icke-ordinariereglemente. Marcus. 130 s. F i . 30. Betänkande med utredning och förslag rörande till11. Betänkande och förslag rörande befrämjande av avgodoseendet av behovet av allmänna samlingslokailer. sättningen av den svenska stenindustriens produkter. Marcus. 134 s. S. Idun. 319 s. H . 31. Betänkande angående vissa med vården av civila pa12. Betänkande rörande industriellt utnyttjande av halm. tienter å garuisonssjukhusen sammanhängande orgaHseggström. 125 s. J o . nisationsfrågor. Beckman. 75 s. F ö . 13. Rationaliseringsutredningens betänkande. Del 1. Motiv 32. Betänkande angående revision av tryckfrihetsförcordoch förslag. Marcus. 257 s. S. ningens ansvarighetsregler och därmed sammanhiiing14. Rationaliseringsutredningens betänkande. Del 2. Verk ande förhållanden. Norstedt. 51 s. J u . ställda undersökningar. Marcus. 550 s. S. 15 Hembiträdesutredningens betänkande. 2. Betänkande 33. Betänkande med förslag, till ändringar i formynderskapslagstiftningen. Av A. Holmbäck. Uppsala, Almmed förslag till lag om reglering av anställnings- och qvist & Wiksell. 92 s. J u . arbetsförhållandena inom det husliga arbetet. Hsegg34. Betänkande med förslag rörande skärgårdarnas behov ström. 194 s. S. av förbättrade kommunikationer. Del 1. Beckman. 2(00 s. 16. Utredning och förslag angående fortsatt förstatligande 8 bil. K. .„ ;. av kommunala mellanskolor. Hseggström. x, 157 s. E. 17. Utredning och förslag rörande fri undervisningsmate- 85; Dragbilar. Betänkande med förslag till klassificering av riel! för folk- och fortsättningsskolor. Hseggström. 224 vissa för framdragande av släpfordon eller arbetsredskap ombyggda automobiler m. m. Hseggström. 64 s. K. 8- E . a ... , 18. 1938 års arvsskattekommitté. Betänkande med forslag 86. Nytt förslag till riktlinjer för bestämmandet av ersättning för tjänstebostad. Marcus. 36 s. F i . till förordning om arvs- och gåvoskatt m. m. Marcus. 37. Betänkande med förslag till kungörelse med vissa fore264 s. F i . .•'. Ijt skrifter angående tillverkning av bröd efter vikt m . m. 19. Betänkande om statstjänstemäns ställning vid arbetsHseggström. 58 s. S. konflikter. Marcus. 82 s. F i .

Anm Om särskild trvckort ei angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelseboks t ä v ^ U n ^ e d t p a r t e m e n r u n a e r vilket utredningen avgivits, t. ex E = ~ U e . t o t i k d e p a r t m e n t e ^ J o . - j o g bruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1939:37

SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL K U N G Ö R E L S E MED

VISSA FÖRESKRIFTER ANGÅENDE TILLVERKNING AV BRÖD EFTER VIKT M. M. A V G I V E T AV LIVSMED ELS L A G S T I F T N I N G S SAKKUNNIGA

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Skrivelse till K o n u n g e n

Sid. 5

Förslag till K u n g l . kungörelse med vissa föreskrifter angående tillverkning a v bröd efter vikt m. m Motivering Inledning Utländsk lagstiftning Historik

7 g q in -t K

En till de sakkunniga under 1937 överlämnad framställning i ämnet och i anledning därav företagen utredning 25 Den föreliggande utredningsuppgiften 34, De sakkunnigas förslag 05

Bilagor

47 Bilaga A. Brödkonsumtionen enligt »Levnadsvillkor och hushållsvanor i städer och industriorter omkring år 1933», av socialstyrelsen 47 Bilaga B. En av notarius publicus i Stockholm på uppdrag av konsumtionsföreningen Stockholm med omnejd i november 1936 företagen undersökning av brödpriserna hos tio olika företag i Stockholm samt hos föreningen 48 Bilaga C. Undersökning av brödpriser i december 1937 i socialstyrelsens 48 ombudsorter Ar. 49 Bilaga D. Expertutlåtande K5 Bilaga E. Undersökning angående avdunstningsprocent hos vissa brödtyper 57 Bilaga F. Vissa uppgifter om viktminskningen hos bröd 5g

TILL

KONUNGEN.

Sedan Eders Kungl. Maj:t — enligt protokollet över socialärenden den 20 oktober 1939 — i anledning av en framställning av prissakkunniga uppdragit åt livsmedelslagstiftningssakkunniga att till omedelbar prövning upp-

taga frågan om försäljning av mjukt matbröd efter vikt samt att inom så kort tidrymd som möjligt framlägga utredningsresultatet, få de sakkunniga härmed överlämna betänkande med utredning och förslag till kungörelse med vissa föreskrifter angående tillverkning av bröd efter vikt m. m. De sakkunniga utgöras av föreståndaren för statens institut för folkhälsan, professorn Ernst Abramson, ordförande, direktören i Sveriges köpmannaförbund Gustaf Borgström, ombudsmannen i Sveriges kemisk-tekniska industrikontor ingenjören Otto Cyrén, direktören i kooperativa förbundet Hj. Degerstedt och t. f. byråchefen i medicinalstyrelsen, överveterinären Sigb. Jerlov med revisionssekreteraren Carl Davidsson såsom sekreterare. Underdånigst ERNST ABRAMSON GUSTAF BORGSTRÖM

OTTO CYRÉN

HJ. DEGERSTEDT

SIGB. JERLOV

/Carl Davidsson. Stockholm den 25 november 1939.

Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse med vissa föreskrifter angående tillverkning av bröd efter vikt m. m.; given Stockholms slott den Kungl. Maj:t har funnit gott förordna som följer: 1 §. Det åligger kristidsstyrelse att, efter samråd med representanter för bagerinäringen och i enlighet med vad nedan närmare angives, fastställa dels vissa typer av mjukt matbröd, vilka för försäljning inom styrelsens område till allmänheten må tillverkas allenast i vissa viktklasser, dels ock dessa viktklasser. Beslut, som ovan sägs, skall, där annat ej föranledes av de lokala förhållandena, avse minst en av de inom området vanligast förekommande typerna av vart och ett av följande tre slag av matbröd: 1. bröd huvudsakligen av sammalet rågmjöl; 2. bröd av rågsiktmjöl med eller utan tillsats av vetemjöl; 3. bröd av vetemjöl. För varje fastställd brödtyp skall föreskrivas en eller flera viktklasser om lägst 300 gram. 2 §.

Sedan beslut, som i 1 § sägs, vunnit laga kraft, åligger det kristidsstyrelse att ofördröj ligen översända uppgift om de meddelade bestämmelserna till statens livsmedelskommission och styrelsen underlydande kristidsnämnder ävensom länsstyrelsen i det eller de län, där kristidsstyrelsen har sitt verksamhetsområde, samt föranstalta om beslutets införande i allmänna tidningarna och lämpliga dagliga tidningar inom området. Länsstyrelse åligger att låta sådant beslut införas i länskungörelserna. 3 §.

Brödtyp, som angives i kristidsstyrelses jämlikt 1 § meddelade beslut, må för försäljning inom styrelsens område till allmänheten tillverkas allenast

8 i den eller de viktklasser, som fastställts av styrelsen, därvid en undervikt intill 3 procent må vara tillåten. Vad i första stycket sägs skall ej utgöra hinder för att brödtyp, som där avses, tillverkas i en vikt om högst 250 gram stycket. 4 §.

Den som till allmänheten saluhåller mjukt matbröd vare, såvida kristidsnämnden i orten icke finner skäligt medgiva undantag, pliktig dels att i en mot efterfrågan svarande omfattning tillhandahålla bröd av de typer, som jämlikt 1 § fastställts för kristidsstyrelseområdet, där brödet saluföres, dels ock att där brödet försäljes hava uppsatt anslag med för allmänheten väl synliga uppgifter angående de för området jämlikt 1 § meddelade bestämmelser. 5 §. Bryter någon emot vad i 3 eller 4 § stadgas, straffes med dagsböter. Föreskrifterna i 3 § må dock ej föranleda ansvar, med mindre vid ett och samma tillfälle otillåten undervikt påvisas hos minst tre bröd av samma typ. Böter, som ådömas enligt denna kungörelse, tillfalla kronan. 6 §.

Hälsovårdsnämnd eller, där sådan icke finnes, kommunalnämnd åligger att med synnerlig uppmärksamhet öva tillsyn å efterlevnaden av föreskrifterna i 3 och 4 §§. Erforderliga anvisningar rörande denna tillsyn meddelas av statens livsmedelskommission . 7 §.

Förseelse mot denna kungörelse åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän domstol. Förseelse, som i första stycket sägs, åtalas av allmän åklagare.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 april 1940. Vad i 1 och 2 §§ stadgas skall dock lända till efterrättelse från och med dagen efter den, då kungörelsen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Det åligger kristidsstyrelserna att före den 15 februari 1940 meddela föreskrift, som i 1 § sägs. Det alla etc.

Motivering. Inledning. Frågan om försäljning av mjukt bröd efter vikt är ett spörsmål, som sedan lång tid tillbaka vid skilda tillfällen varit föremål för uppmärksamhet. Brödet har sedan gammalt intagit en synnerligen framträdande plats bland våra födoämnen. De senaste årens allmänna höjning av levnadsstandarden har visserligen medfört att brödets rum bland livsmedlen icke längre är fullt så dominerande som tidigare. Men gjorda undersökningar visa att brödfödans plats i kosthållet alltjämt är stor (se bilaga A) och att den vidgas i proportion till inkomsternas minskning. Särskilt för de lägsta inkomstgrupperna, där utgifterna för födoämnen dessutom taga i anspråk en procentuellt större del av inkomsten, ända upp till 50 procent, kan varje höjning av brödpriset därför medföra påtagliga verkningar för näringsförsörjningen. Det är med hänsyn härtill helt naturligt att brödets pris sedan mycket länge tillbaka varit föremål för särskilt intresse såväl från allmänhetens som myndigheternas sida. I tider av allmän prisstegring på livsmedel är det vanligtvis brödprisets höjning, som i synnerhet väcker allmänhetens uppmärksamhet och protester. Hårt bröd försäljes så gott som undantagslöst i förpackningar av viss bestämd vikt eller storlek. Höjningar i priset på detta bröd har hittills alltid företagits genom att priset per förpackning höjts. En sådan prisstegring kan därför icke undandragas offentligheten. Helt annorlunda förhåller det sig emellertid med det mjuka matbrödet. Detta försäljes till största delen till visst pris per styck. En prisförhöjning på sådant bröd kan därför företagas genom att med bibehållet pris per styck brödens storlek något minskas. En på sådant sätt genomförd mindre prisförhöjning kan lätt undandraga sig allmänhetens uppmärksamhet. Det förefaller icke ens uteslutet att en hel serie sådana, med lämpliga mellanrum företagna prisstegringar skulle kunna genomföras utan att omedelbart falla i ögonen. Det förhållandet att mjukt bröd mestadels försäljes till visst pris per styck medför även att bröd, vilka betinga samma styckepris, hos olika företag kunna hava ganska växlande storlek och vikt. De prisskillnader, detta i realiteten innebär, kunna sällan uppmärksammas av den enskilde köparen. Visserligen bör man icke blott värdesätta ett bröd endast med hänsyn till dess vikt; de skilda faktorer som vid en sådan värdering böra beaktas, diskuteras under de olika utredningar i frågan, som i

10 det följande skola omnämnas. Men på de flesta orter finnas dock vissa allmänt använda, till sammansättningen tämligen ensartade typer av mjukt matbröd, beträffande vilka vikten i huvudsak kan läggas till grund för jämförelse mellan olika bageriföretags produkter. I själva verket är det sådana dolda prisförhöjningar och för den enskilde köparen ej heller märkbara prisdifferenser mellan olika företag, vilka när de bli bekanta väcka den starkaste reaktionen hos allmänheten och i tidningspressen. Vid sådana tillfällen framföres vanligen krav på ingripande från det allmännas sida för missförhållandenas undanröjande genom införande av lagbestämmelser om försäljning efter vikt även av det mjuka brödet. Utan tvivel kunna nämnda prisskillnader olika företag emellan ofta innebära en form av illojal konkurrens. Man kunde därför vänta att även från bageriföretagens sida sådana krav stundom skulle framföras eller åtminstone åtgärder vidtagas i ändamål att åstadkomma bättre förhållanden i nämnda hänseende. Vissa anstalter i sådant syfte hava också under senare tid företagits av kooperativa företag, vilka dock, även om de i större eller mindre grad uppträda som producenter inom branschen, få sin väsentliga prägel därav att de utgöra konsumentsammanslutningar. Såväl i den enskilda som i den kooperativa pressen hava under de senaste åren vid upprepade tillfällen framförts krav på ingripande från det allmännas sida för åvägabringande av sundare förhållanden inom brödhandeln genom lagbestämmelser om försäljning i detaljhandeln av mjukt bröd efter vikt. Inom riksdagen hava för några år sedan sådana önskemål motionsvis framförts. Under nu rådande utomordentliga förhållanden, då en allmän prisstegring befaras och på åtskilliga områden redan förmärkts, är det helt naturligt att föreliggande fråga i särskild grad träder i förgrunden. För närvarande finnes hos oss ingen annan föreskrift rörande försäljning av bröd efter vikt än stadgandet i 12 § av medicinalstyrelsens kungörelse den 2 november 1911 angående fordringarna på viktigare proviant artiklar m. m. vid leverans för statens behov, där det stadgas att priset å bröd skall hänföra sig till viktenhet och att varje bröd bör äga så nära som möjligt föreskriven vikt.

Utländsk lagstiftning. Schweiz. Schweiziska livsmedelsförordningen av 1936 stadgar, i art. 144, att med undantag av små bröd med en vikt av mindre än 0.5 kg. samt s. k. specialbröd, varmed avses »Semmelbrot, Milchbrot, Magermilchbrot», grahamsbröd, »Vollkornbrot, Friichtebrot», dietiskt bröd o. s. v., skall allt bröd tillverkas i kakor, vägande 0.5, 0.75, 1, 1.5, 2 o. s. v. kg. Vidare föreskrives i art. 147, att hos nybakat bröd en förekommande undervikt ej får överskrida 3

11 procent, hos gammalt bröd 5 procent samt att kantonerna äga fastställa vikten per kaka även för brödsorter, vägande mindre än 0.5 kg, utfärda bestämmelser rörande den tillåtna vattenhalten hos färskt bröd och föreskriva att i försäljningslokalerna bröd utan särskild anmaning skall vägas och förekommande under vikt ersättas. Angående tillämpningen av dessa bestämmelser har från Eidgenössisches Gesundheitsamt i Schweiz erhållits följande upplysningar: Bestämmelserna angående försäljning av bröd i fastställda viktenheter hava i en del kantoner funnits sedan 1890-talet och i federal lagstiftning sedan 1909. Under dessa omständigheter hava såväl bageriidkare, minuthandlare som konsumenter funnit sig väl till rätta med systemet. Bestämmelserna synas hela tiden hava tillämpats i full utsträckning. Då lägsta viktenhet för bröd, fallande under ifrågavarande bestämmelser, utgör 0.5 kg, förmärktes till en början vissa missbruk, i det att bröd, vilka på grund av sin benämning av den köpande allmänheten kunde uppfattas såsom tillhörande kategorien V2 kilograms bröd, höllo något mindre i vikt och av tillverkarna därför icke ansågos falla under bestämmelserna om viktkontroll. Rättelse härvidlag åstadkoms därigenom, att bestämmelserna ändrades därhän, att blott bröd med en vikt understigande 0.4 kg äro undantagna från kontrollbestämmelserna. Följden härav är, att bröd vägande mellan 0.5 och 0.4 kg per styck över huvud taget icke få saluföras i Schweiz. Direkt kontroll verkställes genom vederbörande kommunala myndigheters försorg och äger regelbundet rum minst en gång om året, i de flesta kommuner betydligt oftare. Såsom ett genomsnitt för antalet reguljära kontrollundersökningar lär kunna angivas fyra per år. Då särskild anledning därtill gives, såsom vid klagomål från konsumenter etc, företagas extra kontrollundersökningar. Vid undersökningarna fastställa kontrollörerna vikten var för sig hos ett större antal bröd inom varje viktklass. För vägningen användes av kontrollörerna medförda viktsatser. Några särskilda svårigheter vid genomförandet av kontrollåtgärderna lära icke hava försports. Egentliga prisbestämmelser beträffande bröd finnas endast för det under senare år främst av näringshygieniska skäl införda s. k. »Vollbrot». Beträffande övrigt bröd är emellertid att märka, att prisändringar måste underställas vederbörande kantonala myndigheter för godkännande. Tyskland. I lag om bröd den 9 juni 1931 med ändringar den 3 maj 1935 och den 15 januari 1936 föreskrives i § 2 följande: Bröd, som yrkesmässigt framställes, skall hava viss, härefter angiven vikt. Vikten hos bröd, vari mjölet till 20 procent eller mera utgöres av rågmjöl, skall uppgå till minst 750 gram och skall, uttryckt i gram, vara jämnt delbar med 250. Vikten hos bröd av annat slag skall utgöra minst 500 gram och skall, uttryckt i gram,

12 vara j ä m n t delbar med 250. Ä bröd skall tillverkaren anbringa en för köparen lätt synlig uppgift om dess vikt. Förestående stadganden skola >j äga tillämpning å bröd med en vikt av högst 250 gram. (Anm. Sistnämnda föreskrift torde få anses innebära förbud a t t tillverka bröd, innehållande 20 procent eller mera rågmjöl, i vikter mellan 250 och 750 gram samt annat bröd i vikter mellan 250 och 500 gram.) I en särskild Brotmarktordnung av den 8 maj 1935 föreskrives bland annat att uppgift om brödets vikt skall, u t t r y c k t i gram eller kilogram, å odelat bröd på lätt synligt sätt anbringas å översidan antingen genom intryckande av en stämpel i degen eller genom fast anbringande av ett märke av papper eller ock genon anbringande av en banderol, vara uppgiften finnes anbragt. Det är ej tillåtet a t t med klister anbringa pappersmärket eller banderolen omedelbart på brödet. Är brödet försett med omhölje, skall uppgiften vara tydligt aiibragt å detta; i sådant fall är det icke nödigt a t t på nyss angivet sätt anbringa uppgiften å brödet. I lagen om bröd, § 3, överlämnas åt vissa angivna sammanslutningar inom näringen a t t träffa närmare bestämmelser rörande kontrollen av brödens vikt och den felprocent, som därvid må tillåtas. E n ligt uppgift, som lämnats de sakkunniga, är kontrollen baserad på Deräkning av de olika brödtypernas torrsubstanshalt. Nederländerna. Den nederländska livsmedelslagstiftningen, som är mycket detaljerad, innehåller bestämmelser rörande vikten icke av det färdiga brödet u,an av torrsubstansen däri. I kungörelse den 21 december 1925 angående tillämpning å bröd av artiklarna 14 och 15 i varulagen med ändringar genon kungörelse den 3 februari 1932 föreskrives sålunda att — med undantag för små bröd på högst 100 gram, korintbröd, som innehåller minst 20 procent korinter, russin och eventuellt suckat, samt sockerbröd, som innehåller minst 30 procent socker (sackaros) — vikten av torrsubstansen hos ett bröd icke må understiga eller med mer än 10 procent överstiga vissa angivna siffror, olika för skilda brödsorter, så t. ex. för rågbröd 130 gram, 260 gram eller en mångfald av sistnämnda siffra. Danmark. Enligt mycket gammal sedvänja har i D a n m a r k vissa slag av mjukt bröd sålts efter vikt. Redan 1841 upptogs i lag vissa viktbestämmelser, bland annat för grovt bröd. N u gäller ministeriets för handel och industri förordning den 21 december 1934, vari stadgas a t t bröd — rågbröd, halvsiktat bröd (ljust rågbröd), siktebröd, franskbröd (vetebröd) och bröd av liknande slag — som väger 300 gram och däröver, får intill dess 24 timmar förflutit efter det att det uttagits ur ugnen säljas eller saluhållas i detalj-

13 handeln (försäljning till förbrukare) blott med iakttagande av de bestämmelser om bröds vikt och märkning med tillverkningsställe m. m., som meddelas i härom av handelsministeriet för olika städer och »landdistrikter» utfärdade kungörelser. Vidare föreskrives att bröd icke får säljas eller saluhållas i detaljhandeln i en vikt mellan 250 och 300 gram. Som exempel på dylika av handelsministeriet utfärdade kungörelser kunna anföras en för Stor-Köpenhamn, d. v. s. Köpenhamn, Frederiksberg, Rödovre, Hvidovre, Glostrup, Herlev, Gladsaxe, Lyngby-Taarba?k, Gentofte, Taarnby, St. Magleby och Dragör kommuner samt en kungörelse för Odense amts landdistrikt, båda kungörelserna av den 21 december 1934. Kungörelsen för Stor-Köpenhamn stadgar att följande brödsorter få försäljas endast i härefter nämnda viktstorlekar, nämligen: grovt rågbröd, mältat grovt rågbröd o. d. 2 000 och 4 000 gram; normalbröd (rågbröd) 1 500 och 3 000 gram; ljust rågbröd, halvsiktat rågbröd o. d. 1 375 och 2 750 gram; siktebröd, surbröd, landsbröd o. d. 500 och 1 000 gram; grahamsbröd, dietbröd o. d. 500 och 750 gram samt franskbröd (vetebröd) 300 och 600 gram. Kungörelsen innehåller vidare följande föreskrifter. Grovt rågbröd, mältat grovt rågbröd o. d. skall vara försett med tydlig uppgift om vikten,, bagarens namn och tillverkningsplatsen. Angivande av vikt och tillverkningsplats kan underlåtas för normalbröd, ljust rågbröd, halvsiktat rågbröd, grahamsbröd, dietbröd och siktebröd, för så vitt dessa brödsorter framställts i rågbrödsform, och för surbröd, landsbröd och franskbröd, för så vitt dessa tillverkats i den så kallade »långa franskbrödsformen», dock kan franskbröd tillika framställas i rågbrödsform (hushållsbröd). Ett exemplar av kungörelsen skall i nu avsedda fall vara på fullt synligt sätt upphängt i den lokal, där brödet säljes eller saluhålles. Därest dessa föreskrifter icke följts, skola även de nu nämnda brödsorterna vara försedda med uppgift om vikt och tillverkningsställe så som för grovt rågbröd är föreskrivet. Uppgift om vikt och tillverkningsställe skall på samma sätt anbringas å andra brödsorter än de ovan nämnda, för så vitt ifrågavarande bröds typ och storlek kan giva anledning till förväxling med bröd, för vilka bestämd vikt föreskrivits. Uppgiften om vikten skall anbringas genom påstämpling eller på annat tydligt sätt å brödet eller, om brödet saluhålles i särskilt, därför avsett emballage, på detta. Föreskriften om uppgift om vikten skall anses iakttagen, även om brödet tillfölje viktminskning 24 timmar efter uttagningen ur ugnen väger 4 procent mindre än som fastställts, vad beträffar grovt rågbröd, mältat grovt rågbröd, normalbröd, ljust rågbröd, halvsiktat rågbröd, grahamsbröd och dietbröd, samt 5 procent mindre än som fastställts, vad angår siktebröd, surbröd, landsbröd och franskbröd (vetebröd). Kungörelsen för Odense amts landdistrikt fastställer följande viktstorlekar för nedannämnda brödsorter: grovt rågbröd 1 000, 2 000, 3 000, 4 000

14 och 5 000 gram; halvsiktat rågbröd o. d. 900 och 1 500 gram; ljust rågbröd 1 300 gram; grahamsbröd 600 och 1 200 gram; dietbröd 500 gram; siktebröd och surbröd 500, 1 000 och 2 000 gram samt franskbröd (vetebröd) 300, 600, 900 och 1 200 gram. I övrigt innehåller denna kungörelse motsvarande bestämmelser som den för Köpenhamn m. fl. kommuner. Enligt uppgifter, erhållna från justitsministeriet och bageri- och mjöllaboratoriet vid Teknologisk Institut i Köpenhamn hava inga olägenheter försports vid tillämpningen av de nu omnämnda lagbestämmelserna. Dessa hava, liksom övriga lokala kungörelser om brödvikter, utarbetats efter överläggning med bagerinäringens organisationer och fastslå i stort sett endast rådande praxis inom näringen. Kungörelserna för de områden av Danmark, som ligga väster om Stora Balt, äro i allt väsentligt likalydande och detsamma gäller kungörelserna för områdena öster om nämnda vatten. Mellan landsdelarna på ömse sidor om detta råder emellertid vissa skiljaktigheter i fråga om brödtyperna. Kontrollen över att bröden hålla föreskriven vikt utövas i huvudsak av sundhetspolisen, vars närmaste motsvarighet i Sverige torde vara hälsovårdstillsyningsmännen. Norge. Enligt lag den 11 juni 1915 gäller för följande brödsorter att de skola säljas efter vikt och endast i härefter nämnda storlekar: grovt rågbröd i kakor om 2 kg, 1 kg och 0.5 kg; kneipbröd (reformbröd) av sammalet vete i kakor om 0.75 kg; det på varje plats vanliga hushållsbrödet och »vetevandlov» (franskbröd, bakat med vatten) i kakor om 1 kg och 0.5 kg. Brödet skall vara välbakat och den vikt det har de första 12 timmarna efter bakningen skall — som det heter — »laegges til grund ved veiningen», varmed torde avses att brödet vid kontrollvägning inom nämnda tid skall hålla den fastställda vikten. Vidare berättigas vederbörande departement att i vissa fall meddela dispens från lagens bestämmelser. Genom lag den 14 december 1917 har stadgats att konungen tillsvidare kan fastställa andra storlekar än de i 1915 års lag nämnda på de angivna brödsorterna. Angående dessa lagbestämmelsers tillämpning har av bagerikonsulenten vid Statens teknologiske institutt i Oslo lämnats följande upplysningar. Kontrollen av bröd vikterna verkställes av polisen. Det sätt, varpå denna utövat sitt åliggande, har ofta väckt missnöje bland bagarna. I anledning härav har justis- og polisdepartementet den 10 januari 1928 utfärdat en rundskrivelse, vari anföres bland annat följande: Genom rundskrivelse den 27 juli 1915 hade departementet fäst åklagarmyndigheternas uppmärksamhet på 1915 års lag om försäljning av bröd efter vikt och samtidigt framhållit såsom önskvärt att en viss varsamhet iakttoges, då det gällde att angiva till åtal bagare, som försålt icke full viktigt bröd. Det vore nämligen i

15 många fall omöjligt att på förhand beräkna den viktminskning, som bröden underginge de första 12 timmarna efter gräddningen. Lagens straffbestämmelser borde därför icke obetingat bringas i tillämpning därest en bagares bröd en enstaka gång icke hölle den föreskrivna vikten. Visade det sig emellertid att bröden vid undersökningar hos samme bagare gång på gång underskrede den fastställda vikten, skulle naturligtvis straffbestämmelserna användas. Något visst spelrum, som vid kontrollen borde tillåtas, hade av vederbörande myndighet icke kunnat fastställas utan avgörandet härav lämnades åt polismyndighetens beprövande från fall till fall.

Historik. Redan i våra landskapslagar finnas lagregler, som antyda att vid mitten av medeltiden vissa föreskrifter gällde för brödtillverkningen. Sålunda omnämnes i östgötalagen i samband med föreskrifter om utgivande av altaregåvor (Kristnu Balk XI) »susensks psenningxslof», med vilken benämning tydligen avsetts ett bröd av viss storlek. Från övergången till nya tiden finnas flera författningar i ämnet, vilka huvudsakligen taga sikte på kontrollen av tillverkarna. 1481 föreskrives att bagarna skola baka vetebröd så att det väger 16 lod och under 1480-talets mitt stadgas att i Stockholm bagaråldermannen och några andra särskilt tillsatta personer varje månad skulle »skåda brödet». Under 1600- och 1700-talen utfärdades ett flertal förordningar för reglering av brödpriserna. Sådana författningar finnas även från 1800-talet. Genom 1864 års näringsfrihetsförordning upphävdes en av överståthållarämbetet den 20 maj 1847 utfärdad kungörelse att alla bageriidkare skulle vara pliktiga att, om köpare det äskade, sälja brödet efter vikt och att hålla köpare detsamma tillhanda efter av säljaren själv på förhand bestämt pris, varom anslag skulle finnas på varje försäljningsställe. Frågan om brödförsäljning efter vikt har sedan vid åtskilliga tillfällen varit på dagordningen, särskilt i Stockholm. Undersökningar angående brödvikt och brödpris hava sålunda företagits under åren 1894, 1895, 1905 och 1907 av Stockholms hälsovårdsnämnd samt under 1909 och 1912 av en av Stockholms stadsfullmäktige år 1908 tillsatt livsmedelskommitté, som var i verksamhet till 1913. 1909 hemställde kommittén att stadsfullmäktige måtte besluta åtgärder i och för åstadkommandet av en förordning, enligt vilken var och en, som inom Stockholm saluhölle bröd, skulle vara skyldig angiva dettas pris, hänfört till viss viktenhet. 1910 framlade kommittén ett utkast till lag angående försäljning av bröd efter vikt. Enligt detta skulle — på framställning av stadsfullmäktige, allmän rådstuga,

16 kommunalstämma eller municipalstämma — länsstyrelse hava att meddela förordnande för stad, respektive köping, att försäljning i öppen bod eller salustånd av bröd eller vissa slag av bröd skulle ske efter vikt, där ej köpare vid försäljningstillfället uttryckligen medgåve, att priset finge bestämmas efter annan grund. Sådant förordnande, som skulle avse samtliga bodar och salustånd i samhället, skulle tillika innehålla stadgande, att å försäljningsstället skulle finnas anbragt tydligt anslag, angivande de särskilda brödslagens pris, hänförda till viss viktenhet. På länsstyrelsen ankomme att bestämma, vilka särskilda brödslag som skulle inbegripas under förordnandet. Utkastet blev emellertid föremål för åtskillig kritik, bland annat anfördes, att där i utlandet brödförsäljning skedde efter vikt, vore det fråga om stora brödtyper, medan den svenska allmänheten däremot i större delen av riket fordrade små typer av mjukt hushållsbröd. Den kommunala kommittén gjorde sedan en ny utredning och framlade 1912 resultatet av denna. Bland annat hade det visat sig att skillnaden mellan betingade lägsta och högsta pris, uttryckt i procent av det förra, för en del av de vanligaste mjuka matbrödstyperna i Stockholm växlade mellan 102 och 53.9 procent. Kommittén sammanfattade de olika former, i vilka regleringen syntes kunna ske, under följande tre alternativ: säljare ålägges 1) antingen att angiva kilopriset på det bröd, han håller till salu, samt att sälja efter vikt, då köparen det fordrar; 2) eller att saluhålla bröd i storlekar av viss föreskriven minimivikt och att angiva prisen per styck (fasta vikter och fluktuerande pris); 3) eller att angiva vikten på det bröd, han saluhåller till visst fastställt styckepris. Kommittén tillade: Kommittén hade 1909 såsom lämpliga framhållit sådana lagbestämmelser, vilka medgåve reformens genomförande i överensstämmelse med alternativ 1). Vid sin förnyade undersökning hade emellertid kommittén tagit under omprövning samtliga de olika alternativens lämplighet. Därvid hade kommittén funnit skäl tala för införandet av bestämmelser enligt alternativ 2) beträffande handeln med mjukt hushållsbröd, medan rörande handeln med hårt bröd och skorpor bestämmelser enligt alternativ 1) borde komma till stånd. Kommittén yrkade därför, att stadsfullmäktige måtte vidtaga åtgärder i och för åstadkommande av en förordning, enligt vilken var och en, som inom Stockholm saluhölle hårt bröd och skorpor, skulle vara skyldig att på anslag angiva varans pris, hänfört till viss viktenhet; samt var och en, som inom Stockholm saluhölle mjukt hushållsbröd, skulle vara skyldig saluhålla detsamma med viss, fastställd minimivikt samt på anslag angiva denna jämte priset per styck. Detta sista förslag av 1912 ledde till att stadsfullmäktige den 15 november 1915 beslöto ingå till Kungl. Maj:t med framställning, att Kungl. Maj:t ville taga i övervägande om och i vad mån det måtte anses påkallat, att i lag bestämmelser träffades om försäljning efter vikt av sådana livsförnödenheter, för vilka en dylik försäljnings-

17 norm lämpade sig. — Detta ärende överlämnades av Kungl. Maj:t till 1916 års livsmedelslagstiftningskommitté. Till kommittén överlämnades även en skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 februari 1915, vari på uppdrag av stadsfullmäktige i Örebro stadens drätselkammare hemställde att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande, huruvida skäl funnes för en lag, enligt vilken kommunalstyrelse ägde rätt besluta, att var och en, som inom kommunen saluhölle hushållsbröd av i orten vanliga och av kommunalstyrelsen särskilt angivna slag, skulle vara skyldig att i försäljningslokalen på anslag tillkännagiva varans pris, hänfört till viss viktenhet (kilo), ävensom att i fråga om dylikt bröd, som såldes styckevis, på anslag tillkännagiva minimivikt per bröd eller, i fråga om bröd som vägde mindre än 100 gram stycket, uppgift om antalet bröd per viktenhet (kilo), vilka vikter ej skulle få underskridas med mer än 5 procent. Bröd av sådant slag, att det kunde betraktas såsom lyxbröd, skulle icke inbegripas i de föreslagna bestämmelserna. Frågan remitterades till kommerskollegium, som under förra hälften av 1916 erhöll yttranden från samtliga handelskammare och från Sveriges bageriidkareförening, Sveriges allmänna handelsförening och minuthandlarnas riksförbund. Ur handelskamrarnas yttranden kan följande återgivas: Ett flertal handelskammare instämma i det framlagda förslaget, några utan reservation, andra åtminstone principiellt. Därvid framhålles dock svårigheten av att införa de smärre hushållsbröden under regleringen, detta särskilt beroende på tekniska olägenheter. Emellertid yttrar exempelvis Stockholms handelskammare, att bageriidkarnas framhållande av att dessa svårigheter vore oöverkomliga, icke synes vara fullt övertygande, då städse en kalkyl beträffande mjölpris och övriga kostnader ligger till grund för bestämmande av storleken vid varje särskild tidpunkt även av de mindre brödsorterna, och denna storlek bestämmes genom vägning av degen på ett visst stadium av brödtillverkningen. Då sålunda degvikten även för mindre bröd, de s. k. franska bröden, bestämmes fullt målmedvetet, om än på bageriteknikens nuvarande ståndpunkt därmed icke garanti kan vinnas att varje särskilt bröd skall färdigt hålla viss vikt, synas inga oöverstigliga hinder forefinnas för en lagstiftning, på grund av vilken bageriidkarna skulle kunna tillförbmdas att genom anslag eller anmälan till offentlig myndighet lämna offentliga uppgifter angående den vikt, som tillverkaren själv anser ett av honom framställt bröd böra hålla. Emellertid synes det handelskammaren nödvändigt att vid lagstiftning å detta område framgå med viss försiktighet, särskilt som det visat sig, att i vissa länder, där de kommunala myndigheterna äga att träffa bestämmelser om försäljning av bröd efter vikt, systemet endast fått en begränsad tillämpning, då det icke visat sig för konsumenterna medföra de fördelar, som man beräknat. Handelskammaren uttalar därför för sin del, att frågan om lämpligheten av en

18 lagstiftning angående handeln med bröd bör underkastas en allsidig utredning under medverkan av yrkesidkande fackmän. En annan handelskammare (i Karlstad) framhåller, att en lagstiftning sådan som den ifrågasatta skulle mycket underlättas, om allmänheten i högre grad än nu är fallet begagnade större brödsorter. Kammaren anser, att det även vore i hög grad förmånligt för konsumenternas ekonomi, om så vore fallet, och finner en lagstiftning i denna fråga kunna äga betydelse för att påverka allmänheten i sådan riktning. Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare — vilken för sin del anser endast de stora mjuka brödtyperna lämpligen kunna tänkas underkastade en lagstiftning av ifrågasatt slag — finner icke frågan om bestämmelsernas tillämplighet böra överlämnas åt »kommunalstyrelser av skiftande beskaffenhet», utan torde rätten att avgöra, huruvida försäljning av vissa brödslag skulle på ifrågasatt sätt underkastas särskilda bestämmelser, böra lämnas åt länsstyrelse, envar för sitt län. Ett flertal handelskammare finna frågan om brödförsäljning efter vikt böra upptagas allenast i samband med ett införande av försäljning efter vikt av livsförnödenheter i allmänhet (ägg o. s. v.). Vissa handelskammare, exempelvis i Gävle samt handels- och industrikammaren för Örebro och Västmanlands län, ställa sig avvisande inför tanken på den föreslagna reformen. Handelskammaren i Gävle erinrar om den i Gewerbeordnung fiir das deutsche Reich givna bestämmelsen, varigenom polismyndigheten i orten givits rätt att tillhålla bagare och brödförsäljare »att genom utifrån synliga anslag i affärslokalen giva allmänheten tillkänna pris och vikt för viss bestämd tid å särskilda av dem förda brödsorter», vilken bestämmelse i Preussen varit gällande sedan år 1849. Erfarenheterna från Tyskland visa, säger handelskammaren, att stadgandet är betydelselöst. Därför avstyrker kammaren bestämt magistratens i Örebro förslag, att sådan skyldighet för brödförsäljare göres obligatorisk för hela riket. Då påbudet efter kammarens mening icke i sak kommer att medföra något gagn men i viss mån är betungande för brödförsäljarna, bör det endast utfärdas å orter, där det kräves av den allmänna meningen. Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län motiverar sin ståndpunkt i nära anslutning till vad bageriidkarna själva anfört. Av till vikt lika degbitar, säger kammaren, blir ej alltid lika tungt bröd. Det bättre bakade brödet blir lättare. Genom omsorgsfullare bakning tillgodogöres även materialets näringsämnen bättre än genom sämre bakning. Härtill kommer, att vattenhalten och därmed även tyngden hos väl bakat bröd kan variera mellan 30 och 45 procent, beroende på de olika mjölsorter, som användas. På grund härav skulle, om ej riktiga principer läggas till grund för lagbestämmelserna rörande bröds försäljande efter vikt, möjligen inträffa, att lagstiftningens premierande av det tyngsta brödet skulle leda till producerande av ett sämre och i verkligheten dyrare bröd. Sveriges bageriid-

19 kareförening uttalar i sitt utlåtande den livliga förvissning, att en allsidig och sakkunnig utredning skall giva vid handen, att artikeln mjukt hushållsbröd av de i vårt land gängse typerna icke hör till de livsförnödenheter, för vilka försäljning efter vikt lämpar sig. Stockholms bagerildkarförening anför i skrivelse i ärendet bland annat följande: Då frågan om brödförsäljning efter vikt för några år sedan stod på dagordningen, gjorde flera stockholmsfirmor försök med att genom försäljning efter vikt leda allmänhetens smak i riktning mot inköpande av större brödtyper. Trots en intensiv annonsering misslyckades emellertid fullständigt detta experiment. På samma sätt gick det i Göteborg. Där försökte man ungefär samtidigt, och detta i betydligt större omfattning och mera allmänt, att försälja mjukt bröd efter vikt, men nödgades på grund av allmänhetens avoghet emot reformen mycket snart att helt och hållet upphöra därmed. Sveriges minuthandlares riksförbund anser sig ej kunna förorda bestämmelse, att bröd skulle försäljas allenast efter vikt, såvida en sådan bestämmelse ej inskränktes till att blott avse paketerat hårt bröd. Därvid anför förbundet såsom skäl i fråga om mjukt bröd dess snabba och ansenliga viktminskning, samt beträffande hårt opaketerat bröd dess efter blott ett dygns lagring i vanliga butiker inträdande viktökning. Kommerskollegium avgav icke något eget yttrande utan hemställde endast att ärendet måtte överlämnas till livsmedelslagstiftningskommittén. De under kristiden i samband med världskriget 1914—1918 utfärdade författningarna rörande försäljning av bröd finnas införda i följande nummer av Svensk författningssamling: 1916: 548; 1917:1; 1918- 35 95 358 775 918; 1919: 53, 54, 62, 109, 230, 497. Följande bestämmelser i dessa forfattningar synas böra särskilt omnämnas. I kungl. förordningen den 19 december 1916 (nr 548) angående reglering av brödsädesförbrukningen stadgades i § 10 bland annat att utan medgivande av folkhushållningskommissionen (FHK) eller å dess vägnar finge mjöl eller bröd av vete eller råg eller, mom vissa delar av Norrland, av korn icke säljas annorledes än mot av FHK eller å dess vägnar godkänd rekvisition eller mot för ändamålet giltig kupong till mjöl- eller brödkort, utfärdat av FHK eller å dess vägnar. Genom kungl. kungörelse den 4 januari 1917 (nr 1) med särskilda bestämmelser angående försäljning av bröd föreskrevs, bland annat: För främjande av hushållningen med mjöl och bröd samt underlättandet av brödets försäljning borde de i handeln gängse brödtyperna förenklas och till antalet begränsas. K. B. ålåge att efter samråd med vederbörande av FHK utsedda brödbyråer ävensom representanter för bagerinäringen och under iakttagande av de lokala förhållandenas krav fastställa dels typer för mjukt och, där så funnes erforderligt, hårt hushållsbröd dels ock typer för finare matbröd, kaffebröd, småbröd och skorpor. Sedan brödtyper sålunda blivit fastställda, finge, med undantag för limpor av inom orten van-

ligt slag samt hårt bröd, ej saluhållas annat bröd än som motsvarade fastställd typ. En var, som saluhölle bröd i detaljhandeln, vore, där brödbyrån ej funne skäligt medgiva undantag, skyldig att huvudsakligen och i varje fall i mot efterfrågan svarande omfattning tillhandahålla allmänheten mjukt hushållsbröd av åtminstone en av de fastställda typerna. Bröd skulle säljas efter vikt; dock ägde köpare icke fordra uppvägning av den köpta varan, där dennas uppgivna vikt understege ett kilogram. Där icke särskilda förhållanden annorlunda föranledde, skulle K. B., efter samråd med brödbyråerna och representanter för bagerinäringen, i enlighet med stadgandet i § 2 i lagen den 30 maj 1916 (nr 167) om fastställande av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. m., bestämma skäligt pris efter vikt, vilket vid detaljhandel med hushållsbröd av fastställd typ ej finge överskridas. Genom kungl. förordningen den 1 februari 1918 (nr 35) innefattande vissa föreskrifter angående tillverkning och försäljning av bröd och annat bakverk skärptes väsentligt bestämmelserna i kungörelsen den 4 januari 1917. Sålunda föreskrevs att utan tillstånd av FHK eller å dess vägnar allenast vissa i förordningen närmare angivna slag av bröd finge tillverkas till avsalu och hållas till salu. Av mjukt matbröd och kaffebröd förekom följande slag: 1918 års rågbröd: mjukt rågbröd i vikt om 1 300, 650 eller 65 gram, tillverkat av rågmjöl, dock att inblandning av annat mjöl till högst 15 procent av det vid bakningen använda mjölets vikt finge äga rum, där så med hänsyn till utbakningen funnes nödvändigt; 1918 års limpa: limpa i vikt om 650 eller 325 gram, innehållande vetemjöl till högst 40 procent och rågmjöl till minst 60 procent av det använda mjölets vikt; 1918 års franska bröd: franskt bröd i vikt om 650, 325 eller 65 gram, innehållande vetemjöl till högst 75 procent och rågmjöl till minst 25 procent av det använda mjölets vikt; inom Kristianstads, Malmöhus och Hallands län så kallat siktbröd i vikt om 1 300 och 650 gram, innehållande vetemjöl till högst 50 procent och sammalet rågmjöl till minst 50 procent av det använda mjölets vikt; 1918 års kaffebröd: kaffebröd i vikt om 260, 162 y 2 och 32 y 2 gram, innehållande vetemjöl till högst 75 procent och rågmjöl till minst 25 procent av det använda mjölets vikt, dock ej såsom s. k. wienerbröd framställt av deg, vari smör inkavlats. Mjukt bröd finge ej hållas till salu förrän minst 12 timmar förflutit från det att brödet vid bakningen gräddats. En var, som i detaljhandeln saluhölle bröd, vore skyldig att i eller vid försäljningslokalen hava på för allmänheten synlig plats uppsatt anslag med uppgifter angående antalet av de mot.de särskilda slagen av bröd svarande brödkortskuponger samt, i fråga om bröd, vara högsta pris vore fastställt, brödets pris. Förordningen innehöll följande definition på begreppet bröd: med bröd förstås i denna förordning sådant av deg framställt bakverk, vari ingår mjöl till minst fyrtio procent av

21 degens vikt; dock att såsom bröd ej anses bakverk, vid vars framställning använts blod till minst trettio procent av degens vikt. Förordningen var, frånsett en del ändringar, gällande till den 25 augusti 1919. I sitt 1921 avlämnade betänkande berör 1916 års livsmedelslagstiftningskommitté frågan om försäljning av mjukt bröd efter vikt endast såtillvida att kommittén i sin betänkandet inledande skrivelse till Konungen omnämner de båda ovannämnda framställningar i ämnet, som överlämnats till kommittén för att tagas i övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag. Bland kommitténs i riksarkivet förvarade handlingar finnas emellertid två författningsutkast från 1918 och 1920, vilka båda innehålla följande stadgande: »Vid försäljning i detaljhandeln av s. k. hårt bröd och skorpor skall priset beräknas efter vikt, och må fördenskull köpare vid försäljningstillfället påfordra uppvägning av den köpta varan. Vid försäljning i detaljhandeln av annat bröd än nu är nämnt skall priset jämväl beräknas efter vikt, dock att, därest viss styckevikt för varje brödsort och priset för stycke delgivas allmänheten genom anslag i försäljningslokalen, priset även må kunna beräknas efter antalet stycken.» Båda utkasten innehålla därjämte följande definition å begreppet bröd: »Med bröd förstås i^denna kungörelse varje bakverk, som, utan att vara hänförligt till s. k. småbröd, bakelse eller tårta, framställts genom gräddning av medelst jäst eller annat ämne uppluckrad deg och innehåller mjöl av spannmål.» Kommittén hänvisar i sin de båda utkasten bilagda motivering, som i övrigt ej skall återgivas här, bland annat till de under 1917 och 1918 utfärdade kristidsförfattningarna angående försäljning av bröd. I fråga om hårt bröd innehåller kommitténs förslag till kungörelse med närmare bestämmelser angående livsmedelslagens tillämpning med avseende å spannmål och därav beredda produkter ävensom stärkelsemjöl och av stärkelse beredda gryn i 9 § en föreskrift att å förpackning innehållande hårt bröd skulle utsättas uppgift om brödets vikt. I motiveringen anföres endast att bestämmelsen torde bekräfta vad som redan vore vedertaget handelsbruk. Frågan om försäljning av bröd efter vikt synes därefter icke hava fått aktualitet förrän år 1930. Vid riksdagen nämnda år yrkades i en motion, II: 39, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om utfärdande av bestämmelser att bröd, som holies till salu, skulle försäljas efter vikt med fastställd maximiprocent vattenhalt. Det utskott (II: 4:e tillf. uti. nr 2), vartill motionen hänvisades, hörde bland andra Sveriges bageriidkareförening, som avgav följande yttrande: »Vi hava i princip intet att erinra emot en försäljning av vissa större brödtyper efter vikt, om detta kan på ett tillfredsställande sätt ordnas. Huruvida så kan ske, synes på grund av resultaten av för några år sedan företagna experiment vara tvivelaktigt. Dessa försök bragte nämligen ytterligare visshet om vad man på grund av andra erfarenheter förut hade reda på, nämligen att den svenska allmän-

heten ingalunda genom stora brödtypers tillhandahållande efter vikt bringas att frångå sin smak för de smärre brödtyperna eller sin fordran att få denna smak tillgodosedd i brödhandeln. Med avseende på denna den ojämförligt viktigaste delen av produktionen inom bageriyrket, tillverkningen av smärre bröd från cirka 300 till några tiotal gram, vilken vi icke utan att gentemot den utomstående konkurrensen äventyra yrkets existens ens försöksvis kunna frångå, skulle ett genomförande av försäljning efter vikt skapa rent omöjliga förhållanden. Vi tänka icke därvid närmast på den obestridliga svårigheten att vid försäljningen städse jämnt avpassa bröden efter begärt viktkvantum, ehuru redan denna svårighet i och för sig måste ur olika synpunkter framträda såsom ett verkligt praktiskt hinder för expeditionen och utminuteringen efter vikt av mindre brödtyper. Vi tänka i stället närmast på vissa oundvikliga faktiska förhållanden, som göra det tekniskt omöjligt att handhava affärerna med dessa bröd efter fullt fixa vikter, och som gör att det, t. o. m. där samma råvara är använd, är oriktigt att helt bedöma de olika brödens närings- och således handelsvärde efter deras vikt. Vid tillverkningen av bröd ur samma deg bliva de bättre utjästa, mera genomgräddade bröden lättare än de mindre gräddade och således mera vattenhaltiga och kleniga, ehuru bådadera från början uppvägts i samma degvikter, och ehuru de förra innehålla samma, ja större näringsvärde än de senare. Efter gräddningen lättnar sedermera brödet kontinuerligt i samma mån, som dess innehållna fuktighet förflyktigas. Att beräkningsvis fixera dessa förhållanden på ett fullt precist sätt låter sig på grund av deras inneboende irregularitet och beroende av tillfälliga omständigheter icke göra. Att brödet, särskilt det av smärre typer, sålunda har vissa egenskaper, som i förevarande hänseende gör det inkommensurabelt med de varor, vilka pläga försäljas efter vikt, är ett obestridligt faktum. I fråga om spis- och knäckebröd o. d. äga nyssnämnda svårigheter icke rum. Detta bröd låter på grund av sin beskaffenhet sig utan olägenhet behandla som en vanlig köpmansartikel och försäljes även som bekant efter vikt. Även om de stora mjuka brödtyperna på 1 kilogram eller så — speciellt sådana av grovt rågmjöl, men med vissa modifikationer även av finare mjölsorter — gäller det, på grund av tekniska förhållanden, på vilka det här vore för vidlyftigt att ingå, att de i anseende till konsistens, tillverkning och hållbarhet kunna hållas så pass jämna och likartade, att de tekniskt-ekonomiska svårigheterna vid deras försäljning efter vikt äro övervinneliga. I vissa delar av vårt land har genomförts enhetlig försäljning av några få större mjuka bröd av viss konstant vikt, så exempelvis i Skåne. Där dylika stora brödtyper allmänt användas, hava de också efter hand utvecklats till olika »nationella» huvudtyper, vilka i likhet med vårt »nationalbröd», spis- och knäckebrödet, i en del länder säljas efter vikt, och vilka även i likhet med detta

äro de enda brödsorter, vilka säljas efter vikt. De mindre brödsorterna, vilka utgöra den huvudsakliga konsumtionen av mjukt bröd, förete även vissa andra egendomligheter, vilka äro oförenliga med deras försäljning efter vikt. Vad de stora utländska nationalbrödtyperna vidkommer, så är deras råvara, sammansättning och kvalitet på grund av traditionella förhållanden i allmänhet ganska likartad hos samtliga tillverkare. Så är icke förhållandet hos oss. Här företer brödmarknaden icke blott med hänsyn till det egentliga lyxbrödet, utan även i fråga om så enkla matbröd som franska bröd, skrädda kakor m. fl., en mängd variationer, dels i fråga om använda mjölsorter, dels beträffande sammansättningen i övrigt, vilka medföra avsevärda differenser i materialkostnaderna, som givetvis måste göra sig gällande vid prisbildningen. Vi kunna således säga, att införandet av genom lag reglerad försäljning av bröd efter vikt skulle innebära ett våldsamt rubbande av bageriyrkets och många dess idkares existensgrund, och dessutom uti sina verkningar bliva ett ovälkommet ingripande i den svenska allmänhetens smak och vanor.» Utskottet, som vidare under hand inhämtat upplysningar hos konsumtionsföreningens Stockholm med omnejd bageriavdelning, anförde, så vitt nu är i fråga: Enligt vad utskottet inhämtat torde det visserligen understundom förekomma försäljning av bröd, innehållande otillbörligt mycket vatten, men endast vid större leveranser till sjukhus o. d., där konsumenterna själva icke kunna utöva något inflytande på inköpen. Hos den brödköpande allmänheten kan emellertid dylikt bröd på grund av sin mindre goda konsistens icke finna någon avsättning. Även om det kan anses vara teoretiskt riktigast, att vattenhalten hos bröd, som hålles till salu, icke får överstiga viss gräns, torde det därför icke vara av behovet påkallat att — i syfte att skydda konsumenternas intressen — utfärda särskilda bestämmelser av sådan innebörd. Jämväl ur rent praktiska synpunkter kan utskottet för sin del icke förorda dylika föreskrifter. För den större, fabriksmässigt bedrivna bagerirörelsen skulle det väl vara möjligt att efterleva bestämmelserna, men knappast för det synnerligen stora antal smärre bagerier runt om i vårt land, i vilka rörelsen bedrives mera hantverksmässigt, utan att maximigränsen sattes så högt, att bestämmelsen komme att bliva utan någon som helst betydelse. Vad slutligen angår frågan om brödförsäljning efter vikt, förekommer redan nu dylik försäljning av vissa brödsorter, såsom spisoch knäckebröd samt i Skåne en del större typer av mjukt bröd. Även konsumtionsföreningen Stockholm med omnejd tillhandahåller vissa större brödtyper efter vikt. Genom den i ärendet verkställda utredningen har emellertid utskottet kommit till den uppfattningen, att försäljning efter vikt av tekniska skäl svårligen kan utsträckas till att omfatta det stora antal smärre brödtyper, som saluföres. Såvitt utskottet har sig bekant hava ej heller från allmänhetens sida framkommit några önskemål om

sådan omläggning av handeln med bröd, som i föreliggande motion föreslagits. Skulle en dylik önskan mera allmänt göra sig gällande, torde man kunna utgå ifrån, att bagerirörelsen utan statsingripande komme att anpassa sig därefter, då de metoder, som komma till användning vid tillverkning och försäljning av bröd, ytterst måste grundas på en strävan att tillgodose konsumenternas smak och önskningar. Utskottet hemställde därför att motionen icke måtte föranleda till någon kammarens åtgärd och denna hemställan blev jämväl bifallen. Under vintern 1936—1937 utgjorde föreliggande spörsmål föremål för en serie artiklar och rundfrågor i tidningen Social-Demokraten (tidningens nummer för den 16/10, 5/11, 7/11, 13/11 och 21/11 1936 samt 5/1 1937). Tidningen företog i november 1936 en undersökning av brödtyper och brödpriser i Stockholm. Det hade därvid visat sig att vid pass 75 mera vanliga brödsorter funnes och att priserna vore synnerligen varierande. Sålunda hade priset per kilogram vörtlimpa växlat mellan 102 och 69 öre, på småfranska bröd mellan 88 och 73 öre och på långfranska mellan 136 och 94 öre. Bland de olika uttalandena i tidningen förtjänar omnämnas ett av chefen för konsumtionsföreningens Stockholm med omnejd bageri. Denne omtalar att föreningen drivit fram standardtyper av bröd med bestämd vikt och bestämt pris. För ernående av sådant resultat krävdes emellertid, anföres det vidare, stora företag, som kunde sätta sin prägel på produktionen; stockholmarna vore nämligen sedan gammalt bortskämda med en hel rikedom på brödtyper. Det vore därför ej säkert att det vore möjligt att driva brödets standardisering ännu ett stycke längre, så att man finge ett par stora typer av matbröd, något som komme att förbilliga detta. I Skåne, där brödproduktionen sedan gammalt gått efter helt andra linjer än i Stockholm, hölle man fortfarande ett par billiga grundtyper, grovbröd och siktebröd, medan lyxbröd och småtyper kostade avsevärt mera. Detta tillstånd representerade emellertid en övergångsform från en tidigare ännu starkare rationalisering med avsevärt större viktenheter på standardtyperna. Från ett annat håll anfördes bland annat att hos oss för närvarande påginge en utjämning mellan de olika landsändarnas brödtyper eller typfavoriter. En del ledande personer inom husmodersoch lantbrukarsammanslutningar uttalade i tidningen önskemål att brödförsäljning efter vikt måtte genomföras, om så påfordrades genom lagstiftningens hjälp.

25 En till de sakkunniga under 1937 överlämnad framställning i ämnet och i anledning därav företagen utredning. Till de sakkunniga har, för att tagas under övervägande vid fullgörandet av deras uppdrag, med skrivelse den 7 september 1937 överlämnats en till chefen för jordbruksdepartementet ställd skrift från lantbrukaren Emil Bodelsson i Vinslöv med hemställan om utfärdande av bestämmelser att allt bröd skall försäljas efter vikt. I framställningen anföres att bristen på arbetskraft inom jordbruket tvingade husmödrarna att taga aktiv del i gårdens skötsel på ett helt annat sätt än tidigare med påföljd att de finge mindre tid över åt andra sysslor såsom t. ex. brödbakning. Lantmännen bleve därför bland annat tvungna att inköpa sitt behov av bröd. Lämpligt vore om därvid ett utbyte av produkter kunde ske på så sätt att lantmännen levererade brödsäd till bagarna och därför erhölle en lämpligt avvägd myckenhet bröd. Bagarna i Kristianstad hade icke ställt sig oförstående till en sådan bytesaffär. En förutsättning för förverkligandet härav vore emellertid att brödet salufördes efter vikt. I framställningen hänvisas vidare till att ett sådant system sedan länge tillämpats i våra båda närmaste grannländer och i Schweiz samt i ett flertal andra länder. Över Bodelssons framställning hava yttranden avgivits den 24 mars 1937 av lantbruksstyrelsen och den 24 augusti 1937 av statens jordbruksnämnd, som för sin del hört Sveriges bageriidkareförening, Sveriges speceri- och livsmedelshandlareförening samt kooperativa förbundet. Lantbruksstyrelsen hänvisar till utskottsutlåtandet av 1930 och anför att, såsom i utlåtandet framhållits, en övergång till försäljning efter vikt av alla i handeln förekommande brödtyper näppeligen synes kunna ske, medan det däremot icke förefaller uteslutet att bestämmelser skulle kunna utfärdas om försäljning efter vikt av vissa standardtyper av större brödsorter. Styrelsen anser därför skäl måhända föreligga för en utredning angående försäljning efter vikt av vissa standardtyper av bröd. Sveriges bageriidkareförening hänvisade till sitt yttrande över riksdagsmotionen 1930 och tillade att däri i huvuddrag angivits de svårigheter, som måste anses föreligga i fråga om utfärdande av bestämmelser att allt bröd skulle försäljas efter vikt. Däremot ansåge sig föreningen icke kunna annat än tillstyrka en utredning angående försäljning efter vikt av vissa standardtyper av bröd. Sveriges speceri- och livsmedelshandlareförening tillstyrker att såväl matbröd som hårt bröd försäljes efter vikt men ifrågasätter huruvida lagstiftning är nödvändig för genomförande av en sådan reform, vilken torde vara möjlig att uppnå genom frivillig överenskommelse mellan brödproducenter och återförsäljare. Föreningen tillägger att bagerier och mjölkaffärer i allmänhet icke vore representerade i föreningen. Kooperativa förbundet anför i sitt utförliga yttrande, som är dagtecknat den 30 juni 1937, i huvudsak följande:

26 Den i stora delar av Sverige förekommande vanan att försälja matbröd per styck har visat sig medföra betydande svårigheter för konsumenterna att göra korrekta prisjämförelser mellan matbröd från olika företag, och en stor del av konsumenterna bringas genom denna försäljningsmetod och de därav i viss mån betingade mycket stora typolikheterna hos matbrödet att erlägga avsevärda överpris för detta. Detta förhållande utgör ur allmän konsumentsynpunkt en allvarlig olägenhet, som drabbar alla kategorier, såväl arbetare och tjänstemän som jordbrukare i egenskap av matbrödsköpare. Det torde vidare från jordbrukarnas intresseståndpunkt som producenter vara ett berättigat krav, att icke matbrödsköparna till följd av en bristfällig organisation av försäljningen utan att själva inse detta få betala överpriser för ett födoämne av den grundläggande betydelse, som matbrödet har. Det kan visserligen hävdas, att efterfrågan på matbröd är förhållandevis mycket oelastisk, varför följaktligen en minskning av matbrödets utförsäljningspris icke skulle medföra någon mera nämnvärd konsumtionsökning för de olika mjölprodukterna. Härtill torde för det första få erinras om att det obestridligen finnes vissa familjer även i Sverige, vilkas inkomst är så låg, att för dem en faktisk underkonsumtion t. o. m. av ett sådant livsmedel som matbröd torde föreligga. Men även bortsett därifrån skulle givetvis för en mycket vid krets av familjer en minskning av utgifterna för matbrödet, åvägabragt genom en rationalisering av denna varas försäljning, medföra att den för dessa härigenom frigjorda köpkraften inriktades pä en utökad och förbättrad livsmedelsförsörjning, något som i en eller annan form slutligen måste komma det svenska jordbruket till godo. Redan de fakta, som finnas tillgängliga om livsmedelsförbrukningen bland de sämre situerade här i landet, göra den slutsatsen ytterst sannolik, att icke blott en kvalitativ, utan även en kvantitativ ökning av förbrukningen av vissa livsmedel skulle komma att inträda. Varje åtgärd, som effektivt förmår bidraga till en minskning av marginalen mellan konsument- och producentpriset, bör sålunda vara att hälsa med tillfredsställelse ur såväl konsument- som jordbrukarsynpunkt. Härefter skall, fortsätter förbundet, något närmare belysas de faktiska olägenheter ur i första rummet konsumentsynpunkt, vilka äro förbundna med nu rådande försäljningsmetoder för matbröd. Tills vidare har endast inhämtats upplysningar från de tre största konsumtionsföreningarna i landet, nämligen kooperativa föreningen Solidar i Malmö, konsumtionsföreningen Göteborg och konsumtionsföreningen Stockholm med omnejd; härutöver har visst prisstatistiskt material för ett par brödtyper i ett antal andra konsumtionsföreningar bifogats yttrandet. Förbundet förutsätter att, för den händelse en utredning om möjligheterna att på grund av statliga initiativ åstadkomma förbättringar ifråga om matbrödsförsäljningen igångsattes, det på ett senare stadium beredes tillfälle avge kompletterande upplysningar. I det följande ges en översikt över försäljningsförhållandena på de tre förutnämnda orterna. I Malmö äro försäljningsförhållandena icke av den art, att de i samma höga grad som fallet är exempelvis i Göteborg och Stockholm för köparna försvåra eller hart när omöjliggöra korrekta prisjämförelser. I Malmö, liksom även i vissa andra delar av Skåne, är det mjuka matbrödet i hög grad standardiserat, d. v. s. försäljningen är i hög grad koncentrerad på vissa, traditionellt accepterade, till antalet tämligen få brödtyper. Förhållandena i Malmö och sannolikt även inom flera andra områden i Skåne förete i nu ifrågavarande hänseenden vissa likheter med mjukbrödsförsaljningen i Danmark. I Danmark ha vissa specifika brödtyper rent vanemässigt kommit att bli dominerande i försäljningen. Dessa brödtj^per ha i vikthänseende uppvisat en tämligen stor uniformitet redan före tillkomsten

27 av den speciella lagstiftning, vilken nu i Danmark reglerar förhållandena. Lagstiftningen i Danmark av år 1841 samt senare lagar skulle sålunda kunna sägas innebära en kodifiering av tidigare vanemässigt utbildade förhållanden. Genom det relativa fåtalet brödtyper samt de fast utbildade traditionerna ifråga om de viktigare brödtypernas normalstorlek resp. normal vikter har en organisation av matbrödsförsäljningen åvägabragts i Malmö och vissa andra delar av Skåne, vilken ur konsumentsynpunkt ter sig någorlunda tillfredsställande. På föranstaltande av konsumtionsföreningen Göteborg ha undersökningar verkställts beträffande prisläget för matbröd därstädes. De två senaste undersökningarna datera sig från år 1934 och november 1935. Trots att föreningen vid sina undersökningar eftersträvat att ernå så stor objektivitet som möjligt, kunna helt naturligt, anför förbundet vidare, vissa invändningar i princip resas mot ett undersökningsmaterial, sammanbragt av intresserad part utan kontroll av offentlig myndighet. Förbundet anser emellertid, att det bör vara av intresse att taga del av den senaste göteborgsundersökningen i och för jämförelse med bl. a. det officiella undersökningsmaterial, vilket genom konsumtionsföreningens Stockholm försorg sammanbragts för Stockholms vidkommande. Förbundet betonar, att de tre enskilda bagerier, vilka medtagits i undersökningen, äro de ledande privatföretagen inom bageribranschen i Göteborg och ifråga om teknisk utrustning, produktionens storlek, löneförhållanden för anställd personal (kollektivavtalsreglerade löner) jämförliga med konsumtionsföreningens Göteborg eget företag i bageribranschen. På grundval av siffrorna från undersökningen i november 1935 har förbundet sammanställt följande tabell: Högsta och lägsta matbrödspriser i öre/kg vid en av konsum i Göteborg i november 1935 företagen undersökning. Skillnad i % av lägsta priset

Högst

Lägst

Slätfranska . .

28.7 Franskbröd

.

Skillnad

Rågbröd . . .

12.3 Rågsiktslimpa

60.0 Sötlimpa . . .

(Konsum och en annan firma) 27.5

44.0 En blick på denna tabell torde, fortsätter förbundet, ge vid handen a t t så betydande prisvariationer icke skulle kunna komma ifråga i en marknad, där fri konkurrens existerar, under förutsättning att det för konsumenterna vore möjligt att med utgångspunkt från deklarerade vikter för matbrödet verkställa korrekta prisjämförelser. För fullständighetens skull må påpekas, att vid prisjämförelsernas verkställande helt naturligt endast sådana brödsorter från olika företag medtagits, vilka i kvalitetshänseende äro med varandra inbördes jämförbara. Enligt uppgift från konsumtionsföreningen Göteborg försäljer detta företag numera av de typer, som över huvud taget lämpa sig att saluhållas efter vikt, sammanlagt cirka 45 procent av ifrågavarande totala matbrödsförsäljning efter vikt. Förhållandena på matbrödsförsäljningens område i Stockholm ha sedan gammalt

28 ansetts erbjuda mycket utpräglade exempel på de olägenheter, som dels äro förbundna med en stark typvariation, dels betingas av det förhållandet, att en betydande del av försäljningen sker per styck. För Stockholms del står ett rikligt och av allt att döma tillförlitligt material till förfogande för en granskning av prisförhållandena på matbrödsmarknaden. Genom konsumtionsföreningens Stockholm med omnejd försorg föreligga bl. a. två av notarius publicus företagna undersökningar, den ena från 1925 och den andra från november 1936. Föreningen har vidare verkställt ett mycket stort antal egna prisundersökningar och provköp från tid till annan. De båda senaste av dessa i egen regi företagna prisundersökningar datera sig från september och oktober 1936. Förbundet närsluter avskrift av notarius publicus protokoll över de båda av honom utförda undersökningarna (se bilaga B) och anför vidare: Av ingressen till undersökningen i november 1936 framgår, att undersökningen företagits vid två olika tillfällen under månaden, och att så många enheter av de olika matbröden inköpts, att trygghet vunnits för riktiga genomsnittliga viktsiffror. Undersökningen torde sålunda böra tillmätas stort värde såsom en objektiv indikator på prisförhållandena. På grund av det framlagda siffermaterialet har förbundet nedan i tabellform sammanställt prisgränserna för de fem matbrödssorter, vilka undersökningen omfattade. Högsta och lägsta matbrödspriser i öre/kg vid en av notarius publicus i november 1 9 3 6 i Stockholm företagen undersökning.

Högst

Lägst

Skillnad

Skillnad i "/, av lägsta priset

.

43.4 Långfranska .

46.7 Råglimpa

23.2 Småfranska

. .

Rågsiktslimpa Vörtlimpa . .

82.9 Av ovanstående tabell framgår, fortsätter förbundet, att själva yttergränserna för matbrödspriserna ligga på ett anmärkningsvärt stort avstånd från varandra. Då prisvariationer på inemot och över 50 procent (räknat på de lägsta priserna) förekomma, är det uppenbart, att detta måste bero på att konsumenterna i praktiken reagera relativt långsamt, vilket betingas av de föreliggande svårigheterna att verkställa korrekta prisjämförelser. För att ytterligare belysa den egendomliga karaktären hos nyssnämnda matbrödssorters prisbildning inom detaljhandeln i Stockholm, har styrelsen som en komplettering till ovanstående tabell grafiskt återgivit själva prisspridningen för de tio privata firmorna samt för konsumtionsföreningen Stockholm. Dessa översikter över prisspridningen hava bifogats förbundets yttrande (här utelämnade). Det förtjänar omnämnas, fortsätter förbundet, att de av konsumtionsföreningen Stockholm i egen regi företagna provköpen, respektive prisundersökningarna givit resultat, som, ehuru med mindre detaljavvikelser, i stort sett bekräfta riktigheten av den här givna bilden. Förbundet bifogar materialet från i september och oktober 1936 före-

29 tagna prisundersökningar. Till belysning av motsvarande problem för andra delar av landet än de tre förutnämnda städerna bifogar förbundet till sitt yttrande en bilaga (här utesluten), innehållande prisjämförelser för dels sötlimpa eller siktbröd och dels grovbröd, vilka jämförelser äro byggda på socialstyrelsens statistik för dess 49 ombudsorter och på förbundets egen fortlöpande månadsstatistik över priserna hos de föreningar på de 49 ombudsorterna, som bedriva egen brödförsäljning och som för ifrågavarande månad rapporterat sina priser till förbundets prisstatistik. Av dessa föreningar uppvisa, anför förbundet vidare, endast ett par föreningar högre matbrödspriser än socialstyrelsens genomsnittspris för respektive ort. Priserna i konsumtionsföreningarna äro eljest avsevärt lägre, detta i all synnerhet om hänsyn tages till att föreningarnas priser ingå i socialstyrelsens medelpris för respektive orter. Förklaringen härtill är enligt förbundets uppfattning delvis den, att föreningarna äro ekonomiskt effektivare än sina konkurrentföretag. Att denna faktor har en betydande inverkan synes stå klart redan av det skälet, att det stora flertalet föreningar icke blott för bröd utan även ifråga om övriga livsmedel ganska genomgående uppvisa lägre priser än socialstyrelsens genomsnittssiffror för ombudsorterna. Det förefaller emellertid troligt, att just ifråga om mjukt matbröd de i många fall onormalt stora prisdifferenserna till konsumtionsföreningarnas favör i viss utsträckning betingas av att styckeförsäljning av matbröd nu på det stora flertalet platser här i landet, särskilt inom den privata distributionen, spelar en så stor roll. Redan med utgångspunkt från det i vissa stycken tämligen ofullständiga material, som förbundet nu förebragt, synas vissa slutsatser ifråga om önskvärdheten av en utredning om statligt ingripande i syfte att åvägabringa ur såväl konsument- som producentsynpunkt gynnsammare prisbildningsförhållanden för matbröd kunna göras. Förbundet önskar sammanfatta sina synpunkter i denna fråga sålunda: Då det får anses styrkt, att nu rådande ordning ifråga om matbrödsförsäljningen — främst den mycket allmänt tillämpade styckeförsäljningen — medför sådana svårigheter för köparna att verkställa korrekta prisjämförelser att i trots av rådande tävlan mellan konsumentkooperationen och andra företagsformer mycket betydande prisskillnader för likvärdiga matbrödskvaliteter bli bestående år efter år, finner förbundet det önskvärt, att undersökningar verkställas för att utröna möjligheten av att på frivillig väg, eller, därest detta befinnes orealiserbart, genom normerande lagstiftning åvägabringa viktförsäljning för de viktigaste matbrödstyperna. Förbundet fäster genom att hänvisa till försäljningsförhållandena för hårt bröd, för vilket ju i praktiken sedan många år viktförsäljning tillämpas, uppmärksamheten på att även efter en reform av antydd art i fråga om försäljningen av det mjuka matbrödet prisdifferenser mellan olika företag och företagsformer kunna förväntas komma att fortbestå, men understryker betydelsen av att viktförsäljning dock erbjuder den stora fördelen, att köparna icke behöva sväva i okunnighet om de tillämpade kilopriserna för olika matbrödstyper. Statens jordbruksnämnd anför a t t nämnden, i likhet med de av nämnden hörda sammanslutningarna, anser en utredning i frågan böra komma till stånd. Till komplettering av den nu omnämnda, ganska uttömmande utredningen i ärendet hava de sakkunniga med hjälp av socialstyrelsen i samband med det av styrelsens ortsombud verkställda insamlandet av livsförnöden-

hetspriser för december 1937 företagit en undersökning rörande priserna å de i varje ort vanligaste av de billigaste typerna såväl av mjukt rågbröd (sötlimpa eller siktbröd och grov hålkaka eller ankarstock) som av mjukt matbröd, bakat av vetemjöl. Prisuppgifterna skulle enligt av de sakkunniga lämnade instruktioner inhämtas från minst tre av de större bagerierna i orten. Det siffermaterial, vad angår rågbrödet sammanställt i bilaga C (se sid. 49), som framkommit vid denna undersökning, kan i stort sett anses bekräfta det resultat, som de av kooperativa förbundet omnämnda undersökningarna lämnat, nämligen att på de flesta orter tämligen avsevärda prisdifferenser råda på samma brödtyper. Utredningen synes utvisa att icke blott i Skåne utan även i Småland och Halland det mjuka rågbrödet förekommer i stora typer med en vikt av omkring ett kilogram. Även i Borås och Västerås samt på ett par andra orter utanför nyssnämnda landskap förekomma sådana brödtyper (jämför nedannämnda från kooperativa förbundet inkomna utredning). En rättvis jämförelse av de olika priserna inom en ort erfordrar emellertid bl. a. uppgift om ingredienserna i bröden, vilka å andra orter än de sydsvenska, där standardiserade brödtyper förekomma, kunna vara tämligen växlande. En jämförelse mellan priserna å olika orter har i detta sammanhang knappast något värde, då andra faktorer, såsom skillnader i arbets-, transport- och hyreskostnader vid en sådan jämförelse träda i förgrunden. De sakkunniga hava vidare anhållit om ytterligare utredning i vissa angivna hänseenden från Sveriges bageriidkareförening, Stockholms bageriindustriförening och kooperativa förbundet. Sveriges bageriidkareförening anför i anledning härav i skrift den 9 mars 1938 i huvudsak följande: Såvitt av infordrade uppgifter från de olika lokalföreningarna framgår finnes något önskemål om försäljning av bröd efter vikt varken hos den köpande allmänheten eller hos bagerierna. I en del fall ha försök gjorts i landsorten med försäljning av viss brödtyp efter vikt, men dessa brödtyper hava på grund av sina billiga ingredienser icke visat sig begärliga för allmänheten. Ett försvårande moment vid försäljning av bröd efter vikt är givetvis att vi icke i Sverige hava någon gemensam brödtyp över hela landet. Skulle försäljning efter vikt anses vara lämplig och sålunda påbjudas genom lagstiftning torde en sådan åtgärd få begränsas till högst 2 å 3 olika större brödtyper. En omständighet, som emellertid bör beaktas, är att därest bröd skall försäljas efter vikt det måste genomföras en standardisering av tillverkningen, som kan lända till viss favorisering av de större företagen på de små företagens bekostnad. De större industriella bageriföretagen hava givetvis med sina moderna tekniska utrustningar alla möjligheter att kunna bedriva tillverkningen av en stor standardbrödtyp rent industriellt. En ytterligare svårighet vid framställande och försäljning av bröd efter vikt är den varierande kvalitetsfrågan. För brödtyper med

31 samma namn använda bagerierna i olika orter i Sverige mycket olika ingredienser. Det förekommer därför ofta att bröd med samma benämning variera oerhört i prisläge från ort till ort, men detta har sin förklaring däri att i dyrare brödtyper ingredienser bestående av kryddor och fettämnen använts i större grad och högre kvalitet än i andra brödtyper. Detta dyrare bröd skulle vid en kiloförsäljning givetvis ha svårt att hävda sig gentemot den industriella enhetspristillverkningen, vilket skulle resultera i en sänkning av brödets kvalitet och med all sannolikhet även av den allmänna brödkonsumtionen. — Föreningen bifogade vid sin skrift länsvis sammanställda uppgifter rörande det av de olika lokalföreningarna tillämpade priset per kilogram å de vanligaste mjuka brödtyperna. Uppgifterna upptaga för varje län utom Uppsala, Kalmar och Skaraborgs, varifrån dylika uppgifter saknas, blott ett enda kilopris för varje brödsort och visa således ej prisets växlingar å varje ort; emellertid äro uppgifterna ägnade att ytterligare belysa den flerstädes förut framhållna rika växlingen av mjuka brödsorter i olika landsdelar. Stockholms bageriindustri förening, en utanför Sveriges bageriidkareförening stående sammanslutning av några större bageriföretag i huvudstaden, omnämner i skrift den 23 februari 1938 att föreningen icke har försport någon mera utbredd önskan bland allmänheten om försäljning av bröd efter vikt. I medlemsfirmornas kundkrets har dylikt önskemål yppats rent undantagsvis. Föreningen omtalar vidare att ett par av medlemmarna för några år sedan gjort försök att försälja vissa limptyper per kilogram, men att dessa försök rätt snart åter måst uppgivas på grund av bristande intresse från allmänhetens sida. Föreningen omnämner i fortsättningen konsumenternas i Stockholm krav på rikhaltig omväxling i fråga om mjukbrödet och de i det föregående omnämnda tekniska svårigheterna att framställa bröd med viss bestämd vikt samt anför slutligen att, därest likväl bestämmelser om försäljning efter vikt skulle anses önskvärda, kunde till sådan försäljning ifrågakomma grov limpa och hushållslimpa, bägge med en minimivikt per styck av 500 gram (bakad vikt) samt långa franska bröd med en minimivikt per styck av 400 gram (likaledes bakad vikt). Vid eventuellt fastställande av bestämmelser för dylik försäljning vore det emellertid nödvändigt, att den tillåtna maximivattenhalten för vart brödslag fixerades. Kooperativa förbundet har i februari 1938 överlämnat utredningsmaterial från till förbundet anslutna kooperativa föreningar i Stockholm, Uppsala, Eskilstuna, Kalmar, Malmö, Landskrona, Göteborg, Örebro, Västerås, Ludvika, Gävle och Östersund. Försäljning av mjukt matbröd efter vikt uppgives förekomma endast vid 4 av föreningarna nämligen i Stockholm, Göteborg, Örebro och Västerås. Konsum i Stockholm började med sådan försäljning 1926 och uppger att undantagsvis även vissa enskilda företag, t. ex. aktiebolaget speceristernas varuinköp, tillverka och försälja bröd med an-

givande av bestämda vikter; föreningen tillägger att dess försäljning av matbröd efter vikt 1937 uppgick till 55 procent av den totala brödförsäljningen. Konsum i Göteborg uppger sig vara det enda företag på orten, där försäljning av matbröd i jämna hel- och halvkilon förekommer. Föreningen omtalar att i slutet av 1937 ett par enskilda större bagerier annonserade bröd i ojämna vikter, exempelvis 340, 430 och 700 gram; föreningen anför att detta ur kundsynpunkt blir besvärligt att kontrollera och därför ganska betydelselöst. Föreningen i Örebro anför att föreningen redan nu försäljer praktiskt taget så gott som samtliga limptyper efter vikt. Konsum i Västerås uppgiver att föreningen försäljer grovbröd, limpor och större kaffebröd efter vikt och att föreningen, som säkerligen är ensam i orten om detta försäljningssystem, har enbart gynnsamma erfarenheter härav. Att allmänheten synes uppskatta denna försäljningsform visar, anföres det, den omsättningsökning beträffande matbröd, som föreningen de senaste åren kunnat notera och för vilken siffror anföras. Föreningen har även försökt sälja skorpor efter vikt men detta slog icke så väl ut, varför man återgått till styckepris. Föreningen i Kalmar säger sig i största möjliga utsträckningha va fört vikttyper, bröd om 1 kg stycket. Denna förening anför vidare att priserna i orten äro synnerligen ojämna, till största delen beroende på konkurrensen från och mellan de små hembagerierna men även till följd av den i Kalmar mycket växlande kvaliteten på brödet; några egentliga standardtyper finnas ej. Föreningen i Västerås anför att husmödrar m. fl. vid personliga förfrågningar understrukit betydelsen att kunden vet hur mycket bröd han får för ett visst pris. Ingen av de övriga föreningarna uppgiver att önskemål från allmänhetens sida framkommit om försäljning efter vikt av mjukt matbröd. Vad inom föreningarna rådande mening i frågan beträffar, så är det endast föreningarna i Stockholm, Uppsala, Västerås, Gävle och Malmö, som giva uttryck åt en sådan, därvid de fyra förstnämnda föreningarna rekommendera och Malmö-föreningen avstyrker försäljning efter vikt. Konsum i Stockholm anför att föreningen och dess medlemmar säkerligen skulle med tillfredsställelse hälsa en lagstiftning, som för vissa grundläggande matbrödstyper fastställde en enhetlig viktskala. Föreningen i Uppsala säger sig ej tro att allmänheten saknar intresse för frågan utan tvärtom att den rätt snart, efter väl upplagd upplysning, förstår sina egna fördelar av den nya försäljningsformen. Västerås-föreningen omtalar, som nyss nämnts, att den försäljer vissa brödtyper efter vikt och att allmänheten synes uppskatta denna försäljningsform. Gävle-föreningen anför att det vore riktigt och lämpligt att vissa matbrödssorter såldes efter vikt, då köparen verkligen finge möjlighet att kontrollera priserna. Malmö-föreningen omnämner till en början att vissa av föreningen uppgivna bröd vikter äro angivna för eftermiddagen. Föreningen anför vidare: Då brödet kommer från ugnen är vikten 2—5 procent högre och dagen efter bakningen cirka

33 5 procent lägre än den angivna. Emellertid kan hos bröd från samma bak och av sådan storlek, som angives (1 250—350 gram), finnas en viktskillnad på anda till 50 gram, fastän degvikten varit lika, detta beroende på om brödet stått mitt i ugnen eller vid sidan, där kanterna torka hårdare in. Olika bak kunna också variera beroende på olika temperaturer och olika behandling i övrigt. Skall brödet säljas efter vikt måste priset höjas, det måste nämligen anpassas efter minimivikten med hänsyn tagen till alla de nämnda eventualiteterna plus möjligen ytterligare skyddsmarginal. Härpå skulle allmänheten icke komma att tjäna. Bageriföretaget måste för att icke riskera böter alltid hålla god vikt, men priset måste då sättas därefter. Härtill kommer att någon verklig vägning av brödet ej sker i något system av modern natur, utan »vägningen» grundar sig på volymmätning, varvid ju degen kan vara olika hårt pressad. Föreningens bageri kontrollerar vad degen i genomsnitt för längre tidsperiod ger i utbyte och sätter priserna därefter. Föreningen har icke hört några krav på brödförsäljning efter vikt men har däremot livligt minne av besvärligheterna från brödkortens tid meddess svårigheter även i viktfrågan. Särskilt utgör viktens växlingar i forhållande till brödets ålder ett svårt spörsmål. Föreningen i Landskrona, som varken till- eller avstyrker viktförsäljning, uppger att sådan flera ganger vant på tal inom föreningen men av olika anledningar ej kommit till utförande. Av undersökningar föreningen utfört har framgått att olika bagerier hade mycket olika kvalitet på samma brödtyp, bland annat varierade vattenhalten högst betydligt. Närmare angivna önskemål om vilka brödtyper som böra ifrågakomma för försäljning efter vikt lämna 6 av föreningarna. Tre av dessa, föreningarna i Göteborg, Örebro och Östersund, föreslå matbröd eller limpor i hel- och halvkilos storlekar, medan föreningarna i Stockholm, Uppsala och Eskilstuna uppräkna ett större eller mindre antal brodtyper i viktklasser från 1 kilogram ned till 200 gram. Den utredning, för vilken nu en kortfattad redogörelse lämnats, har haft avseende uteslutande på det mjuka matbrödet. Det har redan inledningsvis omnämnts att hårt matbröd redan försäljes efter vikt. Det hårda matbrödet spisbröd, knäckebröd och delikatessbröd, som de olika kvaliteterna därav benämnas, är framställt av råg och utgör vår egentliga nationella brödtyp, i Skåne och delar av angränsande landskap ersatt av de stora typerna av mjukt rågbröd och i övre Norrland av tunnbröd, som är hårt bröd av korn. Spis-, knäcke- och delikatessbröd försäljes emellertid ej efter vikt i den meningen att priset i detaljhandeln beräknas efter brödets vid uppvägning inför kunden utrönta vikt. Brödet säljes i stället i med avseende å vikten eller, i fråga om de minsta förpackningarna, storleken standardiserade förpackningar. Detta gäller alla landets spisbrödsfabriker. De olika förpackningarna benämnas hel-, halv- och kvartspaket och böra väga ungefär 1 respektive M> och y 4 kilogram. Vissa fabriker utsätta cirkavikten på för-

34 packningarna. Tillverkningen är i hög grad industrialiserad och de minsta förpackningarna, kvartspaketen, inslås helt med maskin. De båda övriga i detaljhandeln förekommande förpackningsstorlekarna, hel- och halvpaketen, inläggas i allmänhet alltjämt för hand. I de flesta fall angives, som nämnts, icke vikten på förpackningarna. Vid en utredning, som de sakkunniga företagit rörande de uppgifter, som böra finnas angivna å slutna förpackningar, vari livsmedel saluhållas i minuthandeln, har uttalats önskemål, att föreskrift ej måtte lämnas om sådan viktangivelse i fråga om hårt bröd. Såsom skäl härför uppgavs att vikten på det hårda brödet icke var konstant utan stod i förhållande till den omgivande luftens fuktighetshalt. Vid förfrågningar hos spisbrödsfabrikanter har vidare uppgivits att hel- och halvkilospaketen, även om de maskinpackas, alltid kontroll vägas, varför en viktuppgift å dessa paket komme att ungefärligen motsvara verkliga förhållandet. Vad kvartspaketen däremot angå, så kontrollvägas dessa ej, och packningsmaskinerna äro icke inställbara efter brödets vikt, som kan variera även beroende på brödets olika grad av porositet. Sålunda är det tjockare spisbrödet lättare än det tunnare delikatessbrödet, varför ett kvartspaket av det förra rymmer färre antal skivor och väger mindre än ett kvartspaket av det senare brödet. De båda mindre förpackningsstorlekarna hava tillkommit först under senare år. För 10—12 år sedan förekom endast helpaket, senare tillkommo halvpaket och med maskinpackningens införande slutligen även kvartspaket.

Den föreliggande utredningsuppgiften. I samband med utredningsuppdragets överlämnande till de sakkunniga anförde chefen för socialdepartementet till statsrådsprotokollet (protokollet över socialärenden den 20 oktober 1939), bland annat: I skrivelse den 4 oktober 1939 hava de jämlikt Kungl. Majrts bemyndigande den 26 augusti 1939 av chefen för finansdepartementet tillkallade s. k. prissakkunniga hemställt om utredning rörande frågan om försäljning av mjukt matbröd efter vikt. De sakkunniga framhålla i skrivelsen, att de vid sitt arbete att följa den allmänna prisutvecklingen mött särskilda svårigheter inom sådana områden av handeln, där varornas kvalitet vore starkt differentierad. Risk förelåge nämligen, att en reglering eller annan påverkan på prisutvecklingen av sådana varor helt kunde förfela sin verkan, enär en okontrollerbar forskjutning mellan olika kvaliteter lätt kunde äga rum inom såväl produktionen som handeln. Detta hade särskilt varit förhållandet inom ett for folkförsörjningen så viktigt område som framställningen av och handel med mjukt matbröd. Försäljningen av sådant bröd skedde nämligen styckevis, medan samtidigt vikten per styck varierade inom vida gränser. Den stan-

35 dardisering av vikten per styck bröd, som vissa större bagerier redan genomfört, visade emellertid, framhålla de sakkunniga, att det icke torde föreligga några väsentliga svårigheter att framställa bröd i normerade viktklasser för de viktigare typerna av mjukt matbröd. Kunde en sådan standardisering allmänt komma till stånd eller i varje fall en övergång ske till prissättning på brödet och dess försäljning efter vikt, skulle, enligt de sakkunnigas åsikt, en lämplig förutsättning kunna skapas för en bättre övervakning och eventuell reglering av prisbildningen på denna marknad. Det spörsmål, som behandlas i prissakkunnigas skrivelse, synes mig i nuvarande läge vara förtjänt att närmare övervägas. Obestridligt torde vara, att möjligheterna till effektiv prisövervakning skulle för brödförsörjningens vidkommande väsentligt ökas, därest prissakkunnigas förslag förverkligades. Å andra sidan kan säker uppfattning om räckvidden av de olägenheter, som den föreslagna anordningen må kunna medföra, vinnas allenast genom en utredning av frågan. Jag förordar därför, att en sådan utredning kommer till stånd.

De sakkunnigas förslag. De förslag, som tidigare framkommit rörande försäljning av mjukt bröd efter vikt, hava motiverats med svårigheten för allmänheten att vid det allmänt brukliga försäljningssystemet för denna vara kunna följa prisvariationer från tid till annan eller olika företag emellan. Under nu rådande, av stormaktskriget föranledda förhållanden hava statsmakterna vidtagit särskilda åtgärder för att följa den allmänna prisutvecklingen och vid behov företaga vissa prisreglerande åtgärder. Vittgående fullmakt i det senare hänseendet lämnas Kungl. Maj:t i maximiprislagen den 22 juni 1939 (nr 349). Genom allmänna förfogandelagen av samma datum (nr 293) har Kungl. Maj:t erhållit rätt att förfoga över förnödenheter, som äro av vikt bland annat för befolkningen eller produktionen. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 augusti 1939 tillkallades de s. k. prissakkunniga för att följa prisutvecklingen och föranstalta om de undersökningar, som därvid prövas önskvärda, samt inkomma med förslag till de åtgärder, vartill de finna läget giva anledning. Prissakkunniga hava etablerat ett nära samarbete med näringslivets organisationer, ett samarbete som utvecklats helt på frivillighetens väg. Genom den av riksdagen nu antagna prisregleringslagen baseras prisövervakningen på en fortsatt nära samverkan med näringslivets representanter och torde väsentligen komma att bestå av den kontroll, som kan utövas av näringslivets egna organisationer med behövligt stöd i denna verksamhet från statliga myndigheter, som förfoga över erforderliga rättsmedel. Prisregleringslagen överlämnar åt Kungl.

36 Maj:t befogenhet bland annat att föreskriva, att den, som yrkesmässigt köper eller säljer viss förnödenhet eller driver transportrörelse, skall vara skyldig att, på anfordran av myndighet, som Konungen bestämmer, dels lämna de uppgifter myndigheten begär för prövning av den tillämpade prissättningens skälighet eller för bedömning av den allmänna prisutvecklingen, dels ock för kontroll av lämnade uppgifter förete handelsböcker och affärshandlingar för myndigheten. Vidare äger Konungen fastställa visst pris, som av Konungen prövas skäligt, att gälla såsom normalpris vid frivillig försäljning eller transport av viss förnödenhet med skyldighet för den, som tager högre pris, att på anmodan av myndighet, som Konungen bestämmer, avgiva förklaring om skälen för den tillämpade prissättningen. I viss utsträckning kan helt säkert övervakning av brödprisens utveckling möjliggöras endast genom frivilligt samarbete, utan stöd av någon lagstiftning, mellan prissakkunniga och bagerinäringens organisationer. Samtliga bageriföretag av större betydenhet i landet — utom vissa företag i Stockholm och de kooperativa bagerierna — uppgivas vara anslutna till Sveriges bageriidkareförening. För Stockholms del finnas två från denna förening fristående sammanslutningar, nämligen Stockholms bageriidkareförening och Stockholms bageriindustriförening, till vilken sex av de större bageriföretagen i huvudstaden äro anslutna. Konsumtionsföreningarnas centralorganisation är kooperativa förbundet. Vad dessa föreningar beträffa så hava de på en del håll, såsom av det föregående framgår, genomfört försäljning efter vikt av vissa vanligare brödtyper. Inom Sveriges bageriidkareförening fastställa de lokala föreningarna vissa viktklasser för olika brödtyper, med angivna maximivikter och minimipriser för dessa, vilka skola tillämpas av medlemmarna. Till dessa avtal bruka även ansluta sig enskilda bageriföretag, som i övrigt stå utanför organisationen. Vikterna få i allmänhet justeras endast efter överenskommelser inom de lokala föreningarna och ändringar skola meddelas riksföreningen. Då emellertid likväl fall kunna inträffa, då lägre vikter eller högre priser tillämpas än de i avtalen angivna, kan tydligtvis en effektiv prisövervakning icke ske endast genom att prissakkunniga eller den myndighet, som kan komma att ersätta dessa, delgivas de lokala prisavtalen och planerade förändringar däri. Det torde därför vara obestridligt att en verkningsfull prisövervakning kan ernås endast om garantier skapas för att brödet försäljes efter vikt, vilket kan ske antingen genom att priset beräknas efter brödets vid vägning inför kunden utrönta vikt eller genom att brödet framställes i viss, känd vikt per styck. Om detta gäller redan för prisövervakningen så äger det helt naturligt i ännu högre grad tillämpning vad angår en reglering av prisbildningen, vare sig denna skall ske jämlikt maximiprislagen eller enligt mindre ingripande stadganden, meddelade med stöd av prisregleringslagen. Detsamma gäller för övrigt även om regleringen genomföres endast genom över-

enskommelser mellan näringens organisationer och den övervakande myndigheten. I sådana överenskommelser måste nämligen fastställas antingen visst pris — högsta pris eller normalpris — per kilogram eller ock sådant pris per bröd med känd minimivikt. För övervakning av efterlevnaden av en reglering av brödpriset kräves således utan tvivel i lag fastslagen plikt att tillverka eller försälja bröd efter vikt. Brödet kan, som nyss påpekats, säljas efter vikt genom att visst pris angives antingen per kilogram bröd eller per bröd med viss på förhand känd minimivikt. Det av Stockholms stadsfullmäktiges livsmedelskommitté omnämnda tredje alternativet, att angiva vikten på det bröd, som saluhålles till visst fastställt styckepris, lämnas här åsido. Sådana viktangivelser, varpå exempel lämnas av konsum i Göteborg i den av kooperativa förbundet i februari 1938 överlämnade utredningen, äro såsom där framhålles ur kundsynpunkt besvärliga att kontrollera och därför ganska betydelselösa. Då det gäller att för en blivande lagstiftning välja mellan de båda förra alternativen torde man böra stanna vid det andra i ordningen. I de i det föregående återgivna yttrandena i frågan har man till största delen antingen på angivna skäl stannat för detta alternativ eller tagit för givet att detsamma skulle tillämpas. Vid de överläggningar som de sakkunniga i anledning av nu föreliggande uppdrag haft med representanter för de ovan nämnda organisationerna, hava dessa till övervägande del ånyo uttalat sig för denna ståndpunkt. Särskilt har anförts att bröd i stor utsträckning försäljes i smärre butikslokaler, som äro enkelt utrustade i tekniskt hänseende och där det därför skulle vara till stort förfång för rörelsen, om priset för bröd alltid skulle erläggas efter vägning av detta. Vid en skärpning av den nuvarande krisen, då butikernas personal kanske kommer att minskas, bliva dessa svårigheter ännu mera framträdande. Det är emellertid att märka att en viktförsäljning enligt detta andra alternativ torde kunna genomföras endast för större brödtyper på inemot ett halvt kilogram stycket. Även härom lämnar den tidigare utredningen upplysning och vad där framförts på denna punkt har ytterligare bekräftats vid nyssnämnda överläggningar. Såsom framgår av den ovan återgivna i statsrådsprotokollet intagna redogörelsen för prissakkunnigas framställning skulle en övervakning och eventuell reglering av prisbildningen på brödmarknaden taga sikte endast på de viktigare typerna. Prissakkunniga framhålla att vissa större bagerier redan genomfört en standardisering av vikten per styck bröd av dessa typer. Av den föregående framställningen framgår emellertid att detta gäller endast större former av det mjuka matbrödet och att en sådan standardisering ej låter sig genomföra för de smärre bröden om cirka 250 gram stycket och nedåt. Med undantag för Stockholm och några andra orter i landets mellersta och norra delar torde det mjuka matbrödet allmännast förekomma i stora bröd om minst 500 gram stycket. I Stockholm utgör

visserligen det s. k. småfranska brödet, om ungefär 60 gram per styck, en mycket stor artikel. I Sveriges bageriidkareförenings utlåtande i anledning av motionen 1930 samt i andra yttranden i föreliggande fråga har emellertid anförts bärande skäl för att detta slag av bröd på grund av sin ringa storlek överhuvud icke lämpar sig för tillverkning eller försäljning efter vikt. Det småfranska brödet torde därför jämte andra brödtyper av ringa storlek få lämnas utanför området för en övervakning. De olägenheter, som kunna vara förenade med skyldighet för bageriföretagen att framställa vissa typer allmänt förekommande större mjukbröd i bestämda vikter, synas med hänsyn till det rådande tidsläget icke böra tillmätas så stor betydelse som under normala förhållanden. Den möjliga olägenhet, som närmast faller i ögonen, är att sådan skyldighet kan fördyra produktionen. Farhågorna för en på sådan grund genomförd prisförhöjning torde likväl ej böra överdrivas. Stockholms handelskammare påpekar i anledning av stadsfullmäktiges i Örebro år 1915 gjorda framställning i frågan, att en kalkyl beträffande mjölpris och övriga kostnader alltid ligger till grund för beslutandet vid varje tidpunkt av brödens storlek, som bestämmes genom vägning av degen på visst stadium av brödtillverkningen. En prishöjning på en viss brödtyp kan visserligen motiveras med att, såsom kooperativa föreningen Solidar framhåller, bageriföretaget måste hålla god vikt för att icke riskera att komma under den bestämda vikten, men en sådan höjning av styckepriset synes böra medgivas endast i den mån den motsvaras av ökad valuta i form av större bröd. Någon stegring av kontrollkostnaderna torde knappast behöva uppkomma genom de ifrågasatta bestämmelserna, då företagen redan nu måste öva kontroll över att degen håller den av organisationen föreskrivna eller av företaget önskade vikten, som jämväl är avgörande för brödets vikt. Det har även anförts att under nu rådande tidsläge föreskrifter om försäljning efter vikt komme att skapa onödig oro och irritation. Sådana verkningar kunna naturligtvis följa av mera ingripande åtgärder. Om föreskrifterna däremot nära anpassas till näringens normala förhållanden, vilket såsom av det följande framgår torde vara fallet med det nu framlagda förslaget, torde dessa farhågor visa sig vara obefogade. De sakkunniga anse sålunda att med hänsyn särskilt till den av statsmakterna uttalade nödvändigheten av att under rådande förhållanden effektivt kunna övervaka prisbildningen på brödmarknaden det av prissakkunniga framförda förslaget om framställning i normerade viktklasser av de viktigare typerna av mjukt matbröd bör genomföras vad angår vissa större former av dessa brödtyper. Det av de sakkunniga härmed framlagda förslaget till kungörelse i ämnet torde vara ägnat att fylla nämnda syftemål. Förslaget kan i praktiken sägas innebära att de avtal rörande vikten på olika brödtyper, som de lokala bageriföreningarna träffa, tills vidare skola

39 underställas kristidsstyrelse i vad angår de inom styrelsens område vanligaste av de till allmänheten försålda typerna av mjukt matbröd av större format. Styrelsen skall därpå i nära anslutning till de lokala förhållandena fastställa vissa normaltyper och de viktklasser, vari dessa må framställas. Jämkningar i de för närvarande tillämpade vikterna böra ej företagas i vidare mån än som är nödvändigt för att inom kristidsstyrelseområdet enhetliga viktklasser för dessa brödtyper skapas. Detta torde vara nödvändigt för att syftemålet med kungörelsen skall kunna nås. Vid de sakkunnigas överläggningar med representanter för bagerinäringens organisationer har anförts att kristidsstyrelseområdena i södra och västra delarna av landet vore så pass små att det nog på flera håll kunde befinnas önskvärt att samma brödtyper fastställdes för till varandra gränsande sådana områden. Sålunda torde exempelvis, anfördes det bland annat, för hela Skåne samt möjligen även Blekinge och Halland samt Småland kunna fastställas enhetliga brödtyper. De sakkunniga vilja i detta sammanhang erinra om föreskriften i 2 § kungörelsen om kristidsstyrelser den 8 september 1939 (nr 657), att styrelse vid fullgörande av sina uppgifter skall, i den utsträckning som finnes behövlig, samverka med styrelser i närbelägna kristidsstyrelseområden. Med brödets pris har däremot kristidsstyrelse icke att taga befattning i anledning av den nu föreslagna kungörelsen. Rörande de uppgifter utanför ramen för föreliggande förslag, vilka i prisövervakande eller prisreglerande syfte kunna komma att anförtros åt kristidsstyrelserna, torde i annan ordning föreskrifter komma att meddelas. Den nu föreslagna författningen torde även kunna göra tjänst för att möjliggöra sådan reglering av prisbildningen på brödmarknaden, som kan företagas med stöd av bestämmelser i enlighet med den nyligen av riksdagen antagna prisregleringslagen. Därest emellertid krisen försvåras i sådan grad att bröd anses böra åsättas maximipris, torde erfordras andra föreskrifter för brödhanteringen än de här föreslagna. Dessa torde nämligen göra avsedd tjänst endast vid normal tillgång till brödsäd med därav följande normala förhållanden i fråga om konkurrensen bageriföretagen emellan. Förvärras krissituationen, så att brist på brödsäd uppstår och maximipris på bröd behöver fastställas, torde, såsom fallet var i den i det föregående refererade tidigare kristidslagstiftningen, även andra mera ingripande åtgärder bliva erforderliga, exempelvis närmare föreskrifter rörande vilka brödtyper som få saluhållas. Det bör anmärkas att maximiprislagen av den 22 juni 1939 i 7 § berättigar länsstyrelse att, därest så finnes av behovet påkallat, för kommun eller del av kommun meddela särskilda bestämmelser bland annat angående skyldighet att sälja visst slag av förnödenhet efter vikt eller efter mått. Det är tydligt att den befogenhet, som härigenom meddelats länsstyrelserna, icke medgiver utfärdande av sådana föreskrifter som de nu föreslagna.

40 De sakkunnigas nu föreliggande uppdrag är begränsat till att omfatta utredning om försäljning av mjukt matbröd efter vikt. Såsom framgår av en av socialstyrelsen företagen utredning angående levnadsvillkor och hushållsvanor inom städer och industriorter omkring år 1933 (se bilaga A) förekommer dock inom vissa landsdelar en mycket stor konsumtion av hårt rågbröd. Av den föregående utredningen framgår visserligen, att försäljningen av hårt bröd huvudsakligen sker i särskilda förpackningar, vilka i allmänhet hänföra sig till vissa viktstal. Det är ur konsumentsynpunkt av betydelse att dolda prishöjningar av det hårda brödet ej komma till stånd genom t. ex. en minskning av paketens storlek eller vikt utan att upplysning därom lämnas allmänheten. Då emellertid de större brödpaketen enligt gammal hävd försäljas i storleken brutto för netto på 1 kg. och anledning för närvarande icke finnes för antagandet att en förändring här skulle vidtagas — en förändring som för övrigt svårligen länge skulle kunna undanhållas allmänheten eller myndigheterna — finna de sakkunniga nu ej anledning föreslå åtgärder för detta slag av bröd. Till frågan om angivande å paketen av innehållets vikt vilja de sakkunniga i annat sammanhang återkomma. Då de föreslagna bestämmelserna äro av kristidslagstiftnings natur hava de sakkunniga ansett att deras genomförande bör ankomma på de lokala myndigheter, som tillskapats för krisärendens handläggning. Åt kristidsstyrelserna synes sålunda böra uppdragas att fastställa såväl de brödtyper, som skola tillverkas i vissa viktklasser, som ock dessa viktklasser. Kristidsnämnderna skola enligt förslaget kunna bevilja visst undantag från kungörelsens tillämpning, såsom närmare framgår av 4 §. Däremot har, av skäl som anföras nedan under 6 §, föreslagits att åt hälsovårdsnämnd respektive, där sådan ej finnes, kommunalnämnd skall uppdragas att utöva närmaste tillsynen över kungörelsens efterlevnad. Vid utarbetandet av det föreliggande förslaget hava de sakkunniga biträtts, förutom av representanter för ovannämnda organisationer, av föreståndaren för hantverksinstitutets i Stockholm kemiska laboratorium, legitimerade apotekaren Hilmer Hylander, som förordnats att såsom expert biträda de sakkunniga och i anledning härav avgivit ett utlåtande, vilket bifogas såsom bilaga D, samt företagit vissa undersökningar, se bilaga E. I fråga om förslagets olika föreskrifter torde följande böra anföras. 1 §• Enligt denna paragraf har kristidsstyrelse att fastställa dels de brödtyper, som inom styrelsens område skola tillhandahållas allmänheten i bestämd vikt, och dels den eller de viktklasser, vari varje sådan brödtyp skall framställas. Lägre viktklass än 300 gram må icke fastställas.

41 Enligt den terminologi, de sakkunniga valt att använda, menas med brödslag de huvudgrupper, vari vårt vanliga s. k. matbröd kan indelas, allt eftersom sammalet eller siktat rågmjöl eller vetemjöl huvudsakligen eller enbart kommit till användning vid framställningen. Inom varje av de tre angivna brödslagen kan sedan förekomma flera olika typer med skilda ingredienser eller med ingredienser i olika proportioner, varjämte varje typ kan framställas i flera olika viktklasser, t. ex. i form av limpor om 500 och 1 000 gram samt såsom hålkakor om 150 gram. De allmännaste typerna av bröd huvudsakligen av rågsiktmjöl äro exempelvis i Stockholm olika typer av s. k. sötlimpa, med skilda benämningar för de olika typerna, t. ex. hushållslimpa, nynäslimpa, smålandslimpa, vörtlimpa. För Stockholm med dess rika flora av brödtyper torde kristidsstyrelsens beslut böra omfatta mer än en typ såväl av de under 1. som 2. i paragrafens andra stycke angivna brödslagen, och möjligen gäller detsamma om bröd av vetemjöl. Vad sistnämnda brödslag beträffar bör kanske understrykas att kungörelsen äger tillämpning endast på matbröd, således ej på s. k. kaffebröd, wienerbröd eller bakverk, som äro hänförliga till konditorivaror. Dessa benämningar äro allmänt vedertagna och torde därför icke tarva någon definition. Då så föranledes av de lokala förhållandena, kan kristidsstyrelse underlåta att lämna föreskrift om vikt för något av de tre slagen av bröd. Sålunda kan inom vissa delar av Norrland mjukt matbröd huvudsakligen av sammalet rågmjöl befinnas vara en så liten artikel att detta brödslag ej kan inräknas bland »de inom styrelsens område vanligaste typerna av mjukt matbröd». Inom andra områden torde mjukt matbröd av rågsiktmjöl förekomma endast i storlekar om 250—100 gram per bröd, s. k. rågkakor eller skrädda kakor. Då lägre viktklass än 300 gram ej må fastställas, torde brödtyp, som för närvarande förekommer endast i vikt, som mera avsevärt understiger nämnda siffra, i allmänhet ej böra göras till föremål för reglering enligt kungörelsen. I styrelsens enligt 1 § meddelade beslut får varje däri upptagen brödtyps sammansättning angivas med så stor noggrannhet som kräves för att avgränsa typen från annan typ, som enligt styrelsens mening icke bör obligatoriskt försäljas efter vikt. Proportionerna av de olika ingredienserna böra således alltid angivas. Vid de föreslagna bestämmelsernas tilllämpning kunna fall förekomma, då det är tveksamt, huruvida en viss brödtyp är identisk med en i kristidsstyrelses beslut beskriven brödtyp. Dylika spörsmål få besvaras från fall till fall. En helt oväsentlig förändring i sammansättningen bör, i synnerhet om den ej på ett för allmänheten tydligt sätt framträder i brödets smak eller konsistens, icke medföra att en särskild typ anses föreligga. Med hänsyn till vad som framkommit i de tidigare utredningar i frågan, vilka omnämnts i det föregående, torde 300 gram utgöra en lämplig minimi-

gräns för storleken på de bröd, som jämlikt kungörelsens föreskrifter skola tillverkas i bestämda viktklasser. Redan i detta sammanhang bör nämnas att innebörden av 3 § andra stycket är att därest en brödtyp, för vilken kristidsstyrelse fastställt vikt jämlikt 1 §, för närvarande försäljes inom området även i mindre storlek än 300 gram per bröd, styrelsens beslut icke skall utgöra hinder för att dessa små bröd alltjämt tillverkas i vikter om högst 250 gram stycket. Genom bestämmelsen i 3 § andra stycket lämnas således de flerstädes i mellanSverige och norra Sverige förekommande små rågsiktkakorna i vikt om 150—250 gram stycket utanför kungörelsens tillämpningsområde. 3 § andra stycket innebär vidare att brödtyp, som omnämnes i beslut, meddelat jämlikt 1 §, ej får tillverkas i storlek mellan 250 och 300 gram. Det är sålunda exempelvis förbjudet att, om långfranska bröd enligt föreskrift skola tillverkas i vikt om 350 gram, bröden framställas i en vikt om 300— 250 gram stycket, något som skulle kunna tänkas ske i illojalt syfte. Däremot utgör, såsom nyss nämnts, ett sådant beslut ej hinder för att bröd med samma ingredienser tillverkas i storlekar om 250 gram och därunder. Under den tidigare behandlingen av föreliggande lagstiftningsfråga har det stundom påståtts, bland annat är detta fallet i den i det föregående omnämnda motionen till 1930 års riksdag, att föreskrifter om försäljning av mjukt bröd efter vikt förutsatte att bestämmelse jämväl meddelades angående viss högsta vattenhalt i brödet. Det har förmenats att, om sådan föreskrift saknades, en tillverkare kunde genom ökad vattentillsats vid bakningen öka brödets vikt och på så sätt göra sig en obehörig vinst. I likhet med utskottet, till vilket nämnda motion hänvisades, anse de sakkunniga emellertid att en dylik föreskrift varken är av behovet påkallad eller ur rent praktiska synpunkter lämplig. De sakkunniga vilja för sin del till fullo instämma i vad utskottet härom anför i sitt ovan (s. 23) återgivna utlåtande. 3 §. I denna paragraf förpliktas bagerierna att vid tillverkning av brödtyp, som är angiven i en kristidsstyrelses jämlikt 1 § meddelade beslut och som är avsedd att försäljas till allmänheten inom styrelsens område, framställa bröden i den eller de viktklasser, som av styrelsen fastställts för typen i fråga. Den föreskrivna vikten skall således föreligga, då brödet är nygräddat. Vid gräddningen kan emellertid, såsom framhållits bland annat i det av kooperativa förbundet i februari 1938 överlämnade utredningsmaterialet, av olika anledningar och utan att något förbiseende från tillverkarens sida behöver föreligga, ett eller annat bröd få en lägre vikt än de övriga på samma gång gräddade bröden. För mindre företag, som ej disponera över de modernaste maskinella hjälpmedel, kan det även erbjuda

svårighet att ernå exakt samma vikt på degen till varje bröd. För att såvitt möjligt undvika att av nu nämnda anledningar obillighet vid tilllämpningen uppstår, har i förevarande paragraf medgivits en undervikt intill 3 procent och i 5 § stadgats att föreskrifterna i 3 § ej må föranleda ansvar, med mindre otillåten undervikt vid ett och samma tillfälle påvisas hos minst tre bröd av samma typ. Det ligger i sakens natur att visshet huruvida ett bröd framställts för försäljning till allmänheten stundom kan vinnas först då brödet saluhålles i butikslokal, avsedd för allmänheten. Kontrollen över efterlevnaden av förevarande paragraf torde därför ofta komma att ske genom vägning av bröden i dessa butikslokaler. I de fall, då säljaren och tillverkaren av brödet icke är samma person eller företag, torde det emellertid i praktiken aldrig möta någon svårighet att utröna vem tillverkaren är. E t t stort antal större bagerier förse nämligen sina bröd med märke, som intryckes i bröden eller anbringas på dessa eller deras emballage och som bär tillverkarens namn eller initialer. Även i sådana fall, då brödet icke är på detta sätt märkt, torde det ytterst sällan bli föremål för tveksamhet, varifrån brödet härrör. I de fall då kontrollen förlägges till försäljningslokalerna får vid kontrollvägningen hänsyn tagas till den viktförlust, som bröden efter gräddningen normalt undergå genom att vattenhalten genom avdunstning nedgår. Såsom framgår av gjorda undersökningar angående sådan viktminskning hos olika brödtyper (se bilagorna E och F) växlar avdunstningen hos bröd av olika storlekar och av skilda typer. Avdunstningen påverkas därjämte av temperatur och fuktighetsgrad hos luften i försäljningslokalen. Då kontroll sker hos detaljhandlaren bör kontrollen därför inskränkas till det färska brödet och i varje fall bör upplysas, när brödet avlämnats i försäljningslokalen. Även i de fall, då kontroll kan komma att ske inom bagerierna, får naturligtvis denna normala viktminskning beaktas. Med hänsyn till de nu omnämnda förhållandena torde det vara erforderligt att särskilda anvisningar rörande kontrollens handhavande lämnas hälsovårds- och kommunalnämnder, vilka enligt 6 § främst skola öva tillsyn å efterlevnaden av de föreslagna bestämmelserna. De sakkunniga hava i 6 § föreslagit, att dessa särskilda anvisningar skola meddelas av livsmedelskommissionen. I dessa anvisningar torde böra nämnas vad ovan anförts om den normala viktminskningen hos brödet och att kontrollen därför, där den icke kan ske i bageriet, bör taga sikte på det färska brödet. De i bilagorna E och F upptagna undersökningsresultaten torde därjämte böra omnämnas. Det ligger i sakens natur att övervakningsmyndigheten bör göra anmälan till åtal för förseelse emot 3 § endast i sådana fall då med full tydlighet framgår att de bröd, som det är fråga om, tillverkats i för låg vikt. Den av de sakkunniga anlitade experten anser (se bilaga D) att

kontrollen rörande de föreslagna bestämmelsernas efterlevnad bör taga sikte på brödens halt av torrsubstans. De sakkunniga äro emellertid av den uppfattningen, att därest på grund av krisförhållandena de föreslagna bestämmelserna snabbt skola kunna genomföras, kontrollen bör anordnas med så enkla medel som möjligt. De i Sverige gängse mjuka matbrödstyper, på vilka de föreslagna bestämmelserna äro avsedda att äga tillämpning, torde icke i mera avsevärd grad skilja sig från de typer av sådant bröd, som förekomma i Norge och Danmark, där kontrollen baseras på en vägning av själva bröden. De i 3 § meddelade bestämmelserna äga, såsom av paragrafens ordalydelse framgår, tillämpning i fråga om bröd, som äro avsedda att försäljas till allmänheten, vare sig försäljningen sker i butikslokal eller genom kringföring. Vid tillverkning för leverans exempelvis till sjukhus eller restauranger äga bestämmelserna således icke tillämpning. Ett bageriföretag är naturligtvis oförhindrat att tillverka brödtyper, som stå i överensstämmelse med föreskrifter, som äro meddelade för det kristidsstyrelseområde, där bröden äro avsedda att slutligen försäljas, även om dessa föreskrifter icke överensstämma med dem, som gälla för det område, där företaget är beläget. 4 §. Stadgandet i denna paragraf, att den, som till allmänheten saluhåller mjukt bröd efter vikt, skall vara pliktig att i en mot efterfrågan svarande omfattning saluföra bröd i de typer, som föreskrivits för området, där saluförandet sker, har tillkommit för att syftet med kungörelsen ej skall kunna förfelas genom att brödförsäljarna underlåta att tillhandahålla brödtyper, som tillverkas i bestämda viktklasser. Nämnda stadgande får naturligtvis icke tillämpas så strängt att ansvar ådömes, därest en butik tillfälligtvis stått utan någon av de föreskrivna typerna. Ett påpekande härom bör införas i de jämlikt 6 § andra stycket meddelade anvisningarna för kontrollmyndigheterna. Det bör måhända även framhållas att stadgandet äger tillämpning även på sådan försäljning som sker i form av kringföringshandel, en särskilt på landsbygden numera synnerligen vanlig försäljningsform för bröd. Undantag från stadgandet skall kunna medgivas av kristidsnämnden i orten, där den försäljningslokal, som ansökningen gäller, är belägen. Sådant undantag bör givetvis meddelas endast när särskilda skäl kunna anses föreligga, såsom då sökanden försäljer huvudsakligen kaffebröd och konditorivaror men därjämte i obetydlig omfattning en eller annan matbrödstyp. Den senare föreskriften i 4 §, rörande skyldighet att i försäljningslokal anbringa visst anslag, äger även tillämpning såväl på den bofasta handeln

45 som på kringföringshandeln. I de fall, då ett fordons försäljningsräjong omfattar delar av mer än ett kristidsstyrelseområde, erfordras således mer än ett anslag, därest olika brödtyper eller vikter å dessa fastställts i de av försäljningen berörda områdena. 5 §. Påföljden för förseelse emot den föreslagna kungörelsens bestämmelser torde, i överensstämmelse med vad som gäller såväl enligt nedannämnda förordning av den 29 juni 1917 som hälsovårdsstadgan, böra bestämmas till dagsböter. 6 §.

Bestämmelser angående försäljning av bröd efter vikt äro att hänföra till den del av livsmedelslagstiftningen, som brukar sägas vara av ekonomisk natur, d. v. s. som är avsedd att skydda allmänheten för ekonomisk förlust i livsmedelshandeln, i motsats till sådan lagstiftning av hygienisk natur, som ingriper emot hälsofarliga livsmedel. Då det författningsförslag framlades, som ledde till utfärdandet av förordningen den 29 juni 1917 angående förbud i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel med födoämnen — vilken innehåller livsmedelslagstiftning av uteslutande ekonomisk art — anfördes av 1916 års livsmedelslagstiftningskommitté att det vore av stor betydelse att kontrollen å livsmedelshandeln komme att handhavas på ett enhetligt sätt, och det tillades att då hälsovårdsmyndigheterna redan hade en vittgående livsmedelskontroll om händer, det därför ansetts mest ändamålsenligt att åt dessa anförtro den utvidgade kontroll, som en ny livsmedelslagstiftning måste föra med sig. I enlighet med kommitténs förslag har i nämnda förordning tillsynen å dess efterlevnad ålagts hälsovårdsnämnd eller, där sådan ej finnes, kommunalnämnd. Även hälsovårdsstadgan innehåller för övrigt föreskrifter av rent ekonomisk art. Detta är exempelvis fallet med bestämmelsen att mjölk, som hålles till salu, icke får vara utspädd med vatten och ej heller, utan att sådant särskilt angives, berövad något av sina naturliga beståndsdelar. Med hänsyn till det anförda synes det lämpligt att uppdraga åt nyssnämnda myndigheter att öva särskild tillsyn över de i 3 och 4 §§ föreslagna bestämmelsernas efterlevnad. Därtill kommer att dessa myndigheter vid handhavandet av livsmedelskontrollen torde förfara med all den varsamhet, som kräves vid övervakningen av de här föreslagna, hos oss hittills oprövade bestämmelsernas efterlevnad. En erinran om lämpligheten av sådan varsamhet torde böra införas i de anvisningar för kontrollen, vilka i paragrafens andra stycke föreslås skola utfärdas av statens livsmedelskommission. Exempel på ytterligare påpekanden, vilka torde böra inflyta i dessa anvisningar, hava lämnats ovan under 3 och 4 §§.

46 Genom föreskriften i paragrafens första stycke fritages givetvis icke allm ä n n a åklagarna och polismyndigheterna från den plikt a t t öva kontroll över kungörelsens efterlevnad och beivra överträdelser, som följer av deras allmänna skyldighet i sådant avseende. Promulgationsbestämmelser. Kungörelsen har tänkts skola kunna utfärdas strax efter årsskiftet 1939 —1940. Kristidsstyrelserna böra i så fall utan svårighet kunna medhinna a t t före den 15 februari 1940 meddela de i 1 § avsedda föreskrifterna. Bageriföretagen torde därefter behöva högst sex veckor för a t t anpassa sig efter de ändringar med avseende å tillverkningen, som dessa föreskrifter kunna medföra.

47 Bilaga A.

Ur »Levnadsvillkor och hushållsvanor i städer och industriorter omkring år 1933», av socialstyrelsen. Konsumerade kvantiteter av viktigare varuslag per år och normalhushåll ( o m 3.3 konsumtionsenheter) inom olika soeialklasser och landsdelar. Socialklass

Medelkl asshushåll

Arbetar- o. lägre tjänstemannahushåll T3 C

-o

153 E

T3

T3

93 E v o to c "C g > > t/i O 9

Bröd kg 127.4 hårt rågbröd . . » 51.0 mjukt grovbröd . » 9.4 sötlimpa . . . . » 32.1 matbröd av vete » 12.3 skorpor » 3.5 enklare kaflebröd » 9.0 finare kaffebröd, småbröd . . . . » 10.1

98.7 15.7 26.2 23.9 6.8 4.3 10.4

234.1 7.8 86.6 98.3 14.2 4.1 13.2

114.3 54.4 16.3 21.5 5.2 3.9 5.7

98.5 51.1 12.8 15.3 6.2 2.8 6.1

144.3 41.5 14.9 34.3 21.1 4.9 12.1

3.7 9.6

203.7 12.7 56.9 85.0 18.2 3.3 14.4

13.2 Landsdel

Antal hushåll

a "3 5 •

:- ra O

SI

~

C/2

:0

ra

O

c

"C

<D

(V

3 B

ut

ra

<* IS o ™

2 S

124.5 48.3 18.9 23.8 12.2 3.8 4.4

91.8 39.9

> 92

27.3 10.7

E v o be c "E

t/i :0 O

£C c/3 > O

O

2 tD "E

fe

B

"ÖS

rakt

10.7 10.2 11.7

2.6 7.0

»Landsdelarna äro till antalet fem, nämligen Svealand (vartill även räknats Gästrikland men frånräknats Dalarnas nordvästra del), Norra Götaland (Öster- och Västergötland, Dalsland, Bohuslän, norra delen av Småland och av Halland), Södra Götaland (Skåne, Blekinge, södra delen av Småland och av Halland samt Gotland och Öland), Nedre Norra Sverige (Nordvästra Dalarna, utom fjällregionen, samt Norrland med undantag för Gästrikland, Lappland, Tornedalen m. m. av Norrbottens kustland ävensom fjällregionen i Jär ntland och Härjedalen), Övre Norra Sverige (återstående delar av Dalarna och Norrland). Vic u p p d r a g a n d e t av landsdelsgränserna har man i främsta rummet tagit hänsyn till olikhete r i befolkningens levnadsföiV hållanden.»

48 Bilaga B. Sammanställning upprättad av livsmedelslagstiftningssakkunniga

över resultatet av en av notarius publicus i Stockholm på uppdrag av konsumtionsföreningen Stockholm med omnejd i november 1936 företagen undersökning av brödpriserna hos tio olika företag i Stockholm samt hos konsumtionsföreningen. Av varje företag inköptes 3 stycken bröd av varje sort av långfranska och limpor samt 6 stycken småfranska, vilka därefter omedelbart vägdes för utrönande av medelvikten på varje brödtyp från varje särskild firma. Brödtyp

Småfranska

Långfranska

Råglimpa (köptes i endast 7 av företagen).

Medelvikt Inköpspris Pris per i gram per st. öre kg öre 59.3

82.3 Brödtyp

Medelvikt Inköpspris Pris per i gram per st. öre kg öre

Råglimpa (köptes i endast 7 av företagen).

40.8 Rågsiktlimpa

109.2 Vörtlimpa

49 BUa a C Undersökning 9 rörande priserna i socialstyrelsens 48 ombudsorter å de vanligaste typerna av grovt och fint mjukt rågbröd, företagen i december 1937 av livsmedelslagstiftningssakkunniga.

Grovt bakat huvudsakligen Län och ort Stockholm.

Benämning

Ankarstock

rågmjöl.

Vikt Pris Pris Vikt Pris Pris Vikt Pris Pris per st. per st. per kg per st. per st. per kg per st. per st. per kg gram öre öre gram öre öre gram öre öre 410 820 870 1000 580 210 82 810

25 55 40 47 35 15 5 55

61 67 46 47 60 71 61 68

500 990

45 50

170 1000

90 51

8 47

47 47

650 750 300 280

30 40 12 12

46 53 40 43

590 410 300 300

30 18 12 12

51 44 40 40

46 Hålkaka Grovlimpa

42 52

—

10 30

— —

240 580

Hålkaka Ankarstock Sabinabröd

290 700 525

15 40 30

52 57 57

280 360

15 25

54 69

250 350

15 25

60 71

Norrköping

Kaka av rågsikt > » sammal. m. tills, av rågsikt

305 340

15 15

49 44

273 305

15 15

55 49

270 340

15 15

56 44

Motala

Hålkakor

43 Hålkaka Ankarstock

350 950 570 720

18 50 30 45

51 53 53 63

360 950 580 710

18 50 30 45

50 53 52 63

t

Uppland. Uppsala

Råglimpa S-limpa Hålkaka Rågkaka Rågbitar Snoilskybröd Ankarstock 2>

Södermanland. Södertälje Nyköping

Hålkaka Grovbrödslimpa Grovbullar

»

Hålkaka

> Eskilstuna Östergötland. Linköping

Småland. Jönköping

>

Grovlimpa Värnamo

Ankarstock

40 Växjö

Grovbröd Ankarstock

1050 1200

50 50

48 42

950 1000

45 45

47 45

900 950

45 45

50 47

Kalmar

Runda kakor > > » » Ankarstockar

50 50 50 50 50 50

38 45 43 43 38 38

1300 1200 1200 1220

50 50 50 50

38 42 42 41

1200 1100 1200 1250

50 50 50 50

42 45 42 40

> »

1300 1100 1150 1150 1300 1300

Ankarstock

42 Västervik 4

bröd. av sammalet

50 Län och ort

Gotland. Visby

Benämning

Vikt Pris Pris Vikt Pris Pris Vikt Pris Pris per st. per st. per kg per st. per st. per kg per st. per st. per kg gram öre öre gram öre öre gram öre öre

— —

—

1000 600

50 30

50 50

1200 600

55 30

46 50

47 Grovbröd Ankarstock

1300 600

50 25

38 42

1300 600

50 25

38 42

1140 465

40 20

35 43

Malmö

Grovbröd

33 Lund

s. k. danskt lantbröd 700 Vanl. grovbröd 1060 600 » » Normalbröd 1000 Specialbröd 950

40 40 20 40 40

57 38 33 40 42

690 1100

25 40

36 36

35 Grovbröd

50 50

42 45

1000 875

50 50

50 57

Blekinge. Karlskrona Skåne. Kristianstad

Landskrona Hälsingborg

Grovbröd, stora » , små Ankarstock vanl. grovbröd

Halland. Halmstad Varberg

1020 1200 1200

50 50

42 42

1200 1100

Ankarstock — Grovbröd

36 Grovbröd

55 Grovbröd

> Ystad

800 Grovbröd

1250 Ankarstock Grovbröd

— —.

—

—

—

—

240 Grov kaka Ankarstock

250 650

15 37

60 57

260 670

15 37

58 55

250 650

12 15 37

50 60 57

Grov hålkaka Ankarstock

260 750

15 40

58 53

250 425

15 25

60 59

250 400

15 25

Borås

Hushållslimpa Ankarstock Skrädda kakor Grova hushållskakor

750 1000 950

50 50 50

67 50 53

650 1010

50 50

77 50

750 950

50 50

60 63 67 53

300 Lidköping

Ankarstock Hålkaka

1000 250 360

50 10 15

50 40 42

1000 250 360

50 JO 15

50 40 42

1000 250 360

15 50 10 15

Tidaholm

Grov hålkaka

50 50 40 42 43

Grovlimpa

50 62

300 655

15 40

50 61

Bohuslän. Göteborg Lysekil Västergötland. Vänersborg

» Värmland. Karlstad

65 Filipstad

Grov hålkaka

12 Arvika

Grov rågkaka Ankarstock

290 650

15 40

52 62

300 650

15 40

51 Län och ort

Närke. Örebro Västmanland. Västerås Dalarna. Falun Avesta Ludvika Mo ra Gästrikland. Gävle Hälsingland. Söderhamn Medelpad. Sundsvall Ångermanland. Kramfors Jämtland. Östersund

Västerbotten. Umeå Norrbotten. Luleå

Grov kaka Skånsk kavring Grovlimpa

Kiruna

— —

—

65 750

20 45

50 45

Rågkaka Grovlimpa

400 1000

20 45

50 45

— —

— 1000

Grovlimpa Ankarstock Ankarstock Råglimpa Rågkaka (Blankt)

600 750 530 700 215

35 45 30 50 10

58 60 57 71 47

580 750

35 58

60 77

— —

—

1000 825

50 60

50 73

— —

—

56 Ankarstock

50 Ankarstock Kraftlimpa

67 Kavring Ankarstock

-

—

—

61 Hushållslimpa Hälsolimpa Grovlimpa Grovbröd (vitamin) >Gloria grov» Sabinalimpa JämtbuUe Ankarstock

425 900 640

25 50 40

59 56 63

900 750 800 550 580

50 50 50 35 40

56 67 63 64 69

Kavring Västerbottens Kavring

950 975 475 200 200

50 50 25 10 10

53 51 53 50 50

200 200

10 10

50 50

200 250

10 15

50 60

1000 350 700

50 25 50

50 71 71 900

— — — —

— —

225 780

15 55

67 71

(Blankt)

Ankarstock, grov

»

»

T>

»

Grov kaka Lappland. Vilhelmina Malmberget o. Gällivare

Vikt Pris Pris Vikt Pris Pris Vikt Pris Pris per st. per st. per kg per st. per st. per kg per st. per st. per kg gram öre öre gram öre öre gram öre öre

Benämning

»

>

Ankarstock Stump Hushållslimpa Ankarstock Rågkaka Ankarstock

52 Sötlimpa eller siktbröd bakat av rågsiktsmjöl med eller utan tillsats av vetemjöl. Län och ort

Benämning

Vikt Pris Pris Vikt Pris Pris Vikt Pris Pris per st. per st. per kg per st. per st per kg per st per st per kg gram öre öre gram öre öre gram öre öre 630

400 500

30 40

75 80

220 770 440

15 50 35

68 65 80

610 235

40 12

66 51

58 61

400 600

25 25 25

63 42 61

640 220

45 12

59 70 55

690 400 290

40 25 15

58 63 52

68 54 52

680 350 1000

45 18 50

66 51 50

50 50

50 53

1050 1000

50 50

48 50

87 83

500 510

45 45

90 88

30 50

71 67

— —

— —

— —

— —

— —

— —

550 500 300 260

35 35 15 15

64 70 50 58

500 550 300 300

30 35 15 15

60 64 50 50

Sötlimpa Siktbröd

540 225

40 12

74 53

580 230

35 12

60 52

Linköping

Katalan Limpa

575 525

45 25

78 48

430 820

25 50

Norrköping

Katalan Inslagen limpa (blandat rågsikt o. sammalet)

58 Motala

Sötlimpa Siktbröd, kakor

650 300

40 12

62 40

Sötlimpa Hålkaka Sötlimpa

660 340

45 18

68 53

665 335

45 18

675 1000 950

Stockholm.

Vörtlimpa Siktlimpa Nynäslimpa Smålandslimpa Rågsiktskaka Stettinerbröd Pomeranslimpa

595 800 300 560 580 180 440 600

50 60 25 50 50 12 30 34

84 75 83 89 86 67 68 57

520 540

45 45

425 750

Uppland. Uppsala Södermanland. Södertälje

Sötlimpa

» Sötlimpa Hålkaka av siktbröd Smålandslimpa Nynäslimpa

Nyköping

Sötlimpa

»

Hålkaka i

Eskilstuna Östergötland.

Småland. Jönköping Värnamo Växjö

Sötlimpa Siktebröd

1100 1050

50 50

45 48

Kalmar

Sötlimpa, siktbröd, katalan D:o D:o D:o D:o

900 1025 1000 900 900

45 50 50 50 50

50 49 50 56 56

1050 800

50 50

48 63

950 850

50 50

53 59

1000 950

50 50

50 53

800 1000

50 50

63 50

Sötlimpa, siktbröd (levar) » (runda)

—

—

—

630 900

35 55

56 61

45 Västervik

5.'}

Län och ort

Gotland. Visby

Benämning

Sötlimpa el. siktbröd (stora) » (små) Rågsiktsbröd

Vikt Pris Pris Vikt Pris Pris Vikt Pris Pris per st. per st. per kg per st. per st. per kg per st. per st. per kg gram öre öre gram öre öre gram öre öre

Blekinge. Karlskrona

— —

—

1200 600 300

Rågsött

56 Skåne. Kristianstad

Siktbröd

46 Malmö

Sötlimpa

44 Lund

Vanl. siktbröd runda o. långa

800 470 425

40 20 25

50 43 59

840 510

40 25

48 49

880 900

40 40

45 44

»

»

»

1200 600 600

70 35 30

58 58 50

1200 600

70 35

58 58

70 35 25

58 58 83

Sötlimpa, lång Siktbröd, Finbrödskaka Söttbröd el. Fintbröd D:o

925 925

50 50

54 54

850 925

50 50

59 54

708 875

50 50

71 57

Ystad

Siktbröd

47 Halland. Halmstad

Sötbröd

56 Varberg

Sötlimpa

56 Bohuslän. Göteborg

Sötlimpa

35 30 30 30 30 42 37

103 71 68 60 70 65 53

88 Hushållslimpa Kryddlimpa Siktbröd Sirapslimpa Hallandslimpa

340 425 440 500 430 650 700

640 700

42 37

66 53

650 710

42 37

65 52

Landskrona Hälsingborg

Lysikil Västergötland. Vänersborg

Sötlimpa

76 Boris

Sötlimpa Siktbröd

600 850

50 50

83 59

625 800

50 50

80 63

620 825

50 50

81 61

Lidcöping

Limpa Hålkaka

Tidiholm

Sötlimpa

700 250 360 450

50 10 15 30

71 40 42 67

700 250 360 590

50 10 15 40

71 40 42 68

700 250 360 650

50 10 15 45

71 40 42 69

Värnland. Karstad

Katalani

450 300 648

30 15 40

67 50 62

»

Filiptud Arvka Närke. Öreoro

Sirupslimpa Siktkaka Rågsiktslimpa

61 Ö-limpa Kryddlimpa Hushållslimpa

— —

—

54 Län och ort

Benämning

Västmanland. Västerås

Vikt Pris Pris Vikt Pris Pris Vikt Pris Pris per st. per st. per kg per st. per st. per kg per st. per st. per kg gram öre öre gram öre öre gram öre öre

28 45 20

56 56 57

67 Rågsiktskaka

500 800 350

74 Sötlimpa Siktbröd

490 270

35 20

71 74

485 280

35 20

72 71

480 260

35 20

.73 77

Avesta

Sötlimpa

68 Ludvika

Limpa Siktkaka

450 225

30 15

67 67

750 250

50 15

67 60

550 240

35 15

64 63

Mora

Limpa

67 Rågsiktskaka

150 210

10 15

67 71

Mixkaka Sötlimpa

280 450

15 25

54 56

250 405

15 25

60 62

68 Medelpad. Sundsvall

Siktbröd

69 Ångermanland. Kramfors

Råglimpa

52 Berja Nynäslimpa

40 40 50 40 55 25 50 50 25 40 50

65 68 86 69 95 93 71 76 71 71 64

360 320 400

25 30 25

69 94 63

( 600 620 (650

50 40 50

83 65 77

69 Skånelimpa

620 590 580 580 580 270 700 660 350 560 780

Siktlimpa Vörtlimpa Sirupslimpa

710 680 680

50 50 50

70 74 74

710 680 680

50 50 50

70 74 74

710 680 680

50 50 50

70 74 74

Sötlimpa

825 820

50 50

61 61

50 25 50 15

62 63 67 60

820 810

50 50

61 62

69 Sötlimpa

Dalarna. Falun

Gästrikland. Gävle Hälsingland. Söderhamn

Jämtland. Östersund

„ Hushållslimpa Vörtlimpa Rågsiktskaka Floralimpa Cebe Kryddlimpa

, Västerbotten. Umeå Norrbotten. Luleå

Skrädda limpor Kakor

—

—

—

810 400 750 250

Råglimpa

78 Vitaminlimpan Söta limpor Petrinilimpan Limpor

82 620

» Lappland. Vilhelmina Malmberget Gällivare

Kiruna

o.

Sötlimpa el. siktbröd

730 700

55 55

75 79

55 Bilaga D.

Till Livsmedelslagstiftningssakkunniga, Stockholm. Undertecknad, som erhållit i uppdrag att biträda Livsmedelslagstiftningssakkunniga vid uppgörande av förslag till kungörelse angående vissa föreskrifter rörande försäljning av bröd efter vikt, får härmed ur bagerikemisk synpunkt avgiva följande utlåtande: Rörande § 1: Beträffande de brödtyper, som bli föremål för en eventuell föreskrift, torde det vara rena matbrödstyper, som avses. Man kan indela de i Sverige gångbara brödtyperna i tre olika grupper: 1. Matbröd, omfattande såväl enklare typer som mera påkostade sådana. 2. Specialbröd. 3. Lyxbröd. Att lagstifta för mera påkostat matbröd, specialbröd och lyxbröd är så gott som ren omöjlighet, varför endast matbröd av enklare beskaffenhet kan komma i fråga, och av dessa böra endast ett fåtal, högst tre typer, komma i fråga. Önskvärt vore att föreskrifter lämnades, hur dessa bröd skola vara sammansatta till art och mängd. Beträffande vikterna vore en minimivikt av 500 gram bestämt att föredraga framför den föreslagna minimivikten 300 gram, emedan den procentuella viktsminskningen blir relativt mindre ju större bröden äro. När brödtyperna blivit bestämda, böra föreskrifter för sammansättningen meddelas, och böra dessa föreskrifter vara likartade för så stora områden som möjligt, icke blott för enskilda distrikt. § 3: Beträffande bestämmelserna för tillåten avdunstningsprocent kan man gå två vägar. Antingen bestämmes denna för varje brödtyp för sig eller också bör toleransen sättas så högt, att den kan vara giltig för samtliga brödtyper. Avdunstningsprocenten växlar högst betydligt för olika brödtyper, till och med samma sorts bröd av samma bakning. Vetebröd ger i allmänhet större avdunstningsprocent än rågbröd, särskilt om dessa, som brukligt är, tillsättas med sirap. Vidare vill jag påpeka omöjligheten av att med någorlunda säkerhet bestämma, hur pass gammalt ett bröd är, d. v. s. hur lång tid som förflutit efter bakningen. Beträffande kontrollen omfattar förslaget, att denna skall ske medelst vägning och i de flesta fall kan nog denna form av kontroll vara tillfyllest. Det kan dock givas tillfällen, då detta sätt för kontroll icke räcker till. När en bagare avlevererat brödet till återförsäljare eller kunder, har han ej mera kontroll över det och kan därför icke åtaga sig ansvaret för eventuell undervikt, som kunnat uppstå genom olämplig förvaring eller på grund av andra omständigheter, som inträffat efter brödets avlevererande. Det kan komma att finnas fall, då det gäller att avgöra, om felet ligger hos bagaren eller återförsäljaren resp. avnämaren. Då vidare lagförslaget enligt min mening har till uppgift att garantera allmänheten bröd av ett visst näringsvärde för ett bestämt

56 pris, anser jag, att i tvistiga fall en bestämning av torrsubstansen bör göras i likhet med vad som sker i Tyskland. Befinns torrsubstansmängden vara den riktiga och för övrigt i enlighet med föreskrifterna, bör bagaren vara fri från ansvaret, även om under vikt skulle föreligga. Mot övriga paragrafer i förslaget har undertecknad intet att erinra. Stockholm den 27 november 1939. HILMER HYLANDER. Föreståndare för Hantverksinstitutets Bagerilaboratonum.

57 HANTVERKSINSTITUTETS KEMISKA LABORATORIUM

Bilaga E.

Bagerilaboratoriet

Analysintyg jämte komplement till prov nr 4852

4858.

Rekvirent: Livsmedelslagstiftningssakkunniga, Stockholm. Föremål: Utbakat bröd, införskaffat från trenne bagerier i Stockholm här benämnda S., P. och S. B. Av varje brödtyp crhöllos 2 st. Undersökning: Avdunstningsprocent efter 24 resp. 48, 72, 96 och 120 timmar. Brodtyperna utgjordes av de för närvarande mest gångbara matbrödstyperna, nämligen dels langfranska, som tillverkats av uteslutande vetemjöl, dels s k Nynaslimpa, tillverkad av en blandning vetemjöl och finmalet rågmjöl samt dessutom ett par bröd av huvudsakligen grovmalet rågmjöl med ringa tillsats av vetemjöl, benämnt Campingbröd. Bröden transporterades omedelbart efter baknmgen så skyndsamt som möjligt till laboratoriet. Vikt vid ank. till laboratoriet, gr.

Viktförlust efter 24 tim, %

Viktförlust efter 48 tim, %

1.

2.

1.

2.

1.

2.

304 674

330 672

5.6 3.1

4.5 3.0

9.2 5.0

7.9 4.8

302 680

299 694

4.3 2.4

4.0 2.2

7.3 3.8

7.0 3.6

S. B. Långfranska Nynäslimpa Campingbröd

373 613 953

362 605 958

3.0 3.3 2.4

3.6 3.1

5.6 5.1 4.2

Undersökningsresultat:

Viktförlust efter 72 tim, %

Viktförlust efter 96 tim, %

Viktförlust efter 120 tim, %

1.

2.

1.

2.

1.

2.

Undersökningsresultat: Bröd: S.

Långfranska Nynäslimpa

P.

Långfranska Nynäslimpa

....

Bröd:

•

6,6 5.1 4.2

S.

Långfranska Nynäslimpa

12.2 6.7

10.9 6.3

14.5 8.2

13.3 7.7

16.8 9.3

15.2 8.9

P.

Långfranska Nynäslimpa

9.9 5.0

9.7 4.9

12.3 6.0

12.0 5.9

14.6 6.9

14.1 S. B. Långfranska Nynäslimpa Campingbröd

8.0 6.7 5.6

8.8 6.6 5.6

9.4 8.0 7.1

11.1 7.9 7.2

12.1 9.1 8.3

Bröden förvarades hela tiden vid en temperatur av 17°—18°C. Rummets fuktighetshalt: 40 rel. %. Stockholm den 27 november 1939. HANTVERKSINSTITUTETS BAGERILABORATORIUM Hilmer Hy lander Laboratorieföreståndare.

6.9 13.3 9,1 8.5

Bilaga F. Vissa uppgifter om viktminskningen hos bröd från konsumtionsföreningens Stockholm med omnejd bageri, november 1939.

Vikt

Minskning

I deg Bakat 12 tim. 24 tim. 48 tim.

3 235 gr 3 005 gr 2 984 gr 2 960 gr 2 873 gr

230 gr 251 gr 275 gr 362 gr

7.1 7.8 8.5 11.2

0.7 1.5 4.4

K-limpa små 3 bröd av 2/s rågsikt och V3 vete

I deg Bakat 12 tim. 24 tim. 48 tim.

1 621 gr 1 503 gr 1 475 gr 1 465 gr 1425 gr

118 gr 146 gr 156 gr 196 gr

7.3 9.0 9.6 12.1

1.9 2.5 5.2

K-limpa stora 3 bröd, se ovan

I deg Bakat 12 tim. 24 tim. 48 tim.

3 291 gr 3 052 gr 3 012 gr 2 998 gr 2 909 gr

239 gr 279 gr 293 gr 382 gr

7.3 8.5 8.9 11.6

1.3 1.8 4.7

Grahamslimpa 3 bröd av graham och vete

I deg Bakat 12 tim. 24 tim. 48 tim.

1 666 gr 1 510 gr 1 500 gr 1 500 gr 1 485 gr

156 gr 166 gr 166 gr 181 gr

9.4 10.0 10.0 10.9

0.7 0.7 1.7

I deg Bakat 12 tim. 24 tim. 48 tim.

918 gr 795 gr 785 gr 770 gr 725 gr

123 gr 133 gr 148 gr 193 gr

13.4 14.5 16.1 21.0

1.3 3.1 8.8

I deg Bakat 12 tim. 24 tim. 48 tim.

1 387 gr 1 270 gr 1 250 gr 1 245 gr 1 222 gr

117 gr 137 gr 142 gr 165 gr

8.4 9.9 10.2 11.9

1.6 2.0 3.8

I deg Bakat 12 tim. 24 tim. 48 tim.

825 gr 800 gr 785 gr 775 gr 735 gr

25 gr 40 gr 50 gr 90 gr

3.0 4.8 6.1 10.9

1.9 3.1 8.1

Bakat 12 tim. 24 tim. 48 tim.

med påsen 1 015 gr 1 012 gr 1 012 gr 1 005 gr

3 gr 3 gr 10 gr

—

S o r t :

R-limpa, grovt bröd av ren råg 3 bröd

Småfranska 10 bröd

Stora franska 3 bröd

K.-K.-längd 3 bröd, kaffelängd av vete

Runda skorpor, vete 1 kg

av degvikten av bakad vikt

0.3 0.3 1.0

Statens offentliga utredningar 1939 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) V a t t e n v ä s e n . Skogsbruk. Bergsbruk. Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Betänkande med förslag till ändringar i vissa delar av sjömanslagen m. m. [21] Betänkande med förslag till lag om arbetsfostran m. m. [25] Betänkande ang. revision av tryckfrihetsförordningens ansvarighetsrégler och därmed sammanhängande författIndustri. ningar. [32] Betänkande med förslag till ändringar i förmynderskaps- Betänkande och förslag rörande befrämjande av avsättningen av den svenska stenindustriens produkter. [11] lagstiftningen. [33] Betänkande rörande industriellt utnyttjande av halm. [12] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Handel och sjöfart. Betänkande ang. justitiekanslerns, justitieombudsmannens och militieombudsmannens allmänna ämbetsställning m. m. [7] 1937 års landsfiskals- och stadsflskalsutredning. Betänkande med förslag till omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna m. m. [9] Kommunikationsväsen. Betänkande om statstjänstemäns ställning vid arbetskonflikter. [19] Betänkande ang. grunder för intagning av enskild väg till 1937 års domsagoutredning. Betänkande med förslag till allmänt underhåll ävensom ang. statsbidrag till enskilda omorganisation av domsagoförvaltningen samt löneregvägar. [1] lering för domsagopersonalen. [29] Betänkande med förslag till taxa för befordring av gods m. m. å statens järnvägar. [3] Betänkande med förslag till exporttariffer. [8] Kommunalförvaltning. Betänkande och förslag ang. vissa med beviljande av tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik förenade frågor. [22] Betänkande med förslag rörande skärgårdarnas behov av Statens och k o m m u n e r n a s flnansväsen. förbättrade kommunikationer. [34] Betänkande ang. revision av tjänsteförteckningen i vad Dragbilar. Betäukande med förslag till klassificering av vissa för framdragande av släpfordou eller arbetsredskap avser statens affärsdrivande verk. [5] ombyggda automobiler, m. m. [35] 1936 års lönekommitté. Betänkande med förslag till militärt icke-ordinariereglemente. [10] 1938 års arvsskattekommitté. Betänkande med förslag till förordning om arvs- och gåvoskatt m. m. [18] Bank-, kredit- och penningväsen. Nytt förslag till riktlinjer för bestämmandet av ersättning för tjänstebostad. [36] Pollti. Betänkande med förslag till vissa ändringar i beklädnadsreglementet för polispersonalen m. m. [20]

Försäkringsväsen.

Nationalekonomi o c h socialpolitik. Rationaliseringsutredningens betänkande. Del 1. Motiv och K y r k o v ä s e n . Undervisningsväsen. Andlig förslag. [13] Del 2. Verkställda undersökningar. [14] odling i övrigt. Hembiträdesutredningens betänkande. 2. Betänkande med förslag till lag om reglering av anställnings- och arbets- Svensk namnbok till vägledning vid val av nya släktförhållandena inom det husliga arbetet. [15] namn. [4] Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. Del 2. Arbets- Utredning och förslag ang. fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor. [16] förhet m. m. [24] Betänkande med utredning och förslag rörande tillgodo- Utredning och förslag rörande fri undervisningsmateriell seendet av behovet av allmänna samlingslokaler. [30] för folk- och fortsättningsskolor. [17] Betänkande med utredning och förslag ang. rätt för folkskollärare m. fl. att inskrivas vid universitet och högH ä l s o - och sjukvård. skolor samt där avlägga examina. [27] Ledningen av landstingens hälso- och sjukvårdsverksamhet. [23] Betänkande ang. vissa med vården av civila patienter k Försvarsväsen. garnisonssjukhusen sammanhängande organisationsfråUtredning och förslag rörande plats i Stockholms skärgård gor. [31] för förläggning av Stockholms örlogsbas. [2] Sociala försvarsberedskapskommittén. Betänkande. Del 1. Allmänt n ä r i n g s v ä s e n . Förslag till familjebidragslag m. m. [26] Betänkande med förslag till kungörelse med vissa föreskrifter ang. tillverkning av bröd efter vikt m. m. [87] F a s t egendom. Jordbruk med binäringar. Underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre lanthemmen. [6] Betänkande rörande ett ändamålsenligt utnyttjande av kronans fiskevatten. [28]

U t r i k e s ärenden.

Stockholm 1939, Ivar Hieggströnis Boktryckeri A. B.

Internationell rätt.