Betänkande med utredning och förslag angående rekryteringen av försvarsväsendets officerskårer m. m.

O No

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

/\ E>

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1939: 4 3 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED UTREDNING OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

REKRYTERINGEN AV F Ö R S V A R S V Ä S E N D E T S OFFICERSKÅRER M. M. AVGIVET AV

INOM

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

TILLKALLADE

UTREDNINGSMÄN

S T O C K H O L M 19 3 9

Statens offentliga utredningar 1939 Kronologisk B e t ä n k a n d e a n g å e n d e g r u n d e r för i n t a g n i n g av e n s k i l d väg till a l l m ä n t u n d e r h å l l ä v e n s o m a n g å e n d e s t a t s b i d r a g till e n s k i l d a v ä g a r . Svenska T r y c k e r i a.-b. 59 s. K. U t r e d n i n g och f ö r s l a g r ö r a n d e p l a t s i S t o c k h o l m s skärgård f<">r förläggning av S t o c k h o l m s ö r l o g s b a s . B e c k m a n . 30, 87 s. 6 k a r t o r . F ö . B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g till t a x a för b e f o r d r i n g av g o d s m . m . å s t a t e n s j ä r n v ä g a r . B e c k m a n . 206 s. K . Svensk n a m n b o k till v ä g l e d n i n g v i d val av n y a släktn a m n . L u n d , B l o m . v, 106 s. J u . B e t ä n k a n d e a n g å e n d e r e v i s i o n av t j ä n s t e f ö r t e c k n i n g e n i vad avser s t a t e n s affärsdrivande verk. N o r s t e d t 163 s. F l . U n d e r l ä t t a n d e t av k v i n n o r n a s a r b e t e i de m i n d r e lanth e m m e n . K i h l s t r ö m . 126 s. J o . Betänkande angående justitiekanslerns, justitieombudsm a n n e n s och m i l i t i e o m b u d s m a n n e n s a l l m ä n n a ä m b e t s s t ä l l n i n g m . m . N o r s t e d t . 128 s. J u . B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g till exporttariffer. B e c k m a n . 20 s. K. 1937 års landsfiskals- och s t a d s f l s k a l s u t r e d n i n g . Bet ä n k a n d e m e d f ö r s l a g till o m o r g a n i s a t i o n av l a n d s fiskals- och s t a d s f i s k a l s b e f a t t n i n g a r n a m . m . N o r s t e d t . 341 s. J u . 10. 1936 å r s l ö n e k o m m i t t é . B e t ä n k a n d e m e d förslag till m i l i t ä r t i c k e - o r d i n a r i e r e g l e m e n t e . M a r c u s . 130 s. Fi. 11. B e t ä n k a n d e , och f ö r s l a g r ö r a n d e b e f r ä m j a n d e av avs ä t t n i n g e n av d e n s v e n s k a s t e n i n d u s t r i e n s p r o d u k t e r . I d n n . 819 s. H. 12. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e i n d u s t r i e l l t u t n y t t j a n d e av h a l m . Haaggström. 125 s. J o . 13. R a t i o n a l i s e r i n g s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e . Del 1. Motiv och förslag. M a r c u s . 257 s. S. 14. B a t i o n a l i s e r i n g s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e . Del 2. Verkställda u n d e r s ö k n i n g a r . M a r c u s . 550 s. S. 15. H e m b i t r ä d e s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e . 2. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag o m r e g l e r i n g av a n s t ä l l n i n g s - och a r b e t s f ö r h å l l a n d e n a i n o m d e t h u s l i g a a r b e t e t . Hseggs t r ö m . 194 s. S. 16. U t r e d n i n g och f ö r s l a g a n g å e n d e f o r t s a t t f ö r s t a t l i g a n d e av k o m m u n a l a m e l l a n s k o l o r . Hseggström. x, 157 s. E . 17. U t r e d n i n g och f ö r s l a g r ö r a n d e fri x m d e r v i s n i n g s m a t e r i e l l för folk- o. f o r t s ä t t n i i m s s k o l o r . Ha?ggström. 224 s. E . 18. 1938 års a r v s s k a t t e k o m m i t t é . B e t ä n k a n d e m e d förslag till f ö r o r d n i n g o m a r v s - och g å v o s k a t t m . m . M a r c u s . 204 s. F i . 19. B e t ä n k a n d e om s t a t s t j ä n s t e m ä n s s t ä l l n i n g vid a r b e t s konflikter. M a r c u s . 82 s. F i . 20. B e t ä n k a n d e m e d förslag till vissa ä n d r i n g a r i beklädn a d s r e g l e m e n t e t för p o l i s p e r s o n a l e n m . m . B e c k m a n . 28 s. S. 21. B e t a n k a n d e m e d f ö r s l a g till ä n d r i n g a r i vissa d e l a r av s j ö m a n s l a g e n m . m . N o r s t e d t . 39 s. J u . 22. B e t ä n k a n d e och förslag a n g å e n d e vissa m e d b e v i l j a n d e av t i l l s t å n d till y r k e s m ä s s i g a u t o m o b i l t r a f i k förenade frågor. Hasggström. (2), 74 s. K. L e d n i n g e n av l a n d s t i n g e n s h ä l s o - och s j u k v å r d s v e r k s a m h e t . B e c k m a n . 105 s. S.

förte ck n in g

24. A r b e t s l ö s h e t s r ä k n i n g e n d e n 31 a u g u s t i 1937. Del 2 A r b e t s f ö r h e t m . m . B e c k m a n . 117 s. S. 25. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om a r b e t s f o s t r a n m . m M a r c u s , v i i j , 134, 138, 142 s. J u . 26. Sociala f ö r s v a r s b e r e d s k a p s k o m m i t t é n . Betänkande Del 1. F ö r s l a g till f a m i l j e b i d r a g s l a g m . m . B e c k m a n . 75 s. F ö . 27. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e rätt för f o l k s k o l l ä r a r e in. fl. a t t i n s k r i v a s v i d u n i v e r s i t e t och h ö g s k o l o r s a m t d ä r avlägga e x a m i n a . Hasggström 80 s. E . 28. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e ett ä n d a m å l s e n l i g t u t n y t t j a n d e av kronans fiskevatten. I d n n . 237 s. 1 k a r t a . J o 29. 1937 å r s d o m s a g o u t r e d n i n g . B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l o m o r g a n i s a t i o n av d o m s a g o f ö r v a l t n i n g e n s a m t löner e g l e r i n g för d o m s a g o p e r s o n a l e n . N o r s t e d t . 126 s. J u , 30. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och f ö r s l a g r ö r a n d e tillg o d o s e e n d e t av b e h o v e t av a l l m ä n n a s a m l i n g s l o k a l e r . M a r c u s . 134 s. S. 31. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e v i s s a m e d v å r d e n av civila pat i e n t e r å g a r n i s o n s s j u k h u s e n s a m m a n h ä n g a n d e orga nisationsfrågor B e c k m a n . 75 s. F ö . 32. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e r e v i s i o n av t r y c k f r i h e t s f ö r o r d n i n g e n s a n s v a r i g h e t s r e g l e r och d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e f ö r h å l l a n d e n . N o r s t e d t . 51 s. J u . 33. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g till ä n d r i n g a r i f ö r m y n d e r s k a p s l a g s t i f t n i n g e n . Av Å. H o l m b ä c k . U p p s a l a , Almq v i s t & W i k s e l l . 92 s. J u . 34. B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e s k ä r g å r d a r n a s behov av f ö r b ä t t r a d e k o m m u n i k a t i o n e r . Del 1. B e c k m a n 200 s. 8 b i l . K. 35. D r a g b i l a r . B e t ä n k a n d e m e d förslag till klassificering av v i s s a för f r a m d r a g a n d e av s l ä p f o r d o n eller a r b e t s redskap ombyggda automobiler, m. m. Hseggström 64 s. K. 36. N y t t förslag t i l l r i k t l i n j e r för b e s t ä m m a n d e t av e r s ä t t n i n g för t j ä n s t e b o s t a d . M a r c u s . 36 s. F i . 37. B e t ä n k a n d e m e d förslag till k u n g ö r e l s e m e d vissa före skrifter a n g å e n d e t i l l v e r k n i n g av b r ö d efter v i k t m . ni Hseggström. 58 s. S. 38. 1936 å r s l ö n e k o m m i t t é . B e t ä n k a n d e m e d förslag^ til m a n s k a p s a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e . Mai - cus. 256 s. F l 39. U t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e d e k o m m u n a l a flick s k o l o r n a s o r g a n i s a t i o n . Haiggström. 74 s. E . 40. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e å t g ä r d e r till m o t v e r k a n d e vattenförorening m. m. 1. F ö r s l a g och m o t i v e r i n g N o r s t e d t . 274 s. J u . 41. 1938 å r s d o c e n t u t r e d n i n g . B e t ä n k a n d e o c h förslaf rörande docentinstitutionen. U p p s a l a , A l m q v i s t \. Wiksell. 159 s. E . 42. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e civil b e f o l k n i n g e n s förseende m e d g a s m a s k e r s a m t inrät t ä n d e av s k y d d s r u m för l u f t s k y d d s ä n d a m å l . Hsegg s t r ö m , vj, 64 s. S. 43. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och f ö r s l a g a n g å e n d e r e k r y t e r i n g e n av f ö r s v a r s v ä s e n d e t s officerskårer m . m B e c k m a n . 283 s. F ö .

A n m . Om s ä r s k i l d t r y c k o r t ej a n g i v e s . är t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k s t ä v e r n a till d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n a v g i v i t s , t. ex. E. == e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , J o . = ' j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . E n l i g t k u n g ö r e l s e n den 3 febr. 1922 a n g . s t a t e n s offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e a n o r d n i n g ( n r 98) utgiva: u t r e d n i n g a r n a i o m s l a g m e d e n h e t l i g färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1939: 43

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

RETÄNKANDE MED UTREDNING OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

REKRYTERINGEN AV F Ö R S V A R S V Ä S E N D E T S OFFICERSKÅRER M. M. AVGIVET AV

INOM

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

TILLKALLADE

UTREDNINGSMÄN

STOCKHOLM 1939 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [2476 39]

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid

Skrivelse till chefen för försvarsdepartementet

5 Kap.

I. Inledning

7 Kap.

II. Historik 1. Rekryteringen av arméns officerskår 2. Rekryteringen av marinens och flygvapnets officerskårer 3. Vissa före år 1936 framförda krav på och" förslag till ändrade rekryteringsgrunder

10 10 14

Kap. Kap.

III. Rekryteringsfrågan vid 1936 års riksdag och därav föranledd redande utredning, direktiven för utredningsmännen ni. m IV. Gällande ordning för rekrytering och utbildning av militära personal

förbe29

försvarsväsendets 39

1. Manskapets rekrytering och utbildning 2. Underofficersutbildningen 3. Antagning och utbildning av officers- och reservofficersaspiranter

39 42

4. Officersutbildningen efter officersexamen

i vissa främmande

Kap.

V. Officersrekryteringen

Kap.

VI. Åtgärder för ökad manskapserfarenhet 1. Manskapserfarenhet under tjänstgöring vid truppförband 2. Praktik som arbetare inom näringslivet 3. Kurs vid folkhögskola 4. Manskapserfarenhet i övrigt i och utom tjänsten

76 77 86 92 95

Kap.

VII. Rekryteringsgrunden

för officersyrket

länder

1. Officerens arbetsuppgifter 99 2. Studentexamen ej ovillkorlig behörighetsgrund för tillträde till vissa högre utbildningsanstalter 105 3. Den fullständiga studentexamen och dess innehåll särskilt med hänsyn till officersrekryteringen 109 4. Vilka förkunskaper äro erforderliga för utbildningen till officer? 112 5. Rekryteringsbasen enligt nuvarande rekryteriugsordning . . . . 119 6. Förutsättningar för utvidgad rekryteringsbas 124 7. Rekryterings vägar till officersyrket 126 8. Undervisningen i de allmänbildande ämnena vid de lägre manskapsskolorna 144 9. Utbildningen för avläggande av begränsad studentexamen .. 147 10. Jämförande prövning eller kvotsystem? 151 11. Öfficersaspiranternas löneförmåner 163 2476 39

4 Sid.

Kap. VIII. Sammanfattning

166 Kap.

171 IX. Förslag med specialmotiveringar

1. Manskapsrekryteringen 171 2. De lägre manskapsskolorna 173 3. Arméns underofficersskola 178 4. Marinens underofficersskolor 181 5. Flygvapnets underofficersskola 196 6. Officersaspiranternas a n t a g n i n g m. m 201 7. Studentvägen till officersexamen vid armén 204 8. Studentvägen till officersexamen vid flottan och marinintendenturkåren 219 9. Studentvägen till officersexamen vid kustartilleriet 232 10. Studentvägen till officersexamen vid flygvapnet ...• 240 11. Manskapsvägen och realexamensvägen till officersexamen vid armén 246 12. Manskapsvägen och realexamensvägen till officersexamen vid flottan och marinintendenturkåren 251 13. Manskapsvägen och realexamensvägen till officersexamen vid kustartilleriet och marinintendenturkåren 259 14. Manskapsvägen och realexamensvägen till officersexamen vid flygvapnet 262 15. Kostnadsfrågor 266 16. Övergången till de n y a anordningarna 277 Särskilda y t t r a n d e n

i

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet

Genom beslut den 27 januari 1939 har Kungl. Maj:t bemyndigat chefen för försvarsdepartementet att utse högst tre utredningsmän — därav en såsom ordförande — för att inom departementet biträda med fortsatt utredning angående principerna för rekryteringen av försvarsväsendets officerskårer m. m. och avgiva det förslag, vartill utredningen kunde föranleda, samt att till utredningsmännens förfogande ställa särskilda personer såsom sakkunniga inom skilda till utredningen hörande områden. Med stöd av nämnda bemyndigande har departementschefen den 28 januari 1939 dels anmodat expeditionschefen i försvarsdepartementet E. V. Sverne, chefen för krigsskolan, översten vid generalstabskåren G. V. Petri och förutvarande studierektorn vid arméns underofficersskola, filosofie kandidaten C. Eneman att utföra ifrågavarande uppdrag, därvid Sverne tillika anmodats att i egenskap av ordförande leda utredningsmännens arbete; dels ock anmodat vice ordföranden i svenska underofficersförbundet, flaggunderofficeren vid flottan S. Bengtson, ordföranden i försvarsväsendets underbefälsförbund, sekreteraren C. W. Curtman, filosofie licentiaten J. L. Hartmann, Uppsala, lantbrukaren Nils Larsson, Kälkebo, redaktören Torsten Nilsson, Stockholm, juris kandidaten Alvar Odholm, Stockholm, chefen för sjökrigsskolan, kommendörkaptenen av 2. graden vid flottan J. E. Samuelson samt överstelöjtnanten i flygvapnet S. E. B. Schyberg att i egenskap av sakkunniga biträda utredningsmännen vid utförandet av deras uppdrag. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 24 februari respektive den 17 mars 1939 ha till utredningsmännen för att tagas under övervägande vid fullgörandet av deras uppdrag och för avgivande av det förslag, vartill en närmare utredning

6 kunde föranleda, överlämnats dels en inom marinstaben verkställd förberedande utredning rörande organiserandet av marinens underofficersskolor m. m. och dels ett av chefen för flygvapnet upprättat, för Kungl. Maj:ts fastställelse ingivet förslag till reglemente för flygvapnets underofficersskola. Vidare har efter Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 april 1939 departementschefen uppdragit åt utredningsmännen att jämväl underkasta bestäm melserna rörande manskapsrekryteringen den översyn, vartill utredningen kunde giva anledning. Följande experter ha biträtt utredningsmännen, nämligen stabschefen vid kavalleriinspektionen, överstelöjtnanten B. S. Pontén, kommendörkaptenen av 2. graden vid flottan G. Berendt, chefen för flygvapnets underofficersskola, majoren vid flygvapnet C. E. Bergström, kompanichefen och kadettofficeren vid sjökrigsskolan, kaptenen vid kustartilleriet A. H. A. Hilder, kadettofficeren vid krigsskolan, kaptenen K. J. Nilsson, kaptenen i flygvapnet N. T. A. Åhmansson, löjtnanten vid flottan H. G. O. C. Uggla och läraren vid flygvapnets underofficersskola, fil. kand. E. Andersson. Överläggning med representanter för underofficersförbundet och försvarsväsendets underbefälsförbund rörande organisationen av marinens och flygvapnets underofficersskolor har ägt rum. Såsom sekreterare åt utredningsmännen har tjänstgjort adjungerade ledamoten i Svea hovrätt H. M. Digman. Sedan utredningens arbete numera avslutats, få utredningsmännen härmed överlämna betänkande med utredning och förslag angående rekryteringen av försvarsväsendets officerskårer m. m. Vid betänkandet finnas fogade särskilda yttranden av en utav utredningsmännen och av vissa sakkunniga. Stockholm den 21 december 1939. ERIC SVERNE. G. PETRI.

CARL ENEMAN. / Hugo Digman.

Kap. I.

Inledning. De försvarsutredningar, som tid efter annan avgivit förslag till nyordning av vårt lands försvarsväsende, ha även haft att överväga, i vad mån ändrade grunder för befälskårernas rekrytering och utbildning varit erforderliga. De förslag, som i sådant hänseende framlagts, ha kännetecknats av strävan att höja dessa kårers kvalitet och därigenom effektivisera riksförsvaret. Vad man i fråga om kunnighet och skicklighet fordrat av det militära befälet, har betingats främst av de uppgifter detta har att fylla i händelse av krig. Man har emellertid även haft att taga hänsyn till vissa krav, främst av psykologisk och pedagogisk natur, som sammanhänga med verksamheten i fred. Rekryteringen och utbildningen av försvarsmaktens befälskadrer enligt den nu gällande ordningen ha i kvalitativt hänseende lämnat resultat, som motsvarat högt ställda militära förväntningar. Någon svårighet att få kadrerna fyllda har under senare år icke förefunnits. Sedan länge ha emellertid, särskilt vad angår officerskårerna, framförts krav på ändrade rekryteringsgrunder. Dessa krav ha motiverats av önskan att åstadkomma »en bättre hushållning med folkkraften» än vad nu är fallet och att utan sänkning av officerskårernas kvalitet erhålla en rekrytering jämväl från »de bredare folklagren». De krav, som sålunda framförts, ha varit grundade på en även inom försvarsvänliga kretsar utbredd uppfattning, att officerskårernas rekrytering icke vore sådan, som den i försvarets eget intresse borde vara. Man hade haft anledning att reagera mot den mentalitet, som i mångt och mycket kännetecknade militärbefälet, och man hade funnit, att det sätt varpå den menige soldaten, den värnpliktiga truppen handleddes och utbildades i många fall lämnade mycket övrigt att önska. Man hade även kunnat konstatera, att vissa militära missförhållanden givit ökad fart åt de antimilitära strömningar, som alltmer utbredde sig inom vida lager av vårt folk. Rekryteringsfrågans lösning efter bredare linjer och en på det allmänt medborgerliga området förbättrad officersutbildning uppställdes därför som mål för den »försvarets demokratisering», som på många håll efterlystes och påyrkades. Kraven på ändrade rekryterings- och utbildningsbestämmelser ha under senare år vunnit något beaktande. Man har sålunda möjliggjort för det fast anställda manskapet att i vissa fall erhålla utbildning för vidarebefordran till officer. Emellertid kvarstår ännu mycket ogjort. Reformkraven framföras därför alltjämt. Så skedde senast vid 1936 års riksdag och föranledde då 247C 3 9

8 särskilda utskottet att framhålla önskvärdheten av »att en sådan ordning måtte skapas för rekryteringen av officerskårerna, att bredast möjliga bas erhålles för rekryteringen och endast viljan och förmågan att tjäna landet inom kårerna blir utslagsgivande». Under åberopande av detta uttalande beslöt riksdagen enhälligt hemställa om den nu pågående utredningen och om de åtgärder, som kunde föranledas av denna. I den förberedande utredning, som i detta hänseende verkställts av ledamoten av riksdagens andra kammare redaktören Ivar österström, har närmare redogjorts för de brister, som alltjämt vidlåda det nu gällande rekryteringssystemet. Österström har däri erinrat om hurusom »praktiskt taget hela den moderna arbetarklassen i vårt land har varit utom räckhåll för riksförsvaret, när det gällde att rekrytera försvarsorganisationens behov av befäl i alla grader». »Man har», säger Österström, »rätt att utgå ifrån att det ur synpunkten av försvarsorganisationens effektivitet är en ytterligt betänklig sak, att befälskadrernas rekrytering icke hittills haft strängt taget något verkligt fäste i den till antalet största folkgruppen inom nationen.» Enligt österströms mening borde »allt göras för att, givetvis utan åsidosättande av sakliga krav på kvalitet och utbildning för det blivande befälets vidkommande, främja möjligheterna att som rekryteringskälla åt försvarets befälskadrer förvärva hela folket». österström har vidare framhållit önskvärdheten av att officerarna vore väl förtrogna med den menige soldatens, underbefälets och underofficerarnas tjänsteförhållanden. Enligt Österströms mening borde officerarna helst ha arbetat så lång tid inom försvaret på likställd fot med dessa dem sedermera underställda grupper, att förtrogenheten bleve baserad på den egna hårda erfarenheten. Önskvärt vore »att få en officerskår, vilken genom egen erfarenhet kände truppens liv och förhållanden». Försvarsgrenscheferna ha i yttranden över den förberedande utredningen förklarat, att de i princip icke hade något att erinra mot det i utredningen angivna grundläggande syftet, att målet för en vidgad rekryteringsbas för försvarsväsendets officerskårer borde vara en genom dessas förankring inom folket vunnen effektivisering av riksförsvaret. Utredningsmännen anse sig nu icke ha anledning att ingå på en analys av de omständigheter och de särskilda förhållanden, som frammanat kraven på ändrade rekryteringsgrunder. I allt väsentligt ansluta sig utredningsmännen i dessa hänseenden till vad Österström därom under rubriken »Principiella och allmänna synpunkter» yttrat i sitt betänkande. I likhet med Österström anse utredningsmännen, att rekryteringsfrågan numera befinner sig i ett bättre läge än vad som för några årtionden sedan var fallet. Förskjutningen har ägt rum även under senare år och har gjort sig särskilt märkbar under tiden efter 1936 års försvarsbeslut. Denna utveckling till det bättre synes även fortgå. Många tecken tyda på att officerskårernas sociala inställning nu börjar bliva en annan än förr, att det militära befälet ser på sin arbetsuppgift ur en vidare synvinkel än tidigare, samt att

9 de militära kårerna arbeta på att åstadkomma ökat förtroende för försvaret och dess män. Detta har också bidragit till den ändrade inställning till försvarsmakten, som numera kommer till uttryck även bland dem som tidigare varit negativt eller rent av fientligt stämda mot försvaret. Förtroendet för försvaret har otvivelaktigt stärkts. Den nya anda av ömsesidighet i förtroendet, som nu söker sig fram, kommer säkerligen att undanröja månget missförstånd och medverka till den bättre tingens ordning, som för försvarets effektivitet är önskvärd. Utredningsmännen, som emellertid anse, att reformer på nu ifrågavarande område äro både nödvändiga och lämpliga, komma i det följande att framlägga förslag till ändrade grunder för officerskårernas rekrytering. I detta betänkande lämnas, efter en historisk återblick på rekryteringsfrågornas tidigare handläggning, till en början redogörelse för de åtgärder, som närmast föranlett utredningsmännens uppdrag. Därefter redogöres för den nuvarande ordningen för rekryteringen och utbildningen vid försvarsväsendet i vårt land samt för huru officersrekryteringen ordnats i vissa främmande länder. I betänkandet behandlas därefter de två huvudfrågor, som genom direktiven förelagts utredningsmännen, nämligen den ena huru officersaspiranterna skola erhålla ökad manskapserfarenhet och den andra på vad sätt rekryteringsgrunden för officersyrket skall kunna göras bredare. Betänkandet avslutas med de förslag, i vissa fall alternativa sådana, som föranledas av utredningen. I betänkandet behandlas även vissa frågor rörande manskapsrekryteringen och framläggas förslag till nyordning av marinens och flygvapnets underofficersskolor. Dessa spörsmål beröra i viss mån de huvuduppgifter, utredningsmännen genom direktiven fått sig förelagda. Den utförliga behandlingen har emellertid föranletts av särskilda utredningsuppdrag.

10 Kap. I I .

Historik. 1. Rekryteringen av arméns officerskår. Intill slutet av 1700-talet ställdes i allmänhet icke andra krav på officerarna än sådana, som voro av praktisk natur. Teoretiska kunskaper fingo inhämtas genom självstudier. Regementscheferna hade även full frihet att efter eget beprövande rekrytera officerskåren. Detta ledde till sådana missförhållanden som bortskänkande av officersbeställningar till minderåriga söner till förtjänta fäder samt ackordsystemet, vilket innebar, att en tillträdande officer kunde åläggas att till sin företrädare utgiva visst penningbelopp. Såväl den franska revolutionen som den mer än kvartsekellånga krigsperiod, som följde revolutionen i spåren, kom även för Sveriges vidkommande att få inflytande på den militära utvecklingen. Militäryrkets förutsättningar undergingo betydelsefulla förändringar, varigenom avsevärt högre fordringar kommo att ställas på officerskåren än tidigare varit fallet. Sålunda började man kräva av officerarna förutom praktisk rutin krigsvetenskapliga kunskaper och allmän medborgerlig bildning. Ett uttryck för den vaknande insikten om nödvändigheten att höja officerskårens kvalitet var inrättandet år 1792 av krigsakademien på Karlberg. Denna för armén, skärgårdsartilleriet och flottan gemensamt inrättade läroanstalt, som underhölls av staten, hade till uppgift att meddela undervisning i såväl de humanistiska som de militära ämnen, vilka då ansågos erforderliga för vinnande av officersgrad. Akademien kunde emellertid icke tillgodose mer än omkring en fjärdedel av det årliga behovet av officerare. Den verksamhet, som bedrevs på Karlberg, åstadkom med tiden inom officerskåren en allmänt omfattad uppskattning av de humanistiska studiernas betydelse. Härtill bidrog även det upplysningsarbete, som utövades av det på 1790-talet instiftade Krigsmannasällskapet. Åtskilliga regementschefer uppställde nu vissa krav på kunskaper hos den som skulle föreslås till officer. Detta hade till följd, att i början av 1800-talet särskilda artilleriläroverk inrättades, samt att på 1830-talet på enskilt initiativ en skola för linjeofficersaspiranter öppnades i Stockholm. Därmed var tiden inne för införandet av en obligatorisk och till sin omfattning noggrant bestämd examen även för huvuddelen av de infanteriets och kavalleriets officersaspiranter, som icke genomgått krigsakademien. Genom förordningen den 24 januari 1835 erhöll denna examen sin utformning. Enligt 1835 års förordning fordrades för antagning till officer, att aspiranten uppnått en minimiålder av 18 år samt att han vid något av universiteten avlagt studentexamen i samtliga för denna fastställda ämnen med undan-

11 tag av hebreiska, grekiska och latin. Såsom villkor för officersanställning fordrades därjämte, att aspiranten under minst ett år varit underofficer — vartill han kunde förordnas utan föregående utbildning — att han som underofficer fullgjort åtminstone ett rekryt-, ett befäls- och ett regementsmöte, samt att han avlagt godkänd examen i ett antal militära ämnen. Genom 1835 års förordning fastslogs, att officersyrket krävde såväl humanistisk bildning som militär specialutbildning. Den sistnämnda omfattade dels för samtliga vapenslag nödvändiga teoretiska insikter och dels efter de särskilda truppslagens krav avpassade praktiska kunskaper och färdigheter. Införandet av obligatorisk officersexamen medförde, att inom kort enskilda militärläroverk uppstodo inom de militärdistrikt, som dittills varit utan sådana. Efter utfärdande år 1859 av ny skolstadga för riket påyrkade rikets ständer i skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 augusti 1860 omorganisation av krigsakademien. Förutom kravet på enhetlig utbildning angavs som motiv för framställningen, att inträdet i militäryrket icke borde ske vid alltför tidig ålder, och att den humanistiska undervisningen med fördel kunde bedrivas i de då omorganiserade allmänna läroverken. Kungl. Maj:t anbefallde år 1862, att de av ständerna föreslagna principerna för en omorganisation av krigsakademien skulle beaktas, och att vid akademien sådana åtgärder omedelbart skulle vidtagas, som kunde förbereda en fullständig omorganisation av officersutbildningen. Vid mitten av 1860-talet, då de nya undervisningsformerna vid de allmänna läroverken blivit fasta och börjat göra sig gällande, var tiden mogen för utformandet av den nya krigsskolans organisation. Den genomfördes med reglementet den 13 november 1866. I 1866 års reglemente, som förutsatte, att samtliga officerare från armén, skärgårdsartilleriet och flottan skulle utexamineras från krigsskolan, angavs målet för undervisningen vara »att meddela den bildning, som jämlikt fastställda program är för erhållandet av första officersgraden vid armén, skärgårdsartilleriet och flottan erforderlig». Den olika beskaffenheten av lantoch sjöofficerarnas utbildning föranledde skolans uppdelning på en landklass och en sjöklass. Den senare blev sedermera från och med hösten 1867 organiserad såsom sjökrigsskola. Enligt reglementet skulle lärokursen i landklassen omfatta 5 läse- och 3 övningsterminer under tillhopa 2V2 år. För att bliva antagen till kadett fordrades, att sökanden antingen avlagt fullständig avgångsexamen vid något av statens högre elementarläroverk eller erhållit flyttningsbetyg till sjunde klassen på reallinjen. För den som icke kunde förete sådant betyg fanns möjlighet att vid krigsskolan undergå prövning för inträde i denna. Efter avlagd officersexamen fördelades kadetterna efter val på truppslag och regementen. De vunno dock icke officersfullmakt, förrän de genom »gradpassering» förvärvat någon kännedom om trupptjänsten. Sedermera förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 12 juni 1871, att för inträde vid krigsskolan skulle fordras fullständig avgångsexamen från allmänt

12 läroverk. Genom brev den 5 oktober 1871 uppställde Kungl. Maj:t vidare såsom villkor för inträde i krigsskolan, att eleven skulle ha fullgjort ett rekrytoch ett regementsmöte vid indelt regemente eller kår eller motsvarande övningar vid värvat regemente. Genom generalorder den 6 november 1871 bestämdes därjämte, att de ynglingar, som önskade vinna inträde vid krigsskolan, skulle för de stadgade mötenas fullgörande söka anställning vid det vapen och helst även vid det truppförband, som de önskade tillhöra för framtiden. De nya bestämmelserna sammanfattades sedermera i reglementet för krigsskolan den 14 november 1874. Enligt detta skulle studietiden vid krigsskolan nedbringas till 14—15 månader. Utom fullständig avgångsexamen från högre allmänt läroverk krävdes nu även godkända betyg i matematik, levande språk, historia och geografi. För anställning vid artilleriet och fortifikationen fordrades dock i matematik högre betyg än Godkänd. I lärokursen ingingo två praktiska övningsperioder. Samtliga elever erhöllo, oberoende av vilket truppslag de tillhörde, infanteriutbildning. Det visade sig emellertid, att den utbildning, som officersaspiranterna erhöllo vid rekryt- och regementsmötena, var ojämn och därjämte otillräcklig. Att officersaspiranterna ej erhöllo tillräcklig truppvana framstod även vid jämförelse med det underbefäl, som fick sin utbildning vid de truppslagsvis sammandragna underofficersskolorna. Detta medförde en strävan att vid officersutbildningens ordnande bättre tillgodose trupptjänstgöringens fordringar. Som en följd härav uppstod kravet på att officersaspiranternas utr bildning skulle omfatta även fullständig underofficersutbildning. Detta krav tillgodosågs genom förordningen den 26 mars 1881, vari som villkor för inträde vid krigsskolan stadgades uppfyllande av de för befordran till underofficer vid indelta och värvade armén uppställda fordringarna. Genom en år 1885 utfärdad förordning skärptes de tidigare fastställda fordringarna i matematik, så att godkänt betyg på reallinjen uppställdes som villkor för officersbefordran. De aspiranter, som avlagt studentexamen på latinlinjen, hade att vid den till Karlsborg förlagda underofficersskolan komplettera sina matematikkunskaper. Efter genomförandet av 1881 och 1885 års omorganisation av officersaspiranternas utbildning hade aspiranten alltså att omedelbart efter avlagd mogenhetsexamen inställa sig såsom officersvolontär vid det regemente, där han blivit antagen. I samband med där pågående möten erhöll han rekrytutbildning under i regel 20 dagar, varefter han tillsammans med övriga underofficersskoleelever genomgick de för befordran till underofficer föreskrivna kurserna. Efter avlagd underofficersexamen och i regel därpå följande befordran till sergeant fullgjordes mötena vid eget regemente. I omedelbar anslutning till regementsmötet påbörjades lärokursen vid krigsskolan på Karlberg, vilken kurs utan avbrott pågick under 15 månader och avslutades med officersexamen. Officersutbildningen i sin helhet tog därigenom en tid av 2V2 år. Under 1890-talet utfärdade Kungl. Maj:t åtskilliga kompletterande bestämmelser om officersutbildningen vid armén. Dessa karakteriserades främst av

13 strävan att genom ökad tjänstgöring vid trupp höja de blivande officerarnas användbarhet som truppofficerare och öka deras kännedom om de värnpliktigas förhållanden och villkor. Därjämte ändrades för andra aspiranter än dem vid artilleriet och fortifikationen fordringarna på matematikbetyget till minst Godkänd på real- eller latinlinjen, vartill kom, att för tillträde till krigsskolan uppställdes fordran på huvudbetyget Med beröm godkänd i underofficersskolan. Vid denna tid utfärdades även bestämmelser för möjliggörande av rekrytering av en reservofficerskår. Enligt kungörelsen den 4 december 1891 angående bildandet av en reserv av befäl och underbefäl vid armén kunde officersvolontärer, som genomgått föreskriven underofficersutbildning och därefter deltagit i två års vapenövningar, undergå reservofficersexamen, vilken berättigade dem till utnämning till reservunderlöjtnanter. Härutinnan gjordes sedermera år 1902 sådan ändring, att reservofficersutbildningen blev tillgänglig även för dem som avlagt examen vid någon praktisk utbildningsanstalt. I samband med 1901 års härordningsreform, varigenom indelningsverket helt avlöstes med en värnpliktsarmé, vidtogos även vissa ändringar i antagningsoch utbildningsbestämmelserna för officersaspiranterna. Sålunda slopades kravet på matematikbetyget utom för aspiranterna vid artilleriet och fortifikationen, vilka för att bliva föreslagna till officersbefordran hade att förete godkänt matematikbetyg på reallinjen. Samtidigt förbyttes regementschefens rätt att själv avgöra, vem han ville antaga till officersvolontär, till skyldighet för honom att antaga sökande, som författningsenligt var därtill berättigad. Rekrytutbildningen skulle fortfarande äga rum vid respektive truppförband, varemot underofficersskolorna ordnades truppslagsvis utom vid artilleriet, där de skulle vara anslutna till regementena. Efter genomgången underofficersskola hade aspiranten att tjänstgöra vid beväringsrekrytskolans senare del och under regementsmötet, då han befordrades till korpral. Efter officerskårens hörande hade regementschefen att avgiva förslag å dem som han ansåg borde komma i fråga till erhållande av de regementet tilldelade platserna vid krigsskolan. Sedermera vidtogos år 1906 ytterligare ändringar i antagnings- och utbildningsbestämmelserna. Sålunda krävdes då avlagd mogenhetsexamen utan fordringar på godkänt betyg i vissa ämnen. Officers- och reservofficersvolontärernas rekrytutbildning, som tidigare ägt rum vid respektive truppförband, blev nu ordnad gemensamt för varje truppslag i avsikt att ernå större enhetlighet och intensitet i arbetet. Underofficersutbildningen organiserades ävenledes truppslagsvis. Även i samband med genomförandet av 1914 års härordning undergick sättet för officersaspiranternas antagning och utbildning en del förändringar. Fordringarna på godkända studentbetyg på real- eller latinlinjen i historia och matematik återinfördes. För officersaspiranterna vid artilleriet och fortifikationen fordrades godkända betyg på reallinjen i matematik, fysik och kemi. Officersaspiranternas rekrytutbildning skulle nu ske gemensamt med

14 de till särskilda förband sammandragna värnpliktiga studenterna. Underbefälsutbildningen ordnades däremot liksom tidigare i regel truppslagsvis för infanteriets vidkommande vid infanteriofficersaspirantskolan — med vissa avbrott för tjänst som underbefäl vid eget regemente. 1925 års härordning medförde, att officersaspiranternas soldatutbildning och förberedande underbefälsutbildning kom att äga rum vid truppslagsvis sammandragna skolor, vilka i regel pågingo till början av regementsmötet. Under detta gjorde aspiranterna i regel tjänst vid eget regemente. Därefter började underbefälsutbildningen i truppslagsvis ordnade skolor, vilka avslutades vid tidpunkten för de värnpliktigas inryckning till soldatskola. Därpå följde tjänstgöring vid soldatskolan på eget regemente med avslutning vid regementsmötet. Vid trupptjänstgöringens början förordnades aspiranten till korpral och vid regementsmötets början till furir. Vid krigsskolan infogades andra sommaren en trupptjänstgöringsperiod på omkring 4V2 månader. Officersutbildningen tog nu en tid av 2 år och 10 månader, varav omkring 10 månader tillbringades på aspirantskolan, 16 månader på krigsskolan och 8 månader i trupptjänstgöring vid vederbörligt regemente.

2. Rekryteringen av marinens och flygvapnets officerskårer. Vid 1756 års riksdag anvisade ständerna medel till en undervisningsanstalt för sjöofficerare. Enligt ett den 5 november 1756 till amiralitetskollegium utfärdat kungl. brev skulle en kadettkår bildas vid flottan med förläggning till Karlskrona. Kadettkåren skulle få mottaga 50 kadetter, varav halva antalet skulle vara frälse. De som antogos till kadetter borde vara minst 12 år gamla och äga vissa förkunskaper. Sedan år 1792 krigsakademien på Karlberg inrättats, förordnades, att sjökrigsskolan i Karlskrona skulle uppgå i arméns kadettskola. Minimiåldern för inträde i kadettskolans sjöklass bestämdes nu till 13 år, vilken inträdesålder sedermera höjdes till högst 17 år. Såsom förut nämnts omorganiserades år 1867 sjöklassen vid krigsskolan å Karlberg till en sjökrigsskola. För inträde i sjökrigsskolan fordrades, att sökanden skulle vara lägst 13 och högst 15 år, och att han blivit godkänd i inträdesexamen, vid vilken kunskapsfordringarna voro i huvudsak desamma som för flyttning från tredje till fjärde klassen i statens elementarläroverk. Undantagsvis kunde emellertid även såsom elever antagas unga sjöfarande, såframt de varit 12 månader till sjöss på seglande fartyg och icke före inträdesexamen uppnått 18 år. Enligt det för sjökrigsskolan år 1882 fastställda reglementet fordrades fölinträde, att ynglingen fyllt 13 men icke 16 år den 1 juni det år inträde söktes. Inträdesfordringarna voro då ungefär desamma som gällde för inträde i femte klassen vid allmänt läroverk. Sedermera enligt 1901 års reglemente för sjökrigsskolan fordrades för

15 inträde, att sökanden förklarats flyttad till femte klassen eller högre klass vid allmänt läroverk eller vid enskilt läroverk med dimissionsrätt. Den organisation sjökrigsskolan sålunda fått blev i stort sett bestående till år 1911. Därefter har för inträde fordrats avlagd studentexamen med godkända betyg i vissa ämnen. Från och med hösten 1902 erhålla även kustartilleriets kadetter sin utbildning vid sjökrigsskolan, där en kustartillerilinje inrättats. För utbildning av marinintendenter har enligt beslut av 1925 års riksdag vid skolan anordnats en marinintendentslinje. Flygvapnets officerskår har intill tiden för genomförandet av 1936 års försvarsorganisation rekryterats från arméns och marinens officerskårer.

3. Vissa före år 1936 framförda krav på och förslag till ändrade rekryteringsgrunder. Motioner vid 1902 och 1909 års riksdagar. Vid 1902 års riksdag ifrågasatte herr Wavrinsky i en inom andra kammaren väckt motion, huruvida icke avslutningsexamen i femte eller sjätte klassen i elementarläroverken i allmänhet borde vara tillräcklig grundval för åtminstone kompaniofficerens allmänbildning. Enligt motionären var det huvudsakligen studentexamen, som skilde officers- och underofficersgraderna åt. Det utskott, som behandlade motionen, avrådde från varje sänkning av officerskårens allmänna bildningsgrad. Inom de flesta yrken — icke endast i statens tjänst — hade mogenhetsexamen uppställts såsom minimum för den personal, som utövade ledarskap. Officeren vore lärare, det finge ej förbises. Att befordra underofficerare till officerare på stat vore en nödfallsutväg, som enligt utskottets mening borde tillgripas endast då officersbrist icke kunde med andra medel förekommas. Andra kammaren avslog motionen. Frågan om underofficerarnas befordran till officerare kom sedermera upp till behandling vid 1909 års riksdag. I en då inom andra kammaren väckt motion yrkade herr Palme, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om övervägande, huruvida icke ökade möjligheter för officersbefordran skulle kunna beredas underofficerare inom här och flotta. Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott ställde sig välvilligt till motionen. Det vore enligt utskottets mening av mycket stor betydelse för krigsmakten, om man utan att sänka officerskårens allmänna bildningsnivå och yrkeskompetens kunde bereda en praktisk och lämplig väg för underbefälets befordran till officer. E n välbehövlig förbättring av underbefälskårens rekrytering skulle vinnas genom att man till militärlivet lockade unga män, som ville sträva framåt och höja sin sociala samhällsställning. Vidare skulle arbetsintensiteten och intresset för tjänsten utvecklas. Beformen skulle därjämte innebära ännu ett steg till utjämnande av den klasskillnad, som framträdde ej minst på det militära området, och i den mån officersämnena häm-

u tades från de breda folklagren, skulle en bättre hushållning med folkkraften åstadkommas. Utskottet fann det tänkbart, att vissa poster, som besattes av officerare, likaväl kunde bestridas av befordrat underbefäl, helst som underbefäl under långa tider och utan någon särskild utbildning finge tjänstgöra i officers ställe å vissa befattningar. Utskottet ansåg vidare, att om en underofficer, som aspirerade på officersfullmakt, på vanligt sätt finge genomgå krigsskolan, skulle farhågorna för dualism och sänkande av befälsnivån visa sig oberättigade. Utskottet frågade sig, om undervisningen vid krigsskolan nödvändigt förutsatte, att eleverna innehade hela det kunskapsmått mogenhetsexamen innebure. Enligt utskottets mening vore detta fallet huvudsakligen i fråga om några speciella ämnen, i vilka kurserna vid krigsskolorna direkt anknöte och byggde på den kunskap eleverna förvärvat vid de allmänna läroverkens sista kurser. Möjligen borde däremot mogenhetsexamen utgöra en förutsättning för den fortsatta militära utbildningen vid högskolorna. Det borde dock enligt utskottet ihågkommas, att endast ett relativt fåtal av officerarna vid vissa vapenslag begagnade sig av högskoleutbildningen och att det endast vid några vapenslag, nämligen artilleriet, fortifikationen och marinen vore så, att samtliga officerare kommenderades till högskolorna. I enlighet med utskottets hemställan bifölls motionen av andra kammaren. Första kammarens andra tillfälliga utskott, som avstyrkte ett biträdande av andra kammarens beslut, framhöll, att vid ärendets avgörande endast finge tagas hänsyn till vad som kunde lända försvaret och fäderneslandet till största gagn. Om det ena eller andra tillvägagångssättet vore för officerskårens eller underofficerskårens medlemmar mer eller mindre fördelaktigt finge icke inverka på frågans avgörande. Officerskårens allmänna bildningsnivå och yrkeskompetens finge icke sänkas. En befordran av underofficerare till officerare skulle kunna verka försämrande på underofficerskårens ställning, eftersom de dugligaste krafterna genom sådan befordran skulle fråntagas kåren. Första kammaren biföll sitt utskotts hemställan. 1909 års rekryteringssakkunniga. Emellertid hade, under det att herr Palmes motion behandlades vid 1909 års riksdag, enligt Kungl. Maj:ts beslut uppdragits åt särskilda militära sakkunniga att utreda, huruvida ändrade bestämmelser för underofficers befordran till officer voro önskvärda och av behovet påkallade. De sakkunniga, som avgåvo sitt betänkande den 4 april 1910, förklarade, att man av officeren måste fordra grundliga militära kunskaper, framstående förmåga att praktiskt kunna tillämpa de teoretiska insikterna samt en fullgod allmänbildning, på det att han skulle vara i stånd att väl fylla även det viktiga samhällsuppdraget att under en jämförelsevis lång tjänstgöring vara den värnpliktiga ungdomens föresyn och uppfostrare. Den svenske officeren fyllde enligt de sakkunnigas mening väl dessa fordringar. Officersbanan stode då öppen för envar, som fyllde de för yrket nödvändiga fordringarna och gjorde

17 de därför erforderliga ekonomiska uppoffringarna. De sakkunniga ansågo, att det med hänsyn till officerskårens duglighet för sitt kall och med hänsyn till kårens rekrytering icke kunde anses vare sig önskvärt eller erforderligt att på ifrågasatt sätt ändra grunderna för kårens rekrytering. De sakkunniga konstaterade emellertid, att i officerarnas befattningar inginge dels tjänsteåligganden, som med nödvändighet krävde handläggning av personal med officers utbildning, dels tjänsteåligganden, som kunde överlämnas åt personal med mindre teoretiska insikter än som i allmänhet måste fordras av officerare. Ur synpunkten av ändamålsenlig arbetsfördelning borde en uppdelning av befattningarna ske. Därigenom skulle också äldre underofficerare kunna befordras. För att möjliggöra detta föreslogo de sakkunniga inrättande vid armén av 124 huvudsakligen löjtnantsbeställningar och vid marinen av 43 löjtnantsbeställningar. I fråga om möjligheten för yngre underofficerare att förvärva erforderlig allmänbildning för att kunna genomgå krigsskola framhöllo de sakkunniga till en början, att vårt lands officersutbildning blivit enhetlig och systematisk. Alla officerare vore nämligen i avseende å såväl allmänbildning och grundläggande militär utbildning som levnadsålder inom de olika graderna så likställda som gärna vore möjligt. Denna enhetlighet beträffande officersutbildningen borde även med all makt upprätthållas. Skulle möjlighet beredas yngre underofficerare att vinna befordran till officerare, finge åtgärder vidtagas för att underlätta för dem att förvärva den allmänbildning, som satte dem i stånd att tillgodogöra sig utbildningen vid krigsskolorna. Då studentexamen vore en nödvändig minimifordran för tillträde till officersyrket, borde för de yngre underofficerarna inrättas särskilda läroverk eller, därest detta icke läte sig göra, ordnas med studiestipendier. Mot inrättande av militärgymnasium talade emellertid, enligt de sakkunnigas mening, att tjänstemän av lägre grad utan andra uppoffringar än sitt personliga arbete skulle på statens bekostnad erhålla kompetens för beställningar av högre grad, under det att andra finge med avsevärda enskilda ekonomiska uppoffringar sträva fram till samma mål. Detta vore befogat, om det mötte svårigheter att få officerskåren väl rekryterad. Därest militärgymnasium inrättades, kunde varje statens lägre tjänsteman med samma rätt fordra en liknande omsorg från statens sida. Man finge då anordna järnvägs-, post-, skogs- och tulläroverk m. fl. Konsekvenserna därav kunde bliva, att man slutligen komme till en fullständig omstöpning av bland annat grunderna för den elementära undervisningen. De sakkunniga kunde ej förorda organiserande av ett särskilt läroverk, vid vilket underofficerarna skulle beredas tillfälle att avlägga studentexamen. Däremot förordades stipendievägen. Enligt de sakkunnigas förslag borde högst 6 stipendiater årligen utses bland förtjänta yngre underofficerare vid armén. För marinens del ansågs däremot ej möjligt att beträda stipendievägen De sakkunnigas förslag föranledde ej någon Kungl. Maj:ts åtgärd. 2 - 2 4 7 6 39

18 Försvarspropositionen och motioner vid 1914 års senare riksdag. I försvarspropositionen till 1914 års senare riksdag förklarade Kungl. Maj:t, att dåvarande grunder för rekryteringen av officerskåren — liksom för underofficerskåren — borde i huvudsak bibehållas. Bekryteringen vore nämligen i stort sett tillfredsställande. För att uppmuntra förtjänta underofficerare vid armén och ytterligare främja deras utbildning borde studiestipendier inrättas. Förslaget om studiestipendier bifölls av riksdagen, varvid enligt riksdagens uppfattning stipendierna borde stå öppna även för därav förtjänta furirer av första klassen. På förslag av Kungl. Maj:t anvisade sedermera 1917 års riksdag 9 600 kronor till stipendier åt underofficerare och furirer av första klassen. Stipendiernas antal bestämdes till 12, vart och ett om 800 kronor. Sedermera vid 1918 års riksdag utökades antalet stipendier till 24. För marinens del beträddes stipendievägen först år 1925. Vid 1914 års senare riksdag fördes emellertid frågan om officerskårens rekrytering även på tal motionsvägen. Sålunda yrkade herr Fabian Månsson, med vilken herrar Sandler och Hamrin m. fl. instämde, att förslag måtte framläggas »till sådana grunder för officerskårens rekrytering, att denna hädanefter må så gott som uteslutande ske direkt ur skeppsgossekåren, de meniga volontärernas och de värnpliktigas led». I det socialdemokratiska partiets motion framfördes kravet på »officerskårens demokratisering» och begärdes utredning och förslag till åtgärder, varigenom garantier skulle skapas för en mera folklig sammansättning av officerskåren. I det liberala partiets försvarsmotion behandlades rekryteringsfrågan mera utförligt, särskilt i vad avsåg armén. I motionen anfördes bland annat följande: »Sedan svenska armén numera till väsentligaste delen utgöres av all landets manliga ungdom, som äger fysisk och andlig kraft att bära soldatlivets mödor, ligger det vikt uppå att det befäl, som får sig anförtrott uppgiften att leda och utbilda denna ungdom, för detta maktpåliggande värv äger nödiga förutsättningar. Det är ej nog att befälet äger för uppgiften erforderliga militära insikter och allmänbildning, det måste också äga rent pedagogiska insikter. Men ej det allenast. Det bör ock äga en på personlig erfarenhet förvärvad insikt om värnpliktstjänstens krav och den värnpliktiga ungdomens tanke- och känsloliv. Brister i berörda hänseenden kunna föranleda för förs vars väsendet beklagliga missgrepp. En undersökning från angivna utgångspunkter av officersutbildningen i vårt land ger vid handen att härutinnan förefinnas betänkliga brister. Det synes oss fördenskull som i samband med och som förutsättning för genomförande av ny härordning bör uppställas kravet på en omläggning av officersutbildningen. Härvidlag synes det oss ofrånkomligt att uppställa den grundläggande fordran, att alla, som skola bliva officerare, genomgå rekrytskola tillsammans med de värnpliktiga och såsom värnpliktiga. Med ett ord: värnplikten bör vara gemensam för alla och utgångspunkten för all befälsutbildning. På rekrytutbildningen bör givetvis följa en för inträdet vid krigsskolan grundläggande teoretisk

19 och praktisk utbildning, omfattande även tjänstgöring vid trupp såsom underbefäl av manskaps grad. Tjänstgöringen måste vara präglad av allvar och förty bör den blivande officeren i och utom tjänsten dela underbefälets levnadsförhållanden beträffande inlogering m. m. Krigsskolan synes böra genomgås såsom furir, med tjänstgöring vid trupp i denna egenskap under de tider — framförallt repetitions(regements-)övningarna — sådan är möjlig att åvägabringa. • Men sovringen bör icke vara avslutad i och med godkänd examen från krigsskolan. Följaktligen bör den från krigsskolan utexaminerade officerseleven ej omedelbart utnämnas eller ens förordnas som officer. Han bör, synes det oss, under två års tid prövas i trupptjänst såsom officersaspirant och först efter de två åren utnämnas till officer, om han härför anses besitta erforderliga egenskaper. Bland de medel, som stå till buds för att främja anställning av verkligt goda krafter såsom meniga volontärer, torde få vara verksammare än en förbättrad underofficersutbildning. Fråga är emellertid om man ej borde gå ännu ett steg: bereda möjlighet för mannen i ledet att vinna befordran till officer. Stora krav ställas i våra dagar på officerens såväl allmänbildning som fackinsikter, på hans karaktär och moraliska egenskaper. Den stora allmänhetens ståndpunkt till värnplikten bestämmes ofta av det bemötande, som kommer den värnpliktige till del från hans befäl och särskilt från det i officers ställning. Att sänka den allmänna bildningsnivån inom officerskåren vid en tidpunkt, då den inom andra samhällslager är i stigande, vore för visso oklokt. Det problem, varom nu närmast är fråga, måste sålunda finna sin lösning, utan att därigenom åstadkomma en sänkning av den allmänna kunskaps- och bildningsnivån. Det skulle alltså närmast gälla en undersökning om möjligheten att finna en väg för befordran till officer för mannen i ledet, som under sin militärtjänst ådagalagt särdeles framstående militära egenskaper och ett varmt intresse för fortsatt utbildning på det militära området. Det är alldeles påtagligt, att det kan ske allenast genom en för ändamålet lämpad utbildning. Hur den bäst ordnas med anslutning till den militära tjänsten är ej möjligt att nu säga, Vill man emellertid saken, så lärer man nog kunna finna bästa vägen.» I enlighet med yrkande i liberala partiets motion beslöt 1914 års senare riksdag att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående de omständigheter, under vilka personal i underbefäls ställning vid yngre år skulle kunna vinna befordran till officer och reservofficer. Särskilda sakkunniga. I anledning av 1914 års senare riksdags beslut tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts beslut särskilda sakkunniga att verkställa den av riksdagen begärda utredningen (den s. k. Bouvengska kommittén). Sedan enligt Kungl. Maj:ts beslut dels under år 1918 tillkallats särskilda sakkunniga för flottans vidkommande (de s. k. officerssakkunniga) och dels under år 1919 uppdragits åt särskilda sakkunniga att utreda frågan om officerskårens vid kustartilleriet rekrytering och utbildning, fortsatte Bouvengska kommittén utredningen såvitt armén angick. Bouvengska kommittén avgav sitt betänkande den 24 januari 1920, officerssakkunniga ett betänkande om officerskårens vid flottan rekrytering den 31 december 1918 och ett betänkande om underofficers befordran till officer, marinintendent och mariningenjör den 30 april 1920 samt kustartilleriets sakkunniga sitt betänkande den 14 maj 1919.

20 Bouvengska kommittén. I sitt betänkande yttrade Bouvengska kommittén bland annat: 1862 och 1874 års reformer hade utövat en djupgående inverkan på det inom den svenska officerskåren rådande åskådningssättet, och de hade framför allt skänkt denna kår den enhetlighet i militärt hänseende och i allmänbildningshänseende, som utgjorde dess största styrka i fred och krig. De sakkunniga hade stadgats i uppfattningen om »det värdefulla i den svenska officerskårens enhetlighet». De hade vunnit den bestämda övertygelsen, att med hänsyn till säregenheten i en officerskårs verksamhet såväl beträffande den nära sammanlevnaden kårens olika medlemmar emellan, ej minst under tjänstens utövande, som gemensamheten i fråga om upprätthållandet och bevarandet av kårens praktiska och ideella intressen, upphävandet av enhetligheten skulle leda till en mera djupgående skada än vad vid ett ytligt betraktande kunde förefalla. De sakkunniga höllo före, att »officersbanan öppnats för varje svensk yngling, som kunnat uppvisa stadgad bildningsgrad, och i övrigt oavsett varje socialt eller ekonomiskt villkor än att han själv skulle vidkännas kostnaderna vid krigsskolan». Enligt de sakkunnigas mening borde, om officersbanan skulle öppnas för mannen i ledet, kravet på studentexamen upprätthållas. Eljest skulle officerskåren sänkas »till en tjänstemannaklass av andra ordningen». Så länge studentexamen vore ett oeftergivligt villkor för inträde vid universitet, borde den även fordras för tillträdet till officersbanan. Studentexamen behövdes även för vidmakthållande av krigsvetenskapliga studier. Vidare vore studentexamen erforderlig för att möjliggöra för officerarna att vara lärare. Skulle en ny väg öppnas till officersbefordran, borde även volontär- och underofficersutbildningen förbättras. De sakkunniga föreslogo, att särskild undervisning skulle anordnas för volontärerna, så att dessa kunde erhålla kunskaper, som motsvarade elevernas i dåvarande tredje klassen i allmänt läroverk, samt att sådan underofficersutbildning skulle organiseras, »att avgångsexamen från en 2-årig underofficersskola i fråga om allmänbildning krävde för en del av eleverna avläggandet av fullständig realexamen och för en del begränsad realexamen». De sakkunniga ville även förorda inrättande av ett militärgymnasium, detta dock icke av »omsorg om officerskåren» utan på grund av »nitälskan för manskapsklassens höjande». Militärgymnasiet — med studentexamen som mål — borde vara öppet dels för dem som vid underofficersskola avlagt realexamen och dels för dem som vid annan läroanstalt avlagt lägst realexamen och därefter genomgått vanlig soldat- och underbefälsutbildning vid något av arméns truppförband. Gymnasiet borde vara 3-årigt med endast reallinje och förläggas till krigsskolan, »varigenom gymnasieeleverna redan på detta stadium skulle sammanföras med krigsskoleeleverna». De sakkunniga ansågo, att högst en fjärdedel av krigsskoleeleverna borde få komma från militärgymnasiet, ty om tillströmningen av vanliga studenter till krigsskolan vore normal, kunde det »icke vara vare sig med statens in-

21 tressen förenligt eller mot läroverksungdomen rättvist att öppna militärgymnasiet för obegränsat antal elever, som på statens bekostnad få tillgodogöra sig utbildningen därstädes». Man borde även se till, att den högre ålder, som elever i militärgymnasiet måste ha, icke skulle ofördelaktigt inverka på genomsnittsåldern hos de blivande officerarna. Av den kontingent (en fjärdedel) krigsskoleelever, som skulle hämtas från militärgymnasiet, borde endast en tredjedel tagas från underbefälet, detta bland annat därför att icke ett för stort antal av underofficersskolans bästa krafter skulle undandragas underofficerskåren. Vidare föreslogo de sakkunniga, att för officerarna skulle i Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg anordnas särskilda utbildningskurser i främmande språk, historia, ämnesmetodik, pedagogik och orientering i vissa sidor av svenskt samhällsliv i syfte att göra dem fullt kompetenta för undervisningen vid regementena. Officerssakkunniga. Enligt direktiven för officerssakkunniga skulle undersökas, vilka åtgärder lämpligen borde vidtagas för att tillförsäkra flottans officerskår den bästa möjliga rekryteringen. Undersökningen skulle avse att få utrett bland annat, om ej rekryteringen kunde äga rum från olika samhällslager och sålunda läggas på en bred bas, huruvida icke underofficer vid flottan kunde vinna befordran till officer på stat, samt om underofficer kunde beredas anställning som reservofficer. De sakkunniga ansågo det ej lämpligt, att vägen till officersbanan öppnades för ynglingar med allenast realexamen. Det kunde nämligen befaras, att tillgången på aspiranter med studentexamen då skulle så småningom helt utsina. Ville man emellertid möjliggöra för ynglingar med realexamen och ynglingar, som genomgått första ringen i läroverk, att bli officerare, måste dessa ynglingar bibringas ett kunskapsmått, som vore likvärdigt med studentexamen å reallinjen. Utbildningstiden borde omfatta 5 år, varav 3 år borde avses för utbildning vid en nedre avdelning vid sjökrigsskolan. Undervisningen i denna borde omfatta samtliga studentexamensämnen med undantag av kristendom, geografi, biologi och filosofi. Däremot kunde de sakkunniga ej föreslå någon väg för korpraler och underofficerare att nå officersbanan. Korpralerna skulle bliva för gamla och i alltför stor utsträckning komma att undandragas den allmänna tjänsten. Utbildningsarbetet vid flottan skulle försvåras och kostnaderna bli avsevärda. Som underofficerarna vid flottan voro detalj-(special-) utbildade, skulle det bli synnerligen svårt att organisera deras utbildning till officerare. Enligt de sakkunnigas mening kunde fortsättningskurser anordnas för skeppsgossar, varigenom några av dessa kunde bliva officerare, marinintendenter eller mariningenjörer. De sakkunniga hade intet att erinra mot att äldre underofficerare befordrades till löjtnanter (motsvarande tjänsteklass) för uppehållande av vissa be-

22 fattningar i land, detta dock under förutsättning att så kunde ske utöver i stat upptaget antal officers-, marinintendents- eller mariningenjörsbefattningar. De sålunda befordrade borde erhålla särskild titel, exempelvis stationslöjtnanter, bära särskild uniform och ej kunna ytterligare befordras. De sakkunniga ansågo sig vidare böra ifrågasätta, huruvida icke flottans underofficerare borde kunna befordras till reservofficerare. Rekryteringssakkunniga för kustartilleriet. De för kustartilleriet tillkallade sakkunniga, som icke hade något att erinra mot att äldre underofficerare befordrades till vissa för dem lämpliga löjtnantsbeställningar, kunde däremot ej förorda officerssakkunnigas förslag om inrättande av en nedre avdelning vid sjökrigsskolan. De ansågo nämligen, att det vore osannolikt, att ynglingar vid så unga år som föreslagits kunde besluta sig för att bliva kustartilleriofficerare. Det vore därjämte nästan omöjligt att i kustartilleri tjänst använda och utbilda så ungt folk under terminsuppehållen vid sjökrigsskolan. Vidare skulle organisationen medföra betydande kostnader och konkurrera med flottan. Däremot hade de sakkunniga intet att erinra mot att reservofficerare under vissa förutsättningar överflyttades till officerare på aktiv stat. Fänriksutbildningen vid flottan. Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut tillkallades under år 1918 särskilda sakkunniga för utredning rörande »lämpligheten att giva de nyutexaminerade officerarna vid flottan, vilka omedelbart efter vunnen utbildning i sjökrigsskolan skulle undervisa och leda värnpliktig ungdom, lämplig handledning i befälsutövningens ändamålsenliga bedrivande». I sitt betänkande den 28 maj 1919 förordade dessa sakkunniga, att vid sjökrigsskolan skulle årligen för nyutexaminerade fänrikar vid flottan anordnas kurser i befälsövning avseende ämnena fysiologi, psykologi och moralpedagogik. Försvarspropositionen till 1924 års riksdag. I försvarspropositionen till 1924 års riksdag meddelade Kungl Maj:t, att visst utrymme komme att beredas undervisningen i allmänbildande ämnen såväl vid arméns lägre manskapsskolor som vid arméns underofficersskola. Vidare framhölls, att icke mer än en mening kunde råda därom, att principiellt sett möjlighet borde förfinnas för underbefäl och underofficerare att vinna inträde på officersbanan. Kungl. Maj:t ansåg det emellertid icke tillrådligt att till förmån för underbefäl och underofficerare meddela eftergift beträffande då gällande fordringar för vinnande av officerskompetens. De med militärgymnasium förenade kostnaderna vore så stora, att därom framlagda förslag icke kunde komma till utförande. Annan utväg syntes icke stå till buds än att genom beviljande av studiestipendier till därav förtjänta underbefäl och underofficerare hjälpa dessa att inhämta för anställning såsom officer (vid marinen jämväl såsom marinintendent) erforderliga kunskaper.

23 Kiksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag i denna del. I likhet med åtskilliga motionärer fann riksdagen det emellertid önskvärt, att de intressen, varom fråga var, tillgodosåges på ett mera verksamt sätt än som genom blott och bart ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag skulle bliva fallet. Biksdagen beslöt därför anhålla, att Kungl. Maj:t måtte dels låta verkställa förnyad utredning rörande de åtgärder, som borde vidtagas för att förbättra det fast anställda manskapets utbildning, dels framlägga nytt förslag angående underofficerarnas tjänsteställning, dels ock underkasta frågan om underbefäls och underofficerares befordran till officerare och reservofficerare förnyad allsidig utredning. Underofficerssakkunniga. Enligt Kungl. Maj:ts beslut tillkallades under år 1924 sakkunniga för att verkställa den av 1924 års riksdag begärda utredningen. De sakkunniga (de s. k. underofficerssakkunniga) avgåvo sitt betänkande den 31 december 1924, vid vilket sedermera fogades ett av representanter för underbefäl och underofficerare den 7 januari 1925 avgivet särskilt yttrande. Beträffande armén föreslogo underofficerssakkunniga i huvudsak följande. Den fast anställde borde beredas möjlighet att under sin anställningstid så mycket förkovra sig i allmänbildande ämnen, att han efter avslutad underofficersskola fyllde ett kunskapsmått, som motsvarade det för avläggande av realexamen erforderliga. Särskild undervisning i modersmålet, tyska, matematik och historia, motsvarande de tre lägsta klassernas kurser vid högre allmänt läroverk, borde vid truppförbanden årligen anordnas för dubbelt så stort antal underbefäl som det antal elevplatser truppförbandet ägde disponera vid underofficersskolan. I övrigt borde undervisningen i allmänbildande ämnen tills vidare förläggas till en 2-årig underofficersskola. Vid infanteriet borde på försök anordnas en 1-årig militär mellanskola (kallad så för att angiva dess samband med den kommunala mellanskolan i fråga om det mått av kunskaper, som i den meddelades). Därest försöket sloge väl ut, syntes underofficersskolan kunna göras 1-årig. Underbefäl och underofficer, som vid den av underofficerssakkunniga föreslagna underofficersskolan med huvudbetyget Med beröm godkänd avlagt underofficersexamen, borde beredas plats vid krigsskolan efter komplettering i vissa allmänbildande ämnen. Enligt de sakkunnigas mening borde studentexamenskompetens krävas för tillträde till krigsskolan av samtliga i svenska språket och historia med vissa modifikationer samt i ett främmande språk å latinlinjen B och därjämte av artilleriet och fortifikationen tillhörande i matematik, fysik och kemi å reallinjen, av övriga i matematik å latinlinjen B. I studentexamensämnena i övrigt vore enligt de sakkunnigas mening realexamenskompetens, förvärvad vid underofficersskolan eller annorstädes, tillfyllest. Sedan underbefäl (underofficer) anmält sig vilja bedriva studier för in-

24 trade vid krigsskolan, borde sådana studier underlättas av staten. Sålunda borde lärarkrafter i viss begränsad omfattning kostnadsfritt ställas till den studerandes förfogande. Denne borde kommenderas till en särskild kurs med omkring en månads varaktighet å plats, där underofficersskola vore förlagd. För underbefäls (underofficers) befordran till officer i reserven borde såsom villkor uppställas, att vederbörande genomgått krigsskolans reservofficerskurs. För att kunna bliva beordrad till denna borde krävas genomgången underofficersskola med huvudbetyget Med beröm godkänd. Enligt de sakkunnigas mening vore på ett eller annat sätt förvärvad realexamenskompetens tillfyllest för sådan kommendering. I fråga om flottan framhöllo underofficerssakkunniga följande. Bekrytskolans ändamål borde som dittills vara att bibringa den första militära yrkesutbildningen samt att vid sidan därav, i den utsträckning tiden medgåve, meddela undervisning i svenska, matematik, fysik och kemi. Korpralskolan borde endast ha till ändamål att bibringa eleverna de egenskaper, färdigheter och kunskaper, som erfordrades för att de skulle bli dugliga till tjänstgöring såsom korpraler vid flottan. Utbildningsplanen för flottans manskap måste, ansågo de sakkunniga, bli helt olika den för armén tillämpade. Såväl manskap som underofficerare vid flottan måste nämligen bibringas förutom sjömannautbildning en allt efter de olika yrkesgrenar de tillhörde avpassad utbildning. Underofficersskolan borde så anordnas, att i densamma meddelades undervisning i svenska, matematik, fysik, kemi, geografi och engelska, så att examen i dessa ämnen i möjligaste mån motsvarade realexamen. De sakkunniga ansågo, att högst 5 underbefäl (underofficerare) årligen borde avses för utbildning till officerare. Dylik begränsning vore enligt de sakkunniga nödvändig, för att medelåldern hos officerskåren ej skulle bli för hög, för att underofficerskåren ej skulle berövas alltför många av sina bästa förmågor och för att nedbringa kostnaderna ävensom med hänsyn till flottans officerskårs dåvarande storlek. Såsom villkor för antagning till sjökadett borde av underbefälet (underofficeren) fordras, att han i 2-årig underofficersskola erhållit minst betyget Med beröm godkänd i ämnena svenska, matematik, fysik och kemi samt navigation. Underbefälet (underofficeren) borde därjämte stipendievägen inhämta kompletterande utbildning i matematik, fysik, kemi, historia, svenska, tyska, engelska och franska. Efter godkänd inträdesexamen till sjökrigsskolan borde underbefälet (underofficeren) beordras till tjänstgöring ombord för att bibringas teoretisk och praktisk färdighet i maskinlära, eldrums- och maskintjänst samt i mån av behov kompletterande utbildning i signalering m. m. för att i sjökrigsskolan därutinnan vara fullt jämställd med övriga sjökadetter i den årskurs, till vilken anslutning skulle ske. Utbildningen i sjökrigsskolan, som för kadett i allmänhet krävde en tid av 3 7* år, borde för underbefälet (underofficeren) begränsas till 2 år.

25 Därjämte föreslogo de sakkunniga, att varje år högst 5 underbefäl (underofficerare), vilka i 2-årig underofficersskola avlagt styrmansexamen med huvudbetyget Med beröm godkänd och före 28 års ålder avlagt sjökaptensexamen, skulle få antagas till reservofficersaspiranter. Beträffande kustartilleriet, som enligt underofficerssakkunnigas mening kunde anses intaga en mellanställning mellan armé och flotta, förordade de sakkunniga, att den fast anställde bereddes möjlighet att under anställningstiden i likhet med manskapet vid armén erhålla ökad undervisning i allmänbildande ämnen i sådan utsträckning, att examen vid underofficersskolans alla avdelningar utom maskinavdelningen bleve likvärdig med realexamen. Underbefäls (underofficers) befordran till officer vid kustartilleriet kunde endast ifrågasättas för personal tillhörande artilleri- och minavdelningarna. För tillträde till sjökrigsskolans kustartillerilinje borde av underbefälet (underofficeren) krävas förutom huvudbetyget Med beröm godkänd i underofficersskolan att på stipendievägen förvärvats i matematik, fysik och kemi studentexamenskompetens enligt realgymnasiets fordringar, i historia och något av tyska och engelska språken studentexamenskompetens enligt latingymnasiets fordringar, i modersmålet studentexamenskompetens med viss inskränkning samt i geografi och det av tyska eller engelska språken, vari studentexamenskompetens ej erhölles, realexamenskompetens. Anslutningen till sjökrigsskolan borde ske på ungefär enahanda sätt som vid flottan. Med hänsyn till officerskårens storlek syntes antagning kunna ifrågakomma för endast ett underbefäl eller en underofficer vart annat eller vart tredje år. Underbefäl (underofficer), som i underofficersskolan erhållit huvudbetyget Med beröm godkänd och som i matematik och fysik innehade studentexamenskompetens enligt latingymnasiets fordringar, borde enligt de sakkunnigas mening få antagas till reservofficersaspirant. Underofficerssakkunniga framlade vidare förslag rörande underofficerarnas vid armén och marinen tjänsteställning. Enligt förslaget skulle äldre underofficerare kunna befordras till löjtnanter i armén respektive marinen och pensionerade underofficerare i undantagsfall till kaptener i armén respektive marinen. Såsom förut nämnts avgavs särskilt yttrande rörande de till underofficerssakkunniga hänskjutna frågorna av de till de sakkunnigas förfogande ställda representanterna för underofficers- och underbefälskårerna. Personalrepresentanterna anslöto sig i stort sett till de sakkunnigas förslag. I fråga om manskapsutbildningen vid armén ville representanterna emellertid bereda ett sådant utrymme åt undervisningen i allmänbildande ämnen redan i de lägre manskapsskolorna, att utbildningen frånsett vissa ämnen kunde komma att motsvara fordringarna i tredje klassen vid allmänt läroverk. Beträffande underbefäls (underofficers) befordran till officer vid

26 armén höllo representanterna före, att huvudbetyget i underofficersskolan borde vara Godkänd och ej såsom de sakkunniga föreslagit Med beröm godkänd. Försvarspropositionen till 1925 års riksdag. I anledning av underofficerssakkunnigas betänkande anförde i försvarspropositionen till 1925 års riksdag departementschefen beträffande armén bland annat, att de framtidsutsikter, som den militära organisationen i och för sig kunde bereda den fast anställde volontären genom befordran till underofficer eller officer, icke vore och icke heller kunde göras sådana, att manskapsrekryteringen därigenom skulle kunna tryggas. Antalet beställningar i underofficers- och officersgraderna vore och måste alltid bliva alltför ringa i förhållande till volontärantalet, för att så skulle bliva fallet. Det stora flertalet i manskapets led vore hänvisat till att efter några års anställning lämna den militära tjänsten för att söka sin utkomst i andra yrken och på andra områden än det militära. För rekryteringens främjande vore det därför nödvändigt att ordna den militära tjänstgöringen med sikte på civilanställningsmöjligheterna. Med denna utgångspunkt vore främjandet av manskapets allmänbildning värd särskild uppmärksamhet. Med hänsyn till den utveckling, som under senare år ägt rum på det allmänna undervisningsväsendets område, vore det enligt departementschefens mening nödvändigt att uppställa förvärvandet av realexamenskompetens som mål för undervisningen. Vid rekryt-, korpral- och furirskolorna borde ökat utrymme beredas de allmänbildande ämnena. Åt den särskilda undervisning, som enligt underofficerssakkunniga borde beredas den fast anställde under tiden mellan furirskolans avslutande och påbörjandet av underofficersskolan, borde givas en enhetlig och bestämd organisation, om det avsedda resultatet skulle ernås. Därför borde en förberedande underofficersskola anordnas i anslutning till underofficersskolan. Såsom villkor för underbefäls (underofficers) befordran till officer på stat borde uppställas, att underbefälet (underofficeren) genomgått fullständig officerskurs vid krigsskolan. Det vore icke erforderligt att kräva huvudbetyget Med beröm godkänd i underofficersexamen. De kompletterande kunskaperna i allmänbildning kunde i många fall inhämtas genom fria självstudier. Eventuellt kunde en särskild studiekurs anordnas efter det underofficersskolan avslutats. I fråga om flottan hade departementschefen i huvudsak intet att erinra mot underofficerssakkunnigas principer för manskapsutbildningen. Departementschefen anslöt sig därjämte till underofficerssakkunnigas förslag beträffande underbefäls (underofficers) befordran till officer. Dock syntes ej nödvändigt att kräva betyget Med beröm godkänd i underofficersexamen. Studierna i de allmänbildande ämnena kunde begränsas till modersmålet, matematik, fysik, kemi, engelska och franska,

27 För inhämtande av de allmänbildande kunskaperna borde även den väg hållas öppen, som av underofficerssakkunniga undersökts men övergivits, nämligen att anordna en förberedande kurs för inträde vid sjökrigsskolan. Elevantalet behövde ej bli så litet som de sakkunniga tänkt sig. Tillträdet till sjökrigsskolan för elever med underofficersexamen borde nämligen icke begränsas på annat sätt än genom de uppställda kompetensfordringarna. Vidare förelåge möjlighet att endast exempelvis vartannat år anordna den förberedande kursen. Tills vidare borde emellertid studiestipendievägen beträdas av högst 10 stipendiater varje år. I avseende å kustartilleriet anslöt sig departementschefen i allt väsentligt till underofficerssakkunnigas förslag. Studiestipendierna beräknades till 2 för år. 1925 års riksdag biföll Kungl. Maj:ts förslag med den ändringen, att för tillträde till krigsskolan skulle för underbefäl (underofficer) krävas huvudbetyget Med beröm godkänd vid avgångsexamen från underofficersskolan. 1930 års försvarskommission. Rekryteringsfrågan upptogs även till behandling av 1930 års försvarskommission. I fråga om armén uttalade försvarskommissionen — som förutsatte ett bibehållande i oförändrad form av bestämmelserna rörande officersaspiranternas antagning — att utbildningen vid krigsskolan borde ha till ändamål att »bibringa eleverna de kunskaper och praktiska färdigheter, som fordras för tjänstgöring i lägsta officersgraden vid vederbörligt truppslag samt dessutom det fasta bildningsunderlag, som är oundgängligt för att officeren småningom skall på ett önskvärt sätt kunna fylla sin betydelsefulla plats inom försvarsväsendet». Krigsskolan borde sålunda enligt kommissionens mening »för officersyrket få motsvarande uppgifter som de lägre examina vid universitet och högskolor i allmänhet hava vid danandet av civila ämbetsmän och ledare inom samhällslivets övriga områden». Beträffande arméns underofficersskola erinrade försvarskommissionen om att skolan jämväl hade till uppgift att meddela vissa elever sådana kunskaper och färdigheter, som berättigade dem till inträde vid krigsskolan för vidareutbildning till officerare och reservofficerare. Kommissionen framhöll, att den förutsatte, att intresset av att officersrekryteringen från underofficersskolan rönte uppmuntran tillbörligen tillgodosåges. I fråga om flottan hade försvarskommissionen inhämtat, att endast ett synnerligen ringa antal underbefäl och underofficerare antagits till sjökadetter, varför sjöofficerskårens rekrytering från manskapet vid flottan saknade praktisk betydelse. E n av orsakerna därtill hade varit, att stipendievägen visat sig svårframkomlig, särskilt med hänsyn till att lärokurser icke funnes, som vore så anpassade, att manskapsutbildningen kunde föras fram till begränsad studentexamen. Syftet borde emellertid enligt försvarskommissionen vara att bereda möj-

28 lighet för underbefälet och underofficerarna att oberoende av förmögenhetsvillkor och social ställning erhålla officersanställning vid en levnadsålder, som icke nämnvärt avveke från genomsnittsåldern inom motsvarande officerskurs. Skulle detta syftemål kunna vinnas, syntes »den enda möjliga utvägen vara att ordna en fast utbildningslinje i form av en förberedande kurs till sjökrigsskola». Denna förberedande sjökrigsskola borde avses för skeppsgossar till ett antal av högst 5. För kustartilleriets del föreslog försvarskommissionen i huvudsak icke någon ändring i rekryteringsbestämmelserna. Vad flygvapnet anginge förklarade försvarskommissionen, att den ansåge, att officersrekryteringen borde ske dels från studenterna och dels från det fast anställda underbefälet, sedan detta erhållit flygutbildning. För att möjliggöra manskapets vidarebefordran till officer borde minimiåldern för antagning till volontär sänkas från 18 till 17 år. För att det flygutbildade underbefälet skulle kunna vidarebefordras till officer, borde det bibringas den allmänbildning, som motsvarade fordringarna i begränsad studentexamen. Det vore knappast lämpligt att för sådant ändamål kommendera underbefälet till underofficersskolan. Uppdelningen mellan de för utbildning till underofficer avsedda och de för utbildning till officer uttagna borde därför ske före underofficersskolan och icke efter denna. De för utbildning till officer uttagna underbefälen borde kommenderas till en 1-årig förberedande kadettskola, vid vilken undervisningen borde koncentreras till allmänbildande ämnen. Efter den förberedande kadettskolan borde eleverna genom inträdesexamen till kadettskolan ådagalägga, att de tillgodogjort sig undervisningen vid den förberedande kursen. De elever, som därvid icke motsvarade kraven, borde erhålla tillfälle att under ytterligare ett år vid den förberedande kursen förbereda sig för förnyad inträdesexamen. Efter godkänd inträdesexamen borde eleverna kommenderas till kadettskolans första årskurs. I denna kunde den tid, som av studenterna användes för utbildning i vissa militära ämnen, för underbefälet anslås till fortsatta studier med examen i allmänbildande ämnen. Från och med kadettskolans andra årskurs borde undervisningen vara gemensam för båda kategorierna.

29 Kap. III.

Rekryteringsfrågan vid 1936 års riksdag och därav föranledd förberedande utredning, direktiven för utredningsmännen m. m. 1936 års försvarsproposition. I försvarspropositionen till 1936 års riksdag meddelade departementschefen, att han icke hade något att erinra mot vad 1930 års försvarskommission anfört och föreslagit beträffande officersrekryteringen vid armén, kustartilleriet och flygvapnet. Något förslag till omläggning av sjöofficerslinjen förelades icke riksdagen. Detta motiverades med att skeppsgossekåren skulle indragas, att försvarskommissionens förslag rörande officersrekryteringen vid flottan även ur saklig synpunkt måste anses betänkligt, så till vida som det innebure ett frångående av den ursprungliga tanken att bereda möjlighet för stamanställt underbefäl att nå officersgraden, samt att frågan om utbildningen — med hänsyn till vikten av att den erhölle en tillfredsställande lösning och dess ur åtskilliga synpunkter komplicerade natur — borde göras till föremål för förnyad utredning. Motioner vid 1936 års riksdag. I anledning av försvarspropositionen väckte inom första kammaren herr Branting m. fl. och inom andra kammaren herr Vougt m. fl. motioner, vari spörsmålet om officerskårernas rekrytering upptogs till behandling. Enligt motionärernas mening hade de åtgärder, som år 1925 vidtagits för att tillgodose behovet av en mera allsidig rekrytering av officerskåren vid armén, icke lett till åsyftat resultat. Motionärerna upptogo till en början de önskemål, som framförts av underofficersförbundet och försvarsväsendets underbefälsförbund i deras yttranden över försvarskommissionens betänkande, nämligen främst borttagande av då gällande föreskrifter om en maximiålder av 25 år och fordran på huvudbetyget Med beröm godkänd i underofficersexamen såsom villkor för underbefäls inträde i krigsskolan samt beredande av tillräckligt ekonomiskt vederlag åt underbefäl, som efter avlagd underofficersexamen vidareutbildades till officer. Motionärerna ansågo vidare, att det borde undersökas, huruvida det icke vore möjligt att skapa ett sådant system för officersrekryteringen, att begåvade och för officersyrket intresserade unga män ur alla samhällslager — alltså även från bonde- och arbetarskikten, där studentexamen vore mindre vanlig — kunde erhålla befordran till officer så tidigt, att de sedermera kunde tävla även om de högsta graderna inom officersyrket.

30 Enligt motionärernas mening borde en ny linje, baserad på realexamen, skapas för tillträde till officersyrket. I motionerna ifrågasattes, huruvida icke föreskrift borde meddelas om att vid krigsskolorna årligen ett så stort antal platser skulle förbehållas aspiranter, som ginge direktvägen från realexamen, att denna linje vunne förtroende och kunde praktiskt utformas. P å liknande sätt borde även ett visst antal platser förbehållas dem som i underofficersskolan förskaffat sig kompetens för inträde i krigsskolan. Motionärerna hemställde slutligen, att det utskott, som hade att behandla motionerna, måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till en reform av officerskårernas rekrytering enligt av motionärerna skisserade linjer. 1936 års riksdagsbeslut. Särskilda utskottet uttalade i sitt betänkande, att det i likhet med motionärerna funne det önskvärt, att en sådan ordning skapades för rekryteringen av officerskårerna, att bredast möjliga bas erhölles för rekryteringen, och att endast viljan och förmågan att tjäna landet bleve utslagsgivande. Då emellertid denna fråga stode i nära samband bland annat med spörsmålet om övriga befälskårers rekrytering och tiden icke medgivit utskottet att i detalj granska därmed förknippade omständigheter, funne sig utskottet icke kunna avgiva något utformat förslag utan endast böra förorda, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning i berörda hänseende med särskilt aktgivande på önskvärdheten att skapa en på realexamen baserad utbildningslinje till officersbanan. Under åberopande av särskilda utskottets uttalande hemställde i skrivelse den 16 juni 1936, nr 327, 1936 års riksdag, som lämnade vad i försvarspropositionen anförts rörande officersrekryteringen utan erinran, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning i de av utskottet angivna spörsmålen samt om vidtagande av de åtgärder, som kunde föranledas av en sådan utredning. Österströmsutredningen. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 juli 1936 tillkallade chefen för försvarsdepartementet ledamoten av riksdagens andra kammare redaktören Ivar österström att såsom sakkunnig verkställa en förberedande utredning rörande förändrade bestämmelser för rekrytering av försvarsväsendets officerskårer m. m. Med skrivelse till departementschefen den 23 november 1937 överlämnade österström den verkställda utredningen, här nedan kallad österströmsutredningen. österström anmälde därvid, att han vid fullgörandet av sitt uppdrag förutsatt, att de i hans utredning till behandling upptagna frågorna skulle av särskilt tillkallade sakkunniga bliva föremål för mera ingående överväganden. Under rubriken »Principiella och allmänna synpunkter» erinrar österström i sitt betänkande om att spörsmålet om »försvarets demokratisering» länge varit aktuellt i vårt land. I vida lager hos vårt folk funnes en stark känsla av att »det

31 icke är bra som det är». »Denna uppfattning, att landets försvarsmakt, representerad i särskilt officerskåren, på grund av traditioner och många andra förhållanden kommit att intaga en mer eller mindre utpräglad men faktiskt isolerad ställning i förhållande till den övriga samhällsgestaltningen, är», säger Österström, »säkerligen väl värd att observera, särskilt i dessa dagar, då så många omständigheter tala för att möjligheterna äro större i vårt land än någonsin i nyare tid att samla en principiellt enig folkmening i positivt intresse kring riksförsvaret.» Allt som rimligen kunde göras för att främja denna hela folkets solidaritet med riksförsvaret borde också bli gjort. Det vore statsmakternas skyldighet att så långt på dem ankomme medverka till att åtgärder vidtoges i syfte att undanröja eventuella missförhållanden samt stärka och vidga grundvalen för riksförsvaret med det syftemålet att i försvarsorganisationen pressa in ett maximum av effektivitet. Österström erinrar därefter om huru ända fram till senare år arbetarklassens inställning till riksförsvaret varit präglad av misstro och blivit antipatisk. En av orsakerna därtill hade varit det förhållandet, »att de djupa leden i folket även långt utanför den egentliga industriarbetarklassen uppfattat försvarsorganisationen som en stat i staten, vilken icke påverkades av den allmänna utvecklingen i samhället, en stat i staten med sitt utpräglade och oåtkomliga kastväsen, med sitt eget inre liv, vilket gestaltades utan hänsyntagande till att hela det övriga samhället förändrades, reformerades och effektiviserades från grunden genom hela folkets medinflytande i samhällsbyggandet». E n av de mest framträdande följderna av motsättningen mellan arbetarklassen och försvarsorganisationen bleve, att praktiskt taget hela den moderna arbetarklassen i vårt land komme utom räckhåll för riksförsvaret, när det gällde att rekrytera försvarsorganisationens behov av befäl i alla grader. Ur synpunkten av försvarsorganisationens effektivitet vore det »en ytterligt betänklig sak, att befälskadrernas rekrytering icke hittills haft strängt taget något verkligt fäste i den till antalet största folkgruppen inom nationen samt desslikes den i andra avseenden så utomordentligt högt stående och kvalitativt välrustade arbetarklassen». Österström framhåller vikten av att allt göres »för att, givetvis utan åsidosättande av sakliga krav på kvalitet och utbildning för det blivande befälets vidkommande, främja möjligheterna att som rekryteringskälla åt försvarets befälskadrer förvärva hela folket». Utvecklingen hade också gått i den riktningen, att basen även för officersrekryteringen med tiden blivit allt bredare. Under de senaste årtiondena hade också en mycket stark demokratiseringsprocess genomförts i fråga om officerskårens rekrytering, så till vida som aspiranterna icke längre komme från det allra översta börds- och penningskiktet i samhället. Rekryteringsbasen hade breddats att omfatta »alla grupper utom arbetarklassen och småbondeklassen, d. v. s. de lager i folket, vilka hittills mera sällan kunnat låta sina barn avlägga studentexamen». Innan man med fog kunde säga, att hela folket vore rekryteringskälla för befälskadrerna, hade det oeftergivliga målet icke blivit uppnått. Innan man med fog kunde påstå,

32 att samtliga onödiga och konstlade hinder blivit raserade samt vägen lagts fri för militära begåvningar i alla folkgrupper att göra sig gällande i fri tävlan om befälsposterna, hade statsmakterna icke fyllt sin plikt mot försvarsorganisationen. Innan det med fog kunde göras gällande, att försvarsmakten vore förankrad i hela nationens solidaritet, hade man skyldighet betrakta försvarsproblemet i ett demokratiskt land som olöst i ett ytterst betydelsefullt avseende. Intet av dessa tre krav har, säger österström, för vårt lands vidkommande på ett fullt tillfredsställande sätt blivit tillgodosett. Hela nationen vore nämligen icke rekryteringskälla åt försvarets befälskadrer. Onödiga och konstlade hinder restes alltjämt för många unga män, när de ville söka sig till officersbanan. Försvarsmaktens isolering från det övriga samhällslivet vore allt fortfarande ett faktum, även om det icke rådde ringaste tvivel därom, att förhållandena förskjutits till det bättre. Mycket återstode dock att göra därutinnan. Österström erinrar vidare om att det numera finnes ett positivt och starkt intresse kring riksförsvaret i alla folklager. För officerskåren komme det därför att bliva en uppgift att i bästa mening fånga in denna positiva och levande försvarsvilja samt i gärning möta den nya mentaliteten i folket med en motsvarande stark vilja att göra försvarsmakten till ett så effektivt redskap som möjligt i den demokratiska statens tjänst. Vägen till målet är enligt Österströms mening att öppna nya möjligheter för militära begåvningar i stora folkgrupper att vinna inträde på officersbanan, dock »att kraven på officerskårens kvalitet därigenom icke under några förhållanden få eftersättas eller minskas». Vidare borde man »föra försvarsmakten i dess helhet i närmare kontakt än nu med det allmänna samhällslivet och föra detta samhällsliv i närmare kontakt med försvarsmakten». Därjämte borde man »genom att skipa ekonomisk rättvisa åt de militära befattningshavarna giva uttryck åt statsmakternas rättvisa uppskattning av försvarets betydelse för den demokratiska staten». Dock vore detta ej tillfyllest. Här gällde det nämligen i hög grad en fråga om andan i försvarsorganisationen. Det vore i högsta grad önskligt, »att de unga män i officersställning, som få befälsmakt ej blott över menige soldaten än även gentemot underbefälet och underofficerarna, skola vara väl förtrogna med dessa kategoriers tjänsteförhållanden. Helst borde officerarna ha arbetat så lång tid inom försvaret på likställd fot med dessa dem sedermera underställda grupper, att förtrogenheten är baserad på den egna hårda erfarenheten och icke är någonting som mer eller mindre snabbt, forcerat och ytligt tillägnats av dem på teoretisk väg.» Officersaspiranterna utbildades nu efter ett system och i enlighet med principer, som från första ögonblicket isolerade dem från truppen i stället för att knyta dem nära till de kategorier, vilka aspiranten sedermera skulle såsom officer leda. Ville man med försvarets demokratisering något reellt, vore det också nödvändigt att »taga ökade hänsyn till det önskvärda att få en officerskår, vilken genom egen erfarenhet kände truppens liv och förhållanden». Detta kunde ske på flera sätt. E t t av sätten vore »att lägga om utbildningen så, att

33 alla de blivande officerarna få erfarenhetsmässigt denna önskvärda förtrogenhet». Då emellertid en sådan omläggning icke syntes kunna genomföras med mindre än att utbildningstiden förlängdes med något år, komme starka invändningar att resas mot en sådan anordning. En annan väg vore emellertid framkomlig. Åtgärder kunde nämligen vidtagas, »varigenom man understödjer avsikten hos unga män att gå till officersexamen via anställningen som underbefäl samt avläggande av underofficers- och begränsad studentexamen vid underofficersskola». Denna väg till officersyrket hade visserligen tidigare öppnats, men den hade dittills icke representerat lösningen av problemet. Med mycket små ingrepp, vilka dock säkerligen torde få betydande konsekvenser och medföra stora resultat i önskvärd riktning, funnes det utsikter »att nå fram till en fullt tillfredsställande ordning, som ger åt underofficersskolan den betydelse som port inåt officersbanan, vilken borde tillkomma denna utbildningsanstalt». I sådant hänseende borde man, framhåller österström, sträva efter »en direkt jämförelse mellan de vanliga studenterna-aspiranterna och de aspiranter, vilka gått den 'långa vägen'. Denna direkta jämförelse kan ske så att den blir utslagsgivande för kommenderingen till krigsskolan, men under alla förhållanden skall den direkta jämförelsen äga rum senast vid lämplig tidpunkt på krigsskolan och vara bestämmande för vilka av aspiranterna, som skola fortsätta fram till officersexamen.» »Förutsättningen för att denna tanke skall kunna förverkligas är dock att några av 'spärrarna' på den 'långa vägen' borttagas.» »Samtidigt bör emellertid en ny utbildningslinje, som slutligen också leder genom underofficersskola in till krigsskolan, organiseras, nämligen för ynglingar med realexamen.» Resultatet skulle bliva att huvudmassan av de aspiranter, som ginge den »långa vägen», skulle få sin chans vid krigsskolan. Genom att denna tanke realiserades, syntes man kunna vänta, »att den svenska officerskårens yngre element inom kort tid skall komma att inrymma mycket stora möjligheter att säkra en demokratisering i anda och sanning av försvarsmakten, så långt det är möjligt att genom principerna för rekrytering och utbildning trygga demokratiseringen». Utginge man från att »exempelvis 40 procent av de nya officerarna komma via den 'långa vägen' efter att ha genomgått underbefälsutbildning, så skapas härigenom i stor omfattning en officerskår, som verkligen levat med truppen», österström förordar därefter, med utgångspunkt från vad han under rubriken »Principiella och allmänna synpunkter» anfört, en rekrytering av officerskårerna med anlitande av tre rekryteringskällor, nämligen ynglingar, som före inträdet i militär tjänst avlagt studentexamen, ynglingar, som före inträdet i militär tjänst avlagt realexamen, och ynglingar, vilka icke före inträdet i militär tjänst avlagt student- eller realexamen. För de av honom gjorda rekommendationerna i fråga om rekryterings- och utbildningssystemet komma utredningsmännen framdeles att i olika sammanhang lämna närmare redogörelse. österström framför slutligen i sin utredning vissa synpunkter och förslag i fråga om militära befordringsprinciper, rörande spörsmålet om sättet för en 3 — 2476 39

34 närmare kontakt mellan försvarsorganisationen och samhället i övrigt samt beträffande vissa ekonomiska frågor, för vilket utredningsmännen komma att här nedan redogöra, i den mån direkt samband förfinnes med det utredningsmännen lämnade uppdraget. Genom beslut den 2 december 1937 uppdrog Kungl. Maj:t åt cheferna för armén, marinen och flygvapnet att inkomma med förslag till närmare utformning av de alternativa linjer för officersutbildningen inom respektive försvarsgrenar, som angivits i österströmsutredningen, samt att avgiva de yttranden, vartill utredningen kunde föranleda. Chefens för armén yttrande. Chefen för armén har i sitt yttrande den 1 september 1938 förklarat, att han helt ansluter sig till det i Österströmsutredningen angivna grundläggande syftet, att målet för en vidgad rekryteringsbas för försvarsväsendets officerskårer borde vara en genom dessas starkare förankring inom folket vunnen effektivisering av riksförsvaret. Helt visst vore åtgärder för att åstadkomma rekrytering även från arbetarklassen och småbondeklassen i högsta grad ägnade att nå huvudsyftet — försvarets förankring inom hela nationen. Att en utveckling mot en bredare rekryteringsbas skedde, framginge emellertid av en hos chefen för armén verkställd utredning rörande olika socialklassers procentuella andel i officersrekryteringen vid armén åren 1900—1939. Måhända skulle ett livligare frekventerande av underofficersskolevägen fram till officersbanan kunna medföra den eftersträvade utjämningen mellan socialklasserna och sålunda — ur denna synpunkt — vara ett steg i rätt riktning. Det vore tacknämligt, att i österströmsutredningen upptagits till behandling den utväg att vidga rekryteringsbasen, som låge i att ordna en utbildningslinje från realexamen till officersexamen. Det kunde emellertid ifrågasättas, om den verkligen ledde till målet. Försöksutbildning enligt densamma kunde dock möjligen vara berättigad för att vinna en på praktisk erfarenhet grundad uppfattning. Först med ledning därav syntes ett slutgiltigt ståndpunkttagande kunna ske. För att häva försvarsmaktens isolering kräves, yttrar chefen för armén vidare, att alla krafter inom nationen positivt medverka, Enbart förändrade bestämmelser för rekrytering och utbildning av dess officerskårer kunde icke leda till målet. Den under årtionden förhärskande negativa inställningen till försvaret måste brytas. Denna hade särskilt starkt framträtt i städerna. Att en omsvängning i inställningen skett vore obestridligt. Den enskildes omvärdering av riksförsvarets betydelse och av hans egen insats till dettas fromma måste ske genom övervinnande av gamla föreställningar, som av olika anledningar ofta vore djupt rotade. Den kunde icke ske på en gång utan fordrade i många fall avsevärd tid. Först sedan denna omvärdering allmänt inträtt, kunde man vänta sig anslutning till officersyrket även från arbetarhåll. Utan en allmän sådan omvärdering kunde öppnandet av nya utbildningslinjer, exempelvis den föreslagna realexamenslinjen, icke i avsevärd grad på-

35 verka rekryteringen. De ekonomiska förutsättningarna och utsikterna komme därjämte, oavsett inställningen till yrket, alltid att spela en stor, i många fall avgörande roll för valet av levnadsbana. Chefen för armén, som anser, att officersaspiranterna vid armén med nuvarande utbildningssystem erhålla en på erfarenhet grundad förtrogenhet med truppens liv, samt att mot don möderne officerens sätt att behandla truppen näppeligen kan göras några vägande allmängiltiga anmärkningar, framlägger därefter en i yttrandet närmare utformad utbildningslinje till officer för ynglingar, som före inträdet i militär tjänst avlagt realexamen. Chefens för marinen yttrande. I sitt yttrande den 3 september 1938 har chefen för marinen förklarat, att han i princip icke hade något att erinra mot den i Österströmsutredningen uttalade principen, att hela nationen, alla folkets grupper, borde bli källan eller basen för rekryteringen. Man borde emellertid gå försiktigt fram, så att icke det man vunne på ena hållet förlorades på det andra. En alltför starkt driven demokratisering av officerskåren skulle nämligen tvivelsutan föra med sig, att aspiranter från folkets i bildningshänseende och i socialt hänseende högre stående lager utebleve. Det enklaste och verksammaste sättet att nå en ytterligare breddad officersrekrytering vore att — med bibehållande av det nuvarande utbildningssystemet — förbilliga officersutbildningen och höja officerslönerna. Ville man gå än längre i vidgning av rekryteringsbasen, kunde detta ske genom förbilligande av kostnaderna för studentexamen. Enligt chefens för marinen mening vore ökad manskapserfarenhet inom officerskåren önskvärd. Skälet till att verklig manskapstjänst icke inginge i officersutbildningen vore, att utbildningen icke finge bliva för kostsam, ökad manskapserfarenhet kunde ej heller utan betydande risker för försämrad rekrytering vinnas genom utökning av tiden för officersutbildningen. Mot att i stället öka manskapsinslaget i officerskåren vore intet att erinra, om så kunde ske utan att officerskårens individuella kvalitet sänktes eller kårens enhetlighet rönte skada. Att låta manskapsinslaget vid officersrekryteringen bliva större än omkring 5 procent finge endast ske under villkor, att manskapskategorien och studentkategorien från första början sammansloges till gemensam utbildning. Chefen för marinen ingår därefter på en närmare granskning av de i österströmsutredningen rekommenderade rekryterings- och utbildningslinjerna, vilka avstyrkas, och hänvisar till av honom upprättade förslag till utbildningsgrunder, avseende bland annat inrättande av ett flottans militärgymnasium. För förslaget kommer närmare redogörelse att lämnas längre fram i betänkandet. Chefens för flygvapnet yttrande. Chefen för flygvapnet har i sitt yttrande den 31 augusti 1938 erinrat om att flygvapnet först i och med 1936 års försvarsbeslut erhållit en egen

36 officersrekrytering, varför ännu icke förelåge tillräckliga erfarenheter för ett allsidigt bedömande av lämpligheten av de efter år 1936 utfärdade bestämmelserna för flygvapnets officersrekrytering. Vad i Österströmsutredningen anförts därom, att det är av vikt, att hela nationen blir källan eller basen för rekryteringen av officerskåren är, säger chefen för flygvapnet, oemotsägligt. Redan nu skedde emellertid rekryteringen av officerskåren från vitt skilda samhällsgrupper. En ytterligare utvidgning av rekryteringsområdet borde kunna komma till stånd, utan att den nuvarande organisationen av utbildningen fördenskull behövde ändras. Målet kunde i sådant fall nås genom att, såsom i Österströmsutredningen framhölles, »skipa ekonomisk rättvisa åt de militära befattningshavarna». En annan åtgärd att underlätta officerskårens rekrytering ur än vidare befolkningslager än vad som nu skedde vore att slutligen avlägsna den antimilitära propagandan. I den mån den antimilitaristiska inställningen ersattes med förståelse för försvaret och dess män, komme också känslan av samhörighet med samtliga befolkningsklasser att växa sig allt starkare inom befälskårerna. Det förefölle sannolikt, att rekryteringsområdet för dessa kårer därmed komme att av sig självt utvidgas till att omfatta jämväl arbetarklassen och därmed hela nationen. Chefen för flygvapnet håller före, att den samlevnad med truppen, som i österströmsutredningen åsyftas, är av värde för danande av en högkvalificerad officer. Resonemanget gällde dock närmast sådana delar av krigsmakten, inom vilka det vore av särskild betydelse för effektiviteten i krig och fred, att officeren väl förstode truppens — »massans» — psyke för att få folket med sig och där truppen i sin tur måste väl känna officeren för att med förtroende gå med honom. Vid flygvapnet vore dessa förhållanden i viss mån annorlunda. De värnpliktigas antal vore i förhållande till de fast anställdas lågt. De värnpliktiga användes icke alls i flygvapnets egentliga stridsverksamhet — i luften. Deras tjänst hänförde sig till en teknisk marktjänst i sådana befattningar, som huvudsakligen avsåge hjälp åt de fast anställda mekanikerna. Utan att frånkänna inlevelsen med truppen betydelse för officersutbildningen förefölle det likväl, som om värdet av denna samlevnad överskattats i österströmsutredningen, åtminstone vad anginge flygvapnet och förhållandena inom denna försvarsgren. Någon ytterligare samlevnad mellan blivande officerare och manskapet än den som redan förekomme vid flygvapnet kunde icke åstadkommas med mindre än att utbildningstiden till officer förlängdes, en åtgärd, som i Österströmsutredningen icke påyrkades, om icke andra skäl funnes därför. Enligt chefens för flygvapnet mening borde underlättandet av manskapets befordran till officerare ske successivt och i takt med vunna erfarenheter om vidtagna åtgärders lämplighet. Därvid borde ständigt hållas i minnet, att officerskårens kvalitet icke finge sänkas. Chefen för flygvapnet upptager därefter i sitt yttrande till behandling de i österströmsutredningen rekommenderade rekryterings- och utbildningslin-

37 jerna, vilka förklaras icke vara godtagbara för flygvapnets del. Han anser emellertid vissa modifikationer vara tänkbara, I första hand borde därvid beaktas möjligheten att sammanföra elever ur flera försvarsgrenar — därest en dylik anordning för de övriga försvarsgrenarna skulle te sig ändamålsenlig — till en gemensam skola, som avslutades med begränsad studentexamen. För flygvapnets del måste dock beträffande en sådan skola, förslagsvis kallad militärgymnasium, fordras, att den icke utsträcktes över längre tid än två vinterhalvår med mellanliggande sommarhalvår, samt att den förlades till en plats, där eleverna kunde erhålla sin flygutbildning. Direktiven för utredningsmännen. Enligt de direktiv, som i statsrådsprotokollet över försvarsärenden den 27 januari 1939 lämnats utredningsmännen, skall utredningen väsentligen koncentreras på att finna godtagbara lösningar av tvenne frågor. Den ena är spörsmålet, huru de blivande officerarna skola kunna bibringas sådana insikter i och sådan förståelse för de breda folklagrens livsbetingelse och betraktelsesätt, att de vid sitt arbete med utbildning av värnpliktiga och som ledare i olika egenskaper av trupp skola kunna i ökad grad tillvinna sig förtroende och tillit från de underställdas sida. Den andra huvudfrågan är, på vad sätt rekryteringsgrunden för officersyrket skall kunna göras så bred, att för yrket lämpliga begåvningar i största möjliga utsträckning kunna tillvaratagas. Vid utredningen skall enligt direktiven hänsyn tagas till det material, som innefattas i Österströmsutredningens förslag, liksom ock till de synpunkter, som framförts i de i anledning därav avgivna yttrandena. Utredningsmännen skola dock icke ingå på befordringsprinciperna. Enligt direktiven böra vidare de spörsmål, som hänföra sig till en i Österströmsutredningen framförd tanke på organiserandet av en »förbindelsetjänst» mellan försvarsväsendet och det allmänna samhällslivet, endast prövas i och för det direkta sambandet med officersutbildningen. Särskilda uppdrag åt utredningsmännen. Redan på grund av det sålunda lämnade uppdraget ha utredningsmännen att till behandling upptaga jämväl vissa frågor, som beröra underofficersutbildningen vid armén, marinen och flygvapnet. Till dessa hör frågan om underofficersskolornas organisation och arbetssätt med tanke särskilt på skolornas eventuella uppgift att i större utsträckning än vad nu är fallet förbereda sådana ynglingar, som icke avlagt studentexamen, till fortsatt utbildning vid krigsskolorna för vinnande av officersanställning. En ytterligare anledning för utredningsmännen att syssla med dylika frågor har därjämte givits genom Kungl. Maj:ts beslut den 24 februari respektive den 17 mars 1939. Enligt dessa beslut har till utredningsmännen för att tagas under övervägande vid fullgörandet av deras uppdrag överlämnats dels en inom marinstaben verkställd förberedande utredning rörande organiseran-

38 det av marinens underofficersskolor m. m. och dels ett av chefen för flygvapnet upprättat, för Kungl. Maj:ts fastställelse ingivet förslag till reglemente för flygvapnets underofficersskola. Utredningsmännen ha, enligt vad i Kungl. Maj:ts beslut föreskrivits, att avgiva det förslag angående underofficersutbildningen vid marinen och flygvapnet, vartill en närmare utredning i ämnet kan föranleda. Frågan om ändrade rekryteringsgrunder för officerskårerna har även visst samband med sättet och ordningen för manskapsrekryteringen vid försvarsväsendet. Bestämmelserna om manskapsrekryteringen böra emellertid, enligt vad försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå tid efter annan hos Kungl. Maj:t ifrågasatt, omarbetas i syfte bland annat att ernå största möjliga enhetlighet de särskilda försvarsgrenarna emellan. Efter Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 april 1939 har departementschefen, då övervägande i sådant syfte kunde leda till förslag, som jämväl berörde det utredningsmännen anförtrodda uppdraget, förklarat, att utredningsmännen skulle ha att vid fullgörande av sitt uppdrag jämväl underkasta bestämmelserna rörande manskapsrekryteringen den översyn, vartill sålunda kunde givas anledning. Utredningsmännen komma alltså att i viss utsträckning jämväl behandla frågan om manskapsrekryteringens ändamålsenliga ordnande.

39 Kap. IV.

Gällande ordning för rekrytering och utbildning av försvarsväsendets militära personal. 1. Manskapets rekrytering och utbildning. Manskapet vid försvarsväsendet anställes medelst kontrakt, vid armén för 2, 3 eller 4 år, vid flottan i regel för minst 4 år, vid kustartilleriet för i allmänhet minst 3 år och vid flygvapnet för 3 eller 4 år. Rekapitulation kan ske. Anställningstiden räknas vanligen från den 1 november och antagning kan vid armén äga rum under tiden från och med det år sökanden fyller 18 år till och med det år han fyller 25 år, dock att antagning må ske redan från och med det år sökanden fyller 17 år, om han uppnått sådan kroppsutveckling, att han är till militärtjänst lämplig och i övrigt befinnes särskilt väl ägnad för utbildning till underbefäl. Vid övriga försvarsgrenar skall sökanden vid anställningstidens början ha fyllt 17 men ej 26 år. Utbildningen till underbefäl och underofficerare bedrives förbandsvis i underbefälsskolor och centralt vid underofficersskolor. För utbildningen av det fast anställda manskapet vid armén äro samma huvudprinciper gällande för samtliga truppslag. Den grundläggande utbildningen äger rum vid volontärsoldatutbildning (vid kavalleriet volontärryttarutbildning och vid artilleriet volontärartilleristutbildning) under tiden från anställningens början den 1 november till i allmänhet slutet av regementsövningarna påföljande år, vid korpralsutbildning (vid artilleriet konstapelsutbildning) såsom regel under tiden från förra delen av oktober andra året till början av regementsövningarna därpå följande år och vid furirsutbildning under tiden från förra delen av oktober tredje året till början av regementsövningarna. Under vinterhalvåret äger utbildningen rum i sammandragna skolor, och under sommarhalvåret (sommarsoldatskolan) tjänstgöra eleverna som befäl vid trupp. Vid infanteriet har volontärsoldatutbildningen till ändamål att bibringa eleven kunskap och färdigheter som enskild soldat inom skytte-(gevärs-) kompani med underavdelningar, någon kunskap och färdighet som servis- och transportmanskap vid kulsprute- och granatkastarförband, underbefälsutbildning, avseende förmåga att tjänstgöra som gruppchefs ställföreträdare, samt kunskaper i vissa allmänbildande ämnen. Korpralsutbildningen vid infanteriet har till ändamål att bibringa eleven kunskap, färdighet och förmåga som gruppchef vid gevärsförband beträffande såväl truppföring som trupputbildning, kunskap och färdighet som servis- och transportmanskap vid kulsprute- och granatkastartropp med underavdelningar samt kunskaper i vissa allmänbildande ämnen.

40 Furirsutbildningen vid infanteriet har till ändamål att bibringa eleven ökad kunskap, färdighet och förmåga som gruppchef vid gevärsförband beträffande såväl truppföring som trupputbildning, någon förmåga som plutonchef vid gevärspluton i fråga om truppföring, ökad kunskap och färdighet som servisoch transportmanskap, någon förmåga som gruppchef vid kulsprute- och granatkastartropp med underavdelningar samt kunskaper i vissa allmänbildande ämnen. Undervisningen i de allmänbildande ämnena — modersmålet, matematik, historia med samhällslära och geografi — har till ändamål att höja elevernas allmänbildning i syfte främst att främja deras militära tjänsteutövning (bland annat att förbereda deras inträde vid underofficersskola) men även att bereda dem ökade utkomstmöjligheter vid återgång till civil tjänst. Vid kavalleriet, artilleriet, ingenjörtrupperna, signaltrupperna oeh trängtrupperna föreligger i stort sett överensstämmelse med infanteriet i fråga om gången av manskapsutbildningen. Beträffande musikpersonal, sjukvårdsmanskap, vapenhantverksmanskap, hantverksmanskap vid artilleriet samt hovslagarmanskap ävensom underbefäl vid intendenturkåren gälla dessutom särskilda bestämmelser. Vid flottan bedrives manskapsutbildningen vid sjömanskårens fyra yrkesavdelningar med deras yrkesgrenar. Yrkesavdelningarna och yrkesgrenarna äro: däcksavdeiningen med artillerimatroser, signalmatroser, eldledningsmatroser, ubåtsmatroser, minmatroser och radiomatroser; ekonomiavdelningen med sjukvårdare, hovmästare, befälskockar, skeppskockar, förrådsmän och hornblåsare; maskinavdelningen med skeppseldare, motoreldare och ubåtseldare samt hantverksavdelningen med vapensmeder, torpedhantverkare och timmermän. Under första utbildningsåret äger utbildning till 2. klass sjöman (rekrytutbildning) rum. Utbildningen har till ändamål att grundlägga och utveckla en god disciplin, att bibringa eleverna den första militära utbildningen samt sådan förberedande undervisning i till yrkesgrenen hörande färdigheter och kunskaper, som erfordras för den fortsatta utbildningen till 2. klass sjöman. Under den tid, då rekrytskolan är i land, erhålla eleverna undervisning jämväl i modersmålet och matematik. Andra utbildningsåret står till förfogande för tjänstgöring i respektive yrkesgrenar ombord och i land. Under tredje utbildningsåret äger utbildningen till korpral (1. klass sjöman) rum. Utbildningen bedrives dels i korpralskola och dels i yrkesskolor och yrkeskurser. Korpralskolan anordnas antingen under vintern eller både under vintern och under sommaren. Skolan har till ändamål att bibringa eleverna sådana kunskaper och färdigheter, som erfordras för tjänstgöring såsom 1. klass sjöman eller korpral, samt att »utveckla de karaktärsegenskaper, det allvar och det omdöme, den stadga och den värdighet i uppträdande, vilka krävas av envar som skall utöva befäl». Vid denna skola erhålla eleverna undervisning även i modersmålet, matematik, geografi och fysik samt vid

41 däcks- och ekonomiavdelningarna därjämte i kemi, varjämte radiomatroserna erhålla någon undervisning i engelska. Vid kustartilleriet finnas fem yrkesavdelningar: artilleriavdelningen, minavdelningen, ekonomiavdelningen, maskinavdelningen och hantverksavdelningen. Rekrytskolan, som har till ändamål att bibringa eleverna kunskaper och färdigheter, som erfordras för menig, samt att utröna elevernas lämplighet för yrket och förbereda vidare praktisk utbildning, genomgås under första utbildningsåret. Undervisning bedrives vid skolan jämväl i modersmålet och matematik. Korpralsutbildningen vid kustartilleriet äger rum under andra utbildningsåret och utgör en fortsättning av den underbefäls- och instruktionsutbildning, som bedrivits i rekrytskolan. De allmänbildande ämnena äro modersmålet och matematik, vartill för maskinisterna kommer ämnet fysik. Tredje utbildningsåret vid kustartilleriet står till förfogande för allmän tjänst. Under fjärde utbildningsåret pågår vid kustartilleriet den lägre underofficersskolan, till vilken kommenderas elever, som godkänts i korpralskolan och i övrigt befinnas lämpliga för fortsatt utbildning till underofficerare. Efter genomgången lägre underofficersskola ha korpralerna erhållit allsidig utbildning till underbefäl. Vid skolan meddelas även undervisning i modersmålet och matematik. Vid flygvapnet uppdelas manskapet i tre huvudgrupper: mekaniker, signalister och vapensmeder. Utbildningsåret indelas i tre perioder, första perioden den 1 november—den 31 december, då undervisning meddelas huvudsakligen i allmänmilitära ämnen, samt andra och tredje perioderna den 1 januari—den 15 april och den 1 maj—den 31 augusti med utbildning huvudsakligen i tekniska ämnen. Under första året utbildas det nyantagna manskapet gemensamt under första perioden, rekrytutbildningen. Därefter sker uppdelning i yrkesgrenar och utbildningen fortsätter såsom vicekorpralsutbildning. Under andra året sker utbildning till mekanikerkorpral respektive signalkorpral och vapensmedskorpral. Tredje året fullgöres praktisk tjänst. Under fjärde året utbildas korpralerna till mekanikerfurirer respektive signalfurirer och vapensmedsfurirer. Undervisningen i allmänbildande ämnen för det fast anställda manskapet vid flygvapnet omfattar ämnena modersmålet, matematik, historia med samhällslära och geografi. Undervisningen uppdelas på tre årsklasser med ungefär hälften av undervisningstiden å tjänstetid och återstoden å elevernas fritid. Undervisningen är icke obligatorisk, men den som anmäler sig till utbildningen är skyldig fullfölja densamma i den årsklass som påbörjats. Årsklasserna behöva ej genomgås i en följd under på varandra följande år. För inträde i 1. klassen erfordras icke inträdesprov. För inträde i 2. eller 3. klass fordras inträdesprov eller godkänt avgångsbetyg från närmast lägre klass. De av manskapet, som avlagt realexamen, deltaga i allmänhet icke i undervisningen

42 i de allmänbildande ämnena. Ett mindre antal genomgår dock 3. klassen. Undervisningens slutmål, som satts väsentligt högre vid flygvapnet än vid de övriga försvarsgrenarna, är att bibringa eleverna de kunskaper i ovannämnda fyra ämnen, som vid femårig realskola fordras för flyttning till 5. klass. Endast de, som inneha lägst detta kunskapsmått, kunna beordras till underofficersskolan. Efter avslutad furirskola uttages årligen för flygutbildning ett visst antal underbefäl med realexamen eller med godkända betyg i manskapsskolornas 3. klass. De genomgå från juni fjärde utbildningsåret till juni femte utbildningsåret grundläggande flygutbildning vid flygkrigsskolan och därefter grundläggande flygslagsutbildning vid flottiljerna till i oktober. Under tiden för den grundläggande flygutbildningen erhålla eleverna undervisning jämväl i modersmålet, matematik och engelska.

2.

Underofficersutbildningen.

Underofficersutbildningen påbörjas, vid armén i allmänhet tidigast vid femte och vid övriga försvarsgrenar såsom regel tidigast vid sjätte utbildningsårets början. Vid armén beordras efter ansökan till underofficersskolan underbefäl, som med huvudbetyget Med beröm godkänd genomgått furirsutbildning. Till flottans underofficersskolor beordras korpraler med vissa betyg i korpralskolan samt för tjänstbarhet ombord och i uppförande. Underofficersskolan vid kustartilleriet mottager elever, som godkänts i lägre underofficersskolan och i övrigt befinnas lämpliga för fortsatt utbildning till underofficer, dock med undantag av elever från maskinavdelningen, vilka ha att genomgå för flottans skeppseldare föreskriven underofficersskola. Några för inträde i kustartilleriets underofficersskola berättigade underbefäl från artilleri-, min-, ekonomieller hantverksavdelningarna kunna därjämte beordras till arméns underofficersskola. Till underofficersskolan vid flygvapnet beordras elever, som med huvudbetyget Med beröm godkänd genomgått furirsutbildning och blivit godkända i den allmänbildande utbildningen. Arméns underofficersskola, som förlagts till Uppsala, har till ändamål att bibringa till densamma beordrade elever de militära kunskaper och färdigheter samt den allmänbildning, som krävas för befordran till underofficer. Därutöver har skolan till uppgift att meddela eleverna sådana kunskaper, som kunna befrämja en god civilanställning, ävensom bereda vissa av eleverna sådana kunskaper och färdigheter, som berättiga dem till inträde i krigsskolan för fortsatt utbildning till officerare. Underofficersskolan är organiserad på en förberedande kurs och en allmän kurs. Den förberedande kursen, som avser att fördjupa och befästa elevernas kunskaper i militära och allmänbildande ämnen och därigenom förbereda eleverna för inträde i den allmänna kursen, omfattar omkring 7 månader med början under första hälften av oktober månad. Allmänna kursen omfattar omkring 18 månader, fördelade på två arbetsår, varje år med början under första hälften av oktober månad.

43 För den militära utbildningen indelas eleverna i kompanier och övningsavdelningar. Vid undervisningen i allmänbildande ämnen äro eleverna under den förberedande kursen fördelade på tre linjer: lägre linjen, högre linjen och förberedande handelslinjen. Till den högre linjen föras dels elever med större förkunskaper i allmänbildande ämnen än dem som bibringas i furirskolan och dels elever, som, utan att ha dokumenterat sådana förkunskaper, visa sig genom större studiebegåvning äga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen å denna linje. Undervisningen omfattar: å den lägre linjen ämnena modersmålet, tyska, engelska, historia med samhällslära, geografi och matematik; å den högre linjen, förutom förenämnda ämnen, fysik och kemi samt å den förberedande handelslinjen samma ämnen som å lägre linjen och därjämte stenograf i och maskinskrivning. Undervisningen å den lägre linjen och den förberedande handelslinjen avser att bibringa eleverna kunskaper i de lästa ämnena, motsvarande i stort sett 3. klassens kurs i femårig realskola, och undervisningen å den högre linjen att i de lästa ämnena bibringa kunskaper, motsvarande i stort sett kurserna till och med avslutningsklassen i den femåriga realskolan. Vid undervisningen i de allmänbildande ämnena på allmänna kursen fördelas eleverna på följande fyra linjer: A-linjen, med uppgift att bibringa eleverna den allmänbildning — i stort sett den för avläggande av realexamen erforderliga — som erfordras för befordran till underofficer, B-linjen, med uppgift att därutöver bibringa de kunskaper, som erfordras för avläggande av realexamen, H-linjen, med uppgift att bibringa de kunskaper, som erfordras för avläggande av praktisk realexamen på handelslinje, samt C-linjen, med uppgift att befästa (bibringa) de kunskaper, som krävas för avläggande av realexamen, och att dessutom bibringa: 1) elever ur samtliga truppslag de kunskaper i modersmålet och i ettdera av språken tyska, engelska och iranska samt i historia med samhällslära, som erfordras för avläggande av studentexamen, 2) elever ur artilleriet, luftvärnsartilleriet, ingenjörtrupperna och kustartilleriet de kunskaper i matematik, fysik och kemi, som erfordras för studentexamen å realgymnasiet, och 3) övriga elever de kunskaper i matematik, som erfordras för studentexamen å latingymnasiet. Eleverna fördelas på de olika linjerna allt efter förkunskaper och anlag. Hänsyn tages därvid till att eleverna skola kunna följa undervisningen i de allmänbildande ämnena utan att studierna i de militära ämnena eftersättas. De allmänbildande ämnena å den allmänna kursen äro: på A-linjen: kristendomskunskap, modersmålet, tyska eller engelska efter eget val, historia med samhällslära, geografi, matematik, biologi med hälsolära, fysik och kemi, på B- och H-linjerna: de för realexamen respektive praktisk realexamen på handelslinje erforderliga läroämnena samt

44 på C-linjen: 1) under förra delen av kursen samma ämnen som å B-linjen; för elever ur artilleriet, luftvärnsartilleriet, ingenjörtrupperna och kustartilleriet därjämte matematik (allmän kurs) och valfritt matematik (specialkurs) och 2) under senare delen av kursen: för samtliga elever modersmålet, ettdera av tyska, engelska och franska efter eget val, matematik (latingymnasiets kurs) eller matematik (allmän kurs) och historia med samhällslära, för elever ur artilleriet, luftvärnsartilleriet, ingenjörtrupperna och kustartilleriet dessutom fysik och kemi, realgymnasiets kurser, och valfritt matematik (specialkurs); för elever ur infanteriet, kavalleriet, signal-, träng- och intendenturtrupperna därjämte, om de så önska, matematik (specialkurs) samt fysik och kemi å latin- eller realgymnasiets kurser. För elev, som fullständigt avslutat allmänna kursen, utfärdas avgångsbetyg. För att elev skall vara berättigad till dylikt fordras, att han blivit förklarad lämplig och erhållit lägst betyget Godkänd i samtliga militära ämnen och övningsgrenar samt i fråga om allmänbildande ämnen blivit godkänd å den linje han tillhört eller åtminstone lägst å A-linjen enligt vissa därom meddelade bestämmelser. Elev å B-linjen kan därjämte avlägga realexamen, elev å H-linjen praktisk realexamen å handelslinje och elev å C-linjen s. k. begränsad studentexamen. Denna senare examen utgör en inom svenskt undervisningsväsen säregen examenform, som tillkommit i det speciella syftet att bereda arméns underbefäl erforderlig kompetens i allmänbildande ämnen för inträde i krigsskolan för vidareutbildning till officer. Till avläggande av begränsad studentexamen får endast anmäla sig sådan elev ur andra årskursen av C-linjen, som avlagt realexamen eller vid allmänt läroverk erhållit flyttning till gymnasiets näst högsta ring eller lyceets näst högsta krets eller vid kommunal eller enskild läroanstalt med rätt att anställa studentexamen erhållit flyttning till klass, ring eller krets, motsvarande gymnasiets näst högsta ring eller lyceets näst högsta krets vid allmänt läroverk. Fordringarna i begränsad studentexamen äro: a) för samtliga elever: i modersmålet: de för studentexamen gällande, dock att kännedom om svenska litteraturen begränsas till att omfatta väsentligen tiden efter 1809, samt att för det skriftliga provet sådana ämnen skola uppställas, som eleverna med hänsyn till sina kunskaper i övriga ämnen anses böra behärska; i tyska och historia med samhällslära: de för studentexamen gällande; i engelska och franska: de för studentexamen å latin- eller realgymnasiet gällande efter eget val; b) för elever ur infanteriet, kavalleriet, signal-, träng- och intendenturtrupperna: i de matematiska ämnena samt i fysik och kemi: de för studentexamen å latin- eller realgymnasiet gällande efter eget val: c) för elever ur artilleriet, luftvärnsartilleriet, ingenjörtrupperna och kustartilleriet:

45 i de matematiska ämnena samt i fysik och kemi: de för studentexamen å realgymnasiet gällande. Skriftlig prövning anordnas i modersmålet, tyska, engelska, franska, matematik (latingymnasiets kurs), matematik (allmän kurs), matematik (specialkurs) och fysik. Skrivningarna i modersmålet, ett främmande språk samt matematik (latingymnasiets kurs) eller matematik (allmän kurs) äro obligatoriska. Utöver de obligatoriska skrivningarna äger elev att frivilligt undergå skriftlig prövning i matematik (specialkurs) och fysik samt i ett eller båda av de främmande språk, som icke ingå i hans obligatoriska ämnen. Elev, som erhållit lägst betyget Godkänd för svensk skrivning samt i två andra skriftliga prov, äger att undergå muntlig prövning på därför bestämd tid. Elev, som erhållit lägst vitsordet Godkänd för svensk skrivning samt för endast ett annat obligatoriskt skriftligt prov, må det oaktat kunna förklaras berättigad att undergå muntlig prövning, därest minst två tredjedelar av de lärare, som under sista terminen undervisat honom, anse medgivande därtill böra lämnas. I den muntliga prövningen är elev skyldig att undergå förhör i följande ämnen (obligatoriska ämnen): elever ur infanteriet, kavalleriet, signal-, träng- och intendenturtrupperna: modersmålet, ettdera av tyska, engelska och franska, historia med samhällslära samt matematik (latingymnasiets kurs) eller matematik (realgymnasiets kurs); elever ur artilleriet, luftvärnsartilleriet, ingenjörtrupperna och kustartilleriet: modersmålet, ettdera av tyska, engelska och franska, historia med samhällslära, matematik (allmän kurs), fysik och kemi. Ämnena fysik och kemi äro frivilliga för elever ur infanteriet, kavalleriet, träng- och intendentur- samt signaltrupperna. Ämnet matematik (specialkurs) är frivilligt för elever ur samtliga truppslag liksom de båda främmande språk, som icke tillhöra elevs obligatoriska ämnen. För att elev skall godkännas i muntlig prövning fordras, att han erhållit lägst vitsordet Godkänd i samtliga för respektive truppslag obligatoriska ämnen. Det betyg elev erhåller i frivilligt ämne i muntlig examen, inverkar icke på examensresultatet. För elev, vilkens examen blivit godkänd, utfärdas av studierektorn vid underofficersskolan betyg över avlagd begränsad studentexamen. Därvid skola bestämmelserna i stadgan för rikets allmänna läroverk lända till efterrättelse. Elev, som varit berättigad att anmäla sig till undergående av begränsad studentexamen å därför bestämd tid men under vårterminen icke undergått sådan examen eller icke blivit i densamma godkänd, äger rätt att, även sedan han jämlikt gällande bestämmelser avgått från skolan, under nästföljande vårtermin, i samband med den skriftliga och muntliga prövningen i begränsad studentexamen vid underofficersskolan, därstädes undergå dylik prövning. För dylik elev skall i tillämpliga delar gälla, vad om begränsad studentexamen

46 för skolans elever är stadgat, varvid dock skall iakttagas, att eleven i den muntliga studentexamen skall undergå prövning i samtliga de ämnen, som ingå i hans begränsade studentexamen. Elev, som avlagt godkänd begränsad studentexamen, äger rätt att, på sätt i stadgan för rikets allmänna läroverk är föreskrivet angående fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen, undergå förnyad prövning enligt fordringarna för begränsad studentexamen i ämne, som ingått i hans examen. I de matematiska ämnena samt i fysik och kemi äger elev att undergå fyllnadsprövning, även om dessa ämnen icke ingått i den av honom avlagda examen. I samband med begränsad studentexamen anordnas med de elever, som därtill anmäla sig, skriftlig och muntlig prövning i ämnet matematik (latingymnasiets kurs), respektive ämnena matematik (allmän kurs) och matematik (specialkurs) med hänsyn till de för godkänt betyg i dessa ämnen i begränsad studentexamen gällande fordringarna. Till sådan prövning må anmäla sig elev ur artilleriet och ingenjörtrupperna, tillhörande andra årskursen av B- eller C-linjen, vilken uppfyller de förut nämnda allmänna villkoren för anmälningsrätt till begränsad studentexamen. Dessa villkor äro, såsom ovan angivits, att han skall hava avlagt realexamen eller förvärvat däremot svarande insikter. Flottans underofficersskolor, som äro förlagda till Stockholm och Karlskrona, ha till ändamål att bibringa eleverna de egenskaper, färdigheter och kunskaper, som erfordras för att bliva dugliga till tjänstgöring såsom underofficerare vid flottan eller dess reserv. För samtliga yrkesgrenar indelas underofficersskolorna i två årsklasser: en lägre och en högre klass. Dessutom finnes en förberedande klass för däcksavdelningens elever. I förberedande klassen undervisas under september och oktober månader. För däcks-, ekonomi- och hantverksavdelningarna pågår undervisningen i lägre och högre klasserna under 22 arbetsveckor med början den 1 november och för maskinavdelningen i lägre klassen 30 och i högre klassen 32 veckor med början den 1 september respektive den 1 november. Undervisning meddelas, förutom i allmänmilitära ämnen, i modersmålet, engelska och matematik, vid däcksavdelningen och ekonomiavdelningen därjämte i geografi, vid däcksavdelningen, hantverksavdelningen och maskinavdelningen dessutom i fysik, samt vid däcksavdelningen och maskinavdelningen därjämte i kemi. I vardera av underofficersskolans klasser avslutas undervisningen med examen, bestående av muntligt förhör eller uppvisning i minst fem av de på vederbörlig kursplan upptagna ämnena. Målet för den allmänbildande undervisningen har vid flottans underofficersskola satts väsentligt lägre än vid arméns underofficersskola. Eleverna vid flottans underofficersskola ha därför icke möjlighet att där avlägga vare sig realexamen eller begränsad studentexamen. Några av dem kunna emellertid på annan väg inhämta de kunskaper i humaniora, som erfordras för fortsatt utbildning till officer vid flottan och marinintendenturkåren. Detta har möjliggjorts genom inrättande av studiestipendier.

47 Studiestipendium utgår med 1000 kronor för studieår och kan uppbäras under högst två på varandra följande år. Stipendiaten, som utses av chefen för marinen, beviljas tjänstledighet under studieåret men äger att under tjänstledigheten åtnjuta, förutom stipendiet, som utbetalas förskottsvis med en tolftedel varje månad, den lön samt de övriga förmåner och ersättningar, som eljest skola tillkomma honom under tjänstgöring i land. För att kunna erhålla stipendium fordras: A. Av den som ämnar utbilda sig till officer vid flottan: 1) att med avseende å kroppsbeskaffenhet uppfylla de för antagning till sjökadett stadgade fordringarna, 2) att vara flaggkorpral (underofficer) eller korpral vid flottan, däcksavdelningen, 3) att under det år, då stipendium första gången ifrågakommer, uppnå högst 27 års ålder, 4) att tidigast året före det, då stipendium sökes, ha avslutat underofficersutbildningen med vissa minimibetyg i modersmålet, engelska, matematik, fysik, kemi och navigation, 5) att under senaste tjänstgöring ombord ha erhållit visst minimibetyg för tjänstbarhet samt 6) att för uppförande inneha vissa betyg; B. Av den som avser att utbilda sig till officer vid marinintendenturkåren: 1) att med avseende å kroppsbeskaffenhet uppfylla de för antagning till marinintendentskadett stadgade fordringarna, 2) att vara flaggkorpral (underofficer) eller korpral vid flottan, ekonomiavdelningen, 3) att under det år, då stipendium första gången ifrågakommer, uppnå högst 27 års ålder, 4) att tidigast året före det, då stipendium sökes, ha avslutat underofficersutbildningen med vissa minimibetyg i modersmålet, engelska, matematik och geografi samt 5) att i fråga om tjänstbarhet och uppförande uppfylla de för stipendiats utbildning till officer vid flottan föreskrivna fordringarna. Senast vid slutet av andra studieåret har stipendiaten att vid sjökrigsskolan avlägga examen, varvid för att bliva godkänd följande fordringar skola uppfyllas, nämligen: enligt för realexamen stadgade fordringar: i modersmålet, skriftligt och muntligt prov, i tyska, skriftligt och muntligt prov, i historia med samhällslära, muntligt prov, i geografi, muntligt prov; enligt för flyttning till realgymnasiets (-lyceets) näst högsta ring (krets) stadgade fordringar: i kemi, muntligt prov, i det språk, engelska eller franska, i vilket prov enligt för studentexamen stadgade fordringar icke enligt nedan avlägges, muntligt prov;

48 enligt för studentexamen stadgade fordringar: i engelska eller franska, skriftligt och muntligt prov, samt enligt för studentexamen å realgymnasiet (-lyceet) stadgade fordringar: i matematik (allmän kurs), skriftligt och muntligt prov, och i fysik, skriftligt och muntligt prov. Kustartilleriets underofficersskola, som förlagts till Karlskrona, har till ändamål att bibringa eleverna vid artilleri-, min-, ekonomi-, musik- och hantverksavdelningarna den ytterligare militära utbildning, som erfordras för underofficer vid vederbörlig yrkesavdelning eller yrkesgren, samt att bibringa eleverna kunskaper i vissa allmänbildande ämnen till en omfattning motsvarande fordringarna i realexamen. Skolan, som är tvåårig, tager sin början den 15 oktober. Förutom i de allmänmilitära ämnena undervisas i modersmålet, engelska, historia med samhällslära, geografi, matematik, fysik och kemi. Vid skolan anställes årligen s. k. begränsad realexamen, omfattande ovannämnda allmänbildande ämnen. Den som avlagt begränsad realexamen äger rätt att senast tre år därefter vid allmänt läroverk undergå prövning enligt fordringarna i realexamen i de i den begränsade realexamen icke ingående ämnena kristendomskunskap, tyska och biologi med hälsolära samt franska. Sistnämnda ämne är dock ej obligatoriskt. Såsom förut nämnts kunna underbefäl tillhörande någon av kustartilleriets artilleri-, min-, ekonomi- eller hantverksavdelningar kommenderas att genomgå arméns underofficersskola i stället för kustartilleriets. De som kommenderas till arméns underofficersskola kunna anslutas till den förberedande och den allmänna kursen eller allenast till den allmänna kursen. Vid den allmänna kursen kunna kustartilleriets elever dock icke ingå på A-linjen. Förutom den möjlighet underbefäl vid kustartilleriet sålunda ha att vid arméns underofficersskola avlägga begränsad studentexamen för vidareutbildning till officer, kunna några av dem jämväl studiestipendievägen nå fram till officersbanan. I likhet med vad fallet är vid flottan har nämligen ett antal studiestipendier ställts till chefens för marinen förfogande för utdelande till dels sådana flaggkorpraler (underofficerare) eller korpraler vid kustartilleriets artilleri- och minavdelningar, som önska erhålla utbildning till officer vid kustartilleriet, och dels sådana flaggkorpraler (underofficerare) eller korpraler vid kustartilleriets ekonomiavdelningar, som avse att få utbildning till officer vid marinintendenturkåren. Villkoren för utbekommande av stipendium äro vid kustartilleriet i allt väsentligt desamma som vid flottan. Flygvapnets underofficersskola, som är förlagd till Västerås, har till ändamål att bibringa eleverna de militära kunskaper och färdigheter samt den allmänbildning, som krävas för befordran till underofficer vid flygvapnet. Skolan omfattar en allmän kurs, som pågår omkring 18 månader, fördelade på två arbetsår, varje år från början av november månad. Undervisning meddelas, förutom i militära ämnen och övningsgrenar, i kristendomskunskap, modersmålet, engelska, historia med samhällslära, geografi, matematik, fysik och kemi.

49 Vid underofficersskolan anordnas jämväl en s. k. studentkurs för underbefäl eller underofficerare, som genomgått grundläggande flygutbildning och ådagalagt lämplighet för utbildning till officerare. Studentkursen har till ändamål att bibringa eleverna den allmänbildning, som motsvarar fordringarna i begränsad studentexamen. Undervisningen omfattar ämnena kristendomskunskap, modersmålet, engelska, historia med samhällslära, geografi, matematik, fysik och kemi. Studentkursen avslutas med begränsad studentexamen, omfattande förut nämnda ämnen med undantag av kristendomskunskap och geografi. Fordringarna i den begränsade studentexamen äro: i modersmålet i stort sett de för studentexamen i allmänhet gällande, i historia med samhällslära de för studentexamen gällande samt i engelska, matematik, fysik och kemi de för studentexamen å latingymnasiet gällande. Skriftlig prövning anordnas i modersmålet, engelska och matematik. Samtliga skrivningar äro obligatoriska. Elev, som erhållit lägst betyget Godkänd i samtliga skrivningar, äger undergå muntligt förhör. Elev, som erhållit lägst betyget Godkänd för svensk skrivning och för endast ett annat obligatoriskt skriftligt prov, må det oaktat förklaras berättigad att undergå muntlig prövning, därest minst två tredjedelar av de lärare, som under sista arbetsåret undervisat honom, anse medgivande härtill böra lämnas. I den muntliga prövningen är elev skyldig undergå förhör i samtliga de ämnen, som ingå i den begränsade studentexamen, med undantag av kemi. För att elev skall godkännas i muntlig prövning fordras, att han erhållit lägst betyget Godkänd i samtliga ämnen.

3. Antagning och utbildning av officers- och reservofficersaspiranter. Officerskårerna vid försvarsväsendet rekryteras för närvarande huvudsakligen från sådana värnpliktiga, som avlagt studentexamen. Rekrytering sker därjämte i viss utsträckning, särskilt vad angår armén, från underbefälet. Här nedan lämnas till en början en redogörelse för sättet och ordningen för antagningen och utbildningen till officer på aktiv stat av de värnpliktiga studentaspiranterna. Därefter redogöres för underbefälsaspiranternas utbildning till officerare å aktiv stat. Redogörelse lämnas så för sättet och ordningen för reservofficersaspiranternas(-kadetternas) antagning och utbildning. Därjämte lämnas en översikt över gällande avlöningsbestämmelser för officers- och reservofficersaspiranterna samt reservkadetterna. De värnpliktiga student-offieersaspiranterna. För att bliva antagen till officersaspirant fordras, att den värnpliktigesökanden med avseende å kroppsbeskaffenheten uppfyller vissa författningsenligt föreskrivna fordringar, samt att han under det kalenderår, då anställningen börjar, uppnår en ålder av vid armén högst 23 år, vid flottan högst 4—2476 89

50 22 år, vid kustartilleriet högst 23 år och vid flygvapnet högst 22 år (flygingen jörsaspiranter högst 24 år). Därjämte fordras, att sökanden vid studentexamen eller vid vederbörlig fyllnadsprövning till denna erhållit: 1) för antagning vid infanteriet, kavalleriet eller trängtrupperna lägst betyget Godkänd vid skriftlig och muntlig prövning i matematik å latingymnasiets eller realgymnasiets kurs; 2) för antagning vid artilleriet, luftvärnsartilleriet eller ingenjörtrupperna, om examen avsett realgymnasiets kurs, lägst betyget Godkänd vid skriftlig prövning i matematik (allmän kurs eller specialkurs), lägst betyget Godkänd vid muntlig prövning i matematik (allmän kurs) och matematik (specialkurs) eller vitsord över Godkänd i ettdera av dessa ämnen och lägst betyget Godkänd vid skriftlig och muntlig prövning i fysik samt, om examen avsett latingymnasiets kurs, betyg över Godkänd vid skriftlig och lägst betyget Med beröm godkänd vid muntlig prövning i matematik och betyg över Godkänd vid muntlig prövning i fysik; 3) för antagning vid flottan, om examen avsett realgymnasiets kurs, lägst betyget Godkänd vid muntlig prövning i engelska eller franska, i matematik (allmän kurs) och i fysik, samt om examen avsett latingymnasiets kurs, lägst betyget Godkänd vid muntlig prövning i engelska eller franska och i kemi samt lägst betyget Med beröm godkänd vid muntlig prövning i matematik och fysik, ävensom i båda fallen betyget Godkänd vid flyttning till gymnasiets eller lyceets näst högsta ring eller krets i de av ämnena tyska, engelska, franska och kemi, som icke ingått i studentexamen, i kemi dock enligt fordringarna å realgymnasiets kurs; 4) för antagning vid marinintendenturkåren i stort sett de för antagning vid flottan fordrade betygen, dock att chefen för kåren äger på vissa villkor dispensera från prövning i matematik (allmän kurs), fysik och kemi; 5) för antagning vid mariningenjörkåren lägst betyget Godkänd i den muntliga prövningen i ett av ämnena tyska, engelska och franska, i matematik (allmän kurs och specialkurs) samt i fysik och kemi å realgymnasiets kurs; 6) för antagning vid kustartilleriet, om examen avsett realgymnasiets kurs, lägst betyget Godkänd vid muntlig prövning i engelska eller franska, i matematik (allmän kurs) och i fysik samt i kemi vid flyttning till näst högsta ringen eller kretsen samt, om examen avsett latingymnasiets kurs, lägst betyget Godkänd vid muntlig prövning i engelska eller franska och i kemi samt lägst betyget Med beröm godkänd vid muntlig prövning i matematik och fysik; samt 7) för antagning vid flygvapnet såsom officersaspirant (för antagning till flygingenjörsaspirant fordras att vara antagen till ordinarie studerande vid teknisk högskola i viss fackavdelning) lägst betyget Godkänd vid skriftlig och muntlig prövning i matematik å latingymnasiets eller realgymnasiets kurs. Vid infanteriet, kavalleriet och artilleriet anställas officersaspiranterna

51 regements-(kår-)vis av regementenas (kårernas) chefer. Vid luftvärnsartilleriet, ingenjörtrupperna och trängtrupperna antagas officersaspiranterna däremot truppslagsvis av vederbörande inspektörer. Regements-(kår-) cheferna respektive inspektörerna äro skyldiga att till officersaspirant antaga sökande, som uppfyller de för antagning stadgade fordringarna. Vid flottan, marinintendenturkåren, mariningenjörkåren, kustartilleriet och flygvapnet anställas aspiranter årligen till det antal, som av Konungen i kommandoväg bestämmes. Dessa antagas vid flottan av chefen för marinen, vid marinintendenturkåren och mariningenjörkåren av kårernas chefer, vid kustartilleriet av dess chef samt vid flygvapnet av chefen för denna försvarsgren. Officersaspiranterna inrycka till tjänstgöring omkring mitten av juni månad. Arméns officer saspiranter erhålla under tiden till slutet av regementsövningarna soldat- och förberedande underbefälsutbildning vid respektive truppförband, varefter de till sommaren påföljande år erhålla utbildning till underbefäl i särskilda i regel truppslagsvis anordnade aspirantskolor. Vid aspirantskolornas slut uttages bland dem som förklarats lämpliga, det antal, som för varje truppslag i kommandoväg bestämts, till fortsatt utbildning. Efter att under sommaren och regementsövningarna andra utbildningsåret ha tjänstgjort såsom underbefäl vid eget truppförband inrycka aspiranterna till officerskurs vid krigsskolan. Officersaspiranterna benämnas nu kadetter. Aspiranterna vid flottan, marinintendenturkåren och mariningenjörkåren erhålla under sommaren och hösten första året förberedande utbildning vid aspirantskola, som anordnas vid sjökrigsskolan. Därefter till mitten av april påföljande år fortsattes utbildningen vid aspirantkurs ombord å örlogsfartyg i regel på expedition till avlägsna farvatten (den s. k. långresan). Efter långresan antages av de aspiranter, som godkänts för fortsatt utbildning, ett av Kungl. Maj:t fastställt antal till sjökadetter respektive marinintendentskadetter och mariningenjörskadetter. Efter att under sommaren ha genomgått kurs ombord å örlogsfartyg beordras sjökadetterna och marinintendentskadetterna till sjökrigsskolans kadettkurs. Mariningenjörsaspiranterna beviljas under våren och sommaren tjänstledighet för anställning vid privat varv såsom arbetare och kommenderas efter antagning till mariningen jörskadetter till genomgående av utbildning vid någon av landets tekniska högskolor. Kustartilleriets officersaspiranter utbildas vid något av kustartilleriets truppförband till slutet av september antagningsåret, varefter av de aspiranter, som godkänts för fortsatt utbildning, ett av Kungl. Maj:t fastställt antal antagas till kustartillerikadetter. Dessa fortsätta sin utbildning vid kustartilleriet, varefter de från oktober andra utbildningsåret beordras till sjökrigsskolan. Officersaspiranternas vid flygvapnet utbildning äger under tiden till slutet av april andra utbildningsåret rum vid aspirantskolan å Ljungbyhed. Aspiranterna skola därunder bibringas grundläggande kunskaper och färdigheter dels i vad rör formell flygtjänstgöring som flygförare, dels för tjänst

52 som korpraler vid flygförband och dels för tjänst som 1. mekaniker vid. skolflygförband. Efter genomgången aspirantskola fördelas de godkända eleverna på flygslagen, d. v. s. tilldelas någotdera av lätt eller tungt bombförband, jaktförband, armé- eller marinsamverkansförband. Utbildningen äger nu rum dels vid flygvapnets fredsförläggningar och dels vid skjut- och bombfällningsplatser och pågår till sommaren andra utbildningsåret. De elever, som godkänts för fortsatt utbildning, kommenderas därefter till officerskurs vid flygkrigsskolans kadettskola. Fly gingen jörsaspiranternas utbildning äger rum vid flygkrigsskolans aspirantskola, vid flygförband, central flygverkstad och teknisk högskola. Arméns krigsskola, som pågår från början av oktober andra utbildningsåret till senare hälften av augusti fjärde utbildningsåret med avbrott för fem månaders utbildning vid kadetternas egna truppförband under april—september tredje utbildningsåret, har bland annat till ändamål att bibringa eleverna kunskaper och färdigheter i krigsvetenskapens olika delar samt förmåga att handhava och leda trupp. Undervisningstiden vid krigsskolan ägnas huvudsakligen åt militära ämnen och övningsgrenar. De militära ämnena äro: taktik, försvarsorganisation, krigshistoria, luftkrigskonst, vapenlära, fältarbeten, topografi, signaltjänst, krigslagar och tjänstgöringsreglementen, militärförvaltning, militär hälsolära, hästkännedom, motortjänst och militärpedagogik. Övningsgrenarna äro: truppföring, trupputbildning, personlig färdighet i trupptjänst, gymnastik med vapenföring och idrott samt ridning. De allmänbildande ämnena äro stats- och samhällslära samt ettdera av språken tyska, engelska och franska, Utbildningen vid sjökrigsskolans kadettskola äger rum i lägre kursen under tiden omkring den 15 oktober—30 april första utbildningsåret vid skolan och i högre kursen samma tid påföljande år. Tiden maj—omkring 15 oktober första, andra och tredje utbildningsåren är anslagen till, för sjökadetterna genomgående av sjökurs, för marinintendentskadetterna av sjökurs och landkurs och för kustartillerikadetterna av praktiska kurser och befälstjänstgöring vid truppförband. Utbildningen vid kadettskolan har till ändamål att grundlägga och utveckla de teoretiska kunskaper och vissa av de praktiska färdigheter, som fordras för tjänstgöring i lägsta officersgraden ävensom det bildningsunderlag, som erfordras för vidareutbildningen. Undervisningen vid kadettskolan omfattar följande läroämnen och övningsgrenar : för sjökadetterna: artilleri, elektroteknik, engelska och franska språket, maskinlära, matematik jämte mekanik, minlära, navigation, förbindelselära, luftkrigskonst, organisationslära, krigs- och sjölagar, allmän befälsutbildning, sjökrigskonst, skeppsbyggeri, torpedlära, gymnastik, idrott med vapenföring och handvapenstjänst; för marinintendentskadetterna: bokföring, engelska och franska, förbindelselära, förvaltningstjänst, handelslära och handelsrätt, nationalekonomi,

53 organisationslära, krigs- och sjölagar, allmän befälsutbildning, reglementen, sjökrigskonst, varukännedom, gymnastik, idrott med vapenföring och handvapenstjänst; samt för kustartillerikadetterna: artilleri, elektroteknik, engelska eller franska, allmän befälsutbildning, kustfästningslära, lantkrigskonst, befästningskonst, topografi, organisationslära, krigs- och sjölagar, maskinlära, skeppsbyggeri, luftkrigskonst, matematik jämte mekanik, minlära, navigation, sjökrigskonst, gymnastik, idrott med vapenföring och handvapenstjänst. Vid flygkrigsskolan pågår undervisningen under tiden den 1 oktober—den 15 april under två på varandra följande år. Tiden den 15 april—den 1 oktober första året disponeras för flygslagsutbildning. Officerskursen vid flygkrigsskolan har till ändamål att vidmakthålla elevernas kunskaper och färdigheter i vad rör allmän flygtjänstgöring såsom flygförare samt att bibringa eleverna de allmänna kunskaper och färdigheter, som erfordras för tjänstgöring som officerare på stat vid flygvapnet. De militära läroämnena vid skolan äro: flyglära och flygplankännedom, motorlära med motorkännedom, vapenlära, flygstationstjänst, signaltjänst, krigskonst, fälttjänst, tjänstgöringsreglementen och dylikt, militärförvaltning, militär hälsovård, militärpedagogik, stats- och samhällslära samt engelska, övningsgrenarna äro: flygning, luftnavigation, signaltjänst, truppföring och trupputbildning, exercis, skjutning samt gymnastik och idrott. Underbefäl-officersaspirantern a. För att underbefäl (underofficer) vid armén skall kunna antagas till officersaspirant fordras: 1) att sökanden med avseende å kroppsbeskaffenhet uppfyller de för antagning av officersaspiranter författningsenligt föreskrivna fordringar, 2) att han under det kalenderår, då anställningen skall taga sin början, uppnår högst 26 års ålder, 3) att han genomgått arméns underofficersskola och därvid erhållit i uppförande betygssiffran 10 samt antingen huvudbetyget Med beröm godkänd eller en sammanlagd betygssumma av lägst 16 i truppföring och trupputbildning, samt 4) att han vid arméns underofficersskola avlagt begränsad studentexamen och därvid eller vid vederbörlig fyllnadsprövning erhållit lägst de betyg i de läroämnen, som enligt vad här ovan angivits fordras för antagning till officersaspirant vid armén. Underbefäl (underofficer) vid armén anställes som officersaspirant vid truppförband eller truppslag i likhet med andra officersaspiranter vid armén. Efter inryckning under juni månad tjänstgöra underbefäl-officersaspiranterna till regementsövningarnas slut såsom underbefäl vid de regementen eller kårer, där de vunnit anställning som officersaspiranter. Därefter ha de att tillsammans med och på samma sätt som övriga officersaspiranter följa utbildningen vid krigsskolan.

54 Vid flottan och kustartilleriet kan underbefäl (underofficer) vinna anställning såsom sjökadetter, marinintendentskadetter eller kustartillerikadetter. För antagning till sjökadett fordras: 1) att sökanden tillhör flottans däcksavdelning, 2) att han med avseende å kroppsbeskaffenhet uppfyller för antagning till sjökadett föreskrivna fordringar, 3) att han under det kalenderår, då anställningen skall taga sin början, uppnår högst 29 års ålder, 4) att han såsom studiestipendiat avlagt godkänd examen, 5) att han äger vitsord om gott uppförande och, i fråga om underbefäl, att han under de senast förflutna 24 månaderna icke haft lägre betyg för uppförande än Berömligt, samt 6) att han är simkunnig. Fordringarna för antagning till marinintendentskadett äro: 1) att sökanden tillhör ekonomiavdelningen vid flottan eller kustartilleriet, 2) att han med avseende å kroppsbeskaffenhet uppfyller de för antagning av marinintendentskadett stadgade fordringar, samt 3) att han i övrigt uppfyller de för underbefäls antagning till sjökadett under 3)—5) uppställda villkoren. För antagning till kustartillerikadett fordras: 1) att sökanden tillhör kustartilleriets artilleri- eller minavdelning, 2) att han med avseende å kroppsbeskaffenhet uppfyller vissa för antagning till kadetter vid kustartilleriet föreskrivna fordringar, 3) att han under det kalenderår, då anställningen skall taga sin början, uppnår högst 29 års ålder, 4) att han antingen såsom studiestipendiat avlagt godkänd examen eller vid arméns underofficersskola avlagt begränsad studentexamen med lägst samma kunskapsmått, som fordras av studiestipendiat, 5) att han med godkända vitsord genomgått en vid kustartilleriet anordnad förberedande kadettkurs, samt 6) att han äger vitsord om gott uppförande och, i fråga om underbefäl, att han under de två senast förflutna åren icke haft lägre betyg för uppförande än Berömligt. Underbefäl (underofficer), som antagits till sjökadett, marinintendentskadett eller kustartillerikadett, följer utbildningen till officer tillsammans med och på samma sätt som de värnpliktiga kadetterna. För att underbefäl (underofficer) vid flygvapnet skall kunna antagas till officersaspirant fordras: 1) att sökanden med avseende å kroppsbeskaffenhet uppfyller för antagning till officersaspirant vid flygvapnet föreskrivna fordringar, 2) att han under det kalenderår, då anställningen skall taga sin början, uppnår högst 26 års ålder, 3) att han genomgått allmän och särskild flygutbildning, 4) att han vid studentkurs vid flygvapnet avlagt begränsad studentexamen

55 och därvid eller vid vederbörlig fyllnadsprövning erhållit den kompetens i matematik, som enligt vad här ovan angivits fordras för antagning till officersaspirant vid flygvapnet, samt 5) att han av vederbörande flottiljchef förklarats lämplig för utbildning till officer på aktiv stat vid flygvapnet. Underbefäl (underofficer), som antagits till officersaspirant vid flygvapnet, kommenderas till flygkrigsskolans kadettskolas första årskurs och följer därefter utbildningen till officer tillsammans med och på samma sätt som de värnpliktiga officersaspiranterna. Reservofficersaspiranterna. Till reservofficersaspiranter vid armén antagas såväl värnpliktiga som underbefäl (underofficerare). Antagningsåldern är högst 24 respektive 28 år. Antagningen sker regements-(kår-) och truppslagsvis i likhet med vad fallet är för officersaspiranterna. För att värnpliktig skall kunna antagas till reservofficersaspirant vid infanteriet, kavalleriet, trängtrupperna och intendenturtrupperna fordras, att han avlagt antingen studentexamen eller godkänd examen vid någon av följande läroanstalter, nämligen: Chalmers' tekniska högskola, lantbrukshögskolan, skogshögskolan, folkskoleseminarium, gymnastiska centralinstitutet, tekniska gymnasiet i Örebro, tekniska gymnasiet i Härnösand, tekniska elementarskolan i Norrköping, tekniska elementarskolan i Borås, tekniska läroverkets i Malmö tekniska gymnasium, Stockholms handelsgymnasium (Frans Schartaus handelsinstitut), Göteborgs handelsgymnasium (Göteborgs handelsinstitut), Malmö handelsgymnasium, Hälsingborgs handelsgymnasium, Örebro handelsgymnasium, Norrköpings handelsgymnasium, Gävle högre handelsinstitut, Stockholms stads handelsskola (högre avdelningen), bergsskolans i Filipstad metallurgiska linjes tvååriga kurs eller gruvtekniska linje, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut (högre mejerikursen) och folkhögskolans i Vilan specialkurs för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande, eller realexamen (realskolexamen, praktisk realexamen) jämte examen vid någon av följande läroanstalter: tekniska skolan i Stockholm (byggnads- eller maskinyrkesskolan), tekniska läroverket i Malmö (maskin-, husbyggnads- eller kemiska fackskolan), tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna eller elektrotekniska fackskolan i Västerås eller undergått sådan särskild prövning enligt fordringarna för studentexamen, som är stadgad för behörighet att antagas som ordinarie studerande vid skogshögskolan. Vid artilleriet, ingenjörtrupperna och signaltrupperna fordras, att den värnpliktige-sökanden avlagt antingen studentexamen och därvid eller vid vederbörlig fyllnadsprövning erhållit lägst vitsordet Godkänd vid skriftlig och muntlig prövning i matematik (latingymnasiets kurs eller realgymnasiets allmänna kurs eller realgymnasiets specialkurs),

56 eller godkänd examen vid någon av följande läroanstalter: Chalmers' tekniska högskola, lantbrukshögskolan, skogshögskolan, folkskoleseminarium, tekniska gymnasiet i Örebro, tekniska gymnasiet i Härnösand, tekniska elementarskolan i Norrköping, tekniska elementarskolan i Borås, tekniska läroverkets i Malmö tekniska gymnasium, bergsskolans i Filipstad metallurgiska linjes tvååriga kurs eller gruvtekniska linje, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut (högre mejerikursen), och folkhögskolans i Vilan specialkurs för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande, eller realexamen (praktisk realexamen) jämte examen vid någon av följande läroanstalter: tekniska skolan i Stockholm (byggnads- eller maskinyrkesskolan), tekniska läroverket i Malmö (maskin-, husbyggnads- eller kemiska fackskolan), tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna eller elektrotekniska fackskolan i Västerås eller undergått sådan särskild prövning enligt fordringarna för studentexamen, som är stadgad för behörighet att antagas som ordinarie studerande vid skogshögskolan. För att underbefäl (underofficer) skall kunna antagas till reservofficersaspirant vid infanteriet, kavalleriet, träng- och intendenturtrupperna fordras, att han genomgått arméns underofficersskola och därjämte antingen avlagt realexamen (praktisk realexamen) eller vid allmänt läroverk uppflyttats till gymnasiets näst högsta ring eller lyceets näst högsta krets eller vid kommunal eller enskild läroanstalt med rätt att anställa studentexamen uppflyttats till klass, ring eller krets, motsvarande gymnasiets näst högsta ring eller lyceets näst högsta krets, samt för att han skall kunna antagas till reservofficersaspirant vid artilleriet, ingenjörtrupperna eller signaltrupperna, att han därjämte i samband med vid arméns underofficersskola förrättad begränsad studentexamen undergått godkänd såväl skriftlig som muntlig prövning i matematik (latingymnasiets kurs eller realgymnasiets allmänna kurs eller realgymnasiets specialkurs). Den värnpliktige-reservofficersaspiranten följer tillsammans med officersaspiranterna utbildningen vid truppförband och aspirantskolor intill tidpunkten för officersaspiranternas kommendering till krigsskolan. Till denna kommenderas reservofficersaspiranterna tredje året för att genomgå reservofficerskurs under omkring 4 månader. Efter kursen tjänstgöra de vid eget truppförband under regementsövningarna. Utnämning till reservofficer sker samtidigt med officersaspiranternas av motsvarande årskurs utnämning till officer eller alltså i augusti fjärde året. Underbefälet (underofficeren)-reservofficersaspiranten tjänstgör under sommaren första året till slutet av regementsövningarna såsom underbefäl vid eget truppförband. Den fortsatta utbildningen och utnämningen till reservofficer sker på sätt angivits i fråga om värnpliktig reservofficersaspirant, För utbildning till officerare i flottans reserv antager chefen för marinen årligen ett antal reservsjökadetter. Antagningsåldern är högst 27 år. Som villkor för antagning fordras, att sökanden avlagt sjökaptensexamen vid någon av rikets navigationsskolor, samt att han antingen såsom värnpliktig

57 tilldelad marinen i allmän tjänst, däcksavdelningen, fullgjort viss tjänstgöring eller vid avsked såsom stamanställd vid sjömanskårens däcksavdelning innehaft lägst korprals tjänstegrad och under sin tjänstgöring som korpral erhållit visst minimibetyg för tjänstbarhet eller är korpral (flaggkorpral) vid däcksavdelningen och genomgått underofficersutbildningen med godkända vitsord eller är lotslärling och avlagt lotsexamen. Utbildningen omfattar en tid av högst 12 månader med kurs vid sjökrigsskolans kadettkurs, yrkeskurs ombord å kustflottans fartyg och yrkeskurs vid å kustflottan anordnade skolor. Utbildningen avslutas med reservofficersexamen. För att kunna antagas till reservofficersaspirant vid marinintendenturkåren fordras att vara inskriven såsom värnpliktig, att ha uppnått högst 23 års ålder samt att ha avlagt antingen studentexamen eller sjökaptensexamen vid någon av rikets navigationsskolor eller någon av de examina, som här ovan angivits såsom villkor för antagning till reservofficersaspirant vid infanteriet. Reservofficersaspiranterna utbildas tillsammans med och på samma sätt som officersaspiranterna. Efter antagning till reservintendentskadett äger utbildningen till officer rum vid praktisk kurs i land under sommaren och vid sjökrigsskolans kadettskola under den följande vintern. Utbildningen avslutas med reservofficersexamen. För utbildning till officerare i kustartilleriets reserv antager chefen för kustartilleriet årligen ett antal reservkadetter bland sökande, som äro värnpliktiga eller underbefäl (underofficerare) vid kustartilleriet. Antagningsåldern är högst 23 respektive 28 år. För att värnpliktig skall kunna antagas till reservkadett fordras, att han uttagits för utbildning i befälstjänst och fullgjort stadgad första tjänstgöring vid kustartilleriet, samt att han avlagt någon av de examina med visst undantag, som här ovan uppräknats såsom villkor för antagning till reservofficersaspirant vid artilleriet, ingenjörtrupperna och signaltrupperna vid armén. För underbefäl (underofficer) fordras för antagning till reservkadett, att han tillhör artilleri- eller minavdelningen, att han genomgått kustartilleriets eller arméns underofficersskola och därjämte avlagt lägst begränsad realexamen, att han i matematik och fysik innehar kunskaper motsvarande fordringarna i dessa ämnen i studentexamen å latingymnasiet, samt att han erhållit vissa minimibetyg för tjänstbarhet och i uppförande. Reservkadettens utbildning, som avslutas med reservofficersexamen, äger rum vid sjökrigsskolan under omkring tre månader med början omkring den 1 februari antagningsåret samt vid kustartilleriet under omkring fem månader omedelbart efter och i en följd med utbildningen vid sjökrigsskolan. Flygvapnets reservofficersaspiranter rekryteras likaledes från de värnpliktiga och från underbefälet (underofficerarna) vid flygvapnet. Antagningsåldern är högst 23 respektive 27 år. Den värnpliktige skall för att kunna antagas till reservofficersaspirant ha avlagt antingen studentexamen eller sjökaptensexamen vid någon av rikets

58 navigationsskolor eller någon av de examina, som enligt vad ovan sagts erfordras för antagning till reservofficersaspirant vid infanteriet. Underbefälet (underofficeren) skall ha genomgått allmän och särskild flygutbildning samt ha avlagt begränsad studentexamen eller med godkända betyg genomgått flygvapnets underofficersskola och därjämte ha avlagt lägst realexamen. De värnpliktiga-reservofficersaspiranterna följa tillsammans med officersaspiranterna utbildningen vid aspirantskolan och flygförband. Under tredje utbildningsåret genomgå de sedermera reservofficerskurs vid flygkrigsskolans kadettskola under omkring fyra månader, varefter de tjänstgöra vid flygförband under omkring en månad samma år. Reservofficersexamen äger rum vid reservofficerskursens slut, men reservofficersutnämning sker först påföljande vår samtidigt med officersaspiranternas officersutnämning. Officers- och reservofficersaspiranternas avlöningsförmåner. Samtliga värnpliktiga aspiranter och kadetter med undantag av reservsjökadetterna äga under tjänstgöringen uppbära enahanda förmåner i kontant och in natura eller däremot svarande ersättning, som tillkommer till beväringen hörande värnpliktiga. Aspiranterna och kadetterna erhålla följaktligen bland annat fri förplägnad i form av portion in natura eller däremot svarande portionsersättning samt ett kontant penningbidrag av 50 öre om dagen t. o. m. 180:de dagen, varefter bidraget utgår med 1 krona för varje dag. Reservofficersaspiranterna vid armén, reservkadetterna vid kustartilleriet, reservintendentskadetterna och reservofficersaspiranterna vid flygvapnet äga därjämte, sedan utbildningen avslutats, att för den del av utbildningstiden, som överskjuter den för studenter och likställda stadgade tiden, erhålla ett tillägg, motsvarande skillnaden mellan det kontanta penningbidraget till värnpliktig och den lön, som tillkommer menigt fast anställt manskap med samma tjänstetid. Detta tilllägg uppgår till omkring 60 öre för dag. Aspiranterna åtnjuta vidare fri beklädnad med uniform av manskapsmodell eller mot beklädnaden svarande beklädnadsersättning, och aspiranterna vid flygvapnet tilldelas under tjänstgöringen vid kadettskola särskilda för dem sydda uniformer och mössor. Persedlarna få vid avslutad tjänstgöring inlösas till vid utbildningens avslutande åsatta värden. Till kadetterna vid flottan och kustartilleriet, vilka äro skyldiga att själva ombesörja och bekosta anskaffning av beklädnad, utgår ersättning till samma belopp, som för värnpliktig vid marinen är stadgat. Reservintendents- och reservkustartillerikadett erhåller vid antagningen ekiperingshjälp med 600 kronor kontant. De sjökadetter, marinintendents- och reservintendentskadetter samt kustartillerikadetter och reservkustartillerikadetter, som ej kunna inkaserneras eller äro sjökommenderade, erhålla inkvarteringsersättning med 100 kronor per månad, om kadetten ej har sitt hem i Stockholm eller dess omedelbara

59 närhet, och med belopp motsvarande till manskap vid sjömanskåren utgående inkvarteringsersättning eller 30 kronor per månad, om kadetten har sitt hem i Stockholm eller dess närhet, Aspiranterna vid flygvapnet erhålla under tiden från flygutbildningens början i slutet av juni månad till mars månad flygelevtillägg med 60 kronor per månad och därefter till utbildningens avslutande flygtillägg med 150 kronor per månad. Läroböcker och annan, undervisningsmateriel tillhandahållas aspiranterna och kadetterna kostnadsfritt. Vid början av varje årskurs vid krigsskolorna ha eleverna för närvarande att erlägga en avgift av 150 kronor (reservofficersaspiranter vid armén omkring 100 kronor, reservkadetterna vid flottan 150 kronor och vid kustartilleriet 75 kronor) till bestridande av vissa extra utgifter. Underbefäl-aspiranterna, som för tiden för utbildningen till officer erhålla tjänstledighet från ordinarie anställning, ha under denna tid att avstå samtliga med den ordinarie tjänsten förenade löneförmåner. Tjänstledigheten räknas vid armén och flygvapnet från inträdet i krigsskola samt vid flottan och kustartilleriet från kadettutbildningens början. Aspiranterna äga emellertid uppbära samma förmåner kontant och in natura eller däremot svarande ersättning, som utgå till de värnpliktiga aspiranterna och kadetterna, Underbefäl (underofficer), som har försörjningsplikt mot anhörig, kan dock enligt Kungl. Maj:ts beprövande tillerkännas rätt att helt eller delvis uppbära de med hans ordinarie tjänst förenade avlöningsförmånerna. Reservsjökadetterna åtnjuta lön m. m. i likhet med vad för flaggkorpral på flottans stat med 72 månaders tjänstetid vid sjömanskåren är i avlöningsreglementet för det fäst anställda manskapet stadgat. Efter antagningen äger reservsjökadetten utbekomma ekiperingshjälp med 600 kronor.

4. Officersutbildningen efter officersexamen. Efter officersexamen tjänstgöra fänrikarna vid infanteriet några år vid trupp. Enligt försvarskommissionens förslag skola de därefter genomgå infanteriofficersskolan. Denna har emellertid ännu icke fått fast organisation utan har de senaste åren varit försöksvis anordnad. Avsikten är, att skolan framdeles skall bli obligatorisk för infanteriets officerare. Skolan anordnas under tiden den 1 december—den 1 augusti. I utbildningen ingår en kurs vid infanteriskjutskolan å Rosersberg. Ämnena i skolan ha under senare år varit: taktik med stabstjänst, krigshistoria, teknik, pionjärtjänst, militärpedagogik samt ridning m. m. Efter minst 4 och högst 14 tjänsteår kunna officerarna söka inträde vid krigshögskolan, som är tvåårig och gemensam för samtliga truppslag. Förutsättning för att kunna söka till krigshögskolan är, att sökandena genomgått vederbörlig truppslagsskola, i den mån erforderliga tillfällen därtill varit dem beredda. Antalet elever får icke överstiga 25.

60 Inträdesprövningen omfattar för närvarande följande ämnen: taktik (ett teoretiskt och två tillämpade prov), vapenlära, allmän historia (nyare tiden) samt minst två av språken engelska, franska och tyska. Officer, som genomgått artilleri- och ingenjörhögskolans allmänna kurs med vissa betyg, får i viss mån tillgodoräkna sig dessa vid inträdesprövningen. Undervisningen omfattar: militära ämnen: taktik, strategi, stabstjänst, krigshistoria, vapenlära, luftkrigskonst, arméorganisation, sjökrigskonst, krigsbyggnadskonst, signaltjänst och militärförvaltning; språk: finska, ryska, engelska, franska och tyska; särskilda föreläsningar; fältövningar; ridning samt militär idrott. Varje elev deltar i undervisningen i två språk, ett ur vardera av följande grupper: grupp 1: finska och ryska; grupp 2: engelska, franska och tyska. I övrigt är undervisningen i huvudsak likformig för alla ordinarie elever. Vissa av infanteriets officerare genomgå därjämte artilleri- och ingenjörhögskolans allmänna kurs (angående denna skola se vidare här nedan), nämligen de som inrikta sig på mera teknisk tjänst (för att bli lärare vid skjutskola och dylikt). För inträde i kursen fordras, att de uppfylla de för artilleriet och ingenjörtrupperna stadgade inträdesfordringarna i matematik, fysik och kemi. Efter att ha genomgått artilleri- och ingenjörhögskolans allmänna kurs kunna dessa officerare även genomgå denna skolas högre kurs. Efter regementsövningarna samma år som officersexamen eller därpå följande år inträda fänrikarna vid kavalleriet i ridskolekurs å Strömsholm. Kursen pågår till augusti påföljande år. Kavalleriet har ingen truppslagsskola, men avsikten är, att dess officerare framdeles skola genomgå infanteriofficersskolan. Därefter tjänstgör kavalleriofficeren vid trupp och kan sedan i likhet med infanteriofficeren söka inträde vid krigshögskolan eller artilleri- och ingenjörhögskolan. Efter ett eller två års tjänstgöring vid trupp efter officersexamen sker kommendering av fänrikarna vid artilleriet och luftvärnsartilleriet samt ingenjörtrupperna till artilleri- och ingenjörhögskolans allmänna kurs (artillerikurs eller ingenjörkurs). Denna kurs, som är obligatorisk för löjtnantsutnämning, börjar i oktober vartannat år och pågår omkring två år. För kommendering fordras att vid studentexamen (begränsad studentexamen) eller vid fyllnadsprövning ha erhållit lägst betyget Godkänd vid skriftlig och muntlig prövning i matematik (allmän kurs och specialkurs) och fysik, realgymnasiets kurs, samt vid muntlig prövning i kemi, likaledes realgymnasiets kurs. Följande ämnen ingå i undervisningen: vid allmänna artillerikursen: krut- och materiellära, skjutlära, artillerimättjänst, krigskonst, militärpedagogik, matematik, motorteknik, elektroteknik och kemi samt vid allmänna ingenjörkursen: förbindelselära, befästningslära, ingenjörtrupptjänst, krigskonst, militärpedagogik, matematik, motorteknik, elektroteknik och tillämpad mekanik.

61 Skolans högre kurser börja i oktober vartannat år och omfatta två år. Följande ämnen ingå i undervisningen: vid högre artillerikursen: krut- och konstruktionslära, skjutlära, krigskonst, matematik, motorteknik, elektroteknik, kemi, tillämpad mekanik, språk (franska eller, om elev äger behöriga insikter i detta språk, tyska eller engelska), utredningar och föredrag samt särskilda föreläsningar och studiebesök; vid högre ingenjörkursen: förbindelselära, befästningslära, militär byggnadslära, krigskonst, matematik, motorteknik, elektroteknik, kemi, byggnadsstatik, språk (franska eller, om elev äger behöriga insikter i detta språk, tyska eller engelska), utredningar och föredrag samt särskilda föreläsningar och studiebesök. Officerare ur artilleriet och ingenjörtrupperna kunna genomgå krigshögskolan i stället för artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurser. Vid inträdesprövningen till denna äga de, som förut nämnts, tillgodoräkna sig betyg i vissa ämnen från artilleri- och ingenjörhögskolans allmänna kurs. Fyra år efter officersexamen kunna officerare ur arméns olika truppslag erhålla anställning som aspiranter vid signalregementet, där de genomgå en signalofficerskurs under 6 månader. Sedan de därefter tjänstgjort 1 å IV2 år som aspiranter, kunna de vinna anställning som subalternofficerare vid signalregementet. Återtransport till eget truppslag förutsattes skola äga rum efter ungefär 5 års tjänst. Sedermera kan förnyad anställning — då i kompanichefsbeställning eller motsvarande — ske vid signalregementet. Signalregementets officerare kunna på samma sätt som övriga officerare vinna inträde vid krigshögskolan. För trängtruppernas officerare har trängofficersskola första gången anordnats hösten 1939 med förläggning till Skövde. Vad som stadgats för infanteriets officerare i fråga om inträde i och genomgång av krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan, äger även tilllämpning på officerare vid trängtrupperna. Anställning som aspirant vid intendenturkåren kan erhållas av officerare vid övriga truppslag minst 3 å 4 år efter officersexamen. Under aspiranttjänstgöringen, som pågår två år, genomgå aspiranterna intendenturkårens militärförvaltningskurs under två vinterhalvår, varjämte de under den övriga tiden tjänstgöra i intendentsdepartementet såsom tjänstförrättande regementsintendenter eller vid intendenturförråden etc. Därefter kunna de antingen återgå till respektive truppförband eller erhålla anställning å intendenturkårens stat, i vilket senare fall de i regel ej genomgå krigshögskolan. Sedan konstituering till fänrik vid flottan ägt rum i oktober, påbörja fänrikarna i november samma år, under det att de fullgöra tjänst vid kustflottan i Karlskrona, utbildning i allmän fänrikskurs, vilken pågår till i april påföljande år. Ändamålet med kursen är bland annat att genom handledning under fullgörande av tjänsten öka fänrikarnas insikter och färdigheter, att meddela teoretisk och praktisk handledning i utövning av befäl och meddelande av rekrytutbildning samt att genom föreläsningar och övningar bi-

62 bringa eleverna ökade kunskaper inom vissa allmänt sjömilitära områden. Utbildningen omfattar allmän sjömilitär utbildning, artilleriutbildning, skyddstjänst, förbindelsetjänst, handvapensutbildning, gymnastikutbildning, teoretisk och praktisk befälsutövning samt deltagande i flygövningar. I fänrikskursen ingår en militärpedagogisk kurs. Under tiden augusti—oktober efter fänrikskursen genomgås fänrikskurs vid skjutskola. Före utgången av året efter konstitueringen till fänrik skola fänrikarna vid flottan till chefen för försvarsdepartementet ingiva uppgift om önskemål för vidareutbildning. Varje officer skall nämligen före sjökrigshögskolans allmänna kurs tilldelas någon av följande tjänstegrenar inom vapentjänsten, nämligen artilleritjänst, torpedtjänst, mintjänst, ubåtstjänst eller flygtjänst samt en eller flera av följande tjänstegrenar inom specialtjänsten, nämligen nautisk specialtjänst, förbindelsetjänst, gastjänst, gymnastiktjänst, hanclvapenskjuttjänst, sjömätningstjänst och segelfartygstjänst. I varje tjänstegren anordnas skolor och kurser, som genomgås på olika stadier av officerstjänsten. Militärpedagogisk kurs anordnas vid flottan under 3 å 4 veckor vart tredje ä femte år med ändamål bland annat att inom befälskårerna skapa förståelse för befälsutövningens principer, särskilt med hänsyn till disciplinens betydelse samt sättet för dess inskärpande och vidmakthållande, samt att genom anställande av lämpliga föreläsare verka för ökad förståelse mellan marinen och det civila samhället. Föreläsningarna omfatta psykologi, fysiologi, pedagogik och befälsutövning m. m. I allmänhet bör som kursdeltagare endast kommenderas den, som äger särskilda förutsättningar såväl för att tillgodogöra sig utbildningen som att göra densamma fruktbärande vid vederbörligt förband (skola). I den mån omständigheterna medgiva, må även andra officerare beredas tillfälle att följa föreläsningarna eller delar av desamma. Allmän kurs vid sjökrigshögskolan genomgås något av femte—sjunde utbildningsåren under oktober—april. Kursen, som är obligatorisk, är uppdelad på en sjöofficerslinje och en kustartilleriofficerslinje. Enda icke militära ämne är ryska språket. De militära ämnena äro på båda linjerna strategi, taktik, kustfästningslära, förbindelselära, artilleri, minlära, luftkrigskonst, lantkrigskonst och mekanik samt på sjöofficerslinjen därjämte torpedlära. Extra föreläsningar hållas i militärpedagogik. Högre kurser vid sjökrigshögskolan, vilka icke äro obligatoriska, genomgås under ett eller två av sjätte—nionde utbildningsåren under oktober—maj. De högre kurserna äro stabskurs och tekniska kurser. De tekniska kurserna äro nautisk kurs, förbindelsekurs, artillerikurs, torpedkurs och minkurs. Stabskursen omfattar ett eller två arbetsår, artillerikursen två arbetsår samt övriga kurser ett arbetsår. I de högre kurserna förekomma olika kombinationer av ämnen, dels ur de i allmänna kursen förekommande och dels ur följande, nämligen marinorganisationslära och stabstjänst, navigation, meteorologi, skeppsbyggnadslära, elektroteknik, radioteknik, kemi, sprängämneslära, metallurgi och internationell rätt.

63 Officerare ur marinen kunna även antagas såsom elever i artilleri- och ingenjörhögskolan. Genomgång av sjökrigshögskolan är obligatorisk förutsättning för vinnande av inträde i den högre artillerikursen. Officerare ur marinen kunna även beordras som extra elever vid krigshögskolan. Sedan konstituering till fänrik vid kustartilleriet ägt rum i oktober, fördelas fänrikarna på truppförband. De få uttrycka önskemål om tilldelning av regemente. Under vintern tjänstgöra de som biträdande instruktionsofficerare vid rekrytskola. På våren inträda de som regel i allmän tjänst på eget kompani. Fördelning sker på olika slag av kompanier alltefter behov. Om officer exempelvis första sommaren tjänstgör vid sjöfrontskompani, kan han nästa sommar tjänstgöra vid minkompani och tredje sommaren vid luftvärnsartilleri. Under tjänstgöringen vid sjöfrontskompani får officeren även en orientering i luftvärnsartilleri. Under dessa tjänstgöringsperioder genomgå fänrikarna skolor och kurser inom varje kompanis specialområde. Från samtliga kompanier kan kommendering ske till kustartilleriets skjutskola. Det dröjer alltså i allmänhet tre år, innan officerarna erhållit en allsidig utbildning. Tidigare hade man även vid kustartilleriet en allmän fänrikskurs, men numera inskränker sig denna utbildning till att fänrikarna första vintern genomgå en militärpedagogisk kurs, i Karlskrona tillsammans med flottans fänrikar, som då äro förlagda till kustflottan, och i Vaxholm vid kustartilleriregementet. Sedan kustartilleriofficeren sålunda förvärvat allsidig utbildning, tjänstgör han om somrarna på kompani och om vintrarna som instruktionsofficer. Efter 4 å 5 år kommenderas kustartilleriets officerare till sjökrigshögskolans allmänna kurs tillsammans med sjöofficerarna. Denna kurs är obligatorisk för befordran till kapten. Efter allmänna kursen kunna de välja mellan att gå till sjökrigshögskolans högre kurser, artilleri- och ingenjörhögskolan, krigshögskolan och kurs vid Tekniska högskolan. Flertalet väljer den förstnämnda möjligheten. Där kunna de välja mellan artillerikurs, kombinerad artillerioch stabskurs samt kombinerad min- och stabskurs. Efter officersexamen i april genomgå fänrikarna vid flygvapnet fortsatt flygslagsutbildning. Övningarna bedrivas i större utsträckning såsom tillämpningsövningar samt under försvårade förhållanden. Teoretisk undervisning förekommer även. Provövningar och kunskapsprov inläggas i de olika utbildningsskedena. I allmänhet bibehålla officerarna sitt flygslag, men om de skola övergå till annat, vilket i regel ej kan ske förrän efter två år som officer vid ett flygslag, måste de på nytt genomgå grundläggande flygslagsutbildning. De som skola bli flyginstruktörer och lärare i flygning genomgå flyginstruktörskurs under ett år (i allmänhet ej omedelbart efter officersexamen). Dessutom anordnas flygträning, repetitionskurs för flygförare samt utbildning vid bomb- och skjutskola. Under något av de fem första officersåren kan officer vid flygvapnet under 3 å 6 månader erhålla specialutbildning i någon av följande kurser, nämligen

64 vapenofficerskurs, signalofficerskurs, tygofficerskurs, navigationsofficerskurs, fotografiofficerskurs, gymnastikkurs (ev.) samt luftvärns- och handvapenskjutkurs (ev.). Flygkrigshögskola kommer att organiseras med en obligatorisk allmän kurs under sjätte officersåret tiden den 20 oktober—den 20 april, en stabskurs högst två år efter allmänna kursen, i regel vartannat år under tiden den 20 oktober—den 20 april samt högre tekniska kurser (flygteknisk kurs, vapenteknisk kurs, elektroteknisk kurs, fotografiteknisk kurs och torpedteknisk kurs) efter allmänna kursen. Stabskurs har första gången anordnats hösten 1939. I kursen ingå följande ämnen: strategi, taktik, organisationslära, lantkrigskonst, sjökrigskonst, luftförsvarskonst, signaltjänst, vapenlära, flygteknik, luftnavigation, flygfotografering och militärförvaltning. Därjämte förekomma språkundervisning och allmänbildande föreläsningar. Officerare ur flygvapnet skola även kunna beordras såsom extra elever vid krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan eller sjökrigshögskolan.

65 Kap. V.

Officersrekryteringen i vissa främmande länder. I Österströmsutredningen framhålles, att den undersökning av rekryterings- och utbildningssystemen i främmande länders försvarsorganisationer, som gjorts i samband med det förberedande utredningsarbetet, givit vid handen, att ingenting positivt vore att vinna eller lära genom att i mer eller mindre stor utsträckning försöka till svenska förhållanden överplantera utländska erfarenheter. Utredningsmännen ha tagit del av det undersökningsmaterial, som sålunda förelegat vid den förberedande utredningen, och ha därefter genom vederbörande militärattachéer sökt erhålla närmare upplysning om sådant, som kan vara av intresse för behandlingen av de nu föreliggande spörsmålen. Det har därvid visat sig, att i flera fall de uppgifter, som lämnats, icke kunnat göras så fullständiga, att man på desamma kan bilda sig en fullt tillförlitlig uppfattning om hur rekryterings- och utbildningssystemen fungera. I andra fall förete försvars- och skolorganisationerna sådana väsentliga olikheter gentemot vårt lands, att någon direkt jämförelse i de hänseenden, varom här är fråga, icke är möjlig. Emellertid torde de lämnade uppgifterna göra det möjligt att följa de ledande principerna för rekryteringen och utbildningen. Uppgifterna ha sammanställts för armén, flottan och flygvapnet var för sig så, att därav kan inhämtas i stort sett dels vilka rekryteringsvägar till officersyrket som finnas, dels i vad utsträckning trupptjänstgöring ingår som led i studenternas och likställdas utbildning till officer, dels vilken tid som åtgår för utbildningen och dels vilka löneförmåner och dylikt aspiranterna äga uppbära. I sammanställningen, som avser länderna Belgien, Danmark, England, Estland, Finland, Frankrike, Italien, Lettland, Litauen, Norge, Sovjetunionen och Tyskland, kallas den rekryteringsväg, som leder direkt från det civila livet till officersbanan, för »aspirantvägen» och den väg, som möjliggör för manskapet och underofficerarna att erhålla utbildning till officer, för »manskapsvägen». I fråga om manskapsvägen bör här framhållas, att begreppet »underofficer» i främmande länder i allmänhet ej har samma betydelse som i vårt land, samt att med »underofficerare» i denna sammanställning avses såväl underofficerare som furirer. Armén. I flertalet av de länder, som omfattas av undersökningen, rekryteras officerskåren på såväl aspirantvägen som manskapsvägen. Detta är fallet med Belgien, där innevarande år officerselevernas antal beräknas till 140 på aspi5—2476 39

66 rantvägen och 181 på manskapsvägen, Danmark med hälften från vardera kategorien, England med något över 2 procent av officerarna från manskapsvägen, Frankrike, där omkring 50 procent av de årligen utexaminerade officerarna utgöras av förutvarande underofficerare, Italien med en fjärdedel av eleverna från manskapsvägen, Litauen med 1 å 2 årligen från manskapsvägen, Norge, där år 1938 av 22 officerselever 9 kommit från manskapet, Sovjetunionen med procentuellt sett ej känd fördelning av de båda kategorierna, och Tyskland med omkring 3 procent förutvarande underofficerare och 6—7 procent före detta soldater av de årligen utexaminerade officerarna. I Estland och Finland däremot sker officersrekryteringen endast på aspirantvägen. Detta kan även sägas vara fallet med Lettland, där emellertid vederbörande regementschef kan medgiva underofficer lättnader i tjänsten för inhämtande av de för inträde vid krigsskola erforderliga förkunskaperna. 10 procent av elevplatserna vid krigsskolan i Lettland ha också reserverats för sådana underofficerare ur armén, marinen och flygvapnet, som avlagt studentexamen. Aspirantvägen. Måttet på de förkunskaper i allmänbildande ämnen, som fordras för tillträde till aspirantvägen, varierar. Sålunda är studentexamen (motsvarande) erforderlig för inträde i krigsskolorna i Frankrike, Lettland, Litauen, Norge och Tyskland. I Italien är aspirantvägen öppen för studenter och ynglingar, som vid 14 års ålder intagits i och sedermera genomgått en militärt organiserad s. k. kadettskola. De förra ha att för inträde i krigsskolan undergå särskild prövning i uppsatsskrivning, matematik, geografi och ett fysiskt prov. Den senare kategorien vinner inträde i krigsskolan utan sådan särskild prövning. För Belgiens del kan aspirantvägen beträdas av dels ynglingar, som avlagt avgångsexamen vid statliga eller privata skolor, och dels ynglingar, som genomgått s. k. kadettskola. Båda dessa kategorier ha att för inträde i krigsskolan undergå särskild prövning med examen i franska, historia, geografi, fysik och kemi samt examen i matematik, den senare huvudsakligen för aspiranter vid artilleriet och ingenjörtrupperna, Aspirantvägen i England står öppen för ynglingar, som ha avgångsexamen från högre läroanstalt, ungefärligen motsvarande studentexamen, samt för ynglingar, som godkännas vid särskilt anordnad inträdesprövning till krigsskolan. Såsom villkor för antagning till krigsskolan har därjämte uppställts fordran på viss militär förf arenhet. Sökanden måste sålunda ha varit korpral under minst 8 månader och under minst 3 månader ha tjänstgjort i befattning, för vilken befälsegenskaper äro erforderliga. I Finland, där aspirantvägen för alla leder fram till reservofficersexamen, fordras för inträde i kadettskolan, vid vilken utbildningen till statofficer fortsätter, att reservofficeren antingen avlagt studentexamen eller med godkända betyg avgått från sista klassen i 8-klassigt läroverk. För tillträde till aspirantvägen i Danmark fordras, att sökanden före värnpliktstjänstgöringen dels avlagt lägst realexamen och dels genomgått

67 en inträdesexamen till officersskolans äldre avdelning, vilken examen omfattar för studenter vissa läroämnen och för övriga sökande ungefärligen de för komplettering till studentexamen erforderliga ämnena. I Estland antagas till aspiranter ynglingar, som avlagt lägst realexamen. Efter avlagd reservofficersexamen ha aspiranterna att för inträde i krigsskolan undergå särskild prövning, som i fråga om allmänbildande ämnen omfattar skriftliga prov i estniska språket, allmän historia och allmän geografi samt muntliga prov i ryska språket, ett västeuropeiskt språk, matematik, fysik, kemi, frihetskrigets historia och världskrigets historia, samtliga prov till en omfattning ungefärligen motsvarande studentexamensfordringar i dessa ämnen. I Sovjetunionen har yngling, som önskar erhålla utbildning till officer, att därom ingiva ansökan till militär kommissarie eller till chef för krigsskola. Vid ansökan skall fogas bland annat ifyllt frågoformulär, intyg rörande allmänbildning och yrke eller sysselsättning samt rekommendation av parti- eller komsomolorganisation, kommittéordförande eller kolchosledning. Sökande, som antages, har att inställa sig hos kommissariatets prövningskommission, som förrättar inträdesprövning. Utan sådan prövning vinna studenter och ynglingar, som inträdesåret avslutat mellanskolans (troligen närmast motsvarande svensk folkskola) fullständiga kurs i 10. klassen, inträde i krigsskolornas 3-åriga kurser. Jämväl yngling, som inträdesåret uppflyttats i mellanskolans 9. eller 10. klass och därvid erhållit minst betyget Med beröm godkänd i ryska och matematik samt minst betyget Godkänd i övriga ämnen, kan utan sådan prövning få tillträde till 3-årig kurs vid krigsskola. För tillträde till krigsskolornas 2-åriga kurser fordras att ha blivit godkänd vid inträdesprövning. I Tyskland fordras av aspiranten, förutom studentexamen, att han är av tysk härkomst, att han är ogift, att han fyllt 17 men ej 25 år samt att han fullgjort riksarbetstjänst. Manskapsvägen. För att på manskapsvägen erhålla tillträde till officersbanan fordras i nedannämnda länder följande. Belgien. Underofficeren skall under två år ha varit sergeant, vilket innebär att han varit i militär tjänst minst tre år. För inträde i den 1-åriga (för artilleriet och ingenjörtrupperna 172-åriga) särskilda skolan för underofficerares utbildning till officerare fordras, att underofficeren genomgått en förberedande examen i såväl allmänbildande som rent militära ämnen. Erforderliga studier för inhämtande av nödiga kunskaper har underofficeren att bedriva på egen bekostnad och utan speciella lättnader i tjänsten. Utbildningen vid skolan omfattar endast militär teori. Danmark. Den som efter genomgången rekrytskola antingen fortsätter genom korpralskola, sergeantskola och översergeantskola till officersskolans officiantklass och utnämnes till officiant (ungefär detsamma som aktiv svensk underofficer i expeditionstjänst) eller genomgår truppförbandets kornettskola kan erhålla tillträde till officersskolans yngre avdelning. Vid denna senare

68 skola, som har en varaktighet av omkring 22 månader, undervisas endast i allmänbildande ämnen. Den förbereder för tillträde till officersskolans äldre avdelning, till vilken inträde kan vinnas efter examen i matematik, fysik, kerni, tyska, engelska och franska enligt fordringar ungefärligen motsvarande studentexamen. England. Underofficer med minst 2 års tjänst i graden kan, om han är ogift, har intyg om viss allmänbildning och föreslås av vederbörande militäre chef, efter förhör vid anställningskommission eller efter avlagda inträdesprov vinna inträde i officersskola. Frankrike. Den som under minst tre ar varit militär, därav minst två år underofficer, och förklaras lämplig för utbildning till officer kan efter prövning erhålla tillträde till en underofficerares utbildning till officer särskilt anordnad 1-årig krigsskola. Inträdesprövningen omfattar skriftliga och muntliga prov i modersmålet, aritmetik, geometri, trigonometri, fysik, kemi, geografi, historia, topografi och ett främmande språk med fordringar i dessa ämnen ungefärligen motsvarande de för studentexamen gällande. Erforderliga kunskaper för inträdesprövningen inhämtas dels vid frivillig undervisning, som anordnas vid truppförbanden, och dels vid särskilda för sådant ändamål för en tid av tio månader regionsvis sammandragna utbildningskurser. Förutom på den sålunda anvisade vägen kan underofficer även i annan ordning nå officersbanan. Den som minst åtta år varit underofficer, därav minst två år såsom fanjunkare, kan nämligen utan särskilda skolor direkt erhålla befordran till officer. Italien. Sergeant, som fullgjort minst två års väl meriterad tjänstgöring såsom underofficer, kan på förslag av vederbörande truppförbands regementsofficerare av en kommission inom krigsministeriet uttagas för fortsatt utbildning till officer. Den uttagne, som har att på egen hand inhämta erforderliga förkunskaper, skall för inträde i krigsskolan undergå prövning i uppsatsskrivning, matematik, geografi och ett fysiskt prov. Vid krigsskolan reserveras 25 procent av platserna för underofficerare. Underofficeren har emellertid ytterligare en möjlighet att nå officersbanan. Därest han är fanjunkare med minst sex års tjänst såsom underofficer, varav fyra år på kompani, kan han beordras att genomgå en 1-årig specialkurs vid krigsskolan, varefter han utnämnes till officer. Denna senare kategori kan dock uppnå högst kaptens grad. Lettland. Underofficer, som avlägger studentexamen, kan vinna inträde i krigsskolan. Litauen. Underofficer kan efter sammanlagt 4V2 års tjänst vinna inträde i krigsskolan, därest han avlägger studentexamen. Norge. Den som genomgått befälsskola och tillfredsställande fullgjort tjänstgöring under minst två års vapenövningar samt privat avlägger studentexamen eller inhämtar lägst studentkompetens i norska, matematik, fysik och kemi kan beordras till officersskolan. Sovjetunionen. Menig och underbefäl, som önska erhålla utbildning till

69 officer, ha att därom ingiva ansökan till truppförbandschefen. Vid ansökan, som granskas av förbandets prövningskommission, skola fogas enahanda intyg som övriga officersaspiranter ha att förete. Den som av kommissionen antages har därefter att vid krigsskola genomgå en 3 månaders utbildningskurs i allmänbildande ämnen, varefter följer inträdesprövning till krigsskolan. Inträdesprövningen synes endast omfatta allmänbildande ämnen och torde närmast avse en kontroll på att kompetensen icke understiger den för övriga officersaspiranter stipulerade. Tyskland. Soldat, som fullgör sin värnplikt och av kompanichefen anses lämplig för utbildning till officer, kan, om han har studentexamen, efter 6 månaders militär tjänst och, om han ej har sådan examen, efter IV2 års tjänst, överföras till den officersaspirantårgång, som fullgör tjänst vid truppförbandet närmast före kommenderingen till krigsskolan. Därefter genomgår soldaten samma utbildning som officersaspiranten. För underofficeren finnas två vägar till officersyrket. Sålunda kan underofficer med högst 5 års militärtjänst på förslag av truppförbandsbefälet på liknande sätt som soldaten överföras till officersaspirantårgång. Därjämte kan underofficer, som har mer än fem års militärtjänst, direkt befordras till officer. Truppt.j änstgöring. I flertalet länder ingår trupptjänstgöring som ett led i utbildning till officer på aspirantvägen. I andra länder åter förekommer sådan tjänstgöring icke. I Danmark fullgör officersaspiranten sålunda sin rekrytutbildning tillsammans med övriga värnpliktiga under 5 a 7 och i vissa fall ända till 12 månader. Utbildningen fortsätter därefter under 6 a 7 månader vid truppförbandens egna kornettskolor och åtföljes av trupptjänst under 5 å 6 månader. På officersskolan följer omkring 4 månaders trupptjänstgöring. Aspiranterna i England fullgöra såsom tidigare nämnts tjänst vid trupp före inträdet i krigsskolan. I Estland inkallas aspiranterna till en första tjänstgöring om 2 månader och sammanföras då inom varje regemente till en särskild utbildningsavdelning. Därefter genomgå de krigsskolans reservofficerskurs under 10 månader. Efter 3 månaders trupptjänst förordnas de aspiranter, som ämna bli reservofficerare, till fänrikar, under det att de aspiranter, som skola fortsätta till officerare på stat, såsom »porte-épéeaspiranter» göra fortsatt trupptjänst vid respektive regementen under ytterligare två år. De ha därunder att fullgöra tjänst såsom gruppchefer, ställföreträdande plutonchefer och plutonchefer. De bo på kasernen men intaga vissa måltider på officersmässen och deltaga i samtliga kurser och föreläsningar för officerare. I Finland fullgör aspiranten rekrytutbildningen dels vid rekrytskola under fyra månader tillsammans med övriga värnpliktiga, varvid dock förläggning och utspisning äro skilda från truppen, och dels vid 4 månaders reservunderofficersskola och 4 månaders reservofficersskola, båda helt skilda från truppen. Officersaspiranten i Lettland fullgör sin värnplikt tillsammans med vanliga värnpliktiga och förlägges och utspisas därvid med

70 truppen. Under krigsskoletiden fullgöres ej någon trupptjänst. I Litauen kommenderas officersaspiranten efter en månads soldatutbildning tillsammans med vanliga värnpliktiga till regementets skolkompani, där han erhåller underbefälsutbildning under 6 månader. Under utbildningen vid krigsskolan fullgör aspiranten trupptjänstgöring under 2V2 månader som gruppchef och likaledes under 2Vs månader som plutonchef. Officersaspiranten i Tyskland fullgör, efter avslutad riksarbetstjänst, under ett års tid rekrytoch aspirantutbildning vid eget truppförband, där aspiranterna sammanföras till ett kompani. Förläggning och utspisning sker vid kompaniet. Vid krigsskolan förekommer icke någon trupptjänstgöring. Efter krigsskolan har tidigare förekommit en truppslagsskola under cirka 2 månader såsom direkt förberedelse för tjänsten på trupp. Denna skola synes numera ha indragits, för att aspiranterna tidigare skola komma ut på truppförbanden. Efter minst 2 månaders trupptjänst vid eget förband sker officers val, i vilket alla regementets officerare deltaga. Därvid avgöres om »der Oberfähnrich» är lämplig för utnämning till officer. I Belgien, Frankrike, Italien, Norge och Sovjetunionen slutligen ingår trupptjänstgöring icke såsom led i officersaspirantens utbildning till officer. Utbildningstiden. För den som går aspirantvägen till officersyrket är utbildningstiden i Belgien 3 å 5V2 år, i Danmark omkring 4 år, i England 18 månader vid krigsskolan, i Estland omkring 43A år, i Finland omkring 3V4 år, i Frankrike och Italien omkring 3 år, i Lettland cirka 372 år, i Litauen ungefär 272 år, i Norge omkring 374 år, i Sovjetunionen 2 eller 3 år vid krigsskola och i Tyskland omkring 27s år. För underofficeren avslutas utbildningen till officer vid en ålder av i Belgien högst 3172 år, i Danmark omkring 26 år, i England högst 24 år, i Frankrike för underofficer, som erhåller särskild utbildning, 26 år och för underofficer, som direkt befordras till officer, vid infanteriet såsom regel 35 år och vid artilleriet 3872 år, i Italien i regel 25—27 år och maximalt 34 år, i Litauen högst 28 år, i Norge högst 32 år, i Sovjetunionen 20—28 år, och i Tyskland för den som varit soldat högst 27 år och för underofficer 30—31 år. Löneförmåner och dylikt. Utbildningen till officer är för samtliga aspiranter kostnadsfri i Danmark, England (sannolikt), Estland, Frankrike, Lettland, Litauen, Sovjetunionen och Norge. I Belgien ha de som gå aspirantvägen att inbetala omkring 15 000 francs för naturaunderhåll, utrustning, böcker m. m., under det att utbildningen för underofficeren vid de militära skolorna är kostnadsfri utom beträffande läroböcker. I Finland uppgår aspirantens sammanlagda kostnader för utbildningen till reservofficer till 21 finnmark 15 penny per dag och kostnaderna vid kadettskolan till sammanlagt omkring 300 000 finnmark. Utbildningen å aspirantvägen i Italien drager för aspirant,

71 som ej är son till officer, en kostnad av omkring 4 000 lire och för officersson hälften av detta belopp. För underofficeren är däremot utbildningen vid krigsskolan kostnadsfri. I Tyskland har målsman till den som går aspirantvägen dels att lämna en försäkran, att 700—800 riksmark kunna disponeras för anskaffande av officersutrustning, och dels att underhålla aspiranten med omkring 25 riksmark i månaden. I övrigt är utbildningen till officer för såväl denne aspirant som soldaten och underofficeren kostnadsfri. I Belgien och Italien åtnjuta de som gå aspirantvägen icke några löneförmåner. Motsvarande aspiranter uppbära i Danmark, sedan de blivit kornetter, kost, förläggning, sjukvård, uniform samt kontant 50 öre per dag och därjämte 25 kronor per månad, i Estland under rekrytutbildningen värnpliktigs lön, i krigsskolans reservofficerskurs något förhöjd värnpliktslön, såsom »porteépée-aspirant» högst 53 kronor per månad jämte visst beklädnadsbidrag och därefter 58 kronor per månad jämte ekiperingsbidrag å 360 kronor, i Finland från två finnmark per dag vid tjänstgöringens början till 4 finnmark per dag vid dess slut, i Frankrike värnpliktslön, i Lettland värnpliktslönen 6 lats per månad med fyllnad upp till 36 lats i månaden, sedan befordran skett till fanjunkare, i Litauen värnpliktslön, i Norge fri utrustning, dock ej kost, logi eller beklädnad, fri sjukvård samt lön och stipendium om sammanlagt omkring 200 kronor per månad, vartill under tiden för de praktiska övningarna komma kost, logi och exerciskläder, i Sovjetunionen viss avlöning samt i Tyskland lön efter innehavande grad. Underofficer, som i Danmark, Italien och Tyskland utbildas till officer, bibehåller under utbildningstiden sin lön enligt innehavande grad. I Belgien erhåller underofficeren under tiden för utbildningen vid de militära skolorna reducerad lön närmast motsvarande »fickpengar». Underofficeren i Frankrike åtnjuter under utbildningen särskild lön, som är något högre än den ordinarie lönen. I Lettland kan den före detta underofficer, som utbildas till officer och är gift, erhålla familjeunderstöd. I Litauen, Norge och Sovjetunionen slutligen erhåller underofficeren under tiden för utbildningen till officer enahanda löneförmåner som övriga officersaspiranter.

Flottan. Sjöofficerskårerna i Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen och Norge rekryteras endast på aspirantvägen. Såväl aspirantväg som manskapsväg finnas däremot i England, Frankrike, Italien, Sovjetunionen och Tyskland. I England ha under år 1938 sammanlagt 320 sjöofficerare rekryterats på de vanligast förekommande aspirantvägarna, 24 sjöofficerare på den manskapsväg, som anordnats för manskap av lägre grad än underofficer, och ett ej känt antal sjöofficerare från underofficerarna. Antalet sjöofficerare, som i Frankrike och Tyskland årligen befordras från manskapet, uppgår till i Frankrike omkring 6 procent och i Tyskland omkring 2 procent av det totala antalet. I Italien rekryteras sjöofficerskåren endast i obetydlig utsträckning från manskapsvägen. För Sovjetunionens del är procenttalet ej känt.

72 Aspirantvägen. I Danmark fordras för antagning till sjökadettlärling, att sökanden avlagt studentexamen på reallinjen eller däremot svarande examen. Efter 4 månaders utbildning dels i land och dels ombord antages sjökadettlärlingen till sjökadettaspirant. Äspirantens utbildning pågår under 11 månader, varav 7 månader i land och 4 månader under expedition med övningsfartyg. De aspiranter, som antagas för vidareutbildning, genomgå en 3-årig utbildning som sjökadett med teoretisk utbildning under vintrarna och praktisk undervisning sommartid. Efter avslutad utbildning utnämnes kadetten till sjölöjtnant av 2. graden. Under hela utbildningen ordnas särskild förläggning för aspiranterna. I England leda ett flertal aspirantvägar till officersbanan. En av dem går över sjökrigsskolan i Dartmouth. Inträde till denna kan vinnas av elever från de s. k. »preparatory schools», vilka elever då vanligen ha en ålder av 13 år. Som skolavgiften satts så hög som till 50 pund per termin eller tillhopa 550 pund för 11 terminer, har Dartmouth vägen realiter endast varit öppen för de bättre bemedlade. En annan aspirantväg, den s. k. Direct Entry-vägen, möjliggör för elever å de för sjömansutbildning i allmänhet avsedda övningsskeppen »Conway» och »Worcester» samt från »The Nautical College» i Pangbourne att anmäla sig till inträde i flottan. Eleverna från övningsskeppen anslutas antingen vid 15 års ålder till sjökrigsskolan i Dartmouth eller mellan 17 och 19 års ålder till den här nedan omnämnda Special Entry-vägen. De elever, som komma från »The Nautical College», ansluta till sistnämnda väg. Den i England vanligaste aspirantvägen, som närmast motsvarar den i vårt land anlitade, eller den s. k. Special Entry-vägen, rekryteras från »public» eller »secondary schools». Inträdesåldern är 17—1872 år. Inträdesprövning och uttagning sker genom »The Civil Service Commission». Utbildningstiden är 5 år 7 månader, varav under första året 4 månader för förberedande utbildning och 8 månader till förberedande kurs ombord, andra året, tredje året och 4 månader av fjärde året för praktisk tjänst ombord jämte studier i sjömanskap, maskinskötsel, navigation, artilleri och torpedlära samt återstående månader av fjärde och femte åren för genomgående av specialkurser i land. För utbildningen har aspiranten att erlägga 36 pund om året, vilken avgift är avsedd för läroböcker m. m. Aspiranternas förläggning hålles under utbildningen skild från manskapets. Aspirantvägen till den franska sjöofficerskåren rekryteras från studenter och likställda genom sjökrigsskolan. Utbildningen vid denna tager en tid av 3 år, under vilken aspiranterna förläggas till för dem särskilt anordnade mässar. Aspiranterna åtnjuta förutom fri kost och logi en månadslön, som från 27 francs under den första tiden successivt ökas till 160 francs. Därjämte uppbära aspiranterna beklädnadsbidrag. Efter det skolan genomgåtts, erhålla aspiranterna under ett år utbildning ombord å kadettfartyg, vilken utbildning avslutas med officersexamen. Utbildningen på aspirantvägen för studenter tar i Italien en tid av 3 år

73 5 månader. Under hela utbildningen är förläggningen skild från manskapet. Aspiranterna ha som regel att erlägga omkring 500 kronor till kadettbeklädnad m. m. samt en årsavgift av omkring 240 kronor. Aspirantutbildningen i Norge, vilken står öppen för dem som avlagt realexamen och fullgjort 18 månaders praktik å handelsfartyg, tar en tid av 6 år 3 månader. Aspiranten, som åtnjuter kostnadsfri undervisning, uppbär avlöning samt erhåller beklädnads- och inkvarteringsersättning. I Sovjetunionen torde rekryteringen på aspirantvägen nära ansluta sig till den ordning, som tillämpas för armén. För Tysklands del rekryteras aspirantvägen av studenter och likställda med gott betyg från riksarbetstjänsten. Utbildningen sträcker sig över en tid av 3 år. Ett tidigare tillämpat förläggningssystem med gemensam förläggning för aspiranterna och manskapet har numera frångåtts. Under tiden för utbildningen, som för aspiranten synes vara i det närmaste kostnadsfri, erhåller aspiranten vissa löneförmåner. Manskaps vägen. I England kan menig vid däcksavdelningen, som är ogift och innehar långtidsanställning, erhålla utbildning till sjöofficer. Därest han anses lämplig för sådan utbildning, kommenderas han till fartyg, där skollärare finnas. Efter 12 månaders tjänstgöring i stället för normalt under 15 månader uppflyttas den uttagne till 1. klass sjöman, varefter han fullgör ytterligare minst 12 månaders tjänst. Därunder avlägges examen i militära ämnen och genomgås kurs i praktisk navigation. Vidare avlägges examen i matematik, mekanik, elektricitetslära, navigation och engelska, vilken examen även kvalificerar för underofficersbefordran. Utnämning till korpral sker därefter. Efter 6 månaders tjänst som korpral och vid högst 2372 års ålder kan korpralen efter prövning inför en uttagningskommission rekommenderas till fortsatt utbildning. Under denna genomgås först 6 veckors förberedande utbildning i land, varefter korpralen utnämnes till flaggkorpral. Som sådan har han att genomgå en 8—9 månaders utbildningskurs ombord. Examen avlägges därefter i sjömanskap samt i engelska, historia, navigation, matematik, mekanik, magnetism- och elektricitetslära inför en av amiralitetet utsedd nämnd, som avgör om flaggkorpralen skall såsom fänrik vidareutbildas till officer eller erhålla möjlighet att bliva underofficer. I förstnämnda fallet kommenderas han till specialkurser i land, som på Special Entry-vägen anordnas för dem som skola bliva sjöofficerare. Efter genomgångna kurser utnämnes fänriken till underlöjtnant. Jämväl för menig vid maskinavdelningen finnes möjlighet att vinna befordran till underlöjtnant (ingenjörofficer). De brittiska underofficerarna (warrant officers), vilka utgöra en relativt liten del av flottans personalkadrer, ha även möjligheter att erhålla befordran till officer. Sådan befordran kan ske efter fem års sjötjänst samt eljest därest lång och nitisk tjänst meriterar därtill. Under innevarande år har därjämte

74 ett antal särskilt utvalda warrant officers utnämnts till löjtnanter vid flottan. De som ifrågakommit till sådan utnämning ha varit däcksunderofficerare i en ålder mellan 25 och 26 år. De ha beordrats att genomgå särskilda kurser med huvudämnena navigation och signalering och ha därjämte haft att under 6 månader tjänstgöra ombord för vinnande av erfarenhet rörande vakttjänst. För vidareutbildning av manskap och yngre underofficerare i Frankrike till officerare har en särskild utbildningsanstalt anordnats. Denna skola, som är 2-årig, är nära förbunden med sjökrigsskolan. För inträde i densamma fordras att ha uppnått en ålder av högst 23 år, att ha fullgjort minst 6 års tjänst vid flottan samt att ha godkänts vid inträdesprövning. Inträdesprövningen omfattar skriftligt prov i algebra och trigonometri, logaritm- och trigonometriberäkning, geometri, mekanik, fysik och fransk uppsatsskrivning samt muntliga prov i aritmetik, algebra, trigonometri, beskrivande geometri, mekanik, fysik och ett eller två levande språk efter fritt val. Därjämte förekomma prov i idrottslig färdighet. Aspiranten erhåller icke tjänstledighet för att förbereda sitt inträde vid skolan men kan få följa en förberedande kurs under ett år. Efter att ha genomgått den huvudsakligen till land förlagda skolan utbildas aspiranterna tillsammans med eleverna från sjökrigsskolan under ett år ombord på kadettfartyg. Tjänstgöringen ombord avslutas med en för båda kategorierna gemensam officersexamen. Betygen i denna äro avgörande för de utexaminerades befordringstur. Underbefälsaspiranterna ha en minimilön av ungefär 160 francs i månaden men åtnjuta högre lön, om deras innehavande manskapsgrad berättigar dem därtill. Därjämte erhålla de beklädnadsbidrag i likhet med sjökadetterna. I Italien kan yngre underofficer, som har 4 tj anstår och innehar diplom angående viss allmänbildning och diplom från navigationsskola samt är ogift och ej är äldre än 27 år, efter en förberedande kurs på 4 månader vinna inträde i tredje klassen vid sjökrigsskolan. Denna rekryteringsväg är emellertid synnerligen svårframkomlig. Underofficer, som antagits till officerselev, behåller sin grad under elevtiden men avstår från denna grads rättigheter och är underkastad alla föreskrifter, som gälla för de ordinarie eleverna. I Tyskland kunna flaggunderofficerare och flaggunderofficersaspiranter uttagas till särskild utbildning för vinnande av officers grad. Underofficer och aspirant, som ha styrmansexamen, erhålla sådan utbildning under 9 månader, under det att utbildningen för dem som ej avlagt styrmansexamen pågår under 18 månader. Särskild allmän skolutbildning utöver folkskoleexamen erfordras icke. Genomsnittsåldern vid befordran till officer blir för de sålunda utbildade omkring 30 år. För Sovjetunionens del saknas uppgifter om manskaps vägen till sjöofficersbanan. Såsom förut framhållits har underofficeren i Danmark icke möjlighet att erhålla befordran till sjöofficer. Han kan emellertid befordras till maskinmästare och materialmästare, vilka befattningar jämväl hänföras till marinens aktiva personal med officers tjänsteställning.

75 I Italien kan underofficer av högre grad vinna officersbefordran inom »vaktofficerskåren», inom vilken officersgraderna äro underlöjtnant, löjtnant och kapten. Slutligen bör här anmärkas, att någon underofficersgrad på aktiv stat icke finnes i Norge sedan år 1930, då marinens underofficerare erhöllo officers grad och tjänsteställning under benämning specialofficerare.

Flygvapnet. Officerskårerna i respektive länders flygvapen rekryteras i huvudsak enligt enahanda grunder som gälla för officersrekryteringen vid landets armé. Där arméns underofficerare ha möjlighet att vinna befordran till officer, förefinnes följaktligen sådan möjlighet även för flygvapnets underofficerare. Vissa olikheter, betingade av försvarsgrenens speciella natur, förekomma dock. För några av dessa redogöres här nedan. I Belgien kan officer vid armén antagas till officer vid flygvapnet, om han genomgått flygspanarkurs och inom tre år avlagt prov för militärt flygcertifikat. För att underofficer skall kunna vinna befordran till officer fordras, att han genomgått 1-årig flygskola och erövrat flygcertifikat, att han godkänts i förberedande underlöjtnantsexamen, motsvarande inträdesproven till arméns krigsskola, att han under ett år tjänstgjort som underofficer vid flygförband, samt att han genomgått 1972 månaders flygskola. Studenter och likställda i Italien, vilka önska bli officerare vid flygvapnet, ha att efter inträdesprövning i matematik (huvudämne), fysik, historia, geografi, modersmålet och språk genomgå 3-årig kurs vid flygakademien. Efter två år vid denna befordras de till »aspiranter» och efter ytterligare ett år till underlöjtnanter. Under kursens två första år ha eleverna att erlägga vissa kursavgifter. Vid tredje årets slut tilldelas eleven stipendium, avsett för officersekiperingen. Underofficer, som önskar bli officer, skall vid vederbörligt truppförband undergå prövning enligt ett av flygministeriet fastställt program, omfattande ovan angivna läroämnen. Proven granskas av en ministeriell kommission, som därefter i mån av tillgång på platser vid flygakademien uttager elever till denna. De uttagna genomgå en 2-årig särskild kurs vid flygakademien och utnämnas därefter till underlöjtnanter. Någon maximiålder för inträde i kursen, som är kostnadsfri, har ej fastställts. I Norge sker utbildningen till officer vid en 1-årig flygskola. Till denna kunna bland andra de som avlagt avgångsexamen vid arméns krigsskola antagas. Inom vissa länder, såsom Lettland och Litauen, rekryteras flygvapnets officerskårer från de övriga försvarsgrenarna. I sådana länder ha flygvapnets underofficerare, som avlägga studentexamen, möjlighet att i samma utsträckning som arméns underofficerare genomgå arméns krigsskola för att därefter befordras till officerare vid flygvapnet.

76 Kap. VI.

Åtgärder för ökad manskapserfarenhet. Den första av de båda huvudfrågor, som utredningsmännen enligt direktiven ha att upptaga till behandling, avser spörsmålet, huru de blivande officerarna skola kunna bibringas sådana insikter i och sådan förståelse för de breda folklagrens livsbetingelser och betraktelsesätt, att de vid sitt arbete med utbildning av värnpliktiga och som ledare i olika egenskaper av trupp skola kunna i ökad grad tillvinna sig förtroende och tillit från de underställdas sida. Det spörsmål, som sålunda förelagts utredningsmännen, utgör i själva verket en fråga om riksförsvarets effektivitet. Självfallet är, att denna effektivitet kommer att ökas, om det militära befälet under sin verksamhet förmår att tillvinna sig truppens förtroende. Förutsättningar för sådant förtroende äro, att yrkesskicklighet, personligt gott föredöme, rättrådighet m. m. äro tillfinnandes hos befälet. Huru stora förtjänster de militära överordnade i dessa hänseenden än må ha, beror dock det önskvärda resultatet mest på, om de kunna uppnå kontakt med truppen. Sådan kontakt kan säkrast vinnas, om truppledaren ådagalägger ett rent mänskligt och personligt intresse för varje man i ledet. Han måste därför ha förståelse för denne, en förståelse som bör vara grundad på en viss förtrogenhet med de folklager, varifrån truppen — de värnpliktiga och manskapet — har utgått. Det är följaktligen av vikt, att officersutbildningen så anordnas, att den i hög grad tar sikte på att dana de blivande officerarna för denna deras truppledande verksamhet. Av särskilt värde i detta avseende är, att den blivande officeren bibringas den personliga erfarenhet, som erhålles, om han någon tid får dela deras villkor, som sedermera skola vara honom underställda. Sådan erfarenhet kan vinnas såväl i som utom den militära tjänsten. I tjänsten vinnes den genom tjänstgöring tillsammans med värnpliktiga och manskap under full likställighet med dessa. Den blivande officeren får då även sådan kännedom om de värnpliktigas och manskapets tjänsteförhållanden, att han sedermera av egen erfarenhet kan bedöma verkningarna av de påfrestningar, för vilka dessa komma att utsättas i tjänsten. Genom god iakttagelse kan väl en officer så småningom även i sin befälsställning vinna erfarenhet i dessa avseenden, men de impulser, som på ett tidigt stadium väckas under tjänstgöring på likställd grund med de värnpliktiga och manskapet, torde vara av största värde för officeren i hans egenskap av utbildare och ledare av trupp samt fostrare av ungdomen i den militära tjänsten. Även utom den militära tjänsten kunna emellertid de blivande officerarna beredas tillfälle att erhålla sådan erfarenhet, varom här är fråga, I direktiven hänvisas sålunda till, att viss tids praktik som arbetare i egentlig mening inom näringslivet skulle kunna skänka sådan erfarenhet. E t t annat uppslag i

77 samma riktning är att låta de blivande officerarna genomgå kurs vid folkhögskola, så att de därigenom komma i kontakt med arbetar- och bondeungdomen. Sådan kontakt torde också i större utsträckning än vad nu är fallet kunna vinnas på idrottens olika områden. Utbildningen vid krigsskolorna kan därjämte så anordnas, att kontakt vinnes med annan studerande ungdom i landet och i övrigt, såvitt möjligt, med det civila livet över huvud taget. Ökad manskapserfarenhet torde även stå att vinna, om utbildningen så anordnas, att den bereder en god inblick i det sociala tillståndet i landet samt tillräckligt utrymme åt undervisningen i sådana läroämnen som stats- och samhällslära och militärpedagogik.

1. Manskapserfarenhet under tjänstgöring vid truppförband. Nuvarande ordning för officersaspiranternas vid de olika försvarsgrenarna utbildning åskådliggöres genom följande diagram.

Armén. jan. 1. året

2. året

!

3. året 4. året

febr.

mars '.

i

i

april 1

maj i

i I -aspirantskola l

!

i

I

I

aug. i

sept, I

okt.

nov.

1 I

I

I

I

-kurs 2. arbetsåret

I

!

I I Officers-

I

1 I Officers-

I

I

I

Officers-

sergeant I I

I i Trupptjänst

dec.

1 Soldat- och förb. underbcfälsutbildning korpral furir I i I i Trupptjänst

I

! I -kurs 1. arbetsåret 1

juni juli !_ I

!

I

Officersexamen

Utbildningstidens längd är 3 år 2 månader.

Flottan. jan. 1. året

i

febr. i

mars I

april I

maj I

juni

juli

I

aug. i

sept. i

okt. 1

nov. 1

1 -kurs (långresa)

i

k jrpral 1 i

l

l ! 1. sjökurs

i

Aspirant-

Aspirantskola 2. å r e t

dec. I

flaggkorpral 1 i

1 Kadett

flaggkadett 3. å r e t

4. å r e t

! S 1 -skolans lägre kurs 1 ! 1 -skolans högre kurs

1 2. sjökurs

1 1

1 3. sjökurs

Kadetti 1 Officersexamen

1 Utbildningstidens längd är 3 år 4 månader. 1 Officersaspirantskolan pågår vid infanteriet till slutet av juli men vid övriga truppslag endast till omkring den 1 juni.

78 Kustartilleriet. jan.

febr.

mars

1. å r e t

april

maj

•

juni

I

L

juli I

aug.

sept.

I

okt. i

Aspirantskola 2. å r e t

'

-kurs vid artilleriavd.

3. å r e t

I

I

i

'

I

L_

lägre kurs

4. året

I

1 I

'

Eldledningskurs

!

I

högre kurs

I

flaggkadett '

I

I

I

1 Kadettskolans

L_ _ J

Skjutkurs

i

Kadettskolans

Trupptjänst

L-p _ J Taktisk kurs

i

Trupptjänst

I

dec. I

Uuderbefäls-

flaggkorpral I I

Underbefälskurs vid minavd.

nov. 1

L

Trupptjänst

'

'

!

Officersexamen

Utbildningstidens längd är 3 år 4 månader.

Flygvapnet. jan. 1. å r e t

febr.

I

I

mars I

april I

maj 1

juni L_

juli !

aug. I

sept. I

okt. i

nov. '

dee. I

!

I

I

Aspirantkorpral 2. å r e t

1 I

furir I

I

-skola 3. å r e t

I

I I : _ -skola första årskxirsen

4. å r e t

I

i I 1 -skola andra årskursen

I

I

I

I

Flygslagsutbildning I

i

I I Flygslagsutbildning

1 I Officersexamen

I

i

Kadett-

I

sergeant i I

I

1 I

I Kadetti

i '

Utbildningstidens längd är 2 år 10 månader. Närmare redogörelse för utbildningens gång lämnas i Kap. I X »Förslag med specialmotiveringar», avdelningarna 7—10. Under den tid officersaspiranterna tjänstgöra som meniga ha de icke vid någon försvarsgren helt gemensam tjänstgöring med andra värnpliktiga än gruppen studenter och likställda. Ej heller få de under någon period gemensam utbildning med manskapet med undantag av att vid kustartilleriet aspiranterna erhålla underbefälsutbildning i vissa övningsgrenar tillsammans med manskap och att vid flygvapnet det manskap, som uttagits till flygutbildning, delvis erhåller denna tillsammans med aspiranterna. Trupptjänstgöring i egentlig mening förekommer i nämnvärd utsträckning endast vid armén och kustartilleriet. Vid arméns olika truppslag fullgöra aspiranterna trupptjänst, vid infanteriet under 11 månader och vid övriga truppslag under 13 månader, därav 3V2 månad som obefordrade tillsammans med studenter och likställda, 6 respektive 8V2 månad såsom underbefäl och 1 månad såsom underofficerare. Vid kustartilleriet har utbildningen i aspirant-

79 skolan (rekrytkursen) om 372 månad i viss mån karaktär av trupptjänst. Den meddelas vid studentförband. Under den fortsatta utbildningen förekommer trupptjänst under sammanlagt 672 månad. Vid flottan få aspiranterna praktiskt taget hela sin utbildning i skolor. Under dessa bedrives väl även praktisk tjänst, i viss grad tillsammans med värnpliktiga och manskap, men några längre perioder, under vilka enbart rent praktisk tjänstgöring bedrives, förekomma ej. Vid flygvapnet ägnas större delen av utbildningstiden åt flygutbildning. Det är påtagligt, att man genom utsträckning av trupptjänstgöringen för aspiranterna vid armén och kustartilleriet skulle kunna bereda dessa en värdefullare utbildning än hittills i fråga om manskapserfarenhet. Vid de mera tekniskt betonade vapengrenarna flottan och flygvapnet har man att taga hänsyn till speciella förhållanden. Vid flottan bedrives utbildningen av manskapet i en mångfald olika yrkesgrenar, där utbildningen till stor del avser att få fram den tekniska yrkesskickligheten. Vid flottan framträder dock för officerens del kravet på god befälsföring och förmåga att handskas med en stor underlydande personal minst lika starkt som vid armén. Med hänsyn härtill och till de speciella förhållanden, som råda ombord på fartyg, är behovet av en god manskapserfarenhet ovedersägligt. Flygvapnet intager i ifrågavarande hänseende en särställning. Officerens vid flygvapnet arbetsuppgifter avse framför allt — frånsett enstaka befattningar — flygtjänsten. Några av underofficerarna och underbefälet erhålla jämväl flygutbildning, men flertalet av dem liksom de värnpliktiga utbildas i marktjänst. Denna är till obetydlig del trupptjänst — för de värnpliktiga är trupptjänsten koncentrerad till de första sex veckornas utbildning — och till övervägande del materieltjänst av huvudsakligen rent teknisk natur. Materieltjänsten har i mångt och mycket samma karaktär som arbetet i en verkstad eller vid en servicestation. Officerens befälsområde är vid tjänsten i luften begränsat i första, hand till besättningen inom flygplanet (1—4 man) och i andra hand till ett antal flygplan med besättningar, vilka dock var för sig ofta äro hänvisade till avsevärd självständighet. Officeren för alltså icke i vanlig mening befäl över trupp. Ökad manskapserfarenhet måste dock anses ha stor betydelse även för flygvapnets officerare. Tidigare har vid upprepade tillfällen det önskemålet framförts, att officersutbildningen borde börja med rekrytutbildning tillsammans med de värnpliktiga. Utredningsmännen anse också, att en sådan ordning vore önskvärd. Förutsättningarna för ett sammanförande av aspiranterna med de värnpliktiga begränsas emellertid av att aspiranterna börja sin tjänstgöring i juni månad strax efter studentexamen, under det att de värnpliktiga med undantag av studenter och likställda inrycka på våren eller i vissa fall på hösten eller vintern. Utredningsmännen, som utgå från att ändring av tiderna för de värnpliktigas inryckning i detta sammanhang icke kan ifrågasättas, ha undersökt, i vad mån det likväl är möjligt att åvägabringa någon tids gemensam

80 tjänstgöring för aspiranterna och de värnpliktiga. Detta låter sig göra vid armén och kustartilleriet samt i viss mån vid flottan, där sådan tjänstgöring dock kan ordnas endast med vissa värnpliktskategorier. Vid flygvapnet synes däremot på grund av utbildningens helt olika karaktär — sådan de värnpliktigas utbildning nu är ordnad — någon gemenskap icke kunna åstadkommas. Ett sammanförande av aspiranterna med det fast anställda manskapet till gemensam första utbildning stöter på vissa svårigheter. Inryckningstiderna sammanfalla ej; medan aspiranterna, såsom nämnts, inrycka i juni, påbörjar stammanskapet sin utbildning såsom regel den 1 november. Vidare äro aspiranterna i studiehänseende avsevärt överlägsna stammanskapet genom sitt bättre bildningsunderlag. Gemensam utbildning stöter därför på pedagogiska och allmänpsykologiska svårigheter. Särskilt i de teoretiskt betonade ämnena skulle undervisningen måhända för båda kategorierna störas av elevernas olika förutsättningar att följa densamma. För att officersutbildningen ej skall bli alltför mycket fördröjd, är det nödvändigt, att utbildningen sker i en annan takt än stammanskapets. Aspiranterna böra därför passera graderna snabbare än manskapet, vilket medför svårighet att passa in gemensam utbildning på tider, som lämpa sig för de olika kategorierna. Vid de mera tekniskt betonade vapenslagen medför den snabbare utbildningsgången för aspiranterna, att de ej få specialutbildning i viss tjänst. Deras utbildning är nämligen mera lagd på att skapa en överblick över tjänstens olika grenar. Utredningen har emellertid givit till resultat, att viss gemenskap i utbildningen för aspiranterna och stammanskapet är möjlig att åstadkomma. Trupptjänsten och den praktiska tjänsten lämpa sig emellertid obetingat bäst för gemensam tjänstgöring för aspiranterna och stammanskapet. I den mån tid står till förfogande för sådan tjänst under aspirantutbildningen, böra aspiranterna i allmänhet kunna anslutas till den kategori manskap, som motsvarar deras utbildningsgrad. Vid flottan möter det dock även vad den praktiska tjänsten angår svårigheter att meddela aspiranterna tillräcklig sådan specialutbildning i yrkesgrenarna, att de kunna bestrida underbefälstjänst. Vid sina undersökningar om möjligheterna att under utbildningstiden bereda aspiranterna ökad manskapserfarenhet ha utredningsmännen kommit fram till olika tänkbara utbildningsalternativ, som synas ägnade att i högre grad än nuvarande utbildningsordning tjäna detta syfte. Resultatet av undersökningarna framlägges i Kap. IX »Förslag med specialmotiveringar», avdelningarna 7—10. Utredningsmännen ha därvid i första hand undersökt, i vad mån sådana ändringar kunna, särskilt för studentaspiranternas del, vidtagas i utbildningen inom ramen av nuvarande utbildningstid, att ifrågavarande syfte kan uppnås. Därjämte ha utredningsmännen — med hänsyn till de begränsade resultat, som kunna uppnås med bibehållande av nuvarande utbildningstid — undersökt, vilka möjligheter som finnas, därest utbildningstiden förlänges. Det har därvid visat sig, att önskemålen om manskapserfarenhet för aspiranterna i

81 senare fallet kunna väl tillgodoses. Utbildningstiden måste dock, på grund av utbildningens organisation och med hänsyn till att utbildningen vid krigsskolorna icke synes böra inskränkas, i allmänhet förlängas med omkring ett år. Den främsta olägenheten av en förlängd utbildningstid är, att rekryteringen av officersaspiranterna kan äventyras. Än kännbarare torde en förlängning av utbildningstiden bliva för rekryteringen av reservofficersaspiranterna. Förlängningen av tiden för vinnande av ökad manskapserfarenhet bör nämligen förläggas till förra delen av utbildningen, vilken bör vara gemensam för båda nämnda kategorier. Såsom framgår av Kap. V »Officersrekryteringen i vissa främmande länder», ingår trupptjänstgöring i vissa länder icke alls som led i aspiranternas utbildning till officer, och i de flesta övriga länder endast i jämförelsevis begränsad omfattning i utbildningen. Utredningsmännen ha även undersökt möjligheterna att anordna utbildningen med höstinryckning för aspiranterna. Det har därvid visat sig, att en sådan anordning icke är lämplig vid kustartilleriet och flygvapnet. Vid armén och flottan kan den däremot vara förenad med vissa fördelar. Utbildningstiden blir dock förlängd. Utredningsmännen anse, att någon förlängning av utbildningstiden för tillgodoseende av manskapserfarenhet genom trupptjänst ej bör vidtagas. Trupptjänsten och den praktiska tjänsten synas, även med bibehållen utbildningstid, kunna så anordnas, att kraven på ökad manskapserfarenhet genom anordningar i dessa avseenden komma att tillgodoses. Utredningsmännen förorda alltså i första hand, att de för de olika försvarsgrenarna framlagda »modifierade förslagen» med oförändrad utbildningstid genomföras. Beträffande armén och flottan innebära dessa förslag vissa ändringar i utbildningsgången, åskådliggjorda genom nedanstående diagram. Vid kustartilleriet och flygvapnet bibehålies däremot utbildningsgången oförändrad, men vissa åtgärder föreslås i det avsedda syftet. Beträffande kustartilleriet och flygvapnet hänvisas därför till diagram här ovan angående den nu gällande ordningen.

Armén. jan. 1. å r e t

I

febr. I

mars I

april I

maj I

juni I

juli

-kurs !

nov. I

!

2. arbetsåret

dec. I

1 Officers-

furir 1

I

1 Officers-

sergeant 1 _!

Trupptjänst

-kurs 6—2476 39

okt.

Trupptjänst

1. arbetsåret 1

sept.

korpral 1 !

-aspirantskola 1

aug.

I I I I Soldat- och förb. Tjg som underbefälsutb. menig

!

Officers1

1 Officersexamen

82 Flottan. jan. 1. året

:

2. året

I

3. året

i

4. året

i

febr. i

mars 1

april I

-per. 3. per. I I I -kurs (långresa)

maj i

juni i

I

korpral I

I I I -skolans lägre kurs

I

I I I -skolans högre kurs

i

juli

aug.

sept.

okt.

nov.

1. per. I I I I 1 Aspirantskola tills, med ..... vpl sjökaptener m. a fl.

dec. 2. I

I

, Aspirant*

flaggkorpral I I Kadett-

i

'_

flaggkadett I I Kadett-

!

_J

I i 1. sjökurs

I

'

I

I 1 2. sjökurs

I

I

I I 3. sjökurs

I

L 1 Officersexamen

För arméns del innebär det modifierade förslaget följande ändringar i gällande ordning. I samband med regementsövningarna första året skola aspiranterna under en månads tid placeras bland vanliga meniga vid eget truppförband samt ha tjänstgöring, förläggning och utspisning gemensamt med dessa. Infanteriets officersaspirantskola bör förkortas, så att den i likhet med övriga truppslags aspirantskolor avslutas i början av juni andra året. Härigenom vinnas vid infanteriet nära 2 månader för trupptjänstgöring. Tredje året skola aspiranterna från soldatskolans början i mitten av april åtminstone till i början av juni tjänstgöra som gruppchefer och logementsbefälhavare. Under andra och tredje åren få sålunda aspiranterna vid samtliga truppslag dylik tjänstgöring under sammanlagt en hel soldatskola. Under denna liksom under trupptjänsten i övrigt skola de förläggas och utspisas på samma sätt som manskap av motsvarande tjänstegrad. Det modifierade förslaget beträffande flottan innebär följande. Aspiranterna skola förläggas och i största möjliga utsträckning utbildas gemensamt med värnpliktiga sjökaptener och styrmän, värnpliktiga intendenter och ingenjörer samt eventuellt värnpliktiga eldledningsmän (studenter). Under större delen av långresan skola aspiranterna göra manskapstjänst i full utsträckning och ha gemensam förläggning med besättningen. Vid kustartilleriet skola aspiranterna enligt det modifierade förslaget, i likhet med vad som föreslagits för armén, under regementsövningarna första året fördelas såsom meniga på olika batteriförband och där tjänstgöra i menigs befattningar tillsammans med övriga värnpliktiga och stamanställda. Förläggning och utspisning böra ordnas gemensamt med de meniga. Utbildningen i underbefälskursen vid artilleriavdelningen bör förläggas till ett

83 av kustartilleriregementenas, underbefälsskolor, och gemensamma praktiska övningar för kadetterna och eleverna i lägre underofficersskolan anordnas i ökad utsträckning. Möjligheter finnas även att ordna gemensam förläggning och utspisning. Även i underbefälskursen vid minavdelningen och eldledningskursen, i vilka kurser i stor utsträckning gemensam tjänstgöring för kadetterna och lägre underofficersskolans elever äger rum, kan gemensam förläggning och utspisning anordnas. Under tjänstgöringen i underbefälsbefattningar andra och tredje åren skola kadetternas förläggning och utspisning ordnas gemensamt med övrigt stammanskap av motsvarande tjänstegrad. Kadetterna skola därjämte i den inre tjänsten uppehålla befattningar som dagkorpral, logementsbefälhavare samt kompani- och kaserndagunderofficerare. För flygvapnets del föreligga, som förut nämnts, speciella förhållanden, som göra, att åtgärder för gemensam utbildning och förläggning med manskapet i allmänhet ej kunnat förordas. Gemensam utspisning och mäss för aspiranter, manskap och värnpliktiga under aspirantskolan och flygslagsutbildningen före kadettskolans första årskurs torde dock böra anordnas. Skulle utbildningstiden böra, trots de därmed förenade olägenheterna, utsträckas, förorda utredningsmännen följande alternativ, för vilka närmare redogöres i Kap. IX »Förslag med specialmotiveringar», avdelningarna 7 10.

Armén (alternativ 3 b). jan.

1. å r e t I

febr.

mars

J

!

april

J

maj

\

juni

|__

juli

I

aug.

I

sept.

I

okt.

I

Soldat- och förb. undcrbefälsutb.

2. året I

dec.

|

I Officersaspirantskola

Trupptjänst

korpral

3. året

|

Tjg som menig vid

I vintersoldatskola

I

Officers-

furir

I

i

-aspirantskola

I

I

I

I

i

Trupptjänst

Officerssergeant

4. året

J -kurs

5. året L

nov.

|

I

I

I

1. arbetsåret

I

I

Trupptjänst !

-kurs 2. arbetsåret

I

I

I

I Officer s-

' Officersexamen

Utbildningstiden förlänges med ett år till 4 år 2 månader.

I

84 Flottan (alternativ 2). jan.

febr.

mars

april

maj

juni

juli

aug.

fl.åretl

I

I

I

I

I

I

I

2. å r e t I

I

I

I

I

1 I

!

l.åretI

Praktisk tjänst ombord I

okt.

nov.

I 1 Rekrytskola för signalmatroser i land

a)'

-bord

sept.

I

I Itekrytskola för signalmatroser om-

Aspirantskola

I

I

I

I

I

I

I

I

Aspirant-

I

1 I

1 I

l

I

I

I

I

' I Rekrytskola för signalmatroser

b) 2. å r e t 1

I i land

Rekrytskola för signalmatroser ombord

året

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

-skolans lägre kurs 5. å r e t

I

I

'

'

'

'

1. sjökurs

I

I

I

I

I

I

I

-skolans högre kurs

!

>

Kadett1

flaggkadett 1

I

2. sjökurs I

l

Aspirantflaggkorpral

I

-kurs (långresa) 4. å r e t

|

Aspirantskola korpral

3.

dec.

'

1 KadettI

'

I

_J

3 . sjökurs

!

!

Officersexamen

Utbildningstiden förlänges antingen med 10 månader till 4 år 2 månader eller med 7 månader till 3 år 11 månader. Kustartilleriet (alternativ 3). jan. 1. å r e t

I

febr. I

mars I

april I

maj I

juni I

juli I

aug.

sept.

I

I

okt. I

Aspirantskola

2. å r e t

I

I

I

I

I

-kurs vid artilleriavd.

I

!

dec. I

1 Underbefäls-

korpral I . J

Underbefälskurs vid minavd.

nov. I

I

Trupptjänst

'

I

•

Underbefäls-

flaggkorpral 3. å r e t

I

I

I

I

I

-kurs vid artilleriavd. 4. å r e t

I

I

I

I

I

I

lägre kurs 5. å r e t

I

I

I högre kurs

I

'

i

1 Trupptjänst I

I

i

flaggkadett I

Trupptjänst I

I

I Taktisk kurs

I

'

|

|

Kadettskolans

I

Skjutkurs

i

I

'

Kadettskolans I

I

1 Officersexamen

Utbildningstiden förlänges med 11 månader till 4 år 2 månader.

I

i

85 Flygvapnet (alternativ 4). jan. 1. året

febr. 1

mars 1

april 1

maj 1

juni 1

juli 1

aug. 1

sept. 1

okt. 1

nov. 1

dec. 1

Aspirant1

2. året

-skola 3. året

i

vid flygverkstad 4. året

|

andra årskursen

1 Fortsatt

!

i

|

1 Kadettskola 1

|

1 Kadettskola

flygslagsutbildning 1

J Praktik

Flygslagsutbildning

första årskursen 5. året

1 Flygslagsutbildning

1 Officersexamen

Utbildningstiden förlänges med ett år till 3 år 10 månader. För arméns del innebär den ifrågasatta ordningen följande. Efter första periodens utbildning, som eventuellt kan bortfalla och ersättas med praktik som arbetare, skola aspiranterna erhålla fortsatt soldatutbildning tillsammans med höstgruppen värnpliktiga, Utbildning, förläggning och utspisning böra vara gemensamma. Vid infanteriet och kavalleriet bör utbildningen lämpligen äga rum vid kulsprutekompani, och viss specialutbildning bör medhinnas vid samtliga truppslag utom artilleriet. Tiden den 1 april andra året — den 15 mars tredje året bör anslås till aspirantskola, dock med avbrott för trupptjänst som menig under regementsmötet. Under tredje året fullgöres trupptjänst såsom furir under en hel soldatskola med därpå följande regementsmöte. Förläggning och utspisning ordnas på samma sätt som för furirer i manskapsställning. För reservofficerarnas del torde särskild utbildning få anordnas. Vad beträffar flottan, innebär alternativ 2, att aspiranterna påbörja utbildningen i rekrytskola för signalmatroser antingen tillsammans med det manskap, som inrycker till tjänstgöring den 1 augusti eller tillsammans med dem som börja utbildningen den 1 november. Efter rekrytskolan 3 månader i land och 3 månader ombord fullgöra aspiranterna, om de börjat sin tjänstgöring den 1 augusti, ytterligare 3 månaders tjänst ombord. Därefter genomgås under tiden den 1 maj—mitten av oktober aspirantskola. Under hela långresan ingå de i besättningslistan och förläggas tillsammans med besättningen. Reservkadettutbildningen torde ej påverkas av förslaget. Alternativ 3 vid kustartilleriet innebär följande. Underbefälskursen vid artilleriavdelningen förlänges och anordnas under de två första vinterhalvåren, och även underbefälskursen vid minavdelningen förlänges. Möjligheterna till gemenskap med manskapet ökas därigenom ytterligare. Genom att eldledningskursen tredje året inlägges i underbefälsutbildningen, kunna kadetterna tredje året deltaga i trupputbildning under en hel utbildnings-

80 period för värnpliktiga. Även under fjärde året få kadetterna en lång trupptjänstperiod från den 1 maj till den 1 oktober. Förläggning och utspisning ordnas på samma sätt som för manskap av motsvarande grad. Förslaget torde ej inverka på reservkadetternas utbildning. För flygvapnets del torde man ej kunna vinna något för ökad manskapserfarenhet genom utökande av den praktiska tjänsten vid flygvapnet. Med ett års förlängning av utbildningen skulle emellertid praktik vid flygverkstad kunna inläggas i utbildningen, vilket skulle tjäna det nu ifrågavarande syftet och därjämte innebära en rent militärt sett värdefull utbildning. Motsvarande åtgärd torde ej böra vidtagas beträffande reservofficersaspiranternas utbildning. Vare sig de modifierade förslagen eller de förslag, som innebära förlängd utbildningstid, genomföras, kunna — utöver de åtgärder, som föreslagits i de olika alternativen — vissa allmänna åtgärder vidtagas, som synas vara ägnade att öka kontakten mellan aspiranterna å ena sidan samt de värnpliktiga och det fast anställda manskapet å andra sidan. I allmänhet bör gälla, att aspiranterna vid de tillfällen, då de för gemensam utbildning tjänstgöra tillsammans med de värnpliktiga och manskapet, icke böra i fråga om förläggning, beklädnad, utspisning och dylikt erhålla andra förmåner än dem som tillkomma de värnpliktiga och manskapet. Förläggningen och utspisningen böra sålunda vid likartad tjänstgöring såvitt möjligt vara gemensamma för alla. I de fall, då gemensam förläggning lämpligen ej kan anordnas, synes, åtminstone på det tidigare stadiet av utbildningen, utspisningen och mässlokalen böra vara gemensamma, Utredningsmännen ha icke ansett det nödigt att framlägga utformade förslag till anordningar i dessa senare hänseenden. Utredningsmännen förutsätta nämligen, att vederbörande militära chefer, på vilka det nu ankommer att ordna dylika angelägenheter, i princip icke skola ha något att erinra mot syftet med sålunda förordade anordningar, och att genom deras försorg särskilda föreskrifter i dessa hänseenden komma att utfärdas.

2. Praktik som arbetare inom näringslivet. Såsom redan nämnts i inledningen till detta kapitel, har i direktiven framförts tanken att bereda de blivande officerarna ökad manskapserfarenhet genom att som kompetensvillkor för antagning till officersaspirant uppställa fordran på viss tids praktik som arbetare i egentlig mening inom näringslivet. Rörande detta spörsmål ha utredningsmännen, som tänkt sig, att förutsättningar att anordna sådan praktik i första hand borde förefinnas vid försvarsväsendet tillhörande anstalter, inom statens affärsdrivande verk och vid större industriföretag, inhämtat yttranden från arméförvaltningens tygdepartement, marinförvaltningen, flygförvaltningen, domänstyrelsen, järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, arbetsgivareföreningen

87 och landsorganisationen. Av de sex sistnämnda ha utredningsmännen jämväl begärt uttalande, huruvida enligt deras mening sådan praktik, som ifrågasatts, skulle kunna tjäna i direktiven angivet syfte. Som svar på denna fråga har anförts: av domänstyrelsen, att — med hänsyn till att våra nutida ungdomsrörelser, såsom scout-, idrotts- och skytterörelsen m. fl., genom den samvaro de skapa mellan ungdomar ur alla samhällsskikt under utfärder, lägerliv och tävlingar, verka i detta syfte — en obligatorisk arbetspraktik för officersaspiranter knappast syntes erforderlig, ehuru den i en del fall möjligen kunde bliva till viss nytta för en blivande officer; av järnvägsstyrelsen, att den praktiska tjänstgöringen otvivelaktigt kunde bidraga till förverkligandet av ifrågavarande syfte, därest den förlades till sådana arbetsområden, där antalet tjänstgörande icke vore alltför litet; av telegrafstyrelsen, att styrelsen hade den uppfattningen, att det vore av värde för de blivande officerarna att genom praktiskt arbete komma i kontakt med folkets bredare lager; av vattenfallsstyrelsen, att det syntes otvivelaktigt, att sådan praktik skulle kunna bidraga till att bibringa blivande officerare vissa insikter i och förståelse för de breda folklagrens livsbetingelser och betraktelsesätt. Arbetsgivar ef öreningen har anfört, att det uppenbarligen vore ett samhällsintresse, att man undersökte vad som kunde åtgöras för att öka officerarnas kontakt med manskapet och stärka deras känsla för folkets sätt att tänka och reagera inför olika förhållanden i livet. Blivande officerare och manskap torde utan tvivel bäst förstå varandra under sådana förhållanden, då de vore hänvisade till att gemensamt lösa de uppgifter och övervinna de besvärligheter, som det dagliga livet lade på individen. Livsföringen måste emellertid då å såväl arbetstid som fritid fortlöpa under likartade betingelser. Det vore enligt föreningens mening ej möjligt att utan långt gående tvångsåtgärder för blivande officerare ordna sådana tillfälliga arbetsuppgifter inom det produktiva livet, som fyllde denna fordran. E n tids vanlig praktik skulle i de allra flesta fall ej leda till sådan kontakt med det kroppsarbetande folket, som befordrade ömsesidig förståelse och vänskap. De ordinarie arbetarna vid företaget skulle helt säkert i en sådan situation i sitt förhållande till aspiranten oförmånligt påverkas av vetskapen om att denne kommit till arbetsplatsen ej för att, såsom de själva, lära sig arbetet och få sin framtida utkomst av detta utan för att studera arbetarna. Det vore ej uteslutet, att man här och var till och med skulle komma att betrakta praktikanterna som inkräktare, vilka berövade den ordinarie arbetskraften dess arbetstillfällen. Å andra sidan vore det att ställa för stora krav på den unge aspiranten, om man hos honom som regel förutsatte en så hög grad av förmåga till snabb anpassning, att han skulle kunna få ett verkligt utbyte av en kort arbetsperiod. Det kunde därför befaras, att en anordning som den ifrågasatta skulle giva anledning till sådan misstro mellan kontrahenterna, att aspirantens erfarenheter i många fall komme att mera skada än gagna. Vid nu angivna förhållanden skulle praktiken bli ineffektiv, även om genom organisationernas försorg eller annorledes viss

88 garanti skapades för att endast för ändamålet särskilt lämpade arbetsplatser ställdes till förfogande. Föreningen förmodade, att andra utvägar — framför allt ett sammanförande av de olika kategorierna i den militära tjänsten — stode till buds. Landsorganisationen har förklarat sig givetvis sympatisera med den grundtanke, som uppbure projektet, och har i princip icke haft något att erinra mot detsamma. Emellertid syntes det med skäl kunna ifrågasättas, huruvida det angivna syftet vore möjligt att praktiskt förverkliga på det sätt, som blivit ifrågasatt. Dels torde tiden för praktik bli för kort, och dels vore det, åtminstone beträffande den egentliga industrien, tveksamt, huruvida tjänstgöringen läte sig så anordna, att praktikanten verkligen komme i den nära personliga förbindelse med arbetskamraterna, som erfordrades, för att han skulle kunna stifta någon mera ingående bekantskap med deras sociala betingelser och betraktelsesätt. Man torde ej heller kunna undgå att beakta vissa psykologiska svårigheter. Det kunde befaras, att det ömsesidiga medvetandet om det grundläggande syftet med praktiken ofta kunde vara ägnat att giva umgänget mellan praktikanten och hans arbetskamrater en viss tvungen och reserverad prägel. Landsorganisationen ville dock icke motsätta sig, att uppslaget prövades i praktiken. Förutsättningen måste emellertid då vara, att tjänstgöringen ordnades så, att en verklig gemenskap såväl i som utom arbetet komme till stånd. Praktik som arbetare under utbildningen till ett yrke kan knappast sägas innebära någon nyhet i vårt land. För åtskilliga yrken uppställas nämligen krav på sådan praktik, men ändamålet därmed är främst att meddela praktikanten kunskaper inom yrket. Särskilt för dem som sedermera kunna förväntas intaga ledareställning inom industriföretag och vid lantbruk, torde praktiken dock jämväl ha viss betydelse för praktikanterna såsom blivande arbetsledare och handhavare av underlydande personal. Vid marinen förekommer i viss utsträckning, att studenter vid ansökan om antagning som aspiranter åberopa intyg om fullgjord praktik. Enligt antagningsbestämmelserna skall vid antagning av aspiranter avseende fästas vid sådana intyg. I fråga om ett allmänt genomförande av praktik som kompetensfordran för antagning till officersaspirant eller såsom ett led i den militära utbildningen anse utredningsmännen visserligen, att det ligger något tilltalande i tanken att under någon tid till gemensamt arbete sammanföra den blivande officeren med de honom sedermera underställda på deras arbetsplats i det civila livet. Visst värde skulle praktiken även kunna ha för den rent militära färdigheten (exempelvis arbete på mekanisk verkstad samt vid väg- och brobyggen, tjänst å handelsfartyg, arbete å varv och flygverkstäder etc). Därtill kommer att praktiskt arbete alltid har sitt värde. Ur de synpunkter, varom nu är fråga, torde dock utbytet av en kortare periods arbete bli ganska ringa, Utredningsmännen instämma i detta hänseende i stort sett med vad som anförts av arbetsgivareföreningen och landsorganisationen, liksom i de betänkligheter mot anordnande av praktik, som av dem anförts.

89 Utredningsmännen ha emellertid undersökt, hur praktiken skulle kunna anordnas och de konsekvenser, som skulle följa därmed. Det antal ynglingar, som måste beredas möjlighet till praktik, är beroende av om praktiken uppställes som kompetensvillkor för antagning till officersaspirant eller om den skall förläggas till tiden efter gallringen vid aspirantutbildningens avslutande. I förra fallet har man — därest man ej uppställer krav på praktik som villkor för antagning till reservofficersaspirant, vilket under alla förhållanden ej kan förordas — att räkna med att ungefär 400 ynglingar måste beredas plats som praktikanter. I senare fallet skulle antalet kunna begränsas till ungefär 200. I båda fallen synes det nödvändigt, att garantier skapas för att möjlighet finnes för alla dem som ämna bli officerare att erhålla den erforderliga praktiken. Beträffande möjligheterna att mottaga praktikanter ha ovannämnda myndigheter och verk förklarat, att följande antal kunde mottagas: arméförvaltningens tygdepartement vid de under departementet lydande fabrikerna och anstalterna högst ett 30-tal årligen för rent handräckningsarbete, marinförvaltningen vid Stockholms örlogsvarv ungefär 14 och vid Karlskrona örlogsvarv ungefär 25 årligen, varjämte eventuellt en och annan skulle kunna beredas plats vid kustartilleriets tygverkstäder, flygförvaltningen för närvarande högst 10 men efter genomförd utbyggnad av flygvapnets verkstäder möjligen 15 årligen, domänstyrelsen vid det statliga skogsbruket företrädesvis inom norra och mellersta delarna av landet högst ett 50-tal årligen, järnvägsstyrelsen »ett antal praktikanter årligen» dels vid större stationer för magasinsarbete och dels vid huvudförråden, telegrafstyrelsen ungefär 20 årligen och vattenfallsstyrelsen vid verkstads- och byggnadsarbeten högst 15 å 20. Härigenom torde sålunda ungefär 200 praktikantplatser kunna anses garanterade. Arbetsgivareföreningen och landsorganisationen ha ej yttrat sig om huru många platser man skulle kunna räkna med inom industrien, men man torde kunna utgå ifrån att åtminstone lika stort antal ynglingar som det nyss nämnda skulle kunna placeras vid olika industriföretag och inom lantbruket. Vad beträffar tidpunkten för anordnande av praktik, angives i direktiven, att praktiken kunde uppställas såsom kompetensvillkor för antagning till aspirant. Om nuvarande ordning för utbildningen bibehålles, skulle fordran på sådan praktik medföra, att den blivande aspiranten måste för praktiken utnyttja somrarna före studentexamens avläggande, eller att han blir nödsakad att söka antagning som aspirant först ett år efter studentexamens avläggande. Den förra möjligheten synes man knappast böra räkna med vid ett rationellt ordnande av denna fråga. Man skulle i så fall få överlämna åt var och en att på egen hand skaffa den praktik, som fordras. Därmed skulle värdet av anordningen avsevärt förminskas. Val av yrke sker dessutom ofta icke förrän i

90 samband med studentexamen, och mången, som eljest skulle sökt sig till officersbanan men ej utnyttjat somrarna före studentexamen för praktik, skulle måhända komma att söka sig till ett annat yrke. Utredningsmännen ha undersökt möjligheterna att genom anordnande av höstinryckning för aspiranterna bereda tid mellan studentexamen och aspirantantagningen för genomgående av praktik. I Kap. IX »Förslag med specialmotiveringar», avdelningarna 7—10, redogöres för dessa undersökningar (alternativen 3 och 4 för armén, alternativ 2 b för flottan och marinintendenturkåren, alternativ 2 för kustartilleriet och alternativen 2 och 3 för flygvapnet). Undersökningarna visa, att höstinryckning är möjlig att anordna — vid kustartilleriet och flygvapnet äro konsekvenserna därav dock ogynnsamma — men tiden för officersexamen måste vid samtliga försvarsgrenar med undantag av flygvapnet framskjutas ungefär ett år. Utredningsmännen ha vidare undersökt möjligheterna att förlägga praktiken under utbildningstiden. Detta har emellertid visat sig icke kunna ske inom ramen för nuvarande utbildningstid, därest kraven på utbildningens kvalitet ej sänkas (alternativ 1 vid samtliga försvarsgrenar). Om praktik inlägges under utbildningen, måste utbildningstiden förlängas med ett helt år. Utbildningsordningen är nämligen sådan, att man ej kan förskjuta gången av densamma så, att de partier, som nu ligga på vinterhalvåret, förläggas till sommarhalvåret och vice versa. Ej heller kan någon utbildningsperiod flyttas från ett stadium av utbildningen till ett annat. Därest förlängning av utbildningstiden kommer till stånd, kan praktik dock utan olägenhet inläggas i utbildningen på sätt angives vid de olika utbildningsalternativen med förlängd utbildningstid. Med en utbildningsordning, enligt vilken officersutnämning sker ett år senare än för närvarande, skulle möjlighet att uppställa krav på praktik som kompetensvillkor för antagning till officersaspirant kunna beredas geriom att uppskjuta antagningen av aspiranter till förra hälften av året närmast efter studentexamens avläggande. De blivande aspiranterna kunde då disponora tiden från avläggandet av studentexamen till aspirantantagningen för att förvärva sådan praktik. Därefter skulle aspirantutbildningen kunna börja med rekrytutbildning tillsammans med de värnpliktiga. Värnpliktsinryckning äger nämligen rum vid armén och kustartilleriet i början av april, vid flottan i mitten av januari och vid flygvapnet i början av mars. Utredningsmännen ha i Kap. VI under rubriken »Manskapserfarenhet under tjänstgöring vid truppförband» uttalat som sin mening, att gemensam utbildning med de värnpliktiga vore önskvärd men — med hänsyn till att ändring av tiderna för de värnpliktigas inryckning i förevarande sammanhang icke kunde ifrågasättas — icke möjlig att genomföra annat än i viss begränsad omfattning. Därest aspirantutbildningen komme att framskjutas på sätt nu nämnts, skulle aspiranterna ha förvärvat en synnerligen god manskapserfarenhet, innan de påbörjade den egentliga aspirant- och officersutbildningen. Vid armén och kustartilleriet skulle denna utbildning

91 börja på hösten andra året vid inträdet i aspirantskolorna respektive underbefälskursen. Måhända borde aspiranterna redan dessförinnan någon månad sammandragas till en förberedande underbefälsutbildning. Vid flottan och flygvapnet torde nuvarande aspirantskolor böra bibehållas och utbildningen tillsammans med värnpliktiga sålunda avbrytas i mitten av juni. Med att praktik som arbetare uppställes som kompetensvillkor för antagning till officersaspirant eller inlägges i utbildningen till officer, följer sålunda, att officersexamen kommer att avläggas ungefär ett år senare än vad nu är fallet. Detta gör, att utredningsmännen — ehuru de i princip sympatisera med tanken att bereda de blivande officerarna manskapserfarenhet genom praktik som arbetare — ansett sig icke kunna förorda, att krav på sådan uppställes. Därest ölägenheterna av försenad officersutnämning ej anses utgöra tillräckliga skäl mot uppställande av krav på praktik, förordas, att den inlägges under utbildningstiden enligt de alternativ, som utredningsmännen ansett i första hand böra komma i fråga, därest utbildningstiden bör förlängas. Ur flera synpunkter kan den ovan skisserade utbildningsordningen med praktik som kompetensvillkor och inryckning tillsammans med värnpliktiga synas vara att föredraga. Utredningsmännen ha emellertid ansett de omständigheterna, att aspiranterna ej omedelbart efter det studentexamen avlagts kunna direkt anknyta till officersutbildningen, att besked om aspiranternas lämplighet för fortsatt utbildning vid krigsskolorna ej kan erhållas förrän efter två år i stället för som nu efter ett år, samt att officersaspiranterna ej kunna påräkna att få tillgodoräkna praktiken som fullgjord värnpliktstjänstgöring, utgöra en så allvarlig fara för rekryteringen, att en sådan ordning för utbildningen — trots de stora fördelar, som skulle vara förbundna med densamma — icke kan förordas. Skulle fråga uppkomma om val mellan förlängd trupptjänst och praktik för beredande av manskapserfarenhet åt de blivande officerarna, vilja utredningsmännen förorda den förlängda trupptjänsten, enär den synes skänka större garantier för tillgodoseende av det syfte, varom är fråga. Därest praktik som arbetare anses skola inläggas i officersutbildningen — antingen i form av kompetensvillkor för antagning till officersaspirant eller såsom ett led i själva utbildningen — böra bestämmelser utfärdas, som bereda garanti för att praktiken får det värde, som därmed avses. Dylika bestämmelser, avseende platserna för praktiken och ordningen för densammas fullgörande o. s. v., böra utfärdas av försvarsgrenscheferna. Om praktiken uppställes som kompetensvillkor, bör föreskrift meddelas om att praktiken skall fullgöras efter avläggande av studentexamen. Om praktiken inlägges under utbildningen, böra aspiranterna avbryta utbildningen för praktikens fullgörande och sålunda ej under denna tid ha militär ställning eller åtnjuta militära avlöningsförmåner.

3. Kurs vid folkhögskola. Utredningsmännen ha även övervägt möjligheten att bereda de blivande officerarna manskapserfarenhet genom att i utbildningen — eller möjligen efter officersexamen — inlägga en kurs vid folkhögskola. Folkhögskolan har ursprungligen tillkommit för att bereda jordbrukarungdomen bättre bildningsmöjligheter. De flesta eleverna komma alltjämt från lantbrukarhem, men småbrukar- och lantarbetarklasserna ha med tiden lämnat allt större bidrag till elevstocken. Arbetarungdomen söker sig också numera i stor utsträckning till folkhögskolorna, och några av dessa äro arbetarfolkhögskolor (Brunnsvik och Birkagården). En av landets större nykterhetsorganisationer har en folkhögskola i Vendelsberg, den ungkyrkliga rörelsen har en i Sigtuna, och för den kooperativa rörelsens biträden har en folkhögskola anordnats i Jakobsberg. Visst samarbete äger rum med arbetarnas bildningsförbund. Folkhögskolornas lärare utöva i regel en livlig föreläsningsverksamhet inom orten och deltaga i ledningen av till skolorna förlagda studiecirklar för den omgivande bygden. Folkhögskolorna kunna sålunda sägas vara medelpunkten för folkbildningsarbetet i den ort, där de äro förlagda. Antalet statsunderstödda folkhögskolor uppgår till 57, och elevantalet i folkhögskolorna uppgick läsåret 1934—35 till ungefär 6 000, varav omkring 2 500 manliga elever. I gällande stadga för statsunderstödda folkhögskolor angives syftet med dem vara »att åt vuxen ungdom meddela allmän och medborgerlig bildning, varvid en väsentlig vikt skall läggas vid en väckande, till personligt tankeliv och sedlig styrka fostrande undervisning, och särskild hänsyn tagas till att eleverna lära känna sin bygd och sitt land, dess historiska utveckling och nuvarande samhällsförhållanden, dess andliga och materiella hjälpkällor. Så långt med dessa syften är förenligt», heter det vidare i stadgan, »bör undervisningen därjämte ha till uppgift att bibringa eleverna sådana praktiska kunskaper och färdigheter, som kunna giva dem ökad duglighet för deras levnadsyrke». Under en folkhögskolekurs kunna de blivande officerarna komma i nära kontakt med bonde- och arbetarungdom i åldern 20—25 år. Möjligheterna till samvaro och tankeutbyte skulle givetvis ställa sig avsevärt gynnsammare än under fullgörande av praktik som arbetare, eftersom folkhögskolornas internatsystem i hög grad befrämjar en personlig kontakt mellan eleverna. Undervisningen, som till stor del bedrives i form av föredrag och i studiecirklar och befrämjar elevernas självverksamhet genom diskussioner och övningar, skulle kunna bibringa de blivande officerarna värdefulla pedagogiska erfarenheter. Vid folkhögskolorna anordnas i regel varje år en s. k. huvudkurs (vinterkurs) från början av november till mitten av april. Till denna är vid en del skolor en andra årskurs (övre avdelningen) ansluten, i vilken meddelas mera ingående undervisning i vissa av första årskursens läroämnen. Förutom

93 huvudkurserna anordnas ofta kortare utbildningskurser av olika slag. Genom samarbetet med arbetarnas bildningsförbund ha sålunda vid många skolor anordnats s. k. semesterkurser för industriarbetare. Kostnaderna för ele\ vid folkhögskolekurs uppgå i allmänhet till ungefär 75 kronor i månaden. Utredningsmännen ha från föreståndarna för de statsunderstödda folkhögskolorna begärt yttrande angående bland annat deras uppfattning om nyttan och lämpligheten av att låta officersaspiranterna genomgå en tre månaders kurs vid folkhögskola och om möjligheten att realisera en sådan plan. Av de 38 svar, som inkommit, ha 19 varit tillstyrkande och 11 avstyrkande, under det att 8 föreståndare ha ställt sig tveksamma om lämpligheten av den ifrågasatta åtgärden. Bland de skäl, som anförts för att blivande officerare skulle genomgå en kurs vid folkhögskola, kunna följande anföras: Vid folkhögskolorna funnes de bästa möjligheter för de blivande officerarna att komma i kontakt med den ungdom, som skall utbildas i försvarets tjänst. Den kontakt, som vunnes med eleverna vid folkhögskola, skulle innebära ett icke oviktigt led i strävan till en demokratisk förankring av vårt försvar. Det sätt, på vilket lärare och elever umgås med varandra vid folkhögskola, torde även vara värt att studera av den blivande officeren. Föreståndaren för Brunnsviks folkhögskola, filosofie doktorn Alf Ahlberg, har anfört: »Principiellt anser jag förslaget vara mycket välbetänkt, och dess förverkligande skulle enligt min mening betyda ett icke oviktigt led i den strävan till en demokratisk förankring av vårt försvar, som jag anser mycket betydelsefull för en god samhällsutveckling. Enligt min erfarenhet ha studenter i regel nu ganska oklar föreställning om de breda folklagrens levnadsförhållanden och tänkesätt, och otvivelaktigt måste detta även för unga officerare försvåra kontakten med de värnpliktiga. Några månaders kamratlig samvaro på en folkhögskola med representanter för de breda folklagren torde vara en av de bästa vägarna att underlätta en sådan kontakt, liksom jag även tror, att det skulle bidraga till att i dessa lager skapa en ökad förståelse för vårt försvar och dess uppgifter.» Föreståndaren för Sigtuna folkhögskola, teologie doktorn Manfred Björkquist, har förklarat, att han hade de bästa erfarenheter från marinofficerares deltagande i kurs vid skolan. Bland de skäl, som anförts mot den ifrågasatta anordningen, kunna anföras: Undervisningen lämpade sig ej för elever med studentexamen, och de pedagogiska och psykologiska svårigheterna skulle därför bliva betydande. Aspiranterna skulle knappast få full sysselsättning på grund av att undervisningen vore av mera elementär beskaffenhet. Om man anordnade särskild undervisning för dem eller anlitade dem för biträde med undervisningen, förfelades syftet, och skillnaden mellan dem och övriga elever markerades ytterligare. Fara förelåge, att aspiranterna — eftersom de ej finge full sysselsättning — komme att bilda en grupp, som vore missnöjd med en illa använd

94 tid. Aspiranterna kunde befaras bli ett främmande element, som äventyrade kamratandan. Man kunde befara, att aspiranterna isolerade sig eller bildade kotterier med mindre grupper av eleverna, exempelvis med dem som hade bättre förutbildning eller bättre ekonomisk ställning. Föreståndaren för Norra Hälsinglands folkhögskola i Forssa, filosofie kandidaten Israel Jonzon, har bland annat anfört: »Den avsedda förståelsen kan enligt min personliga erfarenhet vinnas endast genom en icke alltför kort tids allvarligt deltagande i det praktiska arbete, som hör hemma inom de bredare lagren. Endast genom de egna upplevelserna i sådant arbete, bedrivet under normala, vardagliga förhållanden och i umgänge endast med yrkets egna män, torde en verklig inblick kunna vinnas i den folkliga livsföringen och därmed också möjlighet ernås att förstå den åskådning, som bottnar i de breda lagrens livsbetingelser. Utan tvivel skulle en tids praktiskt arbete i antydd äkta miljö jämväl skänka en icke föraktlig behållning av nyttiga kunskaper och färdigheter. Ytterligare må understrykas den stora betydelsen av en på förvärvad sakkännedom grundad aktning för det kroppsliga arbetet. Det är alltså min bestämda övertygelse, att t. ex. 3 månaders praktiskt arbete i jordbruk, industri eller hantverk skulle tillgodose det här ifrågavarande önskemålet i långt högre grad än deltagandet under samma tid i en folkhögskolekurs.» I allmänhet ha föreståndarna för folkhögskolorna uttalat sig för att, om en tre månaders kurs för blivande officerare skulle anordnas vid folkhögskolorna, kursen borde förläggas till tiden efter jullovet. De ämnen, i vilka undervisning meddelas i folkhögskolorna, äro ej desamma vid samtliga skolor. De ämnen, som föreslagits såsom lämpliga för blivande officerare i en folkhögskolekurs, äro sålunda i Sigtuna folkhögskola religion, karaktärspedagogik, den sociala utvecklingens historia, medborgarkunskap, kulturhistoria, psykologi och engelska, i Brunnsviks folkhögskola sociologi, psykologi, arbetarrörelsens historia och nationalekonomi, i Hola folkhögskola stats- och kommunalkunskap, nationalekonomi, sociallagstiftning, psykologi och eventuellt litteraturhistoria, i folkhögskolan i Vilan samhällslära, bokföring, litteraturhistoria, historia och hälsolära o. s. v. Därjämte kan nämnas, att språkundervisning ofta ingår i kurserna. E t t flertal föreståndare ha förklarat, att det vore lämpligt, att aspiranterna biträdde såsom instruktörer i gymnastik och idrott, under det att andra ställt sig avvisande till en sådan tanke. I likhet med vad som anförts i fråga om praktik som arbetare, kan utrymme för kurs vid folkhögskola ej beredas inom ramen för nuvarande utbildningstid. Om däremot utbildningstiden förlänges med ett år, kan folkhögskolekurs inläggas på det sätt, som anvisas i de olika utbildningsalternativen i Kap. I X »Förslag med specialmotiveringar», avdelningarna 7—10. Med inläggande av folkhögskolekurs i utbildningen följer sålunda, att tiden för utbildningen till officer måste förlängas med ungefär ett år. Kursen

ensam torde under alla förhållanden ej kunna motivera en sådan förlängning. Såsom av de framlagda utbildningsalternativen framgår, kan emellertid i en förlängd utbildning inläggas såväl kurs vid folkhögskola och arbetspraktik som ökad trupptjänst. Därest val skall ske mellan praktik och kurs vid folkhögskola som led i officersutbildningen, vilja utredningsmännen förorda det förra av dessa båda alternativ. I så fall synes dock, om praktiken inlägges å tid, som sammanfaller med folkhögskolekurs, valfrihet kunna medgivas, så att elev, som hellre önskar genomgå folkhögskolekurs, kan få utbyta praktiken mot sådan kurs. Under det att praktik som arbetare knappast bör komma i fråga annat än på ett tidigt stadium av utbildningen eller före utbildningens början, skulle det vara förenat med vissa fördelar att, i likhet med vad som redan i något fall förekommit vid flottan, bereda en eller annan officer tillfälle att genomgå folkhögskolekurs. Erfarenheterna därav ha, enligt vad utredningsmännen inhämtat, varit gynnsamma. Därest det emellertid skulle anses, att officersaspiranterna under utbildningen böra genomgå kurs vid folkhögskola, böra, i enlighet med vad som föreslagits beträffande praktik som arbetare, försvarsgrenscheferna i samråd med skolöverstyrelsen utfärda närmare bestämmelser om kursernas anordnande (vilka skolor som böra komma i fråga, om fördelning av eleverna på olika skolor, om kursernas beskaffenhet o. s. v.). För genomgång av kursen böra eleverna avbryta den militära utbildningen och sålunda ej under kursen ha militär ställning eller åtnjuta militära avlöningsförmåner. Avgifterna för kursen synas dock böra bekostas av statsmedel. Utredningsmännen vilja i detta sammanhang som sin åsikt uttala, att kurs vid folkhögskola synes vara väl lämpad för underbefäl och underofficerare. Denna tanke har även uttalats i ett av de yttranden, som inkommit från föreståndarna vid folkhögskolorna. Närmast till hands torde ligga att, i likhet med vad som ifrågasatts beträffande officerare, bereda en eller annan av dessa kategorier från varje truppförband tillfälle att genomgå kurs vid folkhögskola.

4. Manskapserfarenhet i övrigt i och utom tjänsten. I det föregående har närmare redogjorts för de möjligheter, som förefinnas att på praktisk väg bibringa de blivande officerarna kontakt med folkets bredare lager. Utredningsmännen ha även övervägt, i vad mån åtgärder i övrigt skola kunna vidtagas för att hos officerskårerna fördjupa insikterna om de sociala förhållandena i landet. Redan tidigare har uppmärksamheten fästs på betydelsen av att de blivande officerarna bibringas förståelse för de sociala företeelserna. Man har i detta hänseende strävat efter att bryta den yrkesisolering, som tidigare i mångt och mycket varit utmärkande för officersyrket.

96 Då krigsakademien på 1860-talet omorganiserades, motiverades detta bland annat med att officersaspiranterna borde erhålla en bredare medborgerlig skolning än vad då vore fallet. Såsom framgår av historiken i Kap. II, ha även därefter verkställda utredningar rörande officersrekryteringen framfört vissa uppslag i samma syfte. Den Bouvengska kommittén föreslog sålunda, att särskilda kurser i bland annat historia, ämnesmetodik, pedagogik och samhällskunskap skulle för officerare anordnas vid universitet och högskolor. Utredningsmännen anse, att det ytterligare bör övervägas, huruvida icke på den sålunda anvisade vägen det önskvärda syftet skulle kunna uppnås. De finna det även önskvärt, att den allmänt medborgerliga inställning, som hos de unga officersaspiranterna kan ha grundlagts vid folkskolorna och läroverken, bör underhållas och utbyggas under den militära utbildningen. Vid krigsskolorna bör därför stor vikt läggas vid undervisningen i stats- och samhällslära samt militärpedagogik. Av särskild betydelse torde det vara, att denna undervisning, liksom redan nu i viss utsträckning är fallet, kompletteras med föreläsningar av därtill lämpliga personer, företrädande skilda samhälliga företeelser och intressen. Måhända skulle planmässigheten och resultatet av denna undervisning vinna på att en för samtliga försvarsgrenar gemensam planläggning av densamma komme till stånd. Betydelsen av att officerarna erhålla pedagogisk skolning måste särskilt understrykas. Till deras arbetsuppgifter i fred hör nämligen, att de i stor utsträckning anlitas såsom lärare. Den verksamhet, som åvilar de unga officerarna som lärare i manskapsskolorna, ställer i detta hänseende särskilda krav på deras pedagogiska förmåga och rutin. Åt officersaspiranternas pedagogiska utbildning vid krigsskolorna bör därför ägnas särskild uppmärksamhet. Av värde vore måhända även, om en eller annan officer vid varje truppförband bereddes tillfälle till ytterligare pedagogisk utbildning antingen vid särskilda högskolekurser eller vid folkhögskolor eller vid arméns underofficersskola. På så sätt skulle man kunna vid truppförbanden få tillgång till pedagogiska föregångsmän. Under de senaste åren ha krigsskoleelever i viss begränsad utsträckning deltagit i den frivilliga kursverksamheten vid Stockholms högskola. Därigenom ha de erhållit någon inblick i moderna undervisningsmetoder, samtidigt som samvaron med de civila kursdeltagarna kan tänkas ha vidgat deras intresseområden. Denna verksamhet, som hittills varit byggd på frivillighetens grund, torde böra befrämjas. Utredningsmännen anse vidare, att det bör tagas under övervägande att fullfölja det på sin tid i 1930 års försvarskommission diskuterade uppslaget att organisera förstudierna till krigshögskolan såsom en kurs, anknuten till universitet eller högskola. Av kommissionen verkställda undersökningar gåvo till resultat, att denna tanke med intresse omfattades av högskolemyndigheterna, samt att goda studieresultat kunde förväntas. De ämnen, som ifrågasattes på programmet, voro stats- och samhällslära med nationalekonomi samt språk.

97 Av stor betydelse för ökad samhörighet med civila ungdomsgrupper äro idrotts- och skytterörelserna. Om idrottens inverkan som befrämjare av likställighet och samhörighet mellan dess utövare ur alla samhällslager behöver här icke ordas. Redan nu deltager den militära ungdomen i stor utsträckning i det allmänna idrottslivet, men säkerligen kan mycket göras för att ytterligare befrämja detta samarbete. Här har man dock främst att lita till det personliga intresset och initiativet. Att detta finnes, framgår därav, att många föregångsmän och ledare inom idrotten tillhöra militäryrket, önskvärdheten av att vid krigsskolorna förfoga över moderna och rymliga idrottsanläggningar bör även i detta sammanhang framhållas. Idrotten har även den betydelsen, att samarbete inom denna kommer till stånd mellan militär personal av alla grader. Ett sådant samarbete borde även kunna utsträckas till andra områden för att främja ett ömsesidigt förtroende. Det kan förväntas, att de bildningsråd, som enligt kungl. brev den 1 december 1939 skola tillsättas vid truppförbanden, komma att verka i denna riktning. Utredningsmännen vilja i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på betydelsen av de under innevarande år på ett flertal orter hållna konferenser, som haft till syfte att åstadkomma kontakt och förståelse mellan folk och försvar. Det är utan tvivel önskvärt, att man fortsätter på den sålunda inslagna vägen. Därmed torde även det syfte kunna nås, som avsetts med den i Österströmsutredningen rekommenderade förbindelsetjänsten mellan försvarsorganisationen och samhällsverksamheten i övrigt. Slutligen må nämnas, att en av de sakkunniga, som ställts till utredningsmännens förfogande, filosofie licentiaten J. L. Hartmann, framfört tanken på att sammanföra officerseleverna vid krigsskolorna och truppslagsskolorna till en studentkår, som skulle anslutas till Sveriges förenade studentkårer. Samarbetet mellan de civila och militära studenterna skulle enligt förslagställarens mening vara till ömsesidig nytta, och de militära studenterna skulle få värdefulla erfarenheter av organisationsarbetet inom studentkårerna. Utredningsmännen, som funnit uppslaget värt beaktande, anse emellertid, att det närmast bör ankomma på vederbörande militära och civila studentgrupper att taga ställning till frågan om dess realiserande.

7— 2476 39

98 Kap. VII.

Rekryteringsgrunden för offieersyrket. Varje yrke har i större eller mindre grad sina rekryteringsproblem. Lösningen av dessa beror i allmänhet, förutom av de förmåner av olika slag, som respektive yrkesverksamhet erbjuder, av de kompetensvillkor, som uppställts för tillträdet till yrket. Att bland dessa villkor måste ingå fordran på speciell fackutbildning, olika till omfång och art för varje yrke, ligger i sakens natur. Men det är också självfallet, att fackutbildningen måste föregås av och bygga på allmän skolutbildning. Måttet och innehållet av denna växlar efter yrkets karaktär och behov. Frågan om särskilt de högre statliga yrkenas rekrytering efter en bredare bas utgör en del av det i synnerhet i nuvarande tid med dess djupgående sociala omvälvningar så betydelsefulla klassutjämningsproblemet. Ur denna synpunkt blir frågan om rekryteringsgrunden för dessa yrken ett spörsmål, som icke uteslutande berör de vidkommande yrkenas personal. Det berör i själva verket i hög grad alla samhällsmedlemmar, ty alla ha i lika mån intresse av att landets viktiga samhällsinstitutioner organiseras på ändamålsenligaste och mest effektiva sätt. På officeren ställas i våra dagar kraven på fullgoda fackliga kunskaper och färdigheter, ledaregenskaper och övriga personliga förutsättningar för kallet, däri inbegripet sådana egenskaper som hänsynsfullhet och humanitet i uppträdandet mot de underställda. Med dylika kvalifikationer för sitt yrke kan han bäst tjäna landet och vinna folkets tillit och förtroende. Officeren erhåller sin grundläggande militära utbildning under aspiranttjänstgöringen och vid krigsskolorna. Denna utbildning skall främst taga sikte på krigets krav. Den militära sakkunskapen har att angiva syftet med och målet för utbildningen. Man kan utgå från att därmed avses att åstadkomma högsta möjliga kvalitet och effektivitet. Utredningsmännen ha för sin del icke funnit anledning till erinran mot målsättningen för officersutbildningen. Utredningsmännen hålla emellertid före, att det utbildningsresultat, som man uppnår eller önskar uppnå vid officersutbildningen, skulle komma att befrämjas, om åtgärder vidtagas för breddning av rekryteringsgrunden. Därigenom skapas nämligen större garantier än vad nu är fallet för att de militära begåvningarna i största möjliga utsträckning komma riksförsvaret till godo. J u bredare rekryteringsgrunden är, desto bättre kan aspiranturvalet bliva. Skulle sådan breddning därjämte medföra, att officerskadrerna komme att mera än hittills rekryteras från arbetar- och bondegrupperna, komme riksförsvarets effektivitet, därom äro alla ense, att än mer stärkas.

99 Rekryteringsordningen för officersyrket bör vara sådan, att den såvitt möjligt skapar förutsättning för att officersyrket kommer att tillföras personal med anlag och personliga förutsättningar för sitt värv. Konstlade och onödiga hinder för tillträdet till yrket få därför ej uppställas. Minimikraven på förkunskaper för rekryteringen böra följaktligen ej sättas högre än som för den fortsatta utbildningen är nödvändigt. Från dessa utgångspunkter ha utredningsmännen företagit sina undersökningar rörande den i direktiven angivna andra huvudfrågan eller »på vad sätt rekryteringsgrunden för officersyrket skall kunna göras så bred, att för yrket lämpliga begåvningar i största möjliga utsträckning kunna tillvaratagas». Utredningsmännen ha till en början sökt bilda sig en uppfattning om vilka arbetsuppgifter officeren enligt numera uppställda militära fordringar ha sig förelagda. På beskaffenheten av dessa arbetsuppgifter beror, i vad mån högre förkunskaper i allmänbildande ämnen äro nödvändiga för utbildningen till officer. H ä r möter då den även för många andra yrken än officersyrket ofta återkommande frågan om studentexamens betydelse för yrkesutbildningen och yrkesutövningen. Utredningsmännen komma att i 'detta hänseende lämna en redogörelse för i vilken utsträckning studentexamen utgör ovillkorlig behörighetsgrund för tillträde till vissa levnadsbanor och för det kunskapsmått, som uppnås med studentexamen, detta särskilt med tanke på dess värde för officersyrket. Därefter komma de att angiva sin ställning till frågan om de för officersyrket nödvändiga förkunskaperna i allmänbildande ämnen. Utredningsmännen övergå sedan till att statistiskt belysa rekryteringsbasens nuvarande omfattning och diskutera förutsättningarna för en breddning av denna. På grundval av sina undersökningar rörande omfattningen av de för officersyrket erforderliga förkunskaperna och om förutsättningarna för breddning av rekryteringsgrunden komma utredningsmännen slutligen att uppdraga riktlinjerna för de rekryterings vägar, som enligt deras mening böra leda fram till officersbanan, samt att föreslå de åtgärder, som böra vidtagas för att göra dessa vägar framkomliga.

1. Officerens arbetsuppgifter. Såsom redan förut framhållits, bestämmas fordringarna på det militära befälets kunskaper och kvalitet av de uppgifter befälet kommer att ställas inför i krig. Dessa fordringar kompletteras av vissa krav, främst av psykologisk och pedagogisk natur, som sammanhänga med verksamheten i fred! Detta gäller samtliga försvarsgrenar. Däremot differentieras kraven i övrigt allt efter de olika försvarsgrenarnas och truppslagens speciella struktur och befälsområdets större eller mindre räckvidd. I det föregående har framhållits, att tjänsten vid armén och i viss mån även vid kustartilleriet icke på samma sätt som vid flottan och flygvapnet är bunden vid materielen. Ledandet av de olika truppslagens gemen-

100 samma uppträdande under fältförhållanden är framförallt en fråga om behärskandet av truppföringens problem. Dessa inrymma visserligen en mångfald moment av teknisk och psykologisk natur, men tyngdpunkten är förlagd till taktikens och strategiens områden. Vid flottan är det fartygens riktiga navigering, manövrering och stridsverksamhet, som utgöra förutsättningen för all verksamhet. Kraven på tekniska kunskaper och teknisk rutin äro också vid flottan mycket mera omfattande än vid armén. Tjänsten ombord ställer därjämte krav på samtliga befälskategorier i fråga om befälsutövningen. Den taktiska och strategiska verksamheten är förbehållen de högre befälsinstanserna. I ännu högre grad än vid flottan dominera vid flygvapnet de rent tekniska faktorerna. Det är kring flygplanet, som vapnets hela verksamhet är uppbyggd. Flygplanets handhavande i luften och omvårdnad på marken är det väsentliga. Någon truppledning i samma bemärkelse som vid de övriga försvarsgrenarna förekommer icke. Liksom vid flottan tillkommer ledningen av flygförbandens verksamhet de högre befälsinstanserna. Utbildningsarbetet vid de olika försvarsgrenarna får sin karaktär av deras ovan angivna speciella struktur. Detta arbete dominerar verksamheten i fred och fortgår även i viss utsträckning under krig. Försvarets högsta ledning och ledningen av respektive försvarsgrenars verksamhet i krig och fred utövas av de högre cheferna med tillhjälp av stabsoch förvaltningsorganen. Den omedelbara ledningen av truppförband, fartygsoch flygformationer samt det egentliga utbildningsarbetet äro anförtrodda åt övrigt befäl av alla grader. Det är denna senare verksamhet, som tager huvuddelen av försvarets befälspersonal i anspråk. Här nedan lämnas först en kortfattad översikt över de olika befälskategoriernas uppgifter inom detta verksamhetsområde vid de olika försvarsgrenarna, och därefter beröras de högre chefernas och stabernas uppgifter. Inom samtliga försvarsgrenar kan man mer eller mindre klart särskilja de uppgifter, som hänföra sig å ena sidan till stridsmedlens ledande och utbildningsarbetet samt å andra sidan till stabs- och förvaltningstjänsten. Vid armén är det företrädesvis för pluton-, kompani- och bataljonschefsbefattningar, som officerarna anlitas. Därjämte tagas de i anspråk för de mera kvalificerade befattningarna i bataljons- och regementsstaberna såsom bataljons- och regementsadjutanter, underrättelseofficerare, signalofficerare och eldledningsofficerare m. m. Vid kustartilleriet äro förhållandena likartade. Vid flottan bekläda regementsofficerarna de högre stridsbefattningarna ombord som eskaderchefer, avdelningschefer, divisionschefer, fartygschefer m. m. och i land chefsbefattningarna i marinledningen och vid örlogsstationer, örlogsvarv och örlogsdepåer, under det att kaptener och subalternofficerare användas som divisionschefer, fartygschefer, sekonder och stabsofficerare samt i de många olika specialbefattningarna ombord såsom navigeringsofficerare, artilleri-, eldlednings-, luftförsvars- och lysofficerare, skydds- och gasofficerare, torped- och minofficerare, förbindelseofficerare, ubåtsofficerare, flyg-

101 spaningsofficerare, sjömätningsofficerare m. m. I land tjänstgöra kaptenerna och subalternofficerarna i marinledningen och som lärare i de olika skolorna ävensom i andra befattningar vid örlogsstationer och örlogsvarv m. m. Flygvapnets officerare tjänstgöra som chefer för flottiljer, divisioner och grupper samt som flygplanförare och flygspanare. De tjänstgöra även som ledare och instruktörer vid flygutbildning och i någon utsträckning vid övrig utbildning i stam- och värnpliktsskolor. Därjämte handha de liksom vid de båda andra försvarsgrenarna vissa stabsbefattningar. Reservofficersinstitutionen är avsedd att i krig utfylla befälsbehovet i de lägsta officersgraderna. Reservofficerens verksamhetsområde är alltså truppföring och motsvarande praktisk tjänst. Hans tjänstgöring i fredstid har framför allt till syfte att underhålla och förkovra hans egna kunskaper och färdigheter. Underofficerarna vid armén användas huvudsakligen i stabs- och förvaltningsbefattningar, framför allt såsom kompaniadjutanter, men de tagas även i anspråk för den rena trupptjänsten såsom plutonchefer eller plutonchefers ställföreträdare. Underbefälet disponeras för trupptjänsten såsom chefer för grupperna och i någon utsträckning för plutonerna samt som instruktörer. Det har därjämte att övervaka den inre tjänsten. Vid flottan tjänstgöra underofficerarna och underbefälet såsom uppbördsmän samt i en mångfald olika stridsbefattningar ombord vid navigerings-, artilleri-, torped-, min-, förbindelse-, maskin-, elektro- och skyddstjänsten samt förrådstjänsten m. m., ävensom såsom chefer eller befälhavare å mindre fartyg och båtar. Tjänsten är starkt specialiserad. Underofficerarna användas emellertid huvudsakligen för de många uppbördsmannabefattningarna ombord och i land. De ha därjämte liksom underbefälet att tjänstgöra som instruktörer vid skolor och utbildningskurser. Dessutom bekläda underofficerarna ett antal befattningar av stabsnatur. Liksom vid flottan bestrida vid kustartilleriet underofficerarna huvudsakligen uppbördsmannabefattningar, varjämte de tillsammans med underbefälet tjänstgöra som befälhavare på de lägre posterna inom fort- och fältförbanden samt deltaga som instruktörer i utbildningsarbetet. Underofficerarna vid flygvapnet tjänstgöra i viss utsträckning som flygplanförare, flygsignalister och flygskyttar samt som instruktörer vid flygutbildningen. Dessutom placeras de i stabs- och förvaltningstjänst i ett flertal befattningar som förvaltare, signalunderofficerare, tygunderofficerare samt i stations- och verkstadstjänst i uppbördsmanna- och mekanikerbefattningar. Underbefälet användes i viss utsträckning som flygplanförare, flygsignalister och flygskyttar men framför allt i stationstjänst som mekaniker, i signaltjänst som radio- och trådtelegrafister samt vid vapenavdelningen som vapensmeder. Dessutom har underbefälet att såsom instruktörer biträda vid utbildningen. En oförtydbar frändskap förefinnes sålunda mellan underofficerarnas och underbefälets befattningar. Den lägre stabs- och förvaltningstjänsten samt

102 trupptjänsten, knuten till plutons- och lägre förband, stridsbefattninga; ombord på fartyg och i kustfästningar samt tjänsten i flygplan eller som nekaniker på marken kräva av sina utövare kunskaper och färdigheter inom vissa klart avgränsade områden samt dessutom rutin, ordningssinne och pålitlghet. Vad som framför allt fordras är detaljernas noggranna tillsyn. De lägie befattningarna ställa nämligen i de flesta fall innehavarna i kontinuerlig och omedelbar kontakt med truppen och materielen. Underbefäls- och underofficersutbildningen anordnas också med hinsyn härtill. De militära kunskaperna och rutinen förvärvas i skolor och kirser samt under praktisk tjänstgöring. De lägsta officersbefattningarna sammanfalla i stort sett vid amen med underofficersbefattningarna. Samma är förhållandet vid flygvapnec beträffande de befattningar, som beklädas av flygutbildade underofficerare. Vid flottan och kustartilleriet förefinnes däremot en klar gräns mellai de båda befälskategorierna. Det betydligt vidgade befälsområde, som följer med kompani- och bataljonschefsbefattningarna vid armén samt motsvarande befattningar vid marinen och flygvapnet, ställer nya och ökade fordringar på officerskåren. Det är sålunda icke tillräckligt, att innehavarna av dessa befattningar enbart äga kunskaper om samtliga underavdelningars tekniska och taktiska förhållanden. De skola också ha förvärvat de taktiska kunskaper och de allmänna insikter, som krävas för verksamheten i krig, där det giller icke blott att samordna och leda underlydande förband utan även att O'dna samverkan med förband ur andra truppslag och försvarsgrenar. På dessi befattningshavare vilar också ansvaret för det egentliga utbildningsarbetets planläggning, ledning och kontroll, varför man på dem i än högre grac än på de lägre cheferna och instruktörerna måste ställa stora krav på psykologisk blick och allmän vidsyn. Lärarverksamheten vid olika militära skolor stiller även krav på officerarnas bildningsstandard. Även om den till truppen och materielen direkt knutna verksamheten tiger den ojämförligt största delen av försvarets befälspersonal i anspråk, si är det dock icke uteslutande trupptjänstens krav, som bestämmer officerskålens kvalitet. Kravet på kvalitet påverkas nämligen även av behovet av väl skickad personal för de högsta befälsposterna inom försvaret samt för de hcgre staberna och förvaltningsmyndigheterna. Det nutida kriget ställer utomordentliga krav på försvarsorganisationen och dess ledning. De komplicerade stridsmedel, som numera stå till förfogande, kunna icke handhavas utan omfattande kunskaper på det teknska området. Tekniska kunskaper, i många befattningar fullt jämförbara med cem som krävas inom ingenjöryrket äro därför ofrånkomliga. De olika försvarsmedlens användning kräver dessutom på taktikens och strategiens områlen en intim samverkan, som förutsätter en militär allmänbildning utöver det egna vapenslagets gränser. De militära funktionernas beroende av landets industriella och ekonomiska liv ställer likaledes nya och oavvisliga krav på försvarsledningens olka instanser.

103 Samtidigt som den militära ledningen måste besitta, förutom rent militära kvalifikationer, kunskaper av teknisk och nationalekonomisk natur, ha även kraven på ökade medborgerliga insikter ökats. Av alla och envar inom försvarsväsendet, enkannerligen dess högsta ledning, kräves numera en långt djupare fond av kunskaper på det sociala och allmänt medborgerliga området än som tidigare satts i fråga. De för verksamheten och utvecklingen inom försvarsväsendet ansvariga cheferna, till vilka böra räknas truppförbandschefer och motsvarande befattningshavare vid flottan samt högre chefer, måste således ha kvalifikationer, som motsvara vad sålunda kräves. Men därjämte måste sådana kvalifikationer finnas jämväl hos den personal, på vilken det förberedande utredningsarbetet i de högre staberna vilar. För detta arbete utväljas särskilt lämpade och utbildade officerare, vilka vanligen tillhöra respektive försvarsgrenars stabskårer. Arten och omfattningen av detta arbete framgår av de olika stabernas organisation. Försvarsstaben, som har att samordna försvarsgrenarnas verksamhet, arbetar på tre operationsavdelningar, en för varje försvarsgren, på luftförsvarsavdelningen, kommunikationsavdelningen, signaltjänstavdelningen, kryptoavdelningen, underrättelseavdelningen och krigshistoriska avdelningen. De olika försvarsgrensstaberna äro organiserade på motsvarande sätt med tyngdpunkten av verksamheten förlagd till organisations-, utbildnings- och personalväsendet. Vid marinen finnas därjämte såväl operations- som förbindelseavdelning och vid flygvapnet operationsavdelning. Arbete av motsvarande natur som i de centrala staberna utföres jämväl i försvarsdepartementets kommandoexpeditioner, i arméfördelningsoch militärområdesstaberna, i örlogsstationernas och marindistriktens staber, i inspektörernas staber, i kustartilleristaben samt hos försvarsväsendets förvaltningsmyndigheter. Det arbete, som sålunda utföres, omspänner all militär verksamhet i krig och frc>d. I försvarsgrenarnas organisations- och utbildningsavdelningar utarbetas planer och direktiv för stridsmedlens iordningställande och för utbildningen, varvid den nutida snabba utvecklingen så långt möjligt skall följas. Planläggningen av operationer i alla tänkta krigsfall och därmed sammanhängande förberedelseverksamhet, omfattande beklädnadsutrustning, materiel, ammunition, transporter, sjukvård m. m., kräver samarbete mellan staber, förvaltningsmyndigheter och näringslivets representanter. Arbetet på insamlande och bearbetande av underrättelser från utlandet sker med hjälp av militär-, marin- och flygattachéerna i försvarsstabens underrättelseavdelning och krigshistoriska avdelning, vilken senare även har att framlägga erfarenheter från vår äldre krigshistoria. Några för samtliga officersbefattningar gemensamma kvalitetskrav kunna icke uppställas. Plutonschefsbefattningarna vid armén liksom motsvarande befattningar vid flygvapnet ha ett jämförelsevis begränsat verksamhetsfält. De kräva för nöjaktig tjänsteutövning icke andra kvalifikationer än dem som underofficerarna — för flygvapnets del de flygutbildade underofficerarna —

104 besitta. Kompani- och bataljonschefsbefattningarna vid armén och dessas motsvarighet vid de övriga försvarsgrenarna ställa däremot avsevärt högre krav på sina utövare och kunna icke nöjaktigt uppfyllas utan mera omfattande militär och medborgerlig allmänbildning samt specialkunskaper. Enligt 1936 års härordning förutsattes, att härför erforderlig utbildning skall erhållas i krigsskolorna samt i de därpå följande truppslagsskolorna och de obligatoriska utbildningskurserna. Av de sålunda utbildade officerarna utväljas de lämpligaste för den högre stabstjänsten, och dessa komma sedermera i regel att rekrytera de högsta posterna inom försvaret. Dessa officerare genomgå så gott som undantagslöst efter de obligatoriska utbildningskursernas avslutande respektive försvarsgrenars högskolor. Av den föregående redogörelsen framgår, att stora krav måste ställas på dem som skola bekläda de högre militära befattningarna. Det är på deras verksamhet, som försvarets utveckling och effektivitet beror. Endast högt ställda krav på begåvning, karaktär och omdömesförmåga kunna härvidlag garantera det riktiga urvalet. Ordningen för officerskårens rekrytering och utbildning måste därför vara sådan, att den lämnar största möjliga garantier för ett gott urval. Man måste eftersträva att göra officersyrket lockande även för de intellektuella begåvningarna, och utbildningen måste också målmedvetet inriktas på deras fortsatta utveckling. Dessa synpunkter ha varit grundläggande för organisationen av vår nuvarande officersutbildning. Sålunda hävdade general Tingsten redan på 1880-talet i en uppsats om officersutbildningen, att krigsskolans ändamål var att »lägga en säker krigsvetenskaplig grundval» hos de blivande officerarna och icke, som några ansågo, att endast meddela »ett kunskapsmått, tillräckligt för att kommendera en pluton». Vid samtliga försvarsgrenar ha krigsskolorna och den utbildning, som föregår dessa, till uppgift dels att meddela den utbildning, som kräves för att den unge officeren nöjaktigt skall kunna sköta den lägsta officersbefattningen, och dels att lägga en fast och bred grund för den fortsatta officersutbildningen. Utbildningsprogrammen vid krigsskolorna förete — beroende på de olika försvarsgrenarnas speciella karaktär — betydande principiella skiljaktigheter. Vid armén tager officersutbildningen från början sikte på truppföringens krav, samtidigt som stort utrymme beredes de rent niilitärvetenskapliga studierna, varvid åt ämnet taktik ägnas huvudparten av tiden. Samtliga truppslags kadetter sammanföras efter genomgångna aspirantskolor vid krigsskolan. Samtidigt som alla där erhålla viss infanteriutbildning, få specialtruppslagens elever en ganska omfattande fortsatt utbildning i det egna truppslagets trupptjänst. Alla få samma krigsvetenskapliga utbildning. Vid flottan och kustartilleriet ägnas den mesta tiden åt utbildning i fartygens och materielens handhavande. Vid flygvapnet tager flygningen och därmed sammanhängande utbildning huvuddelen av flygkadetternas tid i anspråk. Den allmänmilitära utbildningen kan därför vid sjö- och flygkrigsskola icke be-

105 redas de^t utrymme, som den erhåller vid arméns krigsskola. Sjö- och flygofficerarna måste följaktligen efter officersexamen i sådant hänseende komplettera sin utbildning. Den grundläggande officersutbildning, som sålunda meddelas, har till uppgift att bibringa de kunskaper och färdigheter, som äro för officeren nödvändiga,, men dessutom att åstadkomma den karaktärens och tankens skolning, som är Jförutsättning för officerens fortbildning vid truppförbanden, de militära högskolorna och staberna. Det imå i detta sammanhang beaktas, att den militära tjänsten — i samband m<ed teknikens starka utveckling — under de senaste årtiondena i hög grad komplicerats, och att t. ex. en infanteriofficer numera måste äga betydande; insikter på bland annat vapenteknikens, signaltjänstens och gastjänstems områden. De jämförelsevis snäva och enkla former, inom vilka den militära, tjänsten tidigare bedrevs, ha sprängts, och officerarna ha tillförts en mängd nya uppgifter, vilka ställa större krav än tillförne på deras teoretiska kunskapsmått. För ;att nå vad som med officersutbildningen eftersträvas, är det av vikt, att de som rekrytera yrket ha god allmän skolunderbyggnad. Hittills har studentexamen uppställts som fordran för tillträde till officersbanan. Innan utredningsmännen taga ställning till det berättigade i detta krav, komma de att lämma en redogörelse för studentexamens betydelse för vissa andra yrken samt för kunskapsfordringarna i denna examen.

2.

Studentexamen ej ovillkorlig behörighetsgrund för tillträde till vissa högre utbildningsanstalter.

Studlentexamen gäller såsom uteslutande behörighetsgrund för tillträde till universiteten i Uppsala och Lund, karolinska institutet, farmaceutiska institutet, veterinärhögskolan, tandläkarinstitutet, samt folkskoleseminariernas studenltlinjer. Det heter därom i § 109 av gällande läroverksstadga: »Avlagd studentexameni medför icke allenast behörighet att utan ytterligare prövning bliva såsom studerande vid universitet inskriven utan därjämte, därest ej annorlunda framdeles varder stadgat, de övriga rättigheter och förmåner, som åtföljt godkänd mogenhetsprövning samt studentexamen enligt de den 18 februairi 1905 och den 24 september 1928 utfärdade stadgorna för rikets allmänna läroverk.» De här omnämnda »övriga rättigheter och förmåner» torde avse dels den genom studentexamen förvärvade allmänna kompetensen för inträde vid en del höigre läroanstalter, dels den genom samma examen vunna allmänna behörigheten för anställning i vissa grader vid en del statliga verk och inrättningar . Studentexamen bereder således endast den allmänna behörigheten för tillträde till universitet och högre fackskolor. Allt efter de speciella studie-

106 grenar studenten ämnar ägna sig åt, måste hans studentexamen merendels vara på visst sätt kvalificerad i enlighet med av vederbörande läroanstalter angivna grunder. Möjlighet till dispensering från fordran på studentexamen såsom ovillkorlig behörighetsgrund finnes även i fråga om inträde vid de ovan nämnda läroanstalterna. Avgörandet av dispensansökningar av ifrågavarande art synas i främsta rummet grunda sig dels på prövning av vederbörande sökandes speciella förkunskaper för bedrivande av ifrågakommande studier och dels på hans allmänna mognad såsom förutsättning för högre studier. För inskrivning vid Stockholms och Göteborgs högskolor fordras i regel studentexamen, men efter individuell prövning kunna högskolornas styrelser dispensera från kravet på sådan examen. Till andra högre utbildningsanstalter än de ovan nämnda är tillträde jämlikt gällande bestämmelser berett, förutom för studenter, även för vissa kategorier inträdessökande utan studentexamen. Dessa läroanstalter ha dock ansett sig kunna såsom tillräcklig förberedelse för sina speciella studieändamål acceptera, jämte den teoretiska utbildningslinjen över läroverken, en rent praktisk utbildningslinje, i vilket senare fall även stundom uppställts fordringar på studentkunskaper i vissa ämnen. Läroanstalternas inträdesfordringar skola här behandlas var för sig. Då för samtliga godkänd studentexamen med eller utan specialkvalifikationer i vissa särskilda ämnen medför erforderlig inträdeskompetens, bortses här nedan från gruppen studentaspiranter. Behörig att vinna inträde såsom ordinarie studerande vid tekniska högskolan är: den som erhållit avgångsbetyg från någon av statens tekniska elementarskolor eller tekniska gymnasier eller från annan jämställd eller högre teknisk läroanstalt och därvid erhållit minst betyget Godkänd i matematik, fysik, kemi, teckning, svenska språket samt två främmande levande språk, däribland engelska eller tyska, dock att betyg i svenska och främmande språk kunna ersättas med av kollegienämnden godkänt intyg om motsvarande insikter därutinnan, den som erhållit avgångsbetyg från handelshögskola eller från något under statens kontroll stående handelsgymnasium och genom intyg, som av kollegienämnden godkännes, styrker sig i matematik, fysik, kemi och teckning äga kunskaper och färdighet, motsvarande vad som däri fordras av sökande med studentexamen eller avgångsexamen från teknisk elementarskola eller tekniskt gymnasium, samt den som genom intyg om praktisk verksamhet, utövad under en tid av minst två år, visar sig äga framstående anlag för ingenjör- eller arkitektyrket samt genom intyg, som av kollegienämnden godkännes, styrker sig i matematik, fysik, kemi och teckning äga kunskaper och färdighet, motsvarande vad därutinnan fordras av sökande med studentexamen eller s. k. teknisk studentexamen, samt i svenska språket och två främmande levande språk, däribland engelska eller tyska, kunskaper, motsvarande vad som däri fordras av sökande med sistnämnda examen. I fråga om kunskaper i svenska språket

107 och främmande språk kan kollegienämnden dock medgiva anstånd med företeende av för styrkande av dessa stadgat intyg under högst ett år efter det den sökande blivit antagen såsom ordinarie studerande. Sådant intyg bör vara utfärdat av högskoleutbildad och praktiskt erfaren fackman. Bestämmelserna för tillträde till Chalmers' tekniska högskola äro i stort sett lika med de för inträde vid tekniska högskolan gällande. Rätt att inträda som lärjunge vid handelshögskolan i Stockholm tillkommer bland andra den som erhållit godkänt avgångsbetyg från under statens kontroll stående högre handelsläroverk eller med godkänt avgångsbetyg utgått från tekniskt elementarläroverk. Även den som icke uppfyller dessa eller högre inträdesfordringar kan vinna inträde vid högskolan, därest lärarrådet efter prövning finner den sökande äga nödiga förutsättningar att med gagn följa undervisningen. Förbehållet åsyftar att bereda möjlighet till inträde vid handelshögskolan även för studerande, som icke haft tillfälle att vinna full examenskompetens men som visar sig i övrigt och särskilt genom förvärvad praktisk erfarenhet ha vunnit tillräcklig mognad för att kunna deltaga i studiearbetet. Villkoren för inträde som elev vid handelshögskolan i Göteborg äro i stort sett desamma som för handelshögskolan i Stockholm. I lantbrukshögskolan kan inträde vinnas av den som erhållit avgångsbetyg från folkhögskolans i Vilan specialkurs för lantbruksstuderande, vilken kurs icke omfattar samtliga av gymnasiets läroämnen och vars avgångsexamen således kan betraktas som ett i jämförelse med studentexamen begränsat kunskapsprov. I inträdesfordringarna ingår emellertid också minst tre års väl vitsordad yrkespraktik. För tillträde till den högre mejerikursen vid Alnarps lantbruks-, mejerioch trädgårdsinstitut ger genomgång av specialkursen vid Vilans folkhögskola tillräcklig kompetens. Även till utbildningen vid skogshögskolan och gymnastiska centralinstitutet leda andra linjer än studentexamenslinjen. Sålunda står nu tillträde till studier vid skogshögskolan öppet både för den som erhållit avgångsbetyg från folkhögskolans i Vilan specialkurs för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande, och för den som avlagt realexamen eller vederbörligen styrkt sig äga däremot svarande kunskaper samt därjämte i stadgad ordning undergått särskild prövning enligt fordringarna för studentexamen med minst betyget Godkänd i vissa ämnen, som ha särskild betydelse för elevernas speciellt fackliga studier i den högre yrkesskolan. Studierna anses nämligen icke kunna med framgång bedrivas utan att vila på ett säkert underlag av förkunskaper, motsvarande de genom studehtexmen vitsordade. De ämnen, i vilka studentexamenskompetens erfordras, äro: matematik, fysik, kemi, biologi med hälsolära och svensk skrivning samt tyska eller engelska språket. För övrigt kräves av dessa sökande, i likhet med vad som är stadgat för inträdessökande med studentexamen, att de skola ha genomgått viss praktisk förutbildning eller lägre fackskola. Vid uttagning av de sökande tages även hänsyn till lämplighet för skogsmannayrket.

108 Gymnastiska centralinstitutet är sedan 1934 uppdelat på en gymnastiklärarlinje och en sjukgymnastlinje. Olika bestämmelser gälla för inträde å de båda linjerna. Berättigad till inträde å sjukgymnastlinjen är kvinnlig sökande, som endast äger realexamens- eller normalskolekompetens, och manlig sökande, som avlagt gymnastiklärarexamen. På gymnastiklärarlinjen kan inträde vinnas bland andra av sökande, som avlagt godkänd realexamen och i denna examen eller i sedermera undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget Godkänd i samtliga å timplanen för realskolans högsta klass upptagna läroämnen utom franska samt dessutom genom vitsord, förvärvat på samma sätt som är föreskrivet rörande fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen, erhållit minst betyget Godkänd i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter fordringarna för studentexamen. Vad sålunda bestämts för tillträde till förenämnda högre fackliga utbildningsanstalter, betecknar det officiella accepterandet av att på praktisk väg förvärvad yrkeskännedom och yrkesduglighet utgöra behörighetsgrunder för tillträde till utbildningsanstalterna, om desamma kombineras med teoretiska insikter i vissa för den speciella yrkesverksamheten grundläggande allmänbildade ämnen. Kravet på fullständig studentexamen såsom obetingat inträdesvillkor har alltså eftergivits. Kvar står dock fordran på studentexamenskompetens i vissa ämnen. För styrkande av insikter i dessa ämnen har vid somliga skolor ett av vederbörande lärarmyndighet godkänt intyg ansetts tillräckligt. Vid andra har styrkandet uttryckligen angivits böra ske i enlighet med vad som föreskrives i kungörelsen den 16 april 1937 med vissa bestämmelser angående särskild prövning enligt fordringarna för studentexamen. I denna stadgas, att den som avlagt realexamen, teknisk studentexamen eller godkänd avgångsexamen från folkhögskolans i Vilan specialkurs för lantbruks-, mejerioch skogsstuderande eller som från högre läroanstalt för flickor erhållit avgångsbetyg, medförande så kallad normalskolekompetens, så ock den som eljest av skolöverstyrelsen prövas äga med realexamen likvärdig utbildning, äger rätt att undergå särskild prövning enligt fordringarna för studentexamen i ämnena svensk skrivning, tyska, engelska, franska, matematik (allmän kurs), matematik (specialkurs), biologi med hälsolära, fysik och kemi. För sådan särskild prövning skall i tillämpliga delar gälla, vad som är eller kan varda särskilt stadgat rörande fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen. Genom kungörelsen har sålunda beretts möjlighet att genom påbyggnad av bland annat realexamen i vissa särskilt uppräknade ämnen förvärva viss begränsad behörighet, utan att därför fullständig studentexamen skall behöva avläggas. Prövningen enligt kungörelsen utgör en ersättningsform för studentexamen. 1936 års studentexamenssakkunniga, som kommit till den uppfattningen, att studentexamen i sin nuvarande utformning borde avskaffas, ha förordat en allmännare användning av den i kungörelsen angivna prövningen. Denna prövning har av de sakkunniga benämnts partiell studentexamen. Enligt deras

109 mening borde partiell studentexamen kunna användas för styrkande av insikter av studentexamens valör i alla på undervisningsplanen för gymnasiets avslutningsklass upptagna läroämnen. Den borde även kunna ifrågakomma såsom kompetensmätare för inträde vid samtliga högre läroanstalter, vilkas genomgång icke med nödvändighet betingas av fullständig studentexamen. Den av 1936 års studentexamenssakkunniga hävdade meningen ansluter sig nära till den uppfattning, som tidigare kommit till uttryck både i riksdagen och bland skolsakkunniga. I anledning av en vid 1918 års riksdag väckt motion hemställde sålunda riksdagen om undersökning, i vilka särskilda fall och under vilka betingelser kravet på avlagd studentexamen såsom villkor för tillträde till vissa studier och levnadsbanor kunde eftergivas. I ett den 27 april 1923 avgivet utlåtande ifrågasatte vidare 1918 års skolkommission, huruvida icke de för tillträde till studier vid universitet och fackliga högskolor samt direkt till vissa praktiska levnadsbanor ledande infartsvägarna borde vidgas, så att kompetens kunde förvärvas på andra vägar än de traditionella över läroverken. I såväl riksdagsskrivelsen som i skolkommissionens utlåtande framhölls, att förutsättningar för bedrivande av högre studier inom en mindre grupp ämnen och för viss yrkesmässig verksamhet kunde förefinnas även hos sådan ungdom, som icke haft tillfälle till läroverksstudier men likväl lyckats skaffa sig för högre utbildning erforderliga förkunskaper. De uttalanden, som sålunda senast av 1936 års studentexamenssakkunniga gjorts, synas giva vid handen, att studentexamen numera såsom behörighetsgrund för tillträde till skolor och levnadsbanor icke har samma betydelse som tidigare. Ingångsportarna till universiteten och vissa fackliga högskolor hållas visserligen alltjämt öppna endast för den som fullgjort abiturientprovet vid läroverken. Även här ha emellertid eftergifter i form av dispenser förekommit.

3. Den fullständiga studentexamen och dess innehåll särskilt med hänsyn till officersrekryteringen. Liksom benämningen på avgångsexamen från läroverkens gymnasier under tidernas lopp växlat, ha också innehållet i studentexamen och formerna för dess avläggande skiftat, allt beroende på det för den högre läroverksundervisningen uppställda bildningsmålet. Vid ett studium av de tid efter annan utfärdade läroverksstadgorna finner man sålunda, hurusom såväl skrivningarna i studentexamen som antalet av de i den muntliga studentexamen förekommande ämnena minskats, samt hurusom principen om såväl censors rätt till uteslutning som lärjunges rätt till bortval av ämnen i gymnasiets båda sista ringar hävdats. Den omorganisation av det högre skolväsendet, vars grunder angåvos av riksdagarna 1927 och 1932 och som förverkligades i 1928 och 1933 års läroverksstadgor, medförde för studentexamens vidkommande ytterligare betydelsefulla förändringar, föranledda av bestämmelserna om koncentre-

110 ringen av de två sista årens gymnasiestudier till allenast åtta eller undantagsvis sju ämnen. I gymnasiets två högsta ringar eller lyceets två högsta kretsar är lärjunge i enlighet med dessa bestämmelser skyldig att deltaga i undervisningen dels i vissa för de olika gymnasie- och lyceiformerna bestämda läroämnen, fasta ämnen, dels i vissa tillvalda läroämnen, tillvalsämnen. Det är att märka, att dessa tillvalsämnen icke få, såsom tidigare varit fallet, väljas fritt bland de på timplanen upptagna läroämnena utan endast efter bestämda ämneskombinationer, sammanställda med hänsyn till lärjungarnas blivande yrkesval. Samtliga fasta ämnen och tillvalsämnen, i vilka en lärjunge åtnjuter undervisning, utgöra hans ämnesgrupp. De fasta ämnena äro följande: å latingymnasiet och latmlyceet:

å realgymnasiet och reallyceet:

å

J r

åkli

, OJ

t:

kristendomskunskap, kristendomskunskap, kristendomskunskap, modersmålet, modersmålet, modersmålet, historia med samhällslära, historia med samhällslära, historia med samhällslära, latin, engelska, engelska, franska, matematik (allmän kurs), franska. Utom i de fasta ämnena, för samtliga gymnasie- och lyceiformer till antalet 5, är elev skyldig deltaga i undervisningen i tre, respektive två tillvalsämnen, varvid han äger välja en bland vissa fastställda ämneskombinationer. Å latingymnasiet och latinlyceet finnas elva kombinationer att välja mellan, å realgymnasiet och reallyceet sju. Summan av de ämnen, i vilka lärjunge i gymnasiets två högsta ringar eller lyceets två högsta kretsar erhåller obligatorisk undervisning, utgör således enligt ovanstående åtta. Beroende på hans val av tillvalsämnen kan detta antal för elev å latingymnasiet och latinlyceet emellertid minskas till sju. Av de ovan nämnda elva ämneskombinationerna, vilka stå elev å latingymnasiet eller latinlyceet till buds, erbjuda tre stycken möjlighet till denna minskning. I den muntliga prövningen i studentexamen är lärjunge skyldig att underkasta sig förhör i samtliga till hans ämnesgrupp hörande åtta, respektive sju ämnen med undantag av kristendomskunskap. Prövningen i denna examen omfattar emellertid även en skriftlig del. Beträffande den skriftliga prövningen för studentexamen gäller, att lärjunge är skyldig att deltaga i tre skriftliga prov, nämligen: å latingymnasiet och latinlyceet i

modersmålet, latin och franska,

å realgymnasiet och reallyceet i

modersmålet, engelska och matematik (allmän kurs),

& nyspråkliga

modersmålet, engelska och franska.

lyceet i

Ill Det differentierade gymnasiet begynner, såsom ovan framhållits, med den näst högsta årsklassen. I de ämnen, som icke tillhöra lärjunges ämnesgrupp, har således den obligatoriska undervisningen avslutats två år före studentexamen. Härav följer, att studenten, om han ej begagnat sig av sin rätt att tillvälja något av dessa ämnen som tilläggsämne, i desamma förvärvat i vissa fall högst realexamenskompetens och i andra fall något mera än sådan kompetens. Enligt nu gällande bestämmelser angående antagning av officersaspiranter fordras, att aspiranten avlagt studentexamen. Vid infanteriet, kavalleriet och trängtrupperna samt flygvapnet uppställes för antagningen allenast den fordran, att studenten har godkänt betyg vid såväl skriftlig som muntlig prövning i matematik, antingen å latingymnasiets kurs eller i allmän kurs eller specialkurs. Den latinstudent, som ämnar bli officer, har i det differentierade gymnasiet haft att välja mellan någon av följande tre tillvalskombinationer, nämligen »tyska, engelska och matematik», »engelska, matematik och fysik» samt »matematik, fysik och kemi». Vilken av dessa ämneskombinationer han än valt, kommer han i regel att helt sakna kunskaper i ämnet filosofi, att i geografi ha kunskaper, som föga överstiga de för realexamen fastställda, och att i biologi med hälsolära äga kunskaper antingen motsvarande eller understigande de genom realexamen vitsordade, beroende på om han övergått till gymnasiet från fyraårig eller femårig realskola. Därest han valt kombinationen »tyska, engelska och matematik», har han dessutom i fysik endast realexamenskompetens och i kemi motsvarande kompetens, endast om han övergått till treårigt gymnasium från fyraårig realskola, men lägre kompetens än den genom realexamen förvärvade, om han övergått till fyraårigt gymnasium från femårig realskolas näst sista klass. Med kombinationen »engelska, matematik och fysik» följer, att han i tyska kommer att äga kunskaper, som endast obetydligt överstiga de genom realexamen vitsordade, och i kemi, under samma förutsättningar som ovan angivits, antingen insikter motsvarande realexamensfordringarna eller lägre dylika. Valet av kombinationen »matematik, fysik och kemi» medför, att undervisningen i tyska och engelska avslutas två år före studentexamen. Vad nu sagts om latinstudenten, gäller i tillämpliga delar även realstudonten. Vissa kombinationer medföra, att denne kan sakna kunskaper i ämnet filosofi, samt att han i minst tre av ämnena tyska, franska, geografi, biologi med hälsolära, fysik och kemi äger kunskaper, som dels äro likvärdiga med de i realexamen dokumenterade, dels överstiga dessa, dock ej i högre grad. Därest studenten-officersaspiranten valt den ämneskombination, som innehåller ämnet matematik specialkurs, således kombinationen »matematik (specialkurs), fysik och kemi» och ej tillvalt något tilläggsämne, innehar han sålunda studentexamenskompetens förutom i dessa senare ämnen, endast i de fasta ämnena kristendomskunskap, modersmålet, engelska, historia med samhällslära och matematik (allmän kurs). Vad ovan sagts om studentexamens värde för officersaspiranterna vid infanteriet, kavalleriet och trängtrupperna samt flygvapnet gäller även och i

112 än högre grad för officersaspiranterna vid artilleriet och ingenjörtru^perna samt flottan och kustartilleriet. De fordringar på kunskaper i matematil, fysik och kemi, som för dessa vapenslag uppställas, göra nämligen, att vilet av ämneskombinationer blir synnerligen begränsat för de nämnda aspiraiterna, varav följer, att studentexamenskompetens ej kan erhållas i vissa för oificersyrket eljest önskvärda ämnen. För flottans och kustartilleriets del hir man velat gardera sig mot bristande kompetens i detta hänseende $enom att för antagningen till officersaspirant uppställa, förutom fordran på snidentexamenskompetens i matematik, fysik och kemi, krav på sådan kompetens i engelska eller franska och därutöver de kunskaper, som fordras för letyget Godkänd vid flyttning till näst högsta ringen i de av ämnena tyska, engelska . och franska, som icke ingått i aspirantens studentexamen.

4. Vilka förkunskaper äro erforderliga för utbildningen till officer? Studentexamen utgör, såsom i det föregående visats, numera icke i simma utsträckning som förr en ovillkorlig behörighetsgrund för tillträde till högre fortbildningsanstalter. Det har till och med ifrågasatts, om den skulle behöva utgöra en oundgänglig förutsättning för tillträde till universiteten, och om icke även dessa borde stå öppna för en var, som på annat betryggands sätt kunde ådagalägga lämpliga förutsättningar för bedrivande av kvalificerade studier vid desamma. Av en utbredd opinion ha anmärkningar riktats mot sammankoppingen av de högre gymnasiestudierna med en strängt kontrollerad examensprövning av den nuvarande studentexamens rigorösa karaktär. Det har sålunda gjorts gällande, att studentexamen i dess nuvarande form icke alltid utgör ea tillförlitlig vägledning för bedömande av en examinands allmänna mogenhet, och att syftet med den på gymnasiets avslutningsstadium bedrivna utbildningen kan löpa risk att förfelas, om icke densamma befrias från de med avläggande av studentexamen oundgängligen förenade störningsmomenten. Målet för undervisningen i den högre skolan bör nämligen vara icke blott att meddela eleverna ett under tryck av examensjäkt förvärvat och dä*för i många fall lätt förflyktigat förråd av minneskunskaper utan också och än mera att bibringa dem en viss grad av allmän mognad i omdömet och föimåga av självständigt arbete, båda lika betydelsefulla förutsättningar för fo;tsatt utbildning och praktiska arbetsinsatser inom området för den valda levnadsbanan. Mer och mer befästes även den uppfattningen, att studentexamen icke behöver vara den normallikare, efter vilken allmänbildningsgraden skall bedömas. Det synes ej heller med skäl kunna göras gällande, att studentexamen a priori är nödvändig för tillträdet till officersyrket. Studentexamen och den för denna förberedande undervisningen under de tvenne sista gymnasieåren ha också vid flera tillfällen undergått en de. förändringar. I den pedagogiska diskussionen rörande studentexamen, som förts

113 under de senaste årtiondena och ännu icke lett till ett tillfredsställande resultat, ha olika tankeriktningar och intressen gjort sig gällande. Som alla mera betydelsefulla kulturfrågor har även gymnasieproblemet framkallat starka meningsbrytningar, beroende på stridiga och delvis oförenliga motsättningar i uppfattningen, huruvida allmänbildningens eller fackbildningens krav i främsta rummet böra vara normgivande för undervisningsorganisationen på skolans avslutningsstadium. Även krav på studentexamens avskaffande ha framförts. De skolsakkunniga, som senast sysslat med detta spörsmål, ha kommit till den uppfattningen, att studentexamen i sin nuvarande utformning borde avskaffas och ersättas med prövningar i annan ordning. Den kritik, som på sistone framförts mot det differentierade gymnasiet, har bland annat riktat sig mot att för stort utrymme lämnas åt inpräntande av bokliga detaljkunskaper och mot att gymnasieeleverna vid en alltför tidig ålder bli nödsakade att bestämma sin levnadsbana. Vad som sålunda anförts mot den nuvarande studentexamen, kan även för officersyrkets del anses ha sitt berättigande. Det kan i varje fall ifrågasättas, om icke detta yrke för sin rekrytering skulle vara bättre betjänt av en studentexamen, som mera än den nuvarande garanterade en bred allmänbildning och genom den inre organisationen av det till denna ledande arbetet främjade elevernas personlighetsutveckling. Såsom utredningsmännen framhållit i den föregående avdelningen av detta kapitel, tillgodoser i varje fall den nuvarande studentexamen icke helt de önskemål, som för officersyrkets vidkommande kunna ställas på en sådan examen. För sin utövning kräver officersyrket en omfattande teoretisk utbildning. För att officerseleverna skola kunna följa denna, måste förutsättas, att de äga högre allmänbildning och därutöver besitta speciella förkunskaper i en del tekniska läroämnen. Det kunskapsmått, som vitsordas genom realexamen, kan i dessa hänseenden ej anses tillfyllest. Kunskapsfordringarna måste ställas högre än så. Av de examensformer på det allmänna skolväsendets område, som nu finnas, synes studentexamen vara den enda, som i större utsträckning tillgodoser officersyrkets krav på det för officersutbildningen erforderliga allmänna bildningsunderlaget. Utredningsmännen ha för sig uppställt frågan, huruvida åt studentexamen skulle kunna, utan ändring i grunden av den nuvarande gymnasieorganisationen, givas sådant innehåll i fråga om läroämnen och lärokurser, att den bättre än hittills uppfyllde de krav, som för officersyrkets vidkommande böra ställas på en dylik examen. Svaret på denna fråga blir beroende av vilka ämnen som äro av särskild betydelse för officersyrket och vilka möjligheter som förefinnas att anordna en för detta yrke anpassad studentexamen. Enligt utredningsmännens mening bör en för officersyrket i allmänhet lämplig studentexamen främst omfatta ämnena modersmålet, historia med samhällslära, matematik och geografi. Av dessa ämnen bör modersmålet ha sin givna plats på undervisningsprogrammet. Historia med samhällslära be8—2476 39

114 reder den nödvändiga förutsättningen för krigshistoriska studier och lägger grunden till den alltmer omfattande medborgarkunskap, som kräves av en officer. Studentkursen i detta ämne utgör dessutom den grund, på vilken undervisningen vid krigsskolorna i ämnet stats- och samhällslära bygger. Vad ämnet matematik angår, så är studentexamenskompetens i detta ämne den nödvändiga förutsättningen för studierna i vapenlära och övriga tekniska ämnen vid samtliga krigsskolor. Ämnet geografi, i vilket på grund av ämnets mellanställning mellan det humanistiska och det matematisk-naturvetenskapliga området fakta och företeelser från skilda vetenskapsområden behandlas, äger högt allmänbildnings värde, och grundliga kunskaper i detsamma äga icke minst på den ekonomiska geografiens område stor betydelse även för officerens fackliga utbildning. Därjämte böra i studentexamen ingå vissa moderna främmande språk. Omfånget av språkkurserna bör bestämmas med hänsyn till fackutbildningens eller yrkesverksamhetens speciella behov. Av officeren bör kunna fordras, att han förvärvat den kunnighet i textläsning, som sätter honom i stånd att tillgodogöra sig innehållet i den facklitteratur, som är nödvändig för hans utbildning och yrkesutövning. Officeren bör därjämte besitta sådana språkkunskaper, att han kan göra sig hjälpligt förstådd på främmande språk. Utredningsmännen anse, att studentexamenskompetens bör krävas åtminstone i ett av språken engelska, tyska och franska och helst i två av dessa språk. I det eller de av dessa språk, som ej kan komma att ingå i studentexamen, synas sådana kunskapsfordringar böra uppställas, som lägst motsvara betyget Godkänd vid flyttning till näst högsta ringen i treårigt gymnasium. Av dem som ämna söka sig till officersyrket torde därjämte böra fordras kunskaper i sådana ämnen som fysik och kemi, biologi med hälsolära samt kristendomskunskap. Då detta senare läroämne utgör ett av de fasta ämnena i studentexamen å samtliga gymnasielinjer, synes det även böra erhålla en liknande ställning i en för officersyrket anpassad studentexamen. I ämnena fysik och kemi samt biologi med hälsolära torde däremot i allmänhet icke erfordras ett högre kunskapsmått än det som motsvarar realexamenskompetens i dessa ämnen. För utbildning till officer vid artilleriet, ingenjörtrupperna och marinen kräves, att eleven innehar specialkunskaper i .matematik, fysik och kemi. För antagning till officersaspirant vid dessa vapenslag torde därför böra krävas, att sökanden förvärvat: i matematik och fysik studentexamenskompetens enligt realgymnasiets fordringar samt i kemi sådan kompetens enligt latingymnasiets fordringar. Vid flygvapnet torde för antagning till officersaspirant böra fordras, att sökanden i ämnet fysik och möjligen även i kemi innehar studentexamenskompetens enligt latingymnasiets fordringar. En för officersyrket enligt ovan angivna grunder anpassad studentexamen skulle alltså omfatta följande ämnen med för dessa nedan angiven kompetens:

grupp I eller infanteriet, kavalleriet och trängen samt flygvapnet: kristendomskunskap studentexamenskompetens, modersmålet I » engelska, tyska och franska studentexamenskompetens i ett av dessa ämnen och kompetens motsvarande första ringens kurs i treårigt gymnasium i övriga två ämnen, historia med samhällslära studentexamenskompetens, matematik studentexamenskompetens enligt latingymnasiets fordringar, geografi studentexamenskompetens, biologi med hälsolära realexamenskompetens, fysik realexamenskompetens; för flygvapnet dock studentexamenskompetens enligt latingymnasiets fordringar, kemi realexamenskompetens (för flygvapnet måhända studentexamenskompetens enligt latingymnasiets fordringar); och grupp I I eller artilleriet och ingenjörtrupperna , samt marinen: kristendomskunskap studentexamenskompetens, modersmålet » engelska, tyska och franska studentexamenskompetens i ett av dessa ämnen och kompetens motsvarande första ringens kurs i treårigt gymnasium i övriga två ämnen, historia med samhällslära s tudentexamenskompetens, matematik, allmän kurs studentexamenskompetens enligt realgymnasiets fordringar, fysik studentexamenskompetens enligt realgymnasiets fordringar, kemi studentexamenskompetens enligt latingymnasiets fordringar, geografi studentexamenskompetens, biologi med hälsolära realexamenskompetens. Enligt utredningsmännens mening skulle en studentexamen med ovan angivet innehåll tillgodose befogade anspråk på allmänbildning hos de olika vapengrenarnas och truppslagens officersaspiranter. Så länge dessa anspråk ej kunna förverkligas, bör emellertid, synes det utredningsmännen, den nuvarande studentexamen såsom regel uppställas som kompetensvillkor för tillträde till officersyrket. I detta betänkande behandlas jämväl frågan, huruvida det fast anställda manskapet i allmänhet samt ynglingar med realexamen böra beredas tillträde till officersyrket. Utredningsmännen, som ovan angivit sin inställning till spörsmålet om de för detta yrke erforderliga förkunskaperna, anse, att hinder icke bör möta för en sådan rekrytering, om aspiranten styrker, att han

116 förvärvat det kunskapsmått, som svarar mot den för respektive grupper I och I I ovan angivna studentexamen, och att han i övrigt uppfyller för antagning till officersaspirant stadgade villkor. Den vid arméns underofficersskola nu tillämpade examensform, som benämnes begränsad studentexamen, ger uttryck för samma tanke, som vid de allmänna läroverken lett till det differentierade gymnasiet. Vid planläggningen av undervisningen för den begränsade studentexamen ha sålunda nyttosynpunkterna hävdats genom införande av ämnen av väsentlig betydelse såväl för allmänbildningen som för vidareutbildningen inom det yrke, i vars intresse denna examen inrättats. Varje truppslags individuella yrkesintressen ha härvid beaktats, så till vida som en del av de obligatoriska ämnena fastställts med hänsyn till truppslagets krav på speciell förutbildning. Men därjämte har även behovet av fördjupad, för alla truppslag gemensam och för de fortsatta studierna grundläggande allmänbildning tillgodosetts genom medtagande i examen av vissa humanistiska läroämnen. Studierna för begränsad studentexamen bygga på det kunskapsmått, vars inhämtande vitsordas genom realexamen. Ingen elev får nämligen anmäla sig till begränsad studentexamen, som icke tidigare avlagt realexamen eller förvärvat däremot svarande kompetens. De ämnesgrupper, som vid arméns underofficersskola kunna anses bilda en ungefärlig motsvarighet till ämnesgrupperna vid de allmänna läroverken, äro endast tvenne, vardera en gång för alla fastställd för bestämda truppslags elever. Ämnesgrupperna upptaga följande ämnen: för elever ur infanteriet, kavalleriet, signal-, träng- och intendenturtrupperna: modersmålet ettdera av tyska, engelska och franska... historia meel samhällslära matematik

studentexamenskompetens, » * studentexamenskompetens enligt latingymnasiets fordringar,

vartill kommer, att eleverna inneha realexamenskompetens i ämnena kristendomskunskap, geografi, biologi med hälsolära, fysik och kemi samt i det av ämnena tyska och engelska, som icke ingått i begränsad studentexamen, kunskaper motsvarande de för flyttning till gymnasiets näst högsta ring erforderliga; för elever ur artilleriet, ingenjörtrupperna och kustartilleriet: modersmålet ettdera av tyska, engelska och franska... historia med samhällslära matematik, allmän kurs fy. sik

studentexamenskompetens, » * studentexamenskompetens enligt realgymnasiets fordringar, studentexamenskompetens enligt realgymnasiets fordringar,

117 kemi

studentexamenskompetens enligt realgymnasiets fordringar, vartill kommer, att eleverna inneha realexamenskompetens i ämnena kristendomskunskap, geografi och biologi med hälsolära samt i det av ämnena tyska och engelska, som icke ingått i begränsad studentexamen, kunskaper motsvarande de för flyttning till gymnasiets näst högsta ring erforderliga. D å undervisningen i de ovan för de tVenne ämnesgrupperna angivna ämnena är obligatorisk, motsvara de båda ämnesgrupperna gymnasiernas såväl fasta som tillvalsämnen. Eleverna från infanteriet m. fl. äga därjämte rätt att som extra tilläggsämnen frivilligt tillvälja fysik och kemi enligt fordringarna för latin- eller realgymnasiet och matematik, specialkurs, samt att utbyta ämnet matematik mot ämnet matematik, allmän kurs. De äga därjämte rätt att i studentexamen ytterligare undergå frivillig prövning i ett eller två av de främmande språk, som icke ingå i deras obligatoriska ämnen. I de frivilligt i examen tillvalda språkämnena åtnjuta de emellertid icke förmånen av särskild undervisning. De för avläggande av studentexamen i ettdera eller båda av de extra språkämnena erforderliga kunskaperna måste de förskaffa sig genom självstudier på fritid. Eleverna från artilleriet m. fl. kunna frivilligt tillvälja ämnet matematik, specialkurs, samt äga rätt att på enahanda villkor, som ovan angivits för eleverna från infanteriet m. fl., anmäla sig till och undergå prövning i ett eller tvenne av de moderna främmande språk, som icke tillhöra deras obligatoriska ämnen. Såsom framgår av ovanstående sammanställning, går ingendera av de båda ämnesgrupper, som kunna förekomma i begränsad studentexamen vid arméns underofficersskola, kvantitativt, d. v. s. vad antalet i examen ingående ämnen beträffar, upp mot de allmänna läroverkens fullständiga studentexamen. Den muntliga examen, som avlägges av eleverna från artilleriet m. fl., kommer denna dock så nära, att skillnaden i realiteten endast utgöres av ett enda ämne, detta under förutsättning att eleverna vid underofficersskolan frivilligt deltagit i undervisningen i specialkursen och anmält sig till prövning även i detta ämne. I fråga om den skriftliga prövningen i den begränsade studentexamen kunna eleverna från artilleriet m. fl. icke heller anses underlägsna läroverkens elever, då de med hänsyn till sin kommande utbildning och blivande verksamhet i regel frivilligt underkasta sig prövning i fem ämnen, ehuruväl de i likhet med lärjungarna vid läroverken icke äro skyldiga att deltaga i flera än tre skriftliga prov. Den begränsade studentexamen vid flygvapnet omfattar följande ämnen: modersmålet engelska historia med samhällslära matematik . ., ygl

studentexamenskompetens, r >}

» studentexamenskompetens enligt latingymnasiets fordringar, studentexamenskompetens enligt latingymnasiets fordringar,

studentexamenskompetens enligt latingymnasiets fordringar,

kemi

vartill för eleverna kommer viss kompetens i ämnena kristendomskunskap och geografi. Utredningsmännen ha undersökt, huruvida icke den begränsade studentexamen, som kan avläggas vid arméns underofficersskola och vid flygvapnet, skulle kunna så förbättras, att den kunde giva den kompetens, som avses med den här ovan skisserade, för grupperna I och I I anpassade studentexamen. Vid sin undersökning ha de utgått från att undervisningsplanen för denna senare examen måste upprättas med tanke på att ej längre tid står till buds för undervisningen för densamma än tre år för elev, som före inträdet i underofficersskolan respektive studentkurs vid flygvapnet icke avlagt realexamen, och två år för elev med realexamen före kommenderingen till skolan respektive studentkursen. Undersökningen har givit till resultat, att, även om den begränsade studentexamen skulle kunna utbytas mot den för grupperna I och I I angivna studentexamen, sådan ämnesträngsel med därav följande ökad arbetsbörda skulle kunna uppstå, att ett utbyte av de båda examensformerna icke vore tillrådligt. Av undersökningen har emellertid framgått, att den begränsade studentexamen skulle kunna så påbyggas, att den skulle lämna ungefärligen det utbildningsresultat, som avses med den för grupperna I och I I tänkta studentexamen. Enligt utredningsmännens mening kunna några bärande skäl i förevarande hänseende icke anföras mot att det fast anställda manskapet i allmänhet och ynglingar med realexamen erhålla tillträde till officersyrket, om de dokumentera sig inneha här nedan angivna kunskaper. A. Elever tillhörande infanteriet, kavalleriet, signal-, trängoch intendenturtrupperna: modersmålet engelska, tyska och franska

historia med samhällslära matematik geografi kristendomskunskap biologi med hälsolära fysik kemi

stu dentexamenskompetens, studentexamenskompetens i ett av dessa ämnen och kompetens motsvarande första ringens kurs i treårigt gymnasium i ett av de två övriga ämnena, studentexamenskompetens, studentexamenskompetens enligt latingymnasiets fordringar, studentexamenskompetens, realexamenskompetens, » »

119 B. Elever tillhörande artilleriet och ingenjörtrupperna samt marinen: modersmålet studentexamenskompetens, engelska, tyska och franska studentexamenskompetens i ett av dessa ämnen och kompetens motsvarande första ringens kurs i treårigt gymnasium i ett av de två övriga ämnena, historia med samhällslära studentexamenskompetens, matematik, allmän kurs studentexamenskompetens enligt realgymnasiets fordringar, fysik studentexamenskompetens enligt realgymnasiets fordringar, kemi studentexamenskompetens enligt latingymnasiets fordringar, geografi studentexamenskompetens, kristendomskunskap realexamenskompetens, biologi med hälsolära » C. Elever tillhörande flygvapnet: modersmålet studentexamenskompetens, engelska, tyska och franska studentexamenskompetens i ett av dessa ämnen och kompetens motsvarande första ringens kurs i treårigt gymnasium i ett av de två övriga ämnena, historia med samhällslära studentexamenskompetens, matematik studentexamenskompetens enligt latingymnasiets fordringar, ysik studentexamenskompetens enligt latingymnasiets fordringar, geografi stuelentexamenskompetens, kristendomskunskap realexamenskompetens, biologi med hälsolära » kemi

5. Rekryteringsbasen enligt nuvarande rekryteringsordning. I Österströmsutredningen lämnas uppgifter om faderns yrke beträffande officersaspiranter, vilka inryckt till officerskurs vid krigsskolan åren 1900, 1915, 1925 och 1935. I anslutning till dessa uppgifter framhålles, att officersrekryteringen redan nu kan anses ske från ett mycket vidsträckt område, vartill i hög grad bidragit, att de till officersaspiranter antagna studenterna år efter år visat sig representera allt bredare samhällsgrupper. Även chefen för armén har i sitt yttrande över Österströmsutredningen lämnat sådana statistiska uppgifter. Dessa ha avsett de yrken, som utövats av fäderna till de elever, som utexaminerats från krigsskolan åren 1900, 1905, 1910, 1915, 1920, 1925 och 1930—1939. Uppdelning har skett i fyra socialklasser enligt en inom arméstaben uppgjord indelningsgrund. Statistiken visar, att antalet elever, tillhörande socialklass I, under nämnda tid sjunkit,

120 att huvuddelen av eleverna tillhört socialklasserna I I och I I I , att antalet i den förstnämnda av dessa båda klasser de senaste åren något sjunkit, under det att antalet i den sistnämnda stigit, samt att socialklass IV åren 1933—1939 varit representerad ehuru obetydligt. Utredningsmännen ha verkställt ytterligare statistiska undersökningar för att belysa rekryteringsbasens omfattning. Undersökningarna ha avsett samtliga de ynglingar, som antagits vid krigsskolorna åren 1900, 1915, 1925, 1935, 1937, 1938 och 1939. Vid de statistiska uppgifternas sammanställande har uppdelning gjorts i 7 grupper. Till grupp I ha hänförts de yrken, som kunna sägas representera andra folklager än de bredare. De yrken, som representera de bredare folklagren, ha uppdelats på grupperna IV—VII. Officerare och underofficerare ha upptagits i särskilda grupper (II och I I I ) , enär de av dessa representerade yrkena ha speciellt intresse. Grupperna IV och V representera lantbefolkningen, under det att grupperna V I och V I I omfatta de bredare folklagren i övrigt. I de olika grupperna ingå i huvudsak följande yrken: grupp I: ämbets- och tjänstemän (utom i grupperna V I och V I I omnämnda lägre tjänstemän), godsägare, jägmästare, direktörer, disponenter, fabrikörer, grosshandlare, affärsmän, sjökaptener, ingenjörer, läkare, apotekare, advokater, redaktörer, musiker, konstnärer m. fl.; grupp II: officerare; grupp III: underofficerare; grupp IV: lantbrukare, arrendatorer, förvaltare, trädgårdsmästare, mejeriföreståndare m. fl.; grupp V: rättare, torpare, lägenhetsägare, jordbruksarbetare m. fl.; grupp VI: verkmästare, tekniker, mindre företagare och hantverkare, kontors- och butiksanställda m. fl.; samt grupp VII: förmän, arbetare och därmed likställda inom kommun, industri och hantverk, polis- och brandmanskap, brevbärare, stationskarlar, chaufförer, vaktmästare, servitörer, sjömän m. fl. Resultatet av undersökningen framgår av här nedan intagna tablåer. Yrken för fäderna till de aspiranter eller kadetter, som nedannäinnda år antagits A. vid

krigsskolan: Summa

År

1900 1915 1925 1935 1937 1938 1939

Grupp I

II

III

IV

70 102 51 36 53 68 75 455

31 13 22 22 32 24 25 169

1 4 1 9 11 17 11 54

9 2 5 1 5 6 12 40

V

1 1

VI

VII

1 3 5 13 8 5 35

1 2 2 6 6 5 22

111 123 84 75 120 130 133 766

121 B. å sjökrigsskolans sjöofficers- och intendentslinjer: ÅT

1900 1915 1925 1935 1937 1938 1939

Grupp I

II

9 19 8 6 7 18 12

9 7 6 6 3 4 8

1 1 2

4 III

Summa

v

IV

VI

1 1

—

1 VII

2 C. å s j ö k r i g s s k o l a n s

1900 1915 1925 1935 1937 1938 1939

II

8 3 4 9 10 6

2 2 2 3 2 2

13 Summa III

IV

V

VI

VII

1 3

10 8 6 14 14 14

3 2

—

1 D. v i d f l y g k r i g s s k o l a n s

kadettkurs:

År Grupp I 1937 \ 1938/ 1939

kustartillerilinje:

År Grupp I

20 27 16 15 12 26 20

II

III

IV

8 Summa

v

VI

VII

—

—

Av de aspiranter eller kadetter, som antagits vid krigsskolorna och sedermera fullföljt eller för närvarande fullfölja utbildningen till officer, ha 78 vant underbefäl, varav 65 vid armén, 5 vid flottan, 1 vid kustartilleriet och 7 vid flygvapnet. Yrkena för fäderna till dessa underbefäl framgå av följande taola: Grupp

Armén

Flottan

I II III IV

25 3 9 8 1 7 12

v

VI VII

65 Kustartilleriet Flygvapnet 1

2 1 2

1 5

7 Summa 32 3 11 9 1 9 13 78

122 Tablåerna visa, att jordbrukares, arbetares och med dessa likställdas söner endast i ringa utsträckning rekryterat officerskårerna, och att detta förhållande är särskilt framträdande vid flottan. Väl kan man spåra någon ändring till det bättre i detta avseende de senare åren — därtill har i någon mån bidragit rekryteringen från underbefälets led — men förändringen har varit ganska obetydlig. Förhållandet framträder som så mycket mera anmärkningsvärt, då man jämför rekryteringssiffrorna med en i propositionen nr 61 till 1939 års lagtima riskdag angående stipendier åt studerande vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid karolinska institutet m. m. intagen statistik rörande studenternas vid nämnda tre läroanstalter åren 1931 och 1934 sociala härkomst. Gruppindelningen överensstämmer ej med den här ovan tillämpade, men en jämförelse synes dock vara möjlig. Den procentuella fördelningen framgår av följande tabell: Högre tjänstemän, akademiker, folkskollärare, grosshandlare, handlande m. fl.

Lantbrukare

Lägre tjänstemän m. fl.

Hantverkare, arbetare m. fl.

68-5 % 70-6 %

10-5 % 9'9 %

8-9 % 9-o %

11-7 % 10-3 %

1931 1934

Härmed kan även jämföras en inom ecklesiastikdepartementet verkställd statistisk utredning angående fädernas yrken beträffande eleverna å gymnasierna. Ur statistiken har uteslutits gymnasier för flickor, och en omarbetning har skett på så sätt, att indelning verkställts i 7 grupper i överensstämmelse med statistiken angående aspiranter och kadetter här ovan. Den procentuella fördelningen framgår av följande tabell: Grupp

I 64-4 %

II 3-5 %

III 1-6 %

IV 6 %

V 0-6 ?6

VI 12-6 %

VII 11-3 %

Det är tydligt, att den sociala utjämningsprocess, som ägt rum, i lägre grad återspeglas vid officersskolorna än vid universiteten och högskolorna. Orsakerna härtill äro flera. Det är sålunda förklarligt, att ynglingar, som äro utpräglade studiebegåvningar, ha håg och fallenhet för universitets- och högskolestudier. Räntefria studielån och såväl statliga som enskilda stipendier möjliggöra det ekonomiskt för dessa att fortsätta sina studier. De ynglingar med studentexamen, som ej ägna sig åt fortsatta studier, torde däremot söka sig till yrken, inom vilka de kunna förvänta att någorlunda snabbt erhålla sin utkomst, såsom till affärsbanan eller till bank-, post-, telegraf- och tullväsendet och dylikt. Att officersyrket icke i större utsträckning rekryterats från dessa studenter torde till en del bero på yrkets i viss mån exklusiva karaktär men också på de speciella fordringar i fysiskt hänseende, som varit förutsättning för tillträde till detsamma. Även den tidigare rådande försvarsinställningen kan antagas ha bidragit härtill.

123 E n viss breddning av rekryteringsbasen har, såsom framgår av förestående tablåer, åstadkommits genom att underbefäl (underofficerare) i viss utsträckning vunnit tillträde till officersbanan. Den sedan gammalt i tjänstgöringsreglementet för armén kvarstående bestämmelsen, att den kan föreslås till fänrik, som i 6 år varit i tjänstgöring såsom underofficer, därav minst 2 år såsom fanjunkare, har i sådant hänseende saknat praktisk betydelse. Studiestipendievägen, som beträddes vid armén år 1914 och vid marinen år 1925 men som för arméns del övergavs år 1927 vid inrättandet av arméns underofficersskola, har ej heller lett till åsyftat resultat. Vid flottan, för vilken försvarskommissionen beräknade den erforderliga årliga nyantagningen av sjökadetter och marinintendentskadetter till högst 20 respektive 4, ha sålunda hittills endast 3 denna väg blivit officerare, varav 1 år 1936 och 2 år 1939. Därjämte kunna 2, som nu äro kadetter vid sjökrigsskolan, förväntas avlägga officersexamen år 1940. För närvarande finnas 3 studiestipendiater vid flottan. Vid kustartilleriet, där enligt 1936 års försvarsordning den årliga nyantagningen av kadetter beräknas till högst 12, har endast ett underbefäl med hjälp av studiestipendium nått officersexamen. Denne stipendiat, som blev officer år 1935, hade emellertid redan före sin anställning vid kustartilleriet avlagt studentexamen å latinlinjen, varför stipendiet endast använts för erforderlig komplettering av studentbetyget. För arméns del har däremot den år 1927 beträdda vägen visat sig mera framkomlig. Av de ynglingar, som åren 1929— 1939 avlagt begränsad studentexamen vid arméns underofficersskola, ha sålunda 39 avlagt officersexamen. Av dessa ha 26 tillhört infanteriet, 5 artilleriet, 1 ingenjörtrupperna och 7 trängtrupperna. Antalet underbefäl i jämförelse med det sammanlagda antalet utexaminerade under ett vart av dessa år har varit: år 1929 » 1930 » 1931 i 1932 » 1933 » 1934

1 av 84 0 » 70 3 » 57 3 » 48' 3 » 44 1 » 40

år 1935 » 1936 » 1937 » 1938 » 1939

6 av 52 2 » 58 7 » 75 4 * 108 9 » 120 39 av 756

Antalet elever av underbefälskategorien i officerskurserna vid krigsskolan åren 1938—1940 och 1939—1941 är i den förstnämnda 13 av sammanlagt 130 kadetter och i den sistnämnda 13 av 133 kadetter. Vid kustartilleriet har år 1939 ett underbefäl efter att ha avlagt begränsad studentexamen vid arméns underofficersskola vunnit kadettanställning, och år 1940 väntas, att ytterligare två skola på denna väg nå officersbanan. Vid flygvapnet, vid vilket enligt 1936 års försvarsordning 14 å 15 kadetter årligen skola antagas, ha sedan år 1936, då flygvapnet erhöll sin nuvarande organisation, 7 underbefäl avlagt begränsad studentexamen och antagits till kadetter. Av dessa ha hittills 2 avlagt officersexamen. Därjämte har en, som tidigare avlagt begränsad studentexamen vid arméns underofficersskola, blivit officer vid flygvapnet.

6. Förutsättningar för utvidgad rekryteringsbas. Det reform- och nydaningsarbete på skolväsendets område, som ägt rum under de senare årens allmänna sociala omgestaltning, har i hög grad kännetecknats av strävandet att tillvarataga studiebegåvningarna. Man har därvid sökt göra tillfartsvägarna till de högre skolorna så breda, att de som ha förutsättning och vilja att tillgodogöra sig skolornas fostran och undervisning icke skola utestängas från deras bildningsmöjligheter med därav beroende utsikt till framkomst. Många begåvade och strävsamma ungdomar ur de bredare folklagren ha också därigenom numera erhållit utbildning för sådana samhällsuppgifter, vilka tidigare huvudsakligen varit förbehållna de ekonomiskt och socialt bättre situerade. Åtskilligt har för visso i sådant hänseende blivit gjort. Mycket återstår emellertid. Det sociala utjämningsarbetet pågår därför alltjämt. Dess strävan är bland annat att skapa full likställighet för alla samhällsklassers barn och ungdom att erhålla den undervisning och den utbildning, som motsvara deras förutsättningar att tillgodogöra sig desamma. De tid efter annan tillsatta skolsakkunniga ha sysslat med hithörande frågor. Förslag ha sålunda framlagts om understöd åt fattiga och mindre bemedlade elever för skolgång vid statliga och därmed jämförliga läroanstalter. Förslagen ha föranlett åtgärder från statsmakternas sida. Man har även behandlat frågan om åtgärder för underlättande för landsbygdens befolkning att vinna tillträde till högre läroanstalter. 1936 års riksdag hemställde sålunda hos Kungl. Maj:t om utredning och förslag rörande åtgärder till underlättande för avlägset boende barn till mindre bemedlade föräldrar att erhålla undervisning vid de allmänna läroverken. Frågan därom var även före vid 1937, 1938 och 1939 års riksdagar. Hos Kungl. Maj:t i ecklesiastikdepartementet föreligger numera ett av skolöverstyrelsen den 9 juni 1939 avgivet, av Kungl. Maj:t infordrat utlåtande angående underlättande för lärjungar från landsbygden att vistas vid allmänna läroverk och andra offentliga läroanstalter m. m. De åtgärder på det allmänna skolväsendets område, som sålunda vidtagits och vidtagas för att främja de mindre bemedlade studiebegåvningarnas tillträde till de allmänna läroverken, kunna även komma officersrekryteringen till godo. Det har förut påvisats, att studenterna från de bredare folklagren hittills icke i större utsträckning sökt sig till den militära banan. Utredningsmännen anse sig också kunna utgå från att, även om officersyrket med hänsyn till den numera ändrade allmänna inställningen till försvaret kommer att bli mera lockande än hittills, den önskvärda bredare basen för rekryteringen likväl icke kommer att vinnas enbart på den vanliga studentvägen. Det bör därför undersökas, huruvida icke sådan breddning kan åstadkommas på andra vägar. Såsom förut framhållits, har inom försvarsväsendet tillfälle i viss utsträck-

125 ning beretts det fast anställda manskapet att erhålla vidareutbildning till officer. Därmed har även för försvarsväsendets del godtagits den på vissa andra verksamhetsområden tillämpade principen, att personal i lägre grader bör ha möjlighet att med stöd av sina under flerårig yrkestjänst förvärvade kunskaper avancera till ansvarsfullare befattningar inom yrket. Det ligger i sakens natur, att man på den s. k. vidareutbildningens väg kan erhålla en breddning av rekryteringsbasen för officersyrket. Detta blir i all synnerhet fallet, om det underbefäl, som före inträdet i tjänsten endast förvärvat vanlig folkskoleutbildning, i ökad utsträckning beredes tillfälle att beträda denna väg. Under rekryteringsfrågans tidigare behandling har även framförts tanken på att genom en på realexamen grundad utbildningslinje till officersyrket vidga basen för tillträdet till detta yrke. Mot en sådan rekryteringsväg har bland annat framhållits, att den skulle kunna begagnas jämväl av ynglingar, som hade möjlighet att över studentvägen nå officersbanan, och att, om så i större utsträckning bleve fallet, det syfte man ville nå med denna väg skulle kunna äventyras. Utredningsmännen ha med ledning av den här ovan omnämnda, inom ecklesiastikdepartementet verkställda statistiska utredningen angående fädernas yrken beträffande eleverna vid läroverken sökt bilda sig en uppfattning om i vad mån en ökad rekrytering till officersyrket från folkets bredare lager skulle kunna förväntas med den förordade utbildningslinjen. Det statistiska materialet, som omfattar såväl gymnasierna och lyceerna som realskolorna vid de högre allmänna läroverken och de fristående realskolorna, har i ifrågavarande hänseende sammanställts av utredningsmännen och återgives här nedan. Från statistiken ha uteslutits sådana skolor, som endast ha kvinnliga elever. Fädernas yrken ha indelats i 7 grupper, i överensstämmelse med den tidigare återgivna statistiken angående yrkena för fäderna till officersaspiranterna. Grupp

I II

in

IV V VI

vn

Gymnasier och lyceer

Realskolor (läroverk)

Realskolor (fristående)

7117 381 181 1390 667 68 1253 11057

9 578 437 370 3 049 1227 171 4 406 19238

5 750 97 144 2 343 1617 327 4 665 14943

64-4 % 3-6 % 1-6 % 12-6 %

6-o % 0-6 % 11-8 %

%

49-8 % 23 % 1-9 % 15-8 % 6-4 % 09 % 22-9 %

%

38-5 % 0-6 %

lo %

15-7 % 10-8 <%, 22 % 31-2 %

%

Från grupperna IV—VII, som kunna sägas representera folkets bredare lager, komma således 30*5 procent av gymnasisterna och 52* i procent av realskolornas elever (46 procent av de högre allmänna läroverkens elever i realskolan och 59-9 procent av de fristående realskolornas elever). Sistnämnda

126 siffra 59*9 procent har särskilt intresse. Därest en utbildnings väg till officersyrket, byggd på realexamen, inrättas, torde man nämligen kunna förviänta, att den kommer att anlitas av ynglingar från orter, där högre skolunderbyggnad än realexamen ej kan erhållas. Till ytterligare belysande av nu förevarande fråga hänvisas vidare till följande statistiska sammanställning: Yrken för fäderna till de ynglingar med realexamen, som tagit fast anställning vid armén åren 1924—1938. Grupp

1924-28

1929-33

1934-38

Summa

%

I II III IV

36 1 19 18 11 31

87 1 24 34 24 4 71

193 o 76 100 61 12 162

316 7 119 152 96 16 264

32-6 0-7 12-3 15-7 99 1-6 27-2

v

VI VII

—

Hela antalet ynglingar med realexamen, som tagit fast anställning åren 1924—1938, uppgår till 1272, men uppgift om faderns yrke saknas beträffande 304. Även bland de fast anställda med realexamen före inträdet i tjänsten representera således något mer än hälften — närmare bestämt 54-4 procent mot realskolornas 52-1 procent — grupperna IV—VII. Det synes alltså klart, a'tt basen för officerskårens rekrytering kommer att breddas genom en särskild utbildningslinje byggd på realexamen. Även om den ökade tillströmning, som kan förväntas till en sådan rekryteringsväg, i ungefär oförändrade proportioner skulle ske från de olika grupperna, torde denna sålunda väl tjäna det syfte, som eftersträvas. Vad beträffar invändningen mot att jämväl ynglingar, som ha möjlighet att över studentvägen nå officersbanan, skulle komma att begagna denna rekryteringsväg, vilja utredningsmännen framhålla, att syftet med ändrade rekryteringsgrunder ingalunda bör vara, att särskilda rekryteringsvägar skola anordnas speciellt för vissa folklager. Fastmer bör syftemålet vara, att så ordna rekryteringen, att den bereder möjlighet för ynglingar ur alla samhällslager och således även för bonde- och arbetarungdomen att, efter inbördes tävlan, erhålla tillträde till officersyrket.

7, Rekryteringsvägar till officersyrket. Såsom förut framhållits, anse utredningsmännen, att det kunskapsmått, som den fullständiga studentexamen garanterar, är om ej nödvändigt så dock önskvärt som grund för utbildningen till och utövningen av officersyrket. Så länge denna examensform består och tillmätes den betydelse, som nu är fallet, böra,

127 synes det utredningsmännen, de som avlagt studentexamen i första hand komma i fråga som rekryteringskälla för officersyrket. I den mån åtgärder på skolväsendets område vidtagas för att möjliggöra för de mindre bemedlades söner att avlägga studentexamen, kommer jämväl kravet på rekrytering från folkets alla lager att bättre tillgodoses. I det föregående ha utredningsmännen även framhållit, att en breddning av rekryteringsbasen för officersyrket självfallet står att vinna, om man fortsätter på den väg, som för närvarande bereder möjlighet för det fast anställda manskapet att nå officersbanan. Även andra skäl tala för att denna möjlighet bör stå öppen för de fast anställda. Bland dessa finnas alltid sådana, som med kunnighet och skicklighet i sitt yrke samt med god karaktär förena begåvning och bildningsbegär. För dem bör en väg finnas, som leder till officersgraderna. Om manskapsvägens värde för officerskårerna och därmed även för landet kan ingen tvekan råda. Att en sådan väg finnes står därjämte i god överensstämmelse med den grundsatsen, att ungdomen i alla samhällsklasser bör ha möjlighet att oberoende av ekonomiska hinder genom egen duglighet erhålla tillträde till och ha utsikt att komma framåt på samtliga levnadsbanor i statens tjänst. Den s. k. vidareutbildningsvägen över arméns underofficersskola har även lämnat mycket goda resultat. Dess framkomlighet belyses därav, att under åren 1929—1939 sammanlagt 190 elever avlagt begränsad studentexamen vid skolan. Av dessa ha 68 antagits till officersaspiranter vid armén, en till kadett vid kustartilleriet och en har sedermera blivit officer vid flygvapnet. Av de till officersaspiranter vid armén antagna ha 39 avlagt officersexamen, 26 fullfölja för närvarande utbildningen vid krigsskolan, 2 ha fått avbryta utbildningen, och 1 har avgått för att ägna sig åt annan verksamhet. De som antagits till officersaspiranter ha i allmänhet förmått väl hävda sig under krigsskoleutbildningen. Detta framgår av de placeringar de 39 elever, som hittills avlagt officersexamen, haft då de lämnat krigsskolan. Sålunda ha sammanlagt 12 vunnit placering bland de 10 bästa, 16 ha vunnit placering i den »bättre halvan» och endast 11 i den »sämre halvan». E n av eleverna har utgått som nr 1, två som nr 2 och tre som nr 3. Vägens framkomlighet även för dem som ej haft realexamen före inträdet i militär tjänst framgår därav, att av de 39 eleverna 21 ej haft sådan förutbildning. Det kan för övrigt närmas, att dessa senares placeringar vid officersexamen väl tåla en jämförelse med realexamenselevernas. Det torde jämväl vara allmänt erkänt, att de officerare, som vid armén gått »den långa vägen», äro goda truppofficerare. Hur det ställer sig med deras möjligheter till avancemang till högre militära befattningar, saknar man ännu erfarenhet av. I direktiven hänvisas även till en annan rekryteringsväg till officersyrket. Åt utredningsmännen har däri uppdragits »att föreslå rationellast möjliga, grunder för anordningar syftande till officersutbildning av ynglingar med realexamen». Såsom utredningsmännen tidigare visat, torde jämväl denna väg komma att leda till en vidgad rekryteringsbas.

128 Den av manskapet, som önskar erhålla vidareutbildning till officer, bör under den utbildning, som eljest lämnas honom i och för hans tjänst, erhålla sådan undervisning i allmänbildande ämnen, att han kan förvärva den under rubriken »Vilka förkunskaper äro erforderliga för utbildningen till officer?» omnämnda, för officersyrket erforderliga kompetensen. För de ynglingar med realexamen, som önska utbilda sig till officerare, böra sådana anordningar vidtagas, att de utan för dem betungande kostnader skola få möjlighet att till studentexamen påbygga sin realexamen. Nära till hands ligger att för sådant ändamål beträda stipendievägen, d. v. s. att inrätta stipendier för ynglingar med realexamen för att därigenom bereda dem tillfälle att vid någon allmän läroanstalt avlägga studentexamen. Då emellertid därmed svårligen kan erhållas garantier för en säker och god officersrekrytering, har denna väg ej ansetts framkomlig. En annan utväg vore måhända att låta dessa ynglingar vinna anställning som officers- eller reservofficersaspiranter och, sedan det visat sig, om de äro lämpliga för fortsatt utbildning, bereda dem viss tids tjänstledighet för att de vid särskilda inom försvarsväsendet eller annorstädes anordnade utbildningskurser skola erhålla den för studentexamen nödvändiga undervisningen. Av organisatoriska och ekonomiska skäl ha utredningsmännen emellertid ansett sig icke kunna förorda en sådan rekryteringsväg. De ha slutligen stannat vid att föreslå, att ynglingar med realexamen, som önska erhålla utbildning till officer, skola taga fast anställning vid den försvarsgren de vilja tillhöra, att de i sin tjänst beredas tillfälle att i likhet med annat manskap erhålla sådan undervisning, att den ovan för manskapets vidareutbildning till officer omförmälda kompetensen kan vinnas, samt att för dem möjliggöres att erhålla tillträde till krigsskolorna på kortare tid än den fast anställde med endast folkskoleunderbyggnad. Utredningsmännen anse alltså, att officersyrket bör rekryteras från studenter, från fast anställt manskap i allmänhet och från ynglingar med realexamen. Dessa vägar benämnas i betänkandet studentvägen, manskapsvägen och realexamensvägen. Frågan om i vilken utsträckning rekrytering bör ske från en var av dessa vägar, komma utredningsmännen att upptaga till behandling under rubriken »Jämförande prövning eller kvotsystem?». H ä r nedan skola de till en början behandla frågan om på vad sätt de som komma att gå manskapsvägen eller realexamensvägen skola beredas tillfälle att avlägga sådan »begränsad» studentexamen, vars innehåll närmare angivits under rubriken »Vilka förkunskaper äro erforderliga för utbildningen till officer?». Utredningsmännen övergå därefter till att uppdraga riktlinjerna för de tre rekryteringsvägarna och beröra vissa därmed sammanhängande spörsmål av allmängiltig räckvidd. Rörande de förslag, som därav föranledas, hänvisas till Kap. I X »Förslag med specialmotiveringar». Studentexamen på manskaps- och realexamensvägarna. Utbildningen för underbefälet till officersyrket går för närvarande, såsom förut angivits, vid armén över arméns underofficersskolas förberedande högre

129 kurs och C-linje, vid flottan över studiestipendievägen, vid kustartilleriet över endera av dessa båda vägar samt vid flygvapnet över studentkurs för underbefäl. Arméns underofficersskola bygger i sådant hänseende på underbefälsutbildningen, studiestipendievägen på underbefäls- och underofficersutbildningen samt studentkursen på underbefäls- och flygutbildningen (i flera fall har dock studentkursen föregåtts även av underofficersutbildning). Samtliga dessa utbildningslinjer äro tillgängliga för manskapet, oberoende av vilken skolunderbyggnad som erhållits före inträdet i militär tjänst. Studiestipendievägen har, såsom förut under rubriken »Rekryteringsbasen enligt nuvarande rekryteringsordning» visats, givit ringa resultat, och den har också vid armén övergivits i samband med att arméns underofficersskola inrättades. Anledningen till att denna väg slagit fel, är framför allt dess svårframkomlighet. Eleverna hänvisas att på egen hand ordna studier i omfattande kurser. Någon undervisning, avpassad för det speciella studiemålet, står ej till buds. Åldern för stipendiaterna blir i allmänhet väl hög genom att studierna börja först efter avlagd underofficersexamen. Denna utbildningsväg synes därför böra övergivas även för marinens del. Chefen för marinen föreslår i sitt yttrande över Österströmsutredningen inrättande av ett för hela försvarsväsendet gemensamt militärgymnasium eller, därest ett sådant ej kunde komma till stånd, ett gymnasium endast för marinen, vilket i så fall lämpligen kunde anslutas till arméns underofficersskola. Manskapets utbildning till officersaspirant skulle enligt förslaget gå över följande etapper: realexamen, fullständig korpralsutbildning samt fullständig studentexamen, avlagd efter 2 eller 3 års studier vid militärgymnasiet. Därest realexamen ej avlagts före inträdet i militär tjänst, skulle den avläggas efter korpralsutbildningen under ett års studier med studiestipendium. Om elev ej kunde på våren detta år avlägga realexamen, skulle han i stället ha att underkasta sig inträdesprov till militärgymnasiets första klass på hösten. Efter studentexamen skulle eleverna följa officersutbildningen från dess början. Inrättande av ett för hela försvarsväsendet gemensamt militärgymnasium torde ej kunna komma i fråga redan på grund av de därmed förenade kostnaderna. Anledning torde ej finnas — och direktiven giva för övrigt även uttryck däråt — att för arméns del frångå det system man där har. Även kostnaderna för ett marinens militärgymnasium torde bli alltför höga för det fåtal elever, som skulle komma att finnas vid gymnasiet. Även andra betänkligheter möta emellertid mot militärgymnasietanken. Eleverna skulle under studietiden undandragas kontinuerlig militär utbildning och prövning. Om de ej godkändes i studentexamen, hade kostnaden för deras utbildning varit till ringa nytta. Då de ej fått underofficersutbildning, kunde de nämligen icke ägna försvaret sina tjänster i underofficersställning. Man kunde även befara, att mången för den militära tjänsten intresserad yngling ej skulle vilja taga den risk att nödgas lämna den militära banan, som sålunda kunde följa med ett inträde vid militärgymnasiet. Officersförbundsbladet har i en artikelserie under rubriken »Rekryteringen 9—2476 39

130 av försvarsväsendets officerskårer», innehållande referat av Österströmsutredningen och försvarsgrenschefernas yttranden över denna samt kritik över utredningen, föreslagit en anordning av officersutbildningen enligt i huvudsak följande principer. Anställning för utbildning till officer skulle kunna vinnas av ynglingar, som genomgått folkskola eller avlagt real- eller studentexamen eller annan därmed jämförlig examen. Rekrytutbildning skulle av samtliga fullgöras som värnpliktiga vid truppslagsvis sammandragna rekrytskolor. Därefter skulle anställning erhållas som volontär för ett års provkurs, under vintern i truppslagsvis ordnade underbefälsskolor och under sommaren vid värnpliktstrupp som befäl. Under det att de i kursen godkända eleverna av studentgruppen därefter skulle börja sin utbildning vid krigsskolan, skulle för övriga godkända elever först särskild utbildning anordnas till studentexamen. Denna utbildning borde förläggas till vissa allmänna läroverk i sådana städer, som samtidigt vore garnisonsstäder. För utbildningen skulle vid dessa läroverk organiseras ett lyceum med fem årskurser, varje läsår begränsat till tiden den 1 oktober—den 1 april. Av dessa årskurser borde två vara avsedda för endast folkskoleelever samt de tre återstående för såväl folkskole- som realexamenselever. Mellan läsåren skulle befälstjänstgöring fullgöras vid trupp. De anmärkningar, som riktats mot förslaget om militärgymnasium, drabba till större delen även detta förslag. Kostnaderna synas emellertid bli väsentligt högre för dessa lyceer än för ett militärgymnasium, och hela organisationen torde vara alltför vidlyftig för att bliva praktiskt genomförbar. Vidare få eleverna knappast en tillfredsställande underbefälsutbildning enligt de krav man för närvarande ställer på en sådan utbildning. Utredningsmännen anse sålunda, att ej heller detta förslag innehåller lämpliga riktlinjer för en lösning av förevarande frågor. De enda återstående utbildningslinjerna äro, såvitt utredningsmännen kunnat finna, de vid armén och flygvapnet tillämpade. De principer, som tilllämpas vid armén, anse utredningsmännen böra i största möjliga utsträckning komma till tillämpning vid samtliga försvarsgrenar. De innebära, att alla, som taga fast anställning, ha möjlighet att komma fram till officersutbildning. Vidarebefordringslinjen inpassas i det vanliga utbildningssystemet och går sålunda över underofficersskolan med underofficersexamen. Detta medför den fördelen, att den som ej blir antagen som officersaspirant med sin underofficersexamen har möjlighet att stanna i militär tjänst som underofficer. Underofficers- och underbefälskårerna ha också givit uttryck åt önskan, att denna form för vidareutbildning måtte komma till tillämpning vid samtliga försvarsgrenar. Vad beträffar marinen, ha utredningsmännen i uppdrag att framlägga förslag angående underofficersutbildningen. De komma att i detta avseende framlägga alternativa förslag om en gemensam underofficersskola för marinen samt särskilda underofficersskolor för flottan och kustartilleriet. Vilket alternativ man än väljer, anse utredningsmännen dock, att någon utbildningslinje fram till begränsad studentexamen ej bör anordnas vid

131 dessa skolor. Det visar sig nämligen, att en sådan utbildningslinje — till underofficersexamen jämte begränsad studentexamen — även for marinens del kan anordnas över arméns underofficersskola och sålunda anslutas till den organisation man där redan har. Detta medför givetvis stora ekonomiska och organisatoriska fördelar, så mycket mera framträdande som antalet underbefäl, som vid flottan och kustartilleriet kunna beräknas söka vidareutbildning till officer, kan beräknas bli jämförelsevis ringa. För kustartilleriets del finnes dessutom, som förut nämnts, redan möjligheten att avlägga underofficersexamen jämte begränsad studentexamen vid arméns underofficersskola. År 1939 avlade sålunda en elev och år 1940 förväntas ytterligare 2 elever avlägga dessa examina vid skolan. Tillströmningen av elever från kustartilleriet till arméns underofficersskola har över huvud taget de senare åren ökat. Antalet, som läsåren 1929—1935 uppgick till sammanlagt 28, utgjorde sålunda 3 under läsåret 1936—1937, 11 under läsåret 1937—1938 och 13 under läsåret 1938—1939, samtliga utom en tillhörande Vaxholms kustartilleriregemente. Det torde vara ett önskemål vid kustartilleriet, att de möjligheter till utbildning, som för kustartilleriets underbefäl finnas vid arméns underofficersskola, bibehållas, detta såväl med hänsyn till den militära utbildningen — särskilt värdefull i avseende å truppföring, trupputbildning och fälttjänst — som på grund av arméns underofficersskolas större möjligheter att bereda god allmänbildande undervisning. Beträffande den ordning, enligt vilken underbefäl vid flygvapnet borde inhämta erforderliga kunskaper för avläggande av begränsad studentexamen, uttalade försvarskommissionen, att det knappast torde vara lämpligt, att sådana studier bedreves vid flygvapnets underofficersskola. En sådan ordning skulle, enligt försvarskommissionens mening, medföra den olägenheten, att utbildningen skulle kräva en avsevärd tid, och att eleverna skulle få inlära en del militära ämnen, av vilka stora delar vore av betydelse för den blivande underofficeren utan att äga motsvarande värde för officersutbildningen, medan andra ämnen i annan form senare gjordes till föremål för undervisning vid kadettskolan. Uppdelningen mellan de för utbildning till underofficer avsedda och de för utbildning till officer uttagna borde därför, enligt försvarskommissionens mening, ske före underofficersskolan och icke efter denna. Utredningsmännen ha väl beaktat de speciella förhållanden, som gälla flygvapnet, såväl den beträffande flygvapnets officerare särskilt starkt framträdande önskvärdheten av officersutnämning vid unga år som den omständigheten, att utbildningen vid kadettkurserna i högre grad än officersutbildningen vid övriga försvarsgrenar utgör en upprepning av den undervisning, som meddelas i underofficersskolan. Utredningsmännen ha dock ansett de skäl, som tala för en vidareutbildning över underofficersskolan, så starka, att även vid flygvapnet manskapsvägen till officersutbildning enligt utredningsmännens mening bör gå över underofficersskolan. Med hänsyn till den militära utbildningens speciella karaktär och dess krav på tillgång till materiel och möjligheter till flygning synes dock en sådan utbildning för närvarande ej

132 lämpligen böra förläggas till arméns underofficersskola. I Uppsala finnes nämligen icke någon flygflottilj. Den underofficersutbildning, som utredningsmännen komma att föreslå för flygvapnets del, är emellertid blott tvåårig. På denna tid är det ej möjligt att föra eleverna fram till begränsad studentexamen. Därför måste eleverna efter underofficersexamen under ett år genomgå en tredje klass vid underofficersskolan, i vilken undervisning meddelas, förutom i flygning, endast i allmänbildande ämnen. För eleverna på realexamensvägen torde däremot den av försvarskommissionen förordade utbildningslinjen vara att föredraga. Utredningsmännen förorda därför, att dessa elever, liksom hittills varit avsett, beordras till en ett- eller tvåårig, vid flygvapnet anordnad studentkurs och således icke hänvisas till underofficersskolan. Därest dessa elever av någon anledning bli nödsakade avbryta sin utbildning, torde ej heller en underofficersexamen för dessa, som erhålla en synnerligen värdefull flygutbildning, ha samma betydelse som för motsvarande elever vid de övriga försvarsgrenarna. I de båda följande avdelningarna av detta kapitel komma utredningsmännen att undersöka möjligheterna — bland annat för att underlätta för underbefälet att avlägga begränsad studentexamen — för beredande av förbättrad undervisning i de allmänbildande ämnena i de lägre manskapsskolorna och att framlägga förslag om organisationen av utbildningen vid arméns underofficersskola respektive flygvapnets underofficersskola och studentkurs för avläggande av begränsad studentexamen. I detta sammanhang anse sig utredningsmännen böra till behandling upptaga frågan om bibehållandet av nuvarande ålders- och betygsspärrar som fordran för underbefälets (underofficerens) antagning till officersaspiranter. Vid armén och flygvapnet fordras, att sökanden det kalenderår, då anställning som officersaspirant skall taga sin början, uppnår högst 26 år och vid marinen, att sökanden det kalenderår, då anställning som kadett skall taga sin början, uppnår högst 29 år. I fråga om betygsfordringarna och krav på särskilda vitsord för antagning gäller vid armén, att sökanden vid arméns underofficersskola erhållit i uppförande betygssiffran 10 samt antingen huvudbetyget Med beröm godkänd eller en sammanlagd betygssumma av lägst 16 i truppföring och trupputbildning, vid marinen, att sökanden har vitsord om gott uppförande och, i fråga om underbefäl, att han under de senaste 2 åren icke haft lägre betyg för uppförande än Berömligt, samt vicl flygvapnet, att sökanden av vederbörande flottilj chef förklarats lämplig för utbildning till officer på aktiv stat vid flygvapnet. Om man bortser från kraven på vitsord i uppförande, är det alltså endast vid armén, som särskilda betygsspärrar uppställts. Huru ålders- och betygsspärrarna ha verkat vid armén framgår av följande uppgifter, som utredningsmännen inhämtat. Av de 190 elever, som åren 1929—1939 avlagt begränsad studentexamen vid arméns underofficersskola, ha 69 ej haft möjlighet att söka officersutbildning på grund av åldersoch betygsspärrarna, 25 elever ha hindrats endast av åldersspärren, 35 endast av betygsspärren och 9 av båda dessa spärrar. Antalet elever, som sålunda ej

133 kunnat ifrågakomma till officersutbildning, har år 1936 varit 15 och år 1937 uppgått till 10. Sedan från och med år 1938 uppmjukning av antagningsbestämmelserna skett, bland annat genom att åldersgränsen höjts från 25 till 26 år, har antalet, som hindrats av spärrarna, nedgått, år 1938 till 5 och år 1939 till 2. Medelåldern vid avgång från arméns underofficersskola på dess C-linje har åren 1930—1939 varit 25*4 år (år 1939 25'3 år). Med de åtgärder, som komma att föreslås, kan emellertid medelåldern beräknas sjunka. Då det ur militär synpunkt främst är ett intresse, att officersutnämning ej regelmässigt inträffar vid för hög ålder, anse utredningsmännen, att åldersspärrarna utan olägenhet kunna borttagas. Ej heller böra de för arméns del nu gällande särskilda betygsspärrarna bibehållas. Det system, som kommer att föreslås för fördelning av platserna på krigsskolorna mellan elever på studentvägen och elever från manskaps- och realexamensvägarna, innebär, att platserna skola fördelas enligt ett kvotsystem, som bör vara så avvägt med hänsyn till antalet elever på de olika vägarna, att erforderligt urval kan ske. Det torde knappast vara förenligt med detta system, som bland annat avser att skapa trygghet för de olika vägarnas elever vid bedömandet av utsikterna att vinna antagning som officersaspirant, att för någon av vägarna inrätta särskilda betygsspärrar. Studentvägen. Frågan om hur utbildningen på studentvägen bör vara ordnad med hänsyn till kravet på ökad manskapserfarenhet behandlas under Kap. VI. I övrigt ha utredningsmännen ej väsentliga ändringar att föreslå beträffande denna utbildningsväg. Här beröras emellertid vissa med rekryteringen sammanhängande spörsmål. Utbildningen till officer på aktiv stat har ej förrän under senare år annat än undantagsvis och då dispensvägen stått öppen för den som helt eller delvis fullgjort värnpliktstjänstgöring. Numera kunna studenter, som fullgöra sin värnplikt, antagas till officersaspiranter vid armén och till kadetter vid kustartilleriet vid slutet av rekrytutbildningen i september. De få då tillgodoräkna sig fullgjord värnpliktstjänstgöring som fullgjord del av aspiranttjänstgöringen. På samma sätt kan vid armén reservofficersaspirant antagas till officersaspirant vid samma tid. Sådan övergång kan även ske under aspirantskolorna, dock senast den 10 januari. Avsikten med denna begränsning torde vara, dels att officersaspiranterna därefter skola veta, hur många som konkurrera om platserna vid officerskursen, och dels att vissa av reservofficersaspiranterna vid infanteriet (ungefär motsvarande en pluton) därefter få en specialiserad utbildning med tunga vapen, övergång från vanlig värnpliktstjänstgöring till officersaspirantutbildning har ägt rum vid armén år 1937 i 18 fall och år 1938 i 23 fall samt vid kustartilleriet vartdera av åren 1936 och 1937 i 3 fall. Vid flottan har man för närvarande ej motsvarande möjlighet. Vid flygvapnet möjliggör den gemensamma tjänstgöringen för officers- och reservofficersaspiranter under aspirantskolan (flygutbild-

134 ningen) omflyttning mellan dessa grupper, så att reservofficersaspiranter i konkurrens med officersaspiranterna kunna övergå till utbildning till officer på stat vid aspirantskolans slut. Det åligger sålunda chefen för flygkrigsskolan att årligen före den 15 april till chefen för flygvapnet insända ansökningar om sådan övergång från de reservofficersaspiranter, som äro lämpliga att antagas till officersaspiranter, därest de i övrigt besitta erforderlig kompetens för antagning till officersaspiranter. Utredningsmännen anse, att dessa möjligheter till rekrytering bland dels studenter, som fullgöra värnpliktstjänstgöring, och dels reservofficersaspiranter äro värdefulla och böra tillvaratagas. Det synes vara möjligt att tillåta, att reservofficersaspiranter vid armén ännu vid aspirantskolans slut skola få anmäla sig till officersaspiranter, därest de i övrigt besitta därför erforderlig kompetens. Utredningsmännen ha även tagit under övervägande, huruvida icke ynglingar från den i inskrivningsförordningen omförmälda värnpliktsgruppen »studenters likställda» skulle kunna få antagas till officersaspiranter. Det har därvid visat sig, att dessa värnpliktiga i det hänseende, varom här är fråga, i allmänhet icke kunna likställas med studenterna. På prövning fall för fall torde därför få bero, om sådana värnpliktiga skola erhålla tillstånd att antagas till officersaspiranter. Bestämmelserna om antagning av officersaspiranter äro, såsom framgår av redogörelsen för gällande ordning för rekryteringen och utbildningen, i flera avseenden olika vid de skilda försvarsgrenarna. Dessa olikheter betingas i viss utsträckning av försvarsgrenarnas olika natur. Vid infanteriet, kavalleriet och artilleriet antagas officersaspiranterna av regementenas (kårernas) chefer men vid luftvärnsartilleriet, ingenjörtrupperna och trängtrupperna truppslagsvis av vederbörande inspektörer. Signaltrupperna ha ej egen officersutbildning. Envar sökande, som uppfyller föreskrivna fordringar, har rätt att bliva antagen som officersaspirant vid det förband (truppslag), till vilket han sökt. Antalet aspiranter är således obegränsat. Vid flottan, kustartilleriet och flygvapnet antagas officersaspiranter till det antal, som i kommandoväg bestämmes. Rekryteringen av officersaspiranter regements-(kår-)vis vid vissa truppslag synes ha medfört, att vid vissa regementen rekryteringen så gott som uteslutande skett från de högsta samhällsklasserna. Därest rekrytering skedde truppslagsvis vid samtliga truppslag skulle en en sådan ordning kunna brytas. Rekrytering truppförbandsvis har emellertid vissa fördelar. Det är av stor betydelse för officeren, att han får tjänstgöringen förlagd till hemorten, där han är väl förtrogen med såväl folket och bygden som förhållandena i övrigt. Under utbildningstiden kan det för aspiranten vara av intresse, ej minst ekonomiskt, att tillhöra truppförband i hemorten. Rekryteringen skulle därför måhända ofördelaktigt påverkas, om rätten att välja regemente borttoges. Med hänsyn härtill anse sig utredningsmännen icke böra föreslå någon ändring i detta hänseende.

135 Vissa skäl synas tala för att, liksom fallet nu är vid marinen och flygvapnet, antalet aspiranter vid ingenjör- och trängtrupperna bör begränsas. Till dessa truppslag söka sig nämligen ofta ett större antal aspiranter än som är behövligt för officerskadrernas fyllande I 1937—1938 års aspirantkurs var sålunda antalet godkända officersaspiranter vid ingenjörtrupperna 10, av vilka endast 5 antogos till kadetter, och vid trängtrupperna 20, av vilka endast 7 kunde erhålla kadettantagning. I 1938—1939 års aspirantkurs voro motsvarande siffror vid ingenjörtrupperna 9 och 4 samt vid trängtrupperna 23 och 6. Överskottet av godkända reservofficersaspiranter var vid ingenjörtrupperna 13 år 1938 och 15 år 1939 samt vid trängtrupperna 24 år 1938 och 19 år 1939. Utredningsmännen anse, att då antagning av aspiranter sker truppslagsvis, antalet bör bestämmas i kommandoväg. Utredningsmännen anse sig i detta sammanhang böra beröra frågan om ordningen för urvalet av de aspiranter, som efter genomgången förberedande utbildning skola kommenderas till krigsskolorna. Vid armén utfärda cheferna för aspirantskolorna efter de vid skolorna tjänstgörande officerarnas hörande vid skolornas slut betyg rörande elevernas kunskaper och färdigheter samt lämplighet för fortsatt utbildning till officerare respektive reservofficerare. Med ledning av dessa betyg upprättas turlistor. Den officersaspirant, som förklaras icke lämplig för fortsatt utbildning till officer på stat, avgår från sin anställning som officersaspirant, men utbildningen får i regel tillgodoräknas som värnpliktstjänstgöring. Om sådan aspirant befinnes lämplig för fortsatt utbildning till officer i reserven, kan han överföras för sådan utbildning. Bland de godkända officersaspiranterna utvaljes med ledning av placeringen å turlistan det antal, som motsvarar i kommandoväg bestämt antal platser för studentaspiranter vid krigsskolans officerskurs. Kommendering till krigsskolan är dock jämväl beroende av intyg om lämplighet för fortsatt utbildning till officer, utfärdat av vederbörande truppförbandschef vid början av regementsövningarna det år aspirantskola blivit genomgången. De elever, som placerats »under strecket» å turlistan, få konkurrera om platserna i reservofficerskurserna vid krigsskolan eller avgå. Vid flottan uttagas kadetterna efter aspirantkursens (långresans) slut av chefen för marinen efter förslag av chefen för sjökrigsskolan till det antal, som av Kungl. Maj:t bestämmes. År 1939 antogos av 25 i långresan deltagande aspiranter 18 till kadetter. Vid bestämmande av ordningsföljden mellan dem som kunna ifrågakomma till kadetter tages hänsyn dels till betyg i avlagda examina och betygen från aspirantutbildningen, dels till den lämplighet för anställningen, som vederbörande kan anses ha förvärvat genom sin militära tjänstgöring och eljest genom föregående verksamhet, och dels till de upplysningar i övrigt, som av chefen för sjökrigsskolan kan ha inhämtats. Kustartillerikadetterna uttagas av chefen för kustartilleriet, efter det de fullgjort aspiranttjänstgöring under 3Vt månad, till det antal, som av Kungl. Maj:t bestämmes. För bestämmande av ordningsföljden gälla liknande be-

136 stämmelser som för flottan. Av aspiranterna, vilkas antal åren 1938 och 1939 uppgick till 30 varje år, antogos år 1938 16 och år 1939 18 till kadetter. Vid flygvapnet sker gallringen bland aspiranterna under hela utbildningstiden. Den största avgångsprocenten har man dock vid läkarundersökningen och under flygutbildningens första period. Under åren 1934—1937 ha'sålunda av aspiranterna utgallrats, vid läkarundersökningen 26'5 procent, under flygutbildningens första period 18* 7 procent och under den fortsatta utbildningen 11'7 procent. För att förklaras lämpliga för påbörjande av grundläggande flygslagsutbildning fordras att med godkända vitsord ha genomgått aspirantskolan och därvid ha erhållit särskilda vitsord i flygning och i lämplighet, Till flygkrigsskolan kommenderas av godkända aspiranter ett antal, som bestämmes med hänsyn till personalbehovet och till förfogande stående medel. Av det anförda framgår, att för uttagningen av elever till officers-(kadett-) kurserna olika principer tillämpas vid de tre försvarsgrenarna, Vid armén äro — utom lämplighetsförklaring av vederbörande truppförbandschef — betygen i aspirantskolan avgörande. Vid flottan upprättas turlistan för kadettantagningen efter den principen, att placeringen i aspirantskolan inverkar med Vs och placeringen i aspirantkursen (långresan) med 2/s. Placeringen i aspirantkursen låter man med Vs påverkas av placeringen enligt vissa av de viktigare studentbetygen. Vid kustartilleriet tillmätes studentbetyget viss betydelse vid kadettantagningen. Vid flygvapnet är det framför allt förmåga i flygning, som är avgörande. Vid samtliga försvarsgrenar inverkar vid turlistornas upprättande det lämplighetsbetyg, som sättes efter aspirantutbildningen. Tidigare har framhållits betydelsen av att den blivande officeren får manskapserfarenhet och att han har förmåga att vinna kontakt med truppen. Uttrycklig föreskrift bör finnas om att dessa synpunkter skola göra sig gällande vid bestämmande av lämplighetsbetyg. Till ledning för ett bedömande i bland annat detta avseende vore det också av värde, om vid armén truppförbandschef efter första periodens tjänstgöring finge till aspirantskolorna avgiva utlåtande angående elevernas lämplighet, så att truppförbandschefs omdöme därvidlag komme att öva inflytande på betygssättningen redan vid aspirantskolan. Enligt den av utredningsmännen föreslagna utbildningsordningen skola aspiranterna vid armén och kustartilleriet under regementsmötet första året och vid flottan under långresan bringas i kontakt med »trupppen» på ett annat sätt än tidigare. Betydelsen härav skulle understrykas, om uttryckliga bestämmelser meddelades om att denna sida av utbildningen skulle tillmätas betydelse vid bedömandet av lämplighet. Vid kustartilleriet skulle möjligheterna till ett bedömande ur dessa synpunkter väsentligen ökas, om kadettantagningen uppskötes, så att den komme att äga rum först efter underbefälskursen vid artilleriavdelningen, under vilken kontakt i stor utsträckning erhålles med manskap. Därest det system, som utredningsmännen föreslå för uttagning av kadetter från de olika rekryteringsvägarna, genom-

137 föres, synes ett sådant uppskjutande av kadettantagningen under alla förhållanden böra komma till stånd, så att uttagnmg från de olika vägarna kan ske ungefär samtidigt. Även vid flygvapnet bör vid antagning till officer hänsyn tagas till ovan framhållna synpunkter. I detta sammanhang torde det vara lämpligt att beröra frågan om den betydelse, som vid antagningen av officersaspiranter bör tillmätas ådagalagd begåvning för teoretiska studier. Utredningsmännen ha tidigare i detta kapitel under rubriken »Officerens arbetsuppgifter» varit inne på liknande spörsmål. Aspirantutbildningen sätter i stort sett ej elevernas förmåga i fråga om teoretiska studier på svårare prov, åtminstone ej vid armén, kustartilleriet och flygvapnet. Vid flottan kan måhända navigationen betraktas som en prövosten i detta hänseende. Det är först vid krigshögskolorna, som mera kvalificerade teoretiska studier förekomma. Studierna vid krigshögskolorna ställa framför allt stora krav på elevernas teoretiska begåvning. Frågan om förhållandet mellan den teoretiska och den praktiska begåvningen har år 1931 varit föremål för undersökning av docenten Curt Gyllenswärd. Undersökningen avsåg en officerskurs vid krigsskolan, och redogörelse för undersökningen har framlagts i en uppsats i Tidskrift för militär hälsovård år 1931 häftet 2. Undersökningen visar, att kadetternas militära duglighet, mätt genom erhållen poängsumma vid avgången från krigsskolan, som en genomgående regel är högre, ju högre genomsnittligt studentbetyg vederbörande förvärvat. Samtidigt äro såväl slutbetygen i de egentliga läroämnena högre som även den visade dugligheten i praktiska tillämpningsövningar och jämväl den förvärvade färdigheten i gymnastik, idrott, ridning och motortjänst genomgående större hos dem som ha högt genomsnittligt studentbetyg. Gyllenswärcl håller därför före, att studentbetygen i stort sett giva en mycket god grund för bedömande av en persons utsikter att under förutsättning av förefintligheten av en god fysik tillgodogöra sig utbildning även till ett intellektuellt yrke, vilket, förutom en viss studiebegåvning, erfordrar ett visst mått av praktisk färdighet. Dessa spörsmål ha även behandlats i tidigare till Kungl. Maj:t ingivna framställningar om ändrade bestämmelser rörande urvalet av officersaspiranter för fortsatt utbildning. I en till Kungl. Maj:t den 29 juni 1932 från generalstaben ingiven skrivelse anföres sålunda i detta hänseende bland annat följande: Vid en undersökning av den inbördes ordningen efter aspirantskolan och krigsskolan har visat sig, att anmärkningsvärda omkastningar ägt rum. Om såsom utgångspunkt tages den största omkastning, som teoretiskt sett kan inträffa, nämligen då ordningsföljden helt omvändes, finner man, att i ett flertal fall inträffat en omkastning närmande sig till 50 procent av det maximala. I ett fall har den till och med uppgått till 90 procent. Anledningarna härtill kunna vara flera, bland andra utbildningens olika karaktär och den individuella utvecklingen, men torde i stor utsträckning vara att tillskriva svårigheterna att redan under aspirantskolan riktigt kunna bedöma aspirantens lämplighet. Dessa svårigheter göra sig mindre gällande vid krigsskolan på grund av dennas längre varaktighet och på grund av att prövningen där sker under ett senare skede, då eleverna hunnit förvärva större kunskaper och även ett mognare omdöme. Detta bestyrkes

138 även av att, då jämförelse kunnat ske efter officersexamen, t. ex. vid infanteriofficersskolan, omkastningarna varit av mindre omfattning än vid krigsskolan. De sålunda gjorda uttalandena ha föranlett utredningsmännen att undersöka förhållandet mellan placeringarna för de vid krigsskolan åren 1938 och 1939 utexaminerade kadetterna och de placeringar, som erhållas med ledning av å ena sidan aspirantskolebetyget och å andra sidan studentbetyget enligt vissa av Gyllenswärd angivna regler. Det har därvid visat sig, att om man utgår från att placeringen vid officersexamen utgör en tillförlitlig gradering av elevernas lämplighet för officersyrket, studentbetyget i 61 fall och aspirantskolebetyget i 113 fall varit mest tillförlitligt som värdemätare av aspiranternas lämplighet för yrket. I 16 fall ha studentbetyget och aspirantskolebetyget varit likvärdiga i detta avseende. Fall förekomma, då skillnaden mellan placeringen i aspirantskolan och i officersexamen äro ganska stora. Sålunda ha placeringar i officersexamen ändrats från 5 till 27, från 4 till 21, från 13 till 36, från 11 till 46, från 17 till 2, från 25 till 8 o. s. v. Därest placeringarna enligt studentbetyget jämföras med dem vid officersexamen, visar det sig emellertid, att ändring skett från 21 till 1, från 46 till 2, från 51 till 10, från 38 till 2, från 3 till 28, från 16 till 40, från 5 till 44, från 6 till 26, från 1 till 31, från 1 till 55 o. s. v. Denna undersökning synes sålunda ge vid handen, att aspirantskolebetyget vid armén är tillförlitligare än studentbetyget. Utredningsmännen, som — bland annat med hänsyn till den ökade tillförlitlighet aspirantskolebetygen numera synas äga efter omläggningen av utbildningen vid aspirantskolorna — ej föreslå åtgärder i de avseenden, varom nu är fråga, förutsätta, att de militära myndigheterna ägna uppmärksamhet åt frågan. I övrigt hänvisas till Kap. I X »Förslag med specialmotiveringar», i vilket studentvägen till officersexamen vid de olika försvarsgrenarna närmare behandlas. Manskapsvägen. Manskapsvägen till officersutbildning över arméns underofficersskola för armén, flottan och kustartilleriet samt för flygvapnet över flygvapnets underofficersskola föreslås skola i huvudsak anordnas på sätt här nedan angives. Vid armén bör de tre första årens utbildning — underbefälsutbildningen — bibehållas organisatoriskt oförändrad. Den redan nu förefintliga möjligheten för volontär med förut förvärvad god allmänbildning att hoppa över korpralsutbildningen bör alltjämt bibehållas. Vidare har i flera fall förekommit, att volontär- och vicekorpralsutbildningen förkortats (den senare borttogs år 1937 och ingår nu som en del av volontärutbildningen). Sådan förkortning torde i allmänhet ha haft samband med övergång från värnpliktstjänstgöring till fast anställning. Även denna möjlighet bör stå öppen. Förkortning av underbefälsutbildningen bör alltjämt vara beroende på truppförbandschefens bedömande i det särskilda fallet. Vid flottan bör underbefälsutbildningen de tre första åren bibehållas oförändrad med korpralskola tredje året.

139 I fråga om kustartilleriet komma utredningsmännen att föreslå, att lägre underofficersskolan, som för närvarande anordnas under det fjärde utbildningsåret, förlägges till tredje året. För att möjliggöra uttagning till vidareutbildning redan efter tredje året är det nämligen av vikt, att denna skola, som har till uppgift att fullborda underbefälsutbildningen, redan då har genomgåtts av dem som skola erhålla vidareutbildning till officer. För flygvapnets del komma utredningsmännen att föreslå, att furirskolan flyttas från fjärde till tredje året. Härigenom vinnes, dels att uttagning till flygutbildning kan ske ett år tidigare än för närvarande, och dels att underbefälsutbildningen jämväl vid flygvapnet kommer att avslutas efter 3 år. Den möjlighet till förkortning av underbefälsutbildningen, som finns vid armén, torde även böra stå öppen för eleverna vid kustartilleriet och flygvapnet. Vid flottan torde i vissa fall korpralsutbildningen kunna få påbörjas redan efter första årets utbildning. Efter avslutandet av furirskolan vid armén respektive korpralskolan vid flottan har underbefälet att fullgöra allmän tjänst, innan kommendering sker till underofficersskola. Underbefälet vid kustartilleriet fullgör för närvarande sådan tjänst under tredje året, innan lägre underofficersskolan genomgås. Militärt önskvärt torde vara, att tiden för allmän tjänst ej utsträckes längre än till året närmast efter det, clå furirs- respektive korpralsexamen avlagts, eller, vad kustartilleriet angår, lägre underofficersskolan, förlagd till tredje året, genomgåtts. För underbefäl, som önska erhålla vidareutbildning till officer och befinnas lämpliga för sådan utbildning, bör emellertid beredas möjlighet att direkt efter tredje årets utbildning erhålla kommendering till förberedande kursen vid arméns underofficersskola. Uttagning till sådan förturskommendering bör ske på samma sätt, som kommer att föreslås för uttagning av elever å realexamensvägen för kommendering till arméns underofficersskolas allmänna kurs. Vad beträffar flygvapnet, synes endast det underbefäl, som erhållit flygutbildning, kunna beredas tillfälle till vidareutbildning till officer. Uttagningen till flygutbildning, som står öppen för manskap inom alla yrkesgrenar, äger för närvarande rum efter furirskolans slut. Genom att denna flyttas till tredje året, kan flygutbildning erhållas under fjärde i stället för som nu under femte året. Det förutsattes, att jämväl efter sådan framflyttning av flygutbildningen kommenderingen till underofficersskolan kan såsom hittills ske i omedelbar anslutning till flygutbildningen. Eleverna på manskapsvägen skola vid arméns respektive flygvapnets underofficersskola genomgå en treårig utbildning, ledande till underofficersexamen jämte begränsad studentexamen. Vid flygvapnet bör dock, som förut nämnts, underofficersexamen avläggas redan vid slutet av andra årskursen i underofficersskolan. Underbefäl, som avlagt underofficersexamen jämte begränsad studentexamen, kunna anslutas till krigsskolorna, där de tillsammans med övriga officersaspiranter ha att avlägga officersexamen.

140 Den fast anställdes vid armén vidareutbildning till officer kan för närvarande beräknas taga en tid av 8 år 10 månader (3 års underbefälsutbildning, 1 års trupptjänst som furir, 3 års utbildning vid arméns underofficersskola och 2 års utbildning vid officerskurs vid krigsskolan). Trupptjänsttiden kan emellertid under nuvarande förhållanden omfatta flera år, vilket i motsvarande mån höjer åldern vid officersutnämningen. Enligt vad utredningsmännen inhämtat, ha av de under åren 1929—1938 från samtliga arméns truppslag till arméns underofficersskola kommenderade eleverna 36 beordrats samma år som furirsexamen, 293 efter 1 år, 226 efter 2 år, 191 efter 3 år, 131 efter 4 år, 71 efter 5 år, 47 efter 6 år och 30 efter 7—10 år. Olägenheten härav är särskilt stor för officersrekryteringen från underbefälskategorien. Väl torde det vara så, att i viss utsträckning de som ansetts ha möjlighet till officersutbildning beretts viss förtur. Detta har emellertid — frånsett de fall, då inträdesprövning direkt till underofficersskolans allmänna kurs skett — varit beroende på truppförbandschefens intresse att hjälpa fram underbefäl till officersutbildning, och truppförbandschefen har därvid även haft att taga viss hänsyn till att det måhända ansetts som orättvisa att sålunda gynna vissa elever på andras bekostnad. Truppförbanden förfoga nämligen varje år endast över ett bestämt antal platser vid underofficersskolan, varför förtur för ett underbefäl kan innebära försening för ett annat. Utredningsmännens förslag i fråga om vidareutbildningen på manskapsvägen vid armén innebär, att utbildningstiden, därest förtursrätt medgives för kommendering till underofficersskolan, skulle komma att sänkas till 7 år 10 månader. Om anställning vinnes vid 17 år, vilken ålder enligt utredningsmännens förslag bör vara den lägsta för antagning vid samtliga försvarsgrenar, skulle alltså officersutnämning kunna erhållas vid 25 års ålder. Utbildningstiden på manskapsvägen vid flottan kommer för dem som erhålla förtursrätt att bliva 8 år 11 månader (3 års underbefälsutbildning och praktisk tjänst, 1 år för långresa, 3 års utbildning vid arméns underofficersskola och 2 års utbildning vid sjökrigsskolans kadettskola). Om antagningsåldern är 17 år, skulle officersutnämning på denna väg kunna erhållas vid 26 år. Vid kustartilleriet kan utbildningen till officer över arméns underofficersskola för närvarande beräknas taga en tid av 8 år 11 månader (4 års underbefälsutbildning och trupptjänst, 3 års utbildning vid arméns underofficersskola och 2 års utbildning vid kadettkurs vid sjökrigsskolan). Med den av utredningsmännen föreslagna förtursrätten för kommendering till arméns underofficersskola skulle utbildningstiden inskränkas till 7 år 11 månader. Vid en antagningsålder av 17 år skulle därför utnämning till officer kunna ske vid 25 års ålder. Vid flygvapnet kan vidareutbildningen till officer för närvarande beräknas taga en tid av 8 år hx/z månad (4 års underbefälsutbildning och praktisk tjänst, 1 års flygutbildning, 2 års utbildning vid studentkurs och IV2 års utbildning vid flygkrigsskolans kadettskola). Enligt utredningsmännens förslag skulle utbildningstiden på manskapsvägen över underofficersskolan med under-

141 officersexamen även taga en tid av 8 år 5V« månad (3 års underbefälsutbildning, 1 års flygutbildning, 3 års utbildning vid underofficersskola och l1/» års utbildning vid kadettskola). Med en antagningsålder av 17 år skulle utnämning till officer på denna väg kunna ske vid 25 a 26 år. I fråga om manskapsvägen hänvisas i övrigt till Kap. IX »Förslag med specialmotiveringar», i vilket denna väg till officersexamen närmare behandlas. Realexamensvägen. De som på denna väg ämna bliva officerare böra hänvisas att taga fast anställning vid den försvarsgren de önska tillhöra. De skola följaktligen i sedvanlig ordning anmäla sig för rekrytantagning och undergå den prövning, som regelmässigt föregår sådan antagning. Därest de uppfylla de för rekryter i allmänhet fastställda fordringarna, böra de, föreslå utredningsmännen, äga viss företrädesrätt till antagning. I fråga om antagningsåldern komma utredningsmännen, såsom förut vid redogörelsen för manskapsvägen nämnts, att föreslå, att vid samtliga försvarsgrenar fast anställning skall kunna vinnas från och med det kalenderår sökanden fyller 17 år. Medelåldern för avläggande av realexamen var åren 1929— 1936 17'i år. Ehuru åtskilliga ynglingar torde avlägga denna examen före 17 års ålder, anse utredningsmännen, med hänsyn till det militära yrkets karaktär och den omständigheten, att den fast anställde efter relativt kort tjänstgöring kommer i befälsställning, att lägre antagningsålder än 17 år icke bör komma i fråga. De som vid tidigare ålder sluta sin skolgång kunna använda tiden, tills de uppnå föreskriven minimiålder för antagning, till praktiskt civilt arbete eller till studier. Bådadera äro till gagn för den blivande militära tjänsten. De vid armén och marinen antagna skola tillsammans med övriga fast anställda beredas sedvanlig underbefälsutbildning för att sedermera erhålla fortbildning till underofficer och, därest de befinnas därtill lämpliga, vidareutbildning till officer. Särskilda anordningar föreslås, för att de som gå denna väg skola på kortast möjliga tid erhålla kommendering till krigsskolorna. För flygvapnets del kommer, med hänsyn till de speciella förhållandena vid denna försvarsgren, att föreslås, att elever, som på realexamensvägen ämna söka vidareutbildning till officer, få avbryta underbefälsutbildningen efter korpralskolan för att redan på tredje året erhålla flygutbildning. Den fortsatta utbildningen skall därefter ej gå över underofficersskolan och underofficersexamen utan liksom för närvarande över studentkurs vid flygvapnet. Tillträde till denna rekryteringsväg bör beredas dem som avlagt realexamen eller vid allmänt läroverk erhållit flyttning till gymnasiets näst högsta ring eller lyceets näst högsta krets eller vid kommunal eller enskild läroanstalt med rätt att anställa studentexamen erhållit flyttning till klass, ring eller krets, motsvarande gymnasiets näst högsta ring eller lyceets näst högsta krets vid allmänt läroverk. I fråga om underbefälsutbildningen för dem som komma att gå realexamens-

142 vägen ha utredningsmännen övervägt, huruvida för dem en förkortning av den treåriga utbildning, som manskapet i allmänhet erhåller, är möjlig. För arméns del torde den möjlighet att hoppa över korpralskolan, varom förut nämnts, närmast komma i fråga. Utredningsmännen ha inhämtat, att av de 1 272 under åren 1924—1938 vid armén fast anställda med realexamen före inträdet i militär tjänst 61 elever fått hoppa över korpralskolan. Av dessa ha 53 i furirskolan erhållit huvudbetyget Med beröm godkänd och 8 huvudbetyget Godkänd. Ehuru dessa siffror tyda på att en förkortning av underbefälsutbildningen är möjlig, torde den dock ej vara att rekommendera såsom en generell förkortning för en hel grupp elever. Såsom en förmån för enstaka elever bör dock möjligheten finnas vid armén och kustartilleriet. Genom att sammandraga underbefälsutbildningen på 2 år i särskilda förlängda skolor skulle vidare en förkortning kunna åstadkommas. Detta skulle emellertid innebära, att särskilda skolor anordnades, och att trupptjänsten förkortades. De särskilda skolorna skulle föranleda avsevärda kostnader, och en förkortning av trupptjänsten är ur utbildningssynpunkt icke önskvärd. Dessutom bör fordras, att det avlönade manskapet skall kunna utnyttjas för tillgodoseende av truppförbandens behov av befäl. För flottans del kommer beträffande realexamensvägen att föreslås, att korpralskolan förlägges till andra året, en åtgärd, som betingas bland annat av de speciella utbildningsanordningar, som äro erforderliga på realexamensvägen. Ett borttagande av tredje årets tjänstgöring ombord skulle dock vara till sådan nackdel för utbildningen, att den ej kan rekommenderas. För flygvapnets del ha utredningsmännen funnit det angeläget, att elever på denna väg redan efter 2 års utbildning kunna erhålla flygutbildning. Såsom närmare här ovan och i Kap. IX under rubriken »Manskapsvägen och realexamensvägen till officersexamen vid flygvapnet» motiveras, har en till 2 år sammandragen underbefälsutbildning ej ansetts lämplig, varför i stället kommer att föreslås, att underbefälsutbildningen avbrytes efter korpralskolan. Flygutbildningen kan sålunda förläggas till tredje året. Sedan vid armén och marinen underbefälsutbildningen avslutats, bör det underbefäl, som har realexamen eller däremot svarande kunskaper, beredas tillfälle att omedelbart fortsätta utbildningen till underofficer och i samband därmed beredas undervisning för avläggande av begränsad studentexamen. Detta underbefäl bör därför ha att hos central militär myndighet, förslagsvis respektive försvarsgrenschefer, ansöka om kommendering för sådan utbildning, varvid vederbörande truppförbandschefs utlåtande om underbefälets lämplighet för officersutbildning bör företes. På försvarsgrenschefen bör bero, om sådan kommendering skall ske. Den som ej erhåller kommendering skall ha att vid truppförbandet fortsätta sin tjänstgöring för att där i likhet med annat manskap fortsätta utbildningen till underofficer och eventuellt till officer. För dem som av försvarsgrenscheferna uttagas för särskild underofficers- och officersutbildning bör möjliggöras att vid armén på 2 år, vid flottan på 3 år och vid kustartilleriet på 2 år avlägga underofficersexamen jämte begränsad studentexamen. För sådant ändamål bör vid arméns under-

143 officersskola anordnas en 2-årig linje för dem från armén och kustartilleriet, som av försvarsgrenscheferna uttagas för underofficers- och officersutbildning. Vid flottan böra de uttagna kommenderas till långresefartyget, varefter de böra vinna tillträde till den 2-åriga linjen vid arméns underofficersskola. Därest sökande till särskild utbildning vid armén, flottan och kustartilleriet kan antagas ej ha förutsättningar att följa undervisningen vid den 2-åriga linjen vid arméns underofficersskola, bör hinder ej möta för hans kommendering till skolans förberedande kurs. Vid flygvapnet bör chefen för flygvapnet efter flygutbildningen beordra sådana elever, som befinnas lämpliga för vidareutbildning till officer och ansöka därom, till 2-årig studentkurs för avläggande av studentexamen. Av de sökande, som äro kvalificerade för den särskilda utbildningen på realexamensvägen, böra inom varje försvarsgren för vidareutbildning till officer så många antagas, att det på manskaps- och realexamensvägarna årligen belöpande antalet av samtliga rekryteringsvägars platser vid krigsskolorna kan väntas bliva fyllt. Till frågan om i vilken utsträckning dessa platser böra vara förbehållna en var av rekryteringsvägarna, återkomma utredningsmännen här nedan under rubriken »Jämförande prövning eller kvotsystem?». Inom armén bör uttagningen ske truppslagsvis men oberoende av det truppförband sökandena tillhöra. Inom truppslaget böra nämligen allenast sökandenas kvalifikationer för officersutbildningen vara avgörande för uttagningen. Vid varje truppförband inom armén och flygvapnet samt vid sjömanskåren och kustartilleriets manskapskår komma årligen ett antal innehavare av furirseller korpralsbeställningar att erhålla utbildning vid underofficersskolorna respektive studentkursen och därigenom att, med undantag av sommarmånaderna, undandragas den allmänna tjänsten. Vederbörande stater ha även upprättats med hänsyn härtill och till att det kan väntas, att innehavarna av dessa beställningar framdeles skola övergå till underofficersbeställningar. Däremot ha staterna ej uppgjorts med tanke på övergång till officersbeställning. Vid sådant förhållande och då det för truppförbanden m. fl. årligen reserverade antale: platser vid underofficersskolorna är begränsat, måste främst tillses, att truppförbandens m. fl. behov av underofficersutbildad personal tillgodoses. Detta kan i vissa lägen tänkas leda till en förklarlig återhållsamhet vid kommendering till underofficersskolorna respektive studentkursen av sådana furirer eller korpraler, som ha för avsikt att erhålla vidareutbildning till officer. Skulle av sådan anledning hinder möta för kommendering, skulle emellertid syftet med de rekryteringsvägar, som vid sidan av studentvägen avses skola leda till officersyrket, kunna äventyras. För att undvika en sådan eventualitet och därjämte säkerställa dessa rekryteringsvägar anse sig utredningsmännen böra föreslå, att särskilda furirs- och korpralsbeställningar inrättas, vilka skola avses för dem på realexamensvägen och i vissa fall jämväl för dem på manskapsvägen, som skola erhålla vidareutbildning till officer. Dylika beställningar synas böra för arméns del lämpligen upptagas på arméns underofficersskolas stat och vid övriga försvarsgrenar, därest särskilda stater

144 upprättas för underofficersskolorna, å dessa stater och eljest å andra vederbörliga stater med angivande av det ändamål, för vilket beställningarna inrättats. Huru många dylika beställningar som skola behöva inrättas, kommer att bero på ställningstagandet till ovan angivna spörsmål om i vilken utsträckning realexamensvägen och manskaps vägen skola rekrytera officerskårerna. Sedan på realexamensvägen vid armén och marinen underofficersexamen jämte begränsad studentexamen och vid flygvapnet begränsad studentexamen avlagts, kunna eleverna anslutas till krigsskolorna för att där tillsammans med övriga officersaspiranter erhålla fortsatt utbildning till officer. Totala utbildningstiden på realexamensvägen skulle såsom regel bliva, vid armén 6 år 10 månader, vid flottan 7 år 11 månader, vid kustartilleriet 6 år 11 månader och vid flygvapnet 6 år 5V2 månad. Åldern för officersutnämning för dem som inträtt i tjänsten vid 17 års ålder kan således beräknas till, vid armén 24 år, vid flottan 25 år, vid kustartilleriet 24 år och vid flygvapnet 23 å 24 år. I Kap. I X »Förslag med specialmotiveringar» komma utredningsmännen att närmare redogöra för hur denna rekryteringsväg avses skola anordnas.

8. Undervisningen i de allmänbildande ämnena vid de lägre manskapsskolorna. Vid de lägre manskapsskolorna har undervisningen i de allmänbildande ämnena främst till uppgift att bereda bildningsunderlag för den rent militära utbildningen i underbefälsgraderna, att grundlägga de kunskaper, som fordras för underofficersexamen, samt att bereda underbefälet ökade möjligheter till civilanställning. På beskaffenheten av denna undervisning beror i viss mån även, om den fast anställde skall kunna erhålla vidareutbildning till officer. Den allmänbildande undervisningen vid de lägre manskapsskolorna har icke samma omfattning vid de skilda försvarsgrenarna och är även inom dessa oenhetlig. Vid armén erhåller manskapet sålunda undervisning i modersmålet, matematik, historia och geografi, vid flottan i modersmålet, matematik, geografi, fysik och kemi (radiomatroserna därjämte i engelska), vid kustartilleriet i modersmålet, matematik och fysik samt vid flygvapnet i modersmålet, matematik, historia och geografi. Åt undervisningen vid armén har för hela skoltiden anslagits: vid infanteriet 538 timmar, vid kavalleriet 287 timmar, vid artilleriet 617 timmar, vid luftvärnsartilleriet 505 timmar, vid ingenjörtrupperna 601 timmar, vid signaltrupperna 354 timmar och vid trängtrupperna 595 timmar. I manskapsskolorna vid flottan har åt undervisningen anslagits: vid däcks- och ekonomiavdelningarna 410 timmar samt vid maskinoch hantverksavdelningarna 460 timmar. Motsvarande timantal vid kustartilleriets manskapsskolor, lägre underofficersskolan däri inräknad, uppgår vid artilleri- och minavdelningarna till 890 timmar, vid ekonomi- och hantverksavdelningarna till 920 timmar samt vid maskinavdelningen till 715

145 timmar. Vid flygvapnet åter, där deltagandet i undervisningen är frivilligt, har för skoltiden anslagits en tid av 590 timmar. Utredningsmännen anse, att åtgärder böra vidtagas för åstadkommande av större enhetlighet än hittills i den allmänbildande utbildningen vid de skilda försvarsgrenarnas lägre manskapsskolor. Sådan enhetlighet torde ha sin betydelse icke minst för manskapsrekryteringen. Utfallet av denna vid var och en av försvarsgrenarna kan nämligen tänkas vara i viss mån beroende av hur försvarsgrenarnas skolväsende är ordnat. Även manskapets civilanställningsmöjligheter efter avslutad tjänst påverkas av den skolutbildning, som erhålles. Därtill kommer, att utbildningen vid manskapsskolorna skall bereda underlag för underofficersutbildningen, vilken synes böra föra fram till realexamen vid samtliga försvarsgrenar och icke, såsom nu är fallet, endast vid armén leda till detta kunskapsmått. Större enhetlighet i undervisningen och en även i övrigt förbättrad utbildning äro också önskvärda med tanke på att det fast anställda manskapet skall ha möjlighet att erhålla vidareutbildning till officer. Utredningsmännen ha undersökt möjligheterna för en utökning av undervisningstiden för de allmänbildande ämnena vid de lägre manskapsskolorna, särskilt för de truppslags vidkommande, där undervisning för närvarande bedrives i mindre omfattning. Det har därvid visat sig, att sådan ökning kan vinnas vid kavalleriet, luftvärnsartilleriet och signaltrupperna. För kavalleriet, där den anmärkningsvärt korta undervisningstiden motiveras med att eleverna i stor utsträckning måste tagas i anspråk för hästvård, komma utredningsmännen att föreslå, att värnpliktiga i erforderlig utsträckning ställas till förfogande för ombesörjande av hästvården. Även vid flottan och kustartilleriet kan viss utökning av undervisningstiden åstadkommas. För flygvapnets del komma utredningsmännen att föreslå, att undervisningen, som nu är frivillig, skall vara obligatorisk. Undersökningen har vidare givit vid handen, att ett avsevärt bättre utbildningsresultat skulle kunna uppnås vid de lägre manskapsskolorna vid armén och kustartilleriet, därest den allmänbildande undervisningen där anordnades ungefärligen såsom den bedrives vid flygvapnet. Vid flottan är en dylik ordning för undervisningen icke möjlig att genomföra. Utredningsmännen komma att föreslå inrättande även vid armén och kustartilleriet av skolklasser, vilka ej nödvändigtvis måste genomgås i en följd. Elever med speciella förutsättningar att tillgodogöra sig den allmänbildande undervisningen kunna därigenom få möjlighet att redan på rekryt- eller korpralstadiet inträda i en högre skolklass än den som för närvarande motsvarar rekryt- respektive korpralskolan. Därigenom vinnes också, att den av manskapet, som före inträdet avlagt realexamen eller erhållit högre utbildning än vid folkskola, icke skall, såsom nu är fallet, behöva följa den rent elementära utbildningen vid manskapsskolan. Den anordning, som sålunda föreslås, synes jämväl stå i god överensstämmelse med vissa förekrifter rörande manskapsutbildningen, som meddelats vid armén utan att där dock ha i nämnvärd grad blivit tillämpade. Genom en år 1935 utfärdad generalorder har sålunda för arméns del anbefallts 10 — 2476 39

146 bland annat, att undervisningen vid de lägre manskapsskolorna skall uppdelas på avdelningar med hänsyn till elevernas olika underbyggnad, att elev, som behärskar viss kurs, skall beredas tillfälle avlägga examen i denna, att sådan elev skall erhålla möjlighet att vidareförkovra sig i visst läroämne, att koncentrationsläsning skall möjliggöras, samt att examen skall få successivt avläggas i de olika ämnena. Förutom den utbildning manskapet kan erhålla vid de lägre manskapsskolorna, synes även särskild undervisning böra meddelas. Utredningsmännen komma i sådant hänseende att föreslå, att frivilliga kurser i främmande språk och i vissa huvudämnen i realexamen skola på statens bekostnad anordnas vid truppförbanden. Utredningsmännen ha även övervägt andra åtgärder för effektivisering av den allmänbildande undervisningen vid de lägre manskapsskolorna. Därvid har fråga varit om behovet av civila lärare för undervisningen, om beredande av ökad kompetens hos de militära lärarna och om förbättring av de vid skolorna begagnade läroböckerna. Vid flygvapnet ha sedan några år tillbaka civila lärare anlitats för undervisningen i modersmålet och matematik vid de lägre manskapsskolorna. I historia med samhällslära och geografi undervisa däremot militära lärare. Det är naturligt, att undervisningen vinner på att civila lärare anlitas, och det torde också inom samtliga försvarsgrenar vara en önskan, att dylika lärare få anställas för undervisningen. Av tekniska skäl torde det emellertid ej vara möjligt att helt övergå till civil undervisning. Vissa svårigheter skulle också möta att för undervisningen under förmiddagarna i full utsträckning erhålla lärare från de allmänna skolorna. Den militära befälspersonalen bör även för att kunna bedöma elevernas lämplighet för vidareutbildning kunna bilda sig någon föreställning om elevernas förmåga att inhämta allmänbildande kunskaper. Kostnaderna skulle därjämte bliva betydande, om civila lärare i större utsträckning anlitades för undervisningen. För flygvapnets sju förband har sålunda för innevarande budgetår till bestridande av kostnaderna för arvoden till civila lärare vid manskapsskolorna anvisats ett belopp av 32 000 kronor. Utredningsmännen ha därför vid övervägande av denna fråga stannat vid att föreslå anlitande av civila lärare i utsträckt omfattning endast i de fall, där särskilda förhållanden föranlett därtill (vid flottan och kustartilleriet) . Den militära personal, som användes för undervisningen i de allmänbildande ämnena vid de lägre manskapsskolorna, har för sin lärarverksamhet icke erhållit annan utbildning än den som för alla ingår i befälsutbildningen. Detta förhållande har även uppmärksammats av tidigare verkställda utredningar rörande manskapsutbildningen. De förslag, som av dessa framlagts, ha emellertid icke lett till annat resultat än att i vissa fall mindre belopp anslagits till anordnande av militärpedagogiska kurser för officerare och underbefäl. P å vederbörande chefer vid de militära skolorna har i övrigt fått bero, hur den pedagogiska utbildningen ordnats. Vid krigsskolan få sålunda

147 kadetterna åhöra mönsterlektioner i teoretiska ämnen, varefter en och annan av kadetterna själv får på prov hålla lektioner i sådana ämnen. Föregående år ha därjämte några kadetter vid krigsskolan beretts tillfälle att deltaga i en vid Stockholms högskola för lärare anordnad pedagogisk kurs. Vid arméns underofficersskola har tidigare en pedagogisk kurs varit anordnad, vid vilken eleverna fått bedriva undervisningsövningar i modersmålet och matematik och åhöra föredrag i allmän metodik samt i modersmåls- och matematikundervisningens metodik. Denna kurs har emellertid numera indragits. Det synes utredningsmännen, att man mera än vad fallet hittills varit bör gå vidare på de vägar, som sålunda beträtts vid krigsskolan och arméns underofficersskola. P å vederbörande skolchefer torde närmast böra bero att vidtaga härav betingade åtgärder. Det synes vidare vara värt att överväga, huruvida icke officerare och annat befäl, som ha att vara lärare vid truppförbanden, skulle kunna beredas tillfälle att exempelvis vid arméns underofficersskola under någon tid följa den av de civila lärarna där bedrivna undervisningen. Effektiviteten av undervisningen i de allmänbildande ämnena vid de lägre manskapsskolorna är även beroende av vilka läroböcker som komma till användning vid undervisningen. Olägenheten av bristfälliga läroböcker gör sig särskilt kännbar, där undervisningen handhaves av militära lärare. Utredningsmännen ha uppmärksammat, att åtskilliga läroböcker icke äro anpassade för de kurser, i vilka de komma till användning. Några läroböcker lämpa sig sålunda allenast för folkskolestadiet, under det att andra äro anpassade för realskolans vidlyftigare kurser. Vidare ha utredningsmännen funnit, att stor oenhetlighet i fråga om läroboksbeståndet råder inom de olika försvarsgrenarna. Med enhetliga läroböcker och i anslutning till dessa upprättade kursplaner skulle säkerligen undervisningen kunna förbättras. En revidering av läroboksbeståndet är därför nödvändig. Enligt vad som för utredningsmännen uppgivits, pågå också för närvarande inom såväl arméstaben som marinstaben utredningar om läroböckerna vid manskapsskolorna. Utredningsmännen anse sig kunna utgå från att vid dessa utredningar samråd kommer att äga rum mellan såväl nämnda staber som mellan dessa och flygstaben, och att därvid även kommer att beaktas, vad utredningsmännen här ovan andragit i fråga om behovet av förbättrad undervisning i de allmänbildande ämnena vid de lägre manskapsskolorna.

9. Utbildningen för avläggande av begränsad studentexamen. Under rubriken »Vilka förkunskaper äro erforderliga för utbildningen till officer?» har undersökts, vilka läroämnen som vid de olika försvarsgrenarna och truppslagen böra ingå i utbildningen vid arméns och flygvapnets underofficersskolor samt flygvapnets studentkurs för vinnande av erforderlig kompetens för tillträde till krigsskolorna. Resultatet av undersökningen innebär, att en förbättring av den begränsade studentexamen såväl vid arméns underofficersskola som vid flygvapnet kan åstadkommas.

148 Till en början är att märka, att enligt den av utredningsmännen ifrågasatta ordningen för utbildningen till begränsad studentexamen samtliga elever före denna examen måste ha avlagt realexamen. Därvidlag sker ej ändring i den för arméns underofficersskola nu gällande ordningen, enligt vilken de elever, som icke före inträdet i militär tjänst avlagt realexamen, måste avlägga denna examen, innan de kunna anmäla sig till begränsad studentexamen. För underbefäl vid flygvapnet är det däremot för närvarande möjligt att avlägga begränsad studentexamen utan att först ha avlagt realexamen. Enligt den ordning för vidareutbildning till officer vid flygvapnet, som utredningsmännen komma att föreslå, skola samtliga elever på manskapsvägen genomgå underofficersskolan och där avlägga realexamen före inträdet i skolans tredje klass, som leder till begränsad studentexamen. Till den tvååriga studentkursen, i vilken endast undervisning till begränsad studentexamen meddelas, skola däremot endast elever på realexamensvägen, d. v. s. elever, som redan ha avlagt realexamen, äga tillträde. Den begränsade studentexamen ha utredningsmännen tänkt sig utökad för infanteriet m. fl. till att omfatta fem äjnnen, d. v. s. två eller tre ämnen mindre än i den fullständiga studentexamen, för artilleriet, ingenjörtrupperna och marinen till att omfatta sju ämnen, d. v. s. endast ett ämne mindre än i sistnämnda examen, samt för flygvapnet till samma ämnesantal som för infanteriet m. fl. Fordringarna i den begränsade studentexamen äro för närvarande de för studentexamen gällande, dock att kännedom om svenska litteraturen begränsas till att omfatta väsentligen tiden efter år 1809, samt att för det skriftliga provet i svenska sådana ämnen skola uppställas, som eleverna med hänsyn till sina kunskaper i övriga ämnen anses böra behärska. Inskränkningen i fråga om litteraturläsning anse utredningsmännen böra borttagas. Modersmålsämnets stora betydelse synes tillräckligt motivera, att studentexamensfordringarna oavkortade böra uppställas. Föreskriften om särskilda ämnen i det skriftliga provet synes däremot böra bibehållas. Examens värde torde ej förringas av en sådan föreskrift. Geografi föreslås skola ingå som nytt ämne i den begränsade studentexamen. I ämnet kemi, som i nuvarande begränsade studentexamen för elever ur artilleriet, ingenjörtrupperna och kustartilleriet leder till studentexamenskompetens enligt realgymnasiets fordringar, ha kraven kunnat sänkas till att avse allenast sådan kompetens enligt latingymnasiets fordringar. I gällande antagningsbestämmelser för armén upptages ej för antagning till officersaspirant vid artilleriet och ingenjörtrupperna fordran på kunskaper i kemi, men däremot fordran på fyllnadsprövning i detta ämne, avseende realgymnasiets kurs och fullgjord senast då förslag till erhållande av fullmakt såsom officer på aktiv stat eller till kommendering såsom elev vid artillerioch ingenjörhögskolans allmänna kurser skall ingivas, d. v. s. i regel inom två år efter det officersexamen avlagts. Chefen för nämnda skola har

149 emellertid förkarat, att den nödvändiga kompletteringen före påbörjandet av allmän kurs vid artilleri- och ingenjörhögskolan torde kunna anordnas som en särskild kompletteringskurs vid denna skola, därest eleverna förut avlagt godkända kunskapsprov motsvarande fordringarna på reallinjen för flyttning till näst högsta ringen. Dessa kunskapsfordringar motsvara studentexamenskompetens å latingymnasiets kurs. Utredningsmännen komma att föreslå, att dylik kompletteringskurs anordnas. För marinens del uppställas i nuvarande antagningsbestämmelser icke högre krav på kunskaper i kemi än studentexamenskompetens enligt fordringarna på latinlinjen. Beträffande ämnet matematik, specialkurs, kunna för närvarande elever ur artilleriet, ingenjörtrupperna och kustartilleriet frivilligt tillvälja detta ämne. För antagning till officersaspirant vid förstnämnda båda truppslag utgöra kunskaper i ämnet ej nödvändig förutsättning, eftersom jämväl latinstudenter med vitsord över Godkänd vid skriftlig och lägst vitsordet Med beröm godkänd vid muntlig prövning i matematik kunna vinna antagning. Fyllnadsprövning erfordras dock i likhet med vad fallet är i fråga om kemi, innan förslag till erhållande av fullmakt som officer på aktiv stat eller till kommendering såsom elev vid artilleri- och ingenjörhögskolans allmänna kurser skall ingivas. Sådan fyllnadsprövning måste verkställas även av de elever från studentvägen, som avlagt studentexamen på latinlinjen eller som i studentexamen på reallinjen ej haft detta ämne i sin tillvalskombination. Vid marinen erfordras ej för antagning kunskaper i matematik, specialkurs. Undervisning i ämnet meddelas nämligen vid sjökrigsskolans kadettskola. Utredningsmännen anse följaktligen, att ämnet matematik, specialkurs, ej behöver ingå i den begränsade studentexamen. Eleverna ur artilleriet och ingenjörtrupperna böra dock ha rätt att i sin examen frivilligt tillvälja detta ämne. Eleverna ur infanteriet m. fl. böra alltjämt äga rätt att såsom extra tillläggsämnen frivilligt tillvälja fysik och kemi enligt fordringarna för latineller realgymnasiet samt matematik, specialkurs, ävensom att utbyta ämnet matematik mot ämnet matematik, allmän kurs. I den nuvarande begränsade studentexamen äga samtliga elever vid arméns underofficersskola rätt att undergå frivillig prövning i ett eller två av de främmande språk, som icke ingå i deras obligatoriska ämnen. I de frivilligt i examen tillvalda språkämnena åtnjuta de emellertid icke förmånen av särskild undervisning, utan de måste förskaffa sig de erforderliga kunskaperna genom självstudier på fritid. Det oaktat ha under de tre åren efter utfärdandet av bestämmelsen om rätt till frivillig prövning i studentexamen i icke obligatoriska främmande språk, icke mindre än 18, d. v. s. ungefär fjärdedelen av samtliga under dessa år till studentexamen anmälda elever, begagnat sig av denna möjlighet att minska begränsningen i sin studentexamen. Det har ofta framhållits såsom den måhända mest väsentliga bristen i den begränsade studentexamen, att eleverna få otillräckliga språkkunskaper. Jämte de förbättringar i övrigt, som utredningsmännen ifrågasatt beträffande språkkunskaper för de elever, som erhålla vidareutbildning för tillträde till

150 officersyrket, komma utredningsmännen att föreslå, att elever, som önska frivilligt tillvälja ett eller två främmande språk, skola äga rätt att, i den mån arbetsordningen vid skolan det medgiver, följa undervisningen i dessa. Samma rätt i fråga om frivilligt tillval av språkämnen och undervisning däri bör vid flygvapnet föreligga för de elever, som där skola avlägga begränsad studentexamen. Utredningsmännen komma vidare att föreslå — för ytterligare tillgodoseende av kravet på språkkunskaper för officersaspiranter från manskapsoch realexamensvägarna — att under första årskursen vid krigsskolan ett antal timmar, förslagsvis 80, för dessa aspiranters del tagas från de praktiska övningarna och anslås för undervisning i främmande språk. Dessa elever torde nämligen, tack vare sin tidigare utbildning, ej behöva deltaga i dessa i samma utsträckning som de aspiranter, som kommit från studentvägen. Vid sjökrigsskolans kadettkurs meddelas undervisning, under första årskursen i ettdera av språken engelska och franska och i andra årskursen i båda dessa språk. Vid flygkrigsskolan, där undervisning meddelas i ett främmande språk, nämligen engelska, torde kunna anordnas ökad utbildning i språkämnena! Elev, som avlagt godkänd begränsad studentexamen, äger rätt att, på sätt i stadgan för rikets allmänna läroverk är föreskrivet angående fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen, undergå förnyad prövning enligt fordringarna för begränsad studentexamen i ämne, som ingått i hans examen. I de matematiska ämnena samt i fysik och kemi äger elev att undergå fyllnadsprövning, även om dessa ämnen icke ingått i den av honom avlagda examen. Enligt läroverksstadgan äger den som avlagt godkänd studentexamen rätt att undergå prövning enligt fordringarna för studentexamen i ämne, som icke förekommit i hans examen. Såsom ett led i strävandena att skänka ökat värde åt den begränsade studentexamen komma utredningsmännen att föreslå, att elev, som avlagt denna examen, skall äga rätt att, på sätt i stadgan för rikets allmänna läroverk är föreskrivet angående fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen, undergå fyllnadsprövning i samtliga på timplanen för respektive studentlinjers sista årskurser vid arméns underofficersskola och vid flygvapnet upptagna ämnen. Utredningsmännen ifrågasätta, om icke, därest komplettering i viss utsträckning sker inom exempelvis tre år efter den begränsade studentexamens avläggande, åt en dylik kompletterad begränsad studentexamen skulle kunna givas samma kompetens som erhålles med den fullständiga studentexamen. De få i detta hänseende erinra om att skolöverstyrelsen på sin tid i fråga om den begränsade realexamen vid kustartilleriets underofficersskola icke motsatt sig, att denna examen finge kompletteras till fullständig realexamen. Under rubriken »Rekryteringsvägar till officersyrket» har redogjorts för hurusom elever ur armén och marinen för vidareutbildning till officer skola vid arméns underofficersskola erhålla undervisning för avläggande av begränsad studentexamen, elever på manskapsvägen genom en 3-årig och elever på realexamensvägen genom en 2-årig utbildning. Vidare har i samma avdel-

151 ning redogjorts för hurusom elever ur flygvapnet skola erhålla undervisning på manskapsvägen vid underofficersskolans 2-åriga utbildning för avläggande av realexamen samt i skolans tredje klass för begränsad studentexamen ävensom på realexamensvägen vid den 2-åriga studentkursen till begränsad studentexamen. I samma avdelning antydes, hur uttagning av elever till de båda vägarna bör ske. Inträdesprövning bör enligt utredningsmännens mening ej .vidare förekomma utan uttagning verkställas genom central myndighets, förslagsvis försvarsgrenschefernas, försorg. Undervisningen till begränsad studentexamen vid arméns underofficersskola för elever ur armén och marinen bör organiseras på två linjer, en 3-årig för manskapsvägens elever, vilken i likhet med den nuvarande skall gå över den förberedande kursens högre linje och allmänna kursens C-linje, samt en 2-årig för realexamensvägens elever, motsvarande allmänna kursens C-linje men med undervisningen ordnad utan inriktning på realexamen, då ju samtliga elever på denna linje förut avlagt denna examen. Vid flygvapnet kan undervisningen i studentkursens första klass i viss mån anknytas till andra klassen i underofficersskolan och undervisningen i studentkursens andra klass till tredje klassen i underofficersskolan. Samläsning mellan klasser på samma utbildningsståndpunkt bör i största möjliga utsträckning eftersträvas såväl vid arméns underofficersskola som vid flygvapnet. Den tid, som står till förfogande på de olika linjerna, torde vara tillräcklig för att föra fram eleverna till den begränsade studentexamen. Det vore dock önskvärt, att ytterligare tid kunde ställas till förfogande för undervisningen i allmänbildande ämnen. Utbildningens kvalitet skulle förbättras och möjligheterna att bibringa ett ökat antal elever erforderliga kunskaper skulle fördelaktigt påverkas även av någon mindre utökning av undervisningstiden. Särskilt under tiden närmast före studentskrivningarna är det önskvärt, att eleverna i så stor utsträckning som möjligt få tid till ostörd förberedelse för dessa.

10. Jämförande prövning eller kvotsysteni? Under rubriken »Rekryteringsvägar till officersyrket» har redogjorts för de vägar, på vilka officersyrket enligt utredningsmännens mening bör rekryteras. Dessa äro såsom nämnts studentvägen, manskapsvägen och realexamensvägen. I det följande skall redogöras för hur utredningsmännen tänkt sig, att urvalet skall göras bland eleverna från de olika vägarna, eller i vilken utsträckning rekryteringen skall ske från envar av dessa vägar. I princip bör rekryteringen givetvis anordnas efter sådana grunder, att de bästa erhålla fortsatt utbildning till officer, oavsett från vilken rekryteringsväg de komma. Det är naturligtvis av den största betydelse, att denna princip orubbligt och konsekvent hävdas även i praktiken. H u r olika än utbildningen är på de tre rekryteringsvägarna, böra dessa således anses såsom fullt likvärdiga och bereda aspiranterna från den ena eller andra av dessa

152 jämgoda förutsättningar för uttagning till vidareutbildning. Såsom av Kap. VI »Åtgärder för ökad manskapserfarenhet» framgår, anse utredningsmännen, att för närvarande brister föreligga i utbildningen för studentvägens elever i det hänseende, varom kapitlet handlar. I detta avseende är utbildningen på de båda övriga vägarna värdefullare. Av utredningen i detta kapitel torde framgå, att den begränsade studentexamen vid arméns underofficersskola och vid flygvapnets studentkurs ej har fullt samma värde som studentexamen, avlagd vid allmänt läroverk eller därmed jämförlig läroanstalt. Utredningsmännen föreslå emellertid, att den begränsade studentexamen så påbygges, att den lämnar ett för officersyrket godtagbart utbildningsresultat. Mest rättvist skulle urvalet bliva, om det skedde först i samband med officersexamen. Den jämförande prövningen av lämpligheten för officersyrket hos eleverna från de olika rekryteringsvägarna kunde då grundas på två års gemensam utbildning av såväl teoretisk som praktisk art. En sådan organisation av utbildningen skulle emellertid bliva kostsam. Såväl för det allmänna som för den enskilde är det dessutom av betydelse, att urvalet sker på ett tidigare stadium. Enligt nuvarande ordning verkställes uttagningen före inträdet i krigsskolornas officerskurser. Vid de olika försvarsgrenarna sker uttagningen i den ordning här nedan närmare angives. För arméns del bestämmes före den 1 februari i kommandoväg med hänsyn till behovet det antal platser varje regemente (kår) respektive truppslag kommer att få disponera vid krigsskolan hösten påföljande år. Före den 1 juni det år kommendering till krigsskolan skall ske, bestämmes fördelningen av varje regementes (kårs) respektive truppslags platser vid krigsskolan mellan studenter och underbefäl. Principerna för denna fördelning ha hittills varit, att de olika kategorierna tilldelats platser i proportion till antalet sökande med huvudbetyget Med beröm godkänd. Därest antalet sådana sökande understigit platsantalet, ha återstående platser fördelats mellan de sökande av båda kategorierna, som endast haft godkänt huvudbetyg, efter samma grunder, som nyss nämnts. Bland dessa senare ha dock endast de av underbefälskategorien, som haft en sammanlagd betygssumma av minst 16 i truppföring och trupputbildning, kunnat komma i fråga. Vid flottan har antalet studiestipendiater varit så ringa, att anledning icke förelegat att uppställa några bestämda regler för fördelning av antalet platser såsom sjökadetter mellan officersaspiranter och studiestipendiater. Vid kustartilleriet sker antagning av kadetter — till det antal, som av Kungl. Maj:t bestämmes, — bland officersaspiranterna och studenter, som fullgöra värnplikt, redan på hösten det år antagning till officersaspirant skett. P å hösten påföljande år — omedelbart före inträdet i sjökrigsskolans kadettkurs — antagas underbefäl (sådana som avlagt begränsad studentexamen vid arméns underofficersskola och studiestipendiater) till kadetter, sedan de genomgått förberedande kadettkursen. Ej heller vid kustartilleriet har någon

153 praxis kunnat utbilda sig angående fördelning av platserna mellan de olika kategorierna. Vad slutligen flygvapnet beträffar, bestämmes i kommandoväg det antal aspiranter, som för varje år må antagas. Antalet aspiranter, som efter flygutbildningen och den därpå följande flygslagsutbildningen beordras till flygkrigsskolans kadettskola, bestämmes av chefen för flygvapnet med hänsyn till personalbehovet, antalet för utbildningen godkända aspiranter och till förfogande stående medel. Frågan, hur en fördelning av platserna mellan officersaspiranter och underbefäl, som avlagt studentexamen vid studentkurs, bör ske, har ännu ej varit aktuell, eftersom alla för utbildning i kadettkursen godkända elever varit erforderliga för fyllande av behovet. Vid marinen och flygvapnet har man hittills antagit samtliga, som kommit från underbefälets led och uppfyllt föreskrivna villkor för antagning. Antalet har emellertid varit så ringa, att fråga om urval mellan de olika kategorierna ej behövt komma i fråga. Vid armén har däremot det relativt stora antalet sökande från arméns underofficersskola tillika med den starka tillströmningen av studentaspiranter framtvingat ett urval bland de olika kategorierna, Därvid ha huvudbetygen från de olika skolorna varit avgörande. I österströmsutredningen angives i fråga om de olika rekryteringskällornas anlitande för officersrekryteringen, att det slutliga urvalet bör verkställas på sådant sätt, att man erhåller garantier för att just de lämpligaste — vilken rekryteringsgrupp de än tillhöra — bliva uttagna, att jämförande prövning är en förutsättning för att sådana garantier skola erhållas, samt att den slutliga uttagningen bör verkställas vid slutet av en utbildningsperiod, som varit gemensam för de olika rekryteringsgrupperna. Två möjligheter funnes att åstadkomma en sådan jämförande prövning, den ena genom gemensam utbildning före inträdet i krigsskola och den andra under första årskursen å krigsskola. Den gemensamma utbildningen före inträdet i krigsskola kunde — enligt Österströmsutredningen — vid armén, kustartilleriet och flygvapnet anordnas vid underofficersskola, där studentaspiranterna under våren tredje året kunde såsom elever vid skolan utbildas gemensamt med sista årskursen underofficerselever i militära ämnen. En dylik anordning skulle kräva, att studentaspiranterna ett år senare än för närvarande erhölle tillträde till respektive krigsskola. Detta år kunde — förutom till utbildning vid underofficersskola — utnyttjas på så sätt, att studentaspiranterna under hösten före kommenderingen till underofficersskolan användes för utbildning av fast anställt manskap i rekryt- och underbefälsskolor. I samband med avslutandet av utbildningen vid underofficersskolan skulle betyg utfärdas och gemensam klassifikationslista upprättas. Med ledning av denna skulle kommendering till respektive krigsskola ske. Vid flottan lämpade sig underofficersskolan icke för en sådan jämförande prövning. Den jämförande bedömningen borde i stället ske under tjänstgöring ombord.

154 Jämförelse mellan de båda aspirantkategorierna kunde emellertid enligt Österströmsutredningen också ske — och det utan att utbildningstiden förlängdes — under första årskursen vid krigsskola. Detta förutsatte, att ett större antal — förslagsvis 50 procent flera — än som beräknades vara erforderligt för den aktiva officerskårens rekrytering, beordrades till krigsskola. Vid kommendering till krigsskola borde underbefälsaspiranterna ha företräde framför studentaspiranterna. Båda kategorierna borde dock alltid vara representerade i krigsskolorna, varför eventuellt jämkning finge ske. De godkända elever, som sålunda bleve utgallrade efter första årskursen vid krigsskolan, borde få tillgodoräkna sig genomgången utbildning som reservofficersutbildning. Första årskursens utbildning finge eventuellt omläggas, så att den helt täckte reservofficerskurserna. Då dessa elevers utbildning varit mera omfattande än den som meddelas vid de vanliga reservofficerskurserna, syntes de böra sättas främst inom årsklassen. Underbefälsaspiranterna skulle dock jämväl äga rätt att återgå till innehavande beställning. Chefen för armén förklarade i sitt yttrande över Österströmsutredningen, att han ansåge det i princip riktigt att åstadkomma gemensam utbildning för och i samband därmed klassificering av aspiranterna, men att en sådan klassificering under tjänstgöring vid arméns underofficersskola knappast skulle bli rättvist på grund av den korta prövningstiden (januari—mars). Den förlängda utbildningstiden och de osäkra prövningsförhållandena kunde också medföra risk för studentrekryteringen, särskilt som de utslagna måste underkasta sig ytterligare fyra månaders utbildning för att bli reservofficerare. Därtill komme ekonomiska och organisatoriska konsekvenser för underofficersskolan. Förslaget avstyrktes på de sålunda anförda skälen. Jämförande prövning vid krigsskolan vore då, enligt chefens för armén mening, lämpligare och torde bli så rättvis som möjligt. Prövningen komme att ske under längre tid och under mera likartade förhållanden, och utbildningstiden behövde ej onödigt förlängas. En nackdel vore, att gallringen komme att ske senare än för närvarande, varför utsikterna för många kunde synas alltför ovissa. Denna risk kompenserades dock av möjligheten att bli reservofficer utan ytterligare tidsuppoffring. Komme en sådan jämförande prövning vid krigsskolan till stånd, borde lämpligen första årets officerskurs sammanslås med vinterreservofficerskursen. Detta skulle innebära organisatoriska fördelar. Elevantalet i den sammanslagna kursen kunde bli högst omkring 170. Utbildningen borde läggas så, att reservofficersexamen avlades av samtliga i början av april. Detta mötte icke några oöverkomliga praktiska svårigheter. För fortsatt utbildning till officerare skulle därefter endast ifrågakomma de 100 å 120 bästa enligt en vid reservofficersexamen truppslagsvis u PPgJ o r d klassifikationslista. Den jämförelse, som därigenom komme till stånd, torde bli så rättvis som möjligt. Därest anslutningen bleve större än utrymmet medgåve, torde en uppdelning av platserna på de olika kategorierna få ske enligt de principer, som för närvarande tillämpades. E n nackdel med det föreslagna systemet vore, att reservofficersaspiranter vid vinterkursen

155 måste underkasta sig en 2 månader längre utbildning än de som genomginge sommarkursen. En undersökning vid 1938 års vinterreservofficerskurs, som bestod av 51 elever, hade emellertid visat, att 66 procent av dessa gärna skulle genomgått den längre kursen för att få ökad tid för tävlan om platserna på stat. Övriga 34 procent hade icke önskat underkasta sig längre utbildningstid men hade förklarat sig utan olägenhet ha kunnat välja sommarkursen i stället. Fastare hållpunkter för bedömande av denna fråga kunde dock vinnas först vid försöksvis anordnad utbildning. E n fördel vore, att man kunde bibringa ett antal reservofficerare en månads vinterutbildning. Man torde böra räkna med 50 reservofficerare i vinterkursen och 150 i sommarkursen. U r krigsskolans synpunkt syntes hinder för mottagande av 150 elever i sommarkursen icke föreligga. Underbefäl, som efter reservofficersutbildningen icke berättigats att fortsätta utbildningen till officer, borde, enligt chefens för armén mening, få återinträda i sina underbefälsbeställningar i stället för att utnämnas till reservofficerare. För dem som efter några år toge avsked borde möjligheten att därvid bli reservofficerare stå öppen. Chefen för marinen avstyrkte i sitt yttrande förslaget om förlängning av utbildningstiden, enär en sådan åtgärd skulle medföra, att rekryteringen försvårades. Omläggning av officersexamen till våren, såsom föreslogs i österströmsutredningen, vore otänkbar. Under vintern samövades och bereddes besättningarna för sommarens rörliga övningar. Att låta de nyutnämnda fänrikarna hoppa över dessa förberedande vinterövningar och gå direkt till de rörliga övningarna vore omöjligt med hänsyn till såväl fänrikarnas som fartygsbesättningarnas utbildning. Gallring efter avslutande av första årskursen vid kadettskolan, så att vissa elever, som då fullgjort godkänd utbildning, skulle avstängas från utbildning till stamofficer, vore otillfredsställande. Utbildningen motsvarade på detta stadium ej reservofficersutbildning, då eleverna under aspirantutbildningen och första sjökursen utbildades att föra båt samt under andra och tredje sjökurserna att föra fartyg. Det vore då bättre att låta samtliga godkända fullfölja officersutbildningen och utnämna de övertaliga till officerare i reserven. Det vore att märka, att sjöofficersexamen vore likvärdig med sjökaptensexamen. Chefen för marinen ansåg såsom särskilt angeläget, att officersutbildningen för underbefälskategorien så anordnades, att utbildningen bleve gemensam med studenternas från början. Detta skulle vara möjligt, om chefens för marinen förslag om inrättande av militärgymnasium genomfördes. Då finge man en enhetlig kategori aspiranter, och frågan om jämförande prövning löstes av sig själv. Chefen för kustartilleriet avstyrkte — liksom chefen för marinen — förslaget om förlängning av officersutbildningen och anförde vidare: Det måste anses felaktigt att vidtaga av militära skäl icke i och för sig erforderliga åtgärder, direkt ägnade att försvåra officersrekryteringen å huvudlinjen. E n jämförande prövning vid arméns underofficersskola vore även svår att anordna, och jämförande prövning samtidigt med kompletterande utbildning i yrkes-

156 avdelning, som underbefälsaspiranten ej tillhört, skulle svårligen låta sig anordnas på ett tillfredsställande sätt. Godkänd genomgång av första årskursen vid kadettskolan kunde under inga förhållanden anses likvärdig med reservofficersutbildning. Den praktiska utbildningen hade nämligen då ännu ej nått över den nivå, som motsvarade elevens innehavande grad, och kunde därför icke medgiva befordringskompetens därutöver. Slutlig uttagning först vid denna tidpunkt skulle dessutom försvåra studentrekryteringen. Elev, som genomgått kadettskolans första årskurs, kunde dock anses ha genomgått den i reservkadettutbildningen ingående teoretiska kursen. En säker gradering vid slutet av en utbildningsperiod för jämförande prövning kunde ske först efter en tämligen lång gemensam prövning. Stora olikheter i utbildningsavseende måste nämligen länge göra sig gällande efter det aspiranter av olika kategorier sammanförts. Att under sådana förhållanden vid bedömning av lämplighet särskilja inverkan av tidigare utbildning och av anlag samt avväga mellan aktuella färdigheter och utvecklingsmöjligheter vore synnerligen svårt. Även med gällande ordning skulle vid antagning av kadetter ur underbefälskategorien en viss jämförelse med studenterna kunna ske. I verkligheten ägde ju också en viss fortgående gallring rum ända fram till officersexamen. Enär emellertid anspråken på en genom samtjänstgöring skapad grundval för mera enhetligt uppgjorda kvalifikationslistor för båda kategorierna före det första urvalet (kadettuttagningen) kunde anses ha visst fog för sig, syntes kadettuttagningen för studenterna böra framskjutas viss tid. Detta borde dock ske längst till slutet av regementsövningarna året efter antagningen till officersaspirant. Under tiden efter avläggande av begränsad studentexamen vid arméns underofficersskola borde utbildningen vara gemensam för studenter och ynglingar med realexamen före inträdet i militär tjänst — vilka senare samtliga borde tillhöra artilleriavdelningen — för att därunder preliminär gemensam prövning samt därefter viss gallring vid kadettantagningen skulle kunna äga rum. övriga elever av underbefälskategorien, vilka kunde tillhöra olika yrkesavdelningar, syntes ej kunna ingå i denna gemensamma utbildning och jämförande prövning. Chefen för flygvapnet fann den föreslagna förlängningen av studentaspiranternas utbildning icke godtagbar. Beträffande förslaget om uttagning av ett förhållandevis stort antal officersaspiranter till kadettskolans första årskurs och slutlig uttagning först i samband med avslutandet av denna årskurs anförde chefen för flygvapnet: E n rättvis jämförelse borde utan tvivel eftersträvas, men det vore tvivelaktigt, om förslaget skulle medföra rättvisa. Under första årskursen omfattade utbildningen flera militära och praktiska ämnen, i vilka underbefälet genom sin större erfarenhet och mognad måhända hade bästa möjligheter att göra sig gällande. Under andra årskursen åter följde ett flertal mera teoretiska ämnen, där studenterna genom sin bättre underbyggnad torde vara mest gynnade. Full rättvisa kunde alltså endast erhållas genom bedömning efter helt avslutad officerskurs. Det vore under sådana förhållanden ej lämpligt att binda större antal underbefäl vid kadettskolan

157 än som kunde bedömas hava utsikt att lyckas väl. I själva verket skedde gallring under hela utbildningstiden. Slutlig uttagning skedde sålunda icke förrän i samband med officersexamen. Att inlägga en särskild uttagning just efter första årskursen vore ur utbildningssynpunkt icke motiverat. Denna årskurs kunde ej heller anses likvärdig med fullgjord reservofficersutbildning. Utbildningen under första årskursen måste läggas upp som ett led i en tvåårig officerskurs och kunde omöjligen göras lika med utbildningen vid en reservofficerskurs. Därpå skulle båda kurserna bli lidande. Den som bleve underkänd i första årskursen kunde däremot jämväl enligt nu gällande bestämmelser beordras som elev i den omedelbart därpå följande reservofficerskursen under sommarhalvåret. Utredningsmännen anse, att gemensam tjänstgöring vid arméns underofficersskola för eleverna å studentvägen och eleverna på manskapsvägen och realexamensvägen redan ur förläggningssynpunkt stöter på alltför stora svårigheter, för att denna form för jämförelse mellan de olika kategorierna skulle kunna genomföras. Därtill komma de av försvarsgrenscheferna i övrigt anförda skälen mot en sådan anordning. Möjligheterna att vid underofficersskolan åstadkomma en rättvis gemensam klassifikationslista för eleverna ur de olika kategorierna, varvid — på grund av elevernas olika tidigare utbildning — hänsyn mera måste tagas till anlag och utvecklingsmöjligheter än till den aktuella utbildningsståndpunkten, måste betraktas som ogynnsamma. Samövningar skulle nämligen kunna anordnas endast i ganska ringa omfattning, och en jämförande prövning, förlagd till slutet av underofficersutbildningen för eleverna på manskapsvägen och realexamensvägen, måste innebära en orättvisa mot studentvägens elever, då dessa i aspirantskolorna endast erhållit underbefälsutbildning. För flottans del torde det i varje fall vara otänkbart att för jämförande prövning förlägga studentvägens elever till arméns underofficersskola. En jämförelse vid flygvapnets underofficersskola mellan eleverna ur de olika kategorierna torde likaledes vara utesluten. Utredningsmännen anse därför, att jämförande prövning vid underofficersskola under gemensam tjänstgöring för de olika rekryterings vägarnas elever ej bör komma i fråga. Utredningsmännen hålla dessutom före, att en gemensam tjänstgöring för jämförelse, som skulle medföra, att utbildningstiden före tillträdet till krigsskolorna bleve förlängd med ett år, vore olämplig icke allenast för studentvägens elever utan även för eleverna på de båda övriga rekryteringsvägarna. Därigenom skulle nämligen bemödandena att förkorta utbildningstiden för de senare motverkas. E n jämförande prövning under första årskursen vid krigsskola skulle då ställa sig avsevärt gynnsammare. Prövningstiden skulle bli så lång, att ett väl grundat omdöme om eleverna kunde bildas. Lärarna vid krigsskolorna äro kvalificerade och torde ha goda förutsättningar att rättvist bedöma eleverna. Eftersom för arméns del övningstrupp står till förfogande vid krigsskolan, kunde elever-

158 nas förmåga i trupp tjänst där bli föremål för prövning. Vid krigsskolan kunde dessutom i den jämförande prövningen ingå sådana mera kvalificerade ämnen som taktik, vapenlära, fältarbeten och topografi, vilket skulle medföra, att även de teoretiska begåvningarna komme till sin rätt vid prövningen. Det skulle även innebära en fördel att, såsom chefen för armén föreslår, i enlighet med det i Finland tillämpade systemet, låta första årskursen vid krigsskolan leda till reservofficersexamen. Även en jämförelse först vid krigsskola är emellertid förenad med olägenheter. Avgörandet angående vilka som skulle få fullfölja utbildningen till officer, komme att ske ett år senare än för närvarande, vilket skulle kunna äventyra rekryteringen på studentvägen. Därest för vinnande av ökad manskapserfarenhet förlängning av utbildningstiden anses böra komma till stånd, skulle avgörandet för övrigt bli fördröjt ytterligare ett år, vilket torde vara otänkbart ur rekryteringssynpunkt. Aspiranterna på studentvägen skulle då få besked, huruvida de lämpade sig för fortsatt utbildning, först 3 år efter utbildningens början. För reservofficersaspiranternas del skulle utbildningen under en hel vinter vara till olägenhet, särskilt för dem som vore studerande vid högskolor. Vidare torde det innebära pedagogiska fördelar för utbildningen vid krigsskola, att uttagning sker före dennas början, och att utbildningen därför ej behöver inriktas på en gallring efter första årskursens slut. Vid flottan och kustartilleriet skulle slutligen jämförelsen mellan eleverna bli alltför ensidig, eftersom sjökrigsskolans kadettskola har huvudsakligen teoretisk karaktär. Därest en jämförande prövning under gemensam tjänstgöring anses böra komma till stånd — vilket, som nämnts, under alla förhållanden ej bör bliva fallet, därest förlängning av utbildningstiden genomföres — bör enligt utredningsmännens mening följande iakttagas vid de olika försvarsgrenarna. Vid armén bör prövningen anordnas på det sätt, som chefen för armén föreslagit. Detta skulle medföra vissa organisatoriska ändringar vid krigsskolan, vilka dock icke torde medföra svårigheter och ej heller utökning av befälsoch lärarpersonalen eller några avsevärda kostnader i övrigt. Med hänsyn till den mera omfattande militära utbildning, som eleverna på manskaps- och realexamensvägarna erhållit, och denna utbildnings värde för reservofficerare böra elever på dessa båda vägar vid kommendering till krigsskolan äga företräde framför dem som ej ha högre huvudbetyg än Godkänd vid aspirantskolorna. Vid flottan kommer, såsom nämnts, jämförelse under kadettkursen, vilken till övervägande del är teoretisk, att i alltför ringa utsträckning omfatta praktisk tjänst. I viss mån kan jämförelse mellan eleverna av de olika kategorierna beträffande tjänst ombord ske under första sjökursens senare period. Utbildningen är dock under denna tid ej allsidig, varför man bör överväga, huruvida ej den jämförande prövningen bör fortgå även under andra sjökursen. Detta skulle dock medföra — förutom olägenheten av ytterligare förlängd tid före avgörandet — vissa svårigheter på grund av det ökade antalet elever om-

159 bord under andra sjökursen. På grund av beskaffenheten av utbildningen under första årskursen vid kadettskolan torde denna ej kunna anses likvärdig med fullgjord reservofficersutbildning. För att den jämförande prövningen skall komma att omfatta även praktisk tjänst, synes den även vid kustartilleriet behöva utsträckas över sommaren efter kadettskolans första årskurs. Under den förberedande kadettkursen torde nämligen jämförelse i erforderlig utsträckning mellan kadetter av olika kategorier ej kunna komma till stånd. Reservkadetternas utbildning, som vid kustartilleriet är specialiserad till viss yrkesgren, överensstämmer ej med kadettutbildningen under den tid, som sålunda kommer i fråga för jämförande prövning. Vid flygvapnet däremot synes prövning i såväl praktiskt som teoretiskt hänseende kunna i erforderlig utsträckning äga rum under kadettskolans första årskurs och under sommaren före denna kurs. Hinder synas ej möta att i likhet med vid armén ordna utbildningen under kadettskolans första årskurs så, att den leder till reservofficersexamen. Trots att jämförande prövning skulle innebära den mest rationella metoden för urval bland elever ur de olika rekryteringskategorierna, komma utredningsmännen på grund av de olägenheter, som äro förenade med anordnande av dylik, att i första hand föreslå, att antalet platser vid krigsskolorna fördelas mellan elever på de olika rekryteringsvägarna enligt ett kvotsystem, där viss procent bestämmes för å ena sidan studentvägen och å andra sidan manskapsvägen och realexamensvägen gemensamt. Kvoten synes böra fastställas för en längre tidsperiod, förslagsvis fem år. Nytt beslut angående kvoten bör fattas minst ett år före periods utgång. För att detta system ej skall bliva för stelt i tillämpningen utan giva möjlighet till anpassning efter det kvalitativa utfallet av rekryteringen på de olika vägarna varje år, komma utredningsmännen att föreslå en komplettering av detta system på så sätt, att en viss procentsats lägges i Kungl. Maj:ts hand att disponeras för varje år med hänsyn till rekryteringsutfallet på de olika vägarna. Fördelarna med ett sådant system synas framför allt vara följande: 1) Den nuvarande ordningen med besked redan före inträdet vid krigsskolorna kan bibehållas. • 2) Genom att en kvot är fastställd för en längre tidsperiod, erhålles stabilitet i rekryteringssystemet, icke minst värdefull för dem som skola överväga val av levnadsbana. 3) Kvoten kan anpassas efter de erfarenheter, som vinnas rörande de olika rekryteringsvägarnas värde. 4) Antalet elever på realexamensvägen kan regleras i anslutning till den fastställda kvoten. 5) Genom den kvotdel, som för varje år lägges i Kungl. Maj:ts hand, kan anpassning ske med hänsyn till det för varje år föreliggande rekryteringsutfallet på de olika vägarna.

160 Svårigheterna med detta rekryteringssystem ligga framför allt i bestämmandet av storleken av kvoten för de olika rekryteringsvägarna. Kvoten bör nämligen såvitt möjligt avvägas så, att sämre elever på en väg ej få företräde framför bättre elever på en annan väg. Beträffande rekryteringen på studentvägen har man, såsom tidigare framhållits, på det hela taget gynnsamma erfarenheter. Tillströmningen till officersbanan på denna väg har de senare åren varit stor, och nödigt urval har därför kunnat ske. Sålunda har det till och med förekommit, att elever med huvudbetyget Med beröm godkänd i arméns aspirantskolor ej kunnat beredas plats i officerskursen å krigsskolan. Vad åter angår manskapsvägen och realexamensvägen, hänföra sig erfarenheterna endast till de vidareutbildningsvägar man hittills haft vid arméns underofficersskola och flygvapnets studentkurs. De båda rekryteringsvägar över arméns underofficersskola, respektive flygvapnets underofficersskola och studentkurs, som utredningsmännen nu föreslå, äro visserligen likartade med de hittills tillämpade vidareutbildningsvägarna. Detta gäller framför allt manskapsvägen över arméns underofficersskola, som på det hela taget kan sägas överensstämma med nuvarande utbildningsväg. Genom den nyorganiserade realexamensvägen öppnas emellertid för officersrekryteringen nya möjligheter, om vilkas verkningar man på förhand ej kan bilda sig ett tillförlitligt omdöme. Beträffande erfarenheterna av den nu tillämpade vidareutbildningsvägen över arméns underofficersskola kan anföras följande. Under åren 1929—1939 ha 190 elever avlagt begränsad studentexamen, d. v. s. i medeltal 17 om året. Av dessa ha till officersaspiranter antagits endast 68, av vilka 39 avlagt officersexamen, under det att 26 för närvarande erhålla utbildning till officer vid krigsskolan. De som avlagt officersexamen utgöra emellertid endast 5 procent av det totala antalet under nämnda år utexaminerade kadetter. Det hittills högsta antalet från krigsskolan utexaminerade elever, som gått underbefälsvägen, hade man år 1939, då av 120 kadetter 9 stycken eller T 5 procent tillhörde denna kategori. År 1935 var dock antalet relativt taget större, eftersom av 52 utexaminerade kadetter 6 stycken eller 11 procent gått underbefälsvägen. Åren 1940 och 1941 kan förväntas, att av ungefär 130 utexaminerade kadetter 13 eller 10 procent komma att tillhöra sistnämnda kategori. Såsom närmare visas under rubriken »Rekryteringsvägar till officersyrket», ha de 39 elever som över arméns underofficersskola nått officersexamen, i allmänhet väl hävdat sig i konkurrensen med eleverna på studentvägen. Det torde vara allmänt erkänt, att rekryteringen från underbefälets led tillfört officersyrket goda truppofficerare. Däremot saknar man ännu erfarenhet om huruvida de lämpa sig för rekrytering av även de högre militära befattningarna. Innan någon erfarenhet vunnits om de av utredningsmännen föreslagna rekryteringsvägarna — och då särskilt om realexamensvägen — samt det kvotsystem, enligt vilket uttagning av elever från de olika rekryteringsvägarna enligt utredningsmännens mening bör ske, synes viss försiktighet vid fastställande av kvoten vara tillrådlig. Kvoten för de nu föreslagna vägarna bör

161 emellertid ej sättas alltför låg, ty då kan man ej förvänta den tillströmning till dessa, som är önskvärd och även nödvändig för att ådagalägga deras värde för officersrekryteringen. I Österströmsutredningen föres under rubriken »Principiella och allmänna synpunkter» ett resonemang med utgångspunkt från ett antagande, att »exempelvis 40 procent av de nya officerarna komma via 'den långa vägen'». Härigenom skulle, heter det i betänkandet, skapas en officerskår, som verkligen levat med truppen, vilket säkerligen skulle visa sig ha gynnsamma verkningar över hela linjen. Ehuru detta procenttal synes ha angivits mera såsom ett tankeexperiment än som ett förslag om den lämpliga storleken av rekryteringen från underbefälets led, har chefen för marinen med utgångspunkt därifrån i sitt yttrande tagit upp ett resonemang, som utmynnar i att en sådan procentsats är alltför hög med hänsyn till risken för kategoriklyvning. Större antal än som motsvarade 5 procent borde enligt hans mening ej antagas på denna väg. Chefen för marinen grundar emellertid detta uttalande på den uppfattningen, att utbildningen för de olika kategorierna icke är likvärdig. Därest eleverna på underbefälsvägen avlade fullständig studentexamen (vid militärgymnasium) och sedan finge följa officersutbildningen från början, förelåge enligt hans mening intet hinder att öka rekryteringen från underbefälets led. Chefen för flygvapnet anförde i sitt förut berörda yttrande, att med hänsyn till framför allt den högre åldern vid officersutnämning och det lägre kunskapsmåttet, särskilt i språk, hos dem som avlagt begränsad studentexamen antalet officerare, som rekryterades denna väg, borde vara förhållandevis lågt. Underlättandet av manskapets befordran till officerare borde, yttrade chefen för flygvapnet vidare, ske steg för steg och under avvaktande av resultatet av vidtagna åtgärder. Huru stor procent av officerarna, som framdeles borde rekryteras ur manskapet, kunde icke och borde icke nu bestämmas. I varje fall syntes den i Österströmsutredningen angivna siffran 40 procent vara avgjort för hög. Det skulle bland annat medföra en fullständig omorganisation vid flygvapnet för åstadkommande av den nödvändiga ökningen av markpersonalen. Vissa erfarenheter torde kunna hämtas från officersrekryteringen i främmande länder. Härutinnan hänvisa utredningsmännen till den utredning, som framlagts i Kap. V »Officersrekryteringen i vissa främmande länder» angående antalet elever på »aspirantvägen» och »manskapsvägen». Utredningsmännen räkna med, att eleverna på realexamensvägen från armén och marinen skola tillsammans kunna bilda en avdelning vid arméns underofficersskola. I en avdelning kan mottagas 30 a 35 elever. Man kan beräkna, att 20 å 25 platser kunna disponeras av elever från armén samt ungefär 10 av elever från marinen. Elevantalet på manskapsvägen till officersyrket torde bliva något mindre, måhända 15 a 20. Utredningsmännen ha stannat vid att i fråga om armén och marinen för första femårsperioden föreslå en fördelning sålunda: studentvägen 65 procent, manskaps- och realexamensvägarna tillsammans 25 procent och reservat i Kungl. Maj:ts hand 10 procent. 11 — 2476 99

162 För flygvapnets del torde med det av utredningsmännen föreslagna utbildningssystemet särskilt för realexamensvägen kvoten kunna fastställas till, för studentvägen 55 å 60 procent, för manskaps- och realexamensvägarna 30 å 35 procent och som reservat för Kungl. Maj:ts bestämmande 10 procent. För att belysa vilken verkan fastställandet av en kvot sådan som den angivna kan beräknas komma att få, redogöres i nedanstående tabell för antalet utexaminerade kadetter vid armén åren 1929—1939, huru många därav som gått vägen över arméns underofficersskola och huru många som skulle ha kommit denna väg, om den av utredningsmännen föreslagna procentsatsen tillämpats.

A r

Antal kadetter

1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939

84 70 57 48 44 40 52 58 75 108 120 756

Därav underbefäl

— 3 o 3 1 6 2 7 4 9

39 Procent underbefäl

Antalet, därest procenttalet varit 25

1-2 0 5 6 7 25 11 33 9 35 75 medeltal: 5

21 17ål8 14 12 11 10 13 14 å 15 19 27 30 1

1 Ilärtill komm er ett antal, liggande inom den åt Kungl. Maj:t reserverade kvoten om 10 procent eller 75 elever.

Enligt 1936 års försvarsbeslut skall antalet från krigsskolan årligen utexaminerade beräknas till 100 och antalet kadetter utgöra vid flottan 20, vid marinintendenturkåren 4 och vid kustartilleriet 12. Med det av utredningsmännen föreslagna kvotsystemet skulle sålunda för varje år uttagas: från studentvägen: vid armén på sjöofficerslinjen » marinintendentslinjen » kustartillerilinjen

65 13 2 7

från manskaps vägen och realexamensvägen: vid armén på sjöofficerslinjen » marinintendentslinjen » kustartillerilinjen

25 5 1 3

under det att för Kungl. Maj:ts avgörande skulle reserveras 10, 2, 1 ock 2 platser respektive.

163 F ö r flygvapnets del beräknades i 1936 års försvarsbeslut antalet elever i kadettskolans första årskurs till 14 ä 15. Antalet underbefäl, som skulle erhålla flygutbildning, angavs till 16, av vilka 12 beräknades bliva godkända. Av dessa skulle »en del» erhålla utbildning till officer. Därest man räknar med att 30 å 35 procent av 15 elever skola komma från manskapsvägen och realexamensvägen, kommer alltså antalet utexaminerade på dessa vägar att bliva 5, vartill kommer ett reservat av 1 a 2 platser. Enligt 1936 års försvarsbeslut skola de vid krigsskolan utexaminerade eleverna fördelas på de olika truppslagen sålunda: infanteriet kavalleriet artilleriet luftvärnsartilleriet ingenjörtrupperna trängtrupperna

54 7 20 6 6 7

Med det av utredningsmännen föreslagna kvotsystemet skulle platserna vid krigsskolan fördelas på truppslagen sålunda: infanteriet:

för studentvägen » manskaps- och real examens vägarna » Kungl. Maj:ts bestämmande kavalleriet: » studentvägen » manskaps- och realexamensvägarna » Kungl. Maj:ts bestämmande artilleriet: » studentvägen » manskaps- och realexamensvägarna » Kungl. Maj:ts bestämmande luftvärnsartilleriet: » studentvägen » manskaps- och realexamensvägarna » Kungl. Maj :ts bestämmande ingenjörtrupperna: » studentvägen » manskaps- och realexamensvägarna » Kungl. Maj :ts bestämmande trängtrupperna: » studentvägen » manskaps- och realexamensvägarna » Kungl. Maj:ts bestämmande

35 13 6 4 1 2 13 5 2 4 1 1 4 1 1 4 1 2

11. Officersaspiranternas löneförmåner. I Kap. IV »Gällande ordning för rekrytering och utbildning av försvarsväsendets militära personal» redogöres för officers- och reservofficersaspiranternas avlöningsförmåner. Därav framgår bland annat, att aspiranter och kadetter i allmänhet äga uppbära samma löneförmåner i kontant och in natura, som tillkomma beväringen tillhörande värnpliktiga. Underbefälsaspiranterna kunna dock, om de ha försörjningsplikt, tillerkännas rätt att helt eller delvis uppbära de med ordinarie tjänst förenade avlöningsförmånerna. Marinens kadetter och reservkadetter erhålla viss inkvarteringsersättning under tid, då de ej äro inkasernerade eller sjökommenderade. Vissa flygtillägg utgå till

164 aspiranterna vid flygvapnet. Reservofficersaspiranter (-kadetter) — utom reservsjökadetter, vilka åtnjuta flaggkorprals lön — uppbära för den utbildningstid, som överskjuter den för studenter och likställda stadgade, ett tilllägg, motsvarande skillnaden mellan det kontanta penningbidraget till värnpliktig och den lön, som tillkommer menigt fast anställt manskap med samma tjänstetid. I Österströmsutredningen framhålles, att en viktig förutsättning för erhållande av en önskvärd rekrytering av officerskåren vore, att de löneförmåner, som erbjödes under utbildningstiden till officer, förbättrades. Vad anginge storleken av en sådan förbättring, syntes självfallet, att någon ändring i avlöningsvillkoren för officersaspiranter icke borde ifrågakomma under den första delen av utbildningstiden, nämligen så länge denna icke överskrede den tid, som motsvarade övningstiden för värnpliktiga studenter. För tid därutöver syntes emellertid penningbidraget böra ökas, så att den kontanta lönen komme att uppgå till förslagsvis samma belopp som det, vilket tillkomme menigt fast anställt manskap med enahanda tjänstetid. Den som vunnit inträde vid officerskurs vid krigsskola, borde erhålla ytterligare någon förbättring i sina löneförmåner. Vidare framhålles, att åtskilliga av de furirer, som vid arméns underofficersskola kvalificerat sig för inträde vid officerskurs vid krigsskolan, avstått att söka inträde vid kursen, och att detta syntes förklarligt bland annat ur den synpunkten, att det givetvis vore föga tilltalande för dem att under nära två år få lönen reducerad från omkring 150 kronor till 30 kronor för månad, i synnerhet som de därjämte löpte risken att efter officersexamen få nöja sig med surnumerär officers avlöningsförmåner. Chefen för armén anslöt sig i sitt yttrande över österströmsutredningen till uppfattningen, att behov av förbättrade villkor för officersaspiranterna förelåge. Han ansåg lämpligt, att, särskilt om den utökade kursen vid krigsskolan för jämförande prövning mellan aspiranterna komme till stånd, officersaspiranterna erhölle med reservofficersaspiranterna likställda löneförmåner. Med en beräknad årskurs av i medeltal 120 elever skulle den sammanlagda årliga kostnadsökningen uppgå till omkring 95 000 kronor. Chefen för marinen, som instämde i österströmsutredningens förordande av förbättrade lönevillkor under officersutbildningen, framhöll särskilt, att sjökrigsskolans inkaserneringsfråga hade nära sammanhang med de ekonomiska villkoren för officersutbildningen vid marinen. Intill dess denna fråga ordnats, borde full ekonomisk gottgörelse beredas kadetterna för kost och logi. Chefen för flygvapnet anslöt sig till den allmänna uppfattning, som kommit till uttryck i österströmsutredningen i fråga om aspiranternas lönevillkor. De kostnader, som den blivande officeren har för sin utbildning, äro förhållandevis ringa. Aspiranterna åtnjuta kost och logi eller däremot svarande ersättning och därjämte ett mindre penningbidrag. Alla läroböcker och annan undervisningsmateriel tillhandahållas dem kostnadsfritt.

165 För marinens kadetter och reservintendentskadetter ställa sig de ekonomiska villkoren under utbildningen något ogynnsammare än vid övriga försvarsgrenar, eftersom under kurserna vid kadettskolan inkvartering ej kan beredas dem. Det skulle i detta hänseende vara till fördel, om man vid sjökrigsskolan i likhet med vid krigsskolan och flygkrigsskolan kunde anordna internat, vilket nuvarande lokalförhållanden dock ej medgiva. Vad underbefäl-officersaspiranterna angår, anse utredningsmännen, att dessa ej böra ställas gynnsammare än studentaspiranterna, vilka själva bekostat sin utbildning till studentexamen, i synnerhet som möjlighet föreligger för dem som ha försörjningsplikt att helt eller delvis få behålla sina löneförmåner. Vad beträffar uttalandet i Österströmsutredningen om risken för dem att efter officersexamen få nöja sig med surnumerär officers avlöningsförmåner, erinras om att enligt statsmakternas beslut innevarande år samtliga officersaspiranter skola från och med år 1940 efter officersexamen omedelbart antagas i extra ordinarie anställning såsom fänrikar. Härigenom har garanti skapats för att de komma att erhålla fänrikslön omedelbart efter officersexamen. Utredningsmännen komma alltså ej att föreslå någon ändring i fråga om officersaspiranternas löneförmåner.

166 Kap. VIII.

Sammanfattning. Utredningsmännen ha i de två närmast föregående kapitlen behandlat utredningens båda huvudfrågor, nämligen i Kap. V I »Åtgärder för ökad manskapserfarenhet» huru de blivande officerarna skola kunna bibringas sådana insikter i och sådan förståelse för de breda folklagrens livsbetingelser och betraktelsesätt, att de vid sitt arbete med utbildning av värnpliktiga och som ledare i olika egenskaper av trupp skola kunna i ökad grad tillvinna sig förtroende och tillit från de underställdas sida, samt i Kap. V I I »Rekryteringsgrunden för officersyrket» på vad sätt rekryteringsgrunden för officersyrket skall kunna göras så bred, att för yrket lämpliga begåvningar i största möjliga utsträckning kunna tillvaratagas. De olika åtgärder för beredande av ökad manskapserfarenhet, som utredningsmännen övervägt, äro: 1. ökad trupptjänstgöring för officersaspiranterna samt gemensamt anordnad tjänstgöring, förläggning, utspisning och vad därmed äger samband för officersaspiranterna med såväl värnpliktiga som manskap under full likställighet med dessa kategorier; 2. praktik som arbetare inom näringslivet; 3. kurs vid folkhögskola samt 4. övriga åtgärder i och utom tjänsten för vinnande av ifrågavarande syfte. För utredning av frågan om ökad trupptjänstgöring m. m. för officersaspiranterna ha utredningsmännen framlagt olika utbildningsalternativ med oförändrad eller förlängd utbildningstid. Utredningsmännen förorda — framför allt på grund av riskerna för rekryteringen, därest utbildningstiden förlänges — i första hand det utbildningsalternativ för envar av försvarsgrenarna, som benämnes det modifierade förslaget. Dessa utbildningsalternativ med oförändrad utbildningstid innebära i huvudsak: för armén, att aspiranterna första året erhålla en månads tjänstgöring som meniga tillsammans med övriga värnpliktiga, att aspirantskolan för arméns största truppslag, infanteriet, förkortas med nära två månader, så att trupptjänstgöringen såsom gruppchef och logementsbefälhavare kan ökas med motsvarande tid, att aspiranterna under andra och tredje åren under sammanlagt minst en hel soldatskola erhålla trupptjänstgöring som gruppchefer och logementsbefälhavare, samt att aspiranterna under all trupptjänst bliva fullt likställda med de värnpliktiga respektive manskapet av motsvarande tjänstegrad; för flottan, att aspiranterna under aspirantskolan förläggas gemensamt med och i största möjliga utsträckning utbildas gemensamt med vissa värnpliktiga

167 (sjökaptener och styrmän m. fl.), samt att under större delen av långresan aspiranterna göra manskapstjänst i full utsträckning och ha gemensam förläggning med besättningen; för kustartilleriet, att aspiranterna under en månad första året tjänstgöra i menigs befattningar tillsammans med övriga värnpliktiga och stamanställda samt förläggas och utspisas gemensamt med dessa, att under utbildningen i underbefälskurserna och eldledningskursen gemensam förläggning och utspisning med elever i underbefälsskolor anordnas och gemensamma praktiska övningar med dessa i ökad utsträckning komma till stånd, i synnerhet under underbefälskursen vid artilleriavdelningen, samt att i övrigt under trupptjänsten full likställighet skapas mellan aspiranter (kadetter) och manskap av motsvarande tjänstegrad, samt för flygvapnet, att vissa anordningar vidtagas-för gemensam utspisning och mäss för aspiranter, manskap och värnpliktiga under aspirantskolan och flygslagsutbildningen före kadettskolans första årskurs. Därest utbildningstiden anses böra förlängas, föreslå utredningsmännen, att vissa framlagda utbildningsalternativ genomföras, innebärande i huvudsak: för armén, att utbildningstiden förlänges med ett år, att aspiranterna få tjänstgöra som meniga en hel vintersoldatskola, samt att aspiranterna, som kunna beredas synnerligen god utbildning i förlängda aspirantskolor, erhålla trupptjänstgöring under en hel sommarsoldatskola som korpraler och i det närmaste under en hel sådan soldatskola som furirer; för flottan, att utbildningstiden förlänges med 7 eller 10 månader, att aspiranterna få sin första utbildning i en hel rekrytskola för signalmatroser, att de därefter få praktisk tjänstgöring som meniga ombord under 3 månader, samt att aspiranterna, som få en förlängd och förbättrad aspirantskola, under hela långresan ingå i besättningen; för kustartilleriet, att utbildningstiden förlänges med 11 månader, att gemenskapen mellan aspiranterna och manskapet än ytterligare utvidgas under den förlängda och förbättrade underbefälsutbildningen, och att aspiranterna under nära två hela utbildningsperioder för värnpliktiga kunna deltaga i trupputbildningen såsom underbefäl, samt för flygvapnet, att utbildningstiden förlänges med ett år, samt att aspiranterna såsom tillskott till nuvarande utbildning erhålla, förutom en period fortsatt flygslagsutbildning, praktik vid flygverkstad under 6 månader. Utredningsmännen sympatisera i princip med tanken att genom praktik som arbetare inom näringslivet bereda de blivande officerarna manskapserfarenhet. De anse dock, att genomförandet skulle stöta på vissa svårigheter, samt att utbytet sannolikt skulle bliva ganska ringa. Det har vidare visat sig icke vara möjligt att inom ramen för nuvarande utbildningstid bereda utrymme för sådan praktik. Vare sig praktiken uppställes som kompetensvillkor för antagning till officersaspirant eller inlägges i själva utbildningen, torde officersexamen få avläggas ungefär ett år senare än vad nu är fallet. Utredningsmännen ha därför ansett sig icke kunna förorda vare sig att krav

168 på praktik som arbetare uppställes som kompetensvillkor eller att sådan praktik inlägges i utbildningen. I fråga om möjligheten att bereda officersaspiranterna manskapserfarenhet genom att inlägga kurs vid folkhögskola i utbildningen anse utredningsmännen, att de blivande officerarna vid en sådan kurs skulle komma i nära kontakt med bonde- och arbetarungdom. Av liknande skäl som anförts i fråga om praktik som arbetare ha utredningsmännen dock avstått från att förorda en sådan kurs som led i officersutbildningen men ha framhållit önskvärdheten av att en eller annan officer vid varje truppförband beredes tillfälle att genomgå folkhögskolekurs. Vid val mellan praktik som arbetare och kurs vid folkhögskola för de blivande officerarna förorda utredningsmännen det förstnämnda av dessa alternativ, eventuellt med rätt för eleverna att i stället för praktik välja folkhögskola. Utredningsmännen rekommendera i övrigt vissa åtgärder i och utom tjänsten, ägnade att bereda manskapserfarenhet samt ökad kontakt såväl mellan försvarets personalgrupper inbördes som mellan dessa och samhället i övrigt. Vid behandlingen av frågan om rekryteringsgrunden för officersyrket ha utredningsmännen undersökt, vilket kunskapsmått som är erforderligt för utbildningen till officer. Undersökningen har givit till resultat, att det kunskapsmått, som erhålles med realexamen, icke kan anses tillfyllest, samt att studentexamen är den enda av nuvarande examensformer, som i större utsträckning tillgodoser officersyrkets krav på allmänt bildningsunderlag. Utredningsmännen ha visserligen funnit, att nuvarande studentexamen icke är anpassad efter de önskemål, som för officersyrkets del kunna uppställas, men att, så länge dessa önskemål ej kunna förverkligas, den nuvarande studentexamen i allmänhet bör uppställas som kompetensvillkor för tillträde till officersyrket. Utredningsmännen ha vidare undersökt, huruvida icke den begränsade studentexamen, som avlägges vid arméns underofficersskola och vid flygvapnet, skulle kunna förbättras. Detta har visat sig möjligt. Utredningsmännen hålla före, att bärande skäl icke kunna anföras mot att fast anställt manskap med sådan examen erhåller tillträde till officersyrket. Utredningsmännen anse, att officersyrket bör rekryteras från studenter, från fast anställt manskap i allmänhet och från ynglingar med realexamen. Rekryteringsvägarna benämnas i betänkandet studentvägen, manskapsvägen och realexamensvägen. Studentvägen bör alltjämt vara huvudvägen för rekryteringen. Frånsett de förändringar av utbildningen, som ifrågasättas ur synpunkten att bereda officersaspiranterna ökad manskapserfarenhet, föreslås endast smärre förändringar i fråga om denna rekryterings väg. Manskapsvägen bör vid samtliga försvarsgrenar gå över underbefäls- och underofficersutbildning till underofficersexamen jämte begränsad studentexamen. För såväl arméns som marinens del bör utbildningen till under-

169 officersexamen jämte begränsad studentexamen äga rum vid arméns underofficersskola. Vid flygvapnet bör motsvarande utbildning meddelas vid flygvapnets underofficersskola, Åtgärder föreslås för att tillträde till utbildningen vid underofficersskolorna för dem som skola utbildas för officersyrket skall kunna ske utan onödigt dröjsmål. Vid samtliga försvarsgrenar föreslås underbefälsutbildningen förlagd till de tre första åren. Sålunda böra lägre underofficersskolan vid kustartilleriet och furirskolan vid flygvapnet flyttas från fjärde till tredje året. Vid armén och marinen böra vissa elever med förtur kommenderas till underofficersskolan omedelbart efter underbefälsutbildningens avslutande, och vid flygvapnet skall tillträde till underofficersskolan regelmässigt vinnas efter flygutbildningen under fjärde året. Utbildningen vid underofficersskolorna skall vara treårig; elever ur flottan skola dock avbryta utbildningen vid underofficersskolan efter ett år för att deltaga i långresan, och de komma sålunda först fyra år efter inträdet i skolan att avlägga underofficersexamen jämte begränsad studentexamen. Ålders- och betygsspärrar för underbefäl för tillträde till officersyrket föreslås skola borttagas. Åldern för inträde i militär tjänst föreslås vid samtliga försvarsgrenar till lägst 17 år, och officersutnämning för den som vid denna ålder tagit fast anställning och erhåller utbildning på manskapsvägen, kan beräknas äga rum vid 25 å 26 års ålder. Realexamensvägen bör vid armén och marinen liksom manskapsvägen gå över underbefäls- och underofficersutbildning till underofficersexamen jämte begränsad studentexamen vid arméns underofficersskola. Ynglingar med realexamen skola äga företrädesrätt vid antagning som fast anställda. Kommendering till underofficersskolan bör vid armén och kustartilleriet ske omedelbart efter underbefälsutbildningens avslutande tredje året. Vid flottan böra eleverna genomgå korpralskolan andra året och fullgöra praktisk tjänst tredje året för att sedermera, efter att under fjärde året ha deltagit i långresan, beordras till underofficersskolan. Denna är för realexamensvägens del tvåårig. Beträffande realexamensvägen vid flygvapnet brytes — enligt utredningsmännens förslag — principen om vidareutbildning över fullständig underbefälsutbildning och underofficersutbildning. Eleverna, som skola äga viss begränsad förtursrätt vid rekrytantagningen, föreslås skola avbryta underbefälsutbilclningen efter korpralsutbildningens avslutande för att redan tredje året genomgå flygutbildning. I stället för att genomgå underofficersskolan böra de vid en ett- eller tvåårig studentkurs erhålla utbildning till begränsad studentexamen. Åldern vid officersutnämning kan beräknas till vid armén och kustartilleriet 24 år, vid flottan 25 år och vid flygvapnet 23 å 24 år. För fördelning av platserna vid krigsskolorna mellan elever på de olika rekryteringsvägarna föreslå utredningsmännen ett kvotsystem, enligt vilket viss procent bestämmes för å ena sidan studentvägen och å andra sidan manskaps- och realexamensvägarna gemensamt samt viss procentsats lägges i Kungl. Maj:ts hand att disponeras för varje år med hänsyn till rekryterings-

170 utfallet på de olika vägarna. Kvoten för de olika rekryteringsvägarna bör bestämmas för en längre tidsperiod, förslagsvis fem år. För första femårsperioden föreslå utredningsmännen i fråga om arméns truppslag, flottan och kustartilleriet fördelningen sålunda: studentvägen 65 procent, manskaps- och realexamensvägarna tillsammans 25 procent och reservat i Kungl. Maj:ts hand 10 procent. För flygvapnets del föreslås för samma period procenttalen 55 a 60, 30 a 35 och 10 respektive. Undervisningen i de allmänbildande ämnena vid de lägre manskaps skolorna föreslås skola vid armén och kustartilleriet anordnas i enlighet med ett vid flygvapnet tillämpat system, innebärande i huvudsak, att undervisningen meddelas i tre klasser, normalt avsedda att genomgås av manskap med endast folkskolebildning under första, andra respektive tredje året. Klasserna skola dock ej vara bundna till viss manskapsskola, utan elev skall kunna inträda i högre klass, där undervisningen motsvarar hans utbildningsståndpunkt. Frivilliga kurser böra därjämte anordnas. Även i övrigt föreslås åtgärder för förbättrande av den allmänbildande undervisningen i manskapsskolorna i fråga om utökad tid, anlitande av civila lärare i viss utsträckning och beredande av ökad kompetens hos de militära lärarna. I fråga om utbildningen för avläggande av begränsad studentexamen föreslå utredningsmännen vissa åtgärder, ägnade att skänka denna examen ökat värde. Någon ändring i fråga om officersaspiranternas löneförmåner anse utredningsmännen icke böra vidtagas.

171 Kap. IX.

Förslag med specialmotiveringar. 1. Manskapsrekryteringen. Förslag. Inom samtliga försvarsgrenar må yngling vinna fast anställning (utom såsom musikvolontär eller musikelev) tidigast under det år han fyller 17 år. Sökande till fast anställning, som avlagt realexamen eller vid allmänt läroverk erhållit flyttning till gymnasiets näst högsta ring eller lyceets näst högsta krets eller vid kommunal eller enskild läroanstalt med rätt att anställa studentexamen erhållit flyttning till klass, ring eller krets, motsvarande gymnasiets näst högsta ring eller lyceets näst högsta krets vid allmänt läroverk, skola äga företrädesrätt till antagning som fast anställt manskap, vid flygvapnet dock endast till 15 procent av de årligen vid flygförbanden ledigblivande beställningarna för meniga. Specialinotivering. Såsom i Kap. V I I under rubriken »Rekryteringsvägar till officersyrket» angives, anse utredningsmännen, att yngling, som önskar erhålla fast anställning vid försvarsväsendet, ej bör vinna sådan anställning tidigare än under det kalenderår han fyller 17 år. E n sådan antagningsålder överensstämmer i stort sett med den nu gällande. Antagningsbestämmelserna förete dock vissa smärre skiljaktigheter vid de olika försvarsgrenarna. Beträffande armén är sålunda föreskrivet, att antagning må ske från och med det år, under vilket sökanden fyller 18 år, dock att antagning må ske redan från och med det år sökanden fyller 17 år, om han uppnått sådan kroppsutveckling, att han enligt av läkare utfärdat intyg är till militärtjänst lämplig samt i övrigt befinnes särskilt väl ägnad för utbildning till underbefäl. Vid marinen fordras, att sökanden vid anställningstidens början fyllt 17 år, och vid flygvapnet, att sökanden vid den tidpunkt, från vilken anställningstiden skall räknas, fyllt 17 år. Den olikhet, som föreligger mellan armén å ena samt marinen och flygvapnet å andra sidan, betingas ej av skiljaktigheter i de olika försvarsgrenarnas karaktär och är, enligt vad som framgår av en av försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå verkställd statistisk utredning angående de år 1938 anställdas fördelning med avseende å födelseår, av mera formell natur. Enligt denna statistiska utredning var den största åldersgruppen vid armén 17 år samt vid marinen och flygvapnet 18 år. Utredningsmännen ha från arméns truppförband inhämtat vissa uppgifter angående de ynglingar med realexamen, som tagit fast anställning åren 1924—1938. Av dessa uppgifter framgår, att tillströmningen från denna kategori under de senare åren starkt ökat. Antalet nyantagna med realexamenskompe-

172 tens var sålunda under åren 1924—1929 i medeltal 46 om året, år 1930 46 år 1931 57, år 1932 81, år 1933 114, år 1934 111, år 1935 115, år 1936 17l! år 1937 127 och år 1938 174. Under åren 1924—1938 ha antagits sammanlagt 1272 ynglingar av denna kategori. Fördelningen på de olika truppslagen under nämnda år var följande: å infanteriet 428, å kavalleriet 74, å artilleriet 261, å ingenjörtrupperna 101, å signaltrupperna (före den 1 juli 1937 fälttelegrafkåren) 313 och å trängtrupperna 95. Ar 1938 anställdes av nu ifrågavarande kategori 68 vid infanteriet, 14 vid kavalleriet, 46 vid artilleriet (därav 23 vid luftvärnsartilleriet), 13 vid ingenjörtrupperna, 22 vid signaltrupperna och 11 vid trängtrupperna eller tillhopa 174, motsvarande 12 procent av samtliga nyanställda. Fördelningen på olika truppförband har varit ojämn. År 1938 växlade sålunda antalet vid olika truppförband vid infanteriet mellan 0 och 6, vid kavalleriet mellan 1 och 7, vid artilleriet mellan 0 och 14, vid ingenjörtrupperna mellan 3 och 5 samt vid trängtrupperna mellan 0 och 7. Antalet truppförband, där ingen yngling mod realexamen tog anställning år 1938, utgjorde 6. Från försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrås uppgifter rörande under år 1938 nyanställt fast anställt manskap ha utredningsmännen vidare inhämtat, att under år 1938 antogos vid flottan av 550 nyanställda volontärer 25 med realexamen, motsvarande 4'5 procent, vid kustartilleriet av 137 nyanställda 19 med realexamen, motsvarande 14 procent, och vid flygvapnet av 204 nyanställda 74 med realexamen, motsvarande 36 procent. Antalet volontärer med realexamen är sålunda förhållandevis ojämförligt störst vid flygvapnet, vilket ytterligare bestyrkes därav, att procenttalet för nyanställda meniga med realexamen vid flygvapnet var 30 år 1934, 15 år 1935, 26 år 1936 och 26 år 1937. Realexamens värde för militäryrket har blivit fastslaget genom principen, att underofficersutbildningen bör leda till realexamen. Det är givetvis en fördel för tjänsten, om en yngling, redan då han söker rekrytantagning, vid allmän läroanstalt avlagt denna examen eller förvärvat mot denna examen svarande kompetens. För möjligheterna att vinna vidareutbildning till officer är det redan för närvarande av största betydelse, att den fast anställde har denna kompetens. Därtill kommer, att utredningsmännen för denna kategori föreslå inrättande av en särskild rekryteringsväg, ledande till officersyrket på kortare tid än den väg manskap i allmänhet har att »å. Bärande invändningar mot en bestämmelse om företrädesrätt för dessa ynglingar vid rekrytering av manskap torde sålunda i allmänhet icke kunna framföras. E t t undantag från principen synes dock böra göras för flygvapnets del. Denna försvarsgrens tekniska karaktär gör, att kravet på praktiskt handlag och teknisk yrkesskicklighet träder i förgrunden vid urval för fast anställning. I de provisoriska anvisningar för rekrytering av fast anställt manskap, som av chefen för flygvapnet utfärdats den 12 juli 1939, angives sålunda, att vid antagningen bör beaktas, att mekaniker- och vapenverkstadstjänst främst

173 kräver praktiskt handlag samt vilja och förmåga till praktiskt arbete vid materielen, ävensom att signaltjänst främst kräver snabb fattningsförmåga, förenad med anlag för radiotelegrafering, varjämte handlag för fmmekaniskt arbete är önskvärt. E n allmän regel om företrädesrätt för ynglingar med realexamen att vinna antagning vid flygvapnet synes därför icke lämplig. För att emellertid säkerställa rekryteringen till den av utredningsmännen föreslagna realexamensvägen till officersyrket föreslå utredningsmännen, att sökande med realexamen eller däremot svarande kompetens skola äga företrädesrätt till 15 procent av de årligen vid flygförbanden ledigblivande beställningarna för meniga. Försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå har tid efter annan i samband med sina uppgifter rörande manskapsrekryteringen påkallat omarbetning och sammanförande av rekryteringsbestämmelserna för åstadkommande av enhetlighet och underlättande av rekryteringsorganens verksamhet. Civilanställningsbyrån har även framhållit vissa speciella brister i bestämmelserna. Sålunda har påpekats — utom den här ovan behandlade frågan om den vid försvarsgrenarna olika lägsta antagningsåldern — att bestämmelserna om rekryteringsombud icke äro tillfredsställande, att olikheter föreligga i bestämmelserna om kostnaderna för resor i samband med inställelse till prövning och för läkarintyg, att det skulle vara till fördel för rekryteringsarbetet, om vissa bestämda ansökningstider fastställdes m. m. Då dessa frågor icke torde ha direkt samband med utredningsmännens uppdrag, ha de ej upptagit desamma till behandling. Utredningsmännen anse sig emellertid böra understryka vikten av att rekryteringsbestämmelserna överses och bringas till större enhetlighet försvarsgrenarna emellan.

2. De lägre manskapsskolorna. Förslag. Vid armén bör den militära utbildningen liksom för närvarande bedrivas vid truppförbanden i särskilda volontärsoldat-, korpral- och furirskolor. Dessa skolor äro gemensamma för allt manskap. Undervisningen i allmänbildande ämnen bör emellertid skiljas från de egentliga underbefälsskolorna och meddelas i tre klasser, vilka så till vida böra motsvara de militära skolorna, som för godkänd volontärsoldat-, korpral- och funrsexamen skola fordras godkända betyg från respektive första, andra och tredje klassen. Manskap i allmänhet *kall därför i regel under första utbildningsåret vara elever i volontärsoldatskolan och i första klassen, andra året i. korpralskolan och andra klassen samt tredje året i furirskolan och tredje klassen, men de skola efter inträdesprov kunna inträda i högre klass, och möjlighet att hoppa över klass skall föreligga. Volontärer med realexamen åter skola vara elever i tredje klassen samtidigt som de genomgå volontärsoldatskolan. Undervisningsplaner böra upprättas och avpassas så, att den som med godkända betyg genomgått tredje klassen skall kunna följa undervisningen

174 å lägre linjen på förberedande kursen vid arméns underofficersskola. Sammanlagt omkring 600 timmar böra disponeras för allmänbildande undervisning i de tre klasserna. Vid de truppslag — kavalleriet, luftvärnsartilleriet och signaltrupperna — vid vilka för närvarande ett avsevärt lägre antal timmar disponeras för allmänbildande undervisning, böra åtgärder vidtagas för att öka denna till omkring 600 timmar. För detta ändamål böra vid kavalleriet 9125 handräckningsdagar, d. v. s. 25 värnpliktiga, årligen ställas till förfogande vid varje kavalleriregemente. Vid truppförbanden bör gemensam arbetsordning upprättas för volontärsoldat-, korpral- och furirskolorna samt de tre allmänbildande klasserna. Utom dessa tre klasser böra ordnas två frivilliga kurser, en lägre och en högre, i vilka undervisning bör meddelas, eventuellt av civila lärare, i modersmålet, matematik och ett främmande språk. Dessa kurser böra under korpralsoch furirsåret närmast vara avsedda för ynglingar med realexamen samt under fjärde året för manskap i allmänhet. I den mån det är förenligt med tjänsten, böra dock kurserna stå öppna för alla. Varje kurs bör omfatta ungefär 80 timmar (4 timmar i veckan under 20 veckor). Därest ej minst fyra underbefäl anmäla sig som elever till frivillig kurs, böra i stället medel ställas till förfogande för privatlektioner (2 å 3 timmar i veckan för varje elev). I kurserna bör slutprövning förrättas inför vederbörande truppförbandschef, och elev tilldelas betyg i de olika ämnena. Vid flottan skall liksom för närvarande det fast anställda manskapet i allmänhet genomgå rekrytskola första året och korpralskola tredje året, under det att andra året skall disponeras för praktisk tjänst. Ynglingar med realexamen skola dock genomgå korpralskola redan andra året. Undervisningen i allmänbildande ämnen bör utökas, i rekrytskolan med 30 timmar och i korpralskolan med 50 timmar och ämnet historia inläggas i undervisningen. Åtgärder böra vidtagas för att i största möjliga utsträckning elev, som har högre skolunderbyggnad än folkskola, skall kunna utnyttja den tid, som är avsedd för den allmänbildande undervisningen, till att förkovra sina kunskaper. Särskilda frivilliga kurser böra anordnas i likhet med vid övriga truppslag. Civila lärare böra i allmänhet undervisa i modersmålet och matematik i korpralskolan samt i de frivilliga kurserna. För kustartilleriets del föreslås att lägre underofficersskolan — som torde böra benämnas högre underbefälsskolan — förlägges till tredje året. Den som beordras såsom elev i skolan skall genom tjänsteavtal ha förbundit sig att kvarstå i tjänst minst ett år efter det utbildningsår, under vilket han avslutar skolan. Undervisningen i allmänbildande ämnen i tre särskilda klasser bör anordnas enligt samma principer och omfatta samma ämnen som vid armén. Utökning av tiden för undervisningen i rekrytskolan torde böra ske med ungefär 75 timmar. De särskilda kurserna böra anordnas i överensstämmelse med vid armén. I den mån undervisningen i allmänbildande ämnen i lägre under-

175 officersskolan samt i de frivilliga kurserna ej kan bestridas av militära lärare, skola civila lärare anlitas. Vid flygvapnet bör furirsutbildningen flyttas från fjärde till tredje året. I likhet med vad som föreslagits beträffande kustartilleriet, bör den som beordras såsom elev i furirskolan genom tjänsteavtal ha förbundit sig att kvarstå i tjänst minst ett år efter det utbildningsår, under vilket han avslutar skolan. Den allmänbildande undervisningen skall vara anordnad på samma sätt som för närvarande, men den bör vara obligatorisk. Särskilda frivilliga kurser av det slag, som föreslagits för arméns och kustartilleriets del, skola anordnas. I den mån tillgång till kompetenta militära lärare för den frivilliga undervisningen ej finnas, skola civila lärare anlitas. Vid samtliga försvarsgrenar böra tillämpas de tidigare omnämnda anvisningarna för den allmänbildande undervisningen vid armén, innebärande att uppdelningar i avdelningar med hänsyn till elevernas olika underbyggnad skall kunna ske, att elev, som behärskar viss kurs, skall kunna avlägga examen i denna, att sådan elev skall beredas möjlighet att vidareförkovra sig i samma eller annat ämne och användas till biträde vid undervisningen, samt att koncentrationsläsning skall kunna tillämpas och eleverna beredas tillfälle att successivt avlägga examen i de olika ämnena. Specialmotivering. Fördelarna med den ifrågasatta organisationen av utbildningen ligga främst däri, att eleverna genom den allmänbildande undervisningens frigörande från den militära utbildningen få möjlighet att följa den undervisning i allmänbildande ämnen, vilken motsvarar deras förkunskaper. De beredas på detta sätt ökade möjligheter att vidmakthålla och förkovra sina kunskaper samt förbereda sig för inträde i underofficersskola respektive studentkurs. Nackdelen med det föreslagna systemet ligger främst i de svårigheter, vilka kunna förväntas möta vid ett samordnande av undervisningen för elever i de olika skolorna. Dessa svårigheter lära dock med lämplig organisation av utbildningen kunna övervinnas. Utredningsmännen ha från arméns truppförband inhämtat upplysning, huruvida under de senaste tio åren frivillig undervisning i allmänbildande ämnen anordnats för volontärer och underbefäl. Från 16 truppförband har det svaret lämnats, att sådan undervisning ej förekommit. Från övriga truppförband har uppgift lämnats om att kurser i större eller mindre omfattning förekommit. Till större delen synas dessa ha karaktär av civilanställningskurser, bekostade med medel ur rekryteringsanslaget, civilanställningsanslaget eller civilanställningsfonden. Kostnaderna för andra kurser ha täckts med medel ur enskilda lägerkassan, undervisningsanslaget eller underbefälsförbundets studiefond. I några fall ha kurser bekostats av eleverna själva. Såväl militära som civila lärare ha anlitats, de senare i något större utsträckning än de förra. Kurserna ha till större delen anordnats för underbefäl, som genomgått furirskola. Från ett 20-tal truppförband har uppgivits, att självstudier på fritid förekommit, eller att korrespondenskurser anlitats av underbefäl.

176 Den stora oenhetlighet, som sålunda råder i fråga om möjligheterna för underbefäl att erhålla ökad utbildning på fritid, skulle utjämnas genom att medel vid samtliga truppförband ställdes till förfogande för detta ändamål. För att om möjligt nedbringa kostnaderna vid truppförband, där elevantalet i de frivilliga kurserna är ringa, böra möjligheterna att ansluta kurserna till andra kurser i orten iakttagas. Möjligen kunna kurserna vid truppförband även stå öppna för andra än militära elever. Korrespondenskurser kunna även komma i fråga i fall, då undervisning ej lämpligen kan ordnas på annat sätt. Eleverna i de frivilliga kurserna böra erhålla betyg i de olika ämnena. Dessa betyg skola nämligen ingå i det material, med ledning av vilket uttagning för vidareutbildning till officer skall ske. Vad först beträffar armén ha utredningsmännen undersökt möjligheterna att vid kavalleriet, luftvärnsartilleriet och signaltrupperna utöka tiden för den allmänbildande undervisningen i manskapsskolorna och därvid utrönt följande: Vid kavalleriet är det icke möjligt att vinna ytterligare ungefär 250 timmar för allmänbildande undervisning, utan att åtgärder vidtagas för att befria skoleleverna från sådan hästvård och ridning, som icke äro ur utbildningssynpunkt behövliga. Erforderlig tid kan erhållas, om ytterligare 9 125 handräckningsdagar, för vilka erfordras 25 värnpliktiga, årligen ställas till förfogande vid varje kavalleriregemente. Vid luftvärnsartilleriet kan erforderlig tid vinnas utan särskilda åtgärder. För signaltruppernas del har uppgivits, att en inskränkning i den militära utbildningen för erhållande av erforderlig tid för allmänbildande undervisning icke är möjlig. De flesta av stammanskapet vid detta truppslag ha emellertid realexamen eller i varje fall högre skolunderbyggnad än folkskola. Det synes utredningsmännen, som om för övrigt manskap särskilda anordningar böra kunna vidtagas för att bereda ökad allmänbildande undervisning. Antalet frivilliga kurser har beräknats till 35 lägre och 35 högre eller inalles 70 kurser. Därvid har iakttagits, att i regel gemensamma kurser kunna anordnas för truppförband med gemensam förläggningsort. För Stockholm har beräknats 3 lägre och 3 högre kurser. Vidare har hänsyn tagits till att undervisningen i matematik vid artilleriet, luftvärnsartilleriet, ingenjör- och signaltrupperna icke torde kunna anordnas gemensamt med övriga truppslag. För flottans del torde det ej vara möjligt att genomföra det system med tre fristående klasser i allmänbildande ämnen, som föreslagits för armén. Vid flottan finnas endast två manskapsskolor, rekrytskolan och korpralskolan, och det mellanliggande året måste eleverna användas i praktisk tjänst för bemanning av fartygen. Under sistnämnda år torde därför ordnad obligatorisk undervisning i land under någon längre tid ej kunna anordnas. Rekryt- och korpralskolorna sammanfalla ej heller till tiden så, att elev i rekrytskolan skulle kunna deltaga i allmänbildande undervisning, avsedd för korpralskolans elever. För att uppnå önskvärd ökad effektivitet åt undervisningen i de allmänbildande ämnena, som bör omfatta även ämnet historia, föreslås, att civila lärare i viss utsträckning anlitas i korpralskolan.

177 De frivilliga kurserna anordnas å örlogsstationerna under den tid på vintern, då fartygen äro stationärt förlagda. Kurser böra anordnas i Stockholm och Karlskrona. Under rubriken »Manskapsvägen och realexamensvägen till officersexamen vid flottan och marinintendenturkåren» föreslås särskild undervisning i allmänbildande ämnen för dem som skola erhålla vidareutbildning till officer. I den mån det är möjligt att kombinera denna med de nu föreslagna frivilliga kurserna, bör det ske. Beträffande kustartilleriet föreslås att lägre underofficersskolan, till vilken de i korpralskolan godkända regelmässigt synas böra beordras, förlägges till tredje i stället för såsom nu till fjärde utbildningsåret. Därigenom vinnes överensstämmelse med övriga vapenslag. Uttagning för vidareutbildning till officer, som ej bör ske förrän efter denna skola, kan vidare, tack vare den föreslagna ändringen, ske tredje året. På grund av utbildningens karaktär av underbefälsutbildning bör skolan ha annan benämning än den nuvarande, förslagsvis högre underbefälsskolan. Skolans förläggande till tredje året nödvändiggör — för tillgodoseende av behovet av underbefäl i trupptjänst — att eleverna vid skolan förbinda sig att kvarstå i tjänst ett år efter det, under vilket skolan genomgås. Vid kustartilleriets lägre manskapsskolor meddelas för närvarande undervisning endast i modersmålet och matematik samt för maskinavdelningens elever därjämte i fysik. Utredningsmännen föreslå, att även ämnena historia och geografi göras till föremål for undervisning, varigenom överensstämmelse med övriga truppslag vinnes. Enligt vad utredningsmännen inhämtat, torde avsevärda svårigheter föreligga att med nuvarande tillgång till officerare vid kustartilleriet genomföra det föreslagna systemet för den allmänbildande undervisningen, därest militära lärare skola handha denna. Det torde därför bli nödvändigt att i viss utsträckning anlita civila lärare. Dessa böra undervisa i lägre underofficersskolan. För kustartilleriets del kunna frivilliga kurser beräknas bli anordnade i Stockholm och Karlskrona (eventuellt tillsammans med flottan), i Göteborg (eventuellt tillsammans med Göta artilleriregemente) samt i Vaxholm och Fårösund. För flygvapnets del föreslå utredningsmännen, att furirskolan flyttas från fjärde till tredje utbildningsåret. Liknande skäl som anförts för lägre underofficersskolans vid kustartilleriet förflyttande till tredje året tala för den föreslagna åtgärden. Det system, utredningsmännen förorda i fråga om den allmänbildande undervisningen, är redan genomfört vid flygvapnet, utom i det avseendet att frivilliga kurser ej äro anordnade. Sådana kurser böra anordnas vid samtliga flygförband. Undervisningen i allmänbildande ämnen är vid flygvapnet för närvarande frivillig. Såsom skäl härför har anförts bland annat, att effektiviteten av undervisningen är beroende av att elever, som sakna intresse och förmåga att 12—2476 39

178 följa undervisningen, ej deltaga i densamma, att undervisningen delvis är förlagd till fritid, samt att svårigheter kunna tänkas uppkomma vid flygförband å mindre förläggningsort att anordna undervisning. Utredningsmännen anse emellertid, att det principiellt sett bör vara så, att allt manskap skall erhålla den undervisning i allmänbildande ämnen, som meddelas i manskapsskolorna.

3. Arméns underofficersskola. Förslag. I fråga om arméns underofficersskola föreslå utredningsmännen följande ändringar. Såsom elever vid arméns underofficersskola beordras underbefäl ur armén och marinen. Såsom elever ur flottan skola beordras sådant underbefäl från däcks- och ekonomiavdelningarna, som genomgått korpralsutbildning och uttagits för vidareutbildning till officer. Dessa senare skola erhålla utbildning å styrmanslinje. Jämväl den som genomgått marinens (flottans, kustartilleriets) underofficersskola skall, efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, kunna beordras till arméns underofficersskola för avläggande av begränsad studentexamen. Undervisningen • för avläggande av begränsad studentexamen vid arméns underofficersskola bör organiseras på två linjer, en 3-årig, organiserad i överensstämmelse med nuvarande högre linjen på förberedande kursen och C-linjen på allmänna kursen, samt en 2-årig, motsvarande nuvarande C-linjen på allmänna kursen. Såsom elever på 3-åriga linjen skola beordras de underbefäl, som erhålla vidareutbildning å manskapsvägen. De underbefäl, som i särskild ordning uttagits för vidareutbildning på realexamensvägen, skola erhålla undervisning å 2-åriga linjen. I den mån utrymme finnes, skall dock sådant underbefäl på manskapsvägen, som avlagt realexamen, kunna erhålla undervisning tillsammans med 2-åriga linjens elever. Inträdesprövning till allmänna kursen skall ej vidare förekomma. Eleverna på 2-åriga linjen böra uttagas i den ordning, för vilken redogöres i detta kapitel avdelningarna 11—13. Elev i förberedande kursen, som befinnes äga goda förutsättningar att följa undervisningen i allmänna kursen, må under pågående utbildningsår uppflyttas i denna. Undervisningen å 3-åriga linjen och 2-åriga linjen skall så anordnas, att eleverna å den förra linjen kunna avlägga realexamen senast vid slutet av allmänna kursens första arbetsår, samt att eleverna på båda linjerna kunna vid slutet av kursens andra arbetsår avlägga begränsad studentexamen av följande beskaffenhet för elever ur de olika truppslagen: A. För elever tillhörande infanteriet, kavalleriet, signal-, trängoch intendenturtrupperna: modersmålet studentexamenskompetens, engelska, tyska och franska studentexamenskompetens i ett av dessa ämnen och kompetens motsvarande första ringens kurs i treårigt gymnasium i ett av de två övriga ämnena,

179 historia med samhällslära matematik geografi

studentexamenskompetens, studentexamenskompetens enligt latingymnasiets fordringar, studentexamenskompetens,

B. För elever tillhörande artilleriet och ingenjörtrupperna samt marinen: modersmålet engelska, tyska och franska

historia med samhällslära matematik, allmän kurs fysik kemi geografi

studentexamenskompetens, studentexamenskompetens i ett av dessa ämnen och kompetens motsvarande första ringens kurs i treårigt gymnasium i ett av de två övriga ämnena, studentexamenskompetens, studentexamenskompetens enligt realgymnasiets fordringar, studentexamenskompetens enligt realgymnasiets fordringar, studentexamenskompetens enligt latingymnasiets fordringar, studentexamenskompetens.

Elev, som önskar frivilligt tillvälja ett eller två främmande språk, vilka icke ingå i hans obligatoriska ämnen, skall, i den mån arbetsordningen det medgiver, äga följa undervisningen jämväl i dessa frivilligt tillvalda ämnen. I fråga om underofficersexamen och styrmansexamen för elev ur flottan skall gälla vad som är föreskrivet angående dessa examina vid marinens (flottans) underofficersskola. Elev, som avlagt begränsad studentexamen, bör äga rätt att vid underofficersskolan eller vid allmänt läroverk undergå fyllnadsprövning i samtliga på timplanen för C-linjens sista årskurs upptagna ämnen. Den som efter avlagd begränsad studentexamen undergått fyllnadsprövning i så många ämnen, att antalet av dessa och de i begränsad studentexamen ingående ämnena motsvarar antalet ämnen i fullständig studentexamen, bör erhålla samma kompetens som om han avlagt fullständig studentexamen, under förutsättning att fyllnadsprövningarna eller fyllnadsprövningen fullgjorts senast inom loppet av närmaste treårsperiod från avläggandet av begränsad studentexamen. Efter underofficersexamen och begränsad studentexamen skall för varje truppslag upprättas gemensam turlista för eleverna på 3-åriga linjen och 2-åriga linjen. Dessa turlistor skola vara avgörande för vilka som skola antagas till officersaspiranter respektive kadetter. Specialmotiveriiig. Utredningsmännen anse sig ej ha anledning föreslå ändring i fråga om möjligheten även för sådant underbefäl ur kustartilleriet, som ej uttagits för vidareutbildning till officer, att erhålla sin underofficersutbildning vid arméns underofficersskola. För flottans del anse utredningsmännen — då förslag framlägges om en nyorganiserad flottans (marinens) underofficersskola — anledning ej föreligga att föreslå andra än dem som uttagits för vidareutbildning till officer såsom elever vid arméns underofficersskola.

180 Antalet elever vid skolan kommer sålunda att ökas med sistnämnda kategori. Vidare kommer inrättandet av realexamensvägen till officersyrket att medföra en ökning av antalet elever vid skolan. P å grund härav uppkomma ökade behov av förläggningsutrymmen och klassrum. Utredningsmännen ha emellertid inhämtat, att dessa behov kunna tillgodoses genom att vissa tjänstebostäder vid underofficersskolan tagas i anspråk. Underbefäl ha för närvarande rätt att söka direkt till skolans allmänna kurs med överhoppande av förberedande kursen. De måste emellertid i så fall underkasta sig en vid skolan anordnad inträdesprövning. Sådant överhoppande av förberedande kursen har dock förekommit endast i ett jämförelsevis ringa antal fall. Under åren 1930—1939 ha 60 elever undergått inträdesprövning, därav 37 till C-linjen och 23 till någon av de lägre linjerna, Av de inträdesprövande ha endast 27 godkänts. Av de 33 underkända ha 11 underkänts i såväl militära som allmänbildande ämnen, 21 endast i militära ämnen och 1 endast i allmänbildande ämnen. Av de 48 elever, som godkänts i allmänbildande ämnen, ha 16 godkänts på C-linjen och 32 på lägre linje. Av de 16 å C-linjen godkända ha 12 haft realexamen före inträdet i militär tjänst. Utredningsmännen komma att föreslå, att vid armén och kustartilleriet elever på manskapsvägen i vissa fall och elever på realexamensvägen regelmässigt skola beordras till arméns underofficersskola omedelbart efter genomgång av furirskolan respektive lägre underofficersskolan. Med den förbättrade undervisningen i de allmänbildande ämnena vid de lägre manskapsskolorna, som av utredningsmännen föreslagits, torde de elever på manskaps vägen, varom nu är fråga, utan större svårighet kunna följa undervisningen å skolans förberedande högre linje. Elever på realexamensvägen skola inträda direkt i allmänna kursen på dess C-linje. Med hänsyn till att de före inträdet i militär tjänst avlagt realexamen och därefter i manskapsskolorna kunna beräknas ha erhållit sådan frivillig undervisning i allmänbildande ämnen, som utredningsmännen föreslagit, torde alltför stora svårigheter icke möta för dessa elever att på två år avlägga begränsad studentexamen. Vad beträffar den militära utbildningen, har den förberedande kursen, som av dessa elever skall överhoppas, sin största betydelse däri, att den utgör en repetition av underbefälsutbildningen med främsta syfte att åstadkomma likformighet i utbildningshänseende hos eleverna från de olika truppförbanden. Utbildningen omfattar sålunda ej i större utsträckning nya partier. Då därtill kommer, att utbildningslinjen endast omfattar ett mindre antal utvalda elever, torde man kunna utgå ifrån att större svårigheter ej skola föreligga för dem att inträda direkt i allmänna kursen. Skulle det befinnas nödvändigt eller önskvärt, lär man emellertid kunna för dem anordna en särskild repetitionskurs i militära ämnen för att därigenom underlätta anslutningen till de elever, som genomgått den förberedande kursen. Såsom förut nämnts, har den som för närvarande önskar vinna inträde direkt i allmänna kursen att undergå inträdesprövning. Chefen för armén förordar i sitt yttrande över österströmsutredningen avskaffande av inträdes-

181 prövningen. Utredningsmännen hysa den uppfattningen, att inträdesprövningen ur vissa synpunkter kan ha sitt värde. Underbefälsutbildningen äger rum vid de skilda truppförbandens skolor, och en viss garanti för ett rättvist bedömande kan måhända ligga i att en jämförelse mellan eleverna kommer till stånd icke blott med hänsyn till deras tidigare betyg, eftersom betygsskalan kan variera vid de olika truppförbanden, utan även vid ett direkt sammanförande av eleverna. Elevernas kunskaper, särskilt i de allmänbildande ämnena, variera ofta avsevärt. Inträdesprövningens största värde ligger därför däri, att den ger lärarna möjlighet att vid utbildningens början bedöma elevernas förutsättningar för att följa undervisningen i allmänna kursen. E t t på inträdesprövning grundat urval har emellertid även vissa olägenheter. För de allmänbildande ämnenas del gör sig behovet av inträdesprövning mindre starkt gällande, sedan vid truppförbanden efter likformiga principer kurser anordnats, vilka äro avpassade för inträde i arméns underofficersskola. Betygen från dessa kurser torde bli en pålitligare värdemätare av elevernas kunskaper än de prov, som anordnas vid en inträdesprövning. Därest det skulle befinnas önskvärt, kunna för övrigt vid de nämnda kursernas avslutande prov anordnas med för samtliga truppförband gemensamma uppgifter. Vad beträffar anordnandet av undervisningen till begränsad studentexamen på 3-åriga linjen och 2-åriga linjen, torde samundervisning i allmänhet ej kunna eller böra anordnas. Särundervisning för de båda linjerna betingas av de olika kunskaper eleverna ha vid allmänna kursens början, ävensom därav att eleverna på 3-åriga linjen i allmänhet skola avlägga realexamen vid slutet av första arbetsåret i allmänna kursen. Redan antalet elever på de olika linjerna torde utgöra hinder för anordnande av samundervisning i allmänhet, men i den mån elever ur skilda truppslag i vissa ämnen, t. ex. matematik och fysik, läsa olika kurser, torde samläsning mellan de olika linjernas elever i dessa ämnen vara ur kostnadssynpunkt önskvärd. I den mån gemensam undervisning i sådana fall utan alltför stora olägenheter kan anordnas, bör den komma till stånd. I fråga om ämnena för undervisningen och vad därmed äger samband hänvisas till vad som anförts i Kap. V I I under rubrikerna »Vilka förkunskaper äro erforderliga för utbildningen till officer?» och »Utbildningen för avläggande av begränsad studentexamen». Slutligen vilja utredningsmännen föreslå, att i stället för de vid arméns underofficersskola för närvarande begagnade benämningarna »förberedande kursen» och »allmänna kursen, första och andra arbetsåret» införas beteckningarna första, andra och tredje klassen. Utom det att en sådan ändring skulle innebära en förenkling, skulle den medföra, att beteckningarna komme att bli genomgående lika vid försvarsväsendets underofficersskolör.

4. Marinens underofficersskolor. Flottans underofficersskolor äro förlagda i Stockholm och Karlskrona och kustartilleriets underofficersskola är förlagd i Karlskrona. För skolornas nu-

182 varande organisation har redogjorts i Kap. IV »Gällande ordning för rekrytering och utbildning av försvarsväsendets militära personal». Försvarskommissionen föreslog, att flottans underofficersskolor — för vinnande av större enhetlighet i utbildningen och för att åstadkomma viss besparing av instruktionspersonal — borde anordnas gemensamt för båda örlogsstationerna i Karlskrona, där huvuddelen av personalen är förlagd, Lokalutrymme för den gemensamma underofficersskolan kunde beredas i kustingenjörkompaniets ledigblivna kasern, vilken förutsattes bli disponibel. Beträffande kustartilleriets underofficersskola föreslog försvarskommissionen ingen ändring. Departementschefen tillstyrkte förslaget att koncentrera flottans underofficersutbildning till Karlskrona. Särskilda utskottet uttalade jämväl, att så syntes böra ske, och riksdagen lämnade detta uttalande utan erinran. Därmed torde få anses avgjort — och det synes även förutsättas i statsverkspropositionen till 1939 års lagtima riksdag (kapitalbudgeten: bil. 2 sid. 19—22) — att en för flottan gemensam underofficersskola skall förläggas till Karlskrona, vilket utredningsmännen även anse lämpligt, bland annat av ekonomiska och förläggningstekniska skäl. Försvarskommissionen avsåg som nämnts, att flottans underofficersskola skulle förläggas till ingenjörkompaniets kasern. Utredningsmännen ha emellertid vid besök i Karlskrona haft tillfälle konstatera, att denna är otillräcklig därest skolan — vilket utredningsmännen finna önskvärt — skall anordnas med internatsystem. Däremot skulle de tidigare av Kronobergs regementes detachement disponerade kasernerna väl lämpa sig som förläggning för en underofficersskola med internatsystem, vare sig den ordnades endast för flottan eller gemensamt för flottan och kustartilleriet. Utredningsmännen, som beaktat, att 1939 års lagtima riksdag anvisat visst anslag till omändringsarbeten å infanterikasernerna, ha också i skrivelse den 12 juli 1939 till marinförvaltningen meddelat, att de komme att framlägga alternativa förslag om anordnande i Karlskrona av en gemensam underofficersskola för flottan och kustartilleriet och om en särskild underofficersskola för flottan, samt att de utginge från att marinförvaltningen komme att fullfölja frågan om förläggningsplats för skolan m. m. I fråga om kustartilleriet ha utredningsmännen inhämtat, att underofficersskolan, vare sig den bibehålles som tvåårig eller göres treårig, kan såsom hittills inrymmas i Karlskrona kustartilleriregementes kaserner. Utredningsmännen anse, att som mål för den i underofficersutbildningen vid marinen ingående allmänbildande undervisningen bör uppställas, att eleverna, i likhet med vad fallet är vid armén, skola förvärva realexamenskompetens. Vid kustartilleriets nuvarande tvååriga underofficersskola för undervisningen, som omfattar samtliga å timplanen för realskolans högsta klass upptagna obligatoriska läroämnen med undantag av kristendom, biologi med hälsolära och tyska, fram till s. k. begränsad realexamen. Vid flottan leder undervisningen i de allmänbildande ämnena till ett väsentligt lägre kunskaps-

183 mått. För flottans del är det för uppnående av nämnda utbildningsmål nödvändigt, att underofficersskolan göres treårig. Vid kustartilleriet torde det däremot vara möjligt att med vidtagande av vissa åtgärder bereda åtminstone vissa elever möjlighet att avlägga realexamen, även om den tvååriga skolan bibehålles. Treårig utbildning skulle emellertid för såväl flottan som kustartilleriet medföra stora fördelar även för den militära utbildningen. Såsom i det föregående anförts avses, att de elever vid såväl flottan som kustartilleriet, vilka ämna söka officersutbildning, skola beredas tillfälle att vid arméns underofficersskola avlägga underofficersexamen jämte begränsad studentexamen. P å grund härav föreslås ej för marinens underofficersskolor någon utbildningslinje motsvarande arméns underofficersskolas C-linje. I den inom marinstaben verkställda förberedande utredningen rörande nyordning av marinens underofficersskolor m. m. har förberetts ett förslag om en gemensam treårig underofficersskola för marinen. Chefen för marinen anförde i skrivelse den 14 september 1938 till Kungl. Maj:t, att fördelarna med en sådan skola skulle vara av såväl organisatorisk som ekonomisk art. Särskilt borde, yttrade chefen för marinen, framhållas önskvärdheten av koncentration för att kunna få den civila lärarfrågan ordnad på ett från såväl kompetenssynpunkt som ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt. I yttrande över förslaget till chefen för marinen, avgivet den 12 november 1938, avstyrkte emellertid chefen för kustartilleriet förslaget om en sammanslagning av flottans och kustartilleriets underofficersskolor och anförde som skäl för sitt avstyrkande, att nuvarande underofficersutbildning vid kustartilleriet i huvudsak väl fyllde sitt militära ändamål, att möjligheten till kommendering av manskap ur kustartilleriet till arméns underofficersskola vore värdefull för såväl vapnet som individerna, samt att sammanslagning av flottans och kustartilleriets underofficersutbildning i en gemensam marinens underofficersskola, i vilken utbildningens allmänna gång bleve bestämd efter flottans behov, kunde inverka ofördelaktigt på utbildningssystemet för artillerioch minavdelningarna. Skäl av organisatorisk och ekonomisk art tala enligt utredningsmännens mening för en gemensam underofficersutbildning för marinen. Den större organisationen kan väntas skänka ökad effektivitet åt utbildningen. Utbildningen av kustartilleriets underbefäl tillhörande maskinavdelningen är redan för närvarande till större delen förlagd till flottans underofficersskola, och någon ändring härutinnan bör i varje fall ej ske. Möjligheterna att anordna en särskild handelslinje för både flottan och kustartilleriet ställa sig avsevärt gynnsammare, om man har en gemensam skola. Undervisningsavdelningarnas antal kan bliva mindre vid en gemensam skola än med skilda skolor, vilket skulle medföra reducerade undervisningskostnader och underlätta lösandet av lärarfrågan. Besparingar i fråga om förvaltningspersonal böra även bli möjliga vid en gemensam skola. Den allt mera ökade tillströmningen från kustartilleriet till arméns underofficersskola medför, att kustartilleriets underofficersskola blir väl liten som självständig organisation. Det är vidare icke

184 ändamålsenligt, att kustartilleriets elever äro fördelade på tre olika underofficersskolor. Därest kustartilleriets underofficersskola göres treårig, vilket utredningsmännen förorda, utgör detta ett ytterligare skäl för att ansluta skolan till flottans treåriga underofficersskola. Därest infanterikasernerna ställas till förfogande, har man en förläggning, som är fullt tillräcklig och mycket lämplig för en gemensam skola med internatsystem. Slutligen befrämjas samarbetet och samhörigheten mellan flottan och kustartilleriet genom den gemensamma utbildningen. För flottans del ha skäl ej anförts mot en gemensam underofficersskola. Flottans underofficersskola måste under alla förhållanden omorganiseras och nya förläggningslokaler inrättas. Kustartilleriet har däremot redan nu en underofficersskola, som ger en god utbildning och som utan nyorganisation kan utbyggas, så att realexamenskompetens kan meddelas, eventuellt genom förlängning till treårig. E n egen skola vid kustartilleriet kan måhända bättre anpassa undervisningen efter de speciella kraven vid vapnet. Gemensam militär utbildning kan dessutom anordnas med elever i underbefälsskolorna. Tiderna för utbildningsåren kunna bestämmas med hänsyn enbart till förhållandena vid kustartilleriet. Lokaler för skolan finnas inom Karlskrona kustartilleriregementes kaserner. De gynnsamma erfarenheter man vunnit av utbildningen av underbefäl från kustartilleriet vid arméns underofficersskola ha föranlett utredningsmännen att även överväga tanken att förlägga kustartilleriets underofficersutbildning med undantag av maskinavdelningens helt till denna skola. Ehuru åtskilliga skäl tala för en sådan anordning, ha utredningsmännen dock övergivit denna tanke dels med hänsyn till att förläggningsmöjligheterna ej äro tillräckliga vid arméns underofficersskola och dels med hänsyn till att utbildningen underlättas, om den förlägges till kustfästning. Utredningsmännen förorda — efter övervägande av de skäl för och emot som anförts — att för marinen anordnas en gemensam treårig underofficersskola i Karlskrona, och att denna förlägges till infanterikasernerna. De komma emellertid jämväl att framlägga förslag om en treårig underofficersskola för flottan, vilken också lämpligen kan förläggas till infanterikasernerna, samt en treårig och en tvåårig underofficersskola för kustartilleriet, vilken i båda fallen kan anordnas inom Karlskrona kustartilleriregementes kaserner. Innan utredningsmännen övergå till behandling av de olika alternativen för underofficersskolornas anordnande, anse de sig böra framhålla, att de icke till särskild behandling upptagit frågan om musikernas underofficersutbildning. Denna fråga är nämligen, enligt vad utredningsmännen inhämtat, föremål för särskild utredning hos vederbörande militära myndigheter. Flottans underofficersskola. Förslag. Flottans underofficersutbildning bör koncentreras till Karlskrona och underofficersskolan förläggas till det kasernetablissement, som tidigare disponerats av Kronobergs regementes detachement i Karlskrona.

185 Skolan bör ha till ändamål att bibringa till densamma beordrade elever de militära kunskaper och färdigheter samt den allmänbildning, som krävas för befordran till underofficer vid vederbörlig yrkesavdelning inom flottan, och att i övrigt andligen och kroppsligen dana och fostra dem för deras blivande uppgift. Därutöver bör undervisningen i de allmänbildande ämnena avse: att bibringa eleverna de kunskaper och praktiska färdigheter, som erfordras för avläggande av realexamen, begränsad realexamen eller praktisk realexamen på handelslinje, att bibringa vissa elever tillhörande däcksavdelningen de kunskaper och praktiska färdigheter, som erfordras för avläggande av styrmansexamen, samt att bibringa elever ur såväl flottans som kustartilleriets maskinavdelning de kunskaper och praktiska färdigheter, som erfordras för avläggande av övermaskinistexamen. För att uppnå dessa utbildningsmål bör skolan för samtliga yrkesgrenar indelas i tre klasser: första klassen med undervisning under 30 veckor av månaderna september— april, andra klassen med undervisning under 23 veckor av månaderna oktober— april samt tredje klassen med undervisning under 37 veckor av månaderna september— juni. Nuvarande förberedande klassen för däcksavdelningens elever skall ej vidare anordnas. För den militära utbildningen böra eleverna vara uppdelade på två kompanier. För undervisning i allmänbildande ämnen samt i vissa av navigationsskolornas läroämnen böra eleverna fördelas på följande linjer: realskolelinjen, som skall leda till realexamen (för somliga elever begränsad realexamen), handelslinjen, som skall leda till praktisk realexamen på handelslinje, frivilliga styrmanslinjen, som skall leda till styrmans examen och begränsad realexamen, samt maskinistlinjen, som skall leda till övermaskinistexamen och begränsad realexamen. De olika linjerna böra vara öppna för elever tillhörande följande yrkesavdelningar: realskolelinjen och handelslinjen för däcks-, ekonomi- och hantverksavdelningarnas elever, styrmanslinjen för däcksavdelningens elever samt maskinistlinjen för maskinavdelningens elever. Undervisning på frivillig styrmanslinje bör anordnas varje år, om minst 5 elever eller det mindre antal, som chefen för marinen på grund av särskilda omständigheter må kunna medgiva, anmält sig till inträde i första klassen på

186 denna linje, och bör sådan undervisning jämväl i fortsättningen meddelas, även om antalet av de deltagande eleverna skulle i de senare klasserna komma att understiga minimiantalet. Därest å frivilliga styrmanslinjen ej utexamineras tillräckligt antal elever för tillgodoseende av flottans behov av personal med styrmansexamen, skall särskild kurs anordnas under sommaren efter underofficersexamen för elever, som anses lämpliga för utbildning till styrmansexamen. Denna kurs kan lämpligen förläggas till tiden den 15 juli—den 15 oktober och bör omfatta följande ämnen: navigation 260 timmar, sjömanskap 35 timmar, författningskunskap 40 timmar, matematik i erforderlig utsträckning samt praktisk navigation under en veckas tid. Den undervisningstid, som står till förfogande, kan beräknas till omkring 4 000 timmar (45 timmar per vecka under 90 veckor). Tiden synes kunna fördelas på följande sätt mellan de militära och de allmänbildande ämnena på de olika linjerna: å realskolelinjen och handelslinjen omkring 1 300 timmar militära och 2 700 timmar allmänbildande ämnen, å frivilliga styrmanslinjen omkring 1 700 timmar militära och 2 300 timmar allmänbildande ämnen samt å maskinistlinjen omkring 1 900 timmar militära och 2 100 timmar allmänbildande ämnen. Enligt vad utredningsmännen inhämtat, torde undervisningen på de olika linjerna böra omfatta i stort sett följande militära ämnen: realskolelinjen och handelslinjen för elever ur däcksavdelningen: navigation, sjömanskap, maskinlära, reglementen, författningskunskap, krigslagar, expeditionstjänst, flottans bokföring, militär yrkesutbildning, militärpedagogik, hälso- och förbandslära, gymnastik och befälsutbildning; realskolelinjen och handelslinjen för elever ur ekonomiavdelningen: sjömanskap, reglementen och krigslagar, flottans bokföring, militärpedagogik, hälso- och förbandslära, gymnastik, befälsutbildning, maskinskrivning, varukännedom, handelsrätt, expeditionstjänst, handelsbokföring och handelsteknik; realskolelinjen och handelslinjen för elever ur hantverksavdelningen: sjömanskap, reglementen och krigslagar, militär yrkesutbildning, militärpedagogik, hälso- och förbandslära, gymnastik, befälsutbildning, maskinskrivning och materiallära, styrmanslinjen: samma ämnen som på realskolelinjen och handelslinjen för elever ur däcksavdelningen samt därjämte maskinskrivning; maskinistlinjen: sjömanskap, maskinlära, författningskunskap, reglementen och krigslagar, militärpedagogik, hälso- och förbandslära, gymnastik, befälsutbildning, maskinskrivning, elektroteknik och maskinritning; särskild kurs för styrmanskompetens efter avlagd examen å realskolelinjen: navigation, sjömanskap, författningskunskap och praktisk navigation. Den militära utbildningen bör i huvudsak vara lika för elever från samma yrkesavdelning, vilken linje de än tillhöra. Undantag utgör dock utbildningen

187 på styrmanslinjen i ämnena navigation, sjömanskap och författningskunskap, som är betydligt mera omfattande än undervisningen för däcksavdelningens elever på övriga linjer. Undervisningen bör meddelas i följande allmänbildande ämnen: å realskolelinjen: de i realexamen författningsenligt ingående ämnena kristendomskunskap, modersmålet, tyska, engelska, historia med samhällslära, geografi, matematik, biologi med hälsolära, fysik och kemi (elev, som endast skall avlägga begränsad realexamen, befrias från undervisningen i kristendomskunskap, tyska och biologi med hälsolära); å handelslinjen: de i praktisk realexamen å handelslinje ingående ämnena kristendomskunskap, modersmålet, tyska (med affärskorrespondens), engelska (med affärskorrespondens), historia med ekonomi- och samhällslära, geografi med varukännedom, matematik, biologi med hälsolära, fysik, kemi, handelsteknik [a) handelsräkning, b) bokföring, affärskorrespondens och annat kontorsarbete, c) handelslära och handelsrätt], stenografi och maskinskrivning; å frivilliga styrmanslinjen: de i begränsad realexamen ingående ämnena modersmålet, engelska, historia med samhällslära, geografi, matematik, fysik och kemi; å maskinistlinjen: = frivilliga styrmanslinjen samt i särskild kurs för styrmanskompetens: matematik. Antalet elever i de olika klasserna har beräknats till 85 i första klassen, 80 i andra klassen och 75 i tredje klassen. Det antal elever, som sålunda kan beräknas ingå i första klassen, torde fördelas mellan de olika yrkesgrenarna på ungefär följande sätt: däcksavdelningen 41, ekonomiavdelningen 7, maskinavdelningen 32 och hantverksavdelningen 5. Å maskinavdelningen tillkomma dessutom 3 å 4 elever från kustartilleriet. Som antalet elever i varje avdelning i regel ej bör överstiga 30, torde därför två avdelningar bli erforderliga för maskinavdelningen. Därest frivillig styrmanslinje anordnas, torde en avdelning på vardera realskolelinjen och handelslinjen bliva tillräcklig. Därest undervisning på frivillig styrmanslinje på grund av bristande tillslutning ej kommer till stånd, måste måhända realskolelinjens avdelningar dubbleras. Antalet avdelningar vid skolan kan sålunda beräknas till 5 för varje klass eller för 3 klasser 15 avdelningar. Chefen för marinen bör årligen bestämma det högsta antalet korpraler ur respektive yrkesavdelningar, som från varje örlogsstation under året får antagas som elever vid skolan. Vederbörande chef för örlogsstation må därefter på ansökan beordra medgivet antal elever till utbildning vid skolan. Särskilda krav i fråga om betyg böra därför ej uppställas. Den som ej kan följa undervisningen får avbryta utbildningen. Den som beordras till skolan skall genom tjänsteavtal ha förbundit sig att, därest vederbörande stationschef så prövar lämpligt, kvarstå i tjänst minst två år efter utgången av det utbildningsår, under vilket han genomgår tredje klassen i skolan; dock bör för korpral, vilken vinner anställning som flagg-

188 korpral i reserven i omedelbart samband med avgång från aktiv stat, sagda skyldighet inskränkas till ett år. För godkännande i underofficersexamen bör fordras, att elev a) förklarats lämplig för tjänstgöring i underofficersbefattning; och b) enligt gällande bestämmelser blivit godkänd i någon av följande examina: realexamen, praktisk realexamen eller begränsad realexamen; dock skall elev på handelslinjen kunna godkännas i underofficersexamen, om han erhållit betyget Godkänd eller därutöver i de skriftliga proven i svenska och matematik och samtliga å timplanen för sista klassen upptagna allmänbildande läroämnen utom tre. Specialmotivering. Målet för den allmänbildande undervisningen bör vid flottans liksom vid arméns underofficersskola vara realexamen. Detta mål kan uppnås, om underofficersskolan göres treårig. Denna förlängning av skolan medför även, att den militära utbildningen kan avsevärt förbättras. Sålunda kan bland annat tillräcklig tid anslås för befälsutbildning, som saknas i nuvarande underofficersskola, Elever böra emellertid kunna godkännas i underofficersexamen, även om de ej kunna inhämta de kunskaper, som erfordras för avläggande av realexamen. Ur undervisningssynpunkt vore det måhända mest rationellt att inrätta en särskild linje för dylika elever, men detta skulle öka antalet avdelningar och därmed avsevärt fördyra kostnaderna för skolan. Utredningsmännen ha därför i stället föreslagit, att de elever på realskolelinjen, vilka visa sig ej kunna på den disponibla tiden inhämta erforderliga kunskaper för avläggande av fullständig realexamen, befrias från undervisningen i kristendomskunskap, tyska och biologi med hälsolära, så att de i stället inriktas på att avlägga begränsad realexamen, vilken examensform man för närvarande har vid kustartilleriets underofficersskola. Denna examensform kan även lämpligen användas å styrmans- och maskinistlinjerna. Den militära utbildningen på dessa linjer tager så mycken tid i anspråk, att eleverna ej hinna inhämta realexamenskunskaper i samtliga i fullständig realexamen ingående ämnen, varemot den tid, som står till förfogande för allmänbildande ämnen, bör vara tillräcklig för förvärvande av realexamensinsikter i det mindre antal ämnen, som ingå i begränsad realexamen. Inrättande av handelslinje har stor betydelse särskilt för ekonomiavdelningens elever. Dessa, som dock beräknas till endast 7 a 8 i varje klass, ha sämre befordringsmöjligheter än underbefälet vid övriga yrkesavdelningar, enär de skola rekrytera de fåtaliga ekonomikonstapelsbeställningarna. Ehuru de äga möjlighet att på realskolelinjen avlägga fullständig realexamen, ha utredningsmännen ansett det önskvärt, främst ur civilanställningssynpunkt, att en handelslinje inrättas för elever tillhörande däcks-, ekonomi- och hantverksavdelningarna. Utredningsmännen ha övervägt frågan om inrättande jämväl av en linje, ledande till teknisk realexamen. E n sådan linje, som huvudsakligen skulle inrättas för elever vid hantverksavdelningen men även skulle vara öppen för däcksavdelningens manskap, skulle väl ha ett visst värde ur civilanställnings-

189 synpunkt. För hantverksavdelningens manskap äro emellertid civilanställningsmöjligheterna, tack vare de yrkeskunskaper detta manskap erhåller i tjänsten, så goda, att behovet ej för närvarande kan anses motivera inrättande av en teknisk linje. I marinstabens preliminära förslag till omorganisation av flottans underofficersskolor föreslås, att styrmanslinjen inlägges som valfri linje. Såsom skäl härför anföres bland annat, att förvärvandet av styrmanskompetens förrycker utbildningen. På grund av den dominerande ställning de speciella styrmansämnena intaga på styrmanslinjen, göra de nämligen underofficersexamen så svår, att många underbefäl, som på grund av sina övriga kvalifikationer synas väl skickade att bli underofficerare, ej förmå absolvera denna examen. Utredningsmännen ha jämväl den uppfattningen, att styrmansexamen ej bör vara obligatorisk utan valfri. Då uppkommer emellertid frågan, om man för att tillförsäkra flottan erforderligt antal underofficerare med sådan kompetens bör tvångskommendera vissa elever till styrmanslinjen. Signal- och eldledningsmatroser böra i så fall i första hand komma i fråga. Vidare torde de som avlagt realexamen före inträdet i militär tjänst ha de bästa förutsättningarna att inhämta denna mera kvalificerade utbildning utan att i övrigt äventyra sin underofficersexamen, i synnerhet som de ej behöva vid skolan avlägga realexamen. Utredningsmännen anse emellertid, att tvångskommendering till styrmanslinjen ur åtskilliga synpunkter icke är önskvärd och föreslå därför i stället en kompletterande kurs för avläggande av styrmansexamen. Anordningen med en sådan kurs har bland annat de fördelarna, att lämpligt urval av elever bäst sker efter underofficersskolan, under vilken navigation i viss utsträckning läses, samt att elev, som efter den särskilda kompletteringskursen eventuellt underkännes i styrmansexamen, likväl avlagt sin underofficersexamen och sålunda ej äventyrar sin anställning vid flottan. Vid beräkning av antalet elever i flottans underofficersskola ha utredningsmännen till en början inhämtat, att medeltalet av de varje år i högre klassen godkända eleverna varit: åren 1929—1939 från däcksavdelningen 32 och från maskinavdelningen 34 samt åren 1933—1939 från ekonomiavdelningen 8 och från hantverksavdelningen 4. Medeltalet av samtliga från skolorna årligen utexaminerade elever har sålunda varit 78. De två senaste åren har antalet varit 73 respektive 78. På grund av att inträdesfordringarna hittills varit låga och tillströmningen oreglerad, har antalet till skolornas första klass beordrade korpraler varit väsentligt större, och avsevärd avgång har ägt rum under skolornas första år. I propositionen till 1936 års riksdag anfördes, att med den omfattning, som föreslagits för underofficerskåren och flaggkorpralsgraden, tillsammans 869 man, en årlig omsättning av högst 40 å 50 man kunde beräknas. Antalet från underofficersskolans högre klass per år utexaminerade elever beräknades till 60 å 70. En utjämning mellan tillgång och efterfrågan på platser på stat måste då komma till stånd, och departementschefen räknade med att i medeltal 25 underofficersutbildade korpraler per år skulle kunna erhålla anställning som flaggkorpraler i reserven.

190 I det inom marinstaben upprättade förslaget har årsbehovet av det antal elever, som måste utexamineras från underofficersskolan för att hålla stam och reserv inom underofficerskåren fulltaliga, beräknats till 86. Beräkningen, som grundats på uppgifter från stationscheferna i Stockholm och Karlskrona i november 1937, har skett på följande sätt: ersättning för underofficerare, avgångna med pension (medeltal för de närmast kommande 5 åren) 39-9; ersättning för förtidsavgångna och avlidna (beräkningen grundad på statistik för 10—20 år tillbaka i tiden) 16; ersättning för avgång ur reserven under levnadsåldern 25—55 år 30. Med hänsyn till en till 10 procent beräknad avgång under skolan har antalet elever i marinstabens förslag beräknats till 96 i första klassen, 91 i andra klassen och 86 i tredje klassen eller tillsammans 273 elever. Det synes utredningsmännen, som om ersättningen för förtidsavgångna och avlidna ävensom ersättningen för avgång ur reserven i nämnda förslagberäknats väl högt. I 1936 års försvarsbeslut beräknades sålunda ersättningen i sistnämnda hänseende endast till 25 man. Av visst intresse synes vara en jämförelse med antalet elever i avslutningsklasserna vid arméns underofficersskola. Detta har åren 1930—1939 varierat mellan 78 och 106 och antalet har varit 89 år 1937, 104 år 1938 och 106 år 1939. Utredningsmännen anse, att antalet elever i de olika klasserna vid flottans underofficersskola kan beräknas till 85 i första klassen, 80 i andra klassen och 75 i tredje klassen. För kommendering till underofficersskolan fordras för närvarande följande: att vara korpral, att för tjänstbarhet ombord och för uppförande senast ha erhållit minst betyget 7 samt att vid examen (kompletteringsexamen) i korpralskola ha — vad angår ekonomi- och hantverksavdelningarna med undantag för gymnastik — erhållit minst betyget 6 i samtliga ämnen, i vilka betyg skola sättas; chefen för underofficers- och sjömanskårerna likväl obetaget att, då särskilda skäl därtill föranleda, undantagsvis medgiva avvikelse från dessa bestämmelser. I övrigt är, såsom förut nämnts, tillträde till underofficersskolorna för närvarande oreglerat. I marinstabens förslag föreslås följande fordringar för medgivande till inträdesprövning till skolan: att i medelbetyg i korpralskola ha erhållit lägst betyget 8, att efter uppflyttning till 1. klass sjöman icke ha haft lägre betyg för uppförande än 8, att som vitsord för lämplighet för utbildning till underofficer icke ha haft lägre betyg än 6 samt att som betyg för tjänstbarhet ombord senast ha erhållit lägst betyget 8. Utredningsmännen anse, att inträdesprövning är förenad med vissa olägenheter, och att dylik därför ej bör anordnas. De ha därför i stället föreslagit, att tillträdet till skolan regleras av behovet vid de olika örlogsstationerna. På så sätt synas särskilda krav i fråga om betyg från korpralskolan ej behöva uppställas. Föreskrifter om vissa betyg i uppförande synas ej behöva meddelas, enär kommenderingen är beroende av stationschefens bedömande, och

191 samma förhållande gäller beträffande betygskrav i övrigt, eftersom för fyllande av erforderligt antal platser de bästa givetvis i första hand komma i fråga. Lösningen av lärarfrågan är i hög grad beroende av huruvida underofficersutbildningen vid flottan och kustartilleriet ordnas vid en gemensam skola eller vid skilda skolor. Skilda skolor försvåra möjligheterna att tillgodose lärarbehovet med lärarkrafter, som äro tillgängliga i Karlskrona. Utredningsmännen anse, att lärarfrågan i varje fall bör lösas medelst anlitande av timlärare. I första hand torde läroverkslärare böra komma i fråga, men även folkskollärare torde i viss utsträckning kunna användas. Då båda dessa kategorier lärare av sin huvudsakliga sysselsättning vid andra läroanstalter äro förhindrade att åtaga sig tjänstgöring under mera än ett högst begränsat antal veckotimmar, som icke räcker till att fylla behovet vid en så stor skola som den föreslagna, synes man bliva nödsakad att, i likhet med vad fallet är vid arméns underofficersskola, utvidga timlärarsystemet till att omfatta även timlärare med full tjänstgöring vid skolan. Dessa böra emellertid då, i likhet med en del lärare av motsvarande kategori vid arméns underofficersskola, tillerkännas rätt att i den omfattning, som betingas av deras formella kompetens, för tjänsteårsberäkning tillgodoräkna sig den tid, under vilken de bestritt tjänstgöring vid den militära skolan. Kustartilleriets underofficersskola. Förslag till treårig skola. Liksom kustartilleriets nuvarande underofficersskola bör den treåriga skolan vara förlagd till Karlskrona kustartilleriregementes kaserner. Skolan bör ha till ändamål att bibringa till densamma kommenderade elever de kunskaper och färdigheter, som krävas för befordran till underofficer, samt att i övrigt andligen och kroppsligen dana och fostra dem för deras blivande uppgift. Därutöver bör undervisningen i de allmänbildande ämnena avse att bibringa eleverna de kunskaper, som erfordras för avläggande av realexamen (eventuellt praktisk realexamen på handelslinje) eller begränsad realexamen. För att uppnå dessa utbildningsmål bör skolan indelas i tre klasser, första klassen med undervisning under 26 veckor av månaderna oktober— april samt andra och tredje klasserna med undervisning i vardera klassen under 28 veckor månaderna oktober—maj. Därest en separat underofficersskola för kustartilleriet anordnas, torde särskild handelslinje ej böra inrättas. De fåtaliga elever, som skulle vilja erhålla handelsutbildning, böra hänvisas till arméns eller eventuellt flottans underofficersskola. Realskolelinjen bör stå öppen för elever ur artilleri-, min-, ekonomi- och hantverksavdelningarna och handelslinjen — därest sådan skulle anses böra inrättas — för elever ur samma yrkesavdelningar. Elever ur maskinavdelningen böra för sin utbildning hänvisas till flottans underofficersskola.

192 Den tid, som står till förfogande i en treårig skola, kan beräknas till ungefär 3 700 timmar (46 timmar i veckan under 82 veckor). Tiden bör fördelas så, att ungefär 1 300 timmar komma på de militära och 2 400 timmar på de allmänbildande ämnena. Antalet elever vid skolan beräknas till ungefär 20 i varje klass eller 60 i hela skolan. Därest handelslinje ej inrättas, kunna samtliga elever i varje klass sålunda inrymmas i en avdelning. För kommendering till skolan torde nuvarande bestämmelser alltjämt böra tillämpas. Chefen för kustartilleriet bör sålunda på förslag av vederbörande truppförbandschef bestämma det antal, som årligen må kommenderas från varje truppförband, och truppförbandschefen beordrar såsom elever till skolan manskap, som godkänts i lägre underofficersskolan och som i övrigt befinnas lämpliga att utbildas till underofficerare. För godkännande i underofficersexamen bör fordras, att elev a) förklarats lämplig för tjänstgöring i underofficersbefattning; och b) enligt gällande bestämmelser blivit godkänd i realexamen eller begränsad realexamen eller, därest praktisk realexamen på handelslinje inrättas, sådan examen; dock skall elev på handelslinjen kunna godkännas i underofficersexamen, om han erhållit betyget Godkänd eller därutöver i de skriftliga proven i svenska och matematik och samtliga å timplanen för sista klassen upptagna allmänbildande läroämnen utom tre. Angående skyldighet att kvarstå i tjänst efter genomgång av skolan bör gälla samma bestämmelse som för flottans underofficersskola. Specialmotivering. Inrättande av en treårig underoffficersskola för kustartilleriet medför följande fördelar: 1) utbildningen i kurser sommartid, då de värnpliktiga äro i tjänstgöring, kan begränsas så, att samtliga elever i lägre underofficersskolan och kustartilleriets underofficersskola kunna utnyttjas för trupputbildning; trupptjänst under sommarutbildningsperioderna synes, sedan ett helt trupptjänstår eliminerats från kustartilleriets manskapsutbildning, vara önskvärd, om erforderlig rutin i trupputbildning och truppföring skall kunna skapas; 2) viss del av den militära utbildningen i lägre underofficersskolan kan förläggas till den treåriga underofficersskolan, varigenom bland andra fördelar kan ernås en ändamålsenligare fördelning av den allmänbildande undervisningen vid de lägre manskapsskolorna; 3) realexamenskompetens bör kunna ernås av huvudmassan av eleverna, vilket icke torde bliva fallet i en tvåårig underofficersskola, och forcerat studiearbete kan, till båtnad för den militära utbildningen, undvikas; 4) likställighet ernås med arméns och flottans underofficerare, vilket är av betydelse ur rekryterings- och civilanställningssynpunkt. Antalet elever vid kustartilleriets underofficersskola har de senaste 10 åren varit i medeltal 15 kommenderade till första klassen och 11 godkända i andra klassen. Åren 1936—1939 ha kommenderats 20, 25 och 17 elever till första klassen respektive år. Av dem som kommenderats 1936 ha 17 godkänts vid

193 skolans slut år 1938. Samtliga av årskurserna 1937—1939 ha godkänts i examen. Beträffande den militära utbildningen har den militäre expert, som biträtt utredningsmännen, förklarat, att enligt hans mening den militära utbildningen vid en treårig underofficersskola icke borde vara gemensam för samtliga elever. Som skäl härför har han anfört, att viss mindre del av den yrkesbetonade militärutbildningen i lägre underofficersskolan borde överföras till den treåriga underofficersskolan, att den snabba vapentekniska utvecklingen hade framtvingat ökade krav på underofficerarnas fackkunskaper och praktiska handhavande av materielen, varför en påbyggnad av den militära fackutbildningen, som nu uteslutande meddelades i de lägre manskapsskolorna, syntes nödvändig, samt att viss del av den militära utbildningen borde överföras från sommarutbildningsperioderna till vinterkurserna. Enligt samme expert borde den gemensamma militära utbildningen för samtliga elever vid skolan och jämväl för elever ur maskinavdelningen, ehuru för dessa i begränsad utsträckning, omfatta följande läroämnen och övningsgrenar: kustfästningslära, reglementen m. m. jämte expeditionstjänst, fälttjänst, handvapenstjänst, befälsutbildning samt gymnastik och idrott. Fackutbildningen för eleverna i de olika yrkesavdelningarna borde, enligt expertens mening, omfatta: för elever ur artilleriavdelningen: artilleritjänst jämte skjutteknik och signaltjänst; för elever ur minavdelningen: mintjänst jämte navigation samt signaltjänst; för elever ur ekonomiavdelningen: förvaltningstjänst och förplägnadstjänst; samt för elever ur hantverksavdelningen: artilleritjänst och verkstadsteknik. Utredningsmännen, som ansett sig ej böra taga ställning till frågan om hur den rent militära utbildningen vid underofficersskolan bör ordnas, förorda emellertid, att jämväl åt ämnet militärpedagogik beredes nödigt utrymme i undervisningsplanen. Förslag till tvåårig skola. Nuvarande utbildning och ordning för utbildningen bibehållas i stort sett oförändrade. Underbefäl vid artilleri-, min-, ekonomi- och hantverksavdelningarna skola erhålla sin utbildning vid skolan, och underbefälet vid maskinavdelningen bör alltjämt för sin utbildning hänvisas till flottans underofficersskola. De båda årskurserna böra förlängas, så att de taga sin början någon av de första dagarna i oktober och avslutas i mitten av juni. Studierna i allmänbildande ämnen böra liksom för närvarande leda till begränsad realexamen i samband med underofficersexamen. Vid underofficersskolan bör emellertid — för att det för samtliga försvarsgrenar uppställda utbildningsmålet för undervisningen i allmänbildande ämnen vid underofficersskolorna skall uppnås — anordnas en särskild kurs i form av afton undervisning. Denna kurs skall omfatta ämnena kristendomskunskap, tyska 1 3 — 247G 39

194 och biologi med hälsolära. Den som avlagt underofficersexamen och begränsad realexamen skall äga rätt att första eller eventuellt andra vintern efter avslutandet av underofficersskolan genomgå denna kurs och sålunda förvärva erforderliga kunskaper för komplettering av den begränsade realexamen. Kompletteringsprövning bör kunna anordnas vid underofficersskolan. Därest ovan nämnda kurs, såsom utredningsmännen föreslå, anordnas i form av aftonundervisning, kan elev redan i samband med genomgången av underofficersskolan deltaga i kursen och sålunda samtidigt med underofficersexamen avlägga fullständig realexamen. Detta torde dock vara möjligt endast för elever, som vid inträdet i militär tjänst haft högre kunskaper än folkskolebildning. Specialmotivering. Ur militär synpunkt har utbildningen vid kustartilleriets underofficersskola hittills visat sig på det hela taget ändamålsenlig. Därvid är dock att märka, att på grund av de allt mera ökade kraven på underofficerarnas utbildning det visat sig nödvändigt att förlägga en del av den praktiska utbildningen för artilleri- och minavdelningarnas elever till sommarperioden mellan de båda årskurserna. Detta medför den olägenheten, att eleverna i underofficersskolan under sommarperioden endast delvis kunna användas för utbildning av värnpliktiga. Då det gäller att bereda underofficersskolans elever möjlighet att avlägga fullständig realexamen, föreligger därför knappast möjlighet att inskränka antalet timmar för den militära utbildningen vid underofficersskolan. Däremot har det visat sig möjligt att något förlänga tiden för de båda årskurserna, så att de taga sin början någon av de första dagarna i oktober och avslutas i mitten av juni. Härigenom vinnes en förlängning av tiden med åtminstone IV2 månad. Vidare kan man räkna med att den förbättrade undervisning i allmänbildande ämnen under den lägre manskapsutbildningen, som av utredningsmännen föreslås, kommer att underlätta studierna i underofficersskolan. Under sådana förhållanden skulle det måhända vara möjligt att föra vissa elever fram till fullständig realexamen i en tvåårig skola. Att för samtliga elever uppställa detta mål torde dock ej vara möjligt. Utredningsmännen ha därför övervägt möjligheten att antingen i undervisningen såsom obligatoriska inlägga de tre ämnen, som skilja den nuvarande begränsade realexamen från fullständig realexamen, nämligen kristendomskunskap, tyska och biologi med hälsolära, och tillåta, att elev godkännes i underofficersexamen, även om han blir underkänd i dessa ämnen, eller att inlägga dem som frivilliga för elever, som ha förutsättningar att följa undervisningen även i dessa ämnen. Sådana anordningar skulle dock i stort sett innebära, att nuvarande ordning bibehölles, och att kustartilleriets underofficersskola alltjämt som regel endast förde fram till begränsad realexamen. Härigenom komme kustartilleriet i sämre ställning än övriga försvarsgrenar. Utredningsmännen ha i stället föreslagit en tredje lösning, därest kustartilleriets tvååriga underofficersskola anses böra bibehållas. Såsom i tidigare sammanhang nämnts, äger den som avlagt begränsad realexamen att senast 3 år efter examen undergå prövning enligt fordringarna i

195 realexamen i ämnena kristendomskunskap, tyska och biologi med hälsolära samt i ämnet franska, som ingår såsom frivilligt ämne i realexamen. Den som undergått sådan prövning — vilken, därest skolöverstyrelsen ej annorlunda förordnar, skall anställas vid det läroverk, där anmälan skett — skall anses ha undergått realexamen. Med utnyttjande av den möjlighet, som härigenom erbjudes, ha utredningsmännen föreslagit anordnande av kompletteringskurser. Därest kustartilleriets underofficersutbildning anordnas på nu föreslaget sätt, torde nuvarande ordning och bestämmelser i övrigt i stort sett kunna tillämpas. Någon handelslinje torde knappast kunna anordnas i en tvåårig kurs, utan de elever, som vilja genomgå handelslinje, torde få hänvisas till arméns underofficersskola. Marinens underofficersskola. Förslag. En gemensam underofficersskola för flottan och kustartilleriet kan anordnas väsentligen i överensstämmelse med den föreslagna underofficersskolan för flottan. Här nedan komma sålunda blott att angivas de avvikelser, som föranledas av att jämväl kustartilleriets elever äga tillträde till skolan. Eleverna ur kustartilleriet böra bilda ett särskilt kompani. Kustartilleriets elever böra anslutas till följande linjer: elever ur artilleri-, min-, ekonomi- och hantverksavdelningarna till realskolelinjen och handelslinjen samt elever ur maskinavdelningen till maskinistlinjen. Utbildningen på maskinistlinjen bör vara gemensam för eleverna ur flottan och kustartilleriet, men i övrigt torde gemensam militär utbildning icke kunna anordnas annat än i fråga om viss befälsutbildning. Den allmänbildande undervisningen bör däremot vara gemensam för elever ur de båda vapenslagen. Tiderna för läsåren böra bestämmas med hänsyn till de speciella kraven från båda vapenslagen. Å realskolelinjen och handelslinjen böra sålunda läsåren omfatta: första klassen 31 veckor under månaderna oktober—juni, andra klassen 21 veckor månaderna oktober—april samt tredje klassen 31 veckor månaderna oktober—juni. Antalet övningsveckor uppgår sålunda till 83 och undervisningstiden med 45 timmar per vecka till ungefär 3 700 timmar. Av detta timantal böra disponeras ungefär 1 200 timmar för den militära och ungefär 2 500 timmar för den allmänbildande undervisningen. Antalet elever vid skolan kan beräknas till 240 från flottan och 70 från kustartilleriet eller tillhopa 310 elever. På handelslinjen torde mer än en avdelning ej komma i fråga, men på realskolelinjen får man räkna med att antalet elever måhända blir så stort, att 2 avdelningar behöva inrättas. Med en avdelning på styrmanslinjen och 2 avdelningar på maskinistlinjen kommer antalet avdelningar för varje klass att uppgå till 6 och för samtliga 3 klasser till 18.

5. Flygvapnets underofficersskola. Förslag. Flygvapnets underofficersskola bör anordnas med dels en tvåårig utbildning, ledande till underofficersexamen jämte realexamen (för somliga elever begränsad realexamen), och dels såsom påbyggnad på den tvååriga utbildningen en tredje klass med undervisning endast i allmänbildande ämnen och ledande till begränsad studentexamen. För dem som avses skola inträda i tredje klassen ävensom för elever i övrigt, vilka besitta erforderliga kunskaper, bör under den tvååriga utbildningen i allmänbildande ämnen anordnas undervisning, som leder till ett högre kunskapsmått än realexamen. Skolan synes böra anordnas varje år. Såsom elever vid skolan böra av chefen för flygvapnet på därom gjord ansökan beordras underbefäl, som med huvudbetyget Med beröm godkänd genomgått furirsutbildning, visat sig lämpliga för utbildning till underofficer och blivit godkända i den allmänbildande undervisningen i tredje klassen i de lägre manskapsskolorna eller eljest ådagalagt mot kunskapsfordringarna i denna klass svarande kunskaper samt därjämte efter avslutad furirsutbildning antingen fullgjort omkring ett års praktisk tjänst vid flygförband eller med godkända vitsord genomgått grundläggande flygutbildning. Den som beordras såsom elev i skolan skall genom tjänsteavtal ha förbundit sig att kvarstå i tjänst minst två år efter det utbildningsår, under vilket han avslutar skolan. Såsom elever i tredje klassen böra beordras underbefäl, vilka genomgått flygutbildning och avlagt underofficersexamen jämte realexamen samt ådagalagt lämplighet för utbildning till officer. De tre klasserna i underofficersskolan skola omfatta, första klassen tiden mitten av oktober—april, andra klassen tiden mitten av oktober—senare hälften av maj och tredje klassen tiden september—mitten av juni. Utbildningstiden bör enligt verkställd utredning disponeras på följande sätt: under första och andra klasserna för allmänmilitära övningsgrenar och ämnen 630 timmar, för tekniska övningsgrenar och ämnen 630 timmar och för allmänbildande ämnen 1 200 timmar samt under tredje klassen för allmänbildande ämnen 900 timmar och därjämte viss tid för flygning, gymnastik och idrott. I den till realexamen ledande undervisningen skola ingå författningsenligt föreskrivna ämnen, nämligen kristendomskunskap, modersmålet, tyska, engelska, historia med samhällslära, geografi, biologi med hälsolära, matematik, fysik och kemi. För de elever, som ej kunna följa undervisningen till realexamen, böra studierna inriktas på begränsad realexamen. I denna ingå samtliga realexamensämnen utom kristendomskunskap, tyska och biologi. Någon särskild undervisningsavdelning för dessa elever behöver dock ej upprättas, utan de undervisas tillsammans med de övriga eleverna i alla ämnen utom de tre ovan nämnda.

197 Den begränsade studentexamen vid flygvapnet skall omfatta följande ämnen med nedan angivna kompetens: modersmålet engelska, tyska och franska

historia med samhällslära matematik fysik geografi

studentexamenskompetens, studentexamenskompetens i ett av dessa ämnen och kompetens motsvarande första ringens kurs i treårigt gymnasium i ett av de två övriga ämnena, studentexamenskompetens, studentexamenskompetens enligt latingymnasiets fordringar, studentexamenskompetens enligt latingymnasiets fordringar, studentexamenskompetens.

Elev må därjämte såsom frivilligt ämne tillvälja ett av eller båda de språk, som ej ingå bland hans obligatoriska ämnen, och skall, i den mån arbetsordningen det medger, äga rätt att deltaga i undervisningen i sålunda frivilligt tillvalt ämne. För godkännande i underofficersexamen bör fordras, att elev a) förklarats lämplig till underofficer, och b) att han enligt gällande grunder blivit godkänd antingen i realexamen eller i begränsad realexamen. För begränsad studentexamen skola bestämmelserna i stadgan för rikets allmänna läroverk angående studentexamen för läroverkets lärjungar i tilllämpliga delar lända till efterrättelse. Skriftlig prövning anordnas i modersmålet, ett språk och matematik. Samtliga dessa skrivningar äro obligatoriska, Elev, som erhållit lägst betyget Godkänd för samtliga skriftliga prov, äger undergå muntlig prövning. Elev, som erhållit lägst betyget Godkänd för svensk skrivning och för endast ett annat obligatoriskt skriftligt prov, må det oaktat förklaras berättigad att undergå muntlig prövning, därest minst två tredjedelar av de lärare, som under sista terminen undervisat honom, anse medgivande härtill böra lämnas. I den muntliga prövningen är elev skyldig undergå förhör i samtliga de ämnen, vari undervisning meddelas. För att elev skall godkännas i muntlig prövning fordras, att han erhållit lägst vitsordet Godkänd i samtliga obligatoriska ämnen. Utöver föreskrivna prov i de obligatoriska ämnena må elev frivilligt undergå skriftlig och muntlig eller endast muntlig prövning i ett eller båda av de främmande språk, som icke tillhöra hans obligatoriska ämnen. I fråga om rätt till fyllnadsprövning efter begränsad studentexamen och utbyggnad av denna examen till fullständig studentexamen böra gälla samma bestämmelser som vid arméns underofficersskola. Antalet elever i underofficersskolan kan beräknas till omkring 20. Därjämte bör i anslutning till underofficersskolan anordnas en tvåårig studentkurs, omfattande, första klassen tiden mitten av oktober—mitten av juni och andra klassen tiden september—mitten av juni. Undervisningen i studentkursen bör leda till begränsad studentexamen.

198 Såsom elever i första klassen vid studentkursen böra av chefen för flygvapnet på därom gjord ansökan beordras elever på realexamensvägen, vilka genomgått korpralsutbildning och flygutbildning och visat sig lämpliga för utbildning till officerare. Skulle elev befinnas ha förutsättningar att avlägga begränsad studentexamen på ett år, bör han beordras direkt till andra klassen. Sådan elev skall kunna efter prövning av chefen för flygvapnet beordras att på nytt åtnjuta undervisning i andra klassen. Undervisningen i studentkursens första klass bör, i den utsträckning det är möjligt, anslutas till undervisningen i underofficersskolans andra klass, så att samläsning i största möjliga utsträckning kan äga rum mellan dessa klasser. På samma sätt bör undervisningen i studentkursens andra klass anslutas till undervisningen i underofficersskolans tredje klass. Specialmotivering. Målet för den allmänbildande undervisningen vid flygvapnets underofficersskola bör, liksom vid övriga försvarsgrenars underofficersskolor, vara realexamen. För uppnående av detta mål har det visat sig erforderligt såväl vid armén som flottan att anordna en treårig utbildning. Jämväl för kustartilleriets del förorda utredningsmännen en treårig utbildning, ehuru enligt ett av utredningsmännen framlagt alternativ en tvåårig utbildning, ledande till underofficersexamen jämte begränsad realexamen, möjligen skulle kunna vara tillfyllest. För flygvapnets del har det ansetts möjligt för eleverna att på två år uppnå underofficersexamen jämte realexamen. Utredningsmännen stödja sig härvidlag på den expertis, som ställts till utredningsmännens förfogande. Vad som synes göra det möjligt att uppnå utbildningsmålet på två år, är den rationellt ordnade allmänbildande undervisning man vid flygvapnet har i de lägre manskapsskolorna. För bedömande av möjligheterna att på två år föra underofficersskolans elever fram till det uppställda utbildningsmålet är att märka, att eleverna vid inträdet i underofficersskolan med hänsyn till den utbildningsståndpunkt de representera kunna uppdelas i fyra kategorier, nämligen de som avlagt realexamen och åtnjutit allmänbildande undervisning i de lägre manskapsskolorna och under flygutbildningsåret (ur denna kategori skola eleverna på realexamensvägen till officersyrket utgå), de som ej avlagt realexamen men deltagit i allmänbildande undervisning i de lägre manskapsskolorna och under flygutbildningsåret, de som avlagt realexamen men ej genomgått flygutbildning och sålunda ej heller åtnjutit den allmänbildande utbildning, som under flygutbildningsåret meddelas, samt de som varken avlagt realexamen eller deltagit i sistnämnda allmänbildande utbildning. Det förut angivna timantalet för allmänbildande undervisning i underofficersskolan, omkring 1 200 timmar eller 600 timmar i vardera klassen, torde enligt de undersökningar som verkställts och de erfarenheter man haft vid underofficersskolan vara tillräckligt för att föra även elever av sist nämnda

199 kategori fram till fullständig realexamen. Enär för inträde i underofficersskolan fordras att vara godkänd i tredje klassen i de lägre manskapsskolornas allmänbildande undervisning, komma samtliga elever, som kommenderas till underofficersskolan, att ha ungefärligen de kunskaper, som motsvara fjärde klassens kurser i femårig realskola i ämnena modersmålet, matematik, historia med samhällslära och geografi. Skulle det emellertid visa sig, att tiden blir otillräcklig — vilket ej synes otroligt med hänsyn till dels kraven på kunskaper i realexamen och dels de enligt uppgift allt mera ökade kraven på tekniska kunskaper och färdigheter för handhavande av flygmaterielen — torde utbildningen till underofficersexamen och realexamen framdeles utan egentlig omorganisation av skolan kunna göras treårig. Utredningsmännen föreslå nämligen inrättande redan nu av en tredje klass, som dock är avsedd endast för elever på manskapsvägen till officersyrket. Liksom i motsvarande skolor vid övriga försvarsgrenar bör elev kunna godkännas i underofficersexamen, även om han ej avlägger fullständig realexamen. De elever, som visa sig ej kunna på den disponibla tiden inhämta erforderliga kunskaper för avläggande av fullständig realexamen, böra befrias från undervisningen i kristendomskunskap, tyska och biologi med hälsolära, så att de i stället kunna inrikta sig på att avlägga begränsad realexamen. Med hänsyn till utbildningens speciella tekniska karaktär ha utredningsmännen undersökt möjligheterna att i stället för eller såsom alternativ till realexamen bereda eleverna vid flygvapnets underofficersskola möjlighet att avlägga verkmästarexamen eller praktisk realexamen på teknisk linje. Enligt uppgift från skolöverstyrelsen förekommer icke någon statligt erkänd verkmästarexamen. Däremot avlägges vid ett flertal privata tekniska läroanstalter verkmästarexamen på flygteknisk linje. Flertalet av de ämnen, som ingå i nämnda examen, förete överensstämmelse med de tekniska och delvis även med de allmänbildande ämnen, som ingå i underofficersexamen. Vid de tekniska skolorna tillkomma emellertid ytterligare ett antal ämnen, vilka icke synas äga militär betydelse. Att skapa möjligheter för erhållande av dylik kompetens innebär fördenskull, att utbildningen i tekniska ämnen måste utökas till en omfattning, som knappast är lämplig att genomföra. Närmare till hands torde då ligga att i underofficersskolan inlägga undervisning ledande till praktisk realexamen på teknisk linje. I de kursplaner, som skolöverstyrelsen fastställt för allmänna läroverk med inbyggd teknisk utbildningslinje, förekomma vissa av de tekniska och praktiska läroämnen, som för närvarande anses böra ingå i underofficers utbildning. Kursernas omfattning i några allmänbildande ämnen är något mindre på den praktiska utbildningslinjen än på den allmänna realskolelinjen. Därutöver tillkomma emellertid ett flertal praktiska ämnen, som icke förekomma vid och ej synas ha betydelse för flygvapnet. Därest utbildningen specialiseras på olika yrkesgrenar försvåras ytterligare att erhålla en utbildning, avpassad efter den tekniska realexamens krav.

200 Utredningsmännen ha på grund av vad nu anförts avstått från att föreslå utbildning vid underofficersskolan till verkmästarexamen eller praktisk realexamen på teknisk linje. De ha ej heller funnit skäl föreligga att föreslå en realskolelinje med inbyggd handelslinje. Något mera framträdande behov av en sådan linje torde ej föreligga ur rekryterings- och civilanställningssynpunkt. Vid flygvapnets underofficersskola måste finnas en organisation för att föra elever, som ämna söka vidareutbildning till officer, fram till begränsad studentexamen. Med hänsyn till behovet av tillgång till flygplats och materiel har det visat sig vara förenat med stora olägenheter att, i likhet med vad för marinens del föreslås, anordna en sådan utbildning vid arméns underofficersskola. Därtill kommer, att utredningsmännen, med hänsyn till de speciella förhållandena vid flygvapnet, föreslå, att realexamensvägen ej bör gå över underofficersskola. H u r utredningsmännen föreslå manskaps- och realexamensvägarna till officersyrket organiserade vid flygvapnet framgår närmare av vad här nedan anföres under rubriken »Manskapsvägen och realexamensvägen till officersexamen vid flygvapnet». Förslaget innebär i korthet, att elever på manskapsvägen skola liksom vid övriga försvarsgrenar erhålla sin vidareutbildning över underofficersexamen jämte begränsad studentexamen vid underofficersskolan, under det att elever på realexamensvägen efter flygutbildningen skola genomgå den tvååriga studentkurs till begränsad studentexamen, varom förslag här ovan framlagts. Enligt utredningsmännens mening bör den särskilda undervisningen under den tvååriga utbildningen vid underofficersskolan, som föreslås anordnad för dem som skola inträda i skolans tredje klass, stå öppen även för de icke flygutbildade elever, som ha möjlighet att följa densamma. Däremot bör tredje klassen icke stå öppen för andra än flygutbildade. Flygvapnets begränsade studentexamen synes nämligen ej ha sådan betydelse för tjänsten som underofficer eller för civilanställning, att tillräckliga skäl kunna anses föreligga att undanhålla dylika underbefäl från tjänsten vid flottiljerna under den tid undervisningen i denna klass pågår. I fråga om målet för den militära utbildningen till underofficer har den till utredningsmännens förfogande ställde flygmilitäre sakkunnige uttalat, att det bör vara 1) att bibringa stammanskapet de allmänmilitära kunskaper och färdigheter, vilka erfordras för tjänst i allmänhet såsom underofficer samt för tjänst såsom stabs- och expeditionsunderofficer; 2) att bibringa stammanskapet, a) tillhörande yrkesgrenen mekaniker, de tekniska kunskaper och färdigheter, vilka erfordras för tjänst såsom stationsunderofficer; b) tillhörande yrkesgrenen signalister, de tekniska kunskaper och färdigheter, vilka erfordras för tjänst såsom signalunderofficer; c) tillhörande yrkesgrenen vapensmeder, de tekniska kunskaper och färdigheter, vilka erfordras för tjänst såsom vapenunderofficer, samt

201 3) att bibringa stammanskapet de kunskaper i matematik, fysik och kemi vilka utgöra förutsättning för utbildningen i vissa tekniska ämnen såsom flygoch motorlära. Den sakkunnige har därjämte förordat, att undervisningen i underofficersskolan bör omfatta följande allmänmilitära och tekniska övningsgrenar och ämnen: allmänmilitära övningsgrenar och ämnen för samtliga yrkesgrenar: krigskonst, exercis, skjutning, fälttjänst, gasskyddstjänst, tjänstgöringsreglemente m. m., expeditionstjänst, förvaltningstjänst, gymnastik och idrott samt inre tjänst; tekniska övningsgrenar och ämnen: för mekaniker: (flygning), flygstationstjänst, flyglära, motorlära, grafostatik och hållfasthetslära, verkstadslära, verkstadsbokföring, förrådsbokföring och maskinskrivning; för signalister: (flygning), radiosignaltjänst, signaltjänst i allmänhet, signalreglementen m. ni., elektroteknik, verkstadsbokföring, förrådsbokföring och maskinskrivning; för vapensmeder: (flygning), vapenverkstadstjänst, vapenlära, elektroteknik, verkstadslära, verkstadsbokföring, förrådsbokföring och maskinskrivning. De flygutbildade eleverna skola fullgöra flygtjänst, då övriga ha flygstationstjänst respektive radiosignaltjänst och vapenverkstadstjänst. Utredningsmännen, som ansett sig ej böra taga ställning till frågan om hur den rent militära utbildningen vid underofficersskolan bör ordnas, förorda emellertid, att jämväl åt ämnet militärpedagogik beredes nödigt utrymme i den blivande undervisningsplanen för skolan. Från personalhåll har framhållits önskvärdheten av att jämväl tyghantverkarna vid flygvapnet, vilka rekryteras dels från manskapet och dels från civil personal vid flygvapnets verkstäder, beredas tillfälle att erhålla utbildning vid underofficersskolan. Utredningsmännen anse emellertid, att denna fråga icke faller inom ramen för det utredningsmännen lämnade uppdraget, varför densamma icke upptagits till behandling.

6. Officersaspiranternas antagning m, m. Förslag. Följande ändringar böra vidtagas i bestämmelserna angående antagning och utbildning av officers- och reservofficersaspiranter samt kadetter och reservkadetter. Armén. Föreskrifterna för antagning av underbefäl (underofficer) till officersaspirant om viss högsta ålder ävensom om vissa betyg från arméns underofficersskola i uppförande samt i huvudbetyg eller i truppföring och trupputbildning böra ersättas med bestämmelse om att sökanden vid avgången från nämnda skola skall ha förklarats lämplig för utbildning till officer. Bestämmelserna för såväl värnpliktig som underbefäl (underofficer) att för antagning till officersaspirant vid artilleriet eller ingenjörtrupperna fordras

202 i realgymnasiets kurs lägst vitsordet Godkänd vid muntlig prövning i matematik, allmän kurs, och matematik, specialkurs, eller vitsord över Godkänd i ettdera av dessa ämnen böra ändras så, att de komma att avse allenast lägst vitsordet Godkänd i ettdera av dessa ämnen. Officersaspirant vid artilleriet och ingenjörtrupperna, som i ämnet kemi icke innehar högre kunskaper än som fordras för lägst vitsordet Godkänd vid flyttning till realgymnasiets (reallyceets) näst högsta ring (krets) eller lägst samma vitsord i studentexamen (begränsad studentexamen) enligt fordringarna å latingymnasiet, skall kunna vinna inträde vid artilleri- och ingenjörhögskolans allmänna kurser, därest han blivit godkänd i kompletteringskurs, anordnad vid denna skola. Officersaspiranter vid luftvärnsartilleriet, ingenjör- och trängtrupperna böra antagas till det antal för året, som av Konungen i kommandoväg bestämmes. Vid bestämmande av lämplighetsbetyg för officersaspirant skall hänsyn tagas till aspirants förmåga att vinna kontakt med och taga vård om truppen. För fördelningen av elevplatserna vid krigsskolans officerskurs mellan aspiranter från studentvägen samt manskaps- och realexamensvägarna bör Kungl. Maj:t för en tidsperiod av fem år åt gången för varje truppslag fastställa vissa kvottal. För första perioden föreslå utredningsmännen, att 65 procent av platserna tilldelas aspiranter på studentvägen och 25 procent sökande från manskaps- och realexamensvägarna, samt att återstående 10 procent av platserna såsom reservat läggas i Kungl. Maj:ts hand. Därest på någon av rekryteringsvägarna något år ej finnes tillräckligt antal för fyllande av föreskriven kvot, skatt antalet utfyllas från övriga rekryteringsvägar. Beslut angående fördelningen av reservatet i Kungl. Maj:ts hand bör meddelas, så snart utbildningen vid aspirantskolorna respektive underofficersskolan framskridit så långt, att rekryteringsutfallet kan bedömas. Föreskriften för antagning av underbefäl (underofficer) till reservofficersaspirant om viss högsta ålder, då anställningen skall taga sin början, bör upphävas. Reservofficersaspirant bör äga rätt att senast vid avslutandet av aspirantskola ansöka om antagning till officersaspirant. Underbefäl, som, ehuru han uppfyller föreskrivna fordringar för antagning till officersaspirant, ej vinner sådan antagning, bör äga företrädesrätt framför reservofficersaspirant, som är värnpliktig, till elevplats vid krigsskolans reservofficerskurs. Beträffande undervisningen vid krigsskolan föreslå utredningsmännen, att under första arbetsåret aspiranter, som kommit från manskaps- och realexamensvägarna, skola under omkring 80 timmar erhålla undervisning i främmande språk. Dessa lektionstimmar böra förläggas till tid, då övriga elever vid skolan erhålla utbildning i truppföring och trupputbildning. Flottan och marinintendenturkåren. Föreskrifterna för antagning av underbefäl (underofficer) till sjökadett och marinintendentskadett böra ändras så, att bestämmelsen om viss högsta ålder som villkor för antagning upphäves,

203 samt att bestämmelserna om examen som studiestipendiat och vissa vitsord i uppförande såsom villkor för antagning ersättas med. föreskrift, att sökanden skall vid arméns underofficersskola ha avlagt underofficersexamen jämte begränsad studentexamen och därvid förklarats lämplig för utbildning till officer. Till marinintendentskadetter skola antagas — förutom såsom för närvarande underbefäl (underofficerare) ur ekonomiavdelningarna vid flottan och kustartilleriet — underbefäl (underofficerare) ur däcksavdelningen vid flottan samt artilleri- och minavdelningarna vid kustartilleriet. Vad som för arméns del föreslagits i fråga om lämplighetsbetyg bör gälla även för flottan och marinintendenturkåren. Kadett, som vid antagningen är underbefäl, skall börja kadettutbildningen i mitten av augusti antagningsåret. Fördelningen av elevplatserna vid sjökrigsskolans kadettskola mellan aspiranter från studentvägen samt manskaps- och realexamensvägarna skall ske enligt samma grunder som vid armén. Underbefäl, som antagits till sjökadett, skall under tiden från antagningen till inträdet i lägre kursen vid sjökrigsskolans kadettskola anses fullgöra ordinarie tjänstgöring såsom underbefäl. Kustartilleriet. Kadettantagningen bör äga rum först omkring mitten av maj året efter antagningen till officersaspirant. Därför bör föreskrift meddelas, att för befälstjänst uttagen värnpliktig, som uppfyller fordringarna för antagning till officersaspirant och genomgått aspirantskolan (rekrytkursen) tillsammans med aspiranterna, må antagas till officersaspirant omkring den 1 oktober vid aspirantskolans slut. För antagning av underbefäl.till kustartillerikadett — för vilken antagning alltjämt bör fordras, att sökanden tillhör artilleri- eller minavdelningen — bör i övrigt gälla motsvarande vad som anförts beträffande antagning till sjökadett och marinintendentskadett. Den nu gällande föreskriften, att sökanden skall ined godkända vitsord ha genomgått förberedande kadettkursen, bör upphävas. Vad som för arméns del föreslagits i fråga om lämplighetsbetyg bör gälla även för kustartilleriet. Fördelningen av elevplatserna vid sjökrigsskolans kadettskola mellan aspiranter från studentvägen samt manskaps- och realexamensvägarna skall ske enligt samma grunder som vid armén. Underbefäl, som antagits till kustartillerikadett, skall under tiden från antagningen till inträdet i lägre kursen vid sjökrigsskolans kadettskola anses fullgöra ordinarie tjänstgöring såsom underbefäl. Föreskriften för antagning av underbefäl (underofficer) till reservkadett om viss högsta ålder, då anställningen skall taga sin början, bör upphävas. Underbefäl (underofficer), som, ehuru han uppfyller föreskrivna fordringar för antagning till kadett, ej vinner sådan antagning, bör äga företrädesrätt för antagning till reservkadett. Flygvapnet. Föreskrifterna för antagning av underbefäl (underofficer) om viss högsta ålder som villkor för antagning till officersaspirant och reservofficersaspirant böra upphävas.

204 Vad som för arméns del föreslagits i fråga om lämplighetsbetyg bör gälla även för flygvapnet. Fördelningen av elevplatserna vid flygkrigsskolans kadettskola mellan aspiranter från studentvägen samt manskaps- och realexamensvägarna skall ske enligt samma grunder som vid armén. Kvotdelarna för första femårsperioden böra dock bestämmas till 55 å 60 procent för aspiranter från studentvägen, 30 å 35 procent för aspiranter från manskaps- och realexamensvägarna samt 10 procent såsom reservat i Kungl. Maj:ts hand. Underbefäl (underofficer), som, ehuru han uppfyller föreskrivna fordringar för antagning till officersaspirant, ej vinner sådan antagning, bör äga företrädesrätt framför reservofficersaspirant, som är värnpliktig, till elevplats vid reservofficerskursen. Den som gått realexamensvägen till begränsad studentexamen bör äga företrädesrätt till sådan elevplats framför den som gått manskapsvägen. Beträffande undervisningen vid flygkrigsskolan föreslå utredningsmännen, att undervisningen i främmande språk något utökas.

7. Studentvägen till officersexamen vid armén. Förslag. Under hänvisning till vad som anförts i Kap. V I under rubriken »Manskapserfarenhet under tjänstgöring vid truppförband» föreslå utredningsmännen, att åtgärder vidtagas för genomförande av de förändringar i utbildningen, som betingas av det här nedan framlagda alternativet 1 (»modifierat förslag»). Därest de i detta alternativ föreslagna åtgärderna icke anses tillräckliga och förlängning av utbildningstiden anses böra ske, föreslås, att åtgärder vidtagas för genomförande av de förändringar, som betingas av alternativet 3 här nedan (»vintersoldatskola»), i första hand alternativet 3 b och i andra hand alternativet 3 a. Nuvarande utbildning. jan. !

febr. 1

mars !

april 1

maj 1

juni

juli

aug. 1

sept. 1

okt. 1

Soldat- och förb. underbefälsutbildning korpral i

i

-aspirantskola l !

. —

-kurs 1. arbetsåret

dec. 1

Officers-

furir

1 Trupp tjänst

nor. 1

'

sergeant 1 !

Trupptjänst

1 Officers1 1 Officers-

4. året -kurs 2. arbetsåret

Officersexamen

1 Officersaspirantskolan pågår vid infanteriet till slutet av juli men vid övriga truppslag endast till omkring den 1 juni.

205 Denna ordning för utbildningen, som fastställdes genom 1936 års försvarsbeslut, har ännu icke vunnit tillämpning. Enligt försvarsbeslutet omfattar utbildningen en tid av omkring 3 år 2 månader, uppehåll i tjänstgöringen (ferier) inräknade. Utbildningen avses skola uppdelas i följande perioder, omfattande nedan angivna ungefärliga tider: 1) Soldat- och förberedande underbefälsutbildning pågår 37a månad från mitten av juni till slutet av september första året. Denna utbildning äger rum, vid infanteriet vid varje regementes studentförband, vid kavalleriet vid särskild officersaspirantavdelning, som utgör en underavdelning av Livregementets husarer i Skövde, vid artilleriet vid särskilt officersaspirantbatteri vid Wendes artilleriregemente i Kristianstad, vid luftvärnsartilleriet vid särskild officersaspirantavdelning vid det luftvärnsregemente, som årligen i kommandoväg bestämmes, vid ingenjörtrupperna vid studentförband vid Svea ingenjörkår i Stockholm, där officersaspiranterna bilda en underavdelning (officersaspirantplutonen), samt vid trängtrupperna vid särskilt officersaspirantkompani vid Svea trängkår i Linköping. Utbildningen avser att bibringa aspirant soldatutbildning samt påbörja utbildningen till gruppchef (motsvarande). Aspiranterna förläggas i manskapslogement och utspisas i manskapsmatsalen. Under denna period kunna studenter, som fullgöra sin värnplikt, anmäla sig till officersutbildning. 2) Officersaspirantskolorna, som anordnas truppslagsvis från början av oktober första året, pågå, med omkring 14 dagars juluppehåll, vid infanteriet 10 månader till slutet av juli andra året samt vid övriga truppslag 8 månader till omkring den 1 juni andra året. Att tiden vid specialtruppslagen är 2 månader kortare än vid infanteriet, beror på att vid specialtruppslagens aspirantskolornas befäl måste vara tillgängligt i mitten av juni för de nyinryekande aspiranternas soldatutbildning. Av organisatoriska skäl kunna nämligen två parallella kurser ej anordnas. Officersaspirantskolorna ha under de senare åren varit förlagda, infanteriets till Linköping, kavalleriets till Skövde, artilleriets till Kristianstad, luftvärnsartilleriets till Karlsborg, ingenjörtruppernas till Stockholm och trängtruppernas till Linköping. Utbildningen vid dessa skolor omfattar i huvudsak utbildning till underbefäl i sådan utsträckning, att aspiranten under den kommande utbildningen vid eget truppförband skall vid utbildad trupp kunna föra befäl över grupp under alla förhållanden (tjänstgöra i motsvarande befattning). Vid aspirantskolorna äger särskild vinterutbildning rum under omkring en månad. Aspiranterna äro under aspirantskoltiden förlagda i manskapslogement och utspisas i manskapsmatsalen. 3) Tjänstgöring såsom underbefäl vid eget truppförband. Sedan aspirant, som vid aspirantskolans slut förklarats lämplig för fortsatt utbildning till officer, förordnats till korpral (konstapel), vidtager utbildning vid eget truppförband, vilken pågår till och med repetitionsövningarna eller till slutet av september andra året. Vid infanteriet utgör denna utbildningstid således 2 månader och vid övriga truppslag 4 månader. Utbildningen avser praktisk tillämpning av den på aspirantskolorna erhållna utbildningen under tjänst-

206 göring huvudsakligen som gruppchef (motsvarande). Därjämte tjänstgöra aspiranterna såsom underbefäl vid kasernvakt samt såsom logementsbefälhavare och kompani-(motsvarande) dagbefäl. Aspirant placeras till tjänstgöring vid det kompani (motsvarande förband), som vederbörande truppförbandschef bestämmer, varvid kompani-(motsvarande) chefen leder aspirantens utbildning. Förläggning och utspisning ordnas enligt för fast anställd personal utfärdade bestämmelser, d. v. s. under tiden som korpral (konstapel) är aspiranten förlagd med truppen och utspisas i manskapsmatsalen. I slutet av augusti förordnas den som förklarats lämplig för fortsatt utbildning till furir. 4) Officerskursen vid krigsskolan första arbetsåret pågår under 6V2 månad från början av oktober andra året till mitten av april tredje året. Under denna period bibringas aspiranterna huvudsakligen plutonchefsutbildning (motsvarande). 5) Befälstjänstgöring vid eget truppförband äger rum under 5V2 månad från mitten av april till slutet av september tredje året. Genom 1936 års försvarsbeslut förlängdes denna period med något mer än 3 månader. Utbildningen avser praktisk tillämpning av vid krigsskolan bibringad förmåga beträffande såväl trupputbildning som — särskilt under truppförbandsutbildning — truppföring. Avsikten har varit, att aspiranterna under soldatskolan skola tjänstgöra som gruppchefer (motsvarande) samt under regementsövningarna huvudsakligen som plutonchefer (motsvarande). I praktiken ha dock, på grund av rådande befälsbrist, aspiranterna i allmänhet under denna period tjänstgjort som plutonchefs ställföreträdare respektive plutonchef (motsvarande). Under tiden före regementsövningarna bibringas aspiranterna praktisk kännedom om förvaltnings- och expeditionstjänst vid kompani (motsvarande) samt om regementsdagbefälets skyldigheter. Aspiranterna placeras till tjänstgöring vid det kompani (motsvarande förband), som vederbörande truppförbandschef bestämmer, varvid kompani-(motsvarande) chefen leder aspiranternas utbildning. Förläggning och utspisning ordnas enligt för fast anställd personal av motsvarande grad gällande bestämmelser. I slutet av augusti förordnas aspirant till sergeant. 6) Officerskursen vid krigsskolan andra arbetsåret pågår under IOV2 månad från början av oktober tredje året till slutet av augusti fjärde året. Under denna period bibringas aspiranterna »den egentliga officersutbildningen». Genom den år 1936 beslutade förlängningen av utbildningstiden kunna tilllämpningsövningarna (fältövningarna), vilka tidigare måst förläggas till slutet av första krigsskoleåret, nu infogas på sin naturliga plats vid kursens slut. Efter avslutad officersutbildning konstitueras aspirant till fänrik i eller vid vederbörligt regemente. Enligt statsmakternas beslut år 1939 skola emellertid från och med år 1940 samtliga officersaspiranter, så snart de avlagt godkänd officersexamen, omedelbart antagas i extra ordinarie anställning såsom fänrikar och bibehållas vid denna anställningsform, intill dess ordinarie fänriksbeställning blir ledig, dock minst under den såsom prövotid fastställda perioden av två år.

207 Utbildningen till officer fullgöres sålunda vid infanteriet under 27 och vid övriga truppslag under 25 månader vid skolor, samt under 11 respektive 13 månader vid eget truppförband, därav såsom obefordrad 3V2 månad, såsom underbefäl 6V2 respektive 8V2 månad och såsom underofficer 1 månad. Under sin utbildningstid deltager aspiranten vid infanteriet under 7V« och vid övriga truppslag under 972 månad i trupputbildningsarbetet vid eget regemente (kår). Reservofficersaspiranterna följa tillsammans med officersaspiranterna utbildningen vid truppförband och aspirantskolor intill tidpunkten för officersaspiranternas kommendering till krigsskolan. Till denna beordras reservofficersaspiranterna tredje året för att genomgå reservofficerskurs (vinterkurs eller sommarkurs) under omkring 4 månader. Efter att under samma år ha tjänstgjort vid eget truppförband under regementsövningarna avlägges reservofficersexamen, men utnämning till fänrik i reserven sker först i samband med officersexamen påföljande år. Alternativ 1 (»modifierat förslag»). jan.

febr.

mars

april

maj

juni

juli

aug.

sept.

okt.

nov.

Soldat- och förb. Tjg som underbefälsutb. menig 2. året

I

3. året

i

4. året

I

I I -aspirantskola

I

korpral I I

I I I -kurs 1. arbetsåret

1 I

I

I

I i 1 -kurs 2. arbetsåret

Officers-

furir I Trupptjänst

I I Trupptjänst I

dec.

1 I

I

I

I Officers-

I

sergeant I I

I

i Officers-

1 I ! Officersexamen

!

!

1 Detta förslag medför ej ändring av nuvarande utbildningstid. Under tiden den 15 juni—slutet av augusti första året meddelas såsom för närvarande soldat- och förberedande underbefälsutbildning vid studentförband eller officersaspirantavdelning. Från slutet av augusti till slutet av september placeras aspiranterna bland vanliga meniga vid eget truppförband. Infanteriets officersaspirantskola förkortas så, att den i likhet med övriga truppslags aspirantskolor avslutas i början av juni andra året. Härigenom vinnes nära 2 månader för trupptjänstgöring. Vid samtliga truppslag få aspiranterna sålunda under andra året nära 3 månader i egenskap av korpraler och 1 månad i egenskap av furirer tjänstgöra som gruppchefer och logementsbefälhavare vid eget truppförband. Aspiranterna hänvisas till gemensam mäss och utspisning med underbefälet av motsvarande grad. Under tredje året fullgöra aspiranterna från mitten av april till slutet av augusti trupptjänst såsom furirer och därefter under regementsövningarna såsom sergeanter. De böra under detta år tjänstgöra som gruppchefer och logementsbefälhavare

208 minst så länge, att de under andra och tredje åren erhålla sådan tjänstgöring under sammanlagt en hel soldatskola, d. v. s. till i början av juni. Därefter kunna de till i slutet av augusti tjänstgöra som gruppchefer eller plutonchefers ställföreträdare. Aspiranterna hänvisas till gemensam mäss och utspisning med furirerna, och det synes utredningsmännen ej heller medföra olägenhet att aspiranterna, sedan de i slutet av augusti förordnats till sergeanter, i sådana avseenden beredas likställighet med dessa. Utbildningen avslutas med officersexamen i slutet av augusti fjärde året. Vid undersökning av möjligheten att låta aspiranterna tjänstgöra som meniga tillsammans med vanliga värnpliktiga visar sig till en början den svårigheten, att de värnpliktiga inrycka till första tjänstgöring i sommarsoldatskolan i mitten av april, medan officersaspiranterna på grund av tidpunkten för studentexamens avläggande först i mitten av juni kunna påbörja sin tjänstgöring. (Möjligheten att sammanföra aspiranterna med de höstinryckande värnpliktiga undersökes i alternativen 3 och 4 här nedan. E t t sådant sammanförande är ej möjligt utan förlängning av utbildningstiden.) Det torde icke vara möjligt och i varje fall ej lämpligt att redan vid aspiranternas inryckning till tjänstgöring i mitten av juni sammanföra dem med de värnpliktiga, som då ha 2 månaders tjänstgöring bakom sig. Chefen för armén har i sitt yttrande över österströmsutredningen anvisat som en möjlighet att taga under övervägande att året före aspiranttjänstgöringens början ordna särskilda förberedande skolor för blivande officersaspiranter. Därigenom skulle det sedermera bliva möjligt att under de första anställningsmånaderna infoga aspiranterna i vanliga värnpliktsförband. Anordningen skulle för så gott som samtliga blivande aspiranter innebära, att sommarferierna mellan gymnasiets båda "högsta ringar skulle tagas i anspråk för dessa kurser. Olägenheterna härav synas utredningsmännen alltför stora, för att denna utväg skall kunna förordas. Eleverna vid läroverken torde i stor utsträckning ej bestämma levnadsbana förrän under sista året i skolan. De som då ej utnyttjat sommarferierna före sista ringen för genomgående av den förberedande skolan skulle utestängas från möjligheten att omedelbart efter studentexamen påbörja officersutbildning. Vidare skulle officersyrket undandragas rekrytering från de studenter, som påbörjat sin värnpliktstjänstgöring. Slutligen torde anordningen förutsätta — därest reservofficersutbildningen liksom hittills under första året skall sammanfalla med officersutbildningen — att krav på genomgående av förberedande skola uppställes även för reservofficersaspiranternas del. Man torde kunna vänta, att ett dylikt krav skulle försvåra även reservofficersrekryteringen. Utredningsmännen ha undersökt möjligheten att vid samtliga truppslag under första tiden sammanföra aspiranterna till särskilda avdelningar för att så snart som möjligt kunna infoga aspiranterna i vanliga värnpliktsförband. Det har emellertid visat sig förenat med större svårigheter än som kunna anses motiverade av vad man på denna väg har att vinna. Enär ett överförande utan nämnvärda olägenheter kan ske i slutet av augusti efter tjänstgöring vid studentförband respektive vid särskild officersaspirantavdel-

209 ning, ha utredningsmännen funnit en sådan åtgärd lämpligast. Den tid aspiranterna sålunda få göra tjänst som meniga tillsammans med vanliga värnpliktiga, är visserligen kort, men den torde likväl vara värdefull för kontakt med de värnpliktiga, isynnerhet som regementsövningarna infalla under denna tid. Ur militär synpunkt torde vissa svårigheter föreligga att med föreslagen förkortning av infanteriets aspirantskola medhinna fullt tillfredsställande utbildning i alla ämnen och övningsgrenar vid denna, men tjänstgöringen som korpral är av så stort värde, att förändringen även ur rent militär synpunkt lärer kunna rekommenderas. Utredningsmännen ha även övervägt möjligheten att låta aspiranterna under en vintermånad andra året tjänstgöra vid vederbörande truppförbands underbefälsskolor för fast anställda eller vid vintersoldatskola för i Norrland förlagd värnpliktig trupp. Det avbrott, som härigenom skulle ske i de till sin utsträckning ganska begränsade aspirantskolorna, skulle dock sannolikt medföra så stora olägenheter, att åtgärden knappast kan rekommenderas, trots det värde en sådan period otvivelaktigt skulle ha för erhållande av manskapserfarenhet. Uti förevarande alternativ torde möjlighet ej föreligga att infoga någon tids praktik som arbetare eller kurs vid folkhögskola under själva utbildningen. Att inskränka skolutbildningen ytterligare torde, såsom framgår av det anförda, icke vara möjligt utan att utbildningsresultatet försämras. Att minska tiden för tjänstgöring vid trupp för något av berörda ändamål torde icke kunna komma ifråga. Därest officersaspiranternas utbildning ordnas enligt alternativ 1, torde anledning saknas att ifrågasätta annan ändring av reservofficersaspiranternas utbildning än den som föranledes av ändringarna i officersaspiranternas utbildning före första årskursen vid krigsskolan. Alternativ 2 (»furirskola»). jun.

febr.

mars 1

april 1

maj !

juni 1

juli 1

aug. 1

sept. 1

okt.

nov. 1

1 Furir-

Soldat- och förb. Tjg som menig underbefälsutb. 1

1 I

korpral eller furir i !

-skola , regementsvis

furir 1

1 I

i

Förb. krigsskola (aspirantskola)

Trupptjäust sergeant

1 Officerskurs

•

|

kurs 2. arbetsåret

!

1 Officers-

Tru pptjänst

1. arbetsåret 1

i

,1

!

Officersexamen

Detta alternativ, som jämväl bygger på oförändrad utbildningstid, är ett uttryck för tanken, att aspiranternas utbildning bör vara anknuten till regementena. Efter första periodens soldat- och förberedande unclerbefälsutbild1 4 - 2 4 7 0 3!»

210 ning, anordnad i enlighet med alternativ 1 här ovan, genomgå aspiranterna under tiden från den 1 oktober första året till den 1 april andra året furirskola vid vederbörliga truppförbands ordinarie stamskolor tillsammans med de fast anställda furirseleverna. Detta är organisatoriskt möjligt vid samtliga truppslag utom trängtrupperna, varom mera nedan. Därefter tjänstgöra aspiranterna i egenskap av korpraler eller furirer såsom gruppchefer och logementsbefälhavare under sommarsoldatskolan och det därpå följande regementsmötet. Under månaderna oktober—december andra året genomgås förberedande krigsskola (aspirantskola). Första årskursen vid krigsskolan, som sålunda kan taga sin början först i januari tredje året, måste därför utsträckas till den 1 augusti och trupptjänstgöringen tredje året förkortas till 2 månader, nämligen augusti, då aspiranterna i egenskap av furirer tjänstgöra som grupp chefer, och september, då de i egenskap av sergeanter tjänstgöra såsom plutonchefer. Andra årskursen vid krigsskolan överensstämmer med nuvarande och avslutas således med officersexamen i slutet av augusti fjärde året. Värdet för aspiranterna av att genomgå vanliga furirskolor ligger däri, att de då erhålla kontakt med de fast anställda furirseleverna och i övrigt vinna erfarenhet av att vara elev i en vanlig underbefälsskola, en erfarenhet, som torde vara av stort värde för deras framtida verksamhet. Därtill kommer, att trupptjänstperioden efter furirskolan är mycket gynnsam för deras utbildning. Med den föreslagna ordningen torde emellertid utbildningsresultatet ej bli fullt likvärdigt med nuvarande aspirantutbildning. Målet för utbildningen i furirskolan kan redan på grund av dess kortare varaktighet ej sättas så högt som i aspirantskolan. Tidsförlusten ersattes dock av den följande utbildningen i den förberedande krigsskolan. Större betänkligheter medföra de pedagogiska svårigheter, som uppstå i furirskolan, då elevmaterialet genom aspiranternas inträde i skolan icke blir homogent. I början komma aspiranterna att stå på en lägre utbildningsnivå än övriga elever. En utjämning kan väl beräknas ske med hänsyn dels till aspiranternas större förmåga att inhämta kunskaper och dels till att den tid, då övriga elever erhålla undervisning i allmänbildande ämnen, kan utnyttjas för särskild militär utbildning åt aspiranterna, men det torde inverka störande på undervisningen för samtliga, att utbildningskurvan för en kategori elever måste givas en annan stegring än för en annan elevkategori. Särskild undervisning för aspiranterna torde även medföra praktiska svårigheter och ökat befälsbehov. Därest aspiranterna under furirskolan skola få utbildning i tung tjänst, behöver den extra tid, som står till förfogande, användas för sådan utbildning. Under den förberande krigsskolan, som har samma karaktär som nuvarande aspirantskolor, sammanföras aspiranterna truppslagsvis till kompletterande och enhetlig underbefälsutbildning med jämförande prövning och gallring. Tiden är dock så kort, att skolans värde för jämförande prövning mellan aspiranterna är betydligt mindre än de nuvarande aspirantskolornas. I detta utbildningsalternativ bör man därför måhända förutsätta, att den slutliga gallringen sker först vid slutet av första årskursen vid krigsskolan.

211 Vid trängtrupperna är, såsom tidigare antytts, med nuvarande organisation samutbildning mellan aspiranter och underbefäl i. furirskolan knappast möjlig att genomföra. Furirskolorna äro nämligen ordnade tjänstegrensvis vid olika trängkårer för bil-, anspanns- och sjukvårdstjänst, och aspiranterna böra erhålla utbildning i samtliga dessa grenar av tjänsten. Skulle förevarande utbildningsalternativ i övrigt befinnas lämpligt att genomföra, torde dock för trängtruppernas aspiranter kunna anordnas särskild utbildning vid någon kår. Beträffande tid för praktik som arbetare och kurs vid folkhögskola gäller motsvarande vad som anförts under alternativ 1. Därest reservofficersaspiranterna utbildas i samma ordning som officersaspiranterna, är att märka, att den förberedande krigsskolan, som är nödvändig för komplettering av underbefälsutbildningen, tager i anspråk en termin foldern som bedriva studier vid högskolor. På grund härav torde i stället en särskild reservofficersaspirantskola böra anordnas efter furirskolan tiden den 1 april—den 1 juli, varvid huvudvikten bör läggas på truppföringen. Härigenom förkortas dock tiden för trupptjänst som korpral, vilket minskar utbildningens värde i förhållande till officersaspiranternas utbildning. Vid trängtrupperna böra reservofficersaspiranterna utbildas tillsammans med officersaspiranterna. Kostnader m. m. för reservofficersaspiranternas underbefälsutbildning eniigt alternativ 2 bliva följande. Ordnas den helt i anslutning till officersaspiranternas utbildning, vilket vid infanteriet, kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna rent organisatoriskt är möjligt, medför detta inga ökade kostnader. Det ökade antalet elever i furirskolorna torde i en del fall komma att medföra större behov av befäl, vilket dock kan tillgodoses utan kaderökning. Kostnaderna för trängtruppernas aspirantskola liksom befälsbehovet bliva ungefär desamma som nu. Någon besparing göres genom att skolan kommer att sluta tidigare. Antalet elever i en särskilt anordnad reservofficersaspirantskola kan beräknas uppgå högst till vid infanteriet 120 å 140, vid kavalleriet 25, vid artilleriet 40, vid luftvärnsartilleriet 15 och vid ingenjörtrupperna 35. Befälsbehovet kan beräknas bli följande: Vid infanteriet: 1 kompanichef (kapten), 6 å 7 subalternofficerare, 6 å 7 underofficerare och 12 å 14 furirer. Detta befälsbehov är beträffande officerare och underofficerare mindre än behovet vid nuvarande officersaspirantskola. Även om ett något större antal furirer tagas i anspråk än för närvarande, synes kaderökning kunna undvikas. Kostnaderna i övrigt bliva på grund av kursens korta varaktighet lägre än kostnaderna för nu organiserad officersaspirantskola. Vid kavalleriet: 1 ryttmästare eller subalternofficer, 1 underofficer och 2 furirer. Liksom beträffande infanteriet böra särskilda kostnader härför icke beräknas, enär officersaspiranterna utbildas tillsammans med det fast anställda manskapet.

212 Vid artilleriet: 1 å 2 officerare, 1 underofficer och 2 furirer. Kaderökning torde icke vara erforderlig. För luftvärnsartilleriet: gäller detsamma som för artilleriet. Vid ingenjörtrupperna: 1 kapten, en adjutant (underofficer) och 2 underofficerare eller äldre furirer. Inga ökade kostnader torde uppstå. Alternativ 3 (»vintersoldatskola»). jan. Låret!

febr. I

mars i

april i

maj

juni

l_

i___

juli

aug.

I

sept.

I

okt.

I

I

Soldat- och förb. underbefälsutb. 2. å r e t I

i

1 I

I

vintersoldatskola

I

i

I

Officersaspirantskola

I

I

4.Året, i

I

Trupptjänst

I -kurs

5. å r e t I

1 -kurs

4. å r e t I

I

i

5-åretl

I

I

i

|

[

Officers-

1 I

1 1. arbetsåret

I

I

I

I

|

I

|

sergeant | |

I

2. arbetsåret I

I

|

i

Officerssergeant I I I Trupptjänst |_

|

| Officers-

i

|___

|

j

[

!

Officersexamen

I

I

I

-kurs 1. arbotsåret

b)

•

Trupptjänst I

i

Tjg som menig vid

furir i

-aspirantskola

a)

dec. |

i

korpral 3. å r e t I

nov. |

Trupptjänst I

-kurs

I

I

2. arbetsåret

I

OfficersI

|

'

|

J

j _ _ _J

Officersexamen

Utbildningstiden föreslås i dessa alternativ, 3 a och 3 b, förlängd, i det förra med 7V2 månad och i det senare med ett år. Första periodens utbildning, som eventuellt kan bortfalla eller ersättas med praktik som arbetare, är liksom för närvarande förlagd till studentförband respektive till särskild officersaspirantavdelning. Hinder möter ej att i likhet med vad som föreslås i alternativ 1 förlägga aspiranternas utbildning under sista månaden till vanligt värnpliktskompani, men med hänsyn till den vidare utbildningen synes en sådan anordning onödig. Från den 1 oktober första året till den 1 april andra året erhålla aspiranterna fortsatt soldatutbildning tillsammans med höstgruppen värnpliktiga. Aspiranterna utbildas, förläggas och utspisas till sammans med de meniga. Vid infanteriet och kavalleriet bör denna utbildning lämpligen äga rum vid kulsprutekompani. Viss specialutbildning för aspiranterna ur samtliga truppslag utom artilleriet bör under denna period medhinnas. Tiden från den 1 april andra året till den 15 mars tredje året är anslagen till aspirantskola, dock med avbrott för trupptjänst som menig under september månad (regementsmötet). Efter trupptjänst under soldatskolan och det därpå följande regementsmötet tredje året under samma betingelser

213 som enligt alternativ 2 andra året följer utbildningen vid krigsskolan. Denna kan anordnas enligt ettdera av de i diagrammet angivna alternativen a) och b). Enligt alternativ a) pågår första årskursen från den 1 oktober tredje året till den 1 augusti fjärde året samt andra årskursen — efter 2 månaders trupptjänst, därav 1 månad som furir och 1 månad som sergeant — från den 1 oktober fjärde året till den 15 april femte året. Enligt alternativ b) omfattar första årskursen tiden den 1 oktober tredje året—den 15 mars fjärde året, trupptjänsten tiden den 15 mars—den 1 oktober fjärde året och andra årskursen den 1 oktober fjärde året—den 15 augusti femte året. Alternativ a) har den fördelen, att officersexamen avlägges redan den 15 april femte året, varför förlängningen av utbildningstiden inskränkes till 77a månad. En olägenhet härav är dock, att den genom 1936 års försvarsbeslut genomförda, pedagogiskt lämpliga uppläggningen av nuvarande utbildningsgång på krigsskolestadiet brytes. Det är sålunda fördelaktigt, att efter första årskursen vid krigsskolan den då inhämtade utbildningen befästes genom en längre tids trupptjänst som plutonchef, samt att därefter följer en längre andra årskurs med repetition och huvuddelen av den egentliga officersutbildningen, avslutad med tillämpningsövningar (fältövningar) före officersexamen. I alternativ b), som överensstämmer med nuvarande utbildningsordning på krigsskolestadiet, äro dessa synpunkter tillgodosedda, och fördelarna därav torde motivera den ytterligare förlängning om 4 månader, som här är nödvändig. Alternativ 3 ger otvivelaktigt en mycket god militär utbildning, och aspiranterna få god erfarenhet rörande de förhållanden, varunder värnpliktigt och fast anställt manskap fullgöra sin tjänst. Truppförbanden få även god nytta av aspiranterna för trupptjänst. Eftersom aspirantskolorna pågå längre tid än enligt nuvarande ordning, böra fordringarna kunna ställas betydligt högre än i nuvarande aspirantskolor, detta så mycket mera som aspiranterna vid aspirantskolornas början komma att besitta ett större kunskapsmått än för närvarande. Vid infanteriet och kavalleriet blir sålunda den grundläggande utbildningen i kulsprute- och granatkastartjänst, som nu är förlagd till aspirantskolorna, undangjord under första vinterhalvåret, och vid övriga truppslag utom artilleriet kan viss specialutbildning ha medhunnits under samma tid. I detta utbildningsalternativ finnas goda möjligheter att inlägga tid för såväl praktik såsom arbetare som kurs vid folkhögskola. Tiden den 15 juni— den 1 oktober första året torde vara den lämpligaste för praktik. I så fall börjar den egentliga officersutbildningen först vid sistnämnda tidpunkt, och vintertjänstgöringen bör då förläggas till vanligt gevärskompani. Det torde även vara'tänkbart, att aspiranterna efter första perioden vid studentförband under månaderna oktober—december ägna sig åt praktik som arbetare och därefter rycka in i vintersoldatskolan vid början av andra året. Kurs vid folkhögskola torde kunna inläggas månaderna januari—mars tredje året. Ur militär synpunkt vore det måhända mera önskvärt, att motsvarande tid andra året toges i anspråk för ändamålet, men utredningsmännen finna denna tid ur olika synpunkter mindre lämplig.

214 I sammanhang med detta alternativ ha utredningsmännen upptagit en tanke, som försvarskommissionen övervägde, nämligen att ordna en för samtliga försvarsgrenars officersaspiranter gemensam första soldatutbildning; samtliga aspiranter skulle erhålla infanteriutbildning jämte undervisning i ridning. Utredningsmännen anse, att en dylik grundläggande utbildning gemensam för ej allenast alla truppslag inom armén utan för samtliga försvarsgrenars officersaspiranter skulle vara av stort värde. Därest tiden för officersutbildningen inom samtliga försvarsgrenar anses böra — för tillgodoseende av med förevarande utredning närmast avsedda syftemål — förlängas med ett år eller närmare ett år, torde man, utan åsidosättande av kravet på specialutbildning inom de olika försvarsgrenarna, kunna sammanföra samtliga aspiranter till den vintersoldatskola, varom förslag framlagts i alternativ 3. Beträffande reservofficersaspiranternas utbildning är det knappast tänkbart att låta dessa genomgå samma utbildning som officersaspiranterna ända fram till den 15 mars tredje året. Viss begränsning kan ske enligt något av följande alternativ A och B. Enligt alternativ A begränsas reservofficersaspiranternas utbildning i aspirantskolan till den 1 januari. Även en sådan utsträckning av aspirantutbildningen är, som nämnts under alternativ 2, till olägenhet särskilt för de aspiranter, som bedriva studier. Enligt alternativ B begränsas aspirantskoleutbildningen för reservofficersaspiranternas del till den 1 oktober andra året. Med en sådan begränsningtorde svårigheter föreligga att — även om sista månaden användes för kompletterande utbildning i stället för trupptjänst — bibringa godtagbar militär utbildning. Dessa båda alternativ kunna sålunda knappast förordas. Det torde i stället. bli nödvändigt att vid samtliga truppslag utom möjligen trängtrupperna skilja reservofficersaspiranternas utbildning från officersaspiranternas hösten första året. Keservofficersaspiranternas fortsatta utbildning kan då äga rum enligt tre alternativa linjer, mellan vilka valfrihet för aspiranterna bör föreligga. Även vid trängen är en dylik organisation av utbildningen tänkbar. Alternativ C: Keservofficersaspiranterna genomgå från den 1 oktober första året till den 1 april andra året särskild aspirantskola, som anslutes till senare delen av officersaspiranternas aspirantskola. Därefter göra aspiranterna trupptjänst som korpraler till den 1 oktober andra året. Krigsskolekurs genomgås tredje eller fjärde året. Båda åren göres trupptjänst under regementsövningarna, tredje året som furir och fjärde året som sergeant. Alternativ D: Såväl detta som följande alternativ ansluta sig till försvarskommissionens förslag att bereda reservofficersaspiranter möjlighet att utan anlitande av vinterhalvår genomgå utbildning till reservofficer. I alternativ D förlägges sålunda reservofficersaspirantskolan till tiden den 1 april—den 1 oktober andra året i anslutning till officersaspirantskolans förra del. Trupptjänsten verkställes under motsvarande tid tredje året, då aspiranterna tjänstgöra som korpraler till regementsmötet och därefter som furirer. Fjärde året

,

genomgås krigsskolekurs, varefter aspiranterna under regementsmötet tjänstgöra som sergeanter. Alternativ E: Under första och andra åren genomgås fullständig utbildning som värnpliktig befälselev. Därefter erhålles anställning som reservofficersaspirant (fordran förslagsvis betyget 8 eller eventuellt 7 i lämplighet) och genomgås under tredje året reservofficersaspirantskola tiden den 1 april —den 1 augusti. Därefter fullgöres trupptjänst under augusti månad som korpral och under september månad som furir. Under fjärde året äger utbildning vid krigsskola med därefter följande trupptjänst som sergeant rum. På grund av det ringa antal elever, som vid specialtruppslagen kan beräknas fullgöra utbildningen enligt detta alternativ, bör denna utbildningslinje anordnas endast vid infanteriet. E t t genomförande av alternativen C—E skulle enligt militär experts mening medföra ökat befälsbehov: vid infanteriet 1 kompanichefs ställföreträdare, 3 a 4 subalternofficerare, 3 a 4 underofficerare och 6 a 8 furirer, vid kavalleriet 1 officer, 1 underofficer och 1 furir, vid artilleriet 1 å 2 officerare, 1 underofficer och 1 furir, vid luftvärnsartilleriet 1 ä 2 officerare, 1 underofficer och 1 furir, vid ingenjörtrupperna 1 kapten, 2 subalternofficerare och 2 underofficerare eller äldre furirer, samt vid trängtrupperna 1 å 2 officerare, 1 underofficer och 2 furirer. Befälsbehovet torde emellertid kunna tillgodoses utan kaderökning. Alternativ 4 (»höstinryckning»). jan.

Låret

febr.

mars

'

april

maj

juni

!

I

juli

!

aug.

J

sept.

!

okt.

'

nov.

dec.

1 L _ J

Tjg som menig vid

vintersoldatskola 3. året

I

i

Trupptjänst '

I

i

korpral I I

-aspirantskola 4. året

I

' l l -kurs 1. arbetsåret

Officersfurir I

I

I

\

Trupptjänst '

'

-kurs 2. arbetsåret

' ' i Trupptjänst

| Officers-

sergeant '

1 L Officers-

Officersexamen

Enligt detta alternativ förlänges utbildningstiden med 8V2 månad. Inryckning sker den 1 oktober, och vintersoldatskola genomgås tillsammans med vanliga värnpliktiga. Därefter fullgöres trupptjänst såsom menig och tillsammans med de värnpliktiga under tiden den 1 april—den 1 oktober andra året. Under denna tid kunna aspiranterna i sommarsoldatskolan användas

216 som biträdande instruktörer. Därefter överensstämmer utbildningsgången från och med officersaspirantskolan med alternativ 1. Genom höstinryckning möjliggöres den anordning, som i och för sig vore den mest önskvärda, nämligen att aspiranterna få börja sin tjänstgöring tillsammans med vanliga värnpliktiga, Kravet på manskapserfarenhet tillgodoses sålunda väl. Vidare få truppförbanden god nytta av aspiranterna för trupptjänst. Tjänstgöringstiden som menig är måhända väl lång. Vidare är det ur rekryteringssynpunkt till olägenhet, att första utbildningstiden ej sammanfaller med motsvarande tid för reservofficersaspiranter och studenter, som fullgöra värnplikt. Alternativet ger goda möjligheter att inlägga praktik som arbetare. Tiden mellan studentexamens avläggande och inryckningen lämpar sig måhända bäst, men även andra året kan en del av trupptjänsttiden utnyttjas för detta syfte. Kurs vid folkhögskola kan tänkas inlagd andra året månaderna januari—mars eller februari—april. Det torde dock ha vissa olägenheter att avbryta vintersoldatskolan, men komplettering av utbildningen sker under sommarsoldatskolan. Därest sådan kurs inlägges under tredje årets första månader, torde aspirantskolan få påbörjas motsvarande antal månader tidigare andra året. Olägenheter torde dock uppkomma av att aspirantskolan i så fall avbrytes två gånger, först för regementsmötet och sedan för kurs vid folkhögskola. Höstinryckning för reservofficersaspiranter är ej lämplig med hänsyn till önskvärdheten särskilt för dem som bedriva studier vid högskolor, att sommarhalvåret i största möjliga utsträckning utnyttjas för reservofficersutbildningen. Denna torde därför böra anordnas skild från officersaspiranternas utbildning enligt något av förut angivna alternativ. Alternativ 5 (Österströms förslag till förlängning av utbildningstiden). jan. i. året

I

2l årefc

!

3. året

I

febr. I

mars

' I

april

I

I

maj I

' ' -aspirantskola

I

I

i

juni I

' I

Utbildning vid AUS

juli

aug.

|

|

sept.

okt.

I

|

nov. i

dec. |

Soldat- och förb. Officersundcrbcfälsutb. korpral furir ! . 1 I I I 1 Trupptjänst I

I

I

I

|

Trupptjänst

|

|

1 |

Officerssergeant

4. året

I

I

I

i

I

I

!

I

-kurs 1. arbetsåret 5. året

i

i

-kurs 2. arbetsåret

I

_J

i

|

I

Trupptjänst |

|

. I

|

I

!

Ofticers|

I

|

|

Officersexamen

Utbildningstiden blir enligt detta alternativ förlängd med ungefär 8 månader. Österström förutsatte, att utbildningen skulle ske enligt gällande

217 grunder, dock med den eventuella ändringen, att utbildningen före tillträdet till krigsskolan förlängdes med ett år, medan utbildningen därefter i stället förkortades så, att officersexamen avlades på våren femte året i stället för i augusti samma år. Såsom förut i Kap. V I I under rubriken »Jämförande prövning eller kvotsystem?» anförts, föranleddes detta eventuella förslag om förlängning av utbildningstiden av strävan att få till stånd jämförande prövning mellan aspiranter av studentkategorien och underbefälskategorien. Förlängningen av utbildningstiden skulle disponeras så, att aspiranterna efter regementsmötet andra året fortsatte sin tjänstgöring vid truppförbanden till början av januari påföljande år och under hösten togos i anspråk för utbildning av det fast anställda manskapet i rekryt- och underbefälsskolor. I början av januari skulle aspiranterna sammandragas till arméns underofficersskola för att där genomgå fortsatt underofficersutbildning tillsammans med eleverna i denna skolas sista årskurs. Under den tid, som underofficerseleverna ägnade åt undervisningen i allmänbildande ämnen, kunde officersaspiranterna beredas tillfälle att erhålla undervisning dels i sådana militära ämnen och övningsgrenar, i vilka ytterligare utbildning kunde anses erforderlig före inträdet i krigsskolan, dels också i vissa förvaltningsgöromål, som ankomme på kompanichefer och adjutanter. I samband med avslutandet av utbildningen vid underofficersskolan skulle betyg utfärdas för samtliga elever och dessutom gemensam klassifikationslista upprättas, med ledning av vilken kommendering skulle ske till krigsskolan. Såsom i Kap. VII under rubriken »Jämförande prövning eller kvotsystem?» närmare motiveras, tillgodoser en sådan gemensam tjänstgöring, som här föreslås, knappast det med densamma närmast avsedda syftet att få till stånd en rättvis jämförande prövning mellan de olika kategorier, som komma ifråga för kommendering till krigsskolan. Alternativ 6 förslag»).

(»Officersförbundsbladets

jan. 1. året

febr.

mars

april

maj !

juni L_

juli . 1

aug.

sept.

1 ' Rekrytutbildning truppslagsvis

okt. i

nov.

dec.

I ! Underbefäls-

korpral 2. året -skola truppslagsvis

Trupptjänst

Officersfurir

i

3. året

i

i

i

I

-kurs 1. arbetsåret 4. året

I

I I -kurs 2. arbetsåret

I

i

5. året -kurs 3. arbetsåret

i

!

I

.___ I

!

Trupptjänst

Officersexamen

L

Officers-

1 I Trupptjänst

I

!

1 L Ofticers-

i

i

i

:

i

i

i

'

218 Detta förslag, som är framlagt i Officersförbundsbladet nr 2/1939 i en artikelserie under rubriken »Rekryteringen av försvarsväsendets officerskårer», innebär en förlängning av utbildningstiden med 7 månader. Tidskriften anger, att förslaget endast bör uppfattas som ett i skisserad form givet uttryck för framlagda principer. Aspiranterna genomgå under tiden mitten av juni—slutet av september truppslagsvis sammandragna rekrytskolor. Därefter sker anställning som volontär vid truppförband under ett års tid. Under vintern bedrives undervis ningen vid truppslagsvis ordnade underbefälsskolor, och under sommaren fullgöres tjänstgöring som underbefäl vid värnpliktstrupp. Sedan aspiranterna befordrats till korpraler, påbörja de sin utbildning vid krigsskolan. Med hänsyn till att trupptjänstgöring bör fullgöras under sommartjänstgöringen för värnpliktiga, indelas utbildningen vid krigsskolan i halvårskurser omfattande tiden den 1 oktober—den 1 april samt den 1 april—den 1 oktober. Utbildningen vid krigsskolan fördelas på tre vinterkurser med sammanlagt samma längd som för närvarande eller 18 månader. Förslaget påverkar — anför Officersförbundsbladet slutligen — självfallet även anställningen som reservofficer, vilket förhållande emellertid av tidskriften ej upptages till behandling. Aspiranterna bibringas med den föreslagna utbildningsordningen god trupputbildning. Tanken med förslaget att från början sammanföra aspiranterna med ynglingar med folkskolebildning eller realexamen, vilka ämna söka utbildning till officer, till gemensam jämförande prövning torde icke med fördel kunna realiseras. Underbefälsutbildningen synes vara väl kort, och varken vinterutbildning eller utbildning med tunga vapen torde medhinnas under densamma. Krigsskoleutbildningen lär vidare icke kunna anordnas, såsom föreslagits, med tre kurser, med mindre än att krigsskoleorganisationen väsentligt ökas såväl beträffande lärare och instruktörer som beträffande lokaler. Under trupptjänstperioderna tredje och fjärde året kan tid reserveras för praktik som arbetare. Däremot synes tid för kurs vid folkhögskola ej kunna beredas under något vinterhalvår. Alternativ 7 (»korpralskola och furirskola») *. jan.

febr.

mars

april

maj

juni

juli

aug.

sept.

Soldat- och förb. underbefälsutb.

okt.

nov.

dec

Korpral-

korpral "Bkola

Trupptjänst

Furir-

1 XTppslaget till detta alternativ är hämtat ur ett tidningsreferat av ett av översten Axel Gyllenkrok hållet föredrag.

219 jan.

febr.

mars

april

maj

juni

juli

aug.

sept.

okt.

nov.

dec

furir 3. året

4. året

I 1 -skola {

I

i

I

i I kurs 1. arbetsåret

-kurs 2. arbetsåret

•

i

l ' Trupptjänst

1 I

'•

l

sergeant ' > Trupptjänst

'

' Officers1 Officers-

Officersexamen

Detta förslag innebär en förlängning av utbildningstiden med 7Va månad. Förslaget är ett uttryck för den principen, att den förberedande officersutbildningen bör helt äga rum vid de olika truppförbanden, samt att truppförbandscheferna själva böra ombesörja rekrytering och gallring. Efter soldatoch förberedande underbefälsutbildning genomgås korprals- och furirsutbildning i vanlig ordning vid vederbörande truppförbands ordinarie stamskolor tillsammans med det fast anställda manskapet. Under andra och tredje åren tjänstgöra aspiranterna som korpraler respektive furirer under hela sommarsoldatskolan jämte regementsmötet. Förslaget innebär, att aspiranterna få god truppvana och kontakt med det fast anställda manskapet och grundlig kännedom om dess tjänstgöringsförhållanden. Truppförbanden få i stor utsträckning nytta av aspiranterna före utbildningen vid krigsskolan. Den mest väsentliga olägenheten med detta alternativ är, att jämförelse mellan de olika truppförbandens aspiranter före utbildningen vid krigsskolan är utesluten, och att slutlig uttagning sålunda kan ske först efter första arbetsåret vid krigsskolan eller efter mer än tre års tjänstgöring. Därest gallring endast skall ske vid varje truppförband för sig, kan följden bliva, att kvaliteten kommer att sjunka vid truppförband, som äro mindre eftersökta. Ur utbildningssynpunkt kan man över huvud taget ej räkna med samma goda resultat, om utbildningen äger rum vid varje truppförband för sig, som vid en sammandragen skola med utvalt befäl såsom lärare. Under trupptjänstperioderna kan tid reserveras för praktik som arbetare. Tid för kurs vid folkhögskola kan däremot ej uppbringas under vinterhalvåren utan att utbildningsgången brytes. Reservofficersaspiranternas utbildning torde icke utan en betydligt ökad utbildningstid kunna anslutas till denna linje.

8. Studentvägen till officersexamen vid flottan och marinintendenturkåren. Förslag. Under hänvisning till vad som anförts i Kap. VI under rubriken »Manskapserfarenhet under tjänstgöring vid truppförband» föreslå utredningsmännen, att åtgärder vidtagas för genomförande av de förändringar i utbildningen, som betingas av det här nedan framlagda alternativet 1 (»modifierat förslag»).

220 Därest de i detta alternativ föreslagna åtgärderna icke anses tillräckliga och förlängning av utbildningstiden anses böra ske, föreslås, att åtgärder vidtagas för genomförande av de förändringar, som betingas av alternativ 2 (»rekrytskola»). Nuvarande utbildning. jan. 1

febr. i

mars 1

april

maj

i

juni i

juli

aug.

sept.

okt. 1

nov. 1

Aspirantskola i

!

i

korpral i _]_

-kurs (långresa) 1

i

i

!

-skolans lägre kurs

J

1 L

i

-skolans högre kurs

i

Aspirantflaggkorpral 1 !

! 1.

sjökurs

i

i

3. sjökurs

i Kadett-

fiaggkadett 1 |

2. sjökurs m

dec. i

Kadett-

i

1 I 1 Officersexamen

Diagrammet återger utbildningen till sjöofficer. Utbildningen till marinintendent företer allenast den olikheten, a t t första sjökursen utbytes mot första landkursen samt senare delarna av andra och tredje sjökurserna mot andra och tredje landkurserna.

Utbildningen omfattar 3 år 4 månader, uppehåll i tjänstgöringen inräknade, och uppdelas i följande perioder, omfattande nedan angivna ungefärliga tider. 1) Aspirantskola anordnas i land under 3V2 månad från slutet av juni till mitten av oktober första året. Utbildningen avser grundläggande rekrytutbildning samt förberedande underbefälsutbildning och sjömilitär utbildning ävensom utrönande av aspiranternas lämplighet för fortsatt utbildning till sjöofficer. Skolan förlägges vanligen till Karlskrona, där aspiranterna inkaserneras för sig i särskilda logement. Aspiranterna bära såsom meniga värnpliktsuniform. 2) Aspirantkurs ombord (långresa) börjar omkring den 1 november första året och avslutas i mitten av april andra året och pågår således &Vs månad. Kursen äger rum ombord å pansarskepp eller kryssare på expedition till avlägsna farvatten. Långresan är särskilt väl lämpad för navigeringsövning på vidare vatten och utnyttjas i stor utsträckning för detta ändamål. Denna utbildning kräver avsevärd tid såväl under resan som under förutbildningen. Under långresan läsas vissa läroämnen, av vilka navigation är det viktigaste. Genom tjänstgöring i olika manskapsbefattningar ombord göres aspiranten förtrogen med tjänsten särskilt å egen utbildningslinje. Under vaktgöringen bestrida aspiranterna följande meniga tillkommande befattningar, nämligen såsom signalman, rorgängare, motorbåtsstyrare, löpare (sedermera biträdande styrman), eldare i pannrum och biträdande maskinist i motorbåt, Under strids- och sjömansutbildningen bestrida aspiranterna vanligtvis icke ordinarie befattningar, som tillkomma manskapet.

221 Aspiranterna, som även under långresan äro meniga och som sådana bära värnpliktigs uniform, förläggas och utspisas för sig i särskild manskapsmäss men erhålla sin kost ur skeppspannan. Av de i aspirantutbildningen godkända aspiranterna antages visst antal till sjökadetter, varvid de tilläggas korprals tjänstegrad. 3) Första sjökursen pågår 5 månader från början av maj till början av oktober andra året. Utbildningen försiggår under tiden till mitten av augusti tillsammans med tredje sjökursens kadetter å kadettfartyg, vanligen kryssare eller pansarskepp, och under tiden därefter tillsammans med de båda övriga sjökursernas kadetter å sjökrigsskolavdelning, vanligen sammansatt av äldre torpedkryssare, jagare eller vedettbåtar. De tre sjökursernas kadetter äro förlagda så, att tredje sjökursens kadetter äro fördelade på samtliga fartyg, under det att första och andra sjökursernas kadetter äro fördelade med hälften på vardera av två kryssare. Utbildningen under första sjökursen kan kännetecknas som en fortsättning och utvidgning av aspirantkursen. Kadetterna ha särskilda kadettmässar. De förläggas liksom manskapet i kojer. Efter fullgjorda fordringar för kommendering till kadettskolans lägre kurs, tillägges sjökadett flaggkorprals tjänstegrad. Marinintendentskadetternas första landkurs genomgås under tiden början av maj—mitten av augusti vid sydkustens marindistrikt och arméns kommissarieskola samt under tiden mitten av augusti—början av oktober vid Vaxholms fästning och kustartilleriregemente. 4) Sjökrigsskolans kadettskolas lägre kurs pågår 67a månad från mitten av oktober andra året till slutet av april tredje året. Kursen avser huvudsakligen att meddela teoretisk utbildning. 5) Andra sjökursen pågår under samma tid tredje året som första sjökursen under andra året och har motsvarande periodindelning som första sjökursen. Första perioden är dock till skillnad från första sjökursens första period förlagd till pansarskepp i kustflottan. Kadetterna insättas icke i ordinarie befattningar utan ingå i besättningen utöver besättningslistan. Deras vaktgöring i underofficersbefattningar sker till att börja med nnder ledning av ordinarie flaggkorpraler och underofficerare. På ett senare stadium äro kadetterna i stånd att någorlunda på egen hand tjänstgöra som vakthavande underofficer. Kadetterna tjänstgöra därjämte såsom vakthavande maskinister i turbin- och eldrum samt såsom båtbefälhavare och patrullbefälhavare. I stridstjänsten uppehålla kadetterna befattningar såsom plutonbefälhavare vid olika kanoner, i eldledning och strålkastartjänst, såsom signalstyrman, stridsroderstyrman, krevadobservatör vid luftvärnsskjutning och befälhavare å reservmanöverplats m. m. I flertalet av dessa befattningar få kadetterna, i likhet med vad som tilllämpas i fråga om vaktgöringen, till en början tjänstgöra såsom biträden åt ordinarie befattningshavare, intill dess tillräcklig förtrogenhet med material och organisation vunnits, då ansvaret efter hand övergår å vederbörande kadett. Härtill kommer tjänsten såsom navigeringsofficerens biträde vid fartygets navigering och därmed sammanhängande göromål.

222 Under andra sjokursen förläggas kadetterna i likhet med under första sjökursen i kojer i särskild kadettmäss. Sjökadett, som fullgjort fordringarna för kommendering till kadettskolans högre kurs, utnämnes till flaggkadett vid flottan, en underofficersgrad mellan underofficer av 2. graden och flaggunderofficer. Marinintendentskadetterna genomgå under tiden mitten av augusti—början av oktober andra landkursen vid ostkustens marindistrikt. 6) Sjökrigsskolans kadettskolas högre kurs omfattar under tredje och fjärde åren samma tid som lägre kursen andra och tredje åren. Även i denna kurs är utbildningen huvudsakligen av teoretisk natur. 7) Tredje sjökursen äger rum fjärde året under samma tid som första sjökursen och med likartad organisation av utbildningen. Under denna kurs få kadetterna under ledning och kontroll av officerare förrätta för subalternofficer ombord förekommande officerstjänst, så att kadetterna bli direkt förberedda för fänrikstjänstgöringen. Under denna kurs slutprövas kadetterna i praktisk tjänst, såsom befälsutövning, fartygsmanöver och navigering. Kadetterna förläggas under tredje sjökursen i kadettmässar å britsar eller i mån av tillgång i hytter i likhet med underofficerarna. Marinintendentskadetterna genomgå under tiden mitten av augusti—början av oktober tredje landkursen vid Karlskrona kustartilleriregemente. Efter avslutande av tredje sjökursen respektive landkursen äger officersexamen rum i slutet av september eller början av oktober, och kadetterna konstitueras därefter till fänrikar. Från och med år 1940 skola kadetterna efter officersexamen förordnas till extra ordinarie fänrikar. Utbildningen fortsätter emellertid efter officersexamen. Från november samma år som officersexamen till april påföljande år genomgå fänrikarna så lunda vid sidan av den vanliga tjänsten å kustflottan allmän fänrikskurs. Ändamålet med denna kurs är att genom handledning under fullgörande av tjänsten öka fänrikarnas insikter och färdigheter, att meddela teoretisk och praktisk handledning i utövning av befäl och meddelande av rekrytutbildning samt att genom föreläsningar och övningar bibringa eleverna ökade kunskaper inom vissa allmänt sjömilitära områden. Fänrikarna inom marinintendenturkåren deltaga ej i fänrikskursen. Reservkadetternas utbildning omfattar tre perioder, nämligen kurs vid kadettskolan tiden den 1 november—den 30 april, yrkeskurs ombord på fartyg i kustflottan tiden den 1 maj—den 20 augusti och yrkesskola å kustflottan tiden den 21 augusti—den 20 oktober. Alternativ 1 (»modifierat förslag»). jan.

febr.

mars

april

maj

juni

juli

aug.

sept.

1. året Aspirantskola tills, med vpl sjökaptener ra. fl. 2. året

-per.

3. per.

-kurs (långresa)

korpral 1. sjökurs

okt. nov. 1. per.

dec. 2.

Aspirantflaggkorpral I I I Kadett-

I

223 jan.

febr.

mars

3. året

april

maj

juni I

juli

-skolans lägre kurs

I I 2. sjökurs

-skolans högre kurs

3. sjökurs

aug.

sept. 1

okt. nov. dec. flaggkadett | | | Kadett-

Officersexamen

Förslaget medför ej ändring i nuvarande utbildningstid. Under aspirantskolan förläggas aspiranterna tillsammans med och ha i den utsträckning det är möjligt gemensamma övningar med värnpliktiga sjökaptener m. fl., vilka böra få sin utbildning under denna tid förlagd till aspirantskolan. Aspirantkursen uppdelas i tre perioder, den första från mitten av oktober till den 1 november för undervisning i teoretiska ämnen, erforderliga som underlagför praktisk navigation med astronomiska observationer under långresan, den andra från den 10 november till den 1 mars, avseende — vid sidan av studier i mera begränsad omfattning — manskapstjänst i full utsträckning med gemensam förläggning med besättningen, samt den tredje från den 1 mars till mitten av april, avseende särskild kurs med intensivare skolutbildning och förläggning i särskild mäss ombord under långresans sista del. I fortsättningen är utbildningen lika med för närvarande. Med avseende å möjligheterna att sammanföra aspiranterna med övriga värnpliktiga under utbildningen måste i första hand hänsyn tagas till tiden för värnpliktsinryckningarna vid flottan. Värnpliktiga i allmän tjänst inrycka omkring den 12 januari och genomgå rekrytutbildning under årets första kvartal. Dessa värnpliktiga avses i första hand för bemanning av stridsfartygen. Värnpliktiga i sjötjänst inrycka i tre omgångar, nämligen den 20 juli, den 2 oktober och den 27 mars. Dessa erhålla endast nödtorftig militär utbildning av kort varaktighet och användas resten av tiden i praktisk tjänst i sjöreserven å varven, å fartygsdepåer samt såsom besättningsmän å sjömätningsfartygen. Det torde sålunda icke vara möjligt att sammanföra aspiranterna under rekrytutbildningen med någon av dessa båda kategorier. Det finns emellertid en tredje kategori värnpliktiga, som inrycker till tjänstgöring under juni och juli månader. Den består av värnpliktiga sjökaptener och styrmän (omkring 30), intendenter (omkring 5), läkare (omkring 10), ingenjörer och kemister (omkring 17) samt eldledningsmän (omkring 10). Av dessa kunna värnpliktiga läkare och kemister icke ifrågakomma i detta sammanhang. Av de övriga börja samtliga utom de värnpliktiga eldledningsmännen, vilka äro studenter, sin utbildning ungefär samtidigt med aspiranterna. Eldledningsmännen börja först i mitten av juli ungefär tre veckor senare än de övriga. Något hinder för ändring av deras inryckningstid till överensstämmelse med de övrigas torde dock ej föreligga. Därest föreslagna åtgärder för anordnande av reservofficersaspirantutbildning kommer till stånd, kommer den att under tiden juni—augusti helt överensstämma med utbildningen av värnpliktiga sjökaptener och styrmän. Under tiden därefter till i oktober komma däremot mindre skillnader att föreligga. Dessa skiljaktigheter sakna

224 emellertid betydelse och kunna sanimanjämkas, ty flera skäl tala för att sammanslå de båda kategoriernas utbildning till en gemensam skola, förlagd till aspirantskolan. Därigenom kan nämligen vid aspirantskolans slut lämpliga byten ske mellan de båda kurserna. Därjämte torde den allmänmilitära utbildningen av sjökaptener och styrmän främjas, därest den förlägges till aspirantskolan. Rekrytutbildningen av värnpliktiga sjökaptener och styrmän, värn pliktiga intendenter och ingenjörer samt eventuellt värnpliktiga eldlednings män och reservofficersaspiranter bör således enligt utredningsmännens mening förläggas till aspirantskolan. Utbildningen ordnas gemensamt i den mån kursplanerna medgiva detta, vilket framför allt torde bli fallet i praktisk tjänst (handvapensexercis och idrott) under aspirantskolans första del. Visst samgående även i läroämnen torde vara möjligt att åvägabringa. Därtill kommer den väsentliga fördelen, att kategorierna sammanföras till gemensam förläggning och sammanlevnad. Särskilt sjökaptener och styrmän, som under tidigare utbildning förskaffat sig omfattande manskapserfarenhet, torde utgöra en värdefull erfarenhetskälla för officersaspiranterna. Under långresan äro enligt nuvarande ordning korpraler, I., 2. och 3. klass sjömän samt värnpliktiga förlagda kvartersvis i samma mäss. Indelningen är betingad av vakttjänsten och stridsberedskapen. Aspiranterna äro däremot, såsom förut angivits, förlagda för sig i särskild mäss. Skälet härtill är, att de skola bedriva teoretiska studier. Utredningsmännen ha övervägt möjligheten att låta aspiranterna ingå i kvartersindelningen och förläggas i manskapsmässen. Det har emellertid befunnits, att detta icke är möjligt, om nuvarande utbildningsplan för dem skall bibehållas. Lektioner och överläsning kunna knappast anordnas i erforderlig utsträckning, därest aspiranterna skola ha tjänstgöring i likhet med övrigt manskap och dessutom vara förlagda i mäss, dit manskapet under all ledig tid har tillträde. Utredningsmännen ha därför vidare undersökt dels i vad mån aspiranternas studier under långresan kunna inskränkas genom överförande av vissa delar av desamma till andra stadier av utbildningen, dels i vad mån det är möjligt att genom koncentration av studierna helt eller delvis frigöra större delen av långresan från dem och därigenom möjliggöra gemensam praktisk tjänst och förläggning med manskapet under långresan. Undersökningen har givit till resultat, att endast ämnet förvaltningstjänst, som upptager ett mindre antal undervisningstimmar och med fördel kan läsas på ett senare stadium kan överföras från långresans kursplan, samt att en periodindelning, sådan som den i början av redogörelsen för detta alternativ angivna, möjliggör erforderliga studier i övriga ämnen under långresan. Under första perioden (den 15 oktober—den 1 november) bör utbildningen bedrivas som ren skola, förlagd i land och direkt ansluten till aspirantskolan. Under andra perioden (den 10 november—den 1 mars) böra aspiranterna ingå i besättningslistan och förläggas tillsammans med manskapet. De skola således förrätta manskapstjänst men lämnas möjlighet att på egen hand fortsätta sina studier, särskilt i navigation. Särskilda lektioner böra även

225 under denna period anordnas och förläggas till tider, då manskapsskolor anordnas med besättningen. För skolundervisningen samt för överläsning och beräkningar i samband med utbildningen i praktisk navigation måste aspiranterna disponera lektionshytter. Möjlighet att anordna sådana torde föreligga, enär i varje fall lokal måste vara tillgänglig för kadetternas särskilda förläggning under långresans tredje period. För att det med långresan avsedda syftemålet skall kunna uppnås, blir det nödvändigt att under tredje perioden (den 1 mars—mitten av april) återsamla aspiranterna till en kurs. Under denna böra aspiranterna förläggas i särskild mäss. Utredningsmännen ha jämväl undersökt möjligheterna att under första sjökursen låta kadetterna få skeppsnummer i besättningslistan, tjänstgöra såsom ordinarie manskap i korpralsbefattningar och förläggas såsom övriga korpraler. Med hänsyn till att tjänsten som korpral i allmänhet helt kräver sin man och viss skolutbildning måste äga rum under första sjökursen, kan en sådan anordning, ehuru den skulle varit ägnad att i hög grad befrämja de syften, varom är fråga, icke förordas. Även den möjligheten har undersökts, huruvida man med anslutning till den uppdelning av kadetterna i två särskilda omgångar, som redan nu föreligger, skulle kunna uppdela kadetterna i två grupper och låta vardera gruppen halva tiden tjänstgöra som korpraler och förläggas såsom dessa samt halva tiden bedriva kursverksamhet och förläggas i kadettmäss. Därvid uppkommer emellertid svårigheten att ordna två likvärdiga perioder under en och samma expedition, där utbildningen en tid äger rum vid kustflottans vårskolor, en annan i utländska farvatten, en tredje i kustflottans tillämpningsövningar, en fjärde vid skjutskola för kadetter etc. Vidare skulle måhända även denna anordning kräva, att kursplanen för första sjökursen befriades från en del teoretiska och praktiska partier, vilka knappast kunna placeras på annat håll. Ytterligare en svårighet föreligger att placera kadetterna i korpralsbefattningar i likhet med övriga korpraler. Aspiranter och kadetter måste i motsats till manskapet behärska ett flertal tjänstegrenar, varigenom nivån i var och en av dessa icke kan bli så hög som vid manskapets specialutbildning. Man kan därför ej på kadettkorpraler ställa samma fackkrav som på exempelvis en artillerikorpral, vilket återverkar på möjligheterna att använda kadettkorpraler på ordinarie korpralsbefattningar i besättningslistan. Nackdelarna vid en sådan placering ökas, om kadetterna skola byta befattningar under expeditionens förlopp en eller flera gånger. Enär här ifrågavarande utbildning äger rum på ett skolfartyg, torde dock lämplig anpassning i förevarande avseende vara möjlig. Utredningsmännen ha emellertid sett sig nödsakade att i nu förevarande alternativ med oförändrad utbildningstid avstå ifrån att beträffande första sjökursen föreslå några förändringar av nu antydd innebörd. Beträffande utbildningen efter första sjökursen kunna ej heller förändringar förordas. Möjlighet torde ej föreligga att i detta alternativ under utbildningstiden inlägga någon tids praktik som arbetare eller tid för kurs vid folkhögskola. 1 5 — 2 4 7 8 39

226 Vad i detta alternativ anförts kan tillämpas jämväl å utbildningen till officer i marinintendenturkåren. Alternativ 2 (»rekrytskola»). jan.

febr.

fl. året I

I

mars

april

I

I

maj I

juni I

juli

aug.

I

scpt.

I

okt.

I

nov.

I

Rekrytskola för signalmatroser i land

a) 2. året, I

I •bord

I

I

I

I

i

Praktisk tjänst ombord

1. å r e t I

1 I

I

I

I

I

I

I

|

|

|

|

|

|

i Rekrytskola för signalmatroser

2. å r e t I

I

i land

3. å r e t

i

i

I

I

1 Rekrytskola för signalmatroser ombord

I

I

i

å r e t

!

'

I

|

korpral I

1 I

I

I

I

i

I

I

'

1 I

I

I

i

I

flaggkorpral | |

I

I

I

I

|

i

Kadett-

I

I

flaggkadett I

2. sjökurs

-skolans högre kurs

| Aspirant-

1. sjökurs

-skolans lägre kurs 5. å r e t

I

Aspirantskola

-kurs (långresa)

'

i

Aspirant-

^

| Rekrytskola för signalmatroser om-

Aspirantskola I

dec.

|

|

|

KadettI

3. sjökurs

I

I

|

|

|

Officersexamen

I detta alternativ är utbildningstiden förlängd med 10 respektive 7 månader, så att den uppgår i alternativ 2 a till 4 år 2 månader och i alternativ 2 b till 3 år 11 månader. Aspiranterna påbörja utbildningen i rekrytskola för signalmatroser antingen tillsammans med det manskap, som inrycker till tjänstgöring den 1 augusti eller tillsammans med dem som börja utbildningen den 1 november. Första perioden om 3 månader är förlagd till örlogsstation i land och andra perioden, likaledes om 3 månader, är förlagd ombord. Enligt alternativ 2 a kvarstanna aspiranterna ombord och fullgöra praktisk tjänst till den 1 maj. Därefter genomgås under tiden den 1 maj—mitten av oktober aspirantskola. Under den i förhållanden till den nuvarande förlängda aspirantskolan genomgås så mycket som möjligt av aspirantkursens teoretiska kursplan. P å grund därav kunna aspiranterna under hela aspirantkursen (långresan) ingå i besättningslistan och förläggas tillsammans med besättningen. Aspiranterna genomgå därunder underbefälskurs för signalmatroser jämte viss särskild utbildning. Därefter fortsattes utbildningen såsom för närvarande. Den blir dock fördröjd ett år. Strävan att skaffa aspiranterna manskapserfarenhet har i detta alternativ föranlett förslag om att aspiranterna skola genomgå en av flottans manskapsskolor. Enligt alternativ 2 vid armén, som är närmast motsvarighet till nu

227 förevarande alternativ, skola aspiranterna efter soldat- och förberedande underbefälsutbildning genomgå furirskola. Att göra en motsvarande anordning vid flottan och låta aspiranterna efter aspirantskolan genomgå korpralskola torde icke vara möjligt med hänsyn till den specialiserade tjänsten för flottans manskap. Den möjligheten återstår då att sammanföra aspiranterna med nyinryckt manskap till rekrytutbildning. Den yrkesgren, som bäst lämpar sig för aspiranternas rekrytutbildning, är yrkesgrenen signalmatroser. Gemensam undervisning i läroämnen bör ej anordnas. Gemenskapen i studier har under alla förhållanden mindre värde ur synpunkten av manskapserfarenhet och torde i förevarande fall vara ur flera synpunkter olämplig. Däremot bör samgående i övningsämnen och praktisk tjänst liksom gemensam förläggning kunna med fördel anordnas. Kursplanen för rekrytskola i land (första perioden) för signalmatroser är följande: rekrytundervisning 9 timmar i veckan svenska 7 » » » matematik 6 » » » handvapenexercis 7 » » » handvapenskjutning (20 timmar, som tagas från övriga ämnen) gymnastik och idrott 6 timmar i veckan hälso- och förbandslära ... (8 timmar, som tagas från övriga ämnen) signalering 3 timmar i veckan beklädnadsvård 2 » » » Summa timmar: 40 De utbildningsgrenar, i vilka gemensam utbildning kan anordnas, äro handvapenexercis, handvapenskjutning, gymnastik och idrott, signalering samt beklädnadsvård, tillsammans ungefär 20 timmar i veckan. Under de 20 timmar, då aspiranternas utbildning är skild från de övrigas, böra aspiranterna få undervisning och utbildning i följande ämnen: rekrytundervisning, navigation, trigonometri samt artilleri och artilleriövningar. Kursplanen för rekrytskola ombord (andra perioden) för signalmatroser är följande: rekrytundervisning (sjömanskap) 3 timmar i veckan handvapenexercis 2 » » » gymnastik och idrott 4 » » » signalering 8 » » eldledning 2 » » » avståndsmätning 2 » » » teknisk hjälpmateriel 2 » » » samövning och fördelningsexercis 5 » » » beklädnadsvård 2 » » » Summa timmar 30 Gemensam utbildning kan ordnas i samtliga utbildningsgrenar. Vid undervisningen i signalföreskrifter, eldledning och teknisk hjälpmateriel bör dock i vissa fall uppdelning i avdelningar efter kategori ske.

228 Efter rekrytskolan bör aspiranten uppflyttas till 2. klass sjöman (värnpliktiga i allmänhet likställas under hela sin tjänstetid med stammatrosernas 3. sjömansklass). En svårighet med den föreslagna tjänstgöringen är, att aspiranterna debarkera i slutet av april för att påbörja aspirantskolan. Därest deras utbildning förlägges till pansarskepp i vintereskadern, föranleder detta besättningsbyte, just då vinterns förutbildning å fartygen avslutas, vilket lär vara förenat med olägenheter. Det kan därför ifrågasättas, om ej aspiranterna och åtminstone signalrekryterna böra kommenderas å särskilt skolfartyg. Därigenom skulle emellertid uppkomma svårigheter för bemanningen av Sverigeskeppen, å vilka stamrekryterna erfordras. Tjänstgöring med andra personalkategorier kan enligt detta alternativ icke anordnas under aspirantskolan. Kursplan för aspirantskolan bör vara den nuvarande (därav dock en del inlärts under rekrytskolan), utökad med mesta möjliga av aspirantkursens kursplan. För att främja utbildningen i sådana ämnen som sjömanskap, prak tisk navigation och artilleri kan med fördel några veckors expedition å fartyg (segelfartyg eller fartyg ingående i fartygsdepå) anordnas. Av övningstekniska skäl äro emellertid av aspirantkursens kursplan vissa partier, främst praktisk navigation med astronomiska observationer, maskin- och fartygskännedom samt artilleritjänst, bundna till långresefartygets expedition. Dessa partier äro dock ej större än att hinder ej kommer att möta för aspiranternas insättande i skeppsnummer under långresan. Efter genomgången aspirantskola bör aspiranten uppflyttas till 1. klass sjöman, vilket giver en tjänsteställning, som alltefter omständigheterna kan utnyttjas i befälstjänstgöring eller i akterhandsbefattningar. Under långresan kunna aspiranterna sålunda till övervägande del fullgöra ren fartygstjänst. Skolverksamhet bör dock ordnas i förut antydd begränsad utsträckning. Dessutom bör inläggas en underbefälskurs för signalmatroser med huvudvikten lagd på signalering och befälsutbildning. Efter långresans slut antagas godkända aspiranter till kadetter, och de fullfölja sin utbildning till officer från och med första sjökursen enligt nu gällande plan. Därest praktik som arbetare skall inläggas i detta alternativ, lämpar sig givetvis i alternativ 2 b tiden före den egentliga utbildningens början bäst för sådan praktik. I alternativ 2 a kan tiden den 1 februari—den 1 maj andra året utan olägenhet reserveras för praktik eller kurs vid folkhögskola. Genom inskränkning i eller förskjutning av aspirantskolan kan möjligen även annan tid under andra året före långresan användas för praktik. Tid för kurs vid folkhögskola kan, utöver den förut nämnda, ej reserveras under något vinterhalvår förrän efter officersexamen. Ett genomförande av detta alternativ skulle enligt sjömilitär sakkunnigs mening medföra, att instruktionsofficerare till ytterligare en årskurs (1 kaptens- och 2 löjtnantsbeställningar) måste anlitas. Detta befälsbehov synes emellertid kunna tillgodoses utan kaderökning.

229 Alternativ 2 skänker aspiranterna en betydande manskapserfarenhet. Den väsentliga nackdelen är, att utbildningstiden förlänges. I förhållande till alternativ 1 har förslaget den olägenheten, att gemensam tjänstgöring med vissa värnpliktskategorier ej kan anordnas. Härtill kommer, att aspiranterna först nära två år efter studentexamen få besked, huruvida de lämpa sig för yrket och få fullfölja utbildningen till officer, eftersom gallring ej bör ske, förrän aspiranternas lämplighet prövats under långresan. Officersutbildningen inom marinintendenturkåren kan anordnas på motsvarande sätt som i detta alternativ föreslagits beträffande utbildningen till sjöofficer. Alternativ 3 (»provtjänst i manskapsbefattningar».) jan. L året

I

2. å r e t

I

febr. I

mars I

rioden I

april 1

maj

juni

juli

aug.

sept.

okt.

I

1 1 1 1 Aspirantskola tills, med vpl sjökaptener m. fl.

_ I

I

3. per. 1

I

nov.

1. per. Jj

dec.

2. peI 1 Aspirant-

korpral

-kurs (långresa)

1 I

I

Praktisk tjänst (»provtjänst»)

1 I

Kadettflaggkorpral

3. året

I

4. å r e t

I

I I -skolans förb.kurs

I

I

I

I I 1. sjökurs

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I Kadett-

I

flaggkadett I

I

-skolans lägre kurs 5. å r e t

I

I

I

I

I

2. sjökurs I

-skolans högre kurs

I

I

I

I

3. sjökurs

I

I

KadettI

I

_J

L_

I

Officersexamen

Utbildningstiden uppgår enligt detta alternativ till 4 år 4 månader och förlänges sålunda med ett helt år. Aspirantskola och aspirantkurs anordnas i enlighet med alternativ 1; dock kunna aspiranterna eventuellt ingå i besättningen och förläggas tillsammans med denna under hela långresan. Därefter förrätta aspiranterna under tiden maj—oktober praktisk tjänst (provtjänst) i manskapsbefattningar å kustflottans fartyg, företrädesvis i sådana befattningar, som bruka uppehållas av 2. klass sjömän. Under tjänstgöringen göras aspiranterna förtrogna med manskapets tjänst och vederbörande befäl får tillfälle att bedöma aspiranternas lämplighet. Någon teoretisk utbildning bör ej äga rum. Vid slutet av perioden sker kadettantagning, och kadetterna erhålla korprals grad. Under månaderna november—april genomgå kadetterna därefter en förberedande kurs i kadettskolan. Till denna kurs överföras vissa partier av utbildningen i aspirantkursen, övriga kadettkurser och fänrikskursen. Därigenom möjliggöres att aspiranterna kunna ingå i besättningen under långresan, samt att sjökurserna befrias från vissa teoretiska studier.

230 Vidare kan utbildningen vid kadettskolan förbättras och allmänna fänrikskursen väsentligt minskas till sitt omfång till fördel för kustflottans stridsberedskap och fänrikarnas utbildning i praktisk tjänst. Praktik som arbetare kan inläggas under sommaren andra året och kurs vid folkhögskola under de första månaderna tredje året. Enligt sjömilitär sakkunnigs mening skulle detta utbildningsalternativ föranleda kaderökning med två löjtnantsbeställningar, en för vardera sjöofficers- och kustartilleriofficerslinjen. Alternativet tillgodoser väl kravet på manskapserfarenhet och har framför alternativ 2 den fördelen, att gallring kan ske redan efter ett år. Det medför emellertid vissa organisatoriska konsekvenser, genom att antalet elever vid kadettskolan utökas med en årskurs sjökadetter. Med sjökrigsskolans nuvarande lokaler torde alternativet knappast kunna genomföras. Därtill kommer, att svårigheter skulle uppstå för kustartillerikadetterna att inträda direkt i kadettskolans lägre kurs. En ytterligare olägenhet med detta alternativ är, att utbildningstiden även för manskaps- och realexamensvägarnas elever måste förlängas med ett år. Utbildningen till marinintendent kan anordnas i enlighet med alternativet. Alternativ 4 (»Österströms förslag till förlängning av utbildningstiden»). 1 jan. 1. året

I

febr. I

mars I

april I

maj I

juni

juli

sept.

okt.

nov.

Aspirantskola

2. året

Tjänstgöring om-

l Kadett-

-bord (1. och 2. sjökurs)

4. året

Aspirant-

|, -kurs (långresa)

3. året

dec.

I

I

I

I

I

-skolans lägre kurs

3. sjökurs

5. året

KadettI

-skolans högro kurs

I

I

Officersexamen

Utbildningstiden uppgår till 3 år 9 månader, vilket innebär en förlängning med 5 månader. Österström förutsatte, att utbildningen liksom för arméns del skulle ske enligt gällande grunder, dock med den eventuella ändringen, att utbildningen före inträdet i kadettskolan förlängdes med ett år, medan utbildningstiden därefter i stället förkortades så, att officersexamen avlades vid avslutandet av kadettskolans högre kurs den 1 maj femte året. Detta eventuella förslag föranleddes, såsom framgår av redogörelsen i Kap. V I I under rubriken »Jäm1 Modifierat på sått chefen för marinen föreslagit i sitt yttrande över Österströmsutredningen.

231 förande prövning eller kvotsystem?», av en strävan att få till stånd jämförande prövning mellan aspiranter av studentkategorien och underbefälskategorien. En sådan jämförande prövning kunde icke, såsom vid övriga försvarsgrenar, anordnas vid underofficersskolan, enär studentkadetterna icke vore hänförliga till viss yrkesgren såsom det fast anställda underbefäl, som genom underofficersskolan kvalificerade sig för fortsatt utbildning till officerare, samt mera omfattande utbildning av sådant slag, att den kunde bliva till ledning för bedömande av vederbörandes lämplighet för anställning som. officer, icke heller ägde rum i underofficersskolan. Jämförelsen borde därför ske under tjänstgöring ombord, men för att en dylik jämförelse skulle kunna göras tillräckligt ingående, erfordrades, att tiden förlängdes för kadetter av båda kategorierna. Chefen för marinen anförde i sitt yttrande över österströmsutredningen härom följande. Den utökade tiden kunde användas på något av följande sätt: 1) Efter första sjökursen kunde inläggas en andra sjökurs, omfattande den tid, som nu upptoges av kadettskolans lägre kurs och andra sjökursen. Kadettskolans lägre kurs borde dock börja redan i början av september, för att högre kursen sedermera skulle kunna avslutas redan den 1 april, vilket vore nödvändigt, för att de nyutexaminerade officerarna skulle kunna sjökommenderas vid vårrustningarna i senare delen av april. Fänrikskursen kunde delvis förläggas till den sålunda förlängda andra sjökursen. 2) Eleverna av studentkategorien kunde börja som värnpliktiga i vanlig manskapstjänst. Härigenom vunnes manskapserfarenhet men ej den jämförelse med eleverna ur underbefälskategorien, som i österströmsutredningen eftersträvades. 3) Förlängningen kunde, efter mönster av förhållandet i norska marinen, användas på så sätt, att i officersutbildningen inlades viss tids tjänstgöring som manskap i handelsflottan på långtradare. Det skulle gagna såväl örlogsflottans sjömanskap som den ömsesidiga förståelsen mellan örlogs- och handelsflottorna. En omläggning av officersexamen till våren vore emellertid, enligt chefens för marinen mening, otänkbar, och förslaget om förlängning av utbildningstiden avstyrktes. Den tanke, som givit upphov till förslaget, nämligen att under den förlängda tjänstgöringen ombord skulle ske en jämförande prövning mellan olika kategorier aspiranter, motiverar ej langare förslagets genomförande, därest det av utredningsmännen föreslagna kvotsystemet genomföres. Under alla förhållanden synes det innebära en allvarlig olägenhet att verkställa uttagning för fortsatt utbildning till officer på ett så framskridet stadium av utbildningen, som här blivit ifrågasatt. Kravet på manskapserfarenhet blir genom detta alternativ otvivelaktigt mycket väl tillgodosett, därest de särskilda anordningar, som utredningsmännen i tidigare alternativ föreslagit beträffande aspirantskolan och aspirantkursen, genomföras och särskilda åtgärder med hänsyn till nämnda krav vid-

232 tagas i fråga om tjänstgöringen ombord andra och tredje året. Hinder föreligger ej att liksom enligt nu gällande ordning verkställa gallring redan efter aspirantkursens slut. De olägenheter, med vilka detta utbildningsalternativ är förenat, sammanhänga främst därmed, att aspiranterna ej erhålla specialutbildning i viss yrkesgren, vilket försvårar utnyttjandet av aspiranterna i underbefälsbefattningar ombord. En specialisering av deras utbildning skulle väl kunna anordnas, men det torde kunna ifrågasättas, om det militärt sett kan anses som effektiv officersutbildning, att aspiranterna få så lång specialutbildning och specialtjänst, som måste bli en följd av genomförandet av detta utbildningsalternativ. Utredningsmännen anse, att alternativet, trots de stora fördelar, som äro förenade med detsamma, på grund av vad nu anförts ej kan förordas. Tid för såväl praktik som kurs vid folkhögskola kan disponeras under den för tjänstgöring ombord andra och tredje åren anslagna perioden. Hinder torde ej möta att ordna även officersutbildningen inom marinintendenturkåren enligt den i detta alternativ ifrågasatta ordningen.

9. Studentvägen till officersexamen vid kustartilleriet. Förslag. Under hänvisning till vad som anförts i Kap. V I under rubriken »Manskapserfarenhet under tjänstgöring vid truppförband» föreslå utredningsmännen, att åtgärder vidtagas för genomförande av de förändringar i utbildningen, som betingas av det här nedan framlagda alternativet 1 (»modifierat förslag»). Därest de i detta alternativ föreslagna åtgärderna icke anses tillräckliga och förlängning av utbildningstiden anses böra ske, föreslås, att åtgärder vidtagas för genomförande av de förändringar, som betingas av alternativ 3 (»förlängd underbefälsutbildning och trupptjänst»). Nuvarande utbildning. jan. 1. året

I

febr. I

mars I

april I

maj I

juni I

juli I

aug. I

sept. I

okt. I

Aspirantskola 2. året

I

I I I -kurs vid artilleriavd.

I

3. året

I

I

I lägre kurs

I

I

4. året

I

I

I

I

I

högre kurs

I Taktisk kurs

I

I

I I Trupptjänst I

Skjutkurs

I

dec. j

Underbefäls-

flaggkorpral I I I I Underbefälskurs vid Truppminavd. tjänst I Eldledningskurs

nov. |

I

| i Kadettskolans

flaggkadett |

I

Trupptjänst

| | Kadettskolans |

|

Officersexamen

|

233 Utbildningen omfattar 3 år 4 månader, uppehåll i tjänstgöringen inräknade. Utbildningen uppdelas i följande perioder, omfattande nedan angivna ungefärliga tider: 1) Aspirantskola (rekrytkurs) anordnas under 372 månad från den 10 juni till slutet av september första året vid Vaxholms kustartilleriregementes studentkompani. Utbildningen avser grundläggande rekryt- och förberedande underbefälsutbildning samt utrönande av aspirants lämplighet för fortsatt utbildning till officer. Utbildningen omfattar viss allmän militär utbildning i handvapens-, gasskydds- och båttjänst, gymnastik och idrott, rekrytundervisning m. m., hälso- och förbandslära, utrustningens och förläggningens vård samt dessutom grundläggande utbildning inom vederbörliga delar av artilleri-, signal- och fälttjänsten. Utbildning, förläggning och utspisning anordnas gemensamt för samtliga vid studentkompaniet tjänstgörande aspiranter samt övriga studenter och likställda. Under regementsövningarna fördelas under viss tid studentkompaniets personal till stridsmässiga förband, då aspiranterna alltså direkt sammanföras med stammanskapet och värnpliktiga i allmänhet. Efter skolans slut antagas kadetter till visst bestämt antal. Därvid kunna även vanliga värnpliktiga studenter komma i fråga. 2) Underbefälskurs vid artilleriavdelningen (med särskild vinterutbildning 2 ä 3 veckor i Norrland) pågår 7 månader från den 10 oktober första året till den 15 maj andra året. Kursen anordnas vid ett av kustartilleriregementena. Utbildningen avser i huvudsak att bibringa kadetten de färdigheter och den förmåga, som krävas för bestridande av underbefälsbefattningar vid lätt och medelsvårt sjöfrontsartilleri med undantag av befattningar inom eldledningstjänsten, samtidigt som viss grundval skapas för vidare utbildning i kurser vid kustartilleriet och vid sjökrigsskolan. Kadetterna förläggas kursvis tillsammans i särskilt ordnade kadettförläggningslokaler, och utspisningen äger rum i kadettmässar. 3) Underbefälskurs och underbefälstjänstgöring vid minavdélningen pågå 472 månad från den 15 maj till den 1 oktober andra året vid ett kustartilleriregemente, kursen under 3 månader och underbefälstjänstgöringen IV2 månad under tillämpnings- och regementsövningarna. Utbildningen i kursen avser att bibringa kadetterna de färdigheter och den förmåga, som erfordras för bestridande av underbefälsbefattningar vid minavdelningen (inom min-, signal-, båt- och strålkastartjänsten). Utbildningen bedrives i följande utbildningsgrenar: mintjänst, båttjänst, handvapenstjänst, signaltjänst, strålkastartjänst, bevakningstjänst, gasskyddstjänst, flygmaterielen och dess användning samt idrott. Omkring 75 procent av övningstiden disponeras för samövningar vid signal- och minskolan med elever i värnpliktsskolor, stamrekryt-, korpral- och lägre underofficersskolor. Kadetternas övningar anordnas sålunda exempelvis i signaltjänst och strålkastartjänst tillsammans med lägre underofficersskolans signalmanskap samt i mintjänst och båttjänst tillsammans med denna skolas minmanskap. Liksom under föregående period sker förläggning och utspisning i särskilda

234 kadettförläggningslokaler och mässar. På grund av brist på dylika utrymmen sker dock ibland gemensam förläggning med övrigt manskap. Under tiden för underbefälstjänstgöringen kommenderas kadetterna under viss tid, exempelvis en eller två veckor i sänder, till befattningar i inre tjänsten (såsom logementsbefälhavare m. m.). Omedelbart före tillämpningsövningarna tillägges kadett flaggkorprals tjänstegrad. 4) Sjökrigsskolans kadettskolas lägre kurs pågår 6V2 månad från den 15 oktober andra året till den 1 maj tredje året. Kursen avser huvudsakligen att meddela eleverna teoretisk utbildning. 5) Eldledningskurs samt underbefälstjänstgöring vid artilleriavdelningen äga rum under 5 månader från den 1 maj till den 1 oktober tredje året vid ett av kustartilleriregementena. Utbildningen i kursen, som pågår IV2 månad vid regementets eldledningsskola, avser att bibringa kadetten de färdigheter och den förmåga, som erfordras för tjänstgöring i underbefäls-(underofficers) befattningar inom eldledningstjänsten. Gemensam utbildning med elever i lägre underofficersskolan och reservbefälselever förekommer i stor omfattning, varjämte kadetterna samövas med all övrig personal vid skolan. Underbefälstjänstgöringen vid artilleriavdelningen, som pågår Slh månad, avser att bibringa kadetterna förmåga att bestrida befattningar, som tillkomma flaggkorpral och, i viss utsträckning, underofficer vid artilleriavdelningen, samt att i samband med trupputbildningen göra kadetterna väl förtrogna med artilleriutbildningens organisation, planläggning och genomförande. Kadetterna fördelas lika till kompani, som bemannar fast lätt och medelsvårt sjöfrontsartilleri, och till kompani, som bemannar rörligt dylikt artilleri. De tjänstgöra under förra delen av perioden huvudsakligen som instruktörer i rekrytskola för stammanskap och värnpliktiga, genomgående fördelade till vissa instruktionsavdelningar. Längre fram tjänstgöra de huvudsakligen i flaggkorprals befattningar, exempelvis under stridsmässig skarpskjutning, d. v. s. i övningar av tillämpad karaktär. Under eldledningskursen förläggas och utspisas kadetterna i särskilda kadettförläggningslokaler och kadettmässar, men de kommenderas som dagunderofficerare. Under tiden för underbefälstjänstgöringen fördelas kadetterna till flera kompanier, förlagda på olika förläggningsplatser. Kadetterna förläggas stundom i särskilda kadettförläggningslokaler och stundom i underbefälsrum samt tjänstgöra viss tid som logementsbefälhavare. Omedelbart efter regementsövningarna utnämnes kadett till flaggkadett. 6) Sjökrigsskolans kadettskolas högre kurs pågår liksom lägre kursen 6V2 månad från den 15 oktober tredje året till den 1 maj fjärde året. Även vid denna kurs är utbildningen huvudsakligen av teoretisk natur. 7) Taktisk kurs anordnas under IV2 månad från den 1 maj till den 15 juni fjärde året. Kursen anordnas såväl inom som utom kustfästning. Utbildningen, som endast omfattar taktik, avser att bibringa kadetterna förmåga att lösa enkla taktiska uppgifter, varvid särskild uppmärksamhet ägnas åt samverkan mellan länt-, flyg- och kustartilleristridskrafter i kustförsvaret. Förläggning och utspisning anordnas såsom vid övriga kurser.

235 8) Skjutkurs samt befälstjänstgöring vid artilleriavdelningen äger rum under tre månader mellan den 15 juni och slutet av september fjärde året. Utbildningen avser att bibringa kadetten förmåga att tjänstgöra som batterichef och batteriofficer vid lätt och medelsvårt sjöfrontsartilleri. Kadetterna, som under befäls tjänstgöringen tjänstgöra i underofficers- och subalternofficersbefattningar, inkvarteras i officers- eller underofficersrum och »mässa» med officerare eller underofficerare. Officersexamen äger rum i början av oktober fjärde året, varefter fänrikarna få viss specialutbildning, huvudsakligen av praktisk karaktär. Till reservkadett vid kustartilleriet sker uttagning efter värnpliktstjänst göringen, som ägt rum under första perioden vid studentkompani och därefter vid olika kompanier såsom menig. Kadettutbildningen äger rum dels vid sjökrigsskolan under omkring 3 månader med början den 1 februari efter antagningsåret, dels vid kustartilleriet under omkring 5 månader omedelbart efter och i en följd med nämnda utbildning och dels vid kustartilleriet under regementsövningarna året efter antagningsåret. Utbildningen är specialiserad till viss yrkesgren och försiggår skild från kadetternas utbildning. Alternativ 1 (»modifierat förslag»)De åtgärder, som kunna vidtagas för att tillgodose kravet på manskapserfarenhet inom ramen av nuvarande utbildningstid, medföra ej någon ändring i själva utbildningsgången. Denna åskådliggöres sålunda av diagrammet över nuvarande utbildning. Under nuvarande aspirant- eller rekrytutbildning fördelas, som förut nämnts, studentkompaniets personal, till vilken aspiranterna höra, under viss tid av regementsövningarna på stridsmässiga förband, där aspiranterna således komma i kontakt med stammanskaps- och värnpliktskategorierna. Denna anordning torde kunna givas en vidare omfattning. Aspiranterna böra således under regementsövningarna, en månads tid, fördelas såsom meniga på olika batteriförband och där tjänstgöra i menigs befattningar tillsammans med övriga värnpliktiga och stamanställda. Förläggning och utspisning böra ordnas gemensamt för samtliga vid vederbörande förband tjänstgörande meniga. Anordningen motsvarar den vid armén i det modifierade förslaget föreslagna. Härigenom vinnes, att aspiranterna under viss, låt vara kort tid såväl förläggningsmässigt som i övningshänseende bli helt likställda med övriga värnpliktiga. Utredningsmännen ha även övervägt möjligheterna att utsträcka den gemensamma tjänsten och förläggningen till tillämpningsövningarna, men det har befunnits, att rekrytutbildningen för aspiranterna ej skulle hinna avslutas till den 10 augusti, då tillämpningsövningarna taga sin början. Underbefälskursen vid artilleriavdelningen påbörjas den 10 oktober, d. v. s. ungefär samtidigt som korpral- och lägre underofficersskolorna. Underbefälskursen vid artilleriavdelningen pågår till den 15 maj, under det att korpraloch lägre unclerofficersskolorna pågå till den 15 augusti. Sistnämnda båda

236 skolors första period har mera teoretisk karaktär och slutar den 15 april, under det att andra och tredje perioderna vid sjöfronts- och luftvärnsartilleriskolorna ha mera praktisk inriktning. Kadetternas läroämnen, organisationslära med mera, vapenlära och kustfästningslära motsvaras i korpralskolan endast av vapenlära men i lägre underofficersskolan av vapenlära och kustfästningslära. De utbildningsgrenar, som förekomma under korpral- och lägre underofficersskolornas andra och tredje perioder, motsvara däremot bättre kadetternas. Sålunda erhålla eleverna i sistnämnda båda skolor liksom kadetterna utbildning i artilleritjänst, handvapenstjänst, signaltjänst, fälttjänst, gasskyddstjänst samt gymnastik och idrott. Såsom tidigare i allmänna delen anförts, måste gemenskap i studier anses ha mindre värde ur de synpunkter, varom här är fråga. E t t sammanförande av kadetterna med korpralskolans elever måste anses särskilt ogynnsamt. Kadetternas utbildning vid underbefälskurserna skall nämligen bland annat skapa grundval för vidareutbildning vid sjökrigsskolan, och målet för utbildningen i korpralskolan är därför alltför lågt. Då ställa sig möjligheterna för ett sammanförande av kadetterna med eleverna i lägre underofficersskolan gynnsammare. Ej heller med dessa elever böra dock gemensamma studier i de teoretiska ämnena äga rum. Att av dessa båda kategorier elever skapa två undervisningsavdelningar med hälften av varje kategori i var avdelning vore opraktiskt och pedagogiskt olämpligt. Genom en omläggning av utbildningen i lägre underofficersskolan skulle emellertid viss gemensam utbildning kunna äga rum. Kadetternas utbildning skulle då anordnas vid ett kustartilleriregementes underbefälsskolor och gemensamma praktiska övningar för kadetterna och eleverna i lägre underofficersskolan anordnas, i den mån det vore möjligt och lämpligt, i artilleritjänst, handvapenstjänst, signaltjänst och fälttjänst. Det är i hög grad önskvärt, ehuru möjligen förenat med svårigheter, att trots denna gemenskap i utbildningen kadetternas vinterutbildning må kunna bibehållas. Gemensam förläggning och utspisning under underbefälsutbildningen vid artilleriavdelningen är möjlig att anordna. Underbefälskursen vid minavdelningen sammanfaller med underbefälsskolornas senare perioder, och här förekommer, såsom förut anförts, redan med nuvarande ordning i stor utsträckning gemensam tjänstgöring för kadetterna med lägre underofficersskolans såväl signal- som minmanskap. Gemensam förläggning och utspisning kan anordnas. Vad nu anförts gäller jämväl i fråga om eldledningskursen. Under tjänstgöringen i underbefälsbefattningar vid min- och artilleriavdelningarna andra och tredje åren böra kadetternas förläggning och utspisning under hela tiden ordnas gemensamt med övrigt stammanskap av motsvarande tjänstegrad. Försök med gemensam förläggning i underbefälsrum och utspisning i underbefälsmässar ha gjorts i Karlskrona sommaren 1939 och ha, enligt vad som upplysts, visat, att en sådan anordning uteslutande är förenad med fördelar. Under tjänstgöringen skola kadetterna därjämte i den inre tjänsten uppehålla befattningar som dagkorpral, logementsbefälhavare samt kompani- och kaserndagunderofficerare.

237 I detta alternativ torde det ej vara möjligt att bereda utrymme för praktik som arbetare eller kurs vid folkhögskola under utbildningstiden. Beträffande reservkadetterna böra föreskrifter meddelas, att de under tillämpnings- och regementsövningarna skola tjänstgöra som flaggkorpraler samt, i den mån det är möjligt, förläggas som dessa. Alternativ 2 (»höstinryckning, kombinerad rekryt- och korpralskola samt förlängd trupptjänst»). jan.

febr. i

mars I

april

maj

1. året

I

I

2. året

i

! I I och korpralskola vid artilleriavd.

I

3. året

1 i l l artilleriavd. och eldledningskurs

4. året

i

I

I lägre kurs

I

I

5. året

I

I

I högre kurs

I

I

juni 1

juli I

aug. i

sept. I

korpral I i ! I Komb. rekryt- och korpralTruppskola vid minavd. tjänst

flaggkorpral I I

I

l_ Taktisk kurs

okt. 1

dec. I

1 Komb. rekryt-

I

I I I Underbefälskurs vid

I I Kadettskolans

I

I I Kadettskolans

I

1 I

I I Trupptjänst

1 I I Trupptjänst

I

flaggkadett i

I I Skjutkurs

nov. I

I I Officersexamen

I

I detta alternativ, som medför en förlängning av utbildningstiden med 5*/« månad till 3 år 972 månad, undersökas för kustartilleriets del möjligheterna att åstadkomma anordningar, motsvarande dem som upptagas i alternativen 2—4 vid armén. Vid armén kan man, såsom av dessa alternativ framgår, få till stånd gemensam utbildning såväl med vanliga värnpliktiga som med stamanställt manskap. Vid kustartilleriet inrycka emellertid sådana värnpliktiga, som här kunna komma i fråga, nämligen de som tjänsgöra vid artilleri- och minavdelningarna, i april, och någon vintergrupp motsvarande arméns finns ej. Gemensam tjänstgöring med värnpliktiga torde således kunna komma i fråga endast i den ordning, som föreslås i alternativ 1. Stammanskapets utbildning däremot påbörjas liksom vid armén och flottan den 1 november. Vid armén kan officersaspiranternas utbildning, ehuru med vissa svårigheter, anslutas till furirskolan. Med hänsyn till flottans mera yrkesbetonade karaktär kan en anslutning till korpralskolan ej ske, utan aspiranterna föreslås vid denna försvarsgren i alternativ 2 anslutna till signalmatrosernas rekrytskola. Kustartilleriet är i detta avseende närmast jämförbart med flottan. Manskapet utbildas i skilda yrkesgrenar, och om en anslutning till någon manskapsskola skall ske, torde det få vara rekrytskolan. Stammanskapets rekrytutbildning är emellertid utsträckt över en tid av 9Va månad, en tid som torde vara

238 alltför lång för officersaspiranternas rekrytutbildning. Första perioden av stammanskapets rekrytutbildning, omfattande tiden den 1 november—den 15 april, torde vara fullt tillräcklig för officersaspiranternas del. Under denna period är emellertid stamrekryternas utbildning koncentrerad till de allmäubildande och de teoretiska militära ämnena. Den praktiska utbildningen är av uteslutande grundläggande natur. Gemensam utbildning under denna period torde därför ha mindre värde ur synpunkten av manskapserfarenhet, och olikheterna i ålder och bildningsståndpunkt skulle i hög grad försvåra utbildningen för båda kategorierna. Den speciella fostran av aspiranterna, innebärande stegrad intensitet i utbildningen, skulle sannolikt eftersättas vid en gemensam utbildning av det slag, som under denna period kan komma i fråga. Även om officersaspiranternas tjänstgöring börjar på hösten, torde därför gemensam utbildning med manskap icke kunna anordnas. Man måste i sådant fall även avstå dels från den gemensamma tjänstgöringen med värnpliktiga studenter, som med nuvarande utbildning utgöra en värdefull rekryteringskälla för officersyrket och dels från den tjänstgöring såsom menig, vilken enligt alternativ 1 är möjlig att åstadkomma för aspiranternas del under regementsövningarna första året. Gemensam utbildning från den 1 november kan däremot ordnas för officers- och reservofficersaspiranter i form av kombinerad rekryt- och korpralsutbildning vid artilleriavdelningen till den 1 maj andra året och vid minavdelningen under den därpå följande tiden till den 15 augusti. Efter trupptjänst under tillämpningsövningarna och regementsmötet andra året genomgå kadetterna tiden den 1 oktober andra året—den 1 maj tredje året underbefälskurs vid artilleriavdelningen med däri inlagd eldledningskurs. Därest tid reserveras för praktik som arbetare eller för kurs vid folkhögskola månaderna januari—mars, förlägges eldledningskursen till tiden den 1 maj—den 15 juni. I båda fallen disponeras mera tid för trupptjänst än enligt nuvarande ordning. Fjärde året tillgodoses kravet på trupptjänst ytterligare genom att hela tiden den 1 maj—den 1 oktober mellan kadettskolans båda kurser kan disponeras för tjänstgöring i underbefäls- och underofficersbefattningar. Därest praktik som arbetare inlägges i detta alternativ, torde tiden mellan studentexamens avläggande och inryckningen till tjänstgöring vara lämpligast. Alternativet ger omfattande underbefälsutbildning och trupptjänst och bereder därjämte tid för såväl praktik som kurs vid folkhögskola. Kravet på manskapserfarenhet kan sålunda väl tillgodoses. Utbildningsordningen är dock, utöver vad redan anmärkts, behäftad med vissa svagheter. Rekrytutbildning vintertid är ej lämplig för officersaspiranter (praktiska övningar i båttjänst med mera kunna ej anordnas), kombinerad rekryt- och korpralsutbildning torde ej vara militärt önskvärd, och underbefälsutbildningen blir splittrad. Reservofficersaspiranterna måste, i motsats till vad för närvarande är förhållandet, underkasta sig utbildning under en hel vinterperiod, vilket är menligt för deras civila verksamhet,

239 Alternativ 3 (»förlängd underbefälsutbildning och trupptjänst»). jan. i

febr. 1

mars !

april 1

maj I

juni 1

juli

aug.

sept. 1

okt.

Aspirantskola

!

flaggkorpral 1 !

i

lägre kurs i

1 högre kurs

Underbefäls-

Trupptjänst

i

1 Taktisk kurs

flag gkadett i

1 Skjutkurs

!

i

Kadettskolans 1

1 Kadettskolans

Trupptjänst 1

1 Underbefäl s-

Truxjptjänst

-kurs vid artilleriavd.

dec.

korpral 1 1

1 Underbefälskurs vid minavd.

-kurs vid artilleriavd.

1 I

nov.

1 I

1 Officersexamen

Utbildningstiden förlänges i detta alternativ med 10 månader till att omfatta 4 år 2 månader. Aspirant-(rekryt-) utbildningen överensstämmer med det modifierade förslaget. Den tid, med vilken utbildningen förlänges, användes dels till underbefälsutbildning och dels till trupptjänst. Underbefälskursen vid artilleriavdelningen omfattar sålunda två vinterhalvår tiden den 1 oktober—den 10 april första och andra samt andra och tredje åren. Underbefälskursen vid minavdelningen, som enligt detta förslag kan börja den 10 april i stället för som nu den 15 maj, förlänges sålunda med något mer än en månad. Förläggning och utspisning anordnas med lägre underofficersskolans elever under underbefälskurserna. Genom att eldledningskursen inlägges i underbefälsutbildningen, kunna vidare kadetterna under tredje året deltaga i trupputbildning under en hel utbildningsperiod för värnpliktiga. Även fjärde året få kadetterna en lång trupptjänstperiod från den 1 maj till den 1 oktober. Förläggning och utspisning ordnas på samma sätt som för manskap av motsvarande grad. Förslaget medför sålunda i hög grad ökad rutin i trupputbildning och större inlevelse med manskap i underbefälsbefattningar. Som en ytterligare fördel må framhållas, att den långa underbefälsutbildningen blir mera grundlig och även kan omfatta dylik utbildning inom ytterligare ett eller flera av kustartilleriets verksamhetsområden, såsom tjänst vid motoriserade artilleriförband eller vid luftvärnsförband. Denna mera allsidiga utbildning kommer enligt nuvarande utbildningsordning först på fänriksstadiet och har då annan karaktär. Den föreslagna ordningen medför därför även en avlastning av den utbildning, som måste meddelas efter officersexamen. Enligt detta alternativ kan praktik som arbetare och kurs vid folkhögskola inläggas tiden den 1 oktober andra året—den 10 april tredje året, alltså i stället för andra perioden av underbefälskurs vid artilleriavdelningen.

240 Därest denna andra period helt bortfaller, måste dock eldledningskursen förläggas till samma tid som för närvarande och sålunda inkräkta på trupptjänsttiden. De fördelar av den förbättrade underbefälsutbildningen, som ovan angivits, bortfalla givetvis också, därest tiden tages i anspråk för praktik och kurs vid folkhögskola. I alternativ 3 vid flottan föreslås som en möjlighet att använda andra vinterhalvåret för en förberedande kurs vid kadettskolan. Givetvis föreligger motsvarande möjlighet för kustartilleriets del, men vid detta vapenslagtorde även ur rent militär synpunkt det obetingat vara att föredraga, att utbildningen under detta vinterhalvår förlägges till kustartilleriet för att öka kadetternas förmåga att leda och utbilda trupp samt att handhava materielen. Eftersom kadettutbildningen i kadettskolan är gemensam för flottan och kustartilleriet, torde dock denna fråga få bedömas gemensamt för de båda vapenslagen. Alternativ 4 (»Österströms förslag till förlängning av utbildningstiden»). Österström gör gällande, att en förlängning av utbildningstiden eventuellt bör ske även vid kustartilleriet för åstadkommande av jämförande prövning vid underofficersskola. En sådan jämförande prövning, som utredningsmännen för sin del icke rekommendera, torde kunna inläggas i båda alternativen 2 och 3 under tiden januari—april tredje året.

10. Studentvägen till officersexamen vid

flygvapnet.

Förslag. Under hänvisning till vad som anförts i kap. VI under rubriken »Manskapserfarenhet under tjänstgöring vid truppförband» föreslå utredningsmännen, att åtgärder vidtagas för genomförande av de förändringar i utbildningen, som betingas av det här nedan framlagda alternativet 1 (»modifierat förslag»). Därest de i detta alternativ föreslagna åtgärderna icke anses tillräckliga och förlängning av utbildningstiden anses böra ske, föreslås, att åtgärder vidtagas för genomförande av de förändringar, som betingas av alternativet 4 (» förlängd utbildning»). Nuvarande utbildning. jan. 1. året

j

febr. !

mars

april

I

maj

I

I

juni juli j__ I

aug. I

sept. I

okt. |

nov.

dec.

|

|

j

I

I Kadett-

i

Aspirant2- året

3. året

I

!

I -skola

I

korpral I I

I

!

I

I

-skola första årskursen 4. året

I

'

l

l

-skola andra årskursen

I

furir I i I Flygslagsutbildning |

|

I

|

Flygslagsutbildning I

I

Officersexamen

I

I

Kadett_[__

!

!

I

I

241 Utbildningen omfattar en tid av 2 år 10 månader, uppehåll i tjänstgöringen inräknade, och uppdelas i följande perioder: 1) Aspirantskola pågår under IOV2 månad från den 15 juni första året till den 1 maj andra året. Skolan är förlagd till flygkrigsskolan å Ljungbyhed. Utbildningen avser att bibringa eleverna grundläggande kunskaper och färdigheter i vad som rör formell flygtjänstgöring såsom flygförare, grundläggande militär utbildning samt de kunskaper och färdigheter, som erfordras dels för tjänsten som korpraler vid flygförband och dels för tjänsten som förste mekaniker vid skolflygförband. Utbildningen är uppdelad i fyra perioder: förberedande perioden (den 15 juni—den 26 juni), omfattande främst »infanteritjänst», första perioden (den 27 juni—den 31 juli), under vilken flygningen påbörjas och de elever utgallras, som visa sig bestämt olämpliga för flygtjänst, samt andra perioden (den 1 augusti—den 31 oktober) och tredje perioden (den 1 november—den 30 april), under vilka den fortsatta utbildningen äger rum med flygning och undervisning i ämnen av teknisk natur under mer än hälften av tiden; utgallring sker efter hand av för flygtjänst olämpliga elever. Flygkrigsskolan omfattar såväl aspirantskola som kadettskola, varjämte i densamma ingår en truppdivision och en stationsavdelning. Vid truppdivisionen redovisas och utbildas det vid flygkrigsskolan fast anställda manskapet och de skolan tilldelade värnpliktiga. Vid aspirantskolan meddelas grundläggande flygutbildning även för de furirer, som uttagits till sådan utbildning. Aspiranterna äro förlagda i särskild flygel med fyra man i varje logement. Utspisningen äger rum i den för volontärer och korpraler samt värnpliktiga gemensamma matsalen. Aspiranterna disponera egen mässlokal. Efter aspirantskolan utnämnes aspiranten till korpral. 2) Flygslagsutbildning äger rum under 5V2 månad från den 1 maj till den 15 oktober andra året. För denna utbildning fördelas eleverna på de olika flygslagen, d. v. s. tilldelas något av lätt eller tungt bombförband, jaktförband, armé- eller marinsamverkansförband. Flygslagsutbildningen avser att bibringa aspiranterna färdighet som besättning (flygförare, flygspanare) i krigsflygplan av den typ, varmed flygslaget är utrustat, och äger rum dels vid flygvapnets fredsförläggningar och dels vid skjut- och bombfällningsplatser. Aspiranterna förläggas under denna period i anslutning till och på motsvarande sätt som de värnpliktiga och tjänstgöra tidvis som logementsbefälhavare. Utspisningen äger rum i manskapsmatsal. Vid skjut- och bombfällningsplatserna blir förläggningen i regel av mera fältmässig natur. Efter flygslagsutbildningen utnämnes aspiranten till furir. 3) Kadettskolans första årskurs omfattar 6 månader från den 15 oktober andra året till den 15 april tredje året. Utbildningen vid kadettskolan avser att vidmakthålla elevernas kunskaper och färdigheter i allmän flygtjänstgöring såsom flygförare samt att bibringa dem de allmänna kunskaper och färdigheter, som erfordras för tjänstgöring såsom officer. Kadetterna äro förlagda i särskild byggnad med två kadetter i varje rum. Utspisningen äger rum i 16—2476 89

242 särskilda kursmatsalar, belägna inom flygkrigsskolans matsalsbyggnad för manskap. Kadetterna disponera egen mässbyggnad. 4) Flygslagsutbildning meddelas därefter under 6 månader från den 15 april till den 15 oktober tredje året. Utbildningen är förlagd till flygförband och bedrives i huvudsak dels såsom en repetition och ett befästande av de kunskaper och färdigheter, som bibringats under motsvarande utbildningstid andra året, och dels såsom en mera tillämpad utbildning, främst avseende att bibringa eleverna en klar uppfattning om flygslagets verksamhet och möjligheter under rent fältmässiga förhållanden. Förläggning och utspisning äro i allmänhet ordnade avskilt från det övriga manskapet. Under en avsevärd tid är utbildningen förlagd till skjut- och bombfällningsplatser, där förläggningen är av övervägande fältmässig natur. Vid slutet av denna period utnämnes aspiranten till sergeant. 5) Kadettskolans andra årskurs pågår under 6 månader från den 15 oktober tredje året till den 15 april fjärde året. Om denna årskurs gäller detsamma som anförts om första årskursen. Andra årskursen avslutas med officersexamen, varefter aspiranterna konstitueras till fänrikar (från och med år 1940 förordnas till extra ordinarie fänrikar). Reservofficersaspiranternas utbildning är gemensam med officersaspiranternas till och med flygslagsutbildningen andra året. Reservofficersaspiranternas fortsatta utbildning omfattar dels reservofficerskurs vid kadettskolan under 4 månader maj—augusti tredje året och dels flygslagsutbildning under en månad omedelbart efter denna kurs. Alternativ 1 (»modifierat förslag»). Utbildningsgången överensstämmer med nu gällande ordning, varför i fråga om detta alternativ hänvisas till förut intaget diagram över nuvarande utbildning. Vid flygkrigsskolans aspirantskola meddelas för närvarande, såsom förut nämnts, flygutbildning för — förutom officers- och reservofficersaspiranterna — de furirer, som uttagits för sådan utbildning. Frånsett vissa partier, som furirerna förut inhämtat vid manskapsskolorna, är utbildningen i stort sett densamma för aspiranterna och furirerna, och de fullgöra den tillsammans i ämnena flygning, luftnavigation, signaltjänst, skjutning och idrott. Eleverna indelas för närvarande i grupper med 5 i varje grupp och grupperna kunna bestå av såväl aspiranter som furirer. Förläggningen är emellertid skild från funrernas. Några åtgärder för åstadkommande av större gemenskap i fråga om utbildning och förläggning för aspiranterna och de furirer, som erhålla flygutbildning, torde knappast behöva vidtagas. De elever vid flygkrigsskolan, som ha motsvarande tjänsteställning som aspiranterna, äro rekryterna och de värnpliktiga. Med dessa, som förrätta marktjänst, ha aspiranterna ej vare sig gemensam tjänstgöring eller gemensam förläggning. Såsom förut nämnts i kap. VI under rubriken »Manskapserfarenhet under tjänstgöring vid truppförband» sammanfalla ej inrycknings-

243 tiderna för aspiranterna, det fast anställda manskapet och de värnpliktiga. Medan aspiranterna inrycka den 15 juni, påbörjar manskapet sin tjänstgöring den 1 november, värnpliktiga av sommargruppen den 1 mars och värnpliktiga av vintergruppen den 1 september. Gemensam tjänstgöring från början av utbildningen kan sålunda ej anordnas med dessa kategorier och då aspiranterna nästan omedelbart påbörja flygutbildningen, kan gemensam utbildning på ett senare stadium svårligen anordnas. Gemensam förläggning skulle väl vara möjlig att anordna, men ett sådant sammanförande av kategorier, som ej höra utbildningsmässigt samman, torde ej ha större värde. Genom att anordna gemensam utspisning och mäss för aspiranter, manskap och värnpliktiga skulle måhända något vara att vinna i fråga om sammanförande av cle olika kategorierna. Vidare torde man genom att i största möjliga utsträckning beordra aspiranterna och kadetterna som logementsbefälhavare under flygslagsutbildningen andra och tredje åren kunna vinna samma syfte. Tid för praktik såsom arbetare eller för kurs vid folkhögskola kan ej reserveras i utbildningen före officersexamen. För reservofficersaspiranternas del böra vidtagas samma åtgärder som anvisats i fråga om officersaspiranterna. Alternativ 2 (»höstinryckning och kadettskola vinterhalvåret»). jan.

febr.

mars

1. å r e t

i

I

2. å r e t

I

I

I

april

maj

juni

juli

aug.

sept.

1 I

I

1 I

I

I

i

'

I

'

I

-rantskoia 3. å r e t

J

L_

I

I

årskurs 4. å r e t

i

1 I

•

I

nov.

dec.

L__

'

' Aspi-

'

I

I

I

I

Kadettskolans första I

'

I

Flygslagsutbildning I

-kurs

okt.

I

•

I

[

Kadettskolans andra års1

i

I

Flygslagsutbildning

!

!

!

I

Officersexamen

Alternativ 3 (»höstinryckning och kadettskola sommarhalvåret»). jan. 1. å r e t

2. å r e t

3- året

i

J

febr.

mars

I

maj

I

I

I

I

i I -rantskola

L-

i

-bildning 4. å r e t

april

I

I -bildning

I

'

juni I

juli I

aug. 1

sept. I

okt. I

|

|

dec.

i Aspi-

i

[

1 Flygslagsut1

'

!

Kadettskolans första årskurs I

nov. 1

I

1 Flygslagsut-

I

Kadettskolans andra årskurs

I

l

Officersexamen

244 Utredningsmännen ha i dessa båda alternativ undersökt möjligheterna av höstinryckning. Utbildningstiden blir enligt alternativ 2 densamma som för närvarande eller 2 år 10 månader och enligt alternativ 3 förlängd med 2 månader till 3 år. Genom att inryckning sker den 1 november samtidigt med stammanskapet skulle under någon tid gemensam grundläggande militär utbildning kunna anordnas för aspiranterna och det nyinryckta stammanskapet. Vidare skulle tiden från studentexamen till inryckningen kunna disponeras för praktik som arbetare vid flygverkstad. Såsom förut anförts i kap. VI under rubriken »Praktik som arbetare inom näringslivet» torde sådan praktik ha särskilt värde för flygvapnets blivande officerare, eftersom den är ägnad att tjäna — förutom syftet att förvärva manskapserfarenhet — även det militära utbildningsändamålet. Vissa olägenheter uppstå genom en utbildningsordning med inryckning på hösten. Tjänsten vid flygvapnet är för samtliga kategorier ordnad så, att vinterhalvåret upptages av skolutbildning och sommarhalvåret av praktisk tjänst. Denna indelning är motiverad dels av att sommarhalvåret med hänsyn till väderleksförhållandena är bäst lämpat för flygtjänst, dels av att det praktiska övningshalvåret bör sammanfalla med motsvarande övningsperiod vid armén och marinen i syfte att möjliggöra samövningar, och dels av att vinterhalvåret av flera skäl bäst lämpar sig för teoretiska studier. Det är av vikt för officersutbildningens effektivitet, att den bringas i takt med utbildningen vid flottiljerna. För reservofficersaspiranternas del bör utbildningen vidare i största möjliga utsträckning ordnas så, att vinterhalvåren äro fria från militär tjänstgöring. Flygkrigsskolans lokaler, tillgång till flygplan och undervisningsmateriel m. m. äro beräknade för officerskurser under vinterhalvåret och reservofficerskurs under sommarhalvåret. Det kan påpekas, att försök gjorts under åren 1926—1930 att börja flygutbildning på hösten, vilket försök emellertid, enligt uppgift, särskilt på grund av väderleksförhållandena, ej slog väl ut. Beträffande alternativ 2 föreligga vissa speciella olägenheter. Kadettskolan börjar direkt efter aspirantskolan. För att kunna tillgodogöra sig utbildningen i kadettskolan böra emellertid kadetterna ha tjänstgjort vid flottilj. Utbildningen på krigsflygplan fördröjes 6 månader, vilket är till olägenhet ur utbildningssynpunkt och krigsberedskapssynpunkt. För reservofficersaspiranterna uppstår ett uppehåll i tjänstgöringen av 6 månader mellan aspirantskolan och flygslagsutbildningen, vilket torde medföra, att man måste anordna en repetitionskurs i flygning av skolflygplan under flygslagsutbildningens första tid. Reservofficerskursen måste, enligt vad förut anförts, i alternativ 3 förläggas till vinterhalvåret, vilket vore till olägenhet för reservofficersaspiranternas civila utbildning. Tid för kurs vid folkhögskola kan ej reserveras inom den föreslagna utbildningstiden.

245 Därest officersutbildningen vid flygvapnet skall börja på hösten, kan ifrågasättas att låta aspiranterna genomgå rekryt- och grundläggande underbefälsutbildning tillsammans med arméns aspiranter tiden den 1 juni—den 1 oktober. Därigenom komme flygvapnets officersaspiranter att bibringas en god grundläggande militär utbildning och jämväl viss manskapserfarenhet. Därest aspirant sedermera efter en kortare tids prövning i flygutbildning befunnes olämplig för denna speciella tjänst, borde han få inträda i aspirantskolan vid något av arméns truppslag och fullfölja utbildningen till officer. Alternativ 4 (»förlängd utbildning»). jan. 1. å r e t

I

febr. I

mars i

april i

maj I

juni l_

juli 1

aug. I

sept. l

okt I

nov. I

dec. I

I

Aspirant-

2. året

I

I I I Flygslagsutbildning

-skola 3. året

I

I vid

4. året

I

I I första årskursen

i

I S andra årskursen

I

5. året

•

I I flygverkstad I

I

I

1 I Praktik

I

'

I 1 Kadettskola

1 I I I flygslagsutbildning

1 1 Kadettskola

I

!

l

! I Flygslagsutbildning

1 Fortsatt

I

I I Officersexamen

I

1 I

I

i

1 Utbildningstiden blir enligt detta alternativ förlängd med ett år, så att den kommer att omfatta 3 år 10 månader. Det år, varmed utbildningstiden förlänges, bör disponeras dels för praktik såsom arbetare och dels för flygslagsutbildning. För flygvapnets del kan kravet på ökad manskapserfarenhet knappast tillgodoses genom en ökning av tiden för praktisk tjänstgöring vid flottiljerna. Marktjänst under någon längre period torde i alltför ringa grad gagna utbildningsändamålet, för att den skulle kunna motivera en förlängning av utbildningstiden. Under flygutbildningen och flygslagsutbildningen tillgodoses ej önskemålen om manskapserfarenhet så, att en förlängning ur denna synpunkt har någon betydelse. Den praktik som arbetare, vilken i stället föreslås bliva anordnad, därest utbildningstiden förlänges, bör helst förläggas till flygvapnets verkstäder. Dels skulle nämligen praktik vid dessa verkstäder ha värde för den militära utbildningen, och dels skulle aspiranternas färdigheter i flygning där kunna vidmakthållas. I detta alternativ skulle dessutom tid kunna reserveras för kurs vid folkhögskola under månaderna februari—april tredje året. E n sådan kurs skulle dock så till vida innebära ett avbräck i utbildningen, att övning i flygning ej skulle kunna anordnas under densamma.

11. Manskapsvägen och realexamensvägen till officersexamen vid armén. Den nu tillämpade ordningen för utbildning till officer av den som vunnit fast anställning vid armén åskåclliggöres genom följande diagram. 1- ä«5t.

2. året.

3. året.

4. året.

5. året.

Volontärutb.

Korpralsutb.

Furirsutb.

Trupptjänst.

AUS 1 förb.

6. året.

7. året.

8. året.

9. året.

AUS 1.

AUS 2.

KS 2 1.

KS 2.

Förslag. Utredningsmännen föreslå, att en manskapsväg och en realexamensväg skola anordnas för utbildning till officer. Dessa vägar skola, liksom nuvarande vidarebefordringsväg, gå över underbefäls- och underofficersutbildning fram till underofficersexamen jämte begränsad studentexamen vid arméns underofficersskola före antagningen till officersaspirant. Huru utredningsmännen tänka sig vägarna anordnade, framgår av följande diagram. M anskapsväge

n.

1- året.

2. året.

3. året.

4. året.

Volontärutb.

Korpralsutb.

Furirsutb.

Trupptjänst. 3

Realexame !•

äret

-

Volontärutb.

6. året.

7. året.

8. året.

9. året.

AUS 1.

AUS 2.

K S 1.

KS 2.

5. året.

AUS förb.

n s v ä gen. 2. året.

3. året.

4. året.

5. året,

6. året.

7. året.

Korpralsutb.

Furirsutb.

AUS 1.

AUS 2.

K S 1.

KS 2.

Manskapsvägen. Utbildningen de tre första åren efter antagningen till volontär, underbefälsutbildningen, bör bibehållas organisatoriskt oförändrad och sålunda ansluta sig till underbefälsutbildningen i allmänhet. Den redan nu förefintliga möjligheten för truppförbandschef att låta volontär med förut förvärvad god allmänbildning hoppa över korpralsutbildningen bör alltjämt stå öppen i särskilda fall. Efter furirsutbildningen har underbefälet i allmänhet att före kommendering till arméns underofficersskola fullgöra trupptjänst. Därest ej tiden för denna trupptjänstgöring för underbefäl i allmänhet begränsas till ett, högst 2 år, vilket utredningsmännen finna önskvärt, böra truppförbanclscheferna — med den befogenhet de ha i fråga om kommendering av underbefäl till underofficersskolan — tillse, att underbefäl, som önska söka officersutbildning och visa sig ha förutsättningar för sådan utbildning, erhålla kommendering till underofficersskolan inom nämnda tid. Möjlighet bör även förefinnas för den 1

AUS == arméns underofficersskola. K S = krigsskolan. 8 Förtursberättigade skola redan 4. året inträda i AUS förb.

247 som avlagt furirsexamen och önskar erhålla vidareutbildning till officer att omedelbart efter furirsutbildningen med förtur erhålla kommendering till underofficersskolans förberedande kurs på dess högre linje. Såsom förut närmare motiverats under rubriken »Arméns underofficersskola», bör inträdesprövning — som för närvarande endast förekommer för inträde direkt i underofficersskolans allmänna kurs — över huvud taget ej förekomma. Uttagning för förturskommendering bör i stället ske efter ansökan, som insändes till chefen för armén. Berättigad att göra dylik ansökan skall vara elev, som i furirsexamen erhållit huvudbetyget Med beröm godkänd. Vid arméns underofficersskola skall elev, som ämnar söka vidareutbildningtill officer, inträda å förberedande kursens högre linje. Till denna kan liksom för närvarande även uppflyttas elev, som börjat på lägre linjen. Befinnes elev, som börjat i förberedande kursen, besitta sådan skicklighet i den militära tjänsten och så goda kunskaper i allmänhet, att han kan förväntas tillgodogöra sig undervisningen å allmänna kursens C-linje utan att genomgå den förberedande kursen, skall han kunna flyttas upp till allmänna kursens C-linje. På manskapsvägen uppnår elev normalt underofficersexamen jämte begränsad studentexamen efter 3 års utbildning vid underofficersskolan (ett år å förberedande kursens högre linje och 2 år i allmänna kursen å C-linjen). Därefter sker antagning till officersaspirant och genomgås officersutbildning under 2 år. Realexamensvägen. Under rubriken »Manskapsrekryteringen» har redogjorts för vilka som böra äga tillträde till denna väg, och hurusom de skola äga företrädesrätt vid antagning till volontär. Eleverna på realexamensvägen skola tillsammans med övrigt fast anställt manskap beredas sedvanlig underbefälsutbildning under de tre första anställningsåren med de möjligheter i särskilda fall till förkortning av utbildningen genom överhoppande av korpralskolan, varom förut nämnts. Efter furirsutbildningens slut bör uttagning ske av de elever, som skola fortsätta på realexamensvägen. Dessa böra utan inträdesprövning beordras direkt till den 2-åriga allmänna kursen vid arméns underofficersskola och där bilda en särskild avdelning på C-linjen. Detta innebär alltså, att de ej få något trupptjanstår mellan furirsutbildningen och underofficersutbildningen, samt att de hoppa över förberedande kursen vid underofficersskolan. Uttagning av de elever, som efter furirsutbildningen skola fortsätta på realexamensvägen, bör verkställas av chefen för armén. Denna uttagning bör grundas på en allsidig, jämförande granskning av de inom och utom den militära tjänsten förvärvade vitsord, som skola förebringas av alla elever, som avlagt realexamen och i furirsexamen erhållit huvudbetyget Med beröm godkänd. Elev, som ej önskar komma i fråga för officersutbildning, skall anmäla detta, och han får då i stället gå över till manskapsvägen. Skulle han sedermera avlägga underofficersexamen jämte begränsad studentexamen på denna väg, bör möjlighet för honom alltjämt stå öppen att tävla om platserna vid krigsskolans officerskurs.

248 Antalet elever på realexamensvägen vid underofficersskolan anse utredningsmännen böra, såvitt kvalificerade aspiranter finnas, bestämmas till lägst 20 å 25 för samtliga truppslag. De uttagna skola på 2 år föras fram till underofficersexamen jämte begränsad studentexamen. Därefter skall antagning till officersaspirant ske och officersutbildning genomgås under 2 år. De som ej bli uttagna för den fortsatta utbildningen på realexamensvägen skola i vanlig ordning avvakta kommendering till underofficersskolan. Gemensamma frågor för manskapsvägen och realexamensvägen. Uttagning för förturskommendering på manskapsvägen samt för vidareutbildning på realexamensvägen skall, som förut nämnts, ske efter furirsutbildningens slut. Denna uttagning bör ske snarast möjligt. För detta ändamål skola truppförbandscheferna, så snart huvudbetyg för furirseleverna blivit bestämt till vederbörande truppslagsinspektör insända dels ansökningar av elever på manskapsvägen att erhålla förturskommendering till högre linjen i underofficersskolans förberedande kurs, dels ock betygen för samtliga furirselever med realexamen, som erhållit huvudbetyget Med beröm godkänd. Samtliga tillgängliga betyg från underbefälsutbildningen i såväl militära som allmänbildande ämnen samt från studier eller annan verksamhet före eller under den militära tjänsten skola bifogas. Vidare skola samtliga realexamenselever avgiva skriftlig förklaring, huruvida de önska komma i fråga för officersutbildning. Slutligen skall truppförbandschefen angående var och en av de elever, varom nu är fråga, avgiva utlåtande, huruvida denne är lämplig för vidareutbildning till officer. Truppslagsinspektören skall därefter med eget utlåtande vidarebefordra handlingarna till chefen för armén, som har att truppslagsvis och oberoende av vilka truppförband eleverna tillhöra bestämma, vilka elever på manskapsvägen som skola erhålla förturskommendering och vilka elever som skola fortsätta på realexamensvägen. För elever, som utexamineras från underofficersskolan och där avlägga begränsad studentexamen, skola truppslagsvis upprättas för manskapsvägen och realexamensvägen gemensamma turlistor efter de principer, som för närvarande tillämpas, med iakttagande dock av att ålders- och betygsspärrar icke vidare skola förekomma. Med ledning av turlistan skall till officersaspiranter uttagas det antal från manskapsvägen och realexamensvägen gemensamt, som motsvarar den fastställda kvotdelen jämte det ytterligare antal Kungl. Maj:t enligt det föreslagna kvotsystemet må ha bestämt. För den som med förtur kommenderats till underofficersskolan på manskapsvägen eller erhållit utbildning å realexamensvägen skall, för den händelse han efter skolans avslutande ej antages till officers- eller reservofficersaspirant utan kvarstår som underbefäl, ej föreligga skyldighet att kvarstå i tjänst längre tid efter skolans slut än för dem som ej erhållit sådan förtur, d. v. s. 2 år.

249 Den som avlägger underofficersexamen och begränsad studentexamen men ej vinner anställning som officersaspirant bör, om han söker anställning som reservofficersaspirant, erhålla företräde vid kommendering till reservofficerskurs vid krigsskolan framför aspirant på studentvägen. För att tillgodose särskilt de truppförband, från vilka ett flertal underbefäl komma att söka vidareutbildning till officer, samt för att säkerställa rekryteringen å manskapsvägen och realexamensvägen till officersyrket bör som förut nämnts ett antal furirs- och korpralsbeställningar uppföras på arméns underofficersskolas stat att disponeras för elever, som söka vidareutbildning till officer. Denna fråga behandlas vidare under rubriken »Kostnadsfrågor». Specialmotivering. För elever på manskapsvägen torde tiden för underbefälsutbildningen ur ren utbildningssynpunkt sett knappast kunna förkortas. Uttagning för vidareutbildning på denna väg kan därjämte knappast komma ifråga förrän efter furirsutbildningen. För realexamensvägens elever ställa sig möjligheterna till förkortning av underbefälsutbildningen gynnsammare, dels emedan deras skolunderbyggnad är avsevärt bättre än manskapets i allmänhet, och dels emedan här är fråga om ett begränsat antal, som sökt sig till den militära banan för att bli officerare. I Österströmsutredningen föreslogs också, att ynglingar med realexamen skulle föras fram till furirsexamen på två år antingen genom att hoppa över korpralskolan eller genom att utbildningen ordnades speciellt för denna kategori, varvid det möjligen skulle visa sig erforderligt att sammanföra flera truppförbands inom samma truppslag elever till gemensam skola. Överhoppande av korpralskolan är, som nämnts, redan för närvarande i särskilda fall möjligt och har skett i åtskilliga fall med gott resultat, varför den möjligheten givetvis alltjämt bör stå öppen för enstaka elever. Att ordna en utbildningslinje efter ett sådant system är dock ur pedagogisk synpunkt olämpligt. Utbildningen kommer icke att bedrivas i en logiskt uppbyggd följd med successiv stegring, utan ett hopp sker från den elementära volontärutbildningen till den redan från början på ett avsevärt högre plan liggande furirsutbildningen. För att en tvåårig underbefälsutbildning skall kunna bedrivas rationellt, krävas särskilda, helst truppslagsvis anordnade skolor. För att erforderlig militär och allmänbildande undervisning skall medhinnas — allmänbildande undervisning torde vara nödvändig, för att eleverna skola kunna inträda direkt i allmänna kursen vid arméns underofficersskola — måste underbefälsutbildningen enligt vad verkställd undersökning givit vid handen, pågå från anställningens början till den 1 augusti tredje året med avbrott allenast för regementsövningarna andra året. Med en sådan anordning torde det vara önskvärt, vilket även i österströmsutredningen framhållits, att låta eleverna få ett trupptjanstår före kommenderingen till underofficersskolan. Utom det att en sålunda särskilt anordnad underbefälsutbildning skulle bli kostsam, vore det ur olika synpunkter till nackdel för den vanliga manskapsutbildningen vid truppförbanden, om dessa elever avskildes från densamma. Chefen för armén avstyrkte i sitt yttrande över österströmsutredningen

250 den föreslagna anordningen och förordade, att de tre första utbildningsåren liksom för övrigt manskap disponerades för genomgång av de tre lägre manskapsskolorna. För att rationalisera den allmänbildande undervisningen för manskap med realexamen föreslog chefen för armén, att man försöksvis skulle anordna särskilda kombinerade stamskolor vid ett antal regementen, dit dessa elever skulle sammandragas under den tid skolorna påginge. I dessa skolor skulle den militära utbildningen vara gemensam för samtliga elever, under det att den allmänbildande undervisningen skulle äga rum i skilda avdelningar för elever med realexamen och för elever, som ej hade denna examen. Utredningsmännen anse — trots de fördelar, som särskilt anordnad underbefälsutbildning å realexamensvägen skulle medföra för rationalisering framför allt av den allmänbildande undervisningen och de möjligheter till jämförande prövning mellan eleverna, som skulle följa av en så anordnad utbildning — att eleverna på realexamensvägen böra tillsammans med övrigt fast anställt manskap beredas sedvanlig underbefälsutbildning med de möjligheter i särskilda fall till förkortning av utbildningen, varom förut nämnts, samt med den anordning av undervisningen i allmänbildande ämnen, varom förslag framlagts under rubriken »De lägre manskapsskolorna». Elever på realexamensvägen skola enligt utredningsmännens förslag efter furirsutbildningen omedelbart inträda i arméns underofficersskolas allmänna kurs på C-linjen. Det innebär alltså, att man på denna väg ej har något trupptjanstår efter furirsexamen, samt att förberedande kursen vid underofficersskolan överhoppas. Trupptjänståret har givetvis stor betydelse för befästande av förut förvärvade kunskaper och färdigheter samt för vinnande av rutin i trupputbildning. Därvid är emellertid att märka, att realexamensvägen ger en trupptjänstgöringstid före officersexamen, som är ungefär dubbelt så lång som studentvägens. Elevernas anställning som fast anställda och därmed följande löneförmåner skulle givetvis motivera, att truppförbanden finge disponera eleverna under ett trupptjänstår, men intresset att få fram eleverna på denna väg på kort tid bör i detta fall väga tyngre, i synnerhet som här är fråga om ett begränsat antal. Truppförbandens intresse tillgodoses genom inrättande av särskilda furirs- och korpralsbeställningar, varom förslag framlägges. Vid bestämmandet av antalet elever till den särskilda realexamenslinjen vid underofficersskolan bör hänsyn tagas dels till antalet elever, som är tillgängligt vicl uttagningen, dels till det behov, som föreligger att på manskapsvägen och realexamensvägen fylla det för dessa rekryteringsvägar avsedda antalet platser vid krigsskolan, och dels till att realexamensvägens elever från armén, flottan och kustartilleriet gemensamt skola bilda en undervisningsavdelning vid underofficersskolan. Motivet till att utredningsmännen föreslagit, att de som avlagt underofficersexamen jämte begränsad studentexamen skola ha företräde, om cle söka anställning som reservofficersaspiranter, är, att dessa ha en längre och grundligare militär utbildning än studentaspiranterna, Beservofficerens arbetsuppgifter äro sådana, att den som har underofficersexamen som grund för genom-

251 gång av reservofficerskurs lämpad som reservofficer.

12.

vid krigsskolan, kan beräknas vara särskilt väl

Manskapsvägen och realexamensvägen till officersexamen vid flottan och marinintendentnrkåren.

Den nu tillämpade ordningen för utbildning till sjöofficer av fäst anställt manskap tillhörande däcksavdelningen är följande: 1. året.

2. året.

Bekrytutb.

Praktisk tjänst.

3. året.

4. och. 5. året.

Korpralsutb.

Praktisk tjänst.

6. året.

7. året.

8. och 9. året.

Underofficersskola 1.

Underofficersskola 2.

Studier med stip.

10. och 11. året.

Kadettskola 1. och 2. Ordningen för utbildning till marinintenclent av fast anställt manskap tillhörande ekonomiavdelningen vid flottan eller kustartilleriet är densamma som den här ovan och under rubriken »Manskapsvägen och realexamensvägen till officersexamen vid kustartilleriet och marinintendenturkåren» angivna. För utbildning till mariningenjör finns ingen utbildningsväg för fast anställt manskap. Förslag. Utredningsmännen föreslå, att bestämmelserna om studiestipendier icke vidare skola gälla, dock att stipendiater, som nu finnas, skola få fullfölja sin utbildning med stipendier. För utbildning till sjöofficer och marinintendent skall — förutom studentvägen — finnas en manskapsväg och en realexamensväg. Utbildningen på dessa båda vägar bör å sjöofficerslinjen stå öppen för elever å däcksavdelningen samt å marinintendentslinjen för elever å däcks- eller ekonomiavdelningen vid flottan och vid artilleri-, min- eller ekonomiavdelningen vid kustartilleriet. Någon manskapsväg eller realexamensväg för utbildning till mariningenjör avses icke skola inrättas. De föreslagna utbildningsvägarna böra gå över arméns underofficersskola till underofficersexamen jämte begränsad studentexamen. Den utbildningsgång, som utredningsmännen föreslå för manskaps- och realexamensvägarna, åskådliggöres genom följande båda diagram.

Manskapsvägen. 1. året.

2. året.

3. året.

4. året.

Bekrytub.

Praktisk tjänst.

Korpralsutb.

AUS 1 förb.

5. året.

6. året.

7. året.

Långresa o. 1. sjökurs.

AUS 1.

AUS 2. o. 1. sjökurs.

8. och 9. året.

Kadettskola 1. och 2. 1

AUS — arméns

underofficersskola.

252 Realexamensvägen. 1. året.

2. året.

3. året.

4. året.

Bekrytutb.

Korpralsutb.

Praktisk tjänst.

Långresa o. 1. sjökurs.

5. året.

AUS 1

1.

6. året.

7. och 8. året.

AUS 2. o. 1. sjökurs.

Kadettskola 1. o. 2.

Angående utbildningsgången för elever vid kustartilleriet, som söka vidareutbildning till marinintendent, se diagram under rubriken »Manskapsvägen och realexamensvägen till officersyrket vid kustartilleriet och marinintendenturkåren». Manskapsvägen. Utbildningen på manskapsvägen skall under de tre första åren överensstämma med nuvarande ordning eller sålunda första året rekrytutbildning, andra året praktisk tjänst och tredje året korpralsutbildning. I särskilda fall skall dock elev kunna beordras till korpralskola redan andra året. De som därefter önska erhålla vidareutbildning till sjöofficer respektive marinintendent skola snarast möjligt efter korpralsutbildningen till chefen för marinen insända ansökan därom. Endast de böra vara berättigade att ansöka om sådan utbildning, som erhållit i korpralskolan lägst medelbetyg motsvarande Med beröm godkänd och senast för tjänstbarhet ombord vitsord lägst motsvarande nämnda betyg. Vid ansökningarna skola fogas dels samtliga betyg från underbefälsutbildningen i såväl militära som allmänbildande ämnen samt från studier eller annan verksamhet före eller under den militära tjänsten, dels ock utlåtande från vederbörande stationschef angående sökandens lämplighet för officersutbildning. Under tiden från början av oktober till mitten av juni fjärde året skola de uttagna genomgå förberedande kursens högre linje vid arméns underofficersskola. Vid slutet av denna kurs föreligger möjlighet att avlägga realexamen. Därefter böra eleverna förrätta praktisk tjänstgöring i land vid örlogsstation och samtidigt genomgå en kurs i matematik intill dess de vid femte årets början beordras till långresefartyget, där de skola erhålla gemensam utbildning med studentvägens officersaspiranter. Långresan omfattar tiden början av november—mitten av april. Efter avslutandet av denna böra eleverna från början av maj till mitten av augusti ombord å kadettfartyget erhålla samma utbildning som kadetterna få under första sjökursens första del. Under tiden därefter till mitten av oktober böra eleverna beredas tjänstledighet med bibehållna avlöningsförmåner för att förkovra sina kunskaper i allmänbildande ämnen före inträdet i arméns underofficersskolans tvååriga allmänna kurs på C-linjen. Vid denna avlägges under första året realexamen av dem, som ej tidigare avlagt sådan examen. Vid slutet av kursen avlägges underofficersexamen på styrmanslinje ävensom begränsad studentexamen med följande innehåll: modersmålet engelska, tyska och franska

1 AUS = arméns

underofficersskola.

studentexamenskompetens, studentexamenskompetens i ett av dessa ämnen och kompetens motsvarande första ringens kurs i treårigt gymnasium i ett av de övriga ämnena,

253 historia med samhällslära matematik, allmän kurs geografi fysik kemi

studentexamenskompetens, studentexamenskompetens enligt realgymnasiets fordringar, studentexamenskompetens, studentexamenskompetens enligt realgymnasiets fordringar, studentexamenskompetens enligt latingymnasiets fordringar.

Därjämte bör möjlighet föreligga för eleverna att tillvälja vissa läroämnen, i vilka undervisning vid underofficersskolan kommer att meddelas. Efter examen skall upprättas gemensam turlista för manskapsvägens och realexamensvägens elever avseende dem som uppfylla villkoren för antagning till officersaspirant. Med ledning av turlistan skall till sjökadetter respektive marinintendentskadetter uttagas det antal från manskapsvägen och realexamensvägen gemensamt, som motsvarar den fastställda kvotdelen jämte det ytterligare antal Kungl. Maj:t enligt det föreslagna kvotsystemet må hava bestämt. De som uttagits till kadetter böra beredas tjänstledighet med bibehållna avlöningsförmåner till mitten av augusti, från vilken tid de genomgå första sjökursens andra avdelning respektive första landkursen vid sjökrigsskoleavdelning. Därefter skola kadetterna genomgå officersutbildning vid sjökrigsskolan i vanlig ordning och där avlägga officersexamen i oktober åttonde året eller således efter i det närmast 9 års utbildning. Därest underbefäl, som avlagt underofficersexamen jämte begränsad studentexamen, ej blir antagen till kadett, bör han i likhet med vad som föreslagits för elever i allmänhet vid underofficersskolorna vara skyldig kvarstå i tjänst två år efter det underofficersexamen avlagts. Utom denna väg för manskapet till officersexamen bör i särskilda fall även den, som genomgått flottans (marinens) underofficersskola, kunna vinna vidareutbildning genom kommendering till arméns underofficersskola ett eller två år för avläggande av begränsad studentexamen och eventuell kompletteringav underofficersexamen, därest denna ej avlagts på styrmanslinjen. Sådan rätt bör dock vara beroende på Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. Sådan elev bör ej beordras till långresan utan i stället under sommaren efter genomgång av flottans (marinens) underofficersskola vid sjökommendering å något av de större fartygen bibringas erforderliga kunskaper i praktisk navigation. För att handha den militära utbildningen vid arméns underofficersskola bör en sjöofficer kommenderas till skolan. Därjämte böra, i likhet med vad som föreslagits för arméns del, särskilda korpralsbeställningar inrättas för underbefäl, som erhålla vidareutbildning. Denna fråga behandlas vidare under rubriken »Kostnadsfrågor». Realexamensvägen. Organisationen av den lägre manskapsutbildningen på realexamensvägen bör så till vida avvika från manskapsvägens, att korpralsko-

254 lan förlägges till andra och den praktiska tjänsten till tredje året. Uttagning för vidareutbildning bör ske snarast möjligt efter det korpralsutbildningen avslutats. Denna uttagning bör anordnas enligt samma principer, som angivits beträffande elever på manskaps vägen, med den skillnaden, att chefens för marinen prövning bör omfatta samtliga elever, som uppfylla de för antagning till vidareutbildning å manskaps vägen föreslagna betygskraven och därjämte avgivit skriftlig förklaring, att de önska komma i fråga för vidareutbildning. Prövningen bör så till vida vara preliminär, att kommendering till långresefartyget fjärde året bör vara beroende på ny prövning vid slutet av tredje årets tjänstgöring. Under månaderna november—januari tredje året (d. v. s. året efter korpralsutbildningen) skola de uttagna genomgå en särskild kurs i allmänbildande ämnen, förlagd till flottans (marinens) underofficersskola och omfattande 300 å 350 timmar. Därefter skola de fullgöra praktisk tjänst till början av november, då långresan tager sin början. Utbildningsgången skall därefter vara densamma som för eleverna på manskapsvägen. Eleverna på realexamensvägen skola dock vid början av femte året inträda i den särskilda avdelning av arméns underofficersskolas C-linje, som för arméns del föreslagits för motsvarande elever. Officersexamen uppnås enligt den föreslagna ordningen efter ej fullt 8 års utbildning. I övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad ovan föreslagits beträffande eleverna på manskaps vägen. Specialmotivering. Underbefäl kan för närvarande antagas till sjökadett, om han tillhör däcksavdelningen, och till marinintendentskadett, om han tillhör ekonomiavdelningen vid flottan eller kustartilleriet. Någon vidareutbildningsväg för elever vid maskin- och hantverksavdelningarna finns sålunda ej. I österströmsutredningen framhålles, att någon vidareutbildningsväg till mariningenjör icke kan anordnas men ifrågasattes, om icke av principiella skäl stipendiemedel böra ställas till förfogande för sådant ändamål. Chefen för marinen avstyrker i sitt yttrande även sistnämnda möjlighet. Utredningsmännen ha erfarit, att något önskemål om vägar för vidareutbildning för maskinavdelningens manskap knappast föreligger, eftersom detta genom sin speciella yrkesutbildning har goda möjligheter i fråga om civilanställning. Detsamma är i stort sett förhållandet med hantverksavdelningens underbefäl. Därtill kommer, att dessa yrkesavdelningars utbildning är av så speciell natur, att den knappast lämpar sig som grund för officersutbildning. I princip är det emellertid önskvärt, att möjlighet beredes även ynglingar inom nämnda yrkesavdelningar att utbilda sig till officerare. Detta bör emellertid ske genom övergång till däcksavdelningen, helst före korpral skolan, men hinder bör ej i särskilda fall möta för yngling ur maskin- eller hantverksavdelningen att efter korpralskolan komplettera sina militära kunskaper, eventuellt genom att gå om sistnämnda skola på däcksavdelningen, och sålunda vinna möjlighet till vidareutbildning.

255 Uttagning för vidareutbildning skall, enligt utredningsmännens förslag, verkställas av chefen för marinen. Utredningsmännen anse, att sådan uttagning med hänsyn till det föreslagna kvotsystemet för uttagning av aspiranter till officersutbildning bör ligga i försvarsgrenschefs hand. För att åstadkomma önskvärd planmässighet i fråga om uttagningen bör denna verkställas av central myndighet. Därtill kommer, att uttagningen skall avse vidarebefordran å såväl sjöofficerslinjen som marinintendentslinjen. På manskapsväg e?i bör nuvarande ordning för den lägre manskapsutbildningen bibehållas. På grund av behovet av besättningar på de rustade fartygen måste manskapet i allmänhet fullgöra praktisk tjänst andra året, och uttagning för vidareutbildning bor ej ske förrän efter genomgång av korpralsutbildningen. Under denna har man nämligen goda möjligheter att utröna elevernas militära duglighet samt förmåga att inhämta kunskaper, och eleverna kunna även, på ett annat sätt än vid armén, jämföras sinsemellan, tack vare att utbildningen är koncentrerad till endast två orter, nämligen Karlskrona och Stockholm. Andra årets praktiska tjänst är för övrigt så värdefull ur utbildningssynpunkt, att den i allmänhet icke kan undvaras av de elever, som på manskaps vägen skola nå fram till officersutbildning. Såväl i Österströmsutredningen som i chefens för marinen yttrande över utredningen tankes även de tre första årens utbildning ordnad på det sätt utredningsmännen föreslagit. Den fortsatta utbildningen efter korpralsutbildningen föreslås i österströmsutredningen anordnad så, att eleverna efter ett års praktisk tjänst skola genomgå en treårig flottans underofficersskola till underofficersexamen jämte begränsad studentexamen. Chefens för marinen förslag innebär, att de elever, som skola erhålla vidareutbildning, under ett års tid med hjälp av studiestipendier skola bedriva studier för avläggande av realexamen, varefter de i ett två- eller treårigt militärgymnasium få utbildning till fullständig studentexamen. Därefter böra, anser chefen för marinen, dessa elever följa officersutbildningen från början. Militärgymnasietanken har förut av utredningsmännen avvisats, och utredningsmännens förslag ansluter sig i princip närmare till det i Österströmsutredningen framförda. Mot sistnämnda förslag kunna två väsentliga anmärkningar framställas, nämligen, att de elever, varom här är fråga, ej skulle få den utbildning, som meddelas under långresan, samt att de skulle inträda i första sjökursen först på ett senare stadium av densamma. Dessa båda olägenheter äro undanröjda i det förslag utredningsmännen framlagt. Inträdet i arméns underofficersskolas förberedande kurs måste ske redan i början av oktober eller sålunda några dagar tidigare än yrkesskolorna vid flottan avslutas. Det lärer emellertid ej möta något hinder att de elever, varom nu är fråga, avsluta utbildningen vid dessa yrkesskolor några dagar före skolornas slut. Det vore önskvärt, att eleverna kunde avlägga realexamen redan vid slutet av underofficersskolans förberedande kurs. Erfarenheten talar emellertid för att denna examen i allmänhet ej kan avläggas förrän efter första klassen i all-

256 manna kursen. Detta gör, att man måste räkna med att flottans elever på manskapsvägen i allmänna kursen komma att ingå i den vanliga C-linjen och ej i den särskilda avdelning av denna, som föreslås inrättad för elever på realexamensvägen. Den kurs i matematik, som föreslås skola inrättas under den praktiska tjänsten mellan förberedande kursen vid underofficersskolan och långresan, torde vara nödvändig för att eleverna skola kunna tillgodogöra sig utbildningen i navigation under långresan. Denna utbildning kräver nämligen påbyggnad av realexamens matematikkurs i sfärisk trigonometri, logaritmräkning m. m. Såsom lärare i kursen torde någon officer kunna påräknas. Långresans utbildning har stort värde för officersutbildningen. Dessutom underlättas den militära utbildningen vid underofficersskolan genom att på långresan erhålles utbildning i ämnen, som ingå i underofficersexamen på styrmanslinjen. Genom att eleverna efter långresan få genomgå första delen av första sjökursen vinnes den fördel, som förut berörts, nämligen att eleverna få följa denna utbildning från början, vilket ej är möjligt, om den uppskjutes till det år, då den begränsade studentexamen avlägges. Denna examen avlägges nämligen ej förrän i mitten av juni, och första sjökursen börjar redan omkring den 10 maj. Därtill kommer för övrigt, att kadettfartyget, där första sjökursen pågår, ej brukar återvända till svenska farvatten förrän i slutet av juli. Första sjökursens första avdelning avslutas i mitten av augusti, alltså två månader före kommenderingen till allmänna kursen vid arméns underofficersskola. Dessa månader skulle kunna disponeras för praktisk tjänst. Utredningsmännen anse emellertid, att denna tid skulle ha större värde för eleverna, om man beredde dem tjänstledighet för studier i allmänbildande ämnen. Avbrottet i studierna i dessa ämnen under långresan och den därpå följande utbildningen kan nämligen antagas ha ogynnsam inverkan på det fortsatta studiearbetet och en repetition av tidigare inhämtade kurser och ett förbättrande av kunskaperna före inträdet i allmänna kursen skulle säkerligen gynnsamt inverka på studieresultatet i denna kurs. Utredningsmännen ha övervägt, huruvida icke samtliga de ynglingar, som på realexamensvägen ämna söka vidareutbildning till sjöofficer, borde anställas som eldlednings-, min- eller signalmatroser. Den utbildning, som meddelas inom dessa yrkesgrenar, torde vara den som bäst lämpar sig som grund för sjöofficersutbildning. En sådan anordning skulle emellertid innebära, att övriga yrkesgrenar inom däcksavdelningen komme i en ogynnsam ställning i fråga om rekryteringen. Dessutom bör såvitt möjligt övergång kunna ske till realexamensvägen för officersutbildning under den lägre manskapsutbildningens gång. E n för vidareutbildning lämplig elev är ej alltid beredd att redan vid anställningstidens början inrikta sig på sådan utbildning. De fördelar, som vore att vinna med en sådan specialisering av realexamensvägen, som nu nämnts, anse utredningsmännen icke uppväga de antydda olägenheterna.

257 I fråga om anordnande av den lägre manskapsutbildningen på realexamensvägen ha utredningsmännen övervägt tre olika alternativ, nämligen 1) samma utbildningsgång som på manskapsvägen, d. v. s. rekrytutbildning första året, praktisk tjänst andra året och korpralsutbildning tredje året, 2) rekrytutbildning första året och korpralsutbildning andra året samt därefter kommendering till långresan — utan mellanliggande år för praktisk tjänst — redan tredje året samt 3) rekrytutbildning första året, korpralsutbildning andra året och praktisk tjänst tredje året. Det är givetvis förenat med fördelar, att utbildningsgången under de första åren är lika för de båda utbildningsvägarna. Vid övriga försvarsgrenar ha utredningsmännen också rekommenderat en sådan likformighet. Vid flottan äro dock förhållandena sådana, att en avvikelse synes motiverad. Såväl i Österströmsutredningen som i chefens för marinen yttrande föreslås sålunda för elever, som avlagt realexamen före inträdet i militär tjänst, att korpralsutbildningen förlägges till andra året, och att praktisk tjänst förrättas tredje året före kommendering till underofficersskola respektive militärgymnasium. Genom att korpralsutbildningen förlägges till andra året vinnes den fördelen, att uttagning av dem som äro lämpade för vidareutbildning till officer, kan ske ett år tidigare än om korpralsutbildningen förlägges till tredje året. Härigenom blir det möjligt att redan tredje året bereda de sålunda uttagna viss utbildning, som är nödvändig eller önskvärd för att underlätta möjligheterna att komma fram på realexamensvägen. Under rubriken »De lägre manskapsskolorna» har visats, att större svårigheter föreligga vid flottan än vid övriga försvarsgrenar att under den lägre manskapsutbildningen disponera erforderlig tid för undervisning i allmänbildande ämnen. Därtill kommer, att tiden mellan realexamen och inträdet i arméns underofficersskola blir ett år längre för flottans elever än för elever vid armén och kustartilleriet, därest utbildningen före långresan göres treårig. Detta ökar svårigheterna att vid underofficersskolan, där eleverna på realexamensvägen skola inträda direkt å allmänna kursens C-linje, bygga vidare på realexamenskunskaperna, enär dessa icke kunna beräknas vara aktuella. Slutligen är den föreslagna studentexamen för flottans elever mera omfattande och krävande än den som föreslås för elever från infanteriet m. fl. Därest uttagning för vidareutbildning sker vid slutet av tredje året, finnes endast möjligheten att bereda särskild tid för studier i allmänbildande ämnen före underofficersskolan utöver den under rubriken »De lägre manskapsskolorna» föreslagna, genom att bevilja eleverna tjänstledighet för studier under de två sista månaderna före inträdet vid underofficersskolan. Utredningsmännen anse emellertid, att ytterligare tid för sådana studier är önskvärd, för att den föreslagna utbildningsvägen ej skall bli för svår och sålunda ineffektiv för elever vid flottan. Vill man vinna garanti för att dessa vid inträdet i underofficersskolans allmänna kurs skola vara likställda med motsvarande elever ur armén och kustartilleriet, bör en särskild kurs i allmänbildande ämnen anordnas för dem 17—2476 89

258 under tredje året. Därest praktisk tjänst fullgöres under detta år, kan en sådan kurs anordnas under tiden november—januari, då eleverna helt få ägna sig åt studier i allmänbildande ämnen. Under denna kurs böra eleverna få dels en repetition för att underhålla realexamenskunskaperna i viktigare ämnen, dels förberedande undervisning i sådana ämneskurser, som äro svåra att inhämta under den tvååriga kursen vid underofficersskolan, och dels påbyggnad av matematikkunskaperna för studierna i navigation på långresan. Kopralsutbildningens förläggande till andra året medför den olägenheten, att eleverna ej få praktisk tjänstgöring i större utsträckning före korpralsutbildningen. För att minska denna olägenhet, ifrågasattes i österströmsutredningen, huruvida icke möjligen gemensam korpralskola för flottans båda stationer borde organiseras för nu ifrågavarande elever och förläggas till tid under andra året, som »bestämmes med hänsyn till, bland annat, nödvändigheten för dessa anställda att efter rekrytutbildningens avslutande under erforderlig tid få tillfälle till praktisk utbildning och tjänstgöring inom respektive yrkesgren vid däcksavdelningen». Utredningsmännen anse emellertid, att anordnande av särskild korpralskola för realexamensvägens elever bör undvikas. E n treårig utbildning före långresan medför, som nämnts, den olägenheten, att flottans elever på realexamensvägen få ett års längre utbildning än motsvarande elever vid armén och kustartilleriet, enär de måste medfölja på långresan före inträdet i underofficersskolan. Utredningsmännen ha därför undersökt möjligheterna att låta eleverna på realexamensvägen medfölja på långresan redan tredje året. Den särskilda tremånaderskursen i allmänbildande ämnen kan under sådana förhållanden icke komma till stånd. Olägenheterna härav minskas något därigenom, att tiden mellan realexamen och inträdet i underofficersskolan endast blir tre år. Studierna under tjänstledigheten omedelbart före sistnämnda tidpunkt kunna därigenom även beräknas bli effektivare. Det är emellertid att märka, att viss påbyggnad av realexamenskunskaperna i matematik äro nödvändiga före långresan. Denna påbyggnad måste då meddelas redan i korpralskolan, alltså innan uttagningen till vidareutbildning ägt rum. Att förlägga matematikundervisning till tiden för den praktiska tjänsten efter korpralskolan eller yrkesskolan omedelbart före långresan torde knappast vara möjligt. Tiden för praktisk tjänst skulle med den nu ifrågasatta utbildningsordningen bli så knapp, att ytterligare inkräktande på densamma icke bör komma i fråga. Utökad matematikundervisning i korpralskolan skulle å andra sidan måhända inkräkta på möjligheterna för eleverna att ägna tid åt studier i andra allmänbildande ämnen. Även om en så kort utbildningsväg som den nu senast ifrågasatta skulle vara tänkbar för vissa elever, anse utredningsmännen, att man med densamma skulle äventyra rekryteringen. Vägen skulle sannolikt visa sig för svår. Då därtill kommer, att den praktiska tjänsten skulle inskränkas till ett minimum, ha utredningsmännen stannat vid att rekommendera den tre-

259 åriga utbildningen före långresan med korpralsutbildning andra och praktisk tjänst jämte kurs i allmänbildande ämnen tredje året.

13. Manskapsvägen och realexamensvägen till officersexamen vid kustartilleriet och marinintendenturkåren. Den nu tillämpade ordningen för utbildning till officer av fast anställt manskap tillhörande artilleri- eller minavdelningen åskådliggöres genom följande båda diagram.

Studiestipendievägen. 1. året.

2. året.

3. året.

Bekrytutb.

Korpralsutb.

Praktisk tjänst.

4. året.

5. året.

6. året.

Praktisk tjänst.

Underofficersskola 1.

Vägen

Lägre

underofficersskola.

7. året.

Underofficersskola 2.

8. och 9. åren.

10. året.

11. året.

Studier med stipendium.

Kadettskola 1.

Kadettskola 2.

över

arméns

underofficersskola.

1. året.

2. året.

3. året.

Bekrytutb.

Korpralsutb.

Praktisk tjänst.

5. året.

AUS 1

förb.

4. året.

Lägre underofficersskola.

6. året.

7. året.

8. året.

9. året.

AUS 1.

AUS 2.

Kadettskola 1.

Kadettskola 2.

Ordningen för utbildningen av fast anställt manskap tillhörande ekonomiavdelningen till marinintendent är densamma som den här ovan angivna studiestipendievägen. Förslag. Utredningsmännen föreslå, att studiestipendievägen skall liksom vid flottan avskaffas, samt att en manskapsväg och en realexamensväg för elever ur artilleri- och minavdelningarna till kustartilleriofficersexamen och för elever ur nämnda båda yrkesavdelningar och ekonomiavdelningen till officersexamen på marinintendentslinjen skola gå över arméns underofficersskola till underofficersexamen jämte begränsad studentexamen på sätt framgår av följande diagram:

Manskapsvägen. 1. året.

2. året.

3. året.

4. året.

Bekrytutb.

Korpralsutb.

Lägre underofficersskola.

Praktisk tjänst 2

5. året.

6. året.

7. året.

AUS förb.

AUS 1.

AUS 2.

8. året.

Kadettskola 1.

AUS = arméns underofficersskola. Förtursberättigade skola redan 4. året i n t r ä d a i AUS förb.

9. året.

Kadettskola 2.

260 Realexamensvägen. 1. året.

2. och 3 åren.

Bekrytutb.

Korpralsutb.

4. året.

Lägre underofficersskola.

7. året.

8. året.

Kadettskola 1.

Kadettskola 2.

5. året.

6. året.

AUS 1.

A U S 2.

På manskapsvägen skola rekryt- och korpralskolorna liksom för närvarande genomgås under första och andra åren. Liksom vid armén skall korpralskolan i särskilda fall kunna överhoppas. Däremot föreslå utredningsmännen, att lägre underofficersskolan förlägges till tredje året i stället för såsom nu till fjärde. De som därefter önska erhålla vidareutbildning till officer skola till chefen för kustartilleriet insända till chefen för marinen ställd ansökan därom. Endast de äro berättigade att ansöka om sådan utbildning, som tillhöra ovan nämnda yrkesavdelningar och blivit godkända i lägre underofficersskolan. Vid ansökningarna skola fogas dels samtliga betyg från underbefälsutbildningen i såväl militära som allmänbildande ämnen samt från studier eller annan verksamhet före eller under den militära tjänsten, dels ock utlåtande från vederbörande truppförbandschef angående sökandens lämplighet för officersutbildning. Chefen för kustartilleriet skall med eget utlåtande vidarebefordra ansökningarna till chefen för marinen. Underbefäl skall vara berättigad att jämväl sedan han fullgjort ett års praktisk tjänst efter lägre underofficersskolan ingiva dylik ansökan. De uttagna eleverna skola inträda på högre linjen i arméns underofficersskolas förberedande kurs. Elev skall dock, på samma sätt som föreslagits för arméns elever, kunna efter någon kortare tid flyttas upp i allmänna kursen. Efter tre års utbildning vid underofficersskolan avlägges underofficersexamen jämte begränsad studentexamen, sistnämnda examen i de ämnen, som föreslagits för flottans elever. Efter examen skall upprättas gemensam turlista för manskapsvägens och realexamensvägens elever, avseende dem som uppfylla villkoren för antagning till officersaspirant. Med ledning av turlistan skall till kustartillerikadetter respektive marinintendentskadetter uttagas det antal från manskapsvägen och realexamensvägen gemensamt, som motsvarar den fastställda kvotdelen jämte det ytterligare antal Kungl. Maj:t enligt det föreslagna kvotsystemet må ha bestämt. Kadetterna skola därefter i samma ordning som för närvarande genomgå officersutbildning vid kustartilleriet och vid sjökrigsskolan. Officersexamen avlägges i oktober åttonde eller nionde året, således efter nära 8 eller 9 års utbildning. Vad som under rubriken »Manskapsvägen och realexamensvägen till officersexamen vid flottan och marinintendenturkåren» anförts om skyldighet för den som ej blir antagen till kadett att kvarstå i tjänst efter underofficersexamen, om rätt till vidareutbildning i särskilda fall för den som genomgått flottans (marinens) underofficersskola samt om inrättande av särskilda

261 korpralsbeställningar för underbefäl, som erhålla vidareutbildning, skall i motsvarande delar gälla även för elever ur kustartilleriet. Den som avlägger underofficersexamen jämte begränsad studentexamen men ej vinner anställning som kadett bör på samma sätt som föreslagits för motsvarande fall vid armén erhålla företräde för antagning till reservkadett. Därest han kvarstår i tjänst i syfte att vinna befordran till underofficer (flaggkorpral), bör den omständigheten, att han haft förtur för vidareutbildning till officer, ej medföra, att han erhåller förmånligare befordringstur till underofficer (flaggkorpral) än övrigt manskap. På realexamensvägen bör den lägre manskapsutbildningen överensstämma med manskapsvägen. Uttagning för vidareutbildning bör anordnas enligt samma principer som angivits beträffande elever på manskapsvägen med den skillnaden, att chefens för marinen prövning bör omfatta samtliga elever, som uppfylla de föreskrivna betygskraven och därjämte avgivit skriftlig förklaring, att de önska komma i fråga för vidareutbildning. Elever på realexamensvägen, som uttagits för vidareutbildning, skola inträda i den vid arméns underofficersskolas allmänna kurs på C-linjen inrättade särskilda avdelningen för realexamensvägarnas elever, där de avlägga underofficersexamen jämte begränsad studentexamen efter två år. Officersexamen uppnås på denna utbildningsväg efter i det närmaste 7 års utbildning. I övrigt hänvisas till vad här ovan anförts angående manskapsvägen, vilket i tillämpliga delar även skall gälla för realexamensvägen. Specialmotivering. Chefen för kustartilleriet har i sitt yttrande över Österströmsutredningen föreslagit, att fast anställda med realexamen skulle under de två första åren genomgå en kombinerad rekryt- och korpralskola, vilken i sig jämväl skulle inbegripa lägre underofficersskolans militära del, samt att dessa elever — för möjliggörande av enhetlig utbildning och uttagning — samtliga borde tillhöra artilleriavdelningen. Härigenom skulle det bliva möjligt att tredje året inlägga praktisk tjänst. Trots trupptjänstens stora värde vilja utredningsmännen ej förorda en sådan utbildningsordning. Det är nämligen — såsom utredningsmännen även i tidigare sammanhang gjort gällande — önskvärt, att utbildningen såvitt möjligt anslutes till den normala utbildningsordningen. Av samma skäl som anförts mot att vid flottan låta allt underbefäl med realexamen ingå i vissa yrkesgrenar, bör en sådan specialisering ej heller ske vid kustartilleriet. Uttagning av underbefäl för vidareutbildning skall enligt utredningsmännens förslag verkställas av chefen för marinen. Det låge måhända närmast till hands att lägga en sådan uttagning i chefens för kustartilleriet hand. Såsom förut nämnts i fråga om uttagningen vid flottan, skall emellertid vidareutbildningen avse såväl officers- som marinintendentsutbildning. Genom det utlåtande, som chefen för kustartilleriet har att bifoga ansökningarna, beredes honom tillfälle till inflytande vid uttagningen.

14.

Manskapsvägen och realexamensvägen till officersexamen vid flygvapnet.

Den nu tillämpade ordningen för underbefäls vid flygvapnet utbildning till officer åskådliggöres genom följande diagram: !• året.

2. året.

3. året.

4. året.

5. året.

Bekrytutb.

Korpralsutb.

Praktisk tjänst.

Furirsutb.

Flygutb.

7. året.

8. året.

6- året.

9. året.

Studentkurs lägre avd. Studentkurs högre avd. Kadettkurs 1. Kadettkurs 2. Studentkursens lägre avdelning har ännu ej organiserats. De elever, som hittills genomgått studentkursens högre avdelning, ha, såsom förut nämnts, antingen före inträdet i militär tjänst avlagt realexamen eller teknisk studentexamen eller före inträdet i studentkursen genomgått underofficersskolan eller dennas första årskurs. Förslag. Liksom vid övriga försvarsgrenar bör vid flygvapnet finnas en manskapsväg och en realexamensväg till officersexamen. Manskapsvägen bör gå över underofficersskolan med dess påbyggnad i tredje klass (studentkurs) och leda till underofficersexamen jämte begränsad studentexamen. Bealexamensvägen bör från korpralskolan leda till flygutbildning, varefter en tvåårig studentkurs genomgås för avläggande av begränsad studentexamen. De båda utbildningsvägarna böra anordnas enligt följande ordning.

Manskapsvägen. t året.

2. året.

3. året.

4. året.

5. året.

Bekrytutb.

Korpralsutb.

Furirsutb.

Flygutb.

Underofficersskola 1.

6 året.

7. året.

8. året.

9. året.

Underofficersskola 2.

Underofficersskola 3.

Kadettkurs 1.

Kadettkurs 2.

Realexamensvägen. L året.

2. året.

3. året.

4. året.

Bekrytutb.

Korpralsutb.

Flygutb.

Studentkurs lägre avd.

5. året.

6. året.

7. året.

Studentkurs högre avd.

Kadettkurs 1.

Kadettkurs 2.

Manskapsvägen. Underbefälsutbildningen genomgås under de tre första åren, och furirsutbildningen bör sålunda förläggas till tredje året. Därigenom kommer uttagning till flygutbildning att ske ett år tidigare än för närvarande, nämligen på våren tredje året. Flottilj chef bör ha samma möjlighet som truppförbandscheferna vid armén och kustartilleriet att i särskilda fall medgiva elev att hoppa över korpralsutbildningen. Till flygutbildning kunna uttagas underbefäl ur samtliga yrkesgrenar. Chefen för flygvapnet skall årligen ha att uttaga så stort antal underbefäl på manskapsvägen och realexamensvägen, som kan beräknas bli erforderligt för att fylla dels behovet

263 av flygutbildade underbefäl och underofficerare, dels ock den kvotdel aspiranter, som skall tagas från manskapsvägen och realexamensvägen de år, då eleverna på respektive vägar avlägga begränsad studentexamen. Kommendering till underofficersskolan bör liksom hittills ske i omedelbar anslutning till flygutbildningen. De elever, som ämna bli officerare, böra under den tvååriga underofficersutbildningen erhålla undervisning i den avdelning, i vilken undervisningen för fram längre än till realexamen och utgör förberedelse för inträde i underofficersskolans tredje klass. Sedan eleven under den tvååriga underofficersutbildningen avlagt underofficersexamen och realexamen, skall han, om han befinnes lämplig för vidareutbildning till officer, beordras till tredje klassen, där han på ett år föres fram till den begränsade studentexamen. Vid tredje klassens slut upprättas gemensam turlista över elever, som godkänts i underofficersskolans tredje klass eller i den för realexamensvägens elever inrättade studentkursen. Avgörande för turordningen böra vara betygen i flygning samt i lämplighet. Därefter sker med ledning av turlistan uttagning till kadettutbildning av det antal elever, som bestämmes genom den fastställda kvoten och den prövning, som Kungl. Maj:t enligt det föreslagna kvotsystemet verkställer. Efter IV2 års utbildning vid flygkrigsskolans kadettkurs avlägga eleverna officersexamen i mitten av april nionde året, således efter ungefär 8V2 års utbildning. Den som avlägger underofficersexamen jämte begränsad studentexamen men ej vinner anställning som officersaspirant, bör, om han söker anställning som reservofficersaspirant, erhålla företräde vid kommendering till reservofficerskurs framför aspirant på studentvägen. Realexamensvägen. Under rubriken »Manskapsrekryteringen» i detta kapitel har redogjorts för vilka som böra äga tillträde till denna väg och hurusom viss företrädesrätt för dessa elever bör föreligga vid antagning till volontär. Eleverna på realexamensvägen skola tillsammans med övrigt fast anställt manskap beredas sedvanlig rekryt- och korpralsutbildning under första och andra året. Efter korpralsutbildningen böra de som ifrågakomma till vidareutbildning till officer, uttagas till flygutbildning. Efter flygutbildningen uttagas till sådan vidareutbildning så många, som beräknas tillsammans med elever på manskapsvägen bli erforderliga för fyllande av den fastställda kvoten vid kommendering till kadettkursen, samt därutöver en eller annan, som vid Kungl. Maj:ts prövning kan beredas plats i kadettkursen. Elev, som underkännes i flygutbildningen, skall återgå till vanlig underbefälsutbildning. De för vidareutbildning till officer uttagna genomgå den tvååriga studentkursen för avläggande av begränsad studentexamen. Elev, som på ett år kan inhämta erforderliga kunskaper för avläggande av denna examen, bör beordras direkt till andra klassen eller uppflyttas från första till andra klassen. P å realexamensvägen uppnås officersexamen efter ungefär 6V2 års utbildning.

264 Elev. som blivit godkänd i begränsad studentexamen, skall, om han söker anställning som reservofficersaspirant, äga företrädesrätt framför elever på studentvägen och — med hänsyn till att han ej har underofficersutbildning och sålunda kan väntas lämna den militära tjänsten — jämväl framför elever på manskaps vägen. Sådan elev skall dock, liksom den som underkännes i studentkursen, äga fullfölja sin utbildning till underofficer. Därest han befinnes ha erforderliga kunskaper för underofficersutbildning utan genomgående av furirskolan, skall han kunna beordras direkt till underofficersskolan. Enligt de principer, som angivas i detta kapitel under rubriken »Manskapsvägen och realexamensvägen till officersexamen vid armén», böra särskilda manskapsbeställningar inrättas för dem som på realexamensvägen avses erhålla vidareutbildning till officer. Frågan därom behandlas vidare under rubriken »Kostnadsfrågor». Specialmotivering. Utredningsmännen ha beträffande manskapsvägen fasthållit vid den princip för anordnande av vidareutbildning till officer, som föreslagits skola tillämpas vid övriga försvarsgrenar, nämligen att vidareutbildningen bör gå över underofficersskolan. Beträffande realexamensvägen ha utredningsmännen, såsom tidigare framhållits, emellertid ansett, att med hänsyn till de särskilda förhållandena vid flygvapnet denna princip bör övergivas och nuvarande system med studentkurs bibehållas. I fråga om underbefälsutbildningen föreslogs i Österströmsutredningen, att elever med realexamen med hänsyn till sina förkunskaper skulle beredas tillfälle att på en tid av 3 år genomgå underbefälsutbildning och flygskola. Chefen för flygvapnet anförde därom i sitt yttrande bland annat, att den tid av IV2 år, som stode till förfogande före flygutbildningen, kunde användas antingen för en speciell, koncentrerad utbildning eller för vanlig underbefälsutbildning. Under den koncentrerade utbildningen kunde fullständig underbefälsutbildning ej medhinnas, och allmänbildande undervisning under manskapsutbildningen syntes även nödvändig, för att eleverna skulle hinna att, såsom i österströmsutredningen föreslagits, vid underofficersskolan avlägga begränsad studentexamen på 2 år. Utbildningen skulle sålunda vara av föga värde, och eleverna skulle, under det att de upptoge beställningar på förbandens stater, ej vara disponibla såsom underbefäl vid förbanden. Staterna måste därför i motsvarande mån ökas. Om man bibringade ynglingar med realexamen vanlig underbefälsutbildning under IV2 år, skulle, yttrade chefen för flygvapnet vidare, uttagning till flygutbildning ske efter korpralskolans slut. Detta skulle innebära en uppenbar orättvisa mot det övriga manskapet. Enligt undersökning, som verkställts av den till utredningsmännens förfogande ställde flygmilitäre sakkunnige, erfordras för utbildning vid flygvapnets manskapsskolor i allmänmilitära och tekniska övningsgrenar och ämnen ungefär 2 200 timmar. Varje vinterhalvår omfattar 925 timmar. Därest sålunda två vinterhalvår helt ägnas åt allmänmilitära och tekniska övningsgrenar och ämnen, stå 1 850 timmar till förfogande för sådan undervisning. Med en viss mindre förlängning av övningsveckans längd skulle emellertid

265 enligt utredningsmännens mening en för eleverna på realexamensvägen särskilt anordnad utbildning kunna genomföras på två vinterhalvår. Försvaiskommissionen angav, att tidpunkten för flygutbildningen av kommissionen bestämts med hänsyn till önskemålet, att eleverna före flygutbildningen skille vara grundligt insatta i den vederbörlig yrkesgren tillhörande marktjäaasen. Utredningsmännen, som anse det angeläget, att flygutbildningen för elever på realexamensvägen kommer till stånd så tidigt som möjligt, ha övervägt de båda möjligheter för flygutbildningens förläggande till tredje året, som dryftats i chefens för flygvapnet yttrande. Något hinder med hänsyn till vidareutbildningen till officer synes ej föreligga för att förlägga flygutbildningen till tredje året, och en sådan anordning skulle tillgodose önskemålet, att åldern vid officersutnämning ej blir väsentligt högre för eleverna på denna väg än for eleverna på studentvägen. Utredningsmännen anse vidare, att särskilt anordnad underbefälsutbildning såvitt möjligt bör undvikas. De ha därför föreslagit, att uttagning till flygutbildning på realexamensvägen skall ske efter genomgång av korpralskolan. Under lVi års utbildning bör man vid flottiljerna ha erhållit sådan kännedom om elevernas egenskaper — framför allt om deras pålitlighet — att erforderligt urval för kommendering till flygutbildning kan ske. Uttagning bör ske enligt samma principer som vid förturskommendering vid övriga försvarsgrenar. Under tiden juni—oktober bör prövningen i flygning ha framskridit så långt, att de som ej lämpa sig för flygutbildning blivit avskilda från denna utbildning. Dessa elever kunna alltså i vanlig ordning inträda i furirskolan på hösten och fullfölja underbefälsutbildningen. De som efter flygutbildningens slut på våren påföljande år antingen underkännas eller eljest icke anses böra erhålla kommendering till studentkursen, kunna på hösten samma år beordras till furirskolan och efter genomgången skola tillsammans med den årskurs de ursprungligen tillhört kommenderas till underofficersskolan. Elever på realexamensvägen komma sålunda att vara korpraler under utbildningen vid studentkursen och erhålla furirs tjänsteställning, först då övriga officersaspiranter omedelbart före inträdet i kadettkursen tilldelas sådan tjänstegrad. Vad beträffar antalet elever på nu ifrågavarande utbildningsvägar beräknades i försvarsbeslutet 1936, att årligen 16 underbefäl skulle uttagas till flygutbildning, av vilka 12 beräknades bliva godkända. Därefter skulle, enligt försvarskommissionen, »en del» uttagas för utbildning till officer. Det antal underbefäl, som årligen bör uttagas till flygutbildning, bör bestämmas med hänsyn till dels behovet av flygutbildade underbefäl och underofficerare, dels ock den på manskapsvägen och realexamensvägen belöpande kvotdelen av antalet platser vid flygkrigsskolans kadettkurs de år, då eleverna på de olika vägarna kunna beräknas avlägga begränsad studentexamen. Vid uttagning av elever till tredje klassen vid underofficersskolan respektive studentkursen för realexamensvägens elever böra sistnämnda förhållanden vara vägledande.

2m

15. Kostnadsfrågor. De av utredningsmännen framlagda förslagen föranleda kostnader i den huvudsakliga omfattning, som i det följande angives. Manskapsutbildningen. Vid armén beräknas 70 frivilliga kurser bli anordnade. Av dessa torde 56 komma att omfatta envar 80 timmar, under det att 14, avsedda för matematik, beräknas till envar 30 timmar. Civila lärare torde i allmänhet komma att handha undervisningen och timlärararvodet beräknas till 8 kronor. Totalkostnaden kan sålunda beräknas bliva omkring 40 000 kronor. De 25 värnpliktiga, som böra tilldelas ettvart av kavalleriförbanden för bestridande av hästvård, torde ej medföra kostnader av sådan beskaffenhet, att de här böra redovisas. Beträffande flottan har föreslagits, att civila lärare skola undervisa i modersmålet och matematik i korpralskolan. Undervisningstiden i dessa båda ämnen i korpralskolan kan beräknas bli utökad till sammanlagt 230 timmar å däcks- och ekonomiavdelningarna samt 260 timmar å maskin- och hantverksavdelningarna. Antalet avdelningar om 20 elever torde komma att uppgå till, vid däcks- och ekonomiavdelningarna i Karlskrona. 9 och i Stockholm 5 samt vid maskin- och hantverksavdelningarna i Karlskrona 5 och i Stockholm 3. Kostnaderna kunna beräknas till något över 40 000 kronor. Frivilliga kurser beräknas bli anordnade till ett antal av 4 vid vardera stationen i Karlskrona och Stockholm för en sammanlagd kostnad av ungefär 5 000 kronor. Den kurs i allmänbildande ämnen, som föreslås skola anordnas för elever på realexamensvägen vid flottan efter korpralsutbildningen, kan beräknas föranleda en kostnad av ungefär 2 500 kronor. Den särskilda undervisning i matematik, som bör meddelas manskapsvägens elever före långresan, torde kunna bestridas av någon officer, varför den ej synes föranleda någon kostnad. Vid kustartilleriet beräknas civila lärare skola meddela undervisning i modersmålet och matematik i lägre underofficersskolan. Med en undervisningstid av 250 timmar i envar av skolorna i Karlskrona, Vaxholm och Fårösund torde kostnaderna komma att uppgå till sammanlagt 6 000 kronor. Frivilliga undervisningen, som i Stockholm och Karlskrona torde kunna anslutas till flottans, kan för Vaxholm och Fårösund beräknas betinga en kostnad av 2 500 kronor. Lägre underofficersskolans förflyttning till tredje året torde ej i högre grad inverka på tillgången på personal vid truppförbanden, eftersom eleverna vid skolan kvarstå i tjänst även under fjärde året. Någon kaderökning synes därför icke vara erforderlig. De frivilliga kurserna vid flygvapnets truppförband kunna beräknas draga en kostnad av ungefär 10 000 kronor. Därtill komma kostnaderna för den undervisning, som redan för närvarande bestridas av civila lärare under den lägre manskapsutbildningen och flygutbildningen, uppgående till sammanlagt ungefär 30 000 kronor. Av liknande skäl som anförts i fråga om lägre under-

267 officersskolans vid kustartilleriet förflyttning från fjärde till tredje året, synes furirskolans vid flygvapnet förläggande till tredje året icke behöva medföra någon kaderökning. De årliga kostnaderna för den obligatoriska och frivilliga undervisningen i allmänbildande ämnen under manskapsutbildningen vid truppförbanden torde sålunda kunna beräknas till vid armén ungefär 40 000 kronor, vid flottan ungefär 47 500 kronor, vid kustartilleriet ungefär 8 500 kronor samt vid flygvapnet ungefär 40 000 kronor, eller sammanlagt för samtliga försvarsgrenar ungefär 136 000 kronor. Härtill komma kostnader för materiel m. m. Underofficer sut bildningen. Arméns underofficersskolas organisation utökas genom den tvååriga linjen för realexamensvägens elever, varigenom antalet undervisningsavdelningar vid skolan ökas med 2. Därtill kommer behov av ökat förläggningsutrymme på grund av det ökade antalet elever vid skolan, föranlett dels av realexamensvägens inrättande och dels av att underbefäl ur flottan skola erhålla utbildning vid skolan. ökade kostnader uppkomma sålunda dels med 21 560 kronor för arvoden åt civila lärare, dels ock ytterligare belopp om sammanlagt ej fullt 20 000 kronor, avseende kostnader för elevernas undervisning, förläggning vid skolan m. m., vilka sistnämnda kostnader beräknats efter samma grunder som för nuvarande elever vid skolan. Kostnaderna för omändring av tjänstebostäder till undervisnings- och förläggningslokaler torde icke bliva större än att de falla inom ramen för äskade underhållsanslag. För att handha den militära utbildningen av eleverna tillhörande flottan bör en sjöofficer kommenderas till skolan. Därjämte torde det ökade elevantalet ur armén kräva, att ytterligare en avdelningschef beordras till skolan. Arvode till vardera av dessa bör utgå med 600 kronor. Inläggandet av ämnet geografi i undervisningen till begränsad studentexamen föranleder ej nämnvärd kostnadsökning. Ämnets upptagande i arbetsordningen möjliggöres nämligen — förutom genom minskning av kemiundervisningen för elever ur artilleriet m. fl. — huvudsakligen genom anordnande i ökad utsträckning av samundervisning. Möjligheterna för elever vid skolan att deltaga i frivillig undervisning föreslås bliva ökade. Detta torde dock ej medföra, att man bör räkna med ökade kostnader för undervisningen. Utredningsmännen vilja ifrågasätta, om ej särskild stat bör upprättas för marinens underofficersskola efter samma grunder som staten för arméns underofficersskola. Efter direktiv av utredningsmännen ha till dessas förfogande ställda sakkunnige, kommendörkaptenen Samuelson och experten,

268 kaptenen Hilder med utgångspunkt från att skolan bör organiseras p å tre kompanier, två för flottan och ett för kustartilleriet, uppgjort följande förslag till sådan stat: Antal

A. Ordinäre beställnings-(befattning8-)havare. a) med lön (arvode) på skolans stat. Militär personal. Officerare. Chef Adjutant u r flottan, arvode Kasernbefälhavare, ställföreträdande chef, arvode Intendent, arvode Kompanichef (ur kustartilleriet) arvode l Avdelningsbefälhavare (ur kustartilleriet) arvode 1 Underofficer. Kompaniadjutant (ur kustartilleriet) 1 Civil personal. Studierektor 2 Maskinist Eldare av 1. klassen b) med lön på skolans eller annan försvarsväsendets stat. Kompanichefer och avdelningsbefälhavare Avdelningsbefälhavare (ur mariningenjörkåren) » (ur marinintendenturkåren) Kompaniadjutanter och avdelnings-(instruktions-)underofficerare(flaggkorpraler) Gymnastik- och idrottsofficer Marinläkare

12 2 1

B. Personal med arvoden. Pensionerad personal. Expeditionsunderofficer, tillika kassör Expeditionsunderofficer

C. Icke ordinarie befattningshavare. Husmoder av 1. klassen Biträdande husmoder Sjuksköterska Skrivbiträden

1. Löner resp. arvoden till ordinarie beställnings-(befattnmgs-)havare, förslagsvis kronor 2. Arvoden till a) följande ordinarie beställningshavare med lön på skolans eller annan försvarsväsendets stat, nämligen 1 Ifrågavarande beställningshavare uppbära dessutom särskilda arvoden med 2 a) nedan angivna belopp. 2 Studierektorn är i avlöningshänseende likställd med rektor vid realskola.

77 253

under

269 aa) e n var av 3 kompanichefer, 12 avdelningsbefälhavare, 1 marinläkare och 1 gymnastikofficer, 600 k r o n o r . . . . kronor 10 200 ab) e n var av 3 kompaniadjutanter och 20 avdelnings-(instruktions-)underofficerare (-flaggkorpraler), förslagsvis 300 kronor » 6 900 b) pensionerad personal » 6 390 c) timlärare 99 246 1 kronor 122 736 3. Avlöning till icke ordinarie befattningshavare 4. Tjänstgöringstraktamenten för tillfälligt beordrade lärare, förslagsvis . . 5. Till skolchefens förfogande för anställning av extra skrivhjälp, förslagsvis

» » »

14 872 4,000 5 000

Summa förslagsanslag kronor 223 861

Den föreslagna organisationen av underofficersskolan skulle medföra en kaderökning i förhållande till de enligt 1936 års försvarsbeslut fastställda kadrerna av en beställning såsom chef för skolan i lönegraden Oa 6 antingen vid flottan eller vid kustartilleriet, vid flottan av 1 beställning i lönegraden Oa 3, 4 beställningar i lönegraden Oa 2 och 2 beställningar i lönegraden Uo 2, vid kustartilleriet av 2 beställningar i lönegraden O a 3 , 1 beställning i lönegraden Uo 2 och 3 beställningar i lönegraden Uo 1, samt vid marinintendenturkåren av 1 beställning i lönegraden Oa 3. Av kaderökningarna föranledda kostnader ha beräknats för beställningen såsom chef för skolan till 13 110 kronor, för beställningarna vid flottan till 26 274 kronor, för beställningarna vid kustartilleriet till 32 790 kronor och för beställningen vid marinintendenturkåren till 8 280 kronor. Kostnaderna för övningar, expenser m. m. ha beräknats till 60 000 kronor. Utredningsmännen ha icke annat att erinra mot förslaget till stat för skolan än att chefen för skolan, som bör vara regementsofficer från flottan eller kustartilleriet, torde böra hänföras till antingen lönegraden O a 5 eller Oa6, varigenom urvalsmöjligheterna vid beställningens tillsättande kunna bättre tillgodoses, att någon ställföreträdande chef vid skolan icke synes erforderlig, samt att kasernbefälhavares och intendents göromål torde kunna ombesörjas av en och samma befattningshavare (eventuellt av pensionerad befattningshavare) . Inrättande av en treårig underofficersskola medför jämväl vissa kaderökningar i fråga om det fast anställda manskapet. För flottans del ha utredningsmännen beräknat elevantalet i skolan till 85 i första klassen, 80 i andra klassen och 75 i tredje klassen. För att tillgodose behovet av besättningar å fartygen måste man ersätta dem som äro beordrade till skolans tredje klass, eller sålunda 75 korpraler. 1

Med 2 avdelningar å realskollinjen ytterligare 21 672 kronor.

270 Den föreslagna bestämmelsen, att den som beordras till skolan skall genom tjänsteavtal ha förbundit sig att kvarstå i tjänst minst två år efter utgången av det utbildningsår, under vilket han genomgår tredje klassen i skolan, kan beräknas medföra, att 25 av eleverna i skolans tredje klass bli ersatta. Detta antal beställningshavare kan utöver nuvarande antal beräknas kvarstå i tjänst under något år. Ytterligare 25 av eleverna vid skolan synas kunna ersättas på det sätt, att sådana 1. klass sjömän, som endast avlagt avkortad korprals examen, d. v. s. examen med godkända betyg endast i militära ämnen, tillerkännas rätt att, därest de kvarstå i tjänst två år utöver den första anställningstiden, under sjätte året komplettera sin korpralsexamen i särskild kurs och därefter erhålla rätt till avskedspremie och civilanställningshalvår. Härigenom torde man kunna beräkna att, utöver dem som nu pläga kvarstå i tjänst efter första kontraktstidens utgång, ytterligare skulle kvarstå 15 under femte och 10 under sjätte året. Utjämning kan möjligen bliva erforderlig mellan de båda örlogsstationerna. Kadern av korpraler torde sålunda i fråga om nyrekrytering behöva ökas med allenast 25 beställningar. Denna ökade kader av korpraler medför jämväl behov av ett ökat antal meniga. Enligt de beräkningsgrunder, som tillämpades av försvarskommissionen, kan ökningen av antalet meniga beräknas till 50. Enligt de grunder, som tillämpats vid den innevarande år beslutade kaderökningen för flottan, skulle antalet bliva 46. För att ersätta de 75 korpraler, som under ett tredje år äro elever i underofficersskolan, skulle man alltså dels disponera 25 av de nu å sjömanskårens stat uppförda korpralerna under viss längre tid än för närvarande efter avlagd underofficersexamen, dels taga i anspråk 25 till 1. klass sjömän uppflyttade meniga, vilka genom utvinnande av vissa dem nu icke tillkommande förmåner beräknas komma att kvarstå i tjänst under längre tid än hittills, dels slutligen öka antalet meniga, som årligen utexamineras från korpralsskolorna, med så stort antal, att man säkerställer rekryteringen av en med ett antal av 25 ökad korpralskader, och härför beräkna utredningsmännen 50 beställningar för meniga. Härav följer, att löner måste beräknas för 50 nya korpralsbeställningar, nämligen för 25 efter underofficersexamen kvarstående äldre och för 25 yngre korpraler, samt för 25 till 1. klass sjömän uppflyttade meniga och för 50 övriga meniga. Kostnaderna för dessa nya manskapslöner beräknas av utredningsmännen enligt nu gällande avlöningsreglemente för manskap till omkring 153 000 kronor för år, med vilket belopp avlöningsanslaget sålunda bör uppräknas. Härtill komma dessutom ökade kostnader för dyrtidstillägg samt för naturaunderhåll m. m. Då utredningsmännen kommit till nämnda kostnadsbelopp, ha de utgått från att de 25 korpraler, vilka avlagt underofficersexamen, äro berättigade till lön, som utgår efter en tjänstetid av 96 månader, samt att omkring 75 procent av dem äro berättigade till hyresbidrag med belopp, som

271 för närvarande är bestämt för E- och I-orterna. För övriga 25 korpraler har räknats med en genomsnittlig årslön, som utgår efter en tjänstetid av 48 månader, för 1. klass sjömännen har räknats med lön för menig med tjänstetid av 48 respektive 60 månader och i fråga om övriga meniga har förutsatts, att dessa jämnt fördela sig på en tjänstetid av mellan 0 och 35 månader. Till ovan nämnda kostnader komma därjämte kostnader för avskedspremier till 1. klass sjömän, vilka avgå efter en tjänstetid av minst 6 år — 6 00Q kronor för år — ävensom kostnader för avlöning åt dessa under anställning på s. k. civilanställningsstat, vilka kostnader dock icke pläga särskilt beräknas. Någon uppräkning av anslagsposten till rekryteringskostnader synes icke behöva ifrågakomma, enär ökningen av den årliga rekryteringskontingenten icke blir av den storleksordning, att detta kan anses påverka anslagsbelastningen. Utredningsmännen ha ej heller funnit påkallat, att anslagsposten till avskedspremier uppräknas, ehuru skyldigheten att kvarstå i tjänst två år efter avlagd underofficersexamen kan antagas komma att medföra, att av de avgående flera än för närvarande uppnå den för högre premies erhållande erforderliga tjänstetiden. De beräkningar, som sålunda verkställts, hänföra sig till det fall, att den treåriga skolan skall genomgås under sjätte—åttonde åren. Vid övriga försvarsgrenar föreligger emellertid i stor utsträckning möjlighet för underbefälet att redan under femte—sjunde åren genomgå underofficersskola. Flottans korpraler komma sålunda i en sämre ställning än underbefälet vid övriga försvarsgrenar, därest de skola fullgöra praktisk tjänst under två år före inträdet i underofficersskolan. Detta kan tänkas öva en ogynnsam inverkan på rekryteringen av manskap vid flottan. Utredningsmännen ha funnit det önskvärt, att skolan förlägges till femte— sjunde åren och ha funnit, att en sådan ordning ej skulle behöva medföra särskild kaderökning. Antalet korpraler, som äro i tjänst femte året vid flottan, uppgår till omkring 225. Utredningsmännen ha för den treåriga underofficersskolan, förlagd till sjätte—åttonde åren, beräknat en ökning av kadern med 25 nya korpraler. Av dessa kunna 21 procent eller 5 korpraler beräknas belöpa på femte anställningsåret. Därest man därjämte räknar med de 25 1. klass sjömän, varom förut nämnts, kan tillgången på manskap i korpralstjänst under femte året beräknas till minst 275. Om 85 av dessa beordras till underofficersskolan, skulle 190 vara disponibla för tjänsten eller sålunda 35 mindre än för närvarande. Av dessa kompenseras minst 25 av dem som genomgått skolan och sålunda bli disponibla för praktisk tjänst åttonde året. Även för kustartilleriets del torde vissa kaderökningar bli erforderliga. Utredningsmännen ha beräknat antalet elever ur kustartilleriet till ungefär 20 i varje klass. För att tillgodose behovet av korpraler i tjänsten måste man ersätta dem som äro beordrade till skolans tredje klass, eller sålunda. 20 korpraler. Bestämmelsen om skyldighet att kvarstå i tjänst minst två år efter det, under vilket tredje klassen i skolan genomgås, kan beräknas medföra, att

272 5 av eleverna i skolans tredje klass bli ersatta av dem som sålunda måste kvarstå i tjänst. Kadern av korpraler synes sålunda endast behöva ökas med 15 beställningar, vilket för avlöningsanslagets del medför en kostnad av omkring 20 000 kronor. Det härav föranledda behovet av meniga uppgår enligt grunderna för försvarskommissionens beräkningar till 24 beställningar, medförande en kostnadsökning å avlöningsanslaget av högst 16 000 kronor. Beräkningarna ha skett på i huvudsak samma sätt som vid flottan och till de angivna beloppen komma alltså kostnaderna för dyrtidstillägg och naturaunderhåll m. m. Utredningsmännen ha i likhet med för marinens underofficersskola låtit upprätta förslag till stat för en flottans underofficersskola, organiserad på två kompanier. Det för flottans underofficersskola upprättade statförslaget överensstämmer med det här ovan intagna förslaget till stat för marinens underofficersskola med följande ändringar: Personalen minskas med följande befattningshavare, nämligen under Aa Ordinarie beställnings-(befattnings-) havare med lön (arvode) på skolans stat, 1 kompanichef, 1 avdelningsbefälhavare och 1 kompaniadjutant ur kustartilleriet samt under Ab Ordinarie beställnings-(befattnings-) havare med lön på skolans eller annan försvarsväsendets stat, 4 kompanichefer och avdelningsbefälhavare och 5 kompaniadjutanter och avdelnings- (instruktions-) underofficerare. Härigenom minskas jämväl beloppen av beräknade löner, arvoden m. m ; och har statförslaget i denna del följande innehåll: 1. Löner resp. arvoden till ordinarie beställnings-(befattnings-)havare, förslagsvis kronor 58 905 .2. Arvoden till a) följande ordinarie beställningshavare med lön på skolans eller annan försvarsväsendets stat, nämligen aa) en var av 2 kompanichefer, 9 avdelningsbefälhavare, 1 marinläkare och 1 gymnastikofficer 600 kr >.. kronor 7 800 ab) en var av 2 kompaniadjutanter och 16 avdelnings-instruktions-) underofficerare (-flaggkorpraler), 300 kronor, förslagsvis » 5 400 b) pensionerad personal >» 6 390 c) timlärare » 101206 „ i20 79g 3. Avlöning till icke ordinarie befattningshavare » 14 872 4. Tjänstgöringstraktamenten för tillfälligt beordrade lärare, förslagsvis . . » 3 000 5. Till skolchefens förfogande för anställning av extra skrivhjälp » 4 000 Summa förslagsanslag kronor 201 573

Kaderökningarna i officers- och underofficerskårerna överensstämma med vad som anförts i fråga om marinens underofficersskola. Kostnaderna för övningar, expenser m. m. beräknas till 50 000 kronor. Vad utredningsmännen anfört i anslutning till statförslaget beträffande marinens underofficersskola äger motsvarande tillämpning i fråga om förslaget till stat för flottans underofficersskola.

273 I fråga om kaderökningar i de fast anställda manskapsgraderna hänvisas till vad därom för flottans del anförts beträffande marinens underofficersskola. Jämväl för kustartilleriets treåriga underofficersskola ha utredningsmännen i likhet med för marinens underofficersskola låtit upprätta följande förslag till stat: Antal

A. Ordinarie beställnings.(befattnings-)bavare.

Lönegrad resp. arvode

a) med lön (arvode) p å skolans stat. Militär personal. Officerare. Chef, (bestrider tillika a n n a n befattning vid kustartilleriet) Avdelningsbefälhavare, arvode Civil personal. Studierektor

0) 1 1

(O a 4) Oa 3 Oa 2 600

b) med lön på skolans eller annan försvarsväsendets stat. Kompanichef, militära lärare och avdelningsbefälhavare . .. Avdelningsunderofficerare

600 300

B. Personal med arvoden. Pensionerad personal. Expeditionsunderofficer

2130 C. Icke ordinarie befattningshavare. Skrivbiträde

2 562

1. Löner resp. arvoden till ordinäre beställnings-(befattnings-)havare, förslagsvis kronor 13 764 2. Arvoden till a) följande ordinarie beställningshavare med lön p å skolans eller a n n a n försvarsväsendets stat nämligen aa) en var av 1 kompanichef och 5 militära lärare och avdelningsbefälhavare 600 kronor kronor 3 600 bb) en var av 2 avdelningsunderofficerare, 300 kronor . . . . » 600 b) pensionerad personal " 2130 47 914 c) timlärare _. » 41 584 2 562 3. Avlöning till icke ordinarie befattningshavare 1000 4. T j ä n s t g ö r i n g s t r a k t a m e n t e n för tillfälligt beordrade lärare, förslagsvis . . 2 000 5. Till skolchefens förfogande för anställande av skrivhjälp, förslagsvis . . . . Summa förslagsanslag kronor 67 240

Kostnaderna för kaderökning i officers- och underofficerskårerna uppgå till 13 764 kronor (1 O a 3 och 1 Oa2) och kostnaderna för övningar, expenser m. m. beräknas till 10 000 kronor. I fråga om detta statförslag ha utredningsmännen inga erinringar att framställa. 18i — 2 4 7 6

274 Angående kaderökningar i de fast anställda manskapsgraderna hänvisas till vad därom för kustartilleriets del anförts beträffande marinens underofficersskola. I fråga om kustartilleriets tvååriga underofficersskola, kan den nuvarande organisationen bibehållas och den kostnadsökning, som uppkommer, hänför sig uteslutande till den kompletteringskurs för avläggande av fullständig realexamen, som bör anordnas. Kursen kan beräknas omfatta 500 timmar och kostnaderna för densamma torde uppgå till omkring 4 000 kronor. Flygvapnets underofficersskola och studentkurs bygga på nuvarande organisation och de kostnader, som böra beräknas, hänföra sig till undervisningen i de allmänbildande ämnena. Kostnaderna för undervisningen i underofficersskolans första och andra klasser på en lägre och en högre linje beräknas till ungefär 15 000 kronor och undervisningen i tredje klassen kan beräknas draga en kostnad av högst 8 000 kronor. Kostnaderna för undervisningen i studentkursens båda klasser komma icke att överstiga 15 000 kronor. Dessa belopp torde böra ställas till förfogande för undervisningen, men de verkliga kostnaderna kunna förväntas bli avsevärt mindre. Samundervisning bör nämligen i stor utsträckning komma till stånd mellan särskilt studentkursens båda klasser samt andra klassens högre linje och tredje klassen i underofficersskolan. Det sannolikt ringa antalet elever i dessa klasser kommer att underlätta möjligheterna för sådan samundervisning. Officersutbildningen. I Kap. V I I har under rubriken »Rekryteringsvägar till officersyrket» anförts, att särskilda beställningar böra inrättas för dem på realexamensvägen och i vissa fall jämväl för dem på manskapsvägen, som skola erhålla vidareutbildning till officer, samt att antalet dylika beställningar, som skulle behöva inrättas, vore beroende av i vilken utsträckning dessa båda vägar skulle rekrytera officerskårerna. Under rubriken »Officersaspiranternas antagning m. m.» i detta kapitel föreslås, att under den första femårsperioden 25 procent av platserna vid krigsskolan och sjökrigsskolans kadettskola och 30 å 35 procent av platserna vid flygkrigsskolans kadettskola skola besättas av aspiranter från manskaps- och realexamensvägarna samt att 10 procent av platserna vid samtliga krigsskolor skola såsom reservat läggas i Kungl. Maj:ts hand. Vid armén skola sålunda 25 platser vid krigsskolan besättas med aspiranter från manskaps- och realexamensvägarna och 10 platser utgöra reservat i Kungl. Maj:ts hand. På sjöofficerslinjen skola på motsvarande sätt disponeras 5 respektive 2 platser, på marinintendentslinjen 1 respektive 1 plats, på kustartillerilinjen 3 respektive 2 platser och vid flygvapnet 5 respektive 1 å 2 platser. Med ledning härav föreslå utredningsmännen, att följande antal beställningar skola för nu ifrågavarande ändamål inrättas:

275 å arméns underofficersskolas stat sammanlagt högst 60 korprals- och furirsbeställningar, å marinens underofficersskolas stat (eventuellt flottans respektive kustartilleriets underofficersskolas stat) eller, därest sådan stat ej upprättas, å vederbörliga personalstater, i senare fallet med anmärkning att beställningarna avses för ifrågavarande ändamål, sammanlagt högst 26 korpralsbeställningar vid flottan och sammanlagt högst 12 korpralsbeställningar vid kustartilleriet, samt lämpligen å flygkrigsskolans stat med anmärkning att beställningarna avses för ifrågavarande ändamål, sammanlagt högst 15 beställningar som vicekorpral, korpral eller furir. Avlöningskostnaderna för de 60 manskapsbeställningar, vilka föreslagits skola uppföras på arméns underofficersskolas stat för att i mån av behov disponeras för till underofficersskolan i förtur kommenderade elever, vilka avse att förvärva kompetens för inträde vid krigsskolan, beräknas av utredningsmännen uppgå till i runt tal 80 000 kronor för år, vartill komma kostnaderna för dyrtidstillägg samt för underhåll in natura m. m. Vid beräkning av nämnda avlöningskostnad ha utredningsmännen utgått från, att omkring en tredjedel av beställningarna innehavas av fast anställt underbefäl, som äro elever vid underofficersskolan under tre läsår, medan övriga beställningshavare, d. v. s. sådana vilka före inträdet i militär tjänst avlagt realexamen, äro elever vid skolan under allenast två år, varav följer att endast omkring tio procent av de 60 beställningshavarna räkna en tjänstetid av fulla 60 månader, och att övriga i stort sett fördela sig lika på en tjänstetid av 36—47 månader respektive 48—59 månader. Av dem som disponera dessa löner under första året ha några beräknats alltjämt böra anses såsom innehavare av korpralsbeställningar, enär de inom sitt truppförband ännu icke skulle ha befordrats till furirer. Kostnaderna ha vidare beräknats enligt nu gällande manskapsavlöningsregiemente och för hela anställningsår, utan hänsyn till att undervisningen vid arméns underofficersskola respektive krigsskolan börjar på hösten någon tid före anställningsårets ingång; genom att eleverna tillträda beställningarna något tidigare än vid anställningsårets början, nämligen vid inryckningen till underofficersskolan, men också frånträda före anställningsårets utgång det år inträde vinnes vid krigsskolan, sker enligt utredningsmännens mening viss utjämning. För de föreslagna 26 särskilda manskapsbeställningarna vid flottan beräknas cle årliga avlöningskostnaderna till 36 500 kronor och för de 12 beställningarna vid kustartilleriet till 16 800 kronor för år, vartill liksom vid armén komma kostnader för dyrtidstillägg och underhåll in natura m. m. Beträffande grunderna för kostnadsberäkningen gäller, att 24 av de 26 beställningshavarna vid flottan förutsatts lika fördelade på en tjänstetid av fulla 36, 48 och 60 månader, medan övriga 2 beställningshavare beräknas ha en tjänstetid av 72 månader, och att av beställningshavarna vid kustartilleriet 5 räkna en tjänstetid av fulla 36 månader, 5 räkna 48 tjänstemånader och 2 räkna 60 må-

276 nåder. Samtliga dessa beställningshavare av manskapet beräknas vara innehavare av korpralsbeställningar, och ingen av dem förutsattes vara berättigad att uppbära hyresbidrag. De särskilda beställningarna för flottans manskap beräknas skola tillträdas av den som före inträdet i tjänst avlagt realexamen tidigast då han inmönstrar å fartyg för att medfölja å långresan och av annan beställningshavare, då han kommenderas såsom elev vid arméns underofficersskolas förberedande kurs. Vid kustartilleriet tillträdas beställningarna vid inträdet i arméns underofficersskola. I övrigt ha samma beräkningsgrunder tillämpats som vid armén. Vid flygvapnet kunna avlöningskostnaderna för de särskilda 15 manskapsbeställningarna beräknas till 17 000 kronor för år, varjämte kostnader uppkomma för dyrtidstillägg och naturaförmåner m. m. Med hänsyn till att det manskap, som före inträdet i militärtjänsten avlagt realexamen, av utredningsmännen förutsättas skola påbörja sin flygutbildning i anslutning till avslutandet av korpralsskolan under andra anställningsåret, synas ifrågavarande beställningshavare icke böra överföras till den föreslagna särskilda manskapsstaten förrän vid ingången av påföljande anställningsår. Vid denna tidpunkt kunna de anställda, som då räkna en tjänstetid av 24 månader, vara innehavare av vicekorprals- eller korpralsbeställningar, och härtill har hänsyn tagits vid kostnadsberäkningen. Under sin fortsatta utbildning intill tidpunkten för inträde i flygkrigsskolans kadettskola förutsättas de skola hela tiden vara innehavare av korpralsbeställningar. Hänsjm har dock vid kostnadsberäkningen tagits till att någon av de nu ifrågavarande beställningarna kan vara tagen i anspråk för furir vid flygvapnet, vilken efter avlagd underofficersexamen beordrats till underofficersskolans tredje klass, men också till att någon av dem som tidigare avlagt realexamen kan beräknas avlägga begränsad studentexamen redan efter ett års kommendering till studentkurs. I övrigt ha samma beräkningsgrunder tillämpats som vid armén. Utredningsmännen förutsätta givetvis, att kommendering till vidareutbildning i största möjliga utsträckning alltjämt skall kunna ske inom ramen för nuvarande stater. Det bör ligga i försvarsgrenschefernas hand att, då uttagning till vidareutbildning å realexamensvägen och förturskommendering på manskapsvägen sker, avgöra, i vilken utsträckning de särskilda beställningarna skola disponeras. Beställningarna böra i första hand disponeras för elever på realexamensvägarna. Enligt gällande antagningsbestämmelser kan underbefäl, som har försörjningsplikt, medgivas rätt att helt eller delvis uppbära de med sin ordinarie tjänst förenade avlöningsförmånerna under utbildningen vid krigsskola. Utredningsmännen vilja föreslå, att kostnaderna för dessa avlöningsförmåner bestridas vid sidan av vederbörliga manskapsstater, så att avlöningsförmånerna å beställningen bli helt disponibla för annan beställningshavare. Den undervisning i främmande språk, som föreslås för manskaps- och realexamensvägarnas aspiranter vid krigsskolan, kommer, därest undervisning

277 skall meddelas i engelska, tyska och franska i olika avdelningar, att draga en kostnad av ungefär 2 000 kronor. Den kompletteringskurs, som enligt utredningsmännens förslag skall anordnas vid artilleri- och ingenjörhögskolan för undervisning i kemi, torde kunna anordnas vid sidan av pågående ordinarie undervisning vid skolan. Läraren i kemi vid skolan bör handha undervisningen, men särskilt arvode synes böra utgå med högst 1 000 kronor.

16. övergången till de nya anordningarna. Utredningsmännen ha efter verkställda undersökningar funnit, att, med hänsyn till rådande särskilda förhållanden, det nu icke är möjligt att överblicka, när och på vilket sätt övergång till de föreslagna anordningarna kan ske. De ha på grund härav funnit sig icke kunna framlägga förslag i dessa hänseenden. Emellertid vilja utredningsmännen förorda, att medel ställas till förfogande för genomförande av föreslagna anordningar, så att de kunna träda i tillämpning, så snart förhållandena det medgiva.

278 Särskilda yttranden. a) Av en av

utredningsmännen.

översten Petri har anfört: Utredningsmännens majoritet har i Kap. VII: 10 beträffande det föreslagna kvotsystemets tillämpning förordat följande fördelning mellan de olika aspirantkategorierna: studentvägen 65 procent samt manskaps- och realexamensvägarna tillsammans 25 procent. Återstående 10 procent fördelas av Kungl. Maj:t. För flygvapnets del bör enligt majoriteten procenttalet bliva: för studentvägen 55 å 60 procent, för manskaps- och realexamensvägarna sammanlagt 30 å 35 procent och som reservat för Kungl. Maj:t 10 procent. Därjämte föreslås, att denna ordning skall fastställas att gälla 5 år framåt, varefter nytt kvottal kan fastställas dock så, att beslut härom bekantgöres minst ett år före periodens utgång. Av skäl, som nedan anföras, kan jag icke ansluta mig till majoritetens här uttalade mening utan föreslår i stället, att kvottalet för studentvägen bestämmes till 75 procent, för de övriga vägarna sammanlagt till 15 procent, varjämte till Kungl. Maj:ts förfogande ställes 10 procent. Vad flygvapnet beträffar bör samma kvottal, som för övriga försvarsgrenar tillämpas. Majoritetens förslag att det först fastställda kvottalet skall gälla för en period av 5 år, kan jag icke heller ansluta mig till utan föreslår i stället en första giltighetstid av 10 år. Manskapsvägen har vid armén tillämpats så länge, att vissa erfarenheter rörande densamma nu föreligga. Sålunda kan konstateras, att därifrån kommande officerare i de flesta fall på ett fullgott sätt fylla sina uppgifter som truppofficerare. Beträffande deras lämplighet i tjänsten i de högre staberna och högre chefsbefattningarna föreligger ännu icke någon erfarenhet. Man torde emellertid kunna förvänta, att de bäst begåvade bland dem även på dessa områden komma att göra sig gällande. I hur stor utsträckning detta kommer att ske, är nu ej möjligt att bedöma. Realexamensvägen är helt ny, och enligt min mening finnas grundade anledningar att antaga, att den icke kommer att visa sig lika värdefull ur militär synpunkt som vare sig studentvägen eller manskapsvägen. Härtill kommer, att det icke kan anses säkert, att man på denna väg når den eftersträvade breddningen av rekryteringsbasen. I detta sammanhang må även framhållas de risker, som otvivelaktigt förefinnas, för att vägen icke skall befinnas ägnad att befrämja den allmänt medborgerliga inställning, som vid officersutbildningen måste eftersträvas. Då efter riksdagens upprepade påminnelser krigsakademien på 1860-talet förvandlades till en på studentexamens grund organiserad militär fackskola, angavs

279 huvudmotivet vara att motverka yrkesisoleringen, som grundlades genom att unga gossar (14—15 år) finge så väl sin militära som humanistiska uppfostran i ett militärt internat. Samma skäl som orsakade krigsakademiens förvandling till en militär fackskola, medförde på sin tid motsvarande förändring av sjökrigsskolans organisation. Realskoleaspiranter, vilka med officersexamen som klart utstakat mål, vid 17 års ålder inträda i det 5-åriga skolsystem, som föregår krigsskolorna, riskera säkerligen därunder samma isolering, som kännetecknade krigsakademiens och den gamla sjökrigsskolans kadetter. Realexamensvägen har i motsats till manskapsvägen oförtydbar karaktär av en officersrekryteringsväg. Om tillströmningen blir stark, kan det komma att medföra vissa risker för att de som icke lyckats hävda sig i konkurrensen, utan måste stanna som underbefäl någon tid, icke komma att utgöra något önskvärt tillskott i underbefälskåren. Innan realexamensvägen prövats, anser jag det, på grund av ovan framförda betänkligheter, nödvändigt att iakttaga större försiktighet beträffande kvottalet, än vad majoriteten gör. Ytterligare ett förhållande, som manar till återhållsamhet vid bestämmandet av den fasta kvoten, är, att kraven på betyget Med beröm godkänd eller sammanlagt 16 i truppföring och trupputbildning föreslås bortfalla. Därigenom förefinnes risk för att eleverna från arméns underofficersskola frestas att eftersätta de militära ämnena på de allmänbildandes bekostnad, och att deras militära duglighet därigenom icke blir densamma som hittills. Så snart man på erfarenhetens väg kan bedöma verkningarna av den nya rekryterings vägen, synes tiden vara inne att åter upptaga kvotfrågan till prövning. Under förutsättning att det föreslagna systemet sättes i funktion hösten 1940 eller något av de närmast därpå följande åren, bör tidpunkten för denna omprövning vara inne efter tio år. En undersökning, hur systemet kommer att verka, torde bestyrka detta. De realskolelever, som antagas hösten 1940, kunna först året 1945 vinna inträde på krigsskolan och sålunda 1947 avlägga officersexamen. Om man året 1949 har att bestämma kvoten för nästa period, kan man alltså stödja sig på erfarenheten från 2 årskullar officerare. Om man, som majoriteten föreslår, redan 1944 skulle ändra kvottalet, har man däremot ännu icke någon erfarenhet av hur systemet verkar. Med tillämpning redan från början av det fasta kvottalet 25 procent för manskaps- och realexamensvägarna förefinnes enligt min meningallvarlig risk för att icke alla av dem, som uttagas för vidare utbildning, komma att fylla nödvändiga krav på fullgod lämplighet. Den av mig föreslagna kvoten utesluter denna risk samt kan, därest erforderligt antal lämpliga finnas, genom Kungl. Maj:ts tilldelning ökas till 25 procent. Utredningsmännens majoritet torde ha avsett, att det föreslagna kvotsystemet skall tillämpas redan från och med 1940 eller 1941. Det måste då starkt ifrågasättas, om det är möjligt att vid arméns underofficersskola under perioden 1940—1945 utexaminera så stort antal fullgoda officersaspiranter, som skulle erfordras for att en kvalitetssänkning icke skulle inträffa.

280 Då jag icke anser några skäl förefinnas, som föranleda ett annat kvottal vid marinen och flygvapnet, anser jag det av mig för armén förordade böra tilllämpas även där. Det torde dessutom vara av vikt, att samma principer beträffande officerskårens rekrytering tillämpas vid samtliga försvarsgrenar. Utredningsmännens majoritet har beträffande realexamensvägen vid flygvapnet föreslagit, att aspiranterna skola uttagas till flygutbildning redan efter korpralskolan d. v. s. efter IV2 års utbildning. Detta medför, enligt vad som från flygsakkunnigt håll framhållits, sådana brister i utbildningen för den vid flygvapnet i hög grad tekniskt-praktiskt betonade marktjänsten, att allvarliga vådor för denna personalgrupps framtida användbarhet uppkomma. Därför måste jag även i denna fråga anmäla en avvikande mening. Jag får sålunda föreslå, att realskoleaspiranter först efter genomgången furirsutbildning uttagas till flygutbildning. b) Av vissa av de till utredningsmännens Flaggunderofficeren Bengtson

förfogande

ställda

sakkunniga.

har anfört:

Jag har, med all respekt för strävanden att föra manskapet fram till förbättrade civilanställningsmöjligheter, inför utredningsmännen hävdat den åsikten, att en underofficersskolas primära uppgift borde vara att dana eleverna inom de olika yrkesgrenarna till dugande och kunniga underofficerare med det mått av allmänbildning man kan ha rätt att fordra av statens tjänstemän i underofficers ställning. Ur tjänstesynpunkt som ur prestigesynpunkt såväl inom som utom tjänsten torde det också vara absolut nödvändigt, att den underofficer, som förrättar styrmanstjänst ombord å ett örlogsflottans fartyg, har den teoretiska kompetens staten fordrar av sådant befäl inom handelsflottan. Personalen ur däckavdelningens alla yrkesgrenar, utom artilleristyrmannen, förrättar styrmanstjänst och får även vara beredd att bestrida befattningen som befälhavare eller fartygschef å mindre fartyg. Som av föreliggande förslag till flottans underofficersskola ingenstädes framgår, att styrmansexamen är nödvändig kompetens för underofficer å däcksavdelningen, kan utredningsmännens förslag till särskild kurs för styrmanskompetens efter avlagd examen å realskolelinjen icke biträdas av mig. Första stycket å sidan 186 i betänkandet bör hava följande ändrade lydelse: »Därest å frivilliga styrmanslinjen ej utexaminerats tillräckligt antal elever ur däcksavdelningens olika yrkesgrenar, utom artillerimatros, för tillgodoseendet av rekryteringsbehovet inom dessa yrkesgrenar till underofficerskåren, skall, för tillgodoseende av detta behov, särskild kurs anordnas under sommaren efter underofficersexamen för elever, som anses lämpliga för utbildning till styrmansexamen. Denna kurs veckas tid.» Jag beklagar frånvaron av linjen förande till teknisk realexamen, som för hantverksavdelningens underofficerare skulle hava varit av stort värde* samt kan icke biträda den av civilanställningsintressen starkt markerade motive-

281 ringen till att den ej medtagits. Ur rekyteringssynpunkt kommer frånvaron av en sådan linje måhända att ytterligare försvåra rekryteringen av rust- och torpedmästare, vilket redan nu är ett problem på grund av frånvaron av ett avgångsbetyg från underofficersskolan, som ur yrkessynpunkt ställer denne underofficer i nivå med civil yrkesutövare med samma kvalifikationer å våra varv. Sekreteraren Curtman har anfört: Mot utredningsmännens förslag att ynglingar, vilka avlagt realexamen, skola antagas såsom fast anställt manskap och beredas möjligheter att på kortare tid än övriga beställningshavare av manskapet, vilka icke hava samma kunskapsunderlag, genomgå för inträde vid krigsskola erforderlig skolutbildning m. m., har jag i princip icke haft något att invända vid de överläggningar med utredningsmännen, i vilka jag beretts tillfälle att deltaga. Jag har liksom utredningsmännen ansett detta sätt att ordna deras utbildning m. m. vara det ur skilda synpunkter lämpligaste. I fråga om vissa av de sakkunnigas förslag har jag dock uttalat tveksamhet. Den förordade utbildningsgången för ynglingar med realexamen tager i första hand sikte på tillträde till officersbanan, men blir antalet ynglingar, som anställas efter avlagd realexamen större än det antal, som kan vinna inträde vid krigsskola, komma åtskilliga av dem att kvarstå såsom underbefäl och sträva efter underofficersbefordran. I fråga om dessa å underbefälsbeställningar kvarstående uppkomma i vissa avseenden svårigheter, om de på grund av sin före inträdet i militärtjänsten avlagda realexamen genomgått en från manskapet i övrigt skiljaktig utbildning. Jag håller på grund härav före, att företrädesrätten för ynglingar med realexamen att vinna fast anställning och att gå den för sådana ynglingar förordade kortare utbildningsvägen bör begränsas till att gälla visst antal beställningar, icke allenast vid flygvapnet, såsom utredningsmännen föreslå, utan jämväl vid armén och marinen. Till anställning å andra manskapsbeställningar böra de få ifrågakomma i mån som de i övrigt äro för anställning lika lämpliga som andra sökande, och sålunda anställda böra i huvudsak följa den utbildning, som är eller blir bestämd för fast anställt manskap i allmänhet. Resultatet kan eljest möjligen bliva, att man i syfte att »bredda basen» för officerskårernas rekrytering minskar den i fråga om rekryteringen av det fast anställda manskapet, och detta synes mig icke lämpligt, över huvud taget synes det mig lämpligast, att ynglingar med realexamen under de tre första anställningsåren helt följa den för övrigt fast anställt manskap bestämda utbildningsgången. Jag kan sålunda icke biträda utredningsmännens förslag beträffande användningen av de första anställningsåren för vid flottan och flygvapnet anställda, vilka avlagt realexamen. Vid flottan bör andra året användas till praktisk tjänstgöring i stället för tredje året, under vilket de anställda böra genomgå korpralsutbildning, och vid flygvapnet bör den anställde under tredje anställningsåret genomgå furirskola för att först därefter påbörja flygutbildningen. Detta innebär för flottans del

282 ingen förlängning av utbildningstiden till officer och för flygvapnet en förlängning med ett år, vilken sistnämnda tidsförlust jag dock anser väl uppvägas genom att ökad praktisk erfarenhet därunder kan förvärvas. Av principiella skäl borde vidare jämväl vid flygvapnet vägen till officersutbildning för allt fast manskap gå genom underofficersskolan; jag har icke blivit helt övertygad om att de vid flygvapnet rådande förhållandena nödvändiggöra anordnandet av särskilda studentkurser. Slutligen håller jag bestämt före, att — såsom utredningsmännen jämväl föreslagit — den nuvarande lägre underofficersskolan vid kustartilleriet bör förläggas till tredje anställningsåret, och att tillträde till denna skola skall stå öppet för var och en som genomgått korpralsutbildningen med godkända betyg. Sistnämnda fråga sammanhänger med att 1936 års lönekommitté i sitt förslag till manskapsavlöningsreglemente föreslagit nya villkor för tillträde till manskapsbeställningarna vid kustartilleriet, och jag har till nämnda kommittés betänkande fogat ett särskilt yttrande härom. Juris kandidaten Odholm har förklarat, att han instämmer med översten Petri, i vad denne yttrat rörande det av utredningsmännens majoritet föreslagna kvotsystemet. Kommendörkaptenen Samuelson har anfört, att han instämmer i vad översten Petri yttrat i fråga om kvotsystem, samt att han förordar det i Kap. IX, avdelning 8, omförmalda alternativet 3 framför alternativet 2. överstelöjtnanten Schyberg

har anfört:

Efter att hava beretts tillfälle att taga del av överste Petris särskilda yttrande till utredningsmännens betänkande får jag anmäla, att jag helt instämmer i de synpunkter, som framförts i nämnda yttrande angående flygvapnet berörande frågor. I detta sammanhang må beträffande dessa endast följande ytterligare framföras. Det av utredningsmännens majoritet föreslagna förfaringssättet att ynglingar, vilka avlagt realexamen och därefter tagit fast anställning, böra redan efter IV2 år kunna avskiljas från den grundläggande manskapsutbildningen för att uttagas till flygutbildning, under det att detta beträffande övrigt stammanskap kan ske tidigast efter 2V2 år, är ur flygmilitär synpunkt icke godtagbart. Om man fasthåller vid den av utredningsmännen synbarligen godtagna grundprincipen, att manskapsrekrytering och manskapsutbildning skall, vad beträffar flygvapnet, främst skapa yrkestekniskt kunniga underbefäl, underofficerare och hantverkare, framstår det betänkliga i det föreslagna förfaringssättet tydligt. Resultatet av ett fullföljande av den utbildningsföljd, som utredningsmännens majoritet föreslår för stammanskap med realexamen, skulle medföra, att en ny kategori befälspersonal skapas, vilken — jämfört med vad som är

283 fallet med underbefäl, utbildat enligt för närvarande gällande bestämmelser — kommer att få avsevärt begränsad militär användbarhet på grund av lägre yrkesteknisk skicklighet. Det är nämligen att märka, att flygande underbefäl och underofficerare måste besitta sådan yrkesteknisk kunskap, att de kunna användas även i marktjänst bland annat såsom befäl vid flygstation och såsom instruktörer vid flygvapnets i hög grad tekniskt betonade manskaps- och underbefälsskolor. Övriga olägenheter, som följa med uttagning av underbefäl med realexamen till flygtjänst redan efter IV2 år, äro bland andra: 1) Svårigheter komma att uppstå att göra en rättvis uttagning till flygtjänst, då jämförelse därvid måste ske mellan å ena sidan underbefäl med realexamen, vilka varit i tjänst endast IV2 år, och vilka besitta något högre allmänbildning men sämre praktiskt-tekniska kunskaper och färdigheter samt å andra sidan övriga underbefäl, vilka varit i tjänst minst 2V2 år och vilka äga avsevärt bättre praktiskt-tekniska färdigheter men lägre allmänbildning. 2) Kategoriklyvning torde lätt uppstå inom flygvapnets underbefälskår till men för god anda och sammanhållning. Utredningsmännens majoritet föreslår, att kvottalet för manskaps- och realexamensvägarna bör vid flygvapnet fastställas till 30 a 35 procent, varjämte 10 procent bör reserveras för Kungl. Maj:ts bestämmande. Motsvarande siffror äro för armén och marinen föreslagna till 25 respektive 10 procent. Sedan utredningsmännen fastslagit, att vid flygvapnet — på grund av de särskilda fordringar, som ställas på underbefälet i praktiskt-tekniskt avseende — ynglingar med realexamen (motsvarande kompetens) skola äga företräde endast till 15 procent av de årligen vid flygförbanden ledigblivande beställningarna för meniga, synes motiv saknas för att göra kvottalet större än vid de övriga försvarsgrenarna, vid vilka motsvarande inskränkning beträffande företrädesrätt för ynglingar med realexamen m. m. icke gjorts. Beträffande officersaspiranters å studentvägen utbildning till officer får jag framhålla, att ett utbildningsförlopp, som innebär, att flygutbildningen skulle börja på hösten (utredningen Kap. IX: 10, alternativ 2 och 3) — oavsett andra olägenheter — under inga förhållanden kan godtagas med hänsyn till de erfarenheter, som gjorts vid flygvapnet under åren 1926—1930, då metoden prövades. E n förlängning av utbildningstiden med omkring ett år för aspiranter, vilka gå studentvägen (Kap. IX: 10, alternativ 4) kan icke heller anses godtagbar, då med största sannolikhet därigenom de rekryteringssvårigheter, som redan med nuvarande längd av utbildningstiden äro förefintliga beträffande denna personalkategori, skulle avsevärt ökas. Härigenom skulle rekrytering studentvägen, som av utredningsmännen förordas att alltjämt bliva huvudväg för rekrytering av officersyrket, äventyras.

Statens offentliga utredningar 1939 Systematisk

förteckning

.'Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Betänkande med förslag till ändringar i vissa delar av sjömanslagen m. m. [21] Betänkande med försias till lag om arbetsfostran m. m. [25] Betänkande ang. revision av tryckfrihetsförordningens ansvarighetsregler och därmed sammanhängande författningar. [32] Betänkande med förslag till ändringar i förmynderskapslagstiftningen. [33] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande ang. justitiekanslerns, justitieombudsmannens och militieombudsmannens allmänna ämbetsställning m. m. [7] 1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning. Betänkande med förslag till omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna m. m. [9] Betänkande om statstjänstemäns ställning vid arbetskonflikter. [19] 1937 års domsagoutredning. Betänkande med förslag till omorganisation av domsagoförvaltningen samt lönereglering för domsagopersonalen. [29] K o ni in II n a I för ta II n i iiStatcns ocli kommunernas finansväsen. Betänkande ang. revision av tjäusteförteckningen i vad avser statens affärsdrivande verk. [5] 1936 års lönekommitté. Betänkande med förslag till militärt icke-ordinariereglemente. [10] 1938 års arvsskattekommitté. Betänkande med förslag till förordning om arvs- och gåvoskatt m. m. [18] Nytt förslag till riktlinjer för bestämmandet av ersättning för tjänstebostad. [36] 1936 års lönekommitté. Betänkande med förslag till manskapsavlöningsreglemente. [38]' 1'ollti. Betänkande med förslag till vissa ändringar i beklädnadsreglementet för polispersonalen m. m. [20] Betänkande med utredning och förslag ang. civilbefolkningens förseende med gasmasker samt inrättande av skyddsrum för luftskyddsändamål'. [42] Nationalekonomi och socialpolitik. Rationaliseringsutredningens betänkande. Del 1. Motiv och förslag. [13] Del 2. Verkställda undersökningar. [14] Hembiträdesutredningens betänkande. 2. Betänkande med förslag till lag om reglering av anställnings- och arbetsförhållandena inom det husliga arbetet. [15] Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. Del 2. Arbetsförhet m. m. [24] Betänkande med utredning och förslag rörande tillgodoseendet av behovet av allmänna samlingslokaler. [30] Hälso- och sjukvård. Ledningen av landstingens hälso- och sjukvårdsverksamhet, [23] Betänkande ang. vissa med vården av civila patienter å garnisonssjukhusen sammanhängande organisationsfrågor. [31] Allmänt näringsväsen. Betänkande med förslag till kungörelse med vissa föreskrifter ang. tillverkning av bröd efter vikt m. m. [37]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre lanthel men. [6] Betänkande rörande ett ändamålsenligt utnyttjande kronans fiskevatten. [28] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande ang. åtgärder till motverkande av vattenf orening m. m. 1. Förslag och motivering. [40]

Industri. Betänkande och förslag rörande befrämjande av avsa ningen av den svenska stenindustriens produkter. [11] Betänkande rörande industriellt utnyttjande av halm. fl Handel och sjöfart.

Kommiinikationsväscn. Betänkande ang. grunder för intagning av enskild väg allmänt underhåll ävensom ang. statsbidrag till enskih vägar. [1] Betänkande med förslag till taxa för befordring av go m. m. å statens järnvägar. [3] Betänkande med förslag till exporttariffer. [8] Betänkande och förslag ang. vissa med beviljande av til stånd till yrkesmässig autom obiltrafik förenade frågor. [2 Betänkande med förslag rörande skärgårdarnas behov t förbättrade kommunikationer. [34] Dragbilar. Betänkande med förslag till klassificering vissa för framdragande av släpfordon eller arbetsredski ombyggda automobiler, m. m. [35] Hank-, kredit- ocli peiiniiigväscn. Försäkrinffsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrig Sven.sk namnbok till vägledning vid val av nya släktnamn. Utredning och förslag ang. fortsatt förstatligande av koi munala mellanskolor. [16] Utredning och förslag rörande fri undervisniugsmaterie för folk- och fortsättningsskolor. [17] Betänkande med utredning och förslag ang. rätt för fol skollärare m. fl. att inskrivas vid universitet och hö skolor samt där avlägga examina. [27] Utredning och förslag ang. de kommunala flickskolorni organisation. [39] 1938 års docentutredning. Betänkande och förslag röranc docentinstitutionen. [41] Försvarsväsen. Utredning och förslag rörande plats i Stockholms skärgår för förläggning av Stockholms örlogsbas. [2] Sociala försvarsberedskapskommittén. Betänkande. Del Förslag till familjebidragslag m. m. [26] Betänkande med utredning och förslag ang. rekryteringe av försvarsväsendets officerskårer m. m. [43] Utrikes ärenden.

Stockholm 1939. K. L. Beckmans Boktryckeri. 2476 39

Internationell r ä t t .