Betänkande med förslag till organisation av försvarsväsendets läkemedelsförsörjning.
Hänvisat till av
National Librar of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 1939:48 FÖRSVARSDEPARTEMENTET
BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL
ORGANISATION AV FÖRSVARSVÄSENDETS LÄKEMEDELSFÖRSÖRJNING
S
T
O
C
K
H
O
1 9
9 L
M
Statens offentliga utredningar 1939 Kronologisk förteckning 1. Betänkande angående grunder för intagning av enskild väg till allmänt underhåll även-om angående stHtshjdrag till enskilda vägar Svenska Tryckeri a.-tt 59 s. K. 2. Utredning och förslag rörande plats i Stockholms skärgärd för förläggning av Stockholms örlogsbas. Beckman. 30, 87 s. 6 kanor F ö . 3. Betänkande med förslag till taxa för befordring av gods m. m. å siateii8 järnvägar. Beckman. 206 s. K. 4. Svensk namnbok till vägledning vid val av nya släktnamn. Lund, Blom. v, li6 s. J u . 5. Betänkande angående revision av tjänsteförteckningen i vari avser statens affärsdrivande verk. Norstedt 163 8. F i . 6. Underlättandet av kvinnornas arbete i de m ndre lanthemmen. Kihlström. 126 s. J o . 7. Betänkande angåewte justinekanslerns, justitieombudsmannens och militieombudsmannens allmänna ambetsställning m. m. Norstedt. 1H8 s J u . 8. Betänkande med förslag till exporttanffer Beckman. 20 s. K. 9. 1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsu redning. Betänkande med förslag till omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna m m. Norstedt. 341 s. J u . 10. 1936 års lönekommitté. Betänkande med förslag till militärt icke-ordinariereglemente Marcus. 13" s F i . 11. Betänkande och förslag rörande befrämjande av avsättningen av den svenska stenindustriens produkter. Idun 319 s. H . 12. Betänkande, rörande industriellt utnyttjande av halm. Haeggström. 125 s. J o . 13. Rationaliseringsutredningens betänkande. Del 1 Motiv och förslag. Marcus. 257 s. S. 14. Rutionaliseringsutiedningcns betänkande. Del 2. Verkställda undersökningar. Marcus. 550 s. S. 15. Hembiträdesutredningens betänkande. 2 Betänkande med förslag till lag om reglering av anställnings- och arbetsförhållandena inom del husliga arbetet. Haeggström. 194 8. S. 16. Utredning och förslag angående fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor. Hseggström. x, 157 s. E . 17. Utredning och förslag rörande fri und rvisnnigsmmeriell för folk- och fortsättningsskolor. Hseggström. 224 s E. 18. 1938 års arvsskattekommitté. Betänkande med förslag till förordning om arvs- och gåvoskatt m. m. Marcus. 264 s. F i . 19. Betänkande om statstjänstemäns ställning vid arbetskonflikter Marcus. 82 s. F i 20. Betänkande med förslag till vissa ändringar i beklädnadsreglementet för polispersonalen m. m. Beckman. 28 a. S. 21. Betänkande med förslag till ändringar i vissa delar av sjömanslagen m. m. Norstedt 39 s J u . 22. Betänkande och förslag angående vRsa med beviljande av tillstånd till yrkesmässig aiitomobiltrafik förenade frågor. Hseggström (2), 74 s K. 23. Ledningen av landstingens hålso- och sjukvårdsverksamhet. Beckman. 105 s. S. 24. Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. Del 2. Arbetsförhet m. m. Beckman. 117 s. S. 25. Betänkande med förslag tdl lflg om arbetsfostrin m. m. Marcus, viij, 134, 138, 142 s. J u . 26. sociala försvarsberedskapskomniittén. Betänkande. Del 1. Förslag till familjebidragslag m. in. Beckman. 75 s.
Fö.
27. Betänkande med utredning och förslag angående rät för folkskollärare m. fl. att inskrivas vid universite och högskolor samt där avlägga examina. Hseggström 80 s. E. 28. Betänkande rörande ett ändamål-enligt utnyttjande aj kronans fiskevatten Idun. 2:t7 s. 1 karta. J o . 29. 1937 års domsagoutredning. Betänkande med förslag tili omorganisation av domsagoförvaltningen samt löne reglering för domsagopersonalen. Norstedt 126 s. J u 30 Betänkande med utredning och förslag rörande till] godoseendet av behovet av allmänna samlingslokaler Maicus. 134 s. S. 31. Betänkande angående vissa med vården av civila paj tienter å garnisonssjukhusen sammanhängande orgaj nisationsirågor. Beckman. 75 s. F ö . 32. Betänkande angående revision av tryckfrihetsförord ningens ansvarighetsregler o>'h därmed sammanhang ande förhållanden. Norstedt. 51 s. J u . 33. Betänkande med förslag,, till ändringar i förmynderi skapslagstiftningen. Av A. Holmbäck. Uppsala, Almqvist & Wiksell. 92 s. J u . 34. Betänkande med förslag rörande skärgårdarnas behov av förbättrade kommunikationer. Del 1. Beckman. 200 s, 8 bil. K. 35. Dragbilar. Betänkande med förslag till klassificering av vissa för framdragande av släpfordon eller arbetsredskap ombyggda autoniobiler, m. m. Haeggström. 64 s. K. 36. Nytt förslag till riktlinjer för bestämmandet av ersätt ni i g för tjänstebostad. Maicus. 36 s. F i . 37. Betänkande med förslag till kungörelse med vissa före^ skrifter angående tillverkning av bröd efter v i k t m . m : Haeggström. 58 s. S. 38. 1936 ars lönekommitté. Betänkande med förslag til] manskapsavlöningsreglemente. Marcus. 256 s. F i . 39. Utredning och forslag angående de kommunala flick] skolornas organisation. Haeggström. 74 s. E . 40. Betänkande angående åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m. 1. Förslag och motivering! Norstedt. 274 s. J u . 41. 1938 års docentutredning. Betänkande och förslag röj rande docentinstitutionen. Uppsala, Almqvist & Wiksell, 159 s. E . 42. Betänkande med utredning och förslag angående civilH befolkningens förseende med gasmasker samt inrätJ tände av skyddsrum för luf tskyddsändamål. Hseggströnii vj, 64 s S. 43. Betänkande med utredning och förslng angående rekryj teringen av försvarsväsendets officerskårer m. m. Beck^ man 283 a. F ö . 44. Utredning angående statsdepartementens organisa'iorj och därmed sammanhängande frågor. Norstedt 93 s. J u . 45. Sociala försvarsberedskapskomniittén. Betänkande. Del 2. Förslag till bestämmelser om utrymningshjälp och' avlöning av viss luftskyddspersonal m. m. Beckman! 52 s. F ö . 46. Betänkande med utredning angående behovet av legala] kompetensföreskrifter för utövande av hantverksyrken^ Idun. 205 s. H. 47. 1936 års skattekommitté. Betänkande med förslag rö-' rande beskattning av stiftelser och ideella föreningan m fl. juridiska personer m. m. Marcus. 143 a. F i . j 48. Betänkande med förslag till organisation av försvars-:' väsendets läkemedelsförsörjning. Haeggström. 103 s. F ö .
A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.
STATENS
OFFENTLIGA
UTR ED N IN G AR 1 9 3 9: 4 8
FÖRSVARSDEPARTEMENTET
BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL
ORGANISATION AV FÖRSVARSVÄSENDETS LÄKEMEDELSFÖRSÖRJNING
STOCKHOLM 1 9 3 9 IVAR
H^GCSIRÖMS
BOKTRYCKERI
394788 A. B.
3 I N N E H Å L L S F Ö R T E C K N I N G Skrivelse till H e r r S t a t s r å d e t och Chefen för K u n g l . F ö r s v a r s d e p a r t e m e n t e t
Sid. 5
I. G r u n d d r a g e n a v hälso- och s j u k v å r d e n s organisation vid försvarsväsendet
7 A. Tillsyns-, befäls- och förvaltningsorgan
7 B. Läkemedelsförsörjningen vid försvarsväsendets särskilda f ö r b a n d och formationer
1. Garnisonsapoteket i Stockholm 2. Det dagliga läkemedelsbehovet vid förband och formationer 3. Utrustningsbehovet av läkemedel för armén 4. Utrustningsbehovet av läkemedel för marinen 5. Utrustningsbehovet av läkemedel för flygvapnet 6. Utrustningsbehovet av läkemedel för veterinärvården 7. Utrustningsbehovet av läkemedel för landstormen
14 17 22 27 28 28 29
I I . Tidigare u t r e d n i n g a r a n g å e n d e läkemedelsförsörjningen vid försvarsväsendet 1. Apotekskommittén 2. Militärapotekssakkunniga
29 29 32
I I I . K a r o l i n s k a i n s t i t u t e t s och g a r n i s o n s s j u k h u s e t s b y g g n a d s f r å g o r . . . .
39 I V . G a r n i s o n s a p o t e k e t s a n s l u t n i n g till k a r o l i n s k a s j u k h u s e t
43 V. B r i s t e r i den n u v a r a n d e organisationen av försvarsväsendets läkemedelsförsörjning
1. Planläggningsarbetet i fråga om läkemedelsförsörjningen 2. Sättet för tryggande av läkemedelsförsörjningen V I . U t r e d n i n g e n s förslag till ä n d r a d organisation av försvarsväsendets läkemedelsförsörjning 1. Särskild läkemedelsavdelning i arméförvaltningen 2. Statligt apotek för försvarsväsendets och karolinska sjukhusets läkemedelsförsörjning 3. Större och mindre läkemedelsförråd för tryggande av det dagliga behovet och utrustningsbehovet av läkemedel för humansjukvården 4. Tillgodoseendet av det dagliga läkemedelsbehovet och utrustningsbehovet för veterinär vården
54 56 61 61 62 69 73
4 5. Personalorganisationen för läkemedelsavdelningen i arméförvaltningen . .
6. Personalorganisationen vid statsapoteket
7. Personalorganisationen vid läkemedelsförråden
89 V I I . F ö r s v a r s v ä s e n d e t s förseende med sera
92 V I I I . D e v ä r n p l i k t i g a a p o t e k a r n a s utbildning
1. Nu gällande bestämmelser 2. Brister i nu gällande ordning 3. Utredningens förslag Särskilt y t t r a n d e
92 94 J " "
Till Herr
Statsrådet
och
Chefen
för
Kungl.
Försvarsdepartementet.
Genom beslut den 15 juni 1939 bemyndigade Kungl. Majrt chefen för försvarsdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga — därav en i egenskap av ordförande — för att inom departementet biträda med utredning rörande frågan om organiserandet av förs vars väsendets läkemedelsförsörjning i såväl freds- som krigstid ävensom rörande den därmed sammanhängande frågan om de värnpliktiga apotekarnas utbildning samt att avgiva de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade departementschefen genom beslut den 19 juni 1939 generallotsdirektören T. P. J. Petersson, apotekaren A. Cedergren, majoren vid generalstabskåren N. L. V. Göth, verkställande direktören i A.B. Pharmacia C. E. Häggart, professor emeritus E. S. H. Key och föreståndaren för garnisonssjukhusets i Stockholm apotek S. E. Svensson att verkställa berörda utredning, därvid Petersson i egenskap av ordförande skulle leda utredningens förhandlingar. Efter därom av de sålunda tillkallade utredningsmännen gjord framställning tillkallade departementschefen genom beslut den 17 juli 1939 dåvarande skolöverläkaren vid folkskoledirektionen i Stockholm, fältläkaren på fältläkarkårens reservstat, numera t. f. generalfältläkaren D. M. Lindsjö att jämte de förut tillkallade personerna verkställa ifrågavarande utredning. Vidare uppdrog departementschefen genom beslut den 5 juli 1939 åt förste amanuensen i Stockholms rådhusrätt, amanuensen i försvarsdeparte-
6 mentet S. E. Lind att i egenskap av sekreterare biträda utredningsmännen vid uppdragets utförande. Utredningsmännen, som antagit namnet 1939 års utredning rörande försvarsväsendets läkemedelsförsörjning, höllo sitt första sammanträde den 5 juli 1939. Under utredningsarbetet har samråd ägt rum med bland andra marinöverläkaren, förste flygläkaren, överfältveterinären, avdelningschefen vid arméstabens organisationsavdelning samt föreståndaren för statens bakteriologiska laboratorium. Sedan utredningsarbetet numera slutförts, får utredningen härmed vördsamt överlämna sitt betänkande jämte särskilt yttrande av undertecknad Cedergren. Vissa delar av betänkandet äro av den natur, att de ansetts böra sammanföras i en särskild, hemlig del. Stockholm den 29 december 1939. TORSTEN PETERSSON ARTUR CEDERGREN EINAR KEY
VERNER GÖTH DAVID LINDSJÖ
C. E. HÄGGART SVEN SVENSSON
/Sigurd Lind.
7 I. Grunddragen av hälso- och sjukvårdens organisation vid försvarsväsendet. A. Tillsyns-, befäls- och förvaltningsorgan. Högsta militära ledningen av och uppsikten över hälso- och sjukvården utövas inom varje försvarsgren av försvarsgrenschefen. Chefen för armén biträdes beträffande sjukvårdsväsendet av generalfältläkaren, som i egenskap av inspektör för sjukvårds väsendet vid armén skall inspektera arméns sjukvårdsanstalter och hälsovårdsförhållandena inom armén och vid dess etablissement, utbildningskurser för militärläkare, värnpliktiga läkares, tandläkares och apotekares fackutbildning och facktjänstgöring, utförandet av läkarnas vid armén tjänsteåligganden samt sjukvårdspersonalens fackutbildning och fackverksamhet. Generalfältläkaren biträdes av sjukvårdsinspektionen samt i mån av behov av överfältläkaren och annan personal vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Chefen för armén biträdes vidare beträffande veterinärväsendet av överfältveterinären. Denne skall i egenskap av inspektör för veterinärväsendet vid armén inspektera veterinärtjänsten och dess etablissement, utbildningskurser för militärveterinärer, värnpliktiga veterinärers fackutbildning och facktjänstgöring samt hovslagarutbildningen och hovslagarverksamheten. Chefen för marinen biträdes beträffande sjukvårds väsendet av marinöverläkaren; denne är inspektör för hälso- och sjukvården inom marinen. Marinöverläkaren biträdes av marinläkare, som tjänstgör å marinförvaltningens sanitetsavdelning. Chefen för flygvapnet, som tillika är chef för flygförvaltningen, övervakar med biträde av förste flygläkaren sjukvårdstjänsten vid flygvapnet. Högsta förvaltningsmyndighet för handläggning av ärenden rörande hälso- och sjukvården inom de tre försvarsgrenarna, utgör för lantförsvarets vidkommande arméförvaltningen, för sjöförsvaret marinförvaltningen och för flygvapnet flygförvaltningen. Enligt instruktioner den 18 juni 1937 för arméförvaltningen respektive marinförvaltningen samt den 10 juni 1938 för flygförvaltningen utöva nämligen dessa ämbetsverk under Kungl. Maj:t högsta ledningen och uppsikten i tekniskt och ekonomiskt avseende över lantförsvaret respektive sjöförsvaret och flygvapnet. Ämbetsverken ha i sådant avseende, ett vart inom sin försvarsgren, att verka för att veder-
börande försvarsgren hålles i fullständigt och tidsenligt skick samt att den försvarsgrenen tillhörande personalens behov på ett tillfredsställande sätt tillgodoses, allt med iakttagande av planmässighet och sparsamhet i förvaltningen. Inom arméförvaltningen finnes för ärenden angående arméns hälso- och sjukvårdsväsende en särskild avdelning, sjukvårdsstyrelsen. Chef för sjukvårdsstyrelsen är generalfältläkaren. Göromålen å sjukvårdsstyrelsen handläggas å en fältläkarbyrå. Chef för fältläkarbyrån är överfältläkaren. Vid sjukvårdsstyrelsens sida står ett vetenskapligt råd med representanter inom medicinens och farmaciens områden. Arméförvaltningens intendenturdepartement utövar högsta ledningen av och uppsikten över anskaffning, underhåll och vård av veterinärmaterielen vid armén. För utförande av dessa uppgifter finnes inom departementet en särskild häst- och veterinärbyrå. Chef för denna byrå är överfältveterinären. Inom marinförvaltningen finnes likaledes en särskild avdelning, sanitetsavdelningen, för ärenden som angå hälso- och sjukvården vid marinen ävensom därför avsedda inventarier och utredning. Chef för sanitetsavdelningen är marinöverläkaren. Inom flygförvaltningen handläggas hälso- och sjukvårdsärenden å en särskild sjukvårdssektion, som är inordnad under flygförvaltningens intendenturavdelning. Sjukvårdssektionen förestås av förste flygläkaren. Vid arméns truppförband utövas högsta ledningen av hälso- och sjukvården inom varje arméfördelning av arméfördelningschefen samt vid övre Norrlands och Gotlands trupper av chefen för övre Norrlands trupper respektive militärbefälhavaren på Gotland. Omedelbart under arméfördelningschefen lyder fördelningsläkaren, vilken under arméfördelningschefen utövar ledningen av sjukvårdstjänsten vid arméfördelningens truppförband. Vid övre Norrlands och Gotlands trupper finnes stabsläkare med ställning och uppgifter motsvarande fördelningsläkare vid arméfördelning. Stabsläkaren vid övre Norrlands trupper har därjämte att under överinseende av kommendanten i Bodens fästning handlägga samtliga ärenden rörande hälsooch sjukvården i fästningen. Vid de särskilda truppförbanden utövas ledningen av sjukvårdstjänsten av vederbörande regements- och kårchef. Vid regemente finnes en eller flera läkare, regements- och bataljonsläkare. Regementsläkare lyder omedelbart under regementschef och är, där ej annat stadgats, överläkare vid regementets sjukhus; han ansvarar för vården av sjukvårdsmaterielen vid truppförbandet. Regementsläkaren har för ombesörjandet av underhåll, vård och redovisning av sjukvårdsmaterielen till sitt biträde sjukvårdsunderofficer och sjukvårdsunderbefäl.
g
Bataljonsläkare lyder vid regemente, där regementsläkare finnes, omedelbart under regementsläkaren och vid annat truppförband omedelbart under truppförbandschefen. Arméfördelningschef anställer vidare ordinarie sjuksköterskor vid truppförbanden till det antal sjukvårdsstyrelsen bestämmer. Det åligger militärläkare att rekvirera för hälso- och sjukvården vid truppförbanden erforderliga läkemedel med iakttagande av de särskilda föreskrifter, som därutinnan äro eller kunna varda meddelade. Grunderna för sjukvårdsmaterielens förvaltning vid armén äro fastställda i sjukvårdsmaterielreglementet den 23 december 1937. Härutöver har arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse den 28 december 1937 utfärdat en sjukvårdsmaterielinstruktion, omfattande sådana allmänna föreskrifter angående sjukvårdsmaterieltjänsten vid arméns truppförband och anstalter m. m. i fred, som erfordras utöver gällande reglementen, förordningar m. m. Enligt nämnda reglemente och instruktion åligger det dels regementsläkare att granska och attestera räkningar, som avse sjukvårdsmaterielen, dels ock fördelningsläkare att underkasta alla inkommande sjukvårdsmaterieltjänsten berörande räkenskaper och redovisningar granskning samt att inför arméfördelningschefen anmäla resultatet av granskningen och, där så erfordras, i samband därmed föreslå åtgärder för rättelse av förefintliga missförhållanden. Enligt sjukvårdsmaterielinstruktionen skola medikamenter icke tagas till uppbörd. Vid marinen vakar marindistriktscheferna över hälso- och sjukvården en var vid honom underlydande förläggningar och anstalter. Chefen för Sydkustens marindistrikt övervakar ock ordningen vid marinens sjukhus i Karlskrona. Vid kustflottan utövar chefen för kustflottan motsvarande uppgift. Under marindistriktschefen i Ostkustens och Sydkustens marindistrikt handhaves överinseendet över hälso- och sjukvården av förste läkaren; i Sydkustens marindistrikt är förste läkaren tillika chef för marinens sjukhus. Vid örlogsstationerna i Stockholm och Karlskrona finnas tillika kasernläkare, distriktsläkare och ögonläkare. Vid Sydkustens marindistrikt finnas vidare sjukhusläkare ooh biträdande sjukhusläkare. Vid Västkustens marindistrikt tjänstgör en mot arvode anställd läkare. Vid övriga marindistrikt finnes ej någon särskild läkarbefattning. Vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikt finnes särskild sjukvårdsförvaltning under ledning av förste läkaren. Sålunda finnes särskild läkaruppbörd omfattande instrument, bandagekistor, medicinalkartuscher m. m. för fartygen. Förste läkaren förordnar uppbördsman för läkaruppbörden. Förste läkaren åligger att utfärda erforderliga bestämmelser beträffande
10 rekvisition av läkemedel behövliga för hälso- och sjukvården och att för varje kvartal granska räkningar å läkemedel rekvirerade från apotek. Förste läkaren förordnar vidare om tilldelning åt fartygsläkare å utgående fartyg av behövlig instrument-, läkemedels- och förbandsutrustning samt om tillhandahållande åt förrådsuppbördsman eller annan uppbördsman å fartyg, vara läkare ej finnes kommenderad, av erforderlig läkemedels- och förbandsutrustning jämte anvisning om dennas användande. Beträffande sjukvårdsförvaltningen vid Västkustens marindistrikt gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivits för Ost- och Sydkustens marindistrikt. I fredstid handläggas dock därstädes förvaltningsärenden rörande sjukvården av stabsintendenten. För Norrlandskustens, Gotlands och Öresunds marindistrikt har marinförvaltningen tillagts befogenhet att i nu berörda hänseende utfärda erforderliga föreskrifter. Läkaruppbörd ombord inbegriper fartygets instrument-, medikamentoch bandageutrustning till omfattning, som marinförvaltningen bestämmer; den omhänderhaves av fartygsläkaren, där sådan finnes, men eljest av förrådsuppbördsman . Fartygsläkare åligger i avseende å uppbörd och redovisning bland annat: att under uppbördsmans ansvar handhava fartygets läkaruppbörd, samt tillse att uppbörden vårdas så, att densamma bibehålies i behörigt skick; att övervaka ombordförandet och ordnandet av läkaruppbörden; skolande läkemedel förvaras i särskild för ändamålet inredd apotekshytt med låsbart giftskåp, vartill nyckeln av fartygsläkaren personligen förvaras. Under expedition skall fartygsläkaren vid behov upprätta rekvisition å uppbörden tillhörande effekter. Efter slutad expedition skall fartygsläkaren till förste läkaren vid stationen återleverera uppbörden. För fartygsläkare å sjukvårdsfartyg skola nu angivna föreskrifter i tilllämpliga delar gälla med de inskränkningar och tillägg, som må föreskrivas av vederbörande sjöstyrkebefälhavare. Å fartyg, där fartygsläkare ej finnes kommenderad, fullgör förrådsuppbördsman, som är sjukvårdskonstapel, de åligganden beträffande sjukvården, vilka fartygschefen åt honom uppdrager. Förrådsuppbördsman åligger att, då läkare ej är kommenderad å fartyget, mottaga och förvara den läkemedels- och förbandsutrustning, som jämte anvisning för läkemedlens användande hålles honom tillhanda genom förste läkarens vid stationen försorg. Vid avslutad expedition skall befintlig återstod av utrustningen utan redovisning återställas till förste läkaren. Vid kustfästning vakar kommendanten med biträde av fästningsläkaren över hälso- och sjukvården inom fästningen. Vid Vaxholms fästning finnes en förste marinläkare kommenderad såsom fästningsläkare. Vid Karlskrona fästning fullgör förste läkaren vid Sydkustens marindistrikt de åligganden, som åvila fästningsläkare. Kommendant vid kustfästning av
11 andra klass har att i sjukvårdshänseende hänvända sig, kommendanten vid Älvsborgs fästning till förste läkaren vid Sydkustens marindistrikt och kommendanten vid Hemsö fästning till fästningsläkaren vid Vaxholms fästning. Vid Karlskrona fästning finnes ej särskild läkaruppbörd. Fästningens behov av läkemedel tillgodoses från Sydkustens marindistrikt. Vid Vaxholms fästning finnes sjukvårdsförråd och läkaruppbörd. Vid kustartilleriregemente vakar regementschef över hälso- och sjukvården vid regementet. Enahanda uppgift tillkommer chefen för Gotlands kustartillerikår beträffande hälso- och sjukvården vid sagda kår. Vid dessa truppförband finnes regementsläkare; denne omhänderhar läkaruppbörd enligt enahanda grunder som gälla för den förste läkaren vid Ost- och Sydkustens marindistrikt åliggande läkaruppbörden. Marinförvaltningen bestämmer huruvida och i vilken omfattning läkaruppbörd skall finnas vid detacherad avdelning i kustfästning av andra klass. Vid kustartilleriregementes huvudstyrka är äldste läkaren uppbördsman för läkaruppbörden. I denna egenskap är äldste läkaren närmast underställd regementschefen. Med avseende å läkaruppbörden åligger det äldste läkaren att till uppbördsman vid bataljon eller annan avdelning utanordna behövlig instrument-, läkemedels- och förbandsutrustning ävensom att lämna uppbördsmannen erforderliga anvisningar för läkemedlens användande. Komplettering av dylika utrustningar erhålles på rekvisition från läkaruppbörden. Komplettering av läkaruppbörd, som tillhör detacherad avdelning i kustfästning av 2. klass, bör, där så lämpligen kan ske, verkställas från läkaruppbörden vid vederbörande regementes huvudstyrka. Räkningar å läkemedel, som levererats från apotek, skola varje kvartal granskas av regementsläkaren. Vid flygvapnet skall flottilj chef eller annan befälhavare för sådant förband, där läkare finnes anställd eller är tjänstgörande, vaka över sjukvårdstjänsten och, efter att hava samrått med nämnde läkare eller på framställning av denne, utfärda erforderliga föreskrifter för bestridande av sjukvårdstjänsten. Flottilj läkare åligger att under flottilj chefen handhava och övervaka sjukvårdstjänsten vid flottiljen. Han biträdes av en sjukvårdsförrådsunderofficer vid ombesörjandet av underhåll, vård och redovisning av sjukvårdsmateriel och läkemedelsförråd. Jämlikt kungl. brevet den 29 juni 1926 skola de för armén gällande förvaltningsföreskrifterna i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande hälso- och sjukvården vid flygvapnet. Läkemedel rekvireras av den vid vederbörligt förband tjänstgörande läkaren och skola därvid av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse meddelade anvisningar i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
12 Angående veterinärtjänsten vid regemente gäller enligt veterinärmaterielreglementet den 30 juni 1937, att arméförvaltningens intendenturdepartement meddelar bestämmelser om den veterinärmateriel, som vid nyanskaffning skall rekvireras hos departementet, och att övrig materiel skall anskaffas av regementet genom upphandling. Materielen, som förvaras i särskilda förrådslokaler, tages till uppbörd av hovslagarunderofficeren, eller om sådan icke finnes av annan därtill förordnad befattningshavare. Regementsveterinär åligger i egenskap av uppbördskontrollant att utöva uppsikt och kontroll över den veterinärmateriel, som icke är utlämnad till regementets underavdelningar, samt att genom besiktningar förvissa sig om att densamma väl vårdas och befinner sig i gott skick. I veterinärmaterielinstruktionen den 10 januari 1938 meddelas föreskrifter om förvaring och vård av i förråd upplagd materiel. Med hänsyn till innehållet i »förteckning över arméns veterinärmateriel» ha emellertid läkemedel för djursjukvården ansetts icke skola uppläggas i veterinärmaterielförråden. För landstormens organisation är riket indelat i landstormsområden sålunda att varje inskrivningsområde är uppdelat i ett flertal landstormsområden. Befälet över landstormsområde utövas i fred av en landstormsområdesbefälhavare. Han lyder i denna sin egenskap omedelbart under befälhavaren för inskrivningsområdet. Särskilda landstormsförråd finnas upprättade för inrymmande av de persedlar m. m. som erfordras för landstormens beväpning och utrustning. För landstormsförbanden finnas särskilda fältutrustningslistor, som av Kungl. Maj:t fastställts. Landstormsområdesbefälhavaren har att öva uppsikt Över och vara ansvarig för förvaltningen av områdets landstormsförråd. Det omedelbara handhavandet av dessa förråd utövas av särskild landstormsförrådsförvaltare. Till den del, som landstormsförråd finnes upplagt vid eller i omedelbar närhet av infanteriregementes huvudförråd, har förrådsförvaltaren vid regementet att med biträde av förrådsunderofficereren handha dylikt förråd. B. Läkemedelsförsörjningen vid försvarsväsendets särskilda förband och formationer. I fråga om rätt till kostnadsfri sjukvård — fri läkarvård och fria läkemedel — gäller följande: Enligt militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939, vilket äger tilllämpning dels å ordinarie officers- och underofficersbeställning å aktiv stat, dels å de ordinarie beställningar i övrigt vid försvarsväsendet, vilka
bestämmas genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen, dels ock å extra ordinarie fänriksbeställningar, erhåller dylik beställningshavare vid sjukdom på statens bekostnad läkarvård jämte läkemedel. Läkarvården skall, där ej annat stadgats, ombesörjas av särskilda, för sådant ändamål anställda tjänsteläkare. Erfordras för ställande av diagnos röntgen- eller annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av tjänsteläkaren, må annan läkare anlitas. Jämväl vid trängande behov av läkarvård, då tjänsteläkaren icke hinner anlitas eller då beställningshavaren uppehåller sig å sådan ort att tjänsteläkaren icke kan anlitas, må annan läkare, i första hand annan av staten eller kommun anställd läkare, anlitas. Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskrivits antingen av tjänsteläkaren eller av annan läkare (specialist), som beställningshavaren ägt anlita. Läkemedelsräkningen skall vara attesterad av tjänsteläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen äger rum. Enligt särskilda i ämnet meddelade bestämmelser åtnjuter manskap — fast anställda och värnpliktiga — vid armén, marinen och flygvapnet fri sjukvård efter omständigheterna vid trupp, å sjukhus eller sjukavdelning för det förband eller den formation han tillhör. Denna förmån tillkommer manskap under tjänstgöring samt under föreskriven färd vid inryckning till och utryckning från tjänstgöring. Under tjänstledighet eller permission åtnjutes förmånen vid armén endast under uppehåll inom eget truppförbands förläggningsort, vid marinen endast vid uppehåll å den ort, där den örlogsstation är belägen, som den sjuke tillhör, samt vid flygvapnet endast vid uppehåll inom förläggningsorten för det flygförband den sjuke tillhör eller vid vilket han tjänstgör. Härjämte finnas bestämmelser om fri sjukvård för manskap i vissa fall i tillfälliga kvarter, å civila sjukhus och i annan militär sjukvårdsanstalt än i det föregående nämnts. Officer, underofficer och civilmilitär beställningshavare åtnjuter under tjänstgöring vid armén, marinen och flygvapnet fri sjukvård vid militär sjukvårdsanstalt avsedd för det förband han tillhör, dock då fråga är om vård vid sjukhus eller sjukavdelning endast i den mån plats där kan beredas och vederbörande läkare finner sådant erforderligt. Officer, underofficer och civilmilitär beställningshavare vid armén åtnjuter under tjänstgöring vid stab, truppförband, skola eller annan myndighet jämväl fri sjukvård vid annan militär sjukvårdsinrättning än i det föregående särskilt nämnts. Dylik befattningshavare vid armén, marinen och flygvapnet åtnjuter under krigs- och fälttjänstövning fri sjukvård jämväl i kvarter. Vid en redogörelse för huru försvars väsendets läkemedelsförsörjning är ordnad torde böra skiljas mellan dels det behov av läkemedel, som föreligger för tillgodoseendet av den dagliga förbrukningen i fredstid vid försvå-
14 rets samtliga enheter dels ock det behov, som beräknas föreligga för utrustningen av arméns, marinens och flygvapnets samlade styrkor vid förstärkt försvarsberedskap och mobilisering. Härtill komma ersättningsbehoven vid krigsfall för dessa styrkor ävensom ersättningsbehoven för landstormen. Rörande dessa senare spörsmål, som äro av hemlig natur, kommer utredningen att utlåta sig i en vid detta betänkande fogad särskild bilaga. 1. Garnisonsapoteket i Stockholm.
Innan utredningen går att närmare angiva sättet för tillgodoseendet av det dagliga förbrukningsbehovet och utrustningsbehovet av läkemedel för vårt försvarsväsende, torde, med hänsyn till den uppgift garnisonsapoteket i Stockholm haft och har för försvarsväsendets förseende med läkemedel, redogörelse böra lämnas för detta apoteks tillkomst, organisation och arbetsuppgifter. Karolinska institutet och garnisonssjukhuset i Stockholm ha ursprungligen varit att anse såsom en institution. När karolinska institutet år 1810 grundades, var syftet att erhålla en läroanstalt, vid vilken kunde utbildas blivande militärläkare. Avsikten var att den praktiska utbildningen för institutets elever skulle förläggas till det garnisonssjukhus om vars inrättande samtidigt fattades beslut. Professorn i praktisk medicin och kirurgi vid institutet var tillika överläkare vid garnisonssjukhuset. Redan år 1813 utvidgades emellertid karolinska institutet, i det att då bestämdes att jämväl serafimerordenslasarettet skulle vara tillgängligt för institutets elever. År 1822 ändrades reglementet för karolinska institutet därhän att vid institutet skulle utbildas ej blott militärläkare utan därjämte »läkare för alla grenar av medicinalverket till statens tjänst». Därvid blevo förenade med professuren i praktisk medicin och kirurgi överläkartjänsten för Stockholms garnison och med adjunkturen i samma ämne överläkartjänsten vid garnisonssjukhuset. Denna ordning ägde dock ej bestånd längre än till åren 1827 respektive 1829; dock kvarstod till år 1861 skyldighet för eleverna vid karolinska institutet att i viss omfattning tjänstgöra vid garnisonssjukhuset.. Att samverkan mellan karolinska institutet och garnisonssjukhuset upphörde synes ha berott på att sjukmaterialet vid detta sjukhus var för ringa och för ensidigt. Garnisonssjukhuset uppfördes under åren 1817—1834. År 1828 ingav överfältläkaren vid garnisonssjukhuset till sjukhusets direktion en skrivelse, däri för vinnande av besparing i den årligen tilltagande medikamentskostnaden för garnisonen i Stockholm föreslogs, bland annat, att sjukhusdirektionen måtte träffa överenskommelse med någon apotekare i Stockholm, som förbunde sig att mot 10 % rabatt, utöver det årligen av sundhetskollegium i medicinaltaxan uppgjorda grundpriset, förse garnisonssjukhuset med erforderligt behov av läkemedel i större partier
15 samt att direktionen måtte antaga en examinerad provisor, vilken med biträde av en farmaceut kunde dels tillreda alla sådana läkemedel, för vilka icke oundgängligen erfordrades laboratorium, dels ock utdela dessa enligt vederbörande läkares förordnande. Överfältläkaren ansåg tillika, att sådan överenskommelse borde träffas att den apotekare, som försåge garnisonssjukhuset med läkemedel, jämväl försåge regementena med nödiga läkemedel. Sjukhusdirektionen förelade Kungl. Maj:t detta förslag under förmälan att dåvarande innehavaren av hovapoteket Lejonet erbjudit sig att på förenämnda grunder förse såväl garnisonssjukhuset som regementena vid Stockholms garnison med nödiga läkemedel samt med hemställan att Kungl. Maj:t ville tillåta direktionen dels att ombesörja garnisonssjukhusets och regementenas förseende med läkemedel på sätt överfältläkaren förordat, dels ock att för sådant ändamål mot närmare angivna arvoden antaga en provisor och en farmaceut. Kungl. Maj:t förordnade härefter genom brev den 13 december 1828, att direktionen ägde på det av överfältläkaren föreslagna sättet ombesörja läkemedelsanskaffningen för garnisonssjukhuset och regementena vid Stockholms garnison samt att för sådant ändamål årliga arvoden med av direktionen angivna belopp finge utbetalas till en provisor och en farmaceut, vilka direktionen ägde antaga efter förslag av överfältläkaren. Detta beslut utgör grunden för garnisonsapotekets tillkomst. Apoteket har därefter utgjort en avdelning vid garnisonssjukhuset. Garnisonsapotekets nuvarande organisation finnes närmare angiven i Kungl. Maj:ts reglemente för garnisonssjukhuset i Stockholm den 13 december 1918, nr 1085/1918. Enligt detta reglemente skall vid sagda sjukhus finnas ett apotek. Detta förestås av den vid sjukhuset anställde apotekaren, vilken förordnas av medicinalstyrelsen efter hörande av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Apotekaren är inför chefläkaren vid sjukhuset ansvarig för apotekets skötsel och apoteksinventariernas noggranna vård. Han äger rättighet att till riket införa apoteksvaror. Det åligger apotekaren att bereda och utlämna läkemedel dels till garnisonssjukhusets eget behov dels, efter rekvisition av vederbörande läkare, tandläkare eller veterinär, till de i Stockholm förlagda truppförband av armén och marinen dels ock, efter särskilt beslut av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, för annat arméns behov. Apotekaren åligger vidare att enligt av chefläkaren givna bestämmelser meddela sjukvårdselever samt till apoteket beordrad lakar- och farmaceutisk personal undervisning i läkemedels beredning, dispensering m. m. Han skall ock efter framställning av intendenten vid garnisonssjukhuset verkställa kemiska undersökningar och yttra sig över beskaffenheten av de för leverans till sjukhuset erbjudna varor. Vid garnisonssjukhuset före-
16 kommande förvaltningsärenden angående apoteksväsendet avgöras av chefläkaren på föredragning av apotekaren. Gällande författningar angående förvaltningens vid armén allmänna ändamål och organisation skola i tilllämpliga delar lända till efterrättelse och gäller därvid att de föreskrifter, som finnas givna för regementsläkare vid truppförband, skola iakttagas av apotekaren. Denne anskaffar efter chef läkarens bemyndigande för apotekets behov erforderliga läkemedel, instrumentutredning, förbandsartiklar, handelsvaror m. m. på det för kronan bästa och mest fördelaktiga sätt och skall därvid, så långt ske kan, gällande upphandlings- och entreprenadreglemente lända till efterrättelse. Alla av apotekets rörelse föranledda kostnader gäldas av de medel, som inflyta på grund av rörelsen. Apotekaren utskriver och tillställer de särskilda truppförbanden och garnisonssjukhusets olika avdelningar kvartalsvis räkningar å de från apoteket tillhandahållna läkemedel m. m. och skola dessa räkningar efter vederbörlig granskning i föreskriven ordning likvideras vid sjukhusets kassaförvaltning. Apotekaren uppgör årligen och tillställer chefläkaren i februari månad tablå över apotekets ekonomi för föregående år. Ytterligare finnas vissa bestämmelser om apotekarens vid garnisonssjukhuset i Stockholm åligganden meddelade i tjänstgöringsinstruktion för garnisonssjukhuset i Stockholm av den 17 augusti 1917. Enligt den för garnisonssjukhuset i Stockholm gällande ordinarie staten utgöres apotekets personal av en apotekare, tillika föreståndare, en biträdande apotekare och ett apoteksbiträde (städerska). Därutöver har under en följd av år med stöd av Kungl. Maj:ts medgivande, lämnat senast enligt brevet den 14 juli 1939, funnits vid apoteket anställda ett laboratoriebiträde, ett skrivbiträde och ett apoteksbiträde (städerska). Vidare har Kungl. Maj:t genom brev den 13 april 1939 medgivit, att en farmacie kandidat finge, räknat från och med den 7 april 1939 tillsvidare högst till och med den 30 september 1939 anställas såsom biträde vid apoteket. Utöver nu nämnd personal tjänstgör vid garnisonsapoteket enligt kungl. brevet den 22 september 1939 en extra apotekare och ett extra apoteksbiträde. Därjämte äger chefläkaren vid garnisonssjukhuset enligt samma kungl. brev anställa ytterligare en extra apotekare. Apoteksföreståndaren åtnjuter för närvarande arvode med belopp motsvarande lön enligt lönegrad 20 i löneplanen Ca i nu gällande militära avlöningsreglemente, nr 275/1939, jämte föreståndararvode å 2,040 kronor. Den biträdande apotekaren åtnjuter arvode med belopp motsvarande lön enligt nämnda lönegrad. Härutöver har den biträdande apotekaren på grund av Kungl. Maj:ts medgivande den 28 oktober 1938 för tiden den 1 november 1938 — den 30 juni 1939 åtnjutit särskild ersättning med 75 kronor i månaden. Framställning har gjorts om rätt för den biträdande apotekaren att jämväl efter sistnämnda tidpunkt komma i åtnjutande av
17 ifrågavarande särskilda ersättning. De extra apotekarna åtnjuta arvode motsvarande lön enligt lönegrad 20 i förenämnda löneplan Ca. Laboratoriebiträdet och skrivbiträdet åtnjuta avlöning, det förra enligt lönegrad 7 och det senare enligt lönegrad 2 av löneplanen M E x i militära icke-ordinarie reglementet, nr 276/1939. Det extra apoteksbiträdet åtnjuter arvode motsvarande lönen enligt 4:e lönegraden av löneplanen M E o i militära icke-ordinarie reglementet. Apoteksbiträdena (städerskorna) åtnjuta arvode med 1 125 kronor för år — därav 365 kronor såsom ersättning för bostad med möbler, bränsle och lyse m. m. — ävensom portion in n a t u r a enligt kungl. brevet den 12 oktober 1928 angående naturaförmåner för viss personal vid garnisonssjukhusen. Utöver nu nämnd personal tjänstgöra vid garnisonsapoteket fyra till fem värnpliktiga apotekare, vilka där fullgöra sin facktjänstgöring. 2. Det dagliga läkemedelsbehovet vid förband och formationer. Behovet av läkemedel för den dagliga fredsförbrukningen har enligt, under senare år gällande ordning tillgodosetts, vad beträffar de i Stockholm och dess närhet förlagda truppförband och skolor, i allt väsentligt från garnisonsapoteket och beträffande övrig till försvarsväsendet hörande personal från civila apotek å respektive förläggningsorter. Behovet av djurmedicin har i stort sett fyllts enligt samma regler. För nu ifrågavarande läkemedelsanskaffning har garnisonsapoteket följaktligen haft övervägande lokal betydelse, nämligen a t t sörja för behovet vid de förband och formationer, som haft sin förläggning i Stockholm eller dess närhet. Ej ens dessa ha emellertid helt h ä m t a t sitt dagliga behov av läkemedel från garnisonsapoteket. I en skrivelse till sjukvårdsstyrelsen den 23 november 1920 hemställde sålunda dåvarande chef läkaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm, a t t de i Stockholm förlagda truppförbanden av armén m å t t e förständigas att från ingången av år 1921 helt fylla sitt behov av läkemedel för manskap och djur från garnisonssjukhusets apotek dels a t t styrelsen ville genom hänvändelse till vederbörande myndigheter söka utverka att liknande föreskrifter utfärdades beträffande de i Stockholm förlagda delarna av marinen. Denna framställning föranledde emellertid icke något resultat. Frågan om införande av skyldighet för vissa försvarsväsendets formationer a t t fylla sitt läkemedelsbehov från garnisonsapoteket upptogs ånyo av de sakkunniga, som dåvarande chefen för lantförsvarsdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande av den 18 september 1919 tillkallat för a t t verkställa utredning och utarbeta förslag rörande det militära apoteksväsendets ordnande. Dessa sakkunniga, i det följande benämnda militärapotekssakkunniga, anförde i skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 21 januari 1922, a t t verkställd granskning av arméns och marinens läkemedelsräkningar utvisade, att arméns i •;
18 Stockholm förlagda truppförband väl anlitade garnisonsapoteket för erhållande av medicin till manskapet men så gott som undantagslöst rekvirerade djurmedicin från enskilda apotek samt att all medicin för sjukrummet vid flottans station i Stockholm ävensom för fartygen rekvirerades från enskilda apotek. Militärapotekssakkunniga hemställde, att föreskrifter måtte meddelas av innehåll att från garnisonsapoteket skulle rekvireras dels av arméns truppförband i Stockholm erforderlig djurmedicin dels från marinen a) all medicin till sjukrummet vid flottans station i Stockholm, b) all medicin för flottans station i Stockholm tillhörande fartyg såväl vid utrustning som ock vid komplettering, då fartygen befunne sig i eller i närheten av Stockholm samt c) erforderlig medicin för fartyg tillhörande Karlskrona station, då de befunne sig i eller i närheten av Stockholm. Med anledning av denna framställning anmälde sjukvårdsstyrelsen till försvarsdepartementet, att styrelsen genom anmaning till i Stockholm förlagda truppförband att från garnisonsapoteket rekvirera erforderlig djurmedicin vidtagit åtgärder till förverkligande av de sakkunnigas förslag i detta avseende. Vidare föreskrev marinförvaltningen den 31 maj 1922, dels att från garnisonssjukhusets apotek i Stockholm skulle rekvireras medicin för tillgodoseende av behovet för Stockholms stations kaserner och Stockholms station tillhörande fartyg vid deras utrustning dels ock att, då för flottans på expedition varande fartyg behov förelåge att i Stockholm anskaffa medicin, denna likaledes skulle rekvireras från nämnda apotek. Härefter har för tiden intill intagande av förstärkt försvarsberedskap hösten 1939 jämväl det dagliga behovet av djurmedicin för de till Stockholm förlagda förbanden av armén i huvudsak tillgodosetts genom garnisonsapoteket. För tiden därefter ha två av de större förbanden vid armén övergått till att hos enskilt apotek rekvirera det dagliga behovet av djurmedicin. Vid andra förband är man enligt uppgift betänkt på att likaledes övergå till enskilt apotek för fyllande av nämnda behov. För marinens till Stockholm stationerade formationer har det dagliga behovet av läkemedel, med undantag av fri medicin till varvsarbetare, helt fyllts från garnisonsapoteket. Vad flygvapnet beträffar hava såväl flygflottiljen vid Hägernäs som flygflottiljen på Barkarby helt tillgodosett sitt dagliga behov av läkemedel från garnisonsapoteket. Endast i fråga om s. k. handköpsvaror, för vilka sålunda ej erfordras recept, hava flygförbanden haft frihet vid valet av inköpskälla. Jämväl dessa varor hava emellertid i stor omfattning inköpts från garnisonsapoteket. Vid övriga förband och formationer av armén, marinen och flygvapnet än de till Stockholm förlagda tillgodoses, såsom redan nämnts, det dagliga läkemedelsbehovet i allt väsentligt genom inköp å civila apotek i förlägg-
19 ningsorten. Undantag härifrån förekommer allenast i den mån för fyllande av sagda behov läkemedel inköpas från de å civilapotek för arméns truppförbands räkning upplagda förbrukningsförråden, för vilka skall närmare redogöras i det följande. Beträffande förvaringen och utlämnandet av läkemedel för det dagliga behovet vid sjukhus och sjukavdelningar inom försvarsväsendet finnas föreskrifter meddelade i kungl. kungörelsen den S april 1938 angående läkemedelsförsörjningen å sjukvårdsinrättningarna i riket m. m., nr 126/1938, vilken kungörelse äger tillämpning jämväl å de sjukvårdsinrättningar, som tillhöra förs vars väsendet. Denna kungörelse avser att reglera sättet för förvaring och utlämnande av läkemedel vid sjukvårdsinrättningarna i riket. Kungörelsen innehåller därjämte bestämmelser om i vad mån läkemedel må i närmare angiven, begränsad omfattning tillredas vid de i kungörelsen omförmälda central-, avdelnings- och sjukhusförråden. I övrigt regleras ej i kungörelsen sättet för anskaffande av läkemedel till sagda förråd. Enligt kungörelsen i fråga har Kungl. Maj:t föreskrivit, att för läkemedelsförsörjningen å sjukvårdsinrättningarna i riket skola finnas anordnade: sjukhusapotek jämte avdelningsförråd å sådan inrättning, där Kungl. Maj:t, efter hörande av medicinalstyrelsen samt direktionen för inrättningen, finner läkemedelsförsörjningen med hänsyn till dess omfattning eller av andra skäl böra tillgodoses genom särskilt anordnat apotek, och centralförråd jämte avdelningsförråd, å annan inrättning, där denna är uppdelad å avdelningar; eljest skall finnas sjukhusförråd. Sjukhusapotek skall utgöra del av självständigt apotek i orten samt förestås av legitimerad apotekare eller i undantagsfall för kortare tid av farmacie kandidat, som uppfyller fordringarna för erhållande av förordnande såsom föreståndare å apotek. Centralförråd skall, under överinseende av särskild tillsynsläkare, förestås av sjuksköterska, som därtill utses i den ordning som gäller för utseende av ordinarie sjukvårdspersonal vid den sjukvårdsinrättning, varom är fråga. Föreståndare för centralförråd må icke utöver tjänstgöringen å förrådet åläggas sådant arbete att läkemedlens rätta handhavande äventyras. Avdelningsförråd och sjukhusförråd förestås, under överinseende av särskild tillsynsläkare, av avdelningssköterska eller motsvarande befattningshavare. Tillsyn över central-, avdelnings- och sjukhusförråd skall utövas: 1) beträffande förvaring, beredning, signering och prövning av läkemedel genom inspektion minst en gång varje kvartal av person med farmaceutisk examen, vilken blivit därtill utsedd av sjukvårdsinrättningens direktion, samt 2) beträffande förvaring, signering, utlämnande och utdelning av läkemedel genom inspektion en gång i månaden av särskild tillsynsläkare.
20 Såsom tillsynsläkare skall tjänstgöra styresmannen eller i stället för styresmannen den eller de läkare, som direktionen därtill utsett. Enligt en av medicinalstyrelsen den 4 augusti 1938 utfärdad kungörelse med tillämpningsföreskrifter till förenämnda kungörelse angående läkemedelsförsörjningen å sjukvårdsinrättningarna i riket har medicinalstyrelsen meddelat särskilda bestämmelser om förvaring, utlämning och utdelning av läkemedel från de i förenämnda kungl. kungörelse omförmälda förråd. Denna kungörelse äger tillämpning jämväl å sjukhus och sjukavdelningar tillhörande försvarsväsendet. Enligt kungörelsens bestämmelser indelas läkemedlen i grupper och undergrupper och skola såväl grupper som undergrupper förvaras skilda från varandra, i var sitt skåp eller på annat sätt, som medför tydlig åtskillnad. Utlämning av läkemedel från centralförråd må endast ske mot recept eller mot daterad och av läkaren undertecknad rekvisition. Vid utlämnande från centralförråd skall läkemedel vara åsätt tydlig och riktig uppgift om dess art och sammansättning på sätt som för utlämnande från apoteksinrättning är föreskrivet. Utdelning av läkemedel till patienter å vårdavdelning skall verkställas av vederbörande avdelningssköterska eller av assistentsköterska eller i undantagsfall av ställföreträdare, som vederbörande läkare därtill förordnar. Sjukvårdsstyrelsen har med anledning av innehållet i dessa kungörelser i vad rör armén genom skrivelser den 18 november och den 23 december 1938 till samtliga arméfördelningschefer och militärbefälhavare bemyndigat en var av dessa att träffa avtal om inspektion av läkemedelsförråden en var vid honom underställda truppförband och sjukvårdsanstalter, dock skall inspektion av läkemedelsförråden vid de i Stockholm förlagda truppförbanden utan kostnad för statsverket förrättas av föreståndaren för garnisonsapoteket. För marinens vidkommande har marinöverläkaren den 4 oktober 1938 meddelat föreskrifter rörande förvaring och distribution av läkemedel m. m. å marinens sjukvårdsinrättningar och sjukrum. Enligt dessa föreskrifter gäller följande: A) Beträffande marinens sjukhus i Karlskrona. Minst en gång i varje kvartal skall legitimerad apotekare, som därtill utsetts av förste läkaren, genom inspektion utöva tillsyn beträffande förvaring, beredning, signering och prövning av läkemedel i sjukhusets central- och avdelningsförråd. Sjukhusläkaren å medicinska avdelningen skall såsom tillsynsläkare utöva närmaste inseendet över sjukhusets anskaffning och distribution av läkemedel; han äger att härutinnan meddela husmodern vid sjukhuset föreskrifter. Tillsynsläkaren skall minst en gång i månaden inspektera sjukhusets central- och avdelningsförråd av läkemedel och därvid förvissa sig
om, att läkemedlen förvaras, beredas, signeras och utlämnas på betryggande sätt. Husmodern handhar och ansvarar för sjukhusets centralförråd av läkemedel m. m. Arbetet å centralförrådet skall i första hand omfatta distribution av från apotek inköpta färdigberedda läkemedel samt dessutom framställning av sådana enklare beredningar, varom stadgas i förenämnda kungl. kungörelse. Husmodern skall ombesörja utlämning från centralförrådet och därvid tillse att läkemedel utlämnas allenast mot skriftlig rekvisition undertecknad av sjukhusets läkare eller av avdelnings-, natt-, operations- eller laboratoriesköterska. Läkemedel, som utlämnas från centralförrådet, skola vara försedda med signering i enlighet med de för apotek gällande bestämmelser samt med tydligt angivande av datum för utlämnandet. Avdelningssköterska, natt-, operations- och laboratoriesköterska förvara från centralförrådet utbekomna läkemedel uti avdelningsförråd och ansvara en var för sitt avdelningsförråd. B) Beträffande marinens övriga sjukhus och sjukrum vid kaserner och varv samt liknande sjukvårdslokaler i land och ombord. Läkaren ansvarar för och skall genom tillräckligt ofta återkommande inspektioner förvissa sig om att läkemedlen förvaras och i övrigt handhavas på betryggande sätt och sålunda att giftiga läkemedel, injektionsvätskor innehållande giftiga läkemedel och rengöringsmedel såsom saltsyra, ammoniak, lysol, auriform, sublimat etc. förvaras i särskilda låsta skåp. Endast från apoteksinrättning bekomna och där beredda och. signerade läkemedel må komma till användning. Läkemedel utlämnas genom sjukvårdaren efter av läkaren i varje särskilt fall erhållen ordination. För flygvapnets vidkommande har flygförvaltningen genom beslut den 13 mars 1939 under hänvisning till förenämnda kungl. kungörelse den 8 april 1938 angående läkemedelsförsörjningen å sjukvårdsinrättningarna i riket förordnat, att å flygflottiljs och flygkrigsskolans sjukhus eller sjukavdelning skall finnas sjukhusförråd. Flottilj läkaren skall tjänstgöra som tillsynsläkare. Sjukhusförrådet skall under överinseende av tillsynsläkaren förestås av sjuksköterskan. För verkställande av inspektion av sjukhusförrådet utser flottilj chefen respektive chefen för flygkrigsskolan lämplig person med farmaceutisk examen. Den vid vederbörande förband tjänstgörande läkaren rekvirerar läkemedel och skola därvid de anvisningar, som meddelats av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, i tillämpliga delar lända till efterrättelse. För garnisonssjukhuset i Stockholm utgör garnisonsapoteket sjukhusapotek enligt förenämnda kungl. kungörelse. Vid armén finnes centralförråd jämte avdelningsförråd vid militärsjuk-
husen i Linköping, Skövde, Sollefteå och Boden. Vid övriga sjukhus och sjukavdelningar vid armén finnes sjukhusförråd. Vid marinen finnas central- och avdelningsförråd vid marinens sjukhus i Karlskrona. Sjukavdelningar och sjukrum vid marinen ha sjukhusförråd. Vid flygvapnets förband finnes allenast sjukhusförråd. Ä central-, avdelnings- och sjukhusförråd må tillredas läkemedel av beskaffenhet att böra tillredas omedelbart före användandet samt för intravenös eller subkutan injektion avsedd druvsocker-, koksalt- eller därmed jämförlig lösning. I övrigt må tillredning av läkemedel icke äga rum å avdelnings- och sjukhusförråd. Å centralförråd må tillredning icke ske av läkemedel, som äro avsedda för injektion eller som utgöras av eller innehålla giftiga läkemedel, vilka avses i tabellerna B och C i svenska farmakopén. I övrigt må å centralförråd tillredas allenast vissa närmare angivna beredningar samt ett mindre antal av styresmannen å särskild förteckning upptagna läkemedel; och skall i sistberörda fall anmälan om innehållet i sådan förteckning göras hos medicinalstyrelsen, som därest så anses ur säkerhetssynpunkt erforderligt, äger föreskriva ändring i förteckningen. 3. Utrustningsbehovet av läkemedel för armén. Arméns läkemedelsutrustning enligt 1936 års härordning finnes upptagen i »Förteckning över arméns sjukvårdsutrustning», som fastställts av Kungl. Maj:t den 10 september 1937, samt i »Förteckning över arméns läkemedel». Läkemedelsutrustningen är dels personlig, s. k. buren utrustning, dels i packningsenheter stuvad utrustning. Den burna utrustningen medföres av sjukvårdspersonal i förbandspackfickor och förbandsväskor. Dessutom medför all personal en gaspuderask. I övrigt medföras läkemedel vid truppförbanden i fält i sjukvårdskistor. Läkemedelsförsörjningen vid armén avser i fredstid att tillgodose det dagliga behovet och utrustningsbehovet för de vid truppförbanden inneliggande styrkorna. Vid förstärkt försvarsberedskap och mobilisering ökas truppförbandens antal och personalstyrka och därmed även åtgången av läkemedel. För att det i ett dylikt läge starkt ökade läkemedelsbehovet skall kunna tillfredsställas, erfordras att redan i fredstid finnas lager av läkemedel upplagda. Dylika lager torde emellertid tidigare ha funnits endast på vissa ställen och i begränsad omfattning. År 1920 inköpte sjukvårdsstyrelsen av medicinalstyrelsen det lager av läkemedel, som medicinalstyrelsen på sin tid upplagt för att tjäna armén och marinen som reservlager vid eventuell mobilisering. Lagret, som var dispenserat dels i förpackningar enligt då gällande förteckning över arméns sjukvårdsmateriel, dels i emballage tillhörande sjukvårdsstyrelsen, övertogs av sjukvårdsstyrelsen till gällande engrospris, tillhopa 72 355 kronor.
23 Inköpet skedde för att åt armén bevara den yttre ram för en läkemedelsorganisation, som världskriget framtvungit. I cirkulär den 24 augusti 1920 anbefallde sjukvårdsstyrelsen härefter truppförbanden att från garnisonsapoteket i Stockholm rekvirera läkemedel upptagna i förberörda förteckning över arméns sjukvårdsmateriel, för vilka ersättning tillsvidare skulle utgå enligt gällande medicinaltaxa; rekvisitionerna borde omfatta så stora mängder som skäligen kunde beräknas för den dagliga sjukvården åtgå under åtminstone ett kvartal eller i fråga om läkemedel, vilkas hållbarhet icke äventyrades genom förvaring, under längre tid. Sedan detta lager sålunda distribuerats och förbrukats vid truppförbanden, fanns icke något verkligt reservlager av läkemedel. För att kunna hjälpligt fylla det för utomordentliga tillfällen uppkommande ökade behovet av läkemedel voro truppförbandscheferna hänvisade att sluta kontrakt med apoteksinnehavare. Denna ordning innefattade emellertid icke något säkerställande av det vid mobilisering föreliggande behovet av läkemedel. I syfte att å detta område skapa större reda och i görligaste mån sörja för att redan i fredstid funnes vissa lager av läkemedel att tillgå för arméns utrustning vid fall av mobilisering, utfärdade sjukvårdsstyrelsen efter samråd med medicinalstyrelsen och centralstyrelsen för Sveriges apotekarförbund ett cirkulär av den 8 juni 1926 med vissa bestämmelser, som avsågo att reglera arméns läkemedelsförsörjning i fredstid. Genom dessa bestämmelser erhöll garnisonsapoteket i Stockholm en vidgad uppgift i fråga om läkemedelsförsörjningen vid armén. Därjämte togos jämväl de enskilda apoteken i anspråk för sagda uppgift. De i detta cirkulär meddelade bestämmelserna skulle lända till efterrättelse beträffande norra arméfördelningen från och med den 1 mars 1929 och beträffande övriga högre truppförband från den tidpunkt, varom garnisonsapoteket ägde lämna meddelande. Bestämmelserna voro av i huvudsak följande innehåll: FörbruJmingsförråd, vilkas uppgift vore att vid försvarsberedskap (mobilisering) fylla truppförbandens läkemedelsbehov för viss tid, skulle finnas upplagrade dels vid militärt centralapotek dels ock å truppförbandens förläggningsorter. Förteckning över arméns sjukvårdsmateriel samt utrustningslistorna lämnade upplysning om förbrukningsförrådens sammansättning och storlek. Såsom militärt centralapotek fungerade det vid garnisonssjukhuset i Stockholm inrättade garnisonsapoteket. Detta apotek hade att vidtaga erforderliga åtgärder för uppläggning av förbrukningsförråd dels för de i Stockholm förlagda, armén tillhöriga truppförband, skolor och avdelningar dels ock, därest överenskommelse därom kunde träffas, för övriga försvarsväsendet tillhörande, i Stockholm förlagda skolor och avdelningar. Apoteket ålåg vidare att på rekvisition tillhandahålla garnisonssjukhuset i Stockholm ävensom förenämnda i Stockholm förlagda
truppförband, skolor och avdelningar för den dagliga sjuk- och veterinärvården erforderliga läkemedel och andra förbrukningsartiklar. Än vidare skulle från detta apotek tillhandahållas läkemedel i fastställd förpackningtill de utom Stockholm förlagda förbrukningsförråden. Garnisonsapoteket hade ytterligare att anskaffa och förvalta de läkemedel, som med hänsyn till krigsberedskapen skulle redan före inträdd mobilisering upplagras i förråd (råvaruförråd). Slutligen utgjorde garnisonsapoteket sjukvårdsstyrelsens organ beträffande det militära apoteksväsendet. För truppförband utom Stockholm skulle det åligga den arméfördelningschef, under vilken truppförbandet lydde, att överenskomma med lämpligföreståndare för civilapotek (depotapotek), om möjligt beläget å vederbörande truppförbands förläggningsort, om lagring av det för truppförbandet avsedda förbrukningsförrådet. Arméfördelningschefen skulle dessutom låta besiktiga förbrukningsförråd tillhörande honom underställd arméfördelning, granska läkemedelsräkningar och rekvisitioner av läkemedel samt i allmänhet biträda sjukvårdsstyrelsen i dess uppgift att reglera läkemedelsförbrukningen. Apoteksföreståndare, med vilken arméfördelningschef träffat avtal om hållande av förbrukningsförråd, ålåg att ständigt hålla av honom för militärt ändamål innehaft lager av läkemedel av föreskriven omfattning samt att på rekvisition från truppförband, för vilket han höll förbrukningsförråd, endast expediera läkemedel i sådana förpackningar, som han erhållit från garnisonsapoteket, såvitt de rekvirerade läkemedlen inginge i arméns läkemedelsutrustning. Dylik apoteksföreståndare var vidare underkastad den kontroll, som kunde varda föreskriven, beträffande förbrukningsförrådets storlek, överensstämmelse med föreskriven förpackning, förvaring och beskaffenhet i övrigt. Han ägde vid leverans till truppförband av arméns läkemedelsförpackningar tillämpa garnisonsapotekets försäljningspriser. Å garnisonsapotekets försäljningspriser ägde han vid inköp av förpackningar åtnjuta 25 procents rabatt — rabatten har sedermera höjts till 30 procent — varjämte han åtnjöt fri försändning av läkemedel. Garnisonsapotekets försäljningspriser bestämdes av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse i enlighet med vad i medicinalstyrelsens kungörelse angående av Kungl. Maj:t fastställda ändrade grunder för läkemedels taxering å apotek stadgades beträffande i medicinaltaxan intagna varor. Härjämte erhöll apoteksföreståndare, som förbundit sig att hålla förbrukningsförråd, ensamrätt till leverans till truppförbandet mot ersättning enligt gällande medicinaltaxa av sådana läkemedel, som icke funnes upptagna i förteckning över arméns sjukvårdsmateriel. Därest vid företagen kontroll av förbrukningsförråd visade sig att något eller
några av de i förrådet ingående läkemedlen trots riktig förvaring ej längre var i tillbörligt skick, skulle dessa läkemedel avskrivas på sätt för avskrivning av sjukvårdsmateriel vid armén vore brukligt. De avskrivna varorna ersattes utan kostnad för apoteksföreståndaren av sjukvårdsstyrelsen. I syfte att i största möjliga omfattning säkerställa omsättning och förnyelse av förbruknings- och råvaruförråd ålåg det truppläkarna att vid behov av läkemedel, som inginge i dessa förråd, endast föreskriva dessa läkemedel i förpackning som vore för armén fastställd. I cirkulär den 4- december 1927 föreskrev sjukvårdsstyrelsen tillika bland annat: I förbrukningsförråd skulle föreligga förteckning över mängden och arten av läkemedel m. m., som vore erforderliga vid mobilisering av de truppförband, formationer o. s. v., vilka skulle utrustas med dylik materiel genom iorbrukningsförrådets försorg. Avskrift av denna förteckning skulle i två exemplar insändas till garnisonsapoteket i Stockholm. En första uppsättning läkemedel skulle, efter det sjukvårdsstyrelsen godtagit avtal om hållande av förbrukningsförråd, från garnisonsapoteket och på dess bekostnad tillställas förbrukningsförrådet. För täckande av uppkommen brist i förbrukningsförråd skulle apoteksföreståndare på egen bekostnad från garnisonsapoteket rekvirera läkemedel motsvarande den mängd, som blivit förbrukad. Apoteksföreståndare hade att för förbrukningsförrådets räkning och på egen bekostnad från garnisonsapoteket rekvirera den mängd av läkemedel upptagna i fastställd läkemedelsförteckning, som kunde befinnas erforderlig för att kunna utföra truppförbandens rekvisitioner av läkemedel erforderliga för fredssjukvården. Garnisonsapotekets försäljningspriser å dessa läkemedel skulle intagas i gällande medicinaltaxa. Truppförbanden hade att hos apoteksföreståndare för förbrukningsförråd rekvirera och likvidera sina läkemedel. Apoteksföreståndare hade att utfärda särskild räkning å läkemedel, som till truppförband utlämnats från förbrukningsförråd. Redovisning och inventering av förbrukningsförråd skulle verkställas med tillämpning av de för sjukvårdsmateriel i allmänhet gällande grunder. Vid upphörande av avtal mellan apoteksföreståndare och kronan skulle kostnadsfritt överlämnade läkemedel återställas till kronan och förbrukade läkemedel betalas. Därest avtal om hållande av förbrukningsförråd icke kunde träffas, skulle detta anmälas för sjukvårdsstyrelsen, som hade att vidtaga därav betingade åtgärder. I förenämnda cirkulär av den 8 juni 1926 omnämnda bestämmelser skulle tillämpas i första hand beträffande norra arméfördelningens truppförband. Enligt sjukvårdsstyrelsens plan skulle därefter arméfördelning efter
arméfördelning genomgås, så att slutligen samtliga truppförband komme att erhålla förbrukningsförråd. Genom garnisonsapotekets försorg upplades från år 1929 successivt förbrukningsförråd av läkemedel, så att år 1937 sammanlagt 50 förråd upplagts. På grund av att till garnisonsapotekets förfogande icke ställts tillräckliga medel för ifrågavarande ändamål, kommo förbrukningsförråden emellertid i regel icke att motsvara utrustningsbehovet enligt 1925 års härordning. Ikraftträdandet av 1936 års försvarsordning medförde ändring i utrustningsföreskrifterna för de olika truppförbanden jämväl vad beträffar läkemedel. Med anledning härav erhöll föreståndaren för garnisonsapoteket den 24 september 1937 sjukvårdsstyrelsens uppdrag att efter viss plan genomföra revidering av läkemedelsförråden för I., II. och III. arméfördelningarna. För IV. arméfördelningens vidkommande hade förråden redan upplagts med hänsynstagande till de nya utrustningsföreskrifterna. Den sålunda anbefallda revideringen av förråden genomfördes vid I. och II. arméfördelningarna under år 1938 och vid III. arméfördelningen under förra hälften av år 1939. Detta gällde dock icke trängkårerna, vars förråd den 1 september 1939 alltjämt voro för små för att täcka nämnda kårers utrustningsbehov. De vid trängkårerna upplagda förråden ha motsvarat allenast ungefär utrustningsbehovet vid ett infanteriregemente. Till ledning för uppläggande av nämnda förråd vid truppförbanden tjänade de i förut nämnda »Förteckning över arméns sjukvårdsutrustning» och »Förteckning över arméns läkemedel» fastställda föreskrifterna. I dessa förteckningar upptagna kvantiteter icke hållbara läkemedel upplades emellertid ej i förråd, utan voro avsedda att tillställas truppförbanden först vid mobilisering. Emellertid synes även beträffande hållbara läkemedel icke hela utrustningsbehovet ha utlagts i förbrukningsförråden. Beträffande viss del av vad sålunda icke utlagts i förbrukningsförråd ha kontrakt träffats med civilapoteken å förläggningsorterna. Utrustningsbehovet vid de förband, som innevarande höst anbefallts förstärkt försvarsberedskap, har emellertid kunnat fyllas ur förbrukningsförråden med komplettering i huvudsak från garnisonsapoteket samt i mindre mån från enskilda apotek å förläggningsorterna. Senare har sjukvårdsstyrelsen beslutat, att samtliga truppförbands hela utrustningsbehov skall fyllas och uppläggas vid förbanden. Jämväl detta har huvudsakligen skett genom garnisonsapotekets försorg, vilket apotek gjort beställningar direkt hos läkemedelsfabrikerna och i stor utsträckning i fastställda förpackningar dispenserat de från dessa levererade läkemedlen samt distribuerat dem till truppförbanden.
4. Utrustningsbehovet av läkemedel för marinen. För tillgodoseende av utrustningsbehovet för marinen, fanns icke vid den tidpunkt, då inträdandet av förstärkt försvarsberedskap anbefalldes den 3 sistlidna september, några förråd upplagda. Detta behov har emellertid därefter fyllts. För marinens del har marinförvaltningens sanitetsavdelning utarbetat och marinförvaltningen fastställt ny förteckning över flottans läkemedel i nära överensstämmelse med den för arméns läkemedel gällande förteckningen. I anslutning till denna nya förteckning har marinförvaltningen fastställt tre typer av läkemedelsutrustning för flottans fartyg, läkemedelsutrustning för marinens krigssjukhus och sjukvårdsfartyg samt tilläggsutrustning av läkemedel för sjukhus för gasskadade. Vid fastställandet av mängderna läkemedel i utrustningslistorna för flottans fartyg har därvid tillämpats följande principer, nämligen a) för läkemedel, som ha daglig användning i fredstid, har den uppskattade förbrukningen under tre månader vid normal sjuklighet varit normgivande; b) för mera sällan använda läkemedel, som dock äro av sådan vikt att de måste finnas ombord, har räknats med den mängd, som kunde antagas åtgå under cirka en vecka; och c) för sådana läkemedel, som huvudsakligen användas efter strid, har räknats med den mängd, som kunde antagas åtgå under de tre närmaste dygnen efter strid, därest cirka 10 procent av besättningen blivit skadad. Av de tre typer av läkemedelsutrustning, som sålunda fastställts, vore typ I avsedd för pansarskepp och övriga större fartyg med läkare ombord, typ II avsedd för jagare, u-båtar, vedettbåtar och hjälpvedettbåtar av typ 1, samt typ III avsedd för hjälpvedettbåtar av typ 2 och 3. Genom sålunda vunnen standardisering av läkemedelsutrustningarna har underlättats fartygens snabba utrustning samt utbyte och komplettering av befintliga förråd. För marinens krigssjukhus och sjukvårdsfartyg har fastställts samma läkemedelsutrustning; i båda fallen har räknats med behovet för 100 sängar. För sjukhus avsett för gasskadade har fastställts särskild läkemedelsförteckning avsedd att utgöra tillägg till den ordinarie läkemedelsutrustningen för krigssjukhus. För de marinens sjukvårdsformationer i land, som äro i drift i fredstid — sjukhus, sjukavdelningar och sjukrum i kaserner, varv och andra förläggningar — ha särskilda utrustningslistor ej fastställts. Såsom redan i det föregående omförmälts, äga å dessa tillämpning kungl. kungörelsen den
28 8 april 1938 angående läkemedelsförsörjningen å sjukvårdsinrättningarna i riket. Läkemedelsutrustningen för kustartilleriet — vid fort, batterier och spärrar, där läkare finnes — har ordnats i överensstämmelse med utrustningslistorna för formationer av motsvarande storleksordning inom armén. 5. Utrustningsbehovet av läkemedel för flygvapnet. Jämlikt kungl. brevet den 29 juni 1926 skola de för armén i motsvarande hänseenden gällande föreskrifter i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande hälso- och sjukvården vid flygvapnet. Några läkemedelsförråd för tillgodoseende av utrustningsbehovet vid de olika förbanden vid flygvapnet hava likväl icke upplagts. Ej heller hava avtal träffats med föreståndare för civilapotek i respektive förbands förläggningsorter angående leverans av utrustningsbehovet av läkemedel. Vid inträdandet av den i september 1939 anbefallda förstärkta försvarsberedskapen erhöllo de vid Hägernäs och Barkarby förlagda förbanden utrustningsbehovet av läkemedel från garnisonsapoteket i Stockholm. Övriga förband fingo sina behov av läkemedel tillgodosedda från civilapoteken i respektive förbands förläggningsorter. De i flygvapnets utrustningsbehov ingående läkemedlen motsvara med få undantag de i »Förteckning över arméns läkemedel» upptagna läkemedlen. Förpackningarna för flygvapnets läkemedel motsvara de för arméns läkemedel fastställda förpackningarna. För fältbruk äro läkemedlen j ä m t e viss sjukvårdsmateriel sammanförda till olika packningsenheter (förbandsväskor av två typer, förbandslådor, sjukvårdskistor av fyra typer och gassjukvårdskistor). Packningsenheterna ingå dels i sjukvårdsutrustningen för flygvapnets markorganisation dels ock i sjukvårdsutrustningen för flygplan. Markorganisationens utrustning indelas dels i större och mindre sjukvårdsutrustning, som transporteras på fordon, dels ock i personlig utrustning, som bäres av vederbörande läkare och sjukvårdare. Den större sjukvårdsutrustningen innehåller förbandsväskor av viss t y p , tre olika typer av sjukvårdskistor samt gassjukvårdskistor. Den mindre sjukvårdsutrustningen innehåller endast en sjukvårdskista av viss t y p . Den personliga utrustningen omfattar förbandsväskor av en t y p avsedda för läkare och en annan t y p avsedda för sjukvårdare. I varje flygplan skall finnas minst en förbandslåda. 6. Utrustningsbehovet av läkemedel för veterinärvården. För att säkerställa utrustningsbehovet av djurmedicin hava cheferna för de utom Stockholm förlagda truppförbanden med vederbörande föreståndare för civilapotek i truppförbandens förläggningsorter träffat över-
enskommelse, att apoteksföreståndarna vid mobilisering skola leverera de för truppförbandens utrustningsbehov erforderliga läkemedlen. Av de i Stockholm förlagda truppförbanden hava vissa för sitt utrustningsbehov av läkemedel för djursjukvården replierat på garnisonsapoteket i Stockholm; andra åter hava haft kontrakt med civilapotek i staden angående leverans vid mobilisering av utrustningsbehovet. Då intagandet av förstärkt försvarsberedskap i september 1939 anbefalldes, erhöllo de utom Stockholm förlagda truppförbanden samt de i Stockholm förlagda truppförbanden, vilka slutit avtal med apoteksföreståndare i staden om leverans av djurmedicin, från vederbörande apoteksföreståndare kontraherade mängder av läkemedel för djursjukvården. Detta system med avtal mellan truppförbandscheferna och apoteksföreståndarna angående leverans av utrustningsbehovet av djurmedicin synes för dessa truppförbands vidkommande ha fungerat på ett i stort sett tillfredställande sätt. 7. Utrustningsbehovet av läkemedel för landstormen. Särskilda förråd för täckande av landstormens utrustningsbehov av läkemedel ha ej upplagts. Befälhavarna för inskrivningsområdena ha emellertid med innehavare av apotek och kemikalieaffärer träffat avtal om leverans av läkemedel i händelse av mobilisering. Sålunda kontrakterade mängder täcka viss del men ej hela utrustningsbehovet.
II. Tidigare utredningar angående läkemedelsförsörjningen vid försvarsväsendet. 1. Apotekskommittén. Frågan om sättet för ordnande av läkemedelstillgången för försvarsväsendets behov har tidigare varit föremål för utredningar. Den kommitté, i det följande benämnd apotekskommittén, åt vilken Kungl. Maj:t den 23 september 1912 uppdrog att allsidigt utreda huru apoteksväsendet i riket vid 1920 års utgång lämpligast borde ordnas, upptog sålunda i sitt den 21 november 1919 avgivna betänkande jämväl detta ämne. Kommittén anförde härom i huvudsak följande: Vid jämförelse med övriga nord- och centraleuropeiska länder företedde Sverige det minsta måttet av organisation på området. Garnisonsapoteket i Stockholm hade praktiskt taget endast lokal betydelse och till och med
30 denna hade ända till helt nyligen varit av begränsad omfattning. D e avtal, som de militära myndigheterna träffat med civila apoteksinnehavare om tillhandahållande av läkemedel vid utomordentliga tillfällen å t armén och marinen, vore enligt vad i ämnet gjorda utredningar givit vid handen, till ringa eller intet gagn. För apotekskommittén stode det klart, a t t i hän-' delse av krig staten måste ingripa hjälpande för a t t tillgodose icke allenast militärens u t a n hela landets behov av läkemedel. De åtgärder staten under de gångna krigsåren vidtagit på grund av rådande nödläge finge anses alltför provisoriska för a t t gälla såsom ett verkligt ordnande av läkemedelstillgången för militära behov i händelse av krig. E t t sådant ordnande syntes kommittén, icke kunna ske, med mindre än a t t särskilda militära läkemedelsdepoter anordnades till erforderligt antal inom landet samt a t t under fredstid särskild personal utbildades i a t t verkställa farmaceutiskt arbete under militära förhållanden. Apotekskommittén, som ansåg sig icke kunna framlägga något definitivt förslag i ämnet, anförde ytterligare: »Så länge den militära sjukvården vid de olika regementena och marinen i landsorten är begränsad både i omfattning och utrymme, så att svårare sjukdoms- och olycksfall i regel överlämnas till civil lasarettsvård, torde visserligen särskilt arbetande militärapotek icke vara ovillkorligt behövliga under fredliga förhållanden; men då allenast planlagda sådana bleve för händelse av krig till alltför ringa gagn, anser sig kommittén, utan att ingå i något detaljerat förslag i saken, bora framhålla nödvändigheten av, att något göres för att praktiskt ordna denna angelägenhet redan under fredstid. Till förvaring av militära läkemedels reservförråd under fredliga tider kunde måhända den utväg anlitas att inom varje arméfördelning anordnades en läkemedels- och förbandsdepot genom statens försorg och på dess bekostnad försedd med såväl varor som särskild materiel för läkemedlens beredning och dispensering. Sådan fördelningsdepot skulle kanske med minsta omgång och minsta skada å varor kunna komma till stånd därigenom att med något av de större apoteken inom arméfordelningen med i händelse av krig skyddat läge avtalades om övertagande till torvar och värd av vissa kvantiteter för militärt behov erforderliga, staten tillhöriga hållbara medicinvaror och förbandsartiklar. Dessa skulle av' apoteket redovisas periodvis, men till vinnande av önskvärd omsättning i lagret borde apoteket under fredstid äga rätt uttaga, vad apoteket kunde i sin rörelse omsatta, med skyldighet att inom viss, i kontraktet bestämd kort tid åter fylla lagret genom inköp. För det bestyr, apoteket finge med förvaringen och värden av sålunda emottagna varor, skulle innehavaren gottgöras med kontraherad skahg ersättning, vid vars fastställande även borde tagas hänsyn till den förmån, det kunde anses innefatta för apoteket att för sin egen omsättning äga tillgäng till det för statens räkning där befintliga lagret. Från dessa depoter kunde också för ytterligare underhjälpande av nödig omsättning i det deponerade lagret få levereras till de militära sjukvårdsanstalter som funnes mom arméfördelningen, vad som erfordrades av sådana läkemedel och iörbandsartiklar, som deponerats. Nu ifrågasatta utväg synes vara den enklaste i syfte att vinna någon grad av trygghet, att för militära behov erforderlig medicin skall i händelse av krig
31 kunna finnas att tillgå, men den innebär emellertid, såsom synes, icke alls något ordnande på förhand av den hittills åsidosatta viktiga frågan om behövlig personal för medicinens beredning och tillhandahållande under krig. Beträffande personal för arméns och marinens förseende med medicin är nämligen att märka, att i Sverige till skillnad från de flesta övriga europeiska länder någon inom militärväsendet fast anställd apotekare icke finnes med undantag av den, som förestår apoteksavdelningen vid garnisonssjukhuset i Stockholm 1 och vilkens verksamhet endast föga berör förhållandena utanför huvudstaden. Läkare och veterinärer vid den militära sjukvården, i krig liksom i fred, hava således vid dispensering av enklare beredning av medicin för sjuka människor eller djur under hittills träffade anordningar icke annan till dess disposition stående hjälp att påräkna än den, som tilläventyrs kan erhållas genom sjuksköterskor, sjukvårdare och farmaceutiskt utbildade värnpliktiga, vilka på platsen fullgöra sin militära tjänstgöring, eller den särskilda grupp, som möjligen vid mobilisering kan åstadkommas genom förverkligande av en arméfördelningsvis avsedd uppsättning av sjukvårdsavdelningar. Det är uppenbart, att den hjälp som härvid kan erhållas från en i farmaceutiskt arbete oövad och olärd sjukvårdspersonal, icke kan bliva pålitlig. Det fåtal, som fått någon undervisning härutinnan under genomgången sjukvårdskurs vid garnisonssjukhuset i Stockholm, kan naturligtvis icke vara tillfyllest för landet i dess helhet. Säkerligen har icke ens detta fåtal hunnit få den för ändamålet nödiga utbildningen. Denna omständighet synes kommittén vara av den verkligt stora betydelse, att den icke bör lämnas åsido i tanke, att farmaceutiskt utbildade värnpliktiga skola i farans stund kunna fylla behovet, utan att ens äga någon ledning från i yrket van person, som under fredstid fått ägna sig åt och praktisera det rent militära apoteksväsendet. Det torde icke kunna bestridas, att till sjukvårdsförhållandenas ordnande för krigstillfälle hör såsom en viktig del, att till läkemedels beredande behövlig personal finnes att tillgå, vilken i fredstid fått tillräcklig övning och vana att arbeta med den enklare utrustning, som på fältfot kan stå till buds för göromålens bedrivande. Såsom förutsättning härför synes det krävas fast uppsättning redan under fredstid av militärapoteken, vilka få taga hand om farmaceuterna under dessas beväringstid i särskilt anordnade kurser för läkemedels beredande åt militär. Det har fördenskull synts kommittén böra ifrågasättas, huruvida icke inom varje arméfördelning, ävensom vid flottans stationer i Stockholm och Karlskrona, borde icke blott finnas militära läkemedelsdepoter utan även anställas särskilda militärapotekare, som försåges med lokal, lager och inventarier på kronans bekostnad. Till deras verksamhet skulle i sådant fall höra att fullgöra vad ovan föreslagits att utföras av viss civil apotekare inom arméfördelning. Dessa militärapotekare skulle såsom ett mycket viktigt uppdrag få åt sig anförtrott att meddela farmaceutiskt kunniga värnpliktiga undervisning och övning i handhavandet av den militära sjukvårdsutrustningen och de utensilier, som därvid kunde tarvas, samt i apoteksgöromål upplära ett begränsat antal av sjukvårdspersonalen på förläggningsorten, varjämte på dem borde vila att utföra de behövliga, men hittills ganska försummade undersökningarna om beskaffenheten av till armén eller marinen levererade livsförnödenheter m. m. Militärapotekaren skulle också hava hand om den särskilda medikamentösa sjuk1
Sedan detta skrevs, har ytterligare en farmaceut anställts å garnisonssjukhusets apotek.
vårdsutrustningen, så att densamma städse befunnes i fullt ordnat skick med i de minsta detaljer över hela landet lika genomförd placering i förbinderivagnar m. m. av all den medicin och de förbandsartiklar, som avsåges för trupper av viss storlek eller flyttande militära sjukvårdsanstalter av viss omfattning. Ett sådant ordnande på förhand skulle säkerligen undanröja många svårigheter som eljest efter all sanolikhet skulle uppstå vid utövande i krig av militära apoteksgöromål.» Apotekskommittén framhöll vidare, att, därest särskilda apotek anordnades för varje arméfördelning och för marinen, dessa apotek icke kunde beräknas giva vid dem anställda militärapotekare full sysselsättning eller medföra någon penningbesparing för statsverket samt anförde ytterligare: Anställandet av särskilda militärapotekare och dessas förseende med apoteksutrustning måste för den skull uteslutande ses från nödvändigheten a t t under fredstid på förhand vidtaga sådana anordningar som under krig vore ovillkorligt behövliga och icke kunde d å komma a t t tillfredsställande verka med mindre de redan under fredstid kommit till stånd och fått utövas av personal, vilken gjorts förtrogen med de krav, som ställdes på dem, och de arbetsförhållanden, som personalen i krig måste underkasta sig. H u r u denna angelägenhet definitivt skulle ordnas bleve i någon mån beroende av vilket apotekssystem, statsmonopolsystemet eller det fria systemet, som för framtiden komme till användning. Skulle det fria systemet genomföras, torde detta icke kunna bereda tillräcklig trygghet, a t t erforderliga varor och behövlig uppövad personal vid krigstillfälle ställdes till förfogande eller under krigets fortgång kunde erbjudas. 2. Militärapotekssakkunniga. K o r t tid innan apotekskommittén avgav sitt förenämnda betänkande tillkallade dåvarande chefen för lantförsvarsdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande av den 18 september 1919 särskilda sakkunniga för a t t verkställa utredning och utarbeta förslag rörande militärapoteksväsendets ordnande och skulle de sakkunniga därvid taga i övervägande huruvida den redan befintliga apoteksinrättningen vid garnisonssjukhuset i Stockholm kunde utvidgas — antingen genom anordningar i den till garnisonssjukhuset hörande fastigheten Hantverkargatan 27 eller, om lämpligen så ej läte sig göra, annorstädes, eventuellt genom nybyggnad — så a t t densamma bleve i stånd a t t tillgodose hela arméns och marinens behov av läkemedel m. m. Dessa sakkunniga, militärapotekssakkunniga, avgåvo den 12 december 1922 betänkande med förslag om u p p r ä t t a n d e av ett under arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse lydande statsapotek. Apoteket skulle bestå av ett centralapotek i Stockholm samt t v å underapotek, ett i Karlskrona och ett i Boden.
33 Statsapoteket skulle ha följande uppgifter: Det skulle inköpa, bereda och tillhandahålla läkemedel och tekniska artiklar, som användas i sjukvården, dels åt armén och marinen i den utsträckning, som bestämdes av armé- respektive marinförvaltningen, dels ock åt andra statliga eller statsunderstödda institutioner, i den mån uppgörelse därom träffades mellan sjukvårdsstyrelsen och vederbörande institution. Statsapoteket skulle efter anmodan av vederbörande myndighet dels verkställa kemiska undersökningar och yttra sig över beskaffenheten av varor, som erbjudits staten tillhörig eller statsunderstödd institution, dels ock biträda med planläggning och utförande av hygieniska arbeten för sådan institutions räkning. Statsapoteket skulle än vidare upplägga och underhålla ett reservlager av sådana läkemedel som vore för sjukvården oundgängligen nödvändiga, särskilt sådana som kunde anskaffas endast genom införsel från utlandet. Statsapoteket skulle vidare dels stödja sådana strävanden som vore ägnade att möjliggöra landets självförsörjning av läkemedel dels ock tjäna som utbildningsanstalt för värnpliktiga apotekare och annan till apoteket kommenderad sjukvårdspersonal vid armén och marinen. Militärapotekssakkunniga anförde till stöd för sitt förslag bland annat: Frågan om inrättande av militärapotek (statsapotek) i vårt land borde bedömas icke, såsom apotekskommittén gjort, uteslutande från krigsberedskapssynpunkt utan även från ekonomisk synpunkt, närmast då under hänsynstagande till god hushållning med statens medel i fredstid, vilken sistnämnda synpunkt icke behövde utesluta krigsberedskapssynpunkten. Den utredning de sakkunniga verkställt hade nämligen ådagalagt, att intressena med hänsyn till krigsberedskapen kunde i ganska stor utsträckning tillgodoses jämsides med de ekonomiska. Med bortseende från denna skiljaktighet ansåge de sakkunniga i likhet med apotekskommittén, att redan i fredstid måste träffas antingen sådana anordningar som under krig vore ovillkorligt behövliga och icke kunde på ett tillfredsställande sätt verka, med mindre de redan i fred kommit till stånd, eller ock sådana anordningar, varur i händelse av krig kunde direkt framväxa den organisation, som då erfordrades. Om arméns och marinens läkemedelsbehov skulle kunna på ett nöjaktigt sätt tillgodoses i händelse av krig, måste man äga antingen en fredsorganisation av i huvudsak samma omfattning som den, vilken tarvades under krig, eller ock en organisation, som i sig inneslöte några fackmän, vilka beretts tillfälle att fullständigt sätta sig in i den gren av det militära arbetet, som vore nödvändig för en regelrätt läkemedelsförsörjning i krig. Därest sistnämnda organisationsform komme till användning, skulle dessa fackmän kunna vid krigs tillf alle inträda såsom ledare och instruktörer för den mobiliserade apotekspersonalen och såmedelst uppbygga den apoteksorganisation, som erfordrades i krig. E t t 3
förberedande av denna mobiliseringsdetalj torde vara av lika vikt som snart sagt vilken detalj som helst av den militära beredskapen. Till förberedelserna hörde även uppläggandet av ett läkemedelsförråd. Vårt land saknade i stort sett egen läkemedelsindustri och vore därjämte på grund av klimatiska och andra förhållanden hänvisat till att från utlandet införa hela sitt behov av vissa från naturprodukter härrörande läkemedel (opium, kokain etc). Bleve landet invecklat i krig och på den grund avstängt från de källor, som eljest anlitades för inköp av läkemedel, skulle, vid avsaknad av ett på förhand upplagt läkemedelsförråd, mycket snart ett verkligt nödläge uppstå. Uppläggandet redan i fredstid av ett sådant förråd vore därför oundgängligen nödvändigt. Förrådet måste vid krigstillfälle anlitas såsom en första reserv, medan dels inom landet organiserades en fabrikation av de läkemedel, som lämpade sig härför, dels nya förbindelser knötes för inköp utifrån av sådana läkemedel, som icke kunde tillverkas inom landet och för vilka ersättningsmedel där saknades. För att förrådet skulle kunna hållas i fullgott skick måste det stå under sakkunnig vård och omsättas i vederbörlig utsträckning. Ett organ erfordrades sålunda för skötseln av förrådet. Omsättningen torde försiggå huvudsakligen på två vägar; antingen så att delar av förrådet distribuerades till de större apoteksinrättningarna i riket, direkt eller genom förmedling av drogengrossister, för användning genom apotekens försorg, eller ock så att staten själv ombesörjde förnyelsen av förrådet genom att från detsamma tillhandahålla läkemedel åt egna respektive statsunderstödda institutioner genom bemedling av ett statsapotek. Ju större omsättningen bleve vid statsapoteket, desto större bleve ock möjligheten att hålla ett förråd av tillräcklig omfattning. Då därtill komme, att ett statsapotek torde erbjuda den enda säkra garantin för en verkligt rationell förnyelse av förrådet, framginge därav, att även då det gällde uppläggandet av ett reservlager av läkemedel för användning vid krigstillfälle, inrättandet av en statlig (militär) apoteksorganisation tedde sig som ett starkt framträdande behov. De sakkunniga uppgåvo, att kostnaderna för läkemedel och för sjukvården använda tekniska artiklar för arméns och marinens formationer för år 1920 belöpte sig till cirka 400 000 kronor. Sedan år 1920 hade emellertid prisen å läkemedel nedgått med i genomsnitt cirka 25 procent. Sagda kostnad måste alltså för framtiden sättas i lika mån lägre under förutsättning av enahanda förbrukning i övrigt. Den omsättning, varmed sålunda kunde räknas, torde vara för ringa för att därå grunda en mera vidlyftig organisation med utsikt till ekonomisk vinst. Detta vore huvudskälet, varför de sakkunniga ansåge, att ett statsapotek i vårt land, vars behövlighet ur militär synpunkt torde vara oomtvistlig, borde avse tillgodoseendet av såväl militära som ock vissa civila statsinstitutioners respektive statsunder-
35 stödda inrättningars behov av läkemedel och därmed jämförliga artiklar. De sakkunniga upplyste vidare, att i vissa främmande länder såsom Belgien, Nederländerna och Italien, där befintliga militärapotek betjänade jämväl civila statsinstitutioner såsom fängelser, statsjärnvägar m. fl. De sakkunniga fortsatte vidare: Med hjälp av en statlig apoteksorganisation avsedd att i första hand betjäna armén och marinen och lydande under central förvaltningsmyndighet kunde de centrala förvaltningsmyndigheterna direkt och utan omgång erhålla den översikt av läkemedelsförbrukningen vid armén och marinen, som utgjorde utgångspunkten och därmed förutsättningen för en klokt ordnad läkemedelsförsörjning. Exakt kännedom vunnes om dels vilka läkemedel företrädesvis användes, dels huru stor åtgången i varje fall vore under normala förhållanden och under epidemier. Därav framginge åter vilka läkemedel särskilt borde hållas tillgängliga samt i huru stora kvantiteter uppköpen borde ske. Den enhetliga ledningen av en statlig apoteksinstitution gåve ökad möjlighet till kontroll över läkemedelsförbrukningen hos de inrättningar, som anlitade apoteket. En viktig uppgift för statsapoteket bleve att verkställa kemiska undersökningar och yttra sig över beskaffenheten av varor, som erbjödes till statsmyndigheterna såsom proviantartiklar, vävnader m. m. I utlandet anlitades militärapoteken regelbundet i dylikt syfte. Inrättandet av statsapotek skulle slutligen medföra ännu en fördel genom den ökade möjlighet, som därigenom bereddes för utbildning av värnpliktiga apotekare vid dessas facktjänstgöring samt för undervisning av den militära sjukvårdspersonalen i beredning av enklare läkemedel, dispensering m. m. De sakkunniga förebragte vidare viss utredning angående bärigheten i ekonomiskt hänseende av ett statsapotek enligt av de sakkunniga föreslagen typ. Denna utredning utvisade, att apotekets rörelse borde vid då rådande prisförhållanden nå en årlig omsättning av omkring 500 000 kronor, vara kunde beräknas en handelsvinst av cirka 160 000 kronor. De sakkunniga framhöllo slutligen de fördelar ur säkerhetssynpunkt inrättandet av ett statsapotek skulle medföra samt anförde härom bland annat: Därest en statlig apoteksorganisation komme till stånd av den art och omfattning, som av de sakkunniga i det föregående tecknats, vore därmed den stomme given, kring vilken en för läkemedelsförsörjningen i krig erforderlig, mera vidlyftig apoteksorganisation kunde utvecklas. Uppbyggandet av denna organisation finge påvila den vid statsapoteket anställda farmaceutiska personalen; denna måste på grund av sin tjänstgöring förutsättas behärska det militära apoteksväsendet i alla dess detaljer. Tillfälle skulle ock beredas värnpliktiga apotekare att erhålla för krigsförhållanden ägnad utbildning. Det ifrågasatta statsapoteket kunde sålunda i
händelse av krig säkerställa landet i fråga om anstalter och personal för beredande av nödiga läkemedel, men jämväl tillgången av läkemedel måste vid krig vara tryggad, åtminstone för någon tid framåt. Då vårt land i stort sett saknade egen läkemedelsindustri och därjämte vore fullständigt beroende av import från utlandet beträffande vissa från naturprodukter härrörande läkemedel, vore uppläggandet redan i fredstid av ett reservförråd av läkemedel nödvändigt, såvitt det skulle bliva möjligt att under nämnda förhållanden någorlunda säkerställa landets läkemedelsförsörjning. Statsapoteket vore i stånd att underlätta bedömandet av vilka läkemedel och kvantiteter, som borde för arméns och marinens behov företrädesvis lagras för krig, epidemier eller uppkommande avbrott i införseln. Genom statsapoteket vunnes därjämte ett organ för skötseln av ett dylikt reservförråd med garanti för dess omsättning. De sakkunniga framhöllo slutligen, att apotekets vinst borde kunna användas för ordnandet av krigsberedskapen beträffande läkemedel. Militärapotekssakkunnigas förslag ledde emellertid icke till något resultat. Förslaget avstyrktes av de militära myndigheterna. Chefen för generalstaben anförde sålunda: Han fann behovet av att vid krig eller av annan anledning föranlett avbrott i tillförseln äga tillgång till förråd av läkemedel m. m. för armén liksom för landets befolkning i övrigt vara oomtvistligt. De sakkunniga hade jämlikt dem lämnat uppdrag lagt huvudvikten vid frågan om den ekonomiska fördelen i fredstid av ett statsapotek. Av deras utredning framginge icke, huruvida de ansåge upprättandet av ett sådant apotek med den angivna omfattningen vara oundgängligen nödvändigt eller ens lämpligaste formen för att på ett fullt betryggande sätt tillgodose angivna behov. Detta borde dock ur militär synpunkt vara avgörande vid bedömande av frågan om ett statsapotek, som i främsta rummet avsåges för fyllandet av militära behov. För arméns förseende med läkemedel m. m. under krig syntes de föreslagna åtgärderna icke tillfyllest. Det torde icke vara möjligt att vid ett statsapotek av den relativt ringa omfattning, som föreslagits, kunna omsätta de stora kvantiteter läkemedel, vilka för arméns krigsbehov borde lagras. Härför krävdes säkerligen ett större antal apotek. Målet torde därför enklast kunna nås dels genom utvidgning av det nuvarande garnisonsapoteket, delvis i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, dels genom lagring av erforderliga förråd i anslutning till redan befintliga, av enskilda innehavda apotek. Genom uppdelning av i fred lagrade förråd av läkemedel m. m. på en eller flera platser inom varje arméfördelningsområde — eventuellt på samtliga förläggningsorter — kunde förrådens storlek så begränsas, att önskvärd omsättning lättare kunde ske, varjämte krigsberedskapen bättre tillgodosåges än genom centralisering av förråden till ett fåtal statsapotek. Genom förefintligheten av ett flertal förråd inom arméfördelningsområ-
dena kunde ock tillförseln av läkemedel till truppförbanden under krig ordnas i överensstämmelse med vad fallet vore beträffande andra förnödenheter. Därest ett statsapotek inrättades, borde det förläggas till en tryggare ort än Stockholm, exempelvis Örebro, eller ock fördelas å flera orter. I Stockholm borde icke lagras större förråd av läkemedel än som krävdes för de i fredstid till denna plats förlagda truppförbandens mobilisering samt för ett första krigsbehov för de trupper, vilka i händelse av krig förlades dit eller i dess närhet. Chefen för marinstaben yttrade: Enär Sverige icke vore eller någonsin kunde bliva självförsörjande beträffande vissa läkemedel och kemikalier, vore behovet av det ifrågasatta förrådets upprättande en angelägenhet av största vikt. Huru ett dylikt förråd lämpligast skulle ordnas för att tillgodose ej blott krigssjukvårds väsendets utan även den kemiska krigföringens krav samt huru förrådet skulle under fredstid omsättas och kompletteras, borde särskilt utredas; det förefölle dock som om frågan om detta förråd ingalunda behövde sammankopplas med upprättandet av en dyrbar statsapoteksorganisation, så mycket mindre som de av militärapotekssakkunniga i övrigt framhållna skälen för ett dylikt apotek ur organisatorisk och ekonomisk synpunkt icke syntes äga oomtvistlig bärkraft. Innan den utredning angående krigsmaktens behov av läkemedel i händelse av krig, som anförtrotts armé- och marinförvaltningen, blivit slutförd, torde någon särskild åtgärd icke vara erforderlig för att säkerställa marinens behov i nämnda hänseende; ej heller syntes de bestående formerna för anskaffande, kontroll över och redovisning av läkemedel för närvarande kräva inrättande av ny statsorganisation. Marinförvaltningen yttrade: E t t säkerställande av landets behov av läkemedel och sjukvårdsmateriel torde icke kunna åstadkommas utan lagring av en del förnödenheter såsom vissa läkemedel, som icke funnes eller tillverkades i landet. En staten tillhörig depot av sådana artiklar torde därför befinnas erforderlig. För en dylik depot vore en viss omsättning av de lagrade artiklarna nödvändig. Önskvärd omsättning åstadkommes lättast inom en stor depot, avsedd för hela landet. Inom en mindre depot, såsom de militärapotekssakkunniga föreslagit för endast försvarets och vissa statsinstitutioners behov, bleve omsättningen avsevärt svårare att åvägabringa och det skulle i alla händelser visa sig nödvändigt att anordna en annan depot för den civila befolkningens övriga behov. Härigenom komme dubbelarbete sannolikt att äga rum. Frågan om inrättande av ett statsapotek ansåge marinförvaltningen därför borde upptagas i samband med frågan om en depot för hela riket. Det syntes nämligen ämbetsverket sannolikt, att om en depot av sistnämnda slag skulle befinnas ändamålsenlig och av denna anledning inrättas, denna borde fylla ej blott det civila sjukvårdsväsendets utan även försvarets behov och att i så fall möjlighet
38 förelåge a t t till sagda depot i någon form helt eller delvis a n k n y t a en institution av den art militärapotekssakkunniga föreslagit. Apotekaresocietetens direktion yttrade: Det vore givet, a t t det för landet vore av synnerlig vikt, a t t inom detsamma funnes ett reservlager av sådana läkemedel, som vore för sjukvården oundgängligen nödvändiga, men direktionen trodde ej, a t t detta mål kunde nöjaktigt realiseras på det av de sakkunniga föreslagna sättet. Det vore nämligen otänkbart, att ett enda apotek, även med statsapotekets föreslagna storlek, skulle ens tillnärmelsevis kunna inom erforderlig tid omsätta det stora lager, som erfordrades, därest reservdepoten skulle bliva av praktisk betydelse. Apotekskommittén hade gjort ett utkast till huru enligt dess uppfattning saken borde lämpligen ordnas. Enligt detta borde staten visserligen anskaffa vissa depoter av läkemedel, men under statens kontroll anförtro deras förvarande och omsättning åt ett större apotek inom varje arméfördelning. Härigenom skulle staten icke komma a t t betungas av dessa göromål och garanti skulle förefinnas för a t t utan någon nämnvärd kostnad för statsverket förråden städse holies fullgoda. Men härför vore å andra sidan nödvändigt, att apoteket u t a n konkurrens från statsapoteket bleve i tillfälle a t t till de inom arméfördelningen förlagda truppförbanden försälja sådana varor som funnes i förrådet. D e t vore vidare uppenbart, att det för landet vore mycket fördelaktigare, a t t dessa depoter vore spridda, än a t t de vore koncentrerade till en eller ett par platser. Särskilt vid krigstillfälle eller eljest, då hastig mobilisering vore nödvändig, torde det kunna medföra avsevärd fara, därest förråden vore koncentrerade på sätt de sakkunniga föreslagit. Medicinalstyrelsen, som i ärendet samrått med arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, tillstyrkte inrättandet av ett statsapotek samt yttrade: »Enligt medicinalstyrelsens åsikt böra närmast sådana åtgärder vidtagas, att i händelse av krigstillstånd armén och marinen snabbt kunna förses med tillräckliga läkemedel. För att i möjligaste mån säkerställa detta försvarsväsendets läkemedelsbehov är en militär apoteksorganisation redan under fredstid erforderlig. De sakkunnigas förslag, att för sådant ändamål i första hand ett statsapotek måtte inrättas, vill medicinalstyrelsen tillstyrka. Då apoteket vid garnisonssjukhuset i Stockholm redan nu förser ej blott nämnda sjukhus utan även andra militära institutioner med läkemedel och dessutom för försvarsväsendets räkning utför vissa andra åligganden, som falla under apotekets kompetens utan att hava samband med dess ställning till garnisonssjukhuset, synes det vara lämpligt, att detta apotek med frånträdande av sin formella ställning såsom enbart sjukhusapotek förändras till militärt statsapotek med de funktioner, som böra inrymmas åt ett sådant. Bland de uppgifter, som skulle tillkomma statsapoteket, synas medicinalstyrelsen de viktigaste vara, förutom att i fredstid förse vissa militära institutioner med läkemedel och därmed samhörande verksamhet, att utbilda fackmän för tillgodoseende av läkemedelsförsörjning i krig samt att organisera lagring i förening med erforderligt under-
39 håll och omsättning av de ej obetydliga förråd av läkemedel, som måste anses vara erforderliga för att möta blockad eller krigstillstånd. Detta gäller i allmänhet de viktigare bland sådana läkemedel, som under en blockad icke skulle kunna tillverkas inom landet, och särskilt de läkemedel, som i egenskap av narkotiska ämnen innefattas i den internationella opiumkonventionen av år 1912, vilken Sverige biträtt. Oberoende av frågan, huruvida statliga underapotek böra komma till stånd, synes det medicinalstyrelsen vara uppenbart, att de lagrade förråden av läkemedel för arméns och marinens behov måste vara förlagda å ett flertal platser inom landet, enär dels läkemedelsförsörjningen ej på annat sätt lärer kunna ske med tillräcklig snabbhet, dels möjligheten av Stockholms cernering torde böra tagas i betraktande. De avtal, som hitintills träffats mellan militära myndigheter och enskilda apoteksföreståndare om tillhandahållande av läkemedel åt försvarsväsendet vid extra ordinära tillfällen, hava visserligen av de sakkunniga såväl som av kommittén för apoteksväsendets i riket ordnande vid 1920 års utgång ansetts vara av föga värde. Dock torde förvaltningen av de för de olika fördelningarna eller garnisonsorterna samt marinen erforderliga läkemedelsförråden kunna uppdragas åt enskilda apoteksföreståndare enligt grunder, som arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse bör erhålla i uppdrag att i samråd med medicinalstyrelsen och marinförvaltningens sanitetsavdelning närmare utarbeta.»
III. Karolinska institutets och garnisonssjukhusets byggnadsfrågor. Sedan frågan om behovet av lokaler för den kliniska och teoretiska undervisningen vid karolinska institutet varit föremål för utredning av en av serafimerlasarettets direktion och karolinska institutets lärarkollegium år 1912 tillsatt kommitté, vilken kommitté i december 1914 avgivit ett utlåtande, tillkallades med anledning av uppkommen fråga om nybyggnad jämväl för garnisonssjukhuset i Stockholm år 1917 särskilda sakkunniga för att inom lantförsvarsdepartementet biträda med utredning, huruvida ett samarbete emellan — eventuellt en sammanslagning av — garnisonssjukhuset, serafimerlasarettet och tilläventyrs vissa till andra sjukhus förlagda kliniker, där undervisning meddelades studerande vid karolinska institutet, kunde med fördel åvägabringas. Dessa sakkunniga avgåvo betänkande den 11 mars 1918 och föreslogo däri att en förening av båda sjukhusen skulle komma till stånd. De anförde bland annat, a t t enligt deras uppfattning skulle en sammanslagning av garnisonssjukhuset och serafimerlasarettet vara såväl möjlig som ock innebära vissa bestämda ömsesidiga fördelar. D e sakkunniga, som därefter av Kungl. Maj:t tillkallades jämlikt bemyndigande den 20 juni 1919 för a t t biträda med utredning av karolinska institutets och serafimerlasarettets nybyggnadsfrågor i hela dess vidd, an-
40 slöto sig i sitt förslag till tanken a t t garnisonssjukhuset skulle sammanföras med serafimerlasarettet. Efter det sedermera i proposition nr 216 till 1926 års riksdag lämnats en närmare redogörelse för frågan om uppförande av n y t t undervisningssjukhus i Stockholm och riksdagen med anledning därav i skrivelse nr 345 begärt, a t t frågan om ett n y t t kliniskt sjukhus och nya lokaler för en medicinsk högskola skulle hänskjutas till förnyad utredning, därvid jämväl frågan om garnisonssjukhusets sammanförande med serafimerlasarettet borde bliva föremål för ytterligare övervägande, särskilt vad den finansiella sidan av saken anginge, förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 24 augusti 1926, a t t frågan om uppförande av n y t t kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för karolinska institutet skulle hänskjutas till en särskild utredningskommission. D e n n a kommission, sjukhuskommissionen, avgav den 24 oktober 1928 sitt slutbetänkande med förslag till uppförande av n y t t kliniskt sjukhus i Stockholm. Kommissionen fann på närmare angivna skäl en sammanslagning av garnisonssjukhuset med det planerade nya kliniska sjukhuset icke blott möjlig u t a n ur vissa synpunkter jämväl synnerligen lämplig samt anslöt sig till förslaget om a t t garnisonssjukhuset skulle sammanslås med karolinska institutet. Kommissionen föreslog, a t t karolinska institutets samtliga institutioner och kliniker skulle förläggas till det s. k. Norrbackaområdet. Såväl klinikerna som de teoretiska institutionerna skulle uppföras av staten, klinikerna i samarbete med Stockholms stad och län. Byggnadsarbetena skulle uppdelas i tre etapper. I den första etappen skulle huvuddelen av det kliniska sjukhuset komma till utförande. I denna etapp skulle även garnisonssjukhuset i Stockholm överflyttas till det nya sjukhuset och direkt anslutas till detta. Beträffande garnisonssjukhusets sammanslagning med karolinska sjukhuset förordade sjukhuskommissionen, att vissa allmänna bestämmelser skulle bliva gällande. Av dessa må här återgivas följande: »1. Å karolinska sjukhuset skall anordnas särskild garnisonsavdelning med vårdavdelningar för medicinska och kirurgiska fall. Dessa vårdavdelningar, vilka anslutas till sjukhusets respektive medicinska och kirurgiska klinik med vederbörande professor såsom överläkare, hava till uppgift att från de i Stockholm eller dess närhet förlagda eller dit kommenderade staber, truppförband, militära skolor och utbildningskurser, verk och inrättningar tillhörande försvaret mottaga och vårda sjuk manlig personal, som jämlikt gällande förordningar eller bestämmelser är berättigad till fri sjukvård, allt i den mån nämnda personal icke lämpligen kan erhålla vård å vederbörande truppförbands eller flottans sjukavdelningar, respektive lider av sjukdom, för vilken vård skall lämnas å epidemisjukhus. Vid behov mottagas sjuka tillhörande försvaret till vård å karolinska sjukhusets egna medicinska och kirurgiska kliniker, för så vitt detta kan ske utan att hindra intagning av sjukdomsfall tillhörande den civila befolkningen. Likaledes må å garnisonsavdelningen sjukdomsfall tillhörande den
41 civila befolkningen kunna vid behov inläggas, när så kan ske utan intrång i garnisonsavdelningens sjukvård. Andra än medicinska och kirurgiska sjukdomsfall vårdas allt efter deras beskaffenhet å de kliniska specialavdelningar å karolinska sjukhuset, vilka äro vid sjukhuset inrättade. Karolinska sjukhusets polikliniker skola till vård mottaga sådan försvarsväsendet tillhörande personal, som, utan att vara i behov av sjukhusvård, enligt gällande bestämmelser är berättigad till fri poliklinikvård. 2. Ä garnisonsavdelningen skola finnas två biträdande överläkare, den ene å medicinska, den andre å kirurgiska avdelningen. Dessa biträdande överläkare äro militärläkare Till biträde åt vederbörande professor och överläkare å garnisonsavdelningens vårdavdelningar anställas på karolinska institutets stat och enligt för institutet gällande tillsättningsgrunder en underläkare å respektive medicinska och kirurgiska avdelningen. Därjämte anställes å vardera avdelningen en amanuens. Kungl. Maj:t förordnar en av de militära biträdande överläkarna att vara chefläkare för vid garnisonsavdelningen tjänstgörande militär personal. 3. Å sjukhuset inrättas en militärbyrå för ombesörjandet av militära tjänsteangelägenheter. 4. Garnisonssjukhusets nuvarande apotek anslutes till karolinska sjukhuset. Detta betjänar dels karolinska sjukhuset, dels garnisonen i Stockholm, dels i mån av behov försvarsväsendet i övrigt. Apoteket utgör samtidigt ett läkemedelsförråd för krigsbehov. Å apoteket fullgöra värnpliktiga apotekare sin facktjänstgöring. 5. Garnisonssjukhusets nuvarande tandpoliklinik anslutes till karolinska sjukhuset. Polikliniken betjänar dels garnisonen i Stockholm, dels sjukhuset i dess helhet. Å polikliniken fullgöra värnpliktiga tandläkare sin facktjänstgöring. 6. Vad angår organisationen av apoteket och tandpolikliniken bör denna fråga bliva föremål för särskild utredning. 9. Generalfältläkaren är berättigad att närvara vid direktionens för karolinska sjukhuset sammanträden och deltaga i direktionens överläggningar samt i frågor, som beröra garnisonssjukvården, jämväl deltaga i direktionens beslut.» Sjukhuskommissionens förslag a t t inordna garnisonssjukhuset såsom en avdelning av karolinska sjukhuset mötte emellertid motstånd från militärt håll. Endast två av de militära myndigheter, som yttrade sig i frågan, arméförvaltningen och en av arméfördelningscheferna, förordade förslaget. Chefen för generalstaben och samtliga marinmilitära myndigheter avstyrkte förslaget. Chefen fö)' generalstaben y t t r a d e angående garnisonsapoteket: Förslaget a t t garnisonssjukhusets nuvarande apotek skulle övertagas av karolinska institutet och a t t värnpliktiga apotekare skulle där tjänstgöra, finge under inga förhållanden medföra a t t värnpliktiga under sin värnpliktstjänstgöring användes för icke militära ändamål. D e värnpliktigas tjänstgöring
42 måste k u n n a ordnas efter de militära behovens krav, vilka kunde vara underkastade växlingar. Arméförvaltningen framhöll i sitt yttrande bland annat, att ett antal frågor av ekonomisk räckvidd i sjukhuskommissionens betänkande lämnats öppna. Så vore exempelvis fallet med frågan om apotekets organisation. Arméförvaltningen förutsatte a t t denna, i likhet med vissa angivna andra frågor, komme a t t bliva föremål för fullständig och sakkunnig utredning i god tid innan sjukhuset komme a t t tagas i bruk. Karolinska institutets lärarkollegium tillstyrkte sammanslagningen av garnisonssjukhuset och karolinska sjukhuset men fann, att förslaget i den föreliggande formen — ur synpunkten av de intressen institutet hade a t t bevaka — i vissa avseenden måste medföra olägenheter. Kollegiet anförde ytterligare bland annat: »Det militära klientelet är visserligen genom en viss ensidighet ej likvärdigt med övrigt klientel, men är dock användbart för den medicinska undervisningen. Det synes emellertid uppenbart, att en sammankoppling av civila och militära intressen, som här skulle bliva fallet, kan giva anledning till kollisioner, vilka kunna komma att inverka i hög grad störande på sjukhusets verksamhet. Med de anspråk på disciplinär myndighet över de sjuka, som från militär sida uppställas, synes det bliva svårt att uppdraga gränsen för befogenheterna emellan å ena sidan militärmyndigheterna och å andra sidan den civila sjukhusledningen. Någon anledning att, på sätt kommissionen föreslagit, låta generalfältläkaren deltaga i sjukhusdirektionens överläggningar jämväl i frågor, som ej direkt angå den militära sjukvården synes ej föreligga.» I den proposition angående uppförande av n y t t kliniskt sjukhus i Stockholm, som Kungl. Maj:t avlät till 1930 års riksdag och som av riksdagen bifölls, anslöt sig Kungl. Maj:t till sjukhuskommissionens förslag om garnisonssjukhusets införlivande med karolinska sjukhuset. Kungl. Maj:t biträdde därvid j ä m v ä l de av kommissionen föreslagna allmänna bestämmelserna rörande denna sammanföring. Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts proposition i nu berörda avseende. Härmed vann karolinska institutets byggnadsfråga sin principiella lösning. Tillika hemställde emellertid riksdagen, bland annat, a t t Kungl. M a j : t ville låta verkställa och till 1931 års riksdag framlägga överarbetning av det till 1930 års riksdag framlagda förslaget till byggnader för karolinska sjukhuset i syfte a t t kostnaderna för byggnaderna m å t t e avsevärt nedbringas. Sedan Kungl. Maj:t låtit verkställa denna utredning, framlade Kungl. Maj:t till 1931 års riksdag förnyad proposition, nr 132, om uppförande av byggnader för karolinska sjukhuset m. m. innefattande vissa kostnadsbesparingar jämfört med det till föregående års riksdag avlåtna förslaget. Denna proposition, som jämväl in-
nefattade att i första byggnadsetappen skulle uppföras bland annat ett apotek, blev av riksdagen i nu berörda delar bifallen. Riksdagen beviljade sålunda till de i första etappen ingående byggnadsarbetena ett belopp av 11 626 984 kronor. Riksdagens skrivelse nr 286. I överensstämmelse med av riksdagen sålunda fattade beslut har utbyggandet av första etappen, innefattande bland annat uppförandet av apotek försiggått. De för apoteket avsedda lokalerna ha inrymts i en fristående byggnad på det för karolinska sjukhuset upplåtna området vid Norrbacka. Byggnaden är belägen norr om sjukhusets huvudkomplex. Det för apoteket tillgängliga utrymmet har en golvyta av c:a 1 700 kvm. och en volym av c:a 6 000 kbm. Utrymmet är fördelat på 30 rum jämte källarutrymmen. Kostnaderna för byggnadens uppförande och inredande, i vad desamma kunna anses belöpa sig på apoteket, ha beräknats uppgå till 450 000— 500 000 kronor.
IV. Garnisonsapotekets anslutning till karolinska sjukhuset. Frågan om det till karolinska sjukhuset anslutna apotekets organisation borde, enligt chefens för försvarsdepartementet uttalande i det till Kungl. Maj:ts proposition, nr 232, till 1930 års riksdag fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden, under byggnadstiden för karolinska sjukhuset grundligt utredas. I enlighet härmed uppdrog direktionen för karolinska sjukhuset den 9 december 1935 åt generalfältläkaren att utreda sättet för garnisonsapotekets anslutning till karolinska sjukhuset och därmed sammanhängande spörsmål. Genom beslut den 17 november 1936 uppdrog därefter generalfältläkaren åt sjukvårdsstyrelsens vetenskapliga råd i farmaci och apoteksväsende, fil. lic. N. H. Nilsson att verkställa förenämnda utredning. Generalfältläkaren förordnade tillika intendenten i sjukvårdsstyrelsen, majoren C. B. Kjellström, bataljonsläkaren S. A. Andersson samt apotekarna K. A. Karsmark och A. Cedergren att biträda Nilsson vid utredningen. Nilsson avgav sitt betänkande i november 1937. Nilsson har i sin utredning icke upptagit till behandling frågan om lämpligheten av garnisonsapotekets anslutning till karolinska sjukhuset. I detta avseende har Nilsson allenast framhållit, att enligt uttalanden i Kungl. Maj:ts förenämnda proposition till 1930 års riksdag samt riksdagens förenämnda beslut åren 1930 och 1931 garnisonssjuk-
husets nuvarande apotek skulle anslutas till karolinska sjukhuset och att apoteksrörelsen vid detta sjukhus skulle omfatta leveranser av läkemedel till nämnda sjukhus, garnisonen i Stockholm samt försvarsväsendet i övrigt. Nilsson har vidare anfört, att apoteket vid karolinska sjukhuset enligt nyssnämnda uttalanden skulle utgöra ett läkemedelsförråd för krigsbehov och en utbildningsanstalt för värnpliktiga apotekare. Beträffande frågan om den till karolinska sjukhuset anslutna apoteksrörelsen skulle drivas av karolinska sjukhusets direktion, av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse eller på annat sätt har Nilsson föreslagit, att nämnda apoteksrörelse skulle drivas av sjukvårdsstyrelsen. Såsom skäl härför har han anfört, bland annat: Karolinska sjukhusets intressen rörande apotekshållningen torde uteslutande omfatta leveranser av läkemedel till sjukhusets olika avdelningar. Frågan gällde här snabba leveranser till billigaste pris. Dessa önskemål syntes kunna tillgodoses utan att apoteksrörelsen vid sjukhuset behövde vara underställd dess direktion. Vad åter anginge garnisonssjukhusets nuvarande apotek utfördes därstädes sedan flera år tillbaka omfattande arbeten dels med uppläggning och vidmakthållande av förbrukningsförråd, dels med utarbetande av packningsplaner för arméns enheter dels ock med undersökning av arméns läkemedel för militärt bruk och av arméns förbands- och förpackningsmateriel, arbeten som nödvändigtvis måste ledas från sjukvårdsstyrelsen och utföras av densamma underställd personal. Apoteket utgjorde vidare stommen i den apoteksorganisation, som erfordrades i krig. Slutligen hade apoteket tillkommit för att vara ett försvarsväsendets apotek, ekonomiskt bärkraftigt tack vare leveranserna till garnisonssjukhuset. I och med garnisonssjukhusets upphörande syntes det därför ligga närmast till hands, att apoteket kvarstode till sin ursprungliga natur och gjordes ekonomiskt bärkraftigt genom leveranser till karolinska sjukhuset. Med hänsyn till att apoteket skulle utgöra en utbildningsanstalt för värnpliktiga apotekare syntes det ej heller förenligt med gängse militära utbildningsplaner, att dessa värnpliktiga apotekare skulle fullgöra sin facktjänstgöring — denna omfattade 155 dagar — underställda en civil sjukhusdirektion. De värnpliktiga apotekarna skulle vid sådant förhållande säkerligen erhålla en synnerligen ringa utbildning i militär apoteksorganisation, militära utrustningsplaner samt kännedom om militär sjukvårdsmateriel. Enligt Nilssons uppfattning skulle garnisonsapotekets leveranser av läkemedel till karolinska sjukhuset ej inkräkta på det befintliga apotekskollektivet med undantag av en mindre leveranssumma till radiumhemmet. Skulle apoteksrörelsen vid karolinska sjukhuset komma att omfatta jämväl apotekshållningen vid serafimerlasarettet, skulle däremot ett kraftigt ingrepp göras i apoteksväsendets avgiftsberäkningar. Frågan om avgifts-
45 skyldighet för apoteksrörelsen till apotekskollektivet skulle därigenom bliva aktuell. Då garnisonssjukhusets apotek under hela sin tillvaro varit befriat från dylik avgiftsskyldighet samt då apoteksrörelsen vid karolinska sjukhuset för att fullgöra sina militära uppgifter icke behövde något leveransobjekt utöver karolinska sjukhuset, syntes läkemedelsförsörjningen vid serafimerlasarettet liksom hittills böra utföras av enskild apoteksinnehavare. Härefter har generalfältläkaren i juli 1938 upprättat en promemoria rörande garnisonssjukhusets sammanslagning med karolinska sjukhuset och därmed sammanhängande frågor av natur att påverka fjärde huvudtitelns anslag. Såsom en sammanfattning av den av Nilsson verkställda utredningen uttalades i denna promemoria, att apoteket vid karolinska sjukhuset borde ombesörja leveranser av läkemedel till karolinska sjukhusets samtliga avdelningar ävensom till detsamma anslutna särskilda kliniker, anstalter m. m. Det föreslagna apotekets kapacitet i fråga om lokaler och inventarier hade beräknats med hänsyn till karolinska sjukhusets fullständigande i beslutad ordning och till att apoteksanordningarnas därmed följande uppbyggnad måtte komma att ske på billigaste sätt. Karolinska sjukhusets huvudintresse rörande apotekshållningen vore, att leveranser av läkemedel m. m. erhölles utan dröjsmål och på billigaste sätt samt att erforderligt samarbete ägde rum med vårdavdelningarna beträffande vetenskapliga och tekniska frågor. Med hänsyn till att det för försvarsväsendet vore av vikt att äga ett organ, vilket såsom garnisonssjukhusets apotek gjort, bevakade försvarsväsendets läkemedelsintressen, undersökte nya läkemedels och förpackningars lämplighet för krigsbruk, uppgjorde och reviderade planer för läkemedelsanskaffningen, tillhandahölle i lämplig utsträckning läkemedel till truppförbanden, övervakade förvaltningen av läkemedelsförråden, biträdde vid undervisningen av de värnpliktiga apotekarna samt överhuvud inom försvarsväsendet närmast ansvarade för handläggningen av militärfarmaceutiska frågor, borde det föreslagna apoteket vid karolinska sjukhuset bliva ett för försvarsväsendet i dess helhet avsett statsapotek under arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses ledning. I promemorian framhölls, att sjukvårdsstyrelsen hade för avsikt att i samråd med medicinalstyrelsen, apotekarsocieteten och Sveriges apotekarförbund för de skilda förläggningsområdenas läkemedelsförsörjning ytterligare pålägga de lokala apoteken samt läkemedelsindustrien uppgifter för truppförbandens förseende med läkemedel såväl i fred som för mobiliserings- och krigsuppgifter. En sådan organisation skulle emellertid erfordra en stark central kärna, ett militärt centralapotek, för utövande av kontroll av organisationens perifera verksamhet samt för ordnandet av samarbetet med övriga läkemedelsförsörjningen berörande myndigheter. E t t dylikt mili-
tärt centralapotek borde vara ekonomiskt bärkraftigt, vilket icke varit förhållandet med garnisonssjukhusets nuvarande apotek. När därför nämnda apotek efter garnisonssjukhusets sammanslagning med karolinska sjukhuset icke längre kunde stödja sig på leveranserna till garnisonssjukhuset, syntes det lämpligt att försvarsväsendet anförtroddes omhänderhavandet av karolinska sjukhusets läkemedelshållning. Detta skulle kunna ske utan olägenhet för landets apoteksväsende, eftersom det av mobiliseringsskäl och i det redan bestående civila apoteksväsendets intresse ansetts lämpligt att i större utsträckning än förut anförtro truppförbandens läkemedelsförsörjning åt förläggningsorternas apotek. Beträffande läkemedelshållningen vid serafimerlasarettet uttalades i promemorian, att det med hänsyn till serafimerlasarettets nära samband med karolinska sjukhuset syntes från statsnyttans synpunkt naturligt att jämväl läkemedelshållningen vid lasarettet ombesörjdes av apoteket vid karolinska sjukhuset. Över denna promemoria ha yttranden avgivits. Medicinalstyrelsen har sålunda i yttrande den 23 augusti 1938 meddelat, att styrelsen, såvitt då kunde bedömas, funnit de förslag promemorian innefattade icke giva styrelsen anledning till annan erinran än beträffande frågan om pensioneringen av den vid det ifrågasatta militärapoteket tjänstgörande farmaceutiska personalen. — Till denna fråga vill utredningen återkomma i annat sammanhang. — Medicinalstyrelsen hade icke ansett sig böra taga ställning till frågan om apotekets vid karolinska sjukhuset övertagande av serafimerlasarettets läkemedelsförsörjning. Vid medicinalstyrelsens utlåtande hade fogats ett av styrelsen från apotekarsocietetens direktion infordrat yttrande, däri anfördes bland annat: Direktionen hyste den uppfattningen, att det med hänsyn till försvarsväsendets behov vore nödvändigt, att ett från karolinska sjukhuset helt fristående militärapotek bibehölles eller att, om så befunnes lämpligare, ett särskilt militärt apoteksväsende, direkt lydande under arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse upprättades. Beträffande läkemedelshållningen vid karolinska sjukhuset borde densamma ombesörjas av ett s. k. sjukhusapotek, utgörande del av självständigt apotek i orten, i enlighet med bestämmelserna i förenämnda kungl. kungörelse den 8 april 1938 (nr 126) angående läkemedelsförsörjningen å sjukvårdsinrättningarna i riket m. m. Vid serafimerlasarettet funnes sjukhusapotek inrättat i enlighet med föreskrifterna i denna kungörelse, varför frågan härom icke behövde upptagas i detta sammanhang. Direktionen hemställde, att frågan om ordnandet av det militära apoteksväsendet måtte göras till föremål för ny, allsidig och förutsättningslös utredning samt att tillhandahållandet av läkemedel vid karolinska sjukhuset ävensom vid serafimerlasarettet måtte ske i enlighet med föreskrifterna i nyssnämnda kungörelse.
47 Chefen för försvarsstaben har i yttrande den 15 augusti 1938 anfört: Tillgången till ett centralt militärt organ för handläggning av militärfarmaceutiska frågor vore för försvarsväsendet av väsentlig betydelse, icke minst med hänsyn till säkerställandet vid krigstillfälle av för militära ändamål erforderliga läkemedel m. m. Då ett sådant organ syntes komma att saknas, därest garnisonsapoteket efter anslutningen till karolinska sjukhuset underställdes sjukhusets direktion, vore det önskvärt att ledningen av apoteket jämlikt sjukvårdsstyrelsens förslag ålades militär sjukvårdsmyndighet. Chefen för flygvapnet, marinförvaltningen och chefen för IV. arméfördelningen ha i särskilda yttranden förklarat, att de icke hade något att erinra mot de i promemorian framlagda synpunkterna. Chef läkaren för garnisonssjukhuset har ej heller haft något att erinra mot de i promemorian framförda synpunkterna, såvitt desamma avsåge garnisonsapotekets anslutning till karolinska sjukhuset. I oktober 1938 har arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse upprättat en på de tidigare utredningarna grundad promemoria, varvid hänsyn tagits jämväl till anvisningar eller önskemål, som under hand delgivits styrelsen från chefen för armén, medicinalstyrelsen, karolinska sjukhusets direktion samt arméförvaltningens civila departement. I denna promemoria uttalas, att det nya apoteket vid karolinska sjukhuset under ledning av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse borde bliva ett för försvaret i dess helhet avsett statsapotek. Detta kunde i fullständig överensstämmelse med riksdagens beslut år 1930, riksdagens skrivelse nr 386, ske på så sätt, att nuvarande garnisonsapotek med föreståndare och övrig personal samt med användbar materiel anslötes till karolinska sjukhuset. Härvid skulle garnisonsapoteket bibehålla sin statliga karaktär samt utökas med den personal och materiel, som med hänsyn till karolinska sjukhusets storlek i förhållande till nuvarande garnisonssjukhus kunde befinnas oundgängligen erforderlig. Beträffande apotekshållningen vid serafimerlasarettet ville sjukvårdsstyrelsen icke föreslå, att densamma skulle omhänderhavas av apoteket vid karolinska sjukhuset. Såsom skäl härför anfördes, att garnisonssjukhusets anslutning till karolinska sjukhuset enklast skedde genom att dessa anstalter började sin nya verksamhet under hänsynstagande till sina närmaste uppgifter och avvaktade vidare erfarenheter för den utveckling av sitt arbetsområde, vilken kunde befinnas erforderlig av statsekonomiska eller av andra skäl; detta torde väl senast äga rum vid serafimerlasarettets definitiva införlivande med karolinska sjukhuset. Sedan sjukvårdsstyrelsen den 17 maj 1938 såsom representanter för apoteksväsendet och läkemedelsindustrien tillkallat apotekarna A. Hamrin, ordförande, E. Thulin, H. Linder, K. A. Karsmark, A. Cedergren, G. Roberg och A. Wadström samt direktören I. Rothlin för att angiva de allmänna
principer och riktlinjer, efter vilka en försvarets läkemedelsorganisation i fred med särskild tanke på mobilisering borde utföras samt härom till sjukvårdsstyrelsen inkomma med förslag, avgåvo dessa sakkunniga, den s. k. militära apotekskommittén, den 25 oktober 1938 till sjukvårdsstyrelsen yttrande över den i det föregående återgivna utredningen rörande garnisonsapotekets anslutning till karolinska sjukhuset. Kommittén anförde bland annat: Försvarsväsendet torde bliva föga betjänt med den föreslagna sammankopplingen av civilt och militärt apotek. Med hänsyn till att omkring 90 procent av apotekets omsättning beräknats belöpa på leveranserna till karolinska sjukhuset, konung Gustaf V:s jubileumsklinik och serafimerlasarettet, kunde arbetet för det militära å apoteket beräknas bliva av ytterst underordnad betydelse; ett dylikt apotek torde komma att helt domineras av det civila apoteksarbetet. I händelse av krigstillstånd syntes apoteket på grund av sin dubbla uppgift få svårt att motsvara de krav, som kunde ställas på ett centralt organ för den militära läkemedelsförsörjningen. Bäst vore därför, om tillhandahållandet av läkemedel vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet kunde ske i enlighet med föreskrifterna i kungörelsen den 8 april 1938 angående läkemedelsförsörjningen å sjukvårdsinrättningarna i riket. Såsom tänkbara alternativ för ombesörjandet av det militära apoteksväsendet framhöll apotekskommittén: 1. Å sjukvårdsstyrelsen skulle anställas lämplig farmaceutisk personal för handläggande av militärfarmaceutiska frågor. Därest tillgång till apotekslokaler för utförande av utredningsarbeten skulle behövas, kunde lokal härför utan svårighet erhållas på något stadens apotek. 2. Ett särskilt till Järvafältet förlagt militärapotek skulle inrättas med uppgift att handlägga militärfarmaceutiska frågor samt att leverera läkemedel till garnisonen. Mot sistnämnda förslag talade det förhållandet, att för ernående av en effektiv organisation fordrades ett militärapotek av mycket stora mått. Militära apotekskommittén anförde vidare: Ett särskilt till Järvafältet förlagt militärapotek kunde icke medföra ett förbilligande av läkemedelskostnaderna för försvarsväsendet, enär nämnda apotek för att kunna hållas ekonomiskt flytande säkerligen liksom det nuvarande garnisonsapoteket komme att debitera även levererade fria handelsvaror enligt gällande medicinaltaxa. Att så skedde syntes nödvändigt för att en militär apoteksorganisation skulle kunna hållas ekonomiskt flytande. Kommittén åsyftade i stället en genomgående decentralisering av försvarsväsendets läkemedelsförsörjning med hänsyn till den nuvarande organisationens brister i såväl fred som vid utomordentliga tillfällen. Förutsättningarna härför syntes vara, att civilapotek svarade för de dagliga leveranserna och första utrustningsbehovet vid mobilisering. Läkemedelsfabrikernas och droghandels-
49 firmornas resurser skulle härvid och under krigstillstånd komma a t t anlitas enligt viss fastställd plan och arbetsfördelning. Det nuvarande garnisonsapoteket skulle därmed kunna helt upphöra. I likhet med apotekarsocietetens direktion hemställde militära apotekskommittén slutligen, att frågan om ordnandet av det militära apoteksväsendet m å t t e göras till föremål för n y allsidig och förutsättningslös utredning. Sedan direktionen för karolinska sjukhuset i skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 oktober 1938 framlagt förslag angående anslagsbehovet för nämnda sjukhus för budgetåret 1939/1940, remitterades direktionens skrivelse till chefen för armén och till arméförvaltningen. I anledning av remissen till chefen för armén begärde denne i skrivelse den 2 december 1938 till arméförvaltningen, att ämbetsverkets därav berörda departement och styrelser måtte skyndsamt avgiva y t t r a n d e över direktionens anslagsäskanden. Vid skrivelsen hade fogats en inom arméstaben upprättad promemoria, i vilken bland a n n a t avhandlades frågan om garnisonsapotekets anslutning till karolinska sjukhuset. I promemorian anfördes: »Såsom sjukvårdsstyrelsen i sina tidigare omnämnda promemorior angiver, torde inom försvaret ett organ, som handlägger militärfarmaceutiska frågor få anses erforderligt. Detta organ synes närmast böra omfatta erforderlig apotekarpersonal ingående i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Behovet härutöver av ett i fred befintligt militärt apotek synes däremot tvivelaktigt. Anses ett dylikt apotek nödvändigt i krig, torde dock verksamheten vid ifrågavarande apotek icke bliva av den omfattning, att apoteket ur beredskapssynpunkt måste vara upprättat redan i fred.1 Vid de tillfällen, då för erforderlig försöksverksamhet med läkemedel i fred samt för utbildning av värnpliktiga apotekare tillträde till apotek kräves, torde denna fråga kunna ordnas genom överenskommelse med civil apoteksinnehavare. Försöksverksamhet avseende utprovning av läkemedels förpackning synes närmast böra förläggas till trängförband. Vad lagring av läkemedel för krigsbehov beträffar torde en genomgående decentralisering av försvarsväsendets läkemedelsförsörjning i anslutning till befintliga civila apotek inom landet vara att föredraga framför en central magasinering i huvudstadens omedelbara närhet. Av militära apotekskommitténs yttrande den 25/10 1938 till sjukvårdsstyrelsen angående garnisonsapotekets anslutning till karolinska sjukhuset framgår, att en dylik decentralisering synes möjlig. Beträffande truppförbandens försörjning med läkemedel i fred torde de civila apoteken inom vederbörliga förläggningsorter på enklaste och ekonomiskt mest fördelaktiga sätt kunna ombesörja denna. Anslutningen av ett militärt apotek till ett stort, civilt sjukhus torde med all sannolikhet medföra, att apoteket huvudsakligen komme att engageras av den civila verksamheten, under det att de militära intressena finge träda i bakgrunden. Enligt militära apotekskommitténs ovan nämnda yttrande synes vidare ett dylikt militärt apotek med den av sjukvårdsstyrelsen angivna organisationen icke komma att lämna någon vinst utan tvärtom gå med förlust. En dylik anordning torde ur militär synpunkt icke kunna betraktas såsom tillfredsställande. Enligt ledamoten i militära apotekskommittén, apotekare Cedergren. 4
50 Frågan om upprättandet av ett militärt apotek sammanhänger delvis med frågan om de värnpliktiga apotekarnas utbildning. De senares för närvarande proportionellt sett långa facktjänstgöring om 155 dagar, förlagd till garnisonsapoteket och till större delen omfattande vid ett civilt apotek förekommande arbetsuppgifter, synes mindre väl motsvara militära krav på utbildningstidens utnyttjande. Med hänsyn till ifrågavarande personals uppgifter i krig torde böra tagas under omprövning möjligheten att förlägga de värnpliktiga apotekarnas utbildning huvudsakligen till trängkår bland annat för att säkerställa deras användning i gasskyddstjänst. På grund av det anförda synas åtgärder närmast böra vidtagas åsyftande dels en revidering av beslutet angående ett till karolinska sjukhuset anslutet militärt apotek och dels en allsidig utredning av frågan om det militära apoteksväsendet, i vilket sammanhang jämväl frågan om en rationalisering av de värnpliktiga apotekarnas utbildning bör upptagas till prövning.» I skrivelse den 31 januari 1939 avgav arméförvaltningen till Kungl. Maj:t utlåtande över direktionens för karolinska sjukhuset anslagsäskanden för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet för budgetåret 1939/40. Avskrift av utlåtandet tillställdes samtidigt chefen för armén, därvid arméförvaltningen såsom sitt yttrande till chefen för armén åberopade innehållet i utlåtandet. I sitt berörda utlåtande upptog arméförvaltningen till behandling frågan om det nuvarande garnisonsapotekets ställning efter garnisonssjukhusets nedläggande och anförde därvid i huvudsak följande: »Enligt uttalanden i propositionen nr 232 till 1930 års riksdag skulle garnisonssjukhusets i Stockholm apotek anslutas till karolinska sjukhuset för att betjäna dels detta sjukhus dels garnisonen i Stockholm dels ock i mån av behov försvarsväsendet i övrigt. Apoteket skulle därjämte utgöra ett läkemedelsförråd för krigsbehov, varjämte de värnpliktiga apotekarna där skulle fullgöra sin facktjänstgöring. Organisationen av apoteket skulle under karolinska sjukhusets byggnadstid bliva föremål för särskild utredning. Sedan direktionen för karolinska sjukhuset den 9 december 1935 uppdragit åt generalfältläkaren att verkställa utredning i ovanberört hänseende, företogs inom arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse under åren 1935 och 1936 vissa förberedande undersökningar. Efter uppdrag av sjukvårdsstyrelsen verkställde härefter styrelsens vetenskapliga råd i farmaci och apoteksväsende, filosofie licentiaten H. Nilsson, fullständig utredning i ärendet, över vilken utredning styrelsen inhämtat yttranden från medicinalstyrelsens apoteksbyrå, ordföranden i apotekarsocietetens direktion och ordföranden i Sveriges apotekareförbund. På grund av vad som framkommit vid dessa utredningar anser arméförvaltningen, att ett ändamålsenligt organiserande av läkemedelsförsörjningen för försvarsväsendet för såväl freds- som krigsförhållanden förutsätter ej mindre ett centralt, till sjukvårdsstyrelsen förlagt förvaltningsorgan utan även ett apotek, som är ställt till samma organs förfogande för praktiska arbetsuppgifter ävensom för undervisning av i specialtjänst uttagna värnpliktiga apotekare. De praktiska arbetsuppgifterna avse att tillhandahålla och åstadkomma för försvaret lämpliga läkemedel av olika slag samt dessas ändamålsenliga förpackning m. m., allt i anslutning till den fortgående utvecklingen inom såväl militär
51 som civil farmakologi. Härvid bör samarbete äga rum med landets apoteksinrättningar och större läkemedelsfabriker, hos vilka beredningen och tillverkningen av krigsbehovet av läkemedel i stor utsträckning måste förläggas. Som centralorgan — med även egna arbetsmöjligheter — för ledande av sistnämnda verksamhet kräves ett självständigt militärt apotek. Under krigsförhållanden torde det vara ofrånkomligt för försvarsväsendet att disponera över en egen apoteksinstitution, genom vilken dess läkemedelsförsörjning organiseras och praktiskt omhänderhaves. Att först vid mobilisering uppsätta och organisera ett dylikt apotek skulle ur försvarsberedskapssynpunkt innebära stor olägenhet och medföra avsevärda risker. Personalen vid apoteket måste nämligen vara väl förtrogen med militär läkemedelsorganisation och sålunda redan i fredstid insatt i detta arbete. Härför kräves, att apoteket i fredstid disponerar tillräcklig personal, samt att de värnpliktiga apotekarna, genom att deras fackutbildning och facktjänstgöring i huvudsak förläggas till apoteket ifråga, erhålla kännedom om det militära apoteksväsendet och dess uppgifter i fred och krig. Vid mobilisering måste apotekets verksamhet hastigt kunna utvidgas, vilket förutsätter, att för verksamheten skall kunna tagas i anspråk för det militära apoteksväsendet redan utbildad personal. Ett militärt apotek är fördenskull av stor betydelse ur beredskapssynpunkt. Genom att det sålunda föreslagna apoteket, vilket i och för sig självt är erforderligt för militärt ändamål, i sin fredsverksamhet anslutes till ett stort sjukhus verksamhetsområden, vinnes ytterligare kontakt med den medicinska forskningen m. m. Detta länder sålunda i sista hand den militära sjukvården och dess terapeutiska utrustning till godo. På grund härav måste ett anslutande av apoteket till karolinska sjukhuset vara av större värde för försvaret än en helt fristående militär apoteksinrättning. Arméförvaltningen föreslår alltså inrättande av ett dylikt apotek, lämpligen benämnt garnisonsapoteket i Stockholm.» Medicinalstyrelsen förklarade i ett den 14 februari 1939 avgivet y t t r a n d e över arméförvaltningens förenämnda utlåtande, a t t styrelsen icke hade något att erinra mot förslaget om garnisonsapotekets organisation. Chefen för armén avgav härefter den 20 februari 1939 yttrande över direktionens för karolinska sjukhuset omförmälda anslagsäskanden för budgetåret 1939/40. Beträffande frågan om garnisonsapotekets anslutning till karolinska sjukhuset anförde chefen för armén: »Enligt den tidigare omnämnda propositionen nr 232/1930 förutsattes, att garnisonssjukhusets nuvarande apotek skulle anslutas till karolinska sjukhuset. Apotekets uppgifter vore att betjäna dels karolinska sjukhuset, dels garnisonen i Stockholm och dels i mån av behov försvarsväsendet i övrigt. Apoteket skulle samtidigt utgöra ett läkemedelsförråd för krigsbehov. Vid apoteket skulle slutligen värnpliktiga apotekare fullgöra sin facktjänstgöring. Med stöd av ovan i propositionen berörda uttalanden har arméförvaltningen genom sjukvårdsstyrelsens försorg verkställt viss utredning i ärendet, varvid garnisonsapotekets uppgifter och organisation närmare utformats. Emot resultatet av nämnda utredning har den s. k. militära apotekskommittén i yttrande den 25/10 1938 i väsentliga delar anfört avvikande mening. Sålunda framhåller
52 kommittén bland annat att c:a 90 procent av apotekets omsättning beräknades belöpa på leveranserna till de civila sjukhusen och att apoteksarbetet för militära ändamål följaktligen bleve av ytterst underordnad betydelse. Apoteksrörelsen skulle vidare enligt kommitténs åsikt icke lämna någon vinst utan tvärtom gå med förlust. En granskning av vad i ärendet förevarit giver mig anledning att framhålla följande. I arméförvaltningens yttrande angående garnisonsapotekets anslutning till karolinska sjukhuset anföres, att det under krigsförhållanden torde vara ofrånkomligt för försvarsväsendet att förutom ett centralt, till sjukvårdsstyrelsen förlagt förvaltningsorgan jämväl disponera över ett eget apotek för läkemedelsförsörjningens m. m. organiserande och praktiska omhänderhavande. Enligt min uppfattning bör den verksamhet, som här åsyftas, nämligen främst ett reglerande av anskaffning samt distribuering av läkemedel och förbandsmateriel, åvila en personalorganisation. Jag ansluter mig fördenskull såtillvida till vad arméförvaltningen anfört, att jag anser det nödvändigt, att i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse ingår en dylik personalorganisation för handläggning av militärfarmaceutiska frågor. Denna personalorganisation måste givas en sådan sammansättning, att den till fullo motsvarar de krav, vilka med hänsyn till läkemedelsförsörjningens betryggande kunna ställas på densamma. Då nämnda personalorganisation sålunda måste anses nödvändig under krigsförhållanden, bör den ävenledes vara tillsatt i fred för ombesörjande av erforderligt krigsförberedelsearbete under samverkan med rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap. Den bör givetvis även ha till uppgift att följa utvecklingen på det farmaceutiska området och leda den praktiska försöksverksamhet^ som härvid kan anses erforderlig. Vid de tillfällen, då tillträde till apotek kräves för försöksverksamhet med särskilda för försvaret behövliga läkemedel, torde i betraktande av nämnda försöksverksamhets omfattning denna fråga sannolikt kunna lösas genom överenskommelse med civil apoteksinnehavare. För här berörd verksamhet synes mig tillgången till ett särskilt militärt apotek sålunda icke strängt nödvändig. Vad de värnpliktiga apotekarnas utbildning beträffar torde den till apotek anknutna verksamheten avseende kännedom om försvarets läkemedel kunna givas en begränsad omfattning, enär ifrågavarande verksamhetsområde till största del sammanfaller med berörda personals civila arbete. Huvuddelen av den militära utbildningen åter bör avse att bibringa de värnpliktiga apotekarna förtrogenhet med deras uppgifter i fält och kännedom om de formationer, i vilka de vid mobilisering skola ingå. På grund av det ovan anförda måste jag ställa mig synnerligen tveksam inför arméförvaltningens förslag angående det nuvarande garnisonsapotekets anslutning till karolinska sjukhuset. De väsentliga kostnader, vilka äro förenade med ett dylikt apoteks organisation, synas mig icke stå i överensstämmelse med de fördelar, som ur militär synpunkt kunna vinnas. Enligt min bestämda uppfattning bör under alla förhållanden främst sjukvårdsstyrelsen tillföras en sådan personalorganisation, som betingas av kravet på läkemedelsförsörjningens säkerställande. Huruvida därutöver ett militärt apotek bör finnas, synes mig böra göras till föremål för en ny utredning.» Efter fullgjort uppdrag avgav militära apotekskommittén sedermera den 7 mars 1939 sitt betänkande. Såsom kommittén redan i sin skrivelse den 25 oktober 1938 till arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse angivit, åsyftade
53 kommittén att åstadkomma en genomgående decentralisering av försvarsväsendets läkemedelsförsörjning. Kommittén tänkte sig sålunda, a t t i fred skulle å civilapotek inom truppförbandens förläggningsorter finnas u p p lagrade depoter av hållbara läkemedel, motsvarande vad som vid försvarsberedskap eller mobilisering behövdes för a t t för viss tid fylla truppförbandens behov av dylika läkemedel. Av de icke hållbara läkemedlen skulle vissa närmare angivna vid försvarsberedskap eller mobilisering erhållas från landets läkemedelsindustrier; återstoden skulle levereras av civilapoteken. Staten skulle å läkemedelsfabrikerna upplägga råvaruförråd av de läkemedel, som nu tillverkades eller kunde tillverkas å landets läkemedelsfabriker, ävensom av ampullglas och annan förpackningsmateriel. Staten skulle dessutom å vissa apotek inom varje arméfördelning upplägga råvaruförråd av vissa läkemedel. Den centrala ledningen av läkemedelsförsörjningen skulle omhänderhavas av en särskild militär-farmaceutisk byrå, vilken skulle sortera direkt under försvarsstaben. Enligt kommitténs förslag till de värnpliktiga apotekarnas utbildning skulle deras militärutbildning försiggå i en första omgång vid infanteriet och i en andra omgång vid trängtrupperna; därefter skulle de värnpliktiga apotekarna genomgå en särskilt anordnad fackutbildningskurs. I sitt yttrande anförde kommittén slutligen: »Då nuvarande läkemedelsförsörjningen vid försvaret är baserad på civilapotekens resurser och då såväl ekonomiska som övriga skäl tala för att armén, marinen och flygvapnet direkt å civilapoteken erhålla förefintliga behov av läkemedel m. m. tillgodosedda, och då härtill kommer, att militära apotekskommitténs genomgripande förslag till omorganisation av försvarsväsendets läkemedelsdistribution tillika är grundad på leverans av läkemedel ur civilapotekens egna förråd och då slutligen garnisonssjukhusets apotek numera ej har någon uppgift vid de värnpliktiga apotekarnas utbildning, torde vara tillfullo ådagalagt, att garnisonsapoteket ej längre har någon uppgift att fylla. I detta apoteks ställe bör inrättas en militär-farmaceutisk byrå, vilken med säte i försvarsstaben betjänar hela försvarsväsendet ur organisatorisk och kontrollerande synpunkt beträffande läkemedelsförsörjningen. Å denna byrå skola ett erforderligt antal legitimerade apotekare fast anställas. Bland de uppgifter, som därjämte åvila dessa apotekare (fältapotekare) märkes även skyldigheten att följa fälttjänstövningar och manövrar för att erhålla en tillförlitlig uppfattning om sjukvårdsmaterielens praktiska användbarhet i fält samt skyldigheten att kontrollera försvarsväsendets depotapotek. Militära apotekskommittén har därför äran föreslå, att verksamheten vid garnisonssjukhusets apotek innevarande år upphör samtidigt som garnisonssjukhuset uppgår i karolinska sjukhuset.» I statsrådsprotokollet över försvarsärenden den 24 mars 1939 (Kungl. Maj:ts proposition nr 247/1939) anförde härefter chefen för försvarsdepartementet beträffande frågan om den lämpligaste organisationen för tillgodoseende av läkemedelsförsörjningen för den militära sjukvården följande:
54 »Med hänsyn till vad arméförvaltningen anfört angående behovet av ett självständigt militärt apotek synes det dock icke böra komma i fråga att nedlägga det nuvarande garnisonsapotekets i Stockholm verksamhet i samband med garnisonssjukhusets anslutning till karolinska sjukhuset. Tvärtom synes det för erhållande av praktisk erfarenhet i fråga om den av arméförvaltningen föreslagna anordningens lämplighet vara önskvärt, att verksamheten vid detta apotek försöksvis får fortsätta vid karolinska sjukhuset under den del av nästkommande budgetår, då garnisonssjukvården kommer att vara förlagd till sistnämna sjukhus. Med hänsyn till det betydligt vidgade verksamhetsområde, som apoteket i fråga därvid skulle erhålla därigenom att det förutsattes skola tillhandahålla läkemedel icke blott åt garnisonens sjuka utan jämväl för karolinska sjukhuset i dess helhet, torde en viss ökning av apotekets personal bliva erforderlig. Huruvida denna personalökning behöver få den omfattning, som arméförvaltningen ifrågasatt, är för närvarande svårt att bedöma. Det torde därför böra få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga bestämmelser angående tillgodoseende av personalbehovet vid garnisonsapoteket under den del av nästkommande budgetår, då apotekets verksamhet kommer att förläggas till karolinska sjukhuset. Kostnaderna för apotekspersonalens avlöning under denna tid torde i överensstämmelse med vad arméförvaltningen föreslagit få bestridas av medel under staten för garnisonssjukhuset i Stockholm. Jag anser mig emellertid böra betona, att den föreslagna anordningen för nästa budgetår bör anses såsom ett provisorium och icke får stå hindrande i vägen för att apoteksfrågan vid karolinska sjukhuset sedermera löses efter andra linjer, därest så skulle visa sig lämpligt.»
V. Brister i den nuvarande organisationen av försvars väsendets läkemedelsförsörjning. 1. Planläggningsarbetet i fråga om läkemedelsförsörjningen. E t t oeftergivligt krav beträffande varje plan för organisationen av försvarsväsendets förseende med läkemedel i fred och i krig bör vara, a t t denna skall, tillämpad i praktiken, säkerställa a t t vid försvarets olika formationer föreliggande behov av läkemedel städse kan utan tidsutdräkt tillgodoses. Första villkoret för att planer, som uppfylla nu angivna krav, över huvud skola kunna uppgöras, är a t t noggrann kännedom vinnes om för olika förhållanden uppkommande behov, tillgångar och brister i avseende å läkemedel. Redan uppskattandet av utrustningsbehovet av läkemedel för försvarsväsendets skilda formationer är en omständig uppgift; den förutsätter ett omfattande och tidsödande insamlande och bearbetande av statistiskt material. D å till följd av förändringar i krigsorganisationen personalstyrkorna vid förbanden växla från tid till annan, fordras ett kontinuerligt fortgående arbete för kontroll av de uppgifter, som ligga till grund för beräknande av
55 behoven. På enahanda sätt måste övas oavlåtlig kontroll över förefintlig tillgång av läkemedel för täckande av försvarsväsendets behov. Endast genom utövandet av fortgående kontroll över förändringar i behov och tillgång av läkemedel är det möjligt att vid varje tidpunkt äga nöjaktig kännedom om storleken av de brister, som böra fyllas. Till de uppgifter, som ingå i upprätthållandet av tillfredsställande beredskap å förevarande område, hör jämväl att följa och införskaffa upplysning om lagerhållning och tillverkningsförmåga hos läkemedelsindustrien, den statliga, om sådan finnes, såväl som den enskilda. Med ledning av de uppgifter, som sålunda efter bearbetning av införskaffat material kunna framkomma, skola uppgöras planer och kostnadsberäkningar för behovens täckande. Vidare skola utarbetas planer för huru förråden skola fördelas, förvaras, vårdas, omsättas, utlämnas för bruk och kompletteras. Ytterligare skola föreskrifter utarbetas angående utövande av tillsyn över befintliga förråd. Utförandet av de uppgifter, varom här förmälts, bör tillkomma högsta förvaltningsorganet inom vederbörande försvarsgren, alltså armé- respektive marin- och flygförvaltningen. Emellertid innefattas icke i organisationen för något av dessa ämbetsverk särskild personal för handläggande av dessa ärenden. För arméns vidkommande har man emellertid genom åtgärder av provisorisk karaktär sökt avhjälpa denna brist. Efter det chefen för armén hos Kungl. Maj:t gjort framställning i ämnet, förordnade Kungl. Maj:t sålunda den 12 mars 1938, att två officerare finge för tiden 14 mars—30 april 1938 ställas till sjukvårdsstyrelsens förfogande för att inom styrelsen biträda vid utredning ifråga om tillgång och behov av sjukvårdsmateriel m. m. Dessa förordnanden ha därefter genom särskilda Kungl. Maj:ts beslut förlängts, senast genom beslut den 7 juli 1939 för tiden till den 1 juli 1940. De två officerare, som sålunda ställts till sjukvårdsstyrelsens förfogande, ha verkställt utredning angående behovet av humanläkemedel och övrig sjukvårdsutrustning för arméns utrustningsbehov och försvarsväsendets ersättningsbehov per krigsmånad. Vid denna utredning har föreståndaren för garnisonsapoteket medverkat. De nämnda två officerarna ha vidare dels handlagt ärenden angående anskaffning av läkemedel och övrig sjukvårdsmateriel för arméns utrustningsbehov och försvarsväsendets ersättningsbehov ävensom för de under sjukvårdsstyrelsen lydande krigssjukhusen dels ock efter bemyndigande av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap underhandlat med enskilda företag och fabrikanter om krigsleveranskontrakt rörande bland annat humanläkemedel. Vid marinen och flygvapnet ha motsvarande utredningar angående dels tillgång och brister för fyllande av utrustningsbehovet av läkemedel dels
ock ersättningsbehovet vid krigsfall verkställts genom marinöverläkarens respektive förste flygläkarens försorg. Uppgifterna i fråga om ersättningsbehoven ha därefter överlämnats till sjukvårdsstyrelsen. Tack vare de åtgärder, som sålunda vidtagits, har man vunnit en överblick över det nuvarande läget i fråga om läkemedelsförsörjningen vid försvarsväsendet. Uppgifter ha erhållits om utrustnings- och ersättningsbehoven av läkemedel, om förefintlig tillgång å läkemedel och om storleken av befintliga och beräknade brister. Med stöd av sålunda framkomna resultat ha åtgärder kunnat vidtagas till fyllandet av bristerna i fråga om utrustningsbehoven, planer kunnat uppgöras och leveranskontrakt kunnat slutas för täckande av vissa ersättningsbehov vid krigsfall för försvarsväsendet i dess helhet. De arbetsuppgifter, varom här är fråga, äro såsom redan antytts, enbart för arméns vidkommande av betydande omfattning. De avse ett ämnesområde, där förhållandena äro underkastade skiftningar; så är t. ex. fallet i fråga om storleken vid olika förband av de personal- och djurstyrkor, för vilka utrustningsbehovet av läkemedel skall finnas tillgängligt, ersättningsbehoven vid krigsfall skola beräknas och sättet för deras täckande planläggas. De äro desslikes av utomordentlig betydelse ur den synpunkten att, om beredskapen i avseende å läkemedelsförsörjningen brister, detta innefattar en svaghet i försvarets organisation, som i händelse vårt försvar ställes på prov, kan få de mest allvarliga följder. 2. Sättet för tryggande av läkemedelsförsörjningen. Tillgodoseendet av utrustningsbehovet av läkemedel vid arméns truppförband har varit grundat på dels förbrukningsförråden dels ock kontrakt om leverans av läkemedel, vilka kontrakt förutsatts skola slutas mellan vederbörande truppförbandschef och innehavare av civilapotek å förläggningsorten eller i dess närhet. För de till Stockholm och dess närhet förlagda truppförbanden har avsetts, att utrustningsbehovet skulle helt täckas från garnisonsapoteket. Förbrukningsförråd för dessa förband ha upplagts å sagda apotek. Vad till en början angår de å civilapotek i vederbörande truppförbands förläggningsort upplagda förbrukningsförråden ha, såsom redan i det föregående nämnts, dessa icke haft till uppgift att motsvara hela utrustningsbehovet för respektive truppförband. De ha sålunda ansetts böra omfatta allenast s. k. hållbara läkemedel och av dessa ha de i verkligheten motsvarat endast en del av utrustningsbehovet. Storleken av förbrukningsförråden har växlat. Vid uppläggandet av dessa förråd har man för fastställande av förrådens storlek haft att lita till vissa uppgifter angående utrustningsbehovet vid vederbörande truppförband,
57 vilka sjukvårdsstyrelsen tillhandahållit föreståndaren för garnisonsapoteket. Dessa uppgifter ha emellertid, enligt vad utredningen inhämtat, gång efter annan ändrats. Följden härav har blivit viss ojämnhet i fråga om förbrukningsförrådens storlek. För lika stora truppförband av samma vapenslag ha sålunda förbrukningsförråd, som upplagts, fått väsentligt skiljaktig omfattning. I fråga om trängkårerna, vilka på grund av sin uppgift fordra en vid jämförelse med andra arméns truppförband stor läkemedelsutrustning, har, av den anledning att tillräckliga medel för ändamålet icke ställts till sjukvårdsstyrelsens förfogande, hela utrustningsbehovet av hållbara läkemedel icke kunnat uppläggas i förråd. I regel har vid trängkårerna det upplagda förrådet motsvarat mindre än x/io a v utrustningsbehovet av hållbara läkemedel. I intet fall har upplagt förbrukningsförråd från början motsvarat truppförbandets hela utrustningsbehov. Under innevarande höst ha emellertid till följd av särskilda sjukvårdsstyrelsens beslut och med medel, som för detta ändamål ställts till förfogande, förbrukningsförråden kompletterats samt läkemedel upplagts vid truppförbanden så att numera samtliga arméns truppförband äga tillgång till hela utrustningsbehovet av humanläkemedel. Bristande reda i fråga om uppgifter angående mobiliseringsbehovet och bristande tillgång på penningmedel ha emellertid ej utgjort de enda anledningarna till att uppläggandet av förbrukningsförråd slagit mindre väl ut. I vissa fall har den medverkan från innehavarna av civilapotek, som varit erforderlig, ej stått att vinna. Väl synas apoteksinnehavarna i allmänhet utan invändning ha mottagit de förbrukningsförråd, som under åren 1929 —1938 utlagts å civilapoteken. Däremot ha svårigheter mött att hos innehavare av civilapotek få lagerutrymme för den under senare hälften av detta år beslutade ökningen av förbrukningsförråden. Sålunda har exempelvis vid försök att hos innehavare av civilapotek erhålla lagerutrymme för förvaring av förbrukningsförråd avsett för en trängkår, innehavarna av åtta kåren närliggande apotek tillfrågats, om de vore villiga att lagra viss angiven andel av dylikt förråd. Samtliga tillfrågade apoteksinnehavare ha emellertid, under förebärande att de saknade erforderligt lagringsutrymme, svarat avböjande. Fall har ock förekommit, då vid civilapotek upplagt förbrukningsförråd icke blivit föremål för erforderlig vård. De vid civilapoteken upplagda förbrukningsförråden ha över huvud icke blivit någon populär institution vare sig hos apoteksinnehavarna eller hos militärläkarna. Ett syfte med uppläggandet av förbrukningsförråden hos civilapoteken har varit, att de i dessa förråd ingående läkemedlen skulle bliva föremål för omsättning i första hand därigenom att de civilapotek, som hölle förbrukningsförråd, vid rekvisition av läkemedel för truppförbandens dagliga förbrukning i fredstid skulle leverera läkemedel från förbrukningsförråden och i andra hand jämväl genom försäljning för civilt bruk. Omsättning av
58 de i civilapotek upplagda förbrukningsförråden har emellertid endast i ringa omfattning kommit till stånd. De i förbrukningsförråden ingående läkemedlen utgöra till beskaffenheten ett förhållandevis begränsat antal, som efter prövning av medicinsk och militär fackkunskap utvalts och av Kungl. Maj:t fastställts. Dessa läkemedel äro ytterst avsedda för krigsförhållanden. Vissa av dem t. ex. alkalisk ögonsalva, jodampuller, koksalttabletter, kokain- och ögondropptabletter äro därför av sådan speciell art att de icke få någon nämnvärd användning i fredstid. De kunna följaktligen under sådan tid icke bli föremål för omsättning. Ytterligare en omständighet, som försvårat omsättningen av de i förbrukningsförråden ingående läkemedlen, ligger däri att dessa iordningställts i förpackningar lämpade för krigsförhållanden. Förpackningarna ha måst avpassas så att de kunna bekvämligen stuvas i till storlek och beskaffenhet fa st ställda förvaringsutrymmen — väskor, lådor, kistor etc. — vilka i sin tur äro avpassade för att låta sig infoga i försvarets transportväsen. Ofta förekomma dessa läkemedel sålunda endast i små förpackningar, vilket föranleder att de ur ekonomisk synpunkt icke väl lämpa sig att omsättas vid civila sjukhus. Försvarsväsendets läkemedel äro sålunda såväl till beskaffenhet som förpackning i flera fall olika dem, som äro föremål för efterfrågan å civilapoteken. Härtill kommer att även i sådana fall, där dessa läkemedel med hänsyn till beskaffenheten motsvara förefintligt behov vid försvarsväsendets sjukvård i fredstid, de i allt fall enligt vad erfarenheten ådagalagt icke varit väl lämpade för tillgodoseendet av detta behov. Det har nämligen visat sig, att läkarna vid truppförbanden genom att vid sina receptförskrivningar rekvirera läkemedel av annan art och förpackning än den i förbrukningsförråden förekommande, för försvarsväsendet fastställda förpackningen kunnat från civilapoteken fylla truppförbandens dagliga läkemedelsbehov till billigare pris än om de rekvirerat förbrukningsförrådens läkemedelssorter och förpackningar. Vid köp av läkemedel från förbrukningsförråden skola truppförbanden betala de priser, som finnas angivna i den av sjukvårdsstyrelsen fastställda prislistan, vilka priser överensstämma med grunderna för läkemedelstaxering å apotek, m. a. o. civilapotekens utförsäljningspriser. Vid köp från civilapotekens egna förråd ha dessa i ett stort antal fall kunnat tillhandahålla läkemedel för det dagliga behovet till lägre priser. Denna möjlighet att från civilapotekens egna förråd inköpa läkemedel till fördelaktigare priser än som kunnat ske från förbrukningsförråden ha läkarna vid truppförbanden i stor omfattning utnyttjat. Till och med vid de till Stockholm förlagda truppförbanden har om ock allenast undantagsvis förekommit, att med förbigående av garnisonsapoteket civilapotek anlitats för
59 fyllande av det dagliga läkemedelsbehovet. Detta tillvägagångssätt har gjort det möjligt att med de medel, som ställts till truppförbandens förfogande för sjukvårdande ändamål, i större omfattning sörja för tillgodoseendet av andra sjukvårdens behov. Läkarna ha för detta sitt förfaringssätt ansett sig ha stöd i bestämmelser, som sjukvårdsstyrelsen meddelat om s. k. ekonomisk receptförskrivning. I cirkulär den 24 januari 1922 förordnade sålunda sjukvårdsstyrelsen, att vid granskning av truppförbandens månadsredovisningar vederbörande fördelningsläkare och fördelningsveterinär eller likställd skulle beträffande apoteksräkningarna noggrant tillse, att bruket av onödigt komplicerade beredningar undvekes, att billigast möjliga ingredienser komme till användning, att förskrivningen skedde i ekonomiskt mest lämpliga form samt att den totala läkemedelskostnaden stode i rätt förhållande till såväl antalet sjukdagar som sjukdomstillståndet vid truppförbandet o. s. v. Uppenbart är emellertid att militärläkarna vid tillämpning av detta cirkulär bort beakta de modifierande föreskrifter, som innehållas i sjukvårdsstyrelsens förut omförmälda senare cirkulär av den 8 juni 1926. Enligt detta cirkulär har sjukvårdsstyrelsen ålagt dels truppläkarna att vid behov av läkemedel, som inginge i förbrukningsförråden, endast föreskriva sådana i förpackning, som vore för armén fastställd, dels ock apoteksföreståndare, som hölle förbrukningsförråden, att på rekvisition från truppförband, för vilket han hölle dylikt förråd, endast expediera läkemedel i sådan förpackning som inginge i förbrukningsförrådet. Den ordning i fråga om läkemedelsinköpen, som sålunda blivit regel vid de annorstädes än i Stockholm eller dess närhet förlagda truppförbanden, har emellertid lett till, att förbrukningsförråden allenast i ringa omfattning blivit föremål för omsättning. Belysande för hur organisationen av läkemedelsförsörjningen i dessa avseenden brustit, är att, enligt vad som framgår av en av föreståndaren för garnisonssjukhusets apotek den 17 februari 1937 till sjukvårdsstyrelsen överlämnad utredning, omsättningen år 1936 vid 32 sagda år för armén upplagda förbrukningsförråd utgjort allenast 2 882 kronor. Totala värdet av dessa förbrukningsförråd kan uppskattas till 60 502 kronor. Med anledning av detta nedslående resultat beslöt sjukvårdsstyrelsen, att viss återbäring skulle ske till truppförbanden av medel influtna vid försäljning av läkemedel från förbrukningsförråden. Ej heller denna åtgärd ledde till ökad försäljning från dessa förråd. År 1937 sjönk nämligen omsättningsvärdet av de från nyssnämnda 32 förbrukningsförråd levererade läkemedlen till 2 598 kronor. För år 1938 uppgick värdet av de från 40 sagda år utlagda förbrukningsförråd omsatta läkemedlen till 2 664 kronor. Värdet av dessa förbrukningsförråd utgjorde för samma år 89 000 kronor. Läget har alltså utvecklats därhän, att truppförbandens behov av läkemedel för den dagliga sjuk- och veterinärvården endast vid de till Stock-
holm och dess närhet förlagda förband och formationer täckts genom leveranser från garnisonsapoteket, medan sagda behov vid försvarsväsendet i övrigt tillgodosetts genom leveranser från civila apotek i truppförbandens förläggningsorter. Följden härav har blivit, att de i förbrukningsförråden ingående läkemedlen icke kunnat omsättas. Emellertid, även om vederbörande läkare och apotekare noggrant iakttagit bestämmelserna i cirkuläret av den 8 juni 1926 om förskrivning och utlämnande av läkemedel till truppförbanden och deras dagliga läkemedelsbehov sålunda blivit, i den omfattning som varit möjlig, tillgodosett från förbrukningsförråden, skulle dessa i allt fall icke kunnat denna väg i erforderlig grad omsättas. Det för dagligt bruk i fredstid föreliggande behovet av sådana hållbara läkemedel som ingå i förteckning över arméns läkemedel, är nämligen icke tillräckligt stort för att enbart detta behov skall kunna motsvara omsättningsbehovet vid förbrukningsförråden i fråga om sistnämnda läkemedel. Vad av truppförbandens utrustningsbehov ej blivit täckt genom upplagda förbrukningsförråd ha truppförbandscheferna i allmänhet sökt säkerställa genom leveransavtal med innehavare av civilapotek å förläggningsorten. I vissa fall ha emellertid apoteksinnehavarna vägrat teckna dylika kontrakt; i andra fall, där kontrakt tecknats, ha dessa dock ej täckt behovet utan allenast viss del av föreliggande brist. Slutligen har ock innevarande höst, då från truppförbanden påfordrats fullgörande av träffade leveranskontrakt, visat sig, att civilapoteken icke varit i stånd att .uppfylla kontrakten. Ett flertal dylika fall ha inträffat. Flera innehavare av civilapotek ha för att kunna helt eller delvis fullgöra åtagna leveranser till truppförbanden hänvänt sig till garnisonsapoteket och begärt dess medverkan. Detta apotek har sålunda innevarande höst i betydande omfattning måst sörja för fyllande av sådana utrustningsbehov som det enligt slutna kontrakt ålegat enskilda apoteksinnehavare att tillgodose. Slutandet av kontrakt med innehavare av civilapotek för tillgodoseendet av vad av utrustningsbehovet icke täckts genom upplagda förbrukningsförråd har sålunda visat sig icke innefatta betryggande säkerhet för att det kontraherade behovet verkligen denna väg bleve fyllt. Vad härefter beträffar de råvaruförråd, som det enligt sjukvårdsstyrelsens förenämnda cirkulär av den 8 juni 1926 skulle tillkomma garnisonsapoteket att upplägga och förvalta, har detta apotek på grund av otillräckliga anslag icke kunnat upplägga dylika förråd. Däremot har för penningmedel, som Kungl. Maj:t för sagda ändamål ställt till statens reservförrådsnämnds förfogande, vissa dylika förråd innevarande år upplagts. I detta sammanhang torde jämväl böra framhållas, att förbudet i kungörelsen den 8 april 1938 angående läkemedelsförsörjningen å sjukvårds-
61 inrättningarna i riket m. m. mot tillredning av läkemedel i praktiken icke kunnat i hela dess omfattning tillämpas vid vissa av försvarsväsendets förband. I synnerhet gäller detta förbudet beträffande beredning av lösningar, såsom t. ex. upplösning av tablett i vatten, samt dispensering av pulver.
VI. Utredningens förslag till ändrad organisation av försvarsväsendets läkemedelsförsörjning. 1. Särskild läkemedelsavdelning i arméförvaltningen. Utredningen har i det föregående framhållit, att planläggningsarbetet för tillgodoseendet av läkemedelsbehovet vid försvarsväsendet borde tillkomma högsta förvaltningsorganet inom varje försvarsgren, sålunda armé-, respektive marin- och flygförvaltningen, men att organisationen för dessa ämbetsverk icke innefattade någon särskild personal för utförande av dessa uppgifter. Det synes utredningen därför uppenbart, att för utförandet av det planläggningsarbete beträffande läkemedelsförsörjningen, för vilket i det föregående redogjorts, ävensom för handläggning av övriga sådana administrativa ärenden som inbegripas i utövandet av den centrala ledningen av arméns läkemedelsförsörjning i fred och i krig, bör inom det ämbetsverk, som utgör arméns högsta ledning i tekniskt och ekonomiskt hänseende, alltså inom arméförvaltningen, finnas en särskild avdelning med permanent karaktär. Under förutsättning att arméns sjukvårdsstyrelse skall framdeles bestå såsom särskild enhet inom arméförvaltningen, sålunda såsom ett organ för handläggning av förvaltningsärenden, bör inom denna styrelse finnas en avdelning för handläggning av ärenden rörande arméns läkemedelsförsörjning i fred och i krig. Vad marinen och flygvapnet angå föreligga i fråga om personalorganisationen inom marinförvaltningens sanitetsavdelning och flygförvaltningens sjukvårdssektion samma brist på personal för nu avhandlade arbetsuppgifter beträffande marinens och flygvapnets läkemedelsförsörjning som i det föregående berörts för arméns vidkommande. Då emellertid läkemedelsbehovet för dessa försvarsgrenar är av förhållandevis mindre omfattning, särskilt gäller detta flygvapnet, synes tillskapandet av särskild personalorganisation för nu berörda förvaltningsuppgifter ej av behovet påkallat för marinens och flygvapnets del. Utarbetandet av planerna för läkemedelsförsörjningen för marinen och flygvapnet synes med fördel kunna anförtros åt samma myndighet, som får sig dessa uppgifter anförtrodda för armén. Därvid bör dock åligga marinförvaltningens sanitetsavdelning och flygförvaltningens sjukvårdssektion att införskaffa och till läkemedelsavdelningen i arméförvaltningen överlämna uppgifter, erforderliga för utarbetandet av
planer och bestämmelser för tillgodoseendet av marinens och flygvapnets läkemedelsbehov. Sagda ämbetsmyndigheter vid marinen och flygvapnet böra ock vara skyldiga att verkställa de utredningar rörande de nämnda försvarsgrenarnas läkemedelsförsörjning, varav läkemedelsavdelningen kan finna behov. Vad angår tillgodoseendet av behovet av läkemedel för veterinär vården, bör omsorgen härom jämväl åvila läkemedelsavdelningen i arméförvaltningen; därvid dock häst- och veterinärbyrån inom arméförvaltningens intendenturdepartement torde böra tillhandagå med lämnandet av de uppgifter och verkställandet av de utredningar, som läkemedelsavdelningen må finna erforderliga för utarbetandet av nödiga planer och bestämmelser för tillgodoseendet av veterinärvårdens behov av läkemedel. Beträffande frågan om den organisation och personaluppsättning, som bör givas den sålunda föreslagna nya avdelningen i arméförvaltningen, kommer utredningen att utlåta sig i det följande. 2. Statligt apotek för försvarsväsendets och karolinska sjukhusets läkemedelsförsörjning. Av den i det föregående lämnade redogörelsen för förefintliga brister i den nuvarande organisationen av sättet för tryggande av försvarsväsendets läkemedelsförsörjning framgår, att varken det nu befintliga, vid garnisonssjukhuset i Stockholm inrättade statsapoteket eller civilapoteken förmått fylla de uppgifter, som enligt den gällande organisationen tillagts dem i nu angivna hänseende. Av denna redogörelse, särskilt såvitt den berör de erfarenheter angående tillgodoseendet av utrustningsbehovet, som innevarande år gjorts i samband med intagandet av förstärkt försvarsberedskap vid ett stort antal truppförband, kan enligt utredningens uppfattning en slutsats dragas: En tillfredsställande ordning för läkemedelsförsörjningen vid försvarsväsendet kan icke grundas på leveranser från civilapoteken. Avgörande härför är, att dessa icke kunna förutsättas städse ligga inne med så stora lager som fordras för att de vid sidan av sina ordinarie uppgifter att sörja för civilbefolkningens behov av läkemedel jämväl skola kunna fylla försvarsväsendets dagliga behov och utrustningsbehov. Väl kunna de fylla dagsbehovet av läkemedel vid försvarsväsendets formationer i fredstid. Men däremot kunna de icke fylla utrustningsbehovet på kort tid efter anmaning, vilket måste fordras; detta bland annat beroende därpå att de icke äga härför erforderlig tillverkningskapacitet. Härtill kommer att för tillgodoseende av ett så betydelsefullt intresse som försvarsväsendets läkemedelsförsörjning, det icke kan anses betryggande att helt vara hänvisad till utfästelser av enskilda apoteksinnehavare, utfästelser för vilkas fullgörande dessa icke kunna lämna tillfredsställande säkerhet. I sista hand måste de i
varje fall för möjligheten att fullgöra åtagna leveranser bliva beroende av att inom landet finnes tillgång till råvaror, ett förhållande, varöver de icke kunna råda. Även om det skulle vara möjligt för civilapoteken att tillgodose det dagliga läkemedelsbehovet jämte utrustningsbehovet, alltså läkemedelsförsörjningen i fredstid — något som emellertid icke vinner stöd av hittills gjorda erfarenheter — är därmed icke den frågan besvarad, om försvarsväsendets läkemedelsförsörjning kan på nöjaktigt sätt ordnas utan hjälp av ett statligt apotek. En nyordning på detta område måste nämligen jämväl innefatta, att tillgodoseendet av ersättningsbehoven vid krigsfall kan anses säkerställt. Detta kan icke bliva fallet med mindre redan i fredstid grunden lägges till den organisation, vilken vid krigsfall skall ha att sörja för läkemedelsanskaffningen vid försvarsväsendets skilda formationer. Redan i fredstid måste därför den personal, som skall utgöra stommen i en sådan organisation, uttagas och undergå särskild utbildning. Härtill kan allenast utväljas personal med farmaceutisk examen. Angående det sätt på vilket denna utbildning bör ordnas, kommer utredningen att framlägga förslag i det följande. Utredningen vill i detta sammanhang allenast framhålla, att denna utbildning måste innefatta, förutom regelmässig militärutbildning, jämväl s. k. fackutbildning och s. k. facktjänstgöring. Såväl fackutbildningen söm facktjänstgöringen måste i viss utsträckning förläggas till apotek. Fackutbildningen måste försiggå under ledning av för denna uppgift särskilt skolade, farmaceutiskt utbildade instruktörer. Den skall ingå som ett led i militärtjänstgöring och måste bedrivas under iakttagande av militär ordning och militär disciplin. Den bör följaktligen icke fullgöras å ett civilt apotek med de mera fria förhållanden, som där råda. Den fordrar tillgång till en statligt organiserad inrättning, med andra ord ett statsapotek. Uppenbarligen måste man räkna med att för tillgodoseende av ersättningsbehoven i krig jämväl civilapotekens leveransförmåga kan komma att tagas i anspråk. Civilapoteken böra emellertid i första hand sörja för civilbefolkningens läkemedelsbehov och detta kan i ett nutida krig antagas bliva av stor omfattning. Jämväl ur denna synpunkt är det av betydelse att för fyllande av försvarsväsendets läkemedelsbehov i krig finnes tillgång till särskilt statsapotek. Vid bedömande av civilapotekens förmåga att åtaga sig läkemedelsförsörjningen vid försvarsväsendet bör ock beaktas, att vid inträdandet av förstärkt försvarsberedskap och mobilisering personalen å civilapoteken, såväl den med farmaceutisk som den med teknisk utbildning, kommer att undergå minskning till följd av inkallelse till militärtjänst. Behovet av ett statsapotek framträder emellertid ej allenast ur de synpunkter utredningen nu utvecklat. Utredningen har i det föregående för-
ordat inrättandet av en särskild avdelning i arméförvaltningen med uppgift att handhava allt planläggningsarbete beträffande läkemedelsförsörjningen i fred och i krig. Skall denna avdelning bliva i stånd att på ett effektivt sätt fullgöra sina uppgifter, fordras att den äger tillgång till ett apotek. Enligt vad utredningen funnit, skulle det icke lämpa sig, över huvud icke vara möjligt att anlita ett eller flera civilapotek för att tillhandagå den föreslagna läkemedelsavdelningen. Endast ett statsapotek, som får till uppgift att centralt tillhandagå hela försvarsväsendet å läkemedelsområdet, kan förvärva den kännedom om och den överblick över huru de spörsmål te sig i praktiken, om vilka läkemedelsavdelningen bör äga möjlighet att från apotek kunna inhämta upplysning. Endast ett statsapotek med de resurser ett sådant bör förfoga över, kan äga möjlighet att betjäna läkemedelsavdelningen med undersökningar, råd och upplysningar, varav den kan ha behov för att den skall kunna rätt fullgöra sin uppgift. Endast ett statsapotek kan enligt utredningens uppfattning komma att utgöra det instrument, varav de myndigheter oundgängligen äro i behov, som ha att svara för planläggningsarbetet för försvarsväsendets läkemedelsförsörjning. Ordnandet av försvarsväsendets läkemedelsförsörjning måste alltså bygga på tillgång till ett statligt apotek, som har att sörja för i allt fall det väsentliga av utrustningsbehovet. På vad sätt ett statligt apotek skall fullgöra denna uppgift kommer utredningen att utveckla i det följande. Dessförinnan vill utredningen till undersökning upptaga frågan huruvida ett dylikt apotek bör gestaltas såsom enbart militärapotek eller om det lämpligen kan tilläggas den dubbla uppgiften att fylla såväl de militära behoven som ock vissa civila behov. Militärapotekssakkunniga framhöllo i sitt betänkande, att frågan om inrättande av militärapotek i vårt land borde bedömas icke uteslutande från krigsberedskapssynpunkt utan jämväl från ekonomisk synpunkt, närmast då under hänsynstagande till god hushållning med statens medel under fredstid, vilken sistnämnda synpunkt icke behövde utesluta krigsberedskapssynpunkten. Utredningen vill på det sätt giva sin anslutning till här anförda synpunkter, att under förutsättning att förs vars väsendets läkemedelsförsörjning i fred och i krig kan på ett ur statens synpunkt ekonomiskt sätt så ordnas att den uppfyller skäliga krav på att fungera snabbt, pålitligt och effektivt utan tillgång till ett uteslutande för de militära behoven inrättat statsapotek, ett sådant apotek ej bör uppställas såsom oeftergivligt villkor. Utredningen har vid övervägande av detta spörsmål bibragts den uppfattningen, att ett centralt statsapotek, som har till uppgift att tillgodose försvarsväsendets läkemedelsbehov i fred kan, utan att denna uppgift behöver eftersättas, jämväl fylla vissa civila läkemedelsbehov. En dylik kombination kan ur militär synpunkt rent av vara en fördel.
65 Varje plan för ordnandet av försvars väsendets läkemedelsförsörjning måste innebära att i fredstid vissa läkemedelsförråd skola uppläggas. Ett lands militära maktmedel måste vid hotande fara kunna snabbt försättas på krigsfot. Dit hör jämväl att samtliga förband och formationer skola omedelbart vid mobilisering äga tillgång till sitt utrustningsbehov av läkemedel. Vad som erfordras härför måste alltså redan i fredstid finnas upplagt i för vederbörande förband lätt tillgängligt förråd. Läkemedel kunna emellertid ej lagras för huru lång tid som helst. Vissa läkemedel, de s. k. icke hållbara, tåla över huvud icke lagring. För övriga läkemedel, de s. k. hållbara — de utgöra det övervägande flertalet av de i arméns och marinens läkemedelsförteckningar upptagna — växlar hållbarheten från ett halvt år och uppåt. Flertalet av dessa tåla lagring längre tid än två år. Beträffande de hållbara läkemedlen gäller dock, att deras brukbarhet till följd av ålder blir nedsatt. De böra följaktligen omsättas. De lager av läkemedel, som i fredstid böra uppläggas för att utrustningsbehovet skall kunna omedelbart fyllas, äro av den storleksordning, att endast en mindre del av de i dessa förråd ingående läkemedlen kan bliva föremål för omsättning inom försvarsväsendet genom att det dagliga läkemedelsbehovet för försvarets fredsorganisation fylles från dessa förråd. Skall vad sålunda icke kan i fredstid förbrukas inom försvarsväsendet bliva föremål för omsättning, måste man härför söka avnämare inom den civila sjukvården. Varje hittills gjort försök att åstadkomma en funktionsduglig organisation av försvarsväsendets läkemedelsanskaffning har misslyckats till stor del av den orsak att man icke kunnat åstadkomma erforderlig omsättning av de läkemedelsförråd, som måste redan i fredstid uppläggas. Att en dylik omsättning kommer till stånd utgör emellertid en integrerande del i planläggningen av försvarsväsendets läkemedelsförsörjning. De läkemedelsförråd, som måste uppläggas för tillgodoseende av försvarsväsendets utrustningsbehov, äro nämligen av så betydande storleksordning och representera så höga värden i penningar att det icke kan anses förenligt med god ordning att låta dessa förråd till större delen förfaras till följd av ålder och bristande omsättning. Till upplysning om vilka värden här är fråga må nämnas, att de läkemedelsförråd — sera här ej medräknade — vilka skola täcka utrustningsbehovet, enligt verkställda beräkningar representera ett inköpsvärde av i runt tal en halv miljon kronor. Vid övervägande av frågan hur omsättning av dessa förråd skall lämpligast ordnas med hjälp av förbrukningen för civilt behov kan den utvägen omedelbart utmönstras, att man skulle genom civilapoteken utbjuda till försäljning läkemedel, som sålunda viss tid legat i lager för försvarsväsendets räkning. E t t försök att på dylik väg omsätta de militära läkemedels5
förråden vore säkerligen dömt att misslyckas. Även om dessa läkemedel försåldes till nedsatt pris, ett förfaringssätt som i och för sig icke är tilltalande, skulle man bliva beroende av psykologiska faktorer såsom mer eller mindre tillfälliga stämningar och uppfattningar hos den köpande allmänheten angående olika läkemedels brukbarhet och läkande egenskaper. Enda sättet att rationellt ordna denna omsättning torde vara att härför anlita de offentliga sjukhusen. Härvid böra i första hand ifrågakomma sjukhus, som ha statlig karaktär. En dylik medverkan för säkerställande av omsättningen av de läkemedel, som ingå i försvarsväsendets läkemedelsförråd, synes ock utan större olägenheter kunna ordnas. I första hand ledes tanken härvid till att för denna uppgift anlita det nyuppförda karolinska sjukhuset i Stockholm. Av vad i det föregående anförts under avdelningen om karolinska institutets och garnisonssjukhusets byggnadsfrågor framgår, att enligt 1930 års riksdagsbeslut garnisonsapoteket i Stockholm skulle anslutas till karolinska sjukhuset för att betjäna dels detta sjukhus, dels garnisonen i Stockholm dels ock i mån av behov försvarsväsendet i övrigt. Än vidare framgår, att å det för karolinska sjukhuset vid Norrbacka avsatta området uppförts en byggnad avsedd att inrymma ett apotek för nu angivna uppgifter. Anlitandet av detta sjukhus för omsättning av läkemedelsförråden skulle visserligen ej lösa omsättningsproblemet i dess helhet, men dock en avsevärd del därav. Vad av dessa förråd ej lämpligen kan omsättas genom den dagliga läkemedelsförbrukningen vid truppförbanden och vid karolinska sjukhuset, torde, enligt vad av utredningen företagna undersökningar giva vid handen, åtminstone till väsentlig del kunna omsättas vid statens sinnessjukhus och serafimerlasarettet samt vid följande statsunderstödda sjukhus, nämligen akademiska sjukhuset i Uppsala och Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund. Måhända får man räkna med, att vissa av de i.läkemedelsförråden ingående icke hållbara läkemedlen icke heller på nu angivet sätt i erforderlig omfattning kunna bliva föremål för omsättning. Utredningen finner det icke möjligt att på grundval av tillgängliga uppgifter om läkemedelsförbrukningen vid förenämnda statliga och statsunderstödda sjukhus — dessa uppgifter kunna redan av den anledning icke vara fullständiga, att karolinska sjukhuset ännu icke i dess helhet trätt i verksamhet — med någon högre grad av sannolikhet förutsäga huru utvecklingen i detta avseende kan komma att te sig. Skulle emellertid de statliga och statsunderstödda sjukhusen icke kunna sörja för erforderlig omsättning av nu åsyftade slag av icke hållbara läkemedel, torde den utvägen böra närmare övervägas att söka vid de icke statsunderstödda sjukhusen få till stånd den förbrukning av dessa läkemedel, som ej kan ernås vid förenämnda statliga och statsunderstödda sjukhus. Utredningen har emellertid icke ansett vare sig möjligt eller erforderligt
att på frågans nuvarande stadium framlägga förslag i detta hänseende. Då normala fredsförhållanden åter inträda, skall det måhända ej heller anses erforderligt, att hela utrustningsbehovet av icke hållbara läkemedel uppläggas i förråd. Läget är alltså, att det alternativ, som uppställts såsom motförslag till den av statsmakterna en gång redan godtagna principen att grunda försvarsväsendets läkemedelsförsörjning på ett till karolinska sjukhuset förlagt, för dess och försvarsväsendets behov gemensamt apotek, eller att ordna denna läkemedelsförsörjning genom civilapoteken, vid den företagna undersökningen befunnits icke leda till en pålitlig och effektiv organisation; att en sådan i stället bör grundas på, att läkemedelsförsörjningen i fredstid ombesörj es från ett statsapotek; samt att för vinnande av omsättning av de läkemedelsförråd, som i fredstid måste uppläggas, försvarsväsendet är beroende av medverkan av de civila sjukhusen, därvid karolinska sjukhuset i Stockholm i första hand synts böra ifrågakomma. Det måste vid nu anförda förhållanden kunna framföras mycket starka skäl emot att över huvud sammankoppla militär och civil läkemedelsförsörjning för att man skall kunna frångå de av 1930 års riksdag angivna riktlinjerna för lösandet av nu föreliggande spörsmål. Det har anförts att, därest ett nytt statsapotek skulle inrättas, detta borde förläggas till en tryggare ort än Stockholm. Häremot kan invändas att, efter den utveckling flygvapnet nått, läget av militära mål över huvud är av mindre betydelse. Ett fientligt flygvapen lärer numera äga möjlighet att nå dylika mål även om de äro belägna långt inuti landet. Utredningens förslag innefattar dessutom, på sätt i det följande närmare skall utvecklas, en stark spridning av läkemedelsförråden till skilda platser i landet. Härtill kommer att man självfallet måste räkna med att kunna tillgodose läkemedelsbehovet för olika krigsfall och jämväl för sådant fall att försvarets stridskrafter bliva avskurna från förbindelse med ett eventuellt statsapotek. Statsapotekets verksamhet, så vitt denna avser att tillgodose militära behov, måste vid krig kunna förflyttas till annan ort, detta oberoende av å vilken plats apoteket må vara förlagt i fredstid. Farhågor ha vidare uttalats för, att vid ett statsapotek, som hade till uppgift att sörja för icke endast militära utan jämväl civila behov av den omfattning, som innefattades i läkemedelsanskaffningen för ett sjukhus av karolinska sjukhusets storlek, de militära behoven finge stå tillbaka för de civila. Verksamheten vid ett statsapotek kan enligt utredningens uppfattning så ordnas, att apoteket utan större svårighet kan fylla båda nämnda uppgifter. Härför fordras en rätt avvägning av storleken av den personal, som erfordras för vardera uppgiften. Detta innefattar icke något olösligt spörsmål. Även om viss svårighet kan möta att på förhand rätt fixera personalbehovet för den ena och den andra uppgiften, är det givetvis möjligt att
sedan organisationen någon tid varit i funktion, här företaga en justering så att man vinner en rätt avvägning. Från militärt håll har vidare framhållits, att vid en sammankoppling av militära och civila uppgifter å ett statsapotek de värnpliktiga, som hade att å apoteket fullgöra sin facktjänstgöring, komme att utnyttjas för andra uppgifter än sådana som gällde deras utbildning inom försvarsväsendet. Utredningen kommer att i det följande framlägga förslag till sådan omläggning av de värnpliktiga apotekarnas utbildning att tiden för deras facktjänstgöring kommer att väsentligt minskas och att denna tjänstgöring över huvud icke kan tagas i anspråk för andra än militära uppgifter. Med vad utredningen nu anfört anser utredningen tillfyllestgörande skäl ha förebragts för att ett till karolinska sjukhuset förlagt statsapotek väl kan tilläggas den dubbla uppgiften att i fredstid tillgodose läkemedelsbehovet dels vid försvarsväsendet dels ock vid sagda sjukhus. En ytterligare fördel, som genom ett statsapotek av nu angiven typ kommer försvarsväsendet till godo, är att detta apotek bliver i tillfälle att stå i intim kontakt med forskningen inom läkarvetenskapen. Apoteket får i detta avseende de yppersta möjligheter att följa med utvecklingen å förevarande område; det beredes sålunda förutsättningar att på läkemedelsområdet, ej minst för försvarsväsendets vidkommande, hålla sig underrättat om och tillämpa nya rön och forskningsresultat. Dessa fördelar skulle icke stå till buds för ett enbart militärapotek. Slutligen får utredningen framhålla, att inrättandet av ett statsapotek av nu angiven typ bör bliva ekonomiskt fördelaktigt för statsverket. Kostnaderna för läkemedelsförsörjningen för förs vars väsendet kunna härigenom begränsas till anskaffningskostnaderna för erforderliga läkemedel samt kostnaderna för driften av statsapoteket ävensom vård av och tillsyn över de av utredningen föreslagna läkemedelsförråden. Dessa kostnader torde icke kunna stiga till sådana belopp, att de jämte anskaffningskostnaderna för försvarsväsendets läkemedel komma att överstiga, vad statsverket skulle få betala, därest läkemedelsförsörjningen för försvarsväsendet helt omhänderhades av landets civilapotek. I sist angivna fall skulle statsverket nämligen nödgas betala civilapotekens vanliga utförsäljningspriser för läkemedel. Till belysande av vilka ekonomiska värden här är fråga om må nämnas, att inköpspriset för läkemedel i genomsnitt synes uppgå till omkring femtio procent av utförsäljningspriset. Härtill kommer att, då karolinska sjukhuset förutsattes skola för sin läkemedelsanskaffning från statsapoteket betala samma pris som detta sjukhus skulle ha att erlägga, därest dess inköp företoges från civilapotek, denna del av statsapotekets verksamhet måste antagas lämna visst överskott. Utredningen får alltså föreslå, att för försvarsväsendets och karolinska sjukhusets läkemedelsförsörjning vid sistnämnda sjukhus inrättas ett statsapotek.
69 3. Större och mindre läkemedelsförråd för tryggande av det dagliga behovet och utrustningsbehovet av läkemedel för humansjukvården. I det föregående har under avdelningen om brister i den nuvarande organisationen beträffande sättet för tryggande av läkemedelsförsörjningen anförts, att de förbrukningsförråd, som upplagts å civilapotek för truppförbandens räkning, motsvarat endast en del av utrustningsbehovet av hållbara läkemedel, att detta berott dels på skiftande uppgifter i fråga om utrustningsbehovet, som lämnats av sjukvårdsstyrelsen, dels ock på bristande tillgång på penningmedel för anskaffning av erforderliga råvaror, att förbrukningsförråden av skäl, som närmare utvecklats, icke blivit föremål för omsättning annat än till allenast ringa del, att för säkerställande av den del av utrustningsbehovet, som ej täckts av förbrukningsförråden, truppförbandscheferna slutit k o n t r a k t med innehavare av civilapotek å förläggningsorten eller i dess närhet, samt att när fullgörande av dessa kont r a k t innevarande höst påfordrats, det i betydande omfattning visat sig, a t t apoteksinnehavarna icke k u n n a t fullgöra sina åtaganden u t a n härför m å s t anlita medverkan av garnisonsapoteket. D e råvaruförråd, som skolat finnas upplagda, ha av bristande tillgång på medel ej k u n n a t uppläggas. Först innevarande höst ha med särskilt anvisade medel förbrukningsförråden fullständigats och råvaruförråd i erforderlig omfattning anskaffats. D e t nuvarande systemet för distribuering av läkemedlen har sålunda icke fyllt de krav, som böra ställas på en organisation å förevarande område, eller a t t den skall utgöra en snabb, pålitlig och effektiv distribueringsapparat. Redan den omständigheten a t t förbrukningsförråden funnits upplagda icke vid truppförbandens förläggningsplatser utan å civilapotek i förläggningsorten eller i dess närhet innefattar en svaghet. Med de krav, som numera ställas på snabbhet i fråga om truppernas förmåga att intaga stridsberedskap, bör i så stor utsträckning som möjligt erforderlig utrustning finnas tillgänglig å förläggningsplatsen. E t t önskemål bör därför vara, a t t truppernas utrustningsbehov av läkemedel finnes inom förläggningsområdet. D e t nuvarande systemet har vidare lett till, a t t icke hela utrustningsbehovet utan allenast en del — vid de truppförband, som fordra störst läkemedelsutrustning, trängkårerna, i allmänhet mindre än 1 / 1 0 av detta behov — har funnits upplagt i förråd. För täckande av återstoden har man i bästa fall varit hänvisad a t t lita till kontrakt med innehavare av civilapotek. E n dylik ordning fyller icke de krav, som måste ställas på a t t äga tillgång till en pålitlig organisation för läkemedelsförsörjningen. A t t det hittills tillämpade systemet i detta avseende brustit har, såsom redan framhållits, blivit bestyrkt av erfarenheten.
70 Slutligen har den nuvarande organisationen brustit i effektivitet i det hänseendet att de upplagda förbrukningsförråden endast till ringa del kunnat omsättas. Följden härav bliver, om detta system skall fortsättningsvis bibehållas, att betydande mängder av de i förbrukningsförråden upplagda läkemedlen måste såsom ej längre brukbara avskrivas och på statsverkets kostnad ersättas. Ett förslag till nyordning av läkemedelsförsörjningen vid försvars väsendet bör innebära, att här berörda brister i det för närvarande bestående systemet så vitt möjligt undanröjas. Vid övervägande huru detta skall låta sig göra har utredningen kommit till följande slutsatser. Vid varje arméns och flygvapnets truppförband uppläggas läkemedelsförråd motsvarande förbandets hela utrustningsbehov. Vid marinen uppläggas dylika förråd vid Stockholms och Karlskrona örlogsstationer, vid Göteborgs och Gustavsviks örlogsdepåer, vid kustflottan samt vid kustartilleriregementena och Gotlands kustartillerikår. Erforderliga utrymmen för uppläggande av nu omförmälda förråd finnas vid flertalet förband och formationer, utom ifråga om trängkårerna samt Karlskrona örlogsstation, vid vilka formationer det erforderliga lagringsutrymmet med hänsyn till det förhållandevis betydande utrustningsbehovet är avsevärt större än för övriga formationer. Enligt verkställda beräkningar erfordras sålunda vid varje trängkår ett lagringsutrymme för läkemedelsförråden om 4.5 X 5.5 m. golvyta och 2.7 m. höjd. Dessa utrymmen kunna emellertid erhållas vid de sjukhusbaracker avsedda såsom reservlokaler för krigssjukhus, vilka för närvarande äro under uppförande vid trängkårsförbanden. Vid Karlskrona örlogsstation kommer enligt vad utredningen inhämtat civilapotekare på platsen att upplåta erforderligt utrymme. Förråden skola levereras och ersättas i mån av behov från det statsapotek, som utredningen föreslagit skall upprättas vid karolinska sjukhuset i Stockholm. Erforderlig omsättning av förråden skall ernås i första hand därigenom att det dagliga läkemedelsbehovet vid det truppförband, för vilket förrådet är avsett, skall i den mån detta behov innefattar sådana läkemedel, som ingå i förrådet, tillgodoses ur detta förråd. Det skall härvid åligga truppläkarna att, under förutsättning att detta låter sig göra utan åsidosättande av skäliga hänsyn till personalens vid truppförbandet hälsa och välbefinnande, endast föreskriva sådana läkemedel som ingå i förrådet. Härvid bör gälla, att rätt till kostnadsfria läkemedel som regel endast bör omfatta sådana läkemedel som ingå i den för försvarsgrenen fastställda läkemedelsförteckningen. Undantag från denna regel må medgivas för sådana fall, då läkemedelsförteckningen icke innehåller lämpligt läkemedel för det sjukdomsfall, varom kan vara fråga. Däremot bör truppläkare icke, såsom hit-
tills förekommit, äga rätt att, för sådan sjukdom mot vilken i förteckningen finnes visst läkemedel eller viss förpackning, på statens bekostnad föreskriva andra läkemedel eller andra förpackningar än de i läkemedelsförteckningen upptagna. Utredningen har sig väl bekant, att utredningen här berör ett ömtåligt spörsmål. Läkarna kunna hysa och hysa förvisso olika uppfattning om det ena eller andra läkemedlets företräde för behandling av viss sjukdom eller för visst eller vissa fall av samma sjukdom. Patienternas förmåga att utan olägenhet tåla läkemedel kan ock växla. Än vidare kunna patienternas personliga önskemål spela in vid valet av läkemedel. Utredningen får emellertid betona, att dessa synpunkter vid läkemedelsförskrivningen inom försvarsväsendet måste tillmätas allenast underordnad betydelse. Skall erforderlig omsättning av läkemedelsförråden komma till stånd, är det ett oeftergivligt villkor, att det dagliga läkemedelsbehovet vid försvarsväsendet fylles ur dessa förråd. Truppläkarna måste följaktligen bryta mot den av dem hittills i mycket stor omfattning tillämpade friheten vid valet av läkemedel, en frihet som åtminstone vad armén beträffar innefattat, att truppläkarna icke följt av sjukvårdsstyrelsen meddelade bestämmelser i fråga om receptförskrivning. Med iakttagande av här angivna principer för receptförskrivningen kommer enligt utredningens uppfattning omsättningen av de i läkemedelsförråden ingående läkemedlen att avsevärt öka jämfört med den omsättning, som hittills ernåtts. Vad sålunda icke kan omsättas genom den dagliga läkemedelsförbrukningen vid truppförbanden bör, enligt vad utredningen redan i det föregående angivit, åtminstone till väsentlig del kunna omsättas vid statliga och statsunderstödda sjukvårdsinrättningar. Skulle de nu föreslagna utvägarna att vinna omsättning av försvarsväsendets läkemedelsförråd visa sig icke tillräckliga, lärer, på sätt utredningen redan antytt, få tagas under övervägande att för vinnande av ytterligare omsättning av försvarsväsendets läkemedelsförråd, anlita även icke statliga eller icke statsunderstödda sjukhus. Ej ens med anlitande jämväl av sist anvisade utväg torde emellertid omsättning kunna ernås av samtliga de läkemedel, som skola ingå i läkemedelsförråden. Man torde sålunda nödgas räkna med viss årlig förlust till följd av att sådana läkemedel som icke kunna bliva föremål för omsättning efter viss tids förvaring bliva obrukbara. Vissa av de läkemedel, som enligt vad i det föregående nämnts skola uppläggas i förråd för försvarsväsendets utrustningsbehov och för behoven i Boden och på Gotland, tåla icke lagring under längre tid än högst ett halvt år, andra tåla lagring upp till ett eller två år; återstoden slutligen tål lagring under två år eller längre tid. De läkemedel, som icke tåla lagring mer än högst ett halvt år äro atropinlösning, borsyrelösning, emetinampuller, etokainlösning, fluoresceinlös-
ning, kalomeltabletter, kvicksilveroxidsalva, narkoseter, narkoskloroform, ormbunksrotsextraktkapslar och ögondroppar. De upplagda förråden av dessa läkemedel ha ett inköpsvärde av omkring 60 000 kronor, varav omkring 40 000 kronor belöpa å narkoseter. Enligt vad utredningen inhämtat kommer arméns förteckning över läkemedel att omarbetas, varvid, såvitt nu är i fråga, atropinlösning, borsyrelösning, emetinampuller och kalomeltabletter avses skola utgå ur förteckningen. Sistnämnda fyra läkemedel ha ett inköpsvärde av omkring 11 000 kronor. Därest narkoseter, som uppgives snabbt kunna framställas i erforderliga mängder, under normala fredsförhållanden icke utlägges i större kvantiteter än som motsvarar förbrukningen samt atropinlösning, borsyrelösning, emetinampuller och kalomeltabletter utgå ur arméns läkemedelsförteckning och följaktligen ej heller skola utläggas i förråd, synes den årliga kostnaden för ersättning av här omförmälda, under högst ett halvt år hållbara läkemedel kunna begränsas till 9 000 kronor. I sistnämnda belopp ingår narkoskloroform för ett belopp av omkring 7 000 kronor. Detta läkemedel torde emellertid till viss del kunna omsättas. De i utrustningsbehovet och i förråden i Boden och på Gotland ingående läkemedlen, som tåla lagring upp till ett eller två år, äro digitalisampuller, gelatossilvertabletter, kamferolja, lobelinampuller, skopolaminampuller och g-strofantinampuller. Dessa läkemedel ha ett inköpsvärde av omkring 94 000 kronor. Av detta belopp belöper större delen eller omkring 88 000—90 000 kronor på de i ampuller förpackade läkemedlen. Förbrukningen av dessa läkemedel vid truppförbanden och vid de av utredningen tidigare angivna sjukvårdsinrättningarna är emellertid obetydlig i jämförelse med de för utrustningsbehovet och nämnda två förråd avsedda kvantiteterna. Förbrukningen vid de av utredningen angivna sjukvårdsinrättningarna av nyssnämnda läkemedel torde kunna ökas, därest inrättningarna tillhandahölles läkemedlen till samma pris som debiteras för samma läkemedel i kolvförpackningar. Vidare ha några av de större läkemedelsfabrikerna i landet ställt i utsikt att bidraga till omsättningen av de ampullförpackade läkemedlen. Den årliga förlusten beträffande nu angivna läkemedel torde härigenom kunna avsevärt begränsas. Utredningen anser för sin del, att under normala fredsförhållanden nu angivna, i ampuller förpackade läkemedel icke böra utläggas i förråd i större mängder än som kunna förbrukas vid försvarsväsendet och vid de tidigare angivna statliga och statsunderstödda sjukvårdsinrättningarna. Därest så kommer att ske, torde man icke behöva räkna med någon årlig förlust av betydelse i fråga om denna grupp av läkemedel. Vad slutligen beträffar de läkemedel, som tåla lagring under två år eller längre tid, kunna av desamma läkemedel med ett ungefärligt inköpsvärde av 100 000 kronor icke eller endast till obetydlig del förbrukas i fredssjukvår-
den. En genomsnittlig förlust per år ifråga om dessa läkemedel torde böra beräknas till omkring 10 000 kronor. Återstoden av de s. k. hållbara läkemedlen torde kunna omsättas vid truppförbanden samt vid de av utredningen angivna statliga och statsunderstödda sjukvårdsinrättningarna. Vid bedömandet av nu gjorda approximativa beräkning är att märka, att det förutsatts, att förråden i Boden och på Gotland skola innehålla läkemedel i föreskriven omfattning. Under normala fredsförhållanden synes det emellertid utredningen som om storleken av dessa förråd skulle kunna väsentligt minskas. De årliga kostnaderna för läkemedels förstöring genom lagring skulle härigenom betydligt nedgå. Rörande frågan huru tillsyn och omhänderhavande av de av utredningen nu föreslagna större och mindre läkemedelsförråden skall ordnas kommer utredningen att utlåta sig i det följande. I anslutning till vad utredningen i det föregående anfört därom att det i kungörelsen av den 8 april 1938 angående läkemedelsförsörjningen å sjukvårdsinrättningarna i riket m. m. stadgade förbudet mot tillredning av läkemedel å avdelnings- och sjukhusförråd icke kunnat i hela dess omfattning tillämpas vid vissa av försvarsväsendets förband, föreslår utredningen, att denna kungörelse måtte på det sätt ändras, att sagda förbud mot tillredning av läkemedel icke skall äga tillämpning vid försvarsväsendet.
4. Tillgodoseendet av det dagliga läkemedelsbehovet och utrustningsbehovet för veterinärvården. Såsom i det föregående under redogörelsen för utrustningsbehovet för veterinärvården framhållits synes systemet med avtal mellan truppförbandscheferna och föreståndarna för civilapotek angående leverans av utrustningsbehovet av djurmedicin, då detsamma innevarande höst i samband med intagandet av förstärkt försvarsberedskap satts på prov, ha fungerat på ett i stort sett tillfredsställande sätt. Vederbörande veterinärmyndigheter hysa, enligt vad utredningen inhämtat, den uppfattningen, att behovet av djurmedicin såväl för den dagliga veterinärvården i fred som för utrustningen vid försvarsberedskap eller mobilisering torde kunna helt tillgodoses från befintliga civilapotek inom vederbörande truppförbands förläggningsorter. Å civilapoteken skulle på statens bekostnad uppläggas förråd av djurläkemedel motsvarande vederbörande truppförbands utrustningsbehov av sådana läkemedel. Föreståndarna för civilapoteken skulle svara för omsättningen och skötseln av förråden, varvid omsättningen skulle möjliggöras genom leverans från vederbörande civilapotek till truppförbanden av djurläkemedel för den dagliga veterinärvården. Veterinärmyndigheterna anse, att en lösning av försörj-
ningen med djurläkemedel enligt nu angivna riktlinjer skulle vara att föredraga framför uppläggandet av förråd av djurläkemedel vid själva truppförbanden, enär såväl lämpliga lokaler för förrådens förvaring som lämplig personal för förrådens skötsel och förvaltningen där saknas. Utredningen, som finner de av veterinärmyndigheterna sålunda angivna riktlinjerna för försörjningsproblemets lösning ifråga om djurläkemedlen godtagbara, får därför föreslå att försörjningen med djurläkemedel anordnas i enlighet med nämnda riktlinjer. 5. Personalorganisationen för läkemedelsavdelningen i arméförvaltningen. Såsom utredningen i det föregående framhållit bör inom arméförvaltningen finnas en särskild avdelning, som omhänderhar planläggningsarbetet för försvarsväsendets läkemedelsförsörjning i fred och i krig. Denna avdelning, förslagsvis benämnd läkemedelsavdelningen, skulle i huvudsak ha till uppgift: att utarbeta förteckningar över försvars väsendets behov av läkemedel vid mobilisering (försvarsberedskap) och under krig; att införskaffa och sammanställa uppgifter rörande tillgången av de läkemedel, vilka beräknas vid mobilisering (försvarsberedskap) och under krig kunna tagas i anspråk för försvarsväsendet; att utarbeta planer och bestämmelser dels för fyllande av de brister av läkemedel, vilka förefinnas i förhållande till försvarsväsendets utrustningsoch ersättningsbehov, dels ock för ersättande av den beräknade avgången per krigsmånad av läkemedel; att införskaffa uppgifter rörande läkemedelsindustriens lagerhållning och tillverkningsförmåga; att föreslå åtgärder och uppgöra kostnadsberäkningar för täckande av befintliga brister av läkemedel; att underhandla och uppgöra förslag till krigsleveranskontrakt med läkemedelsindustriföretag; att planlägga och utarbeta föreskrifter för uppläggning av läkemedelsförråd inom arméfördelningar och militärområden; att låta utöva tillsyn av läkemedelsförråden; att meddela föreskrifter rörande omsättning av de i läkemedelsförråden upplagrade läkemedlen; att utarbeta bestämmelser för utlämnande av läkemedel från läkemedelsförråd till truppförband och formationer; att granska läkemedelsräkningar och rekvisitioner av läkemedel; samt att uppgöra förslag till inköp av sådana varor, vilka i händelse av avspärrning redan i fredstid böra finnas upplagrade i förråd (råvaruförråd) ävensom att utöva tillsyn över dessa förråd.
75 Med hänsyn till att de arbetsuppgifter, som ansetts böra tillkomma läkemedelsavdelningen, ligga inom det militärfarmaceutiska området, anser utredningen, att ledningen av avdelningen bör anförtros åt en person med särskild utbildning på detta område. Endast en person med farmaceutisk examen, med praktisk tjänstgöring såsom farmaceut samt med kännedom om militär förvaltningsorganisation bör ifrågakomma såsom föreståndare för avdelningen. Föreståndaren bör tillika äga sådana kvalifikationer, att han kan taga erforderliga initiativ för att försvarsväsendets läkemedelsutrustning städse skall uppfylla berättigade krav på tidsenlighet och ändamålsenlighet. Härför fordras, att föreståndaren ständigt står i kontakt med utvecklingen såväl inom som utom landet på det farmaceutiska området. Därest befattningen såsom föreståndare för läkemedelsavdelningen skulle inrättas såsom en heltidstjänst, torde, med hänsyn till beskaffenheten av de arbetsuppgifter, som åvila avdelningen, risk föreligga för att föreståndaren redan efter loppet av ett par år förlorat kontakten med utvecklingen inom den praktiska farmacien. Utförandet av ifrågavarande arbetsuppgifter torde för övrigt icke påkalla föreståndarens ständiga närvaro; dessa uppgifter kunna säkerligen i stor utsträckning utföras av personal med mindre kvalifikationer än föreståndaren. Arbetet å läkemedelsavdelningen skulle nämligen till väsentlig del komma att bestå av rutinarbete, såsom upprättande av förteckningar, tabeller o. d. Föreståndaren skulle därför endast behöva fördela dessa arbetsuppgifter mellan honom underlydande personal samt meddela erforderliga anvisningar för desammas utförande. Övriga arbetsuppgifter å läkemedelsavdelningen äro visserligen av omfattande och tidsödande karaktär, men under förutsättning att den till föreståndarens förfogande stående personalen är någorlunda rutinerad i vanligt expeditionsarbete, torde jämväl sistnämnda arbetsuppgifter i stor utsträckning kunna utföras utan att föreståndaren är ständigt närvarande. De arbetsuppgifter, som sålunda oundgängligen skulle påkalla föreståndarens närvaro och för övrigt troligen endast kunna utföras av honom själv, torde med sannolikhet i genomsnitt icke kräva längre arbetstid än att de av föreståndaren kunna medhinnas även om hans tjänstgöring å läkemedelsavdelningen vore begränsad till hälften av vanlig tjänstgöringstid. Inredningen anser det därför ur alla synpunkter lämpligast, att denna befattning inrättas såsom en arvodesbefattning med skyldighet för befattningens innehavare att i regel å läkemedelsavdelningen dagligen vara tillstädes under viss tid. Härigenom skulle föreståndaren med sin tjänstgöring å läkemedelsavdelningen kunna förena praktiskt utövande av apotekaryrket, vilket enligt utredningens uppfattning på ett verksamt sätt skulle bidraga till upprätthållandet av kontakten med utvecklingen inom den praktiska farmakologien. Det synes utredningen som om frågan om föreståndarskapet för läkemedelsavdelningen på enklaste och mest rationella sätt löstes, om med
föreståndarskapet för denna avdelning förenades befattningen såsom föreståndare för det statsapotek i Stockholm, vilket utredningen föreslagit skola upprättas. Härigenom skulle garantier vinnas för att erforderligt samarbete komme till stånd mellan det planläggande och det verkställande organet för försvarsväsendets läkemedelsförsörjning. Såsom föreståndare för ett apotek av den storlek och med de uppgifter, som statsapoteket enligt utredningens förslag skulle hava, bleve föreståndaren för läkemedelsavdelningen i tillfälle att på nära håll följa utvecklingen på det farmaceutiska området. Utredningen föreslår alltså, att befattningen såsom föreståndare för läkemedelsavdelningen i arméförvaltningen skall förenas med befattningen såsom föreståndare för det av utredningen föreslagna statsapoteket. Apoteksföreståndaren vid garnisonssjukhusets i Stockholm apotek åtnjuter för närvarande enligt staten för garnisonssjukhuset i Stockholm arvode motsvarande lönen enligt 20:e lönegraden av den i 5 § militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939 intagna löneplanen för civilmilitär och civila beställningshavare i allmänhet (Ca) jämte föreståndararvode å 2 040 kronor. Arméförvaltningen har i sitt förut omnämnda yttrande över direktionens för karolinska sjukhuset anslagsäskanden för budgetåret 1939/40 beträffande apotekspersonalens avlöningsförhållanden vid det av ämbetsverket föreslagna garnisonsapoteket anfört, att arvodet till föreståndaren för nämnda apotek borde i syfte att säkerställa rekryteringen utgå med belopp lika med lönen i lönegrad C 11 i då gällande officersavlöningsreglemente, vilket motsvarar lön enligt lönegrad Ca 26 i nu gällande militära avlöningsreglemente, utan rätt för vederbörande att därutöver åtnjuta särskilt föreståndararvode. Föreståndaren borde vara så vetenskapligt kvalificerad, att samarbetet mellan sjukhusets klinikchefer och apoteket därigenom befordrades. Han borde tillika vara sjukvårdsstyrelsens ständiga sakkunnige i militärfarmaceutiska frågor. I sådan egenskap borde det åligga honom att verkställa utredning i sådana av sjukvårdsstyrelsen till honom remitterade ärenden som beröra farmaci och apoteksväsende samt därmed sammanhängande frågor. Den av arméförvaltningen föreslagna löneplaceringen för apoteksföreståndaren synes utredningen vara väl avvägd. Då de arbetsuppgifter, som komma att åvila föreståndaren för läkemedelsavdelningen i hans egenskap jämväl av föreståndare för det statsapotek, som utredningen ämnar föreslå, torde komma att överstiga de arbetsuppgifter, som avsetts för den av arméförvaltningen föreslagna garnisonsapotekaren, kan det ifrågasättas om ett arvode motsvarande lönen i lönegrad Ca 26 kan anses tillfyllest för föreståndaren för läkemedelsavdelningen. Utredningen anser, att ett arvode motsvarande lönen i lönegrad Ca 26 får anses utgöra skälig ersättning enbart för föreståndarskapet för apoteket samt att därutöver ett
särskilt arvode bör utgå såsom ersättning för föreståndarskapet för läkemedelsavdelningen. Sistnämnda arvode synes lämpligen kunna beräknas till 2 000 kronor om året. Befattningen såsom föreståndare för läkemedelsavdelningen och tillika föreståndare för garnisonsapoteket bör — på förslag av apoteksbefordringsnämnden samt efter hörande av medicinalstyrelsen och direktionen föi karolinska sjukhuset — tillsättas av det departement eller den styrelse inom arméförvaltningen, varunder läkemedelsavdelningen kommer att lyda. Såsom biträdande personal å läkemedelsavdelningen bör tjänstgöra ett kontorsbiträde och en expeditionsunderofficer. Kontorsbiträdet, antingen ett kvinnligt biträde med kontorsvana eller en före detta fast anställd med vana i militär expeditionstjänst, bör kunna utföra det läkemedelsavdelningen åvilande rutinarbetet samt i övrigt lämna avdelningsföreståndaren visst biträde. Kontorsbiträdet bör åtnjuta lön enligt lönegrad 4 av den i 5 § militära icke-ordinariereglementet intagna löneplanen MEo. Expeditionsunderofficeren bör biträda vid förvaltningen av det vid statsapoteket befintliga förrådet. På grund härav bör hans tjänstgöring jämväl vara förlagd till apoteket. Såsom förrådsförvaltare bör tjänstgöra en pensionerad underofficer med ett arvode av 2 130 kronor för år, vilket bör upptagas å statsapotekets stat. Såväl kontorsbiträdet som förrådsförvaltaren böra efter förslag av föreståndaren för läkemedelsavdelningen tillsättas av chefen för det departement eller den styrelse inom arméförvaltningen, varunder läkemedelsavdelningen kommer att lyda. Nu angivna personal torde emellertid icke vara tillräcklig för att utföra de arbetsuppgifter, som böra åvila läkemedelsavdelningen. Denna avdelning bör därjämte hava tillgång till militär sakkunskap, helst en intendenturutbildad officer, samt personal för maskinskrivning. De arbetsuppgifter, med vilka läkemedelsavdelningen skulle kunna förse denne officer och ett skrivbiträde, skulle emellertid icke vara tillräckliga för att motivera, att dylik personal anställdes enbart å läkemedelsavdelningen. Utredningen förutsätter emellertid, att den nu föreslagna läkemedelsavdelningen endast skall utgöra en underavdelning av en särskild byrå inom sjukvårdsstyrelsen. Å denna byrå skulle tjänstgöra förenämnde officer. Beträffande denna och hithörande frågor om övrig biträdespersonal vid läkemedelsavdelningen torde det emellertid icke tillkomma utredningen att framlägga förslag utan synes detta böra åvila de med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 oktober 1939 tillkallade sakkunniga för utredning av frågan om sjukvårdsstyrelsens omorganisation.
6. Personalorganisationen vid statsapoteket. I de i det föregående omnämnda utredningar, vilka arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse låtit utföra i anledning av garnisonsapotekets i Stockholm ifrågasatta anslutning till karolinska sjukhuset, har till behandling upptagits jämväl frågan om personalbehovet vid apoteket efter dess anslutningtill karolinska sjukhuset. Uppgifterna härom ha växlat i de promemorior, som upprättats. Utredningarnas slutliga resultat beträffande personalbehovet vid apoteket torde emellertid få anses innefattat i arméförvaltningens förenämnda utlåtande den 31 januari 1939 över direktionens för karolinska sjukhuset anslagsäskanden för budgetåret 1939/40. I det följande lämnas därför redogörelse endast beträffande innehållet i sistberörda utlåtande. Arméförvaltningen har i detta utlåtande anfört bland annat: Med apotekets anslutande till karolinska sjukhuset bleve, till följd av det större antalet vårdplatser vid detta sjukhus — omkring 700 efter fullbordandet av första byggnadsetappen — viss personalökning ofrånkomlig. Den för det blivande garnisonsapoteket beräknade personalen utgjordes av en apoteksföreståndare, en biträdande apoteksföreståndare, en receptarie och en laborant, en förrådsförvaltare, ett tekniskt biträde (motsvarande nuvarande laboratoriebiträdet), ett apoteksbiträde, ett kontorsbiträde (motsvarande det nuvarande extra skrivbiträdet) samt två städerskor (motsvarande de nuvarande apoteksbiträdena). Apoteksföreståndaren, biträdande apoteksföreståndaren, receptarien och laboranten skulle enligt förslaget samtliga hava avlagt apotekarexamen och fullgjort värnplikt. Beträffande befattningarnas tillsättande har arméförvaltningen uttalat, att apoteksföreståndaren borde tillsättas av medicinalstyrelsen på förslagav apoteksbefordringsnämnden och efter hörande av sjukvårdsstyrelsen och direktionen för karolinska sjukhuset. Övriga befattningar, för vilka farmaceutisk utbildning krävdes, borde tillsättas av sjukvårdsstyrelsen, under det att biträdespersonal och städerskor borde anställas av apoteksföreståndaren. Rörande apotekspersonalens avlöningsförhållanden har arméförvaltningen anfört: I likhet med vad nu vore fallet beträffande de vid garnisonsapoteket anställda apotekarna, borde den farmaceutiskt utbildade personalen vid det föreslagna garnisonsapoteket avlönas med arvoden. I staten för garnisonssjukhuset i Stockholm upptagna arvoden hade emellertid visat sig vara så låga i förhållande till den avlöning, som åtnjötes av personalen vid civila apotek i Stockholm, att svårigheter mött att på tillfredsställande sätt rekrytera befattningarna och att förmå anställd personal att under längre tid kvarstå i befattningarna. Apoteksföreståndaren vid garnisonssjukhusets i Stockholm apotek åtnjöte för närvarande arvode motsvarande lönen enligt lönegrad C 8 i officersavlöningsreglementet den 20 maj 1927 jämte föreståndararvode å 2 040 kronor. I syfte att säker-
79 ställa rekryteringen syntes arvodet böra utgå med belopp lika med lönen i lönegrad C11 utan rätt för vederbörande att därutöver åtnjuta särskilt föreståndararvode. Biträdande apoteksföreståndaren, nu avlönad med arvode motsvarande lönen enligt lönegrad C 8, syntes med hänsyn till de arbetsuppgifter, som avsåges skola åläggas honom, böra erhålla arvode enligt lönegrad C 9, medan till receptarien och laboranten arvode borde utgå efter lönegrad C 8. Såsom förrådsförvaltare, tillika redogörare, borde avses pensionerad underofficer med arvode till samma belopp, 2 440 kronor för år, som för närvarande funnes uppfört i staten för garnisonssjukhuset i Stockholm för förrådsförvaltare, tillika biträde åt intendenten. Efter genomförd organisation av garnisonsapoteket, på sätt arméförvaltningen sålunda föreslagit, borde övervägas, om icke ordinarie anställning borde beredas åtminstone det tekniska biträdet och apoteksbiträdet, den förre förslagsvis i lönegrad A 7 och den senare i lönegrad A 4 enligt 1938 års beslut om nytt civilt avlöningsreglemente. Kontorsbiträdet syntes, till dess någon tids erfarenhet vunnits rörande det föreslagna apotekets arbetsförhållanden och behov, kunna anställas såsom extra ordinarie tjänsteman i lönegrad Eo 4. Städerskorna vid apoteket syntes i likhet med städerskorna vid karolinska sjukhuset böra avlönas efter lönegraden eU 4. Det ökade personalbehovet har, såsom nyss angivits, av arméförvaltningen motiverats därmed att antalet vårdplatser å karolinska sjukhuset vore större än å det nuvarande garnisonssjukhuset. Huruvida de praktiska arbetsuppgifter, vilka enligt arméförvaltningens förslag borde tillkomma apoteket beträffande den militära läkemedelsförsörjningen, motiverade en ökning av personalstyrkan, har arméförvaltningen däremot icke yttrat sig om. Anledningen härtill har förmodligen varit den att garnisonsapotekets verksamhet beträffande den militära läkemedelsförsörjningen efter anslutningen till karolinska sjukhuset av arméförvaltningen ansetts skola bliva av ungefär samma omfattning som förut. De militär-farmaceutiska arbetsuppgifter, som skola tillkomma det av utredningen föreslagna statsapoteket vid karolinska sjukhuset, bliva emellertid av betydligt större omfattning än motsvarande arbetsuppgifter vid garnisonssjukhusets nuvarande apotek. Statsapotekets arbete med beredning och dispensering av läkemedel och dessas utsändande till de militära läkemedelsförråd, som enligt utredningens förslag skola uppläggas, kommer att bliva av mycket stor omfattning. Jämväl den tillsyn av dessa förråd, som från statsapotekets sida bör utövas, kommer att bliva betungande. Statsapotekets medverkan vid omsättningen av de i de olika militära läkemedelsförråden upplagrade läkemedlen kommer att kräva betydande arbete. Slutligen bör beaktas, att vid det nuvarande garnisonssjukhusets apotek utöver den där anställda personalen årligen tjänstgöra fyra
till fem värnpliktiga apotekare, vilka där fullgöra sin facktjänstgöring, omfattande såsom förut angivits 155 dagar. Under senare delen av denna tjänstgöring ha de värnpliktiga apotekarna som regel hunnit bliva så invanda i arbetsgöromålen å apoteket, att deras arbetsprestationer varit till nytta för driften vid apoteket. Enligt den omläggning av de värnpliktiga apotekarnas utbildning, som utredningen kommer att föreslå, skola dessa endast fullgöra viss del av fackutbildningen och facktjänstgöringen vid det till karolinska sjukhuset anslutna statsapoteket. Denna tjänstgöring skall därvid avse de värnpliktiga apotekarnas utbildning. I följd härav kan man ej räkna med, att deras arbetskraft tages i anspråk för apotekets drift. På grund av vad sålunda anförts om statsapotekets arbetsuppgifter och om de värnpliktiga apotekarnas tjänstgöring därstädes anser utredningen det uteslutet, att den personal, som av arméförvaltningen föreslagits vid garnisonsapoteket efter dess anslutning till karolinska sjukhuset, skulle vara tillräcklig vid det av utredningen föreslagna statsapoteket därstädes. Enligt utredningens uppfattning bör personalen vid statsapoteket utgöras av 1 apoteksföreståndare, 1 biträdande apoteksföreståndare, 4 apotekare, 1 tekniskt biträde, 4 apoteksbiträden, 1 kontorsbiträde, 1 kassaförvaltare, 2 städerskor. I enlighet med vad arméförvaltningen i sitt förenämnda utlåtande anfört angående apoteksföreståndaren för det av ämbetsverket förordade apoteket vid karolinska sjukhuset, bör föreståndaren för det av utredningen föreslagna apoteket därstädes vara så vetenskapligt kvalificerad, att samarbetet mellan sjukhusets klinikchefer och apoteket därigenom kan befordras. Vidare bör det åligga föreståndaren att meddela undervisning åt de vid apoteket tjänstgörande värnpliktiga apotekarna. I övrigt torde föreståndarens ansvar och arbetsbörda komma att motsvara vad som åvilar en föreståndare för ett större civilt apotek. Gällande bestämmelser om skyldighet för föreståndaren för garnisonsapoteket i Stockholm att verkställa kemiska undersökningar och yttra sig över beskaffenheten av varor, avsedda att användas vid garnisonssjukhuset i Stockholm respektive karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, förutsätter utredningen skola bortfalla. Såsom utredningen förut framhållit anser utredningen det av arméförvaltningen för apoteksföreståndaren föreslagna arvodet motsvarande lön enligt lönegrad 26 i löneplanen Ca i nu gällande militära avlöningsreglemente väl avvägt.
81 Såsom biträde åt apoteksföreståndaren och med uppgift att vara dennes närmaste man erfordras en biträdande apoteksföreståndare. Denne skall vikariera för föreståndaren under den senares semester eller tjänstledighet samt handhava ledningen av apoteket under de tider apoteksföreståndaren är upptagen av sitt arbete å läkemedelsavdelningen eller eljest på grund av tjänsteåligganden icke kan utöva föreståndarskapet för apoteket. Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som skola åvila biträdande apoteksföreståndaren, bör denne erhålla arvode motsvarande lön enligt lönegrad 22 i löneplanen Ca i nu gällande militära avlöningsreglemente. Av de fyra apotekare, som härutöver anses erforderliga för apotekets skötsel, skola tre apotekare tjänstgöra såsom receptarier och en apotekare såsom laborant. Denna stora personal för arbetet i officinen motiveras med omfattningen av läkemedelsleveranserna såväl till försvarsväsendet som till karolinska sjukhuset. Ifrågavarande fyra apotekare böra åtnjuta arvode motsvarande lön enligt lönegrad 20 i löneplanen Ca i gällande militära avlöningsreglemente. Samtliga nu angivna befattningshavare böra hava avlagt apotekarexamen och fullgjort värnplikt. Liksom vid garnisonssjukhusets nuvarande apotek bör finnas anställd en befattningshavare för utförande av vissa laboratoriearbeten, för vilka icke kräves farmaceutiskt utbildad personal. Denne befattningshavare, som tidigare benämnts laboratoriebiträde, synes i enlighet med vad arméförvaltningen föreslagit lämpligen böra benämnas tekniskt biträde. Det tekniska biträdet bör innehava medicinalstyrelsens tillstånd att utföra smittrening med giftiga gaser. Beträffande löneplaceringen av det tekniska biträdet har arméförvaltningen anfört, att det borde övervägas, huruvida icke ordinarie anställning med lön enligt lönegrad A 7 i gällande civila avlöningsreglemente borde beredas nämnda biträde. Utredningen anser, att enär det vid garnisonssjukhusets apotek för närvarande tjänstgörande laboratoriebiträdet på grund av Kungl. Maj:ts särskilda medgivande varit anställt därstädes sedan den 1 juli 1932, behovet av ett dylikt biträde visat sig vara konstant. Skäl synes därför föreligga för att nämnda biträde vid det av utredningen föreslagna statsapoteket beredes ordinarie anställning. Utredningen anser emellertid, att denne befattningshavare bör åtnjuta lön enligt lönegrad 7 i löneplanen Ca i gällande militära avlöningsreglemente. De stora läkemedelsleveranserna såväl till försvarsväsendet som till karolinska sjukhuset komma att medföra, att det tekniska arbetet vid det av utredningen föreslagna apoteket blir av avsevärd omfattning. Med hänsyn härtill finner utredningen det erforderligt att fyra apoteksbiträden anställas vid apoteket. Dessa befattningar synas lämpligen kunna besättas med kvinnliga biträden med erfarenhet från tjänstgöring å apotek samt med kunskap i maskinskrivning. Arméförvaltningen har i sitt förenämnda ut6
låtande föreslagit, att vid det av ämbetsverket föreslagna apoteket skulle liksom vid det nuvarande garnisonsapoteket anställas endast ett kvinnligt apoteksbiträde. Härjämte har arméförvaltningen anfört, att det borde tagas under övervägande om icke ordinarie anställning kunde beredas nämnda biträde med placering förslagsvis i lönegrad A 4 i civila avlöningsreglementet. Utredningen anser emellertid, att de av utredningen föreslagna apoteksbiträdena, tills vidare till dess någon tids erfarenhet vunnits rörande apotekets arbetsförhållanden och behov, böra anställas allenast såsom extra ordinarie befattningshavare i lönegrad MEo 4 av gällande militära ickeordinariereglemente. För utförande av skriv- och kontorsgöromålen vid det av utredningen föreslagna apoteket bör, i likhet med vad som för närvarande är fallet vid garnisonssjukhusets apotek, finnas ett kontorsbiträde. För denna befattning kan antingen avses ett kvinnligt biträde med kontorsvana eller en före detta fast anställd vid försvarsväsendet med vana i militär expeditionstjänst. I likhet med arméförvaltningen anser utredningen, att kontorsbiträdet, till dess någon tids erfarenhet vunnits rörande det till karolinska sjukhuset anslutna apotekets verksamhet, synes kunna anställas såsom extra ordinarie tjänsteman. Kontorsbiträdet bör härvid åtnjuta lön enligt lönegrad MEo 4 av gällande militära icke-ordinariereglemente. Vid det av utredningen föreslagna apoteket kommer kassaförvaltningen att bliva av avsevärd omfattning. Med hänsyn härtill synes det erforderligt, att kassaförvaltningen anförtros åt en särskild befattningshavare, en kassaförvaltare. Härför torde lämpligen kunna avses en bokföringskunnig pensionerad underofficer. Kassaförvaltaren bör åtnjuta arvode med 2 130 kronor för år. För utförande av skölj nings- och städningsarbeten ävensom enklare tekniska apoteksarbeten bör vid det av utredningen föreslagna apoteket liksom vid garnisonssjukhusets apotek finnas anställda två städerskor. Dessa böra i likhet med städerskorna vid karolinska sjukhuset avlönas efter lönegrad eU 4. Å nu angivna arvoden eller löner bör rörligt tillägg utgå enligt för nyreglerade verk angivna grunder. Rörande sättet för tillsättningen av föreståndare för det av utredningen föreslagna apoteket har utredningen yttrat sig i samband med frågan om tillsättningen av föreståndaren för läkemedelsavdelningen. Övriga farmaceutiska befattningar vid apoteket böra efter förslag av apoteksföreståndaren tillsättas av det departement eller den styrelse inom arméförvaltningen, varunder läkemedelsavdelningen kommer att lyda. Biträdespersonal och städerskor böra anställas av apoteksföreståndaren.
83 Den vid det av utredningen föreslagna apoteket anställda personalen synes lämpligen böra uppföras å särskild stat under fjärde huvudtiteln. 11 enlighet härmed skulle för det av utredningen föreslagna statsapoteket vid karolinska sjukhuset gälla följande Personalförteckning. Befattning
A. Tjänstemän å ordinarie stat.
ueiauning
Lönegrad eller arvode
1 tekniskt biträde .
Qa j B. Personal med arvoden. Civil
personal.
1 apoteksföreståndare, arvode 1 biträdande apoteksföreståndare, arvode 4 apotekare, arvode Pensionerad
personal.
1 kassaförvaltare 1 expeditionsunderofficer C. Icke-ordinarie 4 apoteksbiträden 1 kontorsbiträde 2 städerskor
Ca 26 Ca 22 Ca 20 2 130 2 130
befattningshavare. MEo 4 MEo 4 eU 4
Vid beräkning efter sedvanliga grunder av avlöningskostnaderna för nämnda personal visar det sig, att dessa uppgå till i runt tal ett belopp av 81 880 kronor. Härvid är att märka att pensionsavdrag (vare sig till tjänsteeller familjepension) icke avdragits å arvodena till den farmaceutiska personalen. • I detta sammanhang torde böra beröras frågan om den vid det av utredningen föreslagna apoteket anställda personalens pensionering. Vad till en början beträffar den vid apoteket anställda biträdespersonalen med undantag av städerskorna synes densamma böra komma i åtnjutande av pension enligt bestämmelserna i militära tjänstepensionsreglementet den 17 maj 1935, nr 167. Ifrågavarande personals efterlevande böra komma i åtnjutande av familjepension enligt bestämmelserna i allmänna familjepensionsreglementet den 16 oktober 1936, nr 542. Pensionsförhållandena för de vid karolinska sjukhuset anställda städerskorna äro ännu icke reglerade. De vid det av utredningen föreslagna apoteket anställda städerskorna synas därför böra få sin pensionsrätt reglerad i samband med att pensionsfrågan för städerskorna vid karolinska sjukhuset bliver ordnad.
84 Vid lösande av frågan om pensionering av den vid apoteket anställda farmaceutiska personalen bör viss hänsyn tagas till de pensionerings- och avgiftsbestämmelser, som finnas meddelade för apotekarkåren. Innan utredningen avgiver förslag till pensionsbestämmelser för den vid statsapoteket anställda farmaceutiska personalen, torde böra lämnas en sammanfattande redogörelse för de bestämmelser på hithörande område, som gälla för innehavare av civilapotek m. fl. Genom kungl. kungörelsen den 27 oktober 1899, nr 76, har sålunda bestämts, att den, som erhölle privilegium å apotek, skulle efter utgången av år 1920 vara skyldig dels att mot pension vid viss ålder avstå privilegiet och beträffande pensioneringen underkasta sig vad Kungl. Maj:t kunde komma att därom bestämma, dels ock att för apoteksinnehavares eventuella pensionering erlägga den avgift, som Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt fastställa för detta ändamål. Rörande nyssnämnda avgift ha bestämmelser meddelats i åtskilliga kungl. brev, det första av den 25 februari 1921. Enligt dessa bestämmelser skulle avgifterna inbetalas till en fond för apoteksinnehavarnas pensionering, apotekarnas pensioneringsfond. Genom kungl. brevet den 26 november 1926 har bestämts, att apoteksinnehavare skall avstå från sitt privilegium vid 70 års ålder1 samt att apoteksinnehavaren därefter under sin återstående livstid skall erhålla en pension av 6 000 kronor om året. Pensionen skall utbetalas från apotekarnas pensioneringsfond. För beredande av denna pension erlägga apoteksinnehavare icke såsom vid annan pensionering personliga avgifter. Kostnaderna för pensioneringen slås i stället ut över apoteken med hänsyn till deras bärighet efter ett visst system. Ifrågavarande från apoteken uttaxerade avgifter ha emellertid icke använts enbart för pensionering av apoteksinnehavare. Enligt kungl. brevet den 31 augusti 1928 skulle nämligen medel, uttaxerade av apoteksinnehavare, vilken efter den 8 augusti 1920 erhållit privilegium å apotek, och inbetalade för tid efter den 1 juli 1928, tagas i anspråk jämväl för bidrag till mindre bärkraftiga apotek samt för beredande av pension dels åt å apotek anställd personal dels ock åt apoteksinnehavares, pensionerade apoteksinnehavares, å apotek anställd personals och pensionerad sådan personals änka och barn. Dessa medel inflöto i apotekens pensions- och subventioneringsfond. Avgifternas storlek till apotekarnas pensioneringsfond och apotekens pensions- och subventioneringsfond bestämdes av Kungl. Maj:t på förslag av medicinalstyrelsen och efter hörande av apotekarsocietetens direktion. Genom kungl. brevet den 3 augusti 1929 ha bestämmelser meddelats om pension åt den farmaceutiska personalen å apotek. Dylik pension utgår för manlig respektive kvinnlig legitimerad apotekare med 4 800 kronor respektive 4 500 kronor för år samt för manlig respektive kvinnlig farmacie kan1
Genom kungl. kungörelse den 21 augusti 1935 ändrat till 67 års ålder.
85 didat med 3 900 kronor respektive 3 600 kronor för år. Pensionsåldern är för manlig farmaceut 65 år och för kvinnlig farmaceut 60 år. Farmaceut, som kan räkna minst 30 farmaceutiska tjänstår och erlagt pensionsavgift för en tid motsvarande 30 år, kommer i åtnjutande av hel pension. Av hel pension anses två tredjedelar utgöra tjänstålderspension och en tredjedel avgiftspension. Pensionsavgiften är för legitimerad apotekare 9 kronor för månad och för farmacie kandidat 7 kronor för månad. Pensionsavgifterna inbetalas till en särskild fond för pensionering av apotekens farmaceutiska personal, farmaceuternas pensioneringsfond, som därmed bestrider kostnaderna för den del av dessa pensioner, vilka motsvaras av erlagda pensionsavgifter. Återstoden av sistnämnda pensioner bestrides av apotekens pensions- och subventioneringsfond. Sedan gammalt har inom apoteksväsendet funnits en understödsförening, apotekarkårens livränte- och pensionskassa, med ändamål att lämna årliga livräntor till delägare eller hans hustru och barn, pensioner till delägares etterlevande änka och barn samt tillfälliga understöd. Apoteksinnehavare samt var och en, som avlagt farmacie kandidatexamen och har anställning å apoteksinrättning eller annan anställning, vilken berättigar till farmaceutisk tjänstårsberäkning, äger rätt till inträde i kassan. En var, som avlägger farmacie kandidatexamen och på grund härav får anställning inom apoteksyrket, är skyldig att, om han är gift eller är änkling med barn, genast, eller, om han är ogift, framdeles så snart han ingått äktenskap, inträda i kassan och bereda efterlevande änka och minderåriga barn en ärlig pension av minst 600 kronor och högst 1 000 kronor. I kassan kan beredas livränta åt delägare, hans hustru eller hans barn med mellan 300 och 3 000 kronor. Genom kungl. brevet den 13 mars 1931 ha meddelats följande ytterligare bestämmelser angående pensionering av apoteksinnehavares, pensionerade apoteksinnehavares och obefordrade farmaceuters efterlevande änkor och minderåriga barn: Därest delägare i nämnda livränte- och pensionskassa berett änka eller barn en pension av minst 600 kronor, äga vid delägarens död sagda efterlevande från apotekens pensions- och subventioneringsfond erhålla pension utöver från kassan utgående pension. Pensionen från fonden utgår för ensam änka med 1 400 kronor för år, för änka med ett eller flera barn dessutom med 600 kronor för ett barn, 1 000 kronor för två barn och därutöver med 200 kronor för varje ytterligare barn samt för barn, då änka icke finnes, med 1 100 kronor för ett barn, 1 600 kronor för två barn, 2 100 kronor för tre barn, 2 400 kronor för fyra barn samt därutöver med 200 kronor för varje ytterligare barn. Pensionsberättigade äro änkor och egna arvsberättigade barn efter apoteksinnehavare, pensionerad apoteksinnehavare samt legitimerad apotekare och farmacie kandidat, som antingen vid sin död kunde räkna minst 25 farmaceutiska tjänstår eller under minst tre fjärdedelar av den tid, som vid hans
86 död förflutit från det han avlade farmacie kandidatexamen, innehaft anställning, vilken berättigar till farmaceutisk tjänstårsberäkning. Pensionsrätt tillkommer änka, så länge hon lever ogift, samt barn, tills det uppnår 21 års ålder eller dessförinnan ingår äktenskap. Pension beviljas av medicinalstyrelsen. Utöver avgifterna till apotekarnas pensioneringsfond och apotekens pensions- och subventioneringsfond ha vid ett mindre antal apotek avgifter uttaxerats till föreningen apotekarkårens ålderstilläggskassa. Medlemmar i föreningen äro alla apoteksinnehavare och arrendatorer. Medlem är skyldig att avlöna personalen enligt gällande kollektivavtal mellan apotekarförbundet och farmaceutförbundet samt att betala avgifter till föreningen. Föreningen har till uppgift att till den farmaceutiska personalen utbetala, förutom ålderstillägg, dyrorts-, dyrtids- och kallortstilllägg, sjuklön, sjukhjälp, begravningshjälp och annat understöd, jämväl viss del av grundlönen till legitimerade apotekare och farmacie kandidater samt dessutom familjebidrag och arbetslöshetsunderstöd. Storleken av avgifterna till ålderstilläggskassan ha bestämts av centralstyrelsen för Sveriges apotekarförbund efter förslag av kassans styrelse. Utöver nu nämnda avgifter äro apoteksinnehavare skyldiga att erlägga vissa avgifter till apotekarsocieteten och Sveriges apotekarförbund. Genom kungl. breVet den 7 februari 1936 ha vissa ändrade bestämmelser meddelats rörande de avgifter, som, enligt vad i det föregående angivits, uttaxeras från apoteken till de omförmälda pensioneringsfonderna och till apotekarkårens ålderstilläggskassa. Sålunda skola avgifterna numera användas förutom till förut angivna ändamål jämväl till hållande av enhetliga läkemedelspris å apoteken i riket och till reglering av priserna å läkemedel. Avgifterna skola benämnas allmän avgift. Denna allmänna avgift skall utgöra viss del av apotekens rörelse vinst, vilken bestämmes av en särskild beredning, avgiftsberedningen. Grunderna för fastställande av apotekens rörelsevinster skola bestämmas av en särskild nämnd, avgiftsnämnden. Den allmänna avgiften skall inbetalas till centralstyrelsen för Sveriges apotekarförbund. Genom brevet den 30 december 1936 har Kungl. Maj:t vidare förordnat, att av inflytande allmänna avgifter de belopp, som erfordras för bestridande av utgifter från apotekarnas pensioneringsfond och apotekens pensions- och subventioneringsfond, å ena, samt från apotekarkårens ålderstilläggskassa, å andra sidan, skola tillföras fonderna respektive kassan. Det belopp, som erfordras för pensionsförsäkring och understöd av apotekens icke-farmaceutiska personal, äger centralstyrelsen för Sveriges apotekarförbund behålla. Återstoden av de allmänna avgifterna skall tillföras en fond, benämnd fonden för reglering av läkemedelspriserna m. m. Denna fond skall förvaltas av medicinalstyrelsen.
87 Det belopp, som erfordras för omförmälda pensioneringsfonder, bestämmes av medicinalstyrelsen efter hörande av apotekarsocietetens direktion; det belopp, som erfordras för ålderstilläggskassan, fastställes av dess styrelse och det belopp, som erfordras för pensionsförsäkring och undertöd av apotekens icke-farmaceutiska personal, bestämmes av medicinalstyrelsen efter hörande av centralstyrelsen för Sveriges apotekarförbund. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 24 februari 1939 skola de till fonden för reglering av läkemedelspriserna m. m. inflytande medlen, sedan vissa för fondens förvaltning erforderliga utgifter bestritts, avsättas till dess desamma uppgå till 3 000 000 kronor. Då nämnda belopp har uppnåtts, skall medicinalstyrelsen göra anmälan därom till chefen för socialdepartementet och om styrelsen finner skäl därtill föreligga, framlägga förslag dels till sådan ändring av gällande grunder för läkemedels taxering å apotek, att läkemedelspriserna nedbringas dels ock till användning av överskjutande medel, vilka enligt fondens stadgar tillsvidare skola användas till reglering av läkemedelspriserna. Till dess fonden uppgår till det fastställda beloppet, skola avsatta medel tillsvidare användas till gäldande av sådana utgifter, för vilkas bestridande allmänna avgifter äro avsedda men ej förslå. Genom kungl. brevet den 24 februari 1939 har bestämts att vissa tillläggsavgifter till den allmänna avgiften skola tillsvidare utgå. Med hänsyn till innehållet i de bestämmelser, för vilka nu redogjorts, synes det utredningen lämpligt, att den vid det av utredningen föreslagna statsapoteket anställda farmaceutiska personalen och denna personals efterlevande komma i åtnjutande av pension från omförmälda fonder inom apoteksväsendet. Enär dessa fonder äro grundade på avgifter från apoteken, synes det utredningen befogat, att staten, om dess tjänstemän och deras efterlevande skola komma i åtnjutande av pensioner från ifrågavarande fonder, till dessa fonder inbetalar viss avgift. Enligt utredningens uppfattning bör denna avgift icke beräknas till högre belopp än vad som enligt försäkringstekniska grunder kan anses motsvara de utfallande pensionerna. Den årliga pensionsavgift staten sålunda skulle erlägga har enligt verkställda beräkningar funnits böra uppgå till i runt tal 1 000 kronor för varje apotekare eller till omkring 6 000 kronor för hela den farmaceutiska personalen vid statsapoteket. Arméförvaltningen har i skrivelse den 27 september 1939 avgivit framställning rörande lantförsvarets medelsbehov för budgetåret 1940/41. Härvid har arméförvaltningen rörande garnisonsapotekets i Stockholm driftskostnader för nämnda budgetår anfört, att desamma, enligt vad en inom sjukvårdsstyrelsen verkställd utredning givit vid handen, torde kunna beräknas belöpa sig till följande belopp:
88 Varuanskaffning Avgifter till apotekarpensioneringsfonden Vatten, gas och elektrisk ström Expenser Diverse omkostnader
kronor 152 000 » 2 400 » 3 600 » 1 000 » Q Q00 Summa kronor 165 000
I vad mån härför erforderliga medel borde beräknas i riksstaten vore, enligt arméförvaltningen beroende på huruvida inkomsterna på apoteksverksamheten skulle komma att redovisas under särskild inkomststitel i riksstaten eller om inkomsterna helt eller delvis skulle tagas i anspråk för bestridande av apotekets löpande utgifter. Arméförvaltningen ville för sin del icke avgiva slutgiltigt förslag i denna del, förrän resultatet av nu förevarande utredning förelåge. Vad till en början angår den principiella frågan om redovisningen av apotekets inkomster och utgifter, anser utredningen för sin del, att inkomsterna böra inlevereras till statsverket under särskild inkomsttitel i riksstaten. Enligt av utredningen verkställda beräkningar torde dessa inkomster för budgetåret 1940/41 kunna antagas uppgå till omkring 360 000 kronor enligt följande specifikation: Leveranser till karolinska sjukhuset kronor 235 000 » » garnisonssjukhuset (medicinska avdelningen) och venerologiska avdelningen . . » 25 000x » » armén, marinen och flygvapnet m. fl. . . » 40 0001 » » läkemedelsförråden » 60 000 Summa kronor 360 000 I anslutning till den av utredningen sålunda angivna uppfattningen angående redovisningen av apotekets inkomster böra medel för apotekets drift upptagas under särskild anslagspost under fjärde huvudtiteln. Utredningen har på grundval av dels tillgängliga uppgifter angående storleken av de läkemedelsförråd, som skola finnas upplagda, dels ock uppskattning av ej mindre det dagliga läkemedelsbehovet vid försvarsväsendets olika förband och formationer än även den förbrukning av läkemedel, som kan förväntas vid karolinska sjukhuset samt de tidigare angivna statliga och statsunderstödda sjukvårdsinrättningarna, företagit beräkning av apotekets driftskostnader för nästkommande budgetår. Enligt denna beräkning torde sagda kostnader böra upptagas till följande belopp: 1 Posterna 2 och 3 avse sådana läkemedel för försvarsväsendets behov som förutsättas icke skola uppläggas i läkemedelsförråden.
Varuanskaffning Avgifter till apotekarpensioneringsfonden Vatten, gas, elektrisk ström och telefon Expenser Diverse omkostnader
89 kronor 283 500 » 6 000 » 3 600 » T 0 00 » 7 200 Summa kronor 301 300
7. Personalorganisationen vid läkemedelsförråden. ^ Såsom utredningen i det föregående angivit bör för ernående av en effektiv organisation av försvarsväsendets läkemedelsförsörjning läkemedelsförråd uppläggas vid varje armén, marinen och flygvapnet tillhörande enhet. Allt efter storleken av utrustningsbehovet för respektive enheter böra förråden uppdelas i större och mindre. Denna indelning är av betydelse, enär olika föreskrifter i förvaltningshänseende böra meddelas beträffande större och mindre förråd. Större läkemedelsförråd föreslår utredningen att uppläggas vid en var av trängkårerna, i Boden och på Gotland samt vid Karlskrona örlogsstation. Förråden i Boden och på Gotland avvika ifråga om sammansättning från övriga större förråd, enär de jämväl omfatta samtliga där förlagda truppförbands ersättningsbehov. Mindre läkemedelsförråd böra enligt utredningens åsikt uppläggas vid varje arméns och flygvapnets truppförband respektive flottiljer. Vid marinen böra mindre läkemedelsförråd uppläggas vid Stockholms örlogsstation, vid Göteborgs och Gustavsviks örlogsdepåer, vid kustflottan samt vid ett vart av kustartilleriregementena och Gotlands kustartillerikår. För landstormsförband avsedda läkemedelsförråd, vilka ävenledes få anses tillhöra de s. k. mindre läkemedelsförråden, böra uppläggas vid de linjeförband, där vederbörande landstormsförband skall utrustas. Arméfördelningschef (chefen för Övre Norrlands trupper, militärbefälhavaren på Gotland, marindistriktschef, flottiljchef) skall utöva ledningen av och uppsikten över förvaltningen av de läkemedelsförråd, som finnas vid de under hans befäl ställda förband och formationer. Härvid biträdes arméfördelningschef av vederbörande fördelningsläkare, chefen för Övre Norrlands trupper och militärbefälhavaren på Gotland av vederbörande stabsläkare, marindistriktschef av vederbörande förste läkare samt flottiljchef av vederbörande flottilj läkare. För de större läkemedelsförråden böra härjämte följande föreskrifter gälla. Ansvaret för underhållet och vården av de i förråden förvarade läkemedlen åvilar beträffande förrådet i Boden chefen för Övre Norrlands trupper, beträffande förrådet på Gotland militärbefälhavaren på Gotland, be-
träffande förråden vid trängkårerna vederbörande kårchef samt beträffande förrådet vid Karlskrona örlogsstation chefen för Sydkustens marindistrikt. Vederbörande läkare, d. v. s. stabsläkarna vid Övre Norrlands och Gotlands trupper, regementsläkarna vid trängkårerna samt förste läkaren vid Sydkustens marindistrikt skall dels såsom uppbördskontrollant utöva uppsikt och kontroll över de läkemedel, som upplagts i vederbörande förråd, dels genom besiktningar, av vilka en årligen tillika skall vara förenad med inventering av läkemedlen, förvissa sig om att dessa väl vårdas och befinna sig i gott skick, dels föra förrådskontrollbok utvisande tillgången av de läkemedel, som i sin helhet skola finnas i vederbörande förråd, dels ock granska och attestera räkningar, som avse läkemedlen. Vid ett vart av de större läkemedelsförråden, med undantag av förrådet vid Karlskrona örlogsstation, skall finnas anställd en apotekare. Denne skall hava till åliggande att taga till uppbörd alla till förrådet överlämnade läkemedel, att utöva noggrann tillsyn över de lokaler, där läkemedlen förvaras, och förvara nycklarna till desamma, att på skriftlig order äv vederbörande läkare mot kvitto utlämna läkemedel till mindre läkemedelsförråd eller de avnämare, som må föreskrivas av läkemedelsavdelningen, att föra de förrådsböcker och förteckningar, som äro erforderliga för att han ständigt må hava översikt över tillgången av läkemedel i förrådet, samt att uppgöra och avgiva vederbörliga redovisningshandlingar i enlighet med av vederbörande avdelning i arméförvaltningen utfärdade föreskrifter. Nämnde apotekare bör anställas vid förrådet i Boden av chefen för Övre Norrlands trupper, vid förrådet på Gotland av militärbefälhavaren på Gotland och vid förråden vid trängkårerna av vederbörande kårchef. Apotekaren skall for utförande av sina åligganden äga anlita biträde av en till hans förfogande ställd sjukvårdsutbildad underofficer. Med hänsyn till att läkemedelsförrådet i Karlskrona örlogsstation måste inrymmas i ett civilapotek synes lämpligast att chefen för Sydkustens marindistrikt med apotekets innehavare träffar överenskommelse om förvaring och förvaltning av förrådet. I överenskommelsen bör intagas föreskrifter om skyldighet för apoteksinnehavaren att för förrådet endast rekvirera läkemedel från statsapoteket vid karolinska sjukhuset samt att underkasta sig dels de bestämmelser om förrådets omsättning, som må meddelas av läkemedelsavdelningen i arméförvaltningen, dels ock de inspektioner, som skola äga rum. För att underlätta omsättningen av förrådet synes apoteksinnehavaren böra berättigas att i sin egen rörelse använda i förrådet lagrade läkemedel. För underhållet och vården av de mindre läkemedelsförråden vid arméns och flygvapnets truppförband bör vederbörande föfbandschef ansvara.
91 Regements- och flottiljläkare samt läkare med motsvarande ställning böra åligga att taga till uppbörd samtliga till mindre läkemedelsförråd överlämnade läkemedel, att utöva noggrann tillsyn över det utrymme, där läkemedlen förvaras, att förvara nycklarna till detsamma, att föra de förrådsböcker och förteckningar, som äro erforderliga för att han ständigt må hava uppsikt över tillgången av läkemedel i förrådet, samt att uppgöra och avgiva vederbörliga redovisningshandlingar i enlighet med av läkemedelsavdelningen utfärdade föreskrifter. Vid utförandet av nyssnämnda åligganden bör sagda läkare äga anlita biträde av en sjukvårdsutbildad underofficer. För underhållet och vården av de mindre läkemedelsförråden vid marinen bör ansvaret åvila beträffande förråden vid Stockholms örlogsstation, vid Göteborgs och Gustavsviks örlogsdepåer ävensom vid kustflottan vederbörande befälhavare samt beträffande ett vart av kustartilleriregementena och Gotlands kustartillerikår vederbörande regements- respektive kårchef. Av marindistriktschef därtill beordrad läkare bör åligga att beträffande förråden vid Stockholms örlogsstation, vid Göteborgs och Gustavsviks örlogsdepåer samt vid kustflottan utföra de åligganden, som nyss angivits för regements- och flottilj läkare. Beträffande förråden vid kustartilleriregementena och Gotlands kustartillerikår böra angivna åligganden åvila vederbörande regementsläkare respektive kårläkare. De läkare vid marinen, som tjänstgöra såsom uppbördsmän, böra till sitt biträde vid utförande av angivna åligganden hava en sjukvårdsutbildad underofficer. Tillsyn av de mindre läkemedelsförråden skall beträffande förvaring, beredning, signering och prövning av läkemedel utövas genom inspektion minst en gång varje kvartal av person med farmaceutisk examen. Rörande inspektion av de mindre läkemedelsförråden vid arméns truppförband bör vederbörande regements- eller kårchef träffa avtal med lämplig apotekare i förläggningsorten. Vid marinen böra dylika avtal träffas av vederbörande befälhavare eller såvitt angår kustartilleriregementena och Gotlands kustartillerikår av vederbörande regements- eller kårchef. Vid flygvapnet slutligen bör vederbörande flottiljchef uppgöra sådant avtal. Den personal, som skulle erfordras för förvaltningen av de större läkemedelsförråden utöver vid vederbörande förband redan befintlig personal, skulle således utgöras av 6 apotekare, nämligen 1 apotekare vid ett vart av förråden vid trängkårerna, 1 apotekare vid förrådet i Boden och 1 apotekare vid förrådet på Gotland. Såsom ersättning för sitt arbete synes dessa apotekare skäligen böra tillerkännas ett arvode av förslagsvis 300 kronor om året, utgörande för sex apotekare 1 800 kronor för år. Vid de mindre läkemedelsförråden skulle nyanställning av personal icke erfordras. Särskild ersättning bör emellertid beredas den apotekare, som
92 skall förrätta den kvartalsvis återkommande inspektionen. Denna ersättning synes k u n n a bestämmas till 100 kronor för förråd och år. Förrådens antal uppgår till 82, i följd varav kostnaderna för inspektion av förråden belöper sig till 8 200 kronor för år. I åtskilliga fall äro två eller flera förråd belägna inom samma ort. I dessa fall synes överenskommelse böra träffas med vederbörande apotekare om något lägre avgift per förråd.
VII. Försvarsväsendets förseende med sera. D å utredningen i det föregående avhandlat försvarsväsendets försörjning med läkemedel, har utredningen däri icke inbegripit försörjningen med sera och liknande preparat. Beträffande denna fråga kommer utredningen att utlåta sig i en vid detta betänkande fogad särskild bilaga.
VIII. De värnpliktiga apotekarnas utbildning. 1. Nu gällande bestämmelser. Enligt gällande bestämmelser, generalorder nr 7/1937, uppdelas den till 260 dagar uppgående värnpliktstjänstgöringen för studenter och likställda, vilka uttagits för utbildning i specialtjänst såsom apotekare, i militärutbildning under 75 dagar, fackutbildning under 30 dagar och facktjänstgöring under 155 dagar. Utbildningens ändamål har i en av chefen för armén den 13 maj 1938 utfärdad arméorder (nr 2868) angivits vara att bibringa de värnpliktiga de kunskaper och färdigheter, som erfordras för tjänstgöring såsom apotekare vid armén. I angivna arméorder har tillika föreskrivits, a t t tjänstgöringen skall fullgöras, militärutbildningen vid det truppförband vederbörande tilldelats, fackutbildningen vid särskilt anordnade fackutbildningskurser samt facktjänstgöringen vid truppförband (sjukvårdsanstalt), som av generalfältläkaren för»varje särskilt fall angives. Facktjänstgöringen kan fullgöras antingen före eller omedelbart efter fackutbildningskursen eller senast inom t v å år efter avslutad fackutbildning å tid, som bestämmes av generalfältläkaren. Planer för utbildningen uppgöras av vederbörande kompanichef och chefen för fackutbildningskursen. Till ledning för planläggningen av fackutbildningen skall generalfältläkaren utfärda anvisningar angående i kursen ingående övningsgrenar och ämnen samt dessas omfattning. Utbild-
93 ningsplanerna fastställas, beträffande militärutbildningen av vederbörande truppförbandschef och beträffande fackutbildningen av generalfältläkaren efter samråd med chefen för det högre truppförband, dit utbildningen förlagts. Betyg skola utfärdas vid slutet av respektive utbildningsperioder samt tillställas generalfältläkaren. Värnpliktig apotekare förordnas vid kursens slut av chefen för det truppförband, dit fackutbildningskursen är förlagd, till värnpliktig korpral, dock endast under förutsättning att den värnpliktige erhållit minst betyget »mycket gott» i uppförande samt minst betyget 6 i övriga i utbildningskursen ingående övningsgrenar och ämnen. I omförmälda arméorder har vidare angivits: Militärutbildningen avser att bibringa de värnpliktiga, i den mån den anslagna tiden det medgiver, soldatutbildning och förberedande underbefälsutbildning samt skall bedrivas tillsammans med befälselever i gevärsinfanteritjänst och enligt »Bestämmelser för utbildning av infanteriets befälselever». Fackutbildningen avser att bibringa de värnpliktiga de kunskaper och färdigheter, som erfordras för deras speciella facktjänst såsom apotekare vid armén, kunskap om den allmänna hälso- och sjukvårdstjänsten vid armén, så att de kunna biträda läkarpersonalen i sjukvårds- och expeditionstjänst, samt färdighet i sjukvårdstekniska arbeten. Fackutbildningen skall omfatta såväl militära som sådana till apoteksfacket hörande ämnen, vilka äro av betydelse för de värnpliktigas verksamhet såsom apotekare vid armén. Facktjänstgöringen slutligen avser att bibringa de värnpliktiga fortsatt utbildning genom att enligt av generalfältläkaren utfärdade närmare anvisningar deltaga i apotekstjänst vid truppförband (sjukvårdsanstalt). Sådana anvisningar rörande värnpliktiga apotekares fackutbildning och facktjänstgöring som omförmäles i nyssnämnda arméorder har generalfältläkaren utfärdat senast den 29 april 1939. Enligt dessa anvisningar skall undervisning vid fackutbildningskursen bedrivas i följande ämnen och övningsgrenar, nämligen: militär organisation, militär apoteksorganisation, allmän sjukvård, analyser, desinfektion, desinsektion, gasskydd (föreläsningar och laboratorieövningar) samt gymnastik och idrott. I samma anvisningar har beträffande facktjänstgöringen föreskrivits, att de värnpliktiga apotekarna efter generalfältläkarens bestämmande skola fördelas till tjänstgöring vid garnisonsapoteket i Stockholm, sjukvårdsstyrelsens förråd samt försvarsväsendets kemiska anstalt. Under tjänstgöringen vid apoteket skola de värnpliktiga apotekarna i första hand biträda med beredning och dispensering samt utsändning av läkemedel, förekommande laborationer och sterilisering samt tillsyn av instrumentariet. Genom tjänstgöring vid sjukvårdsstyrelsens förråd skola de värnpliktiga apotekarna bliva förtrogna med den sjukvårdsmateriel, som de skola omhänderhava i fält. För detta ändamål skola de biträda vid förrådstjänsten på sätt sjukvårdsintendenten närmare bestämmer. Tjänstgöringen vid försvars väsendets kemiska anstalt slutligen
är avsedd att göra de värnpliktiga apotekarna närmare förtrogna med gasstridsmedlen, deras igenkännande och skyddet mot desamma. Styresmannen för anstalten skall efter samråd med generalfältläkaren bestämma sättet för tjänstgöringens fullgörande. Det antal värnpliktiga, som under de senare åren uttagits till specialtjänst såsom apotekare, framgår av följande uppställning: År
Antal
1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939
10 16 31 18 17 3 17 24 36 36
Årsbehovet vid armén utgör för närvarande 36. Detta behov har, såsom framgår av uppställningen, under de senaste åren kunnat fyllas. En viss kompensation för tidigare underskott har skett genom överföring till värnpliktiga apotekare av värnpliktiga, som redan utbildats i annan tjänst. Vid den tidpunkt, då de värnpliktiga skola överföras till landstormen, bliva de, därest de avlagt apotekarexamen, oavsett sin militära utbildning överförda till värnpliktiga apotekare. För närvarande torde en total brist på 60—70 värnpliktiga apotekare föreligga. 2. Brister i nu gällande ordning. Mot den nuvarande ordningen för de värnpliktiga apotekarnas utbildning ha flera anmärkningar riktats. Chefen för armén har, såsom i det föregående angivits, framhållit, att de värnpliktiga apotekarnas nuvarande proportionellt sett långa facktjänstgöring om 155 dagar, förlagd till garnisonssjukhusets apotek och till större delen omfattande vid ett civilt apotek förekommande arbetsuppgifter, syntes mindre väl motsvara militära krav på utbildningstidens utnyttjande. För att göra de värnpliktiga apotekarna mer lämpade att fylla sina uppgifter i krig borde huvuddelen av den militära utbildningen avse att bibringa de värnpliktiga apotekarna förtrogenhet med deras uppgifter i fält och kännedom om de formationer, i vilka de vid mobilisering skola ingå. Dåvarande föreståndaren för garnisonssjukhusets apotek K. A. Karsmark har i en skrivelse i april 1938 till generalfältläkaren framhållit, att de värnpliktiga apotekarnas utbildning syntes vara i behov av
95 omorganisation. Utbildningen borde omläggas så att de värnpliktiga bleve bättre skickade och mera kvalificerade att genomföra dem i krigstid påvilande uppgifter. Enligt Karsmarks uppfattning vore den nuvarande militärutbildningen och den nuvarande fackutbildningen om 75 respektive 30 dagar för kort. Den nuvarande facktjänstgöringen om 155 dagar syntes däremot vara för lång. Medlemmen i sjukvårdsstyrelsens vetenskapliga råd, professorn G. Edman, har i skrivelser till sjukvårdsstyrelsen den 15 mars och den 4 april 1938 beträffande längden av de olika tjänstgöringsperioderna framfört enahanda synpunkter som Karsmark. Edman har vidare anfört, att det syntes lämpligt, att de värnpliktigas tjänstgöring uppdelades på liknande sätt som de värnpliktiga veterinärernas, eller i militärutbildning, omfattande under första året 75 dagar och under andra året 60 dagar, fackutbildning om 50 dagar och facktjänstgöring om 75 dagar. Utredningen anser, att nuvarande ordning för de värnpliktiga apotekarnas utbildning icke är lämplig. Den militära delen av de värnpliktigas utbildning synes icke hava beaktats tillräckligt. Huvudvikten har i stället lagts därpå att de värnpliktigas arbetskraft under fack tjänstgöringen skall kunna utnyttjas för driften av garnisonssjukhusets apotek. Någon praktisk tjänstgöring vid de förband, där de värnpliktiga apotekarna i händelse av krig skola tjänstgöra, inrymmes icke i nuvarande ordning för de värnpliktiga apotekarnas utbildning. Detta måste ur utbildningssynpunkt vara felaktigt. Nuvarande militärutbildning om 75 dagar synes icke vara av tillräcklig längd för att de värnpliktiga apotekarna därunder skola erhålla den soldatutbildning och befälsutbildning, som erfordras för deras tjänst såsom apotekare vid armén. Någon vana i befälsföring torde under denna korta tid icke kunna bibringas de värnpliktiga. Den nuvarande fackutbildningen synes ej heller vara ändamålsenligt ordnad. På grund av den ringa tid — endast 30 dagar — som står till förfogande för fackutbildningskursen, hinna de värnpliktiga apotekarna endast förvärva ytliga kunskaper i de i kursen ingående ämnena och övningsgrenarna. Nuvarande facktjänstgöring om 155 dagar torde vara onödigt lång. Dessutom får det anses mindre lämpligt, att de värnpliktiga apotekarna under denna tid, som motsvarar omkring 3 /Ö a v deras värnpliktstjänstgöring, huvudsakligen sysselsättas med beredning och dispensering av läkemedel, en sysselsättning, med vilken de redan från sin civila verksamhet äro väl förtrogna. Det synes utredningen som om en avsevärd del av facktjänstgöringen i stället skulle kunna ägnas åt de värnpliktiga apotekarnas vidare utbildning för militära ändamål. I detta sammanhang vill utredningen framhålla, att de värnpliktiga apotekarnas tjänsteställning förefaller väl låg. Skäl synes föreligga för att bereda dem enahanda tjänsteställning som de värnpliktiga läkarna. Utredningen vill i det följande framlägga förslag till de värnpliktiga apotekarnas utbildning, som så vitt möjligt avhjälper nu påtalade brister.
96 3. Utredningens förslag. Utbildningen av de värnpliktiga apotekarna bör så ordnas a t t deras användbarhet i krigstid och i fält i möjligaste mån säkerställes. Härför erfordras militärutbildning, fackutbildning och facktjänstgöring. I det följande utgår utredningen från a t t tjänstgöringstiden för studenter och likställda (260 dagar) bibehålles oförändrad. Militärutbildningen bör givas sådan omfattning a t t de värnpliktiga därunder kunna bibringas soldat- och befälsutbildning av den art, a t t nödig kännedom vinnes dels om den rent militära tjänsten vid de stridande t r u p p förbanden, dels om organisationen av truppförband och formationer, vid vilka de värnpliktiga apotekarnas specialkunskaper skola utnyttjas. Därjämte bör utbildningen vara av den beskaffenhet, att de nödvändiga kraven på förmåga i befälsföring med hänsyn till avsedd tjänstgöring i fält bliva tillgodosedda. Militärutbildningen bör med hänsyn till syftet med densamma uppdelas på två omgångar. Den första omgången — 1. årets militärutbildning — bör liksom nu vara förlagd till infanteriet och till det truppförband, vederbörande tilldelats. 1 Den avser nämligen bibringande av en grundläggande soldatutbildning, under vilken den värnpliktige samtidigt skall kunna vinna inblick i huvudtruppslagets verksamhet. Utbildningen kan lämpligen ansluta till tjänstgöringen för infanteriets befälselever. Längden av denna tjänstgöringsomgång föreslås bliva 75 dagar under tiden mitten av juni — slutet av augusti. D e t t a innebär, a t t de värnpliktiga apotekarna skulle beredas tillfälle deltaga i de övningar i större förband, som äga rum vid infanteriet under augusti månad, för a t t därefter avsluta denna tjänstgöringsomgång före repetitionsövningarna. Den andra omgången — 2. årets militärutbildning — bör, i likhet med vad fallet f. n. är beträffande de värnpliktiga läkarna, vara förlagd till trängtrupperna. Denna tjänstgöringsomgång, under vilken befälsutbildningen skall bedrivas, bör nämligen främst inriktas på verksamheten vid de truppförband och formationer, vid vilka apotekarna hava att tjänstgöra i fält (olika slag av sjukvårdsförband och anstalter). D å denna tjänstgöringsomgång enligt utredningens åsikt är av utomordentlig betydelse, bör densamma vara av sådan längd a t t de värnpliktigas utbildning i här berörda avseenden såvitt möjligt säkerställes. E n godtagbar utbildning torde — 1 Det synes önskvärt och lämpligt att de värnpliktiga apotekarnas värnpliktsförhållanden ordnas i huvudsak enligt samma grunder som tillämpas för värnpliktiga läkare, tandläkare och veterinärer. Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 8 september 1939 har sjukvårdsstyrelsen tillkallat särskilda sakkunniga, vilka anbefallts att utarbeta förslag beträffande de värnpliktiga läkarnas utbildning m. m. Därest sistnämnda förslag skulle komma att föranleda ändring i dessa värnpliktigas uttagning och tilldelning, kan eventuellt ifrågasättas, att de värnpliktiga apotekarna tilldelas annat truppslag, än som här föreslagits.
97 efter genomgången 1. årets militärutbildning — kunna bibringas under en tid av 85 dagar. Denna omgång kan lämpligen förläggas till tiden början av juni—sista dagarna av augusti. Härigenom kunna de värnpliktiga apotekarna deltaga i de under augusti månad förekommande tillämpningsövningarna. Genom här föreslagen uppdelning av militärutbildningen torde man vinna, att de värnpliktigas fortgående civila utbildning och tjänstgöring blir utsatt för minsta möjliga avbräck. Fackutbildningen bör avse att bibringa de värnpliktiga de kunskaper och färdigheter, som erfordras för deras speciella facktjänst såsom apotekare. Fackutbildningen bör äga rum i form av en centralt anordnad fackutbildningskurs. Linder denna bör utbildningen kunna bedrivas vid statsapoteket, sjukvårdsstyrelsens förråd och försvarsväsendets kemiska anstalt ävensom vid andra institutioner, exempelvis statens bakteriologiska laboratorium. M e d hänsyn härtill bör kursen vara förlagd till Stockholm. Undervisningen bör nämligen särskilt inriktas på den centrala läkemedelsorganisationens områden och på gasskyddstjänsten samtidigt som utbildningen även bör omfatta de övningsgrenar och ämnen, vilka f. n. inrymmas i fackutbildningen, allt enligt av vederbörande myndigheter utfärdade bestämmelser. D e t förutsattes emellertid, a t t vissa nu förekommande övningsgrenar, exempelvis militär organisation, kunna begränsas i förhållande till nuvarande ordning genom att viss del av sådana övningsgrenar kan överflyttas till militärutbildningen. Utredningen anser att fackutbildningskursens längd bör vara 50 dagar. Facktjänstgöringen slutligen bör inriktas på tillämpning av under föregående utbildning vunna kunskaper och färdigheter genom tjänstgöringvid truppförband (sjukvårdsformationer) samt avslutas med tjänstgöring under 25 dagar i följd å statsapoteket. Enligt utredningens mening bör förra delen av facktjänstgöringen förläggas till trängkår, varigenom möjliggöres att de värnpliktiga apotekarna därunder kunna tjänstgöra i de befattningar, som motsvara deras avsedda krigsplacering. Beträffande tidpunkten för och längden av denna del av facktjänstgöringen synes densamma lämpligen böra sammanfalla med ordinarie tid för repetitionsövningarna, d. v. s. september månad, då under denna tid övningar äga rum i större förband och ofta i form av fälttjänstövningar. Härigenom torde största möjliga praktiska erfarenheter kunna givas apotekarna i fråga om verksamheten vid armén under fältmässiga förhållanden. E n ä r repetitionsövningarna vid trängtrupperna hava en längd av 25 dagar, bör de värnpliktiga apotekarnas facktjänstgöring vid trängkår omfatta samma antal dagar. Den senare delen av facktjänstgöringen, som fullgöres efter generalfältläkarens bestämmande å statsapoteket, avser a t t giva de värnpliktiga apote7
kärna ingående kännedom om förs vars väsendets läkemedelsförsörjning i fredstid, läkemedelsomsättningens organisation m. m. Det torde kunna antagas, att en icke ringa del av eleverna sedermera som tillsynsapotekare komma att handhava läkemedelsförråden vid truppförbanden. Deras under värnpliktstiden förvärvade kännedom om läkemedelsorganisationen kommer därigenom att bliva av stort värde för förs vars väsendet. På grund av vad i det föregående framhållits får utredningen sålunda föreslå, att de värnpliktiga apotekarnas utbildning ordnas på följande sätt: Utbildningens art och benämning
Antal dagar
Äger rum under tiden
1. årets militärutbildning . . .
75 Juni-augusti
Infanteriet
85 Juni-augusti
Trängtrupperna
50 Sommaren
Stockholm (statsapoteket, sjukvårdsstyrelsens förråd och försvarsväsendets kemiska anstalt)
25 September (repetitionsövning)
2. årets militärutbildning . . .
(1. omgången)
Förlagd till
Trängtrupperna
25 (2. omgången)
S:a 260 dagar
Statsapoteket
I detta sammanhang får utredningen föreslå, att de värnpliktiga apotekarna erhålla tjänsteställning i tillämpliga delar enligt de för värnpliktiga läkare gällande grunder.
99 Särskilt yttrande. Den svenska centrala militära läkemedelsförsörjningen har i jämförelse med motsvarande organisationer i många andra länder alltid lidit av betydande brister. Anslagen för ifrågavarande ändamål ha ständigt varit synnerligen obetydliga och dessutom har det centrala organet, garnisonsapoteket, jämväl handhaft läkemedelsförsörjningen för garnisonssjukhuset i Stockholm, vilket splittrat verksamheten och nödvändiggjort, att densamma till huvudsaklig del måst ägnas åt helt andra uppgifter än dem, som sammanhänga med försvarsväsendets centrala läkemedelsförsörjning. M a n hade därför väntat, a t t de av Kungl. Maj:t utsedda sakkunniga vid sin utredning rörande frågan om organiserandet av försvarsväsendets läkemedelsförsörjning skulle ha sökt frigöra den centrala läkemedelsorganisationen från civil verksamhet för att densamma helt skulle kunna ägna sig åt den militära läkemedelsförsörjningen. Chefen för armén har även i yttrande den 20 januari 1939 anfört betänkligheter gent emot ifrågasatt anslutning av garnisonsapoteket till karolinska sjukhuset. De sakkunniga ha i föreliggande utredning föreslagit en anslutning av det nuvarande garnisonsapoteket till karolinska sjukhuset och stöder denna på riksdagens beslut av år 1930, ett beslut som tillkom under fredligare förhållanden än nu rådande. Med en sådan anslutning skulle följa leveranser, förutom till detta sjukhus, till förs vars väsendets förband, skolor m. m. i Stockholm. Dessutom skulle till apotekets uppgifter höra uppläggandet och skötseln av försvarets utrustningsbehov, uppdelat i större och mindre läkemedelsförråd. Enligt preliminär uppskattning skulle omsättning vid statsapoteket bliva följande: Leveranser till karolinska sjukhuset » » försvarsväsendets förband, skolor m. m. i Stockholm » » läkemedelsförråd (kr. 200 000: —) då dessa beräknas förnyade per 10 år . . . .
kr. 250 000: — »
30 000: —
»
20 000: —
kr. 300 000: — Följaktligen skulle omkring 17 procent av apotekets arbete även avse iörsvarsväsendets försörjning samt övriga 83 procent utgöra sjukhusleveranser. Det är uppenbart, a t t i varje fall under fredliga förhållanden här de civila intressena komma a t t dominera, och arbetet med den militära försörjningen— utarbetandet av utrustningsplaner, avseende bland
100 annat lämpliga läkemedel och förpackningar för militärt bruk m. m. — komma först i andra hand. Även föreståndarens enligt betänkandet splittrade arbetsuppgifter styrker detta antagande. De sakkunniga ha vid sitt framläggande av skäl för inrättande av ett statsapotek enligt min på mångårig erfarenhet grundade mening ej tagit tillräcklig hänsyn till, att här föreligga synnerligen svårlösta problem, vilka tarva grundligare granskning än den av utredningen verkställda. De därav dragna konklusionerna synas därför baserade på alltför ofullständiga premisser. Bland annat uttala sig de sakkunniga: »En fördel, som genom ett statsapotek av nu angiven t y p kommer försvarsväsendet till godo, är, a t t detta apotek bliver i tillfälle att stå i intim kontakt med forskningen inom läkarvetenskapen. Apoteket får i detta avseende de yppersta möjligheter a t t följa med utvecklingen å förevarande område; det beredes sålunda förutsättningar a t t på läkemedelsområdet, ej minst för försvarsväsendets vidkommande, hålla sig underrättat om och tillämpa nya rön och forskningsresultat. Dessa fördelar skulle icke stå till buds för ett enbart militärapotek.» Detta uttalande torde ha tillkommit på grund av att de sakkunniga ej ägt närmare kännedom om sättet för forskningen inom läkemedelsområdet samt om arbetsförhållandena inom ett sjukhusapotek. Vidare framhålla de sakkunniga, att inrättandet av det föreslagna statsapoteket skulle bliva ekonomiskt fördelaktigt för statsverket. E h u r u de ekonomiska synpunkterna vid bedömandet av försvarets läkemedelsförsörjning ej få fälla utslaget, vill jag dock bestämt påstå, att inrättandet av detta apotek kommer a t t medföra större kostnader för statsverket än om ett enbart militärapotek hade inrättats. J a g hänvisar för övrigt till bifogade bilagor (bil. 1 och 2). E t t i sakkunnige-utredningen ytterligare framfört skäl för anslutningen är, att därigenom på lämpligt sätt kan sörjas för omsättningen av arméns läkemedelsförråd. D å största delen av de i förrådet utlagda varorna utgöra läkemedel och förpackningar avsedda för militärt bruk, rörliga förband och tillfälligt etablerade förbandsplatser och sjukhus, kommer genomförandet av den i utredningen föreslagna planen att i praktiken ställa sig synnerligen problematisk. De i fredspraxis brukade förpackningarna av läkemedlen växla ständigt, och här torde försvarets organ ej kunna ändra läkemedels- och förpackningsformer i samma t a k t som sker inom den civila läkemedelsförsörjningen. Ej heller torde det vara särskilt lyckligt, att militära myndigheter ålägga civila sjukhuschefer att omsätta läkemedel, som viss tid lagrats i arméns förråd. Den civile läkaren bör i fredstid äga tillbörlig frihet vid valet av läkemedel. Härtill kommer, att vid det av de sakkunniga föreslagna förfarandet ompackning och varornas transport medföra dryga kostnader och en säkerligen tungt arbetande orga-
101 nisation. För övrigt är denna omsättning icke något vägande skäl för själva anslutningen, då en omsättning av arméns förråd även kan ske mellan ett fristående militärt apotek och karolinska sjukhuset. Under hänvisning till ovanstående måste jag bestämt reservera mig mot föreliggande förslag till anslutning av garnisonsapoteket till karolinska sjukhuset. Jag får däremot föreslå, att ett från karolinska sjukhuset skilt militärapotek inrättas, vilket endast har till uppgift att upplägga försvarsväsendets utrustningsbehov, att utarbeta förslag till utrustningar m. m. samt att leverera läkemedel till försvarsväsendets förband, skolor m. m. i Stockholm. Beträffande läkemedelsförråden får jag föreslå att desamma i största utsträckning placeras å civila apotek, där de äro under ständig vård av farmaceutisk personal, och endast i den mån det civila apotekets lokaler ej äro tillräckliga desamma uppläggas å försvarsväsendets lokaler, dock under tillsyn av farmaceutiskt skolad personal. Rörande omsättningen av dessa förråd anser jag, att densamma ej bör ske annat än inom försvaret och i den mån upplagda varor försämras desamma ersättas med nya. Stockholm den 21 december 1939. Artur Cedergren.
102 Bilaga I.
Kalkyl över kostnader för ett statsapotek. A
nläggningskostnader Inventarier utöver garnisonsapotekets Varulager
kr. »
50 000: — 75 000: —
kr. 125 000: — Omsättning Leverans till karolinska sjukhuset Leverans till försvarsväsendets förband, skolor m. m. i Stockholm Leverans till läkemedelsförråden, då dessa beräknas förnyade per 10 år, kr. 200 000: —
kr. 250 000: — »
30 000: —
»
20 000: —
kr. 300 000: — Driftskostnader Varuanskaffning 70 % å kr. 250 000: — 40 % å kr. 30 000: — 100 % å kr. 20 000: — Löner Lokalhyra Vatten, gas, elektricitet Diverse omkostnader Amortering å anläggningskostnader R ä n t a å kapital
kr. 175 000: — » 12 000: — » 20 000: — » 81 880: — » 18 000: — » 2 000: — » 6 000: — » 2 500: — » 3 750: — kr. 321 130: —
Statens kostnader för statsapoteket torde uppgå till cirka 21 000 kronor, vartill kommer allmän avgift samt sjuk- och semesterlöner. E n b a r t kostnaderna för den farmaceutiska personalens pensionering beräknas till omkring 6 000 kronor.
103 Bilaga 2.
Kalkyl över kostnader för ett militärapotek. A
nläggningskostnader kr. — » 20 000: —
Garnisonsapotekets inventarier Varulager
kr. 20 000: — Omsättning Leverans till försvarsväsendets förband, skolor m. m. i Stockholm Leverans till läkemedelsförråden, då dessa beräknas förnyade per 10 år, kr. 200 000: —
kr. 30 000: — »
20 000: —
kr. 50 000: — Driftskostnader Varuanskaffning 40 % å kr. 30 000: — 100 % å kr. 20 000: Löner 1 apotekare föreståndarearvode 1 farm. kand 1 tekniskt biträde 1 städerska Lokalhyra Vatten, gas, elektricitet Telefon Diverse omkostnader Amortering å anläggningskostnader R ä n t a å kapital
kr. 12 000: » 20 000: kr. 8 500: — 1500: — 4 625: — 3 000: — 2 400: —
» »
20 025: 6 000: 200: » 200: » ' 1 000: »
600:
kr. 60 025: — Statens kostnader för ett militärapotek torde uppgå till cvrka 10 000 kronor. Liksom vid nuvarande garnisonsapoteket bör ej här räknas med allmän avgift och i samband därmed ej heller med särskild avgift för personalens pensionering på grund av densammas fåtalighet; dock tillkommer en viss kostnad för sjuk- och semesterlöner.
Statens offentliga utredningar 1939 S y s t e m a t i s k
f ö r t e c k n i n g
(Siffrorna inom klämmer beteckna utred ringarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättsskipning. F å n g v å r d . Betänkande med förslag till ändringar i vissa delar av sjömanslHgen m. m [21] Betankande med förslag till lag om arbetsfostran m. m. [25] Betänkande ang. revision av tryckfrihetsförordningens ansvanghetsregler och därmed sammanhängande författningar. [32] Betänkande med förslag till ändringar i förmynderskapslagstiftningen. [33]
Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre lanthemmen. [6] Betänkande rörande ett ändamålsenligt utnyttjande avkronans fiskevatten. [28] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande ang. åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m. 1. Förslag och motivering. [40]
Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande ang. justitiekanslerns, justitieombudsmannens och miluieombudsmannens allmänna ämbetsställnine Industri. m. m. [7] och förslag rörande befrämjande av avsätt1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning. Betänkande Betänkande ningen av den svenska stenindustriens produkter [11] med forslag till omorganisation av landsfiskals- och stads- Betänkande rörande industriellt utnvtijande av halm [12] fiskalsbefattningarna m. m. 19] Betänkande med utredning ang. behovet av legala komBetänkande om statstjänstemäns ställning vid arbetskonpetensföreskrifter för utövande av hantverksyrken. [46] flikter. [19] 1937 års domsagoutredning. Betänkande med förslag till omorganisation av domsagoförvaltningen samt löneregHandel och sjöfart. lering för domsagopersonalen [29] Utredning ang. statsdepartementens organisation och därmed sammanhängande frågor. [44] Kommunikationsväsen. betänkande ang. grunder for intagning av enskild väg till Kommunalförvaltning. allmänt underhåll ävensom ang. statsbidrag till enskilda vågar. [1] Betänkande med förslag till taxa för befordring av gods Statens och k o m m u n e r n a s finansväsen. m. m å statens järnvägar [8] Betänkande ang. revision av tjänsteförteckningen i vad B-tänkande med förslag till exporttariffer. [8] Betänkande och försiaa ang. vissa med beviljande av tillav«er statens affärsdrivande verk. [5] stånd till yrkesmässigautoraobiltrafik förenade frågor [22] 1936 års lönekommitté. Betänkande med förslag till mili Betänkande med förslag rö-ande skärgårdarnas behov av tärt icke-ordinariereglemente. (10] förbättrade kommunikationer. [34] 1938 års arvskatteKommitté. Betänkande med förslag til Dragbilar. Betänkande med förslag till klassificering av förordning om arvs- och gåvoskatt m. m.-[18] vissa för framdragande av släpfordon eller arbetsredskap Nytt förslag till riktlinjer för bestämmandet av ersättninp ombyggda automobiler, m. m. [35] för tjflnstebostad. [3(5] 1936 firs lönekommitté. Betänkande med förslag till manskapsavlöninesreglemente. [38] Bank-, kredit- o c h penningväsen. 1936 års skattekommitté. Betänkande med förslag rörandt beskattning av stiftelser och ideella föreningar m fl juridiska personer m. m. [47] Försäkringsväsen. Politi. K y r k o v ä s e n . Undervisningsväsen. A n d l i g Betänkande med förslag till vissa ändringar i beklädnadsodling i övrigt. reglementet för polispersonalen m. m. [20] Betänkande med utredning och förslag ang. civilbefolk- Svensk namnbok till vägledning vid val av nya släktningens förseende med gasmasker samt inrättande av namn. [4] skyddsrum för luftskyddsändamål. [42] Utredning och förslag ang. fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor. [16] Utredning och förslag rörande fri undervisningsmateriel! Nationalekonomi och socialpolitik. för folk- och fortsättningsskolor. [17] RationaliserJngsntredningens betänkande. D e l l Motiv och Betänkande med utredning och förslag ang. rätt för folkförslag. [13] Del 2. Verkställda undersökningar. [14] skollärare m. fl. att inskrivas vid universitet och högHembiträdesutredningens betänkande. 2. Betänkande mef' skolor samt dar avlägga examina. [27| förslag till ag om reglering av anställnings- och arbets- Utredning och förslag ang. de kommunala flickskolornas förhållandena inom det husliga arbetet. [15] organisation. [39] Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. Del 2. Arbets- L938 års docentutredning. Betänkande och förslag rörande förhet m. m. [24] docentinstitutionen. [41] Betänkande med utredning och förslag rörande tillgodoseendet av behovet av allmänna samlingslokaler. [30] Försvarsväsen. H ä l s o - och sjukvård. Utredning och förslag rö-an<ie plats i Stockholms skärgård för förläggning av Stockholms örlogshas [2] Ledningen av landstingens hälso- och sjukvårdsverksamSociala försvarsbe-edskapskommittén. Betänkande. Del 1. het. [23] Förslag till familjebidragslag m. m. [26] Del 2. Förslag Betänkande ang. vissa med vården av civila patienter å till bestämmelser om utrymningshjälp och avlöning av garnisonssjukhusen sammanhängande organisationsfråviss luftskyddspersonal m. m. [45] gor. [31] Betänkande med förslag till organisation av försvarsvä- Betänkande med utredning och förslag ang. rekryteringen av försvarsväsendets officerskårer m. m. [43] sendets läkemedelsförsörjning. [48] Allmänt näringsväsen. Betänkande med förslag till kungörelse med vissa föreskrifter ang. tillverkning av bröd efter vikt m. m. [37]
Utrikes ärenden.
Stockholm 1939, Ivar Hsggströms Boktryckeri A. B. 394781
Internationell rätt.