Betänkande angående uppgörelse mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad rörande Överståthållarämbetets uppförande å riksstaten m. m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

TENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1 9 4 0 : 28

SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE UPPGÖRELSE

.MELLAN

KUNGL. MAJ:T OCH KRONAN SAMT STOCKHOLMS STAD RÖRANDE

ÖVERSTÅTHÅLLARÄMBETETS UPPFÖRANDE Å RIKSSTATEN M. M. AVGIVET AV

1 9 4 0 ÅRS

FÖRHANDLINGSKOIVIMISSION

S T O C K H O L M 19 4 0

Statens offentliga utredningar 1940 Kronologisk

förteckning Efterfrågan på jordbruksprodukter och dessi kansliighet för pris- och inkomstförändringar. Av H. Wold. Marcus. 144 s. Jo. Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning angående s. k. rattfylleri. Norstedt. 93 s. K. Betänkande med förslag angående krigsförsäkring av viss lösegendom. Norstedt. 60 s. H. Förslag till ändrad lagstiftning om straff för försök till brott. Lund, Ohlsson. 81 s. Ju. Straffrättskommitténs betänkande med förslag till lagstiftning om förmögenhetsbrott. Norstedt. 261 B. Ju. Betänkande angående utfärdande av samt ersättning för vissa läkarintyg. Marcus. 60 s. b. Socialvårdskommitténs betänkande. 1. Statistisk undersökning angående kommunernas ålderdomshem. BecKman. 9S s. S. Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. Norstedt. 98 s. Ju. Betänkande och förslag angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet m.m. B>ggstroin. 85 s. L. Straffrättskommitténs betänkande med förslag till andri,V. av strafflagen för krigsmakten i vad don horor förmögenhetsbrotten. Norstedt. 20 s. Ju. Betänkande med förslag till ändrade b^rtKDAnda» ^ > gående bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar. Marcus. 129, (2), 126 s. J o . . Betänkande med förslag till organisation av telegrafverket. Göteborg, Eländer. 135 s. K. Betänkande angående uppgörelse mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad rörande »viffstäthållarämbetets uppförande å riksstaten m. m. Beckman. 115 s S.

Betänkande och förslag angående reglering av församlingsindelningen i Stockholm och revision av den for huvudstaden gällande lagen om församlmgsstyrelse. Av T. Wohlin. Hsoggström. iv, 1C7 s. E. Betänkande angående omorganisation av armeforvanningens sjukvårdsstyrelse m. m. Beckman. 1 i 8. l-o. Betänkande med förslag till åtgärder for befordrande av produktionen å enskilda skogar i vissa delar av Norrland. Marcus. 260 s. Jo. • Betänkande med förslag till lag om krigsskadeersattning. Norstedt. 84 s. H. Promemoria med förslag till vissa åtgärder mot missbruk av tryckfriheten. Norstedt. 32 s. Ju. Betänkande angående uppgörelse mellan knngl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad rörande vissa markfrågor m. m. i Stockholm. Beckman. 154 s. 8 pl. K. Betänkande med förslag till lag med vissa bestömmelser om livförsäkring vid krig m. m. Norstedt. 83 s. II. Betänkande med förslag till lag om ändrad lydelse a\ 8 kap. strafflagen m. m. jämte därmed sammanhängande författningar. Norstedt. 130 s. Ju. Betänkande med förslag till kungörelse angående kontroll å handeln med ost samt viss lagstiftning angående korvvaror. Hasggström. 72 s. S. Svensk namnbok 1940. V. Petterson. 166 »• "»•• Betänkande med förslag rörande offentliga rattsh]alpsanstalter. Hseggström. 125 s. J u . Betänkande med utredning och forslag angående inrättande av fritidsreservat för städernas och de tättbebyggda samhällenas befolkning. Beckman. 289 s. !v Statistisk utredning angående förvaltningskostnader m. m. i konkurser. Norstedt. 26 s. Ju. Betänkande och förslag angående förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning vid statens järnvägar. Del 1. Beckman. 247 s. K. Betänkande med förslag rörande sk^gårdainas^beaOT av förbättrade kommunikationer. Del 2. Beckman. 134 s. K.

Anm.

Om särskild tryckort e3 angives, £

£

^

,

^

d=?^^^^^^ S n T g a r n a i omslag med* enhetlig färg för varje departement.

^

^

Ä

Ä

Ä

S

^

" t r e d n , n * a r S y t t r 6 aDOrdning (nr

S

Ä ]

^

:

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 4 0 : 2 8 SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE UPPGÖRELSE MELLAN

KUNGL. MAJ:T OCH KRONAN SAMT STOCKHOLMS STAD RÖRANDE

ÖVERSTÅTHÅLLARÄMBETETS UPPFÖRANDE Å RIKSSTATEN M. M. AVGIVET AV 1940 ÅRS

FÖRHANDLINGSKOMMISSION

STOCKHOLM 1940 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [2043 a 40J

V

INNEHÅLLSFÖIiTECKNLNG. Sid. a

Skrivelse till Konungen A. Överståthållarämbetet med vissa underlydande verk 1. Överståthållarämbetets uppkomst och utveckling 2. Överståthållarämbetets ställning och uppgifter 3. Stockholms stads särställning med avseende å den lokala statsförvaltningen i huvudstaden 4. Skäl för en förändring av kronans och stadens nuvarande deltagande i kostnaderna för överståthållarämbetet 5. Riktlinier för frågans lösning 6. Huvuddragen av förslaget 7. Speciell motivering till förslaget 8. Redogörelse för den nn föreslagna fördelningsprocenten 9. Jämförande beräkningar 10. Frågan om uppförande av nybyggnad för överståthållarämbetet . . . .

5 5 11 *° 16 ] 8

32 °° 39

B. Stockholms stads rannsakningsfängelse

42 C. Stockholms stadsarkiv

0 Bilagor: I. Tidigare förhandlingar mellan kronan och staden angående kostnaderna för överståthållarämbetet II. Överståthållarämbetets organisation och arbetsuppgifter III. Personal- och omkostnadsstater IV Beräknade intäkter på överståthållarämbetets och övriga berörda myndigV.

"

°° 73 '

108 heters verksamhet Förslag till avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad rörande överståthållarämbetets uppförande å riksstaten m. m 110 Bilaga A till avtalsförslaget

l]ii

TILL

KONUNGEN.

Stadskollegiet i Stockholms stad har i en den 4 april 1940 dagtecknad, till Kimgl. Maj:t ställd skrivelse, som ingivits till överståthållarämbetet, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för upptagande av förhandlingar med staden rörande överståthållarämbetets uppförande å kronans stat och en reglering av de frågor, i vilka staden i jämförelse med andra städer ännu intoge en särställning i förhållande till staten. Överståthållarämbetet har med skrivelse den 18 april 1940 till Kungl. Maj:t överlämnat stadskollegiets framställning, som av ämbetet tillstyrkts. Kungl. Maj:t har därefter genom beslut den 7 juni 1940, på hemställan av chefen för socialdepartementet, förklarat sig vilja medverka vid tillsättandet av en för staten och Stockholms stad gemensam kommission med uppgift att utföra undersökningar och föra förhandlingar i de spörsmål, som avsåges i stadskollegiets framställning. Därjämte har Kungl. Maj.t i den avsedda kommissionen utsett till ordförande överståthållaren Torsten Nothin samt till representanter för staten riksgäldsfullmäktigen Karl Magnusson och generaldirektören Henning Leo. Enligt beslut av stadskollegiet samma den 7 juni hava till stadens representanter vid förhandlingarna utsetts stadsfullmäktiges ordförande, redaktören Fredrik Ström och förste vice ordförande, överdirektören Vilhelm Hernlund med f. d. professorn Halvar G. F. Sundberg såsom sakkunnig. Sedermera har till sakkunnig på kronans sida utsetts landskamreraren Alarik Wigert. Kommis-

4 sionen, som antagit benämningen 1940 års förhandlingskornmission, har till sekreterare utsett hovrättsassessorn Ragnar Lundberg. Av skäl, för vilka kommissionen i det följande kommer att redogöra, har kommissionen stannat vid att föreslå överståthållarämbetets och vissa detsamma underställda myndigheters uppförande å riksstaten mot ersättning från stadens sida till kronan. Därjämte har en ekonomisk reglering föreslagits beträffande rannsakningsfängelset, där stadens skyldighet att bekosta förvaringen av bötesfångar varit tvistig. Till fullgörande av det kommissionen givna uppdraget får kommissionen härmed avlämna betänkande med förslag till avtal mellan kronan och Stockholms stad rörande nyssnämnda frågor. För vinnande av ökad överskådlighet hava vissa mera omfattande delar av utredningen icke intagits i själva betänkandet utan sammanförts i särskilda vid detsamma fogade bilagor. Stockholm den 30 oktober 1940. TORSTEN N O T H I N KARL MAGNUSSON

FREDRIK STRÖM

HENNING LEO

VILHELM HERNLUND Ragnar

Lundberg

BETÄNKANDE.

A. överståthållarämbetet med vissa underlydande verk. 1. överståthållarämbetets uppkomst och utveckling. 1 Överståthållarens ämbete tillkom i samband med den allmänna reorganisationen av stadsförvaltningen och länt-regeringen under Gustaf I I Adolf och Christinas förmyndare. Ämbetet var väl icke helt och hållet en nyhet. Förebilder därtill funnos före denna tid. Men det nuvarande överståthållarämbetet skapades både till namnet och i verkligheten av 1634 års regeringsform. I denna regleras sålunda icke blott central- utan även lokalförvaltningen. Det stadgas i 23 punkten, att »landsregeringen fördelas i vissa hövdingedömen eller gouyernement efter ordning och sätt, som följer: den förste är överståthållaren i Stockholm, alltid en av riksens råd, som haver sitt säte på Stockholms slott», och cle tjugutvå övriga med landshövdingar i orterna. 24 punkten angiver överståthållarens uppgifter och 25 punkten landshövdingarnas. Överståthållarens uppgifter voro enligt regeringsformen och en år 1664 för överståthållaren Claes Tott utfärdad instruktion omfattande. H a n hade uppsikt över slottet och kronans övriga »byggning» i huvudstaden, han handhade civil- och straffexekutionen, han övervakade indrivandet av kronans inkomster och han var »stadsens och borgerskapets förman». Detta förmanskap innebar en dubbel funktion: å ena sidan utövade han statsuppsikten över den dåtida stadsstyrelsens olika grenar och de borgerliga näringarna, å den andra bevakade han stadens rättigheter utåt. I 1672 års förordning om stadens styrelse säges, att stadsstyrelsen på rådstugan förvaltades av överståthållaren å Kungl. Maj :ts vägnar och på stadsens vägnar av borgmästare och råd. Till sitt »bistånd» hade överståthållaren en underståthållare och under honom voro de viktigaste tjänstemännen slottsfogden för exekutionen, slottssekreteraren för kansliärenden och slottsbokhållaren för kamerala göromål. 1681 anordnades en slottsrätt, vilken utgjorde begynnelsen till ämbetets fortfarande, vid polisdomstolen utövade domsrätt. I förhållande till staden framträder överståthållaren till en början icke såsom chef för ett överordnat ämbetsverk utan överståthållaren och magistraten bilda tillsammans en myndighet: överståthållaren med borgmästare och råd handhade stadens styrelse. Förhållandena ändras emellertid och överstat/ e / i ^ Ä * ^ 1 * * ^ " i y g g e r v ä s e n t l i 8 e u å 1 9 2 4 å16r s landsstatslönesakkunnigas betänkande (SOL 1928: 12) och »överståthållarämbetet 1634 / 10 1934».

6 hållaren blir en i förhållande till staden fristående och överordnad myndighet. Det avgörande steget i denna riktning synes hava tagits under envåldstiden. Skriftväxling mellan överståthållaren och magistraten blir regel och ämbetet framträder såsom en mellaninstans mellan staden och Kungl. Maj:t. Den ursprungliga organisationen, givetvis förstärkt med underordnade arbetskrafter, bibehölls till Gustaf I I L s tid. Överståthållarens medlemskap i rådet hade dock upphört. I samband därmed förordnades 1716, att överståthållaren, som sålunda ej vidare åtnjöt riksrådslön, skulle av stadens medel uppbära visst belopp. 1721 bestämdes detta till taffelpengar och hushyra. Taffelpengarna upphörde 1769 men återinfördes redan 1773. Samma år inköpte staden av Gustaf I I I Tessinska palatset i ändamål att detta skulle »i evärderliga tider såsom stadens egendom nyttjas och brukas till överståthållareboställe». År 1776 skedde en organisatorisk förändring och ny instruktion utfärdades. Överståthållarens deltagande i rättskipningen på rådstuvan upphörde. Ordningsväsendet, som dittills tillhört magistratsförvaltningen, övertogs av överståthållarämbetet. Magistratens politikollegium berövades sin domsrätt i egentliga polisförseelser och denna övertogs av den nya polisavdelningen, benämnd kungl. poliskammaren. Till denna, som uppfördes å kronans stat, överflyttades med bibehållen avlöning av stadens medel några av politikollegii tjänstemän. Chefskapet övertogs av polismästaren, vars befattning samtidigt inrättades. På stadens stat utgingo vidare lönerna till stadsfiskalerna och den egentliga polispersonalen, men dessa underordnades direkt överståthållarämbetet. Överståthållaren, som åren 1775—1789 ånyo var riksråd, åtnjöt då förutom riksråds lön även lönetillägg av kronan. Från 1789 utgick givetvis särskild avlöning. Av staden utgav os såsom förut taffelpenningar. Ny instruktion för ämbetet utfärdades 1791; överståthållaren befriades därigenom från vidare uppsikt över slottet. Denna instruktion gällde till 1882, då ny instruktion utfärdades, vilken i sin tur ersattes av den nu gällande av 1938. Genom 1776 års instruktion hade sålunda inom ämbetet uppkommit tvenne avdelningar. Den ena, vilken tidigare benämnts slottskansliet, kallades från 1791, då befattningen med slottet upphörde, överståthållarämbetets kansli. Den andra, till vilken poliskammaren utgjorde begynnelsen, var vad senare benämndes överståthållarämbetet för polisärenden. I början av 1800-talet utökades ämbetets befattning med uppbördsväsendet och från 1815 kan man tala om en särskild avdelning för uppbördsärenden. Dessutom uppkom en avdelning för fattigvårdsärenden, vilken dock senare upphörde. Överståthållarämbetets kansli handlade de ärenden, som av ålder ankommit å ämbetet. Den forna slottsbokhållartjänsten, efter 1791 benämnd kontorsbokhållare och sedan kamrerare, indrogs 1882. I samband med nya utsökningslagens tillkomst undergick kansliet en genomgripande omorganisation. Slottsfogdebefattningen, 1791 benämnd konungens fogat, indrogs då, varför allenast

7 slottssekreterarens ämbete, från 1791 kallad sekreterare, återstod; han tillerkändes 1896 samma ämbetsställning som landssekreterare. Från 1879 inrättades tvenne befattningar såsom stadsfogde. Riksdagen vägrade emellertid anslag för ändamålet, under hänvisning till, bl. a., att övriga städer med egna medel bestrede kostnaden för sitt utsökningsväsende; kommunen förständigades därefter att bevilja medel till stadsfogdarnas avlöning. En tredje stadsfogdebefattning inrättades senare men indrogs ånyo. Den underlydande exekutionspersonalen hade liksom kansliet i övrigt avlönats av kronan. Av 1850—51 års riksdag avslogs begärd personalutökning under hänvisning till att städerna i allmänhet bekostade exekutionsväsendet. 1858 bifölls däremot framställning om ökade avlöningsanslag under åberopande av att Stockholm vore eget län och personalen alltid avlönats av kronan. Från 1872 uppfördes anslag till avlöning åt exekutionsbetjäningen med 12 200 kronor såsom extra anslag, vilket anslag från 1885 uppfördes å ordinarie stat och, jämte dyrtidstillägg efter grunderna för oreglerade verk, ännu utgår. Senare framställningar om anslagshöjningar 1899 och 1903 vunno ej riksdagens bifall. Vid senare tillfället anfördes, att den gynnade undantagsställning staden kommit att intaga ej utgjorde giltig anledning att genom beviljande av förhöjt statsanslag ytterligare öka ifrågavarande särskilda förmån. Staden har därefter nödgats betala vad utöver nämnda statsanslag erfordrades för exekutionsbetjäningen. Andre stadsfogdens befattning har år 1933 indragits och hans uppgifter fördelats å förste stadsfogden och polisavdelningen, till vilken senare överförts bötesindrivning och handräckningsärenden. Vad överståthållarämbetet för polisärenden angår må först nämnas, att poliskammarens personal 1787 utökades med en sekreterare, kring vilken överståthållarens avdelning för polisärenden utbildat sig. Denne befattningshavare, numera benämnd polissekreterare, tillerkändes liksom sekreteraren i kansliet samma ämbetsställning som tillkom landssekreteraren. Vid omorganisation 1864 skapades för »yttre polisen» en ny befattning såsom polisintendent. Inom poliskammaren inrättades samtidigt en befattning såsom polisdomare, vilken utvecklades till chef för polisdomstolen såsom en fristående avdelning inom polisavdelningen. 1885 anordnades en tjänst såsom biträdande polismästare för handläggningen av ärenden i poliskammaren. Befattningen benämndes 1899 förste polisintendent och i samband därmed ändrades beteckningen å den dittillsvarande polisintendenten, som utövade det omedelbara chefsskapet över ordningspolisen, till andre polisintendent, 1917 utsöndrades chefsskapet över den detektiva polisen från förste polisintendentens arbetsområde och tillsattes härför en tredje polisintendent. Vid sidan av dessa tre befattningar, från 1938 benämnda kanslipolisintendenten, ordningspolisintendenten och kriminalpolisintendenten, inrättades 1938 ytterligare en polisintendentsbefattning, trafikpolisintendenten. Därutöver finnes såsom chef för statspolisen en statspolisintendent. I fråga om polispersonalen genomfördes 1850 en omorganisation, varigenom

8 en sammanslagning ägde rum av polis och brandvakt och grunden lades till den nuvarande poliskåren. I samband härmed skildes stadsfiskalerna från polisen och blevo enbart åklagare. Åklagarväsendet har 1937 omorganiserats och erhållit en fristående ställning. 1776 års polisreform innebar, att stadens polisväsende förstatligades. Kostnaderna bestredos huvudsakligen av kronan, men dittillsvarande anslag å stadens stat togos i anspråk för avlöning av dels vissa överflyttade tjänstemän, dels stadens äldre polispersonal — kronans utgifter voro därefter tre gånger större än stadens. Till en början vidtogos avlöningshöjningar och personalutvidgningar av kronan. Sålunda höjdes statsanslagen 1800 och 1812. Vid senare tillfället fastställdes kronans anslag till ett belopp av 15 000 rdr banco. Detta belopp, motsvarande 22 500 rdr rmt, höjdes 1858 under hänvisning bl. a. till huvudstadens karaktär av eget län till 28 100 kronor. Beloppet motsvarade sammanlagda avlöningskostnaderna för poliskammarens ämbets- och tjänstemän enligt den första lönestaten, antagen 1864. Anslaget indrogs efter ikraftträdandet av 1925 års polislag. De på stadens stat upptagna anslagen höjdes i en stadens av Kungl. Maj:t 1816 fastställd stat och upptogos där under benämningen »sublevation till poliskammaren» till 1 450 rdr banco, 1838 höjt till 1 525 rdr banco. Därjämte utgick av stadens medel ett anslag till hyra för poliskammaren. Anslaget angavs vara provisoriskt, enär drätselkommissionen ansett staden ej böra belastas med denna utgift och stadskassans befriande därifrån av överståthållaren ställts i utsikt. Denna ståndpunkt, att staden icke hade skyldighet i vidare mån än särskilt föreskrivits lämna bidrag till polisväsendet, vidhöll staden långt fram på 1800-talet. Det mötte emellertid svårigheter för ämbetet att av kronan utverka de för polisbevakningen erforderliga ökade anslagen, och på 1840-talet gjordes från kronans sida gällande, att det med skäl kunde anses åligga staden att av egna medel bekosta utgifter av sådan beskaffenhet. Konfliktsituationen löstes genom en serie kompromisser, varigenom staden tillerkändes nya inkomster och anslagen till polisen ökades; den märkligaste av dessa var 1850 års omorganisation av polisväsendet. För reformens möjliggörande erhöll staden en brännvinsförsäljningsavgift. Från stadens sida hävdades till en början, att stadens bidrag till polisväsendet icke finge överstiga behållningen å de anvisade inkomsttitlarna. Brännvinsavgiften var emellertid en rikt flödande inkomstkälla, som lämnade betydande överskott. Stadens anslag till polisväsendet synes sålunda i stort sett väl hava täckts av den inkomst staden erhållit av brännvinsmedlen ända till dess denna inkomst genom 1913 års beslut om avskrivning av rusdrycksmedlen kom att successivt indragas. Genom att täckning förelåg förlorade stadens tidigare ståndpunkt aktualitet och 1869 beviljade stadsfullmäktige ökade anslag av stadskassan utan förbehåll om täckningen. Från 1877 upphörde Kungl. Maj:ts dittillsvarande prövning av polisväsendets stat och begränsades fastställelsen till lönestaten för personalen inom ämbetets avdelning för polisärenden. Stadens anslag betecknades dock fortfarande »till överståthållarämbetet utgående bidrag». Med 1925 års polislag, som innebar polisväsendets kommunali-

9 sering, bortföll även denna beteckning. Från 1938 har i anslutning till lagen polispersonalen upptagits å den kommunala polisnämndens stat. Utvecklingens resultat har sålunda blivit, att polisavdelningen från att hava varit statsavlönad med kommunalt bidrag blivit kommunalavlönad; kronans nuvarande bidrag inskränker sig till två obetydliga anslag, ett till gratifikationer och ett för uppvärmning av poliskammarens lokaler, för vilket ändamål kronan tidigare bestått ved. Ett förslag till omorganisation av överståthållarämbetets avdelning för polisärenden har i år framlagts. Enligt detta förslag skall det egentliga polisverket utskiljas ur polisavdelningen och ställas under polismästarens chefskap. De stadsfogdeärenden, som lagts å polisavdelningen, liksom vissa andra där handlagda ärenden av exekutiv natur, skola återföras till stadsfogdens expedition, benämnd exekutionsverket. Polisavdelningen skall uppdelas i tre byråer, polisbyrån för ärenden, som i länen handläggas av länsstyrelserna, trafikbyrån för trafikärenden oavsett huruvida dessa äro länsstyrelse- eller magistratsärenden och magistratsbyrån för ärenden, som i magistratsstäder ankomma å magistrat. Den tredje avdelningen inom överståthållarämbetet utgör överståthållarämbetets avdelning för skatteärenden. Uppbörden av kronans och stadens skatter tillkom i äldre tid magistratens handelskollegium. Kronouppbörden kvarstannade länge hos magistraten, varemot vad man kan kalla den kommunala uppbörden redan 1720 övertogs av borgerskapets bemedlingskommission. Till kronouppbörden erhöll emellertid magistraten 1716 statsmedel för kontributionens indrivande. Detta bidrag till kronouppbörden i Stockholm kom att bestå, trots ansträngningar från statsförvaltningen att under hänvisning till förhållandena i övriga städer befrias från utgiften; efter besvär över Kungl. Maj:ts beslut hos ständerna 1734 funno dessa sålunda skäligt, att staden, vilken icke hade någon del i denna uppbörd, ej heller borde betungas med kostnaden för dess indrivande; 1742 medgavs likaledes efter besvär till ständerna en höjning av anslaget och ny ökning medgavs 1764. Överståthållarämbetet såsom ämbetsverk tog som synes icke befattning med kronouppbörden. Häri skedde en ändring vid omorganisationen av kronouppbörden år 1814. Enligt då utfärdat reglemente för kronouppbördsverket i Stockholms stad ställdes kronouppbörden, fortfarande handhavd av handelskollegium, under inseende och styrelse av överståthållaren. Till biträde vid denna verksamhet erhöll överståthållaren en kamrerare, som tillerkändes lika rang med landskamrerare. Kronouppbördsverket blev härigenom så att säga ett för överståthållarämbetet och handelskollegium gemensamt verk, varav en del bildade en avdelning för uppbördsärenden inom ämbetet. Ständerna beslöto följande år, att den till kronouppbördsverkets tjänstemän och betjäning av kronan och staden »gemensamt bestridda avlöning» skulle utgå med 7 648 rdr banco av statsverkets medel, varvid förutsattes, att även staden skulle lämna ökat anslag, och kungl. brev härom avgick 1816. Kostnaden för hela uppbördsverket, således även den hos överståthållarämbetet tjänstgörande

personalen, kom härigenom att vila å staden, ehuru med bidrag av statsmedel. Detta förhållande har därefter kommit att bestå. Statsanslaget, omräknat i 11 472 rdr rmt, utgår fortfarande. Stadens kostnader för verket undergingo successivt ökning, senast genom en av Kungl. Maj: t 1856 fastställd lönereglering. 1862 års kommunalförordning och 1863 års kyrkostämmoförordning för Stockholm ökade uppbörds verkets uppgifter genom att å det lägga debitering, uppbörd och redovisning av kommunalutskylderna till staden och församlingarna. 1875 gjorde stadsfullmäktige framställning om indragande av handelsoch ekonomikollegium, varvid förordades, att då den administrativa och exekutiva förvaltningen, till vilken kronouppbördens handhavande naturligen vore att hänföra, besörjdes av ämbetet, även bestyret med kronouppbördeii borde övertagas av ämbetet; tillika föreslogs, att tillsynen och kontrollen å kommunaluppbörden skulle dit överflyttas. Samtidigt framlades förslag till »avlöningsstat för de till överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden samt Stockholms stads uppbördsverk hörande ämbets- och tjänstemän samt betjänte». Genom kungl. brev den 15 oktober 1880 förordnades härom och fastställdes grunder för organisationen av Stockholms stads uppbördsverk. Samtidigt fastställdes avlöningsstat samt förklarades, att staden skulle bära pensioneringskostnaden. Dubbelbenämningen »överståthållarämbetet för uppbördsärenden samt stadens uppbördsverk» försvann först 1936. Efter införandet av den allmänna deklarationsplikten 1902 framträdde en uppdelning av arbetsuppgifterna i å ena sidan taxering och debitering och å den andra uppbörd och redovisning. Dessa och andra nytillkomna åligganden föranledde en omorganisation år 1921. Enligt denna lades taxering och debitering å särskilda taxeringskommissarier, medan uppbörd, redovisning och indrivning handhades av uppbördskommissarier; under uppbördsavdelningen sorterade taxeringsnämnderna. Kostnaderna för avdelningen bestredos av staden med bibehållande av 1816 års anslag. Av statsmedel lämnades emellertid, förutom vissa särskilda ersättningar för taxeringsarbetet m. m. till betydande men varierande belopp, med hänsyn till taxeringsresultatets betydelse för statsverket, även ett bidrag till kostnaderna för omorganisationen. Bidraget utgjorde först 90 000 kronor men nedsattes sedan successivt till 70 000 kronor. 1876 hade i huvudstaden inrättats en mantalsnämnd för handhavande av mantalsskrivningsväsendet med rotemän såsom underlydande organ. Genom omorganisation 1926 avskaffades rotemannainstitutionen och den civila folkbokföringen anförtroddes ett under nämnden lydande mantalskontor, medan mantalsskrivningen övertogs av taxeringskommissarierna. Ny omorganisation av uppbördsavdelningen skedde 1936. Avdelningen erhöll den ändrade benämningen överståthållarämbetet för skatteärenden och uppdelades i tre underavdelningar: taxeringsavdelningen, uppbördsavdelningen och mantalsavdelningen, i vilken senare mantalskontoret inordnades, i samband varmed mantalsnämnden avskaffades. Såsom chef för avdelningen tillsattes en skattedirektör. I statsbidrag tillerkändes staden 200 000 kronor per år samt år, då allmän fastighetstaxering ägde rum, ytterligare 14 000 kronor.

11 Förstnämnda belopp höjdes år 1939 till 220 000 kronor. Under skatteavdelningen har 1938 lagts nöjesskatte- och hundskatteuppbörden, varjämte kommunalt anslag till pensionsnämndsordförandenas arvoden uppförts å avdelningens stat. Överståthållaren erhöll, såsom förut nämnts, dels lön av statsverket, dels taffelpenningar och boställe av staden. Staden lämnade dessutom från 1830 vedanslag. Anslaget till taffelpenningar höjdes tid efter annan; numera betecknat anslag »till extra utgifter» utgör det 8 550 kronor förutom dyrtidstillägg enligt de grunder, som gälla för statliga oreglerade tjänster. Vedanslaget har 1920 indragits och staden i stället åtagit sig att svara för värmekostnaden. Staden har vidare bekostat möbleringen av tre för representation avsedda rum i boställshuset. I 1850 års stat för poliskammaren upptogs anslag till två ordonnanser. Anslaget uppdelades lika å överståthållaren och underståthållaren. År 1938 ändrades beteckningen till »personlig betjäning». Beloppet är 1 700 kronor jämte rörligt tillägg. I samband härmed beviljade staden från 1938 anslag till en portvakt i överståthållarhuset. Dennes arbetsuppgifter hade tidigare ombesörjts av överståthållarens orclonnans. Underståthållarens avlöning bekostas i huvudsak av kronan. Från 1812 har emellertid utgått taffelpenningar av staden. Beloppet har sedan 1924 varit 2 850 kronor jämte dyrtidstillägg. Därutöver erhåller underståthållaren enahanda anslag till personlig betjäning som utgår till överståthållaren.

2. överståthållarämbetets ställning och uppgifter. I 1882 års instruktion för överståthållarämbetet säges »styrelsen över Stockholms stad» vara anförtrodd »åt en överståthållare såsom Konungens befallningshavande». Lydelsen överensstämmer med 1855 års landshövdinginstruktions beskrivning av landshövdingens ställning i länet. I 1938 års instruktion för ämbetet är avfattningen: »Styrelsen över Stockholms stad är anförtrodd åt överståthållaren, vilken utövar densamma med underståthållaren såsom ställföreträdare i de fall, varom nedan förmäles, samt med biträde av andra befattningshavare såsom föredragande (Kungl. Maj:ts befallningshävande, överståthållarämbetet)-». Även denna lydelse är parallell med gällande landshövdinginstruktion. I 1937 års instruktion stadgas sålunda: »Styrelsen inom varje län är anförtrodd åt en landshövding, som utövar densamma med biträde av en landssekreterare och en landskamrerare jämte andra befattningshavare såsom föredragande, länsstyrelsen (Kungl. Maj:ts befallningshavande). Härigenom är överståthållarämbetets ställning i rikets förvaltningsorganisation angiven. Överståthållarämbetet är Kungl. Majrfcs befallningshavande i Stockholms stad och har sålunda en länsstyrelses funktioner. I instruktionens 5 § beskrives i konsekvens härmed överståthållarämbetets ämbetsbefattning på samma sätt som länsstyrelsens ämbetsbefattning i landshövdinginstruktionens motsvarande paragraf: »Det åligger överståthållarämbetet att giva

12 noggrann akt på huvudstadens tillstånd och behov samt att i allt söka främja stadens utveckling och befolkningens bästa.» I 6 § säges det tillkomma ämbetet att, såvitt huvudstaden rörer, fullgöra de åligganden och utöva de befogenheter, som i länen ankomma å länsstyrelserna. Att överståthållarämbetet sålunda är en till statsförvaltningen hörande offentlig ämbetsmyndighet bekräftas av det sätt, varpå ämbetets befattningshavare tillsättas. »Överståthållaren, underståthållaren och polismästaren i huvudstaden» hava enligt R F § 35 liksom landshövdingarna »förtroendesysslor, varifrån Konungen må dem entlediga, när han prövar rikets tjänst det fordra». Sekreteraren å kansliavdelningen, skattedirektören, statspolisintendenten, polisintendenten och intendent i skatteavdelningen utnämnas av Kungl. Maj:t efter anmälan av överståthållaren. Polisdomare och assessor utnämnas av Kungl. Maj:t efter förslag av överståthållarämbetet. Övriga ordinarie befattningshavare tillsättas av överståthållarämbetet genom konstitutorial. Icke ordinarie befattningar förordnas av Kungl. Maj:t eller tillsättas av ämbetet. Ämbetet fungerar emellertid ej allenast såsom länsstyrelse i ett län. Stockholms stad är även en stadskommun, i vilken en lokal ämbetsmyndighet måste fullgöra de uppgifter, som i andra städer, där magistrat finnes, handhavas av denna myndighet och underställda organ. Redan av den historiska översikten torde hava framgått, att magistraten i Stockholm icke fyller de funktioner, som tillkomma landsortsstädernas magistrater. Praktiskt taget är magistratens allmänna administrativa befogenhet begränsad till dess befattning med allmänna val. I övrigt fullgöras magistratsförvaltningsuppgifterna av överståthållarämbetet; detta har sålunda att i staden »utöva den omedelbara ledningen av polispersonalen och därstädes ombesörja polisverksamheten», det har att »fullgöra de å överexekutor ankommande göromålen», och det har att även i övrigt, där ej annat finnes stadgat, »för huvudstaden fullgöra de åligganden och utöva de befogenheter, vilka för annan stad, varest magistrat finnes, ankomma å denna.» Såsom härav framgår är överståthållarämbetet formellt Kungl. Maj:ts befallningshavande, d. v. s. länsstyrelse, men materiellt såväl länsstyrelse som magistrat. De på ämbetet ankommande ärendena kunna sålunda i huvudsak uppdelas i länsstyrelseärenden och magistratsärenden. Emellertid har överståthållarämbetet jämväl att handlägga ärenden, som annorstädes åvila annan lokal n^ndighet än magistrat och denna underställda organ. Enligt instruktionen åligger det sålunda överståthållarämbetet att »taga befattning med ärenden rörande civil folkbokföring, mantalsskrivning och taxering samt debitering, uppbörd, indrivning, redovisning, restitution, avkortning och avskrivning av icke blott kronoutskylder utan även kommunalutskylder och sådana utskylder och avgifter, som enligt gällande föreskrifter skola uppbäras och redovisas av överståthållarämbetet». Befattningen med mantalsskrivning och kronoutskylder tillhör väl till huvudsaklig del magistratsförvaltningen men i övrigt länsstyrelseförvaltningens område. Taxeringsväsendet åter tillhör delvis länsstyrelseförvaltningens område, men överståt-

13 hållarämbetet har här väsentligen mera omfattande uppgifter, vilka för riket i övrigt besörjas av taxeringsnämnderna såsom särskilda utom både länsstyrelse, magistrat och kommunalstyrelse stående organ; dock må erinras, att magistrat kan till förfogande för beskattningsnämnderna i första instans ställa kommunens tjänstemän, och att kommun även annorledes kan åtaga sig kostnader för särskilda anstalter för taxeringsarbetet. Med avseende å folkbokföringen besörjer ämbetet uppgifter, som annorstädes handhavas icke blott av vederbörande mantalsskrivningsförrättare utan även av pastor. Debitering och uppbörd samt avskrivning och avkortning av kommunalutskylder tillkommer i övriga städer kommunalstyrelsen. Ämbetet har vidare »att utöva den myndighet och vidtaga de åtgärder, som enligt lagarna om kommunalstyrelse i Stockholm och församlingsstyrelse därstädes åligga överståthållarämbetet». Ämbetets uppgifter med avseende å församlingsstyrelsen äro helt av länsstyrelsenatur. Till förebild för överståthållarämbetets befattning med kommunalstyrelsen togs i 1862 års kommunalförordning för huvudstaden de i landstingsförordningen »förekommande bestämmelser om Konungens Befallningshavandes deltagande uti och inflytande på de frågor, som utgöra föremål för förhandlingarna inom länsrepresentationen». I 1935 års kommunallag för huvudstaden har emellertid ämbetet tillagts vissa uppgifter, som i magistratsstäder ankomma å magistrat. »Överståthållaren äger föra ordet i Stockholms magistrat och deltaga i dess överläggningar och beslut samt, då han därtill finner anledning, å ämbetets vägnar övervara Stockholms rådhusrätts förhandlingar». Den praktiska betydelsen av denna bestämmelse är emellertid ringa. Under överståthållarämbetet lyda — förutom polispersonalen vid Stockholms polisdistrikt — stadsfiskalerna, förste stadsfogden, direktören vid Stockholms stads rannsakningsfängelse och fastighetsregisterföraren jämte dem underordnad personal. Stadsfiskalerna bilda en fristående avdelning, i vad avser handläggningen av åtalsfrågor ställd under justitiekanslersämbetets tillsyn, men i administrativt hänseende i övrigt huvudsakligen underordnad överståthållarämbetets beslutanderätt. Förste stadsfogdens expedition, som av ålder tillhört ämbetets kansliavdelning, skulle enligt föreliggande omorganisationsförslag organiseras såsom ett särskilt exekutionsverk. Rannsakningsfängelset och fastighetsregisterföraren hava ävenledes i viss mån karaktär av fristående, ämbetet underlydande institutioner. Förste stadsfogdens och fastighetsregisterförarens verksamhet tillhöra väsentligen magistratsförvaltningens område; även handhavandet av rannsakningsfängelset ligger utom en länsstyrelses arbetsuppgifter.

3. Stockholms stads särställning med avseende å den lokala statsförvaltningen i huvudstaden. Av den lämnade redogörelsen framgår, hurusom överståthållarämbetet formellt och delvis även reellt är länsstyrelse i Stockholms stad. Övriga länsstyrelser äro uppförda å kronans stat och kostnaderna för deras verksam-

14 het bestridas sålunda av statsmedel. Detta är däremot allenast partiellt förhållandet med överståthållarämbetet. Ursprungligen var väl även detta ämbetsverk bekostat av kronan; så är fortfarande fallet med den avdelning, som närmast motsvarar det äldre överståthållarämbetet, nämligen ämbetets kansli. Staden har visserligen nödgats övertaga kostnaderna för stadsfogdekontoret men erhåller enligt kungl. brev den 29 maj 1885 av staten 12 200 kronor i »ersättning för avlöning åt stadens exekutionsbetjäning». Polisavdelningen erhöll också vid sin tillkomst karaktär av en statsavlönad institution, men redan från begynnelsen deltog staden, om ock till jämförelsevis ringa del, i kostnaderna för avdelningen. Utvecklingen har sedan gått i den riktning, att staden fått vidkännas allt större del av dessa kostnader. Avsikten synes först hava varit, att kronan skulle betala vad som erfordrades för det egentliga överståthållarämbetet för polisärenden, medan staden skulle bära utgifterna för polispersonalen. Denna avsikt har dock icke förverkligats. Efter 1925 års polisreform bar kronans anslag indragits och staden får vidkännas kostnaderna icke blott, i enlighet med polislagen, för polisdistriktet utan ock för ämbetets polisavdelning; såsom minne av det ursprungliga rättsläget kvarstå blott å riksstaten »ersättning för gratifikationer åt extra ordinarie tjänstemän och vaktbetjänter vid stadens poliskammare» med 150 kronor enligt kungl. brev den 23 februari 1858 och »bidrag till kostnaderna för uppvärmning av poliskammarens ämbetslokaler» med 1 470 kronor enligt kungl. brev den 1 september 1911. Uppbördsavdelningen synes aldrig hava haft karaktär av en självständig av kronan bekostad avdelning av överståthållarämbetet. Vid avdelningens tillkomst framstod den som en del av stadens kronouppbördsverk. Till kostnaderna utgick emellertid statsbidrag. Detta förhållande äger fortfarande rum, ehuru uppbördsverket blivit en avdelning av överståthållarämbetet. De till staden utgående statsbidragen utgöras av »ersättning för kronouppbördsverket i staden» med 11 472 kronor enligt kungl. brev den 17 januari 1816 och ersättning för arbetet med taxeringen med 220 000 kronor enligt kungl. brev den 26 maj 1939. För de under ämbetet lydande institutionerna — utom stadsfogdekontoret — bär staden ensam kostnaderna, med den inskränkning att staden erhåller en på visst sätt beräknad ersättning från statsverket för mathållning åt krono fångar. överståthållaren och underståthållaren åtnjuta lön av kronan. Staden lämnar emellertid till dessa ämbetsmän särskilda bidrag, som i realiteten hava karaktär av avlöningsanslag. Överståthållarämbetets kansli är som nämnt uppfört å riksstaten och avlöningarna till den där anställda personalen utgå enligt de för statens befattningshavare gällande bestämmelserna; även övriga omkostnader betalas av kronan. All övrig personal vid ämbetet avlönas däremot av kommunala medel och kommunen bestrider jämväl övriga omkostnader för dessa delar av verket. Avlöningarna utgå enligt särskilda av Kungl. Maj:t den 29 april 1938 fastställda avlöningsreglementen för ordinarie och icke-ordinarie tjänste män, uppgjorda efter förebild av 1921 och 1935 års statliga avlöningsregle-

15 menten men med vissa olikheter i förhållande till dessa, bl. a. beträffande grunden för dyrtidstilläggets beräknande. Till ordinariereglementet hör en tjänsteförteckning, angivande de olika befattningarnas lönegradsplacering. Ämbetets ordinarie lönestat har fastställts av Kungl. Maj:t, dock ej i fråga om befattningar i lönegraden B 12 och därunder. Den historiska grunden till Kungl. Maj:ts prövning torde vara överståthållarämbetets karaktär av statligt verk; erinras bör dock, att enligt den före kommunallagarnas tillkomst gällande rätten städernas stater blevo föremål för Kungl. Maj:ts fastställelse, och att enligt ett såsom prejudikatsbildande ansett kungl. brev den 10 mars 1865 angående avlöningsstat för Göteborgs stads ämbetsmän och betjänte dylik fastställelse fortfarande skulle meddelas »i avseende å de tjänstebefattningar, vilka kunna anses vara av vikt för lagskipningen och kronans uppbörd eller eljest av mera allmän betydenhet». I 1938 års ordinariereglemente förklaras ock i anslutning härtill, att antalet ordinarie befattningar fastställes av Kungl. Maj:t, »där fråga är om befattningar, som kunna anses vara av vikt för lagskipningen eller eljest av mer allmän betydenhet»; i vilken omfattning så skall anses vara fallet framgår av den samtidigt meddelade fastställelsen av lönestaten. Grunden till att staden sålunda kommit att bestrida kostnaderna för ett statligt ämbetsverk är, förutom den historiska utvecklingen, att detta fullgör uppgifter, som i rikets övriga magistratsstäder handhavas av magistraten och denna underlydande befattningshavare. Av den historiska översikten framgår, hurusom, även om enstaka uttalanden av annan innebörd förekomma, denna synpunkt gång efter annan framkommit och även blivit avgörande vid statsmakternas ståndpunkttagande till anslagsäskanden rörande överståthållarämbetet. Det kan sålunda hänvisas till uttalanden av 1865—66 och 1879 års riksdagar angående stadsfogdebefattningarna samt av 1850—51, 1899, 1903 och 1915 års riksdagar rörande exekutionsbetjäningen liksom till uttalanden i kungl. breven den 17 juli 1840 och den 14 november 1842 samt av 1847—48 års riksdag angående polisen. Även beträffande uppbördsverket hava liknande synpunkter redan under 1700-talet framförts, men frågeställningen var då den omvända, i det uppbörden handhades av magistraten. Efter uppbördsverkets inordnande i överståthållarämbetet har dock, då staden förmenat sig icke böra bära kostnaderna för taxeringen, en motsatt synpunkt av statsmakterna år 1940 (kungl. propositionen nr 134) framförts, i det bl. a. hänvisats till att staden »av ålder» skulle hava bestritt kostnader för taxeringen. Det är också uppenbart, att även om en hänvisning till förhållandena i magistratsstäderna vid åtskilliga tillfällen tagits till anledning för avslag å framställda anslagsäskanden och därigenom framtvingat stadens ökade deltagande i kostnaderna för ämbetet, stadens nuvarande deltagande i kostnaderna för ämbetet dock icke kan genomgående anses hava bestämts med en dylik princip såsom rättesnöre. Det må härvid allenast hänvisas till att kronan betalar överståthållarämbetets kansli, ehuru där handläggas åtskilliga magistratsärenden, medan staden har att bekosta polisavdelningen, som i stor utsträckning handhar angelägenheter av länsstyrelsenatur.

16 Några särskilda inkomster, till vilka man skulle kunna hänvisa såsom en för Stockholm speciell grund för stadens utgifter för ämbetet, finnas icke. De inkomstgivande rättigheter, staden åtnjuter i form av tolagsersättning och källarfrihetsmedel, äga sin motsvarighet även i magistratsstäder och sakna för övrigt i och för sig samband med stadens kostnader för ämbetet. Den betydelsefullaste av inkomsterna, tolagsersättningen, utgör ersättning för en ålderdomlig numera avlöst kommunalskatt, avsedd för stadens allmänna utgifter. De ovan nämnda särskilda statsanslagen äro redan till beloppet alltför obetydliga att kunna i detta sammanhang åberopas och för deras tillkomst hava dessutom förelegat andra skäl.

4. Skäl för en förändring av kronans och stadens nuvarande deltagande i kostnaderna för överståthållarämbetet. Från stadens sida har framhållits, att det måste anses principiellt oriktigt, att en statlig myndighet som överståthållarämbetet skall för erhållande av medel vara beroende av kommunalt anslagsbeviljande. Denna mening synes kommissionen välgrundad. Överståthållarämbetet har ställning av statlig tillsynsmyndighet över kommunalstyrelsen med uppgift att pröva kommunala beslut, som enligt författningarna underställas ämbetet, att avgöra besvär över kommunala beslut och att handhava den statliga effektivitetskontroll, som i skilda hänseenden ansetts böra anordnas över kommunalstyrelsen. Det måste både för ämbetet och staden te sig otillfredsställande samt kan lätt leda till ett eljest onödigt motsatsförhållande och försätta både ämbetet och kommunalstyrelsen i en skev ställning, att ämbetet såsom överordnat organ skall i anslagshänseende vara beroende av den underordnade kommunen. Olägenheter göra sig också gällande i ett annat hänseende. Då de kommunala anslagen beviljas till en utanför kommunalstyrelsen stående ämbetsmyndighet, kunna vanliga normer för kommunalt anslagsbeviljande ej tilllämpas. Kommunen saknar befogenhet och möjlighet att taga befattning med ämbetets verksamhet, den handhar icke genom egna organ förvaltningen av de lämnade anslagen, och den kan icke heller genom kommunal revision följa anslagsanvändningen. För de kommunala myndigheterna ter sig läget sålunda, att anslagsprövningen måste äga rum väsentligen på grundval av framställda äskanden, vilka icke kunna granskas som de kommunala organens petita. Å andra sidan äger ämbetet i följd av bristen på sådana anordningar icke de möjligheter, som stå de kommunala förvaltningarna till buds, att övertyga de kommunala organen om anslagens erforderlighet och kan därigenom komma i en i förhållande till kommunalstyrelsens olika grenar missgynnad ställning. Det nuvarande systemet med statsavlönade och kommunalavlönade befattningshavare vid ett och samma verk är organisatoriskt olyckligt. De olika avlöningsförhållandena skapa konstlade skiljemurar inom verket och forsvåra naturliga och lämpliga omflyttningar av personalen mellan avdelningarna liksom de minska befattningshavarnas eljest möjliga befordrmgsutsikter.

17 Genom att den övervägande delen av ämbetet är ett kommunalavlönat verk står ämbetet, ehuru länsstyrelse i Stockholms stad, isolerat i förhållande till statsförvaltningen i övrigt. Uppenbarligen är den åtminstone delvis högre lönenivån vid ämbetet än inom statsförvaltningen i övrigt vilken har sin grund i den gynnsamma löneställning staden velat giva sina befattningshavare — ägnad att tillgodose överståthållarämbetet med kompetent arbetskraft. Men de olika avlöningssystemen hindra å andra sidan befordringar från ämbetet till andra verk och äro i detta hänseende till olägenhet. Att ämbetets lönestat blir föremål för Kungl. Maj:ts fastställelse torde nämligen icke utgöra någon garanti för ett likformigt bedömande, då Kungl. Maj:t numera torde verkställa prövningen av de utav kommunala representationer antagna lönestaterna väsentligen ur synpunkten att lönerna icke äro så låga, att en god rekrytering av tjänsterna kan äventyras. Behovet av ett enhetligt lönesystem uppmärksammades vid 1938 års lönereglering för ämbetet och föranledde då, att avlöningsbestämmelserna för ämbetet närmades de inom statsförvaltningen gällande. Den avsedda verkan ernåddes emellertid icke. I följd av alltjämt förefintliga skiljaktigheter i avlöningssystem ansågs ett förverkligande av den eftersträvade cirkulationen mellan stats- och kommunalavlönad anställning icke möjlig. Föreslagna bestämmelser, åsyftande reciprocitet i lönehänseende mellan tjänstemän hos ämbetet och inom den civila statsförvaltningen, blevo därför icke av Kungl. Maj:t godtagna. Ett ytterligare och avgörande skäl för en förändring av de nuvarande förhållandena med avseende å bestridande av kostnaderna för ämbetets verksamhet är slutligen att söka däri, att Stockholms stad pålagts kostnader för den statliga lokalförvaltningen, till vilka motsvarighet saknas i övriga städer. Dessa äro väl skyldiga att bekosta magistratsförvaltningen med vad därmed sammanhänger mom exekutionsväsende, åklagarväsende, omhändertagande av rannsakningsfångar samt fastighetsregistrering. Men huvudstaden har icke blott att bestrida utgifterna för magistraten och för dessa magistratsförvaltningen närstående verksamhetsgrenar. Stockholms stad har även att bestrida kostnaderna för överståthållarämbetets avdelningar för polisärenden och skatteärenden, ehuru dessa avdelningar delvis utföra arbete, som i rikets övriga delar ankommer å länsstyrelse. Å andra sidan är staden befriad från deltagande i kostnaderna för ämbetets kansliavdelning, ehuru där handläggas ärenden, som i magistratsstäderna tillhöra magistrats arbetsområde. Dessa avvikelser i olika riktningar kunna icke anses ekonomiskt kompensera varandra, utan huvudstadens skyldigheter överstiga dess förmåner med ett icke oväsentligt belopp. Rättvisa och billighet liksom behovet av enhetliga regler över hela riket synas fordra att harutmnan i möjligaste mån likställighet anordnas mellan städerna Av den av statsmakterna vid skilda tillfällen åberopade principen, att huvudstaden bor bära utgifterna för förvaltningsgrenar, som i andra städer bekostas av kommunen, följer ofrånkomligt, att Stockholms stad också bör befrias från sådana utgifter för den lokala statsförvaltningen, som i dessa städer bäras av kronan. Vad skatteavdelningen angår uttalades från statsmakternas sida vid den nuvarande organisationens tillkomst, att staden skulle äga påräkna skäligt bidrag till de kostnader, staden förmåtts påtaga sig för taxeringsarbetet 2043 a 40

5. Riktlinjer för frågans lösning. De möjligheter till en lösning av det föreliggande problemet, som erbjuda sig, synas vara trenne. Den första är, att överståthållarämbetet klyves i en länsstyrelsedel och i en magistratsdel och att staden får övertaga kostnaderna för denna senare. Den andra är, att staden får svara för ämbetets samtliga utgifter men erhåller bidrag av statsmedel, i den mån verket fullgör länsstyrelseuppgifter. Den tredje möjligheten är slutligen, att ämbetet uppföres å kronans stat och att staden får deltaga i kostnaderna, i den mån ämbetet fullgör magistratsuppgifter. Genom en uppdelning av ämbetet i länsstyrelse och magistrat skulle kronan och staden vardera få svara för kostnaderna efter samma regler som tillämpas i övriga städer. En sådan lösning möter emellertid allvarliga praktiska ölägenheter. Överståthållarämbetet har allt sedan sin tillkomst fyllt både länsstyrelse- och magistratsuppgifter, ehuru de senare genom den särskilda magistratsförvaltningens successiva avveckling alltmera tilltagit i omfattning och betydelse. Att en dylik gemensam organisation för länsstyrelse- och magistratsförvaltning i huvudstaden skapats har givetvis haft sina skäl. E t t av dessa, som särskilt varit avgörande för polisavdelningens tillkomst, har varit den utomordentliga betydelse, som ur statssynpunkt måste tillmätas polisväsendet i rikets huvudstad, där Kungl. Maj:t och riksdagen utöva sin verksamhet och dit praktiskt taget hela den centrala förvaltningen blivit förlagd. Den omständigheten, att Stockholms stad bildar på en gång eget län och en stadskommun, utgör uppenbarligen också ett starkt praktiskt skäl för en i möjligaste mån enhetlig organisation av den huvudstaden avseende lokala statsförvaltningen. Både ur förvaltningens och verkets synpunkt måste det framstå såsom olämpligt att splittra den historiskt framvuxna, enhetliga institution, som ämbetet utgör. Ett återinförande av en särskild magistratsförvaltning skulle betyda en utveckling bakåt till organisationsformer, som av effektivitetshänsyn funnits böra övergivas. Det skulle införa två instanser i stället för en, uppdela handläggningen av olika, ofta närliknande och inbördes sammanhängande ärenden å skilda myndigheter och därigenom medföra dubbelprövning, omgång och tidsutdräkt i förvaltningen. E t t sådant resultat kan icke vara önskvärt. Principen för reformen måste därför vara, att den enhetliga organisation av den lokala förvaltningen, som i huvudstaden åstadkommits, icke sönderslås. Det skulle då kunna ifrågasättas, om icke verket helt borde organiseras såsom kommunalavlönat. E t t skäl härför skulle kunna anses vara, att överståthållarämbetets verksamhet till den större delen är av magistratsförvaltningsnatur och att detta särskilt är fallet, om hänsyn tages till de under ämbetet lydande institutionerna. Såsom ytterligare skäl skulle kunna åberopas, att utvecklingen under senare tid gått i denna riktning, i det på staden kommit att läggas kostnaderna för både polisavdelningen och skatteavdelningen, vilka var för sig till omfattningen äro väsentligt större än det statsavlönade kansliet. Mot

19 en sådan lösning talar emellertid det redan anförda principiella skälet, att en över kommunalstyrelsen ställd, till statsförvaltningen hörande myndighet som Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholm icke lämpligen bör stå i ekonomiskt beroende av de underordnade kommunala organen. Därtill kommer, att om det ekonomiska ansvaret för ämbetet skulle övertagas av staden, kronan givetvis borde ersätta staden de kostnader, som belöpte å länsstyrelseverksamheten, vilket i viss mån komme att innebära, att statens utgifter skulle bestämmas av ett kommunalt organ. En medelväg mellan denna lösning och den förut nämnda klyvningen av ämbetet är, att de under ämbetet lydande institutionerna, de blivande exekutions- och polisverken ävensom åklagarväsendet, rannsakningsfängelset och fastighetsregisterkontoret, helt utsöndras ur ämbetet och organiseras såsom kommunala verk. Vad polisväsendet angår är under nuvarande förhållanden en sådan lösning naturlig och lämplig, då härigenom denna verksamhet, nu delad mellan ämbetets polisavdelning och den under polisnämnden sorterande poliskåren, skulle komma att handhavas av ett enhetligt polisverk. Rannsakningsfängelset intager en tämligen fristående ställning i förhållande till ämbetet, varför det icke heller synes nödvändigt att inbegripa denna institution under den nu ifrågasatta reformen. Lämpligare torde vara att överföra fängelsets förvaltning till kommunalstyrelsen och uppdraga den åt lämplig kommunal nämnd. I samband härmed bör personalen uppföras å kommunalstyrelsens stat. De tillsynsbefogenheter, som tillkomma överståthållarämbetet, lämnas givetvis härav orubbade. I fråga om polisdomstolen bör slutligen ett ståndpunkttagande kunna anstå, enär förslag föreligger till polisdomstolarnas inordnande i rådhusrätterna. Polisdomstolen synes därför nu i avvaktan å detta förslags prövning kunna lämnas utanför reformen; skulle emellertid nämnda överflyttning ej komma till stånd, bör frågan om polisdomstolens ställning ånyo upptagas. Bortsett från dessa tre institutioner — polisverket, rannsakningsfängelset och polisdomstolen — kan ett frånskiljande av de ämbetet underlydande verken ej anses önskvärt eller ens lämpligt. Det bör sålunda uppenbarligen ej ifrågakomma, att lägga institutionerna uteslutande under kommunala nämnder. Verksamhetens karaktär förbjuder en sådan åtgärd. Att organisera dem såsom egna, ämbetet underlydande men i anslagshänseende därifrån skilda verk medför också olägenheter. Hittills har personalen å dessa avdelningar ansetts tillhöra ämbetet, vilket i förening med de likartade avlöningsförhållandena möjliggjort personalcirkulation mellan dem och ämbetets centrala avdelningar. Skulle sambandet mellan ämbetet och de underlydande verken brytas och dessa senare kvarstå såsom kommunalavlönade institutioner, medan ämbetet självt bleve statsavlönat, komme denna cirkulation att försvåras eller förhindras och sålunda de olägenheter, som föreligga i följd av de olikartade avlöningsförhållandena för kansliet och de övriga avdelningarna, komma att på annat sätt kvarstå. Att detta bleve till skada ur rekryterings- och befordringssynpunkt är uppenbart. De särskilda institutionernas förläggande under ämbetet har föranletts av de egenartade förhållandena i huvudstaden; detta

20 skäl synes alltfort böra tillmätas betydelse. Slutligen är att erinra, att om institutionerna ej underordnas kommunala nämnder utan kvarstå under ämbetet men arbeta med kommunala anslag, ämbetet skulle i förhållande till kommunalstyrelsen framstå såsom verkens målsman och sålunda vara nödsakat där göra framställningar om kommunala anslag; ett sådant förhållande skulle, om ock i begränsad omfattning, möta de principiella invändningar, som gjorts mot att ämbetet självt göres ekonomiskt beroende av kommunen. Såsom enda möjlighet för omläggningen kvarstår då, att ämbetet med underlydande institutioner — utom de tre förut nämnda — uppföres å kronans stat. Detta är också den enda lösning, som överensstämmer med ämbetets instruktionsmässiga karaktär av en länsstyrelse med magistratsuppgifter. Den giver statsmakterna avgörandet i fråga om ämbetets personalstater och frikallar ämbetet från ekonomiskt beroende av kommunen. Den möjliggör en enhetlig prövning av ämbetets personal- och medelsbehov. Den skapar likformiga avlöningsförhållanden inom verket. Och den bryter överståthållarämbetets hittillsvarande isolerade ställning inom statsförvaltningen, underlättar rekryteringen och skapar ökade befordringsmöjligheter för verkets personal. E n sådan lösning vann 1929 vid behandlingen av landsstatslönesakkunnigas förslag rörande överståthållarämbetet Kungl. Maj:ts godkännande. Att den är ur allmän synpunkt att förorda, därom kan något tvivel icke heller råda. När kommissionen förordar överståthållarämbetets överförande å kronans stat, är givetvis icke avsikten, att detta skall leda till att huvudstaden befrias från kostnader, som andra städer skola bära. Från Stockholms stads sida har också i den framställning, vari initiativet till frågans upptagande givits, särskilt framhållits, att detta icke varit stadens syfte. Det får då ej heller bliva reformens praktiska resultat. Staden bör följaktligen påläggas skyldigheten att ersätta kronan de utgifter, som det enligt allmänna organisatoriska grundsatser bör ankomma på staden att bekosta. I viss omfattning kommer kronan att hållas skadeslös genom att kronan, såsom den för ämbetet ekonomiskt ansvarige, efter reformens fullständiga genomförande skall uppbära alla de inkomster, som uppkomma i ämbetets verksamhet, och genom att de statsbidrag, som i olika former nu utgå till staden för ämbetet, kunna indragas. Men staden bör därutöver svara för den nettokostnad, som kronan kommer att orsakas genom ämbetets magistrats- och liknande förvaltning. Från stadens sida har antytts, att detta skulle kunna ske i den form, att staden helt eller delvis avstode från vissa av statsmedel utgående ersättningar för stadens inkomstgivande rättigheter. Härvid har särskilt nämnts tolagsersättningen och såsom föredömlig hänvisats till inkvarteringsskyldighetens avlösning 1938. Även om en sådan väg till lösande av frågan om stadens deltagande kan synas tilltalande, kan kommissionen likväl icke biträda förslaget. Tolagsersättningens bibehållande eller avskaffande är en för de äldre stapelstäderna gemensam fråga och bör icke inblandas i detta huvudstaden ensam angående spörsmål. Då man icke heller vet, om inkomsterna av tolagsersättningen komma att stiga eller falla i någorlunda takt med ökningen eller minskningen av kostnaderna för magistratsförvaltningen, skulle en dylik avlösning även

21 lätt kunna verka så oförmånligt — för staden eller för kronan — att själva grundprincipen för den nu aktuella reformen, stadens bärande av kostnaderna för magistratsförvaltningen, komme att undanryckas. Den enda riktiga vägen synes vara, att staden ersätter kronan den andel av kostnaderna för ämbetet, som kan anses belöpa å magistratsförvaltningen och vad därmed sammanhänger, och att genom periodiska omprövningar tillses, att stadens andel bibehålles vid vad denna princip fordrar.

6. Huvuddragen av förslaget. Principerna för det förslag, kommissionen framlagt, äro sålunda, att överståthållarämbetet skall uppföras å kronans stat; att enahanda skall gälla beträffande de underlydande verken med undantag av dels polisverket och rannsakningsfängelset, vilka uppföras å kommunalstyrelsens stat, dels ock polisdomstolen, som tills vidare lämnas utanför reformen; att kronan skall bära kostnaderna för ämbetet, i den mån verket kan anses såsom länsstyrelse; och att staden skall ersätta kronan kostnaderna för den av ämbetet handhavda magistratsverksamheten, åklagarväsendet, fastighetsregistreringen, folkbokföringen och kommunaluppbörden. Med avseende å taxeringsväsendet vill kommissionen framhålla följande. Taxeringsväsendet handhaves i länen av taxeringsnämnderna, vilka varken äro länsstyrelse- eller magistratsorgan men icke heller tillhöra kommunalstyrelsen utan hava karaktären av fristående medborgerliga organ. Då taxeringsarbetet i Stockholm i viss mån utföres av överståthållarämbetet och dess befattningshavare, ligger nära till hands att söka en annan princip för bestridandet av kostnaderna för det tjänstemannamässiga taxeringsarbetet. Taxeringsförordningen har bemyndigat kommunerna att påtaga sig kostnader för taxeringsväsendets effektivisering och å andra sidan för sådant fall ställt i utsikt bidrag av statsmedel till kommunens kostnader. När den nuvarande organisationen genomfördes, förklarades också från statsmakternas sida, att huvudstaden skulle äga påräkna skäligt bidrag. Intill dess emellertid statsmakterna varit i tillfälle verkställa en omprövning av denna organisation icke blott ur synpunkten av dess ändamålsenlighet över huvud taget — vilken prövning redan skett genom fastställandet av lönestater och instruktion — utan jämväl ur kostnadssynpunkt och med hänsyn tagen till de konsekvenser för taxeringsarbetets organisation i länen, som ett förstatligande utan reservation av den nuvarande organisationen i Stockholm möjligen skulle kunna medföra, anser sig kommissionen icke böra förorda, att kronan för det närvarande ikläder sig ökade bidrag till staden för taxeringsarbetet i vidare mån än en sådan ökning kan anses motiverad av den här ovan fastslagna allmänna principen, att kronan bör bära kostnaderna för överståthållarämbetets funktioner såsom länsstyrelse, d. v. s. i förevarande fall de på ett landskontor av motsvarande storlek belöpande kostnaderna för skattearbetet. Skulle emellertid vid en närmare omprövning den nuvarande organisationen anses böra i huvudsak bibehållas, har kommissionen ansett riktigt, att en fördelning av kostna-

22 derna mellan kronan och staden äger rum, så att staden blir skyldig ersätta kronan halva kostnaden för denna överståthållarämbetets arbetsuppgift i den mån den icke är att hänföra till vare sig länsstyrelse- eller magistratsförvaltning. Då ämbetet upptages å kronans stat, bör följden därav bliva, att samtliga inkomster i ämbetets verksamhet komma att uppbäras av kronan. Härigenom komma sålunda kronans kostnader för verket att minskas. Då stadens bidrag skall bestämmas, bör man utgå från de sammanlagda kostnaderna för ämbetet och sedan beräkna vad därav belöper å magistratsförvaltningen, åklagarväsendet, fastighetsregisterföringen, folkbokföringen och kommunaluppbörden samt för stadens andel i taxeringsarbetet. Efter frånräknande av en procentuell andel, svarande mot de av staden avstådda intäkterna, bör staden tillförbindas att ersätta kronan återstående procentuella andel av kostnaderna för ämbetsverket såsom helhet. Då emellertid förhållandena kunna förändras, exempelvis genom en förskjutning av magistratsförvaltningens omfattning eller genom ändrade regler för taxeringsarbetets handhavande, bör såväl kronan som staden kunna påkalla en omprövning av beräkningen av stadens bidrag; det faller av sig självt, att en dylik endast bör äga rum vid väsentliga förskjutningar i grunderna för regleringen. Oavsett detta synes en periodiskt återkommande översyn av fördelningsreglerna böra ske, första gången så snart nyordningen stabiliserats och därefter vart tionde år. I fråga om överståthållarens och underståthållarens avlöningsfrågor synes en reglering böra ske allenast för framtida ämbetsinnehavare. Med överståthållarens ställning av Kungl. Maj:ts befallningshavande i huvudstaden och underståthållarens av hans ställföreträdare är det uppenbart, att kostnaderna för deras avlöning främst böra åvila kronan. Emellertid har överståthållarämbetet, såsom redan framhållits, en magistrats arbetsuppgifter, varför det är skäligt, att viss del av lönekostnaden stannar å staden. Med hänsyn till att vid nuvarande överståthållarbostället är knuten bestämmelsen om dess fortvarande användning för samma ändamål synes ändamålsenligt, att staden betalar sin andel i denna kostnad genom att tillhandahålla fastigheten såsom tjänstebostad åt överståthållaren; därmed synes böra förenas skyldighet att svara för möblering efter samma regler som gälla för landshövding samt för elektrisk belysning, uppvärmning och samtliga på fastigheten såsom sådan belöpande utgifter. Beträffande anskaffandet av lokaler åt ämbetsverket synes lämpligt, att kronan svarar för tillhandahållandet av lokaler åt de avdelningar, som i större eller mindre utsträckning hava länsstyrelses uppgifter och som böra sammanhållas till ett enhetligt verk, under det att staden besörjer, att lämpliga lokaler kunna erhållas för ämbetet i övrigt. Med den ovan föreslagna formen för den ekonomiska uppgörelsen komma lokalkostnaderna att ingå bland verkets utgifter och sålunda att slutligen fördelas efter de allmänna reglerna. Den kostnadsfördelning, som här föreslagits, avser ett på riksstaten upp-

fört verk, vars personal sålunda avlönas efter kronans avlöningssystem. Såsom övergångskostnader tillkomma dels lön och pension till tjänsteman, som före eller vid avtalets ikraftträdande överförts å indragnings- eller övergångsstat eller avgått med pension ävensom familjepension åt efterlevande efter sådan tjänsteman eller efter tjänsteman, som avlidit före avtalets ikraftträdande, dels på tiden före övertagandet belöpande familjepensionsavgifter för tjänstgörande personal, dels skillnaden mellan kommunallönen och statslönen eller kommunalpensionen och statspensionen i de fall, där kronans förmåner äro lägre, dels ock pensionsavgifter för förut kommunalavlönad personal, som icke är skyldig vidkännas dylika. Förstnämnda slag av övergångskostnader synes kunna här utelämnas. Dylika utgifter böra fortfarande bestridas av staden eller kronan efter nuvarande regler. Beträffande familjepensionsavgifter, som belöpa å tiden före ikraftträdandet, synes det lämpligt, att staden till kronan utgiver det belopp, som försäkringsmässigt svarar mot vad den kommunalavlönade personalen vid övertagandet skulle såsom statsavlönad hava inbetalt. Vad fyllnadslöner och pensioner angår har från stadens sida ifrågasatts, huruvida staden rättvisligen borde åläggas ensam bära kostnaderna härför; Kungl. Maj:t hade prövat och fastställt avlöningarna och kronan bure sålunda, enligt stadens mening, medansvar för deras storlek. Även om detta resonemang icke kan frånkännas ett visst berättigande, torde dock staden relativt fritt hava bestämt lönerna och Kungl. Maj:t begränsat sig till en prövning, att dessa vore tillräckliga för tryggandet av en tillfredsställande rekrytering. Vad 1938 års lönereglering angår torde det särskilda, från statens regler avvikande lönetillägget hava föranlétts av den tidigare lönenivån. I yttrande över den föreslagna nya organisationen av polisavdelningen har staden uttalat sin villighet att bära de övergångskostnader, som orsakades av en tillämpning av kronans avlöningssystem å de tidigare kommunalavlönade tjänstemännen. Vid sådant förhållande synes det icke obilligt att i detta sammanhang lägga motsvarande kostnader å staden. Enahanda är förhållandet med pensionsavgifterna för kommunalavlönad personal, i den mån denna ej blir skyldig att själv vidkännas dessa avgifter. Stadens representanter förutsätta härvid, att de möjligheter till kostnadernas nedbringande, som 1938 års avlönings- och pensionsbestämmelser öppna, skola så långt det finnes skäligt av Kungl. Maj:t tillvaratagas. De här föreslagna normerna för kostnadsfördelningen hava ansetts böra erhålla avtals form. Sedan avtalet antagits av staden och kronan, kommer beslutanderätten i fråga om ämbetets organisation att helt tillhöra statsmakterna. Det synes dock böra förutsättas, att mera omfattande ändringar, som i avsevärdare utsträckning skulle öka stadens kostnader, icke komma att genomföras utan att staden beretts tillfälle därom uttala sin mening samt att när fråga är om organisationen av avdelningar inom överståthållarämbetet eller av underlydande verk, som principiellt tillhöra magistratsförvaltningen, särskild betydelse kommer att tillmätas stadens erinringar.

24 Kommissionen har icke avsett, att genom avtalet skola skapas privaträttsliga rättigheter för den ena parten gentemot den andra. Skulle exempelvis genom en ändring i lagstiftningen förhållandet mellan kronan och magistratsstäderna i allmänhet undergå en förskjutning, bör icke Stockholms stad på grund av avtalets bestämmelser intaga en särställning.

7. Speciell motivering till förslaget. Rörande de särskilda bestämmelserna i avtalsförslaget får kommissionen anföra följande. §1I fråga om första stycket i denna paragraf får kommissionen hänvisa till vad som anförts i den allmänna motiveringen. Att, såsom i paragrafens andra stycke fastslagits, kronan skall bestrida utgifterna för de av avtalet berörda ämbetsverken och myndigheterna är en naturlig följd av dessas uppförande å riksstaten. Då staden skall utgiva ersättning till kronan i enlighet med vad i följande paragrafer föreskrives, inverkar nyssnämnda anordning i realiteten icke på det ekonomiska mellanhavandet mellan kronan och staden. För att undvika tidsödande avräkningar mellan kronan och staden har det synts mest praktiskt låta kronan uppbära samtliga inkomster, som belöpa på överståthållarämbetet och de av avtalet berörda underlydande verken och att sedan vid bestämmandet av de procenttal, som skola läggas till grund för kostnadsfördelningen, beakta detta förhållande. Vissa bestämmelser rörande stadens rannsakningsfängelse hava intagits i § 8. En hänvisning till dem har gjorts i förevarande paragraf. Polisverksamheten i Stockholm faller för närvarande inom överståthållarämbetets arbetsområde, men det förut omnämnda, av stadsfullmäktige i princip godkända förslaget till omorganisation av överståthållarämbetet för polisärenden m. m. går ut på att den rena polisverksamheten skall sammanföras till ett från överståthållarämbetet avskilt men detsamma underlydande polisverk. Beträffande kostnaderna för detta verk gälla bestämmelserna i polislagen, och polisverket beröres sålunda ej av detta avtal. Av skäl, som anförts i den allmänna motiveringen, skall polisdomstolen hållas utanför avtalet.

§ 2De för kostnadsfördelningen grundläggande bestämmelserna återfinnas i § 2. Skälen för dem hava utvecklats i den allmänna motiveringen. Då i paragrafen talas om rikets övriga magistratsstäder åsyftas huvudregeln utan avseende exempelvis därå, att vederbörande länsstyrelse enligt särskilda förordnanden är överexekutor i vissa mindre magistratsstäder. Under beteckningen magistratsförvaltningen innefattas jämväl magistraterna underställda myndigheter och befattningshavare. Kommissionen har härvid utgått från förhållandena sådana de nu äro. Om helt nya arbetsuppgifter i framtiden

25 skulle påläggas överståthållarämbetet eller underlydande verk, böra kostnaderna för dem bestridas enligt de regler, som gälla för magistratsstäder i allmänhet. De för fördelningen avgörande kvottalen hava bestämts och de beräkningar, som lett fram till fixerandet av dessa kvottal, hava redovisats i den till avtalet fogade bilagan A. Enligt kommissionens mening vinnes önskvärd enkelhet i tillämpningen av avtalet genom att kvottal fastställas för överståthållarämbetet jämte av avtalet berörda underlydande verk såsom en helhet. Främst motiveras emellertid denna anordning därmed, att sådana överflyttningar av arbetsuppgifter eller personal, som ur rationell synpunkt kunna vara påkallade, icke förhindras, vilket skulle bli fallet, om kostnaderna för varje avdelning för sig skulle tagas i beräkning vid de årliga likviderna. Då man bör utgå från att med växande arbetsområden icke blott utgifterna utan även expeditionslösen och dylika intäkter ökas i ungefär samma proportion som omkostnaderna, har kommissionen låtit jämväl de sistnämnda ingå i beräkningarna med vissa procenttal. Vid omprövning av kostnadsfördelningen enligt § 7 i det föreslagna avtalet bör man givetvis beakta ändringar såväl i fråga om utgifter för olika ändamål som beträffande intäkter. I fråga om de utgifter, på vilka kvottalen i första hand skola tillämpas, hava några begränsningar gjorts. Förutom pensions- och övergångskostnader, rörande vilka vissa särskilda bestämmelser meddelats i §§ 5 och 6 samt 10—14, komma härvidlag hyresutgifterna i betraktande. För närvarande äro överståthållarämbetets befattningshavare utspridda på ett stort antal olika lokaler. Innan överståthållarämbetet erhåller tillgång till ändamålsenliga lokaler, som möjliggöra sammanförandet av respektive avdelningar till verkliga enheter, är det praktiskt taget uteslutet att rätt bedöma, huru sistnämnda utgifter böra fördelas. Kommissionen har ansett rättvist, att berörda utgifter tills vidare fördelas efter samma grunder som övriga kostnader. Kommissionen har härvid icke förbisett, att en sådan fördelning kan bli i någon mån ogynnsam för staden, beroende på att en del tjänstemän vid uppbördsavdelningen och exekutionsverket, vilka båda skola helt bekostas av staden, hava sin verksamhet till stor del förlagd utanför tjänstelokalerna och att därför för dem sannolikt behöver avses mindre lokalutrymme än för andra befattningshavare. Skillnaden blir dock sannolikt ej av någon större ekonomisk betydelse. Fördelningen avses skola ske med utgångspunkt från de personalbestånd, som föreslås i överståthållarämbetets statförslag för nästkommande budgetår, vid vilkas uppgörande ämbetet utgått från de verkliga utgifterna för sistlidna budgetår med de jämkningar, som föranledas av inträdda ändringar i arbetsuppgifternas art och omfattning. Därvid har hänsyn tagits jämväl till det nu föreliggande, av stadsfullmäktige i princip godkända förslaget till omorganisation av polisavdelningen m. m. Beträffande taxeringsavdelningen har kommissionen utgått från att kronan primärt bör ansvara för de kostnader, som belöpa å denna avdelning, i den mån den fungerar som länsstyrelse (landskontor). Emellertid är taxeringsavdelningen genom av Kungl. Maj:t fastställda beslut organiserad på annat

26 sätt än ett landskontor, därvid syftet varit att giva större effektivitet åt taxeringsarbetet. För den händelse Kungl. Maj:t och riksdagen skulle finna önskvärt att nedskära taxeringsavdelningen till den storlek, som kräves för fullgörandet av det å ett vanligt landskontor ankommande taxeringsarbetet, skall kronan icke heller i fortsättningen behöva vidkännas mera än kostnaderna för ett sålunda reducerat ämbetsverk. För det fall däremot, att statsmakterna efter närmare omprövning skulle önska bibehålla taxeringsavdelningen i dess nuvarande skick, har det ansetts rättvist, att Stockholms stad, som även har fördel av den mera effektiva organisationen, får bära sin andel av kostnaderna för denna, och har kommissionen därvid förordat en fördelning av kostnaderna mellan kronan och staden på det sättet, att å ena sidan kronan påföres vad som belöper å länsstyrelseuppgifter samt staden vad som belöper å taxeringsavdelningens biträde vid mantalsskrivningen och å debitering, varefter återstoden fördelas med hälften på vardera parten. Skulle omprövning icke hava skett inom tre år efter avtalets ikraftträdande, bör kronan därmed anses hava tills vidare godkänt den nuvarande organisationen. Detta hindrar emellertid ej, att kronan sedermera när som helst kan skära ned densamma, men kostnaderna i samband med övergången till den mera begränsade organisationen komma då att fördelas å kronan och staden enligt eljest gällande grunder. I förevarande sammanhang bör omnämnas, att någon motsvarighet till denna organisation icke finnes i övriga delar av landet. Vissa av de synpunkter, som legat till grund för taxeringsavdelningens utbyggnad, hava emellertid även för andra orters vidkommande i viss mån i princip godtagits av statsmakterna. Kommissionen syftar här på de befattningar såsom taxeringsassistenter, vilka inrättats vid åtskilliga länsstyrelser. Hänsyn måste tagas även till de belopp, som för närvarande av det å sjunde huvudtiteln upptagna taxeringsanslaget utgå såsom bidrag från kronan till Stockholms stad för fullgörandet av taxeringsarbetet. I sådant hänseende gäller, att av statsmedel utgår dels enligt en särskild uppgörelse mellan kronan och staden ett årligt belopp av 220 000 kronor under villkor att staden för den tid som avses bestrider alla med taxeringsarbetet i Stockholm förenade kostnader, vilka enligt vissa angivna författningsrum skola bestridas av statsmedel, dock med undantag för bl. a. arvoden till ordförande i taxeringsnämnderna och till sådana kronoombud som icke äro anställda vid överståthållarämbetet, dels ock ytterligare ett belopp, för 1940 års taxering bestämt till 210 000 kronor, avsett för täckande av de undantagna utgifterna, vilka således kunna sägas bestridda direkt från statsverket. Om den av kommissionen tilltänkta nyordningen beträffande kostnadsfördelningen kommer till stånd, måste ett särskiljande ske av de olika belopp, som ingå i kronans nyssnämnda bidrag. Uppenbarligen bör den av kommissionen föreslagna uppgörelsen icke föranleda någon ändring i fråga om belopp, vilka hittills bestritts direkt från statsverket och därför falla utanför statsbidraget å 220 000 kronor. Beträffande sistnämnda bidragsbelopp bör uppmärksammas följande. I de utgifter för ett landskontor, med vilka kommissionen räknat, hava inbegripits kostnader i

27 samband med prövningsnämndens verksamhet. Bidrag till dessa kostnader — i Stockholm för närvarande omkring 30 000 kronor årligen — bör då självfallet icke utgå från taxeringsanslaget, så snart kronan ansvarar för utgifterna för taxeringsavdelningen i den mån denna motsvarar ett landskontor. Däremot bör staden äga rätt att till övriga ändamål, som avses täckta genom det nu utgående beloppet 220 000 kronor, erhålla statsbidrag från taxeringsanslaget efter samma grunder som gälla för riket i övrigt. Den reglering av kronans å femte huvudtiteln utgående kostnader för överståthållarämbetet, som det föreslagna avtalet innefattar, må sålunda icke åberopas såsom skäl emot att tilldela staden bidrag från taxeringsanslaget för taxeringsarbetet i första instans. Om däremot den nuvarande organisationen av taxeringsavdelningen finnes böra bibehållas i huvudsak oförändrad och kostnaderna för densamma — efter de avräkningar, som ovan sagts — delas lika mellan kronan och staden, får staden anses därigenom bliva i skälig utsträckning tillgodosedd, och statsbidraget å 220 000 kronor bör då icke till någon del vidare utgå. Vad angår uppbörds- och mantalsavdelningarna samt de av avtalet berörda, överståthållarämbetet underlydande verken, så hava dessa praktiskt taget uteslutande arbetsuppgifter, som i andra magistratsstäder ombesörjas av kommunalt avlönade förvaltningsorgan. I betraktande härav böra dessa avdelningar och verk i framtiden liksom hittills helt bekostas av staden. I fråga om nu ej särskilt nämnda avdelningar av överståthållarämbetet torde kommissionen kunna inskränka sig till att hänvisa till avtalet med den därtill hörande bilaga A. I fråga om sättet för erläggande av stadens andel i kostnaderna har kommissionen eftersträvat en sådan anordning att minsta möjliga ojämnhet i fråga om ränteutgifter skall uppkomma. Beträffande motiveringen till bilaga A får kommissionen hänvisa till den å sid. 32—35 lämnade redogörelsen. §3. I fråga om skyldigheten att bidraga till de kontanta avlöningarna till överståthållaren och underståthållaren, vilkas ekonomiska förmåner icke varit föremål för reglering, böra enligt kommissionens mening hittills gällande grunder tillämpas intill dess de nuvarande innehavarna av dessa ämbeten avgått eller en lönereglering dessförinnan kommit till stånd. För tiden därefter har det ansetts skäligt, att staden i viss mån bidrager till kostnaderna för nyssnämnda ämbeten, detta med hänsyn till de uppgifter av magistratsnatur, som åvila överståthållarämbetet. Då överståthållarhuset nu tillhör Stockholms stad och det anses böra förbliva i stadens ägo, har kommissionen funnit lämpligast föreslå, att efter nyss angiven tidpunkt kronan ensam skall gälda de till nämnda ämbetsmän utgående kontanta avlöningsförmånerna, under det att staden tillhandahåller överståthållaren tjänstebostad jämte möblering i samma utsträckning som dylik genom kronans försorg tillhandahålles landshövding. Staden skall ock bekosta fastighetens uppvärmning och belysning samt liksom nu bestrida utgifterna för gårdsunderhåll och portvakt i överståt-

28 hållarhuset. De utgifter, som därigenom skulle komma att åläggas staden, skulle ungefärligen motsvara den kvotdel, som ansetts böra belöpa å staden, av de totala kostnaderna för nämnda ämbetsmäns avlöningsförmåner. §4. Överståthållarämbetets nuvarande lokalförhållanden hava medfört en ur arbetss3'npunkt oläglig splittring ej blott av olika avdelningar utan även av befattningshavare å samma avdelning samt en besvärande trångboddhet. Därjämte har från ämbetets sida gjorts gällande, att arbetslokalerna i stor utsträckning måste anses såsom hälsovådliga. Efter övervägande av överståthållarämbetets lokalfråga har kommissionen funnit lämpligast, att kronan anskaffar lokaler åt de avdelningar av överståthållarämbetet, vilka i större eller mindre utsträckning hava länsstyrelsefunktioner, under det att Stockholms stad bör anskaffa lokaler för övriga delar av ämbetet ävensom för åklagarmyndigheten, exekutionsverket och fastighetsregisterkontoret. Samtidigt som man därigenom tillgodoser behovet av att jämväl inom samma lokaler sammanhålla överståthållarämbetet, i den mån detsamma fungerar såsom länsstyrelse, såsom en enhet, torde en sådan anordning även bäst motsvara de för båda parterna praktiskt förefintliga möjligheterna. Kommissionen har icke haft att taga ståndpunkt till frågan om var lokalerna för överståthållarämbetet eller dess olika avdelningar för framtiden böra förläggas, men kommissionen har ansett sig böra fästa uppmärksamheten på att staden torde hava möjlighet att genom ombyggnader på polishustomten skaffa lokaler för ämbetet i den omfattning, som här avses. Då tomtutrymmet i stadens centrala delar är begränsat, är det givetvis önskvärt, att det utrymme, som sålunda står till buds, på lämpligaste sätt utnyttjas. I avtalet har emellertid förutsatts, att överenskommelse kan träffas rörande annan grund for lokalernas tillhandahållande. E n dylik överenskommelse torde bliva aktuell bl. a. i det fall, att lokaler, som endera parten ställer till förfogande, kunna lämna utrymme jämväl för sådana delar av överståthållarämbetet, för vilka den andra parten i första hand har att anskaffa lokaler. P å sätt av bilaga A till avtalet framgår skola lokalkostnaderna ingå i kvotdelningen. Har någondera parten alltså tillhandahållit utrymmen för större delar av ämbetet med underlydande verk än som motsvarar den för parten fastställda kvotdelen, skall detta givetvis beaktas vid likvidförfarandet mellan kronan och staden. Om sålunda kronan kommer att tillhandahålla l o k a l e n den utsträckning, som under denna paragraf ifrågasatts, skola kostnaderna för dessa lokaler i viss utsträckning gottgöras kronan av staden. Skulle lokalfrågan åter provisoriskt eller varaktigt lösas genom att staden tillhandahåller lokaler i större utsträckning än som motsvarar den å staden belöpande kvotdelen, blir förhållandet det omvända. §5. Kommissionen har av flera skäl funnit lämpligt att genom särskilda bestämmelser vid sidan av § 2 med tillhörande bilaga reglera fördelningen av

29 pensionskostnaderna. Dessa skäl äro, att speciella bestämmelser för övergångstiden måste givas, att pensionskostnaderna icke kunna med samma säkerhet som övriga kostnader — utom hyresutgifter — till beloppet beräknas samt att de utgå å annan huvudtitel än den femte. Beträffande lönerna framgår redan av § 1, att deras utanordnande skall ombesörjas av kronan. Vad angår pensionsförmånerna till förut kommunalavlönad tjänsteman och hans efterlevande tarvas emellertid här en särskild bestämmelse av enahanda innehåll. Undantag måste dock göras för den särskilda reglering i vissa avseenden, som innefattas i övergångsbestämmelserna. I sådant avseende må hänvisas till §§ 10—14.

§6. ' I denna paragraf har såsom huvudregel fastslagits, att kostnaderna för tjänstepension, som enligt bestämmelserna i § 5 utbetalas av kronan, skola fördelas och stadens därå belöpande bidrag erläggas enligt de grunder, som för löpande kostnader i allmänhet angivas i § 2 med därtill hörande bilaga A. Huvudregeln bör emellertid jämföras med de avvikande eller kompletterande övergångsbestämmelser, som givits i §§ 10, 12 och 13. §7. Det måste enligt kommissionens mening tillses, att möjlighet till jämkning i den överenskomna kostnadsfördelningen hålles öppen för det fall, att en väsentlig ändring inträder i förutsättningarna för fördelningen. En bestämmelse av dylikt innehåll har intagits i första stycket av förevarande paragraf. Såsom exempel på en sådan väsentlig ändring må nämnas en mera betydande omorganisation av överståthållarämbetet, ett definitivt ordnande av lokalfrågan och en i överståthållarämbetets arbetsuppgifter mera ingripande författningsändring. Oavsett om sådan väsentlig ändring inträtt eller ej torde för vinnande av en rättvis tillämpning av de principer, som ligga till grund för avtalet, med regelbundna mellanrum böra göras en omprövning, huruvida någon förskjutning inträtt i fråga om beräkningsgrunderna för den överenskomna kostnadsfördelningen. De genom avtalet antagna grundsatserna böra emellertid lämnas orubbade, såvida ej annat föranledes av ändrad lagstiftning eller ändrade bestämmelser rörande kostnadsfördelningen mellan kronan och rikets magistratsstäder i allmänhet. Såsom exempel på en förskjutning av den art, som här avses, må nämnas en sådan ändring i arbetsuppgifter som den för några år sedan genomförda överflyttningen av lagsökningsmålen från överståthållarämbetets kansli till Stockholms rådhusrätt. Även om varje inträffad förskjutning i och för sig icke är av den storleksordning, att den skäligen bör föranleda jämkning i den överenskomna kostnadsfördelningen, kunna givetvis de förskjutningar, som under en följd av år uppstått, tillsammantagna utgöra skäl för sådan jämkning. Skäl för jämkning föreligger även för det fall att, utan rubbning av överståthållarämbetets arbetsuppgifter, det visar sig, att de siffermässiga beräk-

30 ningar, som legat till grund för den nu föreslagna kostnadsfördelningen, ej längre äga giltighet. Beträffande längden av den period, efter vilken omprövning skall göras, kunna givetvis olika meningar råda. 1924 års landsstatslönesakkunniga föreslogo, att perioden skulle fastställas till fem år. Kommissionen vill för sm del förorda, att periodens längd sättes till tio år. Emellertid har kommissionen ansett, att en första omprövning bör göras tidigare, förslagsvis senast inom fem år efter avtalets ikraftträdande, detta dels för att erforderlig hänsyn under alla omständigheter skall kunna tagas till de ändringar, som kunna uppkomma i samband med lokalfrågans ordnande, dels ock för att de jämkningar skola kunna vidtagas, som påkallas av erfarenheterna under avtalets första giltighetstid. I detta sammanhang må framhållas, att Stockholms stadsfullmäktige självfallet böra erhålla tillfälle att avgiva yttrande, innan statsmakterna besluta genomförande av omorganisation av mera betydande omfattning. §8. I denna paragraf regleras vissa frågor avseende dispositionen av Stockholms stads rannsakningsfängelse. Rörande dessa frågor får kommissionen hänvisa till den närmare redogörelse, som i annat sammanhang (sid. 42—51) lämnats. I fråga om tiden för erläggande av bidrag, varom i § 8 sägs, och beträffande omprövning av kostnadsfördelningen har hänvisning skett till §§ 2 och 7 i avtalet. § 9. Enligt kommissionens mening bör förevarande avtal träda i kraft den 1 juJi 1941.

§ io. Denna paragraf syftar i första hand på dem, som i samband med skatteavdelningens omorganisation uppförts å övergångsstat. Det har synts kommissionen naturligt, att staden får bära hela kostnaderna för avlönandet av sådana tjänstemän. Att vederbörande i vissa fall kan inbeordras till tjänstgöring bör enligt kommissionens mening icke föranleda ändring i kostnadsfördelningen. §11I fråga om utgifterna för familjepensioneringen har kommissionen haft att beakta, att dessa enligt de statliga bestämmelserna avses täckta genom de avdrag, som gjorts å vederbörande tjänstemans avlöning. Med hänsyn härtill och under beaktande av synpunkten, att kronan icke bör försättas i sämre ekonomiskt läge än om tjänstemannen redan före avtalets ikraftträdande varit underkastad de statliga bestämmelserna om familjepension, har § 11 avfattats. Genom det överförande av redan guldna pensionsavgifter, som här föreskrivits, motväges även den lättnad, som uppstår för stadens familjepensionsfond.

31 § 12. I fråga om utgifterna för löner och pensioner i andra fall än som avses i § 10 bör staden till kronan erlägga en årlig ersättning, motsvarande skillnaden mellan löne- och pensionsförmånerna enligt stadens för befattningshavarna fördelaktigare bestämmelser och enligt kronans regler. Bestämmelse härom har intagits i förevarande paragraf. § 13. Enligt stadgandet i denna paragraf skall staden ersätta kronan med belopp, motsvarande de pensionsavdrag, som efter detta avtals ikraftträdande enligt de statliga bestämmelserna om tjänste- och familjepension belöpa på förut kommunalanställd tjänstemans avlöning, i den mån han icke själv är skyldig vidkännas sådana avdrag. Denna bestämmelse innebär en viss förmån för kronan. Då staden jämlikt § 6 svarar för sin bestämda kvotdel av utgifterna för tjänstepensioner, borde staden rätteligen — under förutsättning att avdrag för sådana pensioner inflöte från samtliga tjänstemän inom överståthållarämbetet med nu ifrågavarande underlydande verk — tillgodoföras samma kvotdel av avdragen. Enligt det föreliggande förslaget skola emellertid dessa pensionsavdrag i sin helhet tillkomma kronan, som därjämte skall få ersättning av staden för vad som brister i följd av att tjänsteman icke är skyldig vidkännas dylika avdrag. Paragrafen har av förenklingsskäl fått en sådan utformning. Den förmån, som därigenom uppkommer för kronan, får vägas mot att kronan kan hava anspråk på viss gottgörelse för de ytterligare arbetsuppgifter, som påläggas särskilt statskontoret och riksräkenskapsverket i och med att överståthållarämbetet jämte ifrågavarande underlydande verk uppföres å riksstaten. Bestämmelserna i förevarande paragraf, i vad de avse skyldighet för staden att ersätta kronan felande familjepensionsavdrag, torde äga ringa räckvidd, då sådana avdrag redan nu allmänt göras å tjänstemännens löner. För fullständighetens skull hava bestämmelserna emellertid ansetts böra omfatta även detta fall. Med det i § 13 använda uttrycket »förut kommunalavlönad tjänsteman» avses — liksom i § 11, där detta tydligare framgår — tjänsteman, som vid avtalets ikraftträdande innehar befattning å den av staden bekostade lönestaten för ämbetet med ifrågakommande underlydande verk. § 14. Denna paragraf upptager föreskrifter om gäldandet av de olika ersättningsbeloppen. § 15. Rörande denna paragraf, som innehåller en övergångsbestämmelse avseende rannsakningsfängelset, får kommissionen hänvisa till den i annat sammanhang lämnade utförliga framställningen beträffande nämnda fängelse.

8. Redogörelse för den nu föreslagna fördelningsprocenten. Till motivering av den till § 2 i avtalsförslaget hörande bilaga A får kommissionen anföra följande. Såsom framgår av § 2 första stycket i det av kommissionen utarbetade avtalsförslaget har kommissionen till utgångspunkt för fördelningen av kostnaderna för överståthållarämbetet tagit uppdelningen av de handlagda ärendena i länsstyrelseärenden och magistratsärenden. Med länsstyrelseärenden förstås då sådana ärenden som för magistratsstäders vidkommande eljest åvila länsstyrelse. Till den andra gruppen av arbetsuppgifter hänföras ärenden, som i rikets övriga magistratsstäder tillhöra magistratsförvaltningen, åklagarväsendet, fastighetsregisterföringen, folkbokföringen och kommunalstyrelsen. E n huvudregel i avtalsförslaget är, att de utgifter för ämbetet, vilka belöpa å detsamma såsom handhavande länsstyrelseärenden, skola slutligt stanna å kronan. Därigenom vinnes likhet med förhållandena i riket i övrigt, där ju kostnaderna för länsstyrelsernas verksamhet bestridas av kronan. Däremot ankommer det på städerna själva att bestrida kostnaderna för övriga nyssnämnda arbetsuppgifter. Detsamma bör då gälla för Stockholms stad. Överståthållarämbetets befattning med taxeringsväsendet är i viss utsträckning av den art, att det faller utom en länsstyrelses verksamhet. I den mån så är fallet bör staden deltaga i kostnaderna. För att vinna en grundval för kostnadsfördelningen har kommissionen verkställt en utredning rörande det antal ärenden inom vardera av de nyssnämnda båda grupperna, som belöper på de särskilda avdelningarna inom överståthållarämbetet. I fråga om polisavdelningen har en sådan undersökning gjorts redan av de sakkunniga, som utarbetat förslag till omorganisation av nämnda avdelning. De sakkunniga hava för varje särskilt av avdelningens ^diarier lämnat uppgifter om antalet ärenden av vartdera slaget, avseende år 1938 samt de första åtta månaderna under vart och ett av åren 1938 och 1939. På detta siffermaterial har kommissionen efter vissa kompletteringar, särskilt avseende senare delen av år 1939, och bearbetningar kunnat bygga. I fråga om ämbetets övriga avdelningar har kommissionen, så långt sig göra låtit, gjort utredningen efter samma linjer. Beträffande skatteavdelningen har det emellertid, beroende på arbetets natur, endast delvis varit möjligt att av arbetsstatistik, som hämtats ur diarier eller räkenskaper, finna ledning vid bedömandet av om arbetsuppgifterna äro att hänföra till länsstyrelseärenden eller magistratsärenden. I fråga om skatteavdelningen har kommissionen därför delvis måst söka sig fram efter andra vägar. E n utförlig redogörelse för resultatet av kommissionens utredning i nu förevarande hänseenden har lämnats i den till detta betänkande fogade bilagan I I , till vilken kommissionen får hänvisa. Sammanfattningsvis må anföras följande. Enligt den för kansliavdelningen uppgjorda arbetsstatistiken växlade procenttalet länsstyrelseärenden under de olika ifrågakommande tidsperioderna mellan 58"4 och 66'4. På skäl, som närmare utvecklats i bilaga I I , och med hänsyn jämväl till ärendenas varierande svårighetsgrad har kommissionen

33 funnit 65 procent av kostnaderna för kansliavdelningen kunna hänföras till arbetet med handläggning av länsstyrelseärenden och 35 procent till behandlingen av magistratsärenden. Vid de beräkningar, som avses skola leda fram till fastställandet av motsvarande procenttal för överståthållarämbetet jämte av avtalet berörda underlydande verk såsom en helhet, böra alltså nyss angiva procenttal tillämpas på utgifterna för kansliavdelningen. Samma fördelningsgrund synes lämpligen kunna komma till användning jämväl på de i senare avdelningen av bilaga I I I upptagna omkostnaderna för överståthållaren och underståthållaren. I fråga om polisavdelningen som helhet i dess skick efter den tilltänkta omorganisationen visar arbetsstatistiken — sedan en viss reduktion gjorts av siffrorna för några grupper till betydande antal förekommande men tämligen likartade och förhållandevis enkla ärenden — procenttal för länsstyrelseärenden, varierande mellan 51*3 och 61-4. Att märka är emellertid, att omfattningen av vissa bokförings- och därmed närbesläktade åtgärder, hänförliga till magistratsärenden, icke avspeglar sig i statistiken. Jämväl vissa andra i bilaga I I anmärkta förhållanden medföra, att statistiken icke möjliggör ett fullt exakt avvägande mellan de olika grupperna av ärenden. Kommissionen har emellertid, med beaktande av alla på frågans bedömande inverkande omständigheter, funnit sig böra stanna vid att 55 procent av utgifterna för polisavdelningen föranledas av länsstyrelseärendens handläggning, medan återstående 45 procent belöpa på magistratsärenden. För skatteavdelningens vidkommande ställa sig förhållandena såsom ovan antytts på särskilt sätt. I fråga om skattedirektörens expedition torde de diarieförda ärendena giva en viss ledning. Om hänsyn tages jämväl till bevis av olika slag — ej diarieförda — vilkas utfärdande ankommer på skattedirektörens expedition, kommer man fram till procenttal för länsstyrelseärenden av 54-9—58-8. Tagas även mantalsskrivningsmål och värnpliktsmål, vilka ifrågasatts till överflyttning från polisdomstolen till skattedirektörens expedition, i beaktande, bliva procenttalen för länsstyrelseärenden 72-1—76-9. En uppskattning av de olika grupperna av ärenden med avlöningskostnaderna som utgångspunkt ger till resultat, att något mer än 60 procent belöpa på länsstyrelseärendena. Med hänsyn till att värnpliktsmålen, som utgöra en ganska betydande grupp, äro av tämligen enkel beskaffenhet och då påföljd för underlåten mönstring åtminstone för åren 1939 och 1940 icke ifrågakommer, har kommissionen ansett sig kunna antaga, att 65 procent av de å skattedirektörens expedition uppkommande kostnaderna äro föranledda av länsstyrelsegöromål och återstoden av magistratsgöromål. Vad angår taxeringsavdelningen lämnar arbetsstatistiken icke ledning för kostnadsfördelningen utan kommissionen har måst finna en annan metod därför. Kommissionen har kommit till den uppfattningen, att kronan tills vidare bör ansvara för de kostnader, som belöpa å nämnda avdelning, i den mån den motsvarar ett landskontor. Genom beräkningar, för vilka närmare redogjorts i bilaga I I , har kommissionen kommit fram till att efter denna 2 0 4 3 a 40

34 grund 21 procent av taxeringsavdelningens sammanlagda kostnader skola falla på kronan och återstoden på staden, därvid staden dock skall äga erhålla bidrag från taxeringsanslaget till vissa kostnader för av tjänstemän lämnat biträde åt taxeringsnämnderna. Såsom i bilaga A till det föreslagna avtalet samt i den speciella motiveringen utvecklats har kommissionen emellertid förutsatt, att en annan kostnadsfördelning framdeles skall tillämpas. Därest vid en närmare omprövning avdelningen anses böra bibehållas vid sin nuvarande organisation, skall staden ersätta kronan halva kostnaden för avdelningens verksamhet, i den mån denna icke är att hänföra till vare sig länsstyrelse- eller magistratsförvaltning. Skulle den nuvarande organisationen icke bibehållas, får tydligen en omprövning av kostnadsfördelningen äga rum. Då de ärenden, som för närvarande ankomma på uppbörds- och mantalsavdelningarna samt på åklagarmyndigheten, exekutionsverket och fastighetsregisterkontoret, äro att hänföra till magistratsärenden i den mening här givits åt detta ord, böra kostnaderna för dessa avdelningar helt bäras av staden. Vid framräknandet av procenttal för överståthållarämbetet jämte av avtalet berörda underlydande verk såsom en helhet har kommissionen gått tillväga på följande sätt. Med användande av de här ovan angivna procenttalen och med utgångspunkt från de i bilaga I I I upptagna utgifterna — varigenom undantagits hyreskostnader ävensom andra utgifter, rörande vilka i avtalet särskilt stadgats — har för varje särskild avdelning eller underlydande myndighet uträknats de belopp, som skulle falla på kronan och staden. De sålunda uträknade beloppen, vilka endast skola tjäna som grundval för de fortsatta beräkningarna men icke direkt angiva kostnadsfördelningen, hava sammanfattats i en uti bilaga A till avtalsförslaget intagen tabell, till vilken här må hänvisas. Summan av de för kronan respektive staden uträknade beloppen hava ställts i relation till samtliga kostnader. På denna väg har kommissionen kommit fram till att av bruttokostnaderna (med angivna undantag) för överståthållarämbetet och ifrågavarande verk i avrundat tal 15 procent skola tills vidare räknas falla å kronan och 85 procent å staden. Sistnämnda procenttal har emellertid ytterligare bearbetats med hänsyn till att kronan enligt kommissionens förslag skall tillgodoföras även andra intäkter än sådana som på grund av överståthållarämbetets handläggning av länsstyrelseärenden skola tillkomma kronan. Dessa andra intäkter hava beräknats motsvara 22 procent av bruttokostnaderna med angivna undantag. Genom att avstå nu ifrågavarande intäkter till kronan kan staden anses i motsvarande mån fullgöra sin bidragsskyldighet. Efter avräkning av sistnämnda procenttal skall staden alltså till kronan återgälda 63 procent av de verkligen uppkommande bruttokostnaderna för ämbetet, med undantag av hyres-, pensions- och övergångsutgifter. Hyresutgifterna skola fördelas efter samma grunder som framräknats för andra bruttokostnader, således procenttalen 15 för kronan och 85 för staden, intill dess vid omprövning visar sig, att dessa kostnader skäligen skola fördelas efter andra grunder.

35 Beträffande fördelningen av kostnaderna för tjänstepension (men icke för familjepension) skola enligt hänvisning i § 6 avtalsförslaget i regel de allmänna grunderna för kostnadsfördelningen gälla.

9. J ä m f ö r a n d e b e r ä k n i n g a r . a) Sammanställning, utvisande den ändrade kostnadsbelastning, som följer av kommissionens förslag. De här nedan angivna beloppen hänföra sig till de beräknade utgifterna för nästkommande budgetår. I motsats till procenttalen komma givetvis beloppen att ändras år från år. Kronan åtager sig 15 procent av samtliga utgifter för överståthållarämbetet med nu ifrågavarande underlydande verk (specificerade i bilaga I I I ; hyres-, pensions- och övergångsutgifter ej medräknade) Härifrån skall avräknas: 1) Kronan enligt nu gällande ordning åvilande kostnader för kansliavdelningen samt vissa omkostnader för överståthållaren och underståthållaren 2) intäkter från allmänheten, som nu tillfalla staden men som enligt kommissionens förslag skola tillkomma kronan på grund av överståthållarämbetets handläggning av länsstyrelseärenden (specificerade i bilaga IV)

674 071

Ig4 ggg

85 370

3) Av staden avstådda statsbidrag: Skatteavdelningen. Av nu utgående ersättning från statsverket till bestridande av kostnader för arbetet med taxeringen i Stockholm 220 000: — torde bidrag resp. gottgörelse från taxeringsanslaget till vissa kostnader för av tjänstemän lämnat biträde åt taxeringsnämnderna även i fortsättningen böra utgå. Besparingen å nämnda ersättningsbelopp kan emellertid, enligt vad som framhållits i den speciella motiveringen till § 2 i avtalsförslaget, skattas till åtminstone 30 000 30 000 Ersättning från statsverket till bestridande av kostnader för arbetet med uppbörden i Stockholm 11 472 Polisavdelningen. Extra anslag från polisverket 150 Bidrag från statsverket för uppvärmning av poliskammarens ämbetslokaler 1 470 Bidrag från statsverket till avlöning av exekutionsbetjäningen i Stockholm 12 200

55 292

Summa avdrag Summa merbelastning å kronan

305 050 369 021

36 Kronor

Staden skall svara för 85 procent av samtliga utgifter för överståthållarämbetet med nu ifrågavarande underlydande verk 3 819 738 Denna bidragsskyldighet skall fullgöras genom att staden 1) avstår intäkter från allmänheten, vilka hänföra sig till magistratsärenden (specificerade i bilaga IV) till belopp motsvarande cirka 22 enheter av nyssnämnda procenttal 1 006 983 2) gäldar återstoden, motsvarande cirka 63 enheter av procenttalet, kontant 2 812 755 Summa 3 819 738 Därest ändring skulle inträda i fråga om de av staden avstådda intäkternas belopp, skall detta givetvis beaktas vid omprövning enligt § 7 i avtalet. Till de angivna beloppen kommer även vederbörande parts andel i hyres-, pensions- och övergångskostnader. Vidare måste hänsyn tagas till vad som kan utgå till staden från taxeringsanslaget.

b) Jämförelse mellan kronans utgifter för vissa större länsstyrelser och för överståthållarämbetet m. m. I nedanstående uppställning redovisas kronans beräknade utgifter för budgetåret 1941/42 för två större länsstyrelser, uppdelade efter de på länsstyrelserna belöpande anslagen under riksstatens femte huvudtitel. Att märka är således, att för vinnande av enhetliga grunder för jämförelsen utgifter för hyror, underhållsarbeten och dylikt å länsstyrelsernas lokaler samt pensioneringskostnader icke medräknats. Vidare har i uppställningen redovisats kronans för nästkommande budgetår beräknade utgifter för överståthållarämbetet, med samma undantag. Jämväl för överståthållarämbetets del utgå sålunda beräkningarna från de statliga avlöningsbestämmelserna (jämför bilaga I I I ) . Rörligt tillägg har beräknats efter 15 procent. Stockholms län. Avlöningar (ortsgrupp I) Sjukvård m. m Expenser Publikationstryck Reseersättningar Göteborgs och Bohus län. Avlöningar (ortsgrupp G) Sjukvård m. m Expenser Publikationstryck Reseersättningar

Kronor 536 800 3 200 82 500 7 °00 3 500 Summa 633 000 474 258 2 10 ° 78 00 ° 6 900 J

^uu Summa 564 458

37 Överståthållarämbetet m. m. Av de ovan angivna bruttoutgifterna för ämbetet med de av avtalet berörda underlydande verken, sammanlagt 4 493 809 kronor, belöpa enligt kommissionens beräkningar 15 procent, d. v. s. 674 071 kronor, på de av ämbetet handlagda läns styr elseärendena, och nämnda belopp skall sålunda påläggas kronan. Sistnämnda belopp bör jämföras med summan av kostnaderna för vardera av de båda länsstyrelserna. Om de på kronan belöpande kostnaderna uppdelas efter folkmängden i de båda länen och i Stockholms stad, får man fram följande siffror:

Stockholms län Göteborgs och Bohus län Stockholms stad

Folkmängd den Vi 1940

K r o n o r per invånare

285 473 485 838 583 621

2:22 1:16 1:15

De högre kostnaderna för länsstyrelsen i Stockholms län i förhållande till utgifterna för länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län torde delvis stå i samband med vissa inom förstnämnda län förefintliga särskilda förhållanden, såsom att ett ovanligt ringa antal städer äro magistratsstäder. I fråga om länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län är att märka, att avlöningarna för dess vidkommande äro uträknade efter den lägre ortsgrupp, till vilken Göteborg hänföres. Därest dessa avlöningar för jämförelses skull omräknades efter ortsgrupp, till vilken Stockholm hör, skulle kostnaderna för sistnämnda länsstyrelse, räknat per invånare, ytterligare överstiga motsvarande kostnader för överståthållarämbetet. Beträffande länsstyrelserna är emellertid att observera, att av dessa handhaves en statlig medelsförvaltning, särskilt för ändamål under åttonde huvudtiteln, vilken förvaltning i Stockholm ankommer på statskontoret, samt att länsstyrelserna icke blott för fögderistädernas utan även för landsbygdens del handlägga vissa ärenden, vilkas behandling i magistratsstäderna ombesörjes av magistraterna och sålunda bekostas av respektive städer. I fråga om landsbygden och fögderistäderna har kronan emellertid att bestrida utgifter icke blott för länsstyrelserna utan även för landsfogdarna och deras assistenter samt för den lokala statsförvaltningen (landsfiskaler med assistenter och biträden, häradsskrivare). Kronans sammanlagda kostnader för den civila administrationen ställa sig i följd därav väsentligt högre för länen än för Stockholms stad. Till belysande härav har gjorts följande sammanställning, upptagande, där ej annat angivits, beräknade utgifter för kronan, avseende budgetåret 1941/42: Stockholms län. Länsstyrelsekostnader (enligt ovan anförda siffror) Avlöningar till landsfogde och landsfogdeassistent » » landsfiskaler » » landsfiskalsassistenter och landsfiskalsbiträden » » häradsskrivare

Kronor 633 000 20 762 163 984 94 320 51552

38 Omkostnader (reseersättningar och expenser) för gen (1939/40) .Kostnad per invånare

fögderiförvaltnin25702 Summa 989 320 3:47

Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsekostnader (enligt ovan anförda siffror) 564 458 Avlöning till landsfogde 13 371 Avlöningar till landsfiskaler 156 512 » » landsfiskalsassistenter och landsfiskalsbiträden 39 490 » » häradsskrivare 45 000 Omkostnader (resekostnader och expenser) för fögderiförvaltningen (1939/40) 37812 Summa 856 643 Kostnad per invånare 1:76 överståthållarämbetet m. m. 15 procent av ovannämnda bruttoutgifter för ämbetet med de av avtalet berörda underlydande verken 674 071 Kostnad per invånare 1:15 I förestående jämförelser har kostnaden satts i relation till folkmängden inom ifrågavarande områden. Om hänsyn i stället tages till ärendenas antal, såsom skett här nedan under c), torde skillnaden mellan kostnaderna för Göteborgs och Bohus län samt för Stockholms stad relativt sett bliva större än skillnaden i utgifter för Stockholms län och Stockholms stad. Kommissionen har ansett sig kunna begränsa en mera detaljerad jämförelse till två län, som kunna antagas representera två motsatta typer, Stockholms län med tättbebyggda områden och få magistratsstäder samt Göteborgs och Bohus län, där inemot 3/s av hela befolkningen bor i en enda magistratsstad, som giver länsstyrelsen som sådan förhållandevis mindre arbete. E t t överslag av kostnaderna för riket i dess helhet, baserat på uppgifterna i statsliggaren för budgetåret 1940/41, giver vid handen, att den ungefärliga genomsnittskostnaden per invånare och år för rikets 24 län uppgår till 2 kronor 23 öre.

c) Jämförelse mellan arbetsbördan för vissa större länsstyrelser och för överståthållarämbetet. E n jämförelse mellan vissa länsstyrelser och överståthållarämbetet efter arbetsbördan erbjuder betydligt större svårigheter därför att arbetsuppgifterna delvis äro olikartade. Såsom huvudregel torde emellertid gälla, att arbetsbördan ökas i fråga om områden, som hava stor befolkningstäthet, på grund av alla de särskilda problem, som där uppkomma. E n viss möjlighet till jämförelse erbjuda länsstyrelsernas arbetsredogörelser och motsvarande siffror i de av överståthållarämbetet avgivna redogörelserna. Gällande formulär till

39 arbetsredogörelser upptaga emellertid icke samtliga förekommande mål och ärenden. Länsstyrelsernas och överståthållarämbetets arbetsuppgifter äro ej heller uttömmande angivna med antalet mål och ärenden. Relativt sett torde siffrorna dock bliva jämförliga. En sådan jämförelse, grundad på 1939 års arbetsredogörelser, ger nedanstående resultat. Summa mål och ärenden

Stockholms län Göteborgs och Bohus län Stockholms stad

54 964 53 513 92 690

För landskontorens del böra dessa siffror kompletteras med ytterligare några belysande uppgifter, likaledes avseende år 1939:

Stockholms län Göteborgs och Bohus län Stockholms stad

Antal kronodebetsedlar

.

. ^V~, restförda

186 394 118 244 410 836

50423 29 861 140516

I de senast angivna siffrorna för de båda länen ingå icke motsvarande siffror för i dem belägna magistratsstäder. I fråga om de särskilda grupperna av ärenden framträda givetvis olikheter. Beträffande exempelvis passärenden och motorfordonsärenden uppvisar överståthållarämbetet relativt sett mycket höga siffror. Å andra sidan förekomma t. ex. avstyckningsärenden och vägfrågor i betydande utsträckning vid länsstyrelserna men endast till ringa antal vid överståthållarämbetet. Före överflyttningen av lagsökningsmålen till särskilda domare vid de allmänna domstolarna framträdde olikheten i arbetsbörda särskilt tydligt i fråga om överexekutorsmålen. För det sista året före överflyttningen (1937) utgjorde antalet mål av sistnämnda slag 8 759 för överståthållarämbetet och 28 420 för samtliga Kungl. Maj:ts befallningshavande. De vid ämbetet handlagda ärendena av sådant slag utgjorde sålunda cirka 31 procent av sistnämnda antal.

10. Frågan om uppförande av nybyggnad för överståthållarämbetet. Med skrivelse den 28 augusti 1939 överlämnade överståthållarämbetet till Stockholms stadsfullmäktige ett av professor Paul Hedqvist enligt uppdrag uppgjort förslag till ny- och ombyggnader för ämbetets räkning å den av polishuset disponerade tomten i kvarteret Kronoberg å Kungsholmen. Enligt förslaget skulle tomten användas på följande sätt. Polishusets huvudbyggnad och kriminalpolisens nybyggnad vid Bergsgatan bibehållas, den förra efter vissa omändringar. De centralt belägna lokalerna i själva polishuset avses tagna i anspråk för överståthållarämbetets räkning. I planteringen mellan Agnegatan och polishuset uppföras två mot detta vinkelräta flyglar om tre våningars höjd. Väster om kriminalpolisens nybyggnad mellan denna och den

40 västra tomtgränsen uppföras två lamellhus i vardera sex våningar, förbundna inbördes och med kriminalpolisens byggnad medelst flyglar i tre våningar. Hit förläggas tredje polisvaktdistriktets kontor, centralpolisen och ett rannsakningsfängelse av mindre omfattning än det nuvarande. På den norra delen av tomten väster om polishuset utmed Kungsholmsgatan uppföras ytterligare fyra lamellhus av sex våningars höjd, förbundna genom längor om tre våningar. I dessa byggnader avses skatteavdelningen skola inrymmas. De splittrade gårdspartierna förenas till ett stort planterat område i kvarterets mitt, begränsat i väster av en fondbyggnad, avsedd såsom gymnastik-, stall- och pannrumsbyggnad. Överståthållarämbetet hemställde i sin nyssnämnda skrivelse, att stadsfullmäktige — under förutsättning att Kungl. Maj:t fastställde det av stadsfullmäktige den 19 juni 1939 antagna förslaget till ändring av stadsplanen för kvarteret Kronoberg — måtte dels godkänna byggnadsförslaget, dels ock anvisa för den första byggnadsetappen erforderligt anslag, 3 490 000 kronor. Till stöd för sin hemställan anförde överståthållarämbetet följande: Vid upprepade tillfällen har överståthållarämbetet nödgats för stadsfullmäktige framhålla de synnerligen otjänliga lokalförhållanden, varunder ämbetets olika avdelningar arbeta. Provisoriska åtgärder hava visserligen tid efter annan vidtagits för vinnande av ökat lokalutrymme, men därigenom har i stället vållats en ur arbetssynpunkt särdeles oläglig splittring av olika avdelningar med därav följande svårigheter för utövandet av en effektiv arbetsledning. Den rådande trångboddheten har ej heller genom dylika åtgärder kunnat undanröjas. Alltjämt nödgas under stora delar av året flera personer arbeta i lokaler, avsedda endast för en tjänsteman; även för allmänheten innebär detta ett betydande obehag, då dess överläggningar i ofta ömtåliga frågor sålunda icke kunna ske i enrum med vederbörande tjänsteman. Härtill kommer vidare, att nuvarande lokaler, på sätt även tidigare påpekats, i stor utsträckning måste betecknas såsom direkt hälsovådliga. Under de senare åren hava jämväl olika undersökningar verkställts angående möjligheten att för överståthållarämbetets olika avdelningar uppföra en nybyggnad å lämplig plats. Sedan olika alternativ prövats, har överståthållarämbetet stannat för att föreslå ett utnyttjande för ändamålet av den nuvarande polishustomten i kvarteret Kronoberg, överståthållarämbetet har föranletts härtill av olika skäl. Genom en sådan åtgärd besparas staden eljest erforderliga betydliga kostnader för tomtinköp m. m. Man undviker jämväl de olägenheter ur hyresmarknadssynpunkt, som skulle framkallas, därest en bebyggd tomt disponerades för ändamålet och därvarande fastigheter således måste rivas. Härtill kommer ytterligare, att tomten i kvarteret Kronoberg för närvarande är synnerligen oekonomiskt och opraktiskt utnyttjad. På sätt av bifogade handlingar framgår, är avsett att byggnadsarbetet skulle igångsättas under förvåren 1940 och fortgå i tre etapper. Kostnaderna för den första etappen beräknas till 3 490 000 kronor. En förutsättning för arbetets igångsättande är givetvis, att Kungl. Maj:t fastställer det av stadsfullmäktige godkända förslaget till ändring av stadsplanen för kvarteret Kronoberg. I sin skrivelse åberopade överståthållarämbetet följande av chefen för medicinalstyrelsen efter besiktning tillsammans med vederbörande medicinalråd av överståthållarämbetets lokaler till överståthållaren ställda, den 9 februari 1939 dagtecknade brev:

41 Jag bestyrker gärna, att jag vid genomgången av arbetslokalerna i de nedre våningarna fann dem från sanitär synpunkt på grund av dåliga dagerförhållanden och otillräcklig ventilation synnerligen otillfredsställande. Missförhållandena synas desto betänkligare, som i flera mycket stora salar och. rum ett stort antal personer hade stillasittande oavbrutet arbete. Lokalerna syntes mig för sitt nuvarande ändamål så olämpliga, att en närmare undersökning genom vederbörande myndighet, närmast byggnadsnämnden, skulle för dagerbelysning och luftväxling lämna siffror, som synas mig göra en eftergift enligt byggnadsstadgans 49 § utesluten. Sedan yttranden över byggnadsförslaget avgivits av fastighetsnämnden, polisnämnden, tjänstenämnden och drätselnämnden, har stadskollegiet den 18 april 1940 bordlagt ärendet. Kungl. Maj:t har sedermera genom beslut den 26 april 1940 i huvudsak fastställt förslaget till ändring av stadsplanen för kvarteret Kronoberg, dock ej i vad avser området mellan polishuset och Agnegatan. I följd härav blir det erforderligt att på annat håll söka ersättning för de lokaler, som avsetts skola inredas i de planerade båda flygelbyggnaderna å nämnda område. Lokalfrågans prövning ligger utom kommissionens uppdrag, men kommissionen har likväl ansett sig böra omförmäla det läge, vari denna olösta fråga befinner sig.

B. Stockholms stads rannsakningsfängelse. Enligt 1664 års instruktion hade överståthållaren uppsikt över de i »slottsens rum och häkte», senare Smedjegårdshäktet, förvarade »fångar och brottslige»; motsvarande stadgande ingår ock i 1776 och 1791 års instruktioner. Därjämte nämner 1664 års instruktion bland överståthållarens uppgifter i fråga om stadsförvaltningen, att han skall hava »en flitig uppsyn» på »fångehus». Denna dualism i fångvården går tillbaka till stadslagen, i vilken stadgas, att konungens fogat med rådmanna råd kan den brottslige »i torn lägga, eller i stadsens gömo»; med torn avsågs fängelse på konungens slott. Städernas äldre fängelser voro rannsakningshäkten, vanligen förlagda i anslutning till domstolslokalerna. Hållandet av egna häkten var en städerna tillerkänd rätt och uppfattades såsom ett värn för borgerskapets frihet, sammanhängande med deras jurisdiktion. Först sedan dom fallit, överlämnades den brottslige till kronan för straffverkställighet. Denna uppfattning av stadens häkte såsom en förmån belyses av 1636 års privilegiebrev för Stockholm, varest stadgas: »Ej heller [skall] någon borgare föras i Vårt häkte för någon missgärning skuld, utan det är crimen lsesse majestatis. Bliver någon eljest med någon missgärning beslagen, han må sättas i stadsens häkte.» Motsvarande bestämmelse återfinnes i 1619 års stadga angående städernas administration. I kungl. brev 1798 hänvisas till stadslagens nyssnämnda föreskrift, att »i varje stad häkte för dem, som där brott begå, [bör] av staden byggas och underhållas», och stadgas, att där skulle finnas minst två arrestrum. Med avseende å fångarnas vård föreskrives 1816, att »städerna böra underhålla personer, som där för brott häktas, så länge de vid domstol därstädes äro under rannsakning och målet utgör ämne för den police, städerna själva böra vidmakthålla, men att däremot, när antingen brottet finnes vara av den grövre beskaffenhet, att det skall överdomstols granskning underställas, eller ock saken genom besvär dragés under högre rätts prövning, kostnaden till de häktades underhåll bör utgå av allmänna medel ifrån den dag, stadsdomstolarna huvudsakligen avgjort målet, till dess slutlig dom fallit och verkställes.» Såsom redan av 1636 års privilegiebrev framgår kunde rannsakningsfångar förvaras både i kronans och stadens fängelser. Utvecklingen synes hava gått i den riktningen, att förvaringsplatsen blev en rent praktisk fråga, helt naturligt för övrigt med hänsyn till överståthållarens gemensamma chefskap. Vid tillkomsten av kommittén för överinseendet över rikets fängelser och arbetsinrättningar 1825, ursprunget till fångvårdsstyrelsen, förlorade överståthållaren befattningen med kronans fångvårdsanstalter. E n viss sammanblandning bestod emellertid, ty enligt ett tjänsteutlåtande från 1840 funnos i stadens samtliga tre häkten rum, som användes för förvandlingsfångar.

43 P å 1830-talet handlades i staden fråga om uppförande av ett rannsakningshäkte efter det då nya cellsystemet, och staden sökte härför förvärva den s. k. lilla mynthustomten i kvarteret Mars. Vid 1840—41 års riksdag väckte friherre J. V. Sprengtporten, överståthållare 1830—38 och 1844—48, motion att tomten skulle mot köp eller byte upplåtas till staden för anläggande av rannsakningshäkte. Sedan ständerna förklarat sig icke ha något att erinra häremot, genomfördes köpet 1846. 1840—41 års riksdag anvisade även statsanslag för möjliggörande av anordnande av cellfängelser i Stockholm och andra städer. P å nyssnämnda tomt och delar av stadens angränsande tomter uppfördes därefter med bidrag av 170 000 rdr banco i statsmedel ett rannsakningsfängelse för en kostnad av ej fullt 350 000 rdr banco. I detta fängelse insattes i överensstämmelse med tidigare praxis icke blott rannsakningsfångar utan även bötesfångar. Om stadens skyldigheter med avseende å den senare fångkategorien uppkom på 1890-talet en tvist med kronan i samband med uppförande av nytt rannsakningsfängelse. Tvisten nådde icke någon lösning. Staden dimensionerade Kungsholmsfängelset så, att det även skulle kunna mottaga bötesfångar, men förklarade sig icke erkänna någon förpliktelse härtill, en ståndpunkt som staden därefter konsekvent vidhållit. I 1881 års instruktion för ämbetet ålägges överståthållaren inseendet över Stockholms stads rannsakningsfängelse och i 1938 års instruktion förklaras direktionen vid detta fängelse jämte underordnad personal lyda under ämbetet. Kostnaderna för rannsakningsfängelset ha städse bestritts av staden, dock att kronan bidrager till underhållet av de fångar, för vilka staden enligt 1816 års brev ej skall bära underhållskostnaden. Stockholms stads rannsakningsfängelse består av en mottagningsbyggnad, en cellbyggnad och en ekonomibyggnad. I mottagningsbyggnaden finnas inrymda 33 celler, och cellbyggnaden inrymmer 284 celler. Sammanlagda antalet celler i rannsakningsfängelset är sålunda 317. Mottagningsbyggnadens celler tjäna till förvar av dels fångar intill dess de efter avvisitering och badning överföras till cellbyggnaden och dels för fylleri anhållna personer, som ej lämpligen kunna förvaras i polisvaktkontorens arrestlokaler. I fängelset förvaras för närvarande följande kategorier fångar: A. Brottfångar. Dessa äro: 1) rannsakningsfångar, d. v. s. häktade men av rådhusrätten ännu icke dömda fångar; 2) häktade, av rådhusrätten dömda fångar, vilka antingen icke avgivit nöjdförklaring eller vilka anfört besvär emot rådhusrättens utslag eller ännu icke förpassats till annat fängelse för avtjänande av ådömt straff. B. Lösdrivare. I likhet med brottfångarna kunna lösdrivarna indelas i 1) häktade, men av poliskammaren icke dömda; samt 2) häktade, av poliskammaren dömda, motsvarande grupp 2) under A. C. Bötesfångar.

44 B. övriga. Dessa äro: 1) vissa för fylleri anhållna personer; samt 2) personer, som jämlikt författningar angående utlänningar tagits i förvar. Tillämpad på de särskilda kategorierna fångar innebär den i 1816 års brev angivna principen för gäldandet av underhållet, att kronan bekostar underhållet av de i fängelset förvarade häktade, av rådhusrätten eller poliskammaren dömda fångar och lösdrivare samt av bötesfångarna och de i förvar tagna utlänningarna. Övriga i fängelset förvarade fångar underhållas av staden. En sammanställning av vissa från rannsakningsfängelset lämnade uppgifter utvisar följande: Medeltal fångar per dag.

1932—1936 1937 1938 1939 1932—1939

Brottfångar och lösdrivai-e

Samtliga fångar

43 32 27 34 34

94 57 54 37 61

'•••••

Högsta antalet fångar någon dag under följande

1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939 Antalet

år.

Brottfångar och lösdrivare

Samtliga fångar

87 68 67 62 69 54 46 53

210 170 160 146 129 88 92 73

fångdagar. För fångar, som För fångar, som underhållas underhållas av staden av kronan

1932—1936 (medeltal) 1937 1938 1939 Första halvåret 1940

7 137 5246 5 251 7 847 4634

26106 14 042 14123 5 767 7 201

Summa

33 243 19 288 19 374 13 614 11835

45 Från kronan utgående ersättning för underhåll av vissa fångar är begränsad till belopp, motsvarande kostnaden för mathållning. I fängelsets statförslag för 1941 har i sådant hänseende som inkomst beräknats ett belopp av 10 000 kronor. För 1939 utgjorde stadens nettoutgifter för rannsakningsfängelset med frånräknande av posten hyror och arrenden 264 898 kronor 90 öre och med inräknande av nämnda post 359 126 kronor 62 öre. Med utgångspunkt härifrån och från medeltalet fångar per dag under år 1939 kan stadens kostnad per fånge och dag skattas till 19 kronor 61 öre resp. 26 kronor 59 öre. Om man i stället tager medeltalet fångar per dag under perioden 1932—1939 i beräkning, bli motsvarande belopp 11 kronor 89 öre resp. 16 kronor 13 öre. Till jämförelse må nämnas vissa siffror ur en av fångvårdsstyrelsen nyligen verkställd utredning angående vårdkostnaden per underhållsdag vid kronans fångvårdsanstalter. Resultatet av utredningen har framlagts i styrelsens statförslag för budgetåret 1941/42. Därav framgår, att nämnda kostnad under sistlidna budgetår varierade mellan lägst 6 kronor 3 öre (fångkolonien å Singeshult) och högst 19 kronor 5 öre (kronohäktet i Haparanda). Medeltalet för samtliga anstalter utgjorde 9 kronor 2 öre (budgetåret 1938/39 7 kronor 55 öre). Vid centralfängelset å Långholmen utgjorde vårdkostnaden per underhållsdag 8 kronor 62 öre (budgetåret 1938/39 8 kronor 9 öre). Styrelsen har framhållit, att den i vissa fall höga vårdkostnaden väsentligen orsakas av den ojämna beläggningen. Nu angivna siffror hava av fångvårdsstyrelsen framräknats på det sättet, att för varje anstalt summan av nettoutgifterna å avlönings- och omkostnadsanslagen delats med antalet underhållsdagar. Härvid har sålunda icke tagits hänsyn till anstaltens mark- och byggnadsvärde. Spörsmålet om dispositionen av stadens rannsakningsfängelse har under senare år tilldragit sig förnyad uppmärksamhet. Det aktualiserades, då år 1937 fråga uppkom om utförande av vissa förändrings- och moderniseringsarbeten inom fängelsets köksavdelning. Därvid uppdrog stadskollegiet åt dåvarande borgarrådet Sundberg att med vederbörande statsmyndigheter underhandla rörande nedläggande av verksamheten vid nuvarande rannsakningsfängelset och de åtgärder, som i samband därmed kunde erfordras. I skrivelse den 19 februari 1938 till chefen för justitiedepartementet meddelade överståthållarämbetet, att staden ifrågasatt, »att mellan kronan och staden skulle träffas överenskommelse angående sådan fördelning av stadens fångar, att kronan utan kostnad för staden för all framtid övertoge förvaringen och underhållet av dels stadens bötesfångar, dels häktade, av rådhusrätten till undergående av frihetsstraff dömda fångar från och med dagen näst efter dagen för rådhusrättens utslag, dels ock häktade, av poliskammaren till tvångsarbete dömda lösdrivare från och med dagen näst efter dagen för poliskammarens beslut samt att staden på egen bekostnad förvarade och underhölle övriga rannsakningsfångar och häktade men icke dömda lösdrivare. Därest sistnämnda kategorier fångar på grund av utrymmesbrist icke skulle

46 kunna beredas plats inom stadens fängelse, skulle jämväl sådana fångar mot viss ersättning av staden förvaras av kronan». Överståthållarämbetet framhöll, att frågan om den föreslagna överenskommelsen måste ses i sammanhang med andra frågor, exempelvis en eventuell förflyttning av centralfängelset å Långholmen. Sedan ärendet remitterats till fångvårdsstyrelsen, uttalade denna i skrivelse den 20 juni 1938, att utrymmet vid centralfängelset å Långholmen och övriga statens fångvårdsanstalter för närvarande vore fullt tillräckligt för förvaring av även de fångar, om vilka här vore fråga. Beträffande den av överståthållarämbetet berörda frågan om centralfängelsets å Långholmen fortsatta bestånd yttrade styrelsen, att »en minskning av det för fångförvaring avsedda utrymmet i rannsakningsfängelset synes kräva, att tillräckligt utrymme finnes tillgängligt i statliga fängelser i Stockholm». Sedermera har åt straff lagberedningen uppdragits att till behandling upptaga frågan om Stockholms stads rannsakningsfängelse och därmed sammanhängande spörsmål rörande lämpligaste anordnandet av statliga fängelser i Stockholm eller dess närhet. Frågan har sedan vilat i avbidan på en av överståthållarämbetet väckt fråga om användning av den tomt, å vilken rannsakningsfängelset är uppfört, för annat byggnadsändamål. I detta hänseende är att märka, att överståthållarämbetet, såsom ovan nämnts, med skrivelse den 28 augusti 1939 till Stockholms stadsfullmäktige överlämnat förslag till ny- och ombyggnader för ämbetets räkning i kvarteret Kronoberg å Kungsholmen, innefattande även förslag till ny fängelsebyggnad. Denna skulle i bottenvåningen innehålla mottagnings-, isolerings- och köksavdelning. Våningarna 1—4 trappor upp skulle innehålla var och en 19 enkelceller och 1 dubbelcell med handräckningscell och bad. Övriga erforderliga lokaler och 3 bostäder äro fördelade på de olika våningarna. I skrivelsen den 4 april 1940 från Stockholms stadskollegium till Kungl. Maj:t har frågan om bestridandet av kostnaderna för rannsakningsfängelset uttryckligen nämnts såsom ett av de spörsmål, som borde göras till föremål för förhandlingar mellan kronan och staden. Genom Kungl. Maj:ts den 7 juni 1940 i ärendet meddelade beslut har Kungl. Maj:t förklarat sig vilja medverka vid tillsättandet av en kommission med uppgift att utföra undersökningar och föra förhandlingar i de spörsmål, som avsåges i stadskollegiets framställning. Kungl. Maj:t har genom särskilda beslut medgivit, att vissa städer och kommuner mot åtnjutande av befrielse från fångvård m. m. skola till fångvården som vederlag lämna årliga bidrag. Kungl. Maj:ts senaste beslut i en dylik fråga är dagtecknat den 15 juni 1935 och avser staden Lund. Genom beslutet godkändes ett avtal mellan fångvårdsstyrelsen och staden av följande huvudsakliga innehåll: »1) Häktade personer, med vilka det ankommer på rådhusrätten i Lund att företaga rannsakning, skola förvaras i centralfängelset i Malmö. 2) När häktning ägt rum, skall den häktade utan kostnad för statsverket genom försorg av polisen i Lund införas till centralfängelset.

47 3) F o r rannsakning skall häktad föras till Lund och åter till Malmö genom fångvårdens forsorg, varvid transporten skall verkställas med anlitande av det billigaste fortskaffnmgsmedel, som med hänsyn till den häktades kroppsliga och själsliga befinnande samt omständigheterna i övrigt kan anses lämpr ligt. 4) För de under 3) avsedda transporter utgår ersättning till fångvården enligt de allmanna grunder, som gälla i fråga om fångforsling. Sådan ersättning gäldas av staden. 5) Staden ersätter fångvården efter avgiven räkning dess utgifter för utspisnmg åt de häktade efter det för fängelset gällande portionspris (sålunda allenast kostnad för i portion ingående proviantartiklar). 6) Såsom bidrag till kostnaderna för fängelsebyggnadernas underhåll, för bevakning, sjukvård, allmänna förvaltningskostnader o. d., ävensom för tillhandahållande av beklädnad och sängkläder m. m. erlägger staden ett årligt belopp av 500 kronor. 7) Avtalet träder i kraft den 1 januari 1939 eller den tidigare dag, som inträffar sex månader efter det staden hos kungl. fångvårdsstyrelsen framställt begäran om dess tillämpning, varefter avtalet gäller så länge staten har fångvårdsanstalt i Malmö.» Kommissionen har med skrivelse den 23 september 1940 till fångvårdsstyrelsen överlämnat ett i anslutning till nyssnämnda avtal och, bortsett från ersättningsbeloppets storlek, i huvudsaklig överensstämmelse med § 8 i det av kommissionen nu framlagda avtalsförslaget upprättat utkast till uppgörelse mellan kronan och Stockholms stad rörande stadens rannsakningsfängelse och i samband därmed anhållit om styrelsens yttrande rörande frågorna, huruvida enligt styrelsens mening utkastet kunde läggas till grund för en överenskommelse samt, därest så skedde, till vilket belopp ett i utkastet ifrågasatt bidrag från stadens sida till kostnaderna för underhåll av centralfängelset å Långholmen, för bevakning, sjukvård, allmänna förvaltningskostnader och dylikt ävensom för tillhandahållande av beklädnad och sängkläder med mera skäligen borde sättas dels i det fall att bidraget bestämdes att utgå med visst belopp för år, dels ock i det fall att bidraget beräknades per fånge och dag. Styrelsen har i yttrande till kommissionen anfört bl. a. följande: Därest ersättningen skulle fastställas till att utgå med ett visst belopp per fånge och dag bör vederbörande punkt i avtalet givas en sådan formu lermg, att Stockholms stad skall erlägga ett belopp av kronor 1 per fånge 1 och dag, dock sammanlagt lägst kronor för år räknat. Fångvården bor nämligen kunna räkna med en viss minimiersättning med hänsyn till dels att åtagandet att i centralfängelset förvara stadens rannsakningsfångar måste medföra hallande av visst reservutrymme vid fängelset för dessa intagna, dels ock att detta åtagande kan påkalla överflyttning från centralfängelset av dar eljest forvarade intagna till andra fångvårdsanstalter, vilket givetvis skulle medföra kostnader för fångvården. Vårdkostnaden per underhållsdag vid centralfängelset å Långholmen för budgetaret 1939/40 har utgjort kronor 8:62. Om hänsyn icke tages till portionskostnaden, kan vårdkostnaden upptagas till 8 kronor per underhållsdag; i detta belopp mgår emellertid icke någon kostnad för underhåll m m av byggnader. Då i de av Kungl. Maj:t för vissa städer — t. ex. Lund och 1

Belopp ej angivna.

48 Norrköping — fastställda ersättningsbeloppen, resp. 500 och 2 500 kronor, även ingår bidrag till fängelsebyggnaders underhåll, synes for vinnande av enhetlighet i ersättningen i vad avser centralfängelset å Långholmen bora inga även bidrag till fängelsebyggnadernas underhåll. Nämnda byggnader redovisas under fångvårdsstyrelsens delfond av statens allmanna fastignetsiond med ett byggnadsvärde av 1 662 000 kronor. Då reparations- och underhållskostnaderna för fångvårdsstyrelsens delfond utgöra ungefar 3 procent av fastigheternas byggnadsvärden, skulle alltså för anstaltsbyggnaderna vid centralfängelset å Långholmen de årliga reparations- och underhallskostnaderna uppgå till 49 860 kronor. Per intagen och dag skulle detta giva ett belopp av 31 öre. Vårdkostnaden (avlöningar + omkostnader + reparationsoch underhållskostnader)' per underhållsdag skulle alltså bli kronor 8:31 frånsett portionskostnaden. Med hänsyn till den stora personal som sysselsattes i verkstadsdriften, torde denna ersättning, alltjämt med bortseende Iran portionskostnaden, böra sänkas till kronor 7:50. ,'•' ! J * •'* "1 Skall å andra sidan ersättningen från Stockholms stad utgå med visst belopp per år, torde man härvid kunna taga till utgångspunkt det beräknade antalet underhållsdagar för här berörda personer. Med hansyn dels•till antalet underhållsdagar under senare år i rannsakningsfängelset for fångar, som underhållits av Stockholms stad, dels ock till förslaget att även personer som lida av kropps- eller sinnessjukdom, må, efter tillstånd av fångvårdsstyrelsen, förvaras i centralfängelset, torde det röra sig om cirka 2 000 underhållsdagar Efter en vårdkostnad av kronor 7:50 skulle ersättningen for ar uppgå till 15 000 kronor. ' . , , Vederbörande punkt i avtalet skulle måhända lämpligen kunna formuleras enligt ettdera av följande två alternativ: Alternativ I: »Såsom bidrag till kostnaderna for fangelsebyggnadernas underhåll, för bevakning, sjukvård, allmänna förvaltningskostnader o. dyl., ävensom för tillhandahållande av beklädnad och sängkläder ni. m. erlagger staden ett belopp av kronor 7:50 per intagen och dag, dock sammanlagt lägst 5 000 kronor för år räknat.» Alternativ II: »Såsom bidrag till kostnaderna for fangelsebyggnadernas underhåll, för bevakning, sjukvård, allmänna förvaltningskostnader o dyl., ävensom för tillhandahållande av beklädnad och sängkläder m. m. erlagger staden ett årligt belopp av 15 000 kronor.» • •'' ^ • ' Styrelsen tillåter sig framhålla, att för ett slutligt standpunktstagande erfordras närmare kännedom om samtliga på frågan inverkande omständigheter. De fångar, som för närvarande förvaras i Stockholms stads rannsakningsfängelse, äro' att hänföra till kategorierna brottfångar, lösdrivare och bötesfångar. varjämte där intagas vissa för fylleri anhållna ävensom i förvar tagna utlänningar. Brottfångar och lösdrivare kunna ur de synpunkter, som här äro i fråga, sammanföras till en grupp. Inom denna kan man särskilja dels sådana häktade som ännu icke erhållit sin dom av rådhusrätten resp. överståthållarämbetet (poliskammaren) i Stockholm, dels ock sådana som blivit dömda därstädes men som icke avgivit nöjdförklaring eller som anfört besvär eller ock ännu icke förpassats till annat fängelse eller till tvångsarbetsanstalt för undergående av straff eller tvångsarbete. Underhållet av de ännu ej dömda bekostas av staden, och skyldighet att jämväl tillhandahålla.

49 lokaler för förvaring av dem får anses av ålder åvila staden. Därutinnan har ej heller nu ifrågasatts någon ändring. Beträffande häktade, som redan erhållit sin dom i första instans, råder nu det förhållandet, att staden tillhandahåller förvaringslokaler under det att kronan ersätter underhållet. Enligt kommissionens mening synes emellertid någon rättslig grund ej förefinnas för kronan att undandraga sig att hålla förvaringslokaler för dessa fångar. Rörande stadens skyldighet att förvara och underhålla bötesfångarna har sedan en lång följd av år rått tvist mellan kronan och staden. Ej heller till stöd för en sådan skyldighet torde någon rättsgrund kunna åberopas. Den nu tillämpade anordningen att staden förvarar och underhåller dessa fångar synes endast kunna härledas ur gammal hävd. Frågan om stadens skyldighet i detta hänseende har på senare år kommit i nytt läge genom att antalet bötesfångar bl. a. till följd av ändringar i lagstiftningen kommit att väsentligt nedgå. Detta har medfört å ena sidan att stadens utgifter per fånge och dag undergått en väsentlig stegring — dessa utgifter uppgingo, såsom ovan nämnts, år 1939 till 26 kronor 59 öre eller, om hänsyn till fängelsets byggnadsvärde icke tages, till 19 kronor 61 öre samt å andra sidan att den kostnadsbesparing, kronan gör genom att bötesfångarnas förvaring och underhåll bekostas av staden, blir utan större ekonomisk betydelse. Enligt kommissionens mening bör ifrågavarande tvist nu bringas till en lösning. Detta kan ske på två olika vägar: antingen så att kronan eller ock så att staden uttryckligen åtager sig förvaringen och underhållet av dessa fångar. Valdes den sistnämnda utvägen, skulle genomförandet av det i annat sammanhang framlagda förslaget till ny- och ombyggnader för överståthållarämbetets räkning kunna äventyras. Det nuvarande stora fängelset medför icke blott onödigt höga kostnader för varje särskild fånge utan omöjliggör även en lämplig användning av polishustomten och ett effektivare utnyttjande av den närbelägna sjukhustomten. Kommissionen vill därför för sin del ansluta sig till tanken att ersätta det nuvarande fängelset med ett mera begränsat sådant. Med hänsyn till de ovan anförda ekonomiska synpunkterna och för att underlätta genomförandet av förslaget att ställa mera ändamålsenliga lokaler till överståthållarämbetets förfogande vill kommissionen förorda, att kronan åtager sig förvaringen och underhållet av bötesfångarna. Från stadens sida har vidare ifrågasatts, att kronan skulle mot ersättning övertaga förvaring och underhåll jämväl av sådana ännu icke dömda brottfångar och lösdrivare, för vilka plats i stadens rannsakningsfängelse icke kan beredas. Det gäller här mera tillfälliga undantagsfall, då fångbeläggningen å rannsakningsfängelset är ovanligt hög. Det framstår då såsom mindre ändamålsenligt, att det allmänna belastas med avsevärda kostnader för ett stort fängelse, om frågan kan lösas på annat sätt. Den ifrågasatta anordningen torde utgöra en ytterligare förutsättning för att staden skall kunna nedlägga det nuvarande fängelset och i stället uppföra ett mindre sådant. Därtill kommer att, enligt vad kommissionen inhämtat, utrymmet vid centralfängelset å Långholmen är tillräckligt för förvaring av även de fångar, om vilka här är fråga. 2043 a 40

50 Kommissionen har efter dessa överväganden beslutit föreslå, att kronan skall för all framtid utan kostnad för staden svara för förvaringen och underhållet av dels stadens bötesfångar, dels häktade, som enligt beslut av Stockholms rådhusrätt skola intagas till förvaring eller internering, dels ock i första instans till frihetsstraff eller tvångsarbete dömda brottfångar och lösdrivare. I fråga om sistnämnda grupp bör dock, med hänsyn till gällande bestämmelser om nöjdförklaring och viss betänketid inom fängelse före avgivandet av sådan förklaring, kronans åtagande gälla först från och med fjärde dagen från dagen för rådhusrättens utslag eller överståthållarämbetets beslut. I annat fall skulle en förskjutning av strafftidens början kunna uppstå. Även förvaringen av utlänningar, som omhändertagits för förpassning ur riket, torde böra handhavas av kronan; underhållet av dessa bekostas redan nu av kronan. Vad angår häktade, vilkas sinnesbeskaffenhet skall undersökas, skall staden i framtiden liksom hittills ersätta fångvården allenast dess utgifter för utspisning åt de häktade enligt gällande portionspris. Av skäl, som ovan anförts, förordar kommissionen vidare, att sådana häktade men icke dömda, för vilka plats icke kan beredas i rannsakningsfängelset, skola få förvaras i centralfängelset å Långholmen. Om de häktade lida av sjukdom, skall dock — där ej fråga är om av rådhusrätten eller överståthållarämbetet beslutad sinnesundersökning — fångvårdsstyrelsens tillstånd i varje särskilt fall inhämtas. Häktade som nu avses skola utan kostnad för kronan genom Stockholmspolisens försorg införas till centralfängelset samt sedan i förekommande fall inställas inför rådhusrätten eller överståthållarämbetet. I ersättning till kronan skall staden utgiva dels belopp motsvarande utgifterna för utspisning åt de häktade enligt gällande portionspris, dels ock såsom bidrag till kostnaderna för underhåll av centralfängelsets byggnader, för bevakning, sjukvård, allmänna förvaltningskostnader o. dyl. ävensom för tillhandahållande av beklädnad och sängkläder m. m. visst belopp per intagen och dag. Detta sistnämnda belopp bör i enlighet med fångvårdsstyrelsens beräkningar bestämmas till 7 kronor 50 öre per intagen och dag. På skäl, som anförts av styrelsen, bör dock en minimiersättning per år fastställas. Denna torde böra sättas till det av styrelsen nämnda beloppet, 5 000 kronor. Övriga för brott eller lösdriveri häktade men icke dömda skola förvaras och underhållas av staden på dennas bekostnad. Föreskrifterna om rannsakningsfängelset böra kompletteras med en bestämmelse av innehåll, att staden tills vidare skall vara pliktig att på fångvårdsstyrelsens begäran i mån av utrymme i stadens rannsakningsfängelse förvara även fångar, för vilkas förvaring och underhåll kronan eljest enligt de här föreslagna stadgandena har att svara. Bestämmelsen avser närmast att, så länge det nuvarande rannsakningsfängelset består, bereda möjlighet för kronan att i fall av behov utnyttja detsamma och har därför fått sin plats bland övergångsbestämmelserna. Den bör emellertid icke utgöra hinder mot att riva ned den nuvarande fängelsebyggnaden, när så visar sig erforderligt. Särskilt då fråga är om utlänningar, som omhändertagits för förpassning, avvisning eller utvisning ur riket, och det är fråga om förvaring av veder-

51 börande under en kortare tid, torde det kunna visa sig erforderligt med ifrågavarande anordning. För fall, varom nu är fråga, bör kronan till staden utgiva dagsersättning efter samma grunder som enligt vad nyss sagts skola tillämpas i fråga om stadens å Långholmen inhysta fångar, d. v. s. med dels portionsersättning, dels ock 7 kronor 50 öre per intagen och dag. Då det för kronan föreligger en ovillkorlig skyldighet att mottaga fångar, för vilka plats i rannsakningsfängelset icke kan beredas, men en motsvarande skyldighet för staden föreligger endast i den mån rannsakningsfängelset lämnar utrymme, bör i det senare fallet ej såsom i det förra utgå någon minimiersättning per år. Bestämmelser i här angivna hänseenden hava införts i §§ 8 och 15 i avtalsförslaget.

C Stockholms stadsarkiv. I ännu ett hänseende intager Stockholms stad, jämförd med flertalet andra magistratsstäder, en särställning i förhållande till kronan, nämligen på arkivväsendets område. Stockholms av kommunala medel helt bekostade stadsarkiv omhänderhar nämligen vården icke blott av rent kommunala arkivalier utan även och i betydande utsträckning av handlingar, som härröra från statsmyndigheter, i främsta rummet överståthållarämbetet. Verkställd utredning har givit vid handen, att stadsarkivets arkivaliebestånd till något mer än hälften utgöres av handlingar av sistnämnda art eller eljest av sådan natur att de enligt gällande allmänna bestämmelser bort överlämnas till landsarkiv, därest sådant för Stockholms vidkommande funnits inrättat. Vid de inom kommissionen förda förhandlingarna har från stadens sida ifrågasatts, att kronan med hänsyn till anmärkta förhållande skulle bestrida kostnaderna för stadsarkivet i den mån detta fungerar såsom landsarkiv. I anslutning härtill har kommissionen av riksarkivet inhämtat yttrande i frågan, till vilket belopp den besparing kan beräknas, som uppstår för kronan genom att stadsarkivet omhänderhar vården jämväl av arkivalier, som enligt eljest gällande bestämmelser skulle överlämnas till landsarkiv. Med stöd av den beräkning riksarkivet framlagt torde besparingen kunna uppskattas till sammanlagt omkring 113 500 kronor om året. Kommissionen anser för sin del, att frågan om kostnaderna för stadsarkivet, vilken ligger något vid sidan av kommissionens egentliga uppdrag, särskilt med hänsyn till dess i viss mån prejudicierande betydelse för de övriga städer, som önska själva ombesörja förvaringen av arkivalier, är i behov av närmare överväganden av härutinnan särskilt sakkunniga. Kommissionen har därför i skrivelse till statsrådet och chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet föreslagit, att nämnda fråga göres till föremål för särskilda överläggningar, vid vilka arkivintressena äro representerade. Utan att taga slutlig ställning till frågan har kommissionen i skrivelsen framhållit, att skäl syntes tala för en uppgörelse, baserad därpå att stadens välskötta arkivorganisation liksom hittills finge handhava vården av jämväl de arkivalier, som eljest skolat inlevereras till landsarkiv.

BILAGOR.

s

55 Bilaga I.

Tidigare förhandlingar mellan kronan och staden angående kostnaderna för överståthållarämbetet. Den 17 december 1919 hemställde stadsfullmäktige hos Kungl. Maj:t, bl. a., att Kungl. Maj:t måtte utse delegerade för att med delegerade för staden förhandla rörande omreglering av överståthållarämbetet och dess olika avdelningar samt för träffande av uppgörelse om vissa i samband därmed stående tvistefrågor mellan staten och staden. År 1923 tillkallade statsrådet och chefen för socialdepartementet jämlikt Kungl. Maj.ts bemyndigande två sakkunniga att inom socialdepartementet biträda med, bl. a., överarbetning av 1902 års löneregleringskommittés förslag till lönereglering för befattningshavare vid länsstyrelserna; uppdraget blev sedermera utvidgat att avse jämväl landshövdingarna. På grundval av dessa s. k. landstatslönesakkunnigas förslag genomfördes vid 1925 års riksdag lönereglering för nämnda befattningshavare. Samma år erhöllo de sakkunniga uppdrag att även utarbeta förslag till lönereglering för de av överståthållarämbetets befattningshavare, som helt eller delvis uppbure avlöning av statsmedel. Kort därefter uppdrogs åt landstatslönesakkunniga att, i samband med denna löneregleringsfråga, dels verkställa utredning angående förändringarna i ämbetets organisation, dels ock såsom delegerade för staten förhandla med de delegerade, som kunde komma att utses för Stockholms stad, rörande förslag till omreglering av överståthållarämbetet och dess olika avdelningar samt rörande uppgörelser i fråga om de i samband därmed stående mellanhavanden mellan staten och staden. De underhandlingar, som härefter ägde rum, gåvo till resultat, att stadens delegerade och landstatslönesakkunniga enades om huvudprinciperna för överståthållarämbetets framtida organisation, och att enighet mellan stadens delegerade och den ene sakkunnige jämväl anmäldes i fråga om principerna för överståthållarämbetets framtida ställning i förhållande till staden och kronan samt fördelningen av kostnaderna mellan dessa båda subjekt; den andre sakkunnige hade härvid i några delar en avvikande mening. Landstatslönesakkunnigas förslag avsåg en omorganisation av överståthållarämbetets kansli och överståthållarämbetets avdelning för polisärenden ävensom viss ändring beträffande stadsfogdarna i Stockholm. Däremot hade de sakkunniga icke ingått på frågan om ändrad organisation av överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden eller om ändrad fördelning av kostnaderna för dess verksamhet. Spörsmålet om åtgärder till åvägabringande av en rationell skatteuppbörd vore inom finansdepartementet föremål för utredning genom särskilt tillkallade sakkunniga, och innan resultatet av denna utredning förelåge, syntes något förslag angående omorganisation utav denna avdelning av verket icke rimligen kunna framläggas. De sakkunniga framhöllo emellertid lämpligheten av att även sistberörda fråga, så snart omständigheterna tilläte, måtte bringas till avgörande. Det syntes därvid önskvärt, att en blivande omorganisation av uppbördsavdelningen anknötes till den ändring av verkets organisation i övrigt, vartill de sakkunnigas föreliggande förslag eventuellt kunde giva anledning, samt att motsvarande principer vid kostnadsfördelningen måtte i görlig mån komma till tillämpning. De sakkunnigas förslag innebar i huvudsak följande: Överståthållarämbetet skulle organiseras på tre avdelningar: kansliavdelningen, polisavdelningen och uppbördsavdelningen. Kansliavdelningen om-

56 fattade tre underavdelningar, kanslibyrån, i huvudsak motsvarande polissekreterarens expedition, exekutionsroteln, delvis motsvarande överståthållarämbetets kansli, och fattigvårdsroteln, i huvudsak motsvarande den dåvarande biträdande polissekreterarens expedition. Under kansliavdelningen lades exekutionsverket med stadsfogden såsom chef. Polisavdelningens arbetsuppgifter fördelades å följande underavdelningar: kanslibyrån, motsvarande polismästarens expedition, poliskammaren och kamrerarexpeditionen ävensom polisdomstolen. De rena polisuppgifterna handhades av det under avdelningen lydande polisverket, vilket omfattade ordningspolisen, kriminalavdelningen med stadsfiskalskontoret, ordonnansavdelningen och polisskolan. Uppbördsavdelningen vore allenast en ändrad benämning å överståthållarämbetet för uppbördsärenden. Kansliavdelningens personal skulle avlönas av statsmedel. Polisverket åter skulle enligt 1925 års polislag och rådande förhållanden bekostas av staden. Chefen för polisavdelningen, polismästaren, skulle avlönas av staten. I fråga om övrig personal förelågo olika meningar. Enligt den ene sakkunniges, landshövdingen Malmroth, av stadens delegerade biträdda förslag (alternativ I) skulle hela personalen göras statsavlönad; enligt den andre sakkunniges, generaldirektören Ericsson, mening (alternativ II) borde den uppföras å stadens lönestat. Kostnaderna för ämbetet skulle fördelas mellan statsverket och kommunen efter följande regler: För varje avdelning utav verket (med undantag för kamrerarexpeditionen) beräknades antalet där handlagda länsstyrelseärenden och magistratsärenden, och dessa ärenden fördelades med hänsyn till svårighetsgraden var för sig å grupperna I, I I a, I I b eller I I c. Inom varje grupp multiplicerades antalet där handlagda länsstyrelseärenden och magistratsärenden med ett tal, som utgjorde 1 beträffande grupp I. 5 beträffande grupp I I a, 20 beträffande grupp I I b och 100 beträffande grupp I I c. Var för sig sammanlades de värdesiffror, vilka härigenom erhållits å länsstyrelseärenden och å magistratsärenden. Kostnaderna för verksamheten vid ifrågavarande delar utav överståthållarämbetet fördelades mellan statsverket och Stockholms stad sålunda, att proportionen mellan kostnaderna bleve densamma som mellan värdesiffrorna å länsstyrelseärenden och å magistratsärenden. Vid uträknandet av fördelningsprocenten syntes lämpligen decimalbråk böra undvikas och summorna i stället avrundas till närmaste hela tal. Omreglering av bidragsbeloppen skulle äga rum vart femte år. Förslaget tillstyrktes av Stockholms stadsfullmäktige den 15 oktober 1928. som därvid åberopade stadskollegiets utlåtande, vari bl. a. anfördes följande. De stadens myndigheter, som yttrat sig i detta ärende, hade icke haft någon huvudsaklig erinran vare sig mot den föreslagna organisationen som sådan eller mot de tilltänkta grunderna för den framtida kostnadsfördelningen. I vissa avseenden framförda erinringar berörde mer eller mindre viktiga detaljer och vore icke av beskaffenhet att böra föranleda ett underkännande från stadens sida av förslaget såsom allmän grund för en närmare överenskommelse mellan staten och staden om överståthållarämbetets organisation och fördelningen av kostnaderna för dess verksamhet. I fråga om den mera formella ställning, som överståthållarämbetet framdeles borde intaga till staden, hade vid ärendets behandling delade meningar gjort sig gällande. Stadens delegerade hade med styrka framhållit önskvärdheten av att ämbetet erhölle ställning av »länsstyrelse med magistratsuppgifter» på det sättet, att ämbetet bleve i sin helhet uppfört på statsverkets stat

57 men med skyldighet för staden att deltaga i kostnaderna för ämbetets verksamhet efter föreslagen grund, d. v. s. i den mån verket fullgjorde magistratsuppgifter. Denna mening hade omfattats av en av de sakkunnige och biträtts av tjänstenämnden, polisnämndens majoritet samt tre ledamöter i drätselnämnden. Å andra sidan hade gjorts gällande, att överståthållarämbetets polisavdelning borde uppföras på stadens lönestat. Denna uppfattning hade uttalats av den ene sakkunnige, som emellertid därvid ansett polismästaren böra vara uppförd å statsverkets lönestat, och omfattats av drätselnämndens majoritet samt två reservanter i polisnämnden, därvid yrkande framställts om att jämväl befattningen såsom polismästare skulle vara uppförd på stadens stat. För egen del kunde stadskollegiet icke finna, att denna fråga vore av sådan vikt och beskaffenhet, att dess besvarande i ena eller andra riktningen borde bliva avgörande för förslagets antagande eller förkastande ifrån stadens sida. De praktiska och ekonomiska företräden, som måste anses vara förenade med det såsom I betecknade alternativet för polisavdelningens stattekniska behandling, syntes emellertid kollegiet böra föranleda ett tillstyrkande av detta alternativ, dock att därvid enligt kollegiets mening befattningarna såsom polisintendenter borde såsom dittills vara uppförda å stadens lönestat. Reservation hade anmälts av sex av de vid sammanträdet i stadskollegiet närvarande fjorton ledamöterna, vilka reservanter ansett jämväl polisintendenterna lämpligen böra vara uppförda å statsverkets lönestat. Vid ärendets behandling i stadsfullmäktige beslöto fullmäktige med 45 röster mot 42, som avgåvos för bifall till reservationen, att biträda stadskollegiets uttalande. Statskontoret framhöll beträffande spörsmålet om personalens placering å kronans eller stadens stat i sitt utlåtande följande. Då en fördelning av kostnaderna för överståthållarämbetet i allt fall vore aysecW att aga rum, måste det ur ekonomisk synpunkt anses vara av mindre vikt, på vilken av nämnda båda lönestater överståthållarämbetets befattningshavare uppfördes. Eftersom enligt båda de sakkunnigas uppfattning en del av personalen vid överståthållarämbetet under alla förhållanden borde upptagas såsom statsavlönad, syntes enligt statskontorets mening mycket starka praktiska skäl kunna anföras för att jämväl personalen i övrigt i avlöningshanseende jämställdes med motsvarande statsavlönade befattningshavare. Detta syntes emellertid icke låta sig göra på annat sätt än att även denna del av personalen bleve statsavlönad. Särskilt med hänsyn till personalens anställnings- och tjänstgöringsförhållanden syntes för övrigt mycket tala för den av landshövdingen Malmroth uttalade uppfattningen (alternativ I i betankandet). Något hinder för ett genomförande av detta förslag syntes så mycket mindre föreligga, som de delegerade från Stockholms stad, med vilka de sakkunniga samrått, uttalat sig för en sådan anordning. Statskontoret forbisåge emellertid icke i detta sammanhang, att vid personalens övergång från Stockholms stads förmånligare lönestat till statens lönesystem åtskilliga svårigheter kunde komma att uppstå. Med hänsyn till önskvärdheten av att for framtiden erhålla enhetlighet på detta område, syntes dock dessa svårigheter böra träda i bakgrunden. Statskontoret delade alltså den mening i berörda fråga, vilken omfattats såväl av landshövdingen Malmroth som Stockholms stads delegerade. Riksräkenskapsverket fann fördelarna av landshövdingen Malmroths förslag (alternativ I) vara synnerligen framträdande. Såsom skäl härför yttrades från verkets sida följande: Full enhetlighet vunnes beträffande befattningshavarnas anställnings-, vikariats- och avlöningsförhållanden. Statsanställning av samtliga tjänstemän

58 medförde ej ökade kostnader för staten utan tvärtom, detta enär vid tillämpning av statens lönesystem befattningshavarna komme att uppbära avlöningar, som icke obetydligt understege löneförmånerna för motsvarande kommunalt anställda tjänstemän. Med det av generaldirektören Ericsson framställda förslaget — delvis statsavlönad och delvis kommunalt avlönad tjänstepersonal — vore däremot förenade tydliga olägenheter. Man skulle, såsom jämväl av de sakkunniga framhållits, nödgas att inom ett och samma verk i avsevärd utsträckning laborera med olika lönesystem, olika grunder för utbetalande av dyrtidstillägg m. m. samt olika reglementariska föreskrifter i övrigt. Svårigheterna skulle särskilt komma att framträda vid förordnanden under semestrar och andra ledigheter, då det gällde att låta statliga tjänstemän vikariera för kommunala eller tvärtom. Att undvika svårigheterna genom att skilja de statliga befattningshavarna från de kommunala i så måtto, att statstjänstemän endast vikarierade för varandra och kommunala tjänstemän allenast vikarierade för andra kommunala befattningshavare, syntes även riksräkenskapsverket icke vara lämpligt, enär genom ett dylikt system tillfälle till urval vid förordnanden begränsades och tjänstemännen berövades möjlighet till allsidig utbildning inom verket, samtidigt som deras befordringsmöjligheter inskränktes. Riksräkenskapsverket hade därför för sin del obetingat anslutit sig till landshövdingen Malmroths förslag. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd fann jämväl de fördelar, som skulle vara att vinna vid ett framgående på den av landshövdingen Malmroth angivna linjen, vara så stora, att nämnden ansett sig böra förorda nämnda alternativ. Av lönenämndens ledamöter anmälde dock herrar N. Aug. Nilsson och P. Nilsson avvikande mening samt åberopade ett i hithörande del så lydande yttrande: »1924 års landstatslönesakkunniga hava på angivna grunder icke till behandling upptagit frågan om ändrad organisation av överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden. Andra spörsmål, som beröra förhållandet mellan staten och Stockholms stad och vilka kunna antagas inom en närmare eller fjarmare framtid komma under omprövning, äro frågorna om domstolsorganisationen, åklagareväsendet m. fl.1 I detta sakläge synes det knappast lämpligt att nu vidtaga en ur principiell synpunkt så betydelsefull åtgärd som att, såsom enligt alternativ I skulle ske, å statsverkets lönestat uppföra ett större antal tjänstemän, avsedda för sådana göromål, vilkas ombesörjande bör bekostas av kommunen. Vi hava under dessa förhållanden velat närmast ansluta oss till alternativ II, enligt vilket allenast kansliavdelningens personal skulle göras statsavlönad, medan polisavdelningens personal, med undantag av polismästaren, skulle uppföras å Stockholms stads lönestat.» Landstatslönesakkunnigas förslag biträddes i huvudsak av Kungl. Maj:t och lades till grund för proposition till 1929 års riksdag. Departementschefen anförde härvid bl. a. följande. Överståthållarämbetets organisation vore icke tillfredsställande. Grundorsaken härtill syntes vara att söka däri, att man under verkets utveckling icke i tillräcklig omfattning sammanknutit de olika delarna och skapat nödig kommunikation dem emellan. Man hade sålunda kommit till icke ett utan flera i sak väsentligen självständiga ämbetsverk, ofta handläggande enahanda eller likartade frågor.2 Härav hade följt överorganisation med därmed förenade särskilda kostnader och andra olägenheter. Ej minst ur synpunkten av 1

De av reservanterna berörda organisationsfrågorna ha nu vunnit sin lösning med undantag för polisdomstolen, vars ställning bör avgöras i samband med en rättegångsreform. 2 Efter genomgripande omorganisation av överståthållarämbetet kvarstå ej längre sakskälen för denna kritik.

59 att överståthållarämbetet till största delen handhade statliga arbetsuppgifter syntes det vara ett ofrånkomligt statens intresse, att sålunda rådande organisatoriska missförhållanden snarast avhjälptes; berättigade hänsyn till Stockholms stad samt allmänhetens krav talade jämväl i samma riktning. Det av de sakkunniga framlagda förslaget syntes därvidlag väl tillgodose de önskemål, vilka i angivna hänseenden vore att framställa. Departementschefen behandlade därefter de invändningar, som kunde tänkas framställas mot frågans upptagande, men fann dessa icke böra utgöra hinder mot att genomföra en omorganisation av överståthållarämbetet och fortsatte: Såvitt departementschefen kunnat finna, förelåge icke heller andra spörsmål av den art eller betydelse, att de borde utesluta åtgärder i sådan riktning. Med hänsyn härtill tillstyrkte departementschefen, att Kungl. Maj:t inginge till riksdagen med förslag till omorganisation av överståthållarämbetet i huvudsaklig överensstämmelse med landstatslönesakkunnigas framlagda förslag. Av i ärendet hörda myndigheter och institutioner hade det övervägande flertalet i huvudsak förordat alternativ I i de sakkunnigas förslag. Två reservanter i allmänna civilförvaltningens lönenämnd ävensom majoriteten av Stockholms stads drätselnämnd samt två reservanter i stadens polisnämnd hade dock anslutit sig till alternativ I I ; därjämte hade olika meningar gjort sig gällande framför allt beträffande polisintendenternas placering. De J;vå reservanterna i allmänna civilförvaltningens lönenämnd hade såsom skal for sitt ståndpunktstagande åberopat, att vissa andra frågor, som berörde forhållandet mellan staten och Stockholms stad, ännu vore svävande. Vad reservanterna sålunda anfört, kunde givetvis med visst fog åberopas mot att man överhuvudtaget omorganiserade överståthållarämbetet och verkställde ny fordelning av kostnaderna därför, innan alla dessa andra spörsmål vunnit sin lösning. Ur sistberörda synpunkt hade departementschefen också tidigare upptagit dessa frågor till behandling. Hade man emellertid en gång intagit den ståndpunkten, vilken uppenbarligen även vore reservanternas, att överståthållarämbetet borde omorganiseras, syntes de åberopade skälen icke böra utgöra hinder för genomförande av den organisation, som ur allmänna synpunkter vore lämpligast. Det avgörande därutinnan borde tydligen vara, att den nya organisationen bleve så praktisk och ekonomiskt fördelaktig 'som möjligt. Ur denna synpunkt hade synnerligen starka skäl anförts till stöd för alternativ I, såväl av de sakkunniga själva som av åtskilliga hörda myndigheter. På sätt de sakkunniga framhållit, torde åtskilliga av de fel, vilka vidlådde överståthållarämbetets nuvarande organisation, hava sitt ursprung och sin förklaring däri, att verkets personal bestode av dels kommunala och dels statliga tjänstemän. Enligt alternativ I I skulle emellertid sammanblandningen av statlig och kommunal verksamhet i viss mån ytterligare ökas. Av vad i ärendet förekommit vore vidare tydligt, att verklig enhetlighet och reda i ämbetets organisation icke kunde vinnas, med mindre statsverket helt övertoge de delar därav, vilka helt eller delvis sysslade med länsstyrelseärenden. Härtill komme, att en sådan reglering ställde sig för statsverket ekonomiskt fördelaktigare än ett system, enligt vilket polisavdelningens personal skulle bliva kommunalavlönad. Slutligen kunde även erinras därom, att statsverket, därest samtliga ifrågavarande befattningshavare uppfördes å dess lönestat] hade i sin hand att avgöra, när behov av eventuell ny tjänst kunde anses föreligga; att nya befattningar tillkomme annat än efter noggrann prövning och övervägande ur statsnyttans synpunkt torde därmed vara uteslutet. Motsvarande garantier skulle däremot saknas, om Stockholms stad ägde inrätta kommunala tjänster, i vilkas lönekostnader statsverket skulle vara delaktigt

60 men rörande vilkas tillkomst statsmyndigheterna saknade egentlig bestämmanderätt. Givetvis borde återigen, därest alternativ I följdes, Stockholms stad erhålla tillfälle att yttra sig, innan organisatoriska åtgärder vidtoges, vilka kunde medföra anslagsökning. Av anförda skäl hade departementschefen funnit övervägande skäl tala för alternatv I i de sakkunnigas förslag, enligt vilket personalen å såväl kansliavdelningen som polisavdelningen gjordes statsavlönad. Propositionen avstyrktes av statsutskottet, som anförde: Förevarande proposition berörde en av de mest invecklade organisationsfrågor, som torde hava förelegat inom den svenska statsförvaltningen. P å grund av historiska förhållanden och Stockholms ställning såsom rikets huvudstad representerade överståthållarämbetet en blandning av statliga och kommunala uppgifter, vilkas avvägning och reglering i en blivande omorganisation självfallet måste erbjuda synnerliga svårigheter. Olika vägar för frågans lösning kunde givetvis tänkas. Det nu föreliggande förslaget åsyftade att åvägabringa en ändrad organisation av överståthållarämbetet under väsentligen vidgad medverkan från statens sida vid fullgörandet av de olika uppgifter, som påvilade ämbetsverket. Sålunda skulle ett icke ringa antal befattningshavare, anställda i stadens tjänst, upptagas å den statliga löneplanen. Statens utgifter för överståthållarämbetet skulle jämväl komma att väsentligen stegras, samtidigt som Stockholms stads hittillsvarande kostnader för ämbetsverket beräknades avsevärt minskade. Vid den granskning, utskottet ägnat förslaget, hade utskottet ej kunnat finna, att detsamma innebure sådana fördelar för staten, att dessa i och för sig kunde motivera en omorganisation av ämbetsverket ifråga. Även om ämbetsverket i sitt nuvarande skick förefölle överorganiserat, syntes ej heller denna omständighet enbart få utgöra anledning till att en genomgripande omorganisation vidtoges, utan torde åtgärder för undanröjande av nämnda olägenhet, i den mån så kunde ske, böra genomföras av Kungl. Maj:t. Utskottet hade av sålunda angivna skäl funnit sig böra avstyrka den förevarande propositionen men ville emellertid hava uttalat, att denna utskottets ståndpunkt givetvis icke finge tagas till intäkt för att förnyad omprövning av frågan på längre tid undanskötes. Propositionen blev därefter av riksdagen avslagen.

År 1935 upprättades av överståthållarämbetet förslag till omorganisation av ämbetets avdelning för uppbördsärenden, vilken i samband därmed föreslogs skola benämnas avdelningen för skatteärenden. Sedan Stockholms stadsfullmäktige i princip godkänt förslaget under förutsättning, att överenskommelse träffades med statsverket om statsbidrag till staden enligt grunder, som kunde av stadsfullmäktige godtagas, underställde överståthållarämbetet Kungl. Maj:t frågan om ändrade grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholm. I propositionen nr 39 till 1936 års riksdag föreslog därefter Kungl. Maj:t riksdagen bl. a. att bemyndiga Kungl. Maj:t att för en tid av tre år, räknat från och med den dag förslaget till omorganisation trädde i kraft, medgiva, att i stället för ersättning, som jämlikt 145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet skulle utgå av statsmedel till personer, som biträtt med taxeringsarbete i Stockholms stad, visst bestämt belopp finge utbetalas till staden under huvudsakligen de villkor och förutsättningar, som av föredragande departementschefen angivits vid anmälan av propositionen inför Kungl. Maj:t. Sedan propositionen bifallits av riksdagen samt stadsfullmäktige bekräftat sitt preliminära godkännande av förslaget,

61 1

genomfördes omorganisationen med ikraftträdande av ny lönestat och instruktion för överståthållarämbetets avdelning för skatteärenden den 1 oktober 1936. Samtliga sportler indrogos till stadens kassa. Ersättningen till Stockholms stad skulle enligt de 1936 fastställda grunderna uppgå till 200 000 kronor för år, då allmän fastighetstaxering ej ägt rum, med tillägg av 14 000 kronor för år, då sådan taxering skett. Staden skulle samtidigt bestrida alla med taxeringsarbetet i Stockholm förenade kostnader, vilka enligt sistnämnda båda författningsrum skulle ersättas av statsmedel, dock med det undantag att i den mån taxeringsuppgifter alltjämt skulle handhavas av andra än tjänstemän hos överståthållarämbetet, ersättning härför fortfarande skulle utgå direkt av statsmedel. Undantaget avsåg bl. a. arvoden till ordförandena i taxeringsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna, till vissa kronoombud samt till den ordinarie prövningsnämndens och den särskilda prövningsnämndens ledamöter. I propositionen förutsattes, i anslutning till ett uttalande av överståthållarämbetet, att frågan om fördelningen av kostnaderna för taxeringsarbetet i Stockholm före den föreslagna treårsperiodens slut skulle upptagas till allsidig utredning och bringas till en mera definitiv lösning samt att skäligt bidrag även i fortsättningen komme att utgå till staden för taxeringsarbetets utförande. I fråga om den närmare utformningen av bestämmelserna om ersättningen till staden samt vad i övrigt före och under 1936 års riksdag förekom må följande redogörelse lämnas. Till utgångspunkt för frågans behandling togs en sammanställning av samtliga från statens sida vid nämnda tid lämnade direkta bidrag till kostnaderna för dåvarande uppbördsavdelning. Denna sammanställning hade i huvudsak följande lydelse: »(1) Ehuru befattningen med den egentliga uppbörden av såväl krono- som kommunalutskylder av ålder åvilat städerna, har sedan år 1716 till Stockholms stad utgått viss mindre ersättning härför med belopp, som år 1815 fixerades till 7 648 riksdaler banko, motsvarande ett belopp å 11 472 kronor, som numera årligen utgår till Stockholms stad 'för kronouppbördsverket i staden' och bestrides av det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till 'Överståthållarämbetet: Ersättning till Stockholms stad för vissa kostnader för avlöning åt exekutionsbetjäningen m. m.' För arbete med taxeringen utgå årligen ersättningar med skiftande belopp ur det under sjunde huvudtiteln uppförda anslaget till kostnader för årlig taxering eller, under år då allmän fastighetstaxering äger rum, ur ett under samma huvudtitel uppfört särskilt anslag till kostnader härför. I det följande angivas förutnämnda kostnader, huvudsakligen i vad rör år 1935, under punkterna (2)—(9) samt kostnaderna för sista allmänna fastighetstaxeringen i Stockholm, år 1933, under punkt (10). (2) Sedan år 1922 har till stadens kassa utbetalts ett särskilt bidrag till kostnaderna för den då verkställda omorganisationen av uppbördsavdelningen, ett bidrag som betingats av att denna omorganisation ansetts genom ett förbättrat taxeringsförfarande även tillgodose statsverkets intresse. Bidraget, som numera utgår med stöd av 145 § 1 mom. 3) taxeringsförordningen, utgjorde till en början 90 000 kronor men har de senare åren nedsatts till 70 000 kronor (3) Jämlikt 145 § 4 mom. taxeringsförordningen ställes årligen till överståthållarämbetets förfogande ett belopp för bestridande av de i 145 § 1 mom. 1), 2) och 4) avsedda ersättningarna. Beloppet utgjorde år 1925 216 500 kronor och höjdes därefter varje år, så att det år 1931 uppgick till 256100 kronor. I följd av en allmän nedsättning följande år av ifrågavarande ersätt-

62 ningar nedsattes beloppet då till 214 900 kronor, varefter det år 1933 utgjort 203 700 kronor, år 1934 209 450 kronor och år 1935 216 600 kronor. (4) Under 1934 och 1935 har Kungl. Maj:t jämlikt 145 § 5 mom. taxeringsförordningen föreskrivit, vilket högsta belopp överståthållarämbetet må använda för gäldande av de i nämnda författningsrum avsedda kostnaderna för samma års ordinarie prövningsnämnd i Stockholm. Dessa belopp utgjorde år 1934 23 200 kronor och år 1935 24 670 kronor. (5) Jämlikt 145 § 6 mom. taxeringsförordningen har överståthållarämbetet av statsmedel utbetalt ersättning åt av ämbetet jämlikt 14 § tillkallade sakkunniga. Åt sådana sakkunniga för bokföringsgranskning har utbetalts 4 166 kronor under 1934 och 3 014 kronor under år 1935, medan åt sakkunniga, som anlitats för särskild fastighetstaxering, utbetalts 1 605 kronor under år 1934 och 1 979 kronor under år 1935. (6) Jämlikt 13 § förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet (s. k. preliminärt taxeringsvärde), jämförda med 4 och 5 §§ i tillämpningskungörelsen samma dag (nr 358), har överståthållarämbetet av statsmedel utbetalt ersättning dels åt ordförande och kronoömbud i taxeringsnämnd med 12 kronor till dem vardera vid varje sammanträde för behandling av ifrågavarande ärenden, vilka belopp under år 1935 uppgått till sammanlagt 2 820 kronor, dels ock till sakkunnig, som anlitats för sådan fastighetsvärdering, vilka ersättningar under 1935 uppgått till sammanlagt 2 055 kronor. (7) För uppsättande och utskrift av protokoll vid sammanträden med särskilda prövningsnämnden i Stockholm under år 1935 har överståthållarämbetet med stöd av 145 § 5 mom. taxeringsförordningen av statsmedel utbetalt 602 kronor. (8) I arvoden till den ordinarie och den särskilda prövnmgsnamndens ledamöter under år 1935 har överståthållarämbetet jämlikt 145 § 8 mom. taxeringsförordningen utbetalt resp. 1 032 och 324 kronor. (9) För resor i samband med fastighetstaxering år 1935 har jämlikt sistnämnda lagrum av statsmedel utbetalts 31 kronor 60 öre. (10) Vid senaste allmänna fastighetstaxering, år 1933, ställdes till överståthållarämbetets förfogande ett belopp av 36 101 kronor.» I skrivelse den 13 december 1935 underställde överståthållarämbetet Kungl. Maj:t frågan om ändrade grunder för lämnande av ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholm ävensom spörsmålet om indragande av vissa sportelmedel till stadens kassa. Ämbetet anförde därvid bl a., att genom det av stadsfullmäktige fattade beslutet möjlighet skapats för en lösning av den sedan länge förhandenvarande frågan om en definitiv organisation av överståthållarämbetet för uppbördsärenden och om personalens uppförande å ordinarie lönestat. Den slutliga regleringen av dessa spörsmål förutsatte dock, att statsverket ville biträda en överenskommelse, varigenom grunderna för bidrag av statsmedel till nuvarande uppbördsavdelningen närmare fixerades samt staden i den mån så erfordrades berättigades uppbära de sportel- och därmed jämförliga ersättningsmedel, som tillkomme vissa befattningsEfter att ha anmärkt, att det särskilda statsbidraget å 11 472 kronor för uppbörden i Stockholm — omförmält under punkten (1) i det föregående — såsom till beloppet fixerat icke syntes vara av beskaffenhet att i detta sammanhang behöva beröras, anförde överståthållarämbetet beträffande övriga bidragsbelopp, att en överenskommelse syntes böra begränsas till sådana belopp, vilka utginge till bestridande av kostnaden för arbetsuppgifter, som enligt den föreslagna organisationen skulle komma att utan särskild ersättning handläggas av befattningshavare å stadens lönestat. Från denna utgångspunkt

63 genomgmgos därefter de i det föregående angivna olika bidragen, därvid ämbetet fann, att ytterligare följande i sammanställningen upptagna poster fortfarande borde bestridas direkt från statsverket och således uteslutas från överenskommelsen, nämligen dels belopp, som i samband med årlig taxering disponerades till arvoden åt ordförande i taxeringsnämnderna (3) och åt sådana kronoombud — 15 av inalles 54 — som icke voro anställda vid överståthållarämbetet (3), arvoden åt sakkunniga för fastighetsvärdering (5) och för åsättande av preliminära taxeringsvärden (6) samt åt prövningsnämndernas ledamöter (8) ävensom till kostnader för resor i samband med fastighetstaxering (9), dels ock belopp, som i samband med allmän fastighetstaxering utgå i arvoden till ordförande samt i arvoden för sammanträden (enligt 59 § 2 mom. taxeringsförordningen) för åstadkommande av en jämn och likformig taxering i stad och för sakkunnig värdering av fastigheter. Övriga poster skulle inbegripas i uppgörelsen. Bland de sistnämnda inginge arvoden till sakkunniga för bokföringsgranskning, då nämligen enligt den nya organisationen en särskild bokgranskningsavdelning skulle handlägga denna uppgift, samt ersättningar till kronoombud vid allmän fastighetstaxering, då i detta' fall antalet sådana ombud icke vore större än att denna arbetsuppgift kunde helt utföras av ämbetets befattningshavare. Beträffande de beräkningar, som låge till grund för de 1936 föreslagna ersättningsbeloppen torde få hänvisas till följande vid propositionen nr 152/1939 fogade sammanställning: Av hela antalet kronoombud år 1935 (54 st.) utgjorde 39 st. tjänstemän vid överståthållarämbetet. Statens bidrag beräknades: för 39 kronoombud (39/54 X 71650) till kronor 51747: för ersättning till ordinarie tjänstemän vid uppbördsavdelningen för biträde vid taxeringsarbetet till » 11500 för ersättning för längdföring m. m. till » 32 930 för ersättning till vaktmästarna för uppassning till » 4 820 för ersättning för arbete med särskild skatt å förmögenhet t m ; » 600: — Dessutom tillades kostnader enligt taxeringsförordningen 145 § 5, 6 mom.: för ersättning för biträde åt kamreraren vid förberedande göromål med » 10 500: för ersättning åt vissa av nämnda tjänstemän för mistade avlöningsförmåner med » 2 995:29 för arvoden åt protokollförare med » 2 700: för ersättning för utskrift m. m. av protokollet med » 2 497: 74 för ersättning till vaktmästarna för uppassning med » 2 000: — för tryckningskostnader m. m. med » 3 976:97 för arvoden till sakkunniga för bokföringsgranskning ..med » 3014: — för kostnaderna för sekreterare och utskrift av särskilda prövningsnämndens protokoll med » 602: Härtill lades slutligen bidrag till uppbördsavdelningen, alltsedan år 1932 utgående med (tidigare med 90 000 kronor) » 70 000: — Summa kronor 199 883: För utgifter för fastighetstaxering beräknades statens bidrag till 14 100 kronor, fördelat på kronoombud (1933) kronor 13500: och på uppassning » 600: Summa kronor

14 100:

64 I sin ovannämnda skrivelse ingick överståthållarämbetet vidare på överenskommelsens närmare innehåll och anförde därvid bl a.: »Då överståthållarämbetet nu ifrågasätter en överenskommelse mellan statsverket och Stockholms stad i syfte bl. a. att fixera en grund för stadens bidrag av statsmedel till kostnaderna för taxering och för att därigenom möjliggöra för staden att helt övertaga avlöningen av därmed sysselsatta tjänstemän, vore naturligast och mest överensstämmande med önskemålet att tjänstemännen uppföras å ordinarie stat, om detta avtal kunde erhålla giltighet under en längre tidsperiod. För att nu föreslå en överenskommelse i dylik form vore emellertid nödvändigt att kunna fastställa en fördelningsgrund av sådan beskaffenhet, att i den mån de allmänna bidragen till taxeringsarbetet ökades, Stockholms stads andel därav skulle undergå proportionell stegring. Vissa svårigheter möta emellertid att i förevarande läge, då en ny organisation väl är ifrågasatt men ännu icke trätt i kraft, kunna från början klart fixera en dylik fördelningsgrund. överståthållarämbetet har fördenskull ansett påkallat att, i den mån en överenskommelse av ifrågasatt art kommer till stånd, denna för närvarande begränsas till någon kortare tid. I sådant hänseende vill ämbetet föreslå, att överenskommelsen må träffas för en tid av tre år. Under denna tid bör erforderlig erfarenhet hava vunnits om den nya organisationens verkningar och jämväl hava visat sig, i vad mån de under år 1935 beslutade ändringarna i taxeringsförordningen komma att medföra ökning av de allmänna kostnaderna för taxeringsarbetet. Under kortare tid än nu sagts synes däremot icke tillräcklig erfarenhet kunna vinnas för att läggas till grund för ett definitivt avtal. Efter den angivna tidens förlopp bör tydligtvis en omprövning äga rum för att anpassa bidraget efter den förändring, som därunder kan hava ägt rum beträffande hela det statliga anslaget till årlig taxering, respektive anslaget till fastighetstaxering, varvid även hänsyn torde böra tagas till om arbetet härmed i Stockholm ökats genom stegring av antalet deklarationer eller genom särskilda åtgärder för höjning av taxeringsarbetets effektivitet. Därvid bör även till avgörande upptagas frågan om vinnande av en verklig och smidig fördelningsgrund av detta anslag, såvitt fråga är om Stockholms stad. Då det preliminära avtalet enligt ämbetets nyss uttryckta uppfattning bör begränsas till en tidrymd av tre år, torde däremot detta avtal kunna inskränkas att gälla samma belopp, som under år 1935 utgått till taxeringsarbetet, respektive under år 1933 utgått till arbetet med fastighetstaxeringen. Visserligen kan häremot erinras, att de belopp, som därigenom kunna tillerkännas Stockholms stad, ej obetydligt understiga, vad som synes böra tillkomma staden med hänsyn till de omfattande åtgärder, som härstädes vidtagits till vinnande av förbättrad taxering; i sådant hänseende torde Stockholm för närvarande intaga en särställning bland rikets kommuner, ehuru åtskilliga av dessa numera begynt ägna särskild uppmärksamhet åt sitt taxeringsväsende. Överståthållarämbetet har emellertid i detta sammanhang icke ansett sig hava anledning ingå å den vittutseende frågan om en generell reglering av förhållandet mellan staten och Stockholms stad utan har —• •—• •— begränsat sig till sådana redan utgående ersättningsbelopp, som direkt beröras av föreliggande förslag.» Ämbetet föreslog, att ersättningen till staden skulle bestämmas till de belopp, som sedermera godkändes, d. v. s. 200 000 + 14 000 kronor. Statskontoret och riksräkenskapsverket, som hördes över överståthållarämbetets skrivelse, tillstyrkte såväl omorganisationsförslaget som den ifrågasatta överenskommelsen mellan staten och Stockholms stad. Statskontoret framhöll för sin del angelägenheten av att, om och när den provisoriska anordningen avlöstes av en mera definitiv sådan, det toges under övervägande,

65 huruvida ej med hänsyn till den kostnadsbesparing, som den nya organisationen innebure, statens bidrag till staden borde kunna i skälig omfattning minskas. Riksräkenskapsverket utgick från, att vid en blivande mera definitiv överenskommelse frågan om avvägningen av det av statsmedel utgående fasta bidraget upptoges till förnyad förutsättningslös prövning, avseende samtliga de i den preliminära överenskommelsen ingående ersättningarna. Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anförde vid framläggandet av 1936 års proposition" (nr 39), att han för sin del intet hade att erinra mot att ett skäligt belopp tillerkändes staden mot att de uppgifter, som svarade mot detta ersättningsbelopp, fullgjordes av de av staden avlönade befattningshavarna i tjänsten. I den mån taxeringsuppgifter alltjämt skulle handhavas av andra än tjänstemän hos ämbetet, skulle ersättning härför fortfarande utgå direkt av statsmedel. Under förutsättning att ersättning till staden icke bestämdes för längre tidsperiod än tre år, syntes — uttalade departementschefen vidare — från statsverkets sida knappast någon erinran vara att göra mot principerna för ämbetets beräkningar. I likhet med ämbetet förutsatte departementschefen, att frågan om fördelningen av kostnaderna för taxeringsarbetet i Stockholm före nämnda treårsperiods slut upptoges till allsidig utredning och bringades till en mera definitiv lösning samt att skäligt bidrag även i fortsättningen komme att utgå till staden för taxeringsarbetets utförande. Bevillningsutskottet (betänkande nr 3) hemställde om bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Härvid förutsatte utskottet — i anslutning till vad departementschefen därom uttalat — att, innan den föreslagna treårsperioden gått till ända, frågan om fördelningen av kostnaderna för taxeringsarbetet i Stockholm gjordes till föremål för en allsidig utredning, grundad bl. a. på under nämnda tid vunnen erfarenhet om effektiviteten av omorganisationen, samt att därvid frågan om skäligt bidrag till staden för taxeringsarbetets utförande efter nämnda period bragtes till en mera definitiv lösning. Riksdagen biföll utskottets hemställan (skrivelse nr 22). Genom brev till överståthållarämbetet den 21 februari 1936 medgav Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens bemyndigande, att till Stockholms stad finge för en tid av tre år, räknat från och med den dag, då förslag till omorganisation av överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden trädde i kraft, under villkor, som ovan angivits, utbetalas förutnämnda belopp. I skrivelse till stadsfullmäktige hemställde överståthållarämbetet härefter, att stadsfullmäktige ville, med förklaring att Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut rörande statsbidrag för taxeringsarbetet kunde av stadsfullmäktige biträdas, slutligen bekräfta sitt preliminära godkännande. I avgivet tjänsteutlåtande anförde Stockholms stads kammarkontor: »Då de statsbidrag, som nu tillerkänts staden, grunda sig på de belopp, som senast utgått, må härtill anmärkas, att det synes hava varit riktigast och även från stadens sida önskvärt, att bidragen icke blivit till beloppet fixerade för hela treårsperioden, utan kunnat regleras med hänsyn till ökningen av arbetets omfattning och därmed av stadens kostnader. När som utgångspunkt för beräkningen valts senast utgående statsbidrag, kan jämväl vara lämpligt erinra, att det årliga statsbidrag för vissa särskilda anordningar för en förbättrad taxeringskontroll, som alltsedan år 1922 utgår till staden, successivt minskat från något över 90 000 kronor första året till 70 000 kronor under vart och ett av de senaste tre åren, oaktat antalet deklarationer samtidigt stigit. Någon direkt utfästelse har icke heller lämnats från statsmakternas sida, att staden efter utgången av de tre år, för vilka de nya grunderna avses skola gälla, kommer att i fortsättningen erhålla statsbidrag eller efter vilka grunder de bidrag skola utgå, som kunna komma att tillerkännas staden. Att 2 0 4 3 a 40

66 staden nu utan sådana utfästelser skulle binda sig för genomförandet av den tilltänkta omorganisationen av uppbördsverket och de därmed förenade ökade utgifterna, kan ge anledning till viss betänksamhet. Föredragande departementschefen har emellertid vid ärendets behandling hos Kungl. Maj:t förutsatt, att frågan om fördelningen av kostnaderna för taxeringsarbetet i Stockholm före treårsperiodens utgång skulle upptagas till allsidig utredning och bringas till en mera definitiv lösning samt att skäligt bidrag även i fortsättningen skulle komma att utgå till staden. Liknande uttalande gjordes av riksdagens bevillningsutskott i dess i ärendet avgivna betänkande. Mot bakgrund av dessa uttalanden torde staden hava fullgod anledning räkna med att även framdeles erhålla 'skäligt statsbidrag' för taxeringsarbetet. Ett godtagande av statsmakternas beslut om statsbidragen är även en förutsättning för den föreslagna omorganisationen av uppbördsverket, vars snara genomförande med hänsyn till den ökade effektiviteten och de väntade kostnadsbesparingarna är av stort intresse för staden. På grund av vad sålunda anförts, torde staden böra förklara sig för sin del kunna godtaga de i ovannämnda kungl. brev angivna grunder för staden tillkommande bidrag för taxeringsarbetet.» »På de skäl, som i ärendet anförts» tillstyrkte stadskollegiet bekräftelse av det preliminära godkännandet och dylik lämnades av stadsfullmäktige den 16 mars 1936. Kungl. May.t fastställde därefter den 17 april 1936 — med godkännande av omorganisationsförslaget i förut anmärkta delar — ordinarie lönestat för överståthållarämbetets avdelning för skatteärenden samt utfärdade särskild instruktion för överståthållarämbetet i vad avsåg samma avdelning (svensk författningssamling 1936: 129). Såsom förut nämnts trädde lönestaten och instruktionen i kraft den 1 oktober 1936. På grund av bestämmelser i lönestaten samt uppbördsreglementet för Stockholm indrogos samtliga tjänstemännen förut tillkommande sportler till stadens kassa. I skrivelse den 24 januari 1939 har överståthållarämbetet, med överlämnande av en den 13 december 1938 dagtecknad framställning från Stockholms stads drätselnämnd rörande frågan om fördelningen av kostnaderna för taxeringsarbetet i Stockholm efter treårsperiodens utlöpande den 30 september 1939, hos Kungl. Maj:t hemställt om vidtagande av erforderliga åtgärder i anledning av nämndens framställning. Drätselnämnden har i sin skrivelse anfört bl. a. följande: »Den nuvarande provisoriska anordningen med ett fast årligt statsbidrag synes icke kunna tillämpas vid en definitiv reglering av denna fråga. Statens andel i kostnaden för taxeringsarbetet bör rimligtvis påverkas av ökning i omfattningen av detta arbete. Detta syfte skulle visserligen kunna vinnas, om statsbidraget, såsom från överståthållarämbetets sida i tidigare sammanhang ifrågasatts, ställdes i relation till deklarationsmaterialets mängd på ett eller annat sätt eller till stadens folkmängd. Emellertid torde en reglering efter det förstnämnda alternativet bereda svårigheter både vid utformning och tillämpning. Och att göra bidraget beroende av folkmängdssiffran synes vara mindre lämpligt av det skäl, att omfattningen av taxeringsarbetet näppeligen kan anses stå i relation till folkmängden. Då man torde sakna möjlighet att erhålla en fast utgångspunkt vid bestämmandet av statens deltagande i kostnaderna för taxeringsarbetet i Stockholm, synes det framför allt vara av betydelse, att en definitiv överenskommelse härom mellan staten och staden sker efter så enkla och klara linjer som möjligt. En parallell synes härvid kunna dragas med bekostandet i andra städer med magistrat av de till beskattningsväsendet hörande bestyren med mantalsskrivning, taxering och uppbörd. Då det åligger dessa städer att genom de kommunalavlönade magistraterna eller dem underställda tjänstemän handhava mantalsskrivningen och uppbördsväsendet, är det givetvis endast rimligt.

67 att jämväl Stockholm bär kostnaderna för dessa bestyr. Beträffande taxeringsväsendet är förhållandet ett annat. Kostnaderna härför bestridas i landet i dess helhet till övervägande del med statsmedel. Kravet på likställighet bör därför göra det motiverat, att i princip så kommer att ske jämväl beträffande taxeringen i Stockholm. Här må erinras om ämbetets uttalande i underdånig skrivelse den 13 december 1935 angående ändrade grunder för statsbidrag till taxeringsarbetet i Stockholm, att Stockholm med hänsyn till de omfattande åtgärder, som härstädes vidtagits till vinnande av förbättrad taxering, torde intaga en särställning bland rikets kommuner. Att genomförandet av en sådan anordning skulle komma att medföra en icke obetydlig minskning i stadens nuvarande kostnader för ämbetet och i så måtto giva staden en fördel, kan icke åberopas som ett skäl emot förslaget, enär detsamma dock icke skulle innebära annat än ett rättande av ett sedan länge bestående förhållande, som utgör ett direkt missgynnande av Stockholm i jämförelse med andra rikets städer.» Såsom redan i det föregående angivits framhöll drätselnämnden vidare, att berörda syfte syntes enklast kunna vinnas genom att staten påtoge sig alla kostnader för taxeringsavdelningen. Ett godtagande från statens sida av nämndens förslag till fördelning mellan staten och staden av kostnaderna för de bestyr, som utgjorde led i beskattningsväsendet, torde — enligt vad nämnden uttalade — förutsätta en viss statlig kontroll över utgiftsstaten för taxeringsavdelningen inom ämbetet. Från stadens sida syntes icke böra vara något att erinra emot en sådan kontroll. Med framläggande av dessa synpunkter hemställde drätselnämnden om vidtagande av erforderliga åtgärder för en definitiv lösning av den i skrivelsen berörda frågan. För egen del anförde överståthållarämbetet, att det torde vara ostridigt, att Stockholms stad så tillvida intoge en särställning, jämfört med andra kommuner, att staden i icke ringa utsträckning själv finge bestrida kostnaden för fullgörandet av olika arbetsuppgifter, som annorstädes fullgjordes av statsavlönad personal. Med undantag för överståthållarämbetets kansli bestrede sålunda staden i stort sett alla kostnader för överståthållarämbetets verksamhet och sålunda även till den betydande del, som ämbetet fullgjorde en länsstyrelses uppgifter. Det syntes överståthållarämbetet ingalunda opåkallat, att en omprövning verkställdes av dessa förhållanden och att statsverket från Stockholms stad övertoge de kostnader, vilka annorstädes bestredes av statsmedel. I avbjdan å en allmän omprövning av angiven art, torde emellertid vara nödvändigt, att överenskommelse träffades rörande det belopp, varmed ersättning av statsmedel skulle från och med den 1 oktober 1939 utgå till Stockholms stad för dess av taxeringsarbetet föranledda kostnader. Vid en sådan provisorisk uppgörelse syntes enligt ämbetets uppfattning tillsvidare samma beräkningsgrunder måhända kunna komma till användning, som tilllämpades vid tillkomsten av för närvarande gällande bestämmelser i ämnet. Ämbetet åberopade i detta avseende en sammanställning, utvisande att årsbidraget under angiven förutsättning borde höjas till i avrundat belopp 220 000 kronor för år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum, med ett tillägg av ytterligare 14 000 kronor under år, då sådan taxering äger rum. I anledning av vad överståthållarämbetet anfört utvecklade drätselnämnden i skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 februari 1939 ytterligare stadens synpunkter i frågan. Nämnden framhöll, att stadsfullmäktige torde få anses hava for sitt godkännande år 1936 av de nya statsbidragsgrunderna förutsatt att tore treårsperiodens utgång förevarande spörsmål skulle allsidigt utredas och bringas till en mera definitiv lösning. Staden ansåg sig därför för sin del icke kunna biträda förslaget om ett fortsatt provisorium, detta så mycket mindre

68 som ett provisorium i betraktande av de skäl, varmed överståthållarämbetet motiverat förslaget härom, sannolikt skulle bliva av rätt lång varaktighet. Skulle emellertid förslaget om ett förlängt provisorium bliva genomfört, ansåg drätselnämnden staden i vart fall hava fullgoda skäl för ett yrkande, att de definitiva grunder, som i sinom tid kunde bliva fastslagna, rörande bestridandet av kostnaderna för taxeringsarbetet gåves retroaktiv tillämpning från och med den tidpunkt, då nuvarande bestämmelser upphörde att gälla. I ärendet avgavs yttrande av bl. a. riksräkenskapsverket, som uttalade såsom sin uppfattning, att det av drätselnämnden åberopade förhållandet, att kostnaderna för taxeringsväsendet utanför Stockholm väsentligen bestredes av statsmedel, icke utgjorde tillräcklig grund för drätselnämndens yrkande, att staten skulle påtaga sig hela kostnaden för taxeringsavdelningen. Redan den omständigheten att staten med nuvarande organisation av taxeringsarbetet i Stockholm saknade möjlighet att effektivt begränsa de för detta arbete utgående kostnaderna syntes utesluta ett godtagande av det av drätselnämnden framlagda förslaget till uppgörelse. För egen del ansåg riksräkenskapsverket, att man även vid en definitiv reglering av statens bidragsskyldighet närmast hade att utgå från nu gällande grunder för statsbidragets avvägning. Riksräkenskapsverket ville dock uttala, att vid en definitiv reglering av statsbidraget hänsyn i vidare mån än hittills skett syntes böra tagas till de kostnader, som staden påtagit sig i syfte att höja taxeringsarbetets effektivitet. Föredragande departementschefen, statsrådet Wigforss, anförde i samband med framläggande av proposition (nr 152) i ämnet för 1939 års lagtima riksdag bl. a.: .. -,__.., »Ur såväl statens som Stockholms stads synpunkt synes det önskvärt, att en mera definitiv fördelning av taxeringskostnaderna mellan statsverket och staden snarast möjligt kommer till stånd. Såsom riksräkenskapsverket erinrat, är emellertid den nuvarande tidpunkten mindre lämplig för åstadkommande av en slutlig uppgörelse rörande förevarande spörsmål, då frågan om en omorganisation av uppbördsväsendet och folkbokföringen inom kort kan väntas bliva avgjord. Det av 1936 års uppbördskommitté framlagda förslaget beror visserligen icke direkt taxeringsväsendet. Då emellertid i Stockholm taxeringen och debiteringen av utskylder verkställes inom en och samma avdelning av överståthållarämbetet för skatteärenden, nämligen taxeringsavdelningen, måste man räkna med att en reform på uppbördens och folkbokföringens område kan komma att i avsevärd mån inverka på taxeringsarbetet och föranleda ändringar i fråga om avdelningens organisation. Såvitt nu kan bedömas torde frågan om uppbördsväsendet och folkbokföringen kunna föreläggas nästa års riksdag. Även om, såsom uppbördskommittén förutsatt, för uppbörden i Stockholm andra bestämmelser än som skola gälla för riket i övrigt, särskilt beträffande det tekniska förfarandet, kunna visa sig erforderliga, torde dock nästa år, i samband med beredningen av frågan i dess helhet, sådan överblick över den blivande organisationen kunna vinnas, att en mera slutgiltig lösning av ersättningsspörsmålet skall visa sig möjlig. Jag finner mig därför böra, förorda en fortsatt provisorisk reglering, avseende ett år, av statens bidrag till täckande av stadens kostnader för taxeringen, därvid i huvudsak samma beräkningsgrunder som gälla för den nu löpande treårsperioden torde böra tilllämpas. Tillräckliga skäl synas mig under föreliggande omständigheter ej finnas för en retroaktiv tillämpning från och med den 1 oktober 1939 av blivande grunder för ersättningens bestämmande. Emot de jämkningar i fråga om ersättningens storlek m. m., som överståthållarämbetet förordat, har jag för den tid som omfattas av ifrågavarande fortsatta provisorium intet att erinra. Jag får i detta sammanhang erinra om

69 att allmän fastighetstaxering icke verkställes förrän år 1943, vadan bestämmelser om ersättning för kostnader i anledning därav icke nu erfordras. Riksräkenskapsverket har i sitt yttrande berört frågan om de principer, enligt vilka en uppgörelse på längre sikt mellan staten och staden borde ske. Till vad ämbetsverket därvid anfört kan jag i huvudsak ansluta mig. Även vid en definitiv reglering av statens bidragsskyldighet synes man närmast ha att utgå från nu gällande grunder för statsbidragets avvägning. Med hänsyn till bestämmelsen i 145 § 1 mom. 3) taxeringsförordningen — enligt vilken kommun, som genom tillhandahållande av tjänsteman eller annorledes företagit särskilda anstalter för taxeringsarbetet, skall erhålla bidrag av statsmedel till kostnaderna härför, därest Kungl. Maj:t finner dessa anstalter äga särskilt värde för det allmänna — och med beaktande jämväl av vad i ärendet tidigare förekommit kan jag sålunda icke finna det av staden nu framställda anspråket om ersättning för samtliga kostnader för taxeringsarbetet vara en riktig utgångspunkt för förhandlingar i frågan.» Bevillningsutskottet (betänkande nr 14) ansåg sig på de av departementschefen anförda skälen kunna biträda Kungl. Maj:ts förslag och hemställde om bifall till detsamma. Beträffande frågan om de principer, enligt vilka en uppgörelse på längre sikt mellan staten och staden rörande ifrågavarande kostnader borde ske, fann sig utskottet i frågans dåvarande läge sakna anledning att närmare ingå på detta spörsmål. I likhet med vad 1936 års bevillningsutskott anfört i sitt betänkande nr 3 förutsatte dock utskottet, att frågan om den framtida fördelningen av kostnaderna för taxeringsarbetet i Stockholm gjordes till föremål för en allsidig utredning, grundad bl. a. på de erfarenheter, som vunnits om effektiviteten av den inom överståthållarämbetet verkställda omorganisationen av avdelningen för skatteärenden. Riksdagen biföll utskottets hemställan (skrivelse nr 218). Genom brev till överståthållarämbetet den 26 maj 1939 medgav Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens bemyndigande, att till Stockholms stad finge för tiden 1 oktober—39 september 1940 under angivna villkor utbetalas ett belopp av 220 000 kronor. I skrivelse den 10 januari 1940 har överståthållarämbetet, med överlämnande av en den 12 december 1939 dagtecknad framställning från Stockholms stads drätselnämnd rörande frågan om fördelningen av kostnaderna för taxeringsarbetet i Stockholm efter den 30 september 1940, hos Kungl. Maj:t hemställt, att i avbidan på en definitiv lösning av frågan erforderliga åtgärder måtte vidtagas för beredande av ersättning åt staden för berörda kostnader under tiden 1 oktober 1940—30 september 1941. Drätselnämnden har i sin skrivelse anfört i huvudsak följande: »Drätselnämnden vidhåller kravet på en definitiv reglering av ersättningen i anslutning till tidigare av nämnden angivna principer. Drätselnämnden tilllåter sig tillika såsom sin mening uttala, att staden icke har anledning åtaga sig några kostnader för taxeringen utöver vad staden är skyldig. Taxeringen bör här liksom i riket i övrigt vara en statens angelägenhet. Taxeringen för kommunalskatt är allenast en följd av taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Staden äger icke annat intresse av taxeringsarbetet än av varje annan statlig lokalförvaltning härstädes. Nämnden anser sålunda, att staden icke intager någon motpartställning till kommunens skattskyldiga medlemmar med intressen att bevaka utöver vad som ankommer å kronans organ. Nämnden har vid granskningen av statförslagen utgått ifrån att stadens deltagande i kostnaderna för skatteverkets verksamhet väsentligen beror av en lång sedvanerättslig utveckling och icke av något frivilligt åtagande från stadens sida. Skulle nämnden haft en annan uppfattning härutinnan, skulle

70 nämnden med bestämdhet hava i år avstyrkt varje anslagsökning och alla nya anslag.» För egen del anförde överståthållarämbetet bl. a., att en inom skatteavdelningen utarbetad promemoria syntes giva vid handen, att Stockholms stad av ålder bestritt kostnaderna för taxeringsarbetet i huvudstaden samt att en hävdvunnen skyldighet för staden att även i fortsättningen göra detta måste anses föreligga. Härav följde givetvis icke, att staden borde vara utesluten från möjligheten att i större utsträckning än hittills erhålla bidrag till sagda kostnader. Tvärtom syntes starka billighetsskäl tala härför. En omprövning av fördelningen mellan staten och Stockholms stad av kostnaderna för överståthållarämbetets verksamhet syntes dock icke kunna slutföras i så god tid, att därvid framkommande resultat kunde läggas till grund för den ersättning av statsmedel, som borde utgå till Stockholms stad i och för dess av taxeringsarbetet under tiden 1 oktober 1940—30 september 1941 föranledda kostnader. Med hänsyn härtill torde även beträffande sagda tid vara nödvändigt, att särskild överenskommelse träffades rörande ersättningsbeloppet ifråga. Intill dess sådan reglering ägt rum syntes ämbetet annan beräkningsgrund icke kunna komma till användning än den, som tillämpats vid tillkomsten av tidigare bestämmelser i ämnet. Vid överståthållarämbetets yttrande fogades dels en av skattedirektören G. Sandström författad promemoria rörande taxeringen i Stockholm, dels ock en av skattekamreraren E. Holmberg uppgjord promemoria med beräkningar rörande storleken av statsbidraget till staden för tiden 1 oktober 1940—30 september 1941. Sistnämnda promemoria var av följande lydelse: P. M. med beräkningar till grund för statens bidrag till Stockholms stad för taxeringsarbetet från och med den 1 oktober 1940. Av antalet kronoombud år 1939 (81 st.) voro 39 personer tjänstemän inom överståthållarämbetet. För dessa beräknas liksom 1938 1500 kronor för var och en, 39x1500= kronor 58 500: — Antalet deklarationer, som år 1938 utgjorde 369 630, har ökat till 380 819. 1938 utgjorde den beräknade kostnaden för taxeringsarbetet (bortsett från prövningsnämnden) 56 532 kronor. En höjning av detta belopp i proportion till ökningen av antalet deklarationer utvisar » 58 243: — Kostnaderna för prövningsnämnden beräknades 1938 till 29 305 kronor. Antalet paragrafer i prövningsnämndens protokoll var 1938 2 471 och år 1939 2 498. Ökningen motsvarar 1 % k 1938 års antal. Kostnaden utföres därför med » 29 600: — Lägges härtill tidigare fastställda » 70 000: •— erhålles ett belopp å Summa kronor 216 343: — Stockholm i överståthållarämbetet för skatteärenden den 24 november 1939. Erik Holmberg. Statskontoret, som efter remiss yttrat sig i ärendet, uttalade, att därest icke en inom finansdepartementet igångsatt utredning angående möjligheterna att minska kostnaderna för det årliga taxeringsarbetet till annat föranledde, de hittillsvarande beräkningsgrunderna för ersättningens bestämmande syntes böra i huvudsak gälla i avvaktan på den slutliga regleringen. I en den 6 februari 1940 dagtecknad skrift anförde därefter Stoakholms stads drätselnämnd ytterligare, att, därest intet åtgjordes för åstadkommande

71 av den ifrågasatta allmänna omprövningen, staden utan eget förvållande måste komma i en synnerligen ogynnsam ställning, i det att den för varje år som ginge nödgades åtnöja sig med en provisoriskt och alltför lågt beräknad ersättning. Drätselnämnden underströk att det ur stadens synpunkt framstode såsom angeläget, att den reglering av kostnadsfördelningen, som tidigare vid flera tillfällen och från olika håll förutsatts skola komma till stånd, snarast genomfördes och att staden därigenom erhölle en ersättning, som bättre än för närvarande svarade mot stadens kostnader för taxeringsavdelningen. Föredragande departementschefen, statsrådet Wigforss, anförde till det vid proposition (nr 134) i ämnet till 1940 års lagtima riksdag fogade statsrådsprotokollet bl. a.: »Arbetet på uppbördsreformen har på grund av omständigheterna icke kunnat fullföljas på sätt varit avsett. Förhållandena ha icke heller givit tillfälle att upptaga underhandlingar med staden rörande nu förevarande spörsmål. Jag nödgas därför förorda en fortsatt provisorisk reglering, avseende ett år, av bidraget till staden. Samma beräkningsgrunder som förut torde böra tillämpas, och i fråga om ersättningens storlek har jag intet att erinra mot överståthållarämbetets förslag. Bemyndigande torde alltså böra av riksdagen utverkas för Kungl. Maj:t att låta för tiden 1 oktober 1940—30 september 1941 till Stockholms stad utbetala ett belopp av 220 000 kronor under villkor, att staden för samma tid bestrider alla med taxeringsarbetet i Stockholm förenade kostnader, vilka enligt 145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet skola bestridas av statsmedel, med följande undantag: arvoden till ordförandena i taxeringsnämnderna; arvoden till kronoombud i taxeringsnämnderna, i den mån antalet överstiger 39; ersättning till av överståthållarämbetet tillkallade sakkunniga för fastighetsvärdering; kostnader för resor i samband med fastighetstaxering; arvoden till den ordinarie prövningsnämndens och den särskilda prövningsnämndens ledamöter ävensom andra arvoden enligt 145 § 8 mom. taxeringsförordningen, som utgå till personer, vilka icke äro tjänstemän å överståthållarämbetets avdelning för skatteärenden. I mitt anförande till statsrådsprotokollet i samband med avgivande av propositionen i ärendet år 1939 hade jag anledning att något beröra principerna för en uppgörelse på längre sikt mellan staten och staden. Drätselnämnden har vidhållit sin ståndpunkt i frågan, nämligen att staten skulle svara för samtliga kostnader för taxeringsavdelningen inom överståthållarämbetet för skatteärenden, och därvid jämväl uttalat, att staden icke hade annat intresse av taxeringsarbetet än av varje annan statlig lokalförvaltning i Stockholm samt att taxeringen till kommunalskatt allenast vore en följd av taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Ett närmare bemötande av dessa uttalanden torde ej erfordras. Det må här erinras om att redan år 1922, då — efter hemställan av Stockholms stadskollegium — genom ändring i den då gällande taxeringsförordningen möjlighet bereddes att lämna statsbidrag åt kommun, som vidtagit särskilda, ändamålsenliga anstalter för taxeringsarbetet, av föredragande departementschefen uttryckligen betonades, att om en kommun vidtoge anordningar för en särskilt effektiv taxering, detta torde ske främst i kommunens eget intresse, i det taxeringen hade lika stort intresse för kommunal- som för statsbeskattningen (se proposition 167/1922). Enligt vad som framgår av en av överståthållarämbetet överlämnad promemoria synas kostnaderna för taxeringen i Stockholm av ålder ha bestritts av staden, som dock i viss omfattning erhållit bidrag därtill från staten. Då staden år 1936

72 slutgiltigt godkände omorganisationsförslaget, skedde det också på basis av en utfästelse från statsmakternas sida som icke sträckte sig längre än till att ett skäligt bidrag borde utgå till staden även i fortsättningen.» Bevillningsutskottet (betänkande nr 13) fann ej anledning till erinran emot Kungl. Maj:ts förslag och riksdagen (skrivelse nr 139) godkände betänkandet. Vid den av statskontoret i dess sistnämnda remissyttrande berörda utredningen rörande frågan om möjligheterna att minska kostnaderna för det årliga taxeringsarbetet har, enligt anmälan i Kungl. Maj:ts proposition nr 274/1940, framgått att sådana minskningar i de olika utgiftsposterna under anslaget, som kunna påverka anslagsberäkningen, endast i mycket begränsad utsträckning kunna genomföras. I vissa avseenden har i propositionen förutsetts utgiftsökningar. Med hänsyn härtill har också anslaget till kostnader för årlig taxering för budgetåret 1940/41 höjts från 3 500 000 kronor till 4 000 000 kronor (riksdagens skrivelse nr 428). Då frågan om en blivande uppbördsreform berörts i samband med det nu föreliggande spörsmålet må här erinras, att 1940 års lagtima riksdag i anledning av två motioner i skrivelse (nr 404) till Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t ville med beaktande av vad bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 40 anfört snarast möjligt för riksdagen framlägga förslag i syfte att tidigare inbetalning av skatter till stat och kommun må kunna äga rum. Sedermera har statsrådet och chefen för finansdepartementet den 20 september 1940, efter bemyndigande av Kungl. Maj:t, tillkallat t. f. underståthållaren skattedirektören G. Sandström såsom utredningsman med uppdrag att verkställa utredning angående åtgärder för åstadkommande av en tidigare inbetalning av kronoutskylder samt därmed sammanhängande spörsmål.

73 Bilaga II.

överståthållarämbetets organisation och arbetsuppgifter. Inledning. Enligt Kungl. Maj:ts instruktion för överståthållarämbetet (Svensk författningssamling 1938: 597, ändr. 1940: 83) tillkommer det ämbetet att, såvitt huvudstaden rörer, fullgöra de åligganden och utöva de befogenheter, som i länen ankomma på länsstyrelserna, samt att, där icke annorlunda finnes stadgat, för huvudstaden fullgöra de åligganden och utöva de befogenheter, vilka för annan stad, varest magistrat finnes, ankomma å denna. Härjämte åligger överståthållarämbetet att handhava åtskilliga andra uppgifter, vilka anförtrotts ämbetet på grund av dess ställning såsom särskild över Stockholms stad tillsatt styrelse. Överståthållarämbetets chef är överståthållaren, vilken äger att ensam besluta i alla ärenden, som av honom handläggas. Underståthållaren förestår överståthållarens ämbete, när detta är ledigt eller överståthållaren åtnjuter tjänstledighet eller är av förfall förhindrad och Konungen icke förordnat om ämbetets uppehållande av annan person. Därjämte tillhör det underståthållaren att jämväl i övrigt bestrida vissa av överståthållarens åligganden. Till överståthållarämbetet hörande ärenden handläggas å tre huvudavdelningar: överståthållarämbetets kansli (kansliavdelningen), överståthållarämbetet för skatteärenden (skatteavdelningen) och överståthållarämbetet för polisärenden (polisavdelningen). I arbetsordning för överståthållarämbetet, utfärdad den 31 januari 1939 och intagen i överståthållarämbetets kungörelser för nämnda år, nr 13, meddelas, utöver vad i instruktionen är stadgat, bestämmelser angående de särskilda befattningshavarnas åligganden. o Följande redogörelse avser att fastställa, i vilken utsträckning överståthållarämbetet å ena sidan fungerar såsom länsstyrelse och å andra sidan fullgör åligganden, vilka i stad med magistrat författningsenligt åvila magistraten eller annan lokal myndighet. I redogörelsen betecknas alla ärenden, vilka i andra städer än Stockholm ankomma på lokal myndighet, såsom magistratsärenden.

Kansliavdelningen. Ärendenas

art.

Enligt instruktionen höra till handläggning å kansliavdelningen dels ärenden angående kronans talan i tvistemål, dels ock ärenden, som angå: riksdagsmannaval; ändring av huvudstadens område eller den kyrkliga indelningen inom huvudstaden; åtgärder, vilka enligt lagarna om kommunalstyrelse i Stockholm och församlingsstyrelse därstädes åligga överståthållarämbetet; överståthållarämbetets befattning med magistraten och rådhusrätten, rannsakningsfängelset, stadsfogdarna och åklagarväsendet; överståthållarämbetets åligganden såsom överexekutor; fattigvård med undantag av ärenden rörande omhändertagande av egendom enligt 62 § andra stycket fattigvårdslagen samt åtgärder enligt 72 eller 75 § samma lag; ersättning av kostnad för vård enligt barnavårdslagen ävensom förskottering av underhållsbidrag till barn;

74 barn utom äktenskap; häktade, vilka skola rannsakas vid domstol i Stockholm; sammanläggning av straff, straffs befordran till verkställighet och granskning av fångförteckning; stadsplane- och byggnadsväsendet; fastighetsbildning och åtgärder enligt ensittarlagen; expropriation; fördelning av medel, som nedsatts enligt vattenlagen, lagen om återköpsrätt till fast egendom och lagen om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal; lösöreköp; anteckning i handels-, närings-, försäkrings- och föreningsregistren; anmälningar om anläggning eller övertagande av boktryckeri samt gårdfarihandel; intyg enligt 3 § förordningen den 13 april 1883 angående förlagsinteckning; reglementen för auktionsverk och föreningar av näringsidkare; rätt för utlänning att inom landet idka handel eller annat näringsyrke; giftiga ämnen; statistiska uppgifter från näringsidkare; stiftelseurkund för aktiebolag; sparbanker; jordbrukets kreditkassor; fredande av forntida minnesmärken och naturminnesmärken samt fornfynd; främmande trosbekännare och deras religionsövning; förvärv av fastighet för utländsk undersåte, bolag, förening eller stiftelse; förvärv åt eller avhändelse från staten eller allmän inrättning av äganderätt till fastighet; tillsyn över stiftelser; allmänna arvsfonden; medlare i äktenskapstvister; fullföljdsavgift och kostnadsersättning för fullföljd av talan mot hovrätts utslag eller beslut; arvoden åt förundersökare i brottmål och övervakare över villkorligt dömda; medelsförvaltningen, såvitt berör kansliavdelningens verksamhetsområde; vård av uppbördssäkerhet; kontroll å stämpelförsäljning; vid kansliavdelningen anställd personal; samt till kansliavdelningens verksamhetsområde hörande framställningar och utlåtanden. Enligt ett av Stockholms stadsfullmäktige i princip godkänt förslag till omorganisation av överståthållarämbetets avdelning för polisärenden, vilket avgivits av särskilda sakkunniga i betänkande den 14 mars 1940 (tryckt såsom bilaga till stadskollegiets utlåtande nr 221/1940) avses, att till kansliavdelningen skola överföras vissa nu å överståthållarens avdelning för polisärenden eller poliskamrerarkontoret handlagda ärenden, nämligen sådana, som avse uppdebitering av böter, granskning av redovisningen av indrivna böter i rättegångsmål, indrivning av statsverket tilldömd ersättning av part i mål, där fri rättegång varit beviljad, samt utbetalning och redovisning av ersättningar till vittnen och biträden i brottmål. Omorganisationsförslaget åsyftar även att, såvitt möjligt, sammanföra den statliga medelsförvaltningen inom överståthållarämbetet till kansliet.

Befattningshavarnas

åligganden.

Angående arbetsuppgifternas fördelning mellan de olika befattningshavarna å avdelningen hänvisas till 5—12 §§ i arbetsordningen.

75 Länsstyrelse-

och

magistratsärenden.

De ärenden, som handläggas å kansliavdelningen, redovisas i diarier och räkenskap enligt följande redogörelse. 1. Ekonomidiariet I (E. D. I). I detta diarium upptagas vissa kungl. remisser, brev, resolutioner och förordnanden, skrivelser från statliga myndigheter, ärenden, som sammanhänga med överståthållarämbetets befattning med magistraten och rådhusrätten, ärenden angående nybyggnadsförbud och fastställande av stadsplan, ärenden angående fastställande av andra Stockholms stadsfullmäktiges beslut än sådana, som angå stadsplan, besvär över stadsfullmäktiges och kommunala nämnders beslut, ansökningar om upptagande av kommunala lån, ärenden enligt expropriationslagen och lagen om sparbanker, ärenden angående jordbrukets kreditkassor samt ansökningar om nya släktnamn. Det övervägande flertalet av dessa ärenden torde vara att hänföra till länsstyrelseärenden. Därjämte upptagas i detta diarium ärenden, som sammanhänga med överståthållarämbetets befattning med stadsfogdekontoret och fastighetsregisterkontoret, skrivelser från kommunala nämnder, ärenden enligt 7 kap. 11 § i lagen om fastighetsbildning i stad (åsättande av registerbeteckning) samt ärenden rörande medlare i äktenskapstvister. Dessa ärenden torde i stort sett vara att hänföra till magistratsärenden. Av blandad natur äro i detta diarium upptagna personalärenden, avseende överståthållarämbetets kansli, ärenden som sammanhänga med överståthållarämbetets befattning med åklagarväsendet och rannsakningsfängelset, ankomna protokoll och skrivelser från stadsfullmäktige samt skrivelser från enskilda personer och utgående skrivelser. Sistnämnda ärenden torde böra fördelas på de båda grupperna i samma ungefärliga proportion, som gäller i fråga om övriga diarieförda ärenden å kansliavdelningen. Uppdelningen av de i detta diarium förda ärendena blir då följande: A n t a l ärenden

år 1938

år 1939

Vi—31/s 1938

Vi—3Vs 1939

Länsstyrelseärenden 772 808 509 568 Magistratsärenden 235 158 154 63 2. Ekonomidiariet II (E. D. I I ) . I detta diarium upptagas vissa kungl remisser, brev och beslut, skrivelser från statliga myndigheter, förordnanden av revisorer i stiftelser, av tolkar och av rättegångsbiträden åt häktade, ärenden rörande tillstånd för utlänning att här idka näring och i samband därmed ställd borgen, ärenden enligt 57 § aktiebolagslagen (utseende av styrelseledamot annorledes än å bolagsstämma), granskade stiftelseurkunder för aktiebolag, ärenden angående offentliggörande av fångars skrifter, ärenden enligt lagen den 18 juni 1925 om förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom och enligt lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, ansökningar från de nordiska grannländerna om uttagande av underhållsbidrag, anmälan om tryckerirörelse, stämning å Kungl. Maj:t och kronan, ärenden angående allmänna arvsfonden, import av köttvaror m. m. Dessa ärenden torde i stort sett vara att hänföra till länsstyrelseärenden. Såsom magistratsärenden torde böra anses i detta diarium upptagna ärenden enligt § 6 giftstadgan ävensom angående åsättande av adressnummer å fastigheter samt gatu- och kvartersnamn: A n t a l ärenden

år 1938

år 1939

Vi—3Vs 1938

Vi—31/s 1939

Länsstyrelseärenden 1058 1388 678 902 Magistratsärenden 95 111 59 73 3. Utsökningsdiariet I (U. D. I.), i vilket upptagas ärenden angående exekutiv försäljning eller tvångsförvaltning av fastighet eller tomträtt, av-

76 hysningar, besvär över utmätningar och andra åtgärder av förste stadsfogden med undantag av införsel, kvarstad, skingringsförbud, reseförbud, annan handräckning enligt 8 kap. utsökningslagen, verkställighet av skiljedom, utseende av skiljeman, anmälningar från rådhusrätten, förste stadsfogden eller överståthållarämbetet för skatteärenden om att fastighet eller tomträtt tagits i mät, förordnanden av sysslomän enligt 81 § utsökningslagen, lyftning av nedsatta exekutionsmedel, ansökningar enligt 1 § i preskriptionsförordningen, fattigdomsbevis m. fl. ärenden. De i detta diarium upptagna ärendena äro samtliga av beskaffenhet att böra handläggas av överexekutor. Då magistraten (eller viss ledamot därav) i magistratsstad såsom regel är överexekutor, torde hithörande ärenden kunna karakteriseras såsom magistrats ärenden. Antal ärenden

Magistratsärenden

år 1938

å r 1939

Vi—3Vs 1938

*/i—31/s 1939

4. Utsökningsdiariet III (U. D. I I I ) , i vilket införas besvär över införsel och ärenden angående avflyttningsförbud, båda slagen att hänföra till magistratsärenden. Antal ärenden

Magistratsärenden

år 1938

å r 1939

Vi—3Vs 1938

Vi—3Vs 1939

5. Brottmålsdiariet över urbota straff (B. D. U.), avseende dömda, icke häktade. I detta diarium redovisas antalet ankomna utslag samt resolutioner angående verkställighet av straff, vilka ärenden torde få hänföras till länsstyrelseärenden. Antal ärenden

Länsstyrelseärenden

år 1938

å r 1939

Vi—3Vs 1938

Vi— 3 Vs1939

6. Fångdiariet (F. D.), i vilket upptagas ärenden rörande av Stockholms rådhusrätt dömda, häktade personer. Dessa ärenden äro att hänföra till länsstyrelseärenden. Antal ärenden

Länsstyrelseärenden

år 1938

år 1939

Vi.—"Va 1938

Vi—"/s 1939

7. Handräckningsdiariet (Handr. D.), i vilket upptagas resolutioner angående förvandling av böter samt ny verkställighet på grund av avbetalning av böter (att märka är, att ny lag om verkställighet av bötesstraff trätt i kraft den 1 januari 1939, varigenom antalet sådana ärenden kommit att avsevärt nedgå), resolutioner angående ny verkställighet på grund av avbrott i strafftiden, inställelse av fångar från centralfängelset å Långholmen till rannsakningar o. dyl. samt vissa andra ärenden. Dessa ärenden äro att hänföra till länsstyrelseärenden, medan indrivningar av stämpelavgifter, som också uppföras i detta diarium, äro att beteckna som magistrats ärenden. Antal ärenden

år 1938

år 1939

Vi—31/a 1938

Vi—81/s 1939

Länsstyrelseärenden 252 126 157 72 Magistratsärenden 2 2 1 1 8. Förteckning angående häktade, i vilken upptagas från åklagarmyndigheten i Stockholm inkomna uppgifter angående häktade. Dessa ärenden äro att anse såsom länsstyrelseärenden. Antal ärenden

Länsstyrelseärenden

år 1938

år 1939

Vi—"/B 1938

Vi—"Vs 1939

9. Fattigvårdsdiariet (Fvd), i vilket upptagas fattigvårdsmål, i vilka talan riktats mot enskild person inom eller utom Stockholm, mål angående jämkning

77 av utslag i mål som nyss är sagt, fattigvårdsmål, i vilka talan riktats mot Stockholm eller annan kommun, besvär över Stockholms stads fattigvårdsnämnds delegerades beslut i fattigvårdsärenden ävensom ansökningar om ersättning av statsmedel för fattigvård åt utlänningar i Sverige samt åt vissa svenska medborgare. Samtliga dessa ärenden äro att hänföra till länsstyrelseärenden. Antal ärenden

Länsstyrelseärenden

år 1938

år 1939

Vi—31/s 1938

Vi—31/s 1939

2 244

10. Barnavårdsdiariet (Bvd), i vilket upptagas barnavårdsmål, i vilka talan riktats mot enskild person eller mot kommun, samt ansökningar om ersättning av statsmedel för barnavård åt utlänningar i Sverige samt vissa svenska medborgare. Ärendena äro hänförliga till länsstyrelseärenden. Antal ärenden

Länsstyrelseärenden

år 1938

år 1939

Vi—"/a 1938

Vi—3Vs 1939

11. Diariet för fattigvård åt danskar, norrmän och finnar (Did), i vilket upptagas ärenden om fattigvård och barnavård åt medborgare i Danmark, Finland och Norge, grundade å 1938 års fattigvårdskonvention med nämnda länder. Dessa ärenden äro att anse som länsstyrelseärenden. Antal ärenden

Länsstyrelseärenden

år 1938

år 1939

Vi—31/s 1938

Vi—:,Vs 1939

12. Diariet för fattigvård åt andra utlänningar (Ufd), i vilket upptagas framställningar om hemsändande av andra utlänningar i Sverige än danskar, norrmän och finnar. Dessa ärenden äro länsstyrelseärenden. Antal ärenden

år 1938

år 1939

Vi—31/s 1938

Vi—3Vs 1939

Länsstyrelseärenden 157 159 92 96 13. Diariet för fattigvård åt svenskar i Danmark, Norge och Finland (Sfd), som innehåller framställningar enligt fattigvårdskonventionen om ersättning för fattigvård, som meddelats svenskar i Danmark, Norge och Finland, och ansökningar om hemsändande av svenskar från dessa länder. Dessa ärenden äro att betrakta som länsstyrelseärenden. Antal ärenden

Länsstyrelseärenden

år 1938

år 1939

Vi—3Vs 1938

Vi— 3t /s 1939

14. Barnbidragsförskottsdiariet (B. D.), i vilket upptagas dels besvär över Stockholms stads barnavårdsnämnds beslut rörande bidragsförskott, dels ock ansökningar om ersättning av statsmedel för lämnat bidragsförskott. Samtliga dessa ärenden äro hänförliga till gruppen läns styr elseärenden. Ansökningar om ersättning av statsmedel skola enligt 21 § i lagen om förskottering av underhållsbidrag till barn, vilken trätt i kraft den 1 januari 1938, i regel ingivas till vederbörande länsstyrelse före utgången av kalenderåret näst efter det, då förskott utgivits. Detta torde vara förklaringen till att inga sådana ansökningar inkommit under 1938 men att under tiden 1 januari—31 augusti 1939 70 sådana inkommit och under tiden 1 september—31 december 1939 icke mindre än 3 221. Antal ärenden

år 1938

år 1939

Vi—3Vs 1938

Vi—3Vs 1939

Länsstyrelseärenden 30 3 295 25 73 15. Depositio?isdiariet (Dep. D.), i vilket upptagas depositioner enligt 39 § utsökningslagen, vilka böra hänföras till länsstyrelseärenden. Antal ärenden

Länsstyrelseärenden

år 1938

år 1939

7 Vi—3Vs 1938

Vi—31/s 1939

78 16. Diariet för deponerade gäldsmedel (D. G. D.), i vilket införas ärenden angående depositioner enligt lagen om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar. Dessa ärenden äro magistratsärenden. Antal ärenden

Magistratsärenden

år 1938

år 1939

Vi—3Vs 1938

Vi— 31 /s 1939

17. Diariet till handels-, förenings- och försäkringsregistren. Anteckningar i handelsregistret äro att betrakta som magistratsärenden, medan anteckningar i föreningsregistret och i försäkringsregistret — sistnämnda anteckningar förekommande endast i enstaka fall — äro att betrakta som länsstyrelseärenden. Antal ärenden

Länsstyrelseärenden Magistratsärenden

år 1938

år 1939

Vi~ 3 1 /s 1938

1107 2 750

1103 2 847

723 1641

Vi—31/s 1939

838 1838

18. Dagboken över handelsidkare, i vilken upptagas anmälningar enligt § 9 i näringsfrihetsförordningen. Dessa äro att anse som magistratsärenden. Antal ärenden

Magistratsärenden

år 1938

å r 1939

Vi—"/s 1938

Vi—31/s 1939

19. Räkenskapsdiariet (R. D.), i vilket upptagas i stort sett till länsstyrelseärenden hänförliga ansökningar om utbekommande av övervaknings- och sjöförklaringsarvoden samt ersättningar till jurymän. Antal ärenden

Länsstyrelseärenden

år 1938

år 1939

Vi— M /s 1938

Vi—3Vs 1939

20. Nedsättningsdiariet (N. D), som upptager ärenden angående nedsatta fullföljdsavgifter och kostnadsersättningar. Dessa ärenden få hänföras till länsstyrelseärenden. Antal ärenden

Länsstyrelseärenden

år 1938

år 1939

Vi—3Vs 1938

Vi—31/-s 1939

21. Förteckning över intyg enligt 3 § förlagsinteckningsförordningen. Sådana intyg få hänföras till magistratsärenden. Antal ärenden

Magistratsärenden

år 1938

år 1939

Vi—31/s 1938

Vi—3Vs 1939

60 De ärenden, som avse granskning av redovisningen av indrivna böter i rättegångsmål samt indrivning av statsverket tilldömd ersättning i fri rättegång och som enligt förutnämnda omorganisationsförslag för polisavdelningen äro avsedda att överflyttas från polisavdelningen till kansliavdelningen, äro samtliga att hänföra till länsstyrelseärenden. Antal ärenden

Länsstyrelseärenden

år 1938

år 1939

Vi~ 3 Vs 1938

Vi—3Vs 1939

149 En sammanställning av här ovan angivna siffror ger följande resultat: Antal ärenden

Länsstyrelseärenden Magistratsärenden

år 1938

år 1939

Vi—31/s 1938

Vi—3Vs 1939

8 511 5 011

11679 4 864

6 022 3128

5 960 3133

Den betydande stegring av antalet länsstyrelseärenden, som inträtt under senare delen av år 1939, är i huvudsak att tillskriva ökningen av antalet ansökningar om ersättning av statsmedel för förskotterade underhållsbidrag, en ökning, som icke torde stå i samband med det inträdda krisläget.

79 Antalet ärenden i vardera av de båda grupperna i förhållande till hela antalet här redovisade ärenden, uttryckt i procent, framgår av följande uppställning: Procenttal

Länsstyrelseärenden Magistratsärenden

år 1938

år 1939

V i — 3 V s 1938

V i — 3 V s 1939

-

70*6 29'4

65-8 34-2

65-5 34*5

62 9 37'i

Räkenskaperna upptaga inbetalningar och utbetalningar, vilka annorstädes ankomma antingen på länsstyrelse eller på magistrat. Till läns styr elseärenden torde kunna hänföras de under följande inkomsttitlar upptagna posterna, nämligen inkomster vid länsarkitektsinstitutionen, A I V Diverse inkomster (fullföljdsavgifter m. m.), övervakning av villkorligt dömda, fattigvård och barnavård enligt den nordiska fattigvårdskonventionen m. m., depositioner, handräckningsmedel, orätt insatta medel och likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter samt de under följande utgiftstitlar upptagna, nämligen A I V Diverse inkomster (fullföljdsavgifter), understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter, övervakning av villkorligt dömda, ersättning för förlorad lösen i följd av inteckningsförnyelsernas avskaffande, kostnader för transport av minderåriga till uppfostringsanstalt, dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, tillsyn över sparbankernas förvaltning, förvaltningsbidrag till jordbrukskasserörelsen, depositioner, införselmedel, handräckningsmedel, likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter, orätt insatta medel, fattigvård i allmänhet, barnavård i allmänhet, fattigvård och barnavård enligt den nordiska fattigvårdskonventionen m. m., bidrag till avlöningar åt distrikts- och reservbarnmorskor, anordnande av polisbevakning i annan än den i lagen om polisväsendet i riket stadgade ordning m. m. och ersättningar åt verksläkare. Såsom magistratsärenden torde få anses de under följande titlar i inkomstboken upptagna posterna A IV Diverse inkomster (auktionsprovision), deponerade exekutions- m. fl. medel, penningar i allmänt förvar, deponerade auktionsförskott och deponerade stämpelförskott, de under följande titlar i utgiftsboken upptagna, nämligen deponerade exekutions- m. fl. medel, penningar i allmänt förvar, deponerade auktionsförskott och deponerade stämpelförskott samt de i specialer över auktionskostnader och över ersättningar till vittnen enligt lagen om fri rättegång upptagna posterna. Av blandad natur synas vara posterna under inkomsttitlarna avgifter för registrering i föreningsm. fl. register, kostnader som enligt lagen om fri rättegång skola gäldas "av allmänna medel, överståthållarämbetet: avlöningar och överståthållarämbetet: omkostnader, dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, kommissionärsmedel och förskott samt posterna under följande utgiftstitlar, nämligen avgifter för registrering i förenings- m. fl. register, ersättning åt domare, vittnen och parter, kostnader som enligt lagen om fri rättegång skola gäldas av allmänna medel, överståthållarämbetet: avlöningar och överståthållarämbetet: omkostnader, provisorisk avlöningsförstärkning, dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, särskilda kostnader för förenings- m. fl. register, kommissionärsmedel, förskott och barntillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst. En sammanställning av inkomst- och utgiftsposterna fördelade på olika grupper ger följande resultat: Antal ärenden

Länsstyrelseärenden Magistratsärenden

år 1938

år 1939

»/i—ai/8 1938

Vi—3Vs 1939

1 684 2 264

1 998 2 052

1 085 1 487

1 406 1 458

Antalet poster inom varje grupp av ärenden i procent av hela antalet poster framgår av följande uppställning:

80 Procenttal

år 1938

år 1939

Vi—'Vs 1938

V i — 3 V s 1939

Länsstyrelseärenden 42"7 49's 42-2 49" i Magistratsärenden 57'3 50'7 57'8 50-9 Sammanslås antalet diarieförda ärenden med antalet poster i räkenskaperna, blir resultatet följande: A n t a l ärenden

Länsstyrelseärenden Magistratsärenden Procenttal

år 1938

år 1939

Vi—31/s 1938

Vi— 31 / 8 1939

10195 7 275

13 677 6 916

7 107 4 615

7 364 4 591

år 1938

år 1939

V i — 3 V s 1938

V i — 3 V s 1939

Länsstyrelseärenden 58*4 66*4 60-6 61'6 Magistratsärenden 41-6 33*6 39*4 38-4 De nya arbetsuppgifter, som genom den statliga medelsförvaltningens sammanförande till kansliavdelningen skulle komma att läggas på kansliet, skulle enligt förutnämnda omorganisationsförslag icke motivera förstärkning av personalen med mera än ett kanslibiträde. Någon mera väsentlig förskjutning i kansliets uppgifter skulle enligt förslaget överflyttningen icke medföra. E n undersökning av ärendenas fördelning å de olika föredragandena inom kansliavdelningen ger i stort sett samma resultat. Härom må anföras följande. Av de å sekreterarens föredragning enligt arbetsordningen § 5 ankommande ärendena synas de under punkten 6 upptagna utgöra magistrats ärenden och de under punkterna 7—12 läns styr elseärenden, medan övriga uppräknade ärenden äro av blandad natur. Bland de å assessorns föredragning enligt arbetsordningen § 6 ankommande ärendena synas de under punkterna 1 — ofta synnerligen invecklade — och 3 angivna samt de under punkt 9 anmärkta, till stort antal förekommande, som avse anteckningar i handels- och näringsregistren, vara hänförliga till magistratsärenden samt de under punkterna 2, 4—8, 10—14, 16 och återstående under punkt 9 vara länsstyrelseärenden, övriga ärenden torde vara av blandad natur. E n depressionsperiod kan emellertid väntas medföra en stegring av antalet exekutiva ärenden och således en förskjutning i ärendenas fördelning på grupper i riktning mot en ökning av magistratsärendena. Av de å förste notariens föredragning enligt arbetsordningen § 7 ankommande ärendena torde samtliga utom de under punkten 2 angivna få anses som länsstyrelseärenden. De å andre notariens föredragning enligt arbetsordningen § 8 ankommande ärenden, som nämnas under punkterna 1, 3, 5, 6, 8 och 9, torde böra betraktas som magistratsärenden, övriga som läns styr elseärenden. Av det anförda framgår, att magistratsärendena kunna beräknas sammanförda ge full sysselsättning åt åtminstone en av nämnda fyra föredragande samt att övriga föredragande för sådant fall skulle komma att ägna sig åt i huvudsak länsstyrelseärenden.

Kostnadsfördelning. Arbetsstatistiken giver vid handen, att arbetet med handläggning av länsstyrelseärenden i stort sett kan beräknas utgöra 60 procent av hela arbetsbördan. Återstoden bör hänföras till magistratsärenden. Möjligt är emellertid, att någon jämkning av dessa procenttal är påkallad med hänsyn till ärendenas växlande svårighetsgrad. Vissa grupper av magistratsärenden torde delvis kunna betecknas såsom enklare i förhållande till övriga ärenden. Givet är, att också många tämligen enkla länsstyrelseärenden handläggas inom kansliavdelningen, men omfattningen av de enklare grupperna av magistratsärenden synes motivera, att procenttalet för sistnämnda ärenden något sänkes. Riktig-

81 heten av detta antagande bestyrkes av de i redogörelsen lämnade uppgifterna angående länsstyrelse- och magistratsärendenas fördelning mellan de olika befattningshavarna. De nya arbetsuppgifter, som enligt det förutnämnda förslaget till omorganisation av polisavdelningen skulle ankomma å kansliavdelningen men för vilka sifferuppgifter icke här ovan lämnats, synas icke vara så omfattande, att särskild hänsyn till dessa uppgifter blir erforderlig vid procenttalens beräknande. Med stöd av den uppfattning, som sålunda kommit till uttryck, synes kunna göras gällande, att 65 procent av kostnaderna för kansliavdelningen kunna hänföras till arbetet med handläggning av länsstyrelseärenden och 35 procent till handläggning av magistratsärenden. v , , Skatteavdelningen. Ärendenas art. ° Enligt instruktionen handläggas å skatteavdelningen ärenden som angå: civil folkbokföring samt mantalsskrivning utom såvitt angår tvist om mantalsskrivning; taxering; debitering, uppbörd, indrivning, redovisning, restitution, avkortning och avskrivning av utskylder till kronan, Stockholms stad och församlingarna därstädes, ävensom sådana utskylder och avgifter, som enligt allmän författning eller med tillämpning av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade stadganden uppbäras eller redovisas av skatteavdelningen; arvsskatt och skatt för gåva; besvär över debitering av nöjesskatt; folkpensionering; vederhäftighetsbevis; medelsförvaltningen, såvitt angår skatteavdelningens verksamhetsområde; vid skatteavdelningen anställd personal; samt till skatteavdelningens verksamhetsområde hörande framställningar och utlå.tanden. Enligt förslaget till omorganisation av överståthållarämbetets avdelning för polisärenden avses en överflyttning skola ske från polisdomstolen till skatteavdelningen av ärenden, som röra tvist angående mantalsskrivningen, samt de s. k. värnpliktsmålen, vilka avse påförande av böter för försummad mönstring och inskrivning m. m. Enligt samma förslag skall vidare från poliskamrerarkontoret till skatteavdelningen överflyttas uppbörden av bevillningsavgifter för utländska handlande och handelsexpediter samt vissa offentliga föreställningar ävensom besvär över debiteringen i dylika fall. Detsamma gäller bestyret med jaktpass och jaktvårdsavgifter.

Skatteavdelningens

organisation.

För skatteavdelningen är skattedirektören avdelningschef. I förevarande sammanhang torde någon redogörelse i fråga om skattedirektörens verksamhet icke vara erforderlig. Till skatteavdelningen hörande ärenden fördelas till handläggning å fyra särskilda avdelningar, nämligen skattedirektörens expedition, taxeringsavdelningen, uppbördsavdelningen och mantalsavdelningen. För envar av dessa avdelningar bör lämpligen särskild redogörelse lämnas. Någon sammanställning för hela skatteavdelningen synes icke påkallad. Skattedirektörens expedition.

Ärendenas

art.

Å skattedirektörens expedition handläggas mål och ärenden, som angå skatteavdelningens organisation, personal och ekonomi, ärenden angående 2043 a 40

82 pensionsnämnderna, ärenden angående till avdelningens disposition ställda medel, ärenden angående arvsskatt och skatt för gåva, restitutioner, utfärdande av uppbördsorder, upprättande av uppbördsredogörelser, ärenden angående avkortning och avskrivning av utskylder, utfärdande av å avdelningen rekvirerade bevis ävensom övriga ärenden, som ej ankomma å mantals-, taxerings- eller uppbördsavdelningarna. Enligt det förut berörda omorganisationsförslaget skulle härtill komma mantalsskrivningsmål samt sådana värnpliktsmål, som avse mönstrings- eller inskrivningsförsummelse m. m.

Befattningshavarnas

åligganden.

De olika befattningshavarnas å skattedirektörens expedition åligganden regleras av 18—26 §§ i arbetsordningen.

Länsstyrelse-

och

magistratsärenden.

Åtskilliga av de ärenden, som behandlas å skattedirektörens expedition, äro föremål för handläggning jämväl å andra av skatteavdelningens underavdelningar. Så är fallet exempelvis med ansökningar om restitution, vilka handläggas å uppbördsavdelningen för utredning angående erlagda utskylder, å taxeringsavdelningen for ny debitering samt å skattedirektörens expedition för kontroll, ränteberäkning och utanordning, samt med utslag av kammarrätten, vilka ankomma för verkställighet och vilka behandlas å taxeringsavdelningen för uträkning och nydebitering, å skattedirektörens expedition för utfärdande av uppbördsorder och slutligen å uppbördsavdelningen. Samma ärende synes under olika faser av sin behandling kunna vara att anse såsom länsstyrelse- resp. magistratsärende. En fördelning av kostnaderna för taxerings-, uppbörds- och mantalsavdelningarna på grundval av antalet i skatteavdelningens diarier införda ärenden av olika slag synes icke möjlig att genomföra, då flertalet dithörande ärenden icke diarieföras och många av dem för övrigt knappast äro fullt jämförbara med de diarieförda. I fråga om skattedirektörens expedition torde emellertid de diarieförda ärendena giva en viss ledning. I det följande lämnas en kort redogörelse för och göres en uppdelning av de diarieförda ärendena i den mån de belöpa på skattedirektörens expedition. 1. Allmänna diariet. I detta införas kungl. remisser angående taxeringsbesvär, besvär till särskild prövningsnämnd, besvär över debitering, ansökningar om åsättande av preliminära taxeringsvärden, anmälningar om oredovisade införselmedel och besvär i dithörande fall, taxeringsnämndernas och mellankommunala prövningsnämndens protokoll samt andra ärenden angående taxering, kammarrättens utslag för verkställighet, ärenden angående avgifter för olycksfallsförsäkring och pensionsavgifter, meddelanden från rådhusrätten angående konkurser, kallelser å borgenärer m. m. samt utgående ärenden angående besvär m. m. i fråga om taxering, vilka — såvitt de ankomma på skattedirektörens expedition — torde vara att anse såsom länsstyrelseärenden. I samma diarium upptagas även remisser m. m. från stadsfullmäktige och kommunala myndigheter, budgetrapporter m. m. från stadens kammarkontor, ärenden rörande ersättning till banker m. fl. för uppbörd och utgående skrivelser till tjänstenämnden angående personal. Dessa ärenden synas hänförliga till magistratsärenden. Av blandad natur torde vara ansökningar om restitution, personalärenden, utgående ärenden angående inkomster och utgifter m. fl. ärenden. Beträffande restitutionsärenden kan en fördelning på de båda kategorierna göras med stöd av vissa tillgängliga detalj uppgifter. Övriga ärenden av blandad natur, vilka äro förhållandevis få, synas kunna fördelas med Va på länsstyrelseärenden och 2/3 på magistratsärenden. Med dessa utgångspunkter erhållas följande siffror:

83 Antal ärenden

Länsstyrelseärenden Magistratsärenden 2. Kammarrättsdiariet. länsstyrelseärenden.

år 1938

år 1939

Vi—31/s 1938

Vi—31/s 1939

2 252 280

2139 240

1459 184

1356 142

Hithörande ärenden torde vara att betrakta som

Antal ärenden

Länsstyrelseärenden

år 1938

år 1939

Vi—3Vs 1938

Vi—31/s 1939

3. Prövningsnämndsdiariet. De ärenden, som införas i detta diarium, torde likaledes få anses såsom länsstyrelseärenden. Antal ärenden

Länsstyrelseärenden 4. Gåvoskattediariet. ärendens natur.

år 1938

år 1939

Vi—31/s 1938

Vi~ 3 1 /s 1939

2 041

1 940

2 041

1 940

Även de här upptagna ärendena äro av

Antal ärenden

Länsstyrelseärenden

år 1938

år 1939

Vi—3Vs 1938

länsstyrelse1

/ i — 3 1 / 8 1939

5. Diarium över inkomna ledighetsansökningar. Häri införda ärenden torde summariskt kunna fördelas med Vio på länsstyrelseärenden och 9/io på magistratsärenden. Antal ärenden

Länsstyrelseärenden Magistratsärenden

år 1938

år 1939

Vi~ 3 Vs 1938

Vi—31/s 1939

83 753

111 1008

51 467

67 606

Hela antalet ärenden tillhörande de olika grupperna och däremot svarande procenttal bliva: Antal ärenden

Länsstyrelseärenden Magistratsärenden Procenttal

Länsstyrelseärenden Magistratsärenden

år 1938

år 1939

Vi~ 3 Vs 1938

Vi—31/s 1939

5 687 1033

5 373 1248

3 928 651

3 857 748

år 1938

år 1939

Vi—31/s 1938

Vi—31/s 1939

84-6 15-4

8Pi 18-9

85*8 14*2

83-8 16-2

Å skattedirektörens expedition utfärdas därjämte vissa bevis, vilka icke finnas redovisade i några diarier. Sådana bevis äro taxeringsbevis, taxeringslängdsutdrag och vederhäftighetsbevis, vilka kunna utfärdas av såväl länsstyrelse som magistrat. Då dessa bevis emellertid i allmänhet bruka begäras hos den underordnade myndigheten, synas de i brist å annan fördelningsgrund böra fördelas med V* på länsstyrelseärenden och 4/s på magistratsärenden. Hit höra vidare diariebevis, vilka torde böra uppdelas på de båda grupperna med ledning av de procenttal, som föreligga beträffande de diarieförda ärendena. En sådan uppdelning ger följande ungefärliga resultat: Antal bevis

Länsstyrelseärenden Magistratsärenden

år 1938

år 1939

1 500 4 881

1 085 3 269

De högre siffrorna för 1938 sammanhänga med att antalet taxeringsbevis och taxeringslängdsutdrag nämnda år, under vilket allmän fastighetstaxering ägde rum, var väsentligt högre än 1939. En uppdelning för åren 1938 och 1939 av samtliga ärenden, ankommande å skattedirektörens expedition, skulle enligt ovanstående siffror giva följande resultat:

84 A n t a l ärenden

år 1938

å r 1939

7 187 5 914

6 458 4 517

år 1938

år 1939

Länsstyrelseärenden Magistratsärenden Procenttal

Länsstyrelseärenden 54*9 58"8 Magistratsärenden 45* i 41-2 Innevarande år har tillkommit ett särskilt diarium angående värnskattebefrielser. Ärendena i detta diarium uppgingo till 8 397 och äro hänförliga till länsstyrelseärenden. Dylika ärenden torde icke återkomma. Mantalsskrivningsmålen och värnpliktsmålen, som ifrågasatts till överflyttning från polisdomstolen till skattedirektörens expedition, torde vara att karakterisera som länsstyrelseärenden. I sakkunnigbetänkandet angående omorganisationen hava lämnats vissa uppgifter om dessa mål och ärenden, avseende hela åren 1938 och 1939, vilka uppgifter här må återgivas: Mål och ärenden År

angående mantalsskrivning. Av Till Till poliskammaren polisdomstolen polisdomstolen meddelade inkomna mål inkomna utslag och ärenden ärenden

Av polisdomarna handlagda ärenden

311 x 1375

305 376

6 955

Fastställda böter

Eefriade från ansvar

Avskrivna i anledning av dödsfall

Ej anträffade

3103 2 692

216 111

29 36

3154 4 415

1938 Värnpliktsmål. Därav angående försummad

År

1938 1939

Inkomna mål

6 702 7 254

mönstring

inskrivning

adressanm.

6 267 6 790

408 397

27 67

Om hänsyn tages jämväl till antalet bevis av ovan angivna slag ävensom mål och ärenden angående mantalsskrivning samt värnpliktsmål, erhållas följande siffror: A n t a l ärenden

Länsstyrelseärenden Magistratsärenden Procenttal

å r 1938

år 1939

15 296 5 914

15 087 4 517

å r 1938

år 1939

76-9 Länsstyrelseärenden 72 i 23-i Magistratsärenden 27*9 Enligt lämnade uppgifter skulle emellertid en uppskattning av de olika grupperna av ärenden med avlöningskostnaderna till utgångspunkt giva till resultat, att något mer än 60 procent belöpa på länsstyrelseärendena. -

Kostnadsfördelning. Av redogörelsen framgår, att av samtliga å skattedirektörens expedition år 1939 handlagda ärenden omkring 60 procent måste betecknas såsom länsstyrelseärenden. Tillkomma sedan ärenden angående mantalsskrivningstvister i N ä s t a n samtliga dessa torde hava förekommit även i poliskammaren.

85 samt s. k. värnpliktsmål, synes uppenbart, att procenttalet för länsstyrelseärendena bör något höjas. Härvid synes dock böra framhållas, att värnpliktsmålen, som omfatta en ganska betydande grupp, äro av tämligen enkel beskaffenhet i förhållande till flertalet ärenden inom skattedirektörens expedition. Det har härutinnan gjorts gällande, att ett värnpliktsmål, såvitt angår handläggningen vid skattedirektörens expedition, för att en rättvis jämförelse mellan olika ärendens svårighetsgrad skall ernås, icke bör uppskattas till mer än V5 av exempelvis ett mål angående en mantalsskrivningstvist. För övrigt må påpekas, att påföljd för underlåten mönstring år 1939 icke inträtt (Svensk författningssamling 1940: 103). För år 1940 har mönstringen inställts (Svensk författningssamling 1940: 857). Det synes icke oriktigt att antaga, att 65 procent av de å skattedirektörens expedition uppkommande kostnaderna böra anses föranledda av länsstyrelsegöromål och återstoden av magistratsgöromål. Taxeringsav delningen.

Ärendenas

art.

Å taxeringsavdelningen handläggas ärenden angående taxering och debitering av krono- och kommunalutskylder samt av sådana avgifter, vilka skola i enahanda ordning påföras, utskrivning och expediering av debetsedlar, påföring av pensionsavgifter för folkpensioneringen, upprättande av uppbördsbok ävensom de uppgifter i övrigt, vilka enligt gällande taxeringsförfattningar ankomma å överståthållarämbetet.

Befattningshavarnas

åligganden.

Beträffande arbetsuppgifternas fördelning mellan befattningshavarna hänvisas till arbetsordningen §§ 27—35.

Länsstyrelse-

och magistratsärenden.

Kostnadsfördelning.

Förut har påpekats, att det i fråga om taxeringsavdelningen, med avseende å arbetets natur, icke är möjligt att vid bedömandet av, huruvida arbetsuppgifterna äro att hänföra till länsstyrelseärenden eller magistratsärenden, finna ledning av arbetsstatistik, hämtad ur diarier eller räkenskap. Man måste därför undersöka, huruvida andra utvägar stå till buds för finnande av en skälig grund vid kostnadsfördelningen. Till en början synes böra konstateras, att taxeringsavdelningens personal omhänderhar vissa uppgifter vid sidan av det egentliga taxeringsarbetet. Då dessa uppgifter — visst biträde vid mantalsskrivningen samt debiteringsarbete — i sin helhet utgöra magistratsärenden, synes det nödvändigt att söka utfinna den kvotdel av taxeringsavdelningen, som ifrågavarande arbetsuppgifter motsvara. Detta torde näppeligen kunna ske på annat sätt än genom beräknande av dessa göromåls andel i kostnaderna för hela avdelningen. Det har icke ifrågasatts att i denna redogörelse sammanställa uppgifter angående de olika avdelningarnas inkomster och utgifter. Endast i den mån sådana uppgifter äro erforderliga för den ifrågavarande kvotberäkningen, må desamma därför här beröras. Av kostnaderna för ifrågavarande magistratsuppgifter torde först kunna särskiljas de direkta utgifterna till materialkostnader för debetsedlar samt kuvert och karbonpapper till dessa, uppgående för år 1939 till 49 190 kronor 89 öre, ävensom portokostnader för debetsedlar, för samma år belöpande till 31 132 kronor 45 öre. Då de sammanlagda utgifterna för taxeringsavdelningen under år 1939

86 efter proportionell uppdelning av för skatteavdelningen gemensamma kostnader beräknats till 1 208 393 kronor 76 öre, kan anparten häri för ifrågavarande material- och portokostnader beräknas utgöra 6-6 procent. Personalkostnaderna för det biträde i fråga om mantalsskrivningen, som lämnas av taxeringsavdelningen, har för år 1939 beräknats till sammanlagt 165 649 kronor 30 öre, vilket belopp motsvarar 13-7 procent av avdelningens totalkostnad. För debiteringsarbetet hava personalkostnaderna under år 1939 beräknats utgöra ungefär 176 200 kronor, motsvarande 14-5 procent av avdelningens sammanlagda kostnader. Taxeringsavdelningens samtliga personalkostnader hava för år 1939 beräknats till 1 018 010 kronor 57 öre. Avdelningens kostnader för andra ändamål än personallöner samt material och porto till debetsedlar uppgå således till 110 059 kronor 85 öre för samma år. Vid beräkning av den andel, som ifrågavarande mantalsskrivnings- och debiteringsarbete skall beräknas draga av sistnämnda kostnader å 110 059 kronor 85 öre, synes man kunna förfara på följande sätt. Personalkostnaderna för arbetet utgöra 33-5 procent av avdelningens sammanlagda personalkostnader. Beräknad efter samma procenttal skulle mantalsskrivnings- och debiteringsarbetets andel i kostnaderna å 110 059 kronor 85 öre utgöra 36 870 kronor 4 öre eller 3 procent av totalkostnaderna för hela taxeringsavdelningen. Man synes således kunna antaga, att mantalsskrivnings- och debiteringsarbetet inom taxeringsavdelningen motsvarar 37-8 procent eller i avjämnat tal 38 procent av allt arbete inom avdelningen. Frågan om fördelningen av återstående 62 procent av kostnaderna mellan länsstyrelsegöromål och magistratsgöromål torde få anses mer komplicerad på grund därav, att de arbetsuppgifter, som motsvara detta kvottal, till viss del falla utom sådana göromål, som annorstädes åvila länsstyrelse, och ej heller kunna sägas enligt gällande författningar åligga magistrat. Detta torde framförallt kunna sägas vara fallet med åtskilliga av de göromål, som avse taxeringsavdelningens befattningstagande med taxeringen i första instans. I taxeringsförordningen meddelas vissa bestämmelser angående kommunala befattningshavares biträde vid taxeringsarbetet i första instans samt av statsmedel utgående gottgörelse härför. Dessa bestämmelser må här återgivas. I 15 § 1 mom. stadgas, att i Stockholm må överståthållarämbetet förordna tjänstemän hos ämbetet att biträda beskattningsnämnderna i första instans på sätt i 108 § sägs. För samma ändamål må i annan stad magistraten eller, där sådan ej finnes, drätselkammaren samt i köping eller landskommun kommunalstämman eller, där kommunalfullmäktige finnas, dessa till förfogande för beskattningsnämnderna i första instans ställa en eller flera kommunens tjänstemän, som därtill godkännas av länsstyrelsen. I den åberopade 108 § föreskrives, att tjänsteman, som jämlikt 15 § 1 mom. förordnas att biträda vid taxeringsarbetet, har att i enlighet med de närmare föreskrifter, länsstyrelsen eller ordföranden i vederbörande beskattningsnämnd finner skäl meddela, a) tillhandagå vid mottagandet och ordnandet av deklarationer och andra uppgifter till ledning vid taxering; b) granska avlämnade deklarationer och uppgifter samt hos beskattningsnämndens ordförande göra de erinringar, vartill granskningen må giva anledning; samt c) även i övrigt, i den mån så erfordras, lämna ordföranden biträde vid fullgörandet av dennes åligganden.

87 Slutligen utsäges i 145 § 1 mom. 3), att av statsmedel bestridas bidrag till kostnader, som kommun åtagit sig för särskilda anstalter för taxeringsarbetet genom tillhandahållande av tjänstemän enligt 15 § 1 mom. eller annorledes, därest Kungl. Maj:t finner dessa anstalter äga särskilt värde för det allmänna. Vad angår längdföringen stadgas i 15 § 2 mom. taxeringsförordningen bl. a., att vid uppläggandet och kompletterandet av de längder, som skola föras hos fastighetstaxeringsnämnd och taxeringsnämnd i stad, där magistrat finnes, erforderligt biträde skall lämnas av uppbörds- eller annan tjänsteman, som ställes till förfogande i Stockholm av överståthållarämbetet och i annan stad av magistraten. Vidare uttalas i 145 § 1 mom. 4), att av statsmedel bestrides gottgörelse för det i samband med taxeringsförrättningarna jämlikt 15 § 2 mom. lämnade biträde av städernas tjänstemän. Skäl synas kunna åberopas för den uppfattningen, att kostnaderna för dylikt arbete böra bestridas av staden men med bidrag resp. gottgörelse av kronan. Det synes vidare kunna göras gällande, att kronans utgifter för ifrågavarande ändamål, som hittills utgått från taxeringsanslaget under sjunde huvudtiteln, alltjämt böra bestridas från detta anslag. Detta skulle innebära, att ifrågavarande utgifter icke skulle hänföras till länsstyrelseutgifter, utan att Stockholms stads anpart i ersättningsbeloppen skulle utgå enligt samma grunder som för riket i övrigt och därför icke innefattas under den nu föreliggande kostnadsfördelningen mellan staden och kronan. Enligt införskaffade upplysningar handhaves också arbetet med sorteringen av till taxeringsnämnderna inkomna deklarationer och uppgifter samt taxeringsnämndernas längdföring mångenstädes av kommunala arbetskrafter. I Stockholm har sorteringsarbetet under år 1939 beräknats draga personalkostnader å 75 550 kronor. Längdföringen har under samma år beräknats draga personalkostnader å sammanlagt 81 000 kronor. Nämnda kostnader för sortering och längdföring utgöra 12-9 procent av taxeringsavdelningens sammanlagda kostnader. I vilken mån ifrågavarande arbete drager andel i avdelningens utgifter för andra ändamål än personalkostnader samt material och porto till debetsedlar synes få beräknas enligt samma grunder, som tillämpats vid beräkningen av motsvarande andel för mantalsskrivnings- och debiteringsarbetet, varvid ett procenttal av 1-4 framkommer. Om även sorterings- och längdföringsarbetet hänföres till magistratsgöromål, något som staden bestritt, skulle man således hava att räkna med kostnader för magistratsgöromål till 52-1 procent eller i avjämnat tal 52 procent av taxeringsavdelningens samtliga kostnader. Det har ifrågasatts, huruvida icke en lämplig utgångspunkt för en godtagbar fördelning av kostnaderna för taxeringsavdelningen skulle kunna erhållas, om man kunde beräkna, huru stor anpart av ett landskontors kostnader, som hänföra sig till taxeringsarbetet. Dessa kostnader skulle sedan proportioneras så, att desamma skulle kunna antagas motsvara förhållandena i Stockholm. Såsom jämförelsegrund borde därvid användas taxeringsmaterialets omfattning uti å ena sidan huvudstaden och å andra sidan jämförelselänet. Med avseende å att betydelsefullt taxeringsarbete utföres i nära samarbete med landskontorens taxeringsavdelningar och under ledning av befattningshavare å landskontoret, men med anslag från det s. k. taxeringsanslaget under sjunde huvudtiteln — härmed åsyftas det arbete, som åligger de bokföringssakkunniga taxeringsbiträdena vid länsstyrelserna, och vissa arbeten före och vid prövningsnämndernas sammanträden — har vidare gjorts gällande, att kostnaderna för sådana arbeten borde inräknas i landskontorets kostnader för taxeringsarbete i jämförelselänet så att fullt rättvisande relationer i länet erhölles. Denna åsikt synes värd beaktande. De skäl, som anförts till stöd

88 för uppfattningen, att från taxeringsanslaget utgående kostnader icke böra sammanblandas med rena länsstyrelsekostnader för taxeringsarbete, torde icke äga samma styrka, då det gäller med länsstyrelsernas verksamhet nära förbundna kostnader, som då det är fråga om kostnader för taxeringsnämndernas arbete. Såsom lämpligt jämförelselän föreslås Stockholms län, vars länsstyrelse är förlagd till Stockholms stad. Kostnaderna för Stockholms läns landskontors taxeringsarbete hava beräknats på följande sätt: Kronor

Kronor

0-5 landskamrerare (A 30 + avlöningsförstärkning) ... lön 9 097: — 0-5 e. o. länsassessor (Eo 27) » 5433: — 1 landskontorist (A 15) » 7 538:40 1 kanslibiträde (A 7) » 4898:25 1 kontorsbiträde (A4) » 4286:55 1 e. kontorsbiträde (Ex 2) » 2 739:30 33 992:50 Expeditionsarbete för taxeringsnämnderna (sortering av inkomna deklarationer m. m.) 1 225: — Kostnader, avseende befattningshavares å landskontoret arbete med förberedande göromål åt prövningsnämnden, utfört å tjänstetid, beräknade till c:a 4 000:— Summa kronor 39 217:50 Lön för ordinarie tjänsteman har beräknats enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad. För icke-ordinarie tjänsteman har lön beräknats efter lägsta löneklassen inom vederbörande lönegrad. Körligt tillägg har beräknats utgå å reglerad lön efter 15 procent. Kostnaderna för prövningsnämndsarbete under tjänstetid hava icke kunnat beräknas annat än approximativt med ledning av de tidsuppgifter, som lämnats av befattningshavarna rörande arbetet för 1939 års prövningsnämnder. Härtill komma lönekostnaderna för bokföringssakkunniga taxeringsbiträden, utgörande under budgetåret 1939/1940 16 150 kronor, samt kostnaderna för arbete före och vid prövningsnämndernas sammanträden, under samma budgetår uppgående till 23 492 kronor. Sistnämnda kostnader avse nästan uteslutande avlöningskostnader. Man synes således böra beräkna jämförelselänets kostnader för taxeringsarbete inom landskontoret till i avrundat tal 78 800 kronor. År 1940 uppgick antalet deklarationer i staden till 389 617 och i länet till 141 952. Antalet skattskyldiga samma år uppgick i staden till 394 200 och i länet till 142 978. Dessa siffror giva vid handen, att taxeringsarbetet i staden är betydligt mer omfattande än i länet; uttryckt i procent kan länets andel av antalet deklarationer och skattskyldiga beräknas utgöra i runt tal 36 procent av stadens. Med avseende därå, att deklarationsmaterialet i huvudstaden torde få betecknas såsom mera vidlyftigt och svårgranskat än annorstädes, synes icke oberättigat att vid jämförelsen med länet räkna med förslagsvis 10 procent förhöjning av antalet deklarationer och skattskyldiga i staden. En omräkning av andelstalen med hänsyn härtill utvisar en sänkning av procenttalet till i runt tal 33 procent. Med detta procenttal kommer man till att ett belopp av 238 787 kronor skulle kunna anses utgöra personalkostnader för taxeringsarbete i Stockholm inom ett efter samma grunder som i länen organiserat landskontor. Detta belopp utgör något mer än 21 procent av de personalkostnader, som beräknats för hela skatteavdelningens taxeringsavdelning vid omräkning av lönestaten enligt för statliga befattningshavare gällande grunder.

89 Med utgångspunkt från ifrågavarande beräkningar skulle man således kunna göra gällande, att av taxeringsavdelningens sammanlagda kostnader 21 procent skulle falla på kronan och återstoden på staden, därvid staden dock skulle kunna erhålla bidrag resp. ersättning från taxeringsanslaget till vissa kostnader för av tjänstemän lämnat biträde åt taxeringsnämnderna. Det torde emellertid böra uppmärksammas, att en del av de landskontorsgöromål, som avse taxeringsarbete, inom överståthållarämbetet handläggas å skattedirektörens expedition. Med avseende härå måste det erhållna procenttalet betecknas såsom högt. Emot denna metod kan göras gällande, att en jämförelse mellan förhållandena i huvudstaden och förhållandena i ett län icke skulle bliva rättvisande. Den omständigheten, att de lokala beskattningsnämnderna i huvudstaden icke kunna förutsättas äga samma kännedom om de skattskyldigas förhållanden, som förefinnes inom motsvarande nämnder i mindre samhällen, måste anses nödvändiggöra betydligt större medverkan av tjänstemän i taxeringsarbetet, varför själva taxeringsorganisationen i storstaden måste bliva annorlunda och mer omfattande än annorstädes. Enligt denna uppfattning skulle den angivna metodens resultat innebära, att kronans andel av kostnaderna skulle bliva lägre än vad som vore skäligt. Vissa uppgifter hava införskaffats, som möjliggöra en jämförelse mellan kronans kostnader för taxeringsarbetet i rikets största städer genom att sätta dessa kostnader i relation till antalet deklarationer, skattskyldiga och skattekronor. E n sådan jämförelse angående kostnaderna för 1939 års taxeringsarbete ger följande resultat: Stockholm. Ordförande och kronoombud kronor 219 600 Anslag för särskilda anstalter 220 000 minus kostnaderna för prövningsnämnden c:a 30 000 » 190 000 Antal deklarationer 380 819 Per st. kr. 1:08

Antal skattskyldiga 381 099 1:07

Kronor 409 600 Antal skattekronor 14 074 353 0:029

Göteborg. Ordförande och kronoombud Tjänstemän för biträde enligt 15 § 2 mom. (tax.-längder) Antal deklarationer 161 475 Per st. kr. 0: 78

Antal skattskyldiga 152 036 0: 83

kronor 99 525 » 27 100 Kronor 126 625 Antal skattekronor 4 916 276 0: 026

Malmö. Ordförande och kronoombud Tjänstemän för biträde enligt 15 § 2 mom. (tax.-längder) Antal deklarationer 88 146 Per st. kr. 0: 80

Antal skattskyldiga 84 203 0: 84

kronor » Kronor

68 395 2 440 70 835

Antal skattekronor 2 457 241 0: 029

90 TJppbördsavdelningen.

Ärendenas

art.

Å uppbördsavdelningen handläggas ärenden, som angå uppbörd, indrivning, redovisning, restitution, avkortning och avskrivning av utskylder till kronan, Stockholms stad och församlingarna därstädes ävensom sådana utskylder och avgifter, som eljest skola uppbäras eller redovisas av skatteavdelningen, ävensom utfärdande av bevis angående utskyldsbetalning. Bland avgifter, vilkas debitering, uppbörd, indrivning och redovisning ombesörjas av uppbördsavdelningen, märkas även hundskatt (som tillfaller kommunen) och nöjesskatt (som numera delas lika mellan stat och kommun men uppbäres av kommunal myndighet). Enligt förslaget till omorganisation av polisavdelningen avses en överflyttning från poliskamrerarkontoret till uppbördsavdelningen av ärenden rörande vissa bevillningsavgifter för utlänningar samt jaktpass och jaktvårdsavgifter.

Befattningshavarnas

åligganden.

Angående arbetsuppgifternas fördelning mellan befattningshavarna hänvisas till arbetsordningen §§ 36—49.

Magis trät sär end en. Uppbördsavdelningens befattningstagande med ärenden angående restitution, avkortning och avskrivning av kronoutskylder torde få hänföras till sådant arbete, som i andra magistratsstäder ankommer på magistrat. Jämväl övriga å uppbördsavdelningen handlagda ärenden måste anses i sin helhet utgöra magistratsärenden. Uppbördsavdelningen får således icke anses till någon del handlägga länsstyrelseärenden. Det synes böra påpekas, att förhållandena beträffande uppbördskostnaderna möjligen kunna bedömas annorlunda, om 1936 års uppbördskommittés förslag till omorganisation av uppbördsväsendet (statens offentliga utredningar 1938: 46) blir genomfört. Mantalsavdelningen.

Ärendenas

art.

Å mantalsavdelningen handläggas ärenden, som angå den löpande bokföring av stadens invånare, som enligt gällande förordning om civil folkbokföring och mantalsskrivning i Stockholm är stadgad, förrättandet av mantalsskrivning i Stockholms stad och upprättandet av stadens mantalslängd, utfärdandet av mantalsskrivningsbevis, upprättandet av det s. k. allmänna registret över i Stockholm mantalsskrivna personer, upprättandet av röstlängder, upprättandet av arbetsgivarförteckning för riksförsäkringsanstalten och pensionsavgiftsförteckning för pensionsstyrelsen, upprättandet av gatuadressregister, vården av arkivet för den civila folkbokföringen i Stockholm sedan 1878 ävensom de övriga arbetsuppgifter, som enligt gällande författningar och arbetsordningen ankomma å mantalsintendenten i Stockholm.

Befattningshavarnas

åligganden.

Beträffande arbetsuppgifternas fördelning mellan befattningshavarna hänvisas till arbetsordningen §§ 50—57.

Magistrats

är end en.

De ärenden, som för närvarande ankomma på mantalsavdelningen, synas samtliga vara att hänföra till magistratsärenden. Liksom vid redogörelsen för uppbördsavdelningen må emellertid här erinras om, att frågan om mantalsavdelningens ställning i förevarande avseende kan komma i ett annat läge, därest 1936 års uppbördskommittés förslag rörande folkbokföringen genomföres.

91 Polisay delningen. Ärendenas

art.

Enligt instruktionen för överståthållarämbetet höra för närvarande till handläggning å polisavdelningen dels de ärenden, som angå: polisväsendet samt allmän ordning och säkerhet; brandväsendet, kommunikationsväsendet och vägväsendet; hälsovård och sjukvård; omhändertagande av egendom enligt 62 § andra stycket fattigvårdslagen samt åtgärder enligt 72 eller 75 § samma lag; barnavård, i den mån handläggningen ej ankommer på kansliavdelningen; familjeunderstöd åt värnpliktiga; svenskt medborgarskap; pass för resa utom riket; utvandraragenter och deras ombud; åtgärder enligt värnpliktslagen och inskrivningsförordningen; försvarsväsendet, civilt luftskydd och därmed sammanhängande frågor; utvisning, förpassning och avvisning av utlänning; lösdrivare, bettlare, alkoholister, sinnessjuka och villkorligt frigivna fångar; häktade, som skola rannsakas vid domstol utom Stockholm; biografer och filmförevisning; offentliga föreställningar i hypnotism; tillstånd för utlänningar att giva eller medverka vid offentliga föreställningar; rusdrycker, pilsnerdricka och alkoholfria drycker; eldfarliga oljor och explosiva varor; skjutvapen och ammunition; tillstånd till verkställande av bergsprängning; handel med apoteksvaror och vissa begagnade föremål, idkande av pantlånerörelse, kommissionärsverksamhet, hotell- och pensionatrörelse samt tilllämpning av butikstängningslagen; eldbegängelse eller flyttning av gravsatt lik eller av aska, som nedsatts efter eldbegängelse; lotterier; elektriska anläggningar, hissar och andra därmed jämförliga anordningar; arbetarskydd samt användande av barn vid offentliga förevisningar och vid viss försäljning; tvist angående mantalsskrivning; medelsförvaltningen, såvitt angår polisavdelningens verksamhetsområde; vid polisavdelningen anställd personal; till polisavdelningens verksamhetsområde hörande framställningar och utlåtanden; dels de mål, som skola upptagas i polisdomstolen; dels ock de ärenden i övrigt, som icke enligt uttryckliga bestämmelser i instruktionen skola handläggas å kansliavdelningen eller skatteavdelningen.

Befattningshavarnas

åligganden.

Till polisavdelningen hörande ärenden fördelas till handläggning å överståthållarens avdelning för polisärenden, polismästarens avdelning för polisärenden och polisdomstolen enligt i arbetsordningen under §§ 58—88 upptagna bestämmelser. Chef för hela polisavdelningen är formellt polismästaren; i verkligheten förestås dock under överståthållarens inseende dennes avdelning för polisärenden av den av polisintendenterna, som indelats till tjänstgöring där (polis-

92 sekreteraren), och polisdomstolen av polisdomaren. Vid polisavdelningen äro vidare anställda en polisintendent, som förestår ordonnanspolisen (kanslipolisintendenten,) en polisintendent, som förestår trafikexpeditionen (trafikpolisintendenten), en polisintendent, som förestår ordningspolisen, varunder inbegripas central-, trafik-, hamn- och distriktspolisavdelningarna (ordningspolisintendenten), en polisintendent, som förestår kriminalpolisen (kriminalpolisintendenten), en statspolisintendent, biträdande polisdomare, assessorer, poliskamrerare och notarier m. fl. befattningshavare.

1940 års

omorganisationsförslag.

Enligt det förslag till omorganisation av polisavdelningen m. m., som den 14 mars 1940 avgivits av särskilda sakkunniga, skola befattningarna såsom polismästare, ordningspolisintendent och kriminalpolisintendent utbrytas ur polisavdelningen och inordnas i ett polisverk i egentlig mening, vari jämväl överståthållarämbetets luftskyddsbyrå skall ingå. I samband därmed skola de polismästaren och poliskommissarierna åvilande uppgifterna att besluta om respektive utföra åtal vid polisdomstolen överflyttas till åklagarmyndigheten. Vidare skall ett exekutionsverk upprättas med förste stadsfogden såsom chef, i vilket verk poliskamreraren och viss personal från poliskamrerarekontoret skola inordnas. Polisdomstolen skall därjämte erhålla ställning såsom särskild avdelning inom överståthållarämbetet. Återstående delar av polisavdelningen skola organiseras på tre byråer, benämnda polisbyrån, trafikbyrån och magistratsbyrån. Polisdistriktet beröres jämväl av omorganisationsförslaget såtillvida, att däri förordas dels att vissa ordonnansavdelningen åvilande arbetsuppgifter skola överflyttas till exekutionsverket och åklagarmyndigheten, dels att den polispersonal, som är sysselsatt med automobilregistreringen, uppbörd av automobilskatt m. m., skall ersättas med annan personal än polispersonal. Vissa göromål avses vidare skola överflyttas från poliskamrerarekontoret till kansliet och vissa andra från polisdomstolen till skatteavdelningen. Vid utarbetandet av statförslag för år 1941 har överståthållarämbetet ansett sig i huvudsak kunna följa vad de sakkunniga förordat. Jämväl kommissionen torde vid sådant förhållande böra utgå från att omorganisationsförslaget skall bliva genomfört i väsentliga delar. För upplysningar angående detaljerna i sistnämnda förslag torde få hänvisas till de sakkunnigas betänkande.

Länsstyrelse-

och

magistratsärenden.

I förutnämnda betänkande angående polisavdelningen hava de sakkunniga uppgivit, att de i syfte att klargöra fördelningen på polisavdelningens olika underavdelningar av arbetsuppgifterna genomgått samtliga diarier för åren 1938 och 1939. I fråga om ärendenas antal ansågo de sakkunniga lämpligt — för att siffrorna skulle så långt som möjligt giva en riktig bild av arbetsfördelningen under normala förhållanden — att för år 1939 taga i betraktande allenast tiden före krigsutbrottet den 1 september. För att möjliggöra en direkt jämförelse med motsvarande tidrymd år 1938 har antalet ärenden under detta år angivits dels för hela året och dels för tiden den 1 januari—den 31 augusti. De sakkunniga hava vid sin undersökning av diarierna tagit den nuvarande organisationen till utgångspunkt. Med ledning av de siffror, som angivits av nämnda sakkunniga, och med iakttagande i allt väsentligt av deras karakterisering av ärendena har nu gjorts en sammanfattande uppställning, utvisande ärendenas fördelning på olika byråer efter genomförandet av den tilltänkta omorganisationen (se

93 tabell å sid. 95 och 96). Därvid hava lämnats åsido de arbetsuppgifter, som avsetts icke skola handläggas av överståthållarämbetet i begränsad mening utan av detsamma underlydande verk. Om de i tabellen angivna siffrorna å antalet länsstyrelseärenden (L) resp. magistratsärenden (M) uttryckas i procent av hela antalet ärenden, erhållas följande siffror: 1. Polisbyrån 2. Trafikbyrån 3. M a g i s t r a t s b y r å n . . Hela polisavdelningen

År 1938 L M 442 55'8 97'0 3'0 0'3 99-7 57'7 42-3

År 1939 L M 56'7 43s 97"i 8*9 0"5 99'5 63"i 36'9

Vi—31/s 1938 L M 35'3 64"7 97"8 2a 0"3 99'7 599 40 - i

Vi—"/« 1939 L M 39c 60M 96'9 3i 0-3 99-7 62'9 37i

I förevarande sammanhang är att beakta, att den utan jämförelse mest talrika grupp av ärenden, som avses skola belöpa på polisbyrån, nämligen passärendena, tidigare varit hänförlig till magistratsärenden men numera torde få anses höra till gruppen läns styr elseärenden. I passkungörelsen den 31 maj 1940 (Svensk författningssamling 1940:471), som trätt i kraft den 1 juli i år, stadgas nämligen, att behörighet att åt svensk medborgare utfärda pass tillkommer — förutom ministern för utrikes ärendena — jämväl, i sådan stad med poliskammare, som ej utgör länsstyrelses residensort, poliskammaren samt i övriga delar av riket länsstyrelse. Chefen för socialdepartementet äger dock förordna, att i magistratsstad, som ej utgör länsstyrelses residensort, magistraten skall i stället för länsstyrelsen äga behörighet att utfärda pass. Något dylikt förordnande har emellertid ännu icke utfärdats. Av det anförda framgår, att annan myndighet än länsstyrelse endast i undantagsfall avses skola vara passmyndighet. Författningsändringen synes följaktligen böra medföra en förskjutning i ärendenas fördelning. För den närmaste tiden torde emellertid denna förskjutning bliva av mindre betydelse än under normala förhållanden; hithörande ärenden, som under de fyra sista månaderna av år 1938 uppgingo till 1 607, utgjorde under samma tid av år 1939 endast 866. Om man tager förskjutningen i beräkning, skulle antalet ärenden och procenttalen få jämkas på följande sätt: Antal År 1938 L M 1. Polisbyrån 23 600 1 558 Hela polisavdelningen 102 099 53 318

ärenden.

År 1939 L M 30 247 1 078 126 972 54 394

Vi—»Vs 1938 L M 17 388 1085 76 914 33 372

Vi— 31 / 8 1939 L M 19 638 612 92 188 35 962

Vi—»Va 1938 L M 94-1 5-9 69-7 30-3

Vi- 3 1 /8 1939 L M 97-o 3-o 71-9 28-i

Procenttal. 1. Polisbyrån Hela polisavdelningen

År 1938 L M 93-8 6-2 65-7 34-3

År 1939 L M 96-6 3-4 70-0 30-0

Vid granskning av den åberopade tabellen fästes uppmärksamheten särskilt vid vissa grupper av ärenden, vilka på grund av sitt stora antal bliva i väsentlig mån utslagsgivande vid beräkningen av antalet länsstyrelse- resp. magistratsärenden. Dessa grupper äro passärendena samt ärendena angående automobilregistrering och automobilskatt. Flertalet av dessa ärenden torde vara sinsemellan tämligen likartade och av förhållandevis enkel beskaffenhet. Vad passärendena angår torde dessa dock efter den 1 juli 1940 vara något mera arbetskrävande än tidigare. Med hänsyn till vad nyss sagts och för att icke

94 sammanställningen skall bliva missvisande kan det ifrågasättas, huruvida icke en viss reduktion av siffrorna för nyssnämnda ärenden bör göras. Härutinnan hava överläggningar ägt rum med avdelningscheferna inom länsstyrelsen i Stockholms län. Enligt deras uppfattning skulle man taga dessa ärenden i beräkning, passärendena med allenast Va, andra ärenden angående bilregistrering än nyregistrering likaledes med V2 och ärenden angående bilskatt utom restitutionsärenden med Vs. Med iakttagande av vad ovan sagts om passärendenas överflyttning till gruppen länsstyrelseärenden skulle man då få fram följande siffror: Antal ärenden.

1. Polisbyrån 2. Trafikbyrån 3. M a g i s t r a t s b y r å n . . Hela polisavdelningen

År 1938 L M 17 362 1558 38 687 2 446 135 49 314 56184 53 318

År 1939 L M 24 002 1078 49 554 2 880 270 50 436 63 826 54 394

Vi- 3 1 /8 1938 L M 11953 1085 26 657 1331 90 30 956 38 700 33 372

Vi—"/s 1939 L M 13 826 612 33 359 2 292 86 33 058 57 271 35 962

Vi—31/8 1938 L M 9i'7 8\3 952 4'8 0'3 997 53'7 46'3

Vi—S1/s 1939 L M 95-8 42 93e 6'4 0"3 99'7 61*4 38'6

Procenttal.

1. Polisbyrån 2. Trafikbyrån 3. M a g i s t r a t s b y r å n . . Hela polisavdelningen

Ar 1938 L M 91'R 8'8 94"0 6'0 0'3 99? 5P3 48-7

År 1939 L M 95"7 4'3 94-5 5-5 0"5 99"5 54o 46'0

Den tilltänkta omorganisationen av polisavdelningen skulle emellertid medföra vissa ytterligare verkningar, som icke komma till synes i förestående sifferuppställningar. Enligt de kommitterades förslag skulle nämligen från poliskamrerarkontoret — vilket i sin nuvarande gestaltning skulle upphöra — till polisbyrån överföras förvaltningen av de till avdelningen anslagna kommunala medlen. Dessa arbetsuppgifter utgöras av bokförings- eller därmed närbesläktade åtgärder, vilka torde böra anses såsom magistratsärenden. Detta skulle tydligen innebära en förskjutning av de här ovan angivna siffrorna i riktning mot en ökning av antalet magistratsärenden.

Kostnadsfördelning. De slutsatser, som kunna dragas av förestående utredning, synas giva vid handen, att den del av arbetsbördan, som ankommer på handläggning av länsstyrelseärenden, skulle vara något större än den del, som ankommer på magistratsärenden. Länsstyrelseärendena torde under normala tider få antagas något öka därigenom, att antalet passärenden då kan förväntas stiga, men betydelsen härav synes icke böra överskattas, enär dessa ärenden då kunna handläggas under ganska enkla former. Vid avvägning av de olika arbetsgruppernas anpart av arbetsbördan måste vidare tagas hänsyn till den ökning av magistratsärendena, som får beräknas inträda genom den förestående omorganisationen av polisavdelningen. Över huvud torde man böra utgå från, att arbetsstatistik icke möjliggör ett fullt exakt avvägande mellan de olika arbetsgrupperna. Det synes emellertid ligga närmast till hands att föreslå, att 55 procent av kostnaderna för polisavdelningen anses betingade av länsstyrelseärenden och 45 procent av magistratsärenden. Därest framdeles skulle konstateras, att fördelning efter andra procenttal är önskvärd, kunna ju siffrorna vid kommande omprövningar jämkas.

95 Tabell, utvisande ärendenas fördelning på polisavdelningens olika byråer efter genomförandet ar den tilltänkta omorganisationen (till bilaga II). Ar 1938

1. Polisbyrån. A. Frän överståthållarens avdelning för polisärenden. 1. Diariet angående upplag av eldfarliga oljor (O. D.) . . . . 2. Diariet angående förråd av d o (O. D. II) 3. Pilsnerdricksdiariet (P. D.). . 5. Medborgarrättsdiariet (Mb. Di). 6. Polis- och personaldiarierna (Polis D. och Pers. D.) 8. Lotteridiariet (L. D.) 9. Passjournalen 10. Beväringsdiariet 11. Polisens ekonomidiarium (P. E. D ) 12. Rusdrycksdiariet (R. D.) . . 13. Hemliga diariet (H. D.) 14. Allmänna diariet (A. D.), delvis B. Från polismästarens expedition. 1. Allmänna diariet (A. D. I), delvis 5. Tillställningsdiariet (T. D.), delvis 6. Utskänkningsdiariet (U. D.) 8. Utlänningsdiariet 2 (Uti. D. 2) kanslipolisintendentens expedition. 1. Allmänna diariet (A. D. 2), delvis 2. Allmänna diariet 3 (A. D. 3), delvis 3. Vapendiariet (V. D.) 4. Dynamit- och sprängningsdiariet (D. S. D.), delvis .. 5. Kafédiariet (K. D.) 6. Yrkesdiariet (Y. D.) 7. Brottmålsdiariet 1 (B. D. 1) 8. Brottmålsdiariet 2 (B. D. 2) 9. Dårdiariet (D. D.) 10. Elektriska diariet (E. D.) . . 18. Rusdrycksdiariet (R. D.), delvis 19. Säkerhetsdiariet (S. D.), delvis

Vi—31/s 1938 Vi- 3 1 / 8 1939

Ar 1939

M 46

L

II

57 114

M 32

— 48

-

182 201

191 357

365 362

12 476

115 173

12 489

116 10 869

218 303 185

5 487 103 236

100 112 84

181 69 107

—

—

594 733 1599

513 577 2 639

362 464 873

331 404 1636

283 2 293

319 2 568

183 1548

—

C. Från

Summa

1228 593 129 30 431 158

24 1

633 97 38 280 137 9

11124 14 034

2. Trafikbyrån. trafikpolisintendentens expedition. 1. Automobildiariet (Auto D.) 1623 2. Trafikpolisintendentens all27 männa diarium (T. A. D.). . 3. Yrkes diarium 2 (Y. D. 2) . . 5 652 4. » 3 (Y. D. 3) . . 580 5. » 2 a (Y. D. 2 a) 1000

897 388 74 18 344 111 2

19 1

126 177

— 355

421 62 25 206 92 5

—

—

17 758 13 567

6 519 11954

8 015 12 235

1093 A. Från

17 5 318 439 1005

14 3 787 374 695

8 4104 326 767

96 År 1938

År 1939

L

M

L

— — 114

97 173 1531

— — 113

32 186 Ärenden ang. automobilskatt. . 37119

—

41866 46111

6. Diariet

rörande

Vi—sVs 1938 Vi—3Vs 1939

M

L

M

L

M

93 182 1682

— — 88

73 95 752

— — 101

83 110 1391

20 589 32 796

—

27130 38 886

—

tillfälliga

7. Yrkesdiarium 3 a (Y. D. 3 a) 8. » 4 (Y. D. 4) . . Ärenden angående automobil-

B. Från överståthållarens avdelning för polisärenden. 4. Omnibusdiariet (Omn. D.). . 7. Spårvägsdiariet (Sp. D.) 14. Allmänna diariet (A. D), del-

63 —

— 7

75 —

— 9

39 —

— 1

49 —

2 880 59 436

— 5 19

1331 72 464

2 292

2 446

96 455

— —

460 476

— —

363 489

— —

318 308

— —

298 290

— —

2 081 468

— —

1677 423

— —

1312 298

— —

1 103 301

—

—

—

—

314 Summa 78 364 3. Magistratsbyrån. A. Från polismästarens expedition. 1. Allmänna diariet (A. D. 1), 2. Gatudiariet (G. D.) 5. Tillställningsdiariet (T. D.), 7. Utlänningsdiariet (Uti. D. 1) B. Frän

kanslipolisintendentens expedition. 1. Allmänna diariet 2 (A. D. 2),

2. Allmänna diariet 3 (A. D. 3), 4. Dynamit- och sprängningsdiariet (D. S. D), delvis 6. Yrkesdiariet (Y. D.) 11. Pattigvårdsdiariet (P. D.) . . 12. Handräckningsdiariet (H. D.) 13. » 2(H. D. 2) 14. Lösdrivardiariet 1 (L. D. 1) 15. » 2 (L. D. 2) 16. Olycksfallsdiariet ( 0 . D. 1) 17. » 2 ( 0 . D. 2) 18. Rusdrycksdiariet (R. D.), delvis 19. Säkerhetsdiariet(S.D.), delvis 20. Eldbegängelsediariet (Eld. b. D.) 21. Intygsdiariet (I. D.) 22. Hissdiariet (Hiss D.)

— 906 — 26 — 2 — 6 582 — 6 907 — 92 — 295 135 2 485 — 16 279

— 557 — 52 — 1 — 6 839 — 7 896 — 109 — 323 270 2 447 — 17 546

"" —

1141 949

— 583 — 15 — 2 — 4 242 — 4 342 — 53 — 199 90 1570 — 10 039

1096 —

— 372 — 29 — — — 4 553 — 5183 — 66 — 209 86 1713 — 11469

—

163 132

—

299 133

—

109 69

—

200 96

— — —

2 278 978 5 427

— — —

2 369 1465 5 562

— — —

1480 660 3 245

— — —

1626 934 3 259

G Från överståthållarens avdelning för polisärenden. 14. Allmänna diariet (A. D.), delvis Summa

28 135 49 314

96 270 50 436

22 90 30 956

75 86 33 058

Summa summarum 89623 65 794 114 483 66883 66045 44241 80565 47 585

97 Bilaga

III.

Personal- och omkostnadsstater. Ändamålet med de i denna bilaga upptagna staterna är att vinna ett underlag tor kostnadsfördelningen. PERSONALSTATER. I det följande upptagna löner äro — med undantag för de till överståthållaren och underståthållaren utgående löneförmånerna — beräknade enligt de statliga avlonmgsbestämmelserna. Anledningen härtill är att det vid kommissionens förhandlingar förutsatts, att kronan icke skulle bära någon del av de utgifter, som föranledas av att löneförmånerna enligt Stockholms stads bestämmelser ligga högre än motsvarande förmåner enligt de statliga bestämmelserna. Med tillämpning av samma grundsatser som hittills i regel torde kommit till användning vid avgivandet av statförslag hava löner till ordinarie tjänstemän beräknats efter högsta löneklassen samt löner till extra ordinarie och extra tjänstemän efter lägsta löneklassen. I enlighet med praxis vid dylika summariska beräkningar hava kostnader för löneförhöjningar och vikariatsersattningar lämnats åsido. Så har även skett med engångsanslag vilka om de här medtoges, skulle kunna verka förryckande på kostnadliordelnmgen. I förevarande sammanhang må erinras, att Kungl. Maj:t förelagt 1940 års urtima riksdag en proposition, nr 35, angående uppställningen av avlöningsstaterna for allmanna civilförvaltningens myndigheter. I denna proposition har föreslagits bl. a., att ordinarieposten för framtiden skall genomgående beräknas till vad som kan antagas motsvara den verkliga belastningen och icke etter lon i högsta löneklass. En beräkning efter de föreslagna nya grunderna skulle tydligen giva något andra belopp till resultat men skulle icke förrycka proportionerna mellamde kostnader, som skola stanna å kronan och de, som skola åvila staden. Efter den tilltänkta omorganisationen av polisavdelningen skulle finnas allenast en befattningshavare inom överståthållarämbetet, nämligen taxeringsintendenten, samt vid övriga av avtalet berörda verk ytterligare två befattningshavare, nämligen förste stadsfiskalen och förste stadsfogden, som skulle erhålla avlonmgsförstärkning, uppgående till 1,500 kronor. Kommissionen f.on\..1(?k(? to-S1* ståndpunkt till frågan om bibehållandet av dessa avlöningslorstarkmngar har i beräkningarna här nedan icke tagit hänsyn till dylika Huru harmed an fortares lärer någon olikhet i procentberäkningarna icke ö komma att inträda. o Sammanställningen grundar sig i andra delar än ovan sagts i huvudsak pa överståthållarämbetets statförslag för nästkommande budgetår I fråga om polisavdelningen har så måst ske med hänsyn till föreliggande av Stockholms stadsfullmäktige i princip godkända omorganisationsförslag. Samma jamtorelsegrund har då ansetts böra tillämpas beträffande övriga delar av överståthållarämbetet och i fråga om underlydande verk, som här komma i betraktande. Beträffande skatteavdelningen gäller, att de kostnader, som belöpa på var och en av dess underavdelningar, endast delvis kunna utläsas direkt ur stattorslagen Övriga kostnader hava så långt det varit möjligt utslagits på underavdelningarna med ledning av för kommissionen tillgängliga uppgifter rörande de särskilda tjänstemännens placering. Rörligt tillägg har uträknats efter det för statens tjänstemän vid nyreglerade verk nu tillämpade procenttalet 15. 20 4 3 a 4 0

1.

Överståthållaren och underståthållaren.

A. Avlöningsförmåner, som nu utgå från kronan. Lön ^u

överståthållaren Underståthållaren

4681:45 o 000: —

Tjänstgöringspenningar.

Summa.

4 681:45 2 000. — i U»u. Summa kronor 11 681: 45

Särskilda löneförmåner till överståthållaren och underståthållaren: Kronor.

a) Taffelpenningar till överståthållaren b) Eönetillökning till överståthållaren c) Tillfällig löneförbättring till överståthållaren

2 001: — • • • • • • • • ~ÖUunderstat-

• och

l o l l

. . . .

'

OwV'.

hallaren Summa kronor 11918:55 Anm. Av anslaget till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst jVG 13) u t g l d ä r j ä m t e dyrtidstillägg till överståthållaren och u n d e r s t å t M l l a r e , , V n a r e utgå av anslaget till barntillägg åt vissa befattningshavare i statens tjänst (VQ 14) * i « t belopp till överståthållaren.

B. Avlöningsförmåner, som nu utgå från Stockholms stad. ?™nm' ° o?" ^aou 11 400

Överståthållaren och underståthållaren. Överståthållaren: extra utgifter Underståthållaren: extra utgifter Personlig betjäning åt överståthållaren åt underståthållaren Anm-

00 J 'Vr Lf^ Summa kronor

Dessutom utgår rörligt tillägg.

2. Överståthållarämbetets kansli.

Ordmarie personal. Sekreterare (A 30) Assessor (A 26) Notarie [tltl »

3 400 14 800

(A / 1 j

4 kanslister (A 15), var och en 6 816 Kanslibiträde (A 7) •••••••.••2 kontorsbiträden (A 4), vart och ett 3 837 Förste expeditionsvakt (A 7) Expeditionsvakt (A 5) Extra ordinarie tjänstemän. Förste amanuens (Eo 18) Kassör (Eo 5) Kontorsbiträde (Eo 4)

::::

.J r o n o r ' {^000 "«* 9030 g7

9RA

i tat *££ < o<* * ^ *02d

6 012 %™* *lå±

°°

99 Extra tjänstemän. Andre amanuens (Ex 16) Kontorsbiträde (Ex 4) '.'.'.'.'.'.'.'.'.'.'.'.V.'. Till beredande av semester åt ovannämnda icke-ordinarie befattningshavare- samt till avlöning åt tillfälligt anställd personal Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t (ersättning åt försvarsassistent) Uppbörds- och inventeringsgöromål Kostnad för handläggning av ärenden rörande ersättning till domare, vittnen och parter Rörligt tillägg .'.*.'.'.'.'.'.'.'

Kronor. 4 830 2 562 ? 3g2 2 100 3 000 750 5 050 16 759

27 659

Summa kronor

139 388

3. Överståthållarämbetet för skatteärenden. A. Skattedirektörens expedition. Ordinarie personal. Skattedirektör (C 12) Skattekamrerare (A 26) 3 kammarskrivare (A 17), var och en 7 668 Registrator (A 14) Kanslibiträde (A 7) Extra ordinarie tjänstemän. 2 kontorsbiträden (Eo 4), vart och ett 2 922

20 000 \\ 505 23 004 g 414 4 395 5 844

Extra tjänstemän. Notarie (Ex 21) Kontorsbiträde (Ex 4)

Q 414 9 F,C9

Ovnga anslag å lönestaten. Kostnader för biträde i värnpliktsärenden Rörligt lönetillägg

2 400 1 2 021

iA

AM

Summa kronor

94 559

B. Taxeringsavdelningen. Ordinarie personal. Taxeringsintendent (A 30) 13 500 7 taxeringsinspektörer (A 27), var och en 12 000 .......... 84 000 13 förste taxeringsassistenter (A 24), var och en 10 515 .. 136 695 13 taxeringsassistenter (A 21), var och en 9 030 117 390 10 kammarskrivare (A 15), var och en 6 816 68 160 5 kansli skrivare (A 11), var och en 5 346 26 730 35 kanslibiträden (A 7), vart och ett 4 395 153 825 22 kontorsbiträden (A 4), vart och ett 3 837 84 414 Övervaktmästare (A 8) 4 590 2 förste expeditions vakter (A 7), var och en 4 395 ... 8 790 2 expeditionsvakter (A 5), var och en 4 023 8 046

nnaiAn

100 Extra ordinarie tjänstemän. Taxeringsassistent (Eo 21) 10 amanuenser (Eo 14), var och en 4 830 21 kontorsbiträden (Eo 4), vart och ett 2 922 Extra tjänstemän. 2 taxeringsassistenter (Ex 21), var och en 6 414 5 amanuenser (Ex 14), var och en 4 395 Expeditionsvakt (Ex 5) • 8 kontorsbiträden (Ex 4), vart och ett 2 562 Övrig icke-ordinarie personal. Tillfälliga biträden å taxeringsavdelningen

Kronor. Xlu*\ 48 30U 61 362 1 1 6 9 0 4 i 2 ev?? 21 975 f742 20 49b

58 041

49 000

Övriga anslag å lönestaten. Kostnader för deklarationsbyråer • 6 500 Arvode åt prövningsnämndens sekreterare och utskrift av protokollet • J 500 Fyllnadsarvoden åt extra kronoombud i taxeringsnämnderna 2b 2o0 Rörligt lönetillägg 133 073 1 6 8 3 2 3 Summa kronor 1 098 408 C. Uppbördsavdelningen. Ordinarie personal. Uppbördsintendent (A 30) 4 uppbördskommissarier (A 27), var och en 12 000 2 förste uppbördsassistenter (A 24), var och en 10 515.... 2 uppbördsassistenter (A 21), var och en 9 030 2 bokhållare (A 17), var och en 7 668 5 underinspektörer (A 17), var och en 7 668 2 kassörer (A 14), var och en 6 414 felräkningspenningar 450 _6864 30 uppbördsmän (A 11), var och en felräkningspenningar

!•* »00 48 000 21030 18 060 15 336 38 340

1372g

5 346 300 5646

2 kansliskrivare (A 11), var och en 5 346 14 kanslibiträden (A 7), vart och ett 4 395 7 kontorsbiträden (A 4), vart och ett 3 837 2 förste expeditionsvakter (A 7), var och en 4 395 2 expeditionsvakter (A 5), var och en 4 023

169 380 10 692 61 ö30 26 859 8 790 8 046

Extra ordinarie tjänstemän. Kammarskrivare (Eo 17) 4 uppbördsmän (Eo 11), var och en 4 209 3 kansliskrivare (Eo 11), var och en 4 209 5 exekutionsbiträden (Eo 10), vart och ett 4 023 22 kontorsbiträden (Eo 4), vart och ett 2 922

5 622 16 836 12 627 20 115 64 284

Extra tjänstemän. 2 uppbördsmän (Ex 11), var och en 3 837 10 kontorsbiträden (Ex 4), vart och ett 2 562

7 674 25 620

453 291

33 294

101 Övrig icke-ordinarie personal. Tillfälliga biträden å uppbördsavdelningen

Kronor. 19 500

Övriga anslag å lönestaten. Provisioner åt uppbördsmännen Rörligt lönetillägg

48 000 88 849

136 g49

Summa kronor

762 418

D. Mantalsavdelningen. Ordinarie personal. Mantalsintendent (A 30) Mantalskommissarie (A 27) Förste mantalsassistent (A 24) Mantalsassistent (A 21) 4 mantalsbokhållare (A 17), var och en 7 668 3 kansliskrivare (A 11), var och en 5 346 9 kanslibiträden (A 7), vart och ett 4 395 8 kontorsbiträden (A 4), vart och ett 3 837 Förste expeditionsvakt (A 7)

13 500 12 000 10 515 9 030 30 672 16 038 39 555 30 696 4 395

100401 Extra ordinarie tjänstemän. Amanuens (Eo 16) 2 maskinoperatörer (Eo 5), var och en 3 102 18 kontorsbiträden (Eo 4), vart och ett 2 922

5 346 6 204 52 596

AAIAO

b414b

Extra tjänstemän. Stenograf (Ex 7) Maskinoperatör (Ex 5) 19 kontorsbiträden (Ex 4), vart och ett 2 562 Ritbiträde (Ex 4) Övrig icke-ordinarie personal. Tillfälliga biträden å mantalsavdelningen

3 102 2 742 48 678 2 562

57 0g4

22 500

Övriga anslag å lönestaten. Införande i röstlängderna av anteckningar om icke röstberättigade Kostnader för det s. k. allmänna registret Rörligt lönetillägg

g 500 27 600 43 720

? ? 82Q

Summa kronor

387 951

E. Gemensamma anslag å lönestaten. Ordinarie personal. Telefonist (A 4)

3 337

Extra ordinarie personal. Telefonist (Eo 4)

2 922

Extra personal. Telefonist (Ex 4)

2 562

Övrig icke-ordinarie personal. Amanuensgöromål

102 Övriga anslag å lönestaten. Beredande av semester Extra biträde vid telefonväxeln Rörligt lönetillägg

Kronor. .15 000 600 1 398 16 998 Summa kronor 30 809 Summa för hela skatteavdelningen 2 374 145

4. Överståthållarämbetet för polisärenden. Ordinarie personal. Polisbyrån. Sekreterare (A 30) 2 assessorer (A 27), var och en 12 000 Notarie (2:a klass) (A 21) Bokhållare (A 17) 3 kanslister (A 15), var och en 6 816 Trafikbyrån. Sekreterare (A 30) Notarie (l:a klass) (A 24) 2 kanslister (A 15), var och en 6 816 Magistratsbyrån. Sekreterare (A 30) Notarie (l:a klass) (A 24) Kanslist (A 15) Gemensam personal. 4 kansliskrivare (A 11), var och en 5 346 10 kanslibiträden (A 7), vart och ett 4 395 17 kontorsbiträden (A 4), vart och ett 3 837 Förste expeditionsvakt (A 7) 2 förste expeditionsvakter (A 7), var och en 4 395 Extra ordinarie tjänstemän. 2 amanuenser (Eo 18), var och en 6 012 Kassör (Eo 14) Expeditionsvakt (Eo 5) 9 skrivbiträden (Eo 2), vart och ett 2 562 Extra tjänstemän. 9 skrivbiträden (Ex 2), vart och ett 2 382

13 500 24 000 9 030 7 668 20 448 13 500 10 515 13 632 13 500 10 515 6 816 21 384 43 950 65 229 4 395 8 790

2 86 872

12 024 4 830 3 102 _23058

43 014 21 438

Övrig icke-ordinarie personal. Kontroll å explosiva varor Tillsyn över ångslupar

4 800 1 500

Övriga anslag. Extra arvode åt polisavdelningens chef Gratifikationer åt auskultanter Tillfälliga avlöningsbehov Beredande av semester Rörligt lönetillägg

2 500 1 500 5 000 12 000 52 698

73 6 9 8

Summa kronor

431 322

#

g %QQ

103 5. Åklagarmyndigheten. Ordinarie personal. Förste stadsfiskal (A 30) 4 stadsfiskaler (A 28), var och en 12 495 Biträdande stadsfiskal (A 24) Kansliskrivare (A 11) Kanslibiträde (A 7) 4 kontorsbiträden (A 4), var och en 3 837 Förste stämningsman (A 8) 10 stämningsmän (A 6), var och en 4 209 9 stämningsmän (A 6), var och en 4 209 Expeditionsvakt (A 5)

Kronor. 13 500 49 980 10 515 5 346 4 395 15 348 4 590 42 090 37 881 4 023 -i oy nng

Extra ordinarie tjänstemän. 2 amanuenser (Eo 18), var och en 6 012

12 024

Extra tjänsteman. 2 stadsfiskaler (Ex 21), var och en 6 414 Kontorsbiträde (Ex 4) 2 skrivbiträden (Ex 2), vart och ett 2 382

12 828 2 562 4 764

2 0 1&4

Övriga anslag. Beredande av semester Rörligt lönetillägg

11 000 31 177

^7

Summa kronor

262 023

Ordinarie personal. Förste stadsfogde (A 30) 13 500 Assessor (A 27) 12 000 Notarie (A 24) 10 515 Notarie (A 21) 9 030 Stadsfogdeassistent (A 18) 8 100 2 kanslister (A 15), var och en 6 816 13 632 1 domsverkställare (A 12) 5 622 3 domsverkställare (A 12), var och en 5 622 16 866 2 förste exekutionsbiträden (A 12), vart och ett 5 622 11244 1 kansliskrivare och kassör (A 11) 5 346 felräkningspenningar 450 K r(,g 29 exekutionsbiträden (A 10), vart och ett 5 070 147 030 9 exekutionsbiträden (A 10), vart och ett 5 070 45 630 Första kanslibiträde (A 9) 4 830 4 kanslibiträden (A 7), vart och ett 4 395 17 580 Förste expeditionsvakt (A 7) 4 395 8 kontorsbiträden (A 4), vart och ett 3 837 30 696

oeg 4 gg

Extra ordinarie tjänstemän. Kanslist (Eo 15) Doms verkställare (Eo 12) Exekutionsbiträde (Eo 10) Kontorsbiträde (Eo 4) 2 skrivbiträden (Eo 2), vart och ett 2 562

21 534

6.

Exekutionsverket.

5 070 4 395 4 023 2 922 5 124

104 Extra tjänstemän. Exekutionsbiträde (Ex 10) Skrivbiträde (Ex 2)

Kronor. 3 651 2 382 g 033

Övriga anslag. Tillfälliga avlöningsbehov Beredande av semester Sportler åt domsverkställare Rörligt lönetillägg

7 000 11 850 3 000 57 605

79 4 - K

Summa kronor

463 488

7.

Fastighetsregisterkontoret.

Ordinarie personal. Fastighetsregisterförare (A 28) Registrator (A 14) 2 kanslibiträden (A 7), var och en 4 395

12 495 6 414 8 790

^1 699

Extra ordinarie tjänstemän. Assistent (Eo 20) Kanslibiträde (Eo 7) 2 kontorsbiträden (Eo 4), vart och ett 2 922

6 816 3 465 5 844

^g -^5

Övriga anslag. Beredande av semester

300 R ö r l i g t lönetillägg

6 574

g onA

Summa kronor

50 698

Summa för hela överståthållarämbetet — utom överståthållaren och underståthållaren — jämte ovan upptagna underlydande verk och myndigheter 3 721 064 OMKOSTNADSSTATER.

Under kommissionens förhandlingar har förutsatts, att därest förut kommunalavlönad tjänsteman vid ämbetsverk, om vilka i detta sammanhang är fråga, före eller vid tiden för avtalets ikraftträdande överförts på indragnings- eller övergångsstat eller avgått med pension eller där fråga är om pension till efterlevande efter sådan tjänsteman eller efter tjänsteman, som avlidit före avtalets ikraftträdande, så skola löne- och pensionsförmåner till tjänstemannen och hans efterlevande fortfarande utanordnas och bäras av staden. I fråga om pensioner har i vissa andra avseenden förutsatts en särskild reglering. Med hänsyn härtill hava utgifter för berörda ändamål uteslutits vid den följande sammanställningen. Vidare hava engångskostnader utelämnats. Så har även skett med hyreskostnader. Avgörande beträffande de sistnämnda har varit, att ifrågakommande lokaler delvis tillhöra staden och delvis förhyras från annat håll samt att en beräkning och fördelning av dessa kostnader icke rättvisligen kan ske förrän den ifrågasatta omorganisationen ägt rum.

1. Överståthållaren och underståthållaren. Skriv- och tryckkostnader, böcker och dylikt: Kungörelser Diverse kostnader

7 QQQ Ann ^uu

Kostnader av flera slag: Telefoner " Särskilda utredningar . . .

7 4 oo

r,Q0 son

b

bUU 1 300 Summa kronor 8 700 Anm. Då det vid kommissionens förhandlingar förutsatts, att uppgörelse beträffande kontanta och andra avlöningsförmåner till överståthållaren och underståthållaren skall trättas enligt särskilda grunder, hava nämnda förmåner här uteslutits.

2. Överståthållarämbetets kansli. Avlöningar Omkostnader: Expenser Publikationstryck

139 3 8 8

14 800

\ 500 Summa kronor

155 688

3. Överståthållarämbetet för skatteärenden. Anm. Vid fördelningen på skatteavdelningens underavdelningar hava utgifter, som icke direkt kunnat hänföras till viss underavdelning, uppdelats i samma proportion som avlöningskostnaderna, dock med undantag för posten telefon i tjänstelokalerna, som fördelats etter antalet telefoner på varje avdelning, samt posterna inventariers inköp och underhåll (årlig kostnad,;, skriv- och tryckkostnader samt böcker och dylikt, som uppdelats efter den faktiska fördelning, som skett år 1939. I fråga om utgifterna för bränsle och lyse, renhållning samt telefon i tjänstelokalerna hava gjorts de justeringar, som föranledas av att mantalsavdelnmgen under tiden för mantalsskrivningsarbetet, 4 månader, disponerar omkring näliten av taxeringskontorens lokalutrymme. A. Skattedirektörens expedition. Avlöningar (94 559 + 1 232) Inventariers inköp och underhåll Bränsle och lyse* Renhållning inomhus samt tvätt och dylikt Skriv- och tryckkostnader, böcker och dylikt Forselkostnader Telefoner i tjänstelokalerna Kollektiv garantiförsäkring »Annan kostnad» B. Taxeringsavdelningen. Avlöningar (1 098 408 + 14 480) Inventariers inköp och underhåll Bränsle och lyse Renhållning inomhus samt tvätt och dylikt Skriv- och tryckkostnader, böcker och dylikt Forselkostnader

....

Kronor. 95 791 100 880 1 (340 l 000 240 2 560 " 100 255

Summa kronor

102 566 1 112 888 4 922 8 617 16 058 97 000 2 820

106 Kronor.

Telefoner i tjänstelokalerna Kollektiv garantiförsäkring Portokostnader för debetsedlar »Annan kostnad»

12 267 1 17o 35 000 j ^'" J Summa kronor 1 293 743

C. Uppbördsavdelningen. Avlöningar (762 418 + 9 859) 772 277 Inventariers inköp och underhåll 14 766 Bränsle och lyse 7 040 Renhållning inomhus samt tvätt och dylikt 13 120 Skriv- och tryckkostnader, böcker och dylikt 30 000 Forselkostnader § 020 Telefoner i tjänstelokalerna 5 440 d:o åt uppbördsmännen 4 500 Kollektiv garantiförsäkring 800 Hyresbidrag åt uppbördsmännen 13 200 Ersättning till banker och postverket för verkställd uppbörd 150 000 »Annan kostnad» •.• • • - 040 Kostnader för debitering och uppbörd m. m. av hundskatt och nöjesskatt ~j2 Summa kronor 1 043 203 D. Mantalsavdelningen. Avlöningar (387 951 + 5 238) 393 189 Inventariers inköp och underhåll 1 712 Bränsle och lyse 5 463 Renhållning inomhus samt tvätt och dylikt -10 182 Skriv- och tryckkostnader, böcker och dylikt 122 000 Forselkostnader 1 020 Telefoner i tjänstelokalerna H 733 Kollektiv garantiförsäkring 420 »Annan kostnad» 1 084 Summa kronor 546 808 Summa för hela skatteavdelningen 2 986 320

4. Överståthållarämbetet för polisärende*. Avlöningar h Inventariers inköp och underhåll: Ärlig kostnad Bränsle och lyse Renhållning inomhus samt tvätt och dylikt Skriv- och tryckkostnader, böcker och dylikt: Skrivmaterialier m. m Tryckning och annonsering Tidningsprenumeration Böcker, tidskrifter och kartor Bokbinderiarbeten Tryckning av pass Läkarvård, medikamenter och dylikt Forselkostnader: Årskort å spårvägarna Annan kostnad

431 32-, 1 0o0 2 800 5 12o H 500 20 000 400 1 150 2 300 • 2 000

1 200 300

37 35Q °0 1 500

107 Kronor.

Kostnader av flera slag: Telefoner Annan kostnad

6 100 75 Summa kronor

5.

a in& 6 17o 485 372

Åklagarmyndigheten.

Avlöningar Inventariers inköp och underhåll: Årlig kostnad Lyse Renhållning inomhus samt tvätt och dylikt Skriv- och tryckkostnader, böcker och dylikt: Skrivmaterialier samt tryckning av blanketter och diarier m. m 4 750 Böcker, tidskrifter m. m 800 Läkarvård m. m Forselkostnader: Årskort å spårvägarna och ersättning för övriga resekostnader Kostnader av flera slag: Telefoner och telegram 5 890 Specialundersökningar m. m 3 500 Ersättning till kammarkontoret för vissa arbetsuppgifter .. 100

262 023 1 250 1 250 3 150

Summa kronor

288 413

Avlöningar Inventarier: Årlig kostnad Bränsle och lyse Renhållning inomhus samt tvätt och dylikt Skriv- och tryckkostnader, böcker och dylikt Läkarvård, medikamenter och dylikt Forselkostnader m. m.: Portokostnader för underrättelser 1 800 Årskort å spårvägarna 7 800 Ersättning till domsverkställare och exekutionsbiträden för utgifter i tjänsten 8 500 Drift och underhåll av motorfordon 2 400 Kostnader av flera slag: Telefoner i tjänstelokalerna 4 200 Annan kostnad 100

465 618 1 500 2 000 4 500 18 000 500

Summa kronor

516 918

c p^ 200 5 500

A 4 QQ

6. Exekutions verket.

7.

2 Q RAQ

* OAA

Fastighetsregisterkontoret.

Avlöningar Skriv- och tryckkostnader, böcker och dylikt

50 698 1 700 52 398

Summa kronor Summa för hela överståthållarämbetet jämte ovan upptagna underlydande verk och myndigheter 4 493 809

108 Bilaga

IV.

Beräknade intäkter på överståthållarämbetets och övriga berörda myndigheters verksamhet. Ändamålet med den följande uppställningen är att giva en översikt av de från allmänheten inflytande och de därmed jämförliga intäkterna på överståthållarämbetets verksamhet. Intäkterna hava, där så kunnat ske, upptagits med samma belopp som i överståthållarämbetets statförslag för nästkommande budgetår. Vid uppgörandet av dessa statförslag har ämbetet utgått från de senaste verkligen influtna beloppen, vilka i fall där sådant funnits av omständigheterna påkallat undergått erforderlig jämkning. Inkomsterna hava här nedan av kommissionen uppdelats på länsstyrelseärenden (L) och magistratsärenden (M). Där sådan fördelning ej på annat sätt kunnat ske, ha ifrågakommande inkomstbelopp fördelats efter samma grunder som tillämpats vid fördelningen av utgifterna. Beträffande de för närvarande å staterna upptagna inkomster, som icke äro av beskaffenhet som ovan sagts, hava anmärkningar gjorts under de olika avdelningarna. Från stämpelmedel har bortsetts, i den mån icke däri ingår expeditionslösen, som enligt därom gällande bestämmelser redovisas genom stämpel. Kronor.

1. Överståthållarämbetets kansli. L Expeditionslösen, som redovisas genom stämpel (kan för år 1939 uppskattas till cirka 10000) 4000 Auktionsprovisioner (1939/40: 9 038, medeltal för de sista 10 åren 21 453) — Överskott å avgifter för registrering i förenings- m. fl. register (1939/40: 1 848: 45) upptagas till 1 800 1 080 Inkomster vid länsarkitektsinstitutionen (1939/40: 256), upptagas till 250 Överskott å fullföljdsavgifter (1939/40: 23 400) 23 400 Diverse inkomster'(1939/40: 6 907:57), upptagas till 6 900 .. 4 140 Summa kronor 32 870

M

6 000 21 453 720 — 2 760 30 933

2.

Överståthållarämbetet för skatteärenden. A. Taxeringsavdelningen. Debetsedelslösen

L —

M 150 000

B. Uppbördsavdelningen. Ersättning för indrivning av resterande utskylder

—

645 000

C. Mantalsavdelningen. Ersättning från riksförsäkringsanstalten

—

9 000

2 400 600 — 3 000

9 600 2 400 42 000 858 000

D. Gemensamma inkomster. Expeditionslösen (12 000) Stämpelprovision (3 000) Ersättning för vissa av skatteavdelningen lämnade uppgifter Summa kronor

109 Anm. Vid sammanställningen hava uteslutits följande inkomster: E r s ä t t n i n g från statsverket till bestridande av kostnader för arbetet med taxeringen i Stockholm (220 000). E r s ä t t n i n g från statsverket till bestridande av kostnader för arbetet med uppbörden i Stockholm (11 472). E r s ä t t n i n g för indrivning av restposter å de numera avskaffade sjukvårdsavgifterna (1941: 200). Å i n d r a g n i n g s s t a t överförda befattningshavares avgifter till familjepensioneringen, vilka icke torde böra redovisas såsom inkomst å överståthållarämbetets stat utan tillföras stadens familjepensionsfond (1941: 3 623). Kronor.

3. Överståthållarämbetet för polisärenden.

L

M

Sportler å vissa tjänster (90 000) 49 500 Andel i Stockholms stad tillkommande indrivningsavgifter vid uttagande av automobilskatt — Tillfälliga inkomster —

40 500

Summa kronor 49 500

44 550

4 000 50

Anm. Vid sammanställningen hava uteslutits följande inkomster: E x t r a anslag av statsverket (150). Bidrag från s t a t s v e r k e t för uppvärmning av poliskammarens ämbetslokaler (1 470). Bidrag från statsverket till avlöning av exekutionsbetjäningen i Stockholm (12 200). Statspolisen (22 500). Bidrag från polisnämnden till vissa lönekostnader (260 000). E r s ä t t n i n g för vissa befattningshavare tillkommande naturaförmåner (4 614). Kronor.

4. Åklagarmyndigheten. Stadens inkomster av sportler å vissa tjänster Stadens inkomster av lösen å vissa avskrifter m. m Summa kronor

L — — —

M 15 000 5 000 20 000

5. Stadsfogdekontoret.

L

M

— — —

50 000 1 800 51 800

Sportler å vissa tjänster Ersättning för utlagda postavgifter

• Summa kronor

6. Fastighetsregisterkontoret,

L

M

Bidrag till och ersättning för särskilda kostnader Summa kronor

— —

1 700 1 700

L

M

Summa intäkter belöpande på överståthållarämbetet jämte ovan upptagna underlydande verk 85 370 1 006 983

110 Bilaga Förslag

V.

till

Avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad rörande överståthållarämbetets uppförande å riksstaten m. m. Mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Stockholms stad, å andra sidan, har överenskommits som följer. §1Överståthållarämbetet med åklagarmyndigheten, exekutionsverket och fastighetsregisterkontoret — nedan gemensamt benämnda ämbetet — skola uppföras å riksstaten. Kronan skall bestrida utgifterna för ämbetet och äga uppbära å detta belöpande inkomster med skyldighet för staden att efter vad nedan sägs deltaga i kronans kostnader. Om Stockholms stads rannsakningsfängelse stadgas i § 8. Polisverket och polisdomstolen omfattas ej av detta avtal. §2. Kronan svarar för kostnaderna för fullgörandet av de å ämbetet ankommande arbetsuppgifter, som i rikets övriga magistratsstäder åvila länsstyrelse. Staden svarar för kostnaderna för fullgörandet av de å ämbetet ankommande arbetsuppgifter, som i rikets övriga magistratsstäder tillhöra magistratsförvaltningen, åklagarväsendet, fastighetsregisterf öringen, folkbokföringen eller kommunalstyrelsen. Staden skall deltaga i kostnaderna för ämbetets befattning med taxeringsväsendet, i den mån dylik ej i rikets övriga magistratsstäder ankommer å länsstyrelse. För bestämmandet av stadens bidrag skola kronans samtliga till övergångskostnader ej hänförliga bruttokostnader för ämbetet fördelas mellan kronan och staden efter procenttal, varmed kostnaderna enligt den här ovan angivna grunden anses böra stanna å vardera parten. Yidare fastställes, huru stor kvotdel av stadens andel, som skall anses vara gulden genom den kronan tillagda rätten att uppbära de intäkter, vilka belöpa å arbetsuppgifter, till vilkas fullgörande staden skall lämna bidrag. Stadens bidrag skall, i enlighet med preliminär uppskattning av statskontoret, erläggas kvartalsvis den 15 i varje kvartals andra månad. Slutlig avräkning skall ske årsvis så snart ske kan efter utgången av närmast föregående budgetår. De närmare föreskrifter, som erfordras för avräkningarna mellan kronan och staden, meddelas av Kungl. Maj:t.

Ill Intill dess annat varder mellan parterna överenskommet på sätt i § 7 här nedan sägs, skall fördelningen verkställas enligt de i bilaga A till detta avtal närmare angivna grunder.

§3. Avlöningsförmånerna till överståthållaren och underståthållaren skola tills vidare utgå enligt nu tillämpade fördelningsgrunder. Sedan de nuvarande innehavarna av dessa ämbeten avgått eller, om lönereglering för ämbetena dessförinnan blir genomförd, efter denna tidpunkt skall kronan ensam gälda de för dem utgående kontanta avlöningsförmånerna, under det att staden skall tillhandahålla fastigheten nr 1 i kvarteret Europa såsom tjänstebostad åt överståthållaren samt bekosta möblering i samma utsträckning som dylik genom kronans försorg tillhandahålles landshövding. Staden skall ock bekosta fastighetens uppvärmning, belysning och gårdsunderhåll samt bestrida utgifterna för portvakt. §4. Såframt ej mellan Kungl. Maj:t och staden annorlunda överenskommes, åligger det kronan att anskaffa lokaler åt överståthållarämbetet med undantag av mantals- och uppbördsavdelningarna samt staden att anskaffa tjänstelokaler, som av vederbörande statliga myndigheter godkännas, för nu nämnda båda avdelningar ävensom för åklagarmyndigheten, exekutionsverket och fastighetsregisterkontoret. Vad nu sagts medför ej ändring av de i § 2 angivna principerna för kostnadsfördelningen. Hyresvärdet av de sålunda tillhandahållna lokalerna skall anses såsom kronans respektive stadens utgift att tillgodoräknas vederbörande part vid kostnadsfördelningen. § 5. Där ej i övergångsbestämmelserna annorlunda stadgas, skall tjänste- och familjepension utbetalas av kronan. §6. Kostnaderna för tjänstepension som i § 5 sägs fördelas och stadens därå belöpande bidrag gäldas enligt de grunder, som angivas i § 2 med därtill hörande bilaga A. §7. Därest väsentlig ändring skulle inträda i förutsättningarna för den överenskomna kostnadsfördelningen, äger vardera parten påkalla jämkning i densamma. Oavsett om sådan väsentlig ändring inträtt eller ej skall senast inom fem år efter avtalets ikraftträdande och sedermera före utgången av varje tioårsperiod göras en omprövning, huruvida någon förskjutning ägt rum i fråga om beräkningsgrunderna för den överenskomna kostnadsfördelningen, samt, därest så befinnes vara fallet, huruvida förskjutningen är av den betydenhet, att den bör för nästföljande tioårsperiod föranleda jämkning i kostnadsfördelningen.

§8. Beträffande Stockholms stads rannsakningsfängelse skola följande bestämmelser gälla: a) Kronan övertager utan kostnad för staden förvaringen och underhållet av dels bötesfångar, dels häktade, av Stockholms rådhusrätt till straffarbete eller fängelse dömda personer från och med fjärde dagen från dagen för rådhusrättens utslag, dels häktade, som enligt utslag av Stockholms rådhusrätt skola intagas till förvaring eller internering, dels häktade, av överståthållarämbetet till tvångsarbete dömda lösdrivare från och med fjärde dagen från dagen för överståthållarämbetets beslut, dels ock personer, som tagits i förvar jämlikt författningar rörande utlänningar. b) För häktade, rörande vilka rådhusrätten eller överståthållarämbetet beslutat om undersökning av sinnesbeskaffenheten och som till följd därav intagits å fångvården tillhörande sinnessjukavdelning, skall staden ersätta fångvården efter avgiven räkning dess utgifter för utspisning åt de häktade efter det för avdelningen gällande portionspriset (sålunda allenast kostnad för i portion ingående proviantartiklar). c) Andra för brott eller lösdriveri häktade men icke dömda personer, för vilka plats i rannsakningsfängelset icke kan beredas, må förvaras i centralfängelset å Långholmen; dock att, därest de befinnas lida av kroppssjukdom eller, utan att sådant fall är för handen som i b) sägs, av sinnessjukdom, fångvårdsstyrelsens tillstånd i varje särskilt fall skall inhämtas. F ö r de under c) omförmälda häktade gäller, att de häktade skola utan kostnad för kronan genom försorg av polisen i Stockholm införas till centralfängelset samt i förekommande fall inställas inför rådhusrätten eller överståthållarämbetet, att staden skall ersätta fångvården efter avgiven räkning dess utgifter för utspisning åt de häktade efter det för centralfängelset gällande portionspriset (sålunda allenast kostnad för i portion ingående proviantartiklar) samt att staden såsom bidrag till kostnaderna för fängelsebyggnadernas underhåll, för bevakning, sjukvård, allmänna förvaltningskostnader och dylikt ävensom för tillhandahållande av beklädnad och sängkläder m. m. skall erlägga ett visst belopp per intagen och dag. Beträffande storleken av detta belopp gäller vad i bilaga A till detta avtal sägs. d) Staden förvarar och underhåller på egen bekostnad övriga för brott eller lösdriveri häktade men icke dömda personer. Stadgandena i § 2 om tiden för erläggande av bidrag som där sägs och i § 7 skola äga motsvarande tillämpning i fråga om ersättning enligt denna paragraf.

Övergångsbestämmelser. §9. Detta avtal träder i kraft den 1 juli 1941.

113 § 10. Avlöning och pension till tjänsteman, vilken före eller samtidigt med avtalets ikraftträdande överförts på indragnings- eller övergångsstat eller avgått med pension, bestridas enligt nu gällande regler. Enahanda gäller angående familjepension till efterlevande efter sådan tjänsteman eller efter tjänsteman, som avlidit före avtalets ikraftträdande. §11. Staden skall till kronan utgiva engångsersättning, motsvarande det efter försäkringstekniska grunder beräknade värdet av de familjepensionsavdrag, vilka före avtalets ikraftträdande skolat göras å avlöning till förut kommunalavlönad tjänsteman vid ämbetet, därest de statliga bestämmelserna om familjepension varit tillämpliga å honom. § 12. Kostnad för löne- och pensionsfyllnad, som orsakas därav, att avlöning, tjänstepension eller familjepension å kronans stat är lägre än motsvarande förmån å stadens stat, skall ersättas kronan av staden. § 13Staden skall ersätta kronan med belopp, motsvarande de pensionsavdrag, som efter detta avtals ikraftträdande enligt de statliga bestämmelserna om tjänste- och familjepension belöpa på förut kommunalavlönad tjänstemans avlöning, i den mån han icke själv är skyldig vidkännas sådana avdrag. § 14. Engångsersättning enligt § 11 skall gäldas så snart lämpligen kan ske. Beträffande gäldandet av årliga ersättningar enligt §§ 12 och 13 skall vad i § 2 sägs äga motsvarande tillämpning. § 15. Staden är tills vidare pliktig att på fångvårdsstyrelsens begäran i mån av utrymme mot dagsersättning som i § 8 under c) sägs i stadens rannsakningsfängelse förvara även fångar, för vilkas förvaring och underhåll kronan enligt § 8 a) har att svara.

Bilaga A. Till grund för fördelningen av kostnaderna för överståthållarämbetet jämte därunder lydande, under avtalet inbegripna ämbetsverk skola tills vidare gälla följande beräkningar, vilka baserats på de i bilagorna II, I I I och IV till 1940 års förhandlingskommissions betänkande upptagna beloppen. Bruttokostnaderna för kansliavdelningen — med undantag av hyresutgifter samt pensions- och övergångskostnader — ävensom vissa i bilaga I I I upptagna 2 0 4 3 a 40

o

114 omkostnader för överståthållaren och underståthållaren beräknas enligt de i avtalet åberopade grunderna fördelade med 65 procent å kronan och 35 procent å staden. Bruttoutgifterna för polisavdelningen med samma undantag som nyss sagts beräknas fördelade med 55 procent å kronan och 45 procent å staden. Av bruttokostnaderna för skatteavdelningen med enahanda undantag skola utgifterna för skattedirektörens expedition med tillämpning av förut åberopade grunder med 65 procent beräknas falla å kronan och med 35 procent å staden samt kostnaderna för uppbörds- och mantalsavdelningarna beräknas i sin helhet falla på staden. Kostnaderna för taxeringsavdelningen skola, intill dess omprövning av frågan om taxeringsavdelningens organisation hunnit äga rum, beräknas åvila kronan med belopp, motsvarande utgifterna för avdelningen i den mån den fungerar såsom länsstyrelse (landskontor) och utgörande enligt bilaga I I 21 procent av kostnaderna för denna avdelning i dess helhet. På staden skola alltså av sistnämnda kostnader falla 79 procent. Till de kostnader, staden sålunda skall vidkännas för taxeringsavdelningen, skall staden äga rätt att, i den mån kostnaderna belöpa å sortering av deklarationer och andra uppgifter till ledning för taxeringen, å längdföring samt å fullgörandet av andra göromål, som eljest åvila de lokala taxeringsnämnderna, erhålla statsbidrag av det å sjunde huvudtiteln utgående taxeringsanslaget efter samma grunder som tillämpas för riket i övrigt. Kostnaderna för åklagarmyndigheten, exekutionsverket och fastighetsregisterkontoret skola i sin helhet bäras av staden. Vid tillämpning av nu angivna fördelningsgrunder och med utgångspunkt från de i bilaga I I I beräknade omkostnadsbeloppen skall tills vidare vardera parten bära för parten nedan fastställda procenttal av bruttokostnaderna för överståthållarämbetet och ifrågakomna underlydande verk. Metoden för beräkning av dessa procenttal framgår av nedanstående tabell. Tabell utvisande sättet för beräkning av den procentuella kostnadsfördelningen. Beräkningen har skett enligt följande grunder: varav faller Avdelning av överståthållarämbetet eller särskilt verk

Totalkostnad enligt uppskattning för nästa budgetår

Kansliavdelningen m. m 164 388 485 372 Polisavdelningen Skatteavdelningen: Skattedirektörens expedition 102 566 Uppbördsavdelningen \ 1590 011 Mantalsavdelningen Taxeringsavdelningen 1 293 743 Fastigketsregisterkontoret. . . . Summa

%

motsvarande i kronor enligt uppskattning för nästa budgetår

65 55

106 852 266 955

66 668

271 686

857 729 4 493 809

å staden

å kronan

'°

35 45

j motsvarande i kronor enligt i uppskattning för nästa budgetår

57 536 218 417

35 898

1590 011

1 022 057

857 729

!

3 781648

!

115 De sålunda erhållna procentsiffrorna avrundas till 15 procent för kronans del och 85 procent för stadens del. De intäkter, vilka ej skola tillgodokomina kronan på grund av ämbetets handläggning av länsstyrelseärenden, hava beräknats till 1 006 983 kronor. Detta belopp motsvarar 22 procent av andra kostnader än dels hyresutgifter, dels pensions- och övergångskostnader. Efter avräkning av detta procenttal skall staden av nu ifrågavarande kostnader för ämbetet jämte de av avtalet berörda underlydande verken till kronan återgälda 63 procent. Efter den fördelningsgrund, som enligt vad nyss sagts framräknats för bruttokostnaderna utom hyresutgifter m. m. — alltså 15 procent å kronan och 85 procent å staden — skola även hyreskostnaderna fördelas, intill dess vid omprövning visar sig, att dessa kostnader skäligen skola fördelas efter andra grunder. Skulle Kungl. Maj:t och riksdagen i huvudsak godkänna den nuvarande organisationen av taxeringsavdelningen, skola kostnaderna för denna avdelning för tiden därefter fördelas på följande sätt: Kronan påföres vad som belöper å länsstyrelseuppgifter samt staden vad som belöper å taxeringsavdelningens biträde vid mantalsskrivningen och å debitering. Återstående kostnader fördelas med hälften å vardera parten. Godkännande som nyss är sagt skall anses föreligga, därest någon omorganisation icke skett inom tre år efter avtalets ikraftträdande. Det i § 8 avsedda bidraget från staden till kostnaderna för underhåll av fängelsebyggnaderna å Långholmen, för bevakning, sjukvård, allmänna förvaltningskostnader och dylikt ävensom för tillhandahållande av beklädnad och sängkläder m. m., skall tills vidare utgå med 7 kronor 50 öre per intagen och dag, dock sammanlagt lägst 5 000 kronor för år räknat. Den i § 15 avsedda dagsersättningen skall utgöra — förutom belopp motsvarande det för centralfängelset å Långholmen gällande portionspriset — 7 kronor 50 öre per intagen och dag. Någon minsta ersättning per år skall i detta fall ej utgå.

Statens offentliga utredningar 1940 Systematisk

förteckning

(Siflrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Betänkande med förslag till las om ändrad lydelse av 8 kap. strafflagen m. m. jämte därmed sammanhängande författningar. [81 Betänkande med förslag rörande offentliga rättshjalpsanstalter. [Il] Statistisk utredning angående förvaltningskostnader m. m. i konkurser. [13] . Förslag till ändrad lagstiftning om straff for forsok till brott. [191 Straffrättskbmmitténs betänkande med forslag till lagstinning om förmögenhetsbrott. [20] . Straffrättskommitténs betänkande med förslag till ändring av strafflagen för krigsmakten i vad den beror formogenlietsbrotten. [25] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Promemoria med förslag till vissa åtgärder mot missbruk av tryckfriheten. [51 Betänkande med • förslag till lag med särskilda bestämmelser ang. stats- pen kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. [28] Betänkande ang. uppgörelse mellan Kungl. Maj: t och kronan samt Stockholms stad rörande överståthållarämbetets uppförande å riksstaten ni. m. [28]

Kommunal förvaltning

Statens och kommunernas finansvägen.

1'oliti.

Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande med utredning och förslag ang. inrättande' av fritidsreservat för städernas och de tättbebyggda samhällenäs befolkning. [12] Socialvårdskommitténs betänkande. 1. Statistisk undersökning ang. kommunernas ålderdomshem. [22]

Iliilso- och sjukvård. Betänkande ang. utfärdande av samt ersättning för vissa läkarintyg. [21] Allmänt näringsväsen. Betänkande med förslag till kungörelse ang. kontroll å handeln med ost samt viss lagstiftning ang. korvvaror. ,'.). Fast egendom. .lordbruk med binäringar. Betänkande ang. uppgörelse mellan Kungl. Mäj:t och kronan samt Stockholms stad rörande vissa markfrågor m. m. i Stockholm. G] Efterfrågan på jordbruksprodukter och dess känslighet för pris- och inkomstförändringar. [16] Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser ang. bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar. [26]

Y.itten väsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till åtgärder för befordrande av produktionen å enskilda skogar i vissa delar av Norrland. [3]

Industri.

Handel och sjöfart.

Kommunikationsvägen. Betänkande och förslag ang. förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning vid statens järnvägar. B e l l . ,14; Betänkande med förslag rörande skärgårdarnas behov av förbättrade kommunikationer. Del 2. [IB] Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning ang. s. k. rattfylleri. [171 Betänkande med förslag till organisation av telegrafverket. [27] Bank-, kredit- och penningväseii.

Försäkriugsväseu. Betänkande med förslag till lag om krigsskadeersättning. [i] Betänkande med förslag till lag med vissa bestämmelser om livförsäkring vid krig m. m. [7] Betänkande med förslag ang. krigsförsäkring av viss lösegendom. [18] Kyrkoväsen, rndcrvisningsviiseii. Andlig odling i övrigt. Betänkande och förslag ang. reglering av församlingsindelningen i Stockholm och revision av den för huvudstaden gällande lagen om församlingsstyrelse. [1] Svensk namnbok 1940. [101 Betänkande och förslag angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet m. ni. [24] Försvarsväsen. Betänkande ang. omorganisation av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse m. m. [2]

Utrikes ärenden.

Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri. 2043 a 40

Internationell rätt.