Betänkande och förslag angående folkskoleväsendets rationalisering

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1940:36 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

FOLKSKOLEVÄSENDETS RATIONALISERING AVGIVET INOM

AV

E C K L E S I AS T I K D E P A R T E M E N T E T TILLKALLADE

SAKKUNNIGA

S

K

H

O

1 9

0 T

O

C

L

M

Statens offentliga utredningar 1940 Kronologisk 1. Betänkande och förslag angående reglering av församlingsindelningen i Stockholm och revision av den för huvudstaden gällande lagen om församliugsstyrelse. Av T. Wohlin. Hieggström. iv. 167 s. E. 2. Betänkande angående omorganisation av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse m. m. Beckman. 77 s. F ö . 3. Betänkande med förslag till åtgärder för befordrande av produktionen å enskilda skogar i vissa delar av Norrland. Marcus. 260 s. J o . 4. Betänkande med förslag till lag om krigsskadeersättning. Norstedt. 84 s. H . 5. Promemoria med förslag till vissa åtgärder mot missbruk av tryckfriheten. Norstedt. 32 s. J u . 6. Betänkande angående uppgörelse mellan Knngl. Maj-.t och kronan samt Stockholms stad rörande vissa markfrågor m. m. i Stockholm. Beckman. 154 s. 8 pl. ti. 7. Betänkande med förslag till lag med vissa bestämmelser om livförsäkring vid krig m. m. Norstedt. 83 s. H. 8. Betänkande med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 kap. strafflagen m. m. jämte därmed sammanhängande författningar. Norstedt. 130 s. J u . 9. Betänkande med förslag till kungörelse angående kontroll & handeln med ost samt viss lagstiftning angående korvvaror. Hseggström. 72 s. S. 10. Svensk namnbok 1940 V. Petterson. 166 s. J u . 11. Betänkande med förslag rörande offentliga rättshjälpsanstalter. Hseggström. 125 s. J u . 12. Betänkande med utredning och förslag angående inrättande av fritidsreservat för städernas och de tättbebyggda samhällenas befolkning. Beckman. 289 s. S. 13. Statistisk utredning angående förvaltningskostnader m. m. i konkurser, Norstedt. 26 s. J u . 14. Betänkande och förslag angående förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställuing vid statens järnvägar. Del 1. Beckman. 247 s. K. 15. Betänkande med förslag rörande skärgårdarnas behov av förbättrade kommunikationer. Del 2. Beckman. 134 s. K. 16. Efterfrågan på jordbruksprodukter och dess känslighet för pris- och inkomstförändringar. Av H. Wold. Marcus 144 s. J o . 17. Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning angående s. k. rattfylleri. Norstedt. 93 s. K. 18. Betänkande med förslag angående krigsförsäkring av viss lösegendom. Norstedt. 60 s. H . 19. Förslag till ändrad lagstiftning om straff för försök till brott. Lund, Ohlsson. 81 s. J u .

förteckning Straffrättskommitténs betänkande med förslag till lagstiftning om förmögenhetsbrott. Norstedt. 251 s. J u . Betänkande angående utfärdande av samt ersättning för vissa läkarintyg. Marcus. 60 s. S. Socialvårdskommitténs betänkande. 1. Statistisk undersökning angående kommunernas ålderdomshem. Beckman. 98 s. S. Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. Norstedt. 98 s. J u . Betänkande och förslag angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet m. m. Hseggström. 85 8. E . Straffrättskommitténs betänkande med förslag till ändring av strafflagen för krigsmakten i vad den berör förmögenhetsbrotten. Norstedt. 20 s. J u . Betänkande méd förslag till ändrade bestämmelser angående bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar. Marcus. 129, (2), 126 s. J o . Betänkande med förslag till organisation av telegrafverket. Göteborg, Eländer. 135 s. K. Betänkande angående uppgörelse mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad rörande överstftthåtlarämbetets uppförande å riksstaten m. m. Beckman. 115 s. S. Lagrådets utlåtande över processlagberedningens förslag till rättegångsbalk. Norstedt. 111 s. J u . Betänkande med förslag rörande övergång till högertrafik i Sverige. Beckman. 110 s. K . Socialvårdskommitlcns betänkande 2. Statistisk undersökning rörande de erkända sjukkassorna. Beckman. 109 s. S. 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga. De yngre s j u k husläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden. Av G. Ahlberg. Beckman. 67 s. S. Principbetänkande i tratiksäkerhetsfrågan. Beckman, viij, 167 s. K. 1938 års tobakshandelsutredning. Betänkande rörande reglering av import- och detaljhandeln med tobaksvaror. Marcus. 252 s. F i . Organiserad samverkan inom svenskt näringsliv. Hseggström. vij, 454 s. H . Betänkande och förslag angående folkskoleväsendets rationalisering. Hseggström. 93 s. E.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS

OFFENTLIGA

U T R E D N I N G A R 1 9 4 0: 3 6

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

FOLKSKOLEVÄSENDETS RATIONALISERING A V G I V E T AV INOM

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

TILLKALLADE

SAKKUNNIGA

STOCKHOLM IVAR

H ,E G G S T R Ö M S

404606 V

1940 BOKTRYCKERI

A. B.

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid.

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Ecklesiastikdepartementet I. Av statsmakterna tidigare vidtagna åtgärder för dets anpassning efter växlande lärjungeantal

folkskoleväsen.

1927 års riksdagsskrivelse sid. 8. 1932 års utredning sid. 9. Tvångsförflyttning av lärare sid. 10. Flyttningsbestämmelsernas verkningar sid. 12. Av 1940 års riksdag beslutade åtgärder sid. 12.

II. De sakkunnigas utredning och förslag

1. Statistiska beräkningar rörande lärjungefrekvensen i folkskolan

2. Riktlinjer för genomförandet av en rationell organisation av folkskoleväsendet Ig Elevantalet i läraravdelning sid. 19. Maximi- och minimiantal lärjungar sid. 20. Elevantalet i flerklassiga läraravdelningar sid. 21. Allmänna synpunkter rörande organisationsförändringarna sid. 23. Skolskjutsanordningar och inackordering av skolbarn sid. 25. 3. Redogörelse för a v folkskolinspektörerna v e r k s t ä l l d a u t r e d n i n g a r och plan e r a d e organisationsförändringar

.28

Utredningsarbetets planläggning sid. 29. Exempel på organisationsförändringar sid. 31. Rationaliseringens inverkan beträffande skolformerna sid. 38. Organisationsförändringarna ur pedagogisk synpunkt sid. 42. Indragning av lärartjänster sid. 43. Rationaliseringsåtgärdernas inverkan på lokalbehovet sid. 44. Rationaliseringens inverkan på behovet av skolskjuts- och inackorderingsanordningar sid. 46. 4. Särskilda å t g ä r d e r rationalisering

för u n d e r l ä t t a n d e i vissa fall av

folkskoleväsendets 4g

Frågan om ändrad skoldistriktsindelning sid. 50. Förefintliga möjligheter för sammanslagning av skoldistrikt sid. 52. Verkningarna av bestämmelserna i § 1 mom. 2 folkskolestadgan sid. 53. Möjligheterna att indraga lärartjänster i små skoldistrikt sid. 54. Hänvisning av barn från ett skoldistrikt till ett annat sid. 55. Vidgad tillämpning av bestämmelserna i § 6 mom. 3 folkskolestadgan sid. 57. Ersättning åt skoldistrikt, som mottager barn från annat skoldistrikt sid. 58. Erforderliga författningsändringar sid. 60. Inrättande av skolhem sid. -61. 5. Åtgärder

för

a t t möjliggöra indragning a v övertalig

folkskollärartjänst,

som är förenad m e d organist- och klockarsyssla Behovet av ändrade bestämmelser sid. 65. Gällande bestämmelser om tjänsteföreningar sid. 66. Erforderlig ändring av bestämmelserna i § 19 mom. 1 och § 27 folkskolestadgan sid. 68. Möjligheterna att förflytta lärare, som innehar förenad tjänst, sid. 69. Vissa verkningar av de föreslagna åtgärderna sid. 72.

Sid 6. Rationaliseringens inverkan på lärarnas anställningsförhållanden, de administrativa myndigheternas arbete m. m 73 De icke ordinarie lärarnas ställning sid. 78. Lärares övergång till svagare skolformer sid. 78. Rationaliseringsarbetets inverkan på folkskolinspektörernas arbetsbörda sid. 80. Skolöverstyrelsen och rationaliseringen sid. 81.

7. Ekonomiska verkningar av rationaliseringsarbetet

81 Sammanfattning

83 Bilaga.

93 Utkast till författningsbestämmelser

5 Till Herr

Statsrådet

och^Chefen

för

Kungl.

Ecklesiastik-

departementet. Folkskolans besparingssakkunnigai hava till Herr Statsrådet tidigare överlämnat dels ett den 20 januari 1940 dagtecknat »Betänkande och förslag angående aktuella besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet m. m.», dels »Betänkande och förslag angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet m. m.», dagtecknat den 24 augusti 1940. Vid avgivandet av sistnämnda betänkande meddelade de sakkunniga, att de, sedan statens folkskolinspektörer i enlighet med av de sakkunniga lämnade anvisningar verkställt vissa förberedande undersökningar rörande aktuella skolorganisatoriska spörsmål inom respektive inspektionsområden och redogörelser för resultatet därav inkommit till de sakkunniga, ämnade återupptaga det tidigare påbörjade utredningsarbetet rörande frågan om folkskoleväsendets rationalisering. Sedan detta arbete nu avslutats, framlägga de sakkunniga härmed betänkande och förslag i ämnet. Till de sakkunniga hava, för att tagas i övervägande vid fullgörandet av deras uppdrag, genom remiss överlämnats en av Sveriges folkskollärarinneförbund den 21 september 1935 gjord framställning angående minskning av antalet elever i de stora skolklasserna jämte ett av skolöverstyrelsen över nämnda framställning den 28 november 1939 avgivet yttrande. Ifrågavarande framställning torde få anses besvarad med vad de sakkunniga i förevarande ämne i betänkandet anfört. Remisshandlingarna återställas härmed. Med avgivandet av nu föreliggande betänkande anse sig de sakkunniga hava fullgjort det av Herr Statsrådet åt dem givna uppdraget. Genom ämbetsskrivelse till skolöverstyrelsen den 7 juni 1940 har Kungl. Maj:t anbefallt de sakkunniga att, med beaktande av vad av chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen nr 155/1940 samt av riksdagen i skrivelse den 4 maj 1940, nr 216, i ämnet yttrats, verkställa ytterligare utredning av frågan om nedbringande av kostnaderna för skolskjutsar åt barn, tillhörande folk- eller fortsättningsskolan, genom att främja användningen vid dessa skjutsar av fordon, som framföras av barnen själva, ävensom att med utredningen och det förslag i ämnet, som därav må föranledas, in-

komma i så god tid, att frågan må kunna underställas 1941 års riksdag. De sakkunniga, som redan vidtagit vissa förberedande undersökningar angående berörda spörsmål, beräkna att kunna överlämna ifrågavarande utredning jämte förslag i ämnet under senare delen av januari 1941. Med anmälan härom få de sakkunniga vördsamt till Herr Statsrådet överlämna »Betänkande och förslag angående folkskoleväsendets rationalisering». Stockholm den 13 december 1940. JOSEF WEIJNE DAVID ANDERSSON

JONAS ERIKSSON

AXEL LÖFVANDER

GUSTAF PETTERSSON

7 I. Av statsmakterna tidigare vidtagna åtgärder för folkskoleväsendets anpassning efter växlande lärjungeantal. Under åren närmast före 1920 fram till början av 1930-talet undergick folkskoleväsendet en stark expansion, framkallad huvudsakligen av de under nämnda tidsperiod i enlighet med av statsmakterna givna direktiv genomförda skolförbättringar, varigenom de halvtidsläsande skolorna i stor utsträckning förändrades till heltidsläsande. Dessa omfattande organisationsförändringar inom skolväsendet nödvändiggjorde inrättandet av ett betydande antal lärartjänster. Medeltalet lärartjänster vid folkskolor, mindre folkskolor och småskolor utgjorde sålunda under åren 1916/20 23 621, 1921/25 26 007, 1926/30 27 229 och 1931/35 28 214. Efter 1932 har antalet lärartjänster minskats och utgjorde vid slutet av vårterminen 1940 27 353. Lärjungeantalet i skolorna visade däremot under nämnda tidsperioder en stadigt sjunkande siffra. Sålunda utgjorde medeltalet lärjungar under åren 1916/20 706 780, 1921/25 695 899, 1926/30 667 717 och 1931/35 652 006. Minskningen i lärjungeantalet har därefter fortgått och vid slutet av vårterminen 1940 uppgick antalet lärjungar till omkring 548 000. Det kan synas som om den här angivna nedgången i skolornas lärjungeantal bort verka så, att den förut omnämnda ökningen av antalet lärartjänster skulle upphört att göra sig gällande tidigare än som skedde, ävensom att en mera avsevärd och snabbare reducering av lärarnas antal kunnat komma till stånd. Att så icke skett har berott på flera samverkande omständigheter. Under de första åren av nedgångsperioden kunde pedagogiska skäl åberopas för en i berörda hänseende avvaktande hållning. Barnantalet i läraravdelningarna var nämligen vid sagda tid jämförelsevis högt. Tillgängliga uppgifter visa sålunda, att medeltalet barn per läraravdelning för hela riket år 1921 utgjorde i egentliga folkskolan i skolor av A-form 31.6, i skolor av B^form 31.5 och i skolor av B2-form 33.7. Storleken av dessa medeltalssiffror ger vid handen, att det vid nämnda tidpunkt fanns ett icke ringa antal skolor med ett mycket högt lärjungeantal. Med hänsyn härtill och då det ur undervisningssynpunkt ansågs önskvärt att, särskilt i flerklassiga skolformer, nedbringa läraravdelningarnas storlek, är det förklarligt, att man ofta lät bero vid det minskade barnantalet och icke omedelbart vidtog därav betingade organisatoriska förändringar. De höga födelsetalen under åren 1920 och 1921 torde väl också hava varit en bidragande orsak till att man ställde sig avvaktande i fråga om tjänsteindragningar.

8 Främsta orsaken till att det förflutit relativt lång tid, innan skolväsendet fått den organisation, som betingats av ett sjunkande elevantal, torde dock få sökas i de svårigheter, som mött vid genomförandet av en nedskärning av den organisatoriska grundval, på vilken folkskoleväsendet tidigare byggts upp. Dessa svårigheter hava varit av flera slag. Vid en omorganisation och framför allt då fråga är om nedläggandet av en skola, måste nämligen hänsyn tagas till många olika faktorer. Huruvida en skola skall bibehållas vid sin förutvarande anordning, givas en ändrad skolform eller helt nedläggas är främst beroende på barnantalet inom vederbörande skolområde. En förhandsberäkning av antalet barn blir emellertid i regel mycket osäker, och detta förhållande torde ofta hava föranlett uppskov under längre eller kortare tid med indragning av skolor även i sådana fall, då lärjungeantalet varit synnerligen ringa. I andra fall åter har liknande dröjsmål förorsakats därav, att omorganisationen icke kunnat genomföras utan nybyggnad på annat håll i skoldistriktet. Icke så sällan torde — och detta icke utan skäl — viss hänsyn tagits till tradition och till den av skolindragningen berörda ortsbefolkningens inställning till frågan. Lärarnas starka bundenhet vid en viss tjänst ävensom gällande bestämmelser rörande skoldistriktsindelningen torde dock hava utgjort de största hindren för rationaliseringssträvandena. Behovet av att genom indragning av lärartjänster samt genom hänvisning av barn till skola inom annat skoldistrikt kunna anpassa folkskoleorganisationen efter växlande förhållanden har därför sedan lång tid tillbaka gjort sig starkt gällande. Åtgärder hava också tidigare vidtagits i syfte att möjliggöra en dylik anpassning. I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för vad som i berörda hänseenden av statsmakterna blivit åtgjort. 1927 års riksdagsskrivelse. Frågan om behovet av åtgärder för minskning av antalet skolor och skolavdelningar upptogs till behandling av 1927 års riksdag med anledning av en i ämnet väckt motion. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 juni 1927 (nr 296) anhöll riksdagen om utredning och förslag rörande vilka åtgärder, som borde vidtagas för att bereda större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning av antalet barn indraga skolor och skolavdelningar. Riksdagen framhöll dock nödvändigheten av att, vilka åtgärder som än kunde ifrågakomma, kommunernas självbestämningsrätt ej träddes för nära, samt att sådana förändringar i lärarnas anställningsförhållanden ej vidtoges, att de ordinarie tjänsterna förlorade sin egentliga karaktär. Skolöverstyrelsen, som anbefalldes verkställa den av riksdagen begärda utredningen, framlade i april 1930 utredning och förslag i ämnet. Överstyrelsen hemställde därvid, bland annat, att åtgärder måtte vidtagas i syfte att bereda ökade möjligheter att förflytta lärare inom ett skoldistrikt och

9 a t t vid vakanser indraga obehövliga lärartjänster, a t t bereda möjlighet för barn a t t erhålla undervisning i annat skoldistrikt än det barnet tillhörde, a t t få till stånd en utvidgad tillämpning av anordningar för skolskjutsar och inackordering av skolbarn, samt a t t skolöverstyrelsen skulle äga a t t i vissa fall medgiva skoldistrikt befrielse från skyldigheten a t t anställa vikarie för tjänstledig lärare. D e av skolöverstyrelsen framförda förslagen upptogos i allt väsentligt i Kungl. Maj:ts proposition nr 77 till 1932 års riksdag, som förklarade sig icke hava något a t t erinra mot de av Kungl. Maj:t föreslagna åtgärderna för beredande av ökade möjligheter a t t indraga skolor och skolanläggningar. Riksdagen hemställde tillika, att Kungl. Maj:t m å t t e låta verkställa utredning angående stadgande av skyldighet för lärare vid folk- och småskolor a t t låta sig förflyttas från ett skoldistrikt till ett annat. Av riksdagens nyssnämnda beslut föranledda författningsbestämmelser utfärdades av Kungl. Maj:t den 30 december 1932 (kungörelsen nr 582). I § 6 folkskolestadgan infördes sålunda en bestämmelse om skyldighet för skoldistrikt a t t i viss skola till undervisning mottaga barn från annat skoldistrikt eller a t t låta barn, tillhörande skoldistriktet, åtnjuta undervisning i annat skoldistrikts skola. Enligt den ändrade lydelsen av § 19 skulle skolrådet, då ordinarie lärartjänst eller befattning med anställning tills vidare bleve ledig, taga under omprövning, huruvida tjänsten borde återbesättas, förändras till extra ordinarie eller befattning med anställning på viss tid eller ock indragas. I n n a n beslut härom fattades, hade skolrådet a t t inhämta yttrande från statens vederbörande folkskolinspektör. Genom ändringar i och tillägg till § 22 — numera § 23 — bereddes skoldistriktet ökade möjligheter a t t förflytta ordinarie lärare till ledig tjänst inom samma skoldistrikt. Slutligen infördes ett tillägg till § 25, enligt vilket skolöverstyrelsen ägde medgiva skoldistrikt befrielse från skyldighet a t t anställa vikarie för tjänstledig lärare. 1932 års utredning. Med anledning av den av 1927 års riksdag begärda utredningen angående lärares förflyttningsskyldighet tillkallade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet genom beslut den 22 juli 1932 särskilda sakkunniga för verkställande av ifrågavarande utredning. Efter fullgjort uppdrag avlämnade de sakkunniga den 17 december 1932 utredning och förslag rörande åtgärder för beredande av ökade möjligheter a t t indraga lärartjänster vid folkskoleväsendet. D e sakkunniga, som av olika skäl icke ansågo sig kunna föreslå tvångsförflyttning av lärare, stannade vid a t t föreslå vissa åtgärder för förflyttning på fri villighetens väg av lärare mellan skoldistrikten, varigenom en avveckling av övertaliga lärartjänster omedelbart kunde påbörjas. Förslaget innebar i huvudsak, a t t en undersökning skulle verkställas inom varje skoldistrikt rörande det antal

10 lärartjänster, som skulle kunna indragas, därest tjänstens innehavare avginge, samt a t t de ledigblivande tjänsterna i regel skulle förbehållas lärare från skoldistrikt med övertaliga lärarbefattningar. I nära anslutning till de sakkunnigas förslag framlades i proposition nr 154 frågan för 1933 års riksdag, som förklarade sig icke hava något att erinra mot a t t för beredande av ökade möjligheter a t t indraga lärartjänster vid folkskoleväsendet föreskrifter utfärdades i huvudsaklig överensstämmelse med i nämnda proposition avgivet förslag, dock med viss av riksdagen angiven ändring. D å bestämmelserna i fråga icke ansågos böra införas i folkskolestadgan, utfärdades desamma genom en fristående kungörelse, nämligen kungörelsen den 20 juli 1933 (nr 507) om tillsättning i vissa fall av lärare vid folk- och småskolor. Härmed infördes den så kallade begränsade ansökningsrätten, i det a t t ansökningsrätt till ledigförklarad lärartjänst skulle tillkomma endast ordinarie eller tills vidare anställd lärare från de skoldistrikt inom en viss områdesgrupp, som enligt uppgjord förteckning hade övertaliga lärartjänster av ifrågavarande slag. Sagda bestämmelse ägde dock icke tilllämpning i fråga om lärare, vilkens tjänst i föreskriven ordning vore förenad med organist-, klockar- eller kyrkosångarbefattning. I viss mån ändrade bestämmelser men med enahanda syfte tillkommo genom kungörelsen den 21 februari 1936 (nr 32), vari stadgades a t t vid tillsättning av ordinarie lärartjänst eller tjänst för lärare med anställning tills vidare skulle sådan sökande, som innehade anställning av ifrågavarande slag i skoldistrikt med övertaliga lärartjänster, vilka icke kunde indragas genom åtgärder inom distriktet, äga företräde till erhållande av tjänsten. I stället för den förut tillämpade bestämmelsen om begränsad ansökningsrätt infördes sålunda anordningen med företrädesrätt för vissa lärare vid sökande av tjänst. Lärare, som jämlikt dessa bestämmelser erhållit förflyttning från ett skoldistrikt till ett annat, skulle vara berättigad att av statsmedel erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad. Tvångsförflyttning av lärare. Bestämmelserna i sistberörda båda kungörelser avsågo endast a t t möjliggöra frivillig förflyttning av lärare. Föreskrift om skyldighet för lärare vid folk- och småskolor a t t i vissa fall underkasta sig förflyttning från ett skoldistrikt till ett annat (tvångsförflyttning) tillkom först genom kungörelsen den 5 juni 1936 (nr 255). Förslag härom hade framlagts av 1934 års folkskolesakkunniga och frågan förelades 1935 års riksdag i Kungl. Maj:ts proposition nr 174 angående statens övertagande av vissa kostnader för folkskoleväsendet m. m. Sedan förslaget blivit av riksdagen godkänt, utfärdade Kungl. Maj:t genom sistnämnda kungörelse de bestämmelser, som skulle gälla i fråga om dylik tvångsförflyttning. Förflyttningsskyldighet enligt nämnda kungörelse ålåge lärare, som efter

11 den 22 augusti 1935 erhållit anställning som ordinarie lärare vid folk- och småskolor och ej vid nämnda tid och därefter i en följd innehaft annan sådan anställning, ävensom lärare med anställning tills vidare, dock ej lärare, som innehade med organist-, klockar- och kyrkosångarbefattning förenad lärartjänst. Förflyttning, varom beslut meddelades av Kungl. Maj:t, kunde ske inom ett visst flyttningsområde. Lärare, som förflyttades, kunde i förekommande fall av statsmedel erhålla ersättning för mistade löne- och pensionsförmåner liksom också för flyttningskostnader. I detta sammanhang må även erinras om den av Kungl. Maj:t i sistnämnda proposition föreslagna och av riksdagen godkända bestämmelsen, att ny ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst samt lärartjänst med anställning tills vidare eller på viss tid icke finge inrättas utan Kungl. Maj:ts tillstånd, dock att extra ordinarie lärartjänst och lärartjänst eljest med anställning på viss tid efter medgivande av statens vederbörande folkskolinspektör kunde inrättas och bibehållas under en tid av högst tre år. Denna bestämmelse är, ehuru med något ändrad lydelse, införd såsom mom. 3 i § 2 folkskolestadgan. Genom den år 1937 genomförda löneregleringen för folkskolans lärarpersonal blev det möjligt att föreskriva flyttningsskyldighet för av nämnda lönereglering berörda ordinarie lärare. De i samband därmed utfärdade bestämmelserna i ämnet, vilka fortfarande äro gällande, återfinnas i § 12 avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor (kungörelsen den 30 september 1937, nr 868) samt i kungörelsen den 11 februari 1938 (nr 34) med vissa bestämmelser angående förflyttning av lärare vid folk- och småskolor. Jämlikt nämnda stadganden är lärare, som avses i andra kapitlet avlöningsreglementet, skyldig att, då sådant erfordras för indragning av övertalig lärartjänst eller då eljest med hänsyn till undervisningsväsendets bästa synnerliga skäl därtill äro, med bibehållande av den lönegrad, han innehar, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande låta sig förflyttas till annan lärarbefattning inom undervisningsväsendet, jämväl med förändring av bostadsorten och övergång till annat skoldistrikt. Det tillkommer vederbörande folkskolinspektör och distriktets skolstyrelse att i samråd undersöka, huruvida förflyttning, som här avses, bör ifrågakomma. Kunna folkskolinspektören och skolstyrelsen därvid icke enas, skall ärendet underställas skolöverstyrelsens eller i vissa fall vederbörande domkapitels prövning. Vid sådan förflyttning är lärare berättigad erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad m. m. Lärare kan jämväl, efter Kungl. Maj:ts prövning och avgörande, tillerkännas skälig ersättning för genom förflyttningen förorsakad minskning i löneförmåner. Även frivillig förflyttning möjliggöres genom ifrågavarande bestämmelser. Skoldistrikt äger nämligen under vissa förutsättningar att till inne-

12 havare av ordinarie lärartjänst antaga lärare, som innehar motsvarande befattning inom annat skoldistrikt. Beslut om antagningen skall för a t t bliva gällande underställas skolöverstyrelsen. Lärare, som vunnit förflyttning enligt denna bestämmelse, äger åtnjuta ersättning för flyttningskostnad men icke för uppkommen minskning av löneförmåner. Flyttningsbestämmelsernas verkningar. D å det icke varit möjligt för de sakkunniga a t t erhålla tillförlitliga uppgifter rörandel verkningarna av samtliga i det föregående berörda bestämmelser, inskränka sig de sakkunniga till a t t här lämna dylika uppgifter endast beträffande tillämpningen av i ovannämnda kungörelse den 11 februari 1938 (nr 34) givna föreskrifter. Genom beslut av Kungl. Maj:t har, enligt vad de sakkunniga inhämtat, under tiden från och med den 1 januari 1938 till och med den 1 september 1940 42 lärare vid folk- och småskolor förflyttats från ett skoldistrikt till ett annat. Av dessa hava dock 5 lärare icke innehaft övertalig tjänst u t a n har förflyttning skett jämlikt bestämmelserna i § 2 sistnämnda kungörelse, enligt vilka bestämmelser förflyttning av lärare k a n ske, då med hänsyn till undervisningsväsendets bästa synnerliga skäl därtill föreligga. Dessutom har genom Kungl. Maj:ts beslut till ordinarie lärartjänst förflyttats 3 vid skyddshem tidigare anställda lärare samt 8 lärare, som på grund av skolväsendets omorganisation förlorat sin anställning. Enligt av skolöverstyrelsen godkända beslut hava 172 lärare, som innehaft befattning i skoldistrikt med övertalig lärartjänst, under ovan angivna tidsperiod med tillämpning av bestämmelserna i § 5 ovanberörda kungörelse antagits till lärare inom annat skoldistrikt. Efter ikraftträdandet av nu gällande föreskrifter angående förflyttning av lärare hava sålunda omkring 200 lärare förflyttats från skoldistrikt med övertaliga lärartjänster till andra skoldistrikt, och har därigenom ungefär samma antal obehövliga tjänster k u n n a t indragas. Förflyttningarna hava särskilt under senaste tiden visat en stadigt ökad omfattning. Av 1940 års riksdag beslutade åtgärder. Under de senaste åren har dessutom ett betydande antal ordinarie lärartjänster vid lärares avgång antingen indragits eller förändrats till extra ordinarie befattningar. E t t stort antal tjänster, som icke omedelbart k u n n a t indragas, har med vederbörligt medgivande uppehållits med vakansvikarier. R e d a n före läsåret 1939/40 har alltså ett omfattande rationaliseringsarbete utförts inom folkskoleväsendet. D e t torde emellertid kunna sägas, a t t detta arbete intensifierats genom de åtgärder, som förordats av folkskolans besparingssakkunniga och som på Kungl. Maj:ts förslag beslutats av 1940 års riksdag. Bestämmelser härom äro intagna i kungörelsen den 24 maj 1940 (nr 414) angående vissa särskilda besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet.

13 Ifrågavarande åtgärder avsågo i första hand a t t genom en reglering u p p å t av elevantalet i klassavdelningarna, främst i skolor av A-form, åstadkomma en begränsning av antalet läraravdelningar, varigenom besparingar för det allmänna kunde vinnas redan under budgetåret 1940/41, Av folkskolinspektörerna lämnade uppgifter visa, a t t ett betydande antal lärartjänster blivit indragna vid slutet av vårterminen 1940 respektive den 1 juli n ä m n d a år. D e t har emellertid icke ansetts erforderligt och har väl icke heller varit möjligt a t t i nämnda uppgifter göra bestämd åtskillnad mellan de tjänsteindragningar, vilka verkställts på grund av bestämmelserna i sistnämnda kungörelse och dem, som tidigare planerats och sålunda icke k u n n a anses hava s t å t t i direkt samband med i nämnda kungörelse givna föreskrifter. E t t sammandrag av folkskolinspektörernas här berörda uppgifter visar, a t t sammanlagda antalet inom de olika inspektionsområdena under år 1940 indragna lärartjänster av skilda slag utgjorde: ordinarie folkskollärartjänster extra ordinarie folkskollärartjänster .. . ordinarie småskollärartjänster extra ordinarie småskollärartjänster .. . biträdande lärartjänster (tv) 1 » » (pvt) 2 lärartjänster vid mindre folkskola (tv) 1 » » » » (pvt) 2 eller sammanlagt 1 177 tjänster.

182 388 224 207 23 5 106 42

Jämlikt bestämmelserna i § 3 kungörelsen nr 414/1940 har följande antal lärare, som innehar övertalig ordinarie lärartjänst inom ett skoldistrikt, förordnats som icke ordinarie lärare för läsåret 1940/41 eller del därav i annat skoldistrikt, nämligen 21 folkskollärare och 51 småskollärare. D å i dessa fall vikarier icke blivit anställda å de ordinarie tjänsterna, hava avsevärda besparingar härigenom k u n n a t göras. P å grund av vad sålunda redan gjorts för a t t nedbringa antalet lärartjänster vid folk- och småskolor vore m a n närmast böjd för deti antagandet, a t t ytterligare rationaliseringsåtgärder inom folkskoleväsendet skulle vara obehövliga. Verkställda undersökningar giva dock vid handen, a t t skolväsendet inom stora delar av landet, oaktat vad som härutinnan redan åtgjorts, ännu icke erhållit en sådan organisation, som betingas av det sjunkande lärjungeantalet. D e t t a torde framgå av vad de sakkunniga i det följande komma a t t anföra.

1 2

Läraren anställd tills vidare. » > på viss tid.

14 II. D e sakkunnigas utredning och förslag. 1. Statistiska beräkningar rörande lärjungefrekvensen i folkskolan. I följande tabeller, 1—2, lämnas uppgifter rörande dels antalet läraravdelningar och elever i rikets folkskolor vid slutet av läsåret 1939/40, dels medeltalet lärjungar per läraravdelning. Tabell 1. Läraravdelning (S = småskolestadiet F = folkskolestadiet)

Heltidsläsande

L a n Skolform

d s b fgd

An) a 1

Medeltal lärj.

lärjungar

läraravd.

— .

36 076 72 013 325 65 906 84 483 12 232 7L461 1013 833 16 017 270 367

1987 5 319 23 2 903 3 875 480 3123 85 74 1020 13 30

18.2 13.5 14.1 22.7 21.8 25.5 22.9 11.9 11.3 15.7 20.8 12.2

cl Cl C2

5 085 8 256 2 361

288 238 102

17.7 34.7 23.1

S t a d e A n 1 „al

r Medeltal lärj.

lärjungar

läraravd.

46 907 1091

2106 69

22.3 15.8

94181 1865 143 617 29

3 519 81 6 25 2

26.8 23.0 23.8 24.7 14.5

76 5 540 3 623 624

5 221 273 47

15.2 25.1 13.3 13.3

154 744

6 358

folkskolor

Lär.-avd. omfattar

>

a b b, var. A Bl

» »

2 årsklasser » »

» 4 ev. 5 årsklasser av F . . . . S och 1 årsklass av F . . . . S och 2 ev. 3 årsklasser av F . > » 4 » 5 > > • » folkskolans högre avdelning . . .

IIalvtidsläsande

B2 b, var.

> B3

folkskolor

Fasta Lär.-avd. omfattar S F S och F . . . Flyttande

Mindre

c3

18.4 Dl

14 409

12.8 D2

393 238 20 788

folkskolor

Heltidsläsande Lär.-avd. omfattar S och F . . . Halvtidsläsande,

fasta

Lär.-avd. omfattar S och F . . . Halvtidsläsande,

flyttande

Lär.-avd. omfattar S och F . . . Samtliga skolor

D3

15 I tabell 1 angives antalet lärjungar och läraravdelningar samt medeltalet elever i de olika skolformerna. Beträffande nämnda tabell må anmärkas, att i vissa primäruppgifter så kallade specialklasser — avdelningar för undervisning av kroppsligt klena barn, lomhörda eller ordblinda elever och liknande — redovisats skilda från övriga klasser, medan i andra fall nämnda läraravdelningar förts samman med normalklasserna. I regel h a v a uppgifter lämnats även för skolor vid sjukvårdsinrättningar och barnhem, men i en del fall äro nämnda skolor icke medtagna. Även i övrigt torde smärre inadvertenser förekomma. Dessa äro dock icke av den art, att slutresultatet i nämnvärd grad påverkas därav. I nedanstående tabell lämnas uppgift över medeltalet elever per läraravdelning i heltidsläsande skolor för vissa år under en längre tidsperiod. Tabell 2.1

A-form B 1-form B 2- » B3 » Dl- » a» b» Hjälpklass Högre avdeln

31.3 31.9 34.5 22.6 17.7 24.4 19.7 — 26.6

30.0 28.7 30.8 22.5 17.i 23.2 17.6 15.4 30.1

29.1 26.6 28.2 19.4 15.o 23.2 17.2 15.8 29.8

28.o 24.7 25.9 18.4 14.8 21.1 14.5 16.4 29.1

24.9 22.2 22.9 15.7 12.8 20.3 13.5 13.2 24.8

Av ovanstående tabell framgår, a t t medeltalet elever i läraravdelningarna under tiden från 1920 till 1940 starkt minskats i samtliga skolformer. Nedgången framträder främst i B 1-skolorna med 9.7 elever samt i B 2-formen med 11.6 elever. Beträffande n ä m n d a skolformer bör dock anmärkas, att medeltalet elever tidigare varit allt för högt, vilket särskilt gäller i fråga om B 2-skolorna. H ä r må även lämnas en sammanställning av medeltalet elever för samtliga läraravdelningar under ovan angivna tid: 1920

20.2 E n beräkning av medeltalet elever i läraravdelningarna ger emellertid ingen säker grund för bedömandet av, i vilken utsträckning allt för små läraravdelningar förekomma. D e sakkunniga skola därför i följande tabeller, 3—9, lämna uppgifter, utvisande huru lärjungeantalet vid slutet av vårterminen 1940 fördelades på läraravdelningar av olika storlek. I dessa tabel1 Uppgifterna för åren 1920—1935 hava lämnats av skolöverstyrelsens statistiska avdelning, medan uppgifterna för 1940 grunda sig på av folkskolinspektörerna lämnat utredningsmaterial.

16 ler ä r o icke v a r i a n t e r a v d e olika s k o l f o r m e r n a m e d t a g n a l i k s o m ej heller d e h a l v t i d s l ä s a n d e s k o l o r n a , d å dessa i f ö r e v a r a n d e s a m m a n h a n g t o r d e s a k n a intresse. Tabell 3. A n t a l läraravdelningar i egentliga folkskolan i skolor av A-form med högst

över

17 lärjungar 18—25 » 26—35 » 35 »

622 2 447 3 208 133

9.7 38.2 50.0 2.1

% % % %

6 410

lOO.o %

Folkskolans högre avdelning, hjälpklasser och klasser av fysiskt svaga b a r n äro ej m e d r ä k n a d e . Tabell 4. A n t a l läraravdelningar i småskolor av a-form med högst 12 lärjungar 270 13—20 » 1 513 21—25 » 1910 över 25 » 381 4 074

6.6 37.1 46.9 9.4

% % % %

100.0 %

Hjälpklasser och klasser av fysiskt svaga b a r n äro ej m e d r ä k n a d e . Tabell 5. A n t a l skolor av första B-formen, i vilka sammanlagda lärjungeantalet i den egentliga folkskolan uppgick till sexkl. skola sjukl. skola 3.5 % 20 högst 25 lärjungar 52 3.2 % 5.1% 29 26—30 » 139 8.5 % 12.1 % 69 31—35 » 193 11.8 % 81 14.3 % 36—40 » 303 18.6 % 65.0 % 370 över 40 » 946 57.9 % 1633 lOO.o % 569 100.o % Tabell 6. A n t a l skolor av andra B-formen, i vilka sammanlagda lärjungeantalet i småoch folkskoleavdelningen uppgick till sexkl. skola

högst

över

15 lärjungar 16—20 » 21—25 » 26—30 » 31—35 » 35 »

63 169 348 491 483 1004

2.5 6.6 13.6 19.2 18.9 39.2

% % % % % %

2 558

lOO.o %

sjukl. skola 10 2.0 % 38 7.5 % 66 12.9 % 92 18.0 % 106 20.8 % 198 38.8 % 510

100.o %

17 Tabell 7.

Antal skolor av tredje B-formen med högst

10 lärjungar 11—15 » 16—20 » 21—25 » 26—30 » över 30 »

174 351 299 149 42 5

17.1 % 34.4 % 29.3 % 14.6 % 4.1 % 0.5 %

1 020

lOO.o %

8.0 % 24.7 % 34.4 %

Tabell 8. Antal småskolor av b-form med högst

6 lärjungar 7—10 » 11—15 » 16—20 » 21—25 » över 25 »

1322 1841 1 126

495 132

21.1 % 9.3 % • 2.5 %

5 343

lOO.o %

Antal mindre folkskolor av första D-formen med högst 6 lärjungar 102 7—10 » 291 11—15 » 426 16—20 » 220 21—25 » 79 över 25 » 9

9.1 % 25.8 % 37.8 % 19.5 % 7.o %

1 127

lOO.o %

Tabell 9.

0.8 %

Av de sakkunniga i det föregående angivna siffror giva klart vid handen, a t t ett stort antal läraravdelningar under vårterminen 1940 hade ett ur såväl ekonomiska som pedagogiska synpunkter allt för lågt elevantal. Genom den starka indragning av lärartjänster, som ägt rum vid slutet av nyssnämnda vårtermin eller med utgången av redovisningsåret 1939/40, har medeltalet elever i läraravdelningarna undergått en mindre höjning. Åtgärder äro dock alltjämt påkallade för a t t vinna en bättre relation mellan antalet lärare och elever i rikets folkskolor. D e sakkunniga anse sig dock icke hava anledning att mera ingående uppehålla sig vid ovanstående tabeller, då de sakkunniga i sina beräkningar angående den indragning av tjänster, som kan vara möjlig och lämplig för den kommande femårsperioden, icke utgått från ovanstående elevsiffror u t a n från av folkskolinspektörerna i varje särskilt fall verkställda undersökningar. 2 — 404606

18 2. Riktlinjer för genomförandet av en rationell organisation av folkskoleväsendet. Av de av folkskolinspektörerna lämnade uppgifterna rörande lärjungefrekvensen i folkskolan läsåret 1939/40 framgår, att lärjungeantalet i ett stort antal skolor är så lågt, att omfattande organisationsförändringar och indragningar av skolor måste genomföras. För vidtagandet av dylika åtgärder kunna väl främst anföras ekonomiska synpunkter, men i många skolor finnes ett så ringa antal lärjungar, att även pedagogiska skäl tala för att skolorna nedläggas. Såsom redan nämnts hava under de senaste åren omfattande åtgärder vidtagits i syfte att få till stånd en mera rationell organisation av folkskoleväsendet och i samband därmed har, särskilt under innevarande år, ett betydande antal lärartjänster indragits. Förhållandena nödvändiggöra dock ett fortsatt rationaliseringsarbete. Visserligen hava efter år 1933 födelsetalen för hela riket ökat något varje år. Sålunda utgjorde antalet levande födda år 1933 85 020, 1934 85 092, 1935 85 906, 1936 88 938, 1937 90 373, 1938 93 499 och 1939 96 866. Tillgängliga statistiska uppgifter visa emellertid, att stegringen är störst i städerna och mindre på landsbygden. Sålunda har antalet levande födda på 1 000 av medelfolkmängden vart och ett av åren 1935—1939 utgjort för städerna 11.77, 12.66, 12.97, 13.77 och 14.28 och för landsbygden 14.79, 15.03, 15.18, 15.45 och 15.90. En dylik tendens har gjort sig gällande sedan flera år tillbaka. Det procenttal, med vilket landsbygdens absoluta födelsetal översteg städernas utgjorde för femårsperioden 1926/30 32 och för femårsperioden 1931/35 27 för att under åren 1936, 1937, 1938 och 1939 nedgå till respektive 19, 17, 12 och 11. Med hänsyn till de här anförda talen och till den ständigt fortgående omflyttningen av befolkningen från landsbygden till städer och andra samhällen är det uppenbart, att man åtminstone under de närmaste åren måste räkna med en fortsatt nedgång av lärjungeantalet i många av landsbygdens folk- och småskolor. Skolväsendets organisation måste, såsom redan framhållits, anpassas härefter. Enligt de sakkunnigas mening bör emellertid en plan uppgöras för genomförandet av redan planerade och ytterligare erforderliga rationaliseringsåtgärder. En dylik plan torde vara påkallad oavsett de nu ifrågasatta besparingsåtgärderna. Man kan nämligen utgå från, att det sjunkande barnantalet framtvingar indragningar av lärartjänster i ganska stor omfattning även under de närmaste åren. Det synes då nödvändigt, att dessa indragningar komma att ske mera planmässigt, så att det blir möjligt att på ett tillfredsställande sätt ordna med förflyttning av övertaliga lärare, där så blir erforderligt. Det torde vara lämpligt, att man vid uppgörandet av en dylik organisationsplan beräknar en viss tid, inom vilken de plane-

19 rade åtgärderna kunna tänkas bliva genomförda. De sakkunniga, som härvid stannat för en tidsperiod av fem år, vilken beräknas taga sin början med läsåret 1941/42, syfta sålunda till att få fram preliminära förslag till organisationsförändringar, vilka under vissa förutsättningar skulle kunna genomföras inom respektive skoldistrikt under läsåren 1941/42—1945/46. Det synes emellertid nödvändigt, att organisationsarbetet i möjligaste mån bedrives efter enhetliga och planmässiga grunder, varför vissa allmängiltiga regler härför böra uppställas. De sakkunniga vilja därför i det följande angiva de riktlinjer, efter vilka erforderliga organisationsförändringar enligt de sakkunnigas mening lämpligen borde genomföras. I sitt den 20 januari 1940 avgivna betänkande angående besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet m. m. hava de sakkunniga bland annat uttalat, att folkskoleväsendet borde rationaliseras på sådant sätt, att man, utan att mera kännbart försämra de pedagogiska betingelserna för undervisningen, vunne en billigare organisation, och att man vid besparingsarbetet icke skulle försämra villkoren för de skolor, som nu arbetade under mindre gynnsamma förhållanden, samt att skolväsendet trots krisläget sålunda kunde utvecklas till att arbeta under bättre betingelser i de fall, där det för närvarande vore bristfälligt ordnat. Vidare har av de sakkunniga framhållits, att forcerade åtgärder, vilka kunde medföra en omfattande arbetslöshet bland olika lärargrupper, ej ens i nuvarande läge syntes böra vidtagas. De sakkunniga hava här velat ytterligare understryka dessa synpunkter. Elevantalet i läraravdelning. Skolornas organisation är framför allt beroende av elevantalet. Vid en allmän undersökning av möjligheterna att anpassa skolornas organisation efter växlande barnantal böra därför vissa regler rörande antalet lärjungar i läraravdelningarna uppställas. Några i allmän författning givna bestämmelser härom hava tidigare icke funnits. Föreskrifter i nämnda hänseende hava intagits i de för skoldistrikten gällande reglementena, varvid de av skolöverstyrelsen utgivna planer och förebilder till reglementen och andra bestämmelser hava tjänat till ledning. I de till förutnämnda kungörelse den 24 maj 1940 (nr 414) fogade anvisningarna angives emellertid vad som numera är att iakttaga vid lärjungarnas fördelning på läraravdelningar beträffande skolor av A-form. Enligt nämnda anvisningar bör som allmän regel gälla bland annat följande. Om antalet lärjungar vid skola eller skolenhet understiger sammanlagt 1 000, må inom varje årsklass endast inrättas på folkskolestadiet en parallellavdelning för varje påbörjat 35-tal lärjungar och på småskolestadiet en parallellavdelning för varje påbörjat 25-tal lärjungar. Inom skolenhet med mera än 1 000 lärjungar bör medeltalet lärjungar i läraravdelningarna icke understiga på folkskolestadiet 30 och småskolestadiet 24. Dessa medeltal

20 skola avse hela folk- respektive småskolestadiet, alltså ej varje årsklass för sig. Liknande anvisningar äro erforderliga även beträffande andra skolformer, varvid hänsyn dock icke torde behöva tagas till de numera endast i undantagsfall förekommande halvtidsläsande skolorna. De i det föregående lämnade uppgifterna rörande lärjungefrekvensen i folkskolan under läsåret 1939/40, utvisa, a t t medeltalet elever i läraravdelningarna utgjorde i skolor Landsbygd Städer

av B 1-form, folkskolestadiet, läraravdelning omfattande 2 årskl. » » » » » » 3 » » B 2- » » » B 3- » , folk- och småskolestadiet »Dl-» » » » » b» , småskolestadiet

21.8 25.5 22.9 15.7 12.8 13-5

23.o 23.8 24.7 15.2 15.8

Genom de under år 1940 indragna lärartjänsterna, varom närmare uppgifter längre fram komma a t t lämnas, har givetvis någon ökning skett av h ä r angivna medeltal, men det är uppenbart, a t t en ytterligare ökning kan och bör k o m m a till stånd, u t a n a t t några större olägenheter för undervisningsarbetet därigenom kunna befaras uppstå. Maximi- och minimiantal lärjungar. I n n a n de sakkunniga närmare ingå på frågan o m vilka regler, som böra uppställas för elevernas fördelning på läraravdelningar i här senast berörda skolformer, vilja de sakkunniga angiva sin principiella inställning till frågan om fastställande av maximi- och minimiantalet lärjungar i folkskolans läraravdelningar. I en till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet av Sveriges folkskollärarinneförbund ingiven framställning angående minskning av antalet elever i de stora skolklasserna, vilken framställning jämte ett av skolöverstyrelsen däröver avgivet y t t r a n d e remitterats till de sakkunniga, göres det uttalandet, a t t barnantalet i läraravdelning icke borde överstiga i småskolor 20, i folkskolor av A-form 30 och i övriga skolformer 25, och att dessa tal icke borde betraktas som regel utan som undantag. D å numera, såsom redan nämnts, anvisningar utfärdats rörande lärjungarnas fördelning på läraravdelningar i skolor av A-form, och då det under nu rådande förhållanden icke synes k u n n a ifrågakomma a t t beträffande övriga skolformer maximiantalet barn i läraravdelning bestämmes till 20 i småskolan och 25 i folkskolan, kunna och böra i nämnda framställning åsyftade åtgärder icke lämpligen vidtagas. M e d hänsyn till de betydande växlingar i barnantalet, som av olika anledningar göra sig gällande särskilt i landsbygdens skolor, är det nödvändigt, a t t möjligheter till anpassning efter i dessa hänseenden skiftande för-

hållanden förefinnas. Det kan sålunda icke vara lämpligt eller ens möjligt att för folkskolans vidkommande i allmän författning införa några bestämda, mekaniskt verkande föreskrifter rörande fastställandet av elevantalet i läraravdelningarna. Detta gäller i fråga om såväl maximi- som minimital. Däremot bör, såsom skett beträffande skolor av A-form, även för övriga skolformer lämnas erforderliga anvisningar härom att tjäna till ledning för dem, som hava att handlägga frågor angående skolornas allmänna anordning. Elevantalet i flerklassiga läraravdelningar. Vid bedömandet av frågan om lämpligt elevantal i flerklassiga läraravdelningar, måste hänsyn tagas till de undervisningstekniska problem, som här möta. Sexklassiga skolor av första B-formen, där varje läraravdelning omfattar två årsklasser, torde i regel vara så anordnade, att läraravdelningens båda klasser sammanhållas i en undervisningsavdelning. Undervisningen kan sålunda, åtminstone i flertalet ämnen, bedrivas på samma sätt som i A-skolans klassavdelningar. Med hänsyn härtill möta inga svårigheter för att i förstnämnda slag av skolor mottaga samma antal barn per läraravdelning som i skolor av A-form. 1 sjuklassiga skolor av B 1-form omfattar en av läraravdelningarna — i regel de högsta årsklasserna — tre klassavdelningar. Även om sådan läraravdelning vissa timmar måste uppdelas på två undervisningsavdelningar, synes dock anledning icke föreligga att i här berörda avseende göra åtskillnad mellan sex- och sjuklassiga skolor av första B-formen. Lärjungeantalet i B 1-skolornas läraravdelningar synes sålunda kunna uppgå till 35 liksom i A-skolor. Annorlunda är förhållandet i skolor av B 2-form, i vilka läraren har att meddela undervisning åt i sexklassiga skolor fyra och i sjuklassiga fem årsklasser, vilka i flertalet ämnen måste vara uppdelade på minst två arbetsgrupper. En dylik anordning ställer alltså mycket stora krav på läraren, om ett tillfredsställande resultat skall vinnas, och det är uppenbart, att ett stort barnantal måste i hög grad försvåra» lärarens uppgift. 1934 års folkskolesakkunniga framhöllo också angelägenheten av att lärjungeantalet begränsades i de fall, då läraren hade att samtidigt undervisa flera årsklasser, och att antalet barn på folkskolestadiet i den på landsbygden vanligaste skolformen, B 2-skolan, i regel icke borde överstiga 30. De sakkunniga anse, även med beaktande av ekonomiska synpunkter, angivna lärjungeantal väl avvägt för skola av andra B-formen. Om det sålunda ur undervisningssynpunkt är angeläget att begränsa barnantalet i skolor av B 2-form, måste detta i än högre grad gälla B 3- och D 1-skolorna. Då nämnda båda skolformer sakna underlag av särskild småskola, måste en och samma lärare samtidigt meddela undervisning åt barn på skolans alla stadier. Vissa anordningar hava vidtagits för underlättandet

22 av arbetet i dessa skolor. Sålunda sker intagning av nybörjare i regel vartannat år. Härigenom kommer i sexårig skola ena året undervisningen a t t omfatta klasserna 1, 3 och 5 och andra året klasserna 2, 4 och 6 . 1 sjuklassig skola undervisas ena året klasserna 1, 3, 5 och 7. Undervisning i högsta klassen förekommer alltså samma år, som nybörjare intagas, vilket givetvis innebär olägenheter ur undervisningsteknisk synpunkt. Vidare^ gäller för dessa skolor den bestämmelsen, a t t undervisningstiden det läsår, då nybörjare intagas, alltid skall omfatta 39 veckor, därest vid läsårets början antalet lärjungar i skolan utgör minst 12. Dessa anordningar kunna dock icke helt eliminera de svårigheter, som äro förbundna med undervisningsarbetet i nämnda skolformer. För a t t det skall vara möjligt a t t uppnå ett något så när tillfredsställande resultat av undervisningen, är det därför nödvändigt, a t t barnantalet hålles lägre än i andra skolformer. I skola av tredje B-formen synes lärjungeantalet icke lämpligen böra överskrida 25. D 1-skolorna intaga en särställning redan på grund därav, a t t en av förutsättningarna för en dylik skolas inrättande är, a t t antalet b a r n inom skolområdet är så litet, a t t särskild folkskola för dessa b a r n ej skäligen kan upprättas. Lärjungeantalet i dessa skolor överstiga endast i undantagsfall 20, vilket antal torde kunna anses som lämpligt normerande tal för denna skolform. Enligt förutnämnda till kungörelsen nr 414/1940 fogade anvisningar må, om antalet lärjungar vid skola eller skolenhet understiger 1 000, inom varje årsklass på småskolestadiet endast inrättas en parallellavdelning för varje påbörjat 25-tal lärjungar. D e t t a gäller skolor av a-form. D å i småskolor av b-form samtidigt undervisas t v å klassavdelningar, däribland nybörjare, k u n n a vissa skäl anföras för ett något lägre lärjungeantal i dessa skolor. H ä n s y n synes emellertid härvid böra tagas till bland annat det förhållandet, a t t lärjungeantalet, därest en sådan skola förändras till a-form, redan med angivna antal blir synnerligen lågt, varför en uppdelning av ett mindre antal lärjungar på t v å läraravdelningar icke lämpligen kan ifrågakomma. Erfarenheten torde också hava givit vid handen, a t t ett tillfredsställande resultat av undervisningen k a n ernås i en skola av b-form, även om antalet lärjungar uppgår till 25. Som allmän regel beträffande lärjungeantalets storlek torde bora galla, att antalet lärjungar icke bör överskrida i skolor av första B-formen, i varje läraravdelning å folkskolestadiet . . . . » » » andra B-formen, å folkskolestadiet » » » tredje B-formen, å folk-, och småskolestadiet » » » första D-formen, å folk- och småskolestadiet » » » b-form, å småskolestadiet

35 30 *o 20 2o -

D e här angivna talen äro, vilket torde framgå av vad som i det föregående anförts, icke a t t anse såsom maximital. M a n måste nämligen utgå

23 från, a t t övergång till en högre skolform icke alltid kan eller bör ske vid en tillfällig ökning av barnantalet utan först, då det kan konstateras, a t t ökningen blir mera varaktig. D e t t a gäller framför allt i sådana fall, då en omorganisation av skolan medför k r a v på anskaffandet av nya skollokaler. D å dessa skolor mottaga barn från ett begränsat område med under olika år växlande barnantal, och då möjlighet i regel ej förefinnes att vidtaga åtgärder för en eljest önskvärd fördelning av lärjungarna, k a n det ej undvikas, a t t skolornas lärjungeantal tillfälligt kan bliva jämförelsevis högt. Anmärkas bör emellertid i detta sammanhang, a t t i skolor med relativt högt elevantal förbättrade undervisningsmöjligheter kunna åstadkommas genom tillämpning av bestämmelserna om förstärkningsanordningar, varom 1939 års riksdag fattade beslut. Enligt härom genom kungörelsen den 19 april 1940, nr 252, utfärdade bestämmelser utgår statsbidrag till högst 4 extra lärartimmar jämlikt för timlärare gällande grunder, när antalet lärjungar överstiger i läraravdelning, i vilken sjunde klass icke ingår, i skola av B 1-form 35, B 2-form 30, B 3-, D 1- och b-form 25 och i läraravdelning, i vilken ingår även sjunde klass, i skola av B 1-form 30, B 2-form 25, B 3och D 1-form 20. Genom dylika förstärkningsanordningar kan sålunda undervisningsarbetet avsevärt underlättas, varigenom olägenheterna av ett för högt lärjungeantal i viss mån elimineras. D å det här ovan framhållits, a t t de angivna normerande talen icke finge betraktas som maximital, bör m å h ä n d a även anmärkas, a t t de icke heller kunna gälla som minimital. E n omorganisation från högre till lägre skolform bör ej ovillkorligen ske, så snart lärjungeantalet understiger de ovan angivna talen. Även i sådana fall bör förfaras med en viss försiktighet. E n tillfällig nedgång av lärjungeantalet bör sålunda icke alltid medföra indragning av en tjänst och förändring av skolformen. I varje fall bör under angivna förhållanden icke en ordinarie tjänst omedelbart indragas, såvida detta ej kan ske i samband med lärarens avgång från tjänsten. D å en förändring av skolformen på grund av kursväxlingar och liknande förhållanden ofta medför rubbningar i undervisningsarbetet, bör även med hänsyn härtill en viss varsamhet iakttagas i fråga om tillfälliga ändringar av en skolas anordning. Allmänna synpunkter rörande organisationsförändringarna. Varje organisationsförändring måste prövas under hänsynstagande till i de särskilda fallen föreliggande förhållanden. D å en mångfald olika faktorer inverka på dylika frågors lösning, lär det icke vara möjligt a t t uppställa några bestämda regler härför. Några allmänna synpunkter rörande ifrågavarande spörsmål må dock här framhållas. Ur undervisningssynpunkt är det givetvis ett önskemål, a t t bästa möjliga skolformer kunna upprätthållas, vilket icke får förbises vid det nu på-

gående rationaliseringsarbetet. I många fall kan också detta syfte ernås på samma gång som de ekonomiska synpunkterna tillgodoses. I stället för att anordna en skola enligt en lägre skolform är det sålunda ofta lämpligt att vidtaga centraliseringsåtgärder, som möjliggöra skolans indragning och barnens överförande till en högre skolform. För en dylik åtgärd tala såväl pedagogiska som ekonomiska skäl. Vissa andra synpunkter torde härvid även böra beaktas. Erfarenheten ger vid handen, att såväl de lokala skolmyndigheterna som de enskilda målsmännen visa stort intresse för att barnen skola erhålla undervisning i bästa möjliga skolformer. När därför fråga uppkommer om indragning av lärartjänst, varigenom en skola förändras från högre till lägre skolform, mötes en sådan åtgärd oftast av starkt motstånd inom vederbörande skoldistrikt. Detta gäller även i de fall, då åtgärden i fråga berör en skola med endast en läraravdelning och skolan sålunda måste helt nedläggas, oaktat barnen genom en sådan anordning i regel komma att erhålla undervisning i skola av högre form. Det motstånd, som sålunda ibland framträder, då fråga är om skolindragningar och centraliseringsåtgärder, kan självfallet ej tillmätas avgörande betydelse men bör å andra sidan icke lämnas alldeles obeaktat. Särskilt i sådana fall, då genomförandet av de ifrågasatta åtgärderna skulle medföra en skolas nedläggande och förhållandena icke med nödvändighet kräva, att en omorganisation sker, synes största möjliga hänsyn böra tagas till de lokala skolmyndigheternas och de av skolindragningen berörda målsmännens intressen. Ett dylikt förfarande torde också stå i god överensstämmelse med det av 1935 års riksdag gjorda uttalandet, att man bör framgå med försiktighet vid nedläggandet av skolor. För de statliga organ, som hava att handlägga ärenden rörande dessa frågor, vore det givetvis av värde, om mera detaljerade anvisningar kunde lämnas i fråga om vilket elevantal, som bör krävas som minimum i en skola med endast en läraravdelning. Då avgörandet i varje särskilt fall måste bliva beroende av, bland annat, förefintliga möjligheter att ordna undervisningen för de av en eventuell indragning berörda eleverna, kunna, som redan framhållits, inga bestämda regler härför uppställas. Som allmänna riktlinjer torde dock kunna gälla, att en skola ej bör bibehållas, därest elevantalet under den tid, som vid utredningstillfället kan överblickas, i regel ej uppgår till 10, medan å andra sidan skäl synas kunna anses föreligga för bibehållandet av en sådan skola, om elevantalet mera varaktigt uppgår till 15 eller däröver, såvida icke andra förhållanden nödvändiggöra en indragning. Även andra faktorer än barnantalet inverka nämligen på frågan om en skolas indragning eller bibehållande. Sålunda måste hänsyn härvid tagas dels till beskaffenheten av lokalerna vid den skola, som ifrågasattes till indragning, dels till möjligheten att med eller

25 utan ändring av skolform taga emot barnen i annan skola och om härför kräves om- eller tillbyggnad av lokalerna, dels till vägförhållandena, om skolskjuts skall anordnas, dels ock, i förekommande fall, till förefintliga inackorderingsmöjligheter för barnen. Därjämte måste givetvis de ekonomiska konsekvenserna av de olika alternativen noga övervägas. Vad här ovan sagts rörande antalet elever i skola med en läraravdelning har främst avseende på skolor av B 3- och D 1-form. Bibehållandet av en småskola av b-form torde i vissa fall kunna anses försvarligt, även om lärjungeantalet något understiger 10, särskilt om det är förenat med väsentliga svårigheter a t t överföra barnen till annan skola. Finnes inom ett skoldistrikt endast en skola och förhållandena äro sådana, a t t en indragning av skolan är påkallad, uppstå på grund av nuvarande bestämmelser i folkskolestadgan särskilt stora svårigheter vid lösandet av organisationsfrågan. Samma är förhållandet, då en obehövlig lärartjänst är förenad med organist- och klockarbefattning, enär enligt nu gällande bestämmelser hinder för indragning av en dylik lärartjänst anses föreligga. De sakkunniga komma längre fram i detta betänkande a t t upptaga dessa frågor till behandling, varför de här förbigås. Skolskjutsanordningar och inackordering av skolbarn. Vid planerandet av centraliseringsåtgärder får icke heller förbises de vanskligheter, som äro förbundna med beräknandet av de besparingar, vilka väntas u p p k o m m a genom dylika åtgärders vidtagande. Besparingarnas storlek är väsentligen beroende av kostnaderna för anordningarna med skolskjutsar och inackordering. Särskilt förstnämnda kostnader äro svåra a t t tillförlitligt beräkna. Att avsevärda prisförhöjningar uppstått på grund av nu rådande krisförhållanden är helt naturligt. Visserligen torde det kunna förväntas, a t t ändrade förhållanden inträda, då tidsläget förbättras, dock torde m a n under den närmaste tiden böra räkna med förhöjda kostnader för skolskjutsar. Tidigare gjorda erfarenheter hava emellertid visat, a t t kostnadskalkylerna för skolskjutsanordningarna ofta slagit fel, i det a t t kostnaderna för en skjuts icke sällan ökat år från år. I n n a n centraliseringsåtgärder vidtagas, bör sålunda noga övervägas, huruvida de ekonomiska beräkningarna k u n n a anses så tillförlitliga, a t t de beräknade besparingarna kunna förväntas bliva bestående under en icke allt för kort tid. D å en omorganisation, som medför vissa kostnader för anordnande av skolskjutsar och inackordering, skall genomföras, k a n måhända den frågan uppkomma, huruvida det icke bör finnas en viss relation mellan dessa kostnader och den besparing, som beräknas uppkomma genom omorganisationen, och om det icke borde uppställas några generella regler härför. Även om bestämmelser i sådant avseende vore önskvärda, synes det icke möjligt a t t finna några allmängiltiga normer, som kunde vara tillämpliga på de

26 mångskiftande förhållanden, till vilka hänsyn måste tagas. I somliga fall uppkommer genom en centralisering avsevärda besparingar, i andra fall åter kunna dylika åtgärder vara påkallade, ja, nödvändiga, ehuru desamma ur ekonomisk synpunkt sakna större betydelse. Som allmän regel synes dock böra gälla, att det belopp, som erfordras för bestridande av kostnaderna för centraliseringen, bör utgöra allenast en mindre del av det statsbidragsbelopp, som eljest skulle utgå till avlöning åt lärare. Det måste emellertid ankomma på vederbörande statliga organ a t t i varje särskilt fall pröva och avgöra vilka åtgärder, som lämpligen böra vidtagas för vinnande av en rationell skolorganisation. E n detaljfråga må här beröras. Erfarenheten visar, att skolskjuts ofta ifrågasattes även i sådana fall, då det är fråga om överförandet av endast två eller tre barn från en skola, som skall indragas, till en annan, ehuru en dylik anordning medför avsevärt större kostnader än om barnen inackorderas. De lokala skolmyndigheterna böra därför göras uppmärksamma på nödvändigheten av a t t sparsamhet iakttages i dylika fall, och a t t det bör åligga dem a t t noga undersöka möjligheterna a t t ordna med inackordering av barnen. De sakkunniga vilja här fästa uppmärksamheten på ett spörsmål, som står i nära samband med skolskjutsanordningarna. I många fall, då en skola nedlägges och barnen å såväl folk- som småskolestadiet överföras till en närliggande skola, uppkomma vissa olägenheter på grund därav, a t t de dagliga undervisningstiderna för folk- och småskolans lärjungar icke sammanfalla. Om exempelvis den mottagande skolan är anordnad enligt Aa-formen, utgör den dagliga undervisningstiden vanligen för första klassen fyra timmar och för andra klassen under fyra veckodagar fyra timmar och t v å dagar i veckan fem timmar. Antalet lektioner å folkskolestadiet uppgår i regel till fem samtliga dagar i veckan. Om i dylika fall samma skjuts skall användas av alla barnen till och från skolan, blir följden den, att småskolebarnen måste tillbringa en extra timme i skolan i väntan på de äldre barnen, första klassen alla och andra klassen flertalet dagar i veckan. Överföras barnen till skolor av B-form, inträffar liknande förhållande, ehuru den dagliga väntetiden där kommer a t t få en något mindre omfattning. I regel är slöjdundervisning anordnad för folkskolans lärjungar i den skola, till vilken barnen hänvisas. Denna undervisning pågår oftast t v å dagar i veckan, t v å timmar varje dag, och är förlagd till eftermiddagarna. Småskolebarnens väntetid i skolan de dagar, slöjdundervisningen pågår, k a n sålunda komma a t t uppgå till omkring tre timmar, eller, om en halvtimmes middagsrast inräknas, till över tre timmar. Den av sistnämnda anledning förorsakade väntetiden kunde visserligen bortfalla, om folkskolebarnen från den indragna skolan ej deltoge i slöjdundervisningen. Ofta hava dessa barn tidigare åtnjutit sådan undervisning och önska fortsätta

därmed, och det synes också mindre tillfredsställande, att de skulle hindras från deltagande i slöjdundervisningen. Nämnda olägenheter torde icke kunna helt undvikas på annat sätt än genom anordnande av extraskjutsar från skolan för såväl småskolans elever som för de barn, vilka deltaga i slöjdundervisningen. Dessa skjutsar vore då erforderliga alla dagar i veckan. Möjligen kan genom en ändrad arbetsordning antalet väntetimmar och därmed också extraskjutsarnas antal nedbringas. En dylik ändring kan emellertid medföra, att antalet lektionstimmar för småskolans samtliga barn, sålunda även för dem, vilka eljest ej äro berörda av centraliseringen, under flertalet dagar i veckan måste ökas från fyra till fem, vilket för barn å detta åldersstadium är mindre tillfredsställande. Även av andra anledningar än som här blivit berörda torde i vissa fall behov av extraskjutsar kunna uppkomma. Enligt vad de sakkunniga inhämtat synes statsbidrag för anordnande av skolskjutsar, som av skoldistrikt anses påkallade av här ovan berörda förhållanden, endast undantagsvis beviljas. De sakkunniga anse sig böra ifrågasätta, huruvida icke skäl kunde anses föreligga för en sådan ändring av i berörda hänseende nu tillämpad praxis, att statsbidrag i något större utsträckning kunde utgå för anordnande av dylika extraskjutsar och då främst för att möjliggöra folkskolebarnens deltagande i slöjdundervisningen. Självfallet böra så långt ske kan anordningar vidtagas i syfte att nedbringa antalet sådana skjutsar. Förhållandena på landsbygden synas tyvärr utveckla sig därhän, att allt flera skolor måste indragas och skolskjutsar anordnas. I övervägande antalet fall sker detta i besparingssyfte. Enligt gällande bestämmelser äger skolöverstyrelsen befogenhet att även mot skoldistriktets bestridande fastställa sådan organisation av skolväsendet i ett distrikt, som förutsätter anordnandet av bland annat skolskjutsar. Det synes då rimligt, att dessa anordningar, vilka ofta äro en förutsättning för att en mera ekonomisk organisation av skolväsendet inom ett distrikt skall kunna genomföras, bliva sådana, att såväl barnens som hemmens berättigade intressen tillgodoses, och att inga ur undervisningssynpunkt och för barnen mindre tillfredsställande åtgärder framtvingas beträffande den skola, till vilken den indragna skolans barn hänvisas. Det torde eljest kunna befaras, att åtgärder för skolindragningar i sådana fall, som här blivit berörda, komma att möta starkt motstånd, som försvårar organisationsarbetet. Då det icke synes böra ankomma på folkskolans besparingssakkunniga att framlägga förslag i syfte att åstadkomma ändring i nu gällande praxis i fråga om beviljandet av statsbidrag för anordnande av skolskjutsar, hava de sakkunniga icke funnit sig böra närmare ingå på frågan om de ökade kostnader, som härigenom uppkomme. Det torde emellertid på goda grun-

28 der kunna antagas, att merkostnaderna för ifrågavarande skjutsanordningar, även om statsbidrag utginge i något ökad omfattning, icke komme att uppgå till mera betydande belopp jämfört med kostnaderna för det hela. De i det föregående angivna allmänna riktlinjerna rörande folkskoleväsendets rationalisering kunna självfallet icke ens sammanfattningsvis givas sådan form, att författningsbestämmelser i enlighet med desamma kunna utfärdas. Av vad som anförts torde även hava framgått, att en dylik åtgärd icke heller vore lämplig. De sakkunniga anse emellertid, som redan nämnts, att anvisningar angående lärjungarnas fördelning på läraravdelningar böra, i likhet med vad som skett beträffande skolor av A-form, utfärdas att gälla även för övriga heltidsläsande skolformer. Berörda anvisningar för skolor av A-form äro fogade till förutnämnda kungörelse nr 414/1940 angående vissa särskilda besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet. De sakkunniga hålla före, att de bestämmelser jämte anvisningar, som enligt sagda kungörelse skola lända till efterrättelse under redovisningsåret 1940/41, böra tills vidare gälla. Under förutsättning att så blir fallet, synas desamma böra kompletteras, så att de bliva tilllämpliga beträffande lärjungeförhållandena, utom i skolor av A-form, även i övriga här ovan berörda skolformer. I de till kungörelsen fogade anvisningarna torde då böra angivas lämpliga normerande tal att tjäna till ledning vid bedömande av frågan om lärjungeantalets storlek i skolor av B-, D- och b-formerna, och förorda de sakkunniga, att därvid de i det föregående angivna talen måtte bliva gällande. De ytterligare anvisningar, som i berörda hänseende kunna anses erforderliga, torde, på sätt som redan skett i fråga om lärjungarnas fördelning på läraravdelningar i skolor av A-form, böra meddelas av skolöverstyrelsen.

3. Redogörelse för av folkskolinspektörerna verkställda utredningar och planerade organisationsförändringar. Som av det föregående framgått äro de sakkunniga av den meningen, att, i den mån så är möjligt, en plan borde uppgöras för genomförandet av de organisationsförändringar, vilka på grund av sjunkande barnantal eller av andra förhållanden äro påkallade inom de olika skoldistrikten. För att vinna detta syfte hava de sakkunniga hänvänt sig till statens folkskolinspektörer med anhållan, att de i enlighet med av de sakkunniga lämnade anvisningar måtte verkställa förberedande undersökningar rörande aktuella skolorganisatoriska spörsmål. I nämnda anvisningar hava de sakkunniga till ledning för folkskolinspektörerna vid organisationsarbetets plan-

29 läggning i allt väsentligt framfört samma synpunkter, som i det föregående angivits såsom riktlinjer för genomförandet av en rationell organisation av folkskoleväsendet. I det följande skall lämnas en sammanfattande redogörelse för det av folkskolinspektörerna verkställda utredningsarbetet. Dessförinnan må emellertid något beröras själva planläggningen av detta arbete och de åtgärder, som av de sakkunniga i samband därmed vidtagits. Utredningsarbetets planläggning. Det är helt naturligt, att vid en utredning rörande folkskoleväsendets organisation statens folkskolinspektörers medverkan varit erforderlig. En dylik utredning måste nämligen i första hand grunda sig på en ingående kännedom om de nuvarande skolförhållandena, såsom antalet lärare och lärjungar, lokaler, centraliseringsmöjligheter m. m., vilka förhållanden inverka på frågan om folkskoleväsendets rationella organisation. De sakkunniga anhöllo därför i skrivelse till samtliga folkskolinspektörer den 9 april 1940, att de i samarbete med vederbörande skolstyrelser måtte verkställa utredning rörande aktuella skolorganisatoriska spörsmål inom de till respektive inspektionsområden hörande skoldistrikten. Utredningsarbetet borde enligt de sakkunnigas direktiv resultera i en plan, avseende de rationaliseringsåtgärder, som kunde tänkas bliva genomförda under tiden från och med läsåret 1941/42 till och med läsåret 1945/46, d. v. s. den tid för vilken barnantalet i skolorna kunde något så när tillförlitligt beräknas. Folkskolinspektörerna anmodades tillika att före den 1 september 1940 till de sakkunniga inkomma med dels redogörelse för resultatet av verkställda utredningar, dels vissa för de sakkunnigas utredningsarbete erforderliga uppgifter. Såväl redogörelser som uppgifter skulle lämnas å för ändamålet uppgjorda formulär, som av de sakkunniga tillhandahöllos folkskolinspektörerna. För att största möjliga enhetlighet i organisationsarbetet skulle kunna ernås inom de olika inspektionsområdena, angåvo de sakkunniga i nyssnämnda anvisningar vissa riktlinjer, vilka skulle tjäna folkskolinspektörerna till ledning vid arbetets planläggning och utförande. Här må även omnämnas, att de sakkunniga med hänsyn till den stora arbetsbörda, som redan på grund av de löpande göromålen påvilade folkskolinspektörerna, utverkade Kungl. Maj:ts medgivande, att folkskolinspektör, som hade att verkställa ett mera omfattande utredningsarbete, kunde för underlättande av arbetets utförande av skolöverstyrelsen beviljas tjänstledighet under högst en månad år 1940 från övriga till folkskolinspektörstjänsten hörande göromål, och ägde överstyrelsen tillika att under ledigheten förordna vikarie (Kungl. Maj:ts nådiga brev till statskontoret den 8 mars 1940 angående partiell tjänstledighet för folkskolinspektörerna m. m.). Enligt vad de sakkunniga inhämtat, har tjänstledighet för ifråga-

varande ändamål beviljats 42 folkskolinspektörer. Omfattningen av sådan ledighet har växlat mellan 1 och 3 1 / 7 veckor. Sammanlagt har nämnda antal folkskolinspektörer åtnjutit ledighet under en tid av 95 veckor. Såsom var att förutse har folkskolinspektörernas utredningsarbete blivit synnerligen omfattande. Av de lämnade redogörelserna framgår, att inom varje inspektionsområde verkställts ingående undersökningar rörande skolförhållandena, i regel omfattande flertalet av de till inspektionsområdet hörande skoldistrikten. Beträffande skoldistrikt, inom vilka några organisationsförändringar ej vore påkallade, hava uppgifter endast i undantagsfall lämnats. I de från folkskolinspektörerna inkomna redogörelserna lämnas i enlighet med de sakkunnigas anvisningar uppgifter om skolväsendet inom respektive skoldistrikt i följande hänseenden. 1. Nuvarande skolorganisation. 2. Föreslagen skolorganisation. 3. Förändringar i fråga om lärarförhållandena, som bliva en följd av ifrågasatt omorganisation av skolväsendet. 4. Lokalförhållandena före och efter omorganisationen i den mån de beröras därav. 5. Statsbidragsbelopp, som beräknas böra utgå för skolskjutsanordningar eller inackordering av skolbarn. Uppgifterna rörande nuvarande skolorganisation avse förhållandena under läsåret 1939/40. Från vederbörande skoldistrikt hava av folkskolinspektörerna infordrats uppgifter om antalet lärjungar i samtliga skolor nämnda läsår ävensom antalet under åren 1933—1939 födda, inom distriktet boende barn samt deras fördelning på respektive skolområden. För skolor, vilka direkt berörts av omorganisationen, hava mera detaljerade uppgifter rörande antalet lärjungar m. m. inhämtats. I samband med uppgifternas avlämnande hava ett stort antal skolstyrelser i skriftliga framställningar till vederbörande folkskolinspektör gjort vissa uttalanden angående ifrågasatta organisationsförändringar. Muntliga överläggningar mellan skolstyrelserna och folkskolinspektören rörande distriktens skolförhållanden hava också i stor utsträckning förekommit. I icke så få fall hava folkskolestyrelserna beslutat vidtaga för skolväsendets rationalisering erforderliga åtgärder, och icke så sällan hava dessa beslut omedelbart underställts vederbörande lokala myndighets prövning och vunnit dess godkännande. Så vitt av folkskolinspektörernas meddelanden kan bedömas synas de lokala skolmyndigheterna i allmänhet insett nödvändigheten av att ifrågasatta förändringar beträffande skolornas anordning komma till stånd och därför upptagit de av folkskolinspektören framlagda organisationsförslagen med förståelse. Det saknas dock ingalunda exempel på att skoldistrikt be-

31 stämt m o t s a t t sig varje skolförändring och detta även i sådana fall, då en omorganisation varit betingad av såväl ekonomiska som pedagogiska skäl. Denna senare inställning har förklarligt nog framför allt gjort sig gällande, då det varit fråga om a t t helt nedlägga en skola. Genom införskaffande av här ovan berörda uppgifter har folkskolinspektören erhållit kännedom om dels skolornas lärjungeantal vårterminen 1940, dels beräknat barnantal inom de olika skolområdena under de närmaste läsåren. Med ledning av dessa uppgifter, skolstyrelsernas framställningar och av vad som framkommit vid ovannämnda med skolstyrelserna förda överläggningar har folkskolinspektören haft a t t taga ställning till frågan om skolväsendets anordning inom de av utredningen berörda skoldistrikten samt a t t planlägga de organisationsförändringar, som lämpligen skulle k u n n a genomföras under den tid, undersökningen närmast avsåge. Det torde knappast behöva framhållas, a t t det är förenat med mycket stora svårigheter a t t göra upp en plan rörande sådana förändringar i skolväsendets organisation, vilka icke äro avsedda a t t omedelbart genomföras. P å grund av de många faktorer, som inverka på dessa frågor, är det särskilt vanskligt a t t på förhand beräkna vilken organisation, som vid en senare t i d p u n k t kan vara lämplig och möjlig a t t genomföra. D e t t a gäller även för det fall, a t t vissa allmänna riktlinjer lämnats till ledning för planens uppgörande. H ä r a v följer, a t t de av folkskolinspektörerna nu framlagda organisationsplanerna till övervägande delen äro a t t b e t r a k t a som preliminära förslag, vilka enligt folkskolinspektörernas uppfattning och under vissa förutsättningar anses kunna genomföras. Huruvida dessa förslag framdeles komma a t t realiseras, beror ytterst på de statliga myndigheter, vilka hava a t t pröva och avgöra ärenden rörande folkskoleväsendets organisation. De på grund av tidsläget rådande förhållandena hava självfallet i icke ringa grad försvårat utredningsarbetet. D e t är sålunda under nuvarande tid vanskligare än eljest a t t bedöma, huruvida statsbidrag k a n beräknas komma a t t utgå för uppförande av genom en omorganisation erforderliga nya skollokaler, liksom a t t tillförlitligt beräkna kostnaderna för de skolskjutsar, som genom en centralisering bliva nödvändiga. De sakkunniga återkomma i det följande till dessa frågor. Exempel på organisationsförändringar. Det har självfallet icke varit möjligt för de sakkunniga a t t ingå på en detalj granskning av alla de förslag till organisationsförändringar, som av folkskolinspektörerna framlagts och som närmare motiverats genom ett i regel synnerligen omfattande utredningsmaterial. D e sakkunniga hava icke heller funnit det vara lämpligt eller möjligt a t t här lämna någon mera ingående redogörelse för de inom de olika inspektionsområdena ifrågasatta förändringarna. Visserligen hava

dessa förslag tillkommit efter i varje särskilt fall verkställd utredning, men de äro dock, såsom redan framhållits, att betrakta som preliminära förslag, vilkas genomförande äro beroende av skolmyndigheternas prövning och avgörande. Därtill kommer, att en dylik redogörelse skulle få en alltför stor omfattning för att lämpligen kunna införas här. De sakkunniga hava dock ansett sig böra lämna några korta sammandrag av redogörelserna från ett mindre antal inspektionsområden i olika delar av landet såsom belysande exempel på omfattningen av de rationaliseringsåtgärder, som kunna ifrågakomma. Allt efter de inom olika inspektionsområden skiftande förhållandena hava mer eller mindre genomgripande rationaliseringsåtgärder visat sig erforderliga. Barnantalet minskas i flertalet av de skoldistrikt på landsbygden, vars skolförhållanden varit föremål för undersökning, och det är givetvis denna företeelse, som framför allt påkallar de nu ifrågasatta åtgärderna. Av redogörelsen från ett inspektionsområde i södra Sverige kunna följande uppgifter inhämtas. Vid slutet av vårterminen 1940 respektive den 1 juli samma år hade i 30 landsbygdsdistrikt indragits sammanlagt 38 lärartjänster, därav 6 ordinarie och 9 extra ordinarie folkskollärartjänster, 19 ordinarie och 3 extra ordinarie småskollärartjänster samt 1 biträdande lärartjänst. Under läsåren 1941/42—1945/46 komma enligt i vederbörlig ordning fastställda beslut att indragas ytterligare 6 ordinarie och 2 extra ordinarie folkskollärartjänster, 8 småskollärartjänster och 1 biträdande lärartjänst. Statsbidraget för på grund av dessa tjänsteindragningar behövliga skolskjutsanordningar beräknas uppgå till omkring 10 000 kronor. Den av folkskolinspektören verkställda utredningen har emellertid givit till resultat, att inom en del skoldistrikt organisationsförändringar, medförande indragning av ännu ett antal lärartjänster, under de närmaste åren böra genomföras. Utredningen i denna del omfattar 29 landsbygdsdistrikt och berör 4 B 1-, 11 B 2-, 1 B 3-, 1 D 2-, 3 a- och 19 b-skolor. Vid slutet av vårterminen 1940 uppgick antalet lärjungar i dessa skolor till 702. Enligt den av folkskolinspektören uppgjorda organisationsplanen, avsedd att genomföras under sistnämnda fem läsår, skulle övervägande antalet av dessa lärjungar hänvisas till andra skolor inom samma eller närgränsande skoldistrikt, varigenom det bleve möjligt att indraga flertalet av nyssnämnda skolor. I vissa fall måste skolformen ändras. Folkskolinspektören beräknar antalet skolor efter omorganisationen till följande: 1 B 1-, 2 B 2-, 3 B 3- och 3 b-skolor med ett beräknat lärjungeantal av sammanlagt 163. Antalet lärartjänster, som härigenom beräknas bliva indragna, uppgår till 14 tjänster i folkskolan, 22 småskollärartjänster och 1 tjänst vid mindre folkskola. Då i flera fall barnen i de indragna skolorna kunna utan anlitande av skolskjutsar hänvisas

till annan skola, och då även i övriga fall avstånden mellan skolorna äro jämförelsevis korta, beräknas statsbidraget till centraliseringskostnaderna uppgå till endast omkring 13 000 kronor. Enligt de lämnade uppgifterna skulle alltså antalet lärartjänster inom här ifrågavarande inspektionsområde under åren 1940/45 komma att minskas med icke mindre än 35 folkskollärartjänster, 4 biträdande lärartjänster, 52 småskollärartjänster och 1 lärartjänst vid mindre folkskola. Någon nyanskaffning av skollokaler synes ej vara erforderlig på grund av ifrågavarande centraliseringsåtgärder. Ett sammandrag av uppgifterna från ett inspektionsområde i västra Sverige lämnar följande resultat. Utredningen omfattar 16 landsbygdsdistrikt och berör följande antal vid slutet av vårterminen 1940 befintliga skolor, nämligen 1 A-, 3 B l - , 11 B 2-, 13 B 3-, 5 D 1-, 2 a- och 13 b-skolor. Barnantalet i dessa skolor utgjorde vid slutet av vårterminen 1940 785 och beräknas läsåret 1945/46 hava sjunkit till 556 eller med nära 30 procent. Enligt den uppgjorda organisationsplanen skulle samtliga D 1-skolor och ett antal B-skolor indragas genom att barnen hänvisades till andra skolor, varjämte vid vissa skolor ändrad skolform skulle införas. I stället för nyssnämnda antal skolor beräknas följande skolor vara erforderliga i ifrågavarande skoldistrikt läsåret 1945/46, nämligen 2 B 1-, 4 B 2-, 9 B 3- och 4 b-skolor. Vid en av B 1-skolorna beräknas sjunde klassen bilda särskild läraravdelning. Omorganisationen innebär, att 8 ordinarie och 7 extra ordinarie folkskollärartjänster, 11 ordinarie och 2 extra ordinarie småskollärartjänster, 1 biträdande lärartjänst och 5 lärartjänster vid mindre folkskolor skulle kunna indragas. Statsbidraget till centraliseringskostnaderna beräknas uppgå till omkring 29 500 kronor, därav för skolskjutsanordningar cirka 22 300 kronor och för inackordering av skolbarn cirka 7 200 kronor. Nyanskaffning av skollokaler på grund av centraliseringen synes ej vara erforderlig. Från ett mellansvenskt inspektionsområde kan ur redogörelsen följande inhämtas rörande förhållandena inom 30 landsbygdsdistrikt. Lärjungeantalet i de av utredningen berörda skolorna utgjorde vid slutet av vårterminen 1940 3 948 och beräknas läsåret 1945/46 komma att uppgå till 3 277, vilket sålunda innebär en minskning i lärjungeantalet med cirka 17 procent. Under år 1940 hava indragits 7 ordinarie och 2 extra ordinarie folkskollärartjänster, 10 ordinarie småskollärartjänster, 1 biträdande lärartjänst och 2 lärartjänster vid mindre folkskolor. För de på grund av organisationsförändringarna behövliga skolskjutsarna beräknas statsbidrag utgå med ett belopp av omkring 15 000 kronor. Folkskolinspektören meddelar, att samtliga av indragningarna föranledda förflyttningar 3 — 404606

av ordinarie lärare kunnat ske med tillämpning av bestämmelserna i § 5 kungörelsen nr 34/1938, d. v. s. genom så kallad frivillig förflyttning. De ytterligare rationaliseringsåtgärder, som anses erforderliga inom detta inspektionsområde, skulle enligt den uppgjorda organisationsplanen möjliggöra indragning av ytterligare 28 folkskollärartjänster, 24 småskollärartjänster, 3 biträdande lärartjänster och 3 lärartjänster vid mindre folkskolor. E t t belopp av omkring 43 000 kronor beräknas som statsbidrag för de härav föranledda skolskjutsanordningarna. I ett icke ringa antal fall kunna indragningarna ske utan anlitande av skolskjutsar. Folkskolinspektören meddelar, att det övervägande antalet indragningar sker i samband med centraliseringsåtgärder, vilka medföra avsevärt bättre skolformer och skolförhållanden i övrigt, och att icke fullt en femtedel av de föreslagna indragningarna nödvändiggöra införandet av svagare skolformer. Det må här anmärkas, att för organisationsplanens genomförande kräves beträffande två skoldistrikt uppförande av nya skolbyggnader. Flera av de nu använda skollokalerna uppgivas vara av otillfredsställande beskaffenhet. I båda fallen skulle flera mindre skolor sammanslås till en centralskola av enkel A-form. Genom centraliseringen skulle sålunda följande skolor komma att indragas, nämligen i det ena skoldistriktet 1 B 1-skola, 2 B 2-skolor och 1 D 1-skola och i det andra 1 B 1-skola, 2 B 2-skolor och 1 B3-skola. Ur den av folkskolinspektören i ett annat mellansvenskt inspektionsområde lämnade redogörelsen må följande anföras. Folkskolinspektören framhåller till en början, att den katastrofala nedgången i födelsetalen inom inspektionsområdet nödvändiggjort en avsevärd sammankrympning av skolorganisationen, och att till följd härav under de senaste sju åren omkring 70 lärartjänster indragits. Sedan därefter berörts de stora svårigheter, som möta vid genomförandet av organisationsförändringarna, göres följande uttalande: »Inför det försämrade ekonomiska läget och nödvändigheten av att på alla områden iakttaga största möjliga sparsamhet är det ofrånkomligt att i snabbare takt genomföra en önskvärd rationalisering av folkskoleväsendet, och genom Folkskolans besparingssakkunniga ha inspektörerna nu erhållit ett kraftigare stöd vid framförandet av nödvändiga förslag till besparingsåtgärder». Härefter lämnas följande uppgifter om redan verkställda och planerade indragningar av lärartjänster inom inspektionsområdet. Vid slutet av vårterminen 1940 respektive den 1 juli detta år hava indragits 7 ordinarie och 5 extra ordinarie folkskollärartjänster, 12 ordinarie småskollärartjänster och 2 lärartjänster vid mindre folkskolor. Under förutsättning, att ingen förändring sker i skoldistriktens organisation genom införandet av det sjunde skolåret och att ingen större ökning av det beräknade elevantalet uppkommer, skulle enligt den föreslagna ra-

35 tionaliseringsplanen under tiden fram till läsåret 1945/46 ytterligare följande antal lärartjänster kunna indragas, nämligen 29 ordinarie och 5 extra ordinarie folkskollärartjänster, 21 ordinarie småskollärartjänster, 3 biträdande lärartjänster och 7 lärartjänster vid mindre folkskolor. Sammanlagda antalet under åren 1940/45 indragna tjänster skulle enligt dessa beräkningar uppgå till 91. Två nya extra ordinarie småskollärarinnetjänster torde dock behöva inrättas under sagda tid, varför verkliga minskningen i antalet lärartjänster beräknas uppgå till 89. För rationaliseringsplanens genomförande skulle krävas statsbidrag för anordnande av skolskjutsar och inackordering med ett belopp av omkring 48 000 kronor, varifrån dock avgår ett belopp av omkring 5 200 kronor, utgörande statsbidrag för skolskjutsar, som hittills varit anordnade, men som genom de föreslagna åtgärderna skulle bliva obehövliga. De ifrågasatta organisationsförändringarna synas ej medföra några oundgängliga krav på nya skollokaler. De föreslagna indragningarna av skolor och läraravdelningar beräknas för barnens vidkommande att medföra undervisning i högre skolformer i 42 fall och i lägre skolformer i 23 fall. I övrigt blir skolformen oförändrad. De i det föregående lämnade uppgifterna äro hämtade ur redogörelser rörande ifrågasatta rationaliseringsåtgärder inom inspektionsområden i södra, västra och mellersta Sverige. Det bör emellertid här framhållas, att det ingalunda förhåller sig så, att åtgärder av liknande omfattning skulle kunna vidtagas inom alla övriga inspektionsområden i nämnda delar av landet. Inom vissa, icke så få områden äro förhållandena i stället sådana, att organisationsförändringar av betydligt mindre omfattning äro påkallade. Antalet indragna lärartjänster är sålunda i flertalet inspektionsområden avsevärt lägre än i de fall, vilka i det föregående blivit berörda, dock är minskningen av antalet tjänster på alla håll starkt framträdande. De uppgjorda organisationsplanerna visa sålunda, att antalet lärartjänster, som inom varje inspektionsområde under tiden till och med läsåret 1945/46 ifrågasattes till indragning i regel icke understiger 20 men väl kan uppgå till avsevärt större antal. I ett avseende gör sig inom nu ifrågavarande inspektionsområden samma tendens gällande, nämligen en kraftig minskning av antalet folk- och småskollärartjänster, medan däremot i de norrländska inspektionsområdena indragningarna framför allt drabba de mindre folkskolorna. Här inträffar det icke sällan, att folkskollärartjänsternas antal ökas. Samma tendens, ehuru mindre framträdande, visar sig i fråga om behovet av småskollärarinnetjänster. I det följande lämnas några uppgifter, som kunna anses vara belysande för här berörda och andra skolförhållanden i vissa norrländska inspektionsområden.

86 Folkskolinspektören i ett av nyssnämnda områden anför i sin redogörelse bland annat följande. »Inom dem (de mera vidsträckta skoldistrikten) synes pågå en omflyttning av befolkningen med dragning mot de centrala delarna av kommunen och därmed följande avfolkning av mera avlägset liggande delar. Då de flesta av de mindre folkskolorna, som inom detta inspektionsområde varit ganska talrika, funnits till just i ytterområdena av de större och glest befolkade skoldistrikten, blir nu en nedläggning av många mindre folkskolor nödvändig på grund av ett alltför ringa barnantal. Indragningen av skolor kommer följaktligen att i hög grad drabba lärare vid dylika skolor och således i allmänhet småskollärarinnorna.» Folkskolinspektören lämnar därefter den uppgiften, att det totala antalet tjänster för lärare med småskollärarexamen beräknas komma att minskas från 213 år 1940 till 149 år 1946 eller med icke mindre än 64 tjänster, därav 46 vid mindre folkskolor. Antalet tjänster i den egentliga folkskolan visar däremot en jämförelsevis ringa minskning under ifrågavarande tidsperiod eller från 202 till 197, alltså endast 5 tjänster. Den totala nedgången i antalet lärartjänster inom inspektionsområdet från 1940 till 1946 beräknas sålunda till 69 tjänster, av vilka dock 22 indragits under år 1940. Ökningen av statsbidraget för på grund av centraliseringen erforderliga skolskjutsanordningar och för inackordering av skolbarn beräknas uppgå till ett belopp av sammanlagt omkring 76 000 kronor. I detta fall uppgivas kostnaderna för ifrågavarande anordningar vara beräknade under hänsynstagande till de vid tiden för uppgifternas lämnande rådande prisförhållandena. I ett fåtal fall är genomförandet av de föreslagna centraliseringsåtgärderna helt beroende av, huruvida nya skollokaler kunna anskaffas. Nybyggnad för en B 1-skola med 3 lärosalar, gymnastik- och slöjdsalar är sålunda erforderlig i ett skoldistrikt. I övrigt synas uppkomma behov av två eller tre lärosalar, varvid räknas med att samtidigt böra uppföras två gymnastiksalar, två slöjdsalar och en skolkökslokal. Från ett annat inspektionsområde må följande uppgifter lämnas. Folkskolinspektören anför bland annat följande: »Under de nio åren från vårterminen 1931 till vårterminen 1940 har antalet barn vid folkskolorna inom inspektionsområdet minskat med i runt tal 2 000 eller 21.5 procent, och under tiden vårterminen 1940 till vårterminen 1946 kan barnantalet beräknas ytterligare nedgå med omkring 400, om man bortser från in- och utflyttningar och den ökning i de skolpliktigas antal, som införandet av ett sjunde läsår skulle medföra. Sammanlagt beräknas 77 lärartjänster, därav 28 folkskollärarbefattningar och 49 småskollärarbefattningar, bli indragna under 1940/41—1945/46. Vid av indragningen ej berörda skolor komma under samma tid 15 nya tjänster att bli erforderliga, därav 7 folkskollärartjänster och 8 småskollärartjänster. En jämförelse mellan

antalet lärartjänster läsåret 1939/40 och det beräknade antalet 1945/46 visar således en minskning av 62 tjänster eller 14.6 procent av hela antalet.» Av de övertaliga tjänsterna, vari ingå 15 lärartjänster vid mindre folkskola, hava 24 indragits efter slutet av läsåret 1939/40. Då 14 folkskollärare och 27 småskollärarinnor avgå med pension under åren 1940/46, beräknas övervägande antalet övertaliga lärare kunna placeras å annan tjänst inom inspektionsområdet. I de fall, då sannolikheten talat för att erforderliga nya lärosalar ej kunna anskaffas genom nybyggnad under den tid, utredningen avser, har räknats med förhyrda lokaler. Antalet sådana lokaler uppgå enligt uppgifterna till 5. Genom den sålunda föreslagna centraliseringen uppkommer behov avskolskjutsar och inackordering, för vilka anordningar beräknas utgå statsbidrag med ett belopp av omkring 23 800 kronor (15 500 -}- 8 300). Den av folkskolinspektören i ett annat inspektionsområde lämnade redogörelsen visar, att centraliseringsåtgärderna vad beträffa skolindragningar främst inverka på förekomsten av mindre folkskolor. Redogörelsen berör 9 skoldistrikt. Läsåret 1939/40 funnos i dessa skoldistrikt sammanlagt 84 mindre folkskolor. Enligt den uppgjorda organisationsplanen beräknas 37 av ifrågavarande skolor bliva indragna. I ett skoldistrikt, som under läsåret 1939/40 hade 24 mindre folkskolor, komma 11 sådana skolor att indragas. Barnen från flertalet av de indragna mindre folkskolorna komma att med anlitande av skolskjutsar och inackordering hänvisas till folkskolor i angränsande skolområden. En mindre folkskola med högt och ytterligare stigande barnantal förändras till skola av B 2-form, en annan mindre folkskola med ett jämförelsevis högt barnantal förändras till skola av B 3form, 2 skolor sammanslås till en skola av B 3-form. En skola av B 3-form och 2 mindre folkskolor sammanslås till skola av B 2-form, och 3 andra mindre folkskolor bilda en gemensam B 2-skola. Samtliga ifrågavarande lärjungar erhålla sålunda undervisning i skolor av högre skolform. I övrigt ifrågasattes till indragning endast 1 B 2-skola och 3 B 3-skolor, varjämte några skolor komma att förändras till närmast lägre skolform, nämligen 6 skolor från B 1- till B 2-form och 6 B 2-skolor till B 3-form. Så vitt av redogörelsen framgår synas de här berörda centraliseringsåtgärderna icke kräva nyanskaffning av skollokaler. För anordnande av skolskjutsar och inackordering av skolbarn beräknas en höjning av statsbidragsbeloppet för sagda ändamål med omkring 54 500 kronor (42 400 + 12 100). Ett av de nordligast belägna inspektionsområdena intager en särställning i det avseendet, att skolornas lärjungeantal där visar en ganska be-

tydande stegring. Från läsåret 1939/40 till och med läsåret 1945/46 beräknas en ökning av antalet lärjungar med omkring 1 200 barn. Det är under sådana förhållanden tydligt, att någon minskning i antalet lärare under sagda tid ej kan ifrågakomma. Av de i redogörelsen härifrån lämnade uppgifterna framgår också, att det totala antalet lärare något ökas. Visserligen beräknas 15 mindre folkskolor bliva indragna, men organisationsplanens genomförande skulle i stället medföra en ökning av folkskolornas antal. Dels på grund av ökat lärjungeantal, dels till följd av organisationsförändringarna beräknas läraravdelningarnas antal komma att ökas med 10. Genom de föreslagna centraliseringsåtgärderna skulle behov av statsbidrag till skolskjutsar och inackordering uppkomma, och beräknas härför ett belopp av omkring 35 000 kronor (26 000 + 9 000). Centraliseringsplanens genomförande nödvändiggör anskaffande av 13 å 14 nya lärosalar, varjämte 3 slöjdsalar, 2 gymnastiksalar och eventuellt 2 skolkökslokaler beräknas bliva uppförda i samband därmed. Folkskolinspektören framhåller, att skolorganisationens utvidgning till följd av ökat barnantal även medför behov av ett flertal nya skolbyggnader. Det må här anmärkas, att de av folkskolinspektörerna angivna statsbidragsbeloppen, vilka beräknats komma att utgå för anordnande av skolskjutsar och för inackordering av skolbarn, avse de årligen erforderliga beloppen för ifrågavarande ändamål, ävensom att, där ej annat angives, kostnaderna för ifrågavarande anordningar beräknats på grundval av de under redovisningsåret 1939/40 rådande prisförhållandena. Ehuru de i det föregående lämnade redogörelserna rörande genomförda och planerade rationaliseringsåtgärder endast berört ett fåtal inspektionsområden, torde desamma dels giva en antydan om arten och omfattningen av det utredningsarbete, som i enlighet med de sakkunnigas anvisningar utförts av folkskolinspektörerna, dels kunna tjäna som belysande exempel på de organisationsproblem, som i större eller mindre omfattning framträda inom samtliga inspektionsområden. Visserligen äro de lokala förhållandena synnerligen skiftande, men det torde likväl kunna sägas, att de centraliseringsåtgärder, vilka planerats inom ifrågavarande inspektionsområden, i stort sett visa på vilket sätt rationaliseringsarbetet kommer att bedrivas i olika delar av landet. Rationaliseringens inverkan beträffande skolformerna. De sakkunniga, vilka, som förut nämnts, icke funnit sig böra eller kunna framlägga detaljerade redogörelser för de av folkskolinspektörerna uppgjorda organisationsplanerna, vilja dock här-lämna några siffermässiga uppgifter, avseende att visa de förändringar i fråga om skolformer m. m., som skulle uppkomma genom realiserandet av de av folkskolinspektörerna ifrågasatta rationalise-

39 ringsåtgärderna. Uppgifterna, som gälla samtliga inspektionsområden, avse såväl de år 1940 genomförda och sålunda under läsåret 1940/41 tillämpade anordningarna som — i allt väsentligt — de förändringar, vilka enligt de uppgjorda organisationsplanerna beräknas kunna genomföras under femårsperioden 1941/42—1945/46. 1. Förändringar

från högre till lägre

Från A- form till B 1-form > Bl- » » B 2- » » B 2- » » B 3- » » a» »b» 2. Förändringar

39 skolor 201 » 310 » 86 »

från lägre till högre

Från B 1-form till A- form » B2- » » Bl- » » B 3- » » B 2- » » b» »a» » cl-» » b» 8. Nyinrättade

Skolor av B 1-form » » B 2- » » » B 3- » » » D- » » »a» » »b» » » cl- »

skolform: 28 skolor 90 » 9 » ..39 » 14 »

skolor:

Skolor av B 1-form » » B 2- » » » B 3- » » »b» 4. Indragna

skolform:

12 skolor 28 » 18 » 63 » skolor: 32 skolor 248 » 268 » 564 > 4 » 878 » 14 »

Som komplettering till förestående uppgifter må följande anföras. I icke så få fall har en omorganisation genomförts respektive föreslagits, som medfört eller kommer a t t medföra andra förändringar i fråga om skolornas allmänna anordning än de som redovisats i förestående uppställning. H ä r p å må lämnas följande exempel. I n o m ett skoldistrikt finnas flera skolor av B 2- och B 3-form. Lokalförhållandena äro otillfredsställande och nybyggnader äro erforderliga vid flertalet skolor. Sammanlagda lärjungeantalet i ifrågavarande skolor är

lämpligt för en enkel A-skola. Man har då ansett, att det i ett sådant fall, trots därigenom uppkommande krav på en större nybyggnad och skolskjutsanordningar, även ur ekonomisk synpunkt vore lämpligt att genomföra en centralisering, varigenom de mindre skolorna sammanslås till en gemensam skola av A-form. En dylik omorganisation är givetvis tänkbar, särskilt i det fall att nya lokaler äro oundgängligen nödvändiga vid flera av de befintliga skolorna och att lärjungeantalet är så stort, att vid en eller flera av dessa skolor lärartjänster eljest måste nyinrättas. Det är emellertid endast undantagsvis en centralisering av sådan omfattning ifrågasattes. I en del fall föreslås en omorganisation, varigenom flera mindre skolor av olika anordningstyper, såsom B 3- eller D 1-form, sammanföras till en gemensam skola, som, alltefter lärjungeantalets storlek, anordnas enligt första eller andra B-formen. Flertalet av de folkskolor, som i ovanstående uppgifter angivits såsom nyinrättade, hava tillkommit genom liknande organisationsförändringar. Det kan till och med förekomma, att en B 1skola med särskilt lågt barnantal, sedan en del lärjungar hänvisats till skolor inom närgränsande skolområden, förändras till skola av B 3-form. Det inträffar icke så sällan, att lärjungeantalet i en B 2-skola blir så lågt, att det icke motiverar särskild småskoleavdelning, men å andra sidan är för högt för en skola av tredje B-formen. I dylika fall vidtages ofta den anordningen, att småskolans barn överföras till annan skola, medan folkskoleavdelningen bibehålles som B 2-form. Inom ett fåtal inspektionsområden vidtagas också sådana förändringar, som avse införandet av heltidsläsande skolor. Även andra organisationsförändringar kunna förekomma, och det bör därför ytterligare understrykas, att i de ovan lämnade uppgifterna icke kunnat redovisas alla de förändringar i skolorganisationen, som vidtagits eller planerats. Detta gäller dock främst den egentliga folkskolan. Det är emellertid, icke minst ur besparingssynpunkt, synnerligen angeläget, att alla möjligheter utnyttjas för att skolornas anordning skall kunna anpassas efter de rådande lokala förhållandena. Endast därigenom kan en tillfredsställande rationalisering av folkskoleväsendet genomföras. Frågan om rationaliseringsåtgärdernas inverkan beträffande förekomsten av högre och lägre skolformer må i detta sammanhang något beröras. Det ligger i sakens natur, att den åtgärd, som vid minskat barnantal i en skola i första hand vidtages, är att skolan förändras till närmast lägre skolform. Då B 1- och B 2-formerna äro de på landsbygden vanligast förekommande skolformerna, blir det alltså skolor av dessa typer och framför allt B 2-skolorna, som komma att röna inverkan av dylika åtgärder. Av ovanstående uppställning framgår också, att omkring 200 B 1-skolor och omkring 300 B 2-skolor komma att förändras till lägre skolform. Beträffande de på landsbygden mera sparsamt förekommande A-skolorna är det endast ett fåtal, som, då fråga är om folkskolestadiet, drabbas av en

sådan åtgärd. Däremot skulle ett 80-tal småskolor av a-form komma att förändras till b-form. I de fall, där en ändamålsenlig organisation, lämpligt anpassad efter skolans sjunkande lärjungeantal, icke kan åstadkommas genom en förändring av skolformen, måste andra åtgärder vidtagas, och ofta nog finnes därvid endast ett att göra, nämligen att helt nedlägga skolan. De förut lämnade uppgifterna om redan verkställda eller planerade skolindragningar visa den ungefärliga omfattningen av dylika åtgärder inom de skoldistrikt, som utredningen omfattar. Av skolor, omfattande det egentliga folkskolestadiet, är det främst B 2och B 3-skolor, som indragas. Sammanlagt beräknas antalet sådana skolor komma att minskas med omkring 500. Småskolavdelningarna av b-form drabbas dock ännu hårdare av indragningarna, i det att närmare 900 sådana läraravdelningar anses kunna indragas. I den mån de ifrågasatta åtgärderna kunna genomföras, kommer antalet mindre folkskolor att kraftigt reduceras. Utöver de i organisationsplanerna till indragning föreslagna skolorna av detta slag, omkring 560, återstår nämligen ett jämförelsevis ringa antal i de av indragningarna berörda skoldistrikten. Detta förhållande är givetvis ur skolsynpunkt synnerligen betydelsefullt. Lärjungarna i de indragna skolorna hänvisas nämligen nära nog undantagslöst till skolor av bättre skolformer, vilket i regel får anses innebära en för dessa barn förbättrad undervisning. Då detta säges, ligger däri intet underkännande av det arbete, som utförts och utföres i dessa skolor, och som från olika håll erhållit de bästa vitsord. De yttre förhållanden, under vilka dessa skolor arbeta, äro dock i regel mycket ogynnsamma, vilket bidrager till att försvaga de mindre folkskolornas ställning i skolorganisationen. Genom indragning av de oftast ensligt belägna, med otillfredsställande lokaler och bostäder försedda mindre folkskolorna minskas också antalet »ensamboende lärarinnor». I och med en skolas nedläggande förflyttas nämligen i övervägande antal fall vederbörande lärarinna till annan tjänst vid skola med bättre belägenhet. Detta är ur såväl berörda lärarinnors som det allmännas synpunkt en mycket betydelsefull vinst av dessa indragningar. Rationaliseringsåtgärderna påkalla emellertid icke endast sådana förändringar i organisationen, varigenom lägre skolformer införas och skolor indragas. Såsom framgår av uppställningen kunna vid ett icke ringa antal skolor bättre skolformer införas. Härvid märkes främst en ökning av antalet B 1-skolor. Dessutom kommer ett antal folkskolor av B 1, B 2 och B 3-form samt småskolor av b-form att nyinrättas. Några exakta uppgifter om de olika skolformernas förekomst efter de föreslagna organisationsplanernas genomförande kunna, som redan nämnts,

icke lämnas. I stort sett torde dock följande approximativa uppgifter kunna anses giva en något så när riktig uppfattning om de förändringar, som i nu berörda avseende kunna väntas uppkomma. Den totala minskningen av antalet skolor torde kunna beräknas till ett tiotal A-skolor, omkring 120 B 1-skolor och omkring 400 B 2-skolor. I samtliga fall avses endast folkskolestadiet. Beträffande småskolorna synes man böra räkna med att antalet skolor av a-form kommer att minskas med omkring 50 och skolor av b-form med icke mindre än omkring 750. Oaktat den omfattande indragningen av B 3-skolor kommer dessa skolors totala antal att ökas med ett 50-tal, vilken ökning beror på att ett så stort antal B 2-skolor förändras till B 3-form. Såsom redan angivits beräknas antalet indragna mindre folkskolor komma att uppgå till omkring 560, vilket tal även kan anses beteckna den totala minskningen av dessa skolors antal. Organisationsförändringarna ur pedagogisk synpunkt. I detta sammanhang uppkommer frågan, huruvida genomförandet av här ifrågavarande organisationsförändringar, om desamma bedömas från pedagogiska synpunkter, kunna anses i det stora hela innebära ett försvagande eller en förstärkning av skolväsendet. De ovan lämnade uppgifterna om det stora antalet skolor, som beräknas övergå från högre till lägre skolform, kunna giva anledning till det antagandet, att över huvud taget en skolförsämring skulle uppkomma. Som förut nämnts är det framförallt B 1- och B 2skolor, som komma att förändras till lägre skolform. En förändring av en skola från B 1- till B 2-form kan väl ej anses innebära någon mera avsevärd skolförsämring. Däremot måste det förhållandet, att ett så stort antal B 2-skolor förändras till B 3-form, ur skolsynpunkt betecknas som en beklaglig konsekvens av rationaliseringsåtgärderna. Frånvaron av särskild småskoleavdelning vid B 3-skolorna gör nämligen denna skolform till en avsevärt svagare skoltyp än B 2-skolan. Ett stort antal lärjungar kommer alltså härigenom att erhålla undervisning i en svagare skolform. Därtill kommer, att de förutvarande lärarna i berörda B 2-skolor under sin tidigare tjänstgöring i regel ej meddelat undervisning å småskolestadiet. De härmed förbundna olägenheterna komma att göra sig särskilt gällande under de närmaste åren, då ifrågavarande förändringar kunna förväntas bliva genomförda i synnerligen stor omfattning. De sakkunniga hava därför ansett sig böra till prövning upptaga frågan, huruvida icke åtgärder borde vidtagas i syfte att göra ifrågavarande lärare mera förtrogna med småskolans arbetsmetoder, och de sakkunniga återkomma längre fram till detta spörsmål. Det är icke möjligt att siffermässigt visa i vilken omfattning lärjungarna i de av åtgärderna berörda skolorna efter skedd omorganisation komma att

erhålla undervisning i likvärdiga skolformer eller i högre eller lägre sådana. Av de av folkskolinspektörerna lämnade redogörelserna kunna dock vissa uppgifter rörande dessa förhållanden inhämtas. Vad då först beträffar lärjungarna i de skolor, som helt nedläggas, komma, såsom redan nämnts, övervägande antalet barn i de mindre folkskolorna att erhålla undervisning i bättre skolformer, och detsamma synes i stort sett bliva fallet i fråga om B 3-skolornas lärjungar. De till de indragna B 2-skolorna hörande lärjungarna komma i allmänhet att hänvisas till skolor av samma eller högre skolform och liknande är förhållandet beträffande b-skolornas lärjungar. Lägges härtill det lärjungeantal, som tillhör skolor, vilka förändras från lägre till högre skolform, ävensom de till nyinrättade skolor hänvisade ofta från svagare skolformer kommande barnen, torde det med ganska stor säkerhet kunna fastslås, att resultatet av rationaliseringsåtgärderna i förevarande hänseende blir, att övervägande antalet härav berörda barn kommer att erhålla undervisning i bättre skolformer och att folkskoleväsendets rationalisering sålunda i stort sett även kan anses innebära en skolförbättring. Indragning av lärartjänster. Det är tydligt, att de omfattande förändringar beträffande skolväsendets organisation, som nu ifrågasättas, komma, i den mån de genomföras, att i hög grad inverka på lärarbehovet. Av de i det föregående lämnade uppgifterna framgår också, att antalet lärartjänster kommer att avsevärt minskas. Längre fram återfinnas uppgifter, som visa det beräknade verkliga lärarbehovet under de närmaste läsåren inom hela riket. De sakkunniga hava emellertid ansett sig böra här lämna några uppgifter rörande rationaliseringsåtgärdernas mera direkta inverkan på lärarbehovet. Dessa uppgifter, som utgöra sammandrag av folkskolinspektörernas redogörelser, avse alltså förhållandena endast i de skoldistrikt, vars folkskoleväsen nu varit föremål för närmare utredning och där sålunda åtgärder i syfte att vinna en mera rationell organisation redan vidtagits eller anses böra komma till stånd. Förändring i lärarbehovet, som uppkommer enbart på grund av ökning eller minskning av antalet lärjungar utan samband med en omorganisation av skolväsendet, redovisas alltså ej här. Den ökning i antalet tjänster av olika slag, som, ehuru i mycket ringa omfattning, beräknas uppkomma vid omorganisationens genomförande inom ett fåtal skoldistrikt, har däremot tagits med vid beräkningen. Vidare må anmärkas, att de angivna talen framkommit genom bearbetning av det av folkskolinspektörerna ingivna utredningsmaterialet och icke genom av dem gjorda sammanställningar. Enligt de på angivet sätt gjorda beräkningarna har på grund av under år 1940 genomförda organisationsförändringar, vilka trätt i tillämpning läsåret 1940/41, antalet lärartjänster minskats med

44 121 ordinarie folkskollärartjänster, 88 extra ordinarie folkskollärartjänster, 8 biträdande lärartjänster, 168 ordinarie småskollärartjänster, 30 extra ordinarie småskollärartjänster, 132 lärartjänster vid mindre folkskolor eller sammanlagt 547 tjänster. Genomförandet av de av folkskolinspektörerna för läsåren 1941/42— 1945/46 planerade rationaliseringsåtgärderna skulle enligt på liknande sätt gjorda beräkningar komma att medföra en total minskning av antalet lärartjänster med sammanlagt 301 ordinarie folkskollärartjänster, 166 extra ordinarie folkskollärartjänster, 36 biträdande lärartjänster, 621 ordinarie småskollärartjänster, 64 extra ordinarie småskollärartjänster, 432 lärartjänster vid mindre folkskolor eller tillsammans 1 620 tjänster. D e rationaliseringsåtgärder, som inom här berörda skoldistrikt dels under år 1940 redan vidtagits, dels i enlighet med folkskolinspektörernas organisationsplaner ifrågasättas till genomförande under åren 1941/42—1945/46 beräknas sålunda medföra en minskning av antalet lärartjänster inom folkskoleväsendet med sammanlagt omkring 2 160. D e tjänsteindragningar, som, särskilt på grund av numera gällande bestämmelser rörande lärjungarnas fördelning på läraravdelningar i skolor av A-form, skett eller k o m m a a t t ske inom övriga, i undersökningen ej ingående skoldistrikt, äro alltså ej medräknade i nämnda antal. Å andra sidan är däri icke heller inräknad den ökning av antalet tjänster, huvudsakligen småskollärartjänster, som beräknas bliva en följd av de senaste årens något ökade födelsetal. Rationaliseringsåtgärdernas inverkan på lokalbehovet. Av de i det föregående lämnade sammandragen av redogörelserna från vissa inspektionsområden har framgått, a t t de förändringar i skolväsendets organisation, som i dessa områden genomförts eller planerats, endast i undantagsfall kräva anskaffandet av nya skollokaler. I detta avseende äro förhållandena likartade inom flertalet inspektionsområden. D å rationaliseringsåtgärderna medföra indragning av ett avsevärt antal lärartjänster och därmed motsvarande antal läraravdelningar, är det också helt naturligt, a t t även lokalbehovet blir mindre. E n sammanställning av folkskolinspektörernas uppgifter angående här berörda förhållanden visar, a t t inom 25 inspektionsområden nyanskaffning av skollokaler ej är erforderlig eller i varje fall icke är oundgängligen nödvändig för genomförandet av de föreslagna orga-

45 nisationsförändringarna. Detta betyder ingalunda, att lokalförhållandena äro i alla avseenden tillfredsställande i samtliga de fall, då en omorganisation kommer till stånd. Flera folkskolinspektörer framhålla också, att lokalfrågan tills vidare lösts genom vidtagande av provisoriska anordningar, exempelvis genom att befintlig för annat ändamål avsedd lokal tagits i bruk som klassrum eller, där så kunnat ske, genom förhyrande av någon lokal. Dylika anordningar synas på vissa platser rent av hava framtvingats, enär nedgången i lärjungeantalet vid en del skolor nödvändiggjort en omedelbar ändring i skolorganisationen. I ett och annat undantagsfall har väl också en ökning av antalet lärjungar påkallat liknande åtgärder. Folkskolinspektörerna synas på grund av nu rådande förhållanden i allmänhet följt den regeln att endast undantagsvis föreslå centraliseringsåtgärder med huvudsakligt syfte att vinna bättre skolformer. Detta har naturligtvis bidragit till att nyanskaffning av skollokaler icke blivit erforderlig i någon större utsträckning. I en del fall kan dock en dylik centralisering vara motiverad, även om därigenom ökat lokalbehov uppkommer, vilket torde framgå av följande exempel. I ett skoldistrikt finnas för närvarande 5 B 2-skolor, vardera med folk- och småskoleavdelning, 1 B 3-skola och 1 småskola av b-form. Vid tre av dessa skolor äro lokalförhållandena mindre tillfredsställande. På grund härav bleve nybyggnader i viss omfattning erforderliga, även om nuvarande organisation bibehölles. Enligt den av folkskolinspektören föreslagna organisationsplanen skulle två av B 2-skolorna förändras till skolor av första B-formen och övriga skolor, 3 B 2-skolor, 1 B 3-skola och 2 småskolor av b-form, nedläggas, vilket möjliggjorde indragning av 2 folkskollärar- och 4 småskollärartjänster. För omorganisationens genomförande kräves nybyggnad av tre klassrum, varjämte räknas med att två gymnastiklokaler och en slöjdsal samtidigt uppföras. Ehuru man här har att räkna med jämförelsevis höga engångsutgifter för anskaffande av nya skollokaler ävensom årliga kostnader för skolskjutsanordningar, medför omorganisationen besparingar för såväl staten som kommunen på samma gång som bättre skolformer införas. Andra liknande fall finnas angivna i folkskolinspektörernas organisationsplaner. Över huvud taget förhåller det sig så, att genomförandet av de av folkskolinspektörerna i södra och mellersta Sverige föreslagna rationaliseringsåtgärderna i mycket ringa omfattning är beroende av nyanskaffning av skollokaler. Inom vissa norrländska inspektionsområden förekommer det däremot icke så sällan, att anskaffandet av nya lokaler utgör en förutsättning för att omorganisationen skall kunna genomföras. Detta beror delvis därpå, att samtidigt som lärartjänster vid mindre folkskolor indragas, måste en eller annan folkskollärartjänst nyinrättas, ävensom på det förhållandet, att barnantalet i en del skolor icke oväsentligt ökas. En annan bidragande orsak till att lokalbehovet här gör sig så starkt gällande i samband med rationaliseringen av skolväsendet är, att ett icke ringa antal

skolor sakna egna lokaler, och att stora svårigheter möta för förhyrandet av lämpliga sådana. Till dessa förhållanden har givetvis hänsyn tagits vid organisationsplanernas uppgörande. Av vad som förut anförts har framgått, att de sakkunniga icke ansett sig kunna eller böra ingå på någon närmare prövning, huruvida och i vilken omfattning det kan bliva möjligt att inom beräknad tid genomföra de av folkskolinspektörerna uppgjorda organisationsplanerna. Det är emellertid uppenbart, att om tvekan i sådant avseende kan råda, så gäller detta framför allt de fall, då förändringarna nödvändiggöra anskaffandet av nya skollokaler. Med hänsyn härtill hava de sakkunniga funnit sig böra undersöka, i vilken omfattning dylika fall ingå i nyssnämnda organisationsplaner. Resultatet av denna undersökning ger vid handen, att det endast är ett sextiotal lärartjänster, vilkas indragning beräknas bliva beroende av möjligheterna att anskaffa nya skollokaler, alltså ett i förhållande till den beräknade totala tjänsteindragningen jämförelsevis obetydligt antal tjänster. I detta sammanhang må även nämnas, att ett tjugotal folkskollärartjänster och ett mindre antal småskollärartjänster (3 a 4) måste nyinrättas för att möjliggöra förändringarnas genomförande. Därest erforderliga nya skollokaler, bland annat ett hundratal klassrum, på grund av de ekonomiska förhållandena icke kunna anskaffas, och hinder sålunda uppstå att i dessa fall fullfölja de planerade åtgärderna, kommer detta att i mycket ringa grad påverka resultatet av rationaliseringsarbetet i dess helhet. Här må dock framhållas, att sistberörda åtgärder ofta äro ur skolsynpunkt synnerligen starkt motiverade, och att det därför är önskvärt, att jämväl dessa organisationsförändringar komma till stånd. Rationaliseringens inverkan på behovet av skolskjuts- och inackorderingsanordningar. Av vad som senast blivit anfört framgår, att genomförandet av de rationaliseringsåtgärder, varom nu är fråga, i övervägande antalet fall kan ske utan att därigenom nya skollokaler bliva oundgängligen erforderliga. Annorlunda förhåller det sig beträffande behovet av skolskjuts- och inackorderingsanordningar. Endast i undantagsfall kan en omorganisation genomföras utan anlitande av dylika anordningar. Utgifter för ifrågavarande ändamål hava beräknats uppkomma inom varje inspektionsområde. Det har i nuvarande läge mött stora svårigheter att dels bedöma, huruvida i en del fall skolskjutsar under den närmaste tiden över huvud taget kunna anordnas, dels att tillförlitligt beräkna kostnaderna för erforderliga skjutsanordningar. För vinnande av en i möjligaste mån enhetlig bedömning av dessa frågor hava de sakkunniga i sina anvisningar rörande utredningsarbetet framhållit lämpligheten av att folkskolinspektörerna vid prövning angående möjligheterna att anordna skolskjutsar liksom vid be-

räknandet av kostnaderna härför utginge från de förhållanden, som i berörda hänseenden voro rådande under läsåret 1939/40. De av folkskolinspektörerna verkställda kostnadsberäkningarna torde hava skett i överensstämmelse med de sålunda lämnade anvisningarna. I något undantagsfall har av vederbörande folkskolinspektör angivits, att vid kostnadsberäkningarna hänsyn tagits till de prisförhöjningar, som redan inträtt. Vid beräknandet av kostnaderna för inackordering av skolbar^ har i stort sett samma princip blivit tillämpad. På grundval av dessa beräkningar hava folkskolinspektörerna i sina redogörelser angivit de statsbidragsbelopp, som i varje särskilt fall beräknats komma att utgå till skoldistrikten för ifrågavarande ändamål. Det hade givetvis varit av intresse, om härvid kunnat uppgivas statsbidragsbeloppens storlek för vart och ett av de läsår, utredningen avser. Detta skulle kunnat ske endast under förutsättning, att det varit möjligt att på förhand bestämma tidpunkten för varje planerad centraliseringsåtgärd. Även om vissa antaganden i sådant hänseende kunna göras, är det dock till följd av de många faktorer, varav en omorganisation av skolväsendet inom ett skoldistrikt är beroende, omöjligt att med någon större säkerhet på förhand fastställa tiden för omorganisationens genomförande. Endast beträffande de centraliseringsanordningar, vilka redan beslutats och avsetts att tilllämpas från och med läsåret 1940/41, kunna sålunda särskilda uppgifter om statsbidragsbeloppens storlek angivas. Enligt folkskolinspektörernas beräkningar uppgå dessa belopp till sammanlagt i avrundat tal 430 000 kronor, därav för skolskjutsanordningar 380 000 kronor och för inackorderingar av skolbarn 50 000 kronor. På grund av att skjuts med motorfordon i en del fall ej kunnat anordnas, har emellertid hinder mött för genomförandet i full utsträckning av de för innevarande läsår planerade centraliseringsåtgärderna. Till följd härav har ett antal eljest obehövliga lärartjänster, om vilkas indragning beslut förelegat, ej kunnat indragas. Av samma skäl hava jämväl några tidigare indragna lärartjänster måst tillfälligt återinrättas. Sammanlagda antalet härav berörda tjänster torde uppgå till ett hundratal. Det statsbidragsbelopp, som beräknats utgå för anordnande av skolskjutsar under läsåret 1940/41, kommer alltså att bliva något lägre än vad här ovan angivits, om nämligen hänsyn endast tages till skjutsanordningarnas omfattning och ej till eventuella prisstegringar. De sakkunniga finna sig böra utgå från, att förhållandena i sistberörda hänseende komma att undergå sådan förändring, att skolskjutsar framdeles skola kunna anordnas i den omfattning, som enligt förutnämnda organisationsplaner beräknats. Under förutsättning att så kan ske, kommer, alltefter som de planerade centraliseringsåtgärderna genomföras, de för skolskjuts- och inackorderingsanordningarna beräknade statsbidragsbeloppen

att ökas. Storleken av den för varje år uppkommande ökningen av dessa belopp blir beroende av i vilket tempo rationaliseringsåtgärderna genomföras och de därmed sammanhängande tjänsteindragningarna äga rum. Enligt folkskolinspektörernas redogörelser och av dem lämnade uppgifter rörande lärarbehovet under vart och ett av läsåren 1940/41—1945/46, vilka uppgifter återfinnas längre fram i betänkandet, skulle antalet indragna lärartjänster bliva störst läsåret 1941/42 för att därefter varje år successivt minskas. Av skäl, som i det följande närmare skall angivas, synes det emellertid böra eftersträvas, att tjänsteindragningarna komma att någorlunda jämnt fördelas på de fem läsår, under vilka organisationsförändringarna beräknas skola genomföras. Därest de i folkskolinspektörernas organisationsförslag upptagna centraliseringsplanerna kunna helt genomföras, beräknas statsbidraget för bestridande av de årliga kostnaderna härför uppgå till ett belopp av sammanlagt i avrundat tal 1 600 000 kronor, därav för skolskjutsanordningar 1 420 000 kronor och för inackordering av skolbarn 180 000 kronor. I dessa summor ingå även ovan angivna statsbidragsbelopp, som beräknas utgå för ifrågavarande ändamål under läsåret 1940/41. Då sistnämnda belopp beräknats till 430 000 kronor, skulle alltså, om indragningarna komma att jämnt fördelas på de följande fem läsåren, statsbidraget för varje år ökas med ett belopp av omkring 230 000 kronor. Såsom redan framhållits grunda sig dessa beräkningar på de förhållanden, som voro rådande under läsåret 1939/40. Särskilt i fråga om kostnaderna för skolskjutsanordningar hava därefter vissa förändringar inträtt, vilka torde medföra en ökning av ifrågavarande kostnader. Det är för de sakkunniga icke möjligt att siffermässigt angiva, i vilken omfattning en sådan höjning ägt rum eller den inverkan detta haft eller kommer att få i fråga om skolskjutskostnaderna. Vad beträffar de av länsstyrelserna fastställda skjutstaxorna för personbefordran torde undantagslöst de genom dessa taxor bestämda avgifterna under innevarande år undergått en procentuell förhöjning, som exempelvis i Stockholms län enligt uppgift uppgått till 35 procent av de år 1931 fastställda avgifterna. Vid personbefordran med omnibus äro däremot vad beträffar nämnda län avgifterna oförändrade. Nu förhåller det sig emellertid så, att särskilda överenskommelser om ersättning för skolskjutsar träffas mellan en skolstyrelse och vederbörande skjutsentreprenör, och att, enligt vad tidigare utredningar givit vid handen, skolskjutskostnaderna härigenom i regel komma att betydligt understiga de ersättningar, som kunnat utgå, om de av länsstyrelsen fastställda skjutstaxorna tillämpats. Då kostnaderna för skolskjutsarna sålunda icke äro direkt beroende av de i nämnda taxor bestämda avgifterna, kan det ej med säkerhet avgöras, huruvida en liknande procentuell höjning av dessa kostnader ägt rum. Man torde emellertid böra räkna med, att

.49 även skolskjutsentreprenörerna på grund av höjda pris å motorbränsle och andra därmed sammanhängande omständigheter för närvarande och så länge nuvarande förhållanden äro rådande komma a t t kräva förhöjd ersättning för verkställd skjutsning. E n höjning av mellan 30 och 35 procent synes kunna anses såsom sannolik. M a n torde även böra räkna med att krisförhållandena komma a t t medföra liknande höjning av avgifterna för inackordering av skolbarn. Om detta antagande är riktigt, skulle de ovan angivna statsbidragsbeloppen komma a t t i motsvarande grad ökas. I flertalet fall torde dock de planerade centraliseringsåtgärderna detta oaktat böra och kunna genomföras, ehuru de besparingar, som därigenom beräknats uppkomma, givetvis bliva något reducerade, vilket också framgår av vad de sakkunniga längre fram anfört rörande de ekonomiska verkningarna av rationaliseringsarbetet. Å andra sidan torde en mera avsevärd ökning av kostnaderna för skolskjutsar medföra, a t t besparingarna i en del fall bliva alltför obetydliga för a t t en centralisering skall kunna anses vara motiverad. De sakkunniga vilja här understryka vad som härom i det föregående anförts, nämligen a t t som allmän regel bör gälla, a t t centraliseringskostnaderna böra utgöra endast en mindre del av det statsbidragsbelopp, som eljest skulle utgå till avlöning åt vederbörande lärare. Över huvud taget synes under nuvarande förhållanden varsamhet böra iakttagas, då fråga är om centraliseringsåtgärder av större omfattning, och vilkas genomförande medför mera betydande kostnader. Av vad här ovan anförts framgår, a t t en rationalisering av folkskoleväsendet, genomförd i huvudsaklig överensstämmelse med de av folkskolinspektörerna uppgjorda organisationsplanerna, kommer a t t medföra krav på ökade anslag för bestridande av därigenom uppkommande centraliseringskostnader. D å emellertid genom dessa åtgärder ett mycket stort antal lärartjänster beräknas kunna indragas, vinnas på samma gång avsevärda besparingar i fråga om statens utgifter för lärarlöner. E n sammanställning, som närmare angiver de ekonomiska verkningarna i berörda hänseenden, skall längre fram lämnas. 4. Särskilda åtgärder för underlättande i vissa fall av folkskoleväsendets rationalisering. Vid det utredningsarbete, som inom samtliga inspektionsområden blivit utfört, och vid uppgörandet av de förutnämnda organisationsplanerna hava folkskolinspektörerna utgått från nuvarande skoldistriktsindelning och, med i det följande angivna undantag, från de bestämmelser i övrigt, som nu gälla i fråga om skolväsendets organisation inom ett skoldistrikt. Av vad som i det föregående anförts torde framgå, a t t det även under angivna 4 — 404606

50 förutsättningar varit möjligt att dels genomföra, dels för de närmaste åren planera en omfattande rationalisering av folkskoleväsendet inom ett stort antal skoldistrikt. Det förhåller sig dock otvivelaktigt så, att såväl skoldistriktsindelningen som ifrågavarande bestämmelser i en del fall om ej helt omintetgöra så dock betydligt försvåra vidtagandet av rationaliseringsåtgärder, som redan nu äro aktuella eller kunna väntas framdeles bliva erforderliga. Med hänsyn härtill hava de sakkunniga funnit sig böra dels framhålla några synpunkter rörande skoldistriktsindelningen, dels till övervägande upptaga frågan, huruvida sådan ändring av nyssnämnda bestämmelser, att folkskoleväsendets rationalisering därigenom underlättas, kan och bör vidtagas. Frågan om ändrad skoldistriktsindelning. Olägenheterna av folkskoleorganisationens bundenhet vid den nuvarande skoldistriktsindelningen framträda främst inom de små skoldistrikten. Allteftersom barnantalet minskas göra sig dessa olägenheter mer och mer gällande, och allt större svårigheter möta för skolväsendets rationella ordnande inom ifrågavarande skoldistrikt. I vissa delar av riket, särskilt på Gotland samt i Skåne och Västergötland, finnes ett ganska stort antal församlingar, som var för sig utgöra ett skoldistrikt med allenast en skola. Som exempel härpå kan nämnas, att av Skaraborgs södra inspektionsområdes 97 skoldistrikt 65 hava vardera endast en folkskola. Frågan om skoldistriktsindelningen berör emellertid icke blott de små skoldistrikten. Den har stor betydelse ur organisationssynpunkt över huvud taget. I många fall skulle en lämpligare och framför allt en mera ekonomisk anordning av skolorna kunna åstadkommas, om organisationen kunde genomföras mera oberoende av skoldistriktsgränserna. De nuvarande bestämmelserna förorsaka sålunda ofta en överorganisation av skolväsendet, vilken medför onödiga kostnader för staten och kommunerna för eljest obehövliga såväl lärartjänster som skollokaler. Om det sålunda kan sägas, att en ändrad skoldistriktsindelning är påkallad redan med hänsyn till här anförda förhållanden, torde dock en ändring vara motiverad även ur den synpunkten, att en sammanslagning av skoldistrikt till större enheter skulle medföra en förenkling i fråga om förvaltningsuppgifternas fullgörande och ett förbilligande av kostnaderna härför och därjämte kunna hava en viss betydelse i skatteutjämningshänseende. Med denna utvidgning av frågan kommer man emellertid in på ett mera omfattande spörsmål, nämligen hela det primärkommunala indelningsproblemet, som länge varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Sålunda har skatteutjämningsberedningen i sitt principbetänkande (III 1932) framlagt förslag till skatteutjämnande åtgärder genom överflyttning till staten eller till större kommunala utdebiteringsområden av kostnader för kommunala förvaltningsuppgifter. Vidare torde spörsmålet,

51 ehuru i mera begränsad omfattning, vara föremål för överväganden inom kommunalskatteberedningen och socialvårdskommittén. H ä r må även erinras om, a t t 1939 års riksdag med anledning av i ämnet väckta motioner i skrivelse nr 387 hemställt, a t t Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning, med beaktande av de av konstitutionsutskottet i dess vid skrivelsen fogade betänkande nr 18 anförda synpunkterna, av frågan om ändrad kommunal lagstiftning, syftande till en rationell kommunal indelning. I nämnda utskottsutlåtande har anförts bland annat följande. »Vissa försök hava gjorts att genom lagstiftningsåtgärder undanröja de eljest ogynnsamma verkningarna av förefintligheten av en mångfald små kommuner. Sålunda kunna två eller flera kommuner för handhavande av en kommunal förvaltningsuppgift sammansluta sig till ett kommunalförbund eller förenas till ett fattigvårdssamhälle eller skoldistrikt. Men dels kan kommunalförbundsinstitutionen icke tänkas erhålla en så vidsträckt tillämpning, att olägenheterna med den nuvarande splittringen i en mångfald små kommunala enheter därigenom undanröjes, dels har dess användning i tillämpningen ingalunda visat enbart goda resultat. Förfaringssättet att bilda specialkommuner för handhavande av särskilda förvaltningsuppgifter kan också, om det tillgripes i mera vidsträckt omfattning, äventyra planmässigheten i den kommunala förvaltningen och i längden t. o. m. kommunens fortbestånd såsom bärare av den kommunala självstyrelsen. Genom 1919 års indelningslag hava visserligen skapats ökade möjligheter att sammanslå smärre kommuner, något som också skett i vissa fall. Men mot vederbörande kommuners bestridande är en sådan sammanslagning endast möjlig i en mycket begränsad utsträckning. Däremot banar lagstiftningen i sin nuvarande utformning i viss mån vägen för en ytterligare utveckling i riktning mot en förminskning av kommunernas omfång. Sålunda förekommer det, att de skattekraftiga delarna av landskommuner inkorporeras med städer och köpingar samt att socknar uppdelas på nya kommunalbildningar genom att municipalsamhällen brytas ut till särskilda köpingskommuner. Frågan om en lagstiftning, som syftar till en mera rationell kommunal indelning än den nuvarande, är alltså av den aktualitet och betydelse, att utskottet i anledning av motionen I I : 50 finner sig böra föreslå, att den göres till föremål för allsidig utredning. Visserligen är det förevarande spörsmålet till en del redan under övervägande inom vissa statliga kommittéer, främst komm/unalskatteberedningen och socialvårdskommittén, men dessa kunna, med de för dem nu givna direktiven, icke pröva föreliggande fråga annat än ur vissa speciella synpunkter, vilket icke kan vara tillräckligt för en lösning av ett så invecklat och omfattande spörsmål som det förevarande.» Frågan om ändrad skoldistriktsindelning får alltså anses utgöra ett detalj spörsmål av ett större frågekomplex och torde böra lösas i samband med frågan om ändrad kommunal indelning, avseende även andra förvaltningsområden än folkskoleväsendet. Under sådana förhållanden hava de sakkunniga självfallet icke ansett sig böra närmare ingå på ifrågavarande spörsmål utan hava inskränkt sig till de i det föregående framförda synpunkterna.

52 Om det sålunda icke kan förväntas, a t t en genom ny lagstiftning ändrad skoldistriktsindelning kan komma till stånd under den närmaste tiden, synas dock för folkskoleväsendets rationalisering erforderliga indelningsändringar i en del fall likväl kunna genomföras. Redan enligt nu gällande bestämmelser äger nämligen Kungl. Maj:t ganska vidsträckta befogenheter beträffande ändring av skoldistriktsindelningen, varom i detta sammanhang må erinras. Förefintliga möjligheter för sammanslagning av skoldistrikt. Jämlikt stadgande i § 6 mom. 1 folkskolestadgan äger sålunda Kungl. Maj:t förordna, a t t församling skall vara delad i flera skoldistrikt eller a t t församlingar eller delar därav skola vara förenade i ett skoldistrikt. Vidare äger Kungl. Maj:t enligt bestämmelserna i lag om församlingsstyrelse a t t förordna om bildande av kyrklig samfällighet för vården av bland a n n a t skolangelägenheter. Slutligen erinras om a t t indelningsändringar kunna ske enligt lagen om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning. I detta sammanhang må även erinras om a t t sammanslagning av skoldistrikt kan ske med stöd av lag om kommunalförbund. I § 1 denna lag stadgas, a t t städer, landskommuner, köpingar och municipalsamhällen kunna för handhavande av kommunal förvaltningsuppgift sammansluta sig i den ordning, lagen stadgar, och enligt § 33 skall lagen också gälla i fråga om sammanslutning av olika skoldistrikt för vårdande av angelägenheter, som avses i folkskolestadgan. H ä r berörda författnings- och lagbestämmelser synas hittills hava vunnit tillämpning i jämförelsevis ringa omfattning beträffande sådana fall, då åtgärderna syftat till a t t åstadkomma ändrad skoldistriktsindelning. D e t t a torde sannolikt delvis hava sin orsak i det förhållandet, a t t förordnande, som här avses, på grund av därom gällande lagbestämmelser i regel icke kan meddelas och även eljest enligt hittills tillämpad praxis endast i undantagsfall föreskrives, med mindre de därav berörda församlingarna, kommunerna eller skoldistrikten samtyckt därtill. Med hänsyn till på folkskoleväsendets område numera rådande förhållanden skulle det måhända kunna ifrågasättas, huruvida icke skäl kunde anses föreligga för vidtagande av sådan ändring i nu gällande lagbestämmelser, a t t Kungl. Maj:t även i de fall, då så nu icke kan ske, skulle äga befogenhet a t t också mot vederbörandes bestridande förordna om ändrad skoldistriktsindelning. De sakkunniga hava övervägt frågan härom men funnit sig icke böra förorda en dylik åtgärd. D e t torde nämligen kunna förväntas, a t t frågan om ändrad skoldistriktsindelning kommer att ingå i förutnämnda av riksdagen begärda utredning, och det synes icke böra ifrågakomma a t t ett — om än betydelsefullt — detalj spörsmål bry tes u t ur sitt r ä t t a sammanhang och

53 göres till föremål för särskild utredning. De sakkunniga hålla även för troligt, att, efter hand som barnantalet i skolorna sjunker i sådan omfattning, att en omorganisation av skolväsendet är ofrånkomlig, skoldistrikten själva skola inse nödvändigheten av att en sammanslagning av intill varandra belägna skoldistrikt i vissa fall äger rum, och att sålunda det motstånd, som hittills framträtt, då dylika åtgärder ifrågasatts, kommer att lättare kunna övervinnas. Om och i den mån så sker, torde det kunna hållas för antagligt, att den befogenhet Kungl. Maj:t äger beträffande ändring i skoldistriktsindelningen kommer att begagnas i större utsträckning än hittills. Verkningarna av bestämmelsen i § 1 mom. 2 folkskolestadgan. Enligt denna bestämmelse skall i varje skoldistrikt såväl i stad som på landet finnas en eller, där förhållandena sådant påkalla och medgiva, flera folkskolor. Jämväl småskolor skola inrättas till det antal, som finnes behövligt. Nämnda stadgande, i vad detsamma avser egentlig folkskola, innebär väl närmast ett åläggande för varje skoldistrikt att upprätthålla minst en folkskola. Denna kategoriska föreskrift torde hava varit påkallad av de förhållanden, som voro rådande på den tid, då denna bestämmelse tillkom. Det gällde då att genom ett ofrånkomligt påbud tillgodose de angelägnaste behoven i fråga om folkundervisningen. Numera äro förhållandena sådana, att ett dylikt påbud icke blott kan anses obehövligt utan det är, i vissa fall, även till hinder för skolväsendets rationella ordnande. Det kan också sägas, att bestämmelsen, som ursprungligen avsetts att innebära ett åläggande, numera av skoldistrikten närmast uppfattas så, att de genom densamma tillförsäkras en rättighet. Ifrågavarande bestämmelse torde i allmänhet givas den tolkningen, att minst en egentlig folkskola måste finnas inom varje skoldistrikt, men att småskoleavdelning ej ovillkorligen behöver vara inrättad. Det är emellertid uppenbart, att bestämmelsen, även om den tillämpas i enlighet med sagda tolkning, med nuvarande lydelse kommer att i vissa fall utgöra hinder för genomförandet av en rationell skolorganisation. Såsom redan nämnts finnas i vissa delar av riket skoldistrikt med mycket ringa barnantal. Av den till ovanberörda utskottsutlåtande fogade bilagan 4 framgår sålunda, att inom riket år 1938 funnos 160 landskommuner med en folkmängd av högst 300 och 169 med en folkmängd av 300—400. Med nuvarande låga födelsetal kan det inträffa, att i skoldistrikt, som sammanfalla med en av dessa mindre kommuner, barnantalets storlek icke motiverar upprätthållandet av en skola av andra B-formen med folk- och småskoleavdelning men å andra sidan är för högt för att skolan lämpligen skall kunna anordnas enligt B 3-formen. I en del sådana fall kan det ur såväl ekonomisk som pedagogisk synpunkt vara påkallat att bibehålla den

54 egentliga folkskolan som B 2-skola samt överföra småskolans barn till skola i närgränsande skoldistrikt, varigenom en småskollärartjänst kan indragas. Det torde få förutsättas, att en dylik anordning är förenlig med innebörden i ovannämnda bestämmelse. Men nu inträffar det icke så sällan, att barnantalet i ett skoldistrikt icke ens motiverar upprätthållandet av en skola av B 3-form. Den lämpligaste och för övrigt enda rationella anordningen i dylika fall är, att skolan nedlägges och barnen hänvisas till sådan närbelägen skola i annat skoldistrikt, där barnen kunna beredas plats. För genomförandet av en sådan anordning synes emellertid ovannämnda bestämmelse i § 1 mom. 2 folkskolestadgan utgöra hinder. Vederbörande statliga organ torde i varje fall icke äga befogenhet att medgiva undantag från stadgandet, att minst en folkskola skall finnas i varje skoldistrikt, och ännu mindre föreskriva, att ett skoldistrikts enda folkskola skall nedläggas. För att erhålla kännedom om i vilken omfattning sådana fall, som här blivit berörda, förekomma, anmodade de sakkunniga i förut omnämnda anvisningar folkskolinspektörerna att lämna särskilda uppgifter härom. Av folkskolinspektörernas redogörelser kan följande inhämtas. Möjligheterna att indraga lärartjänster i små skoldistrikt. Inom 20 skoldistrikt är lärjungeantalet så lågt, att skoldistriktets enda skola beräknas kunna indragas under den tid, undersökningen avser. Flertalet av dessa skolor äro anordnade enligt tredje B-formen, dock finnas även några B 2skolor, med eller utan småskoleavdelning, en C 1-, en C 2- och en D 1skola. De sålunda planerade åtgärderna möjliggöra indragning av 20 folkskollärartjänster och 3 småskollärartjänster. Barnen i dessa skolor kunna mottagas i närbelägna skolor i andra skoldistrikt utan att nya lärartjänster där behöva inrättas. De skolskjutsanordningar, som härigenom bleve erforderliga, beräknas draga en kostnad av omkring 15 500 kronor. Indragning av 5 lärartjänster kan ske utan anlitande av skolskjutsar. I ett skoldistrikt, där för närvarande finnas två B 3-skolor, föreligger möjlighet att indraga båda dessa skolor och därmed 2 folkskollärartjänster. Skolskjutskostnaderna beräknas uppgå till omkring 2 500 kronor. Det må här anmärkas, att dessa uppgifter avse lärartjänster vid skolor, vilkas lärjungeantal nu är så lågt, att ifrågavarande tjänster beräknas kunna indragas under de närmaste läsåren. Vid ytterligare sjunkande barnantal komma givetvis förutsättningar att finnas för nedläggande av ännu ett antal skolor, tillhörande samma kategori. Det här uppgivna antalet tjänster liksom skolskjutskostnaderna ingå i de uppgifter, som i det föregående lämnats rörande motsvarande förhållanden. Om man utgår från, att samtliga befattningshavare å ifrågavarande lärartjänster hava sin tjänstgöring förlagd till A-ort och folkskollärarna

antagas vara placerade i 19 och småskollärarna i 11 löneklassen, torde statens utgift för lärarlöner, däri medräknat rörligt tillägg men med avdrag av ett belopp, motsvarande bostadsersättning, kunna för varje tjänst beräknas uppgå till 5 500 respektive 3 500 kronor eller för ovan angivna 22 folkskollärartjänster och 3 småskollärartjänster sammanlagt 131 500 kronor. Om härifrån dragés det belopp, vartill skolskjutskostnaderna beräknas komma att uppgå, utgör den för statsverket genom indragning av ifrågavarande tjänster uppkomna årliga besparingen omkring 110 000 kronor. Det kan här tilläggas, att flertalet av de lärjungar, som beröras härav, komma att hänvisas till skolor av högre skolform. Av de av folkskolinspektörerna lämnade uppgifterna framgår vidare, att ytterligare 20 skoldistrikt finnas, därav 19 med endast en folkskola, j vilka samtliga lärartjänster genom vidtagande av vissa rationaliseringsåtgärder skulle kunna indragas. Dessa åtgärder komme emellertid att kräva inrättandet av ett antal nya lärartjänster vid en del av de skolor i andra skoldistrikt, till vilka barnen skulle hänvisas. Vidare bleve det erforderligt att genom ny- eller tillbyggnad av skolhus anskaffa ett antal nya skollokaler. Å andra sidan äro i flera av de skoldistrikt, där skolorna skulle indragas, skolhusen av så dålig beskaffenhet, att nybyggnader synas vara erforderliga. Dessa byggnadsföretag bleve vid en centralisering av skolorna obehövliga. Här ifrågavarande organisationsförändringar skulle möjliggöra en nettoindragning av 6 folkskollärartjänster och 9 småskollärartjänster. Skolskjutskostnaderna för här berörda fall hava beräknats till omkring 43 000 kronor, varför de årliga besparingarna beträffande statsverkets utgifter för lärarlöner bleve jämförelsevis obetydliga. Däremot vunnes avsevärt förbättrade skolformer, i det att de nu befintliga B 2- och B 3-skolorna komme att ersättas av i flertalet fall B 1och i några fall A-skolor. Det är icke uteslutet, att — sett på längre sikt — det i dessa fall skulle draga mindre kostnader att anskaffa de för ett centraliserat skolväsen erforderliga skollokalerna än att uppföra behövliga nya skolhus för ett större antal skolor. Då det emellertid med hänsyn till föreliggande förhållanden icke kan anses antagligt, att ifrågavarande centraliseringsanordningar kunna komma till stånd under närmaste femårsperiod, hava de här berörda fallen icke redovisats i de förut lämnade uppgifterna. Hänvisning av barn från ett skoldistrikt till ett annat. Innan de sakkunniga närmare ingå på frågan om de åtgärder, som böra vidtagas i syfte att underlätta folkskoleväsendets rationalisering i sådana fall, då omorganisationen medför nedläggande av ett skoldistrikts enda skola, må erinras om de möjligheter att överföra barn från ett skoldistrikt till skola inom annat

56 skoldistrikt, som nu finnas. I sådant avseende gäller vad i § 6 mom. 3 folkskolestadgan är föreskrivet. N ä m n d a stadgande har följande lydelse: »Därest på framställning av skolråd, målsman eller statens folkskolinspektör vederbörande domkapitel så förordnar, vare skoldistrikt skyldigt att i viss skola till undervisning mottaga barn från annat skoldistrikt eller att låta barn, tillhörande skoldistriktet, åtnjuta undervisning i annat skoldistrikts skola. Sådan anordning må föreskrivas under förutsättning, dels att det allmännas kostnader för skolväsendet därigenom nedbringas eller barnens skolvägar mer avsevärt förkortas, dels att undervisningen i de skoldistrikt, åtgärden berör, icke lider påtagligt men. Domkapitlet må samtidigt, därest framställning därom av någotdera skoldistriktet göres, fastställa den ersättning, som med hänsyn till den av berörda anordning föranledda omedelbara ökningen i det mottagande skoldistriktets löpande omkostnader skäligen bör gäldas av det skoldistrikt, barnen tillhöra.» Med tillämpning av dessa bestämmelser kan sålunda överflyttning av barn ske mellan skolor, tillhörande olika skoldistrikt. M a n torde dock kunna utgå från, a t t stadgandet i fråga ursprungligen avsetts a t t tillämpas endast i sådana fall, då det varit fråga om a t t hänvisa enstaka barn från en skola till en annan och icke en skolas eller läraravdelnings hela lärjungeantal. I varje fall torde bestämmelserna hittills tillämpats enligt denna princip. D e t t a utesluter ej, a t t i ett eller annat fall ett skoldistrikt förklarat sig villigt till och haft möjlighet a t t för undervisning i distriktets skolor mottaga så många barn från ett annat skoldistrikt, att därigenom en läraravdelning k u n n a t indragas, vilket i förekommande fall jämväl haft till följd en skolas nedläggande. Vidtagandet av en dylik åtgärd k a n icke heller anses vara stridande mot ifrågavarande stadgande. Vad som i detta sammanhang särskilt bör understrykas är emellertid, a t t domkapitlet icke äger befogenhet att med stöd av nuvarande bestämmelser i folkskolestadgan vare sig medgiva eller föreskriva sådan anordning, a t t ett skoldistrikt därigenom kommer att bliva u t a n folkskola. Ehuru överföring av barn från ett skoldistrikt till ett annat sålunda kunnat ske endast i begränsad omfattning, har det dock varit möjligt a t t med tillämpning av nämnda stadgande i en mängd fall anpassa en skolas anordning efter växlande lärjungeantal, varigenom indragning av icke så få lärartjänster kunnat ske. N u synas emellertid förhållandena påkalla sådan ändring av bestämmelserna i fråga, a t t domkapitlens befogenhet i berörda hänseende vidgas och att den skoldistrikten nu åliggande skyldigheten må bestämmas att omfatta samtliga skolpliktiga barn inom ett skoldistrikt. I samband därmed bör jämväl vidtagas författningsändring, varigenom bestämmelsen, att minst en folkskola skall finnas i varje skoldistrikt, erhåller ändrad lydelse. H ä r må erinras om, a t t anordning, som nu ifrågasattes beträffande folkskolan, k a n föreskrivas i fråga om fortsättningsskolpliktiga barn. Jämlikt § 1 mom. 3 fortsättningsskolestadgan (kungörelsen den 7 juni 1940, nr

57 457) kan nämligen vederbörande domkapitel föreskriva sådan anordning, att samtliga fortsättningsskolpliktiga barn i ett skoldistrikt hänvisas till fortsättningsskola i ett annat skoldistrikt. Det bör emellertid framhållas, att en mot denna svarande bestämmelse, avseende folkskolpliktiga barn, medför helt andra konsekvenser särskilt för det skoldistrikt, varifrån barnen överföras, än då fråga är om barn i fortsättningsskolan. I förra fallet blir följden den, att ingen folkskola kommer att finnas inom sistnämnda skoldistrikt. Detta innebär givetvis ett ingripande av mycket större räckvidd i fråga om den skoldistrikten tillerkända rätten att bestämma över sitt skolväsen, än om en kortare kurs i en fortsättningsskola indrages. Genom en mängd bestämmelser har dock staten genom sina organ skaffat sig inflytande, och i många fall ett avgörande sådant, över folkskolans angelägenheter, varför en ändring av här berörda stadgande ingalunda kan anses innebära införandet av någon ny princip på folkskolans område. Det kan för övrigt icke anses orimligt, att staten tillser, att skolor, som till väsentlig del uppehållas av statsmedel, utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt, eller att staten tillförsäkrar sig rätt att föreskriva indragning av en obehövlig skola. De sakkunniga förorda sålunda, att till § 6 folkskolestadgan fogas ett nytt moment, som gives sådan lydelse, att den jämlikt mom. 3 i nämnda paragraf skoldistrikten åliggande skyldigheten må kunna bestämmas att omfatta samtliga skolpliktiga barn inom ett skoldistrikt. Vidgad tillämpning av bestämmelserna i § 6 mom. 3 folkskolestadgan. Den frågan uppkommer då, under vilka förutsättningar och i vilken ordning dylik skyldighet må kunna föreskrivas. Enligt nu gällande bestämmelser kan anordning, varom nu är fråga, föreskrivas under förutsättning, dels att det allmännas kostnader för skolväsendet därigenom nedbringas eller att barnens skolvägar mer avsevärt förkortas, dels att undervisningen i de skoldistrikt, åtgärden berör, icke lider påtagligt men. Någon ändring i här berörda avseende synes ej vara erforderlig. I regel torde i de fall, då en skola indrages, skolskjutsanordningar eller inackordering av skolbarn bliva erforderliga. Statsbidrag härtill kommer väl även att sökas. Den omständigheten, att dylikt statsbidrag avser att möjliggöra barnens undervisning inom annat skoldistrikt än det, som ingiver ansökan därom, synes de sakkunniga icke böra utgöra hinder för utgående av statsbidrag i åsyftade fall. De nuvarande statsbidragsbestämmelserna torde också utan ändring kunna tillämpas även beträffande här ifrågavarande anordningar. Vad sedan beträffar frågan om i vilken ordning skyldighet, som här avses, må kunna föreskrivas, vilja de sakkunniga anföra följande.

58 Såsom redan blivit antytt, böra bestämmelserna givas sådan lydelse, att det blir möjligt föreskriva en anordning, varigenom samtliga skolpliktiga barn i ett skoldistrikt hänvisas till skola i annat skoldistrikt. Enligt de sakkunnigas mening böra vid handläggandet av framställningar rörande dylika hänvisningar olika förfaringssätt vinna tillämpning. Framställningen synes sålunda böra handläggas av domkapitlet endast i det fall, att de skoldistrikt, vilka beröras därav, förklara sig icke hava något att erinra mot anordningen i fråga. Skäl kunna visserligen anföras för att dylik framställning under angivna förhållanden bleve föremål för prövning och avgörande av central myndighet och i så fall av skolöverstyrelsen. Då det emellertid här är fråga om endast sådana fall, där vederbörande skoldistrikt äro ense om att anordningen bör vidtagas och domkapitlets beslut närmast innebär ett godkännande av en mellan skoldistrikten träffad överenskommelse, synas övervägande skäl tala för att framställningar, som här avses, prövas och avgöras av vederbörande domkapitel. Annorlunda blir förhållandet i sådana fall, då skoldistrikten motsätta sig genomförandet av en anordning, varom nu senast är fråga, och ett åläggande sålunda måste ske. Såsom redan framhållits innebär en sådan åtgärd ett mycket starkt ingripande i skoldistriktens rätt att bestämma över sitt skolväsen. Särskilt gäller detta beträffande de skoldistrikt, från vilka samtliga folkskolpliktiga barn överföras och som därefter komma att sakna egen folkskola. Med hänsyn härtill hava de sakkunniga funnit sig böra förorda, att framställningar, som avse dylika fall, skola bliva föremål för Kungl. Maj:ts prövning och avgörande. Ersättning åt skoldistrikt, som mottager barn från annat skoldistrikt. I samband med här berörda åtgärder uppkomma understundom vissa ersättningsfrågor. Enligt nu gällande bestämmelser må domkapitlet, därest framställning därom av någotdera skoldistriktet göres, fastställa den ersättning, som med hänsyn till den av anordningen föranledda omedelbara ökningen i det mottagande skoldistriktets löpande omkostnader skäligen bör gäldas av det skoldistrikt, barnen tillhöra. Rörande detta spörsmål må här några synpunkter framhållas. En av förutsättningarna för att en anordning, varom nu är fråga, skall kunna föreskrivas är, att undervisningen i de skoldistrikt, åtgärden berör, icke lider påtagligt men. Detta torde få anses innebära, att ett skoldistrikt ålägges att i sina skolor mottaga barn från annat skoldistrikt, endast då tillräckligt utrymme finnes för ifrågavarande barn i den mottagande skolan och förhållandena i övrigt medgiva, att så utan olägenhet kan ske. Dylikt åläggande kan sålunda i regel icke ifrågakomma, om anordningen exempelvis skulle för det mottagande skoldistriktet nödvändiggöra inrättandet av nya lärartjänster eller anskaffandet av nya skollokaler. I regel kunna bar-

59 nen hänvisas till skolor med lågt elevantal, och icke sällan förhåller det sig så, att dessa skolor, om de icke erhålla tillskott av ett antal lärjungar från annat skoldistrikt, måste förändras till skolor av lägre form eller måhända helt nedläggas. I dylika fall har alltså det skoldistrikt, till vilket barnen hänvisas, ett direkt intresse av att anordningen kommer till stånd, och i allmänhet torde dylika åtgärder icke röna starkare motstånd från de mottagande skoldistriktens sida. Det är också uppenbart, att den av anordningen föranledda omedelbara ökningen av skoldistriktens löpande kostnader blir jämförelsevis ringa. I många fall uppkommer ingen annan kostnadsökning än den, som eventuellt kan föranledas därav, att de mottagna barnen komma i åtnjutande av vissa förmåner såsom fria läroböcker, fri förbrukningsmateriel, tandvård, läkarvård och dylikt. Härför bör självfallet ersättning utgå. Skärskådas ersättningsfrågan ur de avlämnande skoldistriktens synpunkt, kan det vid ett ytligt betraktande synas, som om det för dessa skoldistrikt borde vara ett ekonomiskt intresse, att de folkskolpliktiga barnen erhålla undervisning i ett annat skoldistrikts skolor. Så är dock icke alltid förhållandet. Därest endast enstaka barn med hänsyn till dessa barns skolvägar hänvisas till annan skola, medför en sådan anordning i regel ingen minskning i skoldistriktets utgifter. Hänvisning kan också ske för att undvika inrättandet av en eljest behövlig lärartjänst och anskaffandet av en ny skollokal. Härigenom kan en ökning av statens utgifter för skolväsendet förhindras, och detsamma gäller väl även i fråga om skoldistriktets utgifter för sagda ändamål. Men med nu gällande bestämmelser angående statsbidrag till lärarlöner och byggnadskostnader blir skoldistriktets andel i ifrågavarande utgifter jämförelsevis obetydlig, särskilt om hänsyn härvid tages till den skatteinkomst, som genom en nyinrättad lärartjänst tillföres distriktet. Därför anser sig skoldistriktet icke ens i ett sådant fall hava något större intresse av att anordningen kommer till stånd. Medför slutligen ifrågavarande åtgärd indragning av en lärartjänst, eventuellt nedläggandet av en skola, är det sannolikt, att skoldistriktet finner detta vara en även ur ekonomisk synpunkt mindre tillfredsställande anordning. Här må anmärkas, att det ibland endast är fråga om tillfällig indragning av en lärartjänst, och att skoldistriktet på grund härav måste bibehålla den ledigblivna lokalen, vilket medför vissa underhållskostnader. Det förhåller sig otvivelaktigt så, att de skoldistrikt, från vilkas skolor barnen vid här ifrågavarande anordningar överföras, oftast ställa sig avvisande till framkomna förslag om dylika överflyttningar. Främsta orsaken härtill torde vara den, att anordningen för skoldistriktens vidkommande i regel icke anses medföra några minskade utgifter för skolväsendet. Denna skoldistriktens inställning kan anses förklarlig. Viss hänsyn synes också böra tagas härtill vid fastställande av de ersättningar, som i en del fall

utgå. Det är nämligen av betydelse för vinnande av en utsträckt tillämpning av nu ifrågavarande anordningar, att de ekonomiska villkoren härför bliva så gynnsamma som möjligt för de avlämnande skoldistrikten. De sakkunniga hava för sin del kommit till den uppfattningen, att det med hänsyn till de skiftande förhållanden, som framträda vid organisationsförändringar, vilka påkalla nu ifrågavarande anordningar, icke är möjligt att uppgöra detaljerade bestämmelser för reglering av i förekommande fall utgående ersättning. Frågan om ersättningens storlek måste därför prövas under hänsynstagande till i varje särskilt fall föreliggande omständigheter. Därvid torde böra tillämpas de principer, varpå nuvarande bestämmelser i här berörda avseende äro grundade. I enlighet härmed bör, därest framställning därom göres, ersättningen fastställas samtidigt med att anordningen i fråga föreskrives. Erforderliga författningsändringar. E t t tillägg till § 6 folkskolestadgan i enlighet med de sakkunnigas förslag skulle alltså möjliggöra vidtagande av sådan anordning, att samtliga skolpliktiga barn i ett skoldistrikt komma att hänvisas till skola i annat skoldistrikt. Därigenom kommer förstnämnda skoldistrikt att sakna egen folkskola. Såsom redan nämnts skall emellertid jämlikt bestämmelse i § 1 mom. 2 folkskolestadgan minst en folkskola finnas inom varje skoldistrikt. Bibehållandet av detta stadgande oförändrat skulle alltså utgöra hinder för tillämpning i full utsträckning av den nu föreslagna ändringen i § 6. Förstnämnda bestämmelse bör till följd härav erhålla sådan ändrad lydelse, att det blir möjligt för vederbörande myndigheter att medgiva respektive föreskriva anordning, varigenom ett skoldistrikts enda skola kommer att nedläggas. Här må erinras om, att Kungl. Maj:t i några fall medgivit, att skoldistrikt, där endast en folkskola upprätthålles, må, utan hinder av bestämmelserna i § 1 mom. 2 folkskolestadgan, tills vidare nedlägga folkskolan i distriktet. Sådant medgivande har sålunda genom nådigt beslut den 23 augusti 1940 lämnats Hassle—Bösarps skoldistrikt i Lunds stift. Härvid förutsattes dock att de skolpliktiga barnen vid skolan enligt förordnande av domkapitlet jämlikt § 6 mom. 3 folkskolestadgan erhålla undervisning i skolor inom angränsande skoldistrikt. Vidare föreskrives, att det skall åligga skolrådet i Hassle-Bösarps skoldistrikt att i enlighet med föreskrifterna i § 36 mom. 1 folkskolestadgan upprätta förteckning över samtliga skolpliktiga barn inom distriktet samt att, jämlikt § 44 mom. 2 samma stadga, övervaka barnens skolgång och i hithörande ärenden fatta beslut. Liknande medgivanden hava lämnats i ytterligare några fall. Det bör dock bemärkas, att Kungl. Maj:ts förenämnda beslut tillkommit efter därom av vederbörande skoldistrikt gjorda framställningar. Så-

61 vitt för de sakkunniga är känt, har däremot intet fall förekommit, där Kungl. Maj:t mot skoldistrikts bestridande föreskrivit sådan organisation, att skoldistrikt därigenom kommit att bliva utan folkskola. Därest § 6 erhåller ändrad lydelse enligt de sakkunnigas förslag, skulle Kungl. Maj:t äga befogenhet att meddela dylik föreskrift. Vidare skulle enligt nämnda ändringsförslag domkapitlet under vissa förutsättningar äga att fastställa skoldistrikts beslut om sådan anordning, varigenom ett skoldistrikts samtliga skolpliktiga barn hänvisas till skola inom annat skoldistrikt. För att möjliggöra tillämpning av ifrågavarande bestämmelse i dessa fall är det erforderligt, att stadgandet i § 1 mom. 2 erhåller ändrad lydelse i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag. Med tillämpning av de bestämmelser, som här blivit ifrågasatta, kan det sålunda inträffa, att inom ett skoldistrikt icke kommer att upprätthållas någon skola för meddelande av undervisning åt skolpliktiga barn. Även i dylika fall måste dock skolrådet svara för att dessa barn på annat sätt erhålla undervisning enligt därom gällande bestämmelser. Det bör därför åligga skolrådet, att i enlighet med föreskrifterna i § 36 folkskolestadgan upprätta förteckning över samtliga skolpliktiga barn inom distriktet samt att, jämlikt § 44 mom. 2 samma stadga, övervaka barnens skolgång och i hithörande ärenden fatta beslut. Utkast till författningsbestämmelser i enlighet med av de sakkunniga i det föregående framlagda förslag har av de sakkunniga utarbetats och återfinnes som bilaga till detta betänkande. Inrättande av skolhem. Då folkskolinspektörerna i vissa norrländska inspektionsområden i sina redogörelser angående skolförhållandena inom respektive områden framhållit behovet av nya skolhem, vilja de sakkunniga något beröra även denna fråga. Till en början må då erinras om, att statsbidrag till uppförande och inredning av skolhemsbyggnader samt till anskaffande av erforderliga inventarier för dessa kan, jämlikt kungörelsen den 15 maj 1936, nr 202, angående statsbidrag till skolhemsbyggnader och deras inredning, utgå till skoldistrikt med belopp, som Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmer. Riksdagen anvisade för ifrågavarande ändamål för vart och ett av budgetåren 1936/37 och 1937/38 100 000 kronor, för budgetåret 1938/39 150 000 kronor och för budgetåret 1939/40 250 000 kronor. På grund av statsfinansiella skäl anvisades för budgetåret 1940/41 icke något anslag för sagda ändamål. Av skolöverstyrelsens underdåniga framställning den 31 augusti 1940 angående anslagsbehovet för folkskoleväsendet för budgetåret 1941/42 framgår, att överstyrelsen med hänsyn till det rådande tidsläget icke funnit sig böra för sagda budgetår framlägga förslag om anslag till skolhemsbyggnader och deras inredning. Överstyrelsen framhöll emel-

62 lertid, a t t av de upplysningar angående behovet av nya skolhem eller mera omfattande byggnadsarbeten vid befintliga sådana, som av överstyrelsen inhämtats från elva folkskolinspektörer i de nordligaste inspektionsområdena, framginge, a t t enligt folkskolinspektörernas mening flera byggnadsföretag för skolhemsändamål vore synnerligen behövliga. Sålunda förelåge ansökningar om statsbidrag för uppförande eller ombyggnad av skolhem från tre skoldistrikt och ytterligare elva skolhem ansåges erforderliga. Överstyrelsen gav också i nämnda framställning uttryck åt sin egen u p p fattning rörande behovet av skolhem i följande uttalande: »Även överstyrelsen vill i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att skolhem inrättas i erforderlig utsträckning. Med den spridda bebyggelse, som är utmärkande för stora delar av vårt land och i synnerhet de inre delarna av Norrland, äro svårigheterna att bereda barnen tillfredsställande undervisning under nöjaktiga yttre betingelser mycket betydande, och inrättande av skolhem ter sig därför ofta inom vidsträckta trakter såsom den hart när enda möjligheten att åstadkomma en efter förhållandena lämplig lösning av organisationsfrågan. Inom vissa skoldistrikt vore inrättandet av nya skolhem välbehövligt även ur den synpunkten, att därigenom skulle möjliggöras en avlastning av den omfattande inackordering i enskilda hem, som flerstädes vållar stora svårigheter att ordna på ett tillfredsställande sätt på grund av den begränsade tillgången på lämpliga inackorderingshem. På grund av de ökade möjligheterna att indraga skolor med ringa barnantal medför inrättandet av skolhem i allmänhet besparingar av lärarlöner och kostnader för skollokaler m. m. Besparingar få beräknas uppkomma även i sådana fall, då till skolhem kunna hänvisas barn, för vilka eljest på grund av föreliggande inackorderingssvårigheter måste anordnas skolskjutsar, som draga högre kostnad än den motsvarande inackorderingskostnaden. Överstyrelsen har särskilt under senare år förmärkt en tydlig tendens till inrättande av sådana i förhållande till antalet skjutsade barn kostsamma skolskjutsar.» D å folkskolinspektörerna nu haft a t t taga ställning till aktuella organisationsfrågor inom respektive inspektionsområden, har även frågan om behovet av skolhem upptagits till övervägande. Vad som härom i folkskolinspektörernas redogörelser blivit anfört verifierar till alla delar riktigheten av överstyrelsens nyssnämnda uttalande. Flera folkskolinspektörer framhålla sålunda, a t t behov av skolhem gör sig starkt gällande främst i samband med indragning av mindre folkskolor, enär inackorderingsmöjligheterna i lämpliga enskilda hem äro mycket begränsade. D e t är också helt naturligt, a t t stora svårigheter uppstå vid anskaffandet av inackorderingshem för alla de barn, som äro i behov därav. I n o m ett inspektionsområde uppgår antalet skolbarn, som årligen inackorderas i enskilda hem, till omkring 400, och inom ett a n n a t inspektionsområde beräknas antalet barn, som äro i behov av inackordering, i ett enda skoldistrikt till omkring 300. Ofta måste därför barnen vid en skolas nedläggande inackorderas i hem, där vården av och tillsynen över barnen bliva mycket bristfälliga. D e t t a framkallar missnöje bland målsmännen.

63 En folkskolinspektör framhåller, att han på grund av dessa förhållanden endast motvilligt föreslår indragning av skolor i de fall, då centraliseringen icke kan genomföras på annat sätt än genom barnens inackordering i enskilda hem. Ofta äro emellertid vägförhållandena sådana, att skolskjutsar icke kunna anordnas, och i andra fall åter skulle kostnaderna för dylika anordningar bliva allt för stora. Följden härav blir, att eljest obehövliga, oftast i förhyrda dåliga lokaler inhysta skolor måste bibehållas. Skolöverstyrelsens nyssnämnda uttalande och folkskolinspektörernas uppgifter giva otvetydigt vid handen, att ett trängande behov av nya skolhem finnes. I vad mån uppförandet av skolhem skulle medföra några besparingar kan icke utan närmare utredning angivas. I sådana fall, då genom inrättandet av ett skolhem ett antal skolor skulle kunna nedläggas och barnen från dessa kunde beredas plats i redan befintliga skolor, utan att alltför stora förändringar i fråga om lärar- och lokalförhållandena vid de mottagande skolorna behövde vidtagas, torde man sannolikt kunna räkna med att vissa besparingar kunde vinnas. Det har redan sagts, att de förhyrda lokaler, i vilka många mindre folkskolor äro inrymda, äro av dålig beskaffenhet. Detsamma gäller även många av skoldistriktens egna skolhus ävensom beträffande lokaler vid en del andra skolor, som ifrågasättas till indragning. Därest anordningar, som möjliggöra skolornas nedläggande, ej kunna vidtagas, torde det förr eller senare bliva nödvändigt att anskaffa nya lokaler för dessa skolor. Medräknas kostnaderna härför, blir säkerligen anordningen med skolhem i regel att föredraga även ur besparingssynpunkt. Därtill kommer, att de nuvarande förhållandena i berörda hänseenden åtminstone i vissa skoldistrikt synas vara så otillfredsställande, att synnerligen starka skäl tala för, att åtgärder vidtagas för avhjälpande av dessa missförhållanden. De sakkunniga inse till fullo, att det under nu rådande ekonomiska förhållanden icke är möjligt att helt tillgodose det sålunda konstaterade behovet av nya skolhemsanläggningar. Det synes dock kunna ifrågasättas, om icke skäl kunde anses föreligga för beviljande av anslag till skolhemsbyggnader, där anordningen medförde besparingar eller i varje fall icke medförde ökade kostnader för skolväsendet inom respektive skoldistrikt. Att sedan de allmänna principer, som följas vid beviljandet av tillstånd för skoldistrikt att uppföra skolhusbyggnader, finge tillämpas även i dessa fall, torde ej behöva särskilt framhållas. Någon närmare utredning rörande de förhållanden, som inom olika skoldistrikt kunna anses motivera anordnandet av skolhem, hava de sakkunniga icke ansett sig kunna verkställa. Något material härför har icke heller infordrats från folkskolinspektörerna. De sakkunniga få därför inskränka sig till att, utöver vad som redan anförts, uttala följande. Vid det nu pågående rationaliseringsarbetet inom folkskoleväsendet gör

sig behovet av nya skolhem starkt gällande. De fall, där ett sådant behov förefinnes, synas böra bliva föremål för en närmare undersökning rörande de kostnader, som uppförandet av ett skolhem skulle medföra. Därest det därvid visade sig, att ett skolhem kunde uppföras utan att det allmännas kostnader för skolväsendet därigenom ökades, synes det önskvärt, att bidrag av statsmedel härför kunde utgå även under nuvarande förhållanden. För att möjliggöra utgående av dylikt bidrag förorda de sakkunniga, att lämpligt avvägt anslag måtte för budgetåret 1941/42 anvisas för ifrågavarande ändamål. De sakkunniga anse sig även böra fästa uppmärksamheten vid ett annat spörsmål, som berör skolhemsverksamheten, och som synes hava en viss betydelse för rationaliseringsarbetet. De skolhem, som nu finnas eller planeras, äro avsedda att mottaga barn allenast från de skoldistrikt, som uppföra skolhemmen. Erfarenheten torde emellertid hava visat, att det finnes skoldistrikt, där en eller annan obehövlig skola måste bibehållas, enär skolskjutsar på grund av vägförhållandena eller med hänsyn till kostnaderna härför icke kunna anordnas och möjligheter för barnens inackordering saknas, men där förutsättningar icke finnas för uppförande av skolhem enbart för distriktets eget behov. Dylika förhållanden äro rådande icke blott i Norrland utan även i andra delar av landet, särskilt i vissa skärgårdsområden. Det synes kunna ifrågasättas, huruvida icke åtgärder borde vidtagas för att möjliggöra hänvisning av barn från skolor, som här åsyftas, till skolhem i annat skoldistrikt. Skoldistrikt, som erhåller bidrag av statsmedel för uppförande av skolhem, borde sålunda vara skyldigt att i mån av utrymme och eventuellt mot visst ekonomiskt vederlag i skolhemmet mottaga även till andra skoldistrikt hörande barn. Enligt de sakkunnigas mening förefinnes med hänsyn till nyssnämnda förhållanden även behov av skolhem, till vilka kunde överföras barn från flera skoldistrikt, alltså ett för olika skoldistrikt gemensamt skolhem. Då de skolor, vilkas barn komme att överföras till skolhemmet, i regel hava ett mycket lågt lärjungeantal, skulle genom en sådan anordning ett flertal skolor kunna nedläggas och ett motsvarande antal lärartjänster bliva indragna. I vad mån besparingar härigenom kunde vinnas bleve i främsta rummet beroende av omfattningen av de åtgärder, som måste vidtagas för ordnandet av barnens undervisning. De sakkunniga, som med vad nu anförts endast velat påvisa behovet av en utvidgad skolhemsverksamhet, kunna emellertid icke här ingå på de därmed sammanhängande ekonomiska spörsmålen eller på frågan, huru lämplig samverkan mellan de olika skoldistrikten skulle kunna ernås. Då det emellertid otvivelaktigt förefinnes behov av skolhemsanläggningar jämväl av här berörda typ, vilja de sakkunniga för sin del framhålla lämpligheten av att denna fråga blir föremål för närmare utredning.

G5 5. Åtgärder för att möjliggöra indragning av övertalig folkskollärartjänst, som är förenad med organist- och klockarsyssla. De sakkunniga, som i detta sammanhang hava a t t taga ställning till frågan om vidtagande av åtgärder för underlättande av folkskoleväsendets rationalisering, hava ansett sig icke böra underlåta a t t härvid undersöka, om och i vad mån gällande bestämmelser angående tjänsteföreningar av här ifrågavarande slag kunna anses inverka på berörda fråga. Ytterligare anledning till a t t detta spörsmål här upptages till behandling är, a t t de sakkunniga genom remiss den 5 augusti 1940 anbefallts a t t till Kungl. Maj:t inkomma med utlåtande över dels en av skolöverstyrelsen den 9 oktober 1936 till Kungl. Maj:t gjord framställning angående tillsättning av folkskollärartjänst j ä m t e därmed förenade organist-, klockar- och kantors(kyrkosångar-)befattningar, dels en av skolöverstyrelsen den 9 mars 1937 till Kungl. Maj:t överlämnad utredning angående förening i vissa fall av folkskollärartjänst med organist- och klockarbefattning. D å de sakkunniga i det följande upptaga dessa spörsmål till behandling, komma de dock a t t därvid beröra endast sådana förhållanden, vilka stå i mera direkt samband med de sakkunnigas uppdrag. Frågan om åtgärders vidtagande för ändring av bestämmelserna rörande folkskollärartjänsts förening med kyrkliga bisysslor har länge varit aktuell. Dylika tjänsteföreningar hava nämligen ur folkskolans synpunkt ansetts medföra betydande olägenheter på grund av de mindre tillfredsställande bestämmelser, som reglera desamma. De sakkunniga komma emellertid a t t ingå på frågan om behovet av en ändring härutinnan endast i den m å n sagda bestämmelser i ett eller annat avseende kunna anses verka hindrande för folkskoleväsendets rationella ordnande. H ä r må till en början framhållas, a t t denna fråga icke k a n sägas hava mera avsevärd betydelse ur besparingssynpunkt. Av hela antalet lärartjänster kunna visserligen omkring 1 550 tjänster beräknas vara förenade med sådana kyrkliga bisysslor, varom här är fråga, men i regel äro beträffande dessa tjänster förhållandena icke av beskaffenhet, a t t det kan göras gällande, a t t tjänsteförenmgen inverkar på frågan om skolväsendets organisation inom respektive skoldistrikt. I en del fall är dock en dylik inverkan påtaglig. D e sakkunniga skola i det följande lämna några av folkskolinspektörerna meddelade uppgifter, vilka torde kunna belysa sistnämnda förhållanden. Behovet av ändrade bestämmelser. För närvarande finnas omkring 35 med organist- och klockarsysslor eller med båda dessa befattningar förenade lärartjänster, vilka vid en ur skolväsendets synpunkt lämplig omorganisation under den närmaste framtiden skulle kunna indragas. Av 5 — 404606

66 dessa tjänster finnes ett trettiotal i skoldistrikt med endast en folkskollärartjänst. Lärjungeantalet i en del av de skolor, till vilka dessa tjänster äro förlagda, är synnerligen lågt. Som exempel härpå må nämnas, a t t barnantalet enligt de lämnade uppgifterna vid vårterminens slut 1940 i en B 3-skola uppgick till 6 och i en annan till 11. Dessutom finnas flera skolor med omkring 15 barn, varvid är a t t märka, a t t lärjungeantalet beräknas ytterligare nedgå under de närmaste åren. För a t t tjänsterna skola kunna indragas, erfordras i regel skolskjutsanordningar eller inackordering av skolbarn. De beräknade kostnaderna härför uppgå dock icke till några större belopp. Skjuts- och inackorderingskostnaderna skulle sålunda, enligt på grundval av under läsåret 1939/40 gällande priser gjorda beräkningar, vid indragning av 15 folkskollärartjänster — de tjänster, som närmast synas kunna ifrågakomma till indragning — uppgå till omkring 13 000 kronor. T v å av dessa tjänster beräknas dock k u n n a indragas u t a n någon som helst kostnad. Av dessa uppgifter torde framgå, a t t vissa besparingar skulle uppkomma genom indragning av de här berörda lärartjänsterna. D å det emellertid endast är fråga om ett fåtal tjänster, bliva, som redan sagts, de inbesparade beloppen jämförelsevis obetydliga. Om man räknar med, a t t nyssnämnda 15 folkskollärartjänster indroges, och a t t kostnaderna för skolskjutsar och inackordering stannade vid ovan angivna belopp, skulle den årliga besparingen kunna uppskattas till omkring 70 000 kronor. Frågan om dessa tjänsteindragningar bör emellertid främst bedömas ur skolorganisatorisk synpunkt. Flera av ifrågavarande skolor hava redan nu så lågt lärjungeantal, a t t man k a n säga, a t t förutsättningar saknas för skolornas upprätthållande. I en del fall står frågan om dessa skolors nedläggande i samband med andra planerade organisationsförändringar. D e t är sålunda av olika skäl påkallat, a t t åtgärder vidtagas för a t t möjliggöra indragning av lärartjänster av här ifrågavarande slag. Gällande bestämmelser om tjänsteföreniragar. Härefter må erinras om de bestämmelser, vilka stå i samband med förevarancle spörsmål, och som enligt de sakkunnigas mening böra kompletteras genom ändringar eller tilllägg. Vad då först beträffar den ordning, enligt vilken folkskollärartjänst må kunna förenas med organist- eller klockarsyssla eller med båda dessa befattningar, finnas föreskrifter härom i § 27 mom. 2 folkskolestadgan. Denna paragraf har i sin helhet följande lydelse: »1. Lärarbefattning i folkskolan må, i den ordning här nedan sägs, kunna förenas med organist- eller klockarsyssla eller med båda dessa sysslor; börande i sådant fall innehavaren av dylika förenade befattningar i första rummet ägna sin tid och sina krafter åt skollärartjänsten samt, såvitt nödigt prövas, genom särskild

67 med kyrkoherdens och församlingens samtycke utsedd persons biträde uträtta förefallande, till de andra befattningarna hörande göromål. 2. Har sådan förening av befattningar, som i mom. 1 sägs, av församling beslutats, skall församlingen göra anmälan om beslutet hos domkapitlet och tillika meddela fullständig upplysning om de för var av organist- och klockarsysslorna anslagna löneförmåner; åliggande det domkapitlet att, med fästat avseende å de krav, som på ifrågavarande befattningar böra ställas, och därå, huruvida de för organist- och klockarbefattningarna anslagna löneförmåner äro tillräckliga till avlönande av sådant biträde, varom i mom. 1 förmäles, pröva och avgöra,- om den ifrågavarande föreningen må, så länge de uppgivna löneförmånerna utgå, äga rum. 3. Har folkskollärarbefattning i vederbörlig ordning förenats med organist- eller klockarsyssla eller med båda före det kungörelsen i förevarande ämne den 4 maj 1894 trätt i tillämpning, skall, när befattningarna bliva lediga, församlingen, därest den fortfarande önskar, att desamma må vara förenade, hos domkapitlet göra sådan anmälan, varom i mom. 2 sägs.» H ä r må bemärkas, a t t det enligt n ä m n d a stadgande är församlingen, som å kyrkostämma har a t t fatta beslut om förening av folkskollärartjänst med kyrklig befattning, varefter anmälan om beslutet göres hos domkapitlet, som åligger a t t pröva och avgöra, om tjänsteföreningen må äga rum. D e t t a tillvägagångssätt skall alltså tillämpas även i de fall, då folkskoleväsendet är en den borgerliga kommunens angelägenhet, varmed kyrkostämman icke har a t t taga befattning. Föreskrift om a t t skolväsendets målsmän inom skoldistriktet och vederbörande folkskolinspektör skola beredas möjlighet a t t göra sina synpunkter gällande i fråga om dylik tjänsteförening saknas. Även om skoldistriktets medgivande till tjänsteföreningen icke bör anses erforderligt, måste det dock, då folkskollärartjänsten är huvudbefattningen i föreningen, ur skolans synpunkt betraktas som ett minimikrav, a t t skolans representanter beredas inflytande på frågan om tjänsternas förening. D e t bör sålunda åligga domkapitlet, att, innan framställning från församling om tjänsteförening, varom nu är fråga, avgöres, inhämta yttrande från vederbörande lokala skolmyndighet och statens folkskolinspektör. P å grund av nu rådande förhållanden på folkskoleväsendets område kan det emellertid inträffa, a t t en ledigbliven lärartjänst, med vilken församlingen önskar förena kyrkliga bisysslor, icke är för skoldistriktet behövlig. D å uppkommer frågan, huru i sådant fall bör förfaras. D e t t a spörsmål sammanhänger med ett annat, nämligen i vilken ordning behovet av lärartjänst skall prövas. H ä r må först erinras om vad som enligt folkskolestadgans föreskrifter är att iakttaga vid sådan omprövning. D å ordinarie lärartjänst inom e t t skoldistrikt blir ledig, skall jämlikt bestämmelse i § 19 mom. 1 skolrådet överväga, om tjänsten bör återbesättas, förändras till extra ordinarie eller indragas. I n n a n beslut fattas, skall skolrådet inhämta yttrande från sta-

tens folkskolinspektör. Äro skolrådet och folkskolinspektören vid denna omprövning ense, har skolrådet att omedelbart vidtaga erforderliga åtgärder. I annat fall skall ärendet underställas skolöverstyrelsens eller, därest ändring av reglementet erfordras, vederbörande domkapitels avgörande. Ehuru av nämnda stadgande ej kan utläsas, att ifrågavarande bestämmelser ej skola tillämpas vid ledigblivandet av lärartjänst, som är förenad med organist- eller klockarsyssla, torde dock den meningen göra sig gällande, att omprövning, som nu sagts, icke bör anses erforderlig beträffande sådan tjänst. Till stöd för riktigheten av en sådan tolkning av bestämmelserna i fråga åberopas Kungl. Maj:ts stadga den 4 maj 1894, nr 20, huru förfaras skall vid tillsättning av folkskollärartjänst jämte därmed förenade organist- och klockarbefattningar. Enligt sistnämnda stadga skola kyrkoråd och skolråd, såsom ett gemensamt kyrko- och skolråd, vidtaga de åtgärder, som för tillsättning av den förenade tjänsten erfordras. Föreskrift om att frågan om lärartjänstens behövlighet skall tagas under övervägande saknas. Det föreligger sålunda möjlighet för en församling att besluta om förening av folkskollärartjänst med organist- och klockarsyssla samt att vid uppkommen ledighet återbesätta dylik lärartjänst även i de fall, då lärartjänsten i fråga är för folkskoleväsendet i distriktet obehövlig. Det förhållandet, att de myndigheter, som eljest utöva beslutanderätten angående skolärenden inom ett skoldistrikt, icke hava något inflytande på frågor, som gälla folkskollärartjänsts förening med kyrkliga bisysslor eller prövning av dylik lärartjänsts behövlighet, måste ur skolans synpunkt betecknas såsom synnerligen otillfredsställande. Enligt de sakkunnigas mening bör härutinnan en ändring ske. Erforderlig ändring av bestämmelserna i § 19 mom. 1 och § 27 folkskolestadgan. I § 19 mom. 1 folkskolestadgan synes sålunda böra angivas, att även då ordinarie lärartjänst, som är förenad med organist- och klockarsyssla eller med båda dessa sysslor, blir ledig, i nämnda moment stadgad omprövning skall äga rum. Bestämmelserna i § 27 folkskolestadgan böra likaså erhålla kompletterande tillägg. Enligt nuvarande ordalydelse skall församling, som beslutat förening av i sagda paragraf omnämnda befattningar, göra anmälan härom hos domkapitlet. Det kan ifrågasättas, om det icke vore mera i överensstämmelse med den verkliga innebörden i denna församlingens åtgärd, att stadgandet gives sådan lydelse, att församlingen hade att till domkapitlet ingiva ansökan om rätt till sådan förening. Vidare bör här uttryckligen föreskrivas, att det skall åligga domkapitel att, innan framställning, som här avses, avgöres, inhämta yttrande i ärendet från vederbörande lokala

skolmyndighet och statens folkskolinspektör. Därest bestämmelserna i § 19 mom. 1 komma att tillämpas jämväl i fråga om lärartjänst, som avses att förenas med kyrkliga bisysslor, kan det givetvis inträffa, att av de sålunda inhämtade yttrandena kommer att framgå, att ifrågavarande lärartjänst är för skolväsendet inom vederbörande skoldistrikt obehövlig. Det torde få anses självfallet, att domkapitlet i sådant fall icke lämnar det begärda medgivandet, men det synes dock lämpligt, att paragrafen kompletteras med ett tillägg, varav tydligt framgår att tjänsteförening, varom här är fråga, ej må medgivas i sådana fall, då folkskollärartjänsten är eller inom den närmaste framtiden kan förutses bliva obehövlig. Möjligheterna alt förflytta lärare, som innehar förenad tjänst. Därest de ändringsförslag, som här förordats, genomföras, blir det sålunda, möjligt att indraga även en med kyrkliga bisysslor förenad ordinarie lärartjänst, som ^vederbörlig ordning förklarats vara obehövlig. För det fall, att tjänsten på grund av innehavarens avgång är ledig, uppkomma härvid ur skolans synpunkt inga svårigheter. I motsatt fall blir emellertid frågan om tjänstens indragning mera komplicerad. Visserligen är ordinarie lärare, å vilken avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor äger tilllämpning, skyldig att, då så erfordras för indragning av övertalig lärartjänst, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande låta sig förflyttas till annan lärarbefattning inom undervisningsväsendet, jämväl med förändring av bostadsorten och övergång till annat skoldistrikt. Bestämmelser härom återfinnas dels i § 12 förutnämnda avlöningsreglemente, dels i kungörelsen den 11 februari 1938, nr 34, med vissa bestämmelser angående förflyttning av lärare vid folk- och småskolor. Jämväl enligt § 23 folkskolestadgan äger skolråd under vissa förutsättningar och villkor att besluta om förflyttning inom skoldistrikt av ordinarie lärare. Nu förhåller det sig emellertid enligt rådande praxis så, att ifrågavarande bestämmelser om lärares förflyttning icke tillämpas beträffande lärare, som innehar en med kyrkliga bisysslor förenad lärartjänst. Denna praxis står i överensstämmelse med den förut berörda tillämpningen av bestämmelserna § 19 mom. 1 folkskolestadgan och torde ävenledes vara föranledd av föreskrifterna i Kungl. Maj:ts ovannämnda stadga den 4 maj 1894. Anmärkas må emellertid, att flyttningsbestämmelsernas lydelse icke kan anses utgöra hinder för att dessa bestämmelser, åtminstone i viss omfattning, vinna tillämpning jämväl i fråga om lärare, som innehar så kallad förenad tjänst. Om sålunda en dylik lärartjänst befinnes vara obehövlig och vederbörande befattningshavare förklarar sig villig mottaga förflyttning till en lärarbefattning i annat skoldistrikt, vilken ej är förenad med kyrklig tjänst, synes förflyttning kunna ske med tillämpning av bestämmelserna i såväl ovannämnda kungörelse nr 34/1938, antingen enligt Kungl. Majrts

70 bestämmande eller jämlikt stadgandet i § 5 sagda kungörelse, som § 23 folkskolestadgan. Huruvida sådan lärare kan anses vara skyldig underkasta sig förflyttning, synes mera tveksamt. En förutsättning härför torde vara, att bestämmelserna rörande i förekommande fall till lärare utgående ersättning för minskning i löneförmåner kunna tillämpas vid förflyttning av nu ifrågavarande befattningshavare. Sådan ersättning kan, därest läraren genom förflyttningen förorsakats minskning i löneförmåner, som han åtnjutit vid den förra tjänsten, jämlikt § 12, andra stycket, avlöningsreglementet utgå med belopp, högst motsvarande den för honom sålunda inträdda inkomstminskningen, dock ej i det fall, att förflyttningen skett med tillämpning av bestämmelsen i § 5 ovanberörda kungörelse. Även om det finnes anledning antaga, att förflyttning i icke så få fall kan ske enligt sistnämnda bestämmelse, bör man dock räkna med, att även tvångsförflyttning måste föreskrivas. I senare fallet uppkommer frågan om ersättning för minskade löneförmåner. Enligt hittills tillämpad praxis torde förflyttad lärare icke blivit tillerkänd annan löneförmån, än att han förklarats berättigad att bibehålla den lönegrad, han tidigare innehaft, därest han förflyttats till tjänst inom skoldistrikt med kortare årlig lästid. Innehavare av lärartjänst vid mindre folkskola eller av biträdande lärartjänst vid folkskola hava sålunda vid förflyttning till ordinarie småskollärartjänst icke ansetts berättigade att åtnjuta lönetillägg, som tillkommit dem i förutvarande tjänst. Enligt bestämmelse i avlöningsreglementet § 6 mom. 5 skall dylikt lönetillägg utgå för den tid, läraren uppehållit befattningen. Sannolikt har detta stadgande ansetts utgöra hinder för lönetilläggets utgående efter förflyttning till tjänst, vars innehavare icke äger uppbära sådant lönetillägg. Vad beträffar den nu berörda frågan rörande möjligheten att tillämpa bestämmelsen om ersättning för minskade löneförmåner vid förflyttning av lärare, som innehar förenad tjänst, må följande framhållas. Den inkomstminskning, som i förevarande fall kunde uppstå, komme i regel att föranledas därav, att den förflyttade läraren mistade den lön, han å sin förutvarande tjänst uppburit som innehavare av organist- och klockarsysslorna. De med nämnda befattningar förenade lärartjänsterna, vilka ifrågasättas till indragning, finnas till övervägande antalet i de med de mycket små församlingarna sammanfallande skoldistrikten. I dessa församlingar, där gudstjänst i allmänhet icke hålles varje helgdag, utgår lönen till organisten-klockaren med jämförelsevis ringa belopp, sannolik^ i medeltal för varje befattningshavare icke överstigande 500 kronor för år räknat. De ersättningsbelopp, som skulle kunna ifrågakomma, bleve sålunda ganska obetydliga i förhållande till de genom indragning av en lärartjänst uppkommande besparingarna.

71 Vidare må framhållas, att det här är fråga endast om sådana tjänsteföreningar, som blivit i vederbörlig ordning medgivna, varför det torde kunna sägas, att befattningshavaren vid tillträdet av dylik tjänst blivit tillförsäkrad en viss merinkomst på ett fastare sätt än vad som eljest i regel gäller beträffande bisysslor. Utgående av ersättning för sådan inkomstminskning, varom nu är fråga, synes alltså icke kunna medföra några konsekvenser i fråga om dylik ersättning för mistad inkomst av andra bisysslor, som läraren eventuellt kan inneha. Det må också erinras om, att här icke ifrågasattes något generellt medgivande för utgående av dylik ersättning. Frågan härom skulle jämlikt gällande bestämmelser i varje särskilt fall vara underkastad Kungl. Maj:ts prövning och avgörande. Då endast ett mycket begränsat antal lärartjänster av detta slag kunde ifrågakomma till indragning, är det uppenbart, att dylika fall bleve ytterst sällsynta. Slutligen må framhållas, att, därest läraren erhölle förflyttning till skoldistrikt med längre årlig lästid med därav följande högre lönegradsplacering för vederbörande lärare, ersättningen självfallet skulle reduceras med ett belopp, motsvarande den förhöjning av lärarlönen, som bleve en följd av lärarens placering i högre lönegrad. Vid bedömandet av frågan rörande dessa lärares villighet att underkasta sig förflyttning bör icke förbises, att de oftast hava att undervisa i skolor av lägre form, i regel B 3- eller B 2-skolor, och att deras arbete i allmänhet måste fullgöras under i övrigt mindre gynnsamma förhållanden. Med hänsyn härtill synes det ej böra möta några större svårigheter att bereda dessa lärare i olika avseenden förmånligare lärartjänster. Under sådana förhållanden torde det också kunna på goda grunder antagas, att de i regel äro villiga underkasta sig förflyttning. Med vad här senast anförts hava de sakkunniga velat giva uttryck åt den meningen, att de författningsbestämmelser, vilka nu gälla beträffande förflyttning av lärare vid folk- och småskolor, skulle utan ändring i viss omfattning kunna tillämpas även i fråga om lärare, som innehar övertalig lärartjänst, förenad med organist- eller klockarsyssla eller med båda dessa befattningar, dock med den inskränkningen, att sistberörda lärare icke skulle kunna förflyttas till annan med nämnda kyrkliga bisysslor förenad lärartjänst. Då emellertid en tillämpning av ifrågavarande bestämmelser på sätt de sakkunniga här förordat avviker från hittills tillämpad praxis, synes erforderligt att ovannämnda kungörelse den 11 februari 1938, nr 34, liksom ock § 23 folkskolestadgan kompletteras med ett tillägg av innehåll, att vad däri är stadgat angående lärares förflyttning jämväl skall avse lärare, som innehar med organist- eller klockarsyssla eller med båda dessa sysslor förenad lärartjänst.

72 Så vitt de sakkunniga kunnat finna, skulle genom av de sakkunniga föreslagna ändringar av § 19 mom. 1 och § 27 folkskolestadgan och tillägg till ovan angivna flyttningsbestämmelser det bliva möjligt att indraga ledigbliven med organist- och klockarsyssla förenad övertalig lärartjänst ävensom att förflytta innehavare av sådan tjänst till annan lärarbefattning, vilken ej vore förenad med kyrkliga bisysslor. Med hänsyn till de förhållanden, som påkalla de här förordade åtgärderna, måste det anses angeläget, att berörda spörsmål snarast möjligt erhåller en tillfredsställande lösning. De sakkunniga hava därför övervägt, huruvida ifrågavarande åtgärder kunde vidtagas oberoende av de frågor angående förening av folkskollärartjänst med organist- och klockarsyssla samt tillsättning av dylik lärartjänst, vilka kunna väntas bliva föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Härvid hava de sakkunniga för sin del kommit till den uppfattningen, att de sakkunnigas förslag i nu berörda avseende måste anses stå i sådant samband med den mera omfattande frågan om förening av nyssnämnda befattningar samt tillsättning av desamma, att dessa spörsmål böra upptagas till samtidig behandling. Då de sakkunniga intagit denna ståndpunkt, hava de icke ansett sig böra framlägga något mera utformat förslag till erforderliga författningsändringar, utan få de sakkunniga hänvisa till vad därom i det föregående blivit anfört. Vissa verkningar av de föreslagna åtgärderna. Rörande verkningarna av de författningsändringar, som av de sakkunniga nu förordats i syfte att möjliggöra indragning av lärartjänst, som är förenad med kyrkliga bisysslor, må slutligen följande framhållas. De sakkunniga äro väl medvetna om, att en indragning av sådan lärartjänst kan för den församling, som drabbas härav, medföra vissa olägenheter. Sålunda kan det möta svårigheter att erhålla kompetent person för uppehållande av de kyrkliga befattningarna. I en del fall torde anordningen även medföra ökade kostnader för församlingen. Ofta torde indragningen komma att bliva erforderlig just i de församlingar (skoldistrikt), där endast en lärartjänst finnes, och det är helt naturligt, att vederbörande i dylika fall komma att anse sig vara särskilt missgynnade. Dessa och liknande skäl kunna anföras mot de här framförda förslagen. De sakkunniga äro dock av den bestämda övertygelsen, att vissa åtgärder i ovanberörda syfte med nödvändighet måste vidtagas. Det synes nämligen icke böra ifrågakomma, att en eljest obehövlig lärartjänst uppehälles eller återbesattes endast på grund därav, att tjänsten är förenad med organistoch klockarbefattning. Av folkskolinspektörernas uppgifter framgår, att sådana fall kunna förekomma, och detta innebär, reellt sett, att det statsbidrag, som utgår till avlöning åt lärare, i verkligheten utgör bidrag för uppehållande av organist- och klockarbefattning. I regel torde lärartjäns-

tens indragning medföra vissa kostnader för skolskjutsanordningar eller för barnens inackordering, men även med borträknande av dessa kostnader torde sagda bidrag kunna uppskattas till ett årligt belopp av mellan 3 000 och 4 000 kronor för varje sådan tjänst. Det har redan sagts, att, om hinder möter för en tjänsteförening, detta kan medföra kännbara utgifter för en liten församling. Detta förhållande bör enligt de sakkunnigas mening beaktas vid handläggningen av ärenden rörande indragning av nu ifrågavarande lärartjänster. Dylika indragningar böra sålunda ske med största varsamhet. Det torde också kunna förutsättas, att tjänsteindragningar i sådana fall komma till stånd endast då detta av ekonomiska och skolorganisatoriska skäl befinnes vara oundgängligen nödvändigt. Vid prövning av fråga rörande indragning av sådan tjänst, bör givetvis tillbörlig hänsyn jämväl tagas till storleken av den besparing, som genom tjänsteindragningen kan vinnas. De sakkunniga hava här uttalat sig mot en anordning, som indirekt innebär, att understöd av statsmedel i form av bidrag till folkskoleväsendet lämnas till en församling för uppehållande av organist- och klockarbefattningar. Detta måste enligt de sakkunnigas mening betecknas som olämpligt och ur ekonomisk synpunkt icke försvarligt. Därest understöd för ifrågavarande ändamål anses böra utgå — enligt de sakkunnigas mening synas skäl kunna anföras härför — torde det vara möjligt att finna andra utvägar, varigenom församlingarnas intressen med avsevärt mindre kostnader för det allmänna skulle kunna tillgodoses.

6. Rationaliseringens inverkan på lärarnas anställningsförhållanden, de administrativa myndigheternas arbete m. m. I det föregående hava de sakkunniga lämnat redogörelse för såväl med utgången av läsåret 1939/40 indragna lärartjänster som ock den indragning, vilken kan beräknas äga rum under redovisningsåren 1941/46. Härav framgår, att i år indragits 570 tjänster, besatta med folkskolekompetenta lärare, samt 607 tjänster, vilka innehafts av lärare med småskolekompetens. För den kommande femårsperioden beräknas motsvarande siffror till 467 respektive 1 153. Sistnämnda båda tal äro dock icke helt jämförbara med de först angivna. Den för 1940 redovisade indragningen avser nämligen samtliga vid läsårets slut indragna tjänster, vare sig indragningen skett genom av de sakkunniga föreslagna åtgärder eller varit ett led i den redan tidigare påbörjade rationaliseringen. De beräknade siffrorna för indragning av tjänster under åren 1941/46 däremot avse allenast skoldistrikt, som berörts av folkskolinspektörernas utredning. Därutöver komma givetvis även under nämnda år lärartjänster inom andra skoldistrikt att

i mindre utsträckning indragas, exempelvis i A-skolor där indragningen icke behöver vara förenad med reglementsändring. De sakkunniga vilja tillika i detta sammanhang understryka, att de beräknade siffrorna för den kommande indragningen av lärartjänster äro i hög grad approximativa. Olika förhållanden kunna inverka i -både höjande och sänkande riktning. Sålunda torde bristen på flytande bränsle för skolskjutsar i vissa fall nödvändiggöra ett uppskov med ifrågasatt rationalisering. Å andra sidan skulle ett mera allmänt beviljande av statsbidrag för erforderliga skolbyggnader i vart fall under periodens senare del kunna medföra indragning av vissa lärartjänster, som icke medtagits i de sakkunnigas kalkyler. Vid beräkning av förändringar i lärarbehovet får emellertid hänsyn tagas icke enbart till antalet indragna befattningar. Nya tjänster torde också komma att inrättas i viss utsträckning. Framför allt synas de stigande nativitetssiffrorna under åren 1936/38 verka höjande på behovet av småskollärare, särskilt under läsåren 1944/46. I det föregående hava de sakkunniga påpekat, att de stigande födelsesiffrorna mest gjort sig gällande i städer och stadsliknande samhällen. Å dylika orter medföra de också behov av ett ökat antal lärarkrafter, vilket förhållande främst gäller småskolestadiet. Om man exempelvis utgår ifrån ett medeltal av 24 elever per läraravdelning i småskolans a-former, kommer varje ökning med 1 000 av nybörjarnas antal att nödvändiggöra inrättandet av drygt 40 nya småskollärartjänster. Likaväl som den starka indragningen av lärartjänster på småskolestadiet innevarande år ej enbart varit en följd av rationaliseringsarbetet utan i minst lika hög grad av de låga födelsesiffrorna för år 1933, komma på ett senare stadium de höjda nativitetssiffrorna att medföra behov av ett icke ringa antal nya småskollärartjänster. Detta gäller, som redan anförts, städer och samhällen. I landsbygdsdistrikt åter torde ökningen i nativiteten i stället taga sig uttryck i minskat behov av att indraga lärartjänster samt i höjning av elevantalet i nu klent besatta läraravdelningar. På folkskolestadiet verka de stegrade födelsesiffrorna först vid en senare tidpunkt höjande på lärarbehovet. Inverkan blir här icke heller så stor, då medeltalet elever i läraravdelningarna kan hållas något högre än i småskolan. En på behovet av folkskollärartjänster inverkande faktor är införandet av det sjunde obligatoriska skolåret. Enligt statsmakternas beslut skall nämnda skolorganisation vara genomförd till den 1 juli 1948. Säkerligen komma de ekonomiska konjunkturerna att i icke ringa grad bliva avgörande för den tidpunkt, då skoldistrikten mera allmänt anse sig böra verkställa den förbättring av skolväsendet, varom nu är fråga. Även i detta fall blir inverkan å lärarbehovet störst i städer och stadsliknande samhällen. Å dylika orter medför den nya årsklassen nästan undantagslöst

75 behov av flera lärarkrafter. På landsbygden däremot är det många gånger möjligt att införa det sjunde skolåret utan att skolformerna behöva ändras eller nya lärare anställas. Av vad ovan sagts framgår, att åtskilliga ovissa faktorer göra det vanskligt att med någon större grad av säkerhet i detalj beräkna utvecklingen av lärarbehovet för de närmaste åren. Beträffande utgångsläget kan dock mera allmänt sägas, att ett ganska stort överskott av examinerade småskollärare finnes, liksom att ett dylikt överskott av folkskollärare kommer att uppstå, så snart de militära inkallelserna till beredskapstjänst upphöra eller starkt minska. På grundval av från folkskolinspektörerna inhämtade uppgifter, vid vilkas uppgörande ringa hänsyn tagits till införandet av det sjunde skolåret, hava de sakkunniga upprättat följande sammanställning angående det beräknade antalet lärartjänster för redovisningsåren 1940/46

Läsår

Folkskollärart j änster landsbygd

städer

Biträdande lärartj änster vid folkskola landsbygd

städer

Småskollärartj änster landsbygd

städer

Lärartjänster vid mindre folkskola landsbygd

städer

A. Under förutsättning a t t byggnadsbidrag kommer a t t utgå för anskaffande av de n y a lokaler, vilka bliva erforderliga vid genomförandet av de föreslagna organisationsförändringarna. 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46

11163 10 987 10 912 10 837 10 769 10 732

3 992 3 938 3 917 3 901 3 928 4 001

390 376 352 336 316 314

8 8 7 7 7 6

7 461 7 162 7 004 6 865 6 814 6 783

2140 2 152 2 215 2 329 2 437 2 550

1.059 889 776 720 641 615

B . Under förutsättning atl, byggnadsbidrag enligt A här ovan icke kommer a t t utgå. 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46

11 163 10 995 10 918 10 832 10 759 10 718

3 992 3 938 3 917 3 901 3 926 3 999

390 373 351 335 313 310

8 8 7 7 7 6

7 461 7168 7 015 6 885 6 836 6 800

2140 2152 2 212 2 329 2 437 2 551

1059 893 794 743 678 652

De sakkunniga hava i sina beräkningar utgått från att byggnadsbidrag icke torde kunna påräknas i så stor utsträckning, att lärarbehovet kommer att nämnvärt påverkas därav. Enligt siffrorna under B. skulle antalet lärartjänster under ovan angivna tid minskas med 438 för lärare med kompetens att undervisa på folkskolestadiet samt med 739 för lärare med småskolekompetens. Såsom framgår av sammanställningen skulle det behövliga antalet småskollärare hava minskat åtskilligt mera än vad här angivits, såvida icke ett ökat behov av lärare för städernas del motverkat den

sjunkande tendensen. Minskningen av antalet tjänster beräknas för de fyra första åren av perioden fördela sig på följande sätt:

Ar » » »

1941 1942 1943 1944

Tjänster för lärare med folkskoll.-ex.

Tjänster för lärare med småskoll.-ex.

222 98 102 48

464 215 80 28

Under det sista året av perioden, 1945, inträder en ökning av lärarbehovet med 32 tjänster på folkskolestadiet samt 48 i småskola. Minskningen av antalet tjänster skulle alltså, enligt de gjorda beräkningarna, bliva mycket stor 1941 men därefter avtaga väsentligt för att 1945 utbytas mot ökning. De sakkunniga hålla emellertid för troligt att av olika skäl — bland annat svårigheten att ordna skolskjutsar samt de relativt höga kostnaderna för dylika — indragningen av tjänster kommer att äga rum i ett något saktare tempo än vad tabellen giver vid handen. I förevarande sammanhang vilja de sakkunniga uttala, att en av anledningarna till att de sakkunniga genom folkskolinspektörerna låtit verkställa en ingående utredning angående antalet övertaliga tjänster varit, att det endast genom en omfattande inventering vore möjligt att bedöma lärarbehovet för de närmaste åren. Då de sakkunniga i olika sammanhang uttalat, att åtgärder böra undvikas, vilka skulle medföra en omfattande arbetslöshet bland folkskolans lärare, följer härav, att de sakkunniga anse, att vederbörande myndigheter böra reglera indragningen av tjänster på ett sådant sätt, att ej alltför stora svårigheter uppstå för de yngre och obefordrade lärarna. Då frågan om lärartillgång och lärarbehov är föremål för utredning inom skolöverstyrelsen, anse sig de sakkunniga böra inskränka sig till att här endast framhålla några synpunkter rörande detta spörsmål. Vad först vidkommer småskolans lärare bör uppmärksammas, att intagningen vid småskoleseminarierna under många år varit starkt begränsad. Antalet under nästkommande år utexaminerade småskollärare kommer att vara relativt litet i jämförelse med under samma år avgående lärare. Året därefter blir examinationen så ringa, att den i detta sammanhang saknar större betydelse. Även om alltså för närvarande, liksom fallet varit tidigare, ett ganska stort överskott av examinerade småskollärare finnes, torde det vara möjligt att på en tidrymd av 3—4 år erhålla den jämvikt mellan examination och lärarbehov, som bör eftersträvas. Under de båda närmaste åren bör emellertid, enligt de sakkunnigas mening, indragningen i någon mån begränsas, så att endast de mest nödvändiga tjänsteindragningarna komma

till stånd. Under åren 1943/45 bör det bliva möjligt att verkställa den ytterligare indragning, vilken av såväl pedagogiska som ekonomiska skäl är motiverad. Beträffande folkskolans lärare torde en något längre övergångstid vara erforderlig, innan överskottet av lärare absorberats. Här finnas emellertid två ovissa faktorer, nämligen utvecklingen av det internationella läget samt införandet av det sjunde skolåret. Kommer den nuvarande internationella krisen att räcka flera år framåt, torde härav följa att vårt land tvingas upprätthålla en militär beredskap av den omfattning, att något nämnvärt överskott på i vart fall manliga folkskollärare ej torde uppstå. Ett mera allmänt införande av sjunde skolåret skulle verka i samma riktning. Man torde dock böra räkna med att ett betydande läraröverskott åtminstone tidvis kommer att förefinnas. De sakkunniga vilja i detta sammanhang framhålla, att statsmakterna hava ett medel att i viss mån påverka utvecklingen, nämligen möjligheten att uppskjuta en höjning av pensionsåldern för folkskollärare. Jämlikt övergångsbestämmelser till gällande pensionsförfattningar skall pensionsåldern för folkskollärare den 1 juli 1943 höjas från 60 till 61 år. Enligt de sakkunnigas mening bör med denna höjning anstå ytterligare något eller några år. Först 1944 kommer examinationen av folkskollärare att mera avsevärt understiga läraravgången för att sannolikt helt inställas 1945. Efter denna tidpunkt torde befordringsförhållandena för folkskolans lärare komma att ljusna, och ett uppskov med pensionsålderns höjning skulle i någon mån lätta svårigheterna under de närmaste övergångsåren, varför de sakkunniga vilja ifrågasätta en dylik åtgärd. Men därutöver vilja de sakkunniga uttala, att det synes erforderligt, att vederbörande myndigheter söka att på lämpligt sätt reglera tjänsteindragningarna, så att indragningar, som icke äro särskilt starkt motiverade, uppskjutas till den senare delen av femårsperioden. Det ankommer icke på de sakkunniga att föreslå de ändringar i examinationen av folk- och småskollärare, som måste bliva en följd av det för de närmaste åren starkt minskade behovet av lärare. Jämlikt Kungl. Maj:ts nådiga brev till statskontoret den 24 maj 1940 angående vissa anslag till folkskoleväsendet m. m. har skolöverstyrelsen anbefallts att verkställa utredning rörande de ändringar i folk- och småskoleseminariernas nuvarande organisation, som böra föranledas av de besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet, som kunna väntas bliva successivt genomförda under de närmaste åren. De sakkunniga vilja allenast som sin mening uttala, att intagningen av nya elever vid såväl folk- som småskoleseminarierna bör för de närmaste åren helt inhiberas samt att lämplig jämvikt, så snart ske kan, bör skapas mellan tillgången på lärare samt antalet tillgängliga tjänster.

78 De icke-ordinarie lärarnas ställning. Genom den starka indragningen av tjänster, vilken, som ovan anförts, är en följd av såväl sjunkande födelsesiffror som vidtagna besparingsåtgärder, torde befordringsförhållandena inom folkskolan bliva för avsevärd tid framåt i hög grad försämrade. Sålunda måste räknas med att åtskilliga lärare — dock mest å småskolestadiet — vilka hava tio tjänsteår eller mera, komma att ännu under åtskillig tid kvarstå som extra ordinarie befattningshavare eller vikarier. E n ligt de sakkunnigas mening vore det önskvärt med särskilda åtgärder för a t t åtminstone i vissa ömmande fall förhjälpa lärare med lång och väl vitsordad tjänstgöring till ordinarie befattning. De sakkunniga hade också haft för avsikt att framlägga utredning och förslag i denna riktning. Emellertid hava lärarorganisationerna sedermera avlåtit framställningar till Kungl. Maj:t i förevarande ämne. N ä m n d a framställningar hava av Kungl. Maj:t remitterats till skolöverstyrelsen för yttrande. D e t torde därför kunna antagas, a t t överstyrelsen kommer att framlägga av förhållandena betingade förslag, varför de sakkunniga ansett sig icke böra vidare uppehålla sig vid förevarande spörsmål. Lärares övergång till svagare skolformer. De sakkunniga hava i det föregående lämnat en summarisk redogörelse för den förändring av skolformerna, som rationaliseringsarbetet kan beräknas medföra. H ä r a v framgick, a t t folkskolan i stort sett torde k o m m a a t t förbättras i fråga om de tekniska förutsättningarna för undervisningen. I många fall måste dock skolor förändras från högre till lägre skolform. Sålunda komma B 1-skolor i icke ringa utsträckning att anordnas enligt B 2-formen samt skolor av sistnämnda form som B 3-skolor. Särskilt i den sistnämnda skolformen är arbetet ganska olikt undervisningen i högre skolformer. Några större svårigheter uppstå väl icke i de fall, då en ung lärare, antingen omedelbart efter avlagd examen eller sedan han vunnit en tids erfarenhet av andra skolformer, får sin tjänstgöring förlagd till skola av B 2- eller B 3-form. Förhållandet ställer sig åtskilligt annorlunda, om en medelålders eller äldre folkskollärare skall påbörja arbetet i en för honom ovan skolform med speciella undervisningsproblem. D e t t a gäller i viss utsträckning redan vid förändring av en skola från första till andra B-formen. I den sistnämnda skolan skall läraren i praktiskt taget samtliga läroämnen sysselsätta vissa elevgrupper med tysta övningar, under det han har a t t handleda övriga elever genom omedelbar undervisning. I B 3-skolan måste läraren samtidigt handhava undervisning av elever på skilda skolstadier, däribland även småskolans lärjungar. För en med skolformen ovan lärare måste detta skapa åtskilliga besvärliga problem. Skolöverstyrelsen har bemärkt den ökade omfattning, som skolor av B 3-formen kunna beräknas få, och i skrivelse till folkskoleseminariernas

79 rektorer fäst dessas uppmärksamhet härpå. I överstyrelsens skrivelse, som är dagtecknad den 18 oktober 1940, heter det bland annat: »De uppgifter och upplysningar, som redan nu stå Kungl. Skolöverstyrelsen till buds, hava föranlett överstyrelsen att för Eder påpeka en detalj i ovannämnda utveckling, som synes vara av betydelse för Eder att känna vid organiserandet av seminarieelevernas praktiska utbildning. Det kan nämligen konstateras, att antalet B 3-skolor visar en bestämd tendens till ökning, varav följer, att en större del av seminarieeleverna än hittills kunna väntas få sin framtida tjänstgöring förlagd till sådana skolor. Det synes därför vara önskvärt, att seminarieelevernas praktiska utbildning i högre grad än hittills tager sikte på denna mera svårskötta skolform. Allvaret i det sålunda uppkomna läget har föranlett överstyrelsen att anmoda Eder att å sådan konferens, som omnämnes i § 127 av stadgan för folkskoleseminarierna, upptaga frågan till överläggning och därefter vidtaga de åtgärder, som kunna anses vara vid Edert seminarium av behovet påkallade. Då den nu nämnda frågan kan tänkas lösas på olika sätt vid de olika seminarierna med hänsyn dels till övningsskolans organisation, dels till redan vid seminariet vidtagna åtgärder för elevernas utbildning för undervisning i B^former, har överstyrelsen icke funnit anledning utarbeta särskilda riktlinjer. Överstyrelsen vill emellertid särskilt framhålla vikten av att eleverna såväl teoretiskt som praktiskt erhålla kännedom om arbetet på småskolestadiet, vilket ofta synes vålla stora svårigheter i B 3-skolan. Därest det — med hänsyn till det för läsåret fastställda schemat m. m. — icke är möjligt att redan under det nu pågående läsåret vidtaga för ändamålet eventuellt behövliga förändringar rörande elevernas auskultationer och övningslektioner, förväntar överstyrelsen dock att sådana åtgärder vidtagas, att eleverna i de nu utgående klasserna i möjligaste mån insättas i B 3-skolans arbetsmetoder. För kommande läsår åter bör vid planeringen av arbetet i övningsskolan särskild hänsyn tagas till elevernas behov av praktisk erfarenhet om B 3-skolans arbete.» Genom skolöverstyrelsens ovannämnda åtgärd torde nyexaminerade lärare i större utsträckning än tidigare bliva väl förberedda för arbetet i B 3-skolan. Såsom de sakkunniga redan påpekat är emellertid problemets kärnpunkt, hur medelålders och äldre lärare, som tvingas övergå till arbetet i en för dem främmande och besvärlig skolform, böra göras skickade a t t bemästra sina nya uppgifter. I förevarande sammanhang vilja de sakkunniga uttala, a t t folkskoleväsendets anpassning till det n y a läge, som inträtt genom sjunkande födelsesiffror och befolkningens omflyttning, ej enbart får innebära ett tillvaratagande av befintliga besparingsmöjligheter. Det gäller också att skapa effektivitet hos den sammankrympta organisationen. De sakkunniga hava redan tidigare framhållit, a t t rationaliseringen ej bör mera väsentligt försämra de pedagogiska betingelserna för skolarbetet samt a t t den icke får hindra utvecklingen till ett bättre ordnat skolväsen i sådana fall, där skolarbetet nu bedrives under mindre gynnsamma förhållanden. H ä r a v följer, a t t de sakkunniga ej vilja medverka till en av ekonomiska skäl betingad förändring av skolväsendet till i vissa fall lägre

80 skolformer utan a t t garantier i görligaste mån erhållas, för a t t n ä m n d a skolformer kunna giva ett undervisningsresultat, som är fullt tillfredsställande. Särskilda åtgärder beträffande lärarutbildningen synas i detta fall vara nödvändiga. D e t lämpligaste sättet a t t skickliggöra lärarna för de lägre skolformer, i vilka de stundom genom rationaliseringen placeras, synes vara anordnande av fortbildningskurser. De sakkunniga anse det ej ligga inom ramen av deras uppdrag att föreslå plan for dylika kurser. D e vilja dock — även med beaktande av de synpunkter de sakkunniga hava a t t i främsta rummet företräda, nämligen sparsamhetens k r a v — starkt framhålla det ändamålsenliga i att dylika kurser komma till stånd. E n d a s t därigenom torde det bliva möjligt att få arbetet i de till lägre skolformer ändrade skolorna a t t bliva fullt effektivt. D e t bör ock framhållas, a t t fortbildningskurser numera kunna utan större organisatoriska svårigheter anordnas vid seminarierna, då dessa under de närmaste åren endast i ringa omfattning torde få möjlighet att ägna sig åt den primära lärarutbildningen. Rationaliseringsarbetets inverkan på folkskolinspektörernas arbetsbörda. D e sakkunniga hava i olika sammanhang framhållit, hurusom folkskolinspektörernas arbetsbörda under senare år vuxit i oerhörd omfattning genom de olika arbetsuppgifter, som statsmakterna i det ena eller andra sammanhanget lagt på denna grupp av befattningshavare. D e t är också utan vidare givet, a t t den plan för rationaliseringsarbetet, vartill folkskolinspektörerna enligt de sakkunnigas uppdrag var och en inom sitt inspektionsområde uppdragit grundlinjerna, kommer a t t vid genomförandet i hög grad öka arbetet för inspektörerna. Sålunda måste reglementsändringar i stor utsträckning komma till stånd. Åtgärder krävas for transport av övertaliga lärare, antingen forflyttning kan visa sig möjlig genom frivilliga åtgärder jämlikt § 5 i flyttningskungörelsen eller ärendet måste överlämnas till Kungl. Maj:ts avgörande. Många gånger torde skoldistrikten komma a t t ställa sig om ej helt avvisande så i varje fall ganska ovilliga till de ändringar i skolorganisationen, som äro påkallade av sparsamhetens krav. D e t ankommer på folkskolinspektören a t t taga initiativ samt söka fullfölja dessa u t a n onödig tidsutdräkt. Även ur sparsamhetssynpunkt måste det därför vara välbetänkt a t t giva folkskolinspektionen den förstärkning, som är oundgängligen nödvändig, därest rationaliseringsarbetet skall kunna i stort sett fortgå efter uppgjord plan. D e t ligger icke inom ramen för de sakkunnigas uppdrag a t t föreslå åtgärder i nu n ä m n t syfte. De sakkunniga h a v a endast velat framhålla, hur nära samband som råder mellan besparingsarbetet i folkskolan och folkskolinspektörernas möjligheter att fylla sina uppgifter vid folkskoleväsendets anpassning efter de nya förhållandena.

81 Skolöverstyrelsen och rationaliseringen. Jämväl skolöverstyrelsens arbetsbörda kommer att icke oväsentligt ökas genom besparingsarbetet. Sålunda måste det ankomma på överstyrelsen att leda arbetet, att på lämpligt sätt reglera tjänsteindragningarna och handlägga därmed sammanhängande ärenden, att i ett stort antal fall behandla reglementsfrågor, att till Kungl. Maj:t avgiva förslag angående lärares förflyttning m. m. De sakkunniga anse sig därför, utan att närmare gå in på frågan, böra framhålla, att ämbetsverket bör erhålla den förstärkning av arbetskrafterna, som i följd av rationaliseringsarbetet kan anses påkallad och vartill överstyrelsen torde komma att framlägga förslag.

7. Ekonomiska verkningar av rationaliseringsarbetet. Det synes de sakkunniga svårt att ens approximativt beräkna den besparing för statsverket, som antingen genom under innevarande år redan vidtagna indragningar av tjänster uppkommit eller ock genom tjänsteindragningar under den kommande femårsperioden kan väntas uppstå. Många ovissa faktorer medverka till att göra beräkningarna mindre tillförlitliga. Sålunda saknas uppgifter beträffande tjänsteinnehavarnas placering i löneklasser, dyrorter etc. De sakkunniga hava nämligen icke ansett sig böra införskaffa dylika uppgifter. Beträffande den indragning av lärartjänster, som är ifrågasatt, finnas inga garantier för att den kommer att få av folkskolinspektörerna beräknad omfattning. När de sakkunniga i det följande likväl skola angiva vissa siffror rörande de ekonomiska konsekvenserna för statsverket av besparings- och rationaliseringsarbetet, sker det från den förutsättningen, att ganska betydande avvikelser från de angivna beloppen kunna visa sig föreligga, när i sinom tid resultatet kan överblickas. I det föregående hava de sakkunniga meddelat, att vid slutet av vårterminen 1940 samt med utgången av redovisningsåret 1939/40 570 tjänster för lärare med folkskolekompetens samt 607 tjänster för lärare med kompetens att undervisa i småskola blivit indragna. Av folkskollärartjänsterna voro flertalet extra ordinarie och alltså för statsverket mindre kostsamma. En genomsnittlig sänkning av utgifterna för statsbidrag med 5 000 kronor för varje indragen folkskollärartjänst torde dock kunna beräknas. För övriga tjänster synes ett motsvarande belopp av 3 500 kronor kunna godtagas. Den uppkomna årliga minskningen av statens löneutgifter skulle alltså kunna beräknas till (5 000 X 570 -f 3 500 X 607 =) 4 974 500 kronor. Kostnaderna för skolskjutsar och inackordering hava i det föregående uppskattats till 430 000 kronor. Detta belopp kan dock under ogynnsamma förhållanden bliva åtskilligt högre. Därest nämnda kostnader i stället upp6 — 404606

tagas till ett belopp av 570 000 kronor, skulle den uppkomna besparingen för statsverket kunna beräknas till, i avrundat tal, 4 400 000 kronor. För den kommade femårsperioden upptaga de av folkskolinspektörerna i samband med organisationsändringar ifrågasatta indragningarna 467 tjänster för lärare med folkskolekompetens samt 1 153 tjänster för lärare med småskolekompetens. I dessa fall torde den statliga genomsnittskostnaden för varje tjänst kunna beräknas till 5 500 respektive 3 500 kronor. Minskningen i de statliga löneutgifterna skulle alltså kunna uppskattas till (5 500 X 467 -f 3 500 X 1 153 = ) 6 604 000 kronor eller avrundat 6 600 000 kronor. Härifrån böra emellertid dragas beräknade kostnader för skolskjutsar och inackordering, efter 1939 års prisnivå upptagna till 1 170 000 kronor. Höjes med hänsyn till nu rådande prisförhållanden nämnda belopp till 1 600 000 kronor, skulle besparingen för statsverket kunna beräknas till (6 600 000 — 1 600 000 = ) 5 000 000 kronor. Jämlikt inspektörernas beräkningar skulle indragningen av tjänster få mycket stor omfattning under det första året av perioden för att sedan ske i ett lugnare tempo. De sakkunniga hava emellertid uttalat, att, bland annat med hänsyn till befarad arbetslöshet bland lärare, indragningen av tjänster i viss utsträckning bör förskjutas till en något senare tidpunkt. I anledning härav torde kunna beräknas en till storleken likartad indragning för varje år. Den statliga besparingen skulle alltså bliva 1 000 000 kronor första året av perioden för att sedan öka till 5 000 000 kronor. Lägges härtill den förut angivna, redan uppkomna årliga besparingen eller 4 400 000 kronor, skulle den totala minskningen av statens årliga utgifter på grund av dels den fortgående och av de sakkunnigas arbete delvis oberoende rationaliseringen, dels den besparing, som är en mera direkt följd av de sakkunnigas förslag, komma att vid periodens slut uppgå till omkring 9 400 000 kronor. De sakkunniga vilja här ännu en gång understryka, att siffrorna äro i hög grad approximativa, men de hava ändock genom den gjorda beräkningen velat giva en antydan om storleksordningen av de besparingar, som här antingen redan uppkommit eller kunna förväntas uppstå. I förevarande sammanhang anse sig de sakkunniga böra framhålla, att indragningen av tjänster under den kommande femårsperioden i verkligheten torde komma att bliva något större, än vad i det föregående angivits. Åtskilliga tjänster, bland annat extra ordinarie i de större städerna, komma nämligen att indragas i sådana skoldistrikt, där tjänsteindragningarna icke medföra några ändringar av skolväsendets organisation, och vilka indragningar i följd härav icke medtagits i folkskolinspektörernas redogörelser. Statens utgifter för folkskoleväsendet torde dock ingalunda komma att minskas i den utsträckning, som tidigare nämnda siffror kunde giva anledning förmoda. I stället synes man hava att motse en fortsatt stegring av utgifterna på hithörande område. I det föregående har angivits, att ett

83 icke oväsentligt antal nya tjänster, främst på småskolestadiet, synas bliva behövliga under femårsperiodens senare del. Härtill kommer, a t t statsutgifterna för lärarlönerna komma a t t icke oväsentligt öka genom av statsmakterna redan beslutade utgifter. Sålunda skola samtliga de ordinarie småskollärare och likställda, vilka nu äro placerade i lönegrad A 8, från den 1 juli 1942 uppflyttas till lönegrad A 9. Vidare skola samtliga kvinnliga folkskollärare, på grund av riksdagens beslut om likalönens successiva genomförande, den 1 juli 1943 uppflyttas en löneklass. Ytterligare torde statsutgifterna ökas genom höjning av det rörliga tillägget eller införande av s. k. kristillägg. D e t ekonomiska resultatet av redan vidtagna och ifrågasatta rationaliseringsåtgärder på folkskoleväsendets område synes därför, i vart fall för de närmaste åren, ej bliva en absolut minskning av de statliga utgifterna u t a n allenast i viss utsträckning en neutralisering av en eljest ofrånkomlig ökning av statsutgifterna.

III. Sammanfattning. Rationaliseringsåtgärder före och under år 1940. Under de senaste åren hava av statsmakterna vidtagits olika åtgärder för folkskoleväsendets anpassning efter växlande lärjungeantal. D e viktigaste av dessa hava syftat till a t t möjliggöra hänvisning av skolpliktiga barn från ett skoldistrikt till ett annat, a t t införa skärpta bestämmelser angående inrättandet av nya och återbesättandet av ledigblivna lärartjänster, samt a t t bereda ökade möjligheter a t t indraga övertaliga lärartjänster, främst genom förflyttning av lärare. E t t omfattande rationaliseringsarbete har sålunda utförts inom folkskoleväsendet under de senaste åren. Med tillämpning av nu gällande bestämmelser angående förflyttning av folk- och småskollärare hava under tiden den 1 januari 1938—den 1 september 1940 omkring 200 lärartjänster k u n n a t indragas. Dessutom har ett betydande antal ordinarie lärartjänster vid lärares avgång antingen indragits eller förändrats till extra ordinarie befattningar, varjämte ett stort antal tjänster, som icke omedelbart k u n n a t indragas, uppehållits med vakansvikarier. De av 1940 års riksdag beslutade besparingsåtgärderna p å folkskoleväsendets område hava åstadkommit en intensifiering i fråga om rationaliseringsarbetet. Genom ifrågavarande åtgärder, vilka i första hand avsågo en reglering u p p å t av elevantalet i klassavdelningarna, främst i skolor av A-form, har ett betydande antal lärartjänster blivit indragna. Samtidigt hava tjänsteindragningar, vilka tidigare planerats och därför icke kunna anses stå i direkt samband med n ä m n d a åtgärder, förekommit i mycket

84 stor utsträckning. Enligt av folkskolinspektörerna lämnade uppgifter utgjorde sammanlagda antalet vid slutet av vårterminen respektive den 1 juli 1940 indragna lärartjänster 1 177. Vidare hava omkring 70 lärare, vilka inneha ordinarie lärartjänster inom olika skoldistrikt, förordnats som icke ordinarie lärare för läsåret 1940/41 eller del därav i andra skoldistrikt, utan a t t vikarier behövt anställas å de ordinarie befattningarna. Organisationsplaner erforderliga för det fortsatta rationaliseringsarbetet. De av folkskolinspektörerna lämnade och av de sakkunniga sammanställda uppgifterna rörande lärjungefrekvensen i folkskolan läsåret 1939/40 visa, att medeltalet elever i folk- och småskolornas läraravdelningar är synnerligen lågt. Genom de under år 1940 indragna lärartjänsterna har någon ökning av dessa medeltal skett. E n ytterligare ökning kan och bör dock komma till stånd, utan a t t några större olägenheter för undervisningsarbetet därigenom kunna befaras uppstå. M e d hänsyn härtill och då man åtminstone under de närmaste åren måste räkna med en fortgående minskning av lärjungeantalet i det stora flertalet skolor, framför allt å landsbygden, äro ytterligare rationaliseringsåtgärder erforderliga. Dessa komma a t t medföra indragning av lärartjänster i ganska stor omfattning. Tjänsteindragningarna böra ske så planmässigt som möjligt, bland annat för a t t förflyttning av övertaliga lärare, där så blir erforderligt, skall kunna ordnas på ett tillfredsställande sätt. D e t är därför lämpligt, a t t organisationsplaner uppgöras, och att rationaliseringsarbetet bedrives i huvudsaklig överensstämmelse med dessa planer. P å anmodan av de sakkunniga och i enlighet med av dem lämnade anvisningar hava folkskolinspektörerna efter verkställda utredningar uppgjort preliminära förslag till organisationsförändringar (organisationsplaner), vilka beräknas bliva genomförda inom respektive inspektionsområden under läsåren 1941/42—1945/46. Regler för lärjungarnas fördelning påj läraravdelningar. För genomförandet av de sålunda planerade rationaliseringsåtgärderna äro vissa riktlinjer erforderliga. P å grund av synnerligen skiftande förhållanden kunna härvid inga detaljerade bestämmelser fastställas. Skolornas organisation är dock främst beroende av elevantalet. Därför böra allmängiltiga regler uppställas rörande antalet lärjungar i läraravdelningarna. Anvisningar om vad som är a t t iakttaga vid lärjungarnas fördelning på läraravdelningar i skolor av A-form finnas redan. De sakkunniga, som förutsätta, a t t de bestämmelser j ä m t e anvisningar, vilka enligt förutnämnda kungörelse nr 414/1940 skola lända till efterrättelse under redovisningsåret 1940/41, komma a t t tills vidare gälla, förorda, a t t sagda kungörelse kompletteras med anvisningar beträffande övriga heltidsläsande skolformer. Därvid böra som normerande tal angivas:

85 för skolor av första B-formen, i varje läraravdelning å folkskolestadiet » » » andra B-formen, å folkskolestadiet » » » tredje B-formen, å folk- och småskolestadiet, » » » första D-formen, å » » » » » » b-form, å småskolestadiet

35 30 25 20 25.

Övergång till högre skolform k a n och bör dock icke alltid ske vid tillfällig ökning av barnantalet, liksom en omorganisation från högre till lägre skolform icke ovillkorligen bör genomföras, så snart lärjungeantalet understiger ovan angivna tal. Dessa tal böra sålunda icke betraktas som vare sig maximi- eller minimital. Vid rationaliseringsarbetet bör, samtidigt som de ekonomiska synpunkterna tillgodoses, eftersträvas, a t t bästa möjliga skolformer kunna upprätthållas. D e t motstånd, som ibland framträder, då fråga är om skolindragningar, får självfallet ej tillmätas avgörande betydelse men bör å andra sidan ej lämnas alldeles obeaktat. D e t t a gäller särskilt i sådana fall, då en omorganisation skulle medföra en skolas nedläggande, och då förhållandena icke med nödvändighet kräva, a t t en skolindragning kommer till stånd. Över huvud taget bör man framgå med försiktighet vid nedläggandet av skolor. Som allmän regel torde böra gälla, a t t en skola ej bibehålles, därest elevantalet under den tid, som kan överblickas, ej uppgår till 10, medan å andra sidan skäl kan anses föreligga a t t bibehålla en sådan skola, om elevantalet mera varaktigt uppgår till 15 eller däröver. I båda fallen måste hänsyn dock tagas även till andra faktorer än barnantalet. Bibehållandet av en småskola torde i vissa fall kunna anses försvarligt, även om lärjungeantalet något understiger 10. Centraliseringskostnader. Vid planerandet av centraliseringsåtgärder får icke förbises de vanskligheter, som äro förbundna med beräknandet av den besparing, som väntas uppkomma genom dylika åtgärders vidtagande. Erfarenheten har visat, att kostnadskalkylerna för skolskjutsanordningar ofta slå fel, och a t t beräknade besparingar utebli eller bliva bestående endast under en kort tid. I n n a n en omorganisation, som medför kostnader för anordnande av skolskjutsar och inackordering av skolbarn, genomföres, böra därför de ekonomiska konsekvenserna av organisationens genomförande noga övervägas. D e t för centraliseringskostnaderna beräknade statsbidraget bör i regel utgöra allenast en mindre del av det belopp, som eljest skulle utgå som statsbidrag till lärares avlöning. Rationaliseringens inverkan på skolformerna och antalet skolor. Därest de av folkskolinspektörerna uppgjorda organisationsplanerna genomföras i enlighet med av de sakkunniga förordade riktlinjerna, kommer detta a t t medföra omfattande förändringar i fråga om skolornas allmänna anordning inom flertalet inspektionsområden. Sålunda kommer skolformen a t t

86 ändras vid ett betydande antal skolor, varjämte ett stort antal skolor beräknas bliva indragna. Den totala minskningen beräknas uppgå till omkring 10 A-skolor, 120 B 1-skolor och 400 B 2-skolor, samtliga fall avseende endast folkskolestadiet. Mindre folkskolorna beräknas komma a t t minskas med omkring 560. Beträffande småskolorna kan man räkna med att det totala antalet skolor av a-form nedgår med omkring 50 och skolor av b-form med omkring 750. Antalet B 3-skolor torde däremot komma att ökas med ett 50-tal. Det är icke möjligt att siffermässigt visa, i vilken omfattning lärjungarna i de av åtgärderna berörda skolorna efter skedd omorganisation komma a t t erhålla undervisning i likvärdiga skolformer eller i högre eller lägre sådana. M e d ganska stor säkerhet kan det dock fastslås, a t t resultatet av rationaliseringen i nu ifrågavarande hänseende blir, a t t övervägande antalet av dessa barn kommer a t t erhålla undervisning i bättre skolformer, och a t t folkskoleväsendets rationalisering sålunda i stort sett k a n anses medföra en skolförbättring. Tjänsteindragningar i samband med rationaliseringen. E n sammanställning av folkskolinspektörernas uppgifter rörande rationaliseringsåtgärdernas direkta inverkan på lärarbehovet visar, a t t de organisationsförändringar, vilka redan genomförts och t r ä t t i tillämpning läsåret 1940/41, medfört indragning av sammanlagt 547 lärartjänster, samt a t t genomförandet av de av folkskolinspektörerna för läsåren 1941/42—1945/46 planerade rationaliseringsåtgärderna beräknas medföra en minskning av antalet lärartjänster med 1 620 eller tillsammans omkring 2 160 tjänster. Ifrågavarande uppgifter avse tjänsteindragningar endast i de skoldistrikt, vars folkskoleväsen nu varit föremål för närmare utredning, och där sålunda åtgärder i syfte a t t vinna en mera rationell organisation redan vidtagits eller anses böra komma till stånd. Den förändring i lärarbehovet, som uppkommer enbart på grund av ökning eller minskning av antalet lärjungar utan samband med omorganisation av skolväsendet, ingår ej i dessa uppgifter. Totala antalet under år 1940 indragna lärartjänster utgjorde, som förut nämnts, 1 177. Rationaliseringens inverkan på lokalbehovet. Folkskolinspektörerna synas på grund av nu rådande förhållanden i allmänhet följt den regeln a t t endast undantagsvis föreslå centraliseringsåtgärder med huvudsakligt syfte a t t vinna bättre skolformer. D e t t a har bidragit till a t t nyanskaffning av skollokaler i någon större utsträckning ej är erforderlig eller i varje fall icke är oundgängligen nödvändig för genomförandet av de föreslagna organisationsförändringarna. I stort sett förhåller det sig så, a t t de av folkskolinspektörerna i södra och mellersta Sverige föreslagna rationaliseringsåtgärderna i mycket ringa

87 omfattning äro beroende av nyanskaffning av skollokaler, medan det däremot inom vissa norrländska inspektionsområden icke så sällan förekommer, a t t anskaffandet av nya lokaler utgör en förutsättning för a t t omorganisationen skall kunna genomföras. Därest i förekommande fall erforderliga nya skollokaler, bland annat ett hundratal klassrum, på grund av de ekonomiska förhållandena icke kunna anskaffas, och hinder sålunda uppstå a t t i dessa fall fullfölja de planerade åtgärderna, kommer detta a t t i jämförelsevis ringa grad påverka resultatet av rationaliseringsarbetet i dess helhet. Verkställda undersökningar giva nämligen vid handen, a t t det endast är ett sextiotal lärartjänster, vilkas indragning beräknas bliva beroende av nyanskaffning av skollokaler. Behovet av skolskjuts- och inackorderingsanordningar. E n d a s t i undantagsfall kunna de rationaliseringsåtgärder, varom nu är fråga, genomföras u t a n anlitande av skolskjutsar eller inackordering av skolbarn. Vid prövning angående möjligheterna a t t anordna skolskjutsar liksom vid beräknandet av kostnaderna härför hava folkskolinspektörerna u t g å t t från de förhållanden, som i berörda hänseenden voro rådande under läsåret 1939/40. Därest de i folkskolinspektörernas organisationsförslag upptagna centraliseringsplanerna kunna helt genomföras, beräknas statsbidraget för bestridande av kostnaderna för skolskjutsar och inackordering av skolbarn uppgå till ett sammanlagt årligt belopp av i runt tal 1 600 000 kronor, därav för läsåret 1940/41 omkring 430 000 kronor. Under förutsättning a t t tjänsteindragningarna kunna någorlunda j ä m n t fördelas på v a r t och ett av de följande fem redovisningsåren, skulle statsbidraget för ifrågavarande ändamål för varje år ökas med ett belopp av omkring 230 000 kronor. O a k t a t dessa jämförelsevis stora centraliseringskostnader skulle betydande besparingar för statsverket uppkomma. P å grund av höjda priser å motorbränsle och därmed sammanhängande omständigheter torde man för närvarande och så länge nuvarande förhållanden äro rådande böra räkna med ökade skolskjutskostnader. Jämväl för inackordering av skolbarn torde under den närmaste tiden ökade kostnader vara a t t motse. E n höjning med 30—35 procent synes sannolik. De sakkunniga hava också i sina beräkningar rörande de ekonomiska verkningarna av rationaliseringsarbetet u t g å t t från en dylik höjning av ifrågavarande kostnader. Frågan om ändrad skoldistriktsindelning. Särskilt inom de små skoldistrikten framträda olägenheterna av folkskoleorganisationens bundenhet vid den nuvarande skoldistriktsindelningen. Allteftersom barnantalet minskas, ökas svårigheterna för skolväsendets rationella ordnande inom ifrågavarande skoldistrikt. E n ändrad skoldistriktsindelning är därför av för-

88 hållandena påkallad. D å frågan härom torde bliva föremål för särskild utredning i ett större sammanhang, hava de sakkunniga icke ansett sig böra Upptaga detta spörsmål till behandling. Ändring av bestämmelse i § 1 mom. 2 samt tillägg till § 6 folkskolestadgan. Skoldistrikt finnas, där antalet skolpliktiga barn är så ringa, a t t förutsättningar saknas för upprätthållande av egen folkskola. M e d hänsyn härtill bör sådan anordning kunna föreskrivas, varigenom samtliga skolpliktiga barn i ett skoldistrikt hänvisas till skola inom annat skoldistrikt. De sakkunniga förorda därför, a t t ett n y t t moment införes i § 6, som möjliggör vidtagandet av sådan anordning även mot vederbörande skoldistrikts bestridande. E n dylik åtgärd medför, a t t ett skoldistrikt k a n komma a t t sakna egen skola. Jämlikt bestämmelse i § 1 mom. 2 skall emellertid minst en folkskola finnas i varje skoldistrikt. Bibehållandet av detta stadgande oförändrat skulle alltså utgöra hinder för tillämpning av det föreslagna tillägget till § 6. Bestämmelsen i § 1 mom. 2 bör därför givas ändrad lydelse. D e sakkunniga framlägga förslag till ändrade författningsbestämmelser i överensstämmelse härmed. Inrättande av skolhem. Vid det nu pågående rationaliseringsarbetet gör sig behovet av skolhem starkt gällande. I de fall, då skolhem kunna uppföras utan a t t det allmännas kostnader för skolväsendet därigenom ökas, synes bidrag av statsmedel böra utgå även under nu rådande förhållanden. För a t t möjliggöra utgående av dylikt bidrag förorda de sakkunniga, a t t ett lämpligt avvägt anslag m å t t e för budgetåret 1941/42 anvisas för ifrågavarande ändamål. De sakkunniga anse, a t t behov av en utvidgad skolhemsverksamhet förefinnes och framhålla lämpligheten av a t t en utredning rörande denna fråga kommer till stånd. Ändring av vissa författningsbestämmelser rörande förening av folkskollärartjänst med organist- och klockarbefattning. Enligt här ifrågavarande bestämmelser hava de myndigheter, som eljest utöva beslutanderätten angående skolärenden icke något inflytande på frågor, vilka gälla folkskollärartjänsts förening med kyrkliga bisysslor. Det föreligger sålunda möjlighet för församling a t t besluta om sådan tjänsteförening även i de fall, då en lärartjänst är för folkskoleväsendet i distriktet obehövlig. Av folkskolinspektörernas redogörelser framgår, a t t inom ett mindre antal skoldistrikt finnas med organist- och klockarsysslor eller med båda dessa sysslor förenade lärartjänster, vilka vid en ur skolväsendets synpunkt lämplig omorganisation under den närmaste framtiden skulle kunna indragas. Med

89 hänsyn till angivna förhållanden föreslå de sakkunniga, att § 19 mom. 1 samt § 27 folkskolestadgan måtte givas ändrad lydelse. De sakkunniga förorda vidare, att till kungörelsen den 11 februari 1938, nr 34, samt till § 23 folkskolestadgan fogas tillägg av innehåll, att vad i nämnda författningsrum stadgas angående lärares förflyttning jämväl skall avse lärare, som innehar med nyssnämnda kyrkliga bisysslor förenad lärartjänst, dock att förflyttning av sådan lärare icke må föreskrivas skola ske till annan med nämnda sysslor förenad lärartjänst. Då senast berörda frågor synas böra upptagas till behandling samtidigt med att den mera omfattande, nu föreliggande frågan om förening av folkskollärartjänst med organist- och klockarbefattning samt tillsättning av dylika tjänster kommer under omprövning, hava de sakkunniga funnit sig icke böra framlägga något mera utformat förslag till de ändringar och tilllägg i berörda avseende, som av de sakkunniga ifrågasättas. Rationaliseringens inverkan på lärarnas anställningsförhållanden. De uppgifter, som lämnats rörande beräknad indragning av lärartjänster till följd av under redovisningsåren 1941/46 planerade organisationsförändringar, kunna icke läggas till grund för beräkning av lärarbehovet under sagda tid. Härvid måste nämligen hänsyn tagas icke blott till antalet indragna befattningar utan även till behovet av nya tjänster. De stigande födelsetalen under åren 1936/38 komma att nödvändiggöra inrättandet av nya småskollärartjänster, särskilt under läsåren 1944/46. Detta gäller i fråga om städer och stadsliknande samhällen. Beträffande den egentliga folkskolan verka de stegrade födelsesiffrorna först vid en senare tidpunkt höjande på lärarbehovet. I den sammanställning angående det beräknade antalet lärartjänster för redovisningsåren 1940/46, som upprättats på grundval av folkskolinspektörernas uppgifter, har emellertid hänsyn tagits till såväl beräknad indragning av lärartjänster som till det behov av nya tjänster, som beräknas uppkomma under nämnda år. Enligt dessa uppgifter beräknas antalet lärartjänster under åren 1941/44 minskas med sammanlagt 1 257 tjänster, därav för lärare med folkskollärarexamen 470 och för lärare med småskollärarexamen 787. Under år 1945 inträder emellertid en ökning av lärarbehovet med 32 tjänster på folkskolestadiet och 48 i småskola, varför den totala minskningen i tjänsternas antal under åren 1941/45 enligt ifrågavarande uppgifter skulle uppgå till 438 respektive 739 eller tillsammans 1 177 tjänster. De i sammanställningen angivna talen måste betecknas som i hög grad approximativa. Det är nämligen på grund av åtskilliga ovissa faktorer icke möjligt att med säkerhet beräkna utvecklingen av lärarbehovet under de närmaste åren. Ifrågavarande uppgifter giva dock vid handen, att ett ganska stort överskott av examinerade småskollärare finnes, och att man

90 bör räkna med a t t ett överskott av folkskollärare jämväl kommer a t t uppstå, så snart de militära inkallelserna till beredskapstjänst upphöra eller starkt minska. I syfte a t t snarast möjligt åstadkomma lämplig jämvikt i fråga om lärarbehov och lärartillgång förorda de sakkunniga, a t t särskilda åtgärder vidtagas. Intagningen av nya elever vid såväl folk- som småskoleseminarierna bör för de närmaste åren inställas. Den höjning av pensionsåldern från 60 till 61 år för folkskollärare, som jämlikt nu gällande bestämmelser skall genomföras 1943, bör tills vidare anstå. Skolmyndigheter, som hava a t t handlägga ärenden rörande skolornas omorganisation, böra på lämpligt sätt reglera tjänsteindragningarna, så a t t indragningar, som icke äro särskilt starkt motiverade, uppskjutas till den senare delen av femårsperioden. Fortbildningskurser för vissa lärare. D e sakkunniga hava tidigare framhållit, a t t rationaliseringen ej bör mera väsentligt försämra de pedagogiska betingelserna för skolarbetet eller hindra utvecklingen till ett bättre ordnat skolväsen i sådana fall, där skolarbetet nu bedrives under mindre gynnsamma förhållanden. De uttala tillika, a t t folkskoleväsendets anpassning efter det n y a läge, som inträtt genom sjunkande födelsesiffror och befolkningens omflyttning, ej enbart får innebära ett tillvaratagande av befintliga besparingsmöjligheter, u t a n a t t det också bör skapas effektivitet hos den sammankrympta organisationen. Genom rationaliseringen kommer ett icke ringa antal skolor a t t förändras från högre till lägre skolform. Undervisningsarbetet i de lägre skolformerna är i flera avseenden olikt arbetet i skolor av högre form. D e t t a gäller särskilt B 3-skolan, där läraren har a t t meddela undervisning åt elever på skilda åldersstadier, däribland även eleverna i småskolan. D e t är uppenbart, att under sådana förhållanden svårigheter uppstå, då en äldre lärare, som hela sin tjänstetid undervisat i skolor av högre form, får sitt arbete förlagt till en för honom ovan skolform med speciella undervisningsproblem. De sakkunniga, som anse, a t t åtgärder böra vidtagas i syfte a t t bereda ifrågavarande lärare möjlighet a t t göra sig förtrogna med de uppgifter, som m ö t a dem i de nya arbetsförhållandena, förorda, a t t fortbildningskurser för sagda ändamål m å t t e komma till stånd vid seminarier, där på grund av motsedd inskränkning av lärarutbildningen under de närmaste åren dylika kurser kunna anordnas. Rationaliseringens inverkan på de administrativa myndigheternas arbete. De sakkunniga framhålla, a t t nära samband råder mellan besparingsar-

91 betet i folkskolan och folkskolinspektörernas möjligheter a t t fylla sina uppgifter vid folkskoleväsendets anpassning efter de nya förhållandena. Det måste därför, även ur besparingssynpunkt, vara välbetänkt a t t giva folkskolinspektionen den förstärkning, som är oundgängligen nödvändig för a t t rationaliseringsarbetet skall kunna i stort sett fortgå efter uppgjord plan. Jämväl skolöverstyrelsens arbetsbörda kommer a t t icke oväsentligt ökas genom besparingsarbetet, varför de sakkunniga anse, a t t ämbetsverket bör erhålla den förstärkning av arbetskrafter, som till följd därav kan anses påkallad. Ekonomiska verkningar av rationaliseringsarbetet. Några exakta uppgifter rörande den besparing för statsverket, som uppkommit eller beräknas uppstå genom vidtagna och planerade rationaliseringsåtgärder, kunna icke lämnas. Tjänsteindragningarna äro nämligen beroende av så många ovissa faktorer, a t t det icke är möjligt a t t verkställa några tillförlitliga beräkningar i berörda hänseende. De sakkunniga hava dock velat giva en antydan om storleksordningen av ifrågavarande besparingar och hava därvid ansett sig kunna angiva följande siffror. Den uppkomna besparingen för statsverket på grund av de under år 1940 verkställda tjänsteindragningarna beräknas uppgå till ett belopp av, i avrundat tal, 4 400 000 kronor. Under förutsättning, a t t tjänsteindragningarna under närmast följande femårsperiod komma a t t någorlunda j ä m n t fördelas på de olika åren, beräknas den statliga besparingen första året till omkring 1 000 000 kronor för a t t sedan öka till i runt tal 5 000 000 kronor under sista året i perioden. Den totala minskningen av statens årliga utgifter på grund av dels den fortgående och av de sakkunnigas arbete delvis oberoende rationaliseringen, dels den besparing, som är en mera direkt följd av de sakkunnigas förslag, skulle alltså, därest de ifrågasatta organisationsplanerna kunna helt genomföras, uppgå till omkring 9 400 000 kronor, varvid dock är a t t märka, a t t de angivna beloppen äro i hög grad approximativa. D å ett icke oväsentligt antal lärartjänster, främst på småskolestadiet, torde k o m m a a t t nyinrättas under femårsperiodens senare del, och då en ökning av statsutgifterna för lärarlöner på grund av vissa av statsmakterna redan fattade beslut är a t t motse, komma statens utgifter för folkskoleväsendet, åtminstone under de närmaste åren, icke a t t minskas med nyssnämnda belopp. D e genom rationaliseringen uppkommande besparingarna k o m m a emellertid a t t verksamt bidraga till a t t en eljest ofrånkomlig ökning av ifrågavarande utgifter skall kunna i viss utsträckning begränsas. D e sakkunniga hava i nedanstående punkter sammanfattningsvis angivit de åtgärder, vilka enligt de sakkunnigas mening äro erforderliga för genom-

förandet av en rationalisering av folkskoleväsendet i enlighet med de i det föregående angivna allmänna riktlinjerna för rationaliseringsarbetet: 1. förlängning av giltighetstiden för kungörelsen den 24 maj 1940, nr 414, angående vissa särskilda besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet och komplettering av sagda kungörelse med anvisningar rörande lärjungeantalets fördelning på läraravdelningar i skolformer, för vilka dylika anvisningar saknas; 2. ändring av vissa bestämmelser i folkskolestadgan i syfte att möjliggöra dels överförande av samtliga skolpliktiga barn i ett skoldistrikt till skola i annat skoldistrikt, dels indragning av lärartjänst, som är förenad med organist- och klockarsyssla; 3. upptagande i riksstaten för budgetåret 1941/42 av lämpligt avvägt anslag för bidrag till skolhemsbyggnader och deras inredning; 4. uppskov med den höjning av pensionsåldern för folkskollärare från 60 till 61 år, som eljest skulle äga rum 1943; 5. inställande av intagning av nya elever vid folk- och småskoleseminarierna under de närmaste åren; samt 6. anordnande av fortbildningskurser för vissa lärare, vilka till följd av rationaliseringen komma att övergå från högre till lägre skolformer.

93 Bilaga.

Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse om vissa ändringar i förnyade stadgan den 26 september 1921 (nr 604) angående folkundervisningen i riket. § 1. 1. Den allmänna egentliga folkskolan. 2. I varje skoldistrikt såväl i stad som på landet skall, därest ej annat följer av stadgandet i § 6 mom. 4, finnas en eller, där förhållandena sådant påkalla och medgiva, flera folkskolor. Där förhållandena sådant påkalla och medgiva, skola jämväl småskolor inrättas till det antal, som finnes behövligt. 3. Där någon mindre folkskola. 4. Folk- och småskolestadiet sju årsklasser. Övergångsstadgande. Vid sjuårig skolkurs. 5. Vad i än sju. § 6. 1. Varje kyrkoförsamling annorlunda förordnar. 2. Vad i församlings område. 3. Därest på framställning av skolråd, målsman eller statens folkskolinspektör vederbörande domkapitel så förordnar, vare skoldistrikt skyldigt att i viss skola till undervisning mottaga barn från annat skoldistrikt eller att låta barn, tillhörande skoldistriktet, åtnjuta undervisning i annat skoldistrikts skola. Sådan anordning må föreskrivas under förutsättning, dels att det allmännas kostnader för skolväsendet därigenom nedbringas eller barnens skolvägar mer avsevärt förkortas, dels att undervisningen i de skoldistrikt, åtgärden berör, icke lider påtagligt men. Domkapitlet må samtidigt, därest framställning därom av någotdera skoldistriktet göres, fastställa den ersättning, som med hänsyn till den av berörda anordning föranledda omedelbara ökningen i det mottagande skoldistriktets löpande omkostnader skäligen bör gäldas av det skoldistrikt, barnen tillhöra. 4. Vad i mom. 3 stadgas skall äga tillämpning jämväl då framställningen avser samtliga skolpliktiga barn i ett skoldistrikt, dock skall därvid gälla, att anordningen i fråga må av domkapitlet föreskrivas, endast om de av åtgärden berörda skoldistrikten äro därom ense, och att i annat fall ärendet, även i vad avser ersättning, som i förekommande fall må utgå till det mottagande skoldistriktet, skall underställas Kungl. Maj:ts prövning och avgörande. I skoldistrikt, där på grund av anordning, som i detta moment avses, någon skola för meddelande av undervisning åt skolpliktiga barn icke upprätthålles, skall det åligga skolrådet att i enlighet med föreskrifterna i § 36 mom. 1 folkskolestadgan upprätta förteckning över samtliga skolpliktiga barn inom distriktet samt att, jämlikt § 44 mom. 2 samma stadga, övervaka barnens skolgång och i hithörande ärenden fatta beslut.

Statens offentliga utredningar 1940 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) V a t t e n v ä s e n . Skogsbruk. Bergsbruk. Allmän lagstiftning. R ä t t s s k i p n i n g . Fångvård. Betänkande med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 Betänkande med förslag till åtgärder för befordrande av produktionen å enskilda skogar i vissa delar av Norrkap. strafflagen m. m. jämte därmed sammanhängande land. [3] författningar. [8] Betänkande med förslag rörande offentliga rättshjälpsanstalter. [11] Statistisk utredning ang. förvaltningskostnader m. m. i Industri. konkurser. [13] Förslag till ändrad lagstiftning om straff för försök till brott. [19] Straffräitskommitténs betänkande med förslag till lagstiftning om förmögenhetsbrott. [20] Straffrättskommitténs betänkande med förslag till ändring Handel och sjöfart. av strafflagen för krigsmakten i vad den berör förmögenhetsbrotten. [25] 1938 års tobakshandelsutredning. Betänkande rörande regLagrådets utlåtande över processlagberedningens förslag lering av import- och detaljhandeln med tobaksvaror. [34] till rättegångsbalk. [29] Statsförfattning. A l l m ä n statsförvaltning. Promemoria med förslag till vissa åtgärder mot missbruk Kommunikationsväsen. av tryckfriheten. [5] Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser Betänkande och förslag ang. förhållandet mellan arbetsang. stats- och kommunalmyndigheterna och deras verkuppgifter och löneställning vid statens järnvägar. Dell.[14] samhet vid krig eller krigsfara m. m. [23] Betänkande med förslag rörande skärgårdarnas behov av Betänkande ang. uppgörelse mellan Kungl. Maj:toch kronan förbättrade kommunikationer. Del 2. [15] samt Stockholms stad rörande överståthållarämbetets Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning arjg. s. k. uppförande å riksstaten m. m. [28] rattfylleri. [17] Betänkande med förslag till organisation av telegrafverket [27] Kommunalförvaltning. Betänkande med förslag rörande övergång till högertrafik i Sverige. [30] Principbetänkande i trafiksäkerhetsfrågan. [33] Statens o c h k o m m u n e r n a s

flnansväsen. Bank-, kredit- och p e n n i n g v ä s e n .

Politi. Försäkrings v ä s e n . Betänkande med förslag till lag om krigsskadeersåttning. [4] Nationalekonomi o c h socialpolitik. Betänkande med förslag till lag med vissa bestämmelser om Betänkande med utredning och förslag ang. inrättande av livförsäkring vid krig m. m. [7] fritidsreservat för städernas och de tättbebyggda sam- Betänkande med förslag ang. krigsförsäkring av viss löshällenas befolkning. [12] egendom. [18] Socialvårdskommitténs betänkande. 1. Statistisk undersökning ang. kommunernas ålderdomshem [22] 2. StatisK y r k o v ä s e n . U n d e r v i s n i n g s v ä s e n . Andlig tisk undersökning rörande de erkända sjukkassorna. [31] odling i övrigt. H ä l s o - o c h sjukvård. Betänkande och förslag ang. reglering av församlingsindelningen i Stockholm och revision av den för huvudstaBetänkande ang. utfärdande av samt ersättning för vissa den gällände lagen om församlingsstyrelse. [1] läkarintyg. [21] 1938 års hälso- och Rjukvårdssakkunniga. De yngre sjukhus- Svensk namnbok 1940. [10] läkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden. [32] Betänkande och förslag ang. statsbidrag till bygjnader för folkskoleväsendet m. m. [24] Betänkande och förslag ang. folkskoleväsendets rationaliAllmänt n ä r i n g s v ä s e n . sering. [36] Belänkande med förslag till kungörelse ang. kontroll å handeln med ost samt viss lagstiftning ang. korvvaror. [9, Försvarsväsen. Organiserad samverkan inom svenskt näringsliv. [35] Betänkande ang. omorganisation av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse m. m. [2] Fast e g e n d o m . Jordbruk med binäringar. Betänkande ang. uppgörelse mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad rörande vissa markfrågor m. m. i Stockholm. [6] Utrikes ärenden. Internationell rätt. Efterfrågan på jordbruksprodukter och dess känslighet för pris- och inkomstförändringar. [16] Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser ang. bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar. [26] Stockholm 1940, Ivar Haggströms Boktrycken A. B. 4Mli«i