Handledning rörande tillämpningen av administrativa fullmaktslagen

v

O-T

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades pa Kungl. biblioteket ar 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1943:38

SO CI A I D E P Å K T E M E N T E T

HANDLEDNING RÖRANDE

TILLÄMPNINGEN AV

.

ADMINISTRATIVA FULLMAKTSLAGEN UTARBETAD INOM

SOCIALDEPARTEMENTET

S T O C K H O L M 19

4 3

Statens offentliga utredningar 1943 Kronologisk Betänkande med författnings- och organisationsförslag för genomförande av ett förstatligande av den allmänna väghållningen på landet m. m. Beckman. 321 s. K. Flyttningsersultiiingssakkunniga. Betänkande med förslag till författningar angående ersättning för flyttningskostnad. Marcus. 15C s. Fi. 1941 års familjebeskattningssakkunniga. Betänkande med förslag till ändrade grunder för familjebeskattningen. Marcus. 170 s. Fi. Utredning rörande skogsnäringens ekonomiska läge med förslag till åtgärder för höjande av näringens bärkraft. 3. Skogsbrukets transportfrågor: Vägar och järnvägar. Idun. 260 s. Jo. Utredning rörande polismäns anslutning till politiska ytterlighetsriktningar m. m. Norstedt. 40 s. S. Utredning och förslag angående pappersformaten inom statsförvaltningen. Beckman. 116 s. H. 1910 års skolntrednings betänkanden och utredningar. Bilaga 1. Hygieniska förutsättningar för skolarbetet. Av U. Hjärne. Idun. 06 s. E. Betänkande angående levnadskostnadsindex Norstedt 147 s. Fl. inredning och förslag angående statsbidrag till daghem och lekskolor m. m. Beckman. 99 s. S. 1940 års civila byggnadsutredning. Betänkande 1. Förslag till ändringar i Kungl. Majtts byggnadsstadga samt till föreskrifter rörande planläggning och utförande avbyggnad för vissa vårdanstalter och folktandpolikliniker. Beckman. 80 s. K. Utredning rörande den tckniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 4. Förslag till åtgärder för textilforskningens ordnande. Hteggström. 82 s. H. Betänkande med förslag till statliga åtgärder för stödjande av den privata motorlösa flygningens och modellflygningens utveckling. Beckman. 77 B. F Ö . 13. Besparingsberedningens slututlåtande. Marcus. 15S s. Fi. 14. Betänkande angående åtgärder mot spekulation i vattenkraft. Norstedt. 79 s. Ju. 15. Utredning. och förslag angående statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet. Beckman. 87 s. S. 16. Utredning rörande den tekniskt-vetonskapliga forskningens ordnande. 5. Förslag till åtgärder för järnoch metallforskningens ordnande. Itoggström. 79 s. H. Tillströmningen till de fria fakulteterna och arbetsförhållandena närmast efter avlagd examen samt militärtjänstgöringens inverkan på universitets- och högskoleungdomens studier och ekonomiska förhållanden. Norstedt. 145 s. S. is. Utredning och förslag angående planmässigt sparande för familjebildning och statens bosättningslån. Beckman. G8 s. S. 19. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Bilaga 2. Den psykologiska forskningens nuvarande ståndpunkt i fråga om den psykiska utvecklingen hos barn och ungdom m. m. Idun. 81 s. E.

förteckning 211.

Betänkande med förslag angående omorganisation av rättsmedicinalväsendet i riket. Beckman. 182 s. S

21. Betänkande med förslag till reglering av det militära

arvodesväsendet. Beckman. 165 s. Fi. fors];. ningens ordnande 6. Förslag till åtgärder för den geotekniska forskningens ordnande. Hteggström 65 s. H. Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden vid 1988 års allmänna fastighetstaxering. Norstedt. 170 s. Fi. Betänkande med förslag till lag om redovisningsmedel m. m. Norstedt. 77 s. Ju. Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 3. liden juli 1841—juni 1912. Idun. 528 s. Fo. Ladugårdsbyggnadssakkunniga. Meddelande nr 1. Djurstallars planering, värmehushållning och ventilation Rydahl. 153 s. Ju. 27. Betänkande med förslag till lag om folkskyddsväsendet (folkskyddslag) m. m. Beckman. 4116 s. S. 28. Betänkande med förslag angående den statliga statistikens organisation m. ni. Marptis. 116 s. Fi. 29. Betänkande rörande sinnesslövårdens organisation med hänsyn till erforderliga åtgärder för beredande av skolundervisning åt bildbara sinnesslöa barn. Norstedt. 161 s. S. 30. Stadsplaneutredningen 1942. 2. Förslag till vissa ändringar i byggnadsstadgan. Norstedt. 77 s. Ju. 31. Utredning med förslag angående reglering av den territoriella församlingsindelningen i Göteborg. Av E. SchalUng. Hteggström. 118 s., 2 kartor. E. 32. Betänkande med förslag till hamnförordning. Norstedt. 103 s. H. 33. Betänkande rörande reglering av löner och tjänsteförhålktmleii m. m. för lärarpersonal vid statsunderstödda sinnesslöskolor. Norstedt. 72 s. S. 34. Betänkande med utredning och förslag angående den högre tekniska undervisningen. Hteggström. 447 s. E. 35. Tabellbilaga till betänkande med utredning och förslag angående den högre tekniska undervisningen. Hffiggström. 155 s. E. 30. Bihang 1 till betänkande med utredning och förslag angående den högre tekniska undervisningen, innehållande förslag angående läroämnen, lärarbefattningar samt läro- och timplaner vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola. Av H. Kreiiger och S. Hultin. Hffiggström. 215 s. E. Bihang 2 till betänkande med utredning och förslag angående den högre tekniska undervisningen, innehållande förslag angående byggnader samt utrustning och möblering för tekniska högskolan i Stockholm samt Chalmers tekniska högskola. Av H. Kreiiger och S. Hultin. Hteggström. 131 s. E. Handledning rörande tillämpningen av administrativa fullmaktslagen. Beckman. 36 s. S. 22. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga

Aum. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstaverna med fetstil ut»öra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt Kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje denartement.

STATENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1943:38

SOCIALDEPARTEMENTET

HANDLEDNING RÖRANDE

TILLÄMPNINGEN AV ADMINISTRATIVA FULLMAKTSLAGEN UTARRETAD

INOM

SOCIALDEPARTEMENTET

STOCKHOLM 1943 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1976 43]

v J e n o m lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. — i det följande benämnd administrativa fullmaktslagen — ha bestämmelser utfärdats med avseende å befogenheten för Kungl. Maj:t eller underordnad myndighet att meddela förordnanden för förvaltningen under krigsförhållanden. Lagen trädde i kraft den 1 april 1942, och därmed upphörde den tidigare lagen i ämnet (Sv. förf.-saml. 1940:923) att gälla. Vidare ha genom en den 2 april 1943 (nr 137) utfärdad kungörelse särskilda bestämmelser meddelats för tillämpningen av administrativa fullmaktslagen. Ifrågavarande lagstiftning grundar sig på dels ett av särskilda sakkunniga den 14 augusti 1940 avgivet betänkande (Stat. Off. Utr. 1940: 23) dels ock ett av tillkallade sakkunniga inom socialdepartementet den 11 juli 1942 avgivet förslag rörande tillämpningsföreskrifter till administrativa fullmaktslagen (Stat. Off. Utr. 1942: 42). Föreliggande framställning — utarbetad av en inom socialdepartementet tillkallad sakkunnig — har tillkommit i syfte att göra lagstiftningen lättare tillgänglig särskilt för de kommunala myndigheterna. Eedogörelsen är icke att betrakta såsom en fullständig kommentar till administrativa fullmaktslagen och tillämpningskungörelsen utan begränsar sig i stort sett till bestämmelserna i den sistnämnda författningen, varvid huvudvikten lagts vid sådana bestämmelser, som äro av särskild betydelse för kommunalförvaltningen. Beträffande motiveringen till den nya lagstiftningen hänvisas, utöver vad här nedan återgives, till de nyssnämnda betänkandena. Texten till författningarna är införd såsom bilaga till denna redogörelse. Stockholm i oktober 1943.

Tillämpligheten av administrativa fullmaktslagen och tillämpningskungörelsen. Huvudbestämmelserna i administrativa fullmaktslagen (adm. fullm.-lagen När biw lag2—13 §§) bliva tillämpliga först när Kungl. Maj:t vid krig eller krigsfara, S j ^ vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden meddelat förordnande därom (adm. fullm.-lagen 1 §). Därvid träda vissa av lagens stadganden omedelbart i tillämpning, nämligen 3 § tredje stycket — i viss mån även andra delar av 3 § — 4 § andra stycket, 5—8 §§, 9 § andra, tredje och fjärde styckena, 10 § andra stycket samt 12 och 13 §§. Andra bestämmelser äro däremot så konstruerade, att de utöver det allmänna förordnande, som nyss nämndes, för sin tillämplighet fordra särskilda förordnanden av Kungl. Maj:t eller i vissa fall underordnad myndighet (11 §). Detta är förhållandet beträffande 2 §, 3 § första och andra styckena, 4 § första stycket, 9 § första stycket och 10 § första stycket. Sådana särskilda förordnanden behöva icke utfärdas samtidigt med det allmänna förordnandet enligt 1 § utan kunna meddelas dessförinnan. Detta har också i viss utsträckning skett genom bestämmelserna i tillämpningskungörelsen. Även dennas huvudstadganden (kung. 2—19 §§) träda emellertid i tillämpning först i den mån Kungl. Maj:t därom förordnar (kung. 1 §). Ehuru förordnanden om tillämpning av huvudbestämmelserna i admini- Direktiv för strativa fullmaktslagen och kungörelsen ännu icke meddelats, åligger det mvndlgheteri

•

i ii

•i

"° a " ^Jan-

likväl de myndigheter, som avses i kungörelsen, att omedelbart vidtaga lägga verksådana förberedande åtgärder, som angivas i kungörelsen, eller som eljest ««»''»«<«» befinnas erforderliga för dess tillämpning (kung. 1 §). Vad härefter angår lagstiftningens räckvidd gälla de ifrågavarande för- Lagstiftningfattningarna —' bortsett från de bestämmelser av materiell innebörd, vilka ens rtickmMinnefattas i reglerna om vissa tidsfrister i 10 § administrativa fullmaktslagen — endast myndigheternas organisation och förfarandet hos desamma. Lagstiftningen avser således icke att reglera sådana svårigheter av ekonomisk natur, som på grund av krigsförhållandena kunna föreligga för kommuner eller enskilda att fullgöra ingångna förpliktelser eller skyldigheter, vilka eljest åligga dem på grund av lag, författning eller myndighets avgörande. I formellt hänseende gäller, att lagstiftningen ej är tillämplig beträffande riksdagen eller allmänna kyrkomötet, deras avdelningar, utskott, nämnder, deputerade, revisorer, ombudsmän och verk eller i fråga om krigsdomstolar eller myndigheter, som avses i lagen med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m. (Sv. förf.-saml. 1940: 272), eller beträffande mål eller ärende, varom stadgas i sistnämnda

6 lag eller lagen med särskilda bestämmelser angående patent vid krig eller krigsfara m. m. (Sv. förf.-saml. 1940: 924). Till myndigheter, beträffande vilka lagstiftningen blir tillämplig, äro att räkna, bl. a., myndigheter, som hava att utöva dömande verksamhet i administrativa mål, exempelvis regeringsrätten och kammarrätten. Emellertid är att märka, att beträffande vissa dömande myndigheter i administrativa mål den här ovan nämnda särskilda rättegångslagen i viss utsträckning äger tillämpning. Såsom framgår av 8 § sistnämnda lag är detta fallet i fråga om sådana hos överexekutor anhängiga utsökningsmål, i vilka någon skall höras i den ordning som stadgas i 195 § utsökningslagen. Bestämmelserna i 10 § tredje stycket särskilda rättegångslagen äro vidare tilllämpliga beträffande mål, som fullföljas hos överexekutor. I den mån stadganden, berörande andra myndigheter än domstolarna, sålunda meddelats i den särskilda rättegångslagen, skola bestämmelserna i administrativa fullmaktslagen och tillämpningskungörelsen icke vara tillämpliga. Med de begränsningar, som angivits här ovan, avses enligt administrativa fullmaktslagen och tillämpningskungörelsen med statsmyndigheter alla till statens förvaltning hörande myndigheter och inrättningar, nämnder, kommissioner och kommittéer. Hit höra bland andra statsdepartementen, de centrala verken och länsstyrelserna med dem underställda myndigheter, överexekutorer och utmätningsmän, innehavare av prästerliga tjänster, statliga nämnder, såsom sinnessjuknämnden, interneringsnämnden, utlänningsnämnden, allmänna lönenämnden och länsnykterhetsnämnderna, ävensom olika slag av kristidskommissioner. Icke blott civila utan även militära förvaltningsmyndigheter äro inbegripna under definitionen å statsmyndighet. Vad beträffar kommunalmyndigheterna avses därmed alla till kommunal styrelse eller förvaltning hörande stämmor och representationer, myndigheter, styrelser, kollegier, nämnder, råd, kommissioner, revisorer, utskott och kommittéer jämte underlydande verk och inrättningar (adm. fullm.-lagen 1 §). Till kommun äro att räkna landskommun, köping, municipalsamhälle och stad samt församling och pastorat ävensom landsting och annan, borgerlig eller kyrklig, kommunal förvaltningsenhet, d. v. s. exempelvis fattigvårdssamhälle, som ej sammanfaller med landskommun, kyrklig samfällighet, särskilt skoldistrikt, polisdistrikt, kommunalförbund enligt 1919 års lag samt kristidsförbund (kung. 10§). I detta sammanhang må framhållas, att, då administrativa fullmaktslagen avser endast stats- och kommunalmyndigheter, lagstiftningen ej äger tilllämpning i fråga om sådan verksamhet, som i statens eller kommunens intresse eller under deras medverkan utövas av andra rättssubjekt än stat eller kommun. Utanför ifrågavarande författningars tillämplighetsområde faller således verksamhet, som bedrives av konungariket Sveriges stadshypotekskassa, statliga monopolbolag eller kommunala bolag. Avgörande för huruvida i det särskilda fallet fråga är om ett kommunalt bolag i nu avsedd mening torde vara, om bolaget utgör ett från kommunen skilt rättssubjekt, vars organisation och verksamhet regleras genom särskild bolagsordning

7 eller dylikt. Därest detta är förhållandet, kan nu ifrågavarande lagstiftning icke tillämpas med avseende å detsamma. I de fall däremot, då kommun driver verksamhet i egen regi genom ett för ändamålet tillsatt kommunalt organ, vilket för sin verksamhet svarar direkt inför kommunens beslutande myndighet, torde lagstiftningen vara tillämplig. I det föregående har angivits, vilka myndigheter som avses med nu ifrågavarande lagstiftning. Därav följer emellertid icke, att samtliga bestämmelser i tillämpningskungörelsen äro gällande beträffande alla sådana myndigheter. Generell giltighet i nu antydd mening äga endast stadgandena i 2 § samt 16—19 §§ kungörelsen. I 3—9 §§ hava upptagits bestämmelser, vilka avse vissa statsmyndigheter med undantag av dels länsstyrelserna, beträffande vilka, i de avseenden sistnämnda stadganden avse, i stället gäller kungörelsen nr 708/1943, dels ock vissa nämnder, för vilka senare särskilda föreskrifter äro utfärdade i 15 §. Stadgandena i 10—14 §§ avse endast myndigheter, som handhava kommunala förvaltningsuppgifter. Den följande framställningen ansluter sig i stort sett till den ordning, i vilken stadgandena upptagits i tillämpningskungörelsen, varvid i förekommande fall jämväl de bestämmelser i administrativa fullmaktslagen, vilka äga betydelse i sammanhanget, komma att omnämnas. Till en början behandlas således uti 2 § i kungörelsen upptagna allmänna direktiv för myndigheternas verksamhet vid krig eller krigsfara. Därefter följer ett avsnitt angående vissa statsmyndigheter, ett rörande myndigheter, som handhava kommunala förvaltningsuppgifter, samt ett om bestämmelserna för vissa nämnder. Handledningen avslutas med en avdelning, som behandlar vissa för stats- och kommunalmyndigheterna gemensamma bestämmelser.

Allmänna direktiv för myndigheternas verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. Den ledande synpunkten i fråga om förvaltningsmyndigheternas organisation måste vara, att förvaltningsorganens funktionsduglighet såvitt möjligt upprätthålles. För sådant ändamål torde det icke ens under krigsförhållanden alltid vara nödvändigt, att från det normala avvikande åtgärder vidtagas i avseende å organisation och verksamhet. Ändringar härutinnan torde böra genomföras endast i den mån förhållandena göra det påkallat. Såsom framgår av 4—6 och 11—14 §§ i tillämpningskungörelsen är också innebörden av bestämmelserna i flera fall, att ett förordnande eller beslut kan meddelas endast under vissa förutsättningar, vilka kunna sammanfattas så att åtgärden skall framstå som påkallad och lämplig med hänsyn till krigsförhållandena. Myndigheten har alltså att ingå i bedömning av det föreliggande läget samt pröva behovet och lämpligheten av den ifrågasatta åtgärden. Ehuru en felbedömning från myndighetens sida härvid icke är utesluten, torde den vidtagna åtgärden icke på sådan grund kunna förklaras ogiltig. Detta torde å andra sidan ej utgöra hinder för att åtgärden, om anledning därtill föreligger, kan bli föremål för prövning i samband med talan för tjänstefel.

s Direktiv om anpassning av verksamheten efter det rådande läget.

Om således förvaltningen, så långt detta kan ske, bör handhavas i vanlig ordning, torde emellertid krigsförhållandena kunna nödvändiggöra avvikelser i ett eller annat avseende från bestämmelserna i lag och-författning rörande myndigheternas organisation och verksamhet. Huvudbestämmelserna i tilllämphingkungörelsen inledas också med en föreskrift i 2 §, att vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, så ock under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden myndighet skall i möjligaste mån anpassa sin verksamhet efter det rådande läget. Med avseende å organisation, arbetsformer och förfarande skall, med beaktande av kungörelsens övriga stadganden, förenkling ske i största utsträckning. Därvid skall hänsyn också tagas till sådana »eljest meddelade föreskrifter» som i förekommande fall kunna vara tillämpliga, exempelvis de för krigsförhållanden utfärdade instruktionerna för generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och statens meteorologisk-hydrografiska anstalt (Sv. förf.-saml. 1941:689, 1938:487, 1941:553) ävensom allmänna krigsförvaltningsreglementet (Sv. förf.-saml. 1939:595) och kungörelsen den 8 september 1939 (nr 676) med vissa bestämmelser för arméförvaltningens verksamhet vid krig eller krigsfara. Någon inskränkning i vad sålunda särskilt stadgats föranledes icke av tillämpningskungörelsen. Hinder möter däremot ej att med stöd av densamma vidtaga ytterligare, längre gående åtgärder, om så befinnes erforderligt. Med uttrycket »eljest meddelade föreskrifter» avses, utom stadganden av nu antydd beskaffenhet, även andra föreskrifter i lag eller författning, i den mån ej avvikelse därutinnan får ske med stöd av fullmaktslagen. I detta sammanhang må dock framhållas, att fullmaktslagen givetvis ej medger vidtagande av åtgärder, som skulle stå i strid med något grundlagsstadgande.

Med avseende å verksamheten i övrigt föreskriver stadgandet i 2 § tilllämpningskungörelsen, att remissförfarandet bör så långt ske kan inskränkas. Därvid åsyftas stadganden i fråga om förvaltningsärendenas handläggning av innebörd, att myndighet skall höras, eller viss annan utredning förebringas, eller att under vissa förutsättningar återförvisning skall äga rum. Om sålunda föreskriven åtgärd på grund av krigsförhållanden skulle vara förenad med väsentlig olägenhet, skall, enligt ett stadgande i 5 § administrativa fullmaktslagen — vilket omedelbart länder till efterrättelse, sedan allmänt förordnande meddelats om lagens tillämpning — myndigheten i stället kunna föranstalta om erforderlig utredning i annan ordning eller, då fråga är om återförvisning, utan sådan fortsätta handläggningen. Vidare skola enligt stadgandet i 2 § tillämpningskungörelsen ärendena Företrädesrätt för ären- handläggas, allt eftersom deras skyndsamma avgörande äger betydelse för den ang. försvar och folk- det allmänna, och därvid skola ärenden, som angå eller äga samband med försörjning. försvar eller folkförsörjning, äga företräde framför andra ärenden. De ändringar eller inskränkningar i verksamheten samt de övriga åtgärder, Planläggning av verksam- som kunna antagas bliva erforderliga med hänsyn till krigsförhållanden, heten under måste givetvis på förhand planläggas. I 2 § andra stycket tillämpningskunkrig. görelsen hava också myndigheterna fått åläggande att verkställa sådan planläggning, och därvid skall särskild uppmärksamhet ägnas frågan i vad mån Förenkling av remissförfarandet.

9 ärenden, som ej angå eller äga samband med försvar eller folkförsörjning, kunna tills vidare nedläggas och personal därigenom frigöras för andra uppgifter. Att meddela generella anvisningar för sådan planläggning låter sig icke göra. I fråga om kommunerna äro förhållandena ytterst växlande; på sina håll och då särskilt i de mindre landskommunerna är redan för närvarande förvaltningen relativt begränsad, varför någon mera avsevärd inskränkning i verksamheten kanske icke kan komma i fråga; i de större och medelstora kommunerna däremot torde arbeten vara i gång och uppgifter fullgöras, vilka under krigsförhållanden kanske måste avbrytas och ställas på framtiden. I synnerhet torde sådant bliva påkallat med hänsyn till den brist på arbetskraft, som uppstår, därest riket indrages i krig och den manliga ungdomen inkallas till militärtjänst. Med hänsyn till den värnpliktiga personalen föreskrives redan i gällande uppskovskungörelse (Sv. förf.-saml. 1940: 717) en viss planläggning. Enligt 5 § nämnda kungörelse skola statliga och kommunala myndigheter, som omförmälas i en vid kungörelsen fogad bilaga, i fredstid uppgöra plan för sin organisation vid mobilisering. Härvid skall eftersträvas att i möjligaste grad nedbringa behovet av värnpliktig arbetskraft vid mobilisering. I sådant syfte skall bl. a. iakttagas, att tjänstgöringsförhållanden (arbetstider, arbetsfördelning m. m.) och arbetsmetoder omläggas i arbetskraftsbesparande riktning, att reaktivering av pensionsavgången personal och anställande vid mobilisering av icke värnpliktiga vikarier såsom ersättare för värnpliktiga förberedas genom registrering m. m., att i övrigt ersättande av värnpliktig personal förberedes, särskilt där läget fordrar det, genom anställande och upplärande av reserver av icke värnpliktig personal samt att hänsyn tages till lagen om tjänsteplikt. Att märka är härvid, att till värnpliktig personal torde vara att hänföra bland andra sådana- förtroendemän eller tjänstemän i kommunerna, vilka enligt uppskovskungörelsen äga åtnjuta viss tids uppskov i händelse av mobilisering. Ur de synpunkter, som här äro i fråga, böra en motsvarande undersökning och förberedelse ske med hänsyn därtill att arbetsuppgifter, som ankomma på icke värnpliktig personal, böra kunna inskränkas eller nedläggas i händelse av krig. En sådan planläggning bör kunna vara till gagn jämväl för undersökningar rörande tillgången och efterfrågan på personal samt möjligheten till besparingar. I detta sammanhang må erinras om den anmälningsskyldighet med avseende å personalöverskott m. m. som redan nu åligger statsmyndigheterna enligt Kungl. Maj:ts cirkulär den 10 januari 1941 (nr 20).' I övrigt måste det stadgade planläggningsarbetet taga. hänsyn till sådana 'förändringar i förvaltningsapparaten, som kunna genomföras med stöd av övriga stadganden i tillämpningskungörelsen. Redogörelse för dem lämnas i de följande avsnitten av denna handledning. För vinnande av en ändamålsenlig och enhetlig planläggning i kommuner, där flera kommunalmyndigheter finnas, synes lämpligt, att arbetet därmed

10 bedrives under inseende av det i 11 § tillämpningskungörelsen omförmälda verkställande organet. Föreskrift härom har meddelats i 2 § andra stycket sista punkten i tillämpningskungörelsen. H u r u detta planläggningsarbete lämpligen bör organiseras är givetvis beroende av förhållandena i varje särskilt fall. I landskommun, köping, municipalsamhälle, stad eller församling torde det kunna ske på så sätt att det verkställande organ, som nyss nämndes, från kommunens olika styrelser och nämnder infordrar erforderliga uppgifter angående bl. a. personal, som kan beräknas vara tillgänglig i händelse av krig, möjligheten till inskränkningar av verksamheten samt behovet av ändringar av organisationen i enlighet med 11—15 §§ tillämpningskungörelsen. Efter översyn av det hopbragta materialet utarbetas sedan en plan för kommunalförvaltningen under krig, vilken, i de delar, som fordra beslut av den beslutande myndigheten i kommunen, underställes stämma eller fullmäktige för fastställelse. De register som eventuellt upprättas över personal, vilken enligt därom träffade överenskommelser eller eljest står till förfogande för att under krigsförhållanden träda in i stället för personal, som tillföljd av inkallelser till militärtjänst eller eljest undandrages kommunalförvaltningen, torde i många fall böra föras centralt inom kommunen, så att dispositionen över tillgänglig arbetskraft kan ske under hänsynstagande till de mest angelägna behoven. Det föreskrivna planläggningsarbetet bör bedrivas med skyndsamhet, så att stats- och kommunalmyndigheterna snarast möjligt uppnå den med hänsyn till krigsförhållanden erforderliga beredskapen.

Bestämmelser för vissa statsmyndigheter. Vilka statsEnligt 3 § tillämpningskungörelsen skola de i 4—9 §§ meddelade beavsVl 3-9 s t ä m m e l s e r n a gälla för centrala statsmyndigheter, d. v. s. centrala verk och ?§ kung.? inrättningar, centrala kristidsorgan och centrala enmansmyndigheter, såsom justitiekanslersämbetet och kanslern för rikets universitet. Vidare höra hit förvaltningsdomstolar, universitet och domkapitel, ävensom statliga styrelser, direktioner och nämnder, d. v. s. kollektiva statsorgan av skilda slag, vilka ej äro att hänföra till centrala myndigheter, t. ex. fullmäktige för folkpensioneringsfonden. Ytterligare bliva ifrågavarande stadganden tillämpliga å stiftsnämnder, boställsnämnder och styrelser eller direktioner för statliga anstalter, som ej äro att betrakta såsom centrala. De styrelser, direktioner och nämnder, vilka avses i 3 § tillämpningskungörelsen, kunna vara underställda central statsmyndighet, så exempelvis kristidsstyrelser i förhållande till livsmedelskommissionen och de statliga sinnessjukhusens direktioner i förhållande till medicinalstyrelsen. Vidare hänföras till bestämmelserna i 3—9 §§ sådana nämnder som exempelvis länsprövningsnämnder, vilkas ledamöter visserligen delvis uttagas ur en krets av kommunalvalda personer men beträffande vilka befogenheten att utse ledamöterna dock tillkommer annan än kommun.

11 Enligt uttrycklig föreskrift i 3 § tillämpningskungörelsen faller länsstyrelse Undantag icke under nu ifrågavarande bestämmelser. Hänvisningen i paragrafen till ' * J | ^ J * vad om länsstyrelse är särskilt föreskrivet avser kungörelsen nr 708/1943. é—9§§hung. Vidare gälla bestämmelserna i 4—9 §§ icke för sådana nämnder som omförmälas i 15 § kungörelsen, även om de ur vissa synpunkter kunna anses såsom ett slag av statsmyndigheter (se nedan sid. 20). Tillämpningskungörelsens föreskrifter beträffande sådana myndigheter, som avses i 3 §, innebära möjligheter för myndighet att, då krigsförhållandena det påkalla, fatta beslut eller att i andra avseenden handhava verksamheten i annan ordning än eljest är stadgat (4 §), varjämte överordnad myndighet erhållit befogenhet att, då sådant är påkallat av krigsförhållanden, verkställa omfördelning av de uppgifter som tillkomma myndigheten själv och andra närmare angivna myndigheter (5 och 6 §§). Enligt 4 § första stycket, vilket stadgande avser formerna för besluts Förenkling fattande, kan, om på grund av sådana förhållanden, som avses i 2 § kungö- ^ Z ™ ™ relsen, hinder eller avsevärd svårighet möter för myndigheten att avgöra fattande. ärende i den sammansättning eller med det antal ledamöter eller i den ordning, som eljest är stadgad, förordnande om erforderliga avvikelser därutinnan meddelas av myndighetens chef eller annan, som är satt att leda myndighetens verksamhet. Detta innebär bland annat, att, i samband med uppdelning av en myndighet, självständig beslutanderätt kan tillerkännas de olika avdelningarna. Förordnandet kan också avse, att beslutanderätten får utövas av befattningshavare i lägre tjänsteställning än eljest är medgivet. Kravet i vissa fall på kollektiva beslut kan frånträdas, om så är nödvändigt eller lämpligt. I detta sammanhang erinras om den redan under normala förhållanden i vissa fall föreliggande möjligheten att meddela interimistiskt beslut med ett mera begränsat antal ledamöter än eljest; samma ordning möjliggöres enligt förevarande stadgande även i andra fall. Slutligen kan genom ett sådant förordnande, som nu är i fråga, kravet på kontrasignation, samråd eller närvaro av föredragande frånträdas. Förordnande enligt 4 § första stycket tillämpningskungörelsen meddelas av myndighetens chef eller annan, som är satt att leda myndighetens verksamhet, exempelvis ordföranden i en statlig nämnd. Såsom framgår av 8 och 9 §§ tillämpningskungörelsen kan bestämmanderätten i hithörande frågor i vissa fall tillkomma annan än nu angivna personer. Utövas ledningen av myndighetens verksamhet av särskild styrelse, direktion eller nämnd, äger dess ordförande meddela förordnande av ifrågavarande slag, såframt ej styrelsen, direktionen eller nämnden utsett annan person att utöva denna befogenhet. Därest myndigheten arbetar på avdelningar på skilda orter, skola på avdelning, där myndighetens chef ej uppehåller sig, dennes uppgifter bland annat i nu ifrågavarande avseende fullgöras av den till tjänsteställningen främste befattningshavaren i avdelningen eller av en annan befattningshavare, som myndighetens chef därtill utsett. Tydligt är att i kollegiala verk ett förordnande av nu ifrågavarande slag torde böra föregås av ett samråd med ledamöterna, om möjlighet härtill föreligger, samt att i

12 övrigt den gängse ordningen för utfärdande av reglementariska föreskrifter torde böra iakttagas, när så kan ske. Andra avBehov lär kunna föreligga att även eljest medge avvikelser från bestämgmilmie % m e l s 6 1 ' * i n s t r u k t i o i i e r , arbetsordningar eller därmed jämförliga föreskrifter, ning med av- vilka närmare reglera anordnandet av myndighetens arbete, och det är detta formenrnaåförSOm- a v s e s . i 4 § a n d r a stycket tillämpningskungörelsen. Då befogenhet myndighets härutinnan icke kan härledas ur någon bestämmelse i administrativa fullmaktsverksamhet. lagen, måste tillses, att förordnanden av här avsett slag ej stå i strid med bestämmelser i lag ellar annan med riksdagen antagen författning. Om ej myndighetens chef eller annan, som är satt att leda myndighetens verksamhet, redan nu har sådan befogenhet, bör enligt förevarande stadgande jämkning kunna vidtagas i föreskrifter angående diarieföring, protokollföring, expediering, daglig arbets- och mottagningstid, sättet för utfärdande av checker och anvisningar, kassainventering och revision m. m. Stadgandet torde även möjliggöra avvikelser från fordran på viss kompetens hos sådana befattningshavare, som icke kunna sägas utöva myndighetens beslutanderätt och å vilka bestämmelserna i 4 § första stycket därför icke kunna tillämpas. Göromål, som ankomma på sådan befattningshavare, böra sålunda, om det erfordras, tills vidare kunna anförtros åt den, som icke uppfyller stadgade kompetensfordringar. F l 9 lr åt ärdenr9 • D e n 1 2 ^ t i l l a m P n i n g s k u n g ö r e l s e n föreskrivna planläggningen torde böra "enligt 4 § i n n efatta även utarbetande av särskilda föreskrifter, upptagande ändringar, hmg. som anses böra vidtagas med stöd av 4 § kungörelsen. Omfördelning I 5 och 6 §§ tillämpningskungörelsen hava upptagits bestämmelser rörande ZellZgoUka v i s s o m f ördelning av arbetsuppgifter mellan olika myndigheter. Man har myndigheter, här att skilja mellan två särskilda fall nämligen dels omflyttning av arbetsuppgifter antingen mellan statsmyndighet och densamma underställda statsmyndighet eller mellan underställda myndigheter inbördes (5 §) dels ock omflyttning av arbetsuppgifter mellan, å ena sidan, statsmyndighet eller densamma underställd statsmyndighet samt, å andra sidan, icke underställd statsmyndighet eller kommunalmyndighet (6 §). Med underställda myndigheter avses härvid myndigheter, som lyda under eller eljest kunna anses underställda den förordnande myndigheten. Som exempel härpå må nämnas postens, tullens och järnvägarnas distriktsförvaltningar under respektive generalpoststyrelsen, generaltullstyrelsen och järnvägsstyrelsen, kristidsstyrelserna under livsmedelskommissionen och de statliga sinnessjukhusens direktioner under medicinalstyrelsen. Enbart den omständigheten, att en myndighet i instanshänseende är underordnad annan myndighet medför givetvis ej, att förstnämnda myndighet skall anses underställd den senare. Icke heller föranleder det förhållandet att en myndighet har skyldighet att i ett eller annat avseende tillhandagå militär myndighet eller ställa sig dess anvisningar till efterrättelse i och för sig, att myndigheten skall anses underställd den militära myndigheten. Innebörden av ett sådant förordnande, som avses i 5 §, torde klart framgå av stadgandet. Överförandet av uppgifter från den förordnande myndigheten

13 till underställd myndighet får ske endast när så finnes erforderligt för verksamhetens upprätthållande och förutsättningar finnas, för att uppgifterna överhuvud skola kunna anförtros den lägre myndigheten. Även vid ändringar i arbetsfördelningen mellan underordnade myndigheter, eller då fråga uppstår om överförande av uppgifter till den förordnande myndigheten, böra liknande grundsatser följas. Förordnande enligt 5 § kungörelsen ankommer på den överordnade myndigheten, men tydligt är att myndighetens beslut i sådant hänseende kan fattas i den ordning, som kan gälla på grund av förordnande enligt 4 §. Är den överordnade myndigheten en sådan myndighet, som avses i 8 eller 9 §, gäller i avseende å befogenheten att meddela förordnande enligt 5 § vad i 8 eller 9 § är föreskrivet. När krigsförhållandena påkalla en omfördelning av arbetsuppgifter mellan en överordnad statsmyndighet eller densamma underställd statsmyndighet, å ena, samt icke underställd statsmyndighet eller kommunalmyndighet, å andra sidan, har man icke velat lägga beslutanderätten hos den överordnade statsmyndigheten, utan enligt 6 § kungörelsen skall i sådant fall avgörandet i regel ankomma på Kungl. Maj:t. Anses sådan åtgärd påkallad, bör därför framställning göras hos Kungl. Maj:t. Tydligt är, att myndigheter, som äro underställda annan myndighet, icke böra göra framställning i dylikt fall direkt hos Kungl. Maj:t utan böra hänvända sig till den överordnade myndigheten, vilken, om skäl därtill föreligga, har att ombesörja framställning hos Kungl. Maj:t. Genom 6 § tillämpningskungörelsen har Kungl. Maj.t meddelat förordnanden enligt 2 § första stycket 2 administrativa fullmaktslagen för vissa andra fall än som angivits i 5 § kungörelsen ävensom vissa förordnanden enligt 2 § första stycket 3 nyssnämnda lag. Befogenhet att meddela sådant förordnande tillkommer enligt 11 § administrativa fullmaktslagen i trängande fall även vederbörande länsstyrelse utan att uppdrag meddelats av Kungl. Maj:t. Då det emellertid får anses innebära en onödig omgång att alltid kräva länsstyrelsens medverkan för förordnande enligt 6 § i fall, då förbindelsen med Kungl. Maj:t är avbruten eller avsevärt försvårad, har stadgandet kompletterats med bestämmelse av innebörd att, sedan framställning hos Kungl. Maj:t gjorts, interimistiskt förordnande i trängande fall må meddelas av central statsmyndighet. Erforderligt samråd skall härvid ske med de myndigheter,som beröras av åtgärden. Med de anordningar som föreskrivas i 11—14 §§ tillämpningskungörelsen (se sid. 14 ff.) torde endast jämförelsevis sällan behöva ifrågakomma, att kommunala uppgifter övertagas av statlig myndighet. För den händelse så likväl sker, torde emellertid icke i och för sig få anses avgjort, huru de ekonomiska mellanhavanden, som uppkomma mellan kommunen och den ställföreträdande myndigheten, skola slutligen lösas. Härutinnan lämnar den nu ifrågavarande kungörelsen icke någon ledning. Jämväl om uppgiften

14 överflyttas från statsmyndighet till kommunalmyndighet, kunna uppstå spörsmål, som måste regleras i annan ordning. KristidsSlutligen må i avseende å 6 § kungörelsen framhållas, att, enligt stadSvertagande g a n d e t J s i s t a stycket, central statsmyndighet, som är överordnad kristidsav uppgifter nämnd, äger utan iakttagande av föreskrifterna i första stycket förordna, att tr myndigh7. n a m n d e n s k a 1 1 övertaga uppgifter från den förordnande myndigheten eller denna underställd statsmyndighet. Detta får givetvis ske endast om sådant befinnes nödvändigt på grund av krigsförhållanden. Även i avseende å beslut eller förordnanden jämlikt 6 § kungörelsen äger i förekommande fall 8 eller 9 § tillämpning. Anmälnings- Enligt 7 § kungörelsen skall viss anmälan göras om förordnande, som mldUavleetde meddelas enligt 4, 5 eller 6 §, därest därigenom avvikelse sker från vad å heslut eljest är i lag eller författning föreskrivet, eller, utan att sådan avvikelse enh 4 6 skett m. m ^ ' interimistiskt förordnande meddelas enligt 6 §. Den stadgade anmälningsskyldigheten avser bl. a. att möjliggöra rättelser i fall, då Kungl. Maj:t respektive den överordnade myndigheten finner den vidtagna åtgärden olämplig. I vissa fall kunna åtgärder enligt 4 eller 5 § innefatta avvikelser allenast från föreskrifter, som den förordnande myndigheten redan under vanliga förhållanden äger själv utfärda; i sådant fall är anmälan icke erforderlig. Föreskriften om skyldighet att göra anmälan, förutom hos Kungl. Maj:t, även hos överordnad myndighet avser exempelvis det fall, då förordnande meddelas av kristidsstyrelse; anmälan skall då ske såväl hos Kungl. Maj:t som hos livsmedelskommissionen. Av stor vikt är för övrigt att vidtagna ändringar av beskaffenhet att beröra myndighetens förhållande till allmänheten i god tid och på lämpligt sätt bringas till allmänhetens kännedom. Om sättet för åtgärdernas bekantgörande har myndigheten att bestämma efter omständigheterna. I vissa fall torde kungörelse i pressen och genom radio få anses lämplig, i andra fall kan det vara tillräckligt med anslag i myndighetens lokaler.

Bestämmelser för myndigheter som handhava kommunala'] förvaltningsuppgifter. Såsom framgår av den i kungörelsen åsatta rubriken för stadgandena i 11—14 §§ avse desamma myndigheter, vilka handhava kommunala förvaltningsuppgifter. Då hit räknas bland andra även kommunalförbundens och de kommunala kristidsförbundens förvaltningsorgan, men för de senare särskilda föreskrifter meddelats i 14 §, medan bestämmelserna i 11—13 §§ avse övriga kommunalmyndigheter, göres motsvarande uppdelning jämväl i den följande framställningen. Till en början behandlas således endast de myndigheter som avses i 11—13 §§. vilka F ö r tillämpningen av 11—13 §§ blir det till en början av vikt att klarmy^ndigheier göra, var gränsen går mellan stats- och kommunalmyndigheter. Detta kan avses? understundom möta svårigheter. Således kan med hänsyn till reglerna an-

15 gående organets tillsättning, sammansättning eller uppgifter tvekan råda, huruvida exempelvis magistrater, överförmyndare, vissa beskattningsnämnder, pensionsnämnder, valnämnder eller ledamöter i expropriationsnämnder rätteligen äro att anse såsom statsmyndigheter eller såsom kommunalmyndigheter. Till kommunalmyndigheter räknas i förevarande sammanhang i första hand givetvis alla stämmor och representationer — exempelvis kommunal- och kyrkostämmor samt kommunal- och stadsfullmäktige — ävensom landsting, d. v. s. de organ, vilka enligt kommunallagarna utöva kommunal beslutanderätt. Vidare höra hit administrativa organ, som handhava kommunens drätsel samt kommunens egna ekonomiska eller övriga angelägenheter. Exempel på sådana myndigheter återfinnas i 11 § tillämpningskungörelsen. Bestämmelserna i 11—13 §§ kungörelsen bliva tillämpliga jämväl å förvaltningsmyndigheter, vilka ur vissa synpunkter måhända kunna räknas såsom statsmyndigheter, men likväl få anses handhava kommunal förvaltning. Detta är fallet beträffande styrelser och nämnder med uppgifter, som kommunen enligt lag eller författning blivit ålagd eller bemyndigad att ombesörja och för vilka kommunen har att helt eller delvis bära det ekonomiska ansvaret; det är alltså här fråga om myndigheter, vilkas verksamhet medför ekonomisk förvaltning för kommunens räkning. Såsom exempel på sådana myndigheter må nämnas brandstyrelse, hälsovårdsnämnd, fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd, nykterhetsnämnd, folkskolestyrelse, fortsättningsskolestyrelse, polisnämnd och epideminämnd. Dessa organ äro att hänföra till myndigheter, som handhava kommunala förvaltningsuppgifter, oavsett huruvida i det särskilda fallet ledamöterna väljas uteslutande av kommunen eller delvis utses från annat håll eller äro självskrivna. Utanför tillämpningsområdet för 11—13 §§ i kungörelsen faller däremot verksamhet, som handhaves av nämnder, vilkas ledamöter helt utses av annan än kommun, exempelvis länsprövningsnämnd (se ovan sid. 10). Bestämmelserna äro ej heller tillämpliga beträffande magistrat; om det under sådana förhållanden, som avses uti ifrågavarande lagstiftning, kan vara förenat med svårighet eller onödig omgång att upprätthålla föreskrifterna i 45 § lagen om kommunalstyrelse i stad angående magistrats befattning med verkställighet av stadsfullmäktiges beslut, föreligger endast såtillvida möjlighet att genomföra en ändring härutinnan att ifrågavarande uppgifter enligt administrativa fullmaktslagen kunna överflyttas från magistrat till annan myndighet; för att ändring i nu antydd riktning skall komma till stånd, kräves alltså en särskild lagbestämmelse. Undantagna från tillämpligheten av 11—13 §§ kungörelsen äro vidare nämnder, vilka helt eller delvis bestå av kommunalvalda ledamöter men vilkas arbetsuppgifter ej äro att hänföra till kommunal förvaltning; beträffande dessa organ gäller däremot 15 § i kungörelsen (se nedan under »Bestämmelser för vissa nämnder»). Vad angår innehållet av bestämmelserna i 11—13 §§ kungörelsen må framhållas följande:

16 Ang kommu- I fråga om kommunala stämmor torde några särskilda föreskrifter angående nala stämmor m i n s t a antal ledamöter vid besluts fattande icke vara meddelade. Det har tationer. gjorts gällande, att det skulle vara tillräckligt, om, förutom ordföranden, närvoro endast så många personer, som erfordrades för justering, när sådan är föreskriven. Beträffande kommunala representationer, exempelvis kommunal- eller stadsfullmäktige, förekomma däremot bestämmelser om beslutfört antal. Med hänsyn till det jämförelsevis begränsade antalet ledamöter i de kommunala representationerna innebära dessa regler, att i det stora flertalet kommuner beslut kan fattas i närvaro av ett ganska ringa antal ledamöter. P å grund härav har man ansett sig icke böra meddela ett allmänt stadgande, enligt vilket kommunala stämmor och representationer skulle under krigsförhållanden äga besluta med mindre antal ledamöter än eljest är medgivet. Emellertid har härvid förutsatts, att förhållandena inom en viss kommun kunna göra det påkallat, att framställning göres hos Kungl. Maj:t om ett förordnande av dylik innebörd. Sådant förordnande kan meddelas enligt 2 § första stycket 6 administrativa fullmaktslagen. I trängande fall kan förordnande med stöd av 11 § andra punkten nämnda lag meddelas även av länsstyrelsen i länet. I avsaknad av bestämmelser om rätt för kommunal stämma eller representation att besluta med mindre antal ledamöter än eljest lär stundom kunna inträffa, att till följd av krigsförhållanden hinder eller avsevärd svårighet möter att anordna sammanträde med det beslutande organet. I viss utsträckning torde i sådana fall tills vidare kunna anstå med behandlingen av ärenden som skola förekomma å sammanträdet. Av betydelse i detta avseende är, att enligt 4 § första stycket administrativa fullmaktslagen förordnande kan meddelas om uppskov med sådana kommunala sammanträden, som författningsenligt skola hållas viss tid på året; dylikt förordnande meddelas av Kungl. Maj:t eller enligt Kungl. Maj:ts uppdrag av underordnad myndighet; i trängande fall kan enligt 11 § administrativa fullmaktslagen länsstyrelsen även utan sådant uppdrag meddela förordnande. Vidare bör i detta sammanhang observeras att, enligt 13 § administrativa fullmaktslagen, kungörelse om sammanträde skall kunna ske i enklare former än eljest om detta är nödvändigt. Förhållandena kunna emellertid vara sådana, att sammanträde icke kan komma till stånd, ehuru ett kommunalt beslut i en brådskande fråga oundgängligen erfordras. För dylika situationer måste tillses, att annan myndighet äger inträda för att utöva kommunens beslutanderätt, till dess det ordinarie beslutande organet åter blir i stånd att fungera. Kommunens Sistnämnda synpunkter ha så tillvida tillgodosetts, att det enligt 11 § beslutanderätt kungörelsen föreligger möjlighet i vissa fall att överföra kommunens beslutanderätt å det centrala verkställande organet i kommunen, eller, därest flera sådana finnas, det av dem som enligt sakens beskaffenhet bör anses därför lämpat. Förutsättningen för ett sådant överförande av beslutanderätten är att på grund av krigsförhållanden hinder eller avsevärd svårighet föreligger för hållande av sammanträde med det beslutande organet. Åtgärden kan vid-

17 tagas endast när stämman eller representationen icke kan fungera, och endast under förutsättning att med det eller de ifrågavarande besluten ej kan anstå. Avgörandet, huruvida sådana förutsättningar föreligga, tillkommer den vilken har att sammankalla det beslutande organet — i vanliga fall ordföranden, beträffande landsting dock länsstyrelsen efter samråd, där så kan ske, med landstingets ordförande — och han har i dylikt fall att underrätta det verkställande organet om hindret. Först efter sådan underrättelse är det verkställande organet befogat att utöva kommunens beslutanderätt. Då emellertid under sådana förhållanden, som avses i författningen, hinder kunna föreligga för vederbörande att i fall, då sådant är av förhållandena påkallat, fullgöra sin skyldighet att underrätta det verkställande organet, har det ansetts nödvändigt att i paragrafens sista stycke intaga en föreskrift, att nämnda omständighet icke skall utgöra hinder för organet att likväl utöva kommunens beslutanderätt. Den formulering som använts i stadgandet ger vidare vid handen, att det inte genom kallelse till sammanträde måste konstateras, att hinder för sammanträdet verkligen föreligger. I 11 § har för flertalet fall direkt angivits det eller de verkställande organ, som ha att utöva kommunens beslutanderätt i avsedda fall. Att beslutanderätt i församling eller kyrklig samfällighet skall uppdelas på kyrkoråd och skolråd sammanhänger med att dessa organ, vart på sitt område, intaga en ställning, jämförlig med den som tillkommer kommunalnämnden på landet och drätselkammaren i stad. I vissa fall tillkommer det kommunen att välja mellan flera verkställande organ; när så är förhållandet, måste kommunen givetvis i samband med den planläggning, som föreskrivits i 2 § kungörelsen, i förväg fatta beslut om det organ, som sålunda skall kunna utöva kommunens beslutanderätt, om behov därav skulle uppstå framdeles. I andra stycket av 11 § föreslås med hänsyn till ärendets beskaffenhet vissa inskränkningar i det verkställande organets befogenhet att besluta å kommunens vägnar. Det verkställande organet får således icke förrätta val av ledamot eller supjfleant för tjänstgöring inom myndigheten eller av revisor eller revisorssuppleant för granskning av förvaltning, för vilken myndigheten har att redovisa, eller besluta om beviljande av ansvarfrihet för förvaltningen. Beträffande den kommunala förvaltningen i övrigt har man ansett sig i De admini princip böra utgå ifrån att den nuvarande organisationen i stort sett bibe- strahva hålles oförändrad. Att under ett krig, vari riket är inbegripet, genomföra långtgående förändringar i förhållanden, som medborgarna vant sig vid under fredstid, torde, såsom ägnat att skapa osäkerhet och oreda, såvitt möjligt böra undvikas. Tillämpningskungörelsen förutsätter också i princip att samtliga verkställande organ i kommunerna skola bestå även i krigstid. Huruvida de verkligen komma att i oförändrad omfattning handhava på dem vanligen ankommande uppgifter, beror emellertid på i vad mån förvaltningsuppgifterna anses enligt 13 § böra tillfälligt uppdelas på ett mindre antal verkställande organ eller eventuellt samlas hos ett av dessa organ (se sid. 18). Vare sig en koncentration genomföres eller ej, erfordras för de organ, som alltjämt 2 — 1976 43

18 skola vara i funktion, särskilda anordningar, för att verksamheten skall kunna upprätthållas, när enskilda ledamöter på grund av krigsförhållanden äro hindrade -att deltaga i arbetet. I första hand ifrågakommer härvid möjligheten att inkalla suppleanter till tjänstgöring. Enligt 16 § kunna sådana utses till större antal än vad som eljest är medgivet (se nedan under »Vissa för stats- och kommunalmyndigheterna gemensamma bestämmelser»). Om denna utväg ej skulle vara till fyllest, beredes därjämte möjlighet att fatta beslut med mindre antal ledamöter än eljest är föreskrivet (12 §). De adminiBeträffande de verkställande organens beslutförhet gäller för närvarande strahva g o m T e „ e \ ^t mer än hälften av ledamöterna måste närvara. I några fall organens

. . . . . . .

i-i-ii

i

• ,

i

beslutförhet. aro därjämte särskilda bestämmelser att iakttaga; sålunda stadgas t. ex. beträffande fattigvårdsstyrelse att, om ledamöterna äro endast 3, hela antalet bör vara tillstädes. Enligt 12 § kungörelsen medges nu, att beslut må fattas med mindre antal ledamöter än eljest är stadgat. Förutom ordföranden skall dock minst en ledamot närvara, så framt ej oundgängligen kräves, att ordföranden ensam beslutar för myndigheten. E n förutsättning för bestämmelsernas tillämpning är att åsidosättandet av de vanliga reglerna påkallas av krigsförhållanden. Detta villkor är uppfyllt, då till följd av sådana förhållanden hinder eller avsevärd svårighet föreligger att samla det antal ledamöter, som eljest erfordras för beslutförhet. Hänsyn bör kunna tagas även till den omständigheten att ett omedelbart beslut på grund av krigsförhållandena påkallas och att övriga ledamöter ej hinna att sammankallas. Enmansbeslut kan, om förutsättningarna härför föreligga, fattas av ordföranden eller, vid hinder för honom, av vice ordföranden. När kommunens beslutanderätt enligt 11 § utövas av ett verkställande organ, skola, såvitt möjligt, vanliga regler för beslutförhet tillämpas. I enlighet härmed föreskrives i 12 § sista punkten att vad i övrigt i paragrafen stadgas endast i trängande fall äger tillämpning, när det verkställande organet har att utöva kommunens beslutanderätt. Möjligheter Principen att den kommunala organisationen skall bibehållas oförändrad ."". kan icke alltid upprätthållas under krigsförhållanden, utan det kan bliva centralisera

..,..,.

..

.

.

förvaltningen, nödvändigt att genomföra en viss arbetskraftsbesparande och ur andra synpunkter lämplig koncentration av förvaltningen. Möjlighet härtill föreligger enligt 13 § kungörelsen. Då det finnes påkallat av krigsförhållanden, äger nämligen kommunen besluta, att uppgifter, som ankomma på annan förvaltande och verkställande myndighet än sådan som enligt 11 § äger utöva kommunens beslutanderätt, skola helt eller delvis övertagas av sistnämnda myndighet eller av den eller de kommunalmyndigheter, som kommunen eljest därtill utser. Särskilt i mindre kommuner med ringa personaltillgång kan det under krigsförhållanden visa sig erforderligt, att en sådan centralisering av verksamheten genomföres. Genom ett dylikt beslut av kommunen kunna ett eller flera verkställande organ, även sådana som äro obligatoriska, tills vidare sättas ur funktion och på dem ankommande uppgifter överföras till annat verkställande organ. Överflyttningen kan emellertid även vara endast partiell till exempel avse endast räkenskapsföring och kassaförvaltning. På

19 denna väg kan i realiteten ernås, att kassaförvaltningen koncentreras till ett gemensamt kommunalkontor, vilket ur såväl kostnads- som personalsynpunkt kan medföra avsevärda fördelar. Om en sådan koncentration, som nu nämnts, visar sig nödvändig under krigsförhållanden men kommunen underlåter att besluta därom, äger länsstyrelsen i länet enligt 11 § andra punkten jämfört med 2 § första stycket 3 administrativa fullmaktslagen vidtaga erforderliga åtgärder. Även kristidsnämnden är att hänföra till sådana myndigheter på vilka Ang. kristids 11—13 §§ kungörelsen äga tillämpning. För folkhushållningen är det emeller- namn en' tid av vikt, att kristidsnämndernas verksamhet ej i onödan rubbas. Endast om kristidsnämnden på grund av förhållandena blir ur stånd att fungera, kunna därför på nämnden ankommande uppgifter med stöd av 13 § övertagas av annat organ. Har så måst ske, bör anmälan snarast göras hos kristidsstyrelsen, som därefter har att besluta, huruvida de företagna anordningarna skola bestå eller vidtaga de åtgärder, som eljest äro erforderliga, exempelvis utse nya ledamöter i kristidsnämnden. Därest kommun beslutar centralisering av verksamheten på sätt som anges Anmälan om i 13 § tillämpningskungörelsen, skall så snart ske kan anmälan göras hos åt9ard3 | * M länsstyrelsen så ock, därest annan statsmyndighet är närmast överordnad en kommunalmyndighet, från vilken arbetsuppgift överflyttas, hos sistnämnda statsmyndighet. Vid tillämpningen av 13 § kungörelsen må beaktas, att stadgandet icke 13 § kungöavser sådana nämnder som avses här nedan under »Bestämmelser för vissa re{^vifq %å~ nämnder». Härav torde följa, att sådan nämnd icke på grund av förevarande »vissa nämnder stadgande kan fråntagas uppgift eller eljest underkastas omreglering i sam«band med koncentration av den kommunala förvaltningen i övrigt. Till slut må i förevarande sammanhang nämnas, att möjlighet givetvis före- Andra orgaligger för kommun, att, om förhållandena i densamma föranleda därtill, göra ^ndrin^r framställning hos Kungl. Maj:t om vidtagande av särskilda anordningar med stöd av fullmaktslagen. Inom ramen för denna lag kunna således även andra organisatoriska ändringar företagas än som omnämnts i 13 §, och i trängande fall kan härutinnan framställning göras hos länsstyrelsen under åberopande av 11 § andra punkten nämnda lag. De för kommunalförvaltningen i allmänhet meddelade bestämmelserna i Kommunai11—13 SS kungörelsen gälla icke beträffande kommunalförbund eller kommu- f°rbl™d °ch 0

°

i

i

i

i

i

nalt kristidsförbund. I sistnämnda förvaltningsenheter skola således även vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden de vanliga reglerna gälla med avseende å beslutanderätt och förvaltning. Emellertid har man ansett det nödvändigt att härifrån göra visst undantag. I trängande fall må alltså direktionen för kommunalförbund eller kommunalt kristidsförbund fatta beslut med mindre antal ledamöter än eljest är stadgat (14 § kung.). Härvidlag skall, förutom ordföranden, minst en ledamot närvara, såframt ej oundgängligen kräves, att ordföranden ensam beslutar för direktionen. Anledningen till att man icke

kristids for-

bund.

20 annat än i trängande fall velat medge beslutförhet med mindre antal ledamöter än eljest är stadgat är bl. a. att i regel kommunalförbundets eller kristidsförbundets samtliga medlemmar böra vara representerade i direktionen.

Bestämmelser för vissa nämnder. De nämnder som avses i 15 § tillämpningskungörelsen torde egentligen utgöra organ för statlig förvaltning. Beträffande dem inskränka sig i regel kommunens befogenheter till att helt eller delvis utse samt bestämma och utge ersättningar åt ledamöterna. Såsom exempel må nämnas taxeringsnämnder för årlig taxering, beredningsnämnder för fastighetstaxering och fastighetstaxeringsnämnder, pensionsnämnder, länsnykterhetsnämnder och skogsvårdsstyrelser ävensom hyresnämnder. Dylika förvaltningsorgan kunna således icke behandlas såsom kommunalmyndigheter. Detta torde medföra, bl. a., att de icke med stöd av 13 § kungörelsen kunna inbegripas i sådan centralisering av den kommunala verksamheten, som kan genomföras beträffande de rent kommunala förvaltningsorganen (se sid. 19). Å andra sidan har emellertid beträffande ifrågavarande nämnder ansetts böra gälla, att de kunna besluta med mindre antal ledamöter än eljest, då så finnes påkallat av krigsförhållanden; om det oundgängligen erfordras, bör ordföranden ensam äga fatta beslut. Stadgan de i sådant hänseende har också införts i 15 § kungörelsen, som säger, att vad i 12 § är stadgat skall i tillämpliga delar gälla beträffande nämnder, vilkas arbetsuppgifter ej äro att hänföra till kommunal förvaltning, där nämnden helt eller delvis består av kommunalvalda ledamöter. Från nämnder som avses i 15 § tillämpningskungörelsen äro att skilja sådana statliga nämnder eller styrelser, som omnämnas i 3 § kungörelsen, t. ex. stiftsnämnder, boställsnämnder, prövningsnämnder av skilda slag samt kristidsstyrelser. Vidare äro från tillämpningen av 15 § kungörelsen undantagna sådana nämnder som länsprövningsnämnder (se ovan under »Bestämmelserna för vissa statsmyndigheter»). Att märka är att kristidsnämnderna räknas såsom kommunala verkställande organ och därför äro att hänföra till myndigheter på vilka 11—13 §§ kungörelsen äro att tillämpa.

Vissa för stats- och kommunalmyndigheterna gemensamma hestämmelser. I det följande skall redogörelse lämnas för de i 16—19 §§ tillämpningskungörelsen upptagna bestämmelserna ävensom vissa stadganden i administrativa fullmaktslagen, vilka äro gemensamma för stats- och kommunalmyndig. heterna och som kunna vara av intresse i förevarande sammanhang. Vid tillämpningen av dessa stadganden bör beaktas, att de gälla alla sådana myndigheter utan andra inskränkningar än de som finnas angivna i 1 § administrativa fullmaktslagen (se ovan sid. 5 f.).

21 I ett stort antal fall gäller, att innehavare av uppdrag inom stats- och Anstånd med kommunalförvaltningen skola genom val eller annorledes utses för viss i lag eller författning bestämd tid. Så är händelsen beträffande ledamöter i de kommunala representationerna och åtskilliga kommunala nämnder och styrelser ävensom innehavare av vissa kommunala befattningar, såsom ordförande och vice ordförande i kommunalstämma, kommunalnämnd, fattigvårdsstyrelse m. m. Även med avseende å statsförvaltningen gälla liknande föreskrifter, exempelvis beträffande ledamöter och suppleanter i arbetsrådet, skogsvårdsstyrelser, interneringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden. Vid krig eller krigsfara eller därmed jämförliga förhållanden kan emellertid svårighet möta att inom därför bestämd eller förutsatt tid föranstalta om val eller utseende i annan ordning av innehavare av uppdrag, varom här är fråga. Med hänsyn därtill har genom 3 § första och andra styckena administrativa fullmaktslagen Kungl. Maj:t erhållit befogenhet att förordna om erforderligt anstånd i sådant hänseende samt om jämkning i valperiodens längd. Det är givetvis icke meningen, att val helt och hållet skola inställas, utan ett beslut om anstånd torde komma att innefatta ett bestämt angivande av den tid, då valet skall äga rum. Den omedelbara verkan av förordnandet blir, att innehavaren av uppdraget får kvarstå däri, intill dess att annan valts eller eljest i vederbörlig ordning utsetts samt har att tillträda uppdraget. Enahanda skyldighet att behålla uppdrag efter mandattidens utgång föreligger, om förordnande enligt 3 § administrativa fullmaktslagen av någon anledning ej skulle hinna meddelas, men valet likväl på grund av mellankommande hinder ej ägt rum. Förordnande enligt 3 § första och andra styckena administrativa fullmaktslagen har ännu icke meddelats; föreskrift i sådant avseende återfinnes ej i tillämpningskungörelsen. Enligt 11 § nyssnämnda lag kan sådant förordnande under vissa förutsättningar meddelas även av underordnad myndighet. I åtskilliga lagar och författningar förekomma stadganden om rätt för den, inskränkning som uppnått viss ålder eller viss tid innehaft allmänt uppdrag, att vägra ^OägT *$ mottaga sådant uppdrag eller att avgå från mottaget uppdrag. Sålunda är uppdrag. exempelvis den, som fyllt 60 år, berättigad att avsäga sig uppdrag såsom överförmyndare eller såsom ledamot i expropriationsnämnd, länsnykterhetsnämnd, beskattningsnämnd och valnämnd. Detsamma gäller om ett stort antal kommunala befattningar. Eätt att vid val avsäga sig uppdrag såsom överförmyndare tillkommer den, som efter de fyra sistförflutna årens tjänstgöring såsom överförmyndare är i tur att avgå. Liknande föreskrifter gälla i allmänhet även beträffande övriga nyss omförmälda befattningar. Såsom en särskild grund för rätt till avsägelse stadgas i fråga om beskattningsnämnd, att kvinna äger avsäga sig uppdrag såsom ordförande, ledamot eller suppleant i sådan nämnd. Under den tid då den manliga befolkningen i stor utsträckning tages i anspråk för militärtjänstgöring, måste det anses erforderligt att i högre grad än som eljest är påkallat utnyttja den arbetskraft i övrigt som står till förfogande för civila ändamål. Brist kan för övrigt föreligga jämväl i avse-

ende å icke värnpliktig personal. Med hänsyn härtill föreskrives i 3 § tredje stycket administrativa fullmaktslagen att vad i lag eller författning är stadgat därom, att kvinna eller den, som redan innehaft uppdrag viss tid eller uppnått viss ålder, må avsäga sig uppdrag, icke äger tillämpning. Den som fyllt 70 år skall dock icke vara skyldig att mottaga uppdrag eller kvarstå däri. Bestämmelsen avser såväl uppdrag, som tillsättas genom val, som övriga allmänna uppdrag. Däremot gäller den givetvis icke för innehavare av tjänstebefattning hos stat eller kommun; rörande tjänstemän och anställda blir tjänstgöringsskyldigheten fortfarande reglerad genom de föreskrifter som meddelats för befattningarna i avlönings- och pensionsreglemente, anställningsavtal eller särskild lagstiftning, såsom tjänstepliktslagen. Stadgandet i 3 § tredje stycket administrativa fullmaktslagen träder i tillämpning omedelbart efter det att allmänt förordnande meddelats rörande tillämpning av nämnda lag; något särskilt förordnande därutöver är således icke erforderligt i detta fall. Möjlighet att Om det beträffande stats- eller kommunalmyndighet är i lag eller förutse utökat fattning föreskrivet, att suppleanter skola utses till visst antal, är det enligt leanter. 16 § tillämpningskungörelsen medgivet att utse sådana till det större antal, som finnes erforderligt. Förutsättning för tillämpning av detta stadgande är att enligt lag eller författning suppleantantalet är fixerat. Så är förhållandet exempelvis i fråga om interneringsnämnden, länsnykterhetsnämnd och kommunalnämnd, där suppleanter skola utses till samma antal som ledamöterna. Detsamma gäller beträffande suppleanter för valda ledamöter i taxeringsnämnd. I valnämnd utses, förutom en suppleant för ordföranden, sammanlagt två suppleanter för de fyra ledamöterna. I vissa fall må enligt gällande bestämmelser suppleanter utses till det antal, som finnes lämpligt. Sålunda stadgas beträffande sinnessjuknämnden att en eller flera suppleanter utses för varje ledamot och beträffande riksvärderingsnämnden ätt erforderligt antal ställföreträdare utses för varje ledamot. För vissa ledamöter i arbetsrådet skola utses minst dubbelt så många suppleanter. Suppleanter i kyrkoråd utses till det antal, som finnes lämpligt. I fattigvårdsstyrelse skola utses suppleanter, motsvarande minst halva antalet ledamöter eller, om ledamöternas antal ej är jämnt, minst det antal, som är närmast över hälften. I dessa fall är alltså icke maximiantalet suppleanter fastställt i lag eller författning, utan vederbörande myndighet äger redan enligt gällande ordning utöka antalet utöver det vanliga. Förutsättning föreligger därför här icke för tillämpning av 16 § kungörelsen. Detta innebär dock icke att beträffande här nämnda myndigheter suppleantantalet icke skall utökas i den grad, som kan befinnas erforderlig med hänsyn till krigsförhållandena. Frågan om sådan utökning bör givetvis övervägas beträffande alla förvaltningsorgan. Enligt 16 § tillämpningskungörelsen skall i där avsedda fall befogenheten att bestämma om antalet suppleanter tillkomma den myndighet, som har att utse suppleanter. Är suppleant utsedd för viss bestämd ledamot eller

23 eljest för någon personligen, skall i enlighet härmed förfaras även vid utseendet av utökat antal suppleanter. Utses enligt stadgandet suppleant under löpande tjänstgöringstid, skall uppdraget avse återstående del av tjänstgöringstiden. Dessa föreskrifter torde böra tillämpas jämväl i avseende å myndigheter, beträffande vilka, utan stöd av 16 § kungörelsen, suppleantantalet kan utökas. Vad slutligen angår det antal suppleanter, som bör utses utöver det ordinarie antalet, låter det sig icke göra att ge några generella rekommendationer. För att bestämmelserna i 16 § kungörelsen beträffande kommunalmyndigheterna skola erhålla en någorlunda enhetlig tillämpning, ansågs det vid förarbetena till kungörelsen tillrådligt, att för dessa myndigheter som regel tillses, att antalet suppleanter fördubblas; en motsvarande lösning av spörsmålet rörande suppleantantalet torde vara lämplig jämväl beträffande myndigheter, för vilka 16 § kungörelsen icke är tillämplig. Val av utökat antal suppleanter enligt 16 § kungörelsen torde icke kunna ske förrän Kungl. Maj:t jämlikt 1 § förordnat om tillämpning av stadgandet. Administrativa fullmaktslagen upptager bl. a. även bestämmelser till skydd Bestämmelser för dem, som på grund av krigsförhållanden äro hindrade att tillvarataga sina 1 par'(™ j intressen i mål eller ärenden hos förvaltningsmyndigheterna. Hit höra stad- mål och gandena i 6—8 §§ i lagen, vilka träda i tillämpning omedelbart efter det att ^'valtningl allmänt förordnande utfärdats om tillämpning av administrativa fullmakts- myndigheterna lagen. Bland övriga bestämmelser till lättnad för parter må nämnas, att " Kungl. Maj:t skall äga förordna om förlängning av fullföljdstiden (administrativa fullmaktslagen 9 § första stycket) ävensom vissa slag av andra i lag eller författning föreskrivna tider för bevakande av rättighet eller förmån (administrativa fullmaktslagen 10 § första stycket). Vidare skall, i och med att lagen sättes i tillämpning, gälla, att i vissa fall part, som på grund av krigsförhållanden varit hindrad att iakttaga stadgad fullföljdstid, skall vid prövning, huruvida talan fullföljts i rätt tid, kunna tillgodoräknas den tid, han sålunda varit hindrad (administrativa fullmaktslagen 9 § andra stycket), att part skall med laga verkan kunna inge besvärsinlaga till den myndighet, som har att pröva den fullföljda talan utan hinder av föreskrift i lag eller författning att inlagan skall inges till annan myndighet (9 § tredje stycket) samt att vad i lag eller författning är stadgat därom att handling skall inges före visst klockslag på dagen ej skall äga tillämpning (administrativa fullmaktslagen 9 § fjärde stycket). Av de i nästföregående stycke omförmälda bestämmelserna i administrativa fullmaktslagen hava endast stadgandena i 9 § andra och tredje styckena föranlett tillämpningsföreskrifter i kungörelsen. Den omständigheten, att myndighet beslutar upptaga för sent inkomna besvär till prövning, kan givetvis påverka beslutets verkställighet. Därför har i 17 § första stycket tillämpningskungörelsen föreskrivits, att myndighet, som sålunda upptager talan till prövning, härom skall så snart ske kan underrätta den myndighet, som har att ombesörja verkställighet av det överklagade beslutet. Vidare måste naturligtvis i det fall att besvär med stöd av 9 § tredje stycket administrativa

fullmaktslagen inlämnas till besvärsmyndigheten i stället för till den myndighet, hos vilken de normalt skola inlämnas, sistnämnda myndighet underrättas, om så med hänsyn till frågan om verkställighet av det överklagade beslutet kan anses erforderligt. Stadgande härom har införts i 17 § andra stycket kungörelsen. I fråga om fullföljdstider (administrativa fullmaktslagen 9 § första stycket) kan enligt vanliga bestämmelser meddelas återställande av försutten tid. Så är däremot ej fallet beträffande frister, som avses i 10 § första stycket administrativa fullmaktslagen. Enligt andra stycket i sistnämnda paragraf äger emellertid Kungl. Maj:t, då någon på grund av krigsförhållanden varit ur stånd att iakttaga en dylik frist, efter ansökan utsätta ny tid. Utan betydelse är härvid, om en allmän förlängning av ifrågavarande frister enligt 10 § första stycket administrativa fullmaktslagen ägt rum eller ej. Den befogenhet, som sålunda tillkommer Kungl. Maj:t att utsätta ny tid, kan enligt 11 § första punkten i lagen efter Kungl. Maj:t uppdrag utövas av underordnad myndighet. Uppdrag i sådant avseende hava lämnats genom 18 § kungörelsen. Slutligen må i fråga om de för stats- och kommunalmyndigheterna gemensamma bestämmelserna nämnas, att 12 § administrativa fullmaktslagen samt 16 § tillämpningskungörelsen innehålla vissa föreskrifter med avseende å delgivning genom militär myndighets försorg med den, som fullgör tjänstgöring vid krigsmakten.

25 Bilaga. Lag med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m.; given Stockholms slott den 13 mars 1942. Vi GUSTAF, m e d G u d s n å d e , S v e r i g e s , G ö t e s och V e n d e s K o n u n g , g ö r a v e t e r l i g t : att Vi, med riksdagen 1 , funnit gott att, på sätt allmänt kyrkomöte jämväl samtyckt 2 , förordna som följer. 1 §. Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen ej är samlad, förordna, att bestämmelserna i 2—13 §§ skola tillämpas; dock må sådant förordnande ej meddelas med mindre Konungen låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall sammanträda inom trettio dagar. Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse. Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen, som avses i första stycket, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela förordnande, som där avses. Under tid, då förordnande, som nu sagts, är i kraft, gälla icke i lag eller författning meddelade stadganden i den mån de strida mot vad enligt förordnandet blivit bestämt. Denna lag äger ej tillämpning beträffande riksdagen eller allmänna kyrkomötet, deras avdelningar, utskott, nämnder, deputerade, revisorer, ombudsmän och verk eller i fråga om krigsdomstolar eller myndigheter, som avses i lagen med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m., eller beträffande mål eller ärende, varom stadgats i sistnämnda lag eller lagen med särskilda bestämmelser angående patent vid krig eller krigsfara m. m. Med den begränsning, som framgår av näst föregående stycke, förstås i denna lag med statsmyndighet: alla till statens förvaltning hörande myndigheter och inrättningar, nämnder, kommissioner och kommittéer; samt med kommunalmyndighet: alla till kommunal styrelse eller förvaltning hörande stämmor och representationer, myndigheter, styrelser, kollegier, nämnder, råd, kommissioner, revisorer, utskott och kommittéer jämte underlydande verk och inrättningar. 2§. Då det finnes påkallat på grund av förhållanden, som avses i 1 § första stycket, äger Konungen förordna, 1 2

Riksdagens skrivelse 1942: 40. Kyrkomötets skrivelse 1941: 3.

26 1. att uppgift, som tillkommer Konungen, skall i fråga om visst slag av mål eller ärenden övertagas av underordnad myndighet; 2. att de uppgifter, som tillkomma viss statsmyndighet, skola helt eller delvis övertagas av annan statsmyndighet eller av kommunalmyndighet eller att i fråga om visst slag av mål eller ärenden talan mot statsmyndighets beslut icke må fullföljas; 3. att de uppgifter, som tillkomma viss kommunalmyndighet, skola helt eller delvis övertagas av annan kommunalmyndighet i samma kommun eller, om hinder härför möter, av statsmyndighet eller av kommunalmyndighet i annan kommun; 4. att i fall, då enligt lag eller författning suppleanter skola utses till visst antal, sådana må utses till visst större antal; 5. att myndighet må hava sin verksamhet helt eller delvis förlagd till annan ort än den, där verksamheten eljest skall utövas; samt 6. att myndighet må fatta beslut i annan sammansättning eller med mindre antal ledamöter eller i annan ordning än eljest är stadgat. I den mån det finnes påkallat på grund av förhållanden, som avses i 1 § första stycket, må Konungen ock bestämma, att befattningshavare i statens tjänst skall tjänstgöra i annan statlig befattning än den han innehar eller i kommunal befattning.

3§Då det finnes påkallat på grund av förhållanden, som avses i 1 § första stycket, äger Konungen förordna om anstånd med val av ledamot i kommunal representation eller innehavare av annat allmänt uppdrag så ock föreskriva den jämkning av valperiodens längd, som därav må påkallas. Har på grund av sådant förordnande eller eljest val ej hållits, skall den tidigare valde, ehuru den tid utgått för vilken han valts, kvarstå i uppdraget, till dess annan valts och har att tillträda uppdraget. Bestämmelserna i första stycket skola äga motsvarande tillämpning i fråga om innehavare av allmänt uppdrag, vilken skall tillsättas för viss tid i annan ordning än genom val. Vad i lag eller författning är stadgat därom, att kvinna eller den, som redan innehaft uppdrag viss tid eller uppnått viss ålder, må avsäga sig uppdrag, äge ej tillämpning; dock vare den som fyllt sjuttio år ej skyldig att mottaga uppdrag eller kvarstå däri. 4

§-

Ar i lag eller författning föreskrivet, att sammanträde eller förrättning skall hållas eller annan sådan uppgift skall fullgöras inom viss tid, äger Konungen i den mån det finnes påkallat på grund av förhållanden, som avses i 1 § första stycket, förordna om jämkning av sådan tid. Kan på grund av förhållanden, som avses i 1 § första stycket, visst sammanträde eller viss annan åtgärd, som myndighet har att företaga, icke utan väsentlig olägenhet äga rum å det ställe, som i lag eller författning är föreskrivet, må bestämmas annat ställe, som finnes lämpligt.

5§. Ar i fråga om mål eller ärende i lag eller författning föreskrivet, att myndighet skall höras eller eljest viss utredning skall förebringas eller att återförvisning skall äga rum, och finnes på grund av förhållanden, som avses i 1 § första stycket, åtgärden vara förenad med väsentlig olägenhet, äge myndigheten i stället i annan ordning föranstalta om den utredning, som må erfordras, eller, då fråga är om återförvisning, utan sådan fortsätta handläggningen. 6§Behandling av mål eller ärende, som angår part tillkommande rättighet eller förmån eller honom åliggande skyldighet eller bestraffning, skall av myndighet förklaras skola anstå, om anledning är att antaga, att på grund av förhållanden, som avses i 1 § första stycket, part är ur stånd att bevaka sin talan eller hinder eljest möter för utredningen. Finnes frågan kunna nöjaktigt utredas, må dock målet eller ärendet handläggas och avgöras, om det för part är av synnerlig vikt eller eljest särskilda skäl föranleda därtill.

7§. Har med behandling av mål eller ärende enligt 6 § förklarats skola anstå, skall det återupptagas till handläggning, så snart hinder enligt nämnda paragraf ej längre föreligger eller förhållande inträtt, som enligt samma paragraf skulle påkallat fortsatt handläggning. 8§. Är enligt lag eller författning med underlåtenhet av part eller annan att fullgöra vad myndighet förelagt honom för måls eller ärendes handläggning förenad påföljd av talans avvisande eller ogillande eller av böter, vite eller hämtning och har han på grund av förhållanden, som avses i 1 § första stycket, haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet, skall underlåtenheten icke leda till sådan påföljd för honom. Är ej för myndigheten känt, huruvida han sålunda haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet, skall upplysning därom inhämtas genom myndighetens försorg. 9§. Konungen äger, i den mån det finnes påkallat på grund av förhållanden, som avses i 1 § första stycket, förordna om förlängning av den tid, inom vilken besvär skola anföras eller annan åtgärd för fullföljande av talan mot myndighets beslut skall äga rum. Under förutsättning som nyss sagts äger Konungen tillika förordna, att vad i lag eller författning finnes stadgat om skyldighet att göra anmälan om fullföljande av talan hos annan myndighet än den, hos vilken besvär skola ingivas, icke skall äga tillämpning. Har för fullföljande av talan mot beslut, som utan hinder av sådan talan skall lända till efterrättelse, besvärsinlaga ingivits eller annan åtgärd företagits efter utgången av den därför bestämda tiden, skall åtgärden dock anses hava skett i rätt tid, om den myndighet, där talan skall fullföljas, finner att

28 klaganden på grund av förhållanden, som avses i 1 § första stycket, haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet. Är i lag eller författning föreskrivet, att besvärsinlaga skall ingivas till annan myndighet än den, som har att pröva den fullföljda talan, må inlagan i stället med laga verkan ingivas till sistnämnda myndighet. Vad i lag eller författning är stadgat därom att handling skall ingivas före visst klockslag å dagen äge ej tillämpning. Beträffande fullföljande eller bevakande av talan hos domstol eller annan myndighet, som avses i lagen med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m., skola föreskrifterna i nämnda lag äga tillämpning. 10 §. Då det i annat fall än i 9 § sägs finnes påkallat på grund av förhållanden, som avses i 1 § första stycket, äger Konungen förordna om förlängning av sådan i lag eller författning föreskriven tid, inom vilken någon har att för bevakande av honom tillkommande rättighet eller förmån eller fullgörande av honom åliggande skyldighet hos myndighet göra ansökan eller anmälan eller företaga annan sådan åtgärd. Finnes någon på grund av förhållanden, som avses i 1 § första stycket, hava varit ur stånd att inom föreskriven tid vidtaga åtgärden, må Konungen efter ansökan utsätta ny tid för åtgärden. 11 §• Befogenhet, som enligt 2 § första stycket 2—6 eller andra stycket, 3 § första eller andra stycket, 4 § första stycket eller 10 § andra stycket tillkommer Konungen, må på uppdrag av Konungen utövas av underordnad myndighet. I trängande fall äge länsstyrelse i vad angår länet även utan sådant uppdrag, för statsförvaltningens och den kommunala verksamhetens upprätthållande, utöva befogenhet, som enligt denna lag tillkommer Konungen. 12 §. Delgivning med den, som fullgör tjänstgöring vid krigsmakten, skall ske genom militär myndighets försorg. Intyg av sådan myndighet gälle såsom fullt bevis, att delgivning blivit så verkställd som intyget innehåller. Avser delgivning kallelse att infinna sig inför myndighet, skall intyget tillika innehålla uppgift, huruvida den kallade på grund av sin tjänstgöring är hindrad att inställa sig. Har delgivning verkställts annorledes än genom militär myndighet, vare den gällande; dock må delgivning ej ske genom handlings införande i allmänna tidningarna eller dess fästande å den söktes husdörr och uppläsande för hans husfolk eller på annat sådant sätt. 13 §. Är i lag eller författning föreskrivet, att sammanträde med kommunalmyndighet skall kungöras på visst sätt, äge myndigheten, om det finnes påkallat på grund av förhållanden, som avses i 1 § första stycket, besluta, att kungö-

29 randet skall ske på annat sätt, som finnes betryggande. I trängande fall må beslut därom fattas av den, som har att utfärda kallelse till sammanträdet. 14 §. Konungen meddelar de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna lag. Denna lag träder i kraft den 1 april 1942. Utan hinder av denna lag skall vad i lag är stadgat om befogenhet för Konungen att meddela bestämmelser om delgivning, genom kungörelse eller annorledes, fortfarande gälla. I fråga om förordnande, som sägs i 2 §, meddelar Konungen närmare bestämmelser i anledning av dess upphörande. Stadgandet i 3 § första stycket andra punkten skall, sedan förordnande enligt 1 § upphört att gälla, tillämpas, till dess annan innehavare av uppdraget valts och har att tillträda uppdraget; vad nu sagts äge motsvarande tillämpning i fråga om uppdrag, som avses i 3 § andra stycket. Har med stöd av 6 § behandling av mål eller ärende förklarats skola anstå, skall beslutet fortfarande gälla, till dess det i laga ordning häves. Förordnande, som meddelats med stöd av 9 § första stycket eller 10 § första stycket, skall fortfarande tillämpas i fråga om åtgärd, för vars vidtagande tid börjat löpa före förordnandets upphörande. Har för vidtagande av åtgärd, som avses i 9 § andra, tredje eller fjärde stycket eller 10 § andra stycket, tid börjat löpa, då lagrummet ännu var tillämpligt, skall ock sagda lagrum fortfarande lända till efterrättelse. Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 13 mars 1942. Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom: G U S T A F ADOLF. (L. S.)

(Justitiedepartementet.)

K. G. WESTMAN.

30 K U N G L .

M A J : T S

K U N G Ö R E L S E

om tillämpningen av lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m.; given Stockholms slott den 2 april 1943. Kungl. Maj:t har funnit gott att, med stöd av 14 § lagen den 13 mars 1942 med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmj^ndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m., beträffande de stats- och kommunalmyndigheter, å vilka nämnda lag äger tillämpning, förordna som följer. Inledande bestämmelser.

1§. Bestämmelserna i 2—19 §§ skola träda i tillämpning i den mån Kungl. Maj:t därom förordnar. Dock skola sådana förberedande åtgärder omedelbart vidtagas, som särskilt angivas i denna kungörelse eller som eljest befinnas erforderliga för dess tillämpning. 2§Myndighet skall vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, så ock eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden i möjligaste mån anpassa sin verksamhet efter det rådande läget. Härvid skall, med beaktande av i denna kungörelse eller eljest meddelade föreskrifter, iakttagas, att organisation, arbetsformer och förfarande i största möjliga utsträckning förenklas samt att remissförfarandet så långt ske kan inskränkes. Ärendena skola handläggas allt eftersom deras skyndsamma avgörande äger betydelse för det allmänna; därvid skola ärenden, som angå eller äga samband med försvar eller folkförsörjning, äga företräde framför andra ärenden. Det åligger myndighet att planlägga de ändringar eller inskränkningar i verksamheten samt de övriga åtgärder, som kunna antagas bliva erforderliga under olika i första stycket angivna förhållanden. Särskild uppmärksamhet skall härvid ägnas frågan i vad mån ärenden, som ej angå eller äga samband med försvar eller folkförsörjning, kunna tills vidare nedläggas och personal därigenom frigöras för andra uppgifter. Inom kommun skall planläggningen ske under inseende av den kommunala myndighet, som enligt 11 § må utöva kommunens beslutanderätt. Bestämmelser angående centrala statsmyndigheter, förvaltningsdomstolar, universitet och domkapitel samt statliga styrelser, direktioner och nämnder. 3§Beträffande centrala" statsmyndigheter, förvaltningsdomstolar, universitet och domkapitel samt statliga styrelser, direktioner och nämnder skall vad i

31 4—9 §§ stadgas lända till efterrättelse, om ej annat i laga ordning bestämmes. Om länsstyrelse skall gälla vad därom är särskilt föreskrivet. 4§Möter på grund av förhållanden, som avses i 2 §, hinder eller avsevärd svårighet för myndigheten att avgöra ärenden i den sammansättning eller med det antal ledamöter eller i den ordning, som eljest är stadgad, må förordnande om erforderliga avvikelser därutinnan meddelas av myndighetens chef eller annan, som är satt att leda myndighetens verksamhet. I den mån anordnandet av myndighetens arbete beror av bestämmelser, som tillkommit annorledes än genom samfällt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen, skall vad i första stycket sägs gälla även när eljest på grund av förhållanden, som avses i 2 §, hinder eller avsevärd svårighet möter för bestämmelsernas tillämpning. 5 §• Finner myndigheten till följd av förhållanden, som avses i 2 §, det vara för verksamhetens upprätthållande erforderligt, att vissa på myndigheten ankommande uppgifter övertagas av myndigheten underställd statsmyndighet eller att uppgifter, som tillkomma myndigheten underställd statsmyndighet, övertagas av annan sådan myndighet eller av den överordnade myndigheten själv, må denna därom förordna.

6§. Där myndigheten finner, att till följd av förhållanden, som avses i 2 §, arbetsuppgifter, som tillkomma myndigheten eller denna underställd statsmyndighet, böra övertagas av myndigheten icke underställd statsmyndighet eller av kommunalmyndighet eller att myndigheten eller denna underställd statsmyndighet bör övertaga arbetsuppgifter från statsmyndighet, som icke är underställd myndigheten, eller från kommunalmyndighet, skall, såvitt ej särskilda föreskrifter för sådant fall äro meddelade, framställning därom göras hos Kungl. Maj:t. I trängande fall må i avvaktan på Kungl. Maj:ts beslut förordnande i nu nämnda hänseenden, efter erforderligt samråd, där så kan ske, med därav berörda myndigheter, meddelas av central statsmyndighet. Central statsmyndighet, som är överordnad kristidsnämnd, må, där på grund av förhållanden, som avses i 2 §, så befinnes nödvändigt, utan iakttagande av vad i första stycket sägs förordna, att nämnden skall övertaga uppgifter från den förordnande myndigheten eller denna underställd statsmyndighet. 7§. Sker genom förordnande, som meddelas enligt 4, 5 eller 6 §, avvikelse från vad eljest i lag eller författning är föreskrivet, eller meddelas utan att sådan avvikelse skett förordnande enligt 6 § första stycket andra punkten, skall anmälan om förordnandet så snart ske kan göras hos Kungl. Maj:t, så ock, om förordnandet meddelats av myndighet, som är underställd annan statsmyndighet, hos den överordnade myndigheten. Förordnande, som avses i 4, 5 eller 6 §, skall på lämpligt sätt bringas till allmänhetens kännedom.

8§. Utövas ledningen av myndighetens verksamhet av särskild styrelse, direktion eller nämnd, skall befogenhet enligt 4, 5 eller 6 § tillkomma dess ordförande, såframt ej styrelsen, direktionen eller nämnden utsett annan person att utöva sådan befogenhet. Arbetar myndigheten på avdelningar, förlagda till skilda orter, skola, såvitt angår avdelning, som förlagts till ort, där myndighetens chef ej uppehåller sig, de uppgifter, som eljest tillkomma denne, fullgöras av den till tjänsteställningen främste befattningshavaren å avdelningen eller, därest myndighetens chef uppdragit åt annan befattningshavare att fullgöra nämnda uppgifter, av denne. Bestämmelser angående myndigheter, som handhava kommunala förvaltningsuppgifter. 10 §. _ Beträffande handhavandet av förvaltningsuppgifter, som enligt lag eller författning ankomma å kommunalmyndighet, skall vad i 11—14 §§ stadgas lända till efterrättelse. Med kommun avses i denna kungörelse landskommun, köping, municipalsamhälle och stad samt församling och pastorat ävensom landsting och annan, borgerlig eller kyrklig, kommunal förvaltningsenhet. 11 §• Möter på grund av förhållanden, som avses i 2 §, hinder eller avsevärd svårighet för hållande av sammanträde med kommunal stämma eller representation och kan med beslut av kommunen ej anstå, skall, efter anmälan av den som har att sammankalla stämman eller representationen eller, vad angår landsting, av länsstyrelsen i länet efter samråd, där så kan ske, med landstingets ordförande, kommunens beslutanderätt för tiden intill dess enligt ny anmälan stämman eller representationen förklaras kunna åter sammanträda utövas i landskommun eller köping, som utgör egen kommun, av kommunalnämnden, i municipalsamhälle av municipalnämnden, i stad av drätselkammaren eller, vad angår Stockholm och Göteborg, av stadskollegiet, i församling eller kyrklig samfällighet av kyrkorådet såvitt angår kyrkliga angelägenheter och av skolrådet beträffande folk- och fortsättningsskoleväsendet eller, därest flera kyrkoråd eller skolråd finnas, av det kyrkoråd eller skolråd, som stämman eller representationen därtill utser, i pastorat av kyrkorådet, i landstingskommun av landstingets förvaltningsutskott samt i annan kommun med självständig stämma eller representation av det förvaltande och verkställande organet eller, om flera sådana finnas, det av dem, som stämman eller representationen därtill utser.

33 Ej må myndighet, som enligt vad i första stycket sägs äger utöva kommunens beslutanderätt, förrätta val av ledamot eller suppleant för tjänstgöring inom myndigheten eller av revisor eller revisorssuppleant för granskning av förvaltning, för vilken myndigheten har att redovisa, eller besluta om beviljande av ansvarsfrihet för förvaltningen. Kan ej anmälan om hinder eller svårighet för hållande av sammanträde göras efter vad i första stycket sägs, må nämnda omständighet icke utgöra hinder för myndighet, som enligt första stycket eljest vore därtill behörig, att utöva kommunens beslutanderätt. 12 §. Myndighet, som handhar förvaltning och verkställighet, må, då det finnes påkallat av förhållanden, som avses i 2 §, fatta beslut i förvaltnings- och verkställighetsfrågor med mindre antal ledamöter än eljest är stadgat; dock skall, förutom ordföranden, minst en ledamot närvara, såframt ej oundgängligen kräves att ordföranden ensam beslutar för myndigheten. I trängande fall må vad i första stycket sägs gälla jämväl vid utövande jämlikt 11 § av kommunens beslutanderätt. 13 §. Då det finnes påkallat av förhållanden, som avses i 2 §, må kommun besluta, att uppgifter, som ankomma på annan förvaltande och verkställande myndighet än sådan som enligt 11 § må utöva kommunens beslutanderätt, skola helt eller delvis övertagas av den eller de kommunala myndigheter kommunen därtill utser. Vad angår uppgifter, som ankomma på kristidsnämnd, skall vad nu sagts dock gälla endast när det finnes oundgängligen erforderligt för verksamhetens upprätthållande och intill dess kristidsstyrelsen annorledes förordnar. Anmälan om beslut enligt första stycket skall så snart ske kan göras hos länsstyrelsen, så ock, därest annan statsmyndighet är närmast överordnad den kommunalmyndighet, från vilken arbetsuppgift överflyttas, hos sistnämnda statsmyndighet. 14 §. Vad i 11—13 §§ stadgas skall ej äga tillämpning beträffande kommunalförbund eller kommunalt kristidsförbund. I trängande fall må direktionen för kommunalförbund eller kommunalt kristidsförbund fatta beslut med mindre antal ledamöter än eljest är stadgat; dock skall, förutom ordföranden, minst en ledamot närvara, såframt ej oundgängligen kräves att ordföranden ensam beslutar för direktionen. Bestämmelse angående vissa nämnder. 15 §. Vad i 12 § är stadgat skall i tillämpliga delar gälla även beträffande nämnd, vars arbetsuppgifter ej äro att hänföra till kommunal förvaltning, där nämnden helt eller delvis består av kommunvalda ledamöter.

34 Vissa för stats- och kommunalmyndigheter gemensamma bestämmelser. 16 §. Är beträffande stats- eller kommunalmyndighet i lag eller författning föreskrivet, att suppleanter skola utses till visst antal, må sådana utses till det större antal, som finnes erforderligt. Befogenhet att bestämma om antalet suppleanter tillkommer den myndighet, som har att utse suppleanter. Är suppleant utsedd för viss bestämd ledamot eller eljest för någon personligen, skall i enlighet härmed förfaras även vid utseendet av utökat antal suppleanter. Utses enligt vad nu sagts suppleant under löpande tjänstgöringstid, skall uppdraget avse återstående del av tjänstgöringstiden. 17 §. Myndighet, som enligt 9 § andra stycket lagen den 13 mars 1942 upptager fullföljd talan till prövning, oaktat besvärsinlaga ingivits eller annan åtgärd företagits efter utgången av den därför bestämda tiden, skall så snart ske kan därom underrätta den myndighet, som har att ombesörja verkställighet av det överklagade beslutet. Har med stöd av 9 § tredje stycket omförmälda lag besvärsinlaga, som eljest enligt lag eller författning skolat ingivas till annan myndighet än den som har att pröva den fullföljda talan, i stället ingivits till sistnämnda myndighet, skall denna, om så med hänsyn till frågan om verkställighet av det överklagade beslutet kan anses erforderligt, så snart ske kan därom underrätta den myndighet, till vilken inlagan eljest skolat ingivas. 18 §. Befogenhet att enligt 10 § andra stycket lagen den 13 mars 1942 utsätta ny tid för åtgärd, vilken någon har att, annorledes än för fullföljande av talan, inom viss i lag eller författning föreskriven tid företaga för bevakande av honom tillkommande rättighet eller förmån eller fullgörande av honom åliggande skyldighet, tillkommer, om åtgärden skall företagas hos central statsmyndighet, förvaltningsdomstol, länsstyrelse eller domkapitel, nämnda myndighet; om åtgärden skall företagas hos myndighet, som är underställd sådan statsmyndighet som nyss sagts, den överordnade myndigheten; om åtgärden skall företagas hos kommunalmyndighet, länsstyrelsen i länet; samt i annat fall Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t därtill utser. 19 §. Skall delgivning ske genom militär myndighets försorg, skola delgivningshandlingarna ingivas eller med posten insändas till försvarsstaben. Ansökan om delgivning bör innehålla uppgift om fullständigt för- och tillnamn å den, som sökes för delgivning, hans värnpliktsnummer samt senast kända civila bostadsadress eller fältpostadress eller andra upplysningar, vilka kunna tjäna till ledning vid efterforskandet av hans uppehållsort.

35 Bevis om delgivning må icke utfärdas av annan än befälsperson med lägst underofficers tjänsteåligganden eller tjänsteställning eller ock befattningshavare vid krigspolisen. Närmare föreskrifter angående delgivningsförfarandet meddelas av överbefälhavaren. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning då stats- eller kommunalmyndighet önskar genom militär myndighets försorg inhämta upplysning, huruvida part eller annan haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att fullgöra vad av myndigheten förelagts honom. Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterätta. Till yttermera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 2 april 1943. GUSTAF. (L. S.) (Socialdepartementet.)

GUSTAV MÖLLER.

36 INNEHALLSFÖBTECKNING. Sid.

Tillämpligheten elsen Allmänna m. m

.

av administrativa

fullmaktslagen

och tillämpningskungör5

direktiv för myndigheternas verksamhet vid krig eller krigsfara 7

Bestämmelser för vissa statsmyndigheter

10 Bestämmelser gifter

för myndigheter som handhava kommunala förvaltningsupp-

Bestämmelser för vissa nämnder

20 Vissa för stats- och kommunalmyndigheterna gemensamma bestämmelser ..

20 Texten till administrativa fullmaktslagen

25 Texten till tillämpningskungörelsen

30 Stockholm 191?.. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Statens offentliga utredningar 1943 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska

Allmän lagstiftning.

Rättsskipning.

Fångvård.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Flyttningsersättningssakkunniga. Betänkande med förslag till författningar ang. ersättning för flyttningskostnad. [2] Utredning och förslag ang. pappersformaten inom statsförvaltningen. [6] Betänkande med förslag till lag om redovisningsmedel m. m. [24] Betänkande med förslag ang. den statliga statistikens organisation m. m. [28] Handledning rörande tillämpningen av administrativa fullmaktslagen. [88] Kommunalförvaltning. 1940 års civila bygguadsutredning. Betänkande 1. Förslag till ändringar i Kungl. Maj:ts byggnadsstadga samt till föreskrifter rörande planläggning och utförande av byggnad för vissa vårdanstalter och folktandpolikliniker. [10] Stadsplaneutredniugcn 1942. 2. Förslag till vissa ändringar i byggnadsstadgan. [30] Statens och kommunernas finansväsen. 1941 års familjebeskattningssakkunniga. Betänkande med föralag till ändrade grunder för familjebeskattningen. [3] Besparingsberedningens slututlåtande. [13] Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden vid 1938 års allmänna fastighetstaxering. [23] Foliti. Utredning rörande polismäns anslutning till politiska ytterlighetariktningar m. m. [6] Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande ang. levnadskostnadaindex. [8] Utredning och förslag ang. statsbidrag till daghem och lekskolor m. m. [9] Utredning och förslag ang, statsbidrag till social hemhjälps verksamhet. [15] Utredning och förslag ang. planmässigt sparande för familjebildning och statens bosättningslån.^18] Statsmakterna och folkhushålluingen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 3. Tiden juli 1941—juni 1942. [26]

Häl so- och sjukvård. Betänkande med förslag ang. omorganisation av rättsmedicinalväsendet i riket. [20] Betänkande rörande sinnesslö vård ens organisation med hänsyn till erforderliga åtgärder för beredande av skolundervisning åt bildbara sinnesslöa barn. [29] Allmänt näringsväsen.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Ladugårdsbyggnadssakunniga. Meddelande nr 1. Djurstallars planering, värmehushållning och ventilation. [26]

förteckningen.)

Vatten väsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Utredning rörande skogsnäringens ekonomiska läge med förslag till åtgärder för höjande av näringens bärkraft. 3. Skogsbrukets transportfrågor: Vägar och järnvägar. [41 Betänkande ang. åtgärder mot spekulation i vattenkraft. [141 Industri. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 4. Förslag till åtgärder för textilforskningens ordnande. [11] 5. Förslag till åtgärder för järn- och metallforskningens ordnande. [161 6. Förslag till åtgärder för den geotekniska forskningens ordnande. [22] Handel och sjöfart. Betänkande med förslag till hamn förordning [32] K o ni in ii ii i k a I io n svii se n. Betänkande med författnings- och organisationsförslag för genomförande av ett förstatligande av den allmänna väghållningen på landet m. m. [1] Itauk-, kredit- och penningväsen.

Försäkrings vägen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Bilaga 1. Hygieniska förutsättningar för skolarbetet. [7] Bilaga 2. Den psykologiska forskningens nuvarande ståndpunkt i fråga om den psykiska utvecklingen hos barn och ungdom m. m. [19] Tillströmningen till de fria fakulteterna och arbetsförhållandena närmast efter avlagd examen samt militärtjänstgöringens inverkan på universitets- och högskoleungdomens studier och ekonomiska förhållanden. [17] Utredning med förslag ang. reglering av den territoriella församlingsindelningen i Göteborg. [31] Betänkande rörande reglering av löner och tjUnsteförliflJlanden m. m. för lärarpersonal vid statsunderstödda sinnesslöskolor. [33] Bet Un kände med utredning och förslag ang. den högre tekniska undervisningen. [341 Tabellbilaga. [30] Bihang 1, innehållande förslag ang. läroämnen, l&rarbefattningar samt läro- och timplaner vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola. [36] Bihang 2, innehållande förslag ana. byggnader samt utrustning och möblering for tekniska högskolan i Stockholm samt Chalmers tekniska högskola. [37] FÖrsvnrsväsen. Betänkande med förslag till statliga åtgärder för stödjande av den privata motorlösa flygningens och modellflygningens utveckling. [12] Betänkande med förslag till reglering av det militära arvodesväsendet. [21] Betänkande med förslag till lag om folkskyddsväsendet (folkskyddslag) m. m. [27] I t rikes ärenden.

Stockholm 1Ö43. K. L. Beckmans Boktryckeri. 1976 43

Internationell r ä t t .