Naturvetenskapliga forskningskommittén. 2,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

D vO <UL STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946:77 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

NATURVETENSKAPLIGA FORSKNINGSKOMMITTÉN

FÖRSLAG TILL REFORMER RÖRANDE DOKTORSAVHANDLINGAR OCH ANNAN PUBLICERINGSVERKSAMHET INOM NATURVETENSKAPERNA. DEN MARINBIOLOGISKA FORSKNINGEN.

UTBILDNINGEN

AV LÅBÖRATORIEBITRÄDEN

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1946 K r o n o l o g i s k 1. Betänkande angående rundradion i Sverige. Dess aktuella behov och riktlinjer för dess framtida verksamhet. Norstedt. 167 s. K. 2. Dödföddheten och lidigdödligheten i Sverige. Dess samband med nativitetsminskningen och dess förhallande vid olika former av förlossningsvärd samt dess socialmedicinska och befolkningspolitiska betydelse. Av C. Gylienswärd. Beckman. 115 s. S. 3. Belänkande med förslag till ändrade grunder för floltningslagstiftningen m. m. Hasggström. 99 s. J o . 4. Betänkande med förslag angående uniformspliktens omfattning för viss personal vid försvarsväsendet. V. Petterson. 59 s. F ö . 5. Betänkande om barnkostnadernas fördelning men förslag angående allmänna barnbidrag m. m. V. Petterson. 351 s. S. 6. Betänkande om barnkostnadernas fördelning med förslag angående allmänna barnbidrag m. m. Bilagor. Beckman. 153 s. S. 7. Betänkande och förslag rörande åtgärder för alt begränsa antalet kontraktsanställt manskap inom krigsmakten. Beckman. 136 s. Fö. 8. 1911 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till boställsordning för folkskolans lärare ni. m. Marcus. 146 s. Fi. 9. 1945 års universitetsberedning. 1. Docentinstitulionen. Haeggström. 62 s. E. 10. Betänkande med förslag till omorganisation av vägoch vatlenbyggnadsstyrelsen m. m. Katalog- o. Tidskriftstryck. 217 s. K. 11. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. Allmän del. Idun. 341 s. E. 12. Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. Del 1. Beckman. 216 s. E . 13. Investeringsutredningens betänkande med utredning rörande personal- och materielresurser m. m. för genomförande av elt arbetsprogram enligt av utredningen tidigare framlagt förslag. Marcus. 72 s. Fi. 14. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 4. Realskolan. Praktiska linjer. Idun. 193 s. E. 15. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. B. Förslag lill undervisningsplaner. Idun. 253 s. E. 16. Betänkande angående forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område i Norrland. V. Petterson. 133 s. Jo. 17. Den familjevårdande socialpolitiken. Beckman. 132 s. S. 18. PM angående utvecklingsplanering på jordbrukets område. Marcus. 252 s. J o . 19. Betänkande med förslag rörande den ekonomiska försvarsberedskapens framtida organisation. Idun. 92 s. Fo. 20. Betänkande angående den centrala organisationen av det civila medicinal- och veterinärväsendet. Idun. 361 s. S. 21. Betänkande med utredning och förslag angående ratten till arbetstagares uppfinningar. Norstedt. 71 s. Ju. 22. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgivnings- och rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustri samt bildande av företagarnämnder. Marcus. 144 s. H. 23. Socialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och förslag angående moderskapsbidrag. Beckman. 115 s. S. 24. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. m. Katalog- o. Tidskriftstryck. 200 s. S. 25. Belänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser om uppfinningar m. m. av betydelse för rikets försvar. Norstedt. 37 s. Ju. 26. Betänkande angående tjänslcpensionsförsäkringens organisation. Marcus. 71 s. H. 27. Betänkande med förslag till investeringsrescrv för budgetåret 1916/47 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. Marcus, vij, 378 s. Fi.

f ö r t e c k n i n g 28. Bilagor lill belänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1946/47 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. Marcus. 95 s. Fi. 29. 1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser i fråga om taxering av inkomst av jordbruksfastighet samt lag om jordbruksbokföring. Marcus. 281 s. 3 bil. Fi. 30. Socialulbildningssakkunniga. 2. Utredning och förslag rörande slalsvetenskapliga examina ra. m. Haeggström. 127 s. E. 31. 1910 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 6. Skolans inre arbete. Synpunkter på fostrar och undervisning. Idun. 194 s. E. 32. Betänkande med förslag till förordning angående allmänt kyrkomöte m. m. Hseggström. 161 s. E. 33. Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäkringsrörelse m. m. 1. Lagtext. Norstedt, iv, 150 s. H. 34. Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäkringsrörelse m. m. 2. Motiv. Norstedt, vj, 441 s. H. 35. Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del G. Tiden juli 1944—juni 1945. Idun. 476 s. Fo. 36. Parlamentariska undersökningskommissionen angående flyktingärenden och säkerhetstjänst. 1. Betänkande angående flyktingars behandling. Beckman. 500 s. S. 37. Socialvårdskommitténs betänkande. 13. Förslag angående folkpensioneringens administrativa handhavande m. m. V. Petterson. 114 s. S. 38. Betänkande med förslag rörande officersutbildningen inom armén m. m. Hseggström. xiij, 504 s. Fö. 39. Den svenska växtodlingens utvecklingstendenser samt dess inriktande efter kriget. Idun. 106 s. Jo. 40. Betänkande angående hantverkels och småindustriens befrämjande. Marcus. 192 s. H. 41. Betänkande med förslag till skogsvårdslag m. m. Marcus. 430 s. J o . 42. Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1. Idun. 282 s. J o . 43. Betänkande med förslag till verkstadsorganisation för väg- och vatlenbyggnadsväsendet. Sv. Tryckeri AB. (2) 105 s. K. 44. Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisation. Del 1. Den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren. V. Petterson. 390 s. Fi. 45. Betänkande med förslag till åtgärder för främjande av ridhästaveln m. m. Norstedt. 91 s. Fö. 46. Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 2. Idun. 606 s. Jo. 47. Rationalitetsvarationerna inom det svenska jordbruket. Av L. Nanneson. Idun. 84 s. J o . 48. 1915 års lönekommilté. 1. Betänkande med förslag till statliga löneplaner m. m. Marcus. 240 s. Fi. 49. Ärvdabalksakkunnigas förslag till föräldrabalk. Norstedt. 192 s. J u . 50. Betänkande med förslag till nyorganisation av kyrkomusikerbefatlningarna m. m. Del. 2. Sv. Tryckeri AB. iv, 216 s. E. 51. Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisation. Del. 2. Den offentliga arbetsförmedlingens framtida organisation. Motiv och förslag. V. Petterson. 189 s. F i . , 52. Socialvårdskommitténs betänkande. 14. Utredning och förslag angående ålderdomshem m. m. Beckman. 88 s S 53. Betänkande om befolkningspolitikens organisation m. m. Beckman. 70 s. S. 54. Utredning angående reglering av den territoriella församlingsindelningen i Stockholm. Av E. Schalling. V. Petterson. 254 s. E. 55. Utredning rörande sexualundervisningen i högre skolor jämte förslag till handledning i sexualundervisning för lärare i högre skolor. Hseggström. 103 s. 4 pl. E. 56. 1944 års skattesakkunniga. 2. Betänkande med forslag angående idrottssammanslutningars beskattning för inkomst. V. Petterson. 198 s. Fi. (Forts, å omslagets 3:e sida.)

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1946:77

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

NATURVETENSKAPLIGA FORSKNINGSKOMMITTÉN

II. FÖRSLAG TILL REFORMER RÖRANDE DOKTORSAVHANDLINGAR OCH ANNAN PUBLICERINGSVERKSAMHET INOM NATURVETENSKAPERNA. DEN MARINBIOLOGISKA FORSKNINGEN. UTBILDNINGEN AV LABORATORIEBITRÄDEN

STOCKHOLM 1946 IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTE AB

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid. Skrivelse

till departementschefen

5 Kap. 1. Doktorsavhandlingarna Allmänna synpunkter på problemet Tidigare utredningar och förslag De nuvarande formerna för doktorsarbetets publicering Kommitténs förslag samt motivering för detta Doktorsarbetets bedömning Sammanfattning

7 7 8 12 13 19 20

Kap. 2. Åtgärder för stödjande av publiceringsverksamheten Inledning Nuvarande former för publicering och för dennas finansiering Kommitténs förslag Allmänna synpunkter Skandinavisk tidskrift för cellfysiologi Skandinavisk tidskrift för ekologi Skandinavisk tidskrift för kemi Skandinavisk tidskrift för paleontologi Skandinavisk tidskrift för växtfysiologi Acta zoologica Sammanfattning av behovet av statsbidrag till skandinaviska tidskrifter En allmänt naturvetenskaplig, medicinsk och teknisk tidskrift Frågan om en egen publikationsserie för naturhistoriska riksmuseet . . översikt över det totalt behövliga stödet åt naturvetenskaplig publiceringsverksamhet Naturvetenskaplig publiceringsnämnd. Organisation och anslag till dess förfogande

22 22 23 35 35 38 39 40 44 46 47 49 50 51

Kap. 3. Den marinbiologiska forskningen Marinbiologiens omfattning, dess vetenskapliga och praktiska betydelse Nuvarande organisation Åtgärder, behövliga för att förbättra marinbiologiens arbetsvillkor . . . . Högsjöforskning Anskaffande av ett undersökningsfartyg för mera närbelägna havsområden. (Fartygets användning i Skagerak och Kattegatt s. 66; Undersökningsfartygets användning inom Öresund och angränsande havsområden s. 70; Kostnaden för anskaffande och drift av undersökningsfartyget s. 74; Kommitténs ställningstagande till frågan om undersökningsfartyg s. 76.) Förslag om inrättande av en marinbiologisk kommission Kristinebergs zoologiska station övriga marinbiologiska stationer Inrättande av en laboratorsbefattning i marin botanik Anslag till marinbiologisk forskning vid Göteborgs naturhistoriska museum övriga förslag rörande befattningar i marin biologi

61 61 63 64 65

Terrestrisk ekologisk forskning Kostnadsberäkning

53 58

66 78 79 83 84 85 86 86 87

Sid.

Kap. 4. Utbildning av laboratoriebiträden Inledning Instrumentmakare och mekaniker Biträden vid biologiska institutioner och sjukhuslaboratorier Biträden på kemiska laboratorier Tidigare utredningar Nuvarande utbildningsmöjligheter Kommitténs förslag Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor

88 38 89 89 92 92 97 100 105

Kap. 5. Göteborgs botaniska trädgård

109 Kap. 6. Sammanfattning av kostnaderna för kommitténs förslag. De sakkunnigas hemställan

Till Herr Statsrådet

och chefen för

ecklesiastikdepartementet.

Sedan naturvetenskapliga forskningskommittén avlämnat första delen av sitt betänkande (SOU 1945: 48), ha vissa förändringar ägt rum beträffande dess sammansättning. Sålunda bemyndigades chefen för ecklesiastikdepartementet den 22 februari 1946 att tillkalla ytterligare två sakkunniga. Med anledning härav tillkallades den 25 februari 1946 professorn John Axel Frithiof Nannfeldt och professorn John Axel Mauritz Runnström. Sedan professorn Karl Manne Georg Siegbahn anhållit om att bli befriad från uppdraget som sakkunnig, tillkallades i hans ställe den 11 mars 1946 professorn Assar Robert Hadding. Den 22 december 1945 tillkallades byråchefen i överstyrelsen för yrkesutbildning Karl Olof Josephson alt såsom expert biträda de sakkunniga. Kap. 4 h a r författats av honom. Då kommittén avgivit nu föreliggande betänkande, kvarstå vissa frågor, vilka falla inom det verksamhetsområde, som ursprungligen enligt givna direktiv fastställts för kommittén. Sålunda ha framställningar ingivits till kommittén rörande ordnandet av den vetenskapliga verksamheten på det geofysiska området i vårt land. Denna fråga måste emellertid ytterligare utredas, innan konkret förslag kan framläggas. I förra delen av sitt betänkande avgav kommittén förslag till en provisorisk lösning av frågan om genetikundervisningen i Uppsala. På grund av speciella mellankommande omständigheter har det icke blivit möjligt att i denna fråga följa de av kommittén uppdragna riktlinjerna, utan en kompletterande utredning erfordras. I sammanhang härmed står frågan om professuren i genetik vid Stockholms högskola. Även beträffande denna överväger kommittén särskilda förslag. Möjligheterna till organisatoriska åtgärder för att åstadkomma ett vidgat samarbete mellan olika vetenskapliga institutioner ha upprepade gånger varit föremål för diskussion inom kommittén, och konkreta förslag ha i vissa fall tidigare framlagts. Även i föreliggande betänkande föreslås i ett speciellt fall, nämligen beträffande den marinbiologiska forskningen, åtgärder, som bl. a. innebära ett vittgående samarbete mellan olika institutioner. Då emellertid detta problem visat sig ha den största betydelsen för Stockholms högskola och därför icke kan på ett mera allmängiltigt salt lösas, förrän frågan om ett mera fixerat inlemmande av högskolans naturveten-

skapliga fakultet i vårt universitetsväsende lösts, har kommittén för närvarande sett sig nödsakad avstå från att framlägga förslag i detta ärende. Vid ett sådant ordnande av den naturvetenskapliga avdelningens framtida status, som blir aktuellt i och med avslutandet av en specialutredning rörande högskolans ekonomiska förhållanden, vilken för närvarande pågår utanför kommittén, torde kommittén böra lämna sin medverkan. I samband därmed bör frågan om samarbetet mellan de vetenskapliga institutionerna mera allmänt behandlas. Kommittén vill uttala en förhoppning om att det inom den närmaste framtiden skall bli möjligt att på ett mera permanent sätt och i full omfattning lämna det stöd till Stockholms högskola, som enligt utredning i första delen av kommitténs betänkande är behövligt. Utan detta stöd kunna de personella och övriga resurser, som högskolan förfogar över, icke på ett rationellt sätt utnyttjas. I de flesta problemkomplex, som utredas av 1945 års universitetsberedning, ingå moment av stor betydelse för de naturvetenskapliga disciplinerna. Vid dessas behandling har intim kontakt uppehållits mellan de båda utredningarna. Som exempel på dylika problemkomplex kan n ä m n a s docentorganisationen, doktorsavhandlingarna och publiceringsfrågan. Den 31 oktober 1946 har beredningen framlagt ett betänkande, i vilket utom de båda sistnämnda ytterligare ett antal även för naturvetenskapen mycket viktiga frågor utredas. Där framföres sålunda förslag om doktorandstipendier och om borttagande av elevavgifter, frågor, vilka äro av synnerlig vikt för naturvetenskaperna och därför för dessas del ursprungligen inrymts inom kommitténs direktiv men efter universitetsberedningens tillkomst lämpligen lösts samtidigt för alla fakulteter genom beredningens försorg. Även i fortsättningen torde samråd mellan beredningen och ett naturvetenskapligt utredningsorgan bli nödvändigt, då ju ännu många frågor med räckvidd in över det naturvetenskapliga området vänta på sin lösning. Kommittén får härmed överlämna andra delen av sitt betänkande och anser sig därmed i huvudsak ha slutfört sitt uppdrag. Beträffande de ovan nämnda, ännu icke färdigbehandlade frågorna är det kommitténs avsikt att senare inkomma med kortfattade promemorior. Stockholm den 15 november 1946. SVEN TUNBERG BENGT E D L É N , ASSAR HADDING, GEORG KAHLSON, JOHN A X E L NANNFELDT, JOHN RUNNSTRÖM, RAGNAR SUNDÉN, ARNE TISELIUS, A R N E

WESTGREN

Gösta

Funke.

Kap. 1. Doktorsavhandlingarna. Allmänna synpunkter på problemet. Det råder intet tvivel om, att de nuvarande formerna för förvärvande avdoktorsgrad vid våra universitet och högskolor lida av påtagliga brister och att reformer äro av behovet påkallade för att förbättra och förbilliga forskarutbildningen, i vilken utförandet av ett doktorsarbete och publicerandet av dess resultat oftast ingår som en viktig beståndsdel, och för att effektivisera distributionen av den mycket viktiga del av vårt lands vetenskapliga produktion, som doktorandernas arbeten utgöra. Samtidigt bör beaktas, att doktorsgraden som avslutning på de akademiska studierna är av betydelse för ett flertal andra levnadsbanor än forskarens, och att från flera håll — bland annat från läroverkens representanter 1 — kritik riktats mot att förvärvandet av denna grad är alltför tidskrävande och dyrbart. Den opinion, som på vissa håll 2 väckts för avskaffande av doktorsgraden som kompetenskrav för lektorat vid de allmänna läroverken, har kunnat finna argument just i dessa missförhållanden. Från universitetens sida måste dylika tendenser givetvis uppmärksammas. Det föreligger en allvarlig fara för att universiteten isoleras från det övriga samhället, om den utbildning, som där gives, och de krav, som d ä r ställas, ej motsvara samhällets fordringar för vissa levnadsbanor. Å andra sidan måste universiteten anse det som en plikt och i överensstämmelse med den roll de böra spela i vårt kulturella liv att bevara eller höja den standard i vår högre utbildning, som vi med rätta äro stolta över. Även om kommittén i enlighet med sina direktiv också i detta sammanhang i huvudsak haft att utgå från de krav, som ur forskningens och forskarutbildningens synpunkt böra ställas på doktorsprovet, äro de förslag, som framföras i detta kapitel, enligt kommitténs uppfattning i väsentlig grad ägnade att tillmötesgå de önskemål, som från andra håll framförts om förändringar i nuvarande system. Kommittén har i denna fråga haft kontakt såväl med 1945 års universitetsberedning 3 som med de medicinska högskolornas organisationskommitté (MHO), varur framgått, att ej endast inom de naturvetenskapliga ämnena utan åtminstone även inom de medicinska 1 2

Se Lektorernas förenings skrivelse nedan sid. 9 f. Ett referat av diskussionen i denna fråga återfinnes i en skrivelse till Konungen från Läroverkslärarnas riksförbund av 6 oktober 1944. 3 Beträffande den historiska utvecklingen av doktorsavhandlingarna samt utförligare redogörelse för nuvarande förhållanden hänvisas till beredningens 31 oktober 1946 avlämnade betänkande (tryckes under höstens lopp).

8 liknande missförhållanden synas föreligga och liknande reformförslag komma att framföras. Det bör med eftertryck framhållas, att snabba åtgärder äro av nöden för att råda bot på de brister, som vidlåda det svenska systemet för vinnande av doktorsgrad, varvid den svåra ekonomiska belastning, som tryckningskostnaderna utgöra för doktoranden, samt den ofta orimligt långa tid, som erfordras för fullbordandet av doktorsarbetet, böra nämnas i första rummet. Dessa svårigheter torde mången gång avskräcka personer, som eljest visa håg och fallenhet för forskning, från denna levnadsbana, och medföra risk för en alltför ensidig rekrytering av densamma från de bättre situerade befolkningsskikten. Den påfallande brist på forskare med akademisk utbildning, som faktiskt nu föreligger inom viktiga områden av naturvetenskapen i vårt land, torde till ej ringa del ha sin orsak i här påtalade svårigheter. Tidigare utredningar oeh förslag. I samband med en hemställan från universitetskanslern om en betydande ökning av anslaget till tryckning av doktorsavhandlingar för budgetåret 1945/46 (se vidare kap. 2, s. 32) berördes frågan om doktorsavhandlingarna och disputationsväsendet av departementschefen (1945 års statsverksproposition, 8:e huvudtiteln, s. 242) i följande ordalag. De av universitetskanslern anförda synpunkterna i denna fråga äro förvisso värda allt beaktande. Jag vill emellertid erinra om, att under senare år i skilda sammanhang kritiska röster höjts mot doktorsavhandlingar av den typ, som vanligen förekommer inom det svenska universitetsväsendet. Särskilt har gjorts gällande, att dessa avhandlingar ofta äro onödigt vidlyftiga till omfånget. De kostnader, som nedläggas på utarbetandet och tryckningen av avhandlingarna, ha ansetts icke alltid stå i rimlig proportion till ämnenas beskaffenhet. Man har även påtalat, att värdefulla rön alltför länge undanhållas den vetenskapliga diskussionen på grund av den tidsutdräkt, som numera i regel är förenad med avhandlingarnas färdigställande. Jag skall här ej uttala någon mening om det berättigade eller oberättigade i dessa anmärkningar. Jag vill endast erinra om att i direktiven för de av min företrädare den 12 augusti 1944 tillkallade sakkunniga för utredning rörande åtgärder för främjande av matematisk-naturvetenskaplig forskning bland annat angivits, att de sakkunniga böra, såvitt gäller doktorsavhandlingar på de matematisk-naturvetenskapliga områdena, till behandling upptaga frågan om möjligheterna att utan eftersättande av kraven på vetenskaplighet begränsa avhandlingarnas omfång och därmed även de med deras utarbetande och tryckning förenade kostnaderna. De här berörda frågorna ha tidigare varit föremål för uttalanden från statliga myndigheter och utredningar. Sålunda skriver 1938 drs docentutredning i sitt betänkande (SOU 1939: 41, s. 27) i samband med frågan om betygssättningen av doktorsavhandlingarna. I den offentliga diskussionen har det på sina håll framförts såsom ett önskemål, att de graderade betygen på gradualavhandlingar skulle ersättas med blott vitsorden godkänd och icke godkänd. Otvivelaktigt skulle en dylik åtgärd undanröja mycket

9 besvär och många anledningar till misshälligheter för de akademiska myndigheterna. Möjligen skulle den också innebära ett korrektiv mot den tendens till allt större avhandlingar, som på senare år framträtt. Att inom nu gällande betygsskala träffa full rättvisa vid betygsgraderingen av så utomordentligt varierande prestationer som doktorsavhandlingar måste ofta vara en mycket vansklig uppgift. Betygsgradernas slopande skulle emellertid vålla betydande praktiska svårigheter vid konkurrens om tjänster, särskilt vid tillsättning av lektorat, där avhandlingsbetygen utgöra en av de viktigaste meriterna; det skulle möjligen också leda till den särskilda specimination för docentur, som av ovan anförda skäl befunnits mindre önskvärd. Karolinska institutets lärarkollegium har i skrivelse till universitetskanslern av den 20 november 1941 behandlat det medicinska disputationsväsendet och däri ifrågasatt, om inte de graderade betygen på doktorsavhandlingarna borde avskaffas. En sådan reform kunde nämligen enligt kollegiets uppfattning förväntas verka i återhållande riktning både vad beträffar arbetsprestationens storlek och publikationens volym. 1945 års universitetsberedning har i sitt första betänkande till behandling upptagit frågan om betygssättningen av disputationsproven. Denna fråga, som ovan visats ha ett starkt samband med det allmännare problemet om doktorsavhandlingarna och disputationsväsendet, behandlas vidare s. 19. Frågan om doktorsavhandlingarna och disputationsväsendet har redan från första början av kommitténs arbete varit föremål för diskussioner inom kommittén, varvid vissa planer för reformer framkommit. Dessa förslag till reformer, vilka behandlas s. 13 ff., gå i korthet ut på att stadganden införas, som ge en doktorand, som sd önskar, möjlighet att disputera enbart på ett eller flera i välkända vetenskapliga tidskrifter publicerade arbeten utan att behöva trycka en särskild doktorsavhandling och utan att behöva avlämna några pliktexemplar till offentligt bibliotek. För att undersöka uppfattningen i intresserade kretsar och samtidigt få denna viktiga fråga så allsidigt belyst som möjligt ha enskilda kommittéledamöter framfört kommitténs synpunkter vid diskussioner i berörda föreningar och korporationer. Kommitténs förslag ha därvid mötts av livligt intresse. På basis av en dylik diskussion har Lektorernas förening i skrivelse av den 22 november 1945 till kanslern för rikets universitet understrukit vissa enligt lektorskårens uppfattning särskilt betydelsefulla sidor av problemet. Skrivelsen har av kanslern remitterats till de akademiska myndigheterna. Denna remiss har för frågans belysande varit synnerligen värdefull, och av svaren har framgått, att föreningens uppfattning om problemets vikt och i det väsentliga även om de vägar, som böra beträdas för dess lösande, delas av de flesta akademiska myndigheterna, framförallt av de filosofiska och medicinska fakulteterna, även om vissa karakteristiska skillnader beträffande inställningen till detaljerna förefinnas. Lektorernas förenings skrivelse är av följande lydelse. Doktorsavhandlingarna ha under utvecklingens gång tenderat att, särskilt inom vissa ämnen, få ett alltför stort omfång och därigenom blivit mycket betungande i

10 ekonomiskt avseende för sina författare dels genom de stora tryckningskostnaderna, dels genom att forskningarna i samband med avhandlingen samt dennas författande kommit att ta alltför lång tid i anspråk. Den främsta orsaken härtill torde vara, att inom vissa ämnen fordringarna i alltför hög grad skruvats upp, vilket medfört, att mången god forskarbegåvning med hänsyn till de ringa ekonomiska förmåner, en doktorsdisputation medför, icke ansett sig kunna offra den tid och de pengar, arbetet med avhandlingen skulle kräva. Detta i sin tur medför för samhället synnerligen ogynnsamma verkningar, bland annat därigenom, att stor brist kommit att uppstå inom en del områden på tillräckligt väl utbildade krafter. Avhandlingarnas storlek och kostnaden för deras tryckande är i hög grad varierande. Som exempel kan nämnas, att — enligt en utredning av Sveriges yngre läroverkslärares förening — tryckningskostnaderna för doktorsavhandlingar vid Lunds universitet år 1943 varierade mellan 22 050 kronor (792 sidor) och 1 407 kronor (112 sidor) samt år 1944 mellan 24 406 kronor (1 318 sidor) och 1 191 kronor (90 sidor). Det torde vara uppenbart, att kostnader av den storleksordning, som representeras av de nämnda högsta siffrorna, 22 050 kronor respektive 24 406 kronor, äro orimliga och bidraga till att snedvrida utvecklingen beträffande doktorsavhandlingarna, deras utformning, deras betygssättning och deras värde som merit vid sökandet av befattningar. Frågan om doktorsavhandlingarnas omfång är emellertid komplicerad. De stora avhandlingarna bero icke enbart på professorernas fordringar. Det går icke att hindra doktoranderna att prestera för mycket, och man kan icke neka att belöna merprestationen. Av två kvalitativt likvärdiga arbeten måste självfallet det, som spänner över ett vidare område och behandlar ett större problemkomplex, bedömas med ett högre vitsord. Även disciplinernas olika beskaffenhet motiverar ett olika omfång på avhandlingarna. Somliga ämnen kunna icke leda till avhandlingar på mer än t. ex. tolv ark, medan andra däremot behöva bli vida större, för att deras förelagda uppgift skall kunna lösas på ett tillfredsställande sätt. Huru nu frågan om doktorsavhandlingarnas omfång generellt skall lösas, anser sig Lektorernas förening här icke kunna ingå på. Utformningen av bestämmelserna rörande de statliga tryckningsbidragens storlek torde emellertid härvid utöva ett visst inflytande. I fråga om vissa ämnen borde emellertid en radikal förändring av doktorsavhandlingarnas karaktär i förbilligande syfte vara möjlig. I sådana ämnen som t. ex. fysik och kemi publicera de blivande doktorerna i allmänhet sina avhandlingar, allteftersom arbetet fortskrider, i form av meddelanden och mindre avhandlingar i vetenskapliga periodiska tidskrifter. Doktorsavhandlingen blir härvid endast en sammanfattning av dessa mindre arbeten. I dylika fall borde doktoranden erhålla möjlighet att helt enkelt disputera på sina i välkända vetenskapliga tidskrifter publicerade arbeten utan att behöva trycka någon särskild doktorsavhandling. Något behov av s. k. pliktexemplar till universitet och bibliotek borde i sådana fall knappast förefinnas, eftersom avhandlingarna redan förut äro offentligen tillgängliga. Skulle pliktexemplar emellertid befinnas nödvändiga, kunde separat av ifrågavarande tidigare arbeten användas för detta ändamål. Det bör särskilt framhållas, att det här skisserade förslaget icke innebär, att den offentliga disputationsakten och den detaljerade offentliga granskningen skulle försvinna. Med anledning av vad sålunda anförts, får Lektorernas förening vördsamt hemställa, att kanslern för rikets universitet ville beakta Lektorernas förenings uppfattning i de frågor, som här föreligga, och verka för att doktorsavhandlingarna hållas inom

11 en rimlig kostnadsram, med hänsyn tagen till såväl deras omfång som det för deras författande fordrade arbetet, dock utan att kravet på tillräckligt hög vetenskaplig standard eftersattes. 1 flera fall ha, som ovan antytts, de akademiska myndigheter, som haft att yttra sig i ärendet, helt eller i allt väsentligt instämt i de framförda synpunkterna, i ett antal andra har man under framhållande av behovet av åtgärder förordat, att framställningen tages i närmare övervägande av naturvetenskapliga forskningskommittén och 1945 års universitetsberedning. I ytterligare några fall ha speciella synpunkter framförts eller avvikande mening anmälts. Teologiska fakulteten vid Uppsala universitet betygar sålunda sitt intresse för de i skrivelsen framförda synpunkterna, men framhåller, att publicering i tidskrifter av teologiska avhandlingar fordrar, att ökat ekonomiskt stöd gives åt teologiska tidskrifter. Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet har vissa invändningar att göra (se nedan s. 16) men anser dock, »att problemet om doktorsavhandlingarnas omfattning och kostnader är tillräckligt allvarligt för att påkalla åtgärder». Humanistiska sektionen vid Uppsala universitet »delar till fullo de bekymmer, åt vilka Lektorernas förenings skrivelse ger uttryck», men avstyrker, att vetenskapliga skrifter, som offentliggjorts såsom tidskriftsuppsatser, skulle kunna försvaras som gradualavhandling. Juridiska fakulteten i Lund ansåg skrivelsen icke påkalla yttrande från dess sida. I skrivelse till Kungl. Maj:t har universitetskanslern överlämnat remisssvaren med eget yttrande, ur vilket följande må anföras. Förkortning av de nuvarande, särskilt för vissa examina alltför långa studietiderna och därigenom beredd möjlighet för de studerande att tidigare komma ut i förvärvsarbete är, såsom jag i olika sammanhang framhållit, kanske den viktigaste av de frågor inom det akademiska undervisningsväsendet, som snarast möjligt tarva lösning. Det spörsmål, som behandlas i iektorsföreningens skrivelse, utgör ett viktigt led vid åstadkommande av en dylik förkortning. I likhet med de hörda myndigheterna anser jag synnerligen önskvärt, att åtgärder snarast möjligt vidtagas i nämnda syfte. I fråga om beskaffenheten av de effektivaste medlen för målets uppnående lärer en närmare utredning vara nödig, vilken lämpligen synes böra anförtros åt den naturvetenskapliga forskningskommittén, vad de naturvetenskapliga doktorsavhandlingarna beträffar, och i övrigt överlämnas till 1945 års universitetsberedning. Jag vill emellertid redan i detta sammanhang framhålla, att den ifrågasatta begränsningen av de statliga tryckningsbidragen till att avse högst ett visst antal tryckark icke torde komma att medföra någon större effekt. Åtminstone synes erfarenheten från den tid, då tryckningsbidraget var på angivet sätt maximerat, snarast tala i denna riktning. Man lärer säkerligen bli nödsakad att ta under övervägande betydligt mera ingripande åtgärder, t. ex. en på ett eller annat sätt anordnad kontroll över att ämnet för avhandlingen icke är alltför omfattande.

12 Under åberopande av vad ovan anförts hemställer jag, att handlingarna till här ifrågavarande ärende måtte överlämnas till naturvetenskapliga forskningskommittén och, sedan denna kommitté tagit del av desamma, till 1945 års universitetsberedning. De nuvarande formerna för doktorsarbetets publicering. En vanlig form för en svensk doktorsavhandling är som bekant ett större, ganska brett upplagt arbete på något hundratal trycksidor eller mer, mestadels tryckt på egen bekostnad, ofta utgivet på eget förlag med tryckeriet som distributör. De flesta naturvetenskapliga doktorsavhandlingar, som ej behandla problem av utpräglat lokalt intresse, tryckas numera på något avvärldsspråken, även om man fortfarande kan få se omfattande doktorsavhandlingar i t. ex. kemi tryckta på svenska. De undersökningar, som ligga till grund för avhandlingen, torde mestadels ta 3—4 år i anspråk efter avlagd licentiatexamen. Det betyg vederbörande erhåller avser enbart doktorsavhandlingen. Kommittén vill redan här framhålla, att den anser denna form för publicering som regel olämplig i ett flertal naturvetenskapliga ämnen, särskilt fysik, kemi, matematik, mekanik, meteorologi, fysiologi, experimentell biologi, stora områden av geologien etc. I dessa ämnen publiceras numera de viktigaste resultaten i form av kortare avhandlingar (storleksordningen 5—20 trycksidor) i tidskrifter med internationell spridning. En följd härav är, att arbeten publicerade på annat sätt och i all synnerhet sådana, som utgivas av författaren på eget förlag, riskera att förbises av den internationella vetenskapliga läsekretsen. Det har också blivit allt vanligare, att författaren till en doktorsavhandling av gängse typ anser det nödvändigt alt publicera ett koncentrat därav i någon av de internationella facktidskrifterna. I själva verket är han då inne på vägar, som prövats vid vissa amerikanska universitet, där doktorsarbetet i sin utförliga form maskinskrives och reproduceras i ett rätt begränsat antal exemplar, medan en kort sammanfattning publiceras i någon tidskrift. 1 Ovan ha några av de vetenskapsgrenar omnämnts, inom vilka publiceringen av vetenskapliga primärresultat till övervägande grad sker i form av kortare uppsatser i tidskrifter. Såsom n ä r m a r e utredes i kap. 2 dominerar inom andra viktiga områden av naturvetenskapen alltjämt den bredare, mera utrymmeskrävande framställningen, och publiceringen sker i mera oregelbundet utkommande serier, ofta tämligen lokalt betonade, i vissa fall till och med förbehållna arbeten från en enda institution. Detta gäller i synnerhet de rent beskrivande grenarna av zoologi, botanik och geologi. Även här kan man dock skönja en tendens till att i möjligaste mån närma sig ovan antydda publiceringsform. 1 Beträffande reproduktion av maskinskrivna doktorsavhandlingar vid amerikanska universitet se E. B. Power, Microfilm and the Publication of Doctoral Dissertations, Journal of Documentary Reproduction, March 1942.

13 Kom mittens förslag samt motivering för detta. Att d e n successiva publiceringen av vetenskapliga resultat i korta tidskriftsuppsatser alltmera kommit att dominera, speciellt inom vissa ovan särskilt omnämnda vetenskaper, beror på flera faktorer. En väsentlig roll spelar det faktum, att det blivit alltmera angeläget, att ett säkerställt vetenskapligt resultat utan dröjsmål bringas till allmän kännedom, även om detta resultat endast skulle utgöra ett led i en större pågående undersökning. Den moderna naturvetenskapen når mestadels sina resultat genom samverkan mellan många olika institutioner och forskare, vilka arbeta inom något avgränsat problemkomplex. Här duger det ej, att säkerställda resultat hemlighållas eller sparas för att efter ett eller flera år publiceras i ett större sammanhang. Förutom att detta strider mot forskningens förnuftiga organisation, löper vederbörande författare en stor risk att bli förekommen ocli berövad prioriteten till sina resultat. Man måste med eftertryck framhålla, att speciellt ur denna synpunkt den typ av doktorsavhandling, där doktoranden under flera år »lagrat» resultaten av sitt arbete, ej motsvarar de krav, som nu måste ställas på effektiv publicering. Då en sådan avhandling är alltför omfattande för att i ett samm a n h a n g accepteras av de mera spridda tidskrifterna, måste den publiceras antingen på eget förlag eller i lokalt betonade periodiska publikationer, vanligen till ganska dryga kostnader för författaren. Publicering i större tidskrifter med internationell spridning av vanliga vetenskapliga uppsatser kan däremot numera oftast ske utan annan kostnad för författaren än vad som kräves för särtryck. 1 Oftast erhållas även dessa gratis upp till ett begränsat antal om 50—100 st. Dylika tidskrifter finansieras nämligen helt eller till övervägande del genom prenumerationsavgifter eller genom understöd från staten, från akademier, lärda sällskap e t c , som begagna tidskrifterna som bytesobjekt för att förse vissa institutioner och bibliotek med andra liknande publikationer. I varje fall är det sålunda »konsumenten» och ej »producenten», som i en eller annan form står för den väsentliga delen av publiceringskostnaderna. En tillämpning av den i och för sig mycket naturliga principen, att formerna för framläggande av doktorsarbetets resultat böra vara desamma som för andra arbeten inom samma vetenskapsgren, leder sålunda inom flertalet naturvetenskapliga (och även medicinska, se betänkande från de medicinska högskolornas organisationskommitté, som utkommer under höstens lopp) discipliner till att monografiformen för doktorsavhandlingar bör övergivas. Då en doktorand i uppsatser i välkända vetenskapliga tidskrifter med tillräcklig spridning framlagt resultat av vetenskapliga undersökningar, vilkas värde är sådant, att de ur vetenskaplig synpunkt motivera, att han tilldelas 1

I vissa fall förekommer till och med att författaren erhåller ett mindre honorar.

doktorsvärdighet, bör han ha rättighet att disputera på dessa uppsatser utan att behöva sammanställa dessa till en särskild doktorsavhandling. En förutsättning för att ett vetenskapligt arbete skall kunna accepteras för publicering i en tidskrift eller periodisk publikation med ej enbart lokal spridning är givetvis, att det tillfredsställer vissa krav på omfångets begränsning och koncentration i framställningen. Ur flera synpunkter måste detta anses vara en fördel. Mot de svenska doktorsavhandlingarna har ofta riktats den kritiken, att de äro alltför brett upplagda, att de ägna alltför stort utrymme åt den historiska bakgrunden till problemen m. ni., där man kunde nöja sig med hänvisning till andra arbeten eller till handböcker. Den monografiform, som ofta gives doktorsavhandlingen, är mindre lämplig även därför, att det dock rör sig om ett led i utbildningen och ett avslutningsprov på denna — en monografi bör författas av en mogen forskare. Kommittén finner denna kritik i många avseenden berättigad och är av den uppfattningen, att även ur denna synpunkt publicering i tidskrifter, där redaktionen måste ställa höga krav både på avhandlingens form och på dess innehåll, är ägnad att utöva ett gynnsamt inflytande. Inom den andra s. 12 nämnda gruppen av naturvetenskapliga ämnen (liksom förmodligen inom teologi, juridik och humaniora) synes man däremot böra räkna med att doktorsavhandlingarna tills vidare huvudsakligen komma att vara av den nu gängse typen, varför de fördelar, som enligt ovan äro förknippade med den etappvisa publiceringen av koncentrerade meddelanden i tidskrifter, ej kunna vinnas här. Även i sådana fall gäller dock, a t t det är mycket angeläget att främja en utveckling, som leder till att doktorsavhandlingarna ingå i serier, acta eller liknande periodica med så stor spridning som möjligt. En konsekvens av de synpunkter på formerna för doktorsarbetets publicering, vilka här framförts, är, att en doktorand bör kunna som specimen för doktorsgrad framlägga hela sin vetenskapliga produktion eller i varje fall en avsevärd del därav. Det bör framhållas, att i de naturvetenskapliga ämnena numera även licentiatavhandlingarna oftast publiceras i tidskrifter och att en doktorand mestadels förutom sin doktorsavhandling presterat flera andra tryckta arbeten. I själva verket är det mycket vanligt, att dylika tidigare publicerade arbeten till väsentliga delar återgivas i doktorsavhandlingen, vilket ju innebär en opraktisk och tidsödande dubbelpublicering. För närvarande samråder ju i allmänhet en doktorand med sin lärare (ämnesrepresentanten), innan h a n låter trycka sin doktorsavhandling. Otvivelaktigt blir ett dylikt samråd — särskilt till en början — än mer välbehövligt, om doktoranden som specimen framlägger ett flertal mindre arbeten. Man kunde ju tänka sig att låta fakultetens eller sektionens betygsnämnd utföra en förhandsgranskning, men kommittén anser, att övervägande skäl tala emot en sådan anordning. Bland annat skulle m a n därmed riskera att inkräkta på en doktorands rätt att få sina vetenskapliga

15 resultat offentligen granskade, något som hittills ansetts vara en oantastlig princip vid de svenska universiteten. Det torde därför vara riktigast, att betygsnämndens förhandsgranskning inskränkes till en bedömning, huruvida pliktexemplar skola erfordras (se nedan s. 17). Kommitténs förslag i denna fråga innebär i själva verket knappast något principiellt nytt. Doktorsavhandlingar, sammansatta av successivt publicerade tidskriftsuppsatser, ha vid några tillfällen förekommit i vårt land. 1 Formellt sett torde ej heller gällande universitetsstatuter lägga hinder i vägen för att denna metod användes. Härom skriver medicinska fakulteten vid Uppsala universitet vid remissen av lektorernas förenings ovan (s. 9 f.) återgivna skrivelse. Lektorernas förening framför tanken, att en disputand skulle kunna i sin avhandling medtaga flera eller färre av sina tidigare publikationer. Så har också i större eller mindre omfattning redan tidigare varit fallet inom den medicinska fakulteten, som också anser, att fortsättningsvis näppeligen några hinder härför skulle kunna föreligga, ja, icke ens för att en disputand sammanhäftar några sina tidigare, sinsemellan samhörande publikationer och begagnar samlingen såsom disputationsavhandling — naturligtvis i tillräckligt antal exemplar för avlämnandet av nödiga pliktexemplar. En för den praktiska tillämpningen mycket viktig omständighet måste m a n dock taga hänsyn till, vilken är anledningen till att den av kommittén förordade formen för doktorsarbetets publicering ännu ej kommit till användning i renodlad form och att även den av medicinska fakulteten ovan n ä m n d a modifikationen endast sällan använts. I universitetsstatuterna § 118, mom. 2 (ändrad lydelse SF 1934: 216) stadgas nämligen: Samma dag disputationsavhandling anslås, skall den till kanslern, akademiska lärare och nutionsföreningar utdelas i den ordning och till det antal exemplar, det mindre akademiska konsistoriet äger bestämma, varjämte nödigt antal exemplar för andra vetenskapliga behov enligt det mindre konsistoriets bestämmande skall avlämnas till biblioteket. Med stöd av denna bestämmelse är fastställt, att varje doktorand vid avhandlingens offentliggörande utan ersättning skall överlämna 330 exemplar därav till vederbörande universitetsbibliotek. Härigenom försvåras, ja, praktiskt taget omöjliggöres den rationalisering av formerna för doktorsarbetets offentliggörande, som kommittén syftar till. Dels äro nämligen många tidskrifter icke villiga att leverera så många särtryck, som här erfordras, dels — och framförallt — är det ju icke lätt för en ung forskare att veta, om ett arlete, som han ämnar trycka, kommer att visa sig lämpligt att ingå bland de avhandlingar, han några år senare skall framlägga för förvärvande av doktorsgrad. Han skulle se sig nödsakad att beställa 4—500 sär1

T. ex. numera professorn Hans Bäckströms doktorsavhandling, försvarad vid Stockholms högskola 1927.

16 tryck av varje arbete, han publicerar fram till doktorsgraden, bara för att hålla möjligheten öppen att kunna begagna sig därav. Kommittén vill särskilt understryka den roll, som pliktexemplaren spela i detta sammanhang, emedan den väsentliga betydelsen härav vid ett genomförande av en sådan reform, som den av kommittén förordade, icke alltid synes ha stått klar för myndigheter och andra, som yttrat sig i frågan. Det bör sålunda framhållas, att den typ av avhandling, varom talas i medicinska fakultetens i Uppsala ovan (s. 15) citerade skrivelse, icke är identisk med den av kommittén föreslagna formen för publicering av doktorsarbeten. Den nämnda typen av avhandling, bestående av hophäftade uppsatser, som redan publicerats i tidskrifter med stor internationell spridning, synes kommittén föga rationell. För biblioteken torde en sådan »avhandling» ha föga värde som bytesmaterial. Dylika uppsatser uppsökas ju och studeras i tidskriftshäften eller -band. Det är även vanligt, att författaren själv eller den institution, där han arbetar, beställer ett antal (vanligen ett hundratal) särtryck, vilka utsändas till de forskare eller institutioner, som närmast anses vara intresserade. Det torde höra till undantagen, att man vänder sig till ett centralt bibliotek för att få låna ett särtryck av en uppsats i någon av de mera kända tidskrifterna. Skulle pliktexemplar begäras av sådana arbeten, synes konsekvensen fordra, att dylika infordras av alla arbeten, som publiceras vid ett universitet — ej endast av dem som framläggas för vinnande av doktorsgrad (jfr s. 18). Den etappvisa publiceringen av doktorandens vetenskapliga arbetsresultat, allteftersom hans undersökning fortskrider, erbjuder — antingen doktorsavhandling av nu vanlig typ sedermera författas, eller disputation enligt kommitténs förslag sker — fördelar även därigenom, att resultaten hinna bli uppmärksammade och eventuellt även bedömda och kommenterade i den vetenskapliga facklitteraturen, innan de framläggas som doktorsspecimen. Den kritik och de uppslag, som härigenom kunna framkomma, böra vara av den allra största nytta för författaren i hans fortsatta arbete. Kommittén har alltså en annan uppfattning än medicinska fakulteten i Uppsala, som i den ovan (s. 15) nämnda remisskrivelsen uttalar: Dock måste medgivas, att härvid (d. v. s. i samband med de ovan nämnda hophäftade avhandlingarna) någon gång vissa svårigheter kunna uppkomma, i det att en tidigare publikation från författarens hand givit upphov till internationell kritik, som lett författaren in på andra vägar än de ursprungligen beträdda. Huru dylikt skall anses inverka på betygssättningen vid disputationen kan vara svårt att bedöma. Eftersom doktorsarbeten inom de ämnen, som beröras av kommitténs förslag, vanligen redan nu före doktorsavhandlingen publiceras styckevis i tidskriftsuppsatser, synes kommitténs förslag icke på denna punkt innebära någon mera väsentlig förändring i n u bestående förhållanden. En invändning, som framförts mot kommitténs förslag, är, att det skulle bli svårt att finna en opponent, som kunde behärska hela det område, som

17 disputationen k u n d e komma att röra sig över, om det blir vanligt att disputera på uppsatser, behandlande ämnen från skilda vetenskapliga områden. I själva verket finnes ju ofta den svårigheten redan nu, och den torde väl enklast kunna övervinnas genom att utnyttja flera opponenter, som mellan sig på lämpligt sätt fördela de olika områden, disputationen spänner över. Kommittén vill med hänvisning till det ovan anförda föreslå, att en möjlighet öppnas för befrielse från den skyldighet att avlämna pliktexemplar till ett offentligt bibliotek, varom är stadgat i § 118 i universitetsstatuterna, och att sådan befrielse skall kunna beviljas, om arbetet eller arbetena i fråga publicerats i tidskrifter eller liknande serier med sådan spridning, att nödig offentlighet därigenom kan anses ha vunnits. Mest praktiskt vore det givetvis, om en förteckning kunde utarbetas över de tidskrifter och publikationsserier, som ur denna synpunkt kunna godkännas. Detta synes vara en uppgift, för vilken den nedan (s. 58) föreslagna naturvetenskapliga publiceringsnämnden är väl lämpad. I avvaktan på att praxis får utbildas, torde nämnden till en början få träffa avgörande i varje särskilt fall. En doktorand bör sålunda i god tid inham'a nämndens godkännande av den eller de tidskrifter eller publikationsserier, i vilka han avser publicera resultaten av sitt arbete. Givetvis bör författaren åläggas att till fakulteten inlämna särtryck av samtliga de arbeten, han vill framlägga, i ett antal tillräckligt för granskningsproceduren, förslagsvis 25 st. Det h a r redan framhållits, att kommittén räknar med att doktorsavhandlingar av nu gängse typ i åtskilliga ämnen — framför allt inom de s. k. beskrivande naturvetenskaperna — måste förekomma, särskilt inom ämnesområden där lämpliga tidskrifter eller publikationsserier saknas. I sådana fall böra givetvis skyldigheten att avlämna pliktexemplar bibehållas oförändrad. Detta är ju även i författarens eget intresse, då genom bibliotekets bytesverksamhet hans arbete kan få en spridning som eljest vore svår att ernå. Kommittén anser sig i detta sammanhang ej böra i detalj gå in på frågan om de lämpliga formerna för statligt ekonomiskt stöd åt doktorsavhandlingar av sist nämnda typ (alltså den nu vanligen förekommande) och därmed sammanhängande problem. Denna fråga är nämligen gemensam för alla fakulteter, och naturvetenskapliga forskningskommittén anser sig ej isolerat böra ta ställning därtill utan avvaktar 1945 års universitetsberednings behandling av detta ärende. De sakkunniga vilja dock uttala den bestämda uppfattningen, att merkostnaden för pliktexemplar till de centrala biblioteken ej bör bestridas av doktoranden själv utan av statsmedel samt att även en avsevärd del av de övriga tryckningskostnaderna bör bestridas av offentliga medel. Här torde emellertid en granskande instans vara nödvändig (lämpligen den nedan, s. 58, föreslagna, till det naturvetenskapliga forskningsrådet knutna publiceringsnämnden). Det torde nämligen vara angeläget att ha en möjlighet att främja utvecklingen i viss rikt2—BÅ7$ir

ning genom att understöd ej lämnas till avhandlingar, som uppenbarligen ej fylla krav på rationell publicering (t. ex. arbeten i kemi eller fysik på svenska språket). Icke heller bör statsanslag utgå till avhandlingar, för vilka enligt nämndens bedömande den av kommittén förordade, för staten och även för doktoranden billigare vägen är lämplig. Forskningskommittén torde böra beredas tillfälle att precisera sin ståndpunkt, sedan universitetsberedningen färdigbehandlat detta ärende. De förslag om i viss mån ändrade former för publicering av doktorsarbeten inom de naturvetenskapliga ämnena, som kommittén nu framlägger, innebära, som redan framhållits, att doktorsavhandlingarna ej skulle inta den särställning bland våra vetenskapliga publikationer, som de hittills gjort. En följd härav blir givetvis, att frågan om statligt ekonomiskt stöd åt doktorsavhandlingar blir nära sammankopplad med frågan om stöd åt naturvetenskapliga publikationer överhuvudtaget. Denna fråga behandlas i kap. 2, s. 59. Kommittén har vänt sig till cheferna för de större vetenskapliga biblioteken i landet för att efterhöra deras synpunkter rörande den inverkan, en reform i antydd riktning kan tänkas få för bibliotekens bytesförbindelser. Av svaren har framgått, att en dylik reform icke påverkar vetenskapsakademiens biblioteks bytesverksamhet, icke heller kungliga bibliotekets eller karolinska institutets biblioteks. T. f. riksbibliotekarien, R. Ericsson, framhåller emellertid, att kungliga biblioteket i egenskap av svenskt nationalbibliotek skall samla, förvara och för begagnande tillhandahålla den svenska litteraturen i största möjliga fullständighet. Härmed avses även den vetenskapliga litteraturen. Avhandlingar, tryckta i utländska tidskrifter, komma icke biblioteket tillhanda, om icke universitet och högskolor överlämna dem. Till detta uttalande bör ju emellertid tilläggas, att då den stora grupp svenska vetenskapliga avhandlingar, som under alla förhållanden publiceras i utländska facktidskrifter, icke kommer biblioteket tillhanda, så blir bibliotekets samling av svenska vetenskapliga arbeten ändå så ofullständig, att bortfallet av ett antal doktorsavhandlingar för denna sida av problemet icke kan tillmätas större betydelse. T. f. överbibliotekarien för Uppsala universitets bibliotek, O. framhåller bland annat:

Lundberg,

Det är vidare föga tilltalande, att disputander inom vissa ämnen skola draga fördel av de ekonomiska uppoffringar för gemensam sak, vilka göras av dem, som trycka avhandlingar i andra ämnen. Fara föreligger naturligtvis dessutom, att även i dessa senare ämnen disputanderna snart nog söka slå in på den nya i flera avseenden lättare vägen. Om så skulle bli fallet, kunna verkningarna på bibliotekens bytesrörelse bli genomgripande, ja katastrofala. Redan genom den förändring, som nu är på tal, skulle följderna bli mycket avsevärda för härvarande universitetsbibliotek. Under tidsperioden 1935/36—1944/45 disputerades i Uppsala på 316 avhandlingar, därav inom Matematisk-naturvetenskapliga sektionen på 83 och inom Medicinska fakulteten på 63. Av de matematisk-naturvetenskapliga falla minst ett

19 50-tal inom den ämnessfär, där lättnader skulle beredas. Tillsammans med de medicinska torde antalet kunna beräknas till omkring 115. Redan i första hand kunde vårt bibliotek sålunda komma att gå miste om cirka 36 % av sitt bytesmaterial av avhandlingar, detta under förutsättning att alla disputander inom ifrågavarande ämnessfär valde den nu förordade formen för förvärvande av doktorsgrad. T. f. överbibliotekarien Lundberg avstyrker bestämt »varje åtgärd, som är ägnad att minska bibliotekens möjlighet att för bytesändamål disponera över den akademiska avhandlingslitteraturen». T. f. överbibliotekarien G. Wetterberg vid Lunds universitets bibliotek samt överbibliotekarien C. Björkbom vid Tekniska högskolans i Stockholm bibliotek framhålla, att de med hänsyn till den stora betydelse, som en reform av doktorsavhandlingarna i antydd riktning måste få, anse, att biblioteken icke kunna ställa sig avvisande, men att de måste kräva en viss höjning av bibliotekens årsanslag såsom kompensation. Det framgår av de refererade uttalandena, att med ett undantag biblioteken ställt sig förstående till den förordade reformen. Om den nya formen för disputation blir en mera vanlig företeelse, bör hänsyn till de ekonomiska verkningarna för biblioteken givetvis tagas vid fastställande av deras årsanslag. Någon beräkning av dessa ökade anslagsbehov torde för närvarande vara omöjlig att göra. I detta sammanhang vill kommittén emellertid starkt understryka sin uppfattning, att bibliotekens litteraturanskaffning icke till någon del bör bekostas genom ekonomisk belastning av doktorander eller andra vetenskapliga författare och att kommitténs förslag även i detta avseende innebär ett framsteg jämfört med nuvarande förhållanden. Doktorsarbetcts bedömning. För närvarande bedömes som bekant doklorsprovet vid våra universitet och högskolor uteslutande med betyg på doktorsavhandlingen, varvid särskilda betyg utdelas för »författandet» och »försvaret» efter betygsskalan berömlig (A), med utmärkt beröm godkänd (a), med beröm godkänd (AB), icke utan beröm godkänd (BA), godkänd (B) och Icke godkänd. 1945 års universitetsberedning har redan i första delen av sitt betänkande i samband med förslag om åtgärder beträffande docentinstitutionen (SOU 1946: 9, s. 26) föreslagit en mindre förändring, i det att försvarsbetyget föreslås utdelat i endast 3 grader, nämligen utmärkt, mycket tillfredsställande och tillfredsställande. Bland representanter för de naturvetenskapliga och medicinska ämnena vid våra universitet torde råda en ganska allmän uppfattning, att den nuvarande hetygsskalan är onödigt fingraderad. Röster ha till och med höjts för ett heJ avskaffande av de graderade betygen på doktorsavhandlingarna. 1 1

Se ovai nämnda (sid. 9) skrivelse från karolinska institutets lärarkollegium.

20 Kommittén, som anser, att en förenkling av betygsskalan vore av fördel, vill dock ej gå så långt som till att föreslå dess avskaffande, med hänsyn till den roll det graderade betyget spelar vid tillsättningen av lektorat och därmed jämförliga befattningar. Däremot torde försvarsbetygen kunna helt avskaffas i de naturvetenskapliga ämnena, då den dialektiska skickligheten vid disputationsakten i dessa ämnen spelar en underordnad roll som specimen för doktorsgrad. De sakkunniga ha sålunda stannat vid att föreslå, att doktorsprovet bedömes efter nuvarande betygsskala, men att någon differentiering i betyg avseende »författande» och »försvar» ej vidare skall förekomma. Även om doktoranden valt den ovan rekommenderade vägen att som doktorsspecimen framlägga ett antal successivt publicerade arbeten, synes disputationsakten böra bibehållas, då dess karaktär av offentlig granskning och diskussion av dokiorsarbetets resultat i närvaro av betygsnämnd och övriga representanter för fakultet eller sektion otvivelaktigt bidrager till att underlätta en objektiv bedömning. Det förhållande, att kanske flertalet av dessa arbeten förelegat i tryck längre tid än den stadgade »spikningstiden» av 3 veckor, torde enbart vara ägnat att underlätta en rättvis betygssättning. Sammanfattning. Kommitténs förslag till reformering av formerna för doktorsarbetets offentliggörande innehåller, såsom ovan framhållits, knappast något formellt eller principiellt nytt. Eventuellt kan reformen genomföras utan ändring av universitetsstatuterna, men därvid förutsattes, att de beslutande akademiska myndigheterna för de fall, då särskild dispens lämnas, fastställa ett så lågt antal pliktexemplar (t. ex. 25), att doktoranderna icke behöva anskaffa ett stort antal separat av sina i tidskrifter publicerade arbeten. Lämpligast torde dock vara, alt paragraf 118 i universitetsstatuterna ges en förändrad lydelse, avsedd att underlätta reformens genomförande. Av större betydelse än en sådan formell ändring är att de akademiska myndigheterna och professorerna i praktiken stödja strävandena till reformer, kanske främst genom ett otvetydigt klarläggande för doktoranderna att de icke i betygsavseende komma i ogynnsammare ställning genom att publicera sina doktorsarbeten på det av kommittén förordade sättet, än om de författa en särskild doktorsavhandling. Om den föreslagna formen kommer till mera vidsträckt användning, vinnas många fördelar. Främst äro dessa av ekonomisk art. Doktoranden och det allmänna belastas ej med kostnader för tryckning av särskild doktorsavhandling. Tiden till disputation förkortas avsevärt i och med att den tid, som åtgått för sammanställande av den särskilda doktorsavhandlingen, bortfaller. Denna tidsvinst torde röra sig om ett halvt år eller till och med mera i vissa fall.

21 Kommittén h a r genom den kontakt den haft med 1945 års universitetsberedning samt med de medicinska högskolornas organisationskommitté kommit till den uppfattningen, att de förslag till förändringar i formen för doktorsprovets avläggande, som i detta kapitel framlagts närmast för naturvetenskapernas vidkommande, även motsvarar önskemålen från de medicinska fakulteterna, medan däremot — som även framgår av remissyttranden i samband med lektorernas förenings ovan (s. 9 f.) omnämnda skrivelse — förhållandena inom övriga fakulteter och de humanistiska sektionerna synas vara annorlunda. Det torde även vara förståeligt, att så skilda grupper av vetenskaper som medicin och naturvetenskap å ena sidan och humaniora, juridik och teologi å den andra kunna ha olika, men trots detta på båda håll reellt grundade önskemål i fråga om sättet för doktorsarbetens utformande och publicering. Om dessa olika önskemål tillgodoses, får visserligen den hittillsvarande uniformiteten i fråga om doktorsprovet vid de olika fakulteterna uppgivas, men detta torde knappast vara någon nackdel av större betydelse — i varje fall icke om hänsyn tages till det tvingande behovet av reformer på detta område. För övrigt komma ju de här framförda förslagen endast att öppna nya möjligheter, utan att därför någon skall behöva känna sig tvingad att begagna sig därav, om han anser det olämpligt i sitt särskilda fall. Det vore enligt kommitténs mening ytterst olyckligt, om man icke allmänt insåg vilken allvarlig fara det skulle innebära för universiteten och högskolorna att bortse från de svagheter, som vidlåda det nuvarande svenska systemet för förvärvande av doktorsgrad. Man bör därför ej vara alltför rädd för att de närmaste åren genom experiment av olika slag söka sig fram till en mer ekonomisk och mindre tidskrävande form för förvärvande av vår högsta lärdomsgrad utan att det i väsentlig mån prutas av på dess kvalitet.

Kap. 2. Åtgärder för stödjande av publiceringsverksamheten.

Inledning. De åtgärder, som förordats i den tidigare avgivna delen av detta betänkande och vilka till större delen redan genomförts genom beslut av 1946 års riksdag, ävensom de åtgärder, som föreslås i kap. 3 av föreliggande betänkande, avse alla stöd åt själva forskningsverksamheten. Alla åtgärder till forskningens främjande förbli dock otillräckliga, därest det ej samtidigt sörjes för resultatens publicering. I direktiven för kommitténs arbete ingår därför också »en översyn av statsbidragen till utgivande av doktorsavhandlingar och andra vetenskapliga publikationer». I direktiven för 1945 års universitetsberedning förutsattes på denna punkt en nära samverkan mellan beredningen och naturvetenskapliga forskningskommittén, varvid den senare har att i detalj utreda de naturvetenskapliga institutionernas anslagsbehov, under det att principiella spörsmål rörande exempelvis grunderna för anslag till vetenskapliga publikationer hänskjutas till den förra. Kommittén finner emellertid, att publiceringsverksamheten gestaltar sig så olika inom naturvetenskap och medicin å ena sidan och de teologiska, juridiska och humanistiska disciplinerna å den andra, att ett principiellt ställningslagande från dess sida till de naturvetenskapliga publiceringsproblemen icke kan undgås. Detta ställningstagande torde ej behöva influera de åtgärder, som kunna komma att föreslås av universitetsberedningen för övriga discipliner eller för den vetenskapliga publikationsverksamhelen i allmänhet. Den naturvetenskapliga publiceringsverksamheten har sedan länge befunnit sig i ett svårt läge; de tillgängliga medlen ha alltid varit ytterst knappa och på intet vis ökat i takt med tryckningskostnadernas stegring och ökningen av den vetenskapliga produktionen. De nu genomförda åtgärderna till den naturvetenskapliga forskningens främjande komma vidare inom kort att ytterligare medföra ett väsentligt ökat behov av möjligheter till publicering.

23 Nuvarande former för publicering och för dennas finansiering. De vetenskapliga resultaten kunna offentliggöras i tidskrifter och seriepublikationer (actaserier eller monografiserier) eller i form av fristående arbeten. För att få en siffermässig belysning av det publicerade materialets fördelning på olika publikationsformer har kommittén infordrat uppgifter i detta avseende från de naturvetenskapliga universitetsinstitutionerna. Svar har också ingått från så gott som samtliga, men i några fall har man av olika skäl icke haft möjlighet att i full utsträckning besvara de framställda frågorna. Det i tabell 1 framlagda resultatet utgör en sammanfattning av svaren från 37 institutioner. Det bör emellertid framhållas, att en betydande publikationsverksamhet inom de vetenskapsområden, som behandlas i tabellen, bedrives av institutioner utanför universiteten och av enskilda forskare. En annan svårighet vid uppgörande av en tabell som denna är, att det ofta är omöjligt att avgränsa vetenskapliga originalpublikationer från artiklar av mera refererande eller populärvetenskaplig art. Tabellens slutsumma är sålunda endast approximativ och — trots att de båda nämnda felkällorna verka i motsatta riktningar — helt säkert avsevärt för låg. Däremot torde tabellens siffror relativt, d. v. s. ställda i förhållande till varandra, ge en riktig bild av den naturvetenskapliga publiceringsverksamhetens olika former under det sista decenniet före kriget. Sedan dess ha inånga och stora förändringar skett, speciellt genom bortfallet av de tyska lidskrifterna, men kommittén har dock ansett uppgifter från den nämnda perioden vara av större värde än siffror, påverkade av de än mera abnorma förhållandena under och efter kriget. Då doktorsavhandlingarna ju intaga en särställning i förhållande till övriga publikationer, har i en första del av tabellen (grupperna A—B) en undersökning av materialet gjorts, vid vilken doktorsavhandlingarna icke medtagits. Vid denna undersökning har en uppdelning gjorts i tvenne huvudgrupper: arbeten, publicerade i tidskrifter och seriepublikationer (A-gruppen), samt fristående arbeten (B-gruppen). I en grupp G har därefter den del av materialet, som rör doktorsavhandlingarna, sammanförts. Då det emellertid även är av stort intresse att se, hur den samlade produktionen fördelar sig på olika publikationsformer, har i tabell D en sammanfattning gjorts, vid vilken doktorsavhandlingarna medtagits. — Det i periodiska publikationer offentliggjorda materialet har vidare uppdelats i tre undergrupper: svenska, nordiska och övriga utländska. Med nordiska avses här tidskrifter av samnordisk karaktär; rent danska, norska o. s. v. publikationer redovisas som övriga utländska.

24 Tabell 1. Översikt över formerna för publicering av den svenska naturvetenskapens arbetsresultat. (Uppgifter

från 37

universitetsinstitutioner)

Antal sidor under tioårsperioden 1. 7. 1929—30. 6. 1939 på Ämne Sv.

Ty.

Eng.

Fr.

Lat.

Da.

Hal.

Sp.

Serb.

No.

Höll. Tjeck. Summa

-

-

A. 1. Bidrag till periodiska publikationer utgivna i Sverige (utom doktorsavbandl.) Astronomi Botanik Fysik Genetik Geografi Geologi, mineralogi och paleontologi . Kemi Limnologi Matematik Mekanik och matematisk fysik Meteorologi Oceanografi Zoologi Riksmuseet

1 685 3 839 1 704 3 497 7 969 4 526

Summa A 1.

21408 29 078 15 527

983 281 1 240 5 895 9 183 3 243 735 125 3 944

235 168 987 1 679 301 713

1 863 1 737 1 518 1 373 2 904 424 202 1 076 —

238 40 5

— 70

_ 444

_ _ _

— _ _ _ _ _ _ _ _

— — 127

_ _ -

—

53 381 672

—

—

—

28 — 4 — 188 973 750 1 417

—

56 57

-

-

11 11

A 2. Bidrag till nordiska tidskrifter och serier (utom doktorsavhandlingar). Astronomi Botanik Genetik Geografi Kemi Matematik. Zoologi Summa A 2.

76 41 56 135 24 90

-

994 181 220 18

1 153

422 1 413

-

-

-

-

-

-

-

-

—

—

—

-

-

-

-

—

—

—

—

— _ _ _ _

— — _ —

-

A 3. Bidrag till övriga utländska tidskrifter (utom doktorsavhandlingar). Astronomi Botanik Fyåk Genetik Geografi Geologi, mineralogi och paleontologi . Kemi Limnologi Matematik Mekanik och matematisk fysik Meteorologi Zoologi Riksmuseet Summa A 3.

—

65 70 1 483

_

— _ — — _ _

24 33

20 47

— -

— _

-

— — _

-

—

—

—

_ -

195 344 454 46 100

40 3 33 3 50

— _ —

1 122 419 12 7 660 1 540 674 — — 391 71 —

7 99 15 115

— — —

26 4

_

— —

— — —

—

1 955

54 37

230 79

38 10 852

27 2 405 37 2 042 2 941 146 18 197 7 010

7 4 178 554

39 45

_ _ — — _ _

_ — -

— — -

_ — — — — _ — — _ _ -

25 Antal sidor under tioårsperioden 1.7. 1929—30.6 1939 på Ämne Ty.

Sv.

Eng.

Lat.

Fr.

Da.

Hal.

Sp.

Serb.

No.

Höll. Tjeck. Summa

! 1. Monografier och övriga enstaka verk av icke periodisk karaktär utgivna i Sverige (utom doktorsavhandlingar). Astronomi Botanik Fysik Geografi Geologi, mineralogi och paleontologi. . , Kemi Limnologi Matematik Meteorologi Zoologi Riksmuseet

158 2 524

39 21

1 975 769

6 44 169 156 386

Summa B 1.

6 923

136 685 2

—

—

—

— -

177 140 23 124

333 3 230 2 1 033

293 140 1 680

177 447 29 306 169 2 424 1 295

9 445

-

-

-

I 2. Monografier och övriga enstaka verk av ieke periodisk karaktär utgivna på utländskt förlag (utom doktorsavhandlingar) . Astronomi Botanik Genetik Geografi Geologi, mineralogi och paleontologi Kemi Limnologi Matematik Mekanik och matematisk fysik. Zoologi Riksmuseet.... Summa B 2.

— 29 29 2

163 163 1 424 424 -

72 31 1 350 920 — 71 —

10 10 —

-— -— -

-— -— —

-

-

-

— — —

—

— — 83

-

27 27 34 34 -

27 27 16 33

— -

751 663

62 5 414

286 116 684

_ -

— — _— _ — _ -

— —_

—

— _— -

-

-

_ — — —

-

-

-

-

_ — — —

_ 22

— —

_ — — ~~

— — —

— — —

—

—

—

—

—

-

—

— -

— -

— -

— -

— _

— _ — — — _ — -

_ _ — — -

— -

— — -

— — -

— — -

— — -

6 194 785

_ — — -

_ — — -

— — — -

— — — -

— — — -

— —

— — -

— — -

— — -

— — -

— _ — —

— _ — —

-

-

-

-

_ — — — —' —

— — —

— — -

— _ —

— ~~

—

— —

190 1 497 2

1 439 920 344

—

83 1 037 779

6 406

Doktorsavhandlingar Astronomi A 1 Botanik

A 1 ... B 1 ... Summa

Fysik

Genetik Geografi

(913) (4 247)(1 779)

Al... B 1 ... B 2 ...

969 95 1543 88 -

Summa

(95) (2 600) (795)

Al Al

1339 A 1 Geologi, mineralogi, paleontologi Bl . . . , Summa Kemi

— — 444 913 4 247 1034 745 -

Al B 1 ...; Summa

409 386

-

128 118 195

431 307 437

—

(839) (980) (832)

—

222 377

(2 369) (599)

— _ — -

40 (40)

-

— _ — -

— -

— -

—

— • —

_ — -

— (150)

— — —

(6 979) 1 378 2 024 (3 490) 559 1 778 1 621 1 180 (2 801) 610 2 358 (2 968)

26 Antal sidor under tioårsperioden 1. 7. 1929—30. 6 1939 på Ämne Sv.

Ty.

Limnologi A 1

173 Matematik A 1 . . . . Bl....

221 97

Summa Zoologi

Eng.

Lat.

Fr.

Da.

Hal.

Sp.

Serb.

No.

Höll. Tjeck. Summa

27S

58 228

(318)

(342)

(286)

(946

A 1 .... A 3 .... B 1 ....

3 994 249 566

460 248

4 454 24£ 814

Summa

(4 809)

(708)

(5 517

3 091 10 433 249 95 4 972 88

3 744

2 493

3 186 15 742

6 237

40 Summa A 1 Summa A 3 Summa B 1 Summa B 2 Summa C

17 49C 24< 7 82c 8c

25 65£ D. Summa av doktorsa vhandli agar ocln övriga publik Uiouer. 24 499 39 511 19 271 160 422 1 413 146 18 446 7 010 7 018 5 793 4 173 684 62 5 502

A 1 A 2 A 3 B 1 B 2 Slutsumma

32 147 70 665 31 298

822 70 554 249 207

1 417

45 40

1 902 1 502

2 06£ 85 73* 26 44; 17 27; 6 49'

138 o i :

3 90

20 Det framgår av tabellen, att publiceringsförhållandena gestalta sig högst olika i olika ämnen eller grupper av ämnen. Inom sådana helt internationella ämnen som fysik och kemi publiceras den övervägande delen av materialet i internationella, oftast utländska tidskrifter med stor spridning. Detta förhållande torde i själva verket vara betydligt mera accentuerat än vad tabellens siffror angiva. Sålunda utgör troligen det under A 1 angivna på svenska språket publicerade materialet i stor utsträckning icke vetenskapliga originalarbeten utan artiklar av mera refererande eller populärvetenskaplig art. Såsom motpolen härtill torde man kunna betrakta geografien med dess nationellt eller lokalt betonade karaktär. Mot 5 028 sidor i svenska tidskrifter (till stor del på svenska språket) svarar här endast 187 sidor i utländska periodica. Förhållandet understrykes ytterligare genom den höga siffran för geografi under gruppen A 2 (nordiska tidskrifter och serier) och siffran för doktorsavhandlingar på svenska språket jämfört med avhandlingar på främmande språk. Till samma grupp som fysik och kemi höra även matematik och mekanik; och dit torde även — fastän det på grund av tabellens konstruktion icke kan framgå av denna — böra räknas delar av zoologi och botanik, särskilt sådana med en mera fysiologisk inriktning. Till samma grupp som geografi höra botanik och zoologi (främst dessa ämnens systematiska delar), limnologi, meteorologi och geo-

logi, ämnen som visserligen icke äro så starkt lokalbundna som geografien, men som dock ha en viss nationell förankring i det egna landets flora, fauna, geologi o. s. v. och därför ha större behov av goda svenska eller nordiska publikationsmöjligheter än den förra gruppens ämnen. Ämnena tillhörande de två nämnda grupperna skilja sig även däri, att antalet sidor, publicerade inom fysik, mekanik, matematik och även i kemi, är mycket ringa jämfört med det sidantal, som publicerats i botanik, zoologi, geografi, geologi o. s. v. Dessa omständigheter — det ringa utrymmesbehovet och de bättre publiceringsmöjligheterna i utländska tidskrifter för den förra gruppen och det stora kravet på sidantal och den i viss utsträckning nationella förankringen för den andra gruppen — göra det klart, att publiceringsfrågan är utomordentligt mycket mera brännande för den senare gruppen än för den förra. Den fortsatta behandlingen tar därför i främsta rummet sikte på den senare gruppens förhållanden och behov. Det framgår vidare av tabellen, att den helt övervägande delen av de naturvetenskapliga arbetsresultaten numera publiceras i periodiska publikationer (mot 114 246 sidor inom A-gruppen svara 23 767 sidor inom B-gruppen). Såsom frislående arbeten publiceras huvudsakligen verk av lärobokseller handboksnatur, större monografier, festskrifter o. d. Ej sällan väljes samma publikationssätt för framläggandet av resultaten från större forskningsexpeditioner. I äldre tider var detta publiceringssätt det för disputaiionsavhandlingar (dissertationer) allenarådande. Åtminstone inom de naturvetenskapliga ämnena äro doktorsavhandlingar numera de enda i praktiken förekommande dissertationerna, även om disputationsrätt för sökande till akademisk lärarbefattning och till lektorsbefattning vid allmänt läroverk ävensom för den, som vill vinna anställning såsom docent, alltjämt kvarstår i universitetsstatuterna. I vissa ämnen, speciellt sådana med mera deskriptiv inriktning, ha dissertationerna kommit att i allt större utsträckning ingå i seriepublikationer. Även smärre vetenskapliga publikationer tryckas någon gång som fristående arbeten; orsaken härtill är då mestadels, att sericpublikationernas ekonomi ej tillåtit dem att trycka arbetena i fråga Kommitlén har i kap. 1 framhållit såsom en allvarlig olägenhet med fri stående doktorsavhandlingar, att dessa — trots den omfattande bytesverksamhet, som biblioteken bedriva med akademiskt tryck — ej nå önskvärd spridning. Denna olägenhet blir naturligtvis än mer påtaglig i fråga om den nämnda kategorien av smärre arbeten. Om de synpunkter vinna beaktande, som i kap. 1 anläggas på doktorsarbeten, böra i en framtid fristående doktorsavhandlingar i naturvetenskapliga ämnen bli undantag och endast förekomma i sådana fall, där speciella omständigheter göra detta publiceringssätt motiverat. Frågan om sättet för finansiering av doktorsavhandlingarnas publicering blir ej längre ett isolerat problem utan blott en del av det frågekomplex, som rör vetenskaplig publicering i allmänhet. Finansieringen av de vetenskapliga publikationerna sker på en mångfald

28 olika sätt, och för närvarande är, som framgår av det följande, ett svenskt vetenskapligt arbete ofta för sin publicering beroende av ekonomiska tillskott från flera håll. Först må det fall anföras, att arbetet förlägges av ett bokförlag, som ikläder sig alla ekonomiska risker och som skall erhålla täckning för sina kostnader genom försäljning i bokhandeln. Det utgående författararvodet plägar vara högst blygsamt. På detta sätt kan av naturliga skäl förutom populärvetenskaplig litteratur egentligen blott läro- och handböcker samt vissa monografier finansieras. Då för rent vetenskapliga arbeten av sådan karaktär en internationell spridning i allmänhet är nödvändig redan för att få tillräckligt antal köpare, men de svenska bokförlagen i regel saknat utländska förbindelser i erforderlig utsträckning, ha svenska vetenskapsmän nästan undantagslöst varit hänvisade till utländska förläggare, främst tyska men även anglosaxiska o. a. I ett så närbeläget och med vårt eget i så inånga avseenden jämförbart land som Danmark gestalta sig förhållandena ganska olika. Läro- och handbokslitteratur förlägges nämligen inom landet i betydligt större utsträckning än hos oss. Orsakerna härtill torde vara dels att vissa bokförlag ha omfattande utländska förbindelser, dels och framför allt att förläggarens kostnader för litteratur av denna art kunnat i stor omfattning minskas genom anslag ur fonder (t. ex. Carlsbergsfonden). Av samma skäl har också bokhandelspriset ofta kunnat sättas förvånande lågt. Även tidskrifter och seriepublikationer av olika slag förläggas ej sällan och främst i de stora kulturländerna på detta sätt. Särskilt i tyska sådana ha också svenska vetenskapsidkare publicerat betydande delar av sina resultat. Såsom redan nämnts har betydelsen av sådana publikationer varit högst olika i olika discipliner. Inom vissa av de ämnen, där tyska publikationer tidigare spelat en mera framträdande roll, är situationen f. n. särskilt bekymmersam. Naturvetenskapliga publikationer av denna typ äro emellertid ej alldeles främmande för den inhemska bokmarknaden. Som exempel må nämnas »Acta zoologica», som åtnjutit statsbidrag (jfr nedan s. 48), varjämte under krigsåren med dess starkt minskade avsättningsmöjligheter bidrag från andra håll blivit nödvändiga. Ur finansieringssynpunkt närbesläktade med nyss behandlade periodica äro sådana, som utges av föreningar eller sällskap, där medlemsavgiften väsentligen är att betrakta som prenumerationsavgift. Svenska periodica av dylik art förekomma särskilt inom de biologiska disciplinerna. Om deras spridning utomlands väsentligen sker genom prenumeration, blir i praktiken skillnaden gentemot av bokförlag utgivna periodica relativt obetydlig. Publiceringsrätt i dylika periodica är dock vanligen förbehållen föreningsmedlemmar; åtminstone pläga dessa ha företrädesrätt eller andra förmåner. I allmänhet spridas de dock utomlands väsentligen ej genom försäljning

29 utan genom byte, antingen i föreningens egen regi, då föreningens bytesvägen förvärvade bibliotek oftast är uppställt på någon vetenskaplig institution, eller ock ombesörjes bytet av något bibliotek, till vilket en del av upplagan överlämnas. De vetenskapligt mera betydande av dessa föreningspublikationer åtnjuta i regel statsunderstöd (ur det s. k. lärdaverksanslaget). Storleken av dessa understöd är emellertid genomgående otillräcklig, och bidragen ha under de senaste åren kommit att täcka en allt mindre del'av publiceringskoslnaderna. Då med statsunderstödet regelbundet förknippas villkoret att till staten kostnadsfritt överlämna ett större eller mindre antal exemplar av den utgivna serien, blir i vissa fall föreningens vinst av statsunderstödet högst minimal. Fall ha t. o. m. inträffat, då mottagandet av ett erhållet statsunderstöd måst avböjas, enär »understödet» på grund av därmed förknippad leveransplikt skulle blivit direkt förluslbringande. De av föreningar utgivna periodica ha i allmänhet karaktären av tidskrifter, huvudsakligen avsedda för uppsatser av mindre omfång, även om mera undantagsvis vidlyftigare arbeten, såsom doktorsavhandlingar, kunna tryckas i desamma, varvid dock författaren själv plägar få svara för en del av kostnaderna. I undantagsfall äro föreningspublikationer av monografiserietyp och således avsedda för mera omfångsrika arbeten, såsom den av Svenska växtgeografiska sällskapet utgivna serien »iVcta phytogeographica suecica». En a n n a n för svensk naturvetenskaplig forskning mycket betydelsefull typ av publikationer äro de av akademier och lärda samfund utgivna. Dessa finansieras i allmänhet av ränteavkastningen av donationsfonder e. d. Ett unikt fall erbjuda vetenskapsakademiens publikationer, vilka betalas ur inkomsterna från almanacksprivilegiet och i vissa särskilda fall genom bidrag från författarna. Även till utgivande av publikationer av denna typ kunna statsbidrag utgå, och även här åläggas författarna i regel att för dyrbarare arbeten bidraga med viss del av kostnaderna. Till publicering i detta slags publikationer ha i allmänhet ledamöterna företrädesrätt, och under senare år, då akademiernas ekonomiska resurser blivit alltmer otillräckliga, ha vissa akademier måst begränsa publiceringsrätten till sina egna ledamöter. Spridningen sker väsentligen genom byte. Akademiernas publikationer, vilka i regel innehålla arbeten från vitt skilda discipliner, äro till stor del av monografiseriekaraktär. Ofta tryckas också smärre uppsatser; detta gäller speciellt fysiografiska sällskapets förhandlingar och vetenskapsakademiens olika »Arkiv», vilka senare dessutom äro ägnade blott ett eller ett fåtal varandra närstående ämnesområden och följaktligen i viss mån till sin karaktär närma sig tidskrifter. I detta sammanhang böra också de bägge universitetens med särskilda anslag under resp. universitet utgivna »Årsskrifter» omnämnas. Dessa årsskrifter innehålla arbeten från alla vetenskapsgrenar. I Lund utgör års-

so skriftens naturvetenskapliga avdelning samtidigt »Kungl. fysiografiska sällskapets handlingar». Ett slags seriepublikationer, som under de senaste årtiondena för vissa ämnen fått en allt större betydelse, äro de, som utgivas av vetenskapliga institutioner, och som innehålla arbeten, utarbetade vid den utgivande institutionen. Dessa serier äro i allmänhet huvudsakligen eller uteslutande avsedda för omfångsrikare arbeten. I några fall, då publicering av observationsmaterial eller forskningsresultat har ansetts utgöra en integrerande del av institutionens arbete, utgivas skriftserierna helt med statsmedel. Såsom exempel på denna typ av publikationer må anföras »Bulletin mensuel de 1'observatoire météorologique de Tuniversité d'Uppsala» och »Observations séismographiques faites a 1'observatoire météorologique d'Uppsala», ävensom sådana mera praktiskt betonade publikationer, som de vilka utgivas av Statens hydrografisk-biologiska kommission, Sveriges geologiska undersökning, Lantbrukshögskolan m. fl., i vilka dock även många arbeten inom ren grundforskning publicerats. På senaste tid ha vissa industrier eller andra affärsföretag börjat utgiva skriftserier för att redovisa resultaten av på deras bekostnad bedriven forskning. Även i dylika serier kunna arbeten behandlande grundforskningsproblem publiceras. Som exempel på en dylik serie kan anföras den av W. Weibull AB utgivna »Agri hortique genetica». I allmänhet finansieras institutionsserierna genom anslag ur fonder eller av mecenater, oftast jämväl med statsunderstöd ur lärdaverksanslaget. För tryckning av särskilt omfångsrika eller av annan anledning (rikt illustrationsmaterial, talrika tabeller e. d.) dyrbarare arbeten samt flertalet doktorsavhandlingar fordras i regel ytterligare ekonomiskt tillskott från författaren. Institutionernas publikationsserier spridas nästan uteslutande genom byte och spela en mycket viktig roll såväl för de utgivande institutionernas bibliotek som för universitetsbiblioteken. Betydelsen av skriftbyte i avsikt att göra den egna institutionens arbetsresultat kända och få bekväm tillgång till publikationer från andra institutioner av samma eller likartad forskningsriktning tar sig även uttryck däri, att flertalet av våra vetenskapliga institutioner utan egna publikationsserier idka ett ofta ganska omfattande byte med särtryck av från institutionen utgångna arbeten. I åtskilliga fall förses dessa särtryck med speciellt omslagstryck (»Meddelande nr 00 från N. N. institution» el. likn.), varigenom de i viss mån komma att utgöra en från institutionen utgående serie. Kostnaderna för dylika särtryck eller särtrycksserier äro dock inga publiceringskostnader i egentlig mening utan närmast att betrakta som utgifter för institutionsbibliotekets förkovran. Om uppsatserna publicerats i mindre spridda tidskrifter, kan distributionen i denna form bidraga att göra dem kända. Som framgår av det föregående bygger den svenska vetenskapliga publi-

31 ceringsverksamheten i stor utsträckning pä anslag från fonder och stiftelser. De anslag, som kunna erhållas från dessa, äro dock numera på intet sätt tillräckliga. Fonderna ha ej ökat i samma takt, som penningvärdet fallit och räntefoten sjunkit, varför det antal sidor, som årligen kunna tryckas för dylika medel, är vida mindre nu än för 10 eller 20 år sedan. På grund av den vetenskapliga publikationsverksamhetens ständiga stegring har fondernas procentuella andel i finansieringen avtagit i än snabbare tempo. Fonderna ha också tvingats att behandla inkommande ansökningar allt mer restriktivt, vilket särskilt gått ut över ansökningar avseende bidrag till doktorsavhandlingar. Många synnerligen välmotiverade ansökningar ha måst upprepas flera år i följd, och de sökta beloppen måste numera i regel vidkännas betydande nedprutningar. Viktiga vetenskapliga arbeten ha härigenom hindrats att utkomma, eller ock ha de publicerats med stor tidsutdräkt och i starkt beskuret skick, därest författaren ej velat och kunnat göra stora egna ekonomiska uppoffringar. Statens understöd av den vetenskapliga publiceringsverksamheten genom lärdaverksanslaget uppgår innevarande budgetår till 200 000 kronor. Storleksförändringarna av detta anslag under den senaste 20-årsperioden framgå av nedanstående tablå: 1924/30 1930/37 1937/40 1940/41 1941/42 1942/45 1945/46

165 000 kronor 170 000 190 000 155 000 125 000 150 000 190 000

Anmärkas må, att år 1932 vissa tidigare från särskilda anslag under åttonde huvudtiteln utgående understöd om tillhopa 30 350 kronor sammanfördes med detta anslag, vilket medförde, att de för ändamålet tidigare utgående anslagsmedlen minskades från omkring 200 000 kronor till 170 000 kronor. Från detta anslag har från och med budgetåret 1944/45 det för utgivande av Svenskt biografiskt lexikon utgående understödet utbrutits till ett särskilt reservationsanslag, vilket uppförts med samma belopp som det för budgetåret 1943/44 utgående understödet eller 15 000 kronor. Lärdaverksanslaget avser emellertid alla vetenskapsgrenar, och naturvetenskapens andel däri uppgår innevarande budgetår till blott 36 300 kronor. Som redan ovan påpekats, utgör ej ens hela detta belopp det verkliga understödet på grund av den leveransplikt, som är förknippad med understöd ur anslaget. Utom de direkta kostnaderna för de levererade exemplaren medför leveransplikten i allmänhet en direkt inkomstminskning för utgivaren, i det att de sålunda levererade exemplaren till stor del överlämnas

32 till bibliotek, vilka annars skulle varit köpare, prenumeranter eller föreningsmedlemmar. De rena institutionspublikationerna erhålla visserligen en viss kompensation genom de pliktexemplar av andra statsunderstödda publikationer, som de kunna få mottaga, men för pliktexemplar som överlämnas till skolbibliotek och liknande kan aldrig någon kompensation erhållas. Lärdaverksanslaget är sålunda blott till en del ett verkligt publiceringsanslag; i övrigt är det ett biblioteksanslag. *

* *

Om man utgår från de synpunkter, som varit vägledande för kommittén i frågan om doktorsavhandlingarnas utformning, förlorar i väsentlig grad den gamla problemställningen om särskilt stöd för tryckning av doktorsavhandlingar sin aktualitet. Lika väl som doktorsarbeten enligt kommitténs mening böra författas och tryckas under samma former, som inom vederbörande vetenskap äro gängse för andra arbeten av motsvarande art, lika väl bör deras tryckning också finansieras på samma sätt som andra vetenskapliga arbeten. Det har sedan länge ansetts vara en statens plikt att bidraga till doktorsavhandlingars publicering. Före 1940 utgick under åttonde huvudtiteln ett obetecknat anslag å 42 000 kronor under rubriken »Gemensamma universitetsändamål: Bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar». Enligt de för budgetåret 1940/41 gällande bestämmelserna utgick bidrag i första h a n d i form av ersättning för den merkostnad, som uppstår genom tryckning av sådana exemplar av doktorsavhandlingen, vilka författningsenligt skola utdelas eller avlämnas, dock högst 300 kronor. Återstoden av anslagsmedlen utdelades i form av understöd till de sökande, som med hänsyn till svårigheten att själva bestrida kostnaden för avhandlingens tryckning ansetts böra erhålla bidrag härtill. Förslogo ej anslagsmedlen till understöd i den omfattning, bestämmelserna i ämnet medgåvo, skulle skälig jämkning av understöden ske med hänsyn till de sökandes behov av understöd. För budgetåret 1941/42 sänktes anslaget till 18 000 kronor, varav tillhopa 3 400 kronor avsågos för Stockholms och Göteborgs högskolor, och bestämdes, att det fick användas endast för bidrag i form av ersättning för de pliktexemplar, som författningsenligt skola avlämnas. F r å n och med budgetåret 1945/46 höjdes anslaget till 30 000 kronor och gavs samtidigt karaktären av förslagsanslag. Det får alltjämt användas endast till ersättning för pliktexemplaren, men den tidigare maximeringen av ersättningens belopp är borttagen. För budgetåret 1945/46 begärde universitetskanslern ett förslagsanslag av 180 000 kronor för bidrag till kostnaderna för tryckning av doktorsavhandlingar. Denna framställning föranledde ej någon proposition till riksdagen, under åberopande av dels det statsfinansiella läget, dels det utredningsupp-

#1

drag, som givits åt naturvetenskapliga forskningskommittén. I en vid 1945 års riksdag väckt motion hemställdes om beviljande av nämnda anslag. Statsutskottet förklarade, att enligt utskottets mening goda skäl utan tvivel förelåge för att bidrag av statsmedel, liksom tidigare ägt rum, även framdeles borde utgå till tryckningskostnaderna i allmänhet för doktorsavhandlingar, men ansåg sig icke för närvarande kunna biträda det motionsvis gjorda yrkandet. Universitetskanslern upprepade framställningen bland sina petita till 1946 års riksdag. Ej heller nu föranledde den proposition till riksdagen; det erinrades om att frågan även torde bliva föremål för behandling av 1945 års universitetsberedning. Ur kanslerns motivering för sitt äskande må följande återges: Vad angår understödet eller det egentliga tryckningsbidraget vore det i och för sig rimligt, om tryckning av doktorsavhandlingar finge helt ske på allmän bekostnad, under förutsättning att avhandlingen godkändes. En sådan reform kunde tänkas genomförd på det sätt, att vederbörande universitet eller högskola omhändertoge publiceringen av samtliga doktorsavhandlingar och upplade särskilda avhandlingsserier efter fakulteter eller ämnesområden. Ett tryckningsanslag av förslagsanslags natur borde i sådant fall ställas till läroanstalternas förfogande. Mot tanken på full ersättning för tryckningskostnaderna talar emellertid, att en sådan regel sannolikt skulle stimulera tendensen att göra doktorsavhandlingarna onödigt omfångsrika. Från universitetens och högskolornas sida har med hänsyn härtill icke ifrågasatts, att tryckningen skulle ske helt på allmän bekostnad. Ej heller har föreslagits, att tryckningen skulle äga rum genom universitetens eller högskolornas försorg. Jag vill för egen del — framhåller kanslern vidare — icke för närvarande upptaga sistnämnda tanke utan inskränker mig till förordande av förhöjt tryckningsbidrag på grundvalen av tidigare regler. Beträffande tryckningsbidragets storlek anser jag övervägande skäl tala för att bidrag bör erhållas för fulla tryckningskostnaderna intill 12 ark av varje godkänd avhandling — ett arkantal, som föreslagits av Uppsala och Lunds universitet — dock att bidraget synes böra maximeras till 2 400 kronor, vilket belopp beräknats med utgångspunkt från den i uppsalayttrandet angivna tryckningskostnaden av i medeltal 200 kronor per ark. Om en del av kostnaderna för avhandlingens tryckning täckes genom bidrag från annat håll, bör statsbidraget i motsvarande omfattning reduceras. Bidraget torde böra omfatta även skäliga kostnader för illustrationer inom den nämnda ramen av 12 tryckark. För översättningskostnader bör däremot anslaget ej avses.

På grundval av att det totala antalet doktorsavhandlingar under tioårsperioden 1933/34—1942/43 uppgick till i medeltal 86 per år, skulle anslagsbehovet, därest samtliga erhölle maximibeloppet av 2 400 kronor, stiga till 206 400 kronor. Enär dels en del avhandlingar äro av mindre omfång, dels åtskilliga doktorander befinna sig i sådan ekonomisk ställning att de icke kunna väntas söka tryckningsbidrag, ansåg sig kanslern kunna sänka sitt äskande till ovan angivna 180 000 kronor. Kommittén delar universitetskanslerns principiella inställning, att det i och för sig vore rimligt, om tryckning av doktorsavhandlingar finge helt ske på allmän bekostnad, under förutsättning att avhandlingen godkändes. 3— 617907

Ml

Med utgångspunkt från kommitténs åsikt om de lämpligaste formerna för doktorsarbetenas publicering kommer den däremot för naturvetenskapliga avhandlingars vidkommande till en annan lösning av formerna för tryck* ningsunderstöd. Det ä r dock av stort intresse att beräkna, huru stora kostnaderna f. n. äro för tryckning av naturvetenskapliga doktorsavhandlingar. Av de 86 doktorsavhandlingar pr år, som i medeltal ventilerats under tiden 1933/34—1942/43 falla 19 inom det matematisk-naturvetenskapliga området. Dessas totala sidantal utgör i medeltal ca 3 200 per år. Ur tabellen s. 26 erhålles en siffra 2 600 sidor per år, men denna siffra är av på s. 23 nämnda skäl för låg. Vid beräknandet av det begärda statsanslaget för doktorsavhandlingar räknade universitetskanslern med en tryckningskostnad av 200 kronor pr 16-sidigt ark eller 12'50 kronor per sida. Ett dylikt pris är för närvarande och i varje fall för naturvetenskapligt tryck, som ställer sig avsevärt dyrare än humanistiskt och liknande tryck, alldeles för lågt. Som framgår av det följande, ger en utredning om en planerad ny kemisk tidskrift en tryckningskostnad av 37-50 kronor per sida, och utredningar angående naturhistoriska riksmuseets publikationer och en ny paleontologisk tidskrift ge för biologiskt-taxonomiskt tryck ungefär samma kostnad eller 36*50 resp. 34 kronor per sida. Härvid har liksom i övriga fall, där opag.nerade planscher och tabeller förekomma, kostnaderna för dessa slagits ut på sidkostnaden. En detaljerad redogörelse för växibiologiska institutionens i Uppsala tryckningsbehov ger en tryckningskostnad av 32 kronor pr sida. I ett fall har kommittén funnit en så låg kostnad som ca 23 kronor pr sida. Kommittén anser sig i det följande kunna räkna med en medelkostnad av 30 kronor pr sida men vill framhålla, att denna siffra torde få anses låg. Efter detta pris skulle ett års naturvetenskapliga doktorsavhandlingar i tryckning kosta ca 100 000 kronor. Hur stor del därav, som redan direkt eller indirekt finansieras av allmänna medel, statsbidrag i ena eller andra formen, anslag ur fonder el. dyl., kan ej med säkerhet uppskattas, då härför fordras en detaljerad kännedom om varje enskild avhandlings finansiering. En betydande utgift tynger den svenska vetenskapliga produktionen vid sidan av de rena publiceringskostnaderna nämligen utgifterna för översättning till något av världsspråken (resp. för språkgranskning). Det måste dock betraktas som ett vitalt intresse, att alla svenska vetenskapliga skrifter i den mån de kunna bjuda något av intresse även för icke-skandinaver, publiceras på ett världsspråk eller åtminstone förses med utförliga resuméer på ett sådant. Som synnerligen olämpligt måste det betraktas, när doktorsavhandlingar i t. ex. fysik eller kemi publiceras på svenska, något som faktiskt inträffat även under senare år. Även mera exklusivt lokalbetonade arbeten, sådana som förekomma framförallt inom de deskriptiva disciplinerna, böra i regel vara försedda med ej alltför knapphändiga resuméer på något av de stora kulturspråken. Det är välbekant för varje forskare på detta område, att det ofta ur mycket lokalbetonade publikationer

35 kan hämtas detaljuppgifter, som äro högst betydelsefulla i ett större sammanhang. De med översättningen (eller språkgranskningen) förknippade kostnaderna måste — i den mån de ej kunna bestridas av institutionernas materielanslag eller med anslag ur fonder e. d. — i regel betalas av författarna själva; inom vissa vetenskapsgrenar har det kunnat räknas som undantag, att författarna erhållit något som helst ekonomiskt bidrag för dessa kostnader. Detta jämte kanske i vissa fall bristande förståelse för behovet av översättning torde mest ha bidragit till att den svenska naturvetenskapliga produktionen ej i tillräcklig utsträckning översatts till något världsspråk. Besvär och tidsspillan ha vållats därigenom, att det rått och alltjämt råder brist på översättare och särskilt på sådana med någon naturvetenskaplig skolning. Detta gäller speciellt översättning till engelska. Det är visserligen ur alla synpunkter önskvärt, att de svenska vetenskapsmännen i större utsträckning än hittills skett själva skriva sina arbeten på det främmande språket, men behovet av översättare försvinner ej därigenom, ty åtminstone i de allra flesta fall torde dylika arbeten behöva underkastas språkgranskning av sakkunnig person. Det är ett ofrånkomligt faktum, att en bristfällig språkdräkt inverkar oförmånligt på värdesättningen även av det vetenskapliga innehållet. En ytterligare utgiftspost, som inom vissa naturvetenskapliga discipliner kan bli mycket betungande, är kostnaderna för renritning av kartor, diagram eller annat illustrationsmaterial. På vissa institutioner med stort och permanent behov av teckningshjälp förekomma numera särskilda tjänster för dylikt ändamål. Sålunda har 1946 års riksdag, på grundval av förslag, framförda i första delen av kommitténs betänkande, beslutat inrätta en tjänst som kartbiträde vid vartdera universitetets geografiska institutioner och en tjänst som institutionsvaktmästare i Eo 9, avsedd för en tecknare och fotograf, vid Uppsala universitets paleontologiska institution. En sådan väg till lösning av denna fråga är givetvis icke framkomlig vid det stora flertalet institutioner, och även där speciell arbetskraft finnes för ändamålet torde det åtminstone vid vissa tillfällen visa sig nödvändigt att låta utföra renritningsarbeten utom institutionen. Hittills ha dylika kostnader, då materialanslag och anslag ur fonder och liknande bidrag varit otillräckliga — och så har alltför ofta varit fallet — måst bestridas av författaren själv.

K o m m i t t é n s förslag. Allmänna synpunkter. Vid bedömningen av publiceringsfrågorna har kommittén utgått från de inkomna svaren å ovan refererade rundskrivelse, från den speciella kännedom kommitténs medlemmar ha av vissa ämnen och från muntliga över-

36 Läggningar och korrespondens med representanter för åtskilliga discipliner och publikationsserier. Att de statliga bidragen till den naturvetenskapliga publiceringsverksamheten behöva mångdubblas framgår som ett omedelbart och oomtvistligt resultat av dessa undersökningar. Kommittén kan emellertid icke ingå på en detaljgranskning av de olika ämnenas behov. Om en sådan granskning skall kunna leda till framläggande av värdefulla och bestående reformförslag, tarvas mera ingående överläggningar med resp. ämnesrepresentanter och utredningar av de nuvarande publikationsseriernas kapacitet och förmåga att fylla behovet än vad som varit möjligt för kommittén att genomföra, särskilt med tanke på att i många fall hänsyn måste tagas till förhållandena i våra grannländer och ofta även i världen i övrigt. Kommittén kommer nedan att föreslå, att anslaget för publicering av naturvetenskapliga verk utbrytes ur det allmänna s. k. lärdaverksanslaget och att fördelningen av detta nya anslag anförtros åt en central instans, besittande naturvetenskaplig sakkunskap. Denna fördelande myndighet bör komma att erhålla en god överblick över de naturvetenskapliga publiceringsproblemen, och det synes böra ankomma på denna att, där den så finner påkallat, taga initiativ till detaljutredningar av dylika frågor och att framlägga de förslag, vartill dessa kunna ge anledning. Av svaren å ovan omtalade rundskrivelse framgår, att därav berörda svenska naturvetenskapliga publikationsserier i allmänhet anses ha en viktig uppgift att fylla. Den ytterligare granskning, som kommittén verkställt, ävensom de överläggningar, som olika kommittéledamöter under hand haft med representanter för skilda områden, ha övertygat kommittén om att i vissa fall en rationalisering av de nuvarande formerna för publicering bör övervägas. Det synes därvid i allmänhet eftersträvansvärt att söka koncentrera arbetena inom ett visst ämne eller ett ämnesområde till huvudsakligen en central tidskrift, vilken tidskrift bör ha utsikt — därest den är väl redigerad — att ernå en betydande spridning genom prenumeration och att ge svensk (resp. skandinavisk) vetenskap bättre möjligheter än hittills alt hävda sin internationella ställning. I fråga om publikationsserier, som väsentligen bygga på spridning genom byte, kunna sammanslagningar medföra olägenheter genom att försvåra bibliotekens och institutionernas bytesförvärv av främmande publikationer. Vidare kan en sammanslagning till större tidskrifter ibland medföra ökade redigeringskostnader, då mindre tidskrifters redaktörer ofta ha intet eller ett mycket anspråkslöst arvode, under det att en större tidskrift däremot givetvis måste lämna redaktören en verklig ersättning för hans arbete. De ökade redigeringskostnaderna kunna emellertid motverkas genom att en större tidskrift kan ernå större spridning och därigenom få ökade inkomster. I vad mån fördelar och nackdelar överväga torde behöva noggrant prövas i varje enskilt fall.

37 Publikationsserier från enstaka institutioner synas endast böra förekomma, då särskilda skäl därtill föreligga. Om det i framtiden blir bättre sörjt för den vetenskapliga publiceringen, torde behovet av sådana serier bli i hög grad minskat. Det synes självklart, att dylika institutionsserier böra vara av monografiseriekaraktär och sålunda endast upptaga arbeten, som på grund av ämnets natur måste bli omfångsrika. Övriga arbeten böra sålunda ingå i tidskrifter. E h u r u kommittén ej kan i detalj ingå på de olika ämnenas behov, kan den dock ej underlåta att närmare redogöra för vissa önskemål om nya tidskrifter, dels för ämnen, där antingen tidskrifter tidigare saknats hos oss eller där tryckning tidigare huvudsakligast skett i tyska serier, dels ock för ämnesgrenar, som ansetts behöva speciella publikationsserier. I fråga om cellfysiologi, ekologi, kemi, paleontologi och växtfysiologi ha så detaljerade utredningar kunnat presteras, att kommittén är beredd att livligt tillstyrka upprättandet av de föreslagna tidskrifterna. Ett förslag om reorganisation av »Acta zoological efter sådana riktlinjer, att denna serie skulle bli jämförlig med nyssnämnda nya tidskrifter, har kommittén likaledes funnit sig böra upptaga. I princip tillstyrker kommittén även upprättandet av en allmänt naturvetenskaplig, medicinsk och teknisk tidskrift. Planerna på denna ha emellertid ännu ej tagit så fast form, att kommittén definitivt kan taga ställning till det framlagda förslaget. I samtliga ovan nämnda fack ha önskemål framlagts om grundande av skandinaviska tidskrifter, d. v. s. tidskrifter, utgivna och redigerade av en redaktionskommitté, bestående av medlemmar från de olika skandinaviska länderna och med företräde till publicering för skandinaviska eller i Skandinavien verksamma forskare men i övrigt av fullt internationell läggning. Tidskrifter av denna typ ha tidigare blott i nrycket ringa utsträckning förekommit inom naturvetenskaperna men äro inom medicinen välbekanta och ha där visat sig på ett utomordentligt sätt fylla viktiga uppgifter. Kommittén är också förvissad om att de skola visa sig lämpliga för de ämnen, där sådana tidskrifter nu föreslagits. Tidskrifterna äro tänkta att i främsta rummet finansieras genom prenumerationsavgifter, men äro dock, särskilt vid starten, i behov av statsbidrag. I flera fall torde sådant ej heller senare kunna helt undvaras. Principiellt är kommittén av den uppfattningen, att bidrag böra utgå från samtliga i tidskriftens redaktion företrädda länder och att bidragen till storleken böra vara någorlunda proportionella mot resp. länders andel i tidskriftens totala sidantal. När det gäller vissa tidskrifter, såsom i cellfysiologi och zoologi, är det ännu svårt att överblicka hur stor del av dessa, som komina att tagas i anspråk av grannländerna. Det förefaller därför lämpligt, att i avvaktan på vidare erfarenheter och fortsatta förhandlingar tidskrifterna startas med uteslutande svenskt bidrag. Det förhållandet, att för kemiens del planerna ha varit under utarbetande under flera år och sålunda långt innan kommittén utsände sin rundfråga,

sa har i hög grad underlättat kommitténs arbete. Hithörande planer äro sålunda i detalj utarbetade och färdiga alt sättas i verket, varför de för den kemiska tidskriften gjorda kalkylerna av kommittén i viss utsträckning ha kunnat begagnas för beräkningen av medelsbchovet till övriga föreslagna skandinaviska tidskrifter. Skandinavisk tidskritt för ccllfysiologi. Cellfysiologi är en gren av biologien, som är i starkt framätgående. Ett flertal skandinaviska skolor arbeta på detta område, både från naturvetenskapliga och medicinska utgångspunkter. Bland representanter för cellfysiologien har länge rått ett starkt intresse för startandet av en tidskrift med skandinavisk karaktär för detta ämnesområde. Ett förslag härom har framlagts av professor J. Runnström, och intresse i denna riktning har betygats av ett antal framstående representanter för denna vetenskap (professor T. Caspersson, docent P. E. Lindahl, docent H. Hydén och prosektor Hj. Holmgren, Stockholm, samt dr A. Fischer, dr F. Buchtal och dr H. Holier, Köpenhamn). Tidskriftens titel skulle vara »Physiologia cellularis». Den skulle stå öppen för avhandlingar rörande cellens kemi och fysik, speciellt i samband med ämnes- och energiomsättning, tillväxt, differentiering, genverkningar, cellulära hormon verkningar och retningsföreteelser ävensom för morfologiska arbeten, vilka bidraga till alt analysera cellstrukturernas fysikaliska och kemiska karaktär. I denna tidskrift skulle såväl biologer och medicinare som biokemister medverka. Tidskriften skulle i första hand stå öppen för skandinaviska forskare men även för andra, särskilt om de arbetat vid eller haft nära förbindelser med skandinaviska laboratorier. Cellfysiologerna inom Skandinavien ha hittills publicerat sina arbeten på de mest skilda ställen. Ett förenande av de cellfysiologiska arbetena till en tidskrift av skandinavisk typ komme säkerligen att stimulera forskningen inom Skandinavien på detta viktiga område och att göra resultaten bättre kända inom den övriga världen. Tidskriften skulle möjligen länkas bringa även kritiska översiktsreferat och vidare ha en avdelning för korta meddelanden. Ett svenskt förlag har förklarat sig villigt att förlägga denna tidskrift under förutsättning att vid ett årligt omfång av omkring 25 tryckark ett statsanslag på ca 8 000 kronor erhölles. Tidskriften kan be räknas få så stor spridning, att statsbidraget senare bör kunna nedgå. Likaså kan senare bidrag från andra skandinaviska länder komina att erhållas. Kommittén tillstyrker startandet av en tidskrift med nämnda syfte. Kommittén uttrycker förhoppningen att medel till denna tidskrift även kommer att kunna erhållas från anslag, avsedda för medicinsk forskning. Då emellertid för dennas vidkommande publiceringsfrågorna ännu ej hunnit utredas, förutsätter kommittén vid beräknandet av anslaget till publicering av naturvetenskapliga arbeten (s. 57), att det behövliga beloppet, 8 000 kronor, helt kommer att utgå från nämnda anslag.

39 Skandinavisk tidskrift för ekologi. U r e n skrivelse, u n d e r t e c k n a d a v p r o f e s s o r e r n a T. Gislén, B. Hanström, S. Hörstadius, T. Lagerberg, C. Malmström, d o c e n t e r n a / . Agrell, H. Backlund, E. Björkman, fil. d o k t o r K. II. Forsslund, d o c e n t e r n a Å. Holm, B. Kullenberg, 0. Langlct, lektor C. Lindroth, fil. d o k t o r L. G. Romell, docent e r n a .S. Thunmark och H. Weimar ek, m. fl., m å följande återges: Allmänt bekanta äro de stora svårigheter, som för närvarande finnas för de naturvetenskapliga forskarna att få sina arbeten publicerade. En utökning antingen av de nu existerande tidskrifternas volym eller antal är en tvingande nödvändighet. Den tidskriftsform. som representeras av de vetenskapliga sällskapens Acta är i viss mån föråldrad. Ett sammanhangslöst hopställande av arbeten från alla naturvetenskapens discipliner är oförmånligt i första hand för läsaren, men indirekt även för författaren, därigenom, att hans arbeten i detta slag av tidskrifter lätt bli förbisedda. Rena facktidskrifterna åter motsvara en disciplinsindelning, som icke helt hållit jämna steg med naturvetenskapernas fortskridande utveckling. Den ekologiska vetenskapen kräver sålunda en tidskrift, som å ena sidan icke belastas med rent systematiska, anatomiska etc. arbeten, å andra sidan omfattar alla ekologins olika grenar, en tidskrift, som kan upptaga de viktigaste ekologiska forskningsresultaten från de nordiska länderna i originaluppsatser och dessutom i form av referat och anmälningar ge en översikt av de forskningsresultat, som publiceras annorstädes. En dylik tidskrift har stor betydelse som samlande enhet ej endast för de förutsättningslöst arbetande vetenskapsmännen, utan även för lantbruksforskare, forstmän och fiskeribiologer. Ekologin utgör ju grundforskning för dessas praktiska verksamhet. Sedan flera år ha planer på en internordisk tidskrift i ekologi varit under debatt bland ekologer först i Danmark, men senare även i Sverige, Norge, Finland. Vi be att efter korrespondens och diskussioner med ekologer i de olika nordiska länderna få framlägga följande förslag till en dylik tidskrifts organisation för Naturvetenskapliga Forskningskommittén. Tidskriftens namn föreslås till »Oikos, Scandinavian Journal of Ecology». Tidskriften skall till publikation upptaga rent vetenskapliga arbeten över organismens förhållande till miljön: fysiologisk, sociologisk och geografisk ekologi samt metodik. Även arbeten behandlande klimatologi, pedologi, hydrografi, genetik etc. böra beredas plats i den mån de ha direkt ekologisk syftning. Tidskriften skall omfatta såväl terrester, limnisk som marin ekologi, skall vända sig till internationell publik och skall ge en samlande översikt av den nordiska ekologiska forskningen. Undersökningar från de nordiska länderna och av nordiska forskare äga företräde för publikation. Varje enskild uppsats bör helst ej överskrida två ark, i vilket annat fall förf. riskerar att själv få bekosta överskjutande del av hela upplagan. Förutom originaluppsatser skall tidskriften innehålla korta referat och anmälningar av aktuell ekologisk litteratur från hela världen. Tidskriften handhaves av en redaktionskommitté bestående av framstående ekologer från Sverige, Danmark, Norge och Finland och skötes av redaktören, som lämp 1 igen utses av kommittén. Tidskriften skall utkomma med i genomsnitt tjugu ark årligen. Kostnaderna för tidskriftens utgivande torde fördela sig sålunda:

41 tryckning av tidskriften i Sverige arvode till redaktören övriga redaktionsomkostnader arvode till referenter (100 referat å 15 kronor)

8 800 kronor 600 » 500 » 1 500 » Summa 11400 kronor

Upplagans storlek beräknas till 1 000 ex. Tryckningskostnaderna gälla enligt offert: format (stor oktav), text (huvudsakligast engelska, franska, tyska), 25 sid. petit och 30 sid. tabeller, planschtryck (2 extra 8-sidiga ark) samt klichéer, omslag och särtryck. Beträffande redaktörsarvodet bör påpekas, att redaktörens arbete förutom sedvanlig redigering bl. a. omfattar tidsödande val och fördelning av lämpliga publikationer för referat. Dessa beräknas till ca 100 per årgång. Ett beräknat genomsnittligt arvode av 15 kronor per referat kan förefalla alltför lågt, men man kan räkna med att resp. publikationer i varje fall ändå läsas av vederbörande såsom ingående i den ordinarie forskningslitteraturen. Distributionskostnaderna äro beroende av distributionssättet, direkt eller genom bibliotek och äro därför för ögonblicket icke möjliga att exakt beräkna. Kommittén delar förslagsställarnas uppfattning, att den mycket livaktiga ekologiska forskningen i Skandinavien behöver gynnsammare publiceringsmöjligheter och att en gemensam skandinavisk tidskrift skulle fylla ett stort behov. Den tilltänkta tidskriften skulle behandla såväl djur som växter och omfatta ej blott terrcstrisk utan även limnisk och marin ekologi. De önskemål, som framförts från olika grenar av ekologien beträffande formerna för tidskriften, synas ännu ej helt låta sig förenas, varför fortsatta överläggningar mellan ekologerna i detaljfrågor torde bli av nöden. Kommittén anser sig dock kunna i princip tillslyrka startandet av en ekologisk tidskrift. Det ställer sig mycket svårt att på grundval av den föreliggande utredningen uppskatta behovet av understöd och att precisera huru stor del därav, som bör täckas från svensk sida. Efter jämförelse med övriga här behandlade serier beräknar kommittén emellertid behovet av svenskt statsunderstöd till ca 6 000 kronor. Skandinavisk tidskrift för kemi. Från en av kemistsamfundet tillsatt tidskriftskommitté (ordförande professor K. Myrbäck) har kommittén mottagit en framställning om anslag för en skandinavisk kemisk tidskrift. Ur skrivelsen må följande återgivas. Sedan ett par år tillbaka ha underhandlingar pågått rörande startande av en ny skandinavisk kemisk tidskrift. Det har därvid framgått, att intresset för en dylik tidskrift i alla de fyra nordiska länderna är synnerligen stort. Icke minst sedan möjligheten för i Skandinavien arbetande kemister att publicera sina arbeten i utländska tidskrifter till stor del bortfallit, framstår skapandet av en skandinavisk kemisk tidskrift av internationellt anseende som ett önskemål, vilket omfattas av de allra flesta av Skandinaviens kemister. De nu existerande kemiska tidskrifterna äro i regel icke av den storlek och art, att de kunna göra sig internationellt gällande i önskvärd grad.

41Inom Kemistsamfundet har för frågans bearbetning tillsatts en kommitté, bestående av hrr Brohult, Theorell, Tiselius, Winberg och Myrbäck med hr Schjånberg som ersättare. Kommittén har efter överläggning beslutat tillstyrka de svenska kemisternas deltagande i utgivandet av den nya tidskriften och föreslår, att Kemistsamfundet inträder som deras representant i företaget. Av den utredning, som här nedan följer, framgår, att man i ett företag som det planerade måste räkna med ekonomiskt stöd från de deltagande länderna. Det förefaller oss, som vore det ett svenskt intresse, att en kemisk tidskrift skapas, vari de svenska, vetenskapligt arbetande kemisternas produktion kunde framläggas i samlad form för internationell publik. Som här nedan närmare skall utvecklas, synes också tillkomsten av en dylik tidskrift vara nödvändig för realiserandet av de planer, som finnas för rationalisering av systemet för publicerande av gradualavhandlingar. Vi finna det därför rimligt, att det understöd, som den planerade tidskriften, i varje fall för några år framåt, kommer att kräva från svensk sida, gives i form av ett statligt bidrag. Kommittén får därför med nedanstående framställning av den planerade tidskriftens organisation och preliminär kostnadsberäkning anhålla, att Naturvetenskapliga Forskningskommittén ville i sitt förslag till statsmakterna upptaga ett bidrag till den planerade skandinaviska kemiska tidskriften. Vid de överläggningar, som förekommit, särskilt mellan representanter för svenska och danska kemister, ha vissa riktlinjer för den nya tidskriften dragits: I varje land bör den eller de föreningar, som närmast representera de vetenskapligt arbetande kemisterna (i Sverige väl närmast Kemistsamfundet), stå som ägare och utgivare av tidskriften. Tidskriften bör, om allt går efter beräkning, kunna börja utkomma den 1 januari 1947. Tidskriften skall endast upptaga arbeten av vetenskaplig karaktär inom kemien och dess gränsområden. Tidskriftens namn bör vara »Acta chimica scandinavica». Arbetena tryckas på engelska, tyska eller franska efter författarens val. Tidskriftens innehåll skall vara helt avsett för internationell publik. I regel skola endast arbeten av skandinaviska forskare eller arbeten utförda på skandinaviska institutioner upptagas. I undantagsfall skola även andra arbeten kunna ifrågakomma, för såvitt de ha nära samband med skandinaviska forskares arbeten. Tidskriften skall ha en huvudredaktion på den plats, där tryckning och utgivning skall ske. I vart och ett av de deltagande länderna skall finnas en redaktion, vilken bl. a. har att avgöra huruvida från resp. land insända arbeten skola upptagas eller icke. Bedaktörerna skola vara oavlönade, men till huvudredaktionen skall knytas en avlönad redaktionssekreterare. Tidskriftens trycknings- och utgivningsort skall bestämmas efter affärsmässiga principer; anbud på tryckning etc. skola därför infordi as från företag i de olika länderna, vilka med hänsyn till tidskriftens karaktär kunna ifrågakomma. Det är därvid givetvis att beakta, icke blott att framställningskostnaderna bli så låga som möjligt utan också att det företag, som skall framställa tidskriften, har erforderliga resurser, icke minst med hänsyn till tidskriftens internationella spridning. Det beräknas, att den planerade tidskriften bör få ett omfång av ca 1 200 sidor/år. Format B 5 anses lämpligt. Tidskriften antages utgiven med 12 häften pr år. Den bör tryckas på gott papper och ges ett tilltalande yttre. Angående upplagans storlek se nedan. Kostnaderna för framställningen av en dylik lidskrift kunna icke på förhand exakt beräknas. Särskilt måste framhävas, att en sådan beräkning icke ens är möjlig, när offerter föreligga, då nämligen vid sättning av den typ av text, som kan beräknas förekomma, synnerligen stora tillägg göras för försvårad sättning (formler och dylikt). I anbud från större företag, som ha erfarenhet av dylik sättning, angivas sådana tillägg med olika belopp »alltefter svårighetsgrad». Den enda

42 riktiga vägen för beräkning av de verkliga kostnaderna för den planerade tidskriftens framställning torde därför vara att utgå från de verkliga tryckningskostnaderna för en existerande tidskrift av samma typ som den planerade jämförda med priserna i den offert, som gäller för den existerande tidskriftens framställning. Därvid erhålles en uppfattning om det tillägg till offertpriserna, som bör göras för försvårad sättning etc. Jämföras sedan priserna i nämnda offert med priserna i offerter på tryckning etc. av den nya tidskriften, erhålles en faktor med vilken de verkliga tryckningskostnaderna för den existerande tidskriften skola multipliceras för att ge de sannolika verkliga tryckningskostnaderna för den planerade tidskriften. H ä r följer en d e t a l j e r a d u t r e d n i n g , b a s e r a d p å offerter o c h

jämförelse

m e d existerande tidskrifter. Enligt ovanstående skulle totalkostnaden för den planerade tidskriftens framställning och distribution vid en upplaga om 2 000 ex. och ett sidoantal av 1 200 pr år bli: Textavdelningen 50 000 kronor Omslag 3 000 » Särtryck 6 000 Redaktion 9 000 » Expedition 2 000 » Benritning m. m 5 000 » Översättning m. m 5 000 » Summa 80 000 kronor Det kan här anföras, att den ovan omtalade schweiziska tidskriften Helvetica chimica acta, vilken torde få anses vara jämförbar, för 1945 haft en framställningskostnad av ca 72 000 schweizerfranken, varvid är att märka, att alla översättningskostnader bortfalla samt att kostnaderna för redaktionen (endast en sådan finnes) måste vara lägre. Formatet är också något mindre. Inkomster. Abonnemangspriset har, som redan nämnts, varit föremål för ingående diskussioner. Med hänsyn till nuvarande priser på utländska kemiska tidskrifter av liknande typ, men särskilt med hänsyn till önskvärdheten av den planerade tidskriftens spridning icke blott till institutioner utan också till enskilda kemister, är ofrånkomligt, att abonnemangspriset sättes lågt, exempelvis till 20 A 25 kronor pr årgång. Vi räkna i det följande med ett abonnemangspris av 25 kronor, vilket vi anse vara maximum. Antalet abonnenter är givetvis svårt att uppskatta; Svensk kemisk tidskrift, som f. n. tryckes i en upplaga av 1 250 ex., har ca 800 betalande abonnenter, varav de flesta äro medlemmar i Kemistsamfundet och betala 12 kronor/år. Bäkna vi för den nya tidskriften med 300 svenska abonnenter, så torde detta åtminstone för de första åren vara högt räknat. Uppskatta vi antalet abonnenter i de tre andra nordiska länderna till sammanlagt 500 och antalet utländska abonnenter till 400, så komma vi till summa 1 200 abonnenter. Större abonnentantal än detta torde man åtminstone till en början icke kunna räkna med. (Det kan då kanske synas onödigt att som ovan antagits trycka 2 000 ex., men under de första åren måste givetvis, för att tidskriften överhuvud skall bli känd, ett stort antal exemplar utdelas gratis. Upplagans storlek, när den går över 1 000 ex., spelar f. ö., som framgår av ovanstående kostnadsberäkning, endast en underordnad roll för totalkostnaden). Bäkna vi alltså med 1 200 abonnenter och ett pris av 25 kronor, så finna vi, att tidskriften bör få en inkomst av ca 30 000 kronor. Det är därvid av intresse att konstatera, att Helvetica chimica acta under 1945 haft en inkomst på abonnemang av ca 23 000 schw.fr.

43 Om den nya tidskriften skall innehålla annonser, så kan sannolikt en viss inkomst därav erhållas. Erfarenheter från andra liknande lidskrifter giva dock vid handen, att denna inkomst blir relativt liten, under det att redaktörernas resp. redaktionssekreterarens arbete blir högst betydligt ökat. Många jämförbara tidskrifter ha därför också helt avstått från annonser. Vi utgå därför här ifrån att den nya tidskriften icke skall innehålla annonser. Nödvändigt ekonomiskt understöd. Av ovanstående utredning framgår, att man iör den nya tidskriften får räkna med en totalkostnad av ca 80 000 kronor under det att inkomsterna stanna vid högst 30 000 kronor. Skillnaden (ca 50 000 kronor) måste tydligen erhållas som understöd från de fyra deltagande länderna. Vid de förda underhandlingarna har det ansetts rimligt, att tillskottet från varje land någorlunda motsvarar det sidoantal, som författare från resp. land disponera. Det är givetvis icke möjligt att förutsäga fördelningen med någon noggrannhet på förhand. Det torde emellertid av flera skäl kunna förväntas, att den största delen av utrymmet kommer att disponeras av svenska och danska kemister med någon övervikt för de svenska. Vid de underhandlingar, som förts i Köpenhamn mellan undertecknad Myrbäck och den danska tidskriftskommiltén, antogs fördelningen bli: Sverige Danmark Norge och Finland

40 % 30 % 30 %

För Sveriges del torde alltså för den nya kemiska tidskriften behövas ett tillskott på i runt tal 20 000 kronor. Frågan om möjligheten för skandinaviska kemister att publicera sina arbeten, så att de i värdig form nå den internationella vetenskapliga världen, har särskilt genom de i samband med det senaste kriget inträdda förhållandena blivit i hög grad aktuell. Det torde icke vara att räkna med, att de skandinaviska kemisterna i nämnvärd utsträckning hädanefter skola ha möjlighet att publicera i utländska lidskrifter. Det är naturligtvis också ett viktigt önskemål, att dessa arbeten publiceras på ett sådant sätt, att de såvitt möjligt ge en samlad bild av det vetenskapliga arbete, som på kemiens område presteras i våra länder. Vi finna det vara icke blott för de publicerande kemisternas del utan för hela vårt land en hederssak att så sker. En skandinavisk tidskrift bör därvid rimligtvis kunna framträda med större pondus än nationella tidskrifter kunna. Det är naturligtvis också, särskilt för icke skandinaviska abonnenter, en stor fördel, att tidskrifternas antal är så litet som möjligt. För Sveriges, möjligen också för andra skandinaviska länders del tillkommer ytterligare ett moment, som starkt talar för skapandet av den nya tidskriften och för ett understöd till densamma av allmänna medel. Naturvetenskapliga Forskningskommittén har bl. a. att beakta frågan om rationalisering av det nuvarande systemet för gradualavhandlingars publicering, så att dels de nu ofta orimliga kostnaderna för författarna nedbringas, dels att de vetenskapliga resultat, avhandlingarna innehålla, verkligen bli kända inom den vetenskapliga världen och icke som nu ofta är fallet begravas i några få bibliotek, där ingen anar deras existens. Undertecknad Myrbäck hade vid sammanträde den 3 maj d. å. i Lund inom den subkommitlé av Naturvetenskapliga Forskningskommittén, som har att särskilt syssla med publiceringsfrågor, tillfälle att framlägga de resultat angående den planerade skandinaviska kemiska tidskriften, till vilka överläggningar inom och mellan de nordiska länderna fört. Det framgick av den följande diskussionen, att man ansåg tillkomsten av den nya tidskriften betydelsefull icke blott för publiceringsfrågan i

allmänhet utan också för det av Forskningskommittén tänkta inordnandet av doktorsavhandlingarna i det normala publiceringssystemet. Då enligt Forskningskommitténs mening naturvetenskapliga doktorsarbeten hädanefter i regel skola publiseras successivt som normala tidskriftsuppsatser, är tydligen, om de eftersträvade fördelarna skola nås, nödvändigt, att tidskrifter av tillräcklig storlek, stabilitet och internationell spridning finnas. Då kemien är ett mycket stort ämne och produktionen av gradualavhandlingar inom detsamma är förhållandevis stor, ställas tydligen stora krav på de kemiska tidskrifterna. Det synes oss alltså, även med hänsyn till den sannolika utvecklingen av frågan om gradualavhandlingarnas publikation, synnerligen önskvärt, att den planerade skandinaviska kemiska tidskriften kommer till stånd, och det förefaller oss rimligt, att det understöd, som statsmakterna kunna vilja giva för underlättande av publicering av doktorsarbeten i rationell form, i vad gäller kemien särskilt kommer den planerade tidskriften till godo, varigenom författarnas svårigheter i fråga om publiceringen i huvudsak komma att bortfalla. Med tanke på den vetenskapliga forskningens betydelse för den kemiska industrien kan det synas rimligt att denna skulle vilja understöda även en rent vetenskaplig kemisk tidskrift. Möjligheterna att från den svenska kemiska industrien erhålla ekonomiskt understöd för den planerade tidskriften synas, att döma av de underhandlingar i frågan, som hittills förekommit, icke vara stora, bl. a. därför att planer finnas att grunda en svensk kemisk-teknisk tidskrift (ungefär av typen Angewandte Chemie), vilken givetvis främst skulle kunna påräkna understöd från industrien. Å and/a sidan har från vissa industrier, vilkas arbete stå särskilt nära det vetenskapliga forskningsarbetet, intresse visats även för den tänkta rent vetenskapliga tidskriften. Utan att definitiva utfästelser erhållits torde man vara berättigad att antaga att åtminstone för de första åren visst bidrag kan väntas från den kemiska industrien. Vi anse det f. n. vara möjligt att därvid räkna med ett bidrag av ca 5 000 kronor/år. För Sveriges del skulle alltså för den nya tidskriften ytterligare behövas ett understöd å ca 15 000 kronor. På ovan anförda skäl få vi härmed anhålla, alt Naturvetenskapliga Forskningskommittén ville i sitt förslag till statsmakterna upptaga ett årligt anslag till en skandinavisk kemisk tidskrift å 15 000 kronor. Kommiitén. Förhandlingarna med de övriga nordiska länderna om den skandinaviska kemiska tidskriften ha tyvärr ännu ej hunnit avslutas i tid för alt forskningskommittén skulle kunna framlägga ett definitivt förslag. Det synes emellertid uppenbart, att om av något skäl en dylik skandinavisk tidskrift ej kan komma till stånd, det torde bliva nödvändigt att med det snaraste starta en svensk sådan, eventuellt genom utvidgning av den redan existerande, men lokalt betonade Svensk kemisk tidskrift. Ovan angivna kostnadsberäkning, som ungefär motsvarar vad som erfordras för de från svenska institutioner stammande arbetena, skulle rimligtvis approximativt gälla även i detta fall. Kommittén anser det därför befogat att under alla omständigheter räkna med ett anslagsbehov från staten av ca 15 000 kronor per år för en kemisk tidskrift, skandinavisk eller svensk. Skandinavisk tidskrift för paleontologi. Beträffande behovet av en skandinavisk paleontologisk skriftserie ha föreståndaren för paleontologiska institutionen vid Uppsala universitet, profes-

16 sor G. Säve-Söderbergh, samt föreståndaren för Naturhistoriska riksmuseets paleozoologiska avdelning, professor E. Stensiö, i en gemensam skrivelse till kommittén anfört i huvudsak följande: Utforskningen av de fossila djur- och växtgrupperna, deras byggnad och släktskapssammanhang har under de senaste decennierna bedrivits med särskilt stor intensitet i de tre skandinaviska länderna. Speciellt inom vertebratpaleozoologien har ett mycket starkt uppsving varit märkbart och de skandinaviska forskningsresultaten väckt stor internationell uppmärksamhet. Emellertid har hittills ett lämpligt allmänt forum för publicering av dessa resultat saknats. Den paleozoologiska forskningen arbetar, som namnet anger, i främsta rummet med rent zoologiska problemställningar, och dess publikationer äro i första hand avsedda för en zoologisk publik. Härav följer, att en publicering i geologiska tidskrifter icke är lämplig, då zoologiska institutioner i regel icke kunna förutsättas hålla tidskrifter med övervägande geologiskt innehåll och zoologiska forskare ofta icke regelbundet läsa eller ens ha bekväm tillgång till sådana tidskrifter. Å andra sidan bildar det paleozoologiska arbetet en nödvändig grundval för många geologiska undersökningar av stratigrafisk natur, och de geologer, som syssla härmed, behöva också tillgång till fossilbeskrivningarna, även om dessa ursprungligen äro gjorda i rent zoologiskt syfte. En publicering i vanliga zoologiska publikationsserier är därför heller icke den lämpligaste ur spridningssynpunkt, då geologerna ju icke kunna beräknas hålla serier, som övervägande behandla nutida djur. Den mest praktiska lösningen av dessa svårigheter synes vara en särskild paleozoologisk publikationsserie. Med hänsyn till ämnets speciella karaktär torde spridningen väsentligt underlättas, om en gemensam serie utgives från de tre skandinaviska länderna. Detta kan desto lättare ske, då de skandinaviska paleozoologerna sedan länge bedrivit ett intensivt, friktionsfritt och rikt givande samarbete. Vid det besök i Sverige, som chefen för Paleontologisk Museum i Oslo, professor A. Heintz, nyligen gjorde, höllos konferenser i denna fråga med undertecknade och professor Halle vid Riksmuseets Paleobotaniska avdelning, och överenskommelse träffades att söka grunda en skandinavisk paleontologisk tidskrift, till en början avsedd för paleozoologiska publikationer, men med möjligheten öppen att sedermera utvidga den till att innefatta både en paleozoologisk och en paleobotanisk serie, utgivna både separat och tillsammans, så att zoologiska institutioner kunna hålla den paleozoologiska, botaniska institutioner den paleobotaniska serien. Det förutsattes, att varje land bidrager ekonomiskt i proportion till vad det låter trycka i tidskriften, och att denna utges icke på bestämda tider utan i den takt tillgång på goda manuskript och tryckningsanslag medgiva. Kommittén anser det framlagda förslaget väl motiverat och tillstyrker startandet av en dylik tidskrift. I fråga om dess omfång, kostnaderna därför och sättet för dess finansiering kan följande nämnas. Professor SäveSöderbergh beräknar omfånget till omkring 600 sidor (jämte 30 planscher) per år, varav ungefär hälften från Sverige. Enligt av honom verkställd kostnadsberäkning (tryckningskostnader 450 kronor per 16-sidigt textark och 120 kronor per plansch) skulle tryckningskostnaderna per årgång uppgå till drygt 20 000 kronor. 1 Övriga kostnader anser kommittén kunna uppskattas bli proportionsvis mycket lägre än för den kemiska tidskriften, bl. a. 1 Med kostnaden för planscherna fördelade på textarken såsom gjorts vid beräkningen av kostnaderna för riksmuseets tryck framkommer här en kostnad av ca 34 kr per sida.

46 enär den paleontologiska, som väsentligen kommer att innehålla större arbeten, bör bli väsentligt lättare att redigera. För dylika kostnader räknar kommittén med 6 000 kronor. En paleontologisk tidskrift kan ej räkna med något stort antal abonnenter. Inkomsterna torde ej kunna sättas högre än till 6 000 kronor. Av återstående belopp skulle alltså hälften eller omkring 10 000 kronor behöva täckas genom statsbidrag från svensk sida.

Skandinavisk tidskrift för växtfysiologi. De botaniska disciplinerna i vårt land äro ovanligt rikt utrustade med publikationer. Ett av vetenskapsakademiens »Arkiv» är ägnat botanik; två föreningstidskrifter utgivas, nämligen »Botaniska notiser» av Lunds botaniska förening och »Svensk botanisk tidskrift» av Svenska botaniska föreningen; tre institutionsserier finnas, nämligen Bergianska stiftelsens »Acta Horti Bergiani», Göteborgs botaniska trädgårds »Acta Horti Gothoburgensis» och den för de båda botaniska universitetsinstitutionerna i Uppsala (institutionen för fysiologisk botanik och institutionen för systematisk botanik) gemensamma serien »Symbohe Botanical Upsalienses». För växtgeografien i vidsträckt bemärkelse finnes »Acta Phytogeographica Suecica», utgiven av Svenska växtgeografiska sällskapet och samtidigt i viss mån institutionsorgan för växtbiologiska institutionen i Uppsala. Även den genetiska tidskriften »Hereditas», utgiven av Mendelska sällskapet och samtidigt i betydande utsträckning institutionsorgan för genetiska institutionen i Lund, må omnämnas i detta sammanhang, då den övervägande behandlar botanisk genetik. Trots denna mångfald av publikationer äro tryckningssvårighelerna inom botaniken icke mindre utan snarare större än inom flertalet andra naturvetenskapliga ämnen, och de botaniska publikationsserierna äro i behov av starkt ökade anslag. På något undantag när ha samtliga tillfrågade representanter för ämnets fysiologiska del framhållit som en synnerligen kännbar brist, att ett särskilt organ saknas för växtfysiologiska uppsatser. De tre institutionsserierna publicera endast arbeten, utförda vid resp. institution, och av dessa är »Symbolae» en utpräglad monografiserie, i vilken endast undantagsvis arbeten på mindre än 2 a 3 ark tryckas. De båda andra institutionsserierna utgivas av botaniska trädgårdar och kunna redan av denna anledning ej tänkas publicera fysiologiska uppsatser i nämnvärd utsträckning. De återstående tre serierna äro av blandat botaniskt innehåll. De två föreningstidskrifterna finansieras väsentligen genom medlemsavgifter, och då de botaniskt intresserade amatörerna utgöra en betydande del av medlemmarna, bli dessa tidskrifter de naturliga organen för floristiska och taxonomiska uppsatser, ehuru arbeten från botanikens alla övriga grenar influtit i dem i den mån tidskrifternas ekonomi tillåtit detta. »Arkiv för botanik»

17 har i viss mån kommit att bli naturhistoriska riksmuseets publikationsorgan och bör enligt kommitténs mening alltjämt förbli så. Kommittén motiverar nedan, varför den ej anser sig kunna förorda startandet av en riksmuseets egen serie. »Arkiv för botanik» innehåller taxonomiska arbeten, utförda vid riksmuseet eller grundade på museimaterial därifrån. Taxonomiska och floristiska arbeten av så speciell natur eller avseende så fjärran länder, att föreningstidskrifterna ej lämpa sig för dem, ha också kommit att få sitt organ i »Arkivet». Svenska växtfysiologiska arbeten ha tidigare i stor utsträckning publicerats i tyska tidskrifter. Växtfysiologien är en mycket livaktig vetenskapsgren med egna arbetsmetoder och egen problemställning. Den har i regel, åtminstone vid alla större universitet, egna institutioner. De växtfysiologiska uppsatserna äro ofta till omfånget relativt små, varför de löpa risk att »drunkna» i tidskrifter av blandat innehåll. Man kan icke heller förutsätta, att växtfysiologiska institutioner i utlandet skola kunna hålla alla botaniska serier från Skandinavien, i vilka växtfysiologiska uppsatser mer eller mindre sporadiskt ingå. För våra övriga botaniska publikationsserier synes det varken ekonomiskt eller med hänsyn till deras spridning innebära något avbräck, om växtfysiologien finge en egen tidskrift. Kommittén är därför beredd tillstyrka startandet av en sådan. Professor H. Burström har på kommitténs uppdrag företagit vissa närmare utredningar och funnit livligt intresse även i övriga nordiska länder för en skandinavisk tidskrift för växtfysiologi, organiserad i huvudsak på samma sätt som den ovan omtalade kemiska. Omfånget beräknar han till ca 550 sidor per år, varav omkring 250 från Sverige. På grundval av kostnadsberäkningarna för den kemiska tidskriften kunna tryckningskostnaderna uppskattas till ca 20 000 kronor. På grund av tidskriftens väsentligt mindre omfång torde redigeringsarbete o. d. kunna hållas mycket billigare. Kostnaderna härför uppskattas till 10 000 kronor. En växtfysiologisk tidskrift kan aldrig beräkna få lika stor prenumerantkrets som en kemisk. Prenumerationsavgiflerna synas dock böra kunna inbringa 10 000 kronor. Av den återstående kostnaden, 20 000 kronor, skulle bortemot hälften falla på Sveriges lott. Kommittén tillstyrker med hänvisning till det ovan anförda startandet av en skandinavisk iidskrift för växtfysiologi och beräknar dess årliga behov av svenskt statsunderstöd till 10 000 kronor.

Acta zoologica. Inom zoologien föreligger ett betydande behov av en central tidskrift. Enligt denna utredning, som verkställts av professor / . Runnström, skulle detta mål kunna nås genom en reorganisering av den redan existerande tid-

LS skriften Acta zoologica. P r o f e s s o r R u n n s t r ö m s u t r e d n i n g h a r givit följande resultat. Denna tidskrift grundades år 1920 i syfte dels att bereda svenska zoologer utvidgade publiceringsmöjligheter, dels att i någon mån bidraga till att sammanföra den efter förra världskriget splittrade internationella zoologiska forskningen. Hittills ha 26 årgångar utkommit. Av det totala sidantalet 10 486 ha 4 593 disponerats för 74 svenska avhandlingar (varav 14 gradualavhandlingar), medan ej mindre än 5 893 innehållit 121 avhandlingar av utländska vetenskapsmän. Nedanstående tabell ger en sammanställning av storleken av bidragen från olika länder. Tabell 2. Aeta zoologica årgång 1—26. (Bidragens fördelning och omfång). Sverige Ryssland Schweiz USA Tyskland Holland Österrike Danmark England Syrien Palestina Italien Tjeckoslovakien Sydafrika Belgien Irland Norge Ungern

74 43 18 15 11 7 6 3 3 3 2 2 2 2 i 1 1 1

4 593 1801 1927 544 589

172 182 117 121 HO 41 57 70 42 0 18 14 5fi

Kostnaderna för framställning och distribution ha uppgått till sammanlagt 263 945 kronor, medan inkomsterna inklusive statsbidrag, som åtnjutits sedan 1922, stannat vid 137 277 kronor. Bristen har sålunda blivit sammanlagt 126 668 kronor, vilket belopp välvilligt täckts av Albert Bonniers förlag. Från och med 1940 (21 :a årgången) har tidskriften emellertid ej åtnjutit förmånen av ekonomiskt stöd från förlaget. Den brist, som under de senaste sex åren uppstått, har täckts huvudsakligast genom anslag från olika stiftelser och fonder samt genom bidrag från enskilda personer, varibland författarna. En bidragande orsak till den försämrade ekonomien har givetvis även vant den minskning av abonnentantalet, som kriget medfört. En oundviklig följd av den försämrade ekonomien har varit en stark inskränkning av årgångarnas volym. Underhandlingar ha förts med Albert Bonniers förlag, som förklarat sig villigt att äter inträda som utgivare under förutsättning av att ett tillräckligt statsanslag beviljas. Den nuvarande redaktionen räknar med att ett omfång av ca 45 tryckark per årgång snart skall visa sig behövligt. Framställning och redaktionskostnader härför har beräknats uppgå till ca 27 000 kronor. Man räknar med att inom de närmaste åren få 200—250 prenumeranter. Nettoinkomsten per band skulle bli ca 50 kr. Ett årligt statsanslag på ca 17 000 kronor skulle vara nödvändigt under dessa förhållanden. Möjligen kommer omfånget ej omedelbart att stiga till det nämnda, varigenom kostnaderna reduceras. Å andra sidan bör under första åren provhäften o. d. utsändas för att befordra spridningen. Acta Zoologica avses bibehålla sin internationella karaktär, dvs. mottaga bidrag på engelska, franska eller tyska från forskare i alla länder, men samtidigt få en företrä-

49 desvis skandinavisk inriktning med en redaktionskommitté, bestående av representanter för Sverige, Norge, Danmark och Finland. En av medlemmarna i redaktionskommittén skulle vara huvudredaktör och ha en redaktionssekreterare vid sin sida. Till att börja med borde tidskriftens grundare, professor Nils Holmgren, vara huvudredaktör. Förberedande överläggningar ha förts om ekonomiska bidrag till Acta Zoologica från grannländerna och sannolikt kommer härigenom det svenska statsbidraget att kunna minskas något. Acta Zoologica har hittills stått öppen för alla grenar av zoologi utom ren systematik. I fortsättningen skulle så också bli fallet. Tidskriften skulle alltså bli ett organ för jämförande anatomi och utvecklingshistoria, experimentell morfologi, jämförande fysiologi, ekologi och djurgeografi samt systematik i den man den kastar ljus över frågor rörande artbildning och anpassning. Taxonomisk-systematiska arbeten synas böra hänvisas till vetenskapsakademiens Arkiv för zoologi. Önskvärt vore därvid någon förstoring av formatet på Arkiv för zoologi, varigenom fördelar skulle vinnas för avbildningar i texten och planscher. Förmånligt vore om alla zoologiska tidskrifter hade samma format, delta med hänsyn till att de under sådana förhållanden lättare skulle låta sig bindas samman till meddelanden från institutionerna. Kommittén finner, att Acta zoologica g e n o m en r e o r g a n i s a t i o n efter d e h u v u d l i n j e r , s o m o v a n angivits, b ö r k u n n a fylla en viktig uppgift för s k a n d i n a v i s k n a t u r f o r s k n i n g . / anslutning till den ovan refererade utredningen anser kommittén, att behovet av svenskt statsunderstöd bör beräknas till ca 17 000 kronor per år.

Sammanfattning av behovet av statsbidrag till s k a n d i n a v i s k a

tidskrifter.

K o m m i t t é n h a r s å l u n d a b e r ä k n a t b e h o v e t a v s t a t s b i d r a g till de o v a n tills t y r k t a s k a n d i n a v i s k a t i d s k r i f t e r n a p å följande sätt: Tabell 3. Statsbidrag till skandinaviska tidskrifter. Tidskrift i cellfysiologi 8 000 kr » » ekologi (5 000 » » » kemi 15 000 » » » paleontologi 10 000 » » » växtfysiologi 10 000 » Acta zoologica 17 000 » Summa (50 000 » Även o m de ovan f ö r o r d a d e n y a tidskrifterna ej o m e d e l b a r t k o m m a till s t å n d , föreligger s a m m a b e h o v a v e k o n o m i s k t u n d e r s t ö d för p u b l i c e r i n g a v i f r å g a v a r a n d e p r o d u k t i o n i n o m l a n d e t . Av de l ä m n a d e r e d o g ö r e l s e r n a f r a m g å r för k e m i e n s del, a t t en s v e n s k tidskrift k o m m e r a t t s t a r t a s , d ä r e s t p l a n e r n a på en s k a n d i n a v i s k a v ett eller a n n a t s k ä l ej skulle k u n n a förverkligas. För ö v r i g a ä m n e n s del m å s t e p u b l i k a t i o n e r n a i n g å i r e d a n exister a n d e svenska p u b l i k a t i o n s s e r i e r o c h k o m m a s å l u n d a att ställa m o t s v a r a n d e k r a v på dessas p u b l i c e r i n g s k a p a c i t e t . 4—617!07

50 En allmänt naturvetenskaplig, medicinsk oeh teknisk tidskrift Som ovan antytts, ha vissa andra nya tidskrifter varit under diskussion och utredning, ehuru ej så detaljerade planer föreligga eller så allmän enighet bland intresserade parter kunnat åvägabringas, som i fråga om de ovan tillstyrkta tidskrifterna. På grund av det allmänna intresse, som är förknippat med en allmänt naturvetenskaplig, medicinsk och teknisk tidskrift, anser sig kommittén dock böra lämna en utförligare redogörelse för planerna å en sådan. Förslag har framkommit om utgivandet av en tidskrift, exempelvis med titeln »Science in Scandinavia», avfattad huvudsakligast på engelska och med uppgift att meddela översikter av vetenskapliga resultat, ge inblick i de skandinaviska institutionernas organisationsförhållanden, meddela personalia (utnämningar, förflyttningar, dödsfall o. d.), referera viktigare skandinaviska arbeten och lämna bidrag till diskussioner av allmänna vetenskapliga frågor samt till vetenskapens historia. Slutligen skulle den innehålla korta sakliga originalmeddelanden. Även om tidskriften avfattas på engelska, skulle den säkerligen bli en viktig förmedlare av informationer för skandinaviska läsare. I sin mån skulle denna tidskrift utgöra ett led i skandinavisk kulturpropaganda, men den skulle också vara ett organ för artiklar av mer allmän art, som ofta ej lämpa sig för specialtidskrifter. Det kan exempelvis gälla framläggandet av vissa synpunkter, som inställt sig under genomförandet av ett vetenskapligt arbete eller vid genomgång av litteraturen på ett visst område, synpunkter som kanske ännu ej kunna stödja sig på ett omfattande bevismaterial men som icke desto mindre kunna verka synnerligen stimulerande. Man kan även tänka sig att h ä r ventilera frågor rörande de olika vetenskapernas begreppsbildning och logiska metodik och att belysa vetenskapens ställning till samhället ävensom den vetenskapliga verksamhetens psykologi. Det blir naturligtvis redaktionens sak att utöva nödig kritik vid publicering av allmänna artiklar av antydd art, men att sådana ha en stor uppgift att fylla vid sidan av de artiklar, som behandla mer speciella ämnen, är uppenbart. Den föreslagna tidskriften måste ha en rätt omfattande redaktionsstab, då den skall representera så många olika vetenskapsgrenar. En naturvetenskaplig, en teknisk och en medicinsk redaktör bör utses i vartdera Sverige, Danmark, Norge och Finland. Dessutom bör en huvudredaktör finnas i det land från vilket tidskriften utges. Redaktörerna å sin sida böra i varje land ha sina kontaktmän, representerande olika vetenskaper. För utgivande av ifrågavarande tidskrift måste kontakt sökas med ett större förlag. Det är otvivelaktigt, att en tidskrift som den föreslagna bör kunna drivas upp så, att den bär alla tryckningskostnader eller en större del av dessa. Ä andra sidan torde de redaktionella omkostnaderna bli betydande. Redaktionsstaben måste uppbära ersättning för sitt arbete och artik-

51 larna, med undantag för de korta vetenskapliga originalmeddelandena, honoreras. Å andra sidan bör utstyrseln hållas enkel och plats även beredas för annonsering. Härför skulle säkerligen firmor med internationell kundkrets intressera sig. Med 10 häften om året, varje häfte omfattande två 16-sidiga ark jämte omslag och en upplaga på 5 000 exemplar, skulle framställningskostnaderna enligt anbud från ett förlag bli 36 400 kronor per år. Härtill komma emellertid arvoden till redaktion och författare. Vid ett försäljningspris av 25 kronor per årgång, vilket — efter avdrag av återförsäljarrabatter och distribution — endast skulle ge 12-50 kronor netto blir inkomsten 12 500 kronor för varje försålt tusental. Kommittén finner det framställda förslaget beaktansvärt, men att ännu återstår ett betydande arbete, innan planläggningen av denna tidskrift är avslutad. Om en dylik tidskrift redigeras väl, bör den kunna få en betydande både interskandinavisk och internationell spridning, varigenom en större del av framställningskostnaderna borde täckas. Det skulle här vara fråga om en mycket effektiv form av kulturpropaganda, som vore värd statligt understöd. Frågan om en egen publikationsserie för naturhistoriska riksmuseet. Föreståndarekollegiet vid naturhistoriska riksmuseet har i en PM av december 1944 ifrågasatt startandet av en riksmuseets egen publikationsserie eller lämpligen två (en i 8:o och en i 4:o) på samma sätt som jämförliga utländska museers tryck ofta äro sammanförda i en eller flera särskilda publikationsserier. I fråga om behovet och omfånget av en dylik serie anföres följande: Svårigheten att få vetenskapliga avhandlingar offentliggjorda drabbar i särskilt hög grad riksmuseet. Systematiskt-biologiska och paleontologiska arbeten kräva med nödvändighet betydligt större genomsnittligt utrymme än de flesta andra, och kanske framförallt ett rikhaltigt illustrationsmaterial. De forskningsriktningar, som äro representerade vid riksmuseet, äro därför mycket ogynnsammare ställda i konkurrensen om tryckningsmöjligheterna än de matematiskt-exakta och experimentella forskningsgrenania, som i regel kunna meddela resultaten av stora och viktiga undersökningar inom ett jämförelsevis ringa omfång. För riksmuseet är det av yttersta vikt, att denna fråga löses. Er.dast genom att vetenskapligt undersökas kunna riksmuseets samlingar bliva till avsedd nytta; utarbetande av vetenskapliga avhandlingar är därför en museets huvuduppgift. Instruktionen ålägger uttryckligen föreståndarna att »driva vetenskaplig forskning och offentliggöra dess resultat», och samma skyldighet bör även tillkomma museiassistenterna. Under sådana förhållanden torde statsmakterna även böra sörja för medel att publicera resultaten av arbetet, vilket eljest blir meningslöst. Det har visserligen hittills varit möjligt att i stort sett publicera alla avhandlingar, som utarbetats vid riksmuseet eller behandlat dess samlingar. Men svårigheterna ha blivit allt större, och under senare år ha tjänstemännen ofta varit anvisade att på ett eller annat sätt själva söka skaffa medel för att trycka större avhandlingar. Många särskilt stora arbeten ha av olika anledningar kunnat offentliggöras i utländska publikationsserier, särskilt i Danmark, Norge, Tyskland och Kina, men denna utväg torde

52 för lång tid framåt vara stängd och kan över huvud taget sällan komma i fråga annat än när det gäller utländskt material. Under åren 1936—1939 publicerades i genomsnitt per år 2 000 trycksidor avhandlingar, som utarbetats vid riksmuseet eller äro grundade på dess samlingar.1 De voro till rätt stor del i 4:o (även stor d:o) och åtföljdes av i medeltal 135 planscher och talrika textfigurer; flera aV de största arbetena trycktes i utlandet. För motsvarande normala årliga tryck (2 000 trycksidor med 135 planscher, i 8:o och 4:o) skulle enligt en mycket approximativ och preliminär uppskattning av Almqvist & Wiksell erfordras omkring 73 000 kronor. Kommittén. Det måste givetvis förutsättas, att vid riksmuseet utförda arbeten, även om en egen publikationsserie funnes, till ej ringa del komme att tryckas i andra publikationsserier, vilka i de speciella fallen vore mera lämpade som organ därför. E n riksmuseets egen serie skulle ändock — förutom mineralogi — omfatta botanik och zoologi, visserligen huvudsakligen taxonomi, men sådan avseende alla grupper av såväl recenta som fossila former från alla delar av världen. Visserligen finnas vetenskapliga skriftserier (Vetenskapsakademiens »Handlingar», Vetenskapssocietetens »Nova Acta» m. fl.) av lika eller än mer blandat innehåll, men dessa serier äro i allmänhet av stort format (4:o). Även om vetenskapernas fortskridande differentiering och strävandena mot en berättigad rationalisering i allmänhet gjort dylika serier otidsenliga, kunna de försvara sin ställning som publikationsorgan för sådana arbeten, där det stora formatet är till väsentlig fördel. Dylika fall äro dock så pass sällsynta, att det knappast vore tänkbart att i Sverige eller ens i Skandinavien ha en serie av stort format för varje gren av naturvetenskapen. Att starta en ny serie eller två nya serier (varav en i stort format) synes kommittén föga tillrådligt. Däremot delar kommittén helt föreståndarekollegiets mening, att »det vore rimligt att staten i stort sett själv svarar för offentliggörande av resultaten av det arbete som å tjänstens vägnar utföres vid riksmuseet». Detta h a r tidigare i viss utsträckning använt vetenskapsakademiens skriftserier som publikationsställe för sina arbeten. Så synes lämpligen och till större omfattning kunna ske även i fortsättningen. Om man antager att omkring 2/3 av museets vetenskapliga produktion (dvs. årligen ca 1 750 sidor) bör publiceras i akademiens serier, skulle sålunda ett årligt statsbidrag härför av uppskattningsvis 65 000 kronor vara erforderligt. Sedan gammalt har å riksmuseets stat ingått ett mindre anslag som »Bidrag till kostnaderna för framställning av planscher och tryckning av publikationer», vilket anslag under budgetåren 1938/39—1939/40 utgick med 4 000 kronor, och, sedan det under krigsåren varit helt indraget, innevarande budgetår ånyo upptagits till 4 000 kronor. Om kommitténs förslag om ett naturvetenskapligt »lärdaverksanslag» genomföres, synas skäl knappast föreligga att bibehålla det särskilda anslaget till riksmuseet. — Att riks1 Enl. den senare verkställda utredningen av publiceringsverksamheten under aren 19301939 utgjorde riksmuseets medelproduktion per år 2 600 s.

53 museets publiceringsbehov hittills trots brist på särskilda medel kunnat fyllas så pass väl som skett, beror på en rad speciella omständigheter, bland vilka särskilt m å framhållas, att de största och dyrbaraste publikationerna kunnat tryckas i utländska serier, en utväg som nu torde vara spärrad för en oviss följd av år. Kommittén finner sålunda ett statsbidrag till naturhistoriska riksmuseet för publicering av dess vetenskapliga produktion på 65 000 kronor per år behövligt. Översikt över det totalt behövliga ekonomiska stödet åt naturvetenskaplig publiceringsverksamhet. I fråga om de hittills nämnda publikationsserierna ha förhållandena låtit sig relativt väl överblickas, men även för dessa äro de av kommittén anförda kostnaderna ej att betrakta som preciserade förslag till tryckningsbidrag utan blott som material för beräkning av ett anslag till stöd åt den naturvetenskapliga publikationsverksamheten (se s. 57). Kommittén förutsätter sålunda, att medel skola utdelas ur ett sådant anslag efter motiverade ansökningar. Med den metod för utdelningen, som nedan (s. 59) föresläs, bör den utdelande myndigheten få större möjlighet att avväga fördelningen av de tillgängliga medlen, än som hittills varit fallet vid utdelning av medel ur lärdaverksanslaget. De behov av medel, som skola tillgodoses genom det ovannämnda anslaget, utföras alltså av kostnaderna för de föreslagna skandinaviska tidskrifterna, för riksmuseets publiceringsverksamhet samt för stöd åt övrig naturvetenskaplig publiceringsverksamhet. De statliga medel, som hittills stått till buds för detta senare ändamål, utgöras egentligen endast av naturvetenskapernas del i lärdaverksanslaget, då ju anslaget till doktorsavhandlingarna endast innebär, att pliktexemplaren betalas av staten. Den summa, som hittills utgått från lärdaverksanslaget, 36 300 kronor (se s. 31), har emellertid varit helt otillräcklig och har intet intresse som utgångspunkt för e n uppskattning av storleken av de behov, den är avsedd alt täcka. Kostnaden for ett års naturvetenskapliga doktorsavhandlingar har på s. 34 beräknats till ca 100 000 kronor. Icke heller denna siffra kan användas vid ett försök att summera de föreliggande behoven, då frågan om doktorsavhandlingarna genom kommitténs förslag i kapitel 1 kommer i ett helt nytt läge. Det är sålunda mycket svårt alt beräkna storleken av det behövliga anslaget genom summation av ett antal olika delposter (jfr dock s. 57). En annan möjlighet är att söka komma fram till en siffra för den totala kostnaden för publiceringen av vår naturvetenskapliga produktion samt att därur söka uppskatta storleken av det behövliga statsbidraget. Då den nedan föreslagna naturvetenskapliga publiceringsnämnden varit i funktion ett eller ett par år, komma helt andra möjligheter till bedömning av anslags-

54 behovets storlek att föreligga och då bör frågan upptagas till förnyad och mera definitiv behandling. Som utgångspunkt för beräkningen av det totala anslagsbehovet skulle en säker siffra å hela den svenska naturvetenskapliga produktionen vara av grundläggande betydelse. Såsom i inledningen till detta kapitel framhållits, står emellertid ej en sådan att få med önskvärd grad av noggrannhet. Enligt svaren å kommitténs rundskrivelse till de naturvetenskapliga institutionerna ha under tioårsperioden 1 juli 1929—30 juni 1939 dessa institutioner vid universiteten och Stockholms och Göteborgs högskolor producerat i runt tal 14 000 sidor årligen. 1 Produktionen från Naturhistoriska riksmuseet uppgick vid samma tid till omkring 2 600 s. årligen. Produktionen från Stockholms observatorium, Bergianska trädgården, nobelinstituten och andra vetenskapsakademien närstående institutioner ävensom den till naturvetenskaplig grundforskning hörande delen av produktionen från teoretiska institutioner vid våra fackhögskolor (t. ex. de tekniska högskolorna, Skogshögskolan, Lantbrukshögskolan) är av ganska betydande omfång. Särskilt i de biologiska ämnena och deras floristiska resp. faunistiska, taxonomiska och ekologiska grenar, men även i grenar sådana som embryologi m. fl. kommer en både vetenskapligt mycket betydelsefull och kvantitativt ganska ansenlig produktion från våra läroverk genom deras vetenskapligt ofta mycket aktiva lärare. Allt som allt torde den naturvetenskapliga produktionen i vårt land kunna uppskattas till omkring 25 000 sidor per år, motsvarande en tryckningskostnad av ca 150 000 kronor. Det är givet, att ej hela denna produktion kan, eller ens bör, tryckas inom landet. Det är ett uppenbart svenskt intresse, att våra prestationer p å det vetenskapliga området bli publicerade i det organ, som är bäst ägnat att ge dem möjligast vida spridning bland den krets av fackmän, som resp. arbete vänder sig till. Men det är ett lika uppenbart nationellt intresse, att våra vetenskapliga insatser framträda i samlad form i högklassiga inhemska (eller skandinaviska) publikationsserier med internationell spridning. Tidigare ha otvivelaktigt en större del av den svenska naturvetenskapliga produktionen än vad som varit lämpligt tryckts utom landet (och utom Skandinavien). Orsaken härtill har främst varit otillräckliga publiceringsmöjligheter inom landet. I vissa fall ha lämpliga serier helt saknats, i andra fall ha de existerande serierna av brist på medel ej haft tillräcklig kapacitet. Som redan antytts äro förhållandena synnerligen bekymmersamma i vissa av de ämnen, där en mera betydande del av produktionen tidigare tryckts i utlandet. De tyska serierna ha upphört för en oviss framtid, de engelska och amerikanska serierna äro överhopade med inländska bidrag och dessa länder lida liksom nästan alla länder av svår pappersbrist. Detta bidrager 1 Från 5 institutioner ha inga svar ingått, från några institutioner äro svaren intetsägande och några ha reserverat sig lör ev. uteglömda uppsatser. Principerna för medtagande av uppsatser synas också vara något växlande. Siffran är därför blott approximativ.

55 »ill att de anglosaxiska serierna f. n. äro mindre hågade än eljest att mottaga bidrag från Sverige. I Schweiz och Nederländerna ha under det senaste året vissa internationella tidskrifter startats med uppgift att fylla luckorna efter de tyska tidskrifterna. Det är önskvärt, att även vårt land gör insatser i detta avseende och därigenom hävdar vår kulturella standard. Vissa ledande internationella tidskrifter äro rena förlagsartiklar, för vilka alla kostnader täckas av prenumerationsavgifter. Att emellertid rena förlagspublikationer ej alltid äro de ur vetenskapens synpunkt förmånligaste framgår tydligt av utvecklingen i Tyskland under de senaste decennienia. Till följd av att en rad vetenskapliga serier måste bära sig rent affärsmässigt, måste ett så högt pris åsättas dem, att de flesta privatpersoner och många bibliotek tvungos upphöra abonnera å dem. Det sjunkande abonnentantalet medförde ytterligare stegring, och till slut hade priserna nått en sådan höjd, att många bibliotek tvingades avstå från abonnemang. En sådan utveckling är givetvis ur vetenskapernas synpunkt mycket beklaglig, ty även om arbetet sålunda teoretiskt finnes tillgängligt för varje forskare, vållar alltid rekvisition från bibliotek å annan ort tidsspillan. Risken ökas också, att publikationen kan vara utlånad till annan forskare. Det är sålunda av stor vikt att de vetenskapliga publikationernas pris kan sättas så lågt, att intresserade institutioner och bibliotek kunna hålla dem. Ett understöd till en vetenskaplig publikationsserie innebär alltså samtidigt ett indirekt stöd åt landets institutioner och bibliotek. Det är å andra sidan att eftersträva, att tidskrifterna småningom i möjligaste mån komma att bära sina egna kostnader. Även från spridningens synpunkt är ett stort abonnentantal att eftersträva. Statsbidraget bör sålunda i fråga om prenumerationstidskrifterna successivt kunna nedbringas. Man kan dock knappast hoppas, att rent vetenskapliga tidskrifter annat än undantagsvis kunna bli helt självförsörjande. Under de första åren måste en nystartad tidskrift alltid vidkännas betydande utgifter för provtryck, provhäften och liknande, varigenom tidskriften skall göras känd i den vetenskapliga världen. På ett publikationsområde har svensk naturvetenskap och svensk vetenskap överhuvud alltid intagit en mera tillbakaskjuten plats än vad som motsvarar vår vetenskapliga standard, nämligen i fråga om läro- och handbokslitteraturen. Svenska vetenskapsmän ha sällan velat ägna sin tid och sina krafter åt sådant författarskap, och om de gjort det, har produkten oftast utgivits blott i kompendieform eller influtit som del i utländska (särskilt tyska) handböcker. Att publikationssvårigheterna inom landet varit en av huvudorsakerna härtill torde ej kunna betvivlas. Att åstadkomma en förändring härutinnan är likaledes ej blott ett vetenskapligt utan också ett allmänt nationellt intresse. Då kommittén efter ingående överväganden stannar vid att förorda ett .statsanslag å 300 000 kronor för naturvetenskaplig publiceringsverksamhet,

56 har den bl. a. vägletts av följande tankegång. Tryckningskostnaderna efter nuvarande prisläge för de senaste förkrigsårens svenska naturvetenskapliga produktion kan efter grov uppskattning beräknas till 750 000 kronor per år. Om 3/4 av produktionen antages böra publiceras inom landet eller ingå i skandinaviska serier — och detta torde få anses lågt räknat — skulle tryckningskostnaderna härför uppgå till bortemot 600 000 kronor. Hälften härav anses kunna finansieras genom försäljning (prenumeration, medlemsavgifter e. d.), under det att den andra hälften måste täckas genom understöd i ena eller andra formen. Hur mycket, som bör och kan erhållas från donationsfonder o. d., är omöjligt att med någon grad av säkerhet uppskatta. De senaste åren ha fonder, för vilka understöd av publicering är blott en bland flera uppgifter, i större omfång än som varit förenligt med fondernas övriga syften måst lämna tryckningshjälp. Även om den vetenskapliga produktiviteten under krigsåren av olika anledningar visat en nedgående tendens, torde den innevarande år ha ej endast uppnått utan även överstigit förkrigsnivån. En ökad produktivitet på läro- och handbokslitteraturens område bör också eftersträvas. De ovan anförda tryckningskostnaderna utgöra ej heller samtliga publiceringskostnader, som åvila ett svenskt naturvetenskapligt arbete, utan såsom ovan påpekats tillkommer i regel kostnader för översättning (resp. språkgranskning) och ofta kostnader för illustrationsmaterialets färdigställande. Kommittén anser det självklart, att dessa kostnader ej skola behöva betunga författaren, och förutsätter, att dessa kostnader som regel skola kunna bestridas av den institution, där arbetet utförts. För omfångsrikare arbeten kunna dessa kostnader emellertid stiga till sådana belopp, alt institutionerna ej mäkta betala dem av sina ordinarie anslag. Som ovan framhållits, härstammar också en viss del av produktionen — särskilt inom de biologiska ämnena — från vetenskapsmän, som ej äro knutna till någon institution, förfogande över medel för dylikt ändamål. I viss utsträckning komma naturligtvis i framtiden liksom hittills översättnings- och illustrationskostnader att täckas genom bidrag från donationsfonder och liknande, men det synes kommittén skäligt, att det föreslagna publiceringsanslaget i mån av behov skall få användas även för dylikt ändamål. Det må vidare erinras om att man till en början måste räkna med ansökningar till avsevärda belopp enbart för att bestrida kostnaderna för tryckning av de talrika och stora arbeten, som måst lagras i brist p å medel för publicering. Som exempel härpå kan nämnas, att geografiska institutionen i Uppsala anmält behov av anslag för tryckning under åren 1946 och 1947 på sammanlagt ca 51 000 kronor; motsvarande belopp för växtbiologiska institutionen i Uppsala är 110 000 kronor. Det är dock knappast troligt, att behovet senare kommer att minska, eftersom den ökade vetenskapliga produktion, som blir följden av 1946 års riksdags beslut, varigenom de naturvetenskapliga institutionernas sammanlagda materielanslag fördubblades och antalet vetenskapliga befattningar nära nog fördubblades, inom

57 få år kommer att skapa ytterligare ökat behov av tryckningsunderstöd. Forkommittén står det därför klart, att även om ett anslag av här förordad storlek beviljas, donationsfonder och dylikt alltjämt komma att i största utsträckning behöva anlitas för understödjande av publiceringsverksamheten. Summering av kostnaderna för täckande av de i det föregående redovisade behoven jämte uppskattning av kostnaden för i övrigt erforderligt stöd åt publiceringsverksamheten leder likaså till slutsatsen, att ett behov av statligt understöd för nämnda ändamål på ca 300 000 kronor föreligger. Som ett viktigt önskemål att i framtiden beaktas vid utdelningen av publiceringsunderstöd måste framhållas en reglering av leveranspliktens omfång. F. n. äro vissa utgivare förpliktigade att avgiftsfritt avlämna några få (ned till två) exemplar, i andra fall kan leveransplikten uppgå till 100 och ända till 250 exemplar. Som redan påpekats, kan det f. n., då leveransplikten ä r stor, lätteligen inträffa, att statsbidraget knappast täcker kostnaden för framställning av merupplagan. Om man ytterligare tar i beräkning den inkomstminskning, som uppstår därigenom att vissa mottagare av gratisexemplar annars skulle ha varit abonnenter, kan statsbidraget såsom redan tidigare framhållits i realiteten förvandlas till en ekonomisk börda. Kommittén anser, att leveransplikten principiellt bör inskränkas till ett fåtal exemplar, avsedda för närmast berörda myndigheter och möjligen även för vissa inhemska institutioners och biblioteks eget bruk, detta även därför att tillräcklig garanti icke finnes för att de exemplar leveransplikten innefattar fördelas till institutioner, som ha största nyttan av dem. Det rör sig alltså härom en olämplig och opraktisk form för distribution av vetenskaplig litteratur. Under alla förhållanden bör den leveranspliktige vara berättigad att erhålla full ersättning för alla sådana kostnader, som han kan styrka sig ha haft. Kommittén anser, att dessa kostnader böra bestridas av det mottagande bibliotekets inköpsanslag. Då det emellertid för bibliotekens byte är av största vikt, att det ej sker något avbrott i leveransen av de serier, som f. n. ha en sådan leveransskyldighet, vill kommittén icke ställa sig helt avvisande mot möjligheten att t. v. låta ersättningen till dessas utgivare för levererade bytesexemplar utgå ur publiceringsanslaget. Kommittén förutsätter, att den anslagsfördelande myndigheten kommer att ha sin uppmärksamhet riktad på dessa förhållanden och att den, så snart de blivit tillräckligt utredda, till statsmakterna inkommer med preciserat förslag till en rationell lösning, varigenom understöden till bibliotekens bytesverksamhet bli helt frikopplade från det egentliga publiceringsanslaget. En annan synpunkt, som ävenledes måste noga beaktas, är, att anslaget hädanefter icke — såsom hittills varit fallet — får helt eller nästan helt disponeras för årligen med samma belopp återkommande bidrag till vissa seriepublikationer. Hänsyn bör bl. a. tagas vid medlens fördelning till växlingar i seriepublikationernas omfång, vilka exempelvis kunna bero på växlande tillströmning av doktorsarbeten. Vidare måste tillses, att anslaget i tilllämpningen blir tillgängligt för bidrag även till läro- och handböcker.

58 Naturvetenskaplig publiceringsnämnd. Organisation och anslag till dess förfogande. Fördelningen av det nuvarande s. k. lärdaverksanslaget (reservationsanslaget »Understöd för utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker») företages nu av Kungl. Maj:t. I fråga om naturvetenskapliga skrifter inhämtas yttranden från universitetens matematisk-naturvetenskapliga sektioner och från vetenskapsakademien. Någon avvägning mellan de olika kraven sker däremot ej av sakkunnig myndighet. Att rättvist avväga naturvetenskapernas krav gentemot de teologiska, juridiska, medicinska och humanistiska vetenskapernas är givetvis ogörligt, men ej ens inom de olika ämnena och ämnesgrupperna sker en sakkunnig prövning. Det synes därför kommittén högeligen önskvärt, att det nuvarande allmänna lärdaverksanslaget uppdelas i ett antal skilda anslag, varje anslag avsett för en grupp av någorlunda samhöriga vetenskaper. Ett fullständigt genomförande av denna princip fordrar givetvis en utredning av samtliga ämnens behov. Utan att avvakta resultaten av en sådan utredning synes det dock kommittén möjligt att utbryta anslaget till den naturvetenskapliga publiceringsverksamheten. Att frågan för naturvetenskapernas del löses oberoende av övriga vetenskaper synes kommittén nödvändigt på grund av de naturvetenskapliga publiceringsfrågornas särart och bortfallet av de tyska tidskrifterna. Eljest riskeras också, att resultaten av den upprustning av de naturvetenskapliga institutionerna, som möjliggjorts genom beslut av 1946 års riksdag, ej kommer att bära frukt i den utsträckning, som avsetts. Genom tillkomsten av forskningsråd för vissa ämnesgrupper, nu senast genom beslutet om inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd, har den principen börjat bryta igenom i svensk förvaltning, att grupper av samhöriga ämnen fått gemensamma anslag att disponeras av en sakkunnig central instans. Så långt systemet hunnit prövas, synes det ha utfallit väl. Kommittén har därför funnit riktigt förorda statsmakterna att fortsätta på den inslagna vägen och beträffande fördelningen av publiceringsanslagen vidtaga motsvarande åtgärder. Det synes kommittén som om följande väg försöksvis borde prövas. Beslut om fördelningen av naturvetenskapernas publiceringsanslag fattas av forskningsrådet. Liksom i fråga om forskningsanslag kan en viss maximigräns fastställas, ovan vilken besluten skola underställas Kungl. Maj:ts prövning. Med hänsyn till anslagets totala belopp och storleken av de normala anslagskraven synes gränsen för rådets egen beslutanderätt böra sättas vid 15 000 kronor. Någon åtskillnad på engångsanslag och periodiskt återkommande anslag synes däremot ej erforderlig i detta fall, då alla anslag få förutsättas beslutas för ett år åt gången. Då emellertid rådet icke förfogar över biblioteks- och tryckeriteknisk sakkunskap och då åtskilliga ämnen icke ä r o representerade i rådet synes anslagsfördelningen böra förberedas av en

59 nämnd, naturvetenskapliga publiceringsnämnden, bestående av förutom rådets ordförande, 1—3 av dess ledamöter, en av rådet utsedd biblioteksman, statskontorets tryckerikonsulent och ytterligare så många av rådet utsedda naturvetenskapsmän, företrädande i nämnden eljest orepresenterade ämnesgrupper eller ämnen, att totala medlemsantalet blir 7. Som sekreterare bör rådets sekreterare fungera. Normalt torde denna nämnd behöva sammanträda blott en gång årligen vid uppgörande av förslaget till årsanslag för publikationsserierna. För tillstyrkande av speciella anslag vid andra tider på året, exempelvis till fristående publikationer, torde i regel beslut kunna fattas genom överläggningar i annan ordning mellan medlemmarna. Vissa principer böra enligt kommitténs mening vara vägledande för nämndens verksamhet i följd av den utredning och de synpunkter, som ovan framlagts. Nämnden bör sålunda söka främja rationella publiceringsformer, uppställa krav på en koncentrerad framställning och motverka en onödigt d y r b a r utstyrsel. Stor vikt bör läggas vid att främst stödja sådana publikationer, som söka hålla en internationell standard och som ha en internationell spridning. Härvid får givetvis icke förbises, att vissa områden av naturvetenskapen ha ett mera utpräglat lokalt intresse, även om det beträffande dessa — liksom beträffande övriga vetenskapsgrenar — bör tillses, att skrifter, avsedda för en relativt liten läsekrets, ej få taga en oproportionerligt stor del av publiceringsanslaget i anspråk. Lämpliga former för arkivering av särskilt omfattande primärmaterial böra noga övervägas som ett alternativ i vissa fall till tryckning. Lokala publikationer förbehållna vissa institutioner böra stödjas endast i den mån övertygande skäl kunna presteras för deras berättigande, varvid publikationernas effektiva spridning och ekonomi i jämförelse med gemensamma publikalionsserier bör vara avgörande. Vad prenumerationstidskrifter beträffar bör möjligheten till samgående med övriga nordiska länder prövas såsom en väg att underlätta spridningen speciellt utomlands. Kommittén föreslår alltså, att ett anslag till »Understöd för utgivande av naturvetenskapliga tidskrifter, lärda verk och läroböcker» utbrytes ur det allmänna anslaget för motsvarande ändamål, att det utbrutna anslaget, som likaledes bör vara ett reservationsanslag, höjes till 300 000 kronor och att <mslaget skall disponeras av statens naturvetenskapliga forskningsråd, som har att fördela anslaget på sätt som ovan föreslagits. Anslagshöjningar till biblioteken böra snarast företagas för att sätta dem i stånd att inlösa de hittillsvarande pliktexemplaren av diverse seriepublikalioner. Ett anslag bör slutligen beviljas för att bestrida kostnaderna för den ovan föreslagna publiceringsnämndens sammanträden. Traktamenten, reseersättningar och arvoden för särskilda uppdrag böra utgå till nämndens ledamöter enligt samma grunder som gälla för naturvetenskapliga forskningsrådet. Härför torde böra beräknas ett anslag på 3 000 kronor per år.

60 Tabell 4. Sammanfattning av kostnaderna för kommitténs förslag i kapitel 2. Anslag för publicering av naturvetenskapliga arbeten . . . . kronor 300 00O Reseersättningar m. m. åt den naturvetenskapliga publiceringsnämnden » 3 OOXt Summa kronor 303 000

Kap. 3. Den marinbiologiska forskningen. Marinbiologiens omfattning, dess vetenskapliga och praktiska betydelse. Marinbiologi är ej ett enhetligt begrepp utan rymmer en hel rad olika forskningsområden med olika syftning och metoder. Den kan i största allmänhet definieras som en forskning, bedriven med marina organismer (växter eller djur) som material. Som marinbiologi i inskränkt eller egentlig bemärkelse kan man beteckna den forskning, som behandlar de marina organismernas beroende av miljön, studerar deras relationer till kemiska och fysikaliska förhållanden samt till andra organismer och deras därav betingade utbredning och variation samt bildningen av djur- och växtsamhällen. En forskning av detta slag kan kanske bäst karakteriseras som marin ekologi. Denna vetenskapsgren liksom den därmed nära sammanhängande marina växt- resp. djurgeografien förutsätter emellertid såväl grundliga taxonomiska studier som studier över naturbetingelserna. Iakttagelserna i naturen måste även kompletteras genom experimentella laboratoriestudier. Delta är exempelvis fallet, när det gäller att klargöra hur ljus, tyngdkraft och kemiska faktorer inverka på djurens rörelser. För grundläggande frågor rörande cellernas permeabilitet och deras beroende av olika joner erbjuda marina organismer ett rikt studiematerial. Ävenså studeras hos dessa viktiga frågor rörande cellandning, assimilation m. m. Det må även framhävas, att vissa för medicinen fundamentala fenomen som fagocyios och anafylaxi först upptäckts på marina organismer. Marin biologi (speciellt avses här marin ekologi) har betydande praktiska tillämpningar, särskilt för fiskerinäringen. Marinbiologien kan betecknas som en grundforskning och fiskeribiologien som en tillämpning av denna grundforskning. Fiskeribiologien kan ej inskränka sig till ett enbart studium av fiskarna; den måste även studera den miljö, i vilken dessa leva, ej minst i avseende på näringsförhållanden. Sålunda äro direkt eller indirekt havets samtliga organismer av betydelse för fiskeribiologien. Grundvalen för detta omfattande studium måste emellertid läggas av marinbiologien. Ett praktiskt problem, som även må nämnas i detta sammanhang, är vattenföroreningar, som exempelvis i Öresund kunna spela en roll för fiskets avtagande. Endast genom ingående biologiska — bl. a. bakterio-

62 logiska — samt hydrografiska undersökningar kan man få klarhet r ö r a n d e dessa problem (jfr nedan s. 71 skrivelse från professor B. Hanström och docent H. O. Brattström). En synnerligen mångsidig teknik har utvecklats inom marinbiologien. Hit hör exempelvis utformandet av bottenhuggare av olika typer för kvantitativ bestämning av bottenorganismerna, konstruktionen av stängbara trawlar eller planktonhåvar, varigenom möjligheter beredas att studera fauna eller flora på bestämda djup. När det gäller plankton kan som exempel hänvisas till de sinnrika apparater, som konstruerats av engelsmannen A. C. Hardy (jfr t. ex. Hull Bulletins of Marine Ecology, vol. I n r 1, 1939) och som tillåta en kontinuerlig registrering av planktons sammansättning. Metoden ger betydligt ökade möjligheter för studiet av planktons ekologi såsom exempelvis positiv eller negativ korrelation mellan fördelningen av olika arter, populationsproblem, orsakerna till vissa arters lokala uppträdande o. s. v. Dessa problem äro å ena sidan av största direkta betydelse för fisket och för förståelse av dess växlingar. Ä andra sidan föra de över till studiet av faktorer, som betinga växelverkningarna mellan organismer. Här föreligger bl. a. ett fält för sinnesfysiologiska studier. Marinbiologi förutsätter slutligen även kännedom om hydrografiens mångskiftande metoder för att bestämma havsvattnets kemiska och fysikaliska egenskaper. Bottnarnas egenskaper böra noggrannare undersökas än hittills och även härför fordras en mångfald metoder. Det framgår av de gjorda antydningarna, att marin ekologi är en tekniskt krävande vetenskap, vars metodik är i stark utveckling. En enskild forskare kan i själva verket ej tänkas behärska hela områdets teknik utan h ä r inställer sig som på så många andra områden av biologien nödvändigheten av samarbete mellan forskare med olika utbildning och även med representanter för angränsande ämnen, hydrografer, kemister, fysiologer etc. Större möjligheter borde beredas genom avancerade kurser för en mera ingående utbildning av marinbiologer. Ej minst viktig vore en sådan utbildning för blivande fiskeritjänstemän. Dessa komma ofta över till sin verksamhet från studier, som ej haft närmare beröringspunkter med deras blivande verksamhet. Den stora praktiska betydelse, som marinbiologien, speciellt marin ekologi, har vid sidan av den teoretiska, bör ytterligare motivera, att relativt betydande medel anslås till denna vetenskapsgren. Marinbiologien kan möjligen indelas ur ännu en synpunkt, nämligen i kustforskning och högsjöforskning. Den förra omfattar studier inom områden, som ligga mer eller mindre n ä r a kusterna, under det att den senare omfattar forskningar ute på oceanerna icke minst på större djup. I det förra fallet komma främst våra egna farvatten i betraktande. Högsjö- och djuphavsforskningen ger intressanta rön rörande organismernas utbredning

63 och anpassningsförhållanden in. m. På detta område göra ett flertal olika nationer viktiga insatser och det är i hög grad önskvärt, att även Sverige lämnar sitt bidrag. Nuvarande organisation. Institutioner, som direkt stå i marinbiologiens tjänst, äro: Kristinebergs zoologiska station och Klubbans biologiska station, båda vid Fiskebäckskil, samt havsfiskelaboratoriet i Lysekil. Dessutom bör här även nämnas Bornö hydrografiska station, där, som namnet antyder, främst hydrografisk forskning bedrives men där även biologiskt viktiga undersökningar utförts. Hydrografien är ju dessutom av speciell betydelse genom den kännedom, den ger om organismernas miljöförhållanden. Av de nämnda institutionerna tillhör Kristinebergs zoologiska station vetenskapsakademien och Klubbans biologiska station Uppsala universitet. Havsfiskelaboratoriet samt Bornö hydrografiska station äro underställda Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen. Denna har till sitt förfogande ett undersökningsfartyg, Skagerak, som främst användes för hydrografiska och fiskeribiologiska undersökningar. Samtliga ovan nämnda institutioner ha tillkommit genom enskilda initiativ och med hjälp av enskilda medel. Detta förklarar i viss mån, att dessa till syftet nära sammanhörande institutioner ej förlagts till en och samma plats. Härtill komma de i viss mån olikartade uppgifter, som de olika stationerna avsetts att tillgodose. De båda förstnämnda stå i den rena forsk^ ningens och undervisningens tjänst och erbjuda ett relativt stort antal arbetsplatser för forskare och studenter. De båda sistnämnda bedriva sin verksamhet huvudsakligen med hjälp av anställd personal, och forskningen h a r som direkt mål att bidraga till fiskerinäringens förkovran. Otvivelaktigt skulle en sammanslagning av de olika institutionerna kunna innebära stora fördelar framför allt genom att kontakten mellan forskare av olika riktning därigenom skulle befordras, genom att ett större gemensamt bibliotek skulle kunna inrättas etc. En sådan sammanslagning skulle dock draga betydande kostnader. Svårigheter skulle även erbjuda sig att inom något av de områden, som stå till förfogande, bereda plats för samtliga institutioner. Avstånden mellan dem är för övrigt ej större än att kontakten lätt borde kunna upprätthållas genom båtförbindelser. Särskilt är ju avståndet mellan Kristineberg och Klubban ej större än att en livlig kontakt dem emellan k a n etableras. Förutom de nu nämnda institutionerna spelar oceanografiska institutet i Göteborg en viktig roll för den marinbiologiska forskningen. Denna institution bedriver sina undersökningar efter tvenne linjer, dels en mera kemisk-fysikalisk, dels en mera biologisk-ekologisk. Den senare avser huvudsakligen ett studium av havets produktion, havsväxternas assimilation

och den vegetabiliska näringens utnyttjande genom havets djurplankton, inberäknat fiskarnas larver (se NF:s betänkande del I, SOU 1945: 48, s. 113). Det är att hoppas, att institutet inom en nära framtid skall se sig i stånd att med hjälp av sitt planktontorn i stor skala återupptaga arbetena över planktonodling. Olika riktningar inom marinbiologien äro för närvarande rikt företrädda vid de zoologiska institutionerna i Uppsala, Lund och Stockholm, vid Ptiksmuseet i Stockholm och vid Göteborgs naturhistoriska museum. Från Uppsala zoologiska institution har utgått en lång rad monografier över marina djurgrupper. Dessa grunda sig ofta på primäriakttagelser eller insamlingar vid Kristinebergs eller Klubbans stationer. Men även andra områden av vår kust liksom olika expeditioner ha lämnat material till dessa monografier. Från Lunds zoologiska institution har ett stort antal undersökningar över Öresunds fauna och dess levnadsförhållanden utgått, varvid en primitiv station i Barsebäckshamn ofta tjänat som replipunkt. Från de botaniska institutionerna i Uppsala och Lund ha lämnats talrika bidrag till marin botanik, speciellt till algernas systematik, fortplantningsbiologi och fysiologi. En betydande skola från Lund har särskilt begagnat algfloran i närheten av Kristineberg som material för sina undersökningar. En grupp forskare från Stockholm och Uppsala ägna sig åt utvecklings- och cellfysiologiska studier på djurmaterial och ha ofta förlagt sina primärstudier till Kristinebergs zoologiska station. Det är vidare att märka, att ett antal medicinska forskare även sökt sig till Kristinebergs zoologiska station; tidigare var det huvudsakligast representanter för anatomi, histologi och nervfysiologi, men för närvarande ha också framstående representanter för medicinsk cellforskning sökt sig till denna station och där funnit material för betydelsefulla studier över äggvitesyntes i cellen, muskelkontraktionens kemiska mekanism o. s. v. Riksmuseets evertebratavdelning har övertagit en del olika expeditionsmaterial och ordnat dess bearbetning. Men även material från vår västkust har där varit föremål för bearbetning. Från Göteborgs naturhistoriska museum ha omfattande faunistiskt-ekologiska och djurgeografiska studier bedrivits över västkustens marina fauna. Sistnämnda museum kominer främst att övertaga bearbetningen av det zoologiska material, som insamlas under den av professor Hans Pettersson planerade djuphavsexpedition, som är beräknad att starta år 1947.

Åtgärder, behövliga för att förbättra marinbiologiens arbetsvillkor. Det framgår av ovanstående, att marinbiologien arbetar i ett antal olika etapper. Den första etappen är fältarbetet, som sker till sjöss, utmed kusterna eller ute på haven. Den andra etappen utgöres av verksamheten vid

65 de marinbiologiska stationerna. Dessa äro samtidigt utgångspunkter för fältarbeten till sjöss. Det material, som samlas, blir därvid ofta föremål för ingående laboratoriestudier. Den sista etappen slutligen utgöres av universitetsinstitutioner och museer, vid vilka ofta den slutliga bearbetningen av materialet äger rum. Särskilt är detta fallet, när det gäller taxonomisksystematiska och morfologiska studier, vid vilka i regel långvariga undersökningar på fixerat material äro nödvändiga. Men även när det gäller andra slags studier, följer i regel en långvarig bearbetning av materialet vid institutioner av sist n ä m n d art. Betydande förbättringar krävas på samtliga dessa stadier av verksamheten, om marinbiologien skall kunna motsvara de krav, som ställas både från teoretisk och praktisk synpunkt. Kommittén har i möjligaste mån satt sig i kontakt med representanter för marinbiologiens skilda grenar. I det följande framläggas vissa önskemål och synpunkter, som uttalats, liksom också kommitténs egna utredningar och förslag. Högsjöforskning. Kommittén har från föreståndaren för oceanografiska institutet, professor Hans Pettersson, emottagit följande skrivelse (av den 5.8.1946). Undertecknad, som deltagit i ett sammanträde med Naturvetenskapliga forskningskommittén den 12 juli å Kristineberg, får i anslutning till vad som vid detta sammanträde förekom till Kommittén rikta följande erinran. Medan våra grannar danskar och norrmän som bekant ha gjort betydande insatser i högsjöforskningen, både den marinbiologiska och den oceanografiska under expeditioner med »Ingolf», Thor , Dana», »Michael Särs», »Armauer Hansen», Johan Hjort» m. fl. fartyg, ha svenska insatser under de senaste 70 åren varit ytterst obetydliga. Däremot ha framstående svenska marinbiologer ofta anlitats för bearbetning av det material, som insamlats under andra nationers högsjöexpeditioner, •lust nu förefinnes en stark aktivitet på detta område. En dansk marinzoologisk expedition har redan arbetat inom Atlanten, andra expeditioner från engelsk och amerikansk sida åro omedelbart förestående. Vid dessa komma de allra sista framstegen inom undersökningstekniken att utnyttjas. Tack vare enskildas offervillighet kommer under loppet av nästa år för första gången en svensk djuphavsexpedition att utsändas från Göteborg för arbete inom de tre oceanernas ekvatoriella och subtropiska delar, varvid utom sedimentundersökningar och hydrografiska arbeten även marinzoologiska undersökningar i viss utsträckning skola utföras. Det är fara värt, att denna svenska framstöt inom oceanforskningen skall komma att bli en isolerad företeelse, därest ej från statsmakternas sida anslag beviljas för framtida högsjöforskningar från ett välutrustat fartyg. De i och för sig höga kostnader, som äro förenade med ett sådant fartygs anskaffning, utrustning och drift, skulle i väsentlig grad kunna nedbringas, därest högsjöforskningen baseras på interskandinaviskt samarbete med våra grannländer, Danmark och Norge, så att fartyget disponerades antingen för gemensamt ledda och bekostade eller också för alternerande nationella expeditioner. Efter vad undertecknad inhämtat, förefinnes på ledande håll i Danmark stort intresse för en sådan interskandinavisk kooperation. Kunde den förverkligas och kostnaderna uppdelas mellan de 5 — 0 1790 7

66 tre länderna, skulle den på Sverige fallande andelen i dessa knappast komma att väsentligt överstiga de som anskaffandet och driften av ett större motoriserat och med laboratorieresurser utrustat fiskefartyg komma att draga med ett till hemmafarvattnen, inberäknat Skagerak och Kattegatt samt södra Östersjön, begränsat arbetsområde. Å andra sidan komme det material av hydrografisk och biologisk art, som under ett års kryssningar inom Atlantens område kunde erhållas med ett högsjöfartyg att skaffa sysselsättning för vårt lands på området verksamma vetenskapliga institutioner för en treårsperiod framåt. Undertecknad får med stöd av vad ovan anförts hemställa om att Naturvetenskapliga forskningskommittén ville låta verkställa en utredning avseende möjligheterna för det här framställda förslagets förverkligande, oavsett huruvida förslaget om ett motoriserat undersökningsfartyg av mera begränsad aktionsradie kommer att förverkligas eller icke. Rörande kostnaderna för anskaffning och drift av ett fartyg för högsjöforskning har professor Pettersson vid ett tidigare tillfälle (3 juli 1946) anfört: Det kan överslagsvis beräknas, alt kostnaderna för ett sådant högsjöfartyg av lämplig storlek, t. ex. en speciellt för ändamålet inredd större lustjakt på 650 å 800 tons, icke behöva överstiga 750 000 kronor samt att driftskostnaderna för 8 månaders kryssningssäsong torde komma att stanna vid cirka 250 000 kronor, varav du på varje land kommande kostnaderna bleve av storleksordningen resp. 250 000 kronor och 85 000 kronor. Ett sådant fartygs anskaffning och utrustning komme att ställa sig förmånligast omedelbart efter avslutandet av expeditionen med »Albatross, då en stor del av inredningen kunde överföras till det nya fartyget. Enligt kommitténs uppfattning är professor Petterssons framställning värd all uppmärksamhet. Tanken på ett skandinaviskt samarbete på detta område är synnerligen tilltalande. Kommittén anser emellertid, att man bör avvakta avslutandet av Albatrossexpeditionen och tillgodogöra sig de därvid gjorda erfarenheterna, innan m a n tar definitiv ståndpunkt till professor Petterssons ganska vittUtseende förslag. Nedan, s. 85, framställas några förslag, som stå i nära samband med professor Petterssons högsjöforskning. Anskaffande av ett undersökningsfartyg för mera närbelägna havsområden. Fartygets användning

i Skagerak och

Kattegatt.

De båda båtar, som disponeras av Kristinebergs och Klubbans stationer,, äro, särskilt under sommaren, allt för upptagna med materialanskaffning i området kring stationerna och för undervisningsändamål och allt för litet sjödugliga för längre färder. Ett behov har därför länge gjort sig gällande att erhålla ett fartyg med större aktionsradie, som skulle göra det möjligt att bedriva marinbiologisk forskning inom större områden än vad nu är fallet. Storleken av det fartyg, som åsyftas, skulle ligga något under 75 brutto reg.-ton och fartyget skulle vara så inrett, att även vissa laboratorie-

67 a r b e t e t i k u n d e u t f ö r a s o m b o r d . F a r t y g e t i fråga b e t e c k n a s n e d a n s o m s undersökningsfartyg». S a m t l i g a m a r i n b i o l o g e r , v i l k a s m e n i n g i detta ä r e n d e i n h ä m t a t s a v k o m mittén, h a b e s t y r k t n ö d v ä n d i g h e t e n a v ett dylikt u n d e r s ö k n i n g s f a r t y g . P r o fessor e m e r i t u s Sven Ekman h a r p å k o m m i t t é n s u p p m a n i n g y t t r a t sig i denna fråga. H a n s skrivelse h a r följande lydelse: De nordiska ländernas marinbiologiska undersökningar ha i stort sett följande verksamhetsområden. Den finska stationen vid Tvärminne är ägnad åt utforskandet av Finska viken såsom typ för östersjöområdet med dess bräckta vatten, ett verksamhetsfält, som även faller inom de svenska fiskeriundersökningarnas intresseområde. Den svenska stationen vid Barsebäck ägnar sig åt Öresund, och för Danmark äro de med Öresund i mångt och mycket likställda Bälten ett nära liggande forskningsfält. Vid Skagerak saknar Danmark lämpliga hamnar. Norges station vid Dröbak har huvudsakligen Oslofjorden som sitt område, och de bekanta stationerna på Herdla utanför Bergen och vid Trondheim ha sitt verksamhetsfält ute på Nordsjön och inne i dess fjordar. F r å n geografisk sj'npunkt synes alltså Sverige böra betrakta Skagerak som sitt område. Vid dess kust ligga ju också våra båda biologiska stationer Kristineberg och Klubban samt fiskeriundersökningsanstalten i Lysekil. Bland svenska marinzoologer har det länge varit ett önskemål dels att få ökade möjligheter till arbeten ute på öppna Skagerak, dels att tillfällen skulle beredas att vid en kuststation kunna studera den rika faunan i fullt salt bottenvatten av mer än 34 %o salthalt, som endast undantagsvis intränger i Gullmaren. Vid studiet av öppna Skageraks natur finnas många problem att angripa. De gälla t. ex. faunan på de fasta bottenslagen; många av deras koraller, svampdjur m. fl. leva icke inne i de bohusländska fjordarna. Andra problem äro t. ex. de lösa bottnarnas olika sammansättning (minerogena och koprogena bottnar och olika kombinationer av dessa) och den ganska olikartade faunan på och i de olika bottenslagen; vidare planktonfaunans kvalitativa och kvantitativa sammansättning i olika vattenslag (t. ex. den baltiska strömmen, det centrala Skageraks ytvatten och dess bottenvatten) och under olika årstider samt bottnens bakteriologi, en fråga som torde äga stor teoretisk och praktisk betydelse men dock hittills i Europa varit nästan obeaktad. Realiserandet av ett sådant undersökningsprogram kräver redan i sina huvuddrag många årtiondens studier, och den apparatur, som nu eventuellt ställes till undersökningarnas förfogande, kommer alltså att under en lång framtid fylla en viktig uppgift. Framgången beror utom på forskarna själva i främsta rummet på tillgången till ett lämpligt undersökningsfartyg och laboratorieutrustning. De båda motorbåtarna vid Kristineberg och Klubban äro hela sommaren upptagna för andra ändamål och fylla för övrigt icke de krav på sjöduglighet, som böra ställas på ett fartyg för nu ifrågavarande syfte. Man kunde tänka sig en lösning av fartygsfrågan i den form, att undersökningsfartyget »Skagerak» under viss del av året ställdes till en blivande Skagerak-undersöknings förfogande. En sådan anordning skulle givetvis, om nyssnämnda tid icke bleve för knappt tillmätt, hälsas med tillfredsställelse av havsbiologerna. Men det är kanske sannolikt, att »Skagerak» icke kan påräknas för detta ändamål, och även från andra synpunkter vore anskaffandet av ett särskilt undersökningsfartyg den mest rationella lösningen, bl. a. därför att »Skagerak» är större än behövligt för det nu ifrågavarande ändamålet och alltså både i drift och bemanning drar större kostnader än behövligt. Den ovan åsyftade kuststationen för studier av faunan i det fullt salta havs-

68 vattnet borde förläggas till Koster- eller Strömstads-trakten, där sådant vatten konstant förefinnes i de djupare fjordarna. Stationen kunde börja som en tämligen enkel byggnad med logi och arbetsmöjligheter för ett fåtal forskare och en tillfällig hamn för en motorbåt. De vid denna station bedrivna studierna skulle utgöra en välkommen komplettering till undersökningarna på öppna Skagerak. Skageraks (och Kattegatts) utforskande skulle alltså bli det stora huvudmålet för den svenska marinbiologien framför allt av den orsak, att Skagerak rymmer större problem än våra övriga havsområden, hur viktigt dessas utforskande än är i och för sig. På öppna Skagerak ha endast undantagsvis andra arbeten än fiskeriundersökningar blivit utförda. Arbetet behöver intensifieras under tillämpning av nya synpunkter. Vad som framför allt borde ingå i metodiken är en kombination av zoologiska undersökningar av botten- och planktonfaunan med fiskeribiologiska, bakteriologiska, hydrografiska och bottensediment-analytiska studier. Vi skulle med en sådan metodik eftersträva en mångsidigare kännedom om det svenska Västerhavets allmänna naturtillstånd, en kännedom som för fisket skulle — med en viss inskränkning betingad av omöjligheten alt i nämnvärd utsträckning lägga havet under kultur — kunna bli vad markläran är för jordbruket. För att en utbyggnad av de marinbiologiska forskningsmöjligheterna sådan som den här skisserade skall komma till full effektivitet med fullt utnyttjande av den eventuellt med stor kostnad anskaffade apparaturen, fordras att planerandet och fullföljandet av undersökningarna icke överlämnas enbart åt det privata initiativet. Det behövs en central myndighet inom de flesta av de nyss nämnda vetenskapsgrenarna. Denna myndighet borde ha till uppgift att eventuellt i samråd med de forskare, som skola utföra undersökningarna, fastställa arbetsplan för dessa och fördela medlen därför. Det vore givetvis också lämpligt, om en av de arbetande forskarna finge anställning som mera direkt ledare av undersökningarna. P r o f e s s o r e m e r i t u s Nils Holmgren h a r p å k o m m i t t é n s u p p m a n i n g ink o m m i t m e d en l ä n g r e skrivelse, s o m i stort sett i n n e h å l l e r s a m m a s y n p u n k t e r s o m de av p r o f e s s o r E k m a n f r a m f ö r d a . L i k s o m d e n n e o m n ä m n e r professor H o l m g r e n , att marinzoologer även kunnat få följa med på fiskeriundersökningsfartyget »Skageraks» expeditioner i Skagerak och Nordsjön. Men då dessa expeditioner i regel varit anordnade för fiskeriundersökningar eller hydrografiska studier, ha zoologerna i regel ej haft de bästa tillfällen för sina studier. Det har saknats ett eget sjödugligt fartyg, från vilket de även på det lägre djurlivet i havet inriktade undersökningarna kunde företagas. Det är för den marina zoologien ett första klassens intresse att ett eget sjödugligt fartyy erhålles. P r o f e s s o r H o l m g r e n f o r t s ä t t e r i ett s e n a r e a v s n i t t av sin s k r i v e l s e : Deras (marinzoologernas) forskningar ha i regel hämmats genom bristen på ett sjögående undersökningsfartyg. Det torde för närvarande icke finnas en enda marinzoolog, som icke haft känning av denna brist. Många problem av stor räckvidd ha sålunda ej kunnat behandlas. Jag nämner här endast Myxine- och Chimaeraproblemen. Dessa djurs embryonalutveckling är i stort sett okänd, och likväl representera de djurtyper utan vars närmare embryologiska studium vi ej kunna hoppas komma till djupare förståelse av vissa sedan miljontals år tillbaka utdöda fisktyper. Båda dessa släkten äro allmänna i Skagerak, där de föröka sig. Chimaera finnes ej i Gullmaren och Myxine synes endast sparsamt fortplanta sig därstädes (intet befruktat ägg är dock funnet därstädes, ej heller någon könsmogen hane). Under minst 20 års tid har jag vid upprepade tillfällen deltagit i »Skageraks» fiskeexpeditioner

69 i Skagerak och Nordsjön i förhoppning att komma över utvecklingsstadier av dessa djur, dock förgäves, beroende på att tid för mera systematiska undersökningar på detta fiskerifartyg ej kunnat disponeras. Professor Jägersten har ägnat mångåriga studier åt de i Gullmaren förekommande archiannelidernas och myzostomidernas anatomi, embryologi och ekologi. Många problem ha därvid dykt upp, som förutsätta utsträckta forskningsfärder utefter, våra och grannländernas kuster. Några sådana ha dock ej kunnat företas av brist på lämpligt fartyg. Lektor Westblad, som är en framgångsrik utforskare av bottensedimentets hydroider och lurbellarier har många studieuppgifter i de djupa vattnen i Skagerak, uppgifter, som likaledes förutsätta ett sjödugligt välutrustat fartyg. Docenten Nyholm är också intresserad av bottensedimentens smådjur (kinorhyncher). Docenten Silén har framhävt betydelsen av det nya fartyget för hans bryozoforskningar. Dr Gustafson, som torde vara vår främste kännare av borstmaskar, har många uppgifter och problem att ta upp utanför vår kust, och en skara av professor Ekmans lärjungar, Forsman, Eneqvist, Hult, Elofson m. fl. ha haft stora svårigheter i sina arbeten genom bristen på lämpligt undersökningsfartyg. På samma sätt är förhållandet beträffande övriga marinzooloijers forskningar. Dessa ha alltid i större eller mindre grad hämmats genom fartygsfrågan. I n s t ä m m a n d e n i professor H o l m g r e n s skrivelse h a gjorts av professor Gösta Jägersten, d o c e n t Lars Silén, fil. d r Gunnar Gustafson och fil. d r Bror Forsman. Professor Sven Hörstadius och docent K. G. Nyholm h a i en g e m e n s a m skrivelse ytterligare understrukit d e n utomordentliga betydelse, som ans k a f f a n d e t av ett u n d e r s ö k n i n g s f a r t y g skulle h a för m a r i n b i o l o g i s k forskn i n g . De b e l y s a v i d a r e vissa speciella p r o b l e m o c h b e t o n a ä v e n v i k t e n av u n d e r s ö k n i n g a r i bl. a. Ö r e s u n d o c h Ö s t e r s j ö n . Ur d e r a s skrivelse m å a n föras : Norska rännan, som genom sina djupförhållanden utgör en viktig förbindelse mellan Skagerak och utanförliggande områden, borde bli föremål för kombinerade zoologiska och hydrografiska undersökningar, vilka icke skulle begränsas till bottenfaunan utan även borde beröra den pelagiska faunan. Så torde en jämförelse mellan Skageraks och Atlantens pelagial — där även kvantitativa metoder komme till användning — giva vikliga resultat. Det ifrågasatta fartyget bör även ställas till förfogande för undersökningar i Kattegatt, Öresund och Östersjön. Från Tvärminne biologiska station har Finska viken utforskats, men i övrigt stammar vår kunskap om Östersjöbäckenets marinzoologi huvudsakligen endast från fiskeribiologiska undersökningar. Innevarande sommar ha från Uppsala igångsatts tvenne såväl kvalitativa som kvantitativa undersökningar över Bottniska vikens fauna. För östersjöforskningen bör det påtänkta fartyget komma att spela en mycket betydelsefull roll. I n o m k o m m i t t é n h a r f r a m h ä v t s , a t t ett f a r t y g m e d s t ö r r e a k t i o n s r a d i e ä v e n v o r e av b e t y d e l s e för cellfysiologisk o c h b i o k e m i s k f o r s k n i n g . Vid e x e m p e l v i s i n s a m l i n g av m a t e r i a l f ö r u n d e r s ö k n i n g av fysiologiskt v i k t i g a s u b s t a n s e r f o r d r a s ofta s y n n e r l i g e n s t o r a m a t e r i a l m ä n g d e r . Med h j ä l p av ett f a r t y g av å s y f t a d storlek k u n d e m a n b ä t t r e ä n hittills a n s t ä l l a r e k o g n o s c e r i n g a r av f y n d o r t e r , och o m l ä m p l i g l a b o r a t o r i e u t r u s t n i n g f i n n e s , k a n

man ombord anställa preparationer. Även för embryologiska och utvecklingsfysiologiska studier skulle man kunna draga fördel av ett fartyg, som kan uppsöka i förhållande till de biologiska stationerna avlägsna fyndorter. Det är ej sällan av vikt att så snart som möjligt skrida till en undersökning av könsprodukterna, respektive söka erhålla utvecklingsstadier och detta kunde ske på ett laboratorieinrett fartyg. Docent T. Levring har framhållit, att anskaffandet av ett forskningsfartyg även vore en för den marina botaniken viktig angelägenhet. Bl. a. har han framhävt, att tillgången till ett undersökningsfartyg i hög grad skulle befordra forskningar rörande fytoplankton. Ett studium av såväl zoo- som fytoplankton bedrives särskilt av fil. lic. Hans Höglund sedan 1931 vid havsfiskelaboratoriet i Lysekil och här föreligger ett fält, där man måste hoppas på en livlig samverkan mellan biologisk grundforskning och fiskeribiologi. Ett omfattande fältarbete är nödvändigt, om man skall intränga i sådana problem som planktons vertikala fördelning, beroende av yttre faktorer, associationer mellan planktonorganismer etc. (jfr ovan s. 62). Docent Levring intresserar sig vidare för havets bakterier och småflagellater. I likhet med professor Ekman framhåller h a n i en skrivelse dessa mikroorganismers betydelse för omsättningen i havet. Ett undersökningsfartyg är emellertid nödvändigt för materialinsamlingen. Undersökningsfartygets användning inom Öresund och angränsande havsområden. Undersökningsfartyget skulle säkert i främsta rummet komma att användas för marinbiolögisk forskning inom vårt västra havsområde, särskilt Skagerak. Även längre färder skulle kunna företagas utefter Norges kust eller ut på Nordsjön. Dess verksamhet bör emellertid även kunna förläggas, när så anses lämpligt, till öresundsområdet eller Östersjön (jfr ovan skrivelse från professor Hörstadius och docent Nyholm). Talrika och viktiga bidrag ha lämnats av lundensiska forskare till Öresunds marinekologi. I detta avseende kan hänvisas till en av docent Hans Brattström år 1945 publicerad skrift: »100 års zoologisk öresundsforskning.» Från professorn i zoologi vid Lunds universitet, B. Hanström, har till kommittén framförts förslag om inrättande av en biologisk station på Ven för en anläggningskostnad av 75 000 kronor. Dessutom skulle en båt anskaffas för 40 000 kronor. Till den årliga driften beräknades 8 000 kronor. En till Lunds zoologiska institution knuten laborator i marin zoologi skulle enligt detta förslag vara stationens föreståndare. Emellertid har professor Hanströms projekt av flera skäl uppgivits. Sålunda planerar man i Danmark anläggandet av en ganska betydande station i Helsingör med egen båt och med huvudsakligaste uppgift att bedriva studier i Öresund och södra Kattegatt. Stationen, som på grund av bostadsbristen i Danmark ännu ej på några år kan uppföras i full omfattning, beräknas få en års-

71 budget på omkring 50 000 kronor. Arbetet pågår redan i provisoriska lokaler. Vid ett sammanträffande i Köpenhamn mellan ledamoten av kommittén, professor Runnström, och ett flertal ledande representanter för dansk marinbiologi såsom dr H. Blegvad, dr Th. Mortensen, d r G. Thorson m. fl. uttryckte man sitt livliga intresse för ett danskt-svenskt samarbete. Man är sålunda villig att bereda svenska forskare plats vid helsingörstationen på samma sätt som danska forskare redan varje år arbetat vid Kristineberg. Även i undersökningar med ett svenskt undersökningsfartyg önska danska forskare deltaga. Då den danska marinbiologien är synnerligen livaktig och initiativrik, torde ett samarbete med denna komma att bli särskilt givande. Lundazoologernas intresse för studier i Öresund skulle sålunda tillfredsställas dels genom samarbete med helsingörstationen, dels genom att det planerade undersökningsfartyget tid efter annan disponeras för dylika undersökningar. Den zoologiska institutionen i Lund skulle behålla sitt genom beslut av 1946 års riksdag från 3 500 kronor till 6 000 kronor höjda anslag till kurser i havsbiologi m. m. För vissa mindre krävande ändamål torde öresundsforskningar kunna bedrivas med för tillfället hyrd båt. På kommitténs uppmaning ha professor Hanström och docent Brattström i en skrivelse sammanfattat sina synpunkter på den marinbiologiska forskningen och dess uppgifter. Denna skrivelse ger ytterligare belysning åt åtskilliga problem, som redan behandlats i det föregående, och ger samtidigt en god föreställning om lundazoologernas utgångspunkter vid bedrivande av marinbiologisk forskning. Den marina forskningen i Sverige har långt in på detta århundrade i stor utsträckning ägnats anatomiska, systematiska, faunistiska och djurgeografiska problem. Utforskandet efter moderna linjer av djurens biologi och ekologi har däremot icke bedrivits i samma omfattning som t. ex. i Danmark. Under senare år ha dock biologiska och ekologiska problem även hos oss börjat träda i förgrunden. Så länge den svenska marina forskningen följde de äldre linjerna, kunde den nöja sig med enklare utrustning och mindre medel, än vad fallet varit på andra håll. Kraven på moderna biologiska stationer och sjögående undersökningsfartyg voro ej så stora. Samtidigt ha emellertid den enklare utrustningen och de begränsade arbetsmöjligheterna, främst bristen på marinbiologiska befattningar, i sin tur verkat hämmande på den marina forskningen och hindrat marinbiologcrna att helt följa de moderna linjerna. Tack vare den i stort sett utmärkta kännedom om vår marina fauna, som de hittills bedrivna systematiska och faunistiska undersökningarna givit oss, har den svenska marina forskningen nu nått ett stadium, där våra kunskaper äro omfattande nog att utgöra en verkligt solid och bred bas för modernt biologiskt och ekologiskt vetenskapligt arbete. Vi stå här icke i något avseende tillbaka för grannländerna, men ett vidarebyggande på denna grund är ett livsvillkor för svensk marinbiologi, såvida Sverige i fortsättningen vill hålla sig i nivå med dessa. I våra grannländer ha myndigheterna länge haft klar blick för marinbiologins stora betydelse ej blott i rent vetenskapligt avseende utan även för bl. a. den praktiska fiskerinäringen. Denna forskning har därför gynnats och främjas alltmer

liksom ekologisk forskning överhuvud taget. Moderna biologiska stationer med stor medarbetarstab ha i såväl Tyskland som England betytt mycket för marinbiologin. I Danmark lades grunden till den moderna marina ekologin bl. a. genom verksamheten vid Den danske biologiske Station». I detta land planeras nu ett nytt stort marinbiologiskt laboratorium utöver de många institutioner, som redan finnas. \ Norge och på Island byggas eller planeras nya undersökningsfartyg. Köpenhamns universitet har nyligen fått universitetslektorer i såväl terrester som marin ekologi och har tidigare universitetsadjunkt i det förra ämnet, medan i Sverige ingen marinbiologisk befattning finnes vid något universitet. Det är tydligt, att ett krafttag måste göras, om Sverige skall kunna hävda sig. En stor del av den danska och norska marina forskningen har varit inriktad på Atlanten, medan den svenska varit bunden till kustvatlnen. För att öka perspektiven bör även den svenska marinbiologin få ett vidare verksamhetsfält än hittills. De arbetsuppgifter den svenska marinbiologin redan upptagit till behandling eller bör upptaga, om den kan erhålla det härför erforderliga stödet, äro både många och stora och av största betydelse även ur rent praktisk synpunkt. Några huvudlinjer skola här skisseras i störsla korthet. Av det ovan sagda får ej dragas den slutsatsen, att systematiska och faunistiska studier nu helt kunna läggas åt sidan. Sådan forskning utgör den oumbärliga grund, på vilken den moderna marinbiologin bygger. Ett fortsatt utforskande av faunan i havet utanför alla våra kuster måste därför ske, så småningom ledande fram till en samlad framställning av vår marina fauna till gagn för djurgeografisk och ekologisk forskning i såväl vårt eget land som annorstädes. Men systematik och faunistik böra ej längre vara målet för forskningen utan medel för en modern, biologiskt och ekonomiskt inriktad marinbiologi efter de linjer, som redan börjat följas och särskilt i utlandet redan burit rik frukt. Beträffande ett stort antal t. o. m. vanliga arter vet man ännu föga om deras liv och livsbetingelser. Undersökningar över dessa arters biologi äro därför nödvändiga, speciellt beträffande dem, som spela en större roll i havets hushållning, såsom fiskföda eller konsumenter av sådan föda, som eljest skulle komma fisken till godo. Sålunda erfordras undersökningar över djurens fortplantningsförhållanden och utveckling, över deras näring och näringsupptagande, över deras ämnesomsättning och tillväxt, deras parasiter och framför allt deras roll i produktion och konsumtion. Vid dessa undersökningar är det av vikt, att marinbiologen samverkar med den skolade fysiologen, såsom t. ex. sker i Danmark, där Zeuthens studier av larvernas ämnesomsättning göra det möjligt för marinbiologerna alt lära känna larvernas näringskrav i plankton. Experimentell fysiologi och utvecklingsmekanik äro andra forskningsgrenar, vilkas värde för marinbiologicn icke nog kan poängteras, då de äro av grundläggande betydelse för var förståelse av organismernas livsbetingelser och variationsförhållanden. Vidare behöves utökad kännedom om djurens ekologi, deras förhållande till miljön, i första hand den döda omgivningen, såsom salthalt, temperatur, bottenslag o. s. v., såväl under larvstadiet som såsom vuxna. Viktiga rön kunna här göra* genom studiet av förändringar i faunans sammansättning som följd av ändrade miljöbetingelser, såsom den nu pågående klimatförändringen, inverkan av ökade slaggförekomster och utförandet av avloppsprodukter från städer och industrier speciellt i trånga farvatten som Öresund. Sådana förändringar kunna lättast studeras på larverna, som i genomsnitt äro tusentals gånger vanligare än de vuxna. Ett ingående studium av andra ekologiska problem är också i högsta grad önskvärt. Associationsforskningen är ännu i sin linda. Vi veta ytterst litet om livsbetingelserna i en biocönos och om balansen därstädes. Det är av vikt att ytterligare

T:; lära känna havels hiocönoser och produktionen i dessa. Normalt ätas en stor del av djuren i en association. Vid moderna fiskemetoder förändras vidare ej blott fiskbeståndet, utan även beståndet av fiskföda reduceras. Det är av vikt att genom ständigt upprepade undersökningar på ett flertal väl kända platser studera, hur hastigt ett bestånd förnyas, så att ny avfiskning kan ske. Sådana undersökningar äro nödvändiga förutsättningar för in- och omplantering av fisk i havet. Samarbete måste här ske med fiskeribiologer. Hittills känna vi huvudsakligen tillståndet i en biocönos vid ett visst givet tillfälle. Produktionen i densamma får man först en uppfattning om vid upprepade undersökningar av här nämnda art. När det gäller studiet av djurens näringsförhållanden, är det nödvändigt att känna just produktionen i havet. För tillfället diskuteras, huruvida detritus eller fytoplankton utgöra den viktigaste näringen för många djur. Zosterapesten gav oss här ett uppslag, som allvarligt rubbade tidigare teorier. Det är nödvändigt att fortsätta dessa studier och att studera varje rubbning i produktionen av föda för att härur draga de erforderliga slutsatserna. Ingående studier över djurens näringsupptagande och av näringsresterna i deras matsmältningskanal äro erforderliga. Den speciella gren av marinbiologin, som främst varit föremål för dr Thorsons undersökningar i Öresund och som betecknas larvekologi, har visat sig få oanade resultat. Dessa studier ge oss en uppfattning om, varifrån faunan rekryteras, om produktions- och näringsförhållandena i havet och om var svinnet i larvmängden sker o. s. v. Dessa undersökningar komma att få stor praktisk betydelse och böra med alla medel fortsättas även från svensk sida. Mikrofaunans roll i havets hushållning har hittills föga beaktats. I själva verket liar hittills så gott som intet kvantitativt arbete utförts på detta område, trots att det visat sig, att mikrofaunans andel som näringsproducent är mer betydande, än man tidigare anat. Härmed förknippade problem kunna giva en hel stab marinbiologer arbete för långa tider framåt. Det är av vikt, att den svenska marinbiologin ej blott får tillfälle att arbeta i Bohuslän och havet därutanför. Alla våra hav böra indragas i undersökningarna. Genom de speciella förhållanden, som råda i Öresund, ha undersökningarna där ett särskilt intresse. Vad hittills gjorts i delta farvatten, och det är ej litet, måste ytterligare kompletteras, för att verkligt värdefulla resultat av större räckvidd skola nås. Pågående undersökningar över Sundels fauna, dess mikro- och makrobiocönoser m. m. lråste fortgå. Det samarbete, som äger rum med danska marinbiologer och i är upptagits med fiskeribiologer, framför allt rörande öresundsfiskets kraftiga tillbakagång under senare tid, måste på ena eller andra sättet fä fortsättas, så att undersöiningarna kunna fullbordas. Vid flera tillfällen har här framhållits nödvändigheten av samarbete mellan marinbiologer och specialister pä olika områden. Vikten av ett sådant samarbete med t. ex. eiperimentalfysiologer och fiskeribiologer kan ej nog understrykas. I ovanstående i korthet skisserade forskningsprogram, som endast anger några av huvudlinjerna i den marinbiologiska forskningen, har blott i ett par fall anmärkts, vilken betydelse denna vetenskap har för det praktiska livet. I själva verket ha sam liga grenar av marinbiologin utöver rent teoretiskt vetenskapligt intresse även en mycket stor praktisk betydelse för i främsta hand fiskerinäringen. Fisken är beroende av de lägre djuren och växterna i havet och följer dessa. En grundlig kännedom om havet själv och om de djur och växter, som leva däri, om deras livsbetingelser och den roll de spela som näringsleverantörer är därför en nödvändig förutsättning för att kunna driva ett sä vinstgivande och samtidigt skonsamt fiske som mcjligt. Den marinbiologiska vetenskapen har därför i högre grad än de flesta

74 andra vetenskaper en direkt praktisk betydelse. Särskilt i ett land som Sverige, där fisket spelar en stor nationalekonomisk roll, borde man därför kunna räkna med, att den marinbiologiska forskningen får det ekonomiska stöd och de resurser i övrigt, som erfordras. Hit måste räknas modernt utrustade biologiska stationer, .sjögående undersökningsbåtar och vetenskapliga befattningar samt medel att driva det hela. Många av problemen äro sådana, att de fordra en ingående kunskap om faunan i havet och dess förändringar. Sådana kan man ej skaffa sig på några år. Det är därför nödvändigt att inrätta fasta vetenskapliga befattningar, vilkas innehavare kunna ägna hela sitt liv åt de problem, det gäller. Överallt i världen realiseras nu detta program. Man har antagligen fått upp blicken för marinbiologins betydelse, och Sverige måste här följa med. Det rör sig under alla omständigheter om summor, som äro minimala i förhållande till den vinst fiskerinäringen kan inhösta av resultaten. Här kan nämnas, att man i Danmark klart insett detta, och fonder för uteslutande praktisk verksamhet (Tuborgfonden, Lauritz Anderssons fond, D. D. F. A:s fond) ha under senare år givit betydande bidrag till produktionsundersökningar på rent vetenskaplig bas.

Kostnaden

för anskaffande

och drift av

undersökningsfartyget.

På anmodan av kommittén har föreståndaren för Kristinebergs zoologiska station, fil. dr Gunnar Gustafson, gjort en utredning rörande lämplig båttyp etc. Han föreslår användandet av en modern fiskebåt från J. W. Bergs varv, Hälsö. Enligt anbud från denna firma kostar en motorfiskebåt med kryssarakter, 73 fot lång och 20 fot bred 125 000 kronor. Båten bygges helt av ek, men med däck, brädgång och inrede av furu och masonit. Den förses med två master, värmeledning och elektriskt ljus. Båten utrustas även med 1 st. 2 cyl. 180—220 hk Bolinder råoljemotor samt fiskevinsch och nödiga bränn- och smörjoljetankar samt vattentank. Dr Gustafson föreslår vidare följande utrustning med ungefärlig kostnadsberäkning: Riggning Trål Ekolod Radiopejling Laboratorieinredning

kr. 6 400 » 1 000 » 10000 » 2 000 » 30 600 kronor 50 000

Den sammanlagda kostnaden skulle enligt dr Gustafsons förslag belöpa sig till 175 000 kr. Kommittén har även genom professor Hans Pettersson erhållit ett kostnadsanbud från AB Sverre, Göteborg, på en fiskebåt, något understigande 75 brutto registerton.

75 Kostnadsförslaget lyder på följande sätt: Skrov m e d tankar, motorinstallation, segel och rigg, elektrisk installation kr. 150 000 Extra inredning » 30 000 Trawlspel med galgar, block och linor » 10 000 Dieselmotor c:a 210 hk » 55 000 Hjälpaggregat för ljus * 8 000 Kamewa-propcller med reglage » 25 000 Ekolod » 10000 Radio med radiopejl, radio-telefon, extra högtalare » 6 000 kronor 294 000 I runt tal går detta anbud sålunda på 300 000 kronor. Man bör sannolikt räkna med en högre kostnad än den av dr Gustafson angivna, om man i denna inbegriper all nödvändig utrustning, redskap, laboratorieinredning med mikroskop, hydrografisk apparatur, glasvaror etc. Dessutom torde det vara att rekommendera, att en sådan båt i enlighet med AB Sverres förslag förses med kamewa-propeller och hjälpaggregat för ljus. Sannolikt har man att räkna med en kostnad, som allt inbegripet n ä r m a r sig 250 000 kr. Driften av undersökningsfartyget under 8 månader med en förbrukning av 40 kg brännolja och 8 hg smörjolja per timme och 12 timmars gång per dag skulle ge en kostnad av ca 15 000 k r per år. Härtill kominer en underhållskostnad av ca 2 500 kr. Det kan dock knappast beräknas, att fartyget är i gång så mycket som angivet. Drifts- och underhållskostnader kunna sannolikt hållas inom 15 000 kr. Manskapet ombord bör utgöras av en skeppare, som är anställd året runt, samt maskinist, styrman och kockjungman. De senare kunna sannolikt anställas endast för arbetssäsongen, vilken omfattar en tid av ungefär 8 månader. Lönestaten för dessa skulle bli ungefär följande: Skeppare helanställd 7 200 kr. 2 besättningsmän anställda för 8 månader . . . . 6 400 » Kockjungman anställd för 8 månader 1 800 » 15 400 kr. Driftskostnaderna skulle sålunda i runt tal belöpa sig till 30 000 kronor. Enligt uppgift d r a r lantbruksstyrelsens motorfartyg Eystrasalt en kostnad av ca 25 000 kronor per år, varav 16 000 kronor går till driften och nära 9 000 kronor går till avlöningar.

76 Kommitténs

ställningstagande

till frågan om

undersökningsfartyg.

Kommittén har med hänsyn lill den samstämmighet, som råder bland alla intresserade forskare kommit till slutsatsen, att anskaffandet av ett undersökningsfartyg på ca 75 brutto reg.-toh är ett synnerligen viktigt önskemål för svensk marinbiologisk forskning, och kommittén är därför beredd att tillstyrka ett anslag för ändamålet. Det, som kan inge betänkligheter, är de betydande kostnaderna för anskaffning och drift av fartyget. Som representant för kommittén har professor John Runnström tillsammans med professorn i zoologi vid Lunds universitet Bertil Hanström, vilken tillkallats såsom särskild sakkunnig, den 6 maj 1946 haft en diskussion med hydrografisk-biologiska kommissionen angående möjligheten att för allmän marinbiologisk forskning få disponera kommissionens undersökningsfartyg »Skagerak». Trots all från kommissionens sida visad välvilja kommo nämnda representanter emellertid till samma uppfattning som uttalats av professor Ekman och professor Holmgren, nämligen att »Skagerak» ej i tillfredsställande grad skulle kunna få disponeras, och att anskaffandet av ett särskilt undersökningsfartyg med laboratorieutrustning vore den enda tillfredsställande lösningen. Undersökningar ha även gjorts rörande möjligheten att hyra en fiskebåt för vissa tider. Emellertid ställa sig hyreskostnaderna orimligt höga, och dessutom måste ett fiskefartyg förses med den utrustning, som är nödvändig för de vetenskapliga undersökningarna. Ett lämpligt inrett laboratorium, som för de flesta undersökningar är mycket viktigt, kommer att saknas på en sådan förhyrd båt. Man skulle kunna tänka sig, att undersökningsfartyget under vinterperioden ställes till förfogande lör vissa praktiska uppgifter som exempelvis lödning efter sill e. d., varigenom driftskostnaderna skulle nedbringas. Synnerligen önskvärt är ett sådant arrangement ej från forskningens synpunkt, då ju undersökningsfartyget och dess redskap noga böra efterses under den tid det ej användes för forskningsändamål. Däremot föreställer sig kommittén, att fartyget under vissa tider, då det eventuellt ej är anlitat för marinbiologi, kunde ställas till geografers och geologers disposition. Professorerna Lennart von Post och Hans W:son Ahlmann ha uttryckt sitt intresse för de möjligheter, som här öppna sig. Särskilt skulle en detaljerad undersökning av bottenkonfigurationen vara av stort intresse från geologisk och geografisk synpunkt. Sådana undersökningar vore dessutom av direkt nytta för marinbiologien. Kommittén hoppas vidare, att ett samarbete kommer att etableras mellan den hydrografisk-biologiska kommissionen och den marinbiologiska kommission, som undersökningsfartyget enligt kommitténs nedan framlagda förslag skall vara underställt. Del förefaller kommittén möjligt, att under-

sökningsfartyget under vissa tider ställdes till hydrografisk-biologiska kommissionens förfogande för sådana fiskeribiologiska undersökningar, som ej kräva ett fartyg av »Skageraks» kapacitet. Tillfälle kunde då beredas marinbiologien att i gengäld för viss period hell disponera detta fartyg och d ä r m e d bli i tillfälle att bedriva undersökningar på större havsdjup. Detta skulle i hög grad berika marinbiologiens möjligheter, varvid naturligtvis förutsättningen är att anordningen ej är till förfång för den hydrografiskbiologiska kommissionens egna arbeten. Som redan påpekats bör marinbiologiens betydelse för den praktiskt inriktade fiskeribiologien även utgöra ett skäl för utgifter, som vid första påseende kunna synas slora. Det ligger nära till hands att anställa en jämförelse med grannländerna. Utan att gå in på några organisatoriska detaljer må nämnas, att dansk fiskeribiologi förfogar över »Dana» på ca 600 ton, »Biologen» på ca 140 ton samt dessutom ett mindre motorfartyg. Dessutom planerar man, att till det ovan (s. 70) nämnda laboratoriet i Helsingör inköpa en s. k. Esbjergkutter. Det tonnage, som i Danmark för närvarande disponeras för fiskeri- och marinbiologi, är av ungefär samma storleksordning som i Sverige. Detta avskräcker uppenbarligen ej från planer på nyanskaffning. I Norge fanns före kriget ett relativt betydande antal fartyg som stodo i marinbiologiens och oceanografiens tjänst. Det må hänvisas till de ovan (s. 65) av professor Hans Pettersson nämnda fartygen »Michael Särs», Armauer Hansen». »Johan Hjort». Dessutom funnos ett flertal något mindre men för sina uppgifter väl avpassade fartyg vid de biologiska stationerna i Trondhjem, på Herdla invid Bergen, Dröbak samt vidare ett, anknutet till museet i Tromsö. Enligt vad kommittén inhämtat, förberedes nu i Norge en betydande upprustning med avseende på fartyg, som skola stå i fiskeri- och den allmänna marinbiologiens tjänst. Dessa jämförelser ge otvivelaktigt vid handen, alt vi genom anskaffande av ett undersökningsfartyg knappast skulle komma på en standard, som väsentligt överstiger den som härskar i våra grannländer på motsvarande område. Säkert skulle den fortfarande vara lägre, än den som härskade i Norge före kriget. Utgående från dessa överläggningar föreslår kommittén, att för inköp av ett undersökningsfartyg ett förslagsanslag på 250 000 kronor ställes till den nedan föreslagna marinbiologiska kommissionens förfogande. Det måste bli dennas uppgift att slutgiltigt bestämma rörande lämpligaste fartygstyp, specialutrustning o. d. Det är för närvarande omöjligt att överblicka, huruvida priset på fartyg skall förbli på nuvarande nivå eller ej. Den föreslagna summan skulle emellertid tydligen räcka till anskaffandet av ett fartyg enligt det lägre ovan återgivna anbudet samt möjliggöra att det förses med tillfredsställande hjälpmedel och vetenskaplig utrustning.

78 Förslag om inrättande av en marinbiologisk kommission. Som redan antytts, anser kommittén, att det ovan föreslagna undersökningsfartyget bör underställas en marinbiologisk kommission. Rörande denna vill kommittén föreslå följande. Kommissionen består av 5 medlemmar. En ledamot utses av vardera matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Lund, Stockholm och Uppsala och en ledamot av hydrografisk-biologiska kommissionen. Som femte medlem ingår föreståndaren för Kristinebergs zoologiska station. Kommissionen utser inom sig en ordförande. Kommissionen skulle kunna anlitas av statens naturvetenskapliga forskningsråd som en sakkunniginstans rörande marinbiologiska frågor. Genom den av hydrografisk-biologiska kommissionen utsedda medlemmen skulle kontakt åvägabringas med fiskeribiologien. Kommissionen skulle bestämma rörande undersökningsfartygets användning och vid sammanträde i början av året behandla härom inkomna framställningar. En av kommissionens medlemmar är sekreterare och verkställande ledamot. Denne har att föra protokoll vid sammanträden samt tillse, alt kommissionens beslut verkställas. Han har vidare att övervaka fartyget och dess utrustning samt att till kommissionen avge rapporter däröver. Som sekreterare och verkställande ledamot bör lämpligen föreståndaren vid Kristinebergs zoologiska station fungera, detta så mycket mer som undersökningsfartyget bör förläggas tiil Kristineberg, då det ej är upptaget för uppgifter i andra farvatten. I bukten utanför Kristineberg kan fartyget förankras utan att behöva vidkännas hamnavgifter, och stationen är även i övrigt lämplig som replipunkt (jfr nedan). Kommissionen har som första uppgift att inom ramen av ovan nämnda förslagsanslag på 250 000 kronor anskaffa undersökningsfartyg samt dettas utrustning. Därefter har den att svara för fartygets drift med hjälp av ovannämnda anslag på 30 000 kronor. Därutöver behöver kommissionen ett årligt anslag till ersättningar för resekostnader och till dagtraktamenten för ledamöterna i samband med dess sammanträden, ca 1 000 kronor. Denna summa är ju ytterst låg, men kommissionen torde knappast behöva sammanträda mera än en gång per år. I övrigt böra beslut kunna fattas genom korrespondens mellan ledamöterna. Vidare föreslås en summa av 4 000 kronor till årlig nyanskaffning respektive ersättning av vetenskaplig utrustning samt 2 000 kronor för utdelande av anslag till forskare eller deras medhjälpare, som medfölja undersökningsfartyget. Dessa anslag äro tänkta av den storleken, att de förslå till kosten ombord. Sannolikt skall det ej bli svårt att under sådana förhållanden även erhålla yngre studerande som tekniska medhjälpare vid det vetenskapliga arbetet ombord. Med den ovan föreslagna sammansättningen torde kommissionen komma att väl representera den aktiva marinbiologien inom vårt land. Man skulle

79 kanske önska, att ännu flera institutioner vore företrädda inom densamma, exempelvis även Göteborgs marinbiologiskt inriktade institutioner. Å andra sidan bör kommissionen ej vara för stor och var och en har ju rätt att till kommissionen göra framställningar rörande undersökningsfartygets disposition. Till den marinbiologiska kommissionens förfogande skulle allså följande medel ställas: Engångsanslag (förslagsanslag) för anskaffande av undersökningsfartyg och dess utrustning kr. 250 000 Ärliga anslag: Till undersökningsfartygets personal och drift kr. Nyanskaffning och ersättning av vetenskaplig utrustning etc. » Anslag till forskare och medhjälpare under deras arbete oms bord på undersökningsfartyget Till kommissionens förfogande för sammanträden etc » Summa årligt anslag . . kr.

30 000 4 000 2 000 1 000 37 000

Kristinebergs zoologiska station. Kristinebergs zoologiska station bör enligt kommitténs uppfattning liksom hittills intaga en central ställning för marinbiologien. Denna station är ägnad att vara en samlingspunkt för äldre och yngre forskare inom olika områden av biologien. Medeltalet besökande under tiden 1934—1945 har varit 47 per år, av vilka 32 självständiga forskare, de övriga deltagare i den marinbiologiska kursen. Under 1945 steg antalet besökande till 60. Stationen har ofta emottagit besök av utländska forskare och så kommer säkerligen — sannolikt i ökad utsträckning — att bli fallet även i framtiden. Stationen har i växande grad även utnyttjats under vintersäsongen. Av skäl som redan antytts är en betydande utvidgning av laboratorielokalerna nödvändig. För nuvarande laboratorielokaler har redogjorts i en skrivelse från stationens prefekt, professor Nils Holmgren (jfr SOU 1945:48, s. 210). Av denna framgår, att antalet arbetsrum är 14, under det att, särskilt under sommarmånaderna, ofta ett dubbelt så stort antal personer samtidigt arbeta vid stationen. Härtill kommer att en betydande modernisering och ett tillgodoseende av fysiologiens och biokemiens krav äro ofrånkomliga. De krav, som ställas, kunna någorlunda tillmötesgås genom ombyggnad respektive en tillbyggnad av det s. k. vinterlaboratoriet, varom förslag väckts i vetenskapsakademien av professor Nils Holmgren. Förslaget h a r sedermera behandlats av en av akademien tillsatt kommitté, vars yttrande avgavs 3/12 1945. Som sakkunnig i byggnadsfrågor ingick i kommittén professor Henrik Kreiiger. Fullständiga ritningar ha uppgjorts av akademiens

•SI)

arkitekt, ingenjör Herbert Olsson, och enligt av denne gjorda beräkningar skulle kostnaderna belöpa sig till 57 200 kronor till ombyggnads- och 157 800 kronor till iillbyggnadsarbetena, tillsammans alltså 215 000 kronér,Kristineberg skulle efter ombyggnaden vara rustat att samtidigt emottaga högst 35 forskare. Framför allt skulle stationen kunna erbjuda goda arbetsbetingelser även lör de experimentella grenarna av biologien. Bland annat skulle stationen vara försedd med ett större kemiskt-fysiologiskt laboratorium med salt och sött vatten, tryckluft, gas, kemiska bänkar, dragskåp med fläkt osv. Vissa enskilda laboratorier skulle också förses med dragskåp, i källaren skulle ett rymligt kylrum, speciallahoralorium för respirometri, förrådsrum m. m. inrättas. I del s. k. sommarlaboratoriet finnes för närvarande ell större rum, som användes för demonstrationer och föreläsningar. Detta rum behöver förstoras genom flyttning av en vägg, och även i övrigt äro vissa ändringar i sommarlaboratoriet nödvändiga. Enligt kostnadsberäkning fordras 6 000 kronor för detta ändamål. Det är emellertid ej blott nödvändigt alt bereda laboratorieplats och arbetsmöjligheter vid Kristineberg utan även bostadsfrågan måste ordnas. Icke minst är det nödvändigt att i detta avseende tillgodose de anställda. Den nuvarande vaktmästarebostaden är bristfällig och måste utdömas som vinterbostad. Det enda rationella är, att den rives. I stället föreslås uppförande av ett hus, som ligger inom stationens område och inrymmer vaktmästarbostad å 3 rum och kök samt 16 bostadsrum (2-8 X 3*7 m) för forskare. Huset skulle uppföras i två tvåningar och ha en volym av 1 650 m 8 . Uppförandet av detta (inklusive rivning av nuvarande vaktmästarebostad) skulle kosta 155 000 kr. Nedan föreslås inrättandet av två assistentbefattningar vid Kristineberg. För dessa kräves en assistentbostad i två våningar (3 rum och kök i vardera våningen, volym 650 m 8 ). Kostnaden beräknas bli 58 000 kronor. Stationens apparatutrustning är otillräcklig. Detta gäller såväl för mikroskop, binokulärlupper, centrifuger som för mer speciell apparatur, såsom autoklav, termostater av olika slag, respirometrar osv. En framställning om ett engångsanslag för apparatur på W 000 kronor har tidigare gjorts (SOU 1945:48, s. 168) och är väl motiverat. Biblioteket behöver i hög grad förnyas. För detta ändamål föreslås 20 000 kronor. Anskaffandet av moderna handböcker och vissa tidskriftserier är ett trängande behov. Bland engångsanslagen bör även upptagas en ny mindre fångstbåt. Den större fångstbåten Sven Loven är särskilt under sommarsäsongen fullt upptagen med att anskaffa material för laboratorieundersökningarna. Emellertid behöva ett flertal av de forskare, som arbeta vid Kristineberg, även tillgång till en båt för mera långvariga observationer ute i naturen eller för materialanskaffning av mer tidsödande art. Likaså behoves en sådan båt för att lättare upprätthålla förbindelsen med övriga vetenskapliga stationer vid

81 Gullmaren, varigenom samarbetet med dessa skulle underlättas. För att tillfredsställa dessa behov föreslås anskaffandet av en ny motorbåt till en kostnad, som av stationens föreståndare uppskattas till 10 000 kronor. I samband med det ovan föreslagna större undersökningsfartygets förläggning till Kristineberg (jfr ovan s. 78) är det nödvändigt att utbygga en av kajerna samt att uppföra en ny sjöbod för förvaring av redskap, reparation av dessa osv. Kostnaderna härför uppskattas till 10 000 kronor. Hittillsvarande anslag till den årliga driften av den zoologiska stationen vid Kristineberg äro otillräckliga. Kommittén har tidigare på framställning av stationens prefekt föreslagit en ökning av statens anslag till undervisningen med 1 000 kronor och en ökning av statens anslag till driften med 1 000 kronor. Detta förslag avsåg emellertid nuvarande förhållanden. I och med stationens utbyggande måste anslaget till underhåll och drift ökas väsentligt. Kommittén föreslår, att vetenskapsakademien därvid ikläder sig kostnaderna för underhåll, bränsle, lyse e t c , under det att staten beviljar ett anslag på 15 000 kronor för materiel, som är nödvändig vid forskning och undervisning. I denna summa skulle det nuvarande anslaget på 3 000 kronor till undervisningen vara inkluderat. Denna höjning är högst nödvändig i betänkande av den intensifiering av forskningen, som kommer att bli följden av stationens utbyggande och ökningen av personalen. Verksamheten vid stationen kommer helt säkert att bli mer kontinuerlig och ej minst de biokemiska och fysiologiska grenarna av biologien ställa betydande krav på materielanslaget. Viktigare standardapparater för detta område böra finnas inom stationen, så att forskare ej som hittills varit fallet, måst medföra vidlyftig apparatur. Även ekologiska undersökningar ställa stundom betydande krav på apparativ utrustning. Stationen bör vidare vara i stånd att kunna underhålla och utveckla sin optiska utrustning, anskaffa nya fångstredskap, inom vilket område ej sällan nya konstruktioner utföras (jfr ovan s. 62). Likaså är det nödvändigt, att biblioteket underhålles och att prenumerationen på vetenskapliga tidskrifter utvidgas. Kommittén föreslår vidare, att föreståndaren vid stationen erhåller laborators löneställning samt dessutom fri bostad med värme, bränsle och lyse. Föreståndaren bör vidare ha rättighet att med bibehållna löneförmåner under två månader av vinterhalvåret förlägga sin vetenskapliga verksamhet till annan institution ä n Kristinebergs zoologiska station. Dessutom bör han som hittills ha rätt till en månads ferie. De extra förmånerna äro nödvändiga som motvikt mot den isolering, som vistelsen vid Kristineberg annars innebär. Kommittén föreslår vidare inrättandet av två förste assistentbefattningar vid stationen. Båda assistenterna böra ha zoologisk utbildning, den ene med mer systematisk och morfologisk, den andre med mer fysiologisk och biokemisk inriktning. Den förstnämnde bör biträda vid faunans utforskande vid kristinebergsområdet samt föra anteckningar över könsperioder och (i—

82 andra biologiska förhållanden, som äro av betydelse för andra forskare. Den sistnämnde skulle åligga att biträda vid laboratoriets skötsel, vid vård av apparatur, vid hydrografiska bestämningar etc. Assistenterna böra ha samma möjlighet som föreståndaren att förlägga sina studier till annan institution än Kristineberg under två månader av vinterhalvåret. Vidare böra de om möjligt åtnjuta fri bostad etc. Vid Kristineberg har som ovan nämnts även den marina botaniken spelat en betydande roll och det vore otvivelaktigt av vikt att även i framtiden botaniken bleve representerad inom stationens stab. Behovet av en kompetent representant för marin botanik k a n emellertid fyllas av laboratorn i marin botanik i Göteborg (SOU 1945:48, s. 112 och nedan s. 84) och dennes medarbetare, som komma att förlägga en del av både sina fält- och laboratoriearbeten till Kristineberg. Möjligheten att konsultera dessa är en värdefull tillgång för många kategorier av forskare, som arbeta vid Kristineberg. Tabell 5. Översikt över de ovan förordade engångsanslagen och förslag om deras fördelning mellan staten och vetenskapsakademien. Bidrag frän Summa staten

KVA

Byggnader: a. utbyggnad av vinterlaboratoriet b. inredningsarbeten i sommarlaboratoriet... c. byggnad för vaktmästarebostad och rum för forskare d. bostad för två assistenter e. ny kaj och sjöbod Apparatanslag Biblioteksanslag Motorbåt

125 000

90 000 6 000

215 000 6 000

120 000 58 000 10 000 40 000 20 000 10 000

35 000

155 000 58 000 10 000 40 000 20 000 10 000

Summa kronor

383 000

514 000

Kommittén föreslår, att vetenskapsakademien avlönar föreståndaren, under det att de båda första assistenterna avlönas av staten. Förutom ovan nämnda löneanslag föreslås även, att 2 400 kronor utgår av statsmedel till extra personal, dels ett vaktmästarebiträde, dels en extra draggkarl, båda anställda för en tid av fyra månader under sommarhalvåret. Det vore slutligen önskvärt, att en viss summa stode till förfogande för ledningen vid Kristineberg att utdelas som stipendier för studerande och yngre forskare för att underlätta deras uppehåll vid stationen. Kommittén föreslår ett statsanslag av 1 250 kronor för ändamålet samt vidare 750 kronor för resebidrag till föreståndaren och assistenterna. Vetenskapsakademiens nuvarande kostnader för Kristineberg framgå u r följande sammanställning gjord efter akademiens stat för 1946.

83 Föreståndare 9 945: — l Vaktmästare 3 927:5G1 Förste draggmästare 3 640: — Andre » 3 282: 50 Hushållerska 1 560: —* Stationens underhåll, bränsle, lyse, försäkringar etc. 14 418:98 1

22 355: — 36 773:98

Därjämte fri bostad med värme och lyse.

Det tillkommer akademien att höja föreståndarens lön (jfr ovan) till paritet med laboratorslön samt att i övrigt företaga de förändringar av ovanslående anslag, som kunna nödvändiggöras genom stationens utbyggnad. Tabell 6. Översikt över de årliga statliga anslag, som ovan föreslagits. Två första assistenter Extra personal Stipendier och reseanslag ökning av materielanslag för forskning och under visning (jfr s. 81) Summa kronor

Som ovan påpekats bedrivas sedan länge vid Kristineberg omfattande och värdefulla marinbotaniska studier. Likaså utföras där fysiologiska och biokemiska studier, som väntas ytterligare utvidgas. Det är att märka, att fysiologien omnämnes i ett av Regnell utfärdat gåvobrev. Kommittén finner därför, att vetenskapsakademien bör överväga, om ej beteckningen Kristinebergs zoologiska station lämpligen bör utbytas mot Kristinebergs marinbiologiska station. Efter noggranna överväganden har kommittén ovan formulerat anslagsbehoven för Kristinebergs zoologiska station, som efter utbyggnad är tänkt som hörnstenen i vårt lands marinbiologiska forskning. Kommittén har även föreslagit en viss fördelning av kostnaderna mellan staten och vetenskapsakademien. Denna fördelning måste naturligtvis närmare fixeras genom överläggningar mellan stat och akademi. övriga marinbiologiska stationer. Havsfiskelaboratoriet och Bornö station äro, som redan omnämnts, underställda hydrografisk-biologiska kommissionen. Ett samarbete mellan dessa stationer och Kristineberg är naturligt, men några speciella organisatoriska åtgärder, som skulle underlätta detta, behöva ej anbefallas. Däremot har frågan om en närmare samorganisation mellan Klubbans biologiska station och Kristineberg omfattats med intresse inom kommittén. Enligt ett framställt förslag borde man i huvudsak koncentrera forskningen och den högre undervisningen till Kristineberg, under det att den elementära undervis-

84 ningen i marinbiologi skulle förläggas till Klubban. Därvid skulle emellertid alltjämt möjlighet föreligga för kursledaren vid Klubban att ha några vetenskapliga elever arbetande vid denna station. Antalet personer, som årligen önska genomgå den elementära kursen i marinbiologi, är ungefär 60. Det lämpliga antalet deltagare i en dylik kurs är 20, varför 3 kurser skulle vara nödvändiga per sommar. Var och en av de tre universitetsinstitutionerna i zoologi skulle sörja för sin del av undervisningen. Härigenom skulle föreståndaren vid Kristineberg avbördas från kursundervisningen. Det är att betänka, att dennes administrativa arbetsbörda kommer att ökas betydligt, om de ovan framlagda förslagen om inrättande av marinbiologisk kommission och om Kristinebergs utvidgning accepteras. En koncentrering av den elementära kursundervisningen till Klubban skulle nödvändiggöra en tillbyggnad av denna station för ca 35 000 kronor samt medföra en viss ökning av driftskostnaderna. Kommittén har underställt de båda professorerna i zoologi i Uppsala, Nils v. Hofsten och Sven Hörstadius, ifrågavarande förslag. Dessa avstyrka emellertid detsamma under hänvisning till de olägenheter detsamma skulle innebära för specialister från Uppsala, som önska arbeta vid Klubban, en station, som Uppsala universitet erhållit för att ge dess zoologer en fördel. Vidare hänvisas till de ej obetydliga kostnader förslaget medför. Kommittén vill förorda, att frågan om samorganisation mellan Kristinebergs och Klubbans stationer göres till föremål för ytterligare överläggningar, när man vunnit mera erfarenhet rörande den marinbiologiska forskningens utveckling vid ett utvidgat Kristineberg. Professor Sven Ekman har i sin ovan anförda skrivelse föreslagit anläggandet av en kuststation på Koster eller i strömstadstrakten. Även från andra håll ha liknande önskemål uttalats. En sådan station skulle närmast tjänstgöra som replipunkt för fältarbeten. Kommittén finner emellertid, att om ett undersökningsfartyg med laboratorieinredning kommer till stånd, detta skulle kunna tjänstgöra som en flyttbar station och anser sig därför ej kunna taga upp förslag om särskild kuststation. Inrättande av en laboratorsbefattning i marin botanik. Inrättande av en laboratorsbefattning (personlig för docent T. Levring) vid Göteborgs högskola har föreslagits av NF redan i första delen av kommitténs betänkande (SOU 1945:48, s. 112). Sedan detta betänkande avlämnades, har en donation tillkommit, som möjliggör uppförandet av ett särskilt laboratorium i marin botanik, som skall byggas samman med den hittillsvarande institutionen i botanik vid Göteborgs botaniska trädgård. Därigenom ha större möjligheter skapats att bereda plats för flera personer, som vilja arbeta med marinbotaniska problem. Den föreslagna laboratorstjänsten och det tilltänkta laboratoriet bli av stor betydelse med hänsyn till det sam-

85 arbete, som redan inletts mellan docent Levring och professor Hans Pettersson rörande produktionsfaktorer i havet. Ovan har redan framhållits, att den marina botaniken har rika traditioner vid Kristinebergs zoologiska station. Det är att vänta, att det marinbotaniska institutet kommer att stå i livligt utbyte med Kristineberg, dit den marinbotaniska laboratorn naturligen kommer att förlägga en del av sina fält- och laboratoriearbeten. Betydelsen härav för verksamheten vid Kristineberg har redan ovan betonats. Även i det ovan föreslagna forskningsfartygets verksamhet torde marinbo talrikens representanter i Göteborg komma att ta del. Bl. a. planerar docent Levring (se ovan s. 70) undersökningar över vissa planktonproblem samt över havets mikrobiologi. Med hänsyn till den omfattande verksamhet, som med säkerhet kan väntas bedriven vid den nya marinbotaniska institutionen i Göteborg, vill kommittén föreslå någon ökning av det förut tilltänkta statsanslaget till denna institution. Förutom till den personliga laboratorstjänsten föreslås sålunda statsanslag till en förste assistent (enligt tidigare förslag en andre assistent, där endast halva lönen skulle utgå av statsmedel). Till förfogande för driften skulle då stå hela Gustaf Werners fond, vars avkastning tidigare beräknades till 7 000 kronor, men som nu sjunkit till 6 500 kronor. I driften skulle inräknas utgifter för värme, ljus och vaktmästare med ca 1 500 kronor, så att som material- inklusive exkursionsanslag skulle återstå 5 000 kronor per år. Kommittén har tidigare föreslagit 5 000 kronor i engångsanslag lör den marinbotaniska verksamheten (SOU 1945:48, s. 149). De årliga kostnaderna för statsverket skulle bli: Lön för laborator (utom tilläggen) Arvode åt förste assistent

9 000 kr. 7 200 » 16 200 kr.

Anslag till marinbiologisk forskning vid Göteborgs naturhistoriska museum. Kommittén har i sitt tidigare utlåtande (SOU 1945:48, s. 112) framhävt det naturliga i att Göteborg göres till ett marint forskningscentrum. Som kärna i detta ingår det oceanografiska institutet, till vilket fogas den ovan behandlade marinbotaniska institutionen. Emellertid har även en betydande insats inom marin forskning gjorts från Göteborgs naturhistoriska museum (jfr ovan s. 64), framför allt genom professor L. A. Jägerskiölds under elva somrar utförda expeditioner i Kattegatt och Skagerak, varvid ett viktigt djurgeografiskt material sammanbragts. Detta är föremål för bearbetning under den nuvarande intendentens, dr Orvar Nybelin, ledning. Denne har vidare deltagit i den förberedande högsjöexpedition, som professor Hans Pettersson företagit under våren 1946 med »Skagerak». Härvid har ett betydande material insamlats. Avsikten är, att dr Nybelin skall dellaga även i den till

86 nästa år planerade expeditionen med »Albatross». I en skrivelse till kommittén har dr Nybelin framställt önskemålet att erhålla statligt anslag till en förste assistent vid Göteborgs naturhistoriska museum. Denne assistent skulle biträda intendenten vid bearbetning av djuphavszoologiska problem. Vidare uttryckes önskemål om medel för materiel, bokanskaffning m. m. Kommittén tillstyrker dr Nybelins framställning om en förste assistent, särskilt med tanke på det inledda samarbetet med professor Pettersson. Det vid dennes expedition hopbragta biologiska materialet skulle sålunda i första hand omhändertagas och bearbetas av Göteborgs naturhistoriska museum. Till materiel och bokinköp, som äro nödvändiga i detta sammanhang, föreslår kommittén ett årsanslag på 2 000 kronor. Med dessa åtgärder skulle den djuphavszoologiska forskningen ha erhållit ett visst stöd i avvaktan på den vidare utveckling, som kan ske på detta område inom Sverige. Kostnaderna för kommitténs förslag äro: förste assistent årsanslag

7 200 kr. 2 000 » Summa 9 200 kr.

övriga förslag rörande befattningar i marin biologi. Professor Hanslröm har i sin redan ovannämnda skrivelse bl. a. föreslagit inrättande av en laboratorsbefattning i marin zoologi vid Lunds universitet. Innehavaren av denna skulle även vara föreståndare för den biologiska stationen på ön Ven, vars upprättande samtidigt föreslogs. Tanken på denna station har uppgivits (jfr ovan s. 70), men önskemålet om en laboratorsbefattning kvarstår. Denne laborator skulle under terminerna leda en del av undervisningen i zoologi, främst sådan som har anknytning till den marina faunan, systematik och ekologi. Under sommaren skulle han leda den kurs i marin biologi, som fortfarande måste ordnas vid Öresund. Vidare skulle han leda de marinbiologiska undersökningar, som allt framgent med olika medel (jfr ovan s. 71) skulle bedrivas i Öresund. Kommittén finner förslaget om inrättande av en laboratorsbefattning i marin zoologi vid Lunds universitet synnerligen beaktansvärt men håller dock före, att man bör avvakta den ovan föreslagna upprustningen inom marinbiologien, innan ytterligare befattningar inom detta ämnesområde föreslås. Det torde närmast vara universitetets sak att ta initiativ i denna fråga, i vilken även undervisningen spelar en betydande roll. Terrestrisk ekologisk forskning. 1 Till kommittén har inkommit en skrivelse av docenterna /. Agrell och H. Weimar ek i Lund. I denna framhäves det behov, som föreligger att bereda 1 Terrestrisk biologi hör ju icke till marmluologien men omnämnes här i sammanhang med denna.

87 större möjligheter för den terrestra ekologien genom inrättande av en särskild station inom något lämpligt område. Det påpekas, att under det att marinbiologien är tillgodosedd med stationer, »en central institution saknas för det ämne, som skulle bedriva den gemensamma grundforskningen till de nationalekonomiskt viktiga verksamhetsgrenarna skogsvård, jaktvård, betesvård, växtskydd och allmänt jordbruk — den terrestra ekologien». Det framhäves, att den terrestra biologien behöver tillgång såväl till ett orört naturområde som också till laboratorium med lämplig apparatur. F r å g a n om inrättande av en terrestrisk ekologisk station är allt för outredd för att på nuvarande stadium kunna upptagas till behandling av kommittén. Denna vill dock hänvisa till en av docent B. Kullenberg påpekad möjlighet att åtminstone för vissa problem utnyttja de marinbiologiska stationerna för studiet av terrester ekologi. I själva verket har redan tidigare så skett. Dessa ligga intill landområden, som synas vara väl ägnade för studiet av många terrestriskt ekologiska problem. På kommitténs förfrågan har docent Agrell förklarat, att h a n med intresse omfattar tanken, att de marinbiologiska stationerna även skulle utnyttjas för terrestrisk ekologi. Han anser emellertid, att detta icke helt k a n tillfredsställa den terrestriska ekologiens behov av station, då naturen kring Kristinebergs resp. Klubbans stationer ä r alltför extrem för att väl motsvara kraven på ett försöksområde. Kommittén vill här påpeka möjligheten att för den terrestra ekologiens behov inrätta flyttbara laboratorier. Som modell kan man hänvisa till försvarets forskningsanstalts i bussar inredda gasskyddslaboratorier. Enligt meddelande av docent K. Munster-Ström har man i Norge planerat att på ett liknande sätt tillgodose vissa av limnologiens laboratoriebehov. Ett sådant laboratorium skulle alltså ej vara begränsat till ett område utan skulle allt efter behov kunna flyttas till olika platser. Dessa intressanta möjligheter böra säkerligen beaktas vid kommande diskussioner.

Kostnadsberäkning. Tabell 7.

Sammanfattning av kostnader för kommitténs förslag i kapitel 3.

Engångsanslag: Undersökningsfartyg (s. 77) Kristinebergs zoologiska station (s. 82) Marinbotanik (s. 85) Summa engångsanslag Årliga anslag: Till marinbiologiska kommissionens förfogande (s. 79) Personal- och materielanslag för Kristinebergs zoologiska station (s. 83) Befattningar för den marinbotaniska verksamheten (s. 85) Personal- och årsanslag för Göteborgs naturhistoriska museum (s. 86) Summa årsanslag

Kronor 250 000: 383 000: 5 000: 638 000: 37 000: 30 800: 16 200: 9 200: 93 200:

Kap. 4. Utbildning av laboratoriebiträden. Inledning. 1 direktiven för de sakkunniga har framhållits, all i vårt land de vetenskapliga institutionernas behov av biträden hittills icke blivit tillgodosett i tillfredsställande omfattning samt alt skälen härtill icke enbart vore av ekonomisk natur utan att de även bottnade i en brist på lämpliga utbildningsmöjligheter för ungdomar, som avse att ägna sig åt denna bana. Frågan om anordnande av särskilda utbildningskurser för dylika hjälpkrafter borde därför upptas till prövning av de sakkunniga, vilka härvid borde uppmärksamma även motsvarande behov för industriernas och de statliga forskningslaboratoriernas vidkommande. I första delen av sitt betänkande (SOU 1945: 48) ha de sakkunniga redogjort för de olika befattningstyperna av teknisk personal vid de statliga vetenskapliga institutionerna. Ifrågavarande befattningar äro, respektive ha föreslagits placerade i lönegraderna A 14—A 4. Givetvis måste för dessa olika befattningstyper till följd av såväl de olika institutionernas varierande arbetsområden som även de olika krav, vilka måste ställas på de i skilda lönegrader inplacerade befattningshavarna, avsevärt differentierad utbildning krävas. Förhållandena ställa sig likartade för den tekniska biträdespersonalen vid sjukhusens och industriernas olika laboratorier. För den personal, på vilken högre krav på teoretisk utbildning måste ställas, bör man kunna räkna med rekrytering från sådana kategorier, som genomgått högre tekniskt läroverk (tekniskt gymnasium respektive teknisk fackskola) eller i vissa fall statlig eller statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt (ex. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut). Några särskilda åtgärder för att öka möjligheterna till sådan högre utbildning torde knappast behöva vidtagas med hänsyn till det nu ifrågavarande rekryteringsbehovet. För vissa kategorier av den tekniska laboraloriepersonal, på vilken kraven på den teoretiska utbildningen icke behöva ställas så högt men som likväl behöver besitta ett visst mått av teoretiska kunskaper samt därjämte praktiska färdigheter inom sina respektive områden, synas däremot de nuvarande utbildningsmöjligheterna icke vara tillfyllest.

89 Instrumentmakare och mekaniker. För denna personalgrupp finnas redan nu goda utbildningsmöjligheter, i varje fall beträffande den grundläggande utbildningen, nämligen vid verkstadsskolor (yrkesavdelningar) för metallarbetare (mekaniker), instrumentmakare (finmekaniker) och urmakare vid kommunala, centrala och statsunderstödda enskilda skolor för yrkesundervisning. Utbildningstiden vid dessa skolor är i allmänhet två år, i vissa fall dock upp till fyra år. I mars 1946 utgjorde elevantalet i verkstadsskolorna för metallarbetare 1305, i verkstadsskolorna för instrumentmakare 53 samt i verkstadsskolorna för urmakare 30. Den mera omfattande praktiska erfarenhet, som kan vara erforderlig, särskilt för de vetenskapliga institutionernas mekaniker och instrumentmakare, synes lämpligen — efter genomgång av verkstadsskola — böra inhämtas å sådana institutioner eller å finmekaniska verkstäder. Därest en teoretisk utbildning utöver den, som meddelas i verkstadsskolan, skulle befinnas erforderlig, torde den kunna erhållas vid redan befintliga kurser å yrkesskolans stadium vid kommunala skolor för yrkesundervisning. För kategorien mekaniker och instrumentmakare föreslår sålunda kommittén inga särskilda åtgärder i fråga om utbildningen.

Biträden vid biologiska institutioner o c h sjukhuslaboratorier. Beträffande dessa biträden föreligger en viktig men svårlöst utbildningsfråga. I skrivelse till kommittén den 12 juni 1945 har styrelsen för Svenska laboratrisföreningen framfört sina synpunkter på denna fråga och framhållit, att laboranterna vid naturvetenskapliga laboratorier ha till uppgift att deltaga i och delvis självständigt utföra kemiska, fysiologiska och bakteriologiska arbeten av skilda slag. För dessa tjänster är en viss kunskap i matematik, kemi, fysik, biologi med bakteriologi m. fl. ämnen en nödvändig förutsättning. Styrelsen anser, att den nödvändiga utbildningen bör kunna vinnas genom en tvåårig kurs med realexamen eller liknande som minimal inträdesfordran, dock med företräde för dem, som avlagt för denna utbildning lämpad studentexamen. Undervisningen bör ledas och delvis utövas av biolog, läkare, veterinär jämte kemist med god erfarenhet från arbetet på ett forsknings- eller liknande laboratorium. Dessutom behövas speciallärare samt yngre lärare eller amanuenser för att leda laboratoriearbetet. Undervisningen kunde enligt styrelsens mening uppdelas på ett allmänt eller förberedande år och ett år för mera specialiserade studier. Elever med goda förutsättningar skulle eventuellt kunna börja direkt med andra årets kurs. Styrelsen ingår även på frågan om vilka ämnen som lämpligen böra ingå i undervisningen under de båda åren. Vidare anses önskvärt, att särskilda

90 kurser anordnas, avsedda till fortbildning för redan i tjänst varande laboratriser, vilka anse sig ha behov av ytterligare förkovran i yrket. I en till de medicinska högskolornas organisationskommitté ställd skrivelse av den 14 december 1945 har laboratorn vid karolinska sjukhuset, B. Josephson, bland annat anfört, att utbildningen av laboratriser vid sjukhuslaboratorierna (laboratoriesköterskor) borde omfatta: 1. teoretisk och praktisk undervisning i tillämpliga delar av kemi, fysik, bakteriologi, fysiologi, räkning e t c ; 2. praktisk erfarenhet i såväl enklare som mera avancerade rutinlaborationer vid sjukhus och 3. en viss sjukvårdsvana och färdighet i provtagningsmetodik. 1 skrivelsen framhålles även, att den bästa standarden på ifrågavarande yrkeskår sannolikt skulle erhållas, om studentexamen på reallinjen uppsattes som villkor för tillträde till banan. Med de förkunskaper, som eleverna då skulle ha, vore kanske en utbildningstid på två a två och ett halvt år tillräcklig. På grund av rekryteringssvårigheter torde man dock få nöja sig med att fordra realexamen, normalskolekompetens, genomgången folkhögskola eller liknande. En viss färdighet i maskinskrivning och engelska språket borde under alla omständigheter fordras. För aspiranter med sådan lägre förutbildning anser laborator Josephson tre a tre och ett halvt år vara nödvändig utbildningstid, åtminstone för dem, som skola arbeta mer eller mindre på egen hand. Följande undervisningsschema förordas sålunda av laborator Josephson för laboratoriesköterskor. l:a året. 2 månaders »läskurs», 3 månader kirurgisk poliklinik, 3 månader medicinsk avdelning, 3 månader sjukhuslaboratorium under ledning av erfaren laboratoriesköterska, 1 månad semester. ~2:a året. 11 månader laborantskola, 1 månad semester. •3:e

året.

6 månader på kliniskt centrallaboratorium under ledning av akademiskt utbildad laboratoriechef, 3 månader vid kliniskt-bakteriologiskt laboratorium under ledning avfa ckutbildad bakteriolog, 3 månader vid avdelning för invärtes medicin. 4:e året. 2 månaders »läskurs» avslutad med examen.

91 E n annan ordningsföljd med avseende på praktisk tjänstgöring och ett utbyte av sista årets kurs mot viss sjukhustjänstgöring skulle även vara möjliga. Vad andra årets laborantskola beträffar, skulle eleverna under utbildningen undervisas i oorganisk och organisk kemi. De böra lära sig bereda och standardisera normallösningar och alla förekommande reagens. De böra lära sig potentiometriska bestämningar, grunderna för fotometrisk och fotoelektrisk apparatur samt tillräckligt mycket fysik för att kunna sätta sig in i de viktigaste laboratorieapparaternas funktion. Så mycket matematik bör ingå, att de förstå att hantera räknesticka och grafiska framställningar, även Iogaritmiska. 1 fysiologi böra eleverna läras innebörden av de viktigare funktionsproven och i bakteriologi de enklaste substratberedningar, odlingsmetoder, identifieringsmetoder etc. Undervisningen bör till betydande del bestå av praktiska laboratorieövningar under kompetent ledning. Den utbildning, som laboratriserna vid sjukhuslaboratorier enligt det framförda förslaget skulle behöva undergå, kan givetvis icke inordnas i en kurs vid någon nu befintlig läroanstalt. Beträffande den kirurgiska och medicinska utbildningen liksom praktiken vid sjukhuslaboratorium synes densamma böra ordnas av respektive institutioner. Det torde få anses falla utanför ramen av de sakkunnigas uppdrag att närmare ingå på huru en sådan utbildning lämpligen bör ordnas. Beträffande den föreslagna »laborantskolan» torde emellertid en lösning vara möjlig genom samundervisning med någon av de kurser för kemisk-tekniska biträden, som de sakkunniga i det följande föreslå skola inrättas. Den utbildning, som skulle erhållas i laborantskolan, måste nämligen bliva så likartad med utbildningen för kemisk-tekniska biträden för vetenskapliga institutioner och för industrilaboratorier, att de blivande laboratriserna böra kunna inhämta denna del av utbildningen genom deltagande i en sådan kurs för kemiska laboratoriebiträden. Givetvis kan man härvid tänka sig, att det praktiska laboratoriearbetet, som ju alltid måste bedrivas individuellt, för sjukhuslaboratriserna eller andra biträden vid biologiska institutioner gives en inriktning, som särskilt avpassas för deras blivande verksamhet. Därjämte bör viss ändring av den teoretiska utbildningen samtidigt genomföras. Kommittén vill sålunda icke föreslå anordnande av några särskilda kurser vid yrkesskolorna för den ifrågavarande gruppen av laboratoriebiträden. Den specialundervisning, som k a n vara erforderlig utöver den, som enligt vad ovan sagts, gives under den kemisk-tekniska kursen för blivande biträden vid biologiska och sjukhuslaboratorier, torde böra meddelas av respektive institutioner i samband med praklikanttjänstgöring. Kommittén hänvisar i övrigt beträffande utbildningen av laboratoriebiträden av denna kategori till kap. 7 i betänkande från de medicinska högskolornas organisationskommitté, vilket betänkande utkommer under höstens lopp.

92 Biträden på kemiska laboratorier. För kemiska biträden å såväl vetenskapliga som industriens laboratorier föreligger ett stort utbildningsbehov. Även om arbetets inriktning på skilda institutioner och laboratorier är mycket olikartad, så bör dock en allmänt lagd utbildningskurs inom kemien med starkt inslag av praktiskt laboratoriearbete kunna tjäna som grundläggande utbildning för personal med även starkt specialiserade arbetsuppgifter. Behovet av personal med allmänna laboratorietekniska kunskaper och praktisk erfarenhet samt med etl visst mått av teoretiska kunskaper i kemi och fysik är betydande. Såsom framgår av det föregående måste en allmänt lagd laboraloriekurs för kemisk-tekniska biträden även få betydelse för utbildningen av biträden å biologiska och sjukhuslaboralorier. De sakkunniga komma även i det följande att föreslå åtgärder till utvidgning av redan nu förefintliga utbildningsmöjligheter, men först skall redogöras för tidigare utredningar och förslag till utbildning inom området samt för den kursverksamhet, som redan nu bedrives för utbildning av kemisk-tekniska biträden, särskilt för industriens behov. Tidigare utredningar. Industriens utredningsinstitut har 1943 framlagt resultatet av en undersökning angående den lägre laboratoriepersonalens utbildningsförhållanden. Undersökningen riktade sig till samtliga industrier och andra institutioner, som kunde antagas sysselsätta laboratoriebiträden. Av de 374 utsända frågeformulären lämnades 20 helt obesvarade, i 13 fall avböjdes deltagande i rundfrågan och i 64 fall meddelades, att ingen lägre laboratoriepersonal fanns vid ifrågavarande laboratorium. 277 laboratorier deltogo sålunda i rundfrågan. Av de redovisade 1911 biträdena voro 281 eller nära 15 % anställda vid statliga institutioner. De flesta biträdena inom industrien återfunnos inom melall-, pappersmasse-, livsmedels- och kemisk-tekniska industrierna. Laboratoriebiträdenas utbildning visade sig vara mycket varierande. Följande tabell visar den procentuella fördelningen på olika slag av utbildning.

Endast folkskola Realskola Praktisk realexamen Allmänt läroverk eller realskola Studentexamen Normalskolekompetens Tekniska institut eller läroverk Aftonskolor Korrespondenskurser Lärlings-, yrkes- eller verkstadsskola Annan utbildning Summa

Manliga

Kvinnliga

Samtligiv

O/

O/

0/

/o

/o

/o

62-0 12-'.) 4*9 ()•!) H) — 5-0 3.5 3-2 3-/> 1-6 100 o

11 • 8 27-9 2-3 2-5 (i-G 8-5 2-9 2-3 1-9 0-8 2-5 100-0

56-5 17-0 4-2 1-4 3-1 2-3 4-9 3-2 2-S 2-8 1-8 100-0

93 Av tabellen framgår, att omkring 57 % av laboratoriebitrådena ickekunde uppvisa någon annan utbildning än genomgången folkskola. E n undersökning av rekryteringen visade all under femårsperioden 1938 —1942 nyanställts i genomsnitt 333 biträden årligen. Utredningen uppskattade det årliga nyrekryteringsbehovet åren närmast efter utredningens slutförande (1943) till cirka 350 biträden, vilket anlal dock omfattade även sådana biträden, som tidigare tjänstgjort vid annat laboratorium. Medelanställningstiden inom yrket beräknades uppgå till endast 5'7 år. Vad beträffar personalens specialutbildning för laboratoriearbetet framlade utredningsinstitutet följande summariska översikt. Utbildningen sker a) endast genom handledning i arbetet b) genom av företaget anordnad särskild kursverksamhet c) p å annat sätt Summa

laboratorier

PrOCCnt

208 15) 35

70-3 7-3 13-4

2(>2

100-0

Vid ungefär 80 % av samtliga laboratorier har specialutbildningen skett enbart genom handledning på arbetsplatsen, varvid dock korrespondensstudier i flera fall icke varit uteslutna. Att detta förhållande icke kan anses tillfredsställande framgår av alt något mer än hälften (52 %) av de tillfrågade uttalat sig för en skolmässig förberedande utbildning, medan — såsom framgår av ovanstående — personalen vid endast 20 % av laboratorierna uppvisat annan utbildning än den som äger rum på arbetsplatsen. I de fall då man icke uttalat sig för en skolmässig utbildning har detta ställningstagande i åtskilliga fall grundat sig på uppfattningen, alt det endast varit fråga om rutinarbete eller att utbildningsbehovet varit av så speciell art, att man tydligen ansett det vara olänkbart alt få detsamma tillgodosett skolvägen. Det förefaller emellertid de sakkunniga som även i sistnämnda fall en viss skolmässig utbildning skulle vara av värde. En grundläggande laboratorieutbildning bör kunna vara gemensam för olika kategorier av laboratoriebiträden. En specialisering av utbildningen kan genomföras på ett senare ulbildningsstadium men även i viss mån under den grundläggande kursen såsom ovan framhållits med avseende på utbildningen av biträdespersonal för biologiska och sjukhuslaboratorier. Beträffande biträdenas förkunskaper och färdigheter vid påbörjande av utbildningen ha mycket varierande uppfattningar kommit till synes vid utredningsinstitutets enquéte. I de flesta fall har man tydligen ansett, att genomgången folkskola bör vara tillräcklig fordran för tillträde till laboratorieutbildningen. 1 ett mindre antal fall har man framhållit, att utbildningen bör ske med realexamen (respektive praktisk realexamen) som grund. I silt betänkande IV: 4 angående realskolans praktiska linjer (SOU 1946: 14) har 19 iO års skolutredning framhållit, att verksamhet vid forsk-

94 ningsinslitut, l a b o r a t o r i e r och l i k n a n d e i n r ä t t n i n g a r ä r ett y r k e s o m r å d e , s o m u n d e r s e n a r e å r vidgats o c h fått ö k a d betydelse. Arbetskraft för detta verksamhetsområde efterfrågas alltmer och dylik personal bildar en växande yrkeskategori inom detta arbetsområde. För närvarande är platstillgången ganska god såväl för personer med lägre som med högre utbildning. Efter o m n ä m n a n d e av d e n o v a n r e f e r e r a d e u n d e r s ö k n i n g e n a v i n d u s t r i e n s utredningsinstitut framhåller skolutredningen, att det har ifrågasatts, huruvida något större behov av laboratoriepersonal komme att i framtiden förefinnas i mellangraderna. Den kemiska industriens fortgående starka expansion torde emellertid alltid komma att garantera en icke obetydlig platstillgång för laboratorieutbildad arbetskraft såväl beträffande rutinarbetet som beträffande mera självständig assistentverksamhet bos produktionsledare och forskare. S k o l u t r e d n i n g e n f r a m h å l l e r vidare, att u n g d o m a r i r ä t t stor u t s t r ä c k n i n g s ö k a sin u t k o m s t p å l a b o r a t o r i e r m e n att, s å s o m f r a m g å r a v den o v a n b e r ö r d a u n d e r s ö k n i n g e n , d e u t b i l d n i n g s m ö j l i g h e t e r , s o m d ä r v i d för n ä r v a r a n d e e r b j u d a s dem, ä r o s y n n e r l i g e n o l i k v ä r d i g a o c h ofta otillfredsställande. Skolutredningens förslag till timplan för teknisk realskola med kemisk-teknisk undervisning.1

A. Läroämnen: 1. Teoretiska läroämnen: Kristendomskunskap Modersmålet Engelska Tyska Historia med samhällskunskap Geografi Matematik Biologi med hälsolära Fysik Kemi med laboratorietckmk . Summa

Klass

Klass

Klass

Klass

o

2 6 7

1 3 3 4 2 2 4 1 2 8

— —

—

1 4 4 5 3 2 3 2 2

.— —

— 3 2 4 2

Praktiskt läroämne: Beskrivande maskinteknik Summa

—

3 3 3

4 4 2 13

Summa

4 16 17 12 8 6 15 9 6 21 114

3 B. Övningsämnen. 4 2 2 Teckning 4 2 2 Musik 14 3 4 3 4 Gymnastik med lek och idro tt 8-5 g. 4 fl. 4-5 g. 2 2 Slöjd — 0-5 g. 5 fl. 0-5 g. 5 fl. Hemkunskap med hushållsgöromål. — 31 3 8 10 10 Summa 148 3 8 3 8 3 6 3 6 Totalsumma 1 Vid inbyggd kemisk-teknisk linje tillämpas samma tim- och kursplan som för de två högsta klasserna i fristående kemisk-teknisk realskola.

95 Laboratoriebiträden utbildas nu genom småkurser av olika slag, per korrespondens, i skolköksseminarier, vid de privata tekniska instituten, vid statliga och liknande större laboratorier, lärlingsvägen inom industrien, vid sjukhusen, vid yrkesskolan i Göteborg, vid tekniska läroverk, vid universitet, högskolor och folkhögskolor o. s. v. Det förefaller skolutredningen önskvärt och lämpligt, att en grundläggande undervisning anordnas, som kan dels föra ungdomen fram till anställning på laboratorier, där sedan den speciella fackutbildningen kan ernås inom rimlig lid, dels utgöra en säker grund för fortsatt högre utbildning. En speciell praktisk realskolelinje synes kunna väntas öppna de bästa möjligheterna för den slutliga specialiseringen. Då yrkesval i allmänhet icke bör erbjudas ungdomen, innan den någorlunda har möjlighet att själv bedöma sina förutsättningar och sin förmåga, synes det i fråga om en så pass specialiserad utbildning som den här ifrågavarande icke böra ifrågakomma något val förrän efter genomgång av klass. 3 5 (24). önskligt vore, att valet kunde uppskjutas till efter klass 45 (34), men en sådan anordning skulle medföra en förlängning av studietiden med ett år. Detta skulle säkerligen avskräcka mången från den nya linjen, då övriga praktiska realskolor erbjuda kortare utbildningsvägar fram till anställning i praktiskt arbete. Med hänsyn till dessa förhållanden och då en ny realskolelinje alltid i viss mån har karaktären av försök, finner skolutredningen det nödvändigt, att den nya linjen, som lämpligen benämnes kemisk-teknisk linje, anordnas såsom en differentierad linje i de två högsta realskoleklasserna. Läroämnena på denna kemisk-tekniska linje föreslås av skolutredningen vara följande: teoretiska låroämnen: kristendomskunskap, modersmålet, engelska, tyska, historia med samhällskunskap, geografi, matematik, biologi med hälsolära, fysik, kemi med laboratorieteknik; praktiskt läroämne: beskrivande maskinteknik (mätningsteknik, materiallära m. fl., vilka väl kunde upptagas som särskilda ämnen, ha med hänsyn till att ingen erfarenhet ännu finnes, förts under laboratorietekniken); övningsämnen: teckning, musik, gymnastik med lek och idrott, slöjd, hemkunskap med hushållsgöromål. Den fullständiga timplanen för den kemisk-tekniska linjen återgives i tabellen å föregående sida. Kemi

med

laboratorieteknik.

Mål. Undervisningen har #11 uppgift att bibringa lärjungarna en så vitt möjligt på iakttagelser byggd, åskådlig och säker kunskap om de viktigaste kemiska företeelserna och deras praktiska tillämpning samt praktisk färdighet i fråga om de på ett laboratorium förekommande göromålen. Kursfördelning. Klass 3 (8 vtim., varav 4 vtim. laborationer och laboratorieteknik). Oorganisk kemi: blandning och kemisk förening, grundämnen; kemisk reaktion: förening av grundämnen samt någon sönderdelning, värmets roll; viktens oföränderlighet; bestämda viktsförhällanden; atomer, molekyler, valens; luft, syre, kväve, oxidation, förbränning,

96 brinnande gas (låga), eldfara; väte, vatten; reduktion; kemiska tecken ocb formler; elektrolys, joner, jonreaktioner; syror och baser, pH; kort framställning av metalloider och metaller; mineralogi; kemisk vittring; glas, lergods, cement; katalys. Räkneövningar. Laborationer och laboratorieteknik. Framställning av några oorganiska preparat, kvalitativ och kvantitativ analys. Vägning med olika vågar; filtrering; titrering. Glasarbeten, lödning, smidning och om möjligt svarvning. Hopsättning och lagning av apparater. Klass 4 (13 vtim., varav 7 vtim. laborationer). Oorganisk kemi: komplettering och repetition av viktigare delar ur föregående årskurs. Organisk kemi: kolets olika modifikationer; kolets oxider; kolets väteföreningar, bergolja; alkoholer; syror; aldehyder; ketoner; estrar; några cykliska kolvätederivat; kolhydrat; äggviteämnen: sönderdelningsprodukter; aminer, aminosyror, torrdestillation; konsthartser; tillämpad kemi, materiallära. Räkneövningar. Laborationer och laboratorieteknik. Organiska synteser, enzymreaktioner, äggvitereaktion. Fortsatta övningar av samma slag som i föregående klass, normallösningar;r gasanalyser. Besk

Ti v a n d e

m a s k i n t e k n i k.

Mål. Undervisningen bar till uppgift att giva lärjungarna någon kännedom om de vanligaste arbets- och kraftmaskinernas konstruktion, verkningssätt och skötsel samt någon övning i alt utföra och läsa arbetsritningar. Kurs för delning. Klass 4 (3 vtim.). Maskinlära: kortfattad framställning av värmemolorer och elektriska motorer, deras verkningssätt och skötsel; kort framställning av de enklasite maskinelementen; utförande av enkla maskinritningar och någon övning i måttsfittning. Biolog tekni

i

m ed

h ä l s o l ä ra

och

tilth

ö r ande

lab o r at or i e-

k.

Mål. Undervisningen i biologi med hälsolära och tillhörande laboratorieteknik fiar till uppgift att, på grundval av vad som inhämtats i folkskolan, bibringa lärjungarna en såvitt möjligt på egna iakttagelser grundad kunskap om växt- och djurrikets viktigaste former med särskild hänsyn till vårt lands flora och fauna, om människokroppens byggnad och förrättningar, om övriga levande varelsers byggnad och livsyttringar, om organismernas samliv och beroende av varandra, att lämna vägledning för ettt sunt levnadssätt och att bibringa lärjungarna någon praktisk färdighet i fråga om de på ett laboratorium förekommande göromålen. Kursfördelning. Klass 1 (2 vtim.). Samma kurs som i klass lx av teoretisk realskola. Klass 2 (2 vtim.). Samma kurs som i klass 2* av teoretisk realskola. Klass 3 (1 vtim.). Exkursion till insjö eller vattendrag. Vårt lands växt- och djurvärld (fortsatt ocb avslutad kurs, omfattande: insjöar, rinnande vatten, kärr och myrmarker, havsområden och havsstränder). Översikt av kulturväxterna. I samband härmed hälsolära, omfattande gifters skadliga verkningar (kaffe, te, tobak, alkohol m . m.). Klass A (4 vtim., varav 1 vtim. laborationer). Den svenska växt- och djurvärldens invandringshistoria, översikt av jordens växt- och djurgeografiska områden. Cellen,

97 vävnadslära; människokroppens byggnad och förrättningar. Hälsolära; födans rätta sammansättning, bristsjukdomar, infektionssjukdomar; betydelsen av att i tid söka vård för sjukdom, social hälsovård, sexualhygien och sexualetik, något om hemsjukvård och barnavård. Ärftlighetslärans grunder, rashygien. Växternas livsföreteelser. Bakteriologiens grunder. Laborationerna böra omfatta mikroskopets användning, studiet av cell- och vävnadstyper; påvisande av kolhydrat, fett och äggviteämnen i växtpreparat; enkla försök, som belysa kolhydratens, fetternas och äggviteämnenas löslighet, reaktioner och spjälkningsprocesser; undersökning av födoämnen; blodets sammansättning och egenskaper; den sterila tekniken, enkla bakteriologiska försök, sinnesfysiologiska försök. Beträffande omfattningen av ämnet kemi med laboratorieteknik har skolutredningen anfört, att kemien givelvis dominerar på den kemisk-tekniska linjen. Under rubriken kemi med laboratorieteknik ha här sammanförts såväl teoretiska som praktiska moment, som äro av betydelse för laboratoriearbetet. Vissa delar, såsom materiallära, glasblåsning, mätteknik, metallurgi, skulle väl försvara sin plats som självständiga ämnen. Men dä det här gäller att lägga en bred allmän grund och icke redan i skolan börja specialiseringen för de olika laboratoriernas arbete, har det icke ansetts lämpligt att binda de olika kursmomenten vid vissa timtal, helst som en skola pä en viss ort med nödvändighet måste mera betona de delar, som äro av särskild betydelse för den verksamhet, som där kan bjudas de blivande laboranterna. Beträffande ämnet beskrivande maskinteknik har anförts, att detta ämne införts på den kemisk-tekniska linjen, för att de blivande laboranterna skola ha någon allmän teknisk kunskap om beskaffenheten av de olika maskiner, som de kunna komma att mer eller mindre tillfälligt syssla med. Skolutredningen finner även, att bland annat på kemisk linje kräves en grundligare biologisk kurs än på vissa av övriga linjer av realskolan. I biologikursen ingår även en del laboratorieteknik. Nuvarande utbildningsmöjligheter. Särskilda kurser för utbildning av kemiska (kemisk-tekniska) laboratoriebiträden ha redan kommit till stånd vid några kommunala anstalter för yrkesundervisning. Sålunda fastställde skolöverstyrelsen den 24 mars 1942 en undervisningsplan för »lärlingskurs för kemisk-tekniska biträden» vid Göteborgs stads skolor för yrkesundervisning. Kursen omfattar ett arbetsår om 9 månader och med 39 veckotimmars undervisning. Undervisningsämnena äro: Yrkeslära, som omfattar ämnena yrkesarbete, kemi, kemisk teknologi med förbränningslära, fysik med laborationer, yrkesräkning, yrkesritning; Yrkesekonomi, som omfattar ämnena uppsats- och affärsskrivning, kalkylation, bokföring med ekonomilära; Yrkes- och arbetarlagstiftning samt yrkeshygien; Tyska språket. För denna kurs gäller följande undervisningsplan: 1—617907

98 Inträdesfordringar: fullgjord fortsättningsskolplikt samt förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. Undervisningstidens längd: 1 arbetsår om 9 månader med däri inberäknad i reglementet medgiven allmän ledighet och med i timplanen angivet antal veckotimmar. Prövotid: 6 veckor. Timplan. Veckotimmar i medeltal L

ä

r

o

ä

m

n

e

n

1. Yrkeslära: a) Yrkesarbete b) Kemi c) Kemisk teknologi med förbränningslära d) Fysik med laborationer e) Yrkesräkning f) Yrkesritning 2. Yrkesekonomi: a) Uppsats- och affärsskrivning b) Kalkylation c) Bokföring med ekonomilära 3. Yrkes- och arbetarlagstiftning samt yrkeshygien . . . 4. Tyska språket Summa veckotimmar

höstterminen

vårterminen

25 4 1 2 2 1

22 2 4 3 2

2 39

1 1 1 1 2 39

Kursfördelning. 1. Yrkeslår

a.

a) Yrkesarbete (laboratoriearbete). Framställning av olika kemiska preparat och i samband därmed vikts- och utbytesbestämningar. Kristallisation. Destination. Enklare kvalitativa och kvantitativa analyser inklusive litrering. Färgning av olika slags textilmaterial under användande av olika färgningsmetoder. b) Kemi. De allmänna kemiska lagarna, enklare kemiska formler och beräkningar, systematisk framställning av de viktigaste grundämnena, deras föreningar och reaktioner. Den organiska kemiens viktigaste ämnesgrupper och föreningar. Kortfattad framställning av kristallografien och den allmänna mineralogien, de viktigaste mineralens och bergarternas förekomst och egenskaper. c) Kemisk teknologi med förbrånningslåra. Kortare översikt av de olika bränslen, som användas för industriella ändamål. Något om beräkning av förbränningsluft, rökgaser och förbränningsvärme m. m. Något om torrdestillationsprodukter av trä och stenkol; tekniskt viktiga syror, baser och salter; fetternas kemiska teknologi, lacker och fernissor, konstsilke, färgämnen m. m. Något om olika kemisk-tekniska apparater. d) Fysik med laborationer. Definitioner, enheter, kroppars allmänna egenskaper, fysikens och mekanikens indelning, aggregationstillständ, kohesion, adhesion, specifik och absolut vikt, bestämning av kroppars täthet, lösning, diffusion, osmos, atmosfären, instängda gasers tryck, barometrar, manometrar m. m. Kroppars utvidgning genom värme; specifikt värme, värmeenhet, smältning och stelning, värmets fortplantning. Något om hygrometri m. m. Laborationsövningar i lämplig utsträckning och huvudsakligen omfattande bestämmande av smältpunkt, specifikt värme, smält- och ångbild-

99 ningsväxme, specifik värmeledningsförmåga, kalorimetriska och effektiva värmevärden m. m. e) Yrkesräkning. Repetition av de fyra räknesätten med hela tal, decimal- och allmänna bråk med tillämpning pä inom yrket förekommande uppgifter. Metersystemet, sorter, enkel och sammansatt »regula de tri». Användning av tabeller och formler, kurvor och diagram, allt med tillämpning pä yrket. Yl- och volymberäkningar. Ekvationer av första graden med en och tvä obekanta. Kvadratrötter; polenser. f) Yrkesritning. Krokiteckning med uppmätning och måttsättning av enklare modeller, projektionslärans grunder, övningar i textning av stora och lilla alfabetet. 2. Yrkesekonom

i.

a) Uppsats- och affärsskrivning. Enklare uppsatser över ämnen, hämtade frän elevernas dagliga arbete rörande utförda arbeten, arbetsmetoder och dylikt, uppsättande av rapporter, utskrivande av rekvisitioner, kvittenser och räkningar, skuld- och borgensförbindelser, växlar och checker m. m. Andra skrivelser av praktisk innebörd såsom annonser, köpekontrakt, platsansökningar, enklare affärsbrev, telegram m. m. Självdeklaration. Anbud, kontrakt, avlönings- och ackordslistor, driftsrapporter m. m. genomgås och diskuteras. b) Kalkylation. Förberedande övningar i tids- och kostnadsberäkningar med avseende ä utförandet av olika arbeten i ett fabrikslaboratorium. Beräkningar över driftsoch därmed jämförliga kostnader samt deras fördelning å utförda arbeten. Direkta och indirekta arbetslöner m. m. c) Bokföring med ekonomilära. Bokföringens uppgift och grunderna för densamma. Uppläggning av handelsböcker för ett företag av mindre omfattning. Enklare exempel pä bildande av olika bokföringsposter och deras förande samt på bokslut. Bokföringens betydelse för den enskilda sparverksamheten. En översiktlig framställning av det väsentligaste av den teoretiska nationalekonomien såsom pris, prisbildning och prisreglering, arbetskraften och olika slag därav; lön och löneförmåner, kapital och kapitalränta, företagarverksamhet m. m. 3. Yrkes-

och

arbetarlagstiftning

samt

yrkeshygien.

Kort översikt över lagar och författningar om näringsfrihet, ekonomiska föreningar och dylikt. Lagar angående arbetstidens begränsning, arbetarskydd, medling i arbetstvister, arbetsdomstolen. Sjuk-, olycksfalls- och pensionsförsäkring, egnahemslån m. m. Utbildningsmöjligheter m. m. dylikt. Den personliga hygienens betydelse för en god arbetsförmåga. Renlighet, kläder, hygien å arbetsplatsen. Fordringar beträffande luft, ljus och belysning, värme, utrymme, ordning och snygghet. I samband med arbetet påkommande akuta sjukdomar; förgiftningar, skador, olyckshändelser samt skyddsanordningar därför. Behandling av sårskador, blodförgiftningar m. m. Allt med hänsyn till förhållandena inom yrket. 4. Tys k a sp r å k e t. Formläran och tillämpliga delar av syntaxen. Läsning av enklare text, företrädesvis över tekniska ämnen. Läs- och översältningsövningar med användande av kemisktekniska handböcker och lidskrifter. E l e v e r n a i k u r s e n h a i a l l m ä n h e t avlagt r e a l e x a m e n eller e r h å l l i t a v g å n g s betyg f r å n k o m m u n a l flickskola. E n d a s t i u n d a n t a g s f a l l h a elever m e d endast folkskolkunskaper vunnit inträde. På grund h ä r a v h a r undervisningen k u n n a t d r i v a s l ä n g r e ä n k u r s f ö r d e l n i n g e n anger. De a v g å n g n a e l e v e r n a h a i "•

100 allmänhet placerats vid olika industriers laboratorier och enligt vittnesbörd från arbetsgivarhåll ha de varit väl skickade för sina uppgifter. Lärlingskurser med kvällsundervisning ha anordnats på flera orter, där större kemiska industrier förefinnas och där sålunda lokala behov av laboratoriebiträden uppstått (Själevad, Njurunda, Köping, Timrå, Landskrona, Borås; för den sistnämnda har undervisningsplan fastställts, men kursen har icke kommit till stånd). Som exempel på omfattningen av en sådan kvällskurs kan anföras omfattningen av kursen vid Njurunda kommuns skolor för yrkesundervisning. Denna kurs omfattar 32 veckor med åtta undervisningstimmar i veckan. Läroämnena i kursen äro följande: Kemi med räkneövningar, kemiska laborationer, materiallära, räknestickans användning, diagram och statistik. Man kan säga, att dessa kvällskursers huvuduppgift är att ge en viss teoretisk och praktisk utbildning åt personer, som äro anställda inom kemisktekniska företag. I åtskilliga fall ha företagen ställt laboratorier till förfogande för den praktiska undervisningen i laboratoriearbete. Kommitténs förslag. Såsom i det föregående framhållits har kommittén funnit, att en utvidgad kursverksamhet för utbildning av kemiska laboratoriebiträden för vetenskapliga institutioners och industrilaboratoriers behov bör genomföras, under det att kommittén icke funnit anledning framlägga särskilt förslag till utbildning av instrumentmakare och mekaniker och icke heller för biträden vid biologiska institutioner och sjukhuslaboratorier. För industrilaboratoriernas behov av kemisk-tekniska biträden har den utbildning, som ges vid den omnämnda kursen vid Göteborgs stads skolor för yrkesundervisning, visat sig i stort sett lämplig. Även för den biträdespersonal, som erfordras vid vetenskapliga institutioner, bör en motsvarande utbildning vara mycket värdefull. Härvid synes en viss omläggning av göteborgsplanen lämpligen böra genomföras, i det att vissa ämnen, som äro av mindre betydelse för laboratoriebiträdens kommande verksamhet, böra utgå och ersättas av andra mera betydelsefulla kursmoment. Särskilt med hänsyn till att behovet av laboratoriebiträden är starkt framträdande å de orter, där ett flertal vetenskapliga institutioner äro placerade, vilja de sakkunniga föreslå, att vid kommunala anstalter för yrkesundervisning kurser för utbildning av laboratoriebiträden komma till stånd i första hand i Stockholm och Uppsala samt antingen i Lund eller Malmö. Valet mellan Lund och Malmö torde böra göras beroende av de olika möjligheter vederbörande kommunala anstalter för yrkesundervisning ha att anordna sådana kurser. Förutom för de vetenskapliga institutionerna böra de nämnda städerna vara lämpliga även ur industriens synpunkt. Av dylika hänsyn synes även Hälsingborg böra ifrågakomma.

101 De sakkunniga ha hos rektorerna för de kommunala skolorna för yrkesundervisning i Stockholm, Uppsala, Lund, Malmö och Hälsingborg gjort sig underrättade om möjligheterna att i dessa skolors byggnader bereda plats för kurser av här avsett slag. I Stockholm planeras att i samband med uppförande av en nybyggnad för yrkesskolorna intill den nuvarande yrkesskolbyggnaden inreda ett kemiskt laboratorium för utbildning av laboratoriebiträden. Även vid Stockholms stads tekniska aftonskola avser man att anordna en särskild kemisk linje, och ett laboratorium för denna linje inrymmes i den för tekniska läroverket i Stockholm och Stockholms stads tekniska aftonskola nyuppförda byggnaden vid Drottningholmsvägen. I Stockholm kan man således räkna med möjligheter till utbildning av laboratoriebiträden vid såväl Stockholms stads skolor för yrkesundervisning som Stockholms stads tekniska aftonskola. Vid den förra skolan bör en dagkurs och eventuellt även en aftonkurs komma till stånd. Vid Stockholms stads tekniska aftonskola bör tills vidare räknas med en aftonkurs. I den byggnad, som inrymmer Uppsala stads skolor för yrkesundervisning och Uppsala läns landstings centrala verkstadsskola, förefinnes möjlighet att inreda ett kemiskt laboratorium, och rektor för den kommunala yrkesskolan har uttalat sitt intresse för ett realiserande av denna plan. En kurs i Uppsala skulle givetvis vara av speciell betydelse för den mångfald olika institutioner, som finnas dels vid universitetet, dels vid lantbrukshögskolan. Härtill kommer att den kemisk-tekniska industrien intager en rätt betydande ställning i Uppsala. Rektor vid Lunds stads skolor för yrkesundervisning meddelar, att kemiskt laboratorium saknas i skolornas fastighet. Det finns ej heller möjlighet att i densamma inreda ett sådant. Möjlighet torde emellertid föreligga att använda ett laboratorium vid någon av stadens övriga undervisningsanstalter. Dessas kemiska laboratorier äro dock i allmänhet upptagna på dagtid med undantag av folkskoleseminariets, vilket användes för seminariets egen räkning endast cirka 15 timmar per vecka. Enligt upplysningar lämnade av rektor vid Malmö stads skolor för yrkesundervisning utsago stadsfullmäktige i januari 1945 en kommitté för anordnande av allmän pristävling bland svenska arkitekter om uppgörande av förslag till nybyggnader för stadens skolor för yrkesundervisning. Den allmänna pristävlingen har sedermera ändrats till en begränsad tävlan mellan fyra arkitekter, som fått i uppdrag att inkomma med förslag. Förslagen skulle vara inlämnade till prisnämnden den 1 september 1946. I byggnadsprojektet, vilket utan inventarier är approximativt kostnadsberäknat till cirka 2 500 000 kronor, äro planerade laboratorier för fysik, kemi och elektroteknik. Det elektrotekniska laboratoriet har en golvyta av 130 m 2 (20 X 6*5), de övriga laboratorierna vartdera 98 m 2 (15 X 6-5). I anslutning till vart och ett av laboratorierna skola anordnas två lärosalar, vardera 52 m 2

102 med en lärosal på vardera sidan av laboratoriet, ett materialrum 15 m2 och ett lärarrum 9 m2. Till det elektrotekniska laboratoriet skall dessutom finnas ett omf ormarrum om cirka 10 m 2 . Om ytterligare utrymmen, såsom vågrum m. m., bli erforderliga för det kemiska laboratoriet för anordnande av dagkurser för kemisk-tekniska laboratoriebiträden, kunna dessa krav säkerligen beaktas vid uppgörandet av definitiva ritningar för byggnaderna i fråga. Byggnadsarbetet beräknas kunna påbörjas i början av år 1947 och lokalerna tagas i bruk höstterminen 1948. Rektor vid Hälsingborgs stads skolor för yrkesutbildning har beträffande planerade kurser för kemisk-tekniska biträden meddelat, att såväl behov som intresse för denna utbildning förefinnes i Hälsingborg. Frågan har tidigare dryftats men tills vidare bordlagts i avvaktan på förverkligandet av yrkesskolornas planerade nybyggnad. Man har även kommit in på tanken att söka få till stånd något slags samarbete med praktiska mellanskolan, som står i begrepp att få en stor nybyggnad, och det nya tekniska gymnasiet i Hälsingborg. Såsom framgår av ovanstående redogörelse för möjligheterna att inreda kemiska laboratorier i yrkesskolornas i de nämnda städerna regi synes hinder icke föreligga att i Stockholm, Uppsala, Malmö eller Lund samt eventuellt även i Hälsingborg inrätta kurser med dagundervisning för kemiska laboratoriebiträden. Om man sålunda räknar med att fyra sådana dagkurser nyinrättas och att i kursen i Stockholm årligen utbildas i medeltal 30 och i vardera av övriga kurser 15 elever, skulle — om kursen vid Göteborgs stads skolor för yrkesundervisning medräknas — årligen omkring 90 laboratoriebiträden utgå från dessa kurser. Detta antal understiger visserligen högst avsevärt det av industriens utredningsinstitut beräknade rekryteringsbehovet för industrien, men de sakkunniga anse, att man till att börja med bör iakttaga en viss försiktighet i fråga om volymen av denna utbildningsform, särskilt med hänsyn till att den här föreslagna utbildningen ligger på ett plan, som för åtskilliga befattningar inom industrien torde få anses onödigt högt. Utom vid dessa »centrala» kurser, till vilka man bör räkna med elever icke endast från vederbörande skolkommun utan även från övriga delar av landet, böra mera lokala utbildningsbehov tills vidare kunna tillfredsställas genom aftonkurser av samma slag, som redan finnas inrättade eller avses att inrättas vid vissa skolor och för vilka redogjorts i det föregående. En kurs med heldagsundervisning för utbildning av laboraloriebiträden synes böra omfatta ett läsår om nio a tio månader. Om man förutsätter en kunskapsnivå hos de inträdessökande i stort sett motsvarande realexamenskunskaper i matematik, fysik och kemi, synes man under en ettårig utbildning kunna meddela eleverna ett sådant mått av insikter och praktisk färdighet i laboratoriearbete, som i regel bör vara målet för en allmänt lagd ut-

103 bildning av kemiska laboratoriebiträden. Givelvis kräves vid vissa speciallaboratorier personal med större kunskaper an som kan inhämtas under en utbildningstid av föreslagen längd. En sådan specialutbildning — exempelvis för sjukhuslaboratoriernas biträdespersonal — synes emellertid de sakkunniga lämpligen böra meddelas i samband med praktik å vederbörande speciallaboralorium och utan att särskilda kurser för sådant ändamål behöva uppläggas. Med hänsyn till att kurserna avses förlagda till kommunala skolor för yrkesundervisning synes det böra ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning att fastställa undervisningsplaner. I nedanstående förslag ha de sakkunniga sökt skissera riktlinjerna för undervisningsplaner vid kurser för utbildning av laboratoriebiträden till vetenskapliga institutioner och industrilaboratorier. En kurs av denna omfattning torde även kunna meddela de allmänna kemiska och laboratorietekniska kunskaper och färdigheter, som sjukhuslaboratoriernas biträden böra besitta. De speciella kursmoment framför allt i fråga om biologi och biokemi, som sjukhuslaboratriserna dessutom böra ha inlärt, torde åtminstone till en del kunna inrymmas i schemat genom en viss linjedifferentiering under läsårets senare hälft, varvid ämnet kemisk teknologi utbytes mot biologi och de kemiska laborationerna i någon mån specialiseras. Kommitténs

förslag till undervisningsplan för heldagskurs ratoriebiträden.

för kemiska

labo-

Inträdesfordringar: fullgjord fortsättningsskolplikt samt därutöver kunskaper i matematik, fysik och kemi motsvarande fordringarna för betyget godkänd i dessa ämnen i realexamen. Undervisningstidens längd: 1 arbetsår om cirka 9 Ms månader med däri inberäknad i reglementet medgiven allmän ledighet och med i timplanen angivet antal veckotimmar. Prövotid: 6 veckor. Timplan:

1. Matematik 2. Fysik 3. Kemi 4. Kemiska laborationer 5. Kemisk teknologi (respektive biologi) b. Yrkesritning 7. Uppsats- och affärsskrivning 8. Yrkes- och arbetslagstiftning samt yrkeshygien 9. Engelska 10. Gymnastik

Veckotimmar i medeltal Ht Vt 3 2 3 4 5 4 20 20 — 3 2 — 2 1 — 1 2 2 3 3 Summa veckotimmar 40 40

104 Kurs

fördelning:

1. Matematik. Repetition av viktigare delar av realskolans kurs, såsom ekvationer av första graden med en och två obekanta, kvadratrötter. Ekvationer av andra graden. Potenser. Logaritmer. Räknestickan. Användning av tabeller och formler, kurvor och diagram, med tillämpningar på yrket. 2. Fysik. Kroppars allmänna egenskaper. Lösning, diffusion, osmos. Gasernas fysik med hygrometri. Specifikt värme, smältning och stelning. Kalorimetri. Elektricitetslära. Elektriska och optiska instrument. 3. Kemi. De allmänna kemiska lagarna. Kemiska formler och beräkningar. Systematisk framställning av de viktigaste grundämnena, deras föreningar och reaktioner. Den organiska kemiens viktigaste ämnesgrupper och föreningar. Biokemi. Kortfattad framställning av kristallografien och den allmänna mineralogien. De viktigaste mineralens och bergarternas förekomst och egenskaper. 4. Kemiska laborationer. Allmän laboratorieteknik: ordinära arbetsmetoder, något arbete i glas, uppbyggande av enkla apparaturer. Framställning av olika kemiska preparat och i samband därmed vikts- och utbytesbestämningar. Kvalitativ analys på våta vägen. Gravimetriska och titrimetriska kvantitativa analyser och i samband därmed beredning och ställning av normallösningar. Kolorimetriska och elektrometriska pH-bestämningar. Några biokemiska försök. 5. Kemisk teknologi, översikt av olika bränslen med industriell användning. Något om beräkning av förbränningsluft, rökgaser och förbränningsvärme m. m. Torrdestillation av trä och stenkol. Tekniskt viktiga syror, baser och salter. Fetternas kemiska teknologi, lacker och fernissor. Pappersmassa och papper, konstsilke. Färgämnen. Något om olika kemisk-tekniska apparater. 6. Yrkesritning. Krokiteckning med uppmätning och måttsättning av enklare modeller. Projektionslärans grunder. Textningsövningar. övning i uppritning av enklare kemisk apparatur. 7. Uppsats- och affärsskrivning. Uppsatser över ämnen, ägnade att utveckla elevernas förmåga att för praktiskt bruk behandla svenska språket. Uppsättande av rapporter, utskrivande av rekvisitioner, kvittenser och räkningar samt andra skrivelser av praktisk innebörd. Avlönings- och ackordslistor, driftsrapporter m. m. genomgås och diskuteras. 8. Yrkes- och arbetslagstiftning samt yrkeshygien. Kort översikt över lagar och författningar om näringsfrihet, ekonomiska föreningar och dylikt. Lagar angående arbetstidens begränsning, arbetarskydd, medling i arbelstvister, arbetsdomstolen. Sjuk-, olycksfalls- och pensionsförsäkring m. m. Den personliga hygienens betydelse för en god arbetsförmåga. Renlighet, kläder, hygien på arbetsplatsen. Fordringar beträffande luft, ljus och belysning, värme, utrymme, ordning och snygghet. I samband med arbetet påkommande akuta sjukdomar; förgiftningar, skador, olyckshändelser samt skyddsanordningar därför. Behandling av sårskador, blodförgiftningar m. m., allt med hänsyn till förhållandena inom yrket. 9. Engelska. Läsning av enklare text, företrädesvis över tekniska ämnen. Läs- och översättningsövningar med användande av kemisk-tekniska handböcker och tidskrifter. Grammatik. Anm. I läroämnet kemiska laborationer mä vissa tekniska analyser kunna utbytas mot t. ex. övningar i mikroskopering och framställning av mikroskopiska preparat, studier av cell- och vävnadstyper, beredande av substratlösningar, enkla bakteriolo-

105 giska försök. Samtidigt må läroämnet kemisk teknologi utbytas mot biologi, som bör omfatta de enklaste grunderna för fysiologi och mikrobiologi.

Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor. De sakkunniga hava ansett det böra ankomma på de lokala intressenterna att taga initiativ till och framställa förslag i fråga om inrättande av kurser för laboratoriebiträden med heldagsundervisning. De sakkunniga hava emellertid utgått från att sådana kurser skola komma till stånd i Stockholm, Uppsala, Malmö (eller Lund) och Hälsingborg, varjämte den redan nu existerande kursen i Göteborg bör inrangeras i systemet av centrala kurser, för vilka huvudmännen under vissa förutsättningar böra få åtnjuta statsunderstöd enligt särskilda grunder. Innan de sakkunniga ingå på dessa statsunderstödsgrunder, skall först redogöras för en beräkning av kostnaden för upprättande och drift av de föreslagna kurserna. Byggnadskostnader. I det fall att nya lokaler måste anskaffas för en kemisk institution av här avsett slag ha de sakkunniga beräknat byggnadskostnaden till i runt tal 65 000 kronor. Härvid har ett laboratorium med därtill hörande utrymmen (förrådsrum, vågrum, stinkrum, lärarrum) ansetts fordra en golvyta av 140 m 2 , motsvarande en volym av omkring 500 m 3 , och ha kostnaderna per m 3 uppskattats till 130 kronor eller till samma belopp, varmed i första delen av detta betänkande kalkylerats vid beräkningen av kostnaderna för nya kemiska institutioner. För laboratoriet i Stockholm räknar man med möjligheten att inreda laboratoriet i den nu befintliga yrkesskolbyggnaden. Detta laboratorium beräknas med tillhörande utrymme kräva en golvyta av cirka 240 m 2 . Kostnaderna för ombyggnad och inredningsarbeten låta sig knappast för närvarande beräknas. Stadigvarande undervisningsmateriel. En beräkning av kostnaderna för anskaffning av erforderlig stadigvarande undervisningsmateriel måste under nuvarande förhållanden bliva mycket osäker. Med nuvarande prisläge torde man emellertid böra räkna med att en normal utrustning för ett kemiskt laboratorium av här avsett slag drager en kostnad av cirka 35 000 kronor. För det i Stockholm planerade laboratoriet torde man med hänsyn till den differentiering av undervisningen, som kan förutsättas komma till stånd, samt till det större elevantalet böra räkna med ett belopp av i runt tal 55 000 kronor. För laboratoriet i Göteborg bör räknas med en viss komplettering av redan befintlig utrustning. Årskostnader. För undervisningen å det stadium det här är fråga om fordras högtkvalificerade lärare. I den mån ordinarie lärare komma att anställas, bör man räkna med lärarlöner motsvarande dem, som tillkomma ordinarie läroverksadjunkter vid allmänt läroverk. De sakkunniga ha emeller-

106 tid vid sina kostnadsberäkningar stannat vid att för samtliga ämnen med undantag för gymnastik beräkna arvoden per veckotimme och läsår av samma storlek som de vid högre kommunala skolor utgående arvodena till de timlärare i teoretiska ämnen, som äga behörighet att vinna anställning som extra ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk eller att genomgå provårskurs. Dessa arvoden äro fastställda i kungl. kungörelsen den 28 juni 1946 med vissa bestämmelser angående avlöning under budgetåret 1946/47 åt biträdande lärare och timlärare vid de högre kommunala skolorna (SFS 1946: 404). För ämnet gymnastik har räknats med de enligt SFS 1946:406 utgående arvodena till timlärare i gymnastik med lek och idrott vid högre kommunala skolor. För kursen i Stockholm beräknas — tills vidare bortses från den dubblering av undervisningen, som det större elevantalet och differentieringen av undervisningen måste medföra — 37 veckotimmar å 319 kronor eller 11 803 kronor samt för undervisningen i gymnastik 3 veckotimmar a 234 kronor eller 702 kronor. Då undervisningen i kemiska laborationer bör äga rum i två undervisningsgrupper och vidare undervisning i biologi är avsedd att äga rum parallellt med undervisningen i kemisk teknologi, erfordras arvoden för ytterligare 21*5 veckotimmar a 319 kronor eller 6 858 kronor 50 öre. Hela kostnaden för lärarlöner vid kursen i Stockholm beräknas sålunda till (11 803 -f 702 + 6 858: 50 = ) 19 363 kronor 50 öre eller avrundat 19 400 kronor. För de övriga kursorterna kan med tillräcklig noggrannhet räknas med medelarvoden motsvarande de för F-ort gällande. Man erhåller då i medeltal för de fyra föreslagna kurserna 37 veckotimmar ä 294 kronor eller 10 878 kronor + 3 veckotimmar å 216 kronor eller 648 kronor. Sammanlagt beräknas således kostnaden för lärarlöner i medeltal för en kurs uppgå till (10 878 -f- 648 = ) 11 526 kronor eller avrundat 11 525 kronor. De årliga kostnaderna för driften i övrigt (underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel, vatten, gas och elektrisk energi) torde vid ett elevantal av 15 böra beräknas till omkring 1 500 kronor. För kursen i Stockholm synes med hänsyn till dels det större beräknade elevantalet, dels den föreslagna differentieringen böra räknas med en årskostnad för driften av cirka 3 000 kronor. Statsbidragsgrunder. De föreslagna utbildningskurserna äro visserligen föreslagna att inordnas i de kommunala skolornas utbildningsprogram, men det är av stor betydelse, att kurserna stå öppna för elever från hela landet, i varje fall till viss omfattning. Man kan givetvis räkna med, att ett större antal elever från skolorten komma att anmäla sig till genomgång av kurserna än från övriga kommuner i landet. De sakkunniga finna det emellertid önskvärt, att en viss del av antalet elevplatser, förslagsvis en tredjedel, reserveras för inträdessökande från annan ort än skolorten. Endast i den mån kompetenta elever utifrån ej skulle anmäla sig till inträde borde

107 denna del av antalet elevplatser få besättas ined inträdessökande från skolkommunen. Såväl på grund härav som även med hänsyn till det speciella statsintresset att ge de statliga naturvetenskapliga och medicinska institutionerna goda rekryteringsmöjligheter i vad avser väl utbildade laboratoriebiträden synes det de sakkunniga fullt rimligt, att statsbidraget till kurserna ulmales efter andra och för skolkommunerna gynnsammare grunder än de för kommunala anstalter för yrkesundervisning nu i allmänhet gällande. För kommunala skolor för yrkesundervisning gäller i princip, att staten bidrager med hälften, eller i undantagsfall intill två tredjedelar, av kostnaderna för undervisningsmateriel (anskaffande av stadigvarande undervisningsmateriel samt underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel). Då de sakkunniga ovan föreslagit, att en tredjedel av antalet elevplatser skall hållas öppen för sökande från andra kommuner än skolkommunen, synes staten böra helt svara för den däremot svarande tredjedelen av kostnaderna för undervisningsmateriel. För återstående två tredjedelar av kostnaderna synes i vanlig ordning hälften av kostnaden böra bestridas av staten och den andra hälften av huvudmannen. Huvudmannen skulle sålunda stå för en tredjedel och staten för två tredjedelar av hela kostnaden för såväl stadigvarande undervisningsmateriel som underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel (häri inberäknat kostnader för gas, elektrisk energi och dylikt). Den i enlighet med ovanstående resonemang gjorda beräkningen ger sålunda till resultat nu gällande maximala statsunderstöd till undervisningsmateriel. De sakkunniga föreslå sålunda, att statsbidraget till undervisningsmateriel lör heldagskurserna för laboratoriebiträden må utgå med två tredjedelar av kostnaderna. Medan till de centrala verkstadsskolorna statsbidrag utgår även till täckande av kostnader för anskaffning av undervisnings- och administrationslokaler, utgår för närvarande intet sådant bidrag till kommunala anstalter för yrkesundervisning. Ehuru de sakkunniga övervägt frågan om icke ett visst bidrag borde utgå till anskaffande av undervisningslokaler för här ifrågavarande kursverksamhet, ha de icke ansett sig böra föreslå, att ett avsteg göres från hittills tillämpade regler angående statsbidrag till byggnader för kommunala yrkesskolor och mellanskolor liksom för allmänna och tekniska Hiroverk. De sakkunniga vilja dock hänvisa till vad överstyrelsen för yrkesutbildning anfört i underdånig skrivelse den 9 november 1945 angående tillkallande av särskilda sakkunniga för en allmän översyn av yrkesutbildningen, nämligen följande: Vad speciellt angår utformningen och utbyggandet av yrkesskolväsendet synas också en del frågor böra upptagas till förnyat övervägande. Detta gäller bland annat grunderna för kostnadernas fördelning mellan stat och kommun, varvid även torde böra prövas, huruvida icke större enhetlighet kunde åstadkommas såväl i avseende å de oiika näringsomradena som skilda skolformer. I detta sammanhang torde även frågan om statsbidrag till byggnader för kommunala yrkesundervisningsanstalter böra prövas.

108 Enligt de sakkunnigas mening bör i det åsyftade sammanhanget frågan om statsbidrag till byggnader för en kursverksamhet av h ä r ifrågavarande slag särskilt beaktas. I fråga om statsbidrag till lärarlöner gäller med avseende på kommunala anstalter för yrkesundervisning, att staten i princip bidrager med två tredjedelar av kostnaden för lärarlöner. På grund av en samtidigt gällande maximeringsprincip avseende visst högsta belopp per undervisningstimme har genom en gradvis skedd höjning av lärarlönerna statsbidraget under senare år i allmänhet dock icke kommit att motsvara vad man ursprungligen avsett. De sakkunniga finna det emellertid fullt rimligt, att staten står för kostnaden av två tredjedelar av den del av lärarlönen, som kan anses motsvara den rent kommunala skolan, medan staten i likhet med vad som gäller beträffande de centrala verkstadsskolorna bör svara för hela lärarlönen för den del av undervisningen, som kan betecknas som »riksskola». Då de sakkunniga tidigare föreslagit, att en tredjedel av antalet elevplatser skall hållas öppen för sökande från andra kommuner än skolkommunen, bör således staten bestrida dels en tredjedel av hela lärarlönen (riksskolan), dels två tredjedelar av resten av lärarlönerna (den kommunala skolan), eller allt som allt en tredjedel -f fyra niondelar eller sammanlagt sju niondelar eller 77'8 % av lärarlönen, vilket procenttal dock torde kunna avrundas till 75. De sakkunniga föreslå sålunda, att statsbidraget må utgå med 75 % av de av överstyrelsen för yrkesutbildning godkända avlöningskostnaderna. Sammanfattning av statens kostnader för heldagskurserna för laboratoriebiträden. Om för viss komplettering av utrustningen vid göteborgskursen räknas med ett belopp av 5 000 kronor, kan hela kostnaden för anskaffning av första uppsättningen undervisningsmateriel för kurserna i Stockholm, Göteborg, Uppsala, Malmö (eller Lund) samt Hälsingborg beräknas till 55 000 + 5 000 -|- 3 X 35 000 == 165 000 kronor. Statens bidrag skulle då uppgå till två tredjedelar av detta belopp eller 110 000 kronor. Under förutsättning att lärarlönerna kunna beräknas på ovan angivet sätt (timlärare) skulle hela kostnaden för lärarlöner uppgå till 19 400 + 4 X 11 525 = 65 500 kronor. Statsbidraget (75 %) skulle sålunda uppgå till 49 125 kronor eller i runt tal 49 000 kronor. Övriga årskostnader för driften ha beräknats till 3 000 + 4 X 1 500 = 9 000 kronor. Statsbidraget (2J3) uppgår då till 6 000 kronor.

Kap. 5. Göteborgs botaniska trädgård. I första delen av sitt betänkande (SOU 1945:48, s. 110—116 och 149— 150) har kommittén behandlat vissa i Göteborg befintliga och till Göteborgs högskola knutna institutioners behov av statsanslag till personal och materiel genom framläggande av förslag i fråga om oceanografiska institutet och geografiska institutionen samt om botaniska institutionen i vad avser dennas utbyggnad till ett institut för marin botanik. Som framgår av kap. 3 har kommittén, sedan frågan om den svenska havsbiologiska forskningens framtid måst tagas under förnyad omprövning, ansett sig i fråga om det föreslagna institutet för marin botanik böra framlägga ett i vissa avseenden modifierat förslag. Högskolans botaniska instituts verksamhet har helt möjliggjorts genom att botaniska trädgården ställt sina resurser till förfogande. Så skall — enligt uttalande av trädgårdens styrelse och enligt det förslag, kommittén nedan framlägger — alltfort ske, blott under ändrade förhållanden, vilka avse att ge trädgården möjlighet att bättre motsvara det ändamål, för vilket den grundats. Enligt för kommittén gällande direktiv åligger det denna även att »undersöka, huruvida icke ett samarbete mellan den vid universiteten och högskolorna förekommande matematisk-naturvetenskapliga forskningen och den i enskilda företags regi bedrivna forskningen kan befinnas lämpligt och genomförbart, varvid frågan om kostnadernas fördelning bör särskilt uppmärksammas». Ehuru Göteborgs botaniska trädgård är en rent kommunal institution, anser sig kommittén därför berättigad och förpliktad att ingå även på frågan om trädgården, och detta så mycket mer som den vid botaniska trädgården hittills bedrivna vetenskapliga forskningen varit av stor betydelse för vårt land. Ett ytterligare motiv är, att trädgården har mycket gynnsamma yttre betingelser att komplettera våra övriga stora botaniska trädgårdar, Bergianska trädgården i Stockholm och universitetens i Uppsala och Lund trädgårdar. I en den 18 mars 1946 dagtecknad inlaga angående »de botaniska anstalterna i Göteborg och naturvetenskapernas ställning vid Göteborgs högskola» ger föreståndaren för Göteborgs botaniska trädgård, professor C. Skottsberg, följande redogörelse för uppkomsten av museum och trädgård: Göteborgs museum. Museet ägde av ålder en liten botanisk avdelning, som tidigare hade sin egen intendent; den bestod av ett herbarium och ett antal torrpreparat. Sedermera har intendenten för Naturhistoriska museets övriga samlingar även före-

110 stått den botaniska. När Botaniska trädgården 1926 erhöll institutionsbyggnad, införlivades museets botaniska avdelning med trädgården. Göteborgs botaniska trädgård. Sedan Göteborgs stadsfullmäktige beslutat inrättandet av en botanisk trädgärd i staden och för detta ändamål tillsatt en beredning, gav denna, efter att en förberedande utredning verkställts av framl. professorn R. Sernander, mig i uppdrag att upprätta en plan för anläggningen och att leda arbetena. Dessa påbörjades 1916. Den 1 juli 1919 tillträdde jag befattningen som prefekt för trädgården, som är landets största i sitt slag. Anläggningsarbetena äro ännu icke avslutade, men beräknas bliva detta under de närmaste åren. Kostnaderna ha bestritts genom anslag av avkastningen på Charles Felix Lindbergs donationsfond, soin äges av staden. De hittills av stadsfullmäktige beviljade anslagen ur fonden uppgå till ca 775 000 kr., vartill komma ca 115 000 kr. för markförvärv i och för skapande av ett skyddsområde kring den naturpark, som tillhör trädgärden. Trädgården är ett av stadens verk och står under en särskild styrelse. Den utgör den botaniska motsvarigheten till Göteborgs musei naturhistoriska avdelning. Enligt bestämmelserna är dess uppgift »att verka för väckande och underhållande inom samhället av intresset för växtvärlden samt för botanisk forskning och hortikultur. För detta ändamål skall trädgården vara en anstalt, där vetenskaplig forskning bedrives, samt låta sig angeläget vara att i största möjliga utsträckning göra resultaten av den botaniska forskningen och den vid trädgården bedrivna verksamheten tillgängliga för allmänheten och den studerande ungdomen .» Dessa principer, som syfta till en popularisering, ha varit ledande vid uppgörandet och utförandet av planen för hela anläggningen. Trädgården har sålunda en annan karaktär än de akademiska botaniska trädgårdarna, utan att därför erbjuda sämre möjligheter för forskning än dessa. Det åligger prefekten att årligen hålla för allmänheten avsedda demonstrationer i trädgården. Rådfrågning förekommer i ganska stor utsträckning. Till intresserade amatörer ha, sä ofta det varit möjligt, gratis lämnats frön och plantor. Sedan 1920 deltager trädgärden i det internationella frö- och växtbyte, som sedan länge etablerats mellan botaniska trädgårdar jorden runt. För medel, som ställts till förfogande av enskilda givare, uppfördes 1926 en institutionsbyggnad, innehållande arbetsrum, bibliotek och samlingar. Därtill komma ekonomibyggnader, 4 bostadshus, ett mindre växthuskomplex samt mässbyggnad för arbetarna (under uppförande). Den årliga driftskostnaden täckes av uttaxerade medel och utgör f. n. ca 170 000 kr. S å s o m f r a m g å r r e d a n av e n skrivelse från professor Skottsberg, å t e r g i v e n i första delen av de s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e (s. 111), b e s t å r s a m b a n d e t m e l l a n Göteborgs b o t a n i s k a t r ä d g å r d och Göteborgs h ö g s k o l a e n b a r t d ä r i , att professor Skottsberg ä r i n n e h a v a r e av en personlig p r o f e s s u r vid h ö g s k o l a n . D e n n a p e r s o n a l u n i o n u p p h ö r m e d den n u v a r a n d e p r e f e k t e n s a v g å n g . H u r u vida en e f t e r t r ä d a r e k a n k o m m a att p å ett eller a n n a t sätt k n y t a s till högs k o l a n u n d a n d r a r sig f. n. varje b e d ö m a n d e . B e t r ä f f a n d e d e n v e t e n s k a p l i g a v e r k s a m h e t e n vid Göteborgs b o t a n i s k a t r ä d g å r d h a r professor S k o t t s b e r g i en i n l a g a till k o m m i t t é n anfört f ö l j a n d e : Sedan numera medel beviljats för ordnandet av den sista, hittills outnyttjade delen av trädgårdens område, kan den egentliga anläggningsperioden, som utsträckts över 30 år, snart anses avslutad. Riktlinjerna vid uppgörandet av planen för anläggningen framgå av de promemorior jag tid efter annan ingivit till styrelsen; deras huvudinnehåll avspeglas i de in-

Ill .slruklioner, som fastställts av stadsfullmäktige. Trädgårdens uppgift är att vara en botanisk trädgård, där möjligast rika växtmaterial skall användas och där särskild hänsyn skall tagas även till estetiska krav. Trädgården skall vara den stora allmänheten till rekreation och vägledning, vara skolorna till nytta och utgöra en samlingspunkt för ortens botaniska och hortikulturella intressen. Den skall även bedriva vetenskaplig verksamhet. Några bestämda föreskrifter om arbetets begränsning finnas icke, men avsikten har från början varit att anstalten skulle gagna hortikulturen genom att kritiskt bearbeta det odlade materialet, införa nytt och oprövat sådant, utreda trädgårdsväxternas systematik och historia etc, men begränsa sig till parkträd, buskar och örtartade prydnadsväxter. Avsikten har ej varit att syssla med gagnväxterna i egentlig mening, köksväxter, sädesslag, oljeväxter o. s. v., vilka ju vid särskilda anstalter sedan länge äro föremål för ett intensivt arbete. Den gångna liden har varit en förberedelsernas tid. En institutionsbyggnad uppfördes 1926 och utvidgades 1935. Den inrymmer arbetsrum, ett snabbt växande bibliotek samt ett herbarium av betydande omfång och alltjämt genom nyförvärv statt i tillväxt. Man kan utan tvekan fastslå, att förutsättningar för ett givande vetenskapligt arbete äro för handen, men man kan icke säga, att det under nuvarande förhållanden är möjligt att fullt utnyttja resurserna. Arbetskrafterna äro nämligen i hög grad otillräckliga. Under de första 10 åren var prefekten den ende vetenskapligt utbildade tjänstemannen; han hade intet biträde, ej ens en vaktmästare, ingen institution och intet bibliotek. Den tid han kunde anslå till vetenskaplig forskning var ringa, då administration och anläggningsarbeten i hög grad togo honom i anspråk, men han fortsatte på lediga stunder de systematiska och växtgeografiska undersökningar, han sedan länge bedrivit. När sedermera personalen, sedd från kommunens synpunkt, var fulltalig, bestod den av prefekt, amanuens, skrivbiträde och vaktmästare. Alla krafter måste nu inriktas på att av de omfattande, oordnade samlingarna skaffa ett användbart herbarium samt att ordna och katalogisera biblioteket. Det dröjde icke länge, förrän prefekten knöts till högskolan som professor, och han har de senaste 11 åren haft en sådans fulla tjänstgöring, men samtidigt utan ytterligare hjälp bestridit sin syssla som föreståndare för trädgården och dess institution. Att dessutom i nämnvärd grad ägna sig åt hortikulturell forskning har varit honom omöjligt. Amanuensen har helt tagits i anspråk som konservator och för kontrollbestämning av nyuppdraget material, där fortfarande ofantligt mycket återstår att göra. Även om den akademiska undervisningen upphör, kan prefekten icke ensam svara för den vetenskapligt hortikulturella forskning, för vilken trädgården erbjuder stora möjligheter. Han måste vid sin sida ha forskare som, obundna av administrativa plikter, ostört och självständigt kunna ägna sig åt vetenskapligt arbete. Prefekten har för skötseln av odlingarna under sig en överträdgårdsmästare, 2 trädgårdsmästare, 1 förman för klippträdgården, 7 årsanställda och under vegetationsperioden (mars—okt.) ytterligare 14 å 15 arbetare och arbeterskor samt 2 parkvakter. Vi förfoga alltså i Göteborg över en stor botanisk trädgård. I denna odlas f. n. bortåt 10 000 olika växter, icke få för första gången i Sverige; den odlade ytan är ca 11 ha; institutionen inrymmer ett mycket stort herbarium, ett aktningsvärt bibliotek, scm tar särskild hänsyn till systemalik, växtgeografi och hortikultur och där ledande tidskrifter inom dessa områden stå till förfogande. Även goda, moderna kulturhus finnas. Sedan den nya flygel, som endast väntar på byggnadstillstånd för att uppföras, blivit färdig, och högskolans institut upphört med sin undervisning och fått n\ gestalt, kan trädgården erbjuda nya, goda arbetsplatser. De bästa möjligheter för ve.enskaplig, hortikulturell verksamhet äro alltså för handen som, om tillräckliga arbetskrafter finnas, måste komma att ge värdefulla resultat. Jag har förslagsvis

112 tänkt mig tvenne vetenskapligt utbildade assistenter, av vilka en bör vara fullt hemmastadd i genetikens teori och praxis. Att Göteborgs stad skulle nyinrätta dylika rent vetenskapliga tjänster får anses otänkbart. Av dem kan kommunen som sådan icke förväntas draga någon påtaglig nytta. Staden avlönar vid sina museer ett antal tjänstemän, vilka i första rummet äro allmänhetens tjänare och för att kunna fylla denna uppgift också måste äga vetenskaplig utbildning, men sitt vetenskapliga arbete förväntas de till huvudsaklig del utföra på fritid; det är en biprodukt, visserligen välkommen, men icke nödvändig för tjänstens behöriga skötsel. Göteborgs stad har lagt ned över 1 milj. kronor på Botaniska trädgården och bestrider med uttaxerade medel den årliga driftskostnaden, f. n. omkr. 170 000 kronor. Det bör vara ett allmänt svenskt intresse, att de resurser, som härmed ställas till förfogande, effektivt utnyttjas i den vetenskapliga forskningen. Till ett pris av ett par assistentlöner skall detta kunna ske på ett vida bättre sätt än hittills varit möjligt. Kommittén. Som framgår av nyss citerade inlaga bör forskningsarbetet vid Göteborgs botaniska trädgård på grund av trädgårdens syfte och speciella betingelser ha en utpräglat hortikulturell inriktning. Det finnes också i vårt land knappast någon annan botanisk institution mer ägnad för studiet av vetenskapligt hortikulturella frågor, såsom park- och trädgårdsväxternas systematik och historia, deras härdighet, odlingsbetingelser och odlingsvärde. Med hänsyn till det stora allmänna värdet av dylika undersökningar synes det kommittén, att staten bör åtaga sig vissa ekonomiska förpliktelser för att därigenom möjliggöra ett intensivare vetenskapligt utnyttjande i denna riktning av trädgårdens stora resurser. Efter samråd med representanter för styrelsen för trädgården finner kommittén prefektens förslag, att staten skulle åtaga sig avlönandet av två forskningsassistenter, innebära en lösning, varigenom staten för en ringa kostnad skulle kunna i högsta grad öka det vetenskapliga utbytet av den dyrbara och förnämliga kommunala institution, som Göteborgs botaniska trädgård utgör. P å så vis skulle också p å för staten utomordentligt förmånliga villkor en forskningsgren effektivt stödjas, för vilken annars säkerligen i en snar framtid en helt ny och kostsam institution bleve ofrånkomlig. Kommittén föreslår sålunda, att staten beviljar medel för avlönandet av två förste assistenter vid Göteborgs botaniska trådgård. Dessa skola biträda prefekten i hans vetenskapliga verksamhet och en av dem bör vara fullt hemmastadd i genetikens teori och praxis. Såsom villkor för erhållandet av ett dylikt statsbidrag synes från statens sida böra uppställas, att Göteborgs stad av innehavaren av prefekttjänsten fordrar full professorskompetens.

Kap. 6. Sammanfattning av kostnaderna för kommitténs förslag. De sakkunigas hemställan. Ärligen återkommande kostnader. Den naturvetenskapliga publiceringsnämnden (s. 60). Anslag till den naturvetenskapliga publiceringsnämndens förfogande kronor 300 000 Traktamenten, reseersättningar m. m. för den naturvetenskapliga publiceringsnämnden . . . . » 3 000 Härifrån avgår naturvetenskapernas del i understödet till utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker samt riksmuseets anslag till framställning av planscher och tryckning av publikationer, sammanlagt i runt tal » 40 000

263 000

Den marinbiologiska forskningen (s. 87). Anslag till den marinbiologiska kommissionens förfogande för att bestrida kostnader för undersökningsfartyget (personal, drift, nyanskaffning och underhåll av vetenskaplig utrustning) kronor Traktamenten, reseersättningar m. m. för den marinbiologiska kommissionen » Personal- och materielanslag för Kristinebergs zoologiska station » Befattningar för den marinbotaniska verksamheten » Personal- och årsanslag för Göteborgs naturhistoriska museum »

9 200

93 200

49 000 6 000

55 000

36 000 1 000 30 800 16 200

Utbildning av laboratoriebiträden (s. 108). Statsbidrag till lärarlöner Statsbidrag till driftskostnader Göteborgs botaniska trädgård (s. 112). Arvoden till två förste assistenter

kronor

14 400

Summa

kostnader,

kronor 425 600

årligen återkommande

kronor »

114 Engångskostnader. Den marinbiologiska forskningen (s. 87). Undersökningsfartyg Kristinebergs zoologiska station Marinbotanik

kronor 250 000 * 383 000 5 00 » °

638 00

°

Utbildning av laboratoriebiträden (s. 108). 11000() Anskaffning av undervisningsmateriel kronor Summa engångskostnader, kronor 748 000 Naturvetenskapliga forskningskommittén hemställer härmed, att formerna för publicering av naturvetenskapliga doktorsavhandlingar reformeras i enlighet med kommitténs förslag i kapitel 1, att en naturvetenskaplig publiceringsnämnd, anknuten till statens naturvetenskapliga forskningsråd, inrättas samt att till dess förfogande ställes anslag i enlighet med kommitténs förslag i kapitel 2, att den marinbiologiska forskningen stödjes i enlighet med kommitténs förslag i kapitel 3, att åtgärder för förbättrad utbildning av laboratoriebiträden vidtagas i enlighet med förslag i kapitel 4 samt att verksamheten vid Göteborgs botaniska trädgård främjas genom inrättandet av två assistentbefattningar (se kapitel 5).

57. Betänkande angående vissa organisations-, utbildnings- och tjänstgöringsfrågor vid domstolarna. Norstedt. 330 s. Ju. 58. Betänkande rörande utbyggnad av civila flygplatser m. m. Idun. 153 s. 1 karta. K. 59. Betänkande med förslag angående hemvärnet Beckman. 157 s. 1 bil. Fö. 60. Betänkande med förslag lill lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete m. m. Almqvist & "Wiksell. Uppsala. 867 s. S. 61. Biktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 3. Bilagor Idun. 149 s. J o . 62. Betänkande med förslag till lag om tryggande av byggnadsarbetares lönefordran m. m. Norstedt, iv, 229 s. J u . 63. Betänkande med förslag till lag om virkesmätning m. m. Marcus, iv, .128 s. J o . 64. Betänkande med förslag till ny lagstiftning om uppsikt å jordbruk. Beckman. 160 s. J o . 65. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkanden. Bilaga 2. Arbetsterapi, ett led i sjukvården. Statens Beproduktionsanstalt. 54 s. S. 66. Betänkande angående reglering av anställningsförhållandena för viss civil personal inom statsförvaltningen. Del. 1. Marcus. 138 s. F i . 67. Betänkande med utredning och förslag angående löneställningen för viss statsanställd sjukvårds- och ekonomipersonal m. m. V. Petterson. 223 s. Fi. 68. Betänkande och förslag angående det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Del. 1. Beckman. 254 s. E.

09. Förvaltningsförfarandet. Förberedande utredning angående reglering av förfarandet hos förvaltningsmyndigheter i ärenden rörande enskild rätt och därmed sammanhängande frågor. Av N. Herlitz. Marcus. 221 s. Ju. 70. Utredningen om föreningsjordbruk. Betänkande med förslag till a lag om sambruksföreningar. V. Petterson. 198 s. J o . 71. Betänkande om deltidsarbete i allmän tjänst m. ni. Marcus. 199 s. Fi. 72. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 7. Badio och film i skolundervisningen. Idun. 04 s. E . 73. Utlåtande rörande metoder och materiel vid skogsbrandsläckning. Marcus. 142 s. K. 74. Betänkande angående socialvetenskapernas ställning vid universitetet och högskolor m. m. Hseggström. 180 s. E. 75. Betänkande och förslag angående förhållandet mellan befäl och meniga inom krigsmakten m. ni. Beckman. 301 s. Fö. 76. De medicinska högskolornas organisationskommitté. 1. Organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning. Idun. (2) 235 s. E. 77. Naturvetenskapliga forskningskommittén. 2. Förslag till reformer rörande doktorsavhandlingar och annan publiceringsverksamhet inom naturvetenskaperna, Den marinbiologiska forskningen. Utbildningen av laboratoriebiträden. Idun 111 s. E.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetsril utgöra begynnelsebokstaverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet Jo. lordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

Statens offentliga utredningar 1946 Systematisk (Siffrorna

förteckning

inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Ärvdabalksakkunnigas förslag till föräldrabalk. [49J Betänkande ang. vissa organisations-, utbildnings- och tjänstgöringsfrågor vid domstolarna. [571 StatifOrlattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med förslag till omorganisalion av väg- och vatlenbyggnadsstyrelsen m m. [101 1945 års lönekomitté. 1. Betänkande med förslag till statliga löneplaner m. m. [48] Betänkande ang. reglering av anställningsförhållandena for viss civil personal inom statsförvaltningen. Del 1. [66] Betänkande med utredning och förslag ang. löncstäIlningen för viss statsanställd sjukvårds- och ekonomipersonal m. m. [67] Förvaltningsförfarandet. Förberedande utredning ang. reglering av förfarandet hos förvaltningsmvndigheter i ärenden rörande enskild rätt och därmed sammanhängande frågor. [691 Betänkande om deltidsarbete i allmän tjänst m. ni. [71] Kommunalf örvaltning. Statens och kommunernas

finansväsen.

1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga Betänkande med forslag till ändrade bestämmelser i fråga om taxering

av inkomst av jordbruksfaslighel samt lag om jordbruksbokföring. [29] 1944 års skattesakkunniga. 2. Betänkande ang. idrolls, sammanslutningars beskattning för inkomst. [56] Politi. Parlamentariska undersökningskommissionen ang. flyktingärenden och säkerhetstjänst. 1. Betänkande ang. flyktingars behandling. [36] Nationalekonomi ocb socialpolitik. Dödföddheten och tidigdödlighelen i Sverige. Dess samband med nativitetsminskningen och dess förhållande vid olika former av förlossningsvård samt dess socialmedicinska och befolkningspoliliska betydelse. [2] Betänkande om barnkostnadernas fördelning med förslag till allmänna barnbidrag m. m. [5] Bilagor. [6] Invesleringsutredningens betänkande med utredning rörande personal- och materielresurser m. m. för genomförande av ett arbetsprogram enligt av utredningen tidigare framlagt förslag. [13] Den familjevårdande socialpolitiken. [17] Betänkande med förslag rörande den ekonomiska försvarsberedskapens framtida organisation. [19] Socialvårdskommitténs belänkande. 12. Utredning och förslag ang. moderskapsbidrag. [23] 13. Förslag ang. folkpensioneringens administrativa handhavande m. m. [37] 14. Utredning och förslag ang. ålderdomshem m. m. [52] (Forts, å omslagets <l:de sida

Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. m. [24] Bilaga 2. Arbetsterapi, ett led i sjukvården. [65] Betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1946/47 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. [27], Bilagor. [28] . Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 6. Tiden juli 1944—juni 1945. [35] . Sakkunniga ang. arbetsförmedlingens organisation. Del 1. Den offentliga arbetsförmedlingen under krigsaren. 144] Del 2. Den offentliga arbetsförmedlingens framtida organisation. Motiv och förslag. [51] Betänkande om befolkningspolitikens organisation ni. m. [53] Betänkande med förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete m. m. [60] Hälso- och sjukvård. Betänkande ang. den centrala organisationen av det civila medicinal- och vetérinärväsendet. [20] Allmänt näringsväsen. Betänkande med utredning och förslag ang. rätten till arbetstagares uppfinningar. [21] Fatt egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande ang. forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område i Norrland. [16] PM ang. utvecklingsplanering på jordbrukets område. [18] Den svenska växtodlingens utvecklingstendenser samt dess inriktande efter kriget. [39] Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1. [42] Del 2. [46] Del 3. Bilagor. [61] Betänkande med förslå" KU åtgärder för främjande av ridhästaveln m. m. [45] Bationalitetsvariationerna inom det svenska jordbruket. [47] Betänkande med rörslag Lill ny lagstiltnmg om uppsikt ä jordbruk. [64] Utredningen om .Jrcningsjordbruk. Betänkande med lors.ui! liii iag om sambruksföreningar. [70] " Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till ändrade grunder för flottningslasstiftningen m. m. 131 Betänkande med förslag till skogsvårdslag m. m. 1411 Betänkande med förslag till lag om virkesmätning m. m. 163J

. ,

.,

,

,

,

("Hatande rörande metoder och materiel vid skogsbrandsläckning. [73] Industri. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgivningsoch rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustri samt bildande av företagarnämnder. [22] Betänkande ang. hantverkets och småindustriens befrämjande. [40] , . Betänkande med förslag till lag om tryggande av byggnadsarbetares lönefordran m. m. [62] Handel och sjöfart.

... Kommunikationsväsen. Betänkande ang. rundradion i Sverige. Dess aktuella behov och riktlinjer för dess framtida verksamhet. [1] Betänkande med förslag till verkstadsorganisation för väg- och valtenbyggnadsväsendet. [43] Betänkande rörande utbyggnad av civila flygplatser m. ni. [58] Bank-, kredit- ocb penningväsen. Försäkringsväsen. Betänkande ang. tjänstepensionsförsäkringens organisation. [26] •- , . Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäkringsrörelse m. m. 1. Lagtext. [33] 2. Motiv. [34] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling 1 övrigt. 1941 års lärarlönesakkunniga. Belänkande med förslag till boställsordning för folkskolans lärare m. m. [8] •1945 års universitetsberedning. 1. Docentinstitutionen. [9] 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. IV. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. Allmän del. [11] B. Förslag till undervisningsplaner. [15] 4. Realskolan. Prakiiska linjer. [14] Vi. Skolans inre arbete. Synpunkter på fostran och undervisning. [31[ VII. Badio och film i skolundervisningen. [72] Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. Del *• l 12 ' ' ,, ^ ,- , Socialulbildningssakkunniga. 2. Utredning och forslag rörande statsvetenskapliga examina m. m. [30] Betänkande med förslag till förordning ang. allmänt kyrkomöte m. m. [32| Betänkande med förslag till nyorganisation aw kyrkomusikerbefatlningarna ni. m. Del 2. 150J Utredning ang. reglering av den territoriella församlingsindelningen i Stockholm. [54] Utredning rörande sexualundervisningen i högre skolor jämte förslag till handledning i sexualundervisning for lärare i högre skolor. [55] ,,••,,• , n Betänkande och förslag ang. det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Del 1. [68] . Betänkande ang. socialvetenskapernas ställning vid universitet och högskolor m. m. [74] ; De medicinska högskolornas organisationskommitté. 1. Organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning. [76] ... . , ... Naturvetenskapliga forskningskommitten. 2. 1-orslag till reformer rörande doktorsavhandlingar och annan publiceringsverksamhet inom naturvetenskaperna. Den marinbiologiska forskningen. Utbildningen av laboratoriebiträden. [77] Försvarsväsen. Betänkande med förslag ang. uniformspliktens omfattning för viss personal vid försvarsväsendet. 141 Betänkande och förslag rörande åtgärder för att begränsa antalet kontraktsanställt manskap mom krigsmakten. [71 . , ... , , . „ Betänkande med förslag lill lag med särskilda bestämmelser om uppfinningar m. m. av betydelse for rikels försvsn f^ol Betänkande med förslag rörande officersutbildningen inom armén m. m. [38] Betänkande med förslag ang. hemvärnet. [59] Betänkande och förslag ang. förhållandet mellan befäl och meniga inom krigsmakten ni. m. 1/5J Utrikes ärenden. Internationell rllt-

Iduns tr.. Esselte, Sthlm 46 c,i7907