Betänkande med förslag till en utökad köttkontroll m. m.

National Library of Sweden

o .o;u STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946:85 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

EN UTÖKAD KÖTTKONTROLL M.M. A V G I V E T AV

1946 ÅRS KÖTTBESIKTNINGSKOMMITTÉ

S T O C K H O L M 1

4 G

Statens offentliga utredningar 1946 K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

28. Bilagor lill betänkande med förslag till inveslenngs1 Betänkande angående rundradion i Sverige. Dess akreserv för budgetåret 1946/17 av slalliga, kommunala tuella behov och riktlinjer lör dess framlida verkoch statsunderstödda anläggningsarbeten. Marcus. samhet. Norstedt. 167 s. K. 2 Dödtöddheten och Udigdödlighelen i Sverige. Dess 29 1943 å r s jordbrukslaxeringssakkunniga. Betänkande I samband med nativilelsminskningen och dess förhalmed förslag lill ändrade bestämmelser i fråga om lande vid olika former av förlossningsvård samt dess laxering av inkomst av jordbrukslaslighet saml lan socialmedicinska och befolkningspoliliska betydelse. om jordbruksbokföring. Marcus. 281 s. 3 bil. Fi. Av C. (jyllenswärd. Beckman. 115 s. S. 30. Socialulbildiiingssakkuuniga. 2. Utredning och for3. Betänkande med förslag till ändrade grunder for slag rörande statsvetenskapliga examina in. m. Hieggflotlningslagstiltningen m. m. Haiggslröm. 99 s. J o . ström. 127 s. E. . 4 Betänkande med förslag angående uniformspliklens 31 1940 års skolutrednings betänkanden och utredninomfattning för viss personal vid försvarsvasendet. gar. 6. Skolans inre arbete. Synpunkter på fostrar V. 1'elterson. 59 s. Fö. • "- . . och undervisning. Idun. 191 s. E. 5 Betänkande om barnkostnadernas fördelning men 32. Betänkande med förslag till förordning angående förslag angående allmänna barnbidrag m. m. \ . 1 elallmänt kyrkomöte ra. m. Ilseggströin. 161 s. E. lerson. 351 s. S. ...",. , .-. 33. Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäk6 Betänkande om barnkostnadernas fördelning med loiringsrörelse m. m. 1. Lagtext. Norstedt, iv, 150 s. H. slag angående allmänna barnbidrag m. m. bilagor. Beckman. 153 s. S. " .= ' 34. Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäk7. Betänkande och förslag rörande åtgärder for a t Deringsrörelse m. m. 2. Motiv. Norstedt, vj, 441 s. H. gränsa antalet konlrakfsanslällt manskap mom krigs35. Statsmakterna och folkliushållningen under den till makten. Beckman. 136 s. Fö. följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del B. 8 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med lorTiden juli 1944—juni 1945. Idun. 476 s. Fo. slag till boställsordning för folkskolans lärare nr. ni. 36. Parlamentariska undersökningskommissionen angåMarcus. 146 s. Fi. ende fivktingärenden och säkerhetstjänst. 1. Betän9. 1945 å r s universitetsbereduing. 1. DocentinsliLuliouen. kande angående flyktingars behandling. Beckman. Hajggslröm. 62 s. E. 500 s. S. 10. Betänkande med förslag till omorganisation av va 37. Socialvårdskommitténs betänkande. 13. Förslag anoch vatlenbyggnadsstyrelscn m. m. Kalalog- o. lirtgående folkpensioneringens administrativa handhaskriflstryck. 217 s. K. vande m. ni. V. Petterson. 114 s. S. 11 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. All38. Betänkande med förslag rörande officersutbildningen män del. Idun. 341 s. E. inom armén m. m. Ilseggström. xiij, 504 s. FB. 12 Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. 39. Den svenska växtodlingens utvecklingstendenser samt dess inriktande efter kriget. Idun. 106 s. J o . Del 1. Beckman. 216 s. E . ,'*"••'40. Betänkande angående hantverkets och småindu13 Investeringsutrcdningens belänkande med utrcaiung striens befrämjande. Marcus. 192 s. H. rörande personal- och matericlresurser m. m. for ge41. Betänkande med förslag till skogsvårdslag m. ni. nomförande av elt arbetsprogram enligt av utredninMarcus. 430 s. J o . gen tidigare framlagt förslag. Marcus. 72 s. I i . 42. Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1. 14 1940 års skolutrednings betänkanden och u redningar. Idun. 282 s. J o . 4. Skolpliklstidens skolformer. 4. Realskolan. 1 rak43. Betänkande med förslag till verkstadsorganisalion liska linjer. Idun. 193 s. E. • för väg- och vatlenbyggnadsväsendet. Sv. Tryckeri 15 1940 å r s skolutrednings betänkanden och utredningar. AB. (2) 105 s. K. 4. Skolpliktslidens skolformer. 2. Folkskolan. B. För44. Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisaslag till undervisningsplaner. Idun. 1)3 s. B. tion. Del 1. Den offentliga arbetsförmedlingen under 16. Belänkande angående forsknings- och försöksverkkrigsåren. V. Petterson. 390 s. Fi. samheten på jordbrukels område i Norrland. V. 1 et45. Betänkande med förslag till åtgärder för främjande terson. 133 s. Jo. av ridhästaveln ni. m. Norstedt. 94 s. F'ö. 17. Den familjcvårdande socialpolitiken. Beckman. 132 •10. Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 2. s S. Idun. 006 s. J o . . 18. PM angående utvecklingsplaneriiig på jordbrukets 47. Ralionalitetsvarationerna inom del svenska jordbruområde. Marcus. 252 s. J o . ket. Av L. Nanneson. Idun. 84 s. J o . IS. 1915 års lönekommilté. 1. Betänkande med förslag 19. Betänkande med förslag rörande den ekonomiska till statliga löneplaner ra. m. Marcus. 210 s. Fi. försvarsberedskapens fiamtida organisation. Idun. 49. Ärvdabalksakkunnigas förslag till föräldraballc. Nor92 s F o . stedt. 192 s. J u . . . 20 Betänkande angående den centrala organisationen 50. Betänkande med förslag till nyorganisation av av det civila medicinal- och veterinärväsendet. Idun. kvrkomusikerbefatlningarna m. ni. Del. 2. Sv. Tryc21 Betänkande med utredning och förslag angående ratkeri AB. iv, 216 s. E. ten lill arbetstagares uppfinningar. Norstedt. / I s J u . 51 Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisa22. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgivtion. Del. 2. Den offentliga arbetsförmedlingens framnings- och rådgivningsverksamhet för hantverk och tida organisation. Motiv och förslag. V. Petterson. småindustri saml bildande av företagarnamnder. 189 s. Fi. , , Marcus. 144 s. H . • . . 23 Socialvårdskommilléns betänkande. 12. Utredning och 52. Socialvårdskommitténs betänkande. 14. Utredning och förslag angående moderskapsbidrag. Beckman. 115 s. rörslag angående ålderdomshem m. m. Beckman. 88 s." S. . ., , M. S. 53. Betänkande om befolkningspolitikens organisation 24 Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Bi: m. Beckman. 70 s. S. • Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsför54. Utredning angående reglering av den territoriella medlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. m. församlingsindelningen i Stockholm. Av F . Schalhng. Katalog- o. Tidskriftstryck. 200 s. S. V. Petterson. 254 s. E. 25. Belänkande med förslag till lag med särskilda be55. Utredning rörande sexualundervisningen i högre skostämmelser om uppfinningar m. m. av betydelse lor lor jämte förslag till handledning i sexualundervisrikets försvar. Norstedl. 37 s. J u . _ ning för lärare i högre skolor. Itaggström. 103 s. 26. Betänkande angående Ijänslepens^nsforsakringens ori i)| E . ganisation. Marcus. 71 s. H. 56. 1944 års" skattesakkunniga. 2. Betänkande med för27. Belänkande med förslag lill investeringsreserv for slag angående idrottssammanslutningars beskattning budgelårel 1916/47 av slalliga, kommunala och statsför inkomst.. V. Petterson. 198 s. Fi. understödda anläggningsarbeten. Marcus, vij, 3/.S s. (Forts, å omslagets 3:e sida.) Fi.

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1946: 85 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

EN UTÖKAD KÖTTKONTROLL M. M. AVGIVET AV

1946 ÅRS KÖTTBESIKTNINGSKOMMITTÉ

STOCKHOLM 1946 I D U N S T R Y C K E R I A K T I E B O L A G , ESSKLTE

G1S127

AB

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse till statsrådet G. E. Sträng

5 Författningsförslag

7 Kap. I.

14 Utredningsuppdraget

Kap. II. Frågan om utvidgning av köttkonlrollen 16 1. Översikt av gällande bestämmelser 16 2. Framställningar om ändring i gällande bestämmelser 20 3. Költkontrollens nuvarande omfattning 22 A. Besiktningstvångets geografiska utbredning 22 B. Befintliga besiktningsslällin 24 C. Köttbesiktningens omfattning i förhållande till d<-n totala slakten 27 D. Slutsatser i anledning av uppgifterna om köttbesiktningens nuvarande omfattning 35 4. Uttalanden av länsveterinärerna 37 5. Kort redogörelse för köttkontrollen i de övriga nordiska länderna . . . . 44 6. Kommitténs förslag 47 A. Köttbesiklningstvångets utvidgning 47 B. Köttbesiktningsveiksamhelens framtida organisation 52 C. Erforderlig utbyggnad av besiklningsanordningarna vid införande av allmänt köttbesiktningstvång 54 D. Statsbidrag till inrättande av besiktningsbyrå 61 Kap. III. Frågan om ordningsföreskrifter för slakterirörelsen

62 Kap. IV. Spccialmotivering till författningsförslagen

66 Särskilt yttrande av herr Karlsson

69 Bilaga: Karta.

Till Hen

Statsrådet

G. E.

Sträng.

Genom beslut av Kungl. Maj:t den 18 januari 1946 bemyndigades Herr Slatsrådet att tillkalla högst sex sakkunniga för att i enlighet med angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag angående en översyn av gällande bestämmelser om köttbesiktningstvång. Jämlikt detta bemyndigande tillkallades samma dag riksdagsmannen Abel Andersson, Löbbo, ordförande, länsveterinären Bror Andersson, Visby, riksdagsmannen Nils Jönsson, Rossbol, direktören Gunnar Karlsson, Stockholm, fabrikschefen Gustav Thorbjörnsson, Stockholm, och majoren Ragnar AabyEricsson, Dansjö, att såsom sakkunniga verkställa ifrågavarande utredning. Den 28 mars 1946 förordnades revisionssekreteraren Gösta Schirén att såsom expert biträda de sakkunniga. De sakkunniga ha antagit benämningen 1946 års köttbesiktningskommitté. För alt tagas i övervägande vid utredningsuppdragels fullgörande har Kungl. Maj:t till kommittén överlämnat dels en framställning den 13 mars 1946 av styrelsen för Svenska veterinärföreningen för kött- och mjölkhygien om utfärdande av bestämmelser rörande besiktning av renkött, dels ock vissa av medicinalstyrelsen med skrivelse den 7 maj 1946 överlämnade handlingar rörande en av styrelsen påbörjad utredning om sjukdomen trikinos. Med vederbörligt medgivande har kommittén företagit följande studieresor, nämligen den 20 och 21 juni 1946 till Kronobergs län, den 29 juli—1 augusti 1946 till Danmark, den 2 augusti 1946 till Malmöhus och Kristianstads län och den 19—22 augusti 1946 till Västernorrlands och Jämtlands län. Kommittén får härmed överlämna »Betänkande med förslag till en utökad köttkontroll med mera» innefattande kommitténs ståndpunktstagande till de av denna hittills behandlade frågorna om en utvidgning av köttbesiktningstvånget och om ordningsföreskrifter för slakterirörelsen, jämte författningsförslag. Särskilt yttrande av undertecknad Karlsson bifogas.

6 Efter ytterligare utredningsarbete avser kommittén att avgiva särskilt utlåtande rörande frågorna om besiktningstvång för kött av ren samt bättre hygien vid renslakt och vid behandlingen av renkött ävensom om åtgärder mot sjukdomen trikinos. Stockholm den 18 december 1946. ABEL ANDERSSON B R O R ANDERSSON

N I L S JÖNSSON

GUSTAV THORBJÖRNSSON

GUNNAR KARLSSON R.

AABY-ERICSSON

/

Gösta

Schirén.

Författningsförslag. Förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus. Härigenom förordnas, att 2 § 2 och 3 mom., 3 § 1 och 3 mom. samt 8 § 1 mom. lagen den 11 maj 1934 angående köttbesiktning och slakthus skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 2 §• 2 mom. Köttbesiktningstvång skall gälla inom hela riket; dock kan Konungen efter framställning av kommun med hänsyn till särskilda omständigheter medgiva, att kommunen eller viss del av denna skall för bestämd tid eller tills vidare vara undantagen från köttbesiktningstvånget. 3 mom. I kommun med köttbesiktningstvång skola genom kommunens försorg och på dess bekostnad finnas anställt nödigt antal besiktningsveterinärer och vara vidtagna de övriga åtgärder, som erfordras för att köttbesiktning inom kommunen må kunna äga rum utan större tidsutdräkt eller annan olägenhet, Konungen dock obetaget att, där den för kommunen erforderliga besiktningen finnes kunna utan olägenhet verkställas inom annan eller andra kommuner eller i offentligt slakthus, som avses i 3 §, eller i kontrollslakteri, varom stadgas i 9 §, medgiva befrielse från skyldighet som här avses, ö v e r ansökan om befrielse skola Konungens befallningshavande och medicinalstyrelsen yttra sig. Kunna kommuner, vilka i enlighet med vad nu sagts skola hava gemensamma besiktningsanordningar, icke enas om bestridandet av kostnaderna för verksamheten, har länsstyrelsen att på framställning av kommun fastställa grunderna för kostnadernas fördelning mellan kommunerna. Hänsyn skall därvid främst tagas till folkmängdens storlek i vart och ett område, som betjänas av besiktningsanordningarna. 3 §• 1 mom. Slakthustvång innefattar slakthustvånget omfattar. Slaklhustvång må beslutas skola gälla, sedan offentligt slakthus enligt av medicinalstyrelsen, efter Konungens befallningshavandes hörande, gillad

8 plan blivit uppfört och efter av medicinalstyrelsen föranstaltad avsyning godkänt, samt under villkor att genom stadens försorg och på dess bekostnad anställas de besiktningsveterinärer och vidtagas de övriga åtgärder, som för slakthusets behöriga skötsel äro nödiga. Innefattar beslulet inrättande av slakthus utom stadens område, varde beslutet i denna del underställt Konungens prövning. Förbud, varom offentliga slakthuset. 3 mom. Beträffande ändring i eller upphävande av stadgande om slakthustvång iakttages enahanda förfarande, som i 1 mom. första stycket sägs. 8 §•

1 mom. För köttbesiktning, för sådan behandling av kött, som omförmäles i 6 § 2 mom., samt för begagnande av offentligt slakthus äger kommunen uppbära avgifter enligt taxa, som Konungen fastställer. Sådan taxa skall beträffande andra avgifter än för begagnande av offentligt slakthus fastställas för minst ett år i sänder. Förslag till taxa avgives, i fråga om köttbesiktning och sådan behandling som ovan sägs, av hälsovårdsnämnden samt, i fråga om begagnande av offentligt slakthus, av slakthusets styrelse. Över förslaget skola Konungens befallningshavande och medicinalstyrelsen yttra sig. Avgifterna må å anläggningskapitalet. Ej heller må avgifterna för besiktning och behandling, som ovan sägs, fastställas till högre belopp än som motsvarar de avgifter, vilka under det närmast före taxans fastställande lilländalupna kalenderåret i medeltal erfordrats inom riket. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949. Förslag till kungörelse angående ändring i vissa delar av kungörelsen den 30 november 1934 (nr 558) om besiktning och stämpling av kött m. m. enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus. Härigenom förordnas, att 1, 2, 4—6 och 9 §§, 10 § 2 och 3 mom. samt 14—16 §§ kungörelsen den 30 november 1934 om besiktning och stämpling av kött m. m. enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 1 §• 1 mom. Besiktningsveterinär, varom förmäles i lagen angående költbesiktning och slakthus, skall förordnas av medicinalstyrelsen efter hörande av hälsovårdsnämnd eller styrelse för offentligt slakthus.

9 Förordnas vid offentligt slakthus, köttbesiktningsbyrå eller köttbesiktningsstation två eller flera besiklningsveterinärer med olika tjänsteställning, skall i förordnandet angivas vilken tjänsteställning som därmed avses. Medicinalstyrelsen skall därtill äro. 2 mom. Då befattning — godkänt belopp. 3 mom. Vid behov av ledighet eller eljest vid hinder för besiktningsveterinär äger styrelsen för offentligt slakthus eller hälsovårdsnämnden att under lid ej överstigande åtta dagar anmoda vederbörande ställföreträdare att tjänstgöra i besiktningsveterinärens ställe. Meddelande härom skall avmyndigheten senast vid årets slut tillställas medicinalstyrelsen. Inträffar vakans därtill äro. A mom. Om besiklningsveterinärs tillsättande och entledigande samt förordnande, varom i 3 mom. sägs, och dess återkallande skall medicinalstyrelsen underrätta vederbörande länsstyrelse ävensom hälsovårdsnämnd eller styrelse för offentligt slakthus. 5 mom. Hälsovårdsnämnd eller styrelse för offentligt slakthus skall anställa erforderligt antal biträden åt besiktningsveterinär. 2 §•

Inom område med köttbesiktningstvång skall, därest icke Konungen på därom gjord framställning härifrån medgivit undantag, för utförande av köttbesiktning finnas erforderligt antal köttbesiktningsbyråer och köttbesiktningsstationer med därtill hörande inrättningar för särskild behandling och oskadliggörande av kött. Köttbesiktningsbyrå inrättas och bekostas av kommunen. För sådan med vatten. Köllbesiktningsslaiion må enligt beslut av stadsfullmäktige eller däremot svarande myndighet inrättas hos slakteri- eller charkuteriidkare, vilken tillhandahåller för besiktningsverksamheten erforderlig, av medicinalstyrelsen godkänd lokal. Upplåtes sådan lokal utan kostnad för kommunen och förbinder sig innehavaren att bestrida besiktningsveterinärens resekostnader för inställelser där, äge kommunen icke vägra att inrätta köttbesiktningsstation med mindre sådan befinnes uppenbart onödig eller anställande av besiktningsveterinär skulle vålla kommunen avsevärd kostnad utöver vad som kan täckas med avgifterna för besiktningen. Kommunen har alt bekosta mikroskop och laboratorieutrustning, som erfordras vid köttbesiktningsslation. Köttbesiktningsbyråer och köttbesiktningsstationer skola hållas öppna å lid, som hälsovårdsnämnden bestämmer. I offentligt slakthus skall å tid, som hälsovårdsnämnden efter hörande av slakthusets styrelse föreskriver, där tjänstgörande besiktningsveterinär verkställa besiktning jämväl av kött, som blivit uppslaktat utom inrättningen och dit införes för besiktning.

10 4§Då hel kropp i fruset tillstånd förelägges till besiktning, få kroppens sidor ej vara pressade mot varandra, utan skola bröst- och bukhålorna medelst före frysningen anbragta träspjälor eller på annat sätt hållas öppna, så att besiktningen av kroppens inre delar utan svårighet kan ske. 5 §• Var och en som företer kött till besiktning vare skyldig att, om besiktningsveterinären det önskar, uppgiva vad han har sig bekant om köttet, såsom ägarens namn, orten varifrån det kommer, huruvida djuret varit sjukt före nedslaktningen m. m. 6 §• Förelägges kött till besiktning utan att vad i avseende därå är i lag eller författning föreskrivet behörigen iakttagits, skall besiktningsveterinären vägra godkännande och stämpling av köttet samt, om anledning därtill förefinnes, anmäla förhållandet hos ortens polismyndighet. 9§. Å besiktningsställe skall föras journal över besiktigat kött enligt av medicinalstyrelsen fastställt formulär. Rapport, innehållande till medicinalstyrelsen. 10 §• 2 mom. Å kött, som avses i det i 1 mom. omförmälda lagrum samt besiktigats å köttbesiktningsbyrå, köttbesiktningsstation eller i offentligt slakthus, dit det införts för besiktning, skola anbringas stämplar av rektangulär form, på sätt här efteråt intagna figur utvisar. Dessa stämplar röd färg. (Stämpel.) 3 mom. Har vid föreläggande till besiktning å köttbesiktningsbyrå, köttbesiktningsstation eller i offentligt slakthus av kött, som omförmäles i 2 mom., köttet, på sätt i 3 § 2 mom. sägs, åtföljts av däri nämnda delar avdjuret, skola å köttet med röd färg anbringas stämplar av oval form enligt nedanstående mönster. Dessa stämplar besiktningen skett. (Stämpel.) 14 §. Besiktigat och stämplat kött och slaktavfall ävensom därav beredd köttvara, som förvaras inom offentligt slakthus, köttbesiktningsbyrå eller köttbesiktningsstation, skola stå under besiktningsveterinärs kontroll. Finner besiktningsveterinären • — och slakthus.

15 §• Det skall ankomma på medicinalstyrelsen att utfärda erforderliga föreskrifter till främjande av snygghet, renlighet och sundhet inom offentligt slakthus, köttbesiktningsbyrå och kötlbesiktningsstation. 16 §. Den till tjänsteställningen främste besiktningsveterinären vid vederbörande slakthus, köttbesiktningsbyrå eller köttbesiktningsstation skall tillse, att i denna kungörelse givna bestämmelser och av medicinalstyrelsen i enlighel med densamma meddelade föreskrifter noggrant efterlevas. Av besiktningsveterinären — rättelses vinnande. Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1949.

Förslag till kungörelse angående ändring i vissa delar av kungörelsen den 30 november 1934 (nr 559) angående kontrollslakterier. Härigenom förordnas, att 5 §, 7 § 2 och 3 mom. samt 8, 13 och 16 §§ kungörelsen den 30 november 1934 angående kontrollslakterier skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 5 §• 1 mom. Vid slakt utfärdade föreskrifter. 2 mom. Bestämmelsen i där besiktigas. 3 mom. I kontrollslakteri skall, å tid som hälsovårdsnämnden efter hörande av slakteriets innehavare bestämmer, där tjänstgörande besiktningsveterinär verkställa besiktning jämväl av kött, som blivit uppslaktat utom inrättningen och dit införes för besiktning. Erfordras för sådant kött behandling, som i 7 § 2 mom. avses, skall jämväl behandlingen utföras i kontrollslakteriet. Det för nu nämnda besiktningsverksamhet avsedda utrymmet skall vara för ändamålet godkänt av medicinalstyrelsen. För köttbesiktning och behandling, varom i första stycket förmäles, äger innehavaren av kontrollslakteriet uppbära avgifter enligt taxa, som Konungen efter förslag av innehavaren fastställer för minst ett år i sänder, över förslaget skola hälsovårdsnämnden, länsstyrelsen och medicinalstyrelsen yttra sig. Avgifterna må icke överstiga innehavarens kostnader för besiktningen och behandlingen. Med avseende å besiktning, som i första stycket sägs, skola bestämmelserna i 4—8 §§ kungörelsen den 30 november 1934 (nr 558) om besiktning

12 och stämpling av kött m. m. enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus äga tillämpning. 7 §• 2 mom. Befinnes vid nämnda besiktning kött eller slaktavfall vara av sådan beskaffenhet att detsamma först efter särskild behandling kan godkännas, skall, därest ej innehavaren av slakteriinrättningen eller annan, som är ägare till varan, begär att varan skall oskadliggöras på sätt i 3 mom. sägs, densamma under besiktningsveterinärens kontroll undergå sådan särskild behandling samt därefter stämplas. 3 mom. Finnes vid besiktning enligt denna kungörelse kött eller slaktavfall vara till människoföda otjänligt, skall detsamma under besiktningsveterinärens kontroll användas till tekniskt bruk, därest innehavaren av slakteriinrättningen eller annan, som är ägare till varan, så önskar och det kan ske, men eljest på annat sätt oskadliggöras. 8 §• 1 mom. Ä kött och slaktavfall, som godkänts på sätt i 7 § 1 mom. sägs samt härrör från djur uppslaktat i kontrollslakteri, skola anbringas stämplar av cirkelrund form enligt nedanstående mönster. Dessa stämplar blå färg. (Stämpel.) 2 mom. Ä kött och slaktavfall, som avses i 7 § 2 mom. samt härrör från djur uppslaktat i kontrollslakteri, skola anbringas stämplar av triangulär form enligt följande mönster. I sådan röd färg. (Stämpel.) 3 mom. När i kontrollslakteri besiktigats kött av djur, som blivit slaktat utom slakteriet, skola i fråga om stämpling av köttet tillämpas bestämmelserna i 10 § 2—4 mom. kungörelsen den 30 november 1934 (nr 558) om besiktning och stämpling av kolt m. m. enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus. 13 §• I kontrollslakteri må icke för annat ändamål än besiktning eller i samband därmed stående behandling införas eller förvaras kött, slaktavfall eller därav beredda varor, som icke må försäljas inom område med köttbesiktningstvång. 16 §• 1 mom. Därest vid besiktning, verkställd enligt denna kungörelse, slakteriinrättningens innehavare eller annan ägare av kött icke åtnöjes med besiktningsveterinärs åtgärd eller beslut, må han däri söka ändring genom besvär, vilka böra vid talans förlust till länsstyrelsen ingivas inom tio dagar efter det klaganden av åtgärden eller beslutet erhöll del, dagen då delgiv-

13 ningen skedde likväl oräknad; skolande emellertid, utan hinder av besvär, det överklagade beslutet lända till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda förordnat. 2 mom. Besiktningsveterinär är skälen därför. Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1949.

Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 64 § 3 mom. 3. civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8). Härigenom förordnas, att 64 § 4 mom. 3. civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 skall erhålla följande ändrade lydelse. 63 §.

4- mom. Vissa särskilda bestämmelser. 3. Distriktsveterinär skall, om han därtill av medicinalstyrelsen förordnas, vara skyldig att mot av styrelsen godkänd ersättning bestrida jämväl veterinärbefattning vid köttbesiktningsbyrå och köttbesiktningsstation, belägen inom veterinärens distrikt. Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1949.

14 KAPITEL

I.

Utredningsuppdraget. Till statsrådsprotokollet den 18 januari 1948 anförde statsrådet Sträng, efter att hava redogjort för gällande bestämmelser om köttkontroll och för vissa framställningar om en utvidgning av köttbesiktningstvånget, i huvudsak följande. Stora förutsättningar syntes finnas att nu få till stånd en mera allmän köttkontroll. I första hand hade möjligheterna därtill ökats genom den utbyggnad av slakleriorganisationerna som under senare år ägt rum saml genom tillkomsten av nya slakterier. De förbättringar av kommunikationerna på landsbygden, som bleve en följd av motortrafikens igångsättande i större omfattning, syntes även underlätta denna verksamhet. Otvivelaktigt skulle ett obligatoriskt kötlbesiktningslvång vara önskvärt ur näringshygieniska synpunkter. Ä andra sidan skulle införandet därav föranleda icke obetydliga kostnader och besvär, framförallt i mera glest bebyggda trakter. En ökad besiktningsskyldighet torde sålunda nödvändiggöra inrättandet av ett betydligt antal nya besiktningsbyråer och kunde även förväntas försvåra handeln med köttvaror samt medföra vissa fördyringar av dessa varor. Ökade anspråk komme även att ställas på veterinärväsendet. Emellertid borde frågan nu underkastas en närmare utredning. 1 fråga om utredningsuppdraget anförde statsrådet vidare följande. Vid utredningen bör undersökas i vad mån köttbesiktningstvånget bör utvidgas utöver vad nu i detta avseende gäller. Härvid synes då främst vara atl överväga införandet av obligatoriskt köttbesiktningstvång för hela riket eller vissa delar därav. Det bör självfallet beaktas, att en sådan allmän skyldighet, såsom nyss berörts. kunde komma att bliva ekonomiskt betungande eller förorsaka andra betydande ölägenheter inom vissa landsdelar och områden med bristfälliga kommunikationer. I följd härav bör övervägas i vad mån från ett allmänt besiktningstvång böra göras undantag eller medgivas lättnader i fråga om sättet eller anordningarna för besiktningens utförande. Om vid utredningen befinnes, att köttbesiktningsverksamheten bör erhålla större omfattning än hittills, synas vidare böra undersökas möjligheterna att genomföra den önskvärda utbyggnaden med minsta möjliga ökning av antalet besiktningsbyråer och besiktningsveterinärer. Noggranna beräkningar böra verkställas rörande kostnaderna för stat och kommuner av den utvidgning som kan komma att föreslås samt av det eventuellt ökade behovet av veterinärer. Med hänsyn till kostnaderna torde i detta sammanhang böra undersökas möjligheterna av att anordna ambula torisk költkontroll genom anlitande av sådana vid den statliga veterinärorganisa-

15 tionen anställda befattningshavare, som anses kunna vid sidan av sina hittillsvarande åligganden även fullgöra uppgiften som besiktningsmän i nu förevarande hänseende. Tillika bör övervägas vilka anordningar som kunna erfordras med avseende å tillfälliga besiktningslokaler och kontrollen över hygien och ordning i dessa ävensom rörande kostnader för en ambulatorisk besiktning och sättet för dessas bestridande. Enligt direktiven borde vid utredningen även få upptagas andra frågor som ägde samband med de däri berörda.

16 KAPITEL

II.

Frågan om utvidgning av köttkontrollen. 1. översikt av gällande bestämmelser. Under skråväsendets tid voro i Sverige slaktare och köttmånglarc i sin näring underkastade bestämmelser, vilka synas för städernas del ha möjliggjort en tämligen effektiv kontroll över kött, som utbjöds till människoföda. Enligt förordningar från början av 1600-talet gällde, att i städerna skulle anordnas särskilda hus, vart och ett med två rum, varav det ena skulle användas för slakt av all boskap, som tillfördes staden för försäljning, och det andra skulle brukas av köttmånglarna för detaljhandeln. Såväl slaktare som köttmånglare voro särskilt förordnade. Köttet, vilket skulle »renligen pyntas och handteras», blev vägt och besiktigat av särskilda stadens betjänte innan försäljning fick börja. Den sålunda gällande noggranna regleringen av slakterinäringen och kötthandeln upphörde med skråväsendets avskaffande genom fabriks- och hantverksordningen den 22 december 1846. Sedan slakterinäringen lämnats öppen för envar och de gemensamma slakthusen blivit nedlagda, försvårades kontrollen över verksamheten och sanitära missförhållanden blevo alltmera framträdande. I slutet av 1800talet restes därför, särskilt från de större städerna, krav på en lagstiftning om obligatorisk köttkontroll. De första bestämmelserna om köttbesiktnings- och slakthustvång infördes genom en lag den 22 december 1897. Tillkomsten härav föranleddes bland annat av framställningar från stadsfullmäktige i Stockholm och åtskilliga andra städer. Bestämmelserna ändrades och utbyggdes sedermera genom en lag angående köttbesiktning och slakthus, utfärdad den 10 oktober 1913 (nr 239). En avsevärd ytterligare utvidgning av köttkontrollen tillkom från och med den 1 januari 1935, då nu gällande bestämmelser, intagna i lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus, trädde i kraft. Sistnämnda bestämmelser ha undergått mindre ändringar genom lagar den 4 juni 1937 (nr 314) och den 8 m a r s 1940 (nr 124). K ö t t b e s i k t n i n g s t v å n g e t innebär, enligt 2 § 1 mom. lagen angående köttbesiktning och slakthus, förbud att — därest köttet icke blivit godkänt vid besiktning av veterinär i den ordning, som angives i lagen — inom visst område saluhålla eller utbjuda till människoföda avselt färskt kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst eller använda dylikt kött vid

17 beredning av föda för utspisning å offentligt spisningsställe eller av vara, avsedd för försäljning till människoföda, eller förvara sådant kött å allmän saluplats, i salubod med därmed i omedelbart samband varande lagerrum, å offentligt .spisningsställe eller i lokal för tillverkning till avsalu av matvaror. Till kött räknas enligt 1 § icke allenast kött i vanlig bemärkelse utan även blod samt andra till människoföda brukliga delar av djur. 1 fråga om salt, rökt eller torkat kött eller annan till människoföda avsedd, av kött beredd vara innebär besiktningstvånget förbud att saluhålla, utbjuda, använda eller förvara varan på sätt nyss sagts med mindre köttet blivit i färskt tillstånd godkänt vid besiktning. Kött, som är otjänligt till människoföda, skall genom besiktningsvelerinärens försorg och under hans kontroll användas till tekniskt bruk eller på annat sätt oskadliggöras. Genom Kungl. förordning den 27 mars 1942 (nr 134) har föreskrivits, att besiklningstvånget, därest Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar, skall avse jämväl kött av älg, björn, vildsvin, räv och grävling samt vara, beredd av kött av dessa djur. Köttbesiktningstvång skall enligt 2 § 2 mom. i lagen angående köttbesiktning och slakthus, såvida ej Kungl. Maj:t med hänsyn till särskilda omständigheter annorlunda förordnar, gälla för varje stad och annat samhälle, där hälsovårdsstadgans föreskrifter rörande stad i tillämpliga delar gälla, om invånarantalet uppgår till 4 000 eller däröver. För andra områden kan köttbesiktningstvång införas frivilligt. Sålunda gäller att för stad eller annat samhälle som nyss sagts, med lägre invånarantal än 4 000, liksom även för kommun, där hälsovårdsstadgans föreskrifter rörande landet äga tillämpning, eller för visst område av sådant samhälle eller sådan kommun köttbesiktningstvång kan efter framställning av stadsfullmäktige eller däremot svarande myndighet stadgas av länsstyrelsen efter hörande av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Å ort där köttbesiktningstvång gäller skall samhället eller kommunen anställa nödigt antal besiktningsveterinärer och vidtaga övriga åtgärder för besiktningens ordnande. Från dessa skyldigheter kan dock Kungl. Maj:t medgiva befrielse, om köttbesiktningen i stället utan olägenhet kan verkställas inom annat samhälle eller annan kommun eller i kontrollslakteri. För köttbesiktningstvångets utbredning kommer att redogöras i det följande. Köttbesiktningen verkställes genom att köttet i uppslaktat tillstånd uppvisas för besiktningsveterinären. Besiktningen skall enligt 5 § 2 mom. avse undersökning av minst halv kropp. Kött, som därvid finnes tjänligt till människoföda, skall genom stämpling eller märkning av köttet eller dess emballage betecknas som godkänt. Närmare bestämmelser angående besiktningen och stämplingen äro meddelade i Kungl. kungörelse den 30 november 1934 (nr 558). I 3 § 2 mom. denna kungörelse stadgas, att Kungl. Maj:t kan, på framställning av stadsfullmäktige eller däremot svarande myndighet, inom 2—eisur

18 område där besiktnings tvång gäller medgiva, att för området föreskrives o r g a n t v å n g , innebärande att kött skall vid besiktningen vara naturligt förenat med lungor, hjärta och lever samt i fråga om kött av svin även med huvud. I övrigt gäller om organ, enligt 1 mom. samma paragraf, att bröst- eller bukhinna, njure och ben ej få vara borttagna samt att besiktning av lösa organ icke får äga rum. Även inom område utan organtvång skola följaktligen bl. a. huvud av svin, kalv, får eller get ävensom lungor, hjärta, lever och juver, då de företes för besiktning, vara naturligt förenade med kött i vanlig bemärkelse. S l a k t h u s t v å n g innefattar enligt 3 § 1 mom. lagen angående köttbesiktning och slakthus förbud att slakta djur av de slag som avses med köttbesiktningstvånget annorledes än i särskilt för ändamålet inrättat och till allmänt begagnande upplåtet offentligt slakthus. Sådant tvång kan stadgas endast för stad eller visst område därav och föreskrives av länsstyrelsen på framställning av stadsfullmäktige och efter hörande av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Föreskrift om införande av slakthustvång meddelas, sedan offentligt slakthus blivit uppfört och godkänt enligt av medicinalstyrelsen, efter länsstyrelsens hörande, gillad plan. Ligger slakthuset utom stadens område, skall ärendet underställas Kungl. Maj:ts prövning. Är köttbesiktningstvång icke redan gällande för stad eller det område därav, inom vilket slakthustvång är avsett att införas, skall köttbesiktningstvång införas i samband med slakthustvånget. Utan hinder av slakthustvång får enligt samma moment djur nedslaktas utom det offentliga slakthuset, om nedslaktandet föranledes av hastigt inträffad sjukdom eller olyckshändelse. I sådant fall skall dock köttet, om det är avsett att användas till människoföda, genast efter nedslaktningen ostyckat jämte alla därtill hörande inälvor utom tarmar föras till det offentliga slakthuset för att där besiktigas. Vidare får person, bosatt inom stad med slakthustvång men utanför dess planlagda område, för förbrukning i eget hushåll slakta honom tillhöriga djur utom det offentliga slakthuset. Förutom vad nu sagts innebär slakthustvånget även förbud att inom område där detsamma gäller saluhålla, utbjuda, använda eller förvara kött med mindre djuret slaktats i offentligt slakthus eller i enskild, under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning. Vid slakt i offentligt slakthus skall besiktningsveterinär enligt 5 § 1 mom. före nedslaktningen undersöka djurets hälsotillstånd och efteråt undersöka köttets duglighet till människoföda. Besiktningen omfattar även organen. Slakthustvång gäller nu i sju städer, nämligen Stockholm. Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Eskilstuna och Linköping. För köttbesiktning och för begagnande av offentligt slakthus äger samhället eller kommunen, enligt 8 § 1 mom., uppbära avgifter enligt taxa, som Kungl. Maj:t fastställer. Beträffande andra avgifter än för begagnande av

19 offentligt slakthus fastställes taxan för minst ett år i sänder. Avgifterna få ej sättas högre än som kan anses erforderligt för att täcka kostnaderna för besiktningsverksamheten under taxans giltighetstid och, där fråga är om begagnande av offentligt slakthus, till att täcka jämväl kostnaden för slakthusets förvaltning och underhåll jämte skälig ränta å anläggningskapitalet. Besiktningstaxan får ej heller bestämmas högre än den medeltaxa som erfordrats i riket under kalenderåret före taxans fastställande. Utöver vad i det föregående anförts äger köttkontroll rum även vid vissa enskilda slakterier, vilka på ansökan av sina innehavare blivit av medicinalstyrelsen ställda under offentlig kontroll, s. k. k o n t r o l l s l a k t e r i e r . Till följd av den utveckling som jordbrukarnas föreningsrörelse erhållit har särskilt slakten vid kontrollslakterier, ägda av producentföreningar, under senare år fått en allt större omfattning och betydelse. Därmed har också, såsom kommer att närmare framgå av en redogörelse i det följande, större delen av köttbesiktningsverksamheten i riket kommit att förläggas till kontrollslakterierna. Om köttkontrollen vid dessa slakterier gäller enligt 9 § lagen angående költbesiktning och slakthus, att kött av djur som slaktats i enskild slakteriinrättning, vilken står under offentlig kontroll, och som där godkänts vid besiktning skall i alla avseenden så anses, som om det besiktigats och godkänts vid slakt i offentligt slakthus. Hinder möter följaktligen icke mot införande av sådant kött i stad med slakthustvång. Särskilda bestämmelser äro meddelade om besiktningens utförande och om stämpling av kött, som uppslaktats i kontrollslakteri. I huvudsak överensstämma dessa med motsvarande föreskrifter för offentligt slakthus. För brott mot bestämmelserna om besiktnings- och slakthustvång stadgas i 11 § bötesstraff. Högsta tillsynen å lagens efterlevnad utövas av medicinalstyrelsen, som även meddelar råd och anvisningar rörande köttbesiktning och därmed sammanhängande frågor. I kungörelsen den 30 november 1934 (nr 558) om besiktning och stämpling av kött m. m. enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus föreskrives vidare, att besiktningsveterinär jämte ställföreträdare för honom förordnas av medicinalstyrelsen efter hörande av hälsovårdsnämnd eller särskild myndighet, som har inseende över offentligt slakthus eller köttbesiktning. Ersättning till besiktningsveterinär vid besiktningsbyrå och offentligt slakthus bestämmes av vederbörande kommunala myndighet, men beloppet skall vara godkänt av medicinalstyrelsen. Enligt vad kommittén inhämtat har den principen tillämpats, att ersättningen bestämts fill visst belopp för år, därvid storleken beträffande besiktningsbyrå gjorts beroende av den längre eller kortare tid byrån skolat hållas öppen. Biträden åt besiktningsvelerinär, varibland särskilt äro att nämna mikroskopister för trikinundersökning av fläsk, anställas av hälsovårdsnämnden. Enligt bestämmelse i kungörelsen den 30 november 1934 (nr 559) angående kontrollslakterier förordnar medicinalstyrelsen en eller flera besikt-

20 ningsveterinärer jämte ställföreträdare för dessa att vid kontrollslakteri fullgöra köttbesiktningen och utöva kontroll över slakteriet. Ersättning till sådan besiktningsveterinär bestämmes av medicinalstyrelsen efter hörande av slakteriinrättningens innehavare, vilken har att betala ersättningen. För när-I varande utgår fast lön med 300 kronor i månaden jämte dyrtidstillägg samt därutöver viss ersättning för varje besiktigat djur. I kungörelse den 30 november 1934 (nr 560) angående under offentlig kontroll ställda charkuterifabriker föreskrives, att enskild fabriksanläggning, belägen utanför område med köttbesiktningstvång och avsedd för beredning av salt, rökt eller torkat kött eller för tillverkning av annan vara, vid vars beredning användes kött, kan på ansökan av dess innehavare av medicinalstyrelsen ställas under offentlig kontroll (kontrollcharkuleri). I sådan fabriksanläggning får icke utan särskilt medgivande av medicinalstyrelsen införas kött eller köttvaror av beskaffenhet som faller under köttbesiktn : ngstvånget med mindre salubjudande därav är tillåtet inom område med köttbesiktningstvång. Angående kontroll vid införsel av köttvaror till område med köttbesiktningstvång meddelas föreskrifter i en särskild kungörelse, likaledes av den 30 november 1934 (nr 561). Härom gäller att köttvara icke får för försäljning, utbjudande, användande eller förvarande, som avses i lagen om köttbesiktning och slakthus, införas till område med köttbesiktningstvång med mindre varan eller dess emballage är försedd med kontrollstämplar, som visa att den blivit godkänd vid besiktning, eller ock med särskilt angivet märke, som upptager bland annat avsändarens namn eller firma och som får användas endast för vara som må saluhållas inom område med köttbesiktningstvång och får åsättas varan eller emballaget endast inom sådant område eller å offentligt slakthus, kontrollslakteri eller kontrollcharkuteri. 2. Framställningar om ändring i gällande bestämmelser. I samband med utredningens tillsättande överlämnades till kommittén en framställning den 13 december 1937 av Riksförbundet landsbygdens folk (RLF), däri förbundet hemställt om införande av obligatoriskt köttbesiktningstvång i alla kommuner med undantag av dem inom de sju nordligaste länen. Där borde nuvarande bestämmelser om kommunal bestämmanderätt alltjämt äga bestånd. I skrivelsen framhölls, att förutsättningarna för att utan större praktiska svårigheter göra köttbesiktningstvånget obligatoriskt under de senaste åren ökat i hög grad. Ett allmänt köttbesiktningstvång borde kunna införas i alla län med undantag av dem, där befolkningens gleshet och stora avstånd lade hinder i vägen för den praktiska tillämpningen. I yttranden, som i början av år 1938 avgåvos över RLF:s framställning av länsstyrelserna och hushållningssällskapen i rikets södra och mellersta

21 delar, uttalades skiljaktiga meningar rörande förslaget. Medan omkring hälften av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna tillstyrkte eller icke hade något att erinra mot bifall till framställningen, uttalade flertalet av de övriga den meningen, att en tvångslagstiftning om obligatorisk köttbesiktning vore överflödig, enär köttkontrollen ändock genom kommunernas beslut komme att bliva tämligen allmän. I några yttranden framhölls att med ny lagstiftning borde anstå och frågan ytterligare utredas. Medicinalstyrelsen anförde i yttrande den 5 november 1938 i huvudsak följande. Den i lagen om köttbesiktning och slakthus öppnade möjligheten för kommun eller samhälle som önskade införa köttbesiktningstvång att erhålla befrielse från skyldigheten att anordna köttbesiktningsbyrå hade begagnats i betydande utsträckning och i högst väsentlig mån bidragit till ett allt mera allmänt införande av köttbesiktningstvång på frivillighetens väg. Antalet kommuner och samhällen som begagnat nämnda möjlighet uppginge då till omkring 675. Det kunde antagas att allt flera kommuner och samhällen skulle frivilligt införa köttbesiktningstvång. Å andra sidan kunde det icke förnekas, att åtskilliga kommuner med gynnsamma betingelser för införande av köttbesiktningstvång vägrat att införa sådant på grund av ovidkommande skäl. Med hänsyn till det stora värde för folkhälsan, som en rationellt ordnad köttkontroll innebure, torde tiden kunna anses inne för en utvidgning av köttbesiktningstvånget, lämpligen på det sätt RLF föreslagit. Några avsevärda olägenheter av obligatoriskt köttbesiktningstvång inom de sydligare länen kunde vara att befara endast i fråga om sådana orter, varest anordnande av egen köttbesiktningsbyrå skulle ställa sig alltför dyrbart eller där avståndet till närmaste köttkontrollanstalt vore alltför stort. Redan nu förelåge emellertid möjlighet för stad eller samhälle, där köttbesiktningstvång enligt lagen om köttbesiktning och slakthus skulle vara gällande, att efter framställning till Kungl. Maj:t erhålla befrielse från tvångets tillämpande. Vid genomförande av obligatoriskt köttbesiktningstvång inom rikets sydligare del syntes möjlighet till undantag från tvånget böra lämnas öppen för orter, där dess tillämpande skulle bereda betydande olägenheter, t. ex. i ekonomiskt avseende eller i fråga om kommunikationsförhållanden. Sedermera har länsveterinären i Göteborgs och Bohus lån i framställning den 14 maj 1945, vilken biträtts av länsstyrelsen, hemställt om förnyat upptagande av frågan om införande av ett hela riket gällande köttbesiktningstvång samt i anslutning därtill anfört i huvudsak följande. Det frivilliga införandet av föreskrifterna om köttkontroll hade i vissa delar av landet fått en mycket ringa omfattning. Orsakerna härtill vore på vissa håll att söka i de kostnader, stundom i form av årsavgifter, som vid besiktningsbyråer betingades för besiktning av kött från annan kommun, samt vidare, särskilt för skärgårdskommuner och andra avlägsna områden, i de ekonomiskt och trafiktekniskt betungande transporterna. I vissa fall syntes dock någon annan orsak än likgiltighet för hygieniska förbättringar icke vara

22 anledning till uraktlåtenheten att anordna köttkontroll. För att åstadkomma förbättrade förhållanden borde i första hand vidtagas den ändringen i gäl-1 lande författningar, att skyldighet föreskreves för alla innehavare av offent-1 liga slakthus och kontrollslakterier att, utan annan ersättning än fastställd taxeavgift, mottaga kött även från andra kommuner än det vanliga tillförselområdet. Vidare borde organisationen av köttbesiktningen ändras i sådan riktning, att den lokala veterinära sakkunskapen bleve tagen i anspråk på ett mera smidigt och för de avlägset belägna delarna av landet mindre betungande sätt. På platser, där besiktningsbyrå ej funnes, syntes sålunda | en ambulatorisk köttkontroll kunna ordnas genom att åt lämpliga ortsveterinärer lämnades medgivande att på kallelse av köttägare verkställa besiktning och stämpling av kött. Kostnaderna för en sådan köttkontroll borde gäldas av köttägarna, med bidrag av kommunala medel enligt en av Kungl. Maj:t fastställd taxa. 3. Köttkontrollens nuvarande omfattning. A. Besiktningstvångets

geografiska

utbredning.

Kommittén har införskaffat uppgifter om köttkontrollens geografiska utbredning den 1 september 1946 dels från länsstyrelserna, dels ock från statsinspektören över köttkontrollen. På grundval av dessa uppgifter har å en karta, vilken som bilaga fogas vid detta betänkande, åskådliggjorts vilka kommuner som vid nämnda tidpunkt infört köttbesiktningstvång. Vid sammanställning av det erhållna utredningsmaterialet framgår följande. Städerna. Köttbesiktmngstvång var infört i samtliga städer med undantag av 6, nämligen östhammar, öregrund, Skanör med Falsterbo, Marstrand, Säter och Haparanda. Den sammanlagda folkmängden i nämnda 6 städer utgjorde (31/12 1945) 10 066 personer. Köpingarna. Av de 66 köpingar i riket, som bildade egen kommun, saknade 13 köttbesiktningstvång, nämligen Hässelby villastad, Åseda, Lessebo, Emmaboda, Slite, Bromölla, Kävlinge, Svedala, Grebbestad, Smedjebacken, Ljusdal, Ange och Sveg. Den sammanlagda folkmängden i dessa köpingar var (31/12 1945) 28 405 personer. De egentliga landskommunerna. Köttbesiktningstvång var gällande i 43,6 procent av landskommunerna, såsom följande uppställning närmare utvisar.

23 Län

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

Hela antalet kommuner

Kommuner med besiktningstvång Antal

Procent

106 84 87 143 125 81 101 90 36 139 231 86 84 214 255 84 53 61 47 47 62 60 28 25

44 55 46 60 67 28 36 0 14 88 99 59 20 63 145 53 41 46 7 17 13 5 10 1

41 65 53 42 53 37 36 0 39 63 42 69 24 29 57 63 77 75 15 36 21 8 30 4

2 329

i3-6

Det bör anmärkas, att i förestående uppställning har under rubriken »Kommuner med besiktningstvång» upptagits även några kommuner, av vilka endast vissa delar, såsom municipal- eller stationssamhällen, inbegripits under besiktningsföreskrifterna. Municipalsamhällena. Av rikets 235 municipalsamhällen hade 138 köttbesiktningstvång. En anmärkningsvärt ringa utbredning hade köttbesiktningstvånget inom Göteborgs och Bohus län. Av länets 41 municipalsamhällen, varav ett flertal äro livligt besökta badorter, hade endast 5 köttbesiktningstvång. Folkmängden i de landskommuner (municipalsamhällena inberäknade), vilka icke infört köttbesiktningstvång, utgjorde (31/12 1945) 1 759 900 personer. Med hänsyn till att köttbesiktningstvånget i vissa av de kommuner som infört sådant, såsom nyss anmärkts, ej omfattade dessas hela områden, bör sistnämnda befolkningssiffra ökas något om man vill angiva storleken avbefolkningen inom hela den del av landsbygden som ej hade köttbesiktningstvång. Sammanfattas förestående uppgifter blir resultatet, att folkmängden i städer, köpingar och landskommuner utan besiktningstvång kan beräknas till omkring Vs miljoner, människor. j...

24 B. Befintliga

besiktningsställen.

Antalet besiktningsställen den 1 september 1946 utgjorde 237, därav 7 offentliga slakthus, 74 kontrollslakterier och 156 köttbesiktningsbyråer. Belägenheten av dessa besiktningsställen framgår av följande uppställning: Off. slakthus Stockholms stad

Kontrollslakterier

Stockholm *

Stockholm

Stockholms län

Uppsala län

Köttbesiktningsbyråer

Norrtälje J

Norrtälje*

Enköping Uppsala

Södertälje Tumba Enköping* Tierp Uppsala

J

Södermanlands län

Eskilstuna

Katrineholm Nyköping Strängnäs

Eskilstuna* Flen Katrineholm* Nyköping* Strängnäs* Västra Vingåker

Östergötlands län

Linköping Norrköping

Kisa Motala Norrköping Valdemarsvik

Kisa* Mjölby Motala* Linköping* Norrköping* Valdemarsvik* Aneby * Eksjö* Gislaved Jönköping Nässjö Reftele Sävsjö* Tranås* Vetlanda* Värnamo

Jönköpings län

Aneby Eksjö Jönköping Sävsjö Tranås Vetlanda Värnamo

Kronobergs län

Alvesta Ljungby Växjö

Kalmar län

Hultsfred Kalmar (2) Vimmerby Västervik

Alvesta Ljungby* Markaryd Ryd Tlngsryd Växjö* Älmhult Borgholm Gamleby Hultsfred* Kalmar* Mönsterås Nybro Oskarshamn Torsås Vimmerby* Virserum Västervik*

Gotlands län

Visby

Visby*-

25 Off. slakthus

Kontrollslakterier

Köttbesiktningsbyråer

Blekinge län

Karlskrona Mörrum

Bräkne-Hoby Karlshamn Karlskrona* Mörrum * Sölvesborg

Kristianstads län

Hässleholm Kristianstad (2) Tomelilla Åstorp Ängelholm

Hässleholm Klippan Kristianstad Osby Simrishamn Tomelilla Ängelholm

Eslöv Hörby Kävlinge Landskrona Sege Trelleborg

Anderslöv Ekeby Eslöv* Höganäs Hörby Landskrona Lund Löberöd Sjöbo Skurup Trelleborg Veberöd Ystad

Falkenberg Halmstad Slöinge Varberg

Falkenberg Halmstad* Laholm Varberg

Uddevalla

Göteborg* Strömstad Uddevalla

Alingsås Borås Brålanda Svenljunga Trollhättan Ulricehamn

Alingsås* Bengtsfors Borås Brålanda* Färgelanda Lilla Edet Mellerud Trollhättan* Ulricehamn Vänersborg Åmål

Skaraborgs län

Hova Skara Skövde Stenstorp

Falköping Grästorp Hjo Hova Lidköping Mariestad Skara* Skövde* Stenstorp* Töreboda

Värmlands län

Arvika Kil Kristinehamn Säffle

Arvika* Filipstad Karlstad Kil*

Malmöhus län

Hälsingborg Malmö

Hallands län

Göteborgs och Bohus län . . .

Göteborg

26 Kontrollslakterier

Köttbesiktningsbyråer

Värmlands län

Torsby

Kristinehamn* Norra Råda Säffle* Torsby* Årjäng

Örebro l å n .

Gällersta Örebro

Askersund Fjugesta Karlskoga Kopparberg Kumla Lindesberg Örebro*

Västmanlands län.

Västerås

Arboga Heby Köping Norberg Sala Västerås

Kopparbergs l ä n .

Borlänge

Avesta Borlänge* Falun Hedemora Ludvika Morastrand

Gävleborgs län.

Hille Valbo

Bollnäs Gävle Hudiksvall Sandviken Söderhamn Valbo*

Västernorrlands län

Sollefteå Sundsvall Örnsköldsvik

Jämtlands län

Östersund

Västerbottens län. .

Skellefteå Umeå Vilhelmina

Norrbottens län.

Luleå

Härnösand Kramfors Sollefteå* Sundsvall* Örnsköldsvik* Strömsund Östersund Bastuträsk Burträsk Lycksele Nordmaling Skellefteå* Umeå stad » socken* Åsele Boden Kiruna Luleå* Malmberget Piteå Älvsbyn

Off. slakthus

Av uppställningen framgår, att icke mindre än 68 av de 156 köttbesiktningsbyråerna äro belägna å orter, där offentliga slakthus eller kontrollslakterier finnas. De med * angivna 49 byråerna äro anordnade i samband med offentligt slakthus eller kontrollslakteri. i

27 C. Köttbesiktningens

omfattning

i förhållande

till den totala

slakten.

För att få möjlighet att bedöma köttbesiktningens nuvarande omfattning i förhållande till den totala slakten har kommittén införskaffat vissa uppgifter från statens livsmedelskommissions utredningsbyrå. Det från kommissionen erhållna utredningsmaterialet återgives till väsentlig del i de nedan intagna tabellerna 1—4. Tabell 1. Antalet vid offentliga slakthus, kontrollslakterier och köttbesiktningsbyråer besiktigade hela och till hela omräknade kroppar av olika djurslag åren 1935—1945. A n t a l

Relativtal

KöttbeTotal siktnings- besiktigad Offentliga slakthus byråer slakt

%

Kontrollslakterier

Köttbesiktningsbyråer

35.1 32-1 28-0 25-9 25-4 23-2 22-6 18-8 18-7 18-2 16-9

26-9 31-2 37-3 42'0 47-5 54-9 59-0 61-3 65-1 67-2 70-3

38-0 36-4 34-7 321 27-1 21-9 18-4 19-9 16-2 14-6 12-8

kal 414 142 440 738 466 605 502 229 519 013 505 580 401 003 212 356 221 921 254 901 256 454

20-7 17-9 15-7 14-5 18-0 14-7 131 11-7 10-9 10-1 9-5

21-0 27-6 33-6 39-8 48-7 56.3 62-8 67-8 69'7 71-3 74-9

58-3 54-5 50-7 45-7 33-3 29-0 24-1 20-5 19-4 18-0 15-0

M i n d r e 70 800 179 964 103 569 202 402 139 110 218 505 170 653 206 740 213 001 172 835 265 668 165 639 294 677 128 117 275 609 84 856 399 133 105 247 454 009 107 904 420 815 84 786

k a l v 287 700 354 234 413 007 437 859 467 212 515 670 506 747 424 966 588 012 640 216 570 916

12-8 13-6 13-4 13-8 17-4 16-4 16-6 15:2 14-2 12-2 11-4

24-6 29-2 33-7 39-0 45-6 51-5 58-1 64-8 67-9 70'9 73'7

62-6 57-2 52-9 47-2 37-0 32-1 25-3 20-0 17-9 16-9 14-9

F II r O C II 41 730 91 310 54 859 86 528 60 691 78 053

g e t t e r 158 055 163 471 158 539

15-8 13-5 12-5

26-4 33-6 38-3

57-8 52-9 49-2

Offentliga slakthus

Kontrollslakterier

1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945

96 539 98 051 97 164 97 060 100 906 125 086 124 227 44 064 53 172 63 430 58 227

73 874 94 355 129 538 157 861 188 649 296 801 324 966 143 685 184 806 234 373 243 049

S to rb o s k a 104 262 274 675 110 097 302 503 120 704 347 406 120 549 375 470 107 514 397 069 118 221 540 108 101 468 550 661 46 705 234 454 46 016 283 994 50 925 348 728 44 254 345 530

1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945

85 646 78 806 73 396 72 820 93 671 74 475 52 658 24 835 24 239 25 772 24 453

87 019 121 558 156 765 199 688 252 692 284 760 251 654 144 054 154 560 181 742 192 045

S t ö r r e 241 477 240 374 236 444 229 721 172 650 146 345 96 691 43 467 43 122 47 387 39 956

1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945

36 936 48 263 55 392 60 466 81 376 84 363 83 953 64 501 83 632 78 303 65 315

1935 1936 1937

25 015 22 084 19 795

28 Re l a t i v t a

A n t a1

År

KöttbeTotal Offentliga siktnings- besiktigad slakthus slakt byråer

Kontrollslakterier

Köttbesiktningsbyråer

66 295 38 168 27 280 20 294 14 999 21 845 28 024 27 068

156 041 140 055 106 857 111 526 96 677 167 782 201 634 193 281

11-9 15-1 14-4 15-1 13-6 12-6 10-6 11-2

45-6 57-7 60-1 66-7 70-9 74-4 75-5 74-8

42-5 27-2 25-5 18-2 15-5 13-0 13-9 14-0

177 493 759 194 801 991 174 990 914 166 195 137 944 953 198 896 221 847 1 115 695 194 560 1 079 353 784 309 123 159 464 640 61 438 565 616 73 744 850 311 110 692 783 374 99 273

334 166 347 516 370 719 335 078 271 332 213 718 141 992 70 596 79 824 103 075 78 688

S v i n 1 270 853 1 324 497 1 480 022 1 478 927 1 608 874 1 487 631 1 049 460 596 674 719 184 1 064 078 961 335

14-0 13-2 13'2 13'4 13-8 13-1 11-8 10-3 10-3 10-4 10-3

59-7 60-6 61-8 63-9 69-3 72-5 74-7 77-9 78-6 79-9 81-5

26-3 26-2 25-0 22-7 16-9 14-4 13-5 11-8 11-1 9-7 8-2

4 638 7 241 10 188 13 862 18 533 25 224 25 885 13 157 15 974 19 991 20 781

10 914 11857 11 988 13 134 11 241 13 146 11 555 5 235 4 510 5 304 5 104

H a s t 20 609 23 916 27 253 32 876 36 806 45 961 45 007 22 271 24 863 29 980 31 428

24-5 20-1 18-6 17-9 19-1 16-5 16-8 17-4 17-6 15-6 17-6

22-5 30-3 37-4 42-2 50-4 54-9 57-5 59-1 64-3 66-7 66-1

53-0 49-6 44-0 39-9 30-5 28-8 25-7 23-5 18-1 17-7 16-3

Offentliga slakterier

Kontrollslakterier

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945

18 608 21 118 15 346 16 882 13 164 21 054 21 437 21549

71 138 80 769 64 231 74 350 68 514 124 883 152 173 144 664

1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945

%

5 057 4 818 5 077 5 880 7 032 7 591 7 567 3 879 4 379 4 685 5 543

Enligt vad från utredningsbyrån meddelats ha de i Tabell 1 återgivna uppgifterna för åren 1935—1943 hämtats ur medicinalstyrelsens publikation »Det civila veterinärväsendet», medan uppgifterna för åren 1944 och 1945 sammanställts av preliminära månadsuppgifter från medicinalstyrelsen. Av tabellen framgår, att den till kontrollslakterierna förlagda besiktningsverksamheten under ifrågavarande period undergått en betydande ökning för praktiskt taget alla djurslag, medan däremot antalet djur, som besiktigats vid offentliga slakthus och köttbesiktningsbyråer, visat en avsevärd nedgång. Särskilt påtaglig är denna nedgång såvitt avser köttbesiktningsbyråerna.

29 T a b e l l 2. Marknadsförd slakt och hemslakt åren 1935—1945. Antal djur. Total marknadsförd slakt

Besiktigad slakt

Besiktigad Total slakt i % av tota] Beräknad markmarknads- hemslakt nadsförd slakt förd slakt

1935. 1936. 1937. 1938. 1939. 1940. 1941. 1942. 1943. 1944. 1945.

405 500 409 900 445 800 460 500 461 100 598 000 597 400 253 365 303 768 371 986 365 747

Storboskap 274 675 67-7 302 503 73-8 347 406 77-9 81-5 375 470 86.1 397 069 90-3 540 108 92-2 550 661 92-5 234 454 93-5 283 994 93-7 348 728 94-5 345 530

1935. 1936. 1937. 1938. 1939. 1940. 1941. 1942. 1943. 1944. 1945.

411 800 461 300 515 000 523 800 534 900 573 500 551 800 461 280 637 686 689 742 610 137

Mindre 287 700 354 234 413 007 437 859 467 212 515 670 506 747 424 966 588 012 640 216 570 916

kalv 69-9 76-8 80-2 83-6 87-3 89-9 91-8 92-1 92-2 92-8 93-6

Svin 1570 700 1 270852 80-9 1549 900 1324 497 85-5 1 682300 1 480 022 88-0 1 630000 1 478 927 90-7 1 723200 1608 874 93-4 1558 200 1487 631 95-5 1084 100 1049 460 96-8 615 809 596 674 96-9 740 520 719 184 97-1 97-4 1 092956 1064 078 97-6 984 874 961 335

6 400 5 900 5 400 5 000 4 600 4 200 3 800 800 1 831 1 667 873

650 300 623 500 613 000 621 900 603 400 556 500 429 500 226 404 238 342 273 415 271 441

Besiktigad slakt

Större 414 142 440 738 466 605 502 228 519 013 505 580 401 003 212 356 221 921 254 901 256 454

Får och 134 600 227 100 158 054 129 200 216 200 163 470 124 000 201 900 158 538 119 000 185 800 156 040 114 300 154 500 140 055 109 700 114 100 106 856 84 900 117 300 111 526 113 600 100 931 96 677 170 361 175 082 167 782 155 914 210 000 201 634 110 251 199 647 193 281

Besiktigad slakt i % av total Beräknad marknads- hemslakt förd slakt kalv 63.7 70-7 76-1 80-8 86-0 90-8 93'4 93-8 931 93-2 94-5

15 900 15 000 14 100 13 200 12 400 11 700 11 000 11 200 10 906 10 236 7 182

lamm 69-6 75-6 78-5 84-0 90-7 93'7 95-1 95-8 95-8 96-0 96-8

34 800 31 700 28 800 26 200 23 900 21 700 13 200 20 000 42 551 • 35 000 ' 35 000

H äs t 20 609 64-6 23 916 73-6 27 253 77-9 32 876 81-6 36 806 86'2 45 961 91-4 45 006 92-6 22 271 92-9 24 863 94-0 29 980 94-5 31 428 94-6 * Den icke besiktigade slakten och hemslakten av får och lamm enligt särskilda beräkningar inom livmedelskommissionens utredningsbyrå. 1935. 1936. 1937. 1938. 1939. 1940. 1941. 1942. 1943. 1944. 1945.

389 900 382 100 374 500 367 000 359 700 400 000 445 900 537 691 582 708 515 592 477 150

31 900 32 500 35 000 40 300 42 700 50 300 48 600 23 974 26 442 31 727 33 221

I anslutning till Tabell 2 har från utredningsbyrån framhållits följande. Det totala antalet marknadsförda slaktdjur liksom antalet hemslaktade djur åren 1935—1941 hade angivits enligt de särskilda beräkningar, som verkställts av förste aktuarien L. Juréen inom 1942 års jordbrukskommitté. Antalet marknadsförda slaktdjur åren 1942—1945 hade erhållits som summan av den besiktigade slakten enligt medicinalstyrelsens statistik och den slakt som enligt livsmedelskommissionens statistik kontrollstämplats i anledning av köttransoneringen. Antalet hemslaktade djur under år 1942—1945 hade erhållits ur livsmedelskommissionens statistik över beviljade slakt-

30 licenser för hemslakt. Det borde dock beäktas, att under vissa av åren 1942 —1945 även förekommit en icke redovisad slakt. Denna hade icke besiktigats men skulle troligen under normala förhållanden ha blivit föremål för besiktning i samma omfattning som den redovisade slakten. Enligt beräkTabell 3. Besiktigad slakt i ton slaktvikt åren 1942—1945. Re! ativtal

T o n A r

%

Kontrollslakterier

Köttbesiktningsbyråer

20-5 20-7 19-7 18-3

62-5 65-7 67-8 70-7

17-0 13-6 12-5 11 0

12-4 11-6 10-8 10-5

66-6 68-2 69-8 73-2

21-0 20-2 19-4 16-3

14-7 13-9 121 11-5

66-4 69-3 71-9 74-3

18-9 16-8 16-0 14-2

o e t t e r 13-5 1568 2 827 12-9 3 306 10-6 3 189 11-5

71-7 74-7 75-5 75-3

14-8 12-4 13-9 13-2

KöttbeTotal Offentliga siktnings- besiktigad slakthus byråer slakt

Offentliga slakthus

Kontroll slakterier

1942 1943 1944 1945

9 007 11 347 13 289 12 391

27 473 36 000 45 632 47 832

1942 1943 1944 1945

1301 1273 1 363 1296

6 987 7 450 8 760 9 084

3 t 5 r r i 2 204 2 208 2 431 2 022

1942 1943 1944 1945

1264 1 639 1558 1 300

5 705 8 182 9 262 8 416

k a l i VI i n d r e 8 598 1 629 1 989 11 810 2 061 12 881 1 611 11327

1942 1943 1944 1945

212 366 350 368

1942 1943 1944 1945

S t o r b i i s ka p 43 971 7 491 54 806 7 459 67 324 8 403 67 684 7 461 k a l v 10 492 10 931 12 554 12 402

F år 1 124 2 111 2 496 2 401

o c 1i 232 350 460 420

4 522 6 630 9 553 8 339

33 686 51075 75 423 67 527

S \ i n 43 418 5 210 64 714 7 009 94 119 9 143 82 507 6 641

10-4 10-3 10-2 101

77-6 78-9 80-1 81-8

12-0 10-8 9-7 8-1

1942 1943 1944 1945

1 133 1332 1429 1 702

3 704 4 668 5 957 6 259

H 1i s t 6 228 1391 7 246 1246 1519 8 905 1450 9 411

18-2 18-4 16-0 18-1

59-5 64-4 66-9 66-5

22-3 17-2 17-1 15-4

1942 1943 1944 1945

12 917 15 957 17 989 17 057

44 993 58 411 72 107 73 992

S n m m a k » t t 70 857 12 947 13 252 87 620 14 874 104 970 12 964 104 013

18-2 18-2 17-1 16-4

63-5 66-7 68-7 71-1

18-3 15-1 14-2 12-5

1942 1943 1944 1945

17 439 22 587 27 452 25 396

S a n i m a k ö t t ocfa f l ä s k 114 275 15-3 78 679 18 157 152 334 14-8 20 261 109 486 199 089 13-8 24 017 147 530 186 520 13-6 19 605 141 519

68-8 71-9 74-1 75-9

15-9 13-3 12-1 10-5

m ningar inom 1942 års jordbrukskommitté hade den oredovisade slakten av storboskap, större kalv och mindre kalv uppgått till 29 000, 48 000 resp. 127 000 djur under produktionsåret 1944/45. Rörande dessa förhållanden hänvisade utredningsbyrån till särskild artikel i nr 10/1945 av Jordbruksekonomiska uppgifter. Beträffande Tabell 3 har utredningsbyrån upplyst, att uppgifterna däri erhållits genom att antalet slaktdjur enligt Tabell 1 multiplicerats med beräknade medelslaktvikter enligt livsmedelskommissionens statistik. Tabell 4. Marknadsförd slakt och besiktigad slakt i ton slaktvikt åren 1942—1945. Total mark nadsförd slakt

Besiktigad Besiktigad slakt i % av Total marknadsförd total markslakt slakt nadsförd slakt

Besiktigad Besiktigad slakt i % a\ slakt total marknadsförd slakt

1942. 1943. 1944. 1945.

Storboskap 46 572 43 971 57 514 54 806 70 592 67 324 70 524 67 684

94-4 95-3 95-4 96-0

Större kalv 11 231 10 492 11 807 10 931 13 525 12 554 13 169 12 402

1942. 1943. 1944. 1945.

M n dr e kalv 9 290 8 598 12 715 11 810 13 788 12 881 12 031 11 327

92-6 92-9 93-4 94-1

Får 1627 2 930 •3 400 *3 280

o eh lamm 1568 96-4 2 827 96-5 3 306 97-2 3 189 97-3

1942. 1943. 1944. 1945.

44 805 66 434 96 628 84 438

96-9 97-4 97-4 97-7

6 665 7 657 9 378 9 891

H ä s t 6 228 7 246 8 905 9 411

1942. 1943. 1944. 1945.

Summa kött 75 385 70 857 92 623 87 620 110 683 104 970 108 893 104 013

94-0 94-6 94-8 95-5

Summa 120 190 159 057 207 311 193 331

S v i n 43 418 64 714 94 119 82 507

93-4 92-6 92-8 94-2

93-4 94-6 95-0 95-1

kött och (läsk 114 275 95-1 152 334 95-8 199 089 96-0 186 520 96-5

ii * °T, , k k e b e s i k t l 8 a d e slakten av får och lamm enligt särskilda beräkninaa livsmedelskommissionens utredningsbyrå.

Den i Tabell 4 upptagna totala marknadsförda slakten utgör summan av den besiktigade slakten enligt Tabell 3 och den slakt som enligt livsmedelskommissionens statistik kontrollstämplats i anledning av köttransoneringen. Från utredningsbyrån har framhållits att, i vad avsåge åren före 1942, det av flera orsaker vore vanskligt att göra någon beräkning av den totala besiktigade slaktens fördelning på olika besiktningsställen samt dess andel av den totalt marknadsförda kvantiteten kött och fläsk. Detta berodde framför allt på att medelslaktvikterna växlade under olika år och vid olika besiktningsställen. Även medelslaktvikten för icke besiktigad slakt hade avvikit från den besiktigade slaktens. Dessa olikheter hade varit särskilt framträdande i fråga om storboskap och häst. En av orsakerna till desamma

32 vore köttbesiktningstvångets olika utbredning inom olika delar av landet. En icke obetydlig del av den ej besiktigade slakten under krigsåren borde antagas ha härrört från Norrland, där både nötkreatur och hästar i genomsnitt vore lättare än i övriga delar av landet, vilket medfört förhållandevis låga medelslaktvikter å de icke besiktigade djuren. På liknande sätt torde det under krigsåren ha förhållit sig med olikheterna i medelslaktvikter mellan olika besiktningsställen. F r å n utredningsbyrån har vidare uttalats, att det utan ingående undersökningar undandroge sig ett närmare bedömande huruvida de anförda olikheterna i medelslaktvikterna funnits före år 1942 och huru stora de eventuella olikheterna varit. Ett försök hade dock gjorts att med hjälp av tillgängliga uppgifter rörande medelslaktvikter för åren 1935 och 1939 angiva dels den besiktigade köttkvantitetens fördelning på olika besiktningsställen och dels den besiktigade köttkvantitetens andel av den totala marknadsförda mängden kött. Därvid hade räknats med två olika alternativ. I alternativ I hade antagits att medelslaktvikten för varje särskilt djurslag varit densamma vid olika besiktningsställen samt för besiktigad och obesiktigad slakt. I alternativ II hade räknats med samma skillnader i medelslaktvikterna som under år 1945. Försöket gåve följande resultat. Den besiktigade slaktens fördelning på olika besiktningsställen i %.

1935 Alt. I » II 1939 Alt. I i II

Offentliga slakthus

Kontrollslakterier

Köttbesiktningsbyråer

Summa

22-8 21-5 18-4 19-3

42-4 42-3 58-1 58-3

34-8 36-2 23-5 22-4

100-0 100-0 100-0 1000

Den besiktigade slakten i % av den totala marknadsförda slakten.

Alt. I » II

73-1 75-2

85-5 86-6

Som en sammanfattning av dessa beräkningar kunde slaktens procentuella fördelning på olika besiktningsställen angivas på följande sätt. (Uppgiften för år 1945 hämtad ur tabell 3.)

1935 1939 1945

Offentliga slakthus

Kontrollslakterier

Köttbesiktningsbyråer

Summa

22 19 14

42 58 76

36 23 10

100 100 100

33 Den besiktigade slaktens andel av den marknadsförda slakten kunde enligt samma beräkningar angivas sålunda. (Uppgiften för år 1945 hämtad ur tabell 4.) 1935 = 74 %

1939 = 86 %

1945 = 96-5 %.

Sedermera har på begäran av kommittén beräkningen av den besiktigade slaktens andel av den totala marknadsförda slakten — vilken andel i tabell 4 upptagits för år 1943 till 95-8 %, för år 1944 till 96-0 % och för år 1945 till 96-5 % — underkastats en ytterligare granskning inom livsmedelskommissionens utredningsbyrå. Därefter har från byrån anförts följande. Vid nyssnämnda beräkning hade hänsyn icke tagits till sådan slakt som under ifrågavarande år sålts vid sidan om ransoneringen. Det hade nämligen antagits, att under normala förhållanden även denna slakt skulle ha blivit föremål för besiktning i samma omfattning som den till ransonering redovisade slakten. Vissa i det följande återgivna omständigheter syntes bekräfta detta antagande. Inom 1942 års jordbrukskommitté hade verkställts beräkningar rörande den icke redovisade slakten under de senaste regleringsåren (september—augusti). Under regleringsåret 1943/44 hade den besiktigade slaktens andel av den redovisade marknadsförda slakten utgjort 96-0 %. Motsvarande siffra för regleringsåret 1944/45 hade utgjort 96-1 %. Under regleringsåret 1943/44 hade både den marknadsförda slakten och hemslakten av allt att döma varit tämligen fullständigt redovisad. Som skäl härför kunde bl. a. anföras, att försörjningen med kött och fläsk under regleringsåret varit relativt god och avsevärt bättre än närmast föregående år, varför slakten utanför regleringens ram torde ha varit begränsad. Ett sådant förhållande hade i varje fall kunnat konstateras beträffande nötkreatur dels genom en jämförande analys av kreatursantalets förändringar och slaktstatistiken, dels genom jämförelser mellan nämnda statistik å ena och leveranserna av hudar och skinn å andra sidan. Man hade ej skäl alt antaga, att slakten av övriga djurslag skulle ha varit ofullständigare redovisad än slakten av nötkreatur. Därtill komme, att kreatursantalet under större delen av året kontrollerades av slaktgodemännen (fram t. o. m. den 18 juni 1944). Med hänsyn till det nu anförda syntes det berättigat att antaga, att den besiktigade slaktens andel av den marknadsförda slakten under 1943/44 utgjort (som ovan anförts) 96 %. I fråga om regleringsåret 1944/45 vore, enligt vad från utredningsbyrån vidare anförts, hållpunkterna något osäkrare än i fråga om 1943/44, vilket berodde på förekomsten av en icke obetydlig oredovisad slakt. Liksom i fråga om år 1943/44 hade jämförelser mellan kreatursantalets förändringar och slaktstatistiken samt mellan den sistnämnda och leveranserna av hudar och skinn verkställts. Med ledning av dessa uppgifter hade beräknats, att den icke redovisade slakten av nötkreatur under 1944/45 uppgått till det 3—ei8it7

antal djur, som uppgivits i det föregående, nämligen för storboskap till 29 000, för större kalv till 48 000 och för mindre kalv till 127 000. Beträffande denna icke redovisade slakt finge beaktas, att åtminstone i fråga om större och mindre kalv en del av slakten torde utgöras av icke redovisad hemslakt, då hemslakten enligt livsmedelskommissionens statistik över licensgivningen för hemslakt visat en anmärkningsvärd nedgång från året 1943/44 till året 1944/45. Antoge man, att hemslakten under sistnämnda år varit densamma som under år 1943/44, skulle som »svartabörsslakt» i egentlig mening kunna angivas följande antal djur, nämligen storboskap 28 000, större kalv 46 000 och mindre kalv 82 000. Antoge man, att hela denna marknadsförda, oredovisade slakt under normala förhållanden icke skulle ha besiktigats, kunde minimitalet för den besiktigade slaktens andel av den totala marknadsförda slakten sättas till omkring 92 %. Då det emellertid torde förhålla sig så, att större delen av den marknadsförda icke redovisade slakten saluförts i de större konsumtionsorterna, där köttbesiktningstvång rådde, syntes det tidigare anförda talet, 96-1 %, för den besiktigade slaktens andel av den redovisade marknadsförda slakten år 1944/45 även få anses tämligen representativt. Att så borde vara förhållandet bestyrktes även av det tidigare förda resonemanget rörande den tämligen fullständigt redovisade slakten under regleringsåret 1943/44, då den besiktigade slaktens andel uppgick till 96-0 %. Såsom i förbigående redan angivits utgör hemslakten en betydande del av den totala slakten. Vid bedömande av köttkontrollens nuvarande omfattning bör därför uppenbarligen icke bortses från mängden av det kött som uppslaktas för att förbrukas i djurägares eget hushåll. Denna hemslakt för eget behov är inom riket ingenstädes underkastad tvångskontroll, och köttet får sålunda utan besiktning förbrukas i de egna hushållen även inom områden, där köttbesiktningstvång eller slakthustvång råder. Genom byte med grannar och annan underhandsöverlåtelse kommer sådant kött därjämte att förtäras även av andra än dem, som haft med djurets uppfödning att skaffa. I Tabell 2 ha för åren 1935—1945 lämnats vissa uppgifter rörande den beräknade omfattningen av denna hemslakt, angiven efter antalet djur. Inom livsmedelskommissionens utredningsbyrå har vidare för åren 1942— 1945 verkställts följande beräkning av hemslaktens storlek för olika djurslag i slaktvikt räknat. Hemslakt

Å r

1942 1943 1944 1945

i

ton

Storboskap

Större kalv

Mindre kalv

105 152 154 94

507 456 441 313

1905 2 755 2 637 1 907

35 Hemslakt

A r

1942 1943 1944 1945

i

ton

Får och lamm

Svin

Häst

337 489 435 435

48 392 52 444 46 403 42 944

-

Vid övervägande av frågan om en utvidgning av köttbesiktningstvånget uppkommer självfallet spörsmålet, huruvida detta tvång, för att bereda erforderlig trygghet åt befolkningen, bör omfatta även den hemslakt som sker för eget behov. Det torde därför vara av intresse att undersöka, vilken betydelse ett obligatoriskt köttbesiktningstvång, omfattande endast maiknadsförd slakt men icke hemslakt, skulle ha haft, om ett tvång med sådan räckvidd varit gällande under de senast förflutna åren. En uppfattning därom torde erhållas av följande uppställning, grundad på det från livsmedelskommissionen erhållna siffermaterialet, och visande proportionerna mellan den beräknade totala slakten i riket å ena sidan samt den beräknade hemslakten å andra sidan, dels beträffande kött av andra djur än svin, dels beträffande både kött och fläsk. A r

Total slakt Ton

H e m s 1a k t Ton

% av den totala slakten

1942 1943 1944 1945

Kött iv andra djur än svin. 78 239 2 854 96 475 3 852 114 350 3 667 111 642 2 749

1942 1943 1944 1945

171 436 215 353 257 381 239 024

D. Slutsatser

i anledning

Kolt och fläsk 51 246 56 296 50 070 45 693

3-6 4-0 3-2 2-5 29-9 26-1 19-4 19-1

av uppgifterna om köttbesiktningens nuvarande omfattning. De av kommittén inhämtade upplysningarna om köttbesiktningstvångets utbredning visa, att omkring l-8 miljoner av rikets 6-7 miljoner invånare, eller sålunda ungefär 27 procent, äro bosatta å orter där köttbesiktningstvång ej gäller. Detta innebär emellertid icke, att nämnda andel av befolkningen vanligen förtär obesiktigat kött. Uppgifterna om mängden besiktigat kött jämförd med den totala saluförda slakten visa nämligen, att numera endast en förhållandevis ringa del av de köttvaror som säljas icke äro besiktigade. Den obesiktigade slaktens andel av hela den saluförda slakten utgör enligt de inom livsmedelskommissionen verkställda beräkningarna

36 endast omkring 4 procent. Av naturliga skäl blir emellertid saluförande: av obesiktigat kött koncentrerat till orter, å vilka besiktningstvång ej råier, och kommer därför att utgöra en relativt betydande del av försäljningen där. Antages nu rådande besiktningstvång medföra, att obesiktigat kött ej alls saluföres inom orter där sådant tvång gäller, måste den obesiktigade delen av slakten avsättas uteslutande inom orter utan besiktningstvång. Om den obesiktigade köttmängden, 4 procent av den totala försäljningen, i sin helhet tillföres de 27 procent av befolkningen, som äro bosatta inom kommuner utan besiktningstvång, utgör det saluförda obesiktigade köttet omkring 15 procent av denna befolkningsgrupps konsumtion. Försäljningen av obesiktigat kött är emellertid icke jämnt fördelad utan växlar i hög grad i omfattning inom olika landsdelar. Å vissa orter torde, trots frånvaron av tvång, en betydande del av köttet ändock vara besiktigat. Vanligen hämtas eller distribueras köttvarorna i dessa fall från kontrollslakterier i närbelägna kommuner. Det lärer även förekomma, att enskild slakteriidkare, utan att för varans försäljning i hemorten vara pliktig därtill, låter besiktiga slakt vid närmaste köttbesiktningsbyrå. På de orter åter, där varken besiktningstvång föreligger eller besiktningen ändock på sätt som nu angivits vunnit tillämpning i praktiken, blir följaktligen försäljningen av obesiktigat kött ännu mera koncentrerad än beräkningarna i det föregående angiva. Ehuru uppgifterna om köttbesiktningstvångets geografiska utbredning sålunda icke ensamma giva en verklighetstrogen bild av köttbesiktningens omfattning, visa de dock, att inom stora delar av riket hinder icke föreligger att saluföra obesiktigade köttvaror och att till följd därav en mycket betydande del av landets befolkning icke åtnjuter det skydd mot sanitära vådor, som köttbesiktningstvånget avser att bereda. Med hänsyn till att den obesiktigade slakten, särskilt på vissa orter, utgör en avsevärd andel av köttkonsumtionen kunna nämnda vådor ej heller anses ringa. Ett särskilt problem i besiktningshänseende föreligger beträffande det kött, som enligt nuvarande bestämmelser ej är underkastat besiktningstvång, emedan det icke saluföres eller eljest överlåtes i den form som avses i lagen om köttbesiktning och slakthus, nämligen den hemslakt som verkställes för i huvudsak eget behov. Den i det föregående återgivna uppställningen över hemslaktens omfattning i förhållande till den totala slakten visar att, även om ett obligatoriskt köttbesiktningstvång för allt marknadsfört kött varit gällande, konsumtionen av obesiktigat kött ändock skulle haft en mycket betydande omfattning och för åren 1942—1945 varierat mellan omkring 30 och 20 % av den totala förbrukningen. Emellertid torde det ej vara riktigt att härav draga några vittgående slutledningar beträffande framtiden. Man synes sålunda icke vara berättigad antaga, att betydelsen av ett framtida allmänt köttbesiktningstvång för allenast saluförd slakt skulle ur det helas synpunkt avsevärt förringas av förekomsten av obesiktigad hemslakt. De

37 framkomna uppgifterna om hemslaktens omfattning under några av de senaste krisåren torde nämligen icke kunna anses representativa för normala förhållanden och än mindre giva en riktig bild av det tillstånd, vartill utvecklingen kan antagas leda. Särskilt synes böra beaktas, att det är den stora hemslakten av svin under de senaste åren som föranlett, att en så betydande del av den totala slakten blivit att hänföra till hemslakt. Att svinslakt i så stor omfattning ägt rum för förbrukning i eget hushåll har emellertid uppenbarligen berott på speciella förhållanden, nämligen särskilt de fördelar ur tilldelningssynpunkt som enligt gällande ransoneringsbestämmelser varit förenade såväl med hållandet av hushållsgrisar som med hemslakten av tyngre svin. Enligt kommitténs mening synes man därför vad framtiden angår vara berättigad att räkna med en hemslakt, som icke kommer att omfatta mer än några få procent av den totala slakten och som därjämte kommer att alltmera avtaga. Bland de skäl som tala för en sådan utveckling må nämnas slakteriverksamhetens och transportväsendets rationalisering, bristen på arbetskraft inom jordbruket samt fördelarna för hushållen av att icke behöva förse sig med köttvaror till större myckenhet än som motsvarar förbrukningen under den närmaste tiden. 4. Uttalanden av länsveterinärerna. För att få kännedom om länsveterinärernas uppfattning beträffande vissa spörsmål rörande köttkontrollen utsände kommittén i april 1946 till dem en cirkulärskrivelse med begäran om svar på några däri framställda frågor. I det följande lämnas i anslutning till varje fråga en sammanfattande redogörelse för de avgivna svaren. A. Nuvarande försäljning av obesiktigat kött. Länsveterinärerna ha, på frågan i vilken omfattning försäljning av obesiktigat kött förekomme inom länet, lämnat svar, vilka visa att denna försäljning är av ganska växlande omfattning i olika landsdelar. Försäljning av obesiktigat kött uppgives knappast förekomma inom Skaraborgs län samt vara mycket ringa inom Östergötlands (högst 1lz %), Kristianstads (mindre än 1 %), Jönköpings, Kronobergs och Blekinge län. Inom ytterligare några län är försäljningen av sådant kött enligt uppgift obetydlig, nämligen inom Uppsala (möjligen 5 å 10 %), Kalmar (2 å 3 %), Gotlands (omkring 5 %) och Örebro län. Beträffande Stockholms, Södermanlands, Malmöhus, Hallands och Västmanlands län, där köttbesiktningstvånget har en förhållandevis vidsträckt utbredning, har meddelats, att försäljning av obesiktigat kött förekommer, men dennas omfattning ej närmare angivits. Något mera utbredd synes förekomsten vara inom Göteborgs och Bohus län (i vissa socknar upp till 50 %), Älvsborgs län (i ett 20-tal socknar varierande mellan 5 och 60 %), Värmlands län (omkring 10 %) och Kopparbergs län. För Norrlands del är det obesiktigade köttets andel av totalförsäljningen enligt de

erhållna upplysningarna av större omfattning, nämligen inom Gävleborgs län omkring 33 %, inom Västernorrlands län 10—20 %, inom Västerbotens län omkring 20 % och inom Norrbottens län omkring 40 %. För Jämtlands län har uppgift rörande omfattningen icke lämnats. Länsveterinären i Stockholms län har framhållit, att försäljning av obesiktigat kött förekomme även inom samhällen med besiktningstvång. K introlien vore otillräcklig och avstånden till besiktningsbyrå ofta för stora. Besiktningstvånget vore därför ofta endast formellt. Det vore icke rimligt att, såsom skett beträffande t. ex. Nynäshamn, hänvisa en ort till besiktningsbyrå på mer än 7 mils avstånd (Stockholm). Länsveterinären i Kalmar lån har meddelat, att enligt slakteriorganisationernas uppskattning försåldes inom länet årligen omkring 5 000 000 kg kött och fläsk, varav 100 000 å 150 000 kg kunde beräknas vara obesiktigat. För Västmanlands lån har uppgivits, att försäljning av obesiktigat kött förekommit åtminstone innan köttransoneringen infördes. Länsveterinären i Gävleborgs lån har lämnat följande uppgifter:

Storboskap Mindre kalv Svin

Hela försäljningen

Obesiktigade

Procent obesiktigade

10 700 st. 25 000 . 10 700 »

3 900 st. 9 100 » 2 600 »

36 36 24

Länsveterinären i Västerbottens län har uppgivit, att obesiktigat kött försåldes i länets norra och västra delar, att det vore praktiskt omöjligt att uppgiva mängden därav men att den skulle kunna uppskattas till omkring 20 %, vilket skulle innebära att årligen omkring 10 000 djur med en köttvikt av omkring 500 000 kg såldes utan besiktning. Länsveterinären i Norrbottens län har framhållit, att anledningen till att det obesiktigade köttet icke utgjorde större andel än omkring 40 % av totalförsäljningen, oaktat i länet endast funnes 6 besiktningsbyråer, vore den att en stor del av köttet infördes från rikets sydligare delar och då mestadels vore kontrollerat. B. Behovet av obligatoriskt köttbesiktningstvång. På fråga huruvida behov av obligatoriskt köttbesiktningstvång förelåge inom länet ha länsveterinärerna i allmänhet svarat att ett sådant tvång vore behövligt eller önskvärt. Uttalanden i sådan riktning ha gjorts i samtliga yttranden med undantag av dem från Jönköpings, Halmstads, Skaraborgs och Norrbottens län. I de tillstyrkande yttrandena har bl. a. framhållits, att erfarenheterna från köttbesiktningsbyråerna visade, att en icke obetydlig del av slakten vore otjänlig till människoföda (Stockholms län), att sedan kristidens restriktionsbestämmelser upphävts, det vore tänkbart, att olika privata slakterier komme att utvidga sin verksamhet och att försäljningen av obesiktigat kött

39 i samband därmed ökade (Uppsala och Malmöhus län), att den föreslagna sammanslagningen av kommuner till större enheter borde kunna underlätta införandet av obligatoriskt köttbesiktningstvång (Uppsala lån), att obligatorisk köttbesiktning komme att medföra högst väsentliga fördelar för den animala livsmedelshygienen (Blekinge län) samt att ett allmänt besiktningstvång vore högeligen önskvärt (Värmlands län). Länsveterinären i Västernorrlands län har funnit obligatoriskt besiktningstvång erforderligt om man över huvud taget ansåge, att hela befolkningen borde erhålla samma hygieniska förmån. Lånsveterinären i Kristianstads lån har uttalat, att, oaktat den obesiktigade köttkvantiteten vore relativt liten (under 1 %), obligatoriskt köttbesiktningstvång borde införas i länet. Allt salufört kött borde vara besiktigat och önskvärt vore, att i framtiden även det hushållsslaktade bleve besiktigat. För närvarande vore det svårt att kontrollera om obesiktigat kött genom kringföringshandeln infördes i kommun med köttbesiktningstvång och där försåldes jämsides med besiktigade varor. För Kronobergs lån har framhållits, att omkring 90 % av jordbrukarna vore anslutna till slakteriförening och att största delen av de övrigas djur slaktades på privata kontrollslakterier. Behov av obligatoriskt besiktningstvång har dock ansetts föreligga. Länsveterinären i Östergötlands län har uttalat att, då redan nu inom länet så gott som allt kött besiktigades före försäljningen, vore obligatoriskt besiktningstvång ej behövligt men dock önskvärt såsom mera praktiskt. Lånsveterinären i Jönköpings län har som sin uppfattning uttalat, att kommunerna undan för undan komme att frivilligt införa köttbesiktning samt att bakom kravet på obligatoriskt besiktningstvång låge lantbruksorganisationernas vilja att driva in alla lantbrukare i slakteriföreningarna. Lånsveterinären i Hallands län, som ansett behov av besiktningstvång för länets del icke föreligga, har upplyst, att flertalet lantbrukare under de senaste åren anslutits till andelsslakteriföreningarna och bundits med leveranstvång till dessa. Yrkesmässig slakterirörelse bedreves endast av ett tiotal enskilda slaktare och dessa finge det för varje år besvärligare att komma över några slaktdjur. En del av dem läte utföra slakten vid Göteborgs slakthus eller Slöinge kontrollslakteri. Länsveterinären i Skaraborgs lån har framhållit, att den ena kommunen efter den andra ansökte om införande av besiktningstvång, varför detta inom överskådlig tid torde bliva obligatoriskt för hela länet. Länsveterinären i Norrbottens län har ansett ett obligatoriskt köttbesiktningstvång icke kunna för närvarande praktiskt genomföras inom länet. Däremot borde sådant införas i vissa samhällen, nämligen Haparanda, Arvidsjaur, Kalix, Pajala, övertomeå, Jokkmokk och helst även överkalix. För Jämtlands län har länsveterinären ansett glest befolkade fjälltrakter böra undantagas.

40 C. Behovet av nya

besiktningsställen.

Länsveterinärerna ha tillfrågats om vilket behov av nya besiktningsb;n*åer som komme att föreligga för den händelse obligatoriskt köttbesiktningstvång infördes och nytillkommande besiktning verkställdes huvudsakligen av länsoch distriktsveterinärerna samt avståndet från slakteri till besiktningsplats ansåges ej böra vara större än omkring 3 mil. Vid besvarandet av dsnna fråga ha länsveterinärerna i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län uttalat, att det för nämnda län icke vore praktiskt möjligt att anordna köttbesiktningsbyråer med 3-milsräjong. Detta vore ej heller behövligt med nuvarande transportmöjligheter. Såvitt anginge dessa län hade därför räknats med större avstånd till besiktningsplatserna. Under nu angivna förutsättningar ha länsveterinärerna ansett besiktningsbyråer behöva inrättas till det antal och förlagda på de platser, som närmare framgå av följande uppställning. I denna har ort, varest besiktningslokal antagits kunna beredas på annat sätt än genom nybyggnad av besiktningsbyrå, utmärkts med *. Län

Nya besiktningsställen

. Anmärkningar

Antal

O r t e r

Stockholms

5 Östhammar Häverödal Almunge (el. Rimbo el. Faringe) Vaxholm Nynäshamn

Mycket enkla besiktningsbyråer kunna inrättas, enär tillförseln tidvis blir liten. Särskild byggnad erfordras ej, det räcker med en lokal c:a 6 x 6 m 2 och ett litet kontorsrum.

Uppsala

2 Skärplinge Bålsta

Utsträckes räjongen till 4 — 5 mil erfordras ej några nya besiktningsställen.

Södermanlands

1 Gnesta

En byrå i Gnesta skulle tillgodose vissa områden belägna däromkring och i Trosa—Vagnhäradstrakten, vilka nu ha något över 3 mil till besiktningsplats. — För en år 1939 inrättad byrå i Vingåker betalas en årshyra av 1 400 kr. Inredningen kostade 1 640 kr.

Östergötlands

ev. 1

•Finspång (ev.)

I Finspång finns besiktningslokal, men verksamheten är nedlagd.

Jönköpings

3 Gränna Vaggeryd Mariannelund

Byrå föreslås även i Lamhult, jfr Kronobergs län. De nya byråerna komma säkerligen att bliva en dålig affär, enär hemslakten minskar alltmer. De byråer som nu finnas arbeta med förlust trots höga taxor.

Kronobergs

*Lidhult "Lamhult Lenhovda

I Lidhult kan för högst 1 000 kr. inredas bra lokal i ett uthus till veterinärbostaden. I Lamhult finns förstklassig lokal i en mejeribyggnad, som inom kort blir ledig. I Lenhovda erfordras nybygge. Kostnad c:a 15 000 kr.

41 Nya besiktningsställen Län

A TI m il r L' n i n (r n r i» 11 li-1 et 1 n, 11 i 11 J, (1 1

Antal

O r t e r

Kalmar

1 ev. 2

Mörbylånga Emmaboda (ev.)

Kostnad omkring 10 000 kr. för vardera. Byrån i Emmaboda anses icke ha någon uppgift att fylla, enär hemslakt till försäljning förekommer i mycket ringa omfattning.

Gotlands

1 ev. 2

•Slite •Fårösund (ev.)

Besiktningen bör kunna förläggas i Slite till ett planerat nytt slakteri och i Fårösund till befintligt slakteri. I Fårösund uppgick slakten år 1945 till 59 nöt, 190 kalvar, 22 får, 138 svin och 12 hästar.

Blekinge

•Olofström •Eringsboda

I Olofström finns besiktningslokal, som emellertid ej tagits i bruk på grund av tidigare brist på veterinär. I Eringsboda bör besiktning kunna äga rum i ett relativt nybyggt privat slakteri. Omändringskostnad 500 — 1 000 kr. Nedläggandet av Ronneby besiktningsbyrå måste förhindras.

Kristianstads

0 Malmöhus

5 Hallands

0 Göteborgs och Bohus

6 Varekil Hunnebostrand •Stenungsund •Brastad •Hedekas •Sannäs

För nybyggnad i Varekil och Hunnebostrand beräknas omkr. 10 000 kr. för vardera. I Stenungsund, Brastad och Sannäs bör besiktning kunna ske i privatslakterier; tillbyggnads- och inredningskostnader 1 000 — 2 000 kr. I Brastad kunde besiktningslokal eljest ordnas genom tillbyggnad till kommunens brandstation. Inrättas ej besiktningsbyrå i Varekil, kan besiktning i stället ordnas i privatslakterier i Skärhamn och Ellos, båda c:a 2 mil från veterinärstationen.

2 ev. 3

Kinna •Svenljunga Herrljunga (ev.)

I Svenljunga bör besiktning ordnas i anslutning till kontrollslakteri. Med hänsyn till jordbruksbygdens storlek erfordras möjligen besiktningsbyrå i Herrljunga. I Bengtsfors, där besiktning redan försiggår, erfordras fr. o. m. år 1947 ny lokal. Kostnaderna för nybygge uppskattas till 20 000—25 000 kr. [

Älvsborgs

Nya besiktningsbyråer erfordras ej. Svedala Teckomatorp •Malmö •Höör •Kävlinge

Behovet av nya besiktningsställen betingas icke av avstånden utan av befolkningstätheten. Förarbeten för nybyggnad i Svedala pågå. I Malmö och Höör böra nedlagda byråer återupprättas. I Kävlinge kan besiktningslokal inredas vid kontrollslakteri. Tillförseln till besiktningsbyråerna har minskat oerhört. År 1945 besiktigades vid länets 4 besiktningsbyråer 2 547 kroppar och vid de 4 kontrollslakterierna 150 142 kroppar. Kungsbacka erhöll 1943 tillstånd att nedlägga sin besiktningsbyrå på grund av ringa tillförsel.

42 Nya besiktningsställen

Anmärkningar

Län Antal

O r t e r I Limmared finns användbar besiktningslokal, reparationskostnad 2 00C kr. En i Älvängen befintlig besiktningslokal användes ej.

Älvsborgs (forts.)

Skaraborgs

1 ev. 2

•Tidaholm Vara (ev.)

Besiktningsbyråer som funnits i T;daholm och Karlsborg ha nedlagts år 1)44. Om obligatorisk besiktning införes, bör byrån i Tidaholm ev. återupprättas och möjligen bör en ny byrå anordnas i Vara. Kostnaderna för omändringsarbeten i Tidaholm bli små, för nybyggnad i Vara c:a 30 000 kr. I Karlsiorg kan besiktning ev. ske i ett befintligt slakteri. Besiktningsbyråernas ekonomi bör stabiliseras genom statssubvention eller avgifter från kommunerna.

Värmlands

3 ev. 4

Sunne Koppom Dalby Molkom (ev.)

I Molkom kan besiktningsbyrå utan större olägenhet undvaras. För nybyggnad kunna kostnaderna uppskattas till 7 0 0 0 - 1 0 000 kr.

•Grythyttan

E n i Grythyttan befintlig slakterilokal bör kunna användas för besiktning. Kostnader för iordningställande uppskattas till högst 1 000 kr., för hyra till högst 300 kr. årligen.

Örebro

Befintliga fyllest.

Västmanlands

Västernorrlands

äro till-

Leksand Vansbro Malung Särna Älvdalen

Kopparbergs

Gävleborgs

besiktningsbyråer

5 ev. 7

Ljusdal Los Bergsjö •Edsbyn •Delsbo •Ockelbo (ev.) Gysinge (ev.)

I Ljusdal torde behövas ytterligare en veterinär. Uppskattade nybyggnadskostnader: i Ljusdal 30 000 kr., i Bergsjö 25 000 kr., i Los 12 000 kr., i Gysinge 25 000 kr. Uppskattade ombyggnadskostnader i Edsbyn 12 000 kr. och i Delsbo 8 000 kr. I Ockelbo uppstå utgifter för lastningsanordning, våg och inventarier. Beräknad tillförsel antal per år: StorMindre _ . , . . . Svin kalv boskap 2 275 600 Ljusdal. . . . 1 100 50 250 350 Los 200 450 1 300 Bergsjö 450 700 1 150 Edsbyn . . . . 500 400 1 500 Delsbo 225 Ockelbo.. . . 125 65 60 155 Gysinge

•Fränsta Liden •Ramsele •Backe

För Haverö socken i västra Medelpad är besiktningsmöjlighet svår att ordna (ev. i Östavall). I F r ä n s t a kan besiktning möjligen ordnas i anslutning till

43 Nya besiktningsställen Län

Antal

Västernorrlands (torts.)

O r t e r •Bredbyn •Trehörningsjö

Anmärkningar

kontrollcharkuteri. I Ramsele, Backe, Bredbyn och Trehörningsjö finnas små slakterier om ett rum. För besiktning där skulle erfordras tillbyggnad av ett par rum på varje plats.

Jämtlands

10 ev. 14 Bräcke •Hammarstrand Hammerdal Föllinge Jämtlands Ange Järpen Månsåsen Svenstavik Hede •Sveg Gäddede (ev.) Överhogdal (ev.) Tännäs (ev.) Storsjö kapell (ev.)

Av de 10 förstnämnda orterna äro 8 veterinärstationer. Hammarstrand och Järpen ligga 6 resp. 10 km. från veterinärstation. Slakt för försäljning äger i ganska stor omfattning rum annorstädes än i slakteri. Byggnadskostnaden uppskattas till c:a 30 000 kr. för varje ny byrå. I Hammarstrand bör besiktning kunna ordnas i anslutning till kontrollslakteri. Så kan möjligen ske även i Sveg, där slakteribygge planerats.

Västerbottens

11 ev. 15 Ånäset •By ske Bjurholm •Vindeln Jörn •Dorotea Fredrika

För nya byråer uppskattas byggnadskostnaden till omkring 5 000 kr. på varje plats. I Vilhelmina kan besiktning ordnas vid kontrollslakteri. I Dorotea torde lokal kunna få hyras i anslutning till ombyggt slakteri för omkring 600 kr. årligen. För lika stort belopp skulle besiktningslokaler kunna förhyras hos två enskilda charkuterifabrikörer i Vindeln och Byske, därvid hyresvärden bekostade erforderliga mindre omändringsarbeten.

Mala

Norrbottens

•Vilhelmina Storuman Sorsele Risbäck (ev.) Dikanäs (ev.) Tärnaby (ev.) Ammarnäs (ev.) Haparanda Övertorneå Pajala Kalix överkalix Jokkmokk Arvidsjaur

På samtliga de föreslagna besiktningsställena erfordras nybygge av besiktningsbyrå.

Under förutsättningar som angivits i det föregående skulle följaktligen antalet erforderliga nya besiklningsställen enligt länsveterinärernas beräkningar uppgå till 80 eller eventuellt 97. På 31 av de sålunda avsedda platserna skulle besiktning efter vissa tillbyggnads- och inredningsarbeten kunna anordnas i eller i anslutning till redan befintliga lokaler. Länsveterinären i Stockholms län har lämnat följande ytterligare upplysningar. Han hade med vederbörande kommuners bistånd sedan år 1922 igångsatt tre små besiktningsbyråer, nämligen i Vaxholm, Sundbyberg och Tumba. De två förstnämnda hade nedlagts till följd av den i slakthuslagen införda möjligheten till befrielse från hållande av egen besiktningsbyrå och

44 slakteriförbundets monopolsträvanden i fråga om kötthandeln. Alla dessa byråer hade varit mycket små, inhysta i förhyrda lokaler och rätt enkelt inredda (kostnad 1 000—4 000 kr.). I Tumba vore byrån inredd i ett bilgarage i en nybyggd fastighet och hade sedan 1942 fungerat utmärkt. Dessa små byråer holies öppna 1—2 gånger i veckan, 1—2 timmar varje gång, och kunde helt skötas av distriktsveterinär eller annan på platsen boende veterinär, varför kostnaderna kunde bliva mycket små. Huvudsaken vore att möjligheter skapades för besiktning inom rimliga avstånd. Länsveterinären i Östergötlands län har framhållit, att tillförseln till köttbesiktningsbyråerna inom länet kunde väntas bliva så ringa att enbart besiktningsavgifterna icke komme att täcka utgifterna för någon byrå, varför tillskott från det allmänna komme att erfordras.

5. Kort redogörelse för köttkontrollen i de övriga nordiska länderna. Danmark. Kötlkontrollen har varit och är alltjämt en kommunal uppgift. I Köpenhamn infördes köttkontroll år 1888. Den första lagstiftningen om inrikes köttkontroll tillkom år 1906 och denna avlöstes av en ny lag år 1911. Från sistnämnda år gällde, att kommun skulle godkänna köttkontroll, som skett i annan kommun eller i exportslakteri, men att det stod kommun fritt att införa köttkontroll eller ej. När i slutet av 1920-talet en ny lagstiftning var under övervägande, framfördes från veterinäradminislrationens sida önskemålet, att all slakt skulle förläggas till offentliga slakthus. Det framhölls, att om man auktoriserade redan befintliga offentliga slakthus och exportslakterier, endast en ringa del av landet skulle få mer än 20 kilometer till offentligt slakthus. I lagen om inrikes köttkontroll den 14 april 1932, vilken alltjämt gäller, blev nämnda önskemål om slakthustvång icke uppfyllt. Däremot föreskrevs, att i samtliga kommuner skulle från den 1 april 1938 påbjudas köttkontroll. Om detta icke skedde, bleve följden att slakt icke finge äga r u m inom kommunen med undantag för nödslakt samt hémslakt för eget -behov. Lagen lämnar kommunerna två olika möjligheter ätt anordna köttkontrollen: 1. Kommunen kan hänvisa all slakt till ett offentligt slakthus. Djuren undersökas före och efter slakten, vilken äger rum under veterinärkontroll. 2. Kommunen kan hänvisa all slakt till ett eller flera privata slakterier. Veterinären synar och märker djuren före och kontrollerar köttet efter slakten. Kontrollen är ambulerande och kontrollpersonal är följaktligen icke närvarande under slakten. Organen skola, med vissa undantag, förbliva i naturlig förbindelse med kroppen till dess kontroll sker.

4S Är 1945 var köttkontrollen genomförd sålunda: 74 kommuner hade offentligt slakthus, 77 » hänvisade slakten till offentligt slakthus i närliggande kommun, 1 087 » hänvisade slakten till privata slakterier, 153 » hade icke vidtagit åtgärd för köttkontroll, varför slakt till avsalu där ej var tillåten. Köttkontrollen sorterar under veterinärdirektoratet, vars avdelning för köttkontroll står under ledning av en veterinärinspektör. Landet är indelat i 5 köttkontrolldistrikt, av vilka vart och ett står under tillsyn av en veterinärinspektör med en veterinär som medhjälpare. De vid offentliga slakthus anställda veterinärerna åtnjuta fast lön. Köttägaren erlägger besiktningsavgift enligt taxa, fastställd av lantbruksministeriet. Vid privat slakteri erhåller besiktningsveterinären, vilken anställes avkommunen efter godkännande av veterinärdirektoratet, ersättning för varje besiktigat djur enligt taxa, fastställd av lantbruksministeriet, samt därjämte reseersättning. Finland. Köttkontroll infördes först i Uleåborg år 1881 och anordnades därefter fram till och med år 1922 på frivillighetens väg i ett stort antal städer. Genom lagen om köttkontroll den 25 augusti 1922 (ändrad den 14 december 1934) meddelas bestämmelser, vilka i väsentliga delar överensstämma med vad som gäller i Sverige. Sålunda skall köttkontroll finnas för stad, köping och samhälle med sammanträngd befolkning, om invånarantalet överstiger 4 000, och statsrådet kan på anhållan av annan kommun, köping eller samhälle förordna om köttkontroll även där. Sådant förordnande kan meddelas jämväl på framställning av myndighet. Köttkontroll skall därjämte under vissa förhållanden anordnas inom närmare angivet område, som gränsar till stad med allmän slaktinrättning. Områden, som gränsa intill varandra, kunna anordna gemensam köttkontroll. Därom träffat avtal skall underställas inrikesministeriet. Köttkontroll verkställes av särskilt förordnad köttkontrollör och utföres antingen i slaktinrättning, som för ändamålet godkänts, eller å kommunal költkontrollstation. I slaktinrältning må undersökas endast kött av djur, som blivit där slaktat. På framställning av stad eller köping kan förordnas att slakt därstädes endast får äga rum i godkänd inrättning, kallad allmän slaktinrättning. I slaktinrättning skall köttkontrollören undersöka såväl djurets hälsotillstånd före slakten som dess kött, blod och inre organ omedelbart efter slaklen. Vid annan köttkontroll skall undersökningen avse minst ena kroppshalvan, från vilken för besiktningen nödiga inre organ icke avskilts.

46 Avgifter för köttkontroll, for sårskild behandling av kött och för anlitande av slaktinrättning fastställas av landshövding. Költkontrollör förordnas av lanlbruksministeriets veterinäravdelning på framställning av vederbörande kommun eller ägare av slaktinrättning. Vid köttkonlrollstation och kommunal slaktinrättning avlönas köttkontrollören av vederbörande kommun; vid annan slaktinrättning avlönas han av dess ägare. Köttkontrollör tillkommer i sin befattning endast fast lön. Köttkontrollstationerna godkändes till en början av medicinalstyrelsen, men sedan de veterinära ärendena från år 1930 överförts till lantbruk sininisteriet, ankommer övervakningen av köttkontrolistationerna och slaktinrättningarna på lantbruksministeriets veterinäravdelning. De av ministeriet godkända köttkontrollstationerna voro år 1945 till antalet 74 och de allmänna slaktinrättningarna voro 41. Under den tid lagen om köttkontroll varit gällande har besiktningsverksamheten vid slaktinrättningarna kraftigt stigit, medan en minskning ägt rum vid köttkontrollstationerna. År 1923 undersöktes 22-12 % av det besiktigade köttet i slakterierna och 77-88 % i köttkontrollstationerna. Ar 1942 voro motsvarande procenttal 57-03 och 42-97. Norge. Enligt bestämmelser i lagen den 9 februari 1940 om offentlig godkjente slaktehus, offentlig kjöttkontroll m. v. är köttkontroll föreskriven dels vid offentliga slakthus, dels ock i städer och samhällen med över 2 000 inbyggare. I mindre städer och samhällen samt på landsbygden kan lantbruksdepartementet efter ansökan av kommunens styrelse förordna om offentlig köttkonlroll. Den kan vara gemensam för två eller flera kommuner eller för bestämda delar av dem. Slakthustvång införes av departementet på ansökan av kommun. Offentligt slakthus kan ägas av kommun, producentorganisation eller annan. Departementet kan godkänna ett offentligt slakthus eller en avdelning därav som exportslakteri. Om annat slakteri skall göras anmälan till veterinärdirektören, vilken äger inspektionsrätt däröver. Köttkontrollen äger rum i de offentliga slakthusen och på offentliga kontrollstationer. Efter tillåtelse av veterinärdirektören kan emellertid köttbesiktning verkställas även annorstädes, såsom i annat slakteri än nyss sagts. Kommunen betalar utgifterna för köttkontrollen och anställer kontrollveterinär, men tillsättandet gäller först sedan det blivit godkänt av departementet. Ligger offentligt slakthus inom ett område som har köttkontroll, skola den eller de kommunalt anställda kontrollveterinärerna utföra köttkontrollen även vid slakthuset. När egen köttkontroll skall finnas vid offentligt slakthus, betalas utgifterna därför av slakteriets ägare, och kontrollveterinärer anställas av departementet, som även skall godkänna löne- och anställningsvillkoren. De kommunala köttkontrolistationerna må icke tagas i bruk förrän loka-

lerna godkänts av veterihärdirektören. Departementet fastställer avgifter för köttbesiktning, som företages å annan lid än den fastställda kontrolltiden eller på plals utanför kontrollstationen. Bestämmelserna om kontroll av kött gälla i regel även för organen. Vid besiktning i offentligt slakthus skall kontrollveterinären undersöka djuret före nedslaktningen och köttet med alla organ efter slakten. Eljest föreskrives endast beträffande njuren, att den skall vid besiktningen vara i organiskt sammanhang med kroppen. Lösa organ kunna besiktigas om de åtfölja kroppen och äro märkta så alt de kunna identifieras som hörande till denna. Enligt vad som meddelats kommittén överväges inom lantbruksdepartementet en revision av lagstiftningen om köttkontroll. Under ockupationstiden företogos delvis stora förändringar i köttkontrollbestämmelserna, vilka nu blivit upphävda. Lagen av den 9 februari 1940 anses icke längre tillfredsställa behovet och kontrollen vid de nuvarande kontrollstationerna betraktas som otidsenlig och icke betryggande. De förändringar som avses äro inriktade på en ny kontrollprincip, enligt vilken all kontroll skulle försiggå i offentliga slakthus eller godkända slakterier. Däremot tänker man sig icke att gå så långt som till att införa köttbesiktningstvång för hela landet.

6. Kommitténs förslag. A. Köttbesiktningstvångets utvidgning. Till en början må framhållas, att kommittén icke funnit anledning föreslå någon ändring i de bestämmelser, som angiva köttbesiktningstvångets innebörd. Vad som därvid särskilt kunnat sättas i fråga vore en skärpning av gällande föreskrift om organtvång, så att företeende jämväl av vissa organ till besiktning bleve regel och ej såsom nu beroende av särskilt förordnande. Det torde nämligen bland dem, som hava praktisk erfarenhet av besiktningsverksamhet, vara en samstämmig uppfattning, att köttkontrollens effektivitet avsevärt ökas, om vid besiktningen sådana organ som lungor, hjärta och lever alltjämt äro naturligt förenade med köttet. Därigenom vinnes även fördelen, att säker kännedom kan erhållas om vissa djursjukdomars utbredning, varmed möjligheterna att bekämpa desamma förbättras. Trots detta har emellertid kommittén, i synnerhet med hänsyn till förekommande hemslakt till avsalu, vid vilken djurägaren vill behålla organen för egen räkning, ansett gällande regler om kommunal självbestämmanderätt rörande organtvång böra bibehållas. Det bör emellertid i detta sammanhang understrykas, att redan själva köttbesiktningstvånget innebär förbud bl. a. att saluhålla och att i charkuteritillverkning använda organ, som icke blivit godkända vid besiktning. En mera utbredd köttbesiktning kommer därför, även om den ej är förenad med organtvång, att bereda ökad trygghet mot användningen

48 lill människoföda ay därtill icke tjänliga organ. Har organtvång ej införts, medför detta emellertid att köttproducent, som icke ämnar överlåta organ utan använda dem för egen räkning, har möjlighet att låta besiktiga djurkropp utan organ. Vad därefter angår köttkontrollens lokala utbredning torde det vara ett obestridligt allmänt intresse, att tillämpningsområdet blir så vidsträckt som möjligt. Vid tillgodoseende av detta intresse måste emellertid beaktas, att därigenom icke förorsakas vare sig oskäliga kostnader för kontrollens ordnande eller alltför betungande olägenheter med avseende å transporter av slaktdjur eller kött. Den utveckling som ägt rum sedan de nu gällande lagbestämmelserna om köttbesiktningstvång tillkommo år 1934 har inneburit, att betydande framsteg uppnåtts med avseende å köttkontrollens utbredning. Skyldigheten för samhällen med invånarantal av 4 000 eller däröver att anordna köttbesiktning och möjligheten för andra kommuner att frivilligt vidtaga samma åtgärd har i hög grad befordrat besiktningsverksamheten. En betydande ökning av besiktningen har även åstadkommits genom tillkomsten av nya kontrollslakterier och ökad anslutning till ekonomiska föreningar. som driva sådana slakterier. Av redogörelse i det föregående framgår, att köttbesiktningens relativa omfattning bör kunna anses jämförelsevis tillfredsställande om hänsyn främst tages till det för hela riket gällande medeltalet för mängden besiktigat kött i förhållande till den totala saluförda slakten. De i förevarande avseende mycket olikartade förhållandena i skilda landsdelar föranleda emellertid, att en utökad kötlbesiktning måste betraktas som synnerligen angelägen i vissa delar av landet, medan däremot i andra något behov av en skärpt kontroll knappast kan sägas vara för handen, enär där redan nu saluföres praktiskt taget endast besiktigat kött. Vad angår sistnämnda områden torde det å andra sidan vara självfallet, att tillämpningen av ett obligatoriskt köttbesiktningstvång icke kan föranleda nämnvärda kostnader eller olägenheter. Innan åtgärder övervägas med avseende å de landsdelar, där besiktning nu icke förekommer i större omfattning, må uppställas frågan huruvida det kan förväntas, att en tillfredsställande ordning skall kunna komma till stånd utan ingripande från statsmakternas sida. I anledning av den i det föregående omnämnda rundfrågan till länsveterinärerna har från ett par håll uttalats den meningen att ett obligatoriskt köttbesiktningstvång vore överflödigt, enär köttkontrollen kunde förväntas ändock genom kommunernas frivilliga åtgärder erhålla erforderlig utbredning. Av stor betydelse för infriandet av denna förhoppning är givetvis den redan förefintliga möjligheten att erhålla befrielse från skyldighet att anordna egen besiktningsbyrå och i stället lösa besiktningsfrågan genom avtal med a n n a n kommun, som inrättat byrå, eller med kontrollslakteri. Antalet kommuner som frivilligt infört köttbesiktningstvång överstiger nu 1 000 och utgör nära 44 procent av hela antalet landskommuner i riket. Alltjämt göras då och då nya ansök-

49 ningar därom och sannolikt skulle en lämplig upplysningsverksamhet kunna i viss mån ytterligare befordra den frivilliga anslutningen från kommunernas sida. Emellertid bör man säkerligen också räkna med att på åtskilliga håll icke kan för saken framskapas ett intresse av den styrka som behövs för att uppväga de återhållande krafterna, vilka främst torde ha sitt ursprung i befarade svårigheter att bereda möjlighet till besiktning utan alltför stor kostnad eller omgång. En utvidgning av de tvingande bestämmelsernas verkningsområde måste följaktligen anses påkallad. Samtidigt som en sådan utvidgning överväges synes det nödvändigt att pröva vilka möjligheter som finnas att underlätta densamma genom organisatoriska förändringar i fråga om köttkontrollen. Huru behovet av besiktningsställen inom rimligt avstånd från produktionsorterna lämpligast skall kunna tillgodoses, är den fråga som vid en utsträckning av köttbesiktningstvånget kommer i främsta rummet. Detta behov är betingat icke endast av kostnads- och bekvämlighetsskäl utan även av nödvändigheten att förebygga sådan försämring av köttvarorna som, särskilt sommartid, lätt kan uppstå vid alltför långa transporter. Vilka följder får då kravet på lättillgängliga besiktningsställen med avseende å behovet av nya sådana? Vid besvarande av denna fråga måste givetvis hänsyn tagas till slaktens omfattning på olika orter. Det torde sålunda, om besiktningslvång föreskrives, få anses som ett rimligt anspråk avvederbörande näringsidkare att besiktningsmöjlighet föreligger å ort, varest idkas slakterirörelse av betydelse, eller i varje fall inom skäligt avstånd från sådan ort. Förekommer inom viss trakt hemslakt till avsalu i mera betydande omfattning, synes det vara fullt berättigat att även för sådan slakt beredas besiktningsmöjligheter, som ej kunna anses obekväma. I vilken mån besiktningsorganisationen behöver utbyggas blir i hög grad beroende av huruvida besiktningstvånget skall omfatta annan hemslakt än nyss angivits, eller sålunda i främsta hand även gälla kött som avses skola förbrukas i djurägarens eget hushåll. Inbegripes även sådan slakt under besiktningstvånget, erfordras givetvis en vilt utgrenad besiktningsorganisation. Ehuru det ur hygienisk synpunkt vore av vikt, att jämväl de av producenterna själva förbrukade köttvarorna bleve underkastade sakkunnig kontroll, torde det dock få anses som ett alltför stort intrång i den enskildes frihet att föreskriva besiktningstvång för hemslakt till husbehov. Därjämte torde svårigheterna att praktiskt genomföra ett så vidsträckt besiktningstvång få anses nära nog oöverstigliga. Om följaktligen den egentliga husbehovsslakten bör lämnas utanför tvånget, uppkommer frågan huru bör förfaras i det i praktiken mycket vanliga fallet, att endast viss del av en hemslaktad djurkropp behålles för eget behov, medan återstoden säljes. Enligt nu gällande lag föreligger inom område, där besiktningstvång är föreskrivet, besiktningsplikt även för del av djurkropp som avses skola överlåtas. En utsträckning 4 — 618127

50 av besiktningstvånget så att detta får allmän giltighet synes icke böra föranleda någon eftergift i den nyssnämnda skyldigheten att låta besiktiga del av kropp. Häremot tala nämligen såväl de sanitära vådor, vilka följa med frånvaron av kontroll, som ock uppkommande oreda inom köttmarknaden och svårighet att övervaka besiktningstvångets efterlevnad. Vid genomförandet av ett besiktningstvång med den gränsdragning för besiktningsskyldigheten som nu angivits, kan det säkerligen ej undvikas, att vissa djuruppfödare som slakta hemma för avsalu komma att förorsakas olägenheter och kostnader för att fullgöra nämnda skyldighet. Förutsättningar torde nämligen ofta icke föreligga att anordna bekväma besiktningsmöjligheter för hemslakt till avsalu, där denna är av endast mindre omfattning. Det nu sagda gäller även om yrkesmässig slakterirörelse i ringa skala. Emellertid bör i delta sammanhang beaktas, att bruket att slakta hemma annat än för husbehov åtminstone i rikets södra och mellersta delar på senare tiden kraftigt avtagit och torde kunna förväntas bliva alltmera sällsynt ävensom att sådan mindre slakterirörelse, vid vilken vissa hygieniska minimikrav icke uppfyllas, tillsvidare begränsats i samband med köttransoneringen genom införandet av bestämmelserna om slakteritillstånd. Vidare kan framhållas den synpunkten, att det icke bör anses oskäligt att pålägga den, i vars näringsutövning ingår att tillhandahålla allmänheten födoämnen, visst besvär och en måttlig kostnad för kontroll av kvaliteten å de varor han utbjuder. För att emellertid förebygga att ett tvång skulle inom viss trakt alltför hårt drabba jordbrukare eller idkare av mindre slakterirörelse och därigenom kunna verka fördyrande på köttvarorna, torde möjlighet böra öppnas för kommun att efter framställning till Kungl. Maj:t erhålla befrielse från besiktningsskyldigheten för hela eller viss del av sitt område, oaktat där förekommer hemslakt till avsalu eller yrkesmässig slakteriverksamhet av mindre omfattning. Som skäl för befrielse torde böra godtagas föreliggande svårighet att anordna egen besiktning på grund av ringa befolkningstäthet samt stora avstånd inom kommunen och till närmaste veterinär, ävensom avlägset eller med hänsyn till kommunikationerna isolerat läge i förhållande till besiktningsställen utom kommunen. Den nu berörda dispensen från besiktningstvång torde böra komma i fråga endast för vissa områden i Norrland och vissa kusttrakter. Inom områden, där utvecklingen av olika skäl gått i sådan riktning att, trots frånvaro av besiktningstvång, förbrukning av obesiktigat kött knappast förekommer, torde skäl ej föreligga att medgiva befrielse från besiktningstvånget men däremot från skyldighet att vidtaga besiktningsanordningar. Vid övervägande av frågan om vilken geografisk utsträckning ett lagstadgat köttbesiktningstvång lämpligen bör erhålla måste hänsyn uppenbarligen tagas till de i det föregående berörda olikartade förhållandena i rikets skilda

51 delar. Därest utsträckningen närmast göres beroende av möjligheterna att skapa tillgång till erforderligt antal besiktningsställen inom skäliga avstånd, synes en lagstiftning om allmänt besiktningstvång icke behöva möta några betänkligheter såvitt avser rikets södra och mellersta delar. Inom Götaland samt Svealand utom Dalarna och norra Värmland torde sålunda redan nu köttbesiktningsbyrå eller kontrollslakteri i allmänhet vara att tillgå inom 3—4 mils avstånd från varje plats. Endast för några få och till storleken obetydliga områden överstiger avståndet 4 mil. För rikets nordligare del möta med hänsyn till de större avstånden särskilda svårigheter att åstadkomma en allmän köttkontroll. Särskilt för de fyra nordligaste länen har kommittén ansett sig böra överväga att icke föreslå ett obligatoriskt besiktningstvång utan att först pröva om annan utväg finnes att befordra en mera allmän köttkontroll. Tanken har därvid fallit på möjligheten att i första hand inrikta sig på samhällena och utvidga besiktningsskyldigheten för dem genom att flytta den nu vid invånarantalet 4 000 uppdragna gränsen för besiktningstvångets tillämplighet till ett lägre folkmängdstal. För att en uppfattning skall kunna erhållas om var en sådan gräns skulle behöva dragas för att någon verkan i befordrande riktning skulle erhållas må här antecknas invånarantalet (den 1 januari 1946) i samhällen utan köttbesiktningstvång inom de fyra nordligaste länen. Västernorrland» län. Municipalsamhällen:

Alby Nyland Bredbyn

1 022 560 432

Sveg Bräcke Hammerdal Järpen

1 525 1 047 632 1 107

Granön Hällnäs Vindeln Robertsfors Ånäset Lövånger Byske Jörn Norsjö Malåträsk Stensele Storuman Sorsele Dorotea

493 591 908 1 254 618 503 1 076 886 918 729 515 783 789 849

Haparanda Arvidsjaurs kyrkostad Kalix

3 038 1 683 1 693

Jämtlands län. Köping: Municipalsamhällen:

Västerbottens län. Municipalsamhällen:

Norrbottens länStad: Municipalsamhällen:

52 De nu återgivna folkmängdssiffrorna visa, att någon väsentlig ökning av köttkontiollen på nyss angivet sätt kan vinnas endast om besiktningstvångel knytes till ett förhållandevis lågt invånarantal. Några bärande skäl torde emellertid knappast kunna anföras för alt göra åtskillnad mellan de mindre tätorter som sålunda skulle komma i fråga samt den egentliga landsbygden. Det torde tvärtom vara uppenbart, att om köttkontroll anordnas inom dylik ort detta i regel medför sådant gagn även för den omgivande landsbygden, att kommunen i dess helhet skäligén bör bära bördan av kontrollanordningarna. Kommittén har därför icke ansett sig kunna förorda en utvidgning av besiktningstvånget efter de linjer som här uppdragits. Även i rikets nordligare delar finnas flerstädes betydande områden med sådan befolkningstäthet och så väl utbyggda kommunikationer att inom dessa områden ett allmänt besiktningstvång utan större svårighet låter sig genomföras. Oundvikligt torde dock vara dels att åtskilliga nya besiktningsställen komma till stånd, dels ock att distriktsveterinärerna i större utsträckning tagas i anspråk för besiktningsverksamheten. Med hänsyn till vad nu sagts synes det kommittén icke erforderligt att ens för norra Sverige begränsa ett allmänt köttbesiktningstvång till att gälla endast inom vissa län. Det torde nämligen kunna förväntas, att köttkontrollen skall få den största möjliga utbredningen och samtidigt bästa anpassningen efter de lokala förhållandena, om besiktningstvånget i princip blir allmänt gällande i hela riket och det därefter får ankomma på vederbörande kommun, som förmenar att detsamma icke är genomförbart inom dess område eller viss del därav, att hos Kungl. Maj:t, med angivande av de särskilda omständigheter som anses böra beaktas, söka anstånd med eller befrielse från skyldigheten i erforderlig omfattning. I sådant dispensärende torde lämpligen länsstyrelsen och medicinalstyrelsen böra höras. Kommittén vill följaktligen förorda, att den ändringen vidtages i 2 § 2 mom. lagen angående köttbesiktning och slakthus, att köttbesiktningstvång förklaras skola gälla inom hela riket, Kungl. Maj:t dock obetaget att efter framställning av kommun med hänsyn till särskilda omständigheter medgiva, att kommunen eller viss del av denna skall för bestämd tid eller tills vidare vara undantagen från köttbesiktningstvånget. För att de kommuner som beröras av lagändringen skola hinna inrätta sig efter de nya förhållandena erfordras en viss övergångstid. Därest lagändringen antages av 1947 års riksdag, torde den lämpligen kunna bringas i tillämpning från och med 1949 års ingång. B. Köttbesiktningsverksamhetens

framtida

organisation.

Enligt gällande lagstiftning betraktas genomförandet av köttbesiktningen som en kommunal angelägenhet. I princip åligger det kommun eller samhälle, där köttbesiktningstvång gäller, att ombesörja och bekosta anställandet av besiktningspersonal samt vidtagandet av de övriga åtgärder som er-

53 fordras för köttbesiktningen på platsen. Skall besiktningen efter Kungl. Maj:ts medgivande verkställas inom annan kommun eller annat samhälle, måste överenskommelse först vara träffad mellan vederbörande kommuner eller samhällen om fördelningen av kostnaderna för besiktningen. Kommun eller samhälle, som vill förlägga sin besiktning till kontrollslakteri, har att därom träffa uppgörelse med innehavaren av slakteriet. Költkontrollen står emellertid under statlig ledning i det att verksamheten i åtskilliga avseenden är underställd medicinalstyrelsen. Denna myndighet har att bland annat utöva högsta tillsynen över efterlevnaden av lagbestämmelserna om köttbesiktning och slakthus, meddela råd och anvisningar därom, granska och godkänna planer till byggnader för offentliga slakthus och kontrollslakterier samt verkställa besiktning å sådana inrättningar, förordna besiktningsveterinärer och fastställa ersättning till dem. För rätt att i kontrollslakteri införa obesiktigade köttvaror, vilket givetvis är en förutsättning för att där skall kunna anordnas köttbesiktning åt kommun eller samhälle, fordras medicinalstyrelsens tillstånd. Från styrelsens sida utövas den närmaste uppsikten över köttbesiktningsverksamheten genom statsinspektören över köttkontrollen. I samband med införandet av ett allmänt köttbesiktningstvång synes förtjäna övervägas, huruvida det direkta handhavandet av köttkontrollen fortfarande bör vara en i princip kommunal angelägenhet eller om denna uppgift lämpligen bör överflyttas på statsverket. Vid ett helt förstatligande av besiktningsverksamheten komme ansvaret för hållande av besiktningsbyråer med utrustning samt avlönande av erforderlig personal att ankomma på staten. För vinnande av likformighet torde i sådant fall även de vid kontrollslakterierna och de offentliga slakthusen anställda besiktningsveterinärerna böra beredas ställning som statliga tjänstemän. Eventuellt kunde övervägas ett partiellt förstatligande av verksamheten, vilket då skulle innebära, att vidtagandet och bekostandet av besiktningsanordningarna fortfarande skulle vara ett kommunalt åliggande, medan däremot skyldigheten att anställa och avlöna personalen övertoges av staten. Ett förstatligande helt eller delvis skulle emellertid säkerligen medföra bl. a. betydande arbetsuppgifter för den centrala myndighet, som hade att utöva ledningen av en statlig besiktningsorganisation och därvid ombesörja den ekonomiska förvaltningen av besiktningsinrättningarna, handlägga ärenden rörande anställnings- och avlöningsförhållanden för personalen m. m. Enligt kommitténs mening torde särskilt lokalfrågorna i allmänhet kunna lösas ekonomiskt mest tillfredsställande och med bästa anpassning efter de särskilda ortsintressena, om uppgiften att anskaffa eller inrätta besiktningslokaler i första hand ankommer på de kommunala myndigheterna. Med hänsyn härtill har kommittén ansett sig icke böra förorda, att för närvarande vidtages någon utvidgning i organisatoriskt avseende av den statliga verksamheten på köttkontrollens område.

54 Efter införandet av ett allmänt köttbesiktningstvång bör därför gälla den regeln, att det ankommer på varje kommun, som icke erhåller dispens från besiktningstvånget, att vidtaga erforderliga åtgärder för besiktningens ordnande inom kommunen och anställa därför behövlig personal. Undantag härifrån bör dock kunna medgivas av Kungl. Maj:t, därest köttkontrollen inom kommunen anses kunna utan olägenhet ombesörjas genom hänvisning till annan besiktningsinrättning på sätt närmare angives under avdelning C här nedan. Att därvid i lagen föreskriva något visst avstånd till närmaste besiktningsställe, vilket avstånd ej skulle få överskridas, har kommittén icke funnit lämpligt med hänsyn till det för skilda orter växlande behovet av besiktningsställen, möjligheterna att tillgodose detta behov och kommunikationsförhållandena. Det bör därför tillkomma Kungl. Maj:t att efter omständigheterna pröva, om egen besiktningsinrättning kan utan olägenhet undvaras inom kommun. ö v e r ansökan av kommun om befrielse från skyldighet att vidtaga egna besiktningsanordningar torde länsstyrelsen och medicinalstyrelsen böra höras. C. Erforderlig

utbyggnad av besiktningsanordningarna allmänt köttbesiktningstvång.

vid införande

av

Såsom framhållits i det föregående kräver ett allmänt köttbesiktningstvång en viss utökning av nu förefintliga besiktningsanordningar. Detta behov av en utbyggd besiktningsorganisation torde böra i största möjliga utsträckning tillgodoses på annat sätt än genom inrättande av nya fristående köttbesiktningsbyråer. Erfarenheten har nämligen visat, att inträdd minskning av den enskilda slakterirörelsen, främst genom ökad anslutning till de av jordbrukare bildade slakteriföreningarna, ej sällan föranlett att till viss besiktningsbyrå icke kunnat erhållas sådan tillförsel, att de av verksamheten inflytande taxeavgifterna räckt till för att täcka byggnads- och driftskostnaderna. Detta torde ha varit huvudsakliga anledningen till att verksamheten efter längre eller kortare tid nedlagts vid icke mindre än 29 köttbesiktningsbyråer (i Almby, Arlöv, Borensberg, Båstad, Dals Ed, Finspång, Hallsberg, Hofors, Holmsund, Huskvarna, Höör, Karlsborg, Kungsbacka, Kyrkefalla, Limmared, Lysekil, Ronneby, Skänninge, Storvik, Sundbyberg, Söderköping, Tidaholm, Tolarp, Vadstena, Vaxholm, Åtvidaberg, Älvängen, ödeshög och Örkelljunga). I stället har vederbörande kommun eller samhälle erhållit tillstånd att förlägga besiktningen till besiktningsbyrå inom annan ort. Då en fortsatt utveckling i nyss angiven riktning icke torde vara utesluten, kan det uppenbarligen ej vara välbetänkt att nu bygga upp en dyrbar och omfattande besiktningsorganisation, som kanske inom en icke avlägsen framtid kan behöva till stora delar avvecklas och ersättas huvudsakligen med köttbesiktning vid kontrollslakterier. För att öka besiktningsmöjligheterna är det givetvis önskvärt, att arbets-

55 kraft och anordningar, som redan finnas för att ombesörja köttkontrollen vid offentliga slakthus och kontrollslakterier, i den utsträckning det är möjligt anlitas även för besiktning av kött, som ej blivit där uppslaktat. Detta skulle kunna medföra vidsträckt möjlighet att befria närliggande kommuner från skyldighet att vidtaga egna besiktningsanordningar. Vad särskilt beträffar kontrollslakterierna har — i synnerhet som dessas innehavare i allmänhet företräda viss intressegrupp inom slakterinäringen — övervägts huruvida besiktningen av dit infört uppslaktat kött borde organiseras på det sätt, att vid slakteri skulle anordnas köttbesiktningsbyrå i kommunal regi. Detta komme emellertid uppenbarligen icke att innebära den enklaste lösningen och skulle bland annat föranleda mellanhavanden mellan kommunen och slakteriets innehavare, vilka kunna anses onödiga. I betraktade härav och då det enligt kommitténs mening icke finnes anledning antaga annat än att ifrågavarande besiktningsverksamhet skall vid kontrollslakterierna handhavas på tillfredsställande sätt utan kommunal medverkan, har kommittén ansett sig icke böra förorda ett obligatoriskt upprättande av kommunala köttbesiktningsbyråer vid kontrollslakterierna. I stället vill kommittén föreslå införandet av en sådan ordning, att det vid såväl kontrollslakteri som offentligt slakthus skall åligga inrättningens innehavare att vidtaga erforderliga åtgärder för besiktning därstädes jämväl av kött, som blivit uppslaktat utom inrättningen och som dit införes för besiktning. Det direkta handhavandet av besiktningsverksamheten bör självfallet ankomma på tjänstgörande besiktningsveterinär. Kommun, för vilken besiktningen vid sådan inrättning anses tillfyllest, bör följaktligen kunna av Kungl. Maj:t helt befrias från skyldigheten att sörja för besiktningsanordningar. För innehavaren av offentligt slakthus eller kontrollslakteri skulle vad nu föreslagils innebära skyldighet att mot ersättning enligt taxa, som fastställes av Kungl. Maj:t, bereda besiktningsmöjlighet för dit infört kött. Erfordrar köttet särskild behandling för att kunna godkännas, bör även behandlingen utföras vid inrättningen. Taxeersättningen bör motsvara inrättningens självkostnad för besiktning och behandling. Besiktningsverksamhet som nu avses bör äga rum å vissa bestämda tider, vilka för att tillgodose de besiktningssökandes intressen böra fastställas av hälsovårdsnämnden i kommunen efler hörande av styrelsen för slakthuset eller innehavaren av kontrollslakteriet. Enligt kommitténs mening kan den sålunda ifrågasatta medverkan från slakteriinrättningarnas sida till en utvidgning av köttkontrollen icke komma att bereda dessa några nämnvärda olägenheter. För kontrollslakteriernas del innebär förslaget i huvudsak endast att den, enligt 2 § 3 mom. lagen angående köttbesiktning och slakthus, redan förefintliga möjligheten att förlägga besiktningen till kontrollslakteri skulle komma till användning i större utsträckning än hittills och under villkor som fastställas av offentlig myndighet. Vissa fördelar torde därmed beredas särskilt producenlföreningarnas

56 medlemmar i form av förbättrad tillgång till besiktning av hemslakt och nödslakt. För den nytillkommande köttbesiktningen torde i allmänhet icke behöva inrättas någon särskild lokal, enär verksamheten bör kunna försiggå i slakteriets svalhall eller annat utrymme, som finnes lämpligt och av medicinalstyrelsen godkännes för ändamålet. För att förebygga, att kött som sålunda för besiktning föres till offentligt slakthus eller kontrollslakteri, sammanblandas eller förväxlas med kött, som uppslaktats vid inrättningen, kan emellertid behöva uppsättas någon avstängningsanordning av enkel beskaffenhet, såsom en nätvägg eller dylikt. Åtgärd kan även erfordras för att t. ex. nödslaktat kött, som efter medgivande av slakteriets innehavare införes å tid då besiktning icke äger rum, skall kunna mottagas och, avskilt för sig, förvaras i kylrum till dess besiktning kan ske. Med hänsyn till kontrollens olikartade beskaffenhet och innebörd torde det vara nödvändigt att fortfarande på särskilda sätt utmärka kött, som blivit uppslaktat under sådan uppsikt, som äger rum vid berörda anläggningar, och kött som först i uppslaktat skick blivit förelagt till besiktning. Då kontrollen av sistnämnda kött kommer att helt överensstämma med den som sker vid besiktningsbyråerna, synes det därvid godkända köttet böra åsättas stämplar med samma utseende som de vid byråerna använda. Den nu föreliggande möjligheten att två eller flera kommuner förena sig om gemensamma besiktningsanordningar eller att visst område anlitar besiktningsanordningarna inom annan eller andra kommuner synes böra bibehållas. I detta sammanhang må framhållas, att sammanslagningen av mindre kommuner till större enheter, vilken i enlighet med statsmakternas nyligen fattade beslut torde kunna förväntas inom en nära framtid, bör komma att avsevärt underlätta en rationell lösning av frågan om anslutning till redan befintliga besiktningsställen ävensom anordnande av nya sådana. Förläggandet av besiktning till annan kommun torde i regel endast ha föranlett en förbättring av de ekonomiska betingelserna för den byrå, vars tillförsel sålunda ökats, och svårighet torde därför sällan ha förelegat att från kommun eller samhälle, som inrättat byrån, få medgivande till åtgärden. Även efter det köttbesiktningstvånget blivit obligatoriskt torde, såsom hittills skett, vid köttbesiktningsbyrå böra till besiktning mottagas kött, som blivit uppslaktat eller är avsett för konsumtion inom annan kommun än den, varest besiktningsbyrån är belägen. Om en kommun kan erhålla befrielse från skyldighet att vidtaga egna besiktningsanordningar på den grund att de inom annan kommun tillgängliga anses kunna tillgodose behovet även för den förstnämnda kommunen, bör det anses skäligt att, i den mån inflytande besiktningsavgifter ej täcka utgifterna för byrån, denna kommun också får bidraga till kostnaderna för besiktningsanordningarna. I fråga om redan befintliga byråer bör dock denna skyldighet icke innebära förpliktelse att inlösa andel i byrån u t a n endast att bidraga till skälig hyreskostnad och annan driftskostnad, som

57 ej kan täckas med besiktningsavgifterna. Kan överenskommelse ej träffas om bidragsvillkoren, bör det ankomma på vederbörande länsstyrelse att på framställning fastställa hur kostnaderna skola fördelas. Till grund lör länsstyrelsens beslut om vardera kommunens delaktighet synes skäligen främst böra läggas folkmängdens storlek inom de områden, som betjänas av byrån. Av det sagda framgår, att kommittén ej funnit lämpligt föreslå att kommuner, vilka anses böra lösa sin köttkontroll medelst gemensam byrå, skola nödgas för detta ändamål bilda kommunalförbund. Denna organisationsform synes nämligen onödigt tyngande i förevarande fall. Skötseln av byrån torde kunna handhavas av den kommun, som inrättat densamma. Fråga om utdebitering av bidrag till driftskostnaderna uppkommer givetvis endast om de under ett år uppburna besiktningsavgifterna icke förslå till bestridande av omkostnaderna för året. I den mån behovet av nya besiktningsmöjligheter icke blir tillgodosett genom det ökade anlitandet av slakteriinrättningar och anslutning till redan befintliga köttbesiktningsbyråer torde böra övervägas det i utredningsdirektiven omnämnda förslaget att anordna någon form av ambulatorisk köttkontroll. Otvivelaktigt torde det stundom vara mera praktiskt, att besiktningsveterinären reser till den ort där köttet förvaras än att köttet forslas till veterinärens stationeringsort eller till annorstädes belägen besiktningsplats. En första förutsättning för en besiktningsorganisation, grundad på skyldighet för tjänsteveterinär att verkställa besiktning på skilda ställen inom sitt verksamhetsområde, måste emellertid vara, att därigenom icke ställas för stora krav på veterinärväsendet. Den ännu förekommande förhållandevis ringa försäljningen av obesiktigat kött torde nämligen icke kunna motivera en ökning av antalet tjänsteveterinärer. Vidare torde det vara självfallet. att för besiktningsförrättning måste finnas tillgång till lämplig lokal. Detta erfordras bl. a. för att kött, som icke befinnes tjänligt till människoföda, skall kunna tagas i beslag och oskadliggöras under besiktningsveterinärens kontroll eller underkastas sådan behandling att det blir användbart. Även för den mikroskopiska undersökningen av svinkött med avseende å trikiner fordras tillgång till lämpligt arbetsutrymme och teknisk utrustning. De nu anförda synpunkterna torde leda till slutsatsen, att ett införande av skyldighet för tjänsteveterinär att på kallelse av köttägare inställa sig och besiktiga kött varhelst detta förvaras icke kan vara tillrådligt. Däremot synes vid sidan av den nuvarande besiktningsorganisationen böra prövas en kontrollverksamhet förlagd till besiktningsställen av mindre permanent beskaffenhet än de nuvarande köttbesiktningsbyråerna. Särskilt sedan köttbesiktningstvånget blivit allmänt gällande torde bland idkare av slakteri- och charkuterirörelse komma att framträda en önskan att medverka till köttbesiktningens lokala organiserande, vilken kan väntas taga sig uttryck i villighet att upplåta utrymme för besiktningsverksamheten. Den därigenom uppkommande möjligheten att utbygga besiktningsorganisationen

58 synes böra lagas tillvara. För besiktningsinrättning, som sålunda skulle kunna upprättas under ekonomisk medverkan av rörelseidkare och inrymmas i denne tillhörig lokal, har kommittén ansett lämpligen kunna användas benämningen köttbesiktningsstation. Sådant besiktningsställe bör kunna nedläggas, när rörelseidkaren icke längre vill underkasta sig de med dess upprätthållande förbundna villkoren. Det utrymme som avses skola användas för besiktningsverksamheten bör vara av medicinalstyrelsen godkänt för ändamålet. I likhet med vad som enligt kommitténs förslag skulle gälla för övriga besiktningsställen bör köttbesiktningsstation stå öppen för envar költägare som önskar dit införa kött för besiktning. Därigenom beredes bland annat en lämplig utväg att underlätta besiktningen av hemslakt, vare sig den sker till avsalu eller för eget behov. Verksamheten vid köttbesiktningsstation bör kunna organiseras och bekostas på i huvudsak följande sätt. Besiktningsveterinär anställes och avlönas av vederbörande kommun i den ordning som nu är föreskriven. Veterinären har att å vissa på förhand bestämda tider inställa sig å besiktningsstationen och utföra köttbesiktning. Jämväl erforderlig mikroskopisk undersökning bör utföras av veterinären, om verksamheten icke blir av så stor omfattning, att särskild mikroskopist behöver anställas av kommunen. Köttägare erlägger till kommunen besiktningsavgift enligt fastställd taxa. Denna bör, därest inom kommunen även finnes köttbesiktningsbyrå, vara densamma som för byrån. Med hänsyn till fördelarna för vederbörande rörelseidkare av att få besiktningen förlagd till sina egna lokaler synes det vara skäligt, att denne ensam bestrider veterinärens resekostnader. Däremot böra kostnaderna för anskaffande av mikroskop och annan laboratorieutrustning åvila kommunen. Tillsyn över ordning och hygien i besiktningsstationen bör utövas av besiktningsveterinären. Köttbesiktningsstation bör kunna inrättas, när rörelseidkare gör framställning därom hos kommunen och därvid förbinder sig att tillhandahålla erforderlig lokal och ansvara för de kostnader som enligt vad nyss sagts skulle ankomma på honom. Därest lokalen godkännes av medicinalstyrelsen, synes kommunen icke böra få vägra att upprätta besiktningsstationen, såvida denna icke kan anses uppenbart onödig eller anställande av besiktningsveterinär skulle vålla kommunen avsevärd kostnad utöver vad som kan täckas med avgifterna för besiktningen. Inrättande av köttbesiktningsstation torde i vissa fall kunna framstå som en för kommunen förmånlig lösning av frågan om vidtagande av besiktningsanordningar. Hinder bör därför icke föreligga att mellan kommun och slakteriidkare träffas avtal om att hos denne skall inrättas köttbesiktningsstation på andra villkor i ekonomiskt hänseende än som angivits i det föregående, såsom att kommunen skall bidraga till lokalkostnaderna eller betala resekostnad för veterinären. Innebär emellertid uppgörelsen närmast ett hyresavtal och har kommunen att ensam svara för kostnaderna för besiktningsverksamhetens bedrivande, bör besiktningsinrättningen anses som en

59 köttbesiktningsbyrå, inrymd i hyrd lokal, och icke som en köttbesiktningsstation. I detta sammanhang synes den i 64 § 4 mom. 3. civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 intagna bestämmelsen — enligt vilken distriktsveterinär, om han därtill av medicinalstyrelsen förordnas, är skyldig att mot av styrelsen godkänd ersättning bestrida veterinärbefattning vid kommunal köttbesiktningsbyrå, belägen inom veterinärens distrikt vid eller i närheten av veterinärens station — böra undergå sådan ändring, att distriktsveterinär förklaras vara skyldig att efter förordnande och mot ersättning som nyss sagts åtaga sig uppdrag som besiktningsveterinär vid köttbesiktningsbyrå och köttbesiktningsstation inom sitt distrikt. Då en slakteriidkare enligt vad nu anförts skulle kunna få köttkontroll förlagd till egen lokal, torde det ligga nära till hands att ifrågasätta, om det ej vore lämpligare att hela hans rörelse i så fall ställdes under offentlig kontroll och därigenom bleve ett kontrollslakteri. Emellertid skulle detta ställa betydligt ökade krav på tillsyn över verksamheten bl. a. med hänsyn till de nu för kontrollslakterier gällande föreskrifterna, att djuren skola undersökas före nedslaktningen och att besiktningsveterinären skall personligen närvara under uppslaktningen. Då en sådan kontroll över nu ifrågavarande, i allmänhet mindre slakterier dels skulle kräva en utökning av veterinärkåren och dels icke kunna åstadkommas för rimlig kostnad i förhållande till verksamhetens omfattning, torde det vara nödvändigt att nöja sig med endast e n köttkontroll, vilken skulle bliva likartad med den som eljest äger rum vid besiktningsbyrå. Det bör emellertid bemärkas att det, i varje fall för kött som uppslaktas vid besiktningsstationen, icke möter någon svårighet att förbinda besiktningstvånget med organtvång. För orter där behovet av besiktningsanordningar icke kan tillgodoses på något av de sätt, som angivits i det föregående, torde annan utväg ej återstå än att kommunen inrättar en eller flera besiktningsbyråer. Med hänsyn till den förut berörda alltmer ökade anslutningen till slakteriföreningarna och i betraktande av de erfarenheter som vunnits i fråga om anlitande av hittills befintliga besiktningsbyråer torde nyinrättade sådana i regel kunna göras tämligen enkla. Ofta torde besiktningen kunna inrymmas i lämplig lokal som kan av kommunen förhyras. En annan utväg, som med fördel anlitats på ett flertal platser, är att bereda utrymme för besiktningsverksamheten i samband med byggnadsföretag för annat kommunalt ändamål. Efter framställning av kommittén har medicinalstyrelsen i augusti 1946 låtit utarbeta standardritningar samt kostnadsberäkningar för två olika typer av köttbesiktningsbyråer, utförda enligt vissa minimikrav som enligt styrelsens mening borde uppställas. Den ena typen avser en mindre byrå lämplig att inrättas på sådana platser, där besiktningsfrekvensen kan väntas bliva ringa men där avstånden till andra byråer äro så stora att besiktningsställe måste inrättas. Byrån borde enligt styrelsens mening bestå av besiktningshall

60 och ett mindre rum för veterinären. Det har förutsatts att göromålen som mikroskopist kunde handhavas av veterinären. Särskilt rum för beslag av kött i avvaktan på bakteriologisk undersökning har ej ansetts behövas. Saitning av kött har beräknats kunna ske i besiktningshallen eller utföras under besiktningsveterinärens kontroll hos någon charkuteriidkare på platsen, ett förfaringssätt som enligt styrelsens uppgift redan praktiseras på ett flertal platser. Kostnaderna för en sådan byrå, utförd som en fristående byggnad, ha beräknats till 10 000 kronor. — Den andra av medicinalstyrelsen förordade typen av besiktningsbyrå avses för platser, där en större besiktningsverksamhet kan förväntas. Byrån skulle omfatta besiktningshall, veterinärrum samt rum för mikroskopist. Hallen bör enligt förslaget vara försedd med glidbanor för köttet. Vidare har ansetts böra inrättas ett mindre kylrum för beslagtaget kött samt tvältrum med WC. Denna byrå har beräknats kunna uppföras såsom fristående byggnad för 17 000 kronor. Utöver vad nu angivits skulle uppkomma kostnader för trikinmikroskop och annan laboratorieutrustning. Att verkställa någon beräkning av de totala kostnaderna för nya köttbesiktningsbyråer torde för närvarande knappast låta sig göra. Länsveterinärerna ha, såsom framgår av förut lämnad redogörelse, uppskattat behovet av nya besiktningsstälien till 80 eller eventuellt 97. Enligt länsveterinärernas åsikt skulle på 20—25 platser besiktningen kunna förläggas i anslutning till befintlig rörelse inom slakteribranschen. Åtminstone vad beträffar några län torde emellertid det sålunda uppskattade antalet behövliga nya besiktningsbyråer kunna reduceras. I vilken utsträckning behovet skall kunna utan anläggningskostnader för kommunerna fyllas medelst köttbesiktningsstationer kan ej med säkerhet förutsägas. Då emellertid denna utväg att lösa besiktningsfrågan bör ställa sig fördelaktig för såväl kommunerna som slakteriidkarna, synes man kunna räkna med att kommunerna i viss utsträckning skola söka begagna sig av möjligheten. Med hänsyn till de även påvisade utvägarna att förlägga besiktningen till förhyrd lokal eller att eljest förenkla anordningarna synas i varje fall kostnaderna för inrättande av nya besiktningslokaler icke böra avskräcka från ett positivt ställningstagande till frågan om ett allmänt köttbesiktningstvång. Då från vissa håll gjorts sådana uttalanden som att nya köttbesiktningsbyråer bleve en dålig affär och att byråernas ekonomi borde stabiliseras genom statssubvention eller avgifter från kommunerna, har kommittén funnit anledning understryka, att å köttbesiktningsverksamheten icke torde få anläggas rent affärsmässiga synpunkter. Givetvis är det önskvärt, att kommunerna skola kunna organisera verksamheten på sådant sätt, att inflytande besiktningsavgifter enligt fastställd taxa täcka kostnaderna. Men då köttkontrollen bör anses som en allmän hälsovårdsangelägenhet, som det åligger kommunerna att tillgodose, bör det icke betraktas som anmärkningsvärt, att denna verksamhet på vissa håll icke kan bekostas enbart med be-

61 siktningsavgifterna och att därför kommunala medel i mindre utsträckning måste tagas i anspråk. Slutligen må påpekas, att det av kommittén föreslagna obligatoriska förläggandet av köttbesiktning till bl. a. kontrollslakterier torde möjliggöra avveckling av ett flertal nu befintliga köttbesiktningsbyråer, belägna å orter där sådana slakterier finnas. Enligt kommitténs mening skulle genomförandet av ett obligatoriskt köttbesiktningstvång på sätt nu förordats icke behöva föranleda någon ökning av veterinärkåren. D. Statsbidrag

till inrättande

av

besikiningsbyrå.

Det torde icke vara uteslutet, att kostnaderna för anordnande av köttkontroll stundom kunna ställa sig betungande för kommunen, särskilt om denna är vidsträckt och glest befolkad samt annan möjlighet att tillgodose besiktningsbehovet ej föreligger än att inrätta ny köttbesiktningsbyrå. Del torde därför få anses erforderligt, att anordnandet av besiktningsbyrå i vissa fall underlättas genom statens medverkan. Därigenom bör även költkontrollens utbredning komma att befordras, i det att antalet dispenser från köttbesiktningstvång kan nedbringas. Kommittén vill följaktligen föreslå, att möjlighet bcredes kommun, som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden kan anses vara i behov därav, att erhålla statsbidrag till uppförande och utrustande av ny köttbesiktningsbyrå. Frågan om statsbidrag bör efter framställning i varje särskilt fall prövas av Kungl. Maj:t. Vad beträffar statsbidragets storlek har kommittén ansett ett bidrag motsvarande högst 60 procent av kostnaden kunna anses skäligt. Det synes kommittén önskvärt, alt bestämmelserna om statsbidrag kunna träda i kraft från och med den 1 juli 1947.

62 KAPITEL

III.

Frågan om ordningsföreskrifter för slakterirörelsen. I hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 finnas vissa bestämmelser avsedda att förebygga försäljning och användning inom charkuterirörelse av kött, som kan anses skadligt att förtära eller eljest otjänligt till människoföda. Vidare meddelas i stadgan allmänna föreskrifter bland annat om beskaffenheten av lägenhet, däri kött och köttvaror förvaras, beredas eller försäljas. Enligt 11 § må sådan lägenhet i stad icke tagas i bruk förrän hälsovårdsnämnden lämnat sitt tillstånd därtill. För kött och köttvaror gälla därjämte föreskrifterna i hälsovårdsstadgan rörande födoämnen i allmänhet. Härutöver ha flertalet städer och åtskilliga andra större samhällen antagit särskilda bestämmelser för livsmedelshanteringen, vanligen benämnda matvarustadgor. Även för landskommunerna ha i vissa län fastställts särskilda ordningsstadgor för bedrivande av slakteri- och charkuterirörelse. Stundom har däri intagits förbud mot rörelsens påbörjande med mindre anmälan gjorts till hälsovårdsnämnden och denna godkänt lokalerna. Kontrollen över efterlevnaden av hälsovårdsstadgan och de med stöd av denna utfärdade ordningsstadgorna åligger i första hand hälsovårdsnämnderna jämte polismyndigheterna. I landskommun, där hälsovårdsnämnd ej finnes, har kommunalnämnden att fullgöra motsvarande uppgift. I städerna finnas särskilda hälsovårdstillsyningsmän. Jämväl länsveterinärerna och förste provinsialläkarna ha att öva tillsyn över kontrollen av födoämnen och över lokaler, däri sådana tillverkas eller förvaras. Genom kungörelse den 18 november 1938 ha meddelats bestämmelser om kringföringshandel med kött och charkuterivaror. Offentliga slakthus, kontrollslakterier, köttbesiktningsbyråer och kontrollcharkuterier stå under offentlig kontroll och för dem erforderliga anläggningar skola vara godkända av medicinalstyrelsen. Till främjande av ordning, snygghet, renlighet och sundhet vid dessa inrättningar har medicinalstyrelsen genom kungörelse den 27 april 1944 meddelat särskilda ordningsföreskrifter, innehållande detaljerade regler om såväl slakt- som arbetshygien. Om förutsättningarna för beviljande av slakteritillstånd har statens livsmedelskommission, senast i cirkulär nr 2085 den 15 december 1944, fastställt vissa bestämmelser. Däribland är särskilt att märka en bestämmelse att för erhållande av s. k. A-tillstånd erfordras, att slakteriidkaren förfogar

63 över ett med kylaggregat utrustat kylrum för förvaring av kött eller ock att inom slakterilokalen finnes bland annat en med fläkt inredd svalhall för avsvalning av slaktade djurkroppar. För tillståndets beviljande erfordras intyg av läns- eller distriktsveterinär om lämpligheten av lokaler och utrustning. I skilda sammanhang har frågan om införande av ytterligare eller mera enhetliga ordningsbestämmelser för slakterirörelsen varit föremål för uppmärksamhet. I betänkande den 4 juli 1941 (SOU 1941:22) framlade livsmedelslagstiftningssakkunniga förslag till en ny livsmedelslagstiftning. Huvuddragen därav skulle innefattas i en livsmedelsstadga. I förslaget därtill upptogos bl. a. bestämmelser rörande inrättande av lägenhet för livsmedels tillverkning eller beredning till avsalu eller ock för försäljning och förvaring för avsalu av kött och charkuterivaror, om hygieniska föreskrifter för personer, som hanterade sådana varor, om köttvarors beredning, sammansättning och beteckning m. m. och om kringföringshandel med kött och charkuterivaror. Dessa föreskrifter avsågos skola gälla för såväl städer som landsbygd. Förslag framlades vidare till en normalmatvarustadga, avsedd att tjäna till mönster för hälsovårdsnämnderna vid utarbetande av de mera detaljerade bestämmelser i hygieniskt avseende, som för städer och andra större orter alltjämt ansåges erforderliga utöver föreskrifterna i livsmedelsstadgan. I nämnda förslag till normalmatvarustadga upptogos, utöver åtskilliga allmänna ordningsbestämmelser, särskilda föreskrifter för bland annat slakterier, och lokaler för beredning av kött och charkuterivaror samt om handel med födoämnen å allmän saluplats. I motioner till 1946 års riksdag (I: 78 av herr von Heland m. fl. och II: 177 av herr Carlsson i Bakeröd m. fl.) hemställdes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning angående införande av enhetliga ordningsföreskrifter vid slakterierna i samband med obligatoriskt köttbesiktningstvång. Inledningsvis påpekade motionärerna, att några för hela landet gällande föreskrifter liknande de i mejeristadgan intagna icke forefunnes för slakterirörelsen. Det vore emellertid önskligt, att enhetliga ordningsföreskrifter kunde tillämpas vid alla slakterier och således även för de mindre företag, vilka närmast vore underställda hälsovårdsnämndernas kontroll. Vissa minimikrav borde uppställas i byggnadshänseende och beträffande slakteriteknisk utrustning. Ordningsföreskrifternas införande borde anknytas till ett obligatoriskt köttbesiktningstvång. I ett till riksdagens jordbruksutskott avgivet utlåtande över motionerna tillstyrkte medicinalstyrelsen sådan utredning som i dessa föreslagits. Styrelsen betecknade det såsom välbekant, att verksamheten i mindre slakterier mångenstädes fortfarande bedreves under former, som i hygieniskt avseende vore otillfredsställande. En väsentlig förbättring i berörda avseende hade dock kommit till slånd genom länsveterinärernas inspektioner och livsmedelskommissionens föreskrifter att varje utövare av slakteriyrket för att

64 erhålla slakteritillstånd måste förfoga över viss utrustning i sina lokaler. Styrelsen delade motionärernas uppfattning att en slakteristadga borde komma till stånd. Tidpunkten för införande av enhetliga föreskrifter för den privata slakterirörelsen borde lämpligen sammanfalla med den då ett obligatoriskt köttbesiktningstvång inträdde. Jordbruksutskottet, som fann det böra övervägas, huruvida icke mera enhetliga ordningsföreskrifter i ämnet borde utfärdas, förutsatte alt spörsmålet komme att upptagas till behandling av 1946 års köttbesiktningskommilté, varför utskottet hemställde, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet härmed. Kommittén anser sig med stöd av vunnen erfarenhet av nu rådande förhållanden inom slakterirörelsen, däri jämväl inbegripen verksamhet för tillverkning av charkuterivaror, kunna bekräfta, att förbättringar i hygieniskt avseende på många håll äro önskvärda. Särskilt gäller detta beträffande sådana, i allmänhet mindre företag, för vilka ordningsföreskrifter hittills saknats och över vilka hälsovårdsnämnderna av olika skäl endast kunnat utöva en bristfällig kontroll. Då det väl torde få förutsättas, att tillsynen över dessa företag alltjämt bör i första hand ankomma på hälsovårdsnämnderna, skulle otvivelaktigt mera detaljerade föreskrifter såväl om byggnadernas beskaffenhet och lokalernas inredning och utrustning som beträffande arbetshygienen komma att utgöra ett verksamt stöd för nämnderna, när det gäller att undanröja missförhållanden eller få behövliga förbättringar till stånd. Beaktansvärd synes vara den förut nämnda föreskriften i vissa för landskommuner gällande ordningsstadgor, att lokalerna skola vara godkända av hälsovårdsnämnden innan de få tagas i bruk. Därigenom har för landsbygden införts samma ordning som enligt hälsovårdsstadgan gäller för stad. Emellertid synes även böra övervägas om icke de krav på kylrum eller, i vissa fall, svalhall jämte velerinärbesiktning av lokaler och utrustning, vilka enligt livsmedelskommissionens föreskrifter utgjort förutsättning för erhållande av slakteritiilstånd, borde bibehållas även efter det den av kristiden betingade regleringen av kötthandeln upphört. Därigenom skulle kunna ernås, att hädanefter tillkommande nya slakteriföretag uppfylla de minimianspråk på lokaler och utrustning, som under de senaste åren varit gällande. I detta sammanhang må jämväl beröras vissa bestämmelser, som i Danmark gälla för privata slakterier. Enligt den danska lagen om köttkontroll den 14 april 1932 får slakt icke äga rum annorstädes än i offentliga slakthus och i godkända privata slakterier (f. n. omkring 1 200). Undantag härifrån göres endast i fråga om nödslakt. Godkännande av privat slakteri skall inhämtas från den lokala sundhetskommissionen (hälsovårdsnämnden) och veterinärinspektören (närmast motsvarande länsveterinären). När ett nytt

65 slakteri skall uppföras, kräves i allmänhet att ritning och beskrivning inlämnas till nämnda myndigheter för godkännande. En kort vägledning för inrättande av privata slakterier har utarbetats. Sedan inrättningen godkänts är densamma underkastad särskilda ordningsföreskrifter och står under fortlöpande kontroll av sundhetskommissionen och veterinärinspektören. I anslutning till det nu anförda vill kommittén som sin mening uttala, att det förslag till ny livsmedelslagstiftning som framlades av livsmedelslagstiftningssakkunniga bör, i vad det avser slakterirörelsen, med det snaraste och möjligen med viss skärpning läggas till grund för en lagstiftning, innefattande minimikrav på lokaler och utrustning för dylik rörelse jämte vissa ordningsföreskrifter ävensom bestämmelser om uppsikten över dessas efterlevnad. Till frågan huruvida nämnda bestämmelser lämpligen böra upptagas i en särskild slakteristadga eller kunna inflyta i en livsmedelsstadga med större räckvidd, har kommittén ansett sig icke böra taga ställning. Då livsmedelslagstiftningssakkunnigas förslag för närvarande äro föremål för överarbetning inom socialdepartementet, har kommittén icke funnit lämpligt att i förevarande avseende framlägga något utarbetat förslag.

5—ål8!27

(36

KAPITEL

IV.

Specialmotivering till författningsförslagen. Förslaget till ändringar i lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus. 2 § 2 mom. Gällande bestämmelser om köttbesiktningstvångets tillämplighetsområde ersättas med föreskriften, att tvånget skall gälla inom hela riket, dock med möjlighet för Kungl. Maj:t att härifrån medgiva dispens. 2 § 3 mom. Då skyldigheten att vidtaga besiktningsanordningar enligt kommitténs mening bör åvila kommunerna och ej vissa samhällsbildningar, har sådan ändring föreslagits i lagtexten, att vad däri stadgats om samhälle kommer att utgå. Vidare har i första stycket intagits föreskrift, att köttbesiktning kan för viss kommun hänvisas till offentligt slakthus. Den nuvarande bestämmelsen i andra stycket — enligt vilken frivilligt infört köttbesiktningstvång kan återkallas om meddelade föreskrifter rörande besiktningens ordnande ej iakttagas — skulle enligt kommitténs förslag icke vidare få någon tillämpning och föreslås upphävd. I ett nytt andra stycke intagas bestämmelser om fördelning mellan kommuner av kostnaderna för gemensamma besiktningsanordningar. 3 § 1 mom. Enär köttbesiktningstvånget enligt kommitténs förslag i princip omfattar hela riket, torde det vara uteslutet, att något område i stad, vilken avser att införa slakthustvång, kommer att, när nämnda åtgärd ifrågasattes, vara undantaget från köttbesiktningstvång. I förslaget till ny lydelse av förevarande moment har med hänsyn härtill icke medtagits den nu gällande bestämmelsen att, därest köttbesiktningstvång för stad eller det område därav, inom vilket slakthustvång är avsett att införas, icke redan är gällande, skall köttbesiktningstvång i samband med slakthustvång införas. 3 § 3 mom. Beträffande ändring i eller upphävande av stadgande om slakthustvång har hittills hänvisats till motsvarande bestämmelser rörande frivilligt infört

67 köttbesiktmingstvång. Då dessa bestämmelser enligt förslaget icke längre finnas kvar, göres i stället hänvisning till de därmed i sak överensstämmande föreskrifterna om förfarandet vid införande av slakthustvång, vilka återfinnas i 1 imom. första stycket. 8§. Den hittills förutsatta möjligheten att köttbesiktningen kan vara ställd under inseende av särskild myndighet (i stället för hälsovårdsnämnden) sammanhänger uppenbarligen med att köttbesiktningstvång kunnat införas för allenast visst samhälle. Kommittén har utgått ifrån att hälsovårdsnämnden eller styrelsen för offentligt slakthus i fortsättningen skall vara del lokala organ som handhar köttkontrollen. Vidare har kommittén funnit mera lämpligt, att länsstyrelsen än hushållningssällskapets förvaltningsutskott får till uppgift att yttra sig över förslag till besiktnings- och slakthustaxor. Dessa synpunkter ha beaktats i lagförslaget.

Förslaget till ändringar i kungörelsen den 30 november 1934 (nr 558) om besiktning och stämpling av kött m. m. enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus. 1 §• I paragrafen föreslås vissa mindre ändringar betingade dels av att köttkontrollen hädanefter skulle antingen stå under närmaste uppsikt av hälsovårdsnämnden eller sortera under styrelsen för offentligt slakthus, dels ock av att köttbesiktningsstationer skulle tillkomma såsom nya besiktningsställen. 2 $. Häri intagas bestämmelser om inrättande av köttbesiktningsstationer, om bestridande av kostnaderna för dessas verksamhet, om öppethållande samt om besiktning i offentligt slakthus av kött, som blivit uppslaktat utom inrättningen och dit införes för besiktning. 4—6 och 9 §§. Den nuvarande begränsningen av paragrafernas tillämpningsområde till att avse besiktning vid köttbesiktningsbyrå borttages, i följd varav ifrågavarande bestämmelser komma att gälla även vid besiktning å köttbesiktningsstation och i offentligt slakthus av kött som dit införes. 10 § 2 och 3 mom. De nu gällande bestämmelserna om stämpling av kött, som besiktigats å köttbesiktningsbyrå, göras tillämpliga jämväl å kött besiktigat å köttbesiktnjigsstation och i offentligt slakthus, såvitt fråga är om dit för besiktning ii.fört kött.

68 14—16 §§. Utöver de i paragraferna förut nämnda inrättningarna upplages även köttbesiktningsstation.

Förslaget till ändringar i kungörelsen den 30 november 1934 (ur 559) angående kontrollslakterier.

Till denna paragraf fogas ett 3 mom., vari intagas bestämmelser dels om skyldighet för innehavare av kontrollslakteri att genom där anställd besiktningsveterinär ombesörja besiktning och behandling jämväl av kött, som blivit uppslaktat utom inrättningen och dit införes för besiktning, dels om slakteriinnehavarens rätt till ersättning därför enligt taxa, som fastställes av Kungl. Maj:t, dels ock om tillämpning å sådan besiktning av vissa bestämmelser, som nu gälla för besiktning å köttbesiktningsbyrå. 7 § 2 och 3 mom. Den rätt som innehavare av kontrollslakteri nu har att i viss utsträckning bestämma om förfarandet med kött, som icke omedelbart godkännes till människoföda, torde böra gälla även annan köttägare. I följd härav ha föreslagits tillägg med sådan innebörd till ifrågavarande moment.

8§. De nu i 1 och 2 mom. intagna bestämmelserna om stämpling av kött, som besiktigas i kontrollslakteri, böra uppenbarligen endast gälla kött, härrörande från djur som uppslaktats där. Beträffande kött, som införes till kontrollslakteri för besiktning, föreslås i ett nytt 3 mom. tillämpning av samma bestämmelser som gälla för besiktning å köttbesiktningsbyrå. Hänvisning göres därför till 10 § 2—4 mom. förenämnda kungörelse den 30 november 1934 (nr 558) om besiktning och stämpling av kött ta. in. enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus. 13 §. Det nu gällande förbudet att utan tillstånd i konlrollslakieri införa eller förvara kött och köttvaror, som icke må försäljas inom område med köttbesiktningstvång, bör, för att möjliggöra den avsedda utsträckningen av besiktningsverksamheten, modifieras så att införande och förvaring för besiktning och i samband därmed stående behandling utan vidare bliva tilliarna, men att införande och förvaring eljest icke får ske. 16 §. Klagorätt över besiktningsmans åtgärd eller beslut medgives även annan köttägare än slakteriets innehavare.

69 Särskilt yttrande av herr Karlsson. Ett utsträckande av költbesiktningslvånget att omfatta hela landet, med möjlighet för de orter, där köttbesiktningstvång på grund av stora avstånd och besvärliga transportförhållanden svårligen kan genomföras, att erhålla befrielse- härifrån, är av skäl som i detta betänkande anförts synnerligen önskvärt. Den trygghetskänsla det innebär ej blott för den köpande allmänheten utan även för handeln att de köttvaror som utbjudas till försäljning ha genomgått sådan kontroll, att de kunna garanteras vara ej hälsofarliga, gör det angeläget, att obligatoriskt köttbesiktningstvång införes överallt, där detta av praktiska skäl är möjligt. Emellertid får man ej förbise, att ett sådant utsträckande av köttbesiktningstvånget inom många orter, där dylikt tvång hittills ej införts, kommer att förorsaka producenter och yrkesutövare, som behöva uppvisa sina varor för besiktning, stora olägenheter, kostnader och besvär. Dessa svårigheter föreligga ej blolt i landets nordligaste delar utan äro även tillfinnandes i inånga avlägset liggande bygder i södra och mellersta Sverige. Endast om man tillser, att möjligheterna till besiktning bli sådana, att de ej förorsaka de besiktningssökande trafikanterna alltför stora svårigheter och kostnader, kan ett allmänt köttbesiktningstvång rekommenderas. Främst gäller här att avstånden mellan besiktningsställena ej bli för långa efter farbar vägförbindelse räknat. Långa transporter av kött till och från besiktningsstället medföra ej blott dryg kostnad och tidsutdräkt utan innebära också sanitära olägenheter. Transport av kött medför alltid kvalitetsförsämring. Hållbarheten minskas och även annan skadlig inverkan finnes atl andraga. I vårt grannland Danmark har man just för att undvika onödiga transporter av kött ordnat med besiktning vid varje enskilt slakteri, hur liten omsättning detta än har. En dylik utformning av besiktningsväsendet är ej möjlig att införa i vårt vidsträckta och glest befolkade land, men man bör dock söka åstadkomma, att transporterna av kött i och för besiktning av ovannämnda skäl ej bli för långa. Önskvärt vore, att trafikant endast i undantagsfall hade längre än en mil till närmaste besiktningsställe. Emellertid är det av kostnadsskäl knappast möjligt att inrätta besiktningsställen till sådant antal som skulle svara mot ovannämnda avstånd. En viss maximigräns beträffande avståndet till närmaste besiktningsställe måste dock fastställas, om man skall kunna gardera sig för att kött ej behöver fraktas orimligt lång vägsträcka i och för besiktning. Dispens från skyldigheten att inrätta köttbesiktningsbyrå bör ej medgivas kommun, så framt icke besikt-

ningsställe inom ett avstånd av tre mil räknat efter genaste färbara landsvägsförbindelse finnes tillgängligt för kommunens innebyggare. Endast då särskilda skäl tala härför bör detta avstånd få överskridas, och som sådana skäl må därvid åberopas gles bebyggelse och p å grund därav eller av andra orsaker ringa behov av besiktning eller att avståndet till befintligt besiktningsställe endast med ett fåtal kilometer överstiger ovan angivna sträcka. I betänkandet angives, att inom Götaland och Svealand utom Dalarna och norra Värmland torde redan nu köttbesiktningsbyrå eller kontrollslakteri i allmänhet vara att tillgå inom 3—4 mils avstånd från varje plats; endast för några få och till storleken obetydliga områden överstiger nämnda avstånd 4 mil. Detta omnämnande bör kompletteras med påpekandet, att inom ett område med tre eller fyra mils radie kan avståndet till närmaste besiktningsställe efter landsväg räknat mycket väl uppgå till fem mil eller däröver. Vid bedömandet av avståndet bör man därför räkna med den väg trafikanten faktiskt har att tillryggalägga för alt komma till besiktningsstället. Vidare bör framhållas, att ett besiktningsställe ej är någon permanent inrättning. Intet hindrar, att en del' av nu befintliga besiktningsställen kommer att läggas ned inom den närmaste framtiden. Finnas i detta fall inga avståndsbestämmelser stipulerade, föreligger därför stor risk, att mången trafikant måste forsla sina varor oskäligt långt för att få dem besiktigade. I författningen rörande allmänt köttbesiktningstvång bör av denna anledning sådana bestämmelser införas, att ovannämnda eventualitet förhindras. I det av kommitténs majoritet framlagda förfatlningsförslaget stadgas, att kommun, där den för kommunen erforderliga besiktningen finnes kunna utan olägenhet verkställas å annat håll, må medgivas befrielse från skyldigheten att inrätta köttbesiktningsbyrå. Vad som här menas med »utan olägenhet» är ej närmare preciserat. Är det en, tre, fem eller sju mil? Var skall gränsen i sådant fall dragas? Den vaga formuleringen lämnar här möjlighet till en mycket subjektiv bedömning av olägenheterna, vilket kan medföra riskabla konsekvenser för besiklningssökande producenter och yrkesutövare. Till förekommande härav bör enligt undertecknads mening i § 2 mom. 3 efter första stycket inskjutas ett nytt stycke av följande lydelse: »Vid beviljande av befrielse från nämnda skyldighet bör hänsyn tagas till avståndet till närmaste besiktningsställe. Som allmän regel bör härvid gälla, att för trafikant avståndet till närmaste besiktningsställe per landsväg räknat ej bör överstiga tre mil. Endast då särskilda skäl härför tala, såsom då gles bebyggelse eller ringa behov av besiktning föreligger eller då avståndet till befintligt besiktningsställe endast med ett fåtal kilometer överstiger nämnda sträcka, må undantag härifrån medgivas.» Vidare kan undertecknad ej ansluta sig till det framlagda förslaget, att kontrollslakteri utan vidare skulle vara skyldigt att verkställa besiktning av varor som trafikant i detta syftemål för till slakteriet. Att ålägga en slakteriinrättning, som kanske är tillräckligt engagerad av uppgiften att nedslakta

av dess leverantörer införda djur, en skyldighet av ovannämnt slag, synes mig vara ett betänkligt steg. Det är nämligen ej blott veterinären vid slakteriet som får ökad arbetsbörda genom besiktningen, slakteriet måste ställa erforderlig handräckningspersonal till förfogande. Föreskriften om obligatorisk skyldighet för kontrollslakleri att verkställa besiktning inkräktar även på kommunernas lagstadgade uppgift att inom sitt område ordna med köttbesiktning. Ifall en kommun ej vill använda sig av ett kontrollslakteris tjänster då det gäller besiktning, kan kommunen på detta sätt få en konkurrerande besiktningsinrättning, som försvårar kommunens möjligheter att ordna besiktningen efter de linjer den önskar. Ordnandet av köttbesiktning är en kommunal skyldighet. Då bör kommunen i gengäld ha rätt att efter sitt eget skön utforma besiktningen med iakttagande av de bestämmelser lagen i detta fall föreskriver. All kötlbesiktning bör i enlighet härmed ordnas i kommunernas regi, detta ej minst för att ge dem möjlighet att dirigera och övervaka besiktningsverksamheten. I kommitténs förslag stipuleras visserligen, att överenskommelse rörande tiden för besiktningens verkställande skall träffas mellan kommunen och kontrollslakteriet. Men det är ej endast beträffande tiden föreskrifter rörande besiktningens ordnande äro nödvändiga. Trafikanter, som föra varor till ett kontrollslakteri, äro kunder, som påtvingats slakteriet. Vid tillfällen, då stor brådska är rådande inom slakteriet, är det ej otänkbart, att behandlingen av trafikanterna influeras av detta påtvingande. Vart skall då en trafikant som med rätt eller orätt anser sig illa behandlad framföra sina klagomål? Kommunerna ha ingen bestämmanderätt eller övervakningsrätt över kontrollslakterier. Och för en enskild trafikant stöter det på stora svårigheter alt framföra sina klagomål till medicinalstyrelsen eller annan högre myndighet. Kommittén har med sitt förslag velat tillvarataga de utmärkta besiktningsmöjligheter våra kontrollslakterier erbjuda. Emellertid torde detta lämpligare kunna ordnas genom frivillig överenskommelse mellan kommun och kontrollslakteri. På senare år ha de kommuner som ha möjlighet därtill vanligen förlagt sina besiktningsbyråer till kontrollslakteri. Och denna tendens kommer säkerligen att fortsätta. Man torde därför på frivillighetens väg på ett smidigare och ändamålsenligare sätt kunna ernå samma resultat som kommitténs majoritet velat säkerställa genom tvångsbestämmelser.

1946 ARS KOTTBESIKTNINGSKOMMITTé

GENERALSTABENS LITOGtt. A N S T A L T . STHLM t W 6

57. Betänkande angående vissa organisations-, utbildnings- och tjänstgöringsfrågor vid domstolarna. Norstedt. 330 s. Ju. 58. Betänkande rörande utbyggnad av civila flygplatser m. ni. Idun. 153 s. t karta. K. 59. Betänkande med förslag angående hemvärnet. Beckman. 157 s. 1 bil. Fö. 60. Belänkande med förslag lill lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete m. m. Almqvist & Wiksell, Uppsatta. 867 s. S. 61. Riktlimjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 3. Bilagor Idun. 149 s. Jo. 62. Betänkande med förslag till lag om tryggande av InMnaidsarbctares löncfordran m. m. Norstedt, iv, 229 s. J u . 63. Betänkande med förslag till lag om virkesnuitning ni. m. Marcus, iv, 128 s. Jo. 64. Betänkande med förslag till ny lagstiftning om uppsikt å jordbruk. Beckman. 160 s. J o . 65. Ivonim.iltéiis för partiellt arbetsföra betänkanden. Bilaga 2. Arbetsterapi, ett led i sjukvården. Statens Rcproiduktionsanstalt. 54 s. S. 06. Betänkande angående reglering av anställningsförhållandena för viss civil personal inom statsförvaltningen). Del. 1. Marcus. 138 s. Fi. C7. Betänkande med utredning och förslag angående löncställningen för viss statsanställd sjukvårds- och ekononnipersoual m. m. V. Petterson. 223 s. Fi. 68. Betänkande och förslag angående det fria och frivilliga, folkbildningsarbetet. Del. 1. Beckman. 254 s.'

E.

09. Förva Itiiingsförfarandet. Förberedande utredning angående reglering av förtärandet bos förvaltningsmyndigheter i ärenden rörande enskild rätt och därmed sammanhängande frågor. Av N. Herlitz. Martins. 221 s. Ju. 70. Utredningen om föreningsjordbruk. Betänkande m e l förslag till lag om sambruksföreningar. V. Petterson 198 s. J o . 71. Betänkande om deltidsarbete i allmän tjänst ni. ni. Marcus. 199 s. Fi. 72. 1940 ä t s skolutrednings betänkanden och utrednin-

gar. 7. P.adio och film i skolundervisningen. Idum. u i s. E . 73. Utlåtande rörande metoder och materiel vid skogsbrandsläckning. Marcus. 142 s. K. 74. Betänkande angående socialvetenskapernas slällniiiig vid universitetet och högskolor m. ni. Hasggströim. 180 s. E. 75. Betänkande och förslag angående förhållandet mellan befäl och meniga inom krigsmakten ra. in. Beckman. 301 s. Fö. 70. De medicinska högskolornas oiganisationskommitbé. 1. Organisatoriska åtgärder till främjande av med icinsk forskning. Idun. (2) 235 s. E. 77. Naturvetenskapliga forskningskommittén. 2. Förslag till reformer rörande doktorsavhandlingar ocli a n nan publiceringsverksamhet inom naturvetenskaperna. Den marinbiologiska forskningen. Utbildningen av laboratoriebiträden. Idun. 114 s. E. 78. Jordbruksbefolkningens möjligheter till sysselsättning utom jordbruket. Av S. Grundström. Idum. 192 s. J o . 79. 1945 å r s statsskatleberedning. Betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattnkigen samt angående kvarlätcnskapsskalt m. m. i man. 450 s. Fi. 80. Utredning angående vissa lägenhetsupplåtelser ä kronomark i Norrlands fjälltrakter. Marcus. 87 s. Jo. 81. 1945 å r s universitetsberedning. 2. Akademiska lä r a r befattningar samt anslag till den vetenskapliga utbildningen m. ni. Beckman. 202 s. E. 82. Betänkande med förslag angående kommunernas Indrag till folkpensionskostnaderna. Idun. 95 s. S. S3. Betänkande med förslag till strafflagstiftning för krigsmakten. Norstedt. 268 s. J u . 81. Betänkande angående vissa åtgärder till förbättrande av transportförhållandena i Norrland. V. Petterson. 200 s. K. 85. Betänkande med förslag till en utökad köttkontrnll ni. m. Idun. 71 s. 1 karta. Jo.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. — jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre 'anordning ( n r 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

Statens offentliga utredningar 1946 Systematisk (Siffrorna

förteckning

inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska

Allmän lagstlltnlnf. Rält.iklpninJ. Fångvård. Ärvdabalksakkunnigas förslag till föräldrabnlk. [49] Betänkande ang. vissa organisations-, utbildnings- och tjänstgöringsfrågor vid domstolarna. [57]

förteckningen.)

av inkomst av jordbruksfastighet samt lag om jord bruksbokföring. [29] 1944 å r s skaltesakkunniga. 2. Betänkande ang. idrottssammanslutningars beskattning för inkomst. 1561 1915 å r s slatsskatteberedning. Betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen samt ang. kvarlåtenskapsskatt m. ni. [79]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med förslag till omorganisation av väg- och vatienbyggnadsstyrelsen m. m. [101 Poll 11. 1945 års iönekomillé. 1. Betänkande med förslag till statParlamentariska undersökningskommissionen ang. flykliga löneplaner ra. m. [48] tingärenden och säkerhetstjänst. 1. Betänkande ang. Betänkande ang. reglering av anställningsförhållandena flyktingars behandling. [36] för viss civil personal inom statsförvaltningen. Del 1. 166] Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande med utredning och förslag ang. löncställiiingen för viss statsanställd sjukvårds- och ekonomiDödfoddheten och lidigdödlighelen i Sverige. Dess sampersonal m. ni. [671 band med nativitetsminskningen och dess förhållande Förvaltningsförfarandet. Förberedande utredning ang. vid olika former av förlossningsvård samt dess socialreglering av förfarandet hos förvaltningsmyndigheter medicinska och befolknincspoliliska betydelse. [2] i ärenden rörande enskild rätt och därmed sammanBetänkande om barnkoslnadernas fördelning med förslag hängande frågor. [69] till allmänna barnbidrag m. m. [51 Bilagor, föl Betänkande om deltidsarbete i allmän tjänst m. m. [71] Invesleringsutredningens belänkande med utredning rörande personal- och rnatericlresurser m. m. för genomfö Kommunalförvaltning. rande av elt arbetsprogram enligt av utredningen tidigare framlagt förslag. [131 Statens och kommunernas finansväsen. Den familjevårdande socialpolitiken. [17] Betänkande med förslag rörande den ekonomiska för1943 års jordbrukslaxcringssakkunniga Betänkande med svarsberedskapens framlida organisation. [191 förslag till ändrade bestämmelser i fråga om taxering ( F o r t s . ;\ omslagets 4:de sida)

Socialvårdskoinmitléns betänkande. 12. Utredning och förslag ang. inoderskapsbidrag. [23] 13. Förslag ang. folkpensioneringens administrativa handhavande ni. in. [37] 14. Utredning och förslag ang. ålderdomshem m. in. [52] Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. m. [24] Bilaga 2. Arbetsterapi, ett led i sjukvården. [65] Betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1946/47 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. [27] Bilagor. [28] Statsmakterna och folk-hushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 6. Tiden juli 1944—juni 1945. [351 Sakkunniga ang. arbetsförmedlingens organisation. Del 1. Den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren. [44] Del 2. Den offentliga arbetsförmedlingens framtida organisation. Motiv och förslag, [oil Betänkande om befolkningspolitikens organisation m. m. [531 Betänkande med förslag till lag om skydd mot ohalsa och olycksfall i arbete m. m. [601 Betänkande med förslag ang. kommunernas bidrag Ull folk-pensionskostnaderna. [82] Hälso- och sjukvård. Betänkande ang. den centrala organisationen av det civila medicinal- och veterinärväsendet. [201 Allmänt näringsväsen. Betänkande med utredning och förslag ang. rätten till arbetstagares uppfinningar. [21] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande ang. forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukels område i Norrland. [16] PM ang. utvecklingsplanering på jordbrukets område. [181 Den svenska växtodlingens utvecklingstendenser samt dess inriktande efter kriget. [391 Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1. [42| Del 2. [40] Del 3. Bilagor. [61] Betänkande med förslag till åtgärder för främjande av ridhästaveln m. m. i-iil Rationalitetsvariationerna inom det svenska jordbruket. [47] Betänkande med förslag till ny lagstiftning om uppsikt å jordbruk. |64l Utredningen om föreningsjordbruk. Betänkande med förslag lill lag om sambruksföreningar. 170] Jordbruksbefolkningens möjligheter till sysselsättning utom jordbruket. [78] Utredning ang. vissa lågenhetsupplåtelser å kronomark i Norrlands tjjrutrakter. 180! Betänkande med förslag lill en utökad köttkontrotl ni. in. [85]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Belänkande med förslag till ändrade grunder för flotlnincsladsliflnincen ni. m. 131 Betänkande med förslag till skogsvårdslag m. m. [41] Betänkande med förslag till lag om virkesmätning m. ni. 1631 Utlåtande rörande metoder och materiel vid skogsbrandsläckning. [731 Industri. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgivningsoch rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustri samt bildande av företagarnämnder. [22] Betänkande ang. hantverkets och småindustriens befrämjande. [40] Betänkande med förslag till lag om tryggande av byggnadsarbetares löncfordran m. m. [621

Handel ech själart. Koin ni unika t ions väsen.

Betänkande ang. rundradion i Sverige. Dess aktuella be hov och riktlinjer för dess framtida verksamhet. [1 Betänkande med förslag till verkstadsorganisation fö. väg- och valtenbyggnadsväsendet. [43] Betänkande rörande utbyggnad av civila flygplalse m. ni. |58] Betänkande ang. vissa åtgärder till förbättrande I transportförhållandena i Norrland. [84] Bank-, kredit- och pemilngväsen. Försäkringsväsen. Betänkande ang. tjänslepensionsförsäkrhigens organisation. [26| Försäkringsulredningen. Förslag till lag om försäkring» rörelse m. in. 1. Lagtext. [33] 2. Motiv. [34] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling I övrigt 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag™ boställsordning för folkskolans lärare m. m. [31 1945 års universitetsberedning. 1. Docentinstitutioncn. [9] 2. Akademiska lärarbefaltningar samt anslag till d ® vetenskapliga utbildningen in. m. [81] 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. IV. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. Allmän del. [11] B. Förslag till uigj dervisningsplaner. [15] 4. Realskolan. Praktiska linjer. [14] VI. Skolans inre arbete. Synpunkter på fostran o Ä undervisning. [311 VII. Radio och film i skolundervisningen. [72j Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande ni. iffi Del 1. 112] Socialulbildningssakkunniga. 2. Utredning och f ö r s l M rörande statsvetenskapliga examina in. ni. [30] Betänkande med förslag till förordning ang. allnnigj kyrkomöte m. ra. [321 Betänkande med förslag till nyorganisation av k y r k ^ B musikerbefatlningarna in. m. Del 2. [50] Utredning ang. reglering av den territoriella församlingsindelningen i Stockholm. [54] Utredning rörande sexualundervisningen i högre s k o l » jämte förslag till handledning i sexualundervisning 1 » iärare i högre skolor. [551 K Betänkande och förslag ang. det fria och frivilliga lolkbildningsarbetet. Del 1. [681 Betänkande ang. socialvctenskapernas ställning vid u r » vcrsitet och högskolor m. m. [74] De medicinska högskolornas organisationskommitté. JB Organisatoriska åtgärder till främjande av m e d i c i n » forskning. [701 Naturvetenskapliga forskningskommittén. 2. Förslag lut reformer rörande doktorsavhandlingar och anmS publiceringsverksamhet inom naturvetenskaperna. Hen marinbiologiska forskningen. Utbildningen av l a b o r S toricbiträden. [77] Försvarsväaen. Betänkande med förslag ang. uniformspliktens omfalfl ning' för viss personal vid försvarsväsendet. [4| Betänkande och förslag rörande älgärder för alt be» gränsa antalet kontraktsanställt manskap inom k r i g B makten. [71 Betänkande med förslag lill lag med särskilda bestänM melser om uppfinningar m. m. av betydelse för r i k e f l försvar. [251 Betänkande med förslag rörande officersutbildningen. inom armén m. m. [38] Relänkande med förslag ang. hemvärnet. [59] Betänkande och förslag ang. förhållandet mellan befJB ncli meniga inom krigsmakten m. m. [75] Betänkande med förslag lill strafflagstiftning rör k i i g H makten. 1831 Ulrlkes ärenden.

Idun* tr„ Ejselte. Sthlm 46 r.isu

Inlernallonell rSH